Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975:63

Onsdagen den 23 april

Kl. 10.00

§ 1 Justerades protokollet för den 15 innevarande månad.

Nr 63

Onsdagen den . 23 april 1975

Meddelande om bordläggningsplenum måndagen den 28 april

§ 2 Meddelande om bordläggningsplenum måndagen den 28 april

Hen TALMANNEN:

Bordläggningsplenum måndagen den 28 april, som enligl den preliminära planen skulle böfia kl. 11.00, tar sin böfian kl. 13.00.

§ 3 Föredrogs och hänvisades

Proposilioner

'Nr 106 till justilieutskottel

Nr 107 lill civilulskoltet

§ 4 Föredrogs och hänvisades

Redogörelse

Nr 12 lill utbildningsutskoltel

§ 5 Föredrogs och hänvisades

Moiion

Nr 2130 lill inrikesulskollel

§ 6 Föredrogs, men bordlades äter skalleulskottets betänkande nr 19, lagutskottets betänkande nr 15, försvarsutskottets belänkande nr 13, socialutskottets betänkande nr 11, trafikutskottets belänkande nr 12, inrikesutskoltets betänkande nr 7 samt civilutskoltets betänkanden nr 14-17.

§ 7 Föredrogs och bifölls interpellationsframställningen nr 57.

§ 8 Föredrogs

Civilutskottels belänkande

Nr 19 med anledning av proposiiionen 1975:85 angående utgifter på till-läggsslat III till riksslaten för budgetåret 1974/75 såvitt gäller bostadsdepartementets verksamhetsområde.

Utskottets hemställan bifölls.

2 Kiksdageitsprolokoll 19 75. Nr 61 -64

Nr 63

§ 9 Internationellt utvecklingssamarbete

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

Föredrogs utrikesutskottels belänkanden

nr 3 med anledning av motioner om anslag på tilläggsslal lill internationellt utvecklingssamarbete,

nr 4 med anledning av proposiiionen 1975:1 i vad avser anslag lill internationellt utvecklingssamarbete, jämte moiioner samt

nr 5 med anledning av moiion om ökat bistånd lill PRR och GRUNK.

(Redovisning av utskottsbetänkandena intages efter anförandena i ärendet.)

Hen TALMANNEN:

Utrikesutskottets belänkanden nr 3, 4 och 5 debatteras i ett sammanhang och yrkanden belräffande samtliga dessa belänkanden fär framställas under den gemensamma överläggningen.

Hen ARNE GEIJER i Stockholm (s):

Herr lalman! Min avsikt är inte att i detta anförande behandla hela det belänkande nr 4 som avgivils av utrikesulskollel. På vissa punkter kommer olika ledamöter i ulskottet att tala, och framför allt kommer i dessa anföranden all behandlas en hel rad av de reservationer som avgivils.

Jag vill nämna att utrikesutskottet icke någon gäng tidigare till sill belänkande har haft så många reservationer som denna gång. Antalet är inte mindre än 39.

Jag vill emellertid böfia milt anförande med att referera några fakta som återgivits i regeringspropositionen rörande den hjälp lill utvecklingsländerna som lämnas av inle minst industriländerna.

I propositionen meddelas att det samlade biståndet från medlemmarna i OECD:s biståndskommitté (DAC) år 1973 uppgick lill 43 miljarder kronor. Räknat som andel av ländernas samlade produktion innebär detta alt biståndet minskade frän drygt 0,5 96 är 1963 lill 0,3 % 1973. Det finns - som framhålls i proposiiionen - ingen anledning vänta sig alt denna ulveckling skall vända inom den närmasle framliden. Mänga länder har minskal sina utfästelser om bistånd eller utlovar att ge endast oförändrad volym. Denna negativa inställning lill hjälpinsatser uppvägs inte av att några av givarländerna, nämligen Canada. Nederländerna, Norge och Sverige, ökar sitt biståndsflöde i ganska snabb takt. Flera av de ofieproducerande länderna förefaller dock vara beredda all göra ökade biståndsinsatser. Under 1974 beräknas denna ländergrupp ha lämnat utfästelser om offentligt bistånd pä totalt ca 44 mifiarder kronor.

Om vi antar all DAC-länderna skulle lämna ett offentligt bistånd som motsvarar 0,7 % av bruttonationalprodukten, vilkel är den biståndsvolym som FN salt som mål att vara uppfyllt i millen av 1970-talet, skulle biståndsflödet frän dessa länder är 1975 komma i närheten av 130 mil-

jarder. Detta skulle innebära all u-länderna nästan hell kompenserades för de beräknade kortsiktiga effekterna av den ekonomiska kris som de befinner sig i f n. Del är emellertid orealistiskt att tro pä en sådan utveckling. Endast de tre nämnda småstaterna Nederländerna, Norge och Sverige - samt möjligen Canada - kan förväntas nå 0,7-procenlsmålel är 1975.

De svenska ansträngningarna all förbättra hjälpen till u-länderna har sä småningom resulterat i att Sverige under nästkommande budgetär når enprocentsmålet, vilkel innebär all man då även har uppnått de 0,7 % i utbetalningar som FN har ställt som önskemål.

Till vad som här anförts kan sägas all i-ländernas behandling av slödel lill u-länderna måste bedömas tämligen pessimistiskt. Som redan nämnts har flera i-länder minskal sina bidrag. Andra har beslutat all ge oförändrade anslag. Detta måsle bedömas tämligen pessimistiskt mol bakgrund av den ■situation som råder i världen. Hjälpbehovet är f n. slörre än del varit på förmodligen n-iyckel lång lid.

Del samlade svenska anslag som nu föreslås för budgetåret 1975/76 uppgår till drygt 2,8 mifiarder, vilkel är det största belopp som Sverige någonsin givit till della ändamål och innebär en ökning frän näst föregående år med 760 mifi. kr. eller med ca 36 96. Den summa som nu föreslås och som representerar 2 860 mifioner kommer dock automatiskt all öka i fortsättningen varie är.

För all hålla biståndet uppe vid nivån 1 96 av den svenska bruttonationalprodukten - motsvarande enprocentsmålet - som nu kommer att uppnås krävs årligen ylleriigare anslag pä några hundratal miljoner. Då kan biståndet hålla jämna sleg med den växande svenska bruttonationalprodukten.

När man ser på resultatet som kommer all vara ell faktum 1977/78 - alltså det iredje budgelåret fr. o. m. 1975/76 - finner man alt under dessa tre budgetär kommer Sverige att i anslag lill internationellt utvecklingssamarbete ge en summa som uppgår till 8 860 mifi. kr. För svensk ekonomi är det en mycket slor summa, men en summa som vi med tillfredsställelse kan noiera all vi skall kunna klara. Om inie några överraskningar av speciellt slor omfattning kommer att inträffa i vår ekonomi, räknar vi alla med att del skall vara n-iöjligl all nå detta mål. Det måsle kännas tillfredsställande för alla som under årens lopp har sysslat med dessa frågor all vi nu har kommii dithän all vi uppnår enprocentsmålet.

Men alla skall vara medvetna om att inte heller vi i vår ekonomi saknar problem. Det är och del kommer att bli förenat med vissa svårigheter all hålla den volym för u-hjälpen del nu är fråga om och samiidigi realisera en del inhemska reformer som står pä vär egen önskelista.

Om vi i fortsättningen kan orka med all flytta fram enprocentsmålet lill en högre procentsats behöver vi inle diskutera i dag. Det flnns en motion att behandla - som emellertid utskottet har avstyrkt - där det yrkas att vi skall inrikta oss på en biständsvolym som omfattar 2 %

Nr 63

Onsdagen den 23apriri975

Internationellt utvecklingssamarbete

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

av bruttonationalprodukten och alt della bör vara realiserat i börian av 1980-talet. Skulle vi dä kunna uppfylla ell sådant önskemål? Motionären menar att vi skulle kunna göra det - della framgår tydligt av molionen

- och det är möjligl alt vi skulle kunna klara del. Men vi skulle icke
kunna realisera del ulan att del skulle medföra kännbara påfrestningar
inom vårt eget land. Det skulle också innebära att vi icke kunde genom
föra en del kostnadskrävande reformer, som vi nu räknar med skall kunna
realiseras.

Ell par exempel kan nämnas. Myckel snart kommer fem veckors semester att vara ett faktum i vårt land; jag gissar att det inle är mer än tvä eller högst tre år dit. Arbetstidsförkortningen är en lika angelägen fråga för mänga i det svenska näringslivel. Ytterligare liknande exempel skulle kunna ges.

Om vi är beredda - vilket jag inte tror att vi är - att skjuta sådana kostnadskrävande reformer, son-i vi nu är i färd med att realisera, pä en obestämd framtid, då skulle vi också kunna förverkliga en högre volym pä vår biständsgivning lill u-länderna.

En annan sak, som kanske är värd att nämna i det här sammanhangei, är all den svenska bytesbalansen, inte minst under dessa vårmånader 1975, har kraftigt försämrats. En förhöjning av enprocentsmålet till 2 96 skulle säkert leda till all vår bytesbalans ytterligare skulle försämras. Det är möjligt att den försämringen komnier att fortsätta även om vi inte gör något ytterligare i fråga om bistånd till u-länderna, ty den närmaste framtiden ler sig tämligen osäker i det här avseendet.

I detta sammanhang vill jag kommentera ytterligare några motionsyrkanden som vi har all la slällning till i dag och som inle behandlas i utrikesutskottets betänkande nr 4.

Vi har fält motioner av herrar Helén och Fälldin som utmynnar i ell likartat yrkande, nämligen att riksdagen skall besluta all under innevarande budgetär - alltså del budgetår som slutar den sista juni i år

- anvisa ytterligare 500 mifi. kr. för u-hjälp. Innebörden i della mo
tionsyrkande är all vi redan innevarande budgetär skall uppnå enpro
centsmålet i stället för under det budgetår som böfiar den I juli i år.

I en moiion av herr Hermansson m. fl. från vpk yrkas särskilda anslag på 100 mifi. kr. innevarande budgetär lill PRR i Sydvielnam och på 50 mifi. kr. lill befrielsefronten GRUNK i Cambodja. Det är alltså tillhopa ett anslag pä 150 mifi. kr. som skulle ställas lill förfogande.

Om regeringen vill ge ett fortsatt stöd till Vietnam och Cambodja, vilkel jag tror är förhållandet, finns möjligheter att göra det av de medel som ställs lill förfogande genom bifall till regeringens proposition. Ett bifall lill de nämnda motionerna skulle inte väsentligt förändra della läge, ty liden fram till etl nytt budgetår består endast av några få veckor. Man skulle inte hinna använda andra medel än de som står lill förfogande efter den 1 juli.

Folkpartiets och centerns moiioner har av utskoltsmajoriteten avstyrkts. Utskottet har fattat sitt beslut mot bakgrunden av att hjälp kan

bevifias av de nya medel som ställs till förfogande från den I juli 1975 och att molionärerna myckel bristfälligt har berört hur etl nytt anslag på 500 mifioner skall finansieras. Motionärerna tycks inte fästa något egentligt avseende vid vår valuiasiluation och den försämrade bytesbalansen. Dessutom kan nämnas all regeringen knappast della budgetår skulle ha möjlighet att klara en ökad utgift pä 500 mifioner ulan att skaffa sig motsvarande inkomster.

I reservaiionen lill utskottets belänkande i detta avseende har anförts att flnansieringen av dessa 500 mifioner skulle kunna ske med hänvisning till all såväl centerpartiets som folkpartiets representanter vid behand-. lingen av molionerna i finansutskottet pekat på uppgörelsen beträffande skalleomläggningen för 1976 - alltså Haga II innebärande en förstärkt finanspolitik. Om reservanterna med detta uttryckssätt vill ge sken av all frågan om ökat anslag till u-hjälpen behandlades i de s. k. Hagaförhandlingarna och all del där skapades ell visst uirymme finansiellt, måste det vara elt stort misslag. Så var inle fallet, och del finns heller icke någon "förstärkt" finanspolitik som skulle möjliggöra alt ell sådant anslag bevifiades ulan alt motsvarande inkomster kunde erhållas. Det finns endasl en väg all gå, om riksdagen skulle godkänna motionerna, och det är en ökad upplåning. Den upplåningen kan numera inle ske inom landet, utan då måsle vi gä ul på den internationella marknaden. Finansministern har redan fält genomföra en myckel kraftig upplåning - den största som har skett nägon gång i svensk ekonomi och den omfattar ungefär 12 mifiarder. Det framstår knappast som den möjliga utvägen all rekommendera ytterligare upplåning för del här ändamålet.

Finansministern har alltså redan fåll låna upp omkring 12 mifiarder,. vilket ylleriigare poängterar de problem som är förenade med dessa motioner. Vi har heller inle i vär budget gjort reservationer för all kunna ekonomiskt klara den uppgörelse som just har träffats för slalsfiänarna i del här landet. Den uppgörelsen sträcker sig visserligen över tvä år, men den kostar sammantaget 28 96, varav huvudparten faller på del första årel och resten på det senare året - lät mig säga 15 96 pä innevarande är och 13 96 pä nästa är. Men är riksdagens ledamöter medvetna om all den sammanlagda kostnaden för slalsfiänamppgörelsen rör sig om i stort sett 4,5 mifiarder kronor? Såviii jag vet flnns inga reservationer för denna kostnad, som helt naturligt skall betalas.

Utskottet har alltså yrkat avslag pä motionerna från folkpartiet och cenlern.

I vpk-molionen föreslås all riksdagen skall bevifia ett extra bidrag lill Vietnam på 100 mifi. kr. och lill Cambodja på 50 mifioner och att detta skall betraktas såsom katastroföistånd. Men oavsell vad man kallar del skall ju ändå kalaslroföisiåndet flnansieras. Och tendensen har som bekant under senare år på grund av lägel ute i världen varit den all vad vi kallar för katastroföistånd har måst ökas år efter år. F. n. ulgår det med etl belopp som jag tror är större än nägon gäng tidigare i vår bi-ståndshisloria. Jag kan som exempel nämna all det svenska livsmedels-

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

biståndet hittills under innevarande år har uppgått lill 360 mifioner mot 115 mifioner under föregående budgetär. De pengarna har fått las ur den reserv som har funnits för kalaslroföisiåndet. Antalet katastrofer och omfattningen av dem har ju också en tendens att öka undan för undan. Del just nu mest utsatta landet, som vi ger både kalaslrofbisiänd och utvecklingsbistånd i övrigl, är Bangladesh. Del är elt land som långt ifrån har kommii över sina svårigheter. Problemen där kommer att bestå under ganska lång tid.

Tillåt mig sedan alt också någol beröra ett par andra punkler i utrikesutskottets betänkande. I avsnittet 3 i utskottets betänkande behandlas vårt samarbete med programländerna. Vi har ju etl antal länder som vi kallar så - de är 16 lill antalet. Den hjälp som ges lill dessa programländer har i allmänhet större biständsvolym än hjälpen lill de flesta andra länder. Belräffande programländerna är lägel det, all många av de projekl som där skall genomföras tar flera är all avsluta. Projektens storleksordning är sådan. I och med all vi på detta säll inleder ett samarbete med dessa länder måsle vi redan från böfian utgå från all hela projektet skall avslutas, oavsell om delta inte kan ske inom det närmaste året utan kommer att ta två, tre, fyra eller fem år. Vi måsle ge utfästelser härom.

Riksdagen har behandlal den saken vid olika tillfällen och sagl all vi får vara beredda på della. Men riksdagen har inte samtidigt krävt all fä fatta beslul om vafie enskilt projekl som del kan vara fråga om, ulan riksdagen har funnit det lämpligt att lägga detta i händerna pä regeringen, som har fått ansvara för ulvecklingen. Där har del kommit all röra sig om betydande belopp. Denna gäng rör del sig om slörre belopp än tidigare, nämligen drygt 6,9 mifiarder, alltså praktiskt taget 7 mifiarder. Och nu har situationen i utskottet blivit den all majoriteten, som beslår av de tre borgerliga partierna, inte har velat acceptera att frågan om bistånds-utfästelser skall behandlas på samma säll som tidigare. Därför har utskottsmajoriteten beslutat all stödja moderala samlingspartiets moiion, som innebär alt regeringen får komma tillbaka lill riksdagen och föreslå ändringar i del hittillsvarande tillvägagångssättet och säga hur man lämpligen bör ha del i fortsättningen. Här har vi en av de viktigare reservalionerna; de socialdemokraliska ledamöterna i utskottet har reserverat sig mot den borgerliga majoritetens beslut i denna fråga. Jag vill redan nu yrka bifall till den reservation som här har avgivits.

Tyvärr kan jag inte ta i anspråk så lång lid som jag egentligen skulle behöva för detta anförande. Jag vill ändå beröra ytterligare ell avsnitt i utskottets betänkande och del gäller vissa biståndsinsatser i de olika länder där vi hillills har arbetat och gett bistånd. Dessa frågor behandlas under punklen 6 i betänkandet som har rubriken Insalser i enskilda mottagarländer. Här har utskottet kommit att bli delat i olika uppfattningar då del gäller framför allt ell land. Del framgår också av reservalionerna. Vi har under denna punkt fler reservationer än lill nägol annat avsnitt i utskottets betänkande.

Del jag nu vill kommentera litet närmare gäller biståndet lill ett av mottagarländerna, nämligen Cuba. Vi har under etl antal är stött utvecklingen på Cuba. 1 budgetpropositionen föreslås för innevarande år att del svenska biståndet skall utgöra, om jag minns räll, 60 miljoner. Reservaiionen i delta avseende innebär alt riksdagen skall upphöra med del utvecklingsstöd som har givits Cuba. Reservationens förslag måste innebära en omedelbar försämring av biståndet på kort sikt och ett hell upphörande av stödet till Cuba pä litet längre sikl. Om denna reservalion av herrar Hernelius och Turesson skulle godkännas av riksdagen skulle del få även vissa ytterligare konsekvenser ty del finns andra länder som vi ger värt stöd och som befinner sig i ungefär samma situation som Cuba, dvs. de hör inte till de mest utpräglat fattiga länderna. Lål mig nämna några exempel: Zambia, Tunisien, Botswana m. fl. hör lill den kategorin. De av utskottets ledamöter som icke omfallar den reservationen menar all om man på della säll skall plocka ul etl land och besluta om åtgärder, måsle konsekvensen bli att man ocksä behandlar andra likvärdiga länder på elt enhetligt sätt. Vi vill alltså att hjälpen lill Cuba skall fortsätta. Del är inle på del sättet - som jag förmodar att reservanterna kommer alt säga - att Cuba har en.myckel bra ekonomisk situation f n. Det har Cuba inle alls, ulan landet har allfiämt en handelsblockad pä sig frän Förenta staterna som vållar Cuba stora bekymmer. Det är alltså här fråga om den likvärdiga behandling som vi anser all man inle kan komma ifrån, om man skall ge sig in på en bedömning av vafie land pä del sätt som det här är fråga om.

Herr talman! Tyvärr måsle jag föratl inle ta alllför mycken lid i anspråk stanna här: Jag återkommer senare, framför allt i replikerna. Men jag vill redan på delta stadium yrka bifall lill några av reservationerna, nämligen de socialdemokraliska reservalionerna 3, 4, 17, 27 och 29 och i övrigt yrka bifall till utrikesutskottets belänkande nr 4, samtidigt som jag också yrkar bifall lill utskottets belänkanden nr 3 och 5.

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

Fru iredje vice talmannen NETTELBRANDT (fp);

Herr talman! Strax före jul upptogs Dagens Nyheters förstasida av en bild på ett barn. Del var inget av de jul-och nyärsbarn.som tidningarna brukar visa upp. Det var inget av de barn som kommer lill världen i vårt land, välkomna och välnärda, runda och rosiga.

Del var etl barn som mest bestod av ben och knotor. Med munnen öppen - som väntande på mat. Men där fanns ingen mat.

Inne i tidningen kunde vi se ell annat barn. Litet äldre. Med armar smala som tändstickor, ben tunna som trumpinnar. Det satt på den bara marken. Framför sig hade det en skål. Men skålen var tom.

För de här barnen - och för alla de andra som svall i den värsta hungerkatastrofen någonsin - vädjade i december en engagerad svensk opinion med de kristna samfunden i spetsen.

"Vi lever i överflöd", skrev en församling i en av tusentals namnlistor. "Skall då inte vårt land uppfylla de vackra tankar och beslul som tidigare

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975-

Internationellt utvecklingssamarbete

är bestämda av riksdagen?"

Svenska ekumeniska nämnden vädjade för hela den svenska kristenheten: "Vi vill återigen hävda vär övertygelse att Sveriges regering och riksdag är förpliktade all tillse att utvecklingsbiståndet över statsbudgeten uppnår enprocentmålet under innevarande budgetår."

Från ungdomsorganisationer, arbetarkommuner, fackliga organisationer och många, många enskilda kom samma slags vädjanden.

Jag tror inte jag tar miste om jag säger att de flesta svenskar julen 1974 sände tankar till dem som inle hade nägol julbord att frossa pä. Men tankar mättar inte. Del behövs mal för att mätta - mal som vi hade i rikt överflöd. När vi själva tagit för oss i Sverige - mer än vi skulle behöva - fanns lika myckel lill, och mer än så, i överskoll.

Men Sverige sände inte det överskottet och säg heller inte det rekordstora och oväntade överskottet som en maning att ge u-länderna de biståndsanslag vi alla lovat dem. Riksdagsmajorileien i december valde i stället linjen att "vänta och se".

Svältdöden väntade inle på den svenska riksdagen. Den har skördal sina offer, dag efter dag, vecka efter vecka. Samtidigt som riksdag och regering väntal och tänkt - och ätit. ,

Folkpartiet krävde att riksdagen redan i december skulle anslå de 500 mifi. kr. som krävs för att nä enprocentsmålet i rätt tid och använda detta anslag för att göra en extra insats i de hårdast drabbade u-länderna. Del avslog socialdemokraterna, centerpartiet, moderaterna och kommunisterna. "Det svenska veteöverskoiiets storlek kan med visshet bedömas först i börian pä april 1975", sade man och avvisade därmed ocksä anslag som hade kunnai ge hungerländer som Indien och Bangladesh möjlighet att köpa spannmål på annat håll under några avgörande månader.

Nu är vi i april 1975. Nu kan vi konstatera tre vikliga saker, av stort intresse inle minst för den stora, engagerade opinion som vände sig lill riksdagen i december men blev avspisad;

1. Veteöverskottet fanns. Det blev enligt den definitiva beräkningen av Svensk Spannmålshandel 1 110 000 lon, dvs. 10 000 ton slörre än vi räknade med i december. Alla påståenden om att del veteöverskoll som de kristna samfunden och andra talade om i december inie existerade i sinnevärlden var således felaktiga.

2. Det hade en avgörande betydelse vilkel beslul riksdagen tog i december. Under intryck av opinionen försökte man från de andra partierna tona ner skillnaden mellan den egna"vänta-och-se-linjen" och folkpartiets "besluta-nu-linjen".

Genom att folkpariiel blev ensamt i riksdagen i december visar del sig nu

-all u-länderna berövats 500 mifi. kr. som skulle betytt myckel för alt klara situationen innan de nya skördarna kom

-alt Svensk Spannmålshandel, trots försäkringar om motsatsen under riksdagsdebatten, har kunnat säfia en stor del av del återstående veleöverskotlet för andra ändamål, bl. a. som djurfoder. Svensk Spann-

målshandel väntade inte med all säfia för alt riksdagen väntade med att besluta.

3. Fortfarande finns 185 000 ton vete som inte behövs för vårt eget bruk och som inte bundits för försäfining. Riksdagsmajorileien i december sade sig hoppas "alt den definitiva beräkningen av 1974 års skördeutfall skall visa att ytterligare kvantiteter senare kan användas för bistånds-ändamål". De partier som bildade majoritet gjorde under riksdagsdebatten den 12 december fullkomligt klart, att riksdagens beslul skulle tolkas sä att hela det överskoll som kunde visa sig finnas utöver del som redan bundits för försäfining skulle gå till hungeriänderna.

Moderalgruppen anmälde till riksdagsprotokollet sitt instämmande med föfiande sammanfattning av en talesman för moderala samlingspartiet:

"Detta innebär all utskottels skrivning skall tolkas så alt för det första varie kilo veteöverskoll som kan finnas i Sverige skall ställas lill de svältande folkens förfogande. För det andra skall delta ske utan onödigt dröjsmål genom en snabb inventering av hur mycket som kan finnas och genom alla åigärder för att snabbt skaffa fram tonnage och annat som behövs för att få i väg veleöverskotlet. När vi för del tredje vet hur stort överskottet är och vi kan fä i väg del skall del icke komma alt fallas pengar. Vi har i dag fått höra att della är innebörden i utskottels

förslag.-- Jag ulgår frän att Kungl. Maj:t som har all effektuera beslulel

betraktar dessa mycket auktoritativa uttalanden som en del av vad utskottet anfört."

Utrikesulskoltels ordförande och socialdemokraternas ledande företrädare i debatten konstaterade; "Förhoppningen är således att vi nu skall kunna leverera 100 000 ton. Förhoppningen är också att vi den 1 april skall kunna konstatera all vi har, som del sagts, ytterligare 300 000 ton alt leverera."

Låt mig fråga, hur vill ni, mol bakgrund av löftena i december, använda de 185 000 ton vete som fortfarande finns kvar som överskott?

Måste ni inte efter de starkt förpliktande uttalandena i december åt-n-iinstone känna ett ansvar att anslå ytterligare pengar för angelägna insalser i våra programländer? Situationen i Indokina ger ell nyll, uppfordrande exempel på behovel av omfattande och omedelbara katastrofinsatser.

I Cambodja haren orättfärdig regim fallit. I Sydvietnam haren en vålds-härskare tvingats avgå. Vi får innerligt hoppas att Indokinas plågade folk nu änlligen kan vinna fred och nationellt oberoende. Kvar står den oerhörda förstörelse kriget åstadkommit, av människor, av det som byggts upp med människohand, av livsmifiön. Sverige måsle föfia upp sitt kon-' sek venia slöd forell rättfärdigt slut på krigen i Indokina med både snabba katastrofinsatser och hjälp till långsiktig återuppbyggnad. Då fär del inle fallas jjengar. Det är elt viktigt skäl för riksdagen att i dag anslå de 500 mifi. kr. ytterligare, som också skulle innebära att vi når enprocentsmålet i rätt tid.

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

Indokina visar pä nytt att det inte får ställas upp någon konstruerad motsättning mellan katastrofhjälp och långsiktiga verkningar. Hjälper vi barnen att slippa mentala skador av brist på viktiga näringsämnen, dä ger vi dem ocksä kraft att senare delta i den långsiktiga omvandlingen av sina samhällen lill frihet och rättvisa. Och bara de som överlever har glädje av en kommande samhällsomvandling. Därför får vi aldrig avslå från att hjälpa i nuet under hänvisning lill en vacker plan för framtiden. Vår blick får aldrig skymmas för enskildas lidanden. Då blir systemen viktigare än människorna. Då förlorar vi kontakten med livel självt.

Vi har all anledning all till våra hjärtan ta den dramatiska vädjan som strax före jul kom från nobelpristagaren och förre västtyske förbundskanslern Willy Brandl: "Utvecklingshjälp böriar med kamp mot barnsvällen och vad som nu behövs är en global strategi för all klara katastrofer. Därför vädjar jag till regeringar, organisalioner och enskilda människor om stöd; det flnns inte någon ursäkt för alt inte hjälpa."

Mängder av viktiga frågor har behandlats av utrikesulskollel och är värda att diskuteras här i kammaren. Från folkpariiel har vi i den utförligaste motionen ställt långtgående krav på en samlad u-landspolitik som är mera solidarisk än den nuvarande;

O Vi begär att de rika ländernas marknader skall öppnas för u-ländernas produkter.

O Vi kräver all Sverige skall ge elt mer konsekvent stöd till frihetskampen i södra Afrika nu när den går in i etl avgörande skede.

O Vi föreslår att Sverige skall ge ell slörre bidrag lill beredskapslagringen av livsmedel i världen.

O Vi vänder oss mot alt biståndet binds till köp i det bislåndsgivande landet och därmed både fördyrar och försvårar för u-länderna.

Vi begärav u-länderna att de skall ha en långsiktig ulvecklingsplanering som värt bistånd kan utgöra etl stöd lill. Då måste vi .självfallet från svensk sida kunna garantera att inte biståndet lill avtalade insalser plötsligt upphör från ett år till elt annat. Au länderprogrannneringen skall ligga fast, bl. a. med möjligheten all planera san-iarbetel för flera år framåt, sägs klart ut av utskoltsmajoriteten.

Vad majoriteten därutöver säger är två saker;

alt riksdagen när anslagsnivån nu nått en större höjd bör få bättre insyn och en starkare slällning än med den nuvarande formen för fullmakt; här skall regeringen få återkomma med förslag,

all riksdagen bör fä slörre möjligheler att pröva ett bredare samarbete, med mindre tonvikt på biståndsinsatser, i u-länder som fått en bestående förbällring av sin ulvecklingssilualion, såvida inle etl yttre politiskt tryck motiverar ökat slöd.

Självfallet kan det inle vara fråga om all ändra på grundvalarna för den svenska biståndspolitiken. Men riksdagen måste ha etl reellt inflytande. Det är en uppgift för biståndspolitiska utredningen all föreslå riktlinjer för utvecklingssamarbetets framtida ulforn-ming.

Vi vill satsa på forskning för u-landsarbetel. Den administrativa organisationen för forskningen har sin stora belydelse. Ett beredningsansvar hos SIDA garanterar att alla forskningsförslag passerar SIDA på väg till regeringen, men friheten i forskningen och självständigheten hos forskningsberedningen måste betonas. Biståndspoliiiska ulredningen bör kunna tillgodose dessa krav och åstadkomma en fungerande organisation.

Vi kräver slörre insatser för all inte utvecklingen skall försämra kvinnornas slällning i u-länderna. Kvinnorna har en ulomordentligt viklig roll i de flesta u-länders samhällsliv och ekonomi. De bär den tyngsta bördan i jordbruket. Risken är all samhällsomvandlingen lar från kvinnorna deras gamla ställning utan all ge dem en chans i del nya samhälle som växer fram. Kvinnorna måste i större utsträckning komma med i bl. a. yrkesutbildning. Här måste Sverige driva på i del arbeie som pågår inför FN;s kvinnokonferens i Mexico i sommar.

Vi kräver en större beredskap för att lägga om också vårt eget sätt att producera och konsumera. Inte minst pä livsmedelsområdet är del oerhört slösaktigt. Häromveckan presenterades en myckel iniressani energisiudie av del svenska jordbruket som utförts av en arbetsgrupp pä lantbrukshögskolan. Den konstaterar, att vi skulle spara in en odlingsareal motsvarande hela Östergötland om svenska folkel sänkte sin köttkonsumlion lill hälften och ersatte den med mat från växter. Utan att öka energianvändningen kunde vi pä del viset producera mat för ytterligare 600 000 människor. Jag vill tillägga att detta att steg för sleg lägga om sättet all producera och konsumera inle innebär all ge ens ell lillfinger åt tanken att det är önskvärt all stoppa den samlade tillväxten i världen. Om tio år kommer jorden alt ha en mifiard fler människor än i dag. Få framtidsperspektiv är mer fasansfulla än att det vid del laget inte skulle finnas större resurser att dela på än i dag.

Trots tyngden i dessa och alla andra frågor som vi från främst folkpartiet tagit upp anser jag ändå all del allra viktigaste i dagens debatt är att klara ul om Sveriges riksdag skall hålla eller svika de löften den redan gett.

Vädjanden av det slag Willy Brandl riktade lill oss i julas hardel kommit mänga genom åren. Och pä mängder av internationella konferenser har de rika länderna lovat mera solidariska insalser till slöd för de fattiga ländernas ulveckling. Del är inte deklarationer, löften och fina fran-i-lidsmål som saknats i arbetet för u-ländernas utveckling och för en rättvisare värld. Del som brustit är omvandlingen av deklarationerna lill handfasta program, löftena till konkret handling, framtidsmålen lill praktisk solidaritet.

Det gäller också Sverige.

År 1962 ställde riksdagen upp enprocentsmålet som en utmaning för 1960-talel. Förverkligandet dröjde till andra halvan av 1970-lalel.

År 1968 log riksdagen en konkret plan för att nä enprocentsmålet senast 1974/75. Löftet har upprepats vafie år sedan 1968.

Ändå står nu en majoritet av socialdemokrater och moderater i begrepp

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

att överge löftet vid mållinjen.

Men det är ju bara etl års försening, säger man. Ja, det är ett års försening och 500 mifi. kr. mindre lill u-länderna-500 utlovade mifioner som de berövas jusl det år då deras behov av hjälp är som störst. Pä vilkel annat område skulle ell sådant löftesbrott accepteras? Vad skulle man säga om någon föreslog att utbetalningen av pensionstillskott till våra pensionärer sköts pä etl år? Vad skulle man säga om nägon kom på tanken alt under etl är inte betala utlovade barnbidrag?

Nej, det är sant, människorna i Indien, i Bangladesh, i Tanzania, i Vietnam har inte rösträtt i Sverige. Därför kan de svikas ulan all regeringen avsätts i närmaste val.

Men är det den sorts moral vi bör ha? Är det den sorls moral som en engagerad opinion med de kristna samfunden i spetsen förväntar sig av Sveriges riksdag och regering?

Nej, svarar vi frän folkpartiet. Riksdagen skall stå fast vid sina löften. Riksdagen måsle göra klart all solidaritetstanken inte byter skepnad vid den svenska gränsen. Riksdagen skall i praktisk handling visa att löften lill faltiga människor i andra delar av världen är lika myckel värda som löften till svenskar.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill reservationen i utskottets belänkande nr 3. Såvitt gäller utskottets betänkande nr 4 yrkar jag bifall till reservationerna 1, 2, 6, 7, 15, 21, 23, 24, 25, 30, 31, 32, 33, 34, 37, 38 och 39 samt i övrigt till utskottets förslag.

I della anförande instämde herrar Weslberg i Ljusdal, Ångström, Lindahl i Hamburgsund, Jonsson i Alingsås, Petersson i Röstånga, Löfgren och Carlström, fru Swartz och fröken Hörién, herr Ekinge, fru Anér saml herr Ullslen (samtliga fp).

Herr ARNE GEIJER i Stockholm (s) kort genmäle;

Herr lalman! Fru tredje vice talmannen Nettelbrandl böfiade sitt anförande med alt ge en skildring av del sociala tillståndet i världen, en skildring som jag inie har anledning alt polemisera mol. Jag är övertygad om all ingen kan polemisera mol en skildring som handlar om hur fattigdomen har brett ut sig i olika delar av världen.

Däremot instämmer jag inle i fru Nettelbrandts anförande i övrigt. Hon räknar upp allt vad man kräver - ständigt återkommande ord i hennes anförande var "vi kräver". Den som inte har hört fru Nettelbrandt förut måste väl dra den slutsatsen att hon kräver någonting nytt, någonling som vi tidigare inle har hört talas om.

Men del mesta av vad fru Nettelbrandt kallade "vi kräver" är ju saker som diskuterats i vår u-hjälpspolitik och som vi i flertalet fall är tämligen ense om. Man kan inle skapa en situation där man ger inlryck av att komma med någonting nytt bara därför att man använder etl annat och litet hårdare röstläge än man brukar i andra sammanhang. Jag upprepar alt myckel av det som-kallades "vi kräver" är saker som vi är tämligen

ense om.

Däremot är jag inle riktigt med på noterna när det gäller frågan om vad andra länder skall göra, för en del av vad "vi kräver" handlade också om del. Som bekant har vi inget inflytande över vad andra industriländer vill och kan göra och inte heller över vad u-länderna frän sin sida skall göra. Del ligger liksom utanför våra möjligheter. Vi fär nog ägna oss ät all tala om det som vi själva bör göra och del vi kan göra.

Hänvisningen till Willy Brandl i Västtyskland var kanske inte rikligt all right. Man kan konstatera att Västtyskland ligger långt, långt efter Sverige i fråga om all ge bistånd lill u-länderna.

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

Fru Iredje vice talmannen NETTELBRANDT (fp) kort genmäle;

Herr lalman! Först vill jag gärna i likhet med herr Arne Geijer i Stockholm beklaga att vi här i kammaren inle kan använda den avspända och trevliga ton som vi har i utskottsbehandlingen, inte minst tack vare herr ordförandens ledning. Som herr Gefier påpekade i sitt inledningsanförande är vi forcerade av tidsskäl. Men när det gäller innehållet kan jag inte förstå herr Gefier.

Herr Geijer säger att slutsatsen av milt anförande skulle vara alt jag vill ge intryck av all jag kräver något nytt. Jag lycker jag använde en större del av tiden för att tala om all del är jusl på grund av att löftet är så gammalt och sä ofta upprepat som jag inte anser att vi från riksdagens sida har rätt att när tiden väl är inne för etl uppfyllande av löftet bara träda åt sidan och säga: Nej, del där slår vi inte för.

Sedan är del klart att herr Geijer kan tycka all den där sociala bakgrunden behöver vi inte ägna någon tid åt. Men det är ju just den som vi i folkpartiet har tyckt förpliktigat oss att ta vår ståndpunkt.

Till sist, herr talman, sade herr Geijer alt vi kan inte här ha någol inflytande pä vad andra industriländer gör. Kan vi inte del? Jag har den uppfattningen all vi trots att vi är ell litet land spelar en slor roll i världen just därför alt vi inte hör hemma i nägon av de politiska blockbildningar som världen rymmer. Och jag har den uppfattningen all regeringen ocksä många gånger vill vara i världen en röst som hörs och som helsl följs.

Hen ARNE GEIJER i Stockholm (s) kon genmäle: Herr lalman! Vad andra personer och andra länder gör -jag återkommer till det. Här har vice ordföranden i utskottet hänvisat till vad Västtysklands tidigare förbundskansler har sagt. Låt mig säga att uppgifter som jag jusl har fäll visar all Förbundsrepubliken Västtyskland för 1973 har elt biståndsanslag som uppgår till 0,32 96, mindre än hälften av del som Sverige ger. Del är möjligl alt Västtyskland kommer att nä 0,4 96 under detta år; när man kommer upp till 0,7 96 är en öppen fråga.

Ell avsnitt som jag gärna skulle ha velat kommentera, och som fru Nellelbrandt berörde, är vad jag refererade och kallade för avsnitt 3;

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

där finns en samlad borgerlig dominans i utskollet, och vi har en reservation. Avsiktligt tog jag inle upp del avsnillet, därför att jag vill kommentera del efter del alt moderaternas och centerns talesmän har redogjort för sin uppfattning i den frågan. Jag skall alltså la upp del i en kommande replik.

Fru tredje vice talmannen NETTELBRANDT (fp) kort genmäle;

Herr talman! Vi behöver ingen diskussion kring frågan om hur långl man kommii i Västtyskland när del gäller hjälpen lill u-länderna. Jag åberopade det där uttalandet av Willy Brandl därför all jag ville peka pä elt progressivt och välgörande uttalande från socialdemokratiskt håll. Jag hoppas all inle herr Arne Gefier i Stockholn-i har något emot att man berömmer socialdemokrater i andra länder. Jag vill samtidigt lägga lill en fråga; Har man någonsin i mänskligl umgänge - umgänge mellan människor eller mellan länder - räll all åberopa att andra är sämre som slöd för att man själv inte håller sina egna löften?

Herr förste vice talmannen BENGTSON (c);

Herr lalman! Anslagen för internationellt utvecklingsarbete föreslås, för budgetåret 1975/76 uppgå till 2 860 milj. kr. Det innebär en ökning på 760 mifi. kr. eller med ca 36 96 i förhällande lill innevarande budgetår. Därigenom beräknas del totala biståndsanslaget motsvara 1 96 av bruttonationalprodukten lill marknadspris.

Regeringen höll alltså inle sill löfte att komma upp till enprocentsmålet under budgetåret 1974/75. Dessutom bör del observeras all regeringen inte föfide riksdagens klart uttalade mening all uppirappningen av bidragen borde ske i jämnare takt. I stället har man halkal efter, sä all man till skillnad mot en del tidigare är, då man endast höjde bidragen med 25 96, nu måste höja med 36 %. Del innebär all man undanhållit u-länderna bidrag jämfört med vad bidraget skulle ha blivit om uppirappningen varit jämn.

Enprocentsmålet lanserades i FN-sammanhang av Indien första gången. Det logs upp av cenlern i en moiion för niånga år sedan. Detta krav anslöt sig folkpartiet till det föfiande året, men del log lång lid innan t. ex. socialdemokraterna accepterade målet all vi skulle nå upp till 1 96. Cenlern och folkpartiet ämnar givetvis hålla de löften som getts. Vi har i reservaiionen till utskottets belänkande nr 3 föreslagit alt riksdagen skall anslå ytterligare 500 mifi. kr. Därmed kommer vi upp lill enprocentsmålet.

Uiskottsmajoritetens skrivning är egentligen en enda lång ursäkt för att enprocentsmålet inte har uppnåtts. Och trots alla utskotlsmajorilelens förklaringar om hur duktiga vi varit i Sverige kvarstår faktum all Sverige, enligt utskottsmajorilelens skrivning, inte uppnår enprocentsmålet i år.

Jag vill rikta en fråga lill utskottets ordförande och till statsrådet Sigurdsen. Herr Arne Geijer säger all del finns medel för all läcka hjälpbehovet under innevarande budgetår, men det är myckel svävande ut-

tryckt, för i nästa ögonblick säger han att del bara är några veckor lill nästa budgetär. Sä säger herr Gefier att regeringen knappasl skulle ha möjlighel att klara 500 milj. kr. ytterligare della budgetår.

Del framgår alltså av herr Gefiers anförande alt del egentligen inte flnns några pengar förrän den 1 juli. Men jag skulle av herr Geijer vifia höra var dessa pengar flnns lill katastrofhjälp. Såvitt jag vel var de sisla 24 mifi. kr. förbrukade när regeringen anslog denna summa lill hjälp-äigärder i Vietnam. Nej, den enda möjligheten att få några pengar -och det kan ocksä vpk, som föreslagit ylleriigare medel, noiera - är genonv bifall till reservaiionen från cenlern och folkpartiet. Då får man 500 mifi. kr.

Behovets storlek behöver jag inle närmare gä in på. Vi förslär alla vad som behövs efter krigels slut i de tvä områden det gäller, och då krävs dessa 500 milj. kr. lill hjälpålgärder.

Herr lalman! Jag ber all få yrka bifall lill reservaiionen vid ulrikesuiskoliets betänkande nr 3.

1 fråga om den framtida hjälpen efter enprocentsmålels uppnående sade herr Geijer att del kan vara svårt att upprätthålla den nivå vi nu har uppnått, och det är också möjligl. Men jag vill i alla fall peka pä alt riksdagen har sagl att den delar uppfattningen att Sveriges insalser i utvecklingssamarbetet även i framliden bör öka i takt med värt lands ekonomiska möjligheter, även om det inte alllid kan uttryckas i ett visst procenttal grundat på bruttonationalprodukten. Delta har man ullalal tidigare, och vi gör samma konstaterande i år. Vi skall alltså fortsätta all öka vår u-hjälp i den utsträckning det är möjligt, i överensstämmelse med vårt lands ekonomi.

De första orden i vår regeringsform lyder: "All makt i Sverige utgår frän folkel." Del betyder att riksdagen sä långl del finns praktisk möjlighet skall besluta vad gäller både bislåndsulfäslelser och andra frågor. Regeringen skall inte gå ul och ge löften och riksdagen sedan bara godkänna vad som har utlovats. Detta betyder inte något slags ettårspolitik i fråga om utfästelser. Riksdagen kan besluta om projekl som kan sträcka sig över åtskilliga år, och hillills har iiite Sveriges riksdag svikit i fråga om att fullfölja sädana åtaganden, även on-i budgeten löper på ett är. Framför allt är det i fråga om nya projekl som riksdagen bör besluta innan utfästelser görs.

Nu slår det i den socialdemokraliska reservaiionen vid punkten 3: "Den treåriga landprogrammeringen av biståndet baseras på riksdagens beslul om totalramar för biståndet under det kommande och de därpå följande tvä budgetåren. Utrikesulskollel erhåller innan regeringen fattar sill beslul förtrolig information om planeringen av utvecklingsbisiåndel lill olika länder."

Ja, just del. Utrikesutskottet men inle riksdagen erhåller dessa informationer. Dessutom är det förtroliga inforn-ialioner som lämnas. Är det detsamma som all riksdagen vel vad som egentligen företas på della område? Är del inle i stället att lyda så all regeringen går ut och lovar

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationelh utvecklingssamarbete

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationelh utvecklingssamarbete

och sedan inför riksdagen konstaterar: Nu har vi lovat delta?

Det framhålls nu alt vi skall avvakta biståndspoliiiska uiredningens arbeie. Del hänvisas i mänga sammanhang lill denna. Men skall del bara gälla riksdagen? Gäller det inle regeringen ocksä? Skall inte även regeringen avvakta biståndspoliiiska uiredningens slutförda arbete innan- man gör några utfästelser? Det är därför som vi inte kan anse alt de fullmakter på bortåt 7 mifiarder som nu är aktuella skall ges, ulan att regeringen får komma lillbaka med mera begränsade förslag om fullmakter.

Under punkten Allmänt om biståndets inriktning och utformning framhålls en mycket belydelsefull sak i utskottets skrivning, som bör vara till ledning för regeringens handlande i bisländsfrågor. Ulskottet skriver nämligen;

"En bestående förbättring kan vara på väg i fråga om vissa mottagarländers ulvecklingssilualion. Regeringen bör då vara beredd att inleda samtal med vederbörande regeringar angående etl bredare samarbete. I fråga om sådana länder bör regeringen inie ulan riksdagens hörande utvidga biståndsgivningen lill nya samarbelsområden. Utskottet förutsätter att regeringen vid den fleråriga bislåndsplaneringen för länder som befinner sig i denna kategori beaktar den allmänna ulvecklingen och därvid även önskemålet all i förekommande fall bistå dem vid ekonomiska påfrestningar som föranletls av ett yttre politiskt tryck."

Ja, det skall väl vara vär innerliga förhoppning att länder som vi hjälper skall komma fram lill en bältresilualion, sä all hjälpen så småningom kan upphöra eller få andra former. Då bör ju också de medel som lösgörs kunna användas lill länder som har slörre behov av hjälp. Det skulle ju vara en tråkig utveckling för vår u-hjälp, om vi aldrig skulle kunna hoppas pä alt dessa länder någonsin skall kunna klara sig själva.

Vi har alldeles speciellt önskat göra detta uttalande under denna rubrik, eftersom denna anvisning lill regeringen gäller generellt. Vilket land som helsl kan således, då det har kommit upp lill en viss högre standard, få vidkännas minskningar av. eller förändrade forn-ier för u-hjälpen.

Vilka länder skall dä i första hand få del av del svenska biståndet? Givetvis de fattigaste länderna. Innebörden av molionen 729 är ju alt Sverige skall koncentrera biståndet till de länder som har de största behoven av hjälp, oberoende av deras styrelseskick. Det framgår också av proposiiionen att den största delen av hjälpen går till de fattigaste länderna, nämligen 70 96. Med de anslag som nu bevifias kommer andelen all gä upp till 80 9{i. Della är givelvis riktigt. Vi bör hjälpa de fattigaste länderna i första hand.

Vär största bidragsmottagare skall enligl regeringen bli Tanzania, som är en socialistisk diktatur. Vi har åtskilliga andra diktaturer på listan - Nordvietnam, Cuba och andra - men vi har från vär sida inte sagl all styrelseskicket skall inverka pä bidragsgivningen. Del är hell enkelt falliga länder som vi skall ge hjälp, och då fär vi inle la hänsyn lill deras regim - en tankegång som i vafie fall ibland har skymtat fram

i debatter.

Herr Arne Geijer i Stockholn-i tog upp frågan om enskilda mottagarländer. Jag skall nämna en del av dem; herr Korpås kommer att tala om en del andra.

Rent generellt kan vi från centerpartiet säga all vi inle har anledning all underkänna SIDA;s bedömning. Regeringen har i en del fall - t. ex. i fråga om Tanzania och Nordvietnam - plussal på åtskilliga mifioner. Nordvietnam skall få 15 mifioner mera - en höjning från 210 lill 225 mifioner. Tanzania får inle mindre än 50 mifioner mera; SIDA föreslår 200 mifioner, regeringen föreslär 250 mifioner. Den motivering som finns är myckel knapphändig eller ingen alls. Regeringen bara går ifrån SIDA:s förslag. Vi föfier däremot SIDA, och på del sättet komnier vi upp i elt visst överskott. Vi anser all de medel som därigenom frigörs bör gå till särskilt nödlidande länder; Indien, Bangladesh, Pakistan och andra.

Cuba, som herr Arne Gefier tog upp, ligger högst i fråga om inkomst per capita av alla de länder vi hjälper, med 450 dollar per är, medan Bangladesh har 70 dollar, Indien 110 och Pakistan 130. Då blir den självfallna slutsatsen att Cubas situation, glädjande nog, har förbättrats. Del finns förutsättningar för all Cuba skall kunna klara sig bällre.

Herr .rne Gefier förväxlade oss kanske här med moderaterna, men centern har inte föreslagit all hjälpen lill Cuba skall upphöra. Vi menar att vi skall fullföfia de projekt som vi har pä gäng i Cuba, men vi har föreslagit en minskning från 60 till 50 mifioner. Regeringen vill gå in pä ell nyll projekl, etl indusiriutvecklingssamarbele som kan få avsevärda konsekvenser. Vår princip är all regeringen icke skall inlåta sig på nya uppgifter ulan alt fråga riksdagen och inte heller ge sig in på nya områden i sädana fall där man kan länka sig all landet kommii i en bällre situation. Vi har föreslagit alt Cubas bidrag ökas frän 45 lill 50 mifioner, med lanke på prishöjningar och sådant, men vi har yrkat avslag pä de 10 mifioner som regeringen vill salsa på nya områden. Vi lycker an regeringen inte har befogenhet all göra del, och därför skall det inte ske.

Herr lalman! I fråga om det internationella samarbetet förefaller det lyvärr som om informationen inte alltid går fram som den borde göra. I det här sammanhangei har ocksä Världsbankens verksamhel behandlats. Man har ofta hört kritik pä den punklen, och vid årets riksdag finns det också en moiion där Väridsbanken attackeras för sin långivnings-politik gentemot Sydvielnam och Chile. Del är skada att inle informationen går fram så att man verkligen vel vad som förekommer. Det har inte lånals ul elt enda öre lill Sydvielnam, och det finns heller inga planer på all låna ul pengar. Det har gjorts vissa undersökningar, men det har inle varit tal om all Sydvielnam skall ha några lån.

Med Chile förhåller det sig så all Världsbanken under en läng föfid av år har gett vissa lån. Ibland har lånen upphön därför att den ekonomiska situationen varit sådan alt man inle velal ge mera. När regimen Allende trädde lill, hade man projekl på viss eleklricilelsförsörining. Men den nya regeringen tyckte inle att del var del lämpligaste, och projektet

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

3 Riksdagens prolokoll 1975. Nr 61-64

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

kom inle lill utförande. Så tog man upp en diskussion om nya projekl. Jusl när Allenderegimen föll - tyvärr - stod man i begrepp att fatta beslut om alt ta itu med dessa nya projekt.

Sådan är silualionen, som den har förklarats från Världsbankens representanter. Jag lycker alltså all del är myckel ledsamt all inle informationen skall gä fram bällre så att folk vet vad som verkligen har förekommit i sådana sammanhang. Det görs attacker grundade på uppgifter som knappast är korrekta.

Livsmedelsbristen är det mest dominerande problemel i världen, del som vi försl måsle försöka avhjälpa. Vi har i vår moiion framhållit all starka motiv kan anföras för all livsmedelsbiståndets andel av lolalan-slaget för internationellt biståndssamarbete bör ökas under kommande budgetär. Del är möjligt alt man inle skall göra utfästelser om bestämda kvantiteter, men i stället bör minimikvantitet garanteras. Därutöver kan man göra utfästelser belräffande ytterligare svenski överskoll.

När del gäller kalastrotbislånd och livsmedel bör man observera vissa saker, och jag vill vädja till statsrådet Sigurdsen att se på dem. En olägenhet förra årel var all vi fakiiski inle hade urlastningsresurser och möjligheler att skicka i väg tillräckligt myckel. Under den tid vi har framför oss innan nya katastrofsituationer kan uppkomma borde vi se över skeppningsmöjlighelerna, så all vi kan få i väg det svenska överskoll som kan finnas.

Del är också anledning alt observera i della sammanhang, eftersom man 1967 var så ivrig med alt hävda all del svenska jordbruket skulle minska sin produktion, all del är myckel värdefullt alt vi har en svensk jordbruksproduktion, inte minst därför att vi kan hjälpa nödlidande i andra länder.

Del finns i della sammanhang en inte alltför slor sak som jag vill säga något om, nän-iligen en passus om varubiståndel. Det väckte mycken förvåning, indignation och t. o. m. opposition mol u-hjälpen när det blev känt all SIDA i en gåvosändning lagit med cigaretter till ell värde av 185 000 kr. Åtgärden var myckel förvånande därför all vi själva bekämpar tobaksbrukel i vårt eget land. All dä sända över sådana hälsoskadliga ting som tobak såsom u-hjälp kunde inte gärna försvaras.

Som svar på motionen 1146 om förbud att sända lobaksvaror och alkoholdrycker som u-hjälp har utskottet skrivit, vilket ocksä torde bli riksdagens beslut eftersom utskottet är enhälligl: "Utskollet vill erinra om att mottagarländerna skall fä fritt välja varor som produceras i Sverige." Eftersom inga lobaksvaror produceras i Sverige kan SIDA i fortsättningen inte, om man skall föfia riksdagens beslut, ta med tobaksvaror i varubiståndel. Vin produceras med elt ytterst litet undanlag inle i Sverige och kan därför inle komma i fråga. Skulle någon komma på den befängda idén all skicka svenski brännvin av olika sorter som u-landshjälp, får vi väl ta upp den saken igen.

Jag vill slutligen, herr talman, säga att i det avsnitt son-i gäller informationssidan behandlas en motion som jag lycker är behjärtansvärd

men som dock icke utskottet direkt har kunnat bifalla. Det är molionen 1151, vari hemställs all riksdagen "hos regeringen kräver all SIDA ges i uppdrag all i samråd med de kristna samfunden sammanställa material som belyser den kristna missionens u-hjälpsinsalser i del syfte som denna motion anger".

Vi vel ju alt de kristna organisationerna och samfunden har lämnat en oerhört slor medverkan i u-hjälpen. Men det diskuteras ibland: Hur myckel har detta varit värt? Vilken har inriktningen varit? Hur har man använt pengarna? Jag lycker därför att det skulle vara värdefullt om man i framliden kunde länka sig att göra en utvärdering av hur de kristna samfunden har ulfört sin u-hjälp. Utskottet säger alt några framställningar från de kristna samfunden om pengar till u-hjälp inte har behövt avslås. Men man bör heller inte i del sammanhanget ha alltför restriktiva bestämmelser utan genom denna källa, som jag anser är myckel effektiv, bör man ge största möjliga u-hjälp.

Herr lalman! Efter dessa kommentarer på vissa punkler - frågorna kommer att belysas ytterligare i anföranden av andra företrädare för centerpartiet - vill jag sluta med att yrka bifall lill reservalionerna 6, 7, 8, 11, 13, 15 och 19.

Hen ARNE GEIJER i Stockholm (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Torslen Bengtson berörde avsnittet 3 som tidigare har behandlats av utskottets vice ordförande och av mig själv, men jag avslår för tillfället frän att kommentera det. Jag vill invänta även del anförande som moderaternas talesman kommer att hålla, och därefter skall jag kommentera jusl den situation som uppstod i utskottet.

Men av belydelse i herr Torslen Bengtsons anförande är ju hans sätt all kommentera motionerna om de 500 mifionerna. Han ställde frågan lill mig, om det fanns pengar, och han besvarade den själv genom alt säga alt del finns inga pengar. Men, säger herr Torslen Bengtson, om riksdagen beslutar att bifalla molionerna, då finns det pengar.

Del var elt ovanligt ullalande. Ell sådant beslut av riksdagen skapar ju inga resurser i och för sig, ulan del innebär att pengarna måste skaffas fram. Jag utgår frän att regeringen dä tvingas att skaffa fram dessa 500 mifioner, och eftersom man, såvitt jag vet, inte har reserverade medel fär man gä ut och låna pengar.

Del är väl sä del fär gå till. Att tro all man kan klara detta enbart genom etl beslut i riksdagen är ovanligt naivt av herr Torslen Bengtson, anser jag.

1 övrigl tycks del vara så att herr Torslen Bengtsons andra stora problem i den här debatten, vilken rör sig om nära 3 mifiarder, är alt SIDA har skickat i väg en liten kontingent med cigaretter och några vinflaskor. Är detta det stora problemel i u-hjälpen, då kan vi avslå från all debatt.

Jag vidhåller mitt yrkande om bifall lill utskottets förslag.

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationelh utvecklingssamarbete

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

Herr förste vice talmannen BENGTSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag trodde att utskottets ärade ordförande hade läst de motioner som behandlas i detta sammanhang. Gör han del skall han finna alt i centerpartiets motion står del beträffande flnansieringen av de 500 mifionerna;

"Centerpartiet är självfallet nu liksom pä våren 1974 berett att medverka lill att denna belastning" - alltså de 500 mifionerna - "på innevarande års budget flnansieras genom en motsvarande inkomstförstärkning om så bedöms nödvändigt av konjunkturpoliliska eller andra skäl."

Della står således i motionen, så utskottets ordförande hade inle behövt fråga mig om del. Det är klart deklarerat att cenlern föreslår 500 mifioner och alt vi även är beredda alt diskutera hur dessa 500 mifioner skall las fram. Då existerar de ju verkligen, herr Arne Geijer. Vi har fullt konsekvent genomfört vad som föreslagils i delta fall.

Om herr Arne Geijer fäster den allra största vikten vid den lilla passusen i slulel av milt anförande och inle lar upp del jag dessförinnan sade om fullmakterna på 7 mifiarder osv., säbeklagarjagalt jag har misslyckats i min uppgift all försöka informera ulskoilels ordförande om centerns samlade syn på u-hjälpen. Jag ansåg emellertid alt del var fråga om en viklig princip, så alt man borde säga några ord om den saken också.

Jag vill återigen understryka alt centern har hell konsekvent och logiskt genomfört sin linje om ytterligare 500 mifioner.

Slutligen är del så, all på grund av all herr Geijer nu undvek att bemöta vad jag sade om avsnitt 3 och i stället kommer med ell bemötande efter del all moderala samlingspartiets.talesman haft ordel har jag lyvärr ingen möjlighet att få någon replik för all dä bemöta herr Geijer.

Herr ARNE GEIJER i Stockholm (s) kort genmäle;

Herr talman! Herr förste vice talmannen Bengtson efterlyste en replik av mig i denna speciella fråga, men som jag sade skall jag kommentera den efter den moderate talarens anförande. Jag har nämligen utgått från att det är moderaterna som är förslagsställare i detta fall och att centern och folkpartiet har anslutit sig lill moderaternas resonemang. Därför är del riktigt alt jag bemöter herr Hernelius efter hans anförande.

Herr förste vice talmannen BENGTSON (c) kort genmäle;

Herr talman! Jag vill bara göra ell tillrättaläggande. Visserligen logs initiativet i moderaternas motion, men det är inle samma formulering i reservationen. Den är annorlunda. Därför har moderaterna, centern och folkpartiet kunnat nå enighet i denna fråga.

Hen HERNELIUS (m);

Herr lalman! Med hänsyn till den debatt som här förts kan del vara påkallat all slå fast all enighet råder inom utskottet rörande anslaget till u-hjälpen för nästkommande budgetär, alltså den fråga som är hu-

vudämnel vid dagens förhandlingar. Denna enighet är glädjande. Samtidigt har då anslagen höjts - som herr Arne Gefier i Stockholm påpekade -med 36 96, dvs. med 760 mifi. kr., alltså med en hundralapp per svensk. Därigenom kan vi nu passera den milstolpe som vi längtat efter alt passera, nämligen enprocentsmålet.

Vid denna milstolpe må del konstaleras all del har varit en snabb ulveckling av den svenska u-hjälpen, även om niånga velal ha den ännu snabbare. Det har varit en ulveckling med stark växt, och då har det också varit ofrånkomligt all det uppkommit en viss växtvärk. Delta har lagit sig uttryck i administrativa dilemman i konkurrensen mellan SIDA, del självständiga ämbetsverket, och utrikesdepartementets u-hjälpsav-delning. Departementet är ju självt delvis ett ämbetsverk. Det har också tagit sig uttryck i alt en del anslag bevifials för tidigt, vilkel i sin tur har medfört stora och påfrestande balanser. Likaså har del tagit sig ullryck i en enligt mängas mening alllför stark politisk styrning av verksamheten. Formellt har del uppställ stora oformligheler. Ingen har väl kunnat undgå all konstatera, att fullmakter av det slag som gavs fr. o. m. 1968 t. o. m. den I januari i är - alltså enligl föregående grundlag - icke överensstämde med den grundlagen.

Men värken har icke varit slörre än växten, och när del gäller en uppbyggnad av denna karakiär måste man ocksä ha utrymme för en betydande tolerans för fel, missgrepp och oformligheter. De får reduceras med tanke på den slora helheten och på omfattningen av arbelet som sådant.

Noteras bör också all SIDA under sina tio år har sänt ut 3 500 svenskar till fiänstgöring utomlands, dvs. 10 000 personer om famifierna inräknas, en betydande personlig svensk insats i en värld av omdaning och förändring.

Men råder enighet om höjningen på 760 mifioner, så är enigheten inte lika slor rörande del extra anslag pä 500 mifioner som begärs för innevarande budgetär. Herr Arne Gefier i Stockholm tog upp den saken, och jag skall inte nu lägga mänga ord lill vad han sade. Jag konstaterar bara all av innevarande budgetår återstår endasl några månader, och om anslag behövs - t. ex. av kataslrofkaraktär - så är det inte svårt all ordna detta eftersom några fakturor näppeligen lär förfalla till betalning för sådan hjälp innan del nya budgetåret har gjort sitt inträde.

Jag vill ocksä konstalera all ehuru Hagauppgörelsen åberopas i en reservation i finansutskottet diskuterades della uppenbarligen inle i samband med den. Tanken på de 500 mifionerna kom väl lill liv något senare än Hagauppgörelsen - samtidigt med att vackra vårfiärilar vaknade till liv, alltså efter uppgörelsen.

Ocksä andra ting är kontroversiella. Jag skall böfia med att ta upp frågan om regeringens fullmakter sä alt herr Geijer får lillfälle att avlämna den replik som han hållit inne med. Fullmakter har funnits sedan 1968 och sedan 1972 har det varit ganska slora sädana. Nu gäller den regeln alt biståndsutfästelser för fem är framåt kan ges lill fyra gånger del totala

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

bilaterala biståndet plus oiniecknade reservationer. Del skulle i fiol ha betytt fullmakter för regeringen om utfästelser på över 4 mifiarder kronor. Del skulle, om nu föreslagna anslag bevifias, betyda att samma fullmakter höjs till 7 mifiarder.

Del är omfattningen - icke principen - diskussionen gäller. Därför slår reservanterna in öppna dörrar när de i sin reservation lalar om behovel av långsiktig planering. Del har ingen ifrågasatt. Ännu mer slår man in öppna dörrar när man talar om "elementär solidaritet". Del är faktiskt ingen som vill all alla sådana fullmakter skall upphöra ulan alt det kommer andra i stället. Vad utskottsmajoriteten begär är all medan fullmakterna kvarstår regeringen själv överväger hur nya sådana skall utformas och inkommer till riksdagen, helsl redan i höst, med förslag lill nya ehuru begränsade fullmakter. Intet mer och intet mindre!

I delta sammanhang påpekar också utskottet att i regeringsformen stadgas all avtal i frågor av större vikt skall underställas riksdagen. Della gäller enligt nya grundlagen liksom delvis enligl gamla grundlagen. Den regeln sätts inte ur kraft genom ett riksdagsbeslut. Man kan förvåna sig över alt della behöver sägas, men del sägs inte utan förekommen anledning.

Jag vill tillägga alt det finns en annan fråga under diskussion. Den har herr förste vice talmannen Bengtson berört och den gäller hur man skall förhålla sig lill länder som är stadda i snabb utveckling. Ulskotts-inajoriielen vill alt regeringen skall lill riksdagen anmäla när man i sädana fall söker nya former för projekl och det är fråga om stora sådana projekt. Sådana ändringar bör alltså inle kunna ske utan att riksdagens medgivande inhämtas.

Del är alltså i två frågor som utskotlsmajorilelens yrkanden berör riksdagens rättigheter. Som herr Bengtson ocksä erinrade om slår den nya grundlagen fast all all offentlig makt kommer från folkel och att riksdagen är folkets främsta företrädare. Det heter också all riksdagen bestämmer hur statens medel skall användas. Den regeln fär icke sättas ur spel genom vidsträckta fullmakter eller genom all regeringen ulan riksdagens hörande sluter avtal av betydande dimensioner och binder sig för slora biståndsprogram.

Med della konstaterande är del också nödvändigt att säga ifrån att den socialdemokratiska reaktionen förefaller både överraskande och oväntad. Att den socialdemokraliska pressen har uttryckt sig i ganska härda ordalag om dessa tvä nyheier från utskotlsmajorilelens sida har uppenbarligen berott på bristande information. När de artiklarna skrevs fanns väl inte ulskoltslrycket tillgängligt. Men ell inlägg i Rapport i TV i går förvånar mer. Det var en socialdemokratisk ledamot av ulrikesutskotlel, riksdagsman Göransson, som icke en utan två gånger sade att utskotlsmajorilelen vill "slå sönder" den svenska biståndspolitiken. "Slå sönder" - var får han det ifrån? Kan det sägas vara att slå sönder den svenska biståndspolitiken när man vill ge riksdagen etl någol ökat ansvar för anförtrodda medel? Kan del sägas all man har slagit sönder den svenska

biståndspolitiken om man gör så, ifall man samiidigi tar hänsyn lill vilka små motsättningar som i realiteten förelegal mellan regering, riksdags-majoritet och opposition under de gångna åren i fråga om u-hjälpen? I själva verket har del varit så, att oppositionen i mänga delar har varit pådrivande och inle tvärtom. Då kan det ju ännu mindre bli tal om all slå sönder den svenska biståndspolitiken, om riksdagen begagnar sina rättigheter. Kräver verkligen den svenska biståndspolitiken för alt fullföfias att riksdagen ger regeringen fullmakt på 7 mifiarder kr. -en fullmakt som, om ingen ändring sker i bestämmelserna, kommer att växa år från år?

Nej, verkligen inte! Redan att en ledamot av utrikesutskotlel uttrycker sig pä detta sätt i TV inger faktiskt vissa farhågor. Repa mod, herr Göransson! Ett nederlag i utskollet i voteringen där är inte slutligen avgörande. Herr Göransson har möjligheter lill revansch, i kammaren måhända, och i varie fall - om han inle skulle få det - bör han ändå inie hysa några farhågor för framliden för den svenska biståndspolitiken i jusl denna del.

Herr Göranssons inlägg är ett nytt bevis på alt den socialdemokratiska regeringen har suttit för länge, vilkel medför att enskilda socialdemokrater har svårt all fatta alt någol i någon deiafi kan gä dem emot i ett utskott eller på annat sätt.

Herr lalman! Jag skall nu övergå lill en intressant fråga i del här sammanhanget, nämligen Nordvietnam.

Det skogsprojekt som regeringen slöt avtal om i augusti i fiol - etl avtal som omfattar 770 mifi. kr. - slöts ulan riksdagens hörande. Del hade tidigare fått elva raders omnämnande i 1974 års statsverksproposilion, och i dessa elva rader gavs då ullryck för den förmodan, all del var fråga om etl bidrag eller en gåva på nägol över 500 mifi. kr., icke mera.

Det avtalet torde i dag icke vara en hjärteangelägenhel för svenska folket. Varför?

För del första på grund av den valhänta och klumpiga handläggningen. Avtalet slöts i augusti. Riksdagen skulle sammanträda i oktober. Vad orsakade att man inle ville vänta till dess? Varför presenterade man inle delta projekt - det största i svensk biståndspolitik, som utrikesutskottet självt säger - för riksdagen i dess helhet i stället för att rusa i väg innan riksdagen sammanträdde?

För det andra; Del är mänga vanskligheter som della avtal för med sig i fråga om förverkligandet. Jag skall inle uppta liden med att gå in pä detaljer som iransporler, försöfining, massatransporler i sinom lid, ekologin osv. -- de berörs i annat sammanhang i dag - men framför allt på samarbetet mellan fiänsteman under etl annat politiskt system än värt.

För del iredje på grund av storleksordningen.

För del fiärde beroende på avtalels konslruklion, enligl vilken Sverige fär huvudansvaret för prisstegringarna, även om dessa tillkommer till

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationelh utvecklingssamarbete

föfid av yrkanden eller åtgärder av vietnameserna.

För det femte därför all medlen lämnas och hjälpåigärderna pågår till ell land under krigstillstånd.

I dagarna har stora nordvielnamesiska divisioner rört sig på etl annat lands område och stora delar av flygvapnet i Nordvietnam har överförts till Sydvielnams territorium. Vapen som icke har tillkommit i nordvietnamesiska vapensmedjor används för fullt, och används framgångsrikt. Det är lägel under del alt denna stora svenska biståndsinsats pågår.

Denna insats har i några sammanhang betecknats som ett krigsskadestånd i ell krig som Sverige icke har deltagit i. Del kan man väl säga, men del torde under alla förhållanden vara en nyhet i svensk biståndspolitik alt etl avtal av dessa dimensioner är i kraft under krig - ett krig som verkligen inle var oförutsett.

Helsl skulle naturligtvis moderaterna i dag ha velal yrka avslag på avtalet som sådant, yrka pä dess återkallande. Men det gör vi inle. Vi känner oss bundna av avtalet och den svenska regeringens utfästelser. Del yrkande som moderata samlingspartiet i dag framför i moiioner och i utskottet är alt vi skall ta upp förhandlingar med den nordvietnamesiska regeringen om ändringar i avtalet som skall syfta lill att nordvietnameserna själva pä elt tidigare stadium övertar ansvaret för fortsättningen av projektet. Därmed skulle det bli bättre parallellitet mellan bestämmande och ansvar för kostnaderna. Sådana ändringar skulle möjliggöra all Sverige i varie fall inle flck ta ansvaret för de prishöjningar som kommer till stånd till föfid av pågående krig, prishöjningar som skapas genoin t. ex. dröjsmål av olika slag, ofrånkomliga med anledning av pågående krigsoperationer.

Så lill det andra särskilt omstridda projektet, nämligen Cuba. Där vill moderaterna, som herr Arne Geijer nyss påpekade, slopa anslaget. Del förutsätts naturligtvis en rimlig lid för avveckling av vad som nu gäller, och avtalsmässigl torde det knappasl flnnas några hinder härför. Varför vill moderaterna detta? Jo, därför att Cuba är ell rikt land, elt av naturen gynnat land. Det kan klara sig på egen hand även om det jättelika biståndet från Sovjetunionen sägs vara på väg all minska eller ta slut. Men därtill kommer alt sockerprisels ulveckling har gagnat Cuba på ett enastående sätt. Jag skall inte trötta med att läsa upp alllför många siffror i sammanhangei; jag kan nöja mig med att läsa upp priserna på råsocker i London under några januarimånader.

År 1968 var priset 29,27, år 1972 94,41, år 1973 108,17, är 1974 179,94 och år 1975 369,19. Under månaderna därefter har ell visst prisfall inträffat, men del är inte slörre än att priset i februari var 320,94 och i mars 245,39. Nu är kurvan på väg uppåt igen; man räknar med all medeltalet i april genom prisstegringen de senasie dagarna blir ungefär 240.

Det är alltså en prisstegring som är väl jämförlig med ofians eller rentav slörre. Den har alltså inträffat under de senaste åren, och trenden synes inle kunna rubbas. Det är skäl nog att Sverige inle skall betala 60 mifi.

kr. lill Cuba.

Herr Arne Geijer anförde alt det är för likvärdighetens skull som man vill ha anslagel till Cuba kvar. Han nämnde då vissa andra länder -Zambia, Tunisien och Botswana. Belräffande Zambia råder delvis samma förhållanden som beträffande Cuba, dock i myckel ringare mån. Kopparpriserna har inte alls stegrats i samma takt som sockerpriserna, och prisfallet jusl nu är större än på länge. Ändå har moderaterna ansett all liden är inne för att sänka anslaget till Zambia. Belräffande Tunisien signalerar regeringen själv en avveckling i någon form. Av dessa länder kvarstår då Cuba, där anslagel inte blott bibehålls ulan höjs enligl regeringens förslag.

En annan sak i det sammanhanget, herr talman. Staiminister Palme höll häromdagen etl anförande i vilket han slarkl kritiserade inrikesministern i Tjeckoslovakien för all han hade uppmanat cheferna för ordningsmaklen att göra allt för alt avslöja och utrensa reaktionära grupper och individer i rattan tid och ulan kompromiss stoppa deras verksamhet. Den uppmaningen fördömdes med allt skäl i myckel kraftiga ordalag av statsministern. Men jag frågar mig nu; Vilkel språk skall herr Palme nå upp lill när han kommer lill Cuba om några månader? Där finns inte bara ordningsmakten engagerad för delta arbeie, ulan där finns också något som heter Kommittén för revolutionens försvar, arbetande i samma syfte - en kommitté som har sina representanter i vafie kvarter i läi-orterna, i varie by, i varie område och som har samma instruktion som inrikesministern i Prag gav ordningsmaktens anställda där: att avslöja och utrensa reaktionära grupper och individer i rattan lid och ulan kompromiss.

Herr talman! Detta är inte någol skäl för alt vi skulle yrka avslag pä anslagel lill Cuba. Olika regimer kan få hjälp, och olika regimer bör ha hjälp. Men när inte behovel finns torde övrig diskussion inle vara sä påkallad. Då borde man kunna nöja sig med att konstatera det och sedan avveckla del svenska biståndet snabbast möjligt.

En tredje punkt som jag vill kortfattat beröra är det krav som reses i en moderat reservalion om alt det svenska biståndet bör vara opartiskt, ges ulan poliliska fördomar, ges ulan politiska skygglappar och ges efter behovsprincipen. Skall den svenska u-hjälpen fä det stöd i folkopinionen som den behöver ha och som den bör ha måste man sälla behovsprincipen i förgrunden. Då bör alltså den svenska u-hjälpen koncentreras till länder som är fattiga och särskilt hårt drabbade. Inga ovidkommande hänsyn av annat slag får spela någon roll vid själva utformningen av anslagen. Del fär inle finnas något som heter "rätta regeringar" som skall ha bistånd. Del fär inle vara så att den svenska hjälpen skall upphöra om ett regimskifte inträffar som inle passar Sverige. Fattiga människor som drabbas av en olämplig regering skall inle däfiämte också drabbas av att biståndsanslagen upphör.

Herr talman! Jag yrkar bifall till de reservationer som undertecknats av moderala samlingspartiets representanter i ulskottet.

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

Hen ARNE GEIJER i Stockholm (s) kort genmäle;

Herr talman! Jag vill nu göra den kommentar som jag tidigare annonserade. Jag anknyter den till vad herr Hernelius sagt lika väl som till vad herr Bengtson och fru Nettelbrandt framhållit i sina anföranden. Del gäller avsnillet 3 i ulskottsbelänkandet, nämligen frågan om bistånds-utfästelser.

Det är riktigt som herr Hernelius säger all riksdagen sedan ell antal är varit med om att göra sädana utfästelser. Regeringen har fåll ge löften till mottagarländer alt vi skall fullföfia ett visst projekl, även om del tar många är, och riksdagen har inte varie är, som herr Hernelius säger, fäll sig förelagt etl särskilt förslag om detta.

Om vi nu skulle ändra pä della får del naturligtvis konsekvenser i den praktiska hanteringen av vår u-hjälp. Herr Hernelius, som är förslagsställare, har nogsamt undvikit att antyda i vilken form man skall ge sådana utfästelser i fortsättningen. Han säger i debaiten att man fär lov all hitta ell system, men hur del skall utformas överlåter han åt andra att försöka fundera ul. Själv är han mycket undvikande och vill inte komma med något förslag.

Ell faktum är i alla fall all riksdagen varie år genom detta betänkande från utrikesutskotlel får sig förelagd ett förslag om vår u-hjälp under del närmast framförliggande årel. Riksdagen har naturiiglvis dä möjlighet alt diskutera projekten, även om del inle föreligger någol speciellt yrkande om ett visst land. Herr Hernelius och herr Turessons reservation i fallet Cuba visar ju alt riksdagen inte är förbjuden att diskutera dessa ting. 1 reservationen begärs att Sverige skall upphöra med hjälpen till Cuba. Om riksdagen nu skulle bifalla den reservationen, så innebär ju del att beslutet m-åste fullföfias, dvs. att hjälpen till Cuba i varie fall på sikt måste dras in. Men Cuba finns angivet bland de länder Ull vilka vi har givit utfästelser om bistånd, utfästelser som godkändes föregående är, och hjälpen till Cuba ingår i de nära 7 mifiarder som det rör sig om vid det här tillfället.

Jag vill göra den kommentaren att nalurliglvis skulle ell beslul om bifall lill reservaiionen få konsekvenser. Det betraktar jag som helt oundvikligt. F. ö. ber jag att få återkomma i en senare replik.

Hen HERNELIUS (m) kort genmäle:

Herr talman! Del är naturligt all beslutet skulle fä konsekvenser, herr Gefier, annars skulle vi inte ha begärt detta beslut. Att begära elt beslul som är vallen värt har vi inte lid och lust med.

Au vi inte har utformat ett förslag för egen del beror på att vi i stället har förordat att regeringen skall inför riksdagen framlägga ett förslag, naturligtvis efter hörande av olika biståndsorgan, vilket tillgodoser det praktiskt lämpliga med syftet all begränsa fullmakten pä de 7 mifiarder som det är fråga om i år. Det är inle rimligi alt riksdagen frånhänder sig beslutanderätten över 7 mifiarder på det sättet.

När herr Gefier säger all vi inle är bundna, så är del väl inle korrekt.

Jag vill peka på det resonemang som jag nyligen förde från talarstolen om att när regeringen slutit avtalet med Nordvietnam sä är i vafie fall moderata samlingspartiet bundet av del avtalet, lycker vi. När vi begär förhandlingar om ändringar i avtalet, så är det någonting helt annat. Vi är bundna av avtalet till dess en ändring sker.

I realiteten blir regeringens utfästelser bindande för riksdagen, även de utfästelser, om vilka riksdagen underrättades enbart genom en slencilerad papperslapp under en kortare föredragning i utskottet, ell papper försett med beteckningen "förtroligt". Även del blir bindande för riksdagen trots all del försäkras att det är ett arbetspapper, tillkommet pä ämbeismannanivå och ulan ansvar för biståndsorganen. Del är något märkligt i svensk statsförvaltning alt någonling sådant kan inträffa!

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationelh utvecklingssamarbete

Hen ARNE GEIJER i Stockholm (s) kort genmäle;

Herr talman! Regeringens utfästelser blir bindande, säger herr Hernelius. Men det hindrar inle att herr Hernelius kan gå till riksdagen i dag och föreslå all utfästelser som har gjorts skall elimineras. Så bundenheten i utfästelserna ligger pä det principiella moraliska planet, men riksdagen har möjligheler att gå in. Jag skall inle nu vidare kommentera just den saken, men jag vill säga några ord om Nordvielnamprojektet.

Del är rikligt all vi är i begynnelsen av etl industriellt hjälpprogram, som är större än nägol enskilt projekt som tidigare beslutals från svensk sida. Jag vill inte utöva den kritik som herr Hernelius för fram, men en sak är ju helt klar, och det behöver vi inte betrakta såsom onaturligt, nämligen att ell sådant projekt kommer alt bli dyrbarare än vad man tänkte sig från börian. Och kan någon ge exempel på ett stort industriprojekt, här hemma eller utomlands, som har blivit billigare än planerat eller där man har föfil planerna? Ja, det är svårt all finna exempel på nägol sådant projekt, och naturligtvis är delta särskilt svårt i elt u-land som Nordvietnam.

Innan avtalet med Nordvietnam upprättades hade emellertid SIDA en stor föredragning inför utskottet. Det var för ungefär elt år sedan, våren 1974. Om jag minns rält deltog herr Hernelius i den föredragningen. Avtalet med Nordvietnam om uppförande av della pappersbruk skrevs i augusti 1974. Nog har alltså utskottets ledamöter haft lillfälle all få informationer. Därtill har helt nyligen en ganska grundlig genomgång ägt rum inom ulskottet - för bara ett par veckor sedan.

Jag har velat nämna detta för alt den beskrivning som herr Hernelius gjort inle skall ge inlryck av att denna fråga har handlagts på ell mycket slarvigt och lättsinnigt sätt. Jag kan intyga att så inte är förhällandet.

I övrigl får biståndsministern i sitt anförande ytterligare beröra della i den mån sä är önskvärt. Jag har i denna min replik bara velat göra en kommentar till Nordvielnamprojektet.

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

Herr HERNELIUS (m) kort genmäle;

Herr taiinan! Jag vill vitsorda all det under förra årel gjordes en föredragning inför utskollet om Nordvietnamprojeklel. Den föredragningen var mycket intressant, bl. a. därför att den visade vilka delade meningar som rådde om projektet som sådant även inom SIDA-administrationen. Jag skall dock inte gå närmare in på del nu.

Om ulskottet blev informerat, så blev i vafie fall inle riksdagen informerad. Vi har tidigare krävt och upprepar i dag att sä borde ha skett. Riksdagen borde ha underställts avtalet innan det slöts.

An del blir dyrare nu än för ell år sedan håller jag självklart med herr Arne Geijer om. Men för alt få stopp pä höjningarna, i varie fall de höjningar som kan föranledas av kriget, begär moderata samlingspartiet nu förhandlingar om ändringar av avtalet vilka skulle gå ul på alt ansvaret för detsamma tidigare läggs pä nordvietnameserna.

Belräffande Cuba trorjag inte vi rubbar några avtal av större betydelse i sammanhangei. Något avtal med Cuba har icke underställts riksdagen. Det har icke företeits i utskottet, så jag vet inle vad det innehåller. Jag har bara en minnesbild av alt jag som hastigast bläddrat igenon-i texten vid något tillfälle. Del tycks närmast vara så att avtalet anger riktlinjer men inte summor för annat än det närmaste året. Har jag fel pä den punklen hoppas jag alt bli tillrättalagd under debatten. Cuba går alltså, såviii jag har fattat situationen, icke att åberopa som skäl för all man inle skulle vara bunden av ell avtal.

Hen MÅBRINK (vpk);

Herr talman! Sverige kommer under nästa budgetär all som första kapitalistiska industriland nå enprocentsmålet, dvs. del svenska biståndet kommer all utgöra 1 % av bruttonationalprodukten.

Intressant är alt borgerligheten gjort bislåndsdebalten till nästan uteslutande en fråga om enprocentsmålet och pä så vis med viss framgång har kunnat föra diskussionen bort frän kärnfrågorna om länderval, om obun-det-bundet bistånd, om bilateralt eller multilateralt bistånd, de multilaterala biståndsorganens karakiär som instrument för kapitalistisk maktutövning.

Vänsterpartiet kommunisterna har inget att erinra mol en successiv höjning av biståndet, men detta måsle då kombineras med andra krav, alt bistånd ges uteslutande till stater och rörelser som kan använda det lill folkflertalets nytta, all biståndet ges utan några som helsl krav eller bindningar och i form av gåvor, att det i största utsträckning ges bilateralt.

Om denna kombination görs kan diskussionen om enprocentsmålet övergå frän all gälla borgerlighetens samvete till att handla om verklig solidaritelspolitik. Cambodja har befriats från den USA-underslödda Lon Nol-regimen, som under en rad av år åsamkat kambodjanska folket enorma lidanden och massfaltigdom. Familjer har splittrats, hem har skövlats och lusentals barn har blivit föräldralösa. Allt är resultatet av den amerikanska imperialismens häriningar.

I Sydvietnam återstår endast Saigon att befria från USA-inkräklarna. Även i detta land är förödelsen total. USA bär hela ansvaret för della barbari.

Del råder ingen tvekan om - bland majoriteten av svenska folkel -att del behövs enorma hjälpinsatser för återuppbyggnad av dessa två länder. Det råder heller ingen tvekan om att PRR i Sydvielnam och GRUNK i Cambodja skulle företräda majoriteten av sitt folk.

Vpk har i motionen 2042 begärt att riksdagen måtte anvisa för stödet till PRR i Sydvielnam 100 mifi. kr. och för stöd lill GRUNK i Cambodja 50 mifi. kr. alt uppföras pä tilläggsslal för budgetåret 1974/1975.

De borgerliga partierna folkpariiel och cenlern som nu begär 500 mifi. kr på tilläggsslal 1974/1975 är inte beredda all stödja ett förslag som vpk ställer i motionen 2042. Detta är ganska avslöjande för dessa två partiers kampanjerande kring de 500 mifionerna.

Inte heller regeringspartiet är berett all tillstyrka motionen. Man hänvisar lill all man redan givit ell visst katastroföistånd. Men vi anser att della katastroföistånd är hell otillräckligt. Biståndsministern måste också vara väl n-iedveten om delta. Jag vill därför slälla frågan lill biståndsministern; Vad är anledningen lill all man från regeringens sida inle nu är beredd all ge elt större anslag lill GRUNK och PRR? Argumentet tidigare när våra motioner behandlats har varit all silualionen skulle vara oklar. I dag kan väl ändock inle detta argument vara hållbart. Biståndsministern har varit i Indokina och har väl då fått bekräftelse på alt behovel av bistånd är enormt.

De borgerliga partierna har försökt göra elt stort propagandanunin-ier av del skogsinduslriprojekl som nu håller på all uppföras i Nordvietnam och som komnier att ha enorm belydelse för detta lands industriella och ekonomiska uppbyggnad. I sin iver att misstänkliggöra delta induslriprojekl har man bl. a. från moderat håll använt argumentet alt den svenska personal som redan befinner sig i DRV inte får röra sig helt frilt. Om det funnits någon politisk hederlighet hos moderaterna hade de avstått från detta argument. Förhållandel är ju della all fortfarande finns det högexplosiva amerikanska irampminor spridda runt om i landet. Nordvietnams regering värnarom svenskarnas välbefinnande, vilkel nian däremot inte kan säga all moderaterna gör.

Huvudprinciperna förden svenska biståndspolitiken äran "det svenska biståndet skall stödja u-ländernas egna ansträngningar att åstadkomma en utveckling präglad av ekonomisk och social ufiämning och en samhällsutveckling i demokratisk riklning. Biståndet skall också stödja strävanden mot nationellt och ekonomiskt oberoende i iredje världen."

Fallet Nordvietnam och skogsindusiriprojektel är alltså hell i överensstämmelse med huvudprinciperna försvensk biståndspolitik, principer som enligl vad jag kan förstå samtliga partier i den här riksdagen slår bakom.

Tydligt är att de borgerliga partierna inte i praktisk handling vill vara med och bidra till att u-länderna får ett sådant stöd all de utvecklas

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

industriellt, vilket ju är en förulsällning för all häva underutvecklingen i dessa länder. Argumeni som alt svenska regeringen inle får göra utfästelser pä tre eller fem år är bara ytterligare en bekräftelse på att borgerligheten inte vill tillämpa Sveriges huvudprinciper för bistånd. Om en vettig planering skall kunna göras måsle ell mottagarland kunna göra upp långsiktiga avtal med givarlandels regering.

Cuba är etl annat exempel på att de borgerliga motsätter sig en biståndspolitik som successivi innebär råvaruoberoende och industrialisering. Ingen kan pä allvar hävda all svenska bislåndsmedel lill Cuba har förvaltats slösaktigt av del kubanska folkel. På Cuba har svenski bistånd bidragit till all avskaffa analfabetismen och sjukdomar. En ufiämning häller på att ske mellan stad och landsbygd, och en industrialisering har päböfiats. För att fullföfia denna politik krävs betydande bistånd. Men då är de borgerliga partierna beredda alt förorda att biståndet skall upphöra eller sänkas.

Om Bangladesh, Etiopien och Indien säger man frän borgerligt häll däremot inget negativt. Vi har under mycket lång lid gett bistånd lill Etiopien. Vi vel all den regim som tidigare satt där inle på någol säll hade ambition all ufiämna de ekonomiska och sociala skillnaderna. Tvärtom blev de fatliga ännu fattigare och de rika ännu rikare. En enorm korruption rådde. I Bangladesh är förhållandena i dag liknande dem som rådde och fortfarande råder i Etiopien. Del svenska folkel, som ju ändå får bidra lill vår biståndspolitik, kan inte vara intresserat av att ge pengar lill länder och regimer som inle förmår att använda dessa medel på ett för hela landels befolkning utvecklingsmässigt riktigt säll.

Moderaterna säger i en av sina reservationer att man inte skall politisera u-hjälpen. Det låter neutralt och oskyldigt. Men moderaterna ärjust de som till 100 % politiserar biståndspolitiken, men de gör del på ell ensidigt sätt. De är beredda att stödja länder med reaktionära regimer som hittills visat sig oförmögna alt häva fattigdom och sväll, oförmögna all komma till rätta med korruption. Däremot vill de inte stödja länder som verkligen visat alt de förmår höja hela folkels levnadsstandard. Kan man länka sig en mera utvecklingsfienilig biståndspolitik än den som moderaterna vill föra.

Herr lalman! Den svenska regeringen ger - trots motsättningar i den svenska biståndspolitiken, vilket jag återkommer till - bilateralt bistånd lill länder som DRV, Cuba, Tanzania, Guinea-Bissau och tidigare också Chile, och lill befrielserörelser som Frelimo och tidigare MPLA och vissa andra organisalioner. Här, kan man slå fasl, verkar biståndet med maximal effeki. Dessa stater och rörelser företräder folkmajoriteten i resp. länder, de arbelar efter principer om ekonomisk och social jämställdhet och de strävar efter nationellt oberoende i förhållande till koloniala och nykoloniala krafter som arbelar i motsatt riklning. I dessa länders säll att fungera ryms garantier för all biståndet verkligen når alla som behöver det.

Men Sverige för ocksä ell annat slags biståndspolitik. Jag tänker då

först och främst pä bidragen till Väridsbanken, ell organ som helt domineras av USA;s imperialistiska intressen. Dess politiska och finansiella struktur - med ett fullständigt beroende av finansiärerna på de internationella kapitalmarknaderna - blockerar de sleg i progressiv riktning som vissa u-länder och t. ex. Sverige i en del frågor vill att banken skall ta.

Herr Svensson i Malmö kommer i ell senare anförande all utveckla frågan om Sverige och Världsbanken, Jag vill bara säga några ord till herr förste vice talmannen Bengtson, som påstår att de som attackerar Väridsbanken för dess politik gentemot Saigonjuntan och gentemot Chile lalar mol bällre velande. Del är snarare sä alt del är herr Bengtson som är ute och simmar och inle vet vad han lalar om.

Herr Bengtson sade alt det inte alls hade förberetts någol bistånd lill Saigonjuntan. Det var just del det hade, herr Bengtson. Man hade långtgående planer på gång. Men på den punklen gjorde Sverige enligl mitt sätt att se en värdefull insats - Sverige var ett av de länder som lyckades se till att dessa långtgående hjälpprojekl lill mördariuntan i Saigon stoppades.

Det är vidare ett faktum att Världsbanken hell enkelt stoppade allt bistånd till Chile då folkfroniregeringen kom lill. Den regeringens politik - nationalisering av utländsk egendom, osv. - stämde nämligen inle överens med Världsbankens intressen, och då agerade Världsbanken.

En andra negaliv faktor i den svenska biståndspolitiken är all alltmer av biståndet binds lill uppköp av svenska varor. Jag har i tidigare debatter hävdat att regeringen här gett efter för borgerligheten, framför allt då moderaterna. Men även storfinansen har fåll igenom sina krav.

Sverige har under en rad av år framstått som föregängsland när det gäller obundet bistånd. 11, ex. 1971 års statsverksproposilion angavs klart au de delar av biståndet som binds minskar i reellt värde med mellan 20 och 40 96. Finansministern och handelsministern har i börian på 1970-lalei i olika inlernationella sammanhang starkt förordat obundet bistånd.

En enad u-landsfront krävde bl. a. inför tredje världshandelskonferensen att i-länderna senast 1975 skall ha slutat binda sina biståndsinsatser. Om jag inle har fel stödde Sverige då u-ländernas krav pä total avbindning.

Nu hänvisar regeringen och utrikesutskottets ledamöter lill bl. a. sysselsättningsskäl.

Jag kan hålla med om att sysselsättning och trygghet i anställningen är ell av de viktigaste problemen i dag och i framliden. Men dä måste della lösas genom all man i del här landet berövar storfinansen inflytandet över produktionsmedlen och ekonomin. Myckel kortsiktiga lösningar, där man skjuter över sysselsättningsproblemen på u-länderna, är inte solidaritet med dessa länders folk.

Förslaget att kraftigt öka andelen bundet bistånd innebär all regeringen dels avviker från tidigare löften all stödja u-länderna i deras kamp för bättre bislåndsvillkor, dels förordar en svensk biståndspolitik som går

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

emot u-ländernas egna prioriteringar.

En tredje negaliv faktori svensk biståndspolitik är svenska kapitalisters investeringar i u-länderna. Det påstås från borgerligt och socialdemokratiskt håll au del är ell bidrag lill ulvecklingen i u-länderna. Presidenten i Tanzania, Nyerere, har mycket bestämt avvisat delta. Han är troligtvis den som har de största erfarenheterna av utländska kapitalinvesteringar i u-länderna.

Lål mig nämna några exempel på hur svensk siorfinans deliar i den världskapilalisliska utplundringen av u-länderna och direkt medverkar lill förtrycket av folkmajoriteten. I Portugal under fascisiregimens lid arbetade svenskt kapital lugnt och lojalt med regimen. Man utnytfiade maximalt de oerhört reaktionära lagarna riktade mol arbetarklassen. Man drog sig inte ens för att använda polis och militär för att slå ner arbetardemonslalioner, som krävde människovärdiga arbetsförhållanden.

När fascisfiunian störtades förra året och en ny progressiv regim trädde till som gav arbetarna en mera människovärdig tillvaro, böfiade svenska kapitalister i Portugal att bedriva ekonomiska sabolagehandlingar mol landet. Liknande akiioner förekom i Chile under folkfrontens regeringslid.

I Sydafrika vel vi all svenska förelag hell acceplerar den avskyvärda rasislregimens apartheidlagar. Svensk storfinans etablerar sig i u-länderna för att kunna utnytfia reaktionära regimers gynnsamma villkor såsom billig arbetskraft och en polis och militär som ser till att ingen opponerar sig mol omänskliga arbets- och levnadsförhållanden.

Jag vill, herr lalman, i del här sammanhanget beröra molionen 1152 som begär ett anslag till ANC i Sydafrika på 10 mifi. kr. Utskottsmajoriteten avslår detta yrkande med en något konstig motivering. Man hänvisar lill all humanitärt bistånd och utbildningsslöd lämnas i enlighet med rekommendationer från FN;s generalförsamling. Delta innebär att Sverige ger humanitärt bistånd till sydafrikanska flyktingar i Tanzania och Zambia - f ö. en blygsan-| summa. Behovel är myckel slörre. Men om jag har förställ FN:s rekommendation räll så innehåller den också föfiande, som är ett citat från statsutskollels utlåtande nr 82 år 1969; "Utskottet kan i princip tillstyrka ytterligare insatser av della slag med beaktande av att utformningen av svenskt statligt bistånd ej kan tillåtas komma i konflikt med den folkrällsliga regeln alt ingen stal har rätt alt ingripa i en annan stals inre angelägenheter."

Della kan i och för sig vara rikligt. Men i Sydafrika förtrycker en liten vit minoritet den färgade majoriteten. Ell omänskligt system har upprättats, som alla progressiva länder och folk måste uppfordras att bekämpa. Det finns i Sydafrika en organisalion för de förtryckta som heter ANC och som har lill uppgift alt befria Sydafrikas folk från rasislregimens brutalitet. Organisationen arbetar under svåra förhållanden och behöver därför allt stöd utifrån.

I motionen 1153 begärs etl anslag lill ELF på 5 mifi. kr. Utskottet

avstyrker molionen genom all hänvisa till statsutskottets ullålande nr 82 år 1969, vilkel jag nyss har citerat. Jag måste fråga utrikesutskottets talesman på vilket sätt etl ekonomiskt slöd till ELF skulle vara en inblandning i en stals inre angelägenheter? Handlar det inle här om att en stal, Etiopien, har koloniserat en annan stat, Eritrea, och alt denna koloni slåss för sin självständighet?

All en majoritet av erilreanska folkel slår bakom ELF råder del ingen tvekan om. Det TV-program som visades för några veckor sedan bekräftar detta. Slora delar av Eritrea är befriat. En ekonomisk, social och kulturell verksamhel bedrivs av ELF. Behoven är slora när det gäller hälso- och sjukvård samt undervisning. Sverige kan här göra en belydelsefull hu-n-ianitär insats.

I molionen 732 förordar vi all Demokratiska folkrepubliken Yemen upptas som programland för svenski bistånd samt all 20 mifi. kr. anvisas för nästa budgetår. Utskottet hänvisar lill biståndspolitiska utredningen och all man bör avvakta uiredningens resullal om ländervalet. Låt mig hell kort säga att Sydyemen uppfyller alla de kriterier som gäller för svensk biståndspolitik. Jag anser all det heller inte finns någon anledning att avvakta biståndspoliiiska utredningen i det här aktuella fallet.

1 biståndspolitiken ingår en del som kallas mullibislånd. Jag vill karakterisera detta som ett känselspröt när del gäller nya u-länder. Man dellar alltså i samfinansiering av ell visst projekl för all pä så säll skaffa sig mer kännedom om del nya bislåndslandel, innan man gör större insatser. Jag anser all detta kunde vara etl sätt att etablera kontakter med Sydyemen.

1 motionen 248 yrkas att 25 mifi. kr. skall bevifias MPLA i Angola. Vi vel all det i Angola fortfarande finns en interimsregering, som skall leda Angola lill självständighet. Del innebär att befrielserörelsen MPLA - den enda organisation som bedriver en social och politisk verksamhel i Angola - fortfarande behöver slöd. Försl i november 1975 skall Angola bli självständigt. Vi kan därför endast genom befrielserörelserna i enlighet n-ied januariavlalet i Algarve hjälpa Angola. Det är alltså inle all blanda sig i Angolas angelägenheter all ge fortsatt stöd lill MPLA fram till november.

Herr lalman! Med delta yrkar jag bifall lill molionerna 734, 248, 251, 732, 1152 och 1153.

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

Fru statsrådet SIGURDSEN, som meddelat alt hon i samband med denna debatt ämnade besvara herr Ullslens (fp) den 3 april anmälda fråga, nr 147, om höjt biståndsanslag för möjliggörande av ökade katastrofinsatser, erhöll ordet och anförde;

Herr laln-ian! Den biståndsbudget vi diskuierar i dag innebär all Sverige når enprocentsmålet nästa budgetär. Våra utfästelser om bistånd ligger därn-ied på en högre nivå, relativt sett, än något annat industrilands. Och just nu förefaller det sannolikt att bara ett fåtal i-länder någonsin når denna nivå. Enligt statistik som jusl blivit tillgänglig är det nu ocksä

4 Riksdagens protokoll 1975. Nr 61-64

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

Om höjt bistånds-anslagför möjliggörande av ökade katastrofinsatser

klart att vi redan förra årel nådde FN;s biståndsmäl om utbetalningar son-| motsvarar 0,7 96 av bruttonationalprodukten. Även i della avseende ligger vi före andra industriländer.

Jag tycker därmed att vi har rätt all känna en viss tillfredsställelse över dessa insalser. I själva verket torde vär resursuppoffring på detta område vara åtminstone tre gånger slörre än genomsnittet för övriga OECD-länder. Även i relation lill den svenska ekonomin är ett bistånd på en procent av BNP - och dessutom nästan hell i gåvoform - en inie obetydlig insats.

Däremot kan värt bistånd aldrig bli av avgörande omfattning i förhållande till de totala behoven i u-länderna. Delta är en självklarhet och skulle därför inle behöva sägas. Jag tycker emellertid att en del debattörer ibland tappar bort della perspektiv. Varhelst ett behov uppstår kommer det alltid förslag om att Sverige skall göra en slor insats. Det är lika bra att vi gör klart för oss att vi inte kan tillgodose alla stora hjälpbehov som finns i världen. Även om vi flerdubblade värt bistånd skulle denna enkla sanning gälla. Vi n-iäste koncentrera oss och försöka göra vettiga utvecklingsinsatser i ell mindre antal kinder. Där kan det svenska biståndet bli betydelsefullt även kvantitativt sell.

Lät mig i delta sammanhang besvara en fråga som herr Ullslen ställt lill mig.

Herr talman! Herr Ullsten har frågat mig hur jag, mot bakgrund av situationen i Indokina, bedömer angeliigenheien av beslul om högre biståndsanslag för alt möjliggöra ökade kalasirofinsalser.

Regeringen har för ivå veckor sedan beslulal lämna ell exira kala-siroföislånd lill Sydvielnam och Cambodja på sammanlagt 24 milj. kr. Hälften härav lämnas direkt lill PRR i form av bl. a. mediciner och livsmedel. 10 milj. kr. lämnas lill de särskilda kaiastrofprogram som genomförs i Sydvielnam och Cambodja av FN;s flyklingkonn-nissarie, UNHCR, och FN;s barnfond. UNICEF. 1 milj. kr. lämnas lill Svenska Röda Korset för internationella Röda Kors-insatser i Sydvietnam och Cambodja. Frikyrkan hjälper har vidare erhållit 1 n-iilj. kr. för den verksamhel som bedrivs av de förenade buddistkyrkorna i Sydvietnani.

I det svar som jag för tvä veckor sedai-i lämnade lill fru Dahl och herr Hermansson i fråga om ökade kalasirofinsalser till förmän för PRR framhöll jag all regeringen följer den forlsalla ulvecklingen i Sydvielnam med slor uppmärksamhet. Regeringen är myckel medveten om all slora behov av hjälp kommer alt föreligga. Vi står i fortlöpande kontaki med PRR och berörda organisalioner i dessa frågor. Belräffande Cambodja inleder vi inom någon vecka direkta överläggningar on-| katastrofinsatser.

1 den budgelproposilion som riksdagen i dag lar slällning lill har regeringen lagl fram förslag om ca 219 mifi. kr. i katasiroföislånd. 1 propositionen erinras om all del finns särskild anledning alt räkna med fortsatt behov av katastrofinsatser för bl. a. Indokina. Därtill beräknas 110 mifi. kr. för nya bislåndsfonder som nu diskuteras inom FN. För den händelse dessa medel inte kommer att tas i anspråk för någon av

de diskuterade fonderna bör även delta belopp kunna ulnylfias för kaiastrofändamål. Den omständigheten att dessa medel inte utgår förrän vid budgelårsskiflet den 1 juli hindrar oss inte från att redan nu förbereda nya och omfattande katastrofinsatser för Sydvietnam och Cambodja.

Jag återgår nu lill att lämna några allmänna synpunkter på biståndspolitiken.

Den centrala frågan i biståndsdebailen gäller fördelningen av resurserna inom u-länderna. För svensk biståndspolitik har della länge varit fallet. Del betonades redan i proposiiionen 1962. Men i den internationella de-baitei-i och i de mellanstatliga organens politik är del fråga om ell nyvaknat intresse. Det finns ftera skäl till delta.

Tidigare var ekonomisk tillväxt del huvudsakliga målet för utvecklingssamarbetet. Man trodde all tillväxten automatiskt ledde till bällre levnadsvillkor för hela befolkningen. Man är nu klar över alt detta inte är fallet. En orättvis koncentration av jord- och kapilalinnehav fördelar tillväxten till del redan rika fåtalet. De fatliga får en relativt mindre del - i många u-länder har de fatliga fått det sämre även absolut sett. trots att BNP ökat snabbi. Etl bistånd som siöder en ensidigt tillväxt-inriktad politik förlorar sin mening - del innebär inle en överföring från rika lill fattiga. Det kan i stället bli fråga om att stärka fätalets makt all fortsätta denna politik.

Samiidigi som insikten ökat om fördelningspolitikens belydelse har man också blivit klar över hur svår frågan är. Det räcker inte all salsa på sociala sektorer. Man måste nå ul till n-|änniskorna på landsbygden. Del räcker inle alt fördela inkomster. Man måste förändra tillgången på produktiva resurser-framför allt jord. Det räcker inle all decentralisera - del fordras ell samspel mellan central lagsliflning och statlig makt å ena sidan och decentraliserat beslutsfattande på den andra. Del räcker inle all de enskilda projekten är inriktade på de falliga. Resultaten beror av den sociala och ekonomiska makthierarkin som ofta är särskilt fast och stel på landsbygden.

Del är della behov av ell samspel mellan samtidiga ätgärder pä olika nivåer och inom skilda sektorer som FN;s utvecklingsforskare kallat del enhetliga synsäliel. Av della följer nalurliglvis all del fordras ell samarbete och etl samförstånd mellan en biståndsgivare och mottagarlandets myndigheter. Våra möjligheter att nä ut lill de falliga är alltså i avgörande utsträckning beroende av vad mollagarlandel gör. Vårt samarbete med enskilda länder måste därför baseras pä ett grundläggande samförstånd om utvecklingsarbetets mål.

Delta är en huvudprincip för Sveriges biståndspolitik. Del är självfallet all jag hälsar med lillfredsslällelse alt den i ökad utsträckning accepteras internationellt. Del är då så mycket mer beklagligt all de borgerliga nu böfiar sväva på målet i delta avseende. Jag återkommer senare lill della.

Vi skall emellertid vara klara över alt elt u-land som aktivt försöker driva en fördelningspolitik ställs inför utomordentligt svåra uppgifter. Slora jord- och kapitalägare ger inle frivilligt upp sina privilegier. Ofta

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

Om höjt biståndsanslag för möjliggörande av ökade katastrofinsatser

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationelh utvecklingssamarbete

stöds dessa grupper av utländska kapilalinlressen.

En inkomstfördelning leder ofta till påfrestningar på betalningsbalansen innan produktionsstrukturen hunnit anpassa sig. För att lyckas med fördelningspolitiken krävs att en regering har elt utbrett folkligt stöd. Del är'därför särskilt vikligl all u-länder som gör dessa reformförsök kan räkna med slöd från internationella biståndsgivare.

Svårigheten att genomföra en fördelningspolitik understryks i en stor studie som Världsbankens och Sussexinsliluteis ekonomer nyligen gjort. Av de länder som undersöktes värdet bara Cuba, Sri Länka och Tanzania som klart ansågs ha lyckats med fördelningspolitiken genom egna medvetna åigärder. Del är elt rätt gott betyg åt svensk ländervalspolitik.

Det finns två element i den svenska biståndspolitiken som varit avgörande för mottagarländernas uppskattning av samarbetet med Sverige. Det gäller dels våra möjligheter all göra ulfäslelser om biståndet för tre år, dels principen om alt mottagarlandet bestämmer samarbetets inriktning. Båda sakerna är självklara delar av en solidarisk biståndspolitik.

Vi ställer krav pä att mottagarländerna skall planera - särskilt när del gäller områden där vi samarbetar. En viktig grund för deras planering är kunskap om vilka resurser de disponerar. Detta förutsätter all vi iir beredda all ange omfattningen av vårt bistånd. Det är också en fråga om solidaritet. Vi kan inte ställa krav på långsiktig planering om vi inle själva ställer upp.

Moderaternas förslag all fullmakten till regeringen alt göra långtids-utfästelser skulle återkallas är ell försåtligt försök alt allvarligt skada det svenska biståndet. Utskotlsmajorilelen går inte så långl, men det är illa nog all centern och folkpartiet gåll moderaterna långt till mötes. 1 konstitutionsulskotlel har moderaternas försök all komma ål principerna för planeringen av biståndet avvisats. Det är desto mer förvånande att dessa försök i stället haft fran-|gång i ulrikesuiskoiiei.

Jag vill här också varna för försöken att basera långtidsplanerii-igen på hur priserna förändras på någon viktig exportvara för etl visst land. Vad delta kan leda till illustreras på elt nästan komiskt säll av reservalionerna till ulskollels belänkande. Moderaterna vill i. ex. minska biståndet lill Zambia därför att kopparpriserna påstås vara för höga. Folkpartiet vill höja ramen för Zambia bl. a. därföratt kopparpriserna sjunkit. Vidare vill moderaterna all vi i framliden inle skall ge bislånd lill Cuba. bl. a. därföratt priset på fria sockermarknaden, där Cuba f ö. säfier bara en mindre del av sin produktion, var högt för nägon tid sedan.

På så lösa boliner kan man helt enkelt inle planera ett långsiktigt samarbete. Del kan inle bli fråga om all ompröva biståndet annat än när ell land når en avsevärd och permanent förbättring av sin ekonomiska situation. De överväganden som då komn-ier i fråga måste också, i enlighet med principerna för vårt samarbete, innefatta en bedömning av landets politik alt förbättra de falliga gruppernas siiualion och siärka sill ekonomiska oberoende.

Den andra principen jag nämnde gällde mollagarlandels rätt all ange

inriktningen av samarbetet. Även här har centern och folkpartiet anslutit sig till moderaterna i kravet på all riksdagen skall granska enskilda projektförslag. Här är det emellertid bara folkpartiets hållning som förvånar. Att cenlern skulle gå på denna linje var ju klart efter partiets något besynnerliga bislåndsmotion. Där föresläs ju mer eller mindre att alla u-länder skall anpassa sin utveckling och produktionsstruktur till vad centersiämman tycker. Så fort etl u-land försöker sig på all nå en in-duslrialiseringsni vä som översliger den på Skansen sä säger cenlern stopp.

Lål mig nu försöka ange varför vi måste basera vårt samarbete på u-landeis egna önskemål. Först en rent praktisk synpunkt. Ell u-land finansierar ofta en slor del av utvecklingsplanen med bisiåndspengar. Dessa pengar kon-imer kanske frän tio olika länder eller organisalioner. Ofta kräver dessa all u-landel skall finansiera en viss del av samarbets-projeklen. Om nu varoch en av de tio givarna försöker pracka på u-landel, sina speciella idéer är del lätt att inse resultatet. För att få pengarna måsle u-landet acceptera helt eller delvis idéer som inle fanns i den ursprungliga planen. Hur skall ell u-land kunna pussla ihop alla dessa givarinlressen lill den effektiva planering som vi ställer krav på?

Vidare är det nödvändigt att de olika insatserna är fasl förankrade hos mollagarlandels myndigheter. Det måste finnas ell aktivt intresse av att samarbelsinsalserna skall lyckas. Ofta krävs för delta lagstiftning eller insalser på andra områden som endasl mottagarlandet kan svara för.

Jag ser det också som ett fundamentalt solidarilelskrav att vi accepterar alt mottagarländerna själva bestämmer om sin ulveckling. Om förutsättningar för effektivt samarbete saknas är del bältre all inle samarbeta alls än att försöka tvinga en suverän regering alt anpassa sig efter våra idéer. Även från rent utrikespolitiska utgångspunkter måste vi ställa oss frågan var gränsen går mellan en dialog om samarbetet och försök alt tvinga igenom våra idéer med penningens makt.

I mina kontakter med n-ioliagarländernas regeringar har dessa sländigl understrukit hur värdefullt det är att vårt bislånd är fritt från politiska bindningar. Denna princip skall vi hålla fast vid - och den går inle att förena med en svensk detaljreglering av projekten och ingripanden i mollagarlandels planering.

Del är naturligt all planeringen av del svenska biståndet den senasie liden diskuterats under inlryck av vad som sker i Indokina. Ulvecklingen där komn-ier all påverka såväl den långsiktiga planeringen som dispositionen av kalaslrofanslagel under kommande budgetår.

I Cambodja och snart också i Sydvielnam kan folken få inrikta sina-krafter på alt bygga upp sina samhällen i fred och oberoende. Men kampen har kostat stora offer. Hundratusentals människor har dödats. Miljoner har av bombkrigel drivits bort frän sina byar till en flyktingtillvaro i läger. Bostäder och natur har skövlats.

De akuta behoven att rädda miljoner människor från hunger och epidemier är omfattande. Behoven på längre sikl av slöd lill äieruppbygg-

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

nåden är ännu större.

För svensk del bör vi vara beredda all lämna ell omfattande bislånd lill Indokinas folk. Det är en självklar konsekvens av det politiska stöd som det svenska folkel under niånga år län-mat lill strävandena för social rättvisa och oberoende.

Det är därutöver vår uppgift all verka för etl starkt gensvar från del internationella samfundet för de vädjanden om katastrofhjälp som kommit frän Sydvielnam och Cambodja och frän FN;s generalsekreierare.

Med Nordvietnam har vi elt långsiktigt utvecklingssamarbete. Under den resa som jag för någon månad sedan gjorde i DRV gavs jag många tillfällen alt studera bl. a. skolor, hälsovård, jordbruk, daghem och industrier. Jag fick en bild av ett samhälle priiglat av omsorg och solidaritet. Alt vårt samarbete med DRV är i linje med de riktlinjer för svenski bistånd som riksdagen antagit borde inle kunna ifrågasättas. Det stöder breda insatser till ekonomiska och sociala förbättringar för det vietnamesiska folkel.

Moderaterna och cenlern delar inle denna syn. Steg för steg har moderaterna vänt sig mot att Sverige dellar i återuppbyggnaden av del bomb-skövlade Vietnam. Nu vill man minska biståndet lill DRV och snarast befria oss frän våra förpliktelser i skogsindusiriprojektel. Enligt moderaterna är DRV-bislåndel etl uttryck för en bristande balans i vårt bislåi-id och en ensidig inriktning på kommunistdiktaturer.

Den hiir gången har man funnit såla meningsfränder i cenlern som, i en särskild reservation lill utskottsbetänkandet, ställer sig bakom moderaternas krav pä en sänkning av DRV-bislåndel med 15 mifi. kr.

1 sin parlin-ioiion går centern lill attack mol skogsindusiriprojektel.för dess förn-ienta negativa effekter i ekologiskt, socialt och regionalpolitiskl avseende. 1 sin reservation återkommer centern i-i-ied exakt samma kritik. När man läser ulskottsbelänkandet med dess sakliga tillbakavisande av centerns kritik på punkt efter punkt påminns man om den som ingenting hört och ingenting lärt.

Även med risk för all tala för döva cenleröron vill jag här bara beröra svedjejordbrukari-ias situation. Av de ca 100 000 svcdjcjordbrukare soi-n en gång levt inom de områden som skall förse pappersindustrin i-ned råvara har 95 000 redan flyttal på grund av den utarmning av jorden som svedjejordbruket i sig gett upphov till. All på sikl även låta de återstående 5 000 svedjejordbrukarna få ei-i annan ulkon-isi kanske i del skogsplanteringsarbete som projektet genomför i de nedbrända områdena kan väl endasl betecknas som ei-i positiv effeki i socialt och ekologiskt avseende och inle molsalsen som cenlern hävdar. Jag trodde del var uppenbart all svedjejordbrukeis miljöeffekter är så allvarliga att det måsic upphöra vare sig man bygger pappersbruk eller ej.

Visst finns del och visst kommer det att finnas problem på vägen mot förverkligandet av skogsindusiriprojektel. De svenska experter son-| jag triiffade i Nordvietnam har stött på svårigheter bl. a. vad avser projektets organisalion och administration. l-lär möts två hell skilda världar

- skilda i fråga om kullur, ekonomiskl och poliliskl syslem. Detta måste leda till problem under en inledningsfas i likhet med vad som inträffar i vafie ny industrielablering av denna omfattning. Jag har efter mina samtal med den nordvielnamesiska regeringen goda förhoppningar om all vi skall flnna lösningar på dessa frågor.

De tekniska problem som vi nu n-iöler i skogsindusiriprojektel får dock inle undanskymma de slora bidrag som della projekl kommer alt lämna till Nordvietnams ulveckling. Projektet väntas läcka 50 96 av landets beräknade tillgång på papper vid slutet av 1970-lalet alt användas i huvudsak inom undervisningen. Papperskonsumlionen per invånare kommer dock endast att vara någon hundradel av vad den svenska är i dag. De som med vilseledande påståenden och på förment tekniska grunder försöker hindra utvecklingssamarbetet med della krigshäriade och fattiga land lar på sig elt stort ansvar.

När man studerar utrikesutskottets behandling av det internationella utvecklingssamarbetet så kan n-ian konstatera - och jag gör del med beklagande - all den borgerliga utskottsmajoriteten på en rad punkler fått en påfallande mörkblå framtoning. Det blåser högervindar i den borgerliga biståndspolitiken i år. Den oegennyttiga svenska biståndspolitiken, som uppskattas av mollagarländerna och ofta anförs som modell för etl förtroendefullt inlernalionellt utvecklingssamarbete, vill den san-|lade borgerligheten i år på vissa principiellt vikliga punkter försämra. Jag kan förslå alt en borgerlig opposition har en ambition all så att siiga kon-ima åt regeringen och dess politik. När del gäller biståndspolitiken är det emellertid inte i första hand regeringen som blir måltavlan för borgerlighetens attacker ulan våra mottagare bland u-länderna. 1 sin iver att driva fran-i ell borgerligt alternativ till regeringspolitiken riktar man udden mot u-länderna. Det är sannerligen en niärklig u-landspolitik.

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

Fru tredje vice talmannen NETTELBRANDT (fp) kort genmäle;

Först några ord beträffande kopparpriserna som statsrådet berörde. Priserna har sjunkit, som'del står i reservationen, under 1975, men kopparpriserna fluktuerar särskilt starkt. Den långsiktiga trenden behöver därför inle vara densamma som förändringen under ell visst är skulle kunna lyda på.

Del blåser högervindar i den borgerliga biståndspolitiken i är, säger statsrådet. Vad finns del för täckning för det påståendet? I den mån del blåser högervindar så är det fortfarande i denna fråga hos regeringen, eftersom man föfier samma negativa linje även i år när det gäller alt leva upp till sitt eget löfte att uppfylla enprocentsmålet det här året.

Beträffande fullmakterna är del just för all regeringen här är måltavla som regeringen har tagit sä illa vid sig. Men jag vill fråga fru statsrådet: .'r det någol n-iärkligt i att riksdagens godkännande skall inhämtas vid en större ökning av planeringsramen för etl land? Tycker slalsrådel verkligen all del är rimligt alt riksdagens utskott skall få del av en summarisk papperslapp där del står inte bara "förtroligt" utan "strängt förtroligt".

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

och alt regeringen sedan skall göra utfästelser med utgångspunkt i någon fiänstemans papperslapp och i realiteten för framtiden binda riksdagen? För märk väl alt om man, som jag gör, häller på alt löften skall infrias, då vill man inle gärna efteråt gå in och korrigera regeringens löften som är givna utomlands.

Påstå inte, fru statsrådet, att den samlade borgerligheten vill försämra biståndspolitiken när verkligheten är att regeringen hela tiden i dessa frågor har fält drivas framåt! Tala inle om att rikta udden mot u-länderna när det är regeringen som känner sig stucken! Del är sannerligen, säger statsrådet i sitt anförande, en märklig u-landspolitik. Ja, det är del, men inle på samma sätt som fru slalsrådel menar.

Sju år i rad har regeringen liksom riksdagen lovat u-länderna att 1 % av BNP skall ges i bislånd budgelåret 1974/75. Sedan hoppar regeringen av med stöd av moderaterna. Del är sannerligen en märklig u-landspolitik.

Den 1 oktober 1972 förklarade regeringen att varubiståndel skulle komma alt motsvara "en påtagligt minskad andel av del totala biståndet". Tre månader senare föreslog regeringen att varubiståndel skulle öka frän 2 lill 13 96 av biståndet. Budgetåret 1975/76 är det bundna biståndet uppe i 17,5 %. Del är sannerligen en märklig u-landspolilik.

"Enprocenimålel skall vara en ledsfiärna och stimulans, men är bara ett elappmäl", slår det i det socialdemokratiska biståndspoliiiska programmet 1967. Nu betraktar regeringen enprocentsmålet som elt sluin-iål. Det är sannerligen en märklig u-landspolilik.

Herr förste vice talmannen BENGTSON (c) kort genmäle;

Herr lalman! I del färdigskrivna anförande med Skansen och allt son-i fru Sigurdsen läste upp var det myckel vi saknade som skulle kunna vara elt bemötande av dagens debatt. Men med tanke på ulskollels belänkande, som fru Sigurdsen också berört, kan det finnas anledning att säga någonting om hennes inlägg.

Jag vill slälla en liknande fråga som fru Nettelbrandl framställde: Vad är det för udd som har riktals mol u-länderna från centerns sida? Vad är del som har varit svävande i fråga om centerns politik? Ärdet pengarna - när fru Sigurdsens parti ligger 500 milj. kr lägre för detta budgetår än vad cenlern gör? Var finns udden? Jag lycker inle all man skall kasta ul etl sådant påslående utan alt verkligen kunna bestyrka det.

Fru Sigurdsen komnier inte ifrån all del har gjorts en massa förklaringar om hur dukliga vi är, men faktum är all vi icke när enprocentsmålet under del utlovade budgetåret 1974/75. Del är bara att erkänna. Det är ett faktum som är konstaterat i siffror.

Fru Sigurdsen talade om del slora behovet av u-hjälp. Naturligtvis finns della behov, men när hon talade om att tillgodose det var del omigen fråga om elt framflyttande. Vi vill veta en sak; Vad skall göras under den vecka av april som finns kvar? Vad skall göras under maj och juni? Vilka är planerna efter juli? Skall ni skriva till dessa svältande

människor och säga att på grund av den svenska budgetpolitiken och därför att socialdemokraterna inte vill kan ni inte få någon hjälp förrän efter den I juli. Del var ju del fru Sigurdsens anförande gick ul på. Planer och förberedelser kunde vi göra, men inle någonting mer, del fick vi veta i anförandel.

Vad gäller Cuba vill jag bara säga all de priser jag anförde inte var berörda av sockerpriset. De var hämtade från Världsbankens uppgifter från år 1972, och 450 dollar per capita är en tämligen hygglig inkomst jämfört med de andra.

All cenlern skulle ha väcki en besynnerlig moiion var nägol alldeles nytt för mig. Vi har talat länge om den i utskollet, men det är ingen som har sagl att den var besynnerlig förrän statsrådet Sigurdsen gjorde det i dag. Men jag förslär att fru Sigurdsens kunskaper om livsmedels-försöfining väl inskränker sig till vad hon inhämtat vid besök på Skansen. Det är också en rätt kort lid slalsrådel innehaft sin befallning som u-hjälpsminister. Men det kanske går alt inhämta litet mer kunskaper. Då kommer statsrådet all finna att dessa länder är mycket agrart betonade. Man bör observera alt länderna är agrara och ur den synpunkten behöver ha hjälp inom detta område.

Jag förstår att regeringen känner sig trampad pä tårna när den inte får de stora fullmakter den vill ha. Men enligl min uppfattning är del nu så all riksdagen bör ha bestämmanderätten.

Den mörkblå tonen, slutligen, beror väl fru Sigurdsen, på att socialdemokraterna har accepterat det mesta i betänkandet. Del finns bara tre reservationer och i övrigl har all den mörkblå tonen i ulskottsbelänkandet svalts av socialdemokraterna.

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

Herr HERNELIUS (m) kort genmäle:

Herr lalman! Del är ytterligt sällan som man från talarstolen här i kamn-iaren får höra ell sådant anförande som fru statsrådet Sigurdsens, så fylll av slängar åt olika håll, grundade på en icke obetydlig begreppsförvirring. Jag skall be alt få ta några exempel.

För del första vill moderaterna inte upphäva fullmaktslagen i och för sig, utan vi har i n-ioiionen sagl att regeringen kunde inkomn-ia n-ied förslag lill annan fullmakt. Det slår uttryckligen skrivet. Moderaterna inser mycket väl all en fullmakt är nödvändig men vill all regeringen skall lägga fram förslag till fullmakter av annat innehåll.

För det andra vill moderaterna icke slopa biståndet lill Zambia - det sade inle heller fru Sigurdsen - ulan vi vill återföra biståndet till den storlek det hade förra året. Del är en relativt obetydlig reduktion, som är väl n-iotiverad av Zambias inkon-isler av koppar, där priset genomsnittligt sett har stigit under en betydande period.

Vad sedan angår sockerpriserna nådde fru Sigurdsen en oväntad höjd i sin retorik. Sockerpriset sades ha varit högt "för någon lid sedan". Var och en som har den n-iinsla kontakt n-ied svenskt jordbruk vel ju hur sockerpriserna har utvecklat sig under den senaste tioårsperioden.

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

Jag skall emellertid inte trötta kammarens ledamöier n-ied att läsa ur den tabell som jag har här i min hand och som ger stalisliska belägg för den saken. Vad framliden beträffar är det troligt all den trenden kommer att bestå, ty enligl utredningar som gjorts, bl. a. av FAO, kommer världskonsumtionen att stiga med 20 mifioner lon under en tioårsperiod, dvs. från nuvarande 80 mifioner lill över 100 mifioner lon i börian på 1980-lalel. Della visar alltså all prishöjningarna på socker inle är en tillfiillig företeelse. All Sverige har kommii relativt lindrigt undan beror på all vi var kloka nog all inte följa socialdemokraternas råd för några år sedan all lägga ned belodlingen, som i dag lillgodoser 75 96 av vär sockerkonsumlion.

Beträffande Nordvietnam har moderaterna icke yrkat all vi skall springa ifrån det avtal som fru Sigurdsen har slutit utan riksdagens hörande. Vi står fasl vid del. Vad vi vill är all uppta förhandlingar om tidigare nordvieinamesiskl övertagande av det ansvaret för projektet i fråga. Är del all svika u-länderna? Moderaterna har också i år yrkat på elt betydande belopp till Nordvietnam i enlighet med denna åsikt. Vi har yrkat på 210 miljoner, och del är delsamma som SIDA har begärt. Så slor var alltså vår fientlighet mol DRV, när vi skrev motionen i år, att vi kom till samma resultat som SIDA när det gäller bislåndet till Nordvietnam i den delen!

Fru statsrådet SIGURDSEN:

Herr lalman! Jag förslår alt del iir obehagligt för fru iredje vice talmannen Nellelbrandt och för herr förste vice talmannen Bengtson alt kanske först nu ha upptäckt i vilken fålla man har hamnat. Jag har sagl au på vissa principiella områden som den samlade borgerligheten har hamnai i är del en påtaglig mörkblå frannoning. Ursprunget lill dessa förslag kon-m-ier från moderaterna.

Både herr Bengtson och fru Nettelbrandl reagerar slarkl när jag säger alt här riktas udden inle mol regeringen utan n-ioi u-länderna, och jag har svårt att förslå hur man kan bestrida del påsiåendei. Del är väl u-länderna son-i får kiinna av om man inle kan ha en sådan långsikiig planering soni hillills, dvs. de kan ha en planering men de får inte vela någonting on-| resurserna. Och när man i u-länderna fran-|för önskemål om en insats, så n-iäsle väl besväret bli deras, när vi från regeringen måste säga; Delta är kanske en större insats, och då måste vi gä tillbaka till riksdagen. Vi måsle då åierkomn-ia lill u-l;inderna med besked on-| huruvida insatsen får göras eller inte. Jag har väldigt svårt all förslå alt del här inte är riktat n-iol u-länderna, även om jag samtidigt förslår att herr Bengtsons och fru Neiielbrandis avsikt var att rikta udden mol regeringen.

Sedan lill herr Bei-igison. Jag skulle kunna citera åtskilligt ur ceiner-pariimoiionen, som jag finner myckel besynnerlig, men jag skall bara la några exempel. Cenlern säger i sin moiion bl. a. all del är angelägel all det svenska indusiribisiåndei "ulforn-ias så all riksdagen lar ett av-

görande inflytande pä var och hur del svenska industribislåndet skall sättas in". När det gäller industrialiseringen säger man att del skall satsas på småindustri. Samtidigt säger man, mycket generöst, all u-länderna måsle ges praktiska möjligheter att så detafieral som möjligt planera sin ekonomiska och sociala utveckling. Man säger också alt de svenskfi-nansierade insatserna bör "efter överenskomn-ielse med samarbetslandet vara så utformade all de oavsett rådande inrikespolitiska situation i samarbetslandet har en fördelningspolitisk och därför jämlikhetsskapande effeki. Med biståndsprojekt utformade efter dessa linjer försvinner även varie risk alt vårt land genom samarbetet otillbörligt skulle blanda sig i andra länders inre angelägenheter."

Ja, det är klart all så här kan man skriva i en moiion och tro alt detta är etl Sesam öppna dig. Hela det utomordentligt svåra fördelnings-politiska problemel löser centerpartiet genom all säga all vi efter överenskommelse med san-iarbelslandet skall utforma insatserna osv.

Behövs del då inget samarbete och inga aktiva insatser från del land där utvecklingen skall äga rum? Är insatsernas effekt oberoende av jordinnehav, arrendelagstiftning, prisreglering osv.? Detta är i vafie fall sådana områden där både FN och Världsbanken i sin oskuld nor att mottagarländernas egna åigärder är avgörande.

Della var bara några korta bevis hämtade ur den centerpartistiska motionen, som jag vidhåller är myckel besynnerlig.

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

Fru iredje vice talmannen NETTELBRANDT (fp) kort genmäle;

Herr talman! Om fru slaisrädel pä allvar tror att vi först nu skulle ha upptäckt i vilken fålla vi har hamnat, vill jag genast la fru slalsrådel ur den villfarelsen. Jag tror alt jag vågar påslå all vi vel vad vi gör.

Del är väl u-länderna som del blir negativt för, säger fru statsrådet, om i-|-:an inte kan ha en långsikiig planering. Vad är det son-i säger alt planeringen behöver bli mindre långsikiig för alt riksdagen får elt slörre inflytande? Slalsrådel utgår ifrån an del blir sämre ur alla synpunkler, om frågorna behandlas i riksdagen på etl tidigt stadium. Del är verkligen en fclsyi-i. Oi-n regeringen inle ständigt hade driviis frai-|-iåi jusl av riksdagen, hade det varit verkligt negativt för u-ländernas del. Jag lycker dessutom, fru statsrådet, att del är oförsynl all beskylla riksdagen för att vara en san-iling människor son-i både saknar engagemang för u-ländernas problei-ii och saknar förmåga att söfia fören god planering framåt. Ingeidera är med sanningen överen.ssiämi-|-:ande. Därför är del heller inle riskabelt all låta riksdagen ha ett inflytande. Det är tvärtom fullkoi-i-iligt i-iaiurligi, särskilt när vi rör oss med tal i storleksordningen 7 n-|iljardcr, att svenska folket vill vara med i planeringen. Alt del inle bör ges några lättvindiga löften när regeringsled;miöter är ute på resor är också självklart. 1 annat fall hinner mai-i gå lill riksdagei-|. Man raserar ingenting i den biståndspolitik son-i vi har varit gai-iska överens oi-|-i hillills om riksdagen får detta inflytande, utai-i ivärton-| har vi då n-iöjligheier att bygga vidare på den, vilket utskottet också lalar oi-|-i.

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Inteniationellt utvecklingssamarbete

Dessutom, herr talman, vill jag göra etl påpekande som inle är alldeles oväsentligt. Vi har fåll en ny grundlag. Det är dä vikligt all vi så längt möjligt söker föfia grundlagen.

Herr förste vice talmannen BENGTSON (c) kort genmäle;

Herr talman! Den som vill att riksdagen skall bestämma mera i u-landsfrågorna och inte vill ge regeringen för slora fullmakter riktar udden mot u-länderna - del var kontentan av vad statsrådet Sigurdsen sade.

Vi kan inle dela den uppfattningen. Vi anser att all offentlig makt i Sverige skall utgå från folket och alt riksdagen skall ha det avgörande inflytandet. Det är mycket vanligt i olika sammanhang att regeringen ullovar någonling "under förutsättning av riksdagens godkännande". Del är ingen olägenhet om del görs undersökningar i länder som får u-hjälp och man sedan presenterar resultatet för riksdagen, som fattar beslul senare. Sådant är inle någonling som sker inom en n-iånad, utan del är ofta fråga om längre lider.

Fru Sigurdsen talade återigen om vär moiion och sade alt hon finner den besynnerlig. Men del är inle alldeles säkert att den är besynnerlig bara därför att fru Sigurdsen finner den besynnerlig. Statsrådet läser valda delar ur motionen och säger att allt det där kan hon instämma i men att det är svårt all genomföra del. Della var väl ell bra betyg åt motionen! Det är en målsättning som man skall sträva efter att uppfylla. All man i de olika länderna vidtar åtgärder som syftar till bältre social och ekonomisk utveckling och slörre jämlikhet, ärdet någonting som statsrådet Sigurdsen är emot? Vi trodde faktiskt i cenlern alt det är önskvärt alt sträva efter det, och del målet kan man förverkliga genom vissa åtgärder som hjälper u-länderna.

Del talades också om att vi skulle rikta en attack mol Nordvietnam. I utskottsbetänkandet föreligger en handling somjag kan fråga statsrådet on-i. Det slår i ell citat att ulskottet har fått del av en promemoria som upprättats inom SIDA, och så föfier en del svepande formuleringar om olika saker. Promemorian skall ha upprättats inom SIDA, men SlDA;s styrelse står inte bakom den, eflerson-| den inte har behandlats i styrelsen. Generaldirektören har inte varit med i detta samn-ianhang, ulan del måste ha varit någon fiänsteman som har skrivit ihop promemorian n-ied dess mycket svepande formuleringar. Någol genn-iäle skall jag inte gå in på hiir, men frågan kommer all behandlas av herr Korpås, så om fru statsrådet är kvar i kannnaren kan vi diskutera saken senare.

När man planerar så stora projekl som della, bör man då inte beakta huvudpunkterna - belräffande ekologin, etniska minoriteter, regionalpoliliska konsekvenser, sysselsättningseffekter och leknologivalei'' Jag kan inle finna annat än all det som har sagts från centerhåll är fullkon-iligt korrekt. Statsrådet Sigurdsen har inte kunnai bemöta det som sagts, ulan faktum kvarstår att socialdemokraterna har en svag ställning när de inle vill uppnå enprocentsmålet och inte vill ge riksdagen större inflytande pä u-hjälpens utformning.

Herr HERNELIUS (m) kort genmäle;

Herr lalman! Fru statsrådet talade om hjälpbehovet i Indokina. Detta är förvisso stort, och det komnier förvisso alt bli ännu större. I del sammanhanget kan jag inle underlåta att fästa uppmärksamheten på etl särskilt yttrande till utrikesutskottets betänkande nr 5, där vi inom moderata samlingspartiet understryker att om det är fråga om humanitär hjälp bör den principen gälla, all man - särskilt efter ell inbördeskrig - i första hand anlitar internationella organ sådana som Förenta nationerna eller internationella hjälporganisationer såsom Röda korset eller andra likvärdiga. Jag tror det är mycket angeläget att delta sägs.

I övrigl, herr talman, vill jag bara konstatera all efter den bristande noggrannhet som fru Sigurdsen i dagens debatt har visat när del gäller all återge andras uppgifter och synpunkler, efter den bristande vifia till analys som hon har visat och -jag kan gärna säga del - efter den arrogans son-| hon har ådagalagt blir man ännu mer klar över att det vore föga välbetänkt all lämna fullmakter på 7 miljarder kronor i händerna på fru Sigurdsen som närmast ansvarig förvaltare av dessa fulln-iakler inom regeringen.

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Inlernalionellt utvecklingssamarbete

Fru statsrådet SIGURDSEN;

Herr laln-ian! Fru Nettelbrandl gör sin egen tolkning av vad jag har sagt. Fru Nettelbrandt påslår alt jag antyder att riksdagen är en samling människor ulan engagemang. Det har jag inle sagl. Vad vi vänder oss n-iol när del gäller den borgerliga enigheten i fråga om bislåndsutfäs-lelserna. möjligheten alt sluta avtal om insatser som är slörre - någon annan definition har vi inte fått - är att den delafireglering som riksdagen skulle göra skulle försvåra och fördröja samarbetet med u-länderna. Och nalurliglvis skulle u-länderna lycka alt det var egendomligt om vi sade all det eller del projektet kan vi inle ge några löften om, därför all vi försl n-iåsle fråga den svenska riksdagen. Del måsle leda lill en ökad byråkrati i detta sammanhang. Jag känner mycket väl det stora intresse och engagen-iang som finns i riksdagen och hos stora delar av svenska folket för u-landsfrågorna.

När det gäller enigheten i denna fråga inom borgeriighelen vill jag än en gång påpeka vad jag sade i n-iill huvudanförande; Behandlingen av frågan är en annan i konstilutionsulskoltet än vad den är i utrikesulskollel. I ulrikesutskotlel har borgerligheten gått tillsammans om en reservation.

Fru Nellelbrandt! Del ges inga lättsinniga löften om biståndsinsatser vid resor. Den egentliga planeringen av skogsindusiriprojektel i Nordvietnam har pågått i ungefär tre år. Det är alltid noggranna förberedelser och diskussioner med n-iottagarlandet i fråga on-| de insatser son-| vi skall sluta avtal om.

Herr Torsten Bengtson drog också sina slutsatser av vad jag sade on-| den son-i jag tycker besynnerliga centermolionen. Om man läser den får man en bild av hur centern vill au de samhällen, de länder skall se

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

ut som vi skall samarbeta med. Jag förslår inle hur vi skall kunna förändra dem ulan all gripa in i ländernas inrikespolitik. Myckel av vad som skrivs i centermolionen ger inlryck av all man menar all om bara u-länderna ser ut som centern vill, dä skall vi samarbeta med dem.

Jag tror inle det hjälper om jag än en gång citerar den ulföriiga beskrivningen av de effekter son-| skogsindusiriprojektel har för Nordvietnam. Jag sade all del i betänkandet finns en myckel klarläggande bild härav. Jag sade'visserligen all jag kanske talade lill döva 'centeröron när jag försökte påtala att projektet får positiva effekter och inle de negativa effekter som herr Torsten Bengtson påslår all det får. Jag tror emellertid inte alt jag skall ödsla lid på all upprepa delta för herr Bengtson.

Herr talmannen anmälde alt fru Iredje vice talmannen Nettelbrandt anhållit all lill protokollet få antecknat all hon inle ägde rält lill ytterligare replik.

Hen ULLSTEN (fp):

Herr talman! Jag tycker att det iir myckel vikligl all slå fasl en sak efter den debatl som slalsrådel Sigurdsen just har haft med utskottets företrädare. Principerna för den svenska biståndspolitiken måste ligga fast. Som ocksä fru Nettelbrandt konstaterat måste vi kunna göra utfästelser som sträcker sig några år framåt i tiden. Vi begär av mottagarländerna att våra projekt skall kunna fogas in,i en långsiktig planering för all pä del viset göra största möjliga nytta. Då är del också alldeles naturligt all del skall vara möjligl all, inom de anslag son-i riksdagen beslulal om och utifrån de allmiinna vägledningar i övrigt som riksdagen ger, föra en dialog mellai-| SIDA och våra programländer. Del är programländerna som skall ha del sisla ordel när det gäller våra insatsers ulforn-ming och inpassning i de ländernas utvecklingsplaner, vilket ju statsrådet Sigurdsen också poängterade. Industripolitiken i Nordvietnam eller i nägol annat land skall t. ex. inle bestiimmas vare sig på någon cen-lerslämma eller på någon annan partikongress.

All de hiir grundläggande principerna, som vi länge varit överens om, inle ändras nu är desto mera rimligt som del f n. sitteren biståndspolilisk ulredi-iing med representanter för alla partier, en uiredi-iing från vilken man har anledning att viinia sig nytänkande kanske också på del hiir området.

Del iir också rikligt att slå fasl vad fru Nettelbrandl konstaterade, näm-ligei-i att del finns en majorilel i ulskotlei för alt anslagsramarna lill programländerna i de flesta fallen inte skall ändras.

Jag kan, herr lalman. inte finna alt de här principerna, son-i jag velal understryka, skulle behöva rubbas diirför all man kräver alt riksdagen skall spela en aktivare roll än den f n. gör. Vad utskottsmajoriteten på den här punklen begär är, såsom vi i vårt parti uppfattat del, en precisering av de fullmakter som redan gäller. Hur den preciseringen skall utformas, dvs. hur fullmakterna skall se ul i delalj, får vi naturligtvis anledning

all la slällning lill om del här förslaget bifilles och vi får ell förslag från regeringen. All påslå au detta önskemål från riksdagen all få spela en aktivare roll inom ramen för gällande principer för vår bislåndsplanering skulle vara all göra sig lill tals för en biståndspolitik med udden riktad mol u-länderna är, med förlov sagl, rent nonsens.

Fär jag därefter, herr lalman, tacka fru Sigurdsen för svaret på n-iin fråga om hjälp till flyktingar i Sydvietnam. Flyklingproblemet i Indokina har alltid varit omfattande. Knappast någonslans i världen under någol skede har ett område rynn så många hemlösa miinniskor. Del har alltså läi-ige funnits anledning till stora hjälpinsatser i den här delen av världen.

Niir jag ställde min fråga stod det ganska klart all sammanbroliel för Saigonregimen var nära. Hundratusentals människor var på flykt från krigets fisoroch från verkliga eller inbillade faror som väntade när maklen över Saigonkonlrollerade områden definitivt skulle konm-ia all övergå i den andra sidans händer. 1 elt upprop frän Svenska Vieinamkommitlén, son-| jag själv skrev under, beskrevs dessa människors situation. De är fullsliindigl utblottade, deras hem har bränts, de rislager de lyckats gömma undan har förstörts, deras byar är späckade med bomkranar där n-ia-lariamyggen kan frodas. De behöver vår hjälp. Del var detta upprops budskap; hjälp med mal, medicin och pengar.

Del var en vädjan son-| först och främst riktade sig till enskilda miinniskor, men naturligtvis ocksä indirekt till Sveriges riksdag. Den fick sill gensvar i ell besked från regeringen om ell tiotal miljoner som genast ställdes lill förfogande genom, som fru Sigurdsen vid det tillfället sade, om jag minns rätt, en boltenskrapning av befintliga reserver för sådana hiir ändamål. Del finns givetvis anledning alt vara tacksam för del beskedel.

Men del finns också, herr ialn-ian, anledning att påminna om den debatt vi hade hiir i kan-imaren för mindre än ell halvår sedan, i december förra årel. Dä giillde del också människor i nöd. Hundratusentals miin-i-iiskor som svall och dog. inte diirför alt bombplan och pansar skövlat deras risfiill ulan diirför alt årslång torka pä sina håll och översvän-m-iande floder på andni hade lett lill missväxt och en av historiens värsta hungerkatastrofer. Då pekade vi från folkpartiets sida på den situationen som ei-i särskild anledning för Sverige att leva upp lill löftet an del budgelåret vi då diskuterade - och f ö. iiven diskuierar i dag - ge 1 96 av vär brui-lonaiionalproduki lill bislåi-id. Pengarna borde bl. a. kunna användas, sade vi, lill att köpa upp en del av del oviinlal stora svenska spann-målsöverskoilet.

Hur n-iajoritelen reagenide den gängen har många redan påniinl om. Försl försökte man hindra all saken alls diskuterades, den hörde inte hemi-|-ia på riksdagens dagordning, sades del. Niir den n-ianöveri-i n-iiss-lyckades sade man visserligen ja till alt vi skulle köpa svensk spannmål, lill sisla vetekornet rent utav, men för pengar som redan var anslagna och avsedda för hell andra ändamål. Del iir därför son-i fru Sigurdsen i dag, trols all hon barskrapar alla lill buds slående medel, ii-ite kan

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

ge mer än ell liolal, välkomna givelvis n-ien också klart otillräckliga, mifioner. Med de extra 500 mifioner som vi den gängen föreslog och vilkel förslag vi nu upprepar så hade vi kunnat göra en slörre insats för flyktingarna i Vietnam. Och det hade förvisso varit befogal.

Men del förekom också andra mer principiella argumeni emot en slor svensk insats den gången; för etl halvår sedan. Del lönar sig inte alt göra en insats, nöden är för slor. Den som tror "all det är möjligt all

med u-hjälp klara situationen i världen, gör sig skyldiga lill

helt felaktiga slutsatser". Det fick vi veta av en av de socialdemokratiska talesmännen, tillika ordförande i utrikesutskottet. Del är viktigt att angripa "de bakomliggande orsakerna lill katastrofen" sade en annan talesman för samn-ia parti, tillika dess vice gruppordförande här i kammaren, och pekade pä behovel au i stället bygga dammar och ändra markanviindningen. En iredje representant för regeringspartiet spann på samma tema och tyckte all insatser för människor i akut nöd var ell sätt att "köpa sig samvetsfrid med kortsiktig katastrofhjälp".

Del sista, herr talman, kanske i viss mån är riktigt. Jämför vi med vår egen standard är del spollsiyvrar som vi ger ifrån oss för all hjälpa andra. Men del gäller i så fall hela vår u-hjälp och är på inget siill någol slöd för tanken all det skulle finnas ell motsatsförhållande mellan kravel på katastrofhjälp och insalser för mer grundläggande förändringar i u-landssamhällena.

Läget i Vietnam, som i dag står i förgrunden, visar del. Sverige kan och skall enligt vår mening stödja opinionsbildningen för alt Parisavtalel efterlevs, föratl människorna också i Vietnam skall få avgöra sin politiska fran-itid. Vi kan och skall göra det lilla vi förmår för att genom långsikiig utvecklingshjälp hjälpa människorna i den här delen av världen på fötter. Men vi behöver inle se del som ell sätt att köpa oss samvetsfrid all vi san-ilidigl gör katastrofinsatser för all avhjälpa den akuta nöd som skapats i krigets spår.

De insatserna gör vi inte / stället för att angripa de bakomliggande orsakerna lill sociala orättvisor, utan vi gör dem för all fler skall vara i livel när frigörelsen genomförts och för all vi anser att det alltid iir en bjudande humaniiel all hjälpa niiinniskor soni har del svårt.

1 andra länder är den poliliska situationen annorlunda. Men som liberaler kan vi aldrig låna oss till tanken all della skulle fä oss all se annorlunda på individens värde. För oss kan humanitet aldrig stå i motsats lill social on-|vandling. Vad vi eftersträvar iir ju en social omvandling som skapar samhällen vilka tar större hiinsyn till miinniskan. Hur skulle del då kunna vara någol suspekt i all rädda liv, all la hand om flyktingar och all mildra en hunger som kan göra barnen meniall skadade för livet?

Eller för all ställa frägai-i på sii-i poliliska spels; Vad är del som gör all del är fel att göra della i ett land men dill och rikligt att göra del i elt annat?

Jag vill inte. herr talman, beskylla någon i denna kamn-iare för cynism. Men de som i höstas med principiella motiveringar, av vilka jag har

citerat några, förnekade vär skyldighet att hjälpa svältoffren i Indien, Bangladesh och i det afrikanska Sahelomrädel och som i dag sätter sina namn under upprop om hjälp lill flyktingar i PRR-konlrolleral område i Sydvietnam, är faktiskt skyldiga kammaren en förklaring.

Förmodligen är den riktiga förklaringen, all uppvisad indignation och fina principer lill trols, ingenting annat än den vanliga benägenheten hos niånga, inle minst hos regeringen, att förlägga de konkreta åtgärderna för all ufiämna klyftan mellan rika och fattiga länder lill nägol annat område än det man jusl diskuierar.

Katastrofhjälp bör vi inle satsa på, säger man, när det ställs krav på Slörre och snabbare insatser i länder som drabbas av svält. Del är långsiktigt bislånd som behövs i stället.

Biståndet som sådant är inte del viktiga, säger man, när del ställs krav pä att Sverige skall uppfylla enprocentsmålet i räll lid och dessutom gå vidare utöver denna enda procent. Det är våra totala relationer med u-länderna som behöver förändras, svarar man.

Men den hiir bristen på engagemang, den här obolfärdigheten när del gäller att fatta positiva beslut på de punkler man diskuterar vid varie enskilt tillfälle, brukar mycket sällan uppvägas av någol större engagemang pä de andra områden som man betonar som viktigare.

Därför finns det, herr talman, nog anledning alt vara ganska skeptisk lill all de -jag syftar nu inle bara pä den svenska regeringen utan på i-länders regeringar över huvud tagel - som är efter år tvekat att infria löftet om biståndets storlek skall vara beredda lill de mycket större uppoffringar som krävs om den rika världen skall leva upp till FN:s deklaration om en ny ekonomisk världsordning. Man är pä sina håll i debatten redan i full färd med att tolka den deklarationen och u-ländernas situation över huvud tagel efter vad som passar egna syften och fördomar. Risken är stor all det här viktiga dokumentet, i stället för all bli det handlingsprogram som del var avsett att bli, blir en ursäkt för handlingsförlamning.

För del första framställs den här deklarationen pä sina håll ganska ofta som om den skulle innebära en nedtoning av kravel på överföring av ekonomiska resurser frän rika länder lill fatliga länder. Det är fel. Deklarationen lar upp en mängd frågor utöver de direkta resursöverföringarna - det är riktigt - viktiga krav pä en starkare ställning för u-länderna i världshandeln, rätt för u-länderna alt förfoga över sina naturtillgångar m. m. Men det har ju inle minskat tyngden i kravet pä omfördelning av inkomsten. U-länderna, som utgör 70 % av världens befolkning, svarar endast för 10 % av världens inkomst. Del konstaterade FN:s extra generalförsamling i den deklaration där man manade lill insalser för all "undanröja den allt slörre klyftan mellan utvecklade länder och u-länder".

Konkret manar man de rika länderna att öka det offentliga biståndet så alt del övenräffar den gällande FN-deklaralionen om enprocentsmålet.

Fördel andra kommer man ibland, med hjälp av just FN-deklaralionen

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

.s Riksdagens protokoll 1975. Nr 61-64

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

om en ny ekonomisk världsordning, med lösliga påståenden om u-ländernas position, påståenden som saknar stöd i de texterna och som man använder som argument för felaktiga analyser av vad det är som brister och vad det är som måste göras.

Man säger alt världshandeln är jÖr liberal. Och visst måsle u-länderna under etl uppbyggnadsskede ha etl visst skydd för sin hemmamarknad. I och med all man acceplerar del, ger man naturligtvis visst avkall på frihandelsprinciperna.

Men u-ländernas största problem är ändå att de rika länderna på sina hemmamarknader är,/ö/- litet liberala, har för myckel av både tullar och andra handelshinder; alt de alllför snabbi ulnytfiar paragrafer i prefe-renssyslemen som gör det möjligt alt begränsa u-landsimporten; att de alltför snabbi återfaller till proteklionism när del krävs för all skydda de egna ekonomierna; att viktiga u-landsvaror, t. ex. textilier, konfektion, lädervaror och livsmedel, är hell undantagna från liberala importregler; att tullarna är högre på förädlade varor, vilket gör de effektiva tullarna på själva bearbetningen mycket stora och försämrar u-ländernas möjligheler att bryta sig ur sitt ensidiga råvamberoende.

En annan inle ovanlig diskussionslinje är att livsmedelskrisen i världen är marknadsekonomins fel. Till det kan man säga all visst är de rika ländernas konsumtionsmönster ell huvudskäl lill livsmedelskrisen, jämsides med den snabba befolkningsökningen i de faltiga länderna. Vi i den rika världen låler t. ex. 80 96 av den spannmål vi förbrukar gå via kreatursfoder. På så sätt går en mängd protein förlorad. En svensk förbrukar nästan fem gånger så mycket primärkalorier som en indier. Men del här är en fråga om inkomstfördelning i världen och om konsumtionsmönster i de rika länderna, inte om marknadsekonon-ii eller socialistisk planhushållning. Den absoluta och akuta bristen på spannmål de allra senasie åren beror i själva verket - och del kan inle rimligen marknadsekonomierna bli beskyllda för - på alt Sovjetunionen haft svårigheter med sin spannmålsproduktion. 1972/73 gick Sovjetunionen och Kina ut på världsmarknaden och köpte 25 mifioner lon vete. Det är halva viirlds-handeln med vete under elt norn-ialår, och det var väsentligen därför bristen blev sä slor. Dessutom har Sovjetunionen och andra östeuropeiska länder, precis som vi själva, lagt om sitt konsumtionsmönster lill förmån för mer köttkonsumtion i takt med välståndsutvecklingen, och det kräver naturligtvis ständigt slörre arealer för växtproduklion.

Av del här kan vi dra slutsatsen att det behövs en inkomslufiämning mellan rika och fattiga länder, all de rika länderna, alldeles oberoende av samhällssystem, sleg för steg bör lägga om sill konsumtionsmönster, och att världen i det knappa försöfiningsliige som nu råder varken har råd med den överflödskonsumtion som präglar de rika industriländerna eller med det ineffektiva produktionssystem som präglar den sovjetiska statssocialismen.

Den ekonomiska tillväxten behöver bromsas är ett fiärde, inte ovanligt påstående. Den behöver t. o. m. övergå i nolltillväxt, säger man på sina

häll, och menar att det skulle vara en patentmedicin för att lösa världs-problemen. Och visst bör slöseriet minska, precis som jag nyss varit inne på, framför allt slöseriet med energi och knappa råvaror. Men när vi vel all världen om tio är, alldeles oavsell vad vi gör, kommer alt ha ungefär en mifiard fler människor än i dag, kan jag inte se del som någol annat än fruktansvärt ansvarslöst att gä ut och plädera för alt resurserna inte skall öka. Det är klart alt resurserna måste öka, men de måsle bli rättvisare fördelade än de är f n.

Man brukar också - jag skall ta det som ett sisla exempel på vad jag lycker är vanföreställningar i den biståndspolitiska debatten - säga att del inte är biståndet som u-länderna egentligen behöver ulan möjligheten att föra ett maktspråk. Det anförs inle minst frän socialistiskt häll, där man inspirerats av ofieländernas framgång med deras ofieblockad mol industriländerna. Och visst är det bra om u-länderna kan stärka sin maktposition och därmed sälta etl större tryck pä de rika länderna att handla solidariskt. Men det är fullkomligt illusoriskt alt tro all del här skulle kunna vara en lösning för flertalet u-länder. Ofieländerna har en alldeles unik position. De flesta av dem har vi inte anledning all i rent ekonomiskl avseende över huvud taget betrakta som u-länder. Och inget av de länder som vi lalar om när vi menar egentliga u-länder är i besittning av nägon råvara med tillnärmelsevis den strategiska belydelse för de rika ländernas konsumtion som ofian har.

Därför måste den riktiga slutsatsen bli all vår solidaritet med u-länderna behövs - inle för alt hindra dem frän att tillgripa bojkotter som kan skada de rika ländernas ekonomier. De behöver vär solidaritet därför alt de är svaga, därför alt de - lill skillnad frän oss - aldrig kan föra något maktspråk.

Jag tror, herr talman, inle etl ögonblick alt våra biståndsinsatser ensamma förmår lyfta de fattiga länderna ur deras misär. Sä långt kan Arne Geijer ha rätt i det citat från den förra bislåndsdebalten som jag tidigare återgav. Jag ser det snarare sä - och jag tyckte mig finna samma tankegångar i statsrådet Sigurdsens anförande - alt biståndets uppgift skall vara att bidra lill u-ländernas egna ulvecklingsansträngningar, att göra det möjligt för u-länderna alt själva utnytfia de resurser som också de länderna har, materiellt och mänskligt, men som de hittills inte kunnai utnytfia därför all den sociala och ekonomiska strukturen i de här samhällena länge varit anpassad till snabba vinster för utländska förelag och intressena hos en liten inhemsk överklass.

Men vad jag lycker är riktigt att slå fast - och det är del jag velat framhålla med detta anförande - är att vi inle varie gång vi ställs inför konkreta förslag, som skulle kunna föra u-länderna en bit framåt, skall avstå från att fullgöra den insatsen med hänvisning lill behov och åtgärder pä andra områden eller till omställningar och nyprövningarsom kan komma alt krävas i framliden. Delta är jusl - så lycker jag bilden framstår - svagheten i de rika ländernas uppträdande visayi de fatliga; vifian att göra del man kan och all göra del-nu.

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationelh utvecklingssamarbete

Vad vi hittills har upplevt är att de rika länderna sagt alt de skall avstå från en procent av sin produktion 1975 lill bistånd medan de faktiskt bara uppfyllt en tredjedel av detta löfte; att de rika länderna talat för an u-länderna måste utveckla sina ekonomier men satt stopp för u-ländernas produkter sä snart man har försökt säfia dem på de rika ländernas marknader; alt de rika länderna slött tankar pä kataslroflagring av livsmedel men med få undantag vägrat alt ge konkreta bidrag till internationella livsmedelslager.

Listan, herr lalman, över löften som svikits skulle bli en mycket viktig punkt kortare om den svenska riksdagen i dag röstade för all del redan alltför länge förhalade enprocentsmålet nu skall infrias.

Fru statsrådet SIGURDSEN:

Herr lalman! Jag framhöll i mitt första anförande samma uppfattning som den herr Ullsten anförde, nämligen att vårt bistånd aldrig kan bli av avgörande omfattning i förhållande lill de totala behoven i u-länderna. Jag sade ocksä att man ofta av debatten kan få det intrycket - i varie fall av niånga debattörer - alt om vi bara gav en viss kvantitet skulle vi kunna avhjälpa dessa behov. Jag noterar alltså att herr Ullslen i detta avseende har samma uppfattning som jag.

Vi diskuierar i dag en del av en budget, som regeringen presenterade för riksdagen i januari och som omspänner 93 mifiarder kronor. Del är klart all man kan ha olika uppfattningar om hur myckel av dessa 93 mifiarder som skall anslås till u-landsbiständ, till arbetsmarknadsinsatser, lill ulbildning eller vad det nu kan vara. Också från herr Ullstens parti har ju i det sammanhanget anförts en del uppfattningar som inte ligger i linje med regeringsförslagen.

Men jag tror att vi inle ens genom att anslå alla de 93 mifiarderna till u-landsbistånd,oni nu nägon skulle komma pä den idén, skulle kunna klara alla de svårigheter och all den nöd som finns ute i u-länderna. I en realistisk politik måste man ändå ta hänsyn ocksä till behov och åigärder pä andra områden, även om herr Ullsten inte ville höra talas om det i dessa sammanhang.

Jag fär självfallet del av opinionsyttringar som ger uttryck för olika uppfattningar i dessa frågor. En del säger att vi ger alldeles för litet i u-landsbislånd medan andra menar alt vi ger alldeles för myckel, alt vi borde skära ner på bisländsanslagen.

Jag har tidigare kunnai redovisa att vi redan under föregående är nådde FN-målet 0,7 96. Jag kan också redovisa alt när det gällde att ge svar på den vädjan om insatser för de hårdast drabbade länderna som FN framförde förra året har Sverige lämnat 350 mifi. kr., om man lägger ihop det som har gäll direkt lill våra mottagariänder som extra bistånd och det som har gäll till FN-organisationerna.

Herr Ullslen var ocksä inne på livsmedelssiluationen och våra möjligheter därvidlag. Det kan dä kanske ha sitt intresse att nämna den siffra som gäller våra totala veleleveranser till u-länderna innevarande

budgetår. Det rör sig om ungefär 300 000 ton vete.

Jag tycker alltså att Sverige hävdar sig gott i jämförelse med andra i-länder när det gäller insalser för u-länderna.

Till slut, herr talman, skulle jag vifia komma med en personlig reflexion. Efter att ha lyssnat till herr Ullsten vill jag uttrycka etl beklagande över att han inte har haft tillfälle att mera påtagligt påverka det borgerliga agerandet i utrikesutskotlel. Jag tror att betänkandena skulle ha sett annorlunda ul dä.

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

Hen ULLSTEN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag ber att fä tacka fru Sigurdsen för komplimangen, även om den möjligen väsentligen var taktiskt motiverad. Det föreligger ingen motsättning mellan mig och fru Nettelbrandt om hur majoritetens krav på slörre insyn från riksdagen i bislåndsplaneringen skall tolkas. Vi har begärt en precisering av den fullmakt regeringen har och som vi menaratt regeringen inte skall mista. Del kan vara naturligt, eftersom fullmaktens omfattning i pengar stiger i och med all bisländsanslagen blir större och slörre. Jag har som sagl väldigt svårt att se varför man ifrån socialdemokratiskt håll skall behöva bli så uppskärrad över detta krav som frän vårsida är förenat med ett klart uttalande att principerna för biståndet och biståndsplaneringen skall ligga fast.

Det som fru Sigurdsen hade att säga i övrigt uppfattade jag egentligen inle som några invändningar. Vi är överens om alt biståndspolitiken från ett rikt land, såsom Sverige, inle innebär att vi på något sätt har åtagit oss att försöria u-länderna. Vi har bara åtagit oss att göra en insats med kapital och personal för att u-länderna själva skall kunna utveckla sina resurser i människor och naturtillgångar. Och dä är del ocksä alldeles klart att del finns utrymme för mera än vad Sverige har presterat i dag.

Även om den här diskussionen hittills har kommii att präglas ganska mycket av tekniken för beslut här i riksdagen kring mål som vi i mänga avseenden är överens om, så är ändå, fru statsråd, ocksä i denna debatt den viktiga skillnaden mellan vad vi i folkpartiet står för och vad majoriteten i riksdagen står för alt vi lycker att u-hjälpen skall bli slörre. Vi tycker att man redan delta budgetår borde uppnå 1 96 av bruttonationalprodukten, och del betyder ytterligare 500 mifi. kr. i u-landsbislånd.

Under detta anförande övertog herr andre vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen KORPÅS (c):

Herr lalman! För sisla gången debatterar vi i dag enprocentsmålet. Löftet gavs 1968 för alt infrias senast 1974/75, Väridens fattigaste har inle blivit rikare sedan dess. Sverige har inte blivit fattigare. I dag står vi inför det slutliga avgörandet. Skall vi uppfylla värt löfte enligt centerns och folkpartiets reservation till ulrikesuiskoliets belänkande nr 3? Skall vi svika löftet enligt socialdemokraternas och moderaternas majoritets-

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

skrivning? Inför det avgörandet bör vi känna blickarna av vädjan från Afrikas lorrdödsområden, från Bengalens hopträngda människomyller, från Indokinas kämpande, lidande, flyende, fredslängtande människor. Nu avgör vi om vi utöver fastlagda ramar skall göra en särskild insats på en halv mifiard kronor med hjälp av vårt kvarvarande veteöverskoll och vad vi f ö. kan få fram hos oss själva och hos andra.

Vi hade en debatt om värt veteöverskoll i december, och då sade vi också från vårt häll att hela veleöverskoltel skulle gä till de svältande folken, när det kom fram. Detta förslag fullföfide vi i vår motion i januari, och nu föfier vi upp det i reservationen till beiänkandel nr 3. Allt vete som gåva till de svällande folken!

Herr förste vice talmannen Bengtson har tidigare lalal om enprocentsmålet, och jag skall inle ytterligare uppehålla mig vid del. I stället vill jag säga någol om den fortsatta ulvecklingen av värt bistånd.

Sedan vi kommit upp lill en procent av bruttonationalprodukten i bistånd, bör vi kunna gä vidare efter finare linjer än bara procenlökning. Vi kan inle blunda för alt den snabba ökningen av anslagen kan ha lett lill alt hjälpprogrammen inte blivit tillräckligt väl genomtänkta i sina konsekvenser. Skogsindustriprojektet i Nordvietnam kan vara ett exempel på det. Från centerns sida har vi därför inle velat föreslå ett fortsalt system med automatisk relativ höjning av biståndsanslagen. Vi ansluter oss lill regeringens förslag lill ramar för de närmaste åren, dock förutsatt all de ligger på minst 1 % av bruttonationalprodukten. Under liden bör vi fä fram en ny modell för vidare relativa höjningar. Dessa bör kunna knytas dels lill nya insalser inom FN-systemels ram, dels lill för riksdagen redovisade samarbelsprogram tillsammans med nya länder eller lill utbyggda program tillsammans med tidigare samarbelsländer.

Vare sig vi lämnar bistånd genom FN-kanaler eller genom bilaterala avtal måste vår motpart ha trygghet för att påböriade insatser fullföfis. Det var bakgrunden till all riksdagen 1972 gav regeringen bemyndigande att göra bilaterala biståndsutfästelser för fem är framåt, svarande mot fyra gånger det bilaterala anslagel för innevarande budgetår. Vi har tidigare påpekat alt del skulle ge regeringen bemyndigande att göra bilaterala utfästelser om totalt nära sju mifiarder kronor. Det var med hjälp av della bemyndigande som regeringen bl. a. band Sverige vid pappers-kombinatet i Nordvietnam utan all riksdagen ens var informerad.

Ell planeringsbemyndigande är nödvändigt. Etl samarbeisland skall känna trygghet för att vi fullföfier ingångna avtal. Socialdemokraterna går nu ut och beklagar sig över alt vi genom uttalandet i beiänkandel nr 4, punkten 3, skulle slå sönder den nuvarande möjligheten till långtidsplanering. Herr Göransson sade i TV i går att vårt förslag skulle innebära att man bara kunde planera för ett är i tagel. Del är inle fråga om del. Vi vill inle korta bemyndigandenas längd. Lål mig citera ur betänkandet: "Vid 1973 års riksdag (UU 1973:3) behandlades frågan huruvida samarbelsavlal med mottagarländer för svenski bislånd borde underställas riksdagen. Riksdagen framhöll emellertid alt ett sådant krav

skulle kunna omintetgöra en av länderprogrammeringens viktigaste fördelar, nämligen möjligheten alt planera samarbetet för flera år framåt. Enligt ulskollels mening gäller delta fortfarande." Vi säger alltså att vi fortfarande måsle ha möjlighel alt planera samarbetet för flera är framåt.

Utskottet begär att regeringen till 1975/76 års riksmöte skall komma med förslag lill ändrat innehåll i bemyndigandet att göra bilaterala bislåndsulfäslelser, innebärande en begränsning i regeringens nuvarande tolkning. Som exempel nämner utskollet att riksdagens godkännande skall inhämtas vid en större ökning för etl land eller vid en ny insats inom etl land som binder en slörre del av planeringsramen. Efter etl sådant ingängsgodkännande frän riksdagens sida skulle bemyndigandet kunna fungera som förut. Det är inle fråga om all korta bemyndigandets längd. Det gäller riksdagens inflytande i börian av större, nya projekt eller vid en stark höjning av planeringsramarna för ell visst land.

Herr Arne Geijer i Stockholm var tidigare i dag inne på frågan och sade att vi hade föfil ett moderat förslag. Det moderata förslaget var att vi skulle säga upp bemyndigandet. Vi föreslär att riksdagen skall begära att regeringen komnier med förslag lill nya regler för bemyndigandet. Visserligen uppträder socialdemokrater och moderater väldigt ofta tillsammans i det här bislåndsbelänkandel, men del mäste ändå gä att skifia mellan förslag frän moderaterna och från regeringen.

Detta att vi vill begära förslag från regeringen bör fru Sigurdsen ha kunnat uppfatta som elt personligt förtroende för henne själv. En stor, ny insats eller stark höjning av planeringsramarna måste rimligen beredas så ordentligt och länge alt del är möjligl alt fråga riksdagen. Vi äventyrar inle någon del i värt biståndssamarbete med detta. Tvärtom skulle vi vinna att de uppskattade företrädarna för våra samarbelsländer skulle slippa att frän riksdagens liiktare eller pä annat sätt få höra den nu ofta upprepade kritiken all samarbelsavlal varit dåligt förberedda och förankrade.

Så vill jag gå över till att kommentera vårt san-iarbele med ell par grupper av mottagarländer. Herr förste vice talmannen Bengtson har tidigare kommenterat några länder, och fru Anna-Lisa Nilsson kommer senare att kommentera en del. Lål n-|ig böria med Indokina. Som förhållandena är där i dag bör det området behandlas som en enhet. En kritik mol skogskombinatet i Nordvietnam var att det band huvuddelen av vårt bistånd till det landet flera är framåt, sä att del blev föga över för den direkta lindring i krigels skador som viil uppfattades som den naturliga insatsen bland de många som kiinde för Vietnam under de svåra åren. Regeringen har nu försökt komma ur det dilemmat genom att snabbi öka planeringsramarna för Nordvietnam. Dä blir det mera över lill annat. Del är i och för sig någonting att vara tacksam för. Föfiden är emellertid all skillnaden blir ändå slörre n-iellan å ena sidan Nordvietnam och å andra sidan södra Vietnam och Cambodja, som nu borde Slå i lur för motsvarande insatser. Eftersom vi i fortsättningen inte kom-

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

mer all ha så slora ökningar i lotalanslagen komnier vi inte att kunna bygga upp ramar för t. ex. södra Vietnam och Cambodja, så alt de på någol sätt motsvarar Nordvietnams. Kan vi förklara och försvara del inför dem?

Trots detta har vi frän centern föreslagit en avsevärd höjning av anslaget lill Nordvietnam. Anslaget är i är 170 mifioner, och vi föreslår för nästa år 210 mifioner, alltså en höjning med 40 mifioner. Delta kallade fru Sigurdsen nyss för att vi sänkte anslagel till Nordvietnam. Vi föreslär ju i stället en höjning med 40 mifioner. Regeringen vill höja med ytterligare 15 mifioner utöver vad vi och SIDA föreslår. Vi föfier alltså SIDA, eftersom regeringen inte ger något skäl för en ytterligare höjning. Vi förutsätter dock alt en god del av del av oss föreslagna tilläggsanslaget på 500 mifioner skall kunna användas för att lindra krigets skador i Nordvietnam, och dä ställer vi i realiteten minst lika slort stöd till förfogande för Nordvietnam som regeringen gör. Så var det alltså med det som fru Sigurdsen kallade för en sänkning! Av hänsyn till övriga stater i Indokina bör man emellertid vara försiktigare med höjningen av själva länderramarna, som sedan är svåra alt justera nedåt till förmån för de andra staterna.

Tidigare har jag upplevt fru Sigurdsen som myckel saklig i u-landsdebatten. Jag upplevde det så också i går, då hon uppträdde i etl program i Aktuellt. I dag var det något hell annat. Jag kände inle igen hennes stil. Rösten var Jakobs, men händerna måste ha varit Esaus.

Vänsterpartiet kommunisterna har i motionen 2042 föreslagit pä lill-läggsstat ytterligare 100 mifioner för PRR och 50 mifioner för den Nationella enhelsregeringen i Cambodja. I sitt belänkande nr 5 avstyrker utskottet den framställningen. Herr Måbrink sade tidigare all han tyckte att detta var avslöjande för bl. a. vår vifia att fä fram nya pengar. Frän centerns sida menar vi emellertid alt medel för södra Vietnam och Cambodja skall ställas till förfogande genom det tilläggsanslag på 500 mifioner som vi föreslår för alt nä enprocentsmålet, och då finns del ingen anledning alt ta fram ytteriigare pengar genom tilläggsanslag. Vi förutsätter alltså alt herr Måbrink och vänsterpartiet kommunisterna ställer sig bakom reservationen till utskottets betänkande nr 3, när det blir dags all rösta.

Sä några ord om skogskombinatet i Nordvietnam, eftersom det i massmedia och i uiskottsmajoritetens skrivning har väckt så slor uppmärksamhet. Låt mig först säga alt beslutet om insatsen måste stå fasl. Vi vill göra allt vad vi kan för all det skall bli lyckligen fullföfil. Elt misslyckande skulle vara tragiskt inte bara för Nordvietnam och för samarbetet mellan våra länder utan också för den svenska biständsvifian över huvud taget. Därmed borde vi nu lämna arbetet i fred att fullföfias av dem som har den uppgiften. Då vi emellertid frän centern menar att insatser av den här typen i fortsättningen inte bör ingå i de svenska samarbels-programmen måste jag ta upp några principiella synpunkter. Det är så myckel mera angeläget för mig att göra det som utskottet ger så stort

utrymme åt stark kritik av vår uppfallning, en kritik som delvis är byggd pä misstolkning.

Omkring en tredjedel av jordens människor når inle över gränsen för vad vi skulle uppfatta som människovärdig tillvaro. I vår partimolion ger vi uitryck för att vårt stöd därför skall sättas in på de tekniskt lägsta utvecklingsnivåerna. Vi bör i första hand satsa pä att ge mat, sysselsättning, kläder, bostäder, undervisning och sjuk- och hälsovård. Därefter bör vi hjälpa lill med att lösa urbaniserings- och miljöproblem.

Än en gäng en kommentar lill vad fru Sigurdsen sade: För sädana insalser behöver vi inte tvinga några länder till anpassning efter uppfattningar vi kan ha om hur hjälpen skall användas.

Utskottet har till beiänkandel fogat en promemoria, som med anledning av centerns motion pä denna punkt upprättades av chefen för den grupp som inom SIDA handlägger skogsindusiriprojektel i Nordvietnam. Promemorian var, såviii jag förslår, avsedd som elt slöd för den föredragning SIDA:s generaldirektör gjorde inför utskottet och torde inte ha betraktats som elt dokument till ulskottet. Då den bl. a. innehåller polemik mot cenlern för åsikter som centern inle har gett uttryck för, begärde vi att den inle skulle ingå i ulskollels betänkande. Majoriteten löste problemel genom all slryka "centern". Polemiken kvarstår emellertid, och konsekvensen av den behandlingen är att dokumentet till råga pä alll nu också blivit en förfalskning.

En huvudinvändning frän centerns sida mol skogskombinatet har varit
- jag citerar här ur vår partimolion - "alt tusentals människor, som
till i dag utnytfiat de aktuella områdena som betesmarker m. ni. fördrivs
och tvingas söka sin utkomst på andra plalser". Fru Sigurdsen har i
dag nämnt siffran 100 000 människor. I majorilelsskrivningen bemöts
detta bl. a. på föfiande sätt: "Beträffande de etniska minoriteternas släll
ning kan nämnas, alt stora delar av del område som nu skall användas
för elt rationellt skogsbruk redan har övergivits av de etniska minoriteter
som tidigare idkat svedjebruk där. Marken har övergivits därför att den
blivit totalt 'utsugen', oanvändbar med mindre den regenereras genom
lämpliga åigärder-- .

Belräffande svedjebruket i allmänhet har vi att rätta oss efter regeringens politik att förr eller senare bringa denna odlingsform lill upphörande. I samband därmed kommer regeringen alt bereda de personer som ägnat sig ät denna brukningsform annan och ur ekonomisk och ekologisk synpunkt nyttigare sysselsättning."

Del påpekas inte alt del är en urgammal bondekunskap, all näringsämnen på nyll frigörs och sjukdomar försvinner, om jorden får vila sig elt tag. När bönderna i Vietnam lämnade sin "utsugna" jord, hade de förvisso tänkt sig att återvända enligt en gammal rytm. Sverige har hjälpt till att i okunnighet slå sönder deras rytm och därmed deras kullur. Beträffande svedjebruket skulle vi ha att rätta oss efter den nordvielnamesiska regeringens politik att bringa denna odlingsform till upphörande. Den nordvielnamesiska regeringen må ha den ambitionen, men

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

InternationeUt utvecklingssamarbete

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

jag kan inte acceptera att av biståndsmedel betalda svenskar skall fungera
som bödlar. Regeringen skulle bereda dessa jordbrukare "annan och ur
ekonomisk och ekologisk synpunkt viktigare sysselsättning". Vem avgör
vad som är nyttigare sysselsättning? Tror verkligen utskottets majoritet
all dessa människor kommer att uppfatta någon annan sysselsättning
som viktigare än den de drivs bort ifrån? Del är tillräckligt mänga flyk
tingar i Indokina i dag ulan alt svenskar på svenska maskiner skall öka
deras antal med hjälp av svenska biståndsmedel. Jag träffade i går en
person som jusl kommit hem från arbetet där nere. Han sammanfattade
hur han upplevde della: "Vietnamesisk bondekultur, sä komnier kra
narna -- ."

Min kritik riktar sig inte mol SIDA, som endast utför etl regeringsuppdrag. Min kritik riktar sig inte mol Nordvietnams regering och beundransvärda folk. Där kunde man ju inle veta att den svenska regeringen brukar ge löften utan att försl förankra dem hos det svenska folkel och dess företrädare i riksdagen.

Lät mig lill sist säga något om värt slöd lill de nya staterna som efterträtt de portugisiska kolonierna i Afrika! Vi har stött PAIGC i Guinea-Bissau. Vi har stött FRELIMO i Mozambique. Vi har stött MPLA i Angola. Vi har känt samhörighet med dem i deras kamp, en kamp som lett inte bara till frihet för dem själva ulan ocksä för det gamla moderlandet i Europa. Del är självklart att vi skall stödja det nya Mozambique. Del är självklart alt vi skall stödja det nya Guinea-Bissau. Del måste också Slå klart att vi är beredda att hjälpa del nya Angola. Det är bakgrunden lill centerns och folkpartiels reservation nr 6.

Därmed, herr talman, ber jag att få yrka bifall till reservaiionen lill beiänkandel nr 3 och vidare till reservationerna 6, 7, 8, II, 13, 15 och 19 vid betänkandet 4 och för övrigt till ulskollels förslag i betänkandena 4 och 5.

Herr TURESSON (m);

Herr lalman! Biståndsdebailen är ju sedan många är en av de fasta punklerna i riksdagens arbetsschema. Den starka ökningen av antalet fria stater i den tredje världen har gjort vär biståndspolitik till en viktig del av den svenska utrikespolitiken, och bisländsanslagens betydande storleksökning gör dem också rent materiellt lill lunga inslag i den svenska statsbudgeten.

När Sverige under nästa budgetår uppnår del s. k. enprocentsmålet tillhör vi relalivl sett de största bidragsländerna i världen. Del är naturligtvis bra alt vi har kunnat orka med all häva oss upp lill den placeringen. Del är också tillfredsställande all delta mål kunnat uppnäs utan att biståndsanslagen behöver vägas mot eller prioriieras framför anslag lill andra och mera näraliggande ändamål.

Fixeringen vid ell procenttal i förening med dels de omätliga behoven i u-länderna, dels de ekonomiska resurser som del svenska näringslivel skapar även för denna verksamhel har gjort denna automatiska upp-

räkning av anslaget möjlig. Den nivå som bisländsanslagen nu uppnått komnier dock troligen all göra del nödvändigt all i fortsättningen använda andra bedömningar än procenträkningens vid bestämmandet av biståndsanslagens storlek. Enprocenlsmetoden har varit ell användbart rättesnöre hillills enkelt och lättfattligt och troligen med en pådrivande effekt. Men i framtiden kan nog biståndsanslagen inte behålla denna särställning vid budgeibehandlingen. Liksom i fråga om budgetens alla andra anslag måste biståndsanslagets storlek bedömas med hänsyn till tillgängliga resurser och andra behov. Den pågående biståndspoliiiska utredningens förslag i detta av.seende emotses med slort intresse.

Den svenska utrikespolitiken har länge präglats av betydande samstämmighet mellan riksdagens partier vid bedömningen av vikliga frågor. Del har varit en styrka utåt på många sätt. Men samtidigt har naturiiglvis den utrikespolitiska debatten här hemma dämpats. På det biståndspoliiiska området har emellertid ulvecklingen föfil en annan linje. Det har lett lill både allvarliga motsättningar i riksdagen och lill en debatt ute i landet. Jag har mänga gånger frän denna plals uppriktigt beklagat dessa motsättningar, eftersom de på ett för bislåndssaken olyckligt sätt rubbat en betydande del av den svenska allmänhetens förtroende för regeringens biståndspolitik. På della område, om någol, borde regeringen ha bemödat sig om all gä hand i hand med riksdagen, men del har uppenbarligen frän regeringens sida inle funnits någon vifia till en sådan samverkan. I flera principiellt myckel betydelsefulla frågor har därför den socialdemokratiska minoritetsregeringen nu fäll majoriteten i utrikesutskottet emot sig. Det är verkligen inle bra all viktiga delar av den svenska utrikespolitiken därför om några timmar måste avgöras genom lottdragning. Regeringens oskickliga handlag mäste än en gång allvarligt beklagas. Dess följder kan göra all del blir svårare all i framliden samla svenska folket kring önskvärda höjningar av bisländsanslagen.

Det finns föfidriktigl mänga reservationer vid ulrikesuiskotieis biståndspolitiska betänkande i är. Jag skall kommentera några av dem.

I reservaiionen 26 fullföfier herr Hernelius och jag etl gammalt moderat yrkande om högre anslag lill den verksamhet som olika enskilda organisationer bedriver i u-länderna - ofta med stor framgång och föredömligt effektivt i förhållande de knappa resurserna. År efter år har moderata molionärer yrkat på högre anslag lill Lulherhjälpens och Röda korsets och missionens och Rädda barnens olika biståndsprojekt! Sakta men säkert har ocksä anslagsposten höjts. 1 årets budgelproposilion är den upplagen med 35 mifi. kr., dvs. samma belopp som innevarande budgetår. Reservanterna anser alt de sedan föregående år språngvis ökade kostnaderna för t. ex. ofia och livsmedel och den allmänna inflatoriska ulvecklingen motiverar en höjning av beloppet till 50 mifi. kr. Om så inle sker kommer vissa delar av den nyttiga verksamhet som nu bedrivs i farozonen.

Del har sagts att de hittillsvarande anslagen lill enskilda organisationers verksamhel varit tillräckliga. Det betyder alltså att dessa organisationer

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationelh utvecklingssamarbete

inte i någol fall av brist på statligt bidrag har tvingats avstå frän alt starta något välmotiverat projekt. Om emellertid anslaget höjs på det säll som föreslås i reservationen 26 skulle SIDA inle behöva enbart vänta pä bidragsansökningar från de enskilda organisationerna. SIDA skulle i stället få råd att la initiativ och själv föreslå de enskilda organisationerna att starta och driva det ena eller andra projektet, allt för att i högre grad än hittills utnytfia de enskilda organisationernas erfarenhet och kunnande i u-landsarbetet.

En ökning av de enskilda organisationernas sektor skulle dessutom medföra den fördelen att en ökande del av våra biständsresurser skulle kanaliseras genom organisationer som i hög grad har den svenska allmänhetens förtroende. Jag tror nämligen inte att man skall underskatta del psykologiska värdet av att allmänheten har lärt sig att den mat som förmedlas av Lutherhjälpen och Röda korset och Rädda barnen till sista luggan hamnar i de hungrigas munnar.

I årets budgetproposition framläggs förslag rörande ökat stöd till u-landsforskningen och rörande dennas inriktning och organisation. I väsentliga delar bygger dessa på u-landsforskningsutredningens förslag. I ett avseende avviker emellertid proposiiionen från utredningen. Det gäller organisationsfrågan.

Från moderat häll har vi gjort en bedömning som är rakt motsatt den som regeringen har gjort. Vi anser att utredningens förslag om en fristående nämnd för utvecklingsforskning främjar forskningens nödvändiga frihet på ett bättre och mera förtroendegivande säll än regeringsförslagels s. k. beredning för u-landsforskning. Herr Hernelius och jag har därför i reservationen 28 yrkat att organet för ulvecklingsforskning skall ges en självständig slällning. Dess styrelse bör också ha en majoritet av forskare med erfarenhet av dels u-landsforskning, dels tvärvetenskaplig och mångvelenskaplig samverkan. Endast därigenom kan skapas garantier för alt forskningen kan utformas så alt den bidrar till

au höja u-ländernas forskningskapacitet

all utbilda forskare i u-land

alt så långt möjligt föriägga forskning till u-land

all pä ell effektivt sätt sprida forskningsresultat till främst beslutsfattare i u-land

all förankra ulvecklingsforskning i forskarsamhället.

Liksom utredningen anser reservanterna alt nämnden för utvecklingsforskning bör vara självständigt beslutande och medelsdisponerande. Vi delar också utredningens uppfattning att det är angelägel att nämnden får initierande och styrande uppgifter, dvs. att den fär en offensiv funktion.

Om reservaiionen 28 inte vinner riksdagens bifall kommer den moderata gruppen all i andra hand stödja ulskotlsförslaget om all beredningsansvaret tills vidare skall ligga hos SIDA. Det innebär nämligen en mindre bindning än regeringens förslag i avvaktan pä det förslag i ämnet som den biståndspoliiiska utredningen förväntas lägga fram.

Liksom under föregående år har utskottets moderater och folkpartister enats om att i en reservation, nr 32, yrka pä etl vidgat system för investeringsgarantier saml pä förslag om utvecklingsbolag och för investeringsstudier. Enligt vår mening måste nämligen stora ansträngningar göras för att utveckla u-ländernas näringsliv och skapa arbetstillfällen och försöriningsmöjligheler åt deras mifioner arbetslösa. Många u-lands-regeringar vel della och förslår att enbart gåvor och lån från den rika världen aldrig kan förslå för att väsentligt höja deras folks levnadsstandard. Därför satsar de pä att utveckla en värdeskapade produktion inom både hantverk, småindustri och stora industriella förelag. Sverige kan främja u-ländernas ekonomiska utveckling bl. a. genom alt stimulera svenska förelag att bygga upp producerande förelag i u-länderna. Därigenom sker ett värdefullt överförande av kunnande på tekniska, ekonomiska, organisatoriska och kommersiella områden. Ett medel för sådan stimulans är en utvidgning av det svenska statliga invesleringsgaran-lisystemet till att omfalla i princip alla u-länder.

Även ett svenskt utvecklingsbolag av den typ som redovisas i industribislåndsutredningens belänkande skulle kunna få sin belydelse för u-ländernas utveckling mot ekonomisk frigörelse och höjd levnadsstandard. Det skulle kunna förmedla krediter för investeringar i u-länderna och hjälpa svenska företag med riskkapital för deras invesieringar där. Alla vägar måste prövas som främjar u-ländernas ansträngningar alt skapa förutsättningar för att deras medborgare skall kunna försöria sig genom eget arbeie. Endasl därigenom blir del möjligl för u-länderna att successivt bygga upp den välfärd som deras folk lika väl som i-ländernas har rätt att få del av.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utrikesutskottets hemställan i betänkandet nr 4 utom beträffande de punkter till vilka det fogats reservationer där herr Hernelius och mitt namn återfinns.

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

Fru LEWÉN-ELIASSON (s):

Herr lalman! Utvecklingen i u-landsvärlden har under de senaste åren varit ovanligt händelserik. Vi har de drastiska förändringarna i ekonomiskt avseende betingade av höjda priser pä ofia, övriga råvaror, livsmedel och annat, som gynnat en del länder men utarmat andra, redan mycket faltiga. Vi har ocksä poliliska förändringar i olika delar av u-landsvärlden som påverkar situationen för människorna där. Jag syftar bl. a. på frigörelsen från Portugals tidigare koloniala förtryck i Guinea-Bissau, Mozambique och Angola,därju självständiga stater uppslår. Det aren naturlig och föfidriklig ulveckling alt Sveriges tidigare stöd till befrielserörelserna i dessa länder nu avlöses av mer traditionellt biståndssamarbete. Utvecklingen i Indokina under den allra senasie tiden ger likaså en helt annan utgångspunkt för vidgade biståndsinsatser från Sverige. Detta kan för nästa år i betydande grad tillgodoses inom ramen för den föreslagna budgeten. Med andra ord, vi står inför en ny situation när det sålunda gäller all bygga ul det direkta bilaterala biståndet med flera nya mol-

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

lagarländer.

En ny del av vär bisiändshisioria böriar nu också när vi nått enprocentsmålet. Jag menar inte all det i och för sig var något märkvärdigt, alt vi därmed nätt elt slutmål, Som utrikesutskottet uttalar bör våra insalser även i framliden öka i takt med värt lands ekonomiska möjligheter. Vad jag vill betona är betydelsen av all en vidgad diskussion om innehåll och inriktning av bislåndet kommer lill stånd inför nästa etapp. Effeklerna av biståndet måste då ses från mottagarens häll. Del måsle utvecklas ell nära samarbete mellan givare och mottagare.

Jag har ännu i slarkl minne upplevelserna i ell par tre u-länder dä jag deltog i den första resa som gjordes av ett utskott i Sveriges riksdag för att knyta kontakt med mottagare av svenski bislånd. Vi mötte, minns jag, representanter för Tanzanias regering, som en smula trevande redogjorde för della lands första utvecklingsplan där varie bidrag utifrån ledde sig både behövligt och lämpligt. Vi besökte också Tunisien och flck bl. a. demonstrerat en svensk insats som där höll på att genomföras. Den omfattade ett barnsjukhus. Del var utomordentligt omsorgsfullt planerat här hemma och med svenska standardkrav som måtislock. 1 ingeidera av dessa fall blev våra prestationer i förhällande till mottagaren lyckade. Vi var ute på elt för Sverige helt oprövat område och våra partner kunde inle formulera sina behov.

Detta var i begynnelsen av svenski u-landsarbete. Det var emellertid inle så länge sedan. Men vi har ändå under de tio år som gåll lärt oss en hel del och framför alll har vår motpart skaffat sig erfarenhet. Vi vel all projekt som inle är väl inordnade i en sammanhållen planering har stora utsikter att gå snett. Vi har blivit alltmer övertygade om att ekonomisk ulveckling är nära förbunden med social ulveckling och all ekonomisk ulveckling är av begränsat värde så länge den inle minskar rådande ekonomiska och sociala klyftor. Därför är del väsentligt alt de sociala aspekterna inlemmas i alla biståndsinsatser och att ekonomisk och social ulveckling underslöds och all en fast politik förs som syftar lill all ufiämna ekonomiska och sociala olikheter.

Della är nästan ordagrant vad riksdagen ullalal tidigare och som t. ex. 1970 ledde lill slutsatser, enhälligl fastlagda av statsulskoltel och riksdagen, där del bl. a. heter: "Det är därför naturligt att Sverige i första hand söker samarbeta med länder, vilkas regeringar i sin ekonomiska och sociala politik strävar efter alt genomföra sådana strukturförändringar som skapar förutsättningar för en ulveckling präglad av ekonomisk och social ufiämning."

Detta utskoltsutlåiande har som jag ser del fortfarande hög aktualitet, men del kan inte åberopas och användas så som centerpartisterna och moderaterna har gjort i föreliggande utskottsbetänkande. Med utgångspunkl i det tidigare utlåtandet hårdrar man fattigdomskriteriet. Eftersom utskottsmajoriteten gentemot den socialdemokratiska reservaiionen åberopar delta tidigare utlåtande finns del skäl alt påminna om att i delsamma betonas betydelsen av en långsiktig planering; della sagl eftersom

majoriteten med sina förslag, vilka redan ventilerats så mycket här i dag, sätter denna metodik pä spel. Del system man vill introducera, med restriktioner vad gäller bislåndsulfäslelser inom givna fullmakter och begränsningar att utnytfia länderramar för avtal om nya insatser, betyder svårigheter vid ulvecklingen av långsiktiga samarbelsprogram som visat sig ändamålsenliga och som bl. a. har del vikliga syftet alt möjliggöra för mottagarlandets regering alt avgöra hur de resurser vi utfäster bäst skall komma till nytta och bäst passa in i landets egen planering.

Den diskussion som i dag har utvecklat sig kring dessa frågor är i många avseenden märklig. Jag har ell inlryck av att man nog inte så litet söker vilseföra riksdagen och allmänheten beträffande vad del egentligen är frågan om. Del sker ju ändå ett samråd mellan regeringen och riksdagen i dessa svära frågor. Del är förvisso inle lätt all hitta någon metod där man ger riksdagen möjlighel att bli informerad i sådana här i och för sig viktiga utrikespolitiska frågor och samtidigt göra del så all det inte blir stötande eller svårt med hänsyn till samarbetet med dessa länder. Men det sker som sagl en sådan information.

Innan vi slutförde behandlingen av detta utskoltsbetänkande denna vår fick vi information om de ramar som regeringen nu tänker sig för de olika länderna årel 1976/77. Del är alltså som jag ser del en god sak i denna kontakt mellan regering och riksdag.

När det gäller del myckel omtalade Nordvielnamprojektet var, som herr Arne Geijer i Stockholm redan har sagl, utrikesulskollel informerat innan avtal slöts. Det förutsätts väl ändå att utrikesulskoltels ledamöter för sin information vidare lill partigrupperna. Men är det inle i själva verket sä all del inte så mycket gäller metoden utan mer att det här var ett projekt som utskottsmajoriteten anser vara för stort och tillkommet i fel land? Dessutom är del uppenbart alt centerpartiet inte kan få det all kännas förenligt med sin egen filosofi om hur industrialisering skall gå till. Eftersom jag är av den meningen alt det är n-iollagarlandeis egen planering som måste vara avgörande om man skall lyckas med projekten, kan jag inle finna att det är del svenska centerpartiets idéer om hur man bör industrialisera i Sverige som skall vara vägledande när vi hjälper Nordvietnam att få lill stånd en industrialisering. Dessutom vel jag inle om herr Korpås är beredd att gå ut lill svenska bönder och säga all del var synd att de slutade med svedjejordbruket. Det är väl ändå sä att någonting måste hända även i u-landsvärlden, som för den fram mot moderna lider.

Alltnog, del synsätt som i växande grad kommit att tillämpas för värt bilaterala bistånd, nämligen all inordna detta under mollagarens ledningsansvar, stämmer också väl med det handlingsmönster som förordas i FN-sammanhang numera. U-länderna har där allt bestämdare hävdat sin suveränitet. De fattigare länderna nöjer sig inle längre med att vädja om u-hjälp.

Man begär i alll bestämdare toner eftergifter frän i-länderna när det

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

gäller olika poliliska arrangemang, monetära frågor, handel, sjöfart etc. Efter samma linje handlar man om man nu sitter ned och diskuierar och kommer till samförstånd med resp. motlagariand om program och utvecklingsmål.

Det blir alltmer angelägel att vi ser vår biståndspolitik som en del av en total politik i förhällande lill u-länderna. De omställningar della innebär för oss måste nu noga prövas. De uppoffringar delta kan innebära kan inle kvantifieras pä samma säll som enprocentsmålet, men är lika viktiga all analysera lill sina totala verkningar i folkhushållel som när del gäller fördelningen på olika grupper bland värt folk.

Vi har nu alllför länge informerat om u-hjälp medelst en beskrivning av ell exotiskt u-land, där någol svenskt projekt genomförs. Nu begär man i växande grad här hemma frän olika håll - universitet, skolor, fackföreningar, studiecirklar - underlag för fördjupade kunskaper om vad som egentligen händer i en utvecklingsprocess. Hur förändras människors förhållanden? Vem drar nytta av framstegen som görs? Vilka krafter styr dessa förändringar? Del vill man veta. Här finns nu givna uppgifter för forskningen och informationen.

En mycket påtaglig faktor som intresserar alll fler vad gäller inflytandet på utvecklingen är del inlernationella kapitalet och dess verkningskraft genom bl. a. de internationella förelagen. Att svensk fackföreningsrörelse har sin uppmärksamhet riktad på dessa förhållanden och ser på utvecklingsfrågorna kopplade härtill kan inte förvåna någon. Mer uppseendeväckande är det när ärkebiskopen synes så klart se sammanhangen mellan svenska ekonomiska intressen utvecklade i de fattiga länderna och levnadsvillkoren för människorna där. Jag antar all han också anknyter lill behovel av forlsatl offervifia här hemma.

Dessa frågor har jag velal aktualisera, då jag menar att de nu måste bli centrala i värt planerings- och upplysningsarbete. Visst skall vi, del rika Sverige, ställa upp i nödsituationer, ge katastrofhjälp. Visst skall vi tänka på de allra fattigaste. Men vi måsle ocksä mycket mer bearbeta utvecklingsproblemen frän annan utgångspunkl. Värt tidigare ställningstagande all lägga vikt vid val av samarbetspartner står sig, ty - för all äter citera ur utskotlsutlätandet 1970, fullt avsiktligt från etl avsnitt hämtat ur en mittenmotion det året - del "är också klart att utsikten lill goda resultat kan vara beroende av i vilkel land insatsen görs. Del finns länder, vilkas regimer inte i första hand är inriktade på att ulnyuja biståndssamarbetet för alt höja folkens sociala och ekonomiska standard."

Jag tror att svenska folket i växande grad kommer alt efterfråga vad uivecklingsansträngningarna som vi medverkar lill egentligen betyder, och del är en uppfordran lill skärpt eftertanke då man bestämmer åtgärderna, men också till ökade ansträngningar att dra in fler i informationen och göra denna bättre anpassad till den situation som vi i dag beflnner oss i.

Herr lalman! Jag vill avslutningsvis ta upp en sak som jag länge ivrat för och sökt medverka lill att öka intresset mera allmänt för. Jag syftar

pä kvinnans slällning i utvecklingsprocessen. Kanske jag vägar påstå all då saken försl lanserades i svensk biståndspolitik, under Ulla Lindströms tid, var man så tidigt ute all förståelsen i de internationella sammanhangen inle var överväldigande. Det var svårt att genomföra projekten, och det vore överdrift att påstå all de var inordnade i en totalplan i resp. land. Men de var räll tänkta och satte sina spår. Kanske var de en av utgångspunkterna för genomförandel av det inlernationella kvinnoåret 1975.

Vad jag nu vill vädja om hos biståndsministern är svenska insatser vid förberedelserna för deltagandel i Mexicomölet, med syfte all realistiskt och bestämt la upp frågan om kvinnans roll i utvecklingsprocessen. Det angreppssätt som den svenska delegalionen i övrigl skall tillämpa på huvudfrågan, med betoning av en förändrad roll även för mannen, kan väl användas ocksä i u-landssammanhang, men där synes del mig ändå vara nödvändigt all jusl nu främst utgå från den verklighet som råder. Och vel man någonting om denna måste man ropa högt för att fä den bearbetad. Har man sell någonting av den instängdhet som bykvinnan i Bangladesh lever i eller de svära förhållanden som drabbar kvinnan då u-landsfamifien flyttar från landsbygden lill storstaden, eller vel man något om orättvisorna för kvinnorna som utvecklas genom allehanda biståndsinsatser inom jordbrukssektorn i Östafrika, för all nu la några exempel från min egen erfarenhet, blir del riktigt att göra någonling och göra det nu.

Alll del här är kända förhållanden, men därför får del inle försummas under kvinnoårels aktiviteter. Med frågan om kvinnors förhållanden hör intimt samman med befolkningsproblemen, som uppmärksammas ganska litet vid årets riksdagsbehandling av utvecklingssamarbetet. Vi vet hur central denna fråga är för mänskligheten men ocksä all man vid FN-konferensen i Bukarest förra hösten slog fasl hur nära sammanknutna lösningarna är med utvecklingsproblemen i stort. Här lika litet som i andra sammanhang öppnas någon genväg. Man måsle angripa de grundläggande bristerna, och delta är vär biståndspolitik inställd pä och avsedd för.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill de reservationer som har herr Arne Gefier som första namn och i övrigl lill utrikesulskoltels hemställan.

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

Herr KORPÅS (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag har haft förmånen alt i olika sammanhang samarbeta med fru Lewén-Eliasson - i utskottet, i biståndspoliiiska ulredningen och i SIDA;s styrelse - och jag har lärt mig all uppskatta den välgrundade sakligheten bakom hennes uppfattningar. Jag gör det även efter hennes inlägg nyss, men jag hoppas alt hon också respekterar all andra kan ha andra uppfattningar och att den ena uppfattningen är lika värd att arbeia för som den andra - utifrån de synpunkler som var och en företräder.

Vi menar all man i biståndsprogram inte för snabbi, genom ätgärder

6 Riksdagens prolokoll 1975. Nr 61-64

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

utifrån, får bryta ner ett kulturmönster som bär upp livet för de människor som bor i ett land. Om man ger 5 000 människor arbeie genom all driva bort 100 000, enkelt uttryckt, trorjag att vi skulle protestera även i Sverige. Del är en ulveckling del är fråga om, och jag anser att ulveckling alllid skall vara en långsam förändring och förbättring för de människor som berörs av den.

Herr HERNELIUS (m) kort genmäle;

Herr talman! Tvä korta punkler. För det första: Har verkligen inle etl projekts storleksordning belydelse för om riksdagen bör underrättas eller inle? Är del fråga om små och mindre betydande avtal är sådan underrällelse icke nödvändig. Del har riksdagen slagit fasl, och därom råder inga meningsmotsättningar. Men är det fråga om projekl av storleksordningen 770 mifi. kr. blir överenskommelsen en sådan som grundlagen talar om, en överenskommelse av större vikt, och då skall riksdagen underrättas.

För det andra; Fru Lewén-Eliasson kan väl inle gärna mena att riksdagen är underrättad, om utrikesutskotlel under några timmar till sill förfogande får en slencilerad papperslapp, som därtill är strängt förtrolig och som av vederbörande ullämnare av uppgifterna lämnas ulan ansvar för ämbetsverket i fråga, som uttryckligen frånsäger sig sådant ansvar! En sådan metod för bundenhet i fråga om riksdagen överensslämmer i varie fall inle med svensk statsräll och svensk konstitution.

Fru LEWÉN-ELIASSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Till herr Hernelius vill jag säga all del, som jag tidigare försökt förklara, inte är så utomordentligt lätt all fastlägga en rutin för hur detta samarbete mellan regeringen och riksdagen skall äga rum. Detta är en fråga som vi har diskuterat i flera är. Jag tycker att del är rent oförsynl att bara säga alt del överlämnas en papperslapp och läla det gälla som belygsälining för de ansträngningar som nu görs alt underrätta riksdagen i mycket god lid om de ramar som man ämnar tillämpa i resp. mottagarland. Man begagnar de möjligheter som kommit fram vid tidigare samråd om dessa frågor. Tills det kommer någol konkret utformat uppslag till hur man skall gå lill väga får vi väl tillämpa den nuvarande ordningen. Del har efterlysts sädana förslag, men det har inte kommit några här i dag. Därför tycker jag att man kan avslä från den här nonchalanta hållningen.

Till herr Korpås vill jag säga; Jag vill inte påslå att han inle fär ha sina uppfattningar - jag har respekt för alla människors uppfattningar. Vad jag försökte framhålla var all om man skall utveckla etl samarbete med t. ex. Nordvietnam, har vi att underordna oss den nordvielnamesiska planeringen och Nordvietnams idéer om hur det landet skall utvecklas. Vi kan inte tillämpa våra egna filosofier. Vill vi inle samarbeta pä de grunderna, skall vi inte ha elt samarbete med de länder det gäller. Sedan vi vall länder skall vi förtroendefullt gä in i ett samarbete med ledningen

för dessa länder. Kan vi inte del, skall vi avstå från elt samarbete med landet i fråga.

Hen HERNELIUS (m) kort genmäle;

Herr talman! Jag kan hälla med fru Lewén-Eliasson på en punkt; Hur riksdagen skall underrättas är ingen lättlösl fråga. Men den nuvarande ordningen är inle bra, och man kan icke säga alt riksdagen underrättas genom den metod man använt i utrikesutskottet. Del är inle jag som är oförsynt när jag påpekar della - del är själva faktum som är oförsynl.

Hen KORPÅS (c) kort genmäle:

Herr lalman! Del finns, fru Lewén-Eliasson, principer ocksä för del svenska biståndet, och det är rimligt att vi har en dialog med våra samarbetspartner. Är man i elt land inle beredd att lyssna på våra synpunkler, delar jag fru Lewén-Eliassons uppfattning alt vi inte kan ha samarbete med del landet.

Fru LEWÉN-ELIASSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag antar alt herr Korpås inte med det senasie yttrandet avser all det inte har utvecklats någon dialog och au icke Nordvietnam varit berett alt lyssna på synpunkler som förts fram frän svensk sida. Det vore önskvärt all herr Korpås gjorde en kommentar till den frågan.

Herr andre vice talmannen anmälde all herr Korpås anhållit alt till protokollet få antecknat alt han inte ägde rält till ytterligare replik.

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationelh utvecklingssamarbete

Hen ÅNGSTRÖM (fp):

Herr lalman! Jag ser att biståndsministern är närvarande i kammaren, och jag vill därför begagna tillfället all bemöta den del av hennes anförande som handlade om Zambia. Fru Sigurdsen sade all folkpartiet och moderaterna har olika resonemang om kopparpriset och kommii till olika resultat i fråga om anslaget lill Zambia. Ja, vad är del för märkligt i det? Har vi olika resonemang, bör vi väl komma till olika resultat. Del lycker jag är 'fullt logiskt.

Vi i folkpartiet har kommit lill det resultatet att vi vill öka hjälpen medan moderaterna vill minska den. Folkpariiel anser all den centrala roll Zambia spelar för den poliliska utvecklingen i södra Afrika motiverar all värt slöd höjs - vi föreslår 10 mifi. kr. mer än regeringen. Och, fru Sigurdsen, det var väl i alla fall regeringen som i sin proposilion böfiade tala om kopparpriserna och kopparlillgångarna. Och regeringen skrev i sin proposilion all kopparpriserna radikall försämrats. Det är detta vi erinrar om i vår reservation - silualionen för Zambia är inte så fius som framhålls i propositionen eller i moderaternas motion. Skillnaden mellan oss och moderaterna är inte bara att de vill sänka och vi höja - utan också all deras resonemang om kopparpriserna, lika litet som resonemanget i proposiiionen, inte är ell underiag för bedömningen av biståndet

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationelh utvecklingssamarbete

lill Zambia. Förändringar i råvarupriser och liknande förhållanden är ingenting att bygga ell långsiktigt bislånd på. Jag tycker alt fru Sigurdsen genom det sätt hon framställde della på lade dimridåer kring den här frågan.

Jag skulle vifia be fm Sigurdsen om svar på frågan; Varför vill regeringen inle öka slödel till Zambia till en mera rimlig nivå och därigenom öka landels möjligheler till frihet och en oberoende ställning?

Herr talman! Jag vill sedan säga någol om olika former för biståndsverksamheten.

Till ulvecklingen hör framväxten av etl livskraftigt och konkurrenskraftigt näringsliv. Stöd lill hantverk och småindustri bör gå hand i hand med satsningen pä landsbygdsutvecklingen. Sådana insalser ingår också i del svenska biståndet lill flera afrikanska länder, t. ex. Kenya, Botswana och Swaziland. Erfarenheten visar att utbyggnad av den industriella bislåndskapaciteten, av slörre enheter, är en hörnslen i ut-vecklingsslrävandena, vare sig del nu gäller alt tillgodose behoven på den inhemska marknaden eller att skapa en framgångsrik export och därmed öka exportinkomsterna.

Vad beträffar samverkan mellan näringsliv och biständsmyndigheter vill jag la upp den principiella synpunkten och la ell exempel från Sverige.

När en Norrlandskommun vill siärka sysselsättningen pä sin ort försöker den dra till sig industrier. I fråga om slörre satsningar finner vi det vara naturiigt att en samverkan sker mellan staten och de privata förelag som är villiga att starta tillverkning i Norrland. 1 den biand-ekonomi som råder i värt land är alla partier ense om denna samverkan. Frän folkpartiets sida finner vi del vara lika naturiigt all en samverkan sker mellan näringsliv och bisiåndsmyndigheter när del gäller all bygga upp en industriell kapacitet i u-länderna. I det hell övervägande antalet u-länder är man intresserad av att dra lill sig utländskt kapital och kunnande. Del visar bl. a. del handlingsprogram för "upprättandet av en ny internationell ekonomisk ordning" som u-landsmajorilelen drev igenom vid FN;s extra generalförsamling våren 1974, där man uttalar;

"Både offentliga och privala investeringar i u-länder bör uppmuntras i enlighet med mottagarländernas bedömning av behov och efterfrågan inom olika sektorer av deras ekonomi."

Ell annat citat:

"I-länderna bör uppmuntra industriinvesteringar i u-länder särskilt för exportinriklad produktion. Investeringarna bör göras i samråd med u-länderna och i enlighet med deras lagar och förordningar."

Det viktiga är att se till alt invesieringar och andra former för överförande av teknologi och kapital sker pä sådant säll all uivecklingsef-feklen för u-landel i fråga blir så stor som möjligt. För att det skall ske behöver ökad uppmärksamhet ägnas ål dessa frågor. Del gäller att finna kombinationsmöjligheter mellan bistånd och industri som kan bidra till att lösa u-ländernas problem, inte all sälla in något förtäckt stöd till svenskt näringsliv.

Av den anledningen är vi kritiska mot den snabba höjningen av varubiståndel-ell utbyggt vambistånd på industrisidan kan t. o. m. hämma uppbyggnaden av industrikapaciiel i u-länderna. Med andra ord; Att vi okritiskt skickar varor som bistånd kan betyda all vi konkurrerar ul en egen produktion i u-länderna eller slår ihjäl tilltänkta induslriprojekl. För svensk industri slår ocksä varubiståndel väldigt slumpartat och kan snedvrida konkurrensförhållandena inom landet. Helt naturligt beror va-mbisiåndsbeställningar på faklorer som förelagen själva myckel litet kan och bör påverka.

Nej, skall man kunna engagera del kunnande och den u-landserfa-renhel som finns inom industrin på etl maximall ulvecklingsfrämjande sätt, så mäste man syfta till alt bygga upp u-ländernas egna industrier, deras egen produktionskapacitet. För att stimulera fram sådana insalser behövs en utvidgning av invesleringsgarantisystemet, som industribi-siändsulredningen lämnade förslag till häromåret men som regeringen ännu inle genomfört. Man bör också inrätta etl utvecklingsbolag som kan förmedla kapital och expertis, inle minst till de u-landsregeringar som engagerat sig i projekt tillsammans med svenska företag. U-ländernas regeringar föreslår ofta en samverkan där utländska företag inbjuds att gå in både med en minoriletsandel av aktiekapitalet och med förelagsledande personal under en uppbyggnads- och inkörningsperiod. Detta bör vi från svensk sida stimulera - liksom vi bör medverka till att finna lämpliga former för överförande av utländska invesieringar i inhemska händer.

Genom att inrätta ell utvecklingsbolag, som kan ge råd lill berörda u-länder och förelag, skulle man kunna övervinna många av de praktiska problem som i dag hindrar många mindre och medelstora förelag att engagera sig i u-landsverksamhel. Erfarenheterna från Danmark, där man har etl sådant bolag, visar klart den positiva roll ell utvecklingsbolag kan spela.

Några ideologiska betänkligheter tycker jag inte den svenska regeringen behöver ha. Det vore all pä u-hjälpen tillämpa en socialistisk renlärig-helsdogm, som socialdemokraterna funnit olämplig att tillämpa här hemma. Det faktum att det här rör sig om kapital och kunnande som passerar nation.sgränser kan ju inle gärna vara ell argument för alt inta en fientlig inställning lill samverkan industri-bislåndsmyndigheler. U-länderna bör själva få avgöra om sådan samverkan kan bli av betydelse för dem. Anser de det - och del gör de flesta u-länder - är det orimligt alt Sverige för en så slelbent u-lands- och biståndspolitik att man inte kan skapa den institutionella ram som behövs för all stödja sådana lösningar.

Man skall emellertid inle inbilla sig all induslrialiseringsprocessen kommer all vara problemfri. En komplikation är att i-landsieknik förutsätter rik tillgäng lill kapital, goda kommunikalioner, adminisiralion, reservdelar, utbildad personal och effektiv marknadsföring. Den kanske därför passar dåligt för ett u-land, där mänga av dessa ting saknas.

Här måste man pröva om inte en mindre kapitalinlensiv teknik, en

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

för u-länderna anpassad "lagomteknik" kan utvecklas - en teknik som skapar fler sysselsättningstillfällen. Man lider som bekant av brist på sysselsättning även i u-länderna. Jag är för min del övertygad om all svenska förelag här skulle kunna hjälpa lill alt utveckla dessa lagom-metoder, som i slörre utsträckning lar hänsyn lill u-ländernas behov. Delta är en av de frågor vi vill all biståndspoliiiska utredningen skall få i uppdrag all pröva. Den bör också pröva hur elt delat ägarskap skall kunna stimuleras och hur vi skall medverka till att utländska investeringar sä småningom överförs i inhemska händer.

Sverige har mycket goda förutsättningar alt tillgodose u-ländernas ökade krav på etl bredare samarbete än bara det strikt biståndspoliiiska. Vi har ell kunnande inom svensk industri, inle minst när del gäller att bygga anläggningar och organisera förelagande/marknadsföring, som för våra samarbetspartner borde kunna vara en kanske slörre tillgäng än själva storleken på våra finansiella överföringar. Värt land saknar elt koloniall förflutet och uppfattas därför i del internationella samarbetet slå för strävan efter nationellt oberoende, frihet och rättvisa. Det här är elt vikligt kapital. Del gör att samarbetet redan från böfian kan bli förtroendefullt gentemot u-länderna. U-länderna behöver inte misstänka att vi är ute i några dolska, nykoloniala avsikter.

Inom svensk industri finns ocksä en verklig beredskap att gå ul med sitt kunnande och läla u-länderna själva la ett betydande ägaransvar, gärna majorilel, och så småningom avveckla del svenska engagemanget om u-landel i fråga önskar del.

Del finns därför sällsynt goda förutsättningar för alt vi skall kunna skapa underlag för etl brett samarbete, där kunnandet inom svensk industri las till vara och där samiidigi u-ländernas utvecklingsbehov blir styrande.

Herr talman! Jag vill än en gång betona alt det inle är fråga om all kalla ett affärsengagemang för bistånd. Del bör vara fråga om all erbjuda u-länderna del bredare samarbete för deras egen utveckling som de i växande utsträckning själva önskar.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga några ord om den insats som missionen har gjort i u-länderna. Långl innan begrepp som u-land och u-hjälp var skapade fanns missionens hjälpverksamhet bland de fattigare och förslavade folken. Verksamheten vid missionsslalionerna och i den omgivning den nådde ul lill var präglad av s. k. praktisk kristendom. Denna bestod av arbeie med att öka läs- och skrivkunnigheten, medicinsk verksamhet, initiativ för valtenförsörining samt rådgivning inom handel och jordbruk. Jag lycker all dessa insalser av missionen är värda att berömmas och vara tacksam för, och jag vill understryka del i den här debatten. Missionen har varit banbrytare både opinionsmässigt och praktiskt för den u-hjälp Sverige nu lämnar.

Fröken Hörién kommer att närmare utveckla synpunkterna i reservationen 25, där vi i folkpariiel yrkar all missionen och andra frivilliga organisalioner skall ges resurser för förmedling av både bistånds- och

katastrofiijälp, och jag vill därför nu nöja mig med dessa uppskattande ord.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill de reservationer som är underskrivna av folkpartiels representanter i utskottet.

Herr andre vice talmannen tillkännagav att anslag utfärdals om sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

Hen ADAMSSON (s):

Herr lalman! Jag har begärt ordet för all säga nägol i anledning av den socialdemokraliska reservaiionen vid punklen 3, Biståndsutfästelser. Som framgår av ulskottsbelänkandet har det lyckats moderaterna all få slöd frän centerpartiet och folkpariiel för kravet i sin partimolion 246. Detta sökte herr Korpås för en stund sedan tillbakavisa genom all citera ur utskottsbetänkandet, men om han vore här nu skulle jag säga lill honom alt läsa innantill. Direkt före det herr Korpås citerade står nämligen alt läsa föfiande:

"1 motionen 246" -jag vill anföra att del är moderaternas partimolion - "under rubriken 'Bislåndsulfäslelser' slår"; 'Då del visat sig att nämnda fullmakt enligl vår mening kommii lill användning längt utöver vad som åsyftades, föreslär vi härmed att nämnda fullmakt återkallas. Vill regeringen begära etl annat och mer inskränkt bemyndigande kan den hos riksdagen senare begära ett sådant.' " Är det dä möjligt att påstå all centerpartiet och folkpariiel inle hängt på moderaternas motion och dess yrkande? Nalurliglvis har motionens skrivning inle i sin helhet återgivits i ulskollels belänkande; dä hade syftet framställ alllför klart för den observante läsaren.

Frågan gäller regeringens fullmakt all göra bilaterala bislåndsulfäslelser, som man genom att återge regeringsformens 10 kap. 2 S vill ge inlryck av står i strid mol grundlagen. Den frågan har prövats av konstitu-lionsulskollet. Jag skall senare återkomma lill den saken. Försl vill jag säga någol om den moderala motionen, som uiskottsmajoritetens skrivning ansluter sig till. Jag vill citera några rader ur motionen:

"En fullmakt av liknande slag, ehuru av ringare omfallning, tillkom är 1968 och var då avsedd alt möjliggöra kreditulfäslelser för längre perioder. År 1972 borttogs skillnaden i della avseende mellan gåvor och krediter, samtidigt som bemyndigandets storlek utökades. Enligl dä gällande grundlag var en sådan fullmakt näppeligen tilläten. Från den I januari 1975 gällande grundlag ger en möjlighel att besluta anslag för längre tid än etl budgetår."

Della slår alltså all läsa i den moderala molionen 246. När man läser della kan man givelvis med Dagens Nyheier slälla frågan: Vad är del dä man pä ett håll bråkar om och på elt annat håll är orolig för? Man kan måhända frän visst håll instämma i tidningens konstaterande, när

den skriver: "- om de borgerliga i utskollsmajoriteten verkligen velal

ifrågasätta den grundläggande principen om långsiktig landprogramme-

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

ring, sä har de inle gjort del särskilt hårt eller klart."

Del hela har emellertid sin förklaring. Som kammarens ledamöier vet har konstitutionsutskottets dechargebetänkande i dag offentliggjorts. Av del belänkandet framgår att utskottet ingående har granskal den svenska biståndsverksamheten, bl. a. vad gäller fleråriga bislåndsulfäslelser och avtal om utvecklingsbistånd. Jag skall inle mera ingående kommentera detta. Det får vi möjlighet lill i en kommande dechargedeball. Del hade emellertid varit i hög grad önskvärt om kammarens ledamöier hade haft möjligheter att ta del av delta belänkande före sitt ställningslagande lill ulrikesuiskoliets belänkande på denna punkt. Det skulle därför vara frestande all i kammarens prolokoll läsa in utskotlsmajorilelens skrivning. Del skall jag emellertid avstå från att göra och endasl ange några rader som berör den fråga som vi jusl nu diskuierar. Utskottet skriver;

"Som framgåit erhåller utrikesutskottet förtrolig information från regeringen om planeringen av utvecklingsbiståndet lill olika länder på längre sikt. Vidare har riksdagen av de skäl som angelts i del föregående avvisat tanken pä en regel som skulle tvinga regeringen att underställa riksdagen samarbeisavialen i fråga.

Från de synpunkler konstilulionsulskollel har att företräda synes ej anledning föreligga alt ändra den praxis som föreligger belräffande hithörande frågors behandling. Ej heller har utskottet kunnai finna att regeringen utnytfiat del bemyndigande som riksdagen lämnat alt göra fleråriga bislåndsulfäslelser på ett säll som strider mol grundlagen."

Herr Hernelius och herr Werner i Malmö delar inle utskotlsmajorilelens mening ulan riktar i en reservation anmärkning mol fru statsrådet Sigurdsen. Den anmärkningen delas dock inte av centerpartiets och folkpartiets representanter i utskollet, vilka har elt särskilt yttrande i anslutning till konstilulionsutskoltels ullalande.

Med del anförda vill jag ha slagit fastandet i moderaternas partimotion, nr 246, framförda påslåendet alt den fullmakt regeringen fått inte skulle vara tilläten har underkänts av konslitutionsulskoltel, som är del utskott som har all pröva dessa frågor. Här slår moderaterna ensamma om sin mening. I utrikesutskottet sluter emellertid centerpartiet och folkpariiel upp pä en linje som slår i motsatsställning till konstitutionsulskotlel, ty även moderaterna har ju meningen alt den nya grundlagen "ger en möjlighet att besluta anslag för längre tid än etl budgetår".

Nu är det emellertid inle det formella utan det materiella innehållet som är det väsenlligasle för utskottsmajoriteten, även om man söker döfia sig bakom del förra i sin skrivning. Det är biståndet till Nordvietnam, Cuba och Zambia saken verkligen gäller. Jag hade här avsett all säga någonting om detta. Det har emellertid redan blivit väl belyst av en rad lalare frän socialdemokratiskt håll, så jag skall inle förlänga debatten på denna punkt.

Lål mig endast konstatera alt här vill den borgerliga utskoltsmajoriielen söka åstadkomma en rättning höger i biståndspolitiken. Genom bifall till uiskottsmajoritetens skrivning på denna punkt skulle man åstadkom-

ma delta - kanske inte omedelbart men sä snart del blir politiskt möjligl. Nr 63

Herr lalman! Med dessa fä ord ber jag att få understryka betydelsen Onsdagen den av ett bifall lill reservaiionen 3 i utrikesutskottets belänkande nr 4. 23 april 1975

Hen HERNELIUS (m) kort genmäle;

Herr talman! Herr Adamsson är ute i god lid. Konstitutionsutskottets belänkande skall vi diskutera på tisdag, och då hoppas jag vi får en debatt om det. Herr Adamsson lar upp del i dag, pä onsdagen veckan före. Del må han ha rätt till och del har kanske sitt intresse. Jag vill bara säga alt han omnämnde hell korrekt den reservalion lill konslilulionsutskottets belänkande som finns frän två moderater. Däremot omnämnde han inte all del ocksä flnns ell särskilt yttrande från herrar Fiskesjö, Jonnergård, Nordin, Kindbom och Lindahl i Hamburgsund (representanter för folkpartiet och centerpartiet), som säger all när det gäller elt projekl av så omfattande karaktär som DRV-programmet bör riksdagen pä ell tidigt stadium få mer ingående information än vad som här har varit fallet. Del hör också lill bilden, herr Adamsson.

Sedan, belräffande utrikesulskoltels betänkande, vill jag bara säga att man får skifia mellan tidigare grundlag och nuvarande. Enligl tidigare grundlag var flerårsulfäslelser icke möjliga. Den saken trodde jag var oslridig. I fråga om den nya grundlagen är sådana ulfäslelser möjliga men under starka inskränkningar och med betonande av vilka slag av ulfäslelser del gäller. Det kan gälla ulfäslelser i samband med organisationsförändringar, principbeslut osv. Vi skall inle gå in på detafierna här, men sä är lägel.

Jag vill säga alt herr Adamssons referat rubbar inte vår ståndpunkt inom moderala samlingspartiet i denna del. Jag vill också gärna tillägga att del torde vara lättare för en kamel att gå igenom ell nålsöga än att få en reservation mol regeringen godkänd av den socialden-iokratiska och kon-m-iunisliska majoriteten i konstitutionsutskottet.

Internationellt utvecklingssamarbete

Hen ADAMSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Tillät n-iig all ge ell erkännande åt herr Hernelius. Han har lyckats med någonting i utrikesutskottet som han emellertid misslyckats med i konslitulionsulskollel, nämligen all få folkpartiet och centerpartiet all sluta upp kring en motion från moderala samlingspartiet. Det var den saken, herr Hernelius. jag ville belysa med mitt anförande.

Jag skall inle la upp något resonemang om den tidigare och den nuvarandegrundlagen. Jag tror all herr Hernelius och jag har ungefiir samii-ia bedömning, nän-iligen all den nya grundlagen i della avseende är mera liberal än den tidigare. Vad som har inträffat är all herr Hernelius riktat en anmärkning mol statsrådet Sigurdsen i fråga om tillämpningen av den gamla grundlagen. Del har helt underkänts av majoriteten i konsti-tutionsutskoltel. Sedan, herr Hernelius, uttryckte jag mig kanske litet oklart här, men jag nämnde faktiskt att del förelåg elt särskilt yttrande från centerpartiets och folkpartiets representanter när det gäller konsti-

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

lutionsutskottets betänkande. - Jag vill bara ha anfört detta till protokollet.

Hen HERNELIUS (m) kort genmäle;

Herr lalman! Del är riktigt att herr Adam.sson nämnde att del fanns ell särskilt yttrande, men han nämnde inle vad som stod i del.

Fru NILSSON i Kristianstad (c);

Herr talman! Till herr Adamsson vill jag försl säga, när han uppmanar andra av kammarens ledamöier alt läsa innantill, alt han kanske också själv bör göra del litet mera noggrant när han refererar vad som slår i utrikesutskottets betänkande nr 4. Mitt pä s. 9 slår elt direkt citat frän molionen 246. Del citatet slutar där utskollet fortsätter med stycket:

"Vid 1973 års riksdag- behandlades frågan huruvida" osv. Del ena

är alltså etl direkt citat ur molionen, medan del andra gäller riksdagens behandling av frågan. Del är ju en avsevärd skillnad.

I den här debatten, som rör så allvarliga ting som jag anser alt Sveriges utvecklingssamarbete med u-länderna är, tycker jag inte att det hör hemma påståenden om alt något parti har hängt sig på något annat - vilkel dessutom är alldeles fel - och att det skulle vara rättning höger eller rättning vänster någonslans. Då det gäller sakfrågan i detta avseende vill jag hänvisa lill vad som tidigare har sagts i ärendet av förste vice talmannen Torsten Bengtson och Sture Korpås.

I mitt anförande här skall jag uppehålla mig vid centerpartiets syn på Sveriges utvecklingssamarbete med några speciella länder, nämligen Bangladesh, Indien, Tanzania, Pakistan och Sudan, vilka länder förekommer under punkten 6 i utrikesutskottets belänkande nr 4.

I centerpartiets partimolion 1975:729 har vi föreslagit att de medel som frigörs genom den successiva nedlrappningen av del svenska biståndet till Cuba som förste vice lalmannen Bengtson tidigare i dag har redogjort förhör tillföras länderramarna för Bangladesh och Indien. Motivet för delta är givelvis all behoven i dessa länder allfiämt är myckel slora och under kon-imande budgetår sannolikt kommer att växa ylleriigare. Vi har sålunda begärt all riksdagen för budgelärei 1975/76 skulle faslställa planeringsramen för Bangladesh lill 130 milj. kr. - vilkel är 30 milj. kr. mer än vad budgetpropositionen föreslår - och för Indien till 260 mifi. kr. - även delta etl belopp som utgör 30 mifi. kr. mera än vad som upplagils i budgetpropositionen.

Vid utskottsbehandlingen har vi tillsammans med folkpartiet i reservalionerna 7 och 15 stannat för beloppen 125 mifi. kr. till Bangladesh och 255 mifi. kr. lill Indien.

I dessa reservationer har vi understrukit angelägenheten av alt realistiska planeringsramar åsätts programländerna, så alt anslaget till katastroföistånd inie i förväg skall behöva specialdesiineras till vissa programländer för all möta de konstaterade behoven där. Sä längt det är möjligt bör katasiroföisländet vara frill från speciella åtaganden så all

det i sin helhet kan tas i anspråk i samband med insatser vid kata-slroflillfällen.

Den internationella prisutvecklingen har, som sägs i budgetpropositionen, drabbat Indien myckel hårt. Skördarna har också slagit fel, vilket medverkat lill all Indiens bislåndsbehov har ökat kraftigt. Detta land är därtill i den silualionen all del totala nettobiständet har minskat under de senasie åren trots höjda bmlloahslag. Detta beror på landets ökande skuldfiänsl. I sädana fall utgör skuldkonsolidering en viktig och ändamålsenlig form för bistånd. I del sammanhanget bör påpekas all strävandena att åstadkomma en långsiktig internationell överenskommelse i skuldkonsolideringsfrägor fortsätter. För Indiens vidkommande är en sådan överenskommelse jämte en väsentligt ökad planeringsram av slor belydelse för möjligheterna alt bemästra landets nuvarande svårigheter.

Herr talman! Med stöd av del anförda ber jag all få yrka bifall till reservationerna 7 och 15 vid utrikesulskoltels belänkande nr 4.

För Tanzania föresläs i budgetpropositionen en planeringsram för kommande budgetär av 250 mifi. kr., vilket med 50 mifi. kr. överskrider vad SIDA har begärt under denna länderram. I centerpartiets partimolion framhåller vi alt självfallet är vafie ökning till Tanzania angelägen, särskilt med hänsyn lill den akuta livsmedelsbrist som på senare lid har drabbat landet. Enligt vår bedönining måste emellertid hänsyn las även till de övriga av våra programländer som nu lider under svår hungersnöd, som fallet är med Bangladesh och Indien. Det har gjorts en ambitiös satsning på en allsidig ulveckling av landsbygdsnäringarna i Tanzania. Detta inger förhoppningar om alt livsmedelslägel där skall förbättras. Denna satsning sker i dag inom ramen för det anslag som SIDA begär. Dock föreslär vi i partimolionen en förhöjning med 10 milj. kr. i förhällande lill vad SIDA begär, delta med hänsyn lill den brist på finansiella resurser som försvårar genomförandet av de utvecklingsplaner som jag nyss berörde. Centerpartiets förslag i partimolionen är alltså all planeringsramen för Tanzania under budgetåret 1975/76 fastställs till 210 milj. kr., 40 mifi. kr. lägre än vad som föreslås i budgetpropositionen men 10 mifi. kr. högre än enligl SIDA;s framställning. Om livsmedelslägel i landet skulle förvärras eller risk uppstå att utvecklingsplanerna varaktigt försenas förordar vi i motionen all extra bidrag lill Tanzania över anslagel för katastroföistånd övervägs. Vi har alltså möjligheter all den vägen bistå Tanzania i en akut situation även i framtiden.

I utskottsbetänkandet har synpunkterna i cenlerparlimotionen följts upp i reservaiionen 19. Där konstaterar centerpartiets utskottsrepresen-lanier all länder som Indien och Bangladesh får anses befinna sig i en permanent katastrofsituation på grund av bl. a. väderleksförhållanden. Del är därför befogat alt höja dessa länders planeringsramar utöver propositionens förslag. Situationen i Tanzania är dess bättre, som vi bedön-ier del, inle av den arten all del nuvarande svåra läget kan väntas bli bestående för överskådlig framlid. Vi erinrar ocksä i reservaiionen om alt etl tilläggsanslag på 500 milj. kr. som cenlern har begärt kan användas

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

för särskilda katastrofinsatser i Tanzania som ett extra stöd i det nuvarande svåra lägel.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall lill reservaiionen 19 i utrikesutskottets belänkande nr 4.

Till sist, herr talman, några ord om Sveriges utvecklingssamarbete med Pakistan och Sudan i framliden.

1 centerpartiets parlimotion framhåller vi all i takt med alt värt land i en framtid kan trappa ned sina bisländsåtaganden till vissa av våra nuvarande programländer bör planering påböfias för nya programländer, om intresse föreligger i resp. länder. Vi nämner i vår n-iolion jusl Pakistan och Sudan. Del svenska biståndet lill dessa länder trappades ner eller avbröts hell i samband med svära inre oroligheter, som gjorde praktiskt utvecklingssamarbete omöjligt. Numera torde emellertid i de båda länderna så stabila politiska förhållanden ha inträtt att goda skäl finns för vårt land att återuppta del tidigare avbrutna biståndssamarbetet med dessa länder när del ekonomiska utrymmet har skapats.

Utskottets majorilel har förordat en planeringsram om 30 mifi. kr. för Pakistan kommande budgetår, dvs. 10 mifi. kr. mer än budgetpropositionen föreslagit. Ulskottet har som bakgrund för sill ställningstagande tagit fasta pä att den ekonomiska ulvecklingen i Pakistan lidit ett bakslag genom den förödande översvämning som drabbade landet under sensommaren 1973. Livsmedelslager och växande grödor drabbades av stora skador genom denna katastrof Likaså har ofiekrisen förorsakat Pakistan kraftigt höjda priser på petroleumprodukter, handelsgödsel, vete och industriprodukter.

När det gäller Sudan erinrar utskottet on-| riksdagens uttalande pä grund av utskottets betänkande 1974:3 om en aktiv prövning av möjligheterna all göra fortsatta biståndsinsatser i Sudan. Utskottet har liksom budgetpropositionen kon-imii fram lill att ytterligare utredning krävs för all man skall kunna lägga konkreta förslag till ytterligare insalser i della land. Bisiåndsbehoven är uppenbarligen myckel slora. konsiaierar ulskottet lill slut.

Jag ber, herr ialn-ian, all få yrka bifall lill ulskollels hen-islällan i punkten 6 vad avser Pakistan och Sudan.

Fru THORSSON (s);

Herr talman! Bislåndsdebalten har redan varit lång och ingående när fotfolket nu böfiar komma till tals. Detta är motiverat med lanke på biståndsbudgelens betydande plats i samhällsekonomin, och det är glädjande som ullryck forell utbrett intresse i riksdagen förden problematiska verklighet som den återspeglar. Lål mig en-iellerlid uttrycka en förhoppning all enigheten kring det svenska utvecklingssamarbetet är större än vad de 39 reservationerna lill utrikesutskottets belänkande nr 4 och debatten här i dag kan ge inlryck av. Låt mig också ge uttryck åt en viss förvåning över all en del särmeningar kring vissa delproblem har behövt leda lill formella reservationer. Med litet god vifia skulle man, tycks

del en utomstående, inom utskottet ha kunnai sammanjämka åsikter och skrivningar.

Min avsikt är att göra ell relalivl kort principiellt inlägg kring utvecklingssamarbetets roll i vår tids nya globala verklighet. Men, herr lalman, det må icke förlänkas mig - med hänsyn lill hela min bakgrund pä della område, inom mitt parti och i internationella sammanhang -all jag vid sidan härav utnyujar denna riksdagsdebatt till all ge ord ät min besvikelse över att det rika och gynnade - även i denna lid av kris i de väsleriändska ekonomierna gynnade - svenska samhället icke ansåg sig orka med all infria utfästelser om kvantitativa måluppfyllelser för utvecklingssamarbetet vid den tidpunkt som upprepade gånger bekräftats, i riksdagen och annorstädes. Det är riktigt all vi skött oss bällre än flerlalel induslriländer, även om vi i olika avseenden ocksä haft bällre förutsättningar än de flesta och även om del ser bällre ul när andra och inte så myckel vi själva påpekar detta. Del tal om offer som en del människor gärna använder i bisländssammanhang och i fråga om de svenska insatserna är verkligen inle på sin plals. Vi satsar en myckel begränsad del av vän internationellt sett ofantliga och växande överflöd till en falligvärld, där den mänskliga nöden är så skriande att den tyvärr verkar att vara ofattbar för välnärda välfärdssvenskar. Vi är kanske bällre än andra, bättre än de flesta. Men lål oss tala om det med litet mindre bokstäver i nuvarande läge. Faktum kvarstår att bisiåndsbehoven är enorma och all kanaler finns för ulslussning nu, denna vår, av ytterligare svenska insalser, för att tillfredsställa åtminstone delar av de enorma biståndsbehoven. Herr talman! Det är inle med glädje som jag komnier all trycka pä ja-knappen vid omröstningen om ulrikesuiskoliets betänkande nr 3.

Jag kan vidare inle undgå all gång på gång förvånas över den svenska inställningen till den FN-aklion som har igångsatts på grund av ofiekrisens effekt i de fattigaste och hårdast drabbade u-länderna. Med användande av kauischuklbrmuleringar som nödvändigheten av "samlande lösningar" har man uppskjutit beslul on-i svenska bidrag lill FN;s särskilda fond, trots att man accepterat inval i styrelsen för denna fond. Mol bakgrunden av denna Sveriges plals i fondstyrelsen är det märkligt att på s. 105 i utrikesutskottets betänkande nr 4 läsa att det i dagens läge är svårt all bedöma om fonden kommer lill stånd. Jag har i min bänk rapporten frän första mötet med fondstyrelsen den 31 mars-den 4 april 1975. Fonden existerar.

Både i proposiiionen och i ulskottsbelänkandet ullrycks tvivel om att FN-fonden kan komma att bli en betydande kanal för multilateralt bislånd lill de hårdast drabbade u-länderna. Mol bakgrunden av min inställning lill det svenska multilaterala agerandet har jag sedan länge varit iveksam lill della slags argumenterande. Del har tydligt framgått av rapporter från första mötet med fondens styrelse, att agerandet av dess medlemsstater är en "allas väntan på någon annan". För mig är attityden, att ä ena sidan n-ied beklagande konstatera det osannolika i all fonden blir

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

en betydande kanal för multilateralt bistånd och å andra sidan själv icke pä någol sätt medverka lill alt möjliggöra för fonden all fylla denna uppgift, icke acceptabel. Någon medlemsstat eller några medlemsstater måsle i multilaterala sammanhang ha modet att gå före och därmed starta en process. Del gör mig beklämd all Sverige icke varit berett all spela en sådan roll. Värt rika och gynnade land bär därmed sin del av ansvaret, om propositionens och ulskollsbelänkandels pessimistiska förutsägelse skulle komma all besannas, om della FN-inilialiv visar sig bli världssamfundels stora försummade lillfälle. Därför hoppas jag allvarligt alt biståndsministerns ullalande om 110 mifi. kr. under kommande budgetär för nya bislåndsfonder inom FN skall leda lill bidrag-ell kraftigt bidrag - lill FN:s särskilda fond.

Herr lalman! Jag önskar vidare i delta sammanhang på nytt, som ofta tidigare, påtala den multilaterala andelen av del svenska biståndsprogrammet. Denna andel hälls för budgelåret 1975/76 uppe vid 35 96, bl. a. genom IDA-påfyllnaden. Kvar finns intrycket all svensk biståndsverksamhet kunde ha stått kvar mer konsekvent pä principståndpunkten i proposiiionen 100 år 1962, om del multilaterala utvecklingssamarbetets företräden - en mening som aldrig har bestridils av riksdagen - om man mer systematiskt och målmedvetet hade salsal på de multilaterala programmen, inklusive, i del aktuella läget, FN:s särskilda fond.

Nu ser jag del som symboliskt alt utrikesutskottet, trots alt de internationella biståndsprogrammen tekniskt behandlas under beteckningen Cl i budgetpropositionen, tar upp dessa program efter de bilaterala programmen, i proposiiionen upptagna under beteckningen C.2.

Vi talar i della land gärna om värt stöd åt u-ländernas krav på en ny ekonomisk världsordning. Det är rikligt och bra -jag skall återkomma till del. Vi är i färd med att inför FN:s sjunde speciella generalförsamling i september konkretisera della uttalade slöd i praktiska handlingslinjer. Det är därför skäl alt här i riksdagen erinra om alt i handlingsplanen för denna nya ekonomiska världsordning, liksom i mångfaldiga tidigare uttalanden av 77-gruppen och non-alignedgmppen, återkommer ständigt kravel pä ökande bidrag från industriländerna lill de multilaterala programmen.

Sveriges multilaterala biståndsinsatser är, herr talman, fortfarande förhållandevis höga, jämförda med andra rika länders. Men de har sjunkit, relativt sell. jämfört med tidigare, och det finns enligl min mening en beslående tendens all undervärdera de multilaterala programmens belydelse. Vilken roll har de t. ex. spelat i debatten här i dag? Jag ämnar därför fortsätta all peka på de multilaterala biståndsprogrammens stora fördelar jämfört med de bilaterala. Del är min förhoppning all man pä sikl skall finna former att, pä den grund av jämställighel mellan faltiga och rika länder som är den djupaste innebörden i kravel på en ny ekonomisk världsordning, avveckla den principiellt förödmjukande bilaterala biståndsgivningen och finna multilaterala former för kapitalöverföringar från rika lill fattiga länder genom utvecklingsprogram och, på sikt, genom

någon form av internationell beskattning.

Biståndsministern gav f ö. i sitt inlägg talande bevis för de bilaterala programmens nackdelar. Och i de med nödvändighet ömtåliga relationerna mellan ett rikt givarland och ell fattigt mottagarland - jag lalar här generellt och inle om de svenska programmen - är del mycket svårt att undgå del slags politiska inflytande och sådana poliliska bindningar som förrycker mottagarlandets ursprungliga utvecklingsambitioner.

I della samn-ianhang skulle jag någol vifia kommentera biståndsministerns synpunkler pä vikten av resursfördelningen Inom u-länderna. Del är riktigt all vi i Sverige tidigt varit på del klara med denna centrala fråga i fattigdomsbekämpandel. Men den är inte så ny i den inlernationella debatten och i de mellanfolkliga organisationerna som man kanske tror. Begreppet "enhetligt synsätt pä utvecklingen" såsom uitryck för tillväxt och förändring samt ekonomisk ulveckling och social ufiämning föddes vid elt FN-experlmöle här i Stockholm för sex år sedan och skrevs in i den internationella utvecklingsstrategi som antogs av FN:s generalförsamling ell år senare. Men jag vill gärna medge all begreppet har varit svårt all föra ul i praktisk politik, jusl därför all, som biståndsministern påpekade, det här gäller utomordentligt komplicerade mekanismer i en utvecklingsprocess.

Herr talman! Lål mig till slut gå över lill några principiella och - förmodar jag - relalivl välkända synpunkler på relationerna mellan nord och syd, mellan rika och falliga länder i denna vår enda värld, vars alla delar blir alltmer beroende av varandra.

När vi i detta land - och jag upprepar del - ell av de rikaste och mest gynnade i världen, lalar om vär solidaritet med de fatliga i världen, vårt stöd ät deras krav att en djupt orättfärdig världsordning skall avlösas av en ny och mer rättvis världsordning, vad menar vi dä med ord som "solidaritet" och "slöd"? Avser vi, för all återge ell ofta citerat ullalande av en biståndsminister i ell progressivt i-land, en identifikation med de eftersatta och underprivilegierade? Eller något mera begränsat uttryck för solidaritet? Är vi över huvud tagel därmed uttryckande en avsikt alt i praktiskt politiskt agerande, med konsekvenser också för värt eget land och för oss själva, vär egen livsföring, infria våra deklarationer?

Della, herr lalman, kon-imer all under det här året sättas på prov. Det kommer alt kräva omsättning i konkret handling av en politisk vifia.

I dessa år kring mitten av 1970-lalel, kallade vattendelare, vändpunkter i relationerna mellan världens olika delar, mellan privilegierade och underprivilegierade, en period då vi har upptäckt gemensamma mänskliga överlevandeproblem, som är viktigare än vaktslåendel kring privilegierna och maktpositionerna, i dessa är upplever vi en ny global verklighet som kräver en ny global politik. Frankrikes president har kallat denna politik mondialismen. Den innebär ell erkännande av elt ömsesidigt beroende på likställighetens grund och genomgripande nya internationella relationer.

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

Den svenska riksdagen har ofta demonstrerat ell medvetande om denna nya globala verklighet och dess nya krav. Inför FN:s extra generalförsamling i höst har en dynamisk process salts i rörelse. Sverige och de svenska förberedelserna inför denna händelse är en del av denna dynamiska process som måste leda, successivi, till nya livsbetingelser för hillills falliga, svällande, sjuka och betryckta.

Jag har redan sagl, och del är min personliga övertygelse, att denna process snabbt kommer all visa sig leda lill åtskilliga förändringar i vår egen inrikespolitik och därav föfiande anpassningar och förändringar i produktionsinriktning och konsumtionsmönster. Många tvivlar på alt vi i Sverige är beredda att accepiera sådana förändringar i våra levnadsvanor. Jag tror all flera människor än vad en del vill tro är beredda till sädana förändringar. Och del är vikligt alt än en gäng erinra om Gunnar Myrdals ord i hans Nobelföreläsning, redan citerad i utrikesdebatten för drygt en månad sedan: "Den nakna sanningen är att utan ganska djupgående förändringar av konsumtionsmönslren i de rika länderna är allt froml tal om en ny världsekonomisk ordning humbug."

All acceptera en ganska väsentlig nyorientering j vår ekonomi som etl led i en ny ekonomisk världsordning är inle bara ell sådant moraliskt imperativ som Gunnar Myrdal sedan decennier talat för. Del ligger också, i etl något längre tidsperspektiv, i ell upplyst egeninlresse.

Jag har, herr talman, i annat sammanhang lalal om det nödvändiga i att vi i Sverige, både som ell led i våra förberedelser för höstens extra FN-församling och som ett led i vår egen långsiktiga samhällsplanering, applicerar globala poliliska vifieyltringar på värt eget nationella plan. Vi har naturiiglvis elt särskilt ansvar i fråga om sådana globala vifieyltringar som vi själva har drivit fram. Bukarestkonferensens s. k. i-landsparagraf, världsbefolkningsplanens 5; 19, är ett sådant exempel. Den utgör en uppfordran lill de rika länderna att införa en sådan befolknings-, konsumtions- och investeringspolitik som är ägnad att främja väsentliga steg framåt mol internationell jämlikhet.

Delta, herr talman, fär inle förbli välmenande men meningslösa generella fraser. Den politiska handlingens tid är inne. Det finns tecken pä att ell antal länder i olika delar av världen håller på alt närma sig varandra i avsikt alt i september söka åstadkomma konkreta resultat i arbelel på den nya världsordningen. Del är - jag upprepar del - en dynamisk process som är satt i rörelse. I denna process har vårt land sin givna plats och sin givna roll.

I delta anförande instämde herr Bergqvist (s) och fru Theorin (s).

Herr NILSSON i Agnas (m):

Herr lalman! Innan jag går över lill milt skrivna manuskript vill jag säga att jag än en gång har lyssnat lill fru Thorsson med glädje och respekt och att jag kan instämma i vad hon sade.

Herr lalman! Kanske vågar jag sedan böfia med att yttra några ord

med anledning av vad uiskotlels ordförande herr Arne Geijer sade. Han talade om vär egen svenska önskelista med dess angelägna punkler. På den finns reformer som fem veckors semester och förkortad arbetstid. Han pekade på handelsbalansens negativa utveckling. Vi har inte råd att öka biståndet. Herr Geijers oro skymtade. Jag hade en stark känsla av all han i sitt hjärta upplevde delsamma son-| jag. nämligen all delta aren underlig argumentering av oss som lalaron-| jämlikhet och solidaritet med de sämst lottade..

Egentligen refererade herr Geijer i det här avsnittet allmänna uppfattningar. Men vågar han ha egna? Han har varit ledare för det här landels mäktigaste organisalion. Hans ord betyder myckel. Här i rike-manslandel Sverige har vi önskelistor med objekt som ytterligare skall fran-ihäva vår standard och status. Skyhögt över de människor som bor i Bangladesh, i Indien eller Sudan hopar vi ägodelar, tillverkar vi lyxartiklar och lar oss alll längre semester. Detta går alltså inte all ändra. Del varmhjärtade svenska folkflertalet med de mänga vackra orden om solidaritet och bislånd kan inle slryka nägol på sin egen önskelista. Jag skulle ha lust all jämföra detta, men tiden tillåter inte det, med del fatliga Sveriges u-hjälp för 100-150 år sedan. Jag har studerat de gamla redovisningslisiorna i missionstidningarna från 1850- och 1860-lalen. Då var det fråga om offer i den svenska insatsen.

Herr talman! Låt mig sedan övergå till alt säga några ord om informationen i Sverige om u-landsproblemen. Statsmakterna har gett SIDA i uppdrag alt informera den svenska allmänheten om u-hjälpen och u-länderna. Den 1971 antagna fyraårsplanen siktar lill samarbete med enskilda organisationer; i praktiken sker alltså en delegering av ansvaret för informationen till de organisalioner som berörs, och jag lycker alt del är riktigt. Utskottet uttrycker del sålunda; "Statliga medel anvisas till dem som ålar sig alt öka sin information om u-länderna och ut-vecklingssan-iarbetet."

Vi har i del sammanhanget väckt en trepartimolion - nr 75 i år -i fråga om denna information, där vi lar upp vissa delar av missionernas dokumentation av u-hjälpens historia. Vi sätter missionerna långt fram bland de frivilliga organisationerna pä della område-ja,egentligen främst! Ty de är de äldsta, de har i de flesta fall en överlägsen kunskap och kan kallas experter. Jag skall återkomma till frågan om experter senare.

När utskottet nu redovisar de organisationer som "sedan länge har erfarenheter av och etablerade distributionsvägar för informalionsverk-san-ihelen" nämns endast studieförbunden och löntagarorganisationerna. Inle elt ord on-i missionen. Della överraskar mig när del gäller en sådan elit son-i detta utskotts medlemmar utgör.

Överraskande är det däremot inle om man länker på andra tyckare och uppgiftslämnare om u-hjälpen. Vi har i molionen 75 pekat på nödvändigheten av alt u-hjälpens historia blir känd bland den slora allmänheten. Alla vel att den svenska insatsen är gammal. Stöd från statsbudgeten har däremot inte utgått så länge. De första hjälpaktionerna

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

7 Riksdagens protokoll 1975. Nr 61-64

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

kom från kyrkornas sida. Från enskilda och från missionssällskap utgick en rätt omfattande hjälp redan under förra hälften av 1800-lalet, ibland via utländska missioner. Dessa gamla missionssällskap har den största kännedomen då del gäller information som belyser etl framgångsrikt - om än otillräckligt - arbeie. Jag menar därför all de bör nämnas försl när del talas om organisationer son-i sedan länge har erfarenhet på detta område. Inle minst i dag när enlusiasn-ien för biståndet uppenbarligen har svalnat i Sverige kan vad som finns i dessa organisationers arkiv och bibliotek betyda mycket om del får presenteras på räll säll. Del förekommer jusl nu utställningar och studiekurser litet varstans i landet där man frågar efter denna dokumentation av tidigare svensk u-hjälp lill belysning av framkomliga vägar i del nutida arbetet.

Lät mig nämna exemplel Eritrea som nu blivit aktuellt. 1 intet land på jorden har svenskar arbetat så länge son-i i Eritrea. Redan 1866 landsteg de första missionärerna där, och under de första 50 åren var 130 svenskar verksamma i landet. Här finns en rik erfarenhet. Man har i är i Sverige hos de frivilliga organisalioner, som bedrivit della arbeie, frågat efter material för utställningar varvid del visat sig all man från organisationernas sida haft svårt alt hinna med den här behövliga servicen.

I motionen har vi pekat på hur en slor del av del gamla bild- och textmaterialet löper risk att förstöras. Det har varit en utställning på Stadsarkivet i Stockholm i vinter som har belyst en kvinnlig svensk läkares och några andras insats ute i Afrika. Mottot för utställningen var: "Rädda bilden! Rädda brevet! Rädda dagboken!" Del är nämligen så att det relativt stora och helt oersättliga n-ialerialei av bilder, dagböcker och brev är i farozonen. Olämplig förvaring i fuktiga källare, på vindar, i torra ofieeldade stadsvåningar osv. gör all del äldre materialet långsamt förstörs. De ständigt ökande luftföroreningarna är ocksä en farlig fiende. Vi n-iäste göra någonling för all bevara dessa gamla bilder och alll annat malerial som finns kvar från denna lid. Nu anser jag all ulskollels skrivning gör del möjligt för den som begär anslag all ha framgång härvidlag.

Vi lalar i år om kvinnornas insats - del internationella kvinnoäret är proklamerat av FN. Jag vill gärna peka pä en gestalt i del sammanhanget. Jag tycker del är pä sin plals i en svensk u-landsdebatt att få nämna namnet Bengta Lager, som i unga är utbildades lill diakonissa på Ersla här i Stockholm och sedermera blev läkare. År 1875 - precis för 100 är sedan - sände hon hem den första diagnosrapporlen från sitt arbeie i Etiopien med uppgifter om inle mindre än 375 patienter som led av 52 olika sjukdomar, främst ögonskada och blindhet. Del är fantastiskt all länka pä alt en svensk kvinna redan för 100 år sedan var pionjär där borta. Del arbetet har sedan fortsatt och utvidgats. Del som har uträttats har väckt förtroende för Sverige i dessa trakter, och det är ett värdefullt kapital. Vi skall inle glömma Bengta Lager och andra kvinnliga missionärer som med slora uppoffringar har gjort en insats på della område.

Ulskottet framhåller "all information son-| belvser den historiska ul-

vecklingen och andra aspekter av missionens och enskilda organisationers arbeie i u-länder troligen skulle kunna stimulera intresset för u-landsproblemen." Jag tycker all skrivningen är myckel svag. Ulskottet fortsätter nämligen; "Emellertid n-iåste ansökningar om projekl av detta slag bli föremål för sakkunnig bedömning och vägning n-iot andra föreslagna informationsprojekt. Det ankommer pä SIDA att efter samråd med dess rådgivande grupp ta ställning lill ansökningar om bidrag för verksamhet av detta slag." Och vidare skriver utskollet; "Med hänsyn till del som nu anförts torde motionerna 75 och 1151 få anses besvarade." Del är etl märkligt "torde". Del uttrycker förmodligen mindre tro än ordel troligen i den första meningen. Vi efterlyser hänförelse för svenskt bistånd, ja t. o. m. alt det skulle bli fråga om offer - det var fru Thorsson som använde det ordet. Information av del slag som här avses skulle då ulan minsta tvivel kraftigt kunna bidra lill all stimulera intresset för u-landsproblemen.

När del gäller den sakkunniga bedömning som ulskottet talar om kan jag inle underlåta, herr talman, att säga några ord om den egendomliga information som har lämnats i en viss bok som gratis sprids från SIDA. Del är en bok där missionens gärning utsätts för karikatyr - en teckning som är anmärkningsvärd. Tyvärr torde niånga inte vara kapabla att förstå hur missvisande denna information är. Jag har tidigare talat om den här boken. Den är skriven av en man som enligl mångas mening kan anses vara expert, eftersom han föreslår Nordiska Afrikainstitutet, vilket borde garantera saklighet och objektivitet. Utskottet och SIDA påstår nu all vad som sägs i böcker av detta slag givelvis får stå för skribentens egen räkning. Jag ställer dock frågan on-| inte det angrepp på missionen som förekommer i denna skrift - boken heter På slak lina - pä någol sätt bör föfias av etl tillrättaläggande frän SIDA och biståndsministern själv. Även om del är en enskild man som skriver, tycks han dock vara exponent för hatet mot missionen hos en liten men högröstad grupp, som man fär höra i massmedia ibland. Inle bara missionens insats utan på sätt och vis alll svenskt biståndsarbete förlöjligas i boken. Redan devisen på bladet före första textsidan är alarmerande: All vara expert, att vara rådgivare, del är att vara outsider!

Längre fram i boken kan man läsa: "En expert är en som är långl hemifrån. En expert är en som anställts som expert - han behöver inte kunna något."

Visserligen antyds det all detta är skämtsamt sagt, men bokens övriga innehåll visar all den doktor som på della säll med SIDA:s pengar fält "informera" uppenbarligen inle vel någol men ändå yttrar sig som om han visste. Att hans meriter ansetts tillräckliga för all leda etl allvarligt menat försök alt ge kunskap om Afrika i Norden tycker jag är anmärkningsvärt.

Man skulle vilja veta; Hur slor är bokens upplaga? Vad kostade den? Var läses den? Är del vanligt att den ges till våra skolor? Finns det i så fall någon annan litteratur som uppväger informationen i denna bok?

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Inlernalionellt utvecklingssamarbete

Jag anser all SlDA;s styrelse, som enligl vissa uppgifter inte har läst boken - förrän möjligen efter debatten förra veckan on-i den -. bör beakta della säll all lösa ii-ilbrmalionsfrågorna. Vi kan läsa bara den "Spya" - del är författarens egen benämning - som fini-is på s. 28; "Det finns ingenting som krisiendon-ien medför som inle på ell eller annat salt medfört hen-iska problen-i och sådant son-i var sju resor värre." Även om del är en enskild man son-i skriver della så undrar man om del är försvarligt all utgivningen av boken har bekostats. Jag vill inle ha censur av del som skrivs, n-ien skall man informera om mission och u-landsarbete bör n-ian inle få skriva vad som helsl.

Moderala san-ilingsparliet begär i molionen 246 en utvärdering av in-lbri-|-ialionen om u-hjälpen, och jag betonar all detta krav framstår som alltmer angeläget och berättigat. Ensidighet och partiskhet får inte breda ul sig i skydd av uppgiften all de som fått SIDA;s pengar själva slår för innehållet i böckerna när de sprider falska läror. Ven-i skall slå för de obotliga skador del kan medföra all fara ul i sådana här giftiga pro-pagandaalsler n-ioi kristet biståndsarbete?

Nu talas i ulskollsbetänkandel om biståndspoliiiska ulredningen, som skall behandla inforn-ialionsfrågorna. Jag hoppas all uiredningens uppdrag också innefattar all skärskåda sakligheten och sanningen i de alster som sprids.

100

Herr PALM (s);

Hen lalman! Jag tänkte säga några ord i anslutning till vad son-| skrivs under punklen 10 i utskottets betänkande.

Herr Nilsson i .Agiiäs. som alldeles nyss lämnat talarstolen, ondgjorde sig över all löntagarorganisationerna och sludieförbui-iden nu har fåll en mer framskjuten plats vid fördelningen av n-iedlen under rubriken Stöd till enskilda organisationers verksamhet. Han sade ungefär all n-iissionen är äldst och kunnigast på del här området. Jag vill bara hänvisa till all anslagen till missionens organisalioner i högsta grad har dominerat, och jag vill nämna några siffror som bör vara av ganska stort ii-itresse.

SIDA:s anslag lill enskilda organisalioner under perioden 1962/63-1973/74 uppgick sammanlagt lill 54,4 milj. kr. Därav anslogs till missionsorganisalioner 39,5 n-iilj. kr. Det är mol den bakgrunden vi har velal markera all del också kan finnas andra organisaiioi-ier son-i i della förändrade läge kan förväntas visa betydligt aktivare intresse för bislåndsfrågorna och som också bör göra det. Missionens organisationer är sannerligen inle missgynnade i den anslagspolilik som bedrivits under den period jag nän-mde. Herr Nilsson i-|-ienar väl inie all vi skall ge mis-sioi-iei-is orgai-iisaiioner ell slags n-ionopolslällning bland enskilda orga-nisalioi-ier när del giiller all syssla med u-landsverksamhei. framför allt på upplysningens och opinionsbildningens område?

Herr Turesson frän moderaleri-ia sade i sill anförande all anslagen lill enskilda organisalioner har ökat sakia i-|-ien saken, och han pliiderade för n-ioderaiernas n-iolion on-| all anslagel borde höjas lill 50 mifi. kr.

Jag vill erinra om all anslagel för budgelåret 1965/66 var 2 mifi. kr. och all del under nästa budgetår, som vi skall besluta on-| om några limmar, kommer all öka till 35 mifi. kr. Det är alltså en ökning under en tioårsperiod med 33 mifi. kr. Del kallar jag inle - som herr Turesson - för sakta n-ien säkert. Del är en ganska expansiv ulveckling n-ian kan se tillbaka på i del här san-imanhangei. Herr Turesson pläderar för moderaternas moiion och säger alt missionen skall ha mer pengar än den begär - det fran-|går av utskottets skrivning all n-iissionen fått de pengar som man gjort framställning om. Trols del skall vi ge missionen mer pengar, säger herr Turesson; SIDA skall la initiativ och ii-ispirera bl. a. missionens organisationer lill alt i sin lur la nya initiativ i den här verksamheten. Är del sä herr Turesson menar all levande folkrörelser skall fungera? Vi föreställer oss all inilialivei, inienlionerna skulle kon-ima frän s. k. gräsrotsnivå och att där skulle drivas fram önskemål på slals-maklen-ia. Det kan väl inle vara riktigt att SIDA skall behöva dra i gång de organisalioner som enligl herr Turessons mening borde la ännu mer pengar.

Det har gjorts ytterligare ell inlägg som langerar del avsnitt jag närmast intresserar mig för jusl nu, nän-|ligen herr Torsten Bengtsons ullalande i förmiddags alt del vore värdefullt att la utvärdeial hur de kristna samfunden använt sina anslag. Han ger dem erkännande. Del gör vi också. Det är inget tvivel om alt de har gjort enormt fina insalser. Jag lycker all herr förste vice talmannens synpunkter är intressanta, och det kanske är angeläget alt göra en utvärdering av hur dessa pengar har använts och on-| de kon-imit de grupper lill del som vi hoppals på. Del kanske var i egenskap av tidigare riksdagsrevisor som herr Torslen Bengtson yttrade sig. Del gör inte frågeslälli-iingen mindre intressant.

Herr lalman! Jag vill närmast uppehålla i-|-iig vid en delfråga i det betänkande som nu behandlas. Del gäller den socialdemokraliska reservationen under punklen 10, som jusl behandlar stödet till enskilda organisationers verksan-ihet.

1 borgerliga n-iolioner har begärts all missionens organisalioner i ökad grad skall la möjlighet all kanalisera kalaslrofl-ijälp lill olika länder. Del är sannolikt n-iolionsyrkanden av detta slag som är upphovet till utskotlsmajorilelens skrivning, som går ut på alt, utöver Röda korset och andra pä katastrofinsatser inriktade organisalioner, även missionsorganisationerna kopplas in i denna verksamhel. Majoriteten använder uttrycket att man finner det "naturligt" all så sker. Föratl inle uiskotteis skrivning skall leda till en oklarhet på della område har vär reservalion avliimnais.

Från olika håll har många gånger uttalats uppskaili-:ing av de enskilda organisationernas insalser vid skilda kalaslroflillfällen. Del kan också avläsas i de kraftiga anslagsökningar son-i beviljats under senare år och som jag alldeles i-iyss har hänvisat lill. Den frågan borde därför inie vara alllför kontroversiell. Däremot kan den tekniska och orgai-iisaloriska frågan om hur bisiåndsmedlen skall föras ul lill olika katasirolomräden föranleda delade meningar. Här handlar det oftast om myckel slora or-

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

101

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

102

ganisaloriska och administrativa frågor, som gör den socialdemokraliska reservationen sä angelägen.

1 reservationen heter det: "Utskottet finner det naturligt att det särskilt är Svenska röda korset och andra pä katastrofinsatser inriktade organisalioner som i första hand kommer i fråga för bidrag. För della talar dessa organisationers länga erfarenhet och resurser för en sådan verksamhel.".Vi säger vidare; "Missionsorganisationerna torde kunna påräkna bidrag i den mån det befinnes lämpligt och man har kapacitet för ändamålet."

Utskollsmajoritelens skrivning kan ytligt sett förefalla ligga ganska nära vad som sägs i reservaiionen. Vi reservanter anser all det emellertid är myckel angeläget alt nägon oklarhet inle uppstår om var ansvaret i handhavandet av dessa, uppgifter ligger.

Sedan en tid tillbaka verkar en särskild arbetsgrupp med speciellt ka-tastroflnsatser. Den beslår av representanter för utrikesdepartementet, SIDA och Svenska röda korset. Denna koncentration i ansvarstagande! har fungerat bra, och missionens organisationer kan adjungeras vid de tillfällen då en vidgad samverkan är nödvändig.

Av stort intresse i della sammanhang är den ulredning som gjordes av en arbetsgrupp inom SIDA. Ulredningen, som offentliggjordes i fiol sommar, behandlar kalaslroföisiåndet ur såväl internationella som svenska synpunkler. Här får man klart för sig alt dessa frågor är av organisatorisk och teknisk natur, och jag vill ur denna SlDA-utredning, som tangerar frågor i anslutning till den socialdemokraliska reservationen, citera föfiande; "De enskilda organisationerna har ofta visat sig arbeia snabbt och fördomsfritt jämfört med statliga och mellanstatliga biständs-organ som har att iaktta vissa formella procedurer. Men avigsidan av de enskilda organisationernas informella och ambitiösa säll all bedriva hjälparbelet har i många sammanhang visat sig vara en ogynnsam tendensalt konkurrera med varandra i stället för all samarbeta, en tendens som är mer framirädande pä fältet än hemma."

Jag tillåter mig göra den reflexionen all om själva missionerandet -som ju måste vara en av missionsorganisationernas väsentligaste uppgifter - får ett alltför stort utrymme, kan ju detta få irrationella effekter för ett effektivt hjälparbete.

Ulan all på något sätt underskatta missionens insalser - jag tänker bl. a. på de hjälpinsatser som skedde med Lulherhjälpens medverkan, riktade till de människor som drabbats av den fruktansvärda militärkuppen i Chile - har vi i reservaiionen understrukit att i de fall enskilda organisalioner skall medverka gäller del i första hand Röda korset, som slår speciellt rustal för många typer av de kalastrofer som skall ben-iästras.

Röda korset hargenon-i sin neutrala roll fått en hell oomstridd slällning. Detta framgår bl. a. av all organisationen kunnai arbeta frill exempelvis på båda sidor i del pågående kriget i Indokina.

Under 1970 gjorde Svenska röda korset insatser i 41 länder lill ell samlat värde av 64,5 mifi. kr. År 1971 mottog 33 länder Rödakorshjälp

för 50 mifioner. För 1972 var motsvarande siffror 37 länder och 39 mifi. kr., för 1973 36 länder och 27,3 n-iiljoner saml för 1974 40 länder och 26,1 milj. kr.

Herr talman! Den organisationsform som f n. praktiseras på detta område finns del all anledning att slå vakt om. Kaiaslrofgruppen arbelar snabbi och effektivt. Del som anförs i reservationen utgör etl under-, strykande av all vi inte bör n-iedverka lill en oklarare befälsföring i biståndsarbetet på kalasirofområdel - ell arbeie som av alll all döma kommer all ta alll slörre resurser i anspråk under de kommande åren. Della visar bl. a. analysen i den ulredning som jag i kortaste möjliga ordalag har omnämnt.

Med denna motivering yrkar jag bifall lill reservaiionen 27 vid punkten 10 i utrikesutskottets betänkande nr 4.

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

Herr NILSSON i Agnas (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag blev litet förvånad över hettan hos herr Palm när
han talade om all jag hade ondgjort mig över att.löntagarorganisationer
och studieförbund salts försl. Jag talade ju inte om anslagen och framhöll
att missionerna skulle vara missgynnade utan jag yttrade mig med an
ledning av utskottets uttalande pås. 97, där det står: " organisationer

i Sverige som sedan länge har erfarenhet av och etablerade distributionsvägar för informationsverksamheten. Till dem hör studieförbunden och löntagarorganisationerna."

Vad jag pekade på var att del finns verksamheter som påböfiats långt innan del fanns några studieförbund. Jag har själv arbetat inom ell par studieförbund och uppskattar både deras och löntagarorganisationers arbete. Jag har inle heller något emot deras information. Men om det gäller organisalioner som har erfarenhet sedan länge, är det bara missionerna som kan komma i fråga. Vissa av dem har ju en förkrossande överlägsenhel när del gäller erfarenhet och perspektiv.

När del sedan gäller anslagen är jag tacksam förde positiva uttalandena från annat håll om missionen och dess verksanihei och om ati n-iedel skall anslås lill denna. Men när herr Palm siiger alt del skulle vara irrationellt och störande på någol säll om missionerna ägnar sig ål "själva missionerandet" - vad han nu menar med det -siiillerjag mig frågande. För vad är det som egentligen står bakom hela vår materiella viilfärd i viisierlandet, om inte just själva missionerandet? Var har del gjorts tekniska fnimsteg, var har del genomförts social välfird, om inie diir kristendomen har kommit tidigt och dominerat?

Jag tror inle att del iir någonting riskabelt om n-iissionerna liigger en stark betoning jusl på missionerandet. I delta har ju alltid infliilats läkarverksamhet, skolverksamhet och alll annat som flera lalare redan har niimni och t. o. m. herr Palm har antytt. Därför lycker jag alt del var onödigt med den där passusen.

103

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

Herr TURESSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Det var herr Palm som uppfordrade mig alt begära ordet. Den ökning av anslaget till enskilda organisationer som har skett under tioårsperioden rör sig naturligtvis om niånga miljoner, men den står nog i ganska hygglig relation till själva ökningen av biståndsanslaget totalt. Del hela är alltså inle sä märkvärdigt.

Sedan sade herr Palm all del var en liten sak han skulle tala om; den var lydligen så liten att han måste höja rösten räll ordentligt för all vi skulle miirka den. Jag måste hålla med herr Palm för det är verkligen en luppmenlalitet när n-ian skifier på formuleringarna på del siittel att ulskoitsmajorilelen säger alt man särskilt skall anlita Röda korset för sådan här verksamhet medan reservanterna säger all man / jörsta hand skall anlita Röda korset.

Vi har inle talat om enbart missionen, vilket herr Palm liksom ville antyda. Vi har lalal om Röda korset, och jag har i milt tidigare anförande kraftigt understrukit att det också finns andra organisationer, t. ex. Lul-herhjälpen och Rädda barnen, som gör goda insalser.

Jag kan inle anse alt den verksamhel som de här organisationerna - de må vara religiösa eller rent humanitära - bedriver skall betraktas som ell utslag av någon sorls gräsrolsnivåakliviiel. Det är inle frän den synpunkten som del är värdefullt alt vi använder organisationerna i biståndsarbetet, utan vi skall utnytfia dem för deras erfarenhet och kunnande. Om SIDA får mera pengar lill förfogande för del hiir ändamålet, kan SIDA liksom lägga ul uppdrag på organisationerna, och det lycker jag vore en väldigt bra lösning. 1 vilken utsträckning del kan ske kan inle bedömas nu, men förutsättningen för att SIDA på del sättet skall kunna lägga ut uppdrag och utnyttja den kapacitet och erfirenhcl som finns är nalurliglvis all SIDA har mera pengar på anslagsposten än vad som går ål för de projekl som orgai-iisationerna själva begiir anslag till.

104

Herr PALM (s) kort genmäle:

Herr lalmai-i! Försl lill herr Turesson: Missionens organisalioner har inle avvisais någon gång i-i;ir de har begiirl pengar. Det framgår ju av utskottets belänkande all de får de pengar som de har begärt, när deras framställningar har godkiinls av SIDA.

Sedan säger herr Turesson alt om man ger dessa organisalioner mer pengar än vad som kan väntas gå ät, kan SIDA lägga ul uppdrag på dem. Del är elt alldeles nytt siill all arbeia. Skall ell organ av SIDA;s typ böfia lägga ut uppdrag på Evangeliska fosterlandsstiftelsen, Missionsförbundet, Baptistsamfundet och Filadelfia? Och varför skall man sälta stopp där? Skall man iine liigga ut uppdrag på LO, TCO, Arbetsgivareföreningen, ABF, TBV och andra organisationer?

Jag har svårt alt följa med i det hiir resonemanget. Hiir anslår m:ii-| belopp son-i dessa organisalioner kan få la i anspråk efter framstiillningar, som bedön-is av vederbörande styrelse. Det är på del sättet vi brukar arbeia i de hiir sammanhangen. Del soi-n slår i den moderala molionen

är ganska obegripligt, men så står också moderaterna ensamma för reservationen.

Herr Nilsson i Agi-iäs verkar inle vara särskilt tillfredsställd över att studieförbunden och löntagarorganisationerna har fått en sä framskjuten placering i skrivningen. Jag gissar alt det inle är någon avgrund som skiljer oss när del gäller all försöka intressera alla goda krafter i upplysningsverksamheten för biståndsarbetet. Men vad som sker nu - och som är nödvändigt - är all nya organisationer, utöver missionens organisalioner, böfiar rikta miinniskornas uppmiirksamhel på dessa problem.

Jag har sagt upprepade gånger alt vi ger missionen slort erkännande för all på elt tidigt stadium ha varit aktiv på detta on-iråde och gjort enorn-ia insalser. Men giiller del ökade statsanslag och mera skaller, och skall vi så småningom nå upp lill målsiiltningen 2 96, som en del talar on-i, då måste man få förståelse bland löntagarna ute på arbetsplatserna. Dit når inle företrädarna för missionen. De går inle ul pä verkstadsgolvet och träffar inle folk i alln-iiinhel; de håller ju vanligtvis lill i sina speciella lokaler.

Vi vill vidga kretsen av människor som kan tala om vad del iir för problemalik som vi alla kommer att få möta i ökad utsträckning. Diirför borde vi egentligen vara överens om all alla bör hjiilpa till i denna verk-san-ihet. Löntagarorganisationerna och bildningsorganisationerna är i hög grad missgynnade ekonomiskl sett i jämförelse med i-nissionen.

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationelh utvecklingssamarbete

Hen TURESSON (m) kort genmäle;

Herr talman! Herr Palm frågade var man skall dra gränsen. Han böriade räkna upp ett antal organisalioner och ifrågasatte att de skulle anmodas alt utföra sådant här arbeie - LO, TCO osv. Mig velerligt har de or-ganisaiionen-ia aldrig sysslat med den här verksamheten. Vad jag talade om var organisationer som har erfarenhet och kunnande på området.

Sedan ville herr Palm liksom göra giillande all man skulle döma ut del förfirande, som jag ifrågasatte, diirför all del var någonling i-iyli. Nej, herr Palm. jag iir inle så konservaliv all jag underkänner en metod bara för all den iir ny. Tviiriom lycker jag alt del iir myckel ii-iiressanl att pröva nya metoder.

Herr NILSSON i Agniis (m) kort genmiile;

Herr lalman! Del iir roligt alt vi iir så eniga då del giiller all uppskatta n-iissionen. Jag tror all herr Palm n-ienar vad han siiger.

.Men jag lycker iindå alt han lalar vid sidan oi-n mig. Jag var alltså inte ledsen över att studieförbunden och löntagarorganisationerna får vara med om all ge information. Men hiir giiller det ett s;imi-i-ianhang diir del talas om vilka som sedan liinge har erfarenhet. Vi har i molionen försökt peka på i-i-iöjligheterna all la malerial, alt få perspektiv, all få reda på historien, all få veta varför del var sådan entusiasm en gång för u-landsarbele. Ven-| har reda på del? Jo, del iir de gamla siillskapen.

105

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

som har arbetat 100-150 år.

Det är glädjande om de här nya organisationerna vill gå ut på verkstadsgolvet och pä andra häl! och jobba för saken - det har jag ingenting emot. Men vi har i motionen velat säga: Var finns materialet, var finns arkiven, var finns bilderna, breven, böckerna? Var finns hemligheten med entusiasm och hiinförelse, med missionsarbete? Jo, hos dessa sällskap. Jag har som sagt ingenting emot de organisationer som här råkat nämnas försl. Vad jag sade var all del bara nämns studieförbund och löntagarorganisationer. Jag tycker att jusl på den här punkten flnns det nägon annan organisation som också borde ha varit med.

När del gäller det andra, som jag kanske inle skulle blanda mig i - alt lägga ul uppdrag - så iir det i ulskollsbetänkandel fullt klart all SIDA liigger ul uppdrag i fråga om inforn-ialion. Del slår uttryckligen alt SIDA uppdrar åt den och den organisationen alt ge information. Då skulle n-ian kunna ge sådan information på andra områden också, lycker jag.

Herr PALM (s) kort genmiile;

Herr lalman! Del vore viil tragiskt om det blev ell konkurrensförhållande i vår behandling av dessa väsentliga frågor när vi nu snart har närmare 3 mifiarder kronor all sända ul i form av u-hjälp. Vi har velal markera all det är angeliiget alt kretsen av människor som känner sig engagerade på della on-iråde vidgas, och del är avsikten med den här skrivningen. Del hoppas jag verkligen all vi kan vara överens om.

106

Hen TAKMAN (vpk):

Herr talman! Jag skall böria med all yrka bifall lill molionerna 250, 733, 1167 och 2042.

Ulvecklingen i Indokina de senasie veckorna har öppnal nya möjligheler lill bislånd, och jag regislrerar med tillfredsställelse den positiva hållning som regeringen intar och som också uttrycks i utrikesuiskottets betänkande nr 5. Sannidigt vet vi all hjälpbehoven är oerhörda. De kan inte vara annat efter ell krig som i slort sell varat i 30 år och som varit mer förhäfiande än någol tidigare krig i historien. Cambodja har helt befriats, och i Sydvielnam återstår praktiskt tagel endasl Saigon och delar av Mekongdeltal under marionettregin-iens kontroll. Om USA;s regering kan hållas i skinnet borde freden nu vara inom nära räckhåll för alla folken i Indokina.

1 vänsterpartiet kommunisterna är vi väl medvetna om den betydelse som del svenska biståndel lill Demokraliska republiken Vielnan-| och PRR-områdel i Sydvielnam har haft. Vi vet också all den biståndsinsats som inletts i Laos är högt uppskattad. Vi förutsätter all alll nu också görs för alt bistå folket i Can-ibodja. Vi hade givetvis gärna sett att de belopp vi begärt på lilläggsstat - ylleriigare 100 n-iilj. kr. för PRR och 50 n-iifi. kr. för GRUNK i Cambodja - hade anvisats. Del bisiänd som kon-in-ier snabbi kan i den aktuella silualionen betyda räddningen för

många tusentals personer. Det blir också elt bistånd som möjliggör för administrationen i de just befriade områdena all ulan onödigt dröjsmål upprätta sjukhus, skolor, kommunikalioner osv.

Enbart i Sydvietnam beräknas USA ha gjort av med över 150 mifiarder dollar under ett dussintal är för all/ö/-5/ö/-« landet och utrota befolkningen med praktiskt laget alla medel. Del krävs nu enorma insatser för att röja bort mifioner minor och blindgångare, återställa jorden, ärrad av mifioner bombkratrar, återuppbygga de utplånade byarna och städerna, ge vård ät hundratusentals invalider och söfia för del stora antal barn som mist sina föräldrar. Myckel av del som förstörts och skadats kommer man aldrig att kunna återställa, vad som än görs.

Det är självklart att formerna för biståndet - liksom biståndets omfattning - kan diskuteras. Del är också självklart att avvägningsfrågan ibland är svår. Skall man ge mera bislånd för alt avhjälpa akuta nödsituationer blirdet kanske mindre för de långsiktiga utvecklingsprojekten.

I en TV-inlervju i går kväll uttrycktes delta med indignation av centerns talesman herr Korpås, som sade ungefär föfiande; Människor driver omkring i hela Indokina i behov av hjälp, men vi ger pengarna lill ett projekl. Han syftade pä det stora skogsindusiriprojektel i Bai Bång i Nordvietnam, som upptagit en viildigt stor plats i den dokumentariska polemiken före den här debatten och även nu under själva debatten. Del aren minst sagl besynnerlig inställning som centern har lill den tekniska och industriella ulvecklingen över huvud tagel och lill utvecklingen i DRV i synnerhet. I centerns partimolion 729 lalar man om "de uppenbart negativa konsekvenser som denna stora industrisaisning i DRV kommer all medföra". Man säger att den får "ekologiska, regionalpoliliska och sociala konsekvenser", som "uppenbarligen blir sådana att de måste sägas stå i strid med de riktlinjer för utformningen av det svenska bilaterala biståndssan-iarbele" som cenlern förordar.

- I molionen har - om jag inle minns fel - liksom här i debatten svedjebruket nämnts som något man vill slå vakt om. Jag känner inle till hur det är med jusl den här detaljen f n. i det vietnamesiska bergslandet. Vad jag vet är all befrielserörelserna i Vietnam och Laos har haft mön-stergilla relalioner lill de många etniska minoriteterna. Det rör sig on-i inte mindre än etl 60-lal. Man har sannolikt ocksä farit varsamt fram med svedjebruket, så länge denna ålderdon-iliga brukningsmetod använts av någon etnisk minoritet. Jag skulle vara tillfredsställd om man i Sverige hyste samma respekt för och omtanke om de etniska minoriteter som vi har här, speciellt san-ierna.

När del gäller papperskombinalel i Bai Bång har DRV givit mycket hög prioritet åt denna industri. Tillsamn-ians med barnsjukhuset i Hanoi var det en sak som jag tror var högst prioriterad. Och del är väl ändå inte i det svenska centerpartiets högkvarter ulan i Hai-ioi son-i del skall avgöras vad som är bäst för folkel i Nordvieinan-i! De son-| har resi i DRV känner till hur plågsam bristen på papper där har varit, inte n-iinsi för de etniska minoriteterna, son-| i vissa områden har utvecklats från

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

107

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

108

stenåldersstadiel till moderna kulturkonsumenter och kulturproducenter inom loppet av tre decennier.

På s. 22-23 i ulskollels betänkande nr 4 redovisas Bai Bang-projekiet och vissa av de effekter som del kan få. Fru slalsrådel Sigurdsen har tidigare berört den saken. Men jag tror inle att del i debatten har i-iämnis att pappersindustri inle ar någol nytt för detta on-iråde, som ligger 80 å 100 kilometer norr on-| Hanoi. 1 Viel Tri bara 20 kilometer från Bai Bång byggdes en pappersfabrik 1958-1959. Samtidigt byggdes elt kvarter med bostadshus för de anställda. Jag besökte Viel Tri under de häftiga bombningarna våren 1967, närmare besliimt den 15 mars, och jag har just gåll igenom de anteckningar jag gjorde vid det lillfället. Tre dagar tidigare, den 12 mars, hade pappersfabriken och bosladson-|rådet bombals för lénne gången. Vår engelsktalande guide berättade all han hade besökt fabriken den 28 februari, alliså tvä veckor före värt besök. Jag har gjort en ai-iteckning om hans reaktion. "Förstörelsen sedan dess är sä slor att han säger att det är svårt all se all del iir san-m-ia fabrik." När vi var där fanns bara en väldig bråte av betong, förvridna järi-ibalkar och söndertrasade maskindelar på den plals där pappersfabrikei-| hade slåll.

Också bostadshusen, som var av betong eller reveleral tegel i tre våningar - on-| jag inle minns fel - var illa åtgångna. Där hade sju personer dödals vid det senasie bombanfallet.

Enligl mina anteckningar hade den förstörda pappersfabriken haft nära 2 000 anställda. Den svenskbyggda fabriken i Bai Bång beräknas behöva omkring I 000 anställda under driftsskedei, vilkel väl skulle tyda på all den är betydligt mer automatiserad än den tidigare, som - om jag minns räll - hade halva den kapacitet som den nya får när den blir fullt utbyggd.

Del är intressant all läsa följande i redogörelsen i utskottets betänkande: "DRV har nioivilligi gått n-ied på all inte använda sig av de senasie landvinningarna inom tekniken för dataslyrning av maskiner." Man får alltså ei-i pappersfabrik som motsvarar det tidiga 1960-talels standard.

Den grundläggande industrialisering som vi i Sverige och i de flesta länder i Västeuropa hade ell sekel eller mer på oss alt genomföra mäste nu göras pä kort lid i hela Indokina. Vad betyder det? Ja, del betyder inie att man satsar enbart på småföretag, som spelat en stor roll och nalurliglvis kommer alt spela roll också i forlsätlningen. Industrialiseringen och den samtidiga ulvecklingen av elt modernt jordbruk betyder en omflyllning av-folk från landsbygden lill städerna. Det är san-ima process där som överallt i världen under övergången från agrart näringsliv lill industrialisering. 1 en bok om tekniska problem inom jordbruket, som 1971 utkom i Hanoi på engelska i serien Vielnan-iese Studies, berättas del alt nästan alla industriarbetare i DRV f n. har kon-ii-|-iil från bon-defan-iifier. "Mellai-i 1955 och 1964", heter del i boken, "kon-i en väldig ari-|-ié av unga bönder, omkring 650 000, från olika risodlingsområdcn för att fylla ul arbetarleden i fabriker och på byggarbetsplatser. Alllefter-son-| industrialiseringslakien ökar komn-ier denna rurala arbetskraft att ylleriigare överge landsbygden i slora anial därför att jordbruket är den

huvudsakliga och viktigaste arbetskraftsreserven för industrin. För au gä i land med denna utvandring n-iåsie arbetets produktivitet i jordbruket ökas. och följaktligen måsle industrin förse jordbruket med de nödvändiga medlen härlilT."

1 DRV satsar man på storproduktion både i industrin och i jordbruket. Jag är övertygad om alt ulvecklingen kommer alt gå oerhört snabbi, om man nu änlligen fär leva i fred. Men del är definitivt fel all påslå, som herr Korpås gjorde för ell par limmar sedan i debatten, att ell favoriserande av DRV, eller hur han uttryckte del, skulle innebära att Sydvietnan-| och Cambodja får sitta en-iellan. Jag hoppas all herr Korpås någon gäng får lillfälle all på ort och ställe uppleva vilken stark solidaritet man utvecklar i Nordvietnan-| med landsmännen i söder och med grannfolken i Laos och Cambodja. Ju snabbare utvecklingen går i DRV, desto snabbare kon-imer den att gä i hela Indokina. På lusen säll har DRV trots begränsade resurser och trots all man själv får hjälp frän andra håll bistått de övriga delarna av Indokina under kriget, och del kommer man ulan tvivel all fortsätta n-ied när det nu gäller den fredliga återuppbyggnaden.

Till sist några ord om motionen 1167, som gäller upprättande av en forskningsfond. Ulskottet påpekar alt "en dylik insats inte ingår bland de projekl son-| tagits upp från Den-iokraliska republiken Vietnams sida vid förhandlingarna med de svenska myndigheterna". Del aren korrekt uppgift. När inle bislåndet är obegränsat måste DRV givetvis prioritera vissa projekl före andra. Det betyder inle att man inle tillmäter forskarsamarbetet etl stort värde.

Två gånger tidigare har vi motionerat om en forskningsfond för Vietnam och fält samma svar som nu. Men nu tänkte vi all vi skulle kringgå del problemel, och framför allt räknade vi med att fonden skulle kunna få en i-|-iycket slor betydelse för många länder. Därför har vi inle knutit den här fonden enbart till DRV. Del är alltså inle helt korrekt vad som sägs i utskousbetänkandel all del är i sak samma motion som tidigare. Vi menar all den'verksamhet som organisationen Forskning för Vietnam i Lund och ytterligare några svenska forskargrupper bedriver skulle kunna bli en myckel viktig form av samarbete mellan Sverige och u-länder över huvud tagel, särskilt DRV och de övriga områdena i Indokina men också exempelvis Guinea-Bissau, Mofan-ibique och åtskilliga befrielserörelser. son-| ännu inle vunnit den slutgiltiga segeri-|.

Vi har i molionen refererat med gillande vissa synpunkler på u-landsforskning i årels budgelproposilion. Vi har sagl all del i vissa fall är önskvärt eller nödvändigt alt samordna forskningen ii-iiernalionellt. 1 andra fall har del visat sig vara ytterst opraktiskt och ineffektivt. Erfarenheterna från Den-iokraliska republiken Vietnam och PRR-on-irådcl i Sydvielnam visar all del ofta är en slor fördel om den inleri-ialionclla samordningen äger run-| i n-iollagarlandet, där avstånden är kortare och där del också finns andra positiva element. Ibland är del t. o. n-i. en ulon-i-ordei-iilig fördel all forskningssamarbelet inte går via nägol samarbeis-

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Inlernalionellt utvecklingssamarbete

109

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

110

organ alls utan är bilateralt mellan en institution i det ena landet och en institution i det andra eller mellan enskilda forskare.

Arbetsgruppen Forskning för Vietnam i Lund, som bildades hösten 1972, har pä della sätt genom personliga förbindelser, framför alll med den världsbekanle kirurgiprofessorn Ton That Tung vid Viel Duc-sjuk-husel i Hanoi, gett ell fortlöpande värdefullt stöd lill den vetenskapliga forskningen och återuppbyggnaden i DRV. Praktiska och vetenskapliga n-iedicinska problem i Hanoi har lösts genom kontakter med forskare som sysslat med likartade problem i Lund eller nägon annanslans i Sverige.

Andra svenska forskargrupper haren liknande bilateralt samarbete med institutioner och forskare i DRV. Trols n-iycket begränsade resurser har dessa grupper kunnaf ge ell bistånd som haft myckel stor belydelse.

Ulan tvivel skulle denna form av samarbete kunna utvecklas med andra underutvecklade länder som befriat sig från yttre och inre förtryck och håller på att bygga upp ell eget hälso- och sjukvårdssystem, egna skolor och egna forskningsorganisationer.

Under nuvarande förhållanden har forskarna i Vielnan-| i regel det största utbytet av dessa bilaterala förbindelser. Men all del inte alllid är ell ulbyle bara i ena riktningen demonstrerades i november 1974, då professor Ton That Tung besökte Sverige på inbjudan av SIDA och kirurgiska föreningen för all föreläsa vid läkarnas riksstämma om sin teknik för "reglerad leverresekiion med hjälp av iransparenkymal kärl-ligering", en operation för all bl. a. avlägsna levertumörer. Det är inle så konstigt son-i det låter; man går helt enkelt in med peangen genom levervävnaden och går snabbt och direkt på de slora kärlen och slänger av dem, och sedan kan man utföra denna annars myckel slaskiga operation relativt blodfrilt. Man tog lid på operationen, som han utförde i Lund, och det visade sig all han gjorde den pä 4 och en halv minuter - en operation som med konventionell teknik lar 3-4 limmar. På många områden finns det i Vietnam pionjärer vilkas originella insalser inom medicinen och pä andra fält ulan tvivel skulle vara av intresse för experterna i högt utvecklade länder.

En utomordentlig belydelse anser vi att del skulle ha om de vietnamesiska erfarenheterna på den förebyggande hälsovårdens område kunde förmedlas till sådana u-länder där snart sagl alla bisländsålgärder blir av n-iycket begränsat värde därför all det saknas en effektiv organisation för all komma till rätta med de hygieniska missförhållandena och alla socialt betingade sjukdomar. Sverige skulle kunna förmedla dessa erfarenheter från DRV lill mänga u-länder genom att stödja sädana internationella symposier som anordnades här, efter ungefär samma mönster som de symposier som förekon-m-iii i Stiftelsen svensk näringsforsknings regi. Den stiftelsen är mera känd utomlands än vad den är i Sverige, jusl genom dessa symposier. De har resulterat i en serie monografier på engelska av mycket högt värde, on-i bl. a. undernäring och hur hotande hungerkatastrofer har förebyggts - man har redogjort för den tekniska

organisationen när man i några fall har förebyggt hungerkatastrofer.

Säkerligen skulle Slockholmskonferensen om Vielnan-| och Svenska kommittén för Vietnam, Laos och Cambodja i samarbete med SIDA vara de lämpligaste organisationerna all anordna denna typ av syn-iposier, där forskare och praktiker frän DRV och PRR-området skulle kunna dela med sig av sina rika och fruktbärande erfarenheter lill inbjudna från länder som nu borde bygga upp ett motsvarande förebyggande hälso-värdssystem och som måste göra det, om de skall ha framgång i kampen mot folksjukdomarna och fören människovärdig hygienisk och n-iaieriell standard.

Herrlalman! Genom tillskapandet av en särskild forskningsfond skulle sådan verksamhet liksom den verksamhel som bedrivs av Forskning för Vielnam, Farmaceuler för Indokina, Meleorologi och hydrologi för Indokina och liknande frivilliga organisalioner främjas och kunna få en slor inlernalionell betydelse.

Vi är övertygade om alt de 5 milj. kr. vi begärt lill en sådan forskningsfond skulle kunna få en större belydelse än kanske någon annan investering av n-iolsvarande storlek i fråga om u-hjälp.

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

Herr ENLUND (fp):

Herr lalman! Skall man tillfredsställande kunna lösa livsn-iedelsför-söriningen i världen på längre sikl, måsle u-ländernas egen livsmedelsproduktion öka i en snabbare takt än f n. Därom tycks inga delade meningar råda inom ulrikesutskoltel.

F. n. ökar u-ländernas livsmedelsproduktion med ca 2,6 96 perår. Men eftersom befolkningen i dessa länder svälter och eftersom befolkningsökningen är nästan lika stor- nära 2,5 96 - stiger efterfrågan på livsn-iedel myckel snabbare än produktionen. Enligt världslivsmedelskonferensens beräkningar skulle u-länder med marknadsekonomier år 1985 ha elt årligt importbehov på 80-90 mifioner lon spannmål. I 1973/74 års priser skulle den importen kosta mellan 16 och 19 mifiarder dollar. Etl dåligt skördeår skulle imporlbehovel stiga till 130-140 miljoner ton och kostnaden ligga mellan 25 och 30 miljarder dollar.

Eftersom en sådan ekonomisk börda omöjligen kan bäras av u-länderna måste denna ulveckling brytas. U-länderna mäste få hjälp all bättre än nu ulnyuja sina egna produktionsresurser, son-i t. ex. i Afrika utgörs av Slora arealer oulnylfiad mark och slora skaror av människor ulan eller n-ied myckel låg sysselsättning. Men skall en sådan ulveckling komma i gång måsie väldiga resurser tillföras u-ländernas jordbrukssektor. Del behövs undervisning och utbildning i produktionsmetoder son-| passar för u-länderna. Vi lalar i folkparlimolionen om "lagomleknik". Herr Ångslröm har lidigare i debatien berört vad det begreppet innebär för induslrisidan. Vad det innebär förjordbrukels del har jag sell exempel på vid elt jordbruksprojekt utanför Ndola i Zambia. Där arbetade sommaren 1973 etl par unga volontärer - en svensk och en finländare - med att lära de svarta familjerna att odla irädgårdsprodukler. all sköta mo-

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

dersuggor och köra in oxar. Svingården hade de byggt sä enkelt all vilken bondfamifi som helsl skulle kunna åstadkomma nägol liknande. Några träpålar nedslagna i marken bar upp plåttaket, och boxarna var byggda av avfallsvirke från ell sågverk.

Okel för oxarna var hemgjort, och "maskinparken" bestod av en plog. en harv och en enradig kombinalionssåmaskin n-ied en behållare för majs-utsädet och en för gödselmedel. Den här tekniken lärde de unga vo-lontärerna ul lill ett stort antal famifier som tilldelats sju älta heklar jord genom myndigheternas försorg.

Ett annat exempel: Pä en missionsstalion i Kigoma i Tanzania hade den svenska pingströrelsens n-iissionär skaffat en gammal dieselmotor och installerat en hammarkvarn som besparade traktens kvinnor en oändlig massa arbetstimmar.

På samma plals byggdes för svenska bisiåndspengar vattenledningar som så småningom skulle bespara kvinnorna mödan att på sina huvuden bära vatten den 2 kilometer långa vägen från floden upp till byn.

Del jag nu har nämnt är exempel på n-iyckel enkla åtgärder, som inle kostar särskilt myckel pengar n-ien som skulle befria många av .Afrikas kvinnor från omänskligt hårt och ineffektivt arbete som de tvingats lill i århundraden och som de säkerligen löper risken alt fä fortsätta med, om inle kraftigare åtgärder salts in för alt ändra deras sätt all arbeta. Men fran-iför allt skulle del betyda en kraftig ökning av livsn-iedelspro-duktionen om de här metoderna kunde spridas lill alll slörre områden och läras av allt fler människor.

Menar vi allvar med vårt tal om all u-ländernas egen produktionsökning är det enda sättet all på lång sikl komma till rätta med fal-tigvärldens livsn-iedelsproblen-|, då måsle vi också som en av världens rikaste nationer la på oss vår del av ansvaret för all en produktionsökning kon-imer lill stånd.

Den rika, mätta och välutbildade delen av mänskligheten får inle sitta på parkett och vänta att dessa gigantiska uppgifter skall lösas av fattiga och svältande analfabeter ulan hjälp utifrån.

1 reservationen nr 31 av fru iredje vice lalmannen Nettelbrandl och herr Ångslröm yrkas att biståndspoliiiska ulredningen skall få i uppdrag att pröva på vilka vägar s. k. lagomleknik skall kunna utvecklas i u-länderna. Jag yrkar bifall till den reservationen med den motivering som jag här har anfört beträffande jordbruksutvecklingen. Men jag är väl medveten om all reservationen även åsyftar utvecklingsarbete inoi-|-| andra näringsgrenar.

När del gäller livsmedelsbistånd och katastroföistånd (punkterna 15 och 16 i beiänkandel) hänvisar ulskollsmajoriteien lill de utfästelser son-| Sverige gjorde vid världslivsmedelskonferensen i Ron-| i höstas. Ell av u-ländernas viktigaste önskemål vid konferensen gällde fleråriga utfästelser i fasta kvantiteter. Sverige lovade, son-| vi känner lill, 75 000 ton vete per år under den närmaste treårsperioden, varav 40 000 lon i ell inlernalionellt kalaslroflager.

I folkpartireservalionen yrkas alt treärsätagandet skall ökas lill 100 000 ton, varav hälften som katastroföistånd. Jag hade, herr lalman, nog vänlat mig att della folkpartiyrkande skulle stödas av centerpartiet, vars representant vid konferensen i Rom ansåg all Sveriges flerårsålagande borde ha varit slörre. Ännu märkligare är del all centerpartiet i sin parlimotion funnit del, som del heter, mindre välbetänkt att binda utfästelser om livsmedelsbistånd lill bestämda kvantiteter. Det innebär ju att man inle tillmötesgår elt av u-ländernas viktigaste önskemål vid Romkonferensen. Kanske finns del anledning att fråga sig om centern vill dra lillbaka något av de Ireårslöften om fasta kvantiteter som Sverige gjorde i Rom. Alltsedan skördeåret 1968/69 har Sverige aldrig haft etl lägre ärligt bröd-sädesöverskott än 154 000 ton. Sä nog borde vi kunna la risken att lova 100 000 lon per år.

Från folkpartiets sida hävdar vi all livsmedelssiluationen i världen mäste tas med i bedömningen av Sveriges framlida jordbrukspolitik. Den hållningen innebär bl. a. all vi skall hålla vär produktion pä en sådan nivå alt vi inle av hänsyn lill vår egen försöfining och beredskap skall tvingas avslä från hjälpinsatser bland människor som hotas av svältdöden. Med hänsyn lill de siffror jag nyss nämnt angående den svenska bröd-sädesproduklionen lycker jag inle att del finns några bärande skäl att avstå från den höjning av värt bidrag lill internationella livsmedelsprogrammet och till direkta katastrofinsatser som förordas i reservalionerna 34 och 37.

Herr talman! Med vad jag nu har sagt vill jag yrka bifall lill reservationerna nr 31, 34 och 37 i utrikesutskottets betänkande nr 4.

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

Hen GÖRANSSON (s):

Herr lalman! Herr Hernelius verkade i ell lidigare anförande i dag irriterad över att jag i en intervju i går hade sagt all de borgerliga partiernas agerande håller pä att leda lill att vår u-landspolilik blir destruktiv. Jag är kanske mest förvånad över att del var herr Hernelius som nappade på mitt påstående. Jag trodde nämligen att i första hand folkpartiet borde ha märkt att de var lockade in i en utskottsmajorilet som jag menar verkligen är destruktiv då man inle skulle fä lov att ha någon långtidsplanering, vilkel begärts från deras håll.

Men, herr talman, jag skall övergå till att kommentera en del av de punkter som ingår i ulrikesuiskoliets betänkanden.

Frågan om del svenska industribislåndet har under niånga år varit föremål förbehandling i riksdagen,och även induslribiståndsutredningen har avgivit elt utlåtande. Sveriges hållning har av tradition varit ganska återhållsam när del gäller frågor som invesleringsgaranlisyslem, utvecklingsbolag och förinvesteringsundersökningar i u-länder. Denna inställning grundar sig i princip på Förenta nationernas allmänna uttalanden om att mottagarlandet i första hand självt skall planera sin egen ulveckling. 1 en partimotion har moderaterna begärt all del nuvarande investeringsgarantisystemet skall byggas ul och omfatta samtliga u-län-

113

8 Riksdagens prolokoll 1975. Nr 61-64

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

der. F. n. är del på del viset alt dessa garantier endasl kan Utgå lill de u-länder som Sverige är engagerat i via vår biståndspolitik.

Den biståndspoliiiska ulredningen som f n. arbelar har även dessa frågor under behandling, och där kommer inle minst industribistånds-utredningens förslag ytterligare all penetreras. Det är av den anledningen vi i utskoltsmajorileten anser all del är fel all nu utvidga invesleringsgarantisystemet. Vi får vänta med att ta slällning lill denna fråga tills ulredningen är klar.

I ell par andra motioner har moderater och folkpartister föreslagit alt man skall inrätta etl utvecklingsbolag med ett hälftenägande mellan staten och näringslivel. Utskoltsmajorileten anser i det här avseendet all elt svenskt utvecklingsbolag för u-länderna inle är lämpligaste formen för att kunna placera riskvilligt kapital i u-länderna. Vi anser att - om delta kapital står lill förfogande - del är bältre all ägarna placerar det direkt i de utvecklingsbolag som flnns i u-länderna, eller varför inte i deras banker. Vi menar att vi inte från samhällets sida skall della i startandet av ett sådant utvecklingsbolag.

När det däremot gäller förinvesteringsundersökningar i u-länderna har moderater och folkpartister yrkat att sädana skall kunna genomföras. Låt mig bara nämna att del f n. går lill pä del viset alt om ell mottagarland vill ha förinvesteringsundersökningar gjorda om en bransch, en industri eller vad del vara månde i sitt hemland så får de använda biståndsn-iedel som Sverige gett dem till detta ändamål. Jag tror all denna form är den som bäst motsvarar mottagarlandets önskemål och bör därför också vara den princip som vi arbetar för framöver.

Som sammanfattning när det gäller det svenska indusiribisiåndei vill jag säga att samtliga dessa frågor, som motionärerna lar upp, komnier alt diskuteras i den sittande biståndspoliiiska utredningen. Denna utredning har, som jag tidigare sade, ocksä all la slällning till de förslag som induslribisländspolitiska ulredningen lade fram. Jag vill därför yrka bifall lill utskottels hemställan under punklen 13 och avslag på reservalionerna 31 och 32.

Under punklen 14 behandlas handelsutbytet med u-länderna och deras exportinkomster. Del aren centerparlimoiion och en folkpartimolion som kräver att Sverige i internationella organisationer skall arbeia för att dels underlätta handelsutbytet u-länderna-Sverige, dels påverka andra länder alt föfia värt exempel.

Jag tror att dessa moiioner slår in öppna dörrar, därför all Sverige genoin sina insatser pä delta område har verkat som föregångare för många andra länder. Helt naturligt skall vi även framöver aktivt della i della arbeie i olika internationella sammanhang.

Låt mig bara som ytterligare bevis för att Sverige är positivt inställt och verkar i dessa frågor tala om all Sverige är den största bidragsgivaren till UNCTAD/GATT:s internationella handelscentrum (ITC). Vi svarar ensamma för 30 96 av ITC:s resurser. 1 fiol beslöt vi i denna kammare att inrätta elt importråd för u-landsprodukter, och del iir meningen alt

detta råd skall böfia sin verksamhet i år. Förarbetet är redan färdigt.

När del gäller möjligheterna att vidga tullfriheten i Sverige vill utskollsmajoriteten bara hänvisa lill det interpellationssvar som handelsminister Feldl avgav i fiol där han klargjorde regeringens inställning i frågan. Vi vill ytterligare betona och slå fast detta men tillägga att vi i vissa lägen aldrig kommer ifrån att begränsningar kan konima till stånd om beredskapspoliliska eller sysselsällningspolitiska åtgärder sä kräver. Jag yrkar därmed bifall till utskottets förslag under punkten 14 och avslag pä reservaiionen 36.

I punkten 15 behandlas livsmedelsbiståndet. Här föreligger en rad motioner från de borgerliga partierna, och herr Enlund har redogjort för några. Moderaterna begär i sin partimolion all vi skall inköpa 100 000 ton vete och slälla det lill världslivsmedelsprogrammets förfogande ärligen under en treårsperiod. Folkpariiel föreslär också inköp av 100 000 lon vete ärligen men vill all hälften skall gå till del internationella kalaslroflagrel och hälften lill världslivsmedelsprogrammel. Centerpartiet förordar inle något speciellt antal lon men vill i alla fall alt vi fastställer vissa minimikvantiteter som ställs till u-ländernas förfogande.

Ja, vi kan konstatera att världens livsmedelssiluation är kritisk. Produktionen av livsmedel har under senare år inte kunnai hålla jämna steg med efterfrågeökningen. Den totala volymen av internationell livsmedelshjälp har också sjunkit på senare är. Vid Världslivsmedelskonferensen i Rom slogs fasl alt en tillfredsställande livsmedelsförsöfining på längre sikl endast kan uppnås genom en ökning av u-ländernas egen livsmedelsproduktion. Men i ett kortsiktigt perspektiv måste länder med överskott pä livsmedel kunna hjälpa lill.

Sverige var ell av de två i-länder som under denna konferens tillmötesgick u-ländernas krav. Tyvärr ville inle fler länder föfia det exemplet. De löften som gavs vid denna konferens är naturiiglvis inte tomma ord för oss ulan skall omsättas i handling. Därför är det på sin plats att redovisa hur utskottsmajoriteten och regeringen har tänkt sig att dessa utfästelser skall kunna uppfyllas.

Till del internationella livsmedelsprogrammet, WFP, bidrar Sverige i enlighet med riksdagens beslut med 43 mifi. kr. ärligen under en treårsperiod. Bidraget utgår lill två tredjedelar i form av svenska livsnie-delsprodukler. Därutöver föreslås all för nästa budgetär 5 mifi. kr. anslås för forlsalt proteinberikning av svenska velemjölsleveranser inom den ram som 1971 års konvention om livsmedelshjälp drog upp. Även delta kanaliseras inom WFP. För inrättande av ell kalaslroflager av livsmedel i Sverige i enlighet med de svenska utfästelserna vid Världslivsmedelskonferensen föresläs nu alt 40 000 ton svenski vete åriigen under en treårsperiod ställs undan för kaiastrofändamål. Detta lager komnier att förutom vete kunna inbegripa vissa andra sorters livsmedel, bl. a. sådana som nämns i enstaka motioner. Det sammanlagda värdet av det svenska livsmedelsbiståndet är 115 mifi. kr. under nuvarande budgetår och kommer att öka till över 245 mifi. kr. under del budgetär som vi nu behandlar.

Nr 63

Onsdagen den 23apriil975

Internationellt utvecklingssamarbete

115

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

116

Därmed tror jag att Sveriges insatser på della område har föfil de rekommendationer som u-länder och FN-organ har gett, och de motsvarar ocksä vad vi kan lova utan all därmed ge löften som vi inle kan överföra i handling. Därmed yrkar jag bifall lill utskottets hemställan vid punklen 15 och avslag pä folkpartireservalionen 34 och moderatreservationen 35.

Under punkten 16 behandlas katasiroföisländet. De senaste årens katastrofer i u-länderna har klart visat ell ökande behov av att medel finns disponibla för omedelbara insatser. Vietnam är etl av de senaste exemplen. Därför är det nödvändigt alt medel för della ändamål regelbundet och i ökande omfattning anslås för både bilaterala och multilaterala insalser. Av propositionen framgår alt de medel som under nästa budgetår finns tillgängliga för katastrofinsatser blir 50 resp. 169 mifi. kr. Vi inom ulskoitsmajorilelen menar alt det redan nu i anslagsberäkningen flnns ell betydande mätt av flexibilitet med lanke pä eventuella katastrofsituationer under kommande budgetår. Vi menar vidare att kalaslrofre-serven skall kunna ulnylfias för extrabislånd till de länder med vilka Sverige har elt utvecklingssamarbete när dessa länders försöfining och ulveckling hotas av oförutsedda händelser.

Utskottet finner att motionärernas förslag står i överensstämmelse med Sveriges strävanden alt öka FN-organens katastroföeredskap. Del finns alltså inga åsiktsskillnader här. Sverige har sålunda under de senasie åren aktivt kunnai verka för alt stärka samordningen av della bisiänd, bl. a. genom slöd till FN;s kataslrofhjälpskonlor, UNDRO. När del därför gäller principerna om katastrofhjälp finns del, som jag sade, ingen åsiktsskillnad mellan utskottsmajoriteten och reservanterna. Däremot finns del skillnader i beloppens storlek,och della märks speciellt i moderaternas reservalion. Den oinvigde läsaren skulle kunna tro all moderaterna är beredda all ge mer i u-hjälp än något annat parti. Så är ingalunda fallet, utan de har genom sina prutningar pä länderprogrammen, bl. a. för Cuba, fåll en summa pengar över, och denna skjuter de till katastroffonden. Jag vill med anledning av det sagda yrka bifall lill utskottsmajoriletens hemställan vid punklen 16 och avslag på reservalionerna 46 och 47.

Punklen 17 om varubiståndel kan jag ganska snabbi gå förbi. Även om det flnns olika motioner, både parlimotioner och enskilda, som kriiver andra prioriteringar och målsättningar, har tydligen motionärernas partivänner i utskottet inte funnit att skillnaderna är så slora att några reservationer anmälts. Utskollet är här faktiskt enigt, och jag vill därför yrka bifall till utskottets hemställan vid punkten 17.

Herr talman! Lål mig lill sist säga några ord om informationen i Sverige kring u-landsproblemen. Vi socialdemokrater har avgivit ell särskilt yttrande om della. Det gäller bidragen till studieförbunden och löntagarorganisationerna. Bidragen är generella och skall anyändas enligt organisationernas egna beslul. De fördelningsprinciper som f n. ligger lill grund för bidragen har utarbetats i nära siimråd med organisationerna själva. Vafie år omprövar de bidragsformerna och fördelningsprinciperna med utgångspunkt i en redovisad verksamhet och insamlade erfarenheter.

1 informationsberedningen, som är SIDA:s rådgivande organ, ingår re-presenlanler för de stora folkrörelserna i vårt land. Bidragen till studieförbunden fördelas i enlighet med de principer som studieförbunden själva kommii överens om i Folkbildningsförbundet. De nuvarande kriterierna för bidrag tar bl. a. hänsyn till antalet studietimmar och omfattningen av den internationella aktiviteten inom studieförbunden. En omprövning av dessa kriterier har aktualiserats i Folkbildningsförbundets styrelse, och det är närmast pä den punklen vi socialdemokrater vill slryka under förbundets önskemål om all man i framtiden, när man bestämmer kriterier för anslag, lar med i beräkningen hur niånga organisalioner och hur många medlemmar resp. studieförbund har. Vi tror alt man inte enbart skall se lill hur många studietimmar och annat ett förbund kan redovisa, utan det behövs ocksä information av mer förebyggande art för all få med medlemmarna i en aktiv internationell verksamhel. Vi vill därför understryka de krav som har ställts i beredningen om all man i framtiden skall ta hänsyn även lill organisationernas antal och lill antalet medlemmar i resp. studieförbund.

Med del anförda ber jag, herr talman, att än en gäng fä yrka bifall lill vad vi hemställt under punkterna 13, 14, 15, 16, 17 och 24.

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationelh utvecklingssamarbete

Fru Iredje vice talmannen NETTELBRANDT (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag beklagar uppriktigt att jag inte hade lillfälle att höra herr Göransson i TV, men jag är alldeles övertygad om alt jag, om jag hade gjort del, hade reagerat på exakt samma sätt som herr Hernelius på denna punkt.

Jag vill inte gärna, herr talman, tugga om del som redan har behandlats här på förmiddagen, men lål mig be herr Göransson alt sluta vara förvånad över att de borgerliga har enats och i stället acceptera alt texten som vi slår för i beiänkandel gäller. Ingen är lurad till den och ingen har ångrat det som skrivits. Vi vill inte omintetgöra en av länderprogrammeringens viktigaste fördelar, nämligen all planera samarbetet för flera är framåt - sä slår det i texten och det står vi för. Men sedan måste jag be herr Göransson att ytterligare accepiera att vi

för del första vill leva upp till innehållet i den nya grundlagen,

för det andra lycker alt det är rimligt all riksdagen fär ha ell ord med i laget när del gäller användningen av mängmiljardbelopp,

för del tredje inle kan anse det lill fyllest all en enkel myckel förtrolig papperslapp med summariska sifferuppgifter i realiteten binder det framtida handlandet och

för del fiärde hävdar vissa principer iiven om regeringen känner sig besvärad av del.

Alla dessa principer ligger väl i linje med den progressiva u-landspolitik som vi från folkpartiels sida ämnar forlsalla att driva, iiven om socialdemokraterna iir emot oss på många punkler också där - framför allt när det gäller att hålla löften. Au svika löften, del är däremot, herr talman, destruktiv u-landspolilik.

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationelh utvecklingssamarbete

Hen GÖRANSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Fru Iredje vice lalmannen sade att jag inle skulle förvåna mig över all de borgerliga partierna kunde bli eniga. Tittar man på antalet reservationer finner man att del inte är särskilt vanligt nu för liden att de tre borgerliga partierna kan enas i en reservalion - ulan oftast är del både tvä och tre.

Jag tycker nog alt fru Nettelbrandt vill förringa uttalandet från den borgerliga sidan i dessa sammanhang. Jag menar all del dock är fråga om kontakter med andra länder, som vi vill ha ell gott förhållande till och vars ulveckling vi vill främja. En progressiv regerings önskemål är naturligtvis att kunna planera för framliden, inte bara för stunden, och för all kunna planera för en längre lid krävs del fleråriga avtal. Ni påstår att detta önskemål går utanför grundlagsbestämmelserna. För min del ser jag nog, utan att vara sä väldigt kunnig i dessa frågor, litet annorlunda pä detta.

Vad är det som händer? Jo, man skriver avtal men riksdagen behandlar sedan varie år utfallet av dessa. Vi kan alltså i riksdagen varie år bestämma om del belopp som ligger i regeringens avtal med elt annat land är rikligt eller felaktigt. Därmed menar jag alt riksdagen har tillräcklig insyn i dessa frågor och all man inte skall vara så misstänksam och tro, att regeringen ulnytfiar delta för några andra syften än de verkliga, nämligen att hjälpa biståndsländerna.

Det vore mera att säga om detta. Men lål mig till slut bara konstalera att när vi gör upp långsiktiga planeringsprogram för vårt försvar och även för andra samhällsaktiviieter är del inte så mänga som opponerar sig mot all sä sker. Jag kan inle förstå varför vi inte skall kunna göra ulfäslelser för flera är när riksdagen har möjlighet att ompröva dem från år lill är.

118

Fru tredje vice talmannen NETTELBRANDT (fp) kort genmäle;

Herrlalman! Nej, jag vill ingalunda förringa skillnaden mellan de olika skrivningarna. En sådan måste väl ocksä finnas, eftersom man på socialdemokratiskt häll har tagit så illa vid sig utav den.

Men jag vill säga till herr Göransson.alt del inte är fråga om någon misstänksamhet om att regeringen skulle vifia använda de medel del gäller på något annat sätt än för all hjälpa biståndsländerna. Att riksdagen vill ha ett ord med i laget och konkret vill kunna påverka behandlingen är en självklarhet. Den filosofi som herr Göransson gav uitryck för skulle närmast innebära all riksdagen kunde kopplas bort i alla sammanhang. Anledningen lill all riksdagen har vissa uppgifter är inte en misstänksamhet mol regeringen.

Jag upprepar att vi inom utskottsmajoriteten hyser samma önskan om en planering för framtiden. Jag har för min del ell ston förtroende för att riksdagens ledamöter är angelägna om att det önskemålet skall respekteras. Jag fömlsätler också alt regeringen när den lägger fram förslag för riksdagen om fullmaklsskrivning skall göra del på ell säll som lillgodoser dessa krav.

Herr GÖRANSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag måste tydligen fråga fru Nettelbrandt om det vid dagens riksdagsbehandling finns något land vars anslag riksdagen inle har möjlighel att ta slällning lill. Del måste alltså vara något fel f n. eftersom ni inle accepterar den fullmakt som regeringen arbetar efter. Kan fru Nettelbrandt ge mig ett exempel pä nägol belopp i detta sammanhang som inte redovisas i budgetpropositionen och i utskottets betänkande? Del är ju del vi lalar om.

Ge mig ett exempel på all man här handlar på elt sätt som inle står i överensstämmelse med riksdagens önskemål! Vi skall snart fatta beslul i denna fråga, och därför måste del vara mycket väsentligt för kammarens ledamöter all fä reda pä om regeringen förtäckt har ulloval några medel som inte är nämnda i utrikesutskottets betänkande.

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

Herr andre vice lalmannen anmälde all fru tredje vice talmannen Nettelbrandt anhållit alt till protokollet få antecknat alt hon inte ägde räll till ylleriigare replik.

Hen ANDERSSON i Nybro (c);

Herr lalman! Del är bra att Sverige siöder utvecklingsländernas krav i FN på en ny ekonomisk världsordning. Det -vore ännu bältre om vi i praktisk politik kunde leva upp lill dessa löften. Är vi beredda all erkänna all iredje världens länder måste få sanima tillgäng till världsresurserna som de rika länderna?

Om vi inle erkänner att en ny ekonomisk världsordning förutsätter långt gående förändringar av konsumtionsmönslrel i värt land och i andra rika länder, blir inte svensk biståndspolitik trovärdig som en del i en internationell solidaritelspolitik.

Del ligger i dag en uppenbar risk i att de rika ländernas biståndspolitik blir ett medel för att döva etl dåligt samvete gentemot de falliga medmänniskorna ute i världen. Lika litet som gammal fattighjälp till de sämst ställda minskade klyftorna och orättvisorna, lika litet kommer biståndspolitiken att betyda om den förblir en fattighjälp. Del krävdes genomgripande reformer i det gamla bondesamhället i värt land för all alla människor skulle fä en rimlig trygghet. Lika radikala, lika genomgripande förändringar måste till i den inlernationella politiken för all alla människor på vårt klot skall få sin rättmätiga del av kakan.

Alll bislånd komnier all bli meningslöst, om de rika länderna forlsäller alt förbruka världens naturresurser. Sä länge u-länderna befinner sig i ell totalt beroende av i-ländernas handelspolitik kommer skillnaderna mellan rika och falliga bara att växa. 1 vafie fall gäller della så länge de rika industriländerna ser lill, all u-länderna blir beroende av produktionen i i-länderna. Så länge de rika länderna låter ålerklangen av priserna i industriväriden träffa u-länderna i form av inflation och valutakaos och väfier all lösa sina avsältningsproblem i u-länderna, så länge förblir biståndspolitiken endasl fattighjälp. De rika länderna lar flerdub-

119

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

120

bell igen vad de satsar i bislånd genom invesleringsvinsler i u-länderna, genom en hårdhänt handelspolitik, genom förbrukning av u-ländernas naturresurser osv.

Försl när biståndspolitiken kan sättas in som del av en inlernalionell jämlikhelspolilik kan den bli riktigt meningsfull. Först när de rika länderna lär sig inse alt inlernalionell politik inle kan dikteras pä de rikas villkor, försl dä kan man hoppas att mänskligheten valt rält väg för framtiden. För alt denna omvändelse skall bli verklighet krävs ell politiskt nytänkande som världen inte tidigare sett exempel pä. Kommer vi alt lyckas med delta? All besvara den frågan är inte möjligt på några få minuter.

Jag har med detta inledande resonemang endasl velat få perspektiv på biståndets roll i en internationell jämlikhelspolilik. 1 fortsättningen skall jag koncentrera mig på alt söka ange några riktlinjer förden framlida svenska biståndspolitiken. Främst vill jag peka på biståndsinsatser som kan hjälpa de fattigaste och göra u-länderna mindre beroende av de rika ländernas teknologi.

Del finns en slor risk för all vi i vårt biståndsarbete medvetet eller omedvetet försöker flytta över vårt kunnande och vår teknik till u-länderna. I så fall blir del inte insalser som hjälper de mänga fattiga länderna i u-världen. Del blir snarast insalser för redan privilegierade grupper som storbönder och i områden där insatserna inle är särskilt angelägna. Vi medverkar då lill alt göra de faltiga ännu fattigare. Redan har vi alltför många exempel pä att moderna maskiner har tagit ifrån fattiga människor deras sysselsättning och enda chans lill försörining. 1 viss utsträckning tycks, att döma av tillgängliga rapporter från del kända Cadu-projektel i Etiopien, inte hjälpen ha nått fram lill de människor som har del allra sämst.

Det är ganska lätt all förstå vad som händer om u-landsbönder med biståndsmedel luras all köpa väsleriändska maskiner. Del leder självfallet lill färre arbetstillfällen på landsbygden. Del blir heller inga nya jobb i samhällena eller i städerna för tillverkning av jordbruksmaskiner. Tekniken, kunnandet och produktionen finns redan i de rika länderna.

Del öde som möter överblivna och ulfrusina småbönder är närmast ell liv i ännu slörre nöd och fattigdom i någon av de större städernas slumområden. 1 u-länder som saknar social trygghet är arbeie den enda garantin för brödfödan. Därför är biståndspolitik som uppträder i form av västerländska traktorer och andra moderna maskiner ell hot mot de arbetstillfällen som upprätthåller livel på många människor.

Om de multinationella industriernas och i-ländernas egoistiska intressen av all exportera sin teknik via biståndel lill u-länderna fär fortsätta, leder utvecklingen mot en katastrof för u-länderna. De faltiga ländernas mål mäste inom överskådlig framtid i stället inriktas pä enkla konsumtionsvanor. En produktion av cyklar som kan användas av folkels flertal är långl rikligare än en bilproduklion som skulle kunna bli ett privilegium endast för etl fåtal under lång tid.

Del finns en risk för all u-landspolilikerna kommer att bländas av i-ländernas lillväxtfilosofi. De starka ekonomiska och poliliska krafter som allfiämt dominerar ulvecklingen i världen har genom sin överlägsna opinionsbildande kraft lyckats fä en alllför slor del av politikerna att tro all tillväxt i traditionell mening leder till välfärd för alla. Alltför länge har man lyckats undanhålla del faktum att tillväxten har stora minusposter. Vad kostar mifiöförslöringen? Vart leder misshushållningen med naturresurser? De här frågorna vill inle kärnkraftsanhängare, multinationella förelag och konservativa politiker höra talas om. De stör bara deras ritningar för framliden.

Om biståndspolitiken får inriktas och styras av dessa intressen, kan i bästa fall människorna i små, begränsade områden fä det bällre på bekostnad av alt andra blir arbetslösa. Då förblir biståndsinsatserna meningslösa. Låt i stället biståndspolitiken få en bred och folkligt förankrad utvecklingstakt så att alla kan fä arbeie! Först dä kan man uppnå en rättvis fördelning av resurserna.

Den svenska biståndspolitiken borde därför i långl större utsträckning än vad som skett inriktas pä att bygga upp en kooperativ och facklig folkrörelse för de fatliga arbetarna och bönderna. Med de slora erfarenheter som finns i värt land från uppbyggnaden av såväl producent- som konsumentkooperationen borde vi ha goda förutsättningar i det arbetet. För min del är del litet överraskande att utrikesutskottet tycks känna sig lill freds med alt 30 ä 40 mifi. kr. satsas på kooperativ verksamhet. Del är inte myckel mer än ell par procent av våra biståndsinsatser.

Ett kraftigt ekonomiskl biständsslöd lill en nystartad kooperativ rörelse skulle ge de fattigaste bönderna den hjälp som de behöver för t. ex. köp av utsäde och för förädlingen och försäfining av sina produkter. En ekonomiskt stark kooperation skulle samiidigi kunna utvecklas lill en stark politisk folkrörelse. Erfarenheterna frän olika befrielserörelsers arbeie visar hur starka lokala folkrörelser kan vinna framgångar mot konservativa regeringar och korrumperade fiänsteman i demokratin. Till skillnad frän expertslyrda och punktvisa insalser kan bistånd som kanaliseras via kooperativa folkrörelser nå ul lill de sämst ställda.

Med tillgång lill ekonomiska resurser borde del även vara möjligt för den faltiga landsbygdsbefolkningen att i samverkan bygga upp småindustri och hantverk. 1 en kooperativ samverkan kunde produktionen ges en inriktning som överensslämmer med den lokala befolkningens behov. En lokalt uppbyggd småindustri som bärs upp av ell lokall kunnande och som baseras pä och kompletterar den produktion som redan finns i området vore en stark drivkraft i rätt riklning. Till skillnad från slora och i västerländsk mening moderna industrier kan denna produktionsform bli oberoende av multinationella jättar som i dag ekonomiskl och tekniskt styr en stor del av produktionen i iredje världen.

Mina slutsatser är all svensk biståndspolitik måste riktas lill de u-länder där vi får förutsättningar att sprida resurserna lill de fattigaste männi-

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

111

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationelh utvecklingssamarbete

skorna. Försl när bislåndet väcker och ger de breda folklagren möjligheter till engagemang och inflytande blir biståndet meningsfullt. Olika progressiva befrielserörelser i Afrika och på andra häll har visat hur man kunnat ge folk utbildning och hälsovård, hur man utvecklat bällre produktionsmetoder osv. med mycket små ekonomiska resurser lack vare den starka folkliga förankringen.

Svensk biståndspolitik bör ta lärdom av det myckel framgångsrika utvecklingsarbete som ell flertal befrielserörelser bedriver. Vi bör därför inrikta vår biståndspolitik pä alt skapa liv i nya folkrörelser i biståndsländerna. Lät sedan dessa folkrörelser självständigt avgöra hur de bäst vill använda resurserna! Lål oss ge dem de ekonomiska förutsättningarna att utveckla sin egen teknologi ulan styrning från etablerade kommu-nistsiater eller från västvärlden och dess multinationella storföretag!

En biståndspolitik som när ul lill de fattigaste människorna och ger dessa möjligheter all resa sig ur sill förtryckta elände är den bästa garantin fören snabb social och ekonomisk jämlikheisutveckling. Det är den snabbaste vägen mol politisk makt för de falliga bönderna och arbetarfa-mifierna. Del är den snabbaste vägen till demokrati. Det är den snabbaste vägen till en jämlikare, tryggare och fredligare värid.

122

Hen ERICSON i Örebro (s):

Herr talman! Om jag inle missförstod vad herr Andersson i Nybro sade under sina 12 minuter här i talarstolen sä var det en ganska skarp kritik mol vissa centrala inslag i centerns nya biständspolitiska linje. Det tycker jag hedrar herr Andersson, och jag önskar honom lycka till i de interna nappatagen med herr förste vice lalmannen Bengtson.

Däremot trorjag inle all man kan exportera centerns havererade lokalsamhälle till u-länderna. Pä den punklen länker herr Andersson i Nybro fel.

På den gamle centerledarens tid fanns det inga väsentliga skillnader mellan socialdemokraternas utrikespolitik och den utrikespolitiska linje centerpartiet föfide. Man fick fakiiski ibland intrycket att herr Hedlunds enda utrikespolitiska princip var au i vått och torrt sluta upp bakom regeringen.

Utvecklingsbiståndet har blivit en alll viktigare del av vårt lands utrikespolitik, och när centern nu hårt driver en egen linje i bislåndsfrågorna innebär del ell markerat avsteg från den tidigare cenierlinjen. Centern har särpräglade åsikter då del gäller alt bjuda över regeringen-naturiiglvis ulan all redovisa hur överbuden skall finansieras. Cenlern har dessutom i år också tydligt markerat att man vill ge del svenska biståndet en ny och annan inriktning.

Delta illustreras bl. a. av att förste vice lalmannen Bengtson i utskottet och här i debatien i centrala frågor har slagit föfie med moderaterna herr Hernelius och herr Turesson. Anförda av förste vice lalmannen har cenlern lagil några rejäla kliv åt höger i u-hjälpsdebatten under den senaste tiden.

Nu vet jag att det finns centerpartister - också här i riksdagen - som beklagar della och privat säger all skillnaderna inte är så slora mellan oss och dem. Men när man granskar centerns agerande måste man rimligen hälla sig till parlimotioner undertecknade av herr Fälldin och till partiets reservationer i utskottet. Del är ju inle de grönröda s. k. Åsa-nissemarxisterna som bestämmer centerns linje.

Nyorienteringen markeras tydligt i motionen 729 med herr Fälldin som första namn. Del är lyvärr ingen tillfällighet all centern vill spara sammanlagt 65 mifioner på anslagen lill Cuba, Nordvietnam och Tanzania. De tre länderna råkar händelsevis ha regeringar som bedriver en konsekvent fördelningspolitik som står i samklang med våra egna målsättningar om ekonomisk och social ufiämning i u-länderna.

Läser man herr Fälldins motion 729, sä får man sig fakiiski lill livs ell försök all utveckla en speciell centerideologi för del svenska biståndet. Del är en förvirrad ideologi, fylld av motsägelser och inkonsekvenser. Sedan man läst de första 15 sidorna i centermolionen förstår man varför partiet har hamnat där del har hamnat i de konkreta fallen. Man kommer osökt att länka på Peer Gynis replik om "der utgangspunkiel är galesl blir resultatet orginalest".

Den bärande principen för svenskt utvecklingsbistånd skall enligt cenlern vara att förverkliga "ell decentraliserat världssamhälle". Om detta bara var retorik skulle man kunna strunta i del, men del största borgerliga partiet försöker faktiskt anpassa del svenska biståndet så att det decentraliserar världssamhället.

Man läser vidare i niotionen: "Med hänsyn lill utgångsläget måste ell reformprogram med global jämlikhet som mål med nödvändighet utformas och genomföras i etapper.

Under den första och för den fortsatta utvecklingen avgörande etappen skall målsättningen vara; mal ål alla, arbeie ål alla, kläder åt alla, bostäder ål alla. Dessa fundamentala behov är för mifioner människor i dag inte tillfredsställda. Del kan ocksä konstateras all för den, som inte kunnai tillfredsställa dessa mänskliga behov, ter sig varie annan åtgärd eller insats meningslös. I den andra etappen ingår garanterad ulbildning, sjuk- och hälsovård för alla söm de viktigaste elementen. Ytterligare ätgärder för att lösa urbaniserings- och mifiöproblem är de avgörande inslagen i den iredje etappen."

Längre fram i texten talas ocksä om en fiärde etapp, utan att man redovisar vad den konkret skall innehålla. Dessa etapper är tänkta som ramar för den tidsmässiga planeringen av biståndet. Man anger an del gäller en planering över årtionden. Först skall man i etapper alltså ordna mal. arbeie, kläder och bostäder ät alla. Sedan, i etapp tvä något eller några decennier senare, skall man salsa på utbildning och sjukvård osv. När man läser detta blir man faktiskt mycket grubblande. Den som tänkt och skrivit detta måste vara langad av en ytterligt primitiv modell av hur etl fattigt land utvecklas. Och hur kan centergruppens hela styrelse skriva under på all mifiöfrägorna skall få vänla i flera årlionden, lill

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

123

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

124

den iredje etappen?

Vi vet ju alla all samhällsutvecklingen inte kan indelas i sektorer över liden pä del här sättet. Genom att bygga upp hela sill resonemang kring denna elappvisa utvecklingsmodell hamnar cenlern alldeles fel i de konkreta fallen. Etapptänkandel tar helt överhanden när centern komnier in på resonemang om länderval och länderramar. Jag citerar ur centermolionen; "Vi har i det föregående föreslagit alt de svenska satsningarna i första hand bör inriktas på projekt som ligger inom ramen för de angivna etapperna etl och tvä. Där inom de tvä första etapperna behoven är störst och chanserna till framgång rimliga bör Sverige söka sina samarbels-parlners i framtiden alldeles oavsett om där rådande styrelseskick kan betecknas som progressivt eller ej. De svenskflnansierade insatserna bör i stället efter överenskommelse med samarbetslandet vara så utformade all de oavsell rådande inrikespolitiska situation i samarbetslandet har en fördelningspolitisk och därför jämlikhetsskapande effeki."

Centern överger alltså principen alt Sverige skall prioriiera samarbetspartner som själva eftersträvar social och ekonomisk ufiämning. 1 stället skall man enligl cenlern försöka få till stånd verksamhel som i sig -oavsett regimen i landet - har en jämlikhetsskapande effeki. Den logiken håller inte vare sig i teorin eller i praktiken. För del svenska biståndet gäller att del genomförs i intimt samarbete med mottagarlandets regering. De svenska insatserna görs så alt de ingår i mottagarlandets egen utvecklingsplan och följer de prioriteringar som mottagarlandets regering gör. En regim som inle är särskilt intresserad av inkomstomfördelning och jämlikhet - och sådana flnns det gott om i de fatliga världsdelarna

- prioriterar inle projekt som centern lydligen har i tankarna. Och svenska
insalser som inte står i samklang med moilagariandels politik i övrigt
skulle naturligtvis vara ganska meningslösa.

Del är del elappvisa sektortänkandel som lett centern fel. Centern har alldeles galna utgångspunkter och kommer därför till högst originella slutsatser.

Hela del långa resonemanget om etappvis utveckling mol etl decentraliserat samhälle leder fram lill att cenlern vill salsa 65 mifioner mindre än regeringen pä Cuba, Nordvietnam och Tanzania.

Cuba bör enligl centern inte fä något induslribislånd. Motiveringen är bl. a. att landet har etl utmärkt klimat som lämpar sig väl för jordbruk.

- På nytt della primitiva länkande i schabloner.

Demokraliska republiken Vietnam bör enligl centern få mindre lill det s. k. papperskombinalel - på 50 000 årslön - som enligl cenlern egentligen är hell misslyckai. Vi borde nalurliglvis i stället ha övertalat nordvietnameserna alt satsa på "småindustri i decentraliserade former".

Tanzania slutligen bör enligl centern få 40 mifioner mindre, eftersom landels livsmedelsläge iroligen kommer all förbäitras i framliden. När man tar del av centerns utvecklingsfilosofi märker man ganska snart avsikten och blir bedrövad. Man kan bara hoppas all yngre centerpartister som herr Andersson i Nybro lyckas i sina ansträngningar att slita loss

herr förste vice lalmannen och andra i partiloppen från moderaternas passionerade biståndspoliiiska omfamning.

Herr förste vice talmannen BENGTSON (c) kort genmäle;

Herr lalman! Vi får väl vara glada för att herr Ericson i Örebro ägnat II minuter ät alt klanka på centerns motion i elt anförande som har rätt litet med verkligheten alt göra. Jag skall så långt jag kan bemöta vad han har sagt.

Belräffande del första som herr Ericson sade om centerns utrikespolitiska linje, alt vi släpar med socialdemokralerna, vill jag påpeka att centern har haft sin självständiga utrikespolitik. All den harsammanfillil med socialdemokraternas är ju inte så underligt, eftersom Sverige har varit neutralt och alliansfritl.

Herr Erikssons kritik gick ut på centerns ställningstagande i fråga om Cuba, Tanzania och andra av dessa länder. Dä vill jag svara herr Ericson, att alll del klander han här har riktat mot centern bör i så fall också falla på SIDA. Vi har visserligen föreslagit mindre anslag lill Tanzania och Nordvietnam, men vi har föreslagit sanima belopp som SIDA, så herr Ericson kunde ju också ha sagt att han slarkl klandrar SIDA för dess orealistiska inställning. Jag har emellertid inte samma uppfallning, herr Ericson, utan jag tror att SIDA har väl reda på sig i dessa saker; kanske betydligt bällre än vad den socialdemokratiska regeringen har. - Det var alltså skälet till vår inställning.

I vad gäller Cuba säger herr Ericson helt lättvindigt all det är bra jord-bruksfömisättningar där, så cenlern lycker att Cuba inte skall ha de 10 miljonerna lill induslriprojekiet. En räll konstig kullerbytta! Men motiveringen är ju all Cuba i denna ländergrupp är del land av huvudmol-tagarländerna som har den högsta inkomsten per capita, nämligen 450 dollar per invånare. Det är skälet till att man kan böfia överväga att Cuba kanske inte bör få samma bistånd som tidigare, och dä vill vi inle an regeringen skall påböria nya induslriprojekl. Delta är den enkla anledningen, herr Ericson, till att vi har gjort dessa justeringar. Svara nu i nästa anförande på frågan: Är SIDA odugligt när det gäller all göra värderingar? SIDA och centern står på samma linje i det här fallet.

Om det program som herr Ericson klandrar så mycket vill jag säga att där står att del skall finnas mat åt alla. Det fiänar ju inle mycket till att göra upp något annat program, om del inle finns någonting att äta, ulan matförsöfiningen blir oundvikligen den första punkt som måste sättas upp i etl program. Hur mycket utopier som herr Ericson än sysslar med måste människorna i alla fall ha någonting all äla.

Herr Ericson säger också alt vi inle har sall miljöproblemen så högl upp pä lislan, men del beror delvis på au eftersom man ännu inie nån fram lill en industrialisering i dessa länder är miljöproblemen inte så stora, ulan då blir del program som centern har uppsatl en lämplig riktlinje för det arbeie som skall ulföras i u-hjälp.

Jag kan sammanfatta, alt hela herr Ericsons kritik är högst uppkon-

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationelh utvecklingssamarbete

125

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

126

struerad och verklighetsfrämmande, medan centerns program är realistiskt. Vi har etl mål - del som misshagar herr Ericson mest är väl alt socialdemokratin inte har det, ulan bara sysslar med punktinsatser.

Herr ERICSON i Örebro (s) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Torslen Bengtson anklagar mig för uppkonstruerade och orealistiska resonemang, men de resonemang jag förde här består ju lill mycket slor del av citat ur den motion som centerns partigrupp har lämnat in. Jag förmodar all det är de resonemangen som herr Bengtson refererar lill.

Sedan noterar jag all herr Bengtson försvarar resonemanget om etappvis utveckling och elt utvecklingsbistånd som siktar in sig pä sektorer under en planeringsperiod som sträcker sig över flera årtionden. Jag fick ingen klarhet i hur del hela är tänkt - det framgår varken av motionen eller av herr Bengtsons inlägg - varför del vore bra om han kunde återkomma lill det.

1 vad gäller argumentet att cenlern bara anslutit sig lill SIDA;s siffror vill jag tala om all regeringens förslag baserar sig på en politisk bedömning. Den bedömningen görs senare i tiden än den bedömning som SIDA gör när den organisationen tar fram sina siffror. Regeringen har då tillgång lill nya fakta och kan även göra en bedömning av vad som har hänt sedan SIDA skrev sitt yrkande. All regeringen ulnytfiar nya informa tioner tycker herr Bengtson är felakligt.

Men jag återvänder till att del bakom besparingen på anslagen till Cuba, Nordvietnam och Tanzania naturiiglvis ligger poliliska värderingar hos centerpartiet. Det är väl inte bara en händelse all de besparingarna råkar drabba s. k. progressiva regimer.

Herr förste vice talmannen BENGTSON (c) kort genmäle;

Herr talman! Om det är sä, alt det var nya värderingar som låg till grund för de förhöjda beloppen som regeringen föreslog skulle man ha kunnat redovisa dem här i dag, nien det har bisländsministern inte gjort. Det förefaller därför som om den socialdemokraliska regeringen hell enkelt har "tyckt till" och tyckt alt man skulle la 40 mifi. kr. mera lill Tanzania än vad SIDA hade beräknat, och sä har man "tyckt till" i de andra fallen också och höftal lill dessa belopp. När vi vill spara dessa pengar är del för att salsa dem i områden som jag hoppas all herr Ericson inte kan bestrida är i största behov av att fä ökade bidrag. Jag tror inte man skall förbise att behoven är större i Indien, Bangladesh och Pakistan, som vi har velat ge mera, än i de länder som herr Ericson i Örebro pläderar så varmt för.

Vi har i värt program skisserat vad vi tycker bör komma i första hand. Socialdemokralerna har tydligen inget program utan man gör punktvisa insalser. Det är då litet förargligt för herr Ericson att centern har en bestämd målsättning. Jag skulle vilja fråga herr Ericson: Går del alt genomföra andra programpunkter om en människa inle har något att

Herr Ericson får väl erkänna att punkten I i värt program är omöjlig' Nr 63

ata

Onsdagen den 23 april 1975

Internationellt utvecklingssamarbete

alt komma förbi. Man måste först ge människor mat. Sedan skall man

la itu med utbildning och mifiöproblem.

När vi talar så mycket om nödvändigheten all ge svältande människor mat kanske vi skall erinra om 1967 års jordbruksbeslut. Både socialdemokraterna och lyvärr också folkpartister ansåg då att det svenska jordbruket inte skulle producera mer än 80 % av vad vi behövde, och resten skulle vi importera. Ja, mina damer och herrar, vi hade inte haft något vete att ge de svällande länderna om del programmet hade genomförts. Nu blev det inte så. Glädjande nog blev ulvecklingen en annan, och därmed kan Sverige i dag ha överskott pä livsmedel som vi kan sända lill nödlidande länder.

Herr ERICSON i Örebro (s) kort genmäle:

Herr talman! Nu flyr herr Bengtson in i en debatt om jordbruksavtalet.

Konsekvensen av vad herr Bengtson säger är all sä länge det finns en enda svällande människa på del här klotet skall inte Sverige ägna sig ät något annat än livsmedelsbistånd. När det är avklarat skall man gå vidare lill nästa etapp. Det är faktiskt så primitivt som centern argumenterar i niotionen.

Vad gäller alt "höfta till" och alt "tycka till" anser jag all detta är ordval som inte riktigt hör hemma i en sådan här debatt. Det ligger en politisk värdering bakom de förslag som regeringen har lagl fram. Del ligger en annan politisk värdering bakom centerns förslag. Den råkar sammanfalla med moderaternas. Cenlern har aldrig lidigare varit sä inne på moderaternas linje som jusl i år, och del är nalurliglvis av väsentlig betydelse för vär biståndsdebali. Del kommer kanske att innebära all vi får del besvärligare när det gäller all argumentera för ökade svenska insalser. Centern har i sin motion lagil avstånd från bärande principer i den svenska biståndspolitiken.

Herr andre vice talmannen anmälde att herr förste vice lalmannen Bengtson anhållit alt till protokollet få antecknat att han inte ägde räll till ytterligare replik.

Pä förslag av herr andre vice talmannen beslöt kammaren att uppskjuta den fortsalla överläggningen om dessa belänkanden saml behandlingen av på föredragningslistan återstående ärenden lill kl. 19.30.

§ 10 Anmäldes och bordlades Proposilioner

Nr 101 om nytt valsystem vid landstingsval, m. m. Nr 105 om godkännande av avtal om verksamheten vid Hermods stiftelse.

127

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Anmälan av interpellationer

§ 11 Anmäldes och bordlades Socialutskottets belänkande

Nr 6 med anledning av moiioner om akupunktur, hälsohem, vissa ki-ropraklorer och naturläkemedel, m. m.

Kullurutskollels belänkande

Nr 9 med anledning av proposiiionen 1975:14 om statligt stöd lill ungdomsorganisationernas centrala verksamhet, m.m. jämte moiioner såvitt propositionen och motionerna hänvisats till kulturutskottet.

Uibildningsutskottets betänkande

Nr 12 med anledning av propositionen 1975:14 om statligt stöd lill ungdomsorganisationernas centrala verksamhel m. m. såvitt gäller fritids-ledarutbildning vid folkhögskolor jämte motioner.

§ 12 Anmäldes och bordlades Motion

Nr 2131 av herr Andersson i Storfors

med anledning av proposiiionen 1975:99 med förslag till lag om upphävande av lagen (1972:123) om förbud mol spridning av bekämpningsmedel från luften.

§ 13 Anmälan av interpellationer

Anmäldes och bordlades föfiande interpellationer som ingivits lill kammarkansliet

den 22 april

128

Nr 58 av fru Ström (s) lill herr socialministern om ökad prevenlivmedelsrådgivning:

Abort enligl den lag som trädde i kraft den 1 januari 1975 är med vissa inskränkningar fri. Enligt uppgift från socialstyrelsen utförs nu abort-operationerna praktiskt tagel utan väntetid.

Det beslut som riksdagen antog om abortlag innebar också att alternativet preventiv födelsekontroll skulle vara lika lättillgängligt som en aborloperation. Först då har kvinnan full frihet att själv väfia om och när hon vill föda.

Beslutet innebar inte någon konkret målsättning för rådgivningsverksamhetens utbyggnad. Den väg man valde var att med statliga bidrag för vafie individuell rådgivning stimulera lill en utbyggnad.

På många håll i landet är en utbyggnad av prevenlivmedelsrådgivningen i gäng. Men väntetiderna för rådgivning, som redan tidigare var otillfredsställande långa, har på en del orter ökat. Detta är inte över-

raskande med tanke på att informationen kring möjligheterna att få gratis rådgivning har förbättrats. Uppgifter har dock framkommit som pekar på alt vissa landsting satsat hela sin information pä möjligheterna att få abort och, åtminstone t.,v. har man underlåtit alt peka pä den kostnadsfria prevenlivmedelsrådgivningen. Detta beror troligen på att man ännu inle anser sig ha tillräckliga resurser för alt ta hand om alla som efterfrågar prevenlivmedelsrådgivning.

Olika beräkningar har gjorts för all uppskatta behovel av prevenlivmedelsrådgivning. Utgångspunkten kan inte vara efterfrågan för dagen. Om väntetiden är läng bryr sig niånga inte ens om all ställa sig i kö. Målsättningen bör vara att ocksä fä kontaki med dem som av oföretagsamhet eller av andra skäl aldrig lar initiativ till all besöka en mottagning. En uppsökande verksamhet, med information och motiverande upplysning till grupper som inle själva kommer sig för alt söka, är angelägen.

Inorii socialstyrelsen har gjorts beräkningar som visar att en heltäckande rådgivning för ell landstingsområde per år kan uppskattas lill hälften så niånga besök som antalet fertila kvinnor inom området. Inom de flesta landstingsområden är man längt ifrån delta mål.

Hur skall prevenlivmedelsrådgivningen byggas ul? 1 stort sett är del tänkt att det skall ske inom mödrahälsovårdens organisatoriska ram, och man bör i alll slörre utsträckning använda sig av de barnmorskor som utbildas i anlikonception. Men för alt nå ungdomarna är det helt nödvändigt all inrätta särskilda ungdomsmottagningar. År 1973 avslutades 42 96 av alla lonårsgravidileter med legal abort, vilket ju visar alt del var fråga om oönskade graviditeler. Det torde förhålla sig sä alt jusl ungdomarna ulnytfiar rädgivningsmöjlighelerna minst.

För att nå invandrargrupperna mäste ocksä särskilda åtgärder vidtas. Aborlfrekvensen är hög av naturliga skäl. Ofta har man i hemlandet endasl haft tillgäng till abort. För alt bryta detta mönster måste man anpassa rådgivningens uppläggning till de speciella krav som invandrargrupperna ger uitryck för.

Med hänvisning till det anförda anhåller jag om kammarens tillstånd all lill statsrådet Aspling få ställa föfiande frågor;

1. Är statsrådet beredd att ge riksdagen en redogörelse för hur långl utbyggnaden av preventivmedelsrådgivningen har nätt?

2. Anser statsrådet all landslingens information om möjligheten att få preventivmedelsrådgivning är tillfredsställande?

3. Anser statsrådet att anvisningar eller råd behöver utformas för rådgivning riktad lill speciella grupper, t. ex. invandrare och ungdomar?

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Anmälan av Interpellationer

den 23 april

Nr 59 av herr Johansson i Holmgärden (c) lill herr statsrådet Lidbom om information och förhandlingar vid expropriation av mark;

129

9 Riksdagens protokoll 1975. Nr 61-64

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Meddelande om frågor

Med stöd av gällande expropriationslag bereds kommunerna möjlighet all ulan alllför slora tidsförluster erhålla dispositionsrätt lill den mark som behövs för bostadsbebyggelse. Avsikten med lagen har bl. a. varit att markägare icke skall kunna förhindra och fördröja en riktig bebyggelseplanering, ävenså undanröja en osund markspekulation.

Ell användande av expropriationslagen bör dock alltid föregås av information och underhandlingar med berörda markägare. Genom ett sådant förfarande kan i de flesta fall ernås den förståelse för aktuell planering som oftast borde leda till hell frivilliga uppgörelser, varför expropria-tionsprocesser undvikes.

Tyvärr har del dock i en hel del fall förekommit att kommuner beslulal om tvångsinlösen av mark, trots att fastighetsägarna ej varit informerade och förhandlingen föfiaklligen ej päböfiats.

Ett sådant förfarande kan icke leda till den förhandlingsvifia som borde eftersträvas, utan tvärtom uppstår oftast en långtgående ovifia till förhandlingar och missnöje över den gällande lagstiftningen, som ger möjlighet till sådana övergrepp.

När den nu gällande expropriationslagen flck sin nuvarande utformning kan det icke ha varit meningen alt lagen skulle användas på det sätt som här angivils.

Med stöd av vad jag här anfört ber jag om kammarens tillstånd alt till herr statsrådet Lidboni ställa följande frågor:

1. Anser statsrådet att expropriation av mark ulan föregående av information och förhandlingar är förenliga med exproprialionslagstiftning-ens syfte?

2. Vilka åigärder är slalsrådel beredd att vidtaga för all lagstiftningens mening fullföfies?

§ 14 Meddelande om frågor

Meddelades att föfiande frågor framställts den 23 april

130

Nr 176 av herr Nyquist (fp) till herr justitieministern om arkivering av räkenskapsmalerial;

Del av justitiedepartementet remitterade förslaget lill ny bokföringslag innefattar även förslag till i vilken form verifikationer och annat räkenskapsmaterial kan fä arkiveras. Det framgår av 10 !;, punkt 2, samt av 22 >; att verifikat kan fä utgöras av film efter särskilt tillstånd av länsstyrelsen. Enligt uppgift skulle sådant tillstånd få lämnas för tid efter den 1 juli 1976. Vissa tecken tyder emellertid pä att ikraftträdandet kan försenas ytterligare ett är, dvs. till den 1 juli 1977.

För företag med verifikationsarkiv är det av utomordentligt stor vikt

alt den föreslagna möjligheten till filmarkivat kommer lill stånd så fort som möjligt. Den starka inströmningen av material ställer stora krav på nya eller utvidgade lokaler. Många arkiv av traditionell lyp måste bemannas, och verifikatens karakiär ställer stora krav på arkivets lil-formning. Allt detta kostar givetvis betydande belopp. Situationen skulle bli avsevärt bättre och befintliga arkivulrymmen skulle i större utsträckning kunna behållas därest filmning flck göras, med därefter föfiande makulering av grundverifikaten.

Med hänvisning lill det anförda vill jag fråga om statsrådet är beredd att medverka till att frågan om arkiveringsform bryts ut ur förslaget till ny bokföringslag och görs till föremål för en snabbare beslutsgång?

Nr 63

Onsdagen den 23 april 1975

Meddelande om frågor

Nr 177 av herr Sellgren (fp) till herr socialministern om regler för underrättelse lill anhöriga om intagning av patienter på sjukhus i vissa fall;

Vid olyckshändelser eller hastigt inträffade sjukdomsfall dröjer det ibland avsevärd tid innan anhöriga meddelas om intagning på sjukhus. Enligt sjukvårdskungörelsen åligger det överläkare alt meddela anhöriga om patientens tillstånd allvarligt försämras. Vem som har ansvaret för all anhöriga meddelas om intagningen förefaller mera oklart.

Är statsrådet beredd la initiativ lill all sådana regler utfärdas att anhöriga lill nyintagna patienter rutinmässigt underrättas om all intagning ägt rum?

Nr 178 av fru Marklund {vpk) till herr arbetsmarknadsministern om villkor rörande arbetsmiljö m. m. vid beviljande av lokaliseringsstöd och lokaliseringslån;

Först släderskekonflikterna och sedan Brasonsömmerskornas strejk i Malmberget har på sistone riktal uppmärksamheten pä de miserabla löne-och arbetsvillkor som i hög grad kännetecknar kvinnornas situation på arbetsmarknaden. När det gäller Brasonförelagel har den omständigheten observerats, all detta förelag åtnjutit ell betydande ekonomiskt,stöd frän staten. Frågan har därmed aktualiserats om inle bevifiandet av sådant slöd borde vara förknippat med vissa minimivillkor på standarden i fråga om löne- och arbetsvillkor för de anställda. Med slöd av del anförda fär jag fråga herr arbetsmarknadsministern: Hur ser statsrådet på frågan om alt förbinda bevifiandet av lokaliseringsstöd resp. lån med vissa minimikrav avseende arbetsmifiö och arbetsvillkor för de anställda?

131

Nr 63 § 15 Kammaren åtskildes kl. 17.59.

Onsdagen den

23 april 1975 In fidem

_____________ SUNE K, JOHANSSON

/Solveig Gemen