Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975:75

Tisdagen den 6 maj

Kl. 19.30

Förhandlingarna leddes till en börian av herr förste vice talmannen.

§ 1 Sänkning av inkomstskatten, m. m. (forts.)

Fortsattes överläggningen om skatteutskottets betänkande nr 25 och socialförsäkringsutskoltels belänkande nr 17.

Herr HELÉN (fp);

Herr talman! Pä sätt och vis är friden här i kammaren en illustration till den fullständiga klimatförändring som har ägt rum i den svenska debatten kring avtalsuppgörelserna för 1975 och 1976. En efier en faller bitarna i lås i det slora avtalspusslel. I morse blev lönerna klara för 50 000 arbetsledare. I går fick 600 000 anställda i kommuner och landsting besked om sina löner för 1975 och 1976. Del finns knappt en själ som i dag tycker att del är en överraskning att avtalen gick alt klara. Nu är det som om alla hade räknat med att det var självklart alt det skulle gå i lås, alt arbetsfreden skulle säkras och att de anställda skulle slippa gå ut i en oviss konfiikl.

Men glöm inte, herr talman, att samma människor som nu knappt lyfter på ögonbrynen för detta märkliga skeende bara för en månad sedan sade - eller skrev spalt upp och spalt ned i stora svenska tidningar -att avtalsrörelsen den här våren skulle bli en av de besvärligaste någonsin. De spådde del gruvligaste oväder i april och maj. Just vid den här liden skulle det kulminera i hårda strider över hela avtalsfältet.

Det fanns naturligtvis en del tecken i skyn på ett sådant oväder. Hos löntagarna och deras organisationer fanns del en myckel bestämd önskan all kompensera sig för den väldiga infialionen 1973, som hade slräckt sig in i 1974. Även om den till en del var ell uttryck för att Sverige fick betala mer för oljan, så var den ju en verklighet. Där fanns också känslan av att löneavtalen för 1974 - alltså själva huvudavtalen - hade gett mindre än vad industrin hade kunnat betala. Det är riktigt att utsikterna för 1974 var dystra när avtalen träffades. Men när året kunde summeras, visade det sig tvärtom all del ekonomiskt hade blivit ett av de bättre åren för Sverige som nation. Det är naturligtvis helt förfelat alt från den utgångspunkten kalla 1974 för ett förlorat år. Den unikt krafiiga löneglidningen, som skapade svårigheter för andra grupper, gav många löntagare del i framgångarna för svensk industri. Men den skapade hela tiden en osäkerhet. Den drev samtidigt upp lönekraven hos de löntagare som inle hade fått motsvarande förbättringar vid sidan om avtalet.

135

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten,

777. 777.

136

Allt detta tillsammans ledde till rekordhöga ulgångskrav från de fackliga organisationerna. Del var en av anledningarna till all sä många spådde oväder.

Där fanns å andra sidan hos arbetsgivarna en stark ovilja att dra på sig stora löneökningar samtidigt som man såg den internationella konjunkturen försämras. 1975 och 1976 kan ju också i Sverige bli besvärliga år med "högkonjunkturens kostnadsläge och tillbakagängens intäkter", som ett företag uttryckte det i sin årsredovisning.

Del är myckel lätt att tänka sig en situation där parterna från sina skilda utgångspunkter aldrig hade nått ens i närheten av gemensamma lösningar. Just nu kunde -så långt ger jag olyckskorparna rätt - Sverige ha varit mitt uppe i en utveckling där varslen om slridåtgärder haglat, där medlingskommissioner kommit och gäll, där man fjärmat sig från en lösning i stället för att närma sig en, där det svenska samhället kunde ha slutat fungera på område efter område sedan stridsvapnen tagits fram och börjat användas.

Det är den utvecklingen vi nu - som det i dag ser ut - i stort sett kommer att kunna undvika. I stället har vi fåll en utveckling mot fred på arbetsmarknaden. Först klarades avtalet för 500 000 statsanställda, sedan följde 800 000 LO-arbetare och nu de 600 000 anställda i kommuner och landsting samt de 50 000 privatanställda arbelsledarna. Det är alltså väldigt stora grupper som det är fråga om.

Ännu i finansdebalten i mars var vi här i kammaren hänvisade till alt göra antaganden om vilken verkan Hagaöverenskommelsen och överenskommelsen om skatterna för 1976 - den s. k. Haga Il-uppgörelsen - skulle få pä själva avtalsrörelsen. Nu vet vi svaret. Jag vill på inget sätt rosenmåla bilden, men det är ändå grundläggande alt dessa överenskommelser i praktiken har visat sig kunna skapa förutsättningar för arbetsfred i Sverige under de närmaste två åren.

Det är mot denna bakgrund som jag tycker alt det vore klädsamt om de olyckskorpar som kraxade högst i pressen ändå ville erkänna detta grundläggande faktum. Jag tycker också att de båda partier som har ställt sig vid sidan av överenskommelsen borde ännu tydligare och mera en-lydigl än vad exempelvis herr Burenslam Linder ändå gjorde erkänna detta och lägga det till grund för sin samlade värdering.

Vi hör i stället här i debatten kring dessa politiska överenskommelser någonting som i många sammanhang låter som en ganska förgrämd klagan. Den nye kommunistledaren hördes på första maj ropa att lönehöjningarna var för små. Och strax innan hade moderaterna genom sin partisekreterare klagat över att löneförhöjningarna blev för stora. "Statens avtal dåligt", satte Svenska Dagbladet som rubrik över hans inlägg. Men alldeles på spalten bredvid stod det: "Statens avtal blev bra," Det var ju litet oturligt att det var ordföranden i den fackliga organisation där den moderate partisekreteraren hade gjort sin fackliga gärning som sade ut all "statens avtal blev bra" och som slutade med all säga att de politiker som medverkat i de s. k. Hagauppgörelserna väsentligt bidragit

till att skapa förutsättningar för det snabba avgörandet pä statens avtalsområde. Det var alltså SACO;s ordförande Osborne Bartley som sade detta, och andra fackliga ledare har haft samma värdering.

Det var inget lätt läge när det gällde all gå in i diskussionerna om den statliga skatteomläggningens utformning för 1976, Vi hade inte, som när det gällde 1975, ett relativt starkt och i långa stycken enigt utredningsbetänkande att utgå från, ulan här fanns ganska olikartade uppfattningar. Vi lyckades frän folkpartiet få igenom alt löntagare och andra inkomsttagare i vanliga inkomstlägen fåren med 1 600 kr, sänkt statsskatt 1976 och det svarar, som opartiska utredare har gjort klart, motell lönelyft pä ca 4 000 kr.

Det betydde alltså att skatleutredningens otillräckliga majoritelsförslag fördes ål sidan, och i stället läggs de största skattesänkningarna i de inkomstlagen där de breda löntagargrupperna kommer alt befinna sig 1976 och där man redan utifrån arbetsgivarnas utgångsbud kunde bedöma att de skulle komma att ligga just del årel. Ta en sjuksköterska t, ex, som får dessa I 600 kr, i sänkt statsskatt i stället för de I 200 kr. som utredningsmajoriteten föreslagit. Det är i del fallet en högst väsentlig förändring, därför att den ligger i ett sammanhang där den för dessa grupper rättar lill en del av de orättvisor som man tidigare drabbats av och som nödtorftigt rättades lill för 1975 men som på nytt kunde ha infunnit sig 1976, om inte just denna förändring hade skett. Och hade förändringen inte skett, då kunde man med fog ha anklagat oss för att det som vi lyckades klara för 1975 genom Haga I förfuskades redan året därpå.

Utan dessa skatteomläggningar 1975 och 1976 hade lönekraven behövt ligga minst 15 procentenheter högre för att löntagarna skulle få samma standardulveckling, och det skulle drastiskt ha försämrat Sveriges möjligheter att konkurrera på världsmarknaden. Det skulle sannolikt också kraftigt ha försvårat för stat och kommun att klara sina sociala åtaganden, och det skulle ha lett till en långt värre infiation än den som vi nu måste räkna med.

Det måste vara till fördel för hela det svenska samhället att arbetsfreden säkrats i två år. Förutsättningarna för detta är det de politiska partiernas och statsorganens sak att klara, men del är de fackliga organisationerna som sedan har all ta vara på dessa förutsättningar. Och deras fria tävlan skall vi så långt möjligt inte lägga oss i.

Vi har minnesbilder, exempelvis från 1971, av hur långdragna konfiikter påverkar hela samhällsklimatet och den faktiska situationen i hushållen och i hemmen. Vi kan också se hur det är i andra länder. Människor häller inne med sina pengar i osäkerhet inför vad som skall hända, och företagen vågar inte investera av rädsla för att inle ha kapital att satsa, inte ha människor att anställa och inte ha en marknad all sälja på. Då blir följden en arbetslöshet av den väldiga omfattning som vi kunnat se i England, Danmark och Italien. Följden blir också alt ekonomin står stilla och ger mindre resurser att dela på och lägre skatteinkomster och därmed ock-

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten,

m. 777.

137

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten,

777. 777.

138

så sämre social omvårdnad.

Det var för att undvika delta som folkpartiet satsade så hårt pä att skatteöverenskommelsen skulle få just den inriktning som underlättade själva avtalsförhandlingarna, och det ser vi som något oändligt myckel mera värdefullt än kortsiktiga partilakliska poänger i debatten.

De väldiga omställningarna i världsekonomin efter femdubblingen av oljepriserna och den galopperande inflationen skapar annars problem som man måste angripa, och i väntan på ett mera varaktigt skattesystem får man finna sig i verklighelen, nämligen alt det är nödvändigt att laga efter läglighet. Men nu måste det vara en gemensam strävan - och del skulle vara oändligt värdefullt om denna kväll kunde åskådliggöra del - att försöka slippa fler provisorier och i stället skapa sädana förutsättningar att avtalsrörelsen för 1977 och åren därefter kan klaras utan alt man behöver tillgripa en hård statlig inkomstpolitik.

Staten kommer naturligtvis aldrig att kunna stå som passiv åskådare till löneförhandlingarna. Den är inblandad både genom alt själv vara arbetsgivare för ett stort anlal människor och genom att en sä stor del av löneökningarna går till skatt. Staten är också inblandad genom att utgången av en avtalsrörelse i ett modernt industrisamhälle direkt och dramatiskt påverkar hela samhället. Men sedan är del viktigt, i varie fall från våra liberala utgångspunkter, att inte vidga statens roll sä att det blir nästintill meningslöst för arbetsmarknadens parteratt förhandla. Tvärtom, man bör göra det lättare för parterna att handla i frihet under ansvar.

Vi häller alltså fast vid del gamla liberala kravet att man i god lid före avtalsrörelsen genom slabiliseringspoliliska konferenser bör underlätta den gemensamma bedömningen och göra del genom överläggningar som är väl förberedda och - jag understryker det än en gång - pä gott lidsavstånd från själva avtalsrörelsen.

Lönepolitiken bör också underlättas genom att löntagarna får del av kapitaltillväxten i de framgångsrika företagen. Då behöver de inte anpassa lönekraven över hela linjen till vad just dessa förelag har råd att betala. Vi vet vilka svårigheter som skapades genom all vinstutvecklingen under 1973-1974 var så splittrad. Hade vi då haft ett system för alt ge löntagarna deras del i kapitaltillväxten - ell förslag som folkpartiet framfört i åtskilliga år - skulle svårigheterna sannolikt ha minskat väsentligt. Lönekraven kunde i kronor och procent räknat ha legat lägre utan att kapitalet för den skull gynnats på arbetets bekostnad. Det hade varit särskilt betydelsefullt för sjukvården och liknande områden, där produktiviteten inle kan öka på samma sätt som inom industrin ulan att man riskerar att patienterna förvandlas från människor till nummer. De ekonomiska förutsättningarna för att klara den sociala omsorgen skulle förbättras. Inflationen skulle dämpas genom att lönekraven kunde läggas närmare den faktiska ökningen av våra samlade resurser.

Den utredning om andel i kapitaltillväxten som har tillsatts - ett resultat av den första Hagaöverenskommelsen - borde nu jobba undan.

så alt man inle en gång lill behöver stå med samma problem som 1974-1975 när det gäller fördelningen av en snabb kapitaltillväxt. Jag undrar, herr finansminisier, om regeringen häller reda på vad som händer med en sådan viktig utredning. När hade den t. ex. sitt första sammanträde? Svaret är; Inte än.

Det var regeringen som lade upp en tidtabell för denna viktiga utredning så att arbetet skulle falla i fas med löntagarorganisationerna och industrins egna förberedelser. Man skrev direktiven myckel noga, både med tanke pä ett arbete som redan var i gång och med tanke på ett arbete som höll på att komma i gång. Vi var ense om alt tillsättningen skulle ske vid årsskiftet och all arbetet skulle börja dä. Nu riskerar vi att den tidtabell som regeringen själv lagt upp för denna ulredning kommer att spräckas. Det är faktiskt sä allvarligt att regeringen måste stöta på för att få i gäng arbetet i utredningen om löntagarnas andel i företagens kapitalbildning.

En tredje avgörande bit i detta arbete är - jag snuddade vid del nyss - att få fram ett mer varaktigt skattesystem. Självfallet får vi aldrig ett skattesystem som varar för evigt. Men vi måste fä ett sådant skattesystem att enskilda skatledragare, organisationer, arbetstagare och arbetsgivare kan räkna med att det är mera varaktigt än del skattesystem som har gällt hittills under 1970-talet, Del måste som en huvuddel ha en minskad marginalskatt för de breda skikten inkomsttagare. Om del skall löna sig att arbeta och löna sig att löneförhandla får inle 60 kr, av varie hundralapp i löneförhöjning gå bort i skall även i detta mera varaktiga skattesystem,

I överenskommelsen om skatterna för 1976 sägs det klart ut att provisoriernas tid nu borde vara avslutad. Det heter ordagrant; "Parterna är överens om att skatteutredningens arbete skall inriktas pä alt presentera ett förslag lill ett mer varaktigt skattesystem under 1976, som skall träda i krafi 1977."

Inte minst de fackliga organisationerna har efteråt strukit under hur angeläget del är att försöka klara denna svåra uppgift. -Det är viktigt att vi nu försöker skapa ett nytt skattesystem, hävdade t. ex. LO-ord-föranden Gunnar Nilsson sä sent som i sitt tal på första maj.

Därför, herr finansminisier, är del med förvåning man läser intervjun med herr Sträng i senaste numret av LO:s tidning Fackföreningsrörelsen. Samme finansminisier som i överenskommelsen i mars skrev under på att "skatleutredningens arbete skall inriktas på att presentera ett förslag lill mer varaktigt skattesystem under 1976, som kan träda i krafl 1977", påstås enligt intervjun i Fackföreningsrörelsen ha sagt; "Jag är helt klar över att vi inte kan presentera ett nytt genomgripande skattesystem i riksdagen våren 1976 och som kan träda i kraft i januari 1977,"

Det är alldeles nödvändigt att finansministern klargör, om han har blivit tillspetsat återgiven eller om han ordagrant står för de synpunkter som framförs i den här intervjun i Fackföreningsrörelsen, Har herr Sträng sagt detta, och är del verkligen hans mening, är faktiskt givet ord återtaget och ell löfte brutet.

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

139

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten,

m. 777.

140

Nu minns jag myckel väl -jag kommer ihåg dem nästan ordagrant, tror jag - de reservationer för arbetssvårigheter som herr Slräng hela tiden öppet redovisade i de muntliga förhandlingarna. Jag skall inle ett ögonblick försöka smuggla undan att han betonade svårigheterna. Slutsatsen var dock att arbetet skall vara inriktat på all utredningen skall kunna framlägga sitt förslag under 1976 och all beslutet skall kunna träda i krafl 1977, och detta skrev vi alla gemensamt under.

Det här är, tror jag, en fråga om viljeinriktning. Visst är problemen svåra - visst är del väldiga sammanjämkningar som måste göras, och visst är det stridiga viljor som skall enas - men ytterst är del ändå den som sitter som finansminister som har att ställa till förfogande den avgörande viljan. Del går att ge de tre skatteutredningarna tillräckliga kansliresurser för att de skall kunna klara jobbet i tid, det går att samordna deras arbete bättre än hittills, och då är del finansministerns vilja som är mycket avgörande.

Hagaöverenskommelsen, herr talman, klarade alltså väsentliga förutsättningar för arbetsfreden 1975 och 1976, Inför är 1977 är det nu regeringens sak att se lill alt förulsällningarna klassas genom del mera varaktiga skattesystemet. Den avgörande svagheten med det nuvarande skattesystemet - nämligen att det inle är anpassat till en sä snabb infiation som den västliga industrivärlden nu i några år har haft att brottas med och sannolikt inte helt kommer ur på väldigt lång tid - måste vi söka övervinna.

Vi känner alla till det enkla faktum, alt infiationen automatiskt knuffar upp människor i en högre skalteklass än riksdagen har avsett sätta dem i. Tyvärr har även partier och grupper som i princip ansluter sig till vårt krav pä inflalionsskydd sviklat i samband med de omläggningar som har gjorts. Vi i folkpartiet har alltså inte lyckats på den punkten - att få in ett inflationsskydd i själva skaltesyslemel - och jag ser väldiga svårigheter alt lyckas genom del viljemässiga motsiändet inom del största partiet. Med desto större kraft måste vi andra därför hävda au ett nytt skattesystem, just för att kunna bli mera varaktigt, måste få ett inflationsskydd inbyggt i själva systemet.

Det är samma grundtanke som ligger bakom vårt förslag i dag om villabeskatlningen. Vi är självfallet medvetna om att taxeringsvärdena måste höjas i efterhand, men det bör inte få leda till alt en större andel av inkomsttagarna än tidigare förs upp i högre skatteklasser. Det är många människor, som inte minst herr Slräng i andra sammanhang har ömmat för, som har köpt hus och anpassat sig till en viss kostnadsnivå. Det får då inte vara inflationens sak alt för deras del ändra på fördelningen mellan olika skattesatser.

En grundtanke från folkpartiet - den har tidigare i dag utvecklats av herr Mundebo - är alt skapa förutsättningar för ökad frihet alt välja bostadstyp. Vad det gäller är bl. a. alt se till att småhusboendel blir möjligt för fier än hittills.

Att försämra en boendeform som av många, inte minst av barnfa-

miljerna, anses erbjuda den bästa miljön, skulle gå på tvärs med vad riksdagen hittills har kallat en social bostadspolitik, där vi efier många års motsättningar ändå nådde en rätt stor enighet i höstas. Riksdagsbeslutet i höstas visade att sådana åtgärder, som leder lill försämringar, inle är nödvändiga för att åstadkomma ökad rättvisa mellan olika boendeformer.

Herr HERMANSSON (vpk);

Herr talman! Jag skall också anknyta lill intervjun med finansministern i tidskriften Fackföreningsrörelsen, men i motsats till herr Strängs paktbroder herr Helén kan jag göra det med ett instämmande, i varie fall på en punkt. Finansministern säger ungefär sä här; "I ett samhälle som vårt finns inga enkla geniala skattesystem." Del är en polemik riktad mot dem som inbillar sig att det finns någon enkel, i någon mening förnuftig, på något sätt objektiv skattepolilik som del bara gäller att hitta den tekniska nyckeln till. Sedan skulle alla problem i skallepolitiken upphöra och alla samhällsgrupper vara nöjda och belåtna med skallerna, både egna och andras.

Något sådant skatternas Schlaraffenland finns nalurliglvis inte och man behöver inte vara finansminisier för att inse det, I den meningen har alltså Gunnar Slräng rätt i sitt uttalande. Men jag är tveksam till hans förklaring varför det "enkla geniala skattesystemet" är lika svårt all få lag på som den berömda goda cigarren till del låga priset i den gamla anekdoten. Finansministern lycks mena all det beror på att samhället är "så komplicerat". Men vad är det?

Grundorsaken lill alt det inte går att i det kapitalistiska samhället konstruera ett enkelt skattesystem, som alla är till freds med, är nalurliglvis all della samhälle består av klasser med olika ekonomiska intressen. Skallepoliliken är en klasspolilisk inlressefråga, där olika samhällsklasser har olika intressen och krav. Lika omöjligt som det är all konstruera en lönepolitik som tillfredsställer både kapital och arbete, lika omöjligt är del alt göra ett skattesystem som har samma underbara egenskaper.

Inom socialdemokratin fanns tidigare klara insikter om detta. Det är inte så länge sedan man i partiprogrammet deklarerade sitt motstånd mot indirekta skatter, efiersom dessa hårdast drabbar de lägre inkomsttagarna. Man förde också hårt ut sill krav att beskattningen skulle användas för att lill samhället dra in större delar av de slora förmögenheierna genom en skärpt arvsskatt. Au ta del av den socialdemokratiska partimolionen om egendomsutjämning och arvsskall lill 1928 års riksdag är fortfarande för socialister en stimulerande läsning.

Den faktiska politik som socialdemokratin fört i regeringsställning har emellertid under senare år blivit en helt annan. Den indirekta beskattningen har starkt ökat. Beskattningen av bolagens vinster har i verkligheten kraftigt mildrats. Förmögenhetsbeskattningen är ingalunda utformad enligt Ernst Wigforss idéer och tankelinjer. Nu har socialdemo-

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

141

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten,

777. m.

142

kraterna gjort upp med två borgerliga partier om skallepolitikens inriktning. Det klasspolitiska innehållet i skattepolitiken vill man helst inle höra talas om.

Så länge man inle öppet erkänner att skattepolitiken är klasspolitik finns det ingen möjlighet all hitta fram lill ell skattesystem som är bättre än det nuvarande från den breda folkmajoritetens synpunkt. Det är nämligen inte så, och här tar jag upp polemik mot andra delar av finansministerns uttalande för Fackföreningsrörelsen, all det inle går alt förbättra skattepolitiken. Kravet på en avgörande förbättring av skattesystemet kommer nu också från s, k. tunga medlemmar av det socialdemokratiska partiet. Jag vill erinra om motionen av Knut Johansson, Arne Geijer m. fl. till årets riksdag. Jag vill också erinra om uttalanden av Landsorganisationens ordförande Gunnar Nilsson i samma riktning. Man ansluter sig där lill tankegångar som vänsterpartiet kommunisterna redan lidigare fört fram och även för fram i motioner som står uppförda lill behandling i denna debatt. Kraven gäller bl, a, en sammanslagning eller intimt samarbete mellan de tre skatteutredningarna och en skattepolitik som överför en avgörande del av skatleuttaget pä produktionen.

Finansministern vill inte ha någon sammanslagning av utredningarna och motiverar del med effektivitetshänsyn. Det är bra alt herr Sträng nu vill alt skatteutredningarna skall drivas snabbi och effektivt. Men det har under arbetet visat sig att de tre utredningarnas uppgifier på sä många områden skär in i varandra, att ett mycket intimt samarbete är tvingande nödvändigt. Det räcker inte med kontakter mellan ordförandena och kanslierna i de tre utredningarna. Del bästa skulle ulan tvivel vara en sammanslagning, såsom förordas i vpk-motionen, och därefter en uppdelning i arbetsgrupper för de olika specialområdena. Om della inle kan vinna riksdagens bifall måste man i varie fall gå sä långt som krävs i motionen av Knut Johansson m. fl., en motion som jag alltså här varmt vill anbefalla, eftersom det förefaller som om motionärerna själva inte avser att göra del.

Men det avgörande är givetvis inle formerna för utredningsarbetet, utan vilka skallepolitiska målsättningar man vill främja. Här flnns det, som alla måste erkänna och som också herr Helén var inne pä i sitt anförande före mig, ett mycket svårt problem som är vanskligt att knäcka i varje skattesystem. Det är den fortgående inflationen och dess skattepolitiska effekter. Riksdagen kan fastställa skatteskalor och skattepolitik, men en inflation på 10 96 eller mera om året ändrar del reella skatteuttaget och verkningarna av olika skattesatser. Detta problem löser man inle med en indexreglering av skallerna, som folkpartiet och möjligen ytterligare något av de borgerliga partierna lycks inbilla sig. En automatiskt verkande sådan regel, insatt i del fungerande skaltesyslemel, skulle gynna de höga inkomsttagarna, och om det är del man siktar lill pä borgerligt häll, tror jag i varie fall inte att man kan få majoritet för en sådan tanke.

Del är inte heller tillfredsställande med dessa ärliga provisorier, som

riksdagen underställts under den senaste perioden. Skattepolitiken fär Nr 75

en prägel av improvisation och borgerliga påtryckningsgrupper kan, såsom T'<:riappn d

de faktiskt nu lyckats med, genomföramförändringar som undan för • ,qjc

undan ger beskattningen en utformning som missgynnar de lägre in- ___

komstlagarna. Sänkning av

Inflationen kommer alltid att vara ett svårt problem för utformningen inkomstskatten, av en konsekvent och målinriktad skattepolitik. Del skulle emellertid 777. 777. vara lättare att lösa detta problem om man slår in på den linje som förordas i den kommunistiska motionen och som även antyds i motionen av Knut Johansson m. fl. liksom i uttalanden av LO:s ordförande. Del är alltså all man lägger om beskattningen från mervärdeskatt pä konsumtionen till brutloskatl på produktionen och från direkt statsskall på löntagarnas inkomsler till avgifter erlagda av förelagen. Eller som Knut Johansson och Arne Geijer uttrycker det, att "samhällets totala resursbehov till större del än för närvarande täckes genom beskattning av produktionen, såväl förädling eller omsättning och vinst som av ianspråktagande av arbetskraft, kapital och råvaror".

Finansministern är kritisk mot denna linje och jag förmodar att han därvid uttrycker regeringens ståndpunkt. Det är dä intressant all konstatera att i dessa frågor befinner sig LO-ledningen och regeringen på kollisionskurs med varandra. Jag tror det är fariigt för regeringen att underskatta styrkan i och uppslutningen bakom de krav som förts fram i Johansson-Geijers liksom i vpk;s motion och även uttryckts av Landsorganisationens ledning. Det finns ett starkt missnöje ute i de fackliga leden med den nuvarande skallepolitiken och man kommer git skärpa kraven på förändringar.

Det finns en annan fråga som också tas upp i de båda nämnda motionerna, och det är den kommunala beskattningen. Kommunalskatten är ju proportionell och därför särskilt betungande för låginkomsttagarna. För dessa tar den betydligt mera än den progressiva statliga inkomstskallen. Kommunalskatterna har ju ökat starkt, vilket medfört att kravet med styrka rests om en annan kostnadsfördelning mellan stal och kommun, så att staten har hand om en avgörande del av utgifterna även i kommunerna. Dessa är ju f. n. till stor del bestämda genom statliga beslut.

Den kommunala självbestämmanderätten är i mänga stycken genom utvecklingen numera endast en fiktion. För att den skall få ett reellt innehåll och för att skillnaderna mellan olika kommuner skall utjämnas är det nödvändigt med genomgripande åtgärder. Omedelbart måste en annan kostnadsfördelning åstadkommas, i del något längre perspektivet måste man pröva övergång lill en enhetlig "slalskommunal" skatt med en progressiv inriktning.

Dessa frågor har ju i hög grad aktualiserats genom den diskussion
som blossat upp efter den nya avtalsuppgörelsen. I vissa kommuner talas
det om drastiska nedskärningar därför att de kommunalanställdas löner
ökat för att kompensera dem för pris- och hyresstegringarna. Från bor- 143

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

144

geriigl häll söker man nu hetsa mot de kommunalanställda. Men kommunernas och landstingens verksamhet kan inte drivas på grundval av svältlöner till kommunalarbetare och sjukvårdsbiträden, det måste vara en självklar sak. Det krav som måste ställas och som också finns framfört i vpk:s skattemolion är att kommuner och landsting befrias från den aktuella höjningen av arbetsgivaravgifterna.

Detta är i hög grad motiverat inte endast utifrån kommunernas besvärliga ekonomiska situation utan också därför att stat, landsting och kommuner har en annan ställning än de privata företagen när det gäller effekterna av en lönehöjning eller en höjning av arbetsgivaravgifterna. De privata monopolföretagen har ofta möjlighet att genom prisstegringar kompensera sig för ökade lönekostnader eller höjda avgifter. Landstingen och kommunerna säljer relativt få produkter och tjänster. Deras huvudsakliga möjlighet att öka sina inkomsler är genom skattehöjningar. Risken är därför stor att höjda avgifter ger utslag i höjningar av de kommunala skallerna. Del finns alltså fiera motiveringar för kravet att kommuner och landsting helt befrias från arbetsgivaravgifter eller i varie fall från de föreslagna höjningarna.

Om den uppgörelsen mellan socialdemokraterna, folkpartiet och centerpartiet, som utgör grundvalen för regeringens och sedan även skatteutskottets förslag, har vänsterpartiet kommunisterna fiera gånger sagt sin mening. Del finns ingenting alt dra ifrån och heller inle mycket all lägga till. Avsikten med skatteomläggningen var alt påverka avtalsuppgörelserna för 1975 och 1976. Den statliga inkomstpolitiken i form av inblandning i avtalsrörelsen har i år drivits längre än kanske någon gång lidigare, bortsett frän krigsåren med deras direkta reglering av lönerna. Vad resultatet är för lönarbetarnas del vet ännu ingen, eftersom utvecklingen av priser och hyror under de bägge åren blir avgörande. Det finns emellertid en faktor lill som man inte får glömma och del är den lokala lönekamp som kommer att föras på arbetsplatserna. Enbart dess framgång möjliggör den nödvändiga förbättringen av reallönerna.

Årets uppgörelse mellan regeringen och de borgerliga stödpartierna innebär en försämring jämfört med Haga-uppgörelsen från förra året pä del viset, att hela kostnaden för skatteomläggningen den här gången inte finansieras med arbetsgivaravgifter. En betydande del skall betalas med höjda punktskatter. När man försöker inbilla allmänheten att det är arbetsgivarna som betalar kostnaden för skatteomläggningen är del alltså på flera olika sätt bedrägligt. För det första betalar inte förelagen hela kostnaden för skatteomläggningen genom höjda avgifter. En betydande del av denna kostnad betalas genom höjda punktskatter. För det andra kommer företagen givetvis att söka övervältra de höjda arbetsgivaravgifterna på konsumenterna, I sista hand blir det alltså lönlagarna som fär betala en gång till.

Vpk anser inle alt det finns något skäl att biträda en höjning av punktskatterna för alt finansiera en skatteomläggning som går högt upp i inkomstskiklen och absolut inte gynnar låginkomstlagarna. Finansminis-

tern ger med ena handen och lar tillbaka med den andra. 1972 års skatleutredning hade ställl ett förslag som var betydligt bättre än frukten av samvaron mellan herrar Slräng, Helén och Fälldin, Del hade en bättre skatteskala och del hade en bättre finansieringsmetod. Bakom det förslaget stod en majoritet bestående av socialdemokrater, center och vpk. Del hade varit möjligt att också få en parlamentarisk majorilel för della förslag. Regeringen valde emellertid att i stället för vpk söka få folkpartiet med i uppgörelsen. Del får nu låginkomsttagarna sota för. De tillförs en relativt mindre del av den totala skatteomläggningen än enligt skalleutredningens förslag. Del är detta vi karakteriserar som ell svek mot låginkomsttagarna.

Under diskussionerna om de aktuella skattefrågorna har vpk hårt hållit fast vid kravet om en lolalfinansiering genom avgifier och skatter på förelagen. Varie avsteg från denna princip innebär i verkligheten en subvention lill företagen som betalas av övriga skattebetalare, dvs, huvudsakligen lönlagarna. Vi kritiserar det nuvarande avdragssystemet som innebär stora förmåner för de högre inkomstlagarna. Vi kräver skärpta åtgärder mot skattefusk och skaliefiykl, ell frågekomplex som borde gripas ut och snabbehandlas. Det är inle rimligt att man skall vänta med beslutsamma åtgärder på detta område medan skatleuiredningarna fortsätter sitt arbete år efter år. Vi har föreslagit en annan skalleskala än regeringen, en skalleskala som håller fast vid den låginkomstprofil som fanns i förslagel från skatteulredningen. Vi säger nej lill höjningen av punktskatterna som, oavsett hur man ser pä förbrukningen av de produkter del gäller, blir en ytterligare belastning på många redan hårt pressade enskilda och familjer i lönearbelarnas klass. Vi kräver en långsiktig reform som fiyltar över skallebördorna från lönlagarna till företagen. Dessa krav motsvarar en stark och växande opinion inom den fackliga rörelsen.

Herr lalman! Nils Berndtson har redan yrkat bifall till fiera av de konkreta motionsyrkandena från vpk. Här återstår bara att yrka bifall till motion nr 1052 om en sammanslagning av skatleuiredningarna och om en långsiktig skallereform enligt motionens riktlinjer.

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Herr finansministern STRÄNG:

Herr talman! Jag hade räknat ut att det så här i kvällens sena timme inte var nödvändigt att läsa upp något i förväg hemmagjort anförande. Jag har lyssnat pä inläggen i debatten och skall använda min tid lill att kommentera dem och i viss utsträckning bemöta dem.

Jag vill emellertid inledningsvis understryka alt när man talar skattepolitik, utgiftspolitik och inkomstpolitik måste det alltid relateras till omfattningen av den statliga budgetens underskott och detta sett i sitt sammanhang med den aktuella ekonomiska situationen, I kompletteringspropositionen redovisas en underbalanserad budget som ligger någonstans mellan 11 och 12 miljarder. Ser vi den i samband med de lå-neanspräk som anmäler sig från andra vikliga områden i samhället och

145

10 Riksdagens protokoll 1975. Nr 72-75

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

146

i samband med den konjunktur vi har i dag tror jag att det står klart alt en ytterligare päspädning på den likvidilelsexpansion som ett statligt budgetunderskott innebär i dagens läge skulle vara felaktig med hänsyn till den samhällsekonomiska situationen.

Jag lade märke till att herr Mundebo inledningsvis i sitt inlägg sade alt vi i dag tar ställning till en stor reform. Jag ger herr Mundebo rätt i detta, trots att dagens debatt självfallet i långa stycken är en upprepning av den vi förde den 12 mars, när vi hade finansdeball och dä intrycket av partiledaruppgörelsen låg kvar på näthinnan. Jag delar uppfattningen om att det är en stor reform vi beslutar om i dag - framför allt, som bl, a, herr Helén myckel väl underströk, därför all den har skapat möjligheter och, som del ser ut i dag, givit oss chansen att praktiskt taget över hela arbetsfältet skaffa oss en arbetsfred för inle bara innevarande ulan även nästkommande år som är så definitivt avgörande för all ekonomisk aktivitet och för framsteg i vår nation.

Den här debatten har givit vid handen att skattepolitiken är den mest intressebelonade fråga som vi diskulerar i della hus. Del betyder all man ständigt hamnar i intressekollisioner vid diskussion av hur skalleförslag bör se ut och hur ett eventuellt skattesystem i framliden skall se ut, intressekollisioner beroende på vilken grupp man i sin egenskap av politiker anser sig företräda och vilka politiska förankringar man har. Jag vill säga detta inledningsvis, och jag kommer tillbaka till det igen, kanske framför allt mot bakgrund av herr Hermanssons inlägg, som innehöll åtskilligt av skallefilosofi i vidare bemärkelse och inte bara handlade om den konkreta skattetabellen och dagssitualionen. Jag vill emellertid något så när i tur och ordning bemöla oppositionsledarna i deras inlägg under dagen, och jag böriar med herr Fälldin.

Herr Fälldin säger all uppgörelsen underlättade avlalsmarknadens uppgörelse så all vi slapp komplikationer. Jag delar den uppfattningen, även om inle alla komplikationer ännu är undanstökade. Men del definitiva intrycket är alt vi har en lid av arbetsfred framför oss.

Sedan säger herr Fälldin all centerpartiet dock önskade en annan finansiering av skalleuppgörelsen än vad som sedermera blev fallet. Man gillade inte det här med 1,9 96 i arbetsgivaravgifter, utan ville ha en annan finansieringsform. Jag avstår från att redovisa regeringspartiets utgångsbud. Jag tycker att det i hög grad är meningslöst. Det var en förhandling. Resultatet blev en förhandlingsuppgörelse, ett uttryck för vad parterna i sista hand kunde acceptera.

Jag satt hemma en kväll, en av de få kvällar jag var hemma, och avlyssnade en skatiedebatt i televisionen från studion i Umeå, där representanter för signatärmaklerna, i del här fallet folkpartiet och centerpartiet, vid diskussion av uppgörelsen överbjöd varandra med tal om att de därtill varit nödda och tvungna. Vi ville någonting helt annat, men vi nödgades ändå för att få en uppgörelse till stånd acceptera det och det och del, sade de.

Det är alldeles onödigt att gä ut till allmänheten och köpa sig något

slags avlatsbrev när man skall kommentera den uppgörelse som träffats pä partiledarplanet under de gångna förhandlingarna. Man må ha vilken uppfattning som helst när man sätter sig ner till diskussion, men så småningom kommer man fram till all en viss uppgörelse kan accepteras, och dä är den ett resultat av vad parterna anser vara rätt och riktigt. Sedan är diskussionen slut, enligt min mening.

Herr Fälldin lar också upp frågan om villabeskatlningen och säger all den borde ha justerats mera än vad som framgår av regeringspropositionen. Justeringen av skiktgränsen 150 000-180 000 kr. läcker inle den skatteeffekt man fär genom den 40-procenliga höjningen av laxeringsvärdena, Della kan vara riktigt i och för sig. Men låt mig understryka

- efiersom del inte har sagts i dagens debatt - att med upplyftningen
av 2-procenisskiktet frän 150 000 till 180 000 kr. täcker man in 90 96
av alla villor och egnahem. Del skall inle förnekas all del då är 10 96
kvar, men även om 4å 5 96 av villaägarna fär 4 96 lill statlig och kom
munal skall på del som ligger ovanför 180 000 i taxeringsvärde skall
ju detta ses emot den bakgrund vi hade 1954 när schablontaxeringen
infördes. Vi hade ju då inte dessa skikt utan vi hade 3 % över hela
linjen, men vi hade då en kapitalmarknadsränta som låg på 4 96. När
vi nu för skiktet ovanför 180 000 kr. hamnar på 4 96 har vi en situation
där kapitalmarknadsränlan ligger på 9 96, Man får således inte bortse
ifrån vad som har hänt.

Vi har ju ett intresse av att få en något så när balanserad avvägning mellan människor som bor i hyreshus och människor som bor i egnahem. En villa som byggs i dag torde inte gärna göras mindre än med 125 m' golvyta. Med rätten för egnahemsägaren att dra av räntorna och med den kalkyl pä faslighelskoslnad och årskostnad för egnahem som föreligger torde del fortfarande - trots den nya taxeringshöjningen och tack vare de två åtgärder som nu vidtas, dvs. höjningen av schablonavdragen från 500 till 800 kr. och höjningen av del lägsta skiktet från 150 000 till 180 000 kr. - vara på del sättet all egnahemsägaren eller villaägaren inle är salt i någon strykklass i förhållande till den som hyr en lägenhet av samma storleksordning som en nybyggd villa.

Som de mera sakkunniga av kammarens ledamöter hör uttrycker jag mig mycket försiktigt pä denna punkt. Jag tror således att också regeringsförslaget är ett uttryck för denna vilja alt neutralisera jämförelserna mellan dem som bor i fierfamiljshus och dem som bor i småhus. Med dessa utgångspunkter har jag varit överens med bostadsministern om att detta skalteförslag slår ganska rättvist. Sedan har man sagt i debatten att vad vi behöver är långsiktiga lösningar i skallepoliliken. Bl, a, herr Fälldin gav ullryck för delta, och han är inte ensam om att önska det

- i de fiesta inlägg i dag har man kommit tillbaka till detta. Man har
sagt: Låt skatteutredningarna arbeta i frid! Jag är den förste att under
stryka detta, men det är litet svårt att leva upp till den förnämliga de
klarationen. Vi behöver ju bara läsa det här betänkandet för att konstatera
att utskottet för att tillmötesgå motionärer från centerpartiet beställer

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten,

777. 777.

147

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

148

ett nytt provisorium från skatteulredningen när det gäller justeringen av den s. k. faktiska sambeskaltningen. Man bedömer den frågan vara så ytterligt angelägen att man vill ha ett förslag tämligen omgående; här vill man inte vänta på den långsikliga lösningen,

1976 fär vi, ärade kammarledamöter, ett år där de politiska ambitionerna ligger litet längre ut i fingerspetsarna, där nervtrådarna är lite känsligare än vad de är 1975, Det skulle inte förvåna mig om 1976 kommer att präglas av förslag till kortsiktiga lösningar av problem som man anser vara lika vikliga som del man lanserar nu. Jag har sagt det här för att i någon mån slälla kyrkan milt i byn. Jag kommer tillbaka litet grand med den här önskan om den långsiktiga lösningen.

Herr Fälldin - jag tar nu det här myckel rapsodiskt - sade vidare att folkpensionärerna ju ändå är favoriserade skattemässigt, och det har han alldeles rätt i. Del är på del sättet. Han drog följaktligen den slutsatsen, som var ny för dagen, all det nog vore rimligt att de aktiva fick samma favoriserade skattebehandling som folkpensionärerna. Herr Fälldin är naturligtvis helt på del klara med att ett folkpensionärspar är skallefavoriserat i jämförelse med ell aktivt par ända upp till en årsinkomst pä 42 000 kr., och en ensam folkpensionär är skaltefavoriserad i förhällande lill en ensam aktiv upp lill en årsinkomst på 30 000 kr. Då tycker herr Fälldin, och del kan väl finnas motiv för del, att den aktive väl borde ha samma milda skatt som folkpensionären. Del är lätt alt konstruera skäl för det. Jag vet inte om herr Fälldin har beräknat kostnaden. Jag har inte själv gjort det i detalj, men del är fråga om en miljard, kanske ett par. Det skulle i alla fall innebära en ganska avgörande kostnadsbelastning för statskassan.

Det här var nu ett sådant där uppkasl från herr Fälldins sida som jag inte skulle bli förvånad över om han under valåret 1976 gör till en programpunkt, som han driver myckel intensivt i valdeballen. Om man då skall kosta på sig den justeringen, är det alldeles givet att del blir svårare all lösa kinkiga frågor om marginaljusleringar, som kan vara önskvärda i andra inkomstlagen än dem som just herr Fälldin talar om. Där står man på nytt inför inlressekonfiiklen i hela skattepolitiken och de kollisioner som ständigt uppenbarar sig.

Staten måste ta ett ökat ansvar för kommunernas utgifier, det var en annan av herr Fälldins tankegångar, när han stod i talarstolen här i dag. Herr Fälldin har ju nu fått partivänner som i kommuner och landsting har utomordentliga svårigheter att leva upp till de frejdiga löfien som de gav väljarna innan de kom i ansvarssiällning, och de konstaterar i dag att det är praktiskt taget omöjligt alt infria dem. Då är det lätt all fråga sig varför man inle skulle ropa på hjälp från staten för all klara av bekymren. Nu har ju stålen inte några outtömliga källor att ta av, ulan vad staten skall ta får den la av de svenska medborgarna i en eller annan form på samma sätt som kommunerna måste göra del, såvida man nu inte har den uppfattningen att det är tämligen likgiltigt vad det statliga budgetunderskottet slutar på och tämligen likgiltigt om man

försöker föra en penningpolitik från sedvanliga sunda utgångspunkter eller om man bara kommenderar riksbanken: Sätt nu fart på sedelpres-sarna och skaffa fram pengar! Det sista är ju en enkel lösning på det hela som kan medföra en tillfälligt behaglig atmosfär, som emellertid ganska snabbt går över till sin motsats.

Om nu herr Fälldin är sä helt på det klara med all det är staten som skall gå in och klara bekymren för kommunerna utöver den uppgörelse som har träffats mellan staten och kommunerna, har jag en känsla av att herr Fälldin, om man skall diskutera i dagsläget, blir tvingad att anvisa inkomstkällor, var de nu skall hittas någonstans. Jag tror knappast alt herr Fälldin har de där inkomstkällorna att så här ulan vidare ta ur bakfickan. Beslut om sädana saker som höjd moms, höjd arbetsgivaravgift, höjd förmögenhetsskatt eller vad del kan vara är det naturligtvis inte särdeles angenämt att föra till torgs, I varje fall är del betydligt tråkigare att sjunga den visan än att tala om alt staten nu måste gå in och hjälpa kommunerna i deras ekonomiska nödläge.

Så småningom blir del möjligheter för herr Fälldin all tala om vad han innerst inne tänker. Nu har vi sagt i kompletteringspropositionen alt regeringen är beredd att sätta sig ned och med kommunerna diskutera en plan för hur man skall ordna upp vad som i dag framstår som den kanske mest angelägna frågan, nämligen barnomsorgen. Den deklarationen har gjorts i kompletteringsproposilionen, och ingen behöver ett ögonblick fundera över vad kommunernas svar blir. Del blir; Vi är beredda att möta upp här, men på del enda villkoret att staten är med och betalar. Jag är helt pä det klara med att det blir svaret frän kommunerna. Jag vet del efter den diskussion jag har haft med kommunerna om den s, k, moderalionen i skatteultagel. När vi gav löftet om att sätta oss ned och diskutera med kommunerna var vi givetvis också på del klara med att vi kommer att få det kravet från kommunernas sida, I vad mån det kan mötas med ett medgivande vet jag i dag ingenting om. Det fär man sätta sig ned och diskutera. Hur långt det skall gå vet jag heller ingenting om, men om del skall bli någonting i den situation vi har i dag har jag en ganska bestämd känsla av att det är till ytterlighet penibelt att göra någonting om man inte, här som annorstädes, är beredd alt anvisa vägar för finansieringen.

Jag vill sedan också kommentera herr Burenstam Linders inlägg. Han uttryckte sig pä del sättet att de avtal som nu träffals är famnar - del är ett gammalt mått, han hade åtminstone kunnat säga kubikmeter -av bränsle till en inflationsbrasa. Det är väl också all ta till! Skall man använda det här bildspråket är det utan tvivel snarare några spannar vatten över den inflationsbrasa som i annat fall skulle ha flammat upp.

Det är ju tvä parler som träffar avtalen. På ett område har det varit staten och de anställda, på ett annat område har del varit kommunförbunden och de anställda och på ett tredje område har det varit den fria arbetsmarknadens båda parter. Staten gjorde först upp och träffade en uppgörelse som staten betraktade som acceptabel med hänsyn till

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

149

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten,

777. 777.

150

den situation som var rådande och alla de överväganden man gör vid ett sådant här tillfälle. Staten tar självfallet, om det behövs, det politiska ansvaret för del. Ingen annan kan göra del. Nu var del den lägsta uppgörelsen. Strax efter kom en uppgörelse på den fria arbetsmarknaden som var litet högre, och sedan fick vi slutligen en uppgörelse på den kommunala arbetsmarknaden som låg ytterligare litet grand högre. I de två senare fallen var del fria parler som förhandlade, och även om den statliga löneuppgörelsen blev någonting av en riktpunkt för det hela vill jag inte ulan vidare säga alt Svenska arbetsgivareföreningen och kommunförbunden och deras motparter inle behöver länka på någon inflationsrisk eller några allmänna samhällsekonomiska bekymmer. Alla behöver vi länka på del när vi träffar en uppgörelse. Därför är det litet för bekvämt alt bara skyffla över ansvaret pä regeringen - såvida man inle har den uppfattningen att vi skall sluta med den fria förhandlingsrätten och att staten definitivt skall ha hand om inte bara sina egna anställda utan även avtalsfrågorna för de kommunanställda och den fria marknadens anställda. Det har vi inte velat göra, och jag tror inte att jag någon gång i kammaren har hört någon ledamot som direkt har engagerat sig för den linjen.

Har den enskilde, frågade herr Burenslam Linder, fåll någon höjning i detta sammanhang? Del är väl myckel som talar för att den enskilde kan räkna med en realhöjning, som ligger någonstans i närheten av vad vi hoppas skall kunna vara tillväxten i nationens ekonomi. Sä mycket mer kan man ju inle höja sin reala inkomst, såvida man inte säger att just den personliga konsumtionen, som representerar individens standard, skall ta för sig alldeles speciellt väl på bekostnad av det framtida byggandet, investeringsverksamheten eller vad det nu kan vara fråga om. Den enskilde har följaktligen kunnat och kommer, om inte alla tecken slår fel, att kunna räkna med en real standardhöjning.

Jag vill också peka på en detalj i det hela, som jag ändå tycker är värd att få noterad till riksdagsprotokollet. Den träffade uppgörelsen utlöser sig till 100 96 i juni månad när de nya lönerna och de retroaktiva påslagen betalas ut. Men i juni månad har inle den anleciperade prisstegringen under 1975 förverkligats till 100 96, möjligen hälfien därav. Den prisstegringen avläser vi ju när året är slut - om vi nu väljer en kalenderårsredovisning; och det kan väl vara det riktiga när vi tillämpar samma form av redovisning för lönerna, I vart fall bör realbehållningen för de anställda bli något högre än vad bara den enkla jämförelsen mellan prisstegringen och lönestegringen ger vid handen. Nästa år materialiserar sig lönehöjningen redan vid årsskifiet medan däremot den prisstegring som man väger mot denna lönestegring har nått sin hundraprocentiga effekt när kalenderåret 1976 är slut,

Della är en detalj i det hela, och jag skall inle göra mer av den än vad den är värd, men det kan kanske ändå finnas anledning att ha den inskriven i protokollet, eftersom den har faktisk bakgrund.

Herr Burenslam Linder säger vidare att moderaterna 1974 framlade

förslag, som om man hade följt dem skulle ha förändrat den ekonomiska situationen så att den nu hade framstått i en helt annan och mycket fördelaktigare dager. Ja, vad var det för förslag? Det var ju ord, ord, ord i länga utläggningar i motioner, som moderaterna ensamma stod bakom. Man fick inte ens sina borgerliga bröder att acceptera argumenten. Man kunde inle övertyga vare sig centerpartiet eller folkpartiet om det rikliga i sina motioner och förslag, och nu försöker herr Burenstam Linder när han ser mig i ansiktet spela överraskad över att jag inte accepterade dem. Det är väl att ta lill litet grand i överkant.

Det hjälper inle heller om sedan herr Burenstam Linder åberopar pol. mag. Svante Nycander och dennes artiklar i Dagens Nyheter som något slags rättesnöre för hur egentligen det här landet borde ha skötts. Ja, del är ju synd att inle moderaterna - men det är inte för sent - erbjuder Svante Nycander en valbar plats på sin riksdagslista, så att vi alla här i kammaren fär tillfälle att ta del av hans eminenta politiska begåvning och se, i vad mån den kan göra sig gällande även i den praktiska politiken och inte bara när han agerar som skribent i Dagens Nyheter.

Herr Bohman log upp frågan om inflationsinkomsierna. Den företeelsen döptes ju till "flskaldraggen" under de historiska partiledardebatterna. Den nöttes ju så småningom ned till vad den var värd, och det var sannerligen inle mycket när vi fick tala ut om det problemet. För herr Burenstam Linder framstår den fortfarande som den fågel Fenix som stiger upp ur askan och löser alla vardagens gråa problem.

Jag lade märke till alt min kollega i England, Denis Healey, för en lid sedan lade fram sitt förslag om nya skatter för del engelska parlamentet, och det var ju en ganska besk medicin - så besk att den skiljer sig frän vad vi är vana vid i värt land, så besk alt t. o, m, hela fackföreningsrörelsen protesterade mycket hårt, I England har man haft en prisstegring som har rört sig om 20-25 96 och en lönestegring som hållit sig mellan 25 och 30 96. Den fiskala draggen måste vara åtminstone dubbelt så väl tilltagen som den här hemma hos mig - jag menar hos oss. Jag skall gärna ge herr Burenstam Linder ett råd - han har ju sina egna partivänner i opposition i England: Åk över till Mrs, Margaret Thatcher och ge henne en lektion om den fiskala draggen! Dä kanske det kan bli en lika intressant diskussion där som vi hade under partiledaröverläggningarna.

Så säger herr Burenstam Linder; "Vi begär ju frän moderaternas sida ingenting annat än att den sittande besparingsutredningen skall spara 1 % pä budgeten, en futtig miljard i en budget som är 100 miljarder!" Nu är den inte rikligt så stor, men jag skall inte vara småsnål, utan låt gå för det! Den kommer väl dit inte alltför långt fram i tiden, skulle jag tro.

Nu arbetar den här besparingsutredningen under en skicklig ordförande, erfaren när det gäller den statliga budgeten och utgiftspolitiken, beprövad i många andra utredningar och med många dugliga medarbetare - däribland utomordentligt respektabla ledamöter av denna kammare;

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten,

m. 777.

151

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

152

herr Burenslam Linder är ju med i besparingsutredningen. Den utredningen har i sina direktiv fått fritt bord för all spara precis sä mycket den orkar på precis vilka områden som helsl - del må vara på folkpensionerna och försvaret och utbildningen och lönerna eller vad det än är. Allting står fritt för utredningen alt ge sig pä.

Vore det då inle, herr talman, en ganska praktisk väg att herr Burenstam Linder i första hand försökte övertyga ledamöterna av besparingsutredningen om var den här miljarden skall sparas? Kan han göra det och kommer del ett förslag från utredningen med starkt gehör för herr Burenslam Linders idéer, så är det självfallet att ingen finansminister eller regering kan nonchalera detta. Jag rekommenderar herr Burenslam Linder att göra på det viset. Det blir på något sätt litet mera ordning i det hela om man börjar i den rätta ändan. Böria följaktligen i utredningen och övertyga dess ledamöter i stället för alt stå här i talarstolen och anklaga finansministern, som har tillsatt utredningen med herr Burenslam Linder bland ledamöterna, för alt inle finansministern utan vidare kör över er allesammans och springer fram med ett förslag på det här området!

Herr Burenslam Linder fortsätter; "Nu har finansministern genomfört fem skattesänkningar," Det är möjligt att del stämmer: 1960, 1965, 1970, 1973 och 1974 - del kanske t, o, m, blir sex när jag tänker efter, om jag går tillbaka till 1960. Och sä frågar herr Burenstam Linder: "Vad är resultatet? Skallerna är ju lika höga om inte ännu högre än när herr finansministern böriade med sina skattesänkningar,"

Del där är ju ett sätt all presentera ett allvarligt problem som, tycker jag, även efier herr Burenstam Linders måttstock är litet för enkelt. Det är väl ändå tveklöst så, om man räknar från 1960 eller 1965, att det har hänt enormt mycket på andra områden. Vi har haft en löneutveckling parallellt med skatteulvecklingen, vi har haft en reformulveckling parallellt med skatteutvecklingen. Ingen torde bestrida all della har gjort alt svenska folkets standard i dag är väsentligt bättre än när finansminister Sträng böriade med sina skattesänkningar. Det är väl tveklöst på det sättet. Jag ber kammaren om ursäkt för den här utomordentligt enkla pedagogiken. Men det är herr Burenstam Linders fel om del blir en pedagogik för grundskolans mellanstadium som jag är tvingad all underkasta mig. När man hör hans inlägg är del inte ulan att man böriar längta efter att den ordinarie ordföranden blir bra i högerfoten - för det var väl den det var fråga om.

Herr Helén bökade med alt tala om avtalsrörelsen, och jag tyckte alt han lade ut texten så bra att jag inte har någonting all vare sig lägga till eller dra ifrån. Det var en riklig och korrekt redovisning av hur partiledaruppgörelsen hänger samman med avtalsrörelsen.

Nu sade visserligen herr Helén att det var "vi inom folkpj-.rliet" som lyckades få fram skattesänkningen pä 1 600 kr., som betydde ungefär delsamma som 4 000 kr. i traditionell lönehöjning. Det är klart att herr Helén där gjorde en insats och hjälpte lill. Men vi kanske hjälpte lill

litet grand också på regeringssidan. Det tarvades ändå parallella diskussioner med arbetsmarknadens parler för att man skulle kunna göra om ett förslag som var ganska hårt uppknutet, i varie fall på LO-sidan. Den diskussionen hjälpte vi ju lill, efter fattig förmåga, att klara av. Men, som jag nyss sade, vad som har varit har varit, och det här skall jag inte träta med herr Helén om.

Sedan har man tagit upp min intervju i Fackföreningsrörelsen och frågat sig om den i något avseende är ett avsteg från en bestämmelse i uppgörelsen som herr Helén citerade helt korrekt, nämligen att partierna är överens om att skatteutredningens arbete bör inriktas på att presentera ett förslag till mera varaktigt skattesystem under 1976.

Det behöver inte alls vara någon kontrovers i detta. Herr Helén redovisar ju också ärligt mina reservationer under partiledaröverläggningarna. Självfallet har jag ingenting emot om utredningen har fysiska och andra möjligheter att klara av delta beslällningsarbele. Vi brukar inte i finansdepartementet ligga längre på ell utredningsförslag som skall fram till riksdagen än vad som är erforderligt. Men jag gjorde del här uttalandet i Fackföreningsrörelsen helt enkelt därför att jag behöver en reservation, för jag tror att det är ett ganska övermänskligt arbete man lägger på utredningen, framför allt om man kommer droppande med småbesläll-ningar under liden. Jag har ju redan här i dag redovisat en sådan liten beställning, som skatteutskottel har skrivit på såsom ett resultat av centerpartiets motioner. Kommer det fiera sådana beställningar sä blir det svårigheter.

Herr Wärnberg uttryckte ju i sitt inlägg myckel starkt känslan av att vi bör låta den här utredningen arbeta i fred. Men även om den får arbeta i fred så är proceduren den alt detta förslag till ett nytt skattesystem, med alla förväntningar som ligger i del laddade uttrycket, skall göras färdigt i år. Vi har ju en sommar framför oss när även utredningsmännen gör anspråk på att fä några veckors semester. De skall kunna presentera delta framlida skalteförslag pä hösten 1975, Finansdepartementet skall ha möjligheter att remissa det - för jag försäkrar er alt det inte blir något enhetligt förslag. Pä nytt kommer andarna att vakna, och skallepolitiken med alla inbyggda intressekollisioner kommer att manifestera sig. Förslaget skall alltså serveras pä hösten i år, och de skilda uppfattningarna om hur ett framtida skattesystem bör se ut skall pä nytt ges till känna i en omfattande remiss. Sedan skall det skrivas en proposition, som helsl bör vara avlämnad senast i börian av mars nästa år för att kunna behandlas under vårriksdagen. Förslaget måste ju behandlas under vårriksdagen för att nya skattetabeller och annat skall kunna klaras ut i sedvanlig ordning och det hela skall kunna träda i kraft den 1 januari 1977,

Del är ett enormt ambitiöst program, och herr Helén fär ursäkta om jag tillåter mig säga att med all respekt för kommitténs arbetsförmåga, vilja och energi tror jag alt det är en övermänsklig uppgift. Visst må man inrikta sig på det - jag har ingenting emot della - men del vore

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

153

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. tn.

154

fel, tycker jag, om jag inte gjorde de här reservationerna som jag gjorde också under partiledaröverläggningarna. Jag vill inte i efterhand bli beslagen med att inte stå för vad som har sagts här eller för något slags löftesbrott över huvud taget. Det kan finnas situationer - och jag tror att situationen här är sådan - att man även får acceptera en fördröjning.

Herr Helén ställde ytterligare en fråga eller utdelade kanske rättare sagt en admonition till mig. Det gällde utredningen om löntagarfonderna som han tyckte hade dröjt för länge. Det är en sådan angelägen fråga att den borde väl nästan enligt herr Helén ha legat färdig i form av ett utredningsbetänkande just i dag. Ja, jag häller med om att det har rått tveksamhet och att det har varit utomordentliga svårigheter att skriva direktiven, för även här har man ett uttryck för skatteuppfattningarnas inbyggda kontroverser.

Jag vet att herr Helén och en del med honom har den uppfattningen att vinsterna från förelag som går särskilt bra och som alltså har speciella vinster skall komma lill uttryck i någon specifik utdelning till individerna i förelagen via något slags äganderätt pä aktiesidan för de enskilda individerna. Men jag vet också all det finns en annan opinion som är utomordentligt stark och som säger att en sådan lösning av frågan om löntagarfonderna är inte vad vi önskar. Är det ett företag, en bransch, som går alldeles särskilt bra och har de här övervinsterna, som man i en samlad uppgörelse med en viss uniform karaktär inle kommer åt, så bör de pengarna användas i kollektiv mening. Måhända skall man - även den uppfattningen finns - helt enkelt ta dessa belopp och salsa dem i framstegsarbete och investeringsverksamhet inom helt andra branscher och på helt andra områden.

Del är ju en enorm skala, inbördes kontroversiell, som man möter när man tar upp frågan om löntagarfonderna. Och vi har ju en myckel kunnig och klok karl som heter Rudolf'Meidner och som ända sedan LO:s senaste kongress suttit och funderat över dessa frågor men inle under de här åren har kommit fram lill något förslag till en lösning. Han ingår nu i den statliga kommittén som arbetar enligt de statliga direktiven, och vi fär se om del kan ge något resultat. Men här beställer man inte någon lösning. Man kan ta fram en lösning, men även den kommer att kännetecknas av de skilda uppfattningarna om vad som är del riktiga när del här sedan skall omsättas i praktisk verklighet.

Herr Hermansson citerade mig, och i varie fall inledningsvis gav han mig delvis rätt, som jag fattade honom: det finns inget enkelt och geniall skattesystem. Herr Hermansson säger att del finns del inle, helt enkelt därför all skallepoliliken är en klassfråga. Ja, man kan använda del uttrycket. Jag har väl sagt med andra ord att bakom funderingarna om skattepolitikens utformning ligger det skilda gruppintressen. Denna kammare är ett uttryck för skilda gruppintressen, och här råder följaktligen olika uppfattningar om hur en framtida skattepolilik skall utformas.

Tanken all man skulle få en genial lösning genom att samla ihop alla de tre utredningarna - den som Erik Wärnberg driver och den som Erik

Brandt driver och den om kostnadsfördelningen mellan stal och kommun som Sven Ekström driver - till en enda utredning är ju attraktiv och tilltalande. Det är en sådan där tanke som griper människorna och som man gärna lar ad notam. Men jag har inte suttit med mitt jobb i 20 år utan att ha blivit något påverkad av olika svårigheter som ligger i tanken på denna lösning. Herr Wärnberg - som med de erfarenheter han har från skalteutskoltel är i eminent mening sakkunnig - tillät sig ju också att i sitt inlägg tvivla på den lösningen. Jag tror inle att den superman finns som klarar hela detta väldiga område. När vi har sett på den här saken har vi därför anselt del vara bättre att låta utredningarna fortsätta var och en på sill område men arbeta med samordningstanken och med kontakterna inom kansliet - och naturligtvis med kontakterna mellan ulredningsordförandena och via dem med utredningsledamöterna. Men även ett sådant arbetssätt innebär att det är ett enormt arbete som ligger framför. Och slutsatsen av det hela blir vad jag tillät mig säga i tidningen Fackföreningsrörelsen, att det finns inga enkla och geniala lösningar,

.Sedan har jag kanske litet avsiktligt brutaliserat intervjun i Fackföreningsrörelsen, efiersom jag har träffat litet för många av mina goda vänner inom fackföreningsrörelsen som trott att man löser frågan genom en enkel omläggning lill vad man kallar för en produklionsbeskaltning. Då har det kanske förespeglal vederbörande att man skall ta det stegvis - det kan jag då förstå, och man kan pröva med det - eller göra den radikala omstöpningen att helt enkelt befria svenska folket från allt vad stalsskatt och kommunalskatt heter och lägga alltihop pä den mera anonyma produktionen. Nu har vi ju en produktionsbeskattning i våra ATP-avgifter, socialavgifter och arbetsgivaravgifter. Den skatten på produktionen, som är en brultobeskatlning på arbetslönerna, motsvarar i dag ungefiir 28 % av lönekostnaden i produktionen. Så snabbi har del gäll upp, och sä snabbi har det gått framåt. Man kan naturligtvis gå vidare på den vägen. Del är nämligen svårt att hitta något som pä ett bättre sätt än just arbetskostnaden ger ett rättvisande uttryck för kostnadsläget inom skilda produktionsområden. Och arbetskostnaden är ju sä dominant i den färdiga produkten.

Nu kan man visserligen säga all om jag bygger ett hus, sä representerar arbetskostnaden inte mer än ungefär 20 96. Del är en gammal tumregel. Herr Knut Johansson får väl korrigera mig om jag har fel där. Men jag bygger ju huset med material, och i framställningen av del materialet ligger också en arbetskostnad, del må sedan vara cement, rör, tapeter, spisar, värmeelement eller något annat. Jag studerade faktiskt för några år sedan en utredning, som kommit fram lill del något överraskande resultatet att i det slutliga priset på en vara representerar arbetskostnaden mellan 75 och 80 96, om man räknar från börian och följer varan hela vägen fram till det slutliga priset.

Det är detta som vi f n. har som skatteunderlag när del gäller ATP-avgifier, socialavgifter och arbetsgivaravgifter. All där växla om lill något

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

155

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, tn. m.

156

slags råvarubeskalining -jag skall här inte utveckla den tanken närmare - är något som för ganska många funderingar med sig. Jag har utvecklat detta litet grand i mitt inlägg i Fackföreningsrörelsen, All jag brutaliserade denna sak litet beror helt enkelt på all jag faktiskt är litet ängslig för all svenska folkel och mina gamla goda vänner inom fackföreningsrörelsen sä småningom, därför all ingen säger emot, tror all della är något slags enkel lösning som man klarar del komplicerade skatteproblemet med. Jag tror inle på det. Och jag tyckte all det var ärligt au säga det. Har jag rätt - och det tror jag alt jag har - så blir ju besvikelsen inle så stor, när man så småningom efter all ha ventilerat problemet från olika utgångspunkter kommer fram lill att den där enkla och geniala lösningen finns inte.

Det finns naturligtvis andra system. Eftersom herr Hermansson är ute efter andra system kan jag berätta alt jag senast 1972 talade med min kollega i Moskva om hur man där lagt upp sitt skallesystem. Han sade, och det låter ju väldigt bra: Vi tar in våra skatter via företagens vinster. Vem skulle inle vara lycklig om man kunde göra det? När jag då frågade honom vilka vinster hans förelag redovisade fick jag sådana förbluffande besked som att inom den och den branschen redovisar företagen 60 % i vinst, inom det och del företaget redovisar man 50 96 i vinst, osv. Hur kan de göra del? Jo, de kan göra del därföratt man politiskt fastställer det pris som företagen skall ta ut för den färdiga varan. Del är en annan sak i öppen ekonomi, där man släpper lill sig i fråga om konkurrensen från omvärlden, som t, ex, i vårt land, där vi har tullfrihet, fri konkurrens och fri handel. Länderna med en slalsreglerad handel har en helt annan situation. Där tar man dessutom in en hel del genom indirekt beskattning.

Detta känner herr Hermansson lill. Herr Hermansson är - det kan jag säga lill hans glädje - rätt välkänd däröver. Han har naturligtvis inle kunnat undgå all ta reda på hur sådana här saker hänger ihop, eftersom han är intresserad av ekonomiska frågor.

Hur man än vrider och vänder på della har vi ett skattesystem där de geniala lösningarna är svåra, ja, omöjliga att hitta. Det blir en mödosam gång framåt - man kan visserligen gå i en viss riktning men framstegen blir relativt begränsade.

Den växling från lönehöjningar lill skallesänkningar som vi provat nu i fyra eller fem år är, tror jag, trots vad som sagts under den slutande avtalsrörelsen, inte något tokigt syslem. Jag är medveten om all del innebär påfrestningar all fortsätta på den vägen, men det vore önskvärt all göra del. Jag vet att det finns fackliga organisationer som anser att det är en framgång i jämförelse med det gamla systemet med en klarare boskillnad mellan fackligt och politiskt.

Allra sist, herr talman -jag är rädd all den mig tillmätta halvtimmen för en kommentar böriar lida mot sin ände - skall jag göra några korta kommentarer till utskoltsrepresenlanlernas anföranden.

Herr Magnusson i Borås böriade med att uttala sin olust över Hagaöverenskommelserna, Han sade att riksdagen sätts i efierhand. Ja men.

herr Magnusson, vad är alternativet? Skall vi lotta och låta ödets gudinna ■avgöra väsentliga ting? Det skulle innebära en politik utan målsättning och riktlinjer - det kan bli hipp som happ och hur som helsl. Det kan inle vara den rätta vägen att gå.

Det har sagts att vi träffar våra överenskommelser bakom stängda dörrar och nonchalerar riksdagen. Jag utgår ifrån att i varie fall de parlier som hängde med fram lill uppgörelsen väl informerade sina riksdagsgrupper och skaffade sig ett godkännande frän dem innan de träffade den definitiva uppgörelsen. Därmed hade man - lät vara i den formen

- ett godkännande frän en stabi! majoritet av den svenska riksdagen.
Det har ibland hänt att även högerpartiet, som det hette på den liden,

varit med om att göra sådana här uppgörelser, herr Magnusson, År 1928

- det är nu nästan ett par generationer sedan - var jag med om all
träffa en uppgörelse med herr Hjalmarson om försvarskostnaderna. Den
uppgörelsen gjordes i en mycket, mycket begränsad församling, men i
den hade vi högerpartiet med oss, och från det hållet var man mycket
angelägen om all uppgörelsen skulle komma till stånd. Dä steg ingen
högerman upp i riksdagen och talade om uppgörelsen i de avskilda rum
men och nonchalansen mot riksdagen. Men det är ungefär som i Jerome
K. Jeromes "Tre män i en båt": Det beror ju på vems skjorta som blir
blöt när man är ute och seglar på Themsen och tappar skjortan i vattnet
om man skall vara nöjd eller missnöjd med vad som hänt.

Jag vill ta upp en annan sak också. Det är det där begreppet "lyxbostad", som har förekommit några gånger i debatten. Det är ett ord, herr lalman, som jag aldrig har använt och heller inte kommer att använda! Del är inte fråga om någon lyxbostad, om den kommer över 180 000 i taxeringsvärde, och 4 96 i skalleunderlag vid en räntekostnad på 9 96 är sannerligen inte heller någon verifikation av begreppet lyxbostad. Det är nog någon klipsk journalist som har hittat på ordet, som sedan har fått burskap i den allmänna debatten. Jag vore tacksam, ifall åtminstone kammarens ledamöter ville nyansera sig litet.

Herr Josefson talade om förändringen av förpackningsavgiften. Pä den punkten kan jag väl bara säga all jag för min personliga del skulle ha varit gladare, om del hade blivit någon slant på de här plåtburkarna i stället för på drycken i dem. Nu är det som det är, men del väsentliga för finansministern är att pengarna kom, och det har ju skaUeutskoltel sett lill all de gjorde.

Herr Berndlson log i sill inlägg upp frågan, huruvida man inte borde befria kommuner och landsting från de höjda socialavgifterna. Del anfördes också i några av inläggen all de höga socialavgifterna är speciellt besvärande för de små ensamförelagarna.

Del finns två svar på detta. Tanken alt kommuner och landsting skall befrias från höjningen av socialavgifterna har precis samma styrka i sig som om man går ut lill kommuner och landsting och säger att de skall betala 4 96 eller 8 96 mindre till sina anställda än vad den svenska arbetsmarknadens fria företagare gör. Det här är ju ingenting annat än

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten,

777. 777.

157

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

en ulbytesvara lill lönehöjningen, och jag kan därför inle förstå att del finns något motiv för detta.

Frågan behandlades under de överläggningar som kommunminisiern och jag hade med kommunrepresentanterna. Sedan vi hade talat igenom ärendet var vi ense på den punkten, det kan jag nog säga. Höjningen av arbetsgivaravgiften eller socialavgiften är en ekvivalent till lönehöjningen - den är t. o. m. litet lindrigare för kommunen än en dubbelt sä hög lönehöjning.

När det gäller egenavgiften för den enskilda företagaren är det klart att det låter rätt skrämmande, om del uppges all han laxerar för 40 000 kr, i årsinkomst och betalar socialavgifter på 10 000 kr. Men han betalar dem ju till sig själv! Han betalar dem till sin pensionering, till sin sjukpenning, lill sin sjukvård och lill familjens sjukvård. Del är hans egna sociala avgifier, som den egna företagaren inle kan lägga över på ar-beisgivaren. Lönlagarna har lagi över dem på arbeisgivarna moi all de i stället har avstått från en i annat fall krävd lönehöjning.

Om man således hela tiden håller fast vid vad det här är fråga om, nämligen en ersätlning för lönehöjningarna, är situationen inte så upprörande som del annars kanske kan lyckas.

De övriga frågorna har jag nog besvarat i mitt inledande kanske litet väl långa utlägg. Jag skall nöja mig med della.

158

Herr FÄLLDIN (c) kort genmäle:

Herr lalman! Finansminislern och jag har uppenbarligen en likarlad bedömning av skaiteöverenskommelsens värde för avtalsuppgörelsen.

Jag är litet överraskad över att finansministern var så känslig för att jag påminde om att vi hade framfört synpunkter pä en annan finansiering. Jag delar helt den uppfattningen all har man träffat en överenskommelse skall man stå för den. Det har vi också gjort i utskottsbehandlingen osv. Men nog måste väl jag ha rätt all ge ullryck ål meningen all en annan inriktning hade varit ännu bättre? Får jag påminna finansministern om i hur många varv han uttryckte missnöje med att han i fjol hade tvingats gå med på en momssänkning. Han sade bl. a. här i kammaren att om han själv hade fält bestämma skulle det inte ha blivit någon sådan. Jag tror alt finansministern fortfarande har den uppfattningen även om alla undersökningar har visat att just den åtgärden var mycket värdefull i den ekonomiska situation som då rådde.

När del gäller villabeskattningen lade jag märke till att finansministern, då han kommenterade vad jag hade sagt, uttryckligen framhöll att han hade formulerat sig mycket försiktigt. Just det att finansministern markerade all han ville uttala sig mycket försiktigt uppfattar jag som ett medgivande alt vår linje - den om ett schablonavdrag på 1 000 kr. och justering av gränserna - är mer realistisk om man inle vill förändra de relationer som lades fast i samband med det bostadspolitiska beslutet i höstas.

Finansministern tog också upp frågan om den faktiska sambeskalt-

ningen. De närmare delaljerna i den kommer alt utvecklas senare av Alvar Andersson, men jag vill ändå säga lill finansminislern all jag verkligen är överraskad över alt man från socialdemokratiskt håll så länge har försökt förhala genomförandel av denna rällviseälgärd, Efiersom det här inte möter några tekniska svårigheter och efiersom lösningen såvitt jag vet i stort sett finns färdig hos skatteutredningen har jag väldigt svårt all länka mig all utredningen skulle bli försenad i sitt arbete, om den frågan finge föras fram lill riksdagen. Jag tror inle heller alt del på något säll skulle komplicera utredningens fortsatta arbete.

Del är alldeles rätt all folkpensionärerna har en särskild ställning i värt skattesystem. Jag gjorde inte jämförelsen för att uttrycka någon avund mot de särregler som gäller för folkpensionärerna - vi har varit med om att driva på den utvecklingen. Jag har i alla tider varit imponerad av finansministerns goda minne, men just i denna fråga måste minnet svika finansministern. Jag har i fiera omgångar - interpellalionsvägen och på annat sätt - gjort den här jämförelsen, bl, a. när vi drev frågan i samband med 1970 års skaltereform.

Nu säger finansministern all det är fråga om miljardbelopp, I så fall måste det vara väldigt stora grupper som finansministern menar skulle komma med här. Men är del verkligen fråga om miljardbelopp, om man för heltidsarbelande med särskilt låga inkomster inför en möjlighet att utnyttja det exlra avdrag som tillämpas för pensionärerna? Att finansminislern har så svårt all se det riktiga i den här jämförelsen har jag erfarit många gånger. Inte ens de många upprepade direkta framställningar som finansminislern har fått personligen har övertygat honom. Finansminislern har själv sagt att del kommer brev från människor med låga inkomster - fiskare, handlare, småbrukare - som visar vad summan av skatter och avgifter betyder på mycket blygsamma inkomsler när dessa människor försöker klara sig själva. Väldigt ofta rör del sig om människor som är strax i närheten av pensionsåldern. Att försöka stänga denna grupp ute under hänvisning lill att del är fråga om miljardbelopp tycker jag inte är särskilt hållbart.

Vad jag sedan opponerade något mot var del dubbla lalesätiel, dvs. all man ofta här i kammaren och för all del också från regeringskretsen ute i den allmänna förkunnelsen säger alt kommunerna inte har varit tillräckligt aktiva och att de borde öka sina insatser, samtidigt som man inför ett formellt stopp för kommunerna alt skaffa nya inkomsler. Del var mot della jag opponerade och som exempel använde den nödvändiga utbyggnaden av barnomsorgen, där det inle går all driva denna dubbla linje.

När finansminislern säger att han är beredd lill överläggningar med kommunalmännen, uppfattar jag del som ett medgivande. Jag vill gärna säga all vi hälsar det medgivandel med glädje, och jag är övertygad om att kommunalmännen ute i landet gör detsamma.

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

159

Nr 75 Herr BURENSTAM LINDER (m) kort genmäle:

-r. , , Herr talman! När finansminislern talar om villabeskatlningen låter det

1 isdagen den

/; ..- 107-; som om med de små justeringar han föreslår alla problem var ur väriden.

o maj 17 / 3

.____________ Men man skall inte glömma bort att villaägarna även med de ändringar

Sänkning av som herr Slräng föreslår kommer alt drabbas av skattehöjningar pä uppe-

inkomstskatten, mot 800 milj. kr.

m. 777. Infialionsbrasan anser sig herr Sträng ha hällt spannar av vatten på,

men vad som är bevisligen sant är att det blir rekord i kostnadsökningar

genom de avtal som har träffats. Om herr Sträng har varit i gång med

några spannar här, så har del nog varit ganska stora hål i botten på

dem.

Jag citerade redaktör Nycander, och jag tyckte att herr Sträng sedan på ett myckel obehagligt och nedlåtande sätt kommenterade en av journalisterna i en ansedd tidning, men det får ju stå för herr Slräng själv. Jag citerade herr Nycander inte bara därför att jag ansåg att den mening som han gav ullryck för var riklig, ulan därför all han - vilket är rätt - också konstaterade att både inom SAF och LO fanns det en öppenhet för alt diskutera nationell prisslabilisering, vilket skulle ha kunnat innebära en helt ny ulgångspunkl för lönepolitiken. Tanken avvisades som orealistisk av Gunnar Sträng, Om inte herr Slräng tror på det så läs t. ex. någon av de intervjuer som Odhner gav under förra hösten, där han drog upp riktlinjer för en annan typ av stabiliseringspolitik.

Inte kan man lägga ansvaret på regeringen, säger Gunnar Sträng, om det skulle vara så all SAF och LO händelsevis sluter avtal som är synnerligen kostnadshöjande. Men, herr Sträng, det förhällandet alt del behövs Hagaöverenskommelser är väl ett tydligt erkännande från de makthavandes egen sida alt regeringen här har en form av ansvar.

Jag tycker för min del att det är mycket olyckligt att man har drivit en sådan skattepolitik att regeringen fått hoppa in på del här viset. Men inle kan herr Slräng, som är med på att göra justeringar av skatteskalorna då och då, säga annat än att tyvärr har regeringen här fält ett mycket stort ansvar, - Vi beklagar att den typ av omläggning som nu gjorts och som de faclo medför en stor skattehöjning för svenska folkel kommit alt innebära att man kastat famnar av ved på infialionsbrasan - inle spannar med vallen.

Har den enskilde fått det bättre genom avtalet, frågade jag. Den frågan ställde också Gunnar Sträng, och han svarade så här: Mycket talar för all lönlagarna nog skall få åtminstone sä mycket som den reella tillväxten i samhället är. Det är en oerhörd skillnad mellan å ena sidan denna ganska blygsamma ökning och å andra sidan de 30 9-6 som avtalen gäller. Det är därför man frågar sig; Är det inte något skevt i ett system som innebär att parterna tvingas sluta avtal om 30-procentiga lönestegringar men ändå ingen löntagare är säker på au fä ut ens en tiondel av denna ökning i standardförbättring?

Sedan gjorde herr Slräng en myckel fin liten upptäckt, nämligen att
160 infiationen under 1975 inte blir så allvarlig som vi alla tror, därför att

nu får löntagarna ut sina lönehöjningar i juni och då har man bara ett halvt års inflation kvar, 1976 får de ut sina löneökningar redan i januari och då har del årets infiation inle inträffat, den kommer först mot slutet av året. Det är en briljant upptäckt herr Sträng gjort, som uppenbarligen innebär alt infiationen bara är hälften så betungande som man tror. Herr Sträng var sä stolt över den här upptäckten att han gärna ville läsa in den i protokollet.

Men är inte delta ett ganska konstigt sätt att betrakta del hela? Vad man rimligen får göra är att la inkomsten under ett år och den genomsnittliga höjningen av priserna från ett år till ett annat - 8 eller 9 96, vad den nu är. Dä ser man att denna genomsnittliga prisökning från ett år till ett annat har kapat 8, 9 eller 10 96 av inkomsten. Så herr Strängs inläsning i protokollet tycker jag att herr Sträng borde ångra.

I besparingsulredningen skulle jag böria framföra de härolika förslagen, anser herr Sträng. Det har inte varit så lätt. Det dröjde väldigt länge innan herr Sträng tillsatte besparingsutredningen, del dröjde utomordentligt länge innan ordföranden sammankallade utredningen. Vidare måste jag uppenbarligen här i kammaren redovisa olika förslag som jag anser alt man skall satsa på för att det skall bli trovärdigt. Hade jag inte gjort det hade herr Sträng sagt alt vi bara pratar om besparingar men inte kan ge några exempel. Nu har jag gett exempel. Jag skall göra del i utredningen också, var inte orolig.

Varför fortsätter skattedebatten, frågade jag, trots all herr Slräng gjort fem skattesänkningar. Ja, säger herr Sträng, fem skatteomläggningar kanske har gjorts sedan 1960. Det är ett ganska svagt minne herr Sträng har. 1970, 1972, 1973, 1974 och 1975 har man gjort skatteomläggningar som man kallat skattesänkningar. Min enkla fråga är; Om man på fem år gör fem skattesänkningar, varför slutar inte då även den mest skalletrötte att prata om skatteproblem? Varför fortsätter skaltedebatten i allt mer pinade ordalag? Varför kommer t. o. m. finansministern i den intervju jag talat om här och säger att folk böriat uppleva skatterna som ett hot?

Herr Sträng bad om ursäkt för sin pedagogik och det var fullständigt rikligt av honom att be om ursäkt för den pedagogiken.

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Herr HELÉN (fp) kort genmäle:

Herr talman! När finansministern är på så gott humör all han kallar Sverige "hemma hos mig" tar det litet emot att krossa den idyll han målar upp. Men behovet av ett mera varaktigt skattesystem åren alldeles för allvarlig sak för alt finansministerns goda humör skall få vara det avgörande.

Vad herr Sträng nu säger i denna viktiga fråga är att han som landets finansminister inte har något emot om skatteulredningen blir färdig i tid. Men del är oförenligt med den överenskommelse vi träffat, för där står alt utredningens arbete skall vara inriktat på att bli klart i så god lid alt ell mera varaktigt skattesystem skall kunna träda i kraft 1977.

161

11 Riksdagens protokoll 1975. Nr 72-75

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten,

m. 777.

Det finns alltså två slags attityder, den ena säger "jag har ingenting emot" och den andra attityden säger "jag vill ha ell förslag så alt della blir möjligt; det har vi lovat i det socialdemokratiska partiet". Och det partiet brukar ju skryta med att det slår för sina löften. Därför kan inte finansministern komma undan delta så lätt.

Herr Sträng hänvisar lill sina goda vänner inom fackföreningsrörelsen. De är säkert goda vänner, men de har offentligt gjort klart att de inle med lugn betraktar att ett mera varaktigt skattesystem skjuts ytterligare på framtiden. Därför måste jag få veta: Tar finansminislern nu avstånd från den kommuniké vi gemensamt författade den 4 mars eller är den fortfarande giltig?

Sedan gäller det en annan utredning. Den är inte så känd. Men den är på lång sikt också myckel viktig. Del gäller frågan om de svenska lönlagarnas rätt lill andel i företagens kapitalbildning. Dä säger herr Slräng att det var som om Helén menade att den skulle vara färdig. Det har jag inle alls sagt. Jag har konstaterat att regeringen själv gjorde upp en tidsplan för hur utredningen borde arbeta. Den skulle falla i fas med organisationernas eget utredningsarbete. Regeringen har stått för löftet att utredningen skulle tillsättas vid årsskifiet, den har stått för löftet att direktiven skulle ge möjlighet alt belysa olika syslem, både vad finansministern kallar Heléns linje om enskilt ägda andelar och den andra motsatta linjen om kollekliva branschformer. Del finns med, redovisas öppet, del finns inget att anklaga regeringen för där. Men vad jag frågade var: När man gör upp en tidsplan för en utredning, skall denna då inte böria arbeta? Om en ulredning tillsatts vid årsskiftet är det dä inte fel alt den i dag, den 6 maj, ännu inte har hållit sitt första sammanträde?

Det är inte bra alt regeringen så dåligt håller reda på viktiga utredningar. Herr Burenstam Linder kunde belysa vad som hade hänt med besparingsulredningen. Del skall inte vara ett skoj med riksdagen. När vi kommer fram lill all utredningar skall göras, skall de faktiskt skötas.

Jag skall sedan hålla mig lill den mera vänliga sidan. Herr Sträng sade; Visst jobbade Helén och folkpartiet för att det skulle bli en skattelättnad på I 600 kr,, men vi hjälpte väl till litet grand. Del var del lilla del! Herr Sträng sade dag efter dag: Det går, del går inte; det går, det går inte. Var del en så märklig bragd alt lill sist traska i väg till LO och TCO och tala om att man ger huvuddelen av deras medlemmar en större skattesänkning än vad de själva har begärt. Var det en så stor bragd?

Jag skall inte avslöja fler detaljer, bara herr Strängs slutreplik: "Det blir ju mycket för dina memoarer det här, Helén!"

162

Herr HERMANSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! När man hör talas om herr Heléns memoarer och hört honom själv här i talarstolen skildra folkpartiets utomordentliga insatser kommer man osökt all länka på den historiska personlighet som inför berättelsen om sina bragder lär ha utbrustit: "Potz Donner! Haben wir

das allés getan!" Jag kan tyvärr inle översätta del, eftersom man inte får svära här i kammaren.

Herr lalman! Jag tror att det är viktigt att här i debatten fastslå alla de punkter på vilka regeringens och mittenpartiernas förslag gynnar de övre inkomstskiklen och inte de lägre inkomsttagarna.

Det är fem punkter jag vill ta fram. För det första har socialdemokraterna och centerpartiet genom avtalet med folkpartiet gått ifrån den låglöneprofll för skalleomläggningen som de lidigare hade anslutit sig till i skatteulredningen. Hela det här tillägget på ca 1 000 milj. kr, vill man uteslutande ge till de grupper som ligger över 35 000 kr, i inkomst. De 1,3 miljoner löntagare som fortfarande är 1976 beräknas ligga under 35 000 kr. i inkomst får ingenting med av det tillskott som folkpartiet skryter med att ha fält igenom, I stället får de kraftigt utökade utgifter genom punktskatterna.

Jag är speciellt förvånad över att centerpartiet har accepterat della, efiersom centerpartiet vid riksdagens början väckte en motion, där man sade att man inte kunde acceptera några förändringar som innebar att utredningsförslagets ursprungliga läginkomstprofil går förlorad. Men den har ju faktiskt ändrats.

För det andra är det viktigt att konslalera att den fördubbling av sparavdragel som skulle genomföras med nuvarande konstruktion innebär större fördelar ju mer inkomsten ökar. Om man har 30 000 kr. i inkomst blir skattelättnaden om man fullt kan utnyttja det nya sparavdragel 672 kr. För den som tjänar mellan 100 000 och 150 000 blir skattelättnaden I 232 kr. Vad har det med läginkomstprofil alt göra?

För det tredje: Att man låter avdragsrätten för sjukförsäkringsavgiften vara kvar inte bara ett år utan två år innebär att de högre inkomsttagarna gynnas än mer. För den som tjänar 20 000 kr. om årel innebär den avdragsrälten 560 kr., för den som har 100 000 kr. i inkomst ungefär dubbelt så mycket.

För det fiärde: Regeringen och mittpartierna har också avtalat att 18 000 kr. av egenförelagarnas inkomsler skall vara fria från arbetsgivaravgift, men lönearbetarna förutsätts däremot genom löneavdrag själva betala arbetsgivaravgift för varenda krona av sin inkomst. Det är en klar orättvisa gentemot löntagarna.

För det femte: Kommuner och landsting drabbas i betydande grad av de förändringar av skattesystemet som regeringen och de borgeriiga mittpartierna träffat avtal om. De får inle tillfredsställande kompensation för detta. Följden blir, som framgår i dessa dagar, en tendens till försämring av kommunernas och landstingens ekonomi, som framför allt kommer alt drabba låginkomsttagarna. Det hjälper dä inle all herr Sträng säger alt höjningen av arbetsgivaravgiften bara är ekvivalent med en lönehöjning. Det kan stämma förde privata företagen, men det stämmer inte för kommuner och landsting, som inle har den möjlighet de privata monopol företagen kommer att utnyttja, nämligen all höja priserna pä sina varor. Kommuner och landsting har inle så mycket att sälja, och

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten,

777, 777.

163

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten,

777. m.

för dem blir därför effekten att de i betydande grad tvingas att höja sina skatter eller skära ned sina utgifier.

Herr Sträng vill inle diskutera möjligheten till en omläggning av skattesystemet. Jag har litet svårt alt förstå hans utflykt österut. Jag tror inle all hans vänner inom fackföreningsrörelsen vill införa nägol sovjetiskt skattesystem med sina artiklar och uttalanden, och det vill inle jag heller för den delen, så den sidan av saken kan vi lämna i den här diskussionen.

Vad det gäller är vilka andra möjligheter det finns att ta ut skatter. Del går då inte att så enkelt som herr Slräng har gjort avfärda alla de tankegångar som kommit fram om beskattning exempelvis av företagens omsättning och deras produktionsvärde, av energi och råvaruanvändning. Detta måste diskuteras dels som ett alternativ till att bara beskatta arbetskostnader, vilket inte är rättvisande, dels som ett alternativ till hela det övriga skallesystemet. Jag är övertygad om att herr Sträng så småningom kommer att få erkänna att det är dessa vägar vi måste slå in på om vi också skall kunna åstadkomma ett skattesystem som bemästrar infiationens svårigheter.

164

Herr MAGNUSSON i Borås (m) kort genmäle;

Herr lalman! Herr finansminislern reagerar mot all jag har givit uttryck för kritik mot alt sådana här uppgörelser pä skalleområdet sker utanför riksdagen. Jag vidhåller emellertid kritiken av den anledningen att vi haren viss fastställd ordning för hur ärendena skall komma till behandling i riksdagen. Jag förstår mycket väl att det kan bli problem för en minoritetsregering som gärna vill sitta kvar vid maklen trots alt den inte har mer än litet drygt 40 96 av de svenska medborgarna bakom sig.

Jag tycker emellertid det är allvariigt all uppgörelser med så här dåligt underbyggda kompromisser träffas, och borttagandet av det s, k, taket för socialförsäkringsavgifierna är ell sådant verkligt dåligt underbyggt förslag. Förra gängen fick vi den s. k. flaskcirkusen, som sannerligen inte förhöjde riksdagens anseende. Trots detta uppträder de dellagande partierna på liknande sätt denna gång när ingrepp återigen görs i denna typ av beskattning. Om det är som finansministern säger att dessa förslag har varit föremål för diskussioner och noggranna överväganden i dessa partigrupper tycker jag all del är så mycket mer anmärkningsvärt. När resultatet dä blir så dåligt finns det ännu större anledning att vara kritisk.

Finansministern gör sedan en jämförelse med de försvarsuppgörelser vi träffade. Finansministern sade att vi träffade dessa 1928, men jag förmodaratt han menar på 1950-talet, Detta är emellertid någonting helt annat. Bakom dessa uppgörelser låg ett långvarigt utredningsarbete där de olika partierna gemensamt arbetade fram förslag som blev av en helt annan kvalitet än de som nu ligger på riksdagens bord.

Herr finansministern STRÄNG:

Herr talman! Det är alldeles rikligt som herr Magnusson i Borås påpekade. Jag sade i hastigheten 1928, men naturligtvis var det 1958, Jag är alldeles övertygad om att våra klartänkla slenografer i mitt tidigare anförande har korrigerat mig på den punkten.

När jag säger all det är lönlöst att tala om vilka andra finansieringsmetoder som hade varit bättre är det naturligtvis mot bakgrunden av det TV-program som gick ut lill svenska folkel och som vi alla avlyssnade. I programmet gjorde representanterna för de två signatärmaklerna, centerpartiet och folkpartiet, ett försök att tala om all de inle alls gillade detta men var därtill nödda och tvungna. Pä regeringsplanet kommer vi inte att gå omkring och säga delta, och jag vore tacksam om de som har skrivit under uppgörelsen ville stå för all delta blev en uppgörelse som vi till slut kom fram lill och som ansågs vara sådan att vi kunde acceptera den.

När jag talar om försiktighet i samband med villabeskattningen menar jag helt enkelt att det förslag som nu ligger om en höjning av schablonavdraget från 500 till 800 kr. och en höjning av den nedre skikt-gränsen från 150 000 lill 180 000 kr. utgör en försiktig behandling av villaägare och egnahemsägare. Vid en jämförelse mellan kostnaderna för dem och kostnaderna för dem som bor i flerfamiljshus har inle villaägare och egnahemsägare anledning alt säga att de blivit hårt behandlade, trots upptaxeringen med 40 96. Del var detta jag ville ha sagt.

När jag sedan tog upp frågan om den faktiska sambeskaltningen gjorde jag delta såsom en illustration till att det - även om man beställer en långsiktig lösning av skattepolitiken - hos riksdagsmän och inom partier rinner upp tankegångar om att en viss fråga är sä angelägen all man vill ha den utryckt ur sitt sammanhang och särskilt behandlad. På det sättet har Erik Wärnberg i sin egenskap av ordförande i företagsskatteutredningen blivit tvungen all arbeta under de senaste två åren. Han har inte kunnat göra den samlade bedömningen därför att riksdagen har begärt, och haft motiv för att begära, all få en viss fråga utryckt - det må vara frågan om parirederier, interna aktieöverlätelser eller en specialbehandling av småföretagarnas arvs- och gåvobeskaltning. Livet är sådant - man nöjer sig inte med alt vänta på den slutliga och färdiga lösningen. Detta ville jag bl. a. illustrera med förslagel från skattekommittén om all någonting speciellt måste göras beträffande problemet med den faktiska sambeskaltningen.

Jag återkommer till den jämförelse mellan folkpensionärer och aktiva som åberopades i debatten. Jag har inte något minne av att jag i något interpellationssvar skulle ha sagt all man bör komma fram till en jämställdhet mellan de aktiva och folkpensionärerna efiersom de aktiva är missgynnade. Jag har faktiskt inle något minne av detta, och del vore intressant om herr Fälldin kunde plocka fram det interpellationssvaret. I så fall får jag nalurliglvis ge mig, men när jag nu slår och försöker rannsaka hjärta och njurar kan jag inle komma ihåg del. Visst

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

165

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

166

får jag en väldig massa brev ifrån folk med låga inkomsler, människor som är pinade av skatten och som säger all de har så dåliga inkomster att de borde få en bättre behandling skattemässigt. Men jag vet inte några som har åberopat just den låga skallen för folkpensionärerna. Det är möjligt att jag har sagt i en allmän debatt all del är någon som har sparat ihop sina pengar och som följaktligen har haft en viss förmögenhet, som diskvalificerat honom från att få de sociala bidrag som kan utgå lill en folkpensionär i form av låt mig säga extra avdrag eller som bostadsbidrag. Som vi känner till är ju KBT, de kommunala bostadstilläggen, inkomslprövade. En del brevskrivare har då sagt som sä: Jag har ju varit väldigt sparsam och omtänksam i hela mitt liv, men jag fär betala skatt och den här pensionären som inle har varit lika sparsam och omtänksam, han får KBT och han får exlra avdrag - della är orättvist! Men det är fortfarande en jämförelse mellan gamla pensionärer. Jag har aldrig märkt att det har funnits en ovilja hos de aktiva, därför att pensionärerna skulle ha del för bra. Det kan delvis bero pä alt det är litet överraskande för mången att vi har så pass generösa avdragsmöjligheter för just folkpensionärerna.

Till herr Burenslam Linder vill jag säga alt om Svante Nycander gör gällande att del fanns ell klart intresse från arbetsmarknadsparternas sida att sätta sig ned och träffa någon sorts allmän prisstabiliseringsöverens-kommelse, då vet inte Svante Nycander vad han talar om. Den omständigheten all LO:s utredningsavdelning har haft sådana funderingar är inte delsamma som all den beslutande myndigheten inom LO, dvs. landssekrelarialet, har ställt några förslag pä några slags rundabordsöver-läggningar för all komma fram till en stabiliseringsöverenskommelse. Vi håller ju regelbundet våra överläggningar med dem som beslutar i LO, och den här frågan har icke rests. Där har Svante Nycander inte hittat rätt. Han har dragit slutsatser på basis av en inlaga frän den ekonomiska avdelningen i LO, men inte av vad sekretariatet anser.

När jag tog upp del här med Burenstam Linders ledamoiskap i besparingsutredningen var del ju helt enkelt därför att det är där han bör göra sina insatser, och jag önskar honom lycka på vägen, men jag tror att han får ett besvärligt arbete. Det är emellertid det rätta sättet att klara ut det hela.

Herr Helén säger: Om nu finansministern sträcker sig bara så långt alt han inle har någonting emot att utredningen blir klar, är det ett brott emot uppgörelsen. Hur kan man säga på del sättet? Vi har sagt att parterna är överens om all skatteulredningen bör inrikta sig på att bli klar, så att man kan få en långsiktig skattelösning 1977, men det finns ju ingen som kan kommendera skatteulredningen. Den vet genom del här uttalandel att det finns ett intresse av att den blir färdig. Men man kan ju inte hafsa fram något resultat, och frågan är så pass besvärlig att jag personligen, vilket jag gav uttryck för under partiledarförhand-lingarna, ställt i tvivelsmål om inte det här överstiger skatteutredningens förmåga. Jag har den uppfattningen nu, och del även om man står över

utredningsledamöterna, ger dem hugg och slag och kommenderar dem. Men det är inte det rätta sättet när man skall vända sig lill en ulredning som beslår av så pass respektabla människor som del här är fråga om.

Om herr Heléns memoarer har jag ju inle alls uttalat mig, och jag tänker inte heller göra det. Jag har ingen aning om vad han tänker skriva, och därför är hans slutsatser alldeles för snabbt dragna av vad han kallade min slutreplik.

Herr Hermansson tog upp de lågavlönade och sade att de fick en relativ försämring. All right, om man vill säga det pä det sättet kan man naturligtvis göra det. Men uppgörelsen innebar ändå att de lägre avlönade fick den skattesänkning i kronor och ören som herr Hermansson skrev under på. Att man sedermera också fick en viss punktskaltehöjning var ingen nyhet för dem. Det har de alllid fått vart annat eller vart tredje är; vi har följt med när del gällt spritpriser och lobakspriser i den allmänna prisutvecklingen därför att dessa varor inte rimligvis bör bli billigare än varorna rent allmänt blir.

Höjningen av elskatten är ett resultat av att vi behövde finansiera inte skattesänkningen utan följderna av den speciella energipropositionen som kammaren under maj månad skall la ställning lill.

Jag kunde naturligtvis gärna fortsätta den här debatten om hur man skulle kunna tänka sig alternativen till den nuvarande beskattningen, men jag har en känsla av, herr talman, att tidsutrymmet inte räcker till om jag ger mig in i det. Därför avstår jag från det. Låt utredningen utreda frågorna om beskattning på omsättning eller beskattning på råvaruförbrukning! Del skall den få göra. Jag är alldeles övertygad om alt del inte blir så lätt, när vi har sett utredningens resultat, att säga; Detta är lösningen.

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Herr FÄLLDIN (c) kort genmäle:

Herr talman! Självfallet kan jag inte på de minuter som slår lill mitt förfogande springa ut och söka rätt på interpellationen i fråga, men jag försäkrar finansministern alt han skall få se den. Utan avund mot folkpensionärerna - jag upprepar att vi har drivit på för alt ge dem denna skattelältnad - gjorde jag i den interpellationen en jämförelse med äldre människor som t, ex. handlaren, fiskaren, småbrukaren som inte kan komma upp i särskilt höga inkomster men ändå får skatta för fullt. Jag påminde då också om möjligheten att använda ett exlra avdrag för dessa. Den här beskattningen har naturligtvis blivit betydligt brutalare för människor i de här inkomstlägena i och med att de har alt betala också dessa olika typer av avgifter på sin inkomst: löneskatt, social- och sjukförsäkringsavgift.

Jag är på det klara med att det kan störa helhetsbilden alt det läggs fram förslag från en riksdagsmajoritet om att vissa saker i vårt skattesystem skall tas fram och behandlas med förtur. Men samtidigt får väl finansministern erkänna att det - när en riksdagsmajorilet ställer sig bakom sådana yrkanden - föreligger brister hos regeringen, eftersom

167

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

det är regeringen som har ansvaret för utredningsväsendet, efiersom det är regeringen som skall ge utredningarna direktiv osv. Del är den slutsats man kan dra. Och jag upprepar alt del är ganska enastående all man t. ex. på del här området, som gäller den faktiska sambeskaltningen, har hållit tillbaka en lösning så länge som man har gjort.

Sedan har jag inte pådyvlat finansminislern all han medgett och accepterat sambandet mellan pensionärerna och andra låginkomsttagare. Anledningen till attjag gjorde den här jämförelsen varatt finansminislern tillät sig säga alt det var ett uppkasl som var nytt för dagen från min sida. Jag vill påminna finansministern om att detta är en fråga som jag personligen och vi från centern har drivit i många år. Det är alltså inget nytt uppkasl.

Låt mig sedan säga till herr Hermansson att han, som ändå var med under en betydande del av de här överläggningarna, vet om att jag och andra centerpartister som var med om överläggningarna markerade mycket klart att de 4 miljarder som skatleutredningens majoritet hade lagt ut pä inkomster och inkomstdelar under 30 000 kr. över huvud laget inle fick röras. Han vet också alt del inte var så självklart i utgångsläget all del skulle vara fallet. Jag upprepar: I och med alt denna del ligger kvar i botlen och har kompletterats på del sätt som skedde i den slutliga uppgörelsen finns det goda skäl att fortfarande säga att överenskommelsen har låginkomstprofil.

168

Herr BURENSTAM LINDER (m) kort genmäle:

Herr talman! Visst, herr Sträng, skall jag lägga fram de olika förslag till besparingar som vi har i besparingsutredningen, men jag har velat redovisa dem här också, sä alt inte herr Sträng säger att moderaterna bara pratar om besparingar men inte har några förslag all komma med. Vi har dessutom avgivit en reservation, nr 14, som innebär all riksdagen skall göra klart alt det är bråttom alt åstadkomma dessa besparingar, så att det kan bli utrymme för verkliga skattesänkningar. Hur mycket jag än talar i utredningen, kvarstår faktiskt det förhållandel att jag inle där företräder en majoritet. Även om jag har goda förslag, kan det hända alt socialdemokraterna i utredningen, om de är lika ointresserade som herr Sträng av alt del verkligen tas några lag på delta område, inte ställer sig bakom de initiativ som behövs.

Vidare, herr Slräng, kvarstår frågan varför skaltedebatten fortsätter. Jag har ännu inte fått något svar på det. Regeringen säger att den har genomfört fem skattesänkningar sedan 1970. Det är högt berättigat att slälla följande fråga; Om regeringen har rätt när den säger all del verkligen är skallesänkningar som har genomförts, varför har då icke skaltedebatten i allt väsentligt kommit att nästan avstanna? Varför har man efter fem skattesänkningar, som finansministern själv i en intervju sagt, kommit i det läget alt man nu måste böria tala om skatterna som ett hot? Svaret på della är att del icke är skattesänkningar utan skallehöjningar som genomförts. Under tal om totalfinansiering är det skaltehöjningar som

genomförts, t. ex. på grund av att infiationen smyghöjer skatterna. I den skatteomläggning som nu diskuteras och med de skatter som det kommer alt bli under detta och nästa är blir det omfattande skattehöjningar. Ett exempel är att marginalskatterna kommer alt stiga för de genomsnittliga inkomsttagarna - jag vill understryka det - och det är utomordentligt allvarligt.

Ett nytt skattesystem, säger herr Sträng, går inle alt åstadkomma. Nåväl, ell nytt skattesystem eller lägre skattesatser skulle behövas för att åstadkomma stabilitet i ekonomin, och det har även Gunnar Nilsson sagt. Det är inte bara herr Odhner som hävdat delta, Gunnar Nilsson har sagt: Aldrig mera förhandlingar med den typ av arrangemang som Hagaöverenskommelsen utgör. Del bör väl övertyga herr Sträng om att det behövs andra initiativ än de som han själv överväger.

Gunnar Slräng har sagt att han inte tror att det är så lätt att genomföra en skatt på produktionen, och jag håller med honom på den punkten. Men det är mycket märkligt när herr Sträng säger att han träffat alltför mänga av sina vänner som inbillar sig att en skatt pä produktionen är så lätt att genomföra. Herr Sträng måste väl ha träffat sig själv också. Han har ju, som herr Helén och jag tidigare påpekat, i Hagaöverenskommelserna skrivit på alt man skall försöka komma fram lill ett nytt skattesystem av den typen.

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Herr HELÉN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr Slräng tycker att signatärmaklerna skall stå för Haga ll-uppgörelsen och all de även skall deklarera att de gör del. Ja, herr Sträng, jag säger att vi kan stå för den uppgörelse som vi kom fram lill. Nu hoppas jag bara all herr Hermansson inte uppfattar det som ett så ohejdat skryt, all han än en gång måste tala ulrikiska och citera Fredrik av Hessen. Vi beundrade väl alla herr Hermansson när han lagade strömming i TV häromdagen. Vi beundrar inte herr Hermansson lika mycket när han talar om de sura röda rönnbären.

Jag tror all del varit ett genomgående fel i fiera av inläggen att man haft svårt att tänka sig in i vilka faktiska lönesummor som kommer att gälla under 1976, Det var ju del felet som skatteutredningens majoritet gjorde när den i december 1974 lade fram ett förslag som var helt otillräckligt för den avtalsrörelse som just skulle sälla i gång. Det är tydligen så alt tanken och känslan har för svårt alt hänga med när del gäller den faktiska takten i infiationen och i lönehöjningarna. En genomsnittlig LO-medlem kommer 1976 all ligga en bit över 50 000 kr,, och det är för de slora grupperna i de vanliga inkomsllägena som vi har varit angelägna om att driva fram de här förbättringarna.

Sedan gick det som jag trodde: finansministerns goda humör blåste bort när jag tog upp vad som skall gälla i fråga om den mera varaktiga skattereformen. Det borde väl inle vara så svårt att säga: Det är viktigt och väsentligt all vi nu får fram det mera varaktiga skaltesyslemel. Vi måste sikta på all försöka klara del! Sedan vet vi alla all del kan komma

169

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. tn.

hinder pä vägen som gör alt vi lill sist misslyckas - remisskritiken blir för hård, spänningarna för stora. Men det är försöket, det allvariigt menade försöket som skall göras.

Finansministerns reservationer under förhandlingarna var av precis samma art som de jag nu återger, icke mer än så. Därför hoppas jag alltjämt all det goda humöret skall komma tillbaka och finansminislern skall säga: Det är bra för svensk samhällsekonomi, om vi 1977 har ett mera varaktigt skallesystem.

170

Herr HERMANSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Både herr Slräng och herr Fälldin har tagit upp min kritik av förändringen av låginkomstprofilen i det ursprungliga förslaget från skatteulredningen. Herr Fälldin säger; "Ja, men läginkomstprofilen är ju kvar." Herr Sträng säger; "De lågavlönade fick den skattesänkning i kronor som herr Hermansson skrev under." Det är inle riktigt korrekt, för jag skilde mig något från skatteutredningens majoritet, men det är en bagatell i det här sammanhanget.

Det väsentliga är ju att av den ytterligare miljard som man lade på fick de som ligger under 35 000 kr. inte ell öre. Del måste, herrar Fälldin och Sträng, innebära en förändring av profilen i förslaget; det kan väl ingen människa förneka. Häller man skatteförändringarna likadana som förut för dem som ligger under 35 000 kr, men plussar pä för dem som ligger över 35 000 kr,, dä har man väl ändrat profilen, om inte jag alldeles har missförstått innebörden i ordet profil.

Med anledning av herr Heléns kritik av herr Sträng när det gäller tidpunkten för ett förslag frän skatteutredningen vill jag säga, all jag instämmer i herr Strängs mänga reservationer och delar hans försiktighet. Om man i folkpartiet är sä väldigt het på gröten och vet precis hur den långsiktiga skattereformen skall se ut, finns ju den möjligheten - man har haft den nu i tre år, först genom fru Neltelbrandt, som har suttit ett par år i skatteutredningen, och sedan genom herr Mundebo, som sitter där f. n, - att framlägga detta geniala, enkla system till skatteutredningens prövning. Nu skall man väl inte berätta vad som förekommer i utredningar - del är inle riktigt honnett - men man kan ju säga vad som inte har förekommit där. Jag har i varie fall inte upptäckt något sådant förslag från folkpartiet som skulle innebära en långsiktig lösning av skatteproblemen, och jag tror inte att någon annan av utredningens ledamöter heller har gjort det.

Jag tog förut också upp min kritik av de ökade avdragen, och jag tycker att det är väldigt viktigt att peka på den effekt som hela detta avdragssystem har. De många avdragen innebär att ju högre inkomst man har, dess större reella möjligheter har man att göra avdrag. Avdragen växer alltså med inkomsten. Det låter väldigt trevligt att öka pä sparavdrag, villaavdrag och alla möjliga andra avdrag, men effekten av detta blir i realiteten att man ytterligare gynnar höginkomsttagarna och försämrar läget, relativt sett, för dem som har låga inkomster.

Herr finansministern STRÄNG:

Herr talman! Jag skall gärna svara på den fråga herr Burenslam Linder har ställt tvä gånger: Varför fortsätter skaltedebatten, fylld av klagan och kritik över de höga skatterna?

Det finns fiera förklaringar på detta. Även om jag går tillbaka bara lill åren 1970-1975, så vet vi alt den kommunala skallehöjningen representerar ungefär 4 kr. på den tiden, och det känns för folk med relativt låga inkomsler. Det har funnits motiv för denna höjning därför att det har varit en reformverksamhet på den kommunala sidan som har kostat sina pengar.

Men del väsentliga är naturligtvis all skaltedebatten kommer all fortsätta så länge vi har ell speciellt parti - i det här fallet moderata sam lingspartiet - vars företrädare, fiitiga som bin, far omkring och försöker övertyga svenska folket om att samhället kan fortsätta ungefär likadant som vi upplever det i dag, men med kraftiga skattesänkningar. Pä nägol underligt sätt löser sig problemet i alla fall. Med hänsyn till de agitatoriska medel som ni har till ert förfogande, herr Burenstam Linder, är det givet all en hel del människor, som tycker att skattebördan är stor, gärna faller för den här enkla och osakliga propagandan. Det blir ell annorlunda samhälle om man, som 1. ex. moderata samlingspartiet föreslår, lar bort 4 150 milj, kr, i förhällande till budgeten som den ser ut i dag. Del är ju innebörden i era parlimotioner. Där är den enkla förklaringen.

Till herr Helén vill jag säga att det är en orättvis beskyllning mot skalleutredningen om man påstår att den har svårt att hänga med. Skatteulredningen hade sina direktiv. Den skulle göra ell skalteförslag som fick kosta 4 miljarder, och den gjorde del skatteförslaget, som presen terades. I del kunde vi alla observera de komplikationer, de motsättningar som finns i det skattepolitiska skeendet, där olika grupper hävdar sina intressen. En majoritet i utredningen lade fram ett förslag som herr Helén ogillade.

Men skyll inte på skatteulredningen! Den gjorde det bästa möjliga av de 4 miljarderna den hade all röra sig med. Sedan skaffade vi fram en extra miljard till skattesänkning, bl, a, genom alt lyfta av taket på socialavgifterna. Man kan säga att det var de allra bäst betalda som här fick vara med och bekosta en förstärkning för mellangrupperna, som både herr Helén och jag ansåg det vara befogat att ta hänsyn till när vi nu hade en miljard extra att röra oss med. Del är följaktligen den enkla förklaringen.

Herr Hermanssons uppfattning i detta sammanhang gladde mig, eftersom herr Hermansson sitter som ledamot av skaltekommittén och alltså har upplevt svårigheterna all komma fram lill denna långsiktiga lösning under år 1975, Det är ju det det är fråga om, ifall man skall ta ett beslut på våren 1976 och ha ett nytt förslag den 1 januari 1977. Jag vet alt en annan av skatteutredningens ledamöter, herr Krönmark, som också dellog i partiledarförhandlingarna, hade ungefär samma uppfattning -att det är en övermäktig uppgift för utredningen. Vi skrev emellertid

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

171

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

172

fast att detta bör vara en riktlinje, och visst bör det vara det, Alla är vi glatt överraskade om utredningen lyckas. Jag tror inte på del personligen, och jag har sagt tidigare att man inle med hugg och slag kan jaga fram ett betänkande som inle är ordentligt genomtänkt.

Fru TROEDSSON (m):

Herr talman! Haga Il-överenskommelsen innebär tyvärr en återgång lill det tidigare orimligt höga marginalskaltelrycket. Om riksdagen antar förslagel måste den genomsnittlige heltidsarbelande nästa är på nytt tjäna tre hundralappar extra för att efter skall få behålla en enda. Barnfamiljer med en inkomst får kanske behålla en hundralapp av fem. Detsamma gäller fiertalet pensionärer.

Del har under senare är blivit allt svårare för den enskilde att av egen kraft förbättra eller ens bibehålla sin standard. Allt fier har på detta sätt blivit alltmer beroende av stöd och bidrag av olika slag för att över huvud taget klara sin försörining. Jag skall bara ge några exempel på detta.

Vi betalar ju i dag alla varandras baslivsmedel över statsskatten. Vi betalar i stor utsträckning varandras hyror, inle bara genom behovsprövade subventioner utan också genom generella subventioner till alla som fiytiar in i nybyggda lägenheter. Samhället stöder krafiigt men ensidigt den vård av barnen som sker i kommunal regi, och det har lett till att allt fier föräldrar tvingas slälla sig i kö till denna.

Det är ur demokratisk synpunkt utomordentligt betänkligt att ett växande antal medborgare för sin försörining blir alltmer beroende av stöd och bidrag av olika slag, Pä detta vis äventyras ju inte bara den enskildes självförtroende ulan också möjligheterna all på lika villkor välja mellan olika alternativ när det gäller boende, konsumtion och barnens vård.

För att komma lill rätta med det här problemet krävs en genomgripande förändring av skattesystemet som ger den enskilde tillräckligt myckel över för nödvändig konsumtion, som gör det lönande att arbeta och som inte har en infiationsdrivande effekt pä lönekostnaderna och därmed på priserna. Det är därför vi moderater anser att skatteutredningen snarast måste lägga fram förslag om en planmässig sänkning av det totala skattetrycket under en femårsperiod. Det bör möjliggöras genom besparingar och genom att en del av de växande statsinkomsterna årligen sätts av för en verklig skattesänkning.

Nu har herr Wärnberg redan besvarat detta vårt yrkande med att det är olämpligt att komma med tilläggsdirektiv - vad skatteutredningen behöver är arbetsro. Men problemet är ju, herr Wärnberg, att det blir ingen arbetsro, det blir ingen varaktig skattereform sä länge direktiven för skatteutredningen är sädana att varie skattesänkning måste motsvaras av en minst lika stor skatteökning någon annanslans. De skatteprovisorier som årligen har beslutals under senare år har ju bara inneburit att den enskilde via höjda arbetsgivaravgifier och därmed genom höjda priser själv fält betala sina skattesänkningar och mer därtill. Vad som krävs är - och jag vill upprepa del - en verklig skattesänkning.

Skatteutredningen bör också enligt vår uppfattning se på sambandet mellan skattesystemet och del sociala bidragssystemet och även la upp frågan om negaliv skall.

Med della, herr lalman, ber jag all få yrka bifall lill den vid skalleutskottels betänkande nr 25 fogade reservationen 17.

Jag skall så något gå in på de skalleproblem som gäller speciellt barnfamiljer och pensionärer.

Under den allmänpolitiska debatten i börian av året anförde jag några exempel för att visa hur trängd barnfamiljernas situation är. Jag visade bl. a, all en irebarnsfamilj där en av föräldrarna är hemma och som har en hyra pä 800 kr, i månaden måste ha en förvärvsinkomst pä över 60 000 kr, för all efter skatt och erhållna bostadstillägg komma upp till socialbidragsnivän här i Stockholm - alltså lill vad som kan betraktas som en acceptabel standard. Har familjen i stället fyra barn och en hyra 900 kr, krävs en inkomst pä ungefär 80 000 för att familjen skall kunna nå den här standarden.

Dessa exempel tycker jag visar ganska väl att ett stort antal barnfamiljer, framför allt de som har fiera barn och där en av föräldrarna ofta måste vara hemma, ligger långt under en nivå som kan betraktas som godtagbar. En av anledningarna till detta är just skattesystemet. 1971 års skatteomläggning innebar ju en ändrad skatteskala, och det betyder att hur mänga eller hur få som än skall leva pä en enda inkomst sä är skallen, med undanlag för hemmamakereduktionen, precis densamma. Men lägger man lill detta effekten av de avtrappade bostadstill-läggen, så får man det minst sagt remarkabla resultatet att den som har störst behov av en inkomstökning därför all det är fiera som skall leva pä inkomsten, också vanligen får behålla allra minst. Så länge som barnfamiljer med låga eller vanliga inkomster på det här viset får vidkännas större avbränningar på samma löneökning än andra kommer barnfamiljerna helt naturligt att fortsätta att halka efter andra grupper i samhället.

Moderata samlingspartiet har därför krävt tilläggsdirektiv till skalleutredningen om förbättringar för framför allt barnfamiljer med en inkomst. Skatten måste på ett helt annat säll än nu la hänsyn lill hur många som skall leva på inkomsten, inte bara till hur många som riänar in den, I avvaktan på ell sådant här rättvisare skattesystem har vi yrkat att familjer med hemmamake och barn under tio år skall få ett exlra familjeavdrag pä 2 000 kr, redan fr, o. m, i är.

Herr lalman! Jag ber att få yrka bifall till reservationen 8.

I många barnfamiljer förvärvsarbetar båda föräldrarna. De gör del därför att de av olika skäl önskar göra detta, eller det kan vara av rent ekonomiska motiv. Det sistnämnda gäller inte minst många låginkomsttagare och framför allt ensamföräldrar, som alltför sällan har något val. En förutsättning för att detta skall vara lönsamt är vanligen att barnen får plats i den starkt subventionerade kommunala barntillsynen. Men väldigt många får inte plats för barnen där, eller också kan man av olika skäl inte ulnyuja denna tillsyn, Della gäller naturligtvis främst familjer med

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten,

m. 777.

173

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten,

m. 777.

174

fiera småbarn, där värd i det egna hemmet ofta är det enda realistiska alternativet. Dessa barnfamiljer måste dä på egen bekostnad skaffa fram en ersättare, något som kan bli nog så svårt och nog så dyrbart, därför att förvärvsavdragel är begränsat lill 2 000 kr, per år. De måste således av redan beskattade pengar betala lön och sociala förmåner lill en ersättare. Men det som blir kvar av förvärvsinkomsten efter skall och bortfallna bostadstillägg, om en hemmamake tar förvärvsarbete, räcker alltför ofta inte ens till en myckel låg lön för en ersättare.

Jag skall ta ett exempel bland mänga pä dessa förhållanden. Del gäller en familj där mannen är anläggningsarbetare och ofta borta under veckorna. Makarna har tre småbarn, men på grund av ryggskada orkar hustrun helt enkelt inte kånka med, bylta på och av barnen osv. Bl. a, av den anledningen är inle heller daghem att länka på. Hustrun har därför gäll tillbaka till sin tjänst som sekreterare och får för del ungefär 35 000 kr, om årel, dvs, ungefär 18 kr. i timmen. Under tiden hon arbetar kommer en grannfru och sköter barnen. Hon gör det för en betydligt lägre ersättning än hon skulle haft som hemsamarit, hon får 10 kr, i timmen.

Vad innebär då detta arbetsbyte ekonomiskt för den här familjen? Ja, när skatten är betald, när bostadstillägget fallit bort och när hemma-makeavdraget har frånräknats kostar detta arbetsbyte familjen över 7 000 kr. per år. Familjen får alltså drygt 7 000 kr. mindre kvar att leva på än om den bara hade haft mannens inkomst. Mannen i den här familjen är minst av allt högavlönad. Därför innebär detta arbetsbyte naturligtvis en oerhört pressad ekonomi för familjen.

Jag skulle vilja veta vad utskottets talesmän anser om fall som detta. Inte underlättas sådana familjers situation genom att man som ulskottet säger att barntillsynskostnaden är en privat levnadskostnad, och privata levnadskostnader är inte avdragsgilla, Vårdersältning eller skatteskalor som lar hänsyn lill barnfamiljernas lägre skalteförmäga är man på socialdemokratiskt håll benhård motståndare till. Vilket råd ger man då familjer som denna, som inte kan utnyttja den kommunala barntillsynen utan helt enkelt är piskade att själva pä något sätt ordna barntillsynen? Det är många runt om i landet som verkligen skulle vilja höra regeringspartiets syn på denna sak.

I moderata samlingspartiet anser vi att sådana barntillsynskostnader som har ett direkt samband med föräldrarnas förvärvsarbete och som är oundgängligen nödvändiga för detta skall betraktas som utgifter för inkomstens förvärvande och därför vara avdragsgilla. Vi är väl medvetna om all del givelvis måsle finnas ell lak för en sådan avdragsräll, men del lakel måsle sällas med hänsyn lill barnens ålder, alllsä barnens värdbehov, och barnens anlal, inle med hänsyn till föräldrarnas inkomst. Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till reservationen 5,

Några ord också om den faktiska sambeskaltningen. Herr Sträng var orolig för att det gemensamma borgerliga kravet pä ett förslag i denna fråga redan under innevarande är alltför mycket skulle belasta såväl skatteulredningen som regeringen. Jag måste för min del säga attjag finner

del självklart all otåligheten i den här frågan växer. Del är fem år sedan riksdagen log principen om individuell beskattning. Fortfarande har vi kvar den faktiska sambeskaltningen och enligt en betydligt härdare skatteskala än som skulle ha gällt om de hade fått beskattas var för sig. Med infiationen och de höjda marginalskatterna ökar olägenheten för dessa familjer av alt makarna inte fär beskattas var för sig. Enligt vad jag har inhämtat från ledamöter av skatteutredningen ligger också utredningsmaterialet i denna fråga mycket långt framme. Så förfärligt svårt skall det väl ändå inte vara all äntligen få den här självklara rättvisefrågan i hamn.

Utskottet är enigt om att sparavdragel skall fördubblas fr, o, m. 1976 års taxering. Man anser att den stimulans av det enskilda sparandet som delta innebär är väl motiverad. Frän moderat håll instämmer vi i detta, Sparavdragel kan sägas vara ett slags kompensation för de penningvärdeförsämringar som urholkat sparade medel. Men enligt vår uppfattning räcker det inte med detta. Väldigt många, framför allt barnfamiljer, har i dag mycket små möjligheter att över huvud tagel få något över att spara. Det som återstår av inkomsterna efter skall går huvudsakligen ål till mat, hyra och andra nödvändiga utgifier. Därför har vi frän moderat håll i flera år föreslagit en rad åtgärder för att göra det möjligt också för dessa grupper att spara. En egen bostad är för många människor ett så naturligt sparmål och en så efterlängtad boendeform att det finns all anledning för statsmakterna att underlätta sparandet till en sådan. Även därutöver önskar vi utredning om en generös premiering av hus-hällssparandet med särskild inriktning på låginkomsttagare och barnfamiljer.

Vi vill också att den utredning som har tillsatts om löntagarfonder skall fä tilläggsdirektiv all undersöka möjligheterna att införa sparlön.

Med detta ber jag, herr lalman, alt få yrka bifall lill reservationen 4.

Herr lalman! Till sist kommer jag lill pensionärernas beskattning. Det är onekligen en myckel svär och invecklad fråga, som rymmer många snåriga aspekter. Jag skall därför be all la ta kammarens lid i anspråk för alt gå igenom några av dessa.

Pensionärer som utöver folkpension och pensionstillskott bara har mindre sidoinkomsler är i dag vanligen befriade frän skall. Delta sker genom all de medges exlra avdrag utöver de sedvanliga. Men avdragen trappas ju av, om inkomsterna överstiger dem som annars hade varit skattefria. Det betyder att man då måste betala skatt både på den extra inkomsten och på delar av den inkomst som förut hade varit skattefri. Del fungerar på samma sätt som en extra hög marginalskatt. Dessutom avtrappas bostadstillägget. Delta har medfört att många pensionärer under senare år nära nog har fäll betala för att de har förtjänat något extra eller har haft andra sidoinkomsler. Alltför ofia har skatt och avtrappade bostadstillägg tagit mellan 90 och 100 96 av extrainkomsten.

Naturligtvis är detta orimligt. Moderaternas kritik har också lett till

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten,

m. 777.

175

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten,

m. 777.

176

att bostadstillägget fr. o, m, i år trappas av med en tredjedel i stället för som tidigare med 50 96 av de exlra inkomsterna. Men del innebär inte alt allt i dag är bra. Jag skall be att få återkomma till detta.

Samtidigt har pensionerade makar sambeskaltals på så sätt att det extra avdraget har beräknats i förhällande lill deras gemensamma inkomster. Många pensionärer som bara har folkpension har på det viset drabbats av höga kvarskaiier därför att den andre maken haft vissa inkomster. Talet om skattefri folkpension gällde alltså inte i de fallen.

Delta har - som både utskottet och herr Sträng framhåller - väckt stark irritation bland de gifta pensionärerna, och det rimmar ju illa med principen om individuell beskattning av A-inkomster, Därför föreslås nu individuell inkomstprövning av det extra avdraget. Gift pensionär skall, oberoende av makens inkomst, kunna fä ett sä stort extra avdrag all folkpensionen och en sidoinkomst på högst 3 800 kr, blir skattefria, I sidoinkomsten skall - i motsats till vad förhållandet är nu - också pensionstillskotten inräknas. För ensamstående skall motsvarande bestämmelser gälla.

Detta låter i och för sig bra, och det finns all anledning all tillstyrka övergången till individuell skatteberäkning så långt.

Ser man närmare på förslaget, visar det sig dock all den föreslagna särbeskatiningen bara gäller om den pensionerade och hans eller hennes make har en förmögenhet under 50 000 kr. Skulle den sammanlagda förmögenheten överstiga 80 000 kr,, utgår inga som helst extra skatte-lällnader. Det kan medföra att en pensionär som saknar förmögenhet och bara har folkpension och pensionstillskott ändå drabbas av en avsevärd skatt just därför alt maken har vissa tillgångar - tillgångar som maken i vanlig ordning skattar för och som i sin tur påverkar hans eller hennes exlra avdrag. Den föregivna särbeskatiningen kan alllsä i själva verket många gånger bli en "sambeskatlning" - men inle med den andre makens inkomst, ulan med den andre makens förmögenhet.

Men förslaget innebär inte bara detta. Del innebär dessutom all båda makarnas exlra avdrag skall avtrappas mot en och samma förmögenhet. Det betyder att förmögenheisinnehavet för makar leder till en dubbel avtrappning av avdragen. Jag skall med ett exempel visa hur orimligt och orättvist detta kan slå.

Låt oss ta två ensamstående folkpensionärer, t, ex, två syskon som bor tillsammans och som vardera har en tillgång på 40 000 kr, och utöver folkpensionen en sidoinkomst pä 3 800 kr. Dessa pensionärer befrias helt från skatt. Deras exlra avdrag blir nästa är drygt 8 000 kr, var. De får alltså tillsammans 16 000 kr, i extra avdrag. Skulle dessa pensionärer i stället vara gifta och alltså tillsammans ha tillgångar på 80 000 kr, får de inte bara betydligt lägre folkpension, de får dessutom inle ett enda öre av de 16 000 kr, i extra avdrag som de skulle ha fåll som ensamslående.

Vi moderater finner detta orimligt. Vi har därför yrkat att vid bestämmandet av extra avdrag för nedsatt skalteförmäga skall hänsyn bara

las lill vederbörande pensionärs egen förmögenhet, inle till makens. Först då kan man tala om en individuell beräkning av skatten för pensionärer.

Till grund för de nya bestämmelserna om pensionärernas beskattning ligger ju skatleutredningens belänkande från förra året. Där föresläs en garantiregel som innebär all de gamla reglerna för beskattning av folkpensionärer skall gälla också i fortsättningen om dessa ställer sig fördelaktigare. Garaniiregeln skulle alltså gälla så länge det fanns behov av den. Men i propositionen begränsas denna övergångslid till ett år. Enligt vår uppfattning bör man här följa skatleutredningens enhälliga förslag. Del finns, menar vi, ingen anledning all låta några pensionärer med de små inkomsler del här är fråga om - del gäller t, ex, familjer där ene maken har partiell pension - drabbas av en försämring.

Till sist, herr lalman, skall jag helt kort ta upp frågan om skattefri folkpension. Jag nämnde inledningsvis alt folkpensionärer ofta knappast har fält behålla något om de arbetat extra, haft ATP eller andra sidoinkomster. Del förslag som nu ligger pä riksdagens bord innebär, som jag nämnde, att folkpensionär får ha en inkomst på högst 3 800 kr. inklusive pensionstillskott utöver folkpensionen utan all betala skatt. Förslaget innebär också att della extra avdrag trappas av med 40 96 av den inkomst som överstiger det skattefria beloppet. En folkpensionär som har en sidoinkomst utöver 3 800 kr, i form av förvärvsarbete, ATP eller dylikt kommer därigenom och genom bortfallet av bostadstillägg alt drabbas av en marginaleffekt på mellan 75 och nära 100 96 i de vanligaste inkomstlägena.

Detta kan inte ses som en tillfredsställande lösning på problemet med pensionärernas beskattning. För många betyder det oerhört mycket för hälsa och välbefinnande att de kan fortsätta att jobba efter förmåga också efter pensioneringen. Men motivet för detta riskerar att komma bort om nära nog hela inkomsten försvinner i skatt och förlorade bostadslill-lägg.

Det är en klen tröst att, som utskottet gör, konstatera att folkpensionärerna ändå har en gynnsammare total skatt än andra skattebetalare. Det förriänar också att påpekas att pensionstillskottet redan 1978 nära nog kommer att uppgå till det som skattefritt medgivna beloppel 3 800 kr, i sidoinkomsl. Även för dem som dä bara har folkpension och pen-sionstillskott kommer således varie extra krona han eller hon förtjänar att belastas pä detta sätt.

Den lösning som vi har förordat är alt ett belopp motsvarande folkpensionen alllid borde vara skattefritt för pensionärerna, alltså all grundavdraget för pensionärer bör uppgå till ell belopp motsvarande folkpensionen. Det extra avdrag som därutöver skulle krävas för en skattefri sidoinkomst pä 3 800 kr, skulle dä begränsa sig lill delta beloppet och alltså bli betydligt mindre än enligt propositionens förslag, Avtrappningen av detta extra avdrag skulle då kunna göras betydligt mindre brant och således medföra mindre förödande marginaleffekter för vanliga pensionärer.

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Ill

12 Riksdagens protokoll 1975. Nr 72-75

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. tn.

Vi har därför i reservationen 3 yrkat på att principen om skattefri folkpension bör vara vägledande vid den mer genomgripande omläggning av skattesystemet som nu förhoppningsvis stundar.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till reservationen 3, som lar upp alla de aspekter på folkpensionärernas beskattning som jag här har berört,

I detta anförande instämde herr Johansson i Vrångebäck (m).

178

Herr ANDERSSON i Knäred (c):

Herr talman! Låt mig böria där fru Troedsson slutade, dvs, med att ta upp frågan huruvida del är rimligt att alla folkpensionärer skulle få ha folkpensionen skattefri oberoende av sin ekonomiska ställning i övrigt. Det är klart att om vi kunde ha ett grundavdrag ungefär på den nivå som folkpensionen går upp till vore det i högsta grad glädjande och mycket välbehövligt. Men det finns tyvärr inte några möjligheter till det, i varje fall inte inom de närmaste åren. Statsskatien kommer nu i de lägre skikten all bli låg, 4 96, men kommunalskatten tas ju ut även på låga inkomster. En höjning av grundavdraget för alla lill ungefär folkpensionens nivå skulle betyda ett enormt skattebortfall för kommuner och landsting. Del är alltså omöjligt med en sådan höjning.

Beskattningen av folkpensionärerna var en av de frågor som vi i skatteulredningen ägnade den mesta tiden ät när vi utarbetade det förslag som lades fram strax före årsskiftet. Vi kom emellertid fram till all man inle kunde avskaffa sambeskaltningen av förmögenhet för folkpensionärerna när man inte kunde avskaffa den för övriga.

Frågan om all göra folkpensionen skattefri, oberoende av inkomst och förmögenhet i övrigt, vill jag belysa genom att ta ett direkt exempel. Jag skall inle nämna några namn, men vi har här i kammaren flera kamrater som är folkpensionärer. Skulle det vara rimligt alt de fick ha folkpensionen skattefri? Jag skall inte gå vidare in pä det - jag ville bara ställa frågan. Jag tycker att den i ett nötskal belyser del hela.

Villabeskattningen är en av de stora frågorna i dagens debatt. Här förfäktar finansminislern och skalteutskotteis majoritet alt de lindringar som är föreslagna i propositionen är tillräckliga för att eliminera verkningarna av de starkt höjda taxeringsvärdena. Man gör det genom att gå in på de fördelaktiga skatteregler som gäller för egnahemsägare vilka ju får dra av räntorna i deklarationen.

Del ligger väl en del sanning i del resonemanget. Men till sin alldeles övervägande del blev resonemanget oriktigt redan genom beslutet i höstas om den nya bostadspolitiken. Det innebär ju att räntan vid den statliga belåningen av småhus höjs från lidigare 5,396 till 696 i ingångsskedet, medan den för flerfamiljshusen sänks från 5,1 % till 3,9 96, Den ärliga uppräkningen går snabbare. Man avskaffar subventionerna helt för småhusen redan efter 7-8 år medan man för flerfamiljshusen subventionerar 25-30 år fram i tiden. Jag tror alltså alt det här argumentet - som tidigare

ägde en viss riktighet - att småhusen var gynnade är elimineral genom den förändrade bostadspolitiken.

Då är frågan: Är det rimligt all skärpa beskattningen av villorna genom effekterna av de höjda taxeringsvärdena? Jag och även övriga inom mitt parti accepterar propositionens förslag för de högsta skikten. Men vi anser all de föreslagna 800 kr, i botten är för lågt - det vore rikligare med en tusenlapp - och vi vill ha gränsen höjd frän tidigare 150 000, inte till 180 000, utan till 200 000 kr. i de lägsta skikten.

Den faktiska sambeskattningen har diskuterats rätt mycket här i dag. Det är klart att man, som herr Hermansson påpekade, inte skall lämna ut några interiörer från arbetet i utredningar. Men man kan göra det genom att tala om vad som inte skett där. Vad jag kommer att tala om blir väl en blandning av vad som skett och inte skett,

1972 års skatleutredning kom i ell tidigt skede av arbetet överens om att den faktiska sambeskattningen borde höra till de frågor vi skulle kunna lösa med förtur. Redan för tvä år sedan hade vi kommit ganska långt i förslagsularbetandel. Del fick läggas åt sidan därför all vi fick det extra uppdraget att arbeta fram det som så småningom blev del provisoriska skatteförslagel Haga I, och sedan kom Haga II. Men trots detta hade vi kring årsskifiet ett förslag som var i det närmaste färdigt. Vi hade alltså mycket väl kunnat lägga fram ett förslag till den faktiska sambeskaltningens lösande på rimligt säll, men det har hos vissa av utredningens ledamöter uppstått någonting som jag vill rubricera som ren vanmakt på det här området. Jag har varit väldigt fundersam vad detta kan bero på, men efter finansministerns inlägg i dag är jag fullt på det klara med var orsaken ligger.

När man diskuterar skattetryck, skattesänkningar osv. är det alldeles uppenbart att vi i ett land som vårt med de stora anspråken på samhällsservice på olika områden måste röra oss med betydande skatteuttag, direkta eller indirekta skatter, eller - som det mer och mer har blivit - en blandning därav. Detta innebär nalurliglvis tillsammans ett mycket hårt skattetryck.

I den statliga skatteuriämningsnämnden där jag är ledamot sedan många är tillbaka - skatteuriämningsnämnden är ju inte en så viktig nämnd som det i och för sig låter av namnet, utan den har mycket blygsamma uppgifier - var vi för en del år sedan ute och reste i en del kommuner i Norrlands inland. Vi skulle titta på särskilt skattetyngda kommuner. Jag drar mig till minnes alt del var speciellt en kommun vi var intresserade av, därför att den hade landets högsta utdebitering av kommunal- och landstingsskall. Den sammanlagda utdebiteringen låg på 22 kr,, och vi var intresserade av alt se hur en kommun egentligen fungerade som hade en sådan enorm utdebitering, I dag är naturligtvis fortfarande en 22-kronorskommun väldigt intressant. Men nu undrar man hur en kommun kan fungera med en så låg skatt. Nu är del en unik företeelse med en kommun som inte har högre utdebitering.

Jag skall ta ett exempel från milt eget landsting som är ell av de

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten,

777. 777.

179

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

mindre landstingen i landet. Först år 1965, då landslingen i värt land hade varit i funktion i 100 år, kom Hallands läns landsting upp till en omslutning på 100 miljoner. Nu kalkylerar vi med alt vi år 1980, alltså 15 år senare, bryter igenom miljardvallen. Vi har alltså tiodubblat utgifterna på 15 år. Vi har ändå inle tagit på oss sådana nya uppgifter, som åtminstone något landsting gjort, nämligen att klara kollektivtrafiken. Det är givetvis fråga om förbättrad service och i viss mån nya arbetsuppgifter, men de ökade utgifterna för vårt landsting ger framför allt en belysning av den enorma inflationen.

Del är väl uppenbart att vi inle kan fortsätta i den nuvarande takten hur länge som helst. Det bekymmersamma är att vi varje år konstaterar alt så här kan vi inte fortsätta, men så gör vi del ändå. På ett eller annat sätt hankar del sig fram.

Jag tror inte all det är realistiskt att göra upp planer på avsevärda skattesänkningar som föregående talare nämnde så länge det allt dominerande bekymret måsle vara statens ökade skuldsättning med en budget som innebär att vi nu ärligen lånar upp mer än vad hela statsbudgeten uppgick till för inte så förfäriigt länge sedan. Det är utomordentligt oroande.

Det här var några refiexioner jag ville göra i anslutning till debatten här i dag. Centerns yrkanden har redan framställts av Stig Josefson, och jag ansluter mig lill dessa.

Under della anförande övertog herr talmannen ledningen av kannna-rens förhandlingar.

180

Herr KRISTENSON (s);

Herr talman! Vi har gjort en uppdelning bland tre av oss socialdemokratiska ledamöter i skaiieutskntiet, och del har då fallit på min lott att belysa tre moderalmolioner och en gemensam borgerlig motion.

Låt mig ändå berätta om den reflexion jag gjorde när jag lyssnade på herr Burenslam Linder, som skulle spara ihop en miljard och sedan använda den lill slora och betydelsefulla skallesänkningar. Han värderade inle den skattesänkning vi nu genomfört särskilt högt och tyckte inle all den var värd någonting, men den kostade ändå 4,9 miljarder kr. Del skulle väl betyda att hans miljard inte skulle räcka så förfärligt långt för skattesänkningar.

Jag fick också intrycket av att man inte är riktigt överens inom moderata samlingspartiet. Om vi skulle bifalla alla fru Troedssons önskningar här i riksdagen skulle herr Burenstam Linders miljard alla redan vara försvunnen, och han skulle inte ha några pengar kvar för att infria sina önskningar.

I reservationen 3, som redan har kommenterats av fiera talare och i och för sig skulle vara onödig att ta upp, anförs som en grundläggande princip från den moderata sidan att folkpensionen bör göras skattefri. Del betyder, som herr Andersson i Knäred påvisat, att inkomsttagare

med myckel höga inkomster skulle få grundavdraget och sin folkpension helt obeskattade. Det är välkända ett avsteg från den princip som vi har omhuldat i många år om att lika skall skall utgå vid samma in-komslförhållanden.

Det skall medges att principen har frångåtts för folkpensionärer som har enbart folkpension, pensionstillskott och viss, mindre sidoinkomst. Dessa pensionärer uppbär också helt skattefria bostadstillägg. Det innebär all den övervägande delen av folkpensionärerna helt eller delvis är befriade från skatt genom all de erhåller exlra avdrag. Enligt de regler som gällt t. o, m årets taxering har dock folkpensionär, vars make haft inkomst, vid fastställande av det extra avdragels storlek fått detta fastställt med beaktande av makarnas sammanlagda inkomster, Della har haft till följd att den av makarna som haft folkpension som enda inkomst blivit skatlskyldig genom att det extra avdraget har nedsatts. Genom det beslul vi i dag kan falla undanröjs denna bestämmelse.

Jag vill till fru Troedsson säga alt det inle var något moderat förslag i 1972 års skatleutredning att den individuella beskattningen av folkpensionärer skulle genomföras. Det skall ni inte göra er så glada över. Del förslagel kom från annat håll.

I fortsättningen blir det alltså ingen sammanläggning av makarnas inkomsler för alt fastställa det extra avdraget. Ett undanlag görs dock om det finns förmögenhet. Moderaterna föreslär all denna bestämmelse skall utgå. Utskottet avstyrker yrkandet med motivering att det skulle kunna leda till förmögenhetsöverföringar i syfte att uppnå största möjliga extra avdrag. Om makarna tidigare har haft sin förmögenhet uppdelad mellan sig bör inte en ändrad bestämmelse kunna leda till skatlefavörer genom att förmögenheten nu fördelas annorlunda.

Sedan finns det en garantiregel som innebär att de gamla reglerna gäller under ytterligare ett år. Jag är medveten om att skatteulredningen inte hade tidsbegränsat detta, men vi var helt på det klara med att de gamla reglerna inte gick all behålla i längden; efter något eller några år skulle de avskaffas. Finansminislern har ansett det vara riktigt att garantiregeln kan gälla under ett år, och majoriteten i skatleutskoliel instämmer i della.

Jag vill sedan la upp moderaternas reservation 5 beträffande förvärvsavdrag. Detta avdrag skulle tillåtas för styrkta utgifter, begränsade till ett belopp som för varie är skall fastställas av riksskatieverket. Utgifterna skall avse tillsynskostnader för barn upp till 10 års ålder. Detta betyder en radikal förändring mot de regler som nu gäller. Alla gifta eller ensamstående med barn under 16 år kan t, ex, utnyuja ett schablonavdrag med 25 96, dock högst 2 000 kr. Rätten till ell sådant avdrag skulle ju försvinna om vi följde moderaternas yrkande. Denna schablonregel är inte förbunden med något krav på att kostnaderna skall styrkas. En förvärvsarbetande har förmodligen kostnader för tillsyn av barnet under de första 8-9 åren, men ringa och i många fall inga kostnader därefter och fram lill del alt barnet är 16 år. Den förvärvsarbetande fär ändå

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

182

tillgodogöra sig avdraget ända tills barnet blir 16 är. Ett genomförande av förslaget i moderalreservationen skulle, medföra en skatteskärpning för många i dag förvärvsarbetande. Detta avdrag prövas ju dock av 1972 års skatleutredning.

När det gäller den faktiska sambeskattningen har de borgerliga partierna en gemensam reservation. Det är förmodligen riktigt - åtminstone i vissa inkomstlagen - att den faktiska sambeskattningen leder till högre skatt om inkomst av jordbruk, rörelse eller annan förvärvskälla endast beskattas hos en av makarna. Nu är ulskottet underrättat om att 1972 års skatleutredning med förtur utreder delta problem. Varken jag eller herr Andersson i Knäred avslöjar några hemligheter från utredningen genom att tala om att vi under arbetets gång har mött massor av problem beträffande vilkas lösning vi inle har kunnat enas. Ett av dessa problem är frågan om vi skall ha en tvingande lagstiftning om särbeskattning oavsett storleken av den inkomst som rörelsen lämnat. Där har framför allt de borgerliga ledamöterna varit tveksamma och velat sälla en lägsta inkomstgräns. En tvingande lagstiftning skulle vara den mest rättvisa lösningen. Om vi bara skall ha en särbeskattning när en sådan betyder skattefördelar kvarstår andra orättvisor. Jag tänker då bl. a. på att när två makar arbetar gemensamt i en rörelse och endast en av makarna taxeras för densamma, går den andra maken förlustig rätten till ATP-grundande inkomst liksom sjukförsäkring och andra förmåner som är bundna till inkomstens storiek. Det är ju ofta kvinnan som drabbas av detta, eftersom mannen redovisar inkomsten av rörelsen. Skulle makarna separera när de är i 45-50-årsåldern har kvinnan arbetat många år utan att ha intjänat något försäkringsskydd.

Om riksdagen skulle bifalla det i reservationen 8 framlagda förslaget om extra familjeavdrag med 2 000 kr. för s. k. enarbetstagare med hemmavarande barn under 10 år betyder detta att vi återgår till de förhållanden vi hade före del allmänna barnbidragels införande. Ett av motiven för barnbidragets införande var att alla barn skattemässigt skulle värderas lika, oavsett föräldrarnas inkomst. Ett bifall till moderaternas förslag skulle återföra oss till den tid då samhällets stöd lill barnfamiljerna varierade med hänsyn till om barnet levde i en familj med goda eller dåliga inkomster.

Vi har lidigare beslutat om en höjning av barnbidraget med lika belopp, nämligen 300 kr. från den 1 januari 1976 oavsett om barnfamiljen har god eller dålig inkomst. Detta tycker jag är den rikliga lösningen. Den familjesituation som fru Troedsson manade fram för oss i talarstolen får naturligtvis lösas med familjebosladsbidrag och med andra sociala hjälpmedel. Den löser man inte skattevägen, för då blir del en oriklig lösning.

I debatten har också kritiserats 1972 års skatteulrednings förslag. Herr Helén var glad över att det inte genomfördes och att man kunde genomföra en skattesänkning för inkomsttagare med inkomster över 35 000 kr. med I 600 kr. i stället för de 1 200 kr. som utredningen föreslagit.

Som finansministern framhållit har utredningen förverkligat de givna direktiven. Vi hade 4 miljarder att omfördela, och det fann vi en lösning på, AU det sedan blev en politisk kompromiss som sträckte sig längre än till de 1 200 kr, har vi från utredningens sida naturligtvis inle känt som någon bister kritik över vårt arbete, eftersom finansminislern också skaffade fram pengar för att finansiera den ytteriigare skattesänkningen.

Det har talats om när 1972 års skatleutredning kan bli färdig. Ja, hittills har vi sammanträtt så ofta vi har funnit dagar då det varit möjligt för oss alla. Det är skattekunniga och idérika ledamöter i utredningen. Vi har många tankar som vi vill få prövade. Vi har ett utomordentligt duktigt och ambitiöst sekretariat som jobbar fram promemorior till oss i den takt som är möjlig och i den takt vi kläcker idéer. Men jag vill hävda den uppfattningen att del väl ändå är bättre att skynda något långsammare och få ett något så när riktigt skalleförslag än all ha bråttom och komma med ett ofullständigt förslag.

Herr Helén var väl den som tryckte hårdast tidigare i debatten på alt utredningen bör kunna bli färdig nu i höst för att riksdagen skall kunna ta ställning på våren 1976. Om man läser det särskilda yttrandet av folkpartiets ledamot i skalleutredningen, finner man alt det avslutas på följande sätt; "Målet bör vara ett skattesystem som är enkelt och rättvist och lätt att administrera och kontrollera." Jag kan garantera folkpartiet alt de övriga i utredningen med stor spänning skall vänta på dessa förslag från folkpartiets representant i utredningen, som är samma person som den som sitter i skaiieulskottel. Jag har personligen inga förväntningar all 1972 års skatleutredning blir färdig med ett förslag till hösten 1975. När vi blir färdiga beror inte bara på socialdemokratiska ledamöter i utredningen. Del beror precis lika myckel på de borgerliga och de kommunistiska ledamöterna.

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Fru TROEDSSON (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag konstaterar att herr Kristenson tydligen tycker all det är helt i sin ordning att en fyrabarnsfamilj måste ha över 80 000 kr. i inkomst trots bostadstillägg för att kunna klara sig över socialbidragsnivån. Vi anser inte alt det är helt i sin ordning utan finner det orimligt.

Vidare konstaterar jag att herr Kristenson tycker att del är helt i sin ordning alt en pensionär som inkl, folkpension kanske har 20 000-25 000 kr, bara skall få behålla ungefär 15 kr, av varje hundralapp som han eventuellt tjänar extra. Vi tycker icke att detta är rimligt.

Jag konstaterar också att herr Kristenson inle har någonting att säga om den orättvisa nä:' det gäller att beräkna extra avdrag för folkpensionärer som ligger i att äkta makar får sill avdrag dubbelt reducerat om de har en viss förmögenhet. Som vanligt klagar man på risken för förmögenhetsöverflyllning. Men kan vi inte då, herr Krislenson, vara litet konstruktiva och säga alt äkta makar som är pensionärer betraktas som om de hade hälften var av den gemensamma förmögenheten så slapp vi den här dubbelbeskattningen?

183

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

När det gäller barnfamiljerna och förvärvsavdragel är del väl - om det kostar 60 000-70 000 kr., som det kommer att kosta näsla år, att ha tre barn på daghem - motiverat att den som själv står för sina barntillsynskostnader och besparar skattebetalarna myckel stora utgifter åtminstone får dra av dessa kostnader. Nalurliglvis har vi tänkt oss all det här förvärvsavdragel skall ha ett schablonavdrag i botten av ungefär den typ som finns nu - detta för att undvika alltför mycket besvär för skattemyndigheterna. Någon skattehöjning för dem som har barn mellan 10 och 16 år är del alltså inle fråga om.

Men jag skulle vilja ställa en fråga lill herr Kristenson, den som jag ställde i mitt förra inlägg: Vad svarar vi alla de föräldrar som av olika skäl måste förvärvsarbeta och som av olika skäl inte kan ulnytria den kommunala barntillsynen? Del som blir kvar räcker ofta inle lill en ersättare. Skall vi säga att socialdemokraternas inställning är att de kanske får skylla sig själva för all de skaffat sig barn? Skall vi säga att de får betala lön svart och strunta i att betala skall och sociala förmåner för ersättaren? Eller skall vi säga att de kan betala ännu lägre ersättning lill en ersättare än de gör i dag, all det är socialdemokraternas råd? Eller skall vi helt uppriktigt säga att socialdemokraterna blankt struntar i dessa familjers situation? Det är dess värre del intryck jag har av del hela.

Beträffande många av dessa problem som jag har tagit upp kan man nalurliglvis diskutera olika lösningar, och vi är öppna för det. Men jag skulle önska att man erkände att problemen finns där.

Herr KRISTENSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara säga lill fru Troedsson all jag inle behöver tala om för henne vad moderaterna skall ge dessa människor för svar. Vad vi från socialdemokraterna svarar skall jag själv tala om för dem.

Fru TROEDSSON (m) kort genmäle;

Herr talman! Eftersom vi dess värre har en socialdemokratisk regering och det är socialdemokraterna som lägger fram propositioner och annat - som herr Kristenson är väl medveten om - är gemene man i allmänhet oerhört intresserad av vad socialdemokraterna har för förslag till lösningar på de problem som jag har fört fram här.

184

Herr BERGMAN i Göteborg (s):

Herr talman! Jag hoppas att den ärade talmannen tycker att jag kommit på bättre tankar om jag nu inte använder de tio minuter som jag antecknade mig för när jag beslulade mig för att delta i debatten om skatteutskottets belänkande nr 25, Jag behöver bara några få minuter för all framföra det jag vill ha sagt.

Jag och några partikamrater har väckt en motion som behandlas i detta digra och innehållsrika betänkande, motionen 424, I den begär vi att riksdagen uppdrar åt regeringen att undersöka konsekvenserna av nuvarande beskattningsregler för upprustning och ombyggnad av bo-

stadsfastighet och med ledning därav för riksdagen lägga, fram förslag till ändrade regler.

Anledningen till alt vi väckt motionen är att beskattningsreglerna har mycket stor betydelse för hur bostadssaneringen skall kunna genomföras efter de linjer som riksdagen har fastlagt.

Nu säger skalieutskotlel, och del noterar jag med stor tillfredsställelse, att frågan om intagande av ett ingångsvärde - som del heter - i lå-neunderlagel vid ombyggnadslån är, såsom framgår av civilutskollels belänkande nr 7 i år, under övervägande inom bosiadsdeparlemenlel. Enligl skatleulskollel bör de frågor som behandlas i motionen 424 kunna beaktas i detta sammanhang.

Jag känner stor tillfredsställelse över att frågan nu alltså är under övervägande i regeringen. Jag vissie inte det när motionen väcktes. Min tillförsikt är så mycket större som det meddelas att det är bostadsdepartementet som handlägger ärendet. Mot den bakgrunden har vi väl anledning att rätt snabbt förvänta oss resultatet av dessa överväganden. Då kanske vi får tillfälle att återkomma med en delaljdiskussion - om nu inte förslagel är så bra att vi kan acceptera det direkt.

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Fru ANDERSSON i Hjärlum (c):

Herr talman! Med anledning av att skatleulskoUels majoritet avstyrkt min motion 684 om verkningarna inom kapitalbeskattningen av de höjda taxeringsvärdena vill jag ytterligare belysa våra motiveringar.

Tidigare utgick man ifrån avkasiningsvärdet vid taxering av skog och skogsmark, men vid 1975 års fastighetstaxering övergick man lill 75 96 av marknadsvärdet. Della medförde i vissa fall en chockauad höjning. För alt fä fram ett mått på höjningen på föregående fastighetstaxering kan man utgå från Anvisningarna för värdering av skogsmark och växande skog till 1975 års fastighetstaxering. Den sakkunnige från skogsvårdsstyrelsen tog 1970 års typfaslighet som utgångspunkt, och på den tillämpade han 1975 års värdelabeller för värderingsomräde nr 8, dvs, O, P och R län. Han kom då fram lill att på samma typfaslighet med exakt samma skogsbestånd, alltså märk väl lika stor kubikmassa, blev del med den nya beräkningen en höjning med 90 96 av skogsbruksvärdei från 1970 lill 1975 års fastighetstaxering.

Som det framgår i min motion kommer denna höjning att slå hårt på del skogsdominerade jordbruket. Den höjning av den skattepliktiga gränsen vid förmögenhetsbeskattning frän 150 000 lill 200 000 kr,, som i skatteutskottets betänkande nr 25 åberopats som ett av motiven för avslag pä motionen, täcker för vissa fastigheter inte mer än några få proceni av skogstaxeringshöjningen.

Lantbruksföretag kännetecknas av stort kapitalbehov och en jämförelsevis låg omsättning. Därför är kapitalskalteproblemen här myckel påtagliga. Den nya värderingsregeln för lagertillgångar och inventarier vid förmögenhets- och arvsbeskalining är bra men berör knappasi skogs-

185

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

bruket, eftersom de slora skogsmaskinerna är så avancerade och dyrbara, alt de nästan uteslutande kan användas i entreprenadform.

Förmögenhetsskatten måste betalas med skattade pengar. Detta innebär att man enbart för att klara ökningen av förmögenhetsskatten på den större fastigheten måste öka sin nettoinkomst med ibland nästan det dubbla, eftersom skatter, ATP och andra sociala avgifier ökar i motsvarande grad. All betala skaller för förmögenheler, som är placerade i bank eller i börsnoterade aktier och obligationer är inte omöjligt, men om tillgångarna är investerade och hårt bundna i jordbruksfastigheter eller andra familjeföretag, blir läget ett helt annat. Vid de regler som gällt tidigare fick förelagsförmögenhet mellan 500 000 och 2 milj, kr. reduceras med 25 %. Detta stadgande är borttaget. Förmögenhetsskatt måste betalas oavsett om det är ett bra eller ett dåligt skördeår, bra eller dåliga skogspriser. Dessutom är det inle konkurrens på lika villkor mellan olika ägarkalegorier. Sålunda drabbas inte domänverk, kyrka, aktiebolag o. d, av samma förmögenhetsbeskattning.

Detsamma gäller den eviga realisationsvinstbeskattningen, som i hög grad berörs av de höjda taxeringsvärdena, som här slår hårt på grund av infiationen. Även här är det ju de enskilda fastigheterna som drabbas, eftersom det i princip endast är där ägarbyte förekommer. Del är orimligt att år efier år betala förmögenhetsskatt på den del staten lägger beslag på vid dödsfall eller annan fastighetsöverlåtelse, I vissa fall kan denna uppgå till hälfien av det upplösta boets behållning. Denna latenta skatteskuld kommer för det sammanlagda skogs- och jordbruket att öka med miljardbelopp efter 1975 års fastighetstaxering, om man inte gör justeringar i gällande lagstiftning i väntan på långsiktigare förslag från förelagsskatteberedningen. Detta är inte längre ett problem för några få stora markägare, utan drabbar betydande grupper av just de lantbruksföretag som myndigheterna säger sig vilja slå vakt om. För dessa förelag blir del en beskattning till döds.

Herr talman! Jag vill understryka vikten av att man redan under hösten 1975 lägger fram förslag lill riksdagen för all begränsa verkningarna av de höjda laxeringsvärdena när del gäller kapitalbeskattningen. Jag yrkar därför bifall lill reservationen 13 och därmed till min motion 1975:684, Vidare yrkar jag bifall till reservationerna 7 och 9 och i övrigt till skalteulskottets hemställan i belänkande nr 25,

186

Herr CARLSTEIN (s);

Herr talman! Jag hade för avsikt att i mitt inlägg uppehålla mig vid två avsnitt av skatleutskottels belänkande nr 25, nämligen dels frågan om villabeskattningen, dels frågan om dryckes- och förpackningsskatlen. Nu har herr Josefson tidigare i dag utförligt redovisat ulskotlels ställningstagande när det gäller dryckes- och förpackningsskatten och förklarat varför utskottet har valt en annan lösning än den som har föreslagits i propositionen, och jag kan därför nöja mig med all i den delen yrka bifall lill utskottets hemställan.

Villabeskatlningen har också varit föremål för åtskilliga inlägg under dagens lopp, och jag kan för den skull mycket kort redovisa utskottsmajoritetens ställningstagande i den frågan. Vi har helt kunnat ansluta oss till propositionens förslag, som i sak innebär alt schablonavdraget justeras från nuvarande 500 kr. lill 800 kr. samt att 2-procenlsgränsen justeras från 150 000 kr. till 180 000 kr. taxeringsvärde. Vi anser att effekten av de höjda taxeringsvärdena genom de här justeringarna mildras på ell sådant sätt att höjningarna inte väsentligt påverkar boendekostnaderna för ägare av mindre villafastigheter. Förslaget betyder att drygt 90 % av alla landets villafastigheler kommer att hamna under 2-pro-cenisgränsen när del gäller att beräkna inkomst av fastigheten, medan ca 10 96 får vidkännas en högre intäktsprocent än 2 96 för den del av taxeringsvärdet som ligger över 180 000 kr.

Center- och folkpartiledamöterna i utskottet har ansett att regeringens förslag är otillräckligt, och de har reserverat sig för att gå ytterligare en bit med såväl schablonavdraget som gränserna för beräkningen av inkomst av villafastigheterna. Schablonavdraget föreslår de höjt till 1 000 kr. och 2-procentsgränsen lill 200 000 kr. Vidare föreslår de att gränsen för 4-procentsskiklet höjs till 250 000 kr.

Moderaterna ansluter sig i reservationen 10 till kravet på all schablonavdraget höjs till 1 000 kr., men har föreslagit ännu generösare bestämmelser när del gäller skiktgränserna i inkomslschablonen för villor med högre taxeringsvärde. Dessutom vill de införa ett avdrag för reparations- och underhållskostnader för villaägarna.

När herr Magnusson i Borås talade tidigare i dag målade han upp en verkligt dyster bild av villaägarnas framlid. Antingen det nu var fråga om den villa de bor i eller del fritidshus som de eventuellt äger, så fick man intrycket att de skulle tvingas lämna fastigheten därför att kostnadssidan blivit så betungande. Boven i det drama som herr Magnusson målade upp skulle vara höjningen av taxeringsvärdena. Så är naturligtvis inte fallet. Även om man skulle ha en villa laxerad lill 150 000 kr, och får taxeringen höjd till 210 000 kr, -jag tror det var det exemplet herr Magnusson använde - så stannar skatteskärpningen enligl Sveriges Villaägareförbund, om man bortser från gäldränteavdragei och utgår från alt ägaren har 60 96 marginalskatt, vid 900 kr, enligt propositionens förslag.

Om man följer herr Magnussons reservation eller mittenförslagel, så blir resultatet en skatteskärpning med 540 kr. Jag medger att det är 30 kr. bättre i månaden än regeringens förslag. Men att della skulle ha en avgörande betydelse för möjligheterna att behålla sitt egnahem tycker jag är en väldig överdrifi. Utslaget per kvadratmeter boendeyta är det inte heller sä imponerande summor som vi rör oss med.

Dessutom tillhör villan i det här exemplet de 10 % som hamnar över 180 000-kronorsgränsen, I 90 96 av fallen blir effekten betydligt lindrigare än vad jag här har angivit.

Detsamma gäller herr Magnussons yttrande beträffande fritidshusen.

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

187

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Enligt 1970 års fastighetstaxering hamnade närmare 90 % av alla fritidshus i vårt land på ett taxeringsvärde under 50 000 kr. Taxeringsvärden över 100 000 äsatles 1,1 96 av fritidshusen, dvs, mindre än 5 000 fritidshus i hela landet. Även om nu värdena på fritidshusen har räknats upp vid 1975 års fastighetstaxering, så torde de fiesta ägarna också i fortsättningen få glädje av sina fritidsstugor- trots att de nu fått ett bättre taxeringsvärde.

Vi kan naturligtvis ha olika uppfattningar om huruvida taxeringsvärdena har hamnat för högt eller ej. Men skall man döma av efierfrägan på småhus - och för den delen också på fritidshus - så har taxeringsvärdena inte hamnat för högt. Efierfrägan är del sannerligen inget fel på, och köpeskillingarna ligger ofta väsentligt över de värden som fastigheterna rätteligen borde ha om man ser lill de äsatta laxeringsvärdena. Så någon domedagsstämning är det sannerligen inte fråga om på del här området - något som herr Magnusson ville göra gällande.

Då tycker jag all det var betydligt mer av sans och måtta i herr Mun-debos inlägg på den här punkten. Han framhöll att skillnaderna i de olika förslagen inle skall överbetonas.

Med detta, herr talman, ber jag att få yrka bifall till utskottels hemställan.

Herr MAGNUSSON i Borås (m);

Herr talman! I det exempel som herrCarlstein nu drog när han jämförde skallelindringen enligt vårt förslag och enligt hans, måste han helt ha räknal fel. Det måste ju skilja fiera hundra kronor. Det exempel som jag drog innebar att vederbörande hade en villa som var laxerad lill 150 000 kr, och att taxeringen höjdes till 225 000 kr, Enligl de tabeller soni vi har presenterats i skalieutskotlel får den villan en skaltehöjning på 2 175 kr, om det inte görs någonting. De åtgärder som regeringen föreslår kommer ju i alla fall inte all innebära större skattelindring än 450 eller 500 kr. Därför är del en rätt stor skillnad.

Herr Carlstein säger all del inle är några större problem bara därför att del gäller så få procent. Men faktum är all i fråga om både villa-fastigheterna och fritidshusen är förhållandena helt beroende av på vilken plats fastigheten är belägen, och det har blivit onaturligt höga taxeringar i vissa delar av landet. Jag tycker det är orimligt alt man inle tar hänsyn till detta.

En annan sak är att hela det progressiva system som vi fått för villabeskatlningen är fullständigt orimligt, Progressiviteten har vi i inkomstbeskattningen, och när det gäller villabeskattningen skulle vi inte ha någon progressivitel alls. Nu har man gått så långt att man gör en ränleberäkning på ända upp lill 10 96, Vad man är ute efter är att beskatta del i fastigheten nedlagda kapitalel, och jag skulle vilja fråga var man skall få ut dessa belopp. Det måsle ju vara ren privalutlåning om vederbörande skulle kunna få ut 10 96 på sina pengar. Sett ur den synpunkten är del inte möjligt att åstadkomma en sådan förräntning genom att på vanligt sätt placera pengarna t, ex, i bank.

Mot denna bakgrund finns det all anledning alt göra rättelser. Och laxeringsvärdena har ju höjts med varierande belopp - del säger även den organisation som herr Carlstein åberopade, Sveriges Villaägareförbund. Del rör sig om mellan 28 och 59 96, och del betyder att en del fått sina taxeringsvärden höjda kolossall mycket. Detta kan man helt enkelt inte bortse från.

Del är inle fråga om några lyxbosläder- även finansminislern erkände ju i sill inlägg här all man inle kan betrakta villorna som sädana. Del gör inte jag heller, ulan det är bostäder som människorna skaffat sig för att över huvud taget kunna få boendeförhållanden som är lämpliga för familjen. Då tycker jag inle det är rimligt au man beskattar dem så som nu sker.

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Herr CARLSTEIN (s):

Herr talman! Jag försäkrar herr Magnusson i Borås alt jag inle har räknal fel.

Om man utgår från att villan har ett taxeringsvärde på 150 000 kr, och sedan håller sig till de statistiska uppgifier som vi har, att laxeringsvärdena generellt höjts med 40 96, så får man, herr Magnusson, ett nytt taxeringsvärde för villan pä 210 000 kr. Dä harSveriges Villaägareförbund räknat fram all enligl propositionens förslag får man - om man bortser från gäldränteavdragei - en skatteskärpning vid 60 96 marginalskatt på 900 kr.

Om herr Magnusson sedan räknar efter vad skatten blir om han utgår från det förslag som han varit med om att framlägga i reservationen 10 vid skatteutskottets betänkande nr 25, så finner herr Magnusson att del blir 540 kr, i skatieskärpning för denna villa. Del är ju fråga om all räkna fram skallen och inle om att fastställa hur myckel laxerings-värdet har ökat. Jag upprepar all del gäller all räkna fram skatten och att la hänsyn lill del schablonavdrag som får göras för villan: dels 800 kr, som vi föreslagit, dels 1 000 kr, som herr Magnusson har föreslagit. Då hamnar man på de här beloppen, och detta exempel finns tillgängligt för herr Magnusson att ta del av.

Herr MAGNUSSON i Borås (m);

Herr talman! Jag kan läsa innantill, herr Carlstein,

En person som har en villa som är laxerad lill 150 000 kr, och får taxeringsvärdet höjt lill 210 000 kr, drabbas, vid en marginalskatt på 60 96i, av en skatteskärpning på 1 740 kr.

De tabeller som jag hämtar dessa siffror ur är upprättade av en expert i finansdepartementet.

Överläggningen vad härmed sUuad,

189

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten,

777. 777.

Skatteutskottets betänkande nr 25

Herr TALMANNEN yttrade: Propositioner ställs först beträffande motiveringen lill skatteomläggningens allmänna utformning och finansiering, Därefier företas utskottets hemställan till avgörande punktvis.

Motiveringen till skatteomläggningens allmänna utformning och finansiering

Propositioner gavs på godkännande av l:o) utskottets motivering, 2;o) den i reservationen nr 1 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson anförda motiveringen samt 3;o)den i niotionen nr 2109 av herr Hermansson m, fi, anförda motiveringen i niotsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Dä herr Magnusson i Borås begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Berndlson begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående motiveringen lill skatteomläggningens allmänna utformning och finansiering i skatteutskottets betänkande nr 25 antar den i reservationen nr 1 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson anförda motiveringen röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kaniniaren lill kontraproposition i nämnda votering antagit den i motionen nr 2109 anförda motiveringen i niotsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Berndlson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 47

Nej - 17

Avstår - 234

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill au kammaren godkänner skatteulskoitels i betänkandet nr 25 anförda motivering lill skalleomläggningens allmänna utformning och finansiering röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren godkänt den i reservalionen nr 1 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson anförda moliveringen.

190

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Borås begärde

rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 240

Nej - 43

Avslår - 16

Punkten 1 a och punkten 21 i motsvarande del

(skalleskalan)

Propositioner gavs på bifall lill l;o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 2 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson samt 3;o) motionen nr 2109 av herr Hermansson m, fi, i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Magnusson i Borås begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda älersiäende propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Berndlson begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående skatleutskollels hemställan i betänkandet nr 25 punkten 1 a och punkten 21 i motsvarande del antar reservationen nr 2 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit motionen nr 2109 i motsvarande del.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kanimarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Berndlson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat;

Ja - 45

Nej - 17

Avstår - 2.36

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

1 enlighet härmed blev följande voieriiigsproposiiion uppläst och godkiiiul:

Den som vill alt kammaren bifaller skatleutskollels hemställan i betiinkandel nr 25 punkten I a och punklen 21 i motsvarande del röstar ja. den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades nerlalcl av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Magnusson i Borås begärde

191

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten,

777. 777.

rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 255

Nej - 43

Avslår - I

Punkterna I b och 2

Kanimaren biföll vad ulskoliei i dessa punkter hemställt,

Punkien 3 och punklen 21 i motsvarande del

(folkpensionärernas beskattning)

Propositioner gavs på bifall till dels utskotlels hemställan, dels reserva-tioiien nr 3 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller skalleulskoUets hemställan i betänkandet

nr 25 punkten 3 och punkten 21 i motsvarande del röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Magnusson

i Borås och fru Troedsson,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Borås begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 255

Nej - 43

Avstår - I

Punkten 4 a och punkten 21 i motsvarande del

(lagstifining om höjt sparavdrag)

Propositioner gavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels motionen nr 2109 av herr Hermansson m, fl, i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Berndlson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller skatleulskoUels hemställan i betiinkandel

nr 25 punklen 4 a och punkten 21 i motsvarande del röstar ja,

den det ej vill röstar nej,

Viniier nej har kanimaren bifallit niotionen nr 2109 i motsvarande del.

192

Vid omröstning genom uppresning förklarades fierlalel av kammarens ledamöter ha rösiai för ja-proposilionen. Då herr Berndlson begärde röst-

räkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 282

Nej - 15

Avslår - 2

Punkten 4 b

(sparstimulerande åtgärder)

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Den som vill alt kammaren bilallerskalteutskotlels hemställan i betänkandet

nr 25 punklen 4 b röslar ja,

den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 4 av herr Magnusson

i Borås och fru Troedsson,

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Borås begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 255

Nej - 43

Avslår - I

Punkterna 5 och 6 a

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt,

Punklen 6 b

(förvärvsavdrag)

Propositioner gavs på bifall till dels ulskollets hemställan, dels reservalionen nr 5 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifallerskaileuiskoltels hemställan i belänkandet

nr 25 punkten 6 b röslar ja,

den det ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av herr Magnusson

i Borås och fru Troedsson,

Vid omröslning genom uppresning förklarades fierlalel av kammarens 13 Riksdagens protokoll 1975. Nr 72-75

193

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Borås begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 255

Nej - 43

Avstår - 1

Punkten 6 c

Ulskotlels hemställan bifölls.

Punkten 7

(faktisk sambeskatlning)

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 7 av herr Magnusson i Borås m. fi,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Josefson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller skalleulskoUets hemställan i betänkandet nr 25 punkten 7 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 7 av herr Magnusson i Borås m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 149

Nej - 149

Avstår - I

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs propositioner på att ärendet skulle dels återförvisas till utskollet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr talmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr talmannens anmodan fru Göthberg (c) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla nej.

Kammaren hade alltså i enlighet med nej-propositionens innehåll bifallit reservalionen nr 7 av herr Magnusson i Borås m, fl.

194

Punkterna 8 a och b .samt punkten 21 i motsvarande del (exlra familjeavdrag m. m,)

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 8 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson, och för-

klarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Den som vill alt kammaren bifaller skalteutskotteis hemställan i be- Sänkning av

tänkandet nr 25 punkterna 8 a och b saml punklen 21 i motsvarande inkomstskatten,

del röstar ja, 777. 777,

den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 8 av herr Magnusson

i Borås och fru Troedsson.

Ja - 255

Nej - 43

Avstår - 1

Punkten 8 c

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 9 a och punklen 21 i motsvarande del

(intäklsberäkningen och storleken av extra avdrag vid villabeskattningen)

Propositioner gavs på bifall lill l;o) utskottets hemställan, 2:o) reservalionen nr 9 av herr Josefson m. fl. samt 3:o) reservationen nr 10 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Josefson begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalels mening för sig. Sedan herr Magnusson i Borås begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren lill kontraproposition i huvudvoteringen angående skatteutskottets hemställan i betänkandet nr 25 punkten 9 a och punkten 21 i motsvarande del antar reservationen nr 9 av herr Josefson m, fi. röslar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit reservationen nr 10 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens

195

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Borås begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 112

Nej - 44

Avstår - 143

I enlighet härmed blev följande voteringsproposilion uppläst och godkänd;

Den som vill att kammaren bifaller skalleutskottets hemställan i betänkandet nr 25 punklen 9 a och punklen 21 i motsvarande del röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 9 av herr Josefson m. fi.

Vid omröslning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför rösträkning verkställdes med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 149

Nej - 149 Avslår - I

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs propositioner på att ärendet skulle dels återförvisas till utskottet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr talmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr talmannens anmodan herr Hylländer (fp) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla nej.

Kammaren hade alltså i enlighet med nej-propositionens innehåll bifallit reservalionen nr 9 av herr Josefson m. fl.

Punkterna 9 b 1 och b 2 Utskottets hemställan bifölls.

196

Punklen 9b 3

(beskattningen av tvåfamiljshus)

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 10 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller skatteulskottels hemställan i betänkandet nr 25 punkten 9 b 3 röslar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 10 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-proposilionen. Då herr Magnusson i Borås begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 255

Nej - 43

Avstår - 1

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Punkten 9 b 4 och punklen 21 i motsvarande del (avdrag för reparation och underhåll av villafastighel) Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 10 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller skatleutskoiteis hemställan i belänkandet nr 25 punklen 9 b 4 och punkten 21 i motsvarande del röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 10 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson i motsvarande del.

Ja - 254

Nej - 44

Avstår - I

Punkterna 9 b 5-b 8 och 10

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 11 och punkten 21 i motsvarande del (bolagsbeskallningen) Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan,

14 Riksdagens protokoll 1975. Nr 72-75

197

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

dels följande av herr Berndtson framställda yrkande i anslutning till yrkande 9 i niotionen nr 2109 av herr Hermansson m, fi,: "all riksdagen beslutar anta följande

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas att 10 5; 2 mom, lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall ha nedan angivna lydelse. 2 mom. Den statliga inkomslskatten utgör:

a) för svenska aktiebolag, sparbanker, sparbankernas säkerhetskassa,
ekonomiska föreningar som ingå i jordbrukskasserörelsen, svenska för-
säkringsanslalter som icke äro aktiebolag samt sådana utländska juridiska
personer som ej beskattas enligt I mom.:

femtio proceni av den beskattningsbara inkomsten, i den mån skatten icke skall beräknas enligt c) här nedan;

b) för andra---- beskattningsbara inkomsten.

Denna lag träder i krafl den I juli 1975, Äldre bestämmelser gäller vid 1975 års taxering och vid eflerlaxering för är 1975 eller lidigare år,"

Herr talmannen förklarade propositionen på bifall till utskottets hemställan vara med övervägande ja besvarad. Herr Berndlson begärde votering, varefter upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kanimaren bifaller skatteulskottels hemställan i belänkandet nr 25 punklen 11 och punkten 21 i motsvarande del röslar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit det av herr Berndtson under överläggningen framställda yrkandet i anslutning lill yrkande 9 i motionen nr 2109.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Berndlson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 281

Nej - 15

Avstår - 2

Punklen 12

(förmögenhetsbeskattningen m, m,)

Proposilioner gavs på bifall till l:o) utskottels hemställan, 2:o) reservalionen nr 13 av herr Magnusson i Borås m, fi, samt 3:o) motionen nr 431 av herr Hermansson m, fi,, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Josefson begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades

ha flertalets mening för sig. Sedan herr Berndlson begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående skatteutskottets hemställan i betänkandet nr 25 punkten 12 antar reservalionen nr 13 av herr Magnusson i Borås m, fl, röslar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit niotionen nr 431,

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Berndtson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 143

Nej - 18

Avstår - 137

1 enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller skalleutskottels hemställan i betänkandet nr 25 punkten 12 röstar ja, den det ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 13 av herr Magnusson i Borås m. fi.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför rösträkning verkställdes med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 149

Nej - 149

Avslår - 1

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs proposilioner på att ärendet skulle dels återförvisas till ulskottet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr talmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr talmannens anmodan herr Adolfsson (m) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla nej.

Kanimaren hade alltså i enlighet med nej-propositionens innehåll bifallit reservationen nr 13 av herr Magnusson i Borås m, fi.

199

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Punkten 13 a

(skatteutredningarnas arbete)

Propositioner gavs på bifall till dels ulskollets hemställan, dels motionen nr 695 av herr Knut Johansson i Stockholm m, fi, i moisvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Berndlson begärl volering uppläsles och godkändes följande voieringsproposilion;

Den som vill alt kammaren bifaller skatteutskottels hemstiillan i betänkandet nr 25 punklen 13 a röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 695 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fierlalel av kammarens ledamöter ha röslal för ja-proposilionen. Då herr Berndlson begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 268

Nej - 23

Avstår - 8

Punklen 13 b

(sammanslagning av skatleuiredningarna)

Propositioner gavs på bifall till dels utskotlels hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall lill motionen nr 1052 av herr Hermansson m, fi, såvitt avsåg sammanslagning av skalleutredningarna, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hermansson begäri volering uppläsles och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller skalleutskottels hemställan i betänkandet nr 25 punklen 13 b röslar ja, den det ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall till motionen nr 1052 såvitt avser sammanslagning av skatteutredningarna.

200

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hermansson begärde rösträkning verkställdes votering med omiösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 276

Nej - 15

Avstår - 6

Punklen 13 c

Utskottets hemställan bifölls.

Punklen 14

(besparingsutredningen)

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 14 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begärt volering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Den som vill att kammaren bifaller skatleulskoUels hemställan i belänkandet nr 25 punkten 14 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 14 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson,

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kanimarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Magnusson i Borås begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 254

Nej - 43

Avstår - I

Punklen 15

(skaltepolitikens fortsatta inriktning)

Propositioner gavs på bifall lill l;o) utskottets hemställan, 2;o) reservalionen nr 15 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson samt 3;o) motionen nr 1052 av herr Hermansson m, fi. i niotsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Magnusson i Borås begärde volering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2;o) angivna förklarades ha fiertalets mening för sig. Sedan herr Hermansson begärl votering beträffande kontrapropositionen uppläsles och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kanimaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående skalteulskottets hemställan i betänkandet nr 25 punklen 15 antar reservationen nr 15 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson röstar ja,

den det ej vill röslar nej.

Vinner nej har kanimaren lill kontraproposition i nämnda votering antagit motionen nr 1052 i moisvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kanimarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen,

I enlighet härmed blev följande voteringsproposilion uppläst och godkänd:

201

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Den som vill att kammaren bifaller skatleutskollels hemställan i betänkandet nr 25 punklen 15 röslar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 15 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson,

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kanimarens ledamöter ha röslar för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Borås begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 249

Nej - 43

Avstår - 6

Punkterna 16 a. b 1 och b 2 Utskottets hemställan bifölls,

Punklen 16 b 3

(den allmänna arbetsgivaravgifien)

Proposilioner gavs på bifall till dels ulskotlels hemställan, dels reservationen nr 18 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begärl votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller skatleutskottels hemställan i betänkandet nr 25 punkten 16 b 3 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 18 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson,

Vid omröstning genom uppresning förklarades fierlalel av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Borås begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 254

Nej - 43

Avstår - 2

202

Punkten 17 och punklen 21 i motsvarande del

Herr TALMANNEN yttrade: Propositioner ställs först särskilt beträffande de ändringsförfallningar som berörs i reservationen 19 och motionsyrkanden till vilka bifall yrkats. Därefier företas punkten 17 i övrigt lill avgörande i ett sammanhang.

Ändring i förordningen om skatt på sprit och vin

Propositioner gavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels motionen

nr 2109 av herr Hermansson m. fl. i moisvarande del, och förklarades den

förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Berndlson

begäu volering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kanimaren bifaller skalleutskottels hemställan i betänkandet

nr 25 punkterna 17 och 21, såvitt avser ändring i förordningen om skall

pä sprit och vin, röslar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 2109 i motsvarande del.

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten,

777. 777.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kanimarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Berndtson begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 281

Nej - 15

Avstår - 1

Ändring i förordningen om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker

Propositioner gavs på bifiill till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservalionen nr 19 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson i moisvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande del, och förklarades den förstnännda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Magnusson i Borås begärde volering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Berndlson begärl votering beträffande kontrapropositionen uppläsles och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren lill kontraproposition i huvudvotering angående skatteulskottels hemställan i belänkandet nr 25 punkterna 17 och 21, såvitt avser ändring i förordningen om tillverkning och beskalining av malt- och läskedrycker, antar reservalionen nr 19 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson i motsvarande del röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit niotionen nr 2109 i motsvarande del.

203

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Ja - 48

Nej - 18

Avstår - 233

I enlighet härmed blev följande voteringsproposilion uppläst och godkänd;

Den som vill att kanimaren bifaller skatleutskottels hemställan i betänkandet

nr 25 punkterna 17 och 21, såvitt avser ändring i förordningen om tillverkning

och beskattning av malt- och läskedrycker, röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 19 av herr Magnusson

i Borås och fru Troedsson i motsvarande del.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Magnusson i Borås begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 234

Nej - 45

Avslår - 19

Ändring i förordningen om avgifi på vissa dryckesförpackningar

Proposilioner gavs på bifall till dels utskotlels hemställan, dels reservationen nr 19 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller skaueutskottets hemställan i betänkandet

nr 25 punkterna 17 och 21, såvitt avser ändring i förordningen om avgifi

på vissa dryckesförpackningar, röstar ja,

den det ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 19 av herr Magnusson

i Borås och fru Troedsson i moisvarande del.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Borås begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 239

Nej - 42

Avstår - 16

204

Punkten 17 i övrigt Utskottets hemställan bifölls.

Punklen 18

Utskottets hemställan bifölls.

Punklen 19 och punkten 21 i moisvarande del

(tobaksskatten)

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 2109 av herr Hermansson m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Berndtson begärl volering uppläsles och godkändes följande voteringsproposilion:

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten,

m. 777.

Den som vill all kammaren bifaller skalteulskottets hemställan i betänkandet nr 25 punkten 19 och punklen 21 i moisvarande del röslar ja, den del ej vill röslar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 2109 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-proposilionen. Då herr Berndtson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 282

Nej - 15

Avstår - 1

Punkten 20 och punkten 21 lill den del den inte behandlats lidigare Utskottets hemställan bifölls.

Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 17

Punkten 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels reservationen nr I av herrar Fridolfsson och Nisser, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Fridolfsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kanimaren bifaller socialförsäkringsulskottets hemställan

i betänkandet nr 17 punklen I röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herrar Fridolfsson

och Nisser,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Fridolfsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 255

Nej - 43

Avstår - 1

205

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Punkten 2

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservalionen nr 3 av herrar Fridolfsson och Nisser, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Fridolfsson begärt volering uppläsles och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kanimaren bifaller socialförsäkringsutskoltels hemställan

i betänkandet nr 17 punklen 2 röslar ja,

den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kanimaren bifallit reservationen nr 3 av herrar Fridolfsson

och Nisser.

Ja - 251

Nej - 43

Avslår - 4

Punkten 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels reservalionen nr 4 av herr Hagberg i Borlänge, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Berndtson begärl votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan

i betänkandet nr 17 punklen 3 röslar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av herr Hagberg

i Borlänge,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Berndlson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 282

Nej - 16

Avstår - I

Punkten 4

Ulskotlels hemställan bifölls.

206

Punklen 5

Propositioner gavs på bifidl lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av herrar Fridolfsson och Nisser, och förklarades den

förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Fridolfsson begärt volering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Den som vill alt kammaren bifaller socialförsäkringsulskottels hemställan Sänkning av
i betänkandet nr 17 punkten 5 röslar ja, inkomstskatten,

den del ej vill röslar nej. m. m.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av herrar Fridolfsson och Nisser.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Fridolfsson begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 253

Nej - 43

Avstår - 3

Punkten 6

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 6 av herr Carlsson i Vikmanshyttan m. fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Carlsson i Vikmanshyttan begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskoltels hemställan

i betänkandet nr 17 punklen 6 röstar ja,

den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 6 av herr Carlsson

i Vikmanshyttan m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Carlsson i Vikmanshyttan begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 179

Nej - 79

Avslår - 41

Punklen 7

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskollets hemställan, dels reservalionen nr 7 av herrar Fridolfsson och Nisser, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Fridolfsson begärl votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

207

Nr 75

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Den som vill att kammaren bifallersocialförsäkringsulskolleis hemställan

i betänkandet nr 17 punkten 7 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 7 av herrar Fridolfsson

och Nisser,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-propositionen. Då herr Fridolfsson begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 255

Nej - 43

Avstår - I

208

Punkterna 8-10

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 2 Föredrogs Skatteutskottels betänkande

Nr 20 med anledning av propositionen 1975:31 med förslag till lag om ändring i förordningen (1972:820) om skall på spel jämte motioner

Utskottets hemställan bifölls.

På förslag av herr talmannen beslöt kammaren att uppskjuta behandlingen av på föredragningslistan återstående ärenden lill morgondagens sammanträde,

§ 3 Kammaren åtskildes kl, 00.34.

In fidem

SUNE K, JOHANSSON

/Solveig Gemert