Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:110

Nr 110

Tisdagen den 27 april

Kl. 15.00

§ 1 Om utredning rörande vidgade möjligheter till notarietjänstgöring

Herr justitieministern GEIJER erhöll ordel för atl besvara herr Nyquisis (fp) den 31 mars anmälda fråga, 1975/76:300, och anförde:

Herr talman! Herr Nyquist har frågat mig vilka åtgärder jag vidtagit för atl en av riksdagen begärd utredning rörande vidgade möjligheler till notarieljänstgöring skall komma till stånd och vilka bedömningar som gjorts med avseende på formerna för och inriktningen av utredningsarbetets bedrivande.

Nolarienämnden och Jurist- och samhällsvelareförbundet har kommit in till regeringen med framställningar i samma ämne. Riksdagens begäran om utredning och nämnda framställningar behandlas f n. inom justitiedepartementet Jag är ännu inte beredd alt redovisa mina överväganden i ämnet. Bl. a. bör överläggningar med berörda fackliga organisationer först äga rum.

Herr NYQUIST (fp):

Herr talman! Jag ber atl få lacka slalsrådet för svaret.

I sin knapphändighet ger det dock den upplysningen all man nu verkligen försöker komma fram lill ell snabbt resultat i denna fråga.

Jag vill gärna passa pä tillfället alt fråga 1. vilka de berörda fackliga organisationerna är, 2. vad en förfrågan till dem i första hand skall avse och 3. om inle de spörsmål som kan komma upp vid dessa kontakter kan vara just sådana frågor som den beställda utredningen borde ta upp och alt denna därigenom med andra ord skulle föregripas.

Notarienämnden har i anslutning till behandlingen av motionen av herr Westberg i Ljusdal och mig uttalat sig positivt om motionens syfte och efter remisstidens utgång ocksä kommit in med ett förslag om alt en utredning skulle tillsättas. Detta hände alltså i slutet av förra året.

Som framgår av statsrådels svar arbelar man också inom Jurist- och

samhällsvelareförbundet med denna fråga, och man hade där etl arbetsförslag redan i december 1975. Jag vet inle när det inlämnats till departementet, men jag förutsätter atl del skedde i början av innevarande år.

Här är naturiigtvis inte lid och plats att diskutera sakfrågorna. Men jag vill i milt inlägg understryka behovet av all frågorna kommer upp lill snabb utredning.

Det visar sig all inte minst de s. k. nolariepaketen, där tjänstgöring

Tisdagen den 27 april 1976

Om utredning rörande vidgade möjligheter till notarietjänstgöring

3 Riksdagens protokoll 1975/76:108-110

Nr 110

Tisdagen den 27 april 1976

Om utredning rörande vidgade möjligheter till notarieljänstgöring

i tingsrätt kombineras med tjänstgöring hos kronofogde eller vid polismyndighet eller åklagarmyndighet, inle bara är eftersökta ulan också av mänga anses innebära en nödvändig tjänstgöring. Del har ifrågasatts om det inte borde vara obligatoriskt att tjänstgöra vid ålminslone två myndigheter.

Resursfrågan är ocksä intressant i sammanhanget. Sveriges yngre jurister har gjort en kartläggning och föreslagit alt ett antal notarietjänster skulle skapas inte minst i departementen, vid de allmänna advokatbyråerna och inom kommunerna.

Det rör sig här om etl vitt fält, och ju förr en uiredning kommer fram, desto bättre.

Herr justitieministern GEIJER:

Herr talman! Jurist- och samhällsvetareförbundet begärde i en framställning som kom in lill juslitiedeparlemenlet den 1 mars i är all innan den av riksdagen begärda ulredningen tillsattes överläggningar skulle tas upp mellan företrädare för departementet och förbundet.

Som herr Nyquist kanske observerade talade jag i mitt svar om "överläggningar med berörda fackliga organisationer". Överiäggningarna gäller alltså inte bara Jurist- och samhällsvetareförbundet.

Denna fråga är kanske besvärligare än den ser ut. Den berör nämligen också vissa TCO-förbunds strävanden att bereda kontorsadministraliv personal mer kvalificerade arbetsuppgifter, och dessa strävanden stöttas från andra håll. Det är alltså strävanden som går tvärsemot önskemålet att ha flera notarier vid t. ex. tingsrätterna.

Jag har velat redovisa detta för att förklara att ulredningen inte bör tillsättas förrän vi haft dessa överläggningar, och sedan fär vi se vad som kan komma ut av det.

Herr NYQUIST (fp):

Herr talman! Jag ber att fä tacka statsrådet för de kompletterande upplysningarna.

Den 1 mars kom alltså en framställning från JUS, och det finns självfallel anledning att närmare se pä denna. Jag vill fråga slalsrådet: Finns del någon tidsplan för hur departementet kommer all handlägga den här saken? När kan man tidigast räkna med att departementet tar ett avgörande?

Herr justitieministern GEIJER:

Herr lalman! Naturligtvis skall vi behandla detta så snart arbetsmöjligheterna inom departementet medger det. Förberedande arbete pågår redan med promemorior beträffande olika problemställningar. Så snart vi är klara med del skall vi ha överläggningar med i första hand Jurist-och samhällsvetareförbundet.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 2 Om tillsättningen av arbetsgrupp för ett nytt svenskt uppslagsverk

Herr utbildningsministern ZACHRISSON erhöll ordet för aU besvara fru Anérs (fp) den 31 mars anmälda fråga, 1975/76:299, och anförde:

Herr talman! Fru Anér har frågat mig om den i förra årets kultur-proposition aviserade arbetsgruppen för ett nytl svenskt uppslagsverk har blivit tillsatt

Förslaget atl ge statligt stöd för utgivningen av ett nytt svenski uppslagsverk väcktes av litieralurutredningen. Remissinstanserna reste en rad invändningar mot utredningsförslaget, och även i den allmänna debatten har påpekats problem och möjligheler som litieralurutredningen inle närmare behandlat. Vidare har kulturutskottet vid behandlingen av förra årets kulturproposilion framhållit atl frågan om tillkomsten av ett nytt uppslagsverk med fördel skulle kunna lösas i nordiskt samarbete.

Det är således en rad frågor som måste analyseras närmare innan den aviserade gruppen kan sätta i gång sitt arbete. Jag räknar emellertid med att gruppen skall kunna tillsättas under den närmaste tiden.

Nr 110

Tisdagen den 27 april 1976

Om tillsättningen av arbetsgrupp för etl nytt svenskt uppslagsverk

Fru ANÉR (fp):

Herr talman! Det finns en grund för bildnings- och kunskapssträvandena i etl land som inte kan avskaffas av några undervisningsreformer, och det är de stora, övergripande uppslagsböckerna. Hur än allting sviktar och utsätts för kritisk granskning så finns det ändå en viss fast uppsättning av fakta som alla behöver ha tillgång lill.

För min och tidigare generationer fanns, och finns för den delen än i dag, de två verken Svensk uppslagsbok och Nordisk familjebok, båda klassiska i sitt slag. I många svenska hem finns fortfarande de äldre upplagorna av dessa böcker kvar. De har blivit rariteter pä antikvariaten med höga priser, och det är fortfarande en stor tillgång att ha dem till hands, om också - det måste erkännas - ibland för nöjesläsning.

I dag är det bara ett enda motsvarande verk som är under utgivning. Det är Bra Böckers lexikon i 24 band, ett bra, populärt och därtill billigt verk. Men om nästa generation skall kunna fä del av ett uppslagsverk som produceras i värt eget land måste detta förberedas nu. Litteratur-utredningen föreslog därför att staten skulle ta ett aktivt ansvar för en sådan ulgivning. Riksdagen ställde sig bakom tanken men ingenting har tidigare hörts om saken. Det är därför jag ställt denna fråga till utbildningsministern. Jag tackar nu för svaret och är glad att arbetet snart kommer atl sättas i gång.

Det är riktigt att förberedelseliden för ett sådanl här uppslagsverk är utomordentligt lång. Man kan förmoda att från den dagen arbetsgruppen faktiskt tillsätts till dess ett färdigt verk föreligger på den svenska marknaden kommer att förflyta minst åtta till tio år. Det är inte ett perspektiv som får innebära att man försenar förberedelsearbetet

Det är också riktigt, som statsrådet säger, atl det är många frågor som

Nr 110

Tisdagen den 27 april 1976

Om åtgärder för att nedbringa väntetiden vid sludiemedelsnämnderna

behöver belysas. Skall uppslagsverket t ex. ulformas i samarbete med förlag i andra länder, som parallellt håller pä med internationella uppslagsverk? Skall man bygga på den traditionella lexikografiska princip som våra tidigare uppslagsverk följt eller skall man använda den visuella metod som gjort moderna lexikografer i vårl land väridsberömda? Hur slort skall omfånget vara? Är det bättre med etl något mindre lexikon som kan förnyas med 15-20 års mellanrum eller skall man föredra ett mera omfattande och utföriigt uppslagsverk som kanske inle kan förnyas annat än efter 25-30 år?

Del är en rad frågor som här måsle prövas, givelvis i samverkan med alla dem i vårt land som har lexikografisk erfarenhet. Likaså bör internationella konlakler tas. Det är viktigt att arbetsgruppen kan komma i gång så snart som möjligt och att man verkligen utnyttjar det kunnande och den erfarenhet som finns i branschen.

Detta är om någol en kulturfråga. Förberedelserna kunde ha startat lidigare, men del vikliga är nu atl vi är överens om all förberedelserna måste bedrivas med skyndsamhel och omsorg.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 3 Om åtgärder för att nedbringa väntetiden vid studiemedelsnämnderna

Herr utbildningsministern ZACHRISSON erhöll ordet för att besvara herr Nyquisis (fp) den 31 mars anmälda fråga, 1975/76:302, och anförde:

Herr lalman! Herr Nyquist har frågat mig om jag är medveten om väntetiderna vid studiemedelsnämnderna och - om så är fallet - vilka åtgärder jag avser att vidta för all nedbringa väntetiderna.

Behandlingstiden vid studiemedelsnämnderna är f n. - med undanlag av nämnderna i Uppsala och Slockholm - ca en vecka för en normal ansökan. En så kort behandlingstid måste betecknas som tillfredsställande. I börian av terminerna är behandlingstiderna något längre.

Vid nämnderna i Uppsala och Slockholm har behandlingstiderna framför alll i början av år 1976 varit onormalt länga. Studiemedelsnämnderna handlägger fr. o. m. den 1 januari 1976 ansökningar om studiemedel för gymnasiala studier för äldre studerande samt om äterkrav av studiemedel. Sådana ärenden handlades tidigare av centrala studieslödsnämnden. Flerlalet av ansökningarna har därvid fallit på studiemedelsnämnden i Stockholm. Olyckligtvis har nämnderna i Uppsala och Slockholm samtidigt med den ökade arbetsbelastningen drabbats av omsättning och sjukdom bland personalen. Dessa är huvudorsakerna lill förseningarna vid dessa nämnder.

För att möta den väntade arbetsbelastningen har för innevarande budgetär anslagits en halv miljon kronor till extra personal. Regeringen har dessutom nyligen beslutat om extra resurser till nämnden i Stock-

holm, och centrala studieslödsnämnden har lämnal tillfällig personal-förstärkning till denna nämnd.

I årets budgetproposition, som riksdagen i berörda delar nyligen har bifallil, finns upptaget dels en halv miljon kronor för extra personal, dels 3,5 milj. kr. för ulveckling av ett dalabasorienleral system för bl. a. registrering och utbetalning av studiemedelsansökningar vid nämnderna. Detta system, som avses bli infört fr. o. m. år 1978, syftar bl. a. till att avsevärt förkorta behandlingstiderna i framliden.

Nr 110

Tisdagen den 27 april 1976

Om åtgärder för att nedbringa väntetiden vid studiemedelsnämnderna

Herr NYQUIST (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret, som tydligt visar att statsrådet och departementet är medvetna om den här siluationen och också, såvitt jag förstår av svaret, har vidtagit och är på väg att vidta ålgärder för att mildra de besväriiga förhållanden som lycks vara ett resultat av olyckliga omständigheter.

Men då vill jag fråga slalsrådel varför ni inle direkt talar om del här för sludenlerna. Det har påståtts frän Uppsala alt man blivit förvägrad att göra en uppvaktning i den här frågan. Man har sagt att man från är lill år har haft de här bekymren just i Uppsala, och nu hade man - eftersom förhållandena var speciellt besvärliga - velat uppvakta statsrådet Dä tycker jag att det hade varit naturiigt att pä lämpligt sätt meddela berörda personer de uppgifter som jag nu har fåll la del av. Jag tycker att det är utomordentligt tillfredsställande alt extrapersonal nu sätts in och att man också ser över hela registrerings- och utbetalningssyslemet och får del effektiviserat

Det har under hand sagls atl del är vissa bekymmer just med besked från vederbörande nämnder - att man t. ex. ger olika besked från gång till annan. Det påslås också att när någon besvärar sig mot den lokala nämndens beslut och går till centrala studieslödsnämnden har denna senare ibland inte alla handlingar - dvs. vederbörandes ansökan lill den första instansen. Jag begär inte att slalsrådet skall kunna ge besked om detta i del här lägel, men jag utgår från att statsrådet även i den delen medverkar till en översyn av rutiner och handläggning, så att man kan lillgodose högt ställda krav pä att den enskilde snabbi skall få svar i de angelägna frågor, som det här rör sig om.

Herr utbildningsministern ZACHRISSON:

Herr talman! Jag vill först säga alt vi inom departementet självfallel inte vägrar några människor atl uppvakta oss. men att vi ibland talar om för folk att det är mera praktiskt alt gä till dem det vederbör. Man får i allmänhet snabbare svar på det visel, eftersom vi normalt inle har ell svar all ge, om vi inte i detalj vet vad det rör sig om.

I övrigt vet jag all cenlrala studieslödsnämnden arbetar mycket med atl gå igenom rutinerna pä de olika nämnderna för atl försöka få till stånd en förkortning av behandlingstiderna. Självfallet är del utomordentligt viktigt Men jag tror mig kunna garantera att den ansvariga

Nr 110

Tisdagen den 27 april 1976

Herr NYQUIST (fp):

Herr talman! Får jag bara avslutningsvis för egen del fråga herr statsrådet i vad mån man under hand lill vederbörande studiemedelsnämnder

myndigheten arbetar mycket noga och myckel kontinuerligt med det här problemet.

Om garantier för framtidsstudiernas

oberoende ställning ör kännedom överiämnat de uppgifter som jag fäll här i dag. Eller är det förstahandsuppgifter?

Herr utbildningsministern ZACHRISSON;

Herr lalman! Det är fråga om en offentlig handling, som självfallet står till deras förfogande precis som allt annat som förekommer här i riksdagen.

Herr NYQUIST (fp):

Herr talman! Bakom min fråga låg självfallet det ytterligare spörsmålet om det verkligen skall behövas en fråga i Sveriges riksdag för att våra studiemedelsnämnder och studentrepresentanterna skall få den här värdefulla informationen.

Herr utbildningsministern ZACHRISSON:

Herr talman! Som jag alldeles nyss sade är centrala studiestödsnämnden livligt verksam med denna sak. Men det är klart alt det beror på vart man riktar frågorna. Om man vänder sig lill sludiemedelsnämnderna fär man dock samma svar som det jag har lämnal.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 4 Om garantier för framtidsstudiernas oberoende ställning

Herr utbildningsministern Zachrisson erhöll ordel för att besvara herr Olof Johanssons i Stockholm (c) den 9 april anmälda fråga, 1975/76:313, och anförde:

Herr talman! Herr Olof Johansson i Stockholm har frågat mig om jag anser det rimligt att forskare knutna till olika projekl inom sekretariatet för framlidsstudier skall behöva riskera poliliskt betingad censur från regeringens kansli av faklasammanställningar eller forskningsarbeten medan den ansvariga pariamentariska styrelsen för sekretariatet för framtidsstudier inte ens setl materialet. Han har vidare frågat hur jag anser att framtidsstudiernas fria och oberoende ställning i detta avseende skall garanteras framöver.

Sekretariatet för framtidsstudier har, ända sedan det inrättades 1973, haft den formella ställningen av en kommitté. I oktober 1975 upplöstes den s. k. referensgruppen och särskilda sakkunniga tillkallades med uppgift all leda verksamheten. Kommillén fungerar som styrelse i enlighel med riksdagens intentioner. De fyra olika projektgrupper som hillills

inrättats har självständigt ansvar för sitt arbeie och sina resultat.

Någon censur har hittills inte utövats och får självfallet inte utövas. De bästa garantierna för framtidsstudiernas fria och oberoende ställning skapas enligt min mening av all de även i fortsättningen bedrivs med stor öppenhet mol den allmänna debatten och genom att de projekt-ansvariga arbetar med ett så brett spektrum av kontakter som möjligt.

Om styrelsen för sekretariatet anser att informationen om pågående projekt behöver förbättras utgår jag från all styrelsen tar initiativ till sådana förbättringar.

Nr 110

Tisdagen den 27 april 1976

Om garantier för framtidsstudiernas oberoende ställning

Herr OLOF JOHANSSON i Stockholm (c):

Herr talman! Jag tackar för svaret på min fråga. Innan jag går in på svarets innehåll vill jag betona etl par saker.

För det första: Vi diskulerar inle här innehållet i enskilda forskarrapporter eller rapportutkast - det är alltså inte fråga om huruvida del här aktuella rapportulkastet är mums för centern eller inte.

För del andra: Det försök till "politisk betingad censur" som jag nämnl i min fråga gäller etl övertramp som begåtts i kanslihuset. Min kritik riktar sig därför mot kanslihuset och i ingen del mol sekretariatet för framtidsstudier och dess sätt att fungera, än mindre mot de projektgrupper som häller på med de fyra framtidsstudierna.

Riksdagens beslut angående framlidsstudierna och deras organisalion var liksom ocksä beslutets syfte entydigt i höstas - framtidsstudierna skulle bedrivas i former som tillförsäkrar dem hög grad av oberoende och skulle ges en så bred värderingsmässig grund som möjligt.

När vi som är ledamöter av framlidssekretariatels styrelse i pressen t ex. anklagas föratt inte ta del av rapportuikastärden kritiken dessutom grundlös i det aktuella fallet. Del gavs ingen detaljerad genomgång i styrelsen den 12 februari av detta utkast När jag nu har tillgång till rapportutkastet visar det sig dessutom att det är daterat den 18 mars 1976. Detla nämner jag som bakgrund.

Statsrådets svar understryker det självklara atl censur inte får utövas. Det är bra att det sägs ut - även om del är självklart. Men den fråga man ställer sig när det gäller resten av svaret är följande.

Statsrådet hänvisar där till en stor öppenhet mot den allmänna debatlen och atl detta i det akluella fallet skulle vara garanti nog mot smussel i kanslihuset Öppenhet är bra, jag instämmer i det, men på vilkel sätt garanterar den atl vi inte får ett upprepande av del som nu iniräffal? Den frågan tycker jag att statsrådet Zachrisson skall svara på.

Jag kan inte se atl det svar han här lämnat på den punkten innehåller några garantier framöver. Det är viktigt all sådana garantier finns därför au förtroendet för framtidsstudierna vill vi ju alla behålla. Om detta förtroende undergrävs vore det myckel olyckligt. Vi har hittills haft elt mycket gotl samarbete inom sekretariatet pä denna punkt - det vill jag betona - och inom den styrelse som finns. Men på vilket sätt är statsrådets recept alltså en garanti mot ell upprepande av del som nu har skett?

Nr 110

Tisdagen den 27 april 1976

Om garantier för framtidsstudiernas oberoende ställning

Herr utbildningsministern ZACHRISSON:

Herr lalman! Jag vill på det bestämdaste tillbakavisa insinuationen alt det förekommer någon politiskt betingad censur. Ingen sådan censur har förekommil och skall självfallet inte heller förekomma. Det är självklart, säger herr Olof Johansson, och det är precis vad det är.

Den aktuella energisludien har lagts upp i samråd med sekretariatet för framtidsstudier, men arbetet och resultatredovisningen sker helt på projektgruppens eget ansvar. Det är också där som garanlin ligger.

Sedan kan jag naturligtvis inte garanlera att inle enstaka tjänstemän kan få en tanke som inle rimmar med vad vi betraktar som normal öppenhet. Men det är en alldeles självklar utgångspunkt för arbetel i kanslihuset lika väl som i sekretariatet för framtidsstudier att det skall ske i en öppen och låt mig säga aktiv anda, för del är genom en sådan öppen debatt som vi kan få fram de uppgifter som vi behöver för alt föra bl. a. arbetet med energipolitiken vidare.

Herr OLOF JOHANSSON i Slockholm (c):

Herr talman! Del har ju sagts i alla sammanhang, att departementens kontakt med framtidsstudieverksamheten syftar till att främja en mer långsiktig planering inom departementen. På vilket sätl nås detta syfte genom att utkast - som statsrådet erkänner nu, öppna för politisk påverkan av enskilda tjänstemän -skickas till kanslihusets referensgrupper som, det vill jag understryka, har mycket diversifierad verksamhet? Varför går det inte lika bra med de färdiga rapporterna? Varför inbjuda lill denna typ av politisk påverkan innan rapporterna ens är färdiga?

Anser utbildningsministern det rimligt att vi i styrelsen sedan skall fungera som någon sorls konlrollanslalt för oss själva och för forskarna i de olika projektgrupperna och sitta och granska utkasten mot de slutliga rapporterna för att se om där har ändrats något och om ändringarna kan ha politisk bakgrund?

Herr utbildningsministern ZACHRISSON;

Herr talman! Jag vet alt det på borgerligl håll är vanligt alt försöka med diverse konspirationsleorier.

Det är väl inte så konstigt att man försöker ha god kontakt med referensgrupper av olika slag. Del finns ju ålskilliga sakuppgifter som man pä del viset kan få ordentligt verifierade. För atl fä snabbhet och effektivitet i arbetel på sekretariatet lika väl som i utredningsarbetet är det ocksä naturligt atl man tar de olika kontakter som behövs för att få fram uppgifter av olika slag. Del är någol hell annal än om det skall vara en öppen redovisning eller inte. Och i del fallet är vi, hoppas jag, helt överens.

Herr OLOF JOHANSSON i Slockholm (c):

Herr talman! Herr statsrådet talar om konspirationsleorier. Ja, del förekommer många målmedvetna försök från kanslihusels sida all med

interna utredningar om kärnkraftsfrågan slyra debaiien pä det området. Därför må det väl förlåtas mig om jag är i varje fall misstänksam när jag därutöver märker alt man inle ulan vidare och pä alla händer är beredd att opåverkade släppa ifrån sig rapporter som kommer ulifrån. Frågan är ju om detla är toppen på ett isberg eller inte, och del är därför som den här debatten måste föras.

Jag är den förste att erkänna att det är viktigt atl vi kan ha en öppenhet i framtidsstudiedeballen, men den öppenheten gagnas inte av sådana saker som har hänt under den senasle liden när det gäller den aktuella rapporten om kärnbränslecykeln.

Nr 110

Tisdagen den 27 april 1976

Om åtgärder för att förhindra inspelning av film om Jesu liv

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om åtgärder för att förhindra inspelning av film om Jesu liv

Herr utbildningsministern ZACHRISSON erhöll ordel för att i etl sammanhang besvara

dels herr Lidgards (m) den 9 april anmälda fråga, 1975/76:314,

dels fröken Rogestams (c), herr Perssons i Heden (c) och fröken Hörléns (fp) den 20 april anmälda frågor, 1975/76:315, 316 och 317, och anförde:

Herr lalman! Herr Lidgard har bett mig redogöra för vilka möjligheler som finns att förhindra atl den danske regissören Jens Jörgen Thorsens film om Jesu liv produceras i vårt land med stöd av offentliga eller därmed jämförbara medel.

Fröken Rogeslam har frågal mig om jag anser det lämpligt all med ställiga medel delta i finansieringen av filmen och om jag anser det lämpligt att en film av denna karaktär visas.

Herr Persson i Heden har frågat mig om jag anser del vara förenligt med ell sanl eliskl länkande alt producera en film av del akluella slagei sami om jag vill medverka till alt inspelningen av filmen förbjuds i Sverige,

Fröken Hörlén har frågat mig om jag delar uppfattningen all det skulle te sig stötande för slora grupper om den aviserade filmen om Jesu sexliv producerades.

Jag besvarar frågorna i etl sammanhang och vill först lämna en redogörelse för de bestämmelser som gäller för offentligt eller därmed jämförbart stöd till produktion av film.

Mellan Svenska filminstitutet och Sveriges Radio har innevarande budgetär inletts elt samarbeie beträffande filmproduktion. Parterna har träffai avtal om all tillskjuta vardera 5 milj. kr. lill en gemensam produktionsfond. 70 % av fonden skall disponeras för produktion av biograffilm som först skall visas pä biograferna och därefter i televisionen. Beslut om vilka biograffilmer som skall få produklionsstöd från fonden fattas genoni ett samrådsförfarande mellan Filrninstitutet och Sveriges Radio, som in-

Nr 110 nebär atl båda parter måste vara överens.

Tisdaeen den " således Svenska filminstitutet och Sveriges Radio som skall

27 april 1976 ställning lill frågan om ett eventuellt produklionsstöd. Enligl uppgift

--------------- har Sveriges Radio efter alt ha tagit del av manuskriptet beslutat att

Om åtgärder för att säga nej till produktionen. Därigenom saknar frågan f n. aktualitet också förhindra inspelning för Filminstitutets del.

av film om Jesu liv En grundläggande princip för beslut om statligt stöd till filmproduktion är att de organ som har anförtrotts bedömningen garanterats en självständig och oberoende ställning. Ingen kan i efterhand korrigera de beslut som fallas av den grupp som svarar för urvalet. En annan strävan har varit att sprida beslutanderätten pä sä många som möjligt och därigenom skapa de bästa förutsättningarna för atl olika slag av projekl kan fä stöd. Dessa principer är det enligl min mening nödvändigt atl följa om kulturpolitiken skall kunna främja den konstnärliga förnyelsen och medverka lill alt skydda och utvidga yttrandefriheten. Principerna präglar ocksä de regler för beslut som gäller i övrigl på kulturområdet t. ex. för stödet till teatern, litteraturen och utställningsverksamheten. Jag vill erinra om att riksdagen vid sin behandling av 1974 års kulturproposilion beträffande målen för kulturpolitiken anslöt sig till detta synsätt I propositionen framhöll jag atl "den auktoritära metoden att med administrativa medel hindra vad man tycker är ett obehagligt kulturutbud måste beslämi avvisas". Detta utlalande vann riksdagens enhälliga anslutning. Etl myckel stort antal privatpersoner och organisationer har skrivit till regeringen och gett ullryck för sin uppfaltning att del inte bör ges något slalligt stöd ät den omdiskuterade filmen. Mänga uppfattar filmen som en kommersiell spekulation som del inte är motiverat från kulturpoliliska synpunkler alt främja. Många anser ocksä atl filmen skulle skada de kristna värdena.

Filmprojeklet ger som det korl presenlerals inlrycket av all vara en utmanande spekulation. Mol den bakgrunden har jag full förståelse för atl många människor har reagerat så starkt mol filmplanerna. Grov kommersiell spekulation slår naturligtvis inle i överensstämmelse med den kulturpolitik som regering och riksdag enigt slår bakom.

Herr LIDGARD (m):

Herr lalman! Jag ber all få lacka ulbildningsminisiern för det långa och utförliga svaret, så långt att man knappt hinner ta del av det på den korta lid man har lill silt förfogande.

Innan jag går in på själva svaret finner jag det angeläget au understryka att den rubrik som min enkla fråga ulan min medverkan har fått ger elt felaktigt intryck av vad jag frågal om. Del förefaller mig så myckel mer nödvändigl all påpeka della som rubriken återfinns i departementschefens svar.

Jag har inle frågal om möjlighelerna att förhindra inspelningen av

den s. k. Jesusfilmen, utan om möjlighelerna atl förhindra atl statsmedel

42 eller därmed jämställda medel lämnas som produktionsbidrag. Del är

en väsenllig skillnad. Det förra syftar nämligen till en sorts förhandscensur. Jag vill bestämt säga att censur ligger hell utanför det som jag kan anslula mig till.

Normalt kan en svensk medborgare inte mala sig ul ur den offentliga verksamheten. Det hör till spelets regler att man rättar sig efter i normal ordning fattade beslut och stiftade lagar även när man ogillar dem. Men opinionsbildningen är fri. Och när den någon gång blir så slark som den blivit i fråga om den planerade inspelningen av Jesusfilmen är det beslutsfattarnas och därmed riksdagens skyldighet att fråga sig vilka möjligheter som finns atl tillgodose opinionen.

Tusentals och äter lusenlals människor har i dessa dagar givit ullryck för hur kränkande del är för dem och hur sårade de känner sig om denna film förverkligas. De uppfattar filmen som ett angrepp på någonting som rör deras innersta känslor och värderingar. Jag har, herr lalman, fått mig tillsända opinionsyttringar frän mer än 5 000 människor i en viss del av värt land. Del är människor som vill att jag skall vidarebefordra deras indignation lill Sveriges riksdag och lill er, herr lalman. Jag skall så småningom be att få överlämna handlingarna.

Nu har det organ som har att besluta om bidraget lösl frågan för den här gängen genom atl inte bevilja någol anslag. Opinionsbildningen har tydligen fungerat och jag tycker atl det är etl sundhetsiecken som vi skall glädja oss åt. Det är bara egenansvaret hos beslutsfattare, såväl offentliga som privata, som kan rädda oss från detaljrika och rigorösa bestämmelser om vad som skall vara tillätet eller inte.

Förhandscensur är ell diktaturstaternas kännemärke. Jag vill än en gång understryka att det inle är det som jag är ute efter. En sund och förnuftig opinion skall kunna lillgodoses pä andra vägar.

Nr 110

Tisdagen den 27 april 1976

Om ålgärder för att förhindra inspelning av film om Jesu liv

Fröken ROGESTAM (c);

Herr talman! Jag ber alt fä lacka statsrådet för svaret pä min fråga.

Beskedet för några veckor sedan all del fanns långt framskridna planer på all göra en film om Jesu sexliv, delvis finansierad med statliga pengar, har med rälla upprört mänga människor. Samfundsledare och olaliga enskilda människor har protesterat

1 värt samhälle är yllrandefriheien viklig, konstnärers och andras. Det har betonats i de senaste årens kulturdebatt Men del måste hela tiden och för oss alla vara en frihel under ansvar.

Del i bokform utgivna manuset till filmen är enligl många bedömare pornografiskt Det ger, ålminslone om man skall döma av i pressen publicerade utdrag, ingående skildringar av sexuella konlakler som Jesus påstås ha haft med olika kvinnor. Del saknar varje sammanhang med evangeliernas historiska maierial om Jesu person.

Manusförfattaren har inte fåll fram några nya uppgifterom Jesu tidiga liv. Del är inte något sådant som människor från olika ulgångspunkler nu har velat censurera eller förliga. Innehållet är helt och hållet fria fantasier eller spekulation, allt framställt på ett sådan säll alt det djupt

Nr 110 kränker många människors tro och livsuppfallning.

Tisdaeen den ® pengar från Filminstitutet som nu diskuteras när del gäller finan-

27 anril 1976 siering av filmen är i och för sig inbetalda av biograferna i enlighel med

--------------- filmavtalet Enligt uttalande i förra årets kulturproposition har detta avtal

Om åtgärder för att medfört att en belydande del av de medel som finns tillgängliga för förhindra inspelning produktion av svensk film fördelas efter andra kriterier än de kommer-av film om Jesu liv siella, och det hoppas jag fortfarande gäller.

Statsrådet har i olika sammanhang pläderat för ålgärder som syftar lill atl minska de negaliva effekterna av det kommersiella systemet på filmomrädel och underiätta för publiken att komma i kontakt med elt stort och variationsrikt filmulbud. Den målsättningen instämmer jag gärna i. Men hur överensstämmer ett anslag från Filminstilulel lill denna film med intentionerna i regeringens kulturpolitik på filmområdet? Hör den här filmen verkligen till den grupp som det är angelägel all förverkliga ur kuliurell synpunki?

Är statsrådet beredd att i dag ge oss beskedel att del är olämpligt atl utnyttja Filminstitutets resurser, ekonomiska och andra, för att förverkliga del här projektet?

Det är ingen som begär atl offentliga myndigheter skall försvara den kristna tron eller Jesu person. Han behöver det inte. Men människor för vilka den kristna tron är en levande realitet har rätt atl veta all också deras uppfattningar respekteras och inle nedvärderas i yttrandefrihetens namn. Vi har alla en frihet atl uttrycka oss, men en frihet som måsle ulnytljas under ansvar. Vi måste respektera och ta hänsyn till varandras värderingar och uppfattningar.

Lål mig lill sist upprepa den andra delen av min fråga till statsrådet: Är det lämpligt att en film av den här karaktären visas? Och låt mig lillägga; Är slalsrådel beredd att hjälpa till med opinionsbildningen mol elt förverkligande av projektet?

Herr PERSSON i Heden (c):

Herr talman! Jag vill tacka slalsrådel för svaret på min fråga.

Filmproducenten Jörn Donners aviserade filminspelning om Jesu sexliv - eller som författaren Jens Jörgen Thorsen nu vill rubricera filmen: Jesu många ansikten - talar för alt det är något sjukt i vårt samhälle. Vissa profitörer - jag vågar kalla dem sä - som vältrar sig i osunda sexfilmer, sexföreställningar, sextidningar etc. med förråande innehåll, blott och bart för ekonomisk vinnings skull, medverkar till ökat våld och mänsklig förnedring.

Del är måhända så all en reaktion mot dylik verksamhet börjar göra
sig gällande. Det går inte så bra med en förljugen framställning av kär
leksliv och sexualitet med såväl människor som djur som objekt Nu
måste det lill något specielll, och dä tar man till Jesus. Han som erkänns
av praktiskt taget alla människor som förebilden av sanning och rätt,
sann moral och värnande om kärlek lill människorna - nu skall han
44 framställas som sexgalning, homosexuell, bordellkung etc. Det är en av

vår tids största hädelser, vågar jag påstå.

Inspelningen har förbjudits i förfallarens eget hemland. Man försöker då i Sverige och hoppas på statliga medel genom Svenska filminstitutet och Sveriges Radio. Nu har Sveriges Radio beslutat säga nej till projektet, och därmed saknar frågan aktualitet även för Svenska filminstitutet Det hedrar Sveriges Radio. Men jag vill i detta sammanhang fråga slalsrådet vad som menas med "f n." då det gäller Svenska filminstitutet. Jag vore tacksam om slalsrådel ville svara på den frågan.

Jag vet atl det är en oerhört stark opinion i vårt land emol detta projekl. Under påskhelgen förelåg i Sveriges kyrkor och frikyrkor protestlistor, där hundratusentals människor skrev sina namn.

Till sist vill jag säga att jag är lacksam för att statsrådet i svaret säger: "Grov kommersiell spekulation står naturiigtvis inle i överensstämmelse med den kulturpolitik som regering och riksdag enigt står bakom." Får jag tolka statsrådets yttrande sä all han medverkar till att inte en dylik film kommer atl inspelas med statliga medel?

Nr 110

Tisdagen den 27 april 1976

Om åtgärder för alt förhindra inspelning av film om Jesu liv

Fröken HÖRLÉN (fp);

Herr talman! Jag ber alt få tacka utbildningsministern för svaret på min fråga, vilkel jag uppfattade som rätt positivt.

Många människor i vårl land har blivit engagerade av den senasle lidens debalt kring inspelning av en film om Jesu många ansikten, som bygger på ett manus med starkt inslag av pornografi. Som ordförande i Riksdagens kristna grupp har jag erhållit en rad skrivelser med hundratals namnunderskrifter frän människor som upprörts över att en sådan film skulle kunna komma till stånd, och jag förstår alt utbildningsministern har en mycket längre rad av skrivelser i samma ämne.

I pressen har det vimlat av insändare och ledare som i mer eller mindre väl valda ordalag tagit avstånd frän vad man menar vara en ren spekulation i pornografi. Frågan är väl om en planerad filminspelning någonsin väckt en sådan folkstorm till liv som den vi debatterar i dag.

Jag ser del som hell nödvändigt att opinionen mot denna film kommer till stånd på alla nivåer. Jag har därför medverkat lill au Riksdagens krislna grupp gjort följande uttalande:

"Ett demokratiskt samhälle bygger på principen om frihet under ansvar. Statliga myndigheter lika väl som enskilda personer har atl i sill handlande visa den respekt och hänsyn för alla medborgares integritet, som är förutsättningen för frihetens bevarande.

Det filmmanus om Jesu sexualliv som föreligger är uppenbarligen pornografiskt och .saknar varje samband med det historiska material om Jesu person som evangelierna innehåller.

För de mänga människor i vårt land för vilka Jesus Kristus är en levande och uppstånden Herre, måste en film som bygger på eu sådanl manus, upplevas som en djup kränkning av deras tro. Au i vinningssyfte förgripa sig på värden som av fiertalel i värt land upplevs som heliga skulle av reaktionerna i pressen atl döma väcka anstöt även bland dem

Nr 110 som inle delar den kristna tron på Jesus som Guds Son.

Tisdagen den ' förutsätter därför, alt alla beslutsfattare, enskilda eller i statliga

27 april 1976 institutioner, som kommer att få ta ställning till anslagsfrågor i delta

--------------- sammanhang, besinnar sitt ansvar, när det gäller atl skydda de värden

Om åtgärder för att som ligger lill grund för tros-, tanke- och yttrandefriheten i vårl de-förhindra inspelning mokratiska samhälle och som är djupt förankrade i det svenska rätts-av /7/m om Jesu liv medvetandet"

Sedan detta ullalande gjordes i torsdags har jag haft lillfälle att läsa det tjocka manus som det gäller och har fåll klart för mig atl vi inte på något sätt tagit till överord i bedömningen av innehållet.

Det är rikiigl att landets kulturminister inte har makt atl förbjuda inspelningen av en film som de flesta människor upplever som djupt oanständig, och inte ens atl förhindra att statliga medel används för ändamålet Men för den opinion som beslutsfattare i sammanhanget har att la hänsyn till måsle elt ord från kulturens högste beskyddare i landel väga tungt. Den allmänna opinionen tycks vara det enda vapen som går atl använda i kampen mot skandalfilmen. Låt oss slipa det vapnet så väl som möjligt. Därför ser jag den här debatten som etl tillfälle för utbildningsministern atl ge offentlighet ät sin egen uppfattning om det olämpliga i all producera och visa en sådan film.

Jag vill tolka utbildningsministerns svar så all statsrådet ställer sig bakom de värderingar som kommil till uttryck bl. a. i kristna gruppens uttalande, och jag hoppas att här fä del bekräftat

Herr utbildningsministern ZACHRISSON:

Herr talman! Jag beklagar alt jag bara har tvä minuter lill mitt förfogande för att svara.

Lål mig först säga lill herr Lidgard, som anmärkte på rubriken och gav sken av atl jag hade satt den, eftersom den stod i mitt manus, att det är kammarkansliet som har satl rubriken. Men jag vill gärna ta kammarkansliet i försvar, för kammarkansliet har i slorl selt följt den fråga som herr Lidgard ställt. Och herr Lidgard inviterar i sin fråga ulan Ivivel lill censurlankar, som han nu - och det var ju hyggligt - log relativt rejäll avstånd från.

Fröken Hörlén läste här upp ett långt utlalande, och jag förslår all hon dä tänkte på sin partivän som är den kanske mest aktive när del gäller att fä denna film lill stånd.

Men det väsentliga i denna diskussion är frågan hur vi skall kunna garanlera respekten för yttrandefriheten i kullurskapandet, samtidigt som vi lar avslånd från de krafter för vilka yllrandefriheien har ett nära nog enbart kommersiellt värde. Det finns gott om profitörer som spekulerar i våld och pornografi, där människor behandlas som varor och där kärlek görs lill en ganska brutal näringsgren med ohyggliga sociala utslötnings-mekanismer.

När jag lyssnat till delar av denna debatt -jag skulle gärna vilja atl
46 fröken Rogestam gav sin partikollega herr Persson i Heden en lektion

i yttrandefrihetens villkor - undrar jag huruvida man pä borgerligt håll är medveten om de problem som är förknippade med kommersiella intressens sätt att utnyttja yttrandefriheten. Frågan är om den medvetenheten bara gäller det projekl som vi i dag diskulerar, eller hur slark den borgerliga beredskapen är när det gäller att medverka lill att begränsa kommersialismens skadeverkningar pä områden där skadorna kanske kan bli bra myckel allvarligare än de som framträder i denna diskussion. Jag tar emellertid de uttalanden som nu har gjorts som ett uttryck för att ni vill hjälpa till att motverka kommersiellt spekulativa kulturprodukter. Men om de åtgärderna skall kunna bli tillräckliga, så krävs det ytterligare resurser och en starkare bevakning. Självfallet är det också en fråga som jag skall följa med intresse om man på borgerligt håll på allvar vill ta itu med de svårigheter som de kommersiella systemen skapar på kulturlivets område.

Nr 110

Tisdagen den 27 april 1976

Om åtgärder för att förhindra inspelning av film om Jesu liv

Herr LIDGARD (m):

Herr talman! Om rubriken till denna fråga skall vi inte tala så myckel. Jag sade inte att herr Zachrisson hade formulerat den, utan jag sade atl den hade tillkommit utan min medverkan. Men jag tycker att herr Zachrisson är litet orättvis när han säger att jag bara relativt rejält har tagit avstånd i censurfrägan. Även det är dock bara en detalj.

Lät mig emellerlid fånga upp vad herr Zachrisson sagt i sitt svar. Han hänvisar där till 1974 års kulturproposition och säger då att "den auktoritära metoden att med administrativa medel hindra vad man tycker är ett obehagligt kulturulbud måste bestämt avvisas". Obehagligt! Vilket uselt, vilket eländigt ord i detta sammanhang, när människor känner sig kränkta och sårade i sitt innersta, när det är deras tro det rör sig om!

Jag vill bestämt säga all detta uttalande inle kan tas till intäkt för all riksdagen godtar en konstprodukt av del slag som det här gäller. Tvärtom tror jag det är nödvändigl, herr ulbildningsminister, att vi i ödmjukhet griper oss an med den svåra uppgiften att fundera på hur vi skall göra i extraordinära situationer sådana som vi nu har hamnat i. Det faller inte in under 1974 års kulturpropositions ullalande eller riksdagens inslämmande.

Herr PERSSON i Heden (c);

Herr lalman! Jag vei inte vad herr slalsrådet menar när han säger alt fröken Rogeslam skulle lära mig vad som menas med yllrandefrihet Jag har aldrig förnekal någon yttrandefrihet. Jag har i stället sagt att del skulle vara någonting förfärligt om allmänna medel skulle användas til! att spela in en film som den vi nu diskuterar. Börjar herr statsrådet nu sväva på målet? Står inle herr statsrådet längre för vad han sagt i sill svar till oss som frågat om denna film?

Jag menar all yttrandefriheten skall vara en yttrandefrihet under ansvar, så atl man inte kränker bara de kristna människorna här i landet

Nr 110 ulan ocksä andra - jag har träffat många som inle alls bekänner sig

Tisdaeen den ''" ' kristna tron men som allvariigt reagerar mot den här filmen,

27 anril 1976 "" skulle ha kunnal bli verklighet genom anslag från Sveriges Radio

--------------- och Filminstitutet, vilket nu dess bättre inte är aktuellt

Om åtgärderför att Jag vill ännu en gäng fråga statsrådet vad han menar då han säger: förhindra inspelning "Därigenom saknar frågan f n. aktualitet också för Filminstitutets del." av film om Jesu liv

Fröken HÖRLÉN (fp):

Herr talman! Utbildningsministern vill lydligen göra partipolitik av den här frågan. Det lycker jag är skada. Den kristna riksdagsgruppen vill ingalunda ge sig ut på sådana vatten. Vi vill inte heller ha någon form av censur. Vi vill helt enkelt bilda opinion. I den opinionsyttring som vi i gruppen försökt åstadkomma deltar som herr Zachrisson vet representanter för olika partier. Jag hade verkligen hoppals alt utbildningsministern också skulle vilja delta i den opinionsbildningen.

Fröken ROGESTAM (c):

Herr lalman! I kulturutskottet har del såvitt jag vet under de senaste åren vid behandlingen av de akluella kullurproposiiionerna rått full enighet om att man på olika sätt skall motverka de negativa effekterna av de kommersiella krafterna. Det är nog inget tvivel om var vi står i den frågan.

Jag skulle ånyo vilja fråga statsrådet om han anser alt det är lämpligt att den här filmen visas och om statsrådet är beredd att hjälpa till med en opinionsbildning mot förverkligandet av projektet.

Herr utbildningsministern ZACHRISSON;

Herr talman! Herr Lidgard var nu igen snubblande nära gränsen eller kanske t. o. m. en bit över den när han ifrågasatte om riksdagen skulle kunna godta en produkt av detta slag. Det är riktigt att detla är ell svårl problem, men vi har satl upp alldeles klara gränser för riksdagens befogenheter och för de fria kulturskaparnas befogenheter. Det är utomordentligt väsentligt atl vi är överens om dem nu som tidigare.

I det här fallet är tydligen borgerligheten och socialdemokratin för en gångs skull ense om vad som kan betraktas som en kommersiell spekulation, och det är utmärkt att det blir sagt så tydligt. Men jag skulle vilja ulbe mig all ni är lika akliva på andra områden inom kulturpolitiken som i del här fallet när del råkar finnas en bred allmän opinion bakom.

Eftersom liden är kort vill jag uppmana herr Persson i Heden att läsa fröken Rogestams inlägg; det var eit bra inlägg. Hon redogjorde ganska ordenlligl för skillnaderna mellan den fria opinionsbildningen och de möjligheler som finns au poliliskl slyra en sådan här verksamhei. "För närvarande", herr Persson, belyder för närvarande.

Det är också bra all del blir sagl all den fria opinionsbildningen är

viklig. Självfallet vill jag della i den. Vi gör del genom den här formen

48 av debatt 1 del hänseendet finns det anledning all önska slor och livlig

aklivitet Men det väsentligaste i detta sammanhang anser jag fortfarande Nr 110

vara att vi nu äntligen fått en ordentlig manifestation mot de grova kom- Tisdaeen den

mersiella spekulationerna på kulturområdet 27 aoril 1976

Herr PERSSON i Heden (c):

Herr lalman! Uttryckel f. n. skulle alltså, om jag tolkar statsrådets ord rätt, här betyda att det dock ännu inle är klart huruvida Svenska filminstitutet kan anslå medel till denna inspelning.

Eftersom statsrådet alltjämt innehar en tjänst i Svenska missionsförbundet vill jag fråga honom om ändå inte elt smutskastande av Jesu person är en sådan hädelse mol den ende fullkomlige all yttrandefrihet och tryckfrihet inte kan åberopas, att det med andra ord slår över den världsliga lagen.

Herr LIDGARD (m):

Herr lalman! Jag är lacksam för herr Zachrissons ullalande all vi i dag har fått en gemensam manifestation mot en grov spekulation pä kulturområdet Men, herr talman, det säger också någonling om omdömet hos dem som i Sveriges Radio-TV och i Filminstitutet har förordat denna grova spekulation.

Överläggningen var härmed slutad.

Om ökad frihet för de baltiska folken, m. m.

§ 6 Om ökad frihet för de baltiska folken, m. m.

Herr utrikesministern ANDERSSON erhöll ordet för alt besvara herr Strindbergs (m) den 19 mars anmälda interpellation, 1975/76:155, lill herr stalsminislern, och anförde:

Herr talman! Herr Strindberg har i en interpellation frågal statsministern om denne med de sovjetiska ledarna avsåg att ta upp frågan om ökad frihet för folken i Estland, Lellland och Litauen, vidare om stalsminislern avsåg att söka åstadkomma en mänskligare behandling av poliliska fångar i Sovjetunionen och slutligen om vilka åtgärder som vidtages för att lösa problemet med dubbelt medborgarskap för lidigare medborgare i Estland, Lettland och Litauen. Inlerpellationen har överlämnats lill mig för besvarande.

Svenska regeringen har konsekvent tagit ställning mot varje inskränkning av folkens och de enskilda människornas grundläggande friheter och rälligheler. Inte minst har vi starkt reagerat mot all människor fängs-lals för sina poliliska åsikters skull. Vi är angelägna om all de inlernalionella instrument som utarbetats till skydd för de mänskliga rättigheterna effektivt tillämpas av alla stater. Jag vill i detta sammanhang särskilt erinra om att skyddet av de mänskliga rättigheterna i slutdo-kumenlei från Helsingfors inskrivils som en med andra principer jäm-siälld norm för internationellt umgänge. Härigenom bekräftas atl de inre

4 Riksdagens protokoll 1975/76:108-110

Nr 110 förhållandena i staterna påverkar den inlernalionella ulvecklingen.

Tisdaeen den Under statsministerns besök i Moskva diskuterades ingående uppfölj-

27 april 1976 ningen av ESK. Frän svensk sida belönades vikten av all samiliga prin-

--------------- ciper och ålaganden i sluldokumentel noga respeklerades. Självfallel

Om ökad frihet för klargjordes härvid den betydelse vi tillmäter värnet av de mänskliga räl-de baltiska folken, ligheierna.

m. m. Vad gäller det dubbla medborgarskapet för tidigare medborgare i de

baltiska slalerna vill jag framhålla all denna fråga på svenskt initiativ tagits upp med sovjetiska vederbörande. Diskussioner härom föres på diplomatisk väg, och det är vår förhoppning att de skall leda till elt positivt resultat

Herr STRINDBERG (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka utrikesministern för svarei på den inierpellalion som jag slällde lill stalsminislern före hans avresa lill Moskva.

Lät mig få ta den iredje frågan först eftersom jag där har fäll elt konkret svar. Del gäller alltså frågan om del dubbla medborgarskapet

Av svarei framgår att problemet tagils upp pä diplonialisk väg, men del ges ingen anlydan om hur dessa konlakler ulvecklals. Jag delar emellerlid den i inlerpellalionssvarel ullalade förhoppningen all förhandlingarna skall leda lill ett positivt resullal.

Elt av de konkrela önskemål som balterna i Sverige framfört många gånger är all bli befriade från sill dubbla medborgarskap. Del skedde bl. a. för tio är sedan, dä mer än 7 500 balter i skrivelse lill regeringen vädjade om att "Sverige på adminislrativ väg befriar mig och mina efterkommande från varie formell samhörighel med Sovjei". De framhöll atl de ville vara lojala medborgare i Sverige men inle ville bli betraktade som "lojalitelsskyldiga mot del land och den regim som med våld och förtryck förintade del fria Estland, Lellland och Lilauen".

Delta var som sagl år 1966. Sedan dess har frågan varil uppe flera gånger i riksdagen, och jag slällde min fråga lill slalsminislern före hans avresa till Moskva, då jag menade atl detta besök borde vara ell lämpligl lillfälle att söka lösa en fråga som är av så utomordentligt slor vikl för mänga svenska medborgare.

Även om frågan nu lagits upp på diplomalisk väg så är det med besvikelse som jag av svaret kan konslalera att slalsminislern inle log upp problemet med det dubbla medborgarskapet i samband med Moskvabesöket. Delta är en fråga där regeringen borde verka med slor kraft Del dubbla medborgarskapet drabbar alla dem som befann sig i Estland. Lettland och Lilauen i samband med all sovjelisk lag infördes där den 7 seplember 1940. Del gäller emellerlid inle bara dem. Del gäller även barn till föräldrar som båda enligl sovjelisk lag belraklas som medborgare i Sovjetunionen. Problemet löser sig alltså inle av sig självt - ens på sikt.

Det dubbla medborgarskapet är allvarligt inle minsl för de haller som

evenluelll vill göra besök i sitt gamla hemland men nu inte vågar göra del.

Jag är helt pä del klara med alt Sverige inte ensidigt kan lösa denna fråga. Jag skulle ändock vilja fråga utrikesministern hur han ser på möjligheten atl Sverige förklarade all alla som är svenska medborgare slår under svenska sialens beskydd och all detla även gäller under resor utomlands. Del skulle ändå bidra lill alt öka tryggheten för personer med dubbelt medborgarskap.

Så lill mina frågor om behandlingen av poliliska fångar och om ökad frihel för folken i Estland, Lellland och Litauen.

Av utrikesministerns svar framgår att uppföljningen av Helsingfors-konferensen ingående diskuterades och att frän svensk sida bl. a. klargjordes den stora vikt som vi i vårt land tillmäter värnet om de mänskliga rältigheterna.

Jag är angelägen alt undersiryka att jag sätter värde på all della logs upp i Moskva, och jag hoppas alt den svenska regeringen noga följer ulvecklingen, bl. a. i Sovjelunionen. Även om det, som utrikesminislern påpekade i samband med inlerpellalionsdebatten den 25 november förra årel om rättegångarna i Tallinn, är svårl att fä information om vad som verkligen händer i Sovjelunionen, så kommer det ju ul en del uppgifter. Om det av dessa framgår alt de mänskliga rättigheterna kränks, så bör detta inle accepteras stillatigande.

Vad beträffar frågan om ökad frihet för folken i Estland, Lettland och Lilauen, framgår det av del svar jag fält av utrikesministern all han lydligen anser atl hänvisningen lill all samlalen om att samtliga principer i ESK-avtalet noga respekteras skall uigöra svar nog. Jag kan inte dela den uppfattningen. Om den svenska regeringen konsekvent lar siällning mol varje inskränkning i folkens friheler och rälligheler, sä bör della rimligtvis innebära alt vi måsle reagera mot atl de baltiska staterna fortfarande är ockuperade av främmande makt och att vi säger det även i Moskva.

Låt mig erinra om all statsminister Tage Erlander den 16 maj 1968 besvarade en enkel fråga ställd i första kammaren om "regeringens uttalande om alla folks rätt till frihet och demokrali gäller även i värt förhållande till de baltiska folken". Tage Erlanders svar blev myckel korl. Det löd: "Svaret är naturligtvis ja." Det var ett klart och otvetydigt besked.

Vad har då regeringen gjorl sedan dess för att försöka bidraga lill de baltiska folkens frihet och demokrali?

Ja, jag har försökt forska om della, men lill min besvikelse inle kunnal finna någol - och stalsminislerns besök i Moskva har tydligen inle heller resulleral i någon direkl insats för balternas frihel. Det är - mycket milt uttryckt - förvånande och beklagligt.

Jag skall inle gå in på alt teckna hela den historiska bakgrunden till de baltiska folkens nuvarande situation. Det må räcka med att erinra om all del gäller tre små folk som år 1940 likviderades på några dagar.

Nr 110

Tisdagen den 27 april 1976

Om ökad frihel för de baltiska folken, m. m.

Nr 110 Den sovjetiska ockupationen stod i direkl slrid med de separata fredsavtal

Tisdaeen den " " '' undertecknades i Tartu, Riga och Moskva och i vilka Sov-

27 aoril 1976 jelunionen ulan reservationer erkände oavhängigheten för Estland, Lell-

--------------- land och Litauen. Och Sovjetunionen gjorde då detta "frivilligt och för

Om ökad frihet för eviga lider".

de bahiska folken. De baltiska folken har genom tiderna fält utstå många lidanden. 1

m. m. Gulagarkipelagen skildrar Alexander Solzjenitsyn bl, a, esternas situation

på följande sätt: "----------------- mellan ivenne hammare - den teutoniska och

den slaviska har det lilla Estland hamnat som etl städ sedan urminnes

lider. Slagen har fallit ömsom frän öst och väst------------ slutet kunde aldrig

skönjas------------------- , Ännu syns det icke till,"

Nej, ännu syns det förvisso icke till. Del väpnade motståndet mol ockupationsmakten upphörde för ca 20 år sedan. Men frihetssträvandena finns, och della framgår också bl. a. av de debatter som förts inte bara i europeiska pariament utan under innevarande år även i exempelvis Canada och USA. Jag vill även erinra utrikesministern om atl i Afrika och Asien elt slort antal stater har erhållit självständighet efter andra väridskriget, medan del i Europa fortfarande finns ockuperade stater. Detta förhållande måste vi betrakta som helt oacceptabelt.

Jag vet att jag uttrycker något som mänga känner, när jag vädjar till utrikesministern och den svenska regeringen om ell mera aktivt engagemang i arbelel för ett fritt Balticum. Jag hoppas ocksä atl frågan skall komma upp i FN - olika baltiska organisationer såväl i Balticum som i den fria världen har begäri detta.

Arbetet för all uppnå frihet ät Estland, Lellland och Litauen kan ta tid, men den tiden kan förkortas genom alt fier och fier nationer arbelar för dessa länder.

Herr utrikesministern ANDERSSON;

Herr talman! Frågan om det dubbla medborgarskapet har varil uppe vid fiera tillfällen, och som jag sade i mitl svar förs diskussioner pä diplomalisk väg genom de kontakter i frågan som tagits med sovjetiska vederbörande. Vi får nu avvakta resultatet av dessa förhandlingar, och jag kan inte utlova någon snabb lösning. Den diplomatiska vägen är den enda möjliga väg som vi kan gå i frågan. Elt enskilt land har ingen annan möjlighet atl agera när det gäller frågan om dubbelt medborgarskap - man kan inte genom någon ensidig förklaring lösa problemet

Vad sedan gäller frågan om statsministern vid sitt nyligen avhållna besök i Sovjetunionen har förhandlat om självständighet, oberoende och frihet för de tre baltiska staterna kan jag bara säga all sä inte är fallet Vid besöket avhandlades en hel rad konkrela prakliska frågor, och man behandlade också - vilkel jag kommer au ta upp i mitl svar till herr Wijkman om en stund - problem i samband med familjeåterförening och annal. Frågan om de baltiska staternas oberoende och självständighet har emellertid icke tagits upp vid detla tillfälle. 52

Herr STRINDBERG (m):

Herr talman! Av det svar jag fick drog jag slutsatsen att statsministern vid sill besök i Moskva inle tog upp frågan om de baltiska folkens silualion, och jag har beklagal detta. Jag hoppas emellertid atl det skall bli fier tillfällen atl från svensk sida driva på i denna fråga.

Utrikesministern svarade däremot inte pä min fråga om hur han säg på möjligheten att den svenska regeringen i varje fall skulle göra ett klart uttalande om atl svenska medborgare garanterades trygghet vid resor utomlands. Ett sådant utlalande skulle i detta fall göras så klart att alla förslod all det också gällde personer med dubbelt medborgarskap.

Jag vill sedan erinra om att det mellan Sovjetunionen och vissa länder har träffats avta) när det gäller det dubbla medborgarskapet. Bl, a, Canada har kommil en bra bil på väg i detta sammanhang.

Slutligen vill jag uttrycka förhoppningen att behandlingen av denna fråga inte kommer all ta alltför läng tid, eftersom väldigt många människor är starkt engagerade i den.

Nr 110

Tisdagen den 27 april 1976

Om tillämpningen i Sovjetunionen av Helsingforsavtalels bestämmelser

Herr utrikesministern ANDERSSON:

Herr talman! Jag har i milt svar sagt att vi hyser förhoppningar om atl kunna lösa frågan om del dubbla medborgarskapet som vi vet är mycket angelägen för mänga människor i Sverige, Del finns emellerlid ingen möjlighet alt lösa problemen för de människor det här gäller genom all avge ensidiga förklaringar frän Sveriges sida - sådana förklaringar hjälper dem inte.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Om tillämpningen i Sovjetunionen av Helsingforsavtalels bestämmelser

Herr utrikesministern ANDERSSON erhöll ordet för att besvara herr Wijkmans (m) den 19 mars anmälda interpellation, 1975/76:156, till herr statsministern, och anförde:

Herr talman! Herr Wijkman har i en interpellation frågal statsministern om tillämpningen i Sovjetunionen av Helsingforsavtalels bestämmelser, Inlerpellationen har överiämnats till mig för besvarande,

I och med Helsingforsdokumentets undertecknande i augusti 1975 förbättrades våra möjligheler att ta upp s, k, familjeåterföreningsfall. Enligt åtagandena i kapitlet om mänskliga kontakter, den s, k, iredje korgen, förbinder sig staterna att främja familjeåterförening över gränserna.

Dessa åtagande har redan haft positiva konsekvenser. Särskilt vill jag nämna den överenskommelse som träffats mellan Polen och Förbundsrepubliken Tyskland och som förutser en familjeåterförening i stor skala. För svensk del vill jag understryka atl vi efter Helsingforsmötet i en rad fall framgångsrikt kunnat verka för en återförening mellan personer

Nr 110

Tisdagen den 27 april 1976

Om tillämpningen i Sovjetunionen av Helsingforsavtalels bestämmelser

som ej är svenska medborgare men som likväl på det ena eller andra sältel har anknytning till Sverige,

1 vad gäller de svensk-sovjetiska förbindelserna har familjeåterföreningsfrågan på olika nivåer och i olika sammanhang berörts under senare tid. Under statsminister Palmes besök i Sovjetunionen var del naturligt att ESK och dess uppföljning och därigenom ocksä kapitlet om mänskliga kontakter blev föremål för diskussion. Vid dessa samtal berördes särskilt ett akluelll familjeålerföreningsfall av såväl stalsminislern som andra delegationsmedlemmar: Det är regeringens förhoppning alt de berörda personerna inom en icke alltför avlägsen framtid skall kunna återförenas.

Belräffande frågan om möjlighelerna alt förmå de deltagande slalerna att respektera Helsingforsdokumentets bestämmelser i fråga om både familjeåterförening och andra rekommendationer vill jag framhålla alt Helsingforsdokumentets principer, beslut och rekommendationer ej är rälis-ligen bindande för de stater som undertecknat dokumentet. Deltagar-siaterna har uttryckt sin föresats att la tillböriig hänsyn till och genomföra bestämmelserna i konferensens slutdokument föratt lill fullo förverkliga dess resultat

Från svensk sida söker vi atl vid alla lämpliga tillfällen betona den vikl vi tillmäter samtliga principer och åtaganden i Helsingforsdokumen-tet Så skedde ocksä under statsministerns besök i Sovjetunionen. I elt anförande i Moskva underströk statsministern att slutdokumentet frän Helsingfors måsle ses som en helhet och att inget område fär utelämnas eller ses som mindre angeläget än något annat. Samtidigt betonade han alt vi pä svensk sida välkomnal att skyddet av de mänskliga rältigheterna i Helsingforsdokumentel inskrivils som en med andra principer jämställd norm. Familjeåterförening kan ju i särskill hög grad betraktas som en alla människor tillkommande rättighet.

Både när det gäller familjeåterförening och beträffande andra frågor som berördes i Helsingforsdokumentel betraktar vi de däri gjorda åtagandena som en god grund för det långsiktiga arbete som redan inletts och som vi för vår del även fortsättningsvis avser att energiskt bedriva.

Herr WIJKMAN (m):

Herr lalman! Jag ber att få tacka utrikesministern för svaret på min interpellation. Jag vill understryka den enighei som i princip gäller mellan utrikesministern och mig om synen på Helsingforsdokumentel, dvs. att del är viktigt att betrakta dokumentet som en helhet.

Jag kan i sammanhanget inle undgå all visa en viss förvåning över att inle statsministern själv besvarar inlerpellationen. Den inlämnades i god lid före statsministerns avresa lill Sovjei och var avsedd atl ge statsministern möjlighet att inför kammaren redovisa dels hur den svenska regeringen ser på Sovjetunionens underlåtenhet hittills all följa Helsingforsdokumentets bestämmelser när det gäller vidgade mänskliga konlakler över gränserna, dels vilka åtgärder som kunde vidtas frän svensk sida för atl förmå Sovjetunionen atl respektera de i dokumentet angivna

principerna för familjeåterförening. Jag förstår mer än väl all statsministern har mycket atl göra, men de här frågorna är så pass viktiga atl jag finner det märkligt att han inle personligen inställer sig i kammaren och redovisar sin syn - allra helst som det var herr Palme och inte utrikesministern som besökte Sovjelunionen.

Men detta hindrar inte alt jag i slorl är nöjd med utrikesministerns svar. I svaret framstår del som om antagandet av den s. k. tredje korgen i samband med ESK-konferensen redan betyll åtskilligt för möjligheterna atl främja återförening av splittrade familjer. Statsrådet får ursäkta mig, men delta är en verklig nyhet för mig, och jag tror att del är sä även för övriga närvarande i kammaren. Ålskilliga är ju nämligen de bedömare och analytiker som den senaste tiden med besvikelse har kunnat konslalera all i första hand Sovjetunionen men även övriga öststater efter Hel-singforskonferensen visal ell minimum av förståelse för kraven pä och önskemålen om vidgade mänskliga kontakter över gränserna. Svensk opinion har också gäng på gång del senasle halvåret kunnal följa olika människoöden, där de olika öststaismyndighelerna benhårt motsatt sig återförening. Jag behöver bara nämna namnen Agapov, Porizkova, Be-rukshtis och Anna Kängas för atl ta några exempel ur raden.

Det är också intressant att notera - del var delvis mot bakgrund av del uttalandet jag framställde min interpellation -atl statsminister i ett tal inför Socialdemokratiska kvinnoförbundet i slutet av februari i är om dessa frågor sade: Vi nolerar med besvikelse alt arbetel med återförening av familjer och friare resor över gränserna har svårt att komma i gång. Det måste underlättas och påskyndas. Statsministern sade vidare: Den som låter förtryck, terror, tortyr och andra brott mot de mänskliga rättigheterna breda ut sig bidrar ytterst lill atl freden undergrävs.

Jag tror att vi alla kan instämma i de uttalandena. Därför är det förvånande, men samtidigt också glädjande, om det statsrådet här säger stämmer. Och det har ingen anledning att betvivla.

Statsrådet pekar i första hand på den överenskommelse som träffats mellan Polen och Västtyskland och förutser en familjeåterförening i stor skala. Till detta är bara all konstalera att avtalet medförde stora åtaganden i malerielll hänseende från västtyskarnas sida, både när det gällde vidgat handelsutbyte och direkta penningmedel. I annat fall tror jag inte atl vi hade fått bevittna en sä slor återförening som det nu förhoppningsvis skall bli fråga om.

Men svarei innehåller en bit lill där statsrådet anför att även den svenska regeringen efter Helsingforsavtalet i en rad fall framgångsrikt kunnat verka för en återförening mellan personer som har anknytning till Sverige på del ena eller andra sältel. Jag vill nalurliglvis be om precisering: Hur mänga är "en rad" fall? Del är någol luddigl uttryckt Men det är i alla fall en större mängd än några få fall, och jag är positivt överraskad av delta. Om uppgiften stämmer, och jag har ingen anledning belvivla del, skall vi vara tacksamma och ullrycka tillfredsställelse. Jag har egentligen bara en förklaring till att vi sett sä litet om detta i massmedia:

Nr 110

Tisdagen den 27 april 1976

Om tillämpningen i Sovjetunionen av Helsingforsavtalels bestämmelser

Nr 110

Tisdagen den 27 april 1976

Om tillämpningen i Sovjetunionen av Helsingforsavtalels bestämmelser

att åtskilliga av dessa människor inte vill ha publicitet Det måste man respektera, och därför fär man lov att hantera den här typen av frågor med yttersta försiktighet

Herr talman! Jag har i min interpellation speciellt uppehållit mig vid elt par människoöden. Det gäller dels den ryske musikern Igor Berukshtis, dels den för svensk opinion välkände Valentin Agapov. Inle minst det senare fallet har visat hur omänsklig diktaluren kan vara. Agapov har sedan ett och ett halvt år icke sett sin familj. Det är en sak. Men vad värre är, Agapov har sedan jultiden 1975, alltså över fyra månader, inte haft möjlighet till någon som helsl direktkommunikation med sin familj, vare sig per brev eller per telefon. Han har vid samtal uppgivit atl han försökt nå sin familj per telefon vid 22 tillfällen bara under innevarande månad, men bara fåll svarei i Ryssland att det antingen inte existerar någon abonnent eller alt det hell enkell inte går alt komma fram. Den behandling som Agapovs familj utsatts för under den lid han varit flykting här i Sverige behöver jag inte heller närmare gå in på. Det har varit trakasserier frän både myndigheler och grannar.

Statsrådet antyder nu i sitt interpellationssvar alt jusl delta fall varit uppe till behandling i samband med Moskvabesöket. Statsrådet uttalar också den förhoppningen alt de berörda personerna inom en inte alltför avlägsen framtid skall kunna återförenas. Jag hoppas verkligen atl sä blir fallet.

Herr lalman! Avspänningspoliiiken har hittills åstadkommit väldigt litel konkret. Naturligtvis måste vi vara tacksamma över den förändring i de internationella kontakterna som ägt rum under senare är, dvs. ett vidgat utbyte mellan öst och väst på olika områden måste vara bättre än inget utbyle alls. Men det är fariigl atl dra alltför slora växlar på själva begreppet avspänning. Så länge kapprustningen mellan militärblocken fortsätter, både när det gäller konventionella vapen och i fråga om kärnvapen, är det svårt att helhjärtat tro på dem som hävdar atl spänningen i väriden skulle ha minskat.

Det är i själva verket ett faklum att framför allt östsidan gjort väldigt små eftergifter för att leva upp till de allmänna proklamationerna om avspänning. Västsidan, och framför allt Förenta slalerna, har däremot medverkat lill flera för östsidan posiliva förändringar del senasle året. Det gäller i första hand på det ekonomiska och handelspolitiska området. Amerikanernas försäljning av vete till Sovjei har t ex. hjälpt ryssarna ur en besvärlig knipa, samtidigt som man måsle konstatera atl del miss-skötta sovjetiska jordbrukel leder till en indirekt mycket svår silualion för de fattigaste u-länderna. När Sovjet - som borde vara nettoexportör av spannmål - går ut på världsmarknaden och köper tiotals miljoner ton, för att trygga sin egen försörjning, blir resultatet helt naturiigt ökade priser och sämre tillgång för de fattigaste länderna.

I samband med ESK fastställdes i praktiken gränserna efter andra världskriget Detta är ett ytterligare exempel på en eftergift från väststaterna. Enda eftergiften från öst har hittills varit accepterandet, såvitt

jag kan se, av de passusar i ESK-dokumentet som talar om ett bättre skydd för de mänskliga rättigheterna. Det vilar ett tungt ansvar på i första hand Moskva atl leva upp till dessa formuleringar. Det vilar naturligtvis ett lika tungt ansvar på oss att ständigt kritisera brott mot de mänskliga rättigheterna varhelst de begås, all genom en aktiv opinionsbildning ständigt påminna om och påtala dessa brott Generellt kan vi naturligtvis inte vara nöjda, men i de enskilda fallen kan uppenbarligen en del ha hänt. Del får vi vara tacksamma för så länge.

Statsrådet säger att han betraktar ESK som en god grund för del fortsatta arbetet när det gäller de här frågorna. Jag hoppas att han har rätt. Men tvivlen är många. Behandlingen av ryska judar, av mänga enskilda familjer, av intellektuella inom östblocket - allt detta lalar lyvärr ett annal språk. Sak samma kan sägas om det som i dag händer i Berlin. Muren byggs ul och blir högre och kraftigare för atl förhindra att DDR-medborgare förflyttar sig till andra delar av världen.

Herr talman! Det råder enighet om all stödja avspänningspolitiken. En förutsättning för della är dock all denna politik inte enbart leder till vissa handelspolitiska uppgörelser eller avtal om vidgat kulturellt samarbete. En förutsättning måste också vara alt förhållandena inom kommunistblocket inte hårdnar, utan att tvärtom dessa stater respekterar, i ökad grad, de principer som de har underlecknat i samband med ESK-konferensen. Om delta tycks vi vara överens, och jag önskar statsrådet lycka till i det fortsatta arbetel.

Nr 110

Tisdagen den 27 april 1976

Om tillämpningen i Sovjetunionen av Helsingforsavtalels bestämmelser

Herr utrikesministern ANDERSSON:

Herr lalman! Inlerpellationen var visseriigen framställd lill herr siats-ministern, men del här är frågor som ligger inom milt ansvarsområde och som bereds inom utrikesdepartementet Därför är det ganska naturiigt atl jag svarar. Mina medarbetare, bl. a. kabinettssekreteraren, åtföljde statsministern lill Moskva. Vi har inom ulrikesdepartementet förberett Statsministerns besök och vi har självfallet hand om - tillsammans med handelsdepartementet och industridepartementet - uppföljningen av besöket och resultaten av detsamma.

När det gäller familjeäterföreningsfallen träffades faktiskt överenskommelsen mellan Polen och Västtyskland i somras i Helsingfors. Vi hade tillfälle att pä mycket nära håll följa de förhandlingar som skedde mellan den polska och den västtyska ledningen. Även om i denna uppgörelse ingick ekonomiska kompensationer från Västtyskland lill Polen är jag alldeles överiygad om att det förhållandel att man kommit överens om detla ESK-dokument och dess innehåll - och hela den atmosfär som rådde - bidrog lill att man nådde resultat en tidig morgon i somras i Helsingfors. Frågan om familjeåterförening dessa länder emellan är, som alla vet, ganska omfattande.

Sverige har haft och har fortfarande mänga ålerföreningsärenden, inte med Sovjetunionen men med många av de östeuropeiska staterna. När del gäller Sverige-Sovjet finns ett par fall, men när det gäller Östtyskland,

Nr 110

Tisdagen den 27 april 1976

Om tillämpningen i Sovjetunionen av Helsingforsavtalels bestämmelser

Polen, Bulgarien, Rumänien och Tjeckoslovakien har vi fiera. Del är beträffande dem jag vägar använda ullrycket att vi i en hel rad fall har kunnat verka framgångsrikt Del rör sig då i första hand om svenska medborgare - byggnadsarbetare, ingenjörer och andra - som har arbetat i de här staterna och träffat flickor som de vill gifta sig med. Tidigare har det varit ganska svårt att få till stånd en förening av dessa familjer när mannen i fråga - såsom ofta är fallet - resl hem till Sverige.

Sedan vi fått möjlighet atl åberopa de bestämmelser som finns i Helsingforsdokumentel har vårt agerande underlätlats, även om också jag kan säga att det i vissa länder går trögt och att man skulle önska en snabbare behandling. Men det kommer resultat, och det finns därför ingen anledning atl nu säga all familjeäterföreningsbeslämmelserna har misslyckats.

En annan sak, herr Wijkman, är det när det gäller icke svenska medborgare. Fallet Agapov - vi måste komma ihåg det - rör sig ju om en person och en familj av icke svensk nationalitet. Det är della som gör saken svårare. När vi ändå ålar oss - och del gör vi nalurliglvis - all försöka få en familjeålerförening till slånd vet vi av erfarenhei, all vi här ställs inför andra problem än om en svensk medborgare är inblandad.

I fallet Igor Berukshtis gäller det en amerikansk medborgare, och därför är det amerikanerna och inle vi som lar upp della familjeåterföreningsärende.

Herr Wijkman har i sin interpellation sagt, och vidhöll väl det i sitt anförande här, att Sovjelunionen och de andra öststaterna är ganska ointresserade av Helsingforsavtalels bestämmelser om mänskliga kontakter och rättigheter. Jag tror all formuleringen i inlerpellationen är all de helt enkell struntar i delta.

Jag skulle nog vilja varna för så onyanserade omdömen. För det första är det ingen riktig skildring av verkligheten, vilkel framgår av vad jag har sagl i mitl svar och vad jag nu sagt. Del finns resultat atl redovisa. Men för del andra bidrar sådana beskyllningar till att försämra utsikterna lill fortsatta praktiska resultat i enlighel med Helsingforsdokumentets bestämmelser. Jag menar att alltför korl tid har förflutit sedan det i Helsingfors i sommar uppstod enighet om ESK-dokumentet för atl vi nu skulle kunna kasta yxan i sjön och säga, alt resullaiei bara blev en enda stor besvikelse.

Vi förbereder nu - och det gör man i alla Europas stater - en uppföljningskonferens i Belgrad näsla år, och från svensk sida har vi redan kontakter med andra regeringar. Jag vågar väl påslå all de koniakierna visar all i varje fall de allra flesla av dessa stater i Europa är överens om alt arbetet skall gä vidare. De är också överens om att arbetel bör ske i en atmosfär av ömsesidigt förtroende.

Det förekommer krilik både i Sverige och utomlands moi alt öststaternas praktiska tillämpning är trög. och den kritiken kommer nalurliglvis all framföras vid Belgradmötet nästa år. Men samtidigt är alla medvetna om atl Helsingforsdokumentel är den bästa grunden för ell forisall lång-

siktigt arbete och om alt man tålmodigt måste arbeta vidare. Någol bättre alternativ finns såviu vi förstår inte.

Herr WIJKMAN (m):

Herr talman! Som jag sade förut, låg del ingen ringaktning mot utrikesministern i att jag var litel förvånad över all statsministern inle svarade på min interpellation. Det var ju stalsminislern som for till Moskva, och del var för alt fä statsministerns mer omedelbara reaktioner och allmänna kommentarer efter det besöket som jag skulle ha värdesatt om statsministern hade tagit sig tid atl kommentera de frågor som jag har aktualiserat i min interpellation. Utrikesministern var ju inle ens med på besökel, utan befann sig efter vad jag kan förstå under samma tid i USA. Det var kanske i och för sig bra.

Dei var della som var orsaken lill min kommenlar om att inlerpellationen hade överlämnats till utrikesministern för besvarande.

Det är möjligt att det är för hårt att använda uttrycket "strunta i". Jag kan hålla med om att man skall vara mycket försiktig med språkbruket Jag vill emellerlid i det sammanhangei inte underlåta att konstatera att vissa regeringsföreträdare ofta, i andra utrikespolitiska sammanhang, använder väl sä hårda uttryck som "strunta i" - uttryck som kanske för betydligt längre tid kan äventyra och försvåra en även annars ömtålig diskussion mellan inblandade stater.

Statsrådet säger atl när det gäller svenska medborgare som har haft en eller annan kontakt i något av en rad länder, som statsrådet anger, har del gått bättre. Det har gällt svenska unga män som arbetat i landet och som har förälskat sig i någon flicka osv. Det är ju bra all det går lättare än tidigare att återförena i sådana fall. Men detla har såviu jag förstår varit möjligt även före tillkomsten av ESK, även om det varit svårt. Vi får väl vara tacksamma för att återförening i dessa fall nu har undertättats.

Men de känsliga fallen gäller ju - det är vi väl överens om - ickesvenska medborgare. Det är ju där som del verkligen i grunden ligger myckel svåra politiska problem, som har gjort all en medlem av en familj har hamnat pä 'västsidan', medan den övriga familjen blivit kvar i öst - eller ivärlom. Det är ju - jag är glad atl slalsrådet så klart uttalar det - väsentligt att den svenska regeringen hjälper lill även i dessa fall. Det är ju de svåra och ömtåliga fallen som verkligen sätter öststals-regeringarna på prov, när vi en gång skall försöka fä fram ett facit av vad som har hänt.

Jag tycker också atl del är naturiigt att arbeta vidare ulifrån ESK-dokumentet. Det var inte min mening att kritisera det. Jag var litel , oroad av en del rapporter i slutet av mars om hur arbetel hade gått och inte minsl av statsministerns uttalande i februari. Men låt oss ta fasta på det posiliva som finns i det här interpellationssvaret, nämligen att det har gått hyfsat i en del fall och att både UD och utrikesministern personligen ser positivt på möjlighelerna atl arbeta vidare efter dessa

Nr 110

Tisdagen den 27 april 1976

Om tillämpningen i Sovjetunionen av Helsingforsavtalels bestämmelser

Nr 110 rikllinjer. Jag uttalar än en gäng en uppriktig önskan om framgång

Tisdagen den delarbetet

27 april 1976

Överläggningen var härmed slutad.

Om anbudskonkurrensen vid flyttningar åt statliga verk § 8 Om anbudskonkurrensen vid flyttningar åt statliga verk

Herr försvarsministern HOLMQVIST erhöll ordet för att besvara herr Hovhammars (m) den 19 mars anmälda interpellation, 1975/76:158, och anförde:

Herr talman! Herr Hovhammar har frågat mig om jag anser att det av statens transportkontor hittills tillämpade systemet med anbudskonkurrens vid de statliga verkens fiytlningar är tillfredsställande och, om sä är fallet, varför en övergäng frän etl system med anbudskonkurrens i varie enskilt fall lill ett system med avropsavtal föreslås.

Enligt de bestämmelser som nu gäller för statens transporikonlors verksamhet får transporlkontoret sluta avropsavtal för fiyltningstjänster i den mån del kan bedömas vara fördelaktigt för statsverket Bestämmelserna innebär all omfaUande uppdrag på flyttningsomrädel skall upphandlas genom anbudsförfarande och atl avropsavtal skall användas främst i de fall då administrationskostnaderna forell anbudsförfarande kan beräknas bli för höga. Regeringens uppdrag till byggnadsstyrelsen att svara för avtal om bohagstransporler bygger pä samma princip. Där anges att avtal bör medge separat upphandling av mera kostnadskrävande bohagstransporter. Jag räknar med alt motsvarande bestämmelser kommer att gälla om byggnadsstyrelsen - som regeringen på min hemställan har föreslagit i årets budgetproposition - lar över ocksä den del av transporlkontorels verksamhet som herr Hovhammar avser med sin interpellation.

Jag vill avslutningsvis erinra om atl det var riksdagens revisorer som först väckte tanken såväl pä ett system med avropsavtal för flyttnings-tjänster som på atl iransportkonlorets verksamhei skulle föras lill byggnadsstyrelsen.

Herr HOVHAMMAR (m):

Herr talman! Jag ber att först få lacka försvarsministern för svaret på min interpellation. Tyvärr kan jag inte instämma i de bedömningar som görs i interpellationssvaret, utan jag finner atl del råder stor oklarhet mellan vad som uttrycks i propositionen 1975/76:100 bil. 6 och 9 och det svar jag nyss erhöll.

1 min interpellation frågade jag om försvarsministern anser att det hittillsvarande systemet med anbudskonkurrens vid de statliga verkens fiytlningar fungerat tillfredsställande. Jag slällde frågan mot den bakgrunden att i nyss nämnda proposition föreslås atl ansvaret för de slatliga myndigheternas flyttningar nu skall överföras från statens transportkontor till byggnadsstyrelsen och att det nuvarande systemet med anbuds-

konkurrens i varie avgränsat fall föreslås ersatt med ell system med avropsavtal.

1 dag gäller all såväl statens transportkonior som den myndighet till vilken kontoret är knutet, försvarets materielverk, har bedömt att väsentliga fördelar är att vinna pä alt i alla fall där det varil möjligl, dvs. alla avgränsbara mer betydande flyttningar, upprätta sådant fullständigt och tydligt upphandlingsunderlag som omnämns i upphandlingskungörelsen för att med detta som grund regelmässigt genomföra sluten upphandling med fasl pris. Avrop på lecknal avropsavtal har endasl använts där flyttningsuppdragen varil av "ringa omfattning".

Au denna bedömning varil riktig och den för statsverket förmånligaste har jag själv kunnat konstatera när jag gäll igenom en del protokoll över av transporlkontoret uppgjorda handlingar.

Härigenom har vunnits vad som i förarbetena till upphandlingskungörelsen angivits som grundläggande, nämligen affärsmässighet och utnyttjande av föreliggande konkurrens. Även upphandlingskungörelsens principer om krav pä rättssäkerhet och effektivitet tror jag på det sättet har tillgodosetts.

Nu föreslås ell avskaffande av det system som enligt vad jag inhämtat hela branschen bedömer som det mest opartiska och som del bäsla. Försvarsministern hänvisar till 1 § i avtalet mellan byggnadsstyrelsen och AB Förenade Möbeltransporlörer angående de statliga bohagstransporterna. Där sägs atl bohagstransporler som överstiger 8 000 kr. kan komma atl upphandlas i särskilt ordning. I finansdepartementets regeringsskrivelse angående bohagslransporterna efter min interpellation lill finansministern om desamma - det var f ö. den 29 oktober 1974 - sägs att avtalet "bör medge separat upphandling av mer kostnadskrävande bohagstransporter".

Av detla har nu blivit "kan komma att bli". Det tycker jag är en räu slor skillnad. Det är nämligen inte någon garanti för en upphandling med anbudskonkurrens vid varje avgränsbar transport. I propositionen nämns inie heller någol om detla, utan del verkar snarast som en efter-handskonstruklion, särskilt mot den bakgrunden att regeringen föreslär överförande av endast fyra tjänster frän statens transportkonior till byggnadsstyrelsen för atl sköta denna verksamhet pä det för stalsmakterna mesl fördelaktiga sättet Det är värt att notera att f n. behövs älta lill nio Ijänsler på iransporikonlorei för alt fullgöra den här uppgiften. Nu vill man som sagl bara ha fyra.

Följden av del här kommer naturligtvis all bli att avropsavtal i allt slörre omfattning måsie användas, trots atl det har bevisats att - del vill jag upprepa - anbudskonkurrensen hillills fungerat bäsl såväl för transportören som för statsverket Därför, herr lalman, kvarstår min fråga: Varför föreslås - mot bakgrund av vad jag här har anfört - en övergång från anbudskonkurrens i varje avgränsbar! fall till ell syslem med av-ropsavial?

Nr 110

Tisdagen den 27 april 1976

Om anbudskonkurrensen vid flyttningar åt statliga verk

Nr 110

Tisdagen den 27 april 1976

Om anbudskonkurrensen vid flyttningar åt statliga verk

Herr försvarsministern HOLMQVIST:

Herr lalman! Jag tycker att mill svar på den punkten var tydligt nog. Jag erinrade om att det är riksdagens revisorer som har pekat pä detla förhållande och framlagt det här förslaget, naturligtvis i avsikten alt man skulle kunna begränsa kostnaderna. Om man skall följa principen att aldrig tillämpa ett anbudsförfarande, medför det självfallet koslnader. Det kan inte för beställaren, dvs. för staten, vara elt primärt intresse alt verksamheten skall bli dyrare än vad som är nödvändigt. Det gäller i stället atl försöka få arbetel utfört lill lägsta möjliga kostnader.

I den skrivelse från finansdepartementet till byggnadsstyrelsen som behandlar dessa frågor anges - och det är det väsentliga - att man vid mer omfattande uppdrag bör tillämpa anbudsförfarandet.

Jag är således inte rikligt på det klara med varför herr Hovhammar inte förslår del besked jag geit i milt svar. Jag tycker alt det är ett rakt svar på de frågor herr Hovhammar ställt.

Herr HOVHAMMAR (m):

Herr talman! Jag tror för min del inte atl man kan spara sä särskilt mycket pengar genom ett annat anbudsförfarande. Det har klart och lyd-ligi visat sig atl i det fall jag pekat pä är det mest fördelaktigt om olika firmor får inkomma med offerter. Därför ställer jag mig fortfarande tvivlande till all anbudskonkurrens verkligen kommer att ske i de flesta fall. Jag gör det inte utan skäl.

Jag har erinrat om att försvarets materielverk på regeringens uppdrag i år har tecknat avtal med statens järnvägar och Svenska järnvägsföreningen all ombesörja försvarets alla järnvägs-, landsvägs- och numera även närtransporier. Det måsle betyda all transporter som lidigare ombesörjts av enskilda åkare efter anbudskonkurrens nu helt skall övertas av det slalliga bolaget. Svenska Lastbils AB - Svelast - som ju också äger Freys Express. I realiteten har vi, herr lalman, alltså fäll ett statligt iransporlmonopol pä den här sektorn.

Mol bakgrund av atl vissa delar av avgiflsberäkningen har sekretess-belagls är det svårt för mig att i detalj yttra mig om de ekonomiska konsekvenserna för statsverket Men som exempel kan jag nämna kostnadsskillnaderna mellan del statliga Freys Express AB och privata åkare på de tio närtransporier som hittills gjorts av försvaret i Stockholm. Freys driver ire av de här linjerna i kungliga huvudsladen, och enskilda åkare driver sju. En myckel intressant iakttagelse är alt för samma bil med en förare tar Freys i dag ungefär 10 kr. mer i timmen än de privala åkarna. Visserligen kan det sägas att del är en liten summa, men den blir slor om man lar i beaktande all de här linjerna drivs hela året. Nu kommer alltså de enskilda åkarna att uteslängas från de här turerna trots au de har belydligl lägre priser och gynnsammare offerter för statsmakterna. Man kan dä fråga sig varför del egentligen skall vara pä del här sältel när del är bevisal atl del blir dyrare.

En annan punki pä vilken jag bygger milt ivivel gäller det avtal som

på regeringens uppdrag har ingåtts mellan byggnadsstyrelsen och AB Förenade Möbeltransporlörer angående de statliga bohagstransporterna. Läser man igenom det finner man en del paragrafer som är rätt intressanta. Jag har sett litet pä paragraferna 10 och 17 i detta avtal. Där ställde plötsligt statsverket krav pä en garantisumma på 500 000 kr. för transportören, som det verkar -jag tycker i alla fall det - i syfte att avskräcka enskilda transportörer att lämna in anbud. I 17 ij sägs dessulom au "förhandlingen om eventuell förlängning av detla avtal ytterligare 1 år tas upp mellan Byggnadsstyrelsen och transportören senasi under augusti månad 1976". Trots att finansministern i regeringsskrivelse förutsatt att avtalels giltighetstid bör begränsas till ett år, dvs. till den 31 december 1976, vill man ta upp detta redan i augusti månad. Det är också en ganska märklig händelse.

Herr talman! Det är mot denna bakgrund som jag helt enkelt vill rekommendera atl den av statens transportkontor bedrivna verksamhelen, som lycks ha varit ganska framgångsrik, skall få fortsätta som hittills under ytterligare ett år. Elt sådant uppskov ger nämligen möjligheter lill en förutsättningslös utredning angående statens transportbehov. Jag bedömer delta som nödvändigt, med hänsyn till vad jag här i dag bl. a. har anfört, även beträffande bohagsflyttningarna och godstransportavtalet för försvaret Det skulle nämligen, såvitt jag kan uppfatta, gagna både transportörerna och statsverket, och då har man nått fram till sunda och vedertagna ekonomiska principer.

Nr 110

Tisdagen den 27 april 1976

Om anbudskonkurrensen vid flyttningar åt statliga verk

Herr försvarsministern HOLMQVIST:

Herr talman! Jag blev en smula förvånad över herr Hovhammars resonemang. Jag har följt intentioner från regeringen, och jag kan väl säga au del också har funnits andra skäl som talat för all man skulle flytta Iransporikonlorei från försvarsdepartementets verksamhetsområde, eftersom det är sä fä transporter som har militär betydelse i detta sammanhang.

När vi då flyttar över det, har vi anledning all ställa frågan: Hur många människor finns del ell behov av att ha kvar för den verksamhet som skall finnas inom byggnadsstyrelsen? Vi har kommit fram till all del är möjligl all reducera anlalet Della är anmäll i proposiiion i vanlig ordning, och jag föreställer mig all ulskotiei prövar om den här lösningen är den rikliga. Men jag hade knappasl vänlat mig atl herr Hovhammar skulle anklaga mig för atl försöka begränsa den slalliga verksamheten. Kan denna göras billigare, så tycker jag nog vi skall försöka utnyttja den möjligheten.

Sedan är det naturligtvis, borisen från de olika upphandlingsformerna, väsenlligl all avialel är begränsat i tiden. Den som inle kan hävda sig vid det ena tillfället har ju möjlighet att åierkomma vid del andra. Del är också en form av konkurrens, lål vara på eu annal sält än herr Hov-hammar lalar om.

Nr 110 Herr HOVHAMMAR (m):

Tisdaeen den " talman! Man kan kanske spara in tre fyra ijänster genom au

27 aoril 1976 'J formen. Men, herr statsråd, det viktigaste är väl i alla

--------------- fall effektiviteten och framför allt slutresultatet Kan det visa sig att

Om ersättningseta- den ordning man nu har med ett transportkontor innebär betydligt lägre blering i Herrljunga kostnader, så måste det väl kompensera även den kostnadsminskning som det kan bli om man sparar in några tjänster - del är väl ändå en ganska liten sak i det slora sammanhangei.

Herr talman! Jag har med mina inlägg försökt uttrycka mitt mycket starka tvivel på regeringens förslag angående de slatliga verkens flyttningar. Avslutningsvis skulle jag vilja säga att om verkligen regeringen vill ge transportörerna möjlighet till konkurrens - jag förstår egenlligen inle varför man inte skulle vilja del - så kan det bli konkurrens pä lika villkor. Men om den linjen skall kunna fullföljas och bli verklighet måste regeringen utarbeta elt nytt förslag. Om man studerar detta ärende finner man nämligen, herr statsråd, att del av regeringen föreslagna systemet till Slor del bygger på lösa antaganden.

Jag vill mot denna bakgrund, herr talman, åter starkt rekommendera atl den av slatens transportkontor bedrivna verksamheten fär fortsätta ännu ett år. Då vinner man ytterligare erfarenhet och kan göra en mera generell och - som jag tror i varje fall - bättre bedömning av frågan, som dock gäller räu så myckel pengar.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Om ersättningsetablering i Herrljunga

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON erhöll ordet för att besvara herr Anderssons i Ljung (m) den I april anmälda interpellation, 1975/76:161, och anförde:

Herr talman! Herr Andersson i Ljung har frågat mig om jag är beredd att medverka till atl ersättningsetablering kommer till stånd i Herrljunga.

Bakgrunden lill herr Anderssons interpellation är vissa ålgärder inom den statliga verksamhelen som har medfört en minskning av antalet arbetstillfällen inom Herrljunga kommun.

I inlerpellationen uppges bl. a. alt SJ i Herrljunga har minskat sin personal med över 100 personer under loppet av några år. Enligt vad jag har inhämtat avser denna uppgifi personalminskningen under den senaste tioårsperioden. Huvuddelen av minskningen skedde för ca tio är sedan. Därefter har enbart mindre personalförändringar skett.

I inlerpellationen sägs vidare atl förändringar vid postverket har in
neburit etl minskat personalbehov med ca tio personer. Enligl de uppgifter
jag fått har antalet anställda vid poslen i Herrljunga varit oförändrat
under de senaste åren.
64 Men även om Herrljunga kommun just nu inte befinner sig i någon

krissituation, finns det anledning all uppmärksamt följa ulvecklingen. Nr 110

Kommunens sysselsättningsstrukiur med förhållandevis många verksam- Tisdaeen den

ma i jordbruk och beklädnadsindustri kan leda till problem pä arbets- 27 aoril 1976

marknaden. I så fall kan det bli nödvändigl med särskilda ålgärder för--------- -

att fä fram nya arbetstillfällen. Därvid kan även regionalpoliliskt stöd Om ersättningseta-

komma till användning. blering i Herrljunga

Herr ANDERSSON i Ljung (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret på min interpellation.

Jag noterar att statsrådet mot bakgrund av sysselsätiningsstrukiuren i Herrljunga kommun har funnit att det kan uppstå problem, vilka i så fall kan behöva mötas med särskilda åtgärder. Naturligtvis tycker jag att det är ett bra uttalande av slalsrådet, även om det är etl uttalande byggt på andra förutsättningar än de mera speciella som jag berört i min interpellation.

Statsrådet har inledningsvis i sitt svar ägnat sig ät att granska två av de sakskäl som jag i inlerpellationen åberopat. Därvid konstaterar statsrådet alt de av mig påtalade personalförändringarna vid posten och SJ, enligl vad statsrådet inhämtat, skell under en så lång period som tio år. Statsrådets inhämtade uppgifter pä denna punkt verifierar endast vad jag själv anfört i inlerpellationen, där jag pekat på "den befolkningsminskning som kommunen under en tioårsperiod fått vidkännas". Att det förhåller sig på del sättet är jag alltså fullt medveten om. Statsrådets konstaterande alt minskningen skett under så läng tid som tio är tyder på alt statsrådet möjligen tycker alt det hela inte är sä mycket att lala om.

Låt mig bara upplysa om att personalstyrkan i dag vid SJ i Herrljunga uppgår till 37 personer. I det sammanhanget är en minskning med 100 personer väldigi mycket. Att vi i vår lilla kommun i detta läge är ytterst känsliga för varje minskning av arbetstillfällena är närmast en självklarhet.

Syftet med min interpellation var att för statsrådet aktualisera några inskränkningar i den statliga verksamheten inom kommunen som så negativt påverkal kommunens sysselsältningsmässiga utveckling. Utom de tvä verksamheter som statsrådet själv omnämnt påtalade jag de negaliva verkningarna av ulbyggnaden av Remmene skjutfält och ell i sista stund inställt bygge för fångvärdens behov.

Skjutfältsulbyggnaden betyder för Herrljunga kommun dels alt ett antal människor måste fiylta, dels alt andra får försämrade utkomstmöjligheter genom att några hundra hektar jord- och skogsbruksmark tas ur produktion.

Vad slutligen gäller det fjärde objektet, kriminalvårdsstyrelsens an
läggning, var planeringen så långt framskriden då projektet stoppades
atl bara byggstarten återstod. Kommunen hade således fullgjort sina åta
ganden beträffande färdigställande av markområdet Projektet hade då, 65

5 Riksdagens protokoll 1975/76:108-110

Nr 110 som jag har skrivit i inlerpellationen, under sä läng lid varit en realitet

Tisdaeen den ' lommunens planering att ändringarna uppfattades - och även innebar

27 aoril 1976 ~ " direkt föriust av 60 arbetstillfällen.

--------------- Alt olika åtgärder med beslut fattade på olika ställen kan sammanfalla

Om ersättningseta- och, som i delta fall, drabba en och samma kommun är kanske inte blering i Herrljunga så mycket att göra ät. Vad jag däremot ställer mig frågande inför är atl statsrådet i sitt svar inte med ett enda ord har berört just den delen av problemet. Enligl min uppfaltning är regeringen den centrala punkt i förvaltningen där trådarna i hithörande frågor bör löpa samman, och där det borde finnas en översynsmöjlighet som rimligen gjorde alt man kan rätta lill den typ av problem som jag här har pekat på. Ett svar med en mera markerad antydan i den riktningen hade jag kanske väntat mig från slalsrådeis sida.

Mot bakgrund av svaret vill jag avslutningsvis ställa följande fråga: Anser statsrådet atl inskränkningar i den slatliga verksamheten i en kommun inte renl av borde kunna kompenseras med statlig ersätlningsela-blering?

Herr JONSSON i Alingsås (fp):

Herr talman! Vi diskuterar ofta sysselsättningslägel, som är svårl i många av våra kommuner. I det aktuella fallet när vi diskuterar situationen i Herrljunga kommun, har det visat sig att man där har haft en nedgång av antalet arbetstillfällen i en rad verksamheter, inte bara i de traditionella grenarna jordbruksnäringen och textilindustrin ulan också i s. k. "säkra" verksamheter som posten och statens järnvägar. Postverkets omläggning som har nämnts här några gånger - den skedde i maj 1968 - innebar att det försvann tio å tolv ijänster, motsvarande ca 15 årsarbetstillfällen. Inom parentes kan sägas all den omläggningen har inneburil atl mycket av postföringen har flyttats från järnvägen, ut pä vägarna eller upp i luften, vilket dels har visat sig slå hårt mot orter av typen Herrljunga, dels har haft andra negativa effekler när det t. ex. gäller trafiksäkerhets- och miljöproblemen, samtidigt som det har inneburil ökade samhällskostnader.

De mindre orternas bekymmer och stagnationsproblem gör att de är mer beroende än andra orter av aktiv regionalpolitik och en ekonomisk politik som främjar nyskapande och expansion inom företagsamheten. Jag tycker det finns anledning atl här något hänvisa till vad sysselsättningsutredningen skriver, nämligen följande:

"Brister och problem kan pekas på i alla regioner - det är bara arten
och graden som varierar.---------------- Regionalpolitiken måste mot denna bak
grund omfatta hela landet."

Vidare säger ulredningen atl ulvecklingen fortlöpande måsle följas upp

i de olika regionerna, så all ålgärderna hela liden kan avpassas och inriklas

pä elt riktigt sätt. Utredningen tar också upp frågan om del inle vore

rikiigl att överväga att mer än hittills differentiera den ekonomiska slöd-

66 givningen -exempelvis lokaliseringsstödet -och undersöka på vilka orter

man från samhällssynpunkt från tid till annan ser det som mest angeläget att få fram ytterligare arbetstillfällen.

När del gäller den ekonomiska politiken tycker jag del finns anledning säga alt den allmänna ekonomiska politiken ocksä spelar en mycket stor, ibland avgörande roll för de små kommunerna. Ta t. ex. möjligheten atl slimulera industrins investeringar. Där har vi frän folkpartihåll varit kritiska mot att regeringen i årets budgetproposition varsåensidigt inriktad på atl satsa t. ex. på den stora företagsamheten och att man i så ringa utslräckning tog hänsyn till de små och medelstora företagens problem. Därför fick de ingen motsvarande stimulans. Jag beklagar att riksdagens socialdemokrater avvisade förslaget från bl. a. folkpartiet om sådana stimulanser. De hade varil av värde inte minst för den företagsstruktur som finns i Herrljunga.

Arbetsmarknadsministern säger i svaret att kommunens sysselsättningsstruktur kan leda till problem, och i så fall är statsrådet beredd att om det är nödvändigt vidta särskilda åtgärder. Jag har den randanmärkningen all detta är alltför passivt. Det hade varit rimligt att vänta sig att arbetsmarknadsministern skulle säga atl del är nödvändigt att göra någonting här. Jag tror atl det hade varit viktigt alt också konkret peka på någonting som hade kunnat skapa goda psykologiska effekter. Det är nämligen ingel tvivel om atl det här också är fråga om psykologi. Ett klart positivt besked hade kunnal ge Herrljunga en ny tro på en god utveckling för kommunen. Det är ingen hemlighet att man på många håll är pessimistisk om kommunens framtida utveckling. Jag vore glad om arbetsmarknadsministern ville ytterligare förtydliga detta och komma med ett besked som kunde uppfattas så att det ändå är värt alt göra någonting nu för Herrljunga och dess befolkning.

Nr 110

Tisdagen den 27 april 1976

Om ersätlningseta-blering i Herrljunga

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON:

Herr talman! Den allmänna ekonomiska politiken i landel kan rimligtvis inte drabba Herrljunga på annat sätt än alla andra kommuner i landel. Det är därför inget särskilt argument för Herrljunga kommun.

Jag vill fäsla uppmärksamheten på att de stora satsningar som görs pä företagsamheten gäller just lokaliseringspolitiken; Vi har föreslagit och riksdagen har medgivit elt anslag pä 11/2 miljard. Detta belopp går i slort sett lill småförelag som vi nu försöker all lokalisera ut och utveckla.

Riksdagen har med en överväldigande majoritet uttalat att de lokaliseringspolitiska resurser vi har lill värt förfogande självfallet i första hand skall användas där de allra bäst behövs, och det är i det inre stödområdet som riksdagen enhälligl fattat beslut om. De lokaliseringsprojekl vi har till vårl förfogande - det har varit räll många, trots konjunkturnedgången - skall naturligtvis i första hand gä till det inre stödområdet Följ med mig upp till Norrbotten, Västerbotten och Västernorriands inland, så får ni se var behovet är störst.

Jag vet väl hur läget är i Herrljunga, om vi nu skall hålla oss till

Nr 110 denna enskilda kommun. Där har inte på något sätt skett en katastrofal

Tisdaeen den utveckling. Visseriigen har det skett en nelloutnyttning, men den uppgår

27 april 1976 "" personer pä fyra är. Jag tycker inte att det bör leda lill någon

--------------- våldsam pessimism bland kommunalmännen där. Den aktuella registre-

Om ersättningseta- rade arbetslösheten ligger för dagen under riksgenomsnittet. blering i Herrljunga Mot denna bakgrund är jag inle beredd att säga: Jojomänsan, Herrljunga skall absolut få första länkbara lokaliseringsprojekl. Jag måsle vara hederlig. Det kan inte bli tal om det.

Däremot har vi gång efter annan klan markerat att om det uppstår bekymmer i en kommun, så är vi beredda att med alla till buds stående medel hjälpa den kommunen, även om den ligger utanför stödområdet Den ensidighet som präglar näringslivet i Herrljunga gör att vi med särskild uppmärksamhet måste följa utvecklingen där, och vi gör så. Skulle det hända någonting mera dramatiskt i Herrljunga kan kommunalmännen där påräkna värt stöd. Vi skall i så fall även där utnyttja lokaliseringspolitiska medel för en lokalisering. Detta har jag ocksä talat om för kommunalmännen i Herrljunga. För dagen kan jag emellertid inte säga att vi är beredda att göra någon "brandkårsutryckning" i Herrljunga. De lokaliseringspolitiska medel som riksdagen har ställt till vårt förfogande måste vi i första hand utnyttja inom stödområdet, som för tillfället bäst behöver hjälp.

Herr ANDERSSON i Ljung (m):

Herr talman! Statsrådet konstaterar nu atl det föreligger ingen katastrofal situation i Herrljunga, och i svarei sade statsrådet att "även om Herrljunga kommun just nu inte befinner sig i någon krissituation, finns del anledning att uppmärksamt följa utvecklingen". Sådana situationer som statsrådet i det ena fallet talar om som katastrofala och i det andra fallet kallar krissituationer är vad vi genom att rikta uppmärksamheten på denna lilla kommuns situation vill undvika. Naturiigtvis försöker kommunalmännen förebygga sådana situationer i sin kommun.

Det kan naturligtvis sägas att en minskning av invånaranialel i kommunen med 50 personer under det senaste året inte är så stor, men trenden - jag är ledsen att behöva säga del - är nedåtgående. Under en rad är har inga plussiffror kunnal redovisas i kommunen. Till bilden hör alt invånarantalet är mindre än 9 000. Då är en minskning med 50 eller 100 personer mycket. Jag har tidigare lalat om de arbetstillfällen som vi inte har fält Det rör sig inte heller om mänga hundra personer, men något hundratal personer betyder så oändligt mycket i den lilla kommunen.

Jag konstaterar till sist att statsrådet inte heller nu kommenterade den
fråga som jag ställde, om det inle mol bakgrund av den speciella si
tuationen i Herrljunga, där just den statliga verksamheten hade trappats
ned, vore rimligt att statsrådet i sin centrala position försökte få en statlig
ersättningsetablering i kommunen. En av de viktigaste anledningarna
,j, för mig alt interpellera var jusl alt peka på den situationen.

Jag ber att få lacka för det svar som har lämnats.

Herr JONSSON i Alingsås (fp):

Herr talman! Utan tvivel har den här kommunen det bekymmersamt. Postens och SJ:s personalinskränkningar, skjutfältels utvidgning, fångvårdens byggplaner som kom av sig, och del förhållandet att det inte blev någon skola för civilförsvaret - alll detta sammantaget har givit kommunen svårigheter. Även om det inte föreligger någon katastrofsituation vore del fel atl invänta den innan vi gör någonting. Statsrådet Bengtsson säger atl stödinsatserna skall göras där de bäst behövs, och del är framför allt i Norriandsområdet Men samtidigt medger statsrådet att man också kan gå in på andra häll. Frågan är om inle en ny prövning från statsrådets och regeringens sida skulle visa att man måste vara beredd alt göra en satsning i just denna kommun.

Herr Bengtsson säger atl den allmänna ekonomiska politiken inte slår härdare i Herrljunga än i andra kommuner. Omvänt kan man säga att en bättre ekonomisk politik hade gjort situationen bättre för Herrljunga.

Jag hoppas att statsrådet Bengtsson infriar löftet i svaret, nämligen att uppmärksamt följa denna fråga. Min övertygelse är att det kommer att leda till att staten måste stötta upp kommunen.

Nr 110

Tisdagen den 27 april 1976

Om ersättningsetablering i Herrljunga

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON:

Herr talman! Jag får stå här i kammaren praktiskt taget var fjortonde dag och svara företrädare för enskilda kommuner pä frågor om vad vi tänker göra för den och den kommunen. Det börjar bli litet besvärande, för litet måste ju ändå kommunalmännen och de lokala politikerna hitta pä själva. Jag kan inte till varje kommun utanför stödområdet, som anser att den har litet bekymmer och atl utvecklingen inte går riktigt sä fort som man räknat med, utlova lokaliseringsprojekt. De lokaliseringsprojekl som vi har är nämligen så pass få att det vore orätt av mig att här göra en utfästelse till Herrljunga.

Svaret på frågan om staten omedelbart skall kompensera en eventuell minskning av personalen i statliga verk i de olika kommunerna är att det är omöjligt all göra en utfästelse härom. Exempelvis SJ och Posten har ju på mänga häll rationaliserat sin verksamhet, och inle har jag märkt alt herrarna här i kammaren har verkat för att slatliga verk eller företag skall ha större personalstyrka än som är absolut nödvändigt. Det händer alltså inte bara i Herrljunga utan även i andra kommuner att staten minskar sin personal. Men jag vägar påslå alt när staten minskar sin personal så sker det med myckel slor omsorg och omtanke om kommunen än vad som oftast är fallet när privata företag helt enkelt läggs ned.

Det sades här att Herrljunga led slor skada genom all skolan för civilförsvaret inte lokaliserades dit. Det var 15 kommuner som alla ansåg sig böra ha denna skola av sysselsättningsskäl, och alla hade goda skäl. I alla dessa 15 kommuner kan man alltså stå upp och säga alt man föriorat dessa arbetstillfällen som man skulle ha fått genom civilförsvarsskolan. Så kan man inte resonera - skolan kunde bara förläggas lill en enda kommun.

Nr 110 Jag har som svar på den fråga som ställts sagt att jag bedömer si-

Tisdaeen den tuationen för dagen i Herrljunga som på intet sätt bekymmersam jämförd

27 aoril 1976 ' situationen i många andra kommuner i det här landet. Men jag

--------------- har också sagt alt strukturen på näringslivet i Herrljunga är sådan att

Om ersättningseta- man får vara en smula vaksam. Kommunalmännen och arbelsmarknads-blering i Herrljunga myndigheterna följer vad som händer i de enskilda förelagen i Herrljunga. Skulle del visa sig att något företag där börjar svikta, är vi beredda all omedelbart gä in och hindra att del sker en sysselsättningsminskning genom nedläggning av ett företag. Det löftet har jag gett kommunalmännen - och det vågar jag ge också i dag - alt om den siluationen inträder, måste vi i den slora konkurrens om lokaliseringsprojekt som föreligger ge företräde ål Herrljunga.

Herr ANDERSSON i Ljung (m):

Herr talman! Slalsrådel konstaterar all han börjar bli litet trött pä atl svara folk utifrån landet pä frågor om åtgärder för den ena eller andra kommunens bästa. Atl jag vände mig just till slalsrådet med den här frågan berodde på att statlig etablering i kommunen hade fiyttais undan. På detla replikerar statsrådet att vi inte varit några tillskyndare av den statliga verksamhelen. Får jag ta mig friheten att uppfatta statsrådets svar på det sättet att den minskning av statlig verksamhet som skett i Herrljunga kommer att bli normerande för statlig och offentlig verksamhet över huvud taget? Dä kan jag inte tänka mig annat än att den grupp här i riksdagen som jag representerar mycket väl kommer alt finna sig i den anordningen och med visst intresse studera förhållandena just i Herrljunga.

Det är inle så - och ingen frän vår sida har sagt det - alt det är någon katastrof pä gäng. Men vi är en mycket liten kommun och är mycket känsliga även för relativt små förändringar i negativ riktning. Det är anledningen lill atl jag har aktualiserat de här frågorna.

När del gäller frågan om civilförsvarsskolan vill jag bara peka på del
märkliga förhållandet att slaten när man skall starta en så betydande
anläggning gör det i form av en tävlan mellan olika kommuner - siffran
15 nämndes här och det var säkerligen så många. Alla ställer upp och
erbjuder en färdig anläggning på 15-20 milj. kr. I den dansen sitter Herr
ljunga med sina 8 000 ä 9 000 invånare betydligt kärvare än t. ex. den
mycket slörre grannkommunen Borås. Om vi nu skall ägna några ögon
blick även ät den affären sä vill jag säga att del är mycket märkligt
all staten gör upphandlingar av sina egna anläggningar på det sättet
Sådana gånger är vi verkligen inle jämbördiga. Det krävs mycket av
Herrljunga kommun för att den skall kunna vara med och leka i en
sådan leksluga. Vi gjorde Irols allt del. Vi ansåg all del var sä värdefullt
för vår kommun att vara med att vi faktiskt gjorde detla stora åtagande.
Men räknal per invånare, skattekrona eller vad som helst är del ulan
tvivel så, att engagemanget i en sådan affär är ofantligt myckel större
70 för en liten kommun som Herrljunga än för de slora kommunerna runl

omkring. Detta är en av anledningarna till att jag har velal aktualisera Nr 110
statens engagemang just i vår lilla kommun. Tisdaeen den

27 april 1976
Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON: --------------

Herr talman! Jag vågar påstå att det är staten som när det gäller de Om ersättningseta-mest problemfyllda bygderna i detta land har fält göra insatser för atl blering i Herrljunga sysselsättning skall komma till slånd, och delta har hjälpt oss väldigt myckel i lokaliseringspolitiken. Problemen är mycket större i de kommuner där stora privala förelag lagts ned och fiera hundra personer friställts. Jag kan nämna kommun efter kommun där stora privata företag åriigen minskar sysselsättningen med etl par hundra, så nog har vi problem med en rad kommuner.

Jag vill emellertid ge herr Andersson i Ljung rådet att inte måla bilden i Herrljunga för dyster. Om vi skall locka industrier lill Herrljunga eller till andra kommuner utanför stödområdet skall vi inte locka dem med några lokaliseringsbidrag, utan de skall lockas dit därför att kommunerna har bra orter alt etablera sig i. Skryt hellre över Herrljunga än måla ut en dyster bild och skapa pessimism inför framtiden!

Jag vill sedan säga några ord om civilförsvarsskolan i Herrljunga. När regeringen slutligen log ställning till denna lokalisering logs inga som helst hänsyn lill de åtgärder som kommunerna hade vidtagit eller lill eventuella motiveringar från kommunernas sida när det gällde vad som kunde betraktas som mest ändamålsenligt eller billigt från lokaliseringssynpunkt. Vi avgjorde frågan genom atl bedöma var det var lämpligast att från lokaliseringspolitisk synpunkt föriägga skolan.

Det är riktigt att 15 kommuner tävlade om atl få skolan. Alla som inte fick skolan anser nu all de har förlorat ett anlal sysselsättningstillfällen, men så kan man inte resonera. Det är helt orimligt alt till regeringen säga: Nu måste ni i slällel för civilförsvarsskolan som inte lokaliserades lill kommunen ge oss någon annan statlig verksamhet! En sådan uppfattning kan man alltså inte hävda.

Herr ANDERSSON i Ljung (m);

Herr talman! Det var just av det skälet som jag inle tagit upp civilförsvarsskolan i min interpellation. Frågan om civilförsvarsskolan kom upp i hell andra sammanhang, och jag har inle åberopat den. Däremot vill jag åberopa den anläggning för fångvårdens behov som jag nämnde i mitt tidigare anförande. När det gäller denna anläggning värdet egentligen bara byggstarten som återstod när kriminalvårdsstyrelsen backade ur ärendet Det har funnits i kommunens planering under så många år atl jag inie tvekade alt betrakta denna uleblivna etablering som en direkt förlust för kommunen. Jag vill också påpeka att det inte är jag som har använt uttryckel katastrof eiler något liknande när det gäller problemen i Herrljunga kommun.

Om jag är räu underrättad är det dessutom i de yttersta av dessa dagar
sä, att vederbörande myndigheter just nu har att yttra sig över ett ärende 71

Nr 110 om privat nyetablering i Herrljunga. Denna etablering kan också komma

Tisdaeen den '' beröra arbetsmarknadsministerns område, och då hoppas jag att vi

27 anril 1976 '' tillfället fär det slöd för en sådan anläggning som vi kan komma

--------------- att behöva.

Om försöksverk
samhel med Överiäggningen var härmed slutad.
"friskvård" som
schemabundet

ämne i grundskolan § 10 Om försöksverksamhet med "friskvård" som schemabun
det ämne i grundskolan

Fru statsrådet HJELM-WALLÉN erhöll ordet för all besvara herr Bengtssons i Göteborg (c) den 30 mars anmälda interpellation, 1975/76:160, och anförde;

Herr talman! Herr Bengtsson i Göteborg har frågat mig om jag är beredd medverka till en försöksverksamhet med friskvård som schemabundet ämne i grundskolan.

Skolan har i dag bl. a. till uppgift atl hjälpa eleverna till psykiskt och socialt välbefinnande och till forisall hälsa. I skolans verksamhet förekommer i dag åtskilliga inslag som kan betecknas som "friskvård". Även om skolan bedriver en omfattande undervisning och aktivt söker påverka attityder inom detta område, kan dock ytterligare insatser göras för atl på ett bättre sätt samordna de olika verksamheter som ryms inom begreppet friskvård. Syftet härmed är att åstadkomma en hälso-undervisning med utgångspunkt i elevernas behov i olika åldrar. Inte minst torde det vara värdefullt att ytterligare utveckla samspelet i dessa frågor mellan skolan, föräldrar, företrädare för myndigheter, organisationer etc. Skolans personal måste självfallet ha huvudansvaret för att del bedrivs en väl planerad och strukturerad undervisning i dessa frågor. Det ligger dock slora, ännu inte helt utnyttjade möjligheler för skolan i all få del av den stimulans och de erfarenheter som människor utanför skolan kan bidra med.

1974 års skolhälsovårdsutredning beräknas lägga fram förslag om ett ökal utnyttjande av den medicinska personalens medverkan i planering av hälsoundervisningen och även i den direkta undervisningen. Det är nalurliglvis också angeläget atl psykologer, skolkuratorer och skolsköterskor i ökad grad kan medverka i både planering och genomförande av hälsoundervisningen.

Både reguljärt och försöksvis förekommer i olika skolor verksamheter
även utanför den timplanebundna undervisningen, vilka kan sägas ingå
som ett led i hälsoundervisningen. Det kan t. ex. gälla molionsinrikiade
rastaktiviieter av olika slag. Del kan också gälla aktiviteter under lunch
raster med inriktning på all ge eleverna goda kostvanor. Det förslag
som regeringen har lagl fram för riksdagen i proposilionen om skolans
inre arbete m. m., avseende lid för annan verksamhet än den timpla-
72 nebundna undervisningen, bör ge avsevärt ökade möjligheter till akti-

viteler av denna art.

Som framgår av vad jag nyss har nämnl kan mänga av skolans aktiviteter som f n. regelmässigt bedrivs gå under beteckningen friskvård. De möjligheter skolan har att ytteriigare utveckla denna verksamhet rör frågor kring samordning å ena sidan mellan olika lärargrupper och å andra sidan mellan lärare och annan personal och personer utanför skolan. Att införa "friskvård" som schemabundet ämne i grundskolan torde däremot vara olämpligt Friskvård eller hälsoundervisning omfattar alltför många olikartade inslag som pä ett naturiigt säll hör hemma inom olika ämnen. Härtill kommer att det är mycket svårt all föra in ytterligare ämnen i timplanen. Det är vidare svårt alt utforma en passande lärar-behörighel för ett ämne av den art som friskvård skulle uigöra. Även i fråga om lärarbehörighet och lärarkompetens torde en samverkan mellan olika personalgrupper vara del bästa sättet all ytterligare utveckla denna verksamhet i skolan. Etl sådant arbetssätt rekommenderas också i propositionen om skolans inre arbete.

Nr 110

Tisdagen den 27 april 1976

Om försöksverksamhet med "friskvård" som schemabundet ämne i grundskolan

Herr BENGTSSON i Göteborg (c):

Herr lalman! Jag ber först atl få tacka för svarei på min interpellation.

I den allmänna debatten talas alltmer om betydelsen av friskvård. Men trots all det är en sä utomordentligt viktig fråga händer förhållandevis lilel rent konkret. I det svar jag fäll finns angivet de insatser som skolan f. n. bedriver på det här området Men alt söka nya vägar är inte statsrådet beredd atl medverka till - det framgår bl. a. av svarei: "Att införa 'friskvård' som schemabundet ämne i grundskolan torde däremot vara olämpligt. Friskvård eller hälsoundervisning omfattar alltför många olikartade inslag som på elt naturligt sält hör hemma inom olika ämnen. Härtill kommer att det är mycket svårt att föra in ytteriigare ämnen i timplanen. Det är vidare svårt all utforma en passande lärarbehörighet för ell ämne av den art som friskvård skulle utgöra."

Jag finner del bekymmersamt atl statsrådets inlresse är sä svall när del gäller en så viktig fråga. Men del finns glädjande nog ett betydande intresse hos en stor allmänhet som vill hjälpa till med friskvården. Della hälsar jag med tillfredsställelse. Under hösten 1976 kommer en försöksverksamhet med förebyggande hälso- och mentalvård med en timme per vecka på låg- och mellanstadiet vid Torslandaskolan i Göleborg att genomföras. Bakgrunden är att elt antal personer, bl. a. doktor Alle Worm, skolläkare i Torslanda, har tagit iniiialiv till denna försöksverksamhel, som går ut på att

1. påverka lärarnas intresse för hälso- och mentalvård med förebyggande hälsovård under en timme per vecka och under medverkan av bl. a. läkare, tandläkare, kostexperler och socialarbetare,

2. bjuda in representanter för idrottsföreningar, andra länkbara ideella föreningar och vad som i övrigt finnes av positiv fritidsaktivitet i skolans närhet för att undervisa under speciallimmen samt erbjuda barnen en fortsättning av aktiviteterna i föreningen eller klubben under kvällstid.

Nr 110

Tisdagen den 27 april 1976

Om försöksverksamhet med "friskvård" som schemabundet ämne i grundskolan

3. intressera föräldrar att bidra med undervisning, slöd och aktivt deltagande i föreningsverksamheten.

Intresset är stort i Göleborg för delta projekt. Såvitt jag vet är även både socialstyrelsens nämnd för hälsoupplysning och skolöverstyrelsen positivt inställda till denna försöksverksamhel. Anslag för projektets genomförande beräknas erhållas från socialslyrelsen och Göteborgs kommun. Jag kanske även får informera om atl Hjälmareds folkhögskola i höst inrättar en särskild friskvårdslinje. 1 en intervju säger skolans rektor Per-Gunnar Hjalmarsson bl. a.:

"Den som kan friskvård har en given plals i dagens och ännu mer i morgondagens samhälle. Friskvård är sannerligen ingel modeord som bara dyker upp och försvinner.

Det rymmer en verklighet som vi måste ge allt större plals i vår tillvaro - lusten all hålla oss friska lill kropp och själ. Den lusten måste både stal och kommun satsa på, både näringsliv och organisaiioner. Och del kommer alt behövas massor med folk i framtiden som kan hjälpa till med sådana saker."

Det kan tilläggas att Hallands folkhögskola i Jämtland redan har haft en ettårig friskvårdslinje under några år. Den har gett sä goda erfarenheier att man fr. o. m. i höst bygger ut den lill tvåårig. Och många av dem som utbildat sig till friskvårdare här har omedelbart sugits upp som ledare och instruktörer, bl. a. inom turistnäringen. Del måsle finnas ett intresse att minska iryckel på sjukvården, det är väl ändå självklart Friskvård är en av de verkligt stora frågorna i vårl land, både pä kort och pä lång sikt.

Herr talman! Jag har den förhoppningen att statsrådet, trols sin enligt min uppfattning i dag negativa syn pä en försöksverksamhet med friskvård som schemabundet ämne i grundskolan, snart kommer att medverka till förslagets genomförande i hela landel.

Fru statsrådet HJELM-WALLEN:

Herr lalman! Att man inte säger ja till schemabindning av etl särskilt ämnesområde, i detta fall friskvården, är inte detsamma som all vara ointresserad av friskvård. I mitl svar har jag också redovisat på vilka sätt friskvård naturligt kan ingå i alll skolarbete, både under schemabunden lid och under skoldagen i övrigl. Jag skulle nalurliglvis kunna fortsätta all räkna upp ämne för ämne - gymnastik, biologi, hemkunskap, religionskunskap osv. - men jag lycker del är ganska meningslöst Jag menar i slällel: Läl friskvärden ingå pä ell nalurligl sält i alla de ämnena. Jag tror det är det absolut bäsla sättet atl verka för undervisning i friskvård.

Herr BENGTSSON i Göleborg (c):

Herr talman! Del går säkert atl räkna upp mänga ämnen. Men försöksverksamheten i Göteborg och verksamhelen vid folkhögskolorna lalar ju för alt detta är en programmering i skolvärlden som är av ut-

omordenlligt stor betydelse. Del är vi överens om.

Vi måste ändå göra klart för oss atl i dagens samhälle krävs det oerhört mycket information, inle minsl pä det här området. Vi vet hur del ser ut på marknaden. Jag behöver väl knappast nämna hur illa ställt det är när det gäller narkotikan. Jag har stått i den här lalarslolen under mänga är och lalal om narkoiika med socialministern. Vi har egentligen inte i denna stund kommil någon bit pä vägen lill förbättring. Vi har faktiskt fått det värre. I dagslägel har vi ocksä heroinet Jag menar all detla tillsammans, och mycket därlill, gör atl det krävs insatser, inte minsl frän regeringens sida.

Låt mig nämna några siffror. Varje dag är 425 000 personer sjukskrivna. Upp till 30 % av patienterna som söker öppen vård har psykosomatiska, depressiva eller nervösa problem. 12 000 av våra ungdomar mellan 15 och 25 år har redan blivit intravenösa narkomaner. 7 % av våra värnpliktiga blev hemskickade vid inskrivningen, då de redan hade blivit kroniska alkoholister. 33 % av våra ungdomar i 15-årsåldern använde mellanöl lördag och söndag. Uppskattningsvis 10 % blir så småningom alkoholister. Om tio år, lär någon professor som har räknal på detta ha konstaterat, har vi en miljon alkoholister. Det är skrämmande siffror. Vi talar om siffror, men bakom varje siffra finns en människa. Jag vill inte säga att fru statsrådet Lena Hjelm-Wallén inte är positivt inställd, men jag menar att vi ändå måste öka slagkraften på del här området Vi måste öka förutsättningarna för staten, för regeringen att gä in och hjälpa lill.

Varför har vi inte möjlighet att ytterligare salsa på detta område? Vi satsar på sjukvården av nödvändiga skäl, eftersom där finns etl hårt tryck och vi naturligtvis måste lösa problemen på den sidan för alla sjuka människor. Men vi skall väl i första hand se till att friskvärden byggs ut och att trycket på våra sjukhus minskar. Det kommer i stället au öka.

Fru slaisråd! Jag vei genom en koniakl att - del är skrämmande när man hör del - barnungar i 10-12-årsåldern i dag längtar efter en plats på långvärden. En säng på långvården skulle vara drömmen för dem. Sä långl nere i eländet är de.

Det finns ändå anledning atl dä sätta in alla till buds stående medel - bl. a. i skolan. Man gör del i andra länder. I Finland har man, enligl vad som sagls mig - jag kan inle stå för uppgifien - två limmars schemabunden hälsovärdsundervisning i veckan. Om del nu är en alldeles korreki uppgifi visar den au man är före oss på det här områdel. Man ser riskerna.

Del finns anledning ocksä för oss au länka över om vi kan få in en sådan undervisning på schemat. För visst finns det lärare! Det är säkert väldigi gott om lärare. Jag lycker inle all del är moliveral all räkna upp alla de svårigheler som fru slalsrådet nämner. Är vi positivt inställda har vi också möjligheter - men är vi inle del kan vi hilla pä hur många svårigheter som helsl, och då löser vi aldrig problemen.

Nr 110

Tisdagen den 27 april 1976

Om försöksverksamhet med "friskvård" som schemabundet ämne i grundskolan

Nr 110 Fru statsrådet HJELM-WALLÉN:

Tisdaeen den "" talman! Friskvård finns redan pä schemat, men integrerat i en

27 april 1976 mängd andra ämnen.

_______ —---- Men det är allttor vanligt att riksdagsledamöter, när man upptäcker

Om försöksverk- ett behov, kräver atl del skall finnas etl ytteriigare ämne inom just det

samhet med området i grundskoleelevernas timplan. Man använder då något aktuellt

"friskvård" som behov i samhället som skäl för sitt krav. Jag skulle, herr Bengtsson i

schemabundet Göteborg, vilja säga: I dagens samhälle behöver eleverna också fritid

ämne i grundskolan och inte en mängd ytterligare timmar på schemat!

Herr BENGTSSON i Göteborg (c):

Herr lalman! Ja visst, fru statsråd, behöver barnen fritid. Men de behöver en positiv fritid.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 11 Föredrogs och hänvisades Motioner

1975/76:2450-2454 till inrikesulskottet 1975/76:2455-2457 till utbildningsutskottet 1975/76:2458 och 2459 till inrikesulskottet 1975/76:2460 lill civilutskoltet 1975/76:2461-2464 till trafikutskottet 1975/76:2465-2467 till civilulskottel 1975/76:2468-2473 lill näringsulskottet 1975/76:2474 och 2475 till trafikuiskottet 1975/76:2476 och 2477 lill justitieutskottet 1975/76:2478 till socialutskottet 1975/76:2479-2482 till skatteutskottet 1975/76:2483-2486 till inrikesulskottet 1975/76:2487-2489 till försvarsutskottet 1975/76:2490-2492 till socialförsäkringsutskottet 1975/76:2493-2500 till inrikesulskoltet 1975/76:2501-2506 till utbildningsutskottet 1975/76:2507-2509 till konstitutionsutskottet 1975/76:2510 och 2511 till näringsulskottet 1975/76:2512-2515 till skatteutskottet 1975/76:2516 till justitieulskollel 1975/76:2517 och 2518 lill försvarsutskottet

§ 12 Föredrogs men bordlades åter
skatteutskottels betänkanden 1975/76:57 och 58
justitieutskottets betänkanden 1975/76:28 och 33
lagutskottets beiänkanden 1975/76:16 och 27
socialförsäkringsutskoitets betänkande 1975/76:34
76 socialulskotleis betänkanden 1975/76:33-37

utbildningsutskottets beiänkanden 1975/76:26 och 29 Nr 110

jordbruksutskottets betänkande 1975/76:42 Tisdaeen den

näringsutskoitels betänkanden 1975/76:41-47 27 april 1976

civilutskottets betänkanden 1975/76:17 och 23

§ 13 Föredrogs och bifölls interpellationsframställningarna 1975/76:173 och 174.

§ 14 Herr talmannen meddelade all på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle de tvä gånger bordlagda ärendena uppföras i följande ordning:

näringsutskoitels betänkanden nr 41-46 civilutskotlets betänkande nr 23 justitieutskottets beiänkanden nr 29 och 34 utbildningsutskottets betänkande nr 26 civilutskottets betänkande nr 17 socialförsäkringsutskoitets betänkande nr 34 socialulskotleis betänkanden nr 36 och 35 lagutskottets betänkanden nr 20, 22 och 25 försvarsutskottets betänkande nr 31 kulturutskoUets belänkande nr 37 trafikutskottets betänkanden nr 17, 20 och 21 näringsutskottets betänkande nr 33 skatteutskottets betänkanden nr 57 och 58 lagutskottels beiänkanden nr 16 och 27 socialutskottets beiänkanden nr 33, 34 och 37 utbildningsutskottets betänkande nr 29 jordbruksutskottets betänkande nr 42 näringsulskotlels belänkande nr 47 justitieutskottets betänkanden nr 28 och 33 utbildningsutskottets betänkanden nr 23 och 25 socialförsäkringsutskottets betänkanden nr 30 och 33

§ 15 Anmäldes och bordlades Konstitutionsutskottets belänkande

1975/76:50 med anledning av granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Försvarsutskottets betänkande

1975/76:32 med anledning av propositionerna 1975/76:100 och

1975/76:143 såvitt avser anslag m. m. för budgetåret 1976/77 inom

försvarsdepartementets verksamhetsområde jämle motioner

Näringsutskottets betänkanden

1975/76:48 med anledning av proposilionen 1975/76:158 om ändring i

lagen (1968:576) om Konungarikel Sveriges sladshypolekskassa och 77

Nr 110

Tisdagen den 27 april 1976

Meddelande om frågor

om sladshypoleksföreningar, m. m.

1975/76:49 med anledning av propositionen 1975/76:171 om stailig kursgaranti vid export

1975/76:50 med anledning av propositionen 1975/76:192 om teckning av aktier i AB Induslrikredil och AB Förelagskredit, m. m.

Civilutskotlets beiänkanden

1975/76:22 med anledning dels av propositionen 1975/76:100 såvitt gäller anslag lill bostadsbyggande m. m., dels proposilionen 1975/76:144 med förslag om beaktande av det s. k. ingångsvärdet i samband med statligt bostadslån för ombyggnad av flerfamiljshus, dels i dessa ämnen väckta motioner

1975/76:26 med anledning av motioner i hyresfrågor

§ 16 Anmäldes och bordlades Moiioner

1975/76:2519 av herr Ahlmaik m.fl. 1975/76:2520 av herr Bohman m.fl. 1975/76:2521 av herr Hermansson m.fl. 1975/76:2522 av herr Josefson m.fl. 1975/76:2523 av herr Olsson i Sundsvall 1975/76:2524 av fru Troedsson 1975/76:2525 av fru Troedsson

1975/76:2526 av fru Troedsson och herr Magnusson i Borås 1975/76:2527 av fru Troedsson och herr Regnéll med anledning av propositionen 1975/76:180 om ändrade regler för beskattning av realisalionsvinsler, m. m.

1975/76:2528 av herr Claeson m.fl.

med anledning av proposilionen 1975/76:198 om ändring i byggnadsstadgan (1959:612)

§ 17 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framsiällls den 26 april

1975/76:323 av herr Lorentzon (vpk) lill herr arbeismarknadsminislern om åtgärder för all förhindra sprängningsolyckor på arbeisplalser;

Nyligen iniräffade en slor sprängningsolycka vid en byggarbetsplats i Husum. Del beräknas att omkring 500 kg dynamit exploderade, dvs. all sprängkraften kan jämföras med den vid den svåra olyckan i Lappo då 41 människor omkom. Vid tillfällel då explosionen iniräffade i Husum

pågick lyckliglvis ingel arbete och inga människor fanns i närheten. Endast härigenom undveks en kalastrof

Sprängämnet förvarades i en träbarack i direkt anslutning till arbetsplatsen, vilkel klart strider mot gällande bestämmelser för förvaring av sprängämne.

Chefen för sprängämnesinspektionen säger i etl tidningsullalande att han inte tror atl del är särskilt vanligt med sådana brotl mol säker-helsbeslämmelserna.

Det förhållandel atl sprängolyckan i Husum har inträffat och den osäkerhet chefen för sprängämnesinspeklionen uttalar om förhållandena på del här området föranleder mig att ställa följande fråga till arbetsmarknadsministern:

Vilka slutsatser drar arbetsmarknadsministern av den inträffade olyckan, och vilka åtgärder kommer all vidtas för alt förhindra en upprepning?

Nr 110

Tisdagen den 27 april 1976

Meddelande om frågor

den 27 april

1975/76:324 av fru Marklund (vpk) till herr utbildningsministern om ålgärder för att förbällra elevassistenternas ekonomiska situation:

Enligt uppgifter i bl. a. tidningspressen strejkar elevassistenterna vid Ingemundsskolan i Solna fr. o. m. den 26 april. Strejken gäller i första hand de orimligt låga lönerna. Elevassistenterna vid Ingemundsskolan tjänar ca 1 500 kr. per månad, I sammanhanget bör nämnas att löneläget för denna yrkesgrupp över lag är upprörande lågt Man kan inle frigöra sig från länken att staten och kommunerna inte vill betrakta assistenternas arbete som ett krävande yrkesarbete, som utgör en förutsättning för vissa handikappade elevers möjlighet alt della i den undervisning och ulbildning som är deras rättighet

Elevassislenlernas strejk innebär att eleverna inle kan följa undervisningen. Del är angelägel alt konflikten snabbi fär en lösning som innebär ell erkännande av elevassislenterna som yrkesgrupp och elevernas räll lill utbildning.

Under hänvisning lill det anförda vill jag slälla följande fråga:

Vilka ålgärder avser utbildningsministern atl vidla för att tillgodose elevassistenternas rimliga lönekrav?

§ 18 Kammaren åtskildes kl. 17.37.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen

Riksdagens protokoll 1975/76:110 Tisdagen den 27 april

Riksdagens protokoll 1975/76:110