Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975:74

Tisdagen den 6 maj

Kl. 13.00

§ 1 Föredrogs, men bordlades äter konstitutionsutskottets betänkanden nr 15-17, skalleulskoUets belänkande nr 23, justitieulskollels betänkanden nr 15-21, lagutskollels betänkanden nr 20 och 21, utrikesutskottets betänkande nr 6, utbildningsutskottels betänkande nr 14, jordbruksui-skottets betänkanden nr 10 och 17 samt näringsutskollels betänkande nr 26.

Tisdagen den 6 maj 1975

Ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m. m.

§ 2 Ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m. m.

Föredrogs socialförsäkringsutskottets betänkande nr 16 med anledning av propositionen 1975:36 om ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m. m. jämte motioner.

I propositionen 1975:36 hade regeringen (socialdepartementet) föreslagit riksdagen all anta i propositionen framlagda förslag till

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. lag om ändring i förordningen (1954:519) angående kostnadsfria och prisnedsalla läkemedel m. m.,

3. lag om ändring i förordningen (1969:653) om bidrag från landstingskommuner och kommuner som ej tillhör landstingskommun lill bestridande av kostnaderna för värd vid karolinska sjukhuset,

4. lag om ändring i lagen (1974:525) om ersätlning för viss födelse-kontrollerande verksamhet m. m.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "I propositionen läggs fram förslag till lagändringar som avser ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen. Till grund för förslagen ligger en överenskommelse med sjukvårdshuvudmännen om vissa finansieringsfrågor för sjukvärden. Överenskommelsen innebär bl. a, en höjning av sjukförsäkringens läkarvårdsersättning lill sjukvårdshuvudmännen från 48 kr, till 70 kr, per läkarbesök och en höjning av patientavgiften från 12 kr. till högst 15 kr, fr, o, m. den I januari 1976, En väsentlig förbättring görs i sjukförsäkringens ersättningsregler för sjukvårdande behandlingar som utförs av annan personal än läkare genom all här införs ett utvidgat och enhetligt ersättningssystem. Sjukförsäkringens resekost-nadsersällning utsträcks samtidigt till alt bl. a. gälla även för sådana behandlingar. Karensbeloppet för resekostnadsersättningen ändras från 6 kr, till 8 kr. Systemet för sjukförsäkringens ersätlning till sjukvårdshuvudmännen för ambulanslransporter m, m. förenklas. Vidare höjs sjukförsäkringens ersättning till sjukvårdshuvudmännen för sjukhusvärd liksom den försäkrades sjukpenningavdrag vid sjukhusvärd. Reglerna för

3 Riksdagens protokoll 1975. Nr 72-75

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen,

777. 777.

sjukförsäkringens ersättning till sjukvårdshuvudmännen för vissa läkarintyg och för preventivmedelsrådgivning knyts an till de enhetliga bestämmelserna om läkarvårdsersättning m, m,

I enlighet med den träffade överenskommelsen övertar sjukvårdshuvudmännen helt ansvaret för all tillhandahålla hjälpmedel till handikappade. En enhetlig hjälpmedelsersällning från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen införs. Sjukvårdshuvudmän som medverkar vid anskaffning av kostnadsfria eller prisnedsalla glasögon lill barn och ungdom får förhöjd hjälpmedelsersättning från sjukförsäkringen,

I anslutning till överenskommelsen ändras sjukförsäkringens läkeme-delsrabalt så all maximiavgiften vid inköp av medicin pä recept blir 20 kr, mot det sedan år 1968 gällande beloppet 15 kr. Reglerna om avgiftsfria läkemedel vid vissa sjukdomar behålls oförändrade.

De ändrade ersättnings- och avgiftsreglerna avses gälla fr, o. m. den 1 januari 1976. De i propositionen redovisade förslagen innebär ett ekonomiskt tillskott för sjukvårdshuvudmännen på 650 milj. kr. per är. Kostnadsökningen för sjukförsäkringen beräknas lill 634 milj. kr. per år. För alt täcka dessa kostnader jämte en kostnadsökning för sjukförsäkringen till följd av konstaterad ökad sjukfrekvens höjs socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen frän arbetsgivare m, fi, med 0,6 procentenheter ft, o, m. år-1976."

I detta sammanhang hade behandlats

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna 1975:1973 av herr Fälldin m. fi. (c), vari hemställts alt riksdagen vid

sin behandling av proposition 1975:36 beslutade alt hos regeringen begära

utredning och förslag angående

1. ett tak för uttag av patientavgift inom sjukvården i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. ett kostnadslak för patienten vid 100 kr./behandlingsår för inköp av medicin pä recept.

1975:1974 av herr Hermansson m. fi, (vpk), vari hemställts all riksdagen i anledning av propositionen 1975:36 skulle besluta

1, dels uttala att den del av överenskommelsen med sjukvårdshuvudmännen som avsåg en höjning av patientavgifien från högst 12 kr, lill högst 15 kr,/besök och för lelefonrådfrågning från 5 kr. till 10 kr, icke borde genomföras,

2, dels att tillskottet från sjukförsäkringen lill sjukvårdshuvudmännen under förutsättning av bibehållandet av nuvarande patientavgifter skulle uppräknas med ytterligare 56 milj. kr, eller tillsammans 706 milj, kr,,

3. dels all för täckandet av den enligt förslagen i motionen ökade kostnaden socialförsäkringsavgiften skulle höjas lill 1,0 procentenhet,

4. dels all hos regeringen hemställa om en förutsättningslös utredning om genomförandet av principen om avgifisfri sjukhus- och läkarvård.

1975:1975 av herrar Romanus (fp) och Jonsson i Mora (fp), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde utredning om regler för all skydda patienter med slorl vårdbehov mot för höga sjukvårdskostnader, enligt de riktlinjer som angelts i motionen,

dels de vid riksmötets börian väckta motionerna

1975:31 av fru Skantz m. fi. (s),

1975:77 av fru Marklund m. fi. (vpk), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om en skyndsam prövning av frågan om att normalkostnaderna för anskaffandet av glasögon infogades i sjukförsäkringssystemet och lagen om allmän försäkring,

1975:202 av herr Nilsson i Agnas m. fl. (m),

1975:258 av fru Wigenfeldt m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen begärde översyn av reglerna för allmän försäkring så all reseersättning utgick till förälder som besökte barn som vårdades längre tid på sjukhus långt från hemorten,

1975:341 av fru Wiklund m, fl. (c),

1975:465 av herr Nilsson i Växjö m, fl. (s),

1975:470 av fru Radesjö m. fl. (s),

1975:471 av fru Thunvall m. fl. (s),

1975:757 av herr Karlsson i Huskvarna (s) och fru Skantz (s), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde en utredning om införande av ett s. k. hundrakort inom den allmänna försäkringen,

1975:759 av herrar Remgård i Falkenberg (fp) och Hörberg (fp),

1975:1189 av fröken Andersson (c) och fru Olsson i Hölö (c), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde förslag som innebar att psykoterapeutisk behandling utförd av för uppgiften utbildade psykologer med behörighet - efter remiss från läkare - blev ersätlningsberätligad via den allmänna försäkringen,

1975:1199 av herr Glimér (c) och fru Karisson (c), vari hemställts att riksdagen beslutade anhålla hos regeringen om att anvisningar utfärdades för debitering av ersättning vid olika seriebehandlingar som utfördes hos läkare eller pä sjukvårdsinrättning,

1975:1208 av fru Jordan m. fl, (s), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde utredning och förslag som syftade lill all ersättning skulle kunna utgå enligt lagen om allmän försäkring för psykoterapeutisk behandling i enlighet med vad i motionen anförts,

1975:1215 av herr Mundebo m. fl. (fp), vari hemställts alt riksdagen hos regeringen begärde att förslag om ersättning över den allmänna försäkringen för psykoterapi meddelad av psykolog i enlighet med vad som anförts i motionen i är förelades riksdagen,

1975:1221 av fröken Pehrsson m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde förslag till en allmän glasögonförsäkring, i första hand för barn och ungdom,

1975:1222 av herr Pettersson i Västerås m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde förslag om sådan ändring av-reglerna

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m. m.

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m. m.

för den allmänna försäkringskassan att reseersättning samt under vissa angivna förutsättningar även ersättning för förlorad arbetsinkomst kunde utgå till sjukbesökare med lång färdväg till region- och specialsjukhus,

1975:1225 av herr Romanus (fp)» vari hemställts att riksdagen uttalade att ersättningen för preventivmedelsrådgivning, meddelad av privatpraktiserande läkare, snarast möjligt borde höjas så,att den motsvarade kostnaden för utfört arbete, samt

1975:1231 av herr Åkeriind (m).

Utskottet hemställde

1, beträffande patientavgiften vid öppen läkarvård och vid lelefonrådfrågning att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1974 (yrkande I),

2, beträffande tillskottet till sjukvårdshuvudmännen och socialförsäkringsavgiften att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1974 (yrkandena 2 och 3),

3, att riksdagen skulle anta de i propositionen framlagda förslagen lill

a, lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

b, lag om ändring i förordningen (1954:519) angående kostnadsfria och
prisnedsatta läkemedel m. m.,

c. lag om ändring i förordningen (1969:653) om bidrag från lands
tingskommuner och kommuner som ej tillhör landstingskommun lill
bestridande av kostnaderna för värd vid karolinska sjukhuset,

d. lag om ändring i lagen (1974:525) om ersätlning för viss födelse-
kontrollerande verksamhet m. m.,

4, beträffande utredning om avgifisfri sjukhus- och läkarvård all riksdagen skulle avslå motionen 1975:1974 (yrkande 4),

5, beträffande ersättning för psykoterapeutisk behandling att riksdagen skulle avslå motionerna 1975:1189, 1975:1208 och 1975:1215,

6, beträffande kostnadslak för uttag av patientavgift att riksdagen skulle avslå motionerna 1975:757, 1975:1973 (yrkande I) och 1975:1975,

7, beträffande ersättning vid seriebehandlingar att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1199,

8, beträffande ersättning vid remiss av förelagsläkare att riksdagen skulle avslå motionerna 1975:465 och 1975:759,

9, beträffande ersättning för resekostnader m. m, i samband med sjukdom och sjukbesök m, m, all riksdagen skulle avslå motionerna 1975:31, 1975:202, 1975:258, 1975:341, 1975:470, 1975:471, 1975:1222 och 1975:1231,

10, beträffande allmän glasögonCörsäkring att riksdagen skulle avslå
motionerna 1975:77 och 1975:1221,

11, beträffande prevenlivmedelsrådgivning hos privatpraktiserande lä
kare att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1225,

12, beträffande kostnadslak vid inköp av medicin på recept att riks
dagen skulle avslå motionen 1975:1973 (yrkande 2).

Reservationer hade avgivits

/, beträffande patientavgifien vid öppen läkarvård och vid telefon-

rådfrågning m, m. av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som ansett all utskottet under 1 och 2 bort hemställa

1, att riksdagen med bifall till motionen 1975:1974 (yrkande I) och
med avslag pä propositionen 1975:36 uttalade all överenskommelsen med
sjukvårdshuvudmännen i vad den avsåg höjning av patientavgifien i
offentlig öppen sjukvård vid läkarbesök från högst 12 till högst 15 kr,
per besök och vid lelefonrådfrågning från 5 kr, lill 10 kr. inle borde
genomföras.

2. att riksdagen med bifall till motionen 1975:1974 (yrkandena 2 och
3) uttalade att socialförsäkringsavgifien till sjukförsäkringen borde höjas
med 0,4 % utöver vad som föreslagils i propositionen och alt tillskottet
till sjukvårdshuvudmännen borde uppräknas lill 706 milj. kr,.

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m. m.

2. beträffande utredning om avgifisfri sjukhus- och läkarvård av herr
Hagberg i Borlänge (vpk) som ansett att ulskottet under 4 bort hemställa

all riksdagen med bifall till motionen 1975:1974 (yrkande 4) hos regeringen begärde en förutsättningslös utredning av frågan om avgifisfri sjukhus- och läkarvård,

3. beträffande ersättning för psykoterapeutisk behandling av herr Hyl
länder (fp) som ansett alt utskollet under 5 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionerna 1975:1189, 1975:1208 och 1975:1215 gav regeringen till känna vad reservanten anfört,

4. beträffande kostnadslak för uttag av patientavgift och ersättning
vid seriebehandlingar av herr Magnusson i Nennesholm, fröken Pehrsson
samt herrar Andersson i Nybro och Andersson i Edsbro (samtliga c)
vilka ansett all utskottet under 6 och 7 bort hemställa

6. att riksdagen med bifall till motionen 1975:1973 (yrkande 1) och med anledning av motionerna 1975:757 och 1975:1975 hos regeringen begärde utredning om och förslag till en reform som innebar alt man inom ramen för den allmänna försäkringen införde ell kostnadslak för uttag av patientavgifter vid sjukvårdande behandling,

7. att riksdagen med anledning av motionen 1975:1199 hos regeringen begärde förslag om ersättning vid sädana seriebehandlingar av sjukdomar som utfördes av sjukgymnast, läkare eller pä sjukvårdsinrättning.

5. beträffande ersättning för resekostnader m. m. i samband med sjukdom och sjukbesök m. m. av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som ansett all utskottet under 9 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill motionen 1975:1222 och med anledning av motionen 1975:258 saml med avslag pä motionerna 1975:31, 1975:202, 1975:341, 1975:470, 1975:471 och 1975:1231 hos regeringen begärde förslag om sådan ändring av gällande bestämmelser att reseersättning och - i vissa angivna fall -även ersättning för förlorad arbetsinkomst kunde utgå från sjukförsäkringen lill sjukbesökare med läng färdväg till region-och specialsjukhus.

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen,

m. 777.

6. beträffande allmän glasögonförsäkring av herr Hagberg i Borlänge
(vpk) som ansett att utskottet under 10 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975:77 och med anledning av motionen 1975:1221 hos regeringen begärde skyndsam prövning av frågan om att infoga normalkostnaderna för anskaffande av glasögon i sjukförsäkringssystemet,

7. beträffande prevenlivmedelsrådgivning hos privatpraktiserande lä
kare av herr Hylländer (fp) som ansett au utskottet under 11 bort hem
ställa

att riksdagen med anledning av motionen 1975:1225 gav regeringen lill känna vad reservanten anfört.

8. beträffande kostnadstak för inköp av medicin på recept av herr Magnusson i Nennesholm, fröken Pehrsson saml herrar Andersson i Nybro och Andersson i Edsbro (samtliga c) vilka ansett att utskottet under 12 bort hemställa

all riksdagen med bifall lill motionen 1975:1973 (yrkande 2) hos regeringen begärde utredning och förslag angående ett kostnadstak vid 100 kr, per behandlingsär för inköp av medicin på recept.

Herr MAGNUSSON i Nennesholm (c);

Herr talman! Till socialförsäkringsutskottets belänkande nr 16 med anledning av propositionen 1975:36 om ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen har centerpartiets representanter i utskottet fogat två reservationer, nämligen nr 4 och 8.

I propositionen föreslås en höjning av patientavgiften från nuvarande 12 till 15 kronor per läkarbesök samtidigt som maximibeloppet för inköp av medicin höjs frän 15 till 20 kronor och karensbeloppet för resekost-nadslillägget frän 6 till 8 kronor. Eftersom det är mycket vanligt att medicin skrivs ut i samband med läkarbesök blir de totalt 10 kronor dyrare från den I januari 1976, då den sammanlagda kostnaden stiger från 33 till 43 kronor. För alla dem som gör bara något eller några läkarbesök per år och som har ringa behov av medicin torde denna kostnadsökning inte innebära alltför stora svårigheter. Men del finns ändå, herr talman, många människor som tvingas söka läkare eller annan sjukvårdande behandling mycket ofta och som dessutom är beroende av en ständig medicinering. För denna grupp innebär även en relativt liten höjning av egenkoslnaden per gång en besvärande ekonomisk belastning. Dessa människor har också på grund av sin dåliga hälsa låga inkomster, vilket bidrar lill att ytteriigare försvära deras ekonomiska situation.

Det är med tanke på dessa människor som vi från centern har väckt vår partimolion nr 1973 vid detta års riksmöte. Med den motionen vill vi få fram ell kostnadstak för dessa patienter, sä att lakar- och behandlingskostnader samt medicineringskostnader stannar, vid vardera ca 100 kronor per år.

Vi hade från centerns sida tänkt oss när det gäller begränsningen av lakar- och behandlingskostnaderna att ett frikort skulle utdelas efter ett visst anlal besök, exempelvis åtta av en och samma patient per behandlingsår. När det gäller kostnaderna för medicinering har vi tänkt oss all ingen patient skulle behöva betala mer än 100 kronor för medicin på recept per behandlingsår.

Förutom centermotionen 1973 har ytteriigare tvä motioner väckts när del gäller frågan om en generell begränsning av lakar- och sjukvårdskostnaderna för patienter med långvariga sjukdomar och täta läkarbesök, nämligen motionerna 757 och 1975-den första väckt av socialdemokrater och den andra av folkpartister.

Utskottet har i sitt betänkande skrivit på s, 16 att den fråga som väckts i motionerna är värd beaktande. Med del konstaterandet har utskottet dock uttömt hela sin initiativkraft och överlåter till Landstingsförbundet all vidtaga åtgärder syftande till en begränsning av kostnaderna för dessa grupper. Utskottet anser därmed att uiredningsyrkandena i motionerna är tillgodosedda. Dessutom förutsätter utskottet att Landstingsförbundet i denna utredning också tar upp frågan om ersättning vid seriebehandlingar och yrkar till sist därför avslag på alla de lidigare nämnda motionerna liksom på motionen 1199 av centerpartisterna herr Glimnér och fru Marianne Karlsson, där del hemställts att riksdagen måtte besluta anhålla hos regeringen att anvisningar utfärdas för debitering av ersättning vid olika seriebehandlingar som ulföres av läkare eller på sjukvårdsanläggning.

Vi inom centern misstror inte Landstingsförbundets vilja. Men om man gör som utskottets majoritet vill och helt överlåter reformens genomförande till landslingen, kan detta enligt vår uppfattning komma all medföra att reglerna blir myckel varierande mellan de olika landstingsområdena. Eftersom man i dag har en enhetlig taxa över hela landet, vilket avsevärt underlättar informationen till patienterna om deras rättigheter och skyldigheter, vore del enligt vår uppfattning olyckligt om en "100-kortsreform" fick olika utfall i olika delar av landet.

Enligt vår mening är det därför bättre om man finansierar en sådan reform via den allmänna försäkringen så att enhetliga regler kommer att gälla i hela landet. Även kommunalekonomiska och fördelningspo-liliska skäl talar för att reformen finansieras via den allmänna försäkringen. För de patienter som ofta måste besöka läkare och använda medicin innebär en lösning i enlighet med centerns motion en avsevärd förbättring. För det allmänna torde det ändå bli relativt små kostnader.

Vi i centern tror därför alt om riksdagen i enlighet med förslaget i vår motion beslutar att hos regeringen begära en utredning och förslag lill ett tak för uttag av palientavgifier inom sjukvården och ett kostnadslak för patienten med 100 kr. per behandlingsår för inköp av medicin på recept, kommer vi att få en mera enhetlig och rättvis reform till gagn för de enskilda människorna.

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m. m.

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m. m.

Med del sagda, herr lalman, ber jag all få yrka bifall lill reservationerna 4 och 8 vid socialförsäkringsutskottets belänkande nr 16.

Herr ROMANUS (fp);

Herr talman! Den nya abortlagen trädde i krafl den 1 januari 1975. När riksdagen antog den nya lagen rådde enighet om att den måste följas av en ökad satsning på preventivmedelsrådgivning, för all motverka att abort skulle behöva utföras på grund av att man inle hade haft tillgång till preventivmedel. Hur är situationen i dag, när den nya lagen har varit i kraft i fyra månader? Riksförbundet för sexuell upplysning uttalade vid sitt årsmöte nyligen;

"På vissa håll i landet är det i dag lättare att få abort än preventivrådgivning. Resurserna för preventivrådgivning är fortfarande klart otillräckliga och köerna därmed månadslånga."

I uttalandet hänvisar man också till den enighet som rådde när abortlagen beslöts om att abort skall vara en nödfallsåtgärd, och att oönskade graviditeter skall förhindras genorri preventiva medel.

Turid Ström har framställt en interpellation till socialministern, så vi kommer väl att få en systematisk redogörelse av honom för situationen. För dagen har jag inle tillgäng till andra fakta än en översikt som gjordes av Aftonbladet i mitten av april, där det bl. a, lämnades följande uppgifter;

Väntetiden för en kvinna som vill ha p-piller eller spiral är ett är i Västerås och ett halvår i Eskilstuna. För den som vill besöka gynekolog, vilket torde vara nödvändigt om man skall få en spiral insatt, är väntetiden i Umeå 9-10 månader, i Malmö vid allmänna sjukhuset 3 månader, i Norrköping 3 månader eller mer, i Säffie 3 1/2 månad - på gynekologmottagning 4 1/2 månad -, i Sundsvall 2-3 månader.

De här uppgifterna är de värsta exemplen. Det finns andra delar av landet där väntetiderna är kortare, men det är illa nog att situationen ter sig på detta sätt på så många ställen som jag här har nämnt. Jag har ingen anledning alt betvivla att uppgifterna är riktiga.

Orsakerna är naturligtvis mänga. Del är framför allt många års försummelser när det gäller att bygga ut preventivrådgivningen som vi här ser följerna av. En bidragande faktorer är också all ersättningen till privatläkarna, vilken diskuteras i del betänkande vi nu har framför oss, inte är tillfredsställande. Den motsvarar inte kostnaderna. En läkare får av försäkringskassan 45 kr, per besök för preventivrådgivning och får inle la någon avgift av patienten. Vi vet att bara spiralen kostar ungefär 30 kr. och all den normala taxan för en privatläkare ligger någonslans mellan 100 och 160 kr. för en sådan här behandling.

Ersättningen är otillfredsställande också för sjukvårdshuvudmännen, men på den punkten finns det ju en överenskommelse om en höjning, och det får väl ses som ett erkännande av all ersättningen är för låg. Situationen är allvarligare när det gäller privatläkarna, eftersom det finns en betydande sannolikhet för att de inte på samma sätt som landstingen driver verksamheten med förlust, vilket landstingen kan göra när de

vet att ersättningen kommer att höjas vid årsskiftet. Bara i Stockholm räknar man med att privatläkarna under förra årel log emot ungefär en fjärdedel av besöken för preventivrådgivning. Varie dag är det någon som tar kontakt med RFSU:s mottagning i Stockholm och säger ungefär så här: Den läkare som jag går till kan inte åla sig prevenlivrådgivning.

Även om inle situationen när det gäller väntetiderna i Stockholms län hör lill de mest problematiska, kan man befara att det blir liknande effekter för dem som skulle ha gått till privatläkare över hela landet.

Jag kanske borde tillägga att sådana här uppgifter om väntetider bör tas med en nypa salt, för ofta tar man inte emot tidsbeställningar för mer än en viss period. Det betyder att de verkliga väntetiderna kan vara längre än de som avspeglar sig i väntelistorna. Som det nämndes i Aftonbladets artikel kan del också hända alt en person har försökt i fem dagar att över huvud laget komma fram på telefon till mottagningen, för att beställa tid för prevenlivrådgivning. Liknande problem kan säkert finnas på andra häll än del som Aftonbladet hade upptäckt.

Den här situationen borde inte ha behövt uppstå. Dels borde de allmänna resurserna ha varit utbyggda för prevenlivådgivning långt tidigare, dels borde man ha kunnat förutse alt denna ersätlning till privatläkarna skulle vara otillräcklig. Redan för över ett är sedan fick ju socialministern besked från Läkarförbundet om att ersättningen inle motsvarar kostnaderna. Då borde man inte ha dröjt så länge med en justering av taxan.

Nu säger utskottet att man kommer att pröva denna taxa och falla beslul före den I juli. Enligt min uppfattning borde ulskottet säga klart ut att den skall höjas och motsvara kostnaderna. Dessutom finns det ingen anledning att vänta ytterligare ett par månader Under liden finns det all anledning att anta - uppgifterna bl, a, i den här artikeln i Aftonbladet tyder på del - att aborlsiffrorna kommer att öka. En del av den ökningen skulle ha kunnat undvikas. Naturligtvis är en del av uppgången också en följd av de avsikter som låg bakom lagen. Men vi är ju ense om alt de onödiga aborterna borde undvikas med bättre pre-' ventivrådgivning. Ansvaret för väntetiderna ligger enligt min uppfattning i det här fallet på socialministern, som redan för ett år sedan hade tillgång till fakta men ändå lät denna för låga taxa vara i kraft så länge.

Jag ber att få yrka bifall till reservationen 7, där den här saken behandlas.

Den andra frågan, som jag bara skall nämna med några ord, är reservationen 3. Där behandlas några motioner, som föreslår alt ersätlning för psykoterapi skall lämnas enligt privatläkartaxan -alltså som ersättning lill läkare - även i de fall när behandlingen ges av en godkänd psykolog som inte är läkare. Det är enligt motionärernas - och också min - uppfattning inle rimligt alt man i de fallen bara får ersätlning enligt en lägre taxa, trots att behandlingen är densamma. Enligt den lösning som utskottsmajoriteien föreslår kan man alltså i dessa fall, där det finns en remiss från en läkare, få ersätlning med 35 kr. per behandling plus en patientavgift på 7 kr. Men den verkliga kostnaden ligger, enligt vad

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m. m.

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Ändrade ersättningsregler jnom sjukförsäkringen, m. m.

jag har inhämtat, normalt på ungefär 80 kr. per behandling. Det säger sig självt att det blir en ganska kännbar utgift för patienten, i synnerhet som psykoterapi ofta pågår under myckel lång lid.

Jag ber därför också alt få yrka bifall till reservationen 3.

Herr HAGBERG i Boriänge (vpk):

Herr lalman! Jag avser alt i mitt anförande beröra de frågor som tas upp i motionen 1974 vid årets riksdag. Herr Pettersson i Västerås kommer i étl senare anförande alt behandla de frågor som berörs i vpk-motionerna nr 77 och 1222. Samtliga dessa frågor är behandlade i reservationer, fogade till ulskottsbetänkandel.

Min första kommentar är alt avgiftssystemet inom den öppna sjukvärden är en fråga på vilken principiella synpunkter bör läggas i vidare sammanhang och att det därför är anmärkningsvärt alt den nu fått en koppling lill uppgörelsen om skattepolitikens utformning. Av del skälet har också detta utskottsbetänkande råkat få en placering omedelbart före de skaltepolitiska problemställningarna, som skall diskuteras här i eftermiddag.

Bakgrunden är överenskommelsen mellan regeringen och kommunförbunden om det s, k, skatlestoppel, I överenskommelsen om skattestopp ingår utfästelse om kompensation till sjukvårdshuvudmännen - till övervägande del en fråga för landstingen. Den kompensationen består dels i rekommendationen om höjda patientavgifter, dels i att läkemedelsrabatten skall höjas, så att maximiavgiften ökas från 15 lill 29 kr. Avgiften för rådgivning per telefon höjs till det dubbla.

Kompensationens huvudsakliga del är emellertid höjning av sjuk-vårdsersätlningen till sjukvårdshuvudmännen från 48 kr, till 70 kr. För att bekosta denna uppräkning påläggs sjukvårdshuvudmännen själva en höjd socialförsäkringsavgift. Patienterna lämnar sitt bidrag genom de höjda avgifterna som jag nyss nämnt, ' *Jag skall la upp frågan om de höjda avgifterna.

Vi har från vpks sida i fiera lidigare sammanhang haft anledning att vända oss mot del rådande avgiftssystemet. Vi är anhängare av ett syslem med avgifisfri sjuk- och läkarvård. Vården betingaren viss kostnad, och denna bör bestridas av samhälleliga medel utan tillämpning av avgifter. Avgifterna som patienterna har att erlägga utgår lika oavsett om patienterna är höginkomsttagare eller låginkomsttagare. De drabbar naturligtvis olika allteftersom vårdbehovet växlar. Del är i detta speciella sammanhang som vi i motionen 1974 särskilt pekat på sambandet med den ekonomiska och sociala miljö vari människorna tvingas leva. Där har vi sådana faktorer som arbetsmiljön, stressen och påfrestningarna inom arbetslivet. Här kommer del lunga slitet i skogarna och på många andra häll in som exempel pä de hårda villkor som arbetslivet erbjuder, inte minst när det gäller de psykiska påfrestningarna och därigenom uppkomna skador. Del är uppenbart all behovet av sjuk- och läkarvård är en tyngre börda för de kategorier som jag nyss nämnt.

Det är dä logiskt sett en rättvise- och jämlikhetsfråga att äntligen komma fram till en ordning där vård vid sjukdom utgör en samhällelig service utan uttag av särskilda avgifter för den enskilde - avgifter som från lid till annan trissas upp.

När sjukronan genomfördes uppfattades det som att vi slog in på en väg hän mot principen om avgiftsfri sjukvård. Men som bekant blev sjukronan inte långvarig. Det blev en tolvkrona, och nu skall man peta i avgiftssystemet och göra en ny höjning. De avgifter som sålunda tas ut är ändå bara en ringa del av vad sjukvården kostar. De drar en betydande kostnad också att inkassera, och de lar personal i anspråk som borde fä ägna sig åt direkt sjukvärdande uppgifter. Som vi påvisar i motionen 1974 sysselsätts personal t. o. m. med att indriva icke erlagda avgifter.

Jag förmodar att utskottets talesman, liksom man gör i utskotisbe-länkandet, kommer att söka ange skäl till uppräkningen av avgifterna och hänvisa till kostnadsstegringar. Men avgifterna utgör fortfarande bara en del av de faktiska kostnaderna. Vi tänker oss inte att frän i dag till i morgon övergå till en avgiftsfri sjuk- och läkarvård. Vad man emellertid kunde göra är för det första att uttala sig för en enligt vår mening riklig princip på detta område - alt la del av oss föreslagna steget och förutsättningslöst utreda genomförandet av principen om en avgifisfri sjuk-och läkarvård. För det andra bör man mot den anförda bakgrunden avvisa de nu föreslagna höjda patientavgifterna.

Den koppling frågan fått skulle medföra att kompensationen till sjukvårdshuvudmännen blev i runt tal 56 milj. kr. mindre. Vi vill inte verka för ett sådant resultat. Därför har vi också ställt förslaget om en motsvarande uppräkning av kompensationen. Vi har ansett att som omedelbar provisorisk lösning kunde en höjning av socialförsäkringsavgiften med ytterligare 0,4 procentenheter genomföras. En sådan skulle vi kunna acceptera.

I samband med nästkommande ärende på dagens föredragningslista lar vi upp frågan om alt befria kommuner och landsting från de aktuella höjningarna av denna avgifi. Det ankommer emellertid inte på mig all här närmare gå in på denna fråga.

Herr talman! Jag väntar mig inte all behandlingen av de nu aktuella frågeställningarna skall bli särdeles djupgående. Av formella och behandlingstekniska skäl har frågan kanske fäll mindre vikt. Jag förutsätter att de vida intressantare skattepolitiska problem som skall behandlas senare kommer att röna större intresse. Men det handlar icke desto mindre om betydande sociala och samhälleliga problem. Man kommer inte förbi dem. Och man kommer inle heller ifrån dem - de kommer tillbaka. Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till reservationerna I och 2 vid socialförsäkringsutskottets belänkande nr 16,

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Ändfade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m. m.

Fru HÅVIK (s);

Herr lalman! I regeringens proposition nr 36 föreslås ändrade ersätt-

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m. m.

ningsregler inom sjukförsäkringen. Det är en betydelsefull reform, och väsentliga förändringar föreslås genomförda, som kommer de många människorna till godo. Innan jag bemöter de reservationer som avgivits till utskottets betänkande vill jag här inledningsvis till protokollet läsa in vad propositionen innebär.

Sjukförsäkringens ersättning till sjukvårdshuvudmännen föreslås höjd från nuvarande 48 till 70 kr. per läkarbesök och egenavgiften för patienterna från 12 lill 15 kr. För sjukvårdande behandling som utförs av annan personal än läkare föreslås ett utvidgat och väsentligt förbättrat ersättningssystem. Förslaget omfattar även ersättning för resekostnader i samband med behandlingarna. Samtidigt föreslås ändring av karens-beloppet för resekostnadsersällning från 6 till 8 kr.

Till grund för dessa förslag ligger en överenskommelse som träffats med sjukvårdshuvudmännen om vissa finansieringsfrågor inom sjukvården, I den överenskommelsen finns också ett förslag lill en betydande förenkling av nuvarande ersättningssystem i vad gäller iransport med ambulans eller annat fordon lämpat för sjuktransport. Sjukförsäkringen betalar 12 kr. per invånare och år, och sjukvårdshuvudmännen svarar för att sjukvårdstransporter finns all tillgå inom sjukvårdsområdet. Patientkostnaden skulle enligt delta system bli högst 8 kr.

Beträffande läkemedel föreslås att reglerna om avgifisfria läkemedel skall vara oförändrade men att maximiavgiften för övrig medicin på recept blir 20 kr. Det förtjänar erinras om att nuvarande belopp, 15 kr., har varit oförändrat sedan 1968,

Vidare innehåller propositionen en väsentlig förändring i vad gäller ansvaret för hjälpmedel till handikappade. Sjukvårdshuvudmännen lar helt över ansvaret, och en enhetlig hjälpmedelsersällning frän sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen föreslås införd till ett belopp av 22 kr. per invånare och år. I de sjukvårdsområden som har beslutat eller som kommer att besluta om prisnedsalla eller helt kostnadsfria glasögon till barn och ungdom under 19 år föreslås beloppet höjt till 24 kr. per invånare och år.

Sjukförsäkringens ersättning lill sjukvårdshuvudmännen för sjukhusvård föreslås höjd till 20 kr. per dag och en motsvarande avgift för dem som inte omfattas av försäkringens ersättningsregler. De försäkrades sjukpenningavdrag per vårddag blir högst samma belopp.

Samtliga dessa förslag föreslås bli gällande fr. o. m. den I januari 1976.

Förslagen innebär ett ekonomiskt tillskott för sjukvårdshuvudmännen på 650 milj, kr. Kostnadsökningen för sjukförsäkringen beräknas bli 634 milj. kr. per år. För att täcka dessa kostnader jämte ökade kostnader för höjd sjukfrekvens föreslås att arbetsgivaravgiften höjs med 0,6 % fr. o. m. samma tidpunkt, alltså den I januari 1976.

I socialförsäkringsutskoltels förevarande betänkande nr 16 redovisas utskottets förslag. Till belänkandet har fogats åtta reservationer. Trots antalet reservationer vill jag påslå att majoriteten bakom utskottets betänkande är helt betryggande. Vänsterpartiet kommunisterna slår för fyra

reservationer, folkpartiet för två och centerpartiet för två. Inga partier har således enats i något av de yrkanden som reservationerna mynnar ut i.

I reservation nr 1 säger herr Hagberg i Borlänge alt de i propositionen föreslagna höjningarna lill sjukvårdshuvudmännen är otillräckliga och alt förslagen lill höjningar är oanlagbara. Vidare framhåller han att en strävan bör vara att på sikt åstadkomma en avgiftsfri lakar- och sjukvård. Enligt reservanten strider det mot denna strävan att höja patientavgiften.

När sjukronan infördes år 1969, heter det i vpk-motionen - och det citerade herr Hagberg också - bedömdes detta av många som ell steg i rätt riktning. Jag förmodar att den bedömningen omfattades även av vänsterpartiet kommunisterna. På den punkten är vi helt ense.

Herr Hagberg fortsatte med all tala om att del av sjukronan blev en lolvkrona. Där slutade herr Hagberg citera, men i motionen står det också

all då "--- utvidgades ersättningssystemet inom sjukförsäkringen till

att omfatta även privatpraktiserande läkare." Självfallet blev det då en kostnadsökning.

Nu har tolvkronan blivit femtonkronan. Det innebär att flera människor i vårt land kommer att få väsentligt bättre ersättning för ambulanstransporter, för hjälpmedel, speciellt glasögon till barn och ungdom, och för vård hos annan sjukvårdande personal än läkare, under förutsättning att vården slår under överinseende av sjukvårdshuvudmannen.

Herr Hagberg sade också att han var på det klara med all utskottets talesman skulle komma att peka på att höjningarna beror på kostnadsökningarna, Naturiigtvis kommer jag att säga det, därför alt del är sant. Uppräkningarna har skett som en följd av kostnadsutvecklingen men också som en följd av de förbättrade förmåner som kommer invånarna här i landet-till del.

Utöver delta har herr Hagberg i reservation nr 2 begärt en förutsättningslös utredning av frågan om avgifisfri sjukhus- och läkarvård. Utskottet säger i betänkandet att ulskottet i motsats till reservanten bedömer sjukförsäkringens ersättningar till sjukvårdshuvudmännen och höjningarna av patienternas maximiavgifiersom väl avvägda. Utskottet har också pekat på kostnadsutvecklingen, som jag tidigare nämnde, som en väsentlig faktor. Del är tre år sedan del skedde någon justering av beloppen. Mot den bakgrunden anser vi alt de föreslagna höjningarna av patientavgifterna är måttliga.

Vi erinrar vidare om att frågan om generella regler för avgiftsned-sättning skall tas upp till behandling av Landstingsförbundet. Vi har också uttalat all införandel av en avgiftsfri sjukhus- och läkarvård i varie fall på kortare sikt medför betydande utgifter för staten och att vi därför inte är beredda att tillstyrka reservalionsyrkandel i reservation nr 2,

I reservation nr 3 av herr Hylländer yrkas att psykoterapeutisk och psykoanalytisk behandling utförd av privatpraktiserande psykolog med godkänd utbildning i ersättningshänseende skulle jämställas med behand-

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen,

m. 777.

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen,

777. 777.

ling av privatläkare. I reservationen föresläs att denna ersättning skall genomföras i den nya läkarvärdstaxan, som böriar gälla den 1 juli 1975, Utskottet anser alt breddningen av försäkringens ersättningsregler innebär all man har tillmötesgått riksdagens önskemål att psykiatrisk behandling utförd av annan än läkare skulle berättiga till ersättning från sjukförsäkringen, I fortsättningen kommer patienten alt kunna få ersätlning för sådan behandling under förutsättning att den sker under överinseende av sjukvårdshuvudmannen.

Yrkandet att ändringen skall genomföras redan i läkarvärdstaxan som böriar gälla den I juli har inte utskollet ansett sig kunna biträda.

I reservationen 4 av herr Magnusson i Nennesholm yrkas pä en utredning om samt förslag till en reform, som innebär att man inom ramen för den allmänna försäkringen inför ett kostnadslak i vad gäller uttag av patientavgifter vid sjukvärdande behandling och att riksdagen skall besluta uppdra ät regeringen att framlägga förslag till ersättning vid seriebehandlingar som utförs av sjukgymnast, läkare eller pä sjukvårdsinrättning.

Utskottet menar i sitt betänkande att frågan om en generell begränsning av läkarvårds- och sjukvårdskostnaderna för patienter med långvariga sjukdomar och täta läkarbesök är värd beaktande. Av överenskommelsen med sjukvårdshuvudmännen framgår att patienter med många besök inom den offentliga sjukvården liksom hittills skall ha möjlighet all få värdavgifien nedsatt. Inom Landstingsförbundet har man inte bara för avsikt att starta en utredning, som herr Magnusson sade, utan man har redan satt i gäng en utredning, och avsikten är att komma fram med förslag till generella regler, Ulskottet har också betonat att i samband med den redan startade utredningen även frågan om ersättning vid seriebehandlingar skall tas upp.

Herr Magnusson sade att han inle precis misstror Landstingsförbundets vilja men att reformen kan få mycket varierande verkningar. Ja, sådana begränsningar finns ju redan genomförda i en del landsting, och jag tror säkert att Landstingsförbundet med god vilja och utifrån de erfarenheter som kan inhämtas frän de områden där detta redan är genomfört inle skall ha några större svårigheter att komma fram till förslag om generella bestämmelser.

Reservationerna nr 5 och 6 bör jag kanske vänta med alt ta upp, eftersom herr Pettersson i Västerås skall tala just för dilhörande motioner och del skulle vara alt föregripa ärendets behandling, om jag gick in på dem redan vid denna tidpunkt.

I reservationen 7 av herr Hylländer hemställs att riksdagen skall uttala att ersättningen för preventivmedelsrådgivning, meddelad av privatpraktiserande läkare, snarast möjligt bör höjas. Herr Romanus har här utvecklat sina synpunkter på denna fråga. Han menar alt ersättningen inle motsvarar utfört arbete. Frågan om denna ersättning skall ju prövas i samband med framtida beslut om läkarlaxan. Dä beslutet i denna fråga kommer att fattas av regeringen före sommaren - nuvarande regler gäller

längst t, o, m, utgången av juni månad - har utskottet inte funnit någon anledning att nu föregripa regeringens förslag i denna fråga.

Slutligen yrkas i reservationen 8 av herr Magnusson i Nennesholm m. fi, att riksdagen skall begära utredning och förslag angående kostnadslak vid 100 kr, per behandlingsår för inköp av medicin på recept,

Utskollet har inle kunnat biträda detta yrkande, bl. a, med tanke på att den höjning av maximibeloppet som föreslås i propositionen inte kommer att innebära de problem som framhålles i reservationen. Höjningen bör snarare ses som en följd av kostnadsutvecklingen. Nuvarande belopp på 15 kr. har, som jag tidigare sade, varit oförändrat sedan 1968. Vidare vill utskottet peka pä att utformningen av prisnedsättningen på läkemedel innebär ett högkostnadsskydd för dem som har stort behov av läkemedel. Utskottet är heller inle övertygat om att en kostnadsspärr skulle vara enbart till fördel för de försäkrade.

Herr talman! Jag vill avslutningsvis betona att det finns oppositionspartier här som inte har reserverat sig i detta sammanhang; man har tydligen menat att detta är ett värdefullt förslag. Många motioner, som återkommit år efter år i riksdagen, har i detta förslag fått ett positivt svar, varför man har ansett att man bör avvakta erfarenheterna av hur reformen slår, innan man kommer med förslag till ändringar.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets betänkande på alla punkter.

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Ändrade ersättningsregler inom sjuk:försäkringen,

777. 777.

Herr ROMANUS (fp) kort genmäle:

Herr talman! Fru Håvik slutade med att säga att det finns oppositionspartier som inte har reserverat sig utan som har värjt nöjda. Hon menar väl dä moderata samlingspartiet, som är del oppositionsparti som inte har haft något all invända mot regeringens förslag på någon enda punkt. Och det kanske kan vara till ömsesidig glädje för socialdemokrater och moderater att man här kan la varandra i hand.

Fru Håvik sade att utskottet när det gäller psykoterapi har tillmötesgått önskemålen i motionerna. Det är riktigt; man kan få en viss ersättning enligt den ordning som nu kommer alt gälla. Men fortfarande är det så att vid en behandling, där taxan i dag normall är 80 kr., får man ut 42 kr. om vi räknar med dels del som försäkringskassan ger, dels den patientavgift som utgår normall för sådan behandling som psykoterapin i dessa fall skall jämställas med -sjukgymnastik osv. Del fallas alltså fortfarande nästan halva kostnaden, som antingen psykologen eller patienten får betala. Del är ganska kännbart om det gäller långvariga behandlingar, som del gör i fråga om psykoterapi och psykoanalys.

Jag anser all detta är en i huvudsak bra proposition. Likaså anser jag all beslutet om den nya abortlagen var riktigt. Men del finns en skönhetsfläck, och den är så mycket mer förvånande som den kunde ha undvikits. Man har inte förverkligat den målsättning som vi alla var överens om när abortlagen behandlades för ett år sedan, nämligen att man skall göra alla tänkbara ansträngningar för att öka tillgången på prevenlivmedelsrådgivning, och undvika vad som litet slagordsmässigt kallas för

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Ändrade eisätt-ningsregler inom sjukförsäkringen, m. m.

att aborten blir ett preventivmedel. Jag frågar mig; Vad beror det på, alt man inte har gjort det? Man visste redan för ell år sedan att ersättningen med 45 kr. per behandling till privatläkarna, och samtidigt förbudet för läkarna att la ut en avgift av patienten, inle täcker kostnaden. Varför skall det då behöva gå ett år innan man rättar till del, när det är så angeläget att motverka en ökning av abortsiffrorna som beror på alt människor inle har kunnat få preventivmedel, på att väntetiderna för t, ex. all fä en spiral insatt har varit för långa?

Fru Håvik säger att detta skall klaras den 1 juli. För del första lovar inte utskottet det. Utskottet lämnar inga garantier för att ersättningen kommer att höjas, man säger bara all frågan skall prövas, I annat fall kunde man ha sagt att ersättningen skall höjas så att den skall motsvara kostnaderna. För del andra bör man inte vänta tvä månader med det som borde ha varit gjort för länge sedan. Varie dag är ju detta ett problem.

Herr HAGBERG i Borlänge (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag kan inte se lika positivt på höjningarna av avgifterna som fru Håvik gör. De måste väl ändå vara ett accepterande av all inflationen får slå igenom för dem som drabbas av sjukdom och tvingas besöka läkare och sjukhus? Dessa måste alltså betala en högre avgifi och det kan inte vara ett steg i rätt riktning sett i förhållande lill beslutet 1969,

Man säger all höjningen är väl avvägd och att när tolvkronan infördes vidgades förmånerna. Det är alltså tydligen ell nolläge som man vill ha, och det är inget steg på den väg som vi menar är riklig om man höjer avgiften allteftersom inflationen galopperar i väg. I stället bör man sikta in sig pä en avgiftsfri lakar- och sjukhusvård.

Skulle inte en förutsättningslös utredning kunna ta vara på en hel del idéer som finns i dag. Är det väl avvägt att vi har ett arbetsliv som förorsakar en massa sjukdomar och framför allt fier psykologiska sjukdomar? Är kostnaderna för dessa sjukdomar väl fördelade mellan dem som styr arbetslivet och dem som drabbas? Det är de naturligtvis inle, och del vet fru Håvik lika väl som jag. Men det har presenterats in-trassanla förslag på sistone, nämligen all de som styr arbetslivet skall betala de kostnader som de förorsakar genom att uppsätta sådana villkor för arbetslivet som det finns i dag. Då skulle man kanske pä ett mer krafifullt sätt kunna arbeta för en avgiftsfri sjukvård sä att de som ofta har vårdbehov inte drabbas så hårt.

Herr MAGNUSSON i Nennesholm (c) kort genmäle;

Herr lalman! Fru Håvik sade att vi var ganska eniga om all propositionen i sig själv var bra. Det vittnar väl också den relativt stora enigheten i utskottet om. Men man kommer inle ifrån att regeringsförslaget innebär en höjning av den enskildes kostnad för varie sjukbesök. Från centerns sida vill vi framför allt införa en generell begränsning för att mildra kostnadsökningen för dem som är mest illa ute, dvs, personer

som ofta är sjuka och har stort behov av medicin och dessutom på grund av sin sjukdom har låga inkomster. Del är dessa grupper vi vill hjälpa med värt förslag.

Del är visserligen sant att Landstingsförbundet utreder den här frågan och fru Håvik menade att förslag i den riktning som vi har lagt kommer att antagas. Risken finns emellertid att det kommer att ta läng tid och att de kostnadsökningar som landstingen får för löner och andra driftkostnader gör all landstingen blir försiktiga. Den spärr som satts för en höjning av utdebiteringen gör del kanske också omöjligt för vissa landsting all så snabbi som önskvärt vore genomföra en för hela landet likartad reform. Vi är rädda för att det kan bli olika regler i olika län och det kan ingen vara betjänt av.

Det är just de synpunkterna som varit vägledande i alla de motioner som väckts i detta syfte - inte minst i den motion som väckts från centerpartiet.

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen,

m. 777.

Fru HÅVIK (s) kort genmäle;

Herr talman! Till herr Romanus vill jag bara säga att jag tror att vi är helt överens om att del har skett en stor förbättring genom att man nu kan få ersättning för behandling hos psykolog. Det har funnits motioner i den riktningen under en följd av år och det förslag som nu föreligger bör bedömas som ett stort och värdefullt steg på vägen mot en förbättring. Vi är väl också överens om att vi vill att överinseendet skall ligga hos sjukvårdshuvudmännen för all på det sättet vinna erfarenheter.

När det gäller ersättningen för prevenlivmedelsrådgivning meddelad av privatläkare vill jag bara hänvisa lill vad jag redan sagt. Jag är inte lika pessimistisk som herr Romanus och tycker inte att vi skall rusa i väg med någon form av ändring utan avvakta den lidpunkt när läkarvårdstaxan löper ut den 30 juni och måste ersättas av en ny den 1 juli innevarande år.

Herr Hagberg i Borlänge sade att jag tyckte att det var bra att avgifterna höjs. Men här ser vi hur infiationen slår igenom och att människorna bara får ökade kostnader för sjukhusvården, menade herr Hagberg. Ja, herr Hagberg, kostnadsutvecklingen slår inte bara igenom pä den vård som konsumeras utan också på alla andra kostnader. Det finns ju någonting som heter kompensation för kostnadsutvecklingen och infiationen, vilket framgått inte minst i den lönerörelse som nyligen avslutats här i vårt land. Det är inte bara fråga om att ta ut mer pengar från människorna.

Del har ju också skett väsentliga förbättringar inom försäkringen som kostar pengar men som också kommer människorna till godo. Herr Hagbergs eget parti har i mänga fall medverkat härtill genom motioner och yrkanden på förbättringar som självklart innebär kostnader.

Till herr Magnusson i Nennesholm, som talar om människor som ofta är sjuka och har stort behov av medicin, vill jag säga att jag ändå inte

4 Riksdagens protokoll 1975. Nr 72-75

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen,

777. 777.

är övertygad om att herr Magnussons förslag skulle innebära den förbättring som ell kostnadslak, vilket är föreslagit i motionen, skulle innebära.

Vad sedan gäller tron på Landstingsförbundet tror jag vi kan känna oss säkra. Herr Magnusson, som talar med sådant patos för dessa människor, kommer naturligtvis att vara en garant för att hans partivänner ute i landstingen ställer upp så att dessa människor får vad de behöver. Jag tror all herr Magnusson i det här fallet kommer all få mitt parti med sig.

Herr ROMANUS (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Man tar ett steg i rätt riktning när del gäller psykoterapi, men fortfarande blir del en förlust. Del är bara halva kostnaden som läcks. Del är del jag har påpekat.

Sedan säger fru Håvik att man inte skall rusa i väg såsom jag vill, och att jag är pessimistisk. Men, herr talman, jag vill inle att man skall rusa i väg. Det har varit känt i över ett år att ersättningen för preventivrådgivningen inte motsvarar kostnaderna. I mer än fyra månader har läkarna, i den män de har gett någon prevenlivrådgivning, fått underskott på rådgivningen. Men det allvarliga är, att de med all sannolikhet har dragit ned på den verksamheten. Det är alltså inte fråga om att rusa i väg, utan del är fråga om en åtgärd som man med ett minimum av förutseende borde ha vidtagit för länge sedan. Del är inle fråga om någon pessimism i milt fall, utan jag ser på verkligheten och på den under-lätenhetssynd som man gjort. Jag hoppas verkligen, att man, när man justerar taxan, kommer att se till alt den motsvarar kostnaden. Jag kan inte inse varför man skall behöva vänta ytterligare två månader eftersom vi ju för ett är sedan gemensamt uttalade alt man skulle göra allt för att undvika att abort behövde vidtas, därför att det inte fanns tillgäng till preventivmedel. Här har man vidtagit en åtgärd som verkar i rakt motsatt riktning.

Tidigare kunde läkarna la ut avgifi för rådgivningen, och även om del då kostade patienten en del fick man ändå sill preventivmedel. Nu är läkarna förbjudna att la ut avgifi, och därför finns del anledning att befara, att det blivit en minskning av tillgången på preventivrådgivning. Del är delta som jag har angripit. Del är inle fråga om all rusa i väg och vidta några nya åtgärder, utan vad det gäller är att reparera del misslag som har begåtts.

Jag skulle vilja fråga fru Håvik, för att försöka tyda allt till det bästa och få ett positivt resultat: Innebär utskottets betänkande och vad fru Håvik här har sagt en garanti för alt ersättningen fr. o. m, halvärsskifiet i varie fall kommer att motsvara de verkliga kostnaderna? Innebär utskottets förslag en garanti för detta vore det bra om fru Håvik ville klart uttala detta till protokollet.

Herr MAGNUSSON i Nennesholm (c) kort genmäle: Herr talman! Vi vill, fru Håvik, från centerns sida ha en likvärdig reform genomförd i hela landet. Vi är rädda för att det blir stora variationer om landstingen skall genomföra den själva. Redan i de fall reformen är genomförd har landstingen gått olika vägar. Del är f ö. bara i ett par fall reformen är helt genomförd. Det är också, del vet vi alla som arbetar inom landslingen, en relativt liten del av patienterna som är de stora sjukvårdskonsumenterna. Dem skulle vi alltså hjälpa med det förslag som centern lagt fram.

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m. m.

Herr HAGBERG i Borlänge (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag får bara konstalera att fru Håvik och utskottet tycker att höjningen av patientavgifterna är en bra avvägning. Inflationen nödvändiggör en kompensation till sjukvårdshuvudmännen, och den kompensationen tar man ut av patienterna. Men det betyder ju att det blir patienterna som drabbas av infiationen, och det kan väl inte vara ett steg i rätt riktning, som fru Håvik i sitt första inlägg höll med om att reformen var. Är inle fru Håvik motsägelsefull när hon först instämmer i att förslaget om sjukronan var ett steg i rätt riktning och sedan accepterar all avgifterna skall öka?

Fru HÅVIK (s) kort genmäle;

Herr talman! Som svar på herr Romanus direkta fråga vill jag säga att jag tycker alt utskottets skrivning ger uttryck för vad vi menar. Herr Romanus vill ha ell direkt och klart svar ifrån utskottets talesman, och för att hinna bemöla de andra talarna svarar jag kort och gott - ja.

Herr Magnusson i Nennesholm säger att han är rädd för all reformen inte blir likvärdig i alla landsting, utan all resultatet kommeratt variera starkt, eftersom landstingen kan komma att gä på olika linjer, I ett par landsting, där reformen redan är genomförd, har utformningen blivit olika. Jag tror, herr Magnusson, alt de landsting som genomfört reformen utifrån sina erfarenheter kanske skall kunna finna en väg för all skapa ell system som kan bli gemensamt för människor i andra landstingsområden. Dessutom tror jag, som jag lidigare sade, att man med god vilja skall kunna uppnå stor enhetlighet. Jag har ingen anledning att hysa samma farhågor som herr Magnusson innan jag sett landslingens förslag. Landslingen har redan startat arbetet, och det är sagt att man skall arbeta med skyndsamhet.

Till herr Hagberg i Borlänge vill jag säga att jag citerade vpk:s motion, där ni själva menar alt sjukronan var ett steg i rätt riktning. Nu talar herr Hagberg om inflationen. Jag vet inte vem det är som har fjärmat sig ifrån ämnet, herr Hagberg eller jag. Men del är väl obestridligt att kostnadsökningar slår igenom på alla områden. Med tanke på de förbättringar som tillkommit och del i dag förändrade penningvärdet är del väl ganska naturligt att sjukronan i dag måste höjas. När människorna den I januari 1976 skall betala den högre avgiften kommer de säkert att märka vilka förbättringar de fåll för pengarna.

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen,

777. 777.

Herr PETTERSSON i Västerås (vpk);

Herr lalman! 1 TV, radio och press framhålls ofta att personalen pä våra sjukhus och vårdinrättningar är utsatt för ganska stor stress. Della omvittnas också ofta från personalens egen sida. Rationaliseringar och inskränkningar har medfört svåra arbetsförhållanden för sjukhuspersonal. Det hår i sin tur lett lill en försämrad personlig omvårdnad av patienterna. Patienterna utelämnas alltför ofia åt sig själva, får sällan några möjligheter att dryfta sin situation med sjukhuspersonalen. En sådan bristande kontakt kommer lill uttryck i negativa verkningar på patienternas allmäntillstånd. Den enda kontakten med yttervärlden får patienterna genom anhöriga och den närmaste bekantskapskretsen. Detta förutsätler att patienterna är intagna på sjukhus i hemorten. Patienter som är intagna på regionsjukhus eller på specialsjukhus befinner sig i en helt annan situation. Till våra specialsjukhus t. ex. remitteras ofta personer som bor i skilda delar av landet. Det är inte ovanligt att sjuka människor remitteras från Norrbollen lill Mellansverige. Del finns som bekant specialsjukhus med ett upptagningsområde som omfattar praktiskt tagel halva vårt land. Patienter på dessa sjukhus får sällan eller aldrig besök av släktingar eller bekanta. Långa tidsödande och dyrbara resor sätter hinder i vägen. Därmed försvåras också patienternas situation. De får mindre personlig omvårdnad och kontakt med yttervärlden. Värst drabbade är givetvis barn som befinner sig långt bort frän hemorten. Men även äldre människor behöver då och dä personlig omvårdnad.

Enligt min mening finns del brister inom vår sjukvård på det här området. Den personliga omvårdnad patienterna kan få är ju en koin-pletterande del av sjukvården, och spelar en stor roll för den sjukes allmäntillstånd och tillfrisknande. Följaktligen anser jag att det behövs insatser för att öka möjligheterna till denna personliga kontakt för den sjuke.

Della sammanhänger självklart med ekonomiska satsningar i det syftet. Det stora fiertalet människor i värt land har relativt små inkomster, och del är låginkomsttagare och deras anhöriga som drabbas hårdast.

Det är inte endast resorna lill och från regionsjukhusen och specialsjukhusen som är mycket kostsamma för den mindre bemedlade. Oftast tar resorna lång lid i anspråk och kräver ledighet från arbetet med åtföljande bortfall av arbetsinkomst, som ytterligare förvärrar situationen. Därför har jag i motionen 1222 föreslagit att reglerna för den allmänna försäkringskassan bör ändras så att reseersättning samt under vissa förutsättningar också ersättning för förlorad arbetsinkomst skall kunna utgå till sjukbesökare med lång färdväg till region- och specialsjukhus.

Utskottets majoritet säger att frågan om reseersättning för förälder som besöker barn på sjukhus skall prövas av familjestödsutredningen. Detta kan naturligtvis betecknas som ett fall framåt, men jag har yrkat att ersättningen borde ingå i den allmänna sjukförsäkringen och inte enbart begränsas till barn utan gälla även vuxna människor.

Jag tycker att detta är en angelägen uppgift som samhället borde ha

råd alt satsa på i syfte att förbättra vår sjukvård genom att medverka till personlig omsorg, bättre trivsel och en positivare insats för den sjukes allmäntillstånd.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reservationen 5 i socialförsäkringsutskoltels belänkande nr 16.

I ulskollets betänkande behandlas även motionen 77 av fru Marklund m. fi. angående ersättning för glasögonkostnader. Under de senaste åren har ett antal motioner utmynnat i yrkanden om bidrag till sådana kostnader. De många framstötarna i riksdagen i denna fråga får ses som ett uttryck för hur angeläget det är all behovet snarast tillgodoses. Några landsting har funnit det nödvändigt all gå före med gott exempel och har fattat beslul om bestridande av glasögonkostnader. Det gäller Västerbottens och Kristianstads läns landsting. Alla vet att glasögonkostnaderna är dryga särskilt för barnfamiljer och pensionärer, men även för vuxna är de ganska kännbara. I arbetslivet finns en rad yrken som ställer stora krav på synskärpa. Arbetsmiljön är ett moment som inte heller skonar synen utan just kan orsaka synförsämringar.

Vårt parti har flera gånger uppmärksammat dessa problem. Så sent som förra året avslogs förslaget om all normalkostnaderna för anskaffandet av glasögon skulle infogas i sjukförsäkringssystemet. Vi har påpekat angelägenheten av att den här frågan får en mera långsiktig lösning som kommer barn och familjer över hela landet till del.

I utskottets skrivning hänvisas till den uppgörelse som har träffals mellan socialdepartementet och Landstingsförbundet om vissa finansieringsfrågor på sjukvårdsområdet och som kommer att gälla från den 1 januari 1976. Uppgörelsen innebär alt ersättning från sjukförsäkringen kommer att utgå till sjukvårdshuvudman som medverkar vid anskaffning av kostnadsfria eller prisnedsatta glasögon för barn och ungdom under 19 år. Också detta kan betecknas som ett fall framåt. Men det förutsätter att landstingen genomför reformen. Jag har en känsla av att den kommer all stanna på papperet, inte minst på grund av att landsting och kommuner befinner sig i ett myckel svårt ekonomiskt läge.

Det finns ytterligare en brist, nämligen att ersättningen endast utgår till barn och ungdom under 19 år. Vi har föreslagit att även pensionärer skulle omfattas och komma i åtnjutande av dessa lättnader. Det är f. ö,, som jag lidigare påpekat, också angelägel att vuxna kommer in i bilden.

Om de åtgärder som nu således redan på sina håll är vidtagna förhoppningsvis kommer att slå igenom, ligger de helt i linje med det förslag vi har ställl, nämligen att riksdagen hemställer om en skyndsam prövning av frågan om alt normalkostnaderna för anskaffandet av glasögon infogas i sjukförsäkringssystemet och lagen om allmän försäkring. Det skulle lösa denna fråga för hela landet.

Jag yrkar med detta bifall till reservationen 6 i betänkandet.

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m. m.

Fru HÅVIK (s) kort genmäle:

Herr talman! Det är uppenbart, herr Pettersson i Västerås, all nuvarande

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen,

777. 777.

bestämmelser om ersättning inom sjukförsäkringen för resor har haft sina skönheisfiäckar och brister. Men utskottet menar nu att genom det förslag som kommer all genomföras den 1 januari 1976 har man undanröjt de väsentligaste bristerna och de oftast kritiserade detaljerna.

Utskottet delar herr Petterssons uppfattning att det kan vara angeläget för sjuka barn att få besök av sina föräldrar, speciellt om barnen i fråga ligger på ett sjukhus långt bort från hemorten och känner sig vara i en främmande miljö. Just därför pekar utskollet också pä att familjestödsutredningen skall särskilt uppmärksamma denna fråga. Sedan är del klart att herr Pettersson kan dra upp andra grupper som denna fråga skulle vara lika angelägen för, men man bör ändå ta ett steg i sänder och få erfarenhet av hur det hela verkar. Det är trots allt en kostnadsfråga och en avvägningsfråga, och detta faktum måste vi ha med i bilden.

Sedan när det gäller ersättning för glasögon så har det väckts många motioner i denna fråga under en följd av år. Det är dyrbart för föräldrar som har barn som behöver glasögon. Barnen växer, synen förändras och de behöver byta glasögon ofta. Därför bör man väl ändå hälsa med tillfredsställelse att barn och ungdom under 19 år nu har möjligheter att få glasögon helt kostnadsfritt eller till kraftigt nedsatta priser.

De farhågor som herr Pettersson uttalade för att man inom landstingen inte skulle genomföra denna reform tror jag inte herr Pettersson behöver hysa därför att, som utskottet skriver, den höjning utöver handikappersättningen som kommer att utgå per invånare och år ger kostnadstäckning sä att man skall kunna ta på sig delta åtagande.

Därför vill jag nu, herr talman, efiersom herr Petterssons yrkande kom litet senare i debatten, yrka bifall till vad ulskottet hemställt vid punkterna 9 och 10, vilket innebär avslag på reservationerna 5 och 6,

Herr PETTERSSON i Västerås (vpk) kort genmäle: Herr talman! Jag är naturligtvis tacksam för den positiva inställning som utskottets talesman har gett uttryck för. Jag vill bara beklaga alt man är så väldigt försiktig när man skall vidta några åtgärder. När del gäller ersättning för glasögon tycker jag all man borde ha kunnat inrymma också pensionärer i det sammanhanget. Landstingen i Västerbottens och Kristianstads län har, om jag inte är felaktigt underrättad, gått ett steg längre än vad som har sagts i den här uppgörelsen mellan socialdepartementet och Landstingsförbundet, nämligen att ersättningen skall omfatta även pensionärer.

Men kommer nu den nämnda uppgörelsen att slå igenom i alla landsting? Jag är litet skeptisk därvidlag, Ulskottet uttalar att sjukvårdshuvudmän, som medverkar vid anskaffning av glasögon, kommer all få högre hjälpmedelsersättning. Men vilka sjukvårdshuvudmän kommer att medverka härtill? Vilka åtgärder är vidtagna för alt den här reformen skall få genomslagskraft i alla landsting? Det är en fråga som jag är intresserad av att få svar på. Jag skulle exempelvis vilja ha ett besked om vad som har vidtagits från departementets sida.

Fru HÅVIK (s) kort genmäle;

Herr talman! När nu sjukvårdshuvudmännen enligt förslaget från den 1 januari 1976 fär det egentliga huvudansvaret för hjälpmedel kommer det alt utgå 22 kr. per invånare och år som ersättning från försäkringen. Men de som, utöver det åtagandet, också åtar sig att ge kostnadsfria eller kraftigt prisnedsatta glasögon till barn och ungdom under 19 år får ytterligare 2 kr,, således 24 kr, per invånare och år. Den ökningen utgör kostnadstäckning för åtagandet. Jag tror inte att något landsting kommer att springa frän sill ansvar på den punkten när de dessutom får täckning för kostnaderna. Jag delar inte herr Petterssons i Västerås farhågor och skepsis på den punkten.

Man frågar alllid varför vi skall vara sä försiktiga, och så ullalar man en viss skeptisk inställning. Nalurliglvis bör vi vara försiktiga, så att vi får se vilken genomslagskraft reformerna får och hur de verkar. Om man bara rusade i väg kanske det fanns anledning att vara skeptisk beträffande reformernas resultat.

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen,

m. 777.

Herr PETTERSSON i Västerås (vpk) kort genmäle: Herr talman! Det förutsätter all landstingen medverkar till den här reformen, fru Håvik. Gör man ingenting i landstingen kan man naturligtvis inte få de här bidragen. Genomslagskraften beror alltså pä landslingens egen initiativkraft i dessa sammanhang. Som en följd av de beslut som fattats här i riksdagen tidigare har kommuner och landsting f n. ett ekonomiskt svårt läge. Erfarenheten från det kommunalpolitiska fältet visar all den sociala sidan ofta kommer i kläm när den ekonomiska tumskruven dras åt. Det är av den anledningen jag är skeptisk i det här sammanhanget.

Herr talmannen anmälde att fru Håvik anhållit att till protokollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.

Fru THUNVALL (s):

Herr talman! Låt mig lill att böria med säga all jag vill instämma i vad fru Håvik sade när det gäller glasögon till barn och ungdom. Det är glädjande att den förbättringen nu kan träda i krafl. Sedan hoppas jag att hon och utskottet i övrigt har rätt vad gäller uppfattningen att landslingen skall infria förväntningarna i delta avseende. Jag vet alt fiera landsting redan har fatlat beslut i den här riktningen och t. o. m. tagit med pensionärerna i sina beslut. Jag hoppas alt de övriga är på gång, sä att reformen kan iräda i kraft den 1 januari 1976, vilket väl är vårt gemensamma önskemål. Men det kommer alltså an på landslingen.

Herr lalman! Jag har egentligen begärt ordet för alt anföra några synpunkter i anledning av motionen 471.

När den nya abortlagen antogs uttalades att abort alltjämt måste betraktas som en nödfallsutväg. Preventiva åtgärder beslutades också för all på olika sätt förebygga oönskade graviditeter. Ganska snart visade

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m. m.

det sig att i varje fall en förutsatt effekt uteblev - nämligen abortrådgivning och eventuella aborter i ett tidigt skede av graviditeten. Lagen gynnade dem som väntade till efter tolfte veckan. Orsaken befanns vara kostnader i samband med resor för preventiv- eller aborträdgivning före tolfie veckan. Detta var alltså anledningen till den motion som väcktes under allmänna motionstiden i januari i år.

Propositionen 1975:36 kom någon månad senare. Den har - om jag har förstått innehållet rätt - till en del rättal till detta utan att för den skull försämra ersättningsmöjlighelerna för dem som redan enligt den lidigare propositionen gynnades av lagen. Deras läge får givelvis inte försämras därför att också andra grupper skall omfattas av den nu gjorda förbättringen i lagen. Jag bortser från de kostnadshöjningar som sker på de olika områden som propositionen omfattar.

Jag vill gärna uttrycka mina medmolionärers och min egen tillfredsställelse med den ändring som återfinns i propositionen. Socialförsäkringsutskottet har i sitt betänkande endast kort konstaterat: "Resekost-nadsersältningen från sjukförsäkringen skall också utgå vid besök för preventivmedelsrådgivning och abortrådgivning." Som svar på vår motion säger utskollet att resekostnadsersättning fr, o. m. 1976 kan utgå i de fall som avses. Jag vill hellre understryka ordet "skall" som utskottet använder i den förut citerade meningen.

Jag har ingen kritik mot utskottet för dess, som jag här sagt, korta skrivning. Men för att inle den som endast läser utskottels kläm med avstyrkande av motionen skall fatta det som ett avstyrkande av motionens innehåll i dess helhet vill jag citera några rader ur propositionen, där föredraganden säger på s. 25;

"Ersätlning från sjukförsäkringen utgår numera för preventivmedelsrådgivning och abortrådgivning med visst belopp för varie besök under

förutsättning att rådgivningen är avgiftsfri. Del är angeläget att

sådan rådgivning är tillgänglig för alla utan hinder av höga resekostnader närdet är långa reseavstånd. Jag förordar därför all resekostnadsersättning frän sjukförsäkringen får utgå vid besök för preventivmedelsrådgivning eller abortrådgivning. Ersättning bör därvid på motsvarande sätt som gäller för tandvård utgå för resekostnad som överstiger 15 kr. för varie besök."

Herr talman! Jag har mycket svårt all förstå denna koppling till tandvård, som jag finner ganska omotiverad. Önskvärt hade ju varit att karensgränsen hade satts vid 8 kr., såsom föreslagits för resor i samband med besök hos läkare eller pä sjukhus, men jag skall låta mig nöja med det föreslagna beloppet, eftersom det ändå är en förbättring i förhällande till nuläget. Jag vill vänta och se hur utfallet av denna ändring blir.

Låt mig utan direkt anknytning till motionen 471 tacksamt notera den vidgade rätt som propositionen innebär beträffande reseersättning i samband med sjukvård som lämnas av distriktssköterska eller distriktsbarnmorska. Jag är övertygad om att den kommer att få stort värde för människor i glesbygd.

Herr talman! Eftersom motionen 471 i och med propositionen 36 och socialförsäkringsutskoltels betänkande nr 16 fått en, som jag ser det, positiv behandling, har jag med mitt inlägg i debatten önskat ge ökad kännedom om de förbättrade reseersätlningsmöjligheler som därmed inträtt. Jag hoppas att detta skall medföra att ekonomiska betänkligheter i samband med länga reseavstånd ej skall hindra någon frän att så tidigt som möjligt söka få preventiv- och/eller abortrådgivning. Jag kommer dock som sagt att följa utvecklingen och vänta och se hur den nu föreslagna reformen slår, på samma sätt som fru Håvik enligt vad hon avslutningsvis framhöll i sitt första anförande, där hon tog upp propositionens alla förslag.

Herr talman! Jag har inget säryrkande ulan hemställer om bifall till utskottets förslag.

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m. m.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkterna 1 och 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Hagberg i Borlänge, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg i Boriänge begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller socialförsäkringsulskottels hemställan

i belänkandet nr 16 punkterna I och 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Hagberg

i Borlänge.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hagberg i Borlänge begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 274

Nej - 15

Avstår - 2

Punkten 3

Ulskollets hemställan bifölls.

Punkten 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Hagberg i Borlänge, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg i Borlänge begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m. m.

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskoltels hemställan

i betänkandet nr 16 punkten 4 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Hagberg

i Borlänge,

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Dä herr Hagberg i Borlänge begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 274

Nej - 14

Avstår - 3

Punkten 5

Propositioner gavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Hylländer, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Romanus begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskoltels hemställan

i betänkandet nr 16 punkten 5 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Hylländer,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Romanus begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 256

Nej - 29

Avslår - 5

Punkterna 6 och 7

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Magnusson i Nennesholm m. fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Nennesholm begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifallersocialförsäkringsutskoltets hemställan

i betänkandet nr 16 punkterna 6 och 7 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av herr Magnusson

i Nennesholm m. fi.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Magnusson i Nennesholm begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 215

Nej - 74

Avstår - 2

Punkten 8

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 9

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av herr Hagberg i Borlänge, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Pettersson i Västerås begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskoltels hemställan

i betänkandet nr 16 punkten 9 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av herr Hagberg

i Borlänge,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Pettersson i Västerås begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 273

Nej - 15

Avstår - 2

Punkten 10

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 6 av herr Hagberg i Borlänge, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Pettersson i Västerås begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsulskottets hemställan

i betänkandet nr 16 punkten 10 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 6 av herr Hagberg

i Borlänge,

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen,

777. 777.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m. m.

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Pettersson i Västerås begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 270

Nej - 17 Avslår - 4

Punkten II

Propositioner gavs pä bifall lill dels ulskotlels hemställan, dels reservationen nr 7 av herr Hylländer, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Romanus begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan

i belänkandet nr 16 punkten 11 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 7 av herr Hylländer,

Ja - 258

Nej - 31

Avstår - 2

Punkten 12

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 8 av herr Magnusson i Nennesholm m, fi,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Nennesholm begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsulskottets hemställan

i betänkandet nr 16 punkten 12 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 8 av herr Magnusson

i Nennesholm m. fi.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Magnusson i Nennesholm begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 214

Nej - 73

Avstår - 3

§ 3 Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Nr 74

Föredrogs

skatteutskottets betänkande nr 25 med anledning av propositionen 1975:92 om sänkning av den statliga inkomstskatten, m. m. jämte motioner, såvitt propositionen och motionerna hänvisats till skatteutskoltel och behandlas i detta betänkande, samt

socialförsäkringsutskottets betänkande nr 17 med anledning av propositionen 1975:92 om sänkning av den statliga inkomstskallen m. m., såvitt nu är i fråga, jämte motioner.

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten,

777. 777.

Herr TALMANNEN:

Skatteutskottets betänkande nr 25 och socialförsäkringsulskottets betänkande nr 17 debatteras i ett sammanhang, och yrkanden beträffande båda dessa betänkanden får framställas under den gemensamma överläggningen.

Skatteutskottets betänkande nr 25

1 propositionen 1975:92 hade regeringen - efter föredragning av statsråden Sträng och Aspling - bl. a. föreslagit riksdagen dels att anta vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

2. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

3. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

4. lag om ändring i lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift,

5. lag om ändring i förordningen (1957:262) om allmän energiskatt,

6. lag om ändring i lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt,

7. lag om ändring i förordningen (1961:372) om bensinskatt,

8. lag om ändring i förordningen (1957:209) om skatt på sprit och vin,

9. lag om ändring i förordningen (1960:253) om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker,

10. lag om ändring i förordningen (1961:394) om tobaksskatt,

11. lag om ändring i tulltaxan (1971:920),

12. lag om ändring i förordningen (1973:37) om avgift på vissa dryckesförpackningar,

13. lag om ändring i förordningen (1973:1216) om särskild beredskapsavgift för oljeprodukter,

dels att medge att inkomsterna av beredskapsavgifien för oljeprodukter fick fonderas hos riksgäldskontoret och disponeras för genomförande av oljelagringsprogram i enlighet med vad som förordats i propositionen.

De ovan under punkterna 5,6, 7 och 13 upptagna författningsförslagen och frågan om fonderingen och dispositionen av inkomsterna av beredskapsavgiften för oljeprodukter behandlade skatteutskottet i annat sammanhang.

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten,

777. 777.

På grundval av 1972 års skatteulrednings delbetänkande (SOU 1974:103) Skatteomläggning 1976 och den s. k. Haga Il-uppgörelsen mellan företrädare för socialdemokraterna, centerpartiet och folkpartiet lades i propositionen fram förslag lill skatteomläggning för år 1976,

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes bl, a, följande:

"På inkomstskatteområdet innebär förslaget bl, a, en justering av stats-skalleskalan så att såväl låginkomsttagarna som de stora grupperna i de vanligaste inkomsllägena fär sänkt skall jämfört med den skalleskala som gäller för innevarande år. Procentuellt är skallesänkningen siörsl vid årsinkomsler upp lill ca 40 000 kr. Räknat i kronor är den däremot störsl i inkomstlägena ca 40 000-85 000 kr,/år och uppgår där till 1 600 kr.

Vidare föreslås del s, k, sparavdragel, 400 kr. resp, 800 kr,, fördubblat till 800 kr. resp, 1 600 kr. Denna ändring föresläs gälla fr, o, m. 1976 års taxering.

Allmänna barnbidraget avses skola höjas med 300 kr, om årel fr, o, ni, den I januari 1976 enligt beslut i särskild ordning.

För att bereda egenföretagarna lättnader föreslås alt den från allmän arbetsgivaravgifi avgiftsfria inkomstdelen höjs från 10000 kr, till 18 000 kr.

Reformen finansieras genom höjda socialförsäkringsavgifter saml höjning av energiskatten pä elkraft, skatterna pä sprit, vin. öl, läskedrycker och cigarretter och avgiften på vissa dryckesförpackningar.

Förslaget i finansieringsfrågan innebär bl, a, all socialförsäkringsavgifterna från arbetsgivare m, fl. till sjukförsäkringen och folkpensioneringen höjs fr, o. m, den I januari 1976 med 0,4 resp, 1,5 procentenheter, dvs, med sammanlagt 1,9 procentenheter. Samtidigt avvecklas begränsningen för avgiftsunderlaget lill 7,5 gånger basbeloppet per årslön (det s, k. beloppstakel) för socialförsäkringsavgifterna med undanlag för ATP-avgiften,

I fråga om punktskatterna innebär förslaget att energiskatten på elkraft, som i dag utgör 10 % av kraftpriset, läggs om till en specifik skatt om 2 öre per kWh. Skatten på sprit och vin höjs med belopp som inklusive mervärdeskatt motsvarar per liter ca 4 kr, för sprit, dvs. 3 kr, för en helbutelj om 75 cl, 1:60 kr. för siarkvin och 80 öre för lättvin. Skallen på malt- och läskedrycker höjs, per liler räknal, med 20 öre för lättöl och pilsner, 25 öre för mellanöl och slarköl saml 7 öre för läskedrycker, Däriämte inryms s, k, stilldrinkar under läskedrycksbeskaliningen. Skatten på cigarretter höjs med 2 öre per styck för cigarretter i den lägsta skatteklassen och med 1 öre per styck för övriga cigarretter. Vidare höjs den särskilda förpackningsavgifien med 20 öre för förpackningar av metall och med 10 öre för andra förpackningar. Höjningen av energiskallen på elkraft föresläs träda i kraft den 20 juni 1975 och gälla i princip från första mälaravläsningen efter ikraftträdandet. Övriga höjningar föreslås

träda i kraft den 11 maj 1975,

I propositionen föreslås också lättnader i sjömansskatten. En anpass ning görs till skatteomläggningen i övrigt. Dessutom höjs del omkosi- nadsavdrag som innefattas i sjömansskaltelabellerna frän I 500 kr, lill 2 500 kr. i fjärrfarl och från 750 kr, lill 1 250 kr, i närfarl. Den särskilda skattereduktionen för sjömän om 200 kr, i fjärrfarl och 75 kr, i närfarl, alli per månadsskall, räknas upp lill 300 kr, resp, 125 kr.

Vidare föreslås ändrade regler i fråga om exlra avdrag för folkpensionärer, Förslagel innebär alt man vid beräkning av exlra avdrag för gift folkpensionär inle längre lar hänsyn lill andra makens inkomst. Samtidigt förordas ändrade regler i fråga om beräkningen av skattefri nivå för folkpensionärer och om avtrappning av extra avdrag. Förslaget om individualisering av del extra avdraget medför skallelättnader för makar i flertalet fall,

I fråga om villabeskattningen förordas en höjning av det s, k, villaavdraget från 500 kr, lill 800 kr. Dessutom höjs inkomstgränsen fqr den 2-procenliga intäklsberäkningen från 150 000 kr, lill 180 000 kr. Denna ändring avses gälla fr. o, m, 1976 års taxering.

Förmögenhetsgränserna på 50 000 kr, för ensam pensionär resp. 80 000 kr. för pensionärspar i fråga om rätten lill kommunalt bostadstillägg m. m, lill folkpension föresläs höjda lill 75 000 kr, resp, 120 000 kr, dep I juli 1975,

I propositionen läggs även fram förslag om vissa i prop. I975:3Q aviserade höjningar av energiskatten på drivmedel och oljebränslen samt av beredskapsavgiften för oljeprodukter. Förslagen innebär i fråga om energiskatten att skallen på bensin och gasol höjs med 7 öre per liter och att nu gällande skattesatser om 16 kr. per m' för tjock eldningsolja och 25 kr. per m' för tunn eldningsolja och motsvarande ersätts med en enhetlig skattesals om 40 kr. m'. Den nämnda beredskapsavgiften förlängs två år och höjs med 3 öre per liter för bensin och med 2 kr. per m' för olja. Dessa ändringar föreslås träda i kraft den 1 juli 1975,

Slutligen föreslås i fråga om energiskalten all industrier med särskilt hög förbrukning av bränsle och elkraft får en generell nedsättning av skallen sä all den inte överstiger 3 % av de tillverkade produkternas försäljningsvärde. Regeringen kan om särskilda skäl föreligger genom dispens medge visst förelag ytterligare nedsättning av energiskallen,"

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

I detta sammanhang hade behandlats

dels de med anledning av propositionen väckta, lill skaiieulskottel hänvisade motionerna

1975:2002 av herrar Norrby (c) och Torwald (c),

1975:2003 av herrar Torwald (c) och Norrby (c).

1975:2045 av herr Helén m, fl, (fp), vari hemställts alt riksdagen beslutade alt 24 i; 2 mom, kommunalskattelagen (1928:370) ändrades så

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

att som intäkt av fastighet upptogs ett belopp, motsvarande för helt år räknal 2 96 av den del av fastighetens taxeringsvärde som inte översteg 200 000 kr, 4 % av den del av taxeringsvärdet som inle översteg 250 000 kr., 8 % av den del av taxeringsvärdet som inte översteg 300 000 kr. samt 10 9é av den del av fastighetens taxeringsvärde som översteg 300 000 kr,,

1975:2046 av herr Nilsson i Kristianstad m, fl, (s), vari hemställts att riksdagen beslutade

1. att höjningen av förpackningsskatten räknades per från dryckes-lillverkaren ullevererad förpackning,

2. alt produktskatten för drycker differentierades efter halten av frukt-råvaran,

1975:2105 av herr förste vice talmannen Bengtson m. fi. (c,m,fp).

1975:2106 av herr Bohman m. fi, (m), vari under punkterna 1-7 och 13-16 hemställts att riksdagen skulle

1. besluta anta av motionärerna föreslagen lydelse av 10 i; I mom, lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, innebärande att utlagsprocenlen sänktes med mellan I och 10 enheter upp till beskattningsbara inkomster på 80 000 kr. och behölls oförändrad i skikten däröver, varvid den av motionärerna förordade skatteskalan i förhållande till förslaget i propositionen skulle medföra en i kronor räknal mindre skattesänkning i de lägsta inkomstskikten och en avsevärt större skattelättnad i skikten över 80 000 kr., där den skulle uppgå lill 3 100 kr.,

2. besluta all hos regeringen anhålla om förslag under innevarande år vad gällde de faktiskt sambeskattades problem,

3. avslå förslaget i propositionen att garantiregeln i punkt 3 i övergångsbestämmelserna lill förslagel lill lag om ändring i kommunalskal-lelagen (1928:370) tidsbegränsades lill 1977 års taxering,

4. besluta all det avdrag för pensionärer som beräknades med hänsyn lill skallskyldigs statligt taxerade inkomst inte skulle påverkas av makes förmögenhet i enlighet med vad i motionen anförts,

5. besluta om en anpassning av sjömansskatten till de nya reglerna för statlig inkomstskatt i enlighet med vad i motionen anförts,

6. besluta all del s. k, villaavdraget skulle höjas till 1 000 kr.,

7. besluta att gränserna för intäklsprocenlen vid småhusbeskattningen fastställdes till 2 % upp lill 200 000 kr,, 4 % i skiktet från 200 000 till 300 000 kr, saml 8 % över 300 000 kr,,

13, avslå förslagel i propositionen om all skatt skulle utgå på s, k, stilldrinkar (lulllaxenummer 22.07 och 22.09),

14, besluta att skatten på lättöl skulle utgå med 27 öre per liter i stället för som i propositionen föreslagils med 32 öre,

15, avslå förslaget till lag om ändring i förordningen om avgifi på vissa dryckesförpackningar.

16. besluta att hos regeringen anhålla om tilläggsdirektiv lill bespa-ringsuiredningen med uppgift att med förtur utarbeta förslag till besparingar av storleksordningen I miljard kr.,

1975:2107 av herr Fälldin m, fi. (c), vari hemställts att riksdagen beslutade

1. att det s, k, villaavdraget skulle vara I 000 kr,,

2, att den skattepliktiga intäkten av en- och tvåfamiljsfastighet skulle
motsvara 2 96 av den del av taxeringsvärdet som inte översteg 200 000
kr,, 4 96 av den del som låg mellan 200 000 och 250 000 kr. saml i övrigt
enligt förslagel i propositionen,

1975:2108 av herr Fälldin m. fi, (c), vari hemställts att riksdagen beslutade all hos regeringen anhålla om förslag till riksdagen under hösten 1975 beträffande rätt till individuell beskattning i de fall då tvä makar var verksamma i ett av dem drivet förelag inom jordbruk, småindustri, hantverk, handel eller annan rörelse i enlighet med vad som anförts i motionen,

1975:2109 av herr Hermansson m. fi. (vpk), vari under punkterna 1, 2 och 6-9 hemställts att riksdagen beslutade

1, att anta av motionärerna framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, innebärande större lättnader för låginkomsttagarna och skärpningar för inkomsttagare med större inkomster än enligt förslaget i propositionen, varvid uttagsprocenten sänktes till 2-2,5 96 i skikten upp till 22 000 kr, och höjdes i skikten över 70 000 kr. med 2-4 procentenheter,

2, att avslå regeringens förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) i vad avsåg 39 i 3 mom,,

6, att avslå förslaget till lag om ändring i förordningen (1957:209) om
skatt pä sprit och vin,

7. att avslå förslaget till lag om ändring i förordningen (1960:253) om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker,

8. att avslå förslaget lill lag om ändring i förordningen (1961:394) om tobaksskatt,

9, att den i 10 2 mom, a) lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
angivna procentsatsen för beskattning av svenska aktiebolag, m, m, höj
des frän 40 till 50 96 fr. o. m. den 1 juli 1975,

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

1975:2113 av herr Löfgren (fp),

1975:2114 av herrar Löfgren (fp) och Ahlmark (fp),

1975:2115 av fru Nilsson i Kristianstad (c) och herr Henmark (fp), vari hemställts att riksdagen beslutade

1. all höjningen av förpackningsavgiften fick en sådan utformning att

5 Riksdagens protokoll 1975. Nr 72-75

Nr 74

Tisdagen den 6rnajl975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

den frän konkurrenssynpunkt var fullt neutral,

2. alt vid fastställande av produkiskatlen för läskedrycker hänsyn togs till den i drycken ingående halten av fruklrävara,

1975:2118 av fru Troedsson m, fi, (m,c,fp), vari hemställts att riksdagen beslutade att samma förmånliga värdering som gällde vissa egnahems-och mindre jordbruksfastigheter också skulle gälla bostadsrättslägenheter vid bedömning av frågan om reduktion av del extra avdraget för folkpensionärer.

1975:2119 av herr Wesiberg i Ljusdal (fp), vari hemställts att riksdagen skulle anta det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i förordningen (1960:253) om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker med den ändringen all 7 i; skulle erhålla av motionären föreslagen lydelse, innebärande att höjningen för lättöl skulle stanna vid 10 öre men att i stället skatten för mellanöl och starköl skulle höjas med 30 öre, allt för liler räknal,

1975:2120 av herr Westberg i Ljusdal (fp), vari hemställts att riksdagen beslutade att schablonavdraget vid beräkning av inkomst av en- och tvåfamiljsfastighet fr. o, m. år 1976 skulle vara 1000 kr,,

dels de vid riksmötets börian väckta motionerna

1975:135 av herr Torwald m, fl, (c,fp), vari hemställts att riksdagen beslutade att beloppet 150 000 kr, i 24 !; 2 mom, kommunalskattelagen (1928:370) ändrades lill 200 000 kr,, innebärande höjning av gränsen för den 2-procenliga intäklsberäkningen vid villabeskattningen,

1975:192 av herr Helén m. fl, (fp),

1975:194 av herr Josefson m, fi, (c), vari hemställts all riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag till skyndsamma ändringar i skattelagstiftningen för alt förhindra att taxeringsvärdehöjningarna vid 1975 års allmänna fastighetstaxering skulle slå igenom i ökade boendekostnader och ökad skattebelastning på bl, a, jordbruksföretag,

1975:230 av herr Bohman m, fi. (m) vari hemställls au riksdagen skulle

1, besluta alt, i enlighet med vad som i motionen 1975:300 anförts,
gränserna för intäktsprocenten vid småhusbeskattningen fastställdes till
2 96 upp lill 200 000 kr,, 4 96 i skiktet från 200 000 till 300 000 kr, samt
8 96 över 300 000 kr.,

2. anhålla om förslag till bostadssparande i enlighet med vad som i
motionen 1975:300 anförts.

1975:231 av herr Helén m, fl, (fp), vari under punkten 5 hemställts att riksdagen hos regeringen begärde förslag om en skattereform för mind-

re och medelstora företag omfattande slopad faktisk sambeskattning av makar verksamma i den egna rörelsen,

1975:234 av herrar Henmark (fp) och Jonsson i Mora (fp), vari hemställls att riksdagen beslutade anhålla att regeringen, sedan resultatet av fastighetstaxeringen redovisats, framlade förslag till åtgärder som hindrade att folkpensionärernas ekonomiska läge försämrades genom höjda taxeringsvärden.

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

1975:314 av herr Gustafsson i Säffle m. fl, (c),

1975:315 av herr Josefson m. fl. (c), vari hemställls att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag till riksdagen under år 1975 beträffande rätt till individuell beskattning i de fall dä tvä makar båda var verksamma i ett av dem drivet företag inom jordbruk, småindustri, hantverk, handel eller annan rörelse i enlighet med vad som anförts i motionen,

1975:424 av herr Bergman i Göteborg (s),

1975:428 av fru Diesen (m), vari hemställts alt riksdagen hos regeringen begärde förslag till ändring av bestämmelserna beträffande beskattning av tvåfamiljshus i enlighet med vad i motionen anförts,

1975:431 av herr Hermansson m, fl, (vpk), vari hemställts all riksdagen beslutade anta av motionärerna framlagda förslag lill

A. Förordning om ändring i förordningen (1947:577) om statlig för
mögenhetsskatt,

B, Förordning om ändring i förordningen (1970:172) om begränsning
av skatt i vissa fall,

innebärande en höjning av förmögenhetsskatten pä sä sätt att skattepliktsgränsen sänktes frän 200 000 til I 150 000 kr.,atlskatteultagel skärptes och att begränsningsregeln ändrades från 80/85 lill 85/90 96,

1975:684 av fru Andersson i Hjärlum m, fl. (c), vari hemställts alt riksdagen hos regeringen skulle anhålla om skyndsamma förslag lill ändringar i skallelagstiftningen i syfle alt eliminera den kraftiga ökningen av förmögenhetsbeskattningen, som blev en följd av de höjda taxeringsvärdena pä skogs- och jordbruksfastigheter.

1975:695 av herr Knut Johansson i Stockholm m, fi, (s), vari hemställts I, alt riksdagen uttalade önskvärdheten av att de berörda utredningarna i sitt arbete borde

a. uppehålla ett kontinuerligt inbördes samarbeie,

b, erhålla arbetsmässiga resurser så all ett slutligt resultat kunde
åstadkommas snarast möjligt.

Nr 74 c. inrikta sig pä att utredningsresultaten underlättade en framtida be-

Tisdaeen den dömning av skattepolitikens utformning,

6 mai 1975 ' '"' ""ilsdagen beslutade ge regeringen till känna vad i motionen

i övrigt anförts beträffande behovet av ett samordnat skattesystem.

Sänkning av

inkomstskatten, 1975:697 av herr Johansson i Vrångebäck m, (1. (m),

m. m.

1975:699 av herr Johansson i Vrångebäck m, fi. (m),

1975:708 av herr Schött m. fl. (m), vari hemställts au riksdagen i skrivelse till regeringen skulle anhålla om förslag till ändring i reglerna för förmögenhetsbeskattningen i enlighet med vad som i motionen anförts,

1975:715 av herr Åberg (fp),

1975:1039 av herr Bohman m, fl, (m), vari under punkterna A,B, C,D,E,Fl,F2,F6,G och M hemställts att riksdagen skulle

A. hos regeringen begära alt skatteulredningen gavs tilläggsdirektiv
att utarbeta en femårig skaltesänkningsplan i enlighet med vad som i
motionen 1975:1020 anförts, innefattande bl, a, en planmässig sänkning
av marginalskatterna,

B. för att förbättra situationen för barnfamiljer med hemmavarande
make besluta medge ett exlra familjeavdrag om 2 000 kr.,

C. hos regeringen begära att skatteulredningen gavs tilläggsdirektiv
att utarbeta förslag, ägnade att förbättra situationen fpr barnfamiljer med
hemmavarande make,

D. för barnfamiljer där båda makarna förvärvsarbetade, liksom för en
samstående familjeförsöriare, besluta medge rätt till avdrag vid taxeringen
för styrkta barntillsynskostnader i enlighet med vad som i motionen
anförts,

E. hos regeringen anhålla om initiativ till nya förhandlingar, syftande
lill ett kommunall skaitestopp.

Fl. hos regeringen anhålla om utredning och förslag, syftande till att ett system för generös premiering av det frivilliga hushållssparandet infördes som tog särskild hänsyn till de lägre inkomsttagarna och barnfamiljernas situation,

F 2. hos regeringen anhålla om utredning och förslag, syftande till att skattereglerna så utformades alt arbetsmarknadens parter fann del förmånligt att sluta avtal, som innebar all en del av löneökningen för dem som så önskade kunde utgå i form av sparande, s, k, sparlön,

F 6. hos regeringen anhålla om utredning och förslag, syftande lill att skallskyldig vid taxering lill statlig och kommunal inkomstskatt skulle åtnjuta förhöjt avdrag för egenavgifi, uppgående till 125 96 av nämnda avgift,

G, hos regeringen anhålla om förslag till fördubbling av det extra av-
68 draget för intäkt från kapital.

M, ge regeringen till känna vad som i övrigt anförts i motionen om skattepolitiken,

1975:1048 av herr Fälldin m, fl, (c),

1975:1052 av herr Hermansson m, fl, (vpk), vari hemställls

1. alt riksdagen uttalade sig för en sammanslagning av 1972 års skat
teutredning, företagsskatteberedningen och den kommunalekonomiska
utredningen till en enda skatteutredning eller alternativt att ell fast sam
arbete mellan utredningarna skapades,

2, att riksdagen beslutade ge regeringen till känna vad i motionen
anföris angående riktlinjer för en omläggning av skallesystemet.

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

1975:1056av herr Hylländer (fp), vari hemslälltsalt riksdagen beslutade all del s. k. sparavdragel vid deklaration av ränteinkomster vid inkomsttaxeringen höjdes lill 800 kr. för enskild och 1 600 kr, för makar alt tillämpas vid taxering för 1975 års inkomster,

1975:1060 av herr Magnusson i Borås m, fl. (m), vari hemställls att riksdagen beslutade

1. om införande av ett särskilt egnahemsavdrag på 1 000 kr. vid inkomstbeskattningen för reparations- och underhållskostnader att gälla lill utgången av år 1975,

2. om en höjning av del extra avdraget vid taxering av en- och två-familjsfasligheter från 500 kr. lill I 000 kr. att gälla t. o. m. taxeringen 1976,

1975:1065 av fru Nilsson i Kristianstad m, fl, (c,m,fp), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om all 1972 års skatteulred-ning före den I juli 1975 framlade förslag lill särbeskattning av äkta makar som arbetade i enskild flrma,

1975:1073 av herr Nordgren m, fl, (m),

1975:1076 av herr Nordgren m. fl, (m), vari under punkten 2 hemställts alt riksdagen hos regeringen begärde skyndsamt förslag om individuell beskattning av makar verksamma i den egna rörelsen,

1975:1080 av herr Polstam (c), vari hemställts att riksdagen beslutade om sådan ändring i 24 !; 2 mom. kommunalskattelagen att schablonlaxe-ringen skedde med 2 96 för taxeringsvärden upp till 200 000 kr., med 4 % mellan 200 000 och 275 000 kr., med 8 96 mellan 275 000 och 325 000 kr. samt med 10 96 däröver,

1975:1083 av herr Strindberg (m).

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

1975:1084 av herrar Strömberg i Botkyrka (fp) och Ekinge (fp), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde förslag om ändring av skattegränser och grundavdrag för småhus, i avsikt all motverka den höjning av boendekostnaden som uppstod genom de nya taxeringsvärdena, samt

1975:1089 av fru Troedsson m, fl. (m), vari hemställts att riksdagen beslutade om införande av skattefri folkpension, dvs, att grundavdraget för ålders- och förtidspensionärer inom folkpensioneringen fr, o, m, 1976 års taxering skulle ökas till 95 96 av basbeloppet för ensam pensionär och för var och en av pensionerade makar till 77,5 96 av basbeloppet i enlighet med vad i motionen anförts.

Utskottet hemställde

1, beträffande skatteskalan

a, att riksdagen med avslag på motionerna 1975:2106 punkten I och
1975:2109 punkten 1 skulle bifalla propositionen i denna del,

b, alt riksdagen skulle avslå

1, motionen 1975:192 i denna del,

2. motionen 1975:1048 i denna del,

i den mån de inte kunde anses besvarade genom vad utskottet ovan under a hemställt,

2. beträffande kommunalt skaitestopp att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1039 punkten E,

3. beträffande folkpensionärernas beskattning

a. att riksdagen med avslag på motionen 1975:2106 punkterna 3 och
4 och med anledning av motionen 1975:2118 skulle bifalla propositionen
i denna del med den komplettering av bestämmelserna, som utskottet
förordat,

b, alt riksdagen skulle avslå

1. motionen 1975:234,

2. motionen 1975:1089,

3. motionen 1975:2118,

i den mån de inte kunde anses besvarade genom vad utskottet anfört och under a hemställt,

4. beträffande sparavdragel m, m,

a, all riksdagen med avslag på motionen 1975:2109 punkten 2 och
med anledning av motionen 1975:1039 punkten G skulle bifalla pro
positionen i denna del samt motionen 1975:1056,

b, all riksdagen skulle avslå

1, motionen 1975:230 punkten 2,

2, motionen 1975:1039 punkten Fl,

3, motionen 1975:1039 punkten F 2,

5. beträffande schablonavdraget i inkomstkällan tjänst att riksdagen skulle avslå motionen 1975:314,

6. beträffande förvärvsavdrag m. m. all riksdagen skulle avslå

a, b. c, 7, a, b, c, d, e.

motionen 1975:699, motionen 1975:1039 punkten D, motionen 1975:2002,

beträffande faktisk sambeskatlning att riksdagen skulle avslå motionen 1975:231 punkten 5, motionen 1975:315, motionen 1975:1065, motionen 1975:1076 punkten 2, motionen 1975:2106 punkten 2, f motionen 1975:2108, i den mån de inte kunde anses besvarade genom vad utskottet anfört, 8. beträffande skattereduktion m, m, att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1039 punkten B, motionen 1975:1039 punkten C, motionen 1975:2003, beträffande villabeskatlningen m, m,

att riksdagen med avslag på motionerna 1975:135, 1975:230 punkten I, 1975:1060 punkten 2, 1975:1080, 1975:2045, 1975:2106 punkterna 6 och 7, 1975:2107 och 1975:2120 skulle bifalla propositionen i denna del, b, att riksdagen skulle avslå

I, motionen 1975:194 i denna del,

motionen 1975:424,

motionen 1975:428,

motionen 1975:1060 punkten 1,

motionen 1975:1073,

motionen 1975:1083,

motionen 1975:1084,

8. motionen 1975:2113, i den mån de inte kunde anses besvarade genom vad utskottet anfört och under a hemställt,

10. beträffande sjömansskatten att riksdagen med avslag på motionen 1975:2106 punkten 5 skulle bifalla propositionen i denna del,

II. beträffande bolagsbeskallningen att riksdagen skulle avslå motio
nen 1975:2109 punkten 9,

12. beträffande förmögenhetsbeskattningen m, m. att riksdagen skulle
avslå

a, motionen 1975:194 i denna del,

b, motionen 1975:431,

c, motionen 1975:684,

d, motionen 1975:708,

13. beträffande skatteutredningarnas arbete att riksdagen skulle avslå

a, motionen 1975:695 punkten I,

b, motionen 1975:1052 punkten 1,

c, motionen 1975:2114,

i den mån de inte kunde anses besvarade genom vad utskottet anfört, 14, beträffande besparingsutredningen att riksdagen skulle avslå mo-

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

lionen 1975:2106 punkten 16,

15, beträffande skattepolitikens fortsatta inriktning alt riksdagen skulle
avslå

a. motionen 1975:192 i denna del,

b. motionen 1975:695 punkten 2,

c. motionen 1975:1039 punkten A,

d. motionen 1975:1039 punkten M,

e. motionen 1975:1048 i denna del,

f. motionen 1975:1052 punkten 2,

16, beträffande den allmänna arbetsgivaravgiften

a, att riksdagen skulle bifalla propositionen i denna del,

b, att riksdagen skulle avslå

1, motionen 1975:697,

2, motionen 1975:715,

3, motionen 1975:1039 punkten F 6,

i den mån de inte kunde anses besvarade genom vad utskottet under a hemställt,

17, beträffande beskattningen av drycker och vissa dryckesförpack
ningar

a. alt riksdagen med anledning av propositionen och motionerna
1975:2106 punkterna 13-15, 1975:2046, 1975:2115 och 1975:2119 saml
med avslag pä motionen 1975:2109 punkterna 6 och 7 beslutade avslå
den i propositionen föreslagna höjningen av avgiften på vissa dryckes
förpackningar och i stället beslutade höja den i propositionen föreslagna
beskattningen på dryckesområdel med generellt 12 öre per liler, dock
alt de sålunda beräknade skattesatserna minskades med 5 öre för lagrat
lättöl och 20 öre för icke kolsyrade läskedrycker (stilldrinkar),

b. att riksdagen i övrigt skulle bifalla propositionen i denna del,

c. att riksdagen skulle avslå

1, motionen 1975:2046,

2, motionen 1975:2106 punkten 13,

3, motionen 1975:2106 punkten 14,

4, motionen 1975:2106 punkten 15,

5, motionen 1975:2115,

6, motionen 1975:2119,

i den män de inle kunde anses besvarade genom vad ulskoliei under a hemställt,

18, beträffande riksdagsutlalande om dryckesbeskattningens inriktning alt riksdagen skulle avslå motionen 1975:2105,

19, beträffande tobaksskatten att riksdagen med avslag på motionen 1975:2109 punkten 8 skulle bifalla propositionen i denna del,

20, beträffande propositionen i övrigt utom såvitt avsåg energibeskattningen, beredskapsavgiften för oljeprodukter och förfaltningsförslagen all riksdagen skulle bifalla ovan icke behandlade förslag i propositionen,

21, beträffande förfaltningsförslagen att riksdagen lill följd av vad ovan hemställts skulle anta de vid propositionen fogade förslagen lill

2. lag om ändring i lagen (1947

3. lag om ändring i lagen (1958

4. lag om ändring i lagen (1968

1, lag om ändring i kommunalskallelagen (1928:370) med den ändringen alt punkt 2 av anvisningarna lill 50 S skulle erhålla av utskottet föreslagen lydelse.

576) om statlig inkomstskall,

295) om sjömansskatt,

419) om allmän arbetsgivaravgifi.

5, lag om ändring i förordningen (1957:209) om skall på sprit och vin med den ändringen att 2 f; skulle erhålla av utskottet föreslagen lydelse,

6, lag om ändring i förordningen (1960:253) om tillverkning och beskattning av malt och läskedrycker med den ändringen all 7 i; skulle erhålla av utskottet föreslagen lydelse,

7, lag om ändring i förordningen (1961:394) om tobaksskatt,

8, lag om ändring i tulltaxan (1971:920),

9, lag om ändring i förordningen (1973:37) om avgift pä vissa dryckesförpackningar med den ändringen att nuvarande lydelse av 6 § skulle bibehållas oförändrad och att således tredje dels-satsen i ingressen skulle ha av utskottet angiven lydelse.

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Vid betänkandet hade avgivits följande reservationer och särskilda yttranden:

beträffande skatteomläggningens allmänna utformning och finansiering

1. reservation av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m)
som ansett att utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanterna
angiven lydelse,

beträffande skalleskalan

2, reservation av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m)
som ansett att utskottet under punkterna l,a och 21,2 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975:2106 punkten I och med avslag på propositionen i denna del och motionen 1975:2109 punkten I beslutade, att 10 ij I mom, lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skulle ha av reservanterna föreslagen lydelse.

beträffande folkpensionärernas beskattning

3, reservation av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m) som ansett att utskottet under 3 och 21,1 bort hemställa

a, alt riksdagen med bifall till motionerna 1975:2106 punkterna 3 och 4 och 1975:2118 och med anledning av propositionen skulle anta del vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) i denna del med de ändringar att

dels 52 !; 1 mom, skulle erhålla av reservanterna angiven lydelse,

dels punkt 2 av anvisningarna lill 50 S skulle erhålla av reservanterna angiven lydelse,

dels ikraftträdandebeslämmelserna skulle erhålla av reservanterna angiven lydelse.

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

b. att riksdagen med bifall till motionen 1975:234 i skrivelse till re
geringen begärde förslag till åtgärder som hindrade att folkpensionärernas
ekonomiska läge försämrades genom höjda taxeringsvärden,

c, att riksdagen i skrivelse lill regeringen begärde att motionen
1975:1089 överlämnades till 1972 års skatleutredning för beaktande.

beträffande sparavdragel m, m.

4, reservalion av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m) som anselt all utskottet under 4.b bort hemställa att riksdagen skulle

1, med bifall till motionen 1975:230 punkten 2 hos regeringen begära förslag till bestämmelser om bostadssparande i enlighet med vad som anförts i motionen,

2, med bifall till motionen 1975:1039 punkten F 1 hos regeringen anhålla om utredning och förslag, syfiande till att ett syslem för generös premiering av det frivilliga hushållssparandet infördes, som tog särskild hänsyn till de lägre inkomsttagarna och barnfamiljernas situation,

3, med anledning av motionen 1975:1039 punkten F2 i skrivelse till regeringen anhålla om tilläggsdirektiv till utredningen rörande lönlagar-fonder med uppdrag att utreda möjligheterna till s. k. sparlön.

beträffande förvärvsavdrag m. m,

5, reservation av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m)
som ansett alt ulskottet under 6 b bort hemställa

all riksdagen med anledning av motionen 1975:1039 punkten D hos regeringen begärde skyndsamt förslag till lagstiftning av innebörd att avdragsräti, begränsad till ett av riksskatieverket årligen beslutat belopp, medgavs vid inkomstbeskattningen för styrkta och nödvändiga tillsynskostnader för barn under 10 år för familjer där båda makarna förvärvsarbetade och för ensamstående förvärvsarbetande förälder,

6, särskilt yttrande av herrar Magnusson i Borås (m). Josefson (c), Mun
debo (fp), Sundkvist (c), Olsson i Järvsö (c) och Hallenius (c) samt fru
Troedsson (m).

beträffande faktisk sambeskatlning

7, reservation av herrar Magnusson i Borås (m). Josefson (c), Mundebo (fp), Sundkvist (c), Olsson i Järvsö (c) och Hallenius (c) samt fru Troedsson (m) som ansett att utskottet under 7 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1975:231 punkten 5, 1975:315, 1975:1065, 1975:1076 punkten 2, 1975:2106 punkten 2 samt 1975:2108 hos regeringen skulle anhålla om förslag till riksdagen under hösten 1975 beträffande rätt till individuell beskattning i de fall, dä tvä makar båda var verksamma i ett av dem drivet företag inom jordbruk, småindustri, hantverk, handel eller annan rörelse.

beträffande skattereduktion m, m,

8, reservalion av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m) som ansett att utskottet under 8 a och b bort hemställa

a. att riksdagen med bifall till motionen 1975:1039 punkten B skulle
anta av reservanterna framlagt förslag till lag om ändring i kommunal-
skauelagen (1928:370),

b. att riksdagen med bifall lill motionen 1975:1039 punkten C i skri
velse till regeringen begärde att 1972 års skatleutredning gavs tilläggs
direktiv att utarbeta förslag, ägnade att förbättra situationen för barn
familjer med hemmavarande make.

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten,

777. 777.

beträffande villabeskattningen m, m,

9. reservation av herrar Josefson (c), Mundebo (fp), Sundkvist (c), Ols
son i Järvsö (c) och Hallenius (c) som ansett att utskottet under 9 a och
21,1 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1975:1060, 1975:2045, 1975:2107 och 1975:2120 samt med anledning av motionerna 1975:135, 1975:194, 1975:230, 1975:1080, 1975:1084 och 1975:2106 och propositionen i denna del skulle anta av reservanterna framlagt förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

10, reservation av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m)
som ansett att utskottet under 9 och 21,1 bort hemställa

a, att riksdagen med bifall till motionerna 1975:230 punkten 1,
1975:1060 punkten 2, 1975:2106 punkterna 6 och 7, 1975:2107 punkten
1 och 1975:2120 saml med avslag på propositionen i denna del samt
motionerna 1975:135, 1975:194 i denna del, 1975:1080, 1975:1084,
1975:2045 och 1975:2107 punkten 2 skulle anta av reservanterna framlagt
förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

b. att riksdagen med bifall till motionen 1975:428 i skrivelse till re
geringen begärde förslag till ändring av bestämmelserna beträffande be
skattning av tvåfamiljshus i enlighet med vad i motionen anföris,

c. att riksdagen med bifall till motionen 1975:1060 punkten I skulle
anta av reservanterna framlagt förslag till lag om ändring i kommunal
skattelagen (1928:370),

d, all riksdagen skulle avslå

1, motionen 1975:424,

2, motionen 1975:428,

3, motionen 1975:1073,

4, motionen 1975:1083,

5, motionen 1975:2113,

i den mån de inle kunde anses besvarade genom vad reservanterna anfört och under a hemställt.

11, särskilt yttrande av herrar Josefson (c), Mundebo (fp), Sundkvist (c), Olsson i Järvsö (c) och Hallenius (c), .

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

beträffande sjömansskatten

12. särskilt yttrande av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson
(m),

beträffande förmögenhetsbeskattningen m,m,-

13, reservalion av herrar Magnusson i Borås(m), Josefson (c), Mundebo
(fp), Sundkvist (c), Olsson i Järvsö (c) och Hallenius (c) samt fru Troedsson
(m) som ansett all utskollet under 12 bon hemställa

all riksdagen skulle

a, avslå motionen 1975:431,

b. med bifall lill motionerna 1975:194 i denna del, 1975:684 saml
1975:708 hos regeringen anhålla om förslag till riksdagen under hösten
1975 beträffande ändringar i kapitalbeskattningen i syfte alt begränsa
skärpningen av förmögenhets-, arvs- och gävobeskattningen till följd av
taxeringsvärdehöjningarna vid 1975 års allmänna fastighetstaxering,

beträffande besparingsutredningen

14, reservation av herr Magnusson i Boras (m) och fru Troedsson (m)
som ansett att utskottet under 14 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975:2106 punkten 16 hos regeringen begärde tilläggsdirektiv till besparingsutredningen med uppgift att med förtur utarbeta förslag till besparingar av storleksordningen I miljard kr,,

beträffande skattepolitikens fortsatta inriktning

15, reservalion av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m)
som ansett all utskottet under 15 bort hemställa

a. all riksdagen med bifall lill motionen 1975:1039 punkten A hos
regeringen begärde att 1972 års skatleutredning gavs tilläggsdirektiv att
utarbeta en femårig skaltesänkningsplan i enlighet med vad som i mo
tionen anförts, innefattande bl. a. en planmässig sänkning av marginal
skatterna,

b. alt riksdagen med bifall till motionen 1975:1039 punkten M gav
regeringen lill känna vad som i övrigt anförts i motionen om skatte
politiken,

c. att riksdagen skulle avslå

1. motionen 1975:192 i denna del,

2. motionen 1975:695 punkten 2,

3, motionen 1975:1048 i denna del.

4, motionen 1975:1052 punkten 2,

i den mån de inte kunde anses besvarade genom vad reservanterna anfört,

16, särskilt yttrande av herrar Josefson, Sundkvist, Olsson i Järvsö
och Hallenius (samtliga c).

17, särskilt yttrande av herr Mundebo (fp).

beträffande den allmänna arbetsgivaravgiften

18. reservalion av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m) som anselt att utskottet under 16, b, 3 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1975:1039 punkten F6 hos regeringen begärde förslag lill författningsändringar av innebörd att skatt-skyldig vid taxering till statlig och kommunal inkomstskatt fick åtnjuta avdrag för egenavgifi enligt lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift med 125 96 av eriagd avgift.

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

beträffande beskattningen av drycker och vissa dryckesförpackningar 19. reservalion av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m) som ansett att utskottet under 17 samt 21,6 och 9 bort hemställa

a, att riksdagen med anledning av motionerna 1975:2106 punkterna
13 och 15, 1975:2046, 1975:2115 och 1975:2119 samt med avslag på mo
tionen 1975:2109 punkterna 6 och 7 beslutade avslå de i propositionen
föreslagna ändringarna avseende avgiften på vissa dryckesförpackningar,

b, alt riksdagen med bifall till motionen 1975:2106 punkten 13 skulle
avslå förslagel i propositionen om skall på stilldrinkar och att således
i förslaget lill lag om ändring i förordningen (1960:253) om tillverkning
och beskattning av mall- och läskedrycker den föreslagna lydelsen av
I fj skulle utgå, vilket föranledde motsvarande ändring av andra dels
satsen i ingressen,

c, att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till
motionen 1975:2106 punkten 14 beslutade att höja skatten pä lättöl med
15 öre per liter och att följaktligen de två första raderna av tredje stycket
i 7 5; i del under b angivna lagförslaget skulle erhålla av reservanterna
angiven lydelse,

d, att riksdagen i övrigt skulle bifalla propositionen i denna del,

e, att riksdagen skulle avslå

1, motionen 1975:2046,

2, motionen 1975:2115,

3, motionen 1975:2119,

i den mån de inte kunde anses besvarade genom vad reservanterna under a-d hemställt.

Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 17

1 propositionen 1975:92 hade regeringen (socialdepartementet) bl, a. föreslagit riksdagen dels att anta i propositionen framlagda förslag lill

1, lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2, lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,

3, lag om ändring i lagen (1961:300) om redareavgift för sjöfolks pensionering,

4, lag om ändring i lagen (1960:77) om byggnadsforskningsavgift,

5, lag om ändring i lagen (1970:742) om lönegarantiavgift,

6, lag om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift.

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

1. lag om ändring i lagen (1973:372) om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet,

8. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m, m,,

9. lag om ändring i lagen (1962:392) om huslruiillägg och kommunall bostadstillägg lill folkpension,

10. lag om ändring i lagen (1962:382) angående införande av lagen
om allmän försäkring,

dels att - med ändring av sitt beslut den 5 mars 1975 - till Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret 1975/76 anvisa ett förslagsanslag av 2 450 000 000 kr.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll i motsvarande delar hänvisas till redogörelsen under skalleulskoUets betänkande nr 25.

Socialförsäkringsutskottet hade i detta betänkande även behandlat dels de med anledning av propositionen 1975:92 väckta motionerna 1975:2106 av herr Bohman m. fi. (m), vari hemställls bl. a. att riksdagen skulle

1. besluta att hos regeringen anhålla om förslag till åtgärder avsedda att begränsa de problem för vissa pensionärer, som de höjda taxeringsvärdena kom att medföra, i enlighet med vad som i motionen anförts,

2. avslå förslaget i propositionen om en höjning av arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen med 0,4 procentenheter och arbetsgivaravgiften för folkpensionering med 1,5 procentenheter,

3. avslå förslagel i propositionen om att avveckla begränsningen för avgiftsunderlaget till 7,5 gånger basbeloppet per årslön för socialförsäkringsavgifterna,

1975:2109 av herr Hermansson m. fi. (vpk), vari hemställts bl. a. att riksdagen beslutade alt från skyldighet att betala de i propositionen föreslagna, av skatteomläggningen betingade, förhöjningarna av avgifter som skulle betalas av arbetsgivare undanta kommuner och landsting,,

1975:2110 av herrar Jonsson i Mora (fp) och Westberg i Ljusdal (fp),

1975:2111 av herrar Josefson (c) och Hallenius (c), vari hemställts att riksdagen vid sin behandling av propositionen 1975:92 hos regeringen begärde att pensionsålderskommittén fick i uppdrag att med förtur framlägga förslag angående utformningen av regler om s. k. likställighetsavtal sä all de kunde tillämpas fr, o, m. den 1 januari 1976,

1975:2117 av herr Ringaby m. fi. (m), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde förslag till höstens riksmöte innebärande att s. k, likställighetsavtal med avseende på uppdragsinkomster fr, o, m. år 1976 kunde slutas också enbart om socialförsäkringsavgifterna till sjukförsäkringen och folkpensioneringen.

dels den med anledning av propositionen 1975:36 väckta motionen 1975:1974 av herr Hermansson m. fi. (vpk), vari yrkats bl. a. att socialförsäkringsavgiften lill sjukförsäkringen skulle höjas med 0,4 % utöver i nämnda proposition förordade 0,6 %,

dels de genom kammarens beslut den 2 april 1975 till utskottet för ny handläggning i samband med behandlingen av propositionen 1975:92 återförvisade motionerna

1975:760 av herr Ringaby m, fl, (m),

1975:1207 av herr Jonsson i Mora m, fl, (fp,c,m) samt

1975:1209 av herr Josefson m, fl. (c), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde utredning om införande av ell avgiftsfritt belopp i bollen av inkomsten vid beräkning av egenavgifter till socialförsäkringarna för egna företagare och fria yrkesutövare.

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Utskollet hemställde

1. beträffande avgiftsprocent för uttag av avgift lill sjukförsäkringen all riksdagen med bifall till propositionen 1975:92 och med avslag på motionerna 1975:1974 och 1975:2106 båda i motsvarande del skulle anta den i propositionen föreslagna lydelsen av 19 kap, 4 i; lagen om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. beträffande avgiftsprocent för uttag av avgift till folkpensioneringen saml avgiftstak att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionen 1975:2106 i motsvarande del skulle anta den i propositionen föreslagna lydelsen av 19 kap. 1 och 4a>;!? lagen om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

3. beträffande befrielse från avgiftsskyldighet för kommuner och landsting att riksdagen skulle avslå motionen 1975:2109 i motsvarande del,

4. beträffande åldersgränsregler att riksdagen skulle avslå motionerna 1975:760 och 1975:1207,

5. beträffande likslällighetsavtal att riksdagen skulle avslå motionerna 1975:2111 och 1975:2117,

6. beträffande avgiftsfritt bollenbelopp i vissa fall att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1209,

7. beträffande åtgärder för pensionärerna med anledning av 1975 års fastighetstaxering au riksdagen skulle avslå motionen 1975:2106 i motsvarande del,

8. beträffande ärsinkomslgränsen i fråga om rätten till kommunalt bostadstillägg m, m, all riksdagen skulle anta motionen 1975:2110,

9. alt riksdagen skulle anta de vid propositionen fogade förslagen till

a, lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring i den mån
densamma inte behandlats under 1 och 2 ovan,

b, lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,

c, lag om ändring i lagen (1961:300) om redareavgifi för sjöfolks pen
sionering,

d, lag om ändring i lagen (1960:77) om byggnadsforskningsavgift,

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

e. lag om ändring i lagen (1970:742) om lönegarantiavgift,

f. lag om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift,

g. lag om ändring i lagen (1973:372) om arbetsgivaravgifi till arbets
löshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet,

h, lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring m, m,,

i, lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrulillägg och kommunalt bosiadsiillägg lill folkpension,

j, lag om ändring i lagen (1962:382) angående införande av lagen om allmän försäkring,

10, alt riksdagen med ändring av sitt beslul den 5 mars 1975 till Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret 1975/76 anvisade ett förslagsanslag av 2 450 000 000 kr.

Reservationer hade avgivits

beträffande avgifisprocent för uttag av avgifi till sjukförsäkringen

1, av herrar Fridolfsson (m) och Nisser (m) vilka ansett alt utskottet
under 1 bort hemställa

all riksdagen med bifall till motionen 1975:2106 i motsvarande del samt med avslag pä propositionen 1975:92 och motionen 1975:1974 i motsvarande del beslutade att i 19 kap, 4 i; första stycket lagen om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring ordet "älta" skulle bytas ut mot orden "sju och sex tiondels", innebärande oförändrad avgiftsprocent för socialförsäkringsavgifierna lill sjukförsäkringen,

2, av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som - under förutsättning av riks
dagens bifall lill reservationen nr 1 av herr Hagberg i Borlänge till ut
skottets betänkande SfU 1975:16 med anledning av propositionen 1975:36
om ändrade ersätiningsregler inom sjukförsäkringen m, m, - ansett att
Ulskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen nied bifall till motionen 1975:1974 och med avslag pä motionen 1975:2106 båda i motsvarande del sann med anledning av propositionen 1975:92 skulle anta den i propositionen föreslagna lydelsen av 19 kap 4 !; lagen om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring med den ändringen att i första stycket ordet "åtta" byttes ut mot orden "åtta och fyra tiondels".

beträffande avgiftsprocent för uttag av avgifi till folkpensioneringen saml avgifistak

3, av herrar Fridolfsson (m) och Nisser (m) vilka ansett att utskottet under 2 bort hemställa

all riksdagen med bifall lill motionen 1975:2106 i motsvarande delar och med avslag på propositionen beslutade

dels att i 19 kap. 4 a § första stycket lagen om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring orden "sex och två" skulle bytas ut mot orden "fyra och sju", innebärande oförändrad avgifisprocent för uttag av avgifi

till folkpensioneringen,

dels att 19 kap. I § samma lag skulle erhålla av reservanterna föreslagen lydelse,

beträffande befrielse från avgiftsskyldighet för kommuner och landsting

4. av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som ansett att utskottet under 3 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1975:2109 i motsvarande del uttalade att kommuner och landsting borde undantas från de föreslagna höjningarna av socialförsäkringsavgifterna.

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

beträffande likställighetsavtal

5. av herrar Fridolfsson (m) och Nisser (m) vilka ansett all utskottet
under 5 bort hemställa

all riksdagen med bifall till motionerna 1975:2111 och 1975:2117 gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

beträffande avgiftsfritt bottenbelopp i vissa fall

6. av herrar Carlsson i Vikmanshyttan, Andersson i Nybro och An
dersson i Edsbro saml fröken Rogeslam (samtliga c) vilka ansett att ut
skottet under 6 bort hemställa

all riksdagen med bifall lill motionen 1975:1209 hos regeringen begärde utredning av frågan om ett avgiftsfritt bottenbelopp vid beräkning av egenföretagares och fria yrkesutövares egenavgifter till socialförsäkringarna,

beträffande åtgärder för pensionärerna med anledning av 1975 års fastighetstaxering

7. av herrar Fridolfsson (m) och Nisser (m) vilka ansett alt utskottet
under 7 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1975:2106 i motsvarande del gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

Till detta betänkande hade fogals särskilda yttranden beträffande avgiftsfritt bottenbelopp i vissa fall

1, av herrar Fridolfsson (m) och Nisser (m),

2. av herr Westberg i Ljusdal (fp).

Herr MAGNUSSON i Borås (m):

Herr lalman! Under mänga år har vi moderater varnat för verkningarna av de alltför höga skatterna i vårt land, och vi har särskilt pekat på de infiationsdrivande effekterna av den förda politiken, Inle minst synes man nu inom arbetsmarknadsorganisationerna ha fått klart för sig sambandet mellan höga skatter, höga produktionskostnader och stora prisstegringar. Därigenom har det blivit allt svårare att nå reallöneförbält-

6 Riksdagens protokoll 1975. Nr 72-75

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten,

777. 777.

ringar genom lönehöjningar.

De ständigt återkommande skatteomläggningarna skapar också problem. Detta beror inte minst på att de verkligen gör skäl för namnet provisorier, eftersom de ofta har tillkommit i all hast och ulan konsekvent genomtänkande. Vid dessa skatteomläggningar synes det viktigaste ha varit att finansministern fär igenom sitt krav pä lolalfinansiering för de eventuella skattelättnader som uppnås. Det är en skallepolitik som innebär alt det man ger med ena handen lar man tillbaka med den andra - och oftast tar man litet lill. Men inle lar en sådan skattepolitik hänsyn till skattebetalarna, näringslivet och arbetsmarknaden. Kravet pä lolalfinansiering överskuggar allt. Man glömmer lätt bort att skattepolitiken inte får försvåra människornas möjligheter att erhålla arbete. Skattepolitiken fär inte medföra alt människorna finner det meningslöst att ta nya initiativ och alt öka sina prestationer. Skattepolitiken måste i stället stimulera till arbete. Med nuvarande höga marginalskatter finner många det helt meningslöst alt arbeta mer. Det måste löna sig all arbeta. Tyvärr har vi nätt den gräns där människorna finner all fritiden inle är belagd med marginalskatt.

Vårt kostnadsläge har också medfört att många varor i dag inte går att tillverka inom vårt land, därför att arbetskraften har blivit för dyr. Delta har åstadkommil mänga svära omställningar för folkel. Problemet har blivit ännu större sedan statsmakten genom sina selekliva åtgärder har ytterligare försvårat konkurrensen, vilket medfört all många företag i dag inte kan möta konkurrensen vid gränserna; den finns redan inom landet genom selektiva stödåtgärder för vissa företag.

De ständigt återkommande höjningarna av arbetsgivaravgifterna innebär också all den inhemska produktionen fördyras. Importen drabbas inte av dessa avgifter. Vi har alltså fått en bakvänd tull genom arbetsgivaravgifterna, och vi fär tydligen i dag uppleva nya ökningar av dessa olika avgifter pä arbetet. Många små och inle sällan ensamarbeiande hantverkare har under den senaste tiden givit sig lill känna och uttryckt oro för framliden och sagt alt blir det ytterligare höjningar av våra avgifter, så orkar vi inte längre att arbeta ihop de pengar som erfordras för att klara alla dessa stora utgifter som för varje är blir allt större genom det allmännas ständigt växande krav. Särskilt hårt reagerar småföretagarna mot försöken att blanda bort begreppen genom att höja olika socialför-säkringsavgifter i stället för arbetsgivaravgiften. Nog begriper de att verkningarna blir desamma, nämligen högre avgifter pä arbetet.

De s. k, överenskommelserna om vår skattepolitik kan för vår demokrati komma att få allvarliga verkningar. Det noggranna beredningsarbete som lidigare alltid kännetecknat den svenska riksdagen håller nu på att urholkas, då allt redan är bestämt innan ärendet kommer lill riksdagen. Man frågar sig i dag om riksdagsarbetel skall ulföras ute pä Haga, i kanslihuset eller i någon annan lokal utanför riksdagshuset. Riksdagens skalleutskott har med åren blivit det transportkompani som har att vidarebefordra överenskommelserna till riksdagens plena. Detta kan inle vara

acceptabelt. Nu visar det sig all de partier som ingår i uppgörelsen är bundna av vad som då i all hast beslutats, och delta får givelvis till följd att överläggningarna om frågorna blir helt ointressanta. Del är därför att hoppas att del blir ett slut pä denna typ av riksdagsarbete som nu när det gäller skatterna i huvudsak är förlagt utanför riksdagen.

Ett typexempel på ett tydligen i all hast fatlat beslut är borttagandet av taket pä socialförsäkringsavgifterna. Därmed släpper man inte bara allt samband mellan avgifter och förmåner, utan man inför en marginalbeskattning på inkomster över detta tak med minst 85 96, då vederbörande själv fär betala dessa avgifter.

Efter alla de misslyckade skatteomläggningar som vi nu har haft under 1970-talel har vårt folk verkligen all rätt att kräva all det nu las krafttag för all åstadkomma ett förslag som innebär en verklig skattesänkning.

Det är tydligt att arbetsmarknadsparterna för framtiden undanber sig den typ av skattepolitik som praktiserats inte minst under den senaste tiden. Det kan inte vara tillfredsställande att lönestegringar på över 35 %, och för vissa näringsgrenar på över 40 96, under innevarande och nästkommande år inte med säkerhet leder lill någon reallöneslegring. Även arbetsmarknadsparlerna - såväl arbetsgivarna som de anställdas representanter - synes tvivla på att dessa procentuellt stora lönestegringar leder till 3 96 reallöneförbättring. Ingen torde kunna hävda att detta är ett tillfredsställande resultat.

Infiationen synes gå vidare. Ingen torde med allvar kunna påstå att de s. k. uppgörelserna - antingen vi nu kallar dem Haga I eller Haga Il eller något annat - har bidragit till någon stabilisering av vår ekonomi. Lika svårt torde det vara att hävda alt de höjda arbetsgivaravgifterna har förhindrat några lönestegringar. Nej, sanningen är den att det hade fordrats en verklig skattesänkning för att hålla tillbaka lönestegringarna, som nu endast blir infiationsluft. Resultatet blir nu alt statskassan kommer att tillföras ännu mera pengar genom de nominellt högre lönerna, framför allt på grund av vårt progressiva skattesystem. Redan innan dessa högre löner blivit kända var man inom de icke-socialistiska partierna överens om att statskassans tillskott genom progressionen skulle bli minst 2,3 miljarder. Detta belopp torde nu komma att öka avsevärt. Antagligen ligger siffran betydligt över 3 miljarder.

När finansministern nu kräver s, k, totalkompensalion kommer det att innebära all han genom de kraftiga lönehöjningarna tar tillbaka mera än han ger ut i skatteförändring. Om vi skall komma till rätta med problemen, måste även staten lära sig att spara och hålla tillbaka. Nu kräver man härd sparsamhel för landsting, kommuner och framför allt de svenska familjerna, men man har inga krav på återhållsamhet för staten. Detta är ett led i den socialistiska politiken. De enskilda människorna skall lämna ifrån sig alltmer till den offentliga sektorn. Den av riksdagen beslutade besparingsutredningen måste därför snarast med all kraft sätta i gäng sitt arbete. Givetvis måste besparingarna även gälla statens organisation.

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten,

777. 777.

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

I dag råder inga delade meningar om att det är nödvändigt med en sänkning av statsskatten. Det är så mycket mera befogat som alla de senaste årens skatteomläggningar bara skjutit det verkliga problemet framför sig, nämligen marginalskatterna på den nya nominella löneförbättringen, skaller som bara blivit högre och högre för varie gäng. Sedan 1970 års skattebeslut har alla med inkomst över 15 000 kr. fått höjd marginalskatt räknat i fast penningvärde. Det är naturligt att detta är ett stort problem, när mycket vanliga inkomster drabbas av en marginalskatt på omkring 60 96. Med sådana marginalskatter är det inte lätt för arbetsmarknadens parteratt komma fram till en rimlig lösning. Problemet blir inte lättare när statsmakten beslutar om höjningar av de olika arbetsgivaravgifterna.

Riksdagen kan rimligen inte i längden hålla på med att vid varie s, k. skalleomläggning höja marginalskatten i de skikt som de stora löntagargrupperna är inne i eller slår på tröskeln lill. Della omdöme gäller även den nu föreslagna skatteskalan. Vi moderater har därför ansett att det viktigaste i dagens läge måste vara att sänka marginalskatterna för dessa mellangrupper, så alt vi inte redan nästa år befinner oss i samma besvärliga situation som i år och som vi varit i under hela 1970-talet. Vi har också stöd fÖr denna vår åsikt i remisser från arbetsmarknadsorganisationer. Vi har sålunda föreslagit betydligt lägre marginalskatter på inkomster mellan 25 000 och 65 000 kr. Det skulle betyda att inkomsttagare i dessa inkomstlägen finge behålla en betydligt större del av sin löneförhöjning än enligt regeringsförslagei.

Även om man försöker beteckna årets skatteomläggning som en förändring med låglöneprofil, torde verkligheten tyvärr bli en helt annan för dessa grupper. Regeringsförslagets prishöjande effekter kommer att göra au de grupperna inte fär någon lättnad, då prishöjningarna för dessa grupper är särskilt besvärande.

Folkpensionärernas beskattning kommer fru Troedsson att ta upp i ett kommande anförande, varför jag nöjer mig med att uttrycka min förvåning över att majoriteten stannat för all en folkpensionär med 75 000 kr. i kapital skall förvägras avdrag för nedsatt skatteförmåga. Dessutom blir detta kapital avdragsdiskriminerande ännu en gång, genom alt även maken, som inte har något kapital alls, förlorar sitt avdrag.

Också förvärvsavdragen och familjebeskattningen kommeratt behandlas av fru Troedsson, varför jag även går förbi reservationerna av oss moderater på dessa punkter.

När det gäller den faktiska sambeskattningen, den inkomst som två makar gemensamt inarbetar i en rörelse eller ett jordbruk, har vi moderater tillsammans med folkpartiet och centerpartiet reserverat oss för ett krav på att skatteutredningen måste bli färdig med ett förslag snarast, så all del blir möjligt för riksdagen att fatta beslut under innevarande kalenderår. Del kan rimligen inle vara så svårt att få bort denna uppenbara orättvisa. Dessa människor drabbas av en hård marginalskatt när deras gemensamma inkomster sammanslås till en enda. Detta är en orättfär-

dighet,som uppstod vid 1970 års skatteomläggning, då sambeskattningen borttogs och vi fick bara en skatteskala, som skulle gälla för såväl ensamstående som makar.

Ett problem av stor betydelse för dessa grupper - del rör sig oftast om egenföretagare - är uttagandet av arbetsgivaravgiften, som nu tas ut även på inkomst av kapital för dessa företagare och jordbrukare. Vi moderater kräver därför i reservationen 18 att avdrag skall fä göras med 125 96 av den erlagda avgiften för att därmed eliminera denna orättvisa.

Under en längre tid har vi moderater även krävt en höjning av sparavdragel, då del är mycket länge sedan detta förändrades. Under tiden har vi haft en myckel stor inflation som urholkat värdet av detta avdrag. Räntan har nu, dels på grund av inflationen, dels pä grund av den höga marginalskatten, blivit negaliv. Därför har det nuvarande förhållandet varit helt oacceptabelt med hänsyn till småspararnas berättigade anspråk på att statsmakten har ansvaret för penningvärdet. Nu äntligen finns det ett enhälligt förslag, som överensstämmer med den motion som vi väckte redan vid riksdagens börian.

För många villaägare har de nya taxeringsvärdena inneburit att man helt hastigt har fått besked om alt man bor i en lyxbostad. Del är förklarligt att della medfört stor oro. Del gamla huset har inte på nägol sätt blivit luxuöst bara för alt det har fått ett högre taxeringsvärde. Detta är inte någonting annat än en registrering av den infiation som statsmakterna bestätt oss med under de fem åren sedan förra fastighetstaxeringen. Det innebär också att dessa grupper blir hårt exlrabeskattade. Man har beräknat alt skatterna på dessa höjningar i det allra närmaste kommer att röra sig om I miljard kronor.

Vi moderater har nu föreslagit alt schablonavdraget skall höjas lill 1 000 kr. mot av regeringen föreslagna 800. På denna punkt överensstämmer vårt förslag med yrkanden från folkpartiet och centerpartiet. När del gäller de nya skikigränserna har regeringen stannat vid att bara höja den lägre skiktgränsen från 150 000 till 180 000 kr. Vi föreslår här 200 000 och sedan en gräns vid 300 000, över vilket belopp vi menar att inkomstberäkningen skall stanna vid 8 96, När höjningarna nu varierar mellan 28 och 59 96, är det förslag som vi framlagt synnerligen välmotiverat. En person som har sin villa taxerad till 150 000 kr, och får laxeringen höjd lill 225 000 eller med 50 96 - vilket inte är ovanligt -skulle få en skattehöjning pä inle mindre än över 2 000 kr. För mänga pensionärer blir det också problem, då de ofta inte har nämnvärda ränteavdrag, varför de troligen måste fiytta ifrån sina hus. Detta gäller även i stor utsträckning dem som sparat ihop till fritidshus, vilka på många platser blivit högt upplaxerade. Sedan den här schablonbeskattningen tillkom har också krafiiga höjningar av olika avgifter skett, och reparationskostnaderna har blivit mycket höga. Därför har vi också föreslagit alt egnahemsägarna skall få göra ell reparalionsavdrag med upp till 2 000 kr. för att fä någon kompensation för de stora prishöjningarna. Tvåfa-miljsfastigheterna bör också bli uppdelade på de två familjer som bebor

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

dessa, vilket krävs i reservationen 9.

Vi har också i en reservalion, som är gemensam för oss moderater, folkpartiet och centern, krävt ändrad förmögenhetsbeskattning med hänsyn till de nya taxeringsvärdena. Redan nu skapar kapitalbeskattningen svåra problem för familjeföretag, och många hotas av nedläggelse. Därför' kan det inte vara rimligt alt låta de här skatterna ytterligare öka pä dessas bekymmer.

Det är förvånansvärt att de tre partierna centerpartiet, folkpartiet och socialdemokraterna återigen kunde komma överens om ett förslag till höjning av dryckesförpackningsavgifien. Den medförde ju stor oro då den infördes. Nu återkommer regeringen med ett förslag som -jag kan inte finna annat - måste medföra allvarliga störningar i konkurrenshänseende mellan de olika ölbryggerierna, med fördelar för det stora bolaget med statligt intresse och nackdelar för de små, vilket också med all kraft påvisats vid uppvaktningar inom skalieutskotlel.

Vi moderater kan emellertid glädja oss ät att skatteutskottet har tillstyrkt vår motion om avslag pä förslaget om höjning av avgiften för dryckesförpackningar. Våra önskemål har också i viss mån blivit tillgodosedda när det gäller vårt avslagsyrkande i fråga om skatt på stilldrinkar. Vi ansåg nämligen all det bevisligen var fråga om drycker som innehåller stor frukttillsals och sålunda tangerar livsmedelsområdet. I varie fall borde en skatt inte införas förrän del föreliggande utredningsförslaget har blivit prövat. Vårt förslag om en mindre höjning av skallen på lättöl har också vunnit ulskollets gillande, och utskottet har alltså instämt i de synpunkter som vi har framfört om att man från nykter-hetssynpunki inle bör höja skallen på lättöl lika myckel som regeringen hade önskat.

Men sedan kommer det egendomliga. Utskottet föreslår alt riksdagen skall besluta höja skallen på alla drycker med 12 öre per liler för att få in de pengar som motsvarar den avstyrkta höjningen av förpackningsavgiften. Då blir resultatet att majoriteten i utskottet av nykterhetspolitiska skäl visserligen sänker lättölsskatten med 5 öre men sedan lägger pä en höjning av 12 öre per liter, varför resultatet blir en skattehöjning med 27 öre per liter mot av regeringen föreslagna 20 öre och av oss moderater föreslagna 15 öre per liter. Ett något egendomligt tillvägagångssätt.

Herr talman! Jag ber att fä yrka bifall till reservationerna 1, 2, 3, 4, 5, 7, 8, 10, 13, 14, 15, 18 och 19 - samtliga där mitt namn förekommer.

I detta anförande instämde herrar Nordgren, Johansson i Vrångebäck, Oskarson, Winberg, Nisser, Strindberg och Wachtmeisler i Johannishus (samtliga m).

Herr JOSEFSON (c):

Herr lalman! I skatteutskottets betänkande nr 25 behandlas den omläggning av skatteuttaget för år 1976 varom överenskommelse uppnåddes

i den s. k. Irepartiuppgörelsen mellan regeringen, centern och folkpartiet. Enligt denna kommer, som framgår av propositionen 92, den direkta statliga inkomstskatten totalt all sänkas med 4,9 miljarder kronor. Dessutom fördubblas sparavdragel från nuvarande 400 resp, 800 kr. till 800 kr. för ensamstående och I 600 kr. för äkta makar. Vidare höjs grundavdraget vid beräkning av arbetsgivaravgifi för egenföretagare från nuvarande 10 000 till 18 000 kr, I överenskommelsen ingick också att barnbidraget höjs med 300 kr, frän del kommande årsskiftet. Totalt omfattar uppgörelsen 6,2 miljarder.

Självfallet kan inte staten utan vidare avslå från inkomster på belopp av denna omfattning, allra minst när redan dessförinnan beräknas ett underskoll för nästa budgetår på över 10 miljarder. Därför har sänkningen av den direkta inkomstskallen medfört höjningar av vissa avgifter och i viss utsträckning av den indirekta beskattningen. De senaste årens skatteomläggningar har i huvudsak finansierats via höjda arbetsgivaravgifter. Denna gång har i varie fall en tredjedel finansierats på annat sätt än genom höjda avgifter pä gjord arbetsinsats, en förändring i linje med vad centern företräder.

Jag skall nu inte gå närmare in på vad propositionen innehåller - det kommer förmodligen andra företrädare för utskottet att göra. Jag vill endast säga några ord rent allmänt om dess innehåll.

Skattesänkningen fär en mer utpräglad läginkomstprofil än förra årets. Redan vid 30 000 kr, taxerad inkomst blir skattesänkningen I 200 kr, för att sedan för inkomstgrupperna mellan 40 000 och 80 000 kr, uppgå till högst I 600 kr. Skattesänkningen blir för inkomsttagare mellan 25 000 och 30 000 kr, 200-300 kr. mer än förra året och för inkomsttagare mellan 50 000 och 100 000 kr. mellan 500 och 600 kr. mindre. Det är ett bevis för vad jag nyss sade om läginkomstprofilen,

I ett avsnitt av uppgörelsen har skatteutskoltel frångått propositionens förslag, nämligen beträffande den föreslagna höjningen av förpackningsavgifter. Anledningen härtill är dels del bestämda uttalande som gjordes av utskottet 1973 vid införandel av den nuvarande förpackningsavgiften, dels de uttalanden och de argument som har framförts frän berörda parter och där del har klart framgått all en höjning skulle medföra ganska stora problem.

Ulskottet uttalade 1973 bl, a. att utskottet inte ansåg sig kunna medverka till alt en sektor av näringslivet ulan förvarning utsattes för åtgärder som radikalt förryckte förutsättningarna för dess verksamhet. Utskottet framhöll vidare att miljöpolitiska åtgärder borde grundas på en allsidig utredning och bedömning av frågan i hela dess vidd samt att näringslivet under alla förhållanden borde få möjligheter att inom rimlig tid anpassa sig till de nya villkoren. Dessa uttalanden, som godkändes av riksdagen och som åberopats i fiera skrivelser från näringslivet, anser utskottet vara sådana att de gäller även i dag. Vi har därför all anledning att hålla fast vid den ståndpunkten.

Till följd av uttalandena 1973 har miljökostnadsutredningen fått i upp-

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten,

777. 777.

drag att pröva verkningarna av dryckesförpackningsavgiften samt överväga det framtida behovet och utformningen av en särskild emballageavgift, ett uppdrag som väntas bli slutfört under loppet av innevarande år. Det förhållandet att frågan om förpackningsavgiftens bibehållande och utformning är under prövning i miljökostnadsutredningen utgör enligt utskottets mening ett tillräckligt motiv för att inte nu ändra avgiftens storiek. Härtill kommer, som jag nyss nämnde, de omställningsproblem som ett bifall till förslaget skulle medföra - omställningsproblem som skulle innebära ganska stora svårigheter för berörda parter,

Utskotlsmajoriteten föreslår att ingen förändring sker av den förpackningsavgift som nu Ullas men all ett belopp motsvarande den föreslagna höjningen av förpackningsavgiften tas in genom en höjd skattesats för alla drycker som omfattas av de i propositionen föreslagna beskattningsåtgärderna, med i princip 12 öre per liter. Jag vill här i anslutning lill vad herr Magnusson i Borås sade påpeka att herr Magnusson inle räknade in den beskattning som förpackningsavgiften skulle utgöra. Det förslag vi har lagt fram innebär all situationen inkomslmässigt för staten blir oförändrad, oavsett om man tar in avgiften på förpackningen eller på drycken. Vi anser att del är mer rättvist och alt det åstadkommer väsentligt mindre problem att la ut avgiften i dess helhet på dryckerna. Det är därför som vi här föreslår att man skall höja beskattningen på alla de berörda dryckerna med 12 öre per liler, Ulskottet föreslår dessutom att skattesatsen på lättöl sätts 5 öre lägre än vad som föresläs i propositionen samt att stilldrinken, som lidigare inte beskattats, nu beläggs med en avgift på 20 öre, motsvarande hälften av den skattesats som föreslås gälla för kolsyrade läskedrycker. Därtill kommer givelvis den lidigare nämnda 12-öresavgiften som ersätter förpackningsskatten.

Som motiv för det sistnämnda avsteget från propositionen kan bl, a, anföras anpassningssvårigheter för producenterna, I den långa rad av uppvaktningar från näringsliv och handel som skett har det framförts mänga betydelsefulla motiv för en sådan förändring som utskottet nu föreslår.

Centern har biträtt denna skatteuppgörelse därför att vi eftersträvar en lindring i beskattningen för inkomsttagare med låga inkomster och vill åstadkomma en lägre marginalskatt.

Vi skall dock vara väl medvetna om att sänkningen av den direkta skatten åtföljs av en delvis höjd indirekt beskattning. Kraven pä samhället har nu fält en omfattning som är vida större än vad våra resurser egentligen medger. Det höga skatte- och avgiftsuttaget vi nu har bör därför mana oss alla till en starkare återhållsamhet med nya åtaganden samtidigt som strävandet efter besparingar måste intensifieras. Vårt nuvarande progressiva skattesystem skärper automatiskt skatteuttaget i tider av inflation. Därför borde del vara ett allmänt intresse alt mer effektivt försöka begränsa den pågående penningvärdeförsämringen. Ett mer stabilt penningvärde skulle skapa en lugnare prisutveckling, bättre förutsättningar för en inkomstutjämning och kunna åstadkomma en större fasthet i den ekonomiska politiken.

I utskottsbetänkandet har också behandlats en del frågor som inte ingått i ireparliöverenskommelsen och vidare ett anlal motioner som väckts under allmänna motionstiden. I anslutning till dessa yrkanden har vi i centern tillsammans med folkpartiet och i vissa fall också med moderaterna till utskoltsbetänkandet fogat reservationer som jag nu i någon män skall beröra.

I reservationen 7 berörs frågan om upphörandet av den faktiska sam-beskallningen för makar som båda arbetar i ett gemensamt förelag. Denna fråga har debatterats i riksdagen alltsedan särbeskatiningen beslutades år 1970. Frågan utreds nu av 1972 års skatleutredning och en särskild utredningsexpert har handhaft frågan.

Närskalteutskotlet förra hösten behandlade liknande motioner uttalade utskottet att ett utredningsförslag kunde förväntas vid årsskiftet 1974-1975, Men trots all fyra månader nu gäll av 1975 har inget förslag presenterats. Därtill förefaller det i dag helt ovisst när över huvud taget något förslag kommer att presenteras. Det är egentligen ganska märkligt att denna utredning, 1972 års skatleutredning, på några månader kan presentera nya skatteregler för hela svenska folket, men inle på åratal kan framlägga något förslag om avveckling av denna orättvisa.

För bolag och handelsbolag föreligger rätt lill viss uppdelning av inkomst efter gjord arbetsinsats, men för företagare som deklarerar som fysisk person och där båda makar i det gemensamma förelaget gör sin arbetsinsats får ingen uppdelning ske. Finns det något sakligt motiv för alt bibehålla detta system? Riksdagens ledamöter får ursäkta, men jag återupprepar en fråga som jag ställt tidigare; Kan det finnas något skäl för att makar som övertar en affär - kanhända en Konsumaffär, där båda tidigare har varit anställda - och utför i stort sett samma uppgifier som tidigare skall med oförändrade gemensamma inkomster fä 3 000 eller 4 000, ja kanske 5 000 kr. högre skatt än om de fortfarande varit anställda? Så stor är nämligen skillnaden, även om den sammanlagda inkomsten inte överstiger 50 000 kr.

Utskottet säger nu alt företagsskatteberedningen under sommaren 1975 kommer all lägga fram förslag om särskilda regler för beskattning av fämansbolag, 1 samband därmed kommer beredningen även all behandla frågor som gäller beskattningen av makar. Hoppas att detta medför en puff framåt när del gäller denna frågas lösning. Finns det nu två utredningar som behandlar två så närliggande frågor, då borde underlag finnas för att förslag skall kunna framläggas inför höstriksdagen och den förändring vi kräver träda i krafi vid årsskiftet 1975-1976,

Det är vad vi begär i denna reservation och i samband med en sådan ändring bör också frågan om förvärvsavdraget behandlas. Även där är tiden mogen all skapa skalleregler för jordbrukare och rörelseidkare som är likvärdiga med dem för andra medborgare,

I reservalion nr 9 berörs frågan om villabeskattningen. Enligt propositionen skall schablonbeloppet höjas från nuvarande 500 till 800 kr, samt lägsta skiktgränsens övre höjd från nuvarande 150 000 lill 180 000,

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Nr 74 Centern har i partimotion krävt att schablonbeloppet skall höjas till

TsHflPpn Hen ' " " " gränsen för lägsta skiktet sätts lill 200 000, medan

, . Q 4-procentsskiktel fungerar mellan 200 000 och 250 000, och delta yrkande

.____________ följs upp i reservation nr 9. Enligt de preliminära siffrorna som nu ut-

Sänkning av kommit beträffande fastighetstaxering av villor skulle taxeringsvärdena

inkomstskatten, ha höjts med ca 40 96. Om detta är riktigt så innebär regeringens förslag

m. m. endast att ell egnahem med ett taxeringsvärde på omkring 40 000 kr,

erhåller én sådan kompensation alt skatleuttaget förblir oförändrat.

Enligt förslaget i reservationen, som också har stöd från folkpartiet, blir skatleuttaget oförändrat med ett nuvarande taxeringsvärde på 65 000. Den pågående penningvärdeförsämringen är den främsta orsaken till höjningen av taxeringsvärdena. Det är därför enligt vår uppfattning rimligt all del sker en något större reducering av skatteultaget än vad regeringen föreslagit. Höjningen av schablonavdraget ger alla egnahemsägare en viss reducering, och det är därför allra mest angeläget att detta avdrag verkligen höjs. Vi har dessutom krävt en viss höjning av skiktgränserna, och också detta överensstämmer med vår uppfattning om att infiationens konsekvenser inle i sä hög grad som regeringen föreslår får medföra ökade skatter och därmed ökade boendekostnader.

I étl särskilt yttrande från centern och folkpartiet berörs frågan om formerna för den framtida fastighetstaxeringen. Det är ulan tvivel angelägel all denna fråga blir föremål för en grundlig prövning före nästa fastighetstaxering. Huruvida della kan ske i samband med nu aktuella överväganden eller om en helt ny utredning bör lillsätlas ber vi att fä återkomma till.

I reservalion nr 13 behandlas också en fråga i nära anslutning lill fastighetstaxeringen, och detta gäller fastighetstaxeringens konsekvenser på kapitalbeskattningens område. Förra året beslöt riksdagen om vissa ändringar i kapitalbeskattningen, bl. a. innebärande all de provisoriska reglerna, beslulade 1970, om lällnader för mindre och medelstora förelag slopades och ersattes av nya bestämmelser, I samband därmed uttalade skalieutskotlel nödvändigheten av all kapilalbeskatlningsfrägan för mindre och medelstora företag borde bli föremål för förnyad utredning och hemställde att förelagsskatteberedningen skulle anförtros delta uppdrag. Så blev också riksdagsbeslutet, och regeringen har i tilläggsdirektiv gett förelagsskatteberedningen i uppgift att utreda och framlägga förslag i denna fråga.

Inte minst från denna synpunkt har vi motionärer och reservanter
ansett att efter della uttalande av en enhällig riksdag och efter den för
ståelse för kapitalbeskattningens problem för berörda grupper som då
visades, borde man nu kunnat vara lika enig om alt kapitalbeskattningen
inte ytterligare skärps under den tid utredningsarbetet pågår. Enligt vad
som sagts beräknar kapilalskalteberedningen all komma med sill slut
betänkande någon gång under hösten 1976, Det innebär all förslagel
kan behandlas av riksdagen tidigast på våren 1977 och följaktligen skulle
90 dessa grupper under ivä är fä en ytterligare skärpt kapitalbeskattning.

Jag såg förra året med stor tillfredsställelse på både beslutet och enigheten i denna fråga, men jag hade faktiskt förväntat att regeringen i år skulle lägga ett förslag som i någon mån under utredningstiden hade reducerat de konsekvenser på kapitalbeskattningens område som 1975 års fastighetstaxering kommer att medföra. För här berörda grupper är kapitalel bundet i förvärvskällan. Det är ett i förhällande till produktionen stort kapital som ger låg avkastning, och de höjda taxeringsvärdena förändrar inte avkastningen på något sätt, men skattebördan ökar, I reservationen 13 yrkar vi reservanter att förslag framlägges lill årets höstriksdag i syfle att begränsa skärpningen av kapitalbeskallningeh lill följd av laxeringsvärdeshöjningar vid 1975 års allmänna fastighetstaxering,

I ett särskilt yttrande från centern framförs också några synpunkter på riktlinjerna för det fortsatta reformarbetet på skatteområdet, 1 detta betonas nödvändigheten av ytterligare skallesänkningar för låginkottisl-tagare och förbättringar för barnfamiljerna. Vidare understryks nödvändigheten av att arbetsgivaravgiftens verkningar i olika avseenden blir utredda. Många frågor på skatteområdet är i dag föremål för utredningar. Del är angeläget all della utredningsarbete bedrivs sä att en samlad skattereform snarast kan framläggas.

Jag har med delta berört vissa avsnitt av skatteutskottets betärikäiide nr 25 och ber härmed alt få yrka bifall till reservationerna 7, 9 och 13 och i övrigt till ulskollets hemställan.

Herr lalman! Jag skulle också vilja säga ell par ord om del betänkande som behandlas i samband med skalteulskottets, nämligen socialförsäkringsulskottets belänkande nr 17, I detta betänkande las en fråga upp som ligger i nära anslutning lill de frågor som berörts av skatteutskottet. Det gäller ett eventuellt införande av grundavdrag också vid beräkning av socialförsäkringsavgift för egenföretagare.

Jag är något förvånad och även besviken över att socialföfsäkrings-ulskollet här inte har kunnat biträda motionen 1209, där en utredning begärs om införande av grundavdrag också vid beräkning av egenavgift vid socialförsäkring. Med den omfattning som socialförsäkringen fått är dessa avgifter betungande framför allt för låginkomsttagarna. Vi rhåsle vidare vara medvetna om all arbetsgivaravgifi för egenföretagare utgår inle bara på arbetsinkomst ulan också pä avkastningen av del i företaget nedlagda egna kapitalel.

Systemets nuvarande utformning är enligt min uppfattning orirrilig all bibehålla. För en företagare är situationen ofta denna. Först bihdes ett relativt stort kapital i del egna förelaget, och det blir givetvis föremål för vanlig kapitalbeskattning. Avkastningen av detta kapital beskattas pä vanligt sätt som inkomst av jordbruk eller rörelse. Men därutöver utgår socialförsäkringsavgift på hela inkomsten av jordbruk och rörelse. Här sker ingen uppdelning i vad som är arbetsinkomst och vad som är avkastning av kapital. Så kan del inte fortsätta. Antingen måste vi medge ett visst grundavdrag, det är enkelt att tillämpa och ger en viss lättnad framför allt för låginkomsttagarna, eller också måste vi pröva

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten,

m. 777.

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

vägar för en uppdelning i arbets- och kapitalinkomst.

En ytterligare motivering för en förändring är också att statsbidragsandelen till sjukförsäkringarna har minskat till mindre än hälfien under de två senaste åren. Den utjämning som slatsbidragsandelen tidigare medfört har genom detta starkt begränsats, vilket borde vara en ytterligare anledning till en översyn av den fråga som här aktualiserats, I reservationen 6 till socialförsäkringsutskoltels betänkande nr 17 yrkar reservanterna att denna fråga blir föremål för utredning.

Herr talman! Jag anser att detta är ett berättigat krav, och jag ber alt fä yrka bifall till denna reservation.

I detta anförande instämde herrar Olsson i Järvsö, Fägelsbo, Polstam och Larsson i Slaffanslorp, fru Ekelund samt herr Sundkvist (samtliga c).

Herr talmannen tillkännagav att anslag utfärdats om sammanträdets fortsättande kl, 19,30.

Herr MUNDEBO (fp);

Herr talman! Det är nu dags för en ny skatteomläggning, den femte under 1970-talet, Den snabba omsättningen av skattebeslut visar svagheterna i vårt nuvarande skallesystem. Trots att skatteomläggningarna, var och en av dem, har varit betydelsefulla och gällt skattesänkningar om fiera miljarder kronor, har de reellt sett endast betytt all 1970 års skattenivå kunnat bevaras.

Det är nu nödvändigt att göra en ny skatteomläggning trots alt del inte ens har gått ett halvt år sedan förra omläggningen beslutades. Det är nödvändigt all göra den för att undvika alt pris- och lönestegringarna skall leda till fortsatta automatiska skaltehöjningar.

Samtidigt som jag alltså finner denna nya skatteomläggning vara nödvändig, vill jag betona all skatteprovisoriernas tid nu bör vara förbi. Nästa skaltereform som riksdagen kommer alt besluta om bör ha längre lidsperspektiv, bättre livskraft. Det är bra all skatteutskottet nu också instämmer i kravet på snabbhet i pågående utredningsarbete om en mera varaktig skattereform.

Den nu aktuella skatteomläggningen motsvarar inle till fullo vad jag och mitt parti skulle ha önskat. Vi skulle t, ex, gärna ha sett alt in-komstskattetabellerna blivit annoriunda, att marginalskattesänkningarna kunnat nå fiera människor. Men förslagel utgår från en saklig och politisk verklighet. Sakligt sett har det inle varit möjligt alt uppnå avgörande förändringar i inkomstskattesyslemet ens då man använt 5 miljarder kronor för detta ändamål och samtidigt infiationen och kommunalskattehöjningarna finns i bilden. Politiskt sett hade vi att arbeta med ett förslag från skatteulredningen, där de två stora partierna, socialdemokraterna och centerpartiet, hade annan uppfattning än vi och stod bakom ett förslag som vi uppfattade som otillräckligt.

Mot den bakgrunden finner jag det förslag till skatteomläggning som riksdagen nu skall besluta om vara tillfredsställande, Majoritelsförslaget från skatteutredningen har lagts ät sidan. De överläggningar om 1976 års skatteomläggning som fördes i börian av mars i år resulterade i all reformen kom att gälla ca 5 miljarder i stället för ca 4 miljarder. Därigenom blev det möjligt att reparera de största bristerna och att ge förslaget en utformning som någorlunda svarade mot skatteutredningens direktiv, nämligen att en skatteomläggning skulle medföra lättnader för låginkomsttagare och stora löntagargrupper och kunna medverka till att underlätta en längre avtalsperiod än ett år.

Det kan sägas att sä betydelsefullt är det väl ändå inte att skattesänkningen för stora löntagargrupper gäller 1 600 kr, i stället för 1 200 kr. Det är ju bara 400 kr, mer det är fråga om. Men de 400 kronorna motsvarar ungefär en tusenlapp i löneökning, och vi kan nu - då löneförhandlingarna är i stort avslutade - konstalera att för många inkomsttagare betyder skatteomläggningen mer i standardförbättring än vad lönehöjningarna gör och det trots att lönekostnadsstegringarna för Ivåårsperioden omfattar 20-30 96.

Den förra skatteomläggningen, för 1975 års inkomst, medförde bl. a, rätt betydande marginalskattesänkningar för stora löntagargrupper. Det var en viktig reform. Den innebar ett erkännande av att infiationen medfört alt värt skattesystem - i sina huvuddrag beslutat 1970 - kommit att ta en orimligt stor andel av människors löneförbättringar. Den här gängen sänks marginalskatten med 2-8 96 i framför allt de lägre in-komslskikten. För några är sedan fick man inte ens nämna orden marginalskatt och marginalskattesänkning i propositioner och utskoltsbeiänkanden. Nu tycks t, o, m. finansministern mena att höga marginalskatter är ett problem. Jag beklagar all dagens skatteomläggning inte kunde inrymma mer på detta område. En fortsatt sänkt inkomstskatt och sänkt marginalskatt måste därför vara huvudinslag i en kommande skattereform.

Del har sagts i debatten att de 5 miljarder som nu används för in-komstskattesänkning i stället borde ha använts till olika reformer, att man alltså skulle ha behållit skalletabellerna oförändrade och därigenom låtit infiationen höja skatten för människorna och de 5 miljarder omläggningen omfattar kvarslanna hos stat och kommun. Jag delar inle den uppfattningen. Jag menar bestämt all del är riksdagen som skall besluta om skallenivåerna, inle infialionen. Vi skall inle medverka till några dolda skallehöjningar. Det- fortsatta reformarbetet bör finansieras genom klara riksdagsbeslut. Och vi tror att de fiesta människor uppfattar det som en god användning av 5 miljarder kronor att skalleskalorna justeras på det sätt som nu kommer att ske. Det kan betyda alt inflationen fär ett lugnare förlopp och att de enskilda människorna kan bevara och förbättra sin standard, allt betydelsefulla sociala reformer.

Jag skall mycket kort kommentera några av de problem som berörs i ulskottsbetänkandel. Ett par inslag i överenskommelsen mellan so-

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

cialdemokraterna, centerpartiet och folkpartiet gällde barnfamiljer och pensionärer. Riksdagen har redan beslutat om all förstärka stödet till barnfamiljerna, och jag skall här bara påminna om den betydelse en höjning av de allmänna barnbidragen med 300 kr, får för en barnfamilj, I dag kan riksdagen besluta om ändrade regler för beräkning av extra avdrag för folkpensionärer, som för dem innebär viktiga förbättringar. De här tvä sakerna, som alltså inte ingår i själva inkomslskattereformen, är betydelsefulla för mänga människor. De är viktiga komplement till skatteomläggningen.

Ytterligare ett viktigt komplement är att riksdagen nu kan besluta om ett annat inslag i den s. k. Haga I-överenskommelsen våren 1974, nämligen om fördubbling av sparavdragel vid beskattningen. Delta kan betyda en värdefull stimulans av del enskilda sparandet.

Vi har från folkpartiet flera gånger framhållit, och upprepar det nu i en reservalion, all den nuvarande faktiska sambeskattningen bör försvinna. Det var ett betydelsefullt beslut 1970 att gå över till en individuell beskattning av arbetsinkomst. Det är nödvändigt att nu fullfölja den reformen genom alt avskaffa kvardröjande rester av lidigare sambeskattning.

En central fråga som inle berördes i den s. k, Haga ll-överenskom-melsen har föranlett delade meningar i skatteutskottet. Jag tänker på villabeskattningen. De preliminära siffrorna för 1975 års fastighetstaxering visar ju alt laxeringsvärdena för småhus har stigit med i genomsnitt 40 96. Variationerna är stora. Höjningarna är särskilt betydande i en del storstadsområden.

Då riksdagen hösten 1974 fattade beslut om riktlinjer för bostadspolitiken räknade riksskatieverket med höjningarom 30 96, Det blev alltså 4Q%, och därför måste villabeskattningen nu justeras.

Också regeringen har funnit det erforderligt att föreslå ändringar av villabeskattningen. Det är naturligt all så skett mot bakgrund av höstens riksdagsbeslut och de betydande taxeringshöjningarna. Vi vill pä några punkter att ändringarna skall vara annorlunda än i regeringsförslagei. På andra punkter accepterar vi förslaget. Vi menar att gränserna vid intäktsberäkningen borde vara något högre - 200 000 i stället för 180 000 kr, och 250 000 i stället för 225 000 kr, - samt alt villaavdraget bör vara 1 000 kr, i stället för 800 kr. Skillnaderna skall inte överbeionas, men de är betydelsefulla, framför allt för människor i vissa områden där lax-eringshöjningarna varit särskilt stora. Vi menar liksom i fråga om inkomstbeskattningen att inflationen inte skall smyghöja villaskatien, och det är därför reglerna nu bör justeras. Vi menar att det bör vara ungefär samma gruppering av småhusen i olika skattek)a,sser efter de nya värdena som gällde för de gamla.

Jag vill gärna tillägga att jag menar att det är rimligt att laxeringsvärdena på hus höjs. Förmögenheten har ju ökat, och taxeringsvärdena skall återspegla ett marknadsvärde. Men betydande taxeringshöjningar medför också höjda boendekostnader, och de får betydelse för försälj-

ningsprisel. Därför bör verkningarna av sådana omfattande höjningar som nu skett begränsas.

Vi sade vid höstens riksdagsbeslut om bostadspolitiken att man borde utjämna kostnaderna för olika boendeformer. Då beslulade man bl, a, om en lågräntegaranti för hyres- och bostadsrätlslägenheler. Vår linje har varit och är alltjämt, att en utjämning av kostnaderna för olika boendeformer bör ske genom att förbättringar för hyres- och bostadsrätts-lägenheter görs, inte genom försämringar och kostnadsökningar för smä-husboende.

Jag tror att del finns anledning att inför en kommande fastighetstaxering fundera över principerna för bostadsbeskattningen och jag vill instämma i de synpunkter som Sigfrid Löfgren utvecklar i motionen 2113. Han vill ha en utrednjng av frågan om nya former för att komma till rätta med oskäliga prisökningar på fasligheter och ökningar yv de faktiska boendekostnaderna ulan de nackdelar som det nuvarande fas-lighetstaxeringssystemel medför. Vi har sagt i skaiieulskottel att vi kan vänta pä de överväganden i närliggande spörsmål som pågår inom bo-siadsdepartemenlet och på det förslag som kommer från realisafions-vinstkommittén. Vi har emellertid understrukit alt frågan om fastighetstaxeringens framlida utforrnning och därmed sammanhängande spörsmål bör övervägas i god tid före nästkommande fastighetstaxering.

Slutligen: Vi har medverkat lill alt samtidigt föreslå höjningar av so-cialförsäkringsavgifier, energiskatt och vissa punktskatter - höjningar som pä ett par punkter är något annorlunda utformade i skatteutskottels betänkande än i överenskommelsen. Vi har bl, a. med hänsyn till de redan betydande budgetunderskotten funnit det vara ansvarsfullt all inte motsätta oss ulan i stället medverka lill dessa samtidiga höjningar av skatter och avgifter.

Herr lalman! Jag ber med detta alt få yrka bifall lill reservationerna 7, 9 och 13.

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten,

777. 777.

Herr BERNDTSON (vpk):

Herr lalman! I den överenskommelse som träffades mellan socialdemokraterna, folkpartiet och centerpartiet i mars i är rörande den statliga inkomstskatten anfördes b|, a,; "De partier som ingått denna överenskommelse förutsätter all löneanspråken i motsvarande grad komrner all reduceras." Huvudsyftet med den s, k, Haga Il-uppgörelsen har uppenbarligen varit att påverka avtalsförhandlingarna. Grundtanken har varit all en omläggning av den direkta statsskatten skall finansieras dels med höjda socialförsäkringsavgifier, dels med höjda punktskatter och att löntagarna i gengäld skulle reducera sina löneanspråk. Jag använder uttrycket omläggning av den direkta statliga skallen därför all delta är sakligt riktigare än propositionens och propagandans uttryck sänkning av den statliga inkomstskatten. Det handlar nämligen inte om någon skattesänkning i verklig mening.

Riksdagen behandlar förslagel till skatteomläggning samtidigt som re-

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten,

777. 777.

sultatet av avtalsrörelsen presenteras. Det talas i dessa dagar om rekordhöjningar för vissa löntagargrupper. Har man då inle lyssnat till maningen från de tre partierna om all reducera löneanspråken? Sanningen är den all de skenbart stora lönehöjningarna redan lill betydande del är inleck-nade genom inträffade pris- och hyresstegringar. Väntade prisstegringar under avtalsperioden befaras ta ytterligare en stor del av lönehöjningarna. En reallönehöjning som även optimistiska bedömare beräknar skall stanna vid 3 96 måste betecknas som blygsam.

Den föreslagna skalleomläggningen utgör en begränsad del av skattepolitiken. Den berör inle frågan om åtgärder mot skaliefiykl och skattefusk, dvs, del problem som tidningen Fackföreningsrörelsen i nr 9 i år rubricerade: "Skattesmitare stjäl flera tusen från vae svensk inkomsttagare," Den berör inte beskattningen av bolagsvinster och förmögenheter. Den berör inte frågan om den indirekta beskaliningen, som är särskilt kännbar för låginkomsttagare. Den berör inle kommunalskatterna, som utgör den större posten i fråga om direkta skaller för vanliga inkomsttagare, i den meningen att åtgärder för all sänka dessa skaller föresläs. Däremot berörs kommunernas ekonomi i motsatt riktning. Ökade svårigheter uppstår för kommunerna.

Den bästa metoden för att sänka skallen för inkomsttagare med lägre inkomster är enligt vpk;s mening alt helt slopa mervärdeskatten på livsmedel i kombination med en skärpning av skatten i högre inkomstlagen och en skärpt kapitalbeskattning. Riksdagen kommer i annat sammanhang all få la ställning lill vpk-kravel på slopad livsmedelsmoms.

Vi har ansett all i ett provisorium för 1976 kan en omläggning av den direkta statsskatten accepteras om den finansieras med en höjning av arbelsgivaravgifierna, bolagsskatten och skatten pä stora förmögen-heler. Vi har dock ansett all man därvid måste hålla fast vid låginkomstprofilen i skatleutredningens majoritetsförslag plus den ytierligare markering av denna som gjordes i C,-H, Hermanssons reservation. Detta innebär helt stopp för skattesänkningar vid inkomster på 100 000 kr., vilket möjliggör större sänkningar för inkomster under 30 000 kr.

Det är anmärkningsvärt alt överenskommelsen mellan socialdemokraterna, folkpartiet och centerpartiet innebär alt man frångår den låginkomstprofil som ändå fanns i skatleutredningens förslag, om än ofullständig. Den ytterligare miljarden över de ursprungligen föreslagna 4 miljarderna går inte till någon del till låginkomsttagare med högst 30 000 kr. i inkomst. Den läggs helt på inkomster över 35 000 kr.

Vi har frän vpk accepterat den vidgade ramen pä ytterligare högst 1 miljard kronor men anfört att den dä måste fördelas i överensstämmelse med låginkomstprofilen i skatleutredningens majoritetsförslag plus C.-H, Hermanssons reservation,

Skatteutskottel vantolkar vår ståndpunkt när man pä s. 79 i betänkandet påslår all vpk-motionen förordar att den vidgade ramen uteslutande skulle komma låginkomsttagarna till del. I vpk-motionen sägs; "Även den stora gruppen av inkomsttagare med under 35 000 kr, i inkomst 1976

(beräknad till inte mindre än 1,3 miljoner människor) måste alltså fä del av tillskottet. I förslagen lill lagändringar och i den till motionen fogade bilagan anger vi den skatteskala som enligt vår mening bör till-lämpas samt de individuella effekterna av den förordade skatteskalan."

Inte ger väl, herr Wärnberg, vare sig motiveringarna i motionen eller skatteskalan fog för påståendet alt vpk uteslutande vill lägga den extra miljarden på låginkomsttagarna? Vi vill använda den extra miljarden på alla berörda inkomstgrupper, medan Ireparliöverenskommelsen innebär alt inget skall tillfalla inkomsttagare med mindre än 30 000 kr, i inkomst,

Skalteutskollet refererar i sitt betänkande till motionen 1048 - av herr Fälldin m. fl. - som väcktes vid riksmötets början, vari begärs ell riksdagsutlalande av innebörd all en omarbetning av skatteutredningens förslag inte fär medföra att förslagels ursprungliga låginkomstprofil går förlorad.

Men Irepartiuppgörelsen, där centerpartiet deltog, innebär just att låginkomstprofilen går förlorad. Herr Fälldin har alltså själv varit med om att göra en sådan omarbetning som han vill ha ett uttalande emot! Jag vill fråga centerpartiels talesman herr Josefson; Hur går della ihop?

Utskottets skrivning om ceniermotionen, all den genom förslagel i propositionen i huvudsak torde vara tillgodosedd, måste ses som ell försök att låta centerns ursprungliga ståndpunkt falla i glömska.

Vpk hävdade vid 1974 års riksdag all avdragsrälten för sjukförsäk-ringsavgifien, som främst gynnar högre inkomsttagare, borde avskaffas av fördelningspoliliska skäl vid 1976 års taxering. Vi kvarstår vid den uppfattningen.

Vi har också yrkat avslag på den i propositionen föreslagna höjningen av sparavdragen. Även della avdrag gynnar högre inkomsler men ger ingen förbällring till de mänga som har en låg inkomst av kapital.

Vpk förordar också all höjningen av barnbidragen med 300 kr. skall träda i krafl redan från den 1 juli 1975, alltså ell halvt år tidigare än propositionens förslag.

Beträffande finansieringen av skatteomläggningen anser vi att denna skall tolalfinansieras genom avgifter och skaller på företagen. De föreslagna höjningarna av socialförsäkringsavgifterna kan godtas.

Vi kräver dock all kommuner och landsting befrias från de föreslagna avgiftshöjningarna. Kommuner och landsting häri huvudsak skatter och avgifter som enda inkomster och intar därför en annan ställning än de privata företagen i detta sammanhang. Risken är därför stor att höjda avgifter leder till höjda kommunalskatter och även försämrad social service. Den diskussion som just nu pågår rörande avtalsrörelsens effekter för den kommunala ekonomin illustrerar tydligt nog situationen. Överenskommelsen mellan finansministern och kommunförbunden tål inte alltför stora påfrestningar. Det är både rimligt och möjligt att befria kommuner och landsting från de föreslagna avgiftshöjningarna.

Att det mera är en fråga om skatteomläggning än om skattesänkning

7 Riksdagens protokoll 1975. Nr 72-75

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

understryks ytterligare genom förslaget att en del av kostnaderna skall finansieras genom höjda indirekta skatter.

Vi avvisar de föreslagna höjningarna på bensin och olja med hänsyn till effekten på bl, a. bostadskostnader, arbetsresor och frakter. Vi finner heller inte skäl för att höja skatten pä sprit, vin, öl, tobak m, m. Det finns ingen anledning alt höja de indirekta skatterna pä varor, som visserligen kan undvaras men som likväl konsumeras även av låginkomsttagare, för att betala det fortsatta avdraget för sjukförsäkringsavgiften och ell fördubblat sparavdrag, vilka bägge gynnar dem som har höga inkomster,

I stället för de föreslagna indirekta skatterna föreslår vi dels en höjning av bolagsskatten med 10 96, dels en skärpning av skallen pä stora för-mögenheler.

Vänsterpartiet kommunisternas kritik av propositionen och förslag lill ändringar har utvecklats i motionen 1975:2109, Vårt parti har som bekant inle möjlighet all i skatteutskottet framställa yrkanden och foga reservationer lill utskottets betänkanden. Jag ber därför, herr talman, all med hänvisning lill motionen 2109 fä framställa följande yrkanden:

Jag yrkar bifall lill den i motionen anförda motiveringen lill skatteomläggningens allmänna utformning och finansiering, lill yrkandena I, 2, 6, 7 och 8 saml lill del yrkande i anslutning till motionens yrkande 9 beträffande bolagsbeskattningen som delats i kammaren. Dessutom yrkar jag bifall lill motionen 431 och till reservationen 4 vid socialförsäkringsutskottets betänkande nr 17, Slutligen, herr talman, yrkar jag bifall lill motionen 695, yrkande 1,

Herr WÄRNBERG (s);

Herr talman! Skalteulskottets betänkande nr 25 behandlar de mest skiftande områden av svensk skattepolitik. Huvudparten av betänkandet gäller förslagen i propositionen 92, men även motioner som väcktes vid riksmötets börian har upptagits i utskoltsbetänkandet, Å andra sidan har den del av propositionen som berör energiskatten skjutits framåt i tiden för att behandlas samtidigt som riksdagen behandlar energifrågorna i stort. Huvudparten av propositionen är uppbyggd kring irepartiuppgörelsen, den s. k, Haga Il-rundan, Men även andra vikliga avsnitt finns i propositionen, såsom ändrade regler för beskattning av villor.

Utskottets majoritet har inle hafi några erinringar mot den allmänna inriktning av skatteomläggningen som föreslås i propositionen. Sålunda accepteras helt det förslag till nya skatteskalor som framläggs. De breda inkomsltagargrupperna fär härigenom skattelättnader pä I 600 kr. fr. o. m, 1976, Samtidigt kan man med tillfredsställelse konstalera alt inle heller grupper med låga inkomsler har blivit lottlösa. De som har de lägsta inkomsterna, och som knappast ens kan vara fulllidsarbetande, har för de första 15 000 kronorna i beskattningsbar inkomst fått sill skatteuttag sänkt med 3 procentenheter och för de närmast högre 10 000 kronorna i årsinkomst fått skatleuttaget sänkt med inte mindre än 7-8 procent-

enheter.

Utskottet anser således att man med det framlagda förslagel har lyckats tillfredsställa de lågavlönades krav på "skatt efter skattekraft" i myckel hög utsträckning, liksom alt man lyckats tillgodose de stora löntagargruppernas krav på alt även i skatlesystemet få kompensation för de stegrade priserna. Sedan är del självklart alt de ökade avgifterna på företagen kanske har verkat hämmande på möjlighelerna att ta ut en ännu högre lön än vad löntagarna har lyckats med i årets avtalsrörelse.

Herr Magnusson i Borås har naturligtvis rätt i all de inkomsttagare som redovisar de allra största inkomsterna inte får skattesänkningar i samma utsträckning som människor med lägre inkomster. Jag har observerat del. Men man skall ändå ha klart för sig all t. o, m, vid en så hög beskattningsbar inkomst som 150 000 kr, blir statsskatten 900 kr, lägre än före skatteomläggningen. Likaså skall man ha klart för sig att om man accepterar parollen skatt efter skattekraft, så behöver inte nödvändigtvis den som har en inkomst på 150 000 eller 200 000 kr. per år ha samma skattesänkning som andra för att uppehålla sin standard. För det tredje skall man ha klart för sig alt när man kommer upp i inkomsler av nämnda storleksordning eller ändå större, så har man råd alt sälla ner inkomsten med olika åtgärder, som gör alt de hårda marginalskatter som man här talar om inle föreligger så ofia i del verkliga livet. Man har råd då alt skaffa sig avdrag på olika sätt.

När det gäller finansieringen av skalleomläggningen ligger tyngdpunkten hos ett annat utskott. Skatteutskottets majoritet delar dock propositionens uppfattning all skattesänkningarna måste tolalfinansieras. Jag tycker att herr Magnusson här gör sig till tolk för en något äventyrlig uppfattning, nämligen all en stor del av kalaset skall betalas genom inflationen. Herr Magnussons linje är äventyrlig därför all den förutsätter alt en inflation med höga tal skall vara ett permanent inslag i vår ekonomi. Del skulle vara värdefullare om herr Magnusson i stället hade velat ansluta sig lill dem som anser att inflationen lill varie pris måste bekämpas, i stället för alt diskontera inflationen som herr Magnusson gör. Herr Magnussons linje är f ö. inte korrekt heller vid ett inflationsförlopp, därför all den inle tar hänsyn till att samhällets utgifter också ökar i takt med infialionen - och litet till - efiersom samhället inte längre är en passiv åskådare till olika händelseförlopp vare sig pä den sociala sidan eller inom näringspolitiken, vilket de senaste dagarnas händelser bär ell klart vittnesbörd om.

När sedan herr Magnusson menar att man genom att ge besparingsutredningen tilläggsdirektiv skall kunna spara I miljard kronor pä samhällets utgifier - utan all han talar om vilka konsekvenser del får -tycker jag att herr Magnusson böriar all bli riktigt äventyrlig i sitt sätt att sköta rikels finanser. Jag tror faktiskt att det enda som blir kvar av herr Magnussons finansieringsalternativ är en ökad upplåning, nämligen att skjuta på framtiden all betala dagens skallesänkning.

Inte heller kan jag helt hålla med om all det som vi nu slår i begrepp

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten,

777. 777.

100

att genomföra bara skulle vara en skalleomläggning. Jag tror inle del. Och som motivering vill jag säga att om man sänker en skall som inte är avdragsgill - alltså i dag den direkta skatten - och ersätter den med social- eller arbetsgivaravgifier som är avdragsgilla vid deklarationen, så kan man ifrågasätta om inte en totalbild ändå ger en viss skatle-sänkningseffekt.

Utskottet har heller inte kunnat ansluta sig till yrkandet i herr Hermanssons motion om en ytterligare sänkning av skatteskalorna i de lägsta inkomstskiklen. Utskottet menar att del vid de lägsta inkomsterna inle rör sig om fulllidssysselsatta och alt man inte kan ta årsinkomsten till utgångspunkt för vederbörandes skattekraft. Det kan ibland röra sig om mycket höga dagsinkomster pä kort tid, medan den skatlskyldige resten av årel har inkomster av icke skattepliktig natur. Rör det sig däremot om eftersatta grupper som exempelvis partiellt arbetsföra, pensionärer och liknande, menar ulskottet att extra avdrag kan utgå, liksom au dessa grupper måste hjälpas med olika former av bidrag.

Vpk-motionen innebär också en mycket stark skärpning av marginaleffekterna redan vid relativt låga inkomstlägen. Här skulle jag vilja anföra tekniskt klander mot det sätt på vilket dessa skatteskalor är uppbyggda. Mellan 22 000 kr. och 26 000 kr. i beskattningsbar inkomst stiger exempelvis progressionen med ej mindre än nära 20 96 - från 2,5 % upp till 22 96, alliså med 19,5 96, om man skall vara exakt. Sådana marginaleffekter på högst vanliga inkomster kan enligt utskottets mening inte accepteras. Mot denna konstruktion i botten framstår den extra skalleprocent som vpk vill lägga på längst upp på skalan nästan som litet futtig.

Kommunisternas övriga förslag till skatteomläggningens finansiering, dvs, ökad bolagsskatt och ökad förmögenhetsskatt, kan tyckas rikliga med tanke på den ideologiska inriktning som vpk har, men förslagen kommer inte att fungera särskilt bra i det samhälle som vi i verkligheten har.

När det gäller bolagsskatten glömmer man bort att vi har ett dub-belbeskatlningssystem. Jag har under de senaste dagarna sett uttalanden av kända vpk-are som menar att vi i Sverige har ett beskattningssyslem som är mycket förmånligt för bolagen sett ur europeisk synvinkel.

Min uppfattning om företagsbeskattningen i Sverige jämfört med andra europeiska länder är alt vi har ett synnerligen förmånligt syslem totalt, men när det gäller det ämne vi diskuterar i dag, nämligen skall på redovisad vinst som utdelas lill aktieägarna, vågar jag påstå all vi har ett myckel, mycket hårt syslem. Jag skulle vara intresserad av att fä vela av herr Berndtson vilket europeiskt land som har en hårdare total vinstskatt på aktiebolagen än Sverige, om man också lar hänsyn lill dub-belbeskattningseffekten,

I fråga om förmögenhetsbeskattningen kan detsamma anföras. Vilket europeiskt land har en hårdare total kapitalbeskattning än Sverige?

Så länge vi befinner oss i västvärlden ekonomiskt - och det gör vi;

över 80 96 av vår handel sker med västvärldens länder och bara omkring 6 % med öststaterna, trots alt stora ansträngningar gjorts för att öka handeln med öststaterna - får vi nog försöka att ha skatter som inle alltför mycket avviker från vad som gäller inom della område. Del är därför utskottet inle anser de finansieringsvägar som anvisas av vpk vara någon framkomlig väg.

Herr Berndtson talade för alt kommuner och landsting också skall befrias från de ökade arbetsgivaravgifterna. Man måste då också ha klart för sig alt dessa sociala avgifter är en avlösning av löneutgifter. Eftersom kommuner och landsting också fåll denna avlösning kan man inte gärna befria dem, om man inte samtidigt vill öka statens stöd till kommunerna, vilket är en annan sak.

Skatteutskottets majoritet har alllid vara litet kallsinnig till det s. k. sparavdragel. Ulskottet har accepterat det på den relativt låga nivå där det har legal under många år, därför att det inneburit stora lättnader i taxeringsarbelet. Annars har utskottet i princip tyckt att del varit nägol galet i att inkomsler av kapital beskattas lindrigare än inkomster av arbete genom att ett botlenbelopp vid inkomst av kapital blev fritt.

När nu utskottsmajoriteten har godtagit överenskommelsen om ett fördubblat sparavdrag skall detta ses mot bakgrund av den prisutveckling vi haft de senaste två tre åren och av önskvärdheten av alt banksparandet kan bibehållas.

De senaste årens prisutveckling har inneburit - och här vill jag instämma med tidigare talare - att bankspararna fått en negativ ränta på sitt sparande, medan de som lånat de insatta pengarna för investeringar i värdefasta ting har fått motsvarande förmån. Mot den bakgrunden tycker därför utskottet del är rimligt att också spararna får någon form av kompensation för sina insatser.

Däremot är utskollet inte berett att utsträcka denna form av skattefria inkomster till andra områden såsom herr Magnusson och fru Troedsson föreslår i sin reservation. Huvudskälet härför är givetvis att utskottet fiera gånger, även på senare år, uttalat sin skepsis mot alla slag av nya avdrag som undan för undan skjuter sönder vårt enhetliga skattesystem.

Beträffande förmögenhetsbeskattningen har den borgerliga minoriteten enat sig om ett förslag som innebär en skrivelse till regeringen i vilken man hemställer att denna redan till hösten skall framlägga förslag om sänkningar av kapitalskatterna för alt begränsa effekterna av de nya taxeringsvärdena på fastigheter. Det är alltså ett förslag som går i rakt motsatt riktning mot vad vpk motionerat om.

Utskottsmajoriteien menar dock att man klarat av den här frågan redan förra året, dä man höjde gränserna för förmögenhetsskatlepliklen. Samtidigt gav man, som herr Josefson har sagt, företagsskatieberedningen direktiv om att man förväntade förslag om lättnader för små och medelstora förelags kapitalskatter, och framför allt då vid generationsväxlingar. Men detta var ändå inte allt, ulan fjolårels riksdag beslöt dessutom om gynnsammare värderingsregler för alt få fram underlaget för kapi-

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten,

777. 777.

101

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten,

777. m.

talskalterna. Jag tycker därför att så mycket är gjort på detta område, redan ett år innan effekterna av de ändrade fastighetsvärdena slår igenom, att man kunnat vara nöjd därmed ett par år till, som är den tid det beräknas dröja innan vederbörande utredning hinner presentera sina förslag och de slår igenom i verkligheten.

Beträffande skattepolitikens fortsatta inriktning menar reservanterna herr Magnusson i Borås och fru Troedsson, att 1972 års skatleutredning bör få särskilda direktiv om hur utredningens arbete skall bedrivas. Man vill ha en femårsplan för all sänka marginalskatterna och genomföra andra skattelättnader.

Oberoende av innehållet i reservanternas begäran tycker jag att det är felaktigt att nu ge nya direktiv till de skaiteulredningar vi har. Vad dessa utredningar behöver nu är arbetsro för all de inom rimlig lid skall kunna framlägga något resultat av sitt arbete. Det är därför med en viss tillfredsställelse man kan konstatera all representanterna för folkpartiet och centerpartiet nöjt sig med att i ett särskilt yttrande endast redovisa var partierna slår. Man vill liksom utskottsmajoriteien i övrigt ge skatteutredningarna arbetsro.

Ulskoitsmajoriteten har vidare den uppfattningen, att en sammanslagning av de tre aktuella utredningarna skulle få en rakt motsatt effekt mot vad man vill åstadkomma. Man skulle få en jällelik ulredning, som knappast vore arbetsför, man skulle få bygga ut nya rutiner och arbetsmaterialet skulle bli mycket omfattande, då var och en av utredningarna har stora arbetsuppgifter. Utskottet anser det dock självklart alt utredningarna skall hålla en intim kontakt och samarbeta, så all inga motsägande förslag framkommer frän de olika utredningarna.

Till slut ber jag att också få något beröra den reservation, nr 18, i vilken herr Magnusson och fru Troedsson begär alt den som erlagt egen arbetsgivaravgifi inte bara skall ha denna avdragsgill, ulan att avdrag skall få göras med ytterligare en fjärdedel. Motiveringen härför skulle vara att i en företagares inkomsler också finns inslag av kapitalinkomster som för andra inkomsttagare inte blir belagda med någon arbetsgivaravgift. Utskottet har alllid menat all detta argument aldrig varit särskilt hållbart. Jag skall inte här gå in på varför utskottet inte har ansett del - jag skall återkomma, om man begär del - ulan nu bara anföra att det numera är ändå svårare alt hitta något godtagbart argument, då ju egenföretagare numera har blivit befriade från alt erlägga egenavgift på 18 000 kr. i bollen på sin inkomst, vilket betyder en särskild skatteläitnad på 720 kr, - vilket är en förmän som andra arbetsgivare inle har. Jag är ganska övertygad om att eventuella kapitalinkomster hos någon småföretagare inte överstiger de 18 000 kr, del är fråga om.

Herr talman! Andra ledamöter av utskottet kommer att ta upp de delar i utskottets betänkande som jag inte har berört, men jag ber ändå, herr lalman, att redan nu få yrka bifall lill skatteutskottels betänkande nr 25 i dess helhet.

102

Under detta anförande övertog herr andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr MAGNUSSON i Borås (m) kon genmäle:

Herr talman! Herr Wärnberg gör gällande alt vi moderater skulle vilja finansiera skattesänkningen med infiationspengar. Herr Wärnberg har ju helt missuppfattat vad det är fråga om. Vid diskussioner beträffande den här skatteomläggningen före det avtal som slöts mellan de tre partierna var de tre icke-socialistiska partierna helt överens om att den fortgående inflationen i kombination med det progressiva skattesystem som vi har skulle ge statskassan en extra inkomst på inte mindre än 2,3 miljarder kronor. Nu vet vi att dessa inkomster på grund av de stegrade lönerna kommer att bli betydligt högre. Det var därför som jag i mitt anförande vågade göra gällande att detta belopp i dag säkerligen skulle komma att ligga betydligt över 3 miljarder kronor. Vidiskonteraringalundanågonlingavde skatteinkomster som staten normalt skall ha pä de stegrade nominella inkomsterna. Jag ber all herr Wärnberg observerar att delar inkomstökningen a v progressionens verkningar som frågan gäller, inte all diskontera inflationspengar för att läcka skatteomläggningen.

Herr Wärnberg säger sedan all det inte går all spara någonting på statsbudgeten. Jag tycker all del är ett väldigt litet krav man ställer på den ulredning som riksdagen har beslutat tillsätta, när man säger all det borde vara rimligt att utredningen skulle kunna lägga fram förslag lill besparingar på 1 miljard kronor. För vad är del? Jo, del är inle stort mer än 1 % av de samlade statsutgifterna. Det är det beloppet som det nu är fråga om.

Jag hinner inte på dessa minuter gå in på detaljdiskussioner om olika förslag som vi har ställt, men jag kan ta ell enda exempel: den bostadspolitik som har drivits här i landet under alla dessa år, som vi inle ställt oss bakom, där man offrat miljarder pä all bygga en massa hus som i dag står tomma utan hyresgäster. Bara där finns stora möjligheter att spara.

Herr talman! Jag hade väl något mera att svara på, men liden är ute och jag ber att få återkomma.

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, 777. m.

Herr BERNDTSON (vpk) kort genmäle;

Herr talman! Herr Wärnberg frågar vilket land i Europa som har hårdare företagsbeskattning än Sverige. Det torde inte ulan vidare gå att jämföra de olika system för företagsbeskattning som finns i olika länder och säga, att där har man härdare, beskattning än här. Till bilden hör nämligen också de olika former av subventioner till företagen som i sä hög grad förekommer i Sverige, Jag vill också erinra om all man från regeringshåll ofta säger att Sverige har det kanske mest företagsvänliga klimatet i Europa och i världen. Herr Wärnberg kan kanske fundera på vad del innebär.

Vidare polemiserar herr Wärnberg mot värt förslag lill skatteskala.

103

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Han säger all man rör sig inte med heltidsarbelande i de lägre inkomstgrupperna. Det kan vara riktigt, men vi får heller inte glömma de hundratusentals deltidsarbetande som inle kan fåTull arbetstid därför alt det inle finns jobb. Vad saken gäller ar för övrigt om den extra miljard som man ökar på paketet med skall fördelas efter samma system som de första 4 miljarderna, om man skall bevara låglöneprofilen. Om vissa grupper längst ned på inkomstskalan undantas från fördelningen av den miljarden, förändrar man nämligen själva karaktären av förslaget. Man frångår den låginkomstprofil som förslaget ursprungligen hade.

Herr MUNDEBO (fp) kort genmäle:

Herr talman! Ett par kompletteringar i anslutning till herr Wärnbergs inlägg. Herr Wärnberg menade och var glad för att vi var beredda att ge skatleuiredningarna arbetsro. Ja, kanske i den meningen all vi vill vara återhållsamma med att ge skatteutredningarna många nya extra uppdrag, men inte arbetsro i den meningen att utredningarna i lugn och ro och under god lid skall filosofera över skattepolitikens framtida utformning. Vi vill ha en hög arbetstakt i skatteutredningarna, en effektiv organisation och ledning av utredningsarbetet, och vi vill ha förslag framme i så god tid att en skattereform kan gälla vid den lidpunkt som de tre partierna varit ense om i överenskommelsen, nämligen från 1977,

På en punkt vill jag instämma i vad herr Wärnberg sade, och del är närmast i polemik med herr Magnusson i Borås, Om man beaktar alla de inslag som ingår i och hör samman med skatteomläggningen, är det en betydelsefull omläggning som sker. Det är förändringar av inkomstskattesystemel, det är förbättringar för barnfamiljer och pensionärer, för sparare osv. Till bilden hör också metodiken all växla lönekrav och avgifter. Della tillsamtnans gör att det är en betydelsefull reform som riksdagen i dag går att besluta om.

Till sist! Vi har medverkat lill att finansiera denna skatteomläggning. Vi har gjort det inle krona för krona under tolvmånadersperioden januari-december 1976, inte en total finansiering för den perioden, men vi har medverkat lill en ansvarsfull finansiering av den reform vi nu beslutar om och de andra reformer som ingår i överenskommelsen mellan de tre partierna!

104.

Herr JOSEFSON (c) kort genmäle:

Herr talman! I del beslul som fattades av förra årets riksdag i fråga om kapitalbeskattningen var syftet framför allt en omläggning av del syslem som gällde för de mindre och medelstora företagen enligt 1970 års provisorium. Huruvida de gamla skattereglerna var gynnsammare eller tvärt om skall jag inte tvista om. Så mycket slår emellertid klart alt de nya reglerna är betydligt enklare, och jag kan väl medge att de i vissa fall kommit att utnyttjas i större utsträckning även om det utan tvivel finns vissa som drabbas på motsatt sätt. Den egentliga kärnpunkten är emellertid frågan om i vilken mån man tog hänsyn till den fastig-

helslaxering som skulle komma. Som motivering för en höjning av för-mögenhelsgränsen angavs främst den försämring av penningvärdet som skett. Det stod i motiveringen några få ord om att hänsyn även togs lill den kommande fastighetstaxeringens konsekvenser. Vi skall inte tvista vidare på den punkten.

Vad vi tar upp i vår reservation är alt - och det var vi eniga om i fjol - kapitalbeskattningen utgör en härd belastning för de mindre och medelstora företagen. Vi enades dä om att frågan skulle bli föremål för en fortsatt utredning. Vad vi nu begär är enbart att man skall göra en justering av kapitalbeskattningen med hänsyn till 1975 års faslighels-taxering, så att denna grupp inte skall drabbas av höjda kapitalskatter under de år som utredningsarbetet fortsätter.

Nu säger herr Wärnberg att man kunde vara nöjd med det positiva uttalande som gjordes i Gol. Som jag sade i mitt förra inlägg såg vi detta med tillfredsställelse, men vill man följa upp den uppfattning som jag anser framkom vid förra årets riksdagsbehandling av denna fråga, anser jag del vara helt konsekvent att åstadkomma något slag av lindring under de två år som det sannolikt dröjer innan företagsskatteutredningens eventuella förslag kan träda i kraft.

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten,

777. 777.

Herr WÄRNBERG (s) kort genmäle;

Herr talman! Herr Magnusson i Borås påstår att jag har missförstått hans yrkande, så för kammarens bedömning läser jag upp vad herr Magnusson i sin reservation har skrivit;

"Enligt ulskotlels uppfattning måste vid finansiering av skatteomläggningen hänsyn tas dels till de automatiska inkomstökningar som tillförs statskassan på grund av progressiviteten i skattesystemet, förenat med den snabba penningvärdeförsämringen, dels lill möjligheten att åstadkomma besparingar inom den offentliga sektorn och dels till konjunkturutsikterna för 1976." Om inle delta är att diskontera en inflation vet inte jag vad som menas med det, för här talas om all progressiviteten i skattesystemet kommer att ge samhället mer pengar på grund av den starka inflationsutveckling vi har. Det tycker jag är en något äventyrlig politik. Det rimmar i varie fall illa med herr Magnussons första inlägg där han menade att inflationen var ett gissel som borde bekämpas.

När det sedan gäller besparingarna är det samma sak. Det är alldeles för lätt all komma ifrån det hela genom att bara peka på alt man någon gång tidigare har gått emot del och det och därför skall besparingsutredningen ta upp de punkterna, ulan att man därför i dag konkret pekar ut på vilka punkter besparingarna skall sältas in.

När det gäller herr Benrdtsons inlägg skulle jag vilja säga att jag nog i mitt första anförande sade att vi har en totalt sett mycket gynnsam företagsbeskattning i vårt land. Om man tar hänsyn lill avskrivningsregler, nedskrivningsregler, avsättningar till fonder etc, har vi totalt sett ett skattesystem för företagare som väl hävdar sig vid en jämförelse med västvärlde.il i övrigt. Huruvida man skall göra någon omläggning av del

105

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten,

777. m.

totala skattesystemet sysslar förelagsskatteberedningen med just nu. Men vad det i dag gäller är frågan om att höja bolagsskatten från 40 96 till 50 96 på den statliga sidan. Det är alltså fråga om all sälta det i förhållande till de dubbelbeskaitningsförhällanden vi har. Det är på den punkten vi har det hårdaste skattesystemet i Västeuropa, och det är det vi behandlar just nu - inte skatterna i stort för företagen.

Herr Josefsön och jag har väl i stort sett samma uppfattning om förmögenhetsbeskattning och kapitalbeskattning. Men jag skulle vilja säga att vi redan i förväg - i Qol - har motverkat en del av höjningarna av fastighetstaxeringarna genom att dä höja gränsen från 150 000 till 200 000 kr. och litet grand även i ett högre skikt. Det betyder all man redan ett år innan vi ställt kravet har tillgodosett fastighetstaxeringshöjningarna. Del är därför jag menar all man kanske kunde ha nöjt sig ett par år till även om inte riktigt allt blivit tillgodosett på grund av de höjda taxeringsvärdena.

106

Herr MAGNUSSON i Borås (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Wärnberg fortsätter alt säga att vi använder inflationspengar. Del är ingalunda sä, utan vad vi sagt i reservationen är alt kombinationen av en fortsalt penningvärdeförsämring, inflation eller vad vi vill kalla det, och vårt progressiva skattesystem medför att statskassan tillförs mer pengar på grund av att vi har det progressiva skatlesystemet. Del är den delen som gemensamt av de tre borgeriiga partierna taxerats till 2,3 miljarder och som jag säger är större i dag. Det är bara den posten vi använder för att täcka in delta och ingenting annat.

När vi lidigare sagt att vi vill ha ett inflalionssäkerl skattesystem har finansministern sagt att han inte vill vara med på det. Men han accepterar att man med olika tidsintervall förändrar skalleskalorna med hänsynstagande lill detta. Då skulle herr Wärnbergs resonemang innebära att statsmakten alltid skulle inkassera hela det belopp som erhålls på grund av alt man har ell progressivt skattesystem. Del är grunden till att vi är överens när vi kräver indexreglering av skatteskalorna. Hade vi haft indexreglering nu, hade staten inte fått de här inkomsterna som det nu är fråga om. Men de som driver en inflationisiisk politik är ju de som fortsätter med att vilja ha höga marginalskatter. Det är därför som vi hela tiden hävdat att om man skall kunna hålla tillbaka inflationen i det här landet, är det också nödvändigt alt ge dem som ligger i de vanliga inkomstlägena kompensation för penningvärdeförsämringen. Det gäller naturligtvis även för dem som ligger i de litet högre inkomstlägena -även dessa vill naturligtvis ha kompensation för penningvärdeförsämringen. Vi kan bara se på riksdagsmännens inkomster som ökat efter hand som liden har gått. Även de höga marginalskatterna i de högre inkomsllägena driver naturiigtvis på inflationen.

Sedan vill jag säga några ord om diskussionen att vi vill ingripa i direktiven för skatteutredningen. Jag förstår så inneriigl väl alt regeringen själv vill bevara möjligheten att kunna skriva alla direktiv till de olika

utredningarna i det här landet. Men vi menar alt i ett demokratiskt land bör också oppositionen beredas möjlighet alt påverka direktiven till utredningarna. Del behövs sannerligen ändras på en hel del direktiv. Både när det gäller skatteutredningen och inte minst när det gäller besparingsutredningen borde oppositionen få möjlighet alt säga någonting.

Herr BERNDTSON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Nu sade även herr Wärnberg att vi har ett företagarvänligt klimat. Han säger att det är höjningen av bolagsbeskattningen han reagerar emot. Men den är ju ändå en del av den totala företagsbeskattningen och måste ses i det sammanhanget. Först då blir den intressant. Jag anser att det finns tillräckligt utrymme för en sådan höjning av bolagsvinstskatten som vi föreslagit. Det visar utvecklingen bara under de senaste åren.

De olika förslag som framställs av vpk brukar herr Wärnberg finna omöjliga all genomföra. Föreslår vi slopad livsmedelsmoms finner han alt del skulle gynna folk med högre inkomster, vilket f. ö. är fel. När vi avvisar förslaget om skattesänkningar för grupper över 100 000 kr., som inte är löntagare i egentlig mening oroas herr Wärnberg över marginalskatteeffekterna. Det är litet av den obolfärdiges förhinder. Jag menar att man måste bestämma sig för vilka grupper man med olika skaltepolitiska åtgärder vill gynna.

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Herr WÄRNBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag hävdar fortfarande all herr Magnusson i Borås vill diskontera infiationen. Det är 1976 års skatter vi talar om nu. Det betyder alltså att herr Magnusson förutsätler all vi även 1976 kommer att ha inflationsutvecklingen på del här sättet för att pengarna skall komma in, eftersom vi har anpassat skalleskalorna efter en lägre nivå. Man har alltså på del här sättet diskonterat framtidens prisutveckling och säger alt detta betalar den skatteomläggning vi gör i dag. Man tar inte hänsyn till att samhällets utgifter samtidigt ökar i precis samma takt och litet snabbare än prisutvecklingen i övrigt, eftersom samhället inte har de möjligheter lill rationalisering som exempelvis näringslivet har.

Jag medger, herr Berndtson, att bolagsskallen är en del av den totala förelagsbeskattningen, men delar den del av företagsbeskattningen som är onormalt hård jämfört med Västeuropa i övrigt. Skall man angripa någonting är del andra punkter i företagsbeskattningen. Tar man med dubbelbeskattningseffekten ut omkring 80-90 96 av förelagets redovisade vinst, finns det inte enligt min uppfattning mycket mer att hämta. Däremot kan det finnas mer att ta ut innan man kommer fram till vad som egentligen är redovisad nettovinst.

Herr andre vice talmannen anmälde att herrar Magntisson i Borås och Berndtson anhållit all till protokollet få antecknat au de inte ägde räii till ytterligare repliker.

107

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

108

Herr ANDERSSON i Nybro (c);

Herr talman! Huvudmotiven för uppgörelsen mellan regeringen och mitlenpartierna har skatleulskoUels ledamöter tagit upp, och de frågorna kommer väl alt diskuteras ytterligare av partiledarna senare. Del finns knappast några skäl att nu gä in i den delen av debatten. Jag skall därför begränsa mitt anförande lill att kommentera reservationen 6 vid socialförsäkringsulskottets betänkande nr 17.

De förändringar av skattesystemet som skett under de senaste åren och övergången lill olika arbetsgivaravgifier har fåll rätt svåra konsekvenser för egenföretagare med låga inkomster. Riksdagen har också blivit rätt enig om alt de här problemen existerar. Därför har ell avgiftsfritt bottenbelopp för den s. k. löneskatten införts, och det beloppet föreslås nu att höjas ytterligare. Denna lättnad i avgifterna skall man naturligtvis hälsa med tillfredsställelse. Det vore samtidigt fel all övervärdera dess betydelse för inkomsttagare med låga inkomster med hänsyn lill alt lättnaden berör endast 4 96 av den totala arbetsgivaravgifi som denna grupp har att erlägga.

Med de förändringar av ATP-, folkpensions- och sjukförsäkringsavgifterna som kommer att ske blir, om man till della lägger den allmänna arbetsgivaravgiften, de totala avgifterna för 1976 omkring 30 96. Om man dessutom utgår ifrån alt en egenföretagare bör avsätta ett belopp för egen semester efter samma principer som för de anställda, blir bruttoinkomsten reducerad med upp emot 40 96.

Ett annat problem för denna kategori inkomsttagare är att avgifterna beräknas på hela inkomsten till skillnad mot inkomsten efter grundavdrag vid vanlig inkomstskatt. För en inkomsttagare med 30 000 kr. i inkomst kan de direkta avgifterna i dag gä upp emot 10 000 kr. Därtill kommer vanlig inkomstskatt. Jag tror inte att det är någon som kan förneka all det disponibla konsumtionsutrymmet blir extremt lågt i dessa fall.

Riksdagen har, som jag tidigare framhållit, visat en viss förståelse för de här problemen bl. a. genom förslagel lill höjning av det avgiftsfria beloppet för den allmänna arbetsgivaravgiften. Riksdagen har insett att konsumtionsnivån för denna grupp av låginkomsttagare blir låg efter del att skatter och avgifter har erlagts. Även i utskottet uppfattade jag diskussionen så att det fanns förståelse för de problem som tas upp i motionen 1209 av herr Josefson m. fi. Vi har kanske litet olika uppfattningar om vilka metoder som är de bästa för att komma till rätta med dessa speciella låginkomstproblem.

Att välja metoden med ett avgiftsfritt bottenbelopp, som vi för fram från centerhåll, är på inget säll något hol mot trygghetssystemet. Vi har ingen tanke pä att minska det totala ekonomiska tillskottet till socialförsäkringssystemet. Om vi gått in för en urholkning av det ekonomiska underiaget för folkpensionen eller sjukförsäkringen hade givetvis kritik mot värt förslag varit berättigad,

Ell avgiftsfritt bottenbelopp för socialförsäkringsavgifierna, som vi i cenlerreservationen vill ha prövat i en ulredning, innebär att vi inför

den s, k, bärkraftsprincipen även inom detta avgiftssystem. Den principen har vi länge tillämpat inom skattesystemet, och del riktiga i den borde det finnas en rätt bred politisk enighet om. Jag har svårt att se att regeringspartiet bör ha några ideologiska betänkligheter mot att bärkraften och förmågan att betala avgifter är principiellt vägledande vid utformningen av avgiftssystemet.

Detta gäller framför allt i ett läge där vi nu släppt tanken på alt avgifterna skall slå helt i relation till förmånerna i trygghetssystemet. Uppgörelsen mellan partierna innebär som bekant att avgifistaket slopas, vilket inte jag har några principiella betänkligheter mot. Det viktigaste måste vara alt avgiftssystemet får en sådan utformning alt del är till fördel för de sämst ställda i samhället. Detta kan inte ske på annat sätt än all de som är ekonomiskt privilegierade måste bidra i solidaritetens namn. Ett sådant synsätt tror jag de flesta accepterar.

Med detta har jag redovisat några av de motiv som vi från cenlerhäll vill anföra för värt ulredningsyrkande om ett avgiftsfritt bottenbelopp för egenavgifter till socialförsäkringen.

Herr lalman! Jag yrkar därmed bifall lill reservationen 6 i socialförsäkringsulskottets betänkande nr 17.

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten,

777. m.

Herr RINGABY (m);

Herr talman! I likhet med herr Magnusson i Borås vill jag protestera emot att en handfull toppolitiker bakom lyckla dörrar avhandlar mycket viktiga politiska frågor, medan vi folkvalda står mer eller mindre som siaffagefigurer i bakgrunden och undrar vad som försiggår. På det sättet går man ju förbi den av alla erkänt grundliga och sakliga utskottsbehandlingen. Jag hoppas verkligen att del var sista gången vi fick uppleva någonting sådant.

Sedan skall jag, herr talman, uppehålla mig vid socialförsäkringsutskoltels belänkande nr 17. I reservationerna I och 3 går moderaternas ledamöter emot höjningen av socialförsäkringsavgifterna. Vi går också emot alt man lar bort takel för dessa avgifter. Del är på myckel goda grunder vi gör detta. Att betala en avgifi pä de lönedelar som ligger ovanför taket, dvs. i dag 67 500 kr., är ju helt orimligt eftersom del pä den delen av lönen inle utgår några sjukförsäkringsförmåner. Företagare som har högavlönat folk - t. ex. landstinget som har många läkare och tandläkare anställda - får ju på så sätt lill sina anställda betala dels sjuklön för denna inkomst ovanför 67 500 kr., dels socialförsäkringsavgift. Detta är att slå sönder hela socialförsäkringssystemet. Erkänner ni inte detta, ni som har gjort upp delta system bakom lyckla dörrar?

Sedan har vi reservationen 5 i utskottets betänkande. Denna har med de s, k, likställighetsavtalen alt göra, Ulskottet skriver visserligen att pensionsålderskommittén eller - som den numera är omdöpt lill - pensionskommittén har della problem under observation. Men jag vill ändå peka på all när man lar bort taket på socialförsäkringsavgifterna får en person som har ell exlrauppdrag -1, ex, en akademiker med hög inkomst

109

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

110

som håller en föreläsning och får en ersättning för detta med låt oss säga 500 kr. ~ inle bara betala skall med 80 % pä del belopp han förtjänar ulan också socialförsäkringsavgifter med omkring 14 % på beloppel. Jag talar alltså om sådana inkomsler som redovisas på raden E 2 i själv-deklarationsblankelien och som avser sädana inkomsler för vilka vederbörande själv skall eriägga socialförsäkringsavgifier. Avgiften är visserligen avdragsgill varför effekten inle blir 14 96 ulan lägre, men del blir ändå en helt orimlig beskattning för en inkomsttagare med ett sådant extra uppdrag. Vi kräver att det kommer förslag till lösning av detta problem till höstens riksmöte, sä att riksdagen kan fatta beslut som gör det möjligt att träffa likställighetsavtal där arbetsgivaren betalar dessa avgifter och icke den som har uppdragen. Del går nämligen inle nu. Nu kopplar man ihop del med ATP. Och när del gäller ATP finns del ingen anledning att betala avgifi ovanför taket. Därför måste det ändras i det här avtalet.

Vidare har vi, herr talman, frän moderat häll avgivit reservationen 7 som gäller folkpensionärernas möjligheter att få kommunalt bostadstill-lägg. Deras möjligheter att få sådant tillägg - som är inkomstprövat -och beror på inkomsten och även på inkomst av förmögenhet.

Inkomst av förmögenhet fastställs på följande sätt, Pä kapital räknar man med 5 96 som inkomst. Den som har pengar på banken skall alltså, oavsett vilken ränta pengarna står till, lägga 5 96 pä kapitalet som inkomst. När det gäller en fastighet, t, ex, ett egethem som en pensionär har, räknar man 2 96 pä faslighetens taxeringsvärde som inkomst. Detta påverkar alliså negativt möjligheterna att få kommunall bostadstillägg.

Nu finns det en skärpningsgräns här, som har höjts något med anledning av ändringarna i taxeringsvärdena. Men vid 75 000 kr, laxerings-värde blir del en skärpning så till vida att man dä inte räknar 2 96 på taxeringsvärdet utan 10 96 - plus de 2 96 som man normalt alltid får uppge som avkastning av fastigheten. Det blir alltså 12 96, Enligt mitt sätt att se finns del ingen rimlig anledning att plötsligt ta 12 96 som inkomst på en fastighets taxeringsvärde när detta överstiger 75 000 kr., dvs, sex gånger mer än förut. Det måste vara nägol galet i detta. Vi hemställer att riksdagen begär att regeringen skall utreda det här problemet och försöka lösa del på ett bättre sätt.

Sedan, herr talman, har vi avgivit ett särskilt yttrande, som i viss mån är knutet till reservationen 6 från centerpartiet. En reservalion som för mig ter sig litet egendomlig sett frän centerpartiets synpunkt. Frän min egen synpunkt kanske den kan förefalla riktigare.

Vi hade tidigare i år en gemensam reservalion från centerpartiet och moderaterna i socialförsäkringsutskoltels betänkande nr 11 om slopande i vissa fall av socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen m. m. Belänkandet återremitterades som bekant till utskottet för all behandlas i samband med propositionen 92. Frågan hörde ju intimt ihop med hela skatteproblematiken,

1 propositionen 92 har man som bekant tagit bort takel för social-

försäkringsavgifterna. För oss moderater har det gällt att prioritera här, och då har vi valt alt behålla taket för socialförsäkringsavgifterna, av den enkla anledningen att del inte utgår sjukersättning ovanför taket. Följaktligen skall det självfallet inte vara någon avgift heller. Det är att slå sönder systemet om man tar bort takel. Vi harsagt att av finansiella skäl har vi tvingats att prioritera, och då vill vi behålla takel.

Centerpartiet däremot föreslär ju att man skall ha 18 000 kr, fritt även när det gäller socialförsäkringsavgiften och inte bara arbetsgivaravgiften. Det rimmar ju ganska illa med Hagauppgörelsen.

Herr Josefson sade att han var förvånad över alt utskottet inte hade anslutit sig till denna linje. Man kan sannerligen vara förvånad över att centerpartiet träffar en uppgörelse med socialdemokrater och folkr partister om alt skaffa fram I miljard kronor genom att ta bort taket för socialförsäkringsavgifterna. Sedan plockar man tillbaka miljarden i andra änden pä socialförsäkringssystemet genom att lägga dit ett golv, som är otroligt dyrbart. Det kan ju inle rimma med Hagauppgörelsen.

Däremot håller jag helt och fullt med centerpartiet om att del här är ett utomordentligt allvarligt problem för egenföretagare, småföretagare, småjordbrukare och andra som har att eriägga sin egen socialförsäkrings avgift. Men vi har från moderat håll inte behövt lägga dit något golv

- något avgiftsfritt belopp i botten - den här gången, därför att vi har gäll emot socialförsäkringsavgifterna på 1,9 96; vi har gått emot arbetsgivaravgiften för vuxenutbildning pä 0,15 96; vi har lidigare gått emot höjda arbetsgivaravgifter på 0,75 96, En del av detta kommer visserligen ett eller två år framåt i liden - det har att göra med pensionsreformen

- men vi har ändå gått emot del. Vi har dessutom gått emot all en företagare skall betala socialförsäkringsavgifl pä den del av inkomsten som är kapitalinkomst - vilket herr Josefson med all rätt påpekade är orimligt. Därför har vi sagt alt man, när det gäller arbetsgivaravgiften på 4 96, skall få dra av 125 96, Del betyder att arbetsgivaravgiften blir 3 96 i praktiken. Vi sänker den alltså med 1 %.

På del sättet har vi moderater förslag på 3,8 96 lägre arbetsgivaravgifter för egenföretagare därför alt det här är ett svårt problem för dem. Det betyder att en inkomsttagare med 30 000 kr. i avgiftsunderlag får 1 140 kr, lägre arbetsgivaravgift. Centerförslaget om 18 000 kr, frjtt i botten ger faktiskt ännu större lättnad för egenföretagare - över 2 000 kr. -men då skall vi komma ihåg att centern i andra sammanhang har lagt på 0,67 96 i arbetsgivaravgifter, vilket tar bort litet av effekten. Dessutom hävdar vi med skärpa att värt skattesänkningsförslag är mindre infiationsdrivande än Hagauppgörelsen är och kommer att ge ell bättre utbyte för bl. a, egenföretagare - i synnerhet för dem med tämligen små inkomster.

Det är märkligt att se hur de här avgifterna slår. Man blir närmast chockad, herr lalman, när man ser vilka avgifter del är fråga om för en liten företagare. En egenföretagare med 40 000 kr. i inkomst, 35 000 kr, i taxerad inkomst i runda tal, får betala en arbetsgivaravgift på 880

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten,

m. 777.

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten,

777. 777.

kr., en ATP-avgift på 3 410 kr. och socialförsäkringsavgifier på 5 440 kr. Dessutom har han 1 % lill i smäavgifier. Han kommer upp i över 10 000 kr, i arbetsgivaravgifter - en småjordbrukare t. ex, - och han har ungefär 9 700 kr, i skall. Arbetsgivaravgifterna är alltså större än skatten. 19 000 kr. i skatt och arbetsgivaravgifter på 35 000 kr,! Della är fullständigt orimligt! Nu är den här avgiften avdragsgill, men även om man tar hänsyn till avdragseffekten har den här mannen drygt 5 000 att betala, som en löntagare med 40 000 kr, inle har.

Det här är - del håller jag helt med centerpartiet om - ett oerhört allvarligt problem. Det är naturligtvis av den anledningen ni vill lägga ett golv som skydd för de här egenföretagarna. Men vi har alltså redan gjort ett förslag som är i pengar lika mycket värt som er avgifisfria del. Därför har vi från moderat håll inle behövt gå pä er linje. Men jag häller med er i centerpartiet och folkpartiet om att man kanske får tänka sig alt göra någonting i framliden, när sambandet mellan försäkringsavgifterna och förmånerna helt har brutit samman. Det är nämligen vad som häller på att ske.

Man gjorde den här höjningen av avgifterna för att underlätta för staten all klara skattesänkningen. Det var avsikten med del hela. Tidigare betalade staten 33 96 av dessa försäkringskostnader, men man ville lätta statens börda i samband med skallereformen, som medförde all staten fick in mindre pengar i skattekistan. Sedan har detta statliga bidrag till sjukförsäkringen hela tiden minskal.

År 1973 var statens andel 23 % och arbetsgivarnas 40 %. De anställda fick betala resterande 27 96. År 1974 var statens del bara 25 % och arbetsgivarnas 75 96 - då hade man som bekant lagit bort egenavgiften - och år 1975 blir statens andel bara 15 96 och arbetsgivarnas 85 96, Man lämpar alltså hela tiden över kostnaderna pä arbetsgivarna. Nästa gång kommer väl arbetsgivarna upp i över 100 96 finansiering av dessa försäkringsavgifter. Då har vi alltså inget reellt samband mellan avgifier och försäkringsförmåner, ulan dä är försäkringssystemets avgifter någon sorts vanlig skattefinansiering,

I del läget, herr talman, är jag beredd att verka för införande av ell fritt belopp i botten på dessa avgifter, motsvarande grundavdraget inom inkomstbeskattningen. Hur stort del fria beloppel skall vara kan ju diskuteras, I dagens läge behöver vi inle följa förslagel i reservationen 6, även om jag i och för sig från min utgångspunkt har stora sympatier för det, av den enkla anledningen att vi pä moderat håll har slagit vakt om egen företagarnas önskemål i delta sammanhang.

Jag yrkar bifall till samtliga reservationer som moderaterna har fogat vid socialförsäkringsutskottets belänkande.

112

I delta anförande instämde herrar Fridolfsson (m) och Nisser (m).

Herr WESTBERG i Ljusdal (fp);

Herr talman! Utan att närmare gä in på stora problem som det nu är fråga om vill jag säga några ord om ett särskilt yttrande, som är fogat lill socialförsäkringsutskottets betänkande nr 17,

Låt mig först slå fast all jag finner det angelägel all kostnaderna för socialförsäkringen bärs solidariskt. På den punkten har vi i folkpartiet ingen annan mening. Men det är samtidigt ell faktum att de socialförsäkringsavgifter som egenföretagarna har all erlägga kan tynga olika hårt. De är särskilt kännbara för företagare med låga inkomster, bl. a. beroende på att de tas ut på ett bruttobelopp, till skillnad från t. ex. vad som är fallet inom inkomstbeskattningen, där det finns ell grundavdrag i botten. Man har enligt min mening skäl alt förutsättningslöst pröva om det finns lösningar som kan leda lill ett bättre utgångsläge för egenföretagare och fria yrkesutövare i detta avseende.

Ett avgiftsfritt belopp i botlen - ett grundavdrag - kan vara en lösning, även om jag vet att det kan resas invändningar mot den lösningen just med hänsyn till den grundförutsättning som jag pekade på inledningsvis, nämligen solidaritetsprincipen. Del finns dock såvitt jag kan bedöma skäl att förutsättningslöst pröva denna fråga. Jag hyser den uppfattningen att det inte är nödvändigt att tillsälta en särskild utredning. Även det gör alt jag inle kunnat ansluta mig till reservationen.

Pensionsålderskommittén har visseriigen stora arbetsuppgifter, men när den nu slutfört sina undersökningar rörande sänkt och rörlig pensionsålder har den alt ägna sig ät frågor beträffande bl, a, socialförsäkringsavgifierna, I det arbetet torde ingå de frågeställningar som jag här berört. Jag är angelägen om att framhålla vikten av att de verkligen las upp skyndsamt. De förändringar av avgifternas nivå, konstruktion etc, som genomförts under senare år gör en översyn av gällande regler nödvändig när det gäller såväl åldersgränser som avgiftsunderlag.

Detta bör enligt min mening vara pensionsälderskommitténs uppgift, och jag har för dagen inget annat yrkande än utskottets.

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten,

777. 777.

Herr KARLSSON i Ronneby (s);

Herr talman! I socialförsäkringsulskottels belänkande nr 17 behandlas dels de delar av propositionen 92 som hänvisats till utskottet, dels tre motioner vilka genom beslul av kammaren den 2 april 1975 återförvisats till utskottet för ny handläggning i samband med behandlingen av propositionen 92, Vidare behandlar utskottet motionen 1974, som har väckts i anslutning till propositionen 36 med förslag om höjning av socialförsäkringsavgiften lill sjukförsäkringen med 0,6 %. I motionen föreslår man alt avgiften höjs med ytterligare 0,4 96, med vissa motiveringar som jag skall återkomma lill,

1 anslutning till propositionen 92 i de delar som berör socialförsäk-ringsulskoltel har del också väckts några motioner, I partimolionen 2106 av herr Bohman m, fi, yrkas avslag på propositionen i vad gäller förslag om höjning av socialförsäkringsavgifterna lill sjukförsäkringen och folk-

113

8 Riksdagens protokoll 1975. Nr 72-75

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

114

pensioneringen med tillhopa 1,9 96 och om slopande av den övre gränsen för avgiftsunderlaget. I motionen 2109 framhåller herr Hermansson m. fi. att höjningen av socialförsäkringsavgifterna inte bör gälla för landsting och kommuner, I motionerna 2111 och 2117 aktualiseras frågor rörande likställighetsavtal med anledning av slopandet av avgifistaket för socialförsäkringsavgifierna. De avgivna motionerna har lill viss del följts upp i reservationer vid utskottets betänkande.

Förslagen om höjning av socialförsäkringsavgifterna med 1,9 96 samt slopande av avgifistaket är, som vi alla känner lill, betingade av den s. k. Haga Il-uppgörelsen, vars syfte skall vara att tillförsäkra löntagarna en reallöneökning utan all man därför behöver företa en brutlolöneök-ning.

Del är väl rikligt som herr Ringaby här säger - det hävdas också i reservationerna I och 3 - att höjningen av avgifterna inte är direkt betingad av utgifter för socialförsäkringar, och det har heller ingen påstått. Motivet är helt enkelt finansiering av de sänkningar av den direkta statsskatten som skall göras.

Jag vill tillägga all della förslag - del framgår också av propositionen - är ett provisorium i avvaktan på de förslag som vi fär från skatteulredningen. Vi är också inom utskottet praktiskt taget eniga - det är endast moderaterna som har malt sig ut - och det är väl fullt naturligt med hänsyn till alt såväl centerpartiet som folkpartiet har slutit upp bakom uppgörelsen.

Jag skall gärna erkänna att del kanske hade varit bättre om man hade höjt arbetsgivaravgifterna, vilket föreslogs från börian, men det fanns tyvärr ingen möjlighet att komma fram på den vägen - det skulle ju låta bättre med en höjning av socialförsäkringsavgifierna.

Jag skall övergå till all kommentera de andra reservationerna. I reservationen 2 av herr Hagberg i Borlänge föresläs att socialförsäkringsavgiften skall vara 8,4 96 i stället för 8 96,som föreslagits i propositionen. Detta betingas av - som man säger i motionen och reservationen - alt patientavgifterna skulle vara oförändrade. Del är här fråga om en höjning från 12 till 15 kr, när del gäller sjukbesök och från 5 till 10 kr. när del gäller telefonförfrågningar. Det lär emellertid bli så att propositionen 36 i della avseende kommer alt bifallas av kammaren. Socialförsäkringsutskottet har ju varit enhälligt, och jag yrkar bifall till utskottets hemställan i denna del, innebärande avslag pä ändringsförslagen.

I reservationen 4 lill socialförsäkringsutskoltels belänkande nr 17 menar herr Hagberg i Borlänge att höjningen av avgifterna för kommuner och landsting inle skall träda i kraft. Vpk vill i stället att man skall höja bolagsskatten och förmögenhetsskallen. Herr Wärnberg, som är talesman för skaiieulskottel, har nyss varit inne på denna fråga. Jag vill bara understryka vad han har sagt och tillägga all vi vet att del finns fiera intressenter när del gäller företagens vinster. Löntagarorganisationerna för ju sina avtalsförhandlingar, och jag tror inle det är riktigt all man ökar bolagsskallen i delta sammanhang. Det finns heller ingen an-

ledning, efter vad jag kan se, till att kommuner och landsting inte skall vara med och betala den del av avgiften som andra arbetsgivare får betala.

Reservationen 5 av herrar Fridolfsson och Nisser har också berörts av herr Ringaby. Del gäller del s. k. likställighetsavlalel. Vi har från utskottets sida skrivit mycket positivt och förutsätter alt man redan under hösten kommer all få ett förslag frän pensionskommittén om hur man skall klara denna del. Staten, kommunerna och landstingen träffar ju likslällighetsavtal med arbetstagare för vilka della avtal kan gälla. Del finns också möjligheter, herr Ringaby, för privata arbetsgivare alt träffa dessa avtal. Men del är klart att denna fråga har accentuerats med hänsyn till slopandet av avgiftslakel, och del blir större intresse för ell förslag om hur man skall reglera denna del. Pensionskommittén har lovat att lägga fram förslag redan under hösten, men om del kan komma sä pass tidigt att det finns möjlighet all dä presentera del i form av proposition är väl ganska osäkert. Med all sannolikhet kommer emellertid detta att ske under 1976,

Jag ber därför, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan på denna punkt, innebärande avslag på reservationen.

När del gäller reservationen 6 kan jag helt dela herr Ringabys uppfattning när han kritiserar centern. Del är ju litet egendomligt att man först är med om Hagauppgörelsen om att slopa det s. k. avgiftstaket men sedan vill ta tillbaka en del genom att ha ett avgiftsfritt belopp i botten. Det kan kanske till nöds försvaras med att dessa motioner var avgivna under den allmänna motionstiden, då Hagauppgörelsen inte var känd. Men man hade kanske bort föreskriva en något annorlunda formulering, exeinpelvis i ett särskilt yttrande frän centern. Men nu har man reserverat sig på den punkten.

Jag tror inte som herr Ringaby alt det kan gälla så stora belopp. Jag har inte räknat över detta, men jag antar att herr Ringaby förutsätler att arbetsgivaren skulle bli befriad i fråga om alla löntagare med låga inkomsler. Reservationen talar emellertid bara om egenföretagare och fria yrkesutövare. Det är klart alt många av dem har ganska små inkomster, men jag föreställer mig också att många av dem har ganska stora inkomster och dä också har möjligheter alt klara socialförsäkringsavgifter och övriga avgifter. Vi måste här dra en parallell mellan låginkomsttagare och egna företagare i samma situation. Man har naturligtvis alt välja hur mycket man vill la ut i lön och hur mycket man vill avsätta lill sociala förmåner.

Nu säger herr Andersson i Nybro att man frän centern inte avser att de totala avgifterna för socialförsäkringen skall minskas. Men om fria yrkesutövare och egenföretagare skall bli befriade frän vissa delar, måste delta innebära att man övervältrar bördan på löntagarna, när det föreligger skyldighet att betala dessa avgifter, och del kan väl inle vara riktigt. Vill man njuta av förmånerna, så får man också vara med om att betala vad de kostar.

När det gäller låginkomsttagare över huvud tagel är det också ett klart

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

115

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten,

777. m.

samband mellan lönen och de sociala avgifterna. Låginkomsttagarna skulle lika gärna kunna säga: Om arbetsgivaren inte behöver betala de här avgifterna för oss skulle vi direkt kunna få en högre lön. Jag tror att man aldrig från löntagarhåll har varit inne pä tanken alt resonera på del sättet, utan man häller sig till den praxis som finns, och jag tycker att detta även skall gälla för egna företagare och fria yrkesutövare.

Jag vill yrka bifall lill socialförsäkringsutskottets hemställan i del här avseendet, vilket innebär avslag på reservationen 6 vid socialförsäkringsutskottets betänkande nr 17,

I reservationen 7 vid det nyssnämnda betänkandet lar herrar Fridolfsson och Nisser upp en fråga som gäller pensionärerna. Della har också berörts av herr Ringaby. Jag behöver inte offra sä många ord på saken. Det framgår klart av vad utskottet skrivit alt markanta förbättringar skett i det här hänseendet. Dels höjer man nu del skärpningsfria förmögen-hetsbeloppel lill 75 000 kr, för ensamstående och till 120 000 för äkta makar. Reduceringen sker sedan med 10 96 av förmögenhet och inkomst därutöver. Då det gäller reduktionsfaktorn för erhållande av bl, a, kommunalt bostadstillägg, är den ändrad fr. o. m. den 1 januari 1975 från hälften till en tredjedel.

Jag ber med della, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan i alla delar.

116

Herr BERNDTSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Karlsson i Ronneby ser inga skäl för att landsting och kommuner skall befrias frän avgiftshöjningarna. Jag tycker alt det föreligger synnerliga skäl för en sådan befrielse. Hela denna skatteomläggning påverkar ju utvecklingen i kommunerna. Nya utgifter påförs kommunerna, och för all kunna klara dem måste man höja skatter och taxor eller avslå från all ge viss service lill invånarna.

Vilka är del då som drabbas av della? Jo, del är i första hand läg-och medelinkomsllagarna. Del är dessa grupper som drabbas hårdast av höjda kommunalskatter, men del är också de som har största behovet av utbyggd social service som barntillsyn och liknande,

Socialförsäkringsulskoltet avfärdar vpk-motionen om befrielse för kommuner och landsting frän höjningen av socialförsäkringsavgifien med en enda mening om att man inte är beredd att biträda motionskravei. Någon ytterligare argumentation kostar man inte på sig. Del är likadant med skatteutskottets betänkande. Där behandlas kommunernas situation enbart under rubriken Kommunalt skattestopp, och utskottet finner att herr Bohmans motion om kommunalt skattestopp väsentligen redan är tillgodosedd genom överenskommelsen mellan regeringen och kommun-förbunden.

Men bör det inte stå klart i den här diskussionen att här måste helt andra åtgärder till för att lösa kommunernas problem? Del tycker jag att de senaste dygnens debatt om kommunernas situation borde ha gjort klart. Och jag tror del är många kommunalmän som väntar sig att också

finansministern skall ha något att säga i den frågan när han här senare i dag skall diskutera skatter.

Herr ANDERSSON i Nybro (c) kort genmäle;

Herr lalman! Till herr Karlsson i Ronneby vill jag säga all när vi för fram vårt utredningskrav beträffande egenförelagarnas avgifter i reservationen 6 vid socialförsäkringsulskottets belänkande nr 17 menar vi att utredningen får föruisältningslöst pröva frågan. Herr Karisson i Ronneby kan inte komma förbi det faktum att egenföretagarna i dag erlägger avgifier för kapitalinkomster där andra inkomsttagare inte erlägger några avgifter.

För alt ta ett mycket konkret exempel så tror jag knappast alt herr Karlsson i Ronneby, om han tränger djupare in i frågan, vill acceptera att en företagsledare som är anställd i ett storförelag med god lön -kanske några hundra lusen - slipper erlägga socialförsäkringsavgifter för sina kapitalinkomster, medan en fiskare eller en småbrukare får erlägga avgifier på uppemot 30 96 på den del av inkomsten som betraktas som avkastning av investerat kapital.

Jag tror all de fiesta socialdemokrater måste erkänna att detta är otillfredsställande. Hela denna problematik bör belysas i en ulredning.

Sedan tycker jag inte att del är överraskande att moderaterna inte har ställt upp bakom denna reservation. Snarare är det en konsekvent linje från del hållet all man vill slåss för höginkomsllagarna men känner mera svalt för låginkomslgrupperna.

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Herr RINGABY (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Berndtson kan ju rösta på reservationerna 1 och 3, Då blir reservationen 4, där man förespråkar att kommuner och landsting bör undantas från de föreslagna höjningarna av socialförsäkrings-avgiften, faktiskt tillgodosedd. Vi moderater vill inte ha någon höjning av de avgifterna, och då kan herr Berndtson som sagt rösta på nämnda reservationer, sä slipper landstingen dessa höjningar.

Men problemet är ändå inte så enkelt, herr Berndtson, ty kommuner och landsting sysslar inte bara med sjukvård och sociala frågor ulan driver ibland också affärsföretag. Och då skulle det bli en väldigt sned konkurrens gentemot de privata, om kommuner och landsting skulle slippa betala, medan de privata skulle erlägga sädana avgifter. Det där är ett ganska svårt problem.

Vad sedan gäller reservationen 6 sade herr Andersson i Nybro att vi moderater försvarar höginkomsttagarnas intressen. Det förstod jag inte alls, men det får vi kanske klara upp på tu man hand. Jag kan emellertid erkänna alt centerpartisterna är konsekventa så till vida som de i fjol hade en likadan reservation som i är, där de krävde ett avgiftsfritt belopp i botten för egenföretagarna. Där har alltså centerpartisterna följt sin tidigare linje. Men även vi moderater har varit konsekventa, eftersom

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten,

777. 777.

vi hela tiden har gått emot höjningarna av dessa avgifter och alltså inle har behövt något golv i botten.

Jag skall här inle räkna på vad ett genomförande av kravet i reservationen 6 skulle kosta, men det är klart att om man bara går lill egenföretagare ulan några anställda kostar det kanske inle så mycket. Det rör sig väl då om 2 400 kr, för den som har 30 000 kr. i inkomst; jag är inte säker på hur långt man skall gå i tolkningen av reservationen.

Men vi moderater har som sagt också varit konsekventa i vårt ställningslagande, och vårt förslag är dessutom betydligt bättre för egenföretagarna, eftersom det också ger en lägre avgift för den person som egenförelagaren råkar ha anställd.

Herr KARLSSON i Ronneby (s) kort genmäle;

Herr talman! Jag förutsätter, herr Berndtson, alt vi här diskuterar de socialförsäkringsavgifter som nämnts i propositionen, alltså 1,9 96, inte socialförsäkringsavgifterna över huvud taget. Ty herr Berndtson kan väl ändå inte mena annat än att också landsting och kommuner i egenskap av arbetsgivare skall betala den delen av socialavgifterna som faller på arbetstagarna inom kommuner och landsting? Denna del, alltså 1,9 96, är ju till för att finansiera den direkta skattesänkningen. Som jag sade i milt tidigare anförande är delta ett provisorium som kan komma att avlösas av något annat system när skaltekommittén lägger fram sitt förslag.

Sedan talade herr Andersson i Nybro om egenföretagare och likställda, men när det gäller deras inkomsler tycker jag del är ganska likgiltigt om inkomsterna härrör sig direkt från arbete eller från investerat kapital. Det är ju inkomsten som sådan som är det intressanta. Man avgör själv vad man skall ta ut i nominell lön och vad man vill avsätta för de sociala förmånerna framöver. Och jag tycker inte det är riktigt all man inle själv skall vara med och betala de sociala förmåner som man vill njuta frukterna av framdeles. Vill man ha förmånerna, sä får man också vara med och betala för dem, även om det i vissa lägen kan vara besvärligt.

118

Herr BERNDTSON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Del framgår av reservationen vilken avgifi vi vill att kommuner och landsting skall befrias ifrån. Det är alltså det konkreta förslag som nu behandlas. Men - det är väl också klart, herr Karlsson i Ronneby - när socialförsäkringsavgifter används i ett skatiepolitiskt sammanhang blir de mera intressanta att diskutera också med utgångspunkt i den kommunalekonomiska situationen. Jag tror inle all man kan hålla på och vältra över bördor på kommunerna ulan all fä negativa effekter både i socialt hänseende och i kommunalskatlehänseende.

Till herr Ringaby vill jag säga alt del är ett dåligt recept moderaterna har, om man vill lösa kommunernas och landstingens problem. Moderaterna vill ju inte ta ut några avgifter ens av de privata arbetsgivarna, och del är någonting helt annat.

Herr FÄLLDIN (c);

Herr talman! Den del av det nu aktuella skaltepaketel som går tillbaka på irepartiuppgörelsen mellan socialdemokraterna, centerpartiet och folkpartiet har, i likhet med de båda närmast föregående skatteomläggningarna, i första hand tagit sikte på att underlätta löneförhandlingarna. Kritiken mot skatteuppgörelsen har inle sällan träffat fel just därför att detta centrala faktum inte beaktats tillräckligt. Samtidigt - del behöver man enligt min mening inte sticka under stol med - har den nära anknytning som upprätthållits mellan löneförhandlingar och skattereformer de senaste åren i vissa avseenden begränsat handlingsfriheten pä det skaltepolitiska området. Det måste enligt min mening nu kompenseras på så sätt, att de tre utredningar som är verksamma på skatteområdet fär möjligheter all arbeta fram förslag till mer långsiktiga lösningar, där de reformkrav som inle kunnat tillgodoses genom de senaste årens provisorier ges större utrymme.

När de tre partierna träffade sin uppgörelse för två månader sedan hade löneförhandlingarna mer eller mindre kört fast. Del stod samtidigt klart att en utdragen lönerörelse skulle inverka mycket menligt på den fortsatta ekonomiska utvecklingen. Framför allt löpte vi risken alt utdragna förhandlingar skulle förslärka den begynnande nedgången i konjunkturen. Sysselsättning och produktion skulle då snabbi komma i fara.

Vad det gällde var alltså att förebygga samma utveckling som vi hade 1971: arbetskonfiikternas år och inledningen till 1971/72 års sysselsättningskris. Som företrädarna för centern framhöll redan i finansdebalten här i kammaren var säkert alla partier i riksdagen i den situationen beredda att ta sitt ansvar, även om den uppgörelse som träffades till slut endast kom att omfatta tre partier.

Nu är lönerörelserna i hamn på de viktigaste avtalsområdena. Del är givetvis ännu alldeles för tidigt att fälla något slutgiltigt omdöme om vilken betydelse skatteuppgörelsen har haft. Så myckel bör ändå slå klart att vi utan uppgörelsen inte hade haft några tvååriga avtal. Del är knappast heller troligt all del gått att komma fram till ettåriga avtal utan komplikationer. I sämsta fall hade vi så här dags varit invecklade i allvarliga konfiikter på arbetsmarknaden.

Men det har vi kunnat undvika, I sä måtto har det främsta syfiet med skatteuppgörelsen, som jag ser det, uppnåtts. Uppgörelsen och det beslul som riksdagen kommer att falla i dag kommer också att nästa år tillförsäkra inkomsttagare i lägre inkomstlägen och mellaninkomst-lägen en inte föraktlig sänkning av statsskatien nästa år. Däremot kan man väl vid det här !aget konstatera att skatteuppgörelsen inte förmått hindra att de nya avtalen i stor utsträckning är "infiationsavial" i den meningen att de reala förbättringarna inte alls kommer att stå i proportion till de stora nominella påslagen.

När det gäller innehållet i det paket som vi skall fatta beslut om lägger vi i centern särskild vikt vid att skatteskalan, som i stor utsträckning bygger på majoritelsförslaget i skatteulredningen, den här gången har

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten,

777. m.

119

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten,

777. 777.

120

fått utpräglad låginkomstprofil. Jämfört med förra årets Hagaöverenskommelse får inkomsttagare med inkomsler på 25 000-40 000 kr. 200 -300 kr. större skattelättnad den här gången, 1 inkomstlägena över 50 000 kr. blir däremot lättnaderna mindre. Till detta kommer barnbidragshöjningen med 300 kr,, som har stor betydelse för barnfamiljerna och är särskilt värdefull och angelägen för barnfamiljer med låga inkomster. Genom att en del av omläggningen finansieras pä annat säll än med arbetsgivaravgifter har det i avtalsförhandlingarna också reellt sett funnits större utrymme för låglönesatsningar än vad en finansiering med enbart arbetsgivaravgifter skulle ha medgett.

Vad i övrigt gäller finansieringen redovisade centern i partiförhandlingarna alternativ helt utan inslag av höjda arbetsgivaravgifter. Regeringen ställde dock en viss höjning av arbelsgivaravgifierna som villkor för en uppgörelse. Mot bakgrund av lidigare uppgörelser bör det dock betraktas som ett framsteg att företagens avgifier på lönerna för det stora fiertalet anställda nu har kunnat begränsas till ungefär hälften av vad som skulle ha blivit fallet, om omläggningen i sin helhet skulle ha finansierats med arbetsgivaravgifter.

Vi fäster också stor vikt vid att den del av företagarnas och de fria yrkesutövarnas inkomst som är fri frän löneskatt har kunnat höjas till 18 000 kr. Ett motsvarande fribelopp borde enligt vår mening finnas beträffande socialförsäkringsavgifierna. Omläggningarna från direkt statsskatt till arbetsgivaravgifter och motsvarande egenavgifter pä företagarnas inkomsler har nämligen i många fall lett till att existensminimireglerna satts ur spel. Med nuvarande regler kan företagare och andra fria yrkesutövare med låga inkomster tvingas all betala skatter och avgifier som slår i alldeles uppenbart missförhållande till inkomsternas storlek. Som framgår av socialförsäkringsulskottets betänkande har vi emellertid inte fått gehör för värt krav den här gängen.

Till det positiva i den uppgörelse som partierna har träffat hör den fördubbling av sparavdragel från 400 lill 800 kr. som utskottets majorilel nu föreslår skall genomföras.

Den proposition och de utskoltsbeiänkanden som vi nu diskuterar innefattar också några frågor som inle berörs av ireparliöverenskommelsen. Dit hör bl. a. ändringarna i villabeskatlningen.

Man kan här kort och gott konslalera all de ändringar .som har föreslagils i propositionen inte är tillräckliga för all motverka de höjningar av beskattningen som kommer som en följd av de höjda taxeringsvärdena. Enligt vår mening finns det ingen anledning all kort efter förra årets stora bostadspolitiska beslul höja bostadskostnaderna för denna kategori boende. Därför bör schablonavdraget höjas till 1 000 kr, samtidigt som gränsen för den s, k. lyxvillabeskattningen räknas upp, så all denna högre beskattning inte träffar nybyggda småhus som har finansierats med statliga län.

De senaste årens starka koppling mellan löner och skatter har lett till att en del önskvärda förändringar i skattesystemet har fått anstå, Obe-

roende av i vilken utsträckning man väljer att sätta in förändringar i skattesystemet som ett led i avtalsrörelserna måste dessa problem nu faen lösning. Del förutsätter att 1972 års skatteutredning, förelagsskatteberedningen och kommunalekonomiska utredningen får möjligheter att i större utsträckning ägna sig ät de långsiktiga problemen. Som skatteutskottet framhåller i sitt yttrande över en socialdemokratisk motion kräver också fiera av de nu mest påtagliga problemen på skatteområdet ett mycket nära samarbete mellan dessa tre utredningar.

Redan i samband med att vi 1970/71 fick det skattesystem för den personliga beskattningen som vi nu har vände vi i centern oss mot vissa inslag. Kritiken gällde framför allt barnfamiljernas situation, den ringa hänsynen till inkomsttagare med mycket låga inkomster och bibehållandet av den faktiska sambeskaltningen för företagarfamiljer.

Även om den omläggning som vi i dag skall falla beslul om innehåller inslag som i första hand gynnar läginkomsttagarna måste dessa gruppers problem ges förtur också i del fortsatta reformarbetet. Ett första steg borde därvid kunna vara att vid sidan av de förändringar i uttaget av socialförsäkringsavgifier som jag redan har pekat på ge heltidsarbelande med låga inkomster rätt till det extra avdrag som sedan några år kan utnyttjas av pensionärer. Jag har väldigt svårt all förstå, varför en person som ännu är ute i produktionen - som alltså inle har uppnått pensionsåldern - men inte har högre inkomst än en pensionär skall betala högre skatt. Är han egen företagare tillkommer dessutom de sociala avgifterna, som redan i låga inkomstlägen uppgår till stora belopp.

För barnfamiljerna har de åtgärder som vidtagits de senaste åren varit otillräckliga. Inte heller den barnbidragshöjning med 300 kr, som vi nu fått igenom löser naturligtvis barnfamiljernas problem. Reformarbetet på skatteområdet måste därför i fortsättningen också ha en stark inriktning på alt lösa problemen för denna grupp. Nästa steg bör här vara att införa ett vårdnadsbidrag till föräldrar med små barn. Vi har tidigare i är lagt fram förslag om detta.

Den faktiska sambeskaltningen måste, som jag redan understrukit, avskaffas. Makar som arbetar tillsammans i ett eget förelag beskattas ju inte var för sig, utan endera maken får skatta för hela inkomsten. En sådan reform berör inte något större antal människor - det är tekniskt sett inte heller någon svär fråga alt lösa. Därför har jag väldigt svårt all förslå den ovilja som uppenbarligen finns pä socialdemokratiskt håll att få bort den orättvisa mot dem som drabbas som följer med den nuvarande faktiska sambeskaltningen.

När del gäller företagsbeskattningen är en av de mest centrala frågorna hur långt man skall gå med all la ut arbetsgivaravgifter i den form som vi nu har, dvs, avgifter direkt på lönesumman. Enligt min uppfattning har vi redan passerat den gräns där avgifter av detta slag får allvarliga återverkningar pä sysselsättningen pä längre sikt. Inte minst frän den utgångspunkten är det därför nödvändigt att äntligen ge sig tid att analysera verkningarna av de senaste årens kraftiga höjningar och pröva

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. tn.

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

122

alternativa beskattningsformer. Jag är starkt medveten om att della inte är något lätt problem: tanken på någon form av "produktionsskatt" är säkert inte sä lätt att omsätta i praktiken. Även mera begränsade omläggningar kan dock bidra till att få till stånd en förelagsbeskattning som är betydligt bättre anpassad till företagens bärkraft än det nuvarande skatteutlaget, som slår blint. Och det är ganska svårt att förstå alt inle principen om skatt efter bärkraft också skall fä gälla i fråga om beskattningen av förelag.

Del tredje stora problemområdet gäller kommunernas ekonomi. Kommuner och landsting har, del är ofrånkomligt, i mycket hög grad påverkals av omläggningarna av den statliga beskattningen, främst på så sätt alt de statliga skatteomläggningarna fortlöpande har urholkat det kommunala skalleunderlaget. Samtidigt utsätts den kommunala ekonomin för påfrestningar genom alt kommunerna fortlöpande fär ta på sig ett ökat ansvar på olika områden. För den närmaste tiden kommer bl. a. barnomsorgen alt ställa stora anspråk på ekonomiska resurser. Samtidigt har kommunerna i olika omgångar ålagts att hålla tillbaka sina krav pä kompenserande inkomster. Någon motsvarande återhållsamhet från statens sida är svår att iaktta. Tvärtom har ju finansministern genomgående varit mycket angelägen att i särskild ordning kompensera statskassan för varie liten utgiftsökning. Enbart under våren har riksdagen förelagts en mycket omfattande provkarta på helt nya avgifter eller höjningar av tidigare existerande avgifier och skatter: övernatlningsavgifi, vuxenul-bildningsavgift, ny avgifi för arbetsmarknadsutbildning, höjd sjukförsäkringsavgift, höjd folkpensionsavgifi, höjd byggnadsforskningsavgifl, höjd arbelsmiljöavgifi. Jag är inle säker pä all uppräkningen är fullständig. Men om det är rätt och riktigt att för statskassans del vid varje tillfälle kompensera för varie ny utgift, måste ju den principen vara riktig även för kommunerna,

I längden är detta en ohållbar situation. Del går inte, herr talman, att i det ena ögonblicket låtsas som om kommunerna inte fanns och ögonblicket efter - när det visar sig att de statliga åtgärderna får återverkningar för kommunerna - hindra dessa att kompensera sig för ökade utgifter eller uteblivna inkomster. När jag säger detta innebär del inte att jag rekommenderar höjda kommunalskatter. Den skatten slår särskilt hårt för den som har små inkomster.

Summan av kommunal- och landstingsskatter är så hög all de ansvariga ute i kommunerna tänker sig mycket noga för innan de föreslår höjda skaller. Det behövs inget förbud för all de skall avhålla sig frän alt la ut skatter som inle är nödvändiga för den kommunala verksamheten.

Därför - om vi vill hälla nere de kommunala utdebeleringarna - dä måste denna vilja kombineras med åtgärder som underlättar för kommunerna all klara sin ekonomi. För alt ta ell konkret exempel; Vi kan inte kräva all kommunerna skall öka sina insatser på barnomsorgens område och samtidigt begära att de skall göra della med oförändrade inkomsler.

Herr talman! Statens handlande måste på ell helt annat säll än lidigare Nr 74

ta hänsyn till kommunernas förutsättningar och villkor, och därför måste Tisdnopn Hpn staten la en ökad andel av del ekonomiska ansvaret.

TisdagÉ 6 maj 1975

Herr BURENSTAM LINDER (m): Sänkning av

Herr talman! För två månader sedan hade vi i riksdagens finansdebatt inkomstskatten, ett första tillfälle all granska den skattepolitiska överenskommelse som m. m. just hade träffats. Syftet med det förslag till skatteomläggning som de tre partierna kom med var att underlätta för parterna på arbetsmarknaden att snabbt sluta ett tvåårigt avtal med villkor som bevarade och befrämjade samhällsekonomisk stabilitet och som gav den enskilde löntagaren en verklig standardförbättring. Nu kan vi bättre se i vilken utsträckning skatteomläggningen haft eller inle haft de fördelar som dess upphovsmän lillagl den.

Till att böria med, herr talman, vet vi att del varit möjligt att i centrala förhandlingar sluta tvåårsavial. Med stor tillfredsställelse välkomnar vi steg som innebär ökade garantier för arbetsfred. Men en fråga som man kan slälla sig är om de skalteförslag som vi nu debatterar på något väsentligt säll har underlätlat förhandlingarna. Särskilt snabbi och lätt visade det sig inle vara att efter Haga Il-överenskommelsen sluta avtal, I finansdeballen sade Gunnar Slräng all "skall parlerna lyckas med en snabb uppgörelse, bör den nog omsällas i verklighelen helst inom innevarande månad". Enligt herr Strängs egen definition har del alltså inle varit någon snabb uppgörelse efiersom det tagit avsevärt längre tid. Vi vet också all för alt skattepolitiken inte skulle se alltför avslöjad ut sä fick herr Sträng lov all köra fram med avtalsverkel och med staten som löneledare och sluta ett myckel dyrt iväärsavtal.

Men syftet med skatteomläggningen var inte bara alt del över huvud taget skulle slutas ett avtal utan också att avialsvillkoren skulle vara sådana att ekonomisk stabilitet befrämjades. Om man tittar på avtalen utifrån den utgångspunkten kan man se att det blivit de mest kostnads-höjande avtal som någonsin träffats. Och det är inget vidare gott betyg ät skatleöverenskommelsen alt den pä det viset givit infialionsbrasan famnar av eidfängt bränsle.

Regeringens argument är att utan skatteomläggningar av den här typen skulle avtalen kommit att bli ännu mer kostnadsuppdrivande. Men det är i så fall att verkligen underkänna grunden i den egna ekonomiska politiken att göra gällande all ulan årligen hoprafsade skalleomläggningar skulle kostnadshöjningarna i avtalen bli av rent kaotisk omfattning.

Dessutom måste man verkligen fråga sig om det är sant det som re
geringen säger alt utan sådana här hoprafsade skatteöverenskommelser
skulle kostnadshöjningarna ha blivit större än de nu blivit. Man måste
fråga sig; Är del verkligen riktigt? Finansministerns tanke är att lön
tagarorganisationerna slår av på sina krav med hänsyn dels till att i botten
ligger en rejäl inkomstökning i form av en skattesänkning, dels lill att
företagens lönebelalningsförmåga minskat genom alt stora extra löne- 123

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

124

skatter pålagts. Det är alltså herr Strängs argumentation. De fackliga organisationerna säger också att de tar hänsyn på det vis som herr Sträng gör gällande. Men det finns en fortsättning på historien, och det är att de fackliga organisationerna också alldeles klart säger att de tar hänsyn till den inflation som är i samhället. Då måste man fråga sig om det inte är på del viset att en skatteomläggning av den här typen har kommit all leda lill all priserna kommer all stiga mer än de skulle göra om man skapat utrymme för en sänkning av inkomstskatterna utan all sam-tidigl höja en rad andra skaller. Det är vår uppfattning att dessa andra skattehöjningar, som Haga II alltså har inneburit, höjer priserna och därmed driver upp kompensationskraven.

Skatteomläggningen innebär till att böria med att olika punktskatter höjs. Därmed stiger priserna. Sedan genomförs krafiiga höjningar av löneskatterna, och företagen måste på något sätt täcka in de kostnadsökningarna. För så fort kostnaderna stiger mer än produktiviteten så återstår inte något mer än all höja priserna om inle förelagen skall gå omkull. Under ivåårsperioden kommer arbelsgivaravgifierna all sliga med ungefär 8 96. Del betyder stora prishöjningar utöver vad som skulle ha behövts om man hade kunnat sänka inkomstskatterna ulan au höja dessa olika avgifter. Det är den jämförelse vi får lov att göra.

De positiva verkningar som sänkningen av inkomstskatleskalan kan ha haft pä avialskraven har molverkals och mer lill av de negaliva verkningar på avialskraven som olika höjningar av andra skatter har haft genom att de kommit att höja priserna.

Det är utomordentligt olyckligt att man inte har utnyttjat tillfället all göra en verkligt stabiliserande skattereform. Herr Fälldin konstaterade här för en stund sedan att denna överenskommelse, ehuru den enligt herr Fälldin hade vissa företräden, dock uppenbarligen inle hade förhindrat inflationistiska avtal. Det är ju en utomordentligt allvarlig kritik av vad som håller på att hända.

Att inflationen har fåll nytt bränsle är djupt olyckligt. Det är olyckligt inle bara i sig självt utan också därför att vårt konkurrensläge blir sämre gentemot omvärlden. Herr Slräng påpekade senast i kompletteringspropositionen att vi inte orkar hålla på att låna i utlandet i den omfattning som vi gör f n. - och det är helt riktigt - utan vi måste arbeta upp vår export. Men det blir i så fall inle bara en fråga om att bygga ut själva produktionsapparaten - det är viktigt nog - utan också en fråga om alt ha sädana kostnader att man verkligen kan konkurrera och sälja. Även om andra länder har inflation, och i vissa länder en kraftig inflation, förhindrar inledet att de starka kostnadshöjningar som vi nu får försämrar det konkurrensläge och den exportsituation som vi annars skulle ha hafi, I den mån vi på det sättet försämrar värt konkurrensläge är det också allvarligt därför all det blir ju besvärande för sysselsättningen. Särskilt i ett läge med vikande exportkonjunkiurer är det synd att man ytterligare gör det svårt alt upprätthålla och stärka sysselsättningen i vår viktiga exportnäring.

125

Såvitt jag förslär har skatteomläggningen inle medfört att det gått särskilt lätt att sluta della avtal. Inte heller har det blivit ett avtal som har stärkt den ekonomiska stabiliteten. Då kan man slutligen fråga sig: Är nu detta ett avtal som har givit den enskilde löntagaren en påtaglig förbällring?

Del skulle man ju kunna tro när man hör att det är rekordmässiga höjningar som genomförts i avtalen. Men vad som verkligen stiger extremt myckel är lönekostnaderna. Löneutbetalningarna däremot till den enskilde löntagaren ökar inte lika mycket. Det är de stora höjningarna i arbetsgivaravgifterna som skapar della avstånd mellan vad arbetsgivarna har all betala ut extra och del tillskott som löntagarna får. Låt oss i ett exempel se vad den enskilde löntagaren kommer att få 1976, det år som den nu aktuella skatteomläggningen avser.

Om vi här tar en person som förra året hade 50 000 kr. i inkomst och som nästa är får ett lönelyft med 3 000 kr. - hur mycket av lönelyflet fär han då behålla efter skatt? Jo, han fär behålla 1 100 kr. Att det blir så stora avbränningar - 1 900 i skatter på den här löneökningen - beror på att marginalskatterna, som inte alls har sänkts i denna skatteomläggning, åstadkommer sådana ofantliga avbränningar. Marginalskatten har inte sänkts för den genomsnittlige heltidsarbelande inkomsttagaren, som vi moderater hade begärt. Marginalskatten för dem uppgår till 63 kr. av 100. Därtill kommer, som vi vet, att bostadstilläggen minskar och barndaghemsavgiften ökar när inkomsten stiger. Del kan bli synnerligen litet kvar, mindre än I 100 kr. av 3 000 kr.

Sedan har vi all ta hänsyn till vad omläggningen av skatteskalan innebär för personen i värt exempel. Även om marginalskatten inte sänks för honom, så får han en viss sänkning av sin totala skatt genom att marginalskatten sänks i lägre inkomstskikl. Det innebär för hans del all han fär 1 600 kr, mer än han annars skulle ha fått, Hans inkomst efter skatt kommer alltså för det här året att öka med 2 700 kr. Men sedan har vi prisstegringarna alt la hänsyn till också. Räknar vi med all prisstegringarna skulle bli 9 % 1976, så försvinner mer än 2 700 kr, frän denne persons köpkraft. Slutresultatet är att hans inkomstökning, som förhandlats fram, smäller bort och förbyts i en förlust.

Standardstegringen för de enskilda inkomsttagarna kommer trots dessa rekordartade höjningar av kostnaderna all bli obetydlig eller pä gränsen lill obefintlig. Det är därför, herr talman, som dessa förhandlingar efter skatleöverenskommelsen inte alls blev sä lätta som dess upphovsmän hade tänkt sig. Det är därför herr Sträng fick lov att köra ut som löneledare för att liksom pressa på.

Det var f ö, en ganska underlig stämning som härskade i de kommentarer som kom från LO och SAF när det centrala avtalet var färdigt, I en bra kompromiss skall visserligen båda parter vara litet sura av sig, men de skall också ha någonting att glädja sig åt. Det som kunde utläsas ur kommentarerna från Gunnar Nilsson och herr Giesecke var all de visserligen kunde vara glada över att de hade slutit ett avial, men något

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

126

därutöver kunde de inte glädja sig åt, Gunnar Nilsson konstaterade att förhandlingarna hade varit långa och svåra och all man kommit överens om den största löneuppräkningen någonsin. Men han konstaterade också att han inte kunde garantera att del skulle bli ens en treprocentig reallöneförbättring för löntagarna. Här finns en beklämmande uppgivenhel inför de förhållanden som den nuvarande skallepoliliken innebär för ar-belsmarknadens parler. Del är uppenbart att den senaste skatieomlägg-ningen, som vi nu diskulerar, inle minskal resignalionen. Ell "aldrig mera" frän både Nilsson och Giesecke har varit den sammanfallande kommentaren lill förhandlingarna i Hagaöverenskommelsernas tecken.

Del är nägol skevt när man behöver förhandla om kostnadsökningar på 30 % och ändå inle kan räkna med alt i standardförbättring få ens en tiondel av della. Under förra året hade vi haft goda möjligheter all skapa förutsättningar för en stabiliserande politik som hade givii in-komslförbällringar ulan infialionsdrivande koslnadshöjningar. De för-ulsällningarna lillvaraiogs inle. För all leka en smula med ord kan man säga, herr Slräng, att år 1974 blev ell förlorat år vad beträffar åtgärder som skulle kunna lägga grunden för ekonomisk slabilitei i är och under näsla är.

Vi moderater ville all man förra årel verkligen skulle begagna de möjligheter som dä fanns. Vi framlade i olika omgångar sädana förslag, I börian av december presenterade Gösta Bohman i en debatt med finansministern ell aniiinflaiionsprogram. Utgångspunkten i det programmet var all slalsmaklerna i sin skallepolitik skulle garantera sådana villkor alt en treprocentig siandardslegring skulle komma till stånd utan inflationsdrivande koslnadshöjningar, I gengäld skulle statsmakterna då kräva betydligt större återhållsamhet på löne- och prissidan. På det viset skulle förutsättningar för ekonomisk stabiliiel kunna skapas. Slabiliteten skulle kunna befästas genom all i sig själv stärka den svenska kronans ställning så att vi inle skulle behöva importera prisstegringar från utlandet,

I debatten dä med herr Bohman sade herr Sträng att det var för tidigt och herr Palme att del var för sent all ta några sådana initiativ. Vad som nu har hänt, vare sig del är för sent eller för tidigt ur herrarnas synvinkel, är att vi fåll denna skalleöverenskommelse, som prisas av sina upphovsmän men som inneburit rekordartade, infiationistiska kostnadshöjningar och små eller inga standardstegringar.

Vi moderater ställde oss utanför denna skatteöverenskommefse därför att vi ansåg att den illa tog vara på de möjligheter som borde ha funnits för att skapa ekonomisk stabilitet. Erfarenheterna sedan dess bekräfiar vår bedömning. Sammanhangen är ganska otvetydiga, förefaller det oss, och de har utvecklats väl i en ledare av Svante Nycander i Dagens Nyheter den 25 april. Den är sä bra att jag här vill läsa upp en stump:

"Den Ivåårsuppgörelse pä drygt 30 procent som SAF och LO redan i allt väsentligt är överens om är nog del mest inflationistiska löneavtal som träffats i Sverige, Det ekonomiska underiaget består huvudsakligen av luft,"

Svante Nycander fortsätter litet längre fram:

"När avtalsförhandlingarna böriade i höstas handlade debatten om huruvida det verkligen är nödvändigt all Sverige blint skall följa med den internationella inflationen. Både inom SAF och inom LO fanns del en öppenhet för att diskutera en nationell prisslabilisering, vilken skulle innebära en helt ny utgångspunkt för lönepolitiken. Tanken avvisades som orealistisk av Gunnar Slräng,

De uppgörelser som nu träffas är snarast överanpassade lill inflationen: Man har lättsinnigt räknal med alt en ny samhällsekonomisk balans kan etableras pä en ca 30 procent högre kostnadsnivå. När del inte har funnits något prispolitiskl mål har det blivit en allmän glidning i resonemangen. Förhandlingarna har förts utifrån gissningar och spekulationer, som verkat avtrubbande.

Varken löntagarna eller företagen bör acceptera att kommande avtalsrörelser skall föras under sådana förutsättningar. En fortsatt ohämmad inflation undergräver lönepolitiken. Del har vi sett tydligare i år än någon gäng förut,"

Det är sanningens ord, och det är också vår uppfattning.

Det grundliiggande felet med den skatteomläggning som vi nu diskulerar är alt den inte är en skattesänkning. Det är så roande att ibland höra företrädare för SSU gräla på finansministern för att han genomför en skattesänkning. Det genomförs ingen skattesänkning, utan det är en skattehöjning. Lät oss se hur del blir en skattehöjning. Vi vet all regeringen skryter med all skattesänkningen är "lolalfinansierad", dvs, för varie krona man sänker en skall med höjer man någon annan skall lika mycket. Redan av det framgår all regeringen'inle avsell all göra någon skallesänkning. All del sedan i år och nästa år inle bara blir fråga om lolalfinansiering ulan en överfinansiering, dvs, stora skattehöjningar, beror på följande förhållanden.

Inflationen smyghöjer skallerna, inkomsllagarna kommer upp i högre skatleklasser och de drabbas av hårdare progressiva skaller - så blir del om man inle har en indexreglerad skalleskala, Alla borgerliga parlier har varit överens om alt vi har denna automatik, och man har sagt att den nästa år kommer att ge åtminstone 2 500 miljoner exlra ål staten. Med de löneökningar som nu är avtalade kommer dessa 2 500 miljoner snarare att bli 4 miljarder.

Finansministern säger då; Ja, men statsverkets utgifier stiger också med inflationen, och de extra pengar som flyter in behövs för dessa extra utgifter. Men del är ell myckel dåligt försvar. Del är visserligen sant all statens kostnader stiger ungefär i takt med infialionen, men poängen i del resonemang som vi och åtminstone lidigare de andra borgerliga partierna har drivit är att på grund av progressionen stiger skatteinkomsterna snabbare än infiationen,

I den långtidsbudget som årligen läggs fram i komplelleringsproposi-lionen brukar man kunna se hur de statliga budgetunderskotten fram genom åren snabbi minskar till följd av att inkomsterna stiger propor-

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten,

777. 777.

127

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

128

tionsvis snabbare än utgifterna så länge man inle ålar sig nya utgifts-program. I debatten med herr Slräng har vi framfört della, inte minst i de skatteöveriäggningar som vi hade i samband med Haga II, I är är långtidsbudgeten - fiffigt nog - uppställd på ell säll, som gör det svårare att ur materialet avläsa det som tidigare har klart framgått. Jag drar mig inle för all säga all jag undrar varför information pä del sättet undertrycks.

Det finns fiera anledningar till att skallerna kommer alt stiga. Olika punktskatter utöver dem som ingår i Hagaöverenskommelsen kommer att höjas, och det ger ungefär 600 miljoner. De punktskatter som man över huvud taget genomför kommer all höjas redan i år, och det ger en extra skattehöjning på ungefär 900 miljoner. Utöver de arbetsgivaravgifter som skall höjas inom ramen för Haga 11 sker höjningar av arbetsgivaravgifterna på en lång rad andra punkter med ytterligare ungefär 2 %. Det ger skalteskärpningar på upp mot 3 miljarder. Vi har dessutom faslighelsskallerna, som även med herr Strängs smärre korrigeringar i systemet driver in ungefär 800 miljoner exlra lill staten.

Slutligen är det - som herr Fälldin mycket riktigt påpekade - sannolikt att kommunalskatterna stiger. I uppgörelsen om kommunalskallesloppel, som det så vackert heter, finns en bestämmelse som säger alt kommunalskatterna kan höjas med 1 krona under den här ivåårsperioden. Men sedan den överenskommelsen träffades har det blivit klart att kommunerna utöver stora kostnadsökningar slås av ytterligare starkt stegrade arbetsgivaravgifter. Delta kommer oundvikligen, som Landsorganisationen har påpekat, att skapa svårigheter för kommunerna. Och sannolikt kommer de skatter som kommunerna tvingas la ut all stiga med mer än den krona som här ingår i avtalet. Men redan kronan kommer att kännas.

Av della, herr talman, framgår att det självklart inte är fråga om någon skattesänkning. Del är inte heller någon "lolalfinansiering" utan en kraftig överfinansiering, I konsumentupplysningens och sanningens namn bör det verkligen framhållas.

För att de i värt land mycket ansvarskännande organisationerna skall ha en chans att bidra till en stabiliserande politik måste man ha en annan skattepolilik. Vårt alternativ är utformat mot den bakgrunden.

Värt alternativ bygger på den uppfattningen att det behövs en verklig skattesänkning och inte bara något som utges för att vara en skattesänkning. När andra partier anser att kravet på en skattesänkning är så viktigt all de år efter år talar om del och t, o, m. genomför vad man kallar en skattesänkning, anser vi att det är dags alt också verkligen göra en skattesänkning.

Hur skapar man då utrymme för en verklig skattesänkning'' Jag har redan påmint om att det finns en automatik genom infiationens verkningar, som leder till all statsverket får exlra stora inkomsler. Här har vi synpunkter som vi framfört tillsammans med de andra borgerliga partierna. Värt första krav är att dessa automatiska inkomststegringar inte

genast skall leda lill nya utgiftsprogram, utan vara signalen till att det finns utrymme för en skattesänkning. Redan en begränsning av utgiftsökningarna skulle snabbt leda ut ur det nuvarande skattemoraset. Men man kan sträcka ambitionerna längre än sä genom att göra regelrätta besparingar,

Utskollsmajoriteten säger att det kan inle vara möjligt att snabbi å-stadkomma den här miljarden i besparingar, som vi talar om, i en budget pä 100 miljarder. Del mål som vi har satt är ingenting långtgående. Det gäller en procent av de totala utgifterna f. n. Man brukar, med herr Sträng i spetsen, förlöjliga 1958 års besparingsulredning därför att den bara kom med besparingsförslag om 330 miljoner. Men innan man driver hånet för långt, skall man vara medveten om att 330 miljoner utgjorde 3 96 av den statsbudget som vi då hade. Del skulle i år motsvara besparingar om ungefär 3 miljarder. Vi kräver 1 miljard och avhänas av utskottsmajoriteien för alt vi anser att en sådan besparing skulle vara möjlig. Del tycker vi är konstigt.

Över huvud taget är socialdemokraternas inställning till offentlig sparsamhet motsägelsefull, Å ena sidan förlöjligar man vår uppfattning att staten skulle kunna spara. Å andra sidan klämmer man lill kommunerna med ett skattestopp och säger ät dem att spara - när deras läge redan från börian är sä mycket svårare därför alt de inte har den här automatiska inkomstökningen som staten har och när de dessutom slås av olika pålagor från statens sida.

Jag skall ge några exempel på områden där jag menar att det skulle vara möjligt att åstadkomma besparingar.

Det första exemplet är bostadspolitiken. Genom centralstyre och byråkrati har bostadspolitiken blivit myckel dyrare än den annars skulle ha blivit. Lägenheter byggs som står tomma och belastar skattebetalarna.

Ett andra exempel är markpolitiken. Marksocialiseringen kostar årligen stora pengar.

Ett tredje exempel är vägarna. Vi har föreslagit all man kan avlasta statsverket kostnader genom all bygga motorvägar och stora broar som lulleder. På del viset skulle man f. ö, kunna fä något mera skallepengar över lill alt upprusta länsvägnälel som nu förfaller på många håll.

Herr Slräng ojar sig över all utredningsväsendet kostar sä myckel pengar i sig självt, och del ligger väl en del i det. Men vad som är myckel dyrare är att utredningarna ofta lägger fram en serie förslag ulan att ordentligt tala om vad dessa förslag kostar. Man kan se pä SIA-utred-ningen, herr Sträng, Den är tjock, mer än 900 sidor, men endast två av dessa sidor upptas av en mycket slarvig uppställning över vad allt det här skulle kosta. När reformpolitiken har en så bräcklig grund blir del hela myckel dyrare än del skulle behöva vara.

Del skulle vara möjligt att ange många fler möjligheter till besparingar, men jag måste spara tid och får nöja mig med detta. Jag fär påminna, som avrundning, om den miljardrullning som f n. sker genom utlokaliseringen av offentliga myndigheter. Jämför del ekonomiska lättsinne

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

129

9 Riksdagens protokoll 1975. Nr 72-75

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten,

777. 777.

130

som funnits där - herr Slräng har alltid vägrat alt ge en ordentlig redovisning av vad utlokaliseringen av statliga verk kostar - med den njugghet som härskar när del gäller all göra den minsta lilla justering nedåt av skatteskalorna!

Vi moderater menar all om man tar hänsyn till de automatiska in-komslslegringarna, till möjligheten att begränsa utgiftsökningarna och lill utrymmet för besparingar går det all åstadkomma en verklig skattesänkning och inle bara en falskskyltad omläggning av skaltesyslemel.

En sådan skallesänkning måste la formen av rejäla minskningar av marginalskatterna. Skallen pä inkomstökningar - marginalskatten - är orimlig. Den skalleomläggning som regeringen nu föreslår innebär inte någon sänkning av marginalskatterna för heltidsarbelande löntagare. Tvärtom kommer de all komma upp i högre inkomstklasser med härdare marginalskatter. Särskilt kännbar blir marginalskatleskärpningen för alla som drabbas av socialförsäkringsavgifier på extrainkomster när nu taket för dessa avgifier tagits bort, I skatleöverenskommelsen nämns inte ens ordel marginalskatt. Ändå har Gunnar Sträng själv - senast i finansdeballen - talat om all marginalskatterna böriar bli ett problem. Men då får man lov att göra någonting ål dem också.

Vår skalleskala är utformad mot den bakgrunden. Den innebär mar-ginalskatlesänkningar för inkomsttagare i skikten 30 000-70 000 kr.

Vårt alternativ innebär också alt man åstadkommer en sänkning av inkomstskatteskalan utan att samtidigt höja arbetsgivaravgifterna. De är infiationsdrivande och sysselsättningsfieniliga, särskilt för småföretagen, 1 Haga 1 uttalade t, o, m, Gunnar Sträng att man borde sträva bort från en skattebelastning i den här formen. Men sedan kommer man, utan all blinka, tillbaka i Haga II och ökar de här skallerna avsevärt. Det hela blir inte bättre för alt man döper om dem lill socialförsäkringsavgifier i stället för allmänna arbetsgivaravgifter. En sådan omdöp-ning har ingen verkan. Skillnaden mellan dessa två typer av avgifter är enbart en fråga om ord, I och med att man tar bort taket pä socialförsäkringsavgifierna finns ingen skillnad mellan dessa. Alt della tak över huvud tagel las bort är i sig självt olyckligt. Vi har haft ell väl fungerande socialförsäkringssystem, Avgifierna lill della system blir nu som vilken skall som helsl.

Herr lalman! Vi moisäiler oss också med krafi de siora ökningar av skallerna som villaägarna ulsälls för. Taxeringsvärdena höjs med över 40 proceni. Del innebär slora skalleskärpningar, särskilt som villabeskatlningen numera är progressiv, I en offentlig utredning har det slagits fast att del är en myt att villaägaren är så skattemässigt gynnad. Sedan dess har en bostadspolitisk omläggning genomförts i höstas, och den var till villaägarnas nackdel. Höjda kommunala avgifier och de förestående höjningarna av energiskatterna träffar villaägare särskilt hårt. Höjningen av den länga räntan drabbar dessutom villorna. Det finns ingen anledning att genom fastighetsbeskattningen lägga på ytterligare bördor. Vi föreslår därför att det s. k, villaavdraget höjs till 1 000 kr.

och att schablonintäklsgränserna justeras upp sä att skattehöjningar väsentligen undviks. Egnahemsägandet är inte en boendeform som skall motarbetas. Den bör i stället underlättas.

Vi godtar vissa höjningar av olika punktskatter som ell led i ansträngningarna all bereda utrymme för en större sänkning av marginalskatterna än som annars skulle vara möjlig. Men som herr Magnusson i Borås med kraft hävdat kan man begära att förslag om sådana höjningar kan vara bättre förberedda. Delta gäller förslagen om höjning av el-skalt, förpackningsskatter och till en del dryckesbeskaltningen. För att belysa detta vill jag upprepa vad herr Magnusson i Borås redan påpekat, nämligen hur märkvärdigt det blir när skatteutskoltel av nykierhetspolitiska skäl först tillstyrker värt förslag alt lättölsskatten inte skall höjas med 20 öre per liter utan med 15 öre men sedan av en annan anledning lägger på en extraskatt med 12 öre per liter som gäller även lättöl. Summan av del hela är alltså att skallen på lättöl nu till följd av agerandet från den nykterheisintresserade majoriteten i skalteutskollet kommeratt stiga mer än t, o. m, herr Sträng tänkte sig.

Herr talman! Vi har under senare är fält en allt intensivare skatiedebatt. Egentligen är det väldigt egendomligt, eller hur? Med tanke på den långa rad av skallesänkningar som herr Slräng säger sig ha genomfört borde rimligen skaltedebatten ha tystnat. Om del är sä, som regeringen säger, all skatterna nu sänkts för femte gången, varför har dä inle skaltedebatten avstannat? Kan herr Sträng förklara det? Jag kan förklara del för herr Slräng, Skallerna har nämligen inle sänkts fem gånger, som herr Slräng gör gällande, ulan fem gånger i rad höjts.

Del är en mycket naturlig förklaring till att debatten intensifieras i t. o, m. alltmera pinade ordalag. Även herr Slräng tvingades häromdagen i en intervju i Fackföreningsrörelsen tala om all skallerna böriade upplevas som ell hot. Del är väl märkligt om man, som finansministern säger, genomfört fem skattesänkningar men de höga skatterna ändå blivit ett hol.

Den som inle tror på sina egna iakttagelser av att skattetrycket till följd av dessa fem skatteomläggningar kommit att skärpas kan studera statistiken, där det faktiskt kan konstateras. Haga Il-överenskommelsen innebär ytterligare ett steg i den riktningen. Allvaret i detta är väl sammanfattat i TCO:s remissvar på skatteutredningens förslag. Det tål all återges ytteriigare en gång här i kammaren. Det heter där;

"Varie skaltereform som endast inriktas på att sänka totalskatten medan marginalskatterna lämnas oförändrade bidrar också till all skärpa

progressiviteten i skaltesyslemel. del innebär all man skjuter ell

ständigt växande problem framför sig."

Marginalskatterna har i de inkomstskikl som LO och TCO har anledning att intressera sig för lämnats oförändrade. Följaktligen har man genom denna överenskommelse skjutit ett ständigt växande problem framför sig.

TCO säger också i likhet med oss att ett "inkomstskattesystem med

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten,

777. 777.

131

Nr 74

Tisdagen den 6 maj 1975

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

stark progressivitel i normala inkomstlägen för löntagare försvårar avsevärt kampen mot inflationen". Del är också allvariigt.

Många, l. o, m, majoriteten, tror sig komma undan avigsidorna i skattesystemet genom all det snart skall införas vad man kallar ett "nytt" skattesystem. Det talas lättvindigt om skatt på "produktionen". 1 Haga Il-överenskommelsen säger också parterna alt de är "överens om alt skatleutredningens arbete bör inriktas på att presentera ett förslag till ett mer varaktigt skallesystem under 1976 som kan träda i krafi 1977".

Del låter ju väldigt bra. Men samme herr Slräng som för två månader sedan skrev på del ullalandet säger nu i intervjun i Fackföreningsrörelsen all del är omöjligt alt lägga fram något sådant förslag 1976, Det måste ha kommit som en överraskning för herrar Fälldin och Helén, Men det är inle nog med det. Herr Sträng säger alt detta med "skatt på produktionen" är förenat med "svårigheter som jag inle är säker på att de som fört fram förslagen har genomskådat". Jag delar herr Strängs uppfattning på den punkten och framhöll själv t. ex. i finansdebatten för två månader sedan all skatt pä "produktionen" blir inget annat än en svåraccepterad höjning av mervärdeskallen. Men hur kan herr Sträng nu tala om att delta förslag är förenat med svårigheter, som förslagsställarna inte genomskådat, när han själv för två månader sedan ställde sig bakom just ett sådant förslag?

Herr Sträng mullrar någonting i bänken, och del skall bli intressant all få höra del från talarstolen sedan. Här krävs nämligen förklaringar, herr Sträng, förklaringar av varför man i en överenskommelse av denna typ med tvä andra partier gör sådana uttalanden som jag har citerat och kort därefier i en lidningsintervju deklarerar all det här är bara prat. Egentligen är del inle jag som skulle begära förklaringarna, men också jag är onekligen intresserad, efiersom herr Slräng slutligen i denna intervju säger all del nuvarande skaltesyslemel inte är så dåligt. Slutsatserna av allt det här måste ju bli att med ett fortsatt socialdemokratiskt styre skulle det bli en hel rad ytteriigare skatteomläggningar av den typ som vi nu har fått vara med om och som arbetsmarknadens parler kännetecknar med ett "aldrig mera".

Del fordras onekligen förklaringar från finansministern. Vi riskerar all på skattepolitikens område få en permanent debatt om provisorier, och så kan vi inte ha det. Det är därför som vårt partis skaltepolitiska alternativ är del enda hållbara.

På förslag av herr andre vice talmannen beslöt kammaren alt uppskjuta den forlsalla överläggningen om dessa belänkanden saml behandlingen av på föredragningslislan älersiäende ärenden till kl. 19,30.

§ 4 Anmäldes och bordlades Motion

132

Nr 2146 av herr Fiskesjö med anledning av propositionen 1975:101 om nytt valsystem vid landstingsval, m. m.

§ 5 Meddelande om fråga

Meddelades att följande fråga framställts

den 6 maj

Nr 187 av herr Wachtmeisler i Staffanstorp (m) till herr socialministern om åtgärder mot minskad läkarvärdskapacitet i Malmö:

Fem läkare vid Slottssladens läkargrupp i Malmö kommer inom kort att överskrida den av statsmakterna uppsatta gränsen på högst 3 000 av försäkringen ersatta konsultationer per läkare och kalenderhalvår. Av hänsyn till patienterna har gruppen avstått från att slänga mottagningen men har ändå måst inskränka verksamheten till förmiddagsjour för akutfall. Inskränkningen har medfört att listan på patienter som väntar på att få komma lill mottagningen redan motsvarar fiera veckors arbete med full kapacitet.

Vilka åtgärder anser statsrådet bör vidtagas för alt kompensera det bortfall av värdkapacitet som uppställ i Malmö pä grund av del angivna förhållandel?

§ 6 Kammaren åtskildes kl, 18,01,

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert