Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:100

Tisdagen den 6 april

Kl. 19.30

Förhandlingarna leddes lill en början av herr förste vice talmannen.

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Avdrag vid inkomstbeskattningen för gåvor till religiösa m.fl. ändamål

§ 1 Avdrag vid inkomstbeskattningen för gåvor till religiösa m. fl. ändamål (forts.)

Fortsattes överläggningen om skatieutskoiieis betänkande 1975/76:51.

Herr WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! Avdragsrätt för gåvor till ideella och humanitära ändamål har i svensk politisk debatt kommit att bli ett av de mest upprepade kraven och ett av de stridsämnen där positionerna är mest låsta.

Det är många år sedan vi frän folkpartiets sida första gången motionerade om avdragsrätt vid beskattningen för gåvor till bl. a. religiösa ändamål. Då var vi ensamma om det, men med åren har hela den ickesocialistiska oppositionen förenat sig i kravet. Inom socialdemokratin har utvecklingen varit den motsatta, även om huvudlinjen ända frän början var klart negativ. Det fätal enskilda socialdemokratiska riksdagsmän som till att börja med visade förståelse för vårt krav finns antingen inte kvar i riksdagen eller har med tiden rättat in sig i partiledet.

Del finns anledning alt på nytt sammanfatta de huvudsakliga skälen för avdragsrällen och samlidigl visa hur ohållbara de vanligaste invändningarna egentligen är.

Den principiella uppfattning som ligger bakom kravet på avdragsrätt - som ju inte bara gäller religiösa ändamål utan också u-hjälp och andra humanitära, kulturella, vetenskapliga eller eljest uppenbart samhällsnyttiga ändamål - går ut pä att stålen har anledning att främja idealiteten i samhället utan att för den skull bestämma vilka ändamål som skall främjas. Det ligger enligt vår mening en betydande fara i ett system som innebär att staten genom bidragsgivningen till ideella organisationer och utformningen av bidragsvillkoren skaffar sig en möjlighet att direkt eller indirekt styra deras verksamhel.

Vi anser vidare att den socialdemokratiska inställningen i den här frågan slår i motsatsförhållande lill det ivriga talet om all främja idealiteten och särskilt folkrörelsernas arbetsmöjligheter i värt samhälle. Det har på senare år alll oftare inom t, ex, broderskapsrörelsen uttryckts irritation över att vi i argumenteringen för avdragsrätten hänvisal till att man frän de kristna samfundens sida klart förordat just denna form av statlig medverkan för att skapa förbättrade arbetsförhållanden för ideella organisalioner och kristna samfund. Jag kan emellertid hänvisa till otve-

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Avdrag vid inkomstbeskattningen för gåvor till religiösa m.fl. ändamål

lydiga uttalanden i den riktningen från Sveriges frikyrkoråds samarbets-nämnd, som företräder flertalet kristna kyrkor och samfund i värt land. Enligt vår mening är det naturiigt att ta hänsyn till denna opinion.

Till dessa två huvudsynpunkter kan fogas en tredje, som fått större tyngd allteflersom den extra ekonomiska belastningen på samfunden och organisationerna blivit alltmer betungande och kommit att framstå som alltmer orättvis och omotiverad. När t. ex. den allmänna arbetsgivaravgiften infördes var avsikten uppenbarligen inte att den skulle komma att drabba arbetsgivare av det slag det här är fråga om på det sätt som skett. Hur det i praktiken förhåller sig framgår av att de kristna samfunden i allmän arbetsgivaravgift - de sociala avgifterna alltså inte inräknade - och andra skatter och avgifter betalar in ungefär dubbelt så mycket som de får genom det särskilda bidraget till trossamfund.

Mot den bakgrunden framstår i all sin torftighet den socialdemokratiska linjen att stödet till trossamfunden skall ges i form av direkta statsbidrag och att man därför måste avvisa kravet på avdragsrätt för gåvor bl, a. till samfunden.

Det finns problem med den praktiska utformningen av en avdragsrätt av det slag som vi föreslår. Det har vi frän folkpartiets sida aldrig förnekat och det är man också inom samfunden klart medveten om. Insikten om att det förhäller sig så är ju f ö. det starkaste argumentet för den utredning som vi år efter år begärt men som regeringspartiet alltid ställt sig avvisande till.

Den svårighet som flitigast åberopas som hinder för införande av den avdragsrätt vi begär är att den skulle gynna dem som har stora inkomster. Det är sant att avdragsrätten skulle kunna utformas så all den får en sådan effekt. Men det vore ju att från början misskreditera systemet, och vi har självfallel aldrig förordat en sådan utformning. Tvärtom har en arbetsgrupp inom folkpartiet med hjälp av juridisk och ekonomisk expertis utarbetat etl förslag som skulle eliminera de riskerna.

En annan vanlig invändning som tydligen tillmätts stort bevisvärde är att avdragsrätten inte skulle passa in i värt skattesystem. Till det är bara att säga att olika former av avdragsrätt med betydligt mer ingående effekter accepteras utan invändningar. Dessutom har arbetsgruppen inom folkpartiet också på den här punkten visal på en utformning av avdragsrätten som på ett avgörande sätt försvagar del nämnda argumeniei.

Jag förstår alt det kan vara en smula motbjudande för en socialdemokrat att medverka till en ordning som gör att den enskilde får mer all säga till om när del gäller hur de pengar skall användas som han vill salsa på olika former av samhällsnyllig verksamhet - särskilt om systemet skulle utformas så att han får ekonomiska favörer som indirekt ökar det ekonomiska trycket pä andra som har mindre all röra sig med.

Jag har däremot svårt alt förstå att socialdemokratin som en man avvisar etl önskemål som sä stora grupper av ideellt engagerade människor i vårt land står bakom - särskilt som kravel gäller just en utredning om hur avdragsrätten skulle kunna utformas för all inle ge de effekter

som vi alla anser oacceptabla. Det envisa motståndet tyder snarare på en ideologisk låsning än på omsorg om idealitetens villkor i vårt samhälle.

I detta anförande inslämde herr Hyltander (fp) och fru Swarlz (fp).

Herr NILSSON i Agnas (m):

Herr talman! Det ärende som vi behandlar och är villiga att avgöra i kväll har en lång riksdagshistoria bakom sig, vilket också angivits av de två tidigare talarna och av utskottets betänkande. Den sträcker sig tillbaka till de två kamrarna på Helgeandsholmen. Jag kan för min del höra mänga stämmor frän debatten i denna fråga under de gångna tio tolv åren.

Frågeställningen har i vissa detaljer från början varit en annan, men i stort sett har den rört sig om samma sak. Nu har vi dessutom fått en skatt som slår mycket orättvist mot de samfund och organisationer som vi velat hjälpa med de motioner som ligger bakom reservationen till betänkandet i dag. Jag tycker att det är en ynkedom att en positiv lösning inte kunnat vinnas.

Jag vill i dag säga några ord om vad utskottet skriver i år, även om det däri som syftar tillbaka på förra året.

I fjol var röstsiffrorna 148-146 sedan rättfärdighetskämpen herr Sjöholm stigit över på vad han menade var den rätta sidan.

Förra året skrev majoriteten att utskottet hade all förståelse för syftet med motionerna i den mån detta var alt tillföra folkrörelserna och andra ideella verksamheter ökade ekonomiska resurser för sin verksamhet. Ändå avstyrkte man motionskraven.

Reservanierna hade också förståelse, men deras förståelse skulle ha medfört del motsatta resultatet; de sade ja till avdragsrätt.

I år skriver utskottet att motiven har blivit försvagade. Det utgår numera i stället bidrag, och vissa skatteförhållanden har förändrats i positiv riktning för de ideella organisationerna. Ulskottel lalar ändå även i år om förståelse. Men utskottet finner vid sin granskning av förslaget att det är mycket svårt alt genomföra.

Jag minns att jag själv någon gång deltagit i debatten. Jag hade en gång en diskussion med herr Wärnberg, som var mycket positiv till själva tanken men sade att del skulle vara myckel svårt alt lösa de tekniska och fiskala problemen i sammanhanget.

I det föreliggande betänkandet heter del pä nyll att avdragsrätl egentligen är en avvikelse från grundläggande principer i skattelagstiftningen och skulle medföra högst varierande ekonomiska konsekvenser för de skattskyldiga. Man menar också all avdragsrällen skulle medföra ofrånkomliga orättvisor. Men allt detta skall vi försöka komma till rätla med. Vi begär inle alt avdragsrätl utan vidare skall införas ulan vi begär att frågan skall utredas. När man antyder all delta är svårt vill vi framhålla, som också nämns i reservationen, att det finns andra länder där man har löst problemet. Det vore en ynkedom om inte vårt kanslihus med

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Avdrag vid inkomstbeskattningen för gåvor till religiösa m.fl. ändamål

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Avdrag vid inkomstbeskattningen för gåvor till religiösa m. fl. ändamål

alla sina resurser kan ordna det. Och om man inte där kan åstadkomma det kan vi, som herr Wikström framhöll, pröva de utvägar som man kan komma fram till på andra håll. Jag är alldeles övertygad om att de skäl som anföres bara är svepskäl.

När utskottsmajoriteten lalar om att en sådan här avdragsrätl skulle gynna de rika måste jag ställa mig frågande. Menar man verkligen att det är risk för att personer med höga inkomster skulle ge väldiga gåvor 1. ex. lill Lewi Pethrus sliflelse i Stockholm eller lill missionen? Och om de gjorde det, skulle det vara en katastrof? Sveriges verkligt "billiga" u-hjälp, den som koslar minst i administration men når längst, ges av missionssällskapen. Om ett antal personer lämnade stora gåvor lill dem och yrkade avdrag tror jag att svenska staten ändå skulle tjäna pä det, med tanke på vad det skulle betyda i avlastning på etl annat område. Jag tror emellertid alt yllersl få av de slora inkomsttagarna skulle gå den vägen.

De som vi tänker på är de vanliga givarna som envetet och troget lämnar sina gåvor och som nu kommil i den silualionen all del är svårt all få pengarna all räcka lill. Att ge dem räll all göra avdrag för gåvorna skulle vara en uppmuntran.

Hur detla skulle gå till borde som sagt utredas. Som det står i reservationen anser vi att avdragsrätten skulle vara etl värdefullt komplement till statliga bidrag. Vid sidan av vad som kan ges i allmänna bidrag skulle de medel som flyter in som gåvor kunna främja den verksamhel som ligger oss alla varmt om hjärtat, som vi har förståelse för. Jag undrar om inle förståelsen kunde sträcka sig så långt att riksdagen i dag gick med på att utreda frågan. Skulle del verkligen ligga någon fara i att alla här kom överens om alt granska den? Visar det sig sedan att det inle går, böjer vi oss för det och säger: Det var tyvärr hell omöjligt när man såg närmare på det.

Jag är för min del alldeles övertygad om att det kommer all gå bra. Jag yrkar bifall till reservationen.

1 della anförande instämde herr Fridolfsson (m).

Herr LUNDGREN (s):

Herr lalman! Ulskottel har fyra eller fem argument för att avstyrka moiionerna om avdrag vid inkomstbeskattning för gåvor till religiösa m. fl. allmännyttiga ändamål. Låt mig kort summera vad utskottet anför.

Utskollel säger för del första alt "allmännylliga och liknande ändamål bör främjas genom direkla bidrag av allmänna medel"; för del andra alt "avdragsrällen för kommunalskall med däri ingående församlings-skatl slopats för fysiska personer"; för del tredje att avdragsrällen "skulle också medföra ofrånkomliga orättvisor, bl. a. på grund av svårigheten att åsladkomma en lämplig och i taxeringsarbetel hanlerlig avgränsning mellan avdragsgilla och ej avdragsgilla gåvoändamål"; för del fjärde all avdragsrällen "har givelvis den största betydelse för dem som har hög

inkomst och skulle samtidigt medföra att låginkomsllagare och deras inlressen missgynnas".

Mol dessa argumenl har reservanierna bara ett argument,nämligen att avdragsrällen "kan vara ell värdefullt komplement lill statliga bidrag".

Den här korta redovisningen av argumenten för och emol avdragsrällen visar hur svagl rusiade avdragsrältens försvarare är. Vi är alla i den här kammaren överens om all exempelvis folkrörelserna skall stödjas. Del är formerna för slödel vi ivistar om. Ulskoilsmajoriletens bestämda uppfallning är all folkrörelser och ideell verksamhet skall stödjas genom direkta bidrag. Del sker också i sländigi ökande omfalining. Vi beslulade exempelvis för några veckor sedan enhälligt här i kammaren om en höjning av bidragel till trossamfunden och till lokaler för trossamfunden från 21 lill 27 miljoner. För jämförelsens skull bör vi kanske erinra varandra om all delta bidrag var 2 miljoner budgetåret 1972/73. Det är alltså ulan tvivel fråga om en snabb och kraftig uppräkning.

En annan sak som del kan finnas anledning att nämna i dag är att föreningsskalieuiredningen föreslår all rent ideella föreningar skall bli skattefria.

Utöver dessa exempel skulle jag kunna nämna en läng rad av direkta bidrag - statliga och kommunala - till ideell verksamhet. Dessa bidrag kommer fortsättningsvis - del är jag alldeles övertygad om - all sladigi öka. Folkrörelserna skall verkligen stödjas. Så långl är vi nog rätt överens, men sedan går alltså uppfattningarna isär.

Utskottets socialdemokratiska majoritet anser att del är oriktigt all i detta sammanhang blanda in krångliga och orättvisa avdragsförmåner för enskilda givare. De borgerliga anser däremot att orättvisa avdragsförmåner för enskilda givare är bra - orättvisa avdragsförmåner stimulerar t. o. m. deras givande.

Jag skall erinra om några enkla siffror som jag har nämnt i någon tidigare debatt här i kammaren. En pensionär, som inte kan göra några avdrag alls vid taxeringen, får - om han eller hon ger en gåva på 1 000 kr. -en nettouigift på just 1 000 kr. Den däremot som haren årsinkomst på låt oss säga 60 000 kr. får en nettouigift på endast ca 400 kr. för samma gåva. En givare med en årsinkomst på 200 000 kr. behöver bara betala ca 200 kr. för sin lusenlappsgåva.

Särskilt besynnerligt tycker jag det är när kristna vill ha denna avdragsförmån. 1 förra årets debait i kammaren sade jag ungefär så här.

I kristna sammanhang säger vi ofta alt vi ger vår gåva lill Gud och till Guds verk. Min stillsamma undran nu liksom då är den här: Skall man verkligen yrka avdrag för en gåva lill Gud?

Del finns, herr talman, även en rad andra skäl mot avdragsrällen. Avdrag måsle ju t. ex. styrkas. Vi som mer eller mindre regelbundet går i kyrkan skulle i fortsällningen bli tvungna att begära kvitto på våra kollektgåvor. Anonymiteten skulle försvinna - den brukar vi hålla ganska ' styvt pä när vi ger en gåva.

Låt mig sedan göra några kommentarer till det som sagts av dem

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Avdrag vid inkomstbeskattningen för gåvor till religiösa m. fl. ändamål

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Avdrag vid inkomstbeskattningen för gåvor till religiösa m.fl. ändamål

som deltagit i debatten före mig. Såväl herr Hallenius som herr Wikström och herr NiLsson i Agnas har sagt: En utredning kan vi väl i alla fall fä. Herr Hallenius påstod att reservanterna krävde en allsidig och förutsättningslös utredning. Nja, det står nog ändå inte riktigt så. I reservationens kläm begär man en utredning om införande av rätt till avdrag. Det står ingenting om att utredningen skall vara förutsättningslös, utan detta innebär en beställning av en avdragsrätt, som den socialdemokratiska majoriteten inte kan instämma i.

Reservanterna känner väl lill att 1972 års skatteutredning bl. a. har att se över hela avdragssystemet, och då lär man väl titta på den här saken också. Direktiven i utredningen går emellertid inte ut på att införa fler avdrag utan att minska antalet avdrag. F. ö. vill jag erinra herrarna om att den skattedebatt som pågår sanneriigen inte har särskilt mänga hejarop till dem som vill införa nya orättvisa avdrag, som gynnar höginkomsttagare och missgynnar låginkomsttagare. Men den sortens opinion kanske passar den borgeriiga värderingen ganska illa.

Herr Wikström nämnde Frikyrkorådet och ville ge sken av att frikyrkligheten är enig i de här frågorna. Det finns anledning att sätta många frågetecken efter det påståendet. Jag behöver bara till kammarens protokoll läsa in delar av en huvudledare i Svenska missionsförbundets tidning, nr 4 år 1976, där chefredaktören med anledning av dessa frågor säger:

"Men uppfattningarna är inte entydiga - inte ens inom samfunden själva. Samtalen i Sveriges Frikyrkoråd", som herr Wikström hänvisade till, "har avspeglat tydliga skillnader.

Även om man maximerar gåvosumman, för vilken avdrag får göras,

gynnar man den ekonomiski starkare gruppen. De utländska positiva

erförenheter folkpartiel åberopar", jag tror all även herr Nilsson i Agnas åberopade dem, "kan komplelleras med många negativa effekter - framför alll i USA.

Principielll ligger del någol motsägelsefulli i tanken pä skallelindringar för ideella engagemang.

Att klart kunna avgränsa och definiera religiösa, kulturella, vetenskapliga och andra områden, som berälligar till avdrag, kan också leda till ell kineseri, som inte är tilltalande ur ideel synpunkt. Kan man göra gränsdragningar mellan gåvor t ex till u-hjälp och fotboll? Svårigheterna är uppenbara. Avdrag av den här typen rymmer stora svagheter och leder till konflikter om vad som från givarens synpunkt skall räknas som sam-hällsnyltigt eller inle."

Herr talman! Vi har som bekant diskuterat den här frågan många gånger här i kammaren, det kanske inle är sisia gången nu heller.

Herr Wiksiröm sade all del är så konsiigl att staten skall bestämma vad man ger gåvor till. Den enskilda får mindre och mindre att säga till om. Hur i all sin dar, herr Wikström, kan man resonera på del sättet? Om herr Wiksiröm, herr Nilsson i Agnas eller herr Hallenius vill ge en gåva lill ell vissl samfunds eller en organisaiions verksamhel - och

det vill de - är det bara de själva som bestämmer om de skall göra det eller inte. Vem säger till herr Wikström att han inte flr ge gåvor till de ändamål han själv vill? Vem i all sin dag gör det? Vad menar herr Wikström egentligen med att påstå detta? Det är helt besynneriigt. Till sist menade herr Wikström att socialdemokraterna i den här frågan var ideologiskt låsta. Jag vet inte vad herr Wikström lägger in i det begreppet, men för mig var det nästan litet av ett erkännande. Att vara ideologiskt konsekventa - det är det det gäller - det skäms vi inte för.

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Avdrag vid inkomstbeskattningen för gåvor till religiösa m.fl. ändamål

I detta anförande instämde herr Konradsson (s).

Hert HALLENIUS (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Lundgren säger att reservanterna inte kräver en förutsättningslös utredning. Jag ber då all ni läser hela reservalionen, inte bara klämmen. Vi säger att utredningen skall få i uppdrag att granska skälen för och emot en avdragsrätt. Det om något visar att vårt krav är en förutsättningslös utredning.

Värt enda argumentet var enligl herr Lundgren att avdragsrällen är ett värdefullt komplement till statliga bidrag. Jag lycker att det är ett argument som mycket väl räcker till för att begära denna utredning. Detta är ju vad vi vill med reservationen, att ge bästa tänkbara möjligheter till de ideella organisationerna. De extra möjligheter som erbjuds genom denna avdragsrätt är säkeriigen värda en utredning.

Vi reservanter begär alltså en förutsättningslös utredning om alla de svårigheter som herr Lundgren tog upp. Det bör vara utredningens sak att gå igenom detla, för och emot, och att vi får ett allsidigt förslag, som kan utgöra ett bättre underlag för riksdagens slutliga ställningstagande.

Herr NILSSON i Agnas (m) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Lundgren drog en ramsa som jag känner igen. Del var visserligen herr Fridolfsson i Stockholm som i fjol hade samtal med honom, men jag lyssnade. Hela inställningen hos herr Lundgren är negativ, misstänksam. Han har alldeles föriorat mottagarna av gåvorna ur sikte och länker bara på sådana som han tror nu är på väg all sko sig och på del slaien kommer alt förlora. Jag lycker också, såsom herr Hallenius, att om vi nu bara har etl enda argumenl så är det ett bra argument. En utredning kommer ju att visa vad som var fel och vad som var rätt. Jag fick ingel svar på frågan om hur det hade gäll i andra länder. Har del visal sig all det var höginkomsttagarna där som nu fick det bra?

Enligl herr Lundgren ar bidrag det allena möjliga. Jag är för min del ganska rädd för bidragssystemet. Jag är rädd för all det blir vissa kontrollstationer som kommer in i bilden, och vissa saker som är mindre trevliga. Jag överväger ibland om det inte var fariigt all vi gick den vägen. Därmed inle sagt alt jag är övertygad ännu.

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Avdrag vid inkomstbeskattningen för gåvor till religiösa m.fl. ändamål

När man både i skrivningen i utskottet och från herr Lundgrens sida säger att avdragsrällen medför orättvisor tycker jag au det är för tidigt att säga della. Del skall vara så orättvist! Hur vel man del? Och när han lalar om pensionärerna är del som han trodde all de var avundsjuka. Jag kan försäkra herr Lundgren all jag har varil i missionsverksamhel i 30 år och i nykterhetsverksamhet ännu mer. Jag har för mig att en massa pensionärer har givit gåvor år efter år i årtionden, och de är inle alls så avundsjuka. De som nu slår i dagens lunga och hella skall inle få dra av när de går in i pensionsåldern. Jag tycker det är etl konstruerat problem.

Belräffande gåva lill Gud och anonymitet: Ja, kära herr. Lundgren, man brukar inte springa ut och sälta deklarationerna på anslagstavlorna. Hur skall man då ge gåvan lill Gud? Mänga här i Sverige har sä slora problem med skatter och andra utgifter att efter en lång lid inom ideell verksamhel skulle många av problemen bli lösla för dem, om de nu bara kunde få göra della avdrag. Kanhända alt det här vore en möjlighet för dem att i alla fall ge sin gåva. Jag ser del så.

Jag är inle övertygad om all herr Lundgren vel alt avdragen gynnar höginkomstlagarna. De jag känner bland dessa människor är myckel sällan höginkomsttagare.

Jag upprepar: Mottagarna skulle säkert uppleva del som stimulerande om bidragen ökade.

Herr LUNDGREN (s) kort genmäle:

Herr talman! Låt mig först -jag tror jag glömde del i milt föregående anförande - yrka bifall till skatieutskoiieis betänkande nr 51.

Jag har ingen anledning att betvivla herr Hallenius ärliga uppfattning om all det skulle vara en förutsättningslös utredning. Men jag bara läste innantill i klämmen, och där står del ingenting om det.

Till herr Nilsson i Agnas kan del finnas anledning att göra några yllerligare kommentarer. Han frågade hur man vet att avdragssystemet är orättvist. Hörde inte herr Nilsson i Agnas på då jag tog de här enkla exemplen? Visar inle de hur orättvist avdragen slår? Tycker inte herr Nilsson i Agnas del begriper jag inle vad som är orättvist.

Sedan säger herr Nilsson i Agnas all jag är negativ och misstänksam och vad det nu var för någonting mer och att del är ramsor jag kommer med.

Ja, herr Nilsson i Agnas, jag är negaliv lill orättvisa avdragssystem. Om del uppfattas som en ramsa kommer jag att fortsätta med den ramsan. Jag kommer att fortsätta all säga all dessa avdragssyslem är orättvisa.

Herr HALLENIUS (c) kort genmäle:

Herr lalman! Man skall väl läsa hela reservalionen, herr Lundgren, och inte bara klämmen. 1 klämmen är det inie möjligt au fä med hela utformningen av vad man begär.

Delta är kanske förklaringen till alt herr Lundgren inte lidigare har insen all reservanternas krav är en förutsättningslös ulredning.

Herr NILSSON i Agnas (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag anser alt del är för tidigt att säga all det här avdragssystemet måste vara alt anse orättvist. Det finns länder där delta system har tillämpats.

Om herr Lundgren går med på att vi utreder frågan och vi redan i förväg får klart för oss ungefär hur systemet slår, så går det all komma igen därefter, evenluelli med den s. k. ramsan.

Jag uppfaltar de människor som ger i dessa sammanhang som personer som håller på med ett livslångt givande. Om de under den lid de är verksamma som lönlagare och alllsä inte är pensionärer får möjlighet lill dessa avdrag och det därmed blir en stimulans för en verksamhel som ligger oss alla varmt om hjärtat, tror jag inte all de när de uppnår pensionsåldern och inte kan göra motsvarande avdrag med smärta ser på dem som ännu har denna möjlighet.

Dessutom har väl våra pensionärer - åtminstone de som är verksamma på de områden som vi lalar om i dag - mycket små möjligheler alt ge. Jag tror det är myckel sällan någon kan komma med några tusenlappar.

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Avdrag vid inkomstbeskattningen för gåvor till religiösa m.fl. ändamål

Herr LUNDGREN (s) kort genmäle:

Herr talman! Det är väl ganska meningslöst, herr Nilsson i Agnas, all fortsätta denna diskussion. Vill inte herr Nilsson i Agnas förslå att de siffror och exempel jag nämnde visar att avdragen är orällvisa, är det meningslöst att föra en diskussion. Vi är så långt ifrån varandra.

Jag kan inte begripa varför herr Nilsson i Agnas säger att det är för tidigt all påslå alt dessa exempel inte ger en rättvisande bild. Jag gav enkla, klara besked från talarstolen. Och del är myckel enkelt att begripa det om man vill göra det.

Till herr Hallenius vill jag säga alt det i beslutande församlingar ändå är hemställan i klämmen som räknas. Eller hur?

F. ö. finns inte ordet förutsättningslös i reservationens text heller.

Herr SJÖHOLM (fp):

Herr lalman! Låt mig bara med några ord motivera varför jag kommer all rösta med utskottet, som jag gjort tidigare år i del här ärendet.

Detla är en skallefråga. Och del som är vikligl i vårt skattesystem är all få ner skatten för alla, bl. a. genom all sänka marginalskatterna. Detta försvåras eller förhindras om vi urholkar skallesystemei genom all medge avdrag än för det ena, än för det andra.

Jag tror all alla som är litet insatta i skallesystemei kan vara eniga om alt en förutsättning för etl vettigt skaiiesyslem med lägre skall för alla är alt vi slopar en hel del avdrag, bl. a. just av den här sorten, som människor kan använda om de vill.

Della är konstruerade avdrag som man kan tillgodogöra sig själv. Jag bortser här från avdrag som är nödvändiga för all kunna ha en inkomsi. Dit hör ju inte dessa avdrag.

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Avdrag vid inkomstbeskattningen för gåvor till religiösa m.fl. ändamål

Detta är mitt huvudargument mot dessa avdrag. Jag är emot alla konstruerade avdrag. De gynnar ju dem som kan utnyttja avdragen och missgynnar dem som inte kan det.

Sedan tycker jag att det är litet stötande - det var herr Lundgren inne på - att man skall jaga egna skatteförmåner under idealitetens täckmantel. Det är egentligen vad man gör. Vill man vara ideell och skänka lill det ena och det andra kan man göra det ändå. Gud älskar en glad givare, står det någonslans, och det kan väl förstås sä att han gör detta oavsett om det finns avdrag vid beskattningen eller inte.

Skatterna är inle det godas fiende - det tycker jag är värdefullt att påpeka. Skatterna används i de allra flesta fall på ett vettigt sätt, och de används i mycket stor utsträckning just för sådana ändamål som man här är ute efter: för sjukvård, mot alkoholism och narkotika; idrottsrörelsen får rätt mycket pengar; u-hjälpen får mycket och kunde få ännu mer. Hela vår sociala välfärd bygger ändå på skattepengar. Om man skänker bort av pengar som är beskattade har dessa pengar gjort dubbel effekt. I och med att de skänks bort har de tjänat det syfte man här är ute efter. Det borde vara ytterst tacknämligt för reservanterna att pengar används skattevägen på det sättet. Då är det litet konstigt att ni pä alla möjliga sätt vill komma undan beskattningen. Kontentan av ett bifall till reservationen skulle kunna bli att det finns mindre skattemedel till dessa ändamål och att i stället var och en skall tillskjuta så mycket den vill och kan. Del är en säkrare metod som man nu använder - och dessutom gör pengarna dubbel effekt. Det borde vi alla vara glada för.

Jag yrkar, herr talman, bifall lill utskottets hemställan.

Hert WIKSTRÖM (fp):

Herr lalman! Jag vill gärna ge herr Sjöholm rätt i att Gud älskar en glad givare. Men del finns ännu mer centrala bibelställen som talar om all Gud framför alll älskar syndare!

Herr Lundgren gjorde ett långt inlägg och redovisade de skäl som utskottet har anfört för all man inle vill acceptera tanken på en utredning om avdrag. Det var fyra skäl. Jag vill bara korlfatlal gå igenom dem.

Del förslå skulle vara all allmännylliga och liknande ändamål bör främjas genom direkla bidrag och inle genom läiinader vid beskattningen. Del är självfallel just på den punkten vi har olika uppfattningar. Vad jag sade var, all de organisalioner som berörs av delta har sagt att de föredrar den senare modellen. Men här delar sig självfallet våra uppfattningar.

Det andra argumeniei var att avdragsrällen för kommunalskatt med församlingsskatten har slopats för fysiska personer. Men vi vet alla att del finns annan avdragsräil kvar. Della kan alliså inle vara del enda avgörande argumeniei.

Det tredje var att avdragsrällen också skulle medföra ofrånkomliga orättvisor. Del var bl. a. det jag tog upp i mitt inlägg; jag försökte påvisa alt vi i en skrift, som jag vel all herr Lundgren tagit del av, har visat

alt det går alt neutralisera den här svårigheten. Det systemet har man kunnat utforma i andra länder, bl. a. i Danmark.

Den fjärde invändningen var att avdragsrällen betyder mest för dem som har hög inkomst. Också del har vi sagt att vi ville neutralisera. Det går alltså att tekniskt klara det. Vi har erkänt all del är en relevant invändning, men det går alt tekniskt klara ut också den saken.

Jag tycker inle all del återstår så myckel av de här argunienten annat än att man naturiigtvis kan säga att man allmänt är mot alla avdrag. Det låter sig väl sägas, och jag kan gärna vara med om en ulredning där vi prövar alla de frågorna. Men om det visar sig att man kommer all vilja behålla vissa typer av avdrag - och del resultatet tror jag att man kommer till - kan det väl ändå vara värt att pröva också en modell där människor får avdrag när de avstår från sådanl som de själva äger till förmän för ett ideellt ändamål. Med del avdragssystem vi nu har uppmuntrar staten människor att skaffa sig skatter på jorden. Vi tycker alt man då också skulle kunna stimulera människor alt ge bort och så samla sig skatter i himlen.

Herr Lundgren upprepar envist att det här är orättvisa avdragsförmäner. Ja, men om man kan eliminera orättvisorna, är det dä inte värt att pröva tanken?

Herr Lundgren finner ytterligare argument i citat från ledare i mitt eget samfunds organ. Svensk Veckotidning. Ingen har väl förnekat att det finns delade meningar på detta område. Det är bl. a. så att människor som har samma politiska färg som herr Lundgren också har ungefär samma politiska uppfattning som han. Det är nu en gäng så märkligt alt den som är socialdemokrat i stort sett har den uppfattning som det socialdemokratiska partiet företräder. Men all så är fallet är inle någol särskilt Övertygande argument mot oss som företräder andra partier och andra politiska åskådningar.

Vidare säger herr Lundgren - och det är väl det saftigaste argumentet av alla - all detla är en borgerlig ståndpunkt. I den debatt som vi hade i denna fråga för två år sedan, herr Lundgren, påminde jag om alt Ernst Wigforss som finansminister lade fram en proposition med förslag om avdragsrätt för gåvor lill vissa ändamål - jag vill minnas att del var lill luftvärnet och till sjövärnskåren. Han signerade också en proposition om avdragsrätl för internationellt hjälparbete. Jag skulle vilja fä svar på följande fråga, som jag ställde för två år sedan men som herr Lundgren då inte besvarade: Var Ernst Wigforss en borgare? Hade han en borgerlig uppfattning, eller var det möjligen så all han såg della som en praktisk fråga - på samma sätt som är fallet med många skattefrågor - och i ett läge där han tyckte att det var motiverat alt stödja goda ändamål kunde vara med på detla? Om nu Ernst Wigforss och jag båda skall beskyllas för au vara borgare, tycker jag ändå all herr Lundgrens argument på någol säll har föriorat i valör.

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Avdrag vid inkomstbeskattningen för gåvor till religiösa m.fl. ändamål

6 Riksdagens prolokoll 1975/76:99-100

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Avdrag vid inkomstbeskattningen för gåvor till religiösa m.fl. ändamål

Hert FRIDOLFSSON (m):

Herr talman! Jag instämde i herr Nilssons i Agnas utmärkta inlägg, och det skulle kanske ha kunnat räcka med det. Ett par ord måsle jag dock säga lill herr Lundgren.

Jag skulle tro att herr Lundgren är en av de mest pålitliga socialdemokraterna i kammaren. Han backar upp olika kanslihusförslag frenetiskt. Ibland har jag en känsla av att han säljer sin frikyrkosjäl för att gå kanslihuset till mötes.

I år upprepar herr Lundgren tidigare framförda argumenl. Staten skall stödja ideell verksamhet genom direkla bidrag. Staten vet bäst. Enligl min mening en fdrmyndarmentaliiel från början lill slut. Individen omyndigförklaras. Staten klarar enligt herr Lundgren de här uppgifterna bältre.

Herr Lundgren slog fast att riksdagen nyligen enhälligt fattat beslut om en uppräkning av statsbidraget till samhällsnyttiga ändamål. Ja vissl, men den uppräkningen skedde, i varje fall till största delen, genom att de borgeriiga representanterna pressade socialdemokraterna till en höjning. Det är ju valår i år, och då måsle man visa sin goda vilja.

I sitt inlägg framhöll herr Lundgren - och del var egentligen därför jag begärde ordet - att det är ett krångligt och orätlvist system som reservanterna presenterar i sin reservation. Ja, får jag använda samma ordval som herr Nilsson i Agnas: Vad vet herr Lundgren om del? Herr Lundgren menar att han givit enkla, klara besked. Herr Lundgren skulle alltså vara bättre skickad än utredningsväsendet i det här landet att ge klarhet i denna fråga. Någon ulredning behövs inte, herr Lundgren har från denna talarstol givit enkla, klara besked - därmed skulle frågan vara avklarad!

Låt mig ställa en fråga till herr Lundgren. Om en person, som har en relativt hög inkomst, skänker I 000 kr. lill etl frikyrkosamfund eller lill något annat folkrörelsearbete, får han då lillbaka mera av staten, så au han tjänar på sin gåva? Har han mera pengar i sin plånbok efter sin offergåva? Det är en enkel fråga, som jag tror alt herr Lundgren skulle klara av att svara på.

Allra sist kom herr Lundgren i sitt tal in pä samma argumentering som i fjol. 1 kristna sammanhang bör man ge sin gåva till Gud utan att snegla på avdragsmöjlighelerna. Herr Lundgrens egen filosofi är all gåvorna till Gud skall gå via kanslihuset, via staten! Det är socialdemokraternas väg. Vi anser däremot - och delta tror jag är grundidén i reservanternas tankegång - att individerna själva som ett komplement till statsbidragen skall få ge ett visstavdragsgillt belopp till den verksamhet som ligger dem varmast om hjärtat. Det är det som frågan gäller - och observera att det är ett komplement! Herr Lundgren kan här i talarstolen och ute på stadens lorg under valrörelsen slå sig för sitt bröst och säga: Staten skall slödja samhällsnyllig verksamhet genom bidrag, eftersom staten vet bäst hur verksamheterna bör stödjas! - Reservanierna vill utöver statsbidrag utreda möjligheterna att göra avdrag med vissl belopp

vid gåvor lill en verksamhet som ligger gåvogivarna varmt om hjärtat. Jag yrkar bifall till reservalionen vid utskottets betänkande.

Hert NILSSON i Agnas (m):

Herr talman! Jag tror att herr Sjöholm ärligt menar vad han säger. Jag har också sedan gammalt hyst sympati för hans oräddhet - del måsle kosta på ibland att ställa sig på en annan sida än den borgerliga. Jag har dessutom tyckt om hans motioner mot boxningen och i flera fall understött dem.

Jag håller också med herr Sjöholm om att vi bör se lill att de här pengarna blir effektiva. Jag ger honom alltså rätt i alt vi skall försöka få medlen dryga, så att de får, som han säger, dubbel effekt. Men då bör vi akta oss för all förorsaka skalleinhämlaren och -användaren slaien föriusler, eftersom staten behöver pengar till sjukvård, nykterhetsvård, u-hjälp och mycket annat.

Men om de organisationer som vi önskat hjälpa genom våra motioner kan ge dubbelt värde åt dessa pengar, dä bör väl herr Sjöholm ha litet förståelse för oss? Jag kan ta etl exempel. Pä den där lusenlappen som herr Lundgren lalade om när han påstod att den kostade givaren bara 400 kr. skulle Sträng, om jag förstod resonemanget riktigt, föriora 600 kr. Men den lusenlappen kunde ju i stället hamna i en kassa hos en organisation med ideell verksamhet, där den kunde göra verkan för dubbelt 600 kr. därför att man där har en förunderlig förmåga att sätta pengarna i rörelse effektivt, t. ex. på u-hjälpens område. Då hade Sträng inte förlorat någonting, eftersom resultatet blivil en god u-hjälp. Eller om vi tar ett exempel från vårt eget land, såsom nykterhetsvård av typen Lewi Pethrus Stiftelse för frilantropisk verksamhet eller något annat välgörande ändamål - sett över hela den svenska totalbudgelen vore det faktiskt ingen förlust!

Jag vågar än en gång påslå alt jag envetet kan vägra anse herr Lundgrens siffror verifierade. Det går naiuriigivis alt säga att det lätt uppstår fusk och orättvisor - de riskerna finns naturligtvis; del förnekar jag inle. Själv är jag inle heller alls intresserad av att begära avdrag för gåvorna, men jag menar att när della syslem är prövat i andra länder bör del vara realistiskt också för oss i Sverige, bara vi i förväg ser till att inga verkligt stora orättvisor kan ske. Helt idealiskt tror jag visseriigen inte att det kan bli, men det finns ju ingenting här i världen som är det.

Ell krav på en utredning anser jag att alla här i kammaren borde kunna slödja.

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Avdrag vid inkomstbeskattningen för gåvor till religiösa m.fl. ändamål

Herr SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Herr Nilsson i Agnas tycker att det måste fresta på att stå på fel sida. Jag anser inte att det är fel sida, ulan jag lycker all del i del här fallei är räll sida. Jag kan inte se all del går en bestämd skiljelinje - att det ena partiet alllid har fel och det andra alltid rätt. Jag förbehåller mig alltså rätten att välja sida efter vad jag lycker, och

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Avdrag vid inkomstbeskattningen för gåvor till religiösa m.fl. ändamål

det tror jag herr Nilsson kan ha förståelse för.

När jag hade sagt alt Gud älskar en glad givare, säger herr Wikström att Gud älskar syndare. Det är väl mer herr Wikströms "bord" än mitt, så jag skall inte inlåta mig på någon djupare debatt. Men jag trodde att vi skulle diskutera problemet om man skall ha etl avdrag när man ger bort pengar. Det här med synden kanske lämpar sig bältre för andaktsstunden i morgon - det är onsdag i morgon, herr Wikström. Tag gärna upp del! Skulle jag fä lov att rekommendera ett ämne i morgpn, kunde det kanske vara änkans skärv. Kanske det skulle kunna säga någonting just i den här debatten.

Det avgörande här - och mitt huvudargument - är, som jag sade, att skall vi någonsin få ett vettigt skattesystem med vettiga marginalskatter och ett vettigt skattetryck för alla, så kan vi inte hålla på och urholka skattesystemet med avdrag än för det ena, än för det andra. Jag tror att samtliga representanter för de partier som nu står för reservationen är helt eniga om att vi skall försöka fä ned marginalskatterna. Och då sätter man genom det här förslaget käppar i hjulet för sina egna syften - det är ju inte minsta tvivel om det. Därom tror jag alla som vill sätta sig in i problemet kan vara eniga.

Herr LUNDGREN (s):

Herr talman! Jag höll nästan på att tappa lusten att fortsätta att debattera med herr V/ikström då han liksom en skrymlare kallade herr Sjöholm för syndare, men O. K.

Del går att neutralisera det här med höginkomsttagare och låginkomsllagare, framhärdar herr Wiksiröm. Del jag cilerade från Svensk Veckolidning var följande: "Även om man maximerar gåvosumman för vilken avdrag får göras, gynnar man den ekonomiski starkare gruppen." Det var ett svar på herr Wikströms argumenl i detta avseende.

Vidare säger herr Wiksiröm att visst finns det delade meningar inom frikyrklighelen. Ja, men herr Wikström försökte i sitt första inlägg uppenbarligen ge sken av att frikyrklighelen var alldeles enig. Den är inle det.

Del är riktigt att herr Wikström förra årel - eller om det var förrförra - försökte blanda in Wigforss i den här debatten, och del kan väl vara intressant med tillbakablickar i svensk skallehisloria. Jag känner föga till Wigforss motiveringar den gången, men i dag är det fel med avdragsrätt för internationellt hjälparbete.

Till herr Fridolfsson kan jag naturiigtvis hell stillsamt framföra ett tack för alt han säger alt jag är en pålitlig socialdemokrat - i den mån han nu kan bedöma det. Man är ju tacksam för även det minsta frän det hållet. Förra årel sade han all jag hade dåliga argumenl, och då tackade jag för uppmuntran genom att konstatera all när han lyckte det var dåligt måste del vara bra ur socialdemokratisk synpunkt.

I dag frågar herr Fridolfsson vad jag vel om orättvisorna. Han är inne

på samma tankegång som herr Nilsson i Agnas. Jag vill fråga er båda två: Vet ni så litet om skatteskalor att ni bestrider de siffror som jag gav i mitt första anförande från talarstolen om hur den här avdragsrällen slår?

Sedan hade jag litet svårt att följa herr Fridolfssons ytterligare fråga, men det var någonting om huruvida man skulle få tjäna på sin gåva. Jag blev inle riktigt pä det klara med hur herr Fridolfsson menade. Enkelt svar frän min sida: Är del så att man ger en gåva till ett ideellt eller kristet ändamål, så skall man självfallet inte snegla på om man ekonomiskt skall tjäna på det - verkligen inte.

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Avdrag vid inkomstbeskattningen för gåvor till religiösa m.fl. ändamål

Herr LÖFGREN (fp):

Herr talman! Jag kan förstå alt ni lycker det är egendomligt att också jag tar till orda, men jag kan inte låta bli.

Det är nu över 20 är sedan jag började arbeta med förslag i den riktning som del här gäller. Låt mig bara, innan jag lämnar arbetet i denna riksdag, åter en gång tala om, att de som ger gåvor för sådana ändamål som det här är fråga om under alla år har gett gåvorna med glädje och utan att snegla på några skatteförmåner. Vad det gäller är ju inle att tjäna pengar i form av avdrag för skall, om man ger en gåva, utan det gäller för dessa människor att få en möjlighet att ge ännu mera. En utredning av på vilket sätt detta skall kunna ske under mycket rimliga förhållanden är någonting som det borde vara angeläget för Sveriges riksdag att tillåta, och jag tycker inle att man behöver ta till så mänga svårförståeliga motargument som här varil fallet.

Återigen vill jag säga: Det gäller inte för dem som ger gåvor för Guds verk och ideell verksamhet att tjäna pengar i form av skatteavdrag. Det gäller att kunna ge ännu mera pä grund av att man uppfattar behovet som så oerhört stort att del är nödvändigl att öka insatsen.

Hert WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag vill korrigera herr Lundgren pä en punkt. Jag sade inte all alla frikyrkliga var överens om detta - självfallet inle. Jag sade däremol alt Sveriges frikyrkoräds samarbetsnämnd hade talat för den här saken alldeles entydigt, och det kan vi väl ändå vara överens om.

Sedan vill jag bara notera att ett system som var acceptabelt för Ernst Wigforss för 30 år sedan, ett system som herr Gustafsson i Bogla kunde plädera för, ell system som socialdemokratin i Danmark har infört, det är nu fullständigt oacceptabelt för herr Lundgren. Del kunde väl vara klokt att tona ned argumenteringen något och säga: Det är opraktiskt, det kan ha orättvisa effekter, det kan ha alla möjliga svagheter. Men att just använda som huvudargument att systemet skulle vara principiellt förknippat med etl slags borgeriig livsåskådning måsle ju komma en del äldre socialdemokrater all bildligt talat rotera i sina gravar.

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Avdrag vid inkomstbeskattningen för gåvor till religiösa m. fl. ändamål

Herr FRIDOLFSSON (m):

Herr talman! Det finns icke någon givare som vid något tillfälle tjänar på att man inför avdragsrätt - aldrig. Den som tjänar på att man inför avdragsrätl är gåvomottagaren. Punkt och slut.

Herr NILSSON i Agnas (m):

Herr talman! Jag har inte stor lust att komma tillbaka i debatten, men jag tycker att herr Lundgren är för självsäker. Han tror absolut på att de siffror han andrar är riktiga och att de belopp han tar fram slår precis som han säger.

Jag är inle helt pä det klara med om herr Lundgren menar att den här avdragsrällen skulle gälla även på den kommunala sidan. Herr Lundgren hade räknal över hela fallet. Jag menar att det är slaisskaiien som del rör sig om.

Framför allt har vi ju sagt att man skall utreda saken och se hur det slår. Jag måste ha rätt att betvivla de siffror som framförs här. Jag tror inte att herr Lundgren kan påvisa att det är någon ekonomisk och skatteteknisk expertis som har fått fram hans siffror. Det måste ju också göras en komplettering, så att vi får siffrorna vid olika nivåer av inkomster, och det är just ett sådant material som jag hoppas att den föreslagna utredningen skall kunna lägga fram.

Hert LUNDGREN (s):

Herr talman! Bara en sista kort replik till herr Wikström.

Jag läste följande ur Svensk Veckotidning: "Samtalen i Sveriges frikyrkoråd har avspeglat tydliga skillnader."

Jag sade att jag inte känner till motiven för Wigforss ställningstagande för många, många år sedan, men att det är ideologiskt fel är vi alldeles överens om i den socialdemokratiska gruppen, och jag är övertygad om att också den gode Wigforss tycker precis detsamma. Han mätte ha haft andra skäl för all mot sin ideologiska övertygelse göra den konstruktion han då gjorde. Dagens syn på detla är klart och otvetydigt att del är ideologiskt felaktigt.

Slutligen är det meningslöst att fortsätta debatten med herr Fridolfsson och herr Nilsson i Agnas. De fattar inte alt det är ett orättvist skattesystem.

Herr WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! Har del aldrig föresvävat herr Lundgren att han skulle kunna ha fel och Ernst Wigforss rätt?

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Magnusson i Borås m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan herr Magnusson

i Borås begäri votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkandet nr 51 röslar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Magnusson i Borås m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 147

Nej - 144

Avstår - 2

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Kapitalbeskattningen

§ 2 Kapitalbeskattningen

Föredrogs skatteutskottets betänkande 1975/76:52 med anledning av motioner angående kapitalbeskattningen.

1 della belänkande behandlades moiionerna

1975/76:199 av herr Ahlmark m. fl. (fp) såvitt nu var i fråga (punkten A 2),

1975/76:201 av hert Fågelsbo (c),

1975/76:398 av fru Troedsson m. fl. (m), vari hemställts all riksdagen hos regeringen skulle anhålla om tilläggsdirektiv lill 1972 års skatteut-redning om "avveckling av sambeskattningens orättvisor inom förmögenhetsbeskattningen" och att i avvaktan därpå skattepliktsgränsen för makars sammanlagda förmögenheter höjdes till 300 000 kr.,

1975/76:698 av herr Johansson i Skärslad m. fl. (c),

1975/76:706 av herr Schöll m. fl. (m),

1975/76:951 av fru Andersson i Hjärtum (c),

1975/76:974 av herr Hermansson m. fl. (vpk),

1975/76:978 av herr Hovhammar m. fl. (m, c, fp),

1975/76:992 av herr Kristiansson (c),

1975/76:1029 av fru Sundberg (m) och fru Troedsson (m), vari hemställts att riksdagen skulle anta av motionärerna framlagt förslag lill lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, innebärande att sambeskatlningen av fosterbarns och fosterföräldrars förmögenhet slopades,

1975/76:1988 av herr Bohman m. fl. (m) såvitt nu var i fråga (punklen 2),

1975/76:1989 av herr Bohman m.fl. (m) och

1975/76:2124 av herr Fälldin m. fi. (c) såvitl nu var i fråga (punkterna A I och A 2).

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Kapitalbeskattningen

Utskottet hemställde

1. belräffande skatteskalor för förmögenhetsskatten m. m. att riksda
gen skulle avslå

a. motionen 1975/76:706,

b. motionen 1975/76:974,

2. beträffande sambeskatlningen av förmögenhet att riksdagen skulle
avslå

a. motionen 1975/76:398,

b. molionen 1975/76:1029,

3. belräffande del gåvoskattefria botlenbeloppet alt riksdagen skulle avslå molionen 1975/76:201,

4. beträffande fria trossamfund m. m. att riksdagen skulle avslå

a. motionen 1975/76:199 punkten A 2,

b. molionen 1975/76:698,

c. motionen 1975/76:1988 punkten 2,

5. belräffande familjeföretagen att riksdagen skulle avslå

a. molionen 1975/76:951,

b. molionen 1975/76:978,

c. motionen 1975/76:992,

d. molionen 1975/76:1989,

e. molionen 1975/76:2124 punkterna A 1 och A 2.

Reservationer hade avgivits

1, av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m) som ansett
att ulskottel under 2 a bort hemställa

att riksdagen hos regeringen begärde att motionen 1975/76:398 överlämnades till 1972 års skatteutredning (Fi 1972:02) för beaktande,

2, av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m) som ansett
all utskottet under 2 b bort hemställa

att riksdagen med bifall lill molionen 1975/76:1029 skulle anla av reservanierna framlagt förslag lill lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskall.

Till betänkandet hade fogats särskilda yttranden

1, av herrar Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred (c), Josefson (c), Olsson i Järvsö (c) och Hallenius (c), fru Troedsson (m) saml herr Hörberg (fp),

2, av herrar Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred (c). Josefson (c), Olsson i Järvsö (c) och Hallenius (c) samt fru Troedsson (m),

3, av herr Hörberg (fp),

4, av herrar Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred (c). Josefson (c), Olsson i Järvsö (c) och Hallenius (c), fru Troedsson (m) samt herr Hörberg (fp).

Fru TROEDSSON (m):

Herr talman! Jag ämnar inle åkalla någon Pomperipossa, men del må vara mig tillåtet att erinra om att del under en läng lid har förts en intensiv debatt om egenförelagarnas marginalskatteproblem. Det orimliga i marginaleffekter på bortåt 100 96 och däröver har inte bara upprört dem som direkt drabbas av detta. Finansministern har också lill sist lovat att redan i vår komma med en proposition som skall rätta till de värsta oformligheterna.

Helt i skymundan i den allmänna debatten lycks de för familjefö-relagarna ofta lika viktiga frågorna om kapitalbeskattningen ha kommit, delta trots att också de frågorna mer än någonsin upprör och bekymrar dem som drabbas därav. Detla gäller inte minst dem som har drabbats av höjda taxeringsvärden på jordbruks- och andra fastigheter och som, när de lägger ihop inkomstskatter, avgifter och förmögenhetsskatter, alltför ofta finner att det som återstår inte förslår särskilt bra att leva på. Den lilla justering av förmögenhetsbeskattningen, som beslöts 1974, räcker inte långl i jämförelse med de i genomsnitt 49-procentiga höjningar av taxeringsvärdena på jordbruk som har skett sedan dess. Inle minst som delta kan innebära att den skattepliktiga förmögenheten nära nog fördubblas eller mer än så.

Riksdagen beslöt 1974 på hemställan av ett enhälligt skatteutskott all förelagsskaiteberedningen skulle ges i uppdrag att lägga fram ett samlat förslag rörande lättnader i beskattningen av familjeföretag.

År 1975 - för snart ett år sedan - beslöt riksdagen i enlighet med en borgerlig ireparlireservation att begära förslag från regeringen om ändring i förmögenhets- och arvsbeskattningen för att under den tid utredningsarbetet i företagsskalleberedningen pågick undvika nya skalleskärpningar.

Herr talman! De borgeriiga ledamöterna i skalteutskottet har i ett särskilt yttrande uttryckt sin förvåning över att regeringen inte har lagt fram det begärda förslagel, men vi vill också med detla särskilda yltrande uttala en förhoppning om att regeringen har för avsikt att snarasi verkställa riksdagens beslut.

Vi lar också i del särskilda yttrandet nr 4 upp förmögenhetsbeskattningen. Det gäller fråg"an om hur kapital, som arbetar i företagen, på längre sikt skall beskattas. Det är väl känt all familjeförelag i aldrig tidigare skådad omfattning har köpts upp av slörre förelag, av allt att döma ofta just på grund av kapitalbeskattningens tyngd. Även företagare, som har hela sitt kapital bundet i den rörelse som är grunden för utkomsten, måste ju åriigen ur redan hårt beskattade medel betala en alll högre förmögenhetsskatt. Så länge kapitalet arbetar i företaget och är bundet där bör enligl vår uppfallning ingen eller endasl ringa kapitalbeskattning förekomma. 1 princip är det lika galet att förmögenhetsbe-skatla en bonde för den jord som är förutsättningen för hans utkomst eller en företagare för hans maskiner som det skulle vara alt förmö-genhelsbeskatla en läkare för del i hans utbildning nedlagda kapital som

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Kapitalbeskattningen

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Kapitalbeskattningen

är själva förutsättningen för hans inkomster.

Vi hoppas att förelagsskaiteberedningen i sitt aviserade slutbetänkande längre fram i år skall komma med förslag som verkligen gör del möjligt för familjeföretagen att leva vidare, utan alt knäckas av allt orimligare förmögenhets- och arvsskatter.

Herr talman! Jag skall också be att få beröra den för vart år alltmer otidsenliga sambeskattningen av makars förmögenheter. Det är nu sex år sedan regeringen lade fram sitt förslag lill individuell beskattning av makars inkomster. Men fortfarande kvarstår på förmögenhetsbeskattningens område en sambeskaltning som lill sin utformning är långt mer orättvis som den som förut gällde inkomstbeskattningen.

Vid sambeskattningen av inkomster fick makar före 1971 tillgodoräkna sig två ortsavdrag. Dessutom beskattades de efter en fördelaktigare skatteskala. Sä sker inte på något vis vid sambeskattningen av förmögenheter. Del skattefria grundavdraget är oförändrat detsamma, vare sig det är en ensamstående, två makar eller två makar med barn, styvbarn, kanske sammanbragta barn eller t. o. m. fosterbarn, som tillsammans äger en viss förmögenhet. Likaså är skatteskalan densamma. Detta innebär att skallen pä en viss förmögenhet alllid blir högre om den innehas av någon vars make, barn eller fosterbarn också har förmögenhet, än om den innehas av en ensamstående. Till detta kommer all också inkomsterna av kapital alltjämt sambeskattas när det gäller makar.

Kravel på likformighet och rättvisa, som brukar stå som måtto för beskattningen, blir därigenom inte tillgodosett. En rörelse kan ha ett förmögenhetsvärde på 400 000 kr. Innehas den av två syskon eller två sammanboende behöver ingen av dem erlägga förmögenhetsskatt. Men om rörelsen i stället ägs av två makar, har de alt erlägga en förmögenhetsskatt på bortåt 3 000 kr. med de förmögenhetsbestämmelser som gäller nu.

Inle bara räiiviseskäl utan också kravel på neutraliiet från samhällels sida talar för att förmögenhetsbeskattningen så långl möjligt utformas så all äktenskapet inle missgynnas i förhållande lill andra samlevnadsformer. Likaså bör tillkomsten av barn - med ty åtföljande lägre skatteförmåga - inte medföra en kraftig skärpning av förmögenhetsskatten för icke gifta par.

Herr talman! Åren går och ingel har gjoris ål den här frågan. Ändå har sambeskatlningen av förmögenheter kommil alt innebära alll slörre nackdelar för dem som berörs av den, genom att skatteskalorna inte på någol vis anpassats lill inflationens härjningar. Vi moderater menar att det är hög tid all verkligen ge skalleutredningen entydiga direktiv om all lägga fram förslag som medför all sambeskaltningens orättvisor inom förmögenhetsbeskattningen försvinner. Jag yrkar därför bifall lill reservationen I,

Slutligen, herr talman, kommer vi moderater med etl direkt lagstiftningsyrkande, nämligen i fråga om sambeskatlningen av fosterföräldrar och fosterbarn när det gäller förmögenhet.

Som jag tidigare nämnde är det inte bara föräldrar och barn ulan också fosterföräldrar och fosterbarn som sambeskattas. Förutsättningen är att fosterbarnen är mantalsskrivna hos fosterföräldrarna. Den här sambeskatlningen sker vare sig fosterföräldrarna erhåller fosterlega eller inte för sina fosterbarn.

Även om del inte är så vanligt att barn som placeras i fosterhem har någon nämnvärd förmögenhet, förekommer det ändå tillräckligt ofta för alt dessa bestämmelser skall ställa lill problem vid en hel del placeringar. De höjda taxeringsvärdena gör del också ganska vanligt att tänkbara fosterföräldrar, t, ex, lantbrukare, har beskattningsbar förmögenhet.

Problemet med sambeskattningen blir naturiigtvis särskilt framträdande för de barn, vilkas föräldrar avlidit. Inte minst för dessa barn är det naturligtvis oändligt angeläget att frågan om fosterhemsplacering, t, ex, hos nära släktingar, inte blir beroende av ekonomiska bedömningar som har med förmögenhetsbeskattningen att göra. Jag har vid tidigare lillfällen givit exempel på att de ekonomiska konsekvenserna skulle bli sådana - både för fosterföräldrarnas och för fosterbarnens vidkommande - alt man varit tvungen att vidta annan placering än den som i och för sig skulle ha varit den bästa för barnet. Också här gör de höjda laxerings-värdena alt problemet snarast blir större år från år,

Ulskottel säger liksom förra året att man är medveten om att en sambeskattning med fosterbarn endasl i sällsynta fall kan anses motiverad. Motionärerna har emellertid enligl ulskoliels uppfattning inle påvisat alt sambeskatlningen, när den blir akluell i dessa fall, medför sådana ölägenheter att omedelbar lagstiftning bör tillgripas på denna punkt.

Jag lycker nog att det är litet cyniskt alt resonera på det viset. Även om bara ett enda barn inte får den placering som skulle vara bäst för just det barnet tycker jag att del är anledning nog all rätta till dessa bestämmelser, som nog kom lill litet hastigt en gång i tiden - bevillningsutskottet gick då emol departementschefen.

Frågan om fosterbarnens ställning vid förmögenhetsbeskattningen kan enligt vår uppfattning avgöras ulan närmare ulredning, eftersom den inte påverkar skalleutredningens övriga arbele. Del är också enligt vår mening klart påvisat att sambeskaltning, när den blir aktuell i dessa fall, kan medföra sådana sociala ölägenheter att del är angeläget med en omedelbar lagstiftning, inte minst med tanke på all skalteutredningens arbete har blivil allvarligt försenat.

Med detla ber jag, herr talman, att få yrka bifall också till reservalionen 2,

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Kapitalbeskattningen

Herr KRISTIANSSON (c):

Herr lalman! Om skatter kan man tycka olika, och del gör vi också. Det gäller naturligtvis inte minsl belräffande förmögenhetsskatter. Det är mera en slump alt jag kommer efter fru Troedsson, Jag har inle gäll upp för att bemöta henne, jag vill bara helt allmänt och försynt ge henne ett råd: Jämför aldrig ägandet av exempelvis en jordbruksfastighet med

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Kapitalbeskattningen

den "investering" som en läkareutbildning utgör. Jag talar som jordbrukare, och jag vill med tanke på värdebeständigheten inte byta investeringsobjekt,Om man frågar läkaren säger han nog detsamma, I varje fall upplever vi ganska ofta att läkaren köper jordbruksfastigheter, och del är väl inle utan anledning han gör del. Därmed har jag inte sagt alt jordbruket är en guldgruva, men den frågan skall vi inte diskutera i dag.

Jag har, herr talman, begäri ordet för att säga några ord om motionen 992, Jag kan dess värre inte polemisera mot utskottet, eftersom utskottet ingenting har sagl. Del har försynt stuckit undan molionen i en bukett av motioner som närmast berör frågeställningar liknande dem fru Troedsson talade om. Jag skall inte påslå att del inle är berättigat att ta upp sädana frågor, men vad jag i detla sammanhang vill ha sagt är att motionen 992 faktiskt inle passar i buketten - den borde behandlats i ett särskilt yttrande.

För de ärade kammarledamöter som inle har läst den vill jag tala om all molionen faktiskt inte går ut på att sänka skatten på förmögenhet utan tvärtom i ell vissl läge höja den. Också del kan vara berälligai i vissa situationer. Vad jag har siklal lill med molionen är korl sagl all när någon förvärvar en jordbruksfaslighel skall inköpsvärdet las upp som förmögenhet vid skatteberäkningen och inte som nu taxeringsvärdet. Del förhållande som nu råder på detla område är orimligt. Del leder, framför alll kombinerat med den jordförvärvslag som vi har, lill all jordbruksfastigheterna blir objekt där förmögna människor placerar pengar för alt därigenom få lägre förmögenhetsskatt.

I det läget är del inle märkvärdigt om jordbruksfastigheterna stiger i pris. Del är då heller inle märkvärdigt om del är svårt för unga människor med begränsade kapitalmöjligheter att etablera sig som jordbrukare.

Jag kan inte förslå all ledamöter, som väl känner till jordbrukets problem och som ofta talar om svårigheterna med generationsväxlingen, inle vågar ge sig i kast med att angripa det här problemet. Ett genomförande av motionens förslag skulle verkligen vara en preventiv åtgärd.

Herr talman! Jag vill lill della endasl lägga att det inte pä något sätt skulle vara svårt all skilja del här akluella kapitalel från det man fullt rikligt kallar det arbeiande kapiialel om man nu vill ge delta en lindrigare beskattning. Den uppdelningen kan man mycket väl göra. Här är det nämligen fråga om all sätta gränsen just vid inköp av fastigheter.

Herr talman! 1 del här läget har jag självfallet inget yrkande.

Fru TROEDSSON (m) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Kristiansson gav mig ett som han sade gott råd, som jag kanske inte tycker var sä gott. Jämför aldrig det kapital som är nedlagt i en läkares ulbildning med det kapital en jordbrukare lagt ned i sin rörelse; jordbrukaren har sin förmögenhet kvar, sade herr Kristiansson. Men förmögenheten i jordbruket är ju precis lika litet realiserbar hos den jordbrukare som vill fortsätta med sin rörelse som läkarens kapital

är. Om jordbrukaren däremot upphör med sin verksamhel och realiserar Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Kapitalbeskattningen

fastigheten, då kommer del i en helt annan situation. Men så länge han bedriver sin verksamhel är del kapitalet lika bundet som del kapital som är nedlagt i läkarens utbildning. Del var del jag ville påpeka i milt inlägg.

Hert KRISTIANSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Men fru Troedsson måste väl ändå erkänna att jämförelsen är orimlig. I det ena fallet är det fråga om en värdelillgång som är beslående. I del andra fallet är del fråga om en investering i en människa, en investering som vilken dag som helst kan vara fullständigt värdelös. Vi känner inte ens dagen eller stunden när del inträffar. Från de utgångspunkterna går inte en sådan jämförelse att göra.

Hert KRISTENSON (s):

Herr talman! Jag skall försöka begränsa mitt inlägg lill de fem minuter jag antecknat mig för. Men lät mig ändå först säga ett par ord till fru Troedsson som lar upp historien om Pomperipossa och som driver sagan om att del var först efter Astrid Lindgrens artikel i Expressen som finansministern och hans medarbetare skulle ha fått upp ögonen för della problem. Men finansminisiern har ändå deklarerat att man hade haft problemet under bearbetning tre å fyra månader innan sagan skrevs. Därmed är det väl klart att vi kan avskriva detta som den saga del är.

Innan jag går in på alt bemöta reservationerna vill jag säga lill herr Kristiansson att jag personligen - och jag tror att det också gäller mina partivänner i skatteutskottet - gärna skulle ha tillstyrkt herr Kristianssons motion. Men då hans egna partivänner i utskottet påstod att herr Kristiansson avsåg något annat med sin motion än vad som står i hemställan, var vi snälla nog att följa dem i deras avslagsyrkande. Det kanske herr Kristiansson nu är glad för, jag är i och för sig inte så glad för det.

I ell särskilt yttrande pekas på att riksdagen beställt etl förslag från regeringen, en beställning som ännu inle verkställts. Man förulsätter i det särskilda yttrandets sista stycke "att regeringen har för avsikt att verkställa riksdagens beslut". Del kan jag helt instämma i, men jag -liksom de.som skrivit det särskilda yttrandet - kan inle ange tidpunkten då förslaget kommer under riksdagens behandling.

Jag har gjort en refiexion när det gäller moderaterna i skalleulskoiiei och i riksdagen. De lämnar motioner och reservationer som alltid i princip är lika. De yrkar nämligen på att skatten för de förut relativt rika och för förmögenhetsinnehavare skall sänkas. Det betyder alltså all man skal-temässigl skall gynna dem som inle i dag kan sägas tillhöra de fattiga klasserna i samhället. Det kanske i och för sig är förståeligt, för den moderaia riksdagsgruppen beslår ju - frånsett någon gökunge - inte av annat än egna förelagare, lantbrukare, direktörer, en och annan styrelseledamot i någon bank osv. De representerar de förmögna människorna i detta samhälle, och därför ser jag det vara helt i sin ordning all de

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Kapitalbeskattningen

lämnar sådana här motioner och reservationer, som gynnar de förut rika i samhället.

Yrkandet i reservationen 1 betyder att 1972 års skalteutredning skulle följa hemställan i motionen, nämligen att en familjs förmögenhet skall kunna fördelas på familjens olika medlemmar. Resultatet blir då alt förmögenhetsskatten helt försvinner eller reduceras. Utskollsmajoriteten anser alt en s.ådan gemensam förmögenhet, som förmodligen tjänats ihop gemensamt, i sig själv har en skatteförmåga och bör kunna bära den vid varje lidpunkt gällande förmögenhelsskallen.

Vi socialdemokraler anser också all om två sammanboende får barn skall de vid beskattning av förmögenhet skatta efter samma bestämmelser som gäller för gifta. Så sker vid beskattningen av inkomster och det är väl riktigt all den regeln också lillämpas på förmögenhetsbeskattningen. Annars får moderalerna komma med förslag om alt den inle skall gälla i detla fall trots att den gäller vid beskattningen av vanliga inkomster.

I reservationen 2 leder förslagel, som fru Troedsson sade, till omedelbar lagstiftning om alt eventuella fosterbarns förmögenhet ej skall sammanläggas med fosterföräldrarnas. Alla övriga partier - utom moderaterna - i skalleulskoiiei är ense om att de regler vi införde 1970 skall gälla. Fosterföräldrarna skall beskattas som om det gällde eget barns förmögenhet. Fosterföräldrarna erhåller nu samma förmåner vid inkomslbe-skallningen som andra föräldrar och även de sociala bidrag som evenluelli kan ulgå. Likställdhelen kräver då all samma regler tillämpas även när det gäller förmögenhet.

Med della korta inlägg, herr lalman, ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Fru TROEDSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill först säga till herr Krislenson att jag uttryckligen lalade om alt jag inle ämnade åkalla någon Pomperipossa. Men eftersom herr Kristenson nu har gjort det vill jag bara uttrycka min förvåning över all beskedet när det gäller egenförelagarnas beskallning kom först i och med att Astrid Lindgren tagit lill orda. När herr Magnusson i Borås frågade herr Sträng om samma sak några veckor innen fanns det ingel som helst inlresse eller något som helst påpekande om att man hade det här på gång, annat än alt man hade överlämnat frågan till förelagsskaiteberedningen.

Uppriktigt sagl. herr Krislenson, så bryr jag mig inle om vem som är anledning lill all del nu har börjal rulla. Jag tycker all del väseniliga är att vi får en lösning på della, vems förljänsl del än må vara. Del kanske renl av är vår förtjänst som redan på ell tidigt stadium slog larm om detla.

Sedan log herr Krislenson upp frågan om sambeskatlningen av förmögenheter. Och dess värre kom den här gamla klyschan som jag trodde vi skulle slippa här i debatten i kammaren om alt moderaterna lar bara

upp sådant som gynnar de rika. Jag trodde framförallt att herr Krislensons debattnivå skulle vara litet mera saklig än vad sådana argumenl tyder på.

Jag skulle vilja fråga herr Kristenson om han tycker del är riktigt och rimligt med det exempel jag gav på en man och en kvinna som har en rörelse tillsammans. De slipper betala skatt därför att de precis når upp till del skattefria förmögenhetsbeloppei. Men sedan får de ell barn, och då hell plötsligt skall de betala 3 000 kr. i förmögenhetsskatt. Är det tillkomsten av barnet som hell plötsligt har ökal deras skalleförmåga, eller har de i och med barnet hell plötsligt blivit rika? Jag hoppas åtminstone au de är glada och lyckliga över barnet. Men att barnet inte ökar skatteförmågan kan väl t. o. m. herr Kristenson hålla med om.

Sedan är del frågan om sambeskattning av fosterföräldrars och fosterbarns förmögenhet. Vid ett tidigare tillfälle omnämnde jag en placering, som om den hade kommit till stånd hade inneburit höjda förmögenhetsskatter för både fosterföräldrar och fosterbarn med över 6 000 kr. Jag kan inte fatta att det skall vara socialt korrekt med skatteregler som leder till att önskvärda fosterhemsplaceringar hell enkelt inte kommer till stånd.

Jag har ännu inle träffat någon förtroendeman eller någon tjänsteman från vare sig skallesidan eller den sociala sidan som lycker all dessa bestämmelser är vettiga. När man berätlar för dem om delta tas del i allmänhet först som ell dåligi skämi, ända lills de i prakiiken själva slöler pä problemen. Och då är del minsann inle längre någol skämt eftersom reglerna då slår mycket hårt.

Hert HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Som herr Krislenson nyss påpekade är det inte märkligt att de borgerliga partierna väcker molioner av del slag som vi här har all behandla. Men jag lycker ändå au man måsie granska den verk-ligheisuppfailning som ligger bakom motionerna och de synpunkler som från de borgerligas sida förs fram i skaltedebalten.

När man läser reservalionerna lill skatieutskoiieis betänkande och när man hör de borgerliga inläggen i skattedebatten får man det intrycket all den slailiga förmögenhelsbeskaliningen är närmasl olidlig och all den starkt har ökat under de senasie åren. Nu är emellertid verkligheten den rakt moisalia. Förmögenhelsskaliens ande! av slalens lolala skai-leinkomsler har krafligl minskal under efterkrigsliden.

Åren 1949-1950 ulgjorde den uldebilerade förmögenhelsskallen 116 milj. kr. vilkel molsvarade 2.82 96 av den uppburna lotala skatten. Åren 1973-1974 motsvarade den debiterade förmögenhetsskatten bara 0,94 96 av uppburen lolal skatt. Mellan laxeringsåren 1974 och 1975 minskade den Uldebilerade förmögenhelsskallen frn 515 lill 433 milj. kr., förmodligen främsl beroende på att de övriga partierna-det var bara vänsterpartiet kommunisterna som röstade mot detta - höjde gränsen för be-

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Kapitalbeskattningen

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Kapitalbeskattningen

räkning av förmögenhetsskatt från 150 000 till 200 000 kr.

Om någon till äventyrs inbillar sig att bilden skulle bli en annan om man tillade på de totala kapitalskatterna och deras andel av den statliga skatten så misstar han eller hon sig.

Räknar man ihop den statliga förmögenhetsskatten, arvsskatten och gåvoskatten och alltså lar summan av de kapitalskatter som ulgår så finner man att den andelen också har minskal starkt under efterkrigstiden.

År 1949 var kapilalskatlernas andel av de slailiga direkta skatterna 8,2 96. År 1974 var motsvarande tal 3,2 96.

Jämför man kapitalskatterna med totala direkta skatter som uttas blir bilden densamma men siffrorna någol lägre. Andelen var 1949 4,2 96. År 1974 hade den sjunkit till bara 1,4 96.

Om någon inbillar sig alt exempelvis arvsskatten skulle vara myckel hård i det svenska skattesystemet kan det kanske nämnas att det enligt en specialundersökning av de bouppteckningar som inregistrerades är 1973 fanns en total behållning i dessa bon på 4 068 milj. kr. Av detta belopp uttogs i arvsskatt inle mer än 245 milj. kr. eller ungefär 6 %. Jag tror knappast att man kan kalla det för en mycket hård arvsbeskatt-ning.

Sådan är alltså den faktiska utvecklingen av kapitalbeskattningen under efterkrigsåren. Förmögenhetsskatten har minskal i betydelse. Det har skett samtidigt som framför allt den indirekta beskattningen skärpts genom införandel och höjningen av mervärdeskallen och även genom alt kommunalskatterna gått starkt i höjden. Bägge dessa förhållanden drabbar, som vi vel, grupper med låga eller medelstora inkomster. Till bilden hör också en fortsatt stark förmögenhetsbildning och koncenlralion av slora förrnögenheier i samhällel.

Mol den bakgrunden anser vårt parti att del verkligen inte f n. är befogat med lättnader för kapitalägarna när det gäller beskattningen. De läiinader som är nödvändiga att genomföra i skatlepoliliken måsle åsladkommas för grupper med låga eller medelstora inkomster samtidigt som molsvarande skärpning av skatten för kapitalägare, höginkomsttagare och aktiebolag genomförs.

Vänsterpartiet kommunisterna har år efter år här i riksdagen krävl en skärpning av förmögenhetsbeskattningen och av arvs- och gåvobe-skallningen. De övriga partierna har avslagit våra krav. Vi har upprepat kraven även i år och kommer att fortsätta att göra det eftersom vi vet att de övriga partierna även nu är motståndare till en rättvis skattepolitik.

Den skärpning vi föreslagit av den statliga förmögenhetsskatten är myckel blygsam, ungefär en procentenhet. Men det ger ändå några hundra miljoner kronor i tillskott till statskassan, vilkel kan möjliggöra lättnader pä annat håll.

1 det sammanhangei menar vi också alt del är nödvändigt alt slopa de nuvarande reduceringsreglerna för förmögenhetsbeskattningen, dvs. den s. k. 80-85-procentsregeln. En skärpning av förmögenhetsbeskattningen blir annars verkningslös. Det avgörande motivet för all slopa

denna regel är enligt vår uppfattning att förmögenhetsbeskattningen skall vara en beskattning av förmögenheten. Därför finns ingen anledning alt behålla den här regeln, som medför att effekterna av förmögenhetsbeskattningen inle drabbar ägare av mycket slora förmögenheter. Avsaknaden av en formulering av lagtext på den senare punkten vad gäller 80-85-procentsregeln utgör ett formellt hinder för mig att yrka bifall till molionen, men vi återkommer med dessa och motsvarande synpunkter i skatleutredningen och i riksdagens fortsatta behandling av de skattepolitiska frågorna.

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Kapitalbeskattningen

Herr JOSEFSON (c):

Herr talman! I skatteutskottets betänkande nr 52 har bl. a. behandlats molionen 1975/76:706, som tar upp frågan om ändringar i kapitalbeskattningen i syfte att begränsa skärpningar av kapitalbeskattningen lill följd av 1975 års fastighetstaxering. Ulskottel hänvisar lill pågående ulredningar och yrkar avslag pä motionen.

I eu särskilt yttrande från de tre icke-socialistiska partierna har vi fäst uppmärksamhet på riksdagens beslut i denna fråga är 1975, vilkel innebar en begäran att förslag från regeringen om ändring i arvs- och förmögenhetsbeskattningen skulle framläggas i syfte att undvika skatteskärpningar för familjeföretagarna genom höjda taxeringsvärden.

Bakgrunden till förra årets riksdagsbeslut var främst riksdagens enhälliga uttalande 1974 med anledning av motionerna 1841 och 1843, där del bl. a. begärdes att företagsskalleberedningen skulle ges i uppdrag att framlägga ett samlat förslag rörande lättnader i beskattningen av familjeföretag. Skatieutskoitet uttalade bl. a. all "frågan om kapitalbeskall-ningens ulformning med hänsyn lill familjeföretagen inte kan anses ha fått sin slutgiltiga lösning genom de i propositionen nu föreslagna reglerna". Utskottet förordade därför- med bifall till de nämnda motionerna - alt beredningen skulle fä tilläggsdirektiv för att kunna behandla denna fråga.

Vi är förvånade över att regeringen, efter delta enhälliga ställningslagande av riksdagen, inte redan förra årel vidtog åtgärder för att undvika skalteskärpningar under den tid utredningsarbetet pågår. Riksdagens beslut 1975 våren klar begäran om åtgärder för att undvika en ny skärpning av kapitalbeskattningen för familjeföretagarna. Vi förutsätter att regeringen kommer att verkställa detla riksdagens beslul.

I ett annat särskilt yltrande har vi berört frågan om de religiösa samfundens befrielse från arvsskatt. Också denna fråga är föremål för prövning i och med att det nu har aviserats en proposition angående beskattningen av de ideella föreningarna. Vi har därför ansett att vi skall avvakta vad man kommer fram till i denna prövning.

Under punkten 5 i utskottets betänkande behandlas en rad molioner rörande kapitalbeskattningen och familjeföretagen. Som framgår av utskottsbetänkandel är dessa frågor f n. föremål för ulredning i förelagsskaiteberedningen, men vi har i ett särskilt yttrande velat understryka

7 Riksdagens protokoll 1975/76:99-100

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Kapitalbeskattningen

frågans stora betydelse för förelagens framlid.

Problemen i samband med generationsväxlingar i mindre och medelstora företag hänger ofta i myckel hög grad samman med kapital- och arvsbeskattningen. En hög förmögenhetsbeskattning pä kapital som arbetar i företagen motverkar lönsamheten och investeringsviljan och begränsar lillgången för förelagen på riskvilligt kapital.

Så länga kapitalet arbetar i företagen borde enligt vår uppfattning ingen eller ringa kapitalbeskattning förekomma.

Frågan är utomordentligt viktig, och det är angeläget all konkreta förslag framläggs som innebären lindring av beskattningen av det i företagen arbetande kapitalel. Del är också denna av samlliga de tre icke-socialistiska partierna i ett särskilt yttrande starkt understrukna uppfattning som gör, alt vi inte kan tillstyrka den av herr Axel Kristiansson väckta motionen 992. En motsvarande motion behandlades förra året av jordbruksutskottet och detta utskott ansåg då att motionens förslag borde prövas i samband med att jordförvärvsutredningen framlägger sitt betänkande. Jag kan för min del instämma i della.

Motionärens förslag all del högsta beloppel av antingen inköpspriset eller taxeringsvärdet skall tas upp i förmögenhetsredovisningen kan vara ett medel för att undvika spekulationsplacering av kapital i jordbruksfastighet.

Herr Kristiansson framför i slutet av sin motion en uppfallning i en annan fråga, nämligen att det inle kan vara rikligt att kapital som placerats i värdebeständiga tillgångar skall beskallas lägre än kapiial placerai i bank eller i annal ej värdebesländigt sparande. Pä den punklen har vi inte kunnat instämma med motionären. Del strider helt mol den uppfallning som vid otaliga tillfällen framförts från värt parti, nämligen kravet på en lindrigare beskallning av del i företagen arbetande kapitalel. Detta krav ligger till grund för de tilläggsdirektiv som förelagsskalleberdningen fick lill sitt utredningsarbete 1974. Vi anser denna ståndpunkt vara sä oerhört väsentlig, särskilt för de mindre och medelstora förelagen, all vi hell ansluter oss lill den. Men den går inle att förena med det ställningstagande som herr Kristiansson givit uttryck för.

Hert KRISTIANSSON (c):

Herr talman! Med anknytning till det sista vill jag säga att jag mycket väl tror att dessa ståndpunkter går all förena. Jag sade i mitt första anförande att det är fullt möjligt alt hålla isär det man kallar arbetande kapital i ett företag från del kapital som investeras vid själva köptillfället. Vi skall komma ihåg att en sådan åtgärd kommer att ha en preventiv verkan i sänkande rikining pä prisläget, något som i sin tur inverkar på taxeringsvärdena och därmed naturligtvis också på förmögenhetsbeskattningen som blir lägre.

Sedan hakar herr Josefson upp sig på den sista meningen i motionen. Den tål nog, herr Josefson, att läsas en gång till. Försök penetrera den från den synpunkten som vi i varje fall en och annan gång anlägger

på dessa frågor i denna kammare, att man beklagar människor som har Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976 .

Kapitalbeskattningen

sina pengar icke värdebesländigt placerade! Från den utgångspunkten tror jag inle att man kan säga annat än precis vad jag sagt här, nämligen att pengar som placeras i värdebeständiga tillgångar - märk väl placeras - skall beskattas på samma sätt som pengar som icke är värdebesländigt placerade. Detta bör vara möjligt all genomföra, med beaktande samtidigt också av de krav jag har ställl i min molion.

Herr JOSEFSON (c):

Herr talman! Jag har läst de sista meningarna i Axel Kristianssons motion åtskilliga gånger och jag kan inte tolka dem på annat sätt än att de helt strider mot vad vi i centerpartiet i andra sammanhang begär. Kapital som placeras i värdebeständiga tillgångar blir ofta bundet kapital, och vi har krävt en lindrigare beskattning av det i företagen,arbetande och därmed också bundna kapitalet. Jag får vädja lill Axel Kristiansson all han till kommande är vidareutvecklar sin uppfattning om denna motsättning. Skrivningen i år kan jag inte tolka på annat sätt än att den står i motsättning till den ställning som centerpartiet tidigare intagit. Därför har vi för vår del avvisat motionsförslaget.

Herr KRISTIANSSON (c):

Herr talman! Jag vill för att ytterligare förtydliga vad jag menar säga alt en sådan åtgärd inte pä någol sätt kommer att påverka det, låt oss säga, i jordbruket redan arbetande kapitalet.

En sådan åtgärd skulle, såsom jag tidigare sagt, bidra till att bromsa markvärdestegringen. Det vore väl, både i nuvarande stund och i framliden, en av de allra mest angelägna åtgärderna.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2 a

Proposiiioner gavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan fru Troedsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller skatieulskotlets hemställan i betänkandet nr 52 mom. 2 a röslar ja, den det ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr I av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson.

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Kapitalbeskattningen

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Troedsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 240 Nej - 44 Avstår - 7 Herr Rosqvist (s) anmälde all han avsett all rösta ja men av misstag nedtryckt nej-knappen.

100

Mom. 2 b

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan fru Troedsson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkandet nr 52 mom. 2 b röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Troedsson begärde rösträkning verkställdes voiering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 244

Nej - 44

Avstår - 2

Mom. 3-5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 3 Föredrogs

Justitieutskottets betänkande

1975/76:30 med anledning av propositionen 1975/76:100 såvitl gäller anslag till byggnadsarbeten för domstolsväsendet

Utskottets hemställan bifölls.

§ 4 Lag om behandlingen av häktade och anhållna m. fl.

Föredrogs justitieutskoitels betänkande 1975/76:31 med anledning av propositionen 1975/76:90 med förslag lill ny lag om behandlingen av häktade och anhållna m. fl., m. m. jämte motioner.

1 propositionen 1975/76:90 hade regeringen (justitiedepartemenlet) föreslagil riksdagen att anta i proposilionen framlagda förslag till

1. lag om behandlingen av häktade och anhållna m.fl.,

2. lag om ändring i lagen (1966:301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål,

3. lag om ändring i lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall,

4. lag om ändring i lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda,

5. lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m, m.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"I proposilionen föreslås all 1958 års lag om behandlingen av häktade och anhållna m, fl, skall ersättas med den i propositionen föreslagna lagen i samma ämne.

Den nya häkleslagens huvudsakliga syfte är att underlätta de häktades situation i olika hänseenden, Lagen ger de häklade möjlighet att få ku-rativt, socialt stöd och rätt lill viss gemenskap med andra intagna i häkten och kontakt med omväriden genom tidningar, lidskrifter, radio, television, brevväxling, besök och telefonsamtal, I lagen ges också närmare regler för åklagares och häklesföreståndares beslutsfunktioner i frågor om tillstånd rörande olika förmåner för de intagna, Lagen är tillämplig inte bara på häktade utan också på vissa andra personer som berövats friheten, framför alll anhållna samt dömda som intagits i häkte för förpassning till kriminalvårdsanstalt. När termen häktade används i det följande avses i tillämpliga delar även dessa intagna.

Proposilionen upptar också ell förslag om tillägg till lagen om rätts-psykiatrisk undersökning i brottmål. Förslaget ger bestämmelser om möjlighet att av vårdskäl i vissa fall vägra den som vistas på rättspsykiatrisk klinik såsom häktad eller ivångsinlagen att avsända brev eller annan skriftlig handling. Förslaget har tillkommit efter en hemställan från justitieombudsmannen (JO).

Vidare föreslås genom tillägg till lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall och lill lagen angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda bestämmelser om förfarandet med alkohol och andra berusningsmedel m. m., som omhändertagits hos intagen. Även dessa förslag har tillkommit efter hemställan av JO.

Slutligen föreslås en ändring i lagen om beräkning av strafftid som ger möjlighet att förvara en dömd i allmänt häkte i avvaktan pä beslut om ansiallsplacering."

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Lag om behandlingen av häktade och anhållna m. fl.

101

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Lag om behandlingen av häktade och anhållna ni. fl.

1 detta sammanhang behandlades moiionerna

1975/76:1065 av herr Hermansson m. fl., vari yrkals att riksdagen skulle anta det i propositionen 1975/76:90 framlagda lagförslaget och hos regeringen hemslälla om förslag lill ändringar i lagförslaget orh behandling av häklade och anhållna m. fl. som angetts i motionen, att föreläggas riksdagen under innevarande riksmöte, och

1975/76:1091 av herr Uilsten (fp).

102

Utskollel hemställde

1. att riksdagen skulle anta det i propositionen 1975/76:90 framlagda förslagel lill lag om behandlingen av häklade och anhållna m. fl. med den ändringen all 4 § iredje stycket skulle erhålla av utskottet föreslagen lydelse, innebärande redaktionell jämkning till följd av gällande sjukvårdslagstiftning,

2. att riksdagen beträffande begäran om lagändringar skulle avslå motionen 1975/76:1065,

3. att riksdagen skulle anla de i proposilionen framlagda förslagen till

a) lag om ändring i lagen (1966:301) om rätlspsykialrisk undersökning i brollmål,

b) lag om ändring i lagen (1966:293) om beredande av sluien psykialrisk vård i vissa fall,

c) lag om ändring i lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psy-kiski uivecklingssiörda,

d) lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m. m.,

4. att riksdagen belräffande förbällring av häkiel Kronoberg skulle
avslå molionen 1975/76:1091.

Reservalion hade avgivits vid punklen 2 av herr Pettersson i Västerås (vpk) som ansett all utskottet under 2 bort hemställa

all riksdagen beträffande begäran om lagändringar i anledning av molionen 1975/76:1065 hos regeringen skulle anhålla om förslag lill ändringar i de avseenden som reservanten angett.

Hert LÖVENBORG (vpk):

Herr talman! Vi har i vår molion framhållit att regeringens proposition om behandling av häktade och anhållna innebär förbättringar i jämförelse med vad som nu gäller. Jag vill återge något ur motionen därför att den koncentrerat visar vad vi anser vara framsteg, men också vad vi anser vara otillräckligheler. Vi säger:

"Behovet av reformer när del gäller behndlingen av häktade har länge känts angeläget. Häklingstiderna är ofta långa, och de särskilda förhållandena i samband med en häktning utgör en hård press på dem som drabbas därav. Alla länkbara åtgärder måste därför vidtagas för alt detla frihetsberövande i sig inle skall bli onödigt plågsamt. Lagförslaget utgör etl sleg i sådan rikining.

Den nya häkleslagen innehåller bl. a. bestämmelser som rör möjlig-

heten för de häktade att få kurativt och socialt stöd, erbjudande om arbete eller annan sysselsätlning under häktningstiden, gemenskap mellan intagna i häktet samt häktades kontakter med omvärlden genom tidningar, tidskrifter, radio/TV, brevväxling, besök och telefonsamtal.

Vi betraktar förslagen som har all göra med ambitionen att bryta de häktades isolering som de viktigaste i proposilionen. Det mest plågsamma i samband med en häktning är den strängt slutna miljön med fasta rutiner men också många dagar ulan några meningsfulla avbrott. Den minimala kontakten med andra människor - annal än i förhörssammanhang - och sysslolösheten har av många häktade betraktats som nära nog outhärdliga. Det är ur humanitär synpunkt viktigt att en reformering sker." En sådan tycker vi alt förslaget innehåller.

Vi säger också:

"Lagförslagets inriktning på sådana förändringar motverkas dock i många fall av tänjbara formuleringar av typen 'såviu möjligi', 'om så kan ske utan olägenhet', 'i den uisträckning det lämpligen kan ske' etc.

Det finns en rad oklarheter, vars konsekvenser är svåra att förutse och som bäddar för ett visst godtycke. Sådana tänjbara formuleringar finns i en rad av lagparagrafer både i den gamla och i den nu föreslagna lagen. Vissa häktesföreståndare kan tolka lagen mera repressivt än andra, och då kan också skillnaden mellan gamla och nya bestämmelser komma att suddas ut.

I den viktiga frågan om rällen alt få vara tillsammans med andra häktade" - en form av gemenskap - "sägs att detla skall få ske 'om lokalförhållandena medger det', 'om det kan ske utan fara från säkerhetssynpunkt' eller 'utan fara för att bevis undanröjes eller utredning om brott eljest försvåras'.

Det är allt för mänga om och men för att det skall kunna anses tillfredsställande. Såvitl vi förstår förutsattes all del även i fortsättningen ankommer på undersökningsledaren eller åklagaren att bestämma den häktades rätt på delta område."

När vi uttrycker bekymmer för de tänjbara formuleringarna är det bl. a. mot bakgrund av de otillräckliga resurserna. Bristfälliga, omoderna och trånga lokaliteter gör att man kan rida pä dessa formuleringar i sådan grad att den nya häkteslagen i betydande utsträckning kommeratt stanna på papperet.

De anmärkningar vi har på en rad punkter är tillgodosedda, vilket framgår av skrivningen. Dit hör bl. a. att man mycket starkt markerar - och det tycker vi är positivt - vikten av särskilda insatser för häktade utlänningar som ju löper risk att hamna i en sämre situation än övriga. Del är bara att hoppas att intentionerna i utskottets yttrande verkligen beaktas i den praktiska handläggningen.

Det heter bl. a. i utskottels yttrande:

"Vad gäller situationen för häktade utlänningar delar utskottet den i molionen 1065 framförda uppfattningen att särskilda insatser måste göras för denna kategori häktade. Frågan har också uppmärksammats

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Lag om behandlingen av häktade och anhållna m. fl.

103

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Lag om behandlingen av häktade och anhållna m. fl.

av kriminalvårdsstyrelsen. I rundskrivelse 95/75 har styrelsen beträffande behandlingen av utländsk medborgare inom kriminalvärden lämnat anvisningar bl. a. rörande tolkning och översättning, svenskundervisning, information och fritidsverksamhet. Utskottet har vidare inhämtat att man inom justitiedepartementet förbereder en informationsbroschyr på flera språk som skall delas ut till alla nyintagna.

I denna del kan utskottet också instämma i departementschefens yttrande att det är angeläget att bryta häktade utlänningars språkliga isolering genom all om möjligt tillhandahålla dem tidningar och annan litteratur på deras eget språk. Beträffande utlänningar som är häktade är det också, som framhållits i remissyttrande av statens invandrarverk, viktigt all besöksfrågan särskilt beaktas. För de utlänningar som ej får besök kan det, som verket framhåller, i en del fall vara lämpligt att häktespersonalen efter förfrågan hos den intagne tar kontakt med invandrarbyrån, som kan vara behjälplig med att skaffa fram en landsman eller språkkunnig person som kommer pä besök."

Vi tycker att detta är en ganska stark skrivning. Den är viktig ur vår synpunkt, och vi hoppas att den också lämnar papperet.

Vi är alltså överens med departementschefen om det mesta i den framlagda propositionen. Men vi hyser sammanfattningsvis en viss oro över att en del gummiparagrafer kan utnyttjas på ett sätt som motverkar departementschefens intentioner. Vi vill därför ha en överarbetning av lagförslaget, och jag yrkar bifall till reservationen av herr Pettersson i Västerås.

Under detla anförande överlog fru tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

104

Fru KRISTENSSON (m):

Fru talman! Innan jag kommenterar herr Lövenborgs inlägg tycker jag del finns anledning att ge ullryck för den tillfredsställelse som vi i justitieutskottet har känt över att propositionen om behandlingen av häktade nu har presenterats för riksdagen. Jag vill erinra om att riksdagen redan 1966 begärde en översyn av denna lagstiftning, och därför är det på tiden att riksdagen nu har fått ett lagförslag till behandling.

När vi 1974 debatterade lagen om behandling av intagna på anstalt, den s. k. behandlingslagen, framfördes kritik mot att man i det sammanhanget inte hade fält ta ställning till en förändring av lagen om behandling av häktade. Den som inte är dömd borde ju rimligen ha lika bra förhållanden som den redan dömde. Man hade inte haft tillfälle all klara detta, men vi sade då att vi förväntade att vi inom korl skulle få ett sådant här lagförslag.

Frän utskottels sida-och här får jag kanske inkludera herr Lövenborg, eftersom hans inlägg lydde på att han också var ganska nöjd med propositionen - har vi ansett att propositionen i stort sett uppfyller de önskemål man kan ha på rimliga lättnader i de häktades situation. Vi har

sagt att när det gäller den s. k. behandlingslagen anser vi det viktigt att vi fick så långt gående preciseringar som möjligt av lagtexten för all därmed undanröja oklarheter som kunde bli till men för både personal och intagna. Samma resonemang hade vi när vi behandlade denna proposilion, och vi har försökt att i några kommentarer precisera vissa av de i lagen ingående bestämmelserna.

Den skillnad som finns mellan utskottsmajoriteten och reservanlen är egentligen att majoriteten finner det helt naturligt att som departementschefen anse att det måste vara vissa begränsningar i de friheter som man kan ge de häktade, nämligen begränsningar föranledda av säkerhetsskäl och med hänsyn till kollisionsrisker. I reservationen säger man all det skall finnas en ovillkoriig rätt till de lättnader som lagen föreskriver. Sedan jag läst reservationen och efter vad jag förstått av herr Lövenborgs inlägg vill vpk egentligen inte vitsorda att man i den begränsningen skall ta hänsyn till säkerhets- och kollisionsrisker. Åtminstone har jag uppfattat det sä.

I övrigt är jag mycket tacksam för de långa föredragningar som herr Lövenborg gjorde av innehållet i utskottets betänkande. Det gör del litet lättare för mig nu, när jag inte behöver tala om exakt vad utskottsmajoriteten har sagl i det ena eller andra hänseendet.

Jag vill emellertid för egen del understryka ytterligare två saker. Den ena är att utskollel i sin helhet med kraft har framhållit betydelsen av all vi inle när det gäller häktena får de bekymmer med narkotika som vi tyvärr har i dag vid våra fångvårdsanstalter. Där har vi tryckt på att de nya reglerna inle får leda lill att narkotika kommer in pä häktena. Vi förutsätter att utvecklingen i det fallet följs med uppmärksamhet.

Det andra är att vi utgår från att de uttalanden som utskottet gör, inte bara när det gäller narkotika utan även i övriga avseenden, kommer att beaktas av den myndighet som skall utfärda anvisningar om till-lämpningen av lagen och naturiigtvis av departementet som skall utfärda tillämpningsföreskrifterna.

Slutligen finns det också anledning notera all man nu äntligen försöker företa en modernisering av del nya Kronobergshäktet för att få häkteslokaler och promenadulrymmen bättre anpassade lill den nya syn på behandlingen av de häktade som återspeglas i denna lagstiftning. Jag kan ändå inte låta bli att erinra om att jag pä våren 1974 frågade justitieministern - då var Kronobergshäktet ännu inte färdigt, det skulle tas i bruk den 1 januari 1975 - om det inte var möjligt att innan häktet var färdigt försöka göra vissa justeringar, främst när del gällde prome-nadutrymmena men också beträffande själva häkteslokalerna för att få utrymmena mera tillfredsställande. Men det ansågs inte vara möjligt, man hade kommil sä långt i byggnationen. Justitieministern sade dä att möjligheterna att införa andra anordningar är ytterst begränsade med hänsyn till Kronobergshäktets läge och förhållandena där. Nu är det bara att notera, alt när häktet är färdigt finns del möjligheter att göra ändringar. Nu kommer man att anslå reparalionsmedel ur posten Reparations- och

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Lag om behandlingen av häktade och anhållna m. fl.

105

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Lag om behandlingen av häktade och anhållna m. fl.

underhållskostnader för all göra ombyggnader av del nya Kronobergs-häktet. Jag noterar alltså del som något bra. Jag ber, fru talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Hert LÖVENBORG (vpk):

Fru lalman! På s. 17 i proposilionen 1975/76:90 står bl. a.: "Byggnadsstyrelsen vill understryka de svårigheter som finns alt tillgodose de lokalbehov m. m. som lagförslaget leder fram till och att reformverksamheten måste ske på lång sikt." Del är här jag menar att de tänjbara formuleringarna kan komma alt spela en otillbörlig roll. Vi är inle heller ensamma om dessa bekymmer. Bland remissinstanserna, vilkas yttranden sammanfattas i propositionen, säger t. ex. socialstyrelsen alt del är anmärkningsvärt alt det på åtskilliga ställen i de föreslagna förfaltnings-lexterna förekommer sädana utlryck som "i den män det lämpligen kan ske", "om möjligt", "när särskilda skäl föreligger", "i skälig utsträckning" etc. Enligl socialstyrelsens mening föreligger en risk för all del på skilda häkten kan utbildas olika praxis när det gäller tolkningen av bestämmelserna.

Det är klart alt det med på sina håll trånga och otillräckliga lokaler finns en frestelse att utnyttja dessa tänjbara formuleringar. Det lycker också Föreningen Sveriges frivärdsijänstemän när man säger att det finns risker för godtycklig tolkning av de föreslagna bestämmelserna, eftersom dessa lill sin karaktär är vagt formulerade. Liknande synpunkler anförs av Övervakarnas riksförbund. Svenska psykiatriska föreningen och KRUM. Det återges i proposilionen att sistnämnda instans anser det vara en stor fara såväl för den enskilde som för den samhälleliga demokratin att tänjbara formuleringar tillåts att breda ut sig i lagtext. Sådana bestämmelser urholkar successivt rättssystemet, anser KRUM.

Detla visar att våra farhågor delas av många och lunga remissinstanser. Del gör alt jag upprepar mitt yrkande om bifall lill vår reservalion.

Fru KRISTENSSON (m):

Fru lalman! Det som är värt alt notera är all uiskollsmajoriteten också delar denna uppfattning. I värt betänkande har vi verkligen tydligt uttalat att man i paragraf efter paragraf kan slrama upp formuleringarna. Jag tror alltså inle all herr Lövenborg skall utmåla något motsatsförhållande mellan dessa remissinstanser och utskottsmajoriteten.

Vad vi frän ulskotlsmajoriletens sida inte kan skriva under på är en ovillkorlig rätt lill lättnader, någol som inte är möjligt alt tillämpa i praktiken eftersom det gäller så olika förhållanden. Det är en ramlagstiftning som skall tillämpas för samtliga olika slag av häkten. Man får anpassa praxis efter de förhållanden som råder. Del hindrar inte all det är väldigt viktigt att tillämpningsföreskrifterna blir utformade så entydigt som möjligt. Det har vi från ulskotlsmajoriletens sida verkligen understrukit.

106

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Utskottels hemställan bifölls.

Mom. 2

Proposiiioner gavs på bifall lill dels utskottels hemställan, dels reservalionen av herr Pettersson i Västerås, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lövenborg begäri voiering uppläsles och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller justitieutskoitels hemställan i betänkandet nr 31 mom. 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen av herr Pettersson i
Västerås. ' .

Vid omrösining genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöler ha rösial för ja-proposilionen. Då herr Lövenborg begärde rösl-räkning verksiälldes voiering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resullal:

Ja - 276 Nej - 11

Mom. 3 och 4

Kammaren biföll vad ulskoilel i dessa moment hemställt.

§ 5 Föredrogs

Jusliiieutskotlets belänkande

1975/76:32 med anledning av proposilionen 1975/76:100 såviit gäller anslag till förvärv av jordbruksfasligheler för kriminalvården

Lagutskoliels belänkande

1975/76:18 med anledning av molion om avgångsvederlag vid upphörande av kommissionsuppdrag

Kammaren biföll vad ulskollen i dessa betänkanden hemställt.

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område, m. m.

§ 6 Avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område, m. m.

Föredrogs lagutskottets belänkande 1975/76:21 med anledning av propositionen 1975/76:81 med förslag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område, m. m. jämte motioner.

1 propositionen 1975/76:81 hade regeringen (justitiedepartementet)

107

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område, m. m.

efter hörande av lagrådet - föreslagil riksdagen alt anta

1. lagom ändring i lagen(1915:218)om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område,

2. lag om ändring i lagen (1915:219) om avbetalningsköp,

3. lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal,

4. lag om ändring i lagen (1927:78) angående införande av lagen om försäkringsavtal,

5. lag om ändring i lagen (1936:81) om skuldebrev,

6. lag om ändring i lagen (1936:82) angående införande av lagen om skuldebrev,

7. lag om ändring i lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar,

8. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk,

9. lag om ändring i jordabalken,

10. lag om ändring i lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken.

Belräffande proposilionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"I propositionen föreslås att domstolarna skall få ökade möjligheter all jämka elleråsidosätta oskäliga villkor i avtal och andra rättshandlingar. Förslaget bygger på ett betänkande av generalklausululredningen.

Vid bedömningen av om ell avtalsvillkor skall anses oskäligt skall domstolarna ta hänsyn till hela det avtal där villkoret ingår. Vidare skall beaktas omsiändighelerna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt. Särskild hänsyn skall tas lill konsumenternas behov av skydd, och förslagel utgör på det sättet etl komplement lill avialsvillkorslagens bestämmelser om förbud mot oskäliga avtalsvillkor. De ökadejämkningsmöjligheterna gäller emellertid också beträffande avtal och andra rättshandlingar utanför konsument-området.

De nya bestämmelserna föreslås bli intagna som en ny s. k. generalklausul i avtalslagen. Samtidigt föresläs att de nuvarande civilrättsliga generalklausulerna i skuldebrevslagen och andra särskilda lagar upphävs.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1976."

I della sammanhang hade behandlats

dels den med anledning av propositionen väckta motionen 1975/76:167 av herr Torwald (c) och fru Fredgardh (c).

108

dels de under allmänna motionstiden vid 1975/76 års riksmöte väckta motionerna

1975/76:543 av herr Claeson m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag till sådan ändring i hyreslag-stiflningen att bostadshyresgäst ulan bil inle kunde tvingas att hyra bilplats genom kopplat avtal, och

1975/76:1121 av herr Schötl m. fl. (m), vari hemslällls all riksdagen beslulade

1. att 36 § första och andra styckena i lagen om avtal och andra rällshandlingar på förmögenhelsrältens område skulle ha av molionärerna föreslagen lydelse, innebärande au avialsvillkor skulle få jämkas, lämnas ulan avseende eller förklaras ogiltigt,

2. all 37 § andra stycket skulle bibehålla nuvarande lydelse.

Utskottet hemställde

1. belräffande ogiliigförklaring av avtalsvillkor au riksdagen med avslag på molionen 1975/76:1121 yrkande I skulle anla 36 S första stycket i det i propositionen 1975/76:81 framlagda förslagel till lag om ändring i lagen (1915:218) om avial och andra rällshandlingar på förmögenhels-rättens område,

2. beträffande hänsynslagande lill svagare avialskonlrahenter all riksdagen med avslag på molionen 1975/76:167 skulle anla 36 § andrastycket i det under 1 ovan angivna lagförslaget,

3. belräffande redaktionella ändringar i 37 S avtalslagen att riksdagen med avslag på motionen 1975/76:1121 yrkande 2 skulle anta 37 § i det under 1 ovan angivna lagförslaget,

4. beträffande övriga ändringar i avtalslagen att riksdagen skulle anta del under I ovan angivna lagförslagel i den mån det inte omfattades av vad ulskottel ovan hemslälll,

5. belräffande övriga i propositionen framlagda lagförslag all riksdagen skulle anta lagförslagen,

6. beträffande hyra av bilplais au riksdagen skulle avslå molionen 1975/76:543.

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrät -tens område, m. m.

Reservalioner hade avgivils

1. belräffande ogiliigförklaring av avialsvillkor av herrar Lidgard (m)
och Winberg (m) som ansett att utskottet under 1 bort hemställa

all riksdagen med bifall lill molionen 1975/76:1121 yrkande 1 och med anledning av proposilionen 1975/76:81 skulle anta 36 S första siyckel i del i proposilionen framlagda förslagel till lag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra rällshandlingar på förmögenhetsrättens område med den ändringen att lagrummet skulle erhålla av reservanierna föreslagen lydelse,

2. beträffande redaktionella ändringar i 37 5; avtalslagen av herrar Lid
gard (m) och Winberg (m) som ansett att utskollel under 3 bon hemslälla

alt riksdagen med bifall lill molionenl975/76:l 121 yrkande 2 och med anledning av proposilionen 1975/76:81 skulle anla 37 ij idel under 1 angivna lagförslaget med den ändringen att lagrummet skulle erhålla av reservanterna föreslagen lydelse.

3. belräffande hyra av bilplats av herr Israelsson (vpk) som ansett all utskollel under 6 bort hemslälla

109

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område, m. m.

110

att riksdagen med anledning av molionen 1975/76:543 gav regeringen lill känna vad reservanlen anfört.

Hert CLAESON (vpk):

Fru talman! Jag skall i mitt inlägg uppehålla mig vid vad som i betänkandet behandlas under rubriken Hyresförhållanden.

Hyresavtal rörande bostadslägenhet är i princip förenat med kvarbo-enderätt, ett s. k. direkt besittningsskydd innebärande att hyresgästen har rätt att vid hyrestidens utgång få hyresförhållandet föriängt. Om hyresgästen inte betalar hyran enligt hyresavtalet, dvs. även den del som utgör hyra för bilplats, förverkas hyresrätten med åtföljande skyldighet för hyresgästen att flytta. Flyttar hyresgästen inte frivilligt, kan vräkning ske.

Detta upplevs naiuriigivis som myckel orätlvist och som en otrygghet i boendet av alla dem som har påtvingats sådana avtal och inte har bil. Det borde vara självklart att billösa hyresgäster undantas från tvånget att i samband med förhyrandel av en bostad även hyra bilplats. Man måste enligt vår mening förhindra att den som inte har bil eller stadigvarande nyttjar bil kan förlora hyresrätten till sin bostad om han inte vill betala hyra för garage eller annan biluppställningsplals. Delta krav måste tillgodoses genom att hyreslagen ändras så all bosiadshyresgäst ulan bil inle kan tvingas att hyra bilplats genom kopplat avtal. Det är vad vi föreslår i vpk-molionen 543.

Hyresgästernas riksförbund har i flera sammanhang uppmärksammat problemet och uttalat sig för sådana åtgärder som nu föreslås i vår motion. Förbundet har, utifrån de erfarenheter man har på detla område, understrukit att det finns ett behov av åtgärder för alt komma till rätta med problemen. Del saknas visserligen inte möjligheler i hyreslagen att undanröja obilliga hyresvillkor, men i praxis har det underligt nog inte ansetts att tvånget för icke bilägare att hyra bilplais är etl obilligt villkor.

I motiven för avslag under fjolåret anfördes bl. a. att man väntade regeringsförslag om slörre möjligheter för domstol all jämka eller lämna utan avseende oskäliga hyresvillkor. Det förslaget har nu kommit och kan avläsas i vad som i dagens utskottsbetänkande kallas för generalklausulen.Den nya generalklausulen, som utskottets majoritet tydligen anser skall kunna underlätta möjligheterna härvidlag, kommer emellertid såviit jag kan förstå inte att leda till några förbättringar - i vart fall är det yllersl tveksamt att den kan göra det då det gäller sådana här avtal.

Systemet med kopplade avtal medför också icke önskvärda bostadspolitiska effekter. De i och för sig redan alltför höga hyreskostnaderna blir för den billöse hyresgästen ännu högre på grund av all biluppställningsplats ligger med i bostadskostnaden. För mig framstår del som hell klart att detta för hyresgäster utan bil måste vara hell orimligt. Allmänt medför också etl sådant här system en konstlad uppskruvning av hyresnivåerna.

Principellt finns del naturligtvis ingenting all invända mot att fas-

tighelsägarna vid nybebyggelse åläggs att ansvara för vissa parkeringsanordningar. Kostnaderna för denna service och för underhåll måste belalas, självfallet dä av dem som använder bilplatserna.

Bilismen har under de senaste 15-20 åren ställt allt större krav på stadsplanernas utformning med starka kostnadshöjningar som följd. Del krävs exempelvis bredare vägar, trafikseparering och parkeringsanläggningar. Det har sedan en tid pågått en ganska intensiv diskussion om hur kostnaderna för bl. a. parkeringsanläggningar skall fördelas mellan kommunen och de boende.

Tidigare ansågs det ganska självklart att större delen av kostnaderna för sådana anordningar liksom för mera grönytor och lekplatser skulle falla på kommunen, som sedan debiterade ul både anläggnings- och driftkostnader pä kommunens samtliga invånare. Hyresgästen betalade endast för den service som hörde samman med själva husel som han bodde i. Övergången till bebyggelse av hela bostadsområden, ofta med samma ägare, har nu många gånger suddat ut gränserna mellan fastigheter och kvarter. Kommunernas besväriiga ekonomiska problem har ofta lett till en övervältring av kostnader direkt pä hyrorna och bosladskonsumen-terna. Det betyder att de som bor i nyare bostadsområden får belala koslnaderna för nyttigheler som invånarna i äldre stadsdelar aldrig behövt betala direkt på hyrorna utan som fördelats över skattsedlarna. En sådan här utveckling framstår inte bara som orättvis för olika kategorier av bosladskonsumenter, ulan den ger också en del av svarel på frågan varför hyrorna i nybyggda bostadsområden stigit så snabbi.

Det är angelägel och nödvändigt att kommunerna i ökad utsträckning går tillbaka till den lidigare ordningen och låter alla invånare vara med om att betala kostnaderna för samhällets expansion.

I del nu akluella betänkandet anför utskottet som etl motiv för sitt förslag om avslag på vår motion att problemet med kopplingsvillkor bör lösas genom förhandlingar mellan parterna på hyresmarknaden.

Problemet med de kopplade hyresavtalen ulgör som regel inget problem beträffande de allmännyttiga företagen, men det är ett problem för hyresgäster hos privata fastighetsägare. Hade exempelvis Hyresgästernas riksförbund självt trott på att man kan klara denna fråga på det sätt som utskottet förutsätter, nämligen genom förhandlingar mellan parterna på hyresmarknaden, så hade man säkeriigen inte i fjolårets remissyttrande hemställt om att riksdagen skulle vidta lämpliga åtgärder för alt villkor om förhyrandet av bilplais skall betraktas som obilligt mol den hyresgäst som saknar bil. Tvärtom är del ju så alt man i mänga fall misslyckats med all lösa frågan förhandlingsvägen, och därför är del befogat med sådana bestämmelser som föreslås i vpk-molionen.

Del finns många människor i värt land som av hälsoskäl eller andra orsaker aldrig har möjlighet all skaffa bil, och del finns många som inte vill göra det. Men dessa människor kan ändå tvingas all belala för en bilplais som de varken kan eller vill använda. Del är denna orättvisa

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område, m. m.

111

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område, m. m.

vi motionärer ånyo velat uppmärksamma och söka medverka till att avskaffa.

Hyreslagsliftningen är i slora stycken utformad och fungerar i stor utsträckning som ell skydd för hyresgästerna mot olika slag av orättvisor. Men även då det gäller bilplalserna behöver man från riksdagens sida ge ett klart uitryck för ett socialt tänkande genom alt fatta beslut som undanröjer den orättvisa som nu finns. Det borde inle vara nödvändigt för hyresgäster som drabbas att gå till hyresnämnd eller domstol för att få en chans att slippa bilplalstvånget. Dess värre är det så att i de fåtal fall som prövats har domstolen inte ansett det vara obilligt med bil-platsivång.

Vad frågan nu gäller är alltså att den begränsade praxis som finns och de negativa erfarenheter hyresgästerna har beträffande möjligheten att slippa bilplalstvånget visat att detta är förenat med betydande svårigheter.

Bilplalstvånget har, för alt använda juristspråk i sammanhangei, inle ansetts som oskäligt, stridande mot god sed i hyresförhållanden eller eljest vara obilligt. Därför är del enligt vår uppfattning moiiverai att bifalla molionen.

Jag yrkar bifall till reservalionen 3 vid lagutskottets betänkande nr 21.

112

Herr LIDGARD (m):

Fru talman! Jag skulle vilja börja med att tala om för kammarens ledamöler att ni, för den händelse ni skulle biträda Håkan Winbergs och mina reservationer i del här ärendel om generalklausulen, inle å-stadkommer några som helst förändringar när det gäller själva sakinnehållet i den föreslagna lagändringen. Möjligtvis bidrar ni lill all lagtexten blir något tydligare och som vi lycker något bälire.

Vi reservanter har inle haft någol behov av att opponera mot den föreslagna lagstiftningen, vi tycker i princip att den är bra. Det är riktigt att man skapar vidgade möjligheler att komma till rätta med avtal som är oskäliga, i synnerhet om det är en svagare part som drabbats av ett sådant avtal.

Men i ulskottel har vi ansett att den föreslagna lagstiftningen kunde göras litet tydligare. Det är det den första reservationen handlar om. Och vi har även tyckt att man inte från riksdagens sida skall ge sig på att ändra paragrafer bara för ändringens skull, då man över huvud tagel inte vill åstadkomma någon saklig förändring. Det är det den andra reservalionen handlar om.

När del gäller den första reservalionen stöder vi oss på vad tvä ledamöter i lagrådet har uttalat. Jag skall inte fördölja att det finns två andra ledamöter som inte har sagt någonting om den här saken och som tydligen lycker all del kan godias som del är.

Men, om jag sä får säga, våra två ledamöter har menat att det av en lagstiftning klart skall framgå att de nya bestämmelserna ger en i

förhållande till nuläget vidgad möjlighet för domstolar att ändra pä, eller att tackla oskäliga avtal när förutsättningar för detta i övrigt är för handen.

Vi har ju redan i nuläget utanför den egentliga avtalslagens ram en del generalklausuler som innebär alt ell uppenbart oskäligt eller obilligl avtal som hänför sig till ett visst särskilt aktuellt fall kan ändras. Det nya i den föreslagna lagen är all domstolarna i fortsättningen med verkan för framtiden kan jämka och kan ogilligförklara ett skäligt avtalsvillkor. Detta tycker vi reservanter skall komma till uttryck i själva lagtexten och inte bara i motiven till lagen.

Vad säger föredragande statsrådet om en sådan tankegång? Han har ju haft tillfälle all yttra sig över detta när ärendel efter lagrådsremissen på nytt behandlades inom regeringen. Jo, i propositionen 1975/76:81 s. 173 hittar vi följande:

"För min del kan jag medge att uttrycket 'lämna utan avseende' passar bäst när det endast är fråga om att åsidosätta etl villkor vid tillämpningen

i en särskild situation." Sedan säger han att " uttrycket 'förklara

ogiltigt' på ett tydligare sätt anger rättsföljden när det är fråga om att förklara ett avtal eller avtalsvillkor sakna verkan för framtiden."

Del är precis vad vi har sagt i reservationen. Men det är tydligare
på det här sättet. Sedan säger han - och det irriterar mig en smula -
att det är "emellertid onödigt att ta in båda uttrycken ". De ut
talanden som han här har gjort klargör all del skall lolkas i hela dess
vidd.

Ärade ledamöter, skall en lagtillämpare behöva gå till riksdagsprotokollet för att se vad riksdagen vill med den här lagstiftningen? Varför kan man inte på en gång skriva det tydligt och klart i lagtexten? Det tycker jag är ett rimligt tillvägagångssätt när man lagstiftar.

Den andra saken är väsentligt enklare. Där säger vi helt enkelt att när man gör en partiell lagreform skall man inte ge sig in på att skriva om en lagtext då syftet med omskrivningen alldeles uttalat inte är att åstadkomma någon förändring i sakinnehållet. Den omskrivna paragrafen skall betyda precis detsamma som den gjorde innan man skrev om den.

Hur fungerar då människor som använder sig av lagtext som sitt arbetsmaterial? De konstaterar att här har skett en förändring. Dä tar man del av förändringen och jämför med vad som stod tidigare i lagen. Därefter ser man att det är en viss skillnad, men man kan inte riktigt klart läsa ut vari skillnaden består. Dä tvingas man att gå till förarbetena för att konstatera att det trots allt inte var någon skillnad.

Är det verkligen i den situationen vi i riksdagen skall försätta dem som skall tillämpa våra lagar? Jag tycker det är galet pä något sätt. Det är en hell onödig verksamhet.

Fru lalman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 2.

Jag vill sedan gärna tala om att om fru talmannen skulle finna att riksdagen inte gillar Håkan Winbergs och mina reservationer kommer jag inle - trots vad som är kutym här i kammaren - alt begära voiering. Här finns nämligen ingen motsättning mellan utskottet och oss i sak

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrät -tens område, m. m.

113

8 Riksdagens prolokoll 1975/76:99-100

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område, m. m.

114

utan endast i form, och jag tycker inie all vi skall göra politik enbart av former.

Hert HAMMARBERG (s):

Fru lalman! I den proposition som vi nu har att behandla föreslås alt domstolarna skall få ökade möjligheler alt jämka eller åsidosätta oskäliga villkor i avtal eller andra rällshandlingar. Förslagel bygger på generalklausul utred ningens belänkande.

Enligt förslagel i propositionen skall avtalsvillkor få jämkas eller lämnas utan avseende om villkoret är oskäligt med hänsyn lill avtalets innehåll. Det finns all anledning alt påpeka att vid prövningen särskild hänsyn skall tas till behovet av skydd för den som i egenskap av konsument eller eljest intar en underlägsen ställning i avtalsförhållandet.

I stort är vi inom lagutskottet eniga i sak om detta betänkande, vilket herr Lidgard påpekade. Jag kan därför fatta mig ganska korl i mitt inlägg. Det har dock, soin framgått av tidigare lalare, lill betänkandet bifogals ire reservalioner, dels de Ivå moderalreservalionerna, som herr Lidgard redogjort för och som tar upp rena lagtextfrågor, dels vpk-reservationen, som gäller kopplingen mellan hyra för bostad och hyra för bilplais.

Jag skall börja med alt säga några ord om kommunistreservaiionen, som är en gammal bekant sedan föregående är, då vi hade i stort sett samma motionsyrkande att ta ställning till.

När det gäller kopplingen mellan hyra av bostad och hyra av bilplats finns del all anledning alt erinra om det som herr Claeson påpekat, nämligen att del regelmässigt föreskrivs såsom villkor för byggnadslov att ett visst antal bilplatser skall iordningställas i samband med bostadsproduktionen. Då är det också ganska självklart att kostnaderna för dessa bilplaiser på någol sätt måste läckas gemensamt av dem som nyttjar fastigheterna i fråga.

Jag kan hysa mycket stor förståelse för herr Claesons synpunkt all den som saknar bil inle skall behöva betala för en bilplats som han inte har möjlighet all utnyttja. Men jag vill inle efter det erkännandet gå så långl som man gör i reservationen och även i molionen, där man talar om att denna koppling utan vidare skall betraktas som ell oskäligt villkor för den som inte har bil. Jag tror all en sådan generell tolkning skulle stöta på ganska många och svåra rent praktiska problem.

Därför har vi inom utskollsmajoriteten påpekat att generalklausulen bör ge större möjligheter lill jämkning av oskäliga villkor, och dit får man räkna sådana fall där det sker en koppling mellan hyra av bostad och hyra av bilplais. Jag vill också erinra om att vi från utskoltsmajoriietens sida pekar på att hyresrätlsutredningen sysslar med hithörande frågor; den gör en översyn av bl. a. bestämmelserna i jordabalkens 12 kap. 48 §, som berör just de här frågorna: Jag skall fatta mig kort och med hänvisning till del anförda yrka bifall till utskottets hemställan i denna del, vilket innebär avslag på reservalionen 3.

Moderatreservalionen 1 rör sig, som jag sade tidigare och som fram-

gått av herr Lidgards anförande, om en liten ändring i lagtexten. Reservanterna vill föra in orden "förklaras ogiltigt" som de tycker ger bättre klarhet än del skrivsätt som finns i den föreslagna lagtexten, nämligen "lämna utan avseende". Herr Lidgard har här refererat lill vad föredragande statsrådet sagt i propositionen om de här två olika uttrycken. Jag kan glädja herr Lidgard med att säga att jag kan hålla med om all uttrycket "förklaras ogiltigt" på etl sätt kan vara något tydligare än det som finns i den föreslagna lagtexten. Men utskottet barden uppfattningen att det torde vara ställt utom allt tvivel att generalklausulen kan lillämpas inte bara för att i del särskilda fallet lämna etl villkor obeaktat utan också för att förklara villkoret ogiltigt. Utskottets majoritet, bestående av samtliga ledamöter utom de ivå moderalerna, anser del därför onödigl all frångå det i propositionen valda ullrycket.

I motionen 1975/76:1121, yrkande 2, begär motionärerna att den nuvarande lydelsen av 37 §, andra stycket, i avtalslagen skall bibehållas i oförändrat skick. Del är också det som går igen i reservationen 2 av herr Lidgard och herr Winberg och i herr Lidgards anförande, där han ville göra gällande att deras förslag skulle innebära en förbättring av lagtexten i fråga. Utskottsmajoriteten hyser emellertid den uppfattningen att den nuvarande lydelsen av ifrågavarande paragraf kan anses vara något svårtolkad, åtminstone för dem som inte är rättsbildade. Därför framstår det som önskvärt att bestämmelsen moderniseras och bringas i bättre överensstämmelse med gängse språkbruk. Det är med hänsyn därtill som vi vill yrka bifall till propositionens förslag när det gäller den delen av lagtexten.

Fru talman! Med dessa få ord ber jag att få yrka bifall till lagutskottets hemställan i samtliga delar - vilket innebär avslag pä de tre reservationerna.

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område, m. m.

Hert CLAESON (vpk):

Fru lalman! Jag vill bara göra ett par kommentarer till del herr Hammarberg anförde från utskottets sida som invändningar mot den motion vi har väckt och reservationen 3.

Herr Hammarberg anförde bl. a. att det när det gäller byggnadstillstånd föreskrivs att det måste ställas i ordning bilplaiser och att del därför är befogal att man också skall få hyra ut dem och fä ekonomisk täckning. Trots att samma villkor beträffande byggnadstillstånd ställs för allmännyttiga bostadsföretag har det visat sig att det går mycket bra all klara den här frågan och ta hänsyn lill de människor som inle har bil och inie kan skaffa sig del - och låta dem slippa tvånget att belala för bilplats. Del borde också vara möjligt att klara för de privata fastighetsägarna, tycker man. Men erfarenheterna har visat - vid de överläggningar och de förhandlingar som ägt rum - att det finns betydande svårigheter att där få samma gehör för vad som kan anses som rätt självklara krav.

Mänga av de allmännylliga bostadsföretagen har i sina hyresavtal en bestämmelse av innehållet att en hyresgäst, som har bil eller stadig-

115

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område, m. m.

varande brukar bil, är skyldig att hyra bilplats. Detla fungerar såviit jag vet mycket bra på de håll där man har det. Då man har velat införa motsvarande bestämmelser hos olika privata fastighetsägare har det emellertid stött på patrull, och mig veteriigt är det bara ett fätal privata fastighetsägare som har accepterat sädana bestämmelser.

Det är mot bakgrunden av de erfarenheter som så många hyresgäster har av svårigheterna att slippa detla tvång som vi har upprepat och i år återkommer med vår motion. De praktiska problem som kan uppstå om man skulle göra, som herr Hammarberg säger, en generell tolkning kan såvitt jag förstår inte vara så särskilt slora.

Sedan flera år lillbaka tillämpar byggnadsnämderna en bestämmelse som innebär att man successivt får bygga ut bilplalserna. Man behöver alltså inte ställa i ordning hela antalet från början utan får göra del i den takt som behovet ökar. Redan det borde göra del möjligt för fastighetsägarna att visa sig generösa i det här sammanhangei. När de nu inte gjort det tycker jag att man klart skall säga ut att deras agerande är obilligt och inte skall fä förekomma.

Jag betvivlar vidare faktiskt möjligheterna att man i framliden skall kunna få oskäliga villkor undanröjda i enlighet med vad som anges i förslaget till generalklausul. En motsvarande bestämmelse har sedan länge funnits i den allmänna hyreslagen i jordabalken och det har visal sig att den inte varit tillräcklig för att rätta till detta problem. Här finns en lucka i den nuvarande hyreslagsliftningen, som det vore angeläget att täppa till, sä att man får större enhetlighet vad gäller hyresgästernas skydd mot olika orättvisor. Jag har naturligtvis samma förhoppning som herr Hammarberg att hyresrättsutredningen skall se på detta och återkomma med ett förslag som gör det möjligt att undanröja dessa orättvisor.

Hert LIDGARD (m):

Fru talman! Herr Hammarbergs kommentar lill mitt anförande föranleder mig bara att säga att en kort formulering inle alltid är den enklaste. Herr Hammarberg påpekade all vad tvisten gäller i den första reservationen är om man skall nöja sig med orden att avtalsvillkoret må "lämnas utan avseende" eller om man, som vi föreslagit, också skall lägga lill "eller förklaras ogiltigt".

Herr Hammarberg säger att det går bra att använda orden "lämnas utan avseende", eftersom de täcker båda begreppen. Ja, det gör de, men endast av en enda anledning, nämligen alt föredragande statsrådet i några meningar i remissprotokollet angivit att han menar så. Det hade varit enklare i det här fallet all lägga till två ord, så att man slipper gå lill redovisningen av vad föredragande statsrådet tycker.

116

Hert HAMMARBERG (s):

Fru talman! Herr Claeson påpekar att de allmännylliga bostadsföretagen har löst denna fråga, och då borde den enligt hans mening också gå att lösa av de privata fastighetsägarna. Jag delar herr Claesons upp-

fattning på den punklen, och det är det som vi givit uttryck för också i utskottets betänkande.

Sedan kanske det finns anledning att erinra om att de allmännyttiga företagen har löst det här problemet genom att ta med kostnaderna för iordningställandet av bilplatserna och garageplatserna i sin inkomstberäkning.

Vad gäller möjligheterna att bättre utnyttja generalklausulerna för att erhålla rättelse i fall som är uppenbart oskäliga vill jag erinra om att Hyresgästernas riksförbund i sitt remissyttrande över generalklausul-utredningens betänkande har framhållit att slopandet av kravet på att etl villkor skall vara uppenbart otillböriigt innebär en förstärkning av bo-stadskonsumenlérnas rättsskydd. Vi delar uppfattningen att så blir fallet med de nya generalklausulerna.

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område, m. m.

Hert CLAESON (vpk):

Fru talman! Jag vill faktiskt bestrida vad herr Hammarberg nu säger om att de allmännyttiga bostadsföretagen kalkylerar in dessa kostnader i bostadshyrorna. Mig veteriigt kalkylerar de allmännyttiga bostadsföretagen bara in de kostnader som avser parkeringsplatser för besökande, s. k. besöksparkeringar. Detta är sä långt jag känner till de enda kostnader som man tar med i det sammanhanget.

Det är minst sagt upprörande att de hyresgäster som kommer i kläm i detla avseende skall tvingas agera på ett sådant sätt, om de vill ha rättelse enligt den nya generalklausulen, att de måste gä till hyresnämnd och domstol för att få rättelse. Detta är en omständlig och ganska besväriig procedur för de flesta människor, särskilt för åldringar och handikappade, men även för andra som saknar bil. De har det besväriigt nog ändå utan att behöva gä igenom en sä omständlig procedur. Jag tycker därför att alla skäl talar för all man i detta fall borde göra ett sådant uttalande eller inta sådana bestämmelser som klart sade ut att det är oskäligt och obilligl mol hyresgästerna att ha en sådan koppling.

Herr HAMMARBERG (s):

Fru talman! Jag tror knappasl alt de allmännyttiga bostadsföretagen subventionerar de här bilplalserna i annan mån än att de i sin allmänna hyressälining lar hänsyn till dessa kostnader och på så sätt får täckning för dem.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. I

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskoliels hemställan, dels reservationen nr 1 av herrar Lidgard och Winberg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

117

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Stöd till idrotten

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskoliels hemsiällan, dels reservalionen nr 2 av herrar Lidgard och Winberg, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 4 och 5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 6

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskoliels hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Israelsson, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Claeson begäri votering uppläsles och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller lagutskoliels hemställan i betänkandet

nr 21 mom. 6 röstar ja,

den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 3 av herr Israelsson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöler ha rösial för ja-propositionen. Då herr Claeson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 271

Nej - 13

Avstår - 2

§ 7 Stöd till idrotten

Föredrogs kuliuruiskotlels belänkande 1975/76:36 med anledning av proposilionen 1975/76:100 såviii gäller anslag lill stöd till idrollen jämle molioner.

Fru TREDJE VICE TALMANNEN:

I fråga om della betänkande hålles gemensam överiäggning för punkterna 1 och 2. Under den gemensamma överiäggningen får yrkanden framställas belräffande båda punkterna i betänkandet.

I del följande redovisas endasl den punkt, vid vilken under överiäggningen framställts särskilda yrkanden.

118

Punkten 2

Regeringen hade i proposilionen 1975/76:100 bilaga 11 (jordbruksdepartementet) under punkten 12 (s. 148-153) föreslagit riksdagen att 1. godkänna de rikllinjer för planering och samordning i fråga om

vandringsleder i fjällvärlden som förordats i proposilionen 1975/76:100, 2. lill Stöd lill idrotten: Anläggningsslöd m. m. för budgetåret 1976/77 anvisa ell reservationsanslag av 30 370 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1975/76:363 av herr Norrby m. fl. (c),

1975/76:769 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemslällls all riksdagen under 12, Slöd till idrotten: Anläggningsstöd m. m. i Bilaga 11, Jordbruksdepartementet, beslulade anvisa sammanlagl ytterligare 4 000 000 kr., varigenom anslaget lill 5. Mindre idrottsanläggningar som uppförts av idrottsföreningar o. d. lolall uppgick till 3 500 000 kr. och anslaget 6. Övriga idrottsanläggningar (Friluftsanläggningar) uppgick till lolall 7 500 000 kr. saml att anslaget under denna punkt I 2 således uppfördes som ell reservalionsanslag om lolall 34 370 000 kr.,

1975/76:1345 av herr Lindahl i Hamburgsund (fp), vari hemslällls all riksdagen lill slöd för idrotten under utgiftstiteln Anläggningsslöd m. m. för budgetåret 1976/77 anvisade etl i förhållande till regeringens förslag med 2 milj. kr. förhöjt reservationsanslag på 32 370 000 kr.,

1975/76:1346 av herrar Lindahl i Hamburgsund (fp) och Åberg (fp),

1975/76:1381 av herr Ullsten m.fl. (fp, c, m, vpk),

1975/76:1390 av hert Wikner m. fi. (s),

1975/76:1393 av herrar Åsling (c) och Sljernslröm (c) saml

1975/76:2025 av herr Bohman m. fl. (m), vari hemställts all riksdagen skulle

1. hos regeringen begära att av båtägarna inbetalda drivmedelsskatter i ökad utsträckning ställdes till båtsportens förfogande,

2. hos regeringen begära all en särskild lånefond inrättades för all göra det möjligt för bålklubbar all själva bygga och driva hamnar och andra anläggningar,

3. uttala all kommuner med rikt båtliv, där service måste ges åt båtägare från många andra kommuner, borde kunna erhålla särskilt slalsbidrag för utbyggnad av gästhamnar.

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Stöd till idrotten

Utskottet hemställde

1. att riksdagen belräffande frågan om en ökning av medelsanvisningen till frilidsbåtlrafiken skulle avslå molionen 1975/76:1345 såvitt nu var i fråga,

2. alt riksdagen belräffande frågan om en ökning av medelsanvisningen lill mindre idrottsanläggningar och lill friluftsanläggningar skulle avslå motionen 1975/76:769 såviu nu var i fråga,

3. att riksdagen beträffande anslagsbeloppet med bifall till propositionen 1975/76:100 samt med avslag på moiionerna 1975/76:769 och 1975/76:1345, båda motionerna såvitl nu var i fråga, till Stöd till idrotten: Anläggningsstöd m. m. för budgetåret 1976/77 anvisade etl reservationsanslag av 30 370 000 kr.,

4. alt riksdagen skulle avslå motionerna 1975/76:363 och 1975/76:769,

119

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Stöd till idrotten

sistnämnda motion såvitt gällde anslagets fördelning på olika ändamål,

5. att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1393,

6. att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:2025,

7. att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1381, yrkande 1,

8. att riksdagen med bifall lill proposilionen 1975/76:100 och med avslag på molionen 1975/76:1381, yrkande 2, godkände de rikllinjer för planering och samordning i fråga om vandringsleder i fjällvärlden som förordals i proposilionen,

9. att riksdagen skulle avslå molionen 1975/76:1390,

10. all riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1346.

Reservationer hade avgivils

1. beträffande frågan om en ökning av medelsanvisningen till mindre
idrottsanläggningar och till friluftsanläggningar av herr Wernerdal (vpk)
som anseil alt utskottet under 2 bort hemslälla

all riksdagen skulle bifalla molionen 1975/76:769 såvitt nu var i fråga,

2. beträffande anslagsbeloppel av herr Wernerdal (vpk) som - vid bifall
till reservationen nr 1 - ansett att utskollel under 3 bon hemslälla

all riksdagen med anledning av proposilionen 1975/76:100, med bifall lill molionen 1975/76:769 och med avslag på molionen 1975/76:1345, båda motionerna såviit nu var i fråga, lill Slöd lill idrotten: Anläggningsstöd m. m. för budgetåret 1976/77 anvisade ett reservationsanslag av 34 370 000 kr.,

3. belräffande anslagets fördelning på olika ändamål av herr Wernerdal
(vpk) som - vid bifall lill reservalionen nr 1 - ansett att utskottet under
4 bort hemställa

att riksdagen skulle

a. bifalla molionen 1975/76:769 såviii gällde det anvisade anslagets
fördelning på olika ändamål,

b. avslå molionen 1975/76:363,

4. belräffande stöd ål båtsporten av herr Nilsson i Agnas (m) och fru
Mogård (m) som ansett all utskoiiet under 6 bort hemställa

att riksdagen skulle bifalla molionen 1975/76:2025.

Till betänkandet hade fogats etl särskilt yltrande av fru Frjenkel (fp).

120

Herr WERNERDAL (vpk):

Fru talman! Vänsterpartiet kommunisterna har sedan lång tid tillbaka slagits för ökade anslag till breddidrotten - ulan alt nämnvärt ha lyckats framflytta positionerna när del gäller all ge vardagsmänniskorna, barnen och ungdomen ökade möjligheter till idrott och fritidssysselsättning.

Jag anser att den njugghet som visats hittills ger uitryck för en felaktig syn i fråga om pä vilket sätt man skall stödja idrotten. Det förefaller.

alt döma av de relativt blygsamma anslag som tillförts mindre idrotts-     Nr 100
föreningar för uppförande av idrotts- och fritidsanläggningar, som om     Jisdaeen den
dessa områden skulle vara mindre angelägna att slödja.        6 aoril 1976

Jag anser alt synsättet borde förändras, så att vi ägnar mer intresse ___

åt att öka det ekonomiska stödet till idrotten på basplanet: Vi satsar Stöd till idrotten i värt samhälle när det gäller idrotten förhållandevis mer på anläggningar som direkt berör elitidrotten. Således blir det ekonomiska stödet till idrotten att likna vid andra kulturulbud i samhället genom att det får karaktären av kommersiell verksamhet som till huvudsaklig del enbart stödjer en elit inom idrottens område.

Satsningen på breddidrotten anser jag vara det enda vettiga vad gäller idrottsutövning, eftersom alla människor - både unga och gamla - då kan erhålla iräningsmöjligheter. Men för detla fordras givelvis idrottsanläggningar och kraftfulla ekonomiska insatser från samhällets sida. En sådan satsning skulle också i hög grad stimulera de mindre idrottsföreningarnas verksamhet.

Breddidroiien har f ö. även belydande fördelar i förhållande lill elil-idroiien, enär den sisinämnda idroitsulövningen ur renl medicinsk synpunkl inte alltid är så nyttig för den enskilde tävlingsutövaren. Oftast kan för hög kraftansträngning vara till skada i sädana sammanhang. Därvidlag har massidrotten medicinska fördelar och betydande sådana. Det finns också andra fördelar, framför allt för det uppväxande släktet, för barn och ungdom, genom alt massidrollen har betydelse som medel att motverka brottslighet, spritmissbruk och giftmissbruk och således skapar sunda kontakter människor emellan.

Fru talman! Jag vill med del anförda yrka bifall lill reservalionerna I, 2 och 3 vid kulturutskottets betänkande nr 36. Reservaiionsförslagen innebär 4 milj. kr. mer än utskottsmajoritetens förslag.

Hert NILSSON i Agnas (m):

Fru talman! I kulturutskottets belänkande nr 36 behandlas också moderata samlingspartiets pariimotion nr 2025 med dess hemställan i tre punkter. Motivationen till yrkandena finns i motionen 1979, där man anknyter till alt vi i landei har 600 000 fritidsbåtar av skilda slag och att del är mycket som bör göras för denna form av fritidsverksamhet.

Jag vill inte uppta kammarens tid utan skall bara påpeka att i det föreliggande betänkandet nr 36 har fru M:ogärd och jag slött förslagen i motionen 2025 och yrkat bifall till de tre punkterna i motionens hemställan. Detta yrkande återfinnes i reservationen 4, som jag härmed ber att få yrka bifall till.

Herr LINDAHL i Hamburgsund (fp): ,

Fru lalman! De ansökningar rörande byggande av frilidsbåtshamnar
som ligger godkända i naturvårdsverket rör sig om sammanlagl ca 66
milj. kr. Anslaget är 3,5 milj. kr. Naturvårdsverket har i årets petita
avstått från alt begära en höjning av det anslaget, därför att man har 121

Nr 100 förväntat att riksdagen skulle få den aviserade propositionen om fritids-

Tisdaeen den båtar. Men utredningens betänkande om fritidsbåtar innehöll ell förslag

6 aoril 1976 ° registrering som blev så gruvligt sönderkriiiserai av alla remissin-

-------------- sianser att regeringen inle gärna kunde lägga fram någon proposition

Stöd till idrotten med det betänkandet som grund. Alltså beslöt sig regeringen för all utreda regislreringsfrågan en gång »ill. Beslutet härom fattades efter det att budgetarbetet i princip var avslutat. Någon gång nästa år kan vi förvänta en proposition i ärendet. Därför hade det varil lämpligt, som jag föreslår i motionen 1345, att öka på anslaget för byggande av fritidsbåtshamnar. Jag yrkar alltså bifall till motionen 1345.

I molionen 1346 lar Georg Åberg och jag upp de problem som de s. k. lurislkommunerna ställs inför. Det är kommuner som så att säga har drabbats av slora turistslrömmar en kort lid av året. Där måste man bygga ul och överdimensionera nästan alla serviceanordningar för all kunna ta hand om denna väldiga luristström under några veckor. Jag behöver här bara nämna reningsverk och liknande för att alla skall förslå att det inte är några nöjesailraklioner som jag slår här och lalar om. Sådana kommuner får inle någon indirekt vinst av turisterna. Del har nämligen visat sig att den vinst som tas in under en toppsäsong på sex lill älta veckor - alltså det som man får in i affärer och del övriga näringslivet pä orten - inte på något sätt betalar tillbaka i kommunalskall vad kommunen i prakiiken måste lägga ut för all ta emol alla turisterna. Detla är etl problem som måste lösas för lurislkommunerna på något sätt. Och det är litet beklagligt alt vår molion har lagils upp i ulskottel i mera idrottsliga och friluflsbeionade sammanhang, men det är väl inle mycket att göra åt den saken nu.

Herr NORRBY (c):

Fru lalman! Kulturutskottets förevarande betänkande nr 36 handlar om anslag lill stöd till idrollen. När del gäller organisalionsstödet har budgetpropositionens förslag inle föranlett några molioner. Där finns det alltså inga delade meningar. Stödet har räknats upp med ca 13 milj. kr. jämfört med föregående år. Den summan överensstämmer f ö. också med vad riksidrolisslyrelsen har begärt. Del är en glädjande uppräkning, och jag vill bara uttala min förvissning att de pengarna kommer att göra god nytta.

Vad gäller anläggningsstödei däremot har del väckts etl flertal mo
lioner, och till utskottets betänkande har fogats några reservationer med
anledning av de motionerna. I proposilionen behandlas under förevarande
anslagspunkl också frågan om huvudmannaskapet för vandringsleder i
fjällvärlden. Förslaget där bygger på ett betänkande som framlagts av
[ kommittén för planering av turistanläggningar och friluftsområden. Det

föresläs i proposilionen alt staten genom naturvårdsverket och länsstyrel
serna engagerar sig för samordning och planering av s. k. huvudleder
och sekundärleder i fjällvärlden jämte parkerings- och naturrastplatser
122 j anslutning till vandringslederna. Den i propositionen förordade ord-

ningen föreslås gälla från den 1 juli 1977.

Ulskottel har inte haft någon erinran mot de principiella riktlinjer som regeringen föreslagit avseende vandringsleder m. m. och tillstyrker därför all förslaget godkänns av riksdagen.

I nära samband med detla har också frågor om statens engagemang i den omfattande om- och tillbyggnaden av Sylslalionen i södra Jämtlands fjälltrakter tagits upp. Detta har bl. a. aktualiserats i motionen 1381.

Utskottet har ingående tagit del av den här frågan och försökt att få en klar bild av förutsättningarna för Svenska turistföreningen att genomföra det aktuella projektet. När del gäller finansieringen av den projekterade om- och tillbyggnaden av Sylslalionen, som kostnadsberäknats till 6 milj. kr., har utskollel erfarit att regeringen den 12 februari 1976 beslutat lämna statsbidrag motsvarande 75 96 av de beräknade byggnadskostnaderna, sedan Svenska turistföreningen genom siyrelsebeslut den 26 januari 1976 utfäst sig att svara för återstående del av byggnadskostnaderna samt invenlariekostnaderna.

Utskottet är medvetet om all Sylarnaprojektet måste innebära en avsevärd ansträngning av föreningens ekonomi, men kan inte nu tillstyrka alt riksdagen beslutar att staten påtar sig ett finansieringsansvar som går utöver det som beslutats på grundval av den överenskomna kostnadsfördelningen. Utskottets skrivning avslutas med etl konstaterande och en förutsättning, nämligen att regeringen med uppmärksamhet följer kostnadsutvecklingen i vad angår nya Sylslalionen. Den är av så stor betydelse för turisterna i den aktuella delen av vår fjällvärid att vi hoppas att projektet genomförs enligt planerna.

För alt gå över till reservationerna vill jag framhålla vad utskottet sagt med anledning av motionen 363:

"Utskottet vill gärna i anslutning till sina uttalanden i betänkandet 1975/76:11 betona viklen av att staten stöder tillkomsten av anläggningar för motion och rekreation och därmed den s. k. breddidrotten. Utskollel har därför i och för sig förståelse för önskemålet i motionen 1975/76:363 om att såväl till mindre idrottsanläggningar som uppförs av idrottsföreningar o. d. som lill övriga idrottsanläggningar (friluftsanläggningar) inom del i propositionen föreslagna anslagels ram skall ulgå de belopp som naturvårdsverket föreslagil. Utskottet kan emellertid inte förorda att riksdagen genom att bifalla motionen 1975/76:363 inskränker regeringens möjligheter att pröva hur anslaget i dess helhet bäst skall utnyttjas för sitt ändamål. Utskottet avstyrker därför motionen 1975/76:363 och som en följd därav även motionen 1975/76:769 i molsvarande del."

Herr Wernerdals synpunkter på idrotten kan jag lill slora delar instämma i. Jag har kanske inle den kritiska syn på elitidrotten som han lade i dagen, men den mening som han framförde om breddidroltens betydelse kan jag hell instämma i.

I reservalionen 4, som gäller slöd till båtsporien, tar reservanterna upp en mycket viktig fråga, som jag förutsätter kommer att fä sin lösning.

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Stöd till idrotten

123

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Stöd till idrotten

Men då vi väntar etl förslag ganska snart i dessa frågor, avstyrker utskottet reservationen.

Vad slutligen gäller de frågor som herr Lindahl i Hamburgsund tog upp tror jag kammaren håller mig räkning för om jag inte nu går in i en längre debatt, ulan bara hänvisar till vad jag här har sagl och till riksdagens ståndpunkt med anledning av propositionen 1975:46 saml civilutskottets betänkande 1975/76:2.

Jag noierar också att hans två motioner icke följts upp med några reservalioner till utskotlsbelänkandet.

Fru talman! Med del anförda ber jag att få yrka bifall lill utskottets förslag på alla punkier.

Herr LINDAHL i Lidingö (s): . Fru talman! Stödel lill idrotten har i många är varit ett kärt debattämne i riksdagen. I år kommer sannolikt detta mönster att brytas. Enighelen är påfallande, och tidpunkten inbjuder inte heller till några längre utläggningar.

Kulturulskottei konstaterar i sitt betänkande att regeringens förslag för nästa budgelår innebär en ökning med inte mindre än 13 milj. kr., vilket ulgör en höjning av anslaget med närmare 20 96. Mot denna bakgrund kan knappasl propositionen om idrottsanslaget i år ge anledning till något Slörre meningsutbyte i kammaren.

Man vill naturiigtvis inom idrottsrörelsen ha så stora anslag som möjligt, och det kan sanneriigen behövas. Ty den svenska idrotten utvecklas mycket gynnsamt, och vi kan glädja oss ål sländigi ökande aktiviteter. Det är därför myckel tacknämligt att idrottsrörelsen för tredje året i rad får exakt del statliga stöd som har begärts.

Del blir utrymme för en fortsalt utveckling av verksamheten, såväl bland distrikts- och specialförbunden som i utanför RF stående organisationer. Ungdomen slår i kö för alt börja idrotta och det är dä väsentligt att idrottsrörelsen får ökande ekonomiska resurser, sä att man kan ta hand om alla dessa ungdomar.

Fru talman! Med detta korta inlägg ber jag alt få yrka bifall till kullurutskotteis betänkande nr 36.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten I

Utskottets hemställan bifölls.

124

Punkten 2

Mom. 1

Proposiiioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1345 av herr Lindahl i Hamburgsund i motsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 2 Nr 100

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reserva- Tisdaeen den

tionen nr 1 av herr Wernerdal, och förklarades den förra propositionen vara /- -i ig-i/-

med övervägande ja besvarad. Sedan herr Wernerdal begäri voiering upp-

lästes och godkändes följande voleringsproposilion: Stöd till idrotten

Den som vill all kammaren bifaller kullurulskoilels hemsiällan i belänkandet nr 36 punklen 2 mom. 2 röslar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 1 av herr Wernerdal.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Wernerdal begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 272

Nej - 12

Avstår - 1

Mom . 3-5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemslälll.

Mom. 6

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Nilsson i Agnas och fru Mogård, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan herr Nilsson i Agnas begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller kulturulskoltets hemställan i belänkandel nr 36 punklen 2 mom. 6 röstar ja, den det ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 4 av herr Nilsson i Agnas och fru Mogård.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då herr Nilsson i Agnas begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omrösining gav följande resultat:

Ja - 240

Nej - 42

Avslår - 1

Mom. 7-10

Kammaren biföll vad ulskottel i dessa moment hemslälll.

125

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Lag om felparkeringsavgift, m. m.

§ 8 Lag om felparkeringsavgift, m. m.

Föredrogs trafikuiskotleis belänkande 1975/76:14 med anledning av proposilionen 1975/76:106 med förslag lill lag om felparkeringsavgift, m. m. jämle molioner.

1 propositionen 1975/76:106 hade regeringen (kommunikationsdepartementet) föreslagit riksdagen all anla förslagen till

1. lag om felparkeringsavgift,

2. lag om ändring i lagen (1967:420) om flyttning av fordon i vissa fall,

3. lag om ändring i kommunalskalielagen (1928:370).

Beträffande proposilionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "I proposilionen läggs fram förslag till lag om felparkeringsavgift. Enligt den föreslagna lagen avkriminaliseras de flesta formerav parkeringsförseelser och den nuvarande parkeringsboten ersätts med en avgift, som fordonsägaren är betalningsansvarig för Invändningar mot parkeringsanmärkningen avses inle inverka på skyldigheten all erlägga avgiften men avgiften återbetalas om invändningen godtas vid den rättsliga prövning som fordonsägaren kan begära om han bestrider anmärkningen. Den nya avgiften föreslås i princip tillfalla vederbörande kommun efter avdrag för statsverkets administrationskostnader. Genom det nya sanklionssysiemel åstadkoms -ulan avkall på rättssäkerheten - en enklare och mindre resurskrävande ordning för beivrande av parkeringsförseelser.

Vidare föreslås vissa jämkningar i lagen (1967:420) om flyttning av fordon i vissa fall. Ändringarna innebär bl. a. all felparkeral fordon får flyttas om det inte är osannolikt att parkeringen innebär fara för trafikolycka eller hinder i trafiken."

126

1 detla sammanhang hade behandlats

dels de under allmänna motionstiden vid riksmötet 1975/76 väckta motionerna

1975/76:276 av herrar Signell (s) och Blomkvist (s), 1975/76:723 av herrar Åberg (fp) och Jonsson i Alingsås (fp), 1975/76:1541 av herr Glimnér (c), 1975/76:1609 av hert Romanus (fp),

dels de med anledning av proposilionen väckta motionerna 1975/76:2178 av herr Polslam (c) och fru Kristensson (m), vari föreslagits att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1975/76:106 dels beslutade all 10 sista stycket förslaget till lag om felparkeringsavgift skulle utgå ur lagtexten, dels hos regeringen hemställde om de förslag lill jämkningar i lagstiftningen i övrigt som erfordrades för alt genomföra fullföljdsmöjlighel lill hovräil,

1975/76:2189 av herr Hallgren m. fl. (vpk), vari föreslagils au riksdagen skulle besluta bifalla propositionen 1975/76:106 med förslag till lag om fel-

parkeringsavgift med den ändring som föreslagits i motionen beträffande 3 §, innebärande att felparkeringsavgiften skulle vara lägst 35 och högst 75 kr. i stället för de i propositionen föreslagna avgifterna 50 resp. 150 kr., och

1975/76:2190 av herr Löfgren (fp).

Utskottet hemställde

1. att riksdagen skulle

a. med bifall till proposilionen 1975/76:106 och med avslag på molionen
1975/76:2189 anla 3!; förslagel lill lag om felparkeringsavgift,

b. med anledning av proposilionen 1975/76:106 och molionen
1975/76:2178 anla 10 och 11 Si förslagel lill lag om felparkeringsavgift med
de ändringarna alt paragraferna skulle erhålla av utskollel föreslagen lydelse,
innebärande fullföljdsmöjlighel i parkeringsmål till hovrätt,

c. med bifall till proposilionen 1975/76:106 och med avslag på moiionerna
1975/76:1541, 1975/76:1609 och 1975/76:2190 anla förslagel till lagom fel
parkeringsavgift i de delar förslaget inte omfattades av utskottets hemställan
under 1 a och b ovan,

d. avslå molionen 1975/76:276,

2. alt riksdagen skulle

a. anla förslaget till lag om ändring i lagen (1967:420) om flyttning av
fordon i vissa fall,

b. avslå molionen 1975/76:723,

3. alt riksdagen skulle anta förslaget till lag om ändring i kommunal
skaltelagen (1928:370).

Reservalion hade avgivils av herr Magnusson i Kristinehamn (vpk) som ansett all ulskottel under 1 a bort hemställa

all riksdagen skulle med anledning av proposilionen 1975/76:106 och med bifall till molionen 1975/76:2189 anla 3 >:; förslaget lill lag om felparkeringsavgift med den ändringen att paragrafen skulle erhålla av reservanlen föreslagen lydelse.

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Lag om felparkeringsavgift, m. m,

Herr LÖVENBORG (vpk):

Fru talman! Det här är förvisso ingen av riksdagens stora frågor. Vi vänder oss inte heller mol huvudtanken i förslaget, nämligen all man skall avkriminalisera parkeringsförseelserna. Däremol vänder vi oss mot au man kombinerar detta med att ge klarsignal för en höjning av felparkeringsavgiften.

1 propositionen föreslås att kommunerna skall få utta en avgift på lägst 50 och högst 150 kr. Nu säger departementschefen i proposilionen att del är naturligt att felparkeringsavgifterna i princip tillfaller kommunerna. Del tycker jag också; kommunerna har ont om pengar, och övervakningen kostar en hel del. Men den höjning av den högsta gränsen som här föreslås kommer att fresta kommunerna att höja sina felparkeringsavgifter upp emol den gränsen, och del lycker vi inie är särskili veiiigl.

127

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Lag om felparkeringsavgift, m. m.

Vi säger i vår motion att vi delar den uppfattning som uttrycks i propositionen, nämligen att det bör vara möjligt att åstadkomma en enklare form för indrivning av felparkeringsavgifter, som kan eliminera en stor del av det omfattande utredningsarbetet. Vi kan också godta att fordonets ägare blir ansvarig för att felparkeringsavgiften betalas. Det finns säkerligen också skäl för all avgiften skall kunna differentieras mellan olika områden med hänsyn lill kraven av den negativa effekt en felparkering kan medföra. Däremot tycker vi alt avgiftsinlervallen bör begränsas så alt högsta avgiftsuttaget sänkes för att inle förieda kommunerna lill alllför slora avgiftshöjningar. Detta skulle rimma illa med avkriminaliseringen.

Herr Magnusson i Kristinehamn har reserverat sig lill förmån för vår motion, som går ut på alt den högsta felparkeringsavgiften skall sättas till 75 kr. och den lägsta avgiften till 35 kr. Jag yrkar i all korthet bifall lill den reservationen.

128

Hert SVEN GUSTAFSON i Göleborg (fp):

Fru talman! Riksdagen kommer om några minuter att besluta om en reform, som vi faktiskt har väntat mycket länge på. Den innebär först och främst att felparkeringar avkriminaliseras och att man i stället för parkeringsböter får betala en avgift. Reformen innebär också att fordonsägaren blir ansvarig för felparkeringen och får belala avgiften.

Förslaget innebär dessutom att kommunerna får en betydande del av den här avgiften.

Tillsammans är delta slora framsteg. Det frigör myckel utredningspersonal inom polisväsendet, som kan användas för viktigare uppgifter. Man kommer också att kunna fä en effektivare indrivning av dessa avgifter. Del har lidvis varit så exempelvis i Slockholm att över hälften av parkeringsböterna aldrig betalts in. Det är naturligtvis en orimlighet. Genom det här systemet skall man kunna få en mycket effektivare betalning.

Förslagel innebär också att del skall bli större möjligheter all flytla bilar som har parkerals i kolleklivfiler och på annat sätt så all de slör trafiken.

Utskollel har inle följl proposilionens förslag pä alla punkier. Propositionen förutsatte att den, som inte är nöjd med den här avgiften ulan vill gä lill domstol, skulle få nöja sig med ett utslag i första instans. Utskollel har för sin del också ansett att del är riktigt alt man inte skall föra upp småmål i hovrätterna. Men på grund av all delta är en ny sak och att det kan finnas behov av prejudikat, har utskottet ansett all man åtminstone under en övergångstid bör ha möjlighet att överklaga upp till hovrätten.

Utskottet har vidare sagl att det kunde vara intressant alt pröva huruvida inle den här bestämmelsen också skall gälla parkering pä sådanl som inle ärgatumark ulan tomtmark. Utskottet förulsäller alt man inom departementet fortsätter alt arbeta på den frågan.

Utskottet har vidare tagit upp ett uppslag som kommit från riksdagens

revisorer om att parkeringsvakterna möjligen vid sin övervakning av parkeringarna också skall kunna se huruvida felparkeringsavgifter verkligen blivit erlagda. Det skulle kunna vara möjligt genom all bestämmelser utfärdas om alt det kontrollmärke som skall sältas på nummer-skyltarna inte skulle distribueras med mindre än att man hade betalat skatt, haft bilen på besiktning och betalat de felparkeringsavgifter som kan vara i fråga. Detta behöver emellertid utredas. Utskottsmajoriteten har inle någol förslag på den punklen, man har bara nämnl della som en möjlighet.

Utskottet har varit enigt utom på en punkt och det gäller det som herr Lövenborg lalade om, storleken på felparkeringsavgifterna. De nuvarande marginalerna fastställdes för så länge sedan som är 1960. Skulle avgifterna anpassas efter penningvärdets fall skulle det bli fråga om åtminstone en tredubbling av dem. Nu har utskottet tyckt att den avvägning som gjorts av departementschefen är rimlig, nämligen att man kan välja att sätta avgiften mellan 50 och 150 kr. En sådan avgift för överträdelse av parkeringsbeslämmelserna kan inte anses vara alltför hög.

Med detta, fru talman, ber jag all fä yrka bifall lill ulskoliels hemställan.

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Lag om felparkeringsavgift, m. m.

Hert LÖVENBORG (vpk) kort genmäle:

Fru talman! På s. 12 i betänkandet sägs:

"Det nuvarande intervallel beträffande avgifterna fastställdes är 1960. Förändring av pris- och lönenivån sedan dess skulle enligt propositionen motivera en två- till fyrdubbling av det maximala beloppet." Så långt vill nu utskollel inle gå. Det är emellertid lätt att säga alt olika avgifter måste höjas om man skall följa prisutvecklingen i övrigt. Men del är etl ganska dåligt skäl. Man behöver inte höja allting: Vi tycker att den höjning av felparkeringsavgifterna som nu kan förutses strider mot tanken på en avkriminalisering.

Det är klart att folk inle kan få parkera litet hur som helst - det är en tanke som alla kan omfatta. Men parkeringsbekymren och bilismens problem måste lösas på annat sätt. Man skapar inga fler parkeringsplatser genom all ta ul höga straffavgifter. Privatbilismen i stadskärnorna måste begränsas, men då handlar del om andra och betydelsefullare insatser än att höja straffet för felparkering. Det handlar framför alll om all skapa en god, billig och väl fungerande kollektivtrafik. Även om det är en diskussion som faller utanför ramen för det här betänkandet så ligger där kärnfrågan. Den hänger alltså ihop med den detalj vi nu diskuterar.

Hert SVEN GUSTAFSON i Göleborg (fp) kort genmäle: Fru lalman! Från vänsierpartiei kommunisternas sida brukar del framhållas, som herr Lövenborg nyss gjorde, alt man bör begränsa privatbilismen i sladskärnorna. Del är klart att en felparkeringsavgift på 150 kr. inte gärna kan komma i fråga annat än i stadskärnorna där det är myckel ont om mark för parkeringsplatser. Jag tycker nog att avgiften bör vara så pass hög alt inle bilisterna

129

9 Riksdagens prolokoll 1975/76:99-100

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Lag om felparkeringsavgift, m. m,

kan räkna in den i sina bilkostnader och säga: All right, vi felparkerar för det är i alla fall mycket låga avgifter. Intervallel 50-150 kr. är just en sådan avvägning som gör att bilisterna å ena sidan inte frestas att trotsa parkeringsbeslämmelserna och belala avgiften, å andra sidan inle riskerar all bli ruinerade genom oskäligt hög avgift.

Hert LÖVENBORG (vpk) kort genmäle:

Fru talman! Herr Gustafson i Göteborg lyckie all man med fulll fog kan höja felparkeringsavgifterna för all därmed skapa ordning och reda. Jag har inte rikligl samma uppfallning. Jag vill nog inrangera herr Gus-tafson i den växande skara i del här landei som önskar göra allting hälften så roligt men dubbelt så dyrt.

130

Herr LÖFGREN (fp):

Fru talman! Jag vill uttala min tillfredsställelse över att det nu äntligen har tagits ett initiativ från regeringens sida för att komma till rätta med efterlevnaden av bestämmelserna i samband med parkeringsförseelser.

Jag har under årens lopp motionerat och interpellerat här i riksdagen i dessa frågor, första gången 1971, då jag framförde förslag om etl väsentligt förenklat sätt att ta in de avgifter som bilisterna i stor utsträckning helt enkelt struntat i att betala.

År efter år hände ingenting annat än att man ökade personalen som skulle göra undersökningar beträffande indrivningen. Inom parentes kan jag säga au enbart inom Stockholms polisdistrikt har antalet personer som sysslar med alt utreda dessa frågor gäll upp till ca 90. Det har i alla fall inte blivit någon väsentlig förbättring.

Eftersom ingenting hände log jag upp frågan inom riksdagens revisorer, som beslöt all göra en ulredning i frågan. Del var en ganska lång historia, där man frän deparlemenlets sida, vid ell forsla försök lill ulredning, meddelade alt den här frågan skulle vi inte behöva syssla med eftersom en promemoria skulle komma ganska snart. Den tjänsteman som utredde frågan hos riksdagens revisorer föreslog mig då alt vi skulle lägga ner saken. Jag hade alldeles för dåliga erfarenheter av sådana där utfästelser och vidhöll därför att utredningen skulle genomföras, vilket också blev fallet.

Resultatet lades fram hösten 1975 och remisserna infordrades till den 12 januari. Men då log del skruv i depariemenlet. Dä framlades hell enkelt en proposition som aldrig var föranmäld. De remissyttranden som skulle varit inne till den 12 januari kom i väsentliga delar inte förrän i slutet av januari. Kommunikationsministern hade alltså hunnit före med proposilionen. Men del märkliga är att i denna proposilion finns inle ett enda ord om alt den här saken pä senare år varil uppe vid upprepade tillfallen i riksdagen, inte heller etl enda ord om all riksdagens revisorer har gjort en stor utredning. 1 denna utredning hade bl. a. framkommit sådana fullkomliga orimligheler som all en person här i Slockholm hade ådragit sig något över 1 000 parkeringsförseelser innan myn-

digheterna hann göra någonting för att indriva dessa kostnader. Då kunde Nr 100

de maximalt ta ut 500 kr. Jag räknade ul att för varje sådan upptäckt Tisdagen den

förseelse var kostnaden ca 49 öre. Det är alldeles självklart alt om sådant /- •■ ig-jf.

går, då struntar bilisterna i att betala.

Kommunikationsministern har alltså lagt fram en proposition utan att Lag om felparke-säga etl enda ord om den slora ulredning som riksdagens revisorer genom- ringsavgift, m. m, fört och som förelåg när propositionen utarbetades. Jag väckte då en motion och begärde att riksdagen vid behandlingen av proposilionen skulle beakta de synpunkler som kunde komma att framföras av riksdagens revisorer efter det all remissyttrandena i granskningsärendet hade kommit in. Etl par veckor efter del att propositionen framlagts fick vi ett remissyttrande frän Stockholms kommun, där det sägs att nu när regeringen har kommit med en proposilion behöver det inle vidtas några ytterligare åtgärder.

Nu är jag tacksam för att trafikutskottet har agerat praktiskt och pä detla sätt undvikit att riksdagen blamerade sig. Riksdagens revisorer, som är ett riksdagens organ, har ju gjort en slor utredning som inte på någol sätt var omnämnd i den proposition som nu skulle behandla motsvarande förhållanden.

Även om utskottet föreslär avslag pä motionen vill jag säga att jag kan bära ett sådant avslag med slor tillfredsställelse. Jag har nämligen funnit att utskottet i flera avseenden har beaktat sådant som riksdagens revisorer påpekat i sin lilläggspromemoria bortsett från att propositionen i väsentliga delar i övrigt har följt intentionerna i granskningsrapporten.

Propositionen innehöll ingenting om ett förslag beträffande information lill bilägarna, ingenting angående trafikvaklernas övervakning av att bilarna har gällande kontrollmärken och ingenting om ett ytterligare övervägande av det förslag som jag framförde 1971 och som herr Sven Gustafson i Göteborg redan i någon mån har omnämnt. För alt kammarens ledamöter inte skall vara okunniga om vad det förslaget innebar vill jag nämna all del gick ul pä att bilisterna helt enkelt inte skulle få ut kontrollmärkel med mindre än all avgifterna för alla sådana här förseelser var erlagda.

Numera har vi ett fint bilregister på datasystem och dessutom ett strikt ägaransvar belräffande förseelserna, och därmed är milt motionsförslag mycket mer aktuellt än vad det någonsin tidigare har varit.

I Irafikutskottets belänkande står i alla fall att regeringen bör överväga om denna metod inte i fortsällningen skall kunna användas.

I propositionen har det sagts all det antal personer som gör utredningar om dessa förseelser troligen kan minskas till hälften. Eftersom dessa personer bara i Stockholmsdislriktet har varit 90 stycken skulle fortfarande åtgå ca 45 personer.

Om man med allvar och intresse börjar studera denna fråga skall man finna all man bör gä in pä del förslag som jag och riksdagens revisorer framfört och som det i fiera remissyttranden över riksdagens revisorers

131

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Lag om felparkeringsavgift, m. m.

granskningspromemoria rekommenderats en närmare undersökning och prövning av.

Jag är ganska säker pä att man så småningom kommer att överväga att använda denna enkla metod för att få in avgifterna. Hade vi gjort det för flera år sedan hade vi aldrig behövt tala om att höja avgifterna så pass kraftigt som det nu är fråga om.

Men det är bättre sent än aldrig alt det blir någon ordning här. Alla de bilister som lojalt har betalat avgifterna har måst känna det som ett hän att tusenden och åter tusenden bara kunnat slänga lapparna om avgifter i gatan och strunta i att betala utan alt det blivit någon påföljd.

Den ordning som nu föreslagits hoppas jag skall fungera bra. Men när kommunerna får reda pä vad det kostar att driva in avgifterna -det är de som skall betala kostnaderna för indrivningen - är jag helt säker pä att de börjar fundera över enklare former för att driva in avgifterna i fortsättningen.

Fru talman! Jag har i det här sammanhanget inget annat yrkande än om bifall till utskottets hemställan, som innebär avslag på en motion som i stora delar har blivit tillgodosedd.

132

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. 1 a

Propositioner gavs på bifall till dels ulskoliels hemställan, dels reservationen av herr Magnusson i Kristinehamn, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lövenborg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller trafikuiskollets hemställan i betänkandet nr 14 mom. 1 a röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Magnusson i Kris-linehamn.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Lövenborg begärde rösträkning verkställdes voiering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 265

Nej - 12

Avstår - 4

Mom. 1 b-l d, 2 och 3

Kammaren biföll vad utskollel i dessa moment hemställt.

§ 9 Ändring i terrängkörningslagen

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande 1975/76:30 med anledning av motioner om ändring i terrängkörningslagen m. m.

I detla betänkande behandlades moiionerna

1975/76:631 av herr Torwald m.fl. (c) saml

1975/76:632 av herrar Wirtén (fp) och Lindahl i Hamburgsund (fp), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde förslag om ändring i terrängkörningslagen, innebärande att körning med terrängfordon på snötäckt mark, som ej var att hänföra till nyttotrafik, skulle tillåtas endasl i särskilt avgränsade områden eller längs leder som upprättades för ändamålet, saml alt delta förelades riksdagen i så god tid att de nya reglerna kunde gälla fr. o. m. vintern 1976/77.

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Ändring i terrängkörningslagen

Ulskottel hemställde

all riksdagen lämnade utan åtgärd motionerna

1.1975/76:631,

2.1975/76:632.

Reservalion hade avgivits av fru Anér (fp) som ansett att utskottet bort hemställa all riksdagen skulle

1. lämna molionen 1975/76:631 utan åtgärd,

2. med anledning av motionen 1975/76:632 hos regeringen begära förslag om ändring i terrängkörningslagen, innebärande att körning med terrängfordon på snötäckt mark, som ej var all hänföra lill nyllotrafik, skulle tillåtas endasl i särskili avgränsade områden eller längs leder som uppräilades för ändamålel, saml all delta förelades riksdagen i så god lid att de nya reglerna kunde gälla fr. om. vintern 1976/77.

Till belänkandel hade fogats särskilda yttranden

1. av herrar Krönmark (m) och Wachtmeister i Johannishus (m),

2. av fru Fredrikson (c).

Fru ANÉR (fp):

Fru talman! När riksdagen i fjol antog den lag om terrängkörnings-fordon som gäller i dag föreslog en folkparlimotion att lagen inle skulle utformas som ell generellt tillstånd för körning med snöskoter och möjlighet lill förbud på vissa plalser ulan som ett generellt förbud mot nöjesåkning, med tillstånd på vissa bestämda platser. Detta krav avvisades då men man har kommit tillbaka med det i januari detla år i motionen 632. Jag yrkar därför bifall till reservationen vid jordbruksutskottets betänkande, som innebär bifall lill motionen.

Motionärerna och jag är fullständigt överens om alt snöskotern gjort sig oumbärlig för nyttotrafiken både i fjälltrakterna och i skärgården;

133

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Ändring i terrängkörningslagen

det är inte den trafiken vi vill ha lagd under ell generellt förbud utan endast nöjeskörningen. Den i sin lur skall naturligtvis tillåtas på vissa leder och platser, men bara där man har funnit verklig anledning att ge sådanl tillstånd. I själva verket har nöjeskörningen med skoter redan på sina håll tagit sådana proportioner att del skapar en stark opinion mot all skoleråkning över huvud taget. De som behöver skotern för nyttotrafik riskerar att dras med i den allmänna fördömelsen, om del får fortsätta.

Eftersom en bild säger mer än tusen ord - och ingen har lid med tusen ord nu i kväll - skall jag ta följande lilla ögonblicksbild ur ett brev från en medborgare i Njurunda. Han skrev så här i fjol:

"Jag delar min arbetsvecka mellan försäljning av skor i min butik samt halvdagsjobb på mekanisk verkstad. Min bästa avkoppling vintertid och mitt största intresse är att få komma ut pä skidor eller skridskor i den häriiga, fria, tysta, friska naturen, vilket efter veckorna på en bullrig och dammig verkstad och allt snack med kunderna i butiken är en vederkvickelse jag ej kan vara utan. Nu i söndags log jag min ryggsäck och renhud och skidade ut pä isarna och holmarna i Njurundas vackra södra skärgård med förhoppning om alt eventuellt få upp en och annan fisk ur havet eller få syn på djur och fåglar som jag ibland också har tur att få uppleva och se.

De senaste 3-4 åren, så även i söndags, sätts det i gång med ett helvetiskt oväsen vid c:a 10-11-tiden av alla dessa skotrar, som sedan hela dagen far kors och tvärs på fjärdarna, som blådårar i bästa rallystil, totalt utan tanke och hänsyn till andra människor, djur och natur. Detla kan väl ej få fortsätta??"

Så sluiar njurundabon, och jag ansluter mig helt till hans fråga. Detta bör verkligen inle få fortsätta. Men, som Svenska naturskyddsföreningens länsförbund i Västerbotten skrev i fjol, den reglering som naturvårdsverket förordar - dvs. den reglering som faktiskt är lag i Sverige i dag - skulle med största sannolikhet innebära, all skoleråkning tillåts i områden som vid senare inventeringar visar sig vara direkt olämpliga för skoterlrafik. Under den tid som skotertrafik fält pågå i dessa områden torde emellertid skador, som får långtgående följder, redan ha inträffat.

Nöjeskörning med snöskoter är inte någon fri och allmän rättighet. Den bör vara i princip förbjuden men tillåtas på särskilda leder och plalser som länsstyrelserna nu har tid på sig ända lill nästa säsong att ange. De kan utvidgas så småningom efter gjorda erfarenheter. Avsikten med vår motion och vår reservation, fru talman, är inte att förbjuda nöjeskörning totalt, men heller inte att släppa lös den annat än pä platser där man har anledning förmoda att den inte åstadkommer skador, ohägn och intrång i vad den lidigare citerade medborgaren kallade den härliga, fria, tysta, friska naturen.

134

Hert TORWALD (c):

Fru lalman! Jag länker inle la kammarens lid i anspråk för en upprepning av alla de betänkligheter och invändningar mot den nya terrängkörningslagen som jag vid debatten den 13 december i fjol anförde vid lagens antagande.

Emellertid måste jag tyvärr konstatera, att utskottet i sill betänkande ganska lättvindigt viftar undan de preciserade problem jag redovisat i min motion 1975/76:631. Några konkreta svar på de frågeställningar jag bett utskottet ta ställning till lämnas ej.

Det är å andra sidan uppenbart, all uttalanden från utskottets sida belräffande lagens tillämpning etc. är av värde för de organ som har all tillämpa terrängkörningslagen liksom för allmänheten som har att efterleva densamma. Jag har därför tänkt mig att i della inlägg slälla ell antal detaljfrågor med anknytning till terrängkörningslagen för att få fastslaget hur utskollel anser att lagen skall fungera. För alt ge utskottets talesman tid alt analysera frågorna tillsammans med utskottets sekretariat sä har jag i god tid i förväg tillslällt dem en kopia av milt anförande. Detta bör ju borga för att de svar som lämnas skall kunna vara till god vägledning för såväl allmänhet som samhälleliga organ när det gäller alt umgås med den nya terrängkörningslagen och anknytande kungörelser. All sådan information är angelägen, eftersom osäkerheten är stor ute på fältet.

Vad jag vill ha reda på är om vederbörande med stöd av terräng-körningslag och generella dispenser i kungörelser som är kopplade till denna - utan all begära dispens från länsstyrelse eller annan myndighet - kan agera på det sätt som frågorna anger. Svaret bör alltså normalt helt enkelt vara ett "ja" eller etl "nej". När jag fått svaren skall jag återkomma med eventuella kommentarer och förslag. Här följer de frågor jag önskar få besvarade:

1. Kan den bofasta befolkningen i de delar av fjällområdet, där regeringen bestämmer alt körning i terräng med terrängfordon och motorfordon är förbjuden, använda sin snöskoter för färder lill och från affär, posianslalt, fiskevatten etc?

2. Kan skogsägare vid skogskörslor - när terrängförhållandena påkallar delta och efter överenskommelse - passera över snötäckt egen eller annans skogsmark med plant- eller ungskog, även om därvid vissa skador uppenbarligen skulle uppkomma?

3. Kan jordbrukare låta bilar, som levererar kalk eller slam från reningsverk etc, köra ut på sina fäll och ombesörja spridning där?

4. Kan skogsägare låta virkesbilar passera över egna ängar, gärden etc. vid avhämtning av virke m. m.?

5. Kan en ägare av villa eller fritidshus i samförstånd med markägaren låta en slamsugningsbil, vid tjänlig väderlek, köra fram till septiktank eller slambrunn över ett gärde eller en äng?

6. Kan en arrangerande orienteringsklubb - såsom nu sker - vid uppläggning av bana för skidorientering använda snöskoter för uppkörning

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Ändring i terrängkörningslagen

135

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Ändring i terrängkörningslagen

av föreskrivna spär i anslutning till kontrollerna?

7. Kan en arrangerande orienteringsklubb i samråd med markägarna utnyttja skogsstigar och andra stråk för att med motorfordon sätta ut kontroller samt utnyttja en lämplig skogsglänta för parkering av deltagarnas bilar?

8. Kan en skytteförening pä liknande sätt utnyttja terräng och motorfordon för transport av målmaterial, parkering etc?

9. Kan.en jordbrukare och hans familj utnyttja egna ängar och gärden för att ta sig till badställe eller bärmarker etc. med motorfordon - moped, mc eller eventuellet bil?

10. Kan glesbygdsungdomar liksom hittills i samförstånd med markägarna i hembyn träna mopedkörning m. m. på skogsstigar och i grusgropar etc?

11. Kan den som skall uppföra etl fritidshus i samförstånd med markägaren transportera virke m. m. över lerrängavsnitt som ej är "sådan enskild led i terrängen som är avsedd för motorfordonslrafik"?

Fru lalman! Jag vill än en gång understryka att svaren skall lämnas med utgångspunkt frän dagens situation och med utgångspunkt från de generella dispenser som lämnas i aktuella kungörelser.

Låt mig avslutningsvis framhålla, att ett positivt svar på samtliga elva här framställda frågor enligt mitt förmenande skulle vara ett bevis på alt mina farhågor för terrängkörningslagens negativa konsekvenser varit överdrivna. Jag hoppas naturligtvis all så är fallet, och avvaktar med spänning konkreta svar från utskottets talesman.

136

Hert JOHANSSON i Holmgården (c):

Fru lalman! Såsom anförts här tidigare i dag är det bara någon månad sedan riksdagen senast fattade beslut i detla ärende. Det borde följaktligen, enligt min mening, ha varit lämpligt att man under ytterligare någon vecka hade avvaktat utfallet av de kungörelser som kommer eller som redan har utfärdats på della område. Låt mig i alla fall säga, all när vi centerpartister inle har avgivit någon reservation eller någol yttrande i denna fråga, är detta inte beroende på all vi har ändrat uppfattning sedan vi vid detta ärendets behandling i december månad klart sade ifrån att vi fortfarande anser att del borde vara generellt förbud mot körning med skoter på snötäckta hyggen. Redan de månader som har förflutit sedan dess har gett belägg för au så borde ha varil fallet.

Vi får nu avvakta och se hur utvecklingen kommer att bli. Jag utgår emellertid från att även skolerägarna kommer all anpassa sig lill kraven på denna trafik, så att den kan accepteras.

Jag skall också säga några ord om körning på barmark. Därvid vill jag anknyta lill vad jag sade i mitt anförande i december. Vi markägare har år efter år fält erfara hur man på än del ena, än det andra sättet gjort intrång på våra marker, på vår äganderätt och på vårt sätt alt använda markerna.

När vi nu för en gängs skull kunde erfara alt vi fick en lagstiftning

som fredade våra marker, så kände åtminstone jag som markägare en utomordentlig tillfredsställelse över detla. Av den anledningen har jag väldigt svårt att förstå den enorma kritik som inte minst herr Torwald vill framföra. Jag finner ingen anledning att ge något svar pä de frågor som han har ställt - jag har f ö. inte fått dessa frågor mig tillställda. Men jag finner anledning att påpeka att i den kungörelse som har kommil ut ges det klara besked om att förbudet mot körning i terräng inte i något som helst avseende inkräktar pä det brukande av åker och skog som vi som markägare är beroende av. Därmed har våra intressen till-godosetts.

Låt mig till sist, fru talman, säga att allt fler äger - och önskar äga - mark, inte därför att man i markägandet ser en produktionsresurs som man på alla sätt rimligen bör tillvarata utan därför att man i detta ägande ser en möjlighet att på olika sätt roa sig pä den mark, på den åker och i den skog det är fråga om. Jag för min personliga del, som markägare, ser i åker- och skogsmark en produktionsresurs som det finns all anledning att vara varsam med och försöka använda i första hand för det ändamål som den sedan urminnes tider är avsedd till. Jag är helt övertygad om att den meningen i en framtid kommer alt göra sig alltmer gällande.

Mot den bakgrunden ber jag, fru talman, att fä yrka bifall till utskottets hemställan.

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Ändring i terrängkörningslagen

Herr HEDSTRÖM (s):

Fru talman! Jordbruksutskottet har i detta betänkande än en gång ställt sig bakom de principer i fråga om regleringen av rätten att framföra fordon i terräng vilka sedan den 1 januari 1976 fåll sitt uttryck i terrängkörningslagen och terrängtrafikkungörelsen.

Vad först beträffar fru Anérs anförande vill jag påminna om vad utskollel anförde i samband med behandlingen av förslaget till terräng-körningslag. Utskoiiet fann del vara angelägel att införa yllerligare restriktioner i fråga om snöskoterlrafiken, som på många håll vållat skador på naturmiljön och störningar av annat slag. De hittillsvarande erfarenheterna kunde emellertid enligt ulskoliels mening inte anses motivera ett generellt förbud mot körning på all snötäckt mark. Utskottet framhöll att man vintertid kunde ta sig fram med snöskoter på många håll i landet utan att vare sig markägarens eller allmänna inlressen skadas. Ulskottel grundade sill ställningslagande i dessa frågor bl. a. på ulredningar som verkställts av statens naturvårdsverk. Naturvårdsverket framhöll all ölägenheterna av snöskoterlrafiken var mindre än vad man lidigare haft anledning att befara och au olägenheierna ofta berodde på ell missbruk av skotern - olaga jakt, okynneskörning nära turistanläggningar m. m.

Som framgår av 3 5; terrängkörningslagen kan lokala förbud eller föreskrifter beträffande l. ex. snöskoterkörning meddelas såviu avser områden som är känsliga från nalurvårdssynpunkl eller annan allmän synpunkl. Del gäller ju, som utskollel framhållit i föreliggande belänkande.

137

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Ändring i terrängkörningslagen

138

alt åstadkomma en rimlig avvägning mellan skyddsinlressena och behovet av all kunna ta sig fram i vägfattiga eller väglösa områden. Enligt min mening ger bestämmelserna goda möjligheter till en smidig avvägning mellan dessa delvis motstridande intressen. När det gäller snöskoterkörningens eventuella effekter på djurlivet vill jag erinra om all jaktstadgan numera inte tillåter att jaktvapen medförs vid färd i terräng med terrängfordon. Under alla förhållanden anser jag att nuvarande regler fått verka så kort tid - som lidigare här anförts - att man också med hänsyn därtill rimligtvis måste motsätta sig en ändring i terrängkörningslagen i enlighet med vad fru Anér yrkat.

Som svar på herr Torwalds många frågor vill jag framhålla följande:

Huvudsyftet med förevarande bestämmelser har varit att på ett tidigt stadium och så effektivt som möjligt skydda naturen och friluftslivet mol de vådor som en alltför ohämmad utveckling av fordonstrafik i terrängen innebär. Detta syfte har utskottet ansett bäst kunna uppnås genom ett generellt förbud mot barmarkskörning.

Självfallel inåste en sådan generell regel komplelleras med ganska ul-förliga undantagsbestämmelser. Utskottet har i föreliggande betänkande konstaterat att undanlagsbestämmelserna måste anses uppfylla alla rimliga önskemål i sammanhanget. Givetvis kan man alltid inför ett nytt lagstiftningskomplex - såsom herr Torwald gör - ställa upp etl antal hypotetiska situationer för att kontrollera i vad mån lagstiftaren lyckats tillgodose del ena eller det andra intresset. Den sortens intellektuella lek är dock av ringa värde. Som bekant tillämpar man i svensk lagstiftning inle längre den metodik med detaljreglering som skulle krävas för att besvara herr Torwalds frågeformulär. I stället överiäter man åt de rätls-lillämpande myndigheterna att inom den ram som lagstiftningen ulgör och med ledning av mera generella formuleringar la ställning till del enskilda fallet, och så småningom bilda en praxis som blir vägledande. Med hänsyn härtill är det enligt min mening föga meningsfullt att nu ta upp en debatt om terrängköringsbeslämmelserna som ju haft tillfälle all verka endast ett drygt kvartal. Som jag redan nämnl ankommer del pä de regeringen underställda organen, i detla fall främsl nalurvårds-verkel, all tillämpa bestämmelserna och i män av behov föreslå ändringar och tillägg.

Emellertid har jag och utskottets övriga ledamöler fått den uppfattningen all lerrängkörningslagen och tillämpningsföreskrifterna blivit föremål för vissa missförstånd och i en del fall rena överdrifter vad beträffar reglernas verkningar. Jag vill därför som svar till herr Torwalds frågor i korlhel ange några viktiga punkter i undantagsbestämmelserna.

Först vill jag dock understryka - vilket framgår av utskottets belänkande - alt statens naturvårdsverk f. n. är i färd med att utarbeta mera detaljerade anvisningar till tillämpningsföreskrifterna. Det är således inte min avsikt att på något sätt föregripa resultatet av naturvårdsverkets arbete.

Man bör försl och främsl hålla i minnet alt det inte finns något allmänt

förbud mol körning på snötäckt mark, annal än vad beträffar områden med skogsföryngring. De områden i fjälltrakterna där sådana förbud kan komma att införas är ännu inte fastställda. Det ingår i naturvårdsverkets nyss nämnda uppdrag såväl att kartlägga dessa områden som att tillgodose ortsbefolkningens krav på undantag från eventuellt lerrängkörningsför-bud. De frågor i herr Torwalds anförande som avser körning på snötäckt mark behöver alltså inle kommenteras ytterligare.

Vidare är all körning i jordbruk och skogsbruk undantagen från det generella förbudet mol barmarkskörning. Denna regel lorde i normala fall inrymma också transport av gödningsmedel, avhämtning av virke m. m. När fordon används för skogsvårdsändamål får det också framföras över områden med skogsföryngring.

Något hinder mol körning inom tomtområde föreligger inte heller. Härmed möjliggörs enligt min mening flertalet transporter av typ slam-sugning eller virkestransporl över en sommarstugetomt. I övrigt gäller all körning på enskild köried i terrängen är tillåten. Delta gäller också för sådana orienteringsarrangörer m. fl. som herr Torwald nämnl. Jag är övertygad om att personer av den kategorin har förståelse för strävandena att skydda naturen och friluftslivet. De bör heller inte vara främmande för tanken all lämna bilen för en kort promenad fram till den plats där kontrollen skall placeras.

När det gäller jordbrukarfamiljens färder lill badställen, bärmarker osv. får man enligt min mening förutsätta att hittillsvarande Iraflk av detta slag i allmänhet inte har skett över helt obanad mark, utan att någon form av körieder i terrängen har utnyttjats. Om inle annal lorde omtanken om fordonsparken bidra till alt man också i fortsättningen undviker de mera svårframkomliga terrängpartierna.

En annan kategori, som herr Torwald ömmar för, är den moped- och molorcykelåkande ungdomen. Jag vill än en gång understryka att redan undantagsbestämmelserna i sig ger ålskilliga möjligheler till körning på andra områden än det allmänna vägnätet. Enligl vad utskollel erfarit utreder naturvårdsverket möjligheterna lill generell dispens till förmån för körning i sådana områden som t. ex. grustag, slagghögar osv.

Med dessa synpunkler hoppas jag att herr Torwalds farhågor inför terrängkörningslagens konsekvenser i någon mån har dämpats. Jag vill än en gäng betona att naturvårdsverkets kommande anvisningar torde undanröja eventuella kvarvarande oklarheter på detta område. Därefter får behovet av eventuella kompletteringar bedömas mot bakgrunden av framlida erfarenheter av reglernas tillämpning.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Hert TORWALD (c):

Fru lalman! Låi mig försl säga att jag delar herr Johanssons i Holmgården uppfattning att det har förekommit trafik som varil störande för markägarna. Men enligl milt förmenande har molorfordonskörning ulan markägarens tillstånd aldrig varil tillåten. Del har inte funnits någon koppling mellan allemansrätten och rätten att köra motorfordon. Och

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Ändring i terrängkörningslagen

139

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Ändring i terrängkörningslagen

140

del problemet att en del människor sätter sig över allemansrätten och rätten att disponera mark elimineras ju inte genom en skärpt lagstiftning av något slag. Del som är det tråkiga med denna lagstiftning är all den i viss omfattning hindrar också markägaren själv alt utnyttja sin mark, och den omöjliggör också andra människors fritidsaktiviteter, där man kan ha behov av att köra och där körningen i så fall alltid har skett i samförstånd med markägaren.

Nog om detla. Utskottets talesman säger att de situationer som jag målar upp är hypotetiska. Nej, jag tycker inte det är särskilt hypotetiskt om man frågar huruvida den bofasta befolkningen i fjällområdena skall ha rätt all använda sin skoter för färd till och från affär, post osv. Nu säger utskottets talesman att det inte är aktuellt ännu, eftersom det inte har utfärdals några sådana förbud. Del är ganska förvånande, eftersom det ju sades att det viktigaste skälet till att det var sä bråttom att anta denna terrängkörningslag var angelägenheten av att snabbt åstadkomma ett skydd mot skoterkörning. Lagen har alltså inte tillämpats under den gångna vintern i fjällområdena. Det är sanningen. Och i och för sig är det ju bra, för då har den bofasta befolkningen i varje fall inte denna vinter brutit mot lagen när man har använt skoter.

Belräffande frågorna 3 och 4 tycker jag alt jag har fält tillfredsställande svar. En jordbi ukare bör kunna använda fordon för transport av skogsprodukter och virke även över mark som i normala fall inte utnyttjas för bilkörning. Däremot fick jag inget svar pä den fråga som jag lycker är själva knulen i sammanhanget, nämligen huruvida en skogsägare vid skogssysslor när lerrängförhållandena påkallar della kan passera över snötäckt mark, egen eller annans - i sisinämnda fallet givetvis efter överenskommelse - som är planterad med ungskog, även om vissa skador därvid uppenbarligen kan uppkomma. Det enda undantag som del där talas om är om det gäller skogsvårdsändamål. Vad jag talar om är alltså skogsdrivning. Såvitl jag förstår är detla inte tillätet enligt gällande kungörelse och lag.

Vad sedan gäller orienteringstävlingar är det ju inte så att orienterarna skall åka bil fram till kontrollerna, ulan här gäller del körningar när man lägger upp tävlingen och skall ordna med parkeringsplatser o. d. Och det är stora arrangemang. Om inte herr Hedström vet del kan jag tala om att det kan röra sig om 1 000-2 000 deltagare, och del kräver ganska stora ytor. Hittills har man kunnat lösa sådana frågor i samförstånd med markägarna. Nu måsle man såvitt jag kan förslå - herr Hedström har inte kunnat påvisa något annat - gå till länsstyrelsen för all få dispens, såvida inie nya regler lillskapas. Lagen har i så fall varit i kraft i tre månader utan att sådana regler finns. Det är svagl samtidigt som det är bra att ulskoliels lalesman måste erkänna att det inte finns ordentliga tillämpningsföreskrifter för den lag som har varil i kraft i tre månader. 1 stället skall naturvårdsverket i efterhand försöka yxa till sådana bestämmelser att lagen får en rimlig funktion.

Jag skall inle förlänga deballen men vill uiirycka den förhoppningen, all naturvårdsverket skall lyckas göra sådana tillägg till de nuvarande

bestämmelserna att de förhållanden som jag har påtalat går att förena med bestämmelserna. Så är det uppenbart inte i de flesta fall f n. Bestämmelserna skall vara sådana att man kan anordna orienteringstävlingar, skytlelävlingar, färdas till badställen och annat utan att göra sig skyldig till brott mot terrängkörningslagen. En ansökan hos länsstyrelsen om att få anordna en orienteringstävling innebär att det blir en offentlig handling. Den som vill kan alltså gä till länsstyrelsen och få reda på var orienteringstävlingen skall anordnas. Därigenom blir tävlingen meningslös i den mening som en orienterare lägger i ordet orientering i okänd terräng.

Fru talman! Jag har inget annat yrkande än utskottets.

Överiäggningen var härmed slutad.

Proposiiioner gavs pä bifall lill dels utskottels hemställan, dels reservalionen av fru Anér, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan fru Anér begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller jordbruksutskollels hemsiällan i belänkandel nr 30 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reseivationen av fru Anér.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Anér begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omrösining gav följande resullal:

Ja - 245

Nej - 28

Avslår - 5

§ 10 Föredrogs Inrikesulskotteis betänkande

1975/76:29 med anledning av proposilionen 1975/76:140 med förslag om allmän beredskapsbudget för budgetåret 1976/77

Ulskoliels hemställan bifölls.

På förslag av fru iredje vice talmannen beslöt kammaren all uppskjula behandlingen av på föredragningslislan återstående ärenden lill morgondagens sammanträde.

§ 11 Kammaren åtskildes kl. 23.56.

Nr 100

Tisdagen den 6 april 1976

Ändring i terrängkörningslagen

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemert