Riksdagens protokoll 1975:73 Måndagen den 5 maj

ProtokollRiksdagens protokoll 1975:73

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975:73

Måndagen den 5 maj

Kl.  15.00

Förhandlingarna leddes av herr andre vice talmannen. § 1 Justerades protokollen för den 24 och 25 april.

Nr 73

Måndagen den 5 maj 1975

Om en fast Järnvägsförbindelse mellan Helsingborg och Helsingör, m. m.

§ 2 Om en fast järnvägsförbindelse mellan Helsingborg och Helsingör, m. m.

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordel för att i ett sammanhang besvara dels herr Dahlgrens (c) den 10 april anmälda interpellation, nr 51, till herr statsministern, dels herr Mellqvists (s) och fru Sundbergs (m) den 8 april anmälda frågor, nr 151 resp. 153, samt dels herr Petterssons i Helsingborg (s) den 9 april anmälda fråga, nr 156, och anförde:

Herr talman! Herr Dahlgren har i en interpellation till statsministern frågat om statsministern ser några möjligheter lill överläggningar med Danmarks regering i syfte alt snabbi få lill stånd en järnvägsförbindelse mellan Helsingborg och Helsingör.

Interpellationen har överlämnats till mig för besvarande.

Vidare har herr Mellqvist frågat mig om jag är beredd all lämna en redogörelse för det nya läge som uppställ beträffande avtalet om de fasta förbindelserna över Öresund.

Fru Sundberg har frågat om jag kommer att vidta några åtgärder, och i så fall vilka, för att en järnvägstunnel mellan Helsingborg och Helsingör skall kunna byggas inom rimlig tid.

Herr Pettersson i Helsingborg slutligen har med hänsyn till planeringen i Öresundsregionen frågat om jag, med anledning av att Öresundsavialet inte kommer alt ratificeras av det danska folkelinget, avser att vidta åtgärder för all skapa nya aktiviteter som kan påverka frågans lösning.

Jag besvarar interpellationen och frågorna i ett sammanhang.

Del är enligt den danska regeringen inte möjligt alt få en majoritet i det danska folketinget för ett godkännande av de svensk-danska Öresundsöverenskommelserna. Detta sammanhänger främst med Sallholms-projektet.

I den uppkomna situationen har jag vid ett möte i Köpenhamn den 21 april 1975 haft överläggningar med den danske trafikministern om den fortsatta beredningen av Öresundsfrågorna.

I anslutning härtill har den danske trafikminislern meddelat, att den danska regeringen avser all tillsätta ett särskilt udvalg med uppgift att

Nr 73

Måndagen den 5 maj 1975

Om en fast Järnvägsförbindelse mellan Helsingborg och Helsingör, m. m.

företa en förnyad utredning av flygplatsfrågan. I sammanhanget skall ske en samlad värdering av de ekonomiska, miljömässiga och andra konsekvenserna av att anlägga en ny fiygplats på Saltholm eller alternativt att bygga ut den nuvarande fiygplatsen i Kastrup.

I fråga om Öresundsförbindelserna enades vi vid mötet om all del skall lillsätlas en dansk och en svensk delegation med uppgift alt gemensamt verkställa en förnyad genomgång av frågan om Öresundsförbindelserna, deras trafikmässiga förutsättningar och deras lämpliga utformning med hänsyn bl, a. härtill. I sammanhanget bör en översyn ske av det material som legat till grund för de senaste regeringsöverenskommelserna. Materialet bör kompletteras och revideras i den utsträckning som bedöms nödvändig. Härvid bör - förutom en aklualisering av trafikprognoser - en prövning ske av tekniska lösningar, kostnader och lönsamhet avseende de olika förbindelserna. Vid översynen av materialet bör vidare övervägas de ytterligare åtgärder som kan vidtas i syfte att främja kollektivtrafiken.

Vid den hittillsvarande lösningen av frågan om Öresundsförbindelserna har planerna på en storfiygplals pä Saltholm utgjort ell betydelsefullt inslag med hänsyn bl. a. lill det vidgade trafikunderlag som därigenom skapas för KM-leden. Även vid de fortsatta övervägandena bör uppmärksamhet ägnas frågan om det samband en KM-led kan ha med lösningen av flygplatsfrågan. Konsekvenserna för en KM-led av de lösningar av flygplatsfrågan som man pä dansk sida kommeratt överväga bör prövas av delegationerna.

Delegationerna skall bedriva utredningsarbetet med sikte pä att det skall vara slutfört inom tvä år.

Avsikten är att det material som delegationerna sammanställer skall tjäna som underlag för nya regeringsöverläggningar om Öresundsfrågorna.

Herr DAHLGREN (c);

Herr talman! Tack för svaret.

Svaret innebär, om jag fattat det rätt, alt tanken på en bro mellan Malmö och Köpenhamn ännu inte är avfärdad - trots att Saltholms-projektet sannolikt inte blir av. Under två år skall en särskild utredning nu studera möjliga lösningar. Tillåt mig säga att jag inle tycker att det är ett bra resultat som man kommit fram till i och med detta ställningstagande.

För del första växer motståndet mot denna broförbindelse för varie dag bl. a. ur miljösynpunkt. För det andra var såväl folkpartiets som moderata samlingspartiels röster för Malmö-Köpenhamnsleden, om jag fattat rätt, beroende av Saltholmsprojektet. Faller nu delta bort torde den politiska uppslutningen kring Malmö-Köpenhamnsleden bli ännu mindre.

I del läge som uppställ sedan man konstaterat att del inle föreligger en majoritet i danska folkelinget för en ralificering av avtalet, borde

man enligt min mening ha inriktat alla krafier på att snabbt få fram ett beslut och ett igångsättande av tunnelprojeklet Helsingborg-Helsingör.

Jag vill gärna fråga om statsrådet vid sina överläggningar med representanter för Danmarks regering fört fram tanken alt i tiden prioritera en fast förbindelse i del norra lägel.

Enligt min mening bör man sluta all intressera sig för motorvägen mellan Malmö och Köpenhamn och i stället gä in för att få lill stånd en järnvägsförbindelse mellan Helsingborg och Helsingör. Del är den lösning som ligger bäst i linje med de trafikpolitiska målsättningarna innebärande all den rälsbundna kollektivtrafiken skall främjas. Det skulle vara bra om kommunikationsministern ville vara med och förverkliga delta. Ett sådant förverkligande skulle då kunna ske, tror jag, under stor politisk enighet och det vore värdefullt i en så här viktig fråga.

Nr 73

Måndagen den 5 maj 1975

Om en fast Järnvägsförbindelse niellan Helsingborg och Helsingör, m. m.

Fru SUNDBERG (m):

Herr talman! Låt mig böria med all uttrycka min glädje över att kammaren äntligen fått tillfälle all debattera den fråga som åtminstone för södra Sverige är så utomordentligt viktig, nämligen danskarnas beslul att nu inte godkänna det avtal om fasta förbindelser över Öresund som Sveriges riksdag lidigare har antagit.

I det svar som kommunikationsministern lämnat, och för vilket jag lackar, sägs ingenting om möjligheten att påskynda byggandet av en förbindelse mellan Helsingborg och Helsingör. Det var bakgrunden till min fråga till kommunikationsministern.

Jag skulle vilja erinra om vad kommunikationsminister Norling sade i riksdagen Luciadagen  1973:

"Låt mig i anslutning till de senaste dagarnas diskussioner om Saltholms fiygplats säga att denna enligt min mening måste komma till stånd, om man på en gång skall klara fiygtrafik-och fiygbullerproblemen. Redan i dagens läge är Kastrup helt otillräckligt. Samtidigt innebär fiygplatsen mycket allvarliga miljöproblem för befolkningen i berörda delar av Köpenhamn. 1 likhet med min danske regeringskollega Jens Kampmann känner jag mig därför helt övertygad om alt det saknas möjligheter all ändra på det beslut som det danska folkelinget redan fattat om Saltholms anläggande."

Där gjorde kommunikationsministern en bedömning som inle delades av oss i moderata samlingspartiet. Vi ansåg redan 1973 att det fanns myckel stora chanser, jag vill gärna använda det ordet, för att danskarna inte skulle kunna åstadkomma en utbyggnad av en flygplats på Saltholm enligt de beräkningar som låg till grund för Öresundsavtalet.

Nu gäller inle längre avtalet, och frågan är hur de här problemen skall lösas i framtiden. Nya förhandlingar skall komma till stånd, säger kommunikationsministern. De förhandlingarna skall slutföras förhoppningsvis inom två år. Situationen för Helsingborgs stad är sådan när det gäller

Nr 73

Måndagen den 5 maj 1975

Om en fast Järnvägsförbindelse mellan Helsingborg och Helsingör, m. m.

lösandel av bangårdsfrågan resp. byggandet av nya reningsverk att man med svårighet kan avvakta två år framåt i liden.

Bangårdsförhållandena i Helsingborg och därmed sammanhängande hamn- och stadsplanefrågor bildar ett invecklat frågekomplex, som varit föremål för utredning ett flertal gånger. Frågan har givelvis komplicerats genom all den helt självklart har sammankopplats med frågan om en fast förbindelse över Öresund. Låt mig erinra om att 1965 tillsatte Helsingborgs kommun och statens järnvägar gemensamt ett antal förhand-lingsdelegerade för alt utreda bangårdsfrägan. Arbetet resulterade också 1966 i ett betänkande. Detta ledde inte omedelbart till några konkreta åtgärder därför att under de följande åren fördes nya diskussioner rörande upprättande av ett nytt bangårdsavtal mellan kommunen och statens järnvägar. Det arbetet resulterade 1972 i ett förslag lill nytt bangärdsavtal. Men genom de regeringsöverenskommelser som träffades mellan Sverige och Danmark i fråga om fasta förbindelser över Öresund - däri ju också ingick järnvägstunnel mellan Helsingborg och Helsingör - kom det av-talsarbetet också all bli vilande. Del berodde naturligtvis främst på att en fast förbindelse kommer att ställa helt nya krav på bangården och när del gäller anslutningen lill tunneln på den svenska sidan.

Nu har frågan återigen kommit i ett nytt läge genom det uppskov med beslutet om en fast förbindelse över Öresund som överenskommits mellan Sverige och Danmark under förra månaden. Någon definitiv lösning av bangårdsfrägan kan inte komma lill stånd förrän man fått klart för sig hur det skall bli med HH-leden.

Dessutom har sjösäkerhetsaspekterna tillkommit. Genom den pågående tillväxten av färjetrafiken och ökningen av godstransporterna uppstår allvarliga risker för denna sjötrafik, vilka man ur säkerhetssynpunkt knappast kan tolerera.

Nu sade herr Norling - och jag får tyvärr hålla mig till referatet i Sydsvenska Dagbladet av en presskonferens i Köpenhamn - alt frågan om byggandet av en storflygplats pä Saltholm var en rent dansk angelägenhet.

Vi i moderata samlingspartiet har inte sett detta som en rent dansk angelägenhet i del avseendet att vi redan från börian i vår partimotion betonade att byggandet av en flygplats på Saltholm var en förutsättning för vårt godkännande av avtalen om fasta förbindelser över Öresund.

Kommunikationsministern skulle också, enligt Sydsvenska Dagbladet, ha betonat att det var oriktigt av Sverige att begära en flygplats på Saltholm. Låt mig här göra en liten historieskrivning.

I det första av de två avtalen, det som handlar om byggandet av de fasta förbindelserna mellan Sverige och Danmark, slår det ingenstans uttryckligen alt Danmark skall bygga en flygplats på Saltholm. Däremot är avtalet uppbyggt på förutsättningen att en flygplats kommer till stånd.

Moderata samlingspartiet begärde också att riksdagen i samband med godkännande av avtalet skulle göra det uttalandet all byggandet av en fiygplats på Saltholm utgjorde en förutsättning. Detta bifölls av riksdagen.

Detta har enligt vårt sätt all se starkt knutit frågan om leden mellan Köpenhamn och Malmö till förekomsten av en flygplats på Saltholm. Vi hade liksom centerpartiet kunnat säga att vi över huvud tagel inle ville ha någon bro. Och jag vågar påslå att hade vi gjort det, skulle ställningen i dag ha varit sådan att man hade kunnat bygga en förbindelse mellan Malmö och Köpenhamn oberoende av en flygplats på Saltholm, Men del är naturligtvis intressant för oss här att få höra kommunikationsministerns synpunkter pä detta. Den skånska riksdagsgruppen var inbjuden till landshövdingen i vårt län. Han var - det vill jag erinra om - en av de två sakkunniga i svenska Öresundsgruppen som 1967 avlämnade betänkandet om fasta förbindelser över Öresund, där alltså byggandet av en flygplats på Sallholm inte påslås vara en förutsättning. Av vad som kom fram där tillsammans med vad som enligt Sydsvenska Dagbladet kom fram vid den presskonferens som statsrådei Noriing hade efter förhandlingarna nyligen med Danmark, kan onekligen befaras att man från svensk och dansk sida nu medvetet försöker att koppla bort Saltholmsprojektet frän de fasta förbindelserna. Vi kan utläsa del av svaret, där kommunikationsministern säger; "Även vid de fortsatta övervägandena bör uppmärksamhet ägnas frågan om det samband en KM-led kan ha med lösningen av fiygplatsfrågan." Kan man alltså komma fram till att trafikunderlaget ändå skulle bli tillfredsställande upplever man sig tydligen kunna bygga en förbindelse - KM-leden - oberoende av fiygplatsen. Jag vore tacksam om statsrådet Norling här ville klart deklarera hur bunden han känner sig av Sveriges riksdags uttalande alt byggandet av en fiygplats på Sallholm är en förutsättning för vårt antagande av avtalet om fasta förbindelser över Öresund.

Naturligtvis har vi å andra sidan ansett att frågan om Helsingborg--Helsingör-förbindelsen skall kunna frikopplas från byggandet av KM-leden. Jag vill gärna läsa upp vad irafikulskoltet hemställde i sitt betänkande 1973 nr 25, p. 2, som sedan bifölls av riksdagen. Utskottet hemställde alt riksdagen "i anledning av motionerna 1973:2071, 1973:2077, 1973:2081, punkten 2, och 1973:2083, punkterna 2 och 6, hos Kungl. Maj;l hemställer att utredningsarbetet beträffande järnvägstunneln Helsingborg-Helsingör påskyndas och alt förhandlingar upptas med den danska regeringen i syfle att tidigarelägga tunnelbygget så att HH-tunneln blir färdig samtidigt som KM-leden",

I och med alt det inle tycks bli någon KM-led kan man ju säga att kommunikationsministern inle behöver vara bunden av detta riksdagens uttalande. Men samtidigt begärde riksdagen ett påskyndande av utredningsarbetet när det gäller tunnelleden.

Jag skulle vilja fråga kommunikationsministern: Har något sådant utredningsarbete pä allvar kommit i gäng? Och hur bedömer kommunikationsministern möjligheten alt inrikta det huvudsakliga arbetet både när det gäller förhandlingarna och praktiska åtgärder på att lösa frågan, kanske i syfle alt enbart åstadkomma en fast förbindelse mellan Helsingborg och Helsingör?

Nr 73

Måndagen den 5 maj 1975

Om en fast järn vägsförbindelse mellan Helsingborg och Helsingör,

m. 777.

Nr 73

Måndagen den 5 maj 1975

0/77 en fast järnvägsförbindelse mellan Helsingborg och Helsingör, m. m.

Herr PETTERSSON i Helsingborg (s);

Herr lalman! Jag vill lill att böria med lacka statsrådet för svaret. Tackel innefattar även svaret lill Sven Mellqvist, Han hade tyvärr inte tillfälle att närvara här i dag.

Anledningen till all jag ställde en fråga i delta ärende var den besväriiga situation som min kommun, Helsingborg, hamnade i genom att det danska parlamentet inte ratificerade del föreliggande avtalet. Det betyder att vi under många år framöver färdras med en helt omöjlig trafiksituation i centrala Helsingborg.

Vi har överföringen av järnvägsvagnar mellan de båda stationerna. Vi har också den besvärande tunga trafiken, som skall ta sig genom centrala staden för alt komma ut på riksvägarna. Del medför buller och avgasutsläpp i täiibebodda områden.

Vi har under en läng följd av är förhandlat med kommunikalions-departementet och SJ för att kunna lösa frågorna som sammanhänger med transporterna över Öresund. Ständigt har vi fått ändra planerna därför all de delegationer och myndigheter som jobbat med de här frågorna har lagt fram nya synpunkter och förslag. Den enda fasta punkt vi har är någonting som kallas 1945 års bangårdsavtal. Det är stadfäst, och det binder oss fortfarande - trots alt det sedan många är är överspelat. Del gjordes upp under en tid då man hade en helt annan irafikintensiiet, som inte kan jämföras med det läge vi nu befinner oss i. Men avtalet hindrar oss från att göra någonting. Man kanske skulle kunna göra några förbättringar under hand, men vi är förhindrade att göra del beroende pä det nämnda avtalet.

Nu säger statsrådet Norling i sitt svar att utredningsarbetet skall vara genomfört på två år. Sedan skall förslaget naturligtvis behandlas i departementen och i parlamenten, och det innebär all det kanske kommer all ligga en död mans hand över dessa frågors lösande och över planeringen pä hithörande områden under fiera år framöver.

Jag erinrar mig debatten om Bromma fiygplats här i kammaren för några dagar sedan. Del omtalades dä all Stockholms hälsovårdsnämnd har befogenhet att besluta om förbud mot trafiken på Bromma flygplats, och jag tror att den med gällande normer har möjlighet lill detta.

Nu undrar jag hur det skulle bli i Helsingborg, om hälsovårdsnämnden där uttalade att landsvägståg inle får trafikera gatorna i staden på del sätt som i dag sker. Det brådskar verkligen med en lösning av dessa frågor. Jag skulle vilja vädja till statsrådet att på något sätt åstadkomma en dellösning för Helsingborgs vidkommande.

Jag vill fråga statsrådet: Ingår i det material som delegationerna skall se över den s, k. Strandska utredningen. Statens offentliga utredningar 1962:53, och Öresundsgruppernas överarbetning av detta material, SOU 1967:54? Därlog man nämligen uppalternativet en järnvägsbro och landsvägsöverfart i det norra läget. Jag och många med mig har kanske sett detta som en dels bättre, dels billigare lösning än KM-leden. Nu hängdes överenskommelsen, som tidigare sagts här i debatten, upp på fiygplats-

frågan. Om den förs bort ur bilden är det kanske pä tiden att man överväger det gamla alternativet.

Slutligen vill jag fråga statsrådet: Vill statsrådet medverka till alt 1945 års avtal upphävs, så all vi i Helsingborg kan få någon ordning på våra problem?

Herr SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp);

Herr lalman! I sitt interpellationssvar säger kommunikationsministern att det danska udvalg som skall studera fiygplatsfrågan skall göra en samlad värdering av de ekonomiska, miljömässiga och andra konsekvenserna av att anlägga en ny fiygplats på Saltholm eller alt aliernalivt ha kvar Kastrup. I redovisningen av vad den svenska och den danska delegationen skall ta upp står det dock inget om att man skall ta hänsyn' till de miljömässiga konsekvenserna. Del framhålls endast all man skall göra en förnyad genomgång, alt man skall komplettera och revidera materialet, att man skall pröva tekniska lösningar och kostnader och lönsamhet avseende de olika förbindelserna.

Jag fäster dock inget större avseende vid all man utelämnat de av mig nämnda aspekterna, eftersom jag förutsätter att del är en självklarhet att man också kommer all la hänsyn till såväl de regionalpolitiska som de miljömässiga konsekvenserna av olika alternativ när del gäller Öresundsförbindelserna. Jag har särskild anledning att understryka detta eftersom det förra utredningsarbetet gjordes under en tid då miljöfrågorna och de regionalpolitiska spörsmålen inle var så aktuella som nu. Därför innehöll utredningarna och förslagen inte mycket om detta.

Nu försökte vi i trafikutskottet alt förbättra läget i dessa avseenden genom mycket ingående föredragningar och insamlande av material om de regionalpolitiska och miljömässiga konsekvenserna i delta sammanhang. Vi hade ju att antingen anta eller förkasta regeringsöverenskommelsen, men vi fattade dessutom ett par kompletterande beslut. För min del framhöll jag i debatten på den Luciadag 1973 som fru Sundberg tidigare nämnde att en förutsättning för att jag skulle godkänna överenskommelsen var att beslut fallas också på dessa kompletterande punkter.

Det första villkoret var att den svenska regeringen skulle ta initiativ för att se till, all järnvägstunneln blev färdig senast samtidigt som den planerade landsvägsbron. Vi tyckte att det var utomordentligt viktigt.

Det andra villkoret var att man under förberedelsetiden skulle göra kompletterande utredningar i syfte att förhindra en stark koncentration av bebyggelse i Malmöområdet, att förhindra ett hårt ianspråktagande av värdefull åkeriord och all förhindra en försämring av natur- och miljövärden.

Med anledning av vad kommunikationsministern sade i sitt svar om att man skall överväga "de ytterligare åtgärder som kan vidtas i syfte att främja kollektivtrafiken" kan jag vidare nämna att vi anvisade en väg, som skulle kunna göra att man inle skulle behöva från börian planera

Nr 73

Måndagen den 5 maj 1975

Om en fast Järnvägsförbindelse mellan Helsingborg och Helsingör, m. m.

Nr 73

Måndagen den 5 maj 1975

0/77 en fast Järn vägsförbindelse mellan Helsingborg och Helsingör,

m. 777.

12

projektet så slorl som det var tänkt att del lill slut skulle vara - en sexfilig motorväg och dessutom en kolleklivlrafikförbindelse på en särskild bro - utan att man skulle kunna undersöka möjlighelerna att ha en spårbunden kollektivtrafik pä två av de sex filerna och till en börian ha så att säga en vanlig motorvägsförbindelse över sundet.

Jag förutsätter alltså, herr lalman, att den nya utredningen - och jag vore tacksam att för ordningens skull få en bekräftelse av kommunikationsministern på detta - kommer att ta stor hänsyn till miljöfrågor och regionalpolitiska frågor. Förslaget måste utformas så, att det inte leder lill en ökad bebyggelsekoncenlration och till vad man populärt har kallat asfallering av Skånes värdefulla åkeriord.

En annan mycket viktig sak är att den allmänna opinionen måste få tillfälle att göra sig hörd under utredningsarbetet och inte bara föreläggas ett färdigt förslag, gemensamt för den svenska och den danska regeringen, med det samtidiga beskedet att det inte går att ändra på någonting, eftersom det här är ett avtal. Den svenska opinionen måste få göra sitt inflytande gällande under utredningstiden, och det innebär naturligtvis att den svensk-danska delegationen inte kan få arbeta helt inom stängda dörrar, I pressreleasen nämndes vissa riktlinjer, och de återgavs väl också här i interpellationssvaret, men självfallet måste utredningen få mera preciserade direktiv. Man måste ju veta vilka alternativ man i första hand skall undersöka. Jag är medveten om att man inte kan hålla förhandlingar mellan två regeringar inför öppna dörrar - det är inte det jag begär - men jag tycker att dessa mera preciserade direktiv, som jag förutsätter all delegationen skall få, bör publiceras. Man bör också under utredningstidens gång lämna ut visst material som kan tjäna som underlag för opinionsbildningen. Detta är inte bara så att säga en rent demokratisk snygghetsfråga, utan jag tror att det också är av stor vikt för regeringen. Erfarenheterna har ju visat all det inle räcker med att två regeringar kommer överens. Parlamenten måste också ge sitt godkännande, och de är givetvis lyhörda för den allmänna opinionen. Jag vore tacksam om vi här kunde få en bekräftelse av kommunikationsministern på att man avser alt arbeta efter de riktlinjerna.

Redan nu bör det väl stå klart att del behövs en järnvägstunnel under Öresund, Del är också sannolikt att det behöver vara en dubbelspårig järnvägstunnel lill skillnad från det förslag som framlades förra gången.

Då skulle man ju kunna säga: All right, då börjar vi att bygga en järnvägstunnel utan vidare, del brådskar. Men jag tror inte att man kan förfara på det sättet. Den närmare utformningen av en järnvägstunnel måste avgöras först sedan det är klart om det blir en landsvägsförbindelse eller inte. Låt oss säga att det inte skulle bli en landsvägsförbindelse. Då måste ju järnvägstunneln fä en helt annan utformning och en helt annan kapacitet än som eljest skulle behövas.

Jag tror all man i varie fall redan nu kan böria undersöka de tekniska förutsättningarna för att få en snabbförbindelse med billåg i en sådan järnvägstunnel - även avseende personbilar - av det slag som man över-

vägt att ha i Stora Bält-förbindeisen. Jag vet att de tekniska svårigheterna är mycket större. Det är en kort förbindelse, och det gäller att finna tekniska anordningar för att få en snabb trafik. Men just därför är det så mycket angelägnare att man böriar med en gång.

Herr lalman! Jag anser alt detta är en utomordentligt viktig fråga, och jag förutsätter att utredningsarbetet kommer att bedrivas med den största skyndsamhet.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Jag vill till en början säga att den överenskommelse som de svenska och danska regeringarna träffade den 21 april i Köpenhamn bygger på den förutsättningen att under de kommande två åren skall ingenting ske i fråga om något av de projekt som var med vid den första överenskommelsen, som nu har fallit. Det är klart och uttryckligt fastlagt i den presskommuniké som gavs ut efter ministermötet, och det bekräftades nalurliglvis också av de båda ministrarna vid den presskonferens som fru Sundberg bl. a. åberopade och som hölls i Köpenhamn omedelbart efter överläggningarna. Jag vill alltså slå fast att fr. o. m, nu, när delegationerna tillsätts, och under två är framåt kommer inget initiativ att tas i fråga om något av dessa delprojekt från vare sig den svenska eller den danska regeringen.

Sedan kan man naturligtvis - och del tycker jag herr Sven Gustafson i Göteborg har alldeles rätt i - ändå använda tiden till att diskutera saker och ting, om man har blivit överens i själva sakfrågan om när man skall ta upp nya regeringsförhandlingar. Del är alltså en tvåårsperiod vi talar om nu.

Om herr Dahlgren har den uppfattningen alt snart sagt ingen vill ha en KM-led, så får den uppfattningen naturligtvis stå för honom. Den svenska riksdagen tog i december 1973 med röstetalen 215 mot 97 för Sveriges del beslutet om att ratificera den svensk-danska överenskommelsen. För min del skulle jag vilja tro att vad som har hänt efter december 1973 i värt land knappast har inneburit någon annan förändring än att antalet anhängare av fasta förbindelser i KM-leden rimligtvis bör ha ökat. Den uppfattningen bygger jag inle enbart på att vi redan 1973 var ute i senaste laget med att besluta om fasta förbindelser utan också på vad som har tillkommit sedan dess i form av ökad oro för sjösäkerheten i Öresund. Jag begär inle att herr Dahlgren skall fästa någon vikt vid de argumenten, men jag måste ändå framhålla dem i en debatt av det här slaget.

Herr Dahlgren menar att vi skall sluta intressera oss för en satsning på en broförbindelse Malmö-Köpenhamn, Ja, det kan man naturligtvis säga om man är säker på att man då har klarat ut med samtliga intressenter, först och främst i berörda regioner, alla problem som de har om ingenting sker. För min del är jag mycket ödmjuk inför de oerhörda problem som Malmö-och Köpenhamnsregionerna har f n.,och del skulle aldrig ett ögonblick falla mig in all negligera de stora svårigheter som

Nr 73

Måndagen den 5 maj 1975

Om en fast Järnvägsförbindelse mellan Helsingborg och Helsingör, m. m.

13

Nr 73                 inträder för den fortsatta planeringen i dessa regioner på grund av del

Måndagen den     tedigare uppskov som vi nu har fått.

r   , . 107              Det är klart all herr Dahlgren heller icke är skyldig att ell ögonblick

j maj 1 y / j

_____________    i sin argumentering intressera sig för de danska bekymren när det gäller

0/77 en fast        bullerfrågorna kring Kastrup. Man kan naturligtvis som svensk riksdags-

JärnvägsfÖrbindelse    man, som svensk debattör säga alt vi har nog av våra bekymmer på

mellan Helsingborg  den svenska sidan om Öresund - danskarna får väl klara sitt på del

och Helsingör,     sätt de finner rimligt. Så långt kan man naturligtvis, om man vill, gå

m. m.                 i diskussionen. Men att göra en ytterligare skärpning och säga att vi

frän svensk sida bör se till att del icke blir någon fiygplats på Sallholm

eller någon fast förbindelse Malmö-Köpenhamn är ändå, tycker jag, att

på något vis göra velerligt även för våra danska vänner att de har bedömt

sin interna danska situation fel.

Under senare tid har en diskussion förts - fru Sundberg tog bl, a, upp detta - om hur Saltholmsprojektet på sin tid kom in i delta paket. Därvid har man också berört de uttalanden som jag mycket ihärdigt gjort efter del all vi godkänt överenskommelsen här i den svenska riksdagen i december 1973 när det gällt frågan huruvida Saltholm var en intern dansk fråga eller en gemensam svensk-dansk. I och med att vi hade fåll en paketlösning i ett avtal var detta självfallet ett paket som den svenska och den danska regeringen var skyldiga alt betrakta som ett paket och icke som några skilda delar.

Härvidlag har man i debatten inte velat förslå att det i delta läge, under den långa lid som gick till dess att vi nu fick vela all danskarna inle skulle klara det här, var omöjligt för den svenska regeringen att säga alt här fanns det ena eller andra objektet som kunde diskuteras för sig. Detta skulle ha varit oriktigt.

Hur skulle det ha uppfattats, till dess att danskarna nu misslyckades, om jag eller någon annan ansvarig inom den svenska regeringen hade sagt att Saltholm är en helt dansk angelägenhet och ingenting annat? Det skulle ha varit omöjligt i ett läge där den svenska och den danska regeringen var överens om ett paket.

Men i dag, när vi vet att danskarna inte skall godkänna detta och frågan alltså på nytt är öppen, kan jag säga att naturligtvis är det nu den danska regeringens angelägenhet om danskarna vill anlägga en fiygplats på Sallholm, Delta kan jag säga fram till den dag då en sådan fiygplats återigen eventuellt finns i ett svensk-danskt avtal.

Där, fru Sundberg, är svaret på frågan varför jag under den lid, då vi hade ett avtal som väntade på sitt godkännande, såg detta som ett definivi paket och inte kunde börja diskutera, vare sig med några tidningar eller med andra, vem som hade ansvaret för det ena eller andra i paketet. Nu har vi inget avtal liggande, nu skall vi böria om igen med en överarbetning under ett par år, och så får vi, om det blir ett avtal, se vad det kommer att innehålla för olika delar.

Efter denna utvikning vill jag sedan bara säga lill herr Dahlgren att
14                     den danska regeringen naturligtvis inle ser på Saltholmsfrågan och på

den fasta förbindelsen i KM-leden på samma sätt som herr Dahlgren gör. Jag vill här i protokollet läsa in vad den danske trafikminislern inledde sill anförande med, när han den 24 april lämnade sin stora redogörelse i denna fråga i folkelinget. Han sade då:

"Sporgsmälet om anlasgaf en eller fiere fäste förbindelser över Öresund har vaerel genstand for undersogelser og forhandlei mellem svenske og danske myndigheder i en meget läng ärraekke. For en halv snes år siden kom endvidere sporgsmälet om al fiytte Kobenhavns lufthavn fra Kastrup til Sallholm for älvor ind i billedet. Selv om lufthavnssporgsmälet primasrt erkendes al vaere et dansk anliggende, har det på den anden side vaerel klart, al det ikke kunne löses uden i samarbejde med Sverige, dels på grund af luftrumsproblemel, dels på grund af den åbenbare sammenhceng med en KM-forbindelse."

Det var alltså min danska kollega som inledde sitt anförande i folkelinget med dessa ord för att redan från börian slå fast var Saltholmsprojektet ligger i den danska diskussionen nu och var del har legat tidigare.

Jag skall sluta denna omgång med att säga till herr Dahlgren att det kommer inle nu alt las något initiativ frän den svenska regeringen, lika litet som från den danska, förrän denna överarbetning har skett.

Jag ber att i min nästa replik få återkomma lill de övriga frågeställarna.

Nr 73

Måndagen den 5 maj 1975

0/77 en fast järn vägsforbindelse mellan Helsingborg och Helsingör, m. m.

Herr DAHLGREN (c) kort genmäle;

Herr talman! Statsrådet försöker framställa mig som en missdådare när det gäller de danska bullerproblemen från Kastrup, men så enkelt är del väl inle. Från milt och milt partis sida har det ju inle gjorts något ändrat ställningstagande i fråga om KM-leden. Vad vi har sagt och vad vi fortfarande vill är att man skall bygga HH-leden.

Dessutom är det så att det är statsrådei Norling som på ett mycket tidigt stadium har förklarat att man måste ta avtalet i dess helhet, efiersom del var en paketlösning. Sedermera har statsrådet gått ut och sagt all Saltholm är en dansk angelägenhet. Detta är - om uttrycket tillåles, herr talman - en kovändning i denna fråga.

Nu är det givetvis inte fruktbärande all diskutera det förfiuina. Det viktiga är ju alt försöka finna konstruktiva lösningar understor politisk enighet. Och jag menar att HH-leden kunde vara en sådan lösning. Jag beklagar då bara att statsrådet nu äter förklarar att här kommer ingenting att ske, i varie fall inte på två år. Och då, herr statsråd, frågar jag vem det är som ifrågasätter sjösäkerheten i Öresund. Enligt min mening skulle den kunna förbättras, om man snabbt gick in för att bygga en tunnel i den norra leden.

Fru SUNDBERG (m) kort genmäle:

Herr lalman! Kommunikationsministern kände sig ödmjuk inför förhållandena i Köpenhamn-Malmö-området. Men jag tror alt kommunikationsministern borde känna sig ödmjuk inför förhållandena i Helsing-

15

Nr 73

Måndagen den 5 maj 1975

Om en fast Järn vägsförbindelse mellan Helsingborg och Helsingör, m. m.

borgsområdet också. Situationen både när det gäller sjösäkerheten i Öresund och när det gäller bangårdsfrägan är - utan att bruka överord -akut. Jag har svårt att förstå varför man inte skulle kunna diskutera åtminstone planeringsarbetet för en tunnel mellan Helsingborg och Helsingör, om man ville ha en tunnel. Men då jag lyssnat till kommunikationsministern fick jag en känsla av att det är en bro mellan Köpenhamn och Malmö - oberoende av om någon fiygplats kommer lill stånd på Sallholm eller ej - som är del väsentliga. Kanske beror del på - del vore roligt om kommunikationsministern ville ge besked på den punkten - alt danskarna i grund och botten inte är särskilt roade av HH-leden, medan de är roade av en fast förbindelse mellan Köpenhamn och Malmö.

Inga initiativ skall nu tas, sade statsrådet. Det innebär ytterligare ett par års moratorium för Helsingborg. Men för förhållandena i Malmö och Köpenhamn kan del innebära att man försöker förbigå riksdagens uttalande om nödvändigheten av en fiygplats på Saltholm för all en fast förbindelse mellan Köpenhamn och Malmö över huvud taget skulle komma till stånd.

Kommunikationsministern svarade inle på den konkreta frågan i detta sammanhang: Skulle statsrådet Norling kunna gå vid sidan av riksdagens beslul i detta fall och se till alt utredningen blev helt förutsättningslös, dvs. att anknytningen till en fiygplats inle längre var ett villkor? Jag tycker det verkar så, eftersom statsrådet Norling talat om en paketlösning men samtidigt yttrat att del var orikligt av Sverige att begära Saltholms fiygplats. Del verkar i så fall också som om statsrådet Norling delade min uppfattning, att Saltholms fiygplats icke ursprungligen ingick i paketet men blev en förutsättning för paketets godkännande av den svenska riksdagen.

16

Herr SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp) kort genmäle;

Herr talman! Beträffande sambandet mellan Saltholm och beslutet i riksdagen kan jag ordagrant citera vad irafikulskoltet uttalade i sitt av riksdagen godkända belänkande. Utskottet framhöll där att "byggandet av en ny flygplats på Sallholm är en grundläggande och ovillkorlig förutsättning för överenskommelsen om de fasta förbindelserna". På den punkten hade kommunikationsministern alltså också riksdagen bakom sig.

Men nu har detta avtal helt fallit; varje uttalande som riksdagen gjort i denna fråga saknar relevans, eftersom hela avtalet inle kommit till stånd. Därför får vi börja från börian igen.

Kommunikationsministern hade inte tid att svara på de övriga frågorna. Deballordningen är sådan att jag nu måste begära replik för all över huvud taget ha någon möjlighet all fä ordet ulan att behöva anteckna mig sist på talarlistan. Jag skulle därför bara vilja upprepa min fråga: Är kommunikationsministern villig bekräfta alt den arbetsplan -jag sade

"direktiv" förut, men del är möjligt att det inte blir några direktiv -som görs upp inom delegationen och som tar upp de viktiga alternativen och frågorna blir publicerad och att utredningen medan man håller på och samlar in underlaget för olika ställningstaganden kommer att publicera material som kan vara till ledning för den allmänna svenska opinionen?

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Jag skall börja med alt med ett kort ja besvara den fråga herr Sven Gustafson i Göteborg ställde. Det är alldeles klart att skall man göra en översyn så duger det inte att bara syssla med den ena eller andra aspekten av frågan, utan man får se över det hela. Vi har bedömt att det kommer att ta ungefär två år innan man har gjort del. Självfallet måste två sådana delegationer, som nu skall tillsättas, i en första omgång besöka "de närmast berörda", om jag får använda det uttrycket, alltså Helsingborg, Malmö, Köpenhamn och Helsingör, för att höra vad de har för synpunkter och vilken hjälp de kan vilja ha med ett sådant här arbete.

För att inget missförstånd skall uppstå finner jag det angeläget att säga att det här är fråga om diskussioner mellan två länder. Den svenska regeringen eller den svenska riksdagen klarar inte det här själv - vi måste ha våra danska vänner med på ett eventuellt avtal. Vi hade ett avtal färdigt, och det kunde vi inte genomföra på grund av att danska riksdagen vid sin röstning inte godkände det. Man kan alltså inte, som skilda talare här gör, tala om att den svenska regeringen skulle gå in och resonera om ell avtal där Saltholm inte finns med, att den svenska regeringen skulle sätta i gång diskussioner för att prioritera en HH-tunnel, all den svenska regeringen skulle göra det ena och del andra. Ja, om det hela vore så enkelt, skulle vi för länge sedan ha sluppit diskussioner av det här slaget, men här gäller det att få till stånd en kompromiss mellan två länder. Och även om de länderna heter Sverige och Danmark, har ju arbetet hittills visat vilka svårigheter som kan uppstå.

Herr Pettersson i Helsingborg är angelägen att säga att regeringen självfallet sedan länge har förstått och förstår vilka problem som hänger samman med Helsingborgs situation. Jag har visserligen bara under sex är haft tillfälle att följa denna utveckling, men jag kan försäkra att jag under de åren - om jag nu skall använda det ordet en gång till, fru Sundberg - har blivit ödmjuk även inför de bekymmer som är förknippade med HH-leden. Där finns naturligtvis ett behov av en snabb lösning av något slag, men vad gör man i ett läge där man, på grund av den danska situationen, har misslyckats med att få det avtal i hamn som den svenska riksdagen med mycket stor majoritet ställde sig bakom för ett par år sedan?

Man må ha vilken uppfattning som helst om det danska intresset för alt nu göra en specialundersökning av lufihamnsfrågan, men jag tycker inte att vi bör sätta oss på våra höga hästar - jag anklagar ingen i den

Nr 73

Måndagen den 5 maj 1975

Om en fast Järnvägsförbindelse mellan Helsingborg och Helsingör,

m. 777.

17

2 Riksdagens protokoll 1975. Nr 72-75

Nr 73

Måndagen den 5 maj 1975

Om en fast Järn vägs förbindelse mellan Helsingborg och Helsingör,

m. 777.

här debatten för att göra del, och jag tycker inte att någon annan skall göra det heller-och säga; "Skippa nu förslaget om Saltholm som fiygplats! Lät det bli något som bara går till historien!" Om någon skall säga det, tycker jag att det skall vara danskarna själva. Den som det minsta intresserat sig för svårigheterna med fiygplatsfrågan i Köpenhamnsregionen förstår mer än väl att man där på nytt vill i ett särskilt utredningsarbete gå igenom hela detta stora och viktiga ärende. Vad kommer att ske om man behåller Kastrup som fiygplats? Hur många fastigheter och vilka områden måste då lösas in? Vilka investeringar blir det fråga om, ställda mot alternativet att bygga en ny flygplats eller flyghamn ute på Saltholm?

Vad vi skall diskutera är ju i första hand svenska förhållanden, men vill nu danskarna under det gemensamma utredningsarbetets gäng koppla samman detta med en egen utredning, som sedan skall föreläggas de gemensamma delegationerna för deras flygplatsfräga, tycker jag all det är någonting som vi skall ha stor respekt för.

Slutligen, herr talman, vill jag upprepa att läget för dagen är att de grupperna förutsättningslöst skall se över allt material igen. Vi får hoppas att de två kommande åren går fort åtminstone i ell avseende, nämligen när del gäller alt få fram ell nytt avtal.

Fru SUNDBERG (m) kort genmäle;

Herr talman! Jag vill gärna instämma i allt vad kommunikationsminister Norling sade om danskarnas problem med sin storflygplats. Det är beklagligt att det antagligen är ekonomiska förhållanden som lägger hinder i vägen för åstadkommandet av en sådan, som danskarna från miljösynpunkt har ytterligt stort behov av att få. Inom moderata samlingspartiet har vi hyst den uppfattningen, att kunde en sådan fiygplats komma lill stånd, vore det också riktigt med en fast förbindelse mellan Köpenhamn och Malmö, eftersom man då pä ett bättre sätt skulle kunna ekonomisera en sådan led.

Men, herr talman, jag tycker jag känner igen litet av kommunikationsministerns tongångar frän december 1973 när det gäller de två länderna som förhandlar med varandra. All två länder förhandlar med varandra och försöker åstadkomma - jag citerar statsrådet Norling - "en kompromiss", innebär ju inte alt man inte själv kan förete en viljeyttring. Vad fiera av oss här hade uppskattat tror jag hade varit att få klarhet om vilka åsikter och viljeyttringar den svenska regeringen går ut med när den skall starta de tvååriga förhandlingarna. Det får inte vara bara på del sättet, att man viker undan och säger att det är två länder som förhandlar och att vi får se hur det blir. En kompromiss måste grundas på två eller fiera olika uppfattningar.

Del hade varit roligt, tycker jag, att fä höra kommunikationsministern säga att "från svensk sida anser vi det vara så angeläget med HH-leden att vi skall göra vad vi kan för att i det gemensamma avtal som vi hoppas de bägge regeringarna och riksdagarna skall godta komma fram till all en fast förbindelse åtminstone mellan Helsingborg och Helsingör

snarast möjligt skall åstadkommas". Jag är medveten om att del kanske inle går all genomföra eller att del kan resultera i en kompromiss, men jag kan inte förslå varför kommunikationsministern inte kan klargöra vilken uppfattning han själv har i denna fråga.

Herr kommunikationsministern NORLING;

Herr talman! Om jag, när arbetet påbörjas i dessa två delegationer, skulle säga all från den svenska regeringens sida vill vi i detta ögonblick prioritera en tunnel - eller låt oss säga HH-frågan - skulle jag göra mig skyldig till en överdrift. Den svenska regeringen har i dag samma uppfattning som den hade i det ögonblick då vi fick veta alt det danska folkelinget tyvärr inte skulle klara upp frågan; vi vill ha en lösning av alla berörda frågor i regionen. Fortfarande är den svenska regeringen övertygad om att det förslag som lades och som del danska folkelinget inte tog var det bästa när det gällde att lösa Öresundsfrågorna. Den uppfattningen har regeringen inle ändrat på, och den kommer vi att behälla fram til! den dag om tvä år då den nya översynen är färdig och vi får sälta i gång med nya regeringsöverläggningar från de förutsättningar som dä föreligger. Fru Sundberg vet ju inte vilka synpunkter som kommer att föras fram av delegationerna. Det skall vi inte heller spekulera i, utan vi skall låta dem arbeta dessa år och se vilka avtal resp, regeringar och parlament kommer att föreslå för godkännande.

För dagen finns det alltså ingen preferens för det ena eller andra projektet. Alla projekt är lika angelägna, fru Sundberg. För Sveriges del är HH-tunneln och KM-förbindelsen av slorl intresse. För den danska regeringen förutsätter jag efier mina överläggningar för några dagar sedan med min danske kollega all intresset är stort för att definitivt lösa den svåra lufihamnsfrågan och i förlängningen därav Stora Bält-frågan - som jag bara nämner en passarn, efiersom den frågan inte ligger med i avtalet. På den danska sidan har man sålunda också sina trafikprojekt som man naturligtvis vill få genomförda så snabbt som möjligt.

Nr 73

Måndagen den 5 maj 1975

Om en fast Järn vägsförbindelse mellan Helsingborg och Helsingör,

777. m.

Herr MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk);

Herr talman! "Öresundsfiaskot" stod det som rubrik på en ledarartikel i Dagens Nyheter den dag det blev klart att det danska folketinget inle skulle fullfölja Öresundsavialet. Så kan man naturligtvis se saken. De som helhjärtat stödde det här förslaget till lösning av Öresundsförbindelserna måste nalurliglvis se det sä.

Vi som hela tiden har bekämpat den här lösningen värderar kanske danskarnas ställningstagande annorlunda. Vi kan inle se det som ett fiasko att bilbron Malmö-Köpenhamn eventuellt inle skulle komma till stånd. Tvärtom bör den här upplösningen av Öresundsavtalet ge utrymme för andra lösningar, menar vi, som inte skulle dra så stor del av de investeringskostnader som del i det tidigare avtalet har varit fråga om men som skulle klara mänga av de problem som hänger samman med

19

Nr 73

Måndagen den 5 maj 1975

Om en fast järnvägsförbindelse mellan Helsingborg och Helsingör, m. m.

20

förbindelserna över Öresund. Tyvärr tycks regeringen inte vilja lyssna på det örat, att döma av nyheter som nyligen lämnats i massmedia.

Från vpk:s sida har vi till årets riksmöte upprepat motionskravei att avtalet om fasta förbindelser i den utformning det hade skulle upphävas. Del motionskravet har på sätt och vis bifallils fastän kanske inte pä det sätt som vi hade avsett. Vi föreslår i motionen att förhandlingar snarast möjligt upptas med den danska regeringen om fullföljande av den del av avtalet som omsluter projektet järnvägstunneln Helsingborg--Helsingör.

Behandlingen av vår motion har nu skjutits upp lill hösten. Jag ville med mitt inlägg i dag närmast understryka att vår uppfattning är att del logiska alternativet i nuvarande stund borde vara att satsa på byggandet av järnvägstunneln. Jag tror att man kan säga all ett betydande inlresse för en sådan lösning av frågan om Öresundsförbindelserna tydligen föreligger pä den danska sidan, i motsats lill vad fru Sundberg sade. Bl. a, har jag i en intervju i tidningen SJ-Nylt med den förre danske trafikminislern Damsgaard läst att han för sin del inte är främmande för en sådan dellösning, om hela delta paket inle skulle godtas av folketinget. De danska statsbanorna har också visat ett tydligt intresse för tunnelprojektet. Att det finns ett inlresse på den svenska sidan vet vi, I samma nummer av SJ-Nylt framfördes åsikten att en järnvägstunnel visserligen bara skulle utgöra en dellösning av trafikproblemen men en icke oväsentlig sådan. Den skulle avlasta, säger man, den intensivaste båttrafiken, som finns just i norra Öresund, med en tredjedel. Det handlar om ell sjuttiotal tvärgående färieturer per dygn. Dessutom är, hävdar man, en HH-tunnel det ojämförligt billigaste och miljövänligaste alternativet av de fyra delprojekt som ingick i paketet.

Vi hävdar från vår sida att en järnvägstunnel i HH-leden också borde avpassas lill vad den framlida utvecklingen inom järnvägstrafiken kan komma att kräva. Den borde alltså bli dubbelspårig. För del europeiska järnvägsnätet finns del vittgående planer som visar att det satsas friskt på järnvägsnätet, och där finns också förbindelserna med Skandinavien med i bilden. Strävan all uppnå rationella förbindelser med kontinenten bör därför enligt vår mening kräva en prioritering av järnvägen.

En satsning på tunnel projektet är också en satsning på de långväga förbindelserna, medan bilbron Malmö-Köpenhamn mera kan betraktas som en gata mellan de bägge städerna, där lokaltrafiken skulle få stort utrymme, I den förut citerade ledaren i Dagens Nyheter understryks att den lokala persontrafiken skulle dominera pä Malmö-Köpenhamnsleden, Däremot betonas HH-ledens vikt ur samnordisk synpunkt, särskilt med tanke pä godstransporterna.

Av och lill framskymtar också att bakom bilbroprojektei ligger andra spekulationer än vad som ryms inom ramen för trafikpolitiska krav. I Dagens Nyheter konstateras sorgset att danskarnas ställningstagande nu gör att Öresiadsfunderingarna får avskrivas. Att de rent kommersiella intressena i Köpenhamns- och Malmöområdet tillfälligt har lidit ett bak-

slag pä grund av all uppgörelsen inle kommit till stånd är nog ganska säkert. Nu kanske dessa repar mod av det senaste utspelet från de båda regeringarnas sida. Detta innebär ju att nya år återigen offras på att utreda genomförandel av ett reviderat avtal, allt medan trafikproblemen i Öre-sundsomrädel växer, inte minst i norra delen vid Helsingborg-Helsingör. Detsamma gäller också SJ:s problem i Helsingborg, som även föregående talare varit inne på.

Den svenska regeringen förefaller att ha bundit sig mycket hårt vid tillskapandet av en bilbro i leden Malmö-Köpenhamn. Men den planerade storfiygplatsen pä Saltholm tycks ju få sin verkliga betydelse genom det trafikunderlag den skulle skapa för KM-leden. Frågan blir därför; Om inte Saltholmsprojektet förverkligas, kommer då inte bilbroprojektei i ett radikalt förändrat läge?

Trots vad kommunikationsministern säger om att detta är en debatt mellan två länder tror jag ändå alt man kan slå fast att många säkerligen är besvikna över all kommunikationsministern och regeringen i den förändrade situation som uppstått inle valde att försöka ge Sverige en ordentlig järnvägsförbindelse mot kontinenten via HH-leden.

Nr 73

Måndagen den 5 maj 1975

Om en fast Järnvägsförbindelse mellan Helsingborg och Helsingör, m. m.

Herr CLARKSON (m):

Herr talman! Jag har rest upp till riksdagen i dag för att som representant för Helsingborg, vars kommunstyrelse jag tillhör och som jag representerar i den speciella delegation som har kommunens uppdrag alt förhandla med statsmakterna om Helsingborgs bangårdsfråga, här inför kommunikationsministern avge ett formligt nödrop på Helsingborgs kommuns vägnar.

Att jag inte tar till överord när jag talar om ell nödrop kan jag kanske bäst underbygga genom all i all korthet ge en beskrivning av Helsingborgs belägenhet. Vi vet alla att Helsingborg har en egendomlig topografi. Staden är lagd som ell small band utmed Öresund på den trånga plats som avståndet mellan vattnet och den höga, branta landborgen utgör. Där finns den gamla stadens och den nuvarande tätortens kärna.

Helsingborg är dessutom centralort för nordvästra Skåne. Det betyder en omfattande trafik in till denna kärna; både landsvägs- och järnvägstrafik. Redan som regioncentrum hade den här smala stadskärnan utgjort ett problem vid trafikavvecklingen.

Men nu kommer till Helsingborgs belägenhet också del, att staden är Sveriges främsta port till kontinenten - åtminstone via Danmark. Detta har medfört en enorm påfrestning på vår stadskärna och vi har sedan årtionden förhandlat med statens järnvägar om alt fä vår bangårdsfråga löst. Ty på denna smala landremsa där stadskärnan ligger har vi inte bara två järnvägsstationer ulan också de hamnar som utgör anläggnings-plats för alla färiorna och övriga fartyg till Helsingör.

Jag säger detta fast jag är fullt medveten om att kommunikationsministern känner till alla dessa detaljer, men för att understryka tyngden av det nödrop jag talade om upprepar jag dem. Här strömmar 15 miljoner

21

Nr 73                 passagerare om året mellan Sverige och Danmark, mellan Helsingborg

Måndaeen den     °'~ Helsingör, Del är ungefär två tredjedelar av all persontrafik över

5 mai 1975          Öresund, Här fraktas huvudsakligen   på lastbil och järnväg tre och en

_____________   halv miljoner lon gods. Det är mer än två tredjedelar av allt gods som

Om en fast         transporteras mellan svenska och danska hamnar vid Öresund, Här trans-

Järnvägsförbindelse porteras mellan Helsingborg och Helsingör över en miljon bilar om årel,
mellan Helsingborg det är också två tredjedelar av alla de motorfordon som fraktas över
och Helsingör,     Sundet varje år. Allt detta i Helsingborg och allt detta i det katastrofalt

m. m.                 begränsade utrymme jag talat om, nämligen den smala remsan mellan

landborgen och Öresund,

Nu har vi på grund av del, framför allt ur miljösynpunkt, orimliga 1945 års bangärdsavtal förhandlat med statens järnvägar sedan 1965 om en annan lösning av vår bangårdsfråga, som ju också är frågan om en fast förbindelse mellan Sverige och Danmark via Helsingborg-Helsingör, Sä sent som 1969 var De danske Statsbaner och statens järnvägar i Sverige överens om att lösa frågan om en fast förbindelse för deras del mellan Sverige och Danmark i form av en tunnel mellan Helsingborg och Helsingör. Del skulle utgjort en utomordentligt tilltalande framtidslösning av alla de problem som jag talat om här.

Nu drog sig statens järnvägar plötsligt tillbaka från sin ståndpunkt och sedan förhandlade man sig fram till en provisorisk lösning med Helsingborgs kommun, som innebar att man skulle uppföra en gemensam terminal och en gemensam stationsbyggnad. Detta skulle Helsingborg betala drygt 100 milj, kr, för. Del skulle utgöra en provisorisk lösning i avvaktan på hur man i framtiden skulle ordna fasta förbindelser mellan Sverige och Danmark.

När sedan regeringens förslag till ett avtal med Danmark om fasta förbindelser mellan Köpenhamn och Malmö kom fullföljdes inte avtalet mellan Helsingborgs kommun och statens järnvägar. Det var ju också orimligt att lägga ner över 100 miljoner på en lösning som bara skulle vara några år.

Jag tror all kommunikationsministern håller med mig om att huvudingrediensen i del avtalet var en landsvägsbro Malmö-Saliholm och vidare Saltholm-Köpenhamn, inte en tunnel Helsingborg-Helsingör, Men under trycket av opinionen i Sverige och även i Danmark tillade man en klausul som innebar att man längre fram i den mån som resurserna medgav det skulle bygga även en tunnelförbindelse mellan Helsingborg och Helsingör, Jag tror inte att jag gör mig skyldig till en téltolkning när jag säger att den klausulen var skriven rätt löst och sä myckel i efterhand att del inte var utan pessimism som vi i Helsingborg såg framtiden an.

På allra senaste tiden har dessutom ett annat problem tillkommit. Efter
som statens järnvägar i ökad utsträckning låter sin godsirafik gå över
Trelleborg-Sassnitz har det blivit ledig kapacitet på De danske Stalsbaners
färior till Danmark, Dä vill man där fylla inle bara, som förr, vingarna
22                     utan även de lediga spårutrymmena med motorfordon. Därför har man

skärpt konkurrensen med det privatägda rederi som hittills specialiserat sig på den tunga molorfordonslrafiken och även personbilstrafiken till Danmark. Det är ett rederi med vilket Helsingborgs kommun lyckats fä till stånd ell samarbeie som inneburit all rederiets klienter frivilligt tagit sig in lill staden runt motorvägen söderifrån utan att komma igenom själva stadskärnan och där försvåra den komplicerade trafikbilden.

Nu har emellertid, som sagt, konkurrensen skärpts från De danske Stalsbaners och, statens järnvägars sida, och de försöker dra åt sig så mänga landsvägståg och personbilar som möjligt för att fylla färjorna. Därigenom får vi ytteriigare en anhopning av tung och svårbemästrad trafik i den smala stadskärnan i Helsingborg,

Min kollega, herr Pettersson i Helsingborg, talade om hälsovårdsnämndens ståndpunkt i den här frågan-. Han är f d, ordförande i hälsovårdsnämnden i Helsingborg och vet hur bekymmersamt läget är. Vad händer om hälsovårdsnämnden utfärdar förbud? Vi får då en parallell lill Brommafrågan som riksdagen behandlade i förra veckan.

Under dessa förhållanden är det inte tillräckligt att vara ödmjuk inför Malmö-Köpenhamnproblematiken, utan man måste vara både ödmjuk och handlingskraftig när det gäller Helsingborg-Helsingörbelägenhelen som är i det närmaste katastrofal. Med instämmande i vad tidigare talare sagt här i dag menar jag att den svenska regeringen borde kunna bortse från den tidigare paketlösningen och under hänvisning till att De danske Statsbaner i förhandlingar med statens järnvägar redan har förklarat sig villiga att gå samman med statens järnvägar om byggandet av en tunnel mellan Helsingborg och Helsingör - en lösning som statens järnvägar vid den tidpunkten var intresserad av - medge att ett sådant projekt snarast kommer till stånd inom den normala ramen för investeringar vid SJ, Det skulle vara en snabb och effektiv lösning av frågan om den landbundna trafiken från Helsingborg till kontinenten som är det största kommunikationsproblem, herr kommunikationsminister, som vi f. n, har i Sverige,

För den lösning som jag nu nämnt skulle kommunikationsministern få en bred majoritet i Sveriges riksdag. Redan diskussionen här i dag lyder på all del nu finns en politisk majoritet för all rycka loss Hel-singborg-Helsingörtunneln från den stora paketlösningen och åstadkomma en separat lösning. Man skulle dä få de fördelar som paketlösningen i och för sig gav i fråga om sysselsättning åt tunnelbyggare och annan sådan arbetskraft, och det skulle i och för sig icke försena realiserandet av den övriga delen av paketlösningen.

Man har nu i Danmark tillsatt ett udvalg som skall studera Saliholms-och fiygplatsproblematiken för Köpenhamns del. Det har också, som kommunikationsministern har redogjort för, tillsatts en svensk-dansk delegation som skall studera de här frågorna. Men man skall ha två år på sig. Jag tror inte att kommunikationsministern tycker att jag är orealistisk när jag säger att dessa delegationer absolut säkert kommer fram till precis samma resultat som det som låg till grund för paketavtalet

Nr 73

Måndagen den 5 maj 1975

Om en fast Järnvägsförbindelse mellan Helsingborg och Helsingör, m. m.

23

Nr 73

Måndagen den 5 maj 1975

Om en fast Järnvägsförbindelse mellan Helsingborg och Helsingör, m. m.

mellan Sverige och Danmark om fasta förbindelser över Öresund - dvs. det är i princip och i praktik ingenting annat än ett sätt att låta saken ligga på is, kall is, i två år för att sedan rulla i gång den igen. Och då skall alltså Helsingborg återigen läggas sist i denna paketlösning. Det betyder att vi börjar komma mycket nära 2000-talet innan någonting sker. Så länge, herr kommunikationsminister, kan Helsingborg inte fjättras i det tillstånd som staden f n. är i. Trafiken kommer alt mer än fördubblas redan till 1980. Det tyder prognoserna på. Staden kommer att sprängas av sina kommunikationsproblem om man inte gör något ät dem.

Därför är min vädjan i dag till kommunikationsministern att tillse att förhandlingarna mellan statens järnvägar och De danske Statsbaner, som ett förhandlingskomplex enbart dem emellan, sätter i gäng så snart som möjligt och att Helsingborg som part i målet också kopplas in och att vi fär denna separata lösning till stånd.

Jag började mitt anförande med ett nödrop och jag slutar alltså med en vädjan till kommunikationsministern att verkligen agera på detta sätt. Så småningom får nog herr Noriing sin bro mellan Malmö och Köpenhamn ändå.

24

Herr LARSSON i Slaffanslorp (c);

Herr talman! Det har varit mycket intressant att följa den här debatten om de fasta förbindelserna över Öresund. Efter alt ha lyssnat på de olika partirepresenianterna här och hört kommunikationsministern beklaga sig över att det i det danska folketinget inte nu finns eller har funnits någon majoritet för sådana förbindelser, måste man ju konstatera att del ju inte finns någon majoritet i Sveriges riksdag heller. Det finns alltså i dag ingen majoritet för genomförandet av det förslag som här tidigare har förelegat.

Kommunikationsministern yttrade något som jag tyckte var helt riktigt om vad som skall ske med Kastrup, om det skall behållas eller inte m. m.: Låt danskarna själva bestämma det. Jag tror det är riktigt. Låt danskarna själva avgöra denna fråga. Man har ju beräknat att Kastrup skall kunna utbyggas så att det får tillräcklig kapacitet framöver.

Sedan kan jag bara, efter det anförande som representanten för Helsingborg här höll och de argument som han anförde, kort konstatera att här har centerpartiet uppenbariigen fått rätt i sina olika framställningar under åren, nämligen att den angelägnaste utbyggnaden är tunneln vid Helsingborg. Det är detta som i dagens situation framstår som mycket angeläget. Jag må gärna liksom fiera andra talare här beklaga att man nu träffat en överenskommelse om att frysa den rådande situationen ytteriigare två år genom att tillsätta en utredning.

Om man tittar på de utredningar som förelegat tidigare och de siffror som finns tillgängliga i dag beträffande en bro över Öresund och beträffande trafiken över Malmö-Köpenhamn, så måste man helt enkelt konstatera att av den trafiken stannar 60 % inom Malmö-SSK-områdel

och ca 25 9é i periferierna däromkring. Då måste man helt enkelt konstatera att det i första hand är nödvändigt att avlasta rikstrafiken pä Helsingborgssidan. Den uppfattningen har vi också fått ta del av i den här debatten.

Låt mig ändå sluta med att säga till kommunikationsministern: Om det nu är på det viset att kommunikationsministern inle skulle kunna åstadkomma att vi får ett övervägande om speciellt tunneln vid Helsingborg inom den allra närmaste tiden - vilket det uppenbariigen finns en majoritet för inom Sveriges riksdag - är del nalurliglvis alldeles nödvändigt att i den kommande utredningen få med betydelsen av de fasta förbindelserna även i andra sammanhang. Vad betyder det exempelvis för den fortsatta koncentrationen av bebyggelsen i södra och sydvästra Skåne om vi får bron Malmö-Köpenhamn? Man måste ta med sådana saker i bilden, och jag vill erinra om att vi f n. har regeringens stöd rent lokalt när det gäller att säga stopp till en vidare utbyggnad på vissa åkerjordar i Malmö-Lundområdet. Jag är tacksam för detta och många med mig.

Kommunikationsministern säger att han är ödmjuk inför de problem som ell uppskov innebär. Man skall väl se det hela så att de problemen ligger i ovissheten, och jag tror inte att de är så förfärligt stora om vi bara får visshet exempelvis om att det inte blir någon bro inom en nära framtid. Då har vi möjlighet att planera därför. Det är myckel angelägel alt man kan få den synpunkten med, så att man inle tvingas skapa ytterligare koncentration av bebyggelse och asfallering av Skånes bästa jord.

Jag måste sluta med att än en gång rikta en uppmaning till kommunikationsministern; Se till att vi får HH-leden så snabbi som möjligt. Den avlastar då den mest trafikerade delen av Sundet, den som är mest riskabel ur sjöfarissynpunkt.

Nr 73

Måndagen den 5 maj 1975

Om en fast Järnvägsförbindelse mellan Helsingborg och Helsingör, m. m.

I detta anförande instämde fru Fredgardh (c).

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Jag vill påpeka för herr Magnusson i Kristinehamn att del är fel alt föra resonemanget utifrån den utgångspunkten att en broförbindelse i KM-leden skulle vara - som också någon mer har sagt - närmast en lokal förbindelse. Del är inte fråga om bara en bilbro. Det ■vet de som inte redan har glömt vad som stod i det avtal som svenska riksdagen tog i december 1973. Jag vill inte gärna upprepa det, eftersom del bör vara känt för kammarens ledamöter att där skulle gä i runt tal 50 % kollektiv trafik med buss. Detta får räcka för att kommentera det här ofta återkommande resonemanget att det bara var och är fråga om individuell trafik.

Jag upprepar på nytt att vi kommer att få bekymmer under kommande är om vi inte löser frågan om hur trafiken skall avvecklas i KM-leden. Det hjälper inte hur mycket man talar om behovet av alt rädda åkerjord

25

Nr 73

Måndagen den 5 maj 1975

0/77 en fast Järnvägsförbindelse mellan Helsingborg och Helsingör, m. m.

om man inle i samma mening eller åtminstone i meningen därefter klarar ut hur man skall rädda människoliv i Öresund,

Jag vill gärna ha sagt till herr Clarkson alt allt han anförde om Helsingborgs bekymmer är riktigt. Herr Pettersson i Helsingborg anförde tidigare en del liknande argument, och det är på det sätt som de sade. Det är tyvärr så, vilket jag upprepar igen, att avtalet inte har tagits av det danska folketinget - det avtal som med stor majoritet antogs av Sveriges riksdag. Vid den presskonferens som följde efier de överläggningar vi hade den 21 april i Köpenhamn, där min danske kollega minister Malthiasen naturiigtvis var med, fick han en direkt fråga om hans syn på att bryta ut HH-tunneln och göra något speciellt där, Fritt översatt svarade han, att han under den innevarande perioden - alltså de två åren - inte var beredd att medverka till en dellösning i åga om detta projekt. Jag vill gärna säga detta här, efiersom vi annars återigen kan råka in i en diskussion, som skulle kunna tydas så att vi kan lösa denna fråga själva. Nu är del inte sä. Skall vi bygga en tunnel eller en bro, måste vi göra det gemensamt med danskarna.

Herr Clarkson trodde alt den överarbetning som nu skall ske kommer att leda lill i stort sett samma resultat som den utredning som slutfördes för ett par år sedan och som ledde framtill det avtal vi fick med danskarna. Ja, vi vet inte det, men det är möjligt eftersom vartdera landet naturiigtvis trycker på sina intressen i de gemensamma frågor som bör lösas. Som jag har sagt vid fiera tillfällen var del förslag som vi kom fram till en kompromiss, som godkändes av oss men förkastades av danskarna.

Man kan naturligtvis också till det som herr Larsson i Staffanstorp sade tillägga, all man kan märka hur intresset för de olika objekten varierar. Om man går igenom argumenten i diskussionen i det danska folkelinget sådan den utvecklade sig för några dagar sedan skall man finna - det är bara ett konstaterande, inte någon värdering - alt det sades mycket litet om HH-tunneln, Man kan lägga in vad man vill i detta förhållande, men det kan bl, a, tyda pä att den som vill agitera för det ena eller det andra objektet måste försöka påverka fiera opinioner, eftersom - det vill jag än en gäng framhålla - vi måste ha en gemensam överenskommelse innan vi kan nå något resultat i detta sammanhang.

Jag var slutligen något överraskad över vad herr Larsson i Staffansiorp sade om Kastrups flygplats. Det var kanske bara en felsägning, men jag uppfattade det så att herr Larsson hade uppgifter om att Kastrups flygplats skulle kunna byggas ut för framtida behov. Är del rikligt, ber jag herr Larsson att undervisa mig om vem som har sagt det.

26

Herr MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk);

Herr talman! Ja, det är nog inte bara min uppfattning alt den påtänkta bilbron i första hand eller i varie fall lill mycket stor del skulle komma alt domineras av lokal trafik. Jag citerade i ett tidigare inlägg ett yttrande av ordföranden i SJ:s centrala företagsnämnd vid ett sammanträde med nämnden, där denne sade följande: "Förut gällde resonemangen en kom-

binerad förbindelse för långväga internationell trafik järnväg och landsväg Helsingborg-Helsingör. Men märk väl, att nu är det inte längre tal om bättre långväga förbindelser utan snarare om en gata mellan Malmö och Köpenhamn där den lokala och regionala trafiken väger tungt i prognoser och ekonomiska kalkyler." Man får väl la delta som en uppfattning från rätt initierat håll.

Vad gäller intresset på dansk sida för en dellösning är det naturligtvis en försvårande omständighet att de politiska situationerna och därmed bl. a. innehavarna av trafikministerposten avlöst varandra ganska snabbt i Danmark, åtminstone under den senaste tiden. Jag vill dock peka på en intervju i SJ-Nytt så sent som i november 1974, där följande fråga ställdes till trafikminister Damsgaard:

"Sveriges kommunikationsminister, Bengt Noriing, har ju sagt allt eller intet. Vad händer om Folketinget säger Nej?"

Trafikminisler Damsgaard svarade på denna fråga bl, a, följande:

"Den här frågan har stötts och blötts i 40 års tid   . Aldrig tidigare

har vi varit så nära en lösning. Därför hoppas jag all det blir ja. Skulle det, mot förmodan, bli avslag för hela paketet i Folketinget, så är jag inte främmande för en dellösning."

På frågan vad en sådan dellösning kunde innehålla svarade den danske trafikminislern:

"En HH-tunnel t. ex."

Detta tycker jag tyder på att det borde ha varit möjligt all sondera möjligheterna i detta avseende, om regeringen verkligen vore intresserad av att åstadkomma en lösning på denna väg.

Nr 73

Måndagen den 5 maj 1975

0/77 en fast Järn vägs förbindelse mellan Helsingborg och Helsingör, m. m.

Herr CLARKSON (m);

Herr talman! Jag ber kommunikationsministern observera att jag inte använde ett enda ord till polemik om vilken av de fasta förbindelserna mellan Sverige och Danmark som jag föredrarellertycker mer eller mindre om. Jag tillhör nämligen dem som är övertygade om alt det på längre sikt kommer att behövas fasta förbindelser pä båda ställena och att vi alltså hela tiden egentligen bara talar om en prioriteringsfräga - om vilken förbindelse som skall utföras först osv.

Jag är glad över all kommunikationsministern visade förståelse för Helsingborgs -jag säger del med allvar - prekära situation. Del är just med utgångspunkt i den jag önskar att kommunikationsministern inte skulle vara så låst till själva paketlösningen som sådan och vänta på vad som skall hända om tvä är.

Jag vill också deklarera alt jag är varm vän av tunnellösningen och anser den vara den enda realistiska målsättningen i dag, I analogi med det vill jag inle heller överdriva farhågorna för sjösäkerheten för färjorna i Öresund, Jag understryker i den frågan att ingenting har hänt under alla år, trots den kolossala tvärgående trafiken och trots att det vattenområdet enligt uppgift är världens mest trafikerade.

Jag tror all det var 1962 som en utredning kom fram lill att den första

27

Nr 73                 förbindelsen mellan Sverige och Danmark lämpligen borde vara en högbro

Mä  H      Hpn     ™''  vägfiler och ett spår för järnvägstrafik. Enligt min mening är

c       . imj.        det den riktigaste och mest rationella lösningen, men den verkar på tek-

5 maj 1975                                                        e   -                 k

_____________    niska och politiska grunder inle att vara realistisk längre. Därför har

Om en fast         jag talat mig varm för den andrahandslösning som jag tycker är bäst.

Järnvägsförbindelse ' nämligen en tunnel mellan Helsingborg och Helsingör, och jag steg fram

mellan Helsingborg  för att säga just detta,

och Helsingör,

m. m.                   Herr LARSSON i Staffanstorp (c):

Herr talman! Kommunikationsministern menade att när jag talade om att man skulle tänka på koncentralionsbebyggelsen i Malmö-Lundom-rådel som ett resultat av en bro - man har redan nu besvär med den koncentrationen - borde jag i nästa mening ha sagt att det också gäller all rädda människoliv i Öresund. Men den starkaste trafiken går ju mellan Helsingborg och Helsingör. Skall man då ytteriigare uppskjuta planerna på en tunnel, som skulle kunna avlasta Sundet, undrar jag vem som också bör tänka pä att det gäller alt rädda människoliv.

Sedan konstaterar kommunikationsministern att del sades mycket litet om en tunnel i HH-leden från danskarnas sida under debatten i folketinget. Ja, det är möjligt, men jag har faktiskt en känsla av att inte heller vår kommunikationsminister har talat särskilt mycket om HH-leden med danskarna. Är del fel så är del bra om jag blir rättad. Men försök tala om HH-leden! Jag tror att del finns resonans för den - större resonans än den som kom fram i danska folketinget.

När del gäller utbyggnad av Kastrup konstaterar jag bara att kommunikationsministern sade i interpellationssvaret; "I sammanhanget skall ske en samlad värdering av de ekonomiska, miljömässiga och andra konsekvenserna av att anlägga en ny fiygplats på Sallholm eller alternativt att bygga ut den nuvarande fiygplatsen i Kastrup." Del måste väl finnas något underlag för ett sådant resonemang i interpellationssvaret.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Jag hade inte tid att i mitt förra inlägg svara herr Pettersson i Helsingborg, som frågade om den utredning, som nu skall arbeta under två år, skall gå tillbaka till bl, a, den Strandska utredningen och till annat material. Del svar jag kan ge på den frågan får bli att denna utredning självfallet skall se på alla de realistiska lösningar som har tagits fram genom åren, vare sig de nu har legat i den ena eller andra utredningen eller överarbetningen av utredningar.

Sedan kan jag naturligtvis inte svara på herr Petterssons andra fråga,
som gällde bangårdsavtalet och dess verkan nu och under den tid då
del tvååriga utredningsarbetet pågår. Jag utgår ifrån all så fort detta arbete
kommer i gång - och inom parentes sagt hoppas jag kunna tillsätta den
svenska delegationen under de närmaste 14 dagarna - kommer man,
bl, a, genom besök på resp. berörda orter, alt få diskutera dessa frågor,
28                     inkl. avtal som är i kraft eller har funnits lidigare.

Jag skall inte förlänga debatten mycket mer, herr talman. Men om man, som herr Larsson i Staffanstorp säger, utgår från att ingenting händer i Öresund i dag - eller åtminstone att mycket litet kan hända där -hoppas jag att herr Larsson inte utgår ifrån att trafiken skall vara statisk. Det kommer ju ny trafik under kommande år. Alla vet vi väl att en mycket krafiig ökning är att vänta. Om våra länder får utvecklas i samma takt som hittills - och väriden i övrigt dessutom - så kommer siffrorna för trafiken alt öka från ett år till ett annat. Då kommer vi naturligtvis så småningom i en situation där man, om inga fasta förbindelser byggs exempelvis mellan Köpenhamn och Malmö, kommer att få uppleva mycket stora bekymmer med bl, a, anskaffande av nya färielägen i Mal-möområdet, i Köpenhamnsomrädet osv.

I övrigt är det väl meningslöst att diskutera vad som har sagts och inte sagts om de olika objekten från den svenska eller den danska regeringens sida vid de förhandlingar som under fiera är har förts i dessa frågor. Det är klart att innan svenska regeringen skrev under ett avtal sådant som del vi behandlade här i riksdagen i december 1973, så hade regeringen ställt sig bakom hela detta avtal. Trafikutskottet skrev sedan och förstärkte frågan om HH-tunneln. En regering har naturligtvis att följa detta - det är alldeles självklart. I de diskussioner och samtal som sedermera fördes efter riksdagsbehandlingen, poängterades det för danskarna att den svenska riksdagen hade skärpt sin syn på HH-tunneln. Detta är ju självklara fakta, som naturligtvis en regering såväl som förhandlare har att ta hänsyn till. Del får bli milt svar med anledning av herr Larssons i Staffanstorp tanke om att vi skulle ha talat med lägre röst i vissa sammanhang och med högre röst i andra.

Nr 73

Måndagen den 5 maj 1975

Om en fast Järnvägsförbindelse mellan Helsingborg och Helsingör, m. m.

Herr LARSSON i Staffanstorp (c);

Herr talman! Får jag bara göra del lilla tillrättaläggandet att jag inte har bagatelliserat sjötrafiken i Öresund. Jag har tvärtom sagt all den avgjort intensivaste trafiken finns i HH-området, och vi diskuterar huruvida vi skall kunna avlasta den snabbare. Det måste ändå vara fel, herr kommunikationsminister, att avvakta ytterligare ett par år för att kunna avlasta den trafiken, när alla siffror tyder på att både gods- och persontrafiken är störst i det området.

Fru SUNDBERG (m);

Herr talman! Jag vill bara för tydlighetens skull ställa en fråga till kommunikationsministern beträffande refererandet till debatten i folkelinget när inte HH-leden var aktuell. Var det inte den debatten som rörde Saltholmsfiygplatsen? I så fall tycker jag det är självklart all det var KM-leden som i första hand diskuterades.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Del har förts många debatter i danska folketinget - vid olika sammansättningar - under de senaste två tre åren om Öresunds-

29

Nr 73

Måndagen den 5 maj 1975

0/77 en fast Järn vägsförbindelse mellan Helsingborg och Helsingör, m. m.

förbindelserna. Jag talar om debatten över huvud taget i danska folketinget, och jag rekommenderar gärna som läsning de protokollen för att man skall kunna se hur mycket som där har sagts om HH-tunneln.

Överläggningen var härmed slutad,

§ 3 Föredrogs, men bordlades äter skatleutskottels betänkande nr 25, socialförsäkringsutskoltels betänkande nr 17 samt näringsutskottets betänkanden nr 18, 19 och 21-25,

§ 4 Herr andre vice talmannen meddelade all på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle socialförsäkringsutskoltels betänkande nr 16, skatleutskottels belänkande nr 25, socialförsäkringsutskottets betänkande nr 17 och skalteutskotteis betänkande nr 20 i nu angiven ordning uppföras främst bland två gånger bordlagda ärenden,

§ 5 Anmäldes och bordlades

Konstitutionsuiskotteis betänkanden

Nr 15 med anledning av propositionen 1975:61 om vissa anslag ur kyrkofonden m, m, såvitt avser förslag till lag om närvarorätt vid sammanträde med nämnd hos församling eller kyrklig samfällighet jämte motion

Nr 16 med anledning av propositionen 1975:84 om kommunal biståndsverksamhet jämte motioner

Nr 17 med anledning av propositionen 1975:95 om ändring i lagen (1937;249)om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar jämte motion

Skalleutskottels betänkande

Nr 23 med anledning av propositionen 1975:56 med förslag till lag om ändring i förordningen (1946:324) om skogsvärdsavgift jämte motioner

30

Justitieutskottets betänkanden

Nr 15 med anledning av propositionen 1975:69 med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1969:36) om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m, m.

Nr 16 med anledning av motion om åtgärder mot narkotikabrottsligheten m, m.

Nr 17 med anledning av propositionen 1975:72 med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1973:162) om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund jämte motioner

Nr 18 med anledning av propositionen 1975:71 med förslag till godkännande av konventionen den 14 december 1973 om förebyggande och bestraffning av brott mot diplomater och andra internationellt skyddade personer

Nr 19 med anledning av propositionen 1975:96 om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister

Nr 20 med anledning av propositionen 1975:85 med förslag om tilläggsstat III till riksstalen för budgetåret 1974/75 såvitt avser justitiedepartementets verksamhetsområde

Nr 21 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Lagutskottets betänkanden

Nr 20 med anledning av motion om tidpunkten för skiljedom i anledning

av utländskt skiljeavtal m. m. Nr 21 med anledning av motion om ersättning för skada till följd av

myndighets ingripande mot spridning av djursjukdomar

Utrikesuiskottets betänkande

Nr 6 med anledning av motioner om upprättande av diplomatiska förbindelser med Cambodjas kungliga nationella enhelsregering, GRUNK

Utbildningsutskottets betänkande

Nr 14 med anledning av propositionen 1975:24 om viss försöksverksamhet inom lärarutbildningen m, m. jämte motioner

Jordbruksutskottels betänkanden

Nr 10 med anledning av propositionen 1975:32 om återvinning och omhändertagande av avfall jämte motioner-

Nr 17 med förslag om uppskov med behandlingen av vissa till utskottet hänvisade ärenden

Näringsutskollels betänkande

Nr 26 med anledning av propositionen 1975:40 om kommunal konsu-mentpolilisk verksamhet m. m. jämte motioner och propositionen 1975:1 i vad avser anslag lill konsumentverket m, m, jämte motioner

Nr 73

Måndagen den 5 maj 1975

Meddelande om .fråga

§ 6 Meddelande om fråga

Meddelades alt följande fråga framställts den 5 maj

Nr 186 av herr Häll (s) lill herr utbildningsministern om biblioteksverksamheten på arbetsplatser:

I propositionen 1975:20, Den statliga kulturpolitiken 2, redovisar statsrådet sin syn på bl. a. biblioteksverksamhet på arbetsplatser. Det framhålls att försök som gjorts med sådan verksamhet gett myckel positiva erfarenheter, och i propositionen föreslås att statliga medel ställs till för-

Nr 73

Måndagen den 5 maj 1975

Meddelande om fråga

fogande för de kommunala folkbibliotek som vill starta bokulläning på arbetsplatser. Vidare uttalas nödvändigheten av alt biblioteksverksamheten utformas i samråd med de anställda.

I propositionen erinras också om att det som ett led i strävandena att förbättra arbetsplatsernas kvalitet bör vara möjligt alt använda medel ur arbetsmiljöfonderna till kulturell service.

Folkbiblioteket i en av våra större kommuner bedriver utlåningsverksamhet på arbetsplatser. Verksamheten har tillkommit på initiativ av de lokala fackklubbarna och utformats av folkbibliotekets personal i intim samverkan med fackförening och företagsledning. Trots detta har det i ett fall uppstått motsättningar med företagsledningen. Denna har beslagtagit en Chileutställning av informationskaraktär under förevändning av att man inte tillåter politisk "affischering" inom företaget.

Med hänvisning till det anförda vill jag ställa följande fråga till utbildningsministern:

Vilka åtgärder kan statsrådei vidta för att garantera att de i propositionen 1975:20 föreslagna insatserna för alt åstadkomma en utökad bok-utlåning och därmed sammanhängande kulturell verksamhet på arbetsplatser inte försvåras eller förhindras av företagsledningen?

32

§7 Kammaren åtskildes kl. 16.41.

In fidem

SUNE,  K, JOHANSSON

/Solveig Gemert