Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975:70

Tisdagen den 29 april

Kl. 19.30

Förhandlingarna leddes till en början av fru tredje vice talmannen.

§ 1 Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m. (forts.)

Fortsattes övedäggningen om konslitulionsutskotlets belänkande nr 12.

Fru TREDJE VICE TALMANNEN:

Kammaren övergår nu till att debattera Regeringens befogenhet att överlämna vissa museala tillgångar som statsgåvor.

Herr WERNER i Malmö (m):

Fru talman! Det här ärendet väcktes med anledning av att den s. k. Krakowtapelen överlämnades av statsministern vid ett officiellt besök i Polen 1974. Riksarkivet och livruslkammaren anhöll den 20 mars att få överlämna gåvan, och nio dagar senare biföll Kungl, Maj:l denna anhållan. Man får säga alt det var ell ovanligt tursaml sammanträffande att herr Palme skulle till Polen i samma veva som livruslkammaren kom på idéen att skänka Krakowrullen.

Det som närmast intresserar konstitutionsutskottet är i detta och liknande fall av generositet vem som har rätt alt besluta i skilda sådana här ärenden. Det finns ju gåvor av så vitt skilda slag, gåvor som överbringas i samband med bistånd till u-länder och gåvor i form av, som i det här fallet, kulturföremål. Ibland har regeringen efter hörande av förvaltande myndigheter avgjort frågan, ibland har riksdagen beslutat. Här är uppenbarligen en växlande praxis.

1809 års regeringsform talade bara om fast egendom, som inte fick avhändas kronan utan riksdagens samtycke. Lös egendom reglerades enligt praxis, där anslagsbeslulet skulle vara vägledande. Genom budgetreglering av olika anslagsbeslut har riksdagen givit regeringen direktiv, men i fråga om den lösa egendom som tillkommit under gången lid på annat sätt än genom anslagsbeslul - krigsbyten och annat sådant -var rättslägel fiytande.

Har det då blivit klarare med den nya regeringsformen? 1974 års regeringsform lägger i 9 kap, 2 i; beslutanderätten över statens medel i riksdagens hand, om dessa medel inte är genom lag föremål för särskild förvaltning. Enligt 9 5; fastställer riksdagen i den omfattning som behövs grunder för förvaltningen av statens egendom. I samma paragraf anges

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av

statsrådens

tjänsteutövning

m. 777.

Regeringens befogenhet att överlämna vissa museala tillgångar som statsgåvor

6 Riksdagens protokoll 1975. Nr 69-71

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av

statsrådens

tjänsteutövning

777. 777.

Regeringens befogenhet att överlämna vissa museala tillgångar som statsgåvor

också all riksdagen därvid kan förbehålla sig lillslåndsgivningen.

När vi som står bakom det särskilda yttrandet E har tyckt all rättsläget är dunkelt och därför efterlyser klarare regler vid överlämnande av statlig gåva, menar vi naturligtvis inte all man måste ändra på grundlagen. Men just i grundlagen - regeringsformens 9 kap, 9 5;- ligger, tycker vi, en anvisning om möjligheten att skapa ett klarare regelsystem; "Riksdagen fastställer i den omfattning som behövs grunder för förvaltningen av statens egendom och förfogandet över den." Regeringsformens kapitel 9 borde animera oss att skapa klarare regler. Just med tanke på alt gåvor är av så vitt skilda slag skulle vi då bättre vela vem som har rätt att handlägga de olika fallen.

Man kan naturligtvis ha olika mening om huruvida rättsläget är klart eller ej, men att del har varit uppe lill diskussion tycker jag vittnar om att här kan ytterligare insatser göras för att skapa klarhet.

Herr JOHANSSON i Malmö (s);

Fru talman! Till utskottets skrivning angående regeringens befogenhet alt överlämna vissa museala tillgångar som statsgåvor har herrar Werner i Malmö, Björck i Nässjö och Lindahl i Hamburgsund avgivit ett särskilt yttrande, I detta särskilda yttrande framhålls vikten av alt ökad klarhet skapas om det faktiska rättsläget och alt regeringens förfoganderätt i della avseende lämpligen bör utredas. Efter herr Werners inlägg här är det möjligen på sin plats att göra några klariägganden.

I 1809 års regeringsform fanns föreskrifter om alt kronans fasta egendom skulle förvaltas efter grunder som riksdagen föreskriver. Regeringens befogenhet att förfoga över lös statlig egendom hade ingen moisvarande reglering i 1809 års regeringsform. En praxis hade dock utbildats på detta område. Genom främst budgetreglering och olika anslagsbeslul har riksdagen gett regeringen direktiv om hur statens lösa egendom skall användas och förvaltas.

Den nya regeringsformen innebär ingen principiell ändring i det hittillsvarande systemet. Jag vill emellertid framhålla alt enligt 9 kap. 9 !; fastställer riksdagen "i den omfattning som behövs" grunder för förvaltning av statens egendom och förfogandet över den. Det gäller såväl lös som fast egendom.

Regeringen har vid några tillfällen utan riksdagens hörande överlåtit vissa museiföremål. Det finns ganska utförligt beskrivet med början på s. 19 i utskottets betänkande. Som det framgår där har överlåtelserna av föremålen skett efter framställning från de myndigheter som berörts och som haft all förvalta dessa. Jag vill framhålla alt det i varie enskilt fall är en mycket noggrann prövning som görs.

Några direkta oklarheter på detta område föreligger egentligen inte, och utskottet har därför understrukit att det inle finns någon anledning att från riksdagens sida nu överväga någon annan, mera detaljerad reglering av dessa frågor än den som kommit lill uttryck i den nya grundlagen.

Herr WERNER i Malmö (m);

Fru talman! Det är klart att man kan tycka att det är väl beställt som det är, men ingenting är så bra alt del inle kan bli bättre. Eftersom det finns en klar fingervisning i grundlagens 9 kap. 9 § alt vi kan fastställa regler "i den omfattning som behövs", tycker jag att man skall ta del tillfället för att skapa större klarhet.

Jag vill än en gång betona, herr Johansson i Malmö, att del gäller gåvor av vilt skilda slag i ståndssammanhang, inte bara kulturföremål utan också annat som del kan vara lämpligt alt ha ell regelsystem för.

Jag tycker att det är väl befogal med delta särskilda yttrande.

Fru TREDJE VICE TALMANNEN;

Sedan alla under avsnittet Regeringens befogenhet all överlämna vissa museala tillgångar som statsgåvor anmälda talare nu haft ordet övergår kammaren till att debattera Remisser till lagrådet.

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Remisser till lagrådet

Fru JACOBSSON (m):

Fru talman! Vi har inle reserverat oss i den här frågan. Det föreligger endast ett borgeriigt särskilt yttrande. Frågan om lagrådsgranskningen sedan obligatoriet avskaffades 1971 har behandlats här i kammaren vid fiera tillfällen. Som jag har upplevt debatten under den korta lid jag haft förmånen att delta i den, har den bedrivits som ett växelspel mellan regeringspartiet och de borgerliga med i stort sett samma turer varie gång. Vi har från vårt håll anmärkt på all antalet lagrådsremisser kraftigt har sjunkit. Under 1970 remitterades ett sextiotal proposilioner, 1971 elf trettiotal, 1972 var del 15, 1973 var del 13 och del nu aktuella granskningsåret, 1974, endast 10,

Från regeringspartiet har man genmält all arbetsbelastningen på lagrådet hindrat remiss i större utsträckning och all lagrådets funktion skulle diskuteras. Men ännu har ingen mer ingående diskussion kommit lill stånd. Och ingen större förändring har skett i praxis.

Fortfarande förefaller del som om valet av propositioner som sänds i väg är beroende på tillfälligheter, tillfälligheter i form av departementens egen tidsnöd, propositionens omfattning, inställningen till nyttan av lagrådsgranskning, som synes kunna skifta de olika departementen emellan,

I betänkandet redovisas i bilaga 7, s. 151 ff även de propositioner som enligt den gamla ordningen skulle ha sänts på remiss men som inte under den nya ordningen har sänts i väg.

De 32 proposilioner som där räknats upp uppvisar givelvis en mycket skiftande grad av juridisk-leknisk svårighet. Bland de propositioner som framför andra borde ha granskats vill jag peka på tre i hög grad processtekniska lagar, lagar om inrättande av och/eller slora förändringar av domstolar, nämligen lag om rättegångar i arbetslvister, lag om fastighetsdomstol och lag om bostadsdomstol. Genom dessa tre lagar har under ett enda år skett en förhållandevis stark utveckling av special-

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Remisser till lagrådet

processen. Frågor som rör denna är av så rent juridisk-leknisk art att det verkligen är förvånande alt inte vår högsta juridiska expertis, lagrådet, tillåtits granska förslagen.

Vad man inle redovisat i bilaga 7 är vilka lagförslag som inte skulle ha hänvisats enligl de obligatoriska reglerna men som kunde ha hänvisats enligt de nu gällande fakultativa reglerna. Av intresse hade givelvis endast varit större och viktigare lagförslag. Man har emellertid bedömt det som orealistiskt att åstadkomma en dylik redovisning. Och jag måste därför nöja mig med att upprepa det allmänna påpekandet. Då man införde fakultativ lagrådsgranskning var del meningen alt vidga denna lill väsentliga lagar inom området utanför det tidigare obligatoriska. Så har inte skett i nämnvärd omfattning. Endast två av de remitterade tio skulle kanske ha fallit utanför de lidigare obligatoriska reglerna, nämligen förslag till akliefondslag och förslag lill lag om kreditpolitiska medel.

Fru talman! Man måste här ställa sig två frågor. För det första: Varför behövs lagrådsgranskning? För del andra: Vad skall man göra för att möjliggöra en mer omfattande lagrådsgranskning?

Den första frågan kan kommenteras på följande sätt: Lagstiftningstakten är i dag högt uppdriven. Den höga ambitionsnivån inom departementen kan därför ta sig uttryck i otålighet över den tidsfördröjning en remiss lill lagrådet innebär. Men innan man låter dylika tidssynpunkter bestämma borde man besinna den andra sidan av den höga lagstiftnings-takten, nämligen att departementen kanske inte alltid hinner genomarbeta lagförslagen lika grundligt som tidigare. Kanske just den höga takten gör en lagrådsgranskning mer behövlig än under ett lidigare mindre hetsigt lagsiiftningsiempo.

Om man nu haft tidsnöd under utarbetandet av ett lagförslag och man inte heller anser sig ha tid att sända förslagel till lagrådet för granskning, på vilket stadium och av vem skall korrigeringar göras? Ja, en börda faller givelvis på det utskott som blir tilldelat propositionen. Och det kan då bli som fallet blev med propositionen om ändring i föräldrabalken m, m,, gällande grunderna för omyndighetsförklaring. Lagutskottet fick ägna mycken lid ål della förslag, inle minst för all rätta en ofullständigt genomarbetad svenska med syftningsfel etc.

Lagrådets objektivitet, dess noggrannhet, dess förmåga att vända och vrida och granska problemen från olika håll - allt borgar för att de produkter som passerat granskningsproceduren fåren hög juridisk kvalitet. Vi måste hålla fast vid den stora fördel som ligger i möjligheten till lagrådsgranskning.

Så kommer den andra frågan: Vad skall man göra för att få en meningsfull lagrådsgranskning? Jo, i första hand - har vi gjort gällande i vårt yttrande - dra upp riktlinjer för vilka förslag som skall remitteras. Men dessutom borde man kanske diskutera arbetsformerna och sammansättningen av lagrådet.

Del är en sak som jag tycker är viktig att framhålla redan nu, även om del kanske är all föregripa en framlida ulredning om lagrådets sam-

mansättning och arbetsformer. Om lagrådet tar lång lid för alt granska vissa lagförslag, betyder det inte nödvändigtvis att lagrådet arbetar långsammare än lidigare. Min uppfattning är att lagrådet arbetar effektivt och noggrant men att granskningen blivit alltmer tidskrävande därför att förslagen stundom är sämre genomarbetade än tidigare.

Man skulle kunna diskutera att minska antalet juslitieråd till två och på så sätt lagrådet till tre ledamöter, alltså två juslitieråd och ett regeringsråd. På det sättet kunde man få tre eller fyra lagrådsavdelningar i arbete ulan större personalökning.

Vidare skall noteras: Alla lagförslag som remitterats till lagrådet har av detta korrigerats. Och dessutom: Den möjlighet som nu finns för ulskottsminoritet att påfordra remiss har inte använts i något fall.

Till slut vill jag göra ett principiellt påpekande beträffande konstitu-tionsutskoltels lagrådsgranskning. Vår uppgifi är inle endast att för kammaren redovisa statistik över antalet remisser. Vår uppgift är att granska. Majoriteten i utskottet har haft en annan mening och nöjt sig med redovisningen av remisser lill lagrådet. Formuleringen av vårt särskilda yttrande hargjorls bl. a. för alt poängtera vår uppfattning även beträffande KU:s plikt att uttala ett omdöme.

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av

statsrådens

tjänsteutövning

m. 777.

Remisser till lagrådet

Herr FISKESJÖ (c):

Fru lalman! Den fråga som vi nu diskulerar, lagrådsgranskningen, är ju också en perenn i våra konstitutionella debatter. Utgångspunkten är den all vi fram till I97I hade en ordning som innebar, att lagförslag som föll inom vissa omfattande områden - främst inom vad som med den gamla grundlagens terminologi kallades allmän civil- och kriminallag - obligatoriskt skulle remitteras lill lagrådet för granskning innan regeringen lade fram en proposition i riksdagen. Delta gällde oavsett hur obetydlig eller enkel den föreslagna lagändringen var.

Genom samhällslivets allmänna utveckling hade del så småningom blivit så all en mängd lagar tillkommit, som var minst lika omfattande och betydelsefulla i lagsystemet och viktiga och ingripande för den enskilde individen som de som obligatoriet omfattade. Gränsdragningen mellan de grupperna av lagar var dessutom oklar.

År I97I togs bestämmelserna om den obligatoriska lagrådsgranskningen bort. Lagrådsgranskningen gjordes fakultativ. Det var enligt min mening en vettig reform. Syftet med den reformen var all man skulle slippa omgången över lagrådet i mindre frågor. Det var det ena ledet. Del andra ledet var alt man skulle utnyUja lagrådets granskning i vikliga lagfrågor, oavsett om dessa frågor tillhörde den ena eller den andra kategorin av lagar.

Den uttalade avsikten var dock ingalunda att man skulle avskaffa lagrådsgranskningen. Men del är del som är på väg, såvitt jag kan förslå, och det är därför som vi från utskoltsminoritetens sida år efter år tagit upp den här frågan. Det är också därför som vi väckt motioner om en ny lagstiftning på området. De sammanställningar som finns i ulskollets

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av

statsrådens

tjänsteutövning

m. 777.

Remisser till lagrådet

promemoria s. 152-154, och som fru Jacobsson också refererade till, bär syn för sägen, 1970 lagrådsremilterades 60 proposilioner. 1971, när den fakultativa ordningen infördes, var det 30, 1972 var det 15, 1973 var det 13 och 1974 var del 10. Kurvan stupar således brant i havet.

Nu beror ingalunda denna nedgång, som man möjligen skulle kunna tro, på en minskad lagstiftningsaklivitet. Tvärtom. Regeringen visar stor flit i lagstiftningsarbetet. Den lista som är sammanställd i KU-prome-morian visar alt en lång rad propositioner skulle ha gåtl till lagrådet, om man tillämpat det gamla obligalorieområdel. Lägger man till detta alla de andra lagar som faller utanfördetta område men som från saklig synpunkt borde ha gått till lagrådet, så blir listan än längre. Lagrådsgranskningen är således, såvitt jag kan se, på väg alt försvinna.

Inte heller finns det någon spårbar princip bakom regeringens användning av lagrådet. Del tycks vara tid och lägenhet som råder, och i fiertalet fall har man således inte ansett sig ha vare sig tid eller lägenhet.

Nu kan man naturligtvis, som fru Jacobsson gjorde, ställa frågan; Har då denna lagrådsgranskning någon betydelse? Ja, vi inom minoriteten anser det. Den har betydelse för den rättsliga granskningen innan regeringen går till riksdagen med en proposition. Den har också betydelse för riksdagens och de enskilda riksdagsledamöternas bedömning av lagförslagen. Att granskningen har betydelse anges f ö. på ett lakoniskt sätt i utskotlels granskningspromemoria på s. 153 i anslutning lill redovisningen av de 10 propositioner som trots allt gått till lagrådsgranskningen 1974. Där står;

"I samtliga fall har lagrådets yttrande föranlett ändringar i de ursprungliga förslagen."

Regeringens hantering av den fakultativa friheten har, som jag tidgare nämnt, också motiverat motioner om lagändringar. Dessa motioner vilar i KU, och del blir för den skull anledning att återkomma till den positiva sidan av frågan - dvs, förslagen om hur institutet bör vara reglerat -när de kommer upp till sakbehandling.

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s):

Fru talman! Frågan om lagrådets ställning och lagrådsgranskningens betydelse kommer närmare att behandlas av konstitutionsutskottet under sommaren och återkommer hit till kammaren i höst. Jag vill inte föregripa arbetet genom att nu ge mig in i några resonemang på den här punkten. För mig räcker det att för dagen konstatera alt regeringen inte har brutit mot gällande grundlag.

Herr FISKESJÖ (c):

Fru talman! Jag vill till delta föredömligt korta inlägg bara lägga att det är riktigt att vi senare kommer tillbaka till den positiva regleringen av lagrådsgranskningen. Men vad vi tagit upp i granskningsbetänkandet är ju den administrativa praxis - för all använda ett av herr Johanssons i Trollhättan favoritord - som har tillämpats i den här frågan. Vi har

genom vårt särskilda yttrande velat fästa riksdagens uppmärksamhet på vilken utveckling som härvidlag är på gång.

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s):

Fru talman! Behandlingen lill hösten måsle ju ske mot bakgrunden av den praxis som har utbildat sig på del här området.

Fru TREDJE VICE TALMANNEN:

Sedan de under avsnittet Remisser till lagrådet anmälda talarna nu haft ordet övergår kammaren till att debattera En parlamentarisk besparingsutredning.

Herr KINDBOM (c):

Fru talman! Under punklen 11 behandlas riksdagens skrivelse 1974:279 angående tillsättande av en parlamentarisk besparingsutredning i anledning av finansutskottets betänkande samma år nr 25.

Riksdagen beslutade den 31 maj 1974 anhålla om att en parlamentarisk utredning skulle tillsättas, i den delen har finansministern efter sju månaders tidsutdräkl tillmötesgått riksdagen.

När det sedan gäller samstämmigheten mellan riksdagens uttalande och de direktiv som utredningen fått, finner vi dock inte all vad majoriteten anför i sitt betänkande har tillbörligen beaktats.

Enligt riksdagens beslut bör arbetet omfatta "en kartläggning av möjligheterna till omedelbara besparingar, en analys av resursanvändningen på längre sikt samt åtgärder för all få till stånd en snabbare rationalisering och en förbättrad planering i den offentliga verksamheten. Ett viktigt led i arbetet bör också vara att försöka skapa effektivare instrument för statsmakternas planering och styrning av den offentliga verksamheten och för att mäta effektiviteten inom den offentliga sektorn. En självklar utgångspunkt för utredningsarbetet måste vara, att den uppnådda välfärdsnivån bibehålls och att de förslag som arbetet mynnar ut i på sikt höjer välfärdsnivån. Arbetet bör omfatta hela del statliga utgiftsområdet och utgå från en helhetssyn på de offentliga utgifterna,"

I direktiven till utredningen har emellertid sagts att del inle bör ankomma på utredningen alt behandla frågor som rör statsförvaltningens organisation, uppgifier och funktionssätt samt metoder för styrning och planering av den statliga verksamheten. Utredningens huvuduppgift måste därför bli all pröva om några statliga verksamheter kan läggas ned eller kraftigt reduceras och om några statliga transfereringsutgifler kan upphöra eller betydligt minskas. I vad gäller den första delen av utredningens huvuduppgift vill jag fråga; Hur skall man kunna pröva della när man inle får syssla med statsförvaltningens organisation, uppgifter' och funktionssätt?

I fråga om majoritetens uttalande all årets riksdag avvisat förslag om tilläggsdirektiv vill jag erinra om all del granskningsbetänkande som nu föreligger avser 1974. Vår uppfattning är att direktiven förhindrar

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av

statsrådens

tjänsteutövning

777. 777.

En parlamentarisk besparingsutredning

Nr 70

Tisdagen den 29aprill975

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

En parlamentarisk besparingsutredning

utredningen att fullgöra de uppgifter som riksdagen beslutade den 31 maj 1974, vilket också bör ges riksdagen till känna. Fru lalman! Jag vill med detta yrka bifall lill reservationen G.

Herr BJÖRCK i Nässjö (m):

Fru talman! Del borde vara en självklarhet alt av riksdagen fattade beslut följs av regeringen i den mån så kan ske. Detta gäller naturligtvis även beslut som går regeringen emot.

Under förra året fattades en hel del beslut med lottens hjälp. Men att ell beslut fattas genom lottning innebär självfallet inte alt beslutet har lägre dignitet. Det har precis samma rättskraft som ell vanligt majoritetsbeslut. Alt vi nu upplever en lolleririksdag beror ju på all regeringen själv valt att sitta kvar i stället för att utlysa det nyval som skulle ha lett till klarare parlamentariska förhållanden.

Del finns emellertid, fru talman, en tendens på regeringshåll att betrakta beslul som fattats med lottens hjälp som mindre värda, mindre nödvändiga all följa. Vad som ligger bakom detta kan man diskutera, men det verkar som om man från regeringshåll uppenbarligen betraktar den här jämna situationen som en parentes som snart skall övergå i en socialdemokratisk och kommunistisk majoritet igen. Efter nästa val skulle alltså lingens ordning återställas.

Jag har velat säga detta därför all det i det följande kommer upp ett flertal ärenden där besluten fattats med lottens hjälp och där vi från oppositionens sida har gjort påpekanden om all riksdagens beslul inte har följts på ett tillböriigt sätt.

Det som nu behandlas är frågan om en parlamentarisk besparingsutredning. Beslutet genomdrevs med lottens hjälp mot finansminister Strängs uttryckliga önskan. Han har riposterat genom att utforma direktiven så, alt de på vissa punkter inte uppfyller det riksdagsbeslut som har fattats, I reservationen G finns del ett utdrag ur finansutskottels belänkande från förra året som anger vissa av riktlinjerna för utredningens arbete. De här riktlinjerna har just citerats, och jag skall inte ta upp kammarens tid med det igen. Där slås emellertid klart fast att utredningen skall göra en bred översyn av den offentliga verksamheten. Men när nu finansministern går att skriva direktiv låter han i dessa ingå ett uttryckligt förbud för utredningen att behandla frågor om förvaltningens organisation, uppgifter och funktionssätt. Del är mot den bakgrunden uppenbart all utredningens arbetsuppgifter måste bli långt mera begränsade än vad riksdagsbeslutet avsåg.

Nu kommer nalurliglvis herr Johansson i Trollhättan att säga att man kan tolka riksdagsskrivelser på olika sätt. Jag vill då genast säga att jag tycker alt man måste ha mycket stor förmåga alt göra en välvillig tolkning om man skall kunna få in det som riksdagsskrivelsen avsåg i det som finansminister Gunnar Sträng har skrivit i sina direktiv.

Påpekas i sammanhanget skall också alt det tog drygt sju månader innan utredningen tillsattes. Därefter har det tagit mycket lång tid innan

utredningen kom i gång, om den ens har böriat arbeta i praktiken ännu. Allt delta lyder på all man uppenbarligen inte har haft något intresse av att på ett tillbörligt sätt uppfylla riksdagens beslut. Några skäl för den långa tidsutdräklen när det gällde att tillsälta utredningen har icke offentligt redovisats. Om del finns några sådana skulle del naturligtvis vara bra om herr Johansson i Trollhättan kunde redovisa dem nu.

Fru talman! Oavsett om man skall se det inträffade som en ovilja mot att uppfylla demokratiskt fattade beslut eller mera som ett uttryck för finansministerns ovilja mot att verkställa ett beslut, där han mot vanligheten inle fåll sin vilja igenom, så tycker jag del finns anledning för riksdagen att reagera. Att det bara är de borgerliga partierna som i del här fallet velat slå vakt om riksdagens integritet tycker jag är att beklaga. Jag yrkar, fru talman, bifall lill reservationen G.

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

En parlamentarisk besparingsutredning

Herr LÖFGREN (fp):

Fru talman! Frågan om en allmän besparingsutredning är tydligen en sak som inte så särskilt myckel intresserar regeringen och dess företrädare. Det tog väldigt lång lid innan utredningen tillsattes - ungefär sju månader - och om jag är riktigt underrättad hade utredningen sill första sammanträde i går, ungefär elva månader efter riksdagsbeslutet. Och när direktiven kom överensstämde de ju inle alls med vad finansutskottet hade skrivit och vad riksdagen också beslutat.

Vi har ganska nyligen debatterat denna fråga vid behandlingen av en motion med begäran om tilläggsdirektiv för utredningen. Dessutom har vi hört en hel del om delaljerna tidigare i dag i olika inlägg. Därför kan jag begränsa mig ganska kraftigt. Jag konstaterar bara att reservationen G i det utskottsbelänkande som vi nu behandlar måsle anses vara myckel väl befogad, när majoriteten inte har kunnat ansluta sig till vad som är absolut riktigt.

Herr JOHANSSON i Trollhällan (s):

Fru talman! Del centrala kravet från riksdagens sida var all del skulle tillsättas en besparingsulredning. Så har skett. När del vid årets riksdag motionerades om tilläggsdirektiv lill utredningen och detta tillstyrktes av finansutskottels majoritet, så avvisades detta av riksdagen.

Det fanns och finns fortfarande starka skäl för en sådan utformning av direktiven som de har. Det ena skälet är att det finns tre ämbetsverk som kontinuerligt bedriver rationaliseringsverksamhet på della område, nämligen riksrevisionsverket, statskontoret och försvarets rationaliseringsinstitut. Det andra skälet är att metoderna för planering och styrning av den statliga verksamheten redan har behandlats av budgetutredningen.

Sedan kan man alltid spekulera över hur man skall ställa sig om riksdagen i kväll fattar ett annat beslut än den gjorde för några veckor sedan. Men det är ju svårt för konstilutionsutskoiiet att anmärka mot något som riksdagen har godtagit.

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

En parlamentarisk besparingsi it redning

Herr BJÖRCK i Nässjö (m):

Fru talman! Herr Johansson i Trollhättan tycker uppenbarligen att vi skall vara glada för alt utredningen har tillsatts, trots att den på väsentliga punkter inte kommer all kunna ulföra del som riksdagen har begärl.

Sedan måsle jag erkänna att jag inte kan förstå herr Johanssons resonemang. Han använde som argument att riksdagen för en tid sedan avvisade en begäran om tilläggsdirektiv, men vad har det med saken att göra? Konstitutionsutskollet granskar ju hur regeringen har uppfyllt kraven i de skrivelser som riksdagen ställt till regeringen. Enligt vårt sätt att se har regeringen icke uppfyllt dessa krav. Vad spelar det sedan för roll att riksdagen ett halvår efteråt avvisar de direktiven? Vad kunde regeringen veta om del, när direktiven utfärdades? Hur hade det varit, herr Johansson, om lotten fällt ett annat utslag och riksdagen hade beslutat om dessa tilläggsdirektiv? Att regeringen i efterhand har tur i en lottning kan ju på intet sätt innebära att den går fri!

Jag tycker att herr Johanssons resonemang är ungefär detsamma som fördes av en föreningsordförande, som vid revision sade; Revision tycker jag inte om, för vad tjänar det till att bråka om del som redan har varit?

Herr KINDBOM (c);

Fru lalman! Herr Johansson i Trollhättan sade att det centrala kravet var en utredning, och riksdagens beslut blev ju alt vi skulle få en parlamentarisk ulredning. Men i mitt tidigare anförande redovisade jag vad riksdagen sade och vad direktiven till denna utredning sedan kom att innehålla, och där finns motsägelser i de direktiv som utfärdals. Man anger å ena sidan huvuduppgifter för utredningen och å andra sidan uppgifter som utredningen inte får ge sig på, Della gör del omöjligt för utredningen att behandla hela del statliga utgiftsområdet och utgå från en helhetssyn på de offentliga utgifterna, såsom riksdagen angav med anledning av finansutskottets betänkande,

Hilding Johansson i Trollhättan frågar också vad slutsatsen skulle bli om riksdagen i dag fattade ett annat beslul. Reservationen innebär att ulskottet för riksdagen ger till känna alt regeringen inte följt riksdagens beslut.

Herr LÖFGREN (fp):

Fru talman! Vi behandlar nu konstilutionsutskottels granskning av det sätt på vilket regeringen handskas med riksdagens beslut och skrivelser. När herr Johansson i Trollhällan nu på nytt anför all det finns olika organ som han anser normalt skulle syssla med sådana rationaliseringsuppgifter som det här var fråga om vill jag bara påpeka att detta givetvis var bekant för finansutskottet när ulskottet utformade sitt förslag till riksdagsbeslut, ett förslag som riksdagen också följde. Herr Johanssons uppgifter angående dessa ralionaliseringsorgan kan naturligtvis inle på något sätt förändra del förhållande som vi i dag diskulerar.

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s);

Fru talman! De tilläggsdirektiv som man motionsvägen föreslog överensstämmer med de synpunkter som finansutskottets majoritet utvecklade i fjol. De har alltså stor betydelse här.

Men man vill tydligen avskärma det ena riksdagsbeslutet från det andra. I del ena fallet önskar man att riksdagsbeslut skall följas till punkt och pricka; ingen mening i vad som stod i finansutskottets betänkande fick saknas i direktiven. I det andra fallet skall man inle alls ta hänsyn till vad riksdagen har beslutat. Det är självklart all man måste ställa det ena riksdagsbeslutet i relation till det andra. Riksdagen har ju själv genom sitt beslul för några veckor sedan uttalat att man inte vill ge tilläggsdirektiv till besparingsutredningen.

Jag vill gärna ge herr Löfgren rätt i att finansutskottet säkert kände till de institutioner som jag visade på. Men min personliga mening på denna punkt är all det är irrationellt att man först skall låta dessa organ utreda rationaliseringsfrågorna och sedan låta en parlamentarisk utredning behandla samma frågor.

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av statsrådens tjänsteutövning rn. m.

En parlamentarisk besparingsutredning

■ Herr BJÖRCK i Nässjö (m);

Fru lalman! Det bör ytterligare understrykas för konstitutionsutskoitets ärade ordförande att det är en konstitutionell granskning vi nu håller på med. Utredningen diskuterades den 31 maj förra årel i riksdagen, och då fattades också beslut. En bit in i januari tillsatte finansminislern utredningen. De tilläggsdirektiv som nu diskuteras behandlades av riksdagen först några månader senare. Förvisso är Gunnar Sträng en mycket mäktig herre, men han är dock icke så mäktig och så allvetande all han i början av januari kan vela hur riksdagen med hjälp av lotten kommer att besluta några månader senare. Delta tycker jag därför vi kan föra ål sidan.

Om herr Johansson i Trollhättan inte går med på att del är en granskning av del som har varit som vi nu diskuterar är herr Johanssons resonemang ungefär en parallell lill följande: Under 1974 gäller ett traktamente på 40 kr. Någon gång i augusti 1974 beslutar man sig för alt höja delta traktamente lill 50 kr, från den I januari 1975, Om herr Johansson då böriar ta ut del högre traktamentet redan under hösten tror jag han råkar illa ut. Han kan ju inte motivera del med att säga; Så här blir det sedan.

Detta har inte med saken att göra.

Herr LÖFGREN (fp);

Fru talman! Jag vill bara säga att om lottningsutfallet blivit ett annat när vi behandlade frågan om tilläggsdirektiv, hade jag kanske inte sett frågan på riktigt samma sätt i dag, men det står fast att utredningen genom de direktiv som finansministern utfärdat redan från början har hindrats från att uppnå sådana resultat som har varit avsedda med del beslut som riksdagen fattade på finansutskottets förslag.

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av statsrådens tjänsteutövning tn. m.

Indexreglering av skattesystemet

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s):

Fru talman! Vi kanske inle kan helt övertyga varandra, men jag märker ändå alt herr Löfgren och jag har kommit varandra litet närmare under det här samtalet i alla fall.

Låt mig då bara konstatera att även regeringen vid skrivningen av direktiven måsle la hänsyn lill det som jag har försökt utveckla här under eftermiddagen, nämligen att del genom utredningar skall finnas ett underlag för de propositioner som en regering vill lägga fram. Arbetet inom de parlamentariska kommittéerna får ses som ett led i proposilionsarbetet. Då kan man heller inte alldeles bortse från de synpunkter som en regering har på utarbetandet av sina propositioner.

Till herr Björck i Nässjö vill jag endast säga att vi nog även i konstitutionella sammanhang måste ta hänsyn lill vad riksdagen beslutar.

Herr BJÖRCK i Nässjö (m);

Fru talman! Det sistnämnda vill jag varmt instämma i. Del är just det som jag och reservanterna har försökt göra gällande men som herr Johansson i Trollhättan tydligen inte vill förstå.

Fru TREDJE VICE TALMANNEN:

Sedan samtliga under avsnittet En parlamentarisk besparingsutredning anmälda talare nu haft ordel övergår kammaren till att debattera Indexreglering av skatlesystemet.

Herr JONNERGÅRD (c):

Fru talman! Den 4 december förra årel beslutade riksdagen begära tilläggsdirektiv till skatteulredningen om indexreglering av skattesystemet. Riksdagen har, fru talman, skrivit till regeringen om del. Men regeringen - i det här fallet främst finansminister Gunnar Sträng - bryr sig inte om riksdagsbeslutet, 1 en interpellalionsdebatt här i kammaren den 20 mars har herr Sträng meddelat att del inte blir några tilläggsdirektiv. Han tänker, som han själv uttryckte det, "ligga stilla i dessa sammanhang". Anledningen skulle vara att fjolårets riksdag lidigare fattat det motsatta beslutet, att det inle skulle bli några tilläggsdirektiv. Enligt herr Sträng skulle riksdagen därmed inte ha gett uttryck åt någon deciderad uppfattning.

Denna inställning från finansministerns och regeringens sida kan inle godtas från konstitutionella synpunkter. Vi har en parlamentarisk demokrati, och det betyder att regeringen skall följa riksdagens beslut. Del står i vår nya regeringsform all riksdagen är folkets främsta företrädare och att riksdagen beslutar om skatterna. Det svenska folkels urgamla rätt att sig självt beskatta har myckel länge varit grundlagsskyddad. Det är faktiskt denna rätt som herr Slräng nu nonchalerar genom att motsätta sig riksdagsbeslutet.

I herr Strängs motargumentering ingår alt de två olika riksdagsbesluten skulle innebära att riksdagen egentligen inte fattat något beslut. Men

här liksom i andra fall gäller naturligtvis del senast fattade beslutet. Om herr Sträng och regeringen vill ha del ändrat får man komma med ett direkt förslag till riksdagen därom. Men del har regeringen inte gjort. Regeringens handläggning av denna fråga är inle i god överensstämmelse med grundlagen,

Konslitutionsutskottels värderade ordförande, herr Johansson i Trollhällan, har tidigare i dag sagt att de reservationer som är fogade vid betänkandet är hugg på regeringen. Men samtidigt tröstade han sig med att det var ofarliga små nyp. Del är väl sant att vi inte är särskilt hårda eller aggressiva i vårt ordval, men den attityden är gemensam för oss och gäller även t. ex. utskottets ordförande, som på sill stillsamma sätt är något av en mästare i att väga orden. Del vi har noterat i våra reservationer är emellertid allvarligt. All regeringen i en parlamentarisk demokrati inte följer riksdagsbeslut är allvarligt. Så får del hell enkelt inte vara.

Herr Svensson i Eskilstuna framhöll lidigare i debatten att regeringen är och skall vara riksdagens verkställande utskoll. Del betyder ju all regeringen skall verkställa vad riksdagen bestämmer. Det har alllsä inte skett. Av herr Svenssons uttalande drar jag den slutsatsen alt han tänker rösta med reservationen på denna punkt, som jag, fru talman, yrkar bifall lill.

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Indexreglering av skattesystemet

Herr BJÖRCK i Nässjö (m):

Fru talman! Här föreligger ett ärende av samma typ som det vi just har behandlat. Riksdagen har med lottens hjälp fatlat beslut om en utredning av indexreglering av skaltesyslemel. Finansministern i sin tur har vägrat all efterkomma riksdagens begäran om en sådan utredning. De skäl som han åberopar härför är märkliga.

Riksdagen fattade lidigare förra årel med lottens hjälp ett beslut alt inte begära någon utredning av det aktuella slaget. Från konstitutionell synpunkt inträffade då ingenting, dvs, någon riksdagsskrivelse avläts ej lill regeringen. Del beslutet kan vi alltså från regeringens synpunkt helt bortse från. Den har aldrig formellt blivit underrättad om vad riksdagen då beslulade. Senare fattade riksdagen beslul om att en sådan ulredning skall tillsättas. Del skedde också med lottens hjälp.

Som jag sade i det tidigare ärendet har ett positivt beslul som fattas med lottens hjälp precis samma rättskraft som vilket annat beslul som helsl som fattas enligl gällande riksdagsordning. Det går inte alt gradera beslul som fattas med resp. utan lottens hjälp. En riksdagsskrivelse i ärendet med begäran om tillsättande av en utredning om indexreglering av skatteskalorna avläts också den 4 december.

Men della bekymrar uppenbarligen på intet säll finansminister Gunnar Sträng, Han lät omedelbart efter riksdagsbeslutet meddela att Kungl, Maj:ts regering har rätt att göra som den tycker i ell sådant fall. Det sade han i Svenska Dagbladet, 1 Arbetet sade han: "Del här tolkar jag

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Indexreglering av skattesystemet

som att regeringen själv får bestämma," 1 Göteborgs-Posten sade han; "Del talar för all regeringen själv bör avgöra,"

Finansminislern, som uppenbarligen är van all göra som han själv vill inom regeringen, tycker tydligen att han också i della sammanhang har rätt all göra som han själv vill. Men del är, fru talman, en ur konstitutionell synpunkt myckel självsvåldig tolkning. Regeringen skall nalurliglvis uppfylla de riksdagsbeslut som har fattals oavsett om den tycker om dem eller inle.

Den reservation H, som jag härmed yrkar bifall till, har mycket kort men koncist påpekat del orimliga i finansministerns och därmed också regeringens ståndpunkt. Del finns inget konslitutionelll belägg för att finansministern skulle ha rätt att göra en sådan här tolkning. Det är väsentligt att riksdagen ger sin uppfattning till känna och att man inte godtar de hemmasnickrade argument som herr Sträng har lämnat som motivering för att underlåta all följa ett riksdagsbeslut. Det är väsentligt ur parlamentarisk synpunkt att regeringen icke genom en självkonstrue-rad praxis tillåts att ta sig friheter av del här slaget. En underlåtenhet från riksdagens sida att reagera kan leda till vittomfattande konsekvenser vad gäller beslutsprocessen i slorl och kompetensfördelningen niellan regering och riksdag.

Herr LÖFGREN (fp);

Fru talman! Frågan om indexreglering av skattesystemet är ett viktigt led i utformandet av ett nytt skattesystem. De provisoriska skattereformer som var en väsentlig del i den uppgörelse som träffades förra året genom Haga I och som övrigt också ingick i Haga II i år har syftat till att tillfälligt undanröja de största olägenheterna i gällande skattesystem och därmed underlätta samhällsekonomiskt mera anpassade löneuppgörelser på arbetsmarknaden. Alla borde väl vara överens om alt vi inle kan fortsätta med provisorier. I skattesystemet måste inbyggas ett infiations-skydd.

Det måste vara anmärkningsvärt alt det nu aktuella riksdagsbeslutet lämnats obeaktat av finansministern. Del är därför enligt min uppfattning helt naturligt att konstitutionsuiskotiel borde ha givit detta till känna. Reservationen H är alltså helt logisk.

Herr BERGQVIST (s);

Fru lalman! 1 en parlamentarisk demokrati finns vissa oskrivna regler. En sådan regel är all om man gör en överenskommelse med andra partier skall man inte vid första tillfället springa ifrån de delar av beslutet som man inte gillar. Överenskommelsen bör få tid att sätta sig innan man försöker upphäva den.

Den gemensamma valdagen var ett inslag i förfatlningskompromissen som alla de tre borgerliga partierna ogillar. De har också ansett att ett antal år bör förfiyta innan man försöker sig på att riva upp det beslutet. Centerpartiet och moderata samlingspartiet har t, o. m. kritiserat folk-

partisterna för all de varit för hela på gröten med alt riva i detta.

En annan oskriven regel är att man inle försöker riva upp alla de beslut som genomfördes mot ens vilja under föregående riksdag, I nuvarande parlamentariska läge är det viktigt att konstalera att inget parti har försökt att få till stånd omloliningar i alla de ärenden av lottnings-karaktär man förlorade förra året. Delvis har det naturligtvis alt göra med att det är dyrt och besväriigt att ändra verksamheter som redan kommit i gång, men delvis är del också fråga om andra orsaker.

De borgerliga har en halv chans att få igenom alla sina förslag, under förutsättning all de kan enas. Det sistnämnda är naturligtvis en mycket betydelsefull reservation. Men jag finner att de borgerliga har avstått från möjlighelerna alt ifrågasätta allting. Man har tydligen den inställningen från borgerligt håll att ett beslut som fatlals föregående riksdag inle skall rivas upp hur lättvindigt som helst. Det finns alltså en beredvillighet alt respektera fattade beslut och en uppfattning att man inle skall göra omloliningar i onödan.

Mot den bakgrunden borde det vara lätt alt enas om alt man i varie fall inte bör gå lill omloliningar under en och samma riksdag för så vitt inte de yttre omständigheterna har satt frågan i ett hell annat läge. Man säger nu all del sist fattade riksdagsbeslutet gäller ifall riksdagen fattat tvetydigt beslut. Men vad är del sista beslutet? Skulle de borgerliga sälta i system att företa omlollning i frågor man föriorat under ell innevarande riksmöte så tvingar man ju mer eller mindre socialdemokraterna alt utnyttja de tekniska möjligheter som står till buds att i sin tur få fram omloliningar i socialdemokraternas förlustfrågor.

Vi haren socialdemokratisk majorilel i skaiieulskottel och en borgerlig majorilel i finansutskottet och båda utskotten kan komma in på samma frågor. Man kan naturligtvis tänka sig - även om det är en hemsk tanke - aU riksdagen i februari beslutar begära tilläggsdirektiv till en viss utredning. 1 mars månad upptäcker skatteulskottels majoritet att utredningen i fråga inte hinner bli klar med det som majoriteten uppfattar som det väsentliga för utredningen. Därför begär man ändrade direktiv som innebär att utredningen helt måste koncentrera sig på sina ursprungliga uppgifter. Vinner de lottningen kanske finansutskottel i april, med stöd av sin initiativrätt, begär att utredningen skall klara av även till-läggsuppgiflerna och alt ytterligare resurser skall ges utredningen för att den skall gå i land med jobbet. 1 maj är det den förlorande sidan som ånyo tar initiativet till en omlollning. Så kan spelet pågå månad efter månad. Del är tekniskt möjligt men demokratiskt orimligt.

Jag tycker alt de borgerliga i skatleulskollel borde ha satt in sitt handlande i ett större perspektiv. De borde ha nöjt sig med ett särskilt yttrande och hänvisat lill alt riksdagen redan en gång behandlat frågan under 1974, Nu drev de i stället igenom en ny lotlning i samma fråga och därmed kom 1974 års riksdag all fatta två motstridiga beslut om lill-läggsdirektiv till skatteulredningen. Jag kan inte finna alt det är finansministern som har felat, ulan det är i stället de borgeriiga som tummat på demokratins oskrivna lagar.

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. rn.

Indexreglering av skattesystemet

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av statsrådens tjänsteutövning tn. tn.

Indexreglering av skattesvstemet

Herr BJÖRCK i Nässjö (m):

Fru lalman! Herr Bergqvist är förvisso en mycket aktiv och plikttrogen regeringsadvokal i sådana här frågor. Såvitt mig är bekant har han aldrig haft någon avvikande mening i konstitutionella granskningsärenden jämfört med regeringen. Men jag tycker nog, fru talman, att han gick litet för långt i sitt senaste inlägg. Det han säger är en enda lång litania om hur orimligt det är med lotlningar. Javisst, herr Bergqvist, det är orimligt med många lotlningar. Men herr Bergqvist och hans parti har ju själva valt denna situation. Faktum är ju att regeringen sitter kvar uteslutande med hjälp av kommunisternas och fru Forlunas hjälp. Det är kalla fakta. Då får man också vara beredd på lotlningar i mängd. Självklart blir del också gott om lotlningar i en sådan här orimlig parlamentarisk situation. Men det har som sagt herr Bergqvist och hans parti själva valt. Kom inle och gnäll över del efteråt!

I denna fråga rör det sig om all riksdagen först fattade ett beslut som inte föranledde någon riksdagsskrivelse. Beslutet är då en obefintlighet för regeringen. Sedan fattar riksdagen ett beslut som föranleder en skrivelse till regeringen. Då är frågan: Skall regeringen åtgärda denna speciella skrivelse eller inte? Eller skall den ta saken i egna händer? Jag kan, fru talman, inle se annat än att regeringen måste åtgärda en sådan skrivelse om det skall vara någon mening med vår parlamentarism. Det kan inte ankomma på ett enskilt statsråd att avgöra saken.

Del är inte, som herr Bergqvist säger, fråga om en omlollning i den här frågan, ulan det är fråga om två olika beslul av vilka del ena har föranlett en riksdagsskrivelse.

Fortsätter oppositionen att lotta om, säger herr Bergqvist, så måste regeringen och socialdemokratin tillgripa "de tekniska möjligheter som finns". Men det är ju just vad ni gör genom all icke uppfylla riksdagsskrivelserna! Ni utnyujar de tekniska möjligheter som finns för att få er vilja igenom! Del är ju också därför det föreligger anmärkningsyrkanden.

Herr Bergqvist säger vidare att det är "en demokratisk orimlighet" att riksdagen fattar olika beslut i samma fråga med kort tid emellan. Jag kan inte se annat än att det orimliga är att vi har en lolleririksdag.

Faktum kvarstår att regeringen och finansministern här har tillåtit sig att göra en alldeles egen tolkning av ett riksdagsbeslut och nonchalerat riksdagens uttalade vilja.

Herr JONNERGÅRD (c);

Fru lalman! Herr Bergqvist är upprörd över att oppositionen har, som han säger, en halv chans att få igenom sina förslag med hjälp av lotten. Men del är ju en självklar följd av jämviktsriksdagen. Regeringen och regeringspartiet har ju inle heller mer än en halv chans vid lotlningar. Ett riksdagsbeslut är ändå ett riksdagsbeslut oavsett om det har kommit till med hjälp av lotten.

Finansministern har inte gjort något fel, säger herr Bergqvist. Felet

ligger i stället hos oppositionen. Del är alltså, enligl herr Bergqvist, oppositionens fel all riksdagen har fattat ett visst beslul. Om nu herr Bergqvist alltså tillåter alt regeringen nonchalerar riksdagsbeslut, skulle då inte herr Bergqvist åtminstone kunna ge mig ett besked om vilken typ av riksdagsbeslut som regeringen får nonchalera? Är del de beslut som herr Sträng och herr Bergqvist inle tycker om? Det slår i vår nya grundlag att riksdagen är svenska folkets främsta företrädare. Det står inle att det är Gunnar Sträng som är det.

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av

statsrådens

tjänsteutövning

777. m.

Herr LÖFGREN (fp);

Fru talman! Jag kanske fårsäga ett par ord till herr Bergqvist beträffande hans uppfattning om träffade överenskommelser och hur man skall respektera dessa. Jag förstår all hans uttalande var riktal lill oss folkpartister för uppgörelsen Haga I, där frågan om en indexreglering alltså inle ingick i den direkta skrivningen mellan oss och del socialdemokratiska partiet.

Jag var närvarande vid förhandlingarna. Och statsministern Palme var med om all utforma själva huvudpunkterna i vår uppgörelse. Därvid konstaterades att vi inte kunde bli överens om folkpartiels önskan och krav på all frågan om indexreglering av skattesystemet skulle införas såsom en del i uppgörelsen. Detsamma gällde frågan om tillsättande av en besparingsulredning. Men, herr Bergqvist, del konstaterades såsom tillåtligl utan att störa uppgörelsen i övrigt att vi från folkpartiet fick anmäla reservation på denna punkt och föra detta fram till en reservation i finansutskottet. Så skedde, och vi vann den ena lottdragningen, nämligen i fråga om besparingsulredningen, men förlorade beträffande indexreglering av skatlesystemet.

Denna fråga är alltså på intet sätt något obekant faktum för det socialdemokratiska partiet. Man visste att vi angeläget ville driva denna fråga, och vi har givetvis fortsatt att göra så, fullt i överensstämmelse med vad vi hade rättighet lill enligl den uppgörelsen. Alt vi är så angelägna om all driva denna fråga beror på att vi anser den vara en myckel väsentlig sak när del gäller de framlida möjlighelerna all uppnå samhällsekonomiskt rikliga uppgörelser på lönemarknaden.

Del problemet löses inle i en handvändning. Tre olika sittande utredningar berörs av denna fråga. Någon sorts samordning måsle givelvis komma lill stånd. Därför är det viktigt att frågan avgörs så snart som möjligt. Även regeringen borde inse det önskvärda i att något sker på detta område. Vi kan inle fortsätta med provisorier, som skapar svårigheter av alla möjliga obekanta slag. Detta gör att jag har full anledning hålla på att den reservation som här har anförts är helt motiverad.

Indexreglering av skattesystemet

Herr BERGQVIST (s);

Fru talman! Herr Björck i Nässjö talade om hur orimligt det var med en situation med lotlningar i riksdagen. Han gav uttryck för sin bitterhet över all det av honom önskade regimskiftet inle hade kommit till stånd. Men, herr Björck, systemet med lotlningar accepteras såsom en arbets-

7 Riksdagens protokoll 1975. Nr 69-71

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Indexreglering av skattesystemet

metod - i varie fall av oss, och vågar jag påstå, även av folkpartiet och centerpartiet.

Vad det här gäller är om man skall tänja på detta system och missbruka det så att den som förlorar en lottning omedelbarl under samma riksdag skall utnyttja sina möjligheter all åstadkomma en omlollning. Då är man inne på farliga vägar. Då uppstår den lolterikarusell som herr Björck talade om.

I stort sett har lotlningarna, trots de problem som de kan innebära, fungerat bra. Den svenska riksdagen har visat sig kunna sköta dessa saker. Även de borgerliga partierna har i allmänhet accepterat lottens utslag. Man har inte till varie pris ulnytrial alla möjligheter att åstadkomma omlollning vid första bästa tillfälle, ulan man har - i stort sett - visat respekt för de fattade besluten. Det finns undanlag, och vad som hände i skatteutskottet i höstas är ett sådant. Min bestämda uppfattning är den all om man har respekt för den parlamentariska demokratins principer, då skulle man inle vid del här tillfället ha åstadkommit en ny omröstning, ulan de borgeriiga ledamöterna borde ha avgivit ett särskilt yttrande och sedan avvaktat med frågan tills det blev ell nytt år.

Till herr Jonnergård vill jag säga att det är lättare fÖr regeringen all följa entydiga än tvetydiga riksdagsbeslut.

Herr Björck i Nässjö sade att man inte kan gradera beslut beroende på om de fattas med lottens hjälp eller inte. Det är riktigt, men det är också på det sättet att riksdagsbeslut som inle föranleder någon skrivelse väger precis lika tungt som ett beslut som följs av en skrivelse.

Herr BJÖRCK i Nässjö (m):

Fru talman! Om herr Bergqvists argument vore lika starka som hans partinil, kanske den här debatten skulle bli mera givande. Han påstår bl. a, all vi känner bitterhet över att lotten accepteras som arbetsmetod. Jag känner ingen bitterhet över della, Lottningen är ingenting unikt för den här riksdagen. Den är ett instrument, vilket herr konstitulionsut-skoltsledamoten Bergqvist väl känner till, som vi använt oss av redan lidigare. Det råkar bara vara så att det blir förfärligt många lotlningar just nu, beroende på alt herr Bergqvist och hans partivänner icke ens med kommunisternas hjälp har majoritet. Då blir det på det här sättet, och det får man alltså acceptera.

Men, säger herr Bergqvist, ni accepterar ju inle resultatet av de här lotlningarna. Jo, visst gör vi det. Det är ni själva som inle accepterar resultaten. Regeringen uppfyller icke de beslut som riksdagen fattar, när lottningen har gått i en viss riktning - och ibland för den delen även annars.

Det förhåller sig alltså inle så som herr Bergqvist säger, alt vi missbrukar systemet med lottningen. Som jag sagt blir det lotlningar då och då, och det är inget missbruk alt man tvingas tillgripa den beslutsmeloden.

Men så kommer det märkliga. Herr Bergqvist säger alt det är fel alt lolla i samma fråga två gånger under samma riksdag. Nå, men hade herr Bergqvists partivänner i regeringen respekterat beslutet, om del hade fattats den 4 februari i stället för den 4 december? Då hade del ju varit en ny riksdag, trots att del var bara någon månad senare.

Fru talman! Jag måste avslutningsvis fråga herr Bergqvist: Vilken karenstid vill herr Bergqvist sätta, innan vi i oppositionen i nåder får la upp en fråga lill nytt avgörande?

Herr JONNERGÅRD (c):

Fru talman! Nu säger herr Bergqvist att omlollning inle får ske under samma riksdag. Men det finns ju molionsrält, och i den här frågan har det förelegat molionsrält i båda fallen. Motioner avser riksdagsbeslut, och det finns inget försvar för alt inskränka motionsrätten.

Herr Bergqvist säger vidare alt riksdagens beslul skulle vara tvetydigt. Nej, del är del inte. Riksdagen har först faltal beslutet att del inte skulle vara några tilläggsdirektiv. Sedan har riksdagen ändrat sig och sagt att del skall vara tilJäggsdirektiv. Del är fullständigt entydigt.

Herr Bergqvist är en intensiv försvarsadvokat, men den här frågan kan inte försvaras. När regeringen inle följer riksdagens beslut är det konstitutionellt fel.

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Indexreglering av skattesystemet

Herr LÖFGREN (fp):

Fru talman! Jag skulle bara vilja tillägga att del också i den kommuniké som utfärdades i samband med Haga I av socialdemokratiska partiet och folkpartiet klart anges att folkpartiets uppfattning beträffande in-fiationsskydd i skaltesyslemel kvarstår oförändrad.

Herr BERGQVIST (s):

Fru lalman! Till herr Björck i Nässjö som talar om missbruk av loti-ningsförfarandel vill jag säga att det i slorl sett inte förekommer. Tvärtom finns det fiera exempel på att de borgerliga partierna har avstått från möjligheten all framtvinga en omlollning trots att de haft de tekniska möjlighelerna all göra della. Orsaken lill alt man avstått från alt framtvinga omlollning beror knappast på en ändrad ståndpunkt - så har jag inle uppfattat saken - utan på att man innerst inne inser all om detta sätts i syslem, dvs. att man försöker på nytt så snart som möjligt om man förlorat den första gången, då hamnar vi i en helt orimlig situation. Då är man ute och tummar på den parlamentariska demokratins viktiga oskrivna regler.

Det är mot den bakgrunden som jag menar att det hade varit korrekt om de borgerliga i utskollet nöjt sig med ett särskilt yttrande med hänvisning lill att riksdagen redan fattat ett beslut i frågan,

I den gamla författningen fanns det faktiskt ett förbud mot att besluta två gånger i samma fråga. Förbudet gällde även mot att på nytt ta upp en fråga till behandling och omfattade såväl regeringen som utskotten

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av

statsrådens

tjänsteutövning

777. 777.

AB Allmänna Förlaget

och enskilda riksdagsmän. Vad var motivet till att detta förbud avskaffades? Jag har funnit att det framför allt gjordes av två skäl. För det första ansåg väl grundlagberedningen att det var nästan ogörligt att i lag formulera ett sådant förbud att det inte pä något sätt kunde kringgås om majoriteten så önskade. För del andra ansågs det alt det kan finnas speciella undanlagsfall när en fråga kan behöva behandlas ytterligare en gång. Det gäller framför allt när nya omständigheter tillkommit som gör au frågan har hamnat i ett helt annat läge. Man tänkte sig då att riksdagsmajoritelen fick ta sitt ansvar för au de politiska besluten skulle få fasthet och konsekvens.

Vi respekterar entydiga riksdagsbeslut, men de tvetydiga är genom sin natur betydligt svårare all efterkomma.

Herr BJÖRCK i Nässjö (m);

Fru talman! Herr Bergqvist återkommer till all de borgeriiga partierna tummar på demokratin. I det här ärendet är det emellertid sä att det enda lumavtryck som finns tillhör finansminister Gunnar Sträng,

Sedan, fru talman, vill jag än en gång fråga herr Bergqvist hur det är med karenstiden. När får vi lov all fortsätta alt driva våra frågor? När tillåter herr Bergqvist all en fråga tas upp igen och i värsta fall avgörs med lottning? Det är väsentligt att vi får ett besked om detta, I annat fall faller herr Bergqvists resonemang också av detta skäl platt lill marken.

Herr BERGQVIST (s);

Fru lalman! En grundregel är alt man inle under samma riksdag skall falla beslul i en fråga mer än en gång, under förutsättning - det vill jag gärna tillägga -att några speciella nya omständigheter inle har träffat som gör att frågan hamnat i ell annat läge.

Fru TREDJE VICE TALMANNEN;

Sedan alla under avsnittet Indexreglering av skattesystemet anmälda talare nu haft ordel övergår kammaren till att debattera AB Allmänna Förlaget.

100

Herr FISKESJÖ (c);

Fru talman! Tidigare gällde all statliga organ var skyldiga att anlita del statliga Allmänna Förlaget för framställning av publikalionerav skilda slag. Mot della obligatorium riktades stark kritik, som innebar all den gällande ordningen var föga rationell och också ledde lill ökade kostnader för statsverket. Bl. a. kom riksrevisionsverket lill den slutsatsen och anförde bland övriga synpunkter att fiera myndigheter begärt ökade anslag med uppgivande av att publiceringsverksamheten blivit fördyrad till följd av skyldigheten att anlita Allmänna Förlagels riänster.

Med anledning av en motion till 1974 års riksdag biföll riksdagen ett reservationsyrkande från näringsulskottel, som innebar att riksdagen be-

slöt att Allmänna Förlagets monopolställning skulle upphöra,

I den kungörelse som regeringen utfärdade den 13 juni 1974 avskaffades visserligen den tidigare gällande kungörelsens kärva formulering att statlig myndighet vid framställning och utgivning av tryckalster skall anlita AllmännaFörlagel, Men i stället stadgades alt framställning och utgivning av publikation skall ske antingen efier samråd med Allmänna Förlaget innan anbud infordras eller genom all nämnda förlag anlitas. Kvar står således en tydlig favorisering av Allmänna Förlaget, bl. a. genom ett rådsobligatorium. Detta är, såvitt jag kan finna, inte i överensstämmelse med det riksdagens beslut jag nyss nämnde. Detta syfiade till en allmän konkurrens på lika villkor inom den bransch det här gäller.

Av de skäl som jag här kortfattat angell ber jag, fru lalman, all få yrka bifall till reservationen I vid utskottets betänkande.

Nr 70

Tisdagen den 29aprill975

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

AB Allmänna Förlaget

Herr WERNER i Malmö (m):

Fru talman! Jag behöver inte upprepa den korrekta historieskrivning som herr Fiskesjö här har gett beträffande Allmänna Förlaget och de olika kungörelser som har avlöst varandra därvidlag. Detta är ett sådant ärende som jag begriper att regeringen inle är särskilt intresserad av -ett lottärende där reservanterna vann. Kanske bör man understryka vad som stod i reservationen den gången och som alltså blev riksdagens beslut. Där stod att Allmänna Förlaget borde "ges samma villkor som övriga förlag" och att riksdagen hade "goda skäl att begära att Kungl. Maj:t vidtar åtgärder för obligatoriets avskaffande".

Allmänna Förlaget skulle alltså ges samma villkor som övriga förlag. Del är rikligt att det inte bara var oppositionen som menade del; del var också - som nämnts - riksrevisionsverkel. Därtill uttalade också industriministern 1970 och 1971 all del var olämpligt med ett sådant obligatorium.

Inte har obligatoriet avskaffats med den nya kungliga kungörelsen. Inte har Allmänna Förlaget getts samma villkor som övriga förlag. Nu är de statliga verken hänvisade till all i första hand samråda med Allmänna Förlaget innan de lar in uppgifier från övriga förlag. Om de inle samråder på detta sätt, skall de ta sitt material från Allmänna Förlaget,

Det är en mycket inkorrekt konstruktion ur näringslivssynpunkt att en institution skall vara både rådgivare och producent. Det vore ju en önskedröm för Norstedt & Söner eller för vilket annat föriag som helst om statliga verk skulle vända sig till just det föriagel för att få råd om hur de skall gå till väga för att skaffa sitt tryck.

Detta ärende har tidigare nonchalerats, men del ger klart vid handen att när ett riksdagsbeslut inte passar regeringen, ulan denna vill hålla fast vid sin lidigare mening, så kringgår man i stället beslutet.

Herr MOLIN (fp);

Fru talman! Allmänna Förlaget har ända sedan sin tillkomst 1969 varit i blåsväder. Jag kan påminna om kritiken mot företagets handläggning

101

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

AB Allmänna Förlaget

av tryckandel av valsedlar till valet 1970 och om den omfattande kritik som statliga förvaltningsmyndigheter under åren sedan 1969 riktat mot det krångel och de kostnader som Allmänna Förlagels inhopp i verksamheten medfört för den statliga förvaltningen, I en rapport från riksrevisionsverket 1971, som omnämndes av herr Fiskesjö, drogs slutsatsen, att "myndigheternas erfarenheter av Allmänna Förlaget är övervägande negativa och att inrättandet av förlaget hittills inte berett myndigheterna någon lättnad i deras publikationsverksamhet", 1 en tidningskommentar till riksrevisionsverkets rapport användes den talande rubriken "Att förlägga miljoner".

Det fanns alltså goda skäl för kritik mot Allmänna Förlaget. Dess verksamhet ledde till fördyringar för statsverket utan att statens publikationer för den skull blev mera överskådliga eller lättillgängliga - snarare tvärtom. Från den vetenskapliga institution där jag varit verksam har jag många exempel på hur officiella statliga publikationer blivit mera svårtillgängliga efier tillkomsten av Allmänna Föriagel. Förra året drog också riksdagen slutsatsen av della och beslöt upphäva de statliga myndigheternas skyldighet alt anlita Allmänna Föriagel,

Men finansministern och regeringen gav sig inte så lätt. Här gällde det ju alt slå vakt om ell statligt monopol, och man införde helt plötsligt en skyldighet för myndigheterna att samråda med Allmänna Föriagel, om man nu inte ville anlita detta förlag. Om det hade riksdagen inle sagt ett ord. Det är uppenbart att detta beslut av regeringen den 31 maj 1974 strider mot riksdagens beslut. Jag utgår från att om riksdagen bifaller reservationen vid konslitutionsutskottets betänkande nr 12 såvitt avser delta ärende så kommer regeringen att upphäva samrådsskyldigheten ulan att för den skull med några nya påhitt kringgå riksdagens beslul.

102

Herr KARLSSON i Malung (s):

Fru lalman! Detta är ett nytt lottärende, som alltså tidigare har behandlats av riksdagen och avgjorts med lottens hjälp. Riksdagens beslut 1974 avsåg enligt min uppfattning skyldigheten för statlig myndighet eller annat statligt organ att anlita Allmänna Förlaget vid framställning av publikation, blankett eller annat tryckalster, om kostnaden översteg ett visst belopp. Det kan väl inte betraktas som rationellt att vid varje myndighet bygga upp en egen organisation inom tryckeriområdet. Man väljer då att ha ett centralt organ, där myndigheterna kan få sakkunnig hjälp.

Ett motiv till Allmänna Förlagets tillkomst var att åstadkomma en samordning av den statliga publikationsverksamheten. En samordning måste kunna förutsätta att det centrala organet ges möjligheter att lämna råd. Samrådsskyldighet för statliga myndigheter i publikationsfrågor har existerat redan långt före Allmänna Förlagets tillkomst.

Även efter fjolårets riksdagsbeslut har det ansetts erforderligt med samråd, och det är om samråd kungörelsen handlar. Alternativet lill samrådsförfarande skulle väl vara - efter vad jag kan förstå - att varie enhet

som är i behov av trycksaksframställning hade egna sakkunniga eller att det inrättades något nytt organ, där på området kunnig personal kunde lämna erforderliga råd och klara samordningen. Nu kan det här samrådet, som jag ser del, enkelt ske genom anlitande av Allmänna Förlaget, som ju redan hade i tryckerifrågor sakkunnig personal.

Ett samrådsförfarande för statliga myndigheter, när de skall framställa och utge blankett, publikation eller annat tryckalster, tycker jag är angelägel och nödvändigt. Jag kan heller inle finna det vara stridande mot riksdagens beslut och mening i sammanhanget. Beslutet 1974 avsåg ju upphävande av skyldigheten att anlita Allmänna Föriagel vid framställning och utgivning av publikation, blankett eller annat tryckalster.

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av

statsrådens

tjänsteutövning

777. 777.

Fastighetsindelningen 777. m.

Herr MOLIN (fp):

Fru talman! Jag försökte visa att bakgrunden till riksdagens beslut förra året var att Allmänna Förlagets monopol på statliga publikationer hade lett till lägre effektivitet och högre kostnader än när myndigheterna själva fick bestämma över sin publikationsverksamhet. Då måste ju avsikten med riksdagens beslut ha varit att återställa myndigheternas självständighet i det här sammanhanget. I den meningen är det väl uppenbart alt regeringen har sökt alt kringgå riksdagens beslut genom förordningen från maj förra året.

När man nu försvarar det här beslutet från regeringens sida innebär det inte i första hand att man försvarar Allmänna Förlaget och dess existens - det är inle det vi diskuterar - utan att man försvarar alt regeringen har gått emot riksdagens beslut. Del tycker jag är det allvarliga.

Herr KARLSSON i Malung (s);

Fru talman! Jag vill för min del bestämt hävda att regeringen inle på något säll har försökt kringgå riksdagens beslut. Som jag tidigare har sagt fanns redan före Allmänna Förlagets tillkomst vissa tryckerisakkunniga som de olika verken och myndigheterna kunde vända sig till för råd vid trycksaksframställning, och Allmänna Förlaget övertog sedan de här uppgifierna. Allmänna Förlagets funktion i dag är ju rådgivande, och det kan knappasi vara felaktigt all statliga myndigheter rådgör före beställning av trycksaker.

Fru TREDJE VICE TALMANNEN;

Sedan de under avsnittet AB Allmänna Förlaget anmälda talarna nu hafi ordel övergår kanimaren till att debattera Fastighetsindelningen m, m.

Herr KINDBOM (c):

Fru talman! Vid fjolårets riksdag väcktes en fyrpartimotion, där man föreslog alt lantmäteritaxan skulle nedsättas för ett s. k. pilotprojekt i syfte alt förbättra fastighetsslrukturen i skogsmark. I granskningsbetänkandet under punkten II behandlas riksdagens skrivelse 1974:89 angå-

103

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Fastighetsindelningen m. m.

ende fastighetsindelningen m. m. med anledning av civilutskollels betänkande 1974:15. Majoriteten i konsiilulionsutskoltet har inle funnit anledning alt ifrågasätta regeringens åtgärder med anledning av riksdagens beslul den 27 mars 1974, Innehållet i detta beslul framgår av lill belänkandet fogad bilaga 10 C.

Mot majoritetens uttalande vill jag här anföra följande:

Riksdagen har enhälligt uttalat sig för angelägenheten av att vissa åtgärder vidtas för att förbättra fastighetsslrukturen i områden med stark ägosplittring i skogsmarker. Dessa åtgärder skulle - efter samråd mellan berörda myndigheter - genomföras som ett försöksobjekl, och anslagskonstruktionen gav enligt ulskottet möjlighet att ställa medel till förfogande. Del sistnämnda avser budgetåret 1974/75.

Lantmäteriverket har med hänvisning lill riksdagens beslut dels i särskild framställning till bostadsdepartementet den 18 oktober 1974, dels i framställning om medel för budgetåret 1975/76 tagit upp frågan om särskilda medel för dessa åtgärder. Man framhöll från verkets sida att det fanns förutsättningar för alt mycket snart påböria verksamheten om erforderliga medel ställdes till förfogande. För sistlidna budgetår hemställdes om bemyndigande alt få överskrida anslaget för allmänna myndighetsuppgifter med högst 400 000 kr.

Ur konstitutionsutskottets synpunkt är det mot bakgrund av vad jag nu sagt av inlresse all granska regeringens beslul i anledning av lantmäteriverkets framställning.

Efter gemensam beredning med finans- och jordbruksdepartementen beslulade bostadsdepartementet att lämna framställningen om ytterligare medel för budgetåret 1974/75 utan bifall. Motiveringen varatt man förutsatte att åtgärderna i viss omfattning kunde rymmas inom ramen för anvisade medel. Vidare erinrades om möjligheten lill statsbidrag för fastighetsägarna. Regeringen fann det också angelägel alt lantmäteriverket utvecklar rationella metoder för lantmäteriförrättningar som avser skogsmark i områden där stark ägosplittring råder. Detta sammanfaller med riksdagens tidigare uttalande.

Men genom att regeringen inte ställde medel till förfogande för den inledande försöksverksamheten på det sätt som riksdagen vid sitt beslul den 27 mars 1974 hade anledning alt räkna med, kan regeringen inle anses ha följt eller fäst avseende vid riksdagens beslul. Detta förhållande bör enligl reservanternas mening ges riksdagen till känna. Utskottsmajoritetens uttalande alt riksdagen även i år behandlat frågan förändrar ändå inte detta förhållande. Konstitutionsutskottets granskning avser 1974, och då har regeringen, enligt vår uppfattning, inte följt riksdagens beslut.

Fru lalman! Jag yrkar bifall till reservationen J.

104

Herr WERNER i Malmö (m):

Fru talman! Det torde väl slå hell klart för alla att skogsfastigheter måste beslå av rationella brukningsenheter och att långa och smala skogs-

skiften inte är rationella enheter. Erfarenheten ger också vid handen alt virkesultaget är betydligt lägre i områden med stark ägosplittring.

När nu den nya faslighelsbildningslagen av 1972 ger ell förenklat för-rältningsförfarande vid omstrukturering, fanns det ju alla skäl att bifalla den motion som Bo Turesson hade väckt i fjol. Han föreslog där pilotprojektet i några län, varvid lantmäteriverket skulle få rätt att medge nedsättning i lantmäteritaxan. Det kostade alltså pengar.

Riksdagen biföll della motionsyrkande och menade liksom civilutskotlet alt regeringen var oförhindrad att la initiativ och ställa medel till förfogande. Kostnaderna skulle preliminärt bli först 200 000 och sedan 3 milj. kr.

När nu lantmäteriverket ansökte om medel hos bostadsdepartementet blev det nej. Departementet hänvisade till redan anvisade medel och till anslaget för jordbrukels rationalisering, Della skedde trots att riksdagen givit klartecken för försöksverksamheten och trots att man inom Kungl. Maj;is kansli förberedde en försöksverksamhet tillsammans med berörda myndigheter.

Regeringens hänvisning till redan befintliga anslagsramar för verkets ordinarie verksamhet var naturligtvis orealistisk, efiersom det gällde ett , nytt projekt. Och alt regeringen skulle kunna avslå lantmäteriverkets äskande, som riksdagen hade biträtt, bara med hänvisning till redan tillgängliga medel kan vi inle finna vara korrekt ur konstitutionell synpunkt.

Departementschefen har i årets budgetproposition i anslaget till lantmäteriverket delvis inrymt den planerade försöksverksamheten som går ut på alt förbättra fastighetsstrukturen i skogsmark där det är stark ägosplittring, och därför är det ju inle så märkligt all riksdagen i år fattat ett sådant beslut. Men som sagt: granskningen gäller 1974,

Jag ber också att få yrka bifall lill reservationen J.

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av

statsrådens

tjänsteutövning

777. 777.

Fastighetsindelningen m. m.

Herr OLSSON i Edane (s):

Fru talman! I de anföranden som herrar Kindbom och Werner i Malmö hållit fanns del ju inte så mycket av polemiska inslag, och jag skall därför åtminstone tills vidare nöja mig med att kortfattat lämna några sakuppgifter.

Civilutskollels enhälliga yttrande 1974, som också godkändes av riksdagen, innebar att utskottet var positivt lill vissa åtgärder som syftar till en förbättring av fastighetsstrukturen i skogsmark. Vidare påpekades att om den fortsatta beredningen inte leder till annat bör Kungl. Maj:t vara oförhindrad alt initiera åtgärder i detta syfte. Civilutskottet framhöll också att anslagskonstruklionen gav Kungl, Maj:t möjlighet att ställa medel till förfogande.

Precis som herr Kindbom nyss anförde var också regeringen positiv lill de åsyftade åtgärderna och fann det angeläget att lantmäteriverket utvecklade rationella och ekonomiska metoder även för sådana lantmäteriförrättningar som avser skogsmark i områden med stark ägosplittring. Regeringen förutsatte dock alt åtgärderna i viss mån kunde rymmas inom

105

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Fastighetsindelningen m. in.

ramen för anvisade medel. Man hänvisade vidare till bestämmelser om statligt stöd till jordbrukets rationalisering som ger vissa möjligheter till statligt bidrag till fastighetsägares förrättningskoslnader. Den här bedömningen från regeringens sida har civilutskottet sedermera godkänt.

Fru talman! Ett enhälligt fackutskott har sålunda "ingen erinran" mot departementschefens bedömning, och en enhällig riksdag har också, som bägge reservanlerna vet, så sent som den 13 mars i år godkänt bedömningen genom alt besluta precis enligt utskottets förslag. Någon anledning för konstitutionsutskottet att göra en annan tydning finns såvitt jag förstår inte.

Herr KINDBOM (c):

Fru talman! Herr Olsson i Edane förväntade sig mer polemiska inlägg i sammanhanget. Jag vill säga att när man har de här bakgrundsuppgifterna att grunda ett anförande på finns det ingen anledning att vara polemisk.

Jag har sagt all vi funnit all regeringen i del här avseendet inle följt riksdagens beslut - man har inte vidtagit de åtgärder som riksdagen hade anledning att förvänta vid sill beslut under förra våren.

Herr WERNER i Malmö (m):

Fru talman! Får jag bara ställa en fråga lill herr (Disson i Edane; Tycker herr Olsson själv att det låter realistiskt att hänvisa till redan befintliga medel, när det gäller ett helt nytt pilotprojekt?

106

Herr OLSSON i Edane (s);

Fru lalman! Man har här talat om erforderliga medel, och vad del är kan del naturligtvis råda delade meningar om. Men när två beredande departement och riksdagens majoritet har ansett det vara möjligt att få till stånd en viss försöksverksamhet inom ramen för tillgängliga medel, så är det tänkbart att man har tagit hänsyn till vissa omständigheter som reservanterna inle har tagit upp i sitt resonemang. Man har t, ex, berört del förenklade förrältningsförfarande som numera är möjligt sedan vi har fått den nya lagen om fastighetsbildning. Den lagen är viktig, efiersom den leder till såväl sänkt tidsåtgång som lägre kostnader.

Också möjligheterna lill statsbidrag har nog funnits med i bilden när man gjort denna bedömning.

Jag tror att såväl herr Kindbom som herr Werner i Malmö och jag kan vara ense om att det är angeläget att lantmäteriverket utvecklar dessa rationella och ekonomiska metoder för förrättningar som avser skogsmark i områden med stark ägosplittring, men jag anser att det bör vara möjligt alt initiera vissa åtgärder inom ramen för de resurser som riksdagen så sent som den 13 mars i år ställde till lantmäteriverkets förfogande och som herrar reservanter var med och beslutade om.

Fru TREDJE VICE TALMANNEN;

Sedan samtliga under avsnittet Fastighetsindelningen m. m, anmälda talar nu hafi ordel övergår kammaren till att debattera Rörliga krediter för investeringar i rationaliseringssyfte inom försvarsväsendet.

Herr BJÖRCK i Nässjö (m):

Fru talman! Frågan om en rörlig kredit för att tillgodose olika rationaliseringsbehov inom försvaret har behandlats av fiera riksdagar. Med hjälp av en sådan rörlig kredit skulle försvarsmaktens möjligheter att rationalisera och därmed all spara pengar öka. Administrativt skulle det innebära en förenkling om en rörlig kredit kunde disponeras någorlunda fritt av försvarsmakten för della ändamål.

1972 års riksdag uttalade att särskilda åtgärder kunde behöva vidtas för all underlätta den rationaliseringsverksamhet som pågick eller planerades inom försvaret. Del som utskottet då i första hand avsåg borde övervägas var en rörlig kredit.

Vid 1973 års riksdag uttalade utskottet att vad beträffade investeringar som var kapitalkrävande men hade god rationaliseringseffekt vore en rörlig kredit det som i första hand borde ifrågakomma. I båda fallen avläts riksdagsskrivelser lill regeringen med del innehåll som jag här har refererat.

Vid förra årets riksdag var frågan ånyo uppe. I sill belänkande - som även nu var enhälligt på denna punkt - anförde utskottet bl. a, all del var nödvändigt alt använda sig av alla möjligheter alt nedbringa kostnaderna för försvarels fredsorganisation. De många projekt i detta avseende som pågick och planerades borde underlättas genom att en rän-tebelagd rörlig kredit ställdes till förfogande för att ge rationaliserings-verksamheten större stadga.

Fru talman! Inte mindre än tre gånger har riksdagen sålunda uttalat sig och i skrivelser till regeringen påpekat vikten av att en rörlig kredit ställs tiil försvarets förfogande. Ingenting har emellertid skett från regeringens sida.

Man har sagt att 1974 års försvarsutredning skall behandla frågan, och det är riktigt, men detta kan inte frila regeringen från ansvaret alt pä ett korrekt sätt behandla tidigare riksdagsskrivelser i ärendet. När riksdagsskrivelserna avsänts var inte 1974 års försvarsulredning tillsatt, I och för sig är det bra alt den nu sittande försvarsulredningen gör denna översyn, men det är som sagt en annan historia.

Regeringen har anfört att det inle skulle föreligga något behov av krediter - man skulle klara det här ändå. Det skälet är naturligtvis mera bärande, om det nu är riktigt. Regeringen är av den uppfattningen. Men det skulle vara mycket förvånansvärt om ett enhälligt försvarsutskott tre gånger underströk behovet av rörliga krediter utan att något behov av sådana krediter förelåg. Jag kan, fru talman, inte föreställa mig att ett enhälligt försvarsutskott pratar i nattmössan på det sättet. Något måste naturligtvis ligga bakom utskottets krav. Låt mig bara anföra ett enda

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Rörliga krediter för investeringar i rationaliseringssyfte inom försvarsväsendet

107

Nr 70 exempel på en militär myndighet som har krävt att rörliga krediter ställs

-y. , , lill förfogande. Del gäller försvarets materielverk, som i sin programplan

_ . ,Q-,c av den 30 augusti 1972 skriver bl. a, följande;

_____________ "Med stöd av vad som här framförts har materielverket i sin anslags-

Granskning av framställning för budgetåret 1973/74 hemställt all Kungl. Maj:t fr, o. m,

statsrådens budgetåret 1973/74 och tills vidare ställer en röriig kredit lill verkels

tjänsteutövning förfogande uppgående till 200 miljoner kr. all kunna uinytrias under

. ffj, sista kvartalet inom varie budgetår."

Del är, fru talman, såvitt jag förslår en klar indikation på att behov Rörliga krediter för av rörliga krediter föreligger.

investeringar i Det är, fru talman, att hoppas alt denna fråga snabbt får sin lösning

rationaliseringssyfte och icke förhalas någon ytterligare tid.
inom försvarsväsen
det Herr SVENSSON i Eskilstuna (s):

Fru talman! Jag tycker inte all det finns anledning att inleda något mer omfattande meningsutbyte i denna fråga. De synpunkter och förslag som har framförts från riksdagens sida och som herr Björck i Nässjö talade om kommer, som han sade, att prövas av 1974 års försvarsutredning.

Beträffande frågan om utjämning i betalningshänseende har konsiilulionsutskoltet erfarit alt regeringen överväger att lämna förslag till riksdagen nästa år.

Vi har utförligt redovisat ärendet i en promemoriebilaga, vilket jag tycker att det har funnits anledning att göra. Jag vill också hänvisa till försvarsutskottets belänkande nr 13 till denna riksdag.

Därmed tycker jag alt vi kan skiljas från det här ärendet utan onödig tidsutdräkl. Det är mitt bidrag till att - för att tala med herr Björck i Nässjö - inle tala i nattmössan med utgångspunkt i detta granskningsbetänkande.

Herr BJÖRCK i Nässjö (m); "

Fru talman! Vi har tidigare flera gånger från kammarens talarstol understrukit att del förhållandet alt en fråga på ett senare stadium bringas lill lösning eller övervägande inle frilar regeringen från ansvar för un-deriåtenhet all verkställa beslut som den enligt lidigare riksdagsskrivelse haft all ombesörja. Det enda som kan ursäkta regeringen är naturligtvis om dessa riksdagsskrivelser innehåller uppenbara orimligheter eller om problemet på annat sätt snabbi kan lösas i lämplig ordning. Men så förhåller det sig inle i detta ärende.

Jag anförde ett exempel. Det gällde försvarets materielverk, som alltså
redan på hösten 1972 framhöll behovet av rörliga krediter. Det svar detta
verk får av herr Svensson i Eskilstuna är uppenbarligen att det inte var
någonting som brådskade utan att det kunde vänta. Det är trösterikt
att 1974 års försvarsutredning som kommer att lämna sitt belänkande
hösten 1976 behandlar frågan. Men det vittnar inte om någon snabbhet
108 från regeringens sida att verkställa riksdagens beslut.

Jag tycker all regeringen så snabbi som möjligt skall effektuera dessa propåer från försvarsutskotlel. Sedan kan naturligtvis försvarsutredningen se över den mera långsiktiga användningen av rörliga krediter och de tekniska formerna för delta.

Fru TREDJE VICE TALMANNEN;

Sedan alla under avsnillet Rörliga krediter för investeringar i ralio-naliseringssyfie inom försvarsväsendel anmälda talare nu haft ordel övergår kammaren till alt debattera Vissa frågor rörande tandvårdstaxan.

Fru JACOBSSON (m):

Fru lalman! I reservalionen L under punkten 12 har de borgerliga gjort en erinran mot ändringen i tandvårdstaxan av den 28 juni 1974. Vi har hävdat att Kungl. Maj;t vid utfärdande av kungörelse härom överskred den av riksdagen givna befogenheten genom all i 4 ?; andra stycket inte laga med begränsningen alt endast fordra in uppgifier som är "av betydelse för tillämpning av lagen".

Bakgrunden till erinran om konstitutionell brist är denna.

Före den I januari 1975 gällde regler om fördelning av normgivnings-makien mellan riksdagen och Kungl. Maj:t, I della speciella fall hade riksdagen givit ett särskilt bemyndigande lill Kungl. Maj:i i lagen om allmän försäkring 20 kap. 8 och 16 ijij.

I 16 ij stod det; "De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av denna lag, meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av riksförsäkringsverket."

I 8 S hette det: "Den som är försäkrad eller eljest äger rätt till ersättning enligl denna lag åligger all, i enlighet med de föreskrifter som meddelas av Konungen eller, efter Konungens bestämmande, av riksförsäkringsverket, lämna de uppgifter, som äro av betydelse för tillämpningen av lagen,"

Här finner man alltså ramen för Konungens befogenhet att utfärda föreskrifter. Konungen kan efter ordalydelsen ge riksförsäkringsverket i uppdrag att bestämma vilka uppgifter enskilda personer skall lämna för all få ut ersättning enligl lagen om allmän försäkring.

Kungörelsen om tandvårdstaxa faller in under området för lagen om allmän försäkring. Reglerna om tandläkarnas ersätlning för utfört arbete sorterar alltså under lagen om allmän försäkring. Den del av arvodet som staten betalar för patienternas landvård utbetalas direkt till tandläkarna av de allmänna försäkringskassorna. Tandvårdstaxan upptar regler för beräkning av landläkarnas ersättning från staten för det arbete de utför på sina patienter.

När tandvårdstaxan började tillämpas, den 1 januari 1974, hade pri-vatlandläkarna fåll ell formulär, som hette Samlingsräkning - tandvårds-ersättning, att fylla i med uppgifier, som skulle ligga lill grund för beräkning av ersättningen. Formuläret var konslitutionelll förankrat genom ett särskilt brev från Konungen till riksförsäkringsverket och en cirku-

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av

statsrådens

tjänsteutövning

m. 777.

Vissa frågor rörande tandvårdstaxan

109

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av

statsrådens

tjänsteutövning

777. 777.

Vissa frågor rörande tandvårdstaxan

110

lärskrivelse den 19 september 1973 från riksförsäkringsverket lill de allmänna försäkringskassorna. I Konungens brev höll man sig fortfarande inom ramen för befogenheten given i lagen om allmän försäkring, dvs. bemyndigandet lill riksförsäkringsverket gällde att föreskriva uppgifier som behövdes för tillämpning av lagen, I de formulär landläkarna fick all fylla i fanns däremot en ruta under beteckningen "arbetad tid", som inte behövdes för beräkningen av ersättningen. Det är denna ruta majoriteten i konsiilulionsutskoltet hänvisar till i bilaga 11 i betänkandet, s, 179, och jag skall därför säga några ord om den.

Endast ett fåtal tandläkare, färre än tio, opponerade sig emot att fylla i denna ruta. Och deras opposition gällde inte främsl vare sig den konstitutionella bristen eller det administrativa besväret. En Skaraborgsland-läkare, som spelade rollen av förste opponent, vägrade att fylla i uppgifterna därför att tandläkarna inte blivit garanterade integritetsskydd för sina uppgifter.

Skaraborgstandläkarens sak prövades av riksförsäkringsverket, och JO uttalade sig därom, I dessa uttalanden uppehöll man sig däremot främst vid den konstitutionella aspekten. Riksförsäkringsverket biföll Skaraborgstandläkarens besvär därför all "uppgift omarbetad tid inle var erforderlig för bestämmande av tandvårdsersättning under räkningsperioden". JO menade att förfarandet var ett exempel på illojal maktanvändning. Jag återkommer senare lill JO:s yttrande.

Dagen efter det att riksförsäkringsverket hade bifallit Skaraborgstandläkarens besvär daterade verket en skrivelse lill regeringen med hemställan om klarläggande av verkets rätt att fordra in underlag för uppföljning av taxan. Man påpekade att det behövdes uppgifier av privattandläkarna för statistik, som skulle tjäna som underlag för diskussion om framtida utformning av taxan saml för konlrolländamål.

Så utfärdade Kungl. Maj;i en kungörelse med ändring av tandvårdstaxan av den 28 juni 1974, I denna ändring underlät man att behålla begränsningen "av betydelse för tillämpning av lagen". I ändringen heter det i 4 5; andra stycket:

"Privatpraktiserande landläkare är skyldig att i fråga om all tandvård som han meddelar förete landvårdsräkning för försäkringskassan och redovisa arbetstid och andra uppgifier som riksförsäkringsverket föreskriver."

Och i 11 ;; andra meningen heter det: "Som förutsättning för utbetalning av landvårdsersältning gäller all sådana uppgifier lämnats som sägs i 4 ;; andra stycket,"

Vad hade man nu åstadkommit ur konstitutionell synpunkt med kungörelsen om ändring i tandvårdstaxan i juni 1974? Jo, man hade täckt bristen på delegation från Konungen till riksförsäkringsverket. Konungen hade sagt alt i framtiden kunde riksförsäkringsverket låta de allmänna försäkringskassorna hämta in uppgifteräven förändra ändamål än beräknande av ersättningen. En sak glömde man emellertid bort -eller synes ha glömt bort - nämligen att täcka bristen på delegation från

riksdagen till Konungen. Och det är mot denna brist på delegation som vi har opponerat oss från borgerligt håll.

Vår erinran bör enligt min mening göras redan av principiella skäl. Det åligger konstitutionsulskottet att påpeka för regeringen, om den överskridit sina befogenheter givna av riksdagen. Det förvånar mig att inte vår vördade ordförande i utskottet, Hilding Johansson, velat hålla med mig om denna självklarhet.

Men frågan är inle enbart av principiellt intresse ur konstitutionell synpunkt. Vi har i denna fråga ett exempel på vart ett maktmissbruk som verkar vara relativt oskyldigt kan leda hän.

Anknytningen till den orimligt starka påföljden i 11 !; ger påbudet att lämna in de uppgifter riksförsäkringsverket behöver mycket stor tyngd. Den som vägrar lämna in fordrade uppgifter kan vägras att få ut sin ersätlning för utfört arbete. Då tandläkarnas arbete den ena månaden kan bestå huvudsakligen av att böria behandlingen på nya patienter och den andra månaden huvudsakligen av att slutföra behandlingen på ett stort antal patienter, kan den fordrade ersättningen variera mycket starkt från tandläkare till tandläkare och från månad till månad. Endast slutförda arbeten ersätts nämligen. Ena månaden kan ersättningen röra sig om 2 000 kr,, andra månaden om 20 000 kr.

Slarv eller vägran att fullständigt fylla i "statistiska uppgifier" kan alltså resultera i att ell belopp om 20 000 kr, inte utbetalas.

Sedan ändringen i tandvårdstaxan trätt i kraft har riksförsäkringsverket utfärdat ell nytt formulär all från den 1 januari 1975 fyllas i av en tredjedel av privallandläkarna. Det gäller formulär FKF 7300 som inle har nämnts i utskottsmajoriletens uttalande. Del är i detta formulär vi menar att riksförsäkringsverket använt sig av den befogenhet Konungen felaktigt har givit verket, - Visserligen faller den ruta i det tidigare formuläret FKF 7304, som utskottsmajoriieten yttrat sig om, även utanför ramen i lag om allmän försäkring. Men ifyllandet av den rutan vållar förhållandevis litet bekymmer och är därför av betydligt mindre intresse än en viss ruta i formulär FKF 7300.

Den ruta jag åsyftar finns upptill till vänster på blankellen och lämnar plats för uppgifter om "Av tandläkaren använd behandlingstid", I denna ruta skall tandläkaren redovisa på fem minuter när, den tid varie patient tagit alt behandla. En sådan redovisning måste grundas på fortlöpande tidsstudier under hela arbetsdagen. Då tidsstudierna är knutna till patient, måste tandläkarna subtrahera varie femminutersperiod som går bort medan patienten är under behandling, exempelvis lid för telefonsamtal med förlroendeläkaren eller allmänna försäkringskassan, lid för patient i stol nr 2, etc.

Tandläkarna menar all lidsåtgången per patient för dessa tidsstudier är mellan tre och fem minuter. Normalt har en tandläkare 20 patienter per dag. Ifyllandet av denna ruta betyder all minst en timme om dagen läges från en privatpraktiserande landläkare, lid som han annars skulle ha ägnat sig ål sina patienter. Alltså i verkligheten en timme om dagen

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Vissa frågor rörande tandvårdstaxan

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Vissa frågor rörande tandvårdstaxan

läges från patienter med vårdbehov. Om man så räknar med minst 1 100 privatpraktiserande tandläkare som i dag har all fylla i formuläret om använd behandlingslid, betyder del all man varje dag berövar patienterna I 100 timmars vårdkapacitet.

Men kritiken är ändå inte riktigt färdig med detta. Den direkta arbetsbelastningen som läggs på tandläkarna och därmed drabbar patienterna är allvarlig. Men dessutom förefaller uppgifierna vara meningslösa. Del ligger utanför diskussionen att gå närmare in på nyttan för statistiskt ändamål med dessa uppgifter. Jag vill gärna vidgå att även för mig är det dunkelt hur dessa uppgifier skall kunna fylla någon funktion.

Tandläkarna är en yrkeskår som känt vårdansvar för sina patienter. De är intresserade av all utöva sitt yrke och har de senaste åren blivit alltmer irriterade över den administrativa börda som lagts på dem. Ser man åläggandet om tidsredovisning som jag redogjort för som ett åläggande ovanpå alla lidigare ålägganden, framstår det klart att man måste bringa de ansvariga till eftertanke. Det är en angelägen fråga att riksdagen får vara med och bestämma en gräns för belastningen av landläkarkåren.

Vi i moderata samlingspartiet har inte motsatt oss en reformering av tandvården. Det är för oss självklart all alla människor skall ha rätt till god tandvård, rätt och möjlighet.

Men en god tandvård förutsätter en tandläkarkår som trivs med sitt arbete och som känner sig uppskattad. Hur skall man kunna räkna med en god landvård i framliden om statsmakterna ständigt visar prov på misstro mot landläkarnas goda vilja och slår dövörat till för klagomål över betungande administration?

I stället för misstro, uppskattning av en skicklig yrkeskår, I stället för administrativt krångel, arbetsro. Del är krav inle bara för landläkarnas egen skull ulan i högsta grad för patienternas skull. Och det är väl en god landvård vi vill erbjuda alla människor?

Jag skall sluta med att citera JO i ärendet med Skaraborgslandläkaren: "Alt ulan författningsstöd ålägga en tandläkare alt lämna uppgifi om arbetad tid för 'statistiskt ändamål' vid äventyr att hans ansökan om tandvårdsersättning eljest avslås framstår i mina ögon som ett typiskt exempel på illojal maktanvändning."

Herr talman! Jag får härmed yrka bifall till reservationen L under punklen 12,

Under detta anförande övertog herr andre vice talmannen ledningen av kanimarens förhandlingar.

Herr JONNERGÅRD (c):

Herr lalman! Den fråga vi diskuterar nu gäller om de nya moment i tandvårdstaxan, som infördes genom ändringen den 28 juni 1974, kan grundas på bemyndigandet i lagen om allmän försäkring. Utskottsmajoriteten har i nitisk omtanke om regeringens ofelbarhet sagt att allt är i sin ordning. Men vi som står bakom reservationen hävdar alt änd-

ringen i fråga inle kan förenas med del syfle som ligger bakom fullmakten.

Del har av del material som redovisats vid granskningen framgått all redovisningen av landläkarens arbetstid och denna redovisning som förutsättning för utbetalning av landvårdsersältning avser ett statistiskt behov, ett mera allmänt konlrollbehov för riksförsäkringsverket. Denna myndighet har ju som framgår av promemorian uttalat att arbetad tid inte var erforderlig som grund för bestämmande av landvårdsersältning. De ändrade och införda bestämmelserna ligger alltså utanför den fullmakt som tandvårdstaxan vilar på.

Från förarbetena till den nya grundlagen kan man också hämta bestämda uttalanden om all i tillämpningsföreskrifter inte får införas bestämmelser om nya åligganden för enskilda människor. Det måste alltså finnas lag eller fullmakt bakom. Del finns del inte i detta fall.

Om det från andra utgångspunkter än tandvårdstaxans finns behov av att tandläkare redovisar arbetstid, t, ex. för statistikändamål, så kan regeringen i särskild ordning begära fullmakt att få utfärda en sådan förordning. Men det har regeringen inle gjort. Den har i stället utnyttjat en tidigare fullmakt längre än denna räckte.

Herr talman! Jag yrkar bifall till den med L betecknade reservationen.

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Vissa frågor rörande tandvårdstaxan

Herr LINDAHL i Hamburgsund (fp):

Herr lalman! Två talare före mig i denna fråga har kommit med många fakta.

Som herr Jonnergård helt riktigt påpekade framhöll departementschefen i förarbetena till den nya grundlagen alt i verkslällighetsföreskriftens form får inte beslutas om något som kan upplevas som ett nytt åliggande för enskilda eller om något som kan betecknas som ett lidigare ej föreliggande ingrepp i den enskildes personliga eller ekonomiska förhållanden. Vad vi här diskulerar är ett sådant ingrepp. Del är ell sådant ingrepp som - det har jag blivit fullkomligt övertygad om under utskottets behandling - saknar täckning i riksdagsbeslut och lag.

Socialministern har kort sagt överskridit sina befogenheter, och del finns anledning att påtala delta här i riksdagen.

Herr OLSSON i Edane (s):

Herr talman! Från börian innehöll inle tandvårdstaxan någon bestämmelse om vilka uppgifter som skulle lämnas i tandvårdsräkning. Del angavs endast att privatpraktiserande tandläkare skulle upprätta tandvårdsräkning enligt formulär som fastställdes av riksförsäkringsverket.

Genom en ändring i tandvårdstaxan den 28 juni 1974 föreskrevs att privatpraktiserande tandläkare skulle redovisa arbetstid och andra uppgifter som riksförsäkringsverket föreskriver. När nu de borgeriiga reservanterna gör gällande att denna skyldighet för landläkarna skulle innebära ett överskridande i bemyndigandereglerna i lagen om allmän försäkring, måste det som jag ser det röra sig om en klar missuppfattning. Det är ju helt enkelt fråga om att redovisa arbetstid, och det måsle väl ändå

113

Riksdagens protokoll 1975. Nr 69-71

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av statsrådens tjänsteutövning tn. rn.

Vissa frågor rörande tandvårdstaxan

114

vara av betydelse för lagens tillämpning. Tidsuppgifterna behövs för att klariägga hur myckel tandläkarna tjänar per timme. Dessa uppgifter är nödvändiga för att riksförsäkringsverket skall kunna följa utfallet av tandvårdstaxan och fullgöra sin skyldighet enligl 2 kap. 3 i; lagen om allmän försäkring, alt utarbeta och framlägga förslag till ny tandvårdstaxa. De andra bestämmelser som det här gäller är nödvändiga för att uppgiftsskyldighelen inte skall kunna åsidosättas av tandläkarna.

Det är som utskottsmajoriteten framhållit helt klariagt att ändringarna av tandvårdstaxan tillkom vid en lidpunkt då regeringen hade laglig befogenhet all ensam meddela bestämmelser av denna karaktär.

Enligt utskollet kan således ingen erinran riktas mot det säll på vilket ändringarna i tandvårdstaxan utformats.

De uttalanden som JO gjort - och som fru Jacobsson här hänvisade till för en stund sedan - hör inte till riksdagsbehandlingen av denna fråga. Vad vi nu diskulerar gäller vilket lagligt stöd regeringen har haft, och den frågan faller utanför JO;s verksamhetsområde. Jag är angelägen alt påpeka del för fru Jacobsson.

Jag tror det finns anledning att påminna reservanterna om alt när tandvårdsreformen beslutades här i riksdagen, så framhöll både regeringen och utskollet nödvändigheten av en noggrann uppföljning av tandvårdstaxan. Della ströks också starkt under av fiera talare i den debatt som föregick beslutet.

Jag vill citera följande rader på s. 24 i socialförsäkringsulskottets belänkande 1973:20 om tandvårdsförsäkringen: "Utskottet understryker departementschefens uttalande om alt riksförsäkringsverket redan från början genom olika undersökningar skall följa utfallet av tandvårdstaxan. Om dessa undersökningar visar all taxan eller vissa delar därav ger ett för högt utfall för tandläkarna bordet ankomma på riksförsäkringsverket att snarast möjligt föreslå de ändringar i taxan som kan befinnas motiverade." Det var ett mycket kraftfullt uttalande av riksdagen och det förutsätter att riksförsäkringsverket får tillgång lill de tidsuppgifter vi nu diskulerar.

När regeringen utfärdar de bestämmelser som riksdagsbeslutet fordrar, då vill de borgerliga partierna göra gällande all del ansvariga statsrådet inte skulle haft stöd härför i riksdagens beslul. Är del riksdagens beslut eller är det landläkarnas intressen som de borgerliga vill slå vakt om?

Samhällets kostnader för tandvårdsförsäkringen beräknas överskrida 700 milj. kr., och då måste del väl också vara ett rimligt krav att samhället skaffar sig insyn i hur försäkringens pengar utnyttjas. Del har varit hell nödvändigt att få in de uppgifter från tandläkarna som det här gäller.

Herr lalman! Fru Jacobssons påstående nyss från denna talarstol att detta skulle vara att betrakta som misstro mot tandläkarna måste jag på det allvarligaste tillbakavisa.

Låt mig i sammanhanget få påpeka alt tandläkarna själva hade synpunkter att framföra på tandvårdstaxan, men när del sedan gällde all utforma den redovisningsblanketl som måsle finnas för kontrollen, då

avböjde tandläkarnas egen organisalion -Tandläkarförbundet -all medverka vid riksförsäkringsverkels utformning.

För oss som sysslar med tandvård inom landslingen kommer också den här redovisningen att bli värdefull. Åtminstone inom det landstingsområdejag kommer ifrån, Värmland, har vi ansett del myckel värdefullt med en fortlöpande karlläggning av inte bara folktandvårdens verksamhet utan i lika hög grad av erfarenheter om hur reformen slår inom den privata sektorn.

Som utskottsmajoriieten framhåller finns del ingen som helst anledning till erinran mot de bestämmelser som åläggs privallandläkarna, alt redovisa sin arbetstid på tandvårdsräkningarna.

Fru JACOBSSON (m):

Herr talman! Visst måste, herr Olsson i Edane, statsrådet Aspling hålla sig inom den ram för sitt handlande som han har fått av riksdagen. Del råder väl inget som helst tvivel om del. Enligl den ramen har privattandläkarna ålagts alt lämna uppgifter i den mån dessa har varit behövliga för tillämpningen av lagen, dvs. för beräkning av ersättningen.

Nu tror jag all herr Olsson av en bestämd anledning har gått vilse i dessa författningar och i detta krångliga ärende. Två blanketter är nämligen aktuella, och jag tror att herr Olsson har stirrat sig blind på den ena och inte insett alt det finns en blankett till. Jag försökte redan i mitt tidigare inlägg att klargöra att den blankett som jag här har åberopat, den blankett som kallas Tandvårdsräkning, inte har nämnts av utskotlsmajoriteten i betänkandet.

Den redovisning som tandläkarna har att ge i den blanketten under rubriken Av tandläkaren använd behandlingstid behövs över huvud taget inte för beräkning av ersättningen. Och, herr Olsson, hur skall blanketten fyllas i? Har herr Olsson varit på en privat tandläkarmoltagning i dag och iakttagit hur arbetet går till?

För att kunna lämna uppgifterna om behandlingstiden måste privattandläkaren ha ett tidlagarur, som han startar när han böriar behandlingen av en patient. När han lämnar patienten för att svara i telefon, tala med sin sköterska, göra i ordning ett instrument eller gå lill en annan patient, måsle han stoppa uret. Varie gång han går tillbaka till patienten och utför någon behandling, måsle han starta uret.

Hela denna lidsstudie - man får inte underlåta all redovisa en tid som understiger fem minuter-gör i själva verket all tandläkarna upplever sin situation såsom fruktansvärt stressad. Deras arbetsförhållanden kan liknas vid förhållandena för en bilförare, som är så rädd för att överskrida hastigheten att han stirrar på hastighetsmälaren i stället för på vägen. Det finns alltså risk för all den administration som har lagts på tandläkarna hindrar dem från att ordentligt ägna sig åt sina vårduppgifter.

Det är del ena felet med redovisningen. Det andra är att dessa uppgifter om den tid tandläkaren lägger ned på varie patient synes fullständigt sakna intresse även för en framtida diskussion om taxan. Den tidsre-

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Vissa frågor rörande tandvårdstaxan

115

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Vissa frågor rörande tandvårdstaxan

dovisning som sker på den andra blanketten, Samlingsräkning och landvårdsersältning, där tandläkaren har alt uppge hur många timmar han har arbetat per dag under varie vecka, verkar vara meningsfull. Men den har vi inte heller lagit upp.

Nej, herr Olsson, att regeringen har gått utöver de befogenheter som ges i lagen om allmän försäkring är nog alldeles klart. All det har väckt en utomordentligt stor irritation beror på att tandläkarna dessutom har upplevt den adminislraliva ordningen såsom betungande. Kritiken har huvudsakligen riktats mot att man har knutit en orimligt stark påföljd till uppgiflslämnandel. Försäkringskassan kan nämligen innehålla privattandläkarnas ersättning - deras inkomster, herr Olsson - om de slarvar med en uppgift för statistiskt ändamål.

Herr JONNERGÅRD (c):

Herr talman! Låt mig säga till herr Olsson i Edane att här är det inte fråga om landläkareintressen eller andra intressen. Det vi håller på med är konstitutionell granskning.

Herr Olsson tror att reservanterna råkat ut för en missuppfattning. Det tål nog att diskutera vem del är som missuppfattar. Fullmakten enligl lagen om allmän försäkring avser uppgifter som är nödvändiga för tillämpningen av denna lag. De ålägganden som vi diskuterar är inte nödvändiga - del framgår av vårt material, intaget i promemorian - och faller alltså utanför fullmakten. Om regeringen anser all denna redovisning av arbetstiden behövs, t, ex. för statistikändamål, så går del bra att begära fullmakt all utfärda en sådan förordning, men det har inte skett. Någon ordning, herr Olsson i Edane, måste det vara också på en förordning.

Herr LINDAHL i Hamburgsund (fp);

Herr talman! Herr Olsson i Edane var myckel mångordig, när han försökte försvara regeringens handlande i denna fråga, Hans försvar gick ut på alt allting i stort sett var bra och att de här uppgifterna var behövliga för lagens tillämpning. Men, herr Olsson, del torde väl ändå vara hell klart att de här statistiska uppgifierna inte har någonting att göra med utbetalningen av ersättningen, och det är ju detta det verkligen gäller i del här fallet. Eftersom uppgifterna inte har någon betydelse för lagens tillämpning, är alltså föreskriften utfärdad utan stöd i gällande lag. Då, herr Olsson i Edane, finns det anledning att kritisera regeringen. Svårare var det faktiskt inte.

116

Herr OLSSON i Edane (s):

Herr talman! Jag kan ge herr Jonnergård den elogen att han åtminstone håller sig till ämnet, dvs, befogenheterna för regeringen. Jag vill då säga att den ändring som skedde av tandvårdstaxan den 28 juni 1974 hade en konstitutionell förankring. Det är ingen tvekan om det. Därför behöver vi inte resonera mera om den saken.

Fru Jacobsson kom snabbt från ämnet och över till de två förkättrade blanketterna, som moderata samlingspartiet envist vill framhålla. När jag lyssnade till fru Jacobsson var del närmast som att återgå till den två timmar långa interpellalionsdebatt som vi hade den 21 november förra året. Då fick vi också höra vilket oerhört merarbete del här uppgiflslämnandel skapade för privattandläkarna. Jag vill nog närmast uppfatta fru Jacobssons senaste inlägg som en svartmålning och en uppförstoring av det arbete som tidsredovisningen åsamkar privattandläkarna. Jag vill göra fru Jacobsson uppmärksam på att del är precis samma uppgifter som när tandläkarna debiterar limarvode enligl tandvårdstaxan. Del är ingen skillnad.

Sedan kan jag väl tillägga all del är ganska självklart all en så stor och omfattande reform inte kan genomföras hell problemfritt. Det har väl inte skett någon stor social reform ulan initialsvårigheter, men påståendet all de ändringar i tandvårdstaxan som skett i syfte att få till stånd en noggrann uppföljning av taxan skulle sakna stöd i lagen om allmän försäkring måste helt enkelt, som jag sade tidigare, grundas på en missuppfattning. När regering och riksdag begärt all riksförsäkringsverket skall kunna redovisa utfallet av tandvårdstaxan, tycker jag att även moderata riksdagsledamöter bör ställa upp bakom detta krav i stället för att gå privatlandläkarnas ärenden. Här har varit en allmän strävan att samhället skall skaffa sig insyn i hur statens pengar förvaltas. Då förefaller del åtminstone för mig rätt underligt alt enskilda ledamöter vill ifrågasätta om detta verkligen är nödvändigt, men det är vad fru Jacobsson har gjort.

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av

statsrådens

tjänsteutövning

m. 777.

Vissa frågor rörande tandvårdstaxan

Fru JACOBSSON (m):

Herr lalman! Frågan om del har varit befogat att gå in på formulären eller inte vill jag besvara först. Givelvis har del varit befogat, därför att formulären visar vart en konstitutionell felaktighet kan leda. Det är inte i själva formulären som felaktigheten ligger. Men man hade inte kunnat utfärda formulären om man inte hade haft en felaktighet att stödja sig på. Om man ser delegeringen av lagstiftningsmakten som en kedja, där först riksdagen ger regeringen befogenhet och regeringen i sin lur ger riksförsäkringsverket befogenhet, brister det här i det första ledet mellan riksdagen och regeringen. Vi har inte anmärkt på någonting i det senare ledet mellan regeringen och riksförsäkringsverket. Men regeringen har inte haft riksdagens fullmakt bakom sig när den utfärdade taxeändringen. Det tror jag aldrig att herr Olsson i Edane kan komma ifrån om herr Olsson verkligen sätter sig ner och studerar de här frågorna från konstitutionell synpunkt.

När del sedan gäller nyttan av statistiska uppgifter för framtida ändring i tandvårdstaxan har vi inom moderata samlingspartiet inte satt oss emot den saken. Men vi anser alt formulären skall vara vettigt utformade, så att de inte tar en timme om dagen i arbetstid för en privattandläkare. Det är från patienterna man måste ta den tiden. Det är patienterna som drabbas.

117

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av

statsrådens

tjänsteutövning

777. 777.

Slopande av beteckningen Kunglig i namnet på statliga myndigheter

Herr JONNERGÅRD (c):

Herr talman! Jag skulle vilja be herr Olsson i Edane att fundera över
vad som redovisas i den PM som ligger som bilaga till utskottsbetän
kandet. På s. 180 redovisas: "Riksförsäkringsverket fann i beslut den
5 juni 1974 att uppgift om arbetad tid inle var erforderlig för bestämmande
av landvårdsersältning------ ". Då kanske herr Olsson kommer från miss
uppfattning lill uppfattning.

Herr OLSSON i Edane (s):

Herr talman! Jag skall inte förlänga debatten, men jag skulle vilja ställa en kort fråga till fru Jacobsson. Hon säger att det har varit viktigt all få vettigt utformade blanketter. Därför skulle jag vilja fråga; Varför avstod privattandläkarnas egen fackförening, Sveriges tandläkarförbund, från alt vara med och utforma dessa blanketter? De fick ändå ett erbjudande från riksförsäkringsverket, men landläkarna lämnade skriftligt besked om att de inte hade något intresse av att vara med och utforma blankellen till sin fördel. Varför tog de inte den chansen?

Fru JACOBSSON (m):

Herr lalman! Delta tycker jag däremot alt vi skall hålla utanför debatten. Frågan om hur landläkarnas representanter har agerat i förhållande till tandläkarna anser jag mig inte bemästra att ta upp här. Det är deras interna angelägenhet.

Herr ANDRE VICE TALMANNEN:

Sedan de under avsnittet Vissa frågor rörande tandvårdstaxan anmälda talarna nu haft ordet övergår kammaren lill alt debattera Slopande av beteckningen Kunglig i namnet på statliga myndigheter.

Herr BJÖRCK i Nässjö (m):

Herr talman! Det råder inget tvivel om alt den svenska monarkin är väl förankrad bland människorna i vårt land. De många vittnesbörd som finns om detta behöver inte lämna någon i tvivelsmål.

Detta är naturligtvis ett tråkigt förhållande för de republikaner som finns. Särskilt sorgligt är det för socialdemokratin som har republik på sitt program, men som inte vågat genomföra kravet. Det är en missuppfattning all tro att socialdemokraterna är helt overksamma i sitt republikanska nit. Tvärtom har här utvecklats en betydande aktivitet de senaste åren. Man höll sig någorlunda på mattan så länge den gamle kungen levde, men nu lycks en hel del av hämningarna ha släppt.

Exempel på detta är ordensväsendets avskaffande, de nya formerna för riksdagens högtidliga öppnande, avskaffandet av skattefriheten för kungahusets medlemmar och mycket annat.

Det som riksdagen i dag har att ta ställning till är avskaffandet av beteckningen Kunglig framför namnet på statliga verk och militära för-

band. Frågan kan synas vara liten, men insatt i sitt sammanhang är det ingalunda någon bagatellartad fråga.

Monarkins bevarande har varit en given utgångspunkt för den nya författningen. Det har understrukils i grundlagspropositionen av del ansvariga statsrådet, herr Geijer, Konungen är alltjämt rikels statschef Arbetet från socialdemokratiskt håll att eventuellt bereda vägen för republik genom åtgärder av det slag som nu är för handen innebär att man bryter den enighet och de löften som låg bakom den kompromiss som träffades i Torekov. Från moderata samlingspartiets sida ser vi allvarligt på detta om det skulle vara riktigt. Vi vet att det som nu håller på att ske icke har stöd bland människorna.

Det är djupt beklagligt alt regeringen uppenbarligen vall all försöka införa republik smygvägen. Del är betecknande att man inte vågar ta en öppen diskussion utan ägnar sig ål nålslygnslaktik.

Regeringens metoder härvidlag inger inte någon respekt. Och alt det är fråga om ett förberedelsearbete för alt införa republik är helt uppenbart. Något annat syfte kan rimligen inte verksamheten tjäna. Möjligen skulle det kunna vara fråga om vanlig klåfingrighet, men den brukar faktiskt inte vara så systematisk utformad som nu är fallet.

Avskaffandet av beteckningen Kunglig är märklig på två säll. Det gäller dels grunden för åtgärden, dels tillvägagångsätiet.

Regeringen menar nu att avskaffandet av beteckningen Kunglig hör samman med att konungen inte längre formellt är chef för statsförvaltningen och högste befälhavare för krigsmakten. Detta är i grunden ett felaktigt argument. Beteckningen Kunglig har hittills endast angell alt verksamheten varit statlig och sålunda ej av kommunal eller privat natur och inte heller direkt underställd riksdagen. Här finns också en direkt parallell till förhållandena i andra länder. De monarkier som jag känner till har använt och använder beteckningen Kunglig utan att monarken där under åtskillig tid haft vare sig direkt eller formellt chefsskap över den statliga verksamheten.

Den nya grundlagen, som gäller fr. o, m. årsskifiet, innehåller ingenting om namngivning av myndigheter. Moderata samlingspartiet anförde i sin partimolion i grundlagsfrågan 1973 följande; "Det ter sig likaså självklart att svenska myndigheter, verk och militära förband allt framgent använder beteckningen Kunglig." Konstitutionsutskottet och riksdagen hade ingenting alt erinra mot skrivningen i denna del.

Om det, herr talman, hade varit på det sättet att man hade ansett att moderata samlingspartiet här hade framfört felaktiga synpunkter och att vi hade dragit tokiga slutsatser av den nya grundlagen hade naturligtvis de republikaner som funnits i kammaren eller utskottet sagt att de inte kunde dela partiets uppfattning. Del är fullkomligt otänkbart all den här frågan bara skulle ha kunnat segla förbi utskott och kammare om del nu hade funnits någon invändning alt göra mot det som moderata samlingspartiet då anförde. Och någon sådan invändning kom alltså inte.

Det finns sålunda varken någon saklig grund eller några praktiska skäl

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Slopande av beteckningen Kunglig i namnet på statliga myndigheter

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Slopande av beteckningen Kunglig i namnet på statliga myndigheter

120

som talar för att beteckningen Kunglig försvinner. Det är en ren efier-handskonslruktion alt della skulle följa av den nya grundlagen, men det ingår alltså - som jag sagt - i det led av antimonarkistiska åtgärder som man har satt i gång.

Vad som är ägnat att förvåna är också formerna för förändringen. Man borde ha kunnat vänta sig alt en så pass viktig fråga och en så pass omfattande åtgärd - det rör sig om en hel del förband och myndigheter - skulle ha handlagts på sedvanligt sätt, dvs. dragils i konselj. Del har man emellertid struntat i. Del hela har gått så till att man har diskuterat saken i statsrådsberedningen under förra hösten - och då hade varken statsrådsberedningen eller regeringen någon formell beslutskapacitet. Då gällde fortfarande den gamla grundlagen. Sedan har man uppdragit åt rättschefen i statsrådsberedningen att ta kontakt med redaktören för statskalendern. Man får förmoda att det skett per telefon, eftersom det inte finns ett papper, inte en PM eller någonting liknande som visar vilka grunderna är för beslutet eller hur del förberetts. Jag efterlyste sådana i utskottet, och det har meddelats att några sädana icke existerar.

Det behandlades förra året ca 27 000 ärenden i konselj. Det är höjden av nonchalans att inle bry sig om alt dra ell ärende av denna typ i konselj. All handläggningen går till så att rättschefen i statsrådsberedningen ringer lill redaktören för statskalendern vittnar om hur regeringen anser att frågor med anknytning lill monarkin skall handläggas.

Det går nämligen inte att hävda all del här bara rör sig om en följdändring till författningen. Som jag tidigare sagt och som också utförligt motiverats i den moderata reservationen vid utskottets betänkande, så är det här fråga om saker som sannerligen inte följer automatiskt av grundlagsreformen.

En annan märklig sak gäller stora riksvapnet, del vapen som kammarens ledamöter kunde avnjuta vid riksdagsöppnandet i stort format på filmduken alldeles ovanför talmannens plats, I lagen om rikets vapen av den 15 maj 1908 som trädde i kraft den I januari 1909 som som fortfarande gäller, heter det i I !;: "Rikets vapen äro två, slora vapnet och lilla vapnet."

Rättsläget härvidlag är alltså hell klart. Men i en PM från utrikes-departementet, som sänts ut bl. a. till våra utlandsmyndigheter, heter det i punkten 7; "Det bör i sammanhanget observeras all slora riksvapnet numera är att betrakta som det Kungl. Husets personliga vapen. Myndighet bör begagna lilla riksvapnet."

Det innebär alltså all UD på egen hand försöker upphäva gällande lag! Heraldisk expertis som jag varit i kontakt med har karakteriserat UD;s ståndpunkt som "hellokig". Men det får man tydligen vara i sitt republikanska nit.

I detta sammanhang kan omnämnas att det 1966 kom en statlig ulredning i ämnet av f d. hovrättspresidenten Mauritz Wijnbladh. Den helte "Rikets vapen och flagga". Denna utredning vilar fortfarande i justitiedepartementet, varför sättet att ta lagen i egna händer inom ut-

rikesdepartementel är ganska betänkligt. Om man nu ville göra någonting i vapenfrågan, borde man naturligtvis ha gått till riksdagen med en proposition på grundval av den nämnda utredningen eller på andra grunder.

Avskaffandet av beteckningen Kunglig och de former det skett i är så pass allvarliga saker att de moderata ledamöterna i utskollet finner att del föreligger anledning till anmärkning mot den formellt ansvarige, justitieminister Geijer,

Jag kan inte underlåta att uttrycka min förvåning över att folkpartiet och centerpartiet inte velat slå vakt om monarkin genom att stödja den moderata reservationen. Centerns särskilda yttrande är så platt och intetsägande som det maximalt går att uppnå, och partiet anser tydligen att det inte finns någon anledning till ett påpekande. Folkpartiets inställning är densamma.

Herr talman! Vad som förekommit från regeringens sida är alltså sammanfattningsvis: felaktiga slutsatser av den nya grundlagen, nonchalant och felaktigt handlande när det gäller handläggningen samt försök att på egen hand upphäva lag som tillkommit genom samfälld lagstiftning. Det anmärkningsyrkande som föreligger är enligt min mening ovanligt välgrundat. Även om del formellt i första hand riktar sig mot justitieminister Geijer, så bör regeringen i sin helhet känna sig träffad.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall lill reservationen M som är fogad vid utskottels betänkande.

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Slopande av beteckningen Kunglig i namnet på statliga myndigheter

Herr JOHANSSON i Malmö (s):

Herr lalman! Slopandet av beteckningen Kunglig i namn på statliga myndigheter har på senare lid av ett fiertal moderater, inle bara av herr Björck i Nässjö, gjorts till en stor politisk fråga. Det har antytts alt detta skulle vara ett sätt all smygvägen införa republik. I sin monarkistiska iver ser moderaterna långt upp i partiloppen tydligen spöken på ljusan dag.

Herrar Werner i Malmö och Björck i Nässjö anför i sin reservation bl, a, all det är "av väsentligt intresse ur allmän synpunkt att statsmakternas inställning till statsskickets grunder inte missuppfattas av medborgarna på grund av dessa eller liknande åtgärder". Med den kännedom jag har om den svenska allmänheten kan jag försäkra reservanterna saml alla övriga moderater att deras rädsla och deras tvivel på medborgarnas fattningsförmåga är helt obefogade. Den svenska allmänheten är 'mycket klokare än vad herr Werner och herr Björck ger uttryck för i sin reservation. Allmänheten i vårt land är klok nog att inte gå på de politiska spöken i varje vrå som moderaterna allt som oftast försöker måla upp.

Moderaternas reservation om prefixet Kunglig är, om än inte i alla hänseenden, en lustig läsning. Del är faktiskt svårt, herr talman, att hålla sig för skratt när herr Werner och herr Björck kommer fram lill all från logiska utgångspunkter övervägande skäl talar för ett bibehållande av epitetet Kunglig i namn på statliga myndigheter. Det enda omdöme

121

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. tn.

Slopande av beteckningen Kunglig i namnet på statliga myndigheter

122

man kan fälla om en sådan slutsats är alt den brister i logik. Reservalionen är ett utmärkt pedagogiskt material för dem som vill studera ämnet bristande logik.

Nej, herrar Werner i Malmö och Björck i Nässjö, sakläget är följande, Enligl 1809 års regeringsform var det kungen som hade det formella chefsskapet över de myndigheter som var underställda Kungl. Maj:t. Bruket av prefixet Kunglig framför myndighetens namn utgjorde en markering av detta förhållande. Men förhållandet har ju ändrats fr. o. m, den I januari i år, när den nya grundlagen trädde i kraft. Enligt den nya regeringsformen är det regeringen som styr riket. Myndigheterna lyder under regeringen och inte under kungen. En konsekvens härav blir att ordet Kunglig, som markerade myndighetens lydnadsställning i förhållande till kungen enligt den gamla ordningen, bör slopas framför myndighetens namn.

Reservanterna säger att de åtgärder som vidtagits i denna fråga är tvivelaktiga och att de skulle strida mot de förutsättningar enligt vilka enighet i grundlagsfrågan uppnåddes i riksdagen. Som stöd för det resonemanget hänvisar herr Björck bl. a, till den moderata partimotionen i grundlagsfrågan. Detta är i sanning en märklig argumentering, eftersom den åberopade moderatmotionen avslogs av riksdagen.

I slutet av reservationen anmärker reservanterna att utrikesdepartementet gjort en felaktig tolkning av stora riksvapnets ställning. Jag bestrider detta, herr talman.

Reservanterna åberopar 1908 års lag om rikets vapen som bevis för sitt påstående. Jag vill bara här nämna -och det var herr Björck förvisso inne på - att ulrikesdepartementet i ett meddelande nr 16, daterat den 5 februari 1975, har behandlat frågan om användning av beteckningen Kunglig. Meddelandet upptar sju punkter. Herr Björck citerade i sitt inlägg den sjunde punkten, och jag behöver inte därför upprepa den. Men det som anförs i punkten 7 i meddelandet nr 16 från ulrikesdepartementet står inle i strid med lagen av den 15 maj 1908, vilket herr Björck här har hävdat. I denna lag finns del inte några föreskrifterom användningen av riksvapnen. Vissa speciella regler har dock meddelats i syfte alt hindra obehörig användning av vapenmärken. Så har skett i varumärkeslagen av 1960 och i den samma år utfärdade lagen om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar. Dessa två senaste lagar nämner jag bara för att fullfölja uppräkningen av den lagstiftning som finns på det här området, så att vi är klara över vad som här föreligger. •

Till slut anför reservanterna kritik mot formerna för åtgärder som vidtagits när del gäller slopandet av prefixet Kunglig, Härtill vill jag foga en kort kommentar.

Någon föreskrifi om att myndighetsnamn skall föregås av Kunglig finns inte. Det finns därför inget beslut att ändra på. Det skall kanske tilläggas all på senare tid inrättade myndigheter inle använder ordet framför sina namn. Ordet förekommer inte heller framför myndighets namn i lagar och andra författningar.

Moderaterna har i sin reservation riktat en anmärkning mot justitieministern. Något som helst sakligt skäl till anmärkningen föreligger emellertid inte. Det är bara moderaterna som har kommit fram till en sådan slutsats. Inga andra parlier har funnit skäl till en anmärkning. Detta faktum borde stämma herr Björck och moderaterna lill efiertanke.

Herr MOLIN (fp):

Herr talman! I den svenska statsförvaltningen har det inte funnits någon bestämd praxis när det gäller användandet av prefixet Kunglig framför ämbetsverkens namn. Ursprungligen-och så länge som ämbetsverken fungerade som konungens redskap - var det både vanligt och naturligt att' man satte beteckningen Kunglig framför namnen på förvaltningsmyndigheterna. Prefixet Kunglig har därefter successivt tagits bort från ämbetsverkens namn, och det har i allmänhet skett genom beslut av ämbetsverken själva. Vissa relativt nya ämbetsverk, t, ex. livsmedelsverket, naturvårdsverket och planverket, har över huvud taget aldrig använt prefixet Kunglig och har alltså heller inte kunnat avskaffa det.

Detta är alltså en, som jag ser det, rätt naturlig och i stort sett kontinuerlig utveckling, som del inte finns anledning att särskilt ondgöra sig över.

De militära myndigheterna - jag tänker då inte på försvarets civila myndigheter, där prefixet inte är särskilt vanligt - har däremot hittills genomgående haft beteckningen Kunglig, vilket har sammanhängt med regeringsformens bestämmelse om konungens överhöghet över landets försvar, I det avseendet inträdde ju en ändring i och med 1975 års ingång genom all konungens ställning som högste befälhavare då upphörde. Denna ändring bör i sinom tid slå igenom också när det gäller beteckningarna på de militära myndigheterna.

Det skulle, herr lalman, kanske räcka med att säga detta. Men herr Björck i Nässjö fann det förvånande att folkpartiet och centerpartiet inte hade följt honom i hans reservation. Jag får nog säga att det mest förvånande i detta ärende var herr Björcks inlägg, som utmynnade i ett anmärkningsyrkande. Det byggde på påståendet att borttagandet av beteckningen Kunglig framför de statliga myndigheternas namn kunde uppfattas som ett led i en politik att i vårt land smygvägen införa republik. Det var exakt den argumentering som herr Björck förde.

Finns det någon som tror att om man ändrar beteckningen Kungl, statskontoret till statskontoret så blir del republik i Sverige? Eller att om Kungl, arbetsmarknadsstyrelsen på egen hand börjar kalla sig för arbetsmarknadsstyrelsen så är det ett led på vägen mot republik? Eller att om Kungl. Svea livgarde får heta Svea livgarde så är republiken hotande nära? Ja, om det är någon som tror det bör han observera all detta ju har pågått sedan länge successivt och utan att moderata samlingspartiet, såvitt jag vet, tidigare har reagerat mot denna hotfulla utveckling.

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Slopande av beteckningen Kunglig i namnet på statliga myndigheter

123

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Slopande av beteckningen Kunglig i namnet på statliga myndigheter

124

Nog borde väl ändå moderata samlingspartiets representanter i konstitulionsutskollet känna till all republik inte kan införas på annat sätt än genom ändring av grundlagen. Ändring av grundlagen sker genom två beslut med mellanliggande val.

Jag tycker, herr talman, att det för dem som slår vakt om monarkin i Sverige - och det är del verkligen många som gör - känns lite generande alt ha herr Björck som försvarsadvokat.

Herr BJÖRCK i Nässjö (m):

Herr talman! Herr Johansson i Malmö böriade med att betyga sin aktning för den klokhet som finns hos den svenska allmänheten i den här frågan. Jag vill varmt instämma i det. Den svenska allmänheten är ju så pass klok att ca 80 % tycker att det socialdemokratiska partiprogrammets krav på republik är helt felaktigt. Det är klara siffror som finns att ta del av i alla opinionsundersökningar i stort sett som gjorts under senare år.

Klokheten hos den svenska allmänheten betygar jag alltså min slora vördnad för, inte minst i den här frågan. Men det förvånar mig att herr . Johansson i Malmö kan dra några växlar på detta.

Det är helt fel och vittnar om historisk okunnighet att påstå alt Kunglig har betecknat ett direkt chefskap. Det har det inte alls, I stället har det varit en beteckning för att skilja statlig verksamhet från privat verksamhet. Får jag peka på en mycket konkret punkt på den militära sidan. Konungen har formellt varit chef för vissa förband; den som i praktiken varit chef har kallats sekundchef Men det har ju inte inneburit att alla andra förband inom krigsmaklen inte haft beteckningen Kunglig, Parallellen är alltså totalt ologiski och rent okunnig.

Det sägs här att det finns inget beslut alt ändra på, då man aldrig har beslutat alt verken och de militära förbanden skall ha beteckningen Kunglig framför namnet. Ja, men vad är det nu man har gjort? Tidigare har alltså de här instanserna själva bestämt vad de har velat kalla sig. Varför skulle de inte i fortsättningen få ha den beslutanderätten? Vad som nu sker är att man fattar ett centralt beslut och att dessa instanser inle längre skall få ha den här beteckningen.

Detta, herr talman, barsken utan något samrådsförfarande, utan någon remiss, utan att man på något sätt har frågat dem som berörs. Är det demokrati? Vittnar det om någon stor lyhördhet för vad förvaltningen tycker? Man har inle ens brytt sig om alt dra frågan i konselj.

Även om jag förstår att del finns gott om republikaner i kammaren tycker jag att man åtminstone när det gäller den formella beslutsordningen, där man - herr Molin t. ex, - är litet mera alert i andra frågor, skulle kunna ha något ord till anmärkning mot hur del gått lill i det här fallet. Men man har inte ett ord att säga i denna fråga!

Herr Molin gör stort nummer av att vi - det är inte bara jag utan många andra, inte bara från mitt parti utan även från andra håll - har pekat på att detta är ell led i införandet av republik. Vi har inte sagt

att detta innebär att man inför republik, men det kan vara ett led i den utvecklingen. Jag räknade dessutom upp - som herr Molin hörde om han lyssnade - en rad exempel på sådana här saker som genomförts bara under föregående år. Dessa exempel måste naturligtvis syfta någonstans. Jag pekade på att de var systematiska. Det som vi i dag diskuterar är bara ett led i detta. Jag förstår att det finns många - och herr Molin är en av dem - som i detta ser en positiv utveckling. Med herr Molins republikanska utgångspunkt tycker han kanske inle att det spelar någon större roll. Har han en annan utgångspunkt - om han nu tycker att vi skall behålla monarkin som statsform - ja, då kan jag inte dra någon annan slutsats än att han är ganska naiv, om han inte tror alt det som sker syftar till någonting, I så fall är det väl bara all citera vad statsminister Palme sade när det gällde all lugna upprörda kongressledamöter som ville ha republik, att monarkin bara är en plym, en dekoration, som man när liden är kommen - och den förbereder man alltså nu - kan avskaffa med ett penndrag.

Det uttalandet, som har citerats fiera gånger i denna kammare, borde väl ändå få herr Molin att länka efier något. Jag vägrar nämligen all tro all herr Molin, med den politiska erfarenhet han har, är så naiv att han inte ser någon mening i detta.

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Slopande av beteckningen Kunglig i namnet på statliga myndigheter

Herr JOHANSSON i Malmö (s):

Herr talman! Jag tror att herr Björck i Nässjö skulle tjäna på att inte vara alltför stor i orden i denna debatt, när han hävdar alt det finns skäl för en anmärkning mot justitieministern i den här frågan. Det var nämligen så, att herr Björck i november 1974 av justitieministern fick svar på en enkel fråga i delta ämne, och då förekom det en ganska lång diskussion. Men det märkliga med den debatten var att herr Björck, som ju sitter i konstitutionsutskottet, aldrig kom underfund med att frågan kunde ha en konstitutionell aspekt. Trots alt herr Björck vid det tillfället försökte mobilisera hela sitt ordförråd kunde han egentligen bara åstadkomma ett ordfyrverkeri. Jag ber all få citera något av vad herr Björck sade i den debatten:

"Beslutet innebär tradilionslöshet, klåfingrighet och ytterligare ett steg
i riktning mot ett allt färglösare och tråkigare samhälle, I den här frågan
kunde man ha visat en viss respekt för traditionen ,"

Herr Björck åberopade alltså inte någon konstitutionell aspekt förra året. Det är någonting som han har konstruerat efteråt, sannolikt i sällskap med myckel dåliga rådgivare.

När del sedan gäller allmänheten har herr Björck och jag hafi en liten dispyt, I och för sig är jag glad över att herr Björck från denna talarstol nu har slagit fast att han också litar på allmänheten, men det intrycket får man tyvärr inle när man läser den moderata reservationen i denna fråga. Man säger där att det finns "en risk för att även sådana åtgärder som de förevarande hos allmänheten kan uppfattas som ett led i en politik som ytterst syftar till att införa republik i vårt land. Även om

125

Nr 70 detta mot nyss angivna bakgrund inle är avsikten med åtgärderna är

TisHappn den ' emellertid av väsentligt intresse ur allmän synpunkt att statsmakter-

79 anril 1975 "'' inställning till statsskickets grunder inte missuppfattas av medbor-

_____________ garna---- ."

Granskning av Om man ser litet närmare på denna formulering skall man finna alt

statsrådens herr Björck tycks tro att svenska folket inte skulle veta att den nya

tjänsteutövning regeringsformen har trätt i kraft. Vidare skulle svenska folket inte veta

777. 777. att det är regeringen som styr riket och att myndigheterna lyder under

regeringen. Jag vidhåller att herr Björck har misstagit sig grovt när han
Slopande av tror att allmänheten inte begriper att det är som en följd av den nya

beteckningen regeringsformen som epitetet Kunglig i namnet på statlig myndighet bör

Kunglig i namnet på slopas,

statliga myndighe- Eftersom herr Molin så vältaligt bemött herr Björcks påståenden att

ter detta skulle vara ett smygande sätt att införa republik, är det kanske

onödigt att jag berör dem. Men jag vill gärna tillägga att herr Björck i sitt första inlägg sade att det enda syftet med dessa åtgärder uppenbarligen var att smygvägen införa republik, och det tyder faktiskt på all herr Björck egentligen inte vet vad som står i hans egen reservation, där del klart angivits att så inte är fallet. Jag citerar på nytt vad herr

Björck själv skrivit. Del heter i reservalionen; "Även om della---------------

inle är avsikten med åtgärdena--------------- ". Men herr Björck har kanske inle

ens själv författat reservalionen ulan har kanske också där haft mycket dåliga rådgivare.

Herr MOLIN (fp):

Herr talman! Låt mig först med anledning av att herr Björck talade om republikanska utgångspunkter och republikaner i kammaren påminna om all riksdagen med myckel stor majoritet 1973 och 1974 antog den nya grundlagen, som innebär att kungadömet bevaras. Enligt vad jag kan minnas var det praktiskt taget bara vänsterpartiet kommunisternas riksdagsledamöter som röstade emot den delen av den nya grundlagen.

Herr Björck gjorde en smärre reträtt då han sade att det här inle i och för sig var ett sätt all införa republik men att det kunde uppfattas som ett led i införandet av republik. Jag måsle nog då pressa herr Björck ytteriigare något.

När arbetsmarknadsstyrelsen för ett antal år sedan bytte namn från Kungliga arbetsmarknadsstyrelsen till arbetsmarknadsstyrelsen, var del då ett led i införandet av republik? Kan man tänka sig att verkschefen, eller om det möjligen var styrelsen, i AMS satt och funderade över hur man genom en namnändring på bästa sätt skulle skapa jordmån för republik i Sverige? Och om det nu var så, varför reagerade inte herr Björck och andra företrädare för moderata samlingspartiet då?

Jag tror inte alt den svenska monarkin riänar någonting på den typ

av argumentation som herr Björck för. Herr Björck talar om risken för

missuppfattningar. Jag tror inte att de namnändringar som gjorts suc-

126 cessivt missuppfattas av svenska folkel. Däremot finns det väl en ansenlig

risk att herr Björcks argumentation och reservationen på denna punkt missuppfattas.

Herr BJÖRCK i Nässjö (m):

Herr talman! Herr Johansson i Malmö var ledsen över att han i den frågedebatt som jag hade med justitieministern förra årel inte kunde finna någon konstitutionell aspekt. Om delta är två saker att säga: dels är en frågedebatt naturligtvis inte detsamma som en dechargedebalt, dels är det i grunden fel att jag där inte framförde att frågan hade aspekter av den karaktären. Det är bara all läsa innantill i protokollet, herr Johansson!

Jag säger på ett ställe - och jag kan citera - i den debatten: "För det första anser jag alt beslutet om detta borttagande har tillkommit på ett underligt sätt. Det finns inget konseljbeslut i frågan," Det är alltså exakt det som har tagits upp nu, nämligen den underliga beslutsformen. Jag säger vidare, och nu kan herr Johansson försöka följa med, eftersom han tydligen inte har gjort det lidigare, eller senare försöka läsa innantill: "Det finns inte ens någon skrifilig instruktion från rättschefen i statsrådsberedningen till redaktören för statskalendern om principerna för borttagandet av detta prefix. Allt har skett muntligt," Också detta har jag alltså tagit upp i den här debatten. Var så god och läs innantill! Jag säger också: "Del minsta som kan begäras i en sådan här fråga är väl all del fallas något slags formellt beslul - del fallas 27 000 beslul per år i konseljen, så det skulle inle ha inneburit någon ytterligare arbetsbelastning." - Jag skulle kunna fortsätta att citera en bra stund lill.

Här framfördes alltså redan då konstitutionella aspekter i ganska stor utsträckning.

Vidare är det på det sättet att moderata samlingspartiet icke har misstagit sig grovt i denna fråga. Det finns framstående jurister som i artiklar i svenska tidningar har pekat på den helt felaktiga slutsats som regeringen har dragit, när den menar att prefixet Kunglig bara har att göra med om Konungen tidigare haft ett formellt chefsskap eller inte.

Herr Johansson försöker också göra gällande att det skulle vara en skillnad mellan vad som slår i reservationen och vad jag här har sagt. Del är med förlov sagt rent nonsens! Jag har såväl i reservalionen som i anförandet pekat på att man kan betrakta detta som ett led i införandet av republik. Jag har naturligtvis förhoppningen att det inte skall vara på det sättet, men det finns alltså en avsevärd risk för att det förhåller sig så. Det är klart alt man kan ägna sig ål hårklyverier när det gäller alt jämföra anföranden och reservationer, men det tror jag inte riänar särskilt mycket till. Jag skulle också där vilja uppmana herr Johansson all läsa innantill i protokollet, när del kommer.

Så lill herr Molin! Han frågar: Är del all betrakta som ell led i republikens införande all ell ämbetsverk avskaffar beteckningen Kunglig? Men vad saken gäller nu är ju inte om ell enstaka verk har gjort del eller inte. Om ett enda verk skulle göra del spelar ingen större roll, kan

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av statsrådens tjänsteutövning tn. m.

Slopande av beteckningen Kunglig i namnet på statliga myndigheter

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Slopande av beteckningen Kunglig i namnet på statliga myndigheter

jag tro. Men här är det fråga om ett centralt direktiv från Sveriges regering, utarbetat i statsministerns kansli, att denna beteckning skall bort, an-lingen man vill eller inle. Delta är väl ändå, herr Molin, en väsentlig skillnad mot om ett enstaka ämbetsverk skulle ta bort beteckningen? Jag kan inte förslå annat.

Sedan säger herr Molin att monarkin inte tjänar någonting på att vi reserverar oss i sådana här frågor och försöker på andra sätt peka på de förändringar som sker. Tänk, där har jag en helt annan uppfattning! Monarkin tjänar ingenting på alt herr Molin och folkpartiet och centerpartiet i den här frågan, och även i andra frågor, bara låter det gå - och formellt bekänner sig till det hela naturiigtvis; det är ju bra för dem med tanke på folkopinionen. Om man ser på de frågor som jag exemplifierade tidigare - ordensväsendets avskaffande, de nya formerna för riksdagens högtidliga öppnande, avskaffandet av skattefriheten för kungahusets medlemmar - finner man dock att vi här i kammaren inte har kunnat uppleva någon större entusiasm eller något större arbete från folkpartiets och centerpartiets sida. Jag vill säga att jag självfallet respekterar dem som är republikaner, men efiersom monarkin nog tjänar mera på att det finns några här som har uppfattningen alt monarkin bör bibehållas, vore det väl märkligt om man inte på olika sätt skulle försöka slå vakt om den. Monarkin tjänar sannerligen ingenting på att man tiger still och accepterar den linje som socialdemokraterna driver i den här frågan.

Herr JOHANSSON i Malmö (s);

Herr lalman! Jag bara konstaterar att den karska ton som herr Björck i Nässjö hade i början tydligen håller på att försvinna. Jag skall gärna ge honom det erkännandet att det mildare sättet att framträda klär honom väsentligt bättre. Från börian sade herr Björck -jag tror att herr Molin också uppfattade del så - all de vidtagna åtgärderna syftade lill alt smygvägen införa republik. Så föll orden från herr Björck, I sill senaste inlägg tvekade han och var inle alls lika säker i korken som i börian. Del hedrar honom.

Herr Björck berörde också statskalendern, och han gjorde ell slorl nummer av all del troligen förhåller sig på det sättet all någon tjänsteman per telefon har sagt ifrån all ordet Kunglig inte längre skall få komma in i statskalendern, Efiersom jag är särskilt vänlig i dag skall jag så här i sista momangen överlämna en liten present lill herr Björck, Om några dagar kommer statskalendern ut, och jag har förvissat mig om alt Vetenskapsakademien alkjämt kommer att ha epitetet Kunglig, Det betyder väl att herr Björck kan känna sig lugn åtminstone ett år framåt. Han kan alltså leva i ett färgglatt och roligt samhälle även i fortsättningen.

128

Herr BJÖRCK i Nässjö (m):

Herr talman! Om min något mildare ton gläder herr Johansson i Malmö är jag naturligtvis tacksam för det. Däremot övertygar hans argument

i övrigt mig fortfarande inte på något sätt.

En fråga har varken herr Johansson eller herr Molin svarat på, och jag skulle gärna vilja ha ett svar på den innan den här debatten avslutas. Man har alltså gjort förändringen utan att dra den i konselj, ulan att tillfråga de berörda myndigheterna och utan något remissförfarande -kort sagt, bara direktiv utan samråd. Kan jag få ett ja eller nej på frågan om detta är en rimlig beslutsordning? Jag skulle gärna vilja ha det svaret från både herr Molin och herr Johansson i Trollhättan,

Sedan är jag naturiigtvis glad över att Vetenskapsakademien får behålla beteckningen Kunglig, Man fick intrycket av att detta var en nådegåva, en smula från herr Johanssons bord, så jag får väl utgå från att del bara är en tidsfråga innan hans klåfingrighet har varit framme där också. Men som sagt, ett år är väl alltid något.

Herr JOHANSSON i Malmö (s):

Herr talman! När man i den här sena timmen ger herr Björck i Nässjö en present kunde han väl åtminstone se litet gladare ut. Om några dagar kommer som sagt statskalendern ut.

Nu vill herr Björck ha svar från herr Johansson i Trollhättan. Jag har inget emot att herr Johansson i Trollhättan svarar på herr Björcks frågor. Men jag vill upprepa vad jag sade inledningsvis när det gällde epitetet Kunglig; Eftersom det inle finns något beslut alt ordet Kunglig skall användas har det inte heller behövt fattas något formellt beslut om att användningen skall upphöra. Så enkelt ligger det faktiskt till.

Med hänsyn till den sena tidpunkten lovar jag kammarens övriga ledamöter att jag efter detta inlägg inte ytteriigare skall ta till orda.

Jag vill emellertid bara påpeka en sak som jag tycker är rätt viktig i detta sammanhang och det är att herr Björck i sill inledningsanförande

- han har dess bättre sedermera inte kommit tillbaka till den frågan

- också gjorde ett stort nummer av de s. k. riksvapnen. Eftersom det är sista gången jag tar lill orda i den här frågan kanske jag får påminna herr Björck om att det meddelande som utrikesdepartementet gav ut och där man talade om all del slora riksvapnet kan betraktas som kungahusets personliga vapen inte är så ogrundat som herr Björck tycktes tro i sina första inlägg.

Förskojs skull har jag tagit fram en motion från 1949 i andra kammaren av en person vid namn herr Hastad, som icke bör vara obekant för herr Björck. Jag skall be att få citera vad en gammal partivän lill herr Björck skrev i sin motion nr 293 år 1949: "Till sitt historiska och vapenrättsliga ursprung är stora riksvapnet den svenske konungens vapen och lilla riksvapnet den svenska statens symbol. Lämpligen kunde lagen giva de bägge riksvapnen benämningarna konungavapnet och statsvapnel,"

Eftersom herr Björck har antytt att jag borde lära mig alt läsa innantill, tycker jag att del finns anledning också för herr Björck alt lära sig den konsten litet bättre. Det kunde ju vara klokt att börja med herr Hästads motion från 1949.

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Slopande av beteckningen Kunglig i namnet på statliga myndigheter

129

9 Riksdagens protokoll 1975. Nr 69-71

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Tillsättande av ordförande i riksbanksfullmäktige

Herr BJÖRCK i Nässjö (m):

Herr talman! Med tanke på den sena limmen skall jag inte så utförligt motivera mitt svar till herr Johansson i Malmö som del vore önskvärt och som han förtjänar. Låt mig bara peka på alt om en praxis har utbildats är det nalurliglvis alt jämställa med en fast regel. Det krävs alltså ett motbeslut för att upphäva denna praxis. Det motbesluiet har nu kommit till i en helt felaktig ordning. Det har tydligen bara moderata samlingspartiet här i kammaren någonting att anmärka mot. Jag tycker att andra partier kanske kunde ha gett oss rätt beträffande beslutsordningen.

När det gäller herr Håslads motion nämnde inle herr Johansson i Malmö vad den fick för öde i kammaren. Jag skulle kunna föreställa mig att den avslogs på grund av att utgångspunkten varit felaktig därför alt bestämmelserna om riksvapnen, det stora och det lilla, gäller fortfarande på samma sätt som de gällde 1908. Den lagen är fortfarande giltig. Om herr Håslads motion bifallils hade det naturligtvis inneburit att man ändrat den lagen.

Till slut, herr talman! Herr Johansson i Malmö och även herr Molin har gjort sig litet lustiga över alt moderata samlingspartiet har drivit den här frågan, tyckt att vi har överdrivit den och tyckt att den inte har den här digniteten. Jag är inte övertygad om att de många människor här i landet som är monarkister, dvs. 80 96, tycker att det som nu sker är särskilt lustigt. Jag vet naturligtvis inle vilka kontakter med människor som herr Johansson i Malmö och herr Molin har, men all döma av vad de människor säger som jag kommer i kontakt med och det som man läser i tidningarna, ser i TV och lyssnar på i radio uppfattar nog människorna i gemen den här frågan som långt viktigare än vad herr Molin och Johansson i Malmö gör.

Herr MOLIN (fp);

Herr talman! Bara en sista kommentar lill herr Björcks i Nässjö mångordighet. Såvitt jag förslår har herr Björck inle kunnat förneka att införandet av republik i Sverige bara kan ske genom grundlagsändring, således genom två riksdagsbeslut med mellanliggande val. Införande av republik kan alltså aldrig ske genom alt man ändrar namnen på statliga förvaltningsmyndigheter.

Herr ANDRE VICE TALMANNEN:

Sedan samtliga under avsnittet Slopande av beteckningen Kunglig i namnet på statliga myndigheter anmälda talare nu haft ordel övergår kanimaren lill alt debattera Tillsättande av ordförande i riksbanksfullmäktige.

130

Herr NORDIN (c):

Herr lalman! Tillsättandet av ordförande i riksbanksfullmäktige, som rubriken lyder i vår ärendelista, är ingen stor fråga. Det föreligger heller

inte några reservationer på denna del av punkten 14. Men några korta kommentarer kan vara på sin plats.

Jag vill först erinra om att konstitutionsutskottet så sent som i fjol gjorde ett uttalande om det onödiga dröjsmålet med tillsättningen på landshövdingeposten i Kopparbergs län. Länsstyrelsen i det länet hade nämligen varit utan ordinarie chef i fyra månader. Del föranledde ett enigt utskott att säga att det var viktigt alt inte onödiga dröjsmål förekommer när i synnerhet chefsbefattningar i statlig tjänst skall återbesättas.

Ordförandeskapet i riksbanksfullmäktige har varit vakant i åtta månader, men det vill inte utskollsmajoriteten ta något avstånd från. Det har för all del inle hänt någon olycka i riksbanksfullmäklige under vakansen. Det gjorde det inte i Falun heller, men låt mig, herr talman, bara stillsamt få fråga: Är den främsta förtroendeposten i landets centralbank mindre viktig än en statlig chefsbefallning? Skiljer utskollsmajoriteten mellan förtroendemän och chefstjänstemän?

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av

statsrådens

tjänsteutövning

777. 777.

Tillsättande av ordförande i riksbanksfullmäktige

Herr BJÖRCK i Nässjö (m):

Herr talman! Jag skall fatta mig myckel kort i den här frågan.

Regeringen har i vårt land ansvaret för de högsta statliga utnämningarna. Och även om riksdagen och dess verk ej är underställda regeringen så skall dock regeringen utse ordförande i bankofullmäklige.

Förra årel behandlade ulskottet en fråga av liknande karaktär, som herr Nordin redan pekat på. Det gällde då tillsättandet av landshövdingeposten i Kronobergs län, då regeringen också tog orimligt lång tid på sig. Detta ledde till vissa problem. Utskottet var i fjol enigt om att påtala det otillfredsställande i så långa vakanser,

I det aktuella fallet meddelade ordföranden i bankofullmäktige redan under hösten 1973 alt han önskade frånträda sill uppdrag. Delta skedde vid årsskiftet 1973-1974, men inte förrän den 26 augusti 1974 tillsattes en ny ordförande av regeringen. En vakans uppstod alltså under åtta månaders tid. Något skal för denna långa vakans har icke uppgetts för utskottet. Vi har frågat om regeringen önskat åberopa några skäl - det skulle vara mycket intressant i så fall att få reda på dessa - men så har icke skett. Det måste, herr talman, rimligtvis finnas några skäl för att man låter en så viktig post stå obesatt under åtta månader. Tystlåtenheten har varit total,och man kan bara spekulera. Nu anser utskottet ordagrant, märkligt nog, att "något längre dröjsmål med tillsättningen av ordförandeposten i riksbanksfullmäklige inle förekommit i detta fall". Men det är ju helt fel, I själva verket har det förekommit ett ganska omfattande dröjsmål. Jag tycker, herr talman, alt utskottet liksom förra året borde varit enigt och gjort ell påpekande i det här fallet.

Fru THUNVALL (s):

Herr talman! I ett tidigare anförande uttalades att ordföranden i konsti-tutionsulskotlel hade anselt en reservation vara en krumelur i kanten

131

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av

statsrådens

tjänsteutövning

777. 777.

Tillsättande av ordförande i riksbanksfullmäktige

men att jag tydligen inte ansåg det vid det tillfället. I det här ärendet förekommer ell särskilt yttrande från två av oppositionspartierna, ett yttrande som jag skulle kunna kalla för en krumelur i kanten. Jag måste något kommentera yttrandet trots att debatten i dag har varit lång.

Det är med tanke på formuleringen förvånande att man har stannat vid ett särskilt yttrande. Moderater och ledamöter från centerpartiet inom utskollet har funnit del "anmärkningsvärt" att återbesättandet har fått anstå så lång lid. Del finner jag vara ett anmärkningsvärt starkt uttryck för att endast föranleda ett särskilt yttrande. Man konstaterar att riksbanksfullmäktige saknat ordinarie ordförande i närmare nio månader.

Händelseförloppet äratt den föregående ordföranden, dvs, förutvarande statsrådet John Ericsson, förordnades all fr, o, m. den 17 oktober 1973 för en tid av tre år vara fullmäktig och därmed ordförande för Sveriges riksbank. Han anhöll om entledigande, inte på hösten, herr Björck, utan den 20 december -ja 19 december samma år för att vara exakt, I delta särskilda yttrande har sju dagar blivit närmare en månad. Entledigandet trädde i krafi vid årsskiftet 1973-1974, och den 26 augusti 1974 förordnades ny fullmäktig tillika ordförande. Tidsutdräklen blev därmed i längsta fall åtta månader och sju dagar, vilket i och för sig kan vara en lång tid. Men när det gäller en så viktig post som denna är det väl ändå angelägel att få den rätta och lämpliga personen. Dessutom kan det ta en lid alt gå från en tjänst till en annan eller alt lösgöras från andra engagemang. Utskottet anser därför alt den tid som här har förflutit ej är att anse som något längre dröjsmål,

I yttrandet har del gjorts en jämförelse med vad utskollet uttalade i samband med tillsättandet av en annan chefsbefattning i statlig tjänst, där en tjänsteman under liden utförde uppdraget. Herr Nordin ansåg att de bägge fallen var så lika att vi borde ha kunnat vara ense om det onödiga i dröjsmålet. Nu tolkade jag inte själv in i del uttalande som utskollet gjorde förra året att vi ansåg att det var fråga om ett onödigt dröjsmål, utan vi påtalade rent allmänt all sådana här befattningar givetvis skäll besättas så snart som möjligt ulan något onödigt dröjsmål. I riksbanksfullmäktige har det funnits en vald vice ordförande som har kunnat fungera under tiden. Under halva vakanstiden var vice ordföranden socialdemokrat, och därefter valdes till vice ordförande en moderat som också tillhör konstitutionsulskottet. Jag har ingen anledning att betvivla kompetensen hos någon av dem när del gällt att handha ordförandens uppgifter under den angivna tiden.

Som jag sade har utskottet uttalat att onödigt dröjsmål ej bör uppslå vid tillsättningar av chefsposter i statlig tjänst. Men ulskottet har vid sin granskning av just della ärende funnit, som jag förut nämnt, alt något längre eller onödigt dröjsmål inte har förekommit och all uppdraget under tiden på ett betryggande sätt förvaltats av vice orförandena. Utskottet saknar således anledning all göra något ytterligare uttalande i frågan. Därmed tror jag att jag också har besvarat herr Nordins fråga.

132

Herr NORDIN (c);

Herr talman! Jag kan i detta inlägg inte ge fru Thunvall beröm, vilket jag gjorde före middagsrasten. Men vi är väl lika goda vänner för del.

På min fråga om utskollsmajoriteten skiljer mellan förtroendemän och chefstjänstemän har jag inte fått något svar. Jag väntade det inte heller.

Jämförelsen mellan riksbanksfullmäktige och länsstyrelsen i Kopparbergs län är myckel lätt att göra. Lika väl som det finns en vice ordförande i riksbanksfullmäktige, finns det ell l.änsråd som rycker in och fungerar såsom ställföreträdande landshövding, om den ordinarie är sjuk eller på annat sätt är borta från tjänsten.

Sedan återstår bara en fråga, som jag inte heller väntar något svar på: Hur långt skall ett dröjsmål vara för att utskotlsmajoriteten skall anse det vara för långt när det gäller en förtroendepost?

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Tillsättande av ordförande i riksbanksfullmäktige

Herr BJÖRCK i Nässjö (m):

Herr talman! Fru Thunvall hävdar att det långa dröjsmålet - åtta månader - berodde på att man behövde så lång tid för att få fram en lämplig kandidat. Jag betvivlar dock att det skulle behöva ta så pass lång lid. Det torde rimligtvis kunna gå betydligt snabbare, såvida man inte ställer något alldeles speciellt krav på denna person. Men något sådant krav har åtminstone inte uppgivits för utskottet.

Vi har ingen anledning all betvivla kompentensen hos de båda vice ordförandena. Kompetensen tycks enligl fru Thunvall vara så bra och allomfattande att det uppenbarligen inte spelar någon roll om man har en ordförande eller inte. Men om kompetensen hos dessa båda herrar var så utmärkt, kunde man rimligtvis ha utsett någon av dem till permanent ordförande.

Fru THUNVALL (s):

Herr talman! Det ankommer inte på mig att besvara frågan varför i detta fall inte någon av de två vice ordförandena fick den ordinarie poslen. Att en vice ordförande kan fungera bra men att det trots detta ändå väljs en ordförande, när man har funnit den personen, känner vi till från andra sammanhang,

I det särskilda yttrandet påpekas - det står l. o, m, i ulskotlels belänkande tror jag - att enligt grundlagen en av regeringen tillsatt fullmäktig skall vara ordförande. Men innan man har funnit en person, och denne kan bli fri från sin tidigare uppgifi, är del väl riktigt att låta en vice ordförande fungera.

Jag har inle gjort någon skillnad mellan chefstjänstemän och förtroendemän. Jag har inte heller ansett att de båda vice ordförandena saknat kompetens för tjänsten.

Hur långt skall ett dröjsmål vara för alt man skall uppfatta det såsom varande alltför långt, frågade herr Nordin. Jag kan inte ange någon tidsgräns. Del beror på vilken befattning det gäller och hur pass gärna vi själva eller regeringen vill ha en viss person. Man kan i varie fall inle

133

Nr 70

Tisdagen den 29apriil975

Granskning av

statsrådens

tjänsteutövning

777. 777.

gå till arbetsförmedlingen och skaffa fram en sådan person bland dem som finns lediga för tillträde inom någon månad. Del tror jag inte heller att herrar Björck i Nässjö och Nordin menar.

Herr ANDRE VICE TALMANNEN:

Sedan alla under avsnittet Tillsättande av ordförande i riksbanksfullmäklige anmälda talare nu har haft ordet, övergår kammaren till alt debattera avsnittet Oljeutvinningsplattformar.

Oljeutvinnings-plattformar

134

Herr LINDAHL i Hamburgsund (fp);

Herr talman! Bakgrunden till detta ärende är att ett företag har fått tillstånd att bygga oljeulvinningsplallformar utanför Strömstad. I villkoren för att sätta i gång med arbetet har regeringen ålagt företaget, AB Skånska Cementgjuleriel, att betala en avgift om 5 kr. per ton i färdigt skick för en sådan här plattform. Pengarna skall användas till åtgärder för alt tillgodose det rörliga friluftslivet, den vetenskapliga naturvården och kulturminnesvården i främsl norra Bohuslän.

När det gäller sådana här saker är det helt klart att regeringen har rätt att lägga på en avgifi i vissa fall. Den har inte rätt att lägga på avgifter hur som helst, ulan vissa villkor skall uppfyllas. Regeringen har när den ger sitt tillstånd att ta hänsyn till olika intressen och framför allt olika skador som kan uppslå genom olika ingrepp från ett företags sida. Regeringen kan ställa som villkor alt företaget skall ulföra vissa arbeten för att förhindra eller minska skada, 1 vissa fall kan det vara svårt alt ålägga företagel direkta arbetsuppgifter, och då kan den lämpliga utvägen vara att föreskriva en avgift som företaget skall betala för att på något sätt kompensera dem som har lidit skada eller på annat säll kompensera den skada som verksamheten kan förorsaka. Till stöd för della resonemang vill jag citera ell yttrande av bosladsminislern den 21 november 1974 i svar på en enkel fråga här riksdagen: "I huvudsak kan sådana villkor avse dels åtgärder av skadeförebyggande karaktär, dels ålägganden att betala penningbelopp eller att utföra åtgärder för att tillgodose allmänna intressen som annars inle skulle kunna kompenseras."

Om vi nu återvänder till det aktuella fallet i norra Bohuslän, finner vi alltså att regeringen har bestämt att inbetalda medel enligt beslut som Kungl, Maj:t meddelar efter förslag av länsstyrelsen skall användas för att tillgodose det röriiga friluftslivet, den vetenskapliga naturvården och kulturminnesvården i främst norra Bohuslän.

Herr talman! Vad jag har försökt leda fram till i detta resonemang är alt jag anser all de motiveringar som regeringen använt är väl vidlyftiga i det här sammanhanget. Regeringen har inte pekat på någon direkt skada som bör kompenseras genom den föreskrivna avgiften. Vilken skada exempelvis kultuminnesvården i norra Bohuslän i största allmänhet råkar ut för på grund av det här plattformsbyggandet är för mig fullständigt obegripligt. Det röriiga friluftslivet i norra Bohuslän i allmänhet råkar

inte heller ut för någon större skada. Däremot blir del naturligtvis vissa förändringar i just det aktuella etableringsområdet, men där har regeringen avstått från att föreskriva några åtgärder,

I förarbetena till byggnadslagen, som är aktuell i det här sammanhanget, finns det klart utsagt att den lagen har vissa likheter med vattenlagen i sådana här fall. Del är alltså fråga om att tillgodose allmänna intressen som annars inle skulle kompenseras. Jag anser alt regeringens beslul i det här fallet är väl långt gående. Man håller sig inte innanför ramarna för de regler man själv uppställt. Därför vill jag yrka bifall lill min reservation, som är försedd med beteckningen P.

Under detta anförande övertog herr talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Oljeutvinningsplatt -formar

Herr BJÖRCK i Nässjö (m):

Herr talman! Enligt förarbetena till bestämmelsen i byggnadslagen om tillstånd till etablering av viss industriell verksamhet kan regeringen förena ett sådant tillstånd med vissa villkor. Avsikten är bl, a, alt man skall kunna kompensera berörda orter för de eventuella olägenheter ur miljösynpunkt som elableringen kan komma all medföra. En motsvarighet till detta stadgande finns i vattenlagen.

De villkor som kan förenas med tillstånd är av två olika slag. Dels handlar det om att den sökande kan åläggas att betala pengar eller utföra åtgärder för att tillgodose allmänna intressen som annars inte skulle kompenseras, dels rör det sig om åtgärder av direkt skadeförebyggande karaktär.

Del aktuella fallet handlar om att regeringen ålagt ell företag som tillverkar oljeborrplattformar inom Strömstads kommun att erlägga en avgift för beräknade antalet ton vikt av planformarna i fråga. Avgiften har satts lill 5 kr. per lon. Medlen skall användas lill att främja det röriiga friluftslivet, den vetenskapliga naturvården och kulturminnesvården i främst norra Bohuslän.

Denna fråga har vissa konstitutionella aspekter. Det har hävdats alt man här kan dra en parallell med vattenlagen. Så är emellertid knappasi fallet. När det gäller vattenlagen så bereds ärendena av vattendomstol, där parterna i vanlig ordning får tillfälle att föra talan och sålunda innan ärendet avgörs framföra sina synpunkter.

I det aktuella fallet, eller fallen, är det regeringen som beslutar ulan att något sådant förfarande har ägt rum som gäller vid vattenmål. Det innebär att varken sökanden eller de av lokaliseringen berörda har fått tillfälle att yttra sig. Del är enligt min mening en handläggningsordning som är otillfredsställande. Den kan lämna utrymme för ett oacceptabelt godtycke,

I det aktuella fallet kan man konstatera alt den tillämpade avgiften, 5 kr. per lon, är godtyckligt satt. Den slår inle i någon relation lill de eventuella miljöfaror som kan uppkomma. Det förtjänar dessutom på-

135

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Oljeutvinningsplattformar

pekas att företaget också ålagts all vidta åtgärder för alt förhindra att miljöstörningar inträffar. Man får alltså, något tillspetsat uttryckt, betala två gånger för samma sak.

Från konstitutionell synpunkt berörs frågan om beskattningsmakten. Den är ju som bekant uteslutande förbehållen riksdagen. Avgiftsmakten i sin lur bygger på att en motprestation erhålls för den avgift som eriäggs. Så är knappast fallet i denna fråga. Avgifterna fastställs utifrån helt andra utgångspunkter, I realiteten rör det sig om någon form av skattebeläggning. Detta kan inle ha varit riksdagens avsikt när den antog det stadgande i byggnadslagen som regeringen nu använt sig av,

I den här frågan känner jag tveksamhet inför regeringens handlande. Jag känner en viss oro för hur avgiftsmaklen kan komma att användas i framtiden. Det är av största vikt att riksdagen uppmärksamt följer frågor av denna typ och inte tillåter all en praxis utformas där regeringen smygvägen tillskansar sig en ny beskattningsrätt.

Inför framtiden bör klara regler uppställas som förhindrar delta, Ell primärt krav är att ärenden av della slag handläggs i en annan ordning så alt de berörda parterna kan lägga fram sina synpunkter. Vidare måste sambandet mellan avgift och de eventuella skador som kan komma att uppstå vara otvetydigt.

Det bör påpekas att de elableringsärenden som skall prövas av regeringen är omfattande i dagens läge. Del rör sig om en mycket stor del av vår tyngre industri. Detta öppnar oanade perspektiv för regeringen när det gäller att tvinga ut avgifier av företag i framliden. De här förelagen kan i sin tur komma i en besvärlig situation. De är beroende av regeringens välvilja för att få göra sina etableringar samtidigt som de naturligtvis också är obenägna att betala avgifter som har ringa eller intet samband med den verksamhet som skall bedrivas.

Herr talman! Det här är en fråga som jag hoppas skall följas uppmärksamt av riksdagen; jag hoppas all nya regler i annan ordning uppställs här i kammaren i framtiden, så alt situationer av det aktuella slaget inte kan uppslå mer.

136

Herr BERGQVIST (s):

Herr lalman! I samband med alt vi fick den fysiska riksplaneringen fick vi också 136 a § i byggnadslagen. Del betyder au när tung industri numera skall lokaliseras möter den i känsliga områden mycket stora krav på alt la hänsyn till omgivningen. Om man ser det ur snävt företagsekonomisk synvinkel har företaget mycket stora kostnader för att anpassa verksamheten efter de föreskrifter som myndigheterna fastställer; det är en lång lista med olika saker som företaget måsle iaktta. Därtill kommer att speciella ersättningar kan fastställas för intressen som råkar illa ut genom lokaliseringen.

Del är alltså della som är del stora och det som betyder någonting när det är fråga om sådana här lokaliseringar. I förhållande till de kostnaderna är de avgifier som vi nu diskulerar relativt obetydliga. All re-

geringen har rätt all föreskriva avgifi är höjt ovan tvivel. I förarbetena till lagen har det sagts att befogenheterna inte bör begränsas till att bara tillgodose allmänna intressen i bygden. De bör t. ex. kunna inbegripa rätt alt föreskriva naturvetenskapliga undersökningar och dylikt.

Herr Lindahl i Hamburgsund fann i sitt anförande att motiveringen är väl vidlyftig när del gäller användningen av medlen. Får jag då först säga all den bygger hell och hållet på den formulering som riksdagen fastställde i samband med att man behandlade riktlinjerna för markanvändningen, alltså den fysiska riksplaneringen. Det sägs klart, när det gäller riktlinjerna för markanvändningen i norra Bohuslän, att skärgårdskusten från Brofjorden till norska gränsen är av särskilt värde för friluftslivet och representerar stora värden för kulturminnesvården och den vetenskapliga naturvården.

Vad är då naturligare än att regeringens beslul direkt anknyter till den formuleringen; "Inbetalda medel bör användas på det sätt Kungl. Maj:t efter förslag av länsstyrelsen beslutar för åtgärder som tillgodoser det röriiga friluftslivet, den vetenskapliga naturvården och kulturminnesvården i främsl norra Bohuslän."

När herr Lindahl här anser att del lämnas en alltför vidsträckt ram beträffande användningen av avgifierna bortser han dessutom från att den lagtext som regeringen stöder sig på är allmän; "Konungen kan föreskriva villkor för tillgodoseende av allmänna intressen."

Sedan säger han att regeringen inle har pekat på någon direkt skada. Då vill jag hänvisa till att det i förarbetena också finns angivet följande; Avgiften skall utgå på grund av de mer svårbestämbara skador som inte kan motverkas genom andra åtgärder eller inte kan bestämt lokaliseras.

Det finns alltså ingen konstitutionell grund för herr Lindahls kritik. Han diskuterar innehållet i beslutet, inte formerna för det. Delta beslut är dock korrekt i alla avseenden. Sedan kan man ha olika synpunkter på innehållet, men det är en annan sak som vi inte skall behandla i konstituiionsutskollel och i dechargedebatten.

Herr talman! Vi hade i utskottet den 20 mars en diskussion med ganska många repliker mellan socialdemokraterna och folkpartiet. Då sade herr Björck i Nässjö inte ett ljud. Herr Björck brukar ju inte överväldigas av tystnad. Därför är det förvånande att herr Björck inte ställde några frågor och inle begärde mer material för all belysa problemen. Han sade inle att några saker var oklara och menade inte att man borde fundera ytterligare innan man gick till beslut. Över huvud taget hade moderaterna inga synpunkter all anföra i frågan vare sig vid den preliminära diskussionen den 11 mars eller vid den slutliga diskussionen den 20 mars. Det enda de moderata ledamöterna gjorde var att de vid omröstningen förenade sig med övriga ledamöter i ett avstyrkande av herr Lindahls yrkande. Herr Lindahl anmälde reservalion men moderaterna anmälde ingenting.

Därefter slutförde vi sakbehandlingen av samtliga återstående granskningsärenden i utskottet. Först efter det att alla ärenden avslutats och

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Oljeutvinningsplattformar

137

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Oljeutvinningsplattformar

möjligheter till sakbehandling inle längre fanns fick vi till vår häpnad höra att moderaterna hade ett särskilt yttrande om oljeutvinningsplattformar. Ännu mer förvånade blev vi när vi läste innehållet i det särskilda yttrandet.

Reservation brukar man ju tillgripa när man anser att man har tungt vägande bedömningar som utskotlsmajoriteten inte har godtagit. Särskilt yttrande brukar däremot förebehållas synpunkter i marginalen. Jämför man nu herr Lindahls reservation med moderaternas särskilda yttrande, framstår reservationen närmast som en viskning jämfört med moderaternas åskknall. Det särskilda yttrandet sprängde fullständigt ramen för reservationen och ulskotlels diskussion. Både i skarpt ordval och i omfattning av kritiken går moderaterna många gånger längre än herr Lindahl i sin reservation.

Del enda herr Lindahl anför i sin reservalion är all regeringen enligl hans uppfattning lämnat en alltför vidsträckt ram för användningen av avgifierna. I det särskilda yttrandet säger moderaterna alt själva uttagandet av denna avgift kan anses strida mot vad riksdagen förutsatt när man besöt om ifrågavarande stadgande i byggnadslagen. Vidare säger de att handläggningsordningen inte är godtagbar och markant avviker från vad som tillämpas i jämförbara fall. Men tydligen var det ändå inte en så markant avvikelse alt den behövde las upp i utskottets diskussion.

Man säger också att enligt uppgift sökanden eller företrädare för berörda intressen inte hört av regeringen. Ja, del.är klart att del hade varit intressant om utskottet hade fått tillfälle att gå igenom varifrån den ujjp-giften kommer och en del andra omständigheter i det sammanhanget.

Kvar står alt utskollet inte haft en hederlig chans att gå igenom de frågeställningar som finns i det särskilda yttrandet. Herr Björck får ju förstå att det är litet svårt att idka tankeläsning.

Det skulle vara väldigt intressant att veta varför ni aldrig begärde bordläggning eller ytterligare komplettering av kanslipromemorian. Vad hade ni egentligen för skäl alt sitta tysta vid de två sammanträden då konstii-utionsutskottei diskuterade frågan? Anser ni över huvud taget att utskotten bör vara beredande organ som skall arbeta med frågorna innan de kommer upp i kammaren.

138

Herr LINDAHL i Hamburgsund (fp):

Herr talman! Herr Bergqvist sade att del inte är innehållet i beslutet vi skall diskutera här utan formen för beslutet. Jag kan inte hålla med om det. Om vi finner att innehållet i ett beslut inle riktigt stämmer överens med de författningar som vi skall se efier om regeringen har följt, då är det väl naturligt att vi anmärker på del. Är inte det rätt tolkat, herr Bergqvist?

Vad är det då jag tycker är det felaktiga i det hela? Jo, jag menar att avgiften på något sätt skall vara direkt bunden vid den skala verksamheten har. Herr Bergqvist anförde att det förhållandet att man kan åläggas t. ex. att göra vetenskapliga undersökningar av hur naturen på-

verkas skulle vara ett tecken på att det är fråga om en mera allmän användning av avgiften. Men det är det ju inte, herr Bergqvist, för sådana vetenskapliga undersökningar tillkommer inte på en slump eller därför att det är roligt all göra dem, ulan del är för att kontrollera vilken inverkan en viss verksamhet kan tänkas ha på naturen. Därför tycker jag att det hade varit rimligt om man i det här fallet hade föreskrivit en sådan undersökning, t, ex. för att på något sätt söka kompensera för de skador som fisket i området kan lida.

I regeringens beslut står det all avgiften skall användas "i främst norra Bohuslän". Det utesluter alltså inte att pengarna kan användas till kulturminnesvård eller friluftsliv i någon annan del av landet, även om jag hoppas att det i praktiken inle kommer att innebära detta. Det är mot den bakgrunden jag tycker att det är ett väl vidsträckt bemyndigande som regeringen har gett i det här fallet.

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av statsrådens tjänsteutövning tn. m.

Oljeutvinningsplattformar

Herr BJÖRCK i Nässjö (m):

Herr talman! Herr Bergqvists yttrande var ett av de märkligaste jag hört i denna kammare. Här har vi alltså en diskussion i dechargefrågor där vi granskar och tar ställning till regeringens verksamhet. Sedan kommer herr Bergqvist och gör ett påhopp på de moderata ledamöterna av konstilulionsutskollel för att de innan betänkandet var justerat - t. o, m, vid den preliminära justeringen, herr Bergqvist - avger ett särskilt yttrande. Såvitt jag vet brukar vi inte ha längre diskussioner här i kammaren om hur utskotten sköter sina procedurfrågor.

Herr Bergqvist är vidare upprörd över att vi från moderata samlingspartiets sida inte var så aktiva i den här frågan som han skulle han önskat. Det finns väl vissa regler för dekorum också här i kammaren, herr lalman, och jag skall naturligtvis inte till kanimarens protokoll läsa in vad som har hänt när herr Bergqvist ibland varit tyst i utskottet men sagt desto mera i kammaren. Det har förekommit då och då, men det tycker jag skall vara honom obetagei.

Det är i hög grad märkligt att herr Bergqvist driver den här argumentationen, för mig velerligt har han icke till utskottets protokoll reserverat sig mot att det särskilda yttrandet avgavs. Har herr Bergqvist inte gjort det och har det anmälts ett betänkande till kammaren, då är hans handlingssätt här upprörande. Jag har i alla fall inte varit med om någonting liknande.

Tydligen är det någonting i det särskilda yttrandet som upprör herr Bergqvist. Jag förstår inte rikligt vad det skulle kunna vara. Vi har i yttrandet tagit upp vissa av de formella aspekterna på hur sådana här frågor skall handläggas. Vi har tittat på procedurfrågorna och efierlyst en bättre tingens ordning för framtiden. Det tycker jag skall vara oss alldeles obetaget.

Dessutom är herr Bergqvist ledsen över att han inte, som han uttryckte det, har fått en hederlig chans att argumentera i frågan. Det är väl ca två veckor sedan det särskilda yttrandet anmäldes, och på den liden

139

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Oljeutvinningsplattformar

140

torde herr Bergqvist faktiskt ha haft tid att sätta sig in i den här frågan - om han är ute efter alt föra en sakdebatt i kammaren. Men jag kunde, herr talman, inte förmärka några ansatser till sakdebatt i herr Bergqvists förra anförande. Om han vill föra en sådan, kommer vi naturligtvis från de moderata ledamöternas sida all ställa upp i den debatten omedelbart.

Herr BERGQVIST (s):

Herr talman! Herr Lindahl i Hamburgsund sade att visst kan vi diskutera innehållet i beslut. Vad det gäller är ju att se om innehållet stämmer överens med författningen. Så sade han att han tycker att avgiften skall vara direkt bunden till skadan. Men då frågar jag mig: Var i författningen står detta? Herr Lindahl kan naturligtvis tycka del, men han har inget stöd i författningen. Tvärtom slår det i förarbetena alt avgiften skall utgå på grund av de mera svårbestämbara skador som inte kan motverkas genom andra åtgärder eller inte kan bestämt lokaliseras.

Sedan talar herr Lindahl om fisket. Men då vill jag erinra honom om att avgifterna bara är en del av ett stort komplex. Regeringen har fastställt att det också skall upprättas särskilda ersättningsregler, och jag föreställer mig att fisket skall komma in i del sammanhanget.

Herr Lindahl uttrycker farhågor för att dessa avgifter skall användas i någon annan del än just där de borde användas. Jag är förvånad över herr Lindahls stora misstro mot den av den folkparlisliske landshövdingen ledda länsstyrelsen. Jag tror nog att han kan visa litet större förtroende för honom än vad som framskymtar i det senaste inlägget.

Till herr Björck i Nässjö vill jag säga att jag inte riktigt fick klart för mig vad det var som gjorde alt ni inle tog till orda när utskottet behandlade den här frågan. Jag begär inte att allt som man säger i kammardebatten skall man ha redovisat i förväg i utskottet. Men vad jag däremot begär är att om man har en konstitutionell kritik all rikta, skall man redovisa vari grunderna för denna består, så att vi kan ha en sakdiskussion om det i utskollet. Del är detta som är så underligt. Här har vi alltså haft två diskussioner i utskottet. Herr Björck har mycket skarp kritik alt rikta mot regeringens handläggning av frågan, och han har andra principiella synpunkter. När vi diskuterade della, sade han inle ett knäpp. Man frågar sig: Vad beror det på?

Jag tror mig inte om att så här i en enda debatt kunna övertyga herr Björck om att han har fel. Men om utskottet hade fått arbeta igenom de moderata synpunkterna på sitt vanliga sätt, så hade det kanske gåtl med moderaterna som med ell annat oppositionsparti när del gäller bo-stadsfinansieringskungörelsen. Representanterna för det partiet var så övertygade om all regeringen inle hade följt riksdagen när det gällde bostadsfinansieringskungörelsen att det t, o. m, i utskottets protokoll finns anmäld en reservation på den punkten. Men när de i lugn och ro och efter utskotlels genomgång fått fundera på frågan, ställde de upp bakom utskottets skrivning - att det inte föreligger någon saklig skillnad niellan riksdagens behandling och följdbeslutet i bostadsfinansieringsförordningen.

Moderaterna i Strömstads kommunfullmäktige har - alltså på hemmaplan - hemställt "att kommunfullmäktige måtte besluta om begäran

att riksdagens konstitutionsutskott prövar huruvida Bostadsdepar-

temeniets beslul i rubricerade ärende och liknande vad avser avgiftsbeläggning står i överensstämmelse med lag".

Jag får väl konstatera att herr Björck i Nässjö har i varie fall inte bidragit till att aktivera konslilutionsulskotlet i del här fallet.

Herr BJÖRCK i Nässjö (m):

Herr talman! Jag måsle än en gång upprepa att jag finner den här debatten mycket märklig. Vi har nu en dechargedebalt, och de saker som herr Bergqvist tar upp har icke ett dugg med saken all göra. Herr Bergqvist har icke i utskollet reserverat sig mot alt moderata samlingspartiet har avlämnat ett särskilt yttrande med vissa synpunkter. Han har därför ingen anledning att föra den argumentation som han här för.

Självfallet skulle jag kunna tala om för herr Bergqvist varför vi från moderata samlingspartiet har velat föra fram våra synpunkter i ett särskilt yttrande. Men det kan knappasi ha med saken att göra.

En sak måste emellertid ändå stå klar, herr talman, efiersom ingen av herr Bergqvists partikamrater inom utskottet - utskottsordföranden befinner sig ju här i kammaren - har reagerat mot herr Bergqvists argumentation. Jag tolkar detta som ett klartecken all del i fortsättningen är fritt fram alt gå ut med indiskretioner och beröra utskottens inre arbete. Det finns, herr talman, väldigt mycket att säga om det sätt som herr Bergqvists partikamrater agerat på i ulskottet när ell nederlag har varit nära. Jag skulle kunna uppbygga kammaren en mycket lång stund med alt redogöra för underliga krumbukter, och det kommer jag alltså att ha frihet att göra i fortsättningen, om icke någon av ulskottskamraterna tar avstånd från herr Bergqvists argumentation.

Så till sakfrågan - den kanske ändå har ett visst intresse för kammaren.

Del är väsentligt alt man skiljer niellan avgifts- och beskatlningsmakt. Avgiftsmaklen får icke bli en förklädd beskatlningsmakt. Därför är det också viktigt att när Kungl, Maj:t, regeringen, belägger företag med avgifter, som nu har skett, så skall detta göras i en vettig ordning, exempelvis den som gäller när vattenlagen i dag tillämpas. Då får man ett förfaringssätt där båda parter har möjligheter att föra fram sina synpunkter, och då tillgodoser man också de rältssäkerhetsbehov som naturligtvis måste finnas i ärenden av det här slaget.

Om detta - och det är alltså det som utvecklas i det särskilda yttrandet - har tydligen herr Bergqvist ingenting alt säga.

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Oljeutvinningsplatt -formar

Herr BERGQVIST (s):

Herr talman! Ett ganska effektivt sätt att ge svar på herr Björcks i Nässjö funderingar i detta ärende är kanske att citera vad folkpartiets herr Wirlén sade i frågedebatten den 21 november förra årel. Han yttrade då bl. a,:

141

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Distribution i tjänstebrev av visst informationsmaterial från intresseorganisation

"Jag betvivlar inte alt länsstyrelse och Kungl. Maj;t finner lämpliga objekt alt satsa på för all förbättra det rörliga friluftslivet, den vetenskapliga naturvården och kulturminnesvården i främst norra Bohuslän - det är till dessa ändamål pengarna skall användas enligt tillstånds beslutet från regeringen. Jag kan t. o, m, utan vidare erkänna all jag tycker att beslutet är rimligt och riktigt med tanke på den hårda brandskattning som produktionen av oljeplattformar innebär när det gäller bl. a. naturgruset i Bohuslän och angränsande områden,"

Förra året behandlades under granskningsarbetet en fråga som hade aktualiserats av moderaterna, nämligen bevakning av statens fordran för försäljning av ett örlogsfartyg till Chile, Ulskottet gjorde en grundlig genomgång av materialet i ärendet och beslöt enhälligt uttala, att utskottet inte funnit anledning alt göra några särskilda uttalanden beträffande dessa frågor. Utskollet redovisade fakta. Ingen kritik framkom under utskottsbehandlingen, och betänkandet blev enhälligt. Men vad hände under riksdagsdebatten? Jo, som gubben i lådan dök då upp den moderate riksdagsledamot som hade aktualiserat ärendet i konstitutionsulskottet, och han riktade en skarp kritik mot regeringens handläggning av frågan. Under utskottsbehandlingen hade han alltså inte andats ett ord eller en stavelse av den kritiken utan tyst låtit formuleringen godtas, att utskottet efter granskning av ärendet inte funnit anledning göra några särskilda uttalanden. Det kanske inte förvånar alt den riksdagsledamoten var herr Björck i Nässjö.

I år har vi nu upplevt samma sak. Ärendet anmäldes av herr Lindahl i Hamburgsund den 11 februari, och vi hade i utskollet en preliminär diskussion med många inlägg. Sedan hade vi en slutlig diskussion, där herr Lindahls yrkande röstades ned med 14 röster mot I - och under hela denna lid teg de moderata ledamöterna. Men vad händer sedan? Jo, i efterhand kommer man stickande med kritik som man tidigare inte andals ett ord om. Hade det varit några synpunkter så att säga i marginalen, så hade det varit en sak, men del är fråga om kritik som går många gånger djupare än vad reservationen gör. Om man anslutit sig lill någon formulering i reservalionen, så hade saken varit i ett annat läge, men här presenterar man en konstitutionell kritik som gör att herr Lindahls reservation bara blir en liten mus jämfört med herr Björcks väldiga kritik.

Jag tillät mig säga i föregående års granskningsdebalt, och jag säger det nu också, att det är inte riktigt just mot utskottet och mot granskningsarbetet alt komma slickande med sin kritik i efierhand, sedan utskottet har avslutat sin sakbehandling.

142

Herr TALMANNEN:

Sedan de under avsnittet Oljeutvinningsplattformar anmälda talarna nu haft ordet övergår kammaren till att debattera Distribution i tjänstebrev av visst informationsmaterial från intresseorganisation.

Herr WERNER i Malmö (m):

Herr talman! Detta ärende gäller det pressmeddelande som socialdepartementet i januari i år sände ut för att informera om pensionsålderskommitténs betänkande, I försändelsen, som naturligtvis gick som yäns-tepost, ingick en sida ur LO-nytl, upplagande namn, adress och telefon till Landsorganisationens pressinformation och pressombudsman saml i texten Gunnar Nilssons uttalande i frågan.

Nu skriver utskottels majoritet mycket varmt om hur viktigt det är att man informerar om kommande reformförslag och att konstitutionsulskottet många gånger haft informationsfrågan uppe och försökt förbättra informationen i sådana stycken. Utskottsmajoriteten är mycket mångordig där. Jag tycker också all det är mycket viktigt att man informerar om sådana reformfrågor som är på gång. Men här gäller det inte i vad mån man skall informera utan huruvida del slår i överensstämmelse med lag och förordning att i tjänstebrev utsända enskilda intresseorganisationers tryckalster. Del är del frågan gäller och ingenting annat,

I Kungl, Generalposlslyrelsens kungörelse - del heter kanske inle så längre, men del hette så då - av den 21 mars 1947 står del med spärrad stil under 7 !; 1 mom,: "I tjänsteförsändelse får under inga förhållanden inrymmas meddelande eller dylikt av privat natur eller annat, som icke avser yänslen."

Jag kan förstå del lämpliga i att låta Gunnar Nilsson komma till tals med anledning av pensionsålderskommitténs betänkande. Då finns emellertid möjligheten alt citera honom i stället för att bifoga ett blad ur LO-nytt med huvud och allt.

Det här ärendet kanske ter sig blygsamt för somliga, Alla vet ju ändå hur nära LO slår regeringen, så nära alt man ibland inte riktigt vet vem av de båda som regerar. Men ärendet är allvarligt så till vida att ett gillande av utskottsmajoritelens skrivning självfallet får prejudicerande verkan. Kan ett departement sända ut LO-nytt så kan någon annan yäns-tebrevsberättigad institution självfallet med tjänstepost skicka ut SAF-nytt eller något annat liknande tryckalster. Jag är själv riänstebrevsbe-rättigad, så jag kan möjligen få litet glädje av ett nederlag här i kammaren för reservationen. Nåväl, allas likhet inför lagen skall väl ändå gälla? Det som gäller för den ena institutionen får också gälla för den andra.

Jag yrkar med detta, herr talman, bifall till reservationen på denna punkt.

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av

statsrådens

tjänsteutövning

m. 777.

Distribution i tjänstebrev av visst informationsmaterial från intresseorganisation

Herr MOSSBERG (s):

Herr talman! Det här är förvisso, som herr Werner i Malmö sade, en liten och blygsam fråga. Jag tror inle alt det tjänar något vettigt ändamål att la upp en lång debatt, utan jag kan nöja mig med all kort och gott säga all ulskoitsmajoriteten inte finner det angelägel att i detta ärende göra någon erinran mot socialministern. Jag yrkar följaktligen avslag på reservalionen.

143

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Skadestånd till en f. d. handelssekreterare

Herr WERNER i Malmö (m);

Herr talman! Jag är inte så blygsam alt jag tar upp och stör kammaren med blygsamma frågor - det var inle så jag sade. Jag sade att det finns de som anser att den här frågan är blygsam, men del är den inte med tanke på dess prejudicerande verkan.

Herr MOSSBERG (s):

Herr talman! Bara några ord till då.

Jag kan inte förstå att det skulle vara anmärkningsvärt alt ett departement på delta sätt förmedlar information om medborgerliga angelägenheter som i hög grad berör landets största löntagarorganisation. Det skall bli intressant att se om alla borgeriiga ledamöter av kammaren biträder reservalionen och om det blir lottning i detta ärende.

Herr WERNER i Malmö (m):

Herr talman! Jag tycker också att man skall informera så myckel man kan - del är bara inte det frågan gäller. Men man skall inte informera med LO-nytt i riänstebrev - del är det saken gäller.

Herr TALMANNEN:

Sedan samtliga under avsnittet Distribution i riänstebrev av visst informationsmaterial från intresseorganisation anmälda talare nu hafi ordet övergår kammaren lill att debattera Skadestånd till en f d, handelssekreterare.

144

Herr MOLIN (fp);

Herr talman! Från folkpartiets sida yrkades under dechargearbetet att handelsdepartementets åtgärder mot en handelssekreterare i Zurich skulle upptas till granskning. Det skedde dels med hänsyn lill förhållandena i del här speciella fallet, dels också mot bakgrund av hur handelsdepartementet har agerat i allmänhet vad gäller Sveriges handelskontor i utlandet.

Fakta i ärendet är att två handelssekreterare har tillerkänts skadestånd på grund av alltför bryska åtgärder mot dem från handelsdepartementets sida och att man dessutom vid två andra handelskontor - i Vancouver och Chicago - fått alarmerande revisionsrapporter. Det är mot den bakgrunden beklagligt att utskottsmajoriteten har givit en så knapphändig redogörelse för del aktuella fallet. Jag måsle därför redogöra något för detta.

I februari 1973 infann sig två riänstemän från handelsdepartementet vid handelskontoret i Zurich och berordrade handelssekreteraren där att omedelbart lämna ifrån sig nycklarna till kontoret samt att med omedelbar verkan ta semester från tjänsten som handelssekreterare. Senare erhöll vederbörande en icke begärd tjänstledighet till dess att hans förordnande löpte ut, och detta bekräftades i konselj.

Dessa drastiska åtgärder, vidtagna i närvaro av underordnad personal.

gav givetvis intryck av att vederbörande handelssekreterare hade gjort sig skyldig lill allvarliga fel i yänsten. Det föranledde senare denne sekreterare alt stämma kronan och all begära skadestånd för det lidande som han därigenom åsamkats. I samband med prövningen av stämningsansökan kopplades justitiekanslern in i detta ärende.

Juslitiekanslerns utlåtande är, som jag ser det, värt mycket stor uppmärksamhet, och jag kommer därför att citera vissa delar ur detta,

Justitiekanslern säger: "Vad som framkommit vid min genomgång av ärendet utgör inle något stöd för eventuella påståenden om att He-graeus gjort sig skyldig till förskingring eller annan oegentlighet beträffande handelssekreterarkonlorets medel, ej heller har del eljest framkommit något som visar alt Hegraeus gjort sig skyldig till fel eller försummelse som föranleder åtgärd från min sida."

Justitiekanslern friar alltså i sitt utlåtande den här aktuelle handelssekreteraren från misstanken om fel i tjänsten.

Sedan går justitiekanslern vidare och redogör för hur han bedömer de åtgärder som har vidtagits från handelsdepartementets sida. Jag citerar på nytt; "Det torde vara förenat med betydande svårigheter att i en process övertyga domstolen alt departementet haft tillräcklig grund för ingripandet." Det är verkligen ett klart besked! Och så fortsätter justitiekanslern: "Men att missförhållandena i sådan mån skulle kunna tillskrivas vederbörande ensam att han kunde skiljas från riänslen synes svårligen kunna visas. De följande åtgärderna i Zurich är ej mindre svåra att försvara mot bakgrund av förhållandena i målet."

Del är alltså i stort sett ett underkännande av regeringens åtgärder och ett konstaterande av att dessa åtgärder vid en eventuell process inte skulle kunna försvaras.

Slutligen säger justitiekanslern angående handläggningen inom departementet: "Utredningen ger anledning lill antagande att någon egentlig prövning mot bakgrund av arbetsrältslig lagstiftning och praxis ej föregått beslutet,"

Juslitiekanslerns slutsats är sedan den, att en förlikning bör ske mellan kronan och vederbörande sekreterare, eftersom kronan löper stor risk alt förlora målet och därmed riskerar all ådömas skadestånd lill vederbörande. På initiativ av justitiekanslern träffades därför ett förlikningsavtal, vari ingick ett skadestånd till vederbörande sekreterare på 200 000 kr. Förlikningsavtalei godkändes av regeringen, och slutet på den här sorglustiga historien blev alltså att statsverket fick vidkännas en ska-deståndskoslnad på 200 000 kr.

Vems var då felet för att det gick så här?

JK finner att de båda departementstjänstemän som i Zurich vidtog de aktuella åtgärderna inle kan beskyllas för tjänstefel eftersom de hade handlat i enlighet med en av handelsministern utfärdad instruktion. JK har självfallet ingen befogenhet att granska handelsministerns åtgärder - det skall ske i grundlagsenlig ordning i samband med konstilutions-utskottets dechargegranskning.

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av

statsrådens

tjänsteutövning

777. 777.

Skadestånd till en f d. handelssekreterare

145

10 Riksdagens protokoll 1975. Nr 69-71

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av

statsrådens

tjänsteutövning

777. 777.

Skadestånd till en f. d. handelssekreterare

146

Min slutsats är att ansvaret för det inträffade inle rimligen kan ligga på någon annan än handelsministern. Han borde ha förberett ärendet omsorgsfullare och prövat också de olika arbetsrätlsliga konsekvenserna av åtgärder i den här stilen. Det rörde sig dock ytterst om en enskild människas anseende och integritet. Reservanterna drar därför den som jag tycker rätt måttfulla slutsatsen alt handelsministern i della ärende ej handlat med tillräcklig varsamhet.

Det är innehållet i reservationen, och jag yrkar att utskottets betänkande på denna punkt lägges lill handlingarna med gillande av vad som anföres i reservationen S.

Herr BJÖRCK i Nässjö (m):

Herr talman! Det här ärendet gäller en handelssekreterare i Zurich, och jag kan omtala att hans namn inte finns nämnt i utskotishand-lingarna. Socialdemokraterna i utskottet har inte till något pris velat del, trots alt det finns gott om tidningsurklipp där han har framträtt och berättat om sina vedermödor. Del är en handelssekreterare med lång erfarenhet från sådan verksamhet. Han har under den här tiden haft mycket goda vitsord, och den behandling som han har utsatts för har därigenom varit i hög grad upprörande. Som herr Molin pekat på tvingades han plötsligt att ta ut semester med 53 dagar, han fråntogs nycklar till sitt kontor och hans personal underrättades om att han under resten av sin tjänstetid skulle tvingas la riänstledighet utan ansökan, och han ålades då andra arbetsuppgifter.

Detta har skett genom två från handelsdepartementet utsända riänstemän som hade fått sitt uppdrag av handelsministern. Au detta handlingssätt var klart olämpligt har sedermera bekräftats. Herr Molin har här citerat JK:s utlåtande, och jag skall inte la upp kammarens tid med att göra ytterligare citat. Jag tycker att det som här sägs är ganska klart. Vad som har hänt är att kronan åsamkats ekonomiska förluster genom det skadestånd som man har tvingats utbetala. Att märka i sammanhanget är all för inte så länge sedan en liknande incident inträffade med en handelssekreterare i Moskva. Också där tvingades kronan betala ett betydande belopp i skadestånd.

Nu har handelssekreteraren alltså fått sin upprättelse. En egendomlig sak här är väl att en av de ansvariga riänstemännen har beslutat sig för alt utkräva någon form av hämnd på handelssekreteraren genom att efter det att förlikning ingåtts skicka en rundskrivelse till samtliga andra handelssekreterare och ledande tjänstemän inom den verksamheten, I den skrivelsen har handelssekreteraren, trots all han alltså har friats av JK, framställts som skyldig till en rad oegentligheler.

Man får, herr talman, hoppas att det som inträffat kommer att leda till en bättre lingens ordning i del aktuella departementet när del gäller handelssekrelerarverksamhelen. Om emellertid förändringar lill del bättre sker på del här området kan del inle frila del ansvariga statsrådet för det som redan inträffat. Den behandling som handelssekreteraren

i ZUrich utsattes för är icke försvarsbar. Det är lätt all konstalera detta, och det är uppenbart så, att del som inträffar har skett i stor hast och utan att man från de ansvarigas sida skaffat sig ett säkert underiag för de vidtagna åtgärderna. Ansvaret för detta vilar ju i första hand på det ansvariga statsrådei herr Feldt.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till reservalionen.

Herr MOSSBERG (s):

Herr talman! Herr Björck i Nässjö är rikligt på alerten i dag, talar många gånger och gör långa inlägg. Det har han rätt till - det är klart. Herr Molin tycks vara mer eller mindre på krigsstigen i dag, frän i sitt ordval och i sitt uppträdande. Det har han också rätt lill - jag säger inle all del är fel. Måhända kunde man, framför allt med hänsyn lill den sekreterare som berörs, vara mildare i tonen och inte så hårt driva denna sak, för jag tror inte att det gagnar mannen i fråga med en uppslitande debatt.

Herr Molin säger all della ärende har handlagts bryskt och inte med tillräcklig varsamhet - jag tror det var så han uttryckte sig - och all del var en sorglustig historia att man behandlade en enskild människa på det här sättet. Herr Björck tyckte all vederbörande sekreterare hade haft goda vitsord och därför inle borde blivit föremål för sådan behandling från departementet som nu skett.

Ja, herrar Molin och Björck i Nässjö, det är klart all delta är en historia som man skulle kunna prata väldigt länge om, men om det är på del sättet alt ni vill ta hänsyn till och värna om den man som berörs, tror jag att man skall undvika en uppslitande debatt om detta. En lång debatt tror jag inle gagnar den enskilda människa som det är fråga om. Jag menar inte att man skall tysta ner det här på något sätt. Inle alls! Men jag tror inte att man hjälper vederbörande med alt diskutera länge om det här.

Därför skall jag i varie fall i en första omgång nöja mig med alt säga att vi har granskat ärendet i utskollet och alt majoriteten har funnit alt departementets handläggning inte kan ge anledning lill någon form av erinran eller anmärkning. Del hela har skötts på ett sätt som vi tycker är just. Däremot anser vi naturligtvis att del är beklagligt att saken över huvud tagel har inträffat, men del kommer väl - som jag ser del -i första hand an på all vederbörande person har skapat denna situation genom sitt eget handlande där nere. I annat fall hade inte lägel blivit del som del är i dag. Del har skett förlikning mellan parterna och därmed tycker jag att affären kan vara utagerad.

Bifall till utskottets hemställan.

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Skadestånd till en f d. handelssekreterare

Herr MOLIN (fp):

Herr talman! Jag tycker att herr Mossbergs inlägg var en smula märkligt. Herr Mossberg företräder utskotlsmajoriteten, som inte går med på ett påpekande om all man från departementets sida inle har förfarit lill-

147

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av

statsrådens

tjänsteutövning

777. 777.

Skadestånd till en f d. handelssekreterare

räckligl varsamt. Nu säger herr Mossberg att ulskoitsmajoriteten gör detta med hänsyn till vederbörande person och alt jag borde vara mildare i tonen. Jag tror all del är tvärtom. Jag tror alt den här personen i ZUrich, som utsatts för dessa bryska åtgärder, behöver upprättelse. Han får ingen upprättelse om vi är milda i tonen mot ett statsråd som handlat ovarsamt. Handelsministern har själv antytt att han har handlat ovarsamt. Jag vill, utan all i denna omgång direkt citera handelsministern, fråga om herr Mossberg ändå inte här i kammaren vill erkänna att handelsdepartementet har handlat ovarsamt.

Sedan sade herr Mossberg att grunden för dessa åtgärder var vederbörandes handlingar. Såvitt jag förstår menade herr Mossberg med detta att ingripandet berodde på vad vederbörande hade gjort i sin riänst i Zurich. Men justitiekanslern har ju friat honom,justitiekanslern har funnit all del inle begåtts några oegentligheler och justitiekanslern har t, o, m. gått så långt att han ansett att det var utsiktslöst för kronan att föra en process. Han har därför rekommenderat att ett skadestånd skulle utbetalas till vederbörande just för alt han på felaktiga grunder blivit illa behandlad.

Slutsatsen måste bli att handelsministern har förfarit felaktigt. Om man inle drar den slutsatsen, om herr Mossberg menar att det var korrekt att ingripa mot vederbörande i Ziirich, om herr Mossberg menar alt handelsministern hade grund för sin instruktion, då måste herr Mossberg mena att det var fel att betala skadestånd. Då - menar herr Mossberg - var del alldeles onödigt av justitiekanslern all föreslå alt 200 000 kr. skulle utbetalas till den här personen, eftersom del var hans handlingar som utgjorde grunden för de disciplinära ingripandena, I så fall är del justitiekanslern, som har rekommenderat skadeståndet, som har handlat felaktigt. I så fall har herr Mossberg, som ledamot av konstitutionsutskottel, möjlighet alt se till att justitiekanslern ställs lill ansvar för felaktigheten. Kommer herr Mossberg då att la chansen alt se till all justitiekanslern får ansvara för eventuella felaktigheter?

148

Herr BJÖRCK i Nässjö (m):

Herr talman! Jag håller helt med herr Mossberg om att man i ärenden som gäller enskilda personer måste ta stor hänsyn så att inte onödigt stor skada åsamkas, I det här fallet förhåller det sig emellertid på del sättet att en person blivit illa behandlad av kronan. Han har själv i process begärl skadestånd och genom förlikning med kronan fåll del. Han har med namn, bild och allt framträtt i en lång rad tidningsartiklar och intervjuer - de finns här om någon skulle tveka. Då kan man naturligtvis utgå ifrån att han inle har någonting emot att få den upprättelse som han i andra sammanhang så ivrigt har eftersträvat.

Vad jag tycker är speciellt märkligt i herr Mossbergs förra anförande är alt han sade att hela frågan har skötts på ett just sätt. Han sade ordagrant så. Jag tycker att det som påvisats i herr Molins och mitt anförande klart tyder på all så inte varit fallet. Men sedan sade herr

Mossberg någonting ännu märkligare. Han sade att handelssekreteraren själv är orsak lill det som hänt. Det kan väl ändå inte vara en rimlig ståndpunkt i det här sammanhanget. Det har här visats hur handelssekreteraren har blivit beskylld för en lång rad saker som han inte varit skyldig till. Del är alltså uppenbariigen även statsrådet Feldt medveten om. För i de handlingar vi fått - jag skall använda de handlingar vi haft i utskollet i granskningspromemorian - finns bl. a. anteckningar förda vid sammanträdet på handelsdepartementet den 17 september 1973 med bl. a. justitiekanslern och statsrådet Feldt närvarande. Där säger statsrådet Feldt: "Vi kan inle påstå all handelssekreteraren misskött sina arbetsledande funktioner inom handelskontorels allmänna verksamhet." Han säger vidare: "Vi har aldrig åberopat riänstefel mot honom. Vet inte om del fanns grund för avstängning." Det är alltså vad handelsministern säger i den promemoria som ulskottet fått ta del av.

Mot den bakgrunden är det nog ändå så att handelsministern måste ta sitt ansvar för att en enskild person har blivit behandlad på det sätt som har varit fallet.

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Skadestånd till en f d. handelssekreterare

Herr MOSSBERG (s);

Herr talman! Herr Molin ville alt jag skulle svara på frågan om jag tyckte alt statsrådet Feldt hade handlat ovarsamt eller ej. Jag tycker inte att han har gjort del. Måhända kunde han ha handlat på ell annat sätt, men hur det skulle ha gått till överlåter jag åt herr Molin att avgöra.

Om del hade blivit en process och den hade drivits till sitt slut är jag inle övertygad om alt vederbörande sekreterare tagit hem spelet. Det är min syn på frågan. Herr Molin talar nästan hela liden om vad JK har sagt, och jag vet myckel väl vad han har sagt. Men herr Molin talar väldigt litet om vederbörande sekreterares agerande och verksamhet nere i Zurich, vilket ändå är bakgrunden till del hela. Man kan sedan diskutera vem som är den mest skyldige.

Departementet måste ändå ha rätt att ingripa på något salt. Frågan var när man skulle ingripa och hur man skulle ingripa. Om man nu som herr Molin tycker att ingripandel skedde ovarsamt, då vore det bra att få veta hur och när herr Molin tycker att ingripandet skulle ha skett.

Herr talman och kammarkamrater! Eftersom herr Molin så myckel har talat om JK:s syn på frågan, måste jag trots den sena limmen få la några minuter i anspråk för all redovisa hur departementet ser på vederbörande sekreterares verksamhet och agerande i Zurich. Del är del s. k. ESSI-projeklei, likviditetskrisen och vederbörandes egna ekonomiska transaktioner som har blivit föremål för kritik.

Idén till ESSl-projektet kom från vederbörande sekreterare och gick ut på att man skulle utnyttja en samtidig högkonjunktur med brist på arbetskraft i Schweiz och en lågkonjunktur i Sverige, så alt förelag i de olika länderna kopplades samman. Arbetet skulle bedrivas tillsammans med den förelagsekonomiska institutionen vid Göteborgs universitet och där ledas av professor Walter Goldberg. På grund av de speciella för-

149

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Skadestånd till en f d. handelssekreterare

150

utsättningarna för projektet gällde det att som man säger "smida medan järnet var varmt". Förseningar skulle kunna innebära alt förutsättningarna för projektets genomförande hell ändrades.

Ja, så drogs projektet i gång i juni 1972 med frågeformulär till 3 500 svenska och 4 500 schweiziska företag. Under hösten 1972 rapporterade Goldberg att projektet förhalades, trots påstötningar från honom själv och från departementet, I december 1972 var läget sådant att projektet omöjligt kunde bli slutfört inom avsedd tid. Genom fördröjningen sprängdes också kostnadsramarna. Fördröjningen orsakades av alt sekreleraren inle ville skicka ut inbjudningar till ESSI-seminarium till intresserade företag. Sekreteraren erinrades om sin tiänsteplikt all skapa enkäten och därmed genomföra det planerade projektet. Sekreteraren i fråga lär enligt besked ha vägrat alt utsända utlovade inbjudningar.

Beträffande likviditetsläget skall vi först ha klart för oss vad som i väsentliga delar skiljer ett handelssekreterarkonlor från en vanlig myndighet. Handelssekreterarkonloren har tre slag av verksamhetsområden, nämligen allmän verksamhet, uppdragsverksamhet och projektverksamhet. Det speciella för dessa kontor är här all endast en del av deras verksamhet skall finansieras med allmänna medel. Uppdragsverksamheten skall bekostas av de enskilda kunderna. Ändå hade vid upprepade tillfällen förekommit likviditetsproblem vid Ziirichkonloret, varvid det bl, a, hänt att projekt finansierats med allmänna medel vilket inte var tillåtet. Handelssekreteraren var medveten om detta.

Vad som från departementets sida har lagts sekreteraren till last torde vara alt han dels finansierat projekt med allmänna medel, vilket som sagt inle var tillåtet, dels och inte minst genom fördröjningen av ESSl-projeklel satte sig ur stånd att klara finansieringen av kontorets projektverksamhet för resterande del av året. Härtill kom alt sekreteraren trots upprepade anmaningar under hösten 1972 och senare under januari 1973 inte kunde prestera en likvidiletsplan för kontoret. Bl, a. på grund härav föranstaltade departementet i december 1972 om revision. Sådan revision förelogs av revisionskontoret vid slatsdepartementens organisationsavdelning.

Nämnda revision avslöjade utöver likviditetskrisen även att sekreteraren, utan all han ägde rätt att själv göra detta, i del för kontoret besvärliga likviditetsläget i januari 1973 hade gjort uttag för egen räkning på 16 000 SFr, Revisorerna begärde dels besked om hur departementet avsåg alt klara kontorets likviditet, dels att sekreleraren skulle skiljas från kontorets administration. Först sedan sekreterarens semester hade påböriats inkom i februari 1973 en likvidilelsbudget, vilken då utvisade en brist på likvida medel på 80 000 SFr,

Beträffande den omtalade checkräkningskredilen vill jag nämna att kontorets bankförbindelse för att klara likviditeten hade beviljat kontoret en löpande kredit på kontorets konto med en gräns vid 25 000 SFr, I december 1972 visade bankkontona ett skuldsaido på ca 50 000 SFr,

Så vill jag säga några ord om semesterbeslulet. En samlad bedömning

av de nämnda förhållandena, alltså fördröjningen av ESSl-projektet, likviditetskrisen och sekreterarens egna ekonomiska transaktioner, angav - särskilt efter revisorernas larmrapporter och svårigheterna att få sekreteraren att inkomma med en likvidiletsplan - att förhållandena vid kontoret var så oroande att ett snabbt ingripande för att reda upp situationen var i hög grad påkallat. Olika åtgärder var härvidlag länkbara. Skälen lill alt man stannade för att ge sekreleraren semester torde vara flera. En utgångspunkt var all man önskade tillgripa det lindrigaste förfarandet och om möjligt undvika att skada sekreleraren personligen. Härom råder delade meningar, vilket vi har hört i kväll.

Handelssekreterarens tjänstgöring utlöpte den 30 juni 1973. Även om det är möjligt att ingripa mot honom med avstängning och åtal för tjänstefel, skulle en sådan åtgärd drabba honom för hårt, när en så kort lid återstod. Eftersom sekreteraren hade ett stort anlal inneslående semesterdagar valdes därför i stället alt ge honom semester vilket han, då han delgavs beslutet, accepterade som lämpligt i del lägel. Att handelsministern samtidigt därmed i frågan angående ifrågasatt tjänstefel i samband med arbetet på ESSl-projektet beslöt att inte vidta ytterligare åtgärder var därför också helt följdriktigt och inte föranlett av att man inle ansåg att sekreteraren begått riänstefel.

Avslutningsvis vill jag säga att även om det delvis misslyckade ESSI-projektei och den iråkade likvidiletskrisen samt det kritiserade semesterbeslulet inte var sådant som JK kunde driva inför domstol, så var del ändå sådana oegentligheler som måste åtgärdas för alt handelskontoret skulle fungera bra och återfå förtroendet och anseendet därnere. Som jag sade i mitt första anförande, är det väl i första hand vederbörandes agerande och i varie fall i någon mån inte fullt acceptabla verksamhet som har lett till att debatten kommit in i det här läget.

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av

statsrådens

tjänsteutövning

m. 777.

Skadestånd till en f. d. handelssekreterare

Herr MOLIN (fp);

Herr talman! Herr Mossbergs argumentering förvånar mig mer och mer. Låt mig först säga alt del kanske hade varit värdefullt om utskottet hade bifallit vårt yrkande att den promemoria med en redogörelse för saken som herr Mossberg nu läste ur hade tagits in i utskottets dechargebetänkande. Del yrkandet avslogs ju.

Sedan sade herr Mossberg att vederbörandes agerande var grunden för ingripandena. Herr Mossberg redogör för vad han menar inle vara acceptabla förhållanden och talar om fel och oegentligheler. Då ställer sig herr Mossberg på en annan linje än justitiekanslern. Som jag har citerat, säger justitiekanslern att Hegraeus inte gjort sig skyldig till förskingring eller annan oegentlighet. Ej heller har framkommit något som visar all Hegra2us gjort sig skyldig till fel eller försummelse. Här har alltså herr Mossberg en annan uppfattning än justitiekanslern.

Vidare sade herr Mossberg att han inte är säker på hur processen skulle ha gått. Del är inle jag heller. Jag vet inte vem här i kammaren som har förutsättningar all bedöma hur processen skulle ha gått. En av dem

151

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av

statsrådens

tjänsteutövning

777. 777.

Skadestånd till en f d. handelssekreterare

som kanske har några förutsättningar all förutse utgången i en process är justitiekanslern, och hansägerattdel torde vara förenat med betydande svårigheter att i process övertyga domstolen att departementet haft tillräcklig grund för ingripandet. Det är juslitiekanslerns bedömning. Mot den står då herr Mossberg, som säger all han inte är säker på hur processen skulle ha gått. På grundval av det underkänner då herr Mossberg de åtgärder som förordas av justitiekanslern och vill fria handelsministern. Jag upprepar min fråga: Kommer herr Mossberg som ledamot av konstitutionsulskottet att verka för att justitiekanslern åtalas?

Herr Mossberg talade också om att han ville redovisa hur departementet ser på saken. Jag skulle vilja säga all herr Mossberg har redovisat hur departementet såg på saken. Handelsministern har nämligen blivit klokare. Handelsministern intar i dag inle den ståndpunkt som herr Mossberg gör här i kammaren. Hade handelsministern gjort det, hade jag utan tvekan yrkat på anmärkning i konstitutionsutskoltet. Handelsministern har nämligen efteråt strukit under all man inte hade ett tillräckligt beslutsunderlag och att man följaktligen inle handlade tillräckligt varsamt när man vidtog de här åtgärderna. Jag lar ett enda citat av vad handelsminister Feldt senare har sagt; "Möjligen hade vi för bråttom. Vi kunde kanske ha tagit ned detta steg för steg." Det är vad vi reservanter menar, men herr Mossberg vill inte ens lämna del erkännandet.

Jag tror alltså att om man i handelsdepartementet hade tänkt sig för en gång till innan man vidtog de här åtgärderna, så hade resultalet för statsverkets del blivit ett annat. Jag vill också stryka under all handelsministern helt nyligen på nytt har utsänt en förklaring, där han tar avstånd från de upprepade beskyllningarna mot Hegraeus och förklarar att han står fast vid grunden för förlikningsavtalei. Herr Mossberg har här en annan mening.

152

Herr BJÖRCK i Nässjö (m);

Herr lalman! Vid denna sena timme skall jag inle gå in och punkt för punkt bemöta de påståenden som herr Mossberg här redogjorde för. Vi har ju haft tillfälle att se vilken inställning justitiekanslern har haft i denna fråga. Del är ett ytterligt märkligt uttalande av herr Mossberg när han säger att han inte är övertygad om att sekreteraren hade lagit hem spelet om frågan hade gått lill domstol. Det innebär ju att herr Mossberg underkänner det förlikningsavlal som regeringens främste jurist, justitiekanslern, har ingått på regeringens vägnar och som handelsminister Feldt har förklarat sig vara nöjd med. Handelsministern har sedan inte-velat kommentera detta ärende ytterligare. Det är ett ordenligt underkännande både av herr Feldt och av justitiekanslern som herr Mossberg här gör sig skyldig lill.

Jag skall, herr lalman, bara be alt få peka på att i förlikningen tillerkändes handelssekreteraren ett betydande ideellt skadestånd. Ideellt skadestånd är, som var och en vet, bland det svåraste som man kan få i det här landet. Men på grundval av det material justitiekanslern

hade tagit del av var han beredd all gå med på detta betydande ideella skadestånd.

Mot den bakgrunden, herr lalman, skall jag inle gå in i detalj och beröra de många anklagelsepunkter som herr Mossberg läsle upp. De är inle aktuella. De är nästan genomgående felaktiga.

Herr MOSSBERG (s);

Herr lalman! Bara några få ord till. Herr Molin undrade om jag skulle ta initiativ och försöka åtala justitiekanslern. Vilken fråga! Naturligtvis har jag ingen tanke på det.

Brevet från handelsministern som sänts ut var ett klarläggande efter det att en riänstemän hade gjort ett visst uttalande i frågan. Det var alltså ett klarläggande.

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av statsrådens tjänsleulövning m. m.

Riktlinjer för yrkesmässig trajik med buss

Herr TALMANNEN:

Sedan alla under avsnittet Skadestånd lill en f d. handelssekreterare anmälda talare nu haft ordet övergår kammaren till att debattera Riktlinjer för yrkesmässig trafik med buss.

Herr NORDIN (c):

Herr lalman! Vi är inne på del sista delärendel i dechargedebatten.

Under punkten 14, Övriga frågor, har centerpartiets utskoltsledamöter avgivit en reservalion som jag vill utveckla något. Del gäller regeringens handläggning av riktlinjerna för tillståndsgivning för yrkesmässig busstrafik.

Riksdagen behandlade år 1972 en proposition angående yrkesmässig aulomobiltrafik, I samband med denna proposition, nr 81 1972, som i stort vann såväl traflkulskotlets som riksdagens gillande, berördes bl. a. gränsdragningen mellan beställningstrafik och linjetrafik med buss. Detta hade stor betydelse för den s, k, veckoslulslrafiken. Denna skulle i fortsättningen betraktas som linjetrafik. Det var riktigt alt denna gränsdragning aktualiserades.

Frågan blev då hur man skulle förfara med ett antal bussföretag som etablerat veckoslulslrafik med tillstånd från resp. länsstyrelser, men som hell eller delvis saknade linjeirafiktillstånd på exempelvis sträckan Norrland-Stockholm, Skulle dessa bli utestängda från fortsatta tillstånd? Frågan logs upp i motioner och i uppvaktningar. Men kommunikationsministern stillade oron genom att uttala i riksdagsdebatten 1972 att veckoslutstrafiken "var en viktig komplettering till järnvägstrafiken och den reguljära busslinjetrafiken, och att den i sådana fall tillgodoser ett angeläget behov". Vidare sades; "Åtskilliga av de företag som driver kompletterande trafik av de slag jag nu beskrivit kan bedömas ha möjlighet att utöva trafik även i de former som krävs för linjetrafik,"

Man bör ha detta i minnet när man ser på vad som sedan skett, I juni 1974 var del dags för regeringen alt visa färg i frågan. Då avgjordes ett flertal ansökningar om tillstånd för bussföretag som i årtionden be-

153

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Riktlinjer för yrkesmässig trafik med buss

drivit s, k. veckoslulslrafik. Del blev nej! Regeringen uttalade i stället alt ifrågavarande förelag antingen skulle försöka bli underentreprenörer till de slora linjeföretagen på sträckan eller också slå sig ihop till ett större företag och sedan begära tillstånd. Regeringen konstaterade nämligen alt det fanns behov av yilerligare lurer, Resandeunderlagel klargjorde della, och man ifrågasalie inle heller förelagens lämplighel i della sammanhang,

Enligl reservanternas mening är det här fråga om ett försök från regeringens sida alt förändra ägarstrukturen i branschen. Jag kan i och för sig förslå att regeringen av politiska skäl vill ha en koncentration i företagsvärlden, men följdfrågan inställer sig oundvikligen: Var del verkligen riksdagens avsikt år 1972 all med sitt beslut ge klartecken för denna omstrukturering? Enligt vår uppfattning var delta inte riksdagens mening.

Efiersom den s. k. veckoslulslrafiken med buss delvis berör mitt hemlän, har jag tittat lite närmare på två av de drabbade företagen, det ena i Örnsköldsviks kommun, det andra i Kramfors kommun. Båda hamnade i en situation där man bildligt kan tala om kniven på strupen. Det ena företagel tvingades, för att inle riskera sysselsättningen för sina anställda, sälja företagel till Johnson-koncernen. Det andra företaget slog sig ihop med ett antal andra förelag och får nu finna sig i all bygga upp en extra administration utöver den man redan hade.

Var detta riksdagens avsikt med beslutet år 1972?

Till detta skall läggas att Irafikulskoltet i samma ärende samma år begärde ett ytterligare klarläggande om gränsdragningen niellan linjelrafik och beställningstrafik skulle ske genom regeringens försorg. 1 riksdagsdebatten förklarade kommunikationsministern att en översyn av lagstiftningen om yrkesmässig trafik redan påböriats inom departementet. Något resultat har år 1975 ännu inte förmärkis, och det är enligt vår mening otillfredsställande att riksdagens uttalande inte följts av regeringen.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till reservation T under punkten 14,

154

Herr KARLSSON i Malung (s):

Herr talman! Frågan gäller om regeringen handlat i enlighet med riksdagens intentioner när den som högsta prövningsinstans beslutat i ett antal förvaltningsärenden gällande veckoslulslrafik på Norrland,

Regeringen har haft att pressa sitt avgörande i enlighet med yrkestrafik förord ningens bestämmelser.

Det frågan nu gäller är i vilken omfattning särskilt tillstånd skall lämnas till veckoslutstrafik med buss. Bestämmelser om detta finns i 12 5; yrkestrafikförordningen, Enligl detta stadgande skall tillstånd till linjetrafik, som kan komma att konkurrera med annan redan utövad linjetrafik eller järnvägstrafik, i första hand ges till den som utövar den redan etablerade trafiken, om inte förhållandena föranleder annat.

De uttalanden som gjordes i propositionen 1972:81 och som godtogs av riksdagen gör det - som jag bedömer del - dock möjligt för regeringen

att under vissa förutsättningar tillåta veckoslulslrafik vid sidan av vanlig linjetrafik och järnvägstrafik. Självfallet är en förutsättning att en sådan ordning inle i det enskilda fallet strider mot kravet på ett ändamålsenligt ordnande av trafiken.

En annan väsentlig aspekt, som gäller hela den yrkesmässiga trafiken, uttrycktes - med riksdagens gillande - på följande sätt i propositionen:

"Del bör här slutligen understrykas viklen från trafikpolitisk synpunkt av att utvecklingen inom vägtrafiken successivt går i riktning mot ökad företagsmässig effektivitet och en rationellare branschstruktur."

Regeringen har alltså utnyUjal de liberalare bestämmelser som tillkom i och med 1972 års riksdagsbeslut.

Herr Nordins ställningstagande måste ha skett helt med bortseende från yrkestrafikförordningens bestämmelser och riksdagens beslut, framför allt som regeringen här har utnyttjat sina möjligheter till en liberalare tolkning av yrkestrafikförordningen och då enligt vad jag kan förstå fallit tillbaka på 1972 års riksdagsbeslut.

Om regeringen följt de tankegångar som herr Nordin hade och således beslutat att ge alla sökande tillstånd till veckoslulslrafik, dvs, låtit mer än 30 företag bedriva sådan trafik mellan Norrland och Stockholm, då hade del funnits anledning att - om riksdagens beslut skall följas - anmärka på regeringen. Men nu finns del som jag ser det ingen som helsl anledning till anmärkning mot regeringen.

Med det anförda, herr talman, hemställer jag att utskottels anmälan läggs till handlingarna med vad utskottet anfört.

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Riktlinjer för yrkesmässig trafik med buss

Herr NORDIN (c);

Herr talman! Herr Karlsson i Malung har faktiskt lyckats med att motsäga sig själv. Han citerar yrkestrafikförordningen och påpekar all den ger möjlighet för regeringen att bevilja tillstånd. Han har klart för sig att regeringen dock icke har givit tillstånd.

Jag har inte sagt all alla sökande skulle ha fått tillstånd, utan att någon borde ha kunnat få del. Men ingen fick del. Med tanke på detta måsle jag pressa herr Karlsson ytterligare. Han får ju tala inför stor publik så här i finalen av debatten. Citera nu litet mer ur trafikutskottets utlåtande, som ger underlag för alt del beträffande busstrafiken finns ett klartecken för en storleksrationalisering och en förändring av ägarstrukturen!

Herr KARLSSON i Malung (s):

Herr talman! Bara några ord i korthet. För oss gäller del alt från konstitutionell synpunkt bedöma regeringens handlande, inte all sätta oss in i allmänna trafikpolitiska bedömningar - det måsle vara trafik-ulskoUels uppgift all göra del. Vad vi här har all bedöma är om regeringen handlal i överenssiämmelse med yrkeslrafikförordningen och del beslul som riksdagen fållade år 1972, Med hänvisning lill vad jag tidigare sagt finner jag alt regeringen handlal helt i överensstämmelse med riksdagens lidigare fattade beslut liksom även att regeringen följt

155

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

yrkestrafikförordningens bestämmelser. Vi har i dag att granska om regeringens handlande överensstämmer med riksdagens beslut, och jag anser att regeringen i detta ärende helt handlal i enlighet med de intentioner som riksdagen angivit.

Herr NORDIN (c):

Herr talman! Det innebär alltså all herr Karlsson i Malung vill medge att kommunikationsministern har svikit ett givet löfte.

Riktlinjer för yrkesmässig trajik med buss

Överläggningen var härmed slutad.

Herr TALMANNEN yttrade: Propositioner ställs först beträffande envar av de frågor som berörs i de reservationer, lill vilka bifall yrkats. Därefter ställs proposition gemensamt på övriga i betänkandet upptagna spörsmål.

De framställda yrkandena har angivits i den voteringsordning som i stencil utdelats till kammarens ledamöter.

Vissa frågor rörande den svenska biståndsverksamheten Fleråriga bislåndsulfäslelser och avtal om utvecklingsbistånd

Propositioner gavs på dels att utskottets anmälan i förevarande del lades till handlingarna utan särskilt uttalande, dels att utskottets anmälan lades till handlingarna med gillande av vad som anförts i reservalionen A av herrar Hernelius och Werner i Malmö, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Björck i Nässjö begärt votering uppläsles och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren utan särskilt uttalande lägger till handlingarna konslilutionsutskottets i betänkandet nr 12 gjorda anmälan beträffande fieråriga bislåndsuträsielser och avtal om utvecklingsbistånd röslar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej lägges utskottets anmälan i förevarande del till handlingarna med gillande av vad som anföris i reservalionen A av herrar Hernelius och Werner i Malmö.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Hernelius begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 267

Nej - 42

Avstår - I

156

Särskilda katastrofinsatser

Propositioner gavs på dels alt utskottets anmälan i förevarande del

lades till handlingarna utan särskilt uttalande, dels alt utskottets anmälan lades till handlingarna med gillande av vad som anföris i reservalionen C av herr Hernelius m, fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Werner i Malmö begärt volering uppläsles och godkändes följande voieringsproposilion:

Den som vill all kammaren ulan särskill uUalande lägger till handlingarna

konslitulionsutskotlets i betänkandet nr 12 gjorda anmälan beträffande

särskilda katastrofinsatser röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej lägges ulskolles anmälan i förevarande del lill handlingarna

med gillande av vad som anföris i reservalionen C av herr Hernelius

m. fi.

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av statsrådens tjänsteutövning tn. m.

Vid omröslning genom uppresning förklarades fierlalel av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Werner i Malmö begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 234

Nej - 75

Avslår - 1

Staisministerns skrifiväxling med utländsk regeringschef Propositioner gavs på dels att utskottets anmälan i förevarande del lades till handlingarna utan särskilt uttalande, dels att utskottets anmälan lades till handlingarna med gillande av vad som anföris i reservalionen D av herr Werner i Malmö m, fi,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hernelius begärt volering uppläsles och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kanimaren ulan särskill uttalande lägger till handlingarna konstitutionsulskottets i betänkandet nr 12 gjorda anmälan beträffande statsministerns skriftväxling med utländsk regeringschef röstar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej lägges ulskolleis anmälan i förevarande del lill handlingarna med gillande av vad som anföris i reservalionen D av herr Werner i Malmö m, fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades ivekan kunna råda angående resullaiei, varför volering med omröslningsapparal verksiiilldes. Denna omröslning gav följande resullal:

Ja - 155 Nej - 155

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs proposilioner på all ärendet skulle dels återförvisas till utskottet, dels avgöras ome-

157

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av

statsrådens

tjänsteutövning

777. 777.

delbart, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr talmannen nedlade i röslurnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr talmannens anmodan fröken Eliasson (c) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla nej,

Kanimaren hade alltså i enlighet med nej-propositionens innehåll beslutat lägga utskotlels anmälan i förevarande del till handlingarna med gillande av vad som anförts i reservationen D av herr Werner i Malmö m, fl.

Riksdagens skrivelser till regeringen

En parlamentarisk besparingsulredning Propositioner gavs på dels att utskottets anmälan i förevarande del lades till handlingarna utan särskill uttalande, dels att utskottets anmälan lades till handlingarna med gillande av vad som anförts i reservalionen G av herr Boo m. fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Kindbom begärl votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren utan särskilt uttalande lägger lill handlingarna

konstitutionsutskottets i betänkandet nr 12 gjorda anmälan beträffande en

padamentarisk besparingsutredning röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej lägges ulskollets anmälan i förevarande del till handlingarna

med gillande av vad som anförts i reservationen G av herr Boo m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröslning gav följande resullal;

Ja - 155 Nej - 155

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs propositioner på att ärendet skulle dels återförvisas till utskottet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr latmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefier på herr talmannens anmodan herr Ringaby (m) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla ja.

Kammaren hade alltså i enlighet med ja-propositionens innehåll beslutat lägga utskottets anmälan i förevarande del till handlingarna utan särskilt uttalande.

158

Indexreglering av skattesystemet

herr Boo m, fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Björck i Nässjö begärt volering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren utan särskill uttalande lägger till handlingarna konstitutionsulskottets i betänkandet nr 12 gjorda anmälan beträffande indexreglering av skattesystemet röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej lägges utskottets anmälan i förevarande del till handlingarna med gillande av vad som anförts i reservalionen H av herr Boo m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparai verkställdes. Denna omröstning gav följande resullal;

Ja - 155

Nej - 155

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs proposilioner på att ärendet skulle dels återförvisas till utskottet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr talmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefier på herr talmannens anmodan herr Carlslröm (fp) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla nej.

Kammaren hade alltså i enlighet med nej-propositionens innehåll beslutat lägga utskottets anmälan i förevarande del till handlingarna med gillande av vad som anföris i reservationen H av herr Boo m. fi.

AB Allmänna Föriagel

Propositioner gavs på dels all ulskollets anmälan i förevarande del lades till handlingarna ulan särskill uttalande, dels alt utskottets anmälan lades lill handlingarna med gillande av vad som anförts i reservationen I av herr Werner i Malmö m. fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Fiskesjö begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren utan särskilt uttalande lägger till handlingarna

konstitutionsutskotiets i betänkandet nr 12 gjorda anmälan beträffande AB

Allmänna Förtaget röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej lägges utskottets anmälan i förevarande del till handlingarna

med gillande av vad som anförts i reservationen I av herr Werner i Malmö

m.n.

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Grariskning av

statsrådens

tjänsteutövning

777. /77.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultalet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröslning gav följande reslutat:

Ja - 155

Nej - 155

159

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av statsrådens tjänsteutövning tn. m.

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs proposilioner på all ärendet skulle dels återförvisas till utskottet, dels avgöras omedelbarl, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr talmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr talmannens anmodan herr Granstedt (c) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla ja.

Kammaren hade alltså i enlighet med ja-propositionens innehåll beslutat lägga utskottets anmälan i förevarande del lill handlingarna utan särskilt uttalande.

Fastighetsindelningen m, m.

Propositioner gavs på dels alt utskottets anmälan i förevarande del lades till handlingarna utan särskill uttalande, dels alt utskottets anmälan lades till handlingarna med gillande av vad som anförts i reservationen J av herr Boo m, fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Kindbom begärt volering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren ulan särskilt uttalande lägger lill handlingarna konstitutionsutskottets i betänkandet nr 12 gjorda anmälan beträffande fastighetsindelningen m. m. röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej lägges utskotlels anmälan i förevarande del till handlingarna med gillande av vad som anförts i reservationen J av herr Boo m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Kindbom begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 183 Nej - 127

Vissa jrågor rörande tandvårdstaxan

Proposilioner gavs på dels att utskottets anmälan i förevarande del lades lill handlingarna utan särskill uttalande, dels att utskottets anmälan lades till handlingarna med gillande av vad som anförts i reservalionen L av herr Boo m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Jacobsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

160

Den som vill all kammaren utan särskill uttalande lägger lill handlingarna

konsliiutionsuiskollels i beiänkandel nr 12 gjorda anmälan belräffande

vissa frågor rörande landvårdsiaxan röslar ja,

den del ej vill röslar nej.

Vinner nej lägges ulskolleis anmälan i förevarande del lill handlingarna

med gillande av vad som anföris i reservalionen L av herr Boo m, fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades fierlalel av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Jacobsson begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 155 Nej - 155

Herr talmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr talmannens anmodan fru Troedsson (m) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla ja.

Kammaren hade alltså i enlighet med ja-propositionens innehåll beslutat lägga utskottets anmälan i förevarande del till handlingarna ulan särskilt uttalande.

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av

statsrådens

tjänsteutövning

m. 777.

Slopande av beteckningen Kungtig i namnet på statliga myndigheter Proposilioner gavs på dels att utskottets anmälan i förevarande del lades till handlingarna utan särskill uttalande, dels att utskottets anmälan lades lill handlingarna med gillande av vad som anförts i reservationen M av herrar Werner i Malmö och Björck i Nässjö, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Björck i Nässjö begärl votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren utan särskill uttalande lägger till handlingarna

konstitutionsutskottets i beiänkandel nr 12 gjorda anmälan belräffande

slopande av beteckningen Kunglig i namnet på statliga myndigheter röslar

ja,

den del ej vill röslar nej.

Vinner nej lägges utskottets anmälan i förevarande del lill handlingarna

med gillande av vad som anföris i reservalionen M av herrar Werner

i Malmö och Björck i Nässjö.

Vid omröslning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Björck i Nässjö begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resullal;

Ja - 255 Nej - 49 Avstår - 6

Övriga jrågor

Oljeutvinningsplattformar

Propositioner gavs på dels att ulskotlels anmälan i förevarande del lades

161

II Riksdagens protokoll 1975. Nr 69-71

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av

statsrådens

tjänsteutövning

777. 777.

till handlingarna ulan särskilt uttalande, dels alt utskottets anmälan lades till handlingarna med gillande av vad som anföris i reservalionen P av herr Lindahl i Hamburgsund, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lindahl i Hamburgsund begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren utan särskill uttalande lägger till handlingarna konslitutionsutskottets i betänkandet nr 12 gjorda anmälan beträffande oljeutvinningsplattformar röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej lägges utskottets anmälan i förevarande del till handlingarna med gillande av vad som anföris i reservationen P av herr Lindahl i Hamburgsund,

Vid omröslning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen.

Distribution i tjänstebrev av visst informationsmaterial från intresseorganisation

Proposilioner gavs på dels all utskottets anmälan i förevarande del lades lill handlingarna ulan särskill uttalande, dels all utskottets anmälan lades till handlingarna med gillande av vad som anförts i reservationen R av herr Werner i Malmö m, fi,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Werner i Malmö begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren ulan särskill uttalande lägger till handlingarna konstilutionsutskottels i betänkandet nr 12 gjorda anmälan beträffande distribution i tjänstebrev av visst informationsmaterial från intresseorganisation röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej läggs utskottets anmälan i förevarande del till handlingarna med gillande av vad som anförts i reservationen R av herr Werner i Malmö m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultalet, varför voteririg med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 155

Nej - 155

162

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs proposilioner på att ärendet skulle dels återförvisas till utskollet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr talmannen nedlade i röslurnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr talmannens anmodan fröken Andersson (c) ur urnan upptog den

ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla ja.

Kanimaren hade alltså i enlighet med ja-propositionens innehåll beslutat lägga utskottets anmälan i förevarande del till handlingarna utan särskilt uttalande.

Skadestånd lill en f, d. handelssekreterare Propositioner gavs på dels att utskottets anmälan i förevarande del lades till handlingarna ulan särskilt uttalande, dels alt utskottets anmälan lades till handlingarna med gillande av vad som anförts i reservationen S av herr Werner i Malmö m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Molin begärt volering uppläsles och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Granskning av

statsrådens

tjänsteutövning

777. 777.

Den som vill alt kammaren utan särskilt uttalande lägger till handlingarna konstilutionsulskottels i betänkandet nr 12 gjorda anmälan beträffande skadestånd till en f d, handelssekreterare röslar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej lägges utskottets anmälan i förevarande del till handlingarna med gillande av vad som anförts i reservationen S av herr Werner i Malmö m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kanimarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Molin begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 232

Nej - 76

Avstår - 2

Riktlinjer för yrkesmässig trafik med buss Propositioner gavs på dels att ulskollets anmälan i förevarande del lades till handlingarna ulan särskilt uttalande, dels att utskottets anmälan lades lill handlingarna med gillande av vad som anförts i reservalionen T av herr Fiskesjö m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nordin begärl volering uppläsles och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren ulan särskill uttalande lägger lill handlingarna konstitutionsutskottets i beiänkandel nr 12 gjorda anmälan belräffande riktlinjer för yrkesmässig trafik med buss röslar ja, den det ej vill röslar nej.

Vinner nej lägges utskottets anmälan i förevarande del lill handlingarna med gillande av vad som anförts i reservationen T av herr Fiskesjö m, fl.

163

Nr 70

Tisdagen den 29 april 1975

Meddelande om besvarande av interpellation nr 46 om åtgärder för att motverka försurningen av insjövatten

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-proposilionen. Då herr Nordin begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 219

Nej - 87

Avstår - 2

Övriga i betänkandet upptagna frågor

Utskottets anmälan lades till handlingarna utan särskilt uttalande.

På förslag av herr talmannen beslöt kammaren att uppskjuta behandlingen av på föredragningslislan återstående ärenden lill ett senare sammanträde.

164

§ 2 Meddelande om besvarande av interpellation nr 46 om åtgärder för att motverka försurningen av insjövatten

Herr jordbruksministern LUNDKVIST;

Herr talman! Fru Radesjö har till mig ställt vissa frågor om åtgärder för att motverka försurningen av insjövatlen, Interpellationen har överlämnats den I april 1975. Interpellationen berör ell flertal problem av hög angelägenhelsgrad. Då dessa frågor är föremål för beredning i olika sammanhang har jag funnit del lämpligt att avvakta ytterligare någon lid med svaret för att kunna få del av det omfattande material som las fram för alt belysa ifrågavarande problem.

§ 3 Kammaren åtskildes kl. 01.30.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert