Riksdagens protokoll 1975:60 Torsdagen den 17 april

ProtokollRiksdagens protokoll 1975:60

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975:60

Torsdagen den 17 april

Kl.  12.00

§ 1 Justerades protokollen för den 9 innevarande månad.

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Om avdrag vid inkomstbeskattningen för kostnader för ledarhund

§ 2 Om avdrag vid inkomstbeskattningen för kostnader för ledarhund

Herr finansministern STRÄNG erhöll ordel för alt besvara herr Anderssons i Örebro (fp) den 8 april anmälda fråga, nr 152, och anförde:

Herr lalman! Herr Andersson i Örebro har frågat mig om jag är beredd att medverka till sådan ändring i gällande skatteförordning att synskadad person, som är hell beroende av ledarhund för att komma lill och från sitt arbete, fär göra avdrag för hundens matkostnader i sin självdeklaration.

Kostnader av det slag som berörs i frågan räknas enligl våra skaltelagar lill personliga levnadskostnader. Avdrag för sådana kostnader medges i regel inle vid inkomstbeskattningen. Om de särskilda kostnaderna är så pass betydande all inkomsttagarens skalteförmåga har blivit väsentligt nedsatt kan emellertid etl s. k. extra avdrag medges. Redan nu kan alltså i ömmande fall avdrag medges för sädana kostnader som herr Andersson åsyftar. I sammanhangei får ocksä beaktas de skattefria bidrag lill förvärvsarbetande blinda som ulgår för all täcka uppkommande merkostnader. Frågan om avdragsrältens framtida utformning i allmänhet behandlas av 1972 års skatteulredning. Jag är inte beredd att nu la ställning lill eventuella nya avdragsregler för enskilda specialområden i avvaktan på utredningens förslag.

Hen ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr talman! Jag fär lacka finansministern för svaret pä frågan. Jag känner mig naturligtvis inte tillfredsställd med del. Om en blind person, som är hell beroende av sin ledarhund, inte får göra avdrag för mat-kostnaderna för hunden måste del vara fel - även om skattemyndigheterna självfallet kan hänvisa lill gällande skallelagar. Del måsle vara någol fel pä skattelagarna. När man kan få göra avdrag för resor till arbelel för bilkostnader, bensinkostnader eller taxi, varför skall då inle en blind få göra avdrag för matkoslnader för en hund som han behöver för all klara av sill jobb. I vanligt folks ögon måste delta framstå som en inkonsekvens av närmast utmanande slag. Del är märkligt att del här förhållandet inle är uppenbart i skalleexperternas ögon.

Finansministern säger alt man skall beakta all del skattefria bidrag.

223

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Om avdrag vid inkomsibeskati-ningen för kostnader för ledarhund

som förvärvsarbelande blinda fär, utgår föratl täcka uppkommande merkostnader. Men invaliditetsbidragel ulgår till handikappad oavsett om han har hund eller ej och oavsell om han har förvärvsarbete eller ej.

1 en skrivelse lill riksskatteverkel 1973-01-17 har socialstyrelsen hemställt om avdrag för kostnader för ledarhund för blinda som behöver hund för alt kunna la sig till sitt arbeie. Socialstyrelsen säger:

"Ledarhund med ovannämnda uppgifter är att betrakta som ell färdmedel för den synhandikappade. Kostnader för hund borde därför vara avdragsgilla på samma säll som andra resekostnader lill och frän arbetet. En rörelsehindrad person får göra avdrag för kostnader för t. ex. bil till och från arbelel oaktat han samtidigt åtnjuter invalidilelsersältning. Den handikappades behov och inte handikappels art bör rimligen vara avgörande i fråga om avdragsgilla resekostnader."

Regeringsrättens utslag är prejudicerande. Tidigare har dock dels kammarrätten bevifiat avdrag till förvärvsarbelande med ledarhund, dels har länsskalterätierna i vissa län bevifiat blinda som är helt beroende av ledarhund det här avdraget. Jag lycker all finansministern skulle kunna medverka lill en ändring av gällande bestämmelser, trots den sittande ulredningen. Finansministern har ocksä den kraft och pondus som fordras. Del här är en jämlikhetsfråga i högsta grad. Från samhällets sida försöker vi jämna vägen för dem som har ell handikapp, och del flnns väl all anledning alt eliminera della - del uppfattar jag del som - skatiekineseri.

Del rör sig här inle om några större avdrag utan endast om ca 5 kr. per dag. Del är rimligt jämfört med vad laxikostnaderna skulle bli i motsvarande fall. Om man tillåter dessa avdrag blir det alltså ur samhällets synpunkt en ren inbesparing.

224

Herr finansministern STRÄNG:

Herr lalman! Jag är medveten om att del kan anföras många både rimliga och hjärteknipande skäl för ett bifall till den framställning som herr Andersson i Örebro gjort. För förvärvsarbetande blinda har emellertid medgivils ell speciellt bidrag för merkostnader i samband med resorna lill och frän arbetet. Del är således endasl förvärvsarbelande blinda som har della bidrag, som i dag är 5 400 kr. och ulgår skattefritt. Om vederbörande har nägol så när rimlig inkomst, kan del för den blinde vara lika mycket värt som en arbetsinkomst på ungefär det dubbla beloppet.

Del finns emellertid också möjligheter att i del enskilda fallet bevifia extra avdrag vid beskattningen. Den nu aktuella frågan har bedömts av skattemyndigheterna, och de har i första instansen icke ansett all sädana speciella skäl förelåg som krävs för extra avdrag. 1 överklagandet i sista instansen i regeringsrätten har man också föfil avslagslinjen.

Jag är medveten om att myndigheterna kan stanna vid olika uppfattningar. Socialstyrelsen haren uppfattning medan regeringsrätten,som dömt i frågan, har en annan uppfattning. Men del är väl inle så överraskande om jag i hela det spektrum av anspråk på avdrag i samband

med inkomsternas förvärvande som föreligger inte för ell enda fall vill ändra lagstiftningen, speciellt med lanke pä all den intensivt arbetande skattekommillén har all bevaka hela avdragsproblemet och föreslå ål-gärder på området.

Herr ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr lalman! Ja, de synskadade har ju alllid intagit en särställning när del gäller generella bidrag, och del har gällt oavsett arbetsinkomst. Invaliditetsersättningen för synskadade är av mycket gammalt datum. Den infördes i börian av 1930-talet och var då en ren lytesersällning ulan något som helst samband med arbetsinkomst. Men del skattefria bidraget lill de synskadade motiveras av de ständiga merkostnader dessa har för taxiresor, utgifter för ledsagning, oförmåga all bevaka lillfällig-helspriser osv. Det finns ocksä etl helt spektrum av sådana svårigheter för den synskadade. Jag uppfattar den aktuella frågan som ell problem för den grupp av människor som har detta svära handikapp.

Jag känner mig djupt besviken över att denna lilla grupp av förvärvsarbetande trots allt inte får möjlighel att göra det aktuella avdraget, som skulle föranleda måttliga kostnader för statsverket. Om de synskadade hänvisas till enbart taxiresor blir kostnaderna betydligt större.

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Om utformningen av viss information från SIDA

Herr finansministern STRÄNG:

Herr talman! Även om frågeställaren är besviken över skattemyndigheternas ställningstagande, som varit detsamma från lägsta till högsta instans, menar jag all delta inte är tillräckligt motiv för alt lägga fram en särskild proposition om avdragsrätl för matkostnaderna för ledarhund. Vi har en skatteulredning som ser över hela problemet, och dessutom ulgår elt skallefrilt bidrag på 5 400 kr., vilkel är lill för alt täcka speciella omkostnader för blinda med förvärvsarbete. Några andra fär ju inte detta bidrag.

Hen ANDERSSON i Örebro (fp);

Herr talman! Dä har jag för dagen ingenting annat all hoppas pä än all man när proposiiionen i anledning av skatleulredningens förslag framläggs skall ha beaktat de av mig framförda synpunkterna angående de synskadade.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 Om utformningen av viss information från SIDA

Fru statsrådet SIGURDSEN erhöll ordet för att besvara herr Nilssons i Agnas (m) den 3 april anmälda fråga, nr 146, och anförde:

Herr talman! Herr Nilsson i Agnas har frägai mig om jag anser all det slags information som han citerar är lämplig och befrämjar SIDA:s

15 Riksdagens protokoll 1975. Nr 58-60

225

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Om utformningen av viss information från SIDA

syften.

Del ingår i SlDA:s uppgifter att sprida upplysning om utvecklingsländerna och om de sociala, poliliska och ekonomiska faktorernas roll i denna utveckling saml om Sveriges insalser för all bidra till ekonomisk och social ulveckling och ufiämning i dessa länder.

Inom ramen för denna verksamhet låler SIDA även enskilda biståndsarbetare redovisa sina erfarenheter och inlryck. Den bok som herr Nilsson refererar lill ingår i en serie som heter Jobba i u-land. Allmänl sett finner jag information på detta område värdefull. Jag lycker också alt det är bra att personer med olika samhällsåskädning får ge sin syn på erfarenheterna av u-landsarbele. Naturligtvis måste författarna själva välja och la ansvar för såväl innehåll som framställningsform. Jag flnner alltså ingen anledning alt här recensera vare sig den nämnda eller andra böcker i serien.

226

Hen NILSSON i Agnas (m):

Herr lalman! Jag ber all få lacka biståndsministern för all hon har svarat pä min fråga. Vad hon sade i svaret om "SIDA:s uppgifter all sprida upplysning om utvecklingsländerna" anser jag vara riktigt, men det Slår i mycket bjärt kontrast till den bok som jag åsyftar. Jag är myckel förvånad över att biståndsministern säger att hon finner "information på della område värdefull", om hon i delta innesluter vad som slår i den här boken.

Boken På slak lina har upprört mig. Jag måste fråga: Vad är syftet? Vel SIDA om den, vet SIDA:s styrelse om den, vet biståndsministern om vad som står i den? Och vilken grupp står bakom en sådan bok, vilka intressen?

Boken är skriven av en jordbruksexpert, en doktor, en lärd och berest man. Vem betalar hans resor?

Den bild författaren ger av missionen stämmer ganska bra med den mycket missvisande bild som ibland ges i massmedia.

Boken har upprört inle bara frikyrkorna. Kyrkans missionsstyrelse har enligl uppgift begärt svar pä en del frågor om della slags information men har ännu inte fält någol besked.

I Svensk Veckotidning skriver pastor John Hedlund om boken och citerar bl. a.;

"Det finns ingenting som kristendomen medför som inte på ell eller annat sätt medfört hemska problem och sänt som var sju resor värre."

Vidare förekommer benämningar på kristna arbetare och missionärer som inte ens kan läsas in i riksdagsprotokollet. Hela boken präglas av en ironi och etl hän som är fruktansvärda. Missionärerna kallas frimick-lare och hallelujalanter. Jag kan citera nägol:

"----- vilka är dessa kärringar med den finska accenten jo det är klart

del är pingsllanlerna som vi hört om frän sjundedagsadventisten mit
temot och nu är vi allt riktigt inblandade och att bygga dasset mitt framför
vårt hus,-- ."

Sedan lalar författaren myckel ironiskt om läkarmission och botande av sjuka och förklarar all kristendomen skapar problem.

Man kan läsa på s. 29 att det är nöden som framkallar religiöst intresse osv.

Jag delar den recensents uppfattning som i Sydsvenska Dagbladet skrev: Fy skäms, SIDA! Låt mig åtminstone säga fy skäms lill den som har skrivit boken.

Samma recensent skriver alt detta är en av de vulgäraste och dummaste böcker han har läst.

I samband med utgivningen av en annan bok i samma serie. Möten i Swaziland, meddelade SIDA författaren all man inte ville ha del avsnitt som handlade om kyrkorna, eftersom det inle ingick i SIDA:s informationsprogram all behandla religiösa företeelser. Då blir frågan: Skall man inte utesluta ocksä del som är negativt om man inte vill ha med det som är positivt?

Slutligen måste jag fråga: När fär kyrkorna - speciellt frikyrkorörelsen - möjlighet att i stället framföra en information som verkligen belyser deras arbete, en information betalad med statsmedel?

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Om utformningen av viss information från SIDA

Fru statsrådet SIGURDSEN;

Herr lalman! Försl vill jag upprepa för herr Nilsson i Agnas vad jag sagt, att jag allmänt sett finner information på detta område värdefull samiidigi som jag inle finner anledning all recensera vare sig den här boken eller andra.

Herr Nilsson frågar mig om jag har läst boken. Del har jag gjort sedan herr Nilsson ställde sin fråga. Jag vill säga att jag personligen reagerar mol det ordval som används i det av herr Nilsson citerade avsnittet i boken.

Men jag upprepar all del här gäller böcker som författaren själv står för. Vilken grupp står bakom? frågar herr Nilsson. Del är förfallaren själv som här beskriver hur han har upplevt sin situation som biståndsarbetare. Del är alltså inle sä att SIDA eller regeringen slår bakom vad som slår i boken, ulan det är författarens egna synpunkter.

Hen NILSSON i Agnas (m):

Herr talman! Del gläder mig att fru statsrådet säger del hon nu sagl då del gäller hennes uppfattning om bokens ullryck. Men man måsle fråga; Skall verkligen pengar användas lill information av det här slaget? Vi har kämpat i moiioner från värt häll - och del har man gjort från många håll - för att få ul information om u-landsarbele och inte minst om u-landsarbetets historia. I molionen 75 till årets riksmöte - från tre partier ~ talas om att missionen måste få framställa sin dokumentation av arbelet från börian och fram till nuet. Men del är myckel svårt att fä några slantar till sådant.

Dä måste man ju fråga om det här verkligen främjar SIDA:s syften, även om nu den här personen i och för sig är intressant och skriver

227

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Om principerna rörande utlämning för brott

klatschigt enligt vissas mening. Sedan jag har läst boken måsle jag undra om Nordiska Afrikainslilulet verkligen arbelar som del skulle. Jag har skaffat fram en del litteratur och finner all det kostar över I mifi. kr. i anslag under innevarande budgetår. Man får ocksä veta att den här mannen som har skrivit boken håller föreläsningar i främmande världsdelar - bl. a. i Canada och USA - om vad som sker i Östafrika. När jag fått den uppgiften måste jag fråga: Vilken uppfattning har man i Canada och USA om t. ex. svensk mission - del kan hända all han inle har sagt någonling om det - och vilken uppfattning har man om Afrika?

I boken flnns del fler företeelser som är gisslade, t. ex. Världsbanken. Det står på s. 44 ell citat från Matteus 13:12: ''Ty den som har, ål honom skall varda givet, så all han får över nog; men den som icke har, från honom skall lagas också del han Icke har."

Väridsbankens verksamhet framställs sä alt man lar från dem som är falliga och ger ål dem som redan är rika. Den här boken behöver verkligen den svenska regeringen se på i mänga avseenden - del är milt slutomdöme.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 4 Om principerna rörande utlämning för brott

Herr juslilieminislern GEIJER erhöll ordel för att besvara herr Svenssons i Malmö (vpk) den 9 april anmälda fråga, nr 154, och anförde:

Herr talman! Herr Svensson i Malmö har frågat mig vilka principer som föfis och vilka krav som ställs från svensk sida när utlämning begärs frän annan stat och man har alt frän svensk sida bedöma huruvida domsiolsuislaget är oriktigt grundat eller inte.

Enligl ullämningslagen skall en begäran om utlämning frän Sverige grundas på fällande dom eller häktningsbeslut i den främmande staten. Om begäran grundas på dom fär utlämning bevifias bara om domen stöds av utredningen. Utlämning får vidare inle beviljas om domen annars föranleder allvarlig erinran. Från dessa regler när dom skall godtas flnns dock undantag. Sverige har genom vissa utlämningsavial med andra stater förbundit sig att vid prövning av en framställning om utlämning lill sådan stal i princip godta fällande dom. En utlämningsframställning kan i ell sådant fall vägras endasl om domslutet är uppenbart oriktigt.

De bestämmelser som jag nu har redogjort för tillämpas pä sedvanligt sätt i enlighet med lagtextens ordalydelse och förarbetena lill lagstiftningen.

228

Hen SVENSSON i Malmö (vpk);

Herr talman! Jag har ställt en allmänt hållen fråga, och då är det väl \ sin plals all jag får ett allmänt hållet och relativt självklart svar.

Mer konkret gäller frågan två ting: Vad skall praktiskt anses som uppenbart oriklig dom eller osannolik misstanke, och hur skall man rent allmänt bedöma rättsförhållandena i det land som begär utlämning? Min fråga siktar för dagen främst på rättsförhållandena i USA.

Om t. ex. underlagsmaterialet beslår av tvivelaktiga vittnesutsagor -är dä domen oriktig? Om underlaget är så svagt att del inle medger något omdöme frän svensk myndighet - är del nog för att avvisa utlämning? Hur kan i sä fall högsta domstolen, vilket förekommit, vid sådan brislfällighet först begära kompletterande handlingar och sedan när komplettering vägrats ändå besluta om utlämning? Om det av materialet framgår alt själva rättsproceduren föranleder erinringar av belydelse för målels utgång - finns del då tillräckligt tvivel på domen för att vägra utlämning? Svaret på sistnämnda fråga måsle rimligen bli ja. Då uppstår frågan varför en svensk domstol fakiiski beslulat om utlämning även i fall där sädana erinringar borde ha varit uppenbara.

Frågans andra, konkreta sida är rätlsförhällandena i USA. De har väl i alla tider haft betydande kvalitativa brister. Pä senare är har dock deras korrupla karaktär blivit alltmer uppenbar. Förfalskningar av vittnesmål, mutor, subjektiva förhandsinställningar till bestämda kategorier människor och grova polisövergrepp har varit legio. En grupp som särskilt drabbats härav är de politiskt aktiva svarta. De är föremål för öppna och tysta fördomar. De jagas och utsätts förde brutalaste våldsövergrepp. Poliliska mord har i en rad fall initierats av polis eller andra myndigheter.

Min fråga lyder: Är del en rent allmän bedömning från justiliede-parlemenlels sida att rättsförhållandena för de politiskt aktiva svarta i USA utgör en allmän grund för all kräva mycket klara papper och skärpt bevisning i de fall politiskt aktiva svarta av USA begärs utlämnade från Sverige eller anser justilidepartemenlet att sådan skepticism inte är mer berättigad gentemot USA än gentemot exempelvis nordiska grannländer?

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Om principerna rörande utlämning för brott

Herr juslilieminislern GEIJER:

Herr talman! Jag har redan i svaret sagl att prövning av gällande lagar och konventioner måsle ske pä sedvanliga grunder för tolkning och till-lämpning av dessa. Del kan inle gälla några särregler för sådana här frågor.

Därför kan jag egentligen bara göra föfiande kommentar till herr Svensson i Malmö. När del som i det här fallet slår att dom skall vara "uppenbart oriklig" betyder del språkbruket enligt svenska domstolars och juristers sätt all tolka bestämmelser alt man inle bara får vara iveksam över eller tvivla på ail domen är riklig, utan uttrycket uppenbart oriktig innebär enligl juridiskt språkbruk att mycket stränga krav skall ställas på oriktighelen.

Den andra allmänna frågan, som handlar om en färgad person och hans situation i etl annat land, berör inte direkt gällande bestämmelser här. Frågan om politisk förföfielse är inte något som kommer in i bilden vid tillämpning av en utländsk dom.

229

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Om principerna rörande utlämning för brott

Hen SVENSSON i Malmö (vpk);

Herr talman! Jag måste nog tyvärr pressa juslilieminislern litet till.

Han meddelar att stränga krav måste uppfyllas för all en dom skall betraktas som oriklig, men även en procedurdelafi - t. ex. en sådan allvarlig brist som att försvaret inle har fått höra åklagarsidans vittnen i behörig ordning - är ju enligl svensk rättegångsordning grund för alt domslutet betraktas som oriktigt - speciellt om det är uppenbart alt procedurfelet kan ha påverkal domens materiella innehåll i hög grad.

Sedan vill jag slälla ytterligare en fråga. Juslilieminislern refererar till internationella konventioner. Del finns en sådan konvention med USA. I texten lill den översätts dom med "sentence". Betyder det alt ell ju-ryulslag som inle föfits av "sentence" också är godtagbart som utläm-ningsgrundval på samma sätt som dom?

Mot bakgrund av den allmänna politiska aspekten och rättsförhållandena för politiskt aktiva svarta i USA vill jag sedan ställa frågan; Finns det inle, också för en justitieminister som naturligtvis alllid måsle vara försiktig i sina politiska uttalanden, orsak att hysa vissa tvivel på lämpligheten av all göra sådana generella åtaganden om all låta en dom i princip vara utlämningsgrundande, när dessa avtal och konventioner har träffats med ett land som har dessa rättsförhållanden specifikt för de politiskt aktiva svarta som Förenta staterna har?

Herr justitieministern GEIJER:

Herr talman! När det gäller USA har man först etl utslag i en jury, och sedan, om vederbörande förklaras skyldig, skall domstolen fastställa vilket straff som skall utmätas. Frågan huruvida ell juryulslagskall kunna räknas som en dom i konventionens mening - som en sentence, för att använda det engelska uttrycket - har högsta domstolen haft alt pröva i etl tidigare fall än del som herr Svensson i Malmö här syftar på. Del var 1972. I det fallet, som också gällde utlämning till USA, kom högsta domstolen fram lill alt juryutslagel var att betrakta som en dom. Därmed föreligger del etl prejudikat, som högsta domstolen ocksä har fallit tillbaka pä i det nu aktuella fallet.

Sedan, herr Svensson, kan vi naturiiglvis föra en allmän juridisk diskussion om tolkningen av lagar och bestämmelser, men den blir föga fruktbar. Del gäller ändå varie gång elt konkret fall, som man får allsidigt belysa och där man får undersöka vilken bedömning som skall göras. Som herr Svensson vel är det ocksä just vad regeringen har att göra f n. i del av herr Svensson åsyftade fallet.

230

Hen SVENSSON i Malmö (vpk);

Herr talman! Jag fär lydligen precisera min fråga ytterligare.

Låt oss ta som etl principiellt exempel all del av handlingarna i elt utlämningsärende framgår alt ell allvarligt rättegångsfel har förekommit eller på goda grunder kan misstänkas, alltså elt rättegångsfel som enligt svensk rättsordning skulle ha lett till ell underkännande av själva domen.

Torsdagen den 17 april 1975

Om principerna rörande utlämning för brott

Är del dä tillräcklig grund för alt vägra utlämning? Kan jag få ett svar     Nr 60 pä den frågan.

Sedan hade justitieministern av förklarliga skäl begränsad tid för sin replik, men om han nu får offra ytterligare en replik pä mig kanske han kan komma åter lill frågan hur han ser på problemet om del med tanke pä de allmänna rätlsförhällandena för politiskt aktiva svarta i USA flnns anledning att för framtiden ha en mera restriktiv bedömning av utlämningspraxis än vad konventionen ger grund för.

Herr justitieministern GEIJER;

Herr lalman! När frågan ställs sä konkret, huruvida elt allvarligt rättegångsfel kan innebära att man skall betrakta domen som uppenbart oriktig, vill jag svara alt det kan det göra, men vi kan lyvärr fortfarande bara tala allmänl, och därför kan ell sådant uttalande inte vara till någon slörre glädje för ell konkret fall.

Den andra frågan, om man kan tänka sig en mera restriktiv tillämpning av ullämningslagen och av gällande konventioner när del rör sig om färgade i etl annat land, är ocksä den alldeles för allmänt hållen för alt ell svar skall vara lill någon slörre glädje. Även där får det göras bedömningar från fall till fall och frän del ena landet lill det andra. I stort sett kan man inte göra mycket åt de bestämmelser som finns, men man kan säga upp konventioner och ändra på lagar, om del skulle komma nya värderingar som gör all man vill ha en annan och mera restriktiv bedömning av tillämpningen av vär ullämningspolitik.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Nu kan jag inte riktigt föfia justitieministerns resonemang. Han säger att om del föreligger elt allvarligt rättegångsfel och del är av sådan natur alt själva domen av rent juridiska skäl rasar samman, så kan delta vara elt skäl all vägra utlämning. Om jag inle har tolkat ullämningslagen alldeles fel sä skall det vara etl skäl all vägra utlämning. Då är domen uppenbart oriklig, och då är lagens rekvisit uppfyllt.

När det gäller konventionen med USA vill jag bara säga all del är milt partis bestämda uppfattning all det absolut inle är nägol tillfredsställande tillstånd att vi med della land har en konvention som innebär generella skyldigheter att accepiera fällande dom enligt del amerikanska rättssystemet.

Herr justitieministern GEIJER:

Herr lalman! Ja, herr Svensson i Malmö, det tråkiga med all föra en juridisk diskussion i riksdagen ärjust all den måste bli sä allmänl hållen. Vad är etl allvarligt rättegångsfel? Man kan inle ställa frågan generellt, och man kan inle heller generellt påslå alt ett allvariigt rättegångsfel alltid skall innebära att en dom är uppenbart oriktig; man måste i del konkreta fallet göra en bedömning av om rättegångsfelet är allvarligt. Längre kan jag tyvärr inle komma.

231

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Om kommunal insyn i SJ.s ekonomiska kalkyler

1 övrigl vill jag bara säga att så länge vi har en viss lag eller en viss konvention, så är regeringen skyldig all tillämpa den.

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr lalman! Jag ber om ursäkt för att jag nu ulnytfiar den nya författningens ordning till att göra ytterligare repliker.

När vi diskuierar rättsförhållandena i USA kommer vi egentligen in på vad som skall betraktas som asylrältsgrundande. De rättsförhållanden och allmänna samhällsförhållanden under vilka speciella kategorier i Förenta staterna har att leva gör del mer och mer uppenbart all den poliliska asylrätten kan åberopas som grund för att vägra utlämning i sädana fall.

232

Herr justitieministern GEIJER:

Herr talman! Väl kan man föra del resonemanget, men del ligger ulan-för ramen för den här ställda frågan, eftersom frågan om politisk asyl inte kommer in i bilden när det gäller tolkningen och tillämpningen av en utländsk dom.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om kommunal insyn i SJ:s ekonomiska kalkyler

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordel föratl besvara fru Jonängs (c) den 8 april anmälda fråga, nr 150, och anförde:

Herr talman! Fru Jonäng har frågat mig om jag är beredd att medverka till alt SJ ger kommunerna insyn i de ekonomiska villkoren för den trafik för vilken stöd begärs.

Enligt ansökningsförfarandel för lokall bussbidrag har kommunen att redovisa kostnader och intäkter för den trafik för vilken bidrag söks. För att underiätta kommunernas ansökningsförfarande har bussbidragsnämnden utarbetat blanketter på vilka trafikförelagen redovisar erforderliga kostnads- och inläktsuppgifler. Sådan redovisning lämnas av såväl SJ som privata bussförelag. I den män ytterligare precisering av intäkts-och kostnadsposterna behövs färden göras i samband med förhandlingar mellan kommuner och Irafikförelag.

Enligl uppgift från bussbidragsnämnden lämnar SJ i samma utsträckning som andra förelag de pä blanketten begärda uppgifterna.

Jag har inte funnit anledning all vidta åigärder för ökad insyn i SJ;s kalkyler.

Fru JONÄNG (c):

Herr lalman! Jag ber alt fä tacka kommunikationsministern för svaret på min fråga. Av svaret att döma känner kommunikationsministern inte till de faktiska förhållandena.

Utgångspunkt för debatten är behovet av kommunikationer för landsbygdens folk och viljan frän regering och riksdag att genom statsbidrag stödja den olönsamma landsbygdslrafiken. Bussbidragsnämnden har utarbetat föreskrifter och anvisningar för tillämpningen av kungörelsen om statligt stöd lill lokal landsbygdstrafik. Där ges bl, a. anvisningar till kommunerna om hur kostnaderna för den lokala landsbygdstrafiken skall räknas fram. Kalkylerna upprättas av de olika trafikförelagen, och bedömningen av kalkylernas realism görs av kommunerna.

Nu visar det sig emellertid alt SJ hell enkelt saboterar della förfaringssätt genom att vägra att lämna ut del underlagsmaterial som kommunerna behöver för sin bedömning. Därmed saboterar SJ faktiskt också möjligheterna lill en god Irafikslandard i kommunen, nämligen på så sätt, att om kalkylerna visar elt väsentligt högre underskott än vad slutredovisningen senare kommer att visa, kan kommunen känna sig tvingad alt göra inskränkningar i trafiken, eftersom man inle är beredd att acceptera den höga kostnaden.

SJ:s agerande och vägran alt lämna ut erforderligt material finner jag myckel allvarligt. Detta är en fråga av slor principiell belydelse. Vad innebär i själva verket SJ:s vägran alt lämna ul material? Jo, förutom att den kan medföra en sänkt irafikslandard innebär den också all SJ för ell resonemang som strider mot all kommunal kutym, eftersom SJ därmed faktiskt begär att en kommun skall gå in och täcka ell underskott i trafiken ulan all kommunen har en rimlig chans all själv bedöma realismen i de gjorda kalkylerna.

SJ;s agerande framstår som särskilt anmärkningsvärt mot bakgrund av de privala traflkföretagens handlande. Det föreligger såvitt jag känner till inga svårigheter för kommunerna all få fram underlagsmaterial från de privata traflkförelagen.

Anser inte kommunikationsministern alt SJ borde kunna tillämpa samma öppna redovisning som de privala företagen? Och anser inte kommunikationsministern att kommunernas krav pä insyn i trafikförelagen måsle tillgodoses, om kommunerna skall kunna ta ansvar för den lokala trafiken och även fullgöra siu ansvar gentemot staten vad gäller statsbidragen?

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Om kommunal insyn i SJ.s ekonomiska kalkyler

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Fru Jonäng böriade med alt säga att jag inte känner till förhållandena. Nej, jag måste erkänna alt del skulle vara besvärande, om jag och fru Jonäng skulle känna till alla de lokala fall där kommuner runt om i landet förhandlar med, länker förhandla med eller har diskussioner med olika Irafikförelag om den trafik som resp. kommun skall bedriva.

Däremot vill jag gärna, herr talman, hävda alt jag vel vilka regler som gäller - och dem har jag gett uttryck för i del svar som fru Jonäng har fält pä sin direkta fråga. Jag vill tillägga alt fru Jonäng nog fär lov all precisera sig och inte i allmänl svepande formuleringar anklaga statens

233

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Om kommunal insyn i SJ:s ekonomiska kalkyler

järnvägar för all inle fullgöra de informalionsuppgifter som företaget har i de här sammanhangen, samtidigt som hon säger att såvitt hon vel fullgör alla privala bussförelag alla redovisningsskyldigheter. Jag beundrar fru Jonäng för all hon kan veta åiminstone del sistnämnda -all man fullgör alla dessa uppgiftsskyldigheler på den privata sidan -men fru Jonäng kan väl som sagl använda den lid hon har här lill all lämna några konkreta exempel på del hon anklagar SJ för.

Fru JONÄNG (c);

Herr talman! Jag begär inle all kommunikationsministern skall känna lill alla enskilda förhållanden, men åtminstone de centrala direktiv som ges bör kommunikationsministern känna lill.

Mänga kommuner förhandlar f n. med olika irafikförelag om slöd lill den olönsamma landsbygdslrafiken för bidragsårel 1975/76. I fyra av Hälsinglands kommuner - Bollnäs, Söderhamn, Ovanåker och Hudiksvall - har man inle träffat överenskommelser, bl. a. på grund av alt SJ vägrat alt presentera del för kostnadsberäkningarna nödvändiga underlaget. Det är åtskilliga kommuner i värt land som har samma problem. Vid de diskussioner som en del kommuner har haft med SJ och där man försökt alt få fram mer delafierade uppgifter har det framhållits från SJ:s sida - i vafie fall i Gävleborgs län - all man vore förhindrad att ge ytterligare informationer därför all man fält sådana centrala direktiv. Först vägrar alltså SJ att lämna ut erforderligt underlagsmaterial och sedan kommer man med hotelser och säger att om ingen överenskommelse träffas mellan SJ och vederbörande kommun måste inskränkningar göras i trafiken.

De här handlingarna är ju sekrelesskyddade i den mån de gäller förelagens affärs- och driftförhållanden, och jag kan inle förstå vad del är som gör all de privata företagen kan lämna ul sådant material och inle SJ. Del begärs inle mer av SJ än av de andra trafikförelagen, ulan det är samma redovisning som begärs.

Herr kommunikationsministern NORLING;

Herr talman! Del finns inle myckel för mig att tillägga. Jag har i svaret sagl alt vi har försökt underlätta kommunernas ansökningsförfarande när del gäller lokall bussbidrag genom att via bussbidragsnämnden utarbeta blanketter som skall fyllas i av del Irafikförelag som kommunen förhandlar med. Del kan vara SJ eller ell privat företag. Det innebär att sådan redovisning lämnas av både SJ och privala förelag.

Jag har kollat upp med bussbidragsnämnden om man där erfarenhetsmässigt kan säga all SJ lämnar sämre uppgifter än privata bussförelag. Man har svarat nej på den frågan. Fru Jonäng svarar ja pä sanima fråga och säger alltså alt SJ är en sämre uppgiftslämnare än privala företag. Jag tillåter mig att t. v. tro på bussbidragsnämndens uppgifter.

234

Fru JONÄNG (c):

Herr talman! Vad hjälper del med blanketter om SJ vägrar att fylla i dem? För Bollnäs kommun är i varie fall förhållandel del att SJ inle har velal fylla i viss blankett som gäller sakuppgifter belräffande fordon -om inköpspris och äleranskaffningspris. Del är betydelsefulla uppgifter som kommunen behöver för alt kunna göra sin bedömning. I kommunen hemma är del så att SJ tidigare har lämnat ut del erforderliga materialet men nu har en mera negativ policy härvidlag.

Jag tycker det skulle vara väldigt värdefullt om kommunikationsministern här ville göra ett uttalande om all SJ lika väl som de privala trafikförelagen skall lämna de uppgifter som kommunerna önskar få. Jag skulle också gärna vifia ha etl klart besked om huruvida del föreligger centralt givna direktiv i denna fråga.

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Om kommunal insyn i SJ.s ekonomiska kalkyler

Herr kommunikationsministern NORLING;

Herr talman! Del flnns inga möjligheter att inom ramen för en fråga gä in i en delafidiskussion. Jag skall undvika del genom all säga all vill vi fördjupa oss i hela frågan om kostnadskalkyler, uppgiftslämnande och liknande, skall vi spara del lill förslagsvis en interpellationsdebatl, sä au jag också får tillfälle alt tala om den privata sektorns sätt att informera i dessa sammanhang.

Fru JONÄNG (c);

Herr talman! Jag måste beklaga att kommunikationsministern inte vill göra detta ullalande som skulle vara av stort värde för kommunerna i deras arbeie med Irafikförsöriningsfrågorna.

Del finns myckel som är problematiskt i den här frågan. Jag kan exempelvis nämna att i Bollnäs kommun har SJ, eftersom man inte kan nä en överenskommelse, hotat med all dra in viss trafik mellan Bollnäs och Edsbyn. Det är en regional tur med anknytning till Stockholmståget. Det är dessutom en av Kungl. Maj;l förordnad ersättningslrafik för nedlagd persontrafik på järnvägen. Del måste vara fel att SJ skall kunna kräva ersättning av kommunen för en regional linje som dessutom är ersättningslrafik.

Jag kan bara beklaga att kommunikationsministern inle vill göra någol som helst klarläggande i den här frågan som skulle kunna underlätta för kommunerna i deras förhandlingar med trafikförelagen.

Herr kommunikationsministern NORLING;

Herr talman! Här lar fru Jonäng som exempel en linje där SJ har dragit in trafiken pä grund av omständigheter som jag inte känner till. Om vi haft tillräckligt med lid, vilket vi alltså inle har, skulle jag ha kunnai ta fram flera exempel på hur privala bussföretag ulan någon direkt motivering och ulan någon egenllig kontakt med kommunerna har dragit in busslinjer. Sädana här händelser når mig på elt eller annat säll när kommunerna klagar över vad som skett.

235

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Om kommunal insyn i SJ.s ekonomiska kalkyler

Vad vi skulle kunna vara eniga om är all vi behöver värdera ul -och det häller vi f ö. på alt göra - hur vär kollekliviraflk lokalt och regionalt bör se ul för all kommuner, staten och inte minst människorna på de olika orterna skall få den största möjliga nyttan av den.

Alt här i kammaren diskutera huruvida SJ på det ena stället eller etl privat förelag pä det andra inle lämnat de uppgifter som alla skall lämna på samma slags blankett tycker jag är till ingen nytta, speciellt om man evenluelll är ute i syfte att misskreditera statens järnvägar, vilkel jag efter den diskussion vi här fört måste tro alt fru Jonäng är ute efter. I så fall ber jag att få upprepa vad jag sade för en stund sedan: SJ är sannerligen inte ell dugg sämre - jag vill inte heller säga bältre - än någol annat företag i den här branschen.

Fru JONÄNG (c);

Herr talman! Att jag skulle vifia misskreditera SJ får helt slå för kommunikationsministerns räkning. Det har jag ingen som helsl anledning att göra. Vad jag vill med min fråga är naturligtvis alt underlätta för kommunerna att fä lill stånd överenskommelser med de lokala trafikförelagen. Vad jag ytterst syftar lill är all vi skall åstadkomma en god trafikförsörining och en god irafikslandard också ute på landsbygden.

Insynsfrägorna är principiellt vikliga, och de måsle lösas. Man kan inte accepiera en ordning där somliga trafikförelag ställer sig utanför och försvårar möjligheterna lill överenskommelser. Jag tycker att kommunerna har rätt i sina krav på insyn. Man kan inle begära all kommunerna skall belala ulan att de samtidigt kan ställa kravel pä insyn. De måste veta vad de betalar för. Kan inte insynsfrägorna lösas på ett tillfredsställande sätt bör man väl pröva en ändring av stalsbidragsreglerna, eftersom insynsfrägorna nära hör samman med dessa.

Överläggningen var härmed slutad.

236

§ 6 Föredrogs och hänvisades

Moiioner

Nr 2056-2062 lill försvarsutskotlel

Nr 2063-2076 lill kulturulskoltet

Nr 2077 punklen 1 lill socialutskoltet och punkten 2 till kulturutskottet

Nr 2078-2082 lill skatteutskottet

Nr 2083 till socialutskottet

Nr 2084 till trafikutskotlet

Nr 2085 och 2086 till jordbruksutskottet

Nr 2087-2089 till juslifieutskollel

Nr 2090 och 2091  lill trafikutskottet

Nr 2092 och 2093 lill konslitutionsulskoliel

Nr 2094 lill utrikesutskottet

Nr 2095-2097 till jordbruksutskottet

Nr 2098-2105 till skatteutskottet

Nr 2106 punklerna 8-10 lill socialförsäkringsutskotlel och i övrigt til skatteutskottet

Nr 2107 och 2108 till skatteutskottet

Nr 2109 punklen 3 lill socialförsäkringsutskotlel, punkten 10 till socialutskottet och i övrigl till skalteutskoltet

Nr 2110 och 2111 lill socialförsäkringsutskotlel

Nr 2112-2116 till skalleutskottet

Nr 2117 lill socialförsäkringsutskotlel

Nr 2118-2122 till skalleutskottet

Nr 2123 och 2124 till socialförsäkringsutskotlel

Nr 2125 till skatteutskottet

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Näringspolitiken Löntagarsparande

§ 7 Näringspolitiken (forts.)

Fortsattes överläggningen om näringsutskotlels betänkande nr 14,

Hen REGNÉLL (m);

Herr talman! Redan del gamla högerpartiet under Jarl Hjalmarsons ledning arbetade för att åstadkomma en jämnare egendoms- och för-mögenhelsfördelning. Egendomsägande demokrati var den term vi använde i sammanhanget, och del var ingen tillfällighet all vi kopplade ihop det spridda ägandel och den fungerande demokratin. Vi tycker oss, både när vi studerar historien och när vi ser ul över dagens värld, kunna konstatera att starkt begränsat personligt ägande innebär slora risker för alt politisk demokrati och medborgarfrihet går förlorade.

Del har av det skälet - men också av andra - varit angelägel för oss under årens lopp alt lägga fram förslag som skulle göra del lättare för "vardagsmänniskan", som Jarl Hjalmarsons trevliga formulering var, all skaffa sig personligt ägda tillgångar. Känslan av oberoende och trygghet och medvetandet om medansvar blir slörre hos den som har nägol att förvalta. Det besparar honom en rad av de problem, som möter niånga i vårt moderna samhälle. I sista hand blir delta en stabiliserande faktor i samhället. Och sådana kan verkligen behövas.

Vi är besvikna över att så litet av förmögenhetstillväxten under senare tid - lät mig säga det senasie årtiondet - kommit vardagsmänniskorna till del. Del är den offentliga sekiorn som samlat upp de växande kapitaltillgångarna.

Ett allmänt vinstandelssysiem fördes på elt tidigt stadium fram som etl av våra förslag. Goda ekonomiska resultat i ett förelag skulle resultera i något slags bonus för dem som genom sin arbetsinsats gjort de goda resultaten möjliga. Den idén bekämpades länge av socialdemokraterna, som mobiliserade de mest underliga motargument. Visst är del sant alt man träffar på svårigheter när man vill konstruera ett bra syslem för vinstandel, men sådana system finns i funktion både i värt land och pä annat håll och fungerar i mänga fall tydligen inle bara tillfredsställande

237

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Näringspolitiken Lön tagarsparande

utan bra och uppskattas av de anställda i förelagen.

Frän socialdemokratiska partiets sida har man nu i varie fall sträckt sig så långt, alt man bestämt sig för all låta utreda möjligheterna all pä nägol sätt koppla samman företagens resullal med förmåner för de anställda. Tyvärr tycks man vara inne på tanken alt sådana system bör ha starka kollektiva inslag. Man tycks vifia bunta samman företagen branschvis, och man tycks vifia låta förmånerna utgå till kollekliv. Della skulle, menar vi, innebära alt man förfuskar en hel del av en god idé.

Vem som har de bästa argumenten, förespråkarna för kollektiva uppläggningar eller förespråkarna för ell individuellt ägande, blir väl lättare att bedöma om mera material kring vinstandelssysiem, erfarenheter frän svenska förelag och frän ullandel, tas fram.

Etl motionsyrkande har förts fram i en partimolion från moderata samlingspartiet, vilkel av de moderala ledamöterna i näringsutskotlet har föfits upp i en reservalion som har nr 26. Till denna reservationen, herr talman, ber jag all få yrka bifall.

238

Hen SJÖNELL (c):

Herr lalman! Frågan om löntagarsparande får alltmera ökande aktualitet. Efter hand som vi genomför slora irygghelsreformer och som löntagarna fär ell mera direkt inflytande på näringslivels olika aktiviteter och pä de olika nivåerna i förelagen, komnier spörsmålet om löntagarsparande alltmera i fokus. Detta är med andra ord en utomordentligt viklig politisk fråga, och dess vikt och belydelse ökar för vafie år som går.

Man har i debatten kunnai urskifia olika motiv för lönlagarsparandels slutgiltiga mål. Elt av de slora huvudmotiven har varit att man vill förbättra de små och medelstora förelagens dåliga finansieringsmöjligheter genom all la i anspråk lönlagarnas sparande. På samma gång vill man därmed genom något lämpligt syslem tillförsäkra lönlagarna etl ökat inflytande i förelaget, självklart mol bakgrund av den ekonomiska insats lönlagarna på så säll gör i resp. företag. Del har också funnits elt annat motiv som varit mera renodlat inriktat på den gamla frågan om makten, om all styra företagen. Utifrån den ståndpunkten har också olika syslem presenterats.

För oss som tror på ett marknadsekonomiski syslem och som håller före alt det är överlägset alla andra ekonon-iiska syslem, det som bygger på den kapitalistiska ekonomins grunder, har del varit angelägel och är angelägel all förbättra della syslem. Del gäller alt skära bort de nackdelar som kan finnas inbyggda och som har släpat med länge i del marknadsekonomiska systemet. En av de största och mest iögonfallande nackdelarna med hittillsvarande tillämpning har ju varit all lönlagarna, som ändå i så betydande utsträckning genom sina insatser medverkat lill att förbättra och åriigen öka förmögenhetstillväxten i näringslivel, inle har fått den andel som deras insalser berättigar till i denna förmögenhetstillväxt. Näringslivets förmögenhetstillväxt har i stället en-

sidigl lill största delen tillfallit kapitalägarna.

Eftersom vi tror all del marknadsekonomiska syslemet är del bästa, vill vi givetvis inte kasta det systemet över ända och gå över till ett socialistiskt alternativ. Vi tror inle på del socialistiska systemet med dess kollektiva tänkande och dess tröga och svårmanövrerade byråkrati i ekonomiska sammanhang. Vi anser del lämpligt alt i stället förbättra och göra det marknadsekonomiska systemet smidigare.

Om man i det sammanhanget, herr talman, kunde komma fram till en uppläggning av löniagarsparandet som dels tillför företagen den myckel nödvändiga och önskvärda finansieringsförbällringen och flnansie-ringsgrunden, dels ocksä ger lönlagarna den andel i förmögenhetstillväxten som tillkommer dem, skulle man ha kommii nära detta problems lösning.

Som herr Regnéll var inne på har det presenterats olika lösningar under årens lopp, men alla har haft tydliga både fördelar och nackdelar. Det är t. ex. inle lyckligt om den anställde riskerar all förlora sina sparade medel genom all företagel, t. ex. genom en olycklig och ogenomtänkt näringspolitik, tvingas att inställa driften eller försvinner ur bilden på någol annat säll. Inle heller är del önskvärt att ell sådant här lönsparande mer eller mindre liveget binder lönlagarna lill det förelag där de jobbar, vilket skulle innebära svårigheter för dem att byta arbetsplats.

En annan negaliv faktor, som gäller just aktieinnehav, är alt del alllid medför en risk för kundförluster, även om man ulnytfiar olika former av riskspridning.

Det syslem som har presenterats i molionen 1671 och som vi frän centerhåll stöder i reservaiionen 25 tror vi pä därför att vi anser att det är förenligt med de krav som jag nyss har sagt bör uppställas pä ell löntagarsparande, nämligen all det skall dels öka förelagens finansieringsmöjligheter, dels tillförsäkra löntagarna andel i förmögenhetstillväxten ulan att utsätta dem för de ekonomiska risker som hittillsvarande syslem har inneburit eller slaviskt binda lönlagarna vid just del förelag där de jobbar.

Jag skall inte gä in på detafierna - systemet är tekniskt komplicerat, och del bör närmare utredas och analyseras - ulan jag skall bara ge några av grunddragen i stort.

Systemet bygger på all man utfärdar depositionsbevis. Beloppet bör maximeras per person och år för alt högre inkomsttagare inle skall få särskilda favörer. Vidare skall man koppla in ell mellaninslilut, som skall förvara depositionsbevisen och utfärda intyg härom. Dessa intyg motsvarar i någon män försäkringsväsendets fribrev. Mellaninstilutel skall gentemot allmänheten kunna erbjuda möjligheter till belåning av depositionsbevis, vilket är en myckel väsentlig deiafi i systemet för all delta skall fungera tillfredsställande.

En fömtsältning för systemet är emellertid all man kan få en statlig garanti för värdet av depositionerna plus upplupen reinvesierad ränta under den period som depositionsbevisen skall gälla - enligl förslaget

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Näringspolitiken Lön tagarsparande

239

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Näringspolitiken Lön tagarsparande

240

i motionen en tioårsperiod.

Depositionsbevisen skall vara förknippade med ägarinflytande och med rält lill andel i företagels subslanslillväxt. Däremot torde andel i redovisad vinst slälla sig ganska meningslös, eftersom dubbelbeskattning även av mindre förelag normalt medför alt de inle uppvisar vinst.

Vidare, herr lalman, bör systemet med depositionsbevis och mellaninslilut för lönlagarna, utöver ägarinflytande och räll lill andel i subslanslillväxt i förelagen, medföra räll all utöva rösträtt på bolagsstämma.

Vi finner som sagl, herr lalman, delta vara en mycket tillfredsställande lösning. Men även om den redan nu är ganska detafierad behöver den utredas ytterligare. Denna lösning skulle på ell myckel lyckosamt säll kunna skära bort en av de värsta avarterna i det marknadsekonomiska syslemet, möjliggöra en smidig individuell möjlighet för lönlagarna all öka sin egen förmögenhet genom de insatser de gör i sill förelag. Systemet skulle inle binda löntagarna vid etl enda företag, ulan de skulle kunna ha hela näringslivet som grund för sin andel i företagens förmögenhetstillväxt genom alt de fritt skulle kunna flytta från del ena företaget lill det andra. Del är med andra ord ell syslem som vi tror är hell överlägset dem som hittills presenterats.

Vad vi bestämt vänder oss emot är del kollekliva sparandet, som man frän socialdemokratiskt håll är inne pä, del kollekliva länkandet där man mer eller mindre bortser frän all individen måste ha det största intresset av all själv förfoga över vad arbetsinsatserna har gett i utdelning. Slora kollekliva fonder som styrs och hanleras av ett fätal människor, vilka blir mer eller mindre byråkratiserade i den verksamheten, anser vi inte vara något verkligt uppfyllande av lönlagarnas anspråk på att få del av och inflytande över de ekonomiska andelar som de fiänat in genom sina arbetsinsatser.

Utskollet hänvisar lill att en.utredning nyligen har tillsalls med uppgift alt bl. a. kartlägga olika system av löntagarfonder. Utskottet säger att uiredningens betänkande, som förutsätts behandla olika tekniska frågor, avses bli lagt lill grund för elt principiellt ställningstagande. Utskottsmajoriteten framhåller vidare att man anser alt uppslag av den här typen kan las upp och diskuteras i utredningen, där huvudorganisationerna på arbeismarknaden och olika poliliska partier är representerade. Men, betr lalman, direktiven är enligl vår uppfattning sä hårt bundna vid tanken på jusl kollekliva löntagarfonder all vi anser del mer eller mindre uteslutet att få något konstruktivt förslag i den riklning vi önskar via ulredningen. Direktiven är myckel snäva, och vi har därför krävt all fä ett initiativ från regeringen på den här punklen för all närmare analysera och utreda den här idén och även fä en lagstiftning pä området. Del går inle, herr talman, alt få della system genomfört ulan den statliga garantin på depositionsbevisen och ulan vissa justeringar i fråga om skattelagstiftningen i samband med fullföfiandet av del föreslagna systemet.

Vi begär alltså att riksdagen med bifall till molionen 1671 hos regeringen begär förslag lill lagstiftning om löntagarsparande och lönta-

garägande i företagen i enlighet med vad som anförts i motionen och vad jag nyss sagl. Herr talman! Jag ber alltså att få yrka bifall till reservationen 25.

Hen NYQUIST (fp):

Herr talman! Somjag har framhållit i milt särskilda yttrande beträffande löntagarsparande i företagen måste, för all en långtgående ägande- och förmögenhetskoncenlration i vårt land skall förhindras - och det är i och för sig en självklarhet för oss i folkpartiet - löntagarna försäkras rält till andel i förmögenhetsbildningen inom förelagen. Enligt folkpartiets sätt all se pä den här saken bör del ske genom lagsliflning som en fasl grundval och en beslämd ram för arbelsmarknadsförhandlingar i de här frågorna. För att förebygga alla missförstånd när det gäller lag-stiftningsaspekten vill jag gärna upprepa vad jag anförde frän denna talarstol dä vi behandlade frågan i april förra året - dä med hänvisning till en motion i della ämne och också lill tidigare motioner från folkpartiet i samma ämne. Jag anförde:

"Molionerna syftar lill en utredning om möjligheterna alt åstadkom-man en jämnare förmögenhetsfördelning och ett ökat löntagarinflytande över förelagen, innebärande förhoppningsvis även ett ökat allmänt sparande och därigenom också en minskad inflationspress samt därutöver ökad tillgäng pä riskvilligt kapital för förelagen. Utifrån denna breda målsättning är vårt utredningskrav inriktat på en ramlagstiftning, som ytterst vilande på resultatet av en parlamentarisk utredning med representation frän arbetsmarknadens parter ger löntagarna en rätt att om de så önskar -jag upprepar: om de sä önskar - pä visst i lagstiftningen angivet sätt fä del i förelagens kapitalbildning och vinster."

Det har vi alltså hävdat i en rad moiioner under de senaste åren. Sven Wedén var f ö. först på plan 1971. Vi har mött en i och för sig välvillig allmän reaktion för vår goda vifia men inget gensvar i sak här i riksdagen. Man har menat att det här i första hand våren fråga för arbetsmarknadens parter. Vi har då hävdat all del ena inte utesluter del andra. Införande av t. ex. löntagarfonder är beroende av löntagarorganisationernas inställning, men själva systemet bör lagregleras och användas om man sä önskar.

Ett gemensamt arbete måsle alltså till, och genom Hagaöverenskommelsen i maj förra året har också den utredning kommit lill som vi så länge har efterlyst. Välan - direktiven kom inte förrän i börian av det här året, men de fyller såvitt jag kan se, herr Sjönell, ganska högt ställda krav på tillräckligt uirymme för utredningen att undersöka olika modeller. Man hänvisar visserligen i direktiven till ett kollektivt sparande, typ AP-fonden, men det utesluter såvitt jag kan se inte på något säll ell sparande i individuell eller liknande form i lönlagarfonder, Direktiven ger alltså uirymme för inle minst center- och folkparlirepresentanierna att verka i den riklning som vi har angivit.

Efter Hagaöverenskommelsen har under den allmänna motionstiden

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Näringspolitiken Löntagarsparande

241

16 Riksdagens protokoll 1975. Nr 58-60

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Näringspolitiken Löntagarsparande

väckts bl. a. centermolionen 1671, som herr Sjönell hänvisade till, med hemställan om all riksdagen hos regeringen skall anhålla om förslag lill lagstiftning om löntagarsparande och löntagarägande i förelagen enligl en modell innefattande bl. a. individuella depositionsbevis och mellaninslilut. Vi hälsar motionärerna och centern välkomna i ledet och hoppas att vi tillsammans i ulredningen och i dess uppföfining skall kunna arbeta fram ett ändamålsenligt system. Det är väl emellertid uppenbart att det är något överspelal, inte minst med tanke på den tillsatta utredningen, att nu gå fram med det förslag som motionärerna väckt. Jag ser del mera som en markering av att centerpartiet nu vunnit klarhet i en politisk och för löntagarna central fråga.

Del finns för dagen ingen anledning att ge sig in på för- och nackdelar med det ena eller andra länkbara systemet. Jag vill gärna understryka det som herr Sjönell rent principiellt anförde om alt man bör sikta lill individuellt orienterade löntagarfonder. I utredningen ingår utöver det parlamentariska inslaget representanter för arbetsmarknadens parter, och man kan på goda grunder utgå från all det kommer all bli en både intressant och djuplodande utredning - förhoppningsvis ulan att den därmed onödigtvis drar ut på tiden. Ulredningen skall, som del heter i direktiven, bl. a. tackla olika modeller för lönlagarfonder som kan förebygga risken för vidgade förmögenhelsklyfior, stärka den solidariska lönepolitiken och främja utvecklingen mot ökad företagsdemokrati.

Med det anförda, herr talman, ber jag all fä yrka bifall lill utskottets hemställan i den nu berörda delen.

242

Hen SIVERT ANDERSSON i Stockholm (s);

Herr talman! I näringsulskollels betänkande nr 14 behandlas under punklerna 48, 49 och 50 frågan om de anställdas medverkan eller andel i förelagens kapitalbildning. Det kommer med slor sannolikhet att bli en av 1970-lalels stora fackligt-politiska frågor. Dessa spörsmål har tidigare behandlats i riksdagen, och även i år finns några moiioner i frågan. Dessa moiioner har ocksä föranlelt några reservationer. Utskottsmajoriteten har nämligen yrkat avslag på motionerna med hänvisning lill den utredning som nyligen är tillsalt pä området.

De reservationer det gäller är reservationen 25, där det yrkas bifall till motionen 1671 med begäran om lagstiftning för all underlätta för de anställda all få ul en del av sin lön i form av andelsrätter i del egna förelaget. Det gäller ocksä reservationen 26, där del hemställs att den Mehrska utredningen skall få tilläggsdirektiv och utreda vad man kallar ett allmänt vinstandelssysiem.

Utskottets majorilel anser all de i reservalionerna framförda önskemålen väl tillgodoses i de direktiv som utredningen har fåll. Där står del nämligen;

"Självfallet är det löntagarna själva som genom sina organisationer har att la ställning till frågan om de vill använda sig av lönlagarfonder som medel för all med bibehållande av den solidariska lönepolitiken

nå en jämnare inkomst- och förmögenhelsfördelning samt en ökad medbestämmanderätt. Lönlagarfonder kan emellertid tekniskt utformas på många olika säll och del är angelägel att de olika möjligheter som i detta hänseende står lönlagarna lill buds blir föremål för närmare utredning."

Med hänvisning lill del anförda yrkar jag avslag på reservationerna 25 och 26 saml bifall lill utskottets hemställan i dess helhet.

Den diskussion vi hade här i kammaren förra året gällde i länga stycken samma frågor som i dag. Vi diskuterade dä lämpligheten av att en statlig utredning tillsattes innan löntagarorganisationerna prövat hur och i vilken omfallning man skall använda de här olika systemen av kapitalfonder och liknande för alt öka de anställdas inflytande.

En sådan utredning är nu tillsatt som en föfid av förra årets Hagauppgörelse. Jag ser det nu inle som någon större risk all den ulredningen skall arbeia i en sådan takt alt den kan störa den verksamhet som framför allt Landsorganisationen har i gäng med sikte pä all arbeia fram ell förslag, som kan prövas hos medlemmarna fram lill 1976 års LO-kongress.

Inlressel för kapitalbildningen ökar till föfid av den snedvridning av förmögenhetstillväxten som bl. a. den solidariska lönepolitiken har medverkat lill. Frågan har alltså en myckel klar inkomslpolilisk aspekt för fackföreningsmedlemmarna, och den är utomordentlig väsentlig för uppbyggnaden och framväxten av en framtida lönepolitik.

Men här gäller det också frågan om inflytande i förelagen, och i den frågan föreligger del en klar motsättning mellan de borgeriiga partierna och socialdemokratin.

Inflytande via lönlagarkapilal genom olika fondsystem med eller ulan individuellt löntagarägande har skisserats på många håll runt om i världen. Den nu tillsalla ulredningen skall studera de erfarenheter som har vunnits internationellt på del här området. Utredningen skall vidare söka konstruera modeller, där man skall beskriva principerna och de tekniska frågor som kan vara aktuella, exempelvis grunderna för vinstberäkningen, alternativa grunder för fondavsättningar och former för konvertering av visst belopp till eget kapital.

I första hand kommer emellertid ulredningen att lägga fram länkbara modeller för själva principfrågan. Dess förslag skall sedan remissbehandlas, varefter tilläggsdirektiv skall utformas för att ulredningen i en andra etapp skall kunna närmare utreda vilka lagstiftnings- och andra åtgärder som krävs frän samhällets sida.

Med hänsyn till de ganska stora motsättningar som frågor om förmögenhetsfördelning skapat utomlands anser jag det klokt och väl övertänkt all dela upp utredningsarbetet, eftersom det kommer all ge lid och möjlighel för de fackliga organisationerna all grundligt pröva den här frågan i medlemsgrupperna.

Jag yrkar som sagl, herr lalman, bifall till utskottets hemställan i dess helhet.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Näringspolitiken Löntagarsparande

243

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Näringspolitiken

Punkten 1

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2;o) reservationen nr 1 av herrar Regnéll och Hovhammar saml 3:o) reservationen nr 2 av herr Andersson i Örebro, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Dä herr Regnéll begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Andersson i Örebro begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående näringsutskotlels hemställan i betänkandet nr 14 punkten 1 antar reservaiionen nr 1 av herrar Regnéll och Hovhammar rösiar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit reservaiionen nr 2 av herr Andersson i Örebro.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då herr Andersson i Örebro begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resullal:

Ja -   51

Nej -   31

Avstår - 223

1 enlighet härmed blev föfiande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill all kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 14 punklen 1 röstar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herrar Regnéll och Hovhammar.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Regnéll begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat;

Ja - 233

Nej -   46

Avstår -   26

244

Punklen 2

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottels hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Böfiesson i Glömminge m. fl., och förklarades

Nr 60

den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Böriesson i Glömminge begärt votering upplästes och godkändes föfiande

Torsdagen den
voleringsproposition:                                                       17 april 1975

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i belänkandet nr 14 punkten 2 röstar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Böfiesson i Glömminge m. fl.

Näringspolitiken

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Böfiesson i Glömminge begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 221

Nej -   81

Avstår -      1

Punkten 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herrar Regnéll och Hovhammar, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Regnéll begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i belänkandet nr 14 punkten 3 rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av herrar Regnéll och Hovhammar.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Regnéll begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 260

Nej -   44

Avstår -      1

Punklen 4

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av herrar Regnéll och Hovhan-imar, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hov- . hammar begärt votering upplästes och godkändes följandevoteringspro-position;

245

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Näringspolitiken

Den som vill all kammaren bifaller näringsulskollels hen-islällan i belänkandet nr 14 punklen 4 rösiar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 5 av herrar Regnéll och Hovhammar.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hovhammar begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resullal;

Ja - 260

Nej -   45

Avstår -      1

Punkten 5

Hemställan

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels hemställan i reservaiionen nr 6 av herr Böfiesson i Glömminge m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Böriesson i Glömminge begärt votering upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i belänkandet nr 14 punkten 5 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 6 av herr Böfiesson i Glömminge m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röslal för ja-propositionen. Då herr Böriesson i Glömminge begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 222

Nej -   80

Avstår -     3

246

Motiveringen

Propositioner gavs på godkännande av dels utskottets motivering, dels den i reservaiionen nr 7 av herr Svensson i Malmö anförda motiveringen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i Malmö begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsulskollels motivering i belänkandet nr 14 punkten 5 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren godkänt den i reservaiionen nr 7 av herr Svensson i Malmö anförda motiveringen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då herr Svensson i Malmö begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat;

Ja - 274

Nej -   17

Avstår -   15

Punkten 6

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 8 av herr Svensson i Malmö, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i Malmö begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller näringsutskotlels hemställan i belänkandet nr 14 punkten 6 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 8 av herr Svensson i Malmö,

Nr 60

Torsdagen den 17aprill975

Näringspolitiken

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Svensson i Malmö begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 285

Nej -   16

Avstår -     5

Punkten 7

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 9 av herr Svensson i Malmö, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i Malmö begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskoltets hemställan i betänkandet nr 14 punkten 7 röstar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 9 av herr Svensson i Malmö.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då herr Svensson i Malmö begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 286

Nej -   16

Avstår -     4

247

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Näringspolitiken

Punkten 8

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 10 av herr Svensson i Malmö, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i Malmö begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskotlels hemställan i betänkandet nr 14 punkten 8 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 10 av herr Svensson i Malmö.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då herr Svensson i Malmö begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 286 Nej -   18 Avstår -     3 Punkterna 9 och 10 Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten II

Propositioner gavs på bifall lill dels uiskotlels hemställan, dels reservationen nr 11 av herr Böriesson i Glömminge m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Böriesson i Glömminge begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskotlels hemställan i betänkandet nr 14 punkten 11 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 11 av herr Böriesson i Glömminge m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röslal för ja-propositionen. Då herr Böriesson i Glömminge begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 221

Nej -   82

Avslår -     3

248

Punklerna 12 och 13

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkler hemställt.

Punkten 14

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 12 av herr Regnéll, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Regnéll begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller näringsutskoltets hemställan i betänkandet nr 14 punkten 14 röstar ja, den det ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 12 av herr Regnéll.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då herr Regnéll begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resullal:

Ja - 262

Nej -   37

Avslår -     7

Punklen 15

Proposilioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 13 av herr Regnéll m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Böfiesson i Glömminge begärt votering upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskotlels hemställan i belänkandet nr 14 punklen 15 röstar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 13 av herr Regnéll m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omrösiningsapparal verkställdes. Denna omröstning gav föfiande resultat;

Ja - 152

Nej - 152

Avstår -     3

Dä sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs propositioner pä att ärendet skulle dels återförvisas lill utskottet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare proposiiionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr talmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr talmannens anmodan herr Andersson i Nybro (c) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla nej.

Kammaren hade alltså i enlighet med nej-propositionens innehåll bifallit reservationen nr 13 av herr Regnéll m, fl.

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Näringspolitiken

249

Nr 60 Punkten 16

Torsdaeen den       Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels re-

17 aoril 1975       servationen nr 14 av herr Andersson i Örebro, och förklarades den förra

_____________    propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Andersson

Näringspolitiken    i Örebro begärt votering upplästes och godkändes föfiande volerings-

proposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 14 punkten 16 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 14 av herr Andersson i Örebro,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röslal för ja-propositionen. Dä herr Andersson i Örebro begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 274

Nej -   30

Avslår -     2

Punkten 17

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 15 av herr Böfiesson i Glömminge m, fl,, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Böriesson i Glömminge begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition;

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i belänkandet nr 14 punklen 17 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 15 av herr Böriesson i Glömminge m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Böriesson i Glömminge begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resullal:

Ja - 195

Nej - 110

Avslår -     2

Punklen 18

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels re
servationen nr 16 av herr Böriesson i Glömminge m. fl., och förklarades
den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr
Böriesson i Glömminge begärt votering upplästes och godkändes föfiande
250                   voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskotlels hemställan i betänkandet nr 14 punkten 18 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 16 av herr Böriesson i Glömminge m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Böriesson i Glömminge begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 194

Nej - 110

Avstår -     2

Punklerna 19 och 20

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 21

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 17 av herr Gustafsson i Byske m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Börjesson i Glömminge begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 14 punkten 21 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 17 av herr Gustafsson i Byske m. fl.

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Näringspolitiken

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-proposilionen. Då herr Böfiesson i Glömminge begärde rösträkning verkslälldes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 196

Nej - 107

Avstår -     3

Punklen 22

Utskottets hemställan bifölls.

Punklen 23

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 18 av herr Gustafsson i Byske m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Börjesson i Glömminge begärt votering upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition;

251

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Näringspolitiken

151

Den som vill all kammaren bifaller näringsutskoltets hemställan i belänkandet nr 14 punkten 23 rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 18 av herr Gustafsson i Byske m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röslal för ja-proposilionen. Då herr Böriesson i Glömminge begärde rösträkning verkslälldes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 217

Nej -   84

Avstår -     3

Punkten 24

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 25

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 19 av herrar Regnéll och Siegbahn, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Regnéll begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskoltets hemställan i belänkandet nr 14 punklen 25 röstar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 19 av herrar Regnéll och Siegbahn.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Dä herr Regnéll begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resullal:

Ja - 257

Nej -   47

Avslår -     2

Punkten 26

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 20 av herr Gustafsson i Byske m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Börjesson i Glömminge begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller näringsutskotlels hemställan i betänkandet nr 14 punkten 26 röstar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 20 av herr Gustafsson i Byske m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Böfiesson i Glömminge begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 195

Nej - 109

Avstår -     1

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Näringspolitiken

Punklerna 27-32

Kammaren biföll vad ulskottet i dessa punkter hemställt.

Punklen 33

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 21 av herr Gustafsson i Byske m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Börjesson i Glömminge begärt votering upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskotlels hemställan i betänkandet nr 14 punkten 33 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 21 av herr Gustafsson i Byske m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Böriesson i Glömminge begärde rösträkning verkslälldes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 193

Nej - 110

Avstår -     1

Punklen 34

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 22 av herr Gustafsson i Byske m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Börjesson i Glömminge begärt votering upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskoltets hemställan i betänkandet nr 14 punkten 34 röstar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 22 av herr Gustafsson i Byske m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då herr Böriesson i Glömminge

253

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Näringspolitiken

begärde rösträkning verkslälldes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat;

Ja - 222

Nej -   82

Avslår -     1

Punklerna 35-37

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 38

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 23 av herr Andersson i Örebro, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Andersson i Örebro begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskoltets hemställan i belänkandet nr 14 punkten 38 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 23 av herr Andersson i Örebro.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Andersson i Örebro begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 271

Nej -   32

Avstår -      1

Punklerna 394

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punklen 45

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 24 av herr Böriesson i Glömminge m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Böriesson i Glömminge begärt votering upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition:

254

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 14 punkten 45 rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 24 av herr Böriesson i Glömminge m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Böriesson i Glömminge begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resullal:

Ja - 196

Nej - 105

Avstår -      1

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Näringspolitiken

Punkterna 46-48

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 49

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 25 av herr Böriesson i Glömminge m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Böriesson i Glömminge begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller näringsutskotlels hemställan i betänkandet nr 14 punklen 49 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 25 av herr Böriesson i Glömminge m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Böriesson i Glömminge begärde rösträkning verkslälldes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resullal:

Ja - 224

Nej -   79

Avstår -     2

Punkten 50

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 26 av herrar Regnéll och Siegbahn, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Regnéll begärt votering upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition;

Den som vill all kammaren bifaller näringsutskotlels hemställan i betänkandet nr 14 punkten 50 rösiar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 26 av herrar Regnéll och Siegbahn.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Regnéll begärde rösl-

255

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Anslag till datainspektionen, m. m.

räkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 259

Nej -   45

Avstår -     1

§ 8 Anslag till datainspektionen, m. m.

Föredrogs konslitutionsutskottets belänkande nr II med anledning av dels proposiiionen 1975:1 om anslag under justiliedepartemenlels verksamhetsområde för budgetåret 1975/76 fill datainspektionen, dels motioner.

1 budgetpropositionen (1975:1, bilaga 4 punkten A 9 Datainspektionen) hade hemställts alt riksdagen till Datainspektionen för budgetåret 1975/76 anvisade etl förslagsanslag av 3 318 000 kronor.

1 delta sammanhang hade behandlats motionerna 1975:69 av herr Fälldin m. fl. (c), vari hemslällls

1.    att riksdagen beslutade att besvärshänvisning skulle ålföfia det registerutdrag som begärdes med stöd av 10 § datalagen,

2.    att riksdagen beslutade uppdra ål regeringen alt utreda och konima med förslag lill en decentraliserad organisationsform för dalaverksamheten i landet i enlighet med vad som i motionen anförts,

3.    att riksdagen gav regeringen till känna vad i molionen anförts beträffande a) inrättandet av regionala ansvarsnämnder, b) förbud mol försäfining av dataregister för kommersiellt bruk, c) anmälningsplikt för innehavare av maskinella personregister som nylfiades såsom dataregister, d) användningen av mjukdala, e) ekonomiska resurser lill datainspektionen, O översyn av gällande instruktion för datainspektionen, g) riksdagens roll vid prövning av persondalaregisler upprättade av Kungl. Maj:l saml h) behovel av internationellt samarbete på dalateknikens område,

1975:93 av herr Bohman m. fl. (m), vari såvitt nu var i fråga (yrkandena 1 och 2) hemställts att riksdagen skulle

1.    hos regeringen anhålla om att vad som i motionen anförts under rubriken Demokrati och integritet överlämnades lill 1973 års fri- och rätlighelsulredning för beaktande,

2.    som sin mening ge till känna all, i avvaktan på att ell förbättrat skydd för medborgarnas integritet skapades, stark restriktivilel borde iakttagas i vad gällde planering och ianspråklagande av datoranläggningar för registrering av personinformation.

256

1975:95 av herr Helén m. fl. (fp), vari såvitt nu var i fråga (yrkandena 1-5 och 7-14) hemställts

1. all riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad som
i motionen anförts om

-    översyn av statistikproduktionen

-    noggrannare reglerad och hårdare prövning innan myndighet utlämnade uppgifter om den enskilde till annan myndighet

-    anpassning av den s. k. stalisliksekretessen enligl t; 16 sekretesslagen till de sekretessregler som gällde för registrerade personuppgifter i övrigt

-    stark återhållsamhet med dalaregistrering av s. k. mjukdata och att man särskilt i fråga om sådana register hade som grundprincip alt data om den enskilde, som insamlats av en myndighet för visst administrativt ändamål, inle användes för andra ändamål

-    snara insalser för all lösa säkerhetsfrågorna hos statistiska cenlralbyrån (SCB) och andra slora registerförare

-    fastställande av gallringsbeslämmelser för en rad register

-    avpersonifiering av tidigare folk- och bostadsräkningar,

2.    all riksdagen begärde all regeringen utarbetade riktlinjer för registrering av gruppdata som log full hänsyn till den enskildes önskemål,

3.    att riksdagen begärde förslag av regeringen lill sådan lagändring att det vid frivilliga intervjuundersökningar där uppgifterna lades på data skulle krävas en skriftlig förklaring av den intervjuade all han/hon var medveten om all det inte förelåg nägon skyldighet all svara på intervjuarens frågor,

4.    alt riksdagen begärde förslag från regeringen om skyldighet för myndighet, som lämnade uppgift från sitt dataregister om en person till annan myndighet, att sända kopia av utlämnade uppgifter till den person de gällde,

5.    all riksdagen begärde att regeringen skulle avpersonifiera de magnetband statistiska centralbyrån hade långlidsförvarade för opreciserade framlida forskningsbehov eller i särskilda fall föranstalta om annan åtgärd för alt skydda känsliga personuppgifter i dessa band,

7.    att riksdagen begärde att regeringen utarbetade ell hållbart syslem för att koda personnummer och/eller andra idenlifierbara dala, sä all man kunde använda vissa persondala för forskningsändamål med bevarat skydd för den enskildes integritet,

8.    att riksdagen begärde förslag av regeringen om sekretesskydd för s. k. dalaprogram,

9.    all riksdagen begärde förslag av regeringen om sådan lagändring all förelagsnämndens yttrande skulle ålföfia begäran om tillstånd hos dalainspektionen om att få inrätta personregister över anställda,

10.   all riksdagen begärde all regeringen i det pågående arbelet med fördjupad arbetsdemokrati även uppmärksammade hur de anställda skulle få slörre inflytande över datoriseringen pä arbetsplatserna saml hjälp med information och ulbildning för all kunna hävda sina synpunkler,

11.   att riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad i motionen anförts om förebyggande av brottsrisker i samband med användning av elektroniska betalningsmedel och affärsdokument,

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Anslag till datainspektionen, m. m.

257

17 Riksdagens protokoll 1975. Nr 58-60

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Anslag till datainspektionen, m. m.

12.   att riksdagen begärde att regeringen genomförde en noggrann granskning av säkerhetsproblemen innan etl allmänt datanät upprättades, sä all man inle därigenom släppte lös en rad nya möjligheter lill förmögenhelsbroll och industrispionage,

13.   att riksdagen begärde förslag av regeringen om inrättande av en dataombudsman med uppgift all övervaka eflerievnaden av datalagstiftningen och därvid besvärsvägen tillvarata den enskildes rätt till integritet,

14.   att riksdagen gav regeringen lill känna vad i molionen anförts om tydligt angivande i förslag till riksdagen av om förslaget förutsatte upprättande av etl nytt dataregister.

1975:125 av fru Anér (fp), vari hemställts

1.                         att riksdagen begärde att regeringen utarbetade riktlinjer för kodning
och registrering av s. k. mjukdata som gav en mer nyanserad bild av
den enskilde i enlighet med vad som anförts i molionen,

2.   att riksdagen begärde all regeringen undersökte hur man skulle kunna ge den enskilde rätt alt slippa kommersiell direktreklam, som utsändes med hjälp av länsstyrelsernas dataregister, utan all för den skull bli ulan samhällsinformation med hjälp av samma register,

3.   alt riksdagen begärde alt regeringen på lämpligt säll utredde frågan om patienters rätt alt vägra låta sig dalaregislreras inom sjukvården,

1975:669 av herrar Hugosson (s) och Pettersson i Lund (s), vari hemställts att riksdagen skulle besluta alt 16 S i lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkning i rätlen att utbekomma allmänna handlingar (sekretesslagen) skulle få av molionärerna angiven lydelse, innebärande ökat sekretesskydd för persondala,

1975:991 av herrar Gadd (s) och Alsén (s), vari hemslällls all riksdagen hos regeringen begärde att elt lagförslag utarbetades, syftande till all elt likartat skydd mot ovidkommande personregistrering skulle gälla för alla slags register, såväl daiororienterade som andra,

1975:1006 av herr Olsson i Kil (fp), vari hemställts

1.   att riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad som i motionen anförts i avsnittet Information,

2.   alt riksdagen begärde att regeringen utarbetade föreskrifter om alt vissa personregister ålades skyldighet att med vissperiodicitet lill samtliga registrerade skicka ut en kopia på de uppgifter som fanns registrerade,

3.   att riksdagen begärde att regeringen skulle utreda möjligheterna all överföra kostnaderna för datainspektionens verksamhet på datorlillver-kare och/eller datorinnehavare i enlighet med vad som i molionen anförts i avsnittet Utredning om kostnadsbärare saml

258

1975:1017 av herr Wfikman (m), vari hemslällls att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om skyndsamt förslag till sådan ändring av da-

lalagen all, för inrättande av statliga personregister, i fortsättningen skulle krävas behandling av dalainspektionen om principgodkännande innan slutligt ställningslagande fattades av regeringen.

Utskottet hemslällde att riksdagen skulle

1.    med bifall till propositionen 1975:1 i denna del lill Datainspektionen för budgetåret 1975/76 under andra huvudtiteln anvisa etl förslagsanslag av 3 318 000 kr.,

2.    a. avslå molionen  1975:69 yrkandena 2 och 3 a,

b.      avslå molionen 1975:95 yrkandet 9,

c.      avslå motionen 1975:95 yrkandena 11 och 12,

d.      avslå motionen 1975:95 yrkandet 13,

e.      avslå molionen 1975:1006 yrkandena 1 och 3,
f avslå molionen 1975:93 yrkandet 1,

3. med anledning av motionerna 1975:69 och 1975:1006, båda såvitt
de inle behandlats under 2, samt 1975:93 yrkandet 2, 1975:95 yrkandena
1-5, 7, 8, 10 och 14, 1975:125, 1975:669, 1975:991 och 1975:1017 som
sin mening ge regeringen lill känna vad utskottet anfört belräffande en
allmän översyn av datalagen.

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Anslag till datainspektionen, m. m.

Reservationer hade avgivits

1. av herrar Boo, Jonnergård, Nordin och Kindbom (samtliga c) vilka
anseit all ulskottet under 2 a bort hemställa

att riksdagen skulle med bifall lill molionen 1975:69, yrkandena 2 och 3 a, dels begära all regeringen utredde och för riksdagen framlade förslag lill en decentraliserad organisationsform för dataverksamhelen i landet i enlighet med vad som anförts i molionen, dels ge regeringen till känna vad i motionen anförts belräffande inrättande av regionala ansvarsnämnder,

2. av herrar Werner i Malmö (m), Björck i Nässjö (m) och Lindahl
i Hamburgsund (fp) som anseit alt utskottet under 2 b bort hemställa

alt riksdagen skulle med bifall till motionen 1975:95, yrkandet 9, begära förslag av regeringen om en sådan lagändring att förelagsnämndens yttrande skulle åtfölja begäran hos datainspektionen om tillstånd att fä inrätta personregister över anställda.

3. av herr Lindahl i Hamburgsund (fp) vilken ansett att utskottet under 2 c bort hemställa

att riksdagen skulle med bifall till motionen 1975:95, yrkandena 11 och 12, dels ge regeringen till känna vad i motionen anförts om förebyggande av brottsrisker i samband med användning av elektroniska betalningsmedel och affärsdokument, dels begära all regeringen skulle genomföra en noggrann granskning av säkerhetsproblemen innan elt allmänt datanät upprättades.

259

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Anslag till datainspektionen, m. m.

4, av herrar Werner i Malmö (m), Björck i Nässjö (m) och Lindahl i Hamburgsund (fp) som ansett att utskottet under 2 d bort hemställa

att riksdagen skulle med bifall till motionen 1975:95, yrkandet 13, begära förslag av regeringen om inrättande av en dataombudsman med uppgift alt övervaka eflerievnaden av dalalagstiftningen och därvid besvärsvägen tillvarata den enskildes räll lill integritet.

Till betänkandet hade fogats ett särskilt yttrande av herr Lindahl i Hamburgsund (fp).

260

Herr BOO (c);

Herr talman! Utvecklingen inom dataområdet har varit lavinartat snabb under de senasie årtiondena. Datatekniken har tagits i användning på allt fler områden. Självklart har della betytt myckel för planerings- och utvecklingsarbetet både inom näringslivet och inom den offentliga sektorn. Dalatekniken har inneburit förbättrade, förenklade och förbilligade rutiner inom administrationen. Även inom forskningen har ADB-tekniken kommii till ökad användning. Helt naturligt måste vi räkna med fortsatt ulveckling beträffande datateknikens användning. Det är självklart all samhället bör ta till vara de positiva effeklerna av datatekniken pä skilda områden.

Parallellt med denna ulveckling måsle emellertid stor och ökad uppmärksamhet ägnas de problem som datatekniken medför. Det är ingen överdrift att påslå all utvecklingen på persondalaomrädei väckt slor oro i olika avseenden. Framför allt är del riskerna för den enskildes integritet som kommit i förgrunden genom möjligheten all centralt registrera slora mängder information om enskilda personer. Några konkreta fall har under senare tid också tagits upp i den offentliga debatten, som för den slora allmänheten belyst innehållet och problemen i delta mycket ömtåliga frågekomplex.

De motioner som behandlas i föreliggande utskoltsbetänkande avspeglar också i långa stycken denna oro inför framliden när del gäller den personliga integriteten och därmed sammanhängande problem. Innan jag går in på att kommentera innehållet i molionerna, särskilt centerns partimolion, vill jag notera nuläget på datalrygghelssidan.

Sedan 1973 har vi som alla vel en speciell dalalag och en lillslånds-och tillsynsmyndighet, datainspektionen. Enligt dalalagen får inle dalaregister med personuppgifter inrättas utan tillstånd av datainspektionen. Undantagna är de register som inrättas av regering och riksdag. Jag skall återkomma lill denna senare frågeställning längre fram.

Dalalagen innehåller också föreskrifter om tystnadsplikt och om skadeständsskyldighet. Enskild har rätt all en gång om årel kostnadsfritt få upplysning om de uppgifter som finns regisirerade om honom eller henne.

Datainspektionens beslul kan överklagas hos regeringen.

JO har tillsyn över datainspektionens verksamhet och JK kan enligt

dalalagen föra talan mot inspektionens beslut.

Genom dalalagen och datainspektionen har vi alltså etl regel-, kontroll-och skyddssyslem som är en god grund alt bygga vidare på. Jag vill gärna framhålla att vi i värt land har kommii längre i della avseende än omvärlden. Datainspektionen gör ett mycket förfiänslfullt arbeie och är också ledande på del internationella samarbetsplanet. Men ulvecklingen går, som jag sade tidigare, mycket snabbi på delta speciella område.

Del är mot denna bakgrund glädjande att ulskottet nu enats om att förorda att en allmän utvärdering av dalalagen kommer till stånd samt all den bör ske i en parlamentariskt sammansatt utredning och i nära samarbete med datainspektionen. Redan nu är det klart all antalet personregister är betydligt slörre än man kunde förutse. Antalet torde väsentligen överstiga 10 000. Della kräver väldiga resurser från datainspektionens sida. Inom datainspektionen planeras under året en genomgång och en redovisning av vunna erfarenheter av tillämpningen av dalalagen. Det bör vara ell värdefullt grundmaterial för en kommande utredning liksom de resultat som två nu arbelande utredningar - offenllighets-och sekretesslagsliftningskommiltén och dalasamordningskommiltén -kommer alt redovisa senare under året.

Frågor som enligl utskottet bör ingå i utredningen är sekretessbestämmelser för dalorlagrade personregister, långtidsförvaring av personregister hos SCB och andra registerförare, information vid intervjuundersökningar, användning av s. k. mjukdata och rält för regisirerade all erhålla registerutdrag. Del är några av de frågor som kräver fortsatt analys och utredning. Det här är också frågor som på olika sätt har förekommit i den aktuella debatten; man kan mycket klart flnna markeringar av att det behövs i vissa avseenden skärpt lagsliflning.

Ulredningen bör, som utskollet säger, ocksä ta upp frågan om utvidgning av dalalagen till att omfatta även manuellt förda register.

Ett område där skärpta bestämmelser krävs är försäfiningen av datorlagrade uppgifter för kommersiellt bruk.

En annan fråga som kräver en lösning är handläggningen av sådana personregister som - jag nämnde del tidigare - inrättas genom beslul av regeringen. Dessa register omfattas inte av datainspektionens prövning. I stället föreskrivs att yttrande skall inhämtas från inspektionen. I moiion från cenlern har vi ocksä i år påtalat del oriktiga i della undantag, och vi kräver att - i de fall dä datainspektionen avstyrker - frågan om registers inrättande skall redovisas för och avgöras av riksdagen.

Utskottet instämmer i'att en ändrad rutin bör kon-ima till stånd och upprepar sitt ställningstagande från förra året att resp. myndigheter skall ansöka om register och att sedan prövningen skall ske på samma sätt som för övriga register. Frågan bör enligt utskollet bli föremål för prövning i den förordade utredningen.

När utskottet i de här berörda avseendena således enhälligl föreslär en utredning med uppgift all analysera och lägga fram förslag lill förstärkningar på lagsliflningsområdet är del två saker jag särskilt vill betona:

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Anslag till datainspektionen, m. m.

261

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Anslag Ull datainspektionen, m. m.

262

För del första får del arbete som pågår inom datainspektionen på del här området inte fördröjas eller avstanna.

För del andra bör ulredningen arbeia sä snabbi som möjligl. Del får inte bli på det sättet, som någon kvällstidning antydde, all riksdagen nu lägger besvärliga frågor på dalaområdet i utredningsmalpåse. Tvärtom - dessa frågor måste sä snart som möjligl bringas lill en bältre lösning.

I molionen 69 har vi från cenlern tagit upp frågan om del nödvändiga i att internationella konventioner kommer till stånd pä datateknikens område med särskilt beaktande av del personliga inlegritetsskyddet. Därutöver bör ell internationellt skydd mot obehörig åtkomst av dala - dvs. avtappning - åstadkommas. Vi är medvetna om alt del sker ell betydelsefullt arbeie i bl. a. OECD, där jusl svenska datainspektionens fiänsteman spelar en framirädande roll. Men del är nödvändigt all åigärder vidtas på olika områden och att del sker så snabbi som möjligl, inte minst mellan i FN samarbetande länder.

Utskottet förutsätter att i första hand dalainspektionen men ocksä andra på området verksamma organ föfier utvecklingen och tar de initiativ som kan anses erforderliga. Jag vill för min del slarkl betona delta.

I partimolionen från cenlern har ånyo tagits upp frågan om en decentralisering av dataverksamhelen här i landet. Det är en fråga som vi pä centerhåll tidigare intensivt aktualiserat. I molionen framhålles all en sådan organisation bör bygga på regionalt avgränsade system. I ell sådant system är det, som vi ser det, bättre möjligheter att tillgodose den personliga integritetens krav än i elt centralt system. Man kan i ell regionalt syslem lättare bygga in säkerhetssystem i form av nycklar. Det kan t. o. m., som vi redovisat, vara nödvändigt att inrätta särskilda ansvarsnämnder.

Hela denna problematik aktualiseras senare vid årets riksdag genom proposiiionen 57 om nytt system för automatisk databehandling på beskattnings- och folkbokföringsområdena. Det är att beklaga all inte en samordning av behandlingen i kammaren kunnat ske vad gäller denna proposilion och de motioner som vi i dag diskuierar.

Utskottet anför i sin motivering för avslag pä centermolionen i denna del all dalasamordningskommiltén sysslar med de här frågorna och att det inle nu finns anledning all föregripa denna kommittés arbeie. Detta är inte något särskilt hållbart argumeni. Visst sysslar DASK, som kommitténs namn förkortas, med frågor av detta slag, men det är mest pä del tekniska och samordningsmässiga planet. Den går inte in pä inte-grilelsfrågor i egenllig mening. Della framgår också av utredningens eget remissvar i anledning av molionen.

Frän cenlern vidhåller vi all frågan om regionalt avgränsade syslem på dalaområdet ur säkerhetssynpunkt har sådana fördelar all en utredning bör komma lill stånd med i niotionen anvisad inriktning. Della krav innefattas också i reservaiionen 1.

Till sist, herr lalman, skall jag endasl kort kommentera ell par av de övriga reservationerna, som cenlern inte kunnai biträda.

Belräffande frågan om en särskild dataombudsman har vi inte funnit att en sådan anordning skulle i nuläget skapa bättre övervakningsmöj-ligheler belräffande dalalagens efterlevnad än den nuvarande organisationen. Datainspektionen har väl skött sin uppgift, och därtill finns JO i vanlig ordning tillgänglig för de enskilda som vill vända sig dit med anförande av sakskäl i en fråga. En särskild anledning att åiminstone inle i år aktualisera denna fråga är alt del pågår en särskild JO-ulredning, som skall avlämna ett belänkande senare under året. Vi bör invänta vad denna utredning kan komma all föreslå.

I reservaiionen 2 föreslås att företagsnämnden skall vara obligatorisk remissinstans när del gäller inrättandet av register över de anställda vid elt förelag. Nu hörs arbetstagarorganisationerna centralt, och dessa har då möjlighel all anvisa vägar för hörande av de anställda. Vi i centern ansluter oss lill den praxis som nu utvecklats och ställer oss tveksamma till all en bältre ordning skulle åstadkommas på della område om det föreskrevs ell obligatoriskt hörande av företagsnämnderna. Vi vel ändå att företagsnämnderna i regel är så sammansatta all ägarinlressena är i majoritet.

Herr lalman! Med det anförda yrkar jag bifall lill reservaiionen 1 vid konstitutionsutskottets betänkande nr 11 och i övrigl till utskottets hemställan.

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Anslag Ull datainspektionen, m. m.

Hen WERNER i Malmö (m):

Herr lalman! Det torde vara uppenbart för alla att datatekniken har nått en nästan explosionsartad omfattning de senare åren. Talet om att vi lever i dalaåldern är redan en truism. Datatekniken har, som sagt, möjliggjort en mängd väsentliga rationaliseringar pä åtskilliga fält och sparat massor av lid, pengar och människor. Men som de flesta frukter pä kunskapens träd är också denna pä gott och ont. Det senare kan gälla när dalatekniken används vid personregistrering. Dä kan den personliga integriteten trädas för när, om man inte är synnerligen observant och har garantier däremot. Detta är ju en sektor som har fäll en häpnadsväckande omfattning. Herr Boo nämnde 10 000 persondalaregisler, våra handlingar anger fakiiski siffran 15 000 persondalaregisler av varierande slag jusl nu, och datainspektionen är överhopad av nya ansökningar. Vi har alltså redan ett fantastiskt nät av personregister pä dala, och man behöver inte vara överspänd, herr lalman, för att frestas fråga: Håller vi inte på all fångas i del nät vi själva har knutit? Och vad blir i så fall föfiden?

Nåväl, del här uppmärksammades redan 1971. Vi fick datainspektionen 1973, och 1974 kom dalalagen, som reglerar dalaprakliken. Lagen är ett provisorium, sade vi redan i fiol och det säger vi också i år i konstilutionsulskotlets belänkande. Därför sysslar ocksä många utredningar med de här problemen, som undan för undan har anmält sig. Vi har datasamordningskommittén och offentlighets- och sekretesslagstiflnings-kommillén. Vi har statistiska centralbyrån, och vi har förslås datain-

263

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Anslag till datainspektionen, m. m.

264

spektionen, som har elt stort utredningsarbete på gång. Vi har statskontoret, riksarkivet och andra. Det är en flora av verksamheter, och därför anser jag del tacknämligt att utskollet samfällt yrkat på en samlad översyn av allt arbeie som pågår och som även på vissa punkler har berörts i årets moiioner.

Översynen gäller inle bara lagen och dess verkningar ulan också alla de problem som hör till dataområdet och som finns någonstans mellan de båda nödvändiga hörnpelare som vi alla vill slå vakt om; å ena sidan offentlighetsprincipen, å andra sidan skyddet för den personliga integriteten.

Men lägel är inle tillfredsställande. Mänga frågar sig t. ex. vad statistiska centralbyråns tvä nya undersökningar skall föra med sig, den om "levnadsförhållandena i samhället" och den planerade "tidsanvändningsundersökningen", som skall la reda på hur herr Svensson använder dygnels 24 limmar, för all citera Svenska Dagbladet. Läget ger förvisso anledning till förnyad översyn av tillståndsfrågorna, integriteisfrågorna, informationsfrågorna och annat. Här behövs naturligtvis en mycket kvalificerad experlmedverkan från näringsliv och förvaltning.

Den slora stridsfrågan i fiol och redan 1973 gällde som bekant de statliga personregistren, som inrättas på regeringens initiativ och som är oberoende av datainspektionens tillstånd enligl dalalagen; de tarvar endasl yttrande från datainspektionen.

1 utskottet kom man i fiol lill en god lösning, synes det mig. Man uppdrog åt regeringen all utreda möjligheterna alt i dylika fall låta underställda myndigheter söka principlillstånd hos datainspektionen och där få saken prövad och sedan gä till regering och riksdag för anslag.

Regeringen skulle alltså utreda och komma med förslag. Med sedan har ingenting skett. Det är anmärkningsvärt alt detta inte har föranlett nägon åtgärd. Jag tycker att del är så anmärkningsvärt, herr talman, att det borde ha tagils upp bland årets granskningsärenden i konstitutionsutskottet. Ell helt år har fått gå utan alt någol har skett. Det gäller här ell område pä vilkel sker en snabb ulveckling och där myckel slår på spel. Den "dalaoro" som allmänheten känner är ocksä mestadels knuten till just de statliga dalaregislren. Nu fär den parlamentariska utredningen ta över denna fråga, och del är gott och väl. Man får hoppas au frågan ges förtur i ulredningen. All ytterligare tidsutdräkt kan innebära stor skada.

Den andra stridsfrågan i fiol gällde inrättande av en dataombudsman. Herr Boo har redan kommenterat den frågan och vill inte heller i år yrka på en sådan ny institution. Ulskottet anser liksom i fiol all del räcker med de funktioner som JO, JK och datainspektionen har i sammanhanget. Datainspektionen erinrar i sitt remissyttrande nästan lands-faderligt om alt inspektionen själv vill utgöra en "allmänhetens ombudsman". Vad kan man mer begära? Men datainspektionen som "allmänhetens ombudsman" klingar inle riktigt rent. Å ena sidan ger inspektionen tillstånd och anger villkor och komnier med föreskrifter, å

andra sidan skall man kunna klaga hos samma inspektion över t. ex. tillstånd som givils genom inspektionens försorg. Hur skall dessa båda funktioner kunna förenas?

Att denna ordning är otillfredsställande kan åskådliggöras med elt aktuellt exempel från universitetet i Lund. Händelseförloppet är följande. Regeringen beslutar om etl personregister, som gäller studenterna vid bl. a. den filosofiska fakulteten i Lund, för all tillgodose forskningens och den högre utbildningens behov av statistik, utbildningsplanering, administration och annat. Studentkåren vill ha registret sekretessbelagl, eftersom del innehåller ell femtiotal olika personrelaterade uppgifter, bland vilka en del är ganska intrikata, såsom antal tenlamensförsök, underkända prov, studieavbrott o. d. Man må förstå studenterna - alt de inle vill bli blottade inför presumtiva arbetsgivare, som med lätthet kan fä uppgifter om arbetssökande. Dessa "dramatiska händelser" kan då lätt dominera bilden och få studieresultatet all förblekna.

Datainspektionen ger klartecken trols motstånd från flertalet remissinstanser. Dessa pekar pä risken för s. k. samköming med andra informationssystem, varvid än fler fakta om individen röjes. Man pekar pä möjligheten till kommersiellt utnytfiande osv. Men dalainspektionen är obeveklig och lämnar sina föreskrifter i skrivelse lill universitetskanslersämbelei. Av denna skrivelse framgår att flertalet av de remissvar som föreligger visar en allmänt negativ inställning till dataregisirering av de studerande. Vidare erinras om att de studerande har uttalat farhågor för samköming av de aktuella registren med andra register med vad del kan konima all föra med sig. Datainspektionen framhåller sedan nogsamt att för sluderanderegistren gäller reglerna i 2 kap. tryckfrihetsförordningen, som ger envar räll all enligt offentlighetsprincipen ta del av uppgift i registret. Skrivelsen fortsätter: "Föreskrift som inskränker information i enlighet med tryckfrihetsförordningens bestämmelser för exempelvis kommersiell användning kan lagligen ej meddelas."

Sä skriver alltså den som vill vara "allmänhetens ombudsman".

Studentkåren går vidare lill regeringen och besvärar sig. Trols all den information som datainspektionen menar sig sprida vet inle ens studentkåren van den skall vända sig i ett sådant här ärende. Regeringen ger ocksä kalla handen den 10 april i är och skriver att studentkåren inte har laleratt gentemot datainspektionens beslut. Det är som bekant en affär för jusiiliekanslern.

Här kan man fråga sig hur det egentligen slår till med informaiionen i datafrågor. Vi har etl annat färskt exempel på del. Inte heller statsrådet Sträng kände tydligen till proceduren för upprättande av dalaregister som regeringen beslutat. Han hade ju underlåtit all inhämta datainspektionens yttrande över det centrala persondataregister som statistiska centralbyrån skulle upprätta i enlighet med regeringens beslut n-ien som nu inle tycks bli av.

Nog finns del alla skäl au inrätta en dataon-ibudsman, en fristående institution, vars namn tydligt anger vad saken gäller - dataombudsman.

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Anslag till datainspektionen, m. m.

265

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Anslag Ull datainspektionen, m. m.

Där kan sakkunskapen samlas i stället för att splittras på olika institutioner. JO och JK har mängder av andra uppgifter som växer är frän är, och datainspektionen är, som jag nämnt, part i målet - det kan man inle komma ifrån.

Etl par ord också om de anställdas medinflytande vid datorisering av arbetsplatser, som herr Boo var inne på. Nog måsle del vara naturligt - i synnerhet med allt tal om medinflytande på arbetsplatser i övriga sammanhang - att företagsnämnderna skall ha yttranderätt och all de människor det gäller på något säll skall tillfrågas. Utskotlsmajorilelen menar alt del räcker med att komma överens med de fackliga centralorganisationerna. Det är gott och väl att datainspektionen samråder med LO, TCO, SACO, men varför i all världen skall de som verkligen berörs hoppas över? Det är ju inle LO- och SACO-toppar som skall dalaregislreras, ulan en slor skara anställda på en arbetsplats. Om inte delta medinflytande tillåts riskeras sådana olycksfall i arbetet somjag refererade belräffande studentkåren i Lund. Sådana företeelser skapar förvisso inte ökad respekt för vår demokrati.

Del moderata motionsyrkandet om att slor reslriklivitet bör iakttas vid inrättande av ytterligare persondalaregisler så länge inte säkerhelsfrägorna lösts pä ett tillfredsställande säll har kommii lill uttryck i konsti-tulionsutskotlels betänkande. Del är bra. Nu är det bara all hoppas att dalainspektionen lever som konstitulionsutskoliel lär.

Jag ber med detta, herr lalman, att fä yrka bifall till reservalionerna 2 och 4.

266

Fru ANÉR (fp):

Herrlalman! Redan i proposiiionen om den nya datalagen 1973 uttalade statsrådet all den här lagen bara var en börian och inte kunde anses färdig. Den berör ett område där utvecklingen går oerhört fort, den berör etl mycket stort antal sektorer i samhället och den berör alla människor pä myckel skiftande sätt. Därom vittnar också del faktum att en sä stor mängd motioner med så mänga olika krav har väckts både vid tidigare riksdagar och vid årets riksmöte, när del gäller den vidare utvecklingen av datalagen.

Det är alltså inte fråga om alt lagen är dålig, men alt den behöver vidareutvecklas. Det är därför med tillfredsställelse jag noterar all konsli-lulionsutskollet enhälligt har beslutat föreslå en utredning som skall ta upp en rad av de mänga långsiktiga problem som användningen av ADB i statlig och enskild administration för med sig. De många detaljerade förslag som lagts fram i folkpartiets partimolion 95 i år är därmed pä väsentliga punkler tillgodosedda, dvs. de problem som där har dragils fram kommer nu förhoppningsvis att få en god och allsidig behandling, och förslag till deras lösning kommer att föreläggas riksdagen.

Om denna utredning är del emellertid en viklig sak alt säga. Den får inte starta för tidigt, dvs. uiredningens direktiv bör inte skrivas förrän de utredningar är färdiga som nu är pä gång i datainspektionen, delvis

i samarbete med statistiska cenlralbyrån och riksarkivet. Man bör också invänta de förslag som resp. offentlighels- och sekrelesslagsliflningskom-mitlén samt dalasäkerhelskommittén kommer med i höst eller nästa är. Den utvärdering som datainspektionen håller på med komnier nämligen antagligen att innehålla en del förslag till lösningar av vissa särskilt akuta problem, och då är del bällre om man kan ta ställning till dessa innan direktiven skrivs. Annars kan somliga akuta problem komma alt fastna i kläm mellan två utredningar och möjligen bli skjutna pä framtiden i onödan.

Det är också vikligl all göra klart att denna nya utredning inte är lill för att desavouera eller hindra datainspektionen i dess arbete utan tvärtom för att ge den hjälp i dess mera långsikliga arbete. Särskilt i ell läge då Sverige otvetydigt är ledaren i den internationella debatten om övernalionella dalalagar och dalakonventioner, och dä man pä så niånga håll ser Sverige som etl skinande fius för folkslagen, är det viktigt att man inte ger någon del intrycket all detta fius är en rykande veke.

Jag vill nu också förklara i vilken riklning jag anser alt ulvecklingen av datalagen bör gå. Datatekniken kan i dag användas - och gör del också i stor utsträckning - till alt hålla reda på den enskilde med lupp och teleskop på sanima gång. Jag menar att myndigheterna och i förekommande fall näringslivel -ehuru deras möjligheter i Sverige är utomordentligt inskränkta genom datalagen och dalainspektionens agerande - kan samtidigt ha väl uppdaterad information om myckel slora befolkningsmängder och vela mycket i deiafi om dessa personer. Det har ingen myndighet kunnat i samma utsträckning innan datatekniken kom till användning.

Della syslem kan mottas med oblandad entusiasm endasl i ett samhälle där inga motsättningar råder eller får anses råda. Men i etl samhälle sådant vi har del i verkligheten, där den ena gruppens intressen kan råka i verklig konflikt med den andra gruppens och där motsägande krav ibland ställs både på myndigheter och på enskilda, där måste man ingripa för att hindra att dalatekniken används för att ensidigt öka makt, information och insyn bara på ena sidan och hos den ena gruppen.

Vilka upplysningar som myndigheterna i princip kan få lag i om alla medborgare illustreras pä s. 7 och 8 i vär motion 95, som jag lyvärr inte kan slå här och läsa upp. Där citeras ell par sidor ur utredningen om socialvårdens mål och medel, som räknar upp allt vad olika sociala och andra myndigheter vel om oss alla, speciellt om våra fel och brister. Nu är emellertid den uppräkningen än så länge bara ell lankeexempel. Sammanslällningen av alla våra fall av "funktionssvikt" som det så vackert heter, är ännu inie gjord. Men uppenbarligen är del än så länge bara tekniska och organisatoriska hinder i vägen för den. Inga lagar förbjuder den - annat än möjligen datalagen, och det beror på hur den tolkas.

Hur lagen i delta och många liknande fall skall tolkas är en av de viktigaste uppgifterna för den utredning som konslitutionsulskoltel föreslår. Del gäller då att del blir en hårdare och mera genomskinlig pröv-

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Anslag Ull datainspektionen, m. m.

267

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Anslag Ull datainspektionen, m. m.

268

ning av de regler enligl vilka myndigheterna får byta uppgifter med varandra. Del gäller att dessa uppgifter inle lämnas ul ulan kontroll både av hur de skall användas och med vilken grad av sannolikhet de motsvarar den verklighet som de sägs spegla. Denna grad är nämligen inle alltid särskilt hög. Vidare måste de människor som sålunda blir avslöjade inför den ena myndigheten efter den andra få myckel mera vetskap om hur data om dem används och bältre möjligheter alt före inmatningen anföra sina egna synpunkter. Man måsle i möjligaste mån arbeia på alt vända på teleskopet och luppen, sä all de som iakttas av myndigheterna får nägon möjlighel all iaktta tillbaks.

Del här kravet - alt vända pä datorerna - är minst lika vikligt på arbetsplatserna som i förhållandel till myndigheterna. Del skall jag be att få illustrera med ett alldeles färskt exempel från L M Ericssons huvudfabrik här i Stockholm. Enligt uppgifter i tidningen Arbetet i lördags övervakas här arbetstakten av en dalamaskin, som arbetarna själva förgäves klagar över.

Meningen med övervakningen är alt man skall kunna föfia upp den ulbildning som arbetarna får, så att man ser hur snabbi de lär sig sina arbetsmoment. Verksladsklubbens vice ordförande är emellertid rädd för all alla dessa uppgifter om arbetstakten skall kunna köras mol exempelvis sjukfrånvaron eller frånvaro i samband med helger och veckoslut eller något annat.

Del är alldeles uppenbart att datatekniken barden effekten, alt i sanima ögonblick som en arbetsrutin utförs via dator så kan den också kontrolleras i detalj via sanima databand. Arbetare i Norge har protesterat mot detta och fick då igenom att vissa detafier om deras arbete helt enkelt inle fick stoppas in i datorn, just för att de kunde användas lill en kontroll som inte var nödvändig och inle var förutsedd i några förhandlingar. Det har ocksä kunnai konstaleras när man har datoriserat arbetet för bankpersonal vid disken, att huvudkontoret varit mycket nöjt med all kunna ha en ständig och exakt insyn i hur fort och med vad de anställda arbelar, medan däremot personalen själv upplevt sig som mycket härdare bunden än förut.

Detta ärjust precis vad folkpartiet i sin partimotion har förutsett och varnat för. Vi skriver där bl. a.; "Vad vi kräver är att en sådan rält till aktiv medverkan vid varie mera genomgripande datorisering av arbetsplatsen skall tillerkännas de anställda via deras lokala fackliga organisalion som en del av dess normala arbete. Del skall således ingå som en självklar och viklig del av den arbetsdemokrati vi förespråkar."

Vad vi däremot inte visste när vi skrev detta var hur väl ell sådant krav behövde höjas. Av den intervju i Arbetet, som jag nyss citerade, framgår det tydligt och klart att varken regeringen, datainspektionen, jusiiliekanslern eller juslitiedepartemeniet har intresse av all ge fackföreningarna en sådan rätt. De har i Sverige i dag inte rätt alt klaga över en sådan här behandling, och det verkar som om det behövdes hårda lag för alt de skall få den rätten. Verkstadsklubben tänker, står

del i tidningen, vända sig lill riksdagen för att fä en lagändring till stånd. Ja, det tycker jag den skall göra. Den kan ju i första hand vända sig lill den utredning som konsiilutionsutskoltet nu föreslär skall tillsättas - det är bl. a. den sortens frågor den ulredningen bör arbeia med.

Jag kan i detta sammanhang hänvisa lill reservation 2 till utskottets betänkande. Den går ul pä all förelagsnämnden skall fä yttra sig om varie personregister som skall inrättas vid etl förelag, innan ansökan lämnas lill dalainspektionen. Det är inle precis samma sak, men del skulle vara ett steg i riklning mol att ge personalen själv ell inflytande över hur deras arbetsplats påverkas av datorerna.

Del finns, herr talman, ytterligare ell par punkler där utskottet, som vi lycker, inle lagit tillräckligt allvarligt på problemen. Det gäller säkerheten mol databroll, som berörs i reservalion nr 3 av herr Lindahl i Hamburgsund. Utskottet anser visserligen de frågor om databrott som vi tagit upp i motionen vara väsentliga men lydligen ändå inle så väsentliga att man vill uttryckligen kräva att alla säkerhetsfrågor skall vara lösta innan del inrättas ell allmänt datanät i landet, med förbindelser till internationella datanät. Jag tror för min del att utskottet underskattat dessa säkerhetsfrågors svårighetsgrad och vikten av alt inle släppa lös datakommunikationer, på vilka myckel slora ekonon-.iska och andra värden beror, ulan alt ha full kontroll över säkerheten.

Dalainspektionen påpekar i sitt remissutlälande alt det är vikligl att arbetet med de internationella datanäten kopplas ihop med arbelel på alt skapa internationella konventioner för dataöverföring. Själva nätets tekniska utformning kan nämligen på avgörande säll påverkas av vilka säkerhelsnormer man sätter upp.

Del här är verkligen vikligt all länka pä, eftersom etl samhälle som har blivit beroende av dalanät för alt klara en läng rad av sina viktigaste funktioner har blivit oerhört sårbart, inle bara för direkta brott utan ocksä för slarv, oförsiklighel, mekaniska och elektriska felfunktioner och mycket annat. Innan man upprättar ett sådant beroende, bör man ha kommit myckel långl pä väg med dataskyddet. Jag yrkar därför bifall till reservationen 3.

Reservationen 4 tar upp elt krav som vi rest varie år sedan datalagen infördes och som fortfarande är aktuellt, nämligen kravet på en data-ombudsman.

Datainspektionen utför ett ytterst förfiänstfulll arbete, men den kommer all bli mer och mer överhopad med den löpande kontrollen av nya och ändrade register och sysselsatt med att övervaka alla de nya ändamål som dataregister kan konima att användas till. Den dataulredning som konslitutionsulskoltel föreslår kommer enligl utskottets förslag alt omfatta många fler områden än dem som hittills ligger under dalalagen. Dalainspektionens arbeie kommer alltså att ännu mera utvidgas och omfatta fler och olikartade områden, inle minst - åtminstone hoppas jag det - en hel del frågor som rör arbetsplatserna och som angår människors integritet, men pä nägol annorlunda sätt än myndigheternas personre-

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Anslag till datainspektionen, m. m.

269

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Anslag Ull datainspektionen, m. m.

gister. En fristående myndighet som kan vara klagomur för allmänheten kommer därför alt behövas, inle mindre, ulan mera. Jag yrkar därför bifall lill reservaiionen 4.

Slutligen, herr lalman, är del tvä frågor som av utskottet har blivit hänvisade lill den kommande ulredningen och som herr Lindahl i Hamburgsund i ell särskilt yttrande har krävt en skyndsam behandling av. Det gäller det otillräckliga skyddet av känsliga personuppgifter, som lagras för statistiska ändamål men n-ied personnumren bevarade, alltså fran-|för allt uppgifterna från årets och tidigare folk- och bostadsräkningar. Dessa uppgifter bör riksdagen få ta ställning till sä snart offentlighets- och se-krelesslagsliftningskommillén har lagl fram sitt förslag, dvs. på våren 1976 i samband med förslag om en ny sekretesslag. Dessa frågor bör kunna vara komna så långt då, all man inle behöver skjuta på lösningen av dem.

Vidare finns det elt krav i det här särskilda yttrandet som rör handläggningsordningen för personregister som inrättas genoin beslut av regeringen; de s. k. kungaregistren - alltså inle, som del ibland framställts, alla register som inrättas av statliga myndigheter, ulan de som regeringen skapar genom eget direkt beslut. De är inle mänga, men de är omfattande och viktiga, och de hör till dem som berör alla eller nästan alla medborgare. 1 fiol uttalade sig riksdagen förden behandlingsmodell som datainspektionen föreslagit, dvs. att den myndighet som skall upprätta elt sådant register först hos datainspektionen skall begära ell principgodkännande. De skulle alltså i praktiken behandlas pä sanima säll som alla andra register. Om sedan frågan bleve kontroversiell, kunde naturligtvis datainspektionen inte förbjuda dessa register, men i alla fall hade de från böfian varit lagda under samma typ av insyn och kontroll som alla andra register.

Regeringen har inte gjort något för all efterkomma riksdagens uppmaning härvidlag. Nu är det alltså konstilulionsutskottets mening all även detta krav skall bakas in i direktiven för den nya ulredningen. Jag kan inte säga all jag personligen lycker att delta är särskilt lyckligt. Jag anser att det är principiellt vikligt, inte bara alt regeringen gör vad riksdagen har ullalat att den önskar, utan också att medborgarna inte upplever alt det görs mannamån när del gäller all lyda datalagen.

Jag hoppas därför att den nya utredningen komnier att behandla ärendet med förtur. Därför vill jag å folkpartiets vägnar instämma i herr Lindahls i Hamburgsund särskilda yttrande. Det hade varit lämpligt om riksdagen i dag hade beslulat all slälla sig bakom den ståndpunkten, men det blir tillfälle att återkomma om den saken.

Jag yrkar slutligen, herr talman, bifall lill reservationerna 2, 3 och 4.

270

Hen JOHANSSON i Trollhättan (s);

Herr talman! Del har rått myckel stor enighet inom utskottet i denna fråga. Sedan jag nu lyssnat lill fru Anér lycker jag att jag också kan

få inbegripa henne i denna enighet.

Framför allt har vi inom utskottet varit eniga om all en ny utredning borde tillsättas. Man kan tycka all den komnier för tidigt - lagen har bara varit i kraft en myckel kort lid. Det finns dock enligt min mening tre starka skäl för all starta en utredning redan vid denna lidpunkt.

För del första är den nuvarande lagen ell förstlingsverk. Den är inle bara den första dalalagen i Sverige ulan även den första dalalagen i världen som läcker både den offentliga och den enskilda sektorn. Vi kunde följaktligen inle hämta några förebilder från andra länder. Vär egen erfarenhet var ytterst begränsad. När vi behandlade frågan betonade vi frän alla håll all del gällde etl provisorium och att man fick räkna med alt snabbi pröva lagstiftningen utifrån de nya erfarenheter som vi vann. Nu böriar erfarenheterna mogna ut, därför är det en lämplig tidpunkt all starta en sådan parlamentarisk utredning.

För del andra går utvecklingen snabbi på ADB-området. Det sker en snabb datorisering av forskning, administration och samhällsplanering. Troligen kommer den att gä ännu snabbare.

För del Iredje rör vi oss på ett myckel komplicerat område. Med all räll har de förgående talarna pekat på behovel av skydd för den enskildes integritet, för den enskildes privatliv. Stora mängder av information om den enskilde kan registreras. Del måsle vara någol centralt i vafie datalagstiftning att uppehålla etl skydd kring den enskildes integritet. Del gäller den enskilde på arbetsplatsen, det gäller i det offentliga livel och del gäller över huvud taget.

Men vi har också alt la hänsyn till offentlighetsprincipen. Vi vill all det svenska samhället skall vara ell öppet samhälle. Del kan då inle bli ell slutet samhälle på alla de områden där ADB-tekniken tillämpas, så myckel mindre som della område växer. Del exempel som herr Werner i Malmö förde in var intressant från denna synpunkt. För så vitt jag kan förslå av hans framställning stod här offentlighetsprincipen mot ell sekretesskydd som han krävde. Del är svårt att åstadkomma dessa avvägningar. Och det hör väl till bilden att för ungefär 14 dagar sedan talade jag om den personliga integriteten. I dag var det först när jag log till orda här som nägon över huvud laget rörde vid offentlighels-principen på detta område och betonade vikten av all vi har elt öppet samhälle.

Jag tror att vi på della område liksom på så niånga andra områden tvingas väga mot varandra det fullt rikliga kravet pä den enskildes integritet mol del lika rikliga kravet på offentlighet i förvaltningen. Del kommer igen på mänga områden. Del gäller forskningen, samhällsplaneringen och inte minst hälso- och sjukvärden, där uppenbarligen datatekniken kan hjälpa oss. Man kan gä frän område lill område och konstatera alt vi inle kan undvara datatekniken. Det gör det svårare för oss. ■ Del tvingar oss att på en rad områden åstadkomma en avvägning.

Som redan nämnts pågår utredningar på olika delar av detta fäll. Detta utredningsarbete har varit och är allfiämt myckel värdefullt. Del gör

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Anslag till datainspektionen, m. m.

271

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Anslag till datainspektionen, m. m.

272

del möjligl alt få den samlade översyn av dalalagen som utskollet har begärt. Utskottet skriver också; "Självfallei kommer den nämnda genomgången och redovisningen av dalainspektionens erfarenheter av datalagens tillämpning alt utgöra etl viktigt arbetsmaterial för den förordade ulredningen. Det är enligl utskottets mening därför väsentligt all arbetet inom inspektionen i della avseende inle fördröjs ulan drivs vidare och redovisas som planerat."

Vi vill inle på något säll skjuta ål sidan del arbeie som bedrivs inom datainspektionen eller inom andra organ som utreder frågan; tvärtom får del vara grunden för utredningen.

Fru Anér kom med en uppmaning som väl närmast var riktad till statsrådet, nämligen alt man inte skall skriva direktiven förrän del kommit fram mera material. Denna maning bör nog också ha adress lill fru Anérs lillfällige bänkkamrat herr Lindahl i Hamburgsund liksom lill herr Ahlmark och herr Molin, sä att de inle framställer yrkanden i konslilutionsulskollet om brännmärkning ifall direktiven inte komnier sä tidigt. Fru Anérs uppmaning var litet sensationell. Vi hör ju ofta från denna talarstol all man bör skynda på med utredningar, medan man här skulle vänta med direktivskrivningen någol. Jag har respekt och förståelse för fru Anérs synpunkler, men dä får man ocksä vara konsekvent och inte nästa är försöka anmärka på statsrådet därför alt han inle handlat så snabbi.

De reservalionsförslag som föreligger har vi diskuterat flera gånger tidigare, och jag skall snabbi gå igenom dem.

När det gäller regionaliseringen av dataverksamhelen får vi, som herr Boo redan påpekat, lillfälle all tala med varandra vid elt senare lillfälle, även om beiänkandel då kommer från ett annat utskott. För den slora majoriteten inom utskottet har del stått klart alt man borde avvakta datasambandskommillén, så myckel mera som denna skall lägga fram sitt belänkande lill hösten. Vi vill inle föregripa denna utredning. Herr Boo vel att utredningen har avstyrkt motionen i den här saken. Vi går inle sä långt att vi tar definitiv slällning, utan vi säger att vi skall vänta lill dess utredningen blir färdig.

Vad del gäller dalaombudsmannen kan jag i stort sell hänvisa till herr Boos argumentation. Herr Werner i Malmö utvecklade en synpunkt som jag har mycket svårt all förslå. Han menade att del gäller all samla sakkunskapen på detta område och inte alt splittra den. Men såvitt jag förslår innebär det förslag som herr Werner här pläderat för all man splittrarsakkunskapen. Den skall finnas inom datainspektionen och också hos den ombudsmannaexpedition som skall upprättas. Men detsamma gäller den juridiska sakkunskap på delta område som finns hos justitieombudsmannen. Den skulle då också delas upp. Jag tror inle all vi har så mycken sakkunskap på delta område att det kan vara motiverat med en sådan uppdelning. Sedan har jag litet svårt alt förslå varför man inle kan vänta tills åtminstone JO-ulredningen ligger pä bordel. Den kommer i börian pä maj, och då är del väl litet svårt att nu säga alt

den här delen skall justitieombudsmannen inte ha hand om ulan den skall flyttas över till en ny institution som man skall inrätta. Då kunde man vänta på i varie fall JO-ulredningen.

Herr Werner i Malmö log elt exempel från Lund. Eftersom herr Wijkman kommer alt tala efter mig, undrar jag om han vill kommentera delta. Såvitt jag nu inle i hastigheten tar fel tillhör herr Wijkman datainspektionen, och han bör alltså vara mer kvalificerad än jag all ge synpunkler pä detta beslul som, om jag inte minns fel, är enhälligt. Del blir här givetvis en spänning mellan offentlighetsprincipen och sekretessprincipen. Det är mycket intressant att fä diskutera den saken, och herr Wfikman bör kunna ge oss synpunkter på den.

När del gäller frågan om de anställdas inflytande vill jag starkt slryka under all de anställda skall ha ett inflytande. Frågan är vilka former som här är lämpliga. Fär jag då hell snabbt erinra om all enligt 3 ?; datalagen skall vid tillståndsprövning särskilt uppmärksammas den inställning till registrering som de som kan komma att registreras har.

Frän denna utgångspunkt är det viktigt alt de anställda fär möjlighel att säga sin mening när det gäller registrering av dem. Nu har datainspektionen funnit ett syslem på detta område i samarbete med de stora löntagarorganisationerna. Det råder fullständig enighet om den ordning som nu tillämpas, nämligen all löntagarorganisationerna skall höras i sådana här ärenden. Som jag ser det stämmer del dåligt med dalalagen all denna ytlranderätt skall tas ifrån de anställdas organisalioner och flyttas över lill en nämnd, där det finns företrädare även för arbetsgivaren. Förelagsnämndens konslruklion är sådan, och del är en sak för sig, men vill man ha elt speciellt yttrande från de anställdas sida - och det strävar man ju efter här - då bör man väl lämpligen gå lill deras organisalioner. Inom dessa organisalioner finns det ocksä experter på detta område, och del behövs ofta expertis som kan göra olika bedömningar. Snarare bör man utveckla det syslem som finns, om man konstaterar brister.

Herr Lindahl i Hamburgsund har ensam avgell en reservation, som fru Anér nyss yrkade bifall till, och den gäller databrolten. Självklart rör del sig här om väsentliga frågor, vi vill inte på något säll nonchalera dem. De har ocksä varit föremål för slor uppmärksamhet och datainspektionen behandlar sädana frågor. Som konstiiutionsutskollel påpekade i sitt belänkande i fiol har dalasamordningskommiltén (DASK) tagit upp frågan i enlighet med sina direktiv. För dessa frågor har genom DASK etablerats ell samarbete med statskontoret och inom detta skapats elt särskilt organ med expertis från statsförvaltningen och från leverantörer av datasystem. Man har studerat en rad problem på della område och det är alltså onödigt alt skriva och begära en särskild utredning, dä frågan är föremål för en inträngande utredning.

Det råder så stor enighet så jag skall i övrigl inte gå in i nägon polemik mot de föregående talarna ulan jag ber med detta, herr lalman, all fä yrka bifall lill konstilutionsutskollets hemställan.

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Anslag Ull datainspektionen, m. m.

273

18 Riksdagens protokoll 1975. Nr 58-60

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Anslag till datainspektionen, m. m.

Herr WERNER i Malmö (m) kort genmäle:

Herr talman! Del var inle bara, herr Johansson i Trollhättan, för att exemplifiera spänningen mellan offentlighetsprincipen och skyddet för den personliga integriteten som jag tog exemplet från Lund. Del är klart all den svårigheten ocksä finns med i bilden men syftet var just att visa hur kopplingen mellan dalainspektionen som lillsiändsgivare och datainspektionen som ombudsman kan välla besvär. När studentkåren i remisskrivelse begär sekretessbeläggning framhåller man sådana intrikata personliga data som misslyckade tentamina m. m. Det är frågor av den arten som jusl en ombudsman borde behjärla. Och del är ell argument för en frikopplad dataombudsmannainstitution.

Jag får kanske ocksä kommentera det som sades om dataombudsmannen, all detta skulle vara att splittra resurserna. Jag finner tvärtom alt del är elt sätt att samla resurserna. Vi vet nogsanit all justitieombudsmännen och jusiiliekanslern har oändligt många andra uppgifter. Undan för undan måsle det bli ogörligt att föfia alla tekniska innovationer från skilda fält som justitieombudsmännen skall ta itu med. Dä menar jag att det kunde vara klokt all skifia ul ell sådant här komplicerat tekniskt fält som dataområdet utgör och ge del lill en speciell dalaombudsman. Där kunde man undan för undan samla erfarenheter. Justitieombudsmännen kunde delegera över niånga av sina ärenden lill en sådan dataombudsman, liksom man nu delegerar över lill andra instanser. Jag kan inte finna annat än att det vore en utomordentligt fin väg.

När det gäller att höra de anställda på förelagen innan dessa anställda blir föremål för personregistrering, säger herr Johansson i Trollhällan att del vore orimligt all gä lill företagsnämnderna, för där sitter förelagarna med och har mer all säga lill om än de anställda. I varie fall fick jag del intrycket av herr Johanssons yttrande. Men sä är del ingalunda. Etl yttrande från en förelagsnämnd skulle väl kunna bli en rätt klar vifieyllring från jusl de anställda.

274

Fru ANÉR (fp) kort genmäle;

Herr lalman! När det gäller hur de anställda skall fä någon möjlighel alt påverka datoriseringen av arbetsplatserna är del här fråga om tvä problem som man fär hålla isär.

När del gäller upprättandet av personregister på arbetsplatserna tycker vi all del vore en enkel åtgärd och etl första steg i räll riklning - men bara ell första sleg - all företagsnämnderna obligatoriskt hördes. Därmed har man på intet sätt löst alla problem, utan måsle fortsätta.

Men man har heller inte löst alla problem om det är uteslutande hos de centrala organisationerna för arbetslagarna som dessa frågor uppmärksammas. Del har man märkt på de ställen där man försöki göra någonting ål det här. Att datorisera en arbetsplats är inle alls detsamma som all upprätta ell personregister. Det betyder att ingripa i praktiskt taget vartenda moment pä arbetsplatsen. Alla människor fär efter en datorisering andra arbetsuppgifter. Själva jobbet definieras på ell nyll sätt, övervak-

ningsmoment kan bli helt andra än förut osv.

Jag kan la två konkreta exempel. Det ena är lantbruksnämnden i Umeå där man datoriserade pä ett sådant sätt att de anställda inle begrep elt dugg av vad som hände och efteråt klagade. Del andra är invandrarverket där man tvärtom datoriserade i myckel nära samarbete med de anställda frän börian, och där resultatet blev myckel bällre.

Jag nämner dessa två saker uteslutande som illustrationer lill hur man på elt bra och på elt dåligt säll kan låta de lokall anställda få inflytande på sin egen lokala arbetsplats, som man inte från centralt håll på något vis kan ha samma delafierade insyn i och möjligheter all påverka.

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Anslag till datainspektionen, m. m.

Hen JOHANSSON i Trollhällan (s) kort genmäle:

Herr talman! När del först gäller förslaget om dalaombudsman sä resonerar herr Werner i Malmö som om en sådan skulle kommii till etl annat resultat än datainspektionen i Lundafallei. Men vem som än prövar ett sådant ärende tvingas väga mot varandra sekretesskravet och offent-lighelskravel. Jag vågar inle utgå ifrån att en särskild ombudsman skulle kommit lill elt annat resultat vid sin avvägning.

Däremot står del klart för mig alt del är svårt att skifia ut dalaförhållanden från andra områden. Det är inte lätt all säga att del här skall lastas av justitieombudsmannen. Del förekommer dä och dä förslag om att man skall skifia ul olika ärenden ur justitieombudsmannens ämnesområde. Del visar sig alltid vara mycket svårt att göra del. Framför allt framträder denna svårighet vid de inspektioner som justitieombudsmannen har alt ulföra. Han kan inle när han reser ul säga att delta ärende gäller dala så det kan jag inte gä in på, men det här ärendet rör inte data så det kan jag syssla med. Datan är inkopplad i ämbetsverks och andra organs verksamheter på ett sådant sätt att del är omöjligt alt göra en sådan särskifining.

Vad del sedan gäller datatekniken på arbetsplatserna är del självklart alt den bör införas i samarbete med de anställda. De modeller som för mig framstår som de bästa är just de som möjliggör sådant samarbete. Men de anställda företräds av sina fackliga organisationer, både på akademisk nivå och inom t. ex. verkstadsindustrin. De fackliga organisationerna bör alltså vara med i della sammanhang. De är företrädare för de anställda.

Herr WERNER i Malmö (m) kort genmäle;

Herr lalman! Herr Johansson i Trollhällan säger all del är svårt att veta huruvida en dataombudsman hade kommit till elt annat resultat i Lundafallet än vad datainspektionen gjorde. Del kan jag inle heller uttala mig om, men jag vill påpeka att dalainspektionen är part i målet. Därför skulle man hysa slörre förtroende för en dataombudsman som skulle vara fristående.

Vad sedan gäller frågan om att inrätta en dataombudsmannainstitution och bryta ut alla dataärenden ur JO:s ämnesområde så är del ju ingenting

275

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Anslag Ull datainspektionen, m. m.

nytt, herr Johansson. Vi har en konsumentombudsman, en näringsfri-helsombudsman, en pressombudsman osv. Vi har alltså brutit ut andra områden för speciell behandling.

Fru ANÉR (fp) kort genmäle;

Herr lalman! Det är ingen som säger all inle de fackliga ombudsmännen företräder sina medlemmar - det är klart all de gör det - ulan del är fråga om var expertisen finns. På delta nya område, som så få av oss behärskar, har man faktiskt inte så stor nytta av en uteslutande akademisk expertis pä långt håll, ulan det är faktiskt nödvändigt - det har experimenten i Norge visat - att arbetstagarna själva, parallellt med del egna fackels agerande pä arbetsplatsen, fär en visserligen elementär men dock väsentlig undervisning i hur datoriseringen går till. Det är det som är värt patos i den här frågan, och del är det som vi menar med arbetsdemokrati. Del är en fråga om ulbildning, men del är en utbildning som människorna kommer alt visa sig vara utomordentligt motiverade för därför alt de kommer alt upptäcka hur myckel det betyder för deras tillfredsställelse i arbelel all de begriper vad det är för maskiner de är kopplade med och vad del är för syslem de är placerade i. De komnier dä verkligen alt få lust all sätta sig in i delta och lära sig hanlera del. Detta kan man genomföra. Det är ingen omöjlighet.

276

Hen WIJKMAN (m):

Herr lalman! Jag skall inte alls bli långrandig i mitt anförande. Del är å andra sidan inte ofta som herr Johansson i Trollhällan direkt ber alt man skall kommentera frågor som står på dagordningen.

Jag vill böfia med att säga all Lundaärendel, som herr Werner i Malmö tog upp, såvitt jag förstår har behandlats pä kanslinivä direkt av generaldirektören och den ansvarige föredragande fiänsiemännen. Vi har inte haft detta fall uppe i styrelsen. Ärendet är alltså helt nytt även för mig. Det illustrerar väl hur svår balansgängen mellan offentlighet och sekretess är.

Det är väl lämpligt alt se över de här frågorna - det har varit diskussioner om det på studentkårerna även i Stockholm och Uppsala -då OSK;s betänkande om några veckor läggs fram.

Men del gäller inle bara en avvägning mellan offentlighet och sekretess - det är inte bara där som problemen rent allmänt inställer sig - ulan det gäller över huvud tagel hur mycket myndigheterna skall få san-ila på sig. Det räcker inte alt sekrelessbelägga vissa uppgifter och tro alt man därmed har löst inlegriletsproblemel sä alt säga, utan det är i vid bemärkelse ocksä fråga om hur myckel resp. myndighet har nytta av. Där tror jag rent allmänl all del vore värdefullt om vi kunde komma fram lill och enas om all s. k. bra-all-ha-uppgifler och den typen av mera ospecificerat uppgiflsinsamlande skall vi försöka avslå från.

När det gäller del förevarande betänkandet är del i och för sig ganska remarkabelt all man nu när inte ens elt år har förflutit efter dalalagens

ikraftträdande begär en utredning och en översyn. Å andra sidan har jag stor förståelse för della. Väldigt niånga av de långsiktiga problemen och frågeställningarna hade aldrig varit uppe till ingående studium när datalagen skrevs. Del gäller de manuella register som i och för sig inte berörs av dalalagen men som ligger mycket nära, det gäller mjukda-taproblemaliken för att ta elt annat område, och del gäller hela det internationella samarbetet och ulvecklingen mot allt slörre transmissionsnät. Del är då glädjande all kunna konstatera all alla här har slagit fasl all datainspektionens kortsiktiga arbeie och avgöranden inte pä något sätt får lamslås av att verksamheten blir föremål för utredning.

Jag har begärt ordet, herr talman, i första hand för att tala om tre saker.

För det första är del den s. k. avidentifieringsfrågan, som fru Anér var inne på, där del inte bara gäller de tidigare folk- och bostadsräkningarna, utan där t. ex. statistiska centralbyråns arbetskraflsundersök-ningar nu finns samlade sedan åratal lillbaka med individanknutna uppgifter, mänga av ganska känslig natur. Det kunde vara gott och väl om det hade varit raka intervjuer, men i ungefär 20 96 av fallen är del inle de enskilda människorna som har svarat i dessa arbetskraftsundersökningar, utan del är ofta make, maka eller annan nära anhörig som svarat. Om man inte fäll lag pä nägon anhörig har man imputeral - man har skattat utifrån den allmänna bild man har av personen i fråga och bedömt sannolikheten av att han har haft arbete under den och den tiden. Man har även skattat en stor mängd subjektiva variabler: vad vederbörande har för önskemål för den närmaste framliden i olika hänseenden t. ex. Del är en principiellt myckel tvivelaktig metod att använda även i statistiska sammanhang. Det kunde väl gå bra om man bara använde sig av den s. k. impuieringen i tabellform, men det finns åtskilliga lusen svenskar, fullt idenlifierbara, regisirerade på magnetband sedan många år lillbaka med i många fall helt felaktiga uppgifter - ulan all de själva vet om det dessutom.

Den s. k. levnadsnivåundersökningen, som del förekommit en viss debatt om i pressen under de senaste månaderna, är också ett exempel på en typ av uppgiflsinsamlande där tanken är all man skall ha kvar individanknylningen. Och där är det mycket känsliga personuppgifter som skall ingå. Vi har även breda forskningsprojekt som håller pä alt läggas upp eller redan är på gång, där man frågar om allt från medicinanvändning till sexualvanor. Del är klart att della för många människor är principiellt betänkligt. Även om man i dag är villig all svara på sådana frågor och accepterar ADB-tekniken är del inte säkert all man också är villig all för all framtid eller för många är framåt ha dessa uppgifter liggande kvar, fullt idenlifierbara.

För del andra, herr talman, gäller del mjukdalatekniken - detta med omdömen och värderingar, som ju är högst subjektiva och där vi i dalainspektionen naturiiglvis också myckel snabbi måste komma fram till åtminstone kortsiktigt verkande riktlinjer för att stänga ute de mest

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Anslag till datainspektionen, m. m.

277

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Anslag Ull datainspektionen, m. m.

uppenbara fallen av godtyckliga bedömningar.

För del tredje gäller det de offentliga registren. Hur mycket skall man få lagra på myndighetsnivå och hur skall integriteisfrågorna belysas innan registren kommer till? Där vill jag understryka vad både herr Werner i Malmö och fru Anér sade om all det egentligen är ganska remarkabelt au departementet inle har gjort nägol ät denna fråga.

En enig riksdag förklarade förra årel all det fanns en princip, som arbetats fram av datainspektionen och som JK instämt i. För all få ett principlillstånd eller elt avstyrkande kunde regeringen ha gäll lill datainspektionen innan beslul fattades -en väldigt enkel ordning. JK säger t. o. m. i sill remissyttrande att del inle behövs en lagändring på denna punkt. Ändå har ingenting hänt.

Dagsaktuella exempel visar alt del inle fungerar bra på detta område. Civilutskottels belänkande med anledning av några SCB-ärenden ger vid handen alt inle ens någol yttrande har inhämtats från datainspektionen, innan karusellen sattes i gäng. Detsamma gäller den s. k. levnadsnivå-undersökningen. 1 och för sig - jag är motionär i ärendet - hade del varit bättre att gå till regeringen och kräva ett förslag. Men man fär böja sig.  Detta förslag är en kompromiss.

Avslutningsvis vill jag säga föfiande lill herr Johansson i Trollhättan. Eftersom vi pä denna punkt har en enig riksdag bakom oss sedan förra årel, får vi hoppas - vi kanske t. o, m. kan förutsätta - alt jusl denna fråga om de offentliga registren som är så känslig och har vållat så mycken debatt skall kunna behandlas med största skyndsamhel. Jag förutsätter samtidigt att direktiven inte skall spikas, förrän vi har litet mer underlag från dalainspektionen i fråga om utvärderingen.

278

Hen JOHANSSON i Trollhällan (s):

Herr talman! Jag animerade herr Wijkman all gå upp eftersom jag föreställde mig att beslutet i det ärende som herr Werner i Malmö drog in i debatten hade fattats av datainspektionens styrelse. Nu var sä inte fallet. Då förstår jag att herr Wijkman inle kan kommentera del annat än pä samma sätt som jag gjorde. Pä ett utomordentligt sätt belyser exemplet svårigheterna att la ställning i frågor av denna karakiär, där så många intressen, värderingar och synpunkler står mot varandra.

Självklart är del inte bara fråga om en avvägning mellan offentlighet och sekretess. Även andra saker måste läggas in i den slutliga bedömningen.

Herr Wfikman ställde lill mig en fråga, som jag gärna vill svara pä. Jag förutsätter alt detta ärende blir föremål för utredning och att utredningsresultatet kommer fram sä snabbi som möjligl. Jag delar dock herr Wijkmans och fru Anérs uppfattning att man inte får vara så snabb i direklivskrivningen att man inle tar hänsyn lill del arbeie som pågår just nu. Men då måste jag faktiskt vädja lill herr Wijkman på samma sätt som jag vädjade till fru Anér: Ta ell samtal med herrar Björck i

Nässjö och Werner i Malmö så alt de inle framställer anmärkning mot justitieministern för all han inle snabbi tillsätter denna utredning.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Utskottets hemställan bifölls.

Punklen 2 a

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Boo m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Boo begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller konstilutionsutskoltets hemställan

i betänkandet nr 11 punkten 2 a rösiar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 1 av herr Boo m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Boo begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 221

Nej -   80

Avstår -      1

Punkten 2 b

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Werner i Malmö m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Werner i Malmö begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller konstitutionsutskottets hemställan

i betänkandet nr 11 punklen 2 b rösiar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 2 av herr Werner

i Malmö m. fl.

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Anslag lill datainspektionen, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-proposilionen. Dä herr Werner i Malmö begärde rösträkning verkslälldes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resullal:

Ja - 233

Nej -   67

Avstår -     2

279

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Anslag till lärarutbildning

Punkten 2 c

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Lindahl i Hamburgsund, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lindahl i Hamburgsund begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller konstitutionsutskottets hemställan

i belänkandet nr 11 punkten 2 c rösiar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Lindahl

i Hamburgsund.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Lindahl i Hamburgsund begärde rösträkning verkslälldes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 267

Nej -   33

Avstår -     2

Punkten 2 d

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av hen Werner i Malmö m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Werner i Malmö begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller konstilutionsutskoltets hemställan

i betänkandet nr 11  punklen 2d rösiar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av herr Werner

i Malmö m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röslal för ja-propositionen. Dä herr Werner i Malmö begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 230

Nej -   70

Avstår -      1

Punkterna 2 e, 2 f och 3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

280

§ 9 Anslag till lärarutbildning

Föredrogs uibildningsutskottets betänkande nr 10 med anledning av propositionen 1975:1 såvitt gäller anslag till lärarutbildning jämte motioner.

Hen TALMANNEN:

1 fråga om della belänkande hålles gemensam överläggning för samtliga punkler. Under den gemensamma överläggningen får yrkanden framställas belräffande samtliga punkter i betänkandet.

I del föfiande redovisas endast de punkler, vid vilka under överläggningen framställts särskilda yrkanden.

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Anslag till lärarutbildning

Punkten 1 (Vissa lärarutbildningsfrågor)

Regeringen hade i propositionen 1975:1 bilaga 10 (utbildningsdepartementet) under rubriken Vissa gemensamma frågor (s. 373-384) behandlat vissa lärarulbildningsfrägor av allmän karakiär.

Regeringen hade vidare under punklerna F 1 och F3 (s. 384-390 resp. 392-395) bl. a. föreslagit riksdagen att

1.    bemyndiga regeringen alt besluta om antalet intagningsplatser vid lärarhögskolorna,

2.    bemyndiga regeringen alt besluta om antalet inlagningsplalser vid förskoleseminarierna.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna 1975:268 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställts

1.    att riksdagen uttalade sig för en väsentligt ökad utbildning av förskollärare,

2.    att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag rörande en flerårig ökningsplan,

3.    all riksdagen skulle beträffande budgetåret 1975/76 ullala sig för en ökning av antalet inlagningsplalser med 300 utöver regeringens förslag saml besluta all härför erforderliga medel skulle anvisas på tilläggsslal för budgetåret 1975/76,

1975:819 av hen Nordstrandh m. fl. (m),

1975:1342 av herr Alsén m. fl. (s, c, m, fp),

1975:1357 av fru Fraenkel (fp) och fru Söder (c),

1975:1370 av herr Hermansson m. fl. (vpk) såvitt gällde hemställan att riksdagen uttalade all intagningen lill den ordinarie förskollärarut-bildningen successivt kraftigt borde utökas (yrkandet 2).

1975:1380 av herr Jonsson i Mora (fp, s, c, m) samt

1975:1392 av herrar Nordgren (m) och Olsson i Järvsö (c).

Utskottet hemställde

1.   alt riksdagen med anledning av propositionen 1975:1 som sin mening gav regeringen lill känna vad ulskotlei anfört beträffande dels den framtida dimensioneringen av klass- och ämneslärarutbildningen, dels hörande av  1974 års lärarulbildningsutredning,

2.   att riksdagen bemyndigade regeringen all besluta om antalet inlagningsplalser vid lärarhögskolorna,

3.   att riksdagen beträffande dimensioneringen av förskollärarulbild-

281

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Anslag till lärarutbildning

ningen skulle avslå molionen 1975:268 yrkandena 1 och 2 saml molionen 1975:1370 yrkandet 2,

4.    alt riksdagen med bifall till proposiiionen 1975:1 och med avslag pä motionen 1975:268 yrkandet 3 bemyndigade regeringen all besluta om antalet intagningsplatser vid förskoleseminarierna,

5.    all riksdagen belräffande den departemeniala arbetsgruppen m. m. skulle avslå molionen 1975:819 yrkandena 3 och 4 saml molionen 1975:1392 yrkandet 1,

6.    alt riksdagen beträffande lärarhögskolan i Uppsala skulle avslå motionen 1975:1342,

7.    all riksdagen beträffande lärarhögskolan i Gävle skulle avslå motionen 1975:1392 yrkandet 3,

8.    att riksdagen beträffande en basorganisation vid lärarhögskolorna m. m. skulle avslå molionerna 1975:1357 och 1975:1392 yrkandet 2,

9.    att riksdagen beträffande uppdragsutbildning, universitetsutbildning, frilidspedagogutbildning m.m. skulle avslå molionerna 1975:819 yrkandet 2 och  1975:1380,

10. alt riksdagen belräffande viss fortbildning skulle avslå motionerna
1975:819 yrkandet 1 och 1975:1392 yrkandet 4.

Reservalion hade avgivils

1. beträffande dimensioneringen av förskollärarutbildningen av fru Lantz (vpk) som ansett att utskottet under 3 och 4 bort hemställa

3.    all riksdagen belräffande dimensioneringen av förskollärarutbildningen med anledning av molionerna 1975:268 yrkandena 1 och 2 saml 1975:1370 yrkandet 2 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanten anfört om flerårig ökningsplan m. m.,

4.    att riksdagen med anledning av propositionen 1975:1 och med bifall till motionen 1975:268 yrkandet 3 bemyndigade regeringen att besluta om antalet inlagningsplalser vid förskoleseminarierna i enlighet med vad reservanten förordat.

Punkten 2 (Lärarhögskolorna)

Regeringen hade under punklerna F l-F 2 (s. 384-392) bl. a. föreslagit riksdagen att

1.    till Lärarhögskolorna: Avlöningar till lärarpersonal m. m. för budgetåret  1975/76 anvisa ell förslag.sanslag av  168 941000 kr.,

2.    till Lärarhögskolorna: Driftkostnader för budgetåret 1975/76 anvisa ett reservationsanslag av 33 063 000 kr.

282

1 detta sammanhang hade behandlats motionerna

1975:540 av herr Nordstrandh m. fl. (m) såvitt gällde hemställan

1.   alt riksdagen hos regeringen begärde alt utbildningskapaciteten på speciallärarutbildningens gren 1 för budgetåret 1975/76 ökades lill 720 platser (yrkandet  1),

2.   att riksdagen hos regeringen begärde alt en plan för hur det framtida

behovel av speciallärare skulle fyllas framlades i samband med propositionen i anledning av SIA-utredningens förslag (yrkandet 2),

1975:836 av herr Wiklund m. fl. (s). vari hemslällls att riksdagen beslutade att hos regeringen begära

1.   all en översyn företogs av de i motionen åsyftade bestämmelserna och reglerna,

2.   alt - i avvaktan på förslag i anledning av denna översyn - sådan revidering gjordes av nu gällande bestämmelser, att de studerande kunde fullgöra sin praktikulbildning enligt fastställd ordning undersamma ekonomiska förutsättningar,

1975:1196 av fru Fredrikson (c) och fru Tilländer (c), vari hemställts alt riksdagen hos regeringen skulle anhålla om sådan komplettering av gällande bestämmelser, att de studerande erhöll full kostnadstäckning för de resekostnader som uppkom i samband med obligatoriska studieresor och obligatorisk praktik,

1975:1366 av herr Gustavsson i Alvesta m.fl. (c, s, m),

1975:1379 av herrar Jonsson i Mora (fp) och Weslberg i Ljusdal (fp),

1975:1405 av fröken Pehrsson m.fl. (c),

1975:1406 av fröken Pehrsson m. fl. (c) såvitt nu var i fråga (yrkandet

1),

1975:1409 av herr Persson i Karistad (s) saml

1975:1416 av herr Strindberg m. fl. (m, c, fp), vari hemställts alt riksdagen beslutade om inrättande av speciallärarutbildning vid lärarhögskolan i Linköping i enlighet med vad skolöverstyrelsen föreslagit.

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Anslag till lärarutbildning

Utskottet hemställde

1.    alt riksdagen beträffande speciallärarulbildning för särskola och grundskola skulle avslå motionerna 1975:540 yrkandet 1 och 1975:1416,

2.    att riksdagen belräffande en utbyggnadsplan för speciallärarulbild-ningen skulle avslå motionen 1975:540 yrkandet 2,

3.    all riksdagen belräffande särskild speciallärarutbildning skulle avslå molionen  1975:1366,

4.    att riksdagen beträffande talpedagogutbildning skulle avslä motionen  1975:1406 yrkandet 1,

5.    all riksdagen beträffande utbildning av lärare för särskolans träningsskola skulle avslå motionen  1975:1405,

6.    alt riksdagen belräffande tillvalskurser skulle avslä motionen 1975:1409,

7.    att riksdagen beträffande omvandling av arvodesfiänsl som biträdande utbildningsledare m. m. skulle avslå molionen 1975:1379,

8.    alt riksdagen med anledning av molionerna 1975:836 och 1975:1196 bemyndigade regeringen alt revidera gällande reseersättningsbestämmelser,

9.    all riksdagen med bifall lill proposiiionen 1975:1 saml med avslag på molionerna 1975:540 yrkandet 1 och 1975:1416, molionerna såvitt gällde medelsanvisningen under della anslag, lill Lärarhögskolorna: Av-

283

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Anslag till lärarutbildning

löningar lill lärarpersonal m. m. för budgetåret 1975/76 anvisade elt förslagsanslag av 168 941000 kr.,

10. att riksdagen lill Lärarhögskolorna; Driftkoslnader för budgelåret 1975/76 anvisade ell reservationsanslag av 33 063 000 kr.

Reservalion hade avgivits

2. belräffande specialläraruibildningen för särskola och grundskola av herr Nordstrandh (m) och fru Sundberg (m) som ansett att utskottet under 1 och 9 bort hemställa

1. att riksdagen med bifall till molionen 1975:540 yrkandet 1 och med anledning av motionen 1975:1416 uttalade alt ulbildningsgren 1 av spe-ciallärariinje borde inrättas vid lärarhögskolan i Linköping och att specialläraruibildningen för särskola och grundskola borde ökas med 96 platser utöver regeringens förslag för budgetåret 1975/76,

9. all riksdagen med anledning av proposiiionen 1975:1 samt motionerna 1975:540 yrkandet 1 och 1975:1416, motionerna såviii gällde medelsanvisningen under delta anslag, lill Lärarhögskolorna: Avlöningar till lärarpersonal m. m. för budgetåret 1975/76 anvisade ett förslagsanslag av  169 716 000 kr.

Punklen 3 (Förskoleseminarierna)

Regeringen hade under punkterna F 3-F 4 (s. 392-396) bl. a. föreslagit riksdagen alt

1.    till Förskoleseminarierna: Avlöningar till lärarpersonal m. m. för budgelåret 1975/76 anvisa etl förslagsanslag av 39 774 000 kr.,

2.    till Förskoleseminarierna: Driftkoslnader för budgelåret 1975/76 anvisa ett reservationsanslag av 2 315 000 kr.

I della sammanhang hade behandlats molionerna 1975:210 av herrar Strindberg (m) och Nyhage (m) saml 1975:1370 av herr Hermansson m.fl. (vpk) såvitt gällde hemställan all riksdagen uttalade

1.   att de provisoriska brisiutbildningar av förskolepersonal som för närvarande pågick begränsades (yrkandet 1),

2.   att den ordinarie 2-åriga förskollärarutbildningen utvidgades till tre är (yrkandet 3).

284

Utskottet hemslällde

1.   all riksdagen belräffande brisiutbildningar av förskolepersonal skulle avslå motionen 1975:1370 yrkandet 1,

2.   att riksdagen belräffande förlängd förskollärarulbildning skulle avslå molionen  1975:1370 yrkandet 3,

3.   att riksdagen belräffande en samordnad utbildning lill fritidspedagog och socialpedagog skulle avslå molionen 1975:210,

4.   att riksdagen till Förskoleseminarierna: Avlöningar lill lärarpersonal m. m. för budgetåret 1975/76 anvisade ell förslagsanslag av 39 774 000 kr..

5. att riksdagen till Förskoleseminarierna: Driftkostnader för budgelåret 1975/76 anvisade ell reservationsanslag av 2 315 000 kr.

Reservationer hade avgivits

3. beträffande bristutbildningar av förskolepersonal av fru Lantz (vpk) som anseit att utskottet under 1 bort hemställa

all riksdagen med anledning av molionen 1975:1370 yrkandet 1 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanten anfört.

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Anslag till lärarutbildning

4. beträffande förlängd förskollärarulbildning av fru Lantz (vpk) som anseit att ulskottet under 2 bort hemställa

alt riksdagen med anledning av molionen 1975:1370 yrkandet 3 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanten anfört.

Hen NORDSTRANDH (m):

Herr talman! Dimensioneringen av lärarutbildningen är för närvarande ell svårt problem. Lärarorganisationerna exempelvis driver målmedvetet sin uppfattning alt del utbildas för många lärare. Del finns inte arbeie ät dem alla. Arbetslösheten är enligl organisationerna påtaglig. En betydande nedskärning av lärarutbildningen krävs. Stora prognostiserade överskoll anges.

Å andra sidan konstaleras ute pä fältet all tillgängen på behöriga lärare ofta är knapp; stundtals finns ingen behörig all uppdriva. Även om della kan ha sina speciella orsaker och inle i och för sig måste betyda all det finns en reell brist på utbildade lärare, stämmer del dock till eftertanke.

Ulbildningsutskoilet har vid sin behandling av budgetpropositionens avsnitt om lärarutbildning och i molionerna i anslutning därtill icke blivit övertygat om att det är riktigt alt så drastiskt sänka intagningskapaciteten för lärarhögskoleorganisalionen som det nu föreslagits av regeringen. Föfiderna för lärarhögskolorna blir dessutom svåra. Ulskotlei anser all ytteriigare 48 plalser för lågsladielärarutbildning bör fä disponeras under förhandenvarande omständigheter. Det får betraktas som ell minimi-tillägg.

Medelvägen mellan all utbilda för mänga och utbilda för fä lärare är svår att hålla. Det är hell enkelt en balansgång pä ganska slak lina. Prognoser tycks aldrig vara tillförlitliga. Men man kan dock, även om man lar hänsyn till detta, inle väria sig för intrycket all regeringen inte haft ulvecklingen under den kontroll som man kan fordra. Della gäller i lika hög grad skolöverstyrelsen. Utskottets reaktion är elt memento för de ansvariga instanserna.

Vad särskilt gäl ler special lärarutbildningen förefaller brislen pä behöriga speciallärare vara sä omfattande att en ökning av utbildningen är klart motiverad. Skolöverstyrelsen har ocksä den uppfattningen. Antalet obehöriga speciallärare är mycket slort - del är ell faktum som man inte kan resonera bort. 1 motionerna 540 och 1416 föresläs en om ocksä mindre

285

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Anslag Ull lärarutbildning

ökning av intagningsplalserna. Utskottsmajoriteten ställer sig emellertid helt kallsinnig och, som vanligt är för närvarande, tillkallas utredningen om skolans inre arbeie, SIA, som hjälpgumnia i bemödandena all sopa motionsförslagel under mattan. Under hänvisning till att den utredningen behandlar frågor ocksä rörande specialundervisningen skall enligt utskottet yrkandet i niotionen inte föranleda någon riksdagens åtgärd. Slutförd remissbehandling och beslul i anledning av SIA skall, menar man, först inväntas.

Som en tämligen nyanställd hjälpgumnia uppträder 1974 års lärarulbildningsutredning, den s. k. LUT. Den utredningen skall förmodligen nägon gång mol 1970-talels slut pröva bl. a. speciallärarulbildningens dimensionering och organisalion. Därför kan enligl utskottet ingenting göras innan dess.

Lika litet realbelonad som skäl för all inta en negaliv attityd lill förslagen i motionerna är den i budgetpropositionen aviserade karlläggningen av vilka typer av fiänster som personer med speciallärarulbildning upprätthåller. Karlläggningen är i och för sig välkommen, men den löser ju ingalunda dagens och morgondagens problem. De skjuts bara olösta framåt.

En verklig realprövning av situationen och av bristlägel ger sig utskottsmajoriteten inle in på. Behövs det, frågar jag för min del, så långt man nu kan bedöma fler behöriga speciallärare eller behövs del inle? Behövs det, då skall sådana också utbildas. Inle etl ord av realbedömning i utskottsbetänkandet!

De speciallärare som genomgår den ettåriga utbildningen på gren 1 är - för alt citera molionen 540 - efter genomgången ulbildning behöriga för grundsärskola, hjälpundervisning i grundskolan, observalionsunder-visning, undervisning av elever med läs- och skrivsvårigheter saml för undervisning av hörsel- och synskadade elever integrerade i den vanliga skolundervisningen. Del rör sig här alltså om ett stort och brett register. Skolöverstyrelsens förslag om ytterligare 96 inlagningsplalser på linjen bör enligt vad vi moderater menar omedelbart tillmötesgås. Bristen avhjälps visserligen inle med det, men förhållandena kan dock nägol förbättras.

Jag ber, herr talman, alt få yrka bifall lill reservationen 2 vid utbildningsutskottets betänkande nr 10.

I detta anförande, under vilket herr förste vice talmannen övertog ledningen av kammarens förhandlingar, instämde herr Strindberg (m).

286

Fru LANTZ (vpk):

Herr talman! För en vecka sedan fördes en ganska livlig debatt här i kammaren om den kvantitativa utbyggnaden av barnomsorgen. Vänsterpartiet kommunisterna krävde i den debatten all riksdagen skulle vidta åtgärder för att få till stånd en garanterad utbyggnad av barnomsorgen. Men förutom en kvantitativ utbyggnad av förskolan måste en

kvalitativ utbyggnad ske.

I kvaliletsdeballen står tillgängen på utbildad personal i främsta rummet. Personalen har en avgörande betydelse för förskoleverksamhetens innehåll och kvalitet. Dels måsle tillgängen pä utbildad personal säkerställas, dels måsle personaltätheten på barnstugorna öka.

Det finns en betydande brist på utbildad personal inom barnomsorgen. Frän kommunernas sida har ofta hävdats all brislen på utbildad personal hämmar utbyggnaden av barnomsorgen. I Botkyrka kommun köade i höstas nära 4 000 barn till daghem samtidigt som daghem stod färdiga men utan tillgäng på utbildad personal.

Kommunförbundet har beräknat alt det för år 1974 fanns en brist pä mellan 1 600 och 2 000 utbildade förskollärare. Den jämförelse som barnsiugeutredningen har gjort mellan personalbehov och personallillgäng visaratt det finns risk för all brislen pä utbildad personal vid en utbyggnad av förskolan komnier all bli ännu slörre. Ulredningen har försöki all uppskatta storleken av de ökade utbildningsinsatser, utöver nuvarande planerad utbildningskapacitet, som är nödvändiga vid olika utbyggnadsalternativ för att personallillgängen skall kunna motsvara personalbehovet.

Enligl de här beräkningarna skulle del under perioden 1975-1980 behöva ulbildas mellan 29 800 och 58 000 personer utöver vad som planeras för all barnstugornas behov av adekvat utbildad personal skall kunna tillfredsställas. Variationer i beräkningarna beror pä svårigheten all bedöma vilken utbyggnadstakt och ulbyggnadsgrad som kommer all förverkligas.

En expansion av förskoleverksamheten torde alltså få till följd alt under åtskilliga är framöver antalet förskollärare och barnskötare med adekvat ulbildning, trots viss ökning av utbildningskapaciteten, snarare kommer all öka än minska den rådande bristen på balans mellan behov av och tillgång pä utbildad personal.

I budgetpropositionen föresläs en ökning av intagningen lill förskollärarutbildningen med 384 plalser. Mot bakgrund av del redovisade behovet måste förskollärarutbildningen väsentligt utökas, såväl omedelbart som på sikt. Intagningen till den regufiära utbildningen måste ökas till dess brislen är hävd.

Vänsterpartiet kommunisterna har i motion nr 268 föreslagit dels att utbildningen av förskollärare väsentligt utökas, dels all en flerårig ökningsplan utarbetas, dels också att antalet inlagningsplalser vid seminarium utökas med 300 utöver vad som föreslås i budgetpropositionen.

Daghemspersonal och förskollärarnas fackliga organisation har i många år krävt ökad personaltäthet. Fortfarande är personaltätheten betydligt mindre än den av socialstyrelsen och barnstugeutredningen rekommenderade. Den vanliga personaltätheten innebär alt högst två vårdare finns närvarande samtidigt på en avdelning under dagen. Varie avbrott innebär att bara en värdare flnns bland barnen. Under sådana omständigheter är del omöjligt att genomföra en meningsfull verksamhet, del blir bara

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Anslag till lärarutbildning

287

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Anslag till lärarutbildning

288

"barntillsyn". Dessutom tillämpar de flesta kommuner en överinskrivning på uppåt 20 96  ulan alt denna kompenseras med mer personal.

Kravel från personalen är ökad personaltäthet. Detta krav måsle genomföras dels genom en ökning av personalen, dels genom en minskning av barnantalet i barngrupperna. Vänsterpartiet kommunisterna har i en motion lill årets riksmöte föreslagit en personaltäthet som innebär två vårdare på fem barn i småbarnsgrupper och en värdare på fem barn i äldregrupper. Detta förslag medför givelvis ytterligare behov av utbildad personal.

För alt man skall kunna åstadkomma en kvalitativ standard pä förskolorna är del viktigt att utbildningens inriktning stämmer överens med den målsättning som kommer till uitryck i barnstugeuiredningen. Om barnstugeutredningens tankar skall kunna förverkligas, behövs en mycket kvalificerad ulbildning av förskollärare. Del finns ingen förklaring och ingen anledning till all de personer som har hand om våra yngsta barn skall ha den kortaste utbildningen. I dag är den regufiära utbildningen tvåårig. Sverige är f n. det enda land i Norden som har tvåårig ulbildning; övriga länder har treårig ulbildning. I motionen 1370 ställer vpk förslag om att den ordinarie förskollärarutbildningen skall utvidgas lill tre är.

En förlängd grundutbildning för förskollärare har sedan niånga år varit etl av de krav som den svenska förskollärarkåren högpriorileral jämsides med all man framhållit behovet av en kontinuerlig fortbildning.

Vid sidan av den reguljära tvååriga förskollärarutbildningen finns del speciella kalegoriulbildningarsom leder till förskolläraryrkel. Redan verksamma barnskötare med fyra års erfarenhet av förskoleverksamhet kan bli förskollärare genom en 42 veckors kurs. Barnskötare ulan ulbildning kan genomgå en 50 veckors kurs och bli förskollärare. I budgetpropositionen föresläs ocksä en 20 veckors kurs för arbetslösa lågsladielärare som vill bli förskollärare. Dessutom finns del förslag till en förkortad förskollärarulbildning för elever frän gymnasieskolans vårdlinje, och vidare anordnas inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen kurser för arbetslösa beieendevetare soni vill bli förskollärare.

Det kan vara berättigat all under en pressad utbyggnadsperiod med förkortade kurser så all säga snabbulbilda personal. Men dessa kalego-riutbildningar får inle ses som annat än temporära nödlösningar.

Kommunförbundet framhåller all utbildningen av barnskötare lill förskollärare inle löser problemet med den bristande tillgängen på adekvat utbildad personal för barnstugorna. Även utbildade barnskötare är del nämligen brist på. Utbildning av barnskötare lill förskollärare innebär därför ingen resursförstärkning vad gäller den totala personallillgängen. Uppskattningsvis skulle del för alt täcka behovel behöva ulbildas 16 000-25 000 barnskötare mellan 1975 och 1980.

Del är på den regufiära utbildningen samhället måsle salsa för att få bättre tillgång pä utbildad personal. Del flnns bra underlag för en utbyggnad av den regufiära förskollärarutbildningen, nämligen ell mycket slort antal sökande. Konkurrensen lill en plats på förskollärarseminarium

är hård. Omkring 5 000 kvalificerade sökande avvisas varie är.

Ulskottet anför i motiveringen för avslag pä molionerna 268 och 1370: "En avsevärt ökad dimensionering av förskollärarutbildningen kan komma att medföra risk för all denna ulbildning i framliden skulle behöva minskas mycket kraftigt." Skall den risken då hindra barnstugorna frän alt i dag få adekvat utbildad personal?

Dimensioneringen av förskollärarutbildningen måste givelvis ske löpande i takt med utbyggnaden av barnomsorgen. Inom en överskådlig framlid föreligger dock ingen risk för överdimensionering av förskollärarutbildningen. Jag nämnde tidigare all del fram lill 1980 behöver ulbildas upp lill 58 000 personer. Jag lycker all utskottets motivering pä denna punkt är utomordentligt svag.

Vidare åberopar utskottet all del i och med all barnskötare utbildas lill förskollärare blir fler förskollärare. Det är hell obestridligt, men samtidigt löser della inle barnstugornas personalproblem då det också råder slor brist på barnskötare. Utskottet vill öka den ena bristen för alt minska den andra brislen.

Sedan anvisar ulskottet en iredje utväg, nämligen all lågsladielärare skall kunna fä kompletterande ulbildning till förskollärare och vice versa. Della måste betraktas som en nödlösning och etl slöseri med både samhällets och individens resurser. Det måste finnas styrinstrument för alt planera dimensioneringen både av förskollärare och av lågstadielärare. Utskottels skrivning tyder pä nonchalans inför individens val av ulbildning och yrke.

Utskottet anför all de som genomgått brislutbildning ofta har en lång och rik erfarenhet av förskoleverksamhet. Om del vore sä som utskottet förutsätter vore brislulbildningen all hänföra mer till vidareutbildning och lill fortbildning. Men så är del tyvärr inte. Del finns bara en ka-tegoriulbildning där personalen har lång och rik erfarenhet av förskoleverksamhet, och det är 42-veckorskursen.

Till sist anför utskottet: "Det är inle förenligt med kravel på åter
hållsamhet belräffande ökade kostnader all nu föreslå en förlängd ul
bildning -- ." Vänsterpartiet kommunisterna har tidigare anfört att

barnomsorg måste få kosta pengar. Finns det nägol bällre sätt att satsa resurser på än att salsa dem på barnen, som ju är vär framlid? Barnomsorg är en god samhällsinvestering, men för all den skall tillförsäkras god kvalitet måste ökade resurser satsas på adekvat ulbildning av barn-slugepersonal.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reservationerna 1, 3 och 4.

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Anslag till lärarutbildning

Hen GUSTAFSSON i Barkarby (s):

Herr talman! Låt mig som utskottets talesman böria med all konstalera, att det föreligger en betydande grad av enighet inom utskottet när del gäller förevarande betänkande om lärarutbildningen. Som redan framgått är det egentligen bara vpk som avviker, nämligen i frågan om förskol-

289

19 Riksdagens protokoll 1975. Nr 58-60

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Anslag till lärarutbildning

290

lärarutbildningen. Mol denna bakgrund av stor samstämmighet finns det väl heller ingen anledning för mig all bli alltför utförlig. Kanske finns del också andra skäl för all jag inte blir för utförlig vid denna tidpunkt.

Den besvärligaste delen i arbetet med della betänkande har varit dimensioneringen av klasslärarulbildningen. De mänga föredragningarna och överläggningarna i den frågan har inle gjort all utskottet egentligen har känt sig så mycket säkrare, utom i etl avseende, nämligen det att alla sifferprognoser är ganska osäkra. Att prognoserna på detta område bara mycket grovt visar tendenserna visste vi väl kanske förut, och den kunskapen har nu blivit ytterligare förstärkt. Men detta att prognoserna bara anger tendenserna i grova drag ger å andra sidan utrymme för be-dön-mingar av olika slag. Utskollet har nu gjort en annan bedömning än regeringen, och all detta inte har lett lill slörre skillnader än fallet är beror på de praktiska skäl som vi har anfört i belänkandet.

Beträffande dimensioneringen av lärarutbildningen vill jag bara göra ell tillägg. Vi har i utskottet självfallet varit medvetna om alt den hastiga förändringen av lärarutbildningens dimensionering bara är en faktor. Givetvis måste också önskemål alt relativt snabbt få fram utbildad personal till olika sektorer i samhället, liksom också - i motsatt läge - risken för all personer med viss utbildning inte kan fä arbete i sill yrke vägas in.

Jag sade inledningsvis att det i utskottet har förelegal en betydande grad av enighet, men hell eniga har vi inte varit. Della har ju också framgått av tidigare inlägg. Moderata samlingspartiet avviker på en punkt, nämligen vad gäller specialläraruibildningen för särskola och grundskola, där man har reserverat sig. Herr Nordstrandh uppehöll sig speciellt vid den frågan, som ändå är en mindre punkt i utskottets betänkande. Han sade också alt vi har anlitat speciella hjälpgummor, och han räknade upp ett antal sådana. Några av de gummorna fann herr Nordstrandh gamla och ganska slitna, andra däremot var litet nyare och fräschare. Men en gumma angavs ändå fel i sammanhanget, nämligen lärarutbild-ningsutredningen LUT 74. Den förekommer inte alls. Vad vi hänvisar till är SIA och den aviserade kartläggningen, men LUT 74 har vi inle hänvisat till. Den korrigeringen bör kanske här göras.

Vad SIA beträffar vill jag säga all även om del f n. råder brisi på speciallärare finns del kanske - när man ser hur SIA har attackerat det problemet - skäl för att vara litet försiktig med all utvidga specialläraruibildningen. SIA vill dels bredda den, dvs. ge flera en viss speciallärarutbildning, dels också fördjupa utbildningen för vissa lärare som skall undervisa elever vilka kräver alldeles speciella insatser av lärarna. Det kan med andra ord hända att vi får en annan speciallärarulbildning, och då bör man nog vara litet försiktig med att utvidga den ulbildning vi nu har. Det är inle så alt vi har ställt oss hell kallsinniga nu och för alltid, utan vi avvaktar utvecklingen där. Man kan väl säga att det ocksä är en form av realbedömning all göra sådana avvägningar. Herr

Nordstrandh slog fast med emfas att vi inle har gjort någon realbedömning, men det kan väl sägas vara en realbedömning att avvakta resultatet av pågående utredningar som arbetar med dessa frågor.

Del har redan framgått all del är vpk som slår för de tre övriga reservalionerna. Innehållet i dem har också framgått med all önskvärd tydlighet.

Utskottet har i della sammanhang pekat pä problemen med alltför hastiga svängningar i utbildningskapaciteten, vilka utskottet anser tala mol alltför drastiska ökningar av intagningskapacilelen från del ena årel lill del andra. Del tillkommer i alla fall 384 nya utbildningsplatser enligt propositionens förslag, och det är en rätt bra uppgång.

Men del skall också betonas all vi ä andra sidan har stor förståelse för all förskollärarutbildningen kraftigt behöver vidgas med hänsyn lill den myckel angelägna barnstugeutbyggnaden. Därför har utskottet ocksä nämnt två andra personalgrupper som bör kunna las med i räkningen. Del är lågstadielärarna, som med en kompletterande ulbildning borde kunna användas i barnstugorna, inle minst med hänsyn till del angelägna i all få ökad kontakt och elt ökat samspel mellan förskola och lågstadium. Jag tror inle att man som fru Lantz gjorde skall nonchalera den synpunkten. Jag tror att del är viktigt all öka den kontakten, och della kan vara en metod. Där flnns alltså ett argumeni för att gå en bit på den här vägen också.

Den andra grupp som utskottet nämnt i detta sammanhang är barnskötarna. Ocksä de skulle med en kompletterande ulbildning kunna fylla plalser som förskollärare. Den persongruppen har, som utskottet skriver, ofta en läng och rik erfarenhet av förskoleverksamheten. Del tyckte fru Lantz inte gällde alla. Utskottet har naturligtvis uttalat sig om persongruppen i stort, inte om varie individ. Del är självklart att det ocksä där finns variationer av erfarenheten av förskoleverksamhet.

Det som överraskar i vpk-reservationerna är förslaget om begränsningar av bristutbildningen av förskolepersonal. Del förvånar dels därför alt bristulbildade personer borde vara bättre än inle alls utbildade personer även frän vpk-synpunkl, dels och framför allt därför all vpk i sitt förslag vill ylleriigare begränsa möjligheterna för bl. a. personer med annan bakgrund och lång praktisk erfarenhet all få den ulbildning vi nu talar om. Jag avser då givelvis barnskölarna. Jag trodde all vpk månade speciellt mycket om den gruppen, men det verkar inle så.

Del är inte sä att man skall ta från den ena bristen för all lösa den andra brislen, som fru Lantz uttryckte del. Man får väl också anlägga den synpunkten pä della, alt man med della förslag ger en del barnskötare som individer en möjlighel att fortsätta sin ulbildning och komma in på en annan yrkeslinje, visserligen på samma arbetsplats men kanske med någol andra arbetsuppgifter. Vpk har här givit belägg för den ut-bildningskonvenlionalism som man tidigare kunnat spåra hos vpk när del gäller vägarna fram lill olika utbildningsmål. Del är delta ell fint exempel på.

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Anslag Ull lärarutbildning

291

Nr 60                    Vpk vill ha utbildningstiden föriängd lill tre år. Det lycker jag är en

TnrsHappn den    aning inkonsekvenl, särskilt från vpk-synpunkl. Man kräver ökad takt

17 anril 1975       ' 'förskollärarutbildningen, och förlänger man dä utbildningstiden så mot-

_____________    verkar del de syften som vpk driver med sådan emfas i andra delar

Anslag till lärarin-     av betänkandet, nämligen all man skall gå fram ännu snabbare och utbilda
bildning              ännu fler förskollärare.

Kostnadsfrågan, som fru Lantz också gjorde etl nummer av, behöver man inle uppehålla sig särskilt myckel vid. Vpk har aldrig bekymrat sig särskilt mycket om flnansieringen av saker och ting, och del behöver man inte heller göra när man är sä långt från ansvar som vpk är och alllid har varit här i landet.

Med dessa ord ber jag, herr lalman, alt fä yrka bifall till utskottets hemställan på samtliga punkter.

Herr NORDSTRANDH (m) kort genmäle;

Herr talman! När utskottet sopar undan motion 540 och dess tre yrkanden pä del sätt som sker i beiänkandel lycker jag nog ändå all man har anledning att säga alt utskottet påkallar 1974 års lärarutbildnings-utredning. Den nämns tvä gånger på s. 12, där ulskottet behandlar de frågor som rör speciallärarutbildningen. Utskottet säger alt 1974 års lärarulbildningsutredning enligl sina direktiv förutsättningslöst skall pröva frågan om speciallärarulbildningens organisalion och dimensionering. Med hänvisning till detta avstyrker utskottet molionen 540, yrkandet 2, som del heter - del gäller en plan för utbildningen av speciallärare.

1974 års lärarulbildningsutredning kommer tillbaka längre ner - i elt annat sammanhang, som inle direkt berör den här molionen, men en liknande sak. Där talas del åter om att denna utredning skall "pröva bl. a. speciallärarulbildningens dimensioner och organisalion", så jag lycker ändå alt LUT spökar - om inle direkt på scenen, sä i alla fall i kulisserna och fullt synligt.

Vad beträffar realbedömning, herr Gustafsson i Barkarby, kan man ju ha olika meningar om vad som skall ligga i del begreppet. Jag lycker för min del alt man, när man nu ändå relativt utförligt har behandlal den här molionen och andra motioner inom samma område, skulle i en ordentlig realbedömning också kunna ta in del som jag i milt anförande tidigare drog fram, nämligen frågan: Behövs del fler behöriga speciallärare, eller behövs det inle? Svaret på den frågan måsle ju leda fram lill vissa slutsatser och vissa åtgärder, antingen nu eller senare.

Det är faktiskt ändå så, att ungefär 30 % av speciallärarna inte har speciallärarutbildning; del kan vi aldrig komma ifrån.

292

Fru LANTZ (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Frågan gäller väl vad man vill med förskolan, herr Gustafsson i Barkarby! Vill man ha en barnparkering, eller vill man ha en god kommunal barnomsorg?

Är del riktigt all daghem som är färdiga får stå oöppnade, såsom del

har hänt i Botkyrka, därför att det fattas utbildad personal?

Herr Gustafsson säger också all han är rädd för hastiga svängningar, all del tillkommer 384 plalser och all della är rätt bra. Han är nöjd med del. Men ställd mol siffran 58 000, som skulle behöva ulbildas fram lill år 1980, är siffran 384 synnerligen låg. Jag tror inte alt del flnns någon risk för kraftiga svängningar i den här frågan, eftersom bristen pä utbildad personal är sä katastrofal.

Sedan till frågan om huruvida man skall utvidga sambandet mellan lågstadielärare och förskollärare. Är del vettigt att försl utbilda folk till lågsladielärare för alt sedan upptäcka all de blir arbetslösa och därefter behöva omskola dem lill förskollärare? Jag lycker detta är ell belysande exempel pä dålig planering!

Till sist frågar herr Gustafsson, om jag inle tycker alt det är bättre med bristulbildad personal än med ingen utbildad personal alls. Jo visst! Del har vi också sagt alt del är; sett i ett kort perspektiv och som en nödlösning kan vi myckel väl länka oss del. Men vi vel ocksä att del finns en enorm brist pä barnskötare, och alt då utbilda dem lill förskollärare anser vi vara dålig ekonomi. Del är en brist på ungefär 20 000 barnskötare. Då lycker vänsterpartiet kommunisterna att det är bättre all satsa pä den regufiära utbildningen, där del också finns ell myckel Slort antal kvalificerade sökande. Över 5 000 avvisas nu vafie år.

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Anslag till lärarutbildning

Herr GUSTAFSSON i Barkarby (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Nordstrandh menade all LUT möjligen inle spökade på scenen men väl i kulisserna fullt synligt. Jag vel inte hur länge vi skall hålla på att tala bildspråk på del här sättet, men på s. 12 i samma stycke där den motion det här gäller avstyrks sägs del; "I avvaktan på resultatet av denna kartläggning och på ställningstagande till förslag från utredningen om skolans inre arbete (SIA) anser sig utskottet inle nu böra förorda en förändring av intagningskapacilelen pä ulbildningsgren 1 av speciallärarlinjen. Men hänvisning härtill avstyrker utskottet motionen  1975:40 yrkandet  I och molionen  1975:1416."

Del var med hänvisning lill dessa båda saker som vi avstyrkte förslaget. Om herr Nordstrandh kan få del till all LUT spökar någonstans i detta sammanhang, är han duktig. Jag kan inle ens se att LUT spökar i kulisserna i del här avseendet.

Jag menade inte, fru Lantz, alt barnstugorna skall fiäna som barnparkering. Om man säger alt det är rätt bra med 384 nya utbildningsplatser innebär del i och för sig inte att man är nöjd, men del kan vara på sin plals all ibland göra nyanseringar även i denna sal.

Fru Lantz säger att det inle kan vara vettigt all först utbilda lågsladielärare och sedan göra dem till förskollärare. Det är klart att man kan lycka all del inte är en särskilt bra reguljär gäng, men on-| lågsladielärare skulle bli arbetslösa kan del väl i och för sig vara ell skäl att skola om dem. Vi har pekat pä alt antalet intagna lill förskollärar- och lågsladielärarutbildning varit relativt konstant under en period. Om del blir

293

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Anslag till lärarutbildning

en nedgång i den ena gruppen kan man försöka styra över dem lill den andra gruppen. Del är inle en idealisk ordning, men det kan vara ell sätt all hjälpa lågsladielärare. Men delta är inle del enda motivet. Etl annat motiv är all man på delta sätt får elt slags koppling mellan lågstadium och förskola. Del kan väl vara bra all man förutom den regufiära gången för förskollärare också får förskollärare som har gåll andra vägar, del må sedan kallas brislutbildning av olika slag. Det finns alltså ytterligare ett argumeni för alt man kan använda dessa metoder i den situation som i dag råder.

Hen NORDSTRANDH (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag medger all del inle är särskilt kreativt alt diskutera hur myckel LUT redan på sitt andra år spökar i utbildningsutskottets belänkanden. Men jag vill erinra herr Gustafsson i Barkarby om all motionen 540 innehåller flera yrkanden. Dess andra yrkande avstyrker utskottet genom alt hänvisa lill 1974 års lärarulbildningsutredning. All vi sedan i vår reservation har koncentrerat oss pä del första yrkandet, som innehåller en direkt dimensionering, är en annan sak. För avstyrkandet av molionen används emellertid onekligen LUT, låt mig upprepa del, som en tämligen nyanställd hjälpgumma.

Fru LANTZ (vpk) kort genmäle;

Herr lalman! Jag lycker fortfarande all den koppling som herr Gustafsson i Barkarby gör mellan lågstadium och förskola är en dålig motivering. Det är ell sätt att skyla över en bristfällig planering vad gäller lågsladielärarulbildningen. Om det behövs 58 000 utbildade lärare på della område, hur skall vi då få fram dem om vi inte böfiar genast?

Herr GUSTAFSSON i Barkarby (s) kort genmäle;

Herr lalman! Jag trodde att herr Nordstrandh sysslade med det som han har reserverat sig mot i utskottet. Jag vel att herr Nordstrandh har varit med om alt väcka flera moiioner där del flnns olika yrkanden, men jag trodde som sagl att det var de punkler som man reserverat sig mol som man drev i en sådan här debatt.

294

Fröken ROGESTAM (c):

Herr talman! Som flera tidigare lalare framhållit har lärarutbildningsfrågorna visat sig bli etl av de svåraste avsnitten i utbildningsulskollels arbete under våren.

För elt tiotal år sedan förelåg en slor brist på utbildade lärare för alla stadier. Kritiken mot de ansvariga för all inle ell tillräckligt stort antal lärare utbildades var hård. Den kom frän kommuner som förgäves sökte rekrytera behöriga lärare, den kom från lärarnas fackliga organisationer och den kom från de ungdomar som ute i skolorna uppehöll lärarfiänsler utan all ha utbildning och ulan större hopp om att komma in på ut-bildningsanslalterna.

I det läget togs beslut om en kraftig ökning av utbildningskapaciteten. 1967 fastställdes den nu gällande lärarhögskoleorganisationen av riksdagen. Planer för lill- och nybyggnad av vissa lärarhögskolor togs fram. Ambitionen var att snabbi utbilda elt tillräckligt stort antal lärare för att få fiänslerna inom skolväsendel besalta med behöriga innehavare. De siffror på antalet inlagningsplalser som utskottet nu redovisar, dels från slutet av 1960-lalel och dels det nu föreslagna antalet, visar klart den slora och kraftiga svängning som utbildningsorganisationen utsatts för under den här perioden.

Det kan därför flnnas anledning att påminna om de svårigheter som föreligger när del gäller all göra prognoser för behovel av utbildningsplatser. Erfarenheterna har visat all prognoserna kan ge en uppfallning om trenden men inle om det exakta behovel. Det finns niånga faktorer utöver ålderssammansättning, lärarbenägenhel, geografisk bundenhet m. m. som kan komma att påverka behovel av lärare i framtiden. Dit hör bl. a. föriängningen av ersäliningsliden för föräldrapenningen, förslaget om den rörliga pensionsåldern och institutet facklig förtroendeman.

Utskottet har i den här situationen upplevt en slor tveksamhet inför den drastiska nedskärning som budgetpropositionen föreslår. Från centerns sida har vi hävdat att del är vikligt all söka sig fram lill en sådan avvägning att man i fortsättningen utbildar etl tillräckligt stort antal lärare men all utbildningskapaciteten inte fär vara sä stor all man ulbildar lärare som sedan inle har möjlighel att få arbeie. Vi har ställt oss bakom den bedönining utskottet gjort när man något minskar effekten av den föreslagna drastiska nedskärningen genom alt öka intagningen till lågstadieutbildningen med 48 platser.

Utskottet har inte gjort något uttalande om var dessa grupper skall placeras. Det är självfallet en svår fråga som fordrar noggranna överväganden. Därför är det vikligl all den arbetsgrupp inom ulbildningsdepartementet som skall se över de frågor som hör samman med lärarhögskolornas organisalion och intagningskapacilet arbelar snabbi och i nära samarbete med de berörda skolledningarna och personalen.

Fru Frasnkel och fru Söder har i en moiion begärt förslag om åtgärder för all trygga sysselsättningen för de anställda vid lärarhögskolorna. Detta har varit ell vikligl och återkommande inslag i de överläggningar ulskottet haft i dessa frågor. Många uppslag har under arbetets gång redovisats för ulskottet. Dit hör fortbildningsverksamhel, utbildning av nya grupper och ökad satsning på pedagogisk forskning. Enligt vår uppfattning blir det en av de slora arbetsuppgifterna för den departemeniala arbetsgruppen all gä igenom dessa möjligheler och all skissera en framkomlig väg. Det väsentliga är enligl vår uppfallning att man snabbi får en belysning av möjligheterna all ge personalen väsentliga arbetsuppgifter även i fortsättningen.

Ell flertal moiioner lar upp problemel med brislen på utbildade speciallärare. I en motion av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. redovisas 1. ex. alt i Kronobergs län bedrevs läsårel  1973/74 endast 26 96 av special-

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Anslag till lärarutbildning

295

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Anslag till lärarutbildning

296

undervisningen av behöriga lärare. För Blekinge län var motsvarande siffra 24 96. Detta trots att kapaciteten för utbildning av speciallärare kraftigt byggts ut under senare år.

Vi är frän centerns sida medvetna om de problem som föreligger, t. ex. att del i en del rektorsområden fungerar så alt de yngsta och mest oerfarna lärarna fär upprätthålla speciallärarfiänsterna. Del innebär naturligtvis att man har svårigheter alt ge barnen och ungdomarna den undervisning dessa så väl behöver, men del betyder också att man lastar på en ung och nyutbildad människa en mycket svår arbetsuppgift. Samtidigt anser vi att då SIA-förslaget nu är under remissbehandling och det är svårt att överblicka exakt vilka konsekvenser etl kommande förslag kan fä när det gäller behovel av speciallärare, så är det lämpligt att dröja nägol med en utbyggnad av utbildningskapaciteten.

Del är ulan tvivel sä att myckel av den ytterligare pedagogiska och psykologiska kunskap liksom den praktiska övning som speciallärarutbildningen ger är av sådan art att de flesta lärare i sill dagliga arbeie har nytta härav. SIA har ocksä lagl fram förslag om hur en sådan här vidareutbildning av lärarna skall kunna ske.

Dessutom har del i propositionen aviserats en karlläggning av vilken typ av fiänster som personer med speciallärarulbildning upprätthåller. Det är viktigt alt en sådan kartläggning kommer lill stånd. Den bör bl. a. kunna ge ytterligare information för att bestämma den kommande intagningskapacilelen lill den här utbildningen.

Samtidigt kan man på del sättet få ylleriigare information om de svårigheter som i dag möter speciallärarna i deras dagliga arbetssituation. Och kanske kan man genom alt där vidta vissa förändringar fä en större fiänstgöringsbenägenhet bland de utbildade speciallärarna. När det gäller del närmaste budgetåret ansluter vi oss därför lill utskollsmajoritelens ställningstagande alt inte nu öka utbildningen.

Sedan 1971 gäller dels vissa bestämmelser om reseersättning till studerande vid bl. a. vissa lärarutbildningsanslaller, dels bestämmelser om bidrag lill studerande för vissa kostnader i samband med studiepraktik. Genom den omläggning av praktikorganisalionen för lärarkandidater som beslutades för ett är sedan, kom även dessa att omfattas av de här bestämmelserna. Bestämmelserna har en sådan utformning att de drabbar grupper som inte kan fullgöra sin praktik på studieorten eller inom rimligt pendlingsavslånd. Omläggningen medförde alt gruppen som drabbades av de här orättvisorna blev slörre, och därmed växte ocksä kravet pä en lösning. Della har tagits upp bl. a. i en centermotion.

Utskottet påpekar alt den långsiktiga lösningen av dessa frågor är avsedd all behandlas i den nya studiesociala utredningen. Men samtidigt pekar utskottet på nödvändigheten av att snabbi rätta till de påtagliga orättvisor som råder, genom att bemyndiga regeringen all revidera de nu gällande bestämmelserna så alt de studerande kan fullgöra sin praktikulbildning enligl fastställd ordning under likvärdiga ekonomiska förhållanden. Det är etl bra besked som utskottet därmed ger de studerande

pä lärarhögskolorna.

Herr lalman! Jag vill med della yrka bifall till hemställan i dess helhet i utbildningsutskottets betänkande nr 10.

Fröken HÖRLÉN (fp);

Herr lalman! I utbildningsutskottels betänkande nr 10 behandlas budgetpropositionens anslagsäskanden lill lärarutbildning jämte motioner.

I fråga om dimensioneringen av lärarutbildningen är det uppenbart att en åtstramning måste ske. Prognoser med avseende pä behovet av lärarutbildning har under några år pekat i den riktningen. Inskränkningar har redan gjorts och nu föreslär flera. Utskottet har emellertid inte blivit övertygat om att beräkningsgrunderna häller fören sä kraftig neddragning av intagningen som proposiiionen föreslår. Det läraröverskott som tidigare förutsetls för innevarande år kan inte i dagsläget påvisas. En så drastisk nedskärning av lärarutbildningen som den proposiiionen föreslår kan inle sägas vara uitryck för en långsiktig och omsorgsfull planering. Flera faktorer som utskottet anför, men som jag inte behöver upprepa, kan påverka behovel av lärare pä ell sätt som inte fömtselts i prognoserna, varför del finns anledning alt la dessa med en nypa salt.

Det måste kraftigt understrykas, alt vid planeringen av utbildningskapaciteten är del nödvändigt att utgå från en sä allsidig bedömning av lägel som över huvud taget är möjligt. Den samlade pedagogiska erfarenhet som våra lärarhögskolor vid del här laget rymmer får inte utan vidare skingras som agnar för vinden. Inle minst av detta skäl är det anledning påpeka värdet av all utbildningen och därmed ocksä intagningen fortsätter vid de lärarhögskolor vi nu har. Vi måste givetvis räkna med att i framtiden, kanske redan om några få år, på nytt bygga ul intagningen vid våra lärarhögskolor. Alt då blåsa liv i en nedlagd lärarhögskola måste vara svårare än alt utvidga en verksamhet som för en tid varit nedlrappad.

Mot bakgrund av dessa resonemang är del viktigt all de lärarkrafler, som inom den närmaste framtiden inte kan beredas arbeie av samma art som f n., i så slor utsträckning som möjligl får nya uppgifter inom lärarhögskolans ram. Utskottet har med anledning av väckta motioner i detta sammanhang talat om uppdragsutbildning, om förläggning av universitetsutbildning eller annan likartad ulbildning till lärarhögskola saml om lärarhögskolornas fortbildningsverksamhel. Därmed är naturligtvis inle allt sagl beträffande aktuella uppgifter för lärarhögskolorna.

I annat sammanhang i betänkandet behandlar utskottet frågan om utbyggnaden av speciallärarutbildningen. En sådan är angelägen, då del är av väsentlig betydelse framför allt för den enskilde, men ocksä för samhället all de av en eller annan anledning underpreslerande så snabbt som möjligl får den hjälp de behöver all bältre kunna utnytfia sina resurser. Hur angelägen en utvidgning av denna verksamhet än är, är jag dock medveten om att den i dagens situation kräver en ordentlig planering, bl. a. i anslutning till tankegångarna inom SIA-ulredningen. Den

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Anslag tid lärarutbildning

297

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Anslag till lärarutbildning

i proposiiionen aviserade karlläggningen av situationen beträffande utnytfiandei av lärare med speciallärarulbildning är en bit av en sådan planering. Den bör emellertid kunna ske så snabbi att läget till nästa år klarnat.

Under uppvaktning i utskottet har man också från lärarhögskolehåll pekat på all då del gäller forsknings- och utvecklingsarbete på skolans område bör del finnas uirymme för en vidgning av verksamheten. Sådan forskning har hillills inte i nämnvärd utsträckning ägt rum vid lärarhögskolornas institutioner, där dock sakkunskapen finns i fråga om de skilda ämnenas metodiker. Detta bara föratl nämna något exempel utöver det som direkt sägs i ulskottsbelänkandet beträffande möjliga uppgifter för lärarhögskolorna i forlsätlningen.

Herr lalman! Jag yrkar härmed bifall till utbildningsutskottets hemställan i belänkandet nr 10.

298

Hen ALSÉN (s);

Herr talman! Det är motionen 1975:1342 som ger mig anledning lill detta inlägg. Ifrågavarande motion har väckts av samtliga partiers representanter på Uppsala läns-bänken. Molionen har föranletls av alt del i regeringens proposition 1975:1, vad avser intagning lill lärarhögskolornas klasslärarulbildning budgetåret 1975/76, anmäls att intagning till lärarhögskolan i Uppsala icke skall ske. Vårt yrkande i motionen innebär all riksdagen mätte följa skolöverstyrelsens förslag om intagning lill samtliga 15 lärarhögskolor - alltså även till den enda utelämnade skolan, den i Uppsala.

1 molionen pekas på flera anledningar till vårt yrkande. Jag vill helt kort nämna några. Sambandet lärarhögskola-universitet är en, med speciell hänsyn till värdet av ell konlinueriigt växelspel mellan lärarutbildningen och den pedagogiska forskningen. En ai-inan är den tillgäng som ligger i systemet med sammanhållen ämnes- och klasslärarulbildning, som är föremål för 1974 års läraruibildningsutrednings intresse. Vi pekar också på de slora ölägenheter som uppslår för berörd personal, med flera friställningar som föfid. Dessuton-i belyses de betydande administrativa svårigheter som uppslår genom en alllför kort avvecklingsperiod mellan förslaget, beslulel och ikraftträdandet.

Utskollet har inte ansett sig kunna biträda värt yrkande, elt förhållande som jag givetvis beklagar. Utskottet har varit enigt på den här punkten, och jag finner inie skäl alt yrka bifall lill motionen. Det främsta skälet härtill är dock utskottets skrivning. I densamma har ell flertal synpunkler framförts som jag anser utgöra klara uttalanden för motionens plädering. Således har utskottet anmält tveksamhet inför den drastiskt sänkta intagningskapacilet, som föreslås i propositionen. Bl. a. pekar man på etl förväntat behov av ökad foribildningsverksan-ihei. Utskottet förutsätter också alt den departemeniala arbetsgruppen för lärarhögskolefrågor som tillsatts allvarligt överväger problem som är förenade med drastiska förändringar i intagningskapacilelen för följande budgetår. Jag hälsar också

med tillfredsställelse utskottets uttalade förutsättning att den nämnda arbetsgruppen i sitt arbete tar erforderliga kontakter med företrädare för vederbörande lärarhögskola och kommun innan slutliga förslag läggs fram. Det är ell angelägel påpekande inte minst mol bakgrund av att dylikt samråd inle i tillfredsställande form fördes före departementets ställningstagande lill slopad intagning vid lärarhögskolan i Uppsala 1975/76.

Utskottets mening om alt det bör ankomma på regeringen att avgöra till vilka lärarhögskolor de av utskottet föreslagna ytterligare intagningsplalserna för klasslärarulbildning budgetåret 1975/76 skall förläggas kan jag accepiera. Jag förstår den principiella synen, men givetvis är det motionärernas varma förhoppning att lärarhögskolan i Uppsala kommer i fråga för intagning. Elt sådant beslul från regeringens sida finner jag ur saklig synpunkt ytterst välmotiverat.

Jag yrkar således, herr lalman, bifall lill uibildningsulskollels hemsiällan i betänkande nr 10.

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Anslag till lärarutbildning

I detta anförande instämde fru Dahl (s).

Hen NYQUIST (fp):

Herr talman! Som en av lillskyndarna till molionen 1342 vill jag lill en börian konstatera all utskottet med rimliga säkerhetsmarginaler i dimensioneringsfrågan gjort ganska nyanserade och samtidigt försikliga bedömningar av en svär bedömbar och osäker utveckling. Ulskottet kan helt visst räkna med starkt slöd här i kammaren för slutsatsen att del vore oklokt att i nuläget sänka antalet inlagningsplalser vid lärarhögskolorna så drastiskt som budgetpropositionen i denna del föreslår och förebådar. Det gäller i stället alt "skynda långsamt". Utskottet har dock lagt in en brasklapp i skrivningen med uppmaningen alt försiktighet måsle iakttas i fråga om annan intagningskapacilet för nästa budgetår än som förutsatts i budgetpropositionen, eftersom planeringen för läsårel 1975/76 fortskridit relativt längt. Det låter sig sägas - men jag utgår ifrån att man i planeringen också räknat med alternativ och inle ulan vidare salt likhetstecken mellan budgetpropositionens förslag och riksdagens beslul.

Hur som helst utgår utskottet frän all systemet är så flexibelt alt ytterligare 48 platser bör kunna tillföras lågstadielärarutbildningen. Fördelningen av detta tillskott skall tillkomma regeringen efter - föreställer jag mig - hörande av bl. a. skolöverstyrelsen och lärarulbildningsulred-ningen.

Utifrån regeringens förslag alt ingen intagning skulle ske till klasslärarlinjen i Uppsala under budgetåret 1975/76 har vi i motionen 1342 på där anförda och här av herr Alsén redovisade skäl yrkat att Uppsala för del ifrågavarande läsåret skulle tillföras 24 inlagningsplalser på mel-lansladielärarlinjen, eftersom denna linje har ett större timunderlag och därmed också är mera resursskapande än lågstadielärarlinjen. Del är emellertid uppenbart att motionens syfte i allt väsentligt också skulle till-

299

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Anslag till lärarutbildning

godoses genom att lågstadielärarlinjen tillföres 24 plalser.

I förhoppningen att regeringen kommer all handla i den riktningen vill jag yrka bifall lill utskottets förslag i vad det avser dimensioneringsfrågorna.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Mom.    1   och   2

Utskottets hemställan bifölls.

Mom.   3   och   4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av fru Lantz, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i betänkandet nr 10 punkten 1 mom. 3 och 4 rösiar ja, den det ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 1 av fru Lantz.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Lantz begärde rösträkning verkslälldes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 279

Nej -    15

Avstår -     I

Mom.   5-10

Utskottets hemställan bifölls.

Punklen 2

Mom.    1

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Nordstrandh och fru Sundberg i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nordstrandh begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

300

Den som vill all kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i betänkandet nr 10 punkten 2 mom. 1 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Nordstrandh och fru Sundberg i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens      Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Anslag till lärarutbildning

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Nordstrandh begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resullal;

Ja - 254

Nej -   43

Avslår -     1

Mom.   2-10

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 3

Mom.    I

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av fru Lantz, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i betänkandet nr 10 punkten 3 mom. 1 rösiar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 3 av fru Lantz.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Dä fru Lantz begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 284 Nej -   15

Mom .   2

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av fru Lantz, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i betänkandet nr 10 punkten 3 mom. 2 rösiar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av fru Lantz.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Lantz begärde rösträkning verkslälldes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resullal:

Ja - 283

Nej -   16

Avslår -     I

301

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Om ett sysselsätlningsskapande industriprojekt i Jokkmokk

Mom .   3-5

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 4-7

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 10 Om ett sysselsätlningsskapande industriprojekt i Jokkmokk

302

Herr industriministern JOHANSSON erhöll ordel för all besvara herr Lövenborgs (vpk) den 3 april anmälda fråga, nr 144, och anförde;

Herr talman! Herr Lövenborg har frågat mig vad regeringen - därest någol aluminiumverk inle byggs i Jokkmokk - har för alternativt och lika sysselsätlningsskapande projekt att sälta i dess ställe.

Efter samråd med arbetsmarknadsministern vill jag anföra föfiande.

I svaret på en liknande fråga av herr Lövenborg om statligt aluminiumverk i Jokkmokk förra hösten redovisade jag att regeringen uppdragit åt statens industriverk alt utreda vissa frågor rörande marknaden för aluminium och aluminiumprodukter i Sverige. I delrapporten Aluminiumkonsumtionen i Sverige I975-I990 har statens industriverk kommit till slutsatsen att det under förulsällning av en höjd självför-ädlingsgrad eller ökad export sannolikt skulle finnas utrymme för ytterligare en aluminiumanläggning för en produktion år 1980 av ca 50 000 årslön. Enligt den slutrapport "Ökad svensk aluminiumproduklion?" som industriverket nyligen avlämnat lalar dock varken de svenska pro-duktionsförulsättningarna för aluminium i etl internationellt perspektiv eller ell aluminiumverks effekter på betalningsbalans och försörinings-trygghel för att en inhemsk elablering vore ett bättre alternativ än ökad aluminiumimpori.

Jag är på della stadium - innan industriverkets rapporter noga granskats inom industridepartementet - självfallet inte beredd att deklarera någon uppfattning vad gäller behovel eller lokaliseringen av nya produktionsenheter på aluminiumomrädet.

Jag vill samtidigt framhålla att alldeles oavsell om etl aluminiumverk kommer att förläggas lill Jokkmokk eller inle är ulvecklingen i kommunen givelvis föremål för fortlöpande uppmärksamhet från regeringens sida. Inom ramen för i första hand regional- och industripolitiken sker en ingående prövning av möjligheterna att etablera sysselsällningsskapande projekt i Jokkmokk.

Vidare pågår, som herr Lövenborg känner till, arbetet med Länsplanering 1974, inom vars ram länsstyrelse och kommuner bl. a. lägger fram sina förslag lill åigärder för att lösa eventuella problem inom resp. län. Regeringen avser att senare i särskild proposition behandla dessa frågor.

Under detta anförande övertog herr andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen LÖVENBORG (vpk):

Herr talman! Jag ber att fä tacka industriministern för svaret pä min fråga, men frånvaron av besked angående det diskuterade smältverket i Jokkmokk kan knappast göra människorna i den kommunen särskilt hoppfulla.

Det har ställts myckel stora förhoppningar på del här projektet. Jag tror att del är onödigt för mig alt beskriva situationen i Jokkmokks kommun för industriministern; den känner han säkert väl lill. De stora basnäringarna har undan för undan minskal i omfång. Rationaliseringarna i skogen och nedläggningarna av jordbruk har ställt massor av folk utan sysselsättning. Den starka ulbyggnaden av vattenkraften gav i alla fall mänga som friställdes inom de gamla basnäringarna en chans alt leva kvar i kommunen, men alla visste att vatlenkraflsutbyggnaden inle kunde lösa problemen pä längre sikt. Det måsle också regeringen ha vetat.

I mitten av 1960-lalel böriade Vattenfall trappa ner sin verksamhet. Under åren 1965-1970 förlorade Jokkmokks kommun 1 300 arbelstillfällen. Det var framför allt den minskade vattenkraftsuibyggnaden som fick del resultatet. När vattenkraftsutbyggnaderna nu snart är helt avslutade i Jokkmokks kommun slår ytterligare 1 000-lalel arbetstillfällen på minussidan. I del lägel är del ganska naturligt alt man med glädje och mycket slora förhoppningar har låtit diskussionerna kretsa omkring aluminiumsmällverket, som skulle ha kunnai ge kommunen ett direkt sysselsätlningslillskott pä mellan 500 och 600 arbelstillfällen, har det sagts.

I den socialdemokratiska regeringsavisan i Norrbotten framställdes projektet för något halvår sedan som någonting självklart och regeringen därmed också som den räddande ängeln. Desto slörre blev besvikelsen när statens industriverk för någon vecka sedan kom med det negativa beskedel all det inle skulle vara lämpligt all förlägga ett aluminium-smällverk till Jokkmokks kommun. Såviii jag förslår av andra samtal med industriministern delar han den uppfattningen, även om det inte klart sägs ul i svaret.

Jag skulle vilja ställa ell par frågor. Den ena anknyter lill vad industriministern sade i svaret om all den här rapporten skall noga granskas inom industridepartementet. Jag vill betona all del är mycket bråttom och frågar därför; Hur länge skall n-ian granska rapporten?

Den andra frågan är: Vill statsrådet vid den här prövningen medverka till all man gör en total samhällsekonomisk kalkyl av den lyp som gjordes exempelvis när del gällde Slekenjokk?

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Om ett sysselsätlningsskapande induslriprojekl i Jokkmokk

Herr induslriminislern JOHANSSON;

Herr lalman! Hell kort; Granskningen av rapporten dels i deparle-menlel, dels genom underhandsremisser måsle ju la några månader.

Belräffande den samhällsekonomiska kalkylen har vi väl anledning alt nogsamt studera vad som komnier fram från länsstyrelsen i anslutning lill den regionala plan. Länsplanering 1974, son-| man nu häller på med.

303

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Om representation för Göteborgs kommun i den s. k. vaiyskommissionen

Jag skulle tänka mig all vi där har ell tillräckligt material för all ocksä göra en bedömning av vilka insalser som kan komma att bli nödvändiga. Alt insatser är nödvändiga är vi medvetna om, och vi skall naturligtvis arbeia med detta.

När det gäller frågan huruvida vi skall göra en alldeles speciell samhällsekonomisk kalkyl, dvs. väga industriinvesteringen gentemot de samhällsekonomiska konsekvenserna, får vi nog avvakta någol innan vi bestämmer oss för del.

Hen LÖVENBORG (vpk);

Herr talman! Jag tycker att just den totala samhällsekonomiska bedömningen borde vara myckel väsentlig när del gäller bl. a. del här projektet. Jag hoppas verkligen all del inte tar längre lid än vad statsrådet här har förutsatt att få ell klart besked om möjligheten av andra alternativ.

Industriverket säger i sin rapport att ell aluminiumsmäliverk inte blir samhällsekonomiskt lönsamt. Men frågan är hur man över huvud laget kan säga della. Del har inle gjorts någon samhällsekonomisk bedömning, och ändå använder man den formuleringen. Det är ju en sådan bedömning som borde ha legal lill grund för övervägandena och som jag hoppas skall göra det i fortsättningen. Jag är nämligen övertygad om alt vid en total samhällsekonomisk bedömning, där man tar med alla dessa konsekvenser, skulle del visa sig bli en lönsam affär. Vad kostar arbetslösheten samhället? Vad kostar folkomflyttningen, den raserade samhällsservicen och alla andra negativa föfider av alt en kommun rasar ihop? För det är ju vad som kommer att hända om inte Jokkmokks kommun får elt myckel rejält sysselsätlningslillskott.

När det gäller aluminiumsmältverket har det också sagts att närheten lill kraftverk är en viktig förutsättning. Denna förutsättning har man i Jokkmokk. Att förlägga smältverket någon annanstans skulle innebära att elström från Jokkmokk måste lill för att driva produktionen. Del låler inle särskilt vettigt.

Men om det nu inle blir ell aluminiumsmäliverk, vad kan man då ha i beredskap? Eller står man alldeles tomhänt? Kan inte industriministern ge en enda konkret antydan om del verkligen finns någol annat att hoppas pä? Det är väsentliga frågor för människorna i kommunen.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 11 Om representation för Göteborgs kommun  i den s. k. varvskommissionen

304

Herr indusiriministern JOHANSSON erhöll ordel för att besvara herr Molins (fp) den 3 april anmälda fråga, nr 148, och anförde:

Herr talnian! Herr Molin har frågat mig om jag är beredd all medverka lill att Göteborgs kommun blir representerad i den s. k. varvskommis-

sionen.

Sammansättningen av kommissionen i den aktuella Eriksbergskrisen har tagit sikte på all kommissionen skulle innehålla största möjliga sakkunskap i varvsfrågor, juridik och ekonomi. Regeringens avsikt har således inle Varit alt kommissionen skulle vara sammansatt av representanter för partsintressen. Givelvis är kommissionens arbeie av allra största intresse för Göteborgs kommun, och det är angelägel alt kommissionen håller nära kontaki med bl. a. kommunstyrelsen i Göteborg förall löpande informera om arbetets gäng. Enligl vad jag har erfarit har ocksä sädana överläggningar ägt rum. Del bör f ö. påpekas all kommunen haren direkt kontaktpunkt med kommissionen genom att en av medlemmarna är ledamot av Göteborgs kommunfullmäktige och kommunstyrelse saml den s. k. programkommittén för näringsliv och kommunikationer. Mot denna bakgrund är jag övertygad om all Göteborgs kommun komnier alt kunna föfia varvskommissionens arbete på ell tillfredsställande sätt.

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Om representation för Göteboigs kommun i den s. k. varvskommissionen

Hen MOLIN (fp);

Herr talman! Jag skall be an få lacka industriministern för svaret pä min fråga.

Här behöver jag väl inle orda om varvens belydelse för Göteborg. Sysselsättningen vid slorvarven Eriksberg, Gölaverken och Lindholmen är en jätlefräga för Göteborg och göteborgarna. Störningar i sysselsättningen vid varven kommer ju att drabba Göteborg, och del blir kommunen som i rätt hög grad fär ta stötarna av bl. a. ekonomisk natur. Kommunen berörs alltså ganska nära av detta, och kommunen har också närmare information om förhållandena än vad staten har.

Del är viktigt att man här har i minnet att samhället inle bara är staten, som man kanske ibland föreställer sig om man sitter i kanslihuset, utan i lika hög grad kommunerna. Därför har Göteborgs kommunstyrelse gjort en framställning om att kommunen skulle bli representerad i varvskommissionen. Industriministerns svar är pä den punkten inte särskilt positivt, och jag ställer mig tveksam inför tvä av argumenten.

Del ena är alt industriministern säger alt kommissionen inte skall beslå av representanter för partsintressen. Jag uppfattar inle kommunen som en partsrepresentant i vanlig mening. Kommunen har inle några ägarinlressen eller liknande utan företräder Göteborgs befolkning och kan i den meningen inle betecknas som en part.

Det andra jag reagerar mol är all industriministern säger att kommunen redan har en kontaktpunkt med kommissionen genom att en av medlemmarna i kommissionen är ledamot av bl. a. kommunstyrelsen. Det faktum att en företrädare för en minoritet i kommunstyrelsen av andra skäl ingår i kommissionen tänkte jag mig inte skulle ha påverkat industriministern lill all säga nej till kommunstyrelsens begäran, bakom vilken styrelsens icke-socialistiska majorilel står.

Nog borde kommunen här, liksom i andra sammanhang, själv fä välja vem som skall vara dess representant och föra dess talan.

305

20 Riksdagens prolokoll 1975. Nr 58-60

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Om redovisning till riksdagen av driftstörningar m. m. vid kärnkraftverk

Herr induslriminislern JOHANSSON:

Herr talman! Rörande den sista punkten herr Molin nämnde påpekar jag i mitt svar all kommunen har en direkt kontaktpunkt med kommissionen. På etl sätt är del en tillfällighet. Eftersom vederbörande är såväl jurist som ombudsman i Metall var del av flera skäl lämpligt all utse honom lill att delta i kommissionens arbete. Jag ville sedan bara säga att han har kontakter med kommunstyrelsen. Han representerar alltså i det avseendet varken en majoritet eller en minoritet i Göteborgs kommunstyrelse - del är en tillfällighet.

Men del viktigaste är, som jag ser del, att Göteborgs kommun har lillfälle alt föfia varvskommissionens arbete genom ganska täta kontakter med kommissionen. Vi är hell överens om alt den här frågan är av utomordentlig belydelse för Göteborgs kommun och då naturligtvis också för den kommunala ledningen. Men all placera in företrädare för kommunen i själva varvskommissionen skulle ställa oss inför en hel del besvärligheter. Skulle vi om frågan om en gemensam varvsrörelse kom upp la in företrädare för Uddevalla, Landskrona och Malmö kommuner också?

Det är riktigt med kontakter mellan kommissionen och kommunen och om del erfordras mellan kommunen och regeringen. På samma sätt får regeringen vara beredd all la emot representanter för Landskrona kommun och Uddevalla kommun för att informera om vad som händer och sker.

Hen MOLIN (fp);

Herr lalman! Det är i och för sig bra alt den ledamot av varvskommissionen som industriministern omnämner i sitt svar är ledamot där, men han är det inte som företrädare för Göteborgs kommun och kan inle ersätta behovel av en sådan företrädare.

Det är i och för sig värdefullt att del har hållits överläggningar med kommunen och komnier alt hällas sådana överläggningar, men del hade varit bältre alt föfia den linje som kommunstyrelsens majoritet gäll på och låta en representant formellt utsedd av kommunen vara med i kommissionen.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 12 Om redovisning till riksdagen av driftstörningar m. m. vid kärnkraftverk

306

Herr industriministern JOHANSSON erhöll ordel för att besvara herr Olof Johanssons i Stockholm (c) den 8 april anmälda fråga, nr 149, och anförde:

Herr lalman! Herr Olof Johansson i Stockholm har frågat mig när regeringen komnier att ge en samlad redovisning av tillgängligt material angående driftstörningar, kontroll, risker och ekonomi vid svenska kärn-

kraftverk och om delta kommer alt ske i sådan tid att del kan bilda underlag för riksdagens beslul senare i vår.

Flertalet av de frågor herr Johansson ställer har belysts i en av statens kärnkraflinspektion framlagd rapport den 9 september 1974, vilken omfattar erfarenheterna fram lill juni 1974. Redogörelse för denna rapport liksom för en rad andra rapporter, utredningar m. m., som belyser kärnkraften ur olika synvinklar, har lämnats i den nyligen framlagda propositionen om energihushållning m. m. Enligt vad jag inhämtat håller kärnkraftinspeklionen nu pä alt sammanställa en ny rapport om driftstörningar vid kärnkraftverk som har inträffat efter den 1 juni 1974. Rapporten beräknas föreligga om någon vecka.

Jag avser att återkomma lill de här aktuella frågorna i samband med riksdagens behandling av energifrågorna senare i vår.

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Om redovisning till riksdagen av driftstörningar m. m. vid kärnkraftverk

Herr OLOF JOHANSSON i Stockholm (c):

Herr lalman! Jag tackar induslriminislern för svaret på min fråga.

Bakgrunden till frågan är naturiiglvis, som jag också sagl i förlexten till frågeställningen, de inträffade driftstörningarna vid Oskar I och det svar som jag fick i oktober förra årel efter pumphaveriel vid Ringhals II, då vi hade anledning diskutera de brister i kontrollen som den gängen avslöjades. Några veckor senare ställde också industriministerns egen statssekreterare flera frågor till statens kärnkraftinspektion angående kontrollen från SKL.s och vattenfallsverkets sida; dessutom frågade han vilket formellt ansvar inspektörerna har vid övervakning i samband med de då aktuella haverierna vid Ringhals.

Del är riktigt som industriministern sade att man rapporterar om en hel del av detta i energipropositionen, inte minst om kontrollsystemet. Del refereras där mycket utförligt. Däremot tycker jag all redogörelsen för de konkreta och s. k. onormala händelserna vid kärnkraftverken är mera övergripande till sin karaktär och sällan går in på några detafier.

I övrigl flnns del rapporter - som jag också har haft tillgång lill -från bl. a. Chalmers tekniska högskola, där man har tagit upp och analyserat 89 kända fall av sädana här händelser vid kärnkraftverken. Jag lycker uppriktigt sagt att man har gåll litet lättvindigt förbi dessa händelser, och det är därför som jag har väckt frågan nu, trots alt vi har att vänta en större debatt senare.

Jag är tacksam för det besked som nu lämnats, all man med en ny rapport kommer alt föfia upp händelseulvecklingen efter slulel av juni 1974, och jag hoppas att den rapporten blir fylligare lill sin karakiär än i vafie fall de redogörelser som lämnas i proposiiionen. Del är vikligl att mycket av denna materia finns med i underlaget för riksdagens kommande beslut, inte bara i rapporter som är svåra att få tag i.

Vidare lycker jag alt de ekonomiska frågorna ofta diskuteras för litet. I proposiiionen lalar man om de frågorna i övergripande formuleringar. Man ulgår från bedömningar som gjorts i utlandet osv. Men man gör ingen koppling mellan driftstörningarna vid våra igångsatta kärnkraftverk

307

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Om redovisning till riksdagen av driftstörningar m. m. vid kärnkraftverk

här i Sverige och ekonomin, t. ex. della att Oskar I 1974 bara var infasad i nätet i 3 067 limmar dvs. 35 96 av året. På den punkten angående tillgängligheten flnns del inga uppgifter i energipropositionen om vilka slutsatser man drar av våra inhemska erfarenheter. Det finns också anledning att fråga - och del går dessutom rykten om del - om inle hela lurbinen i Oskarshamnsverket måste bytas ul efter den senasie skadan.

Herr industriministern JOHANSSON:

Herr talman! Jag utgår ifrån alt utskottet vid sin handläggning av energipropositionen uppmärksammar alt vi nu om någon vecka bör ha en ny rapport och alt utskottet då, om man behöver komplettera sitt material, ser till all man får föredragningar i ärendet.

Jag delar herr Olof Johanssons i Stockholm uppfattning alt del är myckel viktigt att vi ser lill driftsäkerheten och del ekonomiska utnytfiandei av de kärnreaktorer vi har i drift. För en del av de reaktorerna är vi nu inne i startskedet, och då måste vi räkna med att störningar kan uppstå. Jag har emellertid noterat att både Oskarshamn I och II har varit i full drift under de tre första månaderna i år. Tyvärr inträffade, som herr Johansson i Stockholm nyss anförde, etl turbinfel på nyll för elt par veckor sedan. Man har nu under hand sagt att man avser att läla reaklorn stå stilla för all göra den översyn som efiest skulle ha gjorts i sommar.

De tre månadernas erfarenheter är utomordentligt goda. Under den liden har de två reaktorerna gett oss ell myckel värdefullt tillskott av elenergi och svarat för drygt 8,5 96 av den totala energiproduktionen i år. Men det är klart att del är för kort lid för all man skall kunna göra en ekonomisk bedömning. Det får man göra när man har längre erfarenhet.

Hen OLOF JOHANSSON i Stockholm (c):

Herr talman! Det finns i OKG:s rapporter uppgifter om att man 1974 "slog rekord" med 67 dygn av oavbruten drift. Del är inga imponerande siffror. Nu skall man nalurliglvis erkänna all della är problem som drabbar all verksamhel med en relalivl oprövad och lung teknologi. Men jag tror att det finns anledning all vara utomordentligt noggrann när man redovisar dessa fakta försvenska folkel -dessa problem återkommer ju gäng på gång, inte bara i Oskarshamn ulan också i de andra verken. Jag tycker - jag vill upprepa del - alt de kunde ha varit utförligare beskrivna också i proposiiionen.

Jag tycker ocksä all industriministern borde svara pä varför n-ian inte vill redovisa de erfarenheter som ändå finns på del svenska planet och utifrån dessa dra ekonomiska slutsatser. Man borde i varie fall summera vilken inverkan på den ekonomiska situationen som dessa återkommande haverier har.

308

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 13 Om statliga företags exempelgivande roll i fråga om arbetsmiljö m. m.

Herr industriministern JOHANSSON erhöll ordet för all besvara herr Franzéns i Stockholm (vpk) den 9 april anmälda fråga, nr 155, och anförde:

Herr lalman! Herr Franzén har frågat mig hur jag ser pä statliga företags exempelgivande roll när del gäller att främja en bättre arbetsmiljö och stress- och olycksfallsförebyggande löneformer inom resp. områden, exempelvis genom införandel av fasl månadslön.

De statliga förelagen bör vara goda exempel för del privata näringslivel pä arbetslivels alla områden. Inte minst angeläget är detta när del gäller alt skapa en arbetsmifiö som kan minska riskerna för stress, olycksfall och yrkessjukdomar. I allmänhet svarar den statliga förelagssektorn också väl upp mot den målsättningen.

Enligl min uppfattning hårde statliga förelagen spelat en framträdande roll vad gäller övergäng lill månadslön. Jag vill bl. a. peka på att fyra förelag, där olycksfallsriskerna relativt sett kan anses vara slora, hell har övergått lill månadslön (LKAB, NJA, Uddevallavarvel, Uddcomb). Också vid ASSLs massafabriker förekommer reell preslalionslön i myckel ringa utsträckning.

Statsföretag har ca 40 000 anställda. Av dessa är en tredjedel fiänsteman som redan tidigare har fasl månadslön. Av de kollektivanställda arbetar mer än 50 % inom de nämnda företagen, där fasta löner tillämpas för alla anställda.

Men förekomsten av fasta löner inom de statliga företagen är inte enbart koncentrerad lill här nämnda förelag. Inom Svenska Tobaks AB, Kalmar Verkstads AB samt flera andra företag utbreder sig alltmer fasl-lönesyslem.

Vid domänverket infördes förra hösten månadslön på försök inom etl revir i Norrbotten. 1 år har avtal träffats om all månadslön skall lillämpas för ca I 500 och modifierad månadslön för ca 900 skogsarbetare hos domänverket. Av kända skäl har avtalen hittills inte kunnat böfia tillämpas.

Del är enligl min uppfattning fackföreningsrörelsen och dess medlemmar genom sin organisalion, som har att avgöra hur hårt man vill driva kraven pä övergång till fasta lönesystem. Man bör därvid hålla i minnet alt ackordslöneformen fortfarande har anhängare bland slora grupper av anställda.

Hen FRANZÉN i Stockholm (vpk);

Herr talman! Jag får tacka induslriminislern för svaret, som i vissa delar var positivt.

Vi bör emellertid hälla i minnet att den svenska skogsindustrin under senare är - och framför allt under 1974 - har haft stora vinstökningar, pä flera hundratal procent, vilka inle kommit till stånd utan skogsarbetarnas insatser.

Lät mig referera några siffror ur Aftonbladet av den  16 april i är;

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Om statliga företags exempelgivande roll i fråga om arbetsmiljö m. m.

309

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Om statliga företags exempelgivande roll ifråga om arbetsmiljö m. m.

Cellulosa gav är 1974 en vinst pä 747 mifi. kr.

MoDo gav är 1974 en vinst på 483 mifi. kr.

ASSI (statligt företag) gav är 1974 en vinst pä 474 mifi. kr.

Domänverket gav är 1974 en vinst på 210 mifi. kr.

Della, herr industriministern, är siffror som lalar för sig själva!

Del måsle bli ell slut på utsugningen och utslagningen av våra skogsarbetare. Skogsarbelarens tillvaro är långtifrån den idyll - med etl sunt och friskt arbeie ute i naturen - som vissa människor försöker göra gällande. Skogsarbelarens yrke är etl av de mest krävande och riskfyllda jobb vi har. Skall man klara av mer än 20 år i skogen, måste man -som skogsarbetarnas talesman Paul Lestander uttrycker det - vara hälso-mifionär.

Om man lar del av tillgänglig statistik, finner man alt antalet yrkesskador och olycksfall inom hela skogsbruket är mer än fyra gånger flera än genomsnittet på samtliga näringsgrenar, samiidigi som produktiviteten sedan 1969 ökat med i genomsnitt 10 96 per år.

Skogsbruket av i dag uppvisar rekryteringssvårigheter, vilket är förståeligt - för vilka söker sig lill elt arbeie med så osäkra inkomster, som i sig manar lill hels med påföfiande slora olycksfallsrisker?

Skogsarbetarna i norra Sverige kräver månadslön nu för att därigenom uppnå säkrare arbetsförhållanden.

Domänverkets chef, generaldirektör Folke Rydbo, uttalade i radio den 14 april alt domänverket måste drivas efter förelagsekonomiska principer, såsom svar på frågan, varför verket är lika restriklivi som de privala skogsbolagen mot månadslön för skogsarbetarna. Del måsle vara fel alt en statlig arbetsköpare har den synen på mänsklig arbetskraft.

Det statliga företaget domänverket har ingått en ohederlig allians med skogsägarna, skogs- och lantarbelsgivarna och det privala skogsbrukets arbetsgivarförening, under ledning av verkställande direktören hos skogs-arbetsgivarna Sven Malmgren. Det måste väl, herr industriminister, efter den här diskussionen slå klart att generaldirektör Folke Rydbos insiällning är felaktig och att frågan om månadslön för skogsarbetarna hos domänverket och ASSI bör lösas medelst förhandlingar med Skogsarbetareförbundet?

310

Herr industriministern JOHANSSON:

Herr lalman! De uppgifter som jag har lämnat i mitt interpellationssvar om del antal skogsarbetare som enligl del träffade avtalet nu skulle gå över pä månadslön visar att domänverket har en myckel positiv inställning till detta.

Domänverket har i regufiär ordning förhandlat med det fackförbund som företräder skogsarbetarna. I förhandlingarna har man kommit fram till della resullal. Del innebär, om jag är rikligt underrättad, att två tredjedelar av de skogsarbetare som nu skall gå över lill månadslön i den forlsalla försöksverksamheten är anställda inom domänverket. Detta, om inte annat, visar att de statliga företagen är ulomordentligt positiva lill en sådan utveckling och även medverkar till den.

.   Hen FRANZÉN i Stockholm (vpk):

Herr lalman! I dag har hos riksdagspartierna - hos cenlern, folkpariiel och socialdemokraterna saml vänsterpartiet kommunisterna - förekommit uppvaktningar från skogsarbetarna, varvid dessa har belyst vikten av ett annorlunda agerande av de statliga bolagen.

Det är inte bara kostnaderna för de statliga bolagen som kan komma in i bilden, ulan det är etl samhälleligt ekonomiskt intresse all problemel löses för hela skogsarbelarkåren.

Anledningen lill alt man så hårt vill driva frågan om alt de statliga bolagen skall ändra sin attityd är helt naturligt generaldirektör Rydbos uttalande. De skogsarbetare som del gäller, dvs. de skogsarbetare inom domänverket som skall fä månadslön, utgör enligl de uppgifter jag har fält direkt frän skogsarbetarna mindre än en tredjedel.

Del ges ocksä elt annat avtal som skulle föfias på försök, nämligen avtalet om modifierad månadslön. Enligl skogsarbetarna är del della som sä att säga fåll bägaren all rinna över. Skogsarbetarna har haft flera olika lönesystem. Olycksfallsrisken i deras arbeie är onormalt hög - fyra fem gånger högre än i näringslivet i övrigl. Den risken kan minskas, anser skogsarbetarna, om en fasl månadslön införs inom hela träprisområdel.

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Anmälan av interpellation

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 14 Anmäldes och bordlades

Proposilion

Nr27 om ändring i vallagen (1972:620), m.m.

§ 15 Anmäldes och bordlades

Motioner

Nr2126 av herr Gustavsson i Alvesta m.fl.

Nr2127 av herr Helén m.fl.

med anledning av proposiiionen 1975:97 angående rörlig pensionsålder m. m.

§ 16 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades föfiande interpellation som ingivits lill kammarkansliet

den 17 april

Nr 56 av herr Enlund (fp) till herr juslilieminislern om stärkt skydd mot orällmäliga inkassokrav:

Enligt nu gällande ordning synes inkassoförelagen ha räll att underteckna och distribuera inkassobrev utan att kontrollera underlaget för kravet.

311

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Anmälan av interpellation

Fordringsägaren upprättar inkassobrev enligt formulär som tillhandahålls av inkassoförelaget. Brevet sänds därefter till inkassoföretagel som undertecknar detsamma och vidarebefordrar del till gäldenären. Inkas-sobreven innehåller i regel en anmaning alt inom sex dagar inbetala fordrat belopp samt en hotelse om alt ansökan om betalningsföreläggande efiest kommer all inlämnas lill tingsrätten.

Denna ordning innebär all inkassoföretagets enda insats är all tillhandahålla formulär och all underteckna inkassobreven. Däremot lar del ingen som helsl befattning med underlaget för kravel. Del har aldrig sett del. Del vel inte om det över huvud taget existerar och utför ingen som helst kontroll av huruvida kravet är berättigat eller ej.

Om gäldenären önskar en uppgörelse eller har något au invända mol kravel uppmanas han i inkassobrevet all vända sig lill fordringsägaren - inle till inkassoföretagel.

Den tidsfrist gäldenären har lill sitt förfogande är så kort alt den inle medger ens en normal skriftväxling för att framställa och erhålla svar på ell bestridande av kravel. Under den tid förhandlingar pågår.mellan fordringsägare och gäldenär kvarstår hotet om ansökan om betalnings-föreläggande hos tingsrätten, eftersom fordringsägaren inle tycks ha någon skyldighet att meddela inkassoföretagel att kravet bestrids.-Den situation som gäldenären hamnar i kan i en del fall pressa honom att belala ell helt ogrundat krav.

Enligl den nya inkassolagen, som trädde i kraft den 1 januari 1975, är datainspektionen tillsynsmyndighet över inkassoverksamhelen. Men eftersom inkassolagen endasl reglerar förhållandet mellan inkassoföretagel och den krävde kan inspektionen inle ingripa mol en fordringsägare som överlämnat ett orätlmäligt krav till en inkassobyrå. Inspektionens granskning är begränsad lill inkassobyråns åigärder i anledning av de uppdrag och de uppgifter byrån kan ha erhållit från fordringsägaren. Men eftersom inkassobyrån inte har nägol underlag för kravel och inle heller har någon skyldighet att kontrollera kravets riktighet har datainspektionen ingenting all granska. Därmed har dalainspektionen enligt min mening inle heller nägon reell möjlighet all kontrollera huruvida elt aktuellt ärende handlagts enligt inkassolagens bestämmelser om "god in-kassosed".

Med hänvisning lill det anförda anhåller jag om kammarens tillstånd att lill herr justitieministern fä framställa föfiande frågor:

1.   Anser statsrådet att inkassolagens bestämmelser ger ell tillfredsställande skydd mot orällmäliga inkassokrav?

2.   Om så ej är fallet - vilka åigärder ämnar slalsrådel vidtaga för all stärka detta skydd?

312

§ 17 Meddelande om frågor

Meddelades alt föfiande frågor framställts

den 17 april

Nr 168 av fru Lantz {vpk) till herr utbildningsministern om tillämpnings-bestämmelser beträffande lärarfiänsler inom den kommunala vuxenutbildningen:

I årets budgelproposilion lade regeringen fram förslag om att införa en ny lyp av fiänster i kommunernas skolväsende - fiänster avsedda för den konimunala vuxenutbildningens lärare. Riksdagen har med en mindre juslering fattat beslul i enlighet med regeringens förslag. Re-fornien skall träda i kraft den 1 juli 1975. För all reformen skall kunna genomföras vid den av riksdagen beslutade tidpunkten, och lärarna därmed få en mera fast anställning, måste tillämpningsbestämmelser omedelbart utfärdas.

Avser utbildningsministern all utfärda tillämpningsbeslämmelser för de nya fiänslerna i kommunernas skolväsende så att de berörda lärarna i kommunal vuxenutbildning kan få sina anställningar fr. o. m. den 1 juli 1975?

Nr 169 av herr Ullslen (fp) lill herr statsrådet Löföerg om vissa åtgärder i samband med ullokaliseringen av statliga verk:

I samband med ullokaliseringen av myndigheter och institutioner från Stockholmsområdet har hillills ca 3 600 fiänsteman ansökt om omplacering lill andra statliga fiänster i Stockholmsområdet. Av dessa har SPN endasl lyckats omplacera ca 1 100. Personer med NOM-garanii ges prioritet i anvisningsarbeiel. Ändå hade nyligen 321 personer med sådan garanti ännu inle erhållit omplacering.

Med anledning av del anförda vill jag lill herr statsrådet Löföerg ställa föfiande frågor:

Avser slalsrådel att genom ökade resurser lill statens personalnän-ind (SPN) eller på annat sätt underlätta för de anställda vid de utlokaliserade verken som önskar stanna i Stockholmsområdet att få anställning där?

Vill slalsrådel lämna en redogörelse för medflyttande makas/makes möjligheler att erhålla anställning inom sitt yrkesområde pä lokaliseringsorten?

Nr 60

Torsdagen den 17 april 1975

Meddelande om frågor

Nr 170 av herr Strindberg (m) till herr utbildningsminislern om bibehållande av skogsinsliiulei i Bispgården:

Är statsrådet mot bakgrund av den ogynnsamma ulvecklingen inom Hammarstrands kommun beredd all medverka till att skogsinstitutet i Bispgården ej flyttas från kommunen?

313

Nr 60                  § 18 Kammaren åtskildes kl 17.16.

17 april 1975       '" "d"

Torsdagen den

_____________    SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert