Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:107

Onsdagen den 21 april

Kl. 19.30

§ 1 Stöd till skärgårdsföretag, m. m.

Föredrogs jordbruksutskottets belänkande 1975/76:34 med anledning av propositionen 1975/76:88 om åtgärder inom skärgårdsområdena och propositionen 1975/76:100 i vad avser stöd till skärgårdsföretag jämte motioner.

I propositionen 1975/76:88 hade regeringen (jordbruksdepartementet) föreslagit riksdagen alt

1. godkänna de grunder för stöd till skärgårdsföretag som förordats i propositionen,

2. godkänna de grunder för slöd till båttrafik i skärgårdarna som förordals i propositionen,

3. godkänna de grunder för sysselsättningssiöd till företag i skärgårdarna som förordats i propositionen,

4. medge att för budgetåret 1975/76 stailig kreditgaranti för län till skärgårdsförelag beviljades med sammanlagl högst 2 000 000 kr.,

5. medge att för budgelårel 1975/76 statsbidrag till skärgårdsföretag beviljades med sammanlagl högst 2 000 000 kr.,

6. medge att regeringen eller efter regeringens bemyndigande lanibrukssiyrelsen fick biträda ackord och eljest efterge slatens rätt på grund av garantiåtagande för lån till skärgårdsföretag,

7. till Stöd till skärgärdsföretag på tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 2 000 000 kr.,

8. till Särskilda stödåtgärder i glesbygder på tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgelårel 1975/76 under elfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 1 500 000 kr.

I propositionen lades fram förslag till vissa ålgärder inom landets skärgårdsområden.

Ett särskilt finansieringsstöd till skärgårdsföretag hade föreslagils. Slödet omfattade statliga kreditgarantier för lån och statsbidrag. Vidare hade föreslagits statsbidrag till båttrafik i skärgårdarna. I proposilionen behandlades också bl. a. frågor om regionalpoliliskt stöd till företag och behovet av planeringsåtgärder i skärgårdarna.

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Stöd till skärgårdsföretag, m. m.

I propositionen 1975/76:100 bilaga 11 underpunkten B 17 (s, 37) hade regeringen (jordbruksdepartementet) föreslagit riksdagen atl

155

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Stöd till skärgårds-företag, m. m.

1. medge att för budgetåret 1976/77 stailig kreditgaranti för län till skärgärdsföretag fick beviljas med sammanlagt högsl 2 000 000 kr,,

2. medge att för budgetåret 1976/77 statsbidrag till skärgårdsföretag fick beviljas med sammanlagt högst 2 000 000 kr.,

3. till Slöd till skärgårdsförelag för budgetåret 1976/77 anvisa ett förslagsanslag av 2 000 000 kr.

I delta sammanhang hade behandlats

dels de med anledning av proposilionen 1975/76:

väckta motionerna

1975/76:186 av herr Norrby i Åkersberga (fp), vari hemställts all riksdagen vid behandlingen av proposilionen 1975/76:88 beslutade

1. att uttala att handlingsprogram borde upprättas i berörda kommuner och län enligt vad som anförts i motionen,

2. alt uliala all riktlinjer borde redovisas för dispensärenden,

3. atl hemställa om förslag till särskilda samordningstjänsier vid berörda länsstyrelser,

4. atl avskrivningslån skulle kunna ulgå även för uppförande av uthyrningsstugor på i motionen angivna villkor,

5. all lokaliserings- och sysselsättningssiöd skulle kunna lämnas även till turistnäringen i skärgårdsområdena,

1975/76:501 av herr Sellgren (fp),

1975/76:816 av herr Andersson i Örebro m. fl. (fp, c, m).

1975/76:1628 av herrar Andersson i Gamleby (s) och Rosqvist (s), vari hemställts alt riksdagen vid behandlingen av propositionen 1975/76:88 beslutade atl bemyndiga regeringen alt besluta om undantag för avgräns-ningen av skärgårdsområdena när särskilda skäl förelåg.

156

1975/76:1645 av herr Bohman m. fl. (m), vari, under punklerna 1-6 och 8, hemställts atl riksdagen beslutade

1. atl vid definition av skärgårdsområden innefatta de delar av fastlandet där kuslförsamlingarna av tradition, och med hänsyn till regional utveckling, var atl hänföra till skärgård samt atl färjeförbindelse ej skulle räknas som fast landförbindelse,

2. att det föreslagna skärgårdsstödet skulle kunna utgå såväl till anskaffning av mark och annan fast egendom som lill investeringar i uthyrningsstugor,

3. att skärgårdsområdena skulle behandlas som om de tillhörde inre stödområdet,

4. att hos regeringen anhålla om atl frågan om särskilt anskaffningslån för mindre isbryiarlonnage och bålar för kompletterande skärgärdstrafik skulle ulredas,

5. all uttala att lots- och fyrväsendet borde vara organiserat även med

hänsyn till dess belydelse för sysselsättningen i skärgården,

6. all förenklat planförfarande även skulle kunna gälla fritidsbebyggelse,

8. att särskilt stöd skulle lämnas ål jordbrukare för bevarande av naturmiljön,

1975/76:1648 av herr Dahlgren m. fi. (c, s, m, fp), vari hemställts att riksdagen beslutade dels atl definiera begreppet skärgårdsområde, så atl delta innefattade öarmed eller utan fastlands- eller färjeförbindelse samt del kusinära fastlandet, dels alt hos regeringen begära att länsstyrelsen i samråd med berörda kommuner och länsstyrelser fick i uppdrag att fastställa omfattningen av det kustnära fastlandet.

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Stöd till skärgårds-företag, m. m.

1975/76:1651 av herr Dahlgren m. fl. (c), vari hemställts

1, att riksdagen beslutade

a, att med skärgård skulle avses ö eller öar som hade fast bosatt be
folkning med eller utan fast förbindelse, dock inte Gotlands län och
Öland, samt det kustnära fastlandet,

b, att det i propositionen föreslagna särskilda finansieringsstödet till
skärgårdsföretag skulle omfatta även uppförande av stugor för uthyrning
till ett antal av högst tre per fastighet under förutsättning att avtal träffals
om att stugor och markområde ej fick försäljas,

c, att samma synsätt anlades på jordbrukets rationalisering när det
gällde skärgårdsstödel som i fråga om rationaliseringsstöd till vissa jord
bruk enligt kungörelsen 1971:420,

d, att skärgårdsplaneringen skulle bygga på vaklsläende kring den bo
fasta befolkningens möjligheter till utövande av de areella näringarna,

e, att statligt stöd pä 35 % för skärgårdstrafik skulle utgå lill den i
kommunal trafikförsörjningsplan upptagna trafiken,

f att det statliga stödet till båttrafik skulle utgå med 50 % av koslnaderna om trafiken utfördes som kompletteringstrafik,

g, att i beräkningen av den årskostnad för skärgärdstrafiken som berättigade till statligt bidrag skulle ingå kapitaltjänstkostnader för båtar och bryggor, om inte bidrag till dessa utgått i annan ordning,

h, att den i propositionen föreslagna rabatleringen av avgifierna för skogsvårdsslyrelsens förrättningar skulle gälla även lantbruksnämndens förrättningar,

2, alt riksdagen hos regeringen begärde

a, att berörda länsstyrelser fick i uppdrag atl i samråd med kommu
nerna fastlägga omfattningen av skärgårdsområde i vad avsåg öar med
landsförbindelse samt det kustnära fastlandet enligt yrkande 1 a,

b, atl skogsvärdsslyrelserna fick i uppdrag all åriigen redovisa de eko
nomiska konsekvenserna av samrådsförfarandet för skogsbruket i skär
gårdarna,

c, skyndsam utredning och förslag angående frågan om särskilt stöd
till fjällfisket i skärgårdarna.

157

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Stöd till skärgårdsföretag, m. m.

d, skyndsam utredning och förslag angående frågan om möjlighet för
fiskare till avsättning av medel på särskilt konto enligt samma princip
som gällde för skogskonto,

e, att förslag framlades innebärande atl kostnaderna för landskaps-
värdande åtgärder i skärgårdarna hell och hållet täcktes med statsmedel,

f förslag lill 1976/77 års riksdag om särskilt fraktstöd för skärgårdarna på 50 96 av koslnaderna,

g, förslag till 1976/77 års riksdag om särskilt skolskjulsbidrag till skärgårdskommunerna på 90 96 av kostnaderna,

h, förslag lill 1976/77 års riksdag om särskilda skärgårdskonsulenter inom företagarföreningarna,

i, att jordförvärvsutredningen fick i uppdrag att utreda i molionen framförda krav beträffande förvärvsfrågor m, m,,

j, förslag angående statligt övertagande av enskilda färjeleder i skärgårdarna.

1975/76:1672 av herr Hermansson m, fi. (vpk), vari föreslagits

1, all riksdagen hos regeringen hemställde om förslag till inriktning och utformning av en industriell utveckling i skärgärden i statlig regi,

2, att riksdagen hos regeringen hemställde om en uiredning av kust-fraktens och småtonnagels förhållanden,

3, att riksdagen begärde förslag om statliga insatser för all bevara och utveckla skolväsendel i skärgården,

4. att riksdagen begärde förslag om statliga bidrag för förbättring av hälso- och sjukvärden för skärgårdsbefolkningen sä att denna bereddes samma service som andra medborgare,

5. att riksdagen anvisade ett särskill bidrag till driftstöd för butiker och varubätar i skärgården med förslagsvis 1 milj. kr.,

6. att riksdagen begärde förslag om ett statligt projektsiöd, för att reducera höga kostnader för va-anläggningar i samband med den bofasta skärgårdsbefolkningens flyttningar,

1975/76:1695 av herr Lindahl i Hamburgsund m. fl. (fp), vari föreslagils

1. alt riksdagen hos regeringen hemställde om förslag till kreditstöd för investeringar i skärgårdstrafik,

2. alt riksdagen hos regeringen hemslällde om förslag till transportstöd i skärgårdarna,

1975/76:1714 av herr Nilsson i Tvärålund m. fi. (c, m, fp), vari hemställts all riksdagen beslutade att extra investeringar i material och övriga koslnader för drift av skärgärdstrafik på grund av is- och andra klimatförhållanden skulle vara berättigade till statsbidrag.

158

1975/76:1730 av fru Söder m. fi. (c), vari hemställts att riksdagen med anledning av propositionen 1975/76:88 beslutade

1. all som sin mening ge regeringen till känna vad i molionen anföris

om stöd till s. k. skärgårdsföretag, uthyrningsrörelse och marknadsföring av skärgårdens produkter, det stödberältigade områdets avgränsning och service samt skärgårdens planering,

2. att medge atl för budgetåret 1975/76 statlig kreditgaranti för lån till skärgårdsförelag beviljades med sammanlagt högst 4 000 000 kr.,

3. att till Stöd lill skärgärdsföretag pä tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 4 000 000 kr.,

4. atl hos regeringen begära förslag om tillsättande av skärgårdskon-sulenier vid lantbruksnämnderna, främsl i de län som berördes av de största skärgårdsområdena och med de uppgifter som angetts i molionen,

5. att hos regeringen begära sådan ändring av vägtrafikskatteförordningen (1973:601) atl generellt undantag från fordonsskatt medgavs för traktor och motorredskap som endast användes på öar ulan fast landförbindelse eller allmän väg,

6. alt hos regeringen begära' förslag om särskilt stöd lill frakifärjor i skärgårdstrafik i enlighet med vad som anförts i motionen,

7. alt i övrigl godkänna vad regeringen hemställt.

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Stöd lill skärgårdsföretag, m. m.

1975/76:1735 av herr Wictorsson m. fl. (s), vari hemställts atl riksdagen vid behandlingen av proposilionen 1975/76:88 beslutade

1. att bemyndiga regeringen att besluta om undantag för avgränsningen
av skärgårdsområdena när särskilda skäl förelåg,

2. alt ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om återkommande stöd till skärgårdsföretag,

3. atl hos regeringen begära uiredning av möjligheterna lill stödsystem för jordbruket i skärgårdsområdena med utgångspunkt i det nuvarande s. k. Norrlandsstödet,

4. att hos regeringen begära uiredning om de juridiska möjligheterna all garantera fortsatt uthyrning av uthyrningsstygor i enskild eller kooperativ regi och i anslutning härtill möjligheterna till statsbidragsgivning även lill dessa kategorier,

5. att ge regeringen lill känna vad i motionen anförts om behovet av kommunala insatser för inackordering av elever från skärgårdsområdena på grymnasieorler,

dels den under allmänna motionstiden vid 1975/76 års riksmöte väckta motionen 1975/76:1654 av herr Eriksson i Ulfsbyn m. fl. (c), vari hemställts atl riksdagen beslutade all hos regeringen begära utredning och förslag om särskilda stödformer för investeringar i ulhyrningsstugor i anslutning lill befinlliga lantbruksförelag i enlighet med vad som anföris i molionen.

Utskottet hemslällde

att riksdagen skulle

1. med anledning av regeringens förslag ävensom molionerna

159

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Stöd till skärgårdsföretag, m. m.

160

1975/76:1628,1975/76:1645, yrkandel 1,1975/76:1648,1975/76:1651, yrkandena 1 a och 2 a, samtliga motioner såvitt nu var i fråga, samt motionerna 1975/76:1730, yrkandet 1 i förevarande del, och 1975/76:1735, yrkandel 1, godkänna vad ulskottet anfört om avgränsningen av skär-gärdsområdet,

2, med avslag på motionen 1975/76:1645, yrkandet 2 i förevarande del, godkänna vad i propositionen förordats beträffande stöd till anskaffning av mark och annan fast egendom,

3, lämna motionen 1975/76:1672, yrkandel 1, utan åtgärd,

4, anse motionerna 1975/76:1651, yrkandet 1 c, och 1975/76:1735, yrkandet 3, besvarade med vad ulskottet anfört,

5, med anledning av regeringens förslag samt motionerna 1975/76:186, yrkandet 4, 1975/76:1645, yrkandel 2 i förevarande del, 1975/76:1651, yrkandet 1 b, 1975/76:1654, 1975/76:1730, yrkandet 1 i förevarande del, och 1975/76:1735, yrkandet 4, godkänna vad ulskollet förordat om investeringsstöd till uppförande av uthyrningsstugor m, m,,

6, med anledning av regeringens förslag och motionen 1975/76:1735, yrkandet 2, godkänna vad utskottet förordat angående maximibelopp för statsbidrag i form av avskrivningslån till skärgårdsföretag,

7, lämna motionen 1975/76:1672, yrkandet 6, utan ålgärd,

8, med avslag på motionen 1975/76:816 godkänna vad i propositionen förordats beträffande administrationen av stöd till skärgårdsföretag,

9, lämna ulan åtgärd motionerna

a. 1975/76:1651, yrkandet 2 h,

b, 1975/76:1730, yrkandet 4,

10, godkänna de grunder för stöd till skärgårdsförelag som i proposilionen i övrigt förordats,

11, lämna molionen 1975/76:1651, yrkandet 2 b, utan ålgärd,

12, lämna motionen 1651, yrkandet 1 h, utan åtgärd,

13, som sin mening ge regeringen lill känna vad utskottet anfört med anledning av motionen 1975/76:1651, yrkandet 2 c,

14, lämna motionen 1975/76:1651, yrkandet 2 d, utan åtgärd,

15, med avslag på motionen 1975/76:1651, yrkandet 2e i vad avsäg bestridande av kostnaderna för landskapsvårdande åtgärder i skärgårdarna, som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet i ämnet anfört med anledning av nyssnämnda motion i övrigt samt molionerna 1975/76:1645, yrkandet 8, och 1975/76:1730, yrkandet 1 i förevarande del,

16, med avslag på motionerna 1975/76:1628, 1975/76:1645, yrkandet 1, 1975/76:1648, 1975/76:1651, yrkandet 1 a och 2 a, samtliga motioner såvitt nu var i fråga, godkänna vad i propositionen förordats beträffande avgränsningen av området för stöd lill båttrafik i skärgårdarna,

17, lämna molionen 1975/76:501 utan ålgärd,

18, med avslag på motionen 1975/76:1651, yrkandena 1 e, f och g, godkänna vad i propositionen förordats beträffande beräkningen av det statliga bidraget till båiirafik i skärgårdarna.

10, anse motionerna 1975/76:1645, yrkandet 4, och 1975/76:1714 besvarade med vad utskottet anfört,

11, som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet med anledning av motionen 1975/76:1651, yrkandet 2 j, anfört beträffande statligt övertagande av enskilda färjeleder i skärgårdarna,

12, som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet med anledning av motionerna 1975/76:1651, yrkandet 2 f, 1975/76:1695, yrkandet 2, och 1975/76:1730, yrkandet 6, anfört belräffande överväganden rörande särskill stöd till godstrafiken i skärgårdarna m. m.,

13, lämna motionen 1975/76:1645, yrkandet 5, ulan ålgärd,

14, lämna ulan ålgärd motionerna

a. 1975/76:1672, yrkandet 2,

b, 1975/76:1695, yrkandel 1,

24, avslå motionen 1975/76:1730, yrkandet 5,

25, godkänna de grunder för stöd till båttrafik i skärgårdarna som i propositionen i övrigt förordats,

26, med avslag på molionerna 1975/76:186, yrkandet 5, och 1975/76:1645, yrkandet 3, godkänna de grunder för sysselsättningssiöd till förelag i skärgårdarna som i proposilionen förordals,

27, lämna ulan åtgärd molionerna

a, 1975/76:1672, yrkandel 5,

b, 1975/76:1730, yrkandet 1 i vad avsåg kommersiell service m, m.,

28, anse motionen 1975/76:186, yrkandet 2, besvarad med vad utskottet anfört,

29, avslå molionen 1975/76:1645, yrkandel 6,

30, lämna motionen 1975/76:1651, yrkandel 1 d, ulan ålgärd,

31, lämna utan ålgärd motionerna

a, 1975/76:186, yrkandet 1,

b. 1975/76:1730, yrkandel 1 i vad avsåg skärgårdens planering,

32, som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört med anledning av motionen 1975/76:1651, yrkandel 21,

33, lämna motionen 1975/76:186, yrkandel 3, ulan åtgärd,

34, lämna utan åtgärd molionerna

a. 1975/76:1651, yrkandet 2 g,

b. 1975/76:1672, yrkandet 3,

c. 1975/76:1735, yrkandel 5,

35, lämna motionen 1975/76:1672, yrkandel 4, ulan åtgärd,

36, med bifall lill regeringens förslag och med avslag på motionen 1975/76:1730, yrkandel 2, medge atl för budgetåret 1975/76 stailig kreditgaranti för lån lill skärgårdsföretag beviljades med sammanlagt högst 2 000 000 kr„

37, med bifall till regeringens förslag och med avslag på, såvitt nu var i fråga, motionen 1975/76:1730, yrkandet 3, medge att för budgetåret 1975/76 statsbidrag lill skärgårdsföretag beviljades med sammanlagt högst 2 000 000 kr,,

38, medge att regeringen eller efter regeringens bemyndigande lant-

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Stöd lill skärgårdsföretag, m. m.

161

11 Riksdagens protokoll 1975/ 76:106-107

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Stöd till skärgårdsföretag, m. m.

bruksstyrelsen fick biträda ackord och eljest efterge statens rätt pä grund av garantiåtagande för län till skärgårdsförelag,

39. med bifall lill regeringens förslag och med avslag på, såvitt i övrigt var i fråga, motionen 1975/76:1730, yrkandel 3, till Stöd till skärgårdsföretag pä tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 2 000 000 kr.,

40. medge atl för budgetåret 1976/77 statlig kreditgaranti för lån lill skärgärdsföretag fick beviljas med sammanlagt högst 2 000 000 kr.,

41. medge att för budgetåret 1976/77 statsbidrag lill skärgårdsföretag fick beviljas med sammanlagt högst 2 000 000 kr.,

42. till Slöd till skärgärdsföretag för budgetåret 1976/77 under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 2 000 000 kr.,

43. till Särskilda slödålgärder i glesbygder på tilläggsbudget 11 till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 under elfte huvudtiteln anvisa elt reservationsanslag av 1 500 000 kr.

Reservationer hade avgivits

angående stöd till skärgårdsföretag

1. av herrar Krönmark (m) och Wachlmeister i Johannishus (m) som
ansett att utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen skulle med anledning av regeringens förslag och med bifall till motionen 1975/76:1645, yrkandet 2 i förevarande del, godkänna vad reservanterna förordat belräffande slöd till anskaffning av mark och annan fast egendom,

2. av herr Takman (vpk) som ansett att utskottet under 3 och 7 bort
hemställa

att riksdagen skulle

3. med bifall till motionen 1975/76:1672, yrkandel 1, som sin mening
ge regeringen till känna vad reservanten anfört om statlig företagsverk
samhet i skärgärden,

7. med bifall till motionen 1975/76:1672, yrkandet 6, som sin mening ge regeringen lill känna vad reservanten anfört om projektstöd till vissa va-anläggningar i skärgärden,

3. angående regionalpoliliskt stöd av herrar Krönmark (m) och Wachlmeister i Johannishus (m) som ansett att utskottet under 26 bort hemställa

att riksdagen skulle med anledning av regeringens förslag och molionen 1975/76:1645, yrkandet 3, samt med avslag på molionen 1975/76:186, yrkandet 5, godkänna de grunder för sysselsättningssiöd m. m. till skärgärdsföretag som reservanterna förordat.

162

4. angående kommersiell service av herr Takman (vpk) som ansett att utskottet under 27 a bort hemställa atl riksdagen skulle med anledning av molionen 1975/76:1672, yr-

kandet 5, som sin mening ge regeringen till känna vad reservanten anfört om särskil bidrag till driftstöd för butiker och varubätar i skärgärden,

5. angående boende-, plan- och markfrågor av herrar Krönmark (m) och Wachlmeister i Johannishus (m) som ansett att utskottet under 29 bort hemställa

att riksdagen skulle med bifall till motionen 1975/76:1645, yrkandel 6, som sin mening ge regeringen lill känna vad reservanterna förordat om förenklat planförfarande vid fritidsbebyggelse.

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Stöd till skärgårdsföretag, m. m.

6. angående hälso- och sjukvården för skärgårdsbefolkningen av herr Takman (vpk) som ansett att utskottet under 35 bort hemställa

att riksdagen skulle med bifall lill motionen 1975/76:1672, yrkandet 4, som sin mening ge regeringen lill känna vad reservanten anfört om förbättring av hälso- och sjukvården för skärgårdsbefolkningen.

Till betänkandet hade fogats etl särskilt yttrande angående statsbidrag till utbildning i skärgårdsområdena av herr Takman (vpk).

Herr KRÖNMARK (m);

Herr talman! Della betänkande behandlar den proposition som lagts fram med förslag om särskilt stöd till skärgårdsföretag. Det är faktiskt ett angeläget spörsmål som här får en dellösning.

Skärgården är ju för vårl lands vidkommande en alldeles speciell och unik naturresurs med utomordentligt värde som rekreationsmiljö, inte bara för de människor som är fast bosatta där ulan framför allt för såväl det fasta som det röriiga friluftslivet. För att skärgårdarna skall fungera som replipunkter för friluftslivet är det väsentligt alt de delar av skärgårdslandskapel som i dag har karaktär av kulluriandskap ocksä får behälla den karaktären i framtiden. För att detta skall vara möjligt är det en nödvändighet att det finns förutsättningar för en bofast befolkning att kunna exislera där ute på rimliga villkor. I fråga om den målsättningen råder det allmän enighei mellan alla de politiska partierna - helt naturiigt.

Jag kan med tillfredsställelse konstatera att utskottet enhälligl tillgodosett krav, som bl. a, framförts från moderala samlingspartiet i motion, pä att man inte skulle ha en så restriktiv definition på begreppet skärgård som departementschefen haft, nämligen öar som saknar fast förbindelse. Utskottet menar att även fasllandsdelar av vad man i dagligt tal kallar skärgårdsområdet skall kunna behandlas som om de tillhörde skärgärden. Detta får givetvis inte tolkas generellt. Men vi vet att del pä vissa håll innanför skärgårdarna finns delar av fastlandet som har en typisk glesbygdskaraktär och där även kommunikationsproblemen är likartade. Enligt utskottets enhälliga förslag skall länsstyrelserna ha möjlighet att behandla dessa speciella delar av fastlandet som om de tillhörde skärgårdsområdet Jag vill poängtera att det är värdefullt att utskottet

163

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

5/0 //// skärgårds företag, m. m.

164

nått enighei i det här fallet.

För att möjliggöra fast bosättning i skärgården är det meningen att man skall kunna ge slöd till speciella skärgårdsföretag. Meningen är att man skall få en minimivariant på de konglomerat som i dag börjar bli allt vanligare inom näringslivet. Den speciella näringsstrukturen i skärgården innebär ofta att man inte kan finna sin utkomst genom alt ägna sig enbart åt ett näringsfång ulan det behövs en kombination,

Naturiigtvis har problemen accentuerats därför atl fisket, som av ålder varil huvudnäring i skärgårdsområdena, undergåli mycket kraftiga förändringar under senare tid. Vi vet atl fisket i dag är inne i en kris. Givetvis kommer fisket även fortsättningsvis att vara huvudnäring i skär-gärdsområdena. Man kan dock befara alt det ekonomiskt inte fär så stor betydelse som del haft tidigare. Därför är det bra att detta förslag kommit som gör det möjligt att ge stöd till fiskedelen i ett företag men också atl kombinera det med andra näringsfång.

De speciella problemen i skärgården är förknippade med det isolerade lägel och avsaknaden av landförbindelser. Man har alltså där speciella kommunikationsproblem. Propositionens förslag är ägnade atl pä etl tillfredsställande sätt förbättra kommunikationsmöjligheterna för skärgårdsbefolkningen. Det är väsentligt atl förslagen inte bara tar sikte på alt underiätta kommunikationerna för den bofasta befolkningen.' Det är lika angelägel atl de fritidsboende får möjligheterali klara sitt transportbehov.

I vad gäller utformningen av stödet är meningen att detta skall vara en komplettering till de stödåtgärder som vidtas i annan ordning. Dessa möjligheler skall givetvis finnas även fortsättningsvis. För jordbruksförelag skall slöd kunna utgå enligl rationaliseringskungörelsen. Jag vill dock i detta sammanhang påpeka att ralionaliseringskungörelsens regler nästan aldrig kan lillämpas när del gäller skärgärdsjordbrukare. Det är kanske underförstått alt man i dessa fall fär tillämpa de speciella regler som gäller för Norrlandsjordbruket.

Jag vill ställa den frågan till departementschefen om han instämmer i den tolkning som jag gjorl, innebärande atl skärgårdsstödel blir en parallell till del särskilda stödet för icke fulll utvecklingsbara jordbruk i Norrland. Man skulle kunna göra en bedömning från fall till fall, varvid man ser till samhällsnyttan och inte behöver tillämpa de i och för sig ganska rigorösa normer som måste gälla i ralionaliseringsverksamheten i övrigl. Här måsle finnas en ganska stor fiexibilitet

Vid utskottsbetänkandet, till vars huvuddrag samtliga partier i slort sett kunnal anslula sig, är dock fogade en del reservalioner. Bl. a. har vi i moderala samlingspartiel inte kunnat bilräda ulskollsmajorilelens uppfallning på några, som vi tycker, ganska väsentliga punkter. Reservationen 1 gäller möjlighelerna atl utnyllja det särskilda skärgårdsstödel för anskaffning av mark och annan fast egendom. Departementschefen menar atl det inle skall utgå för förvärv av mark eller annan fasl egendom.

Vi i moderala samlingspartiet ser della som ell nyll ulfiöde av den socialdemokraliska markpoliliken. Vi vei all socialdemokraierna från

ideologiska utgångspunkter inle ser det som angeläget alt främja privat ägande av mark utan tvärtom vill förhindra detta. Man anser all det kollekliva ägandet av mark är att föredra.

Vi i moderata samlingspartiet har en hell annan ideologisk utgångspunkt Vi anser att det privata markägandet är en väsenllig faktor i samhällel. Vi vet genom undersökningar och av egen erfarenhet via kontakt med människor att dessa har en önskan alt äga mark.

När del gäller den bofasla skärgårdsbefolkningen, som ofta har alt skaffa sig utkomslmöjligheter genom kombination av olika näringsgrenar, tycker vi all del är en olycklig begränsning att del inte skall finnas möjlighet att utnyttja det speciella skärgårdsstödel för anskaffning av mark eller annan fasl egendom. Det kan ju vara så att exempelvis en skärgårdsfiskare vill - vilket i andra fall är möjligt - bygga en fritidsby i privat regi. Givelvis vill man då inle göra det under så osäkra förutsättningar som gäller vid arrendeavtal eller tomträtt Del är mycket tryggare i sådana fall att verkligen ha äganderätt lill marken. Jag iror inle att människor i särskilt stor omfattning skulle utnyttja stödformen för inköp av mark, men i de fall då detla skulle aktualiseras anser jag alt det vore olyckligl, om den möjligheten inte skulle finnas i fortsättningen. Därför ber jag, herr talman, alt i detta avseende få yrka bifall till reservationen 1.

Jag vill också säga någonting om reservationen 3 angående det regionalpoliiiska stödet. Sakståndpunkterna mellan å ena sidan utskotlsmajoriteten och å andra sidan reservanterna - som i det här fallet är moderata samlingspartiets representanter - är inte stor, men majoriteten vill inte göra något uttalande, utan vill avvakia kommande överväganden rörande stödområdena och dessas utformning. 1 delta fall anser vi att frågan inte nödvändigtvis behöver sammankopplas med en framtida översyn av regionalpolitiken. Vi har i en molion yrkal atl skärgårdsområdena i dessa avseenden skall behandlas som om de tillhör det inre stödområdet Observera här all vårl förslag inte är atl skärgårdsområdena skall inräknas i inre stödområdet, utan att vi bara vill ha en rekommendation om att de när del gäller sysselsällningslöd skall kunna behandlas i enlighel med de regler som gäller inom det inre stödområdet vilkel innebär all exempelvis sysselsällningslöd skall kunna ulgå utan atl del sker i samband med utbetalandet av annal regionalpoliliskt stöd.

Jag tycker all utskotlsmajoriteten här har visat en onödig formalism. Har man en verklig vilja att åstadkomma förbättrade förhållanden, kan man ocksä göra det. Vi skall vara medvetna om all det krävs väsentliga insatser för att del skall bli effekt och för att vi skall kunna åstadkomma förbättrade förhållanden för den bofasla skärgårdsbefolkningen. Skärgårdsstödel är ju inte av någon stor omfalining - del gäller alltså 2 milj. kr. om året - varför man verkligen bör se till alt reglerna inte blir för "trånga". Jag menar med detta alt det finns utomordenligt starka skäl för vad som har framförts i reservationen 3, och jag ber, herr talman, att fä yrka bifall även till den reservationen.

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Stöd lill skärgårdsföretag, m. m.

165

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Stöd till skärgårdsföretag, m. m.

Sedan kommer för moderata samlingspartiets del reservaiionen 5 angående förslag om ett förenklat planförfarande. Departementschefen har uttalat sig för etl förenklat planförfarande när det gäller ärel-runt-be-byggelse. I det fallet har vi exakt samma mening som departementschefen, men vi har tyckt att någon form av förenklat planförfarande även skulle kunna gälla för frilidsbebyggelse. Det borde ju vara en naturlig utveckling i de kombinerade skärgårdsförelagen, som ägnar sig ät uthyrning av fritidsstugor, vilka i så fall kommer att uppföras naturligt i anslutning lill den permanenta bebyggelsen, där man i många fall kanske kan utnyttja "gamla planer" från den tid då planer över huvud laget inle var uppfunna - del finns ju gamla husgrunder kvar osv., och man vet vad tidigare bebyggelse har funnils. Den lidigare bebyggelsen har ofta funnils där den på ett naturligt sätt har kunnal smälta in i miljön. Här borde det alltså även när det gäller fritidsbebyggelsen finnas möjligheter att ha förenklade former. På det viset skulle den bebyggelsen underiättas. Jag vill inte gärna använda ordel exploatering, eftersom vi är överens om att skärgården inte skall exploateras så att man där får en bebyggelse som blir alltför dominerande och får miljöstörande effekter, men vi bör vara medvelna om all det på de flesta håll i skärgården rör sig om så stora arealer atl del mycket väl finns möjligheter att där ha en rimlig fritidsbebyggelse.

Genom elt förenklat planförfarande skulle man kunna ha fritidsbebyggelsen spridd inom skärgårdens arkipelag och inte gå en sådan väg att man får stora fritidskoncenlrationer med en utomordentligt stark förslitning inom ell visst område, medan övriga områden blir reserverade för det vanliga friluftslivet. Vi anser att det röriiga friluftslivet och del permanenta friluftslivet inte skall vara skilda ät till lokal utan det är bättre att de sä att säga går in i varandra.

Med detta, herr talman, ber jag alt få yrka bifall till reservationen 5 till utskottets betänkande.

I detta anförande instämde herr Wennerfors (m).

166

Herr OLSSON i Stockholm (vpk):

Herr talman! Jag hoppas att kammaren, som nu är lika välbefolkad som en kommun i yttersta skärgården, ursäktar att jag börjar mitt anförande med att kommentera den föregående talaren. Det är svårt att gå förbi det

Herr Krönmark lalar för sin reservation nr 1 och nämner moderaternas förslag om ett statligt stöd till anskaffning av mark inom skärgården - framför allt för industriändamål, kan man förmoda. Sedan går herr Krönmark över till alt lala om markpolitik modell socialdemokraterna och menar alt man där framför alll hävdar ett kollektivt ägande. Sedan kommer det fram alt skärgårdsborna skall ha möjlighet atl sälja mark i den omfattning som de själva vill. Jag tycker att det illustrerar den moderata inställningen till politiken i skärgården alt man skall ha statligt

stöd för att köpa mark och atl man samtidigt fritt skall få sälja mark.

Det har ju förekommit en hel del diskussioner om skärgårdspolitik tidigare utanför riksdagen, och då har moderaterna klart markerat att de vill atl kommunernas planmonopol skall avskaffas och att markägarna skall ha rätt att försälja mark lill fritidsändamål osv. Del är då etl stilenligt komplement att moderaterna nu vill ha statligt stöd för anskaffning av mark.

Herr lalman! När jag så kommer in pä propositionen vill jag först säga atl del är bra att det nu föreligger en proposiiion. Innehållet är också i stor utsträckning bra. När det gäller att definiera begreppet skärgård har propositionen gett det en snäv innebörd. Man menade att begreppet skärgård enbart skulle gälla öar som saknade fast landförbindelse. Utskottet har gått emot förslaget i proposilionen på den punkten och sagt alt man kan tänka sig andra tolkningar och ett mera fiexibelt system. Vi inom vpk tycker att det är bra alt utskottet har kommit fram lill den uppfattningen, för det är ju känt alt man inle kan särskilja uttrycket skärgård så enkell - genom att säga det skulle handla om huruvida det finns en fast landförbindelse eller inle. Skärgården är elt mycket vidare begrepp.

Det negativa som har hänl och som är bakgrunden till att det föreligger en proposition är avfolkningen av skärgården. Del är en oerhört kraftig befolkningsavtappning som skett inom skärgården och kustområdena, och vad det nu gäller är atl ge den kvarvarande befolkningen rimliga existensmöjligheter. Dessutom borde syftet vara att vända befolknings-strömmen. De sysselsättningsfrämjande åtgärder som föreslås i propositionen är ett värdefullt komplement när det gäller att trygga sysselsättningen i skärgården. Vi tror atl grundstommen i en sådan sysselsällning ändå måste vara statlig industriverksamhet. I proposilionen föreslås en mängd stödåtgärder av olika slag, men de baseras alltid på att privata industrier skall ta hand om stödet och skapa sysselsättning. Vi tror för vår del atl det vore bättre om staten gick in direkl och skapade sysselsättning genom industrier och industribeslällningar ule i skärgården.

Avgörande för industriernas utveckling i skärgården är fraklmöjlig-heterna. Vpk har påpekat förhållandena för kustfrakien och småtonnaget, som befinner sig i etl trängt konkurrensläge. I utskottsbetänkandet säger man att denna fråga är föremål för en trafikpolitisk uiredning och all man alltså inte nu behöver ta ställning. Vi tycker all det är för vagt sagt och att del behövs kraftfullare åtgärder.

Utövandet av de traditionella näringarna fiske, jord- och skogsbruk är förknippat med ägandet av jord och fiskevatten. Framför allt i skärgårdsområdena utanför storstäderna har den kapitalistiska spekulationen i dessa naturtillgångar lett lill alt betydande jord- och valtenarealer ligger improduktiva. Vi syftar på att det finns enskilda ägare till stora markområden och stora fiskevatten som inle ulnyttjar dessa tillgångar för näringarnas skull utan enbart som markinnehav. Med nuvarande lag-

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Stöd till skärgårdsföretag, m. m.

167

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Stöd till skärgårdsföretag, m. m.

stiftning kan de regionala och kommunala organen bara konstatera att det förhäller sig på detla säll, men man kan inte ändra på förhållandena. I propositionen framhålls kommunernas och landslingens ledande roll i skärgårdspolitiken, men när det gäller att ändra ägande- och brukningsrätten till jord och vatten saknar kommuner och landsling såväl instrument som medel härför.

Flera viktiga problem för skärgårdsbefolkningen las inte upp i propositionen. Det gäller bl. a. skolfrågorna, hälsovårds- och sjukvårdsfrågorna. Det sägs ju hell klart i lagstiftningen att kommuner och landsting handlägger dessa frågor och har ansvaret för dem. Men här behövs särskilda insatser. Tillgången till en skola spelar stor roll för etl skärgärds-samhälles möjligheler att överleva. Om man lägger ned skolan på en skärgårdsö, så märker man ganska snart att samhället dör ul. Det är alltså nödvändigt med ökade insatser för atl bevara och utveckla skolväsendel i skärgårdskommunerna.

Tillgängen till hälso- och sjukvård är sämre i skärgärden än i andra delar av landel. Del är också här sjukvårdshuvudmännen som har ansvaret Men lika fullt behöver skärgårdsbefolkningen extra åtgärder för att fä en helt utbyggd sjukvärds- och hälsoservice. Det är då rimligl atl slaten går in med särskilda åtgärder för att se lill att del blir möjligt för kommuner och landsting, som har en ansträngd ekonomi, att leva upp till sill ansvar.

Tillgången på dagligvaror spelar stor roll för möjlighelerna atl bevara och utveckla skärgårdssamhällena. Det är alltså enligt vpk:s mening nödvändigl med särskilt stöd för att hindra butiksdöden i dessa områden. Vi menar atl det kan ske genom särskilda insalser från staten i form av bidrag till affärsrörelser som ger skärgärdsborna tillgång till dagligvaruhandel.

Etl ytteriigare krav i vpk:s motion med anledning av propositionen gäller möjligheten till vad vi kallar projektstöd för att minska kostnaden för va-anläggningar i skärgårdskommunerna. Stora kostnader är förknippade med detta, och det är inte jämförbart med vad som förekommer i landet i övrigt. Del handlar om slora sprängningskostnader, om avloppsreningar och annat, och där fordras betydande investeringar. Vi menar att det är angeläget med ett särskilt bidrag härvidlag.

Med detta vill jag, herr lalman, yrka bifall lill reservationerna 2, 4 och 6.

168

Herr KRÖNMARK (m) kort genmäle:

Herr talman! Att herr Olsson i Stockholm inte har samma uppfattning som jag gav lill känna i fråga om markpolilik är i och för sig ingen överraskning utan är hell naturiigt. Jag tycker i alla fall att herr Olssons yttrande bör föranleda ett genmäle.

Herr Olsson menar alt vi moderater är för ell statligt stöd till köp av mark men atl vi också är för att man skall ha frihet atl sälja mark. Jag förordar mycket rikligt att man just i de här speciella lägena, då

del gäller att åstadkomma utkomslmöjligheter för den fasta befolkningen i skärgården, skall kunna ge statligt stöd lill förvärv av mark. Och när det sedan gäller friheten all sälja mark, så O,K, - del skall finnas frihet att sälja mark, men vi har en fastighetsbildningslag och många instilul som gör alt det inte blir fråga om ohämmad handel med mark, utan det sker hela tiden under samhällets kontroll.

Det är för mig inte upprörande att en skärgårdsbo som äger etl markområde också skall kunna sälja detla, exempelvis för fritidsbebyggelse, även om jag tror att det inte kommer alt bli så vanligt Det finns så att säga inget naturiigt incitament för detta, utan det naturiiga är att vederbörande upplåter marken enligt etl arrendeavtal. Detta är förmodligen ekonomiskt betydligt förmånligare.

Jag vill också påpeka för herr Olsson att hans partikamrat i utskottet har gått med på vad utskottet är enigt om, nämligen att man skall kunna fä stöd för investeringar i byggnader och anläggningar. Om man fält det stödet har man enligt gällande civillag givetvis räll all sälja sina byggnader och anläggningar. Vi har ju ingen som helsl maleriell livegenskap, tack och lov. Alt del sedan kan finnas vissa villkor för slödet är en annan sak.

Men det skulle vara intressant att veta; Vill verkligen kommunistiska partiet förbjuda människor atl avyttra den egendom de besitter? Då lycker jag alt man har gjort en kovändning utifrån sina vanliga ideologiska utgångspunkter.

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Stöd till skärgärdsföretag, m. m.

Herr OLSSON i Stockholm (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Sysselsättning och utkomst för befolkningen i skärgården är ett svårt problem. Det problemet har bestämda orsaker. Industrialiseringen av samhället har sugit åt sig en mängd människor, vilket omöjliggjort sysselsättningen ute i skärgärden, därför att den sysselsättningen är mindre lönsam. Och jag får säga att de grupper som herr Krönmark och hans parti företräder har bidragit till detta sug.

Det är heller ingen tillfällighet alt när vi skall diskuiera och lösa detta problem finns det reservalioner bara från moderata samlingspartiet och vänsterpartiet kommunisterna. Vi anser - del är riktigt - att del är angeläget med stöd till anläggningar som kan gynna sysselsättning i skärgärden, och det står ju också jag för. Men herr Krönmark måste väl ändå hålla med om att del finns en motsättning här. När man skall skapa sysselsättningstillfällen har man svårt att köpa mark lill arbetsplatserna, därför atl markpriserna är för höga. Och varför är de för höga? Ja, kort sammanfattat har moderata samlingspartiets syn på markpolitiken fått slå igenom alltför mycket. Om det i stället förts en verkligt socialistisk markpolitik hade man inte haft dessa höga markpriser att slåss med. När man nu försöker skapa sysselsättningsiillfällen i en glesbygd men försöken hindras av att markpriserna är för höga, så är del ju en motsättning som måste bero på något och som måste förklaras.

169

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

I den reservation som jag här kommenterat har herr Krönmark fö
reslagit statligt stöd för anskaffning av mark till privata företagare. Men
i andra sammanhang vill han all del skall finnas en mer eller mindre
fri räu för markägaren att sälja mark till människor som vill bygga fri-
Stöd till skärgårds- tidsstugor osv. Det är det som varil anledningen lill alt markpriserna
företag, m. m. har pressats upp så högt att man nu måsle ha statligt stöd för att köpa

den mark som behövs för att lokalisera en mindre industri.

Herr KRÖNMARK (m) kort genmäle;

Herr talman! Jag måste säga att herr Olssons i Slockholm argumentering blir mer och mer kuriös. Han säger - och där kan vi för övrigl vara överens; det är ju roligt alt åtminstone pä en punkt kunna vara överens med en kommunist - att skärgården avfolkas på grund av suget frän industrialiseringsprocessen och urbaniseringen. Men jag kan inte hålla med om att moderata samlingspartiet där har något speciellt ansvar. Del har i stället varit en utveckling i samhället, och vi kan beklaga att den har gått så långt som fallet varit. Säkert hade det varil värdefullt om man satt in motåtgärder tidigare, innan avfolkningen gått sä långt som den nu gjort. Nu kan man bara konslalera faktum. Och jag tycker att vi kan erkänna alt vi alla är lika ansvariga för den utvecklingen.

Belräffande de höga markpriserna vill jag säga alt det väl i några områden i Slockholms skärgård är mycket höga markpriser, men vi vet också att när det gäller att bygga hus betyder markpriserna ganska litel. När herr Olsson säger alt vi skulle haft en helt annan situation om vi hade fört en socialistisk markpolitik tidigare, så kan det väl ligga något i del. Men det har ju funnits förutsättningar för en socialistisk markpolitik, t. ex. när slaten sålde marken på Järvafältet till kommunen. Inte bidrog del till att pressa prisnivån på mark i Stockholmsområdet. Tvärtom, där tog man verkligen ut marknadsvärdet ordentligt

Markpriserna har faktiskt med samhällsutvecklingen och infiationen. att göra. Men det är en diskussion som spänner över ett mycket vidare fält, och den debatten skall jag inle ta upp nu. Det får vi göra en annan gång. Just nu vill jag inte ta kammarens tid i anspråk för det.

Herr OLSSON i Stockholm (vpk) kort genmäle;

Herr talman! Inte heller jag skall ta kammarens tid i anspråk med atl diskuiera den frågan, och eftersom herr Krönmark inte har några fler argument skall jag inle säga mycket i denna sista replik. Men när herr Krönmark säger alt markpriset betyder så litel, när man bygger hus, så frågar man sig varför moderata samlingspartiet har kostat på sig en reservation i den frågan och begärt slatligl stöd för att komma till rätta med problemet med de höga markpriserna.

170

Herr WICTORSSON (s):

Herr talman! Vi diskuterar i dag utvecklingen i landets skärgårdsområden. När det gäller skärgårdarna kan många utveckla slor vältalighet

och uttrycka sina känslor med poetisk värme. Jag överlåter debatten i den delen till dem som är bälire skickade än jag att utöva litteratörernas värv. För mig är det den grå och mödosamma vardagen för skärgårdarnas människor som är det viktiga.

Vilka möjligheter haren bofast skärgårdsbefolkning atl finna utkomstmöjligheter i ett föränderligt samhälle? Går det att stanna kvar och även i dagens samhälle finna en trygg bärgning som ocksä ger del i samhällets slandardutveckling, sociala service och kulturulbud? Kan även skärgärds-bon finna fog för utvecklingslro och framtidsoptimism? Klarar skärgårdssamhället med sina rötter i en naturahushållning långt tillbaka i liden omställningen till dagens och morgondagens verklighet? Del är omkring dessa frågor som dagens debati kretsar. Först något om bakgrunden.

Under en läng rad år har den bofasla befolkningen i skärgårdarna minskat, samlidigl som den kvarvarande befolkningen har blivit allt äldre. Orsakerna härtill är uppenbara: bristande försörjningsmöjligheter, under-sysselsättning, försämrade förutsättningar för jordbruk och fiske, för utbildning och service av olika slag samt det förhållandet all ungdomen söker sig dit där det finns bättre möjligheler atl fä arbete, ulbildning och nöjen.

En enkät som gjordes av länsstyrelsen i Stockholms län visar att blott två tredjedelar av de förvärvsarbetande i skärgården hade full sysselsättning. Den genomsnitlliga sysselsättningen var nio och en halv månad per år. Inkomsterna per invånare i skärgården låg 22 96 lägre än för jämförbara inkomsttagare i fastlandsförsamlingarna. Skärgårdarna uppvisar alla de problem som vi brukar kalla glesbygdsproblem. I skärgårdarna förstärks dessa problem av de speciella svårigheter som sammanhänger med den isolering som skapas av vattnet.

Del är därför naturligt all samhället går in med åtgärder som syftar till att bryta denna negativa utveckling - då inte bara för att söka klara den nuvarande befolkningen utan även för att ge underiag för en viss inflyttning i skärgårdsområdena som är nödvändig för att dessa skall kunna fungera. Även om hittills kommuner och landsting har tagit på sig, och även framöver får stora uppgifter på detla område, är det naturligt att också staten lar sin del av ansvaret.

Insatserna motiveras av all vi vill ge människorna i dessa områden bälire utkomstmöjligheter och en med andra områden jämförbar standardutveckling socialt och kulturellt Men de motiveras också av skärgårdarnas slora belydelse som rekrealionskälla. Sedan lång tid tillbaka har människorna i allt större utslräckning på sin frilid uppsökt skärgårdsmiljön, unik genom mötet mellan land och hav. Skärgårdens belydelse som rekrealionskälla är avhängig av atl del finns en fasl befolkning som underlag för service och kommunikationer samtidigt som rekreationslivei kan erbjuda den bofasla befolkningen nya sysselsättningsmöjligheter. Det är viktigt all rekrealionslivet utvecklas så, atl det inte medverkar till en ytterligare privatisering av skärgårdarna utan all skärgårdsområdena i stället görs tillgängliga för nya befolkningsgrupper

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Stöd till skärgårdsföretag, m. m.

171

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Stöd till skärgårdsföretag, m. m.

172

som av sociala eller ekonomiska skäl lidigare har stängts ule.

Mot den bakgrund som skisserats finns del all anledning att med tillfredsställelse hälsa det förslag som regeringen har lagt.fram om slöd för olika åtgärder inom skärgårdsområdena. Förslaget bygger på en delvis ny leknik när del gäller att hantera utvecklingen i glesbygdsområdena. Med utgångspunkt i önskemålet atl klara en helårssysselsällning byggs stödformen skärgårdsförelag upp med delar från olika verksamhetsområden. En deliidssysselsältning i jordbruk kan på detta säll kombineras med en deltidssysselsättning i fiske, en deltidssysselsättning i turism, en deliidssysselsällning i exempelvis ell mindre varvsförelag lill en helårssysselsällning i skärgårdsförelaget

Meioden har inle prövats lidigare i den regionalpoliiiska stödverksamheten och ställer speciella krav, särskill administrativt Jag lycker all man har löst dessa frågor på ett hyggligt sätt när man lagt det administrativa huvudansvaret för denna verksamhet på lantbruksnämnderna, En förutsättning för att metoden skall fungera är emellertid att den kan användas inom klart avgränsade områden - i annal fall kommer säkerligen belydande tolkningssvårigheler alt uppstå när det gäller gränsdragning mol jordbrukspolitik, skogspolitik och regionalpolitik i allmänhet. Skärgårdarna är även med den försikliga uppmjukning som skell under utskottsbehandlingen sädana områden. Det är möjligl all den här valda meioden kan komma lill användning även inom andra liknande glesbygdsområden i vårt land och att vi därigenom skulle kunna få en politik för landsbygdsutveckling. Huruvida detla kan bli resultatet av del här. första försöket är en fråga för framtiden, där inle minsl erfarenheterna av det syslem med skärgårdsförelag som nu föresläs kommer all ha en stor belydelse.

De ålgärder som föreslås av regeringen och som i allt väsenlligl tillstyrks av utskottet kan te sig blygsamma i förhållande till de behov som känns angelägna. Till della bör då sägas att den verksamhet som här skall påbörjas har en hel del av försöksverksamhet över sig. Utvecklingen får visa om insatserna varit välavvägda eller om yiteriigare resurser behöver sällas in. Avgörandet pä den punkten fallas inle i första hand här i riksdagen ulan av människorna ule i skärgårdsornrådena.

Uppsluiningen och viljan har i mänga sammanhang deklarerats av skär-gårdsbefolknignen. Nu gäller det atl omsätta dessa uttalanden i praktisk handling. Ett slort ansvar för etl lyckat resultat ligger på kommuner och landsting, inte minst när det gäller atl lösa de konkreta planeringsfrågorna.

I delta sammanhang vill jag säga lill herr Olsson i Slockholm alt jag har svårt att förstå hans uppgivelse när det gäller förutsättningarna för landsting och kommuner att bära sin del av ansvaret för skärgårdsområdenas ulveckling.

Vi har i olika sammanhang dragit upp gränser för vad staten, landstingen och kommunerna skall syssla med. För mig är det naturligt att de gränserna behälls även inom skärgårdsområdena. Om man. herr Olsson

i Slockholm, inte får igenom önskade ålgärder på det kommunala planel har man ju alla möjligheter atl utkräva ett politiskt ansvar också i dessa församlingar.

Som exempel på de ålgärder som i det här sammanhanget kan bli aktuella vill jag bara peka pä de förslag som socialdemokraterna lagt fram i Stockholms läns landsting.

Herr talman! Del är inte bara ule på fältet som förslag om ålgärder i skärgårdsområdena ställer speciella krav på administrationen. Det har de gjort också här i riksdagen, där förslagen liksom det stora antalet motioner nödvändiggjort underremisser till ett stort anlal utskott. Detta arbeie har löpt smidigt, och det kan tas som etl gott omen för arbetet ute på fältet

I allt väsentligt har en mycket bred enighet kunnat uppnås i utskotts-arbetet Bakom utskottsbetänkandet i dess helhet står socialdemokrater, centerpartister och folkpartister. Av herr Krönmarks anförande alldeles nyss framgår all även moderala samlingspartiet i slora delar instämmer i det utskottsbetänkande som nu föreligger.

Det finns några reservationer från ytterkanterna, från moderaterna och vpk. I reservationen 1 anser herr Krönmark och herr Wachlmeister i Johannishus all det föreslagna skärgårdsstödel skall utgå även lill anskaffning av mark och annan fasl egendom. Enligt utskotlsmajoritetens uppfaltning skulle detla kunna innebära risker för atl den statliga slöd-givningen skulle medverka i den redan i dag alltför omfattande mark-spekulationen i skärgårdsområdena. I den mån det uppkommer behov av kreditmöjligheter pä dessa områden anser ulskottet att det finns möjlighet alt tillgodose de behoven på kredilmarknaden i allmänhet.

Herr Krönmark sade i sitt anförande atl denna ovilja hos utskottsmajoriteten all acceplera moderaternas krav på all elt statligt stöd skall utgå även till anskaffning av mark och annan fasl egendom var etl utslag av den socialdemokratiska markpolitiken. I sä fall är det en markpolitik som omfattas av en mycket bred majoritet här i riksdagen. Det är kanske naturligt alt vpk står bakom della förslag. Men, herr Krönmark, bakom detta ställningslagande i utskottet slår dessutom folkpartiet och centerpartiet. Menar herr Krönmark att även dessa partier har accepterat den socialdemokratiska markpolitiken?

Mot denna bakgrund yrkar jag avslag pä reservationen 1.

I reservaiionen 2 av herr Takman behandlas dels projektstöd till va-anläggningar för au underlälla den bofasta befolkningens fiytlningar. dels frågan om stailig företagsamhet i skärgårdsområdena. Va-anläggningarna är kommunala angelägenheter, för vilka statsbidrag inte kan ulgå annal än om anläggningarna bedrivs såsom beredskapsarbeten. Något särskilt bidrag i skärgårdsområdena synes inle vara motiverat. Jag har över huvud taget svårt all förstå vad vpk menar med talet om projektstöd i detta sammanhang. Självklart är det önskvärt alt även de statliga företagen tar sitt ansvar för en posiliv näringslivsulveckling i skärgårdsområdena. Della fär dock ske inom ramen för den slalliga förelagspolitiken i övrigl.

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Stöd till skärgårdsföretag, m. m.

173

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Stöd till skärgärdsföretag, m. m.

174

Mot denna bakgrund avstyrker jag reservationen 2.

I reservationen 3 föreslär herrar Krönmark och Wachlmeister i Johannishus alt det regionalpoliiiska stödei på öar som saknar landförbindelse skall utgå efter samma grunder som i det inre stödområdet. Jordbruksutskottet har här anslutit sig till vad inrikesutskottet enhälligl - alltså inkl. moderaterna i inrikesulskoltet - har sagt i sitt yttrande, nämligen att riksdagen senare i år kommer atl fä pröva frågan, om man i framliden skall behälla villkoret all sysselsättningssiöd utanför inre stödområdet endast får beviljas i samband med lokaliseringsstöd. Om det härvid sker en förändring av sysselsätlningsslödets utformning i detta hänseende, förutsätter ulskollei att ändringen även kommer att avse sysselsättningssiöd till företag i skärgårdarna. Mot denna bakgrund avstyrker jag reservaiionen 3.

I reservationen 4 lar herr Takman upp frågan om särskilt bidrag till driftstöd för butiker och varubilar i skärgården. Näringsulskottet har i sitt yttrande hänvisat till riksdagens uttalande den 17 mars i arom statligt stöd till kommersiell service i glesbygd. Vid del tillfället behandlade riksdagen tre motioner, som bl. a. innehöll förslag om fraktbidrag och driflbidrag och förslag om alt del kommersiella glesbygdsstödet skulle utgå i samtliga glesbygdskommuner i landet. Riksdagen slällde sig bakom näringsutskoitels belänkande, vari förutsattes att regeringen vid utformningen av en proposition om det framtida stödet lill kommersiell service i glesbygd skulle beakta de förslag som framförts i molionerna. Jordbruksutskottet ansluter sig till näringsutskollet på denna punkt. Mot denna bakgrund avsiyrker jag reservaiionen 4.

I reservaiionen 5 angående boende-, plan- och markfrågor av herrar Krönmark och Wachlmeister i Johannishus tar moderaterna upp en gammal käpphäst, nämligen kravet på en förenklad planläggning av fritidsbebyggelse. Etl bifall lill della krav skulle, som civilutskoltet har framhållit, hindra kommunerna frän all med hjälp av planering slyra fritidsbebyggelsens utveckling. Med hänsyn till behovet av en översiktlig fysisk planering i skärgårdsområdena för atl hindra en fortsalt privatisering kan detta krav inte tillgodoses. Den enskildes önskemål om större frihet får här slå tillbaka för samhällets krav på ett övergripande skydd för natur och miljö.

Här gjorde herr Krönmark en kommentar, som i varje fall för oss som har upplevt utvecklingen i Stockholms skärgård föreföll något märklig. Han sade nämligen att det finns sä stora arealer i skärgården all det inte finns anledning atl behålla kravei på kommunalt planläggningsmonopol. De fiesta människor som har möjlighet att la sig ut i Stockholms skärgård upptäcker snabbt att de stora arealerna i varje fall inte står till förfogande för den friluftssökande allmänheten utan är ockuperade av en starkt privatiserad enskild frilidsbebyggelse. I detta område och även i andra delar av skärgårdarna där man upplever elt hårt tryck från fritidsbebyggelsen är det nödvändigt att kommunerna har möjligheter att sköta planeringen och ta sitt ansvar för utvecklingen. Därför kan mo-

deraternas krav inte tillmötesgås pä den här punkten, än mindre med tanke pä au det i moderaternas förslag inle finns några garantier för att privatiseringen inte fortsätter atl öka, om man medger en förenkling av planeringsmetodiken.

Mot denna bakgrund avsiyrker jag reservation nr 5.

I reservation 6 begär herr Takman alt riksdagen skall besluta om särskilda slatliga bidrag för förbättring av hälso- och sjukvården i skärgårdsområdena, så all befolkningen där bereds samma service som andra medborgare. Jordbruksutskottet anser det angeläget alt skärgårdsbefolkningen fär en hälso- och sjukvård som är likvärdig med andra medborgares. Det är emellerlid en uppgift för kommuner och landsting, och kostnadsfördelningen mellan kommuner och stal klaras av i andra sammanhang än de som nu är aktuella. Därför avstyrks det krav som framförs i reservation nr 6.

Herr talman! Med vad jag nu anfört ber jag att fä yrka bifall till utskottets hemställan, vilkel innebär avslag på samtliga reservalioner.

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Stöd till skärgårdsföretag, m. m.

Herr OLSSON i Stockholm (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Wiclorsson kommenterade mitt inlägg med alt säga all det andas uppgivelse inför kommunernas och landstingens ansvar. Han menade all om kommuner och landsting inte sköter sina uppgifter så kan man utkräva politiskt ansvar. Men det är inte detla det handlar om här, utan det är ju riksdagen vi står i och det är en proposition vi behandlar som gäller statliga utgifter. Det jag har talat för och det som vår molion och våra reservationer talar för är ju alt staten skall gä in med större insatser för att hjälpa kommuner och landsling.

Och när herr Wictorsson kommenterar reservation nr 2 av herr Takman låter del på samma sätt: Vatten- och avloppsanläggningar är kommunala angelägenheter, och staten skall alltså inte lägga sig i. Det är den synen vi vänder oss mot. Vi anser alltså att det skall finnas särskilda projektstöd just för denna typ av glesbygdsområden.

Herr Wictorsson menar vidare alt slalliga företags verksamhet skall skötas i annan ordning och att den statliga företagsamheten inte skall göra några särskilda insatser i skärgården. Den synen kan vi inle acceplera. När det gäller förelagsinsatser ute i skärgården måste man se det hela samhälleligt och inte enbart ur lönsamhetssynvinkel. När statliga företag satsar gör man det i enlighet med samma lönsamhetskalkyler som de privata förelagen arbelar efter. Det har väl visal sig inte minst vid kammarens senaste debatter.

När det gäller reservaiion 4, som handlar om åtgärder för kommersiell service i form av fraktstöd och allmänt slöd lill dagligvaruhandeln, hänvisar herr Wictorsson till vad näringsutskottet har sagt. Det kanske är en litet plump kommentar av mig, men vad näringsulskottet har sagl kan ju rimligtvis inte skärgårdsborna köpa. De kan inte leva av uttalanden från riksdagsutskott, utan vad det handlar om är konkreta insatser som gör att de kan fä handla sina dagligvaror och att det finns ett särskilt stöd just till försäljning och frakt av dessa varor.

175

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Stöd till skärgårdsföretag, m. m.

176

Herr KRÖNMARK (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Wiclorsson kom fiera gånger lillbaka lill uttrycket att han ville förhindra ytterligare privatisering av skärgården. Del var den plikttrogne, sanne socialisten som talade. För herr Wictorsson är det tydligen något av del hemskaste man kan länka sig att privatmänniskor skall äga mark. Det är en röd tråd i hans föreställningsvärld att mark skall vara i allmän ägo.

Han säger att reservationen 1 ifrån moderaterna skulle innebära risker för markspekulation.

Men, herr Wictorsson, vad är det saken gäller här? Herr Wictorsson kan inte läsa ut av reservationen ett stöd för markexploatörer i skärgården. Här gäller det stöd till skärgärdsföretag. Där kan del innebära att man behöver komma ät etl markområde för skärgårdsförelaget Som jag sade förul kan delta inte ha särskilt slor omfattning.

Det är betecknande för markpoliliken i delta land att man här direkt förbjuder att stödei skall kunna utgå till förvärv av mark.

Låt oss ta parallellen med det statliga stödei till jordbruksföretag. Där finns bidrag för drifi, för inventarier och även för att förvärva jordbruksmark. Del är väl hell logiskt alt man för skärgårdsföretag skulle ha precis samma regler och kunna ge bidrag till förvärv av mark. Det innebär ingen skyldighet att ge sådana bidrag. Men här har man i stället gått in för elt förbud.

Herr Wictorsson säger atl en bred majoritet i riksdagen står bakom. Del är inle bara socialdemokraterna, utan även vpk samt centerpartiet och folkpartiei. Ja vissl, det har jag konstaterat med beklagande. Frän moderala samlingspartiets sida har vi dock vana att stå ensamma när det gäller markpoliliken. Även om det finns en bred majoritet i riksdagen är jag dock inle alls överiygad om att förslaget har en bred majoritet hos svenska folkel. Jag är nästan övertygad om alt det är precis tvärtom, att del finns en bred majoritet inom svenska folket som har en helt motsatt uppfattning dä del gäller markägandefrågorna.

När det gäller reservationen 5 menar herr Wictorsson alt elt förenklat planförfarande skulle hindra kommunernas planering. Enligt min uppfattning, herr talman, behöver del inte hindra, men det innebär ett minskat krångel. Man gör alltså en översiktlig planering men behöver inte gä in i detalj sä myckel som man gör i vanliga fall.

Visst skall det vara en planering - jag är inle den som vill ha en ohämmad exploatering - men nog skall det finnas förenklade möjligheter även för fritidsbebyggelse i skärgärden.

Herr Wiclorsson kommer lillbaka till atl privatisering är någol hemskt För mig är del en naturlig utveckling. Vi har en slrandlag, och del tycker jag är en bra lag. Skärgårdsområdena kommer att vara tillgängliga för del rörliga friluftslivet Men på de slörre öarna bör man ha möjlighet all lillåla en viss exploalering för fritidsbebyggelse. Den får givetvis inte vara en lät exploalering.

Jag råkade säga något om stora arealer, men jag skall hålla med om

att i vissa delar av Stockholms skärgård är det trängt Vi har dock många andra skärgårdar här i landet, och detta gäller ju skärgårdar generellt.

Herr WICTORSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag kan hålla med herr Olsson i Stockholm pä en punkt, och del är när han själv konstaterade alt han gjorde ett plumpt yttrande belräffande alt skärgårdsborna inte får någon kommersiell service därför att riksdagen uttalar atl man vill avvakta ett övergripande förslag när det gäller den kommersiella servicen i landet i dess helhet. Med den arbetsmetod vi brukar ha i riksdagen är della ett naturiigt sätt att hanlera problemet.

Sedan några ord till herr Krönmark. När man studerar moderaternas inställning lill förslagen i skärgårdspropositionerna sådan den kommer till uttryck i utskottsbehandlingen och kammardebatten kan man konstatera att det inle finns särskilt mycket kvar av den storvulenhet som moderalerna har försökt visa i skärgårdsfrågor. När del kommer till del praktiska förverkligandet av en politik som kommer alt gagna skärgårdarnas utveckling visar nu erfarenheten att av de flotta parollerna från moderata samlingspartiets sida flnns i stort sett bara kvar vaklslåendet om en fortsalt markspekulation och en ökad privatisering av skärgårdsområden.

Herr Krönmark konstaterar med beklagande att det inte längre handlar om en socialdemokratisk markpolilik ulan om en markpolitik som omfattas av en myckel bred majorilel i riksdagen. Jag hälsar detla med tillfredsställelse, och det tror jag alla gör som har ett levande och starkt inlresse för en riktig utveckling av skärgården.

Herr Krönmark påstår sedan all jag har sagt atl en uppluckring genom ett förenklat översiktligt planeringsinstrument för fritidsbebyggelsen skulle hindra kommunerna frän att verkställa sin planering. Det är inte jag som säger sä, herr Krönmark, ulan civilulskottel, det ulskott i riksdagen som i första hand har all pröva frågorna om samhällsplaneringen i allmänhet

Sedan vill jag slulligen med störsla tillfredsställelse notera att herr Krönmark, som jag uppfallade som represenlant för moderata samlingspartiet, uttalar atl strandlagen är en bra lagstiftning.

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Stöd till skärgårdsföretag, m. m.

Herr KRÖNMARK (m) kort genmäle:

Herr talman! Sakligheten i herr Wictorssons argumentering lyser totalt med sin frånvaro. Han sade atl vi talat storvulet om skärgårdsfrågorna men att det inte fanns kvar någonting annat än det som gäller markpolitiken. Herr Wiclorsson slod själv i lalarslolen för ungefär 20 minuter sedan och sade att moderata samlingspartiet stod bakom stora delar av det här ulskollsbelänkandet Del är alldeles rikligt, och det sade jag själv i mitl anförande. Herr Wictorsson, försök håll reda på vad ni själv har sagl!

Herr Wictorsson gör vidare påståendet att det som utmärker oss är

177

12 Riksdagens protokoll 1975/76:106-107

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Stöd till skärgårds-företag, m. m.

att vi slår vakt om markspekulationen. Om herr Wictorsson vill della i en debatt, skall han lyssna till vad som sägs i den. Jag sade tidigare att det inte är fråga om markspekulalion; en sådan har inte någol slöd från moderata samlingspartiet. Däremot anser vi atl del skall finnas möjligheter för privat ägande av mark för olika ändamål, bl. a. för frilids-ändamål. Men det är inte fråga om någon spekulation. Privat ägande är en av de möjligheler vi har för all kunna få en levande skärgård. På så sätt får vi ett utökat fritidsboende i skärgården, och delta ökar basen och ger slörre möjligheter för den bosatta befolkningen atl existera.

Sedan säger herr Wictorsson all det inle var han som sagl all det tänkta planförfarandet skulle hindra kommunerna i deras planering, ulan civilulskottel. Jag ger herr Wictorsson rätt i detta. Civilulskotlel har sagt detta, men jag noterar ocksä atl den moderata represenianien i civilutskottet inle biträtt den uppfattningen. Jag delar inte heller utskottets uppfattning.

Men jag vill också se detla som något av ett utflöde av den inställning i fråga om markpolitik som vi tyvärr fått här i Sverige under det senaste decenniet. Herr Wictorsson använder fortfarande ordet "privatisering" som något mycket negativt; han anser all en sådan skall förhindras till varje pris. Jag vågar säga att majoriteten av svenska folket uppfattar detla som etl honnörsord. När herr Wictorsson har en annan uppfattning vill jag säga all han fjärmar sig frän den uppfattning som folk i gemen har.

178

Herr WICTORSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! När det gäller sakligheten i argumenteringen var det inle jag som förde in begreppei socialdemokratisk markpolitik i den här debatten, utan det var herr Krönmark som gav den beteckningen åt elt utskottsförslag som stöds av fyra partier.

Det måste föreligga någon form av missförstånd hos herr Krönmark när det gäller begreppet "privatisering". Om herr Krönmark i slörre utsträckning sysslat med de planeringsfrågor som är akluella exempelvis i det skärgårdsområde som ligger närmast det här huset, så hade han varil pä del klara med att med begreppet privatisering menas atl man berövar allmänheten dess möjligheter atl ägna sig ål röriigt friluftsliv och att ströva på de marker som finns. Enskilda markägare sätter nämligen upp staket och bebygger markområden på ett sådant sätl all all-mänhelen stängs ute. Det är om della som debaiien handlar. På den här punkten och på fiera punkter är del rikligt som herr Krönmark säger: Moderaterna redovisar en annan linje, men moderaterna slår också ensamma. Av den magnifika skärgårdspolilik som man i olika sammanhang har försökt gå ul med och presenlerai - inle minsl i valsammanhang - kvarslår efter den här debatten och efter de beslut vi snari kommer att fatla bara den skillnaden att moderaterna vill slå vakt om en fortsall och ökad privatisering av skärgårdsområdena och därmed också slå vakt om en fortsatt spekulationsverksamhet.

Herr Krönmark: Jag är ingen motståndare till prival äganderätt Ingen kan beskylla del socialdemokratiska partiet för att vara motståndare lill privat äganderätt Däremot hävdar vi att det finns allmänna samhällsintressen som i vissa situationer måste ta över de enskildas intressen. Och när det gäller frågorna om planering i skärgärden kan man inte - med ansvar för utvecklingen, med ansvar för att tillgodose rekreationsbehovet hos de slora breda folkgrupperna - acceplera ett fortsatt utestängande av dessa grupper från möjlighelerna atl utnyttja de här områdena.

Orsaken till atl hettan kanske ökar i debatten är enbart moderala samlingspartiet För vad har man gjort på det här området? Jo, man har i överklaganden till JO, i skärgårdsprogram, i den allmänna politiska debatlen konsekvent gått ut och misstänkliggjort samhällets åtgärder på de här områdena. Då får man också vara beredd att acceptera att andra, som har andra meningar, talar om detta förhållande.

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Stöd till skärgårdsföretag, m. m.

Herr STRÖMBERG i Botkyrka (fp):

Herr talman! När länsstyrelsen i Stockholms län för etl par år sedan lämnade ifrån sig en utredning om Stockholms skärgård använde man titeln "En levande skärgård". Det var inte bara en titel utan också en sammanfattning av utredningen och ett koncentrat av förslagen.

En levande skärgård innebär en skärgård med bofast befolkning. Den befolkningen måste ha rimlig tillgång lill service, ha möjligheter till sysselsällning och ha trygghet

Skärgården är både ett kultur- och ell naturlandskap. Den har skapats av människan och är beroende av människan. Alla som besöker skärgården för all la del av och njuta dess skönhet är mer eller mindre beroende av den bofasta befolkningen. Utan denna skulle varken fritidsboendet eller fritidsaktiviteter kunna fungera.

Ytligt sett finns motsättningar mellan skärgårdens bofasta befolkning och fritidsintressena. Men den grundläggande värdegemenskapen är långt större. Skärgården måste vi alla värna om.

När olika intressen kolliderar rör det sig ofta om hur man skall använda mark och vallen. Den bofasta befolkningen har ett rimligt krav att ekonomiskt kunna utnyttja sina ofta knappa resurser. Den kommunala och statliga fysiska planeringen skall ä sin sida hävda övergripande intressen. Så uppstår lätt en konfiikt.

Utvecklingen under senare år har av många skäl medfört ell slörre behov av all styra även bebyggelsen i glesbygd. Samhället måsle söka finna en rättvis fördelning av mark- och naturresurser. Självfallel kan detta ibland synas drabba markägare väl hårt.

De riktlinjer som riksdagen antagit för användningen av mark och vatten måste baseras på en ekologisk grundsyn. Delta gäller alldeles särskill skärgårdsområdena. Känsligt växl- och djuriiv skall skyddas. Fri-lidsbebyggelsen måste planmässigt smälta in i miljön. Det rörliga friluftslivet bör styras lill områden där risken för förslitning är liten.

179

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Slöd till skärgårdsföretag, m. m.

Ofta är ägoförhållandena vad beträffar marken mycket splittrade i skärgärden. Detta försvårar detaljplaneringen. Länsstyrelsen i Stockholms län har gjort försök med förenklad planläggning i samband med lokalisering av uthyrningsstugor. Vidare beviljar samma länsstyrelse i allmänhet dispens för permanentbebyggelse i samband med jord- och skogsbruk eller fiske. Även om det är fråga om bostäder eller lokaler avsedda för hantverk eller småindustri är länsstyrelsen generös med dispensgiv-ningen.

Den utveckling som skett i vår slörsta skärgård - den i Stockholms län - visar på atl del är möjligt att med litel smidighet kunna anpassa planeringen både efter de krav som kan ställas av den bofasta befolkningen och de riktlinjer som uppställs i den fysiska planeringen. En del svårigheter och irritationsmoment kan ocksä säkert lösas när kommunernas arbete med den fysiska planeringen leder fram till mera konkreta planer.

Den fysiska planeringen i värt land börjar nu komma in i ett skede där kommunerna i fråga om känsliga områden, t ex. skärgårdsområden, börjar få ett allt fastare grepp om sina planer. Visst kan ibland väntan på en detaljplan bli både lång och irriterande men det är nu angeläget att planeringen får fortskrida enligt uppdragna riktlinjer och atl kommunerna får fram sina översiktliga planer.

Med de planerna som grund finns förutsättningar för etl sådant utnyttjande av våra skärgårdar att det blir möjligt att förena intressen som företräds både av den bofasla befolkningen och av fritidsfolket

Kommunens rätt all styra den fysiska planeringen måste vi slå vakt om. Den är på längre sikt helt nödvändig. Ganska snart är planerna så långt framme att man kan dra upp riktlinjer för den framtida markanvändningen. Till dess har handläggningen av planeringsärenden i Stockholms län och dess skärgärd visal att del är möjligt atl med samarbete och smidighet övergångsvis lösa aktuella problem.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskoltels hemställan.

180

Fru FREDRIKSON (c):

Herr lalman! Del har varil intressant att lyssna till duellen mellan socialdemokraterna och moderaterna angående markvärdestegring och markspekulationer. Båda begreppen är en produkt av den jordförvärvslag som pä 1960-lalel genomlrumfades av moderalerna och socialdemokraterna i samarbete och vars konsekvenser centern redan då varnade för. Man vägrade då att lyssna och nu får såväl moderaterna som socialdemokraterna uppleva hur verkligheten har bevisat hur felaktig den nya jordförvärvslagen var.

Nu är vi alla lydligen överens om au det för au skärgårdarna skall kunna behålla en fasl boende befolkning, för att man där skall kunna bevara de värden som finns i kultur och naturmiljö, för att de även skall vara trivsamma för fritid och rekreationsområden, är nödvändigl att aktiva slödålgärder vidtas för främjande av olika slag av företags-

verksamhet i dessa områden.

I centermotionerna 1648 och 1651 las dessa frågor upp för hela vårt land. Speciella förhållanden råder på många håll, inom såväl Bohusläns som Slockholms kuslband. Ett exempel. En del samhällen har redan lill störsla delen övergått lill frilidssamhällen. Men det finns fortfarande sådana som kan bevaras för årel-runt-boende om man vidtar åtgärder omgående. De åtgärder som kan komma i fråga ligger framför allt i regionalpolitiken. Endasl genom all skapa goda sysselsättningsmöjligheter blir det möjligt att behålla kustlandets samhällen året-runt-bebodda.

Propositionens och ulskoiisbetänkandets utformning av stödet lill skärgårdsföretag utgör ingen fullständig lösning på sådana utvecklingsproblem som jag här har berört. De utgör ändock ett försök att förbättra situationen inom övärlden. Vi har ansett alt de föreslagna stödåtgärderna bör sättas in även för delar av skärgården som inte är öar - att begreppet skärgård inte skall fä en alltför snäv avgränsning. Just avgränsningen av vad som är skärgård är av stor belydelse för alt de möjligheter till stöd som nu infors skall fä någon riktig omfattning och effekt. Det är angeläget all även förelag i kuslbandel kan stödjas. Vi anser detla viktigt för helheten.

Det naturliga näringsfånget i skärgården är fiske av olika slag. Här gäller det bl. a. att kunna utveckla kustfisket genom olika åtgärder. Vi måsle också ha observans på exempelvis industri- och samhällsutsläppens effekler för fisket. Förslag om avsättning av inkomst på särskilt konto har vi lagl fram. Då skatleutskoltet hänvisar till all frågor om kontoavsättning och resullatutjämning allsidigl skall utredas, avvaktar vi i den frågan. Fiskerikommitténs förslag till olika åtgärder kommer atl vara av betydelse. De bör dock komma snabbt.

För Bohusläns skärgård gäller speciella problem i vad avser fiskets utveckling. Vi är beroende av fiskbeståndsvården i Nordsjön och av framtida gränsdragningar mellan länderna. Bägge problemen måste lösas så att ett uthålligt fiske kan bedrivas. Detta har vi vid ett fiertal tillfällen deballerat här i kammaren.

Skärgårdsområdena har speciella förhållanden när del gäller kommunikationer. Dessa har hittills behandlats speciellt snålt när del gäller slöd lill trafiken. Det är därför lillfredsslällande att trafik- och jordbruksutskotten kunnat enas om alt det är en statlig uppgift au svara för färjeirafik i skärgården. Stora kostnader avlastas härmed skärgårdsbefolkning och kommuner.

Stödet till båttrafiken - som vi egentligen anser skulle ha haft större omfattning - bidrar också till alt skapa goda kommunikationer.

Tillämpningen av bestämmelserna kommer att vara av stor betydelse och kommer därför att följas med intresse av alla berörda och antagligen ge anledning till framtida justeringar och förbättringar.

När del gäller frågan om speciellt skolskjutsbidrag hänvisar utbildningsutskottet i sitt yttrande till propositionen 1975/76:88 samt till alt frågan om statsbidrag till kommunernas skolverksamhet behandlas av

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Stöd till skärgårdsföretag, m. m.

181

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Stöd till skärgårdsföretag, m. m.

Ulredningen om skolan, staten och kommunerna. Det är angeläget att statsbidragets storlek kan anpassas till kommunernas skiftande skolverksamhet. Vi har i centermotionen begärt ell särskilt skolskjutsbidrag på 90 % av koslnaderna.

En förulsällning för permanent boende i skärgärden är alt barnen ges möjligheter alt bo i föräldrahemmet Del måste anses vara otillfredsställande att, som f n, är fallet, barn frän så många skärgårdshem måste bo inackorderade på skolorten från första skolåret. Det innebär otrygghet för såväl barn som föräldrar. För föräldrarna är det svårt all inle få ha barnen hemma under de förslå, vikliga skolåren.

Vi förulsälier att det i utbildningsutskottets yllrande nämnda bidragel kommer att utgå och får en sådan utformning all det kommer all tillgodose hemställan i molionen 1651 p, 1 g.

Bostadsbyggandet i skärgärden måsle få möjligheterali utvecklas. Därigenom skapas bättre underlag för olika verksamheter. Här måste den kommunala planeringen beakta detta. 1 olika riksdagshandlingar har uttalats all glesbebyggelse inte skall hindras. Centermolioner - som riksdagen nyligen bifallil - om alt dessa uttalanden skulle vara motiv i byggnadslagen bör ge förutsättningar för en mera aktiv planering för bebyggelse även i vissa skärgårdsområden.

1 det belänkande som vi nu debatterar har många cenlerförslag beaktats och en del frågor ulredes. Därför har inga centerreservationer avgivits. Vi betraktar de beslut som nu fattas soni inledning till en försöksverksamhet, vilken vi har anledning att noga följa, och återkommer med kompletteringar eller förändringar om vi inte når de mål vi har för skärgårdens ulveckling.

Herr talman! Jag har inget annat yrkande än bifall till ulskottets hemställan.

182

Herr KRÖNMARK (m) kort genmäle:

Herr lalman! Fru Fredrikson sade att det hade varit irevligi all lyssna till meningsutbytet mellan mig och herr Wiclorsson angående markspekulation. Sedan kom hon fram till en konstig slutledning, nämligen att markspekulationen var ett resultat av den ändring i jordförvärvslagen som skedde 1965. Jag måste faktiskt uppmana fru Fredrikson att lilel närmare förklara sin tankelinje i delta fall. Jordförvärvslagen gällerjord-bruksfastigheter. Enligt vad jag vill minnas utgör jordbruksfastigheterna i skärgården inte fullständiga jordbruksenheter. Det var väl också redan tidigare så atl även icke jordbrukare fick förvärvsiillslånd i sådana fall. Därför kan jag inle finna att jusl den lagändringen pä någol sätt har verkat spekulationsbefrämjande, men det skulle som sagt vara intressant all av fru Fredrikson få höra den närmare moliveringen.

Sedan ylierligare en sak, eftersom fru Fredrikson tydligen är krilisk mol moderala samlingspartiets uppfattning i markpoliliken: Innebär då detta - vilket jag inle Irodde - att man pä cenlerparlihäll inte anser del angelägel alt privatpersoner skall kunna äga frilidstomler i skärgår-

den? För oss är della något av en grundfråga, och jag trodde faktiskt Nr 107

alt man även i centerpartiet hade samma grundinställning. Jag vill därför Onsdaeen den

efterlysa hur det är med den saken. 21 anril 1976

Fru FREDRIKSON (c) kort genmäle; Stöd till skärgårds-

Herr talman! Jag tror atl herr Krönmark lyssnade noga till vad jag företag, m. m.

sade, och i så fall bör han vara på del klara med atl vi i centerpartiet

är intresserade av alt få behålla etl prival markägande.

Herr jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr talman! Herr Krönmark slällde i sitt första anförande till mig en fråga om hur man skulle lolka vad som sägs i proposilionen beträffande möjlighelerna att utnyttja jordbrukels ralionaliseringsstöd i del här sammanhanget

Jag kan då hänvisa till vad ulskotiei har sagl på s. 11 i betänkandet där man för sitt vidkommande uttrycker meningen att propositionen inte bör "tolkas så, att hinder skulle föreligga att i nu förevarande fall anlägga samma synsätt på jordbrukels ralionaliseringsstöd som när det gäller exempelvis det år 1971 införda investeringsstödet till vissa jordbruk i norra Sverige". Jag har ingen annan mening än den som har kommit till uttryck i utskoltels skrivning.

Sedan kan jag väl, herr talman, utöver det här svaret ändå få konstatera att del har varil en på sitt sätt säregen proposition. Den har förberetts i rätt många departement, och den har behandlats i inle mindre än alla ulskott. Från den utgångspunkten tycker jag det känns oerhört tillfredsställande all vi kan gä till beslut i sä bred enighet om vad som bör gälla för skärgärdspoliliken framöver. Detta vittnar naturiigtvis först och främst om atl vi alla inser det värde som skärgårdarna har både för den befolkning som bor där och för alla oss andra, och det vittnar också om viljan att göra någonting för att skärgården också i framtiden skall kunna ha en årel-runt-boende befolkning och spela sin betydelsefulla roll för rekreationsintresset

Jag tycker atl del känns särskilt tillfredsställande att veta att det råder så bred enighet om angelägenheten av alt slå fast kommunernas möjligheter lill den översiktliga planläggningen av marken ute i skärgårdsområdena. Della vittnar gotl om det ansvar som de fyra partier som slår bakom den ståndpunkten känner inför skärgården och dess problem, inte bara för dagen utan också för morgondagen. Jag tycker att både herr Wiclorsson och herr Strömberg i Botkyrka på ett utomordentligt sätt här har klargjort vad det egentligen är fråga om när man diskulerar den s. k. privatiseringen av dessa områden. Det är helt enkelt fråga om all dessa områden, som är så värdefulla ur allmän synpunki, i framtiden inle skall förbehållas bara elt begränsat anlal människor ulan all de skall kunna vara tillgängliga för folket i gemen.

Överiäggningen var härmed slutad.

183

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Stöd till skärgårdsföretag, m. m.

Mom. I

Utskottels hemställan bifölls.

Motn. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herrar Krönmark och Wachlmeister i Johannishus, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Krönmark begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

184

Den som vill alt kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i betänkandet nr 34 mom. 2 rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herrar Krönmark och Wachlmeister i Johannishus.

Vid omröslning genom uppresning förklarades fiertalel av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Krönmark begärde rösträkning verkställdes volering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 259 Nej - 45

Mom. 3 och 7

Propositioner gavs pä bifall till dels ulskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Takman, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Olsson i Stockholm begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i betänkandet nr 34 mom. 3 och 7 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Takman.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Olsson i Stockholm begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 290 Nej - 14

Mom. 4-6 och 8-25

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 26

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herrar Krönmark och Wachlmeister i Johannishus, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Krönmark begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Stöd till skärgårdsföretag, m. m.

Den som vill att kammaren bifaller jordbruksulskollels hemställan i betänkandet nr 34 mom. 26 rösiar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 3 av herrar Krönmark och Wachlmeister i Johannishus.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalel av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då herr Krönmark begärde rösträkning verkställdes volering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 258 Nej - 46

Mom. 27 a

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Takman, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 27 b och 28

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 29

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av herrar Krönmark och Wachlmeister i Johannishus, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Krönmark begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i betänkandet nr 34 mom. 29 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av herrar Krönmark och Wachlmeister i Johannishus.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalel av kammarens ledamöter ha rösiat för ja-proposilionen. Då herr Krönmark begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 258 Nej - 46

185

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Kommunindelningen i södra Hälsingland

Mom. 30-34

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 35

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 6 av herr Takman, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Olsson i Slockholm begäri votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i betänkandet nr 34 mom. 35 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 6 av herr Takman.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalel av kammarens ledamöter ha röslal för ja-propositionen. Då herr Olsson i Slockholm begärde rösträkning verkställdes volering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 288

Nej - 14

Avstår - 2

Mom. 363

Kammaren biföll vad utskottet i dessa momenl hemställt

§ 2 Kommunindelningen i södra Hälsingland

Föredrogs civilutskottets betänkande 1975/76:24 med anledning av motioner om kommunindelningen i södra Hälsingland.

I detta betänkande behandlades motionerna

1975/76:1950 av herrar Nordgren (m) och Westberg i Ljusdal (fp), vari hemställts

1. att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad ulredningen av kommuntillhörighet för förutvarande Alfta kommun anfört i fråga om Alfta sockens kommuntillhörighet,

2. att hela Alfta kommun, som omfattade hela Alfta jordregistersocken och församling, överfördes från Bollnäs kommun lill Ovanåkers kommun,

3. all ändringen om möjligt borde genomföras den 1 januari 1977, och

186

1975/76:1956 av herr Olsson i Järvsö m. fi. (c), vari hemställts atl riksdagen uttalade att Alfta förutvarande kommuns område borde överfiytlas från Bollnäs lill Ovanåkers kommun från den 1 januari 1977 i enlighel med vad utredningsmannen uttalat

Utskottet hemslällde

1. alt riksdagen skulle avslå molionen 1975/76:1950, yrkandet 2,

2. att riksdagen med anledning av molionerna 1975/76:1950, yrkandena 1 och 3, samt 1956 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört.

Reservaiion hade avgivits av herrar Bergman i Göleborg, Lindkvist, Henrikson, Jadestig, Häll, Håkansson i Trelleborg och Andersson i Gamleby (samtliga s) som ansett att utskottet under 2 bort hemställa

alt riksdagen skulle avslå molionerna 1975/76:1950, yrkandena 1 och 3, samt 1956.

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Kommunindelningen i södra Hälsingland

Herr LINDKVIST (s):

Herr talman! Civilulskotlel har i betänkandet 24 behandlat två motioner som enligt betänkandets rubrik rör kommunindelningen i södra Hälsingland. Ulan omskrivning rör molionerna Alfta sockens kommuntillhörighet. Vill vi vara mera exakta, så gäller motionerna ett förslag alt flytta Alfta från Bollnäs till Ovanåkers kommun. Motionerna innehåller förslag att riksdagen skall uttala sig för en överflyttning. Herrar Nordgrens och Westbergs i Ljusdal motion innehåller t. o. m. - i yrkandet 2 - något som måste uppfattas som att riksdagen själv skulle ta ett direkt beslut i den frågan.

Utskottet har enhälligt tagit avstånd från tanken att riksdagen skulle ta ett sakbeslul i frågan. Delta behöver jag inle orda mer om jusl nu.

När det gäller att göra uttalanden enligt motionsförslagen har utskottet delat sig. En majoritet sammansatt av borgarna och vpk föreslår riksdagen alt göra ett visst uttalande med anledning av motionsyrkanden, medan vi socialdemokrater i en reservation avstyrker dessa yrkanden. Det är alltså de alternaliven vi efter debatten skall votera om.

Vad innehåller då del föreslagna uttalandet? Det första som sägs är all elt direkt utlalande i sakfrågan inte bör göras därför atl frågan prövas

- och prövas i en ordning som lagts fasl i lag. Om jag läser rätt måsle alliså forlsällningen uppfällas som ett indirekt uttalande i samma ärende. Då blir en första fråga: Vad är den sakliga skillnaden mellan ell direkl och ett indirekt uttalande? Innebär ett indirekt uttalande som man ger regeringen till känna ingenting? Är del tillkommet bara för all använda riksdagens voleringsknappar för en sorls gallupundersökning? Uppenbart inte. Man vill helt klart påverka bedömningen i ett anhängigi ärende

- och detta fastän man är medveten om att regeringen fortfarande är skyldig alt följa indelningslagens grunder. Man upphäver ju inte lagar med uttalanden. Och man väljer den här vägen fast man självfallet inser att riksdagen på något sätt alltid skulle kunna få igenom en vilja, om man bara tacklar ärendet så.

Här står vi dä med ett förslag till ett indirekt uttalande som regeringen konstitulionelll inte blir bunden av. Varför gör man då della? Jo, det är valår i år. Förra valåret, 1973, slod vi här i kammaren på samma

187

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Kommunindelningen i södra Hälsingland

188

sätt och talade bl. a. om Alfta. Därefter satte vi oss ner i bänkarna och voterade i frågan huruvida indelningslagen skulle ses över eller inle. Likheten är slående. Om en stund sätter vi oss ner och voterar om huruvida riksdagen skall ge regeringen till känna elt icke förpliktande uttalande eller inte.

Vad står det nu i del här utlalandel? Jo, uiskottsmajoritelen vill att riksdagen skall "starkt betona den allmänna principen alt klara opinioner bland de av en aktualiserad indelningsändring närmast berörda självfallet måste ha en avgörande betydelse för bedömningen". Är detta en översättning till indirekt språk av ett direkt uttalande att Alfta skall gå till Ovanåker? Det verkar advokatyr i det ordets sämsta mening.

Då skulle i stället uttalandet få tolkas efter sin ordalydelse, och då kan jag inte komma lill annat än att man vill trycka på åsikten att en viss opinion i kommunindelningsfrågor alllid ensam skall fälla utslaget Det står faktiskt "avgörande belydelse". Det innebär atl andra faktorer är hell oinlressanta. Är det hell olänkbart atl en sådan opinion skulle kunna ha en mening, som kom i konfiikt med andra och dessulom väsentligare intressen? Självfallet inle. Hur skall man kunna upphöja opinionsprincipen till den enda och alltid saliggörande regeln, en regel som skall gälla alla? För all undvika missförstånd ber jag atl få betona alt del väl inte finns någon i denna kammare som inle lycker atl de lokala opinionerna väger tungt, och myckel lungl, i en sådan här bedömning. Vad jag vänder mig mol är en skrivning som upphöjer dem lill den ensaml helt avgörande faktorn.

Vad kan vi mera läsa ul av uttalandet? Jo, där finns en beskrivning av hur denna avgörande opinion skall se ul. Opinionen skall, sägs det, dels vara "klar", dels gälla "de närmast berörda". Jag har utgått från atl begreppei klar innebär att opinionen skall vara slark, atl den skall vara klart konstaterad och atl den skall kunna redovisa också sakligt bärande argument. På den sistnämnda punkten vet jag inte om jag har tolkal majoriteten räll, men jag hoppas på ett besked därom senare i debatten. När del är fråga om vilkas opinion det gäller kan det självfallet uppstå tvekan. Om jag som ell rent exempel skulle välja Alfta, så blir frågan om det är Alflaborna man syftar på, eller om del är invånarna i Ovanåkers och Bollnäs kommuner lillsammans som skall ha della avgörande. Om det är Alflaborna ensamma som avses, så lämnas man ändå i ovisshet när del gäller framtida avgöranden i övrigl. 1 den glidande skalan av opinioner kan man hitta snart sagt vilka kombinationer som helst mellan den mycket lilla men klart artikulerade gruppen och kommunernas lolala befolkning.

Ja, herr lalman, del här sisla har jag sagl som kommenlar för alt visa på att också det indirekta uttalandel som sådant kan ha sina komplikationer och oklarheter. Del var, får vi förmoda, bl. a. jusl därför som man 1973 föreslog en uiredning om indelningsförutsäliningarna. Den ulredningen skall enligt direktiven lilla också pä hur lokala opinioners inlressen skall beakias. Bifaller riksdagen ulskottsmajoritelens förslag lill

uttalande har den faktiskt föregripit utredningen just pä den punkt som samma majoritet ansåg vara en väsenllig utredningsuppgift

Det jag nu har sagl kan också leda tanken lill en litet mer begränsad opinionsmätning: Var står fru Jonäng i den här frågan? Det skulle vara intressant att registrera ett uttryck åt ena eller andra hållet för att få veta om blod är tjockare än vatten i det här fallet också. Jag har ju tidigare antytt atl aktionerna i den här frågan får sin tyngdpunkt med en rytm som motsvarar valperioderna. Egentligen är det, som jag ser det, märkligt all en fråga som denna kan bli så parlipoliliski fastlåst.

Slutligen, herr lalman, ber jag dock all få återknyta till voteringsfrågan. Vad saken gäller enligt utskottsbetänkandet är inte Alftas kommuntillhörighet - del är frågan om riksdagen skall göra ell s. k. indireki ullalande av generell karaktär. Det finns därför all anledning all noga begrunda vad som faktiskt står i betänkandet. För min del föreslår jag atl molionerna i dessa delar avslås och yrkar bifall till reservationen vid civilutskottets betänkande nr 24.

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Kommunindelningen i södra Hälsingland

Fru OLSSON i Hölö (c):

Herr talman! Den stora kommunindelningsreform som genomförts var naturiigtvis många gånger nödvändig. Kommunerna var för små för alt klara tjänster och service för sina invånare. Indelningen var enligt förslaget till en början frivillig men blev lill slut som vi alla vet tvingande. Många gånger genomfördes besluten mot en folkopinion, och del var inte det bäsla klimatet för en ny kommun all börja arbeta i. Trots detta kan vi konstatera atl de fiesta sammanläggningar har gått hyggligt. På en del håll är folkviljan dock ännu slarkl emot tvångssammanläggningen. Man har svårt att finna atl fördelarna överväger nackdelarna. Människor upplever avstånden lill kommunförvaltning och beslutsfattare som alltför stora. Besluten fattas långl borla, och det uppfattas som om allt sker över medborgarnas huvuden.

Det är sådana upplevelser som jag förstår ligger bakom de motioner som vi nu behandlar och som jag personligen ser mycket allvarligt på. Nu skall inte riksdagen, som herr Lindkvist myckel riktigt påpekade, fatta beslut i särskilda ärenden när det gäller kommunindelningen. Men vi som tillhör utskottsmajoriteten vill starkt undersiryka den uppfattningen atl de som slulligen skall avgöra bör la hänsyn lill lokala opinioner, alltså lill åsiklerna hos dem som är närmasi berörda. Den centraliserade beslutsprocessen får inte innebära alt de som fattar besluten är så besjälade av menialilelen all själva vela bäsl all de glömmer borl all lyssna lill dem som berörs av frågorna. Nu Iror jag själv nalurliglvis all de som skall besluia, bl. a. i detta ärende, är besjälade av grundläggande demokratiska värderingar och lyssnar och handlar därefter. Del är mänskligt i kommunindelningsfrågor liksom i andra frågor atl man fattar beslut som efteråt inle visar sig vara så lyckliga. Del är mänskligl och naiurligt Men det är lika mänskligt och naturligt all man dä försöker rälla lill del hela för all fä någonling bälire och all man inte dröjer med all fatla

189

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Kommunindelningen i södra Hälsingland

sådana beslut.

Herr Lindkvist sade atl civilutskottet och riksdagen behandlal dessa frågor under ett antal år. Det är riktigt - molionerna har ålerkommit Del är då att märka att saken varje gång har kommil en bit på väg. Först fick vi beslutet om den uiredning herr Lindkvist nämnde. År 1974 fattades beslutet all man skulle se över just det här området Det uppdraget var begränsat till en del av gamla Alfta kommun. Förra året utvidgades uppdraget till alt omfatta hela området. Den utredningen är nu klar, och den visar all någonting här bör göras.

Vad menas med en lokal opinion? frågar herr Lindkvist Jag har redan sagt att jag med den lokala opinionen avser dem som närmast berörs, alltså här Alfta. Naturiigtvis är det svårt att i dag med hundraprocentig säkerhet säga vad som är Alftabornas mening - de har ju inga möjligheler atl yttra sig. Men herr Lindkvist känner lika väl som jag till alla de opinionsyttringar som vi ändå fält i brev från invånarna i Alfta och genom den - låt vara lilla - undersökning som Sveriges Radio gjorde där uppe. Dessa opinionsyttringar visar alt man har ungefär samma inställning som när sammanläggningen skedde. Det är vad jag avser när jag säger att man skall lyssna till de närmaste berörda. Det är också att märka all de kommuner som haft möjligheter att yttra sig har avgivit en meningsyttring som gått åt ett visst håll, något som herr Lindkvist förmodligen väl känner till. Det är sådana lokala opinioner som jag anser att man skall lyssna till.

Sedan säger herr Lindkvst att det är märkligt att denna fråga är så partibunden. Det kanske är så att man har olika uppfattningar i olika partier om vilkel avseende man skall fästa vid vad de lokalt berörda tycker. Det är tydligen sä, och jag beklagar del. För oss i majorileten har det varit angeläget att på det sätt som står oss lill buds ändå lala om var vi står i denna fråga.

Herr talman! Jag yrkar bifall till ulskottets hemställan.

190

Herr LINDKVIST (s) kort genmäle:

Herr lalman! Fru Olsson i Hölö säger att man skall ta hänsyn till en stark folkvilja. Del blir då fråga om alt ta ställning lill huruvida myndigheterna handlägger exempelvis ärendel beträffande Alftas kommun-tillhörighet enligt de riktlinjer som riksdagen beslutat Det är huvudfrågan i den här debatlen: Handlägger myndigheterna Alftas kommuntillhö-righel enligl de beslut som riksdagen har fatlal? Jag hävdar att handläggningen sker strikt efter riksdagens beslut.

Fru Olsson har vidare utvecklat vad hon avser med de lokala opinionerna. Vi har fåll veta att hon avser "de närmast berörda".

När vi behandlade dessa frågor 1973 och jag hade äran atl diskutera med civilutskotlets dåvarande ordförande, herr Grebäck, lalade han om levande opinioner. Vi hade i riksdagen samtidigt ett annal ärende som var mycket intressant. Vi diskuterade då inför fullsalla läktare frågan om sammanläggningen av Dorotea, Fredrika och Åsele kommuner. Vil-

ken opinion utvecklades inte mot den kommunsammanläggningen! Vilka olyckor skulle inte drabba de här kommunerna! Vilka misstag hade inte begåtts av myndigheterna, som ens vågat tänka sig att dessa tre kommuner skulle läggas samman!

I dag säger ingen att myndigheterna gjorde fel. I dag har del visat sig vara en lycklig sammanläggning av dessa tre kommuner.

Jag menar därmed, fru Olsson, att man visseriigen skall la all möjlig hänsyn till lokala opinioner men all det finns lägen då myndigheterna måste fatla beslut av översiktlig karaktär.

Huvudfrågan i denna debatt är inte vart Alfta skall höra utan om myndigheterna i detta fall har handlat felaktigt och inte i enlighet med riksdagens tidigare beslut

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Kommunindelningen i södra Hälsingland

Fru OLSSON i Hölö (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag sade också, herr Lindkvist, att det har gåll bra de flesta gånger, även om det har funnits opinioner just vid kommunsammanläggningarna. Men på en del ställen finns opinionen mot en sammanläggning kvar. Då lycker jag faktiskt att myndigheterna skall lyssna pä den. Herr Lindkvist kan inte heller vara så säker pä att alla tycker att del är sä bra i det fall som herr Lindkvist relaterade. Man kan ge Upp ocksä.

Här är det inte bara folkopinionen man stöder sig på. Det har också skett en utredning, som inte kan ha tagit sä helt fel när det gäller myndigheternas planläggning och allt vad man däri kan lägga in. Jag hoppas verkligen alt det inte skall vara så mycket prestige i denna fråga. När det nu har gått några år efter kommunsammanläggningarna och vissa kommuner fortfarande har önskemål om ändringar, skall man lyssna på de opinionerna, herr Lindkvist.

Herr LINDKVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag ställde en huvudfråga till fru Olsson i Hölö, nämligen om hon anser att myndigheterna har handlagt detta ärende enligt riksdagens fattade beslut. Jag går inle in i debatten om huruvida Alfta skall tillhöra Bollnäs eller Ovanåker. Det blir ett ställningslagande i slutskedet av den hanlering som är på gång. Vad jag vill vela är om fru Olsson med silt sätt att ta upp delta ämne ville rikta direkt kritik mol myn-dighelernas handläggning av ärendel om Alftas kommunlillhörighet Det är den stora och avgörande frågan. Den har fru Olsson inte svarat på i sin första replik.

Herr DANELL (m):

Herr lalman! Molionerna om till vilken kommun förutvarande Alfta kommun skall höra i framtiden kan vara grund för åtskilliga principiellt intressanta resonemang. Flera av dem har redan berörts. Man kan fråga sig hur stora de s. k. allmänna intressena skall vara för att kunna bryla en uilalad lokal opinion. Skall man över huvud laget acceplera

191

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Kommunindelningen i södra Hälsingland

192

all en uttalad lokal opinion skall kunna köras över med slatliga beslut? När man vidare studerar den länga dragkamp som har försiggått om Alftas kommuntillhörighet, kan man också - liksom vi moderaler har gjorl i olika sammanhang - finna skäl att ifrågasätta de tvångssammanslagningar av kommuner som har skett sedan 1969.

I utskollets arbeie har dock inte dessa frågor behövt ställas, eftersom uppgiften snarare har varit att ta ställning till om och hur riksdagen skall kunna uttrycka en uppfattning beträffande Alftas framtid. I sammanhanget bör understrykas alt den debatt och de motioner som vi har arbetat med sedan 1972 om Alfta nu till varje pris måste få sitt slut, eftersom kommundelens framtid verkligen kan komma i fara, såvida statsmakterna inte inom korl kan ge etl bestämt besked om vart Alfta skall hänföras.

Liksom tidigare år har ulskottet haft atl ta ställning till motioner från moderaler, folkpartister och centerpartister, som på ett eller annal sätt föreslär riksdagen att uttala atl Alfta bör gä från Bollnäs till Ovanåkers kommun. Med hänsyn till riksdagens tidigare behandling av frågan anser sig utskottet inte kunna ta till lagstiftning för all definitivt avgöra kommuntillhörigheten. I första hand är det regeringens sak all avgöra den frågan. Men med hänsyn till att nu så mycket talar /or en ändring av kommuntillhörigheten vore det onaturligt att riksdagen inte skulle kunna ultala en uppfattning i frågan.

Av motionerna framgår det atl lokala partiorganisationer från de fyra största partierna - även om det är olika uppfattningar bland socialdemokraterna, så är det fakliskl på det viset -, representanter för den kyrkliga kommunen i Alfta, domkapitlet. Ovanåkers kommunledning m. fi. har uttalat uppfatlningen att Alfta bör tillhöra Ovanåker och inte Bollnäs. Efter det all molionerna skrivits har vi fält ännu ett uttryck för denna uppfattning, dä ju också Bollnäs kommunfullmäktige pä sistone har utlalal att man tycker all Alfta i princip bör överflyttas till Ovanåker. Även en för några år sedan genomförd folkomröstning kom med bred majoritet till samma uppfallning. Nalurliglvis har ulskollet under behandlingen av frågan ocksä mölt andra synpunkter frän organisaiioner av olika slag, men var opinionen i berörda kommundelar i dag står kan knappasl ifrå-gasällas - man anser allmänt all Alfta skall höra lill Ovanåker.

Det väseniligasle som iniräffal är dock all de av kammarkollegiet utförda studierna kommil fram till samma utslag. Den senast utförda ulredningen redovisar en lång rad fördelar med att Alfta går till Ovanåker, medan nackdelarna för Bollnäs att mista Alfta är avsevärt färre. Att Ovanåker med Alfta enligt utredningsmannen skulle kunna bli ett närings-geografiskt naturligt område, atl näringslivet skulle få en vetligare slruk-tur och atl kommunen skulle få ett bättre underlag för vidgad service är några av de viktigaste punklerna, förutom atl den nuvarande stympade kommunindelningen skulle upphöra.

Fru lalman! Alla argument i sakfrågan framgår klart av utskottets belänkande och av moiioner inlämnade av herrar Nordgren, Weslberg i

Ljusdal, Olsson i Järvsö m. fl. Med detta som bakgrund är det enligt min uppfattning av stor vikt att utskottet - som man nu gjort - redovisar en principiell uppfattning, vilken vi hoppas atl regeringen inför sitt slutgiltiga avgörande skall la starkt intryck av. Ulskottet skriver - och det är kanske den centrala meningen i betänkandet: "Beslut i fråga om indelningsändringar av den typ som tagits upp i motionerna kommer utan tvivel att uppfattas som uttryck för beslutsfattarnas inställning till grundläggande demokratiska värderingar av de lokala opinionerna i en centraliserad beslutsprocess." Jag tycker att den meningen är viktig. Det är nödvändigt för utskottet efter allt del som har varil i frågan om Alftas kommunlillhörighet att vi ger till känna för regeringen vår principiella uppfattning.

Såväl 1974 som 1975 hänvisade utskottet till pågående eller just tillsatta utredningar och avstod därför från att närmare kommentera frågan. I år är läget annorlunda. Utredningarna är klara, beslutsunderlag finns, den lokala opinionen är klar. Det är i del sammanhanget, lycker jag, utomordentligt märkligt atl socialdemokraterna i civilulskottel inte kunde förmå sig att vara med på den principiella deklaration som majoriteten i utskottet har gjorl. Dessutom har herr Lindkvist, som ju inte brukar rädas föratt tala klarspråk, helt plötsligt hamnat i utomordentligt formella vändningar som verkligen inle liknar det språk han vanligtvis använder. Den enligt min mening överdrivna finkänslighet som framkommer i socialdemokraternas reservation och i herr Lindkvist anförande i dag känner jag faktiskt inte riktigt igen.

Jag menar att med den bakgrund som nu finns, med det beslulsunderiag som vi har och som ju regeringen nu också kommer att ha, borde det vara hell klart att regeringen tar ställning inom den allra närmaste liden så att alflaborna vid valet i september kan rösta på sina förtroendemän i Ovanåkers kommun.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Kommunindelningen i södra Hälsingland

Under detta anförande övertog fru iredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr WESTBERG i Ljusdal (fp):

Fru talman! Utskottets representanter har ju gjort klariäggande inlägg i debatten, och det mesta som behöver sägas är väl redan sagt. Jag vill ändå med några ord kommentera det här ärendet.

Kärnfrågan är, som jag ser det, huruvida folkviljan skall få råda eller ej. Det är med andra ord fråga om huruvida demokratin skall få komma till sin rätt eller inte.

För egen del hyser jag stor respekt för folkviljan. Jag har hela liden som kommunindelningsreformen varil aktuell hävdat att indelningsändring mot kommuns bestridande inle skall äga rum utan mycket starka skäl. Jag har kunnat i olika sammanhang konstatera atl denna mening delas av allt fier. Både länsstyrelser, kommuner och enskilda hävdar nu-

193

13 Riksdagens protokoll 1975/76:106-107

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Kommunindelningen i södra Hälsingland

194

mera den här ståndpunkten. Jag har belägg för den saken. Några sådana starka skäl som skulle motivera frångående av folkviljan fanns ej i Alftas fall. Trots detta sammanfördes Alftas f. d. kommun med Bollnäs kommun, i strid mot en klart uttalad folkmening. Detta finns det anledning alt djupt beklaga.

Sedan kan vi diskutera lämpligheten av att riva upp ett redan fatlat beslut. Jag medger att del i normala fall - om jag får uttrycka mig så

- bör finnas starka skäl för atl detta skall komma i fråga. Men när det
gäller Alfta har beslutet om samgående med Bollnäs aldrig varil utan
komplikationer. Vissa delar av f. d. Alfta kommun avsäg man redan
från början all undanla. Den ulredningsman som fick i uppdrag att söka
finna lämplig gräns mellan dessa delar och kommunen i övrigt kom
så småningom fram till den slutsatsen alt hela Alfta förutvarande kom
mun borde sammanläggas med Ovanåkers kommun.

Det är i det läget som en omprövning av tidigare sammanläggningsbeslut måste ske. Jag vill då påminna om all Alfta och Ovanåker utgör en näringsgeografisk enhet Både handelskammarens näringslivskommil-té i Ovanåker och förelagen i Alfta har framhållit den stora betydelse del har för företagsamheten i Voxnadalen alt f d. Alfta kommun och Ovanåkers kommun får bilda en gemensam, självständig primärkommun. I denna näringsgeografiska enhet med tillsammans drygt 13 000 invånare utgör Edsbyn elt naturiigt kommuncentrum. Den på detta sätt bildade kommunen kommer atl bli en bärkraftig enhet med etl framåtgående näringsliv, kraftigt expanderande industrier och ökande befolkningstal.

En sammanläggning av Alfta f d. kommun och Ovanåkers kommun innebär ett fullföljande av grundprinciperna i kommunreformen, eftersom Voxnadalen utgör en naturlig näringsgeografisk enhet.

Där finns även goda ekonomiska, kulturella och geografiska förutsättningar för den så bildade kommunen, och den bygger på en samhörighet grundad pä hävdvunna traditioner. Det är utomordentligt viktigt alt vi nu fär en lösning som kan betraktas som sluigillig. På den punkten instämmer jag helt i vad civilutskottets värderade ordförande här tidigare framfört.

Utskottet anser för sin del all det finns anledning atl i detta sammanhang äter starkt betona den allmänna principen all klara opinioner bland de av en aktualiserad indelningsändring närmasi berörda självfallet måste ha en avgörande betydelse för bedömningen. Beslut i fråga om indelningsändringar av den typ som tagits upp i motionerna kommer

- säger utskottet - utan tvivel atl uppfattas som uttryck för besluts
fattarnas inställning till grundläggande demokratiska värderingar av de
lokala opinionerna i en centraliserad beslutsprocess.

Därmed kommer man fram lill del som jag började med och som är kärnfrågan i del här ärendel, nämligen om folkviljan skall få råda eller ej. Jag har mycket svårl att förstå att riksdagen på något sätt skulle vara förhindrad att ge sin mening lill känna även om del är regeringen som i sista hand skall ta ställning till delta.

Herr Lindkvist säger atl den lokala opinionen väger mycket tungt men att han inle vill att det skall vara ensamt avgörande. Jag kan inte finna alt delta är utskottets mening. Men all del måste belraktas som någonting som har avgörande betydelse tycker jag är självklart.

Jag kan inte heller finna att det skulle vara föregripande för den utredning som behandlar kommunindelningsproblematiken. Jag råkar själv vara med där och tror mig förstå att ulredningen kommer atl finna det angelägel att utomordentligt stor hänsyn tas till folkviljan och att de närmast berördas mening verkligen tillmäts mycket stor betydelse när man behandlar sådana här frågor.

Jag förutsätter att det utskottsbetänkande som vi här har alt ta ställning till skall få bli vägledande för regeringens ställningstagande och yrkar därför bifall till utskottets förslag.

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Kommunindelningen i södra Hälsingland

Herr MÅBRINK (vpk):

Fru talman! Sedan den nu akluella frågan diskuterades 1973 har ytterligare några nya argument tillkommit som gör det än mer angelägel att regeringen vid sitt kommande ställningstagande tillmötesgår kravet au Alfta överförs lill Ovanåker.

För det första gäller del den Lodmarkska utredningen, som klart lalar för Alfta-Ovanåker som etl kommunblock, för det andra gäller det Bollnäs kommunfullmäktiges beslut som följer utredningsförslaget och för det tredje länsstyrelsens beslut, även om landshövdingen vid röstsiffrorna 5-5 fällde utslaget för bibehållande av nuvarande indelning.

Med della vill jag ha sagt att i dag är opinionsläget än klarare uttryckt för att Alfta bör sammanslås med Ovanåker än det faktiskt var 1973.

Det finns ingen anledning att ännu en gång upprepa de lidigare välkända argumenten för att Alfta och Ovanåker bör utgöra ett kommunblock.

Från visst socialdemokratiskt håll görs gällande att vpk lierat sig med de borgerliga i den här kommunblocksfrågan. Det hävdas exempelvis att om Alfta går över till Ovanåker skapas därmed en stark borgerlig majoritet i della kommunblock. Det är möjligt all del blir så pä kort sikt. Men frågan är om della skall förhindras genom orättvisa administrativa åtgärder. Eller skall del förhindras genom en politik som gagnar de arbetande och som sedan bör ge utslag i de val som företas vart tredje år?

Jag vill tillbakavisa insinuationerna om atl vpk ställt sig på de borgerliga partiernas sida. Vi har ställt oss på den lokala opinionens sida. Den opinionen består av socialdemokrater, vpk:are och borgerliga. I länsstyrelsen röstade exempelvis Skogsarbetareförbundets ordförande samt en f d. socialdemokratisk riksdagsman för Alftas, Bollnäs och Ovanåkers önskemål.

I den folkomröstning som genomfördes i Alfta är 1969 röstade 94 96 för Ovanåker och 6 96 för Bollnäs. Valdeltagandet var 75 96..

Från vpk:s sida anser vi det riktigt och positivt då människor ute

195

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Kommunindelningen i södra Hälsingland

i nu berört kommunblock genom sin aktivitet vänder sig emot politisk byräkratisering, ifrågasätter regeringens auktoritet och vill alt man skall rätla till sådana misstag som enligt en majoritet av kommuninvånare har gjorts.

Demokrati är inte bara atl hålla fast vid fattade beslut - det är ocksä en fråga om att vara öppen för alt ompröva beslut och allvariigt pröva invändningar, som i flera fall inte funnits redovisade i underlagel för tidigare ställningstaganden.

Fru talman! Jag yrkar därmed bifall till utskottets hemställan.

196

Herr OLSSON i Järvsö (c):

Fru talman! Reservanternas talesman började med all förklara all den här frågan är akluell därför att det är valår. Jag vill tillbakavisa della. Den här frågan har varit uppe varje år under den senasle valperioden och skälen lill det är givetvis andra, de påverkas inte av om det är valår eller ej.

Jag visar på TV-skärmen en skiss över Voxnadalen, som omfattar de berörda kommunerna Ovanåker, Alfta och Bollnäs. Jag skall strax komma igen lill gränsdragningsfrägorna. Del kanske då kan vara bra all ha bilden alt se på.

Bakgrunden lill motionerna som väckts i ärendet är att vi anser att den indelning som trädde i kraft den 1 januari 1974 gjordes på ett felaktigt sätt och att den bör rättas lill - framför allt med hänsyn lill den opinion som hela tiden har funnits och finns inom förutvarande Alfta kommun men även av en rad andra skäl. Vi har ansett att den här frågan är av sådan principiell vikt att riksdagen bör göra ett uttalande.

.Ärendet är inte alls nytt och argumenten är väl kända. Vad som är nytt den här gången är, såsom berörts lidigare, att den av regeringen under april månad i fiol tillsatta utredningsmannen - med uppdrag alt genomföra en förutsättningslös utredning rörande förutvarande Alftas kommuns kommuntillhörighet - har avlämnat sitt betänkande. Han föreslår att hela Alfta överförs från Bollnäs till Ovanåker, om möjligl frän den 1 januari 1977. De skäl som utredningsmannen har anfört för sill ställningstagande är flera. De sammanfaller i väsentlig grad med dem som vi härifrån har anfört tidigare för att Alfta borde tillhöra Ovanåkers kommun. Etl av motiven är den uråldriga samhörighet som har råli mellan de här båda områdena, Alfta och Ovanåker, ett annat är alt man härigenom löser de gränsdragningsproblem som tvä ulredningar i följd har sysslat med.

Jag vill slå fast att Alfta hela tiden har motsatt sig kommunsammanslagningen och alt kritiken har varit stark. Jag tror inle att det i dag - med den allmänna opinion som råder i sådana här frågor - skulle ha varil möjligt att genomföra det här beslutel såsom det gjordes då. Herr Lindkvist anförde också atl man här måste ha sakliga argument och inte bara lita till alt folkviljan i en del av den nuvarande kommunen ultalat sig i en viss riktning. Jag vill erinra om några skäl som jag anser

borde ligga till grund för indelningen,

1, Kommunstorleken, Bollnäs hade lillsammans med övriga kommuner som skulle ingå i det blocket 27 700 invånare medan Ovanåker hade 7 900, I riktlinjerna för kommunsammanslagningsreformen sade man 1962 alt det minsta befolkningstalet borde vara 8 000, Vad finns det för sakliga skäl atl slå samman _lvå kommuner så atl den ena får drygt 33 000 invånare och den andra 7 900? Det måsle vara naluriigare att lösa de problemen som låg som motiv för kommunsammanslagningsreformen genom att låta den ena kommunen få storieken ungefär 13 000 invånare och den andra ca 27 000,

2, De geografiska synpunkterna, I den gräns man fick vid kommunsammanslagningsreformen mellan de två kommunerna finns elt jack som går in vid Viksjöfors samhälle. Detta föranledde problem och man tillsatte en utredning. Denna kunde inte lösa problemen ulan utredningsmannen föreslog att man skulle titta på hela Alfta förutvarande kommuns tillhörighet innan någon lösning var möjlig. Resultatet känner vi till.

Den andra gränsen, som går milt i området, är den gräns man skulle få om Alfta och Ovanåker bildade en kommun och Bollnäs en annan. Den gränsen går genom okomplicerade områden där del inte finns några gränsdragningsproblem. Det vore naturiigt, om man ser det sakligt, alt dra gränsen pä det här sättet i stället för den komplicerade gränsdragning man genomförde. Man frågar sig var sakligheten fanns i det fallet,

3, Den uråldriga traditionen och samhörigheten har jag och även andra nämnt. Den är givetvis av betydelse när man bildar en ny kommun som skall beslå under lång tid.

4, Man skulle enligt riktlinjerna för kommunreformen bilda närings-geografiskt sammanhängande områden. Då försvarade man sig med att Alfta och Bollnäs hade stor samhörighet Men man tänkte inle på vad del blev av den del som blev kvar i blocket. Skulle inte den också ha rättighet atl åberopa näringsgeografiska skäl för sin storlek? Verkligheten är den atl hela della område bildar ett näringsgeografiskl område. Oavsett var man drar kommungränsen bör della fungera som ett område där det finns en rad industrier och sysselsättningsmöjligheter och där människorna kan fara både till den ena och den andra kommundelen för att söka och finna jobb. Oavsett om man drar gränsen här eller där kommer del att finnas en del frågor som alltid måste lösas över den lokala kommungränsen. Jag tänker då på polisväsende, skola, sjukvårdsresurser etc. Denna service kommer all ges inom den orl som Bollnäs regionala centrum utgör. Ingen del går utanför blocket därför aU man drar gränsen på det ena eller andra stället Bollnäs föriorar således inte något på att Alfta tillhör Ovanåker. Skall man framhålla de näringsgeografiska skälen måsle det vara naluriigare alt bilda två något mer jämnstarka kommuner även ur näringspolitisk synpunki än de kommuner man nu bildat.

5, Alftabefolkningens uppfattning om ärendel. Den har mänga före

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Kommunindelningen i södra Hälsingland

197

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Kommunindelningen i södra Hälsingland

mig berört, och jag vill instämma i vad som sagls, nämligen att man måste ta hänsyn till folkmeningen då den uttryckts pä elt sä markant sätt som i Alfta. Den har verifierats pä mänga sätt bl. a. genom en folkomröstning 1970 som herr Måbrink anförde. En radioenkät som gjordes i början av mars på en populalion av 100 stickprovsmässigt uttagna personer visade att 78 96 fortfarande ville att det skulle bildas en kommun av Alfta och Ovanåker.

Formellt gäller detla ärende en indelningsändring, men reellt är det enligt min mening fråga om alt rätla till ell fel som begåtts lidigare. Vad som ytteriigare är att anföra i delta ärende är den ställning som kommunerna tagit. Det är svårare att göra en indelningsändring om det skall ske mot en kommuns vilja. I del här fallet har båda berörda kommuner uttalat sig för att en ändring kommer till slånd. Dessulom har samma utlalande gjorts av Alfta församling, som är berörd av gränsdragningsfrågorna. Av lagstiftningen på områdel framgår all det i ett sådant fall är betydligt lättare att göra denna ändring.

Jag drar den slutsatsen att det bara finns en åtgärd atl vidta i detta sammanhang, nämligen atl regeringen pä grundval av de beslut som fattats i kommunerna och de andra fakta som redovisats genomför en sådan indelningsändring att Alfta förutvarande kommun fiyttas över lill Ovanåker. Det är viktigt att kommunerna får arbetsro. Jag tror inte att man kan skjuta på frågans avgörande. Det skulle skapa ny irritation, och jag tror att det enda sättet att få denna arbetsro är att göra denna ändring nu.

Jag vill med detta yrka bifall till utskottets förslag.

198

Herr ALFTIN (s):

Fru talman! Civilutskoltet har i betänkandet 1975/76:24 behandlal motionerna 1950 av herrar Nordgren och Weslberg i Ljusdal och 1956 av herr Olsson i Järvsö m. fl., vari bl. a. hemställs aU riksdagen uttalar att Alfta förutvarande kommuns område bör överflyttas från Bollnäs till Ovanåkers kommun frän den 1 januari 1977 i enlighet med vad f d. överiantmätare Gustaf Lodmark uttalat i sin enmansutredning.

Ulredningen om Alftas kommunlillhörighet har nyligen varit föremål för en omfattande remissbehandling i Bollnäs kommun. Vid remisstidens utgång hade ett tjugotal olika fackliga och politiska organisationer, liksom näringslivsorganisationer och kommunala styrelser och nämnder inom det berörda områdel, inkommit med yttranden i frågan.

Det inkomna remissmaterialet har sammanställts och visar en klar majoritet för en oförändrad kommunindelning.

Sedan kommunen tagit ställning i frågan den 12 april och länsstyrelsen i Gävleborgs län utlalal sig för en oförändrad kommunindelning den 14 april kommer nu kammarkollegiet att överiämna ärendet till regeringen för beslut

Mot den här bakgrunden finner jag det naturiigt alt civilutskoltet i sin skrivning sä klart markerat att riksdagen nu inte har all fatta beslut i den här frågan, utan alt detta enligl gällande regler i regeringsformen

tillkommer regeringen. Utskottet anser inle heller att del finns anledning att överväga ändrad lagstiftning för att i sådan ordning tillgodose motionärernas syfte i denna del,

Utskottet framhåller vidare alt bland de skäl som talar mot detta är alt det inle kan anses lämpligt alt utnyttja riksdagens normgivningsmakt för att få ett visst sakbeslut i etl enskilt fall.

När del gäller utskottels skrivning kan jag därför i denna del anslula mig lill vad som framhållits i utskottsbetänkandet

Belräffande själva sakfrågan är det inte möjligt atl här redovisa alll som kan anföras i ärendet ända sedan år 1962, då kommunala representanter för dåvarande Alfta kommun inför länsstyrelsen i Gävleborgs län framhöll, att det mest naturliga vid bildandet av kommunblock i länet var att Alfta ingick i Bollnäsblocket.

Bollnäs nya kommun har nu fungerat som en kommunenhel sedan årsskiftet 1973-1974. Bildandet av den nya kommunen föregicks emellertid av många års planering och samarbeie mellan de fem ingående delkommunerna i en gemensam samarbetsnämnd, som var verksam från januari 1965.

Eftersom frågan om kommunbildningen fortfarande är aktuell och i så hög grad berör invånarna i vår kommun och kommunens framtid och möjligheter att utvecklas i gynnsam riktning när det gäller kvalitativ service, befolkningstal, näringsliv och arbetsmarknad, så vill jag emellertid anföra en del synpunkler.

I likhet med vad större delen av remissinstanserna och länsstyrelsen frafnhällil anser jag atl Lodmarks utredning klart visar, att inga sådana kvalificerade förändringar av förutsättningarna föreligger som skulle ge anledning lill eller motivera en indelningsändring av vår kommun.

Däremot finner jag att den näringsgeografiska samhörigheten och de nalurliga sambanden på olika områden mellan Alfta och Bollnäs undan för undan har ökat och förstärkts. Ett sätt att registrera den näringsgeografiska samhörigheten är att studera utvecklingen av pendlingsrörelserna mellan olika delar av kommunen.

Undersökningar enligt folk- och bostadsräkningen 1970 ger vid handen all pendlingsulbylel mellan Bollnäs och Alfta under perioden 1960-1970 ökat med 103 96, medan ökningen för samma period mellan Alfta och Ovanåker stannat vid 26 96.

Näringslivsenkäten ger också klart besked om att de aktuella Alfta-förelagen för sin försäljning och sina inköp är betydligt mer inriktade på Bollnäs än på Ovanåkers kommun. Tar man även med förelagsservice och olika administrativa och andra tjänster i bilden, är del ännu mer tydligt atl Alfta och Bollnäs regioner hör samman.

När del gäller olika former av kvalitativ samhällsservice för invånarna i Alfta kan man inle bortse frän att Bollnäs som naturiig kommunal och regional centralort svarar för detta på så gott som alla områden. - Jag tycker att det kan vara viktigt att redovisa litet av detta bakgrundsmaterial, så att vi har del samlat.

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Kommunindelningen i södra Hälsingland

199

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Kommunindelningen i södra Hälsingland

200

Alfta har redan lidigare tillhört Bollnäs skolregion, och på skolans område har vi bl, a, gymnasium, folkhögskola och vuxenutbildning med ca 500 elever i Bollnäs samt studieförbundens verksamhet. Vidare finns det skyddade verkstäder och arbetslräningsinstitut I Bollnäs finns BB, länslasarett, långvårdskliniker och psykiatriska kliniker för området, I Bollnäs har alflaborna skattemyndigheter, häradsskrivarkonlor och lantmäteri, vidare arbetsförmedling, polis och tingshus, systembolag, trafikskolor, Svensk bilprovning. Folkels hus, lidningar, specialaffärer och varuhus. Andra serviceinrättningar i Bollnäs som betjänar Alftaområdel är SJ:s centrala och regionala person- och godstrafik.

För avsättning av sina jordbruksprodukter är lantbruket i Alfta och Voxnadalen i huvudsak hänvisade till Bollnäs tätort. Mejerihanteringen för området har centraliserats till Bollnäs. Gävle-Dala lantmannaförbund har även sitt huvudsäte för Alfta och Voxnadalen i Bollnäs, liksom Norrlands Slakteriförening, som har såväl livdjursförmedling som slakteriet centraliserat lill Bollnäs. Mellan Bollnäs och Alfta tätorter är det 20 km, och man åker på ca 20 minuter mellan orterna. Alftas båda dominerande industrier är också lokaliserade utefter den här vägsträckan mellan Alfta och Bollnäs.

Beträffande arbetsmarknaden för området saknas helt uppgifter i Lodmarks utredning om att Alfta i stort sett är utan egen arbetsmarknad för kvinnor, varför kvinnorna där liksom i Ovanåker i stor utslräckning varit och är hänvisade lill i första hand landstingets vårdanläggningar och andra serviceinrättningar i Bollnäs. Landstinget och Bollnäs kommun är också utan jämförelse de två störsla arbetsgivarna inom Bollnäs-Ovanåkersregionen. Lodmarks påståenden, alt en sammanläggning med Ovanåkers kommun och Alfta f d. socken skulle ge ett mer differentierat näringsliv i den nybildade kommunen, strider hell mot den statistik och övriga fakta som redovisats. Vidare går utredningsmannens förslag emot de strävanden som legal lill grund för kommunsammanläggningarna, nämligen att skapa kommunala enheter som genom differentierade arbetsmarknader blir mindre konjunkturkänsliga och ger en stabilare grund för den kommunala verksamheten.

Jag vill i det här sammanhanget instämma i Bollnäs FCO:s remissyttrande, atl det är naturligt att det i södra Hälsinglands inland har bildats en bärkraftig kommun, som har fått nödvändigt underiag och förutsättningar atl erbjuda alla invånare och förelag inom området kvalificerad service på nära håll och alt detta utgör en av grundförutsättningarna för en positiv utveckling i vår kommun när det gäller att tillskapa flera arbetstillfällen och ett mer differentierat näringsliv för området.

Vi måste i det sammanhanget också komma ihåg att Bollnäs kommun ligger inom stödområdet, vidare alt vår kommun gränsar till Ljusdals kommun, all vi till stor del har samma problem när det gäller sysselsättning för ungdom och kvinnor samt när del gäller åldersfördelningen hos befolkningen. Under åren har emellerlid stora ansträngningar gjorts, bl. a. från Bollnäs kommuns sida, för au tillskapa fler arbetstillfällen

och industrier, för alt ersätta alla de arbetstillfällen inom områdel som försvunnit på grund av strukturrationaliseringen inom skogsbruket och jordbruket.

Kommunen har ocksä lyckats så till vida att vi nu har ett 20-tal mindre företag som successivt har kunnat utöka sin verksamhet genom alt de fått statligt lokaliseringsstöd. Totalt har sedan 1965 ca 55 milj. kr. utgått i bidrag och lån till dessa förelag i vår kommun, vilket har inneburit att drygt 1 000 nya arbetstillfällen har tillskapats sedan 1965. Av detta lokaliseringsstöd har ungefär en tredjedel gått lill företagen i Alfta.

Trots dessa insalser och trots all folkmängden nu ökar i Gävleborgs län har vi en befolkningsminskning i kommunen som inger oro för framliden. Denna oro blir inte mindre, om motionärerna och utredningsmannen därlill skulle få sin vilja igenom och det som nu under möda har byggts upp i kommunen skulle raseras och slås sönder, nu när den nya förvaltningsapparaten börjar att fungera tillfredsställande efter två års inkörning. Lodmarks utredning har tyvärr präglats av subjektiva bedömningar och är därtill ofullständig och behäftad med allvarliga brister i behandlingen av fakta och i fråga om analysen av redovisad statistik och övriga förhållanden. Ulredningen har exempelvis inte tagit upp frågan om vilka långsiktiga konsekvenser ur personell och ekonomisk synpunkt som en eventuell indelningsändring skulle leda fram till för vår nya kommun.

Enligt min uppfattning uppfyller utredningen därför inte heller föreskrifterna i 26 § kommunindelningslagen au utredning om indelsändring skall avse alla pä frågan inverkande omständigheter. När det gäller de ekonomiska konsekvenserna på lång sikt sä innebär avskiljandet av Alfta från Bollnäs kommun bl. a. att kommunen får en överdimensionerad förvaltningsorganisation som en följd av att den personal som övergått från Alfta och andra kommuner vid sammanläggningen inle kan tvångs-överflyttas till Ovanåker vid en indelningsändring.

Som arbetsgivare har kommunen ett ansvar mol de anställda. Under överskådlig tid får vi dä räkna med att Bollnäs kommun fär dras med en förvaltningsapparat som är felakligl uppbyggd och dimensionerad. I samband med anställning av chefstjänstemän i den nya förvaltningen påverkade kommunens storlek ocksä lönesättningen, något .som får konsekvenser även framåt i tiden. Att beräkna den ekonomiska effekten av en indelsändring för vår kommun är svårt, men i sitt förslag till yttrande har kommunstyrelsen beräknat den äriiga extrakostnaden för Bollnäs kommun lill drygt 1 milj. kr. Frågan är också om det i verkligheten vid en indelsändring blir Bollnäs eller Ovanåkers kommun som får stå för dessa kostnader. De instanser som har tillstyrkt en indelningsändring har gjort della med del förbehållet all Bollnäs kommun skall ha full kompensation ekonomiskl. Frågan är om man varit klar över vad detta innebär.

När det gäller påståendena i en av motionerna alt Alftadelen under de tvä senaste åren skulle ha blivit eftersatt så måste detta tillbakavisas

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Kommunindelningen i södra Hälsingland

201

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Kommunindelningen i södra Hälsingland

med skärpa. Ekonomiska redovisningar klarlägger att den nya kommunens investeringar efter sammanläggningen icke varit negativa för Alfta, jämfört med kommunen i övrigt.

F. ö. har del kommunala samarbetet i styrelser och nämnder i den nya kommunen varit mycket gott. Under 1975 behandlade kommunfullmäktige drygt 400 ärenden, varav totalt endast sju ärenden föranledde votering, och den kommunala budgeten för 1976 kunde tas av ett enhälligt fullmäktige.

Gränsdragningen mot Ovanåkers kommun i Viksjöfors har lidigare inle utgjort något större problem. Gränsen mellan Alfta och Ovanåkers kommuner har ju funnits i 300 är. Debatten i den här gränsdragnings-frågan kom upp på allvar först i samband med kommunindelningen och blev ett av de konstruerade argument som framfördes mot en sammanläggning med Bollnäs. Personligen är jag som infödd alftabo helt övertygad om att det även fortsättningsvis avtalsvägen mellan Bollnäs och Ovanåkers kommuner går att lösa eventuella problem som kan uppstå med anledning av gränsdragningen genom Viksjöfors,

Då utredningen icke kunnal frambringa några nya sakskäl som skulle kunna motivera en indelningsändring, utgår jag från och hoppas atl regeringen snarast möjligl fattar beslut i frågan, ell beslut som tar hänsyn till verkligheten och som innebär det bästa för invånarna i hela områdel, nämligen att Bollnäs kommun fortsättningsvis får bestå som en enhet. Samtidigt vill jag framhålla atl del är min förhoppning att vi alla gemensamt skall sluta upp i arbetet för alla kommuninvånares bästa.

Fru talman! Med hänsyn till att det är regeringen som nu slutligen skall ta ställning till utredningen och allt faktamaterial som framkommit i sakfrågan vill jag yrka bifall lill den socialdemokraliska reservationen i utskottsbetänkandet.

202

Herr OLSSON i Järvsö (c) kort genmäle:

Fru lalman! Herr Alflin räknar här upp en lång rad institutioner som Bollnäs har och åberopar dem som argument för att Alfta borde höra till Bollnäs, Jag nämnde nyss all Bollnäs ändå är etl regionalt centrum, och del är ganska naluriigt att man har en rad institutioner och serviceinrättningar som inte kan klaras i den egna kommundelen. Det är väl ocksä ganska naturiigt att pendlingsfrekvensen ökas av att man har ett regionalt centrum i Bollnäs,

Men herr Alftin har inle nämnt någonling om de problem som uppstår i Ovanåker, Man måste ju kunna anföra samma skäl belräffande Ovanåker, Om nu Alfta överförs till Bollnäs och del blir en rad fördelar att man har denna samhörighet, hur blir det då för den kommun som ligger längre bort och har mindre än 8 000 invånare? Herr Alftins resonemang leder ju till att allt detta skulle vara en enda kommun. Men det vägar herr Alftin inte nämna, för det skulle innebära att alftaborna och voxnaborna skulle få fem mil (ill kommuncentrum. Är del någon som i dag vågar stå upp och försvara en sådan kommunindelning? Nej,

de övergripande frågorna får man lösa ovanför kommungränsen. Den service som kommunerna skall ge, den skall man ge på nära häll. Den service kommunen inle klarar av får man ge i ett regionalt centrum - i det här fallet Bollnäs,

Vad gäller gränsdragningen säger herr Alflin att den tidigare har fungerat i 300år, Ja, men när det ändå har uppställ tvist i området och invånarna på bägge sidor om gränsen är otillfredsställda och begär en lösning, varför skall man välja den svåraste gränsen när det finns ett alternativ som är avsevärt bättre?

I fråga om befolkningsutvecklingen tror jag alt den lösning som vi föreslår här måste ge större garanti för en framgångsrik utveckling i hela området och därmed ocksä en bättre befolkningsutveckling i båda kommunerna.

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Kommunindelning -en i södra Hälsingland

Herr ALFTIN (s) kort genmäle:

Fru talman! När del gäller Ovanåkers kommun, som herr Olsson i Järvsö här nämnde, var det med stor tveksamhet, tyckte jag, som Ovanåkers kommunfullmäktige uttryckte alt man var beredd att hälsa Alfta välkommet. Om vi ser i handlingarna vad man har sagt från Ovanåker, finner vi att det inte andas någon större entusiasm från Ovanåkers kommuns sida. Jag tror att man anser sig kunna klara sig själv men att man är beredd all tillmötesgå alftabornas önskan. Det är nog så det ligger lill.

Som jag har framhållit tidigare respekterar jag naturiigtvis andras ärliga uppfaltning i denna fråga. Men för den skull kan jag inte bortse från verkligheten och alla de sakliga skäl som finns för alt kommunen skall hällas samman som en enhet. Konsekvensen av kraven pä en indelningsändring blir att man medverkar till atl slå sönder vad som har byggts upp och nu börjar fungera tillfredsställande. Kraven innebär vidare atl man försvagar underlaget och bärkraften för Bollnäs nya kommun och därmed även möjlighelerna till en gynnsam ulveckling av näringsliv och kvalitativ service, en utveckling som är en av grundförutsättningarna för atl vi skall lyckas skapa en livskraftig och differentierad arbetsmarknad för invånarna i kommunen.

Herr NORDGREN (m):

Fru talman! Jag ber först atl få instämma i herr Daneils anförande.

Herr Alflin sade att det inte är möjligt att redovisa allt som hänt i den här frågan under alla dessa år då den har diskuterats, och del är naturligtvis riktigt - det skulle föra alldeles för långt. Jag skall bara be att få göra en liten återblick.

Fru talman! År 1970 genomfördes en folkomröstning inom Alfta socken angående kommuntillhörigheten, 75 96 av de röstberättigade deltog, och ca 95 96 uttalade sig för en sammanslagning med Ovanåker, Edsbyn - alltså en betydande majoritet redan då,

I proposilionen 1972:111 ullalade statsministern att både den regio-

203

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Kommunindelningen i södra Hälsingland

204

nalpolitiska planeringen och den fysiska planeringen måste bygga på de enskilda människornas behov och önskemål. En av grundprinciperna för kommunindelningsreformen var att vi skulle få kommuner som bildar näringsgeografiskl sammanhängande enheter. Jag förmodaratt herr Lindkvist var med om atl fatta beslutet 1972 och därmed också var med om att avge det löfte som befolkningen ute i landet och även i Alfta kommun fick. Som infödd hälsinge och kanske ännu mer i egenskap av mångårig ordförande i Gävleborgs läns länsförbund av SHIO och styrelseledamot i företagarföreningen har jag fält viss inblick i näringslivel i Hälsingland, Mol den bakgrunden tillåter jag mig bestämt hävda, herr Alftin, atl kommunerna i Voxnadalen sedan läng lid tillbaka betraktats som och i verkligheten ocksä utgjort etl näringsgeografiskl område med många gemensamma intressen.

Med anledning av besvikelsen över den behandling som Alfta och dess befolkning rönte vid kommunsammanslagningen fick också kammarkollegiet av regeringen i april 1974 i uppdrag att utreda tillhörigheten för vissa delar av Alfta, I april 1975 överlämnade utredningsmannen sin utredning och anförde alt allvarliga rubbningar skulle uppslå för samhällsutvecklingen inom berörda kommuner och speciellt för Alfta om endast vissa delar skulle överföras.

Om en ny utredning rörande kommunindelningen skall genomföras bör den enligt utredningsmannen omfatta hela Alfta sockens och församlings tillhörighet, Detla betonade utskottet vid det aktuella tillfället och sade vidare att utredningen borde vara förutsättningslös. Regeringen beslöt i april 1975 att utvidga uppdraget till att avse en förutsättningslös utredning av kommuniillhörigheten för hela Alfta kommun. Detta var hell i linje med syftet i motionen 1975:1782 som jag och herr Westberg i Ljusdal väckte och som syftade lill att utreda resp, ompröva frågan, varvid hänsyn skulle tas till vunna erfarenheier och till invånarnas önskemål.

Utredningsmannen, herr Lodmark har nu - som vi hört tidigare här i dag - slutfört sitt uppdrag och föreslår att hela Alfta socken sammanläggs med Ovanåkers kommun. Vid avgörande av frågan om Alfta sockens kommunlillhörighet bör särskild hänsyn tas till att södra Hälsinglands inland har visat en helt annorlunda utveckling under de senaste decennierna än Norriands inland i övrigt. Särskilt har inom Alfta och Ovanåkers socknar pågått en belydande industriell ulveckling av egen kraft. Jag är övertygad om att herr Alftin har haft tillfälle atl besöka de industrier som vuxit upp där under denna tid. Alftaindustrierna Ösa och Nefab fortsätter att bygga ut i tätorterna Alfta och, Runemo och har som följd därav under de senasle åren ökat sin personal.med drygt 200 och kommer inom de båda närmaste åren att öka med ytteriigare 200-300 anställda. Dessas berättigade krav på service i närheten av sin arbetsplats måsle lillgodoses för all kvalificerad arbetskraft skall kunna anskaffas. Bostad på samma orl som arbetsplatsen är del första och vikiigasle kravet som ställs. Alfta har också under socknens tid somegen kommun byggt upp

en centralort sä att den t. o. m. är 1973 lämnade fullgod service såväl i fråga om bosläder och kommunalförvaltning som i fråga om service i övrigl. Jag är överiygad om att det finns åtskilliga affärer med i slort sett samma service som i Bollnäs.

Erfarenheterna har klart bestyrkt att Alfta inte ingår i Ljusnans dalgångs näringsgeografiska område ulan näringsgeografiskl hör samman med Ovanåkers kommun i Voxnans dalgång. Utredningsmannen har grundligt undersökt förhållandena. Efter noggranna överväganden har han i sin senast avgivna utredning funnit att tillräckliga skäl enligt 3 § kommunindelningslagen finns för sammanläggning av hela förutvarande Alfta kommun med Ovanåkers kommun. Utvecklingen styrker utredningsmannens slutsats att den riktiga indelningen i primärkommuner är alt Alfta, Ovanåker och Voxna lillsammans bildar en egen kommun och återstoden av Bollnäs kommun en annan. Folkviljan i Alfta och de sakförhållanden som påvisas i motionen, i föregående års motioner, i Lodmarks ulredningar, inte minst den sisla, i företagarnas och i de politiska föreningarnas uttalanden styrker vad jag har anfört.

I det förevarande betänkandet skriver utskottet all anledning finns all i detta sammanhang äter starkt betona den allmänna principen all klara opinioner bland de av en aktualiserad indelningsändring närmasi berörda självfallet måste ha en avgörande betydelse för den bedömning som regeringen nu skall göra. Beslut i fråga om indelningsändringar av den typ som tagits upp i motionerna kommer utan tvivel att uppfattas som ullryck för beslulsfattarnas inställning till grundläggande demokratiska värderingar. Den uppfattning som utskottet sålunda ullalal är förenlig även med nu gällande lag.

Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av molionerna 1975/76:1950 av herr Westberg i Ljusdal och mig samt 1975/76:1956 av herr Olsson i Järvsö m. fi. som sin mening ger regeringen lill känna vad utskottet sålunda anfört

Fru talman! Jag skulle kunna sluta här, men eftersom herr Lindkvist efterlyste argument och levande opinioner skall jag be alt bara hell korl fä ciiera några av de uttalanden som gjorts av olika politiska partier i Alfta och Bollnäs och i områdena däromkring. Moderala samlingspartiets Bollnäskrets skriver: "Bollnäskretsen av Moderata samlingspartiet anser att man bör fästa det störsla avseende vid en så klart ultalad folkmening. Med hänsyn härtill och till vad ovan sagts samt till resultatet av de utförda utredningarna tillstyrker vi utredningsförslaget och all indelningsändringen genomföres 1977-01-01." ;

Centerns kommunorganisation skriver: "Centern finner regeringens lidigare handläggning av den s. k. Alftafrågan anmärkningsvärt otillfredsställande. Centerns kommunorganisalion kan länka sig en indelningsförändring innebärande överföring av hela förulvarande Alfta kommun lill Ovanåkers kommun."

Vänsierpartiei kommunisterna i Bollnäs skriver följande, som herr Måbrink redan lidigare har erinral om: "Vi har lidigare lagil siällning för

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Kommunindelningen i södra Hälsingland

205

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Kommunindelningen i södra Hälsingland

206

atl Alftaborna själva skulle fä avgöra sin kommunlillhörighet Regeringen har genom sina tvångsåtgärder åsidosatt sädana demokratiska krav."

Kristen demokratisk samling har också svaral: "Vi instämmer med Lodmark och hans förslag om att Alfta fr. o. m. 1/1 1977 skall tillhöra Ovanåker."

Ännu mer anmärkningsvärt är emellertid att denna fråga går rakt över partigränserna. Sålunda säger den socialdemokratiska lokalavdelningen i Viksjöfors, som har medlemmar även i Alfta:

"Vår uppfattning är och har alltid varit alt Alfta i sin helhel skall överföras till Edsbyblocket. Vi anser att Voxnadalen med Alfta och Ovanåker med tillsammans drygt 13 000 invånare, bildaren näringsgeografisk enhet med Edsbyn som ett naturligt kommuncentra med dess höga allmänna service och höga affärselablering.

Vi hävdar att en sammanläggning av Alfta och Ovanåkers kommuner innebär en klar framgång för grundprinciperna i kommunreformen, eftersom Voxnadalens naturliga avgränsning, inkl, Viksjöfors samhälle, ej bör delas mellan två ohka kommunblock. Goda ekonomiska, kulturella och geografiska förutsättningar förenade av hävdvunna traditioner skulle bli till gagn för induslrin i Voxnadalen, Med ell Voxnadalsblock med Edsbyn i centrum erhåller fiertalel kommuninnevånare i Alfta ett kortare avstånd till en fullt utbyggd kommunförvaltning. Det kommunala självstyret kommer närmare människorna, skapande förutsättningar för atl en vidgad och fördjupad kommunal demokrati åstadkommes. Kommuninnevånarna kan lätt nå sina olika förvaltningsorgan.

Samlidigl blir den i det närmaste totala folkviljan i Alfta respekterad. Styrelsen för Viksjöfors socialdemokratiska förening har med denna skrivelse sakligt velat belysa och klargöra hur vi ser på kommunfrågan. Vi vill påpeka atl en absolut och obestridlig majoritet bland de socialdemokratiska väljarna stöder de åsikter vi förfäktar i kommunfrågan,"

Att herr Lindkvist inte bryr sig om övriga partiers åsikter kan jag förstå, men jag är förvånad över alt han inte är beredd att ta hänsyn till sina egna partikamraters önskningar. Riksdagen har dock tidigare lovat att beakta folkopinionerna, i synnerhet när de är så här starka.

Den socialdemokratiska föreningens skrivelse slutar:

"Vi vill ha ett slut på denna fråga. Det förefaller jnu som om motsättningarna håller på att övergå i hat och aggressionsstämningar mot allt vad Bollnäs och dess styrande, jämte den lilla grupp som frenetiskt inom Alfta kämpat för Bollnäs, håller på att uppnå. Ingen tjänar på dylika hal- och hämndstämningar,"

Vad jag här anfört belyser klart och levande opinionsslämningarna i Alfta, Del är anmärkningsvärt atl de socialdemokratiska ledamöterna i utskottet så helt kan nonchalera t, o, m, sina egna partikamraters klart uttalade vilja.

Jag är förvånad över att herr Alftin helt underkänner den av regeringen tillsatte utredningsmannen, som dock har gjort fiera sakliga utredningar och känner till området rätt väl. Herr Alflin säger att Bollnäs nu har

blivit en bärkraftig kommun. Vi som är hälsingar känner väl till atl Bollnäs har varil en bärkraftig kommun i många år. Edsbyn och Alfta kan med all sannolikhet också bli en bärkraftig kommun - de kommer säkert att klara sig, och de passar dessulom näringsgeografiskl ihop,

Atl den kommunala servicen i Bollnäs redan skulle vara så väl utbyggd tyder inte precis förslaget till fierårsbudget på. Detta är f n, under behandling. Man begär där ett flertal nya tjänster, inte minsl pä fastighetskontoret, för alt klara servicen, Organisalionsutskottet i Bollnäs har under en lång tid arbetat med en omorganisation av förvaltningen. Då kan man inte säga att förvaltningen är väl utbyggd och fungerar tillfredsställande.

Slutligen, fru talman! Bollnäs kommunfullmäktige, som man kunde tycka skulle flnna del angeläget att behålla Alfta, har så sent som i förra veckan med 29 röster mot 20 tillstyrkt att Alfta kommun skall överföras till Ovanåker. Det lalar sitt tydliga språk.

Fru talman! Jag ber med del sagda att få yrka bifall till utskottets hemställan. Jag hoppas verkligen att regeringen omgående fattar beslut om all Alfta överförs till Ovanåker och därmed återställer lugn och ordning i denna nu ganska upphetsade del av Hälsingland. Vi är envisa, och vi ger oss inte i första tagel. Om regeringen här finner atl man gjort ett misstag eller hänsynslöst nonchalerat folkviljan, bör man rätta till det.

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Kommunindelningen i södra Hälsingland

Herr ALFTIN (s) kort genmäle:

Fru talman! Vad herr Nordgren sagt om inriktningen och behovet av service på olika områden exempelvis för företagen i Alfta, stämmer inte rikligt med de verkliga förhållandena. Det visar den näringslivsenkät som gjorts.

Sedan borde det vara intressant för herr Nordgren, som ofta talar om vad företagen önskar, att lyssna till vad näringslivskommittén och företagen i Bollnäs sagt i denna fråga. I silt remissyttrande framhåller näringslivskommittén att den delar uppfattningen atl Alfta måste anses tillhöra Bollnäs spontana omland. Vidare heter det i yttrandet: "Näringslivskommittén anser heller inte atl större resurser för allmän service skulle kunna tillskapas för Alfta vid etl samgående med Ovanåkers kommun än vad nu är fallet då man tillhör Bollnäs.

Att nu ånyo ändra kommunindelningen måste innebära en besvärande störning i del arbeie man inom Bollnäs påtagit sig för att söka tillskapa en välfungerande kommun med tanke på både näringsliv och invånare i övrigl. Här skall vidare nämnas att Näringslivskommittén sedan någon tid medverkar vid utarbetandet av ett s. k. näringslivsprogram för Bollnäs nuvarande kommun. Kommunen har genom Näringslivskommittén överiämnat verkställigheten härav till Stockholms handelskammare, och avsikten är att sagda tre parter senare i år gemensamt skall ombesörja utvärderingen och slutredigeringen av undersökningsresultatet För detla arbeie, som nu pågått i mer än ell år, skulle en ändrad kommunindelning

207

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Kommunindelningen i södra Hälsingland

få negativa konsekvenser.

Näringslivskommittén vill för sin del förorda att någon ändring i nuvarande kommunindelning ej kommer till stånd,"

Jag lycker atl detla borde vara någonting att tänka på även för herr Nordgren

Herr NORDGREN (m) kort genmäle:

Fru talman! Jag skall fatta mig korl eftersom jag använde rätt läng tid till mitt första anförande.

Det är helt klart, fru lalman, alt Bollnäs näringslivskommitlé liksom varje näringslivskommitlé är angelägen att försöka dra till sig så många industrier och sä många serviceorgan som möjligt. Men om vi vill all industrierna i Alfta och Edsbyn skall hållas i gång är det lika naturiigt atl man låter dessa fä möjligheter alt utvecklas och exislera.

208

Herr ALFTIN (s) kort genmäle:

Fru talman! Jag vill bemöta herr Nordgren när del gäller ulredningen.

Jag anser i likhet med remissinstanserna att utredningsmannen tydligen har saknat förmåga atl utvärdera och dra rätta slutsatser av det material som han själv har insamlat och sammanställt i ärendet. Remissinstanserna har också konstaterat och bevisat att han har dragit felaktiga slutsatser medvetet eller omedvetet bl, a, när det gäller tabell-materialet avseende pendlingen m, m.

Utredningen är även slarvigt utförd. Bara det faktum att det på flera ställen talas om Ovansjö kommun i stället för Ovanåkers kommun drar ner del allmänna inlrycket av vederhäftighet Vid genomgången av utredningsmaterialet kan man även finna att utredningsmannen ägnat exempelvis personalfrågorna myckel ringa inlresse. Endast en av 130 sidor i utredningen berör i förbigående dessa vikliga frågor.

Det är också märkligt att endast de som har varit för en indelningsändring har fått möjligheter au komma lill tals i utredningen och alt inga fackliga eller andra personalorganisationer fått möjlighet att yttra sig i ulredningen. Att handläggningen av denna utredning, därför nu även har föranlett en JO-anmälan är kanske inte så konstigt.

Herr NORDGREN (m) kort genmäle:

Fru talman! Jag föreställer mig all i detla fall som i de flesta andra har vilken organisation eller enskild person som helsl haft möjlighet atl ta kontakt med utredningsmannen. Denne utredningsman gjorde även den tidigare utredningen. Sannolikt har regeringen ansett honom vara en kunnig ulredningsman, eftersom regeringen anlitat honom ytterligare en gång. Del förvånar mig alt herr Alflin är så krilisk mot en av hans egen socialdemokraliska regering tvä gånger tillsatt ulredningsman.

Fru JONÄNG (c):

Fru lalman! Jag bor i Bollnäs kommun. Om Alfta fiyllas över till Ovanåkers kommun, kommer jag fortfarande all bo kvar i Bollnäs kommun. Jag har alltså elt egenintresse av att Bollnäs kommun - hurdan den än ser ut för framtiden - kornmer att vara livskraftig och funktionsduglig, en kommun som ger oss invånare goda förulsällningar lill sysselsällning, lillfredsslällande social service osv. Men jag är naturligtvis inte bara intresserad av min egen kommun och dess bästa. Jag är också intresserad av de gamla, f d. egna kommuner, som nu ingår i Bollnäs, dvs. Arbrå, Rengsjö, Alfta och Hanebo, lika väl som av grannkommunen Ovanåker.

Som centerpartist företräder jag en politisk uppfallning, som bygger pä decentralisering som det främsta verksamma medlet att uppnå goda resullal för de enskilda människorna i samhällel. Decenlralisering innebär för mig bl. a. alt lyssna pä människors önskningar och behov och sedan från denna grund göra mitl slällningslagande. Del som är vikiigl för mig är försi och främst de berörda kommuninvånarnas önskemål - det är grundvalen för mitl ställningstagande.

Ulifrån della har jag slulii upp bakom Alftabornas önskemål. Jag har på olika sätt arbetat för en lösning enligt deras önskemål - en lösning som samlidigl kunde bli en tillfredsställande lösning för hela kommunen.

Frågan om Alftas kommuntillhörighet är ell typexempel på hur vår nuvarande regering av prestigeskäl har misskött denna vikliga fråga. Regeringen har inle velat lyssna på folkopinionen utan har gåll fram ivångs-vägen såsom ju f ö. sketl med hela kommunsammanläggningsfrågan - fullständigt oförmögen att ornpröva etl slällningslagande, som man ju ändå sedan länge vei är felaktigt Det är en oskicklighet av slora mått Regeringen kan inte skylla på alt den inte känt till opinionen. Uppvaktningarna har varit mänga, och ell slatsråd har tidigare besökt Alfta för att lyssna på opinionen.

De senaste händelserna när del gäller Alftafrågan har berörts här tidigare. Jag skall inte föriänga debatten genom atl äter ta upp dem. Jag vill bara understryka att den utredning som gjorts har initierats av regeringen. Regeringen har alltså sagt A, och nu väntar vi alla på au regeringen säger B. Bollnäs kommunfullmäktige har med stor majorilel sagt ja lill att överflytta Alfta lill Ovanåker. Vi vet Ocksä atl länsstyrelsen delade på sig, atl ordföranden fick fälla ulslagel med sin röst Och i dag säger riksdagen sin mening.

Regeringen skall enligt uppgifi fatta beslut i Alftafrågan i konselj nästa torsdag. Som jag ser det har regeringen egentligen bara etl alternativ all ta ställning till. Teoretiskt finns det tvä, men mot bakgrund av regeringens agerande i frågan med tillsättande av uiredning och mol bakgrund av den kraftiga opinionen har regeringen i praktiken enligt min mening bara att säga ja till att överföra Alfta lill Ovanåker.

Regeringen har ocksä ett ansvar, ett enormt ansvar, inför detta beslut nämligen alt se lill atl vi äntligen får en vettig kommunindelning i vår

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Kommunindelningen i södra Hälsingland

209

14 Riksdagens protokoll 1975/76:106-107

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Kommunindelningen i södra Hälsingland

bygd och att vi får denna fråga avklarad. Del måste ske nu. Nu måsle vi få ägna våra krafter ät de mänga kommunala problem som vi har all klara av. Genom Bollnäs kommunfullmäktiges slällningslagande är också en bra grund lagd för ell goll samarbete och en god vänskap mellan den nya Bollnäs kommun och den nya Ovanåkers kommun med Alfta.

Jag begär och jag förväntar nu av regeringen atl den inser silt ansvar och tar det. Jag vill inte atl del jag nu säger skall låta som ett hol, för det är del inte - del är ett faklum. Alftaborna kommer inle au finna sig i - del har man deklarerat - ell beslut som säger nej till överförande av Alfta lill Ovanåkers kommun. De kommer i så fall att fortsätta kampen. Det är helt klart, och jag menar att della vore olyckligl för oss alla. Frågan måste klaras av nu. Bollnäs kommun måste naturligtvis också, som kommunen har ullalat, kompenseras helt och fullt för de koslnader den kan åsamkas genom indelningsändringen.

Enligl min mening har alltså regeringen bara etl alternativ när den skall fatta beslut nästa torsdag, och Alflaborna kan med slor sannolikhet hissa sina flaggor i topp den dagen och därmed fira sin seger. Vore jag hemma, skulle jag också flagga, framför allt därför atl folkviljan änlligen fär slå igenom.

210

Herr LINDKVIST (s):

Fru talman! En sak är jag villig att stryka under, och det är önskvärdheten av att det fattas ett snabbt beslut i det här ärendet, så att kommunsammanläggningen blir slutgiltig i de berörda kommunerna och man kan organisera ett konstruktivt samarbete i området i fråga.

Det som har varit intressant i den här diskussionen är egentligen någonting som herrar Nordgren och Weslberg i Ljusdal bör skriva sig lill minnes, nämligen alt ulskottets majoritet börjar sill betänkande med all avstyrka yrkande 2 i herrarnas motion, i vilkel del står att riksdagen skall göra ell direkl ullalande. Men beslutet som skall fallas med ledning av de inlägg som har gjorts gäller ett direkt bifall till herrarnas motion, etl direkt bifall till yrkandet atl riksdagen skall göra ett utlalande. Därmed har riksdagen - och det är della vi socialdemokraler i utskottet försöker framhålla - gått ifrån den etik i förhållandet till regeringen som lidigare har utgjort grundvalen för riksdagens arbete.

Det talas om majoriteter. Det talas om klara majoriteter, och det talas om levande majoriteter. Här kommer herrar Nordgren, Weslberg och Olsson och t o. m. herr Måbrink nalurliglvis med sina majoriteter, och sedan kommer herr Alftin med sina majoriteter, med sina folkopinioner. Alla lalar om atl det är klara och levande opinioner. Det är inte så klart Herr Weslberg råkade säga något i sill inlägg som är värt all lägga på minnet. Han sade att det skall vara i ytterst speciella fall som man skall gå emol kommunernas vilja när del gäller kommunindelningen. Del kan, herr Westberg, finnas sädana fall. Men jag vill understryka alt jag som företrädare för reservanierna icke har uttalat någonting om vart Alfta skall höra eller vilken ställning regeringen skall ta i den här frågan. Det

föranleder mig ändå att säga ett par ord till herr Nordgren.

Jag fick den uppfallningen att herr Nordgren befann sig i kammaren när jag höll mitl första anförande. I det anförandel drog jag upp de principiella riktlinjerna för riksdagens beslut, och jag slällde bl. a. frågor till utskoltels ordförande om hon ansåg atl myndigheterna hade handlat felakligl vid hanterandet av frågan om Alftas kommunlillhörighet Den frågan är som bekant alltjämt obesvarad.

I sitt inlägg här säger herr Nordgren all socialdemokraterna nonchaleiar sina egna partivänner uppe i de här områdena. På vilket sätt har vi nonchalerat dem? Vi har ju inle uttalat oss om vart Alfta skall höra. Vi har uttalat oss för att riksdagen skall stå fasl vid det principbeslut den fattade om hur sådana ärenden skall handläggas. Del är vad reservanterna stiger och ingenling annal.

För all slulligen bringa klarhet i opinioner skall jag be herr Nordgren förklara en mycket viktig sak. Jag satt i min bänk och hörde på när han från denna talarstol läste upp uttalandel från centerns kommunorganisalion om vart Alfta skulle höra. Då fann jag att herr Nordgren läste upp första delen av yttrandet perfekt Men i andra delen började herr Nordgren att läsa andra alt-satsen mitt i meningen. Herr Nordgren utelämnade följande text i centerns ställningslagande, som jag har framför mig på talarstolen: Under förutsättning att staten helt och fulll kompenserar Bollnäs kommun för de kostnader en indelningsändring medför kan centerns kommunorganisation länka sig en indelningsändring innebärande överföring av hela nuvarande Alfta kommun till Ovanåkers kommun.

Jag frågar: Varför utelämnar herr Nordgren den viktiga delen av centerns partiuttalande? Alla som sitter i den här kammaren vet ju att de kostnader som uppkommit skall regleras kommunerna emellan. Det är ju inte en beställningsfråga för vare sig riksdag eller regering, ulan där finns klara anvisningar om hur de ekonomiska frågorna skall klaras upp.

Fru lalman! Med del här anförda och denna förklaring ber jag atl ännu en gång få yrka bifall till reservationen vid civilutskottets belänkande nr 24.

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Kommunindelningen i södra Hälsingland

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Bergman i Göleborg m. fi., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Bergman i Göleborg begärt volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

211

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Den som vill att kammaren bifaller civilulskottels hemställan i betänkandet nr 24 mom. 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Bergman i Gö-

Nya motiv på sedlar teborg m.fl.

212

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Lindkvist begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 167

Nej - 138

Avstår - 1

§ 3 Föredrogs

Finansutskottets betänkanden

1975/76:30 med anledning av propositionen 1975/76:147 om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m.

1975/76:31 med anledning av molion om utredning rörande konsekvenserna av samhällets omvandling i socialistisk riktning

Kammaren biföll vad ulskottet i dessa betänkanden hemställt

§ 4 Nya motiv på sedlar

Föredrogs finansutskottets betänkande 1975/76:32 med anledning av molion om nya motiv på sedlar.

I detta betänkande behandlades motionen 1975/76:694 av herr Lorentzon (vpk), vari hemställts att riksdagen uttalade som sin mening alt vid utgivandet av nya sedeltyper kungabilderna ersattes med andra motiv enligt i motionen angivna riktlinjer.

Ulskottet hemställde att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:694.

Reservation hade avgivits av herr Hermansson (vpk) som ansett all utskottet bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:694 som sin mening gav fullmäktige i riksbanken till känna vad reservanten anfört om ersättande av kungabilderna méd andra motiv vid utgivandet av nya se-dellyper.

Herr LORENTZON (vpk):

Fru talman! Vi är väl alla medvetna om att det inte är särskilt populärt att tala i denna kammare vid en sen lidpunkt, i synnerhet inte efter all den visdom som lidigare har flödat från denna talarstol. Dagen är långt liden, men då enligt uppgift plenum skall pågå till i varje fall kl. 24 fär kammarens ledamöier ändå plågas den lid som är kvar.

Fru talman! För andra året i följd återkommer en motion angående bildmotiven på landets sedlar. Tidigare har det inte motionerats i detta ärende i denna lagstiftande församling. Frågan kan anses vara liten, ja, obetydlig, men insatt i sitt sammanhang - populariseringen av den svenska monarkin, förgudningen av kungahuset, kvarievan från feodaltiden

- har den sin stora betydelse. Framför allt i dag, då den folkfördummande
veckopressen flödar över sina bräddar i rojalistisk yra.

Trols att Sverige är en modern induslristat, i vars grundlag står inskrivet att all makt utgår frän folket, finns kvarievor frän självhärskardömets dagar, frän feodaltiden. Det starkaste uttrycket härför är kungahuset -monarkin. 1 dess släptåg finns också annat skräp, som motiven på landets sedlar, vilka samtliga återger bilder av kungar.

Det råder i della sammanhang ingen skillnad mellan den moderna industristalen Sverige och feodalstaterna Thailand, Afghanistan, Jordanien och Iran, vilka länder liksom Sverige har bilder av monarkerna pä samtliga sina sedlar. Dessa feodalherrar förslår mycket väl vilkel propagandavärde deras bilder på landels sedlar innebär. Ständigt påverkas det enkla folket - undersåtarna - för att övertygas om statschefens överhöghet. Precis som i Sverige.

Även kungen av Swaziland i södra Afrika förstod propagandavärdet av bilderna på sedlarna då han för något år sedan lät framställa landets första sedeltyper. Kungen av Swaziland ansåg dock all hans egen bild inte hade samma propagandavärde som bilden av de många döttrarna. Och nu pryder bilden av de elva kungadöttrarna Swazilands sedlar. Gruppbilden av dessa elva prinsessor lär vara mycket vacker. Sessorna är nästan nakna, endast iklädda kort-korta höftskynken, som nödtorftigt skyler "mittpunkten". Kungen av Swaziland är nämligen av samma uppfattning som moderalerna-monarkisterna i Sverige: att kungamakten skall gå i arv även till kungahusets kvinnliga medlemmar.

Man vågar inte länka tanken fulll ul att bankofullmäktige och finansutskottet i Sverige skulle ta efter initiativet frän kungen av Swaziland

- i Sverige finns ju ocksä prinsessor. Troligen skulle änkenåderna på
Öfre Östermalm då få dåndimpen - hur slora rojalister de än må vara.

Men låt oss lämna södra Afrika och återvända till nordligare breddgrader. I kungarikena Norge och Danmark, där de borgeriiga partiernas inflytande varit och är belydligl starkare än i Sverige och där socialdemokratin inle haft kraften all utöva samma inflytande över de politiska besluten som i Sverige, förekommer inle bilder av kungligheter på någon av landets sedellyper. Dessa länder har i detta avseende inget gemensamt med varken schahen av Iran eller kungen av Swaziland. Däremot är

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Nya motiv på sedlar

213

15 Riksdagens protokoll 1975/76:106-107

Nr 107 Sverige - i det avseende det nu gäller - fullt jämbördigt med politiskt

Onsdagen den 21 april 1976

och industriellt efterblivna feodalstater i Mellersta Östern, Asien och södra Afrika. Det är ingen skillnad på Sverige och dessa länder i det avseendet.

Nya motiv på sedlar Det vore på liden alt kungaporträtten försvann från landels sedlar. Dessa bilder utgör ett medel i propagandan för monarkin, för kungahuset och framstår i detta sammanhang som nationella symboler. De utgör en kvarleva från självhärskardömets dagar och frän feodaltiden.

I ett land som Sverige borde kungaporträtten pä landels sedlar ersättas med bilder ur folkets skapande liv. Det är folket som är värdeskapande och inte landets kungar. Den nuvarande kungen är delta lands störste socialbidragstagare - det rör sig om miljoner - och blir föremål för hyllningar i vissa kretsar. Den fattige och den utslagne, som måste leva pä socialbidrag, föraktas i samma kretsar.

Det svenska folkets historia är historien om hur folket har byggt och utvecklat detta land. De svenska kungarnas historia är i alltför stor utsträckning historien om mord, ja, brodermord i stor utsträckning. Det är även historien om de många orättfärdiga krig som dessa kungar orsakade med nöd, död och elände fördel svenska folkel. Kring den svenska kungahistorien står en stank av mord, folkförtryck, krig och elände för folket. Dessa kungar bör inte äras - ingen av dem. Minst av allt är de symboler för folkel.

Då jag i fjol i en motion aktualiserade frågan om att kungabilderna borde bort som motiv från landets sedlar och ersättas med exempelvis bilder ur folkets skapande liv samt hemslällde all riksdagen hos regeringen skulle begära tillsättande av en utredning, hänvisade finansutskottets majoritet lill all fullmäktige i riksbanken hade anfört kostnadsskäl mot framtagandet av nya sedlar. Då finansutskottet även till årets motion återigen hänvisade lill detta uttalande från fullmäktige i riksbanken vill jag erinra om vad som sägs i detta betänkande.

Där sägs bl. a. atl enbart kostnaderna för framtagandet av nya sedlar, av de sedeltyper landet nu har, ligger i storleksordningen 3 milj, kr. och att i den nuvarande sedelstocken har investerats ett belopp motsvarande 40 ä 50 milj, kr.

Nu hör det lill saken all i fjolårels motion frågan inte ställdes om alt den nuvarande sedelstocken omedelbart skulle förstöras, som bankofullmäktige sökte antyda, vilkel finansutskottets majoritet gav sitt fulla stöd, I den motionen ställdes endast frågan om en utredning, givelvis med sikte pä att då nya sedeltyper kommer att framställas kungabilderna skulle försvinna, för all mera tidsenliga motiv bör användas. Finansutskottets majoritet gick alliså helt förbi motionens hemställan och talade om något helt annat. Det är räll unikt i det här avseendet,

1 årets molion, nr 694, föresläs att riksdagen uttalar som sin mening

att vid utgivandet av nya sedeltyper kungarna ersätts med andra motiv,

enligl i motionen angivna riktlinjer, I motionen talas det alltså om ut-

214 givandel av nya sedeltyper. Trots detta kommer finansutskottets ma-

jorilet jagande med samma motivering som förra året, att man av kostnadsskäl inte kan bifalla molionen, Detla är ju att slå in öppna dörrar, eller ett svar som kan betecknas som "goddag yxskaft",

I motionen talas det endast om tillfället dä nya sedellyper skall framställas. Kostnadsskäl kan härvidlag inle åberopas som avslag på motionen, då kostnaderna i stort sett blir desamma hur bilden än ser ut. Motiveringen för avslag på motionen är etl ullryck för de obotfärdigas förhinder och ingenling annal. Och jag finner det anmärkningsvärt att finansutskottets majoritet i år inte har någon annan motivering för avslag än atl hänvisa till kostnadsskäl; en motivering som inle alls är hållbar i del här fallet.

Som bekanl utges nya sedellyper med vissa mellanrum. Enligt expertisen är lioårsinlervaller de lämpligaste. År 1965 fick landet de nuvarande sedellyperna. Det har gått mer än tio år sedan dess, och samma expertis menar att Sverige nu är moget för nya sedellyper över hela linjen. Då menar jag alt del också vore aktuellt med nya bildmoliv. All framställa bildmotiv ur folkels skapande liv kan inte ställa sig dyrare än all göra andra bilder. Nya bildmotiv måste ändå framskapas då nya sedeltyper skall framställas,

I höst exempelvis, i september eller i början på oktober, begåvas vi med en ny tusenkronorssedel. Bildmotivet skiljer sig helt från den nuvarande lusenkronorssedelns. Bilden - i varje fall på sedelns ena sida - kommer all vara hell i linje med vad som föreslogs i molionen 1031 i fjol och i molionen 694 i år.

Bilden återger nämligen ett skapande. Den föreställer en smälthytta, där del sprakar om det glödande järnet Del är en hyllning till den svenska järnhanteringen. Jag noterar detla faklum som en framgång och en delseger för de idéer som föreslagils i mina moiioner.

Moliveringen att kostnadsskäl förhindrar nya bildmotiv på landets sedlar håller alltså inte. Motiveringen väger inte tyngre därför att utskotts-majoriteten idisslar den även i år. Bildmoliven på den nya lusenkro-norssedeln är ell belägg härför. Utskotlsmajoritetens motivering håller alltså inte.

Men majoriteten i finansutskottet har ytteriigare etl argument - samma som i fjol - för avslag på motionen., även del hämtat från fullmäktige i riksbanken. Någon förnyelse i del här avseendet i utskotlsmajoritetens tankegångar har såviii jag förslår inte heller här varit möjlig.

All Sverige har kungabilder på samtliga sina sedlar i likhet med en rad feodalstaler, som jag lidigare i mill framförande hänvisat lill, beror enligt fullmäktige i riksbanken på att varje sedelmotiv bör representera ell århundrade och alt varje sekel bör representeras av landels statsöverhuvud.

Jag kan helt instämma i uppfatlningen att motiven pä sedlarna kan representera var sitt århundrade. Men varför skall del vara kungabilder? Det är här vi inte är överens.

Om kejsaren av Etiopien hade lagl samma synpunkler på sin sedel-

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Nya motiv på sedlar

215

Nr 107 utgivning som majoriteten i finansutskottet, skulle sedelmotiven ha re-

Onsdagen den presenterat 17 århundraden. Kejsaren av Etiopien gav nämligen ut 17

21 april 1976 '" sedeltyper, alla med regentmotiv,

--------------- Om shahen av Iran lägger samma synpunkter pä sin sedelutgivning

Nya motivpa sedlar som majorileten i finansutskottet, skulle sedelmotiven representera 35 sekler. Shahen av Iran ger nämligen ul 35 olika sedeltyper, även han med regentmotiv.

Majoriteten i finansutskottet bör läsa förfallaren Sven Wernslröms tre böcker om den samhälleliga och historiska utvecklingen i Sverige, Det gäller här folkels historia, inle kungahistoria. Det är lättfattlig och njutbar skönlitteratur. Den är indelad i århundraden.

Den börjar i historiens gryning, då trälar utnyttjades i detla land, och slutar vid 1900-talets första årtionden. Dessa böcker är visserligen avsedda för skolungdom, men de kan med fördel läsas av även äldre människor som ännu inte är helt åderförkalkade. Jag lar mig friheten att rekommendera denna läsning för majoriteten i finansutskottet.

Säkerligen skulle utskoltsmajorileten och även fullmäktige i riksbanken här finna uppslag för andra bilder som illustration för olika århundraden än de kungabilder som skämmer landels sedlar.

Då sedelmotiv bör representera olika århundraden, varför då inte ta motiv från svenska folkrörelser? Fackföreningsrörelsen exempelvis, som betytt så ofantligt mycket för all ge den svenska arbetarklassen ell människovärde, vore mer berättigad att komma i fråga i det sammanhang det här gäller än landets kungar. Men landets sedlar återger fortfarande bilder av folkförtryckande kungar. Det är enligt min mening inte värdigt ell land som Sverige.

Fru talman! Jag yrkar bifall lill den reservation av C-H, Hermansson som är bifogad finansutskottets betänkande nr 32,

Herr ÅSLING (c):

Fru talman! Det var i november i fjol som kammaren senast behandlade en likalydande molion som den nu aktuella.

Vid det tillfället hade finansutskottet remitterat motionen, som herr Lorentzon påminde om, till riksbanksfullmäktige, som inte fann några skäl för att gå motionärerna till mötes och detta föranledde att finansutskottet då som nu avstyrkte motionen.

Under de fem månader som har gått sedan kammaren senast tog ställning i denna fråga har ingenting hänt som skulle kunna motivera ell annat ställningstagande, även om nu händelsevis de svenska sedlarna inte står i överensstämmelse med herr Lorentzons historieuppfattning.

Jag ber, fru talman, att få yrka bifall till hemställan i finansutskottets belänkande nr 32,

Herr LORENTZON (vpk);

Fru talman! Jag har i varje fall fått lära mig, liksom väl samtliga här
216 i kammaren ulom finansutskottets majorilel, att om man gör ell fel

och är medveten om delta, så gör man naturiigtvis inle om det misstaget. Men del är detta som herr Åsling förespråkar. Han refererar till riksbanksfullmäktige och säger att man hade fåll en remiss därifrån och atl ingenling har ändrats sedan den tiden i fjol. Ja, så kan man naturiigtvis säga, men hela utgångspunkten för ert resonemang saknar ju all grund. Man anför koslnaderna vid framställningen av sedlar som skäl för avslag på motionen, men förhållandel är ju det att jag yrkar att vid ett utgivande av sedlar med nya motiv - då man alltså ändå måste framställa nya bilder, oavsett hur de bilderna ser ut - kungabilderna skall ersättas av mera folkliga illustrationer. Kostnadsskäl kan man inte anföra i del fallet

- det häller inle, herr Åsling, Även om del har gått fem månader sedan
man gjorde fel behöver man inle upprepa det nu.

När del gäller den andra frågan är jag hell överens med herr Åsling om att man kan låta bilderna utgöra ett lecken på ett århundrade, men jag anser - och där är våra meningar delade - att det skall vara folkliga motiv i slällel för kungabilder,

I den svenska grundlagen står inskrivet atl all makt ulgår från folket, och landel har en representativ demokrati. Men att all makt utgår från folkel återspeglas inle i del svenska sedeltrycket. Bilderna på landets sedlar hyllar fortfarande monarkin och enväldet. Menas det allvar med att all makt ulgår frän folket, borde det svenska folkets liv och representanter för folket vara bildmoliv pä landets sedlar. Jag hänvisade nyss till att man i det fallet kunde ihågkomma svensk fackföreningsrörelse, som mer än någon annan har spelat en roll när del gällt atl höja den svenska arbetarklassens människovärde,

I Sverige finns det ingenling numera som är heligt ulom kungahuset Den hysteriska kungadyrkan man ägnar en person som representerar en institution som för länge sedan överievi sig själv är för mig fullkomligt ofattbar. Det vore på tiden att del organiserades en folklig beredskap och opinionsbildning mot den smarta marknadsföringen av kungamakten, Atl förändra sedelmotiven och använda motiv som återger folkets skapande liv vore elt led i denna utveckling.

Vad beträffar del svenska kungahuset -jag skall sluta nu, fru talman

- kommer man osökt all tänka på vad som slår skrivet i en slor och
mycket gammal bok: Av intet skapade Gud väriden, I Sverige tycks
del skapas kungar av samma material.

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Nya motiv på sedlar

Fru tredje vice talmannen lät nu klubban falla och yllrande:
Jag får anmoda den ärade talaren all använda ell för kammarens debatt
mera lämpat uttryckssätt, q

Herr LOTHIGIUS (m):

Fru talman! Det är klart att när man lyssnar på herr Lorentzon kommer en del refiexioner. Det är en del bilder som läll framträder på ens näthinna när det talas om motiv frän vårt eget land och frän vår svenska historia.

I de socialistiska länder som herr Lorentzon så väl och så ofta talar

217

Nr 107 för är det alllid fulll av bilder pä gator och torg av de s. k. ledarna i

Onsdagen den "P' 'ä"''- ' vissa av dessa socialistiska länder är det också lag på

21 april 1976 '' ' °" j8 uttrycka mig, inle alltid så vackra gubbarna skall

--------------- finnas i bild på varje ämbetsrum och i varje ämbetslokal. Jag föredrar

Nya motiv på sedlar naturiigtvis, herr Lorentzon, vackrare bilder än dem som herr Lorentzon föredrar.

Jag har framför mig tre av våra svenska sedlar. Det är riktigt att pä ena sidan finns vår historia inbakad i våra konungar förenad med andra bilder. Men pä baksidan av dessa sedlar finns det en redovisning också för folkets historia. Vi har på femkronorssedeln en bild av vår svenska skog med en ijädertupp i modern version, en nog sä målande beskrivning från vårl eget vackra land. På lian har vi en konstnäriig utformning av våra vattendrag och på hundrakronorssedeln har vi en del av regalskeppet, som är en del av svensk historia.

Jag finner, herr Lorentzon, inget felakligl i att vi på ett sådant sätl framför vår svenska historia. Och jag tycker alt herr Lorentzons säll att uttala sig i denna kammare om det svenska konungahuset, mol bakgrund av den uppfattning som majoriteten av svenska folkel har, är oanständigt.

Herr LORENTZON (vpk):

Fru talman! Det är inle första gången som jag har haft ordet i denna kammare och herr Lolhigius har begärt ordet och omedelbart avvikit frän det vi diskuterat och gått över de svenska gränserna till ullandel. Jag är van vid det.

När det gäller de svenska sedlarna så stämmer det där med tjädern. Där finns också norrsken återgivet Men vad jag talade om var folkets skapande liv, och det har herr Lolhigius naturiigtvis inte en aning om.

Någon har sagt att Sveriges historia är dess kungars. För den som någol har tagit del av lidigare skriven officiell historia förefaller uttalandel naturiigtvis inte överdrivei, och varje gång vi behöver använda landets betalningsmedel påminns vi om att landet är en monarki, med kungliga anor, långt, långl lillbaka i liden, Pä detta kan vissa tidningar höja sina upplagor. När det talas om föriovning höjer Expressen och Svensk Damtidning sina upplagor med 100 000 exemplar och skördar åtskilliga sekiner i exlra profit. Det går an att göra pengar på de människorna för dem som har möjligheler lill det.

Men hur ser då de svenska sedlarna ut, herr Lolhigius? På den svenska femkronorssedeln återges bilden av Gustav Vasa, en av landets under tiderna största bondeplågare känd för blodbadet i Kalmar. Sin stora förmögenhet hade han samlat med de mest brutala metoder. Detta lalar herr Lolhigius ingenling om förslås,

Hundrakronorssedeln återger bilden av Gustav II Adolf, även han en

brutal plågare av svensk allmoge. Oräkneliga är de svenskar, och även

finländare, som tvingades ut på Europas olika slagfält och där stupade

218 i Gustav II Adolfs långvariga krig, lämnande efter sig hustrur och barn

lill ett liv i armod och obeskrivligt elände.

Bilden av Gustav III pryder femtiokronorssedeln. Det var mannen som ordnade överfallskrig mol Ryssland, då han lät utrusta svenska soldater med ryska uniformer och gjorde gällande att det var Ryssland som hade överfallit Sverige, Samma metod användes betydligt senare av Hitler, då tyska soldater iklädda polska uniformer överföll Polen och därmed startade det andra världskrigel, Gustav III:s överfallskrig slutade i för honom snöpligt nederlag men innebar ett obeskrivligt lidande för de många som inkallades i della krig, 10 000-tals svenskar gick under i hunger, pest och elände. Det var den kungens eftermäle.

På den nuvarande tusenkronorssedeln återges bilden av Gustaf V, Atl denne kung inte hade kraften, även om viljan fanns, all få Sverige och dess folk ul i krig värden framväxande liberalismens och arbetarrörelsens förtjänst

Kungabilderna, herr Lolhigius, är feodala kvartevor som borde bort från landets sedlar. Det bör inle vara på det sättet alt då svenska folkel skall använda en sedel som betalningsmedel, det jämt skall konfronleras med kungabilder.

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Nya motiv på sedlar

Herr LOTHIGIUS (m);

Fru lalman! Det är det svenska folket som har valt dessa bilder på våra svenska sedlar.

Jag ber kammaren om ursäkt för att jag gav herr Lorentzon tillfälle att gå upp i talarstolen igen.

Herr LORENTZON (vpk):

Fru talman! Jag skall bara meddela au till del här sisla finns det ju knappasl någonting all anmärka,

Överiäggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall lill dels utskollets hemställan, dels reservationen av herr Hermansson, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lorentzon begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller finansutskottets hemställan i betänkandet nr 32 röstar ja, den det ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Hermansson,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Lorentzon begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröst-

219

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Företagsbeskattningen

ning gav följande resultat:

Ja - 274

Nej - 18

Avstår - 7

§ 5 Företagsbeskattningen

Föredrogs skatteutskottels belänkande 1975/76:53 med anledning av motioner om företagsbeskattningen.

I detta betänkande behandlades motionerna 1975/76:973 av herr Gustafsson i Slockholm (s),

1975/76:984 av herr Olof Johansson i Stockholm m. fi. (c), vari hemställts alt riksdagen skulle

1. hos regeringen anhålla om utredning av oljebranschens beskattning i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. hos regeringen begära skyndsam prövning samt förslag angående ökade insalser för kontinuerlig taxeringsrevision genom offentliga revisorer främst i större internationellt verksamma koncerner,

1975/76:1990 av herr Bohman m. fi. (m) såviii nu vari fråga (punkterna 1 och 2),

1975/76:2111 av herr Ahlmark m. fi. (fp), vari under punkten 2 hemställts alt riksdagen beslutade atl förslag om beskattning av multinationella företag förelades riksdagen,

1975/76:2117 av fröken Eliasson m.fi. (c),

1975/76:2124 av herr Fälldin m. fi. (c) såvitt nu var i fråga (punkterna A 3 samt B 1 och B 2) och

1975/76:2129 av herr Nordgren m. fl. (m) såviu nu var i fråga (punklen

2),

220

Ulskottet hemställde

1, belräffande stimulans av nyföretagandet m, m, att riksdagen skulle
avslå

a, motionen 1975/76:1990 punklen 1,

b, motionen 1975/76:2117,

c, motionen 1975/76:2124 punkten B 1,

2, beträffande skallelättnader för personalintensiva företag atl riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:2114 punkten A 3,

3, beträffande beskattningen av konstnärliga och litterära yrkesutövare

alt riksdagen skulle avslå molionen 1975/76:973,

4, beträffande avskrivning pä återanskaffningsvärdel att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1990 punkten 2,

5, belräffande avdragsrätt för utbildningskostnader att riksdagen skulle avslå

a, molionen 1975/76:2124 punklen B 2,

b, motionen 1975/76:2129 punki;en 2,

6, beträffande de multinationella förelagens beskattning att riksdagen
skulle avslå

a, molionen 1975/76:984,

b, molionen 1975/76:2111 punkten 2,

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Företagsbeskattningen

Reservation hade avgivits av herr Hörberg (fp) som ansett att utskottet under 6 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2111 punkten 2 och med anledning av motionen 1975/76:984 hos regeringen begärde att förslag om beskattning av multinationella företag förelades riksdagen.

Till betänkandet har fogats särskilda yttranden

beträffande moment 1 och 2 i hemställan

1, av herrar Andersson i Knäred (c). Josefson (c), Sundkvist (c), Olsson
i Järvsö (c) och Hörberg (fp),

beträffande momenl 1 och 4 i hemställan

2, av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m),

beträffande moment 5 i hemställan

3, av herrar Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred (c). Josefson
(c), Sundkvist (c) och Olsson i Järvsö (c), fru Troedsson (m) samt herr
Hörberg (fp),

belräffande momenl 6 i hemställan

4, av herrar Andersson i Knäred, Josefson, Sundkvist och Olsson i
Järvsö (samtliga c).

Herr HÖRBERG (fp):

Fru talman! Jag ber all få yrka bifall till reservationen.

Herr MAGNUSSON i Borås (m):

Fru talman! I skatteutskottets förevarande betänkande behandlas ett flertal moiioner pä företagsbeskattningens område. De flesta syftar till ålgärder för att öka effektiviteten i näringslivet, skapa förutsättningar för etl ökat nyföretagande och förbäitra tillgången på riskvilligt kapital. Men eftersom företagsskatteberedningen har lill uppgift all pröva dessa frågor har vi nöjt oss med att avge några särskilda yttranden lill utskottets betänkande, i förhoppningen att utredningen kommer att lägga fram förslag i motionernas syfte. Del gäller här bl, a, nyetableringsfrågan, som

221

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Företagsbeskattningen

är synneriigen angelägen. Där är det tyvärr inte särskilt bra ställt, eftersom intresset för nybildning under den senasle liden har varil svagt. Det handlarocksä om en skattepolitik som innebär att vi kan bevara en fortsatt effektiv produktionsapparat. Den tekniska utvecklingen går fort, och den pågående inflationen medför tyvärr atl de avskrivningar som får göras blir för låga för att kunna äleranskaffa inventarierna. Därför menar vi alt det föreligger behov av atl fä göra avskrivningar på återanskaffningsvärdel,

I en motion har del också framställts yrkande om all egenföretagare skall fä göra avdrag för företagsutbildning. Företagsamheten blir ju alltmer komplicerad, och den mindre företagsamheten har behov av att kunna göra avdrag för sådan företagsulbildning. Herr Nordgren har därför motionerat i den frågan.

När del gäller frågan om en differentiering av mervärdeskatten har riksdagen redan tidigare, bl, a, efter motioner frän moderat håll, uttalat sig för att den skall utredas. Vi har därför inte nu funnit anledning atl ta upp den frågan i särskill yttrande, eftersom företagsskatteberedningen har fått tilläggsdirektiv om atl se pä det problemet.

Fru talman! Jag har inget annat yrkande än bifall till utskoltels hemställan.

222

Herr OLSSON i Järvsö (c):

Fru talman! Företagsbeskattningen är en stor fråga, som återkommer årligen i riksdagsdebatterna, I förevarande utskottsbetänkande sägs all företagsskatteberedningen sysslar med den frågan i hela dess vidd, och direktiven för beredningen är ganska utföriigt återgivna i betänkandet. Man kan dä ha anledning fråga varför det väckis motioner i ärendel, när frågorna redan ligger under uiredning. Ja, jag ser det som elt ullryck för att man anser dessa frågor som mycket angelägna och atl det råder slor otålighet i näringslivet på detta område. Man tycker all utredningsmaskineriet arbetar långsamt. Motioner av denna typ får ses som en påtryckning och ell uttryck för att man vill all någol skall hända.

Bland motionerna flnns det några som väckts av centeriedamöter. Ett av de yrkanden som ställts i de molionerna är atl man vill ha ett uttalande av riksdagen om angelägenheten av att företagsskalleberedningen snarast framlägger förslag i syfte all undanröja den relativt höga skattebelastning som personalinlensiva företag har. De mindre förelagen har en i förhållande till omsättningen slörre personal än de slora företagen och belastas därför hårdare av löneskatter och sociala avgifter. Därigenom äventyras i viss mån de mindre företagens möjligheteratt öka sysselsättningen. Den inneboende kraft och förmåga lill ökad sysselsällning som dessa företag har kan inte utnyttjas. Skatterna motverkar sysselsällningen även på det sättet att de befrämjar en hög mekanisering - man strävar efter atl skaffa maskiner i högre grad än vad som är förenligt med vår sysselsättningspolitik.

En av huvudanledningarna lill att en översyn erfordras är sysselsätt-

ningsfrågorna. Men i utredningskravet ingår också au man vill få fram lösningar som bättre tillgodoser bärkraftsprincipen vid företagsbeskattningen.

En annan fråga som vi har pekat pä är att skattepolitiken bör gynna nyetableringarna av företag. Dessa har pä senare tid varit otillräckliga - de har inte uppvägt bortfallet genom fusioner och nedläggning av förelag. Med hänsyn till behovet av ökad sysselsättning är just nyetableringsfrågorna av stor belydelse. Till de ålgärder som måste sällas in hör skatteregler som gynnar nyetablering, I andra länder kan man flnna exempel på olika metoder som har prövats.

En tredje punkt i motionsyrkandena gäller avdragsräli för utbildningskostnader för egenförelagaren eller företagsledaren. Herr Magnusson i Borås har berört den frågan, och vi finner också den mycket angelägen.

En annan centermotion tar upp skattefrågor beträffande de multinationella företagen. Det problem som närmast berörs är de stora avvikelserna i beskattningshänseende mellan internationellt verksamma företag och hemmamarknadsorienterade förelag, Molionen mynnar ul i krav på uiredning av oljebranschens beskattning och pekar pä det ökade behovet av offentliga revisorer i internationellt verkande koncerner.

Som jag inledningsvis sade utreds alla dessa frågor. De först nämnda frågorna utreds av företagsskalleberedningen, och ulskottet väntar ett förslag under senare delen av delta år. En departemenlsgrupp arbetar med frågorna om de multinationella företagen, och vi väntar att ocksä den snarast redovisar resultatet av sill arbete. Under dessa omständigheter har vi inte funnit det lämpligt eller möjligl att ställa något särskilt yrkande. Jag har därför inget annat yrkande än bifall till utskottets hemställan.

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Företagsbeskattningen

Herr WÄRNBERG (s):

Fru talman! I föreliggande betänkande behandlas en serie motioner som bara har etl gemensamt - det tar upp frågor som rör företagsbeskattning. Då samtliga frågor som har tagils upp i molionerna redan är föremål för uppmärksamhet i olika utredningar och då dessa har aviserat att de ämnar lägga fram förslag redan innevarande år har utskottet inte gäll in pä någon sakbehandling av frågorna utan föreslagit att utredningsarbetet skall avvaktas.

Detta betraktelsesätt har accepterats av alla i utskottet utom på en punkt, nämligen den där herr Hörberg har reserverat sig. Då herr Hörberg var så föredömligt kortfattad atl han bara yrkade bifall lill sin reservation skall jag inte la upp någon diskussion med honom utan bara yrka bifall till utskottets hemställan på den punkten.

Av de särskilda yttrandena framgår att man är överens med utskottet, men vi tycker alt företagsskatleberedningens arbete bör avvaklas. Från ulskollsmajorilelens sida ser vi de särskilda yttrandena som markeringar genom vilka man vill tala om vilket resultat man vill ha av de utredningar som arbetar. På de punkter som dragits upp av de föregående talarna

223

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Företagsbeskattningen

har jag inte samma åsikter som dessa, men jag lycker ändå att jag inte har någon anledning att polemisera, eftersom ulskottet är enigt i sak och inle har tagit några av dessa frågor.

Fru talman! Med det sagda ber jag alt fä yrka bifall till utskottets hemställan,

Överiäggningen var härmed slutad.

Moment 1-5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt

Mom. 6

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Hörberg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hörberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkandet nr 53 mom. 6 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallil reservationen av herr Hörberg.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röslal för ja-proposilionen. Då herr Hörberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 265

Nej - 31

Avstår - 2

224

§ 6 Föredrogs

Skatteutskottets betänkanden

1975/76:54 med anledning av moiioner om vissa ändringar i folkbokföringsförordningen m, m.

1975/76:55 med anledning av propositionen 1975/76:156 om höjning av visst avdrag vid arvs- och gåvobeskattning av förmånstagarförvärv, m. m, jämte motion

1975/76:56 med anledning av motioner om slopande av expeditionsavgiften i vissa fall

Kammaren biföll vad ulskollet i dessa beiänkanden hemställt.

På förslag av fru tredje vice talmannen beslöt kammaren atl uppskjuta behandlingen av på föredragningslistan återstående ärenden till ett senare sammanträde.

§ 7 Meddelande om fråga

Meddelades atl följande fråga framställts den 21 april

1975/76:320 av herr Fågelsbo (c) till herr kommunministern om rätten all besluta om upplåtande av kyrka:

Meningarna är delade bland prästerskapet om kvinnliga präster och om deras räll till tjänsteutövning i svenska kyrkan. På senare tid har några kyrkoherdar lagt in veto vid kyrkas upplåtande.

Rörande en kyrkas upplåtande för gudstjänst eller därmed jämförlig förrättning saknas bestämmelser i lag som klart kan åberopas. Men av hävd och sedvänja gäller enligt en tolkning som är räll allmän att beslutanderätten i dessa angelägenheter tillkommer kyrkoherden. En annan uppfattning är att det är kyrkorådet som beslutar om upplåtande av kyrka men att kyrkorådet kan uppdraga åt kyrkoherden ensam eller avdelning av kyrkorådet i vilken kyrkoherden ingår att pä dess vägnar fatta beslut om upplåtande av kyrkorummet.

Med anledning av det anförda hemställer jag om att få höra kommunministerns uppfattning om vilken tolkning som gäller i fråga om detla kontroversiella problem,

§ 8 Kammaren åtskildes kl. 23,46.

Nr 107

Onsdagen den 21 april 1976

Meddelande om .fråga

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemen