Riksdagens protokoll 1975:59 Onsdagen den 16 april

ProtokollRiksdagens protokoll 1975:59

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975:59

Onsdagen den 16 april

Kl. 19.30

Förhandlingarna leddes till en börian av herr andre vice talmannen.

§ 1 Näringspolitiken

Föredrogs näringsulskollels belänkande nr 14 med anledning av motioner om näringspolitiken.

I detta betänkande behandlades motionerna

1975:282 av herrar Andersson i Örebro (fp) och Hovhammar (m), vari hemslällls alt riksdagen hos regeringen begärde att frågan om lånemöjligheler för marknadsinvesteringar utreddes,

1975:283 av herr Gernandt (c), vari hemslällls att riksdagen i syfte an snarast underlätta situationen för de svenska mindreföretagen till regeringen uttalade sig i motionens inriktning med föfiande delförslag:

      ytteriigare utökande av den planerade ullandsrepresentalionen med tekniskt inriktad personal av hög kapacitet för alt i uppsökande syfte undersöka vad svenskt näringsliv kunde producera och leverera lill aktuella marknader samt i övrigt fånga upp nya produktidéer och marknadskrav,

      inrättandet av en idébank (eller annan lämplig benämning) i avsikt att snabbi och effektivt kunna återfinna och hanlera marknadsbehov, tekniska idéer, forskningsresultat och projekl lill nytta för svenski näringsliv,

      inrättandet av en effektiv dokumentationscentral för patentfrågor och övriga frågor av teknisk och vetenskaplig art i nära anknytning lill patent- och registreringsverket,

      utse och anvisa för mindre förelag lättillgängliga, snabba och prisbilliga utprovnings- och rådgivningsresurser, bl, a, befintliga försöksanstalter och institutioner,

      underlätta långsiktig kreditgivning pä lämpliga villkor lill mindre-förelag all användas för välplanerade och väldokumenterade försäfinings-insaiser på utländska marknader som kunde ge nya arbetstillfällen inom landet.

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspoliliken

1975:286 av herr Helén m. fl. (fp), vari hemställts att riksdagen uttalade att en målsättning för näringspoliliken, skattepolitiken och den ekonomiska politiken borde vara att främja ett decentraliserat näringsliv med en livskraftig sektor av mindre och medelstora förelag.

141

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspoliliken

1975:288 av herr Helén m. fl. (fp), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde

A. all ell utlandslån logs upp för alt tillgodose kreditbehoven hos
mindre och medelstora företag,

B. att förslag om bättre samordning av kredilstödel till mindre och
medelstora företag utarbetades,

C. att reglerna för direkllån och induslrigarantilån sågs över så att
företagareföreningarna fick möjlighet all

            förmedla riskvilligt kapital lill mindre och medelstora förelag,

            medverka vid finansieringen av invesieringar i marknadsföring o. d.,

            ge kreditstöd lill fiänsteproducerande förelag,

1975:290 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställts alt riksdagen beslutade att hos regeringen anhålla om förslag om att i statens ägo överföra de privata affärsbankerna,

1975:291 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställts alt riksdagen beslutade att hos regeringen begära förslag om förstatligande av det privata försäkringsväsendet.

1975:295 av                        hen Weslberg i Ljusdal (fp),

1975:395 av                        hen Sjönell (c),

1975:626 av                        herr Nilsson i Visby m. fl. (s),

1975:630 av                        herrar Sjönell (c) och Andersson i Örebro (fp),

1975:899 av                        herr Andersson i Örebro m. fl, (fp),

1975:903 av                        hen Elmstedt m, fl. (c),

1975:907 av herrar Gustavsson i Ängelholm (s) och Stadling (s), vari hemslällls all riksdagen hos regeringen begärde all uppdrag gavs lill statens industriverk all i sin pågående utredning om byggnadsindustrin jämväl beakta de i molionen framförda synpunkterna,

1975:915 av herr Lindberg m. fl. (s), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde en samlad översyn av bestämmelserna kring elable-ringskontrollen m. fl. frågor som berörts i förevarande moiion saml på grundval härav tog de initiativ och framlade de förslag om ytterligare åtgärder, vilka kunde medverka till att stärka löntagarnas slällning på arbeismarknaden,

142

1975:916 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde att inom ramen för GATT, EG och

EFTA licensgivningen avseende importen från låglöneländerna tillämpades så alt fortbeståndet av efiest livskraftiga svenska företag icke äventyrades samt att begränsning av importen från dylika länder vidtogs i större utsträckning än som f n. skedde,

1975:919 av herr Olsson i Järvsö m. fl. (c),

1975:922 av herr Petersson i Ronneby m. fl. (c), vari hemställts all riksdagen hos regeringen begärde en utredning om underleverantörernas ställning och sociala trygghet,

1975:923 av herr Rämgärd m. fl. (c), vari hemställts all riksdagen som sin mening gav till känna all en ändring i kungörelsen för statens hantverks- och induslrilånefond borde komma till stånd så att företagareföreningarna bereddes möjlighel att bevifia villkorliga lån för genomförande av konsultinsatser för särskild uppföfining i enskilda företag,

1975:925 av herr Stadling m. fl. (s, c, m, fp),

1975:928 av hen Ångström (fp),

1975:929 av hen Ångström m.fl. (fp),

1975:1600 av herrar Andersson i Örebro (fp) och Sjönell (c), såvitt nu var i fråga (punklerna 1 och 2),

1975:1603 av herr Bohman m. fl. (m), såvitt avsåg hemställan i punkterna 1, 2, 6 och 7, alt riksdagen skulle

      uttala att etl av målen för näringspoliliken och den ekonomiska politiken i övrigt borde vara bevarandet av en icke-socialistisk ekonomi, baserad pä elt decentraliserat näringsliv med en mångfald självständigt verkande mindre och medelstora företag,

      hos regeringen anhålla om förslag syftande till möjlighel för mel-lanhandsinslitul all i ökad utsträckning förmedla krediter från AP-fonden till näringslivet,

      hos regeringen anhålla om att den förulskickade utredningen om löntagarnas delaktighet i företagens kapitalbildning fick sådana direktiv all även frågan om etl allmänt vinstandelssysiem kunde analyseras och förslag härtill framläggas,

      hos regeringen anhålla om att ulredningen rörande översyn av konkurrensbegränsningslagen delgavs vad i molionen anförts under avsnillet Struktur- och konkurrensförhållanden.

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspoliliken

1975:1611 av herr Fälldin m. fl. (c), vari hemslällls alt riksdagen hos regeringen begärde alt grunder och handlingslinjer för en aktiv näringspolitik skyndsamt utarbetades enligt motionens syfte och att den par-

143

Nr 59                 lamenlariska sysselsältningsutredningen gavs i uppdrag alt genomföra

Onsdaeen den     denna näringspolitiska planering i form av ett handlingsprogram,

16 april 1975

---------------         1975:1622 av herrar Gustavsson i Alvesta (c) och Johansson i Växjö

Näringspolitiken (c), vari hemställts alt riksdagen hos regeringen skulle anhålla om utredning och förslag till åtgärder för all öka innovationsverksamhelen, i syfte att åstadkomma slörre produktion och ökad sysselsättning inom näringslivet,

1975:1627 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställts alt riksdagen skulle

      hos regeringen anhålla att åtgärder vidtogs för att avsevärt skärpt reslriklivitet visades vid bevifiande av utlännings rätt alt idka näring i Sverige enligt lagen av den 29 november 1968,

      som sin mening ullala att avsevärt skärpt restriktivilel borde visas vid tillståndsgivning för aktieköp till slora utländska kapitalägare,

1975:1635 av herr Olof Johansson i Stockholm m. fl. (c), vari hemställts alt riksdagen skulle

      hos regeringen begära förslag om avskaffande av all gällande lagstiftning angående stimulans av fusioner eller s. k. strukturomvandling genom skallebefrielse eller pä annat säll,

      begära elt svenski regeringsiniliativ för alt främja en gemensam nordisk linje vid utarbetandet av olika slags uppförandekoder för multinationella företag inför arbetet inom FN och OECD,

      hos regeringen begära ökade insalser för konlinueriig skatlerevison inom internationellt verksamma företag med minst 500 anställda för kontroll av iniernprissältning, royalties och licenslransaklioner,

      hos regeringen begära förslag lill etl näringspolitiskt program för banksektorn med syfte att begränsa maktkoncentrationen lill de stora affärsbankerna och skapa en decentraliserad maktstruktur,

      som provisorium under två år anta del av motionärerna framlagda förslaget till lag om kontroll av företagsförvärv i vissa fall saml förslaget lill lag om ändring i lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar med de ändringar som anförts i molionen,

1975:1636 av herr Olof Johansson i Stockholm m.fl. (c),

1975:1637 av herr Olof Johansson i Stockholm m. fl. (c), vari hemslällls att riksdagen beslutade

      alt hos regeringen begära utredning om effeklerna av samhällets näringspolitik och ekonomiska politik på mindre och medelstora förelag, å ena sidan, och storföretag (med mer än 500 anställda), å den andra,

      att hos regeringen begära utredning och förslag om sådana ätgärder all de mindre och medelstora förelagen främjades i förhållande lill stor-

144                   företagen i samhällets näringspolitik och ekonomiska politik i syfte att

i första hand avskaffa den nuvarande diskrimineringen.

1975:1640 av herrar Jonnergård (c) och Persson i Heden (c),

1975:1641 av herrar Jonnergård (c) och Sjönell (c), vari hemställts att riksdagen beslutade att hos regeringen begära utförande pä lämpligt sätt av en sammanställning och utvärdering av olika vetenskapliga undersökningar av stordriftsfördelar och smådriftsfördelar i förhållande till varandra inom olika branscher och i olika avseenden, avsedd all kunna ligga till grund för näringspolitiken,

1975:1642 av fru Jonäng (c),

1975:1648 av herr Lothigius (m), vari hemställts all riksdagen gav regeringen i uppdrag att sammankalla till en konferens i enlighet med i motionen angivna riktlinjer,

1975:1651 av fru Nilsson i Kristianstad m.fl. (c),

1975:1652 av herrar Nordgren (m) och Andersson i Örebro (fp), vari hemställts all riksdagen hos regeringen begärde en utredning med ändamål att överse formerna för säkerheter i statliga lån,

1975:1654 av herr Nordgren m.fl. (m),

1975:1657 av herr Nordgren m.fl. (m), vari hemställts alt riksdagen hos regeringen begärde alt en utredning av de åigärder som borde vidtas för att öka nyföretagandet verkställdes,

1975:1661 av herr Olsson i Järvsö m.fl. (c),

1975:1662 av herrar Olsson i Kil (fp) och Hörberg (fp),

1975:1671 av herrar Sjönell (c) och Antonsson (c), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag till lagstiftning om löntagarsparande och löntagarägande i förelagen, vilkel grundade rätt för de anställda att på fördelaktiga villkor fä ut en del av sin arbetsersättning i form av andelsrälter (depositionsbevis) i det egna företagel, i enlighet med vad som anförts i motionen,

1975:1673 av herr Sjönell m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om snabb utredning och förslag om åtgärder i syfte att stärka den imporlkonkurrerande hemmaindustrins stabilitet och konkurrensförmånga.

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

1975:1674 av herr Sfiernslröm m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om en översyn av gällande bestämmelser angående säkerhetskrav för län frän statliga institutioner till elablering och drift av förelag,

10 Riksdagens protokoll 1975. Nr 58-60

145

Nr 59

1975:1682 av fru af Ugglas m.fl. (m) samt

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

1975:1687 av herr Wirtén m. fl. (fp), vari hemställts att riksdagen skulle

A. anvisa 10 mifi. kr. till företagareföreningarna för produktulveck-
lingslån med villkoriig återbetalningsskyldighel lill enskilda innovalörer
och mindre företag,

B. medge all slalsgaranti för län lill produklutvecklingsändamål fick
bevifias intill ett belopp av 25 mifi. kr.,

C.   begära att

      förslag om inrättande av ytterligare industriella utvecklingscenira (lUC) lades fram för nästa års riksdag,

      en arbetsgrupp av frislående experter tillsattes för att utarbeta förslag till en mer innovationsfrämjande närings- och forskningspolitik,

      styrelsen för teknisk utveckling gavs i uppdrag all lägga fram förslag om utbyggt stöd lill innovationsverksamhel enligt i molionen angivna riktlinjer,

      förutsättningarna för en sammanslutning av organisationer och enskilda inom områdena teknik, näringsliv och forskning med uppgift all sprida information om den tekniska forskningen och utvecklingen utreddes,

      kurser i kreativiielslräning försöksvis anordnades av SIFU-enheien inom statens industriverk.

146

Utskottets hemställde

1. beträffande uttalande om mål för näringspolitiken att riksdagen
skulle avslå

            molionen 1975:286,

            molionen  1975:1603 punkten  1.

   beträffande utarbetande av etl handlingsprogram för näringspoliliken all riksdagen skulle avslå molionen 1975:1611,

   beträffande tilläggsdirektiv för utredningen (H 1974:05) rörande översyn av konkurrensbegränsningslagen att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1603 punklen 7,

   belräffande konferens om samhällets inställning lill företagsamheten all riksdagen skulle avslå motionen 1975:1648,

   beträffande näringspolitiskt program för banksektorn all riksdagen skulle avslå motionen 1975:1635 punkten 4,

   beträffande förstatligande av de privata affärsbankerna alt riksdagen skulle avslå motionen 1975:290,

   beträffande förstatligande av det privata försäkringsväsendet att riksdagen skulle avslå motionen 1975:291,

   belräffande ätgärder mot utländskt inflytande över svenska förelag att riksdagen skulle avslå molionen 1975:1627,

   beträffande upphävande av lagbestämmelser angående stimulans av fusioner alt riksdagen skulle avslå molionen 1975:1635 punkten 1,

10. belräffande nordiskt samarbete i fråga om uppförandekoder för

multinationella företag all riksdagen skulle avslå molionen 1975:1635 punkten 2,

      belräffande taxeringsrevision inom internationellt verksamma företag att riksdagen skulle avslå molionen 1975:1635 punkten 3,

      belräffande lagstiftning om kontroll av företagsförvärv i vissa fall alt riksdagen skulle avslå molionen 1975:1635 punklen 5,

      beträffande etableringskontroll att riksdagen med anledning av molionerna 1975:915 och 1975:907 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört om en samlad översyn rörande rällen att etablera företag,

      beträffande importrestriktioner all riksdagen skulle avslå motionen 1975:016,

      belräffande åigärder till förmån förden imporlkonkurrerande hemmamarknadsinduslrin all riksdagen skulle avslå molionen 1975:1673,

      belräffande vissa ätgärder för främjande av innovationsverksamhel och industriell utveckling att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1687 punklen C,

      belräffande tekniskt och kommersiellt slöd lill mindre och medelstora förelag alt riksdagen skulle avslå motionen 1975:283,

      beträffande utredning om åtgärder för all öka innovationsverksamhelen att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1622,

      beträffande redovisning av nyetableringar inom näringslivet all riksdagen skulle avslå motionen 1975:1651,

      belräffande karlläggning av strukturomvandlingen i näringslivet all riksdagen skulle avslå molionen 1975:919 punkten 1,

      belräffande jämförelse mellan stordrift och smådrift att riksdagen skulle avslå molionen 1975:1641,

      belräffande utredning om näringspolitikens verkningar på företag i olika storieksklasser all riksdagen skulle avslå motionen 1975:1637 punklen 1,

      belräffande utredning om åtgärder för att främja de mindre och medelstora förelagalt riksdagen skulleavslå motionen 1975:1637 punklen 2,

      belräffande åtgärder för att stimulera småföretagen all riksdagen skulle avslå motionen 1975:1642,

      belräffande utredning om åigärder för all öka nyföretagandet att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1657,

      belräffande utredning om underleverantörers ställning att riksdagen skulle avslå molionen 1975:922,

      belräffande åtgärder för all stimulera ulvecklingen av företagens marknadsföringsfunklioner alt riksdagen skulle avslå motionen 1975:1640,

      beträffande åtgärder för att underlätta nyetablering av företag m. m. alt riksdagen skulle avslå

            motionen 1975:919 punkterna 2 och 3,

            molionen 1975:1661,

29.   beträffande stöd till de mindre serviceföretagen att riksdagen skulle

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

147

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

148

avslå motionen  1975:1600 punklerna 1 och 2,

      beträffande produktutvecklingslän att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1687 punkterna A och B,

      belräffande särskilda lånefonder hos företagareföreningarna alt riksdagen skulle avslå motionen 1975:925,

      beträffande förbättrade villkor för lån från företagareföreningarna att riksdagen skulle avslå motionen  1975:928,

      belräffande översyn av vissa krav på säkerhet för statliga län till företag att riksdagen skulle avslå

            motionen 1975:1652,

            molionen  1975:1674,

      belräffande lån från företagareföreningarna för konsultkostnader alt riksdagen skulle avslå molionen  1975:923,

      beträffande utvidgat kredilslöd via företagareföreningarna all riksdagen skulle avslå molionen 1975:288 punklerna C 1 och C 2,

      belräffande län för ökning av aktiekapital att riksdagen skulle avslå motionen 1975:929,

            beträffande kreditstöd till serviceföretag att riksdagen skulle avslå

            motionen  1975:288 punkten C 3,

            motionen 1975:1654,

      belräffande samordning av kredilslöd lill mindre och medelstora förelag att riksdagen skulle avslå molionen 1975:288 punklen B,

      beträffande förbättrade kreditmöjligheter för mindre och medelstora förelag alt riksdagen skulle avslå motionen 1975:295,

      beträffande förmedling av krediter frän allmänna pensionsfonden genom mellanhandsinslitut all riksdagen skulle avslå motionen 1975:1603 punkten 2,

      belräffande mindre och medelstora förelags upplåning utomlands att riksdagen skulle avslå

            motionen  1975:288 punkten A,

            molionen  1975:395,

42. beträffande regionala utvecklings- och finansieringsorgan att riks
dagen skulle avslå

            molionen  1975:903,

            molionen 1975:1636,

      beträffande fond för främjande av det gotländska näringslivet all riksdagen skulle avslå molionen 1975:626,

      beträffande investeringsbidrag all riksdagen skulle avslå niotionen 1975:630,

      beträffande län för marknadsinvesteringar alt riksdagen skulle avslå motionen 1975:282,

      belräffande utredning om detafihandelns kapilalförsörining m. m. att riksdagen skulle avslå motionen  1975:899,

      beträffande AB Handelskredit alt riksdagen skulle avslå molionen 1975:1682,

            beträffande åtgärder för all främja tillkomsten av löntagarägda fö-

retag att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1662,

      beträffande löntagarsparande i företagen att riksdagen skulle avslå motionen  1975:1671,

      beträffande allmänt vinstandelssystem att riksdagen skulle avslå molionen  1975:1603 punklen 6.

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

Reservationer hade avgivits

1. belräffande uttalande om mål för näringspoliliken av herrar Regnéll
(m) och Hovhammar (m) som anseit att ulskotlei under I bon hemställa

all riksdagen skulle

a) med bifall till motionen 1975:1603 punklen 1 som sin mening ge
regeringen lill känna vad reservanterna anfört om mål för näringspo
litiken,

b)   avslå molionen 1975:286,

2. beträffande uttalande om mål för näringspolitiken av herr Andersson
i Örebro (fp) som anseit alt utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen skulle

      med bifall lill motionen 1975:286 som sin mening ge regeringen till känna vad reservanten anfört om mål för näringspoliliken,

            avslå molionen 1975:1603 punklen 1,

3. beträffande utarbetande av ett handlingsprogram för näringspoli-*
tiken av herrar Böfiesson i Glömminge, Gustafsson i Byske och Petersson

i Ronneby saml fru Oskarsson (samtliga c) som anseit an ulskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill molionen 1975:1611 hos regeringen begärde att sysselsältningsutredningen fick i uppdrag all utarbeta grunder och handlingslinjer för en aktiv näringspolitik i enlighet med vad reservanterna anfört,

4. beträffande tilläggsdirektiv för utredningen (H 1974:05) rörande
översyn av konkurrensbegränsningslagen av herrar Regnéll (m)och Hov
hammar (m) som ansett att utskottet under 3 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975:1603 punklen 7 hos regeringen begärde att tilläggsdirektiv utfärdades för utredningen (H 1974:05) rörande översyn av konkurrensbegränsningslagen i enlighet med vad reservanterna anfört.

5. belräffande konferens om samhällets inställning till företagsamheten av herrar Regnéll (m) och Hovhammar (m) som anseit att utskollet under 4 bort hemställa

all riksdagen med bifall till molionen 1975:1648 hos regeringen begärde att en konferens rörande samhällets inställning lill företagsamheten anordnades i enlighet med vad reservanterna anfört.

149

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

6. beträffande näringspolitiskt program för banksektorn av herrar Börjesson i Glömminge, Gustafsson i Byske och Petersson i Ronneby samt fru Oskarsson (samtliga c) som ansett all utskottet under 5 bort hemställa att riksdagen med bifall lill motionen 1975:1635 punklen 4 hos regeringen begärde förslag lill ett näringspolitiskt program för banksektorn med syfte alt begränsa maktkoncentrationen till de slora affärsbankerna och skapa en decentraliserad maktstruktur,

150

   beträffande näringspolitiskt program för banksektorn av herr Svensson i Malmö (vpk) som ansett att utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanten angiven lydelse,

   beträffande förstatligande av de privata affärsbankerna av herr Svensson i Malmö (vpk) som ansett all utskottet under 6 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill motionen 1975:290 hos regeringen begärde förslag om överförande av de privata affärsbankerna i statlig ägo,

9. beträffande förstatligande av del privata försäkringsväsendet av
herr Svensson i Malmö (vpk) som ansett all utskottet under 7 bort hem
ställa

att riksdagen med bifall till molionen 1975:291 hos regeringen begärde förslag om förstatligande av det privata försäkringsväsendet,

10.   beträffande ätgärder mot utländskt inflytande över svenska företag
av herr Svensson i Malmö (vpk) som ansett att utskottet under 8 bort
hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1975:1627 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanten anfört om åtgärder mot utländskt inflytande över svenska företag,

11.   beträffande taxeringsrevision inom internationellt verksamma fö
retag av herrar Böriesson i Glömminge, Gustafsson i Byske och Petersson
i Ronneby saml fru Oskarsson (samtliga c) som ansett alt utskottet under
11 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975:1635 punklen 3 hos regeringen begärde ökade insalser för konlinueriig taxeringsrevision inom internationellt verksamma förelag i enlighet med vad reservanterna anfört,

12.   beträffande importrestriktioner av herr Regnéll (m) som ansett att
utskottet under 14 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill motionen 1975:916 hos regeringen begärde alt frågan om ätgärder till skydd mot lågprisimport prövades i enlighet med vad reservanten anfört.

13. beträffande åigärder till förmån förden imporlkonkurrerande hemmamarknadsinduslrin av herrar Regnéll (m), Gustafsson i Byske (c), Andersson i Örebro (fp) och Sjönell (c), fru Hambraeus (c) saml herrar Petersson i Ronneby (c) och Siegbahn (m) som anseit att utskollet under 15 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill motionen 1975:1673 hos regeringen begärde utredning om åtgärder lill förmän för den imporlkonkurrerande hemmamarknadsinduslrin i enlighet med vad reservanterna anfört.

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

14.  beträffande vissa åtgärder för främjande av innovationsverksamhel
och industriell utveckling av herr Andersson i Örebro (fp) som ansett
alt utskottet under 16 bort hemställa

all riksdagen med bifall lill molionen 1975:1687 punkten C som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanten anfört om främjande av innovationsverksamhel och industriell utveckling,

15.  beträffande tekniskt och kommersiellt slöd till mindre och me
delstora företag av herrar Böriesson i Glömminge (c), Gustafsson i Byske
(c), Andersson i Örebro (fp) och Petersson i Ronneby (c) saml fru Os
karsson (c) som ansett alt utskottet under 17 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill molionen 1975:283 hos regeringen skulle anhålla om utredning rörande tekniskt och kommersiellt slöd till mindre och medelstora förelag i enlighet med vad reservanterna anfört,

16.  belräffande utredning om åtgärder för all öka innovationsverk
samhelen av herrar Böriesson i Glömminge (c), Gustafsson i Byske (c),
Andersson i Örebro (fp) och Petersson i Ronneby (c) saml fru Oskarsson
(c) som ansett alt utskottet under 18 bon hemställa

att riksdagen med bifall till molionen 1975:1622 hos regeringen begärde utredning om åtgärder för alt öka innovationsverksamhelen m. m. i enlighet med vad reservanterna anfört,

17.  belräffande jämförelse mellan stordrift och smådrift av herrar Gus
tafsson i Byske (c), Andersson i Örebro (fp) och Sjönell (c), fru Hambraeus
(c) samt herr Petersson i Ronneby (c) som anseit all utskottet under
21  bort hemställa

att riksdagen med bifall lill motionen 1975:1641 hos regeringen begärde en sammanställning och utvärdering av vetenskapliga undersökningar av slordriftsfördelar och smådriftsfördelar i enlighet med vad reservanterna anfört.

18. belräffande utredning om åtgärder för all främja de mindre och medelstora förelagen av herrar Gustafsson i Byske och Sjönell, fru Hambraeus saml herr Petersson i Ronneby (samtliga c) som ansett att utskottet under 23 bort hemställa

all riksdagen med bifall lill motionen 1975:1637 punklen 2 hos re-

151

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspohtiken

geringen begärde en utredning rörande ätgärder för att främja de mindre och medelstora företagen i enlighet med vad reservanterna anfört,

19. beträffande utredning om ätgärder för att öka nyföretagandet av herrar Regnéll (m) och Siegbahn (m) som ansett all utskottet under 25 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill molionen 1975:1657 hos regeringen begärde en utredning om åtgärder som borde verkställas för att öka nyföretagandet.

20.                        beträffande utredning om underleverantörers slällning av herrar
Gustafsson i Byske (c) och Andersson i Örebro (fp), fru Hambraeus (c)
samt herr Petersson i Ronneby (c) som ansett att utskottet under 26
bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975:922 hos regeringen begärde en utredning av underieverantörernas ställning och sociala trygghet,

21.                        beträffande översyn av vissa krav på säkerhet för statliga lån till
förelag av herrar Gustafsson i Byske (c) och Andersson i Örebro (fp),
fru Hambraeus (c) samt herr Petersson i Ronneby (c) som anseit att ut
skottet under 33 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1975:1652 och 1975:1674 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört i ämnet,

22.                        belräffande lån från företagareföreningarna för konsultkostnader
av herr Gustafsson i Byske, fru Hambraeus samt herr Petersson i Ronneby
(samtliga c) som ansett all utskottet under 34 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill molionen 1975:923 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört i ämnet,

23.                        beträffande samordning av kredilslöd till mindre och medelstora
företag av herr Andersson i Örebro (fp) som ansett att utskottet under
38 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill motionen 1975:288 punkten B bos regeringen begärde alt förslag utarbetades om ökad samordning av kredit-stödet lill mindre och medelstora företag,

24.                         beträffande län för marknadsinvesteringar av herrar Böriesson i
Glömmhge (c), Andersson i Örebro (fp), Sjönell (c) och Petersson i Ron
neby (c) samt fru Oskarsson (c) som anseit att ulskotlei under 45 bort
hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975:282 hos regeringen begärde att frågan om lånemöjligheter för marknadsinvesteringar utreddes.

152

25. beträffande löntagarsparande i förelagen av herrar Böriesson i Glömminge, Sjönell och Petersson i Ronneby samt fru Oskarsson (samt-

liga c) som anseit att utskollet under 49 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975:1671 hos regeringen begärde förslag lill lagstiftning om löntagarsparande och löntagarägande i förelagen i enlighet med vad reservanterna anfört,

26. belräffande allmänt vinstandelssysiem av herrar Regnéll (m) och Siegbahn (m) som ansett att utskottet under 50 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill molionen 1975:1603 punkten 6 hos regeringen begärde att för ulredningen om löntagarfonder utfärdades till-läggsdirektiv rörande behandling av frågan om ell allmänt vinstandels-system.

Torsdagen den 17 april 1975

Näringspolitiken

Näringspolitiskt program, m. m.

Till betänkandet hade fogats särskilda yttranden

beträffande samordning av kredilslöd till mindre och medelstora företag

1. av herrar Böriesson i Glömminge, Sjönell och Petersson i Ronneby samt fru Oskarsson (samtliga c).

belräffande löntagarsparande i förelagen

            av herrar Regnéll (m) och Siegbahn (m),

            av herr Nyquist (fp),

            av herr Svensson i Malmö (vpk).

Hen ANDRE VICE TALMANNEN;

Debatten i näringsulskollels belänkande nr 14 uppdelas i fem avsnitt såsom framgår av utdelad talarlista. Varie avsnitt behandlas som etl självständigt ärende och talarlistan för de olika avsnitten kan alltså utökas med ytterligare talare. Dä alla under elt avsnitt anmälda talare haft ordel övergår kammaren omedelbart till att debattera nästa avsnitt. Voteringen äger alltså rum i etl sammanhang sedan samtliga avsnitt sluidebaiierais.

Hen REGNÉLL (m):

Herr lalman! Under del första avsnittet är det tre olika ting som jag skall be alt fä kommentera. Del är de punkter där vi från moderathäll har avlämnat reservationer, och jag skall la reservationerna i den ordning som de är numrerade.

Den första reservationen gäller önskan om elt uttalande om den allmänna politik som bör ligga bakom en näringspolitik sådan den drivs i vårt land. De partier som fört fram delta önskemål har naturiiglvis inte haft några föreställningar om alt man skulle kunna ena sig inom utskottet i fråga om ell uttalande. Vi vel att de socialistiska kollegerna inom utskottet har en annan grundsyn än vi och att det därför inte går att formulera en gemensam politik. Vi har kanske också förställ all våra socialistiska vänner med en viss ironi har sett på alt vi från oppositionens sida inte själva har kunnat enas kring ett gemensamt uttalande.

153

Nr 59

Onsdagen den 16aprin975

Näringspolitiken

Näringspolitiskt program, m. m.

154

Bakgrunden lill del är rätt lätt all förslå. Man kommer här in pä ideologiska frågor, och då är man van vid all röra sig med begrepp och termer som känns invanda för den som omfattar Ideologin men som kan le sig en aning främmande för den som inle gör del.

För egen del kan jag i alla fall deklarera all jag inle skulle känna det särskilt främmande all rösla för de reservationer som avlämnats från cenlern och folkpartiet, med de formuleringar som man finner där. Samtidigt som jag säger detta finns det väl anledning tro all man från centerparti- och folkpartihäll inom utskottet - och senare här i kammaren - inle heller skulle ha känt sig sä förfäriigt främmande för alt rösla för våra formuleringar. Jag kan lill kammarens prolokoll citera det uttalande som har rekommenderats i den partimotion som ligger till grund för önskemålet om elt uttalande i denna riktning. Del heter där: "- - - ell av målen för näringspolitiken och den ekonomiska politiken i övrigl skall vara bevarandet av en icke-socialistisk ekonomi, baserad på elt decentraliserat näringsliv och med en mångfald självständigt verkande mindre och medelstora förelag." Jag upprepar; Den formuleringen borde väl både centerparti och folkparti kunna ansluta sig till.

Nu blev del emellertid inte så. Det blir alltså inte nägon gemensam borgerlig reservation där, och ännu mindre någon gemensam skrivning frän socialisthäll och opposilionshåll. I den socialistiska majoritetens skrivning sägs att man över huvud laget inle är intresserad av några sädana uttalanden, ulan man anser all riktlinjerna bör komma lill uttryck i beslut i konkreta frågor.

Det låter ju bra. Risken är bara att del kan bli ell hoppande från luva till luva ulan all man har rikligt klart för sig hur kursen skall läggas ut och därför inte heller har riktigt klart för sig var man hamnar. Det finns onekligen risker, som jag gissar all också våra socialdemokratiska vänner är medvetna om, att man genom alltför mycket statsingripande och alltför myckel funklionärsvälde i departement, olika nämnder osv. hamnar i ell samhälle där effektiviteten går ned och trivseln minskar. Jag tror det är av vikt all man framhåller della, vilket vi har gjort i reservationen 1: "Marknadshushållning med fri prisbildning, fritt kon-sunnionsval, enskilt ägande och konkurrens måste även i framtiden vara näringspolitikens grundval. Den statliga styrningen av företagen måste begränsas och samhällets slrävan inriktas pä all la lill vara de enskilda människornas vilja till initiativ, verksamhet och ansvar."

Jag ber alt få yrka bifall till reservationen 1.

Nästa moderatreservation under delta avsnitt har nr 4 och anknyter till punkten 3 i ulskoilels hemställan. Det är inle någon märkvärdig historia - det är en markering frän vår sida att vi är myckel angelägna om all man verkligen lar lill vara alla n-iöjligheter all hålla borta konkurrensbegränsning av olika slag. Del iir så sant som utskottet säger att man håller på att utreda della och all ulredningen har vida direktiv, men ell uttalande från riksdagen om all den finner det synnerligen angeläget att just den aspeklen beaktas tror vi hade varit nyttigt.

Vi har inle fält någon anslutning från annat håll till den reservaiionen och har alltså inga illusioner om vad utgången av en omröstning kommer att bli, men jag ber ändå, herr lalman, att fä yrka bifall till reservaiionen 4.

Den Iredje och sista av de reservationer under della avsnitt som jag har anledning att kommentera har nr 5. Den har som bakgrund en moiion av herr Lothigius, som önskar att man skall få lill stånd elt resonemang kring företagsamhetens verksamhet i stort. Där fäster han särskilt uppmärksamheten på del bistra klimat som företagsamheten onekligen arbetar i.

Jag sade nyss att jag inte hyste några illusioner om alt reservaiionen 4 skulle vinna bifall från annat håll, men ibland är man litet undrande överalt uppbackningen inte blir större frän dem som strängt taget tycker likadant som man själv. Formuleringarna i herr Lothigius moiion ligger väldigt nära formuleringar som återfinns i motionen 919 som är undertecknad av centerpartister, bland dem flera som sitter i utskottet -Fritz Böriesson i Glömminge, Bengt Sjönell, Nils-Eric Gustafsson i Byske är alla undertecknare av denna moiion. I den läser jag föfiande;

"En av de vikliga faktorerna som påverkar vifian hos unga människor all bli företagare är den inställning man möter hos allmänheten och hos myndigheter och organisationer. Även om en viss förbättring ägt rum här de allra senaste åren finns myckel övrigt att önska. En kraftfull insats för information och upplysning bör här ske genom statens medverkan och i samarbete med näringslivsorganisationerna. Målet bör vara all belysa företagsamhetens verkliga situation och villkor och betydelsen av den uppgift som företagen och förelagarna har för hela samhällets utveckling och för vår välfärd."

Jag tycker alt della som cenlerparliledamöterna i näringsutskotlet själva har skrivit pä och möjligen själva formulerat - det skall jag inte efter-forska - borde ha kunnat få dem att acceptera precis samma tankegång när den framfördes från moderat håll i n-iotionen av herr Lothigius. Vi måste med beklagande konstalera alt förelagen i vårt samhälle i många fall arbetar under kärva ekonomiska villkor. Del är någonting som kan bemästras i och för sig och som kanske ofta lockar den som är företagare. Han vill göra en insats, spänna sina krafter och se vad han duger till. Ungefär som idrottsmän underkastar sig prövningar och besvärligheter som vi mindre idrottsligt lagda inte skulle kunna länka oss underkastar sig vissa människor de bekymmer som del innebär all vara egenföretagare för att pröva krafterna och för all nå ett resultat som de betraktar som värt att nä. Vi löntagare - om vi nu får vår lön från riksdagen eller vad del är - får våra pengar ordentligt utbetalda vid månadens slut eller i form av veckolön, och våra arbetsgivare betalar in preliminärskalten och den eftersläpande restskatten, betalar in de sociala avgifterna, osv. Men den som är egenföretagare skall inte bara klara delta för sig själv utan ocksä för sina anställda med de bekymmer del kan innebära i vikande konjunkturer, när en likvid inte går in och förfallodagen är inne för all

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

Näringspolitiskt program, m. m.

155

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspohtiken

Näringspolitiskt program, m. m.

betala löner till de anställda, skatter och avgifter och sådant.

Företagarna arbetar alltså under svära förhållanden. Att deras "allmänna klimat" därutöver skall vara bistert pä grund av ofta högst orättfärdiga angrepp och påhopp är beklagligt, och jag tyckeratt det var mycket värdefullt alt herr Lothigius aktualiserade frågan. Jag förslår all det varit näraliggande också för centerpartiets del, där man har god kontakt med småföretagsamhelen, alt la upp della spörsmål. Däremot har jag svårt all förstå alt vi inle fält anslutning till reservaiionen 5, som jag nu ber att fä yrka bifall till.

156

Hen SJÖNELL (c);

Herr talman! I reservationen 3 till näringsutskoltets betänkande nr 14 har utskottets centerparliledamöter begärt att sysselsältningsutredningen skall fä i uppdrag att utarbeta grunder och handlingslinjer för en aktiv näringspolitik i enlighet med vad som anförs i reservationen. Cenlern har som bekant sedan några år lillbaka framfört krav på etl samlat tänkande och en samlad översyn över näringspolitiken, som skulle utmynna i ett övergripande näringspolitiskt handlingsprogram. Enligt vår mening har för vafie gång som dessa yrkanden avslagits de argument blivit allt starkare som lalar för våra förslag i del här stycket. Motargumenten kan vi fortfarande inle förstå, i varie fall inle godta som tillräckliga för avslag.

Den moiion som vi har väckt i är, nr 1611, är formellt delvis uppbyggd pä etl annat sätt än tidigare. Dessutom har det tillkommit ett nytt yrkande, nämligen att sysselsältningsutredningen skall kopplas in på den här saken. Men de grundläggande riktlinjerna och principerna är oförändrade. Dem vill vi i är med lika slor styrka som tidigare understryka.

Jag skall här någol utveckla dessa grundläggande principer.

Det är alldeles uppenbart alt etl livskraftigt näringsliv med möjligheter till full sysselsättning åt alla förutsätter att det är effektivt och ordentligt genomorganiseral när det gäller planeringen. Ulan ett livskraftigt näringsliv har man alltså inte möjligheter all bereda människorna full sysselsättning, och man kan inte heller uppnå ett av de fundamentala målen i en demokrati, nämligen rätten till arbeie åt alla. Näringspoliliken måste vara ell av de siarkasle och väsenlligasle instrumenten för att uppnä delta mål.

Man får emellertid lov att ställa också andra anspråk på näringspolitiken, vilket vi har gjort sedan myckel lång tid lillbaka. Man måsle understryka näringslivels samhällsansvar. Vi har alltid motsatt oss och aldrig godtagit den s. k. Manchesterliberalismen som menar alt näringslivet är något av en organism för sig som skall utvecklas ulan inflytande utifrån och som skall vara sig själv nog. Den skall, hävdar man, få utvecklas fritt, ulan insyn och utan några som helsl restriktioner. Vi menar all delta är ell felakligt synsätt. Del är väl knappasl heller någon som i dag accepterar del. Näringspolitiken skall alltså ha etl samhällsansvar, och del har den ocksä i dag i sina olika yttringar, något som gäller både små och stora företag.

Med näringslivets samhällsansvar följer då strävandena från näringslivet och dess utövare att garantera trygghet och jämlikhet i samhället. Del är en garanti för vars uppfyllande del krävs en aktiv regionalpolitik, som inriktas på etl decentraliserat samhälle. Vi hävdar alt en av de viktigaste principerna och ell av de viktigaste kraven är alt vi får till stånd ett decentraliserat samhälle. Del är fömtsällningen för alt ell aktivt näringsliv pä bästa möjliga sätt skall kunna tillvarata de enskilda människornas initiativ och insalser. Ell näringsliv som uppfyller kraven pä både effektivitet och pä del samhällsansvar som jag nyss talade om måste då enligl vår uppfattning vara i huvudsak privat eller kooperativt.

Vi har under den s. k. biandekonomins tid kunnat notera hur vårt näringsliv med i slor utsträckning privat och kooperativt uppbyggda förelag utomordentligt väl har kunnat hävda sig ute pä världsmarknaden. Man har inom dessa företag även kunnat uppfylla den andra vikliga förutsättning som jag talade om, nämligen det grundläggande samhällsansvaret.

Vi frän cenlern motsätter oss emellertid inle -del har jag många gånger understrukit från denna talarstol - att man även arbelar med statliga förelag. Vi är inte på något säll motståndare till statliga förelag, ulan vi ser på de praktiska förutsättningar som företagen måste ha och på de krav som bör kunna ställas pä dem. När de privala och kooperativa företagen av olika skäl inle står lill förfogande t. ex. i vissa regioner, dä anser vi all de statliga förelagen i hög grad är motiverade och bör ges bästa länkbara förutsättningar, för sill arbete.

Näringspolitiken har emellertid hittills varit ofullständig, i varie fall har den inte varit tillräckligt effektiv. Det har vi drastiska exempel på. Så sent som är 1974 var det enligt offlciell statistik 75 000-100 000 arbetslösa i delta land, i stor utsträckning till föfid av vad som kallas för en stmklurarbelslöshel. 1 dag, herr talman, är lägel som vi alla vel bättre. Många oroande tecken lyder dock på att det ganska snart kommer att bli väsentligt sämre på grund av en kommande lågkonjunktur som vi kanske får svårt alt väria oss mol eller i varie fall svårt att behärska.

Den strukturomvandling som värt näringsliv i sä pass slor utsträckning har genomgått - man kanske kan säga att den har varit revolutionerande - har inte balanserats av de samhälleliga krafterna sä alt vi har fått en effektiv näringspolitik med erforderlig kraft. Vi bedömer från vårt håll alt det fram till 1980 behövs minst 300 000-400 000 nya arbetstillfällen. De jobben måste, det betonar vi, skapas främst inom del svenska näringslivet, och då kanske i synnerhet inom industrin. Vi tillbakavisar talet om all industrin under 1970-lalel och 1980-talet - över huvud laget framöver - skulle på något sätt vara pä tillbakagång som sysselsättnings-faktor. Det beror hell och hållet på hur man hanterar näringslivet, del beror hell och hållet på vad man har för ambitioner i fråga om en genomtänkt näringspolitik om det skall bli på del sättet.

Gör man det som vi vill, nämligen sätter sig ned och länker ut etl övergripande näringspolitiskt handlingsprogram och sätter in del med

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

Näringspolitiskt program, m. m.

157

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspohtiken

Näringspolitiskt program, m. m.

158

tillräcklig kraft och tillräckliga ambitioner från samhällets sida, blir inte någon tillbakagäng möjlig för näringslivet; det blir tvärtom en ytterligare utveckling, som ger ytterligare arbetstillfällen. Den offentliga sektorn, med ökande ekonomiska svårigheter för kommuner och landsting, kan inle ensam fä fram alla de här jobben. Frän regeringspartiets sida har man siktat på ungefär lika mycket som vi. Man har talat om 400 000-500 000 nya jobb fram lill 1980-talel. Del är alldeles uppenbart att kommuner och landsting inte har resurser att klara detta i det bryd-samma ekonomiska läge som de har råkat i och som förefaller all accentueras ytterligare. Det måste bli ett bäde-och, enligt vär uppfattning - insalser både för alt effektivera och utveckla näringslivet och för all effektivera kommuners och landstings möjligheter att bereda erforderlig sysselsättning.

Men näringslivets utveckling, dess stabila långsiktiga utveckling, är enligt vår uppfattning en förutsättning för att stat och kommun skall kunna öka sina möjligheter alt på elt önskvärt sätt bereda den här nödvändiga sysselsättningen inom deras myckel väsentliga och vikliga områden - inom sjukvård etc. Utan elt mycket effektivt och utvecklat näringsliv kan man inle konima därhän.

Näringslivets situation i dag är emellertid, herr lalman. inle särskilt hoppingivande på längre sikl. Del gäller särskilt de mindre företagen. Vi har lalal så många gånger om de mindre företagens situation, sä jag skall inte ta upp liden med att ylleriigare belysa den här. Jag vill bara säga all de inte har fåll den del av-de samhälleliga satsningarna som har varit erforderlig. Dess värre har de i och för sig nödvändiga åtgärderna för all minska konjunkturnedgångar och annat i stor utsträckning inriktats på de stora företagen.

På 1950- och 1960-talen t. ex. - i varie fall från 1950-talels milt lill 1960-lalels börian - var investeringslakten inom industrin 15 96 per år, och det var en ganska god takt. Frän mitten av 1960-lalet har den bara varit i genomsnitt 3 96, och långtidsutredningarna har talat om att de ansåg all 6-7 % var nödvändigt. De genomsnittliga invesleringsinsatser som industrin hade möjligheter all göra under den här liden var alltså på lok för små. Det värsta i detta sammanhang var all dessa otillräckliga industriinvesteringar mest gjordes i byggnader och anläggningar, men myckel litet i sådant som behövdes för att skapa nya sysselsättningstillfällen och ge människor arbeie. Följden har blivit all de mindre förelagen har blivit utslagna i mycket slor utsträckning, all del inle sker några nyetableringar i nämnvärd grad - den bristande nyetableringen är mycket oroande - och att antalet nya produkter är lågt. Innovations-klimatet har varit myckel dåligt, och del betyder all mycket ringa antal nya arbelstillfällen kan erbjudas. Slutsatsen, herr talman, blir att del måsle ha varit någol fel på näringspoliliken, och det hävdar vi också. Man kan naturligtvis förklara del på flera sätt. Vi anser att de selektiva åtgärder som man frän regeringshåll har salt in vid olika tillfällen har varit alldeles för ensidiga. Man har inte velat la lill generella åtgärder. Vi hävdar t. ex.

att en momssänkning och en lättnad i löneskatten under 1971 och 1972 hade varit myckel bra för att stimulera näringslivels utveckling och ge elt bällre skydd mol den lågkonjunktur som dä rådde.

Man kan ta ylleriigare exempel, herr talman. Det är i stor utsträckning bara de slora förelagen som kan tillgodogöra sig de investeringsavdrag som gång efter annan har medgivits för att stimulera konjunkluren, och det innebär en mycket liten stimulans för småföretagen. De vidtagna åtgärderna har, som jag nyss sade, hell enkelt varit inriktade på storföretagen - och då på maskininvesleringarna. Denna satsning på storföretagen harenligt vår uppfattning fållen mycket negativ föfid, nämligen en centralisering av näringslivet till större och större enheter. Man kan konstatera alt storföretagens antal inom flertalet branscher harökat mycket kraftigt under den senaste tioårsperioden. Detta betyder också en centralisering av maktutövningen. Det bästa sättet all nå en decentralisering av näringslivet är all satsa på de små och medelstora förelagen. Därför måste politiken ändras. Vi vill, som jag sagt, skapa ett näringspolitiskt program som genom långsiktig samhällsplanering kan ge utrymme för både selekliva och generella åtgärder. Vi vill ha ett samarbete i näringslivet. Vi tror inte pä motsatsställningen mellan företagen och deras anställda, innebärande all dessa parter ständigt skall slåss med varandra när del gäller all åstadkomma ell gott produktionsresultat. Vi tror att en gemensam ansträngning ger en större kaka. Men när kakan skall delas, skall parterna självfallet tillgodose sina egna intressen. Då kan man slåss för sina intressen så mycket som del över huvud laget är möjligl. När det gäller att åstadkomma produktionsresultat och att få den gemensamma kakan så slor som möjligl måsle dock elt samarbete vara det enda rikliga, och del är del som vi anser måsle komma lill stånd i detta sammanhang.

Det är alltså en av de viktigaste näringspolitiska uppgifterna att skapa förutsättningar för ökade investeringar i industrin och i andra näringar. Det näringspolitiska handlingsprogramn-iel måsle vara övergripande. Från socialdemokratiskt håll har man när man tidigare avvisat denna tanke sagl, all delta inle är möjligl och att del skulle vara en pariiangelägenhei. Programmet kan inle ha en gemensam övergripande karakiär utan vafie parti måste utforma sill eget program säger socialdemokraterna.

Vi hävdar fortfarande att del måsle vara möjligl alt åstadkomma ett gemensamt program, eftersom del finns motsvarande program för t. ex. jordbrukspolitiken, regionalpolitiken och bostadspolitiken. Vi har del även, herr talman, för försvarspolitiken. Den myckel väsentliga andel av vårt svenska samhälle som näringslivet utgör och den betydelsefulla roll som näringspolitiken spelar motiverar att del för detta lika viktiga område på motsvarande sätt utarbetas ell gemensamt handlingsprogram.

Jag vill, herr lalman, avslutningsvis läsa upp vad vi i vår moiion sade på denna punkt när vi talade om den parlamentariska sysselsällningsulredningen, en tanke som framförts som en nyhet detta år;

"Den parlamentariska sysselsällningsulredning som tillsatts under fiol-

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

Näringspolitiskt program, m. m.

159

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

Näringspolitiskt program, m. m.

året skall kartlägga de framtida sysselsättningsmöjligheterna inom olika samhällssektorer. Della är en angelägen karlläggning. Men del måsle alltså ske ocksä en näringspolitisk planering i form av ett näringspolitiskt handlingsprogram. Det är naturligt alt sysselsällningsulredningen får sill uppdrag vidgat till att också omfatta det näringspolitiska handlingsprogrammet."

Herr talman! Med det anförda ber jag all få yrka bifall till reservationerna 3 och 6.

160

Herr ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr talman! När man läser näringsutskotlels belänkande nr 14 kan man inle klaga på omtanken från riksdagens ledamöter när del gäller de mindre och medelstora förelagen. Den omtanken lycker jag också är alldeles riklig. I betänkandet behandlas 44 motioner. Jag vet inle om del är rekord för en diskussion som framför allt rör de mindre och medelstora företagen, men det är tydligt all del föreligger både ett stort intresse och etl stort behov av att ta upp frågor som berör de mindre och medelstora företagen. Näringsutskotlels betänkande nr 14 är dessutom en utomordentligt bra katalog över åtgärder och insalser som är på gång, men kanske också över motsatsen, dvs. sådant som inle är på gång.

Herrlalman! Jagskall i huvudsak beröra vad vi i folkpartiet har framfört i vår partimotion 286 i syfte alt främja etl decentraliserat näringsliv. Vi vet alla - och det har ju omvittnats av tidigare talare i denna debatt i kväll - alt del förekommer en växande koncentration inom det ekonomiska livel med ägandel av näringslivel samlat på elt fåtal händer och elt ökat statligt inflytande direkt i förelagen. Del är en utveckling som måste motarbetas. Den utgör etl hot mot kraven på maktspridning och decentralisering och försvårar allvarligt möjligheterna att upprätthålla sysselsättningen och tillgodose behov av service i alla delar av landet.

Folkpartiet vill därför ha en politik som ä ena sidan förhindrar privat och statlig ekonomisk maktkoncentration och ä andra sidan skapar förutsättningar för elt decentraliserat näringsliv. Våra krav gäller bl. a.

skärpt lagstiftning mol monopol och karteller,

en livskraftig sektor av mindre och medelstora förelag,

ökad kontroll av multinationella företag,

medbestämmanderätt för de anställda,

ingen statlig styrning av företagen inifrån,

andel för de anställda i företagens kapitaltillväxt.

För alt rida spärr mot koncentralionsulvecklingen är del nödvändigt all salsa pä mindre och medelstora förelag. Pä niånga håll är människors sysselsättningsmöjligheter och framtidsutsikter intimt förknippade med arbetsvillkoren för denna grupp av förelag, och ofta är dessa själva förutsättningen för alt en ort skall kunna leva vidare och utvecklas.

Livskraftiga mindre och medelstora företag behövs också för att förhindra en långtgående maktkoncentration inom näringlivet. Mol den bak-

grunden är de senasie årens utveckling med minskade nyetableringar och ökat antal fusioner mellan å ena sidan storföretagen och å andra sidan en rad mindre och medelstora famifieföretag illavarslande. För det är i första hand förelag som är pä väg att bli slora som har de resurser och del kunnande som fordras för att de i nägon större utsträckning skall kunna uppträda som effektiva konkurrenter lill storföretagen. Om de sugs upp av dessa försvinner förutsättningarna för en effektiv konkurrens.

För folkpartiet är del en central målsättning all bevara en stor och utvecklingskraftig sektor av mindre och medelstora företag inom såväl industrin som servicenäringarna. De är förutsättningen för ett decentraliserat näringsliv. Näringspoliliken får därför inle ensidigt inriktas på de större förelagen och deras problem. Den stora gruppen av utvecklingsbara mindre och medelstora förelag måste ges möjlighel alt leva vidare och uppkomsten av nya sädana förelag stimuleras.

Men hos mänga förelag, framför allt mindre, finns en stark känsla av övergivenhet; både herr Regnéll och herr Sjönell var inne pä detta. "De små och medelstora företagen känner sig inle sällan med rätta bortglömda, förbisedda och överkörda när det gäller för dem vitala intressen", sade docent Kurt Samuelsson i ett anförande i höstas. Känslan av övergivenhet kan lyckas paradoxal mol bakgrund av de näringspolitiska insatser för mindre och medelstora förelag som otvivelaktigt har gjorts på senare är, men likväl är den bild av stämningsläget som Samuelsson ger riktig. Del är lätt all hitta exempel på åtgärder, särskilt inom skattepolitiken och den ekonomiska politiken, som särskilt belastat de mindre företagen. Sällan är väl avsikten alt skada eller att förorsaka besvär, men resultatet blir alltför ofta skador och besvär, helt enkelt därför att man över huvud laget inle tänkt pä de mindre företagens svårigheter. Åtgärder och lagstiftning är liksom doserade för de stora företagen. Men denna dosering kan vara katastrofal eller på gränsen lill kalastrof för många små och medelstora företag.

Den successiva ökningen av den allmänna arbetsgivaravgiften är ett exempel på sädana åtgärder som härdare drabbar de mindre än de slörre förelagen. För ett litet förelag med pressade marginaler och begränsade rationaliseringsmöjligheter är en skall på arbetskraften, särskilt om den höjs med jämna mellanrum, tyngre att bära än för ett stort, högme-kaniseral företag.

Elt annat exempel är den uppgifts- och uppbördsskyldighel som håller pä växa småföretagarna över huvudet. Från mänga håll ställs i dag krav på att företagen ulan ersättning skall lämna uppgifter av olika slag. Många av dessa uppgifter behövs självfallet, men företagens möjligheter alt ta fram dem och kostnaderna för delta måsie beaktas i större utsträckning.

Jag har, herr lalman, en veckofärsk egen erfarenhet av della från del lilla företag jag själv har. Där har personalen för varie timme under en veckas lid måst redovisa vad var och en sysslar med - städning, kundservice osv. Del skall ingå i en statistik till priskontoren. Jag har räknat

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspohtiken

Näringspolitiskt program, m. m.

161

11 Riksdagens prolokoll 1975. Nr 58-60

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

Näringspolitiskt program, m. m.

ut att det tar minst en halv timme om dagen för alt fylla i dessa uppgifter. Del är rält pressande för etl litet förelag, som kanske endasl har fyra anställda, att använda en halv timme dagligen för det arbelel. Man accepterar det, för man kan i och för sig förslå alt det är nödvändigt. Men man frågar sig sedan vad del skall bilda underlag för.

Övergången till en näringspolitik, där förhandlingar och överenskommelser mellan departement och storförelag är ell vanligt förekommande inslag, innebär ocksä att de mindre företagen får stå lillbaka för de slörre. Därmed förstärks ju ytteriigare känslan av övergivenhet. Det är således inle bara så alt man känner sig särskilt drabbad av vissa åtgärder. Man lycker sig också ha sämre möjligheter alt nå fram till statsmakterna med sina egna problem. Genvägarna lill maktens centrum slår bara öppna för börsföretagen, och de mindre företagen har inle myckel all erbjuda i en förhandling, där uttag ur investeringsfonder kvittas mol lokaliseringspolitiska insatser.

Del är nödvändigt all statsmakterna på etl hell annat sätt än hittills beaktar konsekvenserna för mindre och medelstora företag vid utformningen av insatserna inom näringspoliliken och av åtgärderna inom skattepolitiken och den ekonomiska politiken. Riksdagen bör enligl vår mening klargöra delta förhållande genom etl särskilt uttalande, som kan fiäna lill vägledning för arbetet inom departement och utredningar. Jag yrkar därför bifall till reservationen 2, som är fogad till näringsutskoltets belänkande nr 14.

Ett sådant uttalande måste givetvis följas upp med insalser inom ell brett fäll för att skapa dels en gynnsam och utvecklingsstimulerande mifiö för mindre och medelstora förelag, dels mer likartade arbetsbetingelser för små resp. slora företag. I sex moiioner lill årets riksdag har vi från folkpartiet lagt fram ell ätgärdspakei som har delta syfte.

Vi vill ha en samlad reform av företagsbeskattningen för alt åstadkomma lättnader för de mindre företagen och för famifieföretagen. Vi vill fortsätta utbyggnaden av företagarföreningarna. Vi vill effektivisera läneslödel lill mindre och medelstora företag. Vi vill få lill stånd en ordentlig satsning på utvecklings- och innovalionsfrämjande åtgärder, och vi vill få en lösning på frågan om den orimliga uppgiftsbördan för mindre förelag.

På elt par av de punkler som riksdagen behandlar i kväll har vi fån förståelse för våra krav. Det är t. ex. glädjande att utskottet än en gång kunnat samlas kring en ylleriigare höjning av anslagel lill företagarföreningarna. Men på de flesta punkler har utskottet intagit en avvisande hållning gentemot våra förslag.

Herr talman! Med delta vill jag, som jag tidigare sagt, yrka bifall lill reservaiionen 2.

162

Hen SVENSSON i Malmö (vpk);

Herr talman! Näringsutskoltets belänkande nr 14 har ju relativt snabbi framflyttats från, som planerats, morgondagen lill i dag. Del gör all mitt

anförande kanske blir någol mer improviserat än vad som annars hade varit fallet.

Vpk har i reservalionerna 7, 8 och 9, till vilka jag härmed yrkar bifall, framlagt sin syn och sina aktuella krav dä del gäller vissa maktförhållanden i näringslivet. Näringspolitik är ju alllid en maktfråga. Det fiänar inte någonting till alt försöka döfia det genom att tala i allmänna klass-försoningslermer om gemensamma intressen för kapitalister och arbetare. För oss socialister är självfallet en central maktfråga hur man skall bryta den alltmer skärpta tendensen lill maktkoncentration, speciellt pä kapitalmarknaden och när del gäller ägandel av de viktigaste produktionsmedlen. För oss socialister är del etl centralt krav att denna alltmer koncentrerade kapitalistiska maktstruktur bryts sönder och lämnar plals ål en hushållning där folkflertalet och arbetarklassen har den ledande och bestämmande funktionen. Ett väsentligt aktuellt delkrav måste dä ställas på den sektor där koncentrationen har gäll längst, nämligen sektorn affärsbanker och försäkringsväsen. Om man där vill ha nägon form av förskjutning i det ekonomiska livet lill folkflertalets förmån är obestridligen en nationalisering del enda som kan åstadkomma en sådan förskjutning.

Att del kravel inte senleras av de borgerliga ledamöterna i näringsutskotlet är för oss helt förståeligt. Allvarligare är den klassförsonings-ideologi som pä samma punkt utvecklas av de socialdemokratiska ledamöterna och ledarskiklel i del socialdemokratiska partiet över huvud. Det är nämligen från del hållet man kommer med argument till försvar för bibehållande av Skandinaviska Enskilda Banken-gruppens och Svenska Handelsbanken-gruppens dominerande inflytande pä svenski näringsliv. Man kommer också med en rad ganska ansträngda och krystade argumeni mot förstatligande av det privala bank- och försäkringsväsendet.

Under den lid den här frågan har debatterats inom och utom parlamentet har man bl. a. framfört som argumeni mot behovet av nationalisering all det råder konkurrens mellan olika banker. Man har lagt fram sammanställningar som visat alt del fanns väldigt många banker och att ingen enskild bank hade någol särskilt dominerande inflytande. Del tråkiga med de sammanställningarna var bara all när man tittade på vilka som ägde alla dessa banker - de olika, mindre bankerna och provinsbankerna lika väl som de större - visade det sig att de tvä allra största bankerna ägde praktiskt tagel alla de andra. Och del är självklart att Wallenberg inle konkurrerar med sig själv eller all den ena stora finansgruppen inte konkurrerar med sig själv och inle heller med den andra stora finansgruppen. Del blir tvärtom en allt starkare tendens till att göra upp och skapa sig gemensamma maktpositioner från de ledande finansgruppernas sida. Inte heller mellan dessa ledande jättar förekommer nägon form av egentlig konkurrens.

Det argumentet har alltså kunnai visas vara oriktigt. Del har också sedan två är lillbaka försvunnit från näringsutskoltets belänkanden på

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspohtiken

Näringspolitiskt program, m. m.

163

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspohtiken

Näringspolitiskt program, m. m.

164

den här punklen. I dess ställe har kommit vissa andra argumeni. Elt av dessa är all det i den s. k. PK-banken har bildals en stor statlig bank och att den utövar elt balanserande inflytande på den maktposition som de stora privala affärsbankerna innehar. Det åberopas att PK-banken har en förhållandevis stor omsättning och svarar för en ingalunda oväsentlig del av del totala kapitalflödet. Men vad vi angriper är inle kapilalut-låningen som sådan - den är inte det centrala - eller hur stor andel därav som vissa banker omsätter, utan det är den verkliga maktpositionen vi angriper, och den består i kontroll och ägande av de viktigaste produktionsmedlen. Där föreligger mycket betydande skillnader mellan de stora, ledande, privala affärsbankerna SE-banken och Handelsbanken ä ena sidan och PK-banken å andra sidan. Dessa båda typer av banker, de privala och den statliga, har helt olika karakiär i della avseende.

Som sagt behärskas den privata affärsbanksvärlden helt av tvä eller möjligen tre stora grupper, där SE-banksgruppen obestridligen intar den ledande ställningen. Genom holdingbolag, stiftelser, indirekl ägande, personalunioner och annat kontrollerar dessa två tre grupper praktiskt taget allt av betydelse, alla lunga moment, inom svensk industri och serviceverksamhet. Detta är myckel lätt all fastställa, och del behövs inga större vetenskapliga utredningar om den saken. Sädana utredningar har annars i och för sig gjorts, och de bekräftar hell den allmänna bild som jag här har givit. För den som är intresserad av vidare lekmannasludier i ämnet rekommenderas den sammanställning av de slora aktiebolagens röstlängder som makarna Forsgren har gjort och som kallats Vem äger vad i svensk industri? Av den sammanställningen framgår tydligt, när man går igenom röstlängderna, att det inle finns en enda stor svensk industri och icke ett svenskt företag av någon betydelse i någon bransch, där inte storbanksgrupperna har en ledande roll eller i vafie fall ell utomordentligt starkt inflytande.

Hur är del då med PK-banken, som skulle bli en konkurrerande och balanserande faktor? Ja, det visar sig att PK-banken inte alls engagerar sig i denna typ av maktpolitisk kontrollverksamhet. Det flnns inga industrier av någon som helst betydelse som kontrolleras av PK-banken. Och man kan slälla den frågan till dem som står bakom ulskoltsma-joriletens argumentering i della fall; Vilka industrier kontrolleras egentligen av PK-banken? Över vilka delar av svenskt produktionsliv har PK-banken något inflytande? Man skall finna att banken inle har inflytande i förelag av någon betydelse. Och hur vill ni då försvara ert påstående an PK-banken kan vara en maktbalansfaklor i sammanhanget?

Man kan också ställa denna fråga; Vilka delar av svensk industri och svenskt produktionsliv kontrolleras av SE-banken och Svenska Handelsbanken? Ni måste ju vara medvetna om alt de bankerna kontrollerar alla sektorer av belydelse.

Eller jag kan upprepa frågan i annan form; Var någonslans, i vilka svenska storförelag, tillsätter den statliga PK-banken några styrelseledamöter? Var har den sitt folk insatt? Finns de människorna i några

väsentliga positioner i några som helsl väsentliga, tunga delar av del svenska produktionslivet? Och parallellt kan motsvarande fråga ställas: Var tillsätter SE-banken exempelvis styrelseordförande och ledamöter? Svaret är att det sker i hundratals bolag, i synnerhet de som har en ledande och dominerande slällning inom resp. branscher.

Elt iredje argumeni som brukar användas och som är en speciell socialdemokratisk uppfinning är all man inte behöver nationalisera banker eller försäkringsväsende, ty ägandel som sådant ger ingen makt. Man kan kontrollera utan att äga, t. ex. genom bankinspektionen och genom s. k. offentliga styrelseledamöter. Och näringsutskotlels ordförande är, har del berättats mig, ett exempel på en sådan offentlig siyrelserepresentant. Dä kan del vara intressant all fråga herr Svanberg; När fick herr Svanberg della i och påverka någol maktpolitiskt vikligt beslut inom svenskt bankväsende eller inom SE-banken, där han lär delta? När fick herr Svanberg vara med och besluta om SE-bankens stora, långsiktiga dispositioner? Vilka förelagsnedläggningar har herr Svanberg fåll vara med och besluta om? Vilka nya investeringar har han varit med om och haft ell bestämmande inflytande över? När flck herr Svanberg vara med och föra etl resonemang om de långsikliga prioriteringar rörande satsningar på olika sektorer av produktionen som företas inom bankvärlden? När fick herr Svanberg vara med om alt få förhandsinformationer och all della i beslul om några bankfusioner?

Jag har en stark känsla av all detta är saker och ting som de slora herrarna sköter själva och där herr Svanberg väger myckel lätt. Eller när var herr Svanberg med och beslutade om den växande kapitalexporten till utlandet, som man nu i slor stil engagerar sig i från storflnansgrup-pernas sida? Jag förutsätter att del inte är herr Svanberg som bär ansvaret för den eller som där har något medansvar. Det är nog så att den kapitalexporten har kommit till stånd därför att herr Svanberg och hela den idé som han där företräder som offentlig styrelseledamot är ell element av total maktlöshet i denna större ekonomiska process.

Man påstår att man inte behöver äga kapital och ändå kan kontrollera den ekonomiska processen. Men hur skall man kunna kontrollera exempelvis del växande svenskägda utlandskapitalel utan all ha en sådan äganderältslig kontroll? Vad har herr Svanberg för inflytande över den svenska storfinansens investeringspolitik i Portugal och Brasilien? Och om han vill göra gällande alt han har elt sådant inflytande, så vore det ju på liden all han använde del lill förmån för arbetarklassen i de länderna, inle till förmän för den hejdlösa utplundring som nu gäng på gång avslöjas ha bedrivits av svenska förelag i dessa länder.

Det finns alltså, herr talman, två linjer inom arbetarrörelsen i den här frågan. Del finns två linjer också inom socialdemokratin. Lål oss la dem först.

Dels har vi näringsulskollels linje, som är representativ för det socialdemokratiska ledarskiklel, eliten i partiet. Dels har vi de krav som kommer nerifrån basen, där man är mera medveten och på ryggen känner

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

Näringspolitiskt program, m. m.

165

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

Näringspolitiskt program, m. m.

166

kapiialäganderältens belydelse för maktens fördelning. Där står det socialdemokratiska ungdomsförbundet, med bestämda krav sedan många är på en socialisering av det privala affärsbanksväsendel.

Del finns alltså tvä linjer. Vilken linje skall gälla? Vilken linje är den rikliga för den socialdemokratiska delen av arbetarrörelsen? Varför håller man sig över huvud tagel med etl ungdomsförbund som för fram dessa krav? Är del bara en politisk flugfångare för radikala människor här i landet, eller menar man någonting med det? Det är frågan.

Det finns tvä linjer inom den socialdemokratiska delen av svensk arbetarrörelse också historiskt sell. Den ena linjen är den som företräds av exempelvis Gunnar Adler-Karlsson, som har myntat ordet "funktionssocialism", med vilket han menar alt man skall kunna nå något slags kontroll utan att behöva äga storkapital. Hans filosofi låler ungefär så här: "Del måsle skapas en anda av förtroende och tillit till framtiden, av villighet lill arbete, sparande och investeringar så alt den enskilde inser all hans insalser leder lill blomstrande och bestående resultat. Detta kan inte ske frivilligt ulan en viss samverkan mellan arbetarna och pro-, duklionsmedlens ägare. Om denna slrävan att uppnä ekonomisk utveckling är framgångsrik, då är alla övriga motsättningar i samhället enklare alt lösa. När kapitalisten får slörre vinst, då är han mera beredd att dela den med sina anställda, och när arbetarna noterar all deras levnadsstandard stadigt förbättras då ökar deras villighet till forlsalt fredlig samverkan i det bestående samhället."

Det är alltså del moderna socialdemokratiska ledarskiklets mål; det beslående samhället.

Det finns en annan socialdemokrat - Ernst Wigforss. Han är allfiämt

i livel. Han skriver: "Vad jag önskar- är en klar deklaration att

vj vidhåller att vi vill omdana hela samhället. Den fortsättningen kan inle ge resultat i en handvändning. Men jag tror all tiden är inne för att bryta igenom gränsen för den allmänt välkända välfärdspolitiken. Den gränsen kan anses markerad av tvä förbud. Eller tvä löften om man sä vill: 'Vi griper inle in i de enskilda företagens organisation, vare sig genom industriell demokrati eller genom alt samhället övertar dem.' Det andra; 'Vi griper inte in för all styra hela investeringsverksamheten.' Om man tar upp båda de tingen då menar jag alt man går över gränsen för den mera allmänt omfattade välfärdspolitiken, och del måsle betyda åtgärder på alla möjliga områden, inle bara på några särskilda, avgränsade."

Wigforss är reformisl, men han är en ärlig reformisl, som ändå i reformkampens slutpunkt ser del helt omdanade socialistiska samhället. Näringsutskotlels socialdemokratiska ledamöter har inte bara övergivit marxismen, som en gång var tongivande i svensk arbetarrörelse och på vilken den byggdes upp. De har också övergivit den Wigforsska reformismen. De har blivit predikanter för klassamarbetet, klassförsoningen och de bestående maktförhållandena i samhället.

Vpk:s linje är all arbetarklassen och arbetarrörelsen aldrig kan segra.

aldrig kan bryta igenom den kapitalistiska maktstrukturen med mindre än att man exproprierar storkapitalet, med mindre än att man i grunden förändrar äganderättsförhållandena. Vi stöder oss på en annan pionjär inom svensk arbetarrörelse, Axel Danielsson, som i ett upprop till strejkande sågverksarbetare en gäng skrev: "Och eftersom det" - omvandlingen - "möjliggöres endast därigenom, alt produktionsmedlen, dvs. råämnet och verken, oaktat sin samhälliga natur, befinna sig i enskildas ägo, sä kan plundringssyslemet aldrig upphöra förr än dessa produktionsmedel, skogarna och bruken, bli återerövrade av folket från bruks-aristokratin och förvandlade till samhällig egendom, vars avkastning stannar hos dem som arbeta. Delta är i korthet socialismen, och det är della, som måste bli även det norriändska sägverksproletariatels mål."

Herr talman! Det har gäll en läng väg från Danielsson lill Svanberg. Danielsson gick brandsyn i samhället och blev dömd till fängelse år 1888. Herr Svanberg däremot tillhör del socialdemokratiska ledarskikt som smeker kapitalet medhårs och som kommer in i bankstyrelserna. Delta förlopp är möjligen lyvärr symboliskt för den socialdemokratiska delen av arbetarrörelsen.

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

Näringspolitiskt program, m. m.

Hen SVANBERG (s):

Herr lalman! Del har sagts väldigt myckel i den här debatten och jag skall inle försöka bemöta allting. Jag skall först tala om vissa reservationer som finns här.

Della betänkande omfallar 44 moiioner och innehåller en oändlig massa förslag. Men del grundläggande i vissa moiioner är alt man vill ha vissa riktlinjer fastställda förden näringspolitik man skall föra. Man frågar sig med andra ord lydligen från borgerligt håll vad näringspolitik är. Del här är moiioner som inte är precis nya, de har förekommit tidigare något år, i synnerhet från centerns sida. Det gör ju inte del hela mindre intressant.

Motionärerna vill alt, i det här fallet, sysselsättningsutredningen skall utarbeta riktlinjer för den näringspolitik som sedan skall drivas i riksdagen. Man har något slags föreställning om att del går att skapa ett för alla partier gällande mönster; en näringspolitik som vi alla är överens om. Jag lycker att herrarna skall se på sina egna motioner.så finner de att della är kapilall omöjligt. Det finns tre borgerliga partier och det finns tre motioner som önskar olika saker i fråga om näringspolitiken. Hur skall vi dä kunna göra etl näringspolitiskt program för fem partier? Jag lycker all ni själva har bevisat all ni är inne på fel linje.

I den moderata motionen pläderas del främst för att man skall bevara en icke-socialistisk ekonomi, ett frill ägande och allt detta som går bra att säga och deklamera ulan all någon går emot det så förfärligt myckel. Men de andra motionerna tar inle alls upp den frågan utan de talar om decentralisering framför allt. Det är den nya given, det är inte det an-lisocialistiska nu längre.

Hur hade ni egentligen tänkt er att det näringspolitiska program, som

167

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

Näringspolitiskt program, m. m.

168

sysselsällningsulredningen skall göra, skulle se ul? Skall det vara en blandning av allt möjligl, som ni ibland driver politiskt, skall del vara den moderata modellen eller skall det vara mittenpartimodellen? Skall del vara, som vi hoppas, den socialdemokratiska modellen? Jag tror verkligen alt ni får bestämma er för hur ni skall ha del.

Vi inom socialdemokratin är mycket intresserade av en utvecklad näringspolitik. Men vi har aldrig trott att moderaterna, cenlern eller några andra skulle kunna skriva det programmet åt oss. Det vill vi skriva själva och de idéerna vill vi driva själva.

Del förefaller som om man vill ha ul något slags minsta gemensamma nämnare - vad skall jag kalla del: ett skelett i en näringspolitik. Jag tror fakiiski alt della är omöjligt alt skapa. Sysselsällningsulredningen är i gäng med att undersöka vilka vägar vi skall kunna gä för att skapa mer sysselsättning i samhället. Det är någonting som vi tycks vara ganska överens om all vi skall ha. Låt då denna utredning, som har den stora uppgiften, syssla med detta och komma med förslag. Sedan får väl partierna utnytfia resultatet i sitt arbeie, för jag vill hoppas all ni, som ni säger, är myckel intresserade av all driva en sysselsättningspolitik. Frän socialdemokratiskt häll vill vi del myckel gärna. Vi vet precis vad vi vill föreslå att delta näringsliv skall göra och hur det skall se ut. Men famlar ni på borgerligt häll omkring på det här sättet och inte vel om ni skall slinka ål höger eller vänster i olika sammanhang, dä får jag verkligen be Gud bevara fosterlandet från en näringspolitik som ni skulle koka ihop, för då kan det bli ungefär vad som helsl. Vi säger i utskottsbetänkandet att vi sätter slörre värde pä att man utför vad man kan, att man vidtar åigärder sä långl del går i stället för all bara syssla med principuttalanden. Det är ingen konst att göra principuttalanden, men de är till intet förpliktande.

Med della vill jag peka pä att en systematiserad näringspolitik, utarbetad av en statlig utredning, inte är någonting som jag tror är möjligt att ulföra. Och man skall inle ha en duglig utredning all spräcka sig på en omöjlig uppgift. Jag hoppas verkligen att ni själva har idéer om hur ni vill använda sysselsätlningsutredningens material när det kommer.

Det finns i dessa motioner en annan grej som är genomgående. Den är allra mest framträdande i motionen 1603, där man talar om att man vill förbättra förhållandena vad gäller konkurrenslagstiftningen. Man vill att förelagslagstiftningen också skall omfalla de faror som kommer av sialligl förelagande. Särskilt där samhället ingriper skulle man bevaka all del inte uppslår några faror. Del finns ju en konkunenslagstifinings-ulredning med myckel vida direktiv, men molionärerna vill särskilt skriva in i direktiven att ulredningen skall se till alt samhället inte är framme och gör några galenskaper. Mera avslöjande kan det väl inte bli. Hur kan ell liberalt parti, som säger sig ha vissa traditioner, se som sin främsta uppgift all se lill alt förhindra all samhället styr för mycket eller kräva all vi skall ha en absolut frihet för kapitalet att verka? Jag förstår det

inle, men ni kanske själva hittar en förklaring lill hur man kan bära sig ål pä det sättet.

Utskottet anser att i direktiven lill konkurrenslagstiftningsutredningen har tagits med allt som behöver utredas eller kan utredas om konkurrenshänsynen. Om ni vill vrida det hela till att del skall bli ell slags påtryckning pä samhället, då är vi inle med.

1 motionen 1648 finns ett litet udda förslag. Motionären, herr Lothigius, moderat, begär all man skall från statens sida - det är väl regeringen han länker sig - kalla lill en konferens, där man skall ge samhällets syn på företagsamheten. Han framför den tanken att hela vårt näringsliv och framför allt småföretagarna känner sig på någol säll utlämnade, all del talas illa om företagen, all man aldrig får någon uppskattning som förelagsledare. Man skulle enligl motionären ordna en konferens, dit man kallar pressen, radio och TV och över huvud taget alla massmedia som finns. Man skall kalla dit studentorganisationer, ungdomsorganisationer och - föreställer jag mig - folkrörelser. Sedan skulle företagarna få veta alt staten tycker all de gör elt nyttigt arbeie. Jag förstår inte hur della skulle komma att psykologiskt betyda någonting. Jag tror icke att någon i denna kammare stiger upp och säger all alla våra företagare skall vi vara dumma mot, dem skall vi aldrig hjälpa, de är så och sä dåliga. Men om vi gjorde del i dag och sedan regeringen kallar lill en konferens i morgon och säger, länk vad våra företagare är duktiga -vad skulle det ha för belydelse?

Själva tanken pä en sådan konferens tycker jag är absurd. Jag förstår faktiskt inte hur en så klok man som herr Lothigius kan tro alt en sådan konferens skulle betyda någonting. Om massmedia bär sig illa åt mol någon grupp, sä klarar man väl inle upp del genom att regeringen kallar till en konferens. Jag tror faktiskt inte heller att massmedia på något sätt, som motionären påstår, metodiskt har inriktat sig på att tala om att företagarna inte utför en samhällsgagnande gärning. Jag tror inte alt förelagarna är utlämnade. Vi lycker därför inle att en sådan konferens bör komma till stånd.

Innan jag går in pä frågan om affärsbankerna skulle jag vilja ta upp en del av vad som har sagts tidigare här i debatten.

Herr Sjönell var inne på all sn-iåföretagarna känner sig utsatta, all de är missgynnade m. m. sådant. Del går att säga, men jag tror inle alt del är så farligt. Jag vet att en del företagare håller på och predikar att de känner sig eftersatta. Småföretagarna är inle eftersatta. Del är självklart att det inte alltid är goda dagar för företagare - jag föreställer mig att del inle är del för storföretagare heller. Men att påstå att man skulle skilja pä stora och små företagare och förföfia de små är väl att.fabulera litet - jag tror inte all det är pä del sättet. Del sägs all vi måste fä en bättre planering och att vi måste salsa mer på småföretagen. Det skall vi gärna vara med om från socialdemokratiskt håll; vi vill vara med och planera och försöka utveckla vårt näringsliv så nfycket som möjligl, skapa nya sysselsättningstillfällen och allt sådant. Men när vi

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

Näringspolitiskt program, m. m.

169

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

Näringspolitiskt program, m. m.

170

vill göra det, vill ni inle vara med. Då säger ni all del är någonting förfärligt och all det statliga inflytandet skall minskas. Jag förstår inle logiken i del, och därför kan jag lämna det därhän. Jag lycker inle att man bör prata på det sättet. När del sägs alt slatsmakterna missgynnar de små företagen och gynnar de slora, sä är del inle sant. Del kan möjligen vara riktigt på någon punkt. Jag kan t. ex. länka mig att vissa småföretag kan ha haft svårigheter att placera banklån under någon viss lid, men della är ju någonting som inte är hell främmande för de slora förelagen heller. Det borde herr Andersson i Örebro och herr Sjönell, som varit inne på detta, inse. Jag lycker alt ni pratar litet i vädret i del här sammanhanget. Räkna upp alla de insatser som samhället gjort för småförelagen i olika kreditinstitut, i företagarföreningar, i industriverket, i STU, i SIFO osv.! Del tänker ni inle på, utan säger bara att småförelagen är lämnade ål sill öde. Jag hoppas att ni inte menar vad ni säger. I varie fall anser inle utskottsmajoriteten att det är på det sättet och avstyrker därför dessa moiioner.

Sedan hade vi etl myckel temperamenisfulll inlägg av herr Jörn Svensson. Innan jag kommenterar vad han sade skall jag beröra en annan sak. Del har väckts motioner om affärsbankernas slällning i samhället. En av dessa är en centermolion som yrkar på elt näringspolitiskt program för banksektorn, vilket skulle medverka till en decentralisering, som ju är centerns modeord framför andra. Vi skall se till att det inte finns några stora banker; det skall vara små banker som skall finnas på många plalser. OK - många bankkontor kan del väl vara värdefullt alt ha! Men lål mig fråga; Tror ni all delta land kan leva utan all vi har åtminstone en, tvä eller tre storbanker som kan göra uilandsaffärer? Fråga de företagare som finns i denna kammare - i varie fall de slörre - om de inte har behov av banker som kan slälla upp med rätt slora summor när det gäller exportaffärer och sådant! Sedan, kan man diskutera hur dessa banker skall kontrolleras osv, Det är en annan femma, och dä är vi inne på Jörn Svenssons resonemang.

Jörn Svenssons argumentation är onekligen hederligare än den som finns i centermolionen. Cenlermolionärerna vill inte åstadkomma någon ändring av ägarförhållandena eller av det ekonomiska systemet, men de säger alt genom att göra affärsbankerna små så får man etl idealsamhälle. Jörn Svensson säger att han vill socialisera bankerna - de skall ligga under samhällets kontroll. Del är en linje; han löper linan ul. Han uppträder här oerhört engagerat och talar om hur förfärlig socialdemokratin är som går emot elt sådant förslag. Vi säger i utskottsbetänkandet - och vi har sagl del mänga gånger förut - att vi har en viss kontroll över bankerna. Jag har inte sagl au detta är tillräckligt, Jörn Svensson. Vi har denna kontroll via riksbanken, bankinspektionen, de offentliga styrelseledamöterna osv. Ingen socialdemokrat har sagt att detta är slutpunkten - n-ier kan vi inle göra. Det pågår en ständig diskussion om hur vi skall kunna gå vidare på den här vägen. Men vi tror faktiskt inte att just övertagande av aktierna i bankerna i och för

sig skulle vara någon vettig åtgärd. Det gäller i stället au få bankernas verksamhet under kontroll. Den största banken i vårt land är statlig. Jörn Svensson säger att det inle betyder någonting. Del är möjligl au del inle betyder någonting, men jag anser all det betyder en hel del att den banken finns. Vi har vidare genom särskild lagstiftning gett sparbanker, jordbrukskassor osv. ungefär samma ställning som affärsbankerna. Men det betyder ingenting, säger Jörn Svensson.

Så kommer Jörn Svensson in på ideologin. Då är det alllid roligt alt höra honom. Fast i dag tyckte jag all han hamnade litet snett. Han talade om all det fanns tvä linjer inom socialdemokratin, nämligen utskottets linje som är ledarskiklets idéer och sedan en revolutionär linje som är SSU:s. Vilken linje gäller och varför har ni SSU? frågar Jörn Svensson. Är del bara för alt samla de radikala?

Men snälla Jörn Svensson, vilken linje som skall bli partiets linje -om det nu flnns flera meningar - fastställer den partikongress som vi har vart tredje år. Frågan om banksocialisering behandlades pä den senasie partikongressen, och majoriteten ansåg att det inte skulle bli någon banksocialisering. Det är då väldigt enkelt att tala om varför SSU inte har fått rätt. Del måste väl ändå vara majoriteten inom partiet som avgör sädana här saker. Jag skall inte gå mer in pä detta ämne.

Jag måste emellertid reagera mol Jörn Svensson, när han plötsligt betraktar Axel Danielsson som sitt redskap. Jörn Svensson stöder sig på Axel Danielsson och säger alt det var en riktig socialdemokrat men de som nu finns är inget vidare. Jörn Svensson pekar också på Adler-Karlsson och Wigforss. Wigforss var liksom Axel Danielsson en bra människa; han ville ändå göra någonting. Där går en skifielinje genom arbetarrörelsen.

Det är sä riktigt, Jörn Svensson. Ernst Wigforss och Axel Danielsson var utomordentligt dugliga människor. De ville förändra della samhälle i grunden. Jusl därför tog de avstånd från det parti som Jörn Svensson tillhör. Jusl därför var och är de socialdemokrater. Det är inte bara ett allmänt fastbitande vid vissa idéer och talande av tungomål som avgör hur man förändrar delta samhälle. Del är fråga om ell målmedvetet och vettigt arbeie. Tro gärna på Axel Danielsson, men kom ihåg all han och Wigforss aldrig var kommunister. Om Jörn Svensson kommer tillbaka lill socialdemokratin, kan han tala om Ernst Wigforss och Axel Danielsson.

Herr lalman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets hemställan i punklerna 1-7 och avslag på reservalionerna 1-6.

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

Näringspolitiskt program, m. m.

Herr SJÖNELL (c) kon genmäle:

Herr lalman! Herr Svanberg och jag har debatterat denna fråga så pass mänga gånger att vi kan varandras argument ulan och innan. 1 stort sell är vi tvä parter som pratar bredvid varandra. Jag har ändå anledning att göra några anmärkningar till vad herr Svanberg senast sade.

Beträffande värt krav på ett genomtänkt och övergripande närings-

171

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

Näringspolitiskt program, m. m.

politiskt handlingsprogram säger herr Svanberg all del inte går alt genomföra. Vafie parti komnier all kräva sin egen utformning av programmet. Del går inle att sammanjämka fem partier.

Dä vill jag säga som jag har sagt vid tidigare tillfällen. När vi har kunnat fä gemensamma program inom regionalpolitiken, arbetsmarknadspolitiken och jordbrukspolitiken, varför skulle vi då inle kunna få del i det centrala sammanhang som näringspolitiken utgör? Jag vill erinra om att herr Palme för etl par år sedan i etl uttalande för Nordiska rådet sade alt ell angelägel mål för de nordiska länderna vore alt få lill stånd ell gemensamt näringspolitiskt handlingsprogram. När herr Palme tror att man kan åstadkomma etl gemensamt program - inte bara för fem partier i Sverige som herr Svanberg lalar om utan för alla de nordiska länderna - borde väl socialdemokraterna här hemma med en viss ansträngning kunna gä oss till mötes och medverka lill ell sådant här program.

Herr Svanberg frågar: Vilken modell skall det vara? Ni får bestämma er för vilket program ni skall ha. Gud bevare oss för den näringspolitik som ni skulle koka ihop, säger herr Svanberg. Men, herr Svanberg, delta är inte det väsentliga. Vi skall inle bestämma vilken näringspolitik som skall gälla för hela samhället lika litet som vi harsaglall vi skall bestämma den arbetsmarknadspolitik eller jordbrukspolitik som del nu råder enighet om. Vi kräver all sysselsällningsulredningen skall syssla med detta och lägga fram förslag.

Jag håller med herr Svanberg om att detta är en besvärlig fråga, framför allt därför att den rör hela del poliliska fältet. Det blir dä svårare än i andra sammanhang all nå en lösning. Men då är del också angelägel all få problemen så genomlysta och analyserade som möjligl, så all ett program kan läggas fram. Ingenting säger att man inle skulle kunna få fram etl program här, när man har kunnai få del tidigare inom andra områden.

Det finns ett berömt ordspråk som säger att bara vifian finns, kan man åstadkomma mycket. Del kan man göra även här: man kan åstadkomma ett näringspolitiskt handlingsprogram.

Jag har inle sagl alt socialdemokratin förföljer småföretagen; tvärtom medger jag gärna alt regeringen och socialdemokraterna har gjort mycket för småföretagen. Vad jag säger är alt detta inie räcker till därför alt man alltför myckel har inriktat sig på de slora förelagen. Jag använde exemplet med invesleringsavdrag. Vi anser all investeringsavdragen mest gynnar de slora företagen, men investeringsi/f/ra.i,'t. ex., som vi har krävt, har socialdemokraterna inle velat gå med på.

Belräffande bankerna ber jag alt få återkomma i etl senare inlägg, herr talman.

172

Hen ANDERSSON i Örebro (fp) kort genmäle: Herr talman! Herr Svanberg säger; Visst kan vi hjälpa de mindre förelagen och stödja dem på alla sätt, men ni vill ju inle all staten skall

blanda sig i företagsamheten!

Det har vi väl aldrig sagt. I milt inlägg har jag över huvud taget inle berört den frågan. Däremot har jag sagl alt del kan verka paradoxalt alt den känslan finns hos de mindre företagen - en del förbättrande åigärder har ju riksdagen medverkat lill - men man kommer inte förbi att de har en känsla av all ha blivit övergivna. Som herr Sjönell tidigare sade här har de åigärder - invesleringsavdrag och annat - som statsmakterna satt in för all underlätta för näringslivel inte kunnat ulnyUjas av de mindre företagen. De har inte haft de möjligheterna - det kan vi inle komma förbi. Trols allt vill jag ge Kurt Samuelsson rätt i hans påslående, att de mindre företagen känner sig övergivna. All de är känsliga i del avseendet kan vi vara överens om.

Att vi lägger fram en egen motion när det gäller näringspolitiken och framför allt den näringspolitik som berör de mindre förelagen är väl inle speciellt märkligt. Vad vi har gemensamt med cenlern och även med moderaterna är att vi önskar att de mindre företagen skall fä hyggliga utvecklingsmöjligheter.  Del lycker jag är väsentligt i sammanhangei.

Del är klart au en del åtgärder har vidtagits. Vi har varit med om att tillstyrka industriverket - som har betytt myckel - och vi har på olika sätt stöttat under företagarföreningar som skall hjälpa de mindre företagen genom att ge dem den service och det lånesiöd som de rimligtvis bör fä. Del är dock en hel del andra uppgifter som sedan läggs på de mindre företagen. Del är väl dokumenterat från del hållet all det är en hell annan press på dem än pä de slora all skaffa fram uppgifter, eftersom ell litet företag inle har specialutbildat folk som kan sköta det arbetet, utan småföretagaren måste sitta hemma pä kvällen och syssla med sädana uppgifter. - Detta är bara en av de här frågorna.

Vi har ju väntat på att av finansministern fä förslag om en samordnad uppgiflsskyldighel i så niånga är, att del är på liden all förslaget blir klart, så all del blir en förenkling av uppgiftsskyldigheterna.

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

Näringspolitiskt program, m. m.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle;

Herr talman! Herr Svanberg har en iniressani taktik. För alt slippa tala om den oöverstigliga skillnaden mellan sig själv och Ernst Wigforss försöker han tala om skillnaden mellan vänsterpartiet kommunisterna och de socialdemokratiska lärofäderna, och han utmålar dem då son-i stora anlikommunister. Delta är väl något tvivelaktigt åtminstone belräffande Axel Danielsson, som råkade vara död sedan 18 år när del kommunistiska partiet bildades; han kan inte gärna ha haft någon åsikt om del. - Della visar bara hur pass orienterad herr Svanberg är i sitt partis och arbetarrörelsens historia!

När del gäller Branting och Wigforss liksom när del gäller de unga SSU;arna och många andra av folkel i del socialdemokratiska parliel i dag, som kräver en banknationalisering, vet jag myckel väl all de inte delar vpk:s syn i en mängd ting, men jag tilltror dem ändå alt ha en god maktpolitisk förståelse om vad denna fråga betyder för maktför-

173

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

Näringspolitiskt program, m.m.

hållandena i slort i samhället och för arbetarklassens möjligheter all göra sig gällande. Del är den förståelsen som så markant saknas hos herr Svanberg. Varför är del så, som herr Svanberg nu öppet och ogeneral erkänner, all han trots att han sitter i SE-bankens styrelse inte kontrollerar någonting? Varför är han överflyglad? Varför har han ingen makt? Herr Svanberg kan möjligen inte länka sig att det beror på att del finns en avgörande faktor som skifier honom från de övriga ledamöterna - herr Svanberg äger inget kapital i den bank där han sitter som styrelseledamot. Det gör däremot de som har majoriteten och som tack vare herr Svanberg kommer att behålla majoriteten i den styrelsen. Del är ägandel som är grunden för makten i detta fall och också grunden för herr Svanbergs maktlöshet i den rent formella position som han sitter i.

Vilken slutsats drar då herr Svanberg av della uppenbara faktum? Såvitt jag kan förstå drar han den slutsatsen all eftersom del slorkapilalisliska ägandet är källan till makt skall vi bevara della slorkapilalisliska ägande. Herr Svanberg må ursäkta om en del medlemmar i hans eget parti och samtliga medlemmar i vpk drar den hell motsatta slutsatsen. Del är den slutsatsen som är den maktpolitiskt rikliga och ocksä den logiska.

174

Hen SVANBERG (s) kon genmäle:

Herr lalman! Del är åtskilligt all svara på - lät mig göra del hell hastigt.

Herr Sjönell lycker all del är konstigt all jag säger alt vi inle kan ha etl gemensamt program när vi kan ha ett sådant på andra områden, t. ex. inom regionalpolitiken. Och statsministern skulle någon gäng ha lalal om nordiskt samarbete. Jag hoppas att vi även i näringspolitiken är överens om vissa enkla hållpunkter, men ell sammanfallande näringspolitiskt program trorjag att vi aldrig kan bli överens om. Det är väl onödigt all vi grälar längre om del.

Herr Andersson i Örebro säger all paradoxalt nog känner sig småförelagarna övergivna, och de kan inte ulnyuja de möjligheter som finns. Del är möjligl alt del är så, del skall jag inle förneka. Men då har herr Andersson och hans parti en stor uppgift i alt lära ul delta, att sprida kunskap om de möjligheter som finns i stället för att klaga på alt statens åtgärder inle räcker lill. Jag vet all herr Andersson ibland sysslar med sådana uppgifter. Tala om för småföretagarna hur de skall göra för all känna sig mindre övergivna!

Jag vet inle om del egentligen är stor idé att jag försöker replikera herr Jörn Svensson. Han säger all jag för alt slippa tala om den oöverstigliga klyftan mellan Wigforss och mig talar om vpk. Klyftan mellan Ernst Wigforss och mig tror jag inte är så oöverstiglig, men skillnaden mellan Ernst Wigforss och Jörn Svensson är kolossal, del kan vi väl vara överens om.

Sedan säger han att han vet att de radikala inom socialdemokratin känner så och så. Jag tror inle all Jörn Svensson skall fundera så myckel över hur olika grupper inom socialdemokratin känner det - del klarar socialdemokratin av själv. Och vår politik bestäms av majoriteten inom

partiet.

Jörn Svensson sade sedan något väldigt lustigt, nämligen att jag har medgivit att jag inte har något som helsl inflytande i den bank i vars styrelse jag sitter, och han undrar varför jag dä sitter kvar och vilken slutsats jag drar av min maktlöshet. Jag har inle sagl etl enda ord om min makt eller vanmakt när det gäller banksektorn. Jag har sagl att vi har kontroll över den via en hel del organ. Jag har inte sagl all vi har nätt det slutgiltiga målet. Det kan behövas fler reformer, men jag har inte anledning att skriva Jörn Svensson pä näsan vad jag kanske lycker bör reformeras. Det lar vårt parti ställning lill ulan att först be kommunisterna om lov.

Del här snacket, Jörn Svensson, om all ni företräder några gamla hederliga socialislkämpars idéer är så barockt all ingen människa tror pä del. Alla dessa människor, i synnerhet Wigforss, har ägnat hela sitt poliliska liv ocksä ät att vara motslåndare lill de idéer som Jörn Svensson i dag lalar om.

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

Näringspolitiskt program, m. m.

Herr SJÖNELL (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag skall bara anföra några få synpunkler som jag inle hann med i det förra inlägget. Del gäller vad herr Svanberg var inne på i sill föregående inlägg, nämligen del här om bankerna.

Vi hävdar all del är angelägel med en decentralisering även i fråga om bankverksamheten, på grund av slorbankskonceniraiionen. Det flnns en grundläggande princip, efter vilken i vafie fall affärsbankerna är uppbyggda, och del är alt en bank inte kan låna ut en enda krona mer än vad inlåningen ger möjligheter lill. Den principen är gemensam för storbanker och små banker. Vi anser för del första all om man skall få en meningsfull och effektiv regionalpolitik i decenlraliseringssyfle, sä är det bältre om man har små banker ute i regionen som kan slussa ul det i regionen upplånade kapitalet just i den regionen. För det andra vill vi ytterligare understryka angelägenheten av att bankväsendel medverkar till en effektiv regionalpolitik genom all ge de mindre företagen bättre möjligheter till länga län. Vi har talat om sä många gånger att småföretagen är diskriminerade framför allt när det gäller tillgången pä länga krediter.

Vi anser att ATP-medlen skall kunna slussas ut till de små förelagen, exempelvis via kreditinstituten - del finns många olika system. Dä behövs det lokall och regionalt lokaliserade bankföretag. Storbankerna har dessutom av naturliga skäl i första hand inriktat sig pä de slora kunderna, de stora industrierna. Att de på elt hyggligt säll befiänar även mindre förelag skall jag inte förneka, men del är naturligt all deras intresse i första hand riktas mol de stora förelagen.

Slutligen vill jag säga några ord med anledning av herr Svanbergs yttrande att vi i cenlern har decentralisering som ett modeord. Vi betraktar det närmast som en kränkning, om man vill göra gällande detta. Decentralisering är en del av vår ideologi, en av våra n-iest fundamentala

175

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

Näringspolitiskt program, m. m.

principer, och vi tror att den ideologi vari decentralisering ingår som huvudelement hör framtiden lill. Men de gamla ismerna hör hemma i  1800-lalet.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Ja, herr Svanberg, jag har elt intresse för vad som rör sig inom socialdemokratin. Jag är född i etl socialdemokratiskt arbetarhem och har mina kontakter ganska mycket åt del hållet, sä del är väl förståeligt all man och man emellan i de kretsarna resonera om arbetarrörelsens förflutna, dess närvarande och dess framlid. Det är vad jag har diskuterat i dag.

Herr Svanberg vill framställa bl. a. Ernst Wigforss som en svuren motståndare - han uttryckte sig så - lill de idéer som jag lalar om här i dag. Vi diskuterar i dag i anslutning lill näringsulskollels belänkande nr 14 bl. a. makten över banksektorn, kapilalägandels makt, och såviii jag vel är Ernst Wigforss inte och har aldrig varit någon motståndare till den samhälleliga äganderätten över detta kapital. Tvärtom har han öppet och i polemik med den nuvarande socialdemokratiska ledningen, i tidskriften Konkret och i mänga andra sammanhang, fört en diskussion om delta, t. o. m. som sagt med en viss udd.

Ocksä Axel Danielsson var åtminstone i delta avseende mera överens med vpk;s nuvarande linje i den här frågan än vad han var överens med herr Svanbergs nuvarande linje. Så frågan huruvida del råder oöver-enssiämmelse mellan vpk:s nuvarande linje och Wigforss och Danielssons tradition är knappast intressant. Det är väl därför herr Svanberg lalar så myckel om den, medan han däremot inle talar om den fråga som verkligen är intressant.

Om nu både Danielsson, som dog 1899, och Wigforss, som ännu lever efter en lång gärning i arbetarrörelsens fiänst, bägge företräder uppfattningen all det samhälleliga ägandet till del slora kapitalet är en nödvändighet och en förutsättning för samhällets omvandling i socialistisk riktning och för en bestående maktförskjutning mellan de hillills maktlösa och de verkligt maktägande, dä är det ju myckel intressant att herr Svanberg inte företräder den uppfattningen ulan konsekvent avvisar denna. Herr Svanberg sade i sill tidigare inlägg; Vi lycker inle att det är vettigt all lill det allmänna överföra äganderätten lill affärsbankerna. Dä är alltså Wigforss i sin syn, Danielsson i sin syn och SSU:arna i sin syn enligl herr Svanberg inte vettiga. De har, enligl herr Svanberg, ingen vettig uppfattning om maktförhållandena i samhället!

176

Herr ANDERSSON i Örebro (fp) kort genmäle;

Herr lalman! Herr Svanberg gav mig den rekommendationen alt vi från folkpariiel skulle gå ut till de små och medelstora förelagarna och tala om alt regeringen inle alls har övergivit dem. Det är en uppgift som vi i vissa sammanhang kan la på oss, men inte i alla. Ord hjälper föga, som jag tidigare sade, utan det är ju regering och riksdag som

avgör vad som skall göras för all förbättra förhållandena. Vi har framfört våra krav under etl flertal år och konkretiserat pä olika punkter. Men de olika insatser som vi har föreslagit har inle genomförts. Jag log tidigare upp några punkler där lättnader måste åstadkommas - uppgifts- och uppbördsskyldigheten, den faktiska sambeskattningen och en hel rad andra saker som slår härdare på de mindre företagen. Därför är det så viktigt alt just denna grupp får det stöd som man från olika häll har talat om här i kväll.

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

Näringspolitiskt program, m. m.

Herr SVANBERG (s) kort genmäle;

Herr lalman! Herr Sjönell säger alt det behövs små banker ute i regionerna som kan låna ut kapital av del man lånar in. Men del flnns ju små banker i alla län, sparbanker, föreningsbanker osv., och del går alt upprätta fler kontor. Del är alltså ingen revolutionerande decentraliseringsidé, som herr Sjönell talar om.

Jag begärde egentligen ordet för att replikera herr Svensson i Malmö. Jag förslår mig inle rikligt pä honom i kväll. Han brukar vara rält skarp i sin formuleringskonst, och han brukar vara räll logisk. Men i dag är han det inle alls. Han säger sig vara intresserad av vad som händer inom socialdemokratin därför att han är född i elt socialdemokratiskt hem. Ja, det finns många avfällingar i detta land, så jag skall inte lasta honom för att han inte fortsatte alt vara socialdemokrat.

Jörn Svensson påslår vidare all jag har sagl all Ernst Wigforss minsann var en tokig människa för han ville egentligen socialisera bankerna. Och, hör och häpna, herr Svensson säger all jag är motståndare till samhälleligt ägande av kapitalet i bankerna. Ja, om man resonerar på del sättet kan man åstadkomma vad som helsl. Ernst Wigforss, som jag betraktar som en utomordentligt god socialist, sade vid elt lillfälle alt vi har inte so-cialiseral förelagen, vi har socialiserat vinsterna. Jag har inte sagt att jag är motståndare lill samhällsägande av kapital.

Vad är det som häller på att ske, Jörn Svensson? 1 dag sker 70 96 av sparandel inom den offeniliga sekiorn och alltså en mindre del hos affärsbankerna. Vi skaffar oss undan för undan ell större inflytande i bankerna, men jag har aldrig sagl att allt är bra och färdigt som det är. Frågan är väl bara hur man skall bära sig åt. Jörn Svensson vill välla allting över ända, han vill socialisera bankerna. Men han kan väl inle sitta här i riksdagen och säga all vi skall konfiskera det hela. Dä får han lov all göra revolution, gå ut pä gatorna och tala för en ändring av detta samhälle. För att överta bankerna får man väl ändå betala aktiekapitalet till de nuvarande innehavarna. Jag tror att det i Sverige finns så stora ekonomiska uppgifter för samhället all försöka lösa under de närmaste åren alt vi inle har någon större länglan efter alt slänga ul 20 miljarder kr. för alt köpa bankaktier. Men vi får se om det kanske behövs en vacker dag.

12 Riksdagens protokoll 1975. Nr 58-60

177

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

Näringspohtiskt program, m. m.

178

Herr andre vice talmannen anmälde alt herr Sjönell anhållit att lill protokollet få antecknat att han inte ägde rält lill ytterligare replik.

Herr HOVHAMMAR (m);

Herr lalman! Jag skall inte lägga mig i del här lilla privala grälet mellan herr Jörn Svensson i Malmö och näringsutskoltets värderade ordförande, även om det i och för sig kunde vara nog sä iniressani all göra del. Lät mig bara helt stillsamt få säga till herr Svensson i Malmö att det finns ocksä en statlig maktkoncentration i värt land. Jag vill erinra om all PK-banken är vär största affärsbank. Den är t. o. m. slörre än den bank där herr Svanberg sitter med i styrelsen. Vi har AP-fonderna, som i dag ligger mellan 80 och 90 mifiarder kronor. Vi har Statsföretag, som är ett stort och mäktigt företag - för att bara ta några exempel.

Men, herr talman, jag skulle närmast vifia kommentera några av de reservationer - inle mindre än 26 stycken - som fogals lill näringsutskotlels betänkande nr 14 och somjag tycker behandlar för vårt näringsliv och vår företagsamhet aktuella frågor. Med hänsyn till den framskridna tiden avser jag närmast att säga några ord om de reservationer som vi från moderat håll har fogat lill utskottels betänkande.

När det gäller reservationen I beträffande uttalandet om mål för näringspolitiken har herr Regnéll ganska ingående delgivit kammaren synpunkter som jag helt instämmer i. Lål oss alltså slå fast än en gång: ell av målen för näringspoliliken och den ekonomiska politiken måste vara alt den är baserad på modern marknadshushållning, vilket innebär fri prisbildning, frilt konsumtionsval, enskilt ägande och konkurrens. Denna politik innebär ell decentraliserat näringsliv med många självständigt verkande mindre och medelstora förelag.

Här i Sverige hör vi myckel ofta - inte minst i den här kammaren - talas om de problem och svårigheter som råder i Västeuropa och niånga andra demokratiska länder, som baserar sina ekonomier pä en liberal marknadshushållning. Trols att vissa problemkomplex såsom inflation och viss arbetslöshet faktiskt existerar mer eller mindre visar erfarenheten att de länder som tillämpar marknadshushållningens principer kan erbjuda människorna en betydligt högre standard än de länder som tillämpar planhushållning. Det är bara på det sättet.

Ulvecklingen i värt land har under senare år kommit att innebära en allt härdare åtstramning av de villkor under vilka ell fungerande, frilt näringsliv måste få arbeia. Det har redan sagts i den här debatten från olika häll. Bara under de senaste månaderna har en hel del inträffat som inte gynnar en fri konkurrens. Jag skall bara ta några få exempel:

Vi har fått en proposilion om tillfällig handel, vilken innebär minskade möjligheter för konsumenterna all köpa varor billigt. Som förevändning för all förbjuda denna typ av handel tas alt skattemyndigheterna inte kan eller har lid att kontrollera denna grupp av företag.

Vidare har regeringen beslutat att låta SPK, statens pris- och kartellnämnd, utreda frågan om extraprissätlningen skall tas bort i livsmedels-

handeln.

Vi har också kvar de återkommande besluten om prisslopp på vissa varor.

Allt detta bidrar lill all snedvrida konkurrensen och förhindra densamma lill förfång för både förelag och konsumenter.

Ell annat hot mol elt fritt näringsliv är den gällande kapitalbeskattningen. Den innebär i korthet att det blir allt svårare för en famifie-företagare all driva etl förelag samtidigt som det blir värre all överlåta della förelag lill nästa generation. Jag vägar påstå, herr lalman, all det nuvarande kapitalskaitesystemet är en direkt orsak lill den ökande koncentrationen inom näringslivel. Och denna ökade koncentration inom svenskt näringsliv ger på sikl sämre möjligheter till en effektiv konkurrens på marknaden. Jag yrkar bifall lill reservationen  1.

När det sedan gäller reservaiionen 4 anser vi på moderat håll att det är av slor vikt alt ulredningen rörande översyn av konkurrensbegränsningslagen fär möjlighet alt utreda hela frågan belräffande konkurrensbegränsningar av olika slag, dvs. även sådana som kan uppkomma genom olika statliga myndigheters ingrepp i marknadsekonomin. Därför yrkar jag bifall lill reservaiionen 4.

Beträffande reservationen 5, som handlar om samhällets inställning lill företagsamheten och som bygger på en enskild moiion av moderalen herr Lothigius, vill jag anföra föfiande.

Del heter som bekant all den sten som mänga spottar på blir slutligen våt. På senare år har många företagare, både slora och små, känt sig bespottade och utsatta för obefogade angrepp, föriöjligande och hån från niånga häll. Man har känt sig tillhöra en förföljd minoritet, som vem som helst kunnat förolämpa och förnedra nästan hur myckel som helsl. Förelagarna som grupp har ofta behandlats på elt sätt som skulle föranlett ärekränkningsmål, om det gällt en enskild individ. Man har betecknat företagare som utsugare och profitörer utan känsla för samhällssolidaritet och mänsklig förståelse gentemot medarbetare och omvärld.

Detta har, herr talman, framför allt i förelagarnas djupa led framkallat en stark känsla av olust, vantrivsel och t. o. m. vanmakt. Särskilt har man irriterats av de vrångbilder som inte sällan förekommer i vissa ungdoms- och barnprogram i radio och TV. Jag vet mycket väl att vi här inte kan diskutera enskilda program i etermedia, och jag kan därför inte lämna några exempel. Men de som gjort sig besvär att föfia dessa program i etermedia förstår säkerligen vad jag syftar på.

Herr lalman! Del är alldeles självklart att Sveriges riksdag varken har rält eller bör ha räll all försöka påverka massmedia, press eller radio. Det fria ordel är en omistlig tillgäng i och en förutsättning för en demokrati. Därom tror jag att vi alla är ense. Men vi tror att en deklaration från statsmakterna om företagsamhetens betydelse för allas vårt välstånd och för våra möjligheter all genom nya reformer skapa ett bättre samhälle

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

Näringspolitiskt program, m. m.

179

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

Näringspolitiskt program, m. m.

skulle uppskattas mycket av den utsatta minoritet som företagarna utgör och skulle bidra till all överbrygga motsättningarna i samhället.

Herr Svanberg sade nyss alt företagarna pä en konferens skall få veta att de görett hyggligt arbeie. Ja,jag troralt de myckel väl skulle uppskatta ell sådant betyg frän dem som har maklen i vårt land f n. Jag tror nämligen all del skulle vara psykologiskt riktigt om man från statsmakterna på något säll kunde understryka alt den slora massan företagare liksom den stora massan övriga medborgare uppträder lojalt och på ell för samhället gagnerikl säll.

Som motsättningarna skärpts på senare år är del uppenbart alt vi nu behöver en avspänningspolitik. Med hänvisning lill detta, herr talman, yrkar jag bifall till vår reservalion 5.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle;

Herr talman! Ell par saker som herr Hovhammar tog upp uppkallade mig lill elt kort inlägg.

Lål mig först säga all grälet mellan herr Svanberg och mig inte är något privat gräl utan i högsta grad är offentligt. Men sedan talade herr Hovhammar myckel om den statliga maktkoncentrationen och om den slora utvidgningen av statens lunga hand och av den statliga verksamheten. Han ser däri elt hot mot ell fritt näringsliv. Jag har ju under några är iakttagit herr Hovhammars verksamhet i näringsutskotlet, en verksamhet som frän hans utgångspunkter är hedervärd, men jag har inle märkt att han har några hämningar när det gäller att föreslå utvidgning av statlig verksamhet. Han vill ha statligt stöd till tekoindustrin, han vill ha statligt slöd lill den manuellt arbelande glasinduslrin där han själv är verksam, han vill ha statligt slöd lill de små och medelstora förelagen. Han vill över huvud taget mänga gånger ta initiativ till utvidgande av den statliga verksamheten.

Vidare besvärar sig herr Hovhammar mycket över den ökande koncentrationen inom näringslivet. Det känns litet förbluffande för en socialist alt höra del, för såvitt jag minns hade herr Hovhammar ingenting att invända den gången då de två största bankerna här i landet gick samman i en fusion och alltså med etl slag mycket kraftigt ökande koncentraiionsgraden i det svenska näringslivet. Såvitt jag vel var herr Hov-han-imar bland dem som röstade inle bara för att della skulle få äga rum ulan inskränkning utan också för att vederbörande skulle belönas med särskild skattelättnad för att de fusionerade och ökade koncentraiionsgraden. Jag bara frågar i all ödmjukhet: Hur blir de här två motstridiga tingen i talandel och handlandet trovärdiga, och hur hänger de ihop?

180

Herr HOVHAMMAR (ni) kort genmäle:

Herr talman! Del är uppenbart att herr Jörn Svensson i Malmö och jag representerar olika ideologier och därför måste ha ganska olika uppfattningar om de ting som vi nu diskuierar. Del är väl ganska självklart

att del bara är på del sättet.

Jag log upp del här med statlig maktkoncentration närmast därför att herr Jörn Svensson alltid glömmer all tala om all del finns sådana tendenser även i del här landet. Han talar med stark glöd och patos om den förfäriiga enskilda maktkoncentrationen och om kapitalets makt här i landet, men han lalar aldrig om alt det också finns någonting som heter statlig makt. Jag gav hell kort några exempel på del.

Del är alldeles riktigt alt jag har pläderat för statligt slöd lill vissa branscher. Vi vann fö. häromdagen en votering i riksdagen jusl om stöd till teko- och glasindustrin, två branscher som är utomordentligt utsatta, inle minst för konkurrens frän låglöneländer, och behöver allt slöd för att hålla uppe en full sysselsättning.

För den bransch jag själv representerar innebar det här stödet 700 000 kr. för ett år, och vi är tacksamma för det. Men om inte vår regering och de som makten haver i dag lade på så stora avgifter som exempelvis arbetsgivaravgifterna utgör skulle vi måhända kunna klara oss ulan del här slödel. Bara en ökning av arbetsgivaravgiften med 1 96 innebär för den bransch som jag företräder över I mifi. kr. i höjda kostnader för oss. Sedan kan herr Jörn Svensson och andra räkna ut vad del betyder, om vi nästa år får flera procents ökning av det slagels kostnader. Det kan innebära väldigt slora svårigheter, och det kan äventyra sysselsättningen såväl för glas- och tekoindustrin som för andra branscher.

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspoliliken

Näringspolitiskt program, m. m.

Hen SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag har ingen anledning att ge mig in på nägon allmän näringspolitisk diskussion med herr Hovhammar; det var inte avsikten. Jag bara undrade och undrar allfiämt, trots det senasie inlägget, hur man i agitationen kan gä så hårt ut mol bl. a. näringslivets ökande kon-centralionsgrad samiidigi som man i andra sammanhang kan inle bara tolerera ulan rent av prisa som efterföljansvärl och riktigt att två av de största bankerna fusionerar och därmed kraftigt ökar koncentrationen.

Hen HOVHAMMAR (m) kort genmäle:

Herr talman! Vi hade en debatt här i kammaren om fusionen mellan de här två - som herr Svensson i Malmö säger - slora bankerna. Vid del tillfället sade jag att många av dessa bankers kunder var småföretagare och all jag hade fått höra från flera håll alt man tyckte att fusionen var en bra sak, eftersom möjligheten all fä låna pengar självfallet är Slörre hos elt stort kreditinstitut än hos en liten bank. Ur de smärre företagens synvinkel är det således ingen nackdel alt etl par kreditinslilut går samman. Jag tror heller inte att det är nägon i denna kammare som kan säga all denna fusion har inneburit någol slags makln-iissbruk. 1 så fall skulle jag gärna vilja höra några konkreta exen-ipel pä del.

181

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

Näringspolitiskt program, m. m.

182

Hen LOTHIGIUS (m):

Herr talman! Både utskottets värderade ordförande herr Ingvar Svanberg och herr Hovhammar har tagit upp en motion som jag har fört fram. Jag hade hoppats fä diskutera molionen med utskottets ordförande, för frågan är inle så lätt som den kanske kan synas. Den är ganska svår att diskutera; den kan missförstås. Men Ingvar Svanberg är inte här i kammaren just nu. Kanske Jörn Svensson skall företräda det socialdemokratiska partiet - eller det kanske finns någon annan som kan göra det. Jag vore i alla fall tacksam för att få en diskussion.

I debaiten om den svenska företagsamheten har denna fråga om svenskt företagande enligt min mening fält en slagsida som även vid neutral bedönining - så långt det är möjligt att göra en sådan - ler sig ganska förfärande.

Herr lalman! Jag syftar inte på att del finns delade meningar om del ekonomiska klimatet i vårt land och all del förekommer härda slagväxlingar om anställningsvillkor, löner och mifiö. Del är hell naturligt att det är pä det sättet. Stora fordringar skall ställas pä företagsamheten - fordringar som är ekonomiskt anständiga och möjliga alt uppfylla. Det är nödvändigt alt företagsamheten i varie sammanhang söker vara på alerlen. Förutsättningen är alt villkoren inle är ensidiga och all krav ocksä ställs på de anställda i verksamheten. Jag syftar på den i vissa kretsar i värt land nästan häpnadsväckande bristen pä förståelse för vad företagsamhet och företagande betyder i verkligheten i vårt land. Det gäller naturligtvis inte de flesta av denna kammares ärade ledamöter, som har insikt och förståelse för företagsamhetens problem, och det gäller inle utskottets värderade ordförande, som har erfarenhet från statlig företagsamhet.

Men man vore fullständigt döv och blind om man inte lade märke lill hur samhällsdebatten i olika media förs och styrs av personer som antingen är okunniga eller medvetet söker nedvärdera så gott som varie form av enskild företagsamhet, ofta med hänsyftning på de människor som påtagit sig ansvaret för driften av denna företagsamhet.

Inte ens della syftar jag på i min motion. Varie människa som tar på sig ett ansvar fä vara beredd att bli utsatt för kritik, ibland förtal, ibland missförstånd. Vi politiker, värderade kammarledamöter, är vana vid personliga angrepp. Sädana saker fär man vara beredd att leva med, även om det synes beklagligt att vederhäftigheten sä ofta brister. Del är ofta en utbildningsfråga.

Herr talman! Det är något mer allvarligt som jag hänsyflar på och som blir en föfid av vad jag har framhållit, om icke samhället är berett alt stiga upp till försvar; betydelsen av att del finns en stark och positiv företagaranda, upplysning om all del är ett livsvillkor att vifian att vara produktiv, idéskapande och arbetsam måste finnas på näringslivets område. Del är ganska märkligt alt även under år då de ekonomiska betingelserna för småföretagsamhelen och även för den större företagsamheten är goda, då konjunkturerna är goda, råder en pessimism som tar

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiskt program, m. m.

sig uitryck i bristande vifia att utöka sin verksamhet och en önskan all få överlämna verksamheten lill andra förelag, inte minst storföre-lagsamhel, eller också en önskan alt lägga ned verksamheten. Vi har statistiska exempel på del, som kammarens ledamöter kanske väl känner lill. Orsaken är, enligt mitt förmenande, alt samhällsdebatten förs pä Näringspolitiken ell sådant sätt att företagarna ibland betraktas som personer som saknar samhällsansvar. Att vara produktiv eller produktskapare är ibland sam-hällsfienlligt. I massmedia framförs synpunkler som av dessa företagare uppfattas som att det är full, negativt, mindervärdigt och inle förenligt med modern livskvalitet att bedriva denna verksamhet. Om samhällsdebatten skall drivas i dessa former får vi en negativ utveckling i vårt land pä detta område.

Del räcker inte med att ell och annat statsråd klappar dessa företagare litet välvilligt och vänligt pä axeln vid högtidliga tilltlillen,om inte samma statsråd är beredd att både på fackföreningsmöten och i olika media göra klart för omgivningen vad företagsamhet och företagaranda betyder. Det psykologiska klimatet för företagsamhet är delvis en föfid av del ekonomiska, men än större belydelse har den attityd som samhället visar begreppet företagsamhet. När landets ansvariga inle är beredda alt försvara företagsamheten eller undervisa om den uppfattas del så att de inte vill ha kvar den enskilda företagsamheten och att bara jättarna, staten, kooperationen och storbolagen, accepteras i detta land.

Vi lever i ett löntagarsamhälle. Massmedias intresse för detta är nästan totalt. Det är rikligt alt många människors intressen skall uppmärksammas främst, men de skall inte ställas som motvikt till företagsamhet som sådan, som ofta sker. 1 stället trodde jag all elt gott förelagark I i mat var ell underiag för all kunna förbättra de anställdas villkor och skapa den aktivitet som fordras för alt landets samlade verksamhet skall drivas bättre.

Även en företagare måste få tro på framtiden och ha en känsla av att den gärning han utför är meningsfull och samhällsgagnande. Det måste vara av värde att den unga generationen tror pä detta sä all den är beredd att driva företagsamheten vidare.

Jag log i min moiion upp vad en ung man sagt vid en diskussion om hans fömtsältningar att arbeta med företagsamhet. Han hade goda betyg och förutsättningar alt gä vidare inom della område. Han sade: "Varför skall jag gä till svensk företagsamhet och utsätta mig för samhällets ringaktning, bristande förståelse och ibland smutskastning som pågår mot denna företagsamhet? Jag väfier då ell annat mera samhällstillvänt yrke." Del är hell enkelt under det trycket en rad företagsledare arbelar.

I går fick vi genom radio och TV särskilt accentuerat att ungdomen
inte väfier den naturvetenskapliga linjen. Anmälan dit har minskat ko
lossall. Denna linje är en inkörsport lill anställning inom näringslivel.
Någon från skolöverstyrelsen skyllde på belygsältningen. Hade han er
farenhet av del praktiska livet skulle han som motiv kunna påvisa sam-     183

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspohtiken

Kontroll av företagsfusioner m. m.

hällets bristande intresse för att slå vakt om en god företagaranda och att balansera debatten så att också företagsamhetens villkor belyses. När hör man ett vänligt ord om företagsamhelen i TV-radio? När hörde man del sist? Nej, i stället sägs del att företagsamhet är makt, kapitalism, en motståndare lill gott arbeie för de anställda. Sådant hör man ofta, och en sådan ovederhäftig kritik undergräver möjligheterna alt bedriva företagsamhet i det här landet. Och i en sådan situation, ärade kammarledamöter, är det ocksä svårt att bedriva statlig företagsamhet, som del ändå i många fall är berättigat all bedriva.

Slutligen vill jag säga lill mina socialdemokratiska vänner här i kammaren; Om ni inte slåss för en god förelagsanda, så kommer ni att möta oöverstigliga svårigheter också för den företagsamhet som ni nu breder ut mattan för, alltså de statliga företagen, ly ledarna för de företagen behandlas pä precis samma säll som ledarna för enskilda förelag. Då kommer ni heller aldrig alt klara av t. ex. Jörn Svenssons ulfall mot den svenska näringspoliliken!

Del är mol den bakgrunden som jag i all enkelhet har föreslagit att man skulle samlas till en konferens. Gunnar Hedlund talade förr i världen ofta om att samlas lill en rundabordskonferens för att diskutera sig fram lill enighet i olika frågor. Jag menar också att vi skulle kunna samlas lill en konferens som staten tar initiativ till och där ungdomsorganisationer, samhällsorganisationer och fackliga organisationer diskuierar igenom de här frågeställningarna och försöker analysera företagsklimatet här i landet. 1 vissa andra länder är man stolt över företagsamhelen, över andan så att säga. Jag talar här inle om företagarna ulan om andan. Man är stolt över företagsamheten, över produktiviteten och över det arbeie som uträttas. Men sällan hör man här i landet längre någon sådan stolthet uttalas i den allmänna debatten. Det är alt beklaga. Då blir det ocksä svårare alt möta och bemästra näringslivets problem.

Detta, herr talman, är bakgrunden lill den motion som jag väckt och som tyvärr endast mina moderata kamrater har reserverat sig för.

Hen ANDRE VICE TALMANNEN:

Sedan alla under avsnillet Näringspolitiskt program, m. m., anmälda lalare nu haft ordel övergår kammaren till alt debattera Kontroll av företagsfusioner m. m.

184

Herr BÖRJESSON i Glömminge (c):

Herr talman! Under denna rubrik, kontroll av företagsfusioner m. m., har vi avgivit reservaiionen 11, som behandlar molionen 1635 av herr Olof Johansson i Stockholm och några andra centerpartister. I motionen, som syftar lill att motverka företagsfusioner, föresläs ökade insalser för ständig taxeringsrevision inom sådana internationellt verksamma förelag som vi i dagligt tal brukar kalla för multinationella företag.

Utan tvivel är en taxeringsgranskning på detta område högst påkallad och av stort värde. Vi känner sedan gammalt till att de multinationella

företagen har stora möjligheter att genom intern prissättning och pä andra sätt skaffa sig ell övertag över företagen i den del av näringslivet som inte tillhör dem. Den fackliga rörelsen LO har ocksä nyligen poängterat del angelägna i att skattekraven pä dessa företag skärps.

Man kan inte konima ifrån alt del finns, och kanske ocksä måste finnas, internationella förelag. Även svenska statens förelag. Statsföretag, har dotterföretag i andra länder. Det är naturligtvis svårt att åstadkomma någon annan tingens ordning. Men det är nödvändigt alt man får insyn i dessa företags ekonomiska transaktioner och att man ser lill all de från maklsynpunkl inte får ell alltför markant övertag över del vanliga näringslivet. Vi reservanter anser all ell av medlen all uppnå det är en ökad taxeringsrevision.

Vi har sedan läng tid tillbaka haft anledning att fundera över om del verkligen är oklanderligt att de starka ofiebolagen i stort sett inle lämnar någon vinst och i stort sett inte betalar någon skall lill det svenska samhället. Jag såg i vintras ett TV-program om dessa förelag. Ledaren för elt av dem gav där sin syn på saken. Han poängterade hur oerhört lätt del är för dem all flytta slora kapital från det ena landet till del andra. Del kan naturligtvis i vissa fall vara till fördel för mottagarlandet -jag vill inte säga någonting om del.

Utskottet skriver all de multinationella företagens beskattning är elt komplicerat spörsmål, och det kan man väl hålla med on. Utskottet skriver ocksä alt den frågan är föremål för uppmärksamhet pä skilda nivåer, både inom landet och inlernalionellt, och det kan man naturligtvis också hälla med om. Utskottet menar att skaltemyndigheternas kontrollåtgärder bör las upp i mera generella sammanhang. Med den motiveringen hade man lika gärna kunnai tillstyrka molionen - motionen avser nämligen i stort sell alt mera generellt öka taxeringskontrollen över de multinationella företagen.

Herr lalman! Jag ber att få yrka bifall lill reservaiionen II.

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

Kontroll av företagsfusioner m. m.

Under detta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr SVENSSON i  Malmö (vpk):

Herr talman! Vänsterpartiet kommunisterna kräver under punkten 8 i betänkandet restriktioner redan nu mol de stora utländska ägarintres-sena. Vi vel alt det sitter en utredning som skall behandla dessa frågor, men vi är litet skeptiska mot den utredningens grundsyn pä problemet. Vi fruktar att utredningens ledamöter ingalunda är kritiskt inställda lill de stora utländska företagen ulan tvärtom beredda att skapa ell allmänl vänligl klimat. Det är nämligen den attityd som statsapparaten här i Sverige och de politiska instanserna i allmänhet intar lill de slora utländska kapitalintressena. Det visar sig exempelvis i långtidsutredningen där man är väldigt noga med all betona de stora positiva följderna av att man får ett sådant här starkt utländskt kapitalinflytande i Sverige.

185

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

Kontroll av företagsfusioner m. m.

186

Del visar sig även i Sveriges anslutning lill OECD:s s, k. liberaliseringskod, där man allmänt förbinder sig att respektera fria kapitalrörelser över gränserna. En liknande typ av förpliktelse finns också när det gäller vissa kapitalrörelser i avtalet med  EEC, som vpk starkt har kritiserat.

Del finns niånga motiv för att nu gå in för en skärpning av attityden mol de slora utländska kapitalinlressena i Sverige. De utländska företagen ökar myckel starkare än andra företag i genomsnitt, deras makt växer stadigt, de representerar oftast relativt stora internationella koncerner, stora förelagsenheter, och de driver pä den monopolitiska tendens i den svenska ekonomin. Deras metoder, inte minst mot fackföreningsrörelsen och mot de anställda, har i niånga sammanhang i Skandinavien visat sig inte sällan vara betydligt grövre och aggressivare än svenska företags. Del beror mänga gånger på all de från sina hemländer är vana vid att arbeta med oorganiserad arbetskraft i slor utsträckning och att därför kunna tillåla sig en slörre grad av godtycke. Risken med dem ligger också i alt de är koncentrerade lill vissa branscher; därmed ökar deras makt. De är även koncentrerade lill vissa ekonomiskt vikliga nyckelbranscher, vilkel ger dem etl inflytande som är betydligt större än de rent kvantitativa siffrorna visar.

1 olika sammanhang brukar del sägas lill deras försvar all de för sä myckel värdefull teknik in i landet. Man frågar sig då; Varför måste teknik vara i händerna pä stora utländska förelag? Varför skall det betraktas som en självklar och nödvändig förutsättning för en teknologiskt progressiv utveckling här i Sverige? Varför måste den nya tekniken kontrolleras av stora utländska privatintressen? Varför skall de kontrollera forskning och utvecklingsarbete kring teknologin? Varför skall de fä avgöra prioriteringen av forskningsresurser, som de faktiskt gör?

De stora utländska företagen manövrerar även mellan olika länder, frän ell land lill ell annat. De ulnytfiar motsättningen mellan olika länder och skillnader i förhållandena. De bedriver i vissa fall en direkt kriminell politisk verksamhet. Det har visat sig att den stora internationella koncernen ITT, som är verksam även här i Sverige, var en av de drivande krafterna bakom militärkuppen i Chile. Exempel från Iran, Ghana, Guatemala, Grekland och niånga andra länder visaratt samma typer av företag och identiskt samma förelagskoncerner som är verksamma här i Sverige också har varit inblandade i dylika förfatlningsstridiga och reaktionära kuppverksamheler i en rad länder.

De köper ofta upp enheter här i Sverige för att lägga ned, del finns en rad exempel på detta. Och genom sin multinationella karaktär har de väldigt lätt all reagera mol åtgärder på den nationella politikens plan. Är del någol där som inte passar dem kan de ofta i god ordning flytta över till ett annat land. De minskar därmed automatiskt den nationella självständigheten i den officiella näringspoliliken. Inte minst vikligl är att de har fått en mycket stark insyn här i Sverige i sådana branscher som är säkerhetspolitiskt väldigt vikliga.

Sist och slutligen innebär hela denna-utveckling, om den får fortsätta

okontrollerat, ett gradvis undergrävande av den svenska neutralitetens faktiska innehåll. Den innebär även en annan mycket farlig tendens. Det är ju sä att med ökat utländskt kapitalinflytande i centrala branscher ökar Sveriges bundenhet lill och beroende av den imperialistiska delen av världsekonomin. Kännetecknande för förelagens situation i denna del av det imperialistiska blocket är alt de resurser som de har i sina egna länder inte räcker till för alt tillgodose den typ av hejdlös ekonomisk tillväxt som de är ulsatla för. På grund av denna disproportion tenderar de allt starkare alt gå ul över sill lands gränser, söka kontrollera och UtnyUja de fattiga nationernas resurser. I detta inlernationella utplundringschema medverkar de och till det schemat knyts också Sverige i allt större utsträckning ju mer de internationella bolagen får kontroll över delar av den svenska ekonomin.

Vi menar att silualionen nu håller på alt bli den, alt proportionen av den makt som dessa förelag utövar kräver snabba åigärder. Snabba sådana åtgärder kan åstadkommas genom juridiska restriktioner som förhindrar utländska intressen all uppköpa svenska företag.

Herr lalman! Mot denna bakgrund yrkar jag bifall lill reservationen 10.

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

Kontroll av företagsfusioner m. m.

Hen NYQUIST (fp):

Herr talman! För dagen finns det egentligen ingen anledning all rekapitulera de ur olika synpunkter skadliga konsekvenserna av alltför långtgående företagsfusioner och av elt alltför dominerande utländskt inflytande i vårt näringsliv. Effektivitetsintressen kan till en del rättfärdiga en viss "kraftsamling" inom en i princip fri marknadsekonomi. Men i takt med all koncenlralionstendenserna vuxit sig allt starkare har också olägenheterna kommii att framstå på ell klarare sätt. En utveckling mol oligopol och monopol är förvisso inte ett seriöst konsumentintresse. Man råkar lätt in i en ond cirkel. Den ökade koncentrationsutvecklingen inom näringslivel, som i varie fall lill viss del är en föfid av en härd konkurrens, leder inte sällan lill att konkurrensen påtagligt beskärs, en konkurrens som i normalfallet anses vara en förutsättning för bra varor och rimliga priser, dvs. ett sant konsumentintresse. Det bästa kan, med andra ord, bli del godas fiende.

Samtidigt kan man konstatera - ocksä någol paradoxalt - att den inlernationella konkurrensen ökat till följd av de internationella ekonomiska förbindelserna och att koncentralionsulvecklingen, oavsett om den sker genom svenska eller utländska företag på svensk botten, utgör en viktig förutsättning bland flera andra för förelagens konkurrenskraft på en internationell marknad. Och ju slörre konkurrenskraft och lönsan-ihel, desto större garanti för att sysselsättningstillfällena kan behällas och ökas.

Det är emellertid uppenbart att samhället måste skaffa sig bättre instrument för kontroll av företagsfusioner och samtidigt skapa garantier för ett meningsfullt samråd mellan företrädare för ägar- och arbetsta-garintressen vid köp och försäfining av förelag. Folkpartiet anser delta

187

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

Kontroll av företagsfusioner m. m.

vara ett i princip riktigt tillvägagångssält. Etl försök i den angivna riktningen utgör justitiedepartementets promemoria från förra årel om förslag lill lag om kontroll av förelagsförvärv i vissa fall. Denna PM är. som vi vet, fortfarande och fram lill den 30 juni i är föremål för remissbehandling.

1 molionen 1635 har framförts yrkandet all lagförslaget med vissa justeringar skall tas fram för provisorisk tillämpning under en Ivåårsperiod. Självfallet är detta inle möjligt, särskilt inte i elt läge då ju förslaget inte är färdigbehandlat av remissinstanserna. Oavsett detta måste vi dessutom ha en helhetssyn på de här frågorna. Andra lagsliftningskomplex, t. ex. konkurrensbegränsningslagen, måste fogas in i bilden. Del kommer alt göras genom konkurrensulredningens arbeie och förslag till ätgärder. Man måsle avvakta resultatet av denna utredning innan man kan bilda sig en klar uppfattning om det regelsystem som vi anser nödvändigt på konkurrens- och fusionsområdet.

För konkurrensutredningen gäller det all inte bara försöka få grepp om konkurrensens roll i näringslivet och i näringspoliliken utan att också vända pä frågeställningarna och fråga sig hur konkurrensen och koncentrationen i samhället påverkas av bl. a. skattepolitiken och den ekonomiska politiken.

Sammanfattningsvis, herr lalman! Som utskottet sä riktigt påpekar är en kontrollagsiiftning i nuläget en alltför komplicerad fråga. Alla bilar i pusslet måste samlas in och fogas samman till en helhetsbild innan etl övergripande beslul kan fattas. Med detta ber jag helt enkelt alt fä yrka bifall till utskottets hemställan i denna del.

Hen SJÖNELL (c):

Herr talman! Även reservationen 13 liksom niotionen 1673 som ligger till grund för molionen är gamla bekanta. Vi har debatterat dessa saker under en följd av år. Men jag nödgas även i del här sammanhanget understryka alt ju mer tiden gått och för vafie är har de krav som framställs i molionen och reservaiionen blivit alltmer aktuella och nödvändiga all tillgodose. 1 motsvarande män har invändningarna minskat i betydelse.

Den imporlkonkurrerande hemmamarknadsindustrin är en utomor-denlligl belydelsefull del av vårt näringsliv. Vi är alla överens om del, oberoende av partilillhörighel. Jag tror också att vi kan säga att vi är överens om all den här delen av värt näringsliv har stora svårigheter, nästan konstant. Dessa svårigheter är nämligen inle bara betingade av lågkonjunkturer och neddoppningar i konjunkturerna, utan de kvarstår dess värre även under högkonjunkturer. Anledningen härtill är ganska enkel all analy.sera; dessa företag har inle de nödvändiga och betydande reserver som storföretagen kan utnytfia i vikande konjunkturer eller för slora investeringar som kan vara nödvändiga när konjunkluren böfiar alt svänga. De har med andra ord inle slora möjligheter lill riskufiämning. De är alltså mera utsatta och i väsentligt högre grad mer utsatta just

i konjunktursvackorna. Till del komnier att den imporlkonkurrerande hemmamarknadsindustrin i stor utsträckning framställer vanliga konsumtionsvaror såsom kläder, skor, livsmedel och möbler. Just de artiklarna är utsatta för en ökande import från lågprisländer, vilket gör alt svårigheterna accentueras.

Trots della är dessa förelag helt nödvändiga. Det är ocksä helt nödvändigt för samhället alt göra slora ansträngningar och stora insatser inte bara för alt bevara den här betydelsefulla delen av näringslivet utan även för att utveckla och förslärka den. Jag skulle vifia påstå att den här delen av vår industrisektor-den imporlkonkurrerande hemmamarknadsinduslrin - är lika belydelsefull för vårt lands välfärd och välstånd som exportindustrin. Del kanske för många kan förefalla vara elt djärvt påstående, och man kanske frågar hur jag kan göra det. Del är nog ganska lätt att konima med bevisning fördel påståendet. Dessa företag har utan tvivel samma belydelse för utrikeshandeln och för handelsbalansen som exportindustrin har, och det är det grundläggande. Vi kan noiera ultalanden av finansministern i årets finansplan som glädjande nog tycks tyda på en växande insikt om denna, som jag vill påstå, ganska fundamentala sanning. Dessa förelags belydelse framgår av några punkler som jag skall relatera och som vi tidigare i mänga sammanhang har relaterat.

De är i smådriftens effektiva namn tillverkare av betydelsefulla färdigvaror av hög kvalitet som är nödvändiga i olika samhällssektorer och för olika slags konsumtion. De små företagen är underleverantörer lill storindustrin. Våra stora exportindustrier skulle sannolikt inle klara sig länge om de inte hade tillgång till dessa hemmamarknadsindustrier såsom underleverantörer. Även de statliga verken, byggnadsverksamheten osv., är beroende av dessa förelag.

Från beredskapssynpunkl har de små förelagen ett myckel väsentligt värde. Vi kan helt enkelt inle göra oss av med företag som producerar saker som är så nödvändiga för vanlig konsumtion och för den mycket slora konsumtionen av dagligvaror - livsmedel, skor, kläder, möbler osv. Dessa förelag måsle finnas kvar för beredskapens skull.

De små förelagen är ocksä - det kanske inle minst vikliga - betydelsefulla från sysselsäitningspolitisk synpunkt. 100 små förelag med tio anställda var är betydligt mer motståndskraftiga mol påfrestningar i en lägkonjunkiur än en siori förelag med 1 000 anställda. Föfiderna lokalt och regionalt blir mindre om någol aV de små förelagen drabbas av svårigheter än om ett enda stort företag gör det. De är alltså en syssel-sättningsbufferl av slor vikt.

De små företagens svårigheter framkom alldeles nyss när jag talade om konjunktursvackorna saml dessa förelags bristande möjligheter att lagra upp slora reserver och få en riskufiämning till stånd. Framför allt har svårigheterna koncentrerats till kreditsidan. Jag vill gärna medge att vi gemensamt, kanske framför allt här i riksdagen, genom initiativ från regeringen under senare år har lyckats ganska hyggligt bemästra pro-

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

Kontroll av .företagsfusioner m. m.

189

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

Kontroll av företagsfusioner m. m.

190

blemen med de korta krediterna lill de små hemmamarknadsförelagen. Men fortfarande kvarstår problemel med de långa krediterna, där de små företagen har svårt alt bli jämställda med de stora företagen och fä en rättvis behandling. Storföretagen är utomordentligt överlägsna i delta sammanhang.

Här kommer in en mycket aktuell fråga, som belyser jusl denna sak, nämligen utlandslånen. Finansministern har som bekant uppmanat del svenska näringslivel all la upp utlandslån. Sä gör i myckel slor utsträckning även kommuner och landsting. Men där finns ytterligare ell exempel på en sektor, där de små förelagen kommer på efterkälken. De har inle de stora företagens utlandsförbindelser med bankinslilut och liknande. De är hell slagna lill slant om de inle får hjälp av samhället.

Finansministern har sagt alt man skall försöka lösa problemen på elt lämpligt sätt. Men vilkel det lämpliga sättet är vel vi ännu inle. För någon lid sedan försökte jag i en interpellalionsdebatt all få ell besked av finansministern. Förutom en allmän välvifia lill att man skulle försöka klara della med utlandslånen till de små förelagen blev ingenting konkret utlovat. Jag förutsätter dock alt initiativ med konkreta förslag i denna riklning kommer ganska snart från finansdepartementet.

Uppenbart är alt de små företagen av ålder har klarat de flesta problemen själva. De bör ocksä i ell näringsliv som bygger pä fri företagsamhet själva klara sina problem. Men de kan inle hundraprocentigt göra della. Vi lever dock i elt blandekonomiskt samhälle och inle elt mancheslerliberall, som jag talade om tidigare. Elt manchesterliberall samhälle lämnar ät sill öde inte bara löntagare, som inte kan uppfylla sina ekonomiska och sociala villkor, ulan även de små företag som inle kan klara sig. Men sä kan inle vi göra vare sig med löntagarna eller med de små företagen, när vi nu har en blandekonomi. Biandekonomin ålägger samhället alt medverka i vissa betydelsefulla sammanhang.

Detta är ell av de mest angelägna exemplen på etl område där samhället bör medverka. Jag har här nämnt en rad faktorer, bl. a. utlandslånen. Dem skulle inte de små företagen kunna klara själva. Där måsle samhället medverka. En hel rad ytterligare sådana angelägna uppgifter skulle kunna räknas upp där de små förelagen måste få del samhälleliga stödet. Det gäller t. ex. alt vid konjunktursvackor underlätta omställningarna till ny produktion och nya projekl för alt därigenom bereda sysselsättning i den utsträckning som vi alla önskar.

En stor del av dessa företag har periodvis minskad sysselsättning, och de redovisar hög arbetslöshet. Della har ju inle förutsetts eller motverkats av samhällets organ och myndigheter. Del finns anledning hänvisa lill debatten här alldeles nyss, där vi efterlyste elt övergripande och genomtänkt näringspolitiskt program. Det hade varit utomordentligt bra alt ha etl sådant program i detta sammanhang, när man inte, som jag nu påpekar, har kunnat förutse och motverka den minskade sysselsättning som har förekommit periodvis och som dä först och främst har drabbat de mindre förelagen och de imporlkonkurrerande hemmamarknadsin-

dustrierna. När man inser del allvarliga i detta borde man väl kunna göra sådana insalser.

Då vill jag särskilt betona att det inle krävs några selekliva, mol vissa förelag inriktade åigärder, utan att det framför allt är de generellt verkande åigärder som vi har lalal om som måste sättas in. När man vill åstadkomma erforderlig stabilitet och konkurrenskraft för all arbetslösheten skall kunna motverkas gäller det särskilt all inrikta ansträngningarna på de utsatta imporlkonkurrerande hemmamarknadsinduslriföre-lagen, eftersom dessa har speciella krav pä sig - utomordentligt höga krav egentligen! Utom alt vara sysselsältningsbuffert och motsvara sys-selsättningskravel skall de nämligen också fylla de ekonomiska och be-redskapspoliliska uppgifter som ställs pä denna sektor. Det sistnämnda är inte minst betydelsefullt i ell samhälle som vill vara en demokrati och som dessutom vill bevara sin neutralitet. Skall vår neutralitet och alliansfrihet kunna bevaras är det inte bara fråga om att ha etl starkt militärt försvar, utan del gäller ocksä att ha ell mycket slarkl försvar på den inre fronten, den ekonomiska fronten, vilket betyder att man i krislid och krigstid kan förse medborgarna med nödiga förnödenheter och varor. Där spelar den imporlkonkurrerande hemmamarknadsinduslrin den allra största rollen, och därför måste den få delta slöd frän samhället.

Vi anser - med större fog i år än tidigare - alt det inte bara går all hänvisa lill att industriverket och andra organ skall klara della, utan en utredning måste göra en analys av de här problemen saml komma med ett program och ett övergripande förslag.

Herr talman! Med de orden vill jag yrka bifall lill reservaiionen 13 i betänkandet.

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

Kontroll av förelagsfusioner m. m.

Hen HAGLUND (s):

Herr lalman! Jag vill först att vi återgår till dagordningen. Vi behandlar nämligen nu punklerna 8-13 - men herr Sjönell har redan talat om punkten 15. Han har alltså varit ute litet för tidigt, men det kan väl inte ha särskilt slor belydelse, eftersom herr Bengtsson i Landskrona senare kommer all la upp den punkten.

Det hade varit frestande att försl nägol diskutera centralisering - det har sagts här all centralisering är centerns ideologi, och man komnier dä otvivelaktigt att tänka pä slakteriorganisationen och mejeriorganisa-lionen osv. - men del är inte tid att debattera det i kväll.

Jag skall i stället ta upp reservationerna 10 och 11, som är föranledda av vpk-motionen 1627 och cenlerparlimotionen 1635. Utskottets yrkanden i dessa delar återfinns under punklerna 8 och  11.

Vpk-molionen behandlar åtgärder mot utländskt inflytande över svenska företag och centermolionen åtgärder för att motverka företagsfusioner. Självfallet utgår de båda motionerna från olika ideologiska utgångspunkter. Centerns kända krav på decentralisering och vpk;s lika kända resonemang, att "Sverige alltmer införlivas i det inlernationella kapita-

191

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

Kontroll av företagsfusioner m. m.

192

listiska imperialistiska systemet". Dock finns också någol gemensamt, nämligen del kompakta och negativa kritiserandet av svensk företagsamhet och svenski näringsliv, då främst använt i de värdeladdade och propagandistiskt matnyttiga uttrycken "bolag och maktkoncentration", "profitjakt", "hungriga bolag", etc.

Här har jag gjort några reflexioner -jag gjorde dem innan herr Lothigius var uppe i talarstolen. Frågan är om man spekulerar fel när man, som man gör i kommunistmotionen, talar om häriningar "när verksamheten betraktas ur de arbelandes perspektiv". Dagens svenska arbetare ser inle, det vill jag påslå, en företagsledning som en utpräglat profilhungrig utsugare. Vi har företagsnämndsverksamhet och dagliga fackliga kontakter. Vi har klart för oss sambandet mellan elt stabilt företag och tryggad sysselsättning, och vi är kanske ocksä medvetna om alt även förelagsledare och styrelseledamöter har en form av anställning och slår i beroendeförhållande lill aktieägare m. fl.

Så lill utskottets ställningslagande och lill reservationerna. Utskottet hänvisar som vanligt lill tidigare riksdagsbehandling.

I motionen 1627 av herr Hermansson m. fl. lämnas stalisliska uppgifter om de multinationella förelagens ökande verksamhet i Sverige. Där talas om deras "framfart och häfiningar", om hur de trols god ekonomi betalar dåliga löner, överför tekniskt kunnande till Sverige i former som drabbar såväl arbetare som fiänsteman osv. En skärpning av restriktionerna beträffande de multinationella företagen krävs.

Reservationen 10 av herr Svensson i Malmö föfier upp niotionen. Där hänvisas visserligen till pågående utredning, men denna fär enligl reservanten inle utgöra hinder för alt omedelbara åigärder vidtas. Regeringen bör omgående tillse all sådan skärpning åsladkommes.

Liknande moiioner och reservationer har avslagits av riksdagen med hänvisning lill bl. a. utredningen om utländska övertaganden av svenska företag, som gör en totalöversyn av lagen om vissa inskränkningar i rätlen att förvärva fast egendom m. m. Denna utredning skall f ö. undersöka vilka instrument som kan vara lämpliga ur samhällssynpunkt för alt utöva kontroll över utländska uppköp av svenska företag och utländska företags verksamhet i Sverige. Den skall vidare överväga systemet med bundna aktier, utlänningsklausul etc. Utskottet hänvisar också till den arbetsgrupp som har utsetts och som har lill uppgift att "föfia frågor rörande multinationella företag". Ordförande är statsrådet Lidbom. Övriga medlemmar i gruppen är statssekreterarna i justitie-, finans-, handels-, arbetsmarknads- och industridepartementen, biträdande kabinettssekreteraren i ulrikesdepartementet och vice riksbankschefen.

I direktiven har pekats på den starka expansionen av multinationella företag under 1960-talet och en rad problemställningar i samband därmed. Vidare sägs där all gruppens mera konkreta arbetsuppgifter blir att sammanställa aktiviteter som pågår.

Så till centermolionen 1635 och reservationen 11 om taxeringsrevision inom internationellt verksamma förelag.

1 centermolionen lar man upp de faklorer som kan bidra lill koncentralionsulvecklingen, bl. a. de regler som möjliggör befrielse från realisationsvinst vid aklieförsäfining i stmkturrationaliseringssyfte. Och önskemålen är långtgående: All gällande lagstiftning angående stimulans av fusioner eller s. k. strukturomvandling genom skattebefrielse eller pä annat sätt skall avskaffas.

Här erinrar utskottet om alt en speciell fråga pä detta område behandlades i riksdagen föregående är. Skatleulskotiel anförde dä alt den dispensregel som det rörde sig om behandlas av realisalionsvinslkommillén. Vidare har förelagsskalteberedningen anledning syssla med de skalleregler som åsyftas i motionen. Med hänvisning till bl. a. detta och lill alt problemel ocksä är föremål för inlernalionell uppmärksamhet avstyrker utskollet motionen.

Vad som bör uppmärksammas är att centerniotionärerna fått sina partivänner i utskottet med sig endasl pä punkterna 3 och 4 om den kontinuerliga taxeringsrevisionen och ett näringspolitiskt program för bank-sektionen. Man förstår dem helt och fullt. Ledamöterna i utskottet står nog mera med fötterna på marken. De har bl. a. sysselsättningsfrågorna mera inpå bara kroppen. Del kan ha sina konsekvenser om man går med på de krav som finns i de övriga punklerna i niotionen;

"1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avskaffande av all gällande lagstiftning angående stimulans av fusioner eller s. k. strukturomvandling genom skallebefrielse eller på annat sätt,

2. att riksdagen begär ell svenskt regeringsiniliativ för all främja en gemensam nordisk linje vid ularbelandel av olika slags uppförandekoder för multinationella företag inför arbetet inom FN och OECD".

Punkterna 3 och 4 har centerpartisterna i näringsutskotlet tagit upp, men den sisla punklen har de inte velal gå med på:

"5. att riksdagen som provisorium under tvä år antar del som bilaga till molionen fogade förslaget lill Lag om kontroll avföretagsförvärv I vissa fall samt förslaget till Lag om ändnng I logen (1951:308) om ekonomiska föreningar med de ändringar som anförts i molionen."

Del här har ju herr Nyquist varit inne pä, och förslaget till lag om kontroll av förelagsförvärv i vissa fall behandlas i justitiedepartementets promemoria frän hösten 1974. Huvudregeln här skulle vara all lagen omfattar förelag med minst 100 anställda - motionärerna vill ha endasl 50 anställda - samt att förvärv av förelag inte skulle bli giltigt förrän samråd skett med lokal arbetstagarorganisation och avtalet därefter anmälts till och lämnats ulan erinran av chefen för industridepartementet. Regeringen skulle kunna förbjuda förvärvet, om detta skulle kunna medföra olägenheter ur sysselsättningssynpunkt eller leda lill för konsumenterna skadlig monopolbildning.

Naturiiglvis är della komplicerade och svårbedömda frågor - utom för vad jag vill kalla verklighetsfrämmande centermotionärer. Elt bevis på svårighetsgraden är den förlängda remisstiden, som herr Nyquist också talade om. Och vilka är del som har begärt förlängning av remisstiden? 13 Riksdagens protokoll 1975. Nr 58-60

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

Kontroll av företagsftisioner m. m.

193

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

Kontroll av företagsfusioner m. m.

Jo, del är de som känner lill de här frågorna, nämligen Arbetsgivareföreningen, LO och Privaifiänslemannakartellen.

Ja, i lagtexten skulle ocksä maktkoncentration nämnas som fusionshinder, och det allra värsta skulle kanske vara motionärernas förslag all "regeringens beslul alt godkänna fusioner där ena parten har mer än 500 anställda" skulle "anmälas till riksdagen inom viss lid för alt där behandlas i vanlig ordning". Jag har svårt att föreställa mig hur del skulle gå lill all behandla alla fusionsfrägorna "i vanlig ordning" här i riksdagen. Jag förslår cenlerledamölerna i näringsuiskoltel som inte nappade pä partivännernas krokar.

Jag yrkar bifall lill utskottets hemställan under punkterna 8-13 och därmed avslag på reservalionerna 10 och  II.

194

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herrlalman! Del enda som var riktigt klart närdel gällde herr Haglunds inställning till de multinationella företagens makt var att han inte ville biträda några förslag om restriktioner mot den makten. Då är frågan; Vad har herr Haglund för attityd på sill partis vägnar - han är ju dess talesman - om han ser den här frågan på litet längre sikt? Del är nämligen så underligt och oklart att man inle får någol riktigt grepp om vad ni egentligen syftar till från regeringspartiets sida med de här utredningarna. Har ni en i grunden positiv attityd till de multinationella företagens ökade inflytande eller har ni en i grunden kritisk attityd? Vill ni att de skall få öka sitt inflytande i förhållande till nu eller vill ni all deras inflytande skall minska i förhällande lill nu? Hur stort inflytande tänker ni er alt de skall tillålas få? Vilken tendens skall segra i utvecklingen?

Jag vill fråga herr Haglund direkt: Är herr Haglund för eller emot ett ökat inflytande för de stora multinalionella koncernerna? Jag vill också fråga; Om man säger sig vara för att inskränka deras inflytande, hur kan man då förena det med den väldigt liberala inställning lill kapitalrörelser över gränserna som man i flera internationella sammanhang har förpliktat sig att respektera?

Hen HAGLUND (s):

Herr talman! För att svara på de frågor som herr Svensson i Malmö ställde lill mig när del gäller de multinationella företagen kan jag kort och gott säga att vi självklart är kritiska mot vissa saker som de gör. Del är naturiiglvis ocksä därför som vi har tillsatt utredningar. Även i justitiedepartementets promemoria säger man sig vifia gå in på dessa frågor. Men som vanligt vill vi avvakta resultaten av dessa undersökningar och utredningar. Anledningen lill den förlängda remisstiden för organisationerna är alt del är komplicerade frågor som man måsle undersöka och granska ordentligt för alt därefter ta slällning. Det är den ordning vi tillämpar.

Hen SVENSSON i Malmö (vpk);

Herr talman! Jag är ledsen all jag måste återkomma, men det beror på alt herr Haglund själv är så svävande, oklar och undanglidande. Han säger all han är kritisk mol vissa sidor i de multinationella förelagens verksamhet. Det betyder tydligen alt han är positiv lill andra. Del är iniressani i och för sig, men dä vill jag återigen fråga honom om det centrala: Vad är det som överväger, det positiva eller det negativa? Vill herr Haglund se dessa förelag öka sin makt i förhållande till nu eller vill han se dem minska sin makt? Vilken politik står han för? Del förhållandet alt det sitter en statlig utredning hindrar väl ändå inle ett politiskt parti och herr Haglund själv som ansvarig politiker alt ha en åsikt. Del sitter ju så många utredningar så att man, om man bara hänvisar lill dem, sländigl går omkring i denna kammare och är äsiktslös. Det tycks vara vad herr Haglund är f n.

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

Import från låglöneländer

Hen HAGLUND (s);

Herr talman! Jag kan inte se del så enkelt, herr Svensson i Malmö, all bara därför alt del är ett utländskt förelag som har etablerats i Sverige så skall jag göra vad jag kan för att stoppa detta företag. Jag har alltid sysselsättningseffekterna i bakgrunden. Jag känner naturligtvis också lill de svartmålningar som har gjorts av de multinationella företag som har köpt upp svenska förelag. Jag antar att herr Svensson också känner lill litet av del. Gevalia i Gävle köptes exempelvis av General Food. Jag har talat med åtskilliga av de anställda på del företagel, och jag har talat med fackliga företrädare inom Handelsanställdas förbund där de anställda är organiserade. Man har absolut inle en kritisk och hatisk inställning mol allt vad multinationella förelag heter, vilkel herr Svensson i Malmö har.

Jag är alltså kritisk mol vissa saker hos de multinationella företagen, men jag vill inle fördöma allting. Sysselsättningsaspekterna finns alltid i bakgrunden.

Hen FÖRSTE VICE TALMANNEN;

Sedan de under avsnittet Kontroll av förelagsfusioner m. m. anmälda talarna nu haft ordel övergår kammaren lill att debattera avsnittet Import från låglöneländer.

Hen REGNÉLL (m);

Herr talman! Molionen av herr Magnusson i Borås m. fl. om begränsning av import frän låglöneländer har fakiiski redan debatterats i kammaren. Del låler konstigt, men del är så.

I den handelspolitiska debatten för fyra veckor sedan kommenterade handelsministern motionen. Han betecknade den då som en allvariig utvidgning av del protektionistiska länkandet i moderata samlingspartiets riksdagsgrupp. Repliken kom snabbt från herr Burenslam Linder som sade att handelsministern inle är särskilt logisk. När statsrådet talade

195

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

Import från låglöneländer

om skyddsklausuler hade han nämligen framhållit att dessa flnns för att kunna användas mot lågprisländer, sade vidare herr Burenslam Linder.

Att beteckna herr Magnussons i Borås motion som etl utslag av proteklionism är helt felaktigt. Någon sådan bakgrund flnns över huvud taget inte i den moderata riksdagsgruppen, del kan jag lugnt påslå.

Handelsministern menade alt årets moiion innebar en utvidgning av motsvarande moiioner tidigare år så lill vida all motionärerna tidigare uttryckligen siktat pä textilindustrin men nu kommii med mera generella formuleringar. Ja, del generella ligger i att lekobranschen inte är ensam om all kännbart hotas av import frän låglöneländerna. För all bara la elt exempel kan man nämna också skoinduslrin. Nåväl, säger somliga, lät de där industrierna gä ät råttorna! Men sä ansvarslöst kan man inle resonera. Redan hänsynen lill Sveriges försöriningsberedskap kräver att man sländigl observerar de varor som rinner in från låglöneländerna. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar torde vara betydligt mer positiv lill motionen än vad handelsministern visade sig vara.

Vad är det för mening med statliga avskrivningslån, kreditgarantier och annat sådant som administreras av överstyrelsen för ekonomiskt försvar efter anslag som vi har bevifiat här i kammaren om förelagens möjligheter att säfia produkterna äventyras av en alltför stark import? 1 ell avspärrningsläge slår landet då där med en skingrad maskinpark och brist pä yrkeskunnigt folk. Vem vill ta det ansvaret?

Jag utgick frän statsrådet Feldts försök all i handelsdebatlen hälla upp den nu aktuella molionen som ell utslag av full proteklionism. För att visa hur orimligt statsrådets påstående var vill jag erinra om att molionärerna hela tiden lalar om all del är inom regelsystemet för GATT, EG och EFTA som vi har att la ställning till införseln av de varor som motionen syftar lill.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till reservationen  12.

196

Herr BENGTSSON i  Landskrona (s):

Herr talman! Frågorna om den svenska industrins möjligheter att kunna utveckla sig och kunna möta konkurrensen från de länder med vilka vi konkurrerar på den inlernationella marknaden, och givelvis ocksä här hemma, är förvisso yiierst betydelsefulla. Dessa frågor aktualiseras i reservationen 12.

Herr Regnéll, och tidigare herr Sjönell, har ingående belyst olika delar av denna problematik, och jag kan delvis ansluta mig lill deras beskrivningar. Jag vel all frågorna inle är Iättlösta och att de inle så sällan vållar problem för svenska företag.

Vi har från svensk sida alltid hävdat frihandelns princip. Vi har i olika sammanhang sökt verka för friast möjliga varuutbyte över nationsgränserna. Vi har tagit aktiv del i strävandena för en liberalisering av handeln inom OECD, och vi har inom GATT verkat för globala tullsänkningar.

Detta innebär naturiiglvis inle att vi kan öppna våra gränser och utan nägon form av kontroll, eller i vissa fall begränsningar, låta ossöversköfias

av varor - kanske ibland till ytterst låga priser. Vi måsle alltid ha i minnet all avspärrningar kan komma. Under sådana lider måste vi själva kunna tillverka de varor som vi annars i stor utsträckning köper utifrån. Det är därför helt rikligt, som herr Regnéll framhållit, alt vi fär se lill att den industri som vi av bl. a. detta skäl måste ha får möjligheter att arbeia under någorlunda trygga förhållanden. Importen från låglöneländerna kan, det förstår jag, synas svår för vissa av våra hemmaföretag, som har alt arbeia med ett helt annat kostnadsläge.

Men det skall väl ocksä i sanningens namn framhållas alt vi ständigt håller ett vakande öga på importsidan. Vi kräver som bekant licenser i mänga fall liksom vi ocksä kvoterar vissa varor. För vissa särskilt känsliga varugrupper, och det är väl främst en av dessa - lekoproduklerna - som herr Regnéll lalar för, har vi som bekant en direkt kontroll av importens omfallning. Vi har ju också träffat överenskommelser om ex-porlbegränsning och direkt övervakning beträffande textil- och konfektionsvaror med en rad länder borta i öster.

Vi har, som framgår av vad jag sagt, att gä en nog så besvärlig balansgäng. Våra internationella förpliktelser begränsar i viss utsträckning våra möjligheter till ingripande. Men å andra sidan har vi inle försummat att använda de möjligheter som slår oss lill buds. Lågprisimporten är föremål för ständig uppmärksamhet från såväl regeringen som kommerskollegium. Å andra sidan hjälper statsmakterna den svenska industrin med exportfrämjande åigärder liksom med företags- och branschfrämjande åtgärder. Som herr Regnéll helt riktigt nämnde är del inle heller sä länge sedan vi diskuterade de frågorna. Dessa åtgärder stärker oti-vivelaktigt företagens konkurrenskraft.

Nu menar reservanterna, som vi hön av herr Regnéll, att vi måste gå längre för att skydda den svenska industrin som ständigt är utsatt för konkurrens från lågprisimport. Inom utskottsmajoriteten menar vi att frågan bör, som nu, hållas under ständig observans från regeringen och kommerskollegium. Förfar vi på det sättet, kommer ulvecklingen inte att växa ifrån oss.

Kravel på en utredning syftande till åtgärder lill förmän för den imporlkonkurrerande hemmamarknadsindustrin har framförts i reservationen 13 och vidareutvecklats av herr Sjönell. Jag kan givetvis dela hans och reservanternas uppfattning så långt att jag kan understryka all frågan är av betydelse, ja, t. o. m. av slor belydelse. Men frågan är av generell karaktär och gäller inle endast den imporlkonkurrerande hemmamarknadsinduslrin utan berör de mindre och medelstora företagen oavsett produktionsinriktning.

I reservationen, som bygger på molionen 1673, utvecklas på samma sätt som herr Sjönell nyss gjorde de svårigheter dessa förelag möter. Jag framhöll del dä jag kommenterade vikten av alt vi har en industri som vid en avspärrning kan ge oss vår försörining. Dessa frågor belyses också här, men man menar att vi tillmäter dem alltför ringa betydelse. Jag vill i motsats härtill mena att vi tillmäter dem den allra största be-

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

Import från låglöneländer

197

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspohtiken

Mindre och medelstora företag

lydelse, och det gör vi ständigt.

Kredilförsöriningen åt dessa förelag pekar man också pä. Ja, men även della är en fråga av generell karaktär för hela näringslivel. Del går inle att plocka ut vissa förelag eller grupper och enbart se lill deras förhållanden.

Sysselsättningsaspekten framhålles. Ja, inle heller på den punklen har vi några delade meningar. Vi har alllid från socialdemokratiskt håll arbetat för den fulla sysselsättningen, och vi kommer att göra det också framöver. Det är alltså inle heller här en fråga som bara gäller vissa industrier eller förelag utan en generell fråga.

Dessa frågor har sådan karakiär all de sländigl och i olika sammanhang är föremål för uppmärksamhet. Vi har från utskottsmajoriletens sida sagt all de problem som här aktualiserats är av den arten att statens industriverk och kommerskollegium och, kan jag tillägga, även regeringen fortlöpande föfier dem och tar de initiativ som kan vara erforderiiga. Att under sädana förhållanden begära att regeringen skulle tillsätta en utredning anser vi inte behövligt.

Herr lalman! Delta leder mig fram till att yrka bifall lill utskottets hemställan under punkterna 14 och 15, som jag här något har kommenterat.

Hen FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Sedan samtliga under avsnittet Import från låglöneländer anmälda lalare nu haft ordet övergår kammaren till alt debattera avsnittet Mindre och medelstora förelag.

198

Hen REGNÉLL (m);

Herr talman! Här suddas kanske gränserna mellan de olika avsnitten ut litet grand. Vi har just noterat att vi har avslutat debaiten kring vad som kallades Import från låglöneländer, och nu böriar del nya avsnittet med elt resonemang kring möjligheterna att genom åigärder i näringspoliliken här i landet stödja sädana företag som hotats av denna import frän låglöneländer. Del är alltså ungefär sanima tema och därför - speciellt som herr Sjönell redan har varit inne på del - kan jag vara ganska kortfattad.

Jag kan dock deklarera att vi har slutit upp från vårt håll, liksom folkpartiet har gjort del, kring den motion som har väckts av centerpartister. Vi har funnit resonemanget fullt riktigt, vi har anseit det värdefullt att del föres här i kammaren och vi har funnit det fullt befogat alt man vidtar sådana åtgärder som föreslås i motionen. Tankegången är helt överensstämmande med den som förts fram av herr Magnusson i Borås och hans medmotionärer. Det enda som inte rikligt håller är väl att man negligerar alt belänka att sådana ätgärder som vi vidtar här hemrha föratl stödja vissa förelag kan bli hell ointressanta, om vi samtidigt tillåter en mycket kraftig import av varor som säfies här i landet, lar marknaden frän dessa företag och försvårar deras fortsatta existens.

Yrkandet om bifall till reservaiionen 13, under vilken slår samtliga borgerliga ledamöter i näringsutskottet, vill jag framföra redan nu.

Från moderat häll har vi i övrigl i detta avsnitt bara reserverat oss på en punkt. Reservaiionen har fått nr 19, och den ber jag ocksä att få yrka bifall till. Reservationen rör utredning om åtgärder för att öka nyföretagandet, och det resonemang som föres i den bakomliggande motionen liksom de fakta som redovisas dels i utskottets majoritetsskrivning, dels i reservationens korta formulering kan jag hänvisa lill i stället för att här upprepa dem. I korthet skall del bara sägas att siffrorna visar en kraftigt sjunkande nyförelagsamhel här i landet, något som ju är synnerligen anmärkningsvärt och som man måste göra någonting åt. Vi komnier med förslag på den punklen.

1 övrigl har vi som sagt från moderathäll inle varit med som reservanter på de tio punkter där kolleger från de övriga borgerliga partierna har reserverat sig, antingen folkpartiet och cenlern tillsammans eller någol av dem för sig. De reservalionerna har inneburit alt man i utskottet har föfil upp moiioner som i slort sett har siktat lill utredningar om del ena och del andra. De har tyckt all man har haft utredningar på området och att man i varie fall numera har i funktion ett organ som föfier dessa ärenden och har ulredningskapacilel, nämligen statens industriverk, som ju inte är så gammalt och därför inte hunnit avsätta så mänga arbetsresultat ännu men som kommit väl i gång och utreder dessa ting pä ell, föreställer jag mig, snabbare sätt än vad en särskild utredning skulle ha kunnat göra.

Sedan har utskottet i sin helhet avvisat rätt niånga var för sig beaktansvärda motioner till slöd för småföretagsamhelen i slort sell. I åtskilliga fall har man tänkt sig all stödet skulle kanaliseras via företagarföreningarna. Ocksä härvidlag kan man säga att statens industriverk har blivit en ny huvudman, som kartlägger situationen i olika företagarföreningar. Man kan där noiera ganska olika förutsättningar i fråga om personalens rekryteringsbakgrund, i fråga om den energi med vilken ärenden drivits osv., alltifrån län där detta fungerar myckel bra lill andra län där aktiviteten kanske kunde vara litet högre.

Här har jag för min del en allmän reflexion, somjag vill avsluta della inlägg med. Del är viktigt alt företagarföreningarna och den verksamhet som de bedriver inte fär växa sig alltför slora. Annars förlorar man det som egentligen är styrkan i dessa organisationer, nämligen deras lagomskala. Del har talats så mycket om småskalighetens fördelar. Del kan vara påtagliga fördelar, men det kan ocksä vara nackdelar: Man har talat om storförelagandets fördelar. Lika klart som all del finns fördelar med slorförelagandel är alt det finns nackdelar. Vi skulle kanske mer koncentrera oss på att söka finna lagomskalan. Där föreställer jag mig alt man nu befinner sig i många län. De pengar man har till förfogande är lagom för det kundklienlel man riktar sig lill. I den mån det är fråga om högre belopp finns det banker all tillgå - sparbanker, föreningsbanker, affärsbanker av riksomfattande karakiär eller av mer regional karakiär.

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

Mindre och medelstora företag

199

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

Mindre och medelstora företag

osv. Alt gå in pä deras verksamhetsfält genom nya aktiviteter tror jag inle skulle vara meningsfyllt.

1 mänga fall har motionerna gäll ul på all man skulle utöka verksamheten, öka beloppen som ställs till förfogande för företagarföreningarna, vidga de garantiramar som är aktuella där och över huvud taget ytterligare aktivera verksamheten. Jag upprepar alt jag tror att någol av del myckel värdefulla i den verksamhet som nu bedrivs skulle gå förlorad om man pä del sättet gick ifrån lagomskalan.

Herr lalman! Vad jag nu har sagt innebär all jag under della avsnitt ber all få yrka bifall till reservalionerna  13 och  19.

200

Hen SJÖNELL (c);

Herr lalman! Vi har i ytterligare en reservalion - med nr 17 - lill det nu aktuella utskollsbetänkandet velat fästa uppmärksamheten på några väsentliga frågeställningar inom näringslivel, något som herr Regnéll nyss varit inne pä och delvis ganska utförligt uppehållit sig vid. Det gäller alltså en nödvändig jämförelse mellan stordrift och smådrift inom näringslivet.

Vi vel - och del har omvittnats även i den här debatten - alt den slora huvudparten av förelagen i vårt land är mindre och medelstora. De svarar för betydande delar av både produktion och sysselsättning. Man brukar säga alt de mindre företagen svarar för 50 % av näringslivels produktion och sysselsättning. Men det är med oro vi kunnat konstatera - och vi är inte ensamma om den oron - all del under senare år, kanske framför allt i slutet av 1960-talet och i börian av 1970-lalet, har skett en mycket kraftig koncentration i riktning mot storförelag. Vi har varit inne på det redan tidigare i debaiten, och jag har där konstaterat att de flesta branscher uppvisar en mycket stark stegring av antalet verkliga storföretag medan samtidigt en minskning av antalet småföretag och medelstora förelag, kanske framförallt av de sistnämnda, kunnai noteras.

De Slora företagen och även de slora investmentbolagen har haft sin uppmärksamhet riktad mot förnämliga, effektiva småförelag med goda framtidsutsikter och köpt upp dem. Del har framför allt gällt famifieföretag. De är ju i en speciell situation som vi ocksä har debatterat många gånger. Vi har bl. a. påvisat att de har slora svårigheter vid generationsskiften.

Det är klart att den här koncentrationsprocessen har varit och är ofrånkomlig sä länge den pä ett tillfredsställande sätt tillvaratar stordrifts-fördelarna, men vi menar alt den i många fall har gäll avsevärt längre än vad som kan vara tillfredsställande. Del kan lätt konstateras att bakom koncentrationsutvecklingen ligger i grunden den regeringspolitik som har förts, den näringspolitik som socialdemokratin har velal föra. Och det är ulan vidare klart all den socialdemokratiska näringspolitiken i väldigt stor utsträckning bygger pä en stordriftsideologi, en beundran för och tro på att de slora enheterna alltid är effektivast, de som man skall salsa mest på. Regeringen vill också, som det har sagts i vissa auktoritativa

sammanhang, få fram färre och större enheter inom näringslivel.

Jag skall inte nämna de exempel som anförts tidigare i debatten, exempel som visar att regeringspolitiken har anpassats mer till storföretag än lill mindre förelag. Jag kan påvisa alt skalielälinaden som finns i investeringsfonderna i stort sett bara kan ulnyUjas av storföretag. Del gäller inte minst arbelsmiljöfonderna och de särskilda investeringsfonder som beslutades i fiol. De extra invesleringsavdragen verkar på samma sätt. Regeringen har sagl nej till de investeringsbidrag som vi krävt för all fä någol så när balans, jämlikhet och rättvisa, n-ien däremot har den salsal på invesleringsavdragen, som i stort sett bara gynnar de slora företagen - de som har några slora vinster alt göra avdrag på, vilket småföretagen ofta inte har. Löneskatten har en utformning som drabbar de mindre förelagen särskilt hårt. De näringspolitiska instrument som den statliga investeringsbanken och den fiärde AP-fonden utgör har också byggts upp med inriktning pä de stora förelagen.

Om vi tittar på den aktuella silualionen kan vi erinra om alt regeringen i finansplanen och budgetpropositionen hänvisar till de särskilda investeringsfonderna och till utlandslän för finansiering av den angelägna utbyggnaden av näringslivel. Jag har varit inne på utlandslånen nyligen i mitt tidigare anförande och har anledning alt återigen understryka all när finansplanen i fråga om mindre och medelstora förelag säger att det närmare skall övervägas hur dessa skall få tillgång till den utländska länemarknaden är det ell ovanligt luddigt och diffust uttalande utan nägon som helst konkretion. Inte är det någon större handlingsberedskap föratl bemästra kreditsvårighelerna genom att kanalisera in krediter från ullandel till de mindre företagen. Vi måsle kräva mera konkreta insalser, inte bara överväganden. Och det kräver vi också.

Det är givelvis angeläget att tillvarata stordriftens fördelar. Det är vi väl alla överens om, främst när det gäller specialiserad och standardiserad tillverkning i långa serier. Men näringspolitiskt och allmänt politiskt måste det vara lika angelägel att tillvarata smådriftens fördelar. Och vi vill faktiskt påstå att smådriftens fördelar har försummats i den politik son-i regeringen hittills har fört.

Jag behöver här inle upprepa de olika kvaliteter och fördelar som de små företagen har, att de ofta lanserar nya tekniska idéer, att de är goda innovalörer, att de är nödvändiga son-| underleverantörer för att de slora exportföretagen skall kunna fungera osv. Men småföreiagandei harocksä andra väsentliga värden. Det är exempelvis angelägel all upprällhälla småförelagens position och utvecklingsmöjligheter om man vill motverka maktkoncentrationen i näringslivet. Ulan småföretag blir del bara några få giganter kvar, ungefär som Marx en gång förutspådde när han framlade sin koncentrationsteori.

Vi vill komma ifrån den underskattning av småförelagen och smådriftens betydelse som vi tycker oss märka och noiera i den politik som hittills förts, eftersom den underskattningen betyder etl sän-ire resurs-ulnylfiande. Del har skett alllför många nedläggningar av företag son-|

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

Mindre och medelstora företag

201

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

Mindre och medelstora företag

i och för sig har haft goda utvecklingsmöjligheter, och nyetableringar och utbyggnader har inte förekommit i tillräcklig utsträckning. Delta är en av de väsenlligasle anledningarna lill den s. k. slrukturarbetslös-helen. Enligl vår bedömning är den nödvändiga utbyggnaden av näringslivet någonting som i myckel hög grad måste ske på basis av mindre förelag och pä de nya idéer som ofta kommer fram i de små förelagen. Likaså är det klart all vi inte kan klara produktion, sysselsättning och bytesbalans utan en ökad medverkan från de mindre förelagen och elt UlnyUjande av smådriftens fördelar.

Vårt näringsliv måste enligl den bedönining vi har inom centern bygga på en arbetsfördelning mellan förelag av olika storlek. Delta betyder i praktiken att man tillvaratar både stordriftens och smådriftens fördelar. Det gälleratl tillvarata utvecklingsmöjligheterna förde mindre förelagen i samma uisiräckning som för de slörre.

Nu vet jag all mina värderade socialdemokratiska kolleger i näringsutskottet kommer att säga all de har tillgodosett småföretagen och inte på något sätt underskattat deras betydelse, oavsett alla exempel vi ger på motsatsen. Vi kan då bara noiera att vi har olika uppfattning om den förda politiken. Men alldeles bortsett från denna olikhet måste det ändå finnas etl gemensamt intresse av att näringspolitiken baseras på elt sä slarkl sakunderlag som möjligl. Och dä gäller det all göra en praktisk avvägning mellan stordriftens och smådriftens fördelar. Del har gjorts flera mycket intressanta och värdefulla vetenskapliga undersökningarom detta. Jag vill särskilt nämna förelagsekonomiska institutionen vid Umeå universitet, som har gjort utomordentliga vetenskapliga undersökningar just om smådriftens fördelar. Vi lycker nu, och del har vi föreslagit i motionen och i reservationen, att del är önskvärt med en sammanställning och en utvärdering av dessa undersökningar. Det skulle man t. ex. kunna anförtro industriverket. Vi kräver alltså inte någon större utredningsapparal eller tillsättandet av en särskild parlamentarisk utredning, utan vi anser all man kan göra en sådan utvärdering på lämpligt sätt genom ett initiativ från regeringen. Vi säger också att regeringen borde ta initiativet till en sammanställning och en utvärdering av de vetenskapliga undersökningar som gjorts av stordriftens och smådriftens fördelar i olika branscher och i olika avseenden. Den utvärderingen kunde då ligga till grund för näringspoliliken och även inverka på del övergripande näringspolitiska program som vi har krävt tidigare.

Herr talman! Med det anförda ber jag all fä yrka bifall till reservaiionen 17.

202

Herr ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr lalman! Herr Regnéll talade i sill anförande om lagomskalan. Jag skall försöka korta ned mitt anförande lill 10 minuter -jag är uppsatt för 20 minuter - sä att det ryms inom den skalan.

Jag har i den tidigare debatten redovisat folkpartiets uppfattning om de mindre och medelstora företagen och deras betydelse. Jag skall inte

upprepa det trots all vi nu behandlar punklen om mindre och medelstora förelag pä dagordningen. Jag skall i stället i huvudsak beröra några motioner som vi har reserverat oss för och som jag lycker är väsentliga.

En central fråga för den svenska näringspoliliken är vad som kan göras för all stimulera lill nyskapande och underlätta elableringen av nya företag. Vi vel au ny teknik och förändrade marknadsbehov driver fram nya produktionsmetoder och nya produkter. Del är en naturlig process i en dynamisk ekonomi. En trögrörlig näringslivsstruktur är inte heller någon garanti för trygghet och fortsalt välstånd - tvärtom.

Men strukturomvandlingen får också samhällsekonomiska konsekvenser och förorsakar individuella sociala problem. Detta har markerats starkt under senare år. Mot denna bakgrund måsle, menar vi, frågan om vad som kan göras för att stimulera innovationer och underlätta elableringen av nya förelag spela en central roll i näringspolitiken. Vi tror nämligen - trots vad som har sagts tidigare i kväll - alt del finns många som är intresserade av att satsa på ett eget företag. Det visar också en Sifoundersökning.

Inom Örebro läns företagareförening har vi haft kurser för ungdomar och andra som vill starta företag, och samtliga dessa kurser har varit fyllda av intresserade. Detta ger belägg för att del finns en hel del unga människor som är beredda att satsa på elt eget förelag, om bara de praktiska svårigheterna kan undanröjas.

Men det fordras också - det säger vi i reservation nr 14 - insalser över elt brett fäll. Även staten bör träda till och stötta upp och underlätta lösandet av de svårigheter som finns.

Vi har i motionen 1687 myckel ulföriigt redovisat åtgärder som kan vidtas för att främja innovationer. Vi säger också att innovationer har etl nära samband med forskningspolitiken i slort, även om den rena forskningen i sig sällan leder lill direkt exploaterbara produkter. Vi har beskrivit del samband som finns mellan dessa olika arbetsfält.

Ofta har den enskilde uppfinnaren betydande problem, även om STU gör insatser för alt underlätta. Därför har vi i reservation nr 16 begärt ökade insatser i detta avseende. Utskottet redovisar de olika stödåtgärder som flnns, n-ien del är obestridligt all det är betydligt svårare att vara uppflnnare i dag än det var t. ex. strax efter andra världskriget.

1 reservationen 21 begär vi en översyn av principerna för säkerhet lill statliga lån. De statliga kreditåtgärderna är klan företagsinriktade. Några lån eller garantier utställs inle för personligt ändamål. Lånemedel skall i sin helhet användas för resp. förelag. Nu lämnar man ju som säkerhet för lånen regelbundet företagsinteckningar m. m. Men därutöver förekommer praktiskt taget regelmässigt all de statliga organen kräver en personlig borgen av företagsledaren. Ofta nöjer sig längivaren, i verkligheten staten, inle med personlig borgen utan kräver därutöver familjeborgen, dvs. borgen dras pä hustru eller eventuellt andra familjemedlemmar.

Enligt min uppfattning ärdet angelägel all man drar en klar skiljelinje

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

■ Näringspolitiken

Mindre och medelstora företag

203

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

Mindre och medelstora företag

mellan förelaget och den eller de enskilda personer som är företagsledare. Lån till en enskild person för konsumtion eller privata investeringar bör lämpligen förses med personlig borgen. Del är helt annorlunda när del gäller strikt företagsanknutna lån. Därför begär vi att regeringen föranstaltar om en översyn av nuvarande principer i fråga om krav på säkerhet i den statliga kredilslödsverksamhelen. Jag kan väl tillägga, herr lalman, alt direktör Gallans har uppgivit att Invesleringsbanken slopat personlig borgen.

Reservaiionen 23 berör folkpartiets partimotion 288 i den punkt som gäller samordningen av kredilslöd till mindre och medelstora förelag. Vi har under flera är frän folkpartiet begärt att få en samordning av det statliga kredilstödel men ingenting har skett i del avseendet, även om utskottet förra året erinrade om alt del var en viktig uppgift för industriverket att åstadkomma en samordning och rationalisering av de olika stödformerna. Vi har etl 25-lal olika hel- och halvsiailiga institut och myndigheter som bidrar med förmedlingen av kapital till mindre och medelstora företag. Det är självklart alt den här floran av institut är till nackdel för dem som skall söka län. Vi fordrar alltså en bättre samordning mellan olika låneformer och kreditinstitut. Jag yrkar därför bifall lill reservationen 23.

Den sista reservaiionen jag skall beröra gäller möjligheter att få låna lill marknadsföringsakiiviteier. Del är väl egentligen få saker som är så angelägna jusl nu för svensk ekonomi som att öka vår exporlaklivitet, inte minst med lanke på den debatt vi haft om utvecklingen av vår betalningsbalans, vilken följl i spåren av oljeförsöriningen. Därför är det viktigt all vi kommer lättare ut på världsn-iarknaden med produkter som vi har inom landet. Det slora problem som alltid uppstår när en ny produkt har tillskapats inom landet är alt exploatören oftast har gjort slut på pengarna. Han har satsat allt han har för att ta fram produkten. Delta är en mycket vanlig iakttagelse. ,\n låna pengar till marknadsföring är i dag väldigt svårt och han har oftast ingen säkerhet för del. Statens utvecklingsfond, som handlägger stödåtgärder jusl för att ta fram nya produkter av uppfinnare och mindre företag, har god kännedom om dessa problem. Fonden har gjort en framställning om all få medverka lill marknadsföringsaktiviteter. Man känner väl lill exploaleringsmöjligheterna och produktens kvalitet. Därför har vi reservanter ansett alt den här frågan behöver ses över så att möjligheten kan ges till utvecklingsfonden, eller någol annat företag, alt medverka lill lånemöjligheter för marknadsföring.

Herr taln-ian! Som sammanfattning vill jag yrka bifall till reservationerna  14, 15, 16, 17, 20, 21, 23 och 24.

204

Herr PETERSSON i Ronneby (c):

Herr taln-ian! Jag har begärt ordet under den här punklen för all säga några ord om motionen 922, där vi hemställt att riksdagen hos regeringen skulle begära en utredning on-| underleverantörernas ställning och sociala

trygghet.

Vi har i motionen redogjort för det inom svensk industri ofta förekommande systemet med underleverantörer till huvudleverantörer. Särskilt inom verkstadsindustrin är nämnda system ganska vanligt. Systemet har enligt min mening mänga obestridliga fördelar, inte minst ur sam-hällssynpunkl och lokaliseringssynpunkt, då möjligheter lill sysselsättning genom underleverantörernas verksamhet skapas på niånga plalser där del annars skulle varasvårt för småföretagare alt etablera verksamhet. Även ur innovationssynpunkl, som del så vackert heter numera, har del här systemet sin stora belydelse, då många underleverantörer kläckt nya epokgörande framställningsmeloder.

Del är anlurliglvis vikligl all förhållandel mellan huvudleverantör och underleverantör bygger pä ömsesidigt förtroende. Jag tror inte att det är nägon överdrift all säga alt förtroendet mellan parterna är en förutsättning för ett gott produktionsresultat. I regel är samarbetet också myckel gott. Överenskommelsen mellan huvudleverantör och underleverantör kan ju gälla samarbete av olika slag såsom kortsiktigt eller långsiktigt samarbete, legotillverkning etc.

Vid ingången av ell sådant samarbete upprättas som regel ett mycket seriöst och detaljerat avtal, som i rimlig omfattning garanterar bägge parter den trygghet som är möjlig all garantera i sådana sammanhang. Med den snabba utveckling som präglar värt samhälle i dag är emellertid avtalet snart nog föråldrat och i behov av modernisering eller komplettering i någon form. Många underleverantörer upplever sig vara i ett markant underläge gentemot huvudleverantören.

Här kommer även in i bilden de pä senare år tillskapade trygghetslagarna för de anställda. Lika berättigat som del är med trygghet för de anställda borde del vara alt skapa trygghet för underleverantörerna. Men tvärtom har trygghetslagarna pä ett markant sätt ökat underleverantörernas otrygghet och beroende av huvudleverantörerna, därför alt underieveranlörerna många gånger har fält göra invesieringar och anställa folk för alt kunna fullgöra sina skyldigheter gentemot huvudleverantören.

Utskottets majoritet pekar på att utredningar rörande underleverantörsfrågor pågår på flera håll och anser att vi molionärer borde vara nöjda och tillgodosedda genom de pågående aktiviteterna. Vi anser givetvis att del är bra med de utredningar som pågår både inom Mekanförbundel och i STU. Kanske ytterligare nägon institution har dessa ärenden till behandling. Hur tacknämligt det än är att dessa utredningar kommit lill anser vi dem inte tillräckliga. Vi menar att del är så viktigt all man lillgodoser syslemet med underleverantörer och huvudleverantörer att en särskild utredning bör tillsättas med uppgift att undersöka möjligheterna alt skapa den sociala trygghet för underieveranlörerna son-| vi anser vara fullt motiverad.

Därför ber jag, herr talman, all få yrka bifall till reservaiionen 20 som berör just den här frågan.

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

Mindre och medelstora företag

205

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

Mindre och medelstora företag

206

Hen WÅÅG (s);

Herr talman! I ell avseende håller jag hell med herr Andersson i Örebro i etl av hans tidigare anföranden; Utövare av mindre och medelstora företag här i landet, liksom fiskare och jordbrukare m. fl. fria yrkesutövare, tillhör de av riksdagsmännen särskilt omhuldade grupperna. Begreppet mindre och medelstora förelag är emellertid någol obestämd. Adressuppgifter finns officiellt bara på förelag med ned till fem anställda. I någol sammanhang har man som medelstora betecknat företag med upp lill 500 anställda. I motionen 1637 ansluter sig bl. a. herr Olof Johansson i Stockholm till den gränsdragningen.

Mindre och medelstora förelag har naturligt nog mindre förutsättningar att hävda sig ekonomiskt än storföretagen. Om så inte vore fallet skulle inga storföretag uppstå. Det är alltså inle någon politisk strävan som ligger bakom del förhällandet all mindre företag så småningom blir slörre.

I den allmänna poliliska debatten ute bland företagare är del naturligtvis tacksamt om man pekar på sina förslag och yrkanden till förmän för småföretag. I syfte all vinna småföretagare är det naturligtvis också bra att sä litet missnöje. Hittar man inget annat all sprida missnöje med tar man till att man känner sig bespottad av massmedia. Påståendet är bekvämt eftersom del inle kan motbevisas och eftersom ute bland folk radio och TV uppfattas som någonting statsdirigerat utan att vara del. Jag kan ocksä klaga på tidningarna, eftersom jag varit kommunalman, eller på TV på ett förelags vägnar; om Aktiebolaget Svensk bilprovning har TV verkligen helt osakligt spritt uppgiften att de anställda lar mulor. Men, herr talman, inte ett ögonblick faller del mig in all skylla de övergreppen på regeringen eller kalla på hjälp därifrån.

I slor omfattning är de förslag som jag här skall beröra riktiga förslag. Flertalet är så berättigade alt de redan blivit föremål för regeringens omtanke - en del före och en del efter den allmänna motionstiden.

Jag kommer enligl den uppdelning vi kommit överens om när del gäller detta stora yttrande all beröra punkterna 16-26 i utskottets hemställan.

1 ceniermoiionerna 1637 av herr Olof Johansson i Stockholm m. fl. och 1641 av herrar Jonnergård och Sjönell har det yrkats att de mindre och medelstora företagen genom samhället skulle ges elt bättre konkurrensläge än storföretagen har. Vad man önskar är, såvitt jag förstår, etl ingrepp i den liberala marknadsekonomin, vilket bör vara värt att lägga märke lill. Samma företeelse kan spåras i de diskussioner som nu förs inom näringsutskotlet när det gäller energin. Jag har givetvis ingen erinran däremot, men möjligen kan problem uppstå inom skuggregeringen.

I motionen 1637 påstås ocksä all regeringen diskriminerar de mindre och medelstora företagen. Ordel "diskriminera" är etl aktivt verb som förutsätter medveten åtgärd. Man påslår alltså alt regeringen avsiktligt missgynnar småföretagen lill förmån för storföretagen. I varie fall torde avsikten vara omöjlig all bevisa.

Även i molionen 1641 görs antydningar som gör sig bra på möten men som torde böra beläggas med bältre fakta i sådana här allvarliga sammanhang.

När del gäller punkterna 16-21 har jag en tabell som jag skall be all få återge.

1 punkten 16 behandlas motionen 1687 av herr Wirtén ni. fl. Han har ell yrkande i fem punkler. Han vill ha flera lUC. dvs. industriella utvecklingscenira, här i landet. Han vill ha en arbetsgrupp av fristående experter för all bereda problemen kring företagsamhelen. Han vill alt styrelsen för teknisk utveckling får i uppdrag att utarbeta etl förslag lill utbyggt stöd. Han vill sprida information bl. a. genom organisalioner, och han vill ha kurser för kreativiielslräning. Till det sista skall jag återkomma litet särskilt.

Den här molionen har föranlett en reservalion, nr 14, i vilken herr Andersson i Örebro vill alt riksdagen som sin mening skall ge till känna vad som anförts i motionen.

I punklen 17 yrkar herr Gernandt i motionen 283 ungefär detsamma som i den tidigare nämnda motionen. Samma yrkande ställdes 1973 och 1974. Någonting nytt har inle framkommit. I reservaiionen 15 från centerpartiet begärs såsom etl resullal av herr Gernandts moiion tekniskt och kommersiellt stöd lill mindre och medelstora företag.

I punklen 18 begärs i motionen 1622 av herrar Gustavsson i Alvesta och Johansson i Växjö utredning och förslag lill åigärder för förnyelse av näringslivet. Motionen har föranlett reservaiionen 16 frän centerpartiet och folkpartiet.

Nu har jag litet fritt översalt orden kreativitet och innovation. När del gäller sådana ord vill jag varna riksdagens ledamöter för alt godta STU-språket. Del sägs om riksdagsmännen att de fördärvar del svenska språket. Det vill jag bestämt bestrida, men vi kanske bidrar till att göra det sämre genom att förmedla sådana här ord och uttryck, som verkligen är onödigt krångliga.

STU för ell språk för sig. Jag vill återge en slumpvis vald mening på s. 82 i STU:s anslagsframställning för nästa budgetår. Där slår; "Innovationsförloppet och de faklorer,som påverkaren effektivt utnytfiande av ulvecklingsidéersamt förbättrings-och ralionaliseringsförslag, har mer och mer uppmärksammats pä grund av deras betydelse för det tekniska framåtskridandet."

Vad är detta? Om man försöker översätta det till normal svenska skulle del betyda att uppfinnande och utveckling av förnuftiga förslag anses allt viktigare, självfallet dä för tekniskt framåtskridande. Della var en parentes i min lista.

I punkterna 19 och 20 behandlas två moiioner - 1651 av fru Nilsson i Kristianstad m. fl., vari begärs en kartläggning av nyetableringar, och 919, punklen 1, av herr Olsson i Järvsö m. fl., vari krävs en kartläggning av strukturomvandlingen.

I punklen 21 återflnns molionen 1641 av herrar Jonnergård och Sjönell,

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

Mindre och medelstora företag

207

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

Mindre och medelstora företag

som vill ha en vetenskaplig jämförelse mellan stordrift och smådrift. De förra tvä molionerna har inle samlat nägon reservation, men den senare molionen har föranlett reservationen 17 av cenlern och folkpartiet.

I punklen 22 vill herr Olof Johansson i Stockholm i sin motion 1637, punkten I, ha en vetenskaplig jämförelse ungefär liknande den som herr Jonnergård har yrkat på. Denna motion har inle föranlett reservalion. I punklen 2 i motionen vill herr Olof Johansson främja mindre och medelstora förelag i förhållande lill storföretagen. Det har orsakat reservationen 18 frän centerpartiet.

I punklen 24 behandlas molionen 1642 av fru Jonäng, vari krävs en utredning för alt stimulera småförelagen. Den har inle föranlett någon reservalion.

1 punkten 25 behandlas molionen 1657 av herr Nordgren m. fl., vari begärs en utredning av åigärder för att främja nyföretagandet. Den har föranlett reservaiionen  19 från moderata samlingspartiet.

I punkten 26 slutligen behandlas motionen 922 av herr Petersson i Ronneby m. fl. Herr Petersson har nyss talat för denna motion, som har samlat reservaiionen 20 frän cenlern och folkpartiet.

Om alla dessa reservationer är att säga vad herr Regnéll egentligen redan har sagl, nämligen att alla yrkanden är sådana som utreds eller har utretts. Sä utreds t. ex. om förnyelse i näringslivel av statens industriverk, styrelsen för teknisk utveckling, statens utvecklingsfond samt Nordisk fond för teknologi och industriell utveckling.

Utskollsmajoriteten anser att dessa ämnen inle kan utredas så mycket mer. Därför kan utskottet inle biträda yrkandena i reservationerna 15-20.

1 fråga om reservaiionen 14, som grundar sig på herr Wirténs motion om bl. a. industriella utvecklingscenira, vill utskottet peka på att frågan om ylleriigare industriella utvecklingscenira bör bedömas utifrån en värdering av det centra som finns i Skellefteå, En sådan värdering är ännu inte gjord, eftersom ämnet är för nytt. Vi vill också påpeka att STU;s huvuduppgifter ligger på det område som molionen lar upp och STU och företagarföreningarna driver undersökningar därom.

Med hänvisning lill allt del utredande som redan görs yrkar jag, herr talman, bifall lill utskottets förslag på här nämnda punkler.

208

Herr ANDERSSON i Örebro (fp) kort genmäle;

Herr lalman! Herr Wååg citerade vissa delar av mitt anförande, där jag sagt att man här i riksdagen hyser stor omtanke om de mindre och medelstora förelagen och all detta vi.sai sig i den stora motionsfloran. Vad herr Wääg glömde bort all säga var vad jag tillade, nämligen all jag lycker all det är bra att vi visar denna stora omtanke - den behövs verkligen!

Herr Wååg har ett visst intresse för svenska språket och tycker inte om alltför krångliga ord. Till viss del vill jag hälla med honom. Del är klart alt man kan ändra på uttrycket "kreativ förmåga"; del kanske hade varit bällre om del stått "skapande förmåga" eller någol liknande.

Men det är trots allt så - och del framgår också av utskottets belänkande - all man använder sig av sädana ord. Ordet innovationer har 1. ex. blivit vederlagil inte bara i STU:s och utvecklingsfondens vokabulär ulan även i riksdagens. Mänga nya ord komnier, och vi får väl lära in dem och lära oss all leva med dem också.

Däremot berörde herr Wååg inte särskilt myckel vad vi tagit upp i den motion som berörs i reservaiionen 14. Vi har den bestämda uppfattningen att uppfinnarna i dag bara bar begränsade möjligheter all på egen hand driva fram en idé till utförande. Del finns självfallet också betydande olikheter: en uppfinnare som har en god idé som passar för den egna organisationens verksamhet har naturligtvis slöd av företaget. Om idén däremot inte är lämplig att realisera i hans anställningsförhållande eller det förelag där han arbetar har han del sämre ställt. Del finns klara bevis på delta. Del finns t. ex. mänga ingenjörer på Saab som har goda idéer, men idéerna kanske inle passar in i företaget eller dess produkter eller långsikisplanerna för produktutveckling, och därför är del svårt att förverkliga dem. Uppfinnaren får då ta ledigt från arbelel eller kanske skaffa någon som kan exploatera hans idé. - Detta var bara några ytterligare synpunkler på den reservation som vi avgivit.

Jag vill tillägga, när herr Wååg säger all del finns utredningar på strängt taget alla områden som berörs i reservalionerna, all det inte finns någon utredning om marknadsföring och att del är flera i reservalionerna upptagna spörsmål som inle är föremål för utredning.

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

Mindre och medelstora företag

Herr WÅÅG (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill ge herr Andersson i Örebro rätt en gång till, nämligen i hans påslående, all del verkligen inte är lätt att vara uppfinnare. Del största problemet för en uppfinnare är alt allting redan är uppfunnet. Men vi har så mänga organ som har lill uppgift all stödja den verksamheten all del väl vore alt la till i överkant om man skulle tillsätta en ny utredning.

Hen HOVHAMMAR (m):

Herr talman! Jag blev också litet fundersam när jag hörde herr Wååg säga all de flesta av de frågor som las upp i olika reservationer redan är utredda. 1 den n-ioderaia reservationen 19 yrkar vi på en utredning om åigärder för att öka nyföretagandet. Det är en väsentlig fråga, och nägon utredning flnns såvitt jag vet ännu inte. Yrkandet är således högst motiverat.

Nyföretagandet i vårt land har, som vi alla vet, starkt minskat under senare år. Del kan bl. a. ses som ett tecken på minskad innovationskraft. - Jag använder ordet innovation; jag tycker inle heller all det är särskilt utländskt i dag att tala om innovation. Om man inle på ett enkelt säll kan göra teori lill verklighet vad gäller de juridiska arbetsformerna för innovalören minskar också dennes intresse alt arbeia vidare på sin uppfinning.

209

14 Riksdagens protokoll 1975. Nr 58-60

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

Mindre och medelstora företag

Naturligtvis finns det vissa orsaker till det minskade antalet nyetableringar. Del finns de som har forskal i detta och kommii fram lill vissa slutsatser. Jag tror för min del att om den myckel starkt ökade byräkratiseringen fär fortsätta att växa kommer den alt förkväva en hel del av den livslust som finns kvar i de mindre och medelstora förelagen.

Ett annat problem som jag hell kort vill beröra är den alltmer omfattande uppgiflsskyldighelen för företagare. Samhället måste ge avkall på kravel all fä exakt information pä vafie område eller också belala förelagarna marknadsmässig ersättning för del arbete som de utför ål myndigheterna. Herr Andersson i Örebro gav för en stund sedan etl exempel från sill eget lilla förelag på vilken tid del tar i anspråk.

Till allt detta kommer ocksä problemet med den ökade detafiregle-ringen av näringslivet. Jag vill erinra om alt 1974 trädde inle mindre än 169 nya lagar i kraft som berör företagsamheten. Och ändå är inle här inräknat de bestämmelser som gäller skatteområdet. Tar man med även den avdelningen blir antalet nya bestämmelser betydligt slörre. Alla dessa lagar berör naturligtvis inle en och samma företagare, men del är ändå en nästan övermänsklig uppgift att hälla reda på alla dessa nya bestämmelser, inle minst med hänsyn till de ganska korta tidsintervaller som ges mellan lagars anlagande och ikraftträdande på detta område.

Herr talman! Den näringspolitik som vi f n. bedriver här i landet innebär, vilket har vitsordats i debatten i dag, många svårigheter jusl för de smärre förelagen, för egen förelagarna. Vi anser från moderat håll att det är lid för regeringen alt stanna upp och besinna vad som egentligen håller pä att ske. Lusten att salsa och att arbeta hårt måste konima tillbaka hos landels egenföretagare. Initiativ och nyföretagande är, som vi påpekar i reservationen, etl villkor för svenski näringsliv och därmed för alla medborgare i värt land.

Jag ber därför, herr lalman, att få yrka bifall till reservaiionen  19.

210

Hen RASK (s):

Herr lalman! Jag skall i mitt inlägg någol kommentera reservationerna 21, 22, 23 och 24.

Reservaiionen 21 lar upp frågan om personlig borgen för statliga län och statliga kreditgarantier. Utskottets majoritet har bedömt den frågan så, all visst är del rimligt att kreditgivaren vid bedömningen lägger den största vikten vid låntagares möjlighet all uppnå elt gynnsamt resultat i sill förelag. Men det är lika rimligt all förutsätta att längivaren vid bedömningen av risken i etl låneärende betraktar del som myckel positivt all personlig borgen lämnas. Del har ju också utbildats en praxis när del gäller statlig långivning alt man fordrar personlig borgen av huvudintressenterna i del lånsökande företaget. Jag tycker nog inle att man heller märker någon större reaktion från länsökandens sida i dessa fall.

Varför, kan man fråga sig, skulle då riksdagen ändra pä denna praxis? Det är ändå alltid toppkrediter som del här är fråga om. Bankerna fordrar ju också personlig borgen i sin långivning, om det är frågan om toppkrediter. Del brukar f ö. sägas att tror man inte själv pä sitt företag

sä myckel all man vill lämna personlig borgen, sä skall man inle fordra att längivaren skall tro på det.

Reservationen 22 bygger pä niotionen 923, som i sin tur lar upp en framställning från statens industriverk om ändringar i kreditstödskungö-relsen. Jag tycker nog för min del alt både molionen och reservationen är tämligen onödiga. Dels vill jag säga, som utskottet framhåller, att "mindre och medelstora förelags behov av förebyggande slöd- och utvecklingsinsatser rent allmänl i mänga fall torde kunna tillgodoses inom ramen för företagareföreningarnas administrativa resurser", dels har industriverket i sin framställning till departementet föreslagit all den paragraf i kreditslödskungörelsen som just behandlar ändamålet med slödel skall få en sådan utformning all kreditgivningen inle i samma utsträckning som nu specialdesiineras lill vissa användningsområden. Jag tror all departementet kommer all uiforma den här paragrafen mera generellt efter en översyn, och det är frän sädana utgångspunkter som jag betraktar niotionen och reservationen som hell onödiga.

Herr Andersson i Örebro står ensam för reservation 23, som i likhet med motionen 288 föreslår all riksdagen hos regeringen skall begära en samordning av kredilstödel till mindre och medelstora förelag. Jag kan hålla med herr Andersson så långt alt en viss samordning skulle vara enbart av godo. Del har ocksä utskollet sagl under tidigare år, men jag lycker nog alt det är att hårdra utskottets tidigare uttalanden litet väl myckel alt påstå all riksdagen har gjort en beställning. Båda åren har moiioner i frågan avslagits, och utskottet föreslär avslag även i år på denna framställning.

I motionen 288, som alltså ligger till grund för reservaiionen 23, påstås alt vi har elt 25-lal hel- och halvsiailiga institut som bidrar till förmedling av kapital lill mindre och medelstora företag. Del är ocksä att la till litet i överkant, herr Andersson i Örebro. I den uppräkning som görs i molionen finns det inle fler än 13, och då barman räknat in myndigheter sådana som arbetsmarknadsstyrelsen och industriverket. Men låt gä för dessa överdrifter. Herr Andersson i Örebro vel mycket väl, eftersom han sitter i styrelsen för en företagarförening, att föreningarnas kanslier har mycket god kännedom om de olika stödformerna och kreditinstituten och säkert kan lotsa låntagaren räll.

F. ö. vill jag i del här sammanhanget säga att jag instämmer i vad herr Andersson i Örebro sade i ett av sina första inlägg under behandlingen av del här utskottsbetänkandet, nämligen att näringsutskotlels belänkande nr 14 ger en verkligt förnämlig orientering och samtidigt en översikt över niånga av de frågor som berör de mindre och medelstora företagen.

En utredning för lån lill marknadsinvesteringar begärs i reservaiionen 24. Denna begäran är i sig själv lovvärd. Men jag är inle riktigt säker pä all del behövs nägon sådan utredning. Utskottet framhåller i sin skrivning all statens utvecklingsfond i sin anslagsframställning för 1975/1976 redan har begärt att länemöjligheterna för marknadsinvesteringar utreds, sä alt en lämplig komplettering till fondens verksamhet i övrigl kan

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

Mindre och medelstora företag

211

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

Mindre och medelstora företag

skapas.

Visserligen redovisar inte departementschefen nägol ställningstagande i budgetpropositionen, men han framhåller ganska tydligt att den arbelande STU-ulredningen skall undersöka om samverkan mellan utvecklingsfonden, styrelsen för teknisk utveckling, Sveriges investeringsbank och statens industriverk kan fördjupas lill gagn för den industriella förnyelseprocessen. Utskottet förutsätter därför på goda grunder att denna utredning skall ta upp frågan om alt främja marknadsaklivitelerna.

Herr lalman! Jag ber med detta all få instämma i herr Wäågs yrkande om bifall till punklerna  16-47 i utskottets belänkande nr 14.

Hen ANDERSSON i Örebro (fp) kort genmäle;

Herr talman! Jag kan gärna hälla med herr Rask om alt min redovisning i och för sig var ofullständig. När vi lalar om elt 25-lal olika hel- och halvsiailiga institut och myndigheter som bidrar till förmedlingen av kapital till mindre och medelstora förelag kan man naturligtvis också räkna in landsting och kommuner. En hel del landsting medverkar lill kapitalförsöfiningen för mindre förelagsgrupper. I motionen sägs att det torde röra sig om elt 25-tal institut och myndigheter, men det är kanske inte så myckel alt tvista om. Del finns emellertid redan nu etl tillräckligt stort antal läneorgan. Samordning vore naturligtvis av utomordentligt stort värde för att få etl enhetligt grepp om förelagarnas behov av alt låna. Självklart skall företagarföreningarna hjälpa de lånesökande med deras ansökningar.

När det gäller marknadsföringsakliviielerna har statens utvecklingsfond - del har jag sagl tidigare - gjort en framställning. Del slora problemet för den här gruppen av produktulvecklare är all man har slut på sina pengar när produkten är färdig. Jag vill relatera att Investeringsbanken under fiolåret hjälpte lill med en marknadsföringsdrive i Teheran, vilken gav gott utbyte vad del gäller utländsk valuta lill Sverige. Det är mot den bakgrunden som jag har skrivit min motion. Utvecklingsfonden har också gjort en framställning att även kunna få låna ul pengar till marknadsakliviteler.

Jag tror all det här är en fråga som måste lösas, framför allt nu när det kraftiga underskottet i betalningsbalansen är ett problem för oss.

212

Herr RASK (s) kort genmäle;

Herr lalman! Uppräkningen i molionen 288, herr Andersson i Örebro, gäller hel- och halvstatliga kreditinstitut. Dä är det väl litet långsökt att även räkna in kommuner och landsting som långivare. Eftersom del bland de 13 långivare som är uppräknade i molionen ingår både myndigheter och andra, sä tror jag inle man har kunnai hitta på några fler längivare. Som jag sade tidigare tror jag alt en samordning är av godo. Kan man finna vissa lösningar pä del här är det väl ingenting all säga därom.

När det gäller marknadsaklivitelerna och statens utvecklingsfond vill

jag bara säga; Eftersom herr Andersson i Örebro sitter i styrelsen för utvecklingsfonden och vet om all utvecklingsfonden har gjort denna framställning lill departementet är det väl tämligen onödigt all även motionera om delta i riksdagen.

Hen ANDERSSON i Örebro (fp) kort genmäle:

Herr talman! Erfarenhetsmässigt vel man att utskotten och riksdagen har möjligheten alt puffa på en fråga. Efter den framställning som gjorts från fonden har nägol resullal inle redovisats. Därav molionen.

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

Mindre och medelstora företag

Herr RASK (s) kort genmäle:

Herr lalman! Dä skulle jag vifia fråga herr Andersson i Örebro; När gjorde styrelsen för utvecklingsfonden denna framställning? Var del under december, under november eller tidigare? Motionen avlämnades under den allmänna motionstiden, och herr Andersson kan väl inle begära all det skall hända någonting på några veckor.

Herr OLSSON i Järvsö (c):

Herr lalman! Trots den sena timmen kanske del må tillåtas alt nägon ocksä utanför näringsutskotlels krets lar lill orda i den här debatten, som egentligen var planerad att äga rum på dagen i morgon torsdag.

Ell mycket stort antal motioner behandlas i näringsutskotlels belänkande. Inte mindre än 44 moiioner och ännu fler yrkanden föreligger. I och för sig vittnar det om etl myckel stort intresse i riksdagen kring näringsfrågorna och kring ärenden som främst berör mindre och medelstora företag. Del visar alt riksdagsledamöterna är ganska lyhörda för vad som framförs ute på fältet från de arbetande människorna. Del visar ocksä alt del finns många problem som kräver sin lösning, att utveckling och omvandling för med sig nya problem och att man aldrig får slå sig lill ro med vad som redan är gjort.

Måhända blir man litet betänksam belräffande resultatet av n-iolionerna och möjligheterna att påverka utskottets och riksdagens majoritet när man läser all bland de av utskottet behandlade 50 punkterna endasl en har vunnit gehör hos utskottets majorilel. Övriga 49 föranleder avslagsyrkanden. Del ser mörkt ut. Men något positivt ligger väl däri all många frågor som tas upp hänvisas till pågående utredningar och att även ulskollsmajorileien förväntar all de förslag som väckts i motionerna kommer alt behandlas av utredningarna. Erfarenheten visar också alt niånga förslag väcks några år i föfid och därefter kan komma igen som goda regeringsförslag. En motion kan dä fiäna som opinionsyttring, en påstötning lill våra utredningar och beslutsfattare. Så får väl ocksä mänga inlägg i denna kammare betraktas -som ett led i denna opinionsbildning.

Jag vill något beröra ämnen som jag och andra ledamöter från centern har tagit upp i etl par moiioner, nr 919 och nr 1661. De behandlar främst de mindre och medelstora företagens problem, som ulan tvivel är stora i dag, men särskilt på längre sikl. Flera talare har betygat den åsiktens

213

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

Mindre och medelstora företag

214

riktighet.

Som ell exempel kan jag nämna den kraftiga förskjutning som sker mol storföretag. En uppgift i en av motionerna säger att landets 25 största företagsgrupper har ökat sin andel av de anställda frän 28 96 år 1963 till 37 96 är 1973. Denna tendens synes ha förstärkts under senare tid, vilket de många uppköpen av famifieföretag vittnar om. Utredningar som har företagits genom Industriförbundets försorg styrker också denna teori. Etl annat exempel är all del är brist på unga människor som vill ägna sig ål företagandet som yrke. En undersökning frän Kronobergs län visar att företagare, som där stod i begrepp att säfia sina förelag, trots alt de hade arvingar inle var intresserade att säfia lill dem - eller alt arvingarna å sin sida kanske inle var intresserade av alt överta företaget. Man bedömer tydligen förutsättningarna och kanske också stämningarna vara sådana att man hellre väfier andra, tryggare och kanske mindre utsatta yrken. Detta måste vara betänkligt.

Elt ytterligare tecken, som kan vara en föfid av de andra nu nämnda, är den minskade nyetableringen. Tendensen under 1950- och större delen av 1960-talet var ju, alt nyetableringen hade betydligt slörre omfattning än nedläggningen av företag. Från slutet av 1960-lalel och fram lill. nu har ulvecklingen varit den motsatta: del är flera företag som nedläggs än som nybildas.

Enligl min mening är denna utveckling oroande i flera avseenden. En koncentration i näringslivel motverkar konkurrensen och försvårar inflytandet såväl från de anställda som frän de breda konsumentgrupperna. För de många mindre orterna i landet är koncentralionsulvecklingen negaliv och motverkar en decentralisering av samhällsfunktionerna och arbetet på en stabilisering av befolkningsutvecklingen.

När storkoncerner köper upp mindre förelag händer del ofta att ledningen för förelaget komnier all förläggas lill andra orter, långl från den där verksamheten sker. Det innebär en utarmning av en föreiagsmifiö, vilken är så väsentlig när det gäller all skola upp nya människor och för att nya företag skall etableras och utvecklas. I perioder av konjunkturnedgång är del ofta företag med ledningen pä annan ort som läggs ner eller fär begränsa sin verksamhet. För mindre orter är detta mycket kännbart.

En av anledningarna lill all mänga företag säfis lill storkoncerner eller läggs ned är den brist på efterträdare som jag förut berört. Det är myckel allvarligt om antalet ungdomar, som har förutsättningar all bli företagare, finner alt omständigheterna i dag är sådana all de inte bör reflektera på den banan. Då måste del vara något fel på de grundläggande förutsättningarna för företagsamhetens fortbestånd. Det kan vara så alt den allmänna attityden till företagsamhelen bör bli mer positiv, men del beror ocksä i hög grad på hur utbildningen i ungdomsskolorna läggs upp, hur villig man är att vidtaga förbättringar i företagsamhetens villkor osv.

Jag tror all en av de viktiga uppgifterna just nu är att genom ökad förelagsulbildning, genom ömsesidig information mellan samhället och

näringslivsorganisalionerna, genom beredande av provarbete och praktikarbete i förelagen söka vinna fler ungdomar för företagsverksamheten.

Andra orsaker lill den minskade tilltron lill särskilt de mindre och medelstora företagens möjligheter är alt dessa fortfarande, trots allt som sagts i olika sammanhang, ändå är missgynnade i förhällande till storföretagen. Flera exempel pä delta har omnämnts tidigare och även i debatten i dag.

Med hänsyn lill den belydelse som de mindre och medelstora företagens verksamhet har tror jag att samhället måsle ta särskild hänsyn till dem vid utformningen av sina beslul. Lål mig endast la ell exempel från kreditgivningens område.

De mindre förelagen har av självklara skäl betydligt svårare all uppvisa en sådan kredilvärdighel som slora sedan länge väl etablerade företag har. Della måste, om man vill all de små företagen skall överleva och utvecklas, kompenseras genom all de långivande myndigheterna och bankerna åtar sig etl större risklagande. En sådan uppgift har ocksä ålagts företagarföreningarna, men ofta är även i dag deras kreditbedömning omständlig och restriktiv. En företagare som har en god idé måste inte bara sälla sin egen lid och sina egna resurser på spel. Han måste också ofta sälla sin famifis ekonomi och fortbestånd på spel för all kunna få fram sin idé lill produktion. När kredilrestriktioner sätts in drabbas i första hand de mindre förelagen genom att de har arbetat med slörre andel lånat kapital - trots alt det är de slörre företagen som man vill nå med kredilreslriktionerna, eftersom de har den slörre delen av omsättningen.

Tiden medger inte all jag går in på flera sädana exemplifieringar. Jag vill bara ytterligare framhålla alt det är av utomordentlig vikt att det råder en viss balans mellan mindre, medelstora och större företag i vårt näringsliv. De mindre företagen har en stor belydelse för förnyelse och utveckling. En stark och expansiv mindreföretagsseklor är också en garanti för tillväxt även för vårt övriga näringsliv. Denna sektor har en öppen och mindre byråkratisk struktur. Detta främjar idégivning och nyskapande, det ger dynamik i näringsliv och samhällsutveckling. För att vi skall ha en produktion som ger stor valfrihet för konsumenterna i fråga om varors kvalitet och utformning behövs just de mindre företagen med sin flexibilitet, sin varierande skaparmöjlighet och sin personligt präglade idérikedom.

För all den stora servicesektorn skall fungera erfordras likaså de mindre företagens fiänster. Här skulle vi riskera allvarliga försämringar i händelse all de mindre företagens livskraft och vidareutveckling stagnerade.

För niånga mindre orter i det här landet är sysselsättningen helt beroende av de mindre och medelstora företagens forlsalla existens. Enligt Kronobergsutredningen, som jag nyss omnämnde, är 87 96 av förelagen i länet famifieföretag och bara tre företag har över 500 anställda. Del visar hur oerhört beroende orterna ute i landet är av de mindre företagen.

1 de motioner jag medverkat i liksom i många andra har dessa frågor

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

Mindre och medelstora företag

215

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

Mindre och medelstora företag

tagits upp ur olika aspekter, och niånga förslag har ställts. Utskottet har behandlat vart och etl av dessa yrkanden, men som sagt har man i de flesta fall hänvisat lill pågående utredningar. Vi lycker att man skulle ha kunnai gä litet längre i generositet och i förståelse för de problem som har tagits upp i denna motionsflod. Ett slort antal reservationer föreligger ju också från oppositionen. Jag vill i alla fall ullala den förhoppningen, att dessa motioner och denna debatt skall ha en positiv inverkan pä skeendet under den närmaste framliden och att förslagen snart skall konima upp som regeringsförslag. 1 annat fall fär vi väl komma igen.

Herr talman! Jag yrkar med dessa ord bifall lill de reservationer som centerpartiets representanter i näringsutskotlet slår för.

216

Herr WÅÅG (s) kort genmäle;

Herr lalman! Jag kan väl vara överens med herr Johan Olsson i Järvsö om en del av målen, men vi kan verkligen ta upp en diskussion belräffande medlen; del är ju där vi har vår lilla motsättning. Inte heller är jag ense med Johan Olsson om tyngden i del han påstår.

Att man inte finner några arvingar som är villiga att la över förelagen är en väsentligt svårare fråga än som Johan Olsson framställer den. I huvudsak är delta en föfid av att vi har elt ökat välstånd i samhället. Det är inte längre högsta "status" att vara företagare. Del ger lika bra uppgifter och lika bra slällning all ha andra sysselsättningar som att vara företagare. Förr i världen, för 50 är sedan, stod en företagare mycket högt pä den sociala rangskalan och hans plats var myckel eftersträvansvärd. De här problemen har alltså med det ökade välståndet och den därav föfiande ufiämningen att göra i myckel slor omfattning -jag vill inte säga uteslutande.

Den där givna arvsföfiden var inle heller alltid särskilt bra. Den var ofta en nackdel för famifieföretagen och kunde anföras som en belastning för dem. Del var inte alls säkert alt arvingen var den lämpligaste som företagare. Tvärtom visar ulvecklingen i ell myckel stort antal fall an den där stackars arvingen, som var utpekad redan från vaggan all överta företaget, var varken hågad eller lämpad för del. Den naturliga arvsföfiden var säkert inte så överdrivet lyckad pä sin tid - och den finns kanske fortfarande.

Till sist skulle jag, med anledning av det herr Johan Olsson säger, vifia varna för att här bygga upp en motsättning mellan mindre företag och storföretag. För det första finns del ju ingen klar gräns, som jag försökte säga i mitt förra anförande. För det andra skall vi ha klart för oss alt storföretagen fungerar i etl samhälle med en liberal marknadsekonomi, och en sådan har vi ju, även om varken herr Johan Olsson eller jag - i varie fall inle jag - i längden vill ha den. Men i elt sådant samhälle innebär storföretagen den naturliga utvecklingen av all företagsamhet. Vi kan inle konstruera upp en sådan motsättning. Det var kanske inte heller herr Johan Olssons mening.

Herr OLSSON i Järvsö (c) kort genmäle;

Herr talman! Herr Wååg tar upp problemet med förelagsetableringen och arvingarnas minskade benägenhet all fortsätta i sina fäders spår. Han sade att det kan bero på det ökade välståndet. O. K., del skulle kunna bero på delta. Men förelagen lever ju i nutiden, och problemen uppstår då kanske på grund av all välståndet är sä högt att ingen vill fortsätta all bli företagare. Det är ur den synpunkten vi har angripit frågan. Vi kan alltså inte låta företagens fortbestånd äventyras pä grund av att del sker förändringar i samhället. Om vi anser att företagen behövs, måste vi vidta några åigärder för att de skall bestå.

Sedan var det inte så säkert all arvingarna var bästa efterträdare. Del kan jag gott hälla med om, men del är inte det som vi särskilt har poängterat. I den motion som jag står för har vi sagt all vi vill ha förslag, syftande lill alt underlätta överlagande och nyetablering samt drift av företag för personer i famifieföretagskrelsen, anställda samt unga människor med företagarintresse enligl vad som i motionen angivits. Vi skulle gärna se att även de anställda hade intresse och förutsättningar för alt kunna bli efterträdare i förelagets ledning.

Man vill givelvis inte skapa en motsättning mellan större och mindre förelag. Men utvecklingen går i den riktningen att det skapas skillnader mellan slörre och mindre förelag. Jag nämnde ett par exempel och skulle kunna nämna mänga fler - och åtskilliga har nämnts i den här debatten tidigare i dag - som visar att man på grund av omständigheterna är missgynnad som mindre företagare. Vill man alt de mindre förelagen skall bestå, då vill man också vidta åtgärder så att de kan kompenseras med hänsyn till de olika fömtsältningar de har i den verklighet där de existerar. Del är detta vi vill göra föratl inte småförelagssektorns framlid skall äventyras.

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

Mindre och medelstora företag

Herr WÅÅG (s) kort genmäle;

Herr talman! Jag vill bara erinra herr Olsson i Järvsö on-| att sådana åigärder är ingrepp i den liberala marknadsekonomin.

Fru  AF UGGLAS (m);

Herr lalman! 1 min moiion nr 1682 diskuierar jag ulvecklingen inom dagligvaruhandeln och konceniraiionen lill de ire slora blocken. Denna ulveckling kan få mindre önskvärda konsekvenser ur konsumenisyn-punkt ifall konkurrensen inle hålls levande. I denna situation är de fristående enskilda livsmedelshandlarna av slor betydelse. De kan fungera som pådrivare och som jämförelseobjekt i olika avseenden.

Jag föreslår i min motion att AB Handelskredit, som arbelar för att främja de enskilda köpmännen, skall fä samhällets stöd så att inslitulel kan öka sin kreditgivning lill de enskilda köpmännen. Näringsuiskoliei finner inle detta erforderligt. På s. 68 framhålls del 1. o. m. att man på Handelskredit i stort sett är nöjd med sin tillvaro och inle känner behov av några fler insatser från statens sida. Det stämmer inte med de uppgifter

217

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspoliliken

Mindre och medelstora företag

jag har fält frän Handelskredit. Del har för mig framhållits all det skulle vara utomordentligt värdefullt om Handelskredit kunde öka sin kredit-volym mer än vad som i dag bedöms möjligl, om delta kunde ske till förmånlig ränta. Med hänsyn lill det allmänna kostnadslägel inom detafihandeln är del angeläget all hälla räntesatsen så låg som möjligt. Precis som jag framhållit i min motion finns således möjlighel för samhället alt förbättra de enskilda köpmännens arbetsvillkor genom slöd lill AB Handelskredit. Bästa tillvägagångssätlel är uppenbarligen inle att tillföra AB Handelskredit AP-pengar, vilkel skulle medföra strängare regler för utlåningsverksamhelen, ulan i stället all staten utsträcker en garanti lill AB Handelskredit. Så har skett i Danmark för ell liknande kreditinstitut.

Herr lalman! Jag har inget yrkande i dag, men uttalar en förhoppning om alt dislributionsutredningen mätte uppmärksamma den här frågan pä ett positivt säll.

218

Herr RASK (s) kort genmäle;

Herr lalman! Till fru af Ugglas vill jag säga att utskottet på s. 68-69 åberopar skrivelsen frän AB Handelskredit fullt korrekt och rikligt. Bolaget säger i denna skrivelse, vilkel utskottet återger, att del f n. inle behövs något kapital utöver vad som finns för utlåningsverksamhelen. Då lycker jag liksom utskottet all det yrkande som framställs i molionen 1682 är en överloppsgärning. Riksdagen bör ändå inte pådyvla AB Handelskredit kapital ifrån AP-fonderna.

Fru af Ugglas har inte något yrkande, och utskollet är enhälligl i alt avstyrka hennes motion. Inle ens de borgerliga ledamöterna i utskottet har yrkat bifall till den. Jag yrkar bifall lill utskottets belänkande i denna punkt.

Fru AF UGGLAS (m) kort genmäle;

Herr lalman! Jag hade nöjet alt dricka kaffe med VD i AB Handelskredit häromdagen i riksdagsreslaurangen. Han lämnade mig en kopia av en skrivelse han tillställt näringsutskottet, åtminstone dess sekreterare. Del kan hända all AB Handelskredit tillställt utskottet flera skrivelser, men ur den kopia av skrivelsen jag har i min hand kan jag citera att han säger: "Den kraftigt ökade efterfrågan från detaljhandelns sida pä krediter genom Handelskredit ställer allt högre krav pä nya resurser. Mot denna bakgrund skulle det självfallet vara utomordentligt värdefullt om möjligheter skulle kunna erbjudas att säkerställa kapital lill förmånligare villkor än f n. under förutsättning att den nuvarande handlingsfriheten vid bedömning av låneärenden kan bibehållas." Här kommer alltså AP-pengarna in. AB Handelskredit vill inle ha AP-pengar utan i stället en statlig garanti.

Herr RASK (s) kort genmäle;

Herr talman! Jag har originalet lill skrivelsen frän AB Handelskredit här i min hand. Fru af Ugglas återger skrivelsen korrekt, det kan jag säga. Vad fru af Ugglas citerar pä andra sidan i skrivelsen strider dock uppenbarligen mol vad som sägs pä första sidan i den. Men, som sagl, skrivelsen är korrekt återgiven av fru af Ugglas.

Hen GERNANDT (c):

Herr talman! Motionen 1975:283 vill anvisa några nya, djärva lag för alt främja svensk exportverksamhet, särskilt med lanke pä de små och medelstora förelagen. Del är dessa företag jag i näringslivsfrågorna brukar benämna mindreföretagen.

Del gäller alt till förhållandevis låga kostnader men med effektiva metoder ge landets mindreföretag de möjligheter till marknadsstudier i utlandet som de måste ha för att kunna fungera men som de nu har i alltför ringa grad. Mindreföretagen har som bekant synnerligen små möjligheter att lära känna världsmarknadens olika krav och varubehov. Därför tillverkar de nu i huvudsak varor som är anpassade för vår hemmamarknad och som i övrigt passar särskilt bra för resp. mindreföretags egen maskinpark och tillverkningsteknik. Varorna blir därigenom pro-duklanpassade och särskilt lämpliga för hemmamarknaden. Del görs emellertid många mer eller mindre dyrbara och tyvärr ofta fruktlösa försök att föra ut sanima produkter på världsmarknaden. Orsaken lill alt della inle lyckas så bra som önskvärt är ligger lill slor del i att produkten inle är marknadsanpassad för en aktuell marknad.

Del är i det avseendet som våra mindre förelaga re lyvärr är ganska blinda för rådande krav, behov och önskemål ute i världen. Mindreföretagen har inte lid eller råd all ligga ute med representanter som kan göra effektiva marknadsstudier. Detta måste därför skötas av gemensamma organisationer. Enligl min uppfattning utför dock inte våra handelsrepresentationer i ullandel denna marknadssondering tillräckligt effektivt. Del saknas innovationskrafl och tekniskt kunnande i den omfattning som erfordras för att göra en effektiv uppsökande marknadsstudie. Det saknas resurser alt sakligt och i god tid tala om för de svenska hemmaföretagen vilka produkter som svensk småindustri bör tillverka, som verkligen kommer att passa och behövas pä resp. utlandsmarknad.

Företrädare för andra länder reser ut i världen för att studera dessa varubehov och för all skapa leveransmöjligheler för sin hemmaindustri. Representanter för våra svenska storföretag gör del också, och det är därigenom som företagen vet vad de skall tillverka och leverera från är till år. Men våra mindreföretagare har alltså inte möjligheter att göra dessa uppsökande marknadsstudier. De måste stanna hemma i verkstaden och se lill alt maskinerna kan hållas i gång och att den administrativa verksamheten fungerar. Och då blir tillverkningen också mest inriktad på produkter som bäst passar för hemmamarknaden.

Men del är ganska säkert all även värt land förr eller senare tvingas

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

Mindre och medelstora företag

219

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

Mindre och medelstora företag

220

att sända ut tekniska kunskapare till olika exportmarknader föratl därmed skapa en välbehövlig kontaktverksamhet mellan exportmarknaden och våra n-iindreförelag. Som jag bl. a. föreslår i motionen 283 i år och har föreslagit tidigare bör våra handelssekrelerarkonlor kompletteras med tekniskt utbildad personal som har verkligt god kapacitet för uppdraget alt utröna vad svenski näringsliv kan tillverka eller uträtta på just den aktuella marknaden. Genom en sådan teknisk återkoppling kan marknadsbehov och marknadskrav jämte goda lillverkningsidéer levereras hem till svenskt näringsliv. Då kan mängder av produkter göras mark-nadsanpassade och därmed avsevärt mer attraktiva ute i världen. Så länge vi inte haren sådan marknadsanalys blir mindreföretagarnas tillverkning oftast - som hittills - produktanpassad lill behovet på hemmamarknaden och lill egna idéer och maskinlillgångar.

Men utskoltsmajorilelen säger nej till dessa positiva motionsförslag. Och man lägger också en viss tyngd vid påpekandet all ulskottet avvisade ungefär samma moiionskrav under tidigare är. 1 frågor av den här arten, där utvecklingen med en naturlags säkerhet går framåt från är lill år, borde väl tidigare, negativa ställningstaganden inte vara värda alt åberopas.

Visst går de goda förslagen ändå i verkställighet så småningom - vi kommer troligen alt tvingas lill det - men resultatet av denna ordning blir vanligen ell slags "eftersläpningspolilik" som vårt land enligl min mening inle har råd med i dessa tider av hårdnande ullandskonkurrens. Den som intresserat föfier den tekniska och näringspolitiska utvecklingen märker ganska lätt det relativt slora tidsavståndet mellan grundidé och praktisk verkställighet.

Jag kan i della sammanhang inle låta bli att som ell närliggande exempel tänka pä en annan motion, 1975:1615, som också berör exportfrågor. Den gäller export av byggvaror, som ju också i många fall är en fråga för mindreföretag i den speciella branschen. Det är oerhört angeläget att förbättra arbetssituationen för de arbetslösa i byggbranschen, och jag anser att de vägar jag har försökt anvisa där skulle leda till en förbättring. Men näringsuiskoltel har-ganska lättvindigt -avstyrkt den motionen. Och vad hade man då för grunder för detta? Jo, san-ima ofattbart svaga motiv som redovisas i den då aktuella propositionen, 1975:1, bilaga 12 s. 34. Jag kan inle uppfatta del som någol annat än bristfällig kännedom om rådande verkliga förhållanden och t. o. m. som en direkt ovilja alt sälta in behövlig hjälp, i del lallet till byggbranschen, då det gällerexportstimulerande åtgärder. Inte ens 5 mifi. kr. perår förall försöka sätta fart på byggexporten ville man gå med på.

Propositionens och departementschefens formulering i della angelägna avseende grundar sig på vissa remissinstansers "svårighet all ta ställning". Då jag inte kan förstå alt man ryggar tillbaka inför påstådda så enkla svårigheter i en så viklig sysselsättningsfråga måste jag få läsa in propositionens formulering i protokollet, sä att flera intresserade personer får tillfälle att begrunda den. Jag citerar alltså från s. 34 i pro-

positionen; del handlar om byggbranschen;

''Byggbranschens samarbetsråd har hemställt att ett femärigt program för slöd till exporlfrämjande åigärder inom byggbranschen utarbetas omfattande perioden 1975/76-1979/80 saml all sammanlagt 25 mifi. kr. anvisas för detta program.

Förslaget om ett exporlslödprogram för byggbranschen har remissbehandlals, varvid remissyttranden avgivits av kommerskollegium, statens industriverk, statens råd för byggnadsforskning, arbelsn-iarknadsslyrel-sen, Sveriges exportråd, Sveriges industriförbund. Landsorganisationen i Sverige och Tjänstemännens centralorganisation.

Flera remissinstanser har pekat på svårigheten att la ställning lill förslaget på grund av att underlaget är otillräckligt. Vidare påpekas all byggbranschen även omfallar sektorer och förelag som ej kan anses ha behov av statligt stöd."

I stort sell samma formulering använder departementschefen på s. 36. Men betyder det då så myckel om underlaget i elt så angeläget ärende är vad man kallar otillräckligt? Skulle man ha gått med pä denna begäran om underlaget hade varit tillräckligt? Om så är, kan man väl lätt arbeta fram etl bättre underlag. Det kan inle vara svårare där än inom andra branscher all äsladkomn-ia vad som behövs för all avhjälpa de brister som råder.

För mig såsom tekniker tyder det på bristande teknisk förståelse för de verkliga problemen och på bristande initiativkraft, då man i politiken åberopar svårigheter av den art jag nu angivit.

Beträffande de exportstimulerande åtgärderna i sin helhet gäller för i år samma förhällande som tidigare med avseende på del ekonomiska stödet. Summan av kostnaderna för de exportstimulerande åtgärderna - som alltså borde kunna ge betydligt ökat antal arbetstillfällen - är fortfarande mindre än  1 96 av AMS-pengarna.

Slutligen, herr talman, några ord i all korthet om landels n-iånga värdefulla tekniska uppfinnare. Som jag har sagt flera gånger tidigare här i kammaren är de ofta en guldgruva som lyvärr inte tillräckligt tagits till vara i samhället. För att kunna konkurrera ute i världen behöver vi skapa nya unika produkter. All konkurrera med sådant som tarvar mycken dyrbar svensk arbetskraft är som bekant ganska svårt på grund av kostnaderna. Men uppfinnarna har ofta mycket svårt all skydda sina idéer och all tillverka fungerande demonstrationsmodeller. Det kostar vanligen ganska myckel pengar, och risken alt förlora ensamrätten är stor. På den punkten är lagen och de svenska förhållandena orällvisa mot uppfinnarna.

Jag vill gärna kalla uppfinnarna för "teknikens konstnärer". Låt oss jämföra dessa "teknikens konstnärer" - som kan ge mänga människor sysselsättning - med t. ex. konstnärer av typ komposiiörer; därmed inie någonling ont om kompositörer-tvärtom. En kompositör son-| har skapat några satser har sina ord och toner skyddade. Om någon lar en del av vad han har skapat är det åtalbart. Men uppfinnaren, som alltså kan

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspoliliken

Mindre och medelstora företag

221

Nr 59

Onsdagen den 16 april 1975

Näringspolitiken

Mindre och medelstora företag

ge möjligheter till arbete, har inte genom samhällets försorg della skydd i den utsträckning han är värd.

Del finns mycket mer alt säga om hela delta frågekomplex men liden räcker inte lill det.

Herr talman! Jag får härmed yrka bifall lill reservationen 15 i näringsutskotlels belänkande.

På förslag av herr förste vice talmannen beslöt kammaren att uppskjuta den fortsalla överläggningen om detta betänkande till morgondagens sammanträde.

222

§2 Kammaren åtskildes kl. 00.10.

In fidem BENGT LAMBE

/Solveig Gemen