Riksdagens protokoll 1975/76:102 Onsdagen den 7 april

ProtokollRiksdagens protokoll 1975/76:102

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:102

Onsdagen den 7 april

Kl.  19.30

Förhandlingarna leddes lill en början av fru tredje vice talmannen.

Nr 102

Onsdagen den 7 april 1976

Vissa anslag inom socialdepartemen -tets verksamhetsområde

§ 1 Vissa anslag Inom socialdepartementets verksamhetsområde

(fons.)

Forlsalles överläggningen om socialutskottets belänkande 1975/76:30.

Herr ALSÉN (s):

Fru lalman! I socialulskotleis betänkande nr 30 är en mycket stor mängd frågor behandlade, och det är en väldig vidd i dem. Jag skall här inskränka mig till alt beröra två motioner som den socialdemokratiska representationen på Uppsalabänken har väckt, nämligen molionerna 1220 och 1221. Dessa båda motioner lar upp besvärliga problem som existerar vid Akademiska sjukhuset i Uppsala och som hårt drabbar såväl patienter som personal. Jag vill ge några synpunkter i anslutning lill envar av de nämnda motionerna, men tyvärr tvingas jag först konstatera ett förhållande som gäller för dem båda, nämligen att ulskollet inle har varil särskill positivt i sina ställningstaganden, vilket vi givetvis beklagar.

Först vill jag behandla motionen 1220, där utskottets yttrande återfinnes på s. 23 i betänkandet. Motionen tar upp problem i samband med läkarsilualionen vid Akademiska sjukhuset i Uppsala. Vi har efter en som vi tycker ganska belysande plädering yrkat atl denna situation skulle bli föremål för översyn. Akademiska sjukhuset är ju ett statligt undervisningssjukhus, och ytterst är det alltså riksdagen som lar siällning lill exempelvis frågan om läkartjänsterna vid sjukhuset. Akademiska sjukhuset har därigenom inte kunnat hävda sig - om man får uttrycka sig på det sället - i den konkurrens mellan olika sjukvårdshuvudmän som råder på läkarfrontén, ett förhållande som förelegat i många år och som på senare år har accentuerats. Jag är väl medveten om det som utskottels ordförande med rätta har tryckt på och som återfinns i betänkandet, nämligen behovet av återhållsamhet när det gäller expansionen av läkartjänster, i synnerhet sådana på högre nivå. Jag är också medveten om Landstingsförbundets rekommendation i detta sammanhang. Men del tragiska är ju att delta i hög grad har stannat vid en rekommendation, I varje fall från Akademiska sjukhusets horisont upplever vi att denna rekommendation inte beaktats av sjukvårdshuvudmännen i önskvärd utsträckning. Som en följd av detta har sjukhusel fått vidkännas en myckel krafiig avgång från viktiga tjänster av kvalificerade läkare. Förhållandet berörs i molionen, men jag vill peka på det även i detta sammanhang.

137

Nr 102

Onsdagen den 7 april 1976

Vissa anslag inom socialdepartemen -tets verksamhetsområde

138

Akademiska sjukhusel, som inte har kunnat hävda sig i delta konkurrensläge, har alltså på myckel kort tid förlorat många av sina specialister. Som ett exempel på detta nämns i motionen all under 1974 inte mindre än 39 specialistutbildade läkare avfiyliade från sjukhusel.

Självfallet måsle ett sjukhus som liksom Akademiska sjukhuset i Uppsala är etl utbildningssjukhus räkna med en viss avgång av läkare. Det är helt naturligt, och någol annat har vi över huvud tagel aldrig velat påstå. Man har på erfarenhetsmässiga grunder räknat med att en avgång på 10-15 lasaretlläkarkompetenta specialister är en naturlig avgång när det gäller ett sjukhus av Akademiska sjukhusets storiek. Men här hade man alltså 1974 en avgång med 39 läkare. Det belyser svårigheterna att som jag här säger hävda Akademiska sjukhuset på en marknad som tyvärr är en konkurrensmarknad, där parterna i olika former bjuder över varandra. Della är den något trista verklighet vars existens vi tvingas konstatera.

Vi delar självfallet utskottets uppfattning att även statliga sjukhus skall åläggas återhållsamhet i linje med Landstingsförbundets rekommendation. Men återhållsamheten får inte ta sig de uttryck som vi kan konstatera drabbar Akademiska sjukhuset. Vi tycker också att det är litet underligt atl man inte gjort några jämförande undersökningar när det gäller dessa frågor. Vi tror att man i varje fall när det gäller två statliga sjukhus kan göra rättvisa jämförelser.

Vi har i motionen jämfört situationen vid Karolinska sjukhuset i Stockholm och situationen vid Akaden;iska sjukhusel i Uppsala för alt belysa läkartätheten på de olika sjukhusen. Då finner vi att läkartätheten per vårdplats vid Karolinska sjukhuset är 0,22, medan den vid Akademiska sjukhusel är 0,15.

Jämför man läkartätheten per tusen vårddagar finner man alt siffran för Karolinska sjukhuset är 0,85 och för Akademiska sjukhuset 0,58. Det kan måhända med visst fog hävdas att man är kompenserad på Akademiska sjukhuset genom annan vårdpersonal - det vore i och för sig teoretiskt möjligt. Men ser man på siffrorna för övrig sjukvårdspersonal finner man att situationen är precis analog. Jag vill bara nämna att per vårdplats på Karolinska sjukhuset är personalsiffran härvidlag 2,16, på Akademiska sjukhuset 1,97. Per tusen vårddagar är siffran för Karolinska sjukhuset 8,10 och för Akademiska sjukhusel 7,41.

Akademiska sjukhuset har alltså genomgående en avsevärt sämre situation vid en jämförelse med ett annat statligt sjukhus. Tillsammaniagel gör detta att vi är i en väldigt besvärlig situation vid Akademiska sjukhusel som i många fall ställer, vill jag säga, orimliga krav på läkarsidan. Det präglar självfallet hela personalsituationen och därmed hela sjukhusets möjligheter att på etl acceptabelt sätt klara sina vårduppgifter.

Utskottet säger i sitt belänkande att med hänsyn till att regeringen för budgetåret 1976/77 föreslagit en viss förbättring vad gäller läkarsidan vid Akademiska sjukhuset i Uppsala är det inte motiverat med den översyn som vi påyrkat i motionen 1220. Det är riktigt som utskottet säger

alt det föreligger ett förslag om nya tjänster vid Akademiska sjukhuset. Jag vill, när jag belyser situationen inför del nya budgetåret, peka pä ett förhållande som kan vara av intresse. Det föreligger från Akademiska sjukhuset en ansökan om 23 nya tjänster. Socialstyrelsen har för sin del tillstyrkt 19 tjänster, och departementet föreslår att man inrättar 9 nya tjänster. Skillnaden är alliså att man i del slutliga förslaget accepterar 9 i stället för 23 resp. 19 tjänster.

Del märkliga förhållande som jag vill peka på är att den av socialstyrelsen acceplerade nivån för förslärkning med läkarljänsler inle kan uppnås, eftersom den del av huvudmannen som landstinget representerar icke kan besluta om inrättande av fier Ijänster än vad statsmakterna är med om och som riksdagen i di.g har atl ta ställning lill. Det belyser den yiiersl svåra siluationen både formellt och reellt.

Men utskottet ger oss ändå ett visst hopp när utskottet avslutningsvis skriver om molionen: "Utskottet, som utgår från att regeringen vid kommande budgetprövningar ägnar den här aktuella problemaliken särskild uppmärksamhet, avstyrker motionen 1975/76:1220." Vi kan till nöds ur detta utläsa en positiv syn från utskottets sida. Jag ser också att socialministern är i kammaren. Jag är förvissad om atl han nu kommer att ta delta till sitt hjärta och kommer att möta de förhoppningar, som utskottet givit upphov lill genom denna skrivning, med den välvilja och försiåelse som socialminisiern säkerligen har rnöjligheler alt mobilisera.

Jag stannar alliså vid det resonemanget när det gäller motionen 1220.

Får jag sedan något beröra motionen 1221, som behandlas på s. 42 och 43 i betänkandet. Den gäller frågan om byggande av en ny kvinnoklinik vid Akademiska sjukhuset i Uppsala. Vi begär i motionen projektering av en ny kvinnoklinik.

Byggandet av kliniken har uppskjutits under många år och skapat helt ohållbara förhållanden. Jag ser att utskottels ordförande är i kammaren, och därför vill jag säga atl vi verkligen skulle uppskatta om utskottet tog sig en tur norrut till Uppsala, SJ beslår med mycket goda kommunikationer dit, det aren angenäm färd. Men den upplevelse ni kommer atl få på kvinnokliniken är tyvärr inte lika angenäm - där råder, som vi ser del, hell oacceptabla förhållanden i dag.

När man undersenareårhar hafi möjligheten-och i viss mån förmånen - alt här i kammaren höra diskussionen om nog så motiverade och angelägna förslag till smärtfri föriossning kan man från vår utgångspunkt kanske göra den refiexionen att det ändå gäller en ganska sofistikerad insats i förhållande till vad vi önskar oss på Akademiska sjukhusets kvinnoklinik. Där rör det sig om missförhållanden av en art som jag iror alt det är svårl att hitta på många håll i vårl land, i varje fall på platser med sjukhus av motsvarande storlek.

Vi har pekat på hur orimlig situationen är. Utrymmena på kliniken är alldeles för små, planlösningen är otidsenlig och den hygieniska slan-darden är helt otillfredsställande. Det dagliga sjukvårdsarbetet får utföras under oacceptabla förhållanden. Så t. ex. har vårdavdelningarna brist på

Nr 102

Onsdagen den 7 april 1976

Vissa anslag inom socialdepartemen -tets verksamhetsområde

139

Nr 102               isoleringsrum, ivältrummen är olämpliga och man har för få toaletter.

Onsdagen den     '• " " toaletter på 30 patienter och en toalett för personalen. Skölj-

7 aoril 1976        rummen är otidsenliga. Man kan konstatera alt situationen för patienter

_____________  och personal är hell orimlig. Den innebär vårdinsatser från personalens

Vissa anslag inom    sida som ställer krav av oskälig omfattning. Vi ställer sådana anspråk
socialdepartemen-    au man frågar sig hur länge vi kan fortsätta au göra del.  Det är en
tets verksamhets-      helt oacceptabel arbetsmiljö, för atl använda det begreppei.
område                 I betänkandet sägs att en arbetsgrupp har tillsatts för atl pröva sjuk-

vårdsplanemässiga förutsättningarna för sjukhusets fortsatta utbyggnad och alt i den arbetsgruppen ingår representanter för socialstyrelsen, nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande, Uppsala läns landstingskommun och kommittén för sjukhusets utbyggande.

Del sägs också alt arbetsgruppen har ansett alt den fortsatta projekteringen bör bero till dess att ett sjukvårdsplanemässigl underlag för bedömning av de aktuella verksamhetsområdena föreligger. Detta var vi fullt medvetna om när vi skrev vår motion. Men vi är också ytterst medvetna om atl den uppfattningen inte delas av Uppsala läns landsting. Man menar tvärtom, som vi också hävdar i vår motion, att den situation som nu råder är orimlig och akut -jag har kort beskrivit den. Den måsle åtgärdas. Oavsett planeringen i övrigt är situationen sådan atl den måste angripas i dag. Med en projekteringsslart omgående skulle del, med de tidsfaktorer vi har all räkna med, i bästa fall innebära byggstart 1979 och etl färdigställande 1981 av kvinnokliniken. Det är alltså fem år dit. Men då bör projekteringen slarta omgående. Det är lägel. Och au det är elt orimligt läge hävdar helt naturligt landstingsansvariga i Uppsala. Man måste befinna sig på en rejäl distans från de vardagliga problemen för att kunna skjuta frågan längre framåt i liden och tala om ytterligare planering. Jag hyser helt naturligt stor respekt för planeringsresonemang-et. Men i det här läget är de akuta problemen av den omfattningen att åtgärder måste sättas in så atl man kan komma i gång med projekteringen. Det bryter inte sönder en riktig planering; del är vår bestämda uppfattning.

Mot bakgrunden av dessa förhållanden som - jag upprepar det - är olillfredsslällande för såväl personal som palienteroch som sjukvårdshuvudmannen inför det regionala och lokala trycket inte kan ge en acceptabel förklaring lill, ber jag att få yrka bifall till motionen.

1 della anförande inslämde herr Hjorth ts) och fru Dahl (s).

Herr KARLSSON i Huskvarna (s):

Fru talman! Jag har tidigare i dag inte bemött någon av de ledamöier som gjort inlägg i debatten med anledning av avstyrkta motioner, men jag skall göra etl undanlag för herr Alsén. Han tog nämligen upp ett problem som ur många synpunkter är besvärligt.

Herr Alsén sade först belräffande läkarsilualionen att utskottet är mind-
140                   re positivt i sill belänkande, men mot slutet av sitt anförande sade han

att utskoilel visal förståelse för situationen. Vi har försökt bedöma frågan om läkartillgången vid Akademiska sjukhuset mot bakgrunden av atl sjukhusel i proposilionen, som utskottet tillstyrker, anvisats nio nya tjänster. Man kan naturligtvis önska ännu fier tjänster, men i mina första anföranden i dag hänvisade jag lill rekommendationen från Landstingsförbundet att samtliga sjukvårdshuvudmän med hänsyn till läkar-bristen i vårl land bör visa återhållsamhet vid tillsättningen av läkartjänster. Det är inte bara staten, herr Alsén, som avvisar framställningar om nya läkartjänster, utan även många landsting tvingas av ekonomiska skäl atl göra det. Akademiska sjukhuset i Uppsala är alltså inte ensamt i den situation som det befinner sig i, utan den delas av många andra sjukhus.

Det är uppenbarligen så att de siffror som herr Alsén nämnde visar all Karolinska sjukhuset har en större läkartäthet än Akademiska sjukhuset. Den enda rekommendation jag kan ge i det sammanhanget är att direktionen för Akademiska sjukhusel skärper sig i sina krav och försöker få dem lillgodosedda. Stockholmarna har tydligen haft större tur eller har kunnat argumentera bättre; det kan vara orsaken till atl man i dag har denna skillnad i fråga om läkartätheten.

Sedan skall jag tacka herr Alsén för invitationen till Uppsala. Uppsala är en trivsam slad,som man gärna reser till. Utskottet har faktiskt besökt Uppsala, men då studerade vi Ulleråkers sjukhus och inle Akademiska sjukhuset. Men vi måste ju fara förbi Akademiska sjukhusel för all komma till Ulleråkers sjukus, och det är länkbart alt vi kan la en titt på Akademiska sjukhuset när del finns möjligheter atl planera in en resa mellan utskottssammanträdena.

Herr Alsén log upp missförhållandena vid kvinnokliniken. Jag har ingen anledning att ett ögonblick betvivla att hans skildring är riklig. Men i detta sammanhang vill jag understryka att sjukvårdsplanerna måste vara färdiga innan man kan påbörja byggandet. Nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande har i sill yttrande över medelsäskanden för olika byggnadsföretag vid sjukhusen sagt att man bör visa stor återhållsamhet i fråga om investeringar i sjukhusen i avvaktan på att elt förbättrat sjukvårdsplanemässigl underiag föreligger för bedömning av den framtida siluationen.

Sedan kan jag inte diskutera med herr Alsén om förhållandena mellan landstingsmannen och dem som företräder den ställiga delen av Akademiska sjukhuset. Jag föreställer mig emellertid alt om landstingsledamöterna kan hävda sina synpunkler och har sina planer färdiga, säger ingen människa nej lill att del problem löses som herr Alsén så vältaligt har skildrat föreligger vid Akademiska sjukhusel i Uppsala. Jag önskar alltså honom och landstingsmannen framgång i deras arbete med au göra sjukvårdsplanen klar. Sedan finns del möjlighei au åierkomma lill riksdagen och få besluiel genomfört.

Nr 102

Onsdagen den 7 april 1976

Vissa anslag inom socialdepartemen -tets verksamhetsområde

141

Nr 102

Onsdagen den 7 april 1976

Vissa anslag inom socialdepartemen -tets verksamhetsområde

Herr ALSÉN (s):

Fru talman! Jag känner uppriktig och stor tacksamhet mot utskottets ordförande, som har ägnat våra frågor - Uppsala län och Akademiska sjukhuset - så stort intresse. Vi noterar oss med glädje till minnes att utskoltels ordförande var vänlig nog att replikera i våra frågor. Vi hyser förhoppning om att de då på elt särskilt säll kommer all dröja sig kvar i hans minne och förhoppningsvis också i utskottels.

Som vi vet - det framgick av debatten tidigare i dag - råder del samstämmighet och god anda inom utskottet. För herr utskollsordföranden fram dessa frågor, förmodar jag att de kommer att omslutas av övriga ledamöier, och utskottet kommer i god anda och samförstånd att besluta i för oss viktiga frågor. Jag tackar och hälsar utskottet i dess helhet välkommet till Uppsala.

Akademiker brukar skämtsamt säga att Uppsala är bäst. Då brukar lundensarna säga: Men Lund är bättre. I delta sammanhang får jag väl säga: Akademiska sjukhuset är möjligen bäst men Karolinska sjukhusel är bättre. Vad det kan bero på skall jag inte döma om. Det är möjligt att del finns duktigare landstingsman i del huvudmannaskap som är förknippat med Karolinska sjukhuset. Jag hyser ändå en förhoppning om att utskottet och departementet, även om vi inte har så dukliga och framgångsrika landstingsmän, objektivt bedömer dessa frågor och då kanske kommer fram till att det från sakliga utgångspunkter - även om de inte är så vältaligt skildrade eller verbalt framgångsrikt uttryckta - finns motiv för att gå oss till mötes.

Jag är väl medveten om, herr Karlsson i Huskvarna, att alla önskar att få mer och att många delar vårt öde att inte kunna få någonling alls, inte ens en ringa del av vad man önskar. Det är vi väldigt medvetna om. Vad vi lycker är berättigat är emellertid att vi skall kunna få mera jämlika förhållanden vad gäller tillgången på läkare vid Akademiska sjukhuset i Uppsala och andra statliga undervisningssjukhus.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s):

Fru talman! Vi skall med all saklighet ta ställning till ärenden som kommer fram när det gäller Akademiska sjukhusel i Uppsala. Men förutsättningen är att man först klarar av planförhållandena belräffande delta sjukhus.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkterna 1-6

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkler hemställt.

142

Punkten 7 Mom.    1

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskoiieis hemställan, dels reservationen nr I av herr Romanus, och förklarades den förra proposilionen

vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Romanus begäri votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller socialulskotleis hemställan i betänkandet nr 30 punklen 7 mom.  1  rösiar ja. den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 1 av herr Romanus.

Vid omröslning genom uppresning förklarades fiertalel av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då herr Romanus begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 274

Nej -    28

Avstår -      1

Mom.    2

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 8 och 9

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 10

Mom.    1

Propositioner gavs på bifall lill dels utskollets hemställan med godkännande av utskollets motivering, dels utskollets hemställan med godkännande av den i reservaiionen nr 2 av herr Romanus anförda motiveringen i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

M o m .    2

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskoiieis hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Romanus i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Romanus begäri votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill au kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet nr 30 punklen 10 mom. 2 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservaiionen nr 2 av herr Romanus i motsvarande del.

Nr 102

Onsdagen den 7 april 1976

Vissa anslag inom socialdepartemen -tets verksamhetsområde

143

Nr 102

Onsdagen den 7 april 1976

Vissa anslag inom socialdepartemen -tets verksamhets-område

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röslal för ja-proposilionen. Då herr Romanus begärde rösträkning verkställdes volering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav följande resullal:

Ja - 270

Nej -    32

Avslår -      1

Punkterna 11-14

Kammaren biföll vad ulskotiei i dessa punkler hemslälli.

Punkten 15

Mom.    1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Romanus, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Romanus begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet nr 30 punkten  15 mom,  1  rösiar ja, den del ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 3 av herr Romanus,

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha rösiat för ja-proposilionen. Då herr Romanus begärde rösträkning verkställdes volering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 265

Nej -    35

Avslår -     3

Mom,    2

Proposilioner gavs på bifall till dels utskollets hemställan, dels reservationen nr 4 av herrar Carlshamre och Åkerlind, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Åkeriind begärt volering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller socialulskotleis hemställan i betänkandet nr 30 punkten  15 mom, 2 rösiar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 4 av herrar Carlshamre och Åkerlind.

144

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röslal för ja-propositionen. Då herr Åkerlind begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 255

Nej -   45

Avslår -     3

Mom.    3

Utskottets hemställan bifölls.

Mom.   4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av herrar Carlshamre och Åkerlind, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Åkerlind begärt volering uppläsies och godkändes följande voterings-proposition:

Den som vill alt kammaren bifaller socialutskottets hemställan i belänkandet nr 30 punkten 15 mom. 4 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 5 av herrar Carlshamre och Åkerlind.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röslal för ja-proposilionen. Då herr Åkerlind begärde rösi-räkning verksiälldes volering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 256

Nej -   43

Avslår -     3

Punkterna 16-26

Kammaren biföll vad ulskollet i dessa punkler hemslälli.

Punkten 27

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 6 av herr Romanus, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Romanus begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Nr 102

Onsdagen den 7 april 1976

Vissa anslag inom socialdepartemen -tets verksamhetsområde

Den som vill alt kammaren bifaller socialutskottels hemställan i betänkandet nr 30 punkten 27 rösiar ja, den del ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 6 av herr Romanus.

10 Riksdagens protokoll 1975/76. Nr 101-102

145

Nr 102

Onsdagen den 7 april 1976

Vissa anslag inom socialdepartemen -tets verksamhetsområde

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalel av kammarens ledamöter ha rösiat för ja-proposilionen. Då herr Romanus begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 271

Nej -    29

Avstår -      1

Punkten 28

Mom.    1

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels reservationen nr 7 av fru Marklund, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad.

146

Mom.    2

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 29-32

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 33

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels utskottels hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till molionen nr 1221 av herr Alsén m. fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkten 34

Utskottels hemställan bifölls.

Punkten 35

Mom.    1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 8 av herr Romanus och fröken Andersson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fröken Andersson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller socialulskoiiels hemställan i belänkandet nr 30 punkten 35 mom. 1  rösiar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservaiionen nr 8 av herr Romanus och fröken Andersson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalel av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fröken Andersson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 243

Nej -    53

Avstår -     6

Mom.    2

Utskollets hemställan bifölls.

Punkten 36

Utskottets hemställan bifölls.

§ 2 Arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens organisation, m. m.

Föredrogs socialutskottets betänkande 1975/76:31 med anledning av propositionen 1975/76:100 såviii avser framställningen beträffande ar-belarskyddsslyrelsen, yrkesinspektionen och statens arbetsklinik jämte motioner.

Fru TREDJE VICE TALMANNEN:

I fråga om detta betänkande hålles gemensam överläggning för samtliga punkter. Under den gemensamma överiäggningen får yrkanden framställas beträffande samtliga punkter i betänkandet.

I det följande redovisas endasl de punkler, vid vilka under överläggningen framställts särskilda yrkanden.

Nr 102

Onsdagen den 7 april 1976

A rbetarskyddssty-relsens och yrkesinspektionens organisation, m. m.

Punkten 1 (Arbetarskyddsstyrelsen)

Regeringen hade i propositionen 1975/76:100 bilaga 13 under punkten C 1 (s. 103-108) föreslagit riksdagen atl bemyndiga regeringen au hos arbetarskyddsstyrelsen inrätta en tjänst för överingenjör i Fe 23/24 samt lill Arbetarskyddssiyrelsen för budgetåret 1976/77 anvisa etl förslagsanslag av 57 325 000 kr., varav 223 000 kr. att avräknas mot aulomobilskatlemedlen.

1 detta sammanhang hade behandlats molionen 1975/76:2010 av herr Bohman m. fi. (m), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om en översyn av arbelarskyddsstyrelsens organisation och verksamhet i syfte atl uppnå snabbare beslut och effektivare verksamhet.

Utskottet hemställde

1.   atl riksdagen bemyndigade regeringen att hos arbetarskyddssiyrelsen inrätta en tjänst för överingenjör i Fe 23/24,

2.   atl riksdagen till Arbetarskyddssiyrelsen för budgetåret 1976/77 anvisade ett förslagsanslag av 57 325 000 kr., varav 223 000 kr. alt avräknas

147

Nr 102

Onsdagen den 7 april 1976

A rbetarskyddssty-relsens och yrkesinspektionens organisation, m. m.

mol automobilskallemedlen,

3. belräffande en översyn av arbetarskyddsslyrelsens organisalion och verksamhei all riksdagen skulle avslå motionen  1975/76:2010.

Reservation hade avgivils

1. beträffande en översyn av arbetarskyddsstyrelsens organisation och verksamhet av herrar Carishamre (m) och Åkerlind (m) som ansell all utskottet under 3 bort hemställa

all riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2010 gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

Punkten 3 (Yrkesinspektionen)

Regeringen hade under punklen C 3 (s. 111-113) föreslagit riksdagen atl till Yrkesinspektionen för budgetåret \916/n anvisa etl förslagsanslag av 54 180 000 kr., varav 1 821 000 kr. atl avräknas mot aulomobilskal-temedlen.

I detta sammanhang hade behandlats motionen 1975/76:760 av herrar Stjernsiröm (c) och Åsling (c), vari hemställts all riksdagen beslutade att Jämtlands län skulle utgöra ett distrikt av yrkesinspektionen.

Utskottet hemställde

1.    beträffande etl särskill distrikt för yrkesinspektionen i Jämtlands län att riksdagen skulle avslå motionen  1975/76:760,

2.    att riksdagen lill Yrkesinspektionen för budgetåret 1976/77 anvisade etl förslagsanslag av 54 180 000 kr., varav 1 821 000 kr. au avräknas mol automobilskallemedlen.

Reservation hade avgivils

2. beträffande yrkesinspektionens organisalion av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Larsson i Öskevik (c) och Romanus (fp) sann fröken Andersson (c) och fru Wigenfeldl (c) som ansett au ulskollei under 1 borl hemsiälla

beträffande ett särskill dislrikl för yrkesinspeklionen i Jämllands län all riksdagen med anledning av motionen 1975/76:760 gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

148

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c):

Fru talman! Vi har under senare år haft en myckel intensiv diskussion rörande arbelsmiljöfrågorna, och det har resulterat i att vi fåll en väl-befogad lagslifining på området. Nu gäller det atl följa upp det som vi har beslutat om, och del fordrar ett intensivt arbeie. För au vi skall lyckas fordras ekonomiska insatser men också insatser från tekniker, och utbyggnaden av yrkesinspektionen är därvid av oerhört stor betydelse.

För all vi skall kunna få del bästa resultatet fordras del också alt de människor som är engagerade i denna verksamhei kan uinyllja sin

arbetstid på del bästa sättet. Men om yrkesinspektörerna skall ägna alltför mycket av sin arbetsdag åt långa resor, blir arbetet inle elTektivt, och så blir fallet om dislrikien är för stora.

Mol denna bakgrund har ett par partivänner till mig från Jämtland väckt en molion om atl Jämtland skall bli ett eget yrkesinspektions-distrikt. När beslutet om genomförande av lagstiftningen på området lättades för något år sedan yrkade vi från cenlern att inriktningen skulle vara all varje län skall bilda eget yrkesinspeklionsdistrikl, I motionen har man pekat på det förhållandel all den negativa befolkningsutvecklingen i Jämtland vänt under senare år. Lokaliseringspolitiken har börjat ge resullal, och detta får till följd att man i Jämtland behöver betydande insatser från yrkesinspektionen. Där finns inte en sådan industriiradition som man har i många andra län. När nya industrier byggs upp måsle också yrkesinspeklionen vara med för atl se lill atl dessa uppfyller de miljömässiga kraven.

Man häri molionen redovisat att det i Jämtland är ca 1 700 arbetsplatser som står under yrkesinspektionens tillsyn och atl antalet anställda på dessa arbeisplalser är ungefär 23 000. Huvudparten av företagen i länet tillhör alltså kategorin mindre och medelstora, och detta ställer naturligtvis stora krav på yrkesinspeklionen. Man menar här all Jämtlands och Västernorrlands län är etl alltför vidsträckt distrikt för alt verksamheten skall bli den effektivaste.

Cenlerrepresenlanlen i uiskoltei har följt upp motionen i reservationen 2 och yrkal, alt vi redan nu skulle falla beslut om atl Jämtland skall bli ett eget yrkesinspeklionsdistrikl. Nu hänvisar utskotlsmajoriteten till en utredning som säger att man bör avvakta med elt sådant beslut tills man ser hur verksamheten fungerar. Vi anser dock att det redan nu är lid all falla beslut.

Jag ber därför, fru talman, att få yrka bifall till reservationen 2 vid ulskoiieis belänkande nr 31.

Nr 102

Onsdagen den 7 april 1976

A rbetaiskyddssty-relsens och yrkesinspektionens organisation, m. m.

Herr ÅKERLIND (m):

Fru lalman! Den slora satsningen på arbelsmiljöfrågor under de senaste åren har inneburit att arbetarskyddsstyrelsen fått en starkt utökad verksamhet och ell ston tillskott av personal. En kraftigt ökande verksamhet ställer givelvis slora krav på att organisationen fungerar väl.

Tyvärr tycks det finnas en del brister i fråga om organisationen. Sålunda tycks beslutsdelegeringen vara låg. En låg beslutsdelegering innebär komplikationer och förseningar och torde även reducera arbetsglädjen för personalen. När arbetsmedicinska institutet slogs samman med arbetarskyddssiyrelsen skulle givetvis organisationen ha anpassats lill den nya myndigheten. Så lycks inle ha skett i tillräcklig grad.

.Arbetsmiljöutredningen berör i sitt slutbetänkande fiera delar av arbelarskyddsstyrelsens verksamhei där man anser alt det behövs mer personal. Detta är säkert riktigt. Arbetarskyddsstyrelsen föreslås i år få 43 nya tjänster.

149

Nr 102

Onsdagen den 7 april 1976

A rbelarskyddssly-relsens och yrkesinspektionens oiganisation, m. m.

Men eventuella brister i organisationen kan inte bara avhjälpas med fler tjänster.

Arbetsmiljöulredningen har inte fördjupat sig i arbelarskyddsstyrelsens organisation så långt att särskilt mycket av konkreta åtgärder har föreslagits, men det framkommer ändå en del intressanta synpunkter i utredningens slutbetänkande. Man säger där att efterfrågan på tjänster växer snabbare än resurserna och att bristerna trots slörre kapacilei kan upplevas som slörre nu än lidigare. Vidare sägs atl del på vissa områden visat sig föreligga oklarhet om fördelningen av ansvaret mellan skilda myndigheter samt alt det brister i samarbelel mellan den arbetsmedicinska avdelningen och arbetarskyddsfonden. Arbetarskyddssiyrelsen lider väl av vad man skulle kunna kalla växlvärk. Kraven ökar och resurserna räcker inle alltid lill. Men då är del så mycket nödvändigare atl själva organisationen fungerar väl, så all nya resurser alltid kommer lill fullt utnyttjande.

Moderata samlingspartiel har i en pariimotion begärt en översyn av arbetarskyddsstyrelsens organisation och verksamhet i syfte att uppnå snabbare beslut och effektivare verksamhet.

Herr Carlshamre och jag vill genom reservationen I få den begärda översynen lill slånd, och jag yrkar härmed bifall till reservationen 1,

150

Herr JOHNSSON i Blenlarp (s):

Fru talman! I socialutskottets betänkande 1975/76:31 behandlas propositionen 100 såviii avser framsiällningar beträffande arbetarskyddsstyrelsen, yrkesinspektionen och statens arbetsklinik jämte i ärendet avlämnade moiioner.

Såsom framgår av betänkandet råder det enighet om de framställningar som gjorts i nämnda proposition. En stark utveckling, och en motiverad sådan, pågår inom detta område. Två reservationer har i anledning av motioner avgivits till belänkandet.

1 molionen 1975/76:2010 från moderata samlingspartiet och i reservationen 1, som nyss berörts av herr Åkerlind, yrkas alt arbelarskyddsstyrelsens organisalion och verksamhet skall ses över i syfte att uppnå snabbare beslut och en mera effektiv verksamhet. Man pekar därvid på den snabba expansion som skett inom arbetarskyddssiyrelsen under de senare åren.

Som framgår av utskottsbetänkandet är emellertid de aktualiserade frågorna redan föremål för uppmärksamhet. Således är en ny arbetsordning under utarbetande, som avses gälla fr. o. m. den 1 juli i år. Belräffande uibildningen har arbeismarknadsminislern bemyndigals atl tillkalla sakkunniga för uiredning av berörda frågor. I övrigt kan anföras all arbetsmiljöulredningen behandlat frågor om arbetarskyddsslyrelsens verksamhet och organisation i sill slutbetänkande.

Utskoilel avsiyrker motionen och reservationen.

Reservaiionen 2 anknyter lill motionen 1975/76:760 från centerpartiet. Däri yrkas atl Jämtland skall utgöra elt eget yrkesinspeklionsdistrikl.

Ulskotiei har lidigare behandlal molionsyrkanden med samma krav men yrkal avslag på kraven med moliveringen atl alltför kort tid förfiutit sedan den nya organisationen börjat verka. Herr Gustavssons i Alvesta argumeniaiion i ärendel var densamma nu som lidigare; ingenling nytt har framkommit. Motionärerna och reservanterna torde även de behöva avvakta en längre lids erfarenhei av den nya organisationen, som trädde i krafi först den 1 juli 1974.

Motionärerna och reservanterna har, som jag anförde, inte framfört några nya synpunkler på ärendel. När man motionerar och reserverar sig vore del emellerlid skäligt all i sakfrågan kunna anföra någonling nytt, men i della fall har så ej skeil.

Arbelsmiljöberedningen har också i sill slutbetänkande anfört all er-farenhelerna av den nya organisationen är alltför knapphändiga för att man skall kunna bedöma effektiviteten och lämpligheten i övrigt.

Cenlern vill tydligen först införa en ny organisalion och sedan se om del finns moiiv för och behov av en sådan. De synpunkler som framförts av ulredningen överenssiämmer däremot med utskollets bedömning. Utskottet anser atl ell .-itällningslagande i organisalionsfrågan bör anstå tills ylierligare erfarenheier vunnils och avsiyrker därför molionerna.

Med det anförda, fru lalman, ber jag alt få yrka bifall till utskottets hemställan.

Nr 102

Onsdagen den 7 april 1976

Arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens oiganisation, m. m.

Herr STJERNSTRÖM (c):

Fru lalman! Som lidigare påpekats utgör Jämtlands och Västernorrlands län tillsammans elt yrkesinspeklionsdistrikl med kansliel förlagt till Härnösand och med etl lokalkontor i Östersund. Det innebär mycket slora reseavslånd för en del inspektörer, precis som herr Gustavsson i Alvesta anfört.

Men det är en sak i ulskoiieis skrivning som jag skulle vilja ta upp och fråga utskoltels talesmän om.

Herr Johnsson i Blentarp säger all ingel nytt har framkommit sedan förra året. Nej, del behövs inte. Jämtlands län är som del är sedan förra årel. Ylslorleken är densamma, och salsningen på näringslivel bl. a. från samhällets sida är densamma; vi försöker på olika sätt förbättra sysselsättningen i länet. Då är del mycket viktigt för såväl arbetsgivare som arbetstagare att yrkesinspektionen fungerar väl.

Nu säger ulskollei alt man måste vänta och se och skaffa sig mer erfarenheier. Skulle del, herr Johnsson, kunna innebära all Jämllands län inle får eil egei yrkesinspeklionsdistrikl? Kan ni tänka er att utvecklingen blir sådan - eller förhalar ni moderater och socialdemokrater frågan ett antal år för att sedan gå med på de krav som vi ställer från centerpartiet?

Del skulle vara intressant att höra om ni verkligen med den här skrivningen menar all vi i Jämllands län inle heller på sikt skall få ell eget yrkesinspeklionsdistrikl - eftersom del är så angeläget atl vänta på erfarenheterna.

151

Nr 102

Onsdagen den 7 april 1976

A rbetarskyddssty-relsens och yrkesinspektionens oiganisation, m. m.

Jag vill påstå all erfarenheterna av den nuvarande organisationen finns och har påtalats tidigare. Avstånden är som sagl desamma, och problemen är av del skälet tillräckligt slora. Den erfarenheten har vi också. Del finns därför ingen anledning att skjuta på frågan ytterligare och det skulle vara intressant att höra vad moderaterna och socialdemokraterna egentligen har tänkt sig.

Herr JOHNSSON i Blentarp (s):

Fru talman! Herr Stjernsiröm undrar vad socialdemokraterna och moderaterna har tänkt sig och vad utskottet har tänkt sig - om Jämtlands län får något eget yrkesinspeklionsdistrikl eller ej. Det är kanske mer motiverat all ställa frågan:  Vad har egentligen centern tänkt sig?

Man säger från centerns sida atl ytinnehållet i Jämtlands län är detsamma som lidigare. Ja, det har ingen ifrågasatt. Man säger också all man känner lill de erfarenheier som vunnils av den nuvarande organisationen. Del måsle man tydligen ha gjort redan innan den nya lagen trädde i kraft den 1 juli 1974. I utskottsbetänkandet påpekas atl liden varil för kort för all de erfarenheter skulle kunna föreligga som behövs för all göra en bedömning av den nya organisationen.

Arbetsmiljöulredningen har för en tid sedan lämnat silt slutbetänkande, som nu är under remissbehandling. Vi får väl därefter göra en bedömning av vilken organisation för yrkesinspektionen som erfordras. Eller är det, som jag nämnde i mitt tidigare inlägg, så all cenlern föreslår inrättande av en organisation och sedan bedömer om den behövs?

Herr STJERNSTRÖM (c):

Fru talman! Herr Johnsson i Blenlarp frågar vad centern har länkl sig. Vi har länkt oss etl yrkesinspektionsdistrikt i Jämllands län.

Så frågar han: "Visste ni om erfarenheterna innan den nya organisationen kom lill?" Ja, del gjorde vi. Vi vissle vilka avslåndsproblem vi har. Avstånden är myckel stora, och del är en myckel olämplig organisationsform som vi nu har. Därför har vi påtalat della redan förul.

Jag kan för herr Johnsson i Blentarp som kanske inte känner lill situationen så väl - del är ju beklagligt - hell korl redovisa hur del ligger till. Det är ell mycket stort avstånd från Härnösand lill arbetsplatserna, t. ex. i västra Jämtland. Men dessa sorterar under personal som är placerad vid kontoret i Härnösand. Så ligger det lill i den delen.

Vi vet mycket väl vad vi har tänkt oss. Vi har tänkt oss yrkesinspeklionsdistrikl i Jämllands län av det skälet alt det är bra för näringslivet och bra ur arbetarskyddssynpunkl för människorna som arbetar i de olika företagen.

152

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c):

Fru lalman! Till herr Johnsson i Blentarp vill jag säga att herr Johnsson ju inle kan vara omedveten om de diskussioner vi har haft i utskottet under de här åren. Herr Johnsson säger att först vill cenlern ha en or-

ganisalion, och sedan vill man ta reda på om den egenlligen behövs, och han frågar. "Vad har ni tänkt er?"

Herr Johnsson! Från början värdet II yrkesinspeklionsdistrikl. Sedan föreslogs 19, som del nu är. Men hela liden har vi krävi all man skall ha elt distrikt för varje län, atl alltså länen skall vara de regionala enheterna. Del är ingenting nytt, ulan det är vårl krav från förslå slund, när den här lagen infördes.

Herr JOHNSSON i Blenlarp (s):

Fru lalman! Till herr Stjernsiröm kan jag väl bara säga all jag av hans anförande fick bekräftat alt cenlern mer eller mindre söker leka fjärr-skådare. Del är väl på det sället atl när en ny organisation är inrättad, så vill man ha litel lid alt vinna erfarenheier. Ni vill tydligen inte ge arbetarskyddsstyrelsen den möjligheten alt se hur erfarenheterna blir av den nya organisationen.

Till herr Gustavsson i Alvesta skulle jag vilja säga atl del är räll all vi har haft många diskussioner om della och alt ni har framställt era krav. Men det kan väl inle vara någol motiv för att genomföra en ändring ulan alt avvakta utvärderingen av den nya organisationen. Jag trodde vi var överens om att man först måsle göra en sådan utvärdering.

Herr STJERNSTRÖM (c):

Fru'lalman! Herr Johnsson i Blenlarp tror att jag leker fjärrskådare. Nu är det inte på det sättet, utan jag upplever tvärtom förhållandena från hemmaplan. Men jag kan myckel väl förslå att det är Oärrskåderi som herr Johnsson i Blenlarp från Skåne ägnar sig ål här. Det måste vara förklaringen till att ni inte går med på del här självklara kravet. Ni inser inte vilka avstånd det här är fråga om och hur pass opraktisk den nuvarande organisationen är. Det vore bra om ni i ulskoitsarbelel inle ägnade er ål fiärrskåderi.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Mom.    1   och   2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom.    3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herrar Carlshamre och Åkerlind, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Åkerlind begärt votering upplästes och godkändes följande voterings-proposition:

Nr 102

Onsdagen den 7 april 1976

A rbelarskyddssty-relsens och yrkesinspektionens oiganisation, m. m.

153

Nr 102

Onsdagen den 7 april 1976

A rbetarskyddssty-relsens och yrkesinspektionens organisation, m. m.

Den som vill all kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet nr 31 punklen 1 mom. 3 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herrar Carlshamre och Åkerlind.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röslal för ja-propositionen. Då herr Åkerlind begärde rösträkning verkställdes volering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 260 Nej -   42

154

Punkten 2

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 3

Mom.    1

Proposilioner gavs på bifall till dels utskollets hemställan, dels re
servationen nr 2 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl., och förklarades
den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr
Gustavsson i Alvesta begäri votering upplästes och godkändes följande
voleringsproposilion:                                             "

Den som vill alt kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet nr 31 punkten 3 mom.  1 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 2 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha rösiat för ja-proposilionen. Då herr Gustavsson i Alvesta begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resullal:

Ja - 192 Nej - 110

Mom.   2

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 4

Utskollets hemställan bifölls.

§ 3 Föredrogs Socialutskottets betänkande

1975/76:32 med anledning av motion om åtgärder mot bullerskador i nöjeslokaler m. m.

Utskollets hemställan bifölls.

Nr 102

Onsdagen den 7 april 1976

Anslag till det obligatoriska skolväsendet m. m.

§ 4 Anslag till det obligatoriska skolväsendet m. m.

Föredrogs utbildningsutskottets belänkande 1975/76:21 med anledning av propositionen 1975/76:100 såviu gäller anslag till det obligatoriska skolväsendet m. m. jämle motioner.

Fru TREDJE VICE TALMANNEN:

I fråga om della belänkande hålles gemensam överläggning för samtliga punkter. Under den gemensamma överläggningen får yrkanden framställas beträffande samtliga punkter i beiänkandel.

1 del följande redovisas endast de punkter, vid vilka under överiäggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkten I (Vissa gemensamma frågor)

Regeringen hade i proposilionen 1975/76:100 bilaga 10 (ulbildnings-depariemeniei) - efier föredragning av fru slalsrådet Hjelm-Wallén -under avsnillet Skolväsendet, rubriken Vissa gemensamma frågor (s. 173-188) behandlat skolfrågor av allmän karaktär.

I detta sammanhang hade behandlats molionerna

1975/76:227 av herr Henmark (fp).

1975/76:230 av herrar Nilsson i Agnas (m) och Fridolfsson (m), vari hemställts att riksdagen beslutade alt hos regeringen anhålla om skyndsam uiredning om ell skolsystem där ulbildning i allernativa skolor möjliggjordes,

1975/76:367 av herrar Stjernsiröm (c) och Rämgård (c) såvitt gällde hemställan atl riksdagen beslutade all hos regeringen begära förslag på ny konstruktion av statsbidraget lill förelagsskolorna (yrkandet 1),

1975/76:890 av fru af Ugglas (m) och herr Danell (m) såvitt gällde hemställan atl riksdagen skulle

1.    anhålla all regeringen inkom med förslag till riksdagen beträffande uppräkning av statsbidraget till inbyggd ulbildning (yrkandet 3),

2.    anhålla atl regeringen inkom med förslag lill riksdagen belräffande uppräkning av slatsbidragel lill s. k. förelagsskolor (yrkandet 4),

155

Nr 102

Onsdagen den 7 april 1976

Anslag till det obligatoriska skolväsendet m. m.

1975/76:1406 av herr Fiskesjö (c) och fru Tilländer (c),

1975/76:1412 av herr Granstedt m. fi. (c, m, fp), vari hemställts alt riksdagen beslutade atl hos regeringen anhålla om lillsätlande av en parlamentarisk uiredning med uppgifi alt föreslå ekonomiska, organisatoriska och andra förulsällningar för allernativ pedagogisk verksamhei,

1975/76:1423 av fröken Hörlén (fp) och herr Larsson i Staffanslorp (c), vari hemställts atl riksdagen skulle

1.    besluta alt statsbidrag skulle utgå lill privatskolor oberoende av om kommunala bidrag utgick,

2.    uttala atl riktpunkten för arbetet inom ulredningen skolan, slaien och kommunerna (SSK) borde vara all slalsbidrag skulle utgå till privatskolor även i framtiden,

1975/76:1467 av herr Nordslrandh m. fi. (m), vari hemställts atl riksdagen hos regeringen begärde alt ansökan från Stiftelsen för kristna skolor om slalsbidrag till Vasaskolan i Göteborg skulle skickas på remiss till utredningen om skolan, staten och kommunerna,

1975/76:1472 av fru Olsson i Hölö (c),

1975/76:1474 av herr Olsson i Järvsö m. fl. (c, m, fp), vari hemställts all riksdagen hos regeringen skulle anhålla alt utredningen om skolan, staten och kommunerna fick i uppdrag atl skyndsamt framlägga förslag till förbättring av anslaget lill inbyggd ulbildning,

1975/76:1492 av fru Sundberg m. fl. (m) såviu gällde hemställan

1.    all riksdagen gav regeringen lill känna vad som i molionen anförts belräffande dels övergångsbestämmelser vid införandel av elt förhöjl betygsmedelvärde på naturvetenskaplig linje, dels nya regler för urval lill naturvetenskapliga utbildningslinjer inom högskolan (yrkandet  1),

2.    att riksdagen belräffande urval i grupp 2 lill högskoleutbildning gav regeringen lill känna alt åtgärder med anledning av statistiska centralbyråns beiygsundersökningar borde vidtas så all beiygsmedelvärdena i avgångsbeiyg från olika tvååriga linjer blev jämförbara (yrkandet 2),

3.    all riksdagen gav regeringen lill känna alt del för lilllräde lill lärarhögskolas klasslärarulbildning borde krävas särskilda förkunskaper på det naturvetenskapliga ämnesområdet (yrkandet 3),

156

1975/76:1493 av fru Sundberg m. fl. (m, c), vari hemställts atl riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad som i molionen anföris om nya siaisbidragsbeslämmelser m. m. fr. o. m. budgelårel  1976/77

1.    för inbyggd inbildning inom industri och hantverk sann handel,

2.    för ulbildning i förelagsskola,'

1975/76:1495 av herrar Svansiröm (c) och Benglsson i Göleborg (c),

1975/76:1504 av fru Troedsson (m),

1975/76:1508 av herr Weslberg i Ljusdal (fp), vari hemslällis all riksdagen beslutade om en höjning av statsbidrag till läriingsuibildning från nu gällande 2 000 kr. for tre år lill 4 000 kr. per år,

1975/76:2018 av herr Bohman m. fi. (m) såviii gällde hemsiällan alt riksdagen skulle

1.    uttala all statliga bidrag borde utgå till skolor oberoende av huvudmannaskap (yrkandet 1),

2.    uttala all antagningen till högskoleutbildning borde utgå från beiyg och inlagningsprov (yrkandel 5),

1975/76:2021 av herr Bohman m. fi. (m) såviii gällde hemställan alt riksdagen beslutade atl statsbidrag skulle utgå till enskilda skolor för invandrare och minoriteter (yrkandel 2), samt

Nr 102

Onsdagen den 7 april 1976

Anslag till det obligatoriska skolväsendet m. m.

1975/76:2088 av herrar Jonsson i Alingsås (fp) och Strömberg i Botkyrka

(fp).

Utskottet hemställde

1.    all riksdagen belräffande åtgärder för rekrytering till naturvetenskaplig och teknisk ulbildning, vissa övergångsbestämmelser samt klasslärarutbildning med anledning av propositionen 1975/76:100 och motionen 1975/76:1492 yrkandel 1 i denna del som sin mening gav regeringen till känna vad ulskollet anfört,

2.    all riksdagen belräffande särskilda förkunskapskrav skulle avslå molionen  1975/76:1492 yrkandel 3,

3.    att riksdagen beträffande förhöjt belygsmedelvärde skulle avslå motionen 1975/76:1504, yrkandel  1,

4.    alt riksdagen beträffande viktning av betyg skulle avslå motionen 1975/76:1492 yrkandet 1 i denna del och molionen 1975/76:1504 yrkandel 2,

5.    all riksdagen belräffande ålgärder för jämförbara belygsmedelvärden skulle avslå motionen  1975/76:1492 yrkandel 2,

6.    au riksdagen belräffande urval till högskolan genom kunskapsre-lalerade beiyg och aniagningsprov skulle avslå molionen 1975/76:2018 yrkandel 5,

7.    all riksdagen belräffande lillgodoräkning av viss arbelslivserfarenhel skulle avslå molionen  1975/76:1406,

8.    all riksdagen belräffande förbättrat statsbidrag till inbyggd ulbildning, förelagsskola och läriingsuibildning med anledning av molionerna 1975/76:367 yrkandel 1, 1975/76:890 yrkandena 3 och 4, 1975/76:1474, 1975/76:1493 och 1975/76:1508 som sin mening gav regeringen lill känna vad ulskotiei anfört,

9.    all riksdagen beträffande utvärdering av reformpedagogisk verk-

157

Nr 102

Onsdagen den 7 april 1976

Anslag till del obligatoriska skolväsendet m. m.

samhet utanför den kommunala grundskolan med anledning av motionen 1975/76:1412 som sin mening gav regeringen lill känna vad utskoilel anfört,

10.   all riksdagen beträffande fortsatt statsbidrag till vissa privatskolor skulle avslå molionen 1975/76:1423 yrkandel 1,

11.   atl riksdagen belräffande riktlinjer för statsbidragsarbetel inom ulredningen skolan, staten och kommunerna skulle avslå molionen 1975/76:1423 yrkandet 2,

12.   all riksdagen beträffande statsbidrag till skola oavseil huvudman skulle avslå molionerna 1975/76:230, 1975/76:1467, 1975/76:2018 yrkandel  1 och  1975/76:2021  yrkandel 2,

13.   atl riksdagen belräffande körkortsutbildning m. m. skulle avslå molionerna 1975/76:227, 1975/76:1472, 1975/76:1495 och 1975/76:2088.

158

Reservalioner hade avgivils

1. beträffande urval till högskolan genom kunskapsrelaterade betyg
och antagningsprov av herr Nordslrandh (m) och fru Sundberg (m) som
ansell atl utskottet under 6 borl hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2018 yrkandet 5 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

2. belräffande fortsatt statsbidrag till vissa privatskolor av herrar Lars
son i Staffanstorp (c), Nordslrandh (m) och Elmstedt (c), fröken Hörién
(fp) och fru Sundberg (m), herr Karlsson i Mariefred (c) samt fröken
Rogeslam (c) som ansett att utskottet under 10 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:1423 yrkandet 1 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

3. beträffande riktlinjer för statsbidragsarbetel inom utredningen om
skolan, staten och kommunerna av herrar Larsson i Staffanslorp (c), Nord
slrandh (m) och Elmstedt (c), fröken Hörlén (fp) och fru Sundberg (m),
herr Karlsson i Mariefred (c) samt fröken Rogeslam (c) som ansett att
utskottet under 11  borl hemställa

alt riksdagen med anledning av motionen 1975/76:1423 yrkandet 2 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

4. belräffande statsbidrag lill skola oavsett huvudman av herr Nord
slrandh (m) och fru Sundberg (m) som ansett alt utskottet under 12
borl hemställa

att riksdagen med anledning av molionerna 1975/76:230, 1975/76:1467, 1975/76:2018 yrkandel 1 och 1975/76:2021 yrkandel 2 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanierna anfört.

Punkten 2 (Länsskolnämnderna)

Regeringen hade under punkten D 2 (s. 194-195) föreslagit riksdagen att till Länsskolnämnderna för budgetåret 1976/77 anvisa etl förslagsanslag av 38 232 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1975/76:385 av herr Ahlmark m. fl. (fp) såvitt gällde hemställan att riksdagen till Länsskolnämnderna anvisade ett i förhållande till regeringens förslag med 276 700 kr. förhöjt förslagsanslag för ytterligare två tjänster som konsulenter för rörelsehindrade elever m. m. (yrkandet 1),

1975/76:416 av fru Jonäng (c), vari hemställts att riksdagen beslutade att fyra konsulenttjänster för rörelsehindrade elever inrättades, samt

1975/76:1428 av herrar Johansson i Skärstad (c) och Nordin (c), vari hemställts att riksdagen till Länsskolnämnderna för budgetåret 1976/77 anvisade ett i förhållande till regeringens förslag med 286 000 kr. ökat förslagsanslag för ändamålet.

Utskottet hemställde

att riksdagen med bifall till proposilionen 1975/76:100 och med avslag på molionerna 1975/76:385 yrkandet 1, 1975/76:416 och 1975/76:1428 till Länsskolnämnderna för budgetåret 1976/77 anvisade ett förslagsanslag av 38 232 000 kr.

Reservation hade avgivits

5. beträffande konsulenter för rörelsehindrade elever av herrar Larsson i Staffanslorp (c) och Elmstedt (c), fröken Hörlén (fp), herr Karlsson i Mariefred (c) samt fröken Rogeslam (c) som ansett all utskottet bort hemställa

1.    att riksdagen med anledning av propositionen 1975/76:100 samt med bifall till motionerna 1975/76:385 yrkandet 1, 1975/76:416 och 1975/76:1428 beslutade anvisa medel till två tjänster som konsulent för rörelsehindrade elever uiöver de två nya tjänster som föreslagits i den nämnda propositionen,

2.    atl riksdagen med anledning av propositionen 1975/76:100 samt molionerna 1975/76:385 yrkandel 1, 1975/76:416 och 1975/76:1428, motionerna såviii gällde medelsanvisningen under delta anslag, lill Länsskolnämnderna för budgetåret 1976/77 anvisade eu förslagsanslag av 38 519 000 kr.

Nr 102

Onsdagen den 7 april 1976

Anslag till det obligatoriska skolväsendet m. m.

Punkten 3 (Statens institut för läromedelsinformaiion. Stöd för produktion av läromedel)

Regeringen hade under punkterna D3 och D4 (s. 195-202) föreslagit riksdagen all

1. till Statens institut för läromedelsinformation för budgetåret 1976/77 anvisa elt förslagsanslag av 548 000 kr..

159

Nr 102                       2. lill Stöd för produktion av läromedel för budgetåret 1976/77 anvisa

Onsdagen den       " reservationsanslag av 2 300 000 kr.

7apriil976

_____________       I detta sammanhang hade behandlats motionerna

Anslag till det

obligatoriska             1975/76:229 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställts att riks-

skolväsendet m. m.    dagen beslutade

1.   alt hos regeringen anhålla om åtgärder för förstatligande av läromedelsproduktionen, i första hand Esselte Studium,

2.   alt hos regeringen begära en utredning om formerna för att öka medborgarnas-användarnas inflytande över läromedlens tillblivelse, anskaffande och användande,

1975/76:1398 av herr.förste vice talmannen Bengtson m. fl. (c), 1975/76:1490 av fru Sundberg m. fl. (m) såvitt nu var i fråga (yrkandet 1) och

1975/76:2018 av herr Bohman m. fl. (m) såvitt gällde hemställan atl riksdagen uttalade att produktionen och distributionen av läromedel borde ske under fri konkurrens (yrkandet 9).

Utskottet hemställde

1.   atl riksdagen till Statens institut för läromedelsinformation för budgetåret  1976/77 anvisade ett förslagsanslag av 548 000 kr.,

2.   all riksdagen med bifall lill proposilionen 1975/76:100 och med avslag på molionen 1975/76:1398 till Slöd för produktion av läromedel för budgetåret 1976/77 anvisade ett reservationsanslag av 2 300 000 kr.,

3.   att riksdagen beträffande kartläggningen av läromedelsbranschen skulle avslå molionen  1975/76:1490 yrkandet  1,

4.   att riksdagen belräffande läromedelsproduklionen skulle avslå molionen  1975/76:229 yrkandet  1,

5.   att riksdagen beträffande uttalande om fri konkurrens skulle avslå molionen  1975/76:2018 yrkandel 9,

6.   atl riksdagen beträffande inflytande över läromedelsanvändning m. m. skulle avslå motionen  1975/76:229 yrkandet 2.

Reservationer hade avgivits beträffande läromedelsproduktionen

6.                                  av fru Lantz (vpk) som ansett att utskoilel under 4 bort hemställa
att riksdagen med bifall till molionen 1975/76:229 yrkandel 1 hos re
geringen skulle anhålla om åtgärder för förstatligande av läromedelspro
duklionen, i förslå hand Esselle Studium,

7.                               av herrar Larsson i Staffanslorp (c), Nordslrandh (m) och Elmstedt
(c), fröken Hörlén (fp) och fru Sundberg (m), herr Karlsson i Mariefred
(c) sami fröken Rogeslam (c) som - vid bifall till utskollets hemställan
under 4 - ansell att utskottets yttrande i viss del skulle ha av reser-

'60                         vanterna angiven lydelse.

8. beträffande uttalande om fri konkurrens av herr Nordslrandh (m)
och fru Sundberg (m) som ansett att utskottet under 5 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2018 yrkandet 9 uttalade att produktionen och distributionen av läromedel borde ske under fri konkurrens,

9. beträffande inflytande över läromedelsanvändning m. m. av fru
Lantz (vpk) som ansett atl utskottet under 6 bort hemställa

att riksdagen med bifall till molionen 1975/76:229 yrkandet 2 hos regeringen begärde en utredning om formerna för att öka medborgarnasanvändarnas inflytande över läromedlens tillblivelse, anskaffande och användande.

Nr 102

Onsdagen den 7 april 1976

Anslag till det obligatoriska skolväsendet m. m.

Punkten 7 (Bidrag till driften av grundskolor m. m.) Regeringen hade under punkten D 8 (s. 212-222) föreslagit riksdagen att

1.    godkänna de ändringar för statsbidrag som behövdes med anledning av den höjda socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen inom statsunderstödd verksamhet och som förordats i propositionen 1975/76:100,

2.    godkänna de ändringar för slalsbidrag som behövdes med anledning av den höjda socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen och som förordats i proposilionen  1975/76:100,

3.    till Bidrag till driften av grundskolor m. m. för budgetåret 1976/77 anvisa ett förslagsanslag av 6 334 400 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1975/76:385 av herr Ahlmark m. fi. (fp) såvitt gällde hemställan aU riksdagen till Bidrag lill drifien av grundskolor m. m. anvisade ett i förhållande till regeringens förslag med 650 000 kr. förhöjt förslagsanslag för personell assistans lill handikappade elever (yrkandet 2),

1975/76:486 av fru Ingvar-Svensson (c) och herr Rämgård (c), vari hemställts att riksdagen skulle

1.    till Bidrag till drifien av grundskolor m. m. för budgetåret 1976/77 anvisa ell i förhållande lill regeringens förslag med 650 000 kr. förhöjt anslag av 6 335 000 kr. avseende en förstärkning av bidraget till personell assistans för vissa handikappade elever i obligaloriska skolor,

2.    uttala att bidraget till personell assistans borde fördelas efter kommunernas faktiska behov och att sålunda schablonbidraget skulle slopas,

1975/76:587 av herr Gillström (s).

1975/76:775 av herr Andersson i Edsbro m. fi. (c), vari hemställts att riksdagen skulle

11 Riksdagens protokoll 1975/76. Nr 101-102

161

1.    hos regeringen anhålla om åtgärder i syfte att delge anställda på allmänna inrättningar grundkunskaper i teckenspråket,

2.    hos regeringen begära att försöksverksamhet kom till stånd så att underiag vanns för senare införande av undervisning i teckenspråket för alla elever på mellanstadiet i syfte att häva isoleringen för de döva.

Nr 102

Onsdagen den 7 april 1976

Anslag till det

obligatoriska

skolväsendet m. m.       1975/76:790 av fru Ohlin   (s) och fru Rönnung (s).

1975/76:1394 av fröken Andersson (c) och fröken Eliasson (c) såvitt nu var i fråga (yrkandet 3),

1975/76:1401 av herrar Kari Bengtsson i Varberg (fp) och Westberg i Ljusdal (fp),

1975/76:1463 av herr Nordslrandh m.fi. (m) och

1975/76:1470 av herr Nyhage m. fl. (m).

162

Utskottet hemställde

1.    att riksdagen godkände de i propositionen 1975/76:100 förordade riktlinjerna för statsbidrag till socialförsäkringsavgift för sjukförsäkringen inom statsunderstödd verksamhet,

2.    att riksdagen godkände de i propositionen 1975/76:100 förordade riktlinjerna för statsbidrag till socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen,

3.    att riksdagen beträffande statsbidrag utöver vad som föreslagits i propositionen 1975/76:100 till personell assistans för vissa handikappade elever skulle avslå molionen 1975/76:385 yrkandet 2 och motionen 1975/76:486 yrkandet  1,

4.    atl riksdagen beträffande visst uttalande i fråga om statsbidraget till personell assistans till vissa handikappade elever skulle avslå motionen 1975/76:486 yrkandet 2,

5.    att riksdagen beträffande ytterligare en resurstimme för ämnet teknik skulle avslå motionerna  1975/76:1401 och  1975/76:1463,

6.    att riksdagen beträffande vidgad försöksverksamhet med hemspråk som alternativt tillval skulle avslå motionerna 1975/76:1394 yrkandet 3 och 1975/76:1470.

7.    att riksdagen med bifall till propositionen 1975/76:100 samt med avslag på motionerna 1975/76:385 yrkandet 2, 1975/76:486 yrkandet 1, 1975/76:1394 yrkandel 3, 1975/76:1401, 1975/76:1463 och 1975/76:1470, motionerna såvitt gällde medelsanvisningen under detta anslag, till Bidrag lill drifien av grundskolor m. m. för budgetåret 1976/77 anvisade ett förslagsanslag av 6 334 400 000 kr.,

8.    att riksdagen beträffande speciallärares tjänstgöring skulle avslå motionen  1975/76:587,

9. att riksdagen beträffande 1974 års skolhälsovårdsutredning skulle
avslå motionen  1975/76:790,

10.   atl riksdagen beträffande teckenspråksundervisning för dem som arbetar inom service- och vårdyrken m. m. skulle avslå motionen 1975/76:775 yrkandet 1,

11.   att riksdagen beträffande leckenspråksundervisning på grundskolans mellanstadium skulle avslå motionen 1975/76:775 yrkandel 2.

Nr 102

Onsdagen den 7 april 1976

Anslag till det obligatoriska skolväsendet m. m.

Reservationer hade avgivits

10.   beträffande statsbidrag utöver vad som föreslagits i propositionen
1975/76:100 till personell assistans för vissa handikappade elever av frö
ken Hörlén (fp) som ansett att utskottet under 3 och 7 bort hemställa

3. atl riksdagen med bifall till motionen 1975/76:385 yrkandet 2 och motionen 1975/76:486 yrkandet 1 beslutade anvisa 650 000 kr.,

7. att riksdagen med anledning av propositionen 1975/76:100 samt med bifall till motionen 1975/76:385 yrkandet 2 och motionen 1975/76:486 yrkandet 1 och med avslag på motionerna 1975/76:1394 yrkandet 3, 1975/76:1401, 1975/76:1463 och 1975/76:1470, motionerna såvitt gällde medelsanvisningen under detta anslag, till Bidrag lill drifien av grundskolor m. m. anvisade ett förslagsanslag av 6 335 050 000 kr.,

11.   beträffande teckenspråksundervisning för dem som arbetade inom
service- och vårdyrken m. m. av fru Lantz (vpk) som ansett att utskottet
under 10 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:775 yrkandet 1 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanten anfört.

Punkten 12 (Specialskolan m. m.: Utbildningskostnader) Regeringen hade under punkten D 13 (s. 230-237) föreslagit riksdagen

att till Specialskolan m. m.: Utbildningskostnader för budgetåret 1976/77

anvisa ett förslagsanslag av 65 058 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna 1975/76:591 av fröken Pehrsson (c) och fru Olsson i Helsingborg (c) samt

1975/76:1395 av fröken Andersson m. fl. (c), vari hemställts

1. alt riksdagen hos regeringen begärde skyndsamma åtgärder i en
lighet med vad som anförts i motionen i syfte

a. att göra teckenspråket till en integrerad del av undervisningen på
alla stadier av specialskolan för döva,

b. att döva gavs möjlighet att utan hinder av gällande inträdeskrav
bli lärare i teckenspråket inom specialskolan för döva,

2. all riksdagen lill Specialskolan m. m.: Utbildningskostnader anvi
sade ett i förhållande till regeringens förslag med 55 000 kr. förhöjt för
slagsanslag om 65 113 000 kr.

163

Nr 102

Onsdagen den 7 april 1976

Anslag lill det obligatoriska skolväsendet m. m.

Utskottet hemställde

1.    att riksdagen beträffande tjänster som förskolekonsulent med bifall till propositionen 1975/76:100 och med avslag på motionen 1975/76:591 yrkandet 1 beslutade anvisa medel till ytteriigare en tjänst,

2.    att riksdagen beträffande tjänster som speciallärare/reselärare med bifall lill propositionen 1975/76:100 och med avslag på motionen 1975/76:591 yrkandet 2 beslutade anvisa medel till ytterligare en tjänst,

3.    att riksdagen med bifall till proposilionen 1975/76:100 samt med avslag på motionen 1975/76:1395 yrkandet 2 och motionen 1975/76:591 såvitt gällde medelsanvisningen under ifrågavarande anslag till Specialskolan m. m.: Utbildningskostnader för budgetåret 1976/77 anvisade ett förslagsanslag av 65 058 000 kr.,

4.    att riksdagen beträffande teckenspråket i undervisningen av hörselskadade barn och i lärarutbildningen med anledning av motionen 1975/76:1395 yrkandet 1 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört.

164

Herr ELMSTEDT (c):

Fru talman! Det första man kan konstatera i detta betänkande är en positiv behandling av ett par saker som vi från centerns sida har drivit under fiera år. Det är fråga om bidraget till särskilda ålgärder på skolans område, de s. k. SÅS-pengarna, som vi så sent som i höstas försökte pressa fram till det belopp som skolöverstyrelsen hade äskat, 50 milj. kr.,men som vi då inte lyckades med. I budgetpropositionen har vi nu fått det kravet tillgodosett. Det noterar jag med tillfredsställelse, inte minst med tanke på de möjligheter dessa pengar ger ute i många av landets kommuner och den stora nyttan som de pengarna kan göra.

Det är vidare några moiioner som behandlas här och som är vackla av cenlerledamöler. Jag skall så uppehålla mig vid de reservalioner som vi från vårl parti har undertecknat.

Sedan 1950-talet har det funnits ett fast statsbidragssystem för den inbyggda utbildningen vid företagsskola och lärlingsutbildning. Först vid riksdagen i fjol, alltså 1975, lyckades vi få litet rotation på della i så måtto att vi fick riksdagen att göra ett uttalande om översyn av lärlingsutbildningen och därmed sammanhängande frågor. Detsamma gällde den inbyggda vårdyrkesuibildningen, dvs. den prakiikdel som finns i vårdutbildningen.

Majoriteten i utbildningsutskottet var i höstas inte intresserad av alt ta det steg som vi ansåg all man borde la, nämligen all ulvidga denna översyn av den inbyggda uibildningen lill atl omfatta också industri-och hanlverkssekiorn. När det gäller hela deiia komplex har vi seii och ser fortfarande eil samband med kravei på bättre praktisk utbildning i skolan. Alltför länge har del bara talats om behovet av en annorlunda utformning av utbildningen, men stegel över lill handling har för många varil svårt att la. Om vi skall kunna lösa praklikproblemet är det nödvändigt att näringslivets företrädare - och del gäller framför allt de mindre

företagen och hantverkssektorn - får en positiv inställning till att problemet löses. Och det sker inte med mindre än att samhället ordnar de ekonomiska transaktionerna med dessa hantverks- och småindustri-idkare. De ikläder sig ett stort ansvar när de ställer praktikplatser till förfogande, och detta inkräktar naturligtvis också på deras ordinarie verksamhet.

Mot den bakgrunden noterar vi med tillfredsställelse att utskottet föreslår att riksdagen skall ge regeringen till känna vad utskottet anfört om denna del av den inbyggda utbildningen. Jag hoppas att frågan blir löst, ju förr desto bättre. Det brådskar verkligen, om vi menar allvar med talet om mera praktik i skolan.

Jag skall med några ord beröra en annan fråga som vi haft anledning att titta på vid några lidigare tillfällen och som behandlas i det här betänkandet. Jag tänker på del krav som rests i motioner, bl. a. från vårt håll, belräffande statsbidragen lill kommunerna för s. k. personlig as-sislens, dvs. ål rörelsehindrade elever som kräver exlra omvårdnad och passning för att någorlunda kunna hänga med i verksamheten.

Bestämmelserna ändrades för några år sedan. Tidigare hade del utgått bidrag till kommunerna efter kommunernas behov. Nu införde man en schablonregel med elt bidrag som utgick generellt till kommunerna, och en myckel liten del blev över till s. k. punktinsatser för de kommuner som bäst behövde del. Kommunerna reagerade mot della och menade att del inle fanns någon anledning att det skulle utgå elt bidrag till dem som inte hade några sådana elever. Icke använda medel skall återredovisas till SÖ.

Det har motionerats i denna fråga vid fiera tillfällen. Riksdagen har uttalat att vi måsle ha slörre erfarenhet innan vi bestämmer oss för hur del skall bli framöver. Skolöverstyrelsen är ytterst tveksam om den nuvarande metoden och menar atl det vore bättre att det utgick större belopp till de kommuner som har de större behoven. Skolöverstyrelsen har i stort sett samma uppfattning som motionärerna.

I ulskollet har vi dock slutit upp på majoritetens linje, därför att utskottet klart säger ifrån all utskottet förutsätter all regeringen beaktar skolöverstyrelsens synpunkler, dvs. atl man går motionärerna lill mötes på den väg som de har skisserat. Sker inte detta kommer vi från vårt parti igen i frågan. Det torde vara en allmän uppfattning i kommunerna att en återgång lill del gamla systemet är att föredra.

Jag skall också med några ord beröra de reservationer som centerpartiels representanter varil med om att underteckna.

Reservationen 2 handlar om fortsatt statsbidrag till vissa privatskolor. Vi tycker - och det har vi också sagl vid många lidigare tillfällen -att det svenska samhället har råd att hålla sig med elt mindre antal privatskolor. Många av de tidigare privatskolorna har försvunnit. Vår ståndpunkt är att de som finns kvar bör få ett sådant statsbidrag att de kan fortsätta fungera.

Reservaiionen 3 rör SSK-ulredningens, dvs. utredningen om skolan.

Nr 102

Onsdagen den 7 april 1976

Anslag lill det obligatoriska skolväsendet m. m.

165

Nr 102

Onsdagen den 7 april 1976

Anslag till det obligatoriska skolväsendet m. m.

166

staten och kommunerna, arbete när det gäller de enskilda skolorna. Jag vill erinra om att statsmakterna uttalat att statsbidrag bör kunna utgå lill sådana skolor utanför det kommunala skolväsendet som syftar till alt förverkliga eller utpröva mera omfattande och genomgripande kurs-plaiiemässiga och andra pedagogiska idéer. Statsmakterna menar med andra ord att man vid sidan av del kommunala skolväsendet skulle ta till vara den pedagogiska verksamhet som där bedrivs och tillgodogöra sig erfarenheterna av den i det allmänna skolväsendet. Det är ett motiv som är starkare än de fiesta. I det läget har frågan uppkommit om tolkningen av direktiven för SSK-ulredningen, som ju i stort handlar om statsbidragbeslämmelserna framöver. Om en sådan oklarhet råder som det görs gällande på sina håll, borde enligt vår uppfattning riksdagen säga ifrån all dessa skolor bör ha statsbidrag och att SSK-ulredningen bör arbeta utifrån den utgångspunkten. Regeringen borde alltså här ge ulredningen ell förtydligande av direktiven på denna punkt.

I reservation 5, som handlar om anslagen till länsskolnämnderna avseende konsulenter för rörelsehindrade elever, påpekar vi att vi vill ha denna konsulentverksamhet utbyggd i stil med vad skolöverstyrelsen har begärt. Dessa konsulenter har ju till uppgift att inom sina regioner verka för att finna lämpliga undervisningsanordningar samt lämplig skolplacering av rörelsehindrade elever. Skolöverstyrelsen har krävt att få en konsulent i var och en av de sju sjukvårdsregionerna som finns i landet. I dag har vi tre sådana konsulenter i verksamhet. Budgetpropositionen har föreslagit en ökning till fem konsulenter, och i några motioner vill man ta steget fullt ut och gå SÖ till mötes på denna punkt. Enligt vår mening är detta ett område som det finns all anledning att slå vakt om. Man kan givetvis tycka att ett påslag med två konsulenttjänster inte är dåligt, och det är del naturligtvis inte, men vi vill alltså prioritera denna verksamhet och gå skolöverstyrelsen till mötes fullt ut.

Den sista reservation som vi står bakom är reservation nr 7. Den fråga som behandlas i denna är kanske mera kontroversiell, även om farhågor härför egentligen inte borde uppkomma eftersom utskottet här har skrivit kort och klart. Reservationen som behandlar läromedelproduklionen polemiserar egentligen mera mot den reservation som vpk har avgivit med anledning av en motion lill årets riksdag som berör förstatligandet av läromedelsproduktionen, I varje fall om man ser det i det korta perspektivet kan man anse polemiken riktad mera mot den reservationen än mot majoriteten, Utskotlsmajoriteten påpekar strängt taget endast att riksdagen både 1973 och 1975 har konstaterat att samhället inle kan ta över produktionen av läromedel och alt del saknas skäl för riksdagen att frångå denna inställning. Därmed avstyrker man vpk:s motion som kräver etl förstatligande av läromedelsproduktionen.

Vi borde kunna vara nöjda med detta besked. Det är emellertid framför allt en sak som gjort atl vi funnit anledning atl reservera oss och utveckla några synpunkler i anledning av denna fråga. Vi har nämligen funnit all del som vpk kräver i sin motion och i sin reservation överensstämmer

med det beslut som den socialdemokratiska partikongressen fattade i fjol. Detta beslut innebär att samhället skall överta produktionen av läromedel, och detta är anledningen till att vi ansåg det nödvändigt att i reservation något utförligare motivera vår inställning lill frågan. Den oro vi känner grundar sig alltså inle så mycket på vpk:s motion - deras krav och önskemål var i och för sig inte oväntade - utan mera på det beslut som den socialdemokratiska partikongressen har fattat. Det finns enligt vår mening ingenting som talar för ett förstatligande av läromedelsframställningen. Här behövs helt enkelt ingen soicalisering. Huruvida läroböckerna har godtagbar kvalitet och huruvida de följer läroplanen granskas ju redan i dag. Det finns många företag som framställer läromedel av olika slag, och detta utgör i och för sig en garanti, sett ur priskonkurrenssynpunkt. Kommuner, skolor och lärare har i dag stora möjligheter att välja de böcker som de anser är bra och att köpa dem till priser som konkurrensen tvingar fram.

En tävlan mellan författare och förtag verkar säkerligen så att läromedlen förbättras. Om denna fria konkurrens inle funnits skulle situationen ha varit helt annorlunda. Kravet på objektivitet så att alla känner sig till freds kan vara nog så svårt att upprätthålla. Vi har hört kritiken att vissa läromedel inte skulle vara objektiva. Det torde vara svårt all entydigt ange vad som är objektivitet. Det kan ju variera i betydande grad, beroende på utgångspunkter och värderingar hos den enskilde. Men känslan av att objektiviteten så långt som möjligt eftersträvas är säkerligen den viktigaste faktorn när del gäller läromedelsproduktion. Vi rör oss här nämligen på elt utomordentligt känsligt område, Elt förstatligande skulle medföra uppenbara svårigheteratt upprätthålla denna objektivitet, och det vore det olyckligaste som kunde hända.

Skilda ägarintressen och olika inriktningar inom läromedelsproduktionen måste få sitt utrymme också i framtiden. Det är som bekant en grundinställning som vi i centerpartiet har och som jag inte behöver orda mera om. Låt mig bara säga att från centerns sida vill vi redan här klariägga vår inställning i frågan, eftersorn det utöver den aktuella motionen också i budgetpropositionen har aviserats en kartläggning av läromedelsbranschen framöver.

Med detta vill jag, fru lalman, yrka bifall till de reservationer där mitt namn förekommer.

Nr 102

Onsdagen den 7 april 1976

Anslag till det obligatoriska skolväsendet m. m.

Herr NORDSTRANDH (m):

Fru lalman! Det betänkande från utbildningsutskottet gällande det obligatoriska skolväsendet som vi nu har börjat diskutera är beträffande de flesta frågorna - och de är ganska många - enhälligt. Jag kan liksom herr Elmstedt uttrycka min tillfredsställelse med alt de frågor som herr Elmstedt i sitt anförande inledningsvis nämnde nu fått eller börjat få en tillfredsställande lösning med hela utskottets medverkan.

I speciellt tre avseenden bränner det emellertid till en aning, nämligen i fråga om sättet för urval till högskolan, i fråga om enskilda skolor

167

Nr 102

Onsdagen den 7 april 1976

Anslag till det obligatoriska skolväsendet m. m.

168

och i fråga om läromedelsproduktionen. Jag skall för min del röra mig kring de två förstnämnda brännpunkterna - fru Sundberg kommer alt ta hand om diskussionen kring läromedelsproduktionen. Lål mig börja med urvalssyslemet.

Redan vid behandlingen av proposilionen om den nya högskolan föregående vår ställde vi moderater oss avvisande till det urvalssyslem som där förebådades. Elt urvalssystem som bygger på kvoteringar mellan grupper är enligt vår uppfattning ett alltför komplicerat syslem, med rader av inbyggda felkällor som gör det svårt all behandla alla sökande rällvist. Vi har exemplifierat svårigheterna och de oönskade effekterna i vår reservation nr 1. Vi tror inte alt de bearbetningar av regelsystemet som nu har gjorts eller kommer atl göras lägger några kvaliteter lill delsamma. Det är och torde förbli en produkt som kommer att falla sönder genom sin inneboende svaghet, hur intellektuellt spetsfundigt man än försöker konstruera del. Det är enligt vårt förmenande av föga eller ingen betydelse för vare sig individerna eller högskolan på vilket säll de olika kunskaper, leoretiska eller praktiska, som behövs för högskolestudier har inhämtats. Däremot är det av betydelse för både individen och högskolan att de siuderande har erforderliga kunskaper. I det fortsatta utvecklingsarbetet för högskolans bästa bör inriktningen därför vara all försöka finna ett syslem för urval som bygger på principen att de sökande med undvikande av ett invecklat regelsystem genom dels kunskapsrelaterade betyg, dels antagningsprov får dokumentera sin lämplighet för högskolestudier. Det menar vi bör vara triktlinjerna för en reform av systemet för urval till högskolan, och jag ber alt få yrka bifall lill reservationen 1.

Debatten om enskilda skolor, som jag nu går in på, är en återkommande företeelse. Jag vet inte hur många gånger jag i denna riksdag liksom lidigare i tvåkammarriksdagen har pläderat för elevers och föräldrars rätt och frihet att välja en annan skola än den allmänna. Samhällets principiella ansvar för allas ulbildning, som vi - förmodar jag - alla erkänner, får enligt moderata samlingspartiets mening inte utesluta denna frihet, garanterad också i internationella konventioner.

Alla försök att få riksdagen atl för sin del garantera denna frihet har hittills inte lett till resultat. Även anhängare av ett valfrihetens samhälle i stort har visat ett förvånande ointresse för skolvalfriheien. Majorileten av ledamöterna har visat sig vara så långl från all vilja främja denna frihet att de snarare främjar ofriheten genom au skapa nya bestämmelser för att tvinga enskilda skolor lill nedläggning bl. a. genom alt beröva dem statliga och kommunala anslag, nödvändiga för deras existens. Skola efter skola har fött upphöra. Nya har inte kunnat skapas. Au tala för nyskapelse av enskilda skolor med annan huvudman än stat och kommun har ibland betraktats som nästan djupt reaktionärt fastän del egentligen är utomordentligt progressivt och liberali. Statsmakternas negativism mot enskilda skolor har varit i stort sett kompakt även om en och annan eftergift har kunnal genomdrivas vid någol lillfälle. Vi moderaler har stundtals stått i del närmaste ensamma. De som lycki som vi har hukat sig.

I dag bevittnar vi det glädjande faktum atl också centerpartiet och folkpartiet inför utsikten att vi snart har förlorat praktiskt tagel alla enskilda skolor har samlat sig till försvar för redan existerande skolor, sägande alt det är "värdefullt atl det finns ell inslag av privata skolor i skolväsendet". Men dessutom fortsätter de med ullalandet att det även i framtiden bör vara möjligt att med statsbidrag starta och driva en skola utanför det kommunala skolväsendet. SSK-ulredningen bör, heter det, utforma förslag till etl statsbidragssystem för enskilda skolor därefter. Vi moderater stöder givetvis helt och fullt de länkar som kommil lill uttryck i reservationerna 2 och 3. Till detta vill vi emellerlid, som vi gjort många gånger tidigare, lägga ett mera generellt ullalande om principerna för statsbidrag till skola, oavsett huvudman. Vårl förslag lill ut-skottsytlrande ger i komprimerad form vår allmänna syn på enskilda skolor, för vilka Danmark - också under socialistiskt styre - är föregångslandet här uppe i Norden. Vi anser alltså atl samhällets principiella ansvar för allas utbildning inte får begränsa elevers och föräldrars möjlighet all välja skola. Många omständigheter talar för värdet av skolor utanför det allmänna skolväsendel. Enskilda skolor - jag har sagl del många gånger förut - är ofta pedagogiska föregångare, och det sägs också på sill sätt i de andra reservationerna i dag. Många erbjuder sina elever en bättre arbetsmiljö än vad allmänna skolor förmår göra, även om dessa gör vad de kan. En del enskilda skolor erbjuder en ulbildning som inie ges inom del allmänna skolväsendel. Del är inte så myckel kvar av del, sedan många tvingats lägga ned sin verksamhei - men det finns sådana. Enskilda skolor har - sammanfattningsvis - otvivelaktigt en viktig funktion att fylla och bör ses som värdefulla komplement till de allmänna skolorna.

Men friheten att välja skolform får enligl vårl förmenande inle vara en valfrihel enbart för dem som har goda ekonomiska resurser - det finns ju fortfarande sådana medborgare. Det ansvar för skolväsendet vilket, såsom jag nyss sade, åvilar samhället måste därför innebära dels alt enskilda skolor av olika slag och inriktning skall ges samma arbetsmöjligheter som kommunala skolor, dels atl samhällets stöd - givetvis under förutsättning att de krav på undervisningens kvalilel och ulform-ning som slälls på de allmänna skolorna uppfylls - bör ulgå oberoende av huvudmannaskap. Slatliga och kommunala bidrag bör sålunda ges - under förutsättning av all dessa villkor uppfylls - oberoende av vederbörande skolas huvudmannaskap.

Mot bakgrunden av vad jag nu sagt yrkar jag bifall lill reservationerna 2, 3 och 4.

Nr 102

Onsdagen den 7 april 1976

Anslag lill del obligatoriska skolväsendel m. m.

Herr WIKSTRÖM (fp):

Fru talman! "Samhället skall överta all produktion av läromedel", står del i det nya socialdemokratiska partiprogrammet.

Vi liberaler avvisar med skärpa denna socialdemokraternas uppfattning att all läromedelsproduktion skall förstatligas.

169

Nr 102

Onsdagen den 7 april 1976

Anslag lill del obligatoriska skolväsendet m.

170

Förstatligande behövs inte för att hålla uppe kvaliteten. Att läroböckerna följer läroplanen och har tillräcklig kvalitet granskas redan i dag genom läromedelsnämnden. Vi får inte bättre läromedel om alla läro-— medel görs av ett statligt förtag. Tvärtom har läromedlen förbättrats och pedagogiken utvecklats just genom tävlan mellan olika författare och förlag. m. Förstatligande behövs inte heller för att hålla nere priserna. Priskonkurrensen är hård mellan de många företag som gör läromedel av olika slag. Och vad är det för fel på tanken all kommuner och skolor, lärare och elever får välja den bok som är bäst och billigast?

Nej, det finns inga sakliga skäl för att förstatliga produktionen av läromedel. Däremot ser vi liberaler stora risker. Just i del faktum att lärare och elever kan välja mellan flera böcker, alt många författare skriver och många förlag producerar läromedel ligger ett skydd för yttrandefrihet och mångsidighet. Med elt enda statligt förlag skulle läroböckerna lätt bli präglade av de styrandes syn på politik och samhällsliv.

Vi liberaler tycker att det är bra med förlag med olika ägarstruktur och skilda inriktningar, där olika författare och idéer får tävla. Vår övertygelse är att vitaliteten i vårt lands debatt är beroende av många bokförlag, många tidningar, varierande läromedel och skiftande röster i diskussion och samhällsliv.

Nu verkar del som om socialdemokraterna i utbildningsutskottet inte öppet vill argumentera för sitt partis program, De gömmer sig bakom den kartläggning av läromedelsbranschen som regeringen har aviserat.

Inte alla socialdemokrater är lika rädda för alt redan före valet försvara partikongressens beslut, "Ingen skall få tjäna pengar på våra barns utbildning", förklarar t. ex. Maj Britt Theorin, ledamot av riksdagen liksom av läromedelsnämnden, i en intervju i LO-tidningen härom veckan. I den här intervjun förklarar Maj Britt Theorin också: "Som socialist är jag rädd för ordet objektivitet."

Hon tycks, liksom många andra socialister, sakna känslan för värdet av konkurrens i produktionen och mångsidighet i debatten. Med lika enkla argument kunde man plädera för de mest långtgående former av ingripanden mot det tryckta ordet. "Ingen skall få tjäna pengar på människors behov av nyheter", kunde socialister lika vät säga och med det motivera förstatligande av den fria pressen.

Nej, del avgörande är självfallet om vi vill koncentrera allt i statens hand eller om vi tvärtom ser eu värde i att många förfatlare med delvis olika verklighelssyn gör sig gällande. För oss liberaler framstår centralisering och förstatligande som särskilt allvarligt när det gäller del tryckta ordet; och mångfalden och konkurrensen på della område är för oss särskill angelägen.

Jag vill, fru lalman, yrka bifall lill reservationen 7.

Som jag sade har alltså socialdemokraterna i utskottet förklarat att de inte vill ha elt förstatligande av läromedelsproduktionen nu. Först skall läromedelsbranschen karlläggas. Den råkar emellertid vara en av

de branscher som är bäst kartlagda. Men såsom motiv för att skjuta frågan till efter valet får det väl duga. Mot bakgrund av vad det socialdemokratiska partiprogrammet säger vill jag ändå ställa en enkel och rak fråga till socialdemokraternas talesman, herr Wiklund: När skall staten överta all produktion av läromedel i vårt land?

Fru LANTZ (vpk):

Fru talman! Tendensen i vårt land liksom i en rad andra länder går i riktning mot decentralisering inom skol- och utbildningsväsendet, uppdelning på mindre enheter, ökat lokalt inflytande samt större medin-fiytande från dem som är direkt berörda av verksamheten, nämligen elever, lärare och målsmän.

Några mastodonlskolor kommer troligen aldrig mer att byggas. Minutiöst utformade cenlrala föreskrifter och beslut kommer inte längre att i samma utsträckning som under 1960-lalet vara styrande för skolans lokala verksamhei. Denna utveckling är att hälsa med tillfredsställelse så länge som enighet om eller i varje fall respekt för av riksdagen beslutade övergripande mål gäller.

En allt klarare insikt har vuxit fram om att medborgarna måste ha ökad kontakt, insyn och infiytande över skolans verksamhet, om de skall känna och gå in i ett större engagemang för skolan och de mål som innebär en vidgad aktiv demokrati för medborgarna och samhället. SIA-förslagen skall ses som ett uttryck för denna klarare instinkt. Men ännu återstår myckel för au ge skolslyrelserna större möjlighet att syssla med målfrågor och pedagogiska frågor i stället för till övervägande del administrativa, organisatoriska och budgetmässiga frågor.

Aldrig tidigare har det funnits så många läromedel att tillgå som det finns i dag. Det lär enligt statens läromedelsinformation röra sig om 30 000 olika läromedelskomponenter. Läromedlen, särskill de centrala läromedlen, har en utomordentligt styrande roll i undervisningen, såväl när det gäller planeringen som i fråga om innehållet och den metodiska uppläggningen.

Trots läromedlens ovedersägligt stora betydelse för undervisningens praktiska utformning och inlärningsprocessen har just läromedelssektorn lämnats utanför strävandena till ökat demokratiskt infiytande. Snarare har avslåndel mellan läromedelsproducenter och "konsumenter" blivit större under de senaste två årtiondena, som i övrigt i stor utsträckning präglats av reformer på skolans och utbildningens område. Skälen härtill är givetvis många. Ett par av dem kan framhållas. Läromedlen har blivit mer omfattande, fier mediekomponenter har utnyttjats, och framtag-ningsprocessen har blivit mer komplicerad.

Anskaffningen av läromedel har blivit en stor ekonomisk börda för kommunerna delvis på grund av den tekniska konstruktionen för fördelningen av utbildningskostnaderna mellan stat och kommun. Företagens rabalteringspolicy, som innebär större rabatter vid större upphandlingar, har drivit fram en allt större centralisering av beslutsprocessen

Nr 102

Onsdagen den 7 april 1976

Anslag till det obligatoriska skolväsendet m. m.

171

Nr 102

Onsdagen den 7 april 1976

Anslag till det obligatoriska skolväsendet m. m.

172

vid val av läromedel. Det finns inte obetydliga farhågor för alt den ekonomiska utvecklingen skulle kunna leda fram mot stora regionala in-terkommunala lagercentraler för läromedel som efter anbudsförfarande inköper läromedel genom central upphandling. Ekonomiska fördelar skulle vinnas på bekostnad av andra värden, främst pedagogiska. Risken är stor all koslnaderna inte kommer att vägas mot kvaliteten.

För att eliminera riskerna av den skisserade utvecklingen borde det vara rimligt att staten påtar sig kommunernas kostnader för läromedel.

Läromedelsutredningen konstaterade atl läromedelsproduktionen "är så starkt koncentrerad till vissa företag att man kan tala om monopo-listiska tendenser". Och den utveckling mot större enheter som kunde konstateras bl, a, i propositionen 1973:76 har fortsatt. Kapitalkoncentrationen är påtaglig och innebär ett än mer markerat fåtalsinfiytande över framtagningen av läromedel, Esselte Studium, som emellanåt kallas för Europas största läromedelsföretag, har mer än hälften av läromedelsmarknaden i Sverige och dessutom en inle obetydlig export. Man skulle således kunna säga att det är Esselte Studium som för hälften av landets elever i grundskolor och gymnasieskolor bestämmer vad de skall lära sig, vilken emfas som skall läggas på del ena eller andra momentet i kursplanerna, vilka attityder som skall formas, förstärkas eller försvagas, vilka intressen som skall främjas eller missgynnas.

Läromedlen är en del av den offentliga verksamheten, nämligen utbildningen av medborgarna, som finansieras av allmänna medel. Det är med andra ord samhället som både skapar behovet av läromedel och som är konsument. Vad är då naturligare än att samhället också styr läromedelsproduktionen?

Från samhällets sida och än mer för de enskilda medborgarna finns ingen insyn under hela tillblivelseprocessen eller i den interna debatt som ändå måste föras vid tillblivelsen av varje enskilt läromedel. Först när läromedlet är färdigt finns en möjlighet att framföra synpunkter hos statens läromedelsnämnd, när objektiviteten i väsentliga avsnitt satts ur spel.

Just på grund av läromedlens centrala betydelse för undervisningen finns det all anledning att pröva hur ett demokratiskt inflytande över läromedlens tillblivelse, anskaffande och användande skall byggas upp. Det är regering och riksdag som fastställer utbildningens inriktning, men det är de privata profitintressena som svarar för att genom sin utgivning tolka och i praktiken styra en stor del av undervisningen.

Vpk har vid många skilda tillfällen framhållit att det enda sättet för samhället au erhålla något betydande inflytande över läromedelsproduktionen är att förstatliga densamma beträffande produktionsplanering, marknadsföring och distribution.

Det är av olika skäl motsägelsefullt att ett enda företag skall ha denna enorma dominans över läromedelsmarknaden. Av detta skäl föreslås att Esselle Studium övertas av staten - utan vederlag till kapitalägarna, då avkastningen redan många gånger om täcker de ursprungliga inves-

teringarna och då samhället genom sina inköp betalat full ersättning åt kapitalägarna.

Vidare bör större öppenhet eftersträvas hos de projektgrupper som utarbetar läromedel hos de olika förtagen så atl en bättre tvåvägskommunikation mellan användarna och produktutvecklarna åstadkoms.

Vänsterpartiet kommunisterna har alltså i motionen 229 föreslagit all läromedelsproduktionen skall förstatligas och att i första hand Esselle Studium skall övertas av samhället.

Utskottet avslår vpk:s förslag med samma motivering som utskottet använt sedan 1973. Motiveringen är föriegad. Utskottsmajoriteten säger att man inte kan ta över en splittrad läromedelsmarknad. Men faktum är att det nu vuxit fram en mycket stark och fortgående ägarkoncentralion på detta område. Esselte Studium svarar för inte mindre än 50 % av produktionen. Så några praktiska och administrativa hinder för elt förstatligande föreligger med andra ord inte. Det är bara den politiska viljan som lägger hinder i vägen. Och det är märkligt, i varje fall vad del gäller socialdemokraterna som ju så sent som vid senaste kongressen fattade ett principbeslut om förstatligande av läromedelsproduklionen. Del borde kännas kymigl att så fullständigt i riksdag och regering spola borl och svika vad en hel kongress beslutat. Det kan man inte kalla att lyssna på rörelsen.

Vad gäller motståndet från den borgeriiga sidan förvånar det inte. Där välkomnas i stället en ägarkoncentralion bara den sker under den fria konkurrensens täckmantel. Från borgerligt håll känner man förmodligen glädje över att produktionen av läromedel kontrolleras av krafter vars utbildningspolitiska ambitioner är helt andra än arbetarrörelsens. Däremot kunde man förvänta sig alt socialdemokraterna mer skulle värna om arbetarrörelsen i detta sammanhang. Vänsterpartiet kommunisterna föreslår också atl formerna för alt öka medborgarnas och användarnas infiytande över läromedlens tillblivelse, anskaffande och användande utreds.

Utskottet avfärdar detta förslag med att det finns en läromedelsnämnd som objektivitetsgranskar centrala läromedel i samhällsorienterande ämnen och påstår att denna nämnd är sammansatt så all de allmänna intressena är väl företrädda.

För det första har en eventuell läromedelsnämnd ingenting med läromedlens tillblivelse, anskaffande eller användande alt göra. Vänsterpartiet kommunisterna vill stimulera till ett ökat konsumeniinflytande på läromedlen över lag, och del kan inte en läromedelsnämnd svara för som bara objektiviieisgranskar vissa ämnen i efierhand.

För det andra, om än helt ovidkommande i detta sammanhang, är nämnden inte sammansatt så att allmänintressena är företrädda - än mindre väl företrädda, som utskottet skriver. Mig veterligen finns varken någon elev, någon representant för folkrörelserna eller någon representant för vpk i nämnden. Den nämnd som skall granska objektiviieien är inle objeklivi sammansatt.

Nr 102

Onsdagen den 7 april 1976

Anslag till det obligatoriska skolväsendet in. m.

173

Nr 102

Onsdagen den 7 april 1976

Anslag till det obligaloriska skolväsendet m. m.

Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reservationerna 6 och 10 vid utbildningsutskottets betänkande nr 21.

Dessutom, fru talman, yrkar jag bifall till reservationen 11, som bygger på en centerpartimotion. Motionens syfte sammanfaller med vad vpk i andra sammanhang krävt, nämligen att man skall ge de döva en chans till kommunikation och gemenskap med andra människor. Jag är ledsen över att jag ensam fått yrka bifall till centermotionen och att ingen centerpartist i utskottet stöder reservationen, men jag yrkar ändå bifall till reservationen 11.

174

Fröken HÖRLÉN (fp):

Fru talman! Utbildningsutskottets betänkande nr 21 behandlar anslag till del obligaloriska skolväsendet och spänner därmed över fiera frågor. En fråga som ofta har debatterats i kammaren gäller stödet lill privata skolor. 1973 beslöt riksdagen att statsbidrag till privata skolor i princip skulle avskaffas om kommun där sådan skola ligger inte längre vill ge kommunalt anslag. Då framhölls i en reservation, bl. a. från folkpartiets sida, att det inte är rimligt att riksdagen genom ett sådant beslut avhänder sig ansvaret för om en skola skall kunna fortsätta sin verksamhet eller inte. Om en enskild skola skall få behålla ett statsbidrag bör inte enbart bero på om en kommun anser sig kunna ge bidrag. I stället bör riksdag och regering från fall lill fall få avgöra om statsbidrag bör utgå. Svenskt utbildningsväsende bör ha ett visst utrymme för privatskolor. Skälen för det kan sägas vara dels att det bör finnas skolor med större möjlighet att variera uppläggningen beträffande kurser och pedagogik än de vanliga skolorna, dels att viss frihet bör kunna erbjudas i fråga om valet av skola. Nu har det visat sig att det blir allt svårare för privatskolorna att trygga sin existens. Detta har bl. a. lett till alt Whitlockska samskolan fr. o. m. nästa budgetår skall vara helt kommunaliserad. Det betyder all då återstår endast en privatskola i Stockholm, Franska skolan. Som tidigare vill vi från folkpartiets sida hävda, liksom centern och moderaterna, att frågan om statsbidrag till enskilda skolor inte bör bindas till villkoret att kommunalt bidrag ges. De få privatskolor som finns kvar i landel bör vi ha råd att ge statsbidrag, även om inte kommunerna i sitt trängda ekonomiska läge orkar med att ge bidrag. SSK-utredningen har dessutom fått i uppdrag atl utreda frågan om statligt stöd till privata skolor. Så länge den utredningen ännu inte lagil ställning bör inte fier privata skolor tvingas lägga ner sin verksamhei. Jag vill därför yrka bifall till reservationen 2.

I detta sammanhang finns det också anledning att säga ifrån att privatskolor även i framtiden skall stödjas av statsmakterna. I en gemensam motion, nr 1423, har herr Larsson i Staffanslorp och jag hävdat, all vi anser del värdefullt all det finns ell inslag av privala skolor i skolväsendet. Utskottet har emellertid inte funnit skäl all tillstyrka motionen. Jag vill därför också yrka bifall till reservationen 3, där det begärs att riksdagen uttalar att riktpunkten för SSK:s arbete bör vara all slalsbidrag skall

utgå till privatskolor även i framtiden.

En motion från folkpartiet och centern angående reformpedagogisk verksamhet utanför den kommunala grundskolan kommer att kommenteras av fru Anér, Jag vill därför här bara tacksamt notera utskottets välvilliga behandling av motionen,

I en partimotion från folkpartiet krävs ökat stöd åt handikappade elever i grundskolan och gymnasieskolan. En viktig uppgift i detta sammanhang har de konsulenter för rörelsehindrade elever som f n, finns anställda med hjälp av medel som tilldelas länsskolnämnderna. Skolöverstyrelsen har föreslagit att fyra nya tjänster skulle inrättas, så att det bleve möjligt att placera en konsulent i varje sjukvårdsregion. Utskottet har emellertid tillstyrkt endast två nya tjänster. Vi anser att skolöverstyrelsens förslag är ett minimiprogram och föreslår, att riksdagen anvisar erforderliga medel för att genomföra SÖ:s förslag.

Det naturliga måsle ju vara att den handikappade eleven om möjligt får gå i vanlig klass i den skola där bygdens eller kvarterets övriga barn går. För att det skall bli möjligt för den handikappade att gå i vanlig klass måste särskilda åtgärder vidtas, åtgärder som kostar pengar. Utskottet är också medvetet om detta men tillstyrker anslag endast i enlighet med regeringens förslag, som vi från folkpartiets sida anser alltför begränsade.

När det gäller personell assistans till handikappade elever har utskottet inte heller velat sträcka sig så långt som SÖ har begäri. Menar vi allvar med målsättningen att ge handikappade elever sådant stöd att de kan gå i vanliga skolklasser när det kan anses bra för dem själva, då bör det också visa sig i vår prioritering av resurserna. SÖ, som bör ha möjlighet att överblicka behoven på området, har begärt 650 000 kr. mer än utskottet har tillstyrkt, och vi från folkpartiet anser, att ämbetsverkets beräkningar här är tillförlitliga. Jag vill därför, fru lalman, yrka bifall till reservationerna 5 och 10. I övrigt ansluter jag mig till utskottets hemställan.

Till sist vill jag också uttala tillfredsställelse över utskottets behandling av frågorna om inbyggd utbildning, förelagsskola och lärlingsutbildning. Det är väl alt förmoda att riksdagen här i kväll kommer att biträda utskottets begäran om förslag från regeringen om förbättrat statsbidrag till dessa ulbildningsformer. Ett sådant beslut är välkommet och kommer säkerligen alt underlätta hantverksyrkenas nyrekrytering och också att öka ungdomens möjligheter till sysselsättning.

Nr 102

Onsdagen den 7 april 1976

Anslag till det obligatoriska skolväsendet m. m.

Fru SUNDBERG (m):

Fru lalman! Skoldebatterna i riksdagen har en tendens att bli utdragna, och det är inte märkvärdigt, eftersom väl få saker i vårt samhälle diskuteras så intensivt som just skolfrågorna. Utbildningsutskottet behand: lar nu SIA-propositionen, och det följer helt naturtigt därav att debatten här i dag som gäller anslagen lill det obligatoriska skolväsendet blir begränsad. Jag skall själv begränsa mig till läromedelsfrågorna, där herr Nordslrandh och jag har avgivit reservalionerna 7 och 8.

175

Nr 102

Onsdagen den 7 april 1976

Anslag till det obligatoriska skolväsendet m. m.

176

Våra läromedel har onekligen genomgått en stor förvandling bara på de senaste decennierna. Läromedel är inte längre bara böcker, stenciler och häften av olika slag. AV-hjälpmedlen har kommit att användas alltmer i undervisningen, och AV-utrustningen på våra skolor är i allmänhet av utomordentligt hög klass.

Det hindrar emellertid inte att de traditinella läromedlen fortfarande har en mycket slor betydelse. I SIA-propositionen tar också föredragande statsrådet upp läromedelsfrågorna lill behandling, och jag är glad över att statsrådet där bl. a. betonar att den ökande användningen av häfien med ifyllnadsuppgifter inte är någon lyckad form av undervisningsmaterial -det har många gånger förut påpekats från moderata samlingspartiets sida.

Vi väckte under den allmänna motionstiden en motion, 1975/76:1490, i vilken vi krävde att den kartläggning av läromedelsbranschen som statsrådet aviserade vid en interpellationsdebatt förra året också skulle innefatta frågan om fördelningen av läromedlen på böcker och andra läromedel.

Utbildningsutskottet har i sitt betänkande förutsatt att den kommande kartläggningen av läromedelsbranschen får erforderlig bredd: Vi har på vår sida t, v. låtit oss nöja med den skrivningen, delvis beroende på att statsrådet i SIA-propositionen själv tar upp utformningen av läromedlen och behovet av förnyelse av dem. Men den interpellationsdebatt vid vilken kartläggningen från början aviserades hade sin grund i ett enligt vår uppfattning ytterst olyckligt beslut, fattat av den socialdemokratiska partikongressen förra året, om ett förstatligande av läromedelsproduktionen.

Utskottet tar i sin skrivning avstånd från ett sådant ställningslagande men gör det mot bakgrund av att en kartläggning aviserats. Samtliga borgerliga partiers ledamöter i utbildningsutskottet framför därför i reservationen 7 uppfattningen att beslutet om förstatligandet av läromedelsproduktionen är djupt oroande.

Efter att nu ha lyssnat till fru Lantz finns det ännu större skäl för mig att känna oro, eftersom de uppfattningar hon här har fört fram, och som finns markerade i reservationen 6, också finns inom en majoritet av det socialdemokratiska partiet, om man skall anse att partikongressen är representativ för partiet.

Jag har i den förut nämnda inierpellationsdebaiten framfört uppfattningen alt man inte kan förstatliga läromedelsproduktionen. Man kan inte göra det ulan att bryta mot den grundlagsfästa rätten för var och en atl fritt ge ut i skrifi det man vill och kalla det för lärobok.

Men naturligtvis finns det andra sätt. Staten har redan i dag läromedelsförlag som producerar läromedel. I och för sig är detta naturligtvis inte fel, så länge del sker i konkurrens. Men jag vill nämna att jag senast i dag fick ett brev från en lärare, som kraftigt poängterade den närmast våldsamma prissättning som Liber använder vid utgivningen av läromedel. Läraren i fråga syfiade på ett läromedel om aritmetikdiagnoser.

där inköpspriset för en klassuppsättning var 790 kr., F-priset 450 kr. Det innehöll egentligen ingenting annat än några diagnoshäften och räk-neblock samt tomma blad och några registreringsblanketter. Övertron på statlig produktion av läromedel kan således definitivt inte bottna i övertygelsen om att den statliga prissättningen skulle vara rimligare eller bättre för kommunerna. I stället är det väl ofta så att det just är konkurrensen som bidrar till att också skapa en konkurrens när det gäller att hålla priserna nere.

Man kan naturiigtvis, om man så vill, begränsa användandet av läromedel i skolan på det sättet att man förordar, t. ex. i skolförordningen, att i skolorna endast skall användas sådana läromedel som producerats på statligt förlag. Det tillvägagångssättet tror jag emellertid inte att socialdemokraterna i dag skulle kunna acceptera. Dessutom skulle det naturiigtvis ställa orimliga krav på nya statliga investeringar inom förtags-branschen.

Nej, då är det naturligtvis lättare att gå in i branschen och försöka förstatliga redan befintliga läromedelsförlag. Men då skulle samhället för att få ensamrätt till de böcker som våra barn skall använda alltså få makt att svara för godkännandet av de uppfattningar och den påverkan som dessa läromedel bibringar eleven.

Likväl: vid elt sådant tillvägagångssätt skulle ändå ingenting kunna hindra andra förlag att producera läromedel. Det skulle vara intressant att höra om herr Wiklund, när han tar upp de här frågorna, vill närmare precisera förstatligandet och kanske erkänna att det alltid måste finnas möjlighet för den som vill producera läromedel att göra det. Dessutom har vi ju möjlighet att konkurrera prismässigt, så det kanske är förordningar man närmast är inriktad på.

Jag vill också påpeka att institutet för läromedelsinformation i sitt remissyttrande över SÖ:s nu inte antagna förslag till försöksverksamhet med anbudsförfarande har framhållit det läromedelsprojekt som pågår inom Kommunsamköp AB och som sägs syfta till en samordnad upphandling av läromedel för kommuner inom en region.

Jag vill starkt understyrka att det nog egentligen inte kan vara meningen. Varje kommun inom en region har fritt val mellan läromedel och skall ändå kunna utnyttja Kommunsamköp.

Herr Nordslrandh och jag har i reservationen 8 gått litet längre än ledamöterna i folkpartiet och centern och begärt att riksdagen skall göra ett uttalande om att produktion och distribution skall ske under fri konkurrens. Vi tycker att det är viktigt. Det är endast den fria konkurrensen som kan garantera kvalitet, mångsidighet, och en rimlig prissättning när det gäller utbudet av läromedel.

Enligl vår uppfattning är det nödvändigt att klart markera allt tänkbart avståndstagande från uppfattningen att läromedelsproduktionen skall förstatligas.

I kravet på fri konkurrens ligger övertygelsen att kommunerna endast därigenom kan garanteras en rimlig prissättning på läromedel. Men än

Nr 102

Onsdagen den 7 april 1976

Anslag lill det obligatoriska skolväsendet m. m.

177

12 Riksdagens protokoll 1975/76. Nr 101-102

Nr 102

Onsdagen den 7 april 1976

Anslag till det obligaloriska skolväsendet m.

m.

viktigare är att läromedlen får produceras i frihet, ge uttryck för olika åsikter och uppfattningar, stimulera till nytänkande och utvecklingsarbete och genom sin mångfald bilda ett gott underiag för de alternativa val som kommunerna har rätt att göra.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till reservationerna med herr Nordstrandhs och mitt namn under.

Under detta anförande övertog herr talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

178

Herr WIKLUND (s):

Herr Talman! Utbildningsutskottets betänkande nr 21 rörande i huvudsak det obligatoriska skolväsendet tar också under rubriken Vissa gemensamma frågor upp avsnitt som berör gymnasieskolan. Huvuddelen av gymnasiefrågorna och motionerna om dem behandlas i betänkandet nr 22, som kommer omedelbart efter detta ärende.

Det betänkande som vi nu behandlar har ingående redovisat skälen för utskottsmajoritetens ställningstagande, varför jag inte avser att fördjupa mig allt för mycket i det som ändå är skrivet i betänkandet. Jag tror att kammariedamöterna känner tillfredsställelse över den tidsvinst det ger, och jag menar också att debatten vinner på att man inte upprepar det som alla själva kan läsa.

På en rad punkter i betänkandet är utskottet enigt - det har sagts av flera talare. Jag skall också försöka sammanfatta enigheten.

Vi föreslår att riksdagen skall ge till känna vad utskottet anfört exempelvis i avsnittet rörande de naturvetenskapliga och tekniska linjerna i gymnasieskolan. Inga delade meningar har rått om de bekymmer som uppstått inför det vikande intresset för naturvetenskapliga och tekniska studier. Både motionärernas synpunkter och förslag till åtgärder har ingående redovisats tillsammans med skolöverstyrelsens åtgärder för att bryta den här negativa utvecklingen.

Jag kan nämna ett exempel - skolöverstyrelsens åtgärd att höja betygens medelvärde från 3,0 till 3,3 i vissa ämnen redan innevarande läsår för att stimulera eleverna i gymnasieskolan att läsa just sådana ämnen där man kan konstatera att betygen inte har varit riktigt jämförbara. Det gäller matematik, fysik och kemi på N- och T-linjerna samt biologi på N-linjen.

Dessutom har i propositionen nr 39 om skolans inre arbete aviserats en översyn när det gäller de naturorienterande ämnena i grundskolans undervisning. Utskottets bestämda ställningstagande på s. 5 och'6 i betänkandet föreslår vi att riksdagen skall ge regeringen till känna i enlighet med mom. 1 på s. 10.

Ett annal avsnitt där vi är eniga om ett tillkännagivande rör statsbidragsreglerna för inbyggd utbildning i företagsskola och läriingsut-bildning. Det har bl. a. också fröken Hörién uttryckt sin tacksamhet för. Riksdagen gav ju sin mening till känna redan under 1975 års riksmöte

-  att bidragsreglerna borde ses över och att bidragen till speciellt den
inbyggda vårdyrkesutbildningen borde ökas. Med hänvisning till det
som skrivits in i propositionen 39 rörande skolans inre arbete och tankarna
om en ökad samverkan med arbetslivet föreslår utskottet nu en beställ
ning hos regeringen om förslag till bestämmelser om förbättrat statsbidrag
i sådan tid att de nya bestämmelserna kan gälla frän budgetåret 1978/79.

Utskottet har också varit enigt om att ge till känna sina sympatier för en utvärdering av vad vi kallar reformpedagogisk verksamhet utanför den kommunala grundskolan. Inom detta område är utskottet ense med motionärerna om att den verksamheten i dag är mycket oenhetlig, och utskottet understryker därför behovet av en ordentlig utvärdering.

Jag vill säga några ord om reservationen 1 av herr Nordslrandh och fru Sundberg rörande urvalet till högskolan genom kunskapsrelaterade betyg och antagningsprov. Reservationen tar från en annan sida upp frågeställningar som mycket ingående debatterades här i kammaren i anslutning till förslaget om reformering av högskoleutbildningen den 21 maj 1975. Då anförde utskottsledamoten Lars Gustafsson en rad skäl till att reservanterna - och de var desamma då som nu - inte kommit med några övertygande argument. Herr Gustafsson sade bl. a. att eftersom arbetslivserfarenheten är en ny merit att tillgodoräkna sig för inträde till högskolan så var det svårt att uttala sig om det ena kriteriets försteg när det gällde effekterna framför de andra reglerna för intagning. Därför menar vi inom utskottsmajoriteten att en tid bör förflyta efier beslutet i maj 1975 för att man därefter skall kunna se vilka effekter förändringarna i urvalsreglerna kommer att ge.

I reservationen 2 har samtliga borgeriiga ledamöter, som här har sagts, enat sig om att statsbidraget till privatskolorna skall kunna utgå även om inte kommunalt bidrag utbetalas. Reservanterna är inte till freds med atl den s. k. SSK-utredningen - skolan, staten och kommunerna

- skall pröva dessa frågor. I stället kräver man i reservationen 3 direkta
anvisningar till SSK om att SSK skall avge förslag om statsbidrag till
privatskolorna. Trots att SSK i maj 1974 fick tilläggsdirektiv "att se över
formerna för givande av statsbidrag till statsunderstödd enskild utbild
ning" begär man i denna reservation "förtydligande direktiv". Vi finner
del väldigt märkligt att man inte kan avvakta och se vad SSK-utredningen
kommer fram till på detta område utan i stället motser en eventuell
vinst i en lottning här litet senare i kväll.

När det gäller reservationen 4 av moderaterna herr Nordslrandh och fru Sundberg erinrar utskottsmajoriteten om att den frågan behandlades den 9 december 1975 när utskottsbetänkandet 1975/76:15 var uppe till avgörande. Skillnaden mellan då och nu är ju atl reservanterna skärpt sitt krav. Då krävdes en utredning - nu kräver man alt bidrag skall utgå utan utredning. Mot bakgrund av riksdagens avslag den 9 december finner majoriteten ingen anledning att nu biträda det skärpta kravet i reservationen.

Vad gäller reservationen 5 från center- och folkpartiledamöterna om

Nr 102

Onsdagen den 7 april 1976

Anslag till del obligatoriska skolväsendel m. m.

179

Nr 102

Onsdagen den 7 april 1976

Anslag lill det obligatoriska skolväsendet m. m.

180

ytteriigare anslag till konsulenttjänster för rörelsehandikappade råder det inga delade meningar om behovet som sådant. Utskottet uttalar att det förutsätter att regeringens förslag om en successiv uppbyggnad innebär att förslag om de ytteriigare två konsulenttjänsterna för rörelsehandikappade kommer att föreläggas 1976/77 års riksmöte.

Fru Lantz har i reservationen 6 tagit upp läromedelsproduktionen och begär ett förstatligande av i första hand Esselte Studium. Utskottet var ense om att avstyrka ett sådant förslag. Men här har samtliga borgerliga partier enat sig om att föreslå en annan motivering. Man anför bl. a. den socialdemokratiska partikongressens beslut om förstatligandet av läromedelsproduktionen som mycket oroande. Man motiverar också med att läroböckerna följer läroplanerna och att de har tillräcklig kvalitet. Det är heller ingen som har ifrågasatt det.

Det skulle finnas mycket atl säga om detta, och något bör jag kanske säga eftersom det har ställts frågor till mig som utskottets talesman. Några inledande ord om vad som har hänt de senaste åren kan kanske först vara på sin plats.

Vi har i utskottsbetänkandet redovisat att det år 1974 inrättade statens institut för läromedelsinformation har till uppgift att samla och sprida information om läromedel för alla skolformer: Verksamheten är under uppbyggnad och omfattar i dag information om samtliga centrala läromedel för grundskolan och gymnasieskolan. För nästa budgetår avser utvidgningen gälla nomadskolan och den statliga och kommunala vuxenutbildningen. I budgetpropositionen har också angivits att regeringen kommer atl genomföra en undersökning eller kartläggning av läromedelsbranschen.

Utskottet har noterat dessa ålgärder och anser i övrigt inte att något särskilt uttalande från riksdagens sida är nödvändigt. Jag menar att det säkert finns anledning att återkomma i den här frågan när det väcks ett direkt förslag om förstatligande. Min förhoppning är att den aviserade kartläggningen omfattar frågan om vilka läromedel som kommer till användning i den rika fiora som bjuds i dag. Nog borde alla utbildningsansvariga i riksdagen och landet över kunna vara ense om att en ordentlig översyn och kartläggning av den här branschen är nödvändig och nyttig. Därmed har jag inte sagt att det skall finnas bara ett läromedel och en producent i framtiden.

I det här sammanhanget har herr Wikström ställt en direkt fråga till mig med åberopande av den socialdemokratiska partikongressens beslut. Han frågar när staten skall överta all produktion av läromedel. Om herr Wikström hade läst protokollet från partikongressen och lyssnat på den interpellationsdebatt som fördes här i kammaren den 4 november i fjol, där statsrådet fru Hjelm-Wallén besvarade den frågan, så hade han fått veta att det i partikongressens beslut inte angavs någon tidpunkt för när det skall ske. Det är ju också fullt naturiigt. Det går inte för staten att överta all sådan produktion. Det har också sagts av fru Sundberg i dag liksom av herr Burenstam Linder den 4 november 1975. Han fram-

höll då att grundlagen inte ger möjligheter därtill.

Nu försökte fru Sundberg manövrera med att säga att ett förstatligande kan ske på något annat satt. Jag vet inte hur många socialiseringsspöken som måste manas fram. Men varie gång tar fru Sundberg lika glatt tillbaka och säger atl socialdemokraterna säkert inle vill göra det hon manar fram i sina tankespöken.

Av interpellationssvaret från statsrådet fru Hjelm-Wallén den 4 november 1975 framgick med all önskvärd tydlighet hur del blir med ett förstatligande av läromedlen. Men jag förstår att man försöker speciellt frammana detta socialiseringsspöke när vi börjar nalka oss valrörelsen. Man vill utpeka oss socialdemokrater som förespråkare för omöjliga beslut som det inte går att praktiskt genomföra. Så handlar inte vi i praktisk politik.

Men den socialdemokratiska partikongressen godkände också etl utlåtande från partistyrelsen om atl regeringen borde noggrant följa utvecklingen på läromedelsområdet. Det kommer regeringen också att göra, och regeringen har i budgetpropositionen aviserat att en sådan kartläggning av läromedelsbranschen kommer att ske. Hur det sedan blir får vi väl se. Framtiden får väl här som på så många andra områden ge oss besked om vad som är bäst i sammanhanget.

Med hänvisning lill vad jag här anfört yrkar jag också avslag på reservationen 8 av herr Nordslrandh och fru Sundberg, där reservanterna vill att riksdagen skall uttala sig för att produktionen och distributionen av läromedel skall ske i fri konkurrens. Utskottet anser att riksdagen inte skall frångå silt tidigare ställningstagande i denna fråga, främst av den anledningen att samhället inte kan ta över hela denna produktion. Den frågan har riksdagen prövat både 1973 och 1975, och även 1976 anser vi att några nya linjer beträffande läromedelsproduktionen inte är aktuella, speciellt som regeringen avser alt göra den kartläggning som jag tidigare har nämnt ett par gånger.

Med hänsyn till denna kartläggning bör också vpk-reservationen nr 9 avslås.

Fröken Hörlén har i reservationen 10 yrkat att ytterligare 650 000 kr. skall anvisas för personlig assistans åt vissa handikappade elever. I budgetpropositionen har anslaget räknats upp till 850 000 kr. Reservanten förslår ett nära nog lika stort belopp ytterligare. Frågan om personlig assistans' lill vissa handikappade elever har diskuterats ingående i utskottet under de senaste åren: Vid behandlingen 1975 gav riksdagen på utskottets förslag till känna atl frågan om schablontilldelning av den slörre delen av anslaget borde omprövas. I stället skulle en mindre del fördelas schablonmässigt och en slörre del av beloppet fördelas efter de behov som kommunerna redovisar. Skolöverstyrelsen har sagt samma sak, alt inför nästa budgetår bör, efier prövning, schablonbidraget minska och medelstilldelningen öka till de kommuner som redovisar stora kostnader för berörda ändamål. Utskottet har förutsali all regeringen beaktar de synpunkter skolöverstyrelsen har framfört.

Nr 102

Onsdagen den 7 april 1976

Anslag till det obligatoriska skolväsendet m. m.

181

13 Riksdagens protokoll 1975/76. Nr 101-102

Nr 102

Onsdagen den 7 april 1976

Anslag till det obligatoriska skolväsendet m. m.

För några månader sedan, hösten 1975, behandlade vi utbildningsutskottets betänkande nr 9 där utskottet ganska utförligt redovisade motivet för att riksdagen skulle avslå kravet i en vpk-reservation att det hos statliga och kommunala myndigheter och serviceorgan, som enligt reservationen har en någol mer omfattande kontakt med allmänheten, måste finnas anställda som kan teckenspråket. Det finns ingen anledning att efter så kort tid ändra på det ställningstagandet, menar vi i utskotts-majoriteten, och vi yrkar därför avslag på reservationen.

Utöver det anförda vill jag också säga några ord till herr Nordslrandh, som tog upp frågan om studielämplighetsproven. Den diskussionen förde vi ju när det gällde behörigheten att få tillträde till den nya högskolan. Om jag inte missminner mig framhöll Lars Gustafsson i den debatten att studielämplighetsproven så att säga hade växlande öden bakom sig och att mycket stora vanskligheter uppstår även vid ett sådant provsystem. Varken herr Nordslrandh eller jag är väl heller okunniga om de tidvis ganska upprörda diskussioner som förts om studielämplighetsproven.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan i samtliga punkter, vilket innebär avslag på alla de reservationer som fogats lill utbildningsutskottets betänkande nr 21.

Under detta anförande hade ledningen av kammarens förhandlingar för en stund övertagits av herr förste vice talmannen.

182

Herr NORDSTRANDH (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Wiklund inledde silt anförande med att kommentera reservationen 1 rörande systemet för urval till högskoleutbildning. Jag lade märke till atl han - genom att han citerade herr Gustafsson i Barkarby - hade den uppfattningen att del system som nu skall sjösättas inom ett år kanske inte är så bra som en del menar. Del kan få oönskade effekter och måste måhända efter hand omprövas. Det anser jag också. Men jag kan gå något längre. Jag tror inle att det är användbart. Jag tror all del omgående kommer att kollapsa.

Vi har - väl vetande hur svårl det är att konstruera elt rättvisande och bra system - reserverat oss för atl man redan nu skall inrikta sig på att finna ett system för urval som bygger på andra principer än det som kommer om något år. Det står klan i vår reservaiion. Grundpelarna skulle vara kunskapsrelaterade beiyg och antagningsprov i olika former, däribland också sludielämplighelsprov. Jag vet att del är vanskligt att utforma studielämplighetsprov, men vi har ändå på det sättet velat säga att vi icke tror på del system som man nu håller på och konstruerar. Vi menar all man redan i dag och fortsättningsvis bör inrikta sig på elt annat system.

I reservaiionen 4 yrkar vi att riksdagen skall ställa sig bakom ett uttalande om enskilda skolor. Man kan ha olika meningar i frågan om delta uttalande innebären skärpning eller inle jämfört med många andra

förslag till riksdagsuttalanden som vi kommil med. Förra gången vi hade en reservation här hade vi till den kopplat ett utredningskrav, sade herr Wiklund. Att en utredning behövs har vi inte uttryckligen sagt, men jag vill gärna medge alt man måste göra en utredning om hur bidragen från stat och kommun skall ges, vilken höjd de skall ha osv. Jag utgår ifrån alt en sådan utredning är självklar.

Fru SUNDBERG (m) kort genmäle:

Herr lalman! Bortsett från alla tankespöken blev jag mera oroad efter att ha lyssnat lill herr Wiklund än jag var tidigare. Han sade till fru Lantz att man Hir avvakta utvecklingen tills det kommer ell förslag om förstatligande av läromedelsproduktionen. Det kommer alltså tydligen elt sådant så småningom. Herr Wiklund ansåg att samhället inte nu kan ta över Esselte eller i varje fall läromedelsproduktionen. Nej, det kan inle samhällel göra. Men man skall tydligen, enligt herr Wiklund, skapa förutsättningar för detta.

Jag erkänner att jag i mitt anförande inte kunde länka mig den mest effektiva typen av styrning av läromedel, nämligen atl socialdemokraterna i skolförordningen tar in en bestämmelse om atl endast läromedel producerade vid visst - underförstått statligt - föriag får användas. Det var för mig en orimlig tanke. Men jag hade kanske fel. Kanske är den tanken i stället verklighet.

Nr 102

Onsdagen den 7 april 1976

Anslag till det obligatoriska skolväsendet m. m.

Herr WIKSTRÖM (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag har en stor respekt för den socialdemokratiska partikongressen och dess beslut, precis som jag har det för min egen partikongress och de beslut som där fattas. Nu har alltså den socialdemokratiska partikongressen beslutat atl all läromedelsproduktion skall förstatligas, och herr Wiklund säger att en karlläggning av läromedelsbranschen är nödvändig och viktig. Ja, branschen är väl kartlagd, och sådant kan man ju ägna sig åt.

Herr Wiklund säger vidare att grundlagen inle tillåter etl sådant beslut som det den socialdemokratiska partikongressen failat, och delsamma lär herr Burenstam Linder ha sagt. En sådan tolkning av grundlagen tror jag emellertid inle är riktig, I varje fall har jag inle tolkal den så. Jag iror att ett förstatligande av läromedelsbranschen är fullt möjligt och ganska enkelt alt genomföra. Om man tar de 25 största företagen kostar det ungefar 400 milj. kr. ulan tryckerier, binderier och distributioner. Till de största förelagen räknas då Esselte, Almqvist & Wiksell, Natur o. Kultur, Skolförlaget Gävle, Biblioteksförlaget, Håkan Olsson, Studentlitteratur och ett antal andra. Sedan finns det ungefär ett 100-tal småförlag som ger ut tryckta läromedel. Jag tror således inle att det finns något grundlagshinder för ett förstatligande av läromedelsproduktionen, om jag med detta kan hjälpa herr Wiklund på vägen.

Herr Wiklund sade också att det inle fanns något lidsprogram angivet i partikongressens beslut. Nej, det var ju därför jag frågade om när etl

183

Nr 102

Onsdagen den 7 april 1976

Anslag lill det obligatoriska skolväsendet m. m.

förslalligande skall ske. Är del verkligen frågan om en formulering som gäller härifrån till evigheten?

Avslutningsvis säger herr Wiklund att framtiden får visa vad som är bäst. Till della vill jag säga att frågan om elt förstatligande av läromedelsproduktionen inte avgörs i kammaren i kväll. Den avgörs i valet.

Fröken HÖRLÉN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr Wiklund tar upp två punkter som jag skulle vilja anknyta till. Det gällde dels de enskilda skolorna, dels stödet lill de handikappade.

Herr Wiklund sade att vi på något sätt hade ändrat oss när det gällde inställningen lill vad SSK-utredningen har att ta ansvar för. Till detta vill jag säga att utvecklingen i denna fråga - såsom vi upplever den i dag - när del gäller avvecklingen av de enskilda skolorna har gått mycket snabbare än vi hade tänkt oss. Vi ser detta som litel oroande och är angelägna att det också i framtiden skall vara möjligt att starta sådana pionjärskolor som t. ex. Kristofferskolan och alt med statsbidrag starta och driva skolor utanför det kommunala skolväsendet.

När del gäller stödet lill de handikappade är jag fulll klar över att herr Wiklund och jag inte har några delade meningar vad gäller behovet av slöd lill denna grupp människor. Men all lillgodose sådana behov koslar pengar, och vi har alla våra prioriteringar atl göra. Folkpartiet har gjort den prioriteringen atl vi vill öka stödet på den punklen.

Herr ELMSTEDT (c) kort genmäle:

Herr talman! Som jag sade i mitt huvudanförande är läromedelsproduktionen ett utomordentligt känsligt område. När elt förstatligande av denna produktion aktualiseras genom en molion i riksdagen och det därlill föreligger etl beslut om ett sådant förstatligande från regeringspartiets kongress tycker jag inte att del är så märkligt om de andra partierna -jag talar här givelvis enbart för mitt parii, centerpartiet - finner anledning all markera sin inställning lill en sådan tanke. Debatlen ger oss ju lillfälle all redovisa vår syn på denna fråga, och då vore del snarast konstigt om vi inte gjorde del, särskill mot bakgrunden av att frågan har kommil upp i riksdagen och all det inte är myckel mer än etl halvt år sedan den hade stor aktualitet på den socialdemokratiska partikongressen. Jag kan hålla med herr Wiklund om att utbildningsutskottels majoritet här har givit eit besked i motsatt riktning, men det oaktat finns ju reservation från vpk och kongressbeslutet. Då lycker jag det är rimligt att man förstår att vi känner ett behov av atl visa vår inställning lill denna fråga.

184

Fru LANTZ (vpk) korl genmäle:

Herr talman! Jag begriper uppriktigt sagt inte vad de borgerliga är så oroliga för. Efier vad jag kan förslå är elt förstatligande tyvärr inte

akluelll, irots att socialdemokratiska partikongressen beslulal om ell förslalligande av läromedlen.

Jag konstaterar all socialdemokraterna lika väl som de borgerliga ledamöterna accepterar en stark ägarkoncentralion och en förstärkt kapitalkoncentration inom det här området. Man accepterar att det är pro-filiniressen som slyr läromedelsproduklionen. Man acceplerar all irols all del är regering och riksdag som fastställer utbildningsmålen, så är det enskilda profitinlressen som får lolka och styra en slor del av undervisningen i vårl land. Man accepterar all skattebetalarna får betala de vinster som läromedelsföretagen gör. Läromedelsutredningen har ju redovisat att årskostnaderna för inköp av läromedel uppgår lill 600-700 miljoner för kommunerna, så det är inte småpengar del gäller.

Det är klart all jag lika väl som herr Wikström, fast på andra grunder och med en annan formulering, med tillfredsställelse skulle emotse ett klart ställningstagande från herr Wiklunds sida när det gäller frågan om förstatligande av läromedel. Är fru Sundbergs tolkning riktig, nämligen alt eu förstatligande är att vänta? I så fall skall jag silla lugn i fortsättningen och inle oroa mig för att herr Wiklund och andra socialdemokrater inte lyssnar på den egna partikongressen när den beslutar alt förstatliga läromedelsproduktionen.

Men jag vill gärna, herr talman, pressa herr Wiklund på den här punklen:

Har vi atl vänta ett förstatligande i enlighet med den socialdemokratiska partikongressens beslut eller inle?

Nr 102

Onsdagen den 7 april 1976

Anslag lill det obligatoriska skolväsendet m. m.

Herr WIKLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Debatten har kommil att röra sig omkring förslalligande eller inte förstatligande av läromedel. Jag skall försöka svara när det gäller de sakerna.

Jag vill säga lill fru Sundberg atl det var ell tankespöke till hon upplevde när jag sade: Vänta tills det kommer ell förslag. Jag sade det i anslutning till den karlläggning som jag beskrev.

Delta är väl inte så underligt. Här talar fru Lantz från en annan utgångspunkt än de borgerliga om vilken flora av läromedel som finns och vilka bekymmer hon har på den kanten. Del är del faktiska förhållandet. Man vänder inte på den här pannkakan så väldigt lätt.

Sedan har vi väl alla fåll brev och lelefonsamial från enskilda lärare

- del skulle kunna beskrivas ganska utförligt. Jag har också upplevt att
lärare har haft andra meningar än dem som fru Sundberg ger uttryck
för.

Jag hörde på debatlen i går när herr Wikström var med. Nu tyckte jag att han började frammana de religiösa tongångarna igen - härifrån och till evigheten. Jag tänker inte gå in på del, för jag är en agnostiker i della sammanhang. Men jag vill påpeka all i det slutligt justerade riksdagsprotokollet från den 4 november 1975 har herr Burenstam Linder

- han har inte blivit motsagd på något sätt, så jag litar på alt det är

185

Nr 102

Onsdagen den 7 april 1976

Anslag till det obligatoriska skolväsendel m. m.

rikligt - utlalal följande:

"Enligl svensk grundlag kan ingen hindras att trycka en lärobok. Del borde faktiskt den socialdemokratiska partikongressen tänka på när den uttalar sig för en socialisering av läromedelsproduklionen."

Sedan beskrev jag för herr Wikström att kongressen hade fattat ytterligare etl beslut, nämligen au ge regeringen i uppdrag att följa den här frågan.

Längre kan man väl knappast komma när det gäller att lämna besked. Det är rent orimligt, fru Lantz, att begära alt jag skall säga att det blir en socialisering av läromedelsproduktionen på julafton 1976 eller mid-som.mardagen 1977. Det aren orimlig tanke. Vi får väl avvakta utvecklingen. I den demokrati i vilken vi fungerar hemlighålls inte dessa frågor och de kommer inte heller att manipuleras igenom. Det har klart sagts ut att dessa frågor skall diskuteras och redovisas öppet.

Beträffande antagningsproven gjorde herr Nordslrandh nu etl tillägg - "i olika former". Vilka olika former är det, herr Nordslrandh? Del framgår i varje fall inle av reservaiionen.

Herr WIKSTRÖM (fp) kort genmäle:

Herr talman! Fru Lantz tycktes hävda att jag skulle vara för en ökad koncentration av läromedelsproduktionen. Det är jag faktiskt inte - jag är emoi både statlig och privat koncentration på delta område. Men det är intressant all konstatera att när statsrådet Hjelm-Wallén talade på partikongressen sade hon uttryckligen att om inte samhällets grepp över läromedelsframställningen blev starkare eller om inte läromedelsframställningen skulle koncentreras kraftigt - nu har vi ca 700 läromedelsproducenter - då bör åtgärder övervägas i syfie att överföra läromedelsproduktionen till samhället.

Det är alltså socialdemokraterna som har ett intresse av större koncentration på läromedelsområdet. Bakom det ligger naturligtvis tanken atl del är lättare att socialisera ett litel antal slora förelag än 700 småföretag som sysslar med denna produktion.

Jag skall inte debattera med herr Wiklund om tidpunkten för socialisering - del är uppenbart atl herr Wiklund menar att detta är en fråga som avgörs i de kommande valen. Får socialdemokraterna tillräcklig majoritet är de intresserade av ett förstatligande. Den bästa spärren mot detta är alltså att se till att socialdemokraterna inte får en sådan majoritet.

186

Herr NORDSTRANDH (m) kort genmäle:

Herr talman! Antagningsprov är ett samlingsbegrepp. Jag illustrerade med studielämplighetsprov därför att herr Wiklund själv nämnde dem i sitt anförande. Men de kan också vara kunskapsprov, färdighetsprov och liknande. Vilket prov som skall användas får givetvis avgöras från fall till fall, beroende på den som vill komma in vid högskolan och vad vederbörande har för bakgrund. Den kan givetvis vara mycket olika. Kunskaper, färdigheter, erfarenhet kan inhämtas på många sätt - skol-

gång, vuxenutbildning, självstudier, yrkesverksamhet och liknande. Det är ett hell batteri, så att säga. I förhållande till det kan och bör givetvis ett antagningsprov - som kanske inte är del lämpligaste samlingsnamnet på vad som avses - utformas.

Fru LANTZ (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Wiklund låter framskymta att det finns för många läromedelsföretag för att man skall kunna förstatliga, om jag förslod honom rätt. Så är det ju inte. Det finns visserligen över 30 000 läromedelskomponenter, men del finns samtidigt en mycket stark ägarkoncentralion till några fl läromedelsföretag. Vi har föreslagit att man börjar med att förstatliga det största läromedelsföretaget, nämligen Esselte Studium, som har över hälften av produktionen. Detta har vi föreslagit av både politiska och administrativa skäl.

Jag har inte begärt och skulle, herr Wiklund, inte komma på tanken att begära att fl besked om exakt vilken dag - vilken julafton t. o. m. -som läromedelsproduktionen skall förstatligas. Men jag tycker alt man kan begära ett positivt uttalande om att avsikten är att följa den egna partikongressens beslut i denna fråga.

Nr 102

Onsdagen den 7 april 1976

Anslag till det obligatoriska skolväsendet m. m.

Herr WIKLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Nordslrandh preciserade nu detta om prov litet mer. Men har herr Nordslrandh inte märkt att människor reagerar olika inför provtagningar? Jag tror alltså inte på detta, och vi har lagt in en rad olika komponenter i antagningsförfarandet. Arbetslivserfarenhet är en av dessa. Jag tror att vi bör avvakta utvecklingen innan vi fördömer den inriktning som vi nu har.

Så ytterligare några ord om läromedelsbranschen. Statsrådet Lena Hjelm-Wallén sade den 4 november i fjol: "Det innebär att vi noga följer utvecklingen inom läromedelsbranschen och är beredda att vidtaga åtgärder för att säkerställa allsidighel, kvalitet och rimliga priser. Innan den aviserade kartläggningen har gjorts är jag inte beredd att närmare ange vilka åtgärder som kan behöva vidtas. I detta karlläggningsarbete kommer inte att ingå något uppdrag att överväga frågan om ett förstatligande av läromedelsproduktionen."

Kan man inte ta detta för vad det är, eftersom det var statsrådet Lena Hjelm-Wallén som var partistyrelsens föredragande på partikongressen och alltså bör kunna göra den bästa tolkningen av vad som förekommit i dessa sammanhang?

Jag beklagar om jag i hastigheten sade fel, fru Lanlz. Jag avsåg också antalet läromedelskomponenter.

Fröken ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag är envis när det gäller de döva barnen. Jag har under de senaste åren varje riksdag kommit tillbaka med krav på skyndsamma ålgärder i syfie atl de döva barnen skall få en utbildning som ger dem

187

Nr 102

Onsdagen den 7 april 1976

Anslag till del obligaloriska skolväsendet m. m.

en språkförståelse vilken i sin tur underiätiar för dem att uppleva gemenskap med andra människor. För delta behöver de, enligt en nu nära nog samstämmig expertis, utbildning i och på leckenspråkel. Vad som händer varje år riksdagen skjuler på elt ställningstagande i denna fråga är atl man förmenar nya årskullar döva ungdomar atl få del av den vikliga språkliga gemenskapen. Jag upplever della som oerhört allvarligt, och det är därför jag är så envis.

Jag skall försöka fatta mig kort och inte alltför mycket gå in på sakfrågan - jag har tidigare talal om den här i kammaren.

När jag läsle utskoltels hemställan under punkten 12, blev jag först

glatt överraskad. Utskottet hemställer i mom. 4 "att riksdagen    med

anledning av motionen 1975/76:1395" - det är en motion som jag tillsammans med några partikamrater har väckt - "som sin mening ger regeringen till känna vad utskoilel anfört". Änlligen kommer någonting att hända, trodde jag.

När jag sedan läste vad som skulle ges regeringen lill känna blev jag tyvärr lika besviken som jag blivit varje år tidigare. Det man vill ge till känna är "all skolöverstyrelsen på basis av vunna kunskaper och gjorda erfarenheter successivt prövar i vad mån och på vad säll teckenspråket skall beredas plats i undervisningen av hörselskadade barn och i lärarutbildningen". Men detta har ju skolöverstyrelsen hållit på med i fyra år, och för det behöver den inget nytl uppdrag. Felel är ju all skol-översiyrelsen har hållit på all utreda detta för länge. Trots atl en snart sagt samlad expertis utanför SÖ stöder de krav som de döva och deras organisaiioner sedan länge haft, nämligen all teckenspråket måste ges en annan ställning i utbildningen av döva barn, så utreder SÖ fortfarande / vad mån della behövs, alltså om del behövs. Är det verkligen detta utskottet vill all SÖ skall fortsäiia med? Är del inte dags för ett ställningstagande i sakfrågan? Är det bara för alt vara välvillig mol en envis motionär som man föreslår ett tillkännagivande utan reellt innehåll?

Ell annat krav i min molion gäller 55 000 kr. till skolöverstyrelsens teckenspråknämnd. Regeringen ansåg - och utskottet har biträtt della -att koslnaderna för nämnden skall bestridas av skolöverstyrelsens tillgängliga medel. Tyvärr kan man befara att nämndens arbete inle kan bedrivas särskilt framgångsrikt om nämnden inle får egna medel.

Herr lalman! Jag hyser visserligen ingen förhoppning om att mol elt enigt utskott få riksdagen med mig på yrkandena i molionen 1395, men jag vill ändå yrka bifall till dessa. I molionen hemsiälls

1. all riksdagen hos regeringen begär skyndsamma åtgärder i enlighet
med vad som anförs i molionen i syfte

a. att göra teckenspråket till en integrerad del av undervisningen på
alla stadier av specialskolan för döva,

b. atl döva ges möjlighet all ulan hinder av gällande inträdeskrav bli
lärare i teckenspråket inom specialskolan för döva.

2. all riksdagen till Specialskolan m. m.: Utbildningskostnader anvisar
ett i förhållande till regeringens förslag med 55 000 kr. förhöjt förslags
anslag om 65 113 000 kr.

Fru ANÉR (fp):

Herr talman! Jag tar kammarens uppmärksamhet i anspråk ett ögonblick för att understryka ett av utskottets enhälliga uttalanden, nämligen det som gäller molionen 1412 av herr Granstedt m. fl. Jag är en av motionärerna, och jag tycker det är angelägel att påpeka hur väsentlig denna motion är och hur viktigt del är att utskottet har gått den i varje fall till en del lill mötes.

Vad frågan gäller är Waldorfpedagogiken, den nydanande pedagogiska arbetsform som några envisa idealister har arbetat med i mer än 20 år i Sverige, med växlande stöd av samhället men med växande stöd från allt vidare folkgrupper. Den bedrivs i dag huvudsakligen på fyra ställen: på Kristofferskolan i Bromma med både kommunala och statliga bidrag, i Göteborg med enbart kommunala bidrag, i Järna med några mycket små kommunala bidrag och i Norrtälje under motstånd från skolstyrelsen i kommunen.

Vi motionärer har begärt en parlamentarisk tillsalt utredning för att föreslå under vilka ekonomiska och organisatoriska förutsättningar den här sortens allernativa pedagogiska verksamhet bör få förekomma. Utskottet har gåii oss till mötes så till vida, att det förutsätter en utvärdering av verksamheten så att man får se vilken nytta den kan föra med sig. Detta vill jag gärna betrakta som ett första steg mot en mer djupgående utredning. Utvärderingen har i och för sig redan för länge sedan börjat, nämligen på del sättet atl lärare och lärarkandidater från en mängd olika håll står i kö för all få auskuliera på de olika Waldorfskolorna och visar utomordentligt stort intresse och entusiasm för vad de där får vara med om. Om delta blir uppsamlat och systematiserat av skolöverstyrelsen, kommer det enligt min mening tydligt att framgå vilket värdefullt pedagogiskt experiment som här pågår sedan en längre tid, helt buret av idéerna och arbetsglädjen hos några lag av lärare, föräldrar och elever. Det finns ingel slutet eller elitaktigt i detta experiment. Det står öppet för alla som tror på en verkligt mänsklig pedagogik, en som inle står i motsättning lill grundskolans principer men däremot har funnit andra och enligt min mening mer effektiva vägar för att omsätta dem i praktiken.

I Dagens Nyheier har del nyligen förts en debati om arkitekturen och hur den skulle kunna göras mänskligare. Debattörerna har tagit silt enda aktuella exempel på en sådan arkitektur från Steinerseminariet i Järna, där Waldorfiärarna utbildas. Där har praktisk funktion och starka skönhetsupplevelser vävts samman utan sömmar. Waldorfpedagogiken är på samma sätt och av samma anledning en i Sverige unik förening av fri skaparglädje och verklig jämlikhet. Jag ser med förväntan fram mol den utvärdering av denna pedagogik som vi nu kan vänta oss och som utan tvivel kommer atl visa hur stor nytta även den allmänna skolan kan ha av dessa inspirerande idéer.

Nr 102

Onsdagen den 7 april 1976

Anslag till det obligatoriska skolväsendet m. m.

I detta anförande instämde herr Granstedt (c). 14 Riksdagens protokoll 1975/76. Nr 10]-102

189

Nr 102

Onsdagen den 7 april 1976

Anslag lill del obligaloriska skolväsendet m. m.

Herr ANDERSSON i Edsbro (c):

Herr talman! I det här betänkandet från utbildningsutskottet behandlas en motion, nr 775, av mig och några medmotionärer, där vi tar upp de dövas problem i samhället. Vi pekar bl. a. på vilka problem de döva har då det gäller kontakt med olika myndigheter och serviceorgan.

Teckenspråket är ett synligt och därmed säkert kommunikationsmedel för de döva. Det måste vara angeläget att samhällel medverkar till att göra teckenspråket mera känt och tillgängligt. Det är ju omvittnat av de döva själva alt de inte på samma sätt som andra medborgare kan komma i åtnjutande av den utveckling som skett på olika områden. Ringa möjligheter till kommunikation skapar få möjligheter till kontakt med andra människor och till olika aktiviteter.

Herr talman! Eftersom reservation 11 lar upp motionen 775 och de dövas problem kommer jag vid en eventuell votering att stödja denna reservation.

190

Fru THEORIN (s):

Herr talman! Herr Wikström tog i sitt anförande upp mitt inlägg i LO-tidningen som ett exempel på att vissa socialdemokrater är beredda att försvara partikongressens beslut. Jag tror inte alls att jag på något sätt skiljer mig från övriga socialdemokrater - det har herr Wiklund visat i debatlen. Vi står självklart bakom partikongressens beslut.

Jag har en god del erfarenhet av läromedel, precis som herr Wikström - ett antal år i Stockholms skoldirektion och också ett antal år i läromedelsnämnden - och det är detta som ligger bakom den artikel i LO-tidningen där jag säger ifrån att jag menar att på sikt måste samhället gå in och ta ansvaret för produktionen av läromedel. Jag menar att ingen skall då kunna göra vinster på våra barns utbildning. Utbudet skulle kunna skäras ner utan att allsidigheten kommer i fara, och läromedelsnämnden skulle få en bättre överblick och realistiska möjligheter att sköta objektiviteisgranskningen.

Herr Wikström anser att jag liksom många andra socialister saknar känslan för värdet av konkurrens i produktionen och mångsidigheten i debatten. Nej inte alls, herr Wikström. Vad gäller konkurrensen kan jag möjligen ge herr Wikström rätt. Jag tror nämligen inte på att den fria konkurrensen har förmåga att ge oss det vi behöver i det här samhällel. Där har vi, och det är alldeles självklart, helt olika ideologisk uppfattning.

Jag vill emellerlid starkt protestera mot påståendet att jag skulle sakna känsla för värdet av mångsidighet i debatlen. Om herr Wikström hade läst på litet bättre i artikeln, så hade han också sett att jag noga poängterar att del är allsidigheten och sakligheten som är de vikliga delarna i objektiviteten, om man nu kan precisera vad objektivitet är för någonting. Allsidighet och saklighet men inte alla extrema yttringar presenterade på en och samma gång, något som ju också förekommer i en hel del läromedel.

Objektivitet är förresten, och det står jag för, ett besväriigt begrepp att använda sig av både när man diskuterar läromedel och i fråga om andra saker i samhället. För vad är det som är objektivt? Vad är det man relaterar till och faller tillbaka på? Jo, det samhälle eller den kunskap som gäller just för stunden.

Jag vill fråga herr Wikström: Hur objektiv skall vår yrkesvägledning vara? Vi har ett samhälle där könsrollerna är väldigt fast låsta, där filekor väljer sig vissa yrkesvägar och pojkar vissa. Objektiviteten säger att vi skall informera om detta. Är herr Wikström beredd att göra det som jag menar att man måste göra, nämligen subjektivt hjälpa till att påverka och förändra könsrollerna genom att aktivt gå in och medvetet försöka styra flickorna in på typiskt manliga yrken och killarna in på typiskt kvinnliga yrken? Det är icke objektivitet, herr Wikström, utan det är subjektivitet, men det tror jag är nödvändigt om man vill förändra de låsta könsroller vi har i samhället.

Det är inte så, herr Wikström, att om hela läromedelsproduktionen kommer i statens hand så skulle många författare med delvis olika verklighetssyn inte kunna göra sig gällande. Jo, i en samhällelig produktion av läromedel skulle många författare med delvis olika verklighetssyn precis som nu ha möjlighet att göra sig gällande. Men, och det är det väsentliga, det finns få områden i samhället som det känns lika angeläget att allvariigt diskutera ett samhälleligt övertagande av som läromedelsproduktionen, och jag vill gärna också säga läkemedelsproduktionen. Det är få områden där det är så berättigat att samhället går in och tar bort möjligheterna att göra sig vinster på människors sjukdomar eller på våra barns utbildning. Friheten att göra vinster slår liberalerna alltid vakt om, och det gör man också när det gäller att bevaka den privata läromedelsindustrin. Men det är inte detsamma som atl slå vakt om och garantera allsidigheten och sakligheten i våra läromedel.

Nr 102

Onsdagen den 7aprill976

Anslag till det obligatoriska skolväsendet m. in.

Herr WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! Det är riktigt att jag har berömt fru Theorin för att hon inte är lika rädd som andra att redan före valet försvara den socialdemokratiska kongressens beslut. Nu frågar hon mig om jag vill vara med om att påverka och ändra de fastlåsta könsrollerna. Svaret är ja.

Får jag ge fru Theorin ytterligare beröm och säga atl jag tycker att fru Theorin är en stor tillgång i debatten här i kammaren, inte minst för oppositionen.

Fru LANTZ (vpk):

Herr talman! Herr Wikström säger att allsidigheten i läromedlen skulle försvinna om läromedelsproduktionen förstatligades. Det tror jag är en hell felaktig bedömning. Herr Wikström tycks tro alt det är den fria konkurrensen som i sig påverkar innehållet och gör det bättre. Det är ganska osäkert att man behöver produktulveckla 30 000 olika läromedelskomponenter för att få ett bra kvalitetsmässigi urval i skolan. Det

191

Nr 102

Onsdagen den 7 april 1976

Anslag till det obligatoriska skolväsendet m. m.

är långt ifrån säkert, bara för att det finns 30 000 komponenter, att innehållet i dessa 30 000 blir bättre än om del bara funnits 1 000 komponenter. Det är tvärtom troligt att man i de I 000 läromedelskompo-nenlerna skulle ha en bättre kvalitet och att man där bättre skulle kunna fylla målsättningarna i utbildningsväsendet. Förmodligen skulle man med en statlig kontroll av läromedlens innehåll bälire kunna tillgodose läroplanens intentioner. Nu är del enskild profitjakt som bestämmer innehållet i våra läroböcker och det är konsumenterna - vi skattebetalare - som får betala produktutvecklingen på läromedelsområdet.

Fru THEORIN (s):

Herr talman! Jag belackar mig för åsnesparken från herr Wikström. Mitt uttalande var självklart tacksamt för herr Wikström som driver en dogmatisk diskussion om all del är farligi alt förstatliga och atl den fria konkurrensen är del enda riktiga i samhället.

Nu är inte socialdemokrater så dogmatiska. Vi har efter partikongressens beslut skrivit in i programmet för vårt arbete att vi skall förstatliga läromedelsproduktionen. Det är inte riktigt delsamma som atl kunna säga till herr Wikström att detta är vi beredda att göra i år, om fem år eller om tio år. Vi har också klart deklarerat alt del är fråga om en kartläggning av branschen, att känna till och kunna begränsa utbudet och att därefter kunna ta ställning till vilka åtgärder man behöver vidta. Så har socialdemokratin alltid arbetat och del fortsätter vi att göra även i de för folkpartiet så skrämmande frågorna som alt i samhällets ägo lägga en produktion som är viktig för medborgarna i vårt samhälle.

Herr Wikström erkänner all han inte i alla sammanhang är objektiv. Det är glädjande. Det kanske också kommer elt erkännande om att det kan vara viktigt att begränsa det överflöd av läromedel som finns i dag och som på intet sätt garanterar att vi får en god, allsidig och mångsidig bild av olika ämnen i utbildningen av våra barn. Jag väntar på det erkännandet i nästa inlägg.

Herr WIKSTRÖM (fp):

Herr lalman! Om kammarens sent inkomna ledamöter undrar vad debatten handlar om vill jag bara verifiera del fru Lanlz och fru Theorin nu har sagt: Vi är inte överens. Jag delar varken fru Lantz eller fru Theorins uppfattningar.

Överiäggningen var härmed slutad.

Punkten I

Mom .   1-5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa momenl hemställt.

192

Mom .   6

Propositioner gavs på bifall till dels utskoltels hemställan, dels re-

servationen nr 1 av herr Nordslrandh och fru Sundberg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nordslrandh begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 21 punklen 1 mom. 6 röstar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Nordslrandh

och fru Sundberg.

Nr 102

Onsdagen den 7 april 1976

Anslag till del obligatoriska skolväsendel m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalel av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Nordslrandh begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 261 Nej -   41

Mom.   7-9

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom.   10

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Larsson i Staffanstorp m. fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nordslrandh begärt, votering upplästes och godkändes följande voterings-proposition:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 21 punkten 1 mom. 10 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Larsson

i Staffanstorp m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 151 Nej - 151

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs propositioner på att ärendet skulle dels återförvisas till utskottet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr talmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr talmannens anmodan herr Fransson (c) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla ja.

193

Nr 102

Onsdagen den 7 april 1976

Anslag till det obligatoriska skolväsendet m. m.

Kammaren hade alltså i enlighet med ja-propositionens innehåll bifallit utskottets hemställan.

Mom.   11

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Larsson i Staffanslorp m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nordslrandh begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 21 punkten 1 mom.  11 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 3 av herr Larsson

i Staffanstorp m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 151 Nej - 151

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs propositioner på att ärendet skulle dels återförvisas till utskottet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr talmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr talmannens anmodan herr Sjöholm (fp) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla nej.

Kammaren hade alltså i enlighet med nej-propositionens innehåll bifallit reservationen nr 3 av herr Larsson i Staffanstorp m. fl.

M om.  12

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Nordslrandh och fru Sundberg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nordslrandh begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 21 punkten 1 mom.  12 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av herr Nordslrandh

och fru Sundberg.

194

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Nordslrandh begärde

rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna om-     Nr 102

röstning gav följande resultat:

Ja -	261
Nej -	41
Mom.    13
Utskottets hemställan bifölls.

Onsdagen den 7 april 1976

Anslag till det obligatoriska skolväsendet m. m.

Punklen 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av herr Larsson i Staffanstorp m. fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Elmstedt begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller utbildningsutskottels hemställan i

betänkandet nr 21 punkten 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av herr Larsson

i Staffanstorp m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-propositionen. Då herr Elmstedt begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 189

Nej - 112

Avstår -     1

Punkten 3

Mom.    1-3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom.   4

Herr TALMANNEN: Propositioner ställs först beträffande utskottets hemställan och därefter i fråga om motiveringen.

Hemställan

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels hemställan i reservationen nr 6 av fru Lantz, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

195

Nr 102

Onsdagen den 7 april 1976

Anslag till det obligatoriska skolväsendet m. m.

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 21 punkten 3 mom. 4 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil hemställan i reservationen nr 6 av

fru Lanlz.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Lantz begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 290 Nej -    12

Motiveringen

Propositioner gavs på godkännande av dels utskollets motivering, dels den i reservationen nr 7 av herr Larsson i Staffanslorp m. fl. anförda motiveringen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nordslrandh begärt volering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren godkänner utbildningsutskottets motivering i betänkandet nr 21  punkten 3 mom. 4 rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren godkänt den i reservationen nr 7 av herr Larsson i Staffanstorp m. fl. anförda moliveringen.

Vid omröslning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omrösiningsapparal verkställdes. Denna omröslning gav följande resullal:

Ja - 151 Nej - 151

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs propositioner på atl ärendet skulle dels återförvisas till ulskollet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr talmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr talmannens anmodan herr Söderström (m) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla nej.

Kammaren hade alltså i enlighet med nej-propositionens innehåll godkänt den i reservationen nr 7 av herr Larsson i Staffanstorp m. fl. anförda motiveringen.

196

Mom.   5

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 8 av herr Nordslrandh och fru Sundberg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr

Nordslrandh begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 21 punkten 3 mom. 5 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 8 av herr Nordslrandh

och fru Sundberg.

Nr 102

Onsdagen den 7 april 1976

Anslag till det obligatoriska skolväsendet m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Nordslrandh begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 259 Nej -   41

Mom.   6

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 9 av fru Lantz, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 21 punkten 3 mom. 6 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 9 av fru Lantz.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Lantz begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 287 Nej -    13

Punkterna 4-6

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punklen 7

Mom.    1    och   2

Kammaren biföll vad utskottet

dessa moment hemställt.

Mom.   3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 10 av fröken Hörlén i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fröken Hörién begärt volering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

197

Nr 102

Onsdagen den 7 april 1976

Anslag till det obligatoriska skolväsendet m. m.

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 21 punkten 7 mom. 3 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 10 av fröken Hörlén

i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalel av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fröken Hörlén begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 269

Nej -   30

Avstår -      1

Mom.   4-9

Kammaren biföll vad utskottet i dessa momenl hemställt.

Mom.    10

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 11 av fru Lanlz, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskotleis hemställan i

betänkandet nr 21  punklen 7 mom.  10 rösiar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr II av fru Lantz.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då fru Lanlz begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 248

Nej -   49

Avslår -     3

Mom.    11

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 8-11

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

198

Punkten 12

Mom.    1   och   2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom.3och4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall lill motionen 1395 av fröken Andersson m.fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkten 13

Utskottets hemställan bifölls.

På förslag av herr talmannen beslöt kammaren att uppskjuta behandlingen av det på föredragningslistan återstående ärendel till morgondagens sammanträde.

§ 5 Herr talmannen meddelade att på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle konstitutionsutskotlels betänkande nr 45 och inrikesulskottets betänkande nr 37 uppföras främst bland två gånger bordlagda ärenden samt trafikutskottets betänkande nr 11 sättas sist.

Nr 102

Onsdagen den 7 april 1976

Meddelande om fråga

§ 6 Meddelande om fråga

Meddelades att följande fråga framställts

den 7 april

1975/76:309 av herr Åsliitg (c) till herr industriministern om en analys av rederiernas finansiella situation:

I propositionen 1975/76:121 omtalade industriministern atl han hade för avsikt att genomföra en snabb analys av de svenska rederiernas finansiella situation. Denna skulle läggas till grund för statsmakternas ställningstagande till eventuella temporära statliga slödålgärder så alt rederierna ej tvingas sälja sina fartyg i nuvarande tryckta marknadsläge.

Då saken brådskar bl. a. med hänsyn till den osäkerhet som spritt sig bland rederinäringens kreditgivare vill jag fråga industriministern om han har möjlighet atl redogöra för hur denna angelägenhet avancerat sedan proposilionen skrevs.

§ 7 Kammaren åtskildes kl. 23.04.

In fidem

TOM T:SON THYBLAD

/Solveig Gemen