Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Riksdagens protokoll 1975:64 Onsdagen den 23 april

ProtokollRiksdagens protokoll 1975:64

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975:64

Onsdagen den 23 april

Kl. 19.30


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamar­bete

 

Förhandlingarna leddes till en börian av herr andre vice talmannen.


§ 1 Internationellt utvecklingssamarbete (forts.) Fortsattes överiäggningen om utrikesutskottets betänkanden nr 3-5,

Hen WERNER i Malmö (m):

Herr talman! Den obestridligen glest besatta kammaren får en att länka på en aftonsäng i en citykyrka sommartid. Även debatten kan associera till en av berättelserna i den heliga skrift, nämligen berättelsen om den barmhärtige samariten, som hjälpte den slagne på Jerikovägen, Vi vet att alla inle var barnhärtiga i den berättelsen. Alt de tvä som gick förbi båda var präster gör inte saken bättre - men det är rätt ovidkommande i detta sammanhang, Ell är dock säkert: man skall ha myckel starka motiv för alt gå förbi en halvdöd. Kan man hjälpa men inte gör det, är man skuld lill den människans död.

De argument som utrikesutskonet anför i sitt betänkande nr 3 när det gäller katasiroföislånd på 500 mifi. kr. är inte hällfasta. Man kråmar sig och försöker tala om hur duktig man redan har varit och att Sverige minsann är bättre än de andra OECD-staterna, bortsett från Norge, Man citerar finansutskottet, som i rätt stor pösighet skriver: "Utskottet konsta­terar all Sverige tillhör de länder som givit mest av både långsiktigt utvecklingsbistånd och katastrofhjälp," Fattas bara annat! Har man det bäst, kan man ge mest. Vem skulle annars göra det?

Det var gott att höra att också Inga Thorsson på sitt försynta säll reagerade mol vi-är-bäst-menlaliteten. Även om inte alla har givit bistånd av samma storlek som vi, har vi för den skull inte anledning att bromsa tåget och stiga av.

Vidare anför finansutskottet att "en icke önskvärd avmattning i sam­hällets ekonomi" skulle kunna bli föfiden av en sådan här extra kraft­ansträngning för de hungerdrabbade länderna. Det är klart att sä kan bli fallet. Men man borde ocksä i klara verba tala om alt vinningen ligger i 10 mifioner räddade barn.

Del var besvärande när Arne Gefier lidigare i dag menade au detta bistånd kan del svenska folket inle gå med på, eftersom del finns an­gelägnare reformer som vi måste slå vakt om och inle ställa åt sidan. Han nämnde de fem semesterveckorna och arbetstidsförkortningen. Jag tror att Arne Geijer grymt missbedömer svenska folket. I varie fall skulle


133


 


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamar­bete

134


de allra flesta förslå angelägenheisgraden i della bislånd, speciellt om man lalar om vinningen: all man kan ge så mänga människor liv och livsinnehåll.

Del finns tecken på en förbällring av världens försöfining med vete. Världsmarknadspriset har sjunkit kraftigt. Men f n. har man bedömt svenskt vete vara en biståndsform som de tilltänkta mottagarländerna inte prioriterar. Jag vel inte vilka informationskällor utrikesutskottet har, men jag har i vafie fall med egna ögon för inle sä särdeles länge sedan i dessa hungerländer sett hur människor äter nästan alll som går all lugga. Del var länge sedan man upphörde att prioritera. Det är myn­dighetspersoner som gör del.     ,

Visst har vi bistått med slora belopp under de här åren, men vi har också bistått med stora ord och stora löften sorn varit mer eller mindre tomma. Enprocentsmålet har det talats en del om i dag. Det infriade vi inte i tid. Enprocentsmålet som ett elappmäl har man spolat i dag. Del framgår alldeles tydligt av.mänga vittnesbörd från regeringssidan. Talet om en ny världsekonomisk ordning och ell nytt konsumtionsmöns­ter är och förblir granna ord pä slora konferenser - punkt och slut.

Jag ber all få yrka bifall lill reservationen yid utrikesutskottets be­länkande nr 3.

Sedan vill jag säga att det finns en man som kanske har gjort mer än de flesta för de falliga folken, och det är flygkapten Carl Gustaf von Rosén. Han har inle bara lalal slora ord, ulan han har arbetat niecl livet som insats vafie gång. Jag länker på del flyghjälpsprojekt som han och hans medarbetare genomfört pä initiativ av Lulherhjälpen, Rädda barnen och Röda korset och också med bistånd av SIDA-medel. Vi vet nogsamt alt del i katastrofsituationer går.alt få fram brödsäd och andra förnö­denheter lill hamnar och flygplatser, men sedan lar kommunikationerna i den falliga världen oftast slut. Åsnor och kameler och kanske nägon gäng terränggående fordon kan anlitas men i sä fall med myckel slor tidsspillan, och man måste ju tävla med liden. Den sista halva inillimetern på världskartan är del stora problemet, brukar von Rosen säga.

Här satte man nu in små flygplan, MFl 17, specialkonstruerade av SAAB-Scania AB. Man emballerade säd i speciella säckar och kunde från låg höjd fälla den matnyttiga lasten jusl över svällbyarna. Många byar i de bägge provinserna Wollo och Tigré fick pä della sätt chans all överleva den förfärliga lorkkalasirofen i Etiopien.

Från Kombolchaflygfältet i närheten av Dessie, som är huvudstad i Wolloprovinsen, kunde man nä sju olika moiiagningsplaiser pä 13 mils avstånd med sammanlagt 126 lon spannmål under en kort lid mellan april och juni förlidel år. Senare på sommaren fortsatte verksamheten en månad, och sammanlagt transporterade de två - som mest tre - planen 235 ton vete, sorghum och faffa ut till byarna.

Hela projektet har nu utvärderats och visat sig vara överlägset alla andra alternativ. Helikoplerdrifi t. ex., som ell tyskt förelag har prövat, är dubbelt så dyr som flygningar med MFl-planen. De senare koslade


 


bara 23 kr. per ton och kilometer. Då skall man också betänka den snabba insatsen - en halvtimme i stället för dagar.

Det är glädjande att SIDA är intresserat av projektet, och ivivelsulan skulle en sådan flyghjälpskår i beredskap kunna avsevärt mildra åtskilliga katastrofsituationer i världen. Jag är lill freds med all utskottet anser motionen besvarad och avvaktar med spänning hur SIDA kommer alt handla.

Till sist, herr lalman, vill jag säga ett par ord om u-landsinformationen här hemma. Den har varit på tapeten lidigare. Men jag ser kanske in­formationen ur en annan vinkel. Det är helt klart alt om vi skall kunna vidmakthålla en hygglig opinion för bistånd ål fattiga folk, så vill del också till en information som inte bara rör sig på expertplanet utan också-når gemene man. Och här vill jag för femtioelfte gängen, herr talman, framhålla an kyrkorna och de humanitära frivilligorganisationerna tvek­löst svarar för den kanske mest väsentliga insatsen. Jag kan ta något exempel: Lulherhjälpen har en synnerligen informaliv tidning som ut­kommer vafie kvartal i 400 000 exemplar och ell månadsblad som också ger saklig information. Tillsammans med Röda korset, Rädda barnen och SIDA har Lulherhjälpen också utarbetat ell skolprojekt, elt infor­mationspaket för sjätte årskursen i grundskolan och högstadiet, som kal­las Famifien Samba Ba. Del är ett bra exempel pä sådan information.

Vi vel alt de 5 miljoner som under del här budgelåret varit avsatta för hemmainformalion delals mellan studieförbunden och löntagaror­ganisationerna, varav LO och ABF tillsammans disponerat hälften. Vi får hoppas att det har blivit god information av dessa 2,5 mifi. kr. Men jag vill säga att när det nu flnns i vafie fall tre stora frivilliga humanitära organisationer som har som enda uppgift att bedriva u-landsbislånd och som därför lägger ner mycket pengar och kraft på sakkunnig information, så borde nalurliglvis dessa organisationer gott och väl i anslagshänseende vara i paritet med studieförbund och löntagarorganisationer, öm man ser pä sidan 98 i belänkandet så mäste man säga sig all det är oacceptabelt att t. ex. Sveriges kyrkliga studieförbund med sina 160 000 kr. inle bara skall serva Lulherhjälpen, som är vär största frivilliga humanitära or­ganisalion, ulan också missionen, den kyrkliga ungdomsrörelsen och alla andra kyrkliga organisalioner som har u-landsengagemang. Jag menar alt de slora humanitära organisationerna borde få elt särskilt anslag som nalurliglvis skulle vara relaterat lill de informationsinsatser dessa or­ganisationer presterar. Det är hög tid att den biständspolitiska utredningen ser över finansieringen av u-landsinformationen. Den gängen informa­tionen brister vilar vårt bislånd till de fattiga folken pä lösan sand, det är säkert.

Jag ber med detta, herr talman, alt få yrka bifall till samtliga reser­vationer som är signerade av moderala samlingspartiets representanter i beiänkandel nr 4.


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamar­bete


135


 


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamar­bete

136


Hen HELLSTRÖM (s):

Herr lalman! Vpk kommer ocksä i är med en motion där man föreslår alt Sverige skall gå ur Världsbanksgruppen. Några yngre centerpartister har lagt en motion med i varie fall liknande innebörd när del gäller IDA. Såvitt jag vet har centerparlisterna ännu inte yrkat bifall till sin motion. Vi får väl se om del kommer senare i debatten.

Sveriges allmänna kritik av Världsbanksgruppens politik är väl känd. Jag skall inte närmare ta upp den saken jusl nu. Del intressanta är snarast vilka slutsatser vi skall dra av vårt handlande i Världsbanken. Skall vi gå ur Världsbanken som vpk säger eller skall vi stanna och försöka på­verka politiken? De argument vi fält höra från vpk är efter år har ju varit att del är naivt av oss att tro att vi kan påverka en organisalion där USA har ell dominerande inflytande. Nu har vi ett par intressanta lestfall, som jag tycker det finns skäl att diskutera just i år.

1973 böfiade Världsbanken planera för en biståndsinsats lill Saigon-juntan. Samtidigt tog man upp frågan om lånen lill Chile - när Allen­deregimen hade fallit. Sverige kritiserade, till en börian som enda nation, hårt - offentligt och i alla sammanhang där vi kunde - Världsbankens planer. Vi tog upp kritiken i Världsbanken, i FN-organ och pä andra häll. Till en börian var del självfallet stor irritation i Världsbanksgruppens ledning. Man såg detta som etl isolerat angrepp, elt nålstick, från Sveriges sida. Men del som hänt är ju att Sverige forlsalt sin kritik och all vi efter hand har fält slöd åv en rad andra länder; vi har fått slöd av de nordiska länderna och vi har efter hand i vissa frågor fått stöd även av den nya engelska regeringen osv. Det som nu skett är ju att man i vär vid Världsbankssammanlräden avfört från dagordningen bägge dessa frågor; det nya lånet som skulle ges till Chile och frågan om en bistånds­insats i Saigon. Det betyder inle att man sä att säga kan vara på den säkra sidan och slå sig till ro. Det flnns säkert risk för all de här projekten - inle när del gäller Saigon, men kanske Chile - kan konima upp i annan form senare igen. Vi bör alltså fortsätta att vara pä vär vakt. Men vi har uppenbarligen under de här två åren då vi drivit en hård och frän kritik lyckats få med oss andra nationer i tillräcklig grad för att få Världsbanksledningen att lägga ned projekten. Vår kritik har alltså givit resultat, vi var inle naiva när vi sade att vi kunde påverka om vi stannade kvar i Världsbanken.

En fråga som bör ställas till vpk och lill de unga cenlerpartislerna, även om de inle vall all ta upp diskussionen i debatten ännu, iir; Vad hade hänt om Sverige hade lämnat Världsbanken? Jag tror inte att del är chauvinistiskt att säga att i så fall hade Saigonjunlan i dag fått bi­siåndspengar från Världsbanken. Chilelänet som skulle ha kommit upp. nu hade beslutats, också Chile hade fått del större länet. Jag tror man mycket väl kan dra den slutsatsen för del är utan tvivel sä all hela den här aktionen har letts från Sverige och drivits av Sverige. Vi har fält med oss andra nationer men del är inle sannolikt all nägon annan nation hade lagit initiativet själv. Med vpk:s recept är det alliså myckel


 


sannolikt all både Saigon och Chile i dag hade haft de pengar frän Världs­banken som vi nu har kunnat hejda.

Även när det gäller innehållet i Världsbanksgruppens politik tror jag vi kan säga all vår kritik givit visst resultat. Vi har kritiserat Världsbanken för att inle ge tillräckligt bisiänd som kommer de fattigaste folken lill del, att satsa alllför hårt pä t. ex. multinationella livsmedelsföretag och annat. Hela den kritiken är känd, jag skall inte gå in på den i deiafi. Men det är även här ulan tvivel så all del sker en viss omorientering. Den går alllför sakta så del finns alla skäl för all vi skall stanna kvar i Världsbanken för all fortsätta pressa på så all omorienteringen går snab­bare. Det är tveklöst så all det inom jordbmksbiständet skett en om­svängning från att Världsbanken tidigare i dominerande grad gav stöd lill multinationella livsmedelsföretag som sög ul jord som kunde använts för livsmedelsförsöriningen inhemskt för att i stället utveckla export-skördar. Jag skall ta etl exempel som i och för sig inte direkt har med Världsbanken att göra, men söm belyser litet av den livsmedelsdebatt som förts. Ett av de länder som hårdast drabbades av dens. k. Sahellorkan var Mali i Väslafrika. Under den fruktansvärda torkperioden sjönk pro­duktionen av livsmedel för inhemsk konsumtion drastiskt och katastro­falt och orsakade den fruktansvärda nöden. Men under hela denna period ökade samtidigt Malis produktion av jordnötter för export genom mul­tinationella förelag. Del ger en aspekt pä diskussionen om svälten och torkkatastroferna, som man inle får lappa bort. Men Världsbanken har alltså upphört alt i huvudsak stödja de multinationella förelagens export­jordbruk och har i stället mer och mer gåll in för alt ge slöd lill sådana jordbruksinsatser som kommer de fattiga småbönderna till del genom lagringsmöjligheter och annat. Det går som sagl för långsamt, men det råder inget tvivel om all det ocksä här sker en omsvängning i en riktning som Sverige kan acceptera och som Sverige har varit pådrivande för.

Herr talman! Så lill en hell annan fråga. Socialdemokraterna i utskottet har fän reservera sig i frågan om en forskningsberedning, som enligl propositionens förslag skall bereda alla Ibrskningsärenden vilka därefter skall underställas SIDA eller regeringen för beslut. U-landsforsknings-ulredningen har haft till uppgift att försöka dra in de u-landsforskare som finns i vårt land i biståndsprocessen och att över huvud taget initiera en forskning inriktad på u-landsproblem. Man har försökt få in forskare i berednings- och beslutsprocessen.

I propositionen föreslås nu en forskningsberedning bestående av folk från SIDA, UD och rena forskarintressen. Den borgerliga oppositionens förslag - om del tas här i kväll - skulle nog omintetgöra u-landsforsk­ningsutredningens arbeie, genom an man dels godtar forskningsbered­ningen, dels säger alt SIDA skall ha ansvaret förden forskningsberedning som alltså skall bereda alla Ibrskningsärenden åt regeringen och SIDA. Man tilldelar alltså tvä organ - forskningsberedningen och SIDA -samma beredningsuppgifter. Det aren motsägelsefull inställning som naturligtvis inle kan leda lill annat än dubbelarbete eller lill all SIDA lar över det


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Imernationellt utvecklingssamar­bete

137


 


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamar­bete

138


hela. Jag tror att del då lyvärr kan vara svårt att få forskarna alt slälla upp pä någonling som i praktiken bara blir en förstärkning av SIDA;s verksamhet. Det var inle syftet med u-landsforskningsulredningen. Jag tror lyvärr att ett beslul i den av den borgerliga majoriteten önskade riktningen kan innebära att hela tanken på att engagera forskare, att suga upp forskarintressen kan förfuskas.

Värst är del här för moderaterna som tydligast markerar de oförenliga ståndpunkter som den borgerliga oppositionen - i det här fallet majo­riteten - har genom att pä s. 51 i utskottsbetänkandet reservera sig till förmän för sin egen motion. Grundtanken i den är alt man skall ha elt självständigt forskningsorgan, t. o. m. självständigare än vad rege­ringen har föreslagit. Organet skall självt kunna fatta beslul. På s. 52 i belänkandet instämmer moderaterna med folkpariiel och cenlern i tan­ken på alt SIDA skall ges beredningsansvarel, dvs. man överlåter be-redningsansvarei lill ell av de organ som beredningen skulle vara själv­ständig mol. Jag hoppas för u-landsforskningens skull att någon på den borgeriiga sidan, 1. ex. nägon moderat, tänker om i fråga om den här bisarra uppläggningen och i stället stödjer vär reservation, där vi ut­tryckligen beskriver hur propositionen fakiiski läcker in moderaternas syften när del gäller all ge självständighet.

Herr talman! En annan socialdemokratisk reservalion, nr 17, handlar om Pakistan. Innebörden av propositonens och reservationens skrivningar om Pakistan kan sägas vara att vi inle anser att man skall la ställning till Pakistan som ett programland, vilket blir den praktiska innebörden av den borgerliga majoritetens förslag. Däremot har socialdemokraterna i ulskottet avgivit ett särskilt yttrande i fråga om elt annal land, Peru, där vi menar att bislåndsutredningen, när länderkrelsen för bislånd ut­vidgas, noggrant skall analysera de frågeställningar som tagits upp i mo­tionen 330.

Peru är ell land som snävar efter oberoende geniemol bägge super­makterna. Denna självständiga hållning har lett till att man får mindre slöd från supermakterna och deras allierade än många andra u-länder. Peru är från den synpunkten i etl ekonomiskt sämre liige iin många andra länder. Det är också ell myckel fattigt land. Del ärell av de fattigare länderna på den latinamerikanska kontinenten. Peru har en undersys­selsätlning som torde omfatta inemot hälften av befolkningen. Mellan 30 och 40 % av befolkningen är analfabeter. I stort är Peru en in­diannation, där indianerna lever under utomordentligt knappa omstän­digheter i Andernas bergstrakter eller i Amazonas djungler.

Del intressanta är att den regering som suttit sedan 1969 har en strävan all utveckla en politik som tillgodoser folkflertalels intressen och att nå ut till de stora falliga folkgrupperna med denna politik. Del iir framför alll på tre säll man gör della.

Man gör del genom en jordreform som i år kommer all omfalla en stor majorilel av de större godsen i landet och som innebär all lant­arbetarna och indianbyarna runt omkring godsen med anspråk på jorden


 


får della i besluten i de nya kooperativen; kooperativen baseras alltså pä lantarbetarnas demokratiska beslut.

Man gör det också i industrin genom ett system med löntagarfonder som är intressant. Pä sätt och vis har man kommii längre där än vi har i vår debatl här i Sverige om lönlagarfonder. Arbetare och fiänsteman tar successivt över mer och mer av bestämmandet i förelagen i en in­tressant förelagsdemokralisk modell - också del ett försök att aktivera de fattigare folkgrupperna i del peruanska samhället.

Man gör del slutligen genom en politik som innebär en strävan till oberoende både gentemot utländska, multinationella företag och gen­temot stormakterna och som har lett till omfattande nationaliseringar. Man försöker sedan ge arbetare och fiänsteman del i besluten i företagen.

Vi menar att Peru är ett land, vars politik myckel väl stämmer överens med kriterierna för svenski u-landsbislånd. Vi anser att den statliga bi­slåndsutredningen myckel noggrant bör analysera de problemställningar som aktualiseras i moiion 330 för alt ell allsidigt underlag skall kunna föreläggas regering och riksdag när man en gäng i framtiden skall besluta om en utvidgning av länderkrelsen för bistånd.

Herr lalman! Slutligen vill jag säga några ord om centerpartiets nya politik, som Sture Ericson i Örebro utförligt kritiserade före middags-pausen.

Centerpartiet visar nu etl senkommet intresse för mifiöproblemen i Nordvietnam. Man sade mycket lite om den mifiöförslörelse som ame­rikanarna åstadkom när terrorbombningarna var som mest intensiva un­der 1960-lalel.

Nu är det "storsatsningen på ell papperskombinal i DRV" som oroar centerpartisterna. Del kommer all få "ytterst negativa ekologiska, re­gionala och sociala konsekvenser", sägs det i centerreservalionen.

Pappersbruket i Nordvietnam kommer att fä en kapacitet av 50 000 ton. Centerns bekymmer för "storsatsningen" är desto mer rörande som ansvariga centerpartister här hemma är vana vid alt besluta om betydligt större skogsinduslriprojekl. Hur bedömer cenlerpartislerna mifion i de skogsägarföreningsägda fabrikerna i Mörrum, Värö, Mönsterås, Dynas, Vallvik och Köpmanholnien,soni redan i dag är mellan tre och sex gånger så slora som pappersbruket i Nordvietnam kommer att bli om några år?

Är det centerpolitik att rationella enheter skall förbehållas NCB, Vä-nerskog och Södra Sveriges Skogsägare, medan del decentraliserade lo­kalsamhället exklusivt skall pådyvlas vietnameserna? Debatien om pap­persbruket visar utmärkt väl vad centerns biståndspolitik går ul pä. Mo­dern och rationell teknik skall reserveras för induslriviirlden. Den s. k. "smäskaliga" tekniken tycks ha fångat intresset hos de cenlerpartisliska lillskyndarna av skogsindustrin i Väröbacka ungefiir lika litet som svens­ka bönder är intresserade av herr Korpås svedjejordbruk. En sådan politik begränsar i vart fall risken för framtida konkurrens från de falliga län­dernas-sida. Eller hur kommer de cenlerpariisler all rösta i kväll som


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationelh utvecklingssamar­bete

139


 


Nr 64

Onsdagen den '23 april 1975 .

Internationellt utvecklingssamar­bete


hemma i sina skogsägarföreningar är med om alt falla beslul som ger Sverige en slagkraftig och effektiv exportindustri i skogsnäringarna?

Lika bisarr är centerns lanke att biståndet till Cuba skall sänkas därför alt världsmarknadspriset på socker har gåll upp. Råvaruprisernas fluk­tuationer är en bräcklig grund för en långsiktig bislåndsplanering - bara sedan november i fiol har sockerpriserna fö. fallit med 50 96. De har gått ned med en fiärdedel sedan centerns moiion skrevs i januari. Men centerpartister brukar ju kunna det här med sockerpriser. Om man skall ändra pä principerna för biståndspolitiken med hänvisning till råvaru­prisernas upp- och nedgångar kanske man har tänkt sig att något liknande skall gälla för den svenska jordbrukspolitiken. Skall principerna för slöd lill de svenska jordbrukarna också slängas över bord som ett resultat av tillfälliga och nyckfulla prisförändringar?

Cenlern har anslutit sig lill moderaternas högerpolitik i sina bistånds-förslag. Det hade varit hederligare om centern samtidigt hade anslutit sig till moderaternas betydligt rakare motiveringar.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill de socialdemokraliska reservationerna och i övrigt till ulskollels hemställan.


 


140


Herr förste vice talmannen BENGTSON (c) kort genmäle: Herr talman! Om herr Hellström hade observerat vad som sagts från centerns sida skulle han ha fått vela att vi inle vid något tillfälle har anfört sockerpriserna som skäl föratl minska hjälpen till Cuba;jag betonar än en gång, herr Hellström; Om man tittar pä listan över alla bidrags-mottagande länder finner man all Cuba ligger högst med en per ca­pita-inkomst av 450 dollar per år mol en hel del som ligger nere pä 100 dollar per är. Det visar att Cuba har en så pass god ulveckling att man inte skall böria länka på all utveckla nya projekt. Vi har inte yrkat på någon sänkning av anslaget till Cuba i förhållande till vad som nu utgår, nämligen 45 mifi. kr. Vi yrkar från centerns sida all anslagel skall uppgå till 50 mifi. kr. -en minskning i förhållande till majorilelsförslaget med 10 mifi. kr. Anledningen till alt vi lar bort 10 mifi. kr. är att vi anser alt del induslriprojekl som regeringen nu lagil initiativ lill är ell nyll projekl. Vi anser alt man inte skall starta nya hjälpprojekl för elt land som kommii så pass långl som Cuba. Vi grundar inte vår uppfattning på sockerpriserna, och dessutom vill jag framhålla all siffran 450 dollar, som jag nämnde, hänför sig lill Världsbankens statistik från 1972, som inte alls var influerad av några sockerpriser.

Herr Hellström får väl ändå svara: Är det inle meningen alt nägol av våra bidragsmollagande länder skall komma i en sådan situation alt bislånd kan förändras och kanske upphöra? Är herr Hellström så pes­simistisk all han inte tror all det någonsin skall ske? Vi tror för vår del all vi skall komma dithän att vissa länder som vi hjälper nu-skall uppnå en god situation, så att vi kan förändra relationerna, ha tekniskt samarbete med dem osv. och därmed kanske upphöra med biståndet och ge del lill dem som har del mycket sämre. Jag hoppas all del står


 


klart nu, så all inle herr Hellström behöver tala om sockerpriser när det gäller centerns inställning lill Cuba; det är del jag nu nämnt som vi anfört belräffande Cuba.

Vad sedan beträffar skogsindustrierna är del självfallet att vi bygger upp slagkraftig skogsindustri i Sverige. Etl av de argument som vi anfört mot skogsindustri i Nordvietnam har varit all vi befarar all den industrin är för liten. Del byggs knappast några skogsindustrier nu i världen som har under 300 000 lons produktion. Den här skall ha 50 000. Om man alltså bygger en så liten industri kan del medföra all del papper som produceras där blir myckel dyrt. Om det vill jag tala med herr Hellström om några år, när vi kan se hur det utvecklas och hur dyr papperspro-duklionen blir. Del är inte konstigt all man uttalar vissa tvivel i della sammanhang. Vi har inte yrkat avslag på projektet ulan har utformat vår skrivning som ell observandum lill regeringen att vara noga med sina åtgärder i delta fall, så att den inle gör nägol som kan bli lill skada för den svenska u-hjälpen. Skulle projektet inle lyckas, blir del högst beklagligt för svensk u-hjälp.


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamar­bete


 


Herr HELLSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr lalman! För det första fär nog herr Torsten Bengtson böfia läsa på sina egna moiioner och reservationer. Såväl i centerpartiets moiion som i centerpartiets reservalion lar man upp sockerpriserna. Fördel andra är herr Bengtsons argumentering ganska intressant. Den belyser mycket bra den diskussion som fördes före middagspausen. Del är jusl indu­stribislåndet lill Cuba som centerpartiet går emot. Del betyder alt cen­terpartiet av de fyra stadier som partiet hänvisar lill lägger största vikten vid de första, där del gäller hjälp lill mal och kläder osv. När sedan u-länderna kommer upp lill en nivå som utgör en industrialiseringsbas säger man stopp. Då är man inle beredd all föfia med längre ulan säger alt dessa länder lämpar sig väl för jordbruk. Deras klimat är bra för jordbruk - eller som herr Korpås sade före middagsuppehållel; Svedjebruk passar i Nordvietnam osv. Cuba är bara elt annat exempel på det för­hållandel all cenlern inte längre vill vara med när man konkret böfiar komma upp till en nivå där del blir fråga om bisiänd till industrialisering.

För alt fortsätta förmiddagens debatt vill jag säga att det lydligen inte bara är mellan de unga centerpartisterna och Torslen Bengtson som del råder åsiktsskillnader. Det måste också råda ganska betydande sädana mellan centerpartisterna i utrikesutskottet. Ty om herr Torslen Bengtsons uppfattning är den alt pappersbruket i Nordvietnam skulle bli för litet, stämmer del ganska illa med den argumentation som förs i centerns kritik av det stora papperskombinalel, som kommer att ge omfattande regionala, sociala och ekologiska skador. Det resonemang som herr Korp­ås fört i riksdagen såväl förra årel som i år var all huvudskälet för cenlerns kriiik var all pappersbrukei var för slort. Herr Bengtson fö­reträder nu lydligen ylleriigare en centerpartistisk linje, diametralt mot­satt i vafie fall den som drevs i utskottet och som kommer lill ullryck


141


 


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamar­bete


i cenlerns moiioner.

Frågan kvarstår, om inle till herr Bengtson som nu har avlägsnat sig från sina egna reservationer, sä till alla andra centerpartister: Varför vill ni förbehålla skogsägarna i Sverige att ha slora rationella enheter men säger att della inte passar sig i u-länderna? Där skall man ha småskalig teknik och småindustri, om man alls skall ha nägon. Vad är syftet annal än all konservera den uppdelning av världen som har rått i niånga hundra år, med en privilegierad grupp induslristaler och en fattig grupp av andra länder och folk, som får leva pä ett dåligt jordbruk ulan tekniska ut­vecklingsmöjligheter?


Herr förste vice lalmannen BENGTSON (c) kort genmäle;

Herr lalman! Herr Hellström må gärna försöka hitta sprickor i cen­terpartiet, men del kommer inle att lyckas. Vi är mer eniga än några andra i dessa frågor. Vad gäller stora och små industrier har cenlern aldrig sagl att vi bara skall ha småindustrier. Tror inle herr Hellström all vi är medvetna om all man inle producerar vare sig bilar eller pap­persmassa vid små industrier? Hela värt samhälle måsle givelvis ha slora industrier och små industrier, men del verkar som om socialdemokratin är fullständigt främmande för att man också skall kunna driva små­industrier, och på den punklen har vi vid många tillfällen kommit i konflikt med dem. Småindustrin hävdar sig i vissa sammanhang ulom­ordentligt bra medan man pä andra områden måste ha stora industrier.

Betänkligheterna mol storleken pä pappersbrukei i Nordvietnam har vi framfört åtskilliga är lidigare, ja, ända sedan vi böfiade diskutera delta projekt. Vi har inte yrkat avslag, men vi har gjort ganska kraftiga på­pekanden inför regeringens fortsatta planering.

Vad sedan gäller Cuba är det inle alls så att vi har vänt oss mol in­dustrialiseringen. Vi har vänt oss mol att man i della land, som är uppe i en per capita-inkomst på 450 dollar per år, skall utvidga biståndet till nya områden, när det på andra häll finns falliga länder med en me­delinkomst på ungefär 100 dollar per år. Del är del förhållandet som herr Hellström bör observera i stället för alt på det sätt han nu gör miss­tolka mitt anförande. Det är därför att del är en ny verksamhet på Cuba som vi anser alt den inte bör las upp.

Inom cenlern flnns del inle några sådana åsiktsskillnader som herr Hellström har försöki konstruera. Vi har gjort uttalanden vid så många tillfällen när vi har varit fullständigt eniga om den linje som centern velal föra fram på del här området. Vi är nog minst lika eniga som herr Hellströms parti i de frågor som gäller u-hjälpen.


142


Herr HELLSTRÖM (s) kort genmäle;

Herr talman! Herr Torslen Bengtson kanske valde ett olyckligt exempel - i vart fall om del skulle illustrera enigheten i centerpartiet - när han talade om bilindustri. I elt av de sisla anförandena före middagen flck vi ju höra av herr Andersson i Nybro all bilindustrier var väldigt olämpliga


 


i u-länderna; de borde ha cykeltillverkning i stället.

Poängen är naturligtvis all det i u-länder lika väl som i induslriländer behövs både stora förelag och småindustrier. Storföretag kan skapa en marknad och ge impulser till småindustrier i ett underleverantörsystem. Vare sig man har en väl planerad ekonomi eller man har ell marknads­system krävs det såväl småindustri som storindustri. Småindustrin är ofta sä all säga motorn för alt man skall kunna utveckla en kedja av sysselsättning, som sprids ut också på små orter som annars skulle ha slora problem med arbetslöshet. Vad centerpartiet säger är ju att stora industrier skall vi ha i industriländerna, och sedan skall u-länderna få klara sig med smäinduslrilillverkning. Så slår del i cenlerns motion och så har alla centerpartister hillills i dag yttrat sig i den här frågan.

I fråga om Cuba är herr Bengtson nästan mer moderat än moderaterna, när han så exklusivt gör per capita-inkomsten lill kriterium för till vilka länder Sverige skall ge u-hjälp. Någon sådan princip finns inle nedskriven i nägol riksdagsbeslut som har fattats om kriterierna för u-hjälpen.

F. ö. är 450 dollar per är inle någon särskilt hög per capita-inkomst, vilkel herr Bengtson försökte ge sken av. Om del är siffrorna för 1972 som herr Bengtson redovisar, bör det stämma ganska väl all Cuba ligger ungefär i mitten av länderna i Lalinamerika och absolut inle pä den övre halvan.

Bara för an illustrera hur pass missvisande det här resonemanget är - att man skall göra per capita-inkomsten lill kriterium för vilka länder som skall få u-hjälp - kan jag upprepa vad många u-länder har sagl i FN. I de "rikare" u-länderna - de som inte tillhör de s. k. fattigaste u-länderna - lever 40 96 av befolkningen pä en lägre inkomstnivå än genomsniltsinkomsten i de sämst ställda u-länderna. Så slora är klyftorna inom u-länderna över huvud tagel, vilkel innebär all hela det här re­sonemanget om en per capita-inkomst per nation som en måttstock för till vilka länder vi skall ge bistånd är helt missvisande. Avgörande skall naturligtvis i stället vara om länderna kan sträva lill all åstadkomma en social och ekonomisk förbällring för de fånigaste folkgrupperna, för människorna.


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamar­bete


Herr andre vice talmannen anmälde all herr förste vice lalmannen Bengtson anhållit att till protokollet få antecknat an han inte ägde rält lill ytterligare replik.


Fröken HÖRLÉN (fp);

Herr talman! Del finns en slor grupp människor i della land som är hårt engagerade i u-landsfrågor. Del är människor som är väl förtrogna med vad verklig solidaritet vill säga, människor som far illa av all se nöden omkring sig, oavsell om den tar sig uttryck som här pä Sergels torg eller beslår av hunger och umbäranden som drabbar länder med försöriningssvårigheler. Sådana människor fylls också med en tvingande önskan att få vara med och avhjälpa nöden. De engagerar sig i hjälp-


143


 


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamar­bete

144


organisalioner som Rödel korset och Rädda barnen, och många, många har genom missionen fåll möjlighet all kanalisera slöd lill skiftande for­mer av biståndsarbete.

Vid det här laget har del väl gåll upp för de flesta också i vårt se­kulariserade land, att den insats som i detta hänseende gjorts av mis­sionsorganisalioner världen över har varit av genomgripande betydelse för u-länderna. Hur långl i frigörelse skulle man i dag ha nått i t. ex. niånga nyetablerade afrikanska stater om man inle haft tillgäng till ledare som fält sin ulbildning vid missionens skolor? All missionens enga­gemang gäller omsorgen om hela människan har vi nyligen fått illustrerat för oss genom ärkebiskopens agerande vid bolagsstämman i ASEA. De frågor han dä ställde i sin egenskap av ordförande i Ekumeniska nämnden gällde långsiktigt arbete för all förbättra sociala och ekonomiska struk­turer för hårt pressade grupper av människor. Detta agerande var ell ullryck för samma solidariietskänsla som den som var drivkraften i den s. k. veleakiionen före jul och som här i kammaren utsattes för viss kritik. En äkta, djup solidaritetskänsla kan inle göra åtskillnad mellan vad som behövs i dag och vad som behövs i morgon. Den akuta nöden kräver både kortsiktig och långsiktig hjälp.

1 delta sammanhang vill jag passa på tillfället all tillbakavisa ell fel­aktigt påslående som herr förste vice lalmannen Bengtson gjorde sig skyldig till i ett anförande före middagspausen. Han påstod nämligen all folkpariiel i jordbruksbesluiel 1967 skulle ha medverkat lill att pro-duklionsmålsätiningen sänktes till 80 96 av värt i fredstid normala livs­medelsbehov. Jag ber därför all få citera ur reservationen 1, fogad till jordbruksulskollets ullålande nr 25 år 1967; "Som målsättning i fråga om produktionsvolymen bör enligl nämnda moiioner gälla, all jordbruks­produktionen skall utgöra mellan 90 och 80 % av vårt fredsmässiga behov av livsmedel, varvid en produktion i närheten av den övre gränsen så långl möjligt bör eftersträvas. Om produktionen skulle närma sig den undre gränsen, skulle åtgärder vidtas i syfte all öka den."

Denna reservation är undertecknad inle bara av t. ex. herrar Axel Kris­tiansson och Hansson i Skegrie frän centern utan ocksä av herrar Skärman, Aniby och Berndtsson, som representerade folkpartiet. Del är lyvärr inte första gängen som man från cenlerhåll kommii med dessa vilseledande uppgifter. Jag lar för givet all förste vice lalmannen i dag begagnar lill­fället all inför kammaren vederlägga sina lidigare uppgifter.

Biståndsdebailen i dag lar upp bl. a. frågan om statliga biståndsmedel som slöd lill enskilda organisationers verksamhel. I fråga om all bistånds­politik är det nalurliglvis angeläget all medlen komnier lill så effektiv hjälp som möjligl. 1 u-länderna råder för oss främmande mönster i olika avseenden - socialt, religiöst, kulturellt, förvallningsmässigt - och del är inle gjort i en handvändning all sälla sig in i dessa komplicerade förhållanden. Trots aktningsvärda försök av SIDA har man inle alllid lyckats undvika misslag. Därför lycker jag del är vikligl alt del i denna debatt också sägs några ord om värdet i att utnytfia den sakkunskap


 


som finns samlad hos frivilliga organisationers u-landsarbetare.

Under decennier har missionsarbelarna levt tillsammans med u-län­dernas invånare, lärt deras språk, delat sorger och glädjeämnen med dem. Man har byggt upp ell förtroendefullt förhållande, som berett väg för en teknisk hjälp till folket i byarna, en hjälp som man där kanske annars frestats att avvisa hell enkelt därför all den var främmande och oprövad. Fä människor har som missionärerna lärt känna u-landsfolkens primära behov och de vägar som kan anlitas för all finna möjligheter all till­fredsställa dem. Den erfarenhet och den sakkunskap som finns hos svens­ka frivilligorganisalioners arbetare i u-länderna är en ovärderlig tillgång för svenskt biståndsarbete.

Del bisiänd som förmedlas lill u-länderna via frivilliga organisalioner ges enligl generella regler. Även om sädana regler är nödvändiga, kan de ibland begränsa möjligheterna all realisera önskvärda projekt. SIDA har härvidlag visat prov på en viss flexibilitet vid tillämpningen av dessa regler. Som exempel kan jag i delta sammanhang nämna alt reglerna för s. k. volonlärsbidrag fr. o. m. i år lillämpas på ell mera generöst sätt. Sådant hälsas med tacksamhet, och önskvärt är att SIDA går vidare på den sålunda inslagna vägen. Del är angelägel all, som folkpartireser­valionen säger, inga välmotiverade insatser av missionen och andra fri­villiga organisalioner skall bli utan bidrag av brist pä pengar ulan att, om sä behövs, erforderliga medel las fram genom omfördelning mellan anslag.

Med della, herr talman, har jag velal understryka hur vikligl del är alt ta lill vara möjligheterna att stödja utvecklingsfrämjande projekl i frivilliga organisationers regi. Del är vikligl ur de svenska skattebetalarnas synvinkel all biståndet kommer lill så effektiv användning som möjligt. Men framför alll är del vikligl för mottagarna att den hjälp som erbjuds verkligen när fram.

Jag ber all få yrka bifall till reservationen 25 vid utrikesutskottets betänkande nr 4.

I detta anförande instämde fru Swartz (fp).


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationelh utvecklingssamar­bete


 


Herr GUSTAVSSON i Nässjö (s):

Herr talman! Jag trodde all herr förste vice talmannen Bengtson skulle kommentera fröken Höriéns yttrande om reservationen rörande jord­brukspolitiken från 1967, men han återkommer väl senare under dis­kussionen på den punklen.

Man brukar säga att del övergripande målet för den svenska bistånds­politiken måsle vara en solidaritet med de fatliga människorna i de falliga länderna. Jag säger de faltiga människorna i de faltiga länderna därför alt bislånd lill ett fattigt land i och för sig inle är nägon garanti för alt del kommer de faltiga människorna lill godo. Della innebär all vi måste inrikta biståndet på elt sådant sätt alt vi når såväl en ekonomisk ulveckling som - och det är vikligl - en ekonomisk och social ufiämning.


145


10 Riksdagens protokoll 1975. Nr 61-64


 


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamar­bete

146


Självfallet är också en strävan lill ekonomiskl och politiskt oberoende ett mycket väsentligt inslag när man gör en bedönining av de svenska biståndsinsatserna. Nationellt ekonomiskt och politiskt oberoende är gi­velvis elt intresse för de små nationerna över huvud laget i en värld som i långa stycken domineras av supermaktsintressen och av multi­nationella jätteföretag.

Herr lalman! Kring dessa allmänna principer råder det och har del hillills rätt, såvitt jag kan förslå, en ganska stor enighet i riksdagen. Utrikesutskottet anförde t. ex. 1971 vid behandlingen av biståndspoli­tiken bl. a. föfiande; "Därför är del nödvändigt alt få lill stånd en rätt­visare fördelning av inkomster och förmögenheler i syfte all främja såväl social rättvisa som effektiv produktion,att avsevärt höja sysselsättningen, alt nä elt slörre mätt av inkomsllrygghet samt alt vidga och förbättra möjligheterna lill utbildning, hälsovård, näringstillförsel, bostäder och social välfärd, liksom att skydda mifion. Kvalitativa och strukturella sam­hällsförändringar måste således gä hand i hand med snabb ekonomisk tillväxt och existerande skillnader - regionala, sektorala och sociala -bör minskas avsevärt. Dessa mål är på sanima gäng avgörande förut­sättningar för utvecklingen och dennas slutresultat."

Vi har vidare i olika sammanhang sagt att det direkta svenska biståndet i första hand bör inriktas pä länder vilkas regeringar för en ekonomisk och social utvecklingspolitik, präglad av ufiämningssträvanden. Mot den­na bakgrund anser jag att valet av mottagarländer är förhållandevis väl avvägt liksom utvecklingen av biståndet inom denna ländergrupp.

När man läser ulrikesuiskoliets belänkande nr 4 och framför allt en del av reservalionerna kan man inte läla bli alt lyfta pä ögonbrynen, liksom man har fält anledning att hoppa lill i bänken under debatten här i dag vid något lillfälle. Det har framför allt gällt yttranden av fö­reträdare för centerpartiet, som talat om centerns reservalion belräffande skogsprojektet i Vietnam. Man anmäler på en rad punkler en skeptisk inställning, en inställning som präglas av cynism och där man lalar om ytterst negativa ekologiska, regionalpolitiska och sociala konsekvenser av en satsning pä skogsprojektel i DRV. Centern skriver sä här i sin partimolion:

"Vi vill i delta sammanhang återigen understryka vår skeptiska in­ställning lill den slora satsningen pä ell papperskombinal i DRV, vars ekologiska, regionalpolitiska och sociala konsekvenser uppenbarligen blir sådana all de måsle sägas stå i strid med de riktlinjer för utformningen av del svenska bilaterala biståndssamarbete vi i del föregående förordat. Del är angeläget all alll görs för all sä långt möjligl motverka de uppenbart negativa konsekvenser som denna stora industrisaisning i DRV komnier alt medföra."

Trols att SIDA i en särskild PM på punkt efter punkt har tillbakavisat centerns påståenden och på rent faktiska grunder har visat hur felaktiga de är, vidhåller cenlern ändå sina påståenden i en reservalion. Detta är verkligen anmärkningsvärt. Det skulle förvåna mig myckel om de


 


centerpartister, framför alll de yngre, som säger sig slå pä del vietna­mesiska folkels sida och som påslår att de solidariserar sig med det viet­namesiska folket verkligen kan acceptera en sådan linje som centern här för. Eftersom ingen centerpartist efter middagsuppehållet - alltså efter det all herr förste vice talmannen Bengtson agerade i frågan - har sagl någol annal utgår jag ifrån att ocksä de yngre cenlerpartislerna står bakom herr Bengtsons ställningstagande, och del lycker jag är anmärk­ningsvärt.

Efter år av lidanden för del vietnamesiska folkel, som har fält utstå en massiv amerikansk bombning med bl. a. mycket svära ekologiska föfi­der, säger cenlern att man är skeptisk till biståndet jusl av ekologiska skäl. Som Mals Hellström lidigare framhöll är delta centerns ställnings­tagande desto mer förvånande som böndernas organisationer här i Sverige har byggt pappersbruk som är åtskilligt större än bruket i Nordvietnam. Och detta är inget uttalande från centern, herr Bengtson, om alt man 'tycker all pappersbruket är för litet. Snarare är del en markering av att man tycker det är en mycket stor satsning.

Men del allra mest förvånande är ändå all man säger att projektet i Nordvietnam strider mot den målsättning som bör vara vägledande för det svenska biståndssamarbetet. Som jag inledningsvis framhöll har det i länga stycken rält en allmän enighet om principerna, men när man nu ser centerns skrivning frågar man sig om cenlern har ändrat stånd­punkt och, som del sades lidigare, har fallit i armarna på moderaterna. Om sä inle är fallet skulle del vara utomordentligt intressant att få för­klarat på vilka konkreta punkler del svenska biståndet lill DRV strider mol målsättningarna för den svenska biståndspolitiken. Jag kan inle finna att del gör del. Tvärtom är jag stolt och glad över all pä della sätt få vara med om att stödja återuppbyggnaden av ell i dag totalt sönderbombat land.

En annan sak som jag vill något beröra är den motion som Carl-Eric Lundgren och jag har väckt angående biståndet till Peru och det särskilda yttrande som socialdemokraterna avgav i utrikesulskollel i anledning av den motionen. Vi ullalar oss för ett svenski utvecklingsbistånd lill Peru när en vidgning av länderkrelsen för svenski bislånd blir aktuell. Vi konstaterar i molionen att den peruanska utvecklingspolitiken och landets behov mycket väl svarar mol de målsättningar som gäller för den svenska biståndspolitiken.

Jag kan, herr talman, mycket väl instämma i del särskilda yttrandet, där man skriver: "Mot denna bakgrund bör enligl vår mening fråge­ställningarna i motionen 330 ges slor vikt vid en framlida utvidgning av bilateralt svenski bistånd. Den statliga bislåndsutredningen bör enligl vär mening noggrant analysera de problemställningar som aktualiserats i motionen för all elt allsidigt underlag skall kunna föreläggas regering och riksdag inför framtida beslul om en utvidgning av länderkrelsen för svenski bisiänd." Jag utgår frän all biständspolitiska ulredningen lar mycket allvarligt på denna del av sin uppgift.


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationelh utvecklingssamar­bete

147


 


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamar­bete


Herr förste vice talmannen BENGTSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Om herr Gustavsson i Nässjö ursäktar skall jag försl säga några ord till fröken Hörién. Jag skall ocksä göra etl berikligande därför all jag har förväxlat reservaiionen och niotionen. Del var tvä li­kalydande motioner från cenlern, nr 843 av herr Bengtson i första kam­maren och nr 1051 av herr Hedlund i andra kammaren som gällde 80-procenlsgränsen. Senare vid behandlingen i utskottet anslöt sig folkpartiet till den uppfattning som kom lill uttryck i cenlerns motion.

Herr Gustavssons i Nässjö påstående att vi på någol sätt skulle vara negativa till hela projektet vill jag bemöta genom att bara läsa litet ur vär reservation. Det står bl. a. i reservaiionen; "Del kan vidare konstateras att de ekologiska, regionalpoliliska och sociala konsekvenserna av stor­satsningen på ell papperskombinal blir ytterst negativa." Sedan säger vi hur vi vill ha det: "Utskollet förutsätter emellertid all alll görs for all om möjligt lindra dessa negativa konsekvenser och att särskild omsorg ägnas de samhällsinvesteringar i form av skolor, vägar, sjukstugor m. m. som ingår i projektet."

Har herr Gustavsson någonting emot del som vi har sagl här, alt man skall lindra de negativa konsekvenserna som kan uppkomma? Jag kan inte begripa att man kan ha något emot en sådan skrivning som vi har gjort.

När del gäller summan försöker herr Gustavsson fä del lill all vi skulle ha en negativ inställning. Vi från cenlern har samma belopp som SIDA föreslagit. Det är regeringen som inle trott på SIDA ulan lagl lill mera pengar, medan vi däremot har trott pä SIDA och del belopp som SIDA föreslagit. Kan man säga alt del är negativt? Nej, herr Gustavsson, det är felaktigt all påslå att vi skulle ha en negativ inställning. Vi har tvärtom haft en positiv inställning. Vi har ju ullalat all man skall försöka hindra de negativa konsekvenser som kan uppkomma i samband med del slora bygget.


 


148


Hen GUSTAVSSON i Nässjö (s) kort genmäle;

Herr talman! Om det hade varit så väl att cenlern hade trott pä SIDA, då skulle man inle ha behövt lämna någon reservation.

I en särskild PM som SIDA lämnat och redogjort för i utskottet har
SIDA tillbakavisat vartenda påstående om negativa konsekvenser som
cenlern kommer med i sin motion. Lät mig läsa innantill ur denna PM:
"Om man först ser till projektets konsekvenser på ekologin, kan man
iaktta en klart positiv effekt av de skogsplanteringar och skogsåtgärder
som redan igångsatts och som kommer all vidare utvecklas.        Be­
träffande de etniska minoriteternas ställning kan nämnas, all slora delar
av del område som nu skall användas för ett rationellt skogsbruk redan
har övergivils av de etniska minoriteter som tidigare idkat svedjebruk

där. Marken har övergivils därför all den blivit totalt 'utsugen'      ."

Om de regionalpolitiska konsekvenserna säger SIDA: "I övrigl kan be­träffande de regionalpoliliska konsekvenserna sägas, att etableringen av


 


fabriken i Bai Bång utgör elt led i DRV-regeringens strävanden att skaffa nya arbetstillfälleh i mera glesbefolkade områden åt den befolkning som bor i deltaområdel." Man forlsäller med motsvarande resonemang be­träffande sysselsättningseffekten, leknologivalei osv.

Om herr Torsten Bengtson hade troll på SIDA, hade man varken behövt skriva en moiion på dessa punkter eller senare, när man fått en förklaring från SIDA, gä in med en särskild reservation. Regeringens höjning av bidraget i förhällande till SIDA;s förslag ser jag som ell uttryck för ell poliliskl ställningstagande av regeringen som jag tycker är hell riktigt. Man kan ju inle ullala sin totala sympati för elt projekt samiidigi som man säger att detta kan få ytterst negativa konsekvenser och samtidigt som man uttalar en rad reservationer! Del går inle ihop, herr Torslen Bengtson; det går inte att göra vilka kullerbyttor som helsl.


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamar­bete


Herr förste vice lalmannen BENGTSON (c) kort genmäle;

Herr talman! Får jag be herr Gustavsson i Nässjö definiera vad han menar med SIDA. Han slår här och refererar och påstår att SIDA har sagl så och så. Vad är det för handling han refererar lill? Jo, i utskottets betänkande står det att vi har fäll ta del av en promemoria som upprättats inom SIDA belräffande de här frågorna. Men ledamöier av SIDA:s sty­relse förklarar att de inle varit med om della och aldrig sett denna hand­ling lidigare. Del var inle generaldirektören som presenterade den, utan den hade bara skickats över till utskottet, och utskottet fick aldrig nägon klarhet i vem som egentligen stod bakom handlingen, mer än möjligen den fiänsteman som har upprättat den. Vad menar herr Gustavsson i sä fall med SIDA? Är en sådan handling SIDA;s oavsett hur man fåll lag pä den?

Jag har frågat detta lidigare i dag men inte fått någon förklaring om denna handling, som i svepande formuleringar bemöter en del av del som centern har uttalat farhågor för. Ullala er inle så tvärsäkert, herr Gustavsson i Nässjö, om vad SIDA har anfört! SIDA;s styrelse, varav en del finns närvarande i kammaren, kan i sä fall tala om ifall det verkligen är SIDA som har avgivit promemorian eller om den bara har upprättats av nägon fiänsteman.


Herr GUSTAVSSON i Nässjö (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Torslen Bengtson kanske inte anser att det är elt ställningstagande av generaldirektören för SIDA faslän han var med vid föredragningen inför utrikesutskottet och överlämnandet av denna PM. Hade generaldirektören för SIDA funnit anledning att ta avstånd från den promemoria som hade upprättats inom SIDA, hade han säkert gjort del. Han har emellertid inle funnit anledning all göra det, och jag kan därför inte se annal än all generaldirektören slår bakom detta ställnings­tagande.

Flera ledamöier av SIDA:s styrelse som är här i kammaren kan kanske sedan yttra sig och säga vad de lycker om detta.


149


 


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationelh utvecklingssamar­bete

150


Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr lalman! Diskussionen rörande Sveriges engagemang i Världsban­ken och dess salellilorgan IDA har blivit alltmer kontroversiell. Ju fler skandalerna med banken har blivit, desto mer slår dess anhängare till reträtt. Men de faslhäller likväl vid att Sverige bör kvarslanna.

Världsbanken - som ju har samma styrelse som IDA - har blivit etl alltmer ohöfit organ för den amerikanska utrikespolitiken. Härtill bidrar inte endast USA:s och dess allierades dominans röstmässigl. Man har ju i banken brutit med den annars rådande FN-principen om ell land - en röst. Till delta bidrar också anknytningen av bankgruppens högsta ledning.

Världsbankens förste chef, Meyer, var amerikansk bankir. Dess andre, McCloy, hade positioner dels i Rockefellers Chase Manhattan Bank, dels i Westinghouse, dels i American Telegraph & Telephone Company och Ford. Han var lill yttermera visso biträdande krigsminister. Black kom också från Chase Manhattan och hade anknytning till Fordgruppen och till ofiejällen Royal Dulch Shell. Woods kom frän First Boston Cor­poration och Rockefellergmppen och sall ocksä i arméns ulrustningsstab. McNamara, Vietnamkrigets strateg och krigsminister, kommer från Ford­gruppen. Han var en av de drivande bakom krigets eskalering.

Väridsbanken är en myckel god affär för del inlernationella bankka­pitalet, som är den största marknaden för dess upplåning. Fram till 1969 var de amerikanska kapitalinkomsterna från låneverksamhelen 2,1 gånger slörre än de amerikanska investeringarna i banken. Hur kan man då säga, all banken är ell slöd lill u-länderna? USA-kapilalel lar in mer än det ger ut. Den amerikanska betalningsbalansen fär ell verksamt stöd. U-ländernas skuldsättning ökar. Deras betalningsbalans försämras.

Banken bedriver politisk utpressning mot många faltiga länder. Banken ställer krav på all länderna skall föfia en liberal, kapitalistisk finanspolitik. Banken prioriterar sådana länder som skär ner sina social utgifter. Banken framhåller i sina rapporter det sistnämnda som ett en positiv faktor. En reaktionär socialpolitik ökar alltså i bankens ögon elt lands kredil­värdighel. Senast användes detta argument t, ex. om Chile, Under Al-lendetiden ströps kreditgivningen. Banken deltog i den ekonomiska krig­föringen mot Chile. Mililäriunlan hade bara suttit några månader när banken i en fiänsterapport förklarade att Chile nu åter blivit intressant för långivning. Sund finanspolitik och minskade socialutgifter berömdes.

För bekräftelse på vad jag nu sagt hänvisar jag kammarledamöterna lill bankens pressmeddelande nr 3246 den 8 februari 1974. Pärmen med pressmeddelanden står i referensbiblioteket.

Världsbanken straffar länder som företar nationaliseringar av privat­kapital. Därför ströp man långivningen lill Allende. Därför lånar man inle pengar lill de nationaliserade lenngruvorna i Bolivia utan bara lill de privata.

Men är det inle sä alt IDA har andra bedömningar än banken? Så påstås frän dem som försvarar Sveriges engagemang. Lål oss höra på


 


chefen själv, McNamara, Han säger så här enligt Världsbankens infor-mationsfiänst:

"Bankens och IDA;s projekl väfies, bedöms och övervakas på exakt samma sätt och i enlighet med samma stränga kriterier för prioritering, säkerhet och produktivitet."

Men, säger McNamara;

"När IDA lånar pä så mjuka villkor, hur kan läntagarlandel fås att föfia en sund finanspolitik?"

Och han ger svaret:

"----- IDA;s inflytande, liksom bankens, kan vara en viklig spärr mot

införandel av en osund finanspolitik i medlemsländerna. Särskilt IDA;s låntagare saknar möjlighel all få kredit på lika goda villkor från någon annan källa; därför är del osannolikt, att de skulle bortse frän det slags rådgivning som ges dem av Bankens och IDA;s kommissioner."

Herr lalman! Della är etl öppet säll all redogöra för den ekonomisk­politiska utpressning som bedrivs.

Men är det inte så all u-länderna vill ha IDA, att de bett Sverige att stanna kvar? Naturligtvis! Fråga den vars skuldsättning sländigl växer, om han inle vill ha tillfällig lindring, extra pengar för alt betala omedelbara räntor och amorteringar. Argumentet är ovanligt cyniskt. Försl med-, verkar man i u-ländernas ökade skuldsättning. Sedan åberopar man deras desperata behov av billiga län för att belala andra län. I verkligheten är del så all u-länderna hellre skulle vifia satsa på UNDP eller FN:s kapitalfond. Men för den sistnämnda har Sverige demonstrerat sitt oin­tresse. 1 denna fond skulle man slippa den orättvisa röstfördelningen - men Sverige siöder hellre den USA-dominerade bankgruppen, där u-länderna röstmässigt är i betryggande minoritet.

IDA:s inriktning är pä länder, där det amerikanska kapitalet har in­tressen och där amerikansk utrikes- och militärpolitik söker stödjepunk­ter. Den ovanligt grymma fascistiska diktaturen i Indonesien - landet med de mänga koncentrationslägren och de många föräldralösa efter mass­morden 1967 - är näst största mottagare totalt sell. lDA;s största kunder i Lalinamerika var 1974 tre fascistiska regimer; Bolivia under general Banzer, Haiti med sin fruktade och totalt korrupla banditregim saml Honduras, där korruptionsskandalerna nu skakar landet. Själva bankens största kund är Brasilien, hemvist för intrigerna mol Chile 1973 och för ell brutalt undertryckande av folkets fri- och rättigheter. Jag hänvisar lill bankens årsrapport för 1974. Vidare kan nämnas all ell myckel slort lån på 400 mifi. dollar nu planeras lill mililäriunlan i Chile.

Vi finner ett lätt iakttagbart samband mellan långivningen och USA:s utrikespolitiska maktspel. När Algeriet på sin lid nationaliserade franska kapitaltillgångar drabbades det av låneslopp från banken i etl antal år. Peru har haft länestopp. Tanzania har balanserat myckel nära låneslopp på grund av klagomål från brittiska kapilalinlressen. Indonesien blev stor­kund ät IDA så snart CIA hade organiserat den fascistiska kuppen. Egyp­ten med sin satsning på privatkapitalism har kommii i ropet i samband


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationelh utvecklingssamar­bete


 


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamar­bete

152


med Kissingers försök att penetrera arabvärlden. Bolivia stöddes efter Banzers kupp, Ghana efter ClA-kuppen och Brasilien efter militärdik­taturens införande.

Men har inte IDA:s politik trots allt blivit bällre? Del har t. ex. sagts all IDA nu satsar mer på jordbruk. Del har anförts som försvar för Sve­riges engagemang i fonden. Låt oss se pä IDA:s egna uppgifter i Världs­bankens årsrapport för 1974. Summan för jordbruksprojekt inom IDA:s ram var för de tre åren 1972-1974 i miljoner dollar: 313, 436 och 309 - dvs. sista året en drastisk minskning i siödet till jordbruksprogram. Ser man f ö. lill jordbruksprogrammen, finner man alt de väsentligen ägnas projekl för främjandet av exportinriklal och kommersiellt jordbruk -jag hänvisar lill pärmen med pressreleaser i handbiblioteket. Delta kom­mersiella jordbruk, som ofta påtvingas u-länderna, är i många fall eko­logiskt och ekonomiskt felaktigt. Del har en betydande andel i skulden för t. ex. de fruktansvärda jordbrukskalaslroferna i Afrika de senasie åren.

Om man ser på rapporten från 1974, skall man finna att IDA har givit lika stort stöd åt turism som åt befolkningspolitik. Det är vad de fattiga och nedtryckta bjuds: turisthotell för utlänningar, bl. a. elt ho­tellbygge i Indonesien, pä det sköna Bali, där massmorden 1967 var o-vanligl markerade och grymma. Är del ell värdigt mål för svensk bi­ståndspolitik att göra de nedtryckta till husfiänare och skoborslare ål ell kringresande överklasskikl från Västerlandet?

Man måste slälla frågan: Vad menar försvararna av Sveriges enga­gemang i Väridsbanken? Varför talar de inle sanning? Varför för de svensk opinion bakom fiuset?

I flera år har de sagt att IDA skulle bli bällre när del gällde ländervalet. Varför säger de så, när vi kan se hur Indonesien, Bolivia, Haiti och Honduras har blivit gynnande. Varför påstår de alt bankens politik har blivit progressivare och att McNamara hållit så progressiva tal? Hur stäm­mer del méd den slora kredit som nu är pä väg till Chile? Varför säger de all jordbruket skall fä ökad andel? Rapporternas siffror visar ju i stället att jordbrukets andel minskat.

Varför säger man att u-länderna vill all Sverige skall salsa pä IDA, när del från bankledningen cyniskt och öppet sägs, all de IDA-beroende länderna är i en tvångssituation? Varför lalar man inte om alt de fattigaste länderna mäste ha kortsiktigt andrum i sin skuldsättning och därför hänger fasl vid IDA? Varför säger man inte all de, om de vore mer oberoende, skulle föredra FN;s kapitalfond eller UNDP? Varför sprider man del befängda ryktet bland svensk folkopinion all u-länderna själva skulle föredra IDA, där de inte har någol röstinflytande alls, framför FN-organ där de skulle betraktas som jämlikar med USA och industri­länderna i röslhänseende.

Och den mest centrala frågan av alla; Hur länge skall delta få fortgå? Vilka nya bottennivåer skall IDA nå, innan regeringen inser alt det inte går att få nägon grundläggande ändring lill stånd? När är botlen nådd, om den inte är nådd med de nya slora stöden åt Indonesien eller bankens


 


affärer med Chilejuntan?

Tror någon, som är del minsta bevandrad i amerikansk maklpolilik, all Sveriges formella protester har någon som helst verklig betydelse, sä länge man snällt och villigt betalar sina pengar och hjälper amerikanska regeringen alt stödja de privata tenngruvorna i Bolivia och generalernas utbildningspolitik i Indonesien? Om nu Sverige i stället ifrågasatte sitt engagemang, om man sade ifrån att protesterna inle bara var i ord ulan att Sverige övervägde all drastiskt skära ner sina betalningar eller att vägra nästa päfyllnad, om Sverige gjorde klart alt man hellre skulle salsa på sill eget bilaterala program eller pä FN-organen, därest inte IDA fick en annan inriktning, kunde inle del väntas fä en helt annan effeki än den formella proteslen som ålföfides av ell passivt tillskjutande av peng­ar? USA-regeringen och McNamara är ju inle naiva. De vet alt protester föga betyder så länge pengar flyter in i god ordning. Del enda som kan hjälpa är ekonomiska nedskärningar och, om del inte medför några re­sultat, elt överflyttande av pengarna till biståndsformer som är värda namnet.

Del borde slå klart för regeringen och regeringspartiet all man inle i längden kan stödja etl organ som arbetar efter principen att minskade socialutgifler är sund politik. Man kan inle knyta sig lill en politik som har som mål att påtrycka mottagarländerna en liberal marknadsekonomi. Man kan inte utan all mista sin egen poliliska trovärdighet stödja In­donesien och göra sig lill medagerande i den amerikanska ulrikespo-lilikens irrgångar. Ell avgörande mäste komma och en lösning efter­strävas.

Herr talman! Del svenska biståndet åt Tanzania, Cuba och Vielnam angrips i dag från den reaktionära kanten. Om man då vill försvara detta bislånd, måsle man förankra biständslanken hos den svenska arbetar­klassen och hos folkets djupa led, och det gör man rimligen inte genom att stödja turistprojekt i Indonesien och Nepal, privala lenngruvor i Bo­livia eller den galne reaktionären Mobuiu i Zaire. Man måste inse att sådant skadar biständsidén i den svenska arbetarens ögon. Folk här hem­ma, som är pressade av priser och hyresslegringar, vill inte gärna beskattas till förmän för sädana ändamål. Man måsle i stället sträva efter att ge dem en politiskt och ekonomiskl hållbar motivering. En sådan har aldrig kunnat uppvisas för IDA, och den komnier med säkerhet inie heller. Slutsatserna drar sig själva.

Det har sagts alt avväriandel av en kredit till Saigonregimen skulle ha varit beroende av alt Sverige hade protesterat i Världsbanken. Det är klart all vill man betrakta sig som världens navel, så må man göra del, om man tycker alt del gagnar ens taktiska syften. Men om man tittar sig runt i världen och finner vad som annars har hänt med Sai­gonregimen sä skall man finna att en solid majoritet i den amerikanska kongressen sedan lång lid har motsatt sig ytterligare satsning på Sai­gonjuntan därför att del slår klart att den är räddningslöst förlorad. Ser man sig vidare omkring i världen, skall man flnna att det finns ell viei-


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamar­bete

153


 


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamar­bete


namesiskt folk som sedan decennier har fört en befrielsekamp, en väpnad sådan, som nu i del yttersta av dessa dagar har lett till att den Saigonregim som var påtänkt för lån för Världsbanken i praktiken, maktpolitiskt sell, icke längre existerar. Men alt detta skulle ha haft nägon betydelse tror man lydligen inle, utan del som haft den slora betydelsen skulle alltså vara alt en svensk delegal har hållit ett kritiskt tal. Hur naiv fär man vara när man är i sällskap med herrar McNamara, Ford och Kissinger? Herr talman! Jag yrkar bifall lill motionen 731.


 


154


Hen HELLSTRÖM (s) kort genmäle;

Herr lalman! Del är inle, herr Jörn Svensson, del vietnamesiska folket som sitter i Världsbanken. Del var det som mitt resonemang gick ut på. Sverige gör det och har konsekvent sedan idén om elt lån till Sai­gonjunlan kom upp 1973 motsatt sig detta län. Sverige har efter hand fåll stöd av andra länder, och det har lett lill att Världsbanken har fåll skriva av del länet från sin dagordning, liksom man fick skriva av länet lill Chile från dagordningen efter de påtryckningar som gjordes av Sverige och efter hand av alll flera länder.

Felet i Jörn Svenssons resonemang ligger egentligen i den första in­ledande satsen, där han säger att Väridsbanken blir etl alltmer ohöljt organ för USA;s politik. Men hela den historik som Jörn Svensson sedan visade upp antyder ju motsatsen, all Världsbanken blivit etl allt mindre ohöfit organ för USA:s politik. De verkligt stora skandalerna som Jörn Svensson talade om ligger längre lillbaka i liden.

Men slutsatsen är given. Världsbanken har numera intagit en rad stånd­punkter som inte sammanfaller med den amerikanska regeringens in­tressen. Del gjorde icke Väridsbanken för 10 eller 15 år sedan. Vår kriiik är alt denna utveckling går alllför långsamt och bör påskyndas.

Men slutsatsen kan inle bli att vi skall dra undan slödel. Jörn Svensson gör sig lill överdomare över de u-länder som flnns i Världsbanken genom all säga all deras skulder har växt så mycket alt vi inle kan lyssna lill deras röst - de är i en desperat situation. Menar verkligen Jörn Svensson all de u-länder och de regeringar som anser att Sverige bör stanna i världsbanken för all driva u-landsintressen har förlorat omdömet därför all de har höga skulder? Har Tanzanias regering med Julius Nyerere förlorat omdömet därför all Tanzania har en slor skuldsättning? Om Jörn Svensson drar den slutsatsen är del i varie fall inte mot bakgrund av en marxistisk samhällssyn.

FN:s kapitalfond bör bli etl alternativ lill en framlida stark insats i Världsbanken. Därom är Jörn Svensson och ulskottet eniga. Vi bör bygga ul biståndet i kapitalfonden. Del är inte sä, som herr Jörn Svensson säger, all utskottet ställer sig negativt till insalser i kapitalfonden. Tvärt­om svarar Sverige i dag för 40 96 av bidragen under 1975 lill den fonden.

Jag vill sluta med en fråga: Hade del varit bällre om Sverige inle drivit sin kritik mot Saigonjuntan i Världsbanken? Då hade Saigon i dag fåll pengar från Världsbanken.


 


Hen ANDRE VICE TALMANNEN;

Jag vill anmoda de ärade talarna att iaktta gällande regler för repliktid.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Hellström upprepar sitt påslående all del vietna­mesiska folkels mer än 20-äriga befrielsekamp och den amerikanska kon­gressens massiva motstånd mot vidare amerikanskt engagemang lill för­mån för Saigonjuntan skulle vara betydelselöst när del gäller all hindra McNamara all salsa pä denna fallfärdiga och frän amerikansk synpunkt i dag maktpolitiskt fullständigt ointressanta regim. Dessa krafter skulle alltså inie betyda någonling. Men Sveriges tal på Världsbankens sam­manträde skulle ha betytt alll. Kan någon verkligen anse sig själv så till den grad vara världens navel, då skall man trakta bra efter positioner i kanslihuset, herr Hellström.

Lål mig fä citera ell anförande av handelsminister Feldl i en SIDA-debalt om Världsbanken, där han apropå Chile säger så här när han får frågan om hur Sverige kommer att ställa sig när Chilelänet till mi­liläriunlan kommer upp och hur Sverige skall rösla då: "Hur tekniken kommer alt gå lill, del vel jag inte men i vafie fall ges det tillfälle lill omröstning. Kommer vi att kräva del eller kommer vi att rösla nej. Om det sedan" - observera del - "har någon belydelse för bankens politik


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamar­bete


Det är nog en rikligare bekännelse om vad del maktpolitiskt handlar om än en sådan förklaring som herr Hellström vill ge, all vi betyder alll och all del vietnamesiska folkels kamp inle betyder någonting. Den fråga som skall ställas är; Om Thieuregimen fortfarande hade varit makt­politiskt intressant för den amerikanska regeringen vad hade då Sveriges protest betytt? Den hade inte betytt någonting, man hade drivit igenom sina önskemål ändå.


Herr HELLSTRÖM (s) kort genmäle;

Herr lalman! Ja, men herr Svensson i Malmö, Världsbanksledningen ville la upp långivning lill Saigonjuntan redan 1973 när Thieuregimen hade en stark ställning. Under en lid då den genom amerikansk upp-backning hade en stark slällning och sedan upprepade gånger bröt mot Parisavtalel ville Världsbanksledningen förstärka den ställningen. Hade bankledningen haft den politiska styrka som Jörn Svensson hävdar, hade man klarat del. Då hade man frän baknens sida kunnai backa upp Thieu i en situation där han var stark och behövde ytterligare stöd. Del var dä som Sverige och senare de nordiska och även andra stater gick in och motsatte sig projektet. Ingel slöd lill Saigonjunlan skulle få lämnas från Världsbankens sida. Della är ingenting som Sverige päböfiat nu i år när de framgångsrika PRR-arméerna närmar sig Saigon. Delta var en insats som startades 1973 för att hindra Thieuregimens uppbyggnad i ett läge där Thieu var mäktig.

Herr Svensson har fel pä en rad punkter i beskrivningen av bank-


155


 


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamar­bete


gruppens politik. Världsbanken siöder inte i dag i dominerande grad exporfiordbruken. Jag beskrev tidigare i kväll hur man just pä den punk­ten har svängt om, hur man i Afrika ger en väsentligt mindre andel slöd än lidigare lill de multinationella livsmedelsföretagen och hur man i stället ger en betydligt större andel till de fattiga småbönderna, t. ex. genom lagringsmöjligheter. Det är en omsvängning av Världsbankens politik som kan beläggas statistiskt. F. ö., Jörn Svensson, har Världs­banksgruppens utlåning till jordbruksändamål som helhet stigit från 6 96 före år 1960 lill 24 96  under del förra budgelåret.

Slutsatsen kvarstår: Vi kan inte göra oss till överförmyndare för u-länder, vare sig fatliga, socialistiska eller andra. Andra u-länder som deltar i 77-gruppens möten har utan reservationer sagt att man accepterar Världsbanken. Man vill reformera Väridsbanksgruppen, men vill stanna kvar i den. Våra vänner i u-landsvärlden säger alt man önskar all Sverige stannar kvar. De har en annan värdering av små länders möjligheter alt påverka Världsbankledningen än vad Jörn Svensson har, och jag tycker vi skall lyssna mer till Julius Nyerere än till Jörn Svensson.


 


156


Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Förberedelserna för lånet till Saigonjunlan 1973 var ju bara sonderingar, och undersökningarna påböriades då. Det som hände sedan och som var maktpolitiskt intressant var när del hela skulle böria förverkligas. Men det hände betydligt senare när den militära situationen var annorlunda. Det har uppgivils all lånels uteblivande berodde pä den militära situationen och icke på ell tal som hållils av någon svensk delegat.

Jordbrukspolitiken har blivit annorlunda, det är inte exporfiordbruken man främjar, säger herr Hellström. Titta på pressklippen i den här pärmen, herr Hellström, och finn att det är typiska avsalujordbruksprojekl man har här. Det är typiska kommersiella projekt, ofta underslödda med in­vesteringar i hamnar och vägar sä att resurserna skall kunna fraktas ut ur vederbörande land.

Lät mig sedan lill sist slälla en fråga. Om man inför Sveriges arbetare säger att vi måsle stanna kvar i Världsbanken och stödja den indonesiska mililäriunlan, general Banlzer och alla de andra, vad är del för inställning man dä premierar och stimulerar till hos gemene man här i landet? Del måste vara en passiv, oengagerad eller renlav fientlig reaktion mol u-landspolilik när man går ul och säger att vi måste stanna kvar och stödja denna regim. Vad gör man då? Jo, då minskar man möjligheterna alt hos de djupa leden förankra den goda och riktiga biståndspolitik som exempelvis i slor utsträckning - vilkel även vi vpk:are erkänner - komnier lill ullryck i del bilaterala programmet. Man skadar ju Cubas, Nord­vietnams och andra progressiva länders intressen genom att på delta säll belasta sig med samarbete med fascistiska och reaktionära regimer. Så länge man inle kommer ifrån del trorjag inle att man förankrar svenska biståndspolitikens egentliga huvudtanke hos det svenska folkel - och del är en stor risk.


 


Herr andre vice talmannen anmälde all herr Hellström anhållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rält till ylleriigare replik.

Hen KARLEHAGEN (c):

Herr lalman! Under förra året hölls flera internationella konferenser där u-ländernas situation belystes.

Om man ser lill antalet deklarationer som därvid avgavs och som andas solidaritet med de fattiga länderna, så får man intrycket att det senasie året har fört oss en bra bit pä väg mot internationell ufiämning och rättvisa. Ser man däremot lill förekomsten av konkreta åigärder frän de rika ländernas sida för att söka vända ulvecklingen i de fatliga län­derna, blir man inle lika imponerad. Men förhoppningsvis har alla de internationella konferenser som ägnats åt problem som berör u-länderna bidragit lill att åiminstone i nägon mån öka medvetenheten i västvärlden om dessa länders situation.

När vi diskuierar Sveriges insatser i bisländssammanhang så bör del slås fast alt del finns flera skäl som lalar för all vårt land nu bör driva frågorna om inlernalionell rättvisa med slörre kraft än någonsin lidigare. Flera faktorer har på senare tid bidragit lill alt klyftan mellan rika och faltiga nationer ökat. Samtidigt tycks vifian alt bistå u-länderna snarast vara i avtagande bland västvärldens industrinationer. Vi bör därför se som en viklig uppgift alt söka påverka den internationella opinionen lill ett slörre ansvarstagande för de falliga länderna. Del går inte att vifta bort vårt ansvar i det här avseendet med att hänvisa lill alt vi är en liten nation vars insalser har en begränsad räckvidd. Ibland hävdar man ju alt Sveriges agerande i internationella sammanhang föfis med speciellt intresse. Om detta är riktigt, dä är vårt ansvar när del gäller alt verka för internationell solidaritet och rättvisa större än vad vi egent­ligen haft anledning alt räkna med.

Under förra årel har genom naturkatastrofer och missväxt lägel ytter­ligare förvärrats för några av världens fattigaste länder. Detta faktum är i och för sig ell tillräckligt skäl för alt la kraftlag för all öka våra insalser. Här gäller det ju i första hand all söka avhjälpa akut nöd för att sedan vidta mera långsiktigt verkande åtgärder. Livsmedelsbistånd kommer under läng lid all vara nödvändigt. Jag finner det därför, herr lalman, naturligt all yrka bifall till reservaiionen 34 i belänkandet nr 4.

Tidigare har man när del gäller bisländsfrågor ofta haft anledning att klaga över allmänhetens ringa intresse för dessa problem. Vi kan nu konstatera alt vi i Sverige har en växande opinion för ökade biständs-insatser, vilket bl. a. den s. k. veteaktionen i höstas visade. Människorna i vårt land kan inle vara likgiltiga inför förhållandena i de falliga länderna. Man kan inte vara oberörd av lidanden som drabbar människor även om det sker långt bort. Alll fler lycker all del är orimligt att vi har siktet inställt pä ytterligare standardhöjning medan svälten breder ut sig i andra delar av världen. Det finns nu sannolikt bättre förutsättningar


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamar­bete

157


 


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationelh utvecklingssamar­bete

158


än lidigare för alt skapa förståelse för att vi måsle begränsa vär kon­sumtion av energi och naturtillgångar till förmån förändra. Engagemang­et i de internationella frågorna tycks vara störst bland unga människor. De inser att del också är deras egen framlid som slår på spel.

Mänga har en stark önskan att göra en personlig insats för all i nägon mån bidra till förbättrade förhållanden för människorna i de fattiga län­derna. Många är beredda lill ekonomiska uppoffringar, andra vill göra direkta insalser i biståndsarbetet. Här har inle minst de kristna kyrkorna och samfunden en viklig uppgift när del gäller att kanalisera både de ekonomiska och de personella resurser som slår lill förfogande. Mis­sionsorganisationerna har på senare tid alltmer sökt bredda sin kontaktyta genom att gä ul till allmänheten i brett upplagda akiioner till förmän för olika sociala projekl i u-länderna. Resultaten av dessa akiioner visar alt de också fyller elt behov här hemma genom all de erbjuder en möj­lighet för många människor lill elt direkt personligt engagemang.

I motionen 329 har jag pekat på missionsorganisationernas möjligheter när det gäller biståndsverksamhet. Jag har begränsat mig lill att aktua­lisera problem som har samband med katastrofsituationer.

Svenska kyrkan och de fria samfunden har i niånga år arbetat i flera av väridens fattigaste länder, varav vissa lever under sländigl hot all drabbas av olika naturkatastrofer. Genom organ som Lutherhjälpen och Frikyrkan hjälper har de också skaffat sig slor erfarenhet av hjälpverk­samhet i katastrofsituationer. Missionsorganisationerna har ofta egen per­sonal på platsen. Deras rikt förgrenade kontakter och lokalkännedom gör alt de ofta har förutsättningar all agera snabbi i en katastrofsituation. Det som är ell hinder för skyndsamma insalser är ofta brislen pä eko­nomiska resurser.

Jag noterar med tillfredsställelse all utskottet uttalar sig positivt om missionsorganisalionernas roll i del här sammanhangei. Utskottet flnner emellertid inle all det är ändamålsenligt att uttala generella riktlinjer för kanaliseringen av svenski bisiänd i framlida katastrofsituationer. Jag delar utskottets synpunkter i detta avseende - några generella riktlinjer för kanaliseringen av svenski katastroföistånd har heller inle efterlysts i motionen. Däremot har jag understrukit all alla vägar som kan vara effektiva skall användas. Därför vore del värdefullt om de instanser som har att handlägga frågor om katastroföistånd hade en bällre kännedom om missionsorganisalionernas kapacitet inom olika geografiska områden. Jag menar därför att del kunde löna sig all bällre kartlägga organisa­tionernas resurser. Något annal har inle föreslagits i molionen. Jag finner del emellertid värdefullt all utskottet har slagit fasl att missionsorga­nisalionernas erfarenhet och resurser bör tas lill vara i en katastrofsi­tuation.

De socialdemokratiska ledamöterna tycks i reservationen 27 ha velat lona ned missionsorganisalionernas roll i del här sammanhanget, vilkel är anmärkningsvärt. Vi borde kunna vara överens om all alla tillgängliga kanaler skall användas för att förmedla bislånd i en katastrofsituation.


 


Herr lalman! Flera lalare har i dag påmint om den debatt vi hade i december med anledning av utrikesutskottets förslag all leverera 100 000 lon av det svenska veleöverskollet lill de svältdrabbade länderna. In­nebörden i riksdagens beslut var enligt utskottets skrivning, som godtogs av riksdagen, och enligl deklarationer som gjordes av flera utskottsle­damöter att hela veleöverskoltel skulle gä till de falliga länderna. Nu flnns del anledning alt fråga hur regeringen har föfil upp och i fort­sättningen tänker föfia upp riksdagens uttalande. Man borde på etl tidigt stadium ha förberett leveranser av alla tillgängliga kvantiteter. Bistånds­ministern har i dag sagl all 300 000 lon vete under innevarande budgetär gäll till u-länderna. Men enligl uppgift återstår fortfarande 185 000 ton. Hur kommer denna kvantitet all disponeras? Svälten är fortfarande en realitet. Del är bl. a. därför som centerpartiet föreslår ytteriigare 500 mifi. kr. i bistånd för innevarande budgetår.


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamar­bete


Under detta anförande övertog herr talmannen ledningen av kamma­rens förhandlingar.


Fru FRÄNDÅS (s):

Herr talman! Folkpariiel har misstolkat budgetpropositionen och anför alt det är naturiigt, med lanke på det stöd som lidigare utgått lill FRE­LIMO, att Mozambique nu gjorts lill ell nytt programland.

Den FRELIMO-dominerade regering som styr landet fram lill själv­ständigheten i juni i år står inför slora problem. Dels måsle den lösa de politiska och ekonomiska uppgifter som är förenade med frigörel­seprocessen, dels måste den försöka klara landet ur ell svårt försöri­ningsläge. Enligl en ulredning som gjordes i höstas, befann sig omkring 250 000 människor i en katastrofsituation. Sedan dess har situationen ytterligare förvärrats. Svenska regeringen har beslulat all ge Mozambique 20 000 lon vete som katastroföistånd. Biståndet för innevarande budgetär uppgår därmed lill 35 mifi. kr. För nästa budgetär har föreslagits 50 mifi. kr.

Men innan Mozambique blivit självständigt, kan landet inle göras lill programland för svenskt utvecklingsarbete.

Folkpartiet föreslär att ocksä Angola efter självständigheten görs lill svenskt programland. Centerpartiet förordar en planeringsram pä 5 mifi. kr. för bislånd lill del självständiga Angola. Både cenlern och folkpartiet understryker att biståndet skall gälla landet som helhet och inle utgå som slöd lill enbart MPLA. Moderala samlingspartiet yrkar, att de medel som i årets budgetproposition föreslagits som stöd till MPLA t. v. inte skall utbetalas. Herr Hermansson föreslår i en särskild moiion att riks­dagen anslår 20 mifi. kr. till MPLA för budgetåret 1975/76, att utbetalas ulan villkor.

I Angola har nu en övergångsregering bildals med lika representation för fyra parter: Portugal och de tre befrielserörelserna MPLA, FNLA och Unita. Övergångsregeringen har till uppgift all förbereda landels själv-


159


 


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamar­bete

160


sländighel och de allmänna val som skall föregå. Angola skall enligt avtal bli självständigt i november i år.

Avkoloniseringen i Angola har hillills varit mer komplicerad än i Gui­nea-Bissau och Mozambique. Angola anses av många bedömare vara Afrikas rikaste land vad beträffar naturrikedomar. Oljefyndigheterna i Cabinda och mineraltillgångarna i norra Angola har under senare är till­dragit sig stort intresse frän multinationella företag.

MPLA, FNLA och Unita har redovsat olika inställning lill den na­tionella befrielsekampen och den förestående självständighetens innehåll. MPLA är verksamma i sä gott som hela landet. FNLA har inriktat sig på norra Angola och verkar främst inom Bakongostammen. Unita, som alldeles nyligen erkänts av OAU, har sin verksamhel förlagd lill södra och centrala delarna av landet. Sverige har under flera är stött MPLA;s civila verksamhet i de befriade områdena. De utfästelser som gjorts till denna befrielserörelse håller nu på att fullföfias.

Utskottet har inle ansett del vara lämpligt att i dagens oklara situation göra några mer långsiktiga utfästelser om bistånd. Att redan före själv­ständigheten förklara landet för programland skulle vara direkt oförenligt med riktlinjerna för svenski utvecklingssamarbete.

Moderata samlingspartiet, folkpariiel och vänsterpartiet kommunister­na har behandlat Sveriges stöd lill befolkningen och befrielserörelserna i södra Afrika i sina motioner. Moderaterna understryker all stödet skall vara av humanitär natur. Folkpartiet anser all anslagen till de olika be­frielserörelserna bör ökas kraftigt, dä kampen för frigörelse går in i ell avgörande skede i södra Afrika. Även vpk förespråkar en höjning av anslagen, på bekostnad av stödet lill vad man kallar reaktionära regimer.

I budgetpropositionen föresläs alt 30 mifi. kr. avsätts för forlsatla in­satser i Angola, Sydafrika, Namibia och Sydrhodesia under budgetåret 1975/76. Siödet till motsvarande verksanihei uppgår innevarande bud­getär till  15 milj. kr. Det innebär alltså en fördubbling av anslagen.

Sverige har under senare är stött befrielserörelsen SWAPO i Namibia, ANC i Sydafrika och ZANU och ZAPU i Sydrhodesia. Sedan de båda sydrhodesiska befrielserörelserna gäll samman i ANC rekommenderar OAU slöd till denna organisation.

Påtryckningar i syfte att få Vorster att släppa greppet om Namibia har lett lill all han nu manövrerar för all splittra den svarta befolkningen. Många tecken tyder på att den sydafrikanska regimen söker nägon form av Bantuslanlösning även i Namibia, en utveckling som skulle lämna den inhemska befolkningen ulan reellt ekonomiskt inflytande.

Herr Hermansson föreslår alt riksdagen anvisar 5 mifi. kr. lill Erilreas befrielsefront. Elt motsvarande motionsyrkande avslogs av 1974 års riks­dag. Del svenska biståndet lill befrielserörelser bygger pä rekommen­dationer från FN och står därmed på den inlernationella folkrättens grund. Del gäller Namibia, Sydrhodesia och de afrikanska områden som stod under Portugals överhöghet. I vad avser hjälpen till apartheidpolitikens offer kan den motiveras bl. a. med FN:s uttryckliga fördömande av den


 


sydafrikanska aparlheidpoliliken.

Däremot omfattas inte Eritrea av sådana rekommendationer. Det för­fiänar vidare att påpekas, att hittills varken OAU i sin helhet eller nägol av dess medlemsländer rest frågan om att materiellt stödja ELF.

Folkpartiet har föreslagit att Lesotho och Swaziland i fortsättningen skall ingå bland programländerna för svenskt bisiänd.

Budgetpropositionen aviserar elt bislånd under nästa budgetår av stor­leken 8 mifi. kr. per land. Det svenska bislåndet till Lesotho lämnas i nära samarbete med FN, oftast i form av s. k. mullibiprojekl. Del gäller bl. a. ell markvårdsprojekl genom FAO och etl kooperativt hantverks-centrum genom ILO. Direkta svenska insalser görs som slöd lill Lesothos telefonväsen och kartläggning av landels vallenresurser.

Den politiska situationen i Lesotho har sedan premiärminister Jona-ihans statskupp 1970 utmärkts av starka spänningar. Under det senaste årel har della resulterat i mord och förföfielse av poliliska motståndare lill premiärministern. Det svenska biståndet till Swaziland beslår av mul-libiinsalser i form av rekrytering av förvaltningspersonal genom FN, slöd lill en sekundärskola genom UNESCO och jordbruksutbildning genom FAO. Vissa svenskslödda projekl i Swaziland innebär även direkta svens­ka engagemang, t. ex. slöd till etl kooperativt ulvecklingscenler och lill etl planerat program för småindustri.

Den politiska och ekonomiska silualionen i Swaziland skifier sig på avgörande punkler från situationen i Lesotho. Swaziland har ansenliga nalurtillgängar(bl. a. järnmalm),en utvecklad jordbruksproduktion (bl. a. socker och sydfrukterjoch en exportinriklad tillverkningsindustri. Landet är självförsöriande vad beträffar elkraft. Nästan samtliga dessa tillgångar kontrolleras av en europeisk minoritet, utgörande 2 procent av landets befolkning.

Swaziland har ocksä ett annat geopoliliskt läge än Lesotho. Landet har en över 100 km lång gräns mot Mozambique. Landels enda järnväg leder lill  Lourenzo Marques.

Sverige söker alltså stödja de strävanden lill oberoende som finns både i Lesotho och Swaziland, men utskottet finner ingen anledning att göra länderna till programländer.

Folkpartiet och cenlern har i sina parlimotioner yrkat pä särskilda åt­gärder för alt förbättra kvinnornas situation i u-länderna. Redan 1973 års riksdag slog fast all arbetet för all stärka kvinnornas roll i samhälls­utvecklingen intar en viklig plats i det svenska utvecklingssamarbetet.

I samband med SIDA:s land- och sektoranalyser görs även beskriv­ningar av kvinnornas situation i olika u-länder. Man uppmärksammar också möjligheterna att ekonomiskt stödja svenska organisationer i deras samarbete med motsvarande organisalioner i u-länderna när del gäller alt förbättra kvinnornas situation. Sverige har sedan böfian av 1960-lalel slött olika kvinnouibildningprojekl i Afrika i samarbete med bl. a. UNES­CO och ILO. Del erbjuder slora svårigheter all formulera en enhetlig strategi för all integrera kvinnorna i utvecklingsprocessen. Även i delta


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamar­bete


11  Riksdagens protokoll 1975. Nr 61-64


 


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamar­bete

162


avseende måste det vara det svenska biståndets uppgift att stimulera varie lands egna ansträngningar. Molionärerna och utskottet är överens om att kvinnornas slällning förbättras i samband med all situationen för eftersatta grupper förbättras, ty som allmän regel gäller alt inom vae eftersatt grupp utgör kvinnorna de mest eftersatta. Detta utesluter inte alt särskilda insalser för kvinnor kan sältas in vid behov.

FN har proklamerat 1975 som del inlernationella kvinnoäret. En världs­konferens i FN-regi skall äga rum i Mexico City i sommar. Konferensen skall behandla olika aspekter av kvinnornas dellagande i samhällsut­vecklingen, både i rika och i faltiga länder. Konferensen skall försöka belysa hur politiska, ekonomiska och teknologiska förändringar främjar eller motverkar strävandena till jämställdhet mellan könen och en för­ändring av de traditionella könsrollerna.

Sverige har med 2,2 milj. kr. stött förberedelserna fördel internationella kvinnorårel. Detta bidrag utgör ungefär en fiärdedel av kostnaderna. Delegationen för jämställdhet mellan män och kvinnor har lill uppgift att samordna och stimulera aktiviteter i Sverige med anslutning lill kvin­noåret.

Centerns partimolion samt en motion av herr Lothigius behandlar u-hjälpens ekologiska aspekter.

Utskottet anser alt u-ländernas mest pressande miljöproblem oftast ligger i deras fattigdom, i bristen pä drickbart vatten, i dålig kost och undermåliga bosläder. Även inom jordbruket är det i allmänhet faltig-domen som orsakar mifiöproblemen. För all få fram årliga skördar tvingas bönderna bruka jorden pä elt sätt som leder till jordförstöring och erosion. Dessa problem avhjälps bäst genom att levnadsstandarden för folkflertalet höjs. Enligl gällande riktlinjer genomförs svenska insatser i u-länderna på ett sådant sätt att de ekologiska effeklerna blir så gynnsamma som möjligl. Ingen svensk medverkan sker i projekt med uppenbart mifiö-skadliga effekter. U-ländernas egen kompelens på det ekologiska området stärks genom att expertis ställs till förfogande och genom stöd till ut­bildning och forskning inom området. Motionärernas syften är alltså väl tillgodosedda.

Herr Gillström har i sin motion lagit upp frågan om specialunder­visningen i u-länderna.

Sverige har vid flera tillfällen i UNESCO:s generalförsamling framhållit viklen av att handikappade erbjuds möjligheter att delta i utbildning och kulturaktiviteter. År 1968 upprättades en särskild fond, som skulle bidra till finansieringen av specialundervisningen. Verksamheten har dock i huvudsak finansierats över den reguljära budgeten. Inlressel för specialundervisning harökat i många u-länder. Utskollet finnerdel därför befogal alt Sverige inom  UNESCO återigen aktualiserar frågan.

Svenska insalser i samarbete med UNESCO - s. k. mullibiprojekl -kan självfallet bli aktuella, om etl mottagarland så önskar.

Herr lalman! Jag ber härmed att få yrka bifall lill utskottets hemställan i här berörda delar.


 


Hen MÅBRINK (vpk) kort genmäle;

Herr talman! Utskottet åberopar statsutskottets ullätande 1969:62. Efter vad jag kan förslå måste det gälla 1969:82 i fråga om bislånd lill Erilreas befrielsefront. I del utlåtandet sägs; "Utskottet kan i princip tillstyrka ytterligare insalser av detta slag med beaktande av alt utformningen av svenski statligt bislånd ej kah tillåtas komma i konflikt med den folkrällsliga regeln att ingen stal har rält att ingripa i en annan stats inre angelägenheter."

Nu vill jag fråga fru Frändås; Skriver fru Frändås under på della ul­lalande frän statsulskoltel när det gäller Etiopien och Eritrea? Menar fru Frändås också att Eritrea är en del av Etiopien? Eller är det på del sättet alldel handlar om tvä stater och att Etiopien har annekterat Eritrea?

Fru Frändås hänvisar till att OAU inle har sagt någonling i den här frågan eller engagerat sig i den. Det kan ju bero pä alt denna organisation inle vill erkänna alt den haren medlemsstat, Etiopien, som har annekterat en annan stal. Men behöver Sverige acceptera den värdering som denna organisation gör?

Jag vill fråga: Hur ser fru Frändås pä della med Eritrea och Etiopien? Är del en etiopisk inre angelägenhet eller är det en konflikt mellan två stater?


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationelh utvecklingssamar­bete


 


Fru FRÄNDÅS (s) kort genmäle;

Herr lalman! När det gäller övriga befrielserörelser i södra Afrika föfier vi OAU:s rekommendationer. Det gäller MPLA, SWAPO, ZANU, ZAPU och ANC. Utskottet har anseit att samma regel bör gälla Erilreas be­frielsefront.

Herr MÅBRINK (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Del var inte svar på frågan. Jag vill veta hur fru Frändås nu ser på problemet. Är den här konflikten och del här kriget som nu pågår i Eritrea en inre etiopisk angelägenhet? Eller delar fru Frändås den uppfattning som jag har fört fram här, all det handlar om en konflikt mellan tvä stater?

År 1952 bekräftade ändå FN all Eritrea inle har någonling gemensamt med Etiopien eller någon del av Etiopien - då man skapade den här kompromissen med en federation mellan Eritrea och Etiopien, som ju böriade gälla 1952 och som sedan kejsar Haile Selassie bröt mot 1962, när han hell enkelt bara annekterade Eritrea.

Fru FRÄNDÅS (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag upprepar att Afrikas övriga stater skulle uppfatta stöd lill ELF som inblandning i Etiopiens inre angelägenheter, eftersom inle OAU eller någon av dess medlemsstater har rekommenderat stöd till ELF.


163


 


Nr 64

Onsdagen den . 23 april 1975

Intei-nalionellt utvecklingssamar­bete


Herr KOMSTEDT (m):

Herr talman! Under de år jag tillhört riksdagen har jag stått pä den sida som hävdar värt ansvar gentemot de fattiga länderna. Min inställning i detta väsentliga avseende kan alltså inte ifrågasättas. I motioner och inlägg i kammaren har jag flera är hävdat att förståelsen inte är lika fullständig bland slora delar av svenska folket.

Som ett led i strävan att öka förståelsen för u-hjälpen bland svenska skattebetalare hävdar jag därför i år liksom tidigare alt den svenska u-hjälpen i slörre omfattning borde inriktas på vambistånd.

När riksdagen i december förra året diskuterade om den svenska ka­tastrofinsatsen skulle ökas med den tillfälliga vetehjälpen, hade del fö­rekommit etl upprop där hundratusentals svenskar skrivit sina namn. Den manifestationen från de många människorna att vi skulle skänka av värt veteöverskoll lar jag som ell klart ställningstagande för att svenska folkel är intresserat av elt ökat vambistånd.

1 molionen 1157 lill årets riksdag har jag hemställt "att riksdagen uttalar sig till förmån för all en ökad andel av den svenska u-hjälpen bör utgå i form av varor och fiänster från svenska företag". Molionen avstyrks av utrikesutskottet med motiveringen att liknande motioner har framförts och avslagils lidigare år. Ja, det är elt säll alt resonera. Men del är också utrikesutskottets svar lill de mänga svenskar som i december så klart uttalade hur de ville se u-landshjälpen utformad.

Det är ganska märkligt att inie ulrikesutskoltel är villigt alt bidra till en slörre förståelse för u-landshjälpen hos svenska folket. När ulskottet avfärdar molionen med motiveringen att motioner med della innehåll väckts lidigare har utskollet samtidigt sagl till de många som skrev på uppropet i våra kyrkoratt man inte är beredd att lyssna. Det ärell ganska ansvarslöst och farligt resonemang som ulrikesutskotlel för och som kam­maren förmodligen kommer alt ansluta sig till om en stund.

Jag vill ocksä deklarera alt jag instämmer med de lalare som lidigare i dag har pläderat för att värt bistånd i större omfattning borde kanaliseras genom missionen och liknande organ. Det är organisationer som har lång erfarenhet ute i mollagarländerna - en erfarenhet som alltså flnns tillgänglig ganska billigt.

Herr talman! De miljoner som i denna stund svälter på olika ställen i vår värld fär det inte bättre genom länga deklarationer i kammaren Ulan endast genom konkret praktiskt handlande.

Jag ber att få yrka bifall lill molionen  1157.


 


164


Herr OLSSON i Kil (fp):

Herr talman! I denna långa debatl är det en sak som jag finner särskilt märklig, och det är hur moderater och socialdemokrater kan undgå att tala om vad de vill göra med del veteöverskoll pä 185 000 ton som visar sig återstå vid sluträkningen i april.

När vi i december förde en debatt under en hel dag om veleöverskoltel och enprocentsmålet slutade den debaiten med bestämda löften från mo-


 


deraler, centerpartister och socialdemokrater alt läla vartenda över­skottskorn av vete gå lill hungerländerna. Centerpartiet har föfil upp detta löfte under våren. Men vad har moderaterna och socialdemokraterna gjort?

Inför den slora, engagerade opinion som vände sig till riksdagen lovade i december Arne Gefier all del överskott som visade sig finnas i april skulle levereras lill u-länderna.

Herr Carlshamre, moderaterna, gjorde en tolkning av innebörden i majoritetens ställningslagande som var myckel långtgående. Han sade att "utskottets skrivning skall tolkas så alt för del första vafie kilo ve­teöverskoll som kan finnas i Sverige skall ställas lill de svältande folkens förfogande. För del andra skall della ske utan onödigt dröjsmål genom en snabb inventering av hur myckel som kan finnas och genom alla åigärder för att snabbi skaffa fram tonnage och annal som behövs för alt få i väg veleöverskotlet. När vi för del iredje vet hur stort överskottet är och vi kan få i väg det skall del icke komma all fattas pengar."

1 den här tolkningen, som samtidigt våren långtgående utfästelse från moderathäll och en förutsättning för all de skulle rösla med utskottet, instämde moderalgruppen. Några röstade med oss i frågan. Betydde inle detta någonling? Nu finns det 185 000 lon kvar av överskottet. Vad vill moderaterna mol den här bakgrunden göra av löftet i december?

Mänga av oss hade intrycket under den s. k. vetedeballen att man från de andra partiernas sida försökte hitta vägar att klara sig ur en be­svärlig knipa snarare än vägar all bistå människor som svall i en mer förfärande omfattning än någonsin lidigare. Tyvärr tycks della besannas.

"Varie kilo veteöverskoll som kan finnas i Sverige skall ställas till de svältande folkens förfogande", hävdade herr Carlshamre i december förra årel och tillade att till detta "icke skall komma all fallas pengar". Var della bara ell tricksande inför en stark kristen opinion? Eller är ni nu med på att anslå pengarna? Ni är faktiskt skyldiga de hundra­tusentals människor, som gav sin opinionsyttring i december och hörde era löften, ett besked nu.

Delsamma gäller socialdemokralerna. Er främste företrädare i debatten lovade all del veteöverskoll som visade sig finnas i april skulle levereras lill u-länderna. Ni röstade forell belänkande där det stod all regeringens uttalande våren 1974 om extra slöd till de hårdast drabbade u-länderna för all samiidigi nå enprocentsmålet stod fasl. Och en del av er lovade t. o. m. att återkomma med motioner i januari i år, om regeringen svek. Men del väcktes inga motioner. Det är inte bara ett svek i sak. Det är faktiskt en demokratisk oanständighet att i december ge så klara löften lill en slarkl engagerad opinion och sedan i april inle ge ell ord, inte ell öre, inte ell vetekorn.

Av alll att döma kommer enprocentsmålet inle all nås i räll lid. Riks­dagen sviker sitt sju gånger givna löfte och berövar u-länderna utlovade 500 mifi. kr., jusl del år då de länderna är i störst behov av hjälp. Ändå tror jag det är fel all säga all enprocenisplanen har saknat betydelse.


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamar­bete

165


 


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationelh utvecklingssamar­bete


Den har haft slor belydelse. Den har lagt etl golv som inle ens de mest välfärdskonservativa kunnai krypa under. Planen har inle uppfyllts fullt ut, men utan planen hade höjningarna av biståndet gått i betydligt lång­sammare takt. Konjunkturerna har fått påverka biständsnivån för mycket, men utan en plan hade biståndel kanske minskat under dåliga tider. Regeringen har lagil chansen alt med moderaternas stöd öka biståndet så långsamt som möjligt. Men ulan enprocenisplanen hade de saklfärdiga kunnai fördröja den praktiska solidariteten myckel längre. Därför är det naturligt att de återhållsamma nu söker undvika att få en ny plan som tvingar dem all gå vidare. Och därför är del också nödvändigt att få en ny plan som garanterar all Sverige går vidare.

Genom dagens beslul kommer riksdagen av alll att döma all slutgiltigt föfia regeringen i sveket mot enprocenlslöftel. Målet kommer att nås etl är för sent. Men i sanima ögonblick som enprocenisdebatien slutar i denna riksdag böriar nästa vikliga debatt: Skall den enda procenten bli elt slutmål, eller skall den bli en etapp på vägen mot slörre insalser?

Folkpariiel begär att riksdagen redan nu skall slå fasl, alt anslagen för offentligt bislånd bör utgöra en växande andel av vårt lands samlade resurser även i fortsättningen. Folkpartiet har ocksä angivit en metodik för forlsatla ökningar, som bygger på att Sverige i fortsättningen kan klara samma anslagsökningar som vi i genomsnitt har klarat under halva 1970-lalel i fasl penningvärde. Tillämpas den metodiken innebär det att Sverige under 1980-talet når en fördubbling av vårt u-landsbislånd.

År 1968, när riksdagen beslutade om enprocenisplanen, var alla ense om alt enprocentsmålet var ell etappmål. År 1975 står folkpariiel ensanii för den uppfattningen. Det är beklagligt för saken men inte besvärande för folkpartiet, ly vår uppfattning hör framtiden lill.

Inte kan det vara elt uitryck för praktisk solidaritet att som regeringen, moderata samlingspartiet och centerpartiet gå in för all biståndet de när­maste åren skall sjunka i fast penningvärde, vilkel regeringens plane­ringsramar innebär. Inte kan del vara ell ullryck för en växande inler­nalionell gemenskap alt Sverige i framtiden bara skall låta sill bistånd öka med en enda fultig hundradel av svenska folkels standardökning varie är. Är del verkligen bara folkpartisterna i hela denna riksdag som anser att Sverige bör orka med mer under kommande är än att avstå en hundradel av standardökningen i ökat bislånd?

Nu räcker del inle längre med de välmenande fraserna, nu krävs kon­kret handling, konstaterade Inga Thorsson från den här talarstolen tidigare i dag. Rösta för ell ullalande av riksdagen om all det svenska biståndet skall växa som andel av våra samlade resurser också i fortsättningen! Det är en konkret handling som för framåt mol en rättvisare värld.


 


166


Hen HERNELIUS (m) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Olsson i Kil måtte inte ha föfil med i debatten. Om han gjort det, hade han kunnai observera att del citat av herr Carls­hamres anförande i december som han läste upp redan hade upplästs


 


tidigare i dag. Dessutom var det inte hela moderalgruppen som instämde i herr Carlshamres anförande - det var några. Herr Olsson är skyldig kammaren en förklaring varför han inte orkar läsa protokollet innan han tar till orda i kammaren.

Sedan vill jag också säga lill herr Olsson alt när del gäller ramar för kommande bislånd står del uttryckligen i utskottets ullalande all vad som angivits är att betrakta som minimiramar.


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamar­bete


Herr OLSSON i Kil (fp) kort genmäle;

Herr talman! Del är sant all herr Hernelius inle tillhörde dem som instämde i herr Carlshamres anförande. Därför gäller inte vad jag har sagt herr Hernelius. Men alla i den moderala gruppen som instämde måste ju ha delat herr Carlshamres mening. Även om detta har omnämnts från talarstolen lidigare i dag, så har vi ändå inte fält ell svar på hur man skall uppfylla löftet som gavs i december, del löfte som gavs av herr Carlshamre från den här talarstolen med många instämmanden från den moderata gruppen. Herr Hernelius skall alltså inte känna sig träffad, men nog borde väl nägon av alla de moderater som instämde i herr Carlshamres anförande väga slå upp och förklara varför man svikit sitt löfte frän december.

Herr HERNELIUS (m) kon genmäle:

Herr latman! Nyss var det alla i gruppen som instämde. Nu var del niånga. Om en stund blir del väl, som det var, några. Läs protokollet!


Hen SVENSSON i Kungälv (s):

Herr lalman! Del är med en blandning av tillfredsställelse och be­svikelse som jag noterar att Sverige när sin mångomtalade enprocents-saisning för u-landssamarbelei nästa budgetår och all Sverige nätt den internationella utbetalningskvantiteten av 0,7 96 redan 1974 - 0,7 96 som brukar jämföras med 1   96 av bruttonalionalinkomslen här hemma.

Min tillfredsställelse beror på att målsnöret är nått - besvikelsen på att det lydligen inte fanns någon möjlighet alt få fram den ytterligare halva mifiard som värt löfte här hemma egentligen gällde.

Ty vad är del i själva verket som det har gällt? Jo, att få fram de här pengarna, all belala vad del kostar. Regeringen och berörda utskott har inle velal la fram de ytterligare pengar som behövdes och som det var fråga om. Medlemmar av cenlern och folkpartiet har här j dag tagit ganska slora ord i sin mun, men de har egentligen inle bidragit med att plocka fram etl enda öre för u-hjälpen i del här stycket. Såvitt jag vet har heller inle frågan varit uppe i någon av de Hagaöverläggningar som förekommit om skatterna. Och delta är ju en skallefråga. Inte heller i någon moiion finns en begäran om finansieringen. Jag tycker del säger allt om den här aktionen.

Klokheten i all binda upp u-landsbidraget till 1 % av bruttonatio­nalprodukten har diskuterats. Vi skall inle göra sådana bindningar, har


167


 


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamar­bete

168


det hetat.

För min del anser jag all del var lyckligt all vi en gång log sikte på della mål. Vi kan vara ganska övertygade om all ifall målet inte funnits där hade andra - inhemska och i världsperspeklivel mindre an­gelägna - behov fält företräde. Givetvis är ell sådant mål oegentligt, jag medger del. Del säger bara all vi är beredda alt avslä en del av våra inkomster, men det säger ingenting om behovet, och behovel skall ju vara avgörande. Men då, herr lalman, räcker del inle med 1 %, därom kan vi vara alldeles övertygade.

Del har förekommit en het diskussion om katastrofhjälp kontra mera långsiktigt bistånd. Någon enkel motsättning mellan skilda biståndsfor­mer existerar inle pä annat säll - och det är givelvis väsentligt - än att det här måsle göras en prioritering. Målet måsle vara att den sociala och ekonomiska situationen förbättras så att katastrofhjälpen lill slut blir onödig. För att della skall kunna inträffa måste ofta genomgripande strukturförändringar ske i del samhälle del är fråga om, och del räcker inte med enbart ekonomiskt framåtskridande i vanlig kapitalistisk me­ning. Det finns otaliga exempel i världen pä all rikedom kan leva sida vid sida med den mest skriande fattigdom.

Därför noterar jag med tillfredsställelse all Sverige kunnai ge pengar lill olika befrielserörelser i länder där förtrycket härskar. Endast om män­niskorna själva reser sig och genomför ell socialt program kan det lyckas för dem. Inga hjälpsändningar i världen kan i längden rädda en nation ulan politisk vifia lill social och ekonomisk förnyelse.

1 den här debaiten har del sagts myckel om missionen. Gunnar Gus­tafsson och jag har en motion om att Svenska ekumeniska nämnden och Svenska missionsrådet skall få räknas till de organisalioner som får generella bidrag för informationsverksamhet. Utskottet hänvisar lill den informationsberedning som skall pröva kretsen av bidragsmottagare, och man hänvisar också till den statliga utredning som pågår. Vi får nöja oss med det och hoppas att det kommer all gå bra med den ekumeniska u-landsveckan, som del här är fråga om.

Jag vill, herr lalman, lill slut bara göra tvä anmärkningar i anledning av debatien och ulskollsbetänkandel på denna punkt.

1.   Den upplysningsverksamhet som den ekumeniska u-landsveckan presenterade var myckel djupgående. Jag hänvisar lill rubrikerna "Rätt­visan kan inte vänta" och "Frihet ät de förtryckta". De rubrikerna var inle bara lomma ord, utan motsvarades av ell innehåll. Den ekumeniska u-landsveckan nådde längre än lill kyrkornas folk.

2.   Samfundens folk har varit vana all ge, men del skall gärna medges att många varit mer centrerade på barmhärtighet än på rättvisa. Här be­höver samfundens folk konfronteras med en social och ekonomisk verk­lighet som får dem att förslå all det inle räcker med barmhärtighet utan all del ocksä krävs rättvisa. Ekumeniska nämnden har i sitt grundmaterial framhållit det med all önskvärd skärpa. Jag hoppas au della fär genom­slagskraft både bland samfundens folk och bland de människor som är


 


utanför dessa.

Herr lalman! U-landsdeballen är inle slut i och med dagens debatt. Vi kommer att få leva med den en lång lid framöver, ly sådan är verk­ligheten i en värld .som trots alll är odelbar och som vi har ell ansvar föri

Överläggningen, som omfattat utrikesutskottets belänkanden nr 3-5, var härmed slutad.


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationelll utvecklingssamar­bete


 


Utrikesutskottets betänkande nr 3

I detta belänkande behandlades motionerna

1975:74 av herr Helén m, fl, (fp), vari hemställts att riksdagen - med beaktande av vad som i motionen anförts om finansieringen - i syfte att uppnå enprocentsmålet och fullföfia Sveriges inlernationella ansvar beslutade anslå ytteriigare 500 mifi, kr, för internationellt utvecklings­samarbete under budgetåret 1974/75 - varvid förutsattes att medlen vä­sentligen användes som stöd till de hårdast drabbade u-länderna, samt

1975:729 av herr Fälldin m. fl. (c), vari såvitt nu var i fråga (punklen A. 1) hemställts att riksdagen beslutade att anslå 500 mifi. kr. pä lill-läggssiat under innevarande budgetår för livsmedelsbistånd i enlighet med vad i molionen anförts.

Ulskottet hemställde

att riksdagen skulle avslå motionen 1975:74 saml molionen 1975:729, i vad avsäg lilläggsstat under innevarande budgetär för livsmedelsbistånd m. m.

Reservation hade avgivits av fru iredje vice lalmannen Nettelbrandt (fp), herr förste vice talmannen Bengtson (c), fru Nilsson i Kristianstad (c) samt herrar Korpås (c), Karlsson i Mariefred (c) och Ångslröm (fp) som ansett all ulskottet bort hemställa

alt riksdagen med bifall lill motionerna 1975:74 och 1975:729, såvitt nu var i fråga, beslutade anslå ylleriigare 500 mifi. kr. på lilläggsstat för budgelåret 1974/75 för internationellt utvecklingssamarbete saml gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört om användningen av dessa medel.

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels re­servationen av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt m. fl., och för­klarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Se­dan herr Ullslen begärt votering upplästes och godkändes föfiande vo­leringsproposition:


169


 


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamar­bete


Den som vill att kammaren bifaller ulrikesulskollels hemställan i be­länkandet nr 3 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av fru iredje vice lal­mannen Nellelbrandt m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Korpås begärde röst­räkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröst­ning gav föfiande resultat:

Ja - 186

Nej - 107

Avslår -    16


Utrikesutskottets betänkande nr 4

Punkten 1

Anslagsutveckling, planeringsramar m. m.

I propositionen 1975:1 bil. 5 (utrikesdepartementet) hade föreslagits att de samlade anslagen för internationellt utvecklingssamarbete för bud­getåret 1975/76 skulle uppgå lill 2 860 mifi. kr. Detta innebar en ökning på 760 mifi. kr. eller med ca 36 96 i förhällande lill innevarande budgetår. Härigenom beräknades de totala biståndsanslagen motsvara 1 % av brut­tonationalprodukten till marknadspris.

Sverige hade under första hälften av 1970-lalel procentuellt sett ökat biståndet till u-länderna snabbare än något annal industriland. Sverige skulle också komma att uppfylla FN-åtagandet att i mitten av 1970-talel betala ut 0,7 96 av bruttonationalprodukten till marknadspris i bistånd.

Beräkningen av planeringsramarna för biståndsanslagen hade lidigare gjorts med utgångspunkt i riksdagens beslut att anslagen skulle öka i absoluta tal minst lika mycket som under löpande budgeiår. Denna pla­neringsmetod var nu inle längre tillämplig. Föredragande statsrådet för­ordade därför alt planeringsramarna för budgetåren 1976/77 och 1977/78 beräknades till 2 950 mifi. kr. resp. 3 050 mifi. kr. Härigenom erhölls etl tillfredsställande underlag för planeringen av utvecklingsbiståndet.


170


I denna punkt hade behandlats motionerna

1975:729 av herr Fälldin m. fl. (c), i vad avsåg hemställan alt riksdagen beslutade vad i motionen under rubriken "Anslagsutveckling - anslags­fördelning" anförts belräffande totala planeringsramar (punkt B. 13 a),

1975:730 av herr Helén m. fl. (fp), i vad avsåg hemställan all riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad som i motionen anförts om planeringsramarna för det svenska biståndet budgetåren 1976/77 och 1977/78 (punkt 9) samt att riksdagen uttalade sig för all de statliga an­slagen lill u-landsbislånd borde utgöra en växande andel av Sveriges samlade resurser även efter det budgetår då vi nådde upp till en procent av bruttonationalprodukten i bislånd (punkt 10), samt


 


1975:1163 av herr Olsson i Kil (fp), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde att lill innevarande riksmöte få förslag lill plane­ringsramar för den svenska biståndsverksamheten, som innebar etl upp­nående av tvåprocentsmälel i börian av 1980-talet.

Utskottet hemställde

1.    all riksdagen ansåg motionen 1975:729, i vad avsåg totala plane­ringsramar, besvarad med vad utskottet anfört,

2.    att riksdagen ansåg niotionen 1975:730, i vad avsäg planeringsra­marna för budgetåren 1976/77 och 1977/78, besvarad med vad utskottet anfört,

3.    att riksdagen ansåg motionen 1975:730, i vad avsåg anslagsutveck­ling efter uppnåendet av enprocentsmålet, besvarad med vad utskottet anfört,

4.    att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1163.


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamar­bete


Reservation hade avgivits

1.    av fru tredje vice talmannen Nettelbrandl (fp) och herr Ångström (fp) som ansett all utskottet under 2, 3 och 4 bort hemställa

2.    att riksdagen med bifall lill motionen 1975:730 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört om planeringsramarna för det svenska biståndet budgetåren 1976/77 och 1977/78,

3.    alt riksdagen med bifall till motionen 1975:730 uttalade sig för att de statliga anslagen till u-landsbislånd borde utgöra en växande andel av Sveriges samlade resurser även efter det budgetår då vi nådde upp till en procent av bruttonationalprodukten i anslag till offentligt bistånd,

4.    att riksdagen ansåg motionen 1975:1163 besvarad med vad reser­vanterna anfört.

M o m .   I

Utskottets hemställan bifölls.

M o m .   2-4

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels re­servationen nr 1 av fru Iredje vice lalmannen Nettelbrandt och herr Ång­slröm, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru tredje vice talmannen Nettelbrandt begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion;

Den som vill alt kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan i be­tänkandet nr 4 punklen 1 mom. 2-4 rösiar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av fru iredje vice lalmannen Nettelbrandt och herr Ångström.


Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då fru iredje vice talmannen


171


 


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamar­bete


Nellelbrandt begärde rösträkning verkslälldes votering med omröst­ningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 273

Nej -   30

Avstår -     6

Punkten 2

Biståndsanslagets uppdelning

I denna punkt hade behandlats motionen 1975:730 av herr Helén m. fl. (fp), vari såvitt nu var i fråga hemställts all riksdagen begärde all re­geringen inför budgetarbetet avseende budgetåret 1976/77 ändrade den nuvarande anslagsuppdelningen pä ulrikeshuvudtiteln i enlighet med vad som anförts i motionen (punkt 43).


Utskottet hemställde

all riksdagen skulle avslå molionen 1975:730 (punkten 43), i vad avsäg ändrad anslagsuppdelning pä ulrikeshuvudtiteln.

Reservation hade avgivits

2. av fru Iredje vice lalmannen Nettelbrandt (fp) och herr Ångslröm (fp) som ansett att utskottet bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975:730 (punkten 43) begärde all regeringen inför budgetarbetet avseende budgelåret 1976/77 ändrade den nuvarande anslagsuppdelningen på ulrikeshuvudtiteln i enlighet med vad reservanterna anfört.

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels re­servaiionen nr 2 av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt och herr Ång­ström, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru tredje vice lalmannen Nellelbrandt begärt votering upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan i be­länkandet nr 4 punkten 2 rösiar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av fru iredje vice talmannen Nettelbrandt och herr Ångström.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen.


172


Punklen 3

Biståndsutföstelser

Regeringen hade erhållit riksdagens bemyndigande (prop. 1972:1 bil. 5 s. 41, UU 1972:6, rskr 1972:135) all göra bilaterala bislåndsulfäslelser för fem framförliggande budgetär lill ett belopp som förutom ingående


 


ointecknad reservation svarade mol högst fyra gånger det bilaterala an­slagel för del löpande budgetåret. Detta skulle med utgångspunkl i nu­varande förslag lill anslag ge regeringen fullmakt att göra bilaterala bi-ständsulfäslelser om totalt 6 945 mifi. kr. för perioden 1975/76-1979/80.

I denna punkt hade behandlats motionen 1975:246 av herr Bohman m. fl. (m), vari såvitt nu var i fråga hemställts att riksdagen uttalade att till regeringen tidigare lämnad fullmakt om bilaterala utfästelser för fem framförliggande budgetår icke längre skulle gälla (punkt 12).


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamar­bete


Utskottet hemställde

1.    att riksdagen ansåg motionen 1975:246, såvitt avsäg bilaterala bi­ståndsutfästelser, besvarad med vad utskottet anfört,

2.    att riksdagen gav regeringen till känna vad utskottet anfört om in­hämtande av riksdagens godkännande i vissa fall av ökade planerings­ramar och avtal om nya insalser,

3.    att riksdagen skulle anhålla om förslag till ändrat innehåll i be­myndigandet alt göra bilaterala bislåndsulfäslelser.

Reservation hade avgivits

3. av herr Arne Geijer i Stockholm, fru Lewén-Eliasson, herrar Adams­son, Palm, Hellström och Göransson samt fru Frändås (samtliga s) som ansett att utskottet bort hemställa

alt riksdagen skulle avslå motionen 1975:246,1 vad avsåg yrkandet alt viss fullmakt inle längre skulle gälla.

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels re­servationen nr 3 av herr Arne Gefier i Stockholm m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Arne Geijer i Stockholm begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller utrikesutskotlets hemställan i be­tänkandet nr 4 punkten 3 rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Arne Geijer i Stockholm m. fl.


Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda an­gående resultatet, varför votering med omrösiningsapparal verkställdes. Denna omröstning gav föfiande resullal:

Ja - 154 Nej - 154 Avslår -      1 Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs proposilioner pä att ärendet skulle dels återförvisas till utskottet, dels avgöras ome-


173


 


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamar­bete


delbart, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr talmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, var­efter på herr talmannens anmodan herr Lindahl i Hamburgsund (fp) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla nej.

Kammaren hade alltså i enlighet med nej-propositionens innehåll bi-, fallit reservaiionen nr 3 av herr Arne Geijer i Stockholm m. fl.


 


174


Punkten 4

Allmänl om biståndets inriktning och utformning

1 denna punkt hade behandlats motionerna

1975:729 av herr Fälldin m. fl. (c), i vad avsäg hemställan all riksdagen beslutade ge regeringen till känna vad i molionen under rubriken "Bi­ståndspolitikens utformning" anförts beträffande behovet att utforma en biståndspolitik som främjade en ulveckling i riktning mot elt decen­traliserat samhälle (punkt B.l), alt riksdagen beslutade ge regeringen till känna vad i motionen under rubriken "Ett globalt jämlikhetsprogram" anförts beträffande behovet att nationellt och internationellt faslställa ett långsiktigt program för all uppnå global jämlikhet och Sveriges roll i detta sammanhang (punkt B.2), alt riksdagen beslutade ge regeringen till känna vad i motionen under rubriken "Sveriges roll i internationelll biståndsarbete" anförts beträffande svenski slöd lill de strävanden som blev resultatet av FN:s särskilda generalförsamling våren 1974 (punkt B.3), att riksdagen beslutade ge regeringen till känna vad i motionen under rubriken "Sveriges biståndssamarbete" anförts beträffande de för-delningspoliliska aspekterna vid utformningen av konkreta svenska bi­ståndsinsatser (punkt B,4),

1975:730 av herr Helén m.fl., i vad avsäg hemställan all riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad som i molionen anförts beträffande allmän inriktning av den svenska u-landspoliliken (punkt 1), samt

1975:734 av herr Hermansson m. fl. (vpk), i vad avsäg hemställan alt riksdagen hos regeringen begärde att den svenska biståndspolitiken ut­formades med beaktande av föfiande: att biståndet omfördelades så all stödet till reaktionära regimer hell upphörde och att de resurser som därvid frigjordes användes lill slöd ål progressiva stater och nationella och sociala befrielserörelser (punkt 1).

Utskollet hemställde

1.    att riksdagen ansåg molionerna 1975:729 och 730, i vad avsåg bi­ståndels allmänna inriktning och utformning, besvarade med vad ul­skottet anfört,

2.    att riksdagen skulle avslä motionen 1975:734, i vad avsåg biståndets omfördelning.


 


Reservalion hade avgivits

4. av herr Arne Gefier i Stockholm, fru Lewén-Eliasson, herrar Adams­son, Palm, Hellström och Göransson saml fru Frändås (samtliga s) som anseit att utskottels yttrande i viss del skulle ha av reservanterna angiven lydelse.

Hemställan

Propositioner gavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels mo­tionen nr 734 av herr Hermansson m. fl. i motsvarande del, och för­klarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Se­dan herr Måbrink begärt votering upplästes och godkändes föfiande vo­teringsproposilion:


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamar­bete


Den som vill all kammaren bifaller ulrikesutskotteis hemställan i be­tänkandet nr 4 punkten 4 röstar ja, den det ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 734 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Måbrink begärde röst­räkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröst­ning gav föfiande resultat:

Ja - 293

Nej -    16

Avstår -     1

Motiveringen

Propositioner gavs på godkännande av dels utskottets motivering, dels utskottets motivering med den ändring däri som föreslagils i reserva­tionen nr 4 av herr Arne Geijer i Stockholm m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Arne Geijer i Stockholm begärt votering upplästes och godkändes föfiande vo­teringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller utrikesutskottets motivering i be­länkandet nr 4 punklen 4 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren godkänt utskottets motivering med den änd­ring däri som föreslagils i reservationen nr 4 av herr Arne Geijer i Stock­holm m. fl.


Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda an­gående resultatet, varför votering med omrösiningsapparal verkställdes. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 154

Nej - 154

Avstår -     2


175


 


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamar­bete


Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs proposilioner på att ärendet skulle dels återförvisas till ulskottet, dels avgöras ome­delbart, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr lalmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, var­efter på herr talmannens anmodan herr Nordstrandh (m) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla ja.

Kammaren hade alltså i enlighet med ja-propositionens innehåll god­känt utskottets motivering.


Punklen 5

Principiella frågor rörande ländervalet. Insatser i vissa kategorier av länder m. m.

I denna punkt hade behandlats motionerna

1975:246 av herr Bohman m. fl. (m), i vad avsåg hemställan att riks­dagen uttalade alt svenskt biståndsarbete framför allt borde inriktas på de fattigaste länderna (punkt 1), samt

1975:729 av herr Fälldin m. fl. (c), i vad avsåg hemställan att riksdagen beslutade vad i motionen under rubriken "Länderval - länderramar" anförts beträffande principerna för val av länder med vilka Sverige öns­kade inleda biståndssamarbete (punkt B. 14 a).

Ulskottet hemställde

1,                        all riksdagen ansåg molionen 1975:246,1 vad avsåg länderinriktning-
en av svenskt biståndsarbete, besvarad med vad utskottet anfört,

2.                        alt riksdagen ansåg molionen 1975:729, i vad avsåg principer för
ländervalet, besvarad med vad utskottet anfört.

Reservation hade avgivils

5. av herrar Hernelius (m) och Turesson (m) som ansett alt utskottet under 1  bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975:246, såvitt nu var i fråga, uttalade att svenski biståndsarbete framför allt borde inriktas på de fat­tigaste länderna.

Mom.   1

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels re­servationen nr 5 av herrar Hernelius och Turesson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Tu­resson begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringspro­posilion;


176


Den som vill alt kammaren bifaller ulrikesuiskoliets hemställan i be­tänkandet nr 4 punkten 5 mom. 1 rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 5 av herrar Hernelius och Turesson.


 


Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Turesson begärde röst­räkning verkslälldes votering med omrösiningsapparal. Denna omröst­ning gav föfiande resultat:

Ja - 263

Nej -   45

Avstår -     2


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamar­bete


Mom.   2

Utskottets hemställan bifölls.


Punklen 6

Insatser i enskilda mottagarländer

I denna punkt hade behandlats motionerna

1975:246 av herr Bohman m. fl. (m), i vad avsåg hemställan att riks­dagen uttalade att anslaget till Cuba överfördes till verkligt behövande länder saml till särskilda insalser för de svältande (punkt 5), alt riksdagen gav till känna vad i motionen anförts beträffande biståndet lill Etiopien (punkt 6), att riksdagen hemställde alt förhandlingar upptogs med Nord­vietnams regering i syfte all möjliggöra att ansvaret för det sä kallade skogsindusiriprojektel snarast möjligt övertogs av nordvietnameserna själva i enlighet med vad i motionen anförts (punkt 7), att riksdagen hemställde att till Sydvietnam i dess helhet utgick anslag pä sätt som angelts i molionen (punkt 8) och att riksdagen hemställde att i fråga om utvecklingssamarbetet med Angola och Mozambique beaktades vad i molionen anförts (punkt 9) samt att riksdagen hemställde att inom ramen för bevifiade anslag avsailes för Bangladesh 100 mifi. kr,, Botswana 45 milj. kr., Nordvietnam 210 mifi. kr., Etiopien 50 mifi. kr., Guinea-Bissau 35 mifi. kr., Indien 230 mifi. kr,, Kenya 70 mifi, kr,, Lesotho 8 mifi, kr,. Pakistan 30 mifi, kr,, Sri Länka 35 mifi, kr., Sudan 20 milj. kr., Swaziland 8 mifi. kr., Tanzania 200 mifi. kr., Tunisien 40 mifi. kr. och Zambia 45 mifi. kr. (punkt 10),

1975:248 av herr Hermansson m. fl. (vpk), i vad avsäg hemställan alt riksdagen skulle anslå 25 mifi. kr. lill befrielserörelsen MPLA i Angola för budgelåret 1975/76, (punkt 1) och all biståndel gavs villkorslöst utan bindningar till särskilda ändamål (punkt 2),

1975:250 av herr Hermansson m. fl. (vpk),

1975:251 av herr Hermansson m. fl. (vpk),

1975:330 av herrar Lundgren (s) och Gustavsson i Nässjö (s),

1975:729 av herr Fälldin m. fl. (c), i vad avsäg hemställan alt riksdagen beslutade all för budgetåret 1975/76 fastställa planeringsram för Demo­kratiska republiken Vietnam till 210 mifi. kr., för Tanzania lill 210 mifi, kr,, för det självständiga Angola till 5 mifi. kr., för Cuba till 50 milj. kr., för Indien till 260 mifi. kr. samt för Bangladesh till 130 mifi, kr, (punkt A,2) och att riksdagen beslutade vad i motionen under rubriken "Länderval - länderramar" anförts beträffande b) det framtida biständs-


177


12 Riksdagens protokoll 1975. Nr 61-64


 


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamar­bete


samarbetet med Sudan och Pakistan, c) ätgärder för att motverka de negativa konsekvenserna av satsningen pä etl papperskombinal i De­mokratiska republiken Vietnam, d) förutsältningarna för ökade insatser i Tanzania (punkt B. 14),

1975:730 av herr Helén m. fl. (fp), i vad avsäg hemställan all riksdagen begärde att Lesotho och Swaziland i fortsättningen skulle komma att ingå biand programländerna för svenskt bistånd (punkt 14), att riksdagen begärde all Angola, när del blev självständigt, gjordes till programland för svenskt bistånd (punkt 15), att riksdagen som sin mening gav re­geringen till känna vad som i övrigt anförts i motionen om fördelningen av det svenska biståndel lill Angola (punkt 16), att riksdagen begärde att en undersökning av förutsättningarna för ökat bistånd till Sudan sna­rast förelades riksdagen (punkt 17), att riksdagen beslutade om en i för­hällande lill regeringens förslag med 20 mifi. kr. förhöjd planeringsram för Indien på 250 mifi. kr. för budgetåret 1975/76 (punkt 18), all riksdagen beslutade om en i förhällande till regeringens förslag med 20 mifi. kr. förhöjd planeringsram för Bangladesh på 120 mifi. kr. för budgetåret 1975/76 (punkt 19), att riksdagen beslutade om en i förhållande till re­geringens förslag med 10 mifi. kr. förhöjd planeringsram för Zambia pä 65 mifi. kr. för budgetåret 1975/76 (punkt 20), att riksdagen beslutade om en i förhållande lill regeringens förslag med 10 mifi. kr. förhöjd pla­neringsram för Botswana pä 50 mifi. kr. för budgetåret 1975/76 (punkt 21) och all riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad som i molionen anförts om stöd via Frikyrkan Hjälper till humanitära insatser i Sydvietnam (punkt 22),

1975:732 av herr Hermansson m. fl. (vpk) såvitt här var i fråga (punk­terna 1 och 2) saml

1975:733 av herr Hermansson m. fl. (vpk).


Utskottet avsäg att återkomma i samband med medelsanvisningen un­der punklen 27 (Bilateralt utvecklingssamarbete) om yrkandena i dels niotionen 248, i vad avsäg beräkning av medel för befrielserörelsen MPLA, dels motionerna 250, 251, 732 och 733.


178


Utskottet hemställde

1. alt riksdagen ansåg motionen 1975:246, i vad avsåg utvecklings­
samarbete med Angola och Mozambique, besvarad med vad utskottet
anfört,

2.   att riksdagen skulle avslå molionen 1975:248, i vad avsåg villkorslöst Slöd lill MPLA,

3.   all riksdagen skulle avslå motionen 1975:729, i vad avsåg beräkning av planeringsram för Angola,

 

4.    alt riksdagen skulle avslå motionen 1975:730, i vad avsäg Angola som programland för svenskt bislånd,

5.    alt riksdagen ansåg motionen 1975:730, i vad avsäg fördelningen av det svenska biståndet till Angola, besvarad med vad utskottet anfört.


 


4.   att riksdagen skulle avslå molionerna 1975:729 och 1975:730,1 vad avsåg planeringsram för Bangladesh,

5.   all riksdagen med anledning av motionen 1975:246 och med avslag pä motionen 1975:730, båda såvitt nu var i fråga, gav regeringen till känna vad utskottet anfört om planeringsram för Botswana,

6.   all riksdagen skulle avslå motionen 1975:246, i vad avsäg biståndet till Cuba,

7.   att riksdagen skulle avslå'motionen 1975:729, i vad avsäg plane­ringsram för Cuba,

 

10.   att riksdagen skulle avslå motionen 1975:246, i vad avsåg vissa förhandlingar med Demokratiska Republiken Vietnams regering,

11.   all riksdagen skulle avslå motionerna 1975:246 och 1975:729, i vad avsäg planeringsram för Demokratiska Republiken Vietnam,

12.   alt riksdagen skulle avslå molionen 1975:729, i vad avsåg pappers­kombinalel i Demokratiska Republiken Vietnam,

13.   att riksdagen ansåg motionen 1975:246, i vad avsåg bistånd till Etiopien, besvarad med vad utskottet anfört,

14.   alt riksdagen skulle avslä molionen 1975:246, i vad avsåg plane­ringsram för Guinea-Bissau,

15.   att riksdagen skulle avslä motionerna 1975:729 och 1975:730, i vad avsäg planeringsram för Indien,

16.   att riksdagen skulle avslå motionen 1975:246, i vad avsåg plane­ringsram för Kenya,

17.   att riksdagen skulle avslä motionen 1975:730, i vad avsåg Lesotho och Swaziland som programländer för svenski bistånd,

18.   att riksdagen med anledning av motionen 1975:246 gav regeringen, till känna vad utskottet anfört angående planeringsram för Pakistan,

19.   att riksdagen ansåg molionen 1975:729, i vad avsäg det framtida biståndel till Pakistan, besvarad med vad utskottet anfört,

20.   att riksdagen skulle avslå motionen 1975:330 angående framtida bisiänd till Peru,

21.   att riksdagen ansåg motionerna 1975:246, 1975:729 och. 1975:730, i vad avsåg bisiänd lill Sudan, besvarade med vad utskottet anfört,

22.   alt riksdagen skulleavslå motionen 1975:246,1 vad avsäg biståndet till Sydvietnam,

23.   att riksdagen med anledning av molionen 1975:730, i vad avsåg stöd via Frikyrkan Hjälper till humanitära insatser i Sydvietnam genom De förenade buddistkyrkorna, gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

24.   all riksdagen skulle avslä niotionen 1975:246, i vad avsåg plane­ringsram för Tanzania,

25.   att riksdagen skulle avslå motionen 1975:729, i vad avsäg plane­ringsram för Tanzania,

26.   all riksdagen skulle avslä motionen 1975:729, i vad avsäg förut­sättningar för ökade insatser i Tanzania,

27.   all riksdagen skulle avslå molionen 1975:246, i vad avsäg plane­ringsram för Zambia,


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamar­bete

179


 


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationelh utvecklingssamar­bete


28. att riksdagen skulle avslä motionen 1975:730, i vad avsåg plane­ringsram för Zambia.

Reservationer hade avgivits

6. av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt (fp), herr förste vice tal­mannen Bengtson (c) och herr Antonsson (c), fru Nilsson i Kristianstad (c) samt herrar Korpås (c) och Ångslröm (fp) som ansett all utskollet under 3 och 4 bort hemställa

3.    alt riksdagen med bifall lill motionen 1975:729, i vad avsåg pla­neringsram för det självständiga Angola, gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

4.    alt riksdagen med bifall till motionen 1975:730 beslutade uppmana regeringen alt snarast efter Angolas självständighet uppta förhandlingar med det självständiga Angola om biståndssamarbetets inriktning och ut­formning.


7.                        av fru tredje vice lalmannen Nettelbrandt (fp), herr förste vice tal­
mannen Bengtson (c) och herr Antonsson (c), fru Nilsson i Kristianstad
(c) saml herrar Korpås (c) och Ångström (fp) som ansett alt utskottet
under 6 bort hemställa

att utskottet med anledning av motionerna 1975:729 och 1975:730, i vad avsäg planeringsram för Bangladesh, gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

8.                        av herr förste vice talmannen Bengtson och herr Antonsson, fru
Nilsson i Kristianstad samt herr Korpås (samtliga c) som ansett att ut­
skottet under 9 bort hemställa

all riksdagen med bifall lill molionen 1975:729, i vad avsåg plane­ringsram för Cuba, gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

9.                        av herrar Hernelius (m) och Turesson (m) som ansett alt utskottet
under 8 bort hemställa

alt riksdagen med bifall till molionen 1975:246, i vad avsåg biståndet till Cuba, gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

10.                        av herrar Hernelius (m) och Turesson (m) som anseit att utskottet
under 11 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1975:246 och 1975:729, i vad avsäg planeringsram för Demokratiska Republiken Vietnam, gav rege­ringen till känna vad reservanterna anfört.


180


11. av herr förste vice talmannen Bengtson och herr Anlonsson, fru Nilsson i Kristianstad samt herr Korpås (samtliga c) som ansett all ut­skollet under 11 bort hemställa

all riksdagen med bifall till molionerna 1975:729 och 1975:246, i vad avsåg planeringsram för Demokratiska Republiken Vietnam, gav rege­ringen till känna vad reservanterna anfört.


 


12.   av herrar Hernelius (m) och Turesson (m) som ansett att ulskottet
under 10 bort hemställa

alt riksdagen med bifall till motionen 1975:246, i vad avsåg upplagande av förhandlingar med Demokraliska Republiken Vietnam om skogsin­dustriprojektet, gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

13.   av herr förste vice talmannen Bengtson och herr Antonsson, fru
Nilsson i Kristianstad samt herr Korpås (samtliga c) som ansett att ut­
skottet under 12 bort hemställa

all riksdagen med bifall till motionen 1975:729, såvitt nu var i fråga, gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört beträffande åtgärder för all motverka de negativa konsekvenserna av satsningen pä etl pap­perskombinal i Demokratiska Republiken Vielnam,


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamar­bete


14.  av herrar Hernelius (m) och Turesson (m) som anseit all utskottet
under 14 bort hemställa

all riksdagen med bifall lill motionen 1975:246, i vad avsäg plane­ringsram för Guinea-Bissau, gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

15.  av fru iredje vice lalmannen Nettelbrandt (fp), herr förste vice
lalmannen Bengtson (c) och herr Antonsson (c), fru Nilsson i Kristianstad
(c) saml herrar Korpås (c) och Ångström (fp) som ansett att ulskottet
under 15 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionerna 1975:729 och 1975:730, i vad avsåg planeringsramar för Indien, gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

16.  av herrar Hernelius (m) och Turesson (m) som ansett all utskottet
under 16 bort hemställa

all riksdagen med bifall lill motionen 1975:246, i vad avsåg plane­ringsram för Kenya, gav regeringen lill känna vad reservanlerna anfört,

17.  av herr Arne Gefier i Stockholm, fru Lewén-Eliasson, herrar
Adamsson, Palm, Hellström och Göransson samt fru Frändås (samtliga
s) som anseit all utskottet under 18 bort hemställa

all riksdagen skulle avslä molionen 1975:246, i vad avsåg planeringsram för Pakislan,


18.   av herrar Hernelius (m) och Turesson (m) som ansett att utskottet
under 24 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill molionen 1975:246, i vad avsäg plane­ringsram för Tanzania, gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

19.   av herr förste vice lalmannen Bengtson och herr Antonsson, fru
Nilsson i Kristianstad samt herr Korpås (samtliga c) som ansett att ut­
skottet under 25 och 26 bort hemställa


181


 


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamar­bete


25,    att riksdagen med bifall till motionen 1975:729, i vad avsåg pla­neringsram för Tanzania, gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

26,    att riksdagen med anledning av motionen 1975:729, såvitt nu var i fråga, gav regeringen till känna vad reservanlerna anfört angående för­utsättningen för ökade insatser i Tanzania,

20. av herrar Hernelius (m) och Turesson (m) som ansett att utskollet
under 27 bort hemställa

alt riksdagen med bifall till motionen 1975:246, i vad avsäg plane­ringsram för Zambia, gav regeringen till känna vad reservanlerna anfört,

21. av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt (fp) och herr Ångström
(fp) som ansett att utskottet under 28 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill motionen 1975:730, i vad avsåg plane­ringsram för Zambia, gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

22. av herrar Hernelius (m) och Turesson (m) som ansett att utskottet
under 22 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975:246 gav regeringen till känna vad reservanterna anfört beträffande hjälpinsatser i Sydvielnam,

23. av fru tredje vice talmannen Nettelbrandl (fp) och herr Ångström
(fp) som ansett att utskottet under 17 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975:730, i vad avsäg begäran att Lesotho och Swaziland i fortsättningen skulle ingå bland program­länderna för svenskt bislånd, gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

Vid denna punkt hade avgivits ell särskilt yttrande av herr Arne Gefier i Stockholm, fru Lewén-Eliasson, herrar Adamsson, Palm, Hellström och Göransson samt fru Frändås (samtliga s).

M o m.   1

Utskottets hemställan bifölls.


 


182


Mom,   2

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels mo­lionen nr 248 av herr Hermansson m. fl. i motsvarande del, och för­klarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Se­dan herr Måbrink begärt votering upplästes och godkändes föfiande vo­leringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller ulrikesuiskoliets hemställan i be­tänkandet nr 4 punkten 6 mom. 2 rösiar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit molionen nr 248 i motsvarande del.


 


Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Måbrink begärde röst­räkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröst­ning gav föfiande resullal:

Ja - 291

Nej -    16

Avstår -      1

Mom,   3   och   4

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels re­servationen nr 6 av fru iredje vice lalmannen Nellelbrandt m, fl,, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Korpås begärt votering upplästes och godkändes föfiande vo­teringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller ulrikesuiskoliets hemställan i be­länkandet nr 4 punkten 6 mom, 3 och 4 rösiar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 6 av fru Iredje vice talmannen Nettelbrandt m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Korpås begärde röst­räkning verkslälldes votering med omrösiningsapparal. Denna omröst­ning gav föfiande resultat:

Ja - 199

Nej - 110

Avslår -     1

Mom.   5

Utskottets hemställan bifölls.

M o m.   6

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels re­servationen nr 7 av fru iredje vice lalmannen Nettelbrandt m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Korpås begärt votering upplästes och godkändes föfiande vo­teringsproposilion;

Den som vill all kammaren bifaller ulrikesutskotteis hemställan i be­tänkandet nr 4 punkten 6 mom. 6 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 7 av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt m. fl.


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamar­bete


 


Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Korpås begärde röst-


183


 


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationelh utvecklingssamar­bete

184


räkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröst­ning gav föfiande resultat:

Ja - 199

Nej - 110

Avstår -      I

Mom.   7

Utskottels hemställan bifölls.

Mom.   8  och  9

Propositioner gavs på bifall lill I:o) utskottets hemställan, 2:o) utskot­tets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till re­servationen nr 8 av herr förste vice lalmannen Bengtson m. fl. samt 3;o) utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till reservationen nr 9 av herrar Hernelius och Turesson, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Dä herr Turesson begärde votering upptogs för besiämmande av kontrapro­positionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Turesson begärt votering även belräffande kontrapropositionen upplästes och god­kändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren lill kontraproposition i huvudvoteringen an­gående utrikesutskottets hemställan i betänkandet nr 4 punkten 6 mom. 8 och 9 antar utskottets hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall till reservationen nr 8 av herr förste vice lalmannen Bengtson m. fl. röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit utskottets hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall till reservationen nr 9 av herrar Hernelius och Turesson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter ha röslal för ja-propositionen. Dä herr Turesson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna om­röstning gav föfiande resultat:

Ja -   85

Nej -   46

Avslår - 179

I enlighet härmed blev föfiande voteringsproposilion uppläst och god­känd;

Den som vill all kammaren bifaller utrikesutskotlets hemställan i be­tänkandet nr 4 punklen 6 mom. 8 och 9 rösiar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit ulskollels hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall till reservationen nr 8 av herr förste vice talmannen Bengtson m. fl.


 


Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Korpås begärde rösträk­ning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 180

Nej -   84

Avstår -   46

Mom.    10

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels re­servationen nr 12 av herrar Hernelius och Turesson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Tu­resson begärt votering upplästes och godkändes föfiande voleringspro­position:

Den som vill all kammaren bifaller utrikesulskoltels hemställan i be­tänkandet nr 4 punkten 6 mom.  10 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 12 av herrar Hernelius och Turesson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Turesson begärde röst­räkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröst­ning gav föfiande resultat:

Ja - 263

Nej -   45

Avstår -   . 1

Mom.    11

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reser­vationen nr 11 av herr förste vice lalmannen Bengtson m. fl. samt 3:o) reservationen nr 10 av herrar Hernelius och Turesson, och förklarades den förstnämnda proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Turesson begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapro­positionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2;o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Turesson begärt votering även beträffande kontrapropositionen upplästes och god­kändes föfiande voteringsproposilion:


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamar­bete


 


Den som vill att kammaren lill kontraproposition i huvudvoteringen an­gående utrikesuiskottets hemställan i betänkandet nr 4 punklen 6 mom. 11 antar reservationen nr 11 av herr förste vice talmannen Bengtson m. fl. röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit reservationen nr 10 av herrar Hernelius och Turesson.


185


 


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamar­bete


Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Turesson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröst­ning gav följande resultat:

Ja -   81

Nej -   46

Avstår - 183


 


186


I enlighet härmed blev föfiande voteringsproposition uppläst och god­känd:

Den som vill att kammaren bifaller ulrikesutskotteis hemställan i be­tänkandet nr 4 punkten 6 mom. 11 rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr II av herr förste vice lalmannen Bengtson m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Dä herr Korpås begärde rösträk­ning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 187

Nej -   76

Avstår -   47

Mom.   12

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels re­servationen nr 13 av herr förste vice talmannen Bengtson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Korpås begärt votering upplästes och godkändes föfiande vo­teringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan i be­tänkandet nr 4 punkten 6 mom, 12 rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 13 av herr förste vice talmannen Bengtson m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Korpås begärde röst­räkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröst­ning gav föfiande resultat:

Ja - 183

Nej -   80

Avslår -   47


 


Mom.   13

Utskottets hemställan bifölls.

Mom.   14

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels re­servationen nr 14 av herrar Hernelius och Turesson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Tu­resson begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringspro­position:


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamar­bete


 


Den som vill att kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan i be­tänkandet nr 4 punkten 6 mom. 14 rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 14 av herrar Hernelius och Turesson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Turesson begärde röst­räkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröst­ning gav föfiande resultat:

Ja - 262

Nej -   45

Avstår -     2

M o m.   1 5

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels re­servationen nr 15 av fru tredje vice lalmannen Nettelbrandt m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Korpås begärt votering upplästes och godkändes föfiande vo­teringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan i be­tänkandet nr 4 punkten 6 mom. 15 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 15 av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Korpås begärde röst­räkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröst­ning gav föfiande resultat:

Ja - 197

Nej - 109

Avslår -     3


187


 


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationelh utvecklingssamar­bete


Mom.   16

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels re­servationen nr 16 av herrar Hernelius och Turesson, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Tu­resson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringspro­posilion:

Den som vill alt kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan i be­tänkandet nr 4 punkten 6 mom. 16 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 16 av herrar Hernelius och Turesson,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Turesson begärde röst­räkning verkslälldes votering med omrösiningsapparal. Denna omröst­ning gav föfiande resultat:

Ja - 261

Nej -   45

Avslår -     2

Mom,   17

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels re­servationen nr 23 av fru tredje vice lalmannen Nellelbrandt och herr Ångström, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom.   18

Proposilioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels re­servationen nr 17 av herr Arne Gefier i Stockholm m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Arne Geijer i Stockholm begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:


Den som vill att kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan i be­länkandet nr 4 punklen 6 mom. 18 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 17 av herr Arne Geijer i Stockholm m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda an­gående resultatet, varför votering med omrösiningsapparal verkställdes. Denna omröstning gav föfiande resullal:

Ja - 153

Nej - 153

Avstår -     3


 


Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs propositioner pä alt ärendet skulle dels återförvisas till utskottet, dels avgöras ome­delbart, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr lalmannen nedlade i röslurnan en ja-sedel och en nej-sedel, var­efter pä herr talmannens anmodan fru André (c) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla nej.

Kammaren hade alltså i enlighet med nej-propositionens innehåll bi­fallit reservationen nr 17 av herr Arne Geijer i Stockholm m. fl.


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamar­bete


Mom.   1 9-21

Ulskollels hemställan bifölls.

Mom,   22   och   23

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels ul­skollels hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till reservaiionen nr 22 av herrar Hernelius och Turesson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Turesson begärt votering upplästes och godkändes föfiande voterings­proposilion:

Den som vill att kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan i be­tänkandet nr 4 punklen 6 mom. 22 och 23 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall till reservationen nr 22 av herrar Hernelius och Turesson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Turesson begärde röst­räkning verkslälldes votering med omröstningsapparat. Denna omröst­ning gav föfiande resultat:

Ja - 258

Nej -   45

Avstår -     4


Mom.   24-26

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2;o) utskot­tets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till re­servationen nr 19 av herr förste vice lalmannen Bengtson m. fl. saml 3:o) utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall lill reservaiionen nr 18 av herrar Hernelius och Turesson, och förklarades den förstnämnda proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Dä herr Korpås begärde votering upptogs för besiämmande av kontrapro­positionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2;o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Turesson


189


 


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamar­bete


begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren lill kontraproposition i huvudvoteringen an­gående utrikesutskottets hemställan i beiänkandel nr 4 punklen 6 mom. 24-26 antar utskottets hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall till reservationen nr 19 av herr förste vice lalmannen Bengtson m. fl. röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit utskottets hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall lill reservationen nr 18 av herrar Hernelius och Turesson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Turesson begärde röst­räkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröst­ning gav föfiande resultat:

Ja -   79

Nej -   45

Avstår - 185

I enlighet härmed blev föfiande voteringsproposition uppläst och god­känd:

Den som vill att kammaren bifaller litrikesutskotlels hemställan i be­tänkandet nr 4 punkten 6 mom. 24-26 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall till reservationen nr 19 av herr förste vice talmannen Bengtson m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Korpås begärde röst­räkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröst­ning gav föfiande resultat:

Ja - 185

Nej - 101

Avstår -   23


 


190


Mom.   27  och   28

Propositioner gavs på bifall till I:o) utskottets hemställan, 2:o) utskot­tets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till re­servationen nr 20 av herrar Hernelius och Turesson saml 3;o) utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall lill reser­vationen nr 21 av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt och herr Ång­ström, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med över­vägande ja besvarad.


 


Punkten 7

Humanitärt bistånd och utbildningsstöd till befrielserörelser i Afrika

I denna punkt hade behandlats motionerna

1975:730 av herr Helén m. fl. (fp), i vad avsåg hemställan alt riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad som i motionen anförts om slörre och mer kontinuerliga bidrag till befrielserörelserna i Rhodesia, Namibia och Sydafrika (punkt 24),

1975:1152 av herr Hermansson m. fl. (vpk), såvitt nu var i fråga (punkt 3),

1975:1153 av herr Hermansson m.fl. (vpk), samt

1975:1165 av herrar Olsson i Kil (fp) och Ahlmark (fp), vari hemställts att riksdagen beslutade ge regeringen i uppdrag att ta upp förhandlingar med befrielserörelserna i Sydafrika, Namibia och Rhodesia om långtids-avtal som säkerställde ett snabbt.växande svenskt bistånd.

Utskottet hemställde

1.   alt riksdagen ansåg motionen 1975:730, i vad avsäg bidrag till befriel­serörelserna i Rhodesia, Namibia och Sydafrika, besvarad med vad utskottet anfört,

2.   att riksdagen ansåg motionen 1975:1165 besvarad med vad utskottet anfört.

Utskottets hemställan angående yrkandena i motionen 1152, i vad avsäg anslaget till ANC i Sydafrika, samt motionen 1153, i vad avsåg anslaget till den erilreanska befrielserörelsen, redovisades under punkten 27 (Bilateralt utvecklingssamarbete).


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamar­bete


 


Reservation hade avgivits

24. av fru tredje vice lalmannen Nellelbrandt (fp) och herr Ångström (fp) som ansett all utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen - med bifall till motionen 1975:730, i vad avsäg Sveriges bistånd till befrielserörelserna i södra Afrika - gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

Mom.   1

Propositioner gavs pä bifall till dels ulskollels hemställan, dels re­servaiionen nr 24 av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt och herr Ångström, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom.   2

Utskottels hemställan bifölls.

Punkten 8

Utskottets hemställan bifölls.


191


 


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamar­bete


Punkten 9

Stöd lill internationella biståndsprogram

1 denna punki hade behandlals molionerna

1975:730 av herr Helén m. fl. (fp), i vad avsåg hemställan att riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad som i motionen anförts om svenski slöd till Internationella Utvecklingsfonden, IDA, (punkt 11) samt att riksdagen uttalade sig för ökat stöd till FN:s ombildade ka­pitalfond för insalser i de minst utvecklade u-länderna i enlighet med vad som anförts i molionen (punkt 13),

1975:731 av herr Hermansson m. fl. (vpk), i vad avsåg hemställan alt riksdagen avvisade begäran under punkt C I i budgetpropositionens bilaga 5 om 284,6 mifi. kr. till IDA och de regionala utvecklingsbankerna saml att riksdagen beslutade om Sveriges utträde ur Världsbanksgruppen, samt

1975:1154 av herr Olof Johansson i Stockholm m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen beslutade att bemyndiga regeringen alt utbetala 252,1 mifi. kr. lill Inlernationella Utvecklingsfonden (IDA) försl om Väridsbanks­gruppen garanterade att inga beslut om bistånd kom all fattas gällande Saigon-regimen i Sydvietnam eller Chile (punkt 1) saml alt riksdagen beslutade att hos regeringen begära förslag om annullering av överens­kommelsen om den fiärde påfyllnaden till IDA, om Väridsbanksgruppen beslutade om bistånd till Saigon-regimen i Sydvietnam eller Chile före 1 juli 1976 under förutsättning att överenskommelsen om påfyllnaden vid beslutstidpunkten trätt i kraft (punkt 2), samt att uppdra åt regeringen att la initiativ till överläggningar med industri- och ofieproducentländer som hade intresse för all i likhet med Sverige lämna bidrag till FN:s särskilda fond och därmed fullföfia FN-beslulel (punkl 3).

Utskottet hemslällde

1.    alt riksdagen ansåg motionen 1975:730, i vad avsåg stöd till In­lernationella utvecklingsfonden (IDA), om ökat stöd lill FN:s kapitalfond, besvarad med vad utskottet anfört,

2.    alt riksdagen skulle avslå molionen 1975:731, i vad avsåg utträde ur Världsbanksgruppen,

3.    att riksdagen ansåg molionen 1975:1154, i vad avsåg utbetalning av 252,1 mifi. kr. till Inlernationella utvecklingsfonden (IDA), besvarad med vad utskollet anfört,

4.    att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1154, i vad avsäg förslag om annullering av överenskommelsen om den fiärde påfyllnaden till IDA,

5.    att riksdagen ansåg motionen 1975:1154, i vad avsåg överiäggningar om bidrag till FN:s särskilda fond, besvarad med vad utskottet anfört.

Utskottets hemställan angående yrkandet i motionen 731, i vad avsäg anslag till IDA och de regionala utvecklingsbankerna, redovisades under punklen 26 (Bidrag till inlernationella biståndsprogram).


 


192


Mom.   I

Ulskollels hemställan bifölls.


 


M o m.   2

Proposilioner gavs på bifall till dels ulskollels hemställan, dels mo­tionen nr 731 av herr Hermansson m. fl. i motsvarande del, och för­klarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Se­dan herr Svensson i Malmö begärt votering upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition;

Den som vill all kammaren bifaller utrikesutskottels hemställan i be­tänkandet nr 4 punklen 9 mom. 2 rösiar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 731 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då herr Svensson i Malmö be­gärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 287

Nej -    16

Avstår -     6

Mom.   3-5

Utskottets hemställan bifölls.


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamar­bete


 


Punkten 10

Stöd till enskilda organisationers verksamhet

I denna punkt hade behandlats molionerna

1975:246 av herr Bohman m. fl. (m), i vad avsåg hemställan alt riks­dagen skulle anhålla att inom ramen för bevifiade anslag etl belopp om 50 mifi. kr. skulle utgå till missionens och de humanitära organisatio­nernas biståndsverksamhet (punkl 17),

1975:329 av hen Kariehagen (c),

1975:729 av herr Fälldin m. fl. (c), i vad avsåg hemställan att riksdagen beslutade ge regeringen till känna vad i molionen under rubriken "Fack­föreningsrörelsen och kooperationen" anförts beträffande ökat stöd till uppbyggandet av fackliga och kooperativa organisationer i u-länderna (punkt B.l I),

1975:730 av herr Helén m. fl. (fp), i vad avsäg hemställan all riksdagen begärde att bestämmelserna belräffande bidrag genom enskilda organi­sationer tillämpades med sådan smidighet att hänsyn kunde tas lill de stora olikheterna i de frivilliga organisationernas karaktär och resurser (punkt 38) samt att riksdagen uttalade att inga välmotiverade insatser av mission och andra frivilliga organisationer skulle bli utan bidrag på grund av brist på pengar utan att om så behövdes erforderiiga medel logs fram genom omfördelning mellan anslag (punkl 39),

1975:1145 av herr Andersson i Nybro m.fl. (c), vari hemställts att riksdagen beslutade som sin principiella uppfattning att uttala att en kraf-


193


1 3   Riksdagens prolokoll 1975. Nr 61-64


 


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamar­bete


tig höjning borde ske av bislåndet på kooperationens område, samt

1975:1164 av herrar Olsson i Kil (fp) och Ahlmark (fp), vari hemslällls att riksdagen i skrivelse till regeringen begärde tillsättandet av en par­lamentarisk utredning beträffande ett system för stöd till organisationer i andra länder av det slag som skisserats i motionen och därvid uttalade att utredningsarbetet borde inriktas på att riksdagen senast 1977 skulle kunna falla beslut i ärendet.


Utskottet hemställde

1.    att riksdagen skulle avslå molionen 1975:246, i vad avsåg anslag till missionens och de humanitära organisationernas biståndsverksamhet,

2.    att riksdagen skulle avslå motionen 1975:329,

3.    att riksdagen ansåg motionen 1975:729, i vad avsåg ökal stöd till fackliga och kooperativa organisationer i u-länderna, besvarad med vad utskottet anfört,

4.    att riksdagen ansåg molionen 1975:730, i vad avsäg bestämmelserna belräffande bidrag till enskilda organisationer, besvarad med vad utskot­tet anfört,

5.    all riksdagen ansåg motionen 1975:730, i vad avsåg bidragsgivning till välmotiverade insatser av enskilda organisationer, besvarad med vad utskottet anfört,

6.    att riksdagen ansåg motionen 1975:1145 besvarad med vad utskottet anfört,

7.    att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1164.


194


Reservationer hade avgivits

25.   av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt (fp) och herr Ångslröm
(fp) som ansett att utskollet under 4, 5 och 7 bort hemställa

4.    alt riksdagen, med bifall till motionen 1975:730 (punkt 38), begärde att bestämmelserna beträffande bidrag genom enskilda organisationer till-lämpades med sådan smidighet alt hänsyn kunde tas lill de stora olik­heterna i de frivilliga organisationernas karaktär och resurser,

5.    att riksdagen, med bifall till motionen 1975:730 (punkt 39), som sin mening gav regeringen till känna all inga välmotiverade insatser av missionen och andra frivilliga organisationer skulle bli ulan bidrag på grund av brist på pengar utan alt om så behövdes erforderliga medel togs fram genom omfördelning mellan anslag,

7. att riksdagen ansåg molionen 1975:1164 besvarad med vad reser­vanterna anfört,

26.   av herrar Hernelius (m) och Turesson (m) som ansett att ulskottet
under 1 bort hemställa

alt riksdagen med bifall till motionen 1975:246, i vad avsåg anslag lill missionens och de humanitära organisationernas biståndsverksamhet, gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

27.   av herr Arne Gefier i Stockholm, fru Lewén-Eliasson, herrar
Adamsson, Palm, Hellström och Göransson saml fru Frändås (samtliga


 


s) som ansett att utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanterna angiven lydelse.

Mom.   1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels re­servationen nr 26 av herrar Hernelius och Turesson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Tu­resson begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringspro­position:


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

InternationeUt utvecklingssamar­bete


Den som vill att kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan i be­tänkandet nr 4 punkten 10 mom. 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 26 av herrar Hernelius och Turesson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Turesson begärde röst­räkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröst­ning gav föfiande resullal:

Ja - 234

Nej -   72

Avstår -     2

Mom.   2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan med god­kännande av utskottets motivering, dels utskottets hemställan med god­kännande av den i reservationen nr 27 av herr Arne Geijer i Stockholm m. fl. anförda motiveringen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Arne Gefier i Stockholm begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren i fråga om utrikesutskottets betänkande nr 4 punklen 10 mom. 2 bifaller utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med godkän­nande av den i reservationen nr 27 av herr Arne Geijer i Stockholm m. fl. anförda motiveringen.


Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda an­gående resultatet, varför votering med omrösiningsapparal verkslälldes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 152

Nej - 154

Avslår -     3


195


 


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamar­bete


Mom,   3  och   6 Utskottets hemställan bifölls.

Mom.   4,   5  och   7

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels re­servationen nr 25 av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt och herr Ångström, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru tredje vice talmannen Nettelbrandt begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition;


Den som vill att kammaren bifaller utrikesutskotlets hemställan i be­länkandet nr 4 punkten 10 mom, 4, 5 och 7 rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 25 av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt och herr Ångström.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Dä fru tredje vice talmannen Nettelbrandl begärde rösträkning verkställdes votering med omröst­ningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 276

Nej -   30

Avstår -     3


196


Punkten II

Forskning

I denna punkt hade behandlats motionerna

1975:246 av herr Bohman m. fl. (m), i vad avsåg hemsiällan att riks­dagen uttalade att organet för utvecklingsforskning gavs en självständig slällning i enlighet med vad i motionen anförts (punkl 13) saml all riks­dagen hemslällde all inom ramen för bevifiade anslag etl belopp pä 85 mifi. kr. skulle särskilt anslås för utvecklingsforskning (punkt 14),

1975:729 av herr Fälldin m. fl. (c), i vad avsåg hemställan att riksdagen beslutade ge regeringen till känna vad i molionen under rubriken "Forsk­ning" anförts beträffande

a)   ökat stöd till forskning om arbetslöshet och undersysselsätlning i u-länderna inom ramen för väridssysselsättningsprogrammet (WEP),

b)  kravet pä all beredningen för u-landsforskningen gavs parlamen­tarisk representation och alt i beredningen också ingick personer med personlig erfarenhet av utvecklingsarbete i u-länderna,

c)   kravel pä alt det svenska stödet till forskning om jordbruksproblem m. m. i u-länderna för kommande budgeiår inle fick minskas eller dess värde urholkas genom inflation (punkt B. 10),

1975:730 av herr Helén m. fl. (fp), i vad avsäg hemställan all riksdagen uttalade att det borde vara möjligt att stödja forskning i u-länderna även direkt, vid sidan av länderramarna (punkt 35), att riksdagen beslutade


 


om ytterligare en fiänst - på byråchefsnivå - för det till beredningen för u-landsforskning anknutna sekretariatet (punkt 36) samt att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna att SIDA skulle ha bered­ningsansvaret i frågor rörande u-landsforskning (punkt 37),

1975:1147 av herr Fransson m. fl. (c), i vad avsäg hemställan alt riks­dagen beslutade att ge regeringen i uppdrag att ge beredningen för u-landsforskning direktiv att prioritera en satsning på u-ländernas ener­giförsörining och att en plan för detta utarbetades som kunde ligga lill grund för framtida medelstilldelning samt att riksdagen beslutade att forskningsstödet gavs inom ramen för anslaget till u-landsforskning och att satsningen skulle avse utvecklandet av energiförsöriningssyslem som baserade sig på de kontinueriiga energikällorna på ett säll som stod i överensstämmelse med kravet på ekologisk balans och u-ländernas vilja till en oberoende utveckling, samt

1975:1167 av herrar Takman (vpk) och Hermansson (vpk).

Utskollet hemslällde

1.    att riksdagen skulle avslå motionen 1975:246, i vad avsåg frågan om självständig ställning för organet för utvecklingsforskning,

2.    all riksdagen skulle avslå molionen 1975:246, i vad avsåg anslagel lill u-landsforskning,

3.    att riksdagen ansåg motionen 1975:729, i vad avsåg forskning inom ramen för väridssysselsättningsprogrammel, besvarad med vad utskottet anfört,

4.    att riksdagen ansåg motionen 1975:729, i vad avsåg parlamentarisk representation i beredningen för u-landsforskning, besvarad med vad ut­skottet anfört,

5.    att riksdagen ansåg motionen 1975:729, i vad avsäg stöd till forsk­ning om jordbruksproblem, besvarad med vad utskottet anfört,

6.    att riksdagen ansåg motionen 1975:730, i vad avsäg slöd till u-lands­forskningen vid sidan av länderramarna, besvarad med vad ulskotlei anfört,

7.    att riksdagen skulle avslä motionen 1975:730, i vad avsäg ytteriigare en fiänst inom sekretariatet för u-landsforskning,

8.    alt riksdagen med anledning av motionen 1975:730, såvitt nu var i fråga, gav regeringen till känna vad utskollet anfört om SIDA:s be­redningsansvar rörande u-landsforskning,

9.    att riksdagen ansåg motionen 1975:1147 besvarad med vad utskottet anfört.


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamar­bete


 


Utskottets hemställan angående motionen  1167 redovisades under punkten 27 (Bilateralt utvecklingssamarbete).

Reservationer hade avgivits

28. av herrar Hernelius (m) och Turesson (m) som ansett att utskottet under 1 och 2 bort hemställa

1. att riksdagen skulle bifalla motionen 1975:246, i vad avsåg frågan


197


 


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationelh utvecklingssamar­bete


om självständig slällning för organet för utvecklingsforskning,

2, att riksdagen med bifall till motionen 1975:246, i vad avsåg anslaget för u-landsforskning, gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

29, av herr Arne Geijer i Stockholm, fru Lewén-Eliasson, herrar
Adamsson, Palm, Hellström och Göransson samt fru Frändås (samtliga
s) som ansett att utskottet under 8 bort hemställa

att riksdagen skulle avslä motionen 1975:730, i vad avsåg SIDA:s be­redningsansvar rörande u-landsforskning,

30, av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt (fp) och herr Ångslröm
(fp) som ansett att utskottet under 7 bort hemställa

att riksdagen, med bifall till motionen 1975:730, beslutade om ytter­ligare en fiänst - pä byråchefsnivå - för det till beredningen för u-lands­forskning anknutna sekretariatet.

Mom.   1   och   2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels re­servationen nr 28 av herrar Hernelius och Turesson, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Tu­resson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringspro­position;

Den som vill att kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan i be­tänkandet nr 4 punkten 11 mom, 1 och 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 28 av herrar Hernelius och Turesson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Turesson begärde rösi-räkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröst­ning gav föfiande resultat:

Ja - 258

Nej -   45

Avstår -     5

Mom,   3-6

Utskottets hemställan bifölls.


 


198


Mom,   7

Propositioner gavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels re­servationen nr 30 av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt och herr Ångström, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.


 


Mom,   8

Propositioner gavs pä bifall lill dels ulskollels hemsiällan, dels re­servationen nr 29 av herr Arne Gefier i Stockholm m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Arne Gefier i Stockholm begärt votering upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition;

Den som vill all kammaren bifaller ulrikesutskotteis hemställan i be­tänkandet nr 4 punkten II mom. 8 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 29 av herr Arne Geijer i Stockholm m.fl.


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamar­bete


Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda an­gående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 153

Nej - 153

Avstår -     3

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs propositioner på att ärendet skulle dels återförvisas till utskollet, dels avgöras ome-delbart, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr lalmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, var­efter pä herr talmannens anmodan herr Andersson i Ljung (m) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla nej.

Kammaren hade alltså i enlighet med nej-propositionens innehåll bi­fallit reservaiionen nr 29 av herr Arne Gefier i Stockholm m. fl.

Mom.   9

Utskottets hemställan bifölls.

Punklen 12

Utskottets hemställan bifölls.


Punkten 13

U-landsinvestenngar, u-ländernas industiialisering m. m.

I denna punkl hade behandlats motionerna

1975:246 av herr Bohman m. fl. (m), i vad avsäg hemställan all riks­dagen uttalade att invesleringsgarantisystemet borde utvidgas till alt om­fatta alla u-länder (punkl 15) samt att riksdagen uttalade att ell utveck­lingsbolag borde tillskapas för invesieringar i u-länderna, ägt gemensamt av staten och näringslivel (punkt 16),

1975:729 av herr Fälldin m, fl. (c), i vad avsåg hemställan all riksdagen beslutade ge regeringen lill känna vad i molionen under rubriken "U-


199


 


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamar­bete


ländernas industrialisering" anförts beträffande

a)   utformningen av svenskt slöd lill induslriulveckling i falliga länder,

b)   utformningen av invesleringsgarantisystemet (punkl B.7), 1975:730 av herr Helén m. fl. (fp), i vad avsåg hemställan att riksdagen

begärde att regeringen uppdrog åt biständspolitiska utredningen all pröva lämpliga vägar för Sverige all bidra till all utveckla för u-ländernas för­hållanden avpassad teknik (lagomteknik) (punkt 8), att riksdagen begärde förslag från regeringen om elt vidgat invesleringsgaranlisyslem i enlighet med vad som anförts i molionen (punkt 32), att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad som i molionen anförts om inrättande av ett statligt utvecklingsbolag med uppgift all stödja invesieringar i u-länderna samt främjande av förinvesteringsundersökningar under med­verkan frän svenski näringliv (punkl 33) saml att riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad som i molionen anförts om delat ägarskap av företag (s. k. joint ventures) saml svensk medverkan till all finna former för överförande av utländska investeringar i u-länder i hemska händer (punkl 34), saml

1975:734 av herr Hermansson m. fl. (vpk), i vad avsåg hemställan all riksdagen hos regeringen begärde att den svenska biståndspolitiken ut­formades med beaktande av att investeringsgarantisystemet slopades (punkt 3).


Utskottet hemslällde

1.    att riksdagen skulle avslå molionerna 1975:246 och 1975:730, i vad avsäg frågan om utvidgning av investeringsgarantisystemet,

2.    att riksdagen skulle avslä molionen 1975:246, i vad avsäg frågan om utvecklingsbolag, och motionen 1975:730, i vad avsäg frågorna om utvecklingsbolag och förinvesteringsundersökningar,

3.    att riksdagen ansåg niotionen 1975:729, i vad avsåg u-ländernas industrialisering, besvarad med vad utskollet anfört,

4.    att riksdagen ansåg molionen 1975:730, i vad avsåg dels för u-län­dernas förhållanden avpassad teknik, dels delat ägarskap av företag och överförande av utländska invesieringar i u-länderna i inhemska händer, besvarad med vad ulskottet anfört,

5.    att riksdagen skulle avslå molionen 1975:734, i vad avsäg slopande av investeringsgarantisystemet.


200


Reservationer hade avgivits

31. av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt (fp) och herr Ångström (fp) som ansett att utskottet under 4 bort hemställa

att riksdagen med bifall till molionen 1975:730 begärde alt regeringen uppdrog ål biständspolitiska utredningen att pröva lämpliga vägar för Sverige att bidra till att utveckla för u-ländernas förhållanden avpassad teknik (s, k, lagomteknik) samt hur Sverige kunde stimulera delai ägar­skap av företag (s. k. joint ventures) och medverka lill alt finna lämpliga former för att överföra utländska investeringar i inhemska händer,


 


32. av fru tredje vice lalmannen Nettelbrandt (fp) samt herrar Her-      Nr 64

Onsdagen den 23apriil975

Internationellt utvecklingssamar­bete

nelius (m). Turesson (m) och Ångslröm (fp) som anseit alt utskottet under 1 och 2 bort hemställa

1.   att riksdagen med bifall till motionerna 1975:246 och 1975:730 i berörda delar hos regeringen begärde förslag snarast om elt vidgat system för investeringsgarantier,

2.   all riksdagen med bifall lill molionen 1975:246, i vad avsåg frågan om utvecklingsbolag, och molionen 1975:730, i vad avsåg frågorna om utvecklingsbolag och förinvesteringssludier, gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.


Hen TALMANNEN yttrade:

Propositioner ställs först beträffande den i mom. 5 behandlade frågan om slopande av investeringsgarantisystemet. Om utskottets hemställan i denna fråga bifalles företas därefter utskottets hemställan i övrigl under punklen 13 till avgörande momenlvis.

M o m .   5

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels molionen nr 734 av herr Hermansson m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Måbrink begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan i betän­kandet nr 4 punklen  13 mom. 5 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr, 734 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen.

Mom.    I    och   2

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskollels hemställan, dels reserva­tionen nr 32 av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt m. fl.,och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

M o m .    3

Utskottets hemställan bifölls.

Mom .   4

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reserva­tionen nr 31 av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt och herr Ångström, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.


201


 


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

InternationeUt utvecklingssamar­bete


Punkten 14

Handelsuibyle med u-länderna, u-ländernas exporiinkomsler m. m.

I denna punkt hade behandlats motionerna

1975:729 av herr Fälldin m. fl. (c), i vad avsåg hemställan att riksdagen beslutade ge regeringen till känna vad i molionen under rubriken "Ökat ekonomiskl oberoende" anförts beträffande insalser för alt åstadkomma lätt­nader i handelsutbytet, m, m, (punkt B, 9), samt

1975:730 av herr Helén m, fl, (fp), i vad avsåg hemställan att riksdagen uttalade all Sverige vid den årliga översynen inom UNCTAD av systemen för lullpreferenser för u-länderna borde verka för en bältre utformning av dessa syslem i enlighet med vad som anförts i molionen (punkl 2), att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad som i motionen anförts om åigärder för alt ge u-länder garantier mot verkningarna av oför­utsedda minskningar av dessa exportintäkter (punkl 3), att riksdagen begärde förslag av regeringen om ytterligare vidgning av det tullfria varuområdet inom ramen för det svenska syslemet med lullpreferenser för u-länderna samt uttalade att en mer restriktiv praxis borde iakttas när det gällde alt införa kvantitativa begränsningar gentemot u-länderna (punkt 4) samt att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad som i övrigt anförts i molionen om väridshandeln och åtgärder för alt främja u-ländernas export (punkt 5).


 


202


Utskottet hemställde

1.   all riksdagen ansåg motionen 1975:729, i vad avsåg lättnader i han­delsutbytet med u-länderna, besvarad med vad utskottet anfört,

2.   all riksdagen ansåg motionen 1975:730, i vad avsåg bättre utformning av lullpreferenssyslemet, garantier mot minskade exportintäkter för u-län­derna, bättre tillträde lill den svenska marknaden för u-landsproduktersamt övriga frågor om världshandeln och om åtgärder för alt främja u-ländernas export, besvarad med vad ulskottet anfört.

Reservation hade avgivits

33. av fru tredje vice lalmannen Nettelbrandt (fp) och herr Ångslröm (fp) som ansett att utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975:730, i vad avsåg frågan om väridshandeln och u-ländernas export, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanlerna anfört.

Mom.   I

Utskottets hemställan bifölls.

Mom.   2

Proposilioner gavs pä bifall till dels utskottels hemställan, dels reserva­tionen nr 33 av fru iredje vice talmannen Nettelbrandl och herr Ångström, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad.


 


Punklen 15

Livsmedelsbistånd

I denna punkl hade behandlals motionerna

1975:246 av herr Bohman m. fl. (m), i vad avsåg hemställan att riksdagen skulle anhålla att inom ramen för beviljade anslag elt belopp om ytterligare 28 milj. kr. ställdes till förfogande för inköp av sammanlagt 100 000 lon vete att kunna levereras lill u-länderna (punkl 3) saml att riksdagen skulle anhålla att inom ramen för bevifiade anslag elt belopp om 25 milj. kr. ställdes lill förfogande för utarbetandet och stödjandet av särskilda födoämnespro­gram för barnen och de undernärda i de minst utvecklade länderna i enlighet med vad i motionen anförts (punkt 4),

1975:328 av herr Gustafsson i Säffle m. fl. (c), vari hemslällls alt riksdagen hos regeringen skulle anhålla om ulredning belräffande möjligheterna att läla vissa typer av konserverade livsmedel, bl. a. frystorkade produkter, i ökad utsträckning ingå i del statliga svenska biståndet till u-länderna saml all riksdagen hos regeringen likaså skulle anhålla om utredning att för SIDA:s räkning uppföra lagercenlraler för spannmål enligt vad i motionen anförts,

1975:729 av herr Fälldin m. fl. (c), i vad avsåg hemställan att riksdagen beslutade ge regeringen lill känna vad i molionen under rubriken "Livs­medelsförsöriningen" anförts beträffande vägar all öka väridens livsmedelstillgångar och svenska insatser i detta hänseende (punkt B, 5), att riksdagen beslutade vad i motionen under rubriken "Anslagsutveck­ling - anslagsfördelning" anförts beträffande de framtida anslagen för internationellt livsmedelsbistånd och utformningen av svenska utfästel­ser om livsmedelsbistånd (punkt B, 13 b), att riksdagen beslutade vad i molionen under rubriken "Anslagsutveckling - anslagsfördelning" an­förts belräffande svensk lagerhållning av spannmål (punkt B. 13 c) saml alt riksdagen beslutade vad i molionen under rubriken "Anslagsutveck­ling-anslagsfördelning" anförts beträffande samordning av den särskilda jordbruksfondens och WFP;s verksamhel (punkl B. 13 d),

1975:730 av herr Helén m. fl. (fp), i vad avsäg hemställan all riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad som i motionen anförts om avvägningen mellan långsiktiga insalser för att klara u-ländernas livsnie-delsförsöfining och mer kortsiktiga insatser i form av livsmedelsbistånd och kataslroflagring (punkl 27), att riksdagen bemyndigade regeringen att slälla minst 50 000 lon svenski vete årligen lill förfogande för världslivsmedels­programmet (WFP) under treårsperioden 1975/76-1977/78 (punkt 29) samt att riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad som i övrigt anförts i molionen om svenska livsmedelsinsatser utöver de fle­råriga utfästelserna i män av tillgäng och behov (punkl 30),

1975:739 av herr Åberg m. fl. (fp,c,m), i vad avsåg hemställan att riksdagen skulle besluta ge SIDA i uppdrag att närmare undersöka möjligheterna till användning av raffinerat fiskmjöl för u-hjälpsändamål (punkt 2),

1975:1158 av herr Larsson i Slaffanstorp m.fl. (c), vari hemställts att riksdagen beslutade alt anhålla hos regeringen om ätgärder i syfte att inom ramen för SIDA:s biståndsverksamhet medverka till försök att höja mjölk-


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamar­bete

203


 


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

InternationeUt utvecklingssamar­bete


produktionen i de fattiga länderna genom alt slälla spermado,ser från svenska låglandsseminfiurar till dessa länders förfogande i enlighet med vad i motionen anförts, samt

1975:1162 av herrar Nilsson i Trobro (m) och Nordgren (m), i vad avsåg hemställan att riksdagen hos regeringen skulle anhålla att SIDA gavs i upp­drag 1. att uppta förhandlingar om inköp lill u-hjälp av djupfrysta torskfiléer som nu finns lagrade inom landet, 2. alt undersöka möjligheterna att uppföra fryskedjor i u-länderna för svensk överskoltsflsk, 4. att undersöka förut­sättningarna för att använda raffinerat fiskmjöl för u-hjälpsändamäl samt 5. all även i övrigt vidta åtgärder i form av forskning och praktiska försök för att inom ramen för den statliga biståndsverksamheten väsentligt öka livsmedelshjälpen till u-länderna i form av flskprodukter.


 


204


Utskottet hemslällde

1.   all riksdagen skulle avslå molionen 1975:246. i vad avsåg beräkning av medel för ytteriigare spannmälsinköp,

2.   alt riksdagen skulle avslå motionen 1975:246, i vad avsäg beräkning av medel för särskilda födoämnesprogram i u-länderna,

3.   all riksdagen ansåg molionen 1975:328 besvarad med vad ulskottet anfört,

4.   att riksdagen ansåg motionen 1975:729, i vad avsåg vägar att öka väri­dens livsmedelstillgångar m. m., besvarad med vad utskottet anfört,

5.   att riksdagen ansåg motionen 1975:729, i vad avsåg anslagen för in­ternationellt livsmedelsbistånd och utformningen av svenska utfästelser om livsmedelsbistånd, besvarad med vad utskottet anfört,

6.   att riksdagen ansåg motionen 1975:729, i vad avsåg svensk lagerhållning av spannmål, besvarad med vad utskottet anfört,

7.   att riksdagen ansåg motionen 1975:729, i vad avsåg samordning av den särskilda jordbruksfondens och WFP;s verksamhet, besvarad med vad ulskottet anfört,

8.   att riksdagen ansåg motionen 1975:730, i vad avsåg avvägningen mellan långsiktiga insatser för att klara u-ländernas livsmedelsförsörining och mer kortsiktiga insatser i form av livsmedelsbistånd och kataslroflagring, be­svarad med vad utskottet anfört,

9.   att riksdagen skulle avslä motionen 1975:730, i vad avsåg bemyndi­gande att ställa minst 50 000 ton svenskt vete till Väridslivsmedelsprogram-mets förfogande under en treårsperiod,

 

10.   att riksdagen ansåg niotionen 1975:730, i vad avsåg insatser utöver de fleråriga utfästelserna av svenska livsmedelsinsalser, besvarad med vad utskottet anfört,

11.   alt riksdagen ansåg molionen 1975:739, i vad avsåg användning av raffinerat fiskmjöl för u-hjälpsändamål, besvarad med vad utskottet anfört,

12.   alt riksdagen ansåg motionen 1975:1158 besvarad med vad utskottet anfört,

13.   att riksdagen ansåg molionen 1975:1162 besvarad med vad utskottet anfört.


 


Reservationer hade avgivits

34. av fru tredje vice lalmannen Nettelbrandt (fp) och herr Ångström (fp) som ansett att utskottet under 8, 9 och  10 bort hemställa

8.   alt riksdagen, med bifall till niotionen 1975:730. gav regeringen till känna vad reservanlerna anfört om avvägningen mellan långsikliga insatser för alt klara u-ländernas livsmedelsförsöfining och mer kortsiktiga insatser i form av livsmedelsbistånd och kataslroflagring,

9.   att riksdagen, med bifall lill motionen 1975:730, bemyndigade rege­ringen att ställa minst 50 000 ton svenskt vete åriigen till förfogande för Världslivsmedelsprogrammel (WFP) under treårsperioden 1975/76-1977/78,

10.  att riksdagen, med bifall till motionen 1975:730, gav regeringen till
känna vad reservanterna anfört om all ytteriigare veleleveranser utöver de
fasta åtagandena skulle kunna aktualiseras om det svenska veleöverskoltel
gjorde del möjligt och del aktuella försöriningsläget i u-länderna gjorde
det angeläget.


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

InternationeUt

utveckhngssamar-

bete


 


35. av herrar Hernelius (m) och Turesson (m) som ansett alt utskottet under 2 bort hemställa

alt riksdagen med bifall till motionen 1975:246, i vad avsåg beräkning av särskilda födoämnesprogram i u-länderna, gav regeringen till känna vad reservanlerna anfört.

Mom.    I

Utskottets hemställan bifölls.

Mom.   2

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reserva­tionen nr 35 av herrar Hernelius och Turesson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Turesson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan i betän­kandet nr 4 punkten 15 mom. 2 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 35 av herrar Hernelius och Turesson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-proposilionen. Dä herr Turesson begärde röst­räkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 260

Nej -   44

Avstår -     4


205


 


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

InternationeUt utvecklingssamar­bete


Mom,   3-7

Utskottets hemställan bifölls.

Mom.   8-10

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reserva­tionen nr 34 av fru iredje vice talmannen Nettelbrandt och herr Ångström, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru tredje vice lalmannen Nettelbrandt begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan i betän­kandet nr 4 punkten 15 mom. 8-10 röstar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 34 av fru tredje vice lalmannen Nettelbrandt och herr Ångslröm.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru tredje vice talmannen Net­telbrandt begärde rösträkning verkslälldes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resullal:

Ja - 274

Nej -   30

Avslår -     5

Mom.   11-13

Utskottets hemställan bifölls.


 


206


Punkten 16

Katastrofbistånd

I denna punkt hade behandlals molionerna

1975:246 av herr Bohman m. fl. (m), i vad avsåg hemställan alt riks­dagen skulle anhålla all inom ramen för bevifiade anslag elt belopp om 210 mifi. kr. avsattes för direkta svenska katastrofinsatser (punkt 11),

1975:729 av herr Fälldin m. fl. (c), i vad avsäg hemställan att riksdagen beslutade vad i motionen under rubriken "Anslagsutveckling - anslags­fördelning" anförts beträffande kalaslroföiständsanslagets storlek och framtida användning (punkl B. 13 0.

1975:730 av herr Helén m. fl. (fp), i vad avsäg hemställan att riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad som i motionen anförts om extra katastrofinsatser i Sri Länka och Pakistan (punkt 23), att riks­dagen begärde alt regeringen tog initiativ lill att finansiellt och personellt stärka samordningen av katasiroföisländet genom FN;s samordningsor­gan för katastroföistånd, UNDRO, samt Internationella röda korset (punkl 26) saml att riksdagen bemyndigade regeringen alt ställa minst 50 000 ton svenski vete lill förfogande årligen under tre är för kaia­strofändamål (punkt 28),


 


1975:738 av herr Werner i Malmö m. fl. (m, fp, c), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om utredning av möjligheterna att inrätta en svensk flyghjälpskår som en del av vårt lands u-lands-insalser,

1975:739 av herr Åberg m. fl. (fp, c, m), i vad avsäg hemställan att riksdagen skulle besluta ge SIDA i uppdrag att upprätta etl kalaslroflager av fiskkonserver (punkl 1), saml

1975:1162 av herrar Nilsson i Trobro (m) och Nordgren (m), i vad avsäg hemställan alt riksdagen hos regeringen skulle anhålla alt SIDA gavs i uppdrag att utreda möjligheterna att upprätta elt kalaslroflager av flskkonserver (punkt 3).


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

InternationeUt utvecklingssamar­bete


Utskottet hemställde

1.    att riksdagen skulle avslå motionen 1975:246, i vad avsäg beräkning av medel för direkta katastrofinsatser,

2.    att riksdagen ansåg molionen 1975:729, i vad avsåg kalastroföi-ständsanslagets storlek och framlida användning, besvarad med vad ut­skottet anfört,

3.    att riksdagen ansåg motionen 1975:730, i vad avsåg katastrofinsatser i Sri Länka och Pakistan, besvarad med vad utskottet anfört,

4.    alt riksdagen ansåg motionen 1975:730, i vad avsäg samordning av kataslroföisländet, besvarad med vad utskottet anfört,

5.    alt riksdagen skulle avslå molionen 1975:730, i vad avsäg tillhan­dahållande av 50 000 lon svenski vete årligen under tre år,

6.    att riksdagen ansåg motionen 1975:738 besvarad med vad utskottet anfört,

7.    all riksdagen ansåg motionen 1975:739, i vad avsåg kalaslroflager av fiskkonserver, besvarad med vad utskottet anfört,

8.    all riksdagen ansåg molionen 1975:1162, i vad avsåg katastroflager av flskkonserver, besvarad med vad utskollet anförts.

Reservationer hade avgivits

36.   av herrar Hernelius (m) och Turesson (m) som ansett att utskottet
under I bort hemställa

alt riksdagen med bifall lill motionen 1975:246, i vad avsäg beräkning av medel för direkta katastrofinsatser, gav regeringen lill känna vad re­servanterna anfört,

37.   av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt (fp) och herr Ångström
(fp) som ansett all utskottet under 5 bort hemställa

att riksdagen, med bifall till motionen 1975:730, bemyndigade rege­ringen att ställa minst 50 000 lon svenski vete lill förfogande åriigen under tre är för kaiastrofändamål.


Mom .   1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reserva-


207


 


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamar­bete


lionen nr 36 av herrar Hernelius och Turesson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom.    2-4

Utskottets hemställan bifölls.

Mom.   5

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reserva­tionen nr 37 av fru Iredje vice lalmannen Nettelbrandt och herr Ångström, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru tredje vice talmannen Nettelbrandt begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan i belän­kandet nr 4 punklen 16 mom. 5 rösiar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 37 av fru Iredje vice talmannen Nettelbrandt och herr Ångström.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-proposilionen. Dä fru iredje vice talmannen Net­telbrandt begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 275

Nej -   30

Avstår -     3

Mom .   6-8

Utskottets hemställan bifölls.


 


208


Punklen 17

Varubislånd m. m.

1 denna punkl hade behandlals motionerna

1975:729 av herr Fälldin m. fl. (c), i vad avsåg hemställan alt riksdagen beslutade vad i motionen under rubriken "Anslagsutveckling - anslags­fördelning" anförts beträffande omfattningen av varubiståndel (punkt B. 13 e),

1975:730 av herr Helén m. fl. (fp), i vad avsäg hemställan att riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad som i motionen anförts om bindningarna av bistånd till köp i del bislåndsgivande landet (punkt 25),

1975:734 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari föreslagits att riksdagen hos regeringen begärde all den svenska biståndspolitiken utformades med beaktande av följande; alt biståndets utformning ändrades och fick karak­tären av gåvor som inle kringgärdades av villkor (punkl 2),

1975:1146 av herr förste vice lalmannen Bengtson m. fl. (c, fp, m), vari hemställts all riksdagen fattade etl principbeslut om au hälsoskadliga varor


 


såsom tobak och alkohol ej fick ingå som en del av den svenska bistånds­verksamheten till u-länderna, saml

1975:1157 av herr Komsledt (m), vari hemställts att riksdagen uttalade sig till förmän för att en ökad andel av den svenska u-hjälpen borde utgå i form av varor och fiänster från svenska förelag.

Utskottet hemställde

1.   att riksdagen ansåg molionen 1975:729, i vad avsåg omfattningen av varubiståndel, besvarad med vad utskottet anfört,

2.   att riksdagen ansåg motionen 1975:730, i vad avsåg bindningar av bi­stånd till köp i del bislåndsgivande landet, besvarad med vad utskottet anfört,

3.   alt riksdagen skulle avslå motionen 1975:734, i vad avsåg biståndets utformning,

4.   alt riksdagen ansåg motionen 1975:1146 besvarad med vad utskottet anfört,

5.   att riksdagen skulle avslå molionen 1975:1157.


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamar­bete


Mom.    1   och   2 Ulskollels hemställan bifölls.

Mom.   3

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 734 av herr Hermansson m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Måbrink begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan i betän­kandet nr 4 punklen 17 mom. 3 rösiar ja, den del ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallit molionen nr 734 i motsvarande del.


Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Måbrink begärde röst­räkning verkslälldes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 288

Nej -    16

Avslår -     3

Mom.   4

Utskottets hemställan bifölls.

Mom.   5

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1157 av herr Komsledt, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad.

14 Riksdagens prolokoll 1975. Nr 61   64


209


 


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975    -

InternationeUt utvecklingssamar­bete


Punkten 18

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 19

Kvinnans siiualion I u-länderna

I denna punkt hade behandlals molionerna

1975:729 av herr Fälldin m. fl. (c), i vad avsäg hemställan att riksdagen beslutade ge regeringen till känna vad i motionen under rubriken "Inler­nationella kvinnoårel" anförts belräffande särskild hänsyn lill kvinnornas situation vid utformningen av konkreta biståndsprojekt (punkl B. 12 b),samt

1975:730 av herr Helén m. fl. (fp), i vad avsäg hemställan alt riksdagen uttalade att Sverige borde vidga sitt slöd lill insatser för all siärka kvinnans Slällning i u-länderna, bl. a. genom särskilda program för ulbildning i samarbete med FN och dess fackorgan (punkl 31).


Utskottet hemställde

1.   alt riksdagen ansåg molionen 1975:729, såvitt angick hänsyn lill kvin­nornas situation vid utformningen av biståndsprojekt, besvarad med vad utskottet anfört,

2.   att riksdagen ansåg motionen 1975:730, såvitt angick insatser för alt stärka kvinnans ställning i u-länderna, besvarad med vad utskottet anfört.

Reservalion hade avgivils

38. av fru tredje vice talmannen Nellelbrandt (fp) och herr Ångström (fp) som ansett att utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen, med bifall lill molionen 1975:730, gav regeringen lill känna vad reservanlerna anfört om vidgat svenskt stöd lill insatser för att siärka kvinnans ställning i  u-länderna.

Mom.    1

Utskottets hemställan bifölls.

Mom.   2

Propositioner gavs pä biliill till dels utskottets hemställan, dels reserva­tionen nr 38 av fru iredje vice lalmannen Nettelbrandt och herr Ångström, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkterna 20 och 21

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkler hemställt.


210


.Punkten 22

SlDA:s organisalion och funktioner

I denna punkt hade behandlats motionerna

1975:729 av herr Fälldin m. fl. (c), i vad avsäg hemställan att riksdagen beslutade vad i molionen under rubriken "Anslagsutveckling - anslags­fördelning" anförts beiräffiinde SIDA:s beredningsansvar (punkt B. 13 g),


 


samt

1975:730 av herr Helén m. fl. (fp), i vad avsåg hemställan all riksdagen utöver regeringens förslag beslutade tilldela SIDA 10 ersätlningsfiänster och 7 kapacitelshöjande fiänster i enlighet med vad som anförts i molionen (punkt 40).

Utskottet hemslällde

1.   alt riksdagen ansåg molionen 1975:729, i vad avsåg SIDA:s bered­ningsansvar, besvarad med vad ulskottet anfört,

2.   att riksdagen skulle avslå motionen 1975:730, i vad avsåg förslag om fiänster lill SIDA.


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

InternationeUt utvecklingssamar­bete


Reservation hade avgivits

39. av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt (fp) och herr Ångström (fp) som anseit all utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen, med bifall till molionen 1975:730, beslutade tilldela SIDA 31 nya fiänster, varav 17 ersätlningsfiänster och 14 kapacitelshöjande fiäns­ter.

Mom.    1

Utskottets hemställan bifölls.

Mom.   2

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reserva­tionen nr 39 av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt och herr Ångström, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punklerna 23-25

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkler hemställt.


Punklen 26

Bidrag till Internaiionella biståndsprogram

Regeringen hade (punkten C 1) föreslagit riksdagen att

1.   godkänna de i proposiiionen angivna riktlinjerna för multilateralt ut­vecklingssamarbete,

2.   medge att regeringen lämnade utfästelser om bidrag till FN;s utveck­lingsprogram (UNDP), FN:s barnfond (UNICEF), FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) och FN:s befolkningsfond (UNFPA) samt utfästelse om svenski livsmedelsbistånd i form av vete till Internationella livsmedelsprogrammet (WFP) för budgetåren 1976/77 och 1977/78, i enlighet med vad som förordats i propositionen,

3.   medge att regeringen, om så bedömdes lämpligt i enlighet med vad i proposiiionen angivils, utbetalade det andra svenska bidraget lill Inter­nationella utvecklingsfonden (IDA) under den fiärde påfyllnaden vid för­utsedd tidpunkt, även om överenskommelsen härom då inle skulle ha trätt i kraft.


211


 


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamar­bete


4.   medge all regeringen lämnade utfästelser om svenskt bidrag lill Världshälsovärdsorganisalionens (WHO) forskningsprogram om mänsk­lig fortplantning för budgetåren 1976/77 och 1977/78, i enlighet med vad som förordats i propositionen,

5.   till Bidrag lill internationella biståndsprogram för budgetåret 1975/76 anvisa ett reservationsanslag av 1050 000 000 kr.

I punkten 9 hade behandlals motionen 1975:731 av herr Hermansson m. fl. (vpk), i vad avsåg hemställan alt riksdagen avvisade begäran under punkt C 1 i budgetpropositionens bilaga 5 om 284,6 milj. kr. lill IDA och de regionala utvecklingsbankerna (punkt 1).

Utskottet hemslällde

1.   alt riksdagen godkände de av föredragande statsrådet och utskottet angivna riktlinjerna för multilateralt utvecklingssamarbete,

2.   att riksdagen medgav att regeringen lämnade utfästelser om bidrag till FN.-s utvecklingsprogram (UNDP), FN;s barnfond (UNICEF), FN:s flyk­tingkommissarie (UNHCR) och FN;s befolkningsfond (UNFPA) samt ut­fästelse om svenskt livsmedelsbistånd i form av vete till Inlernationella livsmedelsprogrammet (WFP) för budgetåren 1976/77 och 1977/78 i enlighet med vad som förordats i propositionen,

3.   att riksdagen medgav att regeringen lämnade ulfäslelser om svenski bidrag till Världshälsovårdsorganisationens (WHO) forskningsprogram om mänsklig fortplantning för budgetåren 1976/77 och 1977/78 i enlighet med vad som förordats i proposiiionen,

4.   att riksdagen med bifall lill propositionen 1975:1 och med avslag pä motionen 1975:731, såvitt nu var i fråga, till Bidrag till internationella bi­ståndsprogram för budgetåret 1975/76 anvisade etl reservationsanslag av 1050 000 000 kr.

Mom.    1-3

Utskottels hemställan bifölls.

Mom .   4

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall lill molionen nr 731 av herr Hermansson m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i Malmö begärt votering upplästes och godkändes följande voteringspro­posilion:


 


212


Den som vill att kammaren bifaller utrikesutskotlets hemställan i betän­kandet nr 4 punklen 26 mom. 4 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionen nr 731 i motsvarande del.


 


Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Dä herr Svensson i Malmö begärde rösträkning verkslälldes votering med omrösiningsapparal. Denna omröst­ning gav följande resultat:

Ja - 286 Nej -   17

2

Avslår


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamar­bete


Punkten 27

Bilalerall utvecklingssamarbete

Regeringen hade (punklen C 2) föreslagit riksdagen att

1.   godkänna de i proposiiionen angivna riktlinjerna för bilateralt ut­vecklingssamarbete,

2.   till bilateralt utvecklingssamarbete för budgetåret 1975/76 anvisa ell reservationsanslag av 1 736 331 000 kr.


Tidigare hade utskottet behandlal

dels under punklen 6 niotionen 1975:248 av herr Hermansson m. fl. (vpk), i vad avsåg hemställan all riksdagen skulle anslå 25 mifi. kr. lill MPLA för budgetåret  1975/76 (punkt  1),

dels under punkten 6 motionen 1975:250 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemslällls all riksdagen under III huvudtiteln C 2 (prop. 1975:1, bilaga 5) anvisade 50 mifi. kr. till Cambodjas nationella enhels­regering (GRUNK),

dels under punklen 6 molionen 1975:732 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställts alt riksdagen under III huvudtiteln C 2 (prop. 1975:1, bilaga 5) anvisade 50 mifi. kr. lill koalitionsregeringen i Laos med inriktning på de grupper och områden som drabbats härdaslav kriget,

dels under punklen 6 motionen 1975:732 av herr Hermansson m. f (vpk), vari föreslagils all under Iredje huvudtiteln punklen C 2 anvisades 20 mifi. kr. till Demokratiska folkrepubliken Yemen (punkl 1),

dels under punkten 6 molionen 1975:733 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari föreslagils alt riksdagen under iredje huvudtiteln punkten C 2 anvisade 300 mifi. kr. lill Demokratiska republiken Vielnam och 150 milj. kr. lill Republiken Sydvielnams provisoriska revolutionära re­gering,

dels under punklen 7 niotionen 1975:1152 av herr Hermansson m. fl. (vpk), i vad avsåg förslag att riksdagen beslutade anslå 10 mifi. kr. för budgelåret 1975/76 till ANC i Sydafrika alt disponeras fritt av rörelsen (punkl 3),

dels under punklen 7 molionen 1975:1152 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari föreslagils alt riksdagen under C 2, Bilaga 5 i budgetpropo­sitionen, beslutade anvisa elt belopp av 5 mifi. kr. till erilreanska be­frielserörelsen, ELF,

dels under punklen 11 motionen 1975:1167 av herrar Takman (vpk) och Hermansson (vpk), vari hemställts att riksdagen anvisade 5 mifi. kr. för upprättandet av en svensk forskningsfond för Vietnam m. m.

15  Riksdagens prolokoll 1975. Nr 61 -64


213


 


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamar­bete


Utskottet hemslällde

1.   all riksdagen godkände de av föredragande statsrådet och utskottet angivna riktlinjerna för bilateralt utvecklingssamarbete,

2.   att riksdagen med bifall lill proposiiionen 1975:1 och med avslag på motionerna 1975:248, 1975:250, 1975:251, 1975:732, såvitt nu var i fråga, 1975:733,1975:1152,såvin nu vari fråga, 1975:1153saml 1975:1167 lill Bilateralt utvecklingssamarbete för budgetåret 1975/76 anvisade elt reservationsanslag av  1 736 331 000 kr.


Hen TALMANNEN yttrade:

Utskottets hemställan under denna punkt företas till avgörande pä sådant sätt att proposilioner ställs särskilt i fråga om vart och ell av de motionsyrkanden till vilka bifall yrkats. Därefter företas punklen 27 i övrigl lill avgörande i ett sammanhang.

Anslag Ull MPLA i Angola

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels mo­tionen nr 248 av herr Hermansson m. fl. i motsvarande del, och för­klarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Anslag lill Cambodjas naiionella enhelsregering

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskollels hemställan, dels mo­tionen nr 250 av herr Hermansson m. fl., och förklarades den förra pro­positionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Taknian begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller ulrikesutskotteis hemställan i be­tänkandet nr 4 punkten 27 i fråga om molionen nr 250 av herr Her­mansson m. fl. ang. anslag lill Cambodjas nationella enhetsregering rösiar ja,

den det ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-propositionen. Då herr Takman begärde röst­räkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröst­ning gav föfiande resultat:

Ja - 283

Nej -    17

Avslår -     2


214


Anslag lill koaliiionsregeringen i Laos

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels mo­lionen nr 251 av herr Hermansson m. fl., och förklarades den förra pro­positionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Måbrink begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:


 


Den som vill alt kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan i be­tänkandet nr 4 punkten 27 i fråga om molionen nr 251 av herr Her­mansson m. fl. ang. anslag till koalitionsregeringen i Laos rösiar ja, den det ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då herr Måbrink begärde röst-, räkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröst­ning gav föfiande resultat:

Ja - 284

Nej -    16

Avstår -     2

Anslag Ull Demokraliska folkrepubliken Yemen

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels mo­tionen nr 732 av herr Hermansson m. fl., och förklarades den förra pro­positionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Måbrink begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan i be­tänkandet nr 4 punkten 27 i fråga om molionen nr 732 av herr Her­mansson m. fl. ang. anslag till Demokraliska folkrepubliken Yemen rösiar ja,

den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit molionen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen.

Anslag Ull Demokraliska republiken Vietnam och Republiken Sydviel­nams provisoriska revolutionära regering

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottels hemställan, dels mo­lionen nr 733 av herr Hermansson m. fl., och förklarades den förra pro­positionen vara med övervägande ja besvarad.


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamar­bete


 


Anslag lill ANC I Sydafrika

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels mo­lionen nr 1152 av herr Hermansson m. fl. i motsvarande del, och för­klarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Se­dan herr Måbrink begärt votering upplästes och godkändes föfiande vo­teringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan i be­länkandet nr 4 punklen 27 i fråga om molionen nr 1152 av herr Her­mansson m. fl. såviii avser anslag lill ANC i Sydafrika röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit molionen i motsvarande del.


215


 


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

InternationeUt utvecklingssamar­bete


Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då herr Måbrink begärde röst­räkning verkslälldes votering med omrösiningsapparal. Denna omröst­ning gav föfiande resultat:

Ja - 283

Nej -    19

Avslår -     2


Anslag lill erilreanska befrielserörelsen ELF

.Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels mo­tionen nr 1153 av herr Hermansson m.fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Måbrink begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den soni vill alt kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan i be­tänkandet nr 4 punklen 27 i fråga om molionen nr 1153 av herr Her­mansson m. fl. ang. anslag till erilreanska befrielserörelsen ELF röstar ja,

den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit molionen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Måbrink begärde röst­räkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröst­ning gav föfiande resultat:

Ja - 284

Nej -    18

Avslår -     2

Anslag för upprättande av en svensk jbrskningsfond jÖr Vielnam m. m.

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels mo­tionen nr 1167 av herrar Taknian och Hermansson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Tak-■ man begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringspropo­silion:

Den som vill att kammaren bifaller ulrikesutskotteis hemställan i be­tänkandet nr 4 punkten 27 i fråga om molionen nr 1167 av herrar Tak-man och Hermansson ang. anslag för upprättande av en svensk forsk­ningsfond för Vielnam m. m. röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen.


216


Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röslal för ja-propositionen. Då herr Takman begärde röst-


 


räkning verkslälldes votering med omröstningsapparat. Denna omröst­ning gav föfiande resullal;

Ja - 285

Nej -    16

Avstår -     2

Punklen 27 i övrigt Utskottets hemställan bifölls.


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamar­bete


Punkterna 28-30

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Utrikesutskottets betänkande nr 5

I detta betänkande behandlades niotionen 1975:2042 av herr Her­mansson m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen skulle anvisa för un­derstöd lill Republiken Sydvielnams provisoriska revolutionära regering (PRR) 100 mifi. kr. och för understöd till Cambodjas nationella enhets­regering (GRUNK) 50 mifi. kr. alt uppföras pä tilläggsslal budgetåret 1974/75.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslä niotionen 1975:2042.

Till beiänkandel hade fogats ell särskilt yttrande av herrar Hernelius (m) och Wijkman (m).

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels mo­tionen nr 2042 av herr Hermansson m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Takman begärt votering upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition;

Den som vill alt kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan i be­tänkandet nr 5 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 2042.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-proposilionen. Då herr Takman begärde röst­räkning verkslälldes votering med omrösiningsapparal. Denna omröst­ning gav föfiande resultat;

Ja - 285

Nej -    17

Avstår -     3


§ 2 Föredrogs

Näringsutskottets betänkande

Nr 16 med anledning av proposiiionen 1975:53 om produktionen av jäst jämte motion


217


 


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Extra bidrag UU kommuner och landstingskommu­ner


Finansutskottets betänkande

Nr 14 med anledning av  propositionen   1975:28 om ändring  i  lagen (1970:1028) om rikets mynt, m.m.

Kammaren biföll vad utskotten i dessa belänkanden hemställt.

§ 3 Extra bidrag till kommuner och landstingskommuner


Föredrogs finansutskottets betänkande nr 15 med anledning av pro­positionen 1975:51 om extra bidrag till kommuner och landstingskom­muner.


218


Hen AF UGGLAS (m);

Herr lalman! Del är med slor glädje jag noterar det slora intresse som föreligger för mitt inlägg i anledning av flnansulskottels belänkande nr 15.

Den 4 februari träffades en överenskommelse mellan regeringen och kommunförbunden om en begränsning av höjningarna av den kommu­nala inkomstbeskattningen för åren 1976 och 1977 till 1 kr. En statlig motprestation utgör del kontanta bidrag lill kommuner och landsting, för vilket propositionen 51 begär anslag för budgetåret 1975/76. Som en grundläggande och självklar förutsättning för överenskommelsen an­gavs från vår sida att statsmakterna icke under perioden skulle öka den kommunala sektorns kostnader genom höjda arbetsgivaravgifter eller pä annal säll.

En månad senare och före finansutskottets behandling av proposiiionen träffades den partipolitiska överenskommelse som vi brukar kalla Haga II och som starkt påverkar kommunernas ekonomi. Utskottet kan even­tuellt sägas indirekt antyda denna händelses existens med formuleringen alt del "noterar att parterna är ense om all en ny diskussion mellan dem skall äga rum under våren  1976".

Jag finner denna antydan helt otillräcklig, eftersom Hagauppgörelsen i grunden ändrat förutsättningarna för skaltestoppsöverenskoinmelsen. Utskottet borde ha konstaterat detta och dragit de därav nödvändiga slutsatserna. Del är anledningen lill herr Söderströms och mitt särskilda yttrande.

Låt oss därför, herr lalman, något se på effeklerna av Hagaöverens­kommelserna för kommunernas ekonomi. De nu aktuella arbetsgivar­avgiftshöjningarna kommeratt tillföra statskassan ungefär samma belopp som enligl skatleulredningens ursprungliga förslag. Rimligen blir belast­ningen på kommunerna av ungefär samma storlek som enligt Kommun­förbundets beräkningar, dvs. något över 1 mifiard kr. Della motsvarar en kommunalskalleökning av storleksordningen 60 öre. Problemen blir sannolikt allvarligast för landstingen, dvs. för sjukvården, eftersom deras verksanihei är särskilt personalinlensiv. För Stockholms läns landsting


 


t. ex. kostar Hagauppgörelsens arbelsgivaravgiftshöjningar något mer än 25 öre för år 1976, och löneskatternas andel av landstingets utdebitering är därmed uppe i över 2 kr.

Del har hävdats att kommunerna i motsvarande grad skulle vinna pä den långsammare nominella löneökning för de kommunalanställda som skulle bli föfiden av Hagaöverenskommelsen. Detta är i och för sig tveksamt. Avtalsrörelsen är ännu inle slutförd. Graden av hänsyns­lagande lill uppgörelsens inkomstskallesänkning är givetvis beroende av ulgångsbuden. För dagen förefaller det rimligt att påstå alt perso­nalkostnadsökningen pä den kommunala sidan blir några procent högre än de siffror som man räknade med i förhandlingarna om skattestopps-överenskommelsen och, för att återigen la landstingsskatterna som exem­pel, varie procent betyder ungefär 10 skatteören.

Skulle det emellertid vara sä att den nominella löneökningen begrän­sades i samma utsträckning som arbetsgivaravgifterna fördyrar kostnaden för arbetskraften, sä förlorar kommunerna pä minskal skatteunderlag hos sina skattebetalare långl mer än de vinner pä lägre ökningstakt i per­sonalkostnaderna. Del här är egentligen ganska självklart. Del skulle i själva verket gä jämnt ul endasl i kommuner där mer än 25 % av den arbetande befolkningen är kommunalanställd. Och dä återstår ändå alt betala de nya arbetsgivaravgifterna.

Uppgörelsen efter modellen Haga I och Haga II har alltså ur kom­munernas synpunkt tre effekter: den ökar kommunernas lönekostnader genom ökade löneskatter, den minskar- om den fungerar fullt ut i prak­tiken - kommunernas lönekoslnadsökningar med kanske ungefär sanima belopp och den minskar kommunernas skatteunderlag långt mer än så.

En fiärde effekt har ibland nämnts: Hagaöverenskommelserna skulle leda till en lugnare prisutveckling, vilket ocksä skulle komma kommu­nerna lill godo. Del är därför av intresse alt nägol lilla på dessa över­enskommelsers effekter på priserna, och då framför allt effeklerna av Haga II. Förra årets Hagauppgörelse skulle enligt ett ullryck som fälldes vid dess tillkomst "vara ell spjärntag mol inflationen". Prisstegringarna blev  12 96 eller 14 96, beroende på hur man räknar.

Årets uppgörelse kommer inte heller alt ha nägon bromsande effeki pä inflationen. Den lugnare utveckling som en långsammare nominell löneökning skulle kunna medföra motverkas nämligen fullt ul av de olika skatternas och avgifternas direkta prisslegringseffekler. Punktskat­ter och energiskatter slår direkt pä priserna. Den höjda löneskatten skulle kunna länkas leda till lägre investering eller sänkt sysselsättning men kommer naturligtvis i alll väsentligt att slå igenom på priserna. De ök­ningar av priserna som punktskatter och arbelsgivaravgifter som ingår i Hagaöverenskommelsen kan antas ge anledning till motsvarar ungefär 4 96 av den totala konsumtionen. Det är alltså ungefär den procentsats som vi lägger i bollen pä inflationen nästa år.

Egentligen är också detta ganska självklart. Del går inle att lyfta sig själv i håret. Haga I liksom Haga II leder till ökade totala statsinkomster.


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Extra bidrag till kommuner och landstingskommu­ner

219


 


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Extra bidrag UU kommuner och landstingskommu­ner


och någonstans måste pengarna tas. Del finns, som herr Sträng sade häromdagen, bara en källa att hämta ur, nämligen de svenska skatte­betalarna. Hagauppgörelsen är från kommunernas synpunkt en mekanism för att föra skattepengar förbi kommunerna och lill statskassan.

Alla är vi överens om del utomordentligt angelägna i all kommu­nalskatterna kan ligga kvar oförändrade 1976 och 1977. Det är också enligt min mening fullständigt klart all förutsätlningarna för skalte-stoppsöverenskommelsen förändrats i grunden redan för är 1976. Del är vidare alldeles klart att en ny diskussion under våren 1976 inle är tillräcklig. Nya förhandlingar måste komma till stånd nu, sedan över­enskommelsen ändrat förutsättningarna och när avtalsförhandlingarnas resultat är kända, för att vi skall kunna undvika en våg av kommu­nalskattehöjningar redan i höst.


Hen ÅSLING (c);

Herr talman! Tillät mig att kort kommentera herr af Ugglas inlägg.

Jag skulle först av allt vifia påminna kammaren om att moderata sam­lingspartiet var det första oppositionsparti som tillsammans med soci­aldemokratin biträdde finansministerns uppgörelse med kommunförbun-den som är daterad den 4 februari. Det var centerpartiets representanter i kommunförbunden som framförallt hävdade uppfattningen att en otill­räcklig kompensaiion givits kommunerna från statens sida. Bl. a. fram­fördes dä kravet på ökade resurser lill barndaghem och till annan barn­omsorg.

Regeringens, dvs. finansministerns, attityd i denna fråga var emellertid benhård. Centerpartiets representanter i kommunförbundens styrelser markerade förhandlingsatmosfären genom deklarationen att de ej ville motsätta sig en uppgörelse. En absolut förutsättning för alt uppgörelsen över huvud taget skulle vara möjlig var, som vi från centern ser det, givetvis överenskommelsens punkt 7 om en förnyad prövning av den kommunala ekonomins ulveckling våren  1976.

Beträffande den lotalekonomiska avvägningen av uppgörelsen torde del vara för tidigt att pä det sätt som herr af Ugglas här har gjort dra några bestämda slutsatser. Del torde fä ankomma pä framliden alt göra den lotalekonomiska utvärderingen av denna uppgörelse, vars tillkomst det förvisso kan riktas en hel del anmärkningar emot.


220


Herr LÖFGREN (fp):

Herr talman! Jag vill gärna säga att jag inte hade för avsikt all begära ordet i kväll. Men jag måste uttala min förvåning när herr af Ugglas i ell långl anförande kommer med påståenden som han inle på någol sätt kan leda i bevis. Lät mig bara säga all vi som tagit ansvaret för all verkligen åstadkomma en möjlighet till en tvåårig avtalsuppgörelse har känt lillfredsslällelse över att vi på detta sätt bidragit till att vårt land kunnai undgå ett mycket besvärligare läge. Moderata samlingspar­tiet, som behagade hoppa av sedan det hade varit med under en läng


 


tid av de förhandlingar som föregick överenskommelsen, kan sannerligen inle tillgodoräkna sig nägon del av det politiska ansvarskännandel för att vårt lands ekonomi skulle nå den grad av stabilitet som en tvåårig avtalsuppgörelse kommer att innebära, Det går myckel väl an att, på det sätt som herr af Ugglas gjort här och försökt göra i tidningsartiklar etc, påslå alt det kostar så och så myckel - när han fakiiski hell bortser frän den effekt som skulle ha uppställ om uppgörelse inte hade kunnat träffas.

Del finns inget underlag för de påståenden som herr af Ugglas gjort i riksdagen i dag. Jag konstaterar i all korthet: Vi skäms inte för att vi har lagit ansvaret i en tid då moderata samlingspartiet hoppat av.


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Extra bidrag till kommuner och landstingskommu­ner


 


Hen AF UGGLAS (m):

Herr talman! Moderaterna biträdde skallestoppsöverenskonimelsen -del har herr Åsling alldeles rätt i - men endasl under den uttryckliga förutsättningen att staten inte under den period som överenskommelsen omfattade skulle pålägga kommunerna ytterligare avgifter, t. ex. arbels­givaravgifter. Den förnyade prövningen 1976 innebär en möjlighet för kommunerna att få tillrättaläggande av de förändringar i förutsättning­arna som Hagaöverenskommelsen skapat, men överläggningar i böfian av  1976 kan endasl avse kommunernas ekonomi  1977.

Sedan vill jag bara, som svar till herr Löfgren, säga att jag inte skall ta upp tid med all försöka leda i bevis vad jag sade i mitt förra inlägg beträffande överenskommelsens effeki pä kommunernas ekonomi. Del är inte sä mycket en fråga om argumentation som om matematik, strängt taget, och klockan är mycket.

Jag vill bara få säga; Att överenskommelsen har de effekter för kom­munerna som jag framhöll, även om avtalsuppgörelsen skulle bli sådan att ett hänsynstagande i enlighet med överenskommelsens lillskyndare skulle bli av, är elt alldeles otvivelaktigt faktum. Kommunernas förluster i så fall på grund av minskat skatteunderlag översliger högst väsentligt vad minskningen av personalkostnader för de kommunalanställda kan uppgå till. Det krävs, som jag sade i milt tidigare inlägg, all en bra bil över 25 96 av i kommunen bosatta är anställda i kommunens fiänst .för att det skall kunna bli, matematiskt sett, annorlunda.

Hen ÅSLING (c):

Herr talman! Jag nödgas dess värre, herr af Ugglas, konstalera att del förbehåll lill uppgörelsen från moderata samlingspartiets sida som herr af Ugglas talar om inte syns i det dokument som upprättades mellan kommunförbunden och finansministern. Den enda form av förbehåll som där finns är relaterad lill en meningsyttring från herrar Hörnlund och Boo, centerpartiet.


221


 


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Extra bidrag Ull kommuner och landstingskommu­ner


Hen LÖFGREN (fp):

Herr lalman! Visserligen är jag inte nu kommunalt verksam, herr af Ugglas, men jag har mänga års kommunal erfarenhet och vel att man i budgeten många gånger sätter upp etl hell obekant belopp när det gäller lönekostnader därför alt man inle vet vad de kommer all bli. Del är myckel intressant att höra all herr af Ugglas lydligen myckel hellre hade velal ha betydligt högre lönekostnader - därför all kommunerna därmed skulle få in ökade skatter från i kommunerna bosatta. Del är ganska iniressani att erfara att moderata samlingspartiet då struntar hell och hållet i effekten av den inflation som skulle ha blivii föfiden om man hade fått ut nominellt väsentligt högre löner. Undersädana förhållanden tror jag all både kommunerna och landet i dess helhet hade fått elt betydligt sämre utfall än vad som blivit fallet genom Haga Il-överen­skommelsen.


 


222


Hen AF UGGLAS (m):

Herr lalman! Som jag sade i min förra replik har jag ingen önskan alt förlänga debatten. Jag skulle kanske inte heller behöva göra del, om del inle var så att herr Löfgren fortfarande inle riktigt vill förstå det matematiska samband som jag talar om. Jag skall därför illustrera del med ell sifferexempel.

Om en kommun har 10 000 skattebetalare med en genomsnittlig in­komst pä 40 000 kr., har kommunen ell skalleunderlag på ungefär 400 mifi. kr. Om dessa skattebetalare får en löneökning pä 15 96 i stället för 18 % på grund av att man med 3 96 lagit hänsyn lill en politisk överenskommelse involverande en skattesänkning, skulle del innebära att den totala lönesumman för kommunens samtliga innevånare skulle öka med 60 milj. kr. i stället för med 72 mifi. kr. Vid en kommunalskatt pä 25 kr. är kommunens inkomstbortfall pä grund av denna effekt ungefär 3 mifi. kr.

Ungefär 2 500 personer med en genomsnittlig lön av 40 000 kr. och med samma löneutveckling måsle vara verksamma i kommunens fiänsl för att skillnaden skall uppgå till samma belopp, sell från kommunens synpunkt. Kommunen skall alltså i lönekostnader spara 3 milj. kr. Del är enkel matematik.

Jag vet inte om herr Åsling vill förneka all den partipolitiska över­enskommelse som vi kallar Haga II har den effeki på kommunernas ekonomi som jag har pekat på. Jag har inte uppfattat hans inlägg så. Jag har, herr lalman, dä inte heller någon anledning all kommentera hans påpekande om huruvida förutsättningarna var inskrivna i överen­skommelsen eller inte.

Hen LÖFGREN (fp):

Herr talman! Lål mig bara kort konstalera att det tydligen går myckel bra för herr af Ugglas att göra elt räkneexempel pä della säll med vissa


 


siffror, som han kan anse vara säkert grundade. Han bortser dock hell från effekten av en sådan uppgörelse som Haga II innebär. Han blandar ihop nettoeffekter med bruttoeffekter lill föfid av löneökningar och kost­nader som man fär bära i annal sammanhang. Delta är inle lidpunkten att i detafi dissekera denna fråga, och dessa förhållanden är sä kända inte bara för löntagarorganisationerna ulan också för arbetsgivarorgani­sationerna att vi inle behöver ta upp en diskussion vid denna sena timme om den saken.

Och glöm inle: del har blivit möjligl all få en tvåårsuppgörelse. Vad delta kan betyda i form av arbetsfred och lugna förhållanden under två år skall ocksä tillmätas en väsentlig betydelse för landets effektivitet på del ekonomiska området.


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Extra bidrag till kommuner och landstingskommu­ner


Överläggningen var härmed slutad. Ulskollels hemställan bifölls.

§ 4 Föredrogs

Finansutskottets betänkande

Nr 16 angående verkställd granskning av riksbankens förvaltning är 1974 jämte förslag om disposition av riksbankens vinst

Punkten 1

Lades lill handlingarna.

Punkterna 2 och 3

Kammaren biföll vad utskollet i dessa punkler hemställt.

§ 5 Föredrogs och lades lill handlingarna Finansutskottets belänkande

Nr 18 med anledning av riksdagens revisorers verksamhetsberättelse för är 1974

§ 6 Föredrogs Skaiteutskollels betänkande

Nr 17 med anledning av proposiiionen 1975:54 om prisufiämning pä vissa varor som innehåller socker, m. m. jämte moiion

Justitieutskottets betänkanden

Nr 13 med anledning av propositionen 1975:35 om ändringar i lagstift­ningen om utlämning för brott, m. m.

Nr 14 med anledning av proposiiionen 1975:1 såvitt gäller anslag till bo­stadsdomstolen m. m.


Socialutskottels betänkande

Nr 9 med anledning av proposiiionen 1975:34 om kontroll av fabriks­sleriliserade engångsartiklar för hälso- och sjukvården


223


 


Nr 64

Onsdagen den 23 april 1975

Extra bidrag till kommuner och landstingskommu­ner


Trafikutskottets belänkande

Nr 11 med anledning av proposiiionen 1975:60 om fortsall garanti lill Aktiebolaget Aeroiransport

Näringsutskotlels belänkande

Nr 17 med anledning av propositionen 1975:1 i vad avser kostnader för vissa nämnder m. m. och proposilion 1975:41 om inrättande av han­delsprocedurrådel m. m. jämte motion


 


IIA


Civilutskoltets belänkande

Nr 20 med anledning av proposiiionen 1975:85 angående utgifter på lill-läggsstat III lill riksstaten för budgetåret 1974/75 såvitt gäller kom­mundepartemenlets verksamhetsområde

Kammaren biföll vad utskotten i dessa belänkanden hemställt.

På förslag av herr talmannen beslöt kammaren all uppskjuta behand­lingen av del på föredragningslistan återstående ärendet till morgonda­gens sammanträde.

§ 7 Herr talmannen meddelade att pä fördragningslistan för morgon­dagens sammanträde skulle socialutskottets betänkande nr II, inrikes­utskoltets betänkande nr 7 och trafikulskoltels belänkande nr 4 i nu angiven ordning uppföras främst bland två gånger bordlagda ärenden saml försvarsutskottets belänkande nr 13 sättas sist.

§ 8 Kammaren åtskildes kl. 23.57.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen

Tillbaka till dokumentetTill toppen