Riksdagens protokoll 1975:57 Tisdagen den 15 april
ProtokollRiksdagens protokoll 1975:57
Riksdagens protokoll 1975:57
Tisdagen den 15 april
Kl. 16.00
§ 1 Justerades protokollet för den 4 innevarande månad.
§ 2 Antalet suppleanter i inrikesutskottet
Hen TALMANNEN:
Enligt till kammaren inkommet protokollsutdrag har valberedningen föreslagit att antalet suppleanter i inrikesutskoltet, som f n. är 15, skall utökas till 16.
Jag hemställer att antalet suppleanter i inrikesutskottet bestämmes till 16.
Kammaren biföll denna hemställan.
Tisdagen den 15 april 1975
Antalet suppleanter i inrikesutskottet
Meddelande om fyllnadsval
Om upprättande av fulla diplomatiska förbindelser med Republiken Sydvietnams provisoriska revolutionära regering
§ 3 Meddelande om fyllnadsval
Hen TALMANNEN:
Jag får meddela alt fyllnadsval till utskott kommer att företas vid morgondagens sammanträde.
§ 4 Om upprättande av fulla diplomatiska förbindelser med Republiken Sydvietnams provisoriska revolutionära regering
Herr utrikesministern ANDERSSON erhöll ordet för att i ett sammanhang besvara dels fru Dahls (s), dels herr Takmans (vpk) den 2 april anmälda frågor, nr 139 resp. 140, och anförde:
Herr talman! Fru Dahl har frägai mig om regeringen mol bakgrund av den senaste tidens dramatiska händelseutveckling i södra Vietnam nu är beredd all uppia fulla diplomaliska förbindelser med Republiken Sydvietnams provisoriska revolutionära regering, PRR.
Herr Takman har frågat mig om regeringen är beredd att ulan ytteriigare dröjsmål upprätta fullvärdiga diplomatiska förbindelser med Republiken Sydvietnams provisoriska revolutionära regering, PRR.
I elt svar på en liknande fråga den 16 januari i är erinrade jag om alt de svenska ställningstagandena i erkännandefrägan grundats på Parisavlalets föreskrifter.
Jag sade då, att avtalet erkänner existensen av två parter i Sydvietnam, PRR och Saigonregimen, vilkas administrationer genom en i avtalet fö-
231
Nr 57
Tisdagen den 15 april 1975
Om upprättande av fulla diplomatiska förbindelser med Republiken Sydvietnams provisoriska revolutionära regering
reskriven procedur avses ersättas av en enda nationell regering. Till dess administrerar de tvä parterna var sitt område i Sydvielnam. Svenska regeringen ville mol denna bakgrund icke hävda att en av de båda administrationerna ensam företräder staten Sydvietnam och kan påla sig denna stats internationella förpliktelser. Regeringen var därför inle beredd att erkänna PRR som Sydvielnams regering i folkrättslig mening.
De senasie veckornas händelseutveckling har medfört slora förändringar i Sydvietnam, och PRR behärskar i dag större delen av landet. Dessa förändringar har dock icke medfört att Parisavlalets principer för en politisk lösning har satts ur kraft, PRR har för sin del bekräftat detta genom flera ultalanden på senasie liden. Man kräver att de nuvarande makthavarna i Saigon ersätts med en administration som är villig alt fullföfia avtalets bestämmelser.
Den svenska regeringen riktar en enträgen vädjan lill pakterna alt snarast skapa förutsättningar för förhandlingar om en politisk lösning enligt Parisavtalel. Sydvietnams folk som utsatts för sä fruktansvärda lidanden måste äntligen få fred och möjlighet all i oberoende böria bygga upp sill land. De krafter som motsätter sig förhandlingar måste förmås ge vika.
Om det under det fortsatta händelseförloppet visar sig att en politisk uppgörelse icke är möjlig uppstår en ny situation. Vi avvaktar lägets utveckling.
Herr talman! Får jag i anslutning lill della svar meddela att den svenske ambassadören i Peking efter beslul av regeringen har instruerats att uppsöka prins Sihanouk och lill honom framföra all den svenska regeringen önskar återuppta officiella diplomatiska förbindelser med Cambodjas kungliga nationella enhelsregering. Regeringen avser att inom kort begära agremang för en ambassadör.
232
Fru DAHL (s);
Herr lalman! Jag lackar utrikesministern för svaret, som när del gäller Cambodja var utomordentligt glädjande även om jag anser att regeringens ställningstagande borde ha skett långt tidigare. Del kommer att framgå av mitt inlägg på vilka grunder jag anser det.
Jag delar den mening som många gånger har uttryckts av regeringen och riksdagen att värt handlande i sädana här frågor måste ledsagas av en slrävan att föfia folkrätten - även om vi kan ha olika utlolkningar av denna - och att handla sä att vär internationella trovärdighet befästs.
Från denna utgångspunkt är jag glad över all utrikesministern inle hänvisar till några kriterier, som efiest brukar vara det vanliga, som ett skäl att inle nu erkänna PRR - jag länker på kriteriet all man skall behärska en viss yta av landet. Ett sådant kriterium är uppenbariigen inte längre användbart som ell skäl mot all erkänna PRR, utan det kriteriet borde nu tvärtom leda lill ett omedelbart erkännande. Men jag noterar med icke obetydlig kritik att när skälen inte längre är användbara.
så åberopas de inte längre. Delta kan inle gärna bidra till vår trovärdighet.
När det gäller Parisavtalet har jag niånga gånger hävdat att elt erkännande av PRR med Parisavtalet som grund med de rättigheter som föfier därav inle skulle förhindra att ett sådant erkännande senare kunde överflyttas till en koalitionsregering, men att etl sådant erkännande nu skulle kunna påskynda utvecklingen i Vietnam.
I del sammanhangei vill jag ta upp en alldeles speciell aspekt som rör både Sydvielnam och silualionen sådan den har varit i Cambodja.
Sverige tycks vänta med sitt erkännande till dess att även huvudstaden har erövrats med allt vad det innebär av mänskliga lidanden och förstörelse. Del är något som béfrielserörelserna har velat undvika därför att de vel med sig vad det innebär av lidande, särskilt med lanke på att de här två fascisfiunlorna har använt sig av civilbefolkningen som sköld.
Jag skulle nu med anledning av utrikesministerns svar, som jag inle alls är nöjd med, vifia fråga föfiande;
Finns det ingen situation då det skulle vara önskvärt att använda sig av ell erkännande föratl påskynda utvecklingen i elt läge, när fascisfiunian uppenbarligen inle är beredd att medverka lill all få slut på krigföringen, för att få slut på det mänskliga lidandel? Anser inte utrikesministern att den silualionen är för handen nu? Skulle det inte vara väsentligt alt Sverige genom en sådan handling, och helsl genom all ta initiativ lill att även andra länder vidtar den, fär till stånd ett slut pä kriget? Är inle regeringen beredd alt ta situationen under omprövning i stället för att "följa utvecklingen"?
Nr 57
Tisdagen den 15 april 1975
Om upprättande av fulla diplomatiska förbindelser med Republiken Sydvietnams provisoriska revolutionära regering
Hen TAKMAN (vpk):
Herr lalman! Min enkla fråga gällde Sydvielnam och PRR, men det är självklart att utvecklingen under de senaste dagarna i Cambodja har ställt ell erkännande av GRUNC, Cambodjas kungliga nationella enhetsregering, ännu mera i förgrunden än tidigare.
Jag är i likhet med Birgitta Dahl utomordentligt glad över del meddelande som utrikesministern här har lämnat all svenska regeringen nu återupptar de officiella förbindelserna med Cambodjas kungliga nationella enhelsregering. Däremot kan jag inle gilla att erkännandet av PRR uppskjuts ytterligare. Jag instämmer helt i alla de synpunkler som Birgitta Dahl här framfört.
I Sydvietnam har marionellregimens grepp om hela kustlandet och alla slörre städer norr om Saigon brutit samman sä snabbi ätt bl. a. amerikansk krigsmateriel och ammunition för mifiardbelopp, räknat även i dollar, har lämnats kvar av de trupper som flytt hals över huvud eller överlämnats av de betydande militära förband som gäll över lill PRR-sidan. Överallt har det varit fråga om en folkresning mol en halad regim. Under loppet av två veckor befriade befolkningen och PRR;s väpnade styrkor fullständigt elva provinser och till slor del ytterligare åtta. Del sydvieinamesiska folkels och befrielsesiyrkornas motoffensiv - det är
233
Nr 57
Tisdagen den 15 april 1975
Om upprättande av fulla diplomatiska förbindelser med Republiken Sydvietnams provisoriska revolutionära regering
det korrekta uttrycket - har varit det enda rätta och enda möjliga svaret pä Thieuregimens tusentals blodiga angrepp mot del befriade området före och efter Parisavtalel och dess fascistiska terror på den sida den behärskat.
Den svenska regeringen skulle kunna bidra lill alt Parisavtalet återupprättades och förverkligades och all freden änlligen efter så många decennier återställdes i Sydvielnam genom alt nu utan ytterligare dröjsmål erkänna PRR diplomatiskt. Jag kan inte finna att det är någon illusion i utrikesdepartementet om alt en politisk uppgörelse skulle vara möjlig med Thieuregimen. Men varför då detta dröjsmål? Dess fall påskyndas utan tvivel om tillräckligt många regeringar nu är beslulsamma och erkänner PRR, den enda existerande verkliga regeringen i Sydvietnam och den enda regering som där under hela liden har företrätt och varit fast förankrad i folkvifian.
Herr utrikesminisiern ANDERSSON;
Herr talman! Vi är eniga om en sak, nämligen alt det viktigaste nu är att försöka få ett slut på kriget och ett slut pä de obeskrivliga lidanden som civilbefolkningen utsätts för i Sydvielnam. Vi ser varie dag på TV-rulan dessa fruktansvärda och skakande bilder av mänskliga tragedier. Den svenska regeringen verkar på alla möjliga sätt, i första hand för att få ett slut på kriget och de omänskliga lidandena för befolkningen.
Det är Parisavtalel som ger en möjlighet lill fred snabbi. Enligt min bedömning krävs det för att Parisavtalel skall kunna tillämpas att en ny regering eller en ny administration kommer till i Saigon. Jag anser mig kunna säga det mot bakgrund av att president Thieu alltsedan avtalels tillkomst motsatt sig tillämpningen av avtalets väsentligaste bestämmelser.
På fru Birgitta Dahls fråga, om, del ändå inte främjar freden mer om Sverige erkänner PRR, vill jag svara all skulle del visa sig alt det inte går all fä en politisk lösning - det säger jag i svaret - kommer ju erkännandefrägan i ett annat läge, och i sä falj får vi se om vi bäst fiänar fredens sak genom all erkänna del som naturiiglvis är alternativet, nämligen PRR. Men i dag måste yi arbeta för att Parisavtalets bestämmelser träder i kraft för all få fred sä snabbt som möjligl.
234
Fru DAHL (s):
Herr lalman! Det är just för att sä snabbt som möjligt fä en lösning i enlighet med Parisavtalel, en lösning som samtidigt innebär att kriget och lidandena upphör, som jag riktade uppmaningen till regeringen att inte ytterligare avvakta och,föfia ulvecklingen utan nu ompröva sitt ställningstagande. Det är min övertygelse att så måste ske. Det måsle komma internationella påtryckningar. Det finns väl ingenting mer att vänta på för all få reda pä att Thieuregimen inle länker avgå frivilligt och inte heller tänker ge upp motståndet utan avser att så länge som möjligt hålla stånd. Varie dag av mänskligt lidande av det slag som detta innebär
och som vi har sell utspelas kring Phnom Penh under en lång tid, med flyktingläger slagna i ring runt staden som en mänsklig sköld för soldaterna och fascisterna, måsle undvikas.
Jag upprepar än en gång: Jag delar inte regeringens uppfattning att det finns anledning eller ens moraliskt försvar för att ylleriigare avvakta. Jag uppmanar regeringen att pröva sitt ställningstagande därvidlag och att också göra ett försök att fä med sig fler länder i en sådan aktion.
Hen TAKMAN (vpk):
Herr lalman! Jag tror alt den svenska regeringen genom ell erkännande nu skulle bidra väsentligt till att få också andra regeringar all erkänna den enda verkliga regeringen i Sydvielnam och den enda som har sökt föfia Parisavtalet. Jag här här ett meddelande på franska som just kommit från PRR:s nyhetsbyrå. Det är ganska betecknande att del slutar med åtskilliga rader jusl om Parisavtalel: Hur kommer motoffensiven all sluta? Kommer den all sluta med all Parisavtalet skrotas ned? Nej, säger man i sista meningen, "mer än någonsin gäller det tillämpningen av Parisavtalet av den 27 januari 1973".
Jag skulle önska att den svenska regeringen under de närmaste dagarna tänkte igenom den här frågan grundligt frän nya utgångspunkter och äntligen erkände PRR. Sverige har bidragit mycket väsentligt med materiell hjälp och med stöd i andra former till PRR-området i Sydvielnam, till DRV och också till patriotiska fronten i Laos. Fullt i överensstämmelse med denna verkliga inställning borde också del diplomatiska erkännandet komma nu.
Nr 57
Tisdagen den 15 april 1975
Om upprättande av fulla diplomatiska förbindelser med Republiken Sydvielnams provisoriska revolutionära regering
Herr utrikesministern ANDERSSON:
Herr lalman! Jag delar den oro som fru Birgitta Dahl känner inför utvecklingen och ser med bävan frarri mot all en situation som liknar den i Phnom Penh eventuellt skulle inträffa i det mycket befolkade området kring Saigon. Men vi har olika meningar. Vi i den svenska regeringen bedömer förutsättningarna för vår del att verka för Parisavlalets tillämpning, att påverka andra nationer i samma riktning, som större om vi hävdar jusl att det flnns dessa tvä parter och alt vi själva är oberoende.
Jag skulle kunna berätta för fru Birgitta Dahl om alla dessa våra internationella kontakter, som ger alldeles entydigt besked om all den svenska linjen nu böriar accepteras av den ena staten efter den andra. Och del tryck som kommer nu från många stater om all Parisavtalel skall tillämpas kan fä en viss belydelse. Men skulle denna poliliska lösning misslyckas - dä åberopar jag inte Parisavtalet - är saken i erkän-nadefrågan klar.
Fru DAHL (s):
Herr lalman! Utrikesministern måsle i så fall besitta kunskaper som det inle kunnat gä att fä i något annat sammanhang, inle heller i kontakt
235
Nr 57
Tisdagen den 15 april 1975
Om sammansättningen av utredning angående förhållandena inom städbranschen
med de av konflikten närmast berörda. Men låt mig säga ännu en gäng att ett sådant här handlande frän svensk sida inle alls skulle stå i strid med strävandena att förverkliga Parisavtalel utan tvärtom vara ett led i dessa strävanden, eftersom det gäller all fä till stånd en sådan politisk förändring i Sydvielnam att det går alt upprätta en koalitionsregering i enlighet med Parisavtalel samiidigi som kriget och lidandena upphör. Lät oss inle passivt, möjligen bävande, sitta och åse en situation liknande den som råder i Cambodja, ulan lål oss hjälpa till sä att detta krig tar slut och någol positivt kan böria i della land vars folk har plågats så svårt: i sä många är.
Överläggningen var härmed slutad.
§ 5 Om sammansättningen av utredning angående förhållandena inom städbranschen
Herr handelsministern FELDT erhöll ordet för alt besvara herr Werners i Tyresö (vpk) den 3 april anmälda fråga, nr 142, och anförde:
Herr talman! Herr Werner i Tyresö har frågat mig av vilken anledning inte någon representant för slädarbelarna har medtagils bland de sakkunniga i slädulredningen.
Utredningen av städbranschen består av sju sakkunniga. Av dessa är två företrädare för de anställdas fackliga organisationer. De har utsetts efter samråd med Faslighet.sanslälldas förbund och Svenska kommunalarbetareförbundet.
236
Hen WERNER i Tyresö (vpk):
Herr talman! Jag har ställt en mycket enkel fråga, som anknyter lill förhållandena i en bransch där del numera är allmänt bekant att man i slor utsträckning bedriver en verksamhet innehållande element som skattesmilning och uraktlåtenhet alt fullgöra sociala skyldigheter mol de anställda. Del handlar vidare om förelag där omsorgen om de anställdas arbetsvillkor, lönevillkor och sociala villkor ofta slår i omvänt förhållande lill dessa förelags vinster.
Vi har från vårt parti när denna fråga tidigare diskuterats hänvisat lill de fakta om slädförelagen och deras arbetssätt som finns redovisade i en bok utgiven av förfallarparet Marit Paulsen och Sture Andersson. De fakta som författarna redovisar styrker all slädförelagens metoder att UtnyUja sin arbetskraft är ännu grövre än som kan betecknas som gängse i den svenska ekonomin. Av den starkt växande mängden slädförelag brukar några tiotal betecknas som seriösa företag, i den meningen att de är medlemmar i Arbetsgivareföreningen och har tecknat avtal med Fastighetsanställdas förbund eller Byggnadsarbetareförbundet. Både kriteriet för vilka förelag som i delta sammanhang kallas seriösa och uppgiften om antalet sädana företag är emellertid ganska svävande. En del
av dessa företag uppträder inte bältre än alla övriga hundratals skuttföretag som har tecknat avtal med någon facklig organisation - företag som laborerar med korttidsanställningar, lön per dag, B-skallesedlar, obefintliga anställningsförhållanden osv. och vars nyckelord är snabba skattefria pengar.
Detta är en del av bilden av dagens svenska städföretag. Vi redovisade ulföriigt förhållandena pä denna marknad i den motion som vi väckte vid förra årets riksdag. Av den molionen framgick bl. a. att antalet yrkesmässigt verksamma pä slädomrädet har uppskattats till mellan 100 000 och 150 000 personer. Del är alltså en mycket stor grupp människor del handlar om, och den hell övervägande delen är kvinnor. Många är ocksä invandrare, etl förhållande som f ö. har utnytfiats av mindre nogräknade förelag.
Vår motion om en utredning syftande till en kontroll och en sanering av branschen bifölls av riksdagen, men när utredningens sammansättning meddelades blev självfallet förvåningen stor då det kunde konstaleras att någon direkt yrkesverksam representant inte har bevärdigats all ingå i ulredningen. Del är ell ganska märkligt förhällande all fantasin inte sträcker sig så långt när del gäller all utse ledamöter att man tar med en som har direkt erfarenhet frän branschen och som har problemen alldeles inpå sig. Jag tycker, herr Feldl, all del är ett utslag av en viss nonchalans att man underlåter att ta med en sådan representant i della sammanhang.
Nr 57
Tisdagen den 15 april 1975
Om Internationella valutafondens kreditgivning till Chile
Överläggningen var härmed slutad.
§ 6 Om Internationella valutafondens kreditgivning till Chile
Herr handelsministern FELDT erhöll ordel för all besvara herr Måbrinks {vpk) den 3 april anmälda fråga, nr 145, till fru statsrådet Sigurdsen, och anförde;
Herr talman! Herr Måbrink har frågat statsrådet Sigurdsen vad hon anser om Internationella valutafondens kreditgivning lill mililäriunlan i Chile. Frågan har överiämnals till mig för besvarande.
Internationella valutafonden har bevifiat Chile en stånd by-kredit om 79 mifioner SDR. De svenska myndigheterna fick ingen möjlighet att pröva Chiles begäran om en sådan kredit pä grund.av alt bakgrundsmaterialet presenterades mycket sent. I detta läge begärde man från svensk sida uppskov med frågans behandling i. fonddireklionen. Sådant uppskov bevifiades inte. I den dä föreliggande situationen ställde man sig från svensk sida negaliv lill Chiles begäran.
Den mera noggranna granskning som vi nu kunnat göra visar alt del fanns skäl för en negativ inställning. I börian av 1974 erhöll Chile en motsvarande kredit frän fonden. Knappasl något av de mål som vid
237
Nr 57
Tisdagen den 15 april 1975
Om åtgärder mot olaga införsel av heroin
det tillfället uppställdes för den chilenska ekonomiska politiken har uppnåtts.
Etl nyll ekonomiskt program har nu framlagts av de chilenska myndigheterna i samband med den aktuella krediten. Möjligheterna all förverkliga della program förefaller vara mycket begränsade.
Mol bakgrund härav och med hänsyn till de allmänna riktlinjerna för fondens kreditgivning borde Chiles ansökan enligt vår uppfattning inte ha bevifials.
Hen MÅBRINK (vpk):
Herr talman! Jag kan fatta mig kort; jag vill bara tacka handelsministern för det klargörande svar som han har lämnat pä min fråga.
Överiäggningen var härmed slutad.
§ 7 Om åtgärder mot olaga införsel av heroin
238
Herr socialministern ASPLING erhöll ordet för att besvara herr Bengtssons i Göteborg (c) den 1 april anmälda interpellation, nr 47, och anförde:
Herr lalman! Herr Bengtsson i Göteborg har frågat mig om jag vill lämna en redogörelse för vilka åigärder som vidtagits och kommer alt vidtas frän regeringens sida för att stoppa införandet av heroin på. den svenska marknaden.
Värt land har under flera är, kanske i slörre utsträckning än andra nationer, bedrivit en ulomordentligt aktiv verksamhet på det internationella planet för all komma lill rätta med narkotikaproblemen. Sverige är medlem i FN;s narkolikakommission. Vid kommissionens senaste sammanträde i Geneve i februari, som herr Bengtsson refererar till, behandlades problemen i samband med Turkiels återupptagande av odlingen av opievallmo. Den. turkiska delegationen redogjorde för de ål-gärder som skall vidtas i samband med att odlingarna äter har päbörials.i Sammanfattningsvis framkom att kraftfulla insatser görs för all förhindra illegal användning. Något uttalande av den amerikanske experten dr Robert Dupont av det innehåll som herr Bengtsson anger i sin interpellation gjordes inte vid narkolikakommissionens sarnmanlräde, enligt vad jag har erfarit. Självklart kommer Sverige liksom övriga länder att med slor uppmärksamhet föfia den fortsatta utvecklingen.
Herr Bengtsson nämner också i inlerpellationen att heroin har beslagtagits på flygplatser i Europa under de senaste månaderna. De beslag som gjorts gäller heroin som smugglats till Europa från opievallmood-lingarna i den s. k. gyllene triangeln, dvs. gränsområdet mellan Burma, Laos och Thailand. Genom egna utredningar och genom,samarbete med utländsk polis vet rikspolisstyrelsen numera all heroinet förs lill Europa via länder,i Sydostasien. Samordningen av de polisiära insatserna mol trafiken har tagils om hand av Interpol i Paris, som från årsskiftet 1974-
1975 förstärkt sin narkolikagrupp bl. a. med en svensk polisman. Interpol förstärker också sina samordningsinsatser för Sydostasien.
I mitt svar till herr Bengtsson pä hans enkla fråga vid höstriksdagen framhöll jag all det självfallet är oroande att heroin böriat tillföras den illegala marknaden i landet. Någon ökning av den illegala heroininförseln har emellertid enligt föreliggande uppgifter inte kunnat iakttas sedan jag lärhnade mitt svar till herr Bengtsson i november förra året. Självfallet kommer insatserna mol narkotikamissbruket från polisen och övriga berörda samhällsorgan att fortsätta med all kraft.
Nr 57
Tisdagen den 15 april 1975
Om åtgärder mot olaga införsel av heroin
Herr BENGTSSON i Göteborg (c):
Herr lalman! Jag lackar stalsrädelför svaret på min interpellation. Den första delen av svaret har jag hört vid ell flertal tillfällen här i kammaren, uttalad av socialministern i ungefär samma ordalydelse. I övrigt nämner statsrådet någol om alt samordningen av de polisiära insatserna mol narkotikalrafiken har tagits om hand av Interpol i Paris. Jag tycker självfallet all delar utmärkt ätt sä sker.
Fortsättningsvis i svaret hänvisas lill min enkla fråga, som besvarades den 7 november 1974. Då yttrade socialministern bl. a.:
"Som framgått av mitt svar är det en ytterst viktig angelägenhet att just heroinfrägan är och i fortsättningen blir föremål för skärpt uppmärksamhet. Så sker ocksä. Om vi skulle fä in heroin i landet vore det mycket oroande. Den saken behöver jag-här inte understryka. Kraftiga åtgärder måste sättas in för att så långt möjligt förhindra det."
Får
jag fråga statsrådet: Har ni läst proposiiionen 1975:69? Om so
cialministern gjort det, vilket jag har svårt att tro, borde del svar jag
fått ha varit avsevärt mer klarläggande. Förutom att del i proposiiionen
lämnas en allmän bild av del nuvarande allvarliga lägel pä narkotika
marknaden sägs bl. a.: ■
"Rikspolisstyrelsen framhåller vidare all den svenska polisen sedan årsskiftet 1968/69 mera systematiskt har ägnat sig ät bekämpning av den illegala narkotikahandeln. Förhållandena såsom de redovisades, i januari 1974 har inte förbättrats. Visserligen anser sig polisen ha läget någorlunda under kontroll då det gäller CS, men ä andra sidan har är 1974 inneburit att héroinmissbruket fält fast fotfäste i landet. Däriämle finns god tillgäng pä cannabis som - trots vad som sägs därom i olika sammanhang - är ell mycket allvarligt problem eftersom denna drog prövas av ett stort antal myckel unga människor, av vilka åtskilliga fortsätter till ett missbruk av s. k. tung narkotika."
Rikspolisstyrelsen säger vidare all läget är allvarligt och fortsätter; "Det är numera helt klart alt den grova- narkotikabrottsligheten - såväl dä det gäller CS som i fråga om cannabis och heroin - domineras av välorganiserade smugglings- och distributionssyndikal. Denna handel förorsakar ett stort mänskligt lidande." Att läget är allvarligt på narkotikabrottslighetens område underslrykes i proposiiionen av föredragande statsråd.
239
Nr 57
Tisdagen den 15 april 1975
Om åtgärder mot olaga införsel av heroin
I det svar socialministern gav pä min enkla fråga i november .1974 sägs bl. a.;
"Samhällets insatser i narkotikabekämpningen samordnas bl. a. genom kontakter inom del brottsförebyggande rådet. Rådels narkolikagrupp följer ulvecklingen genom olika lägesrapporter och frekvensstudier från de myndigheter som är representerade i gruppen."
En fråga: Får slalsrådel aldrig några lägesrapporter? Om slalsrådel fått sädana hade svaret lill mig här i dag varit helt annorlunda, förmodar
jag.
Herr statsråd! Ni har sagt att kampen mot narkotikamissbruket pågår ständigt. Del är ord, sagda av vår socialminister, vilka jag vill tro på. Statsrådet säger nu: "Någon ökning av den illegala heroininförseln har emellertid enligt föreliggande uppgifter inle kunnai iakttas sedan jag lämnade milt svar till herr Bengtsson i november förra året." Får jag då framhålla alt den proposilion som har lämnats lill riksdagen klargör hur allvarligt lägel fortfarande är på narkotikaomrädel såväl då det gäller cenlralstimulantia som i fråga om cannabis och heroin. Har regeringen några förslag lill kraftfulla åtgärder för all stoppa införandet av heroin till Sverige? Jag hade den förhoppningen att det frän socialministern och regeringen i dag skulle kunna presenteras förslag till åigärder som svar pä min interpellation, men det förslaget uteblev tyvärr. Mänga riksdagsledamöter och den slora allmänheten väntar pä de kraftfulla åigärder som socialministern vid ett flertal tillfällen har talat om.
Herr lalman! Heroinet är särskilt allvarligt genom att det leder lill snabb tillvänjning. Chanserna till avvänjning är praktiskt tagel obefintliga. Riskerna för överdosering är slora, och överdosering leder lätt till dödsfall. Missbruk av heroinet har en vida slörre spridningseffekt än vad missbruk av annan narkotika har. Därtill kommer alt det är lätt att smuggla.
Jag
skulle gärna vifia slälla ytterligare en fråga i samband med svaret.
Statsrådet säger: "Sverige är medlem i FN:s narkolikakommission. Vid
kommissionens senasie sammanträde i Geneve behandlades pro
blemen i samband med Turkiels återupptagande av odlingen av opie
vallmo. Den turkiska delegationen redogjorde för de ätgärder som skall
vidtas i samband med att odlingarna åter har päbörials." Dä är min fråga:
Hur reagerade den svenska representationen inför beskedet att de turkiska
odlingarna har återupptagils?
240
Fru KRISTENSSON (m);
Herr talman! Jag skulle ocksä vifia säga några ord i anledning av herr Bengls.sons i Göteborg interpellation, och jag vill böria med all instämma i de synpunkler han har framfört.
Med utgångspunkt i del uttalande herr socialministern hargjort tidigare om alt kraftfulla insatser måsle vidtas om heroinet kommer in i vårt land efterlyser jag vilka kraftfulla åtgärder som socialministern har tänkt sig. De framgår inte av svaret, och jag tycker liksom herr Bengtsson
i Göteborg all del verkligen är angeläget alt få dem mera preciserade Nr 57
så att man kan bedöma ifall motåtgärderna blir sädana att man kan känna Tisdaeen den
sig någoriunda trygg. 15 april 1975
Jag saknar något i svaret som annars brukar återfinnas, nämligen en ----
hänvisning lill alla de utredningar som prövar dessa frågor. Vi har varit Om åtgärder mot vana genom åren att få hänvisningar till socialstyrelsens narkomanvårds- olaga injörsel av kommitté, samarbetsorganet för bekämpande av narkotikamissbruk, so- heroin cialutredningen, brottsförebyggande rådet osv. Men eftersom frågan egentligen inle gällde värdpolitiken ulan andra åtgärder är det kanske naturiigt att herr socialministern har undvikit att komma med del standardsvaret.
I övrigl känner jag igen mig från tidigare debatter när herr statsrådet också säger att den fortsatta utvecklingen föfis med stor uppmärksamhet. Det har vi fält höra här är efter är.
Som herr Bengtsson själv sade konstaterar polisen alt läget pä narkotikafronten i dag är minst lika allvarligt som det var 1969. Polisen säger i dag alt läget är lika allvarligt som 1974, och 1974 sade den att del var lika allvariigt som 1969. Det var dä regeringen bestämde sig för dessa samlade, kraftfulla insatser för att om möjligt komma lill rätta med narkotikaproblematiken.
Till detta kommer, som herr Bengtsson var inne pä, det myckel allvarliga i all heroinet nu har fält fotfäste i värt land. Jag skall inle upprepa de välkända, allvarliga skadeverkningar som heroinet har och som borde leda till att man verkligen sätter sig ner och länker igenom vilka åigärder som kan vidtas.
I den s. k. gyllene triangeln, som statsrådet nämner i sitt svar, produceras ungefär hälften av opieskörden. Det vore en ganska angelägen och naturlig åtgärd alt regeringen via narkotikakommissionen i Geneve försökte förmå alla europeiska länder aU göra en framstöt till länderna i den gyllene triangeln om alt de skulle undvika att föräldla och utskeppa opiet. Att förbjuda dem att odla opium tror jag är svårt, men en gemensam europeisk insats för all försöka förmå dessa länder alt avstå frän förädling och utskeppning tror jag det skulle vara myckel vunnet med. Jag tror inle att det räcker med att någon delegat i denna kommission kommer med dessa synpunkter, utan det måste sällas kraft bakom orden så all del blir klarlagt att denna mening delas av hela Sveriges riksdag och regering, och denna deklaration bör helsl göras i samråd med även andra länder.
När
det gäller övriga aktuella länder har herr Bengtsson i Göteborg
nämnt Turkiet. Jag skall inle gå in på del. Jag delar hans uppfattning
där. Men när del gäller Holland efteriyser jag fortfarande åigärder från
regeringens sida. Jag hade en debatt med herr justitieministern i höstas
om Holland, och efter mycket om och men sade han att han i samband
med en diskussion om liberalisering av kriminalpolitiken möjligen skulle
kunna diskutera narkotikaproblemet med holländarna. Men fortfarande
har han mig velerligt inte haft någon kontakt med Holland. Kanske 241
16 Riksdagens prolokoll 1975. Nr 54-57
Nr 57
Tisdagen den 15 april 1975
Om åtgärder mot olaga införsel av heroin
herr socialministern nu skulle kunna meddela kammaren att ni har för avsikt att kontakta Holland. Del är väl känt att Amsterdam är dislri-butionsbas för heroin till Europa. Vore del då inle angeläget och naturiigt för regeringen - vilkel statsråd som nu må känna ansvar för detta; i del här fallet är del väl närmast herr socialministern - alt ta kontakt med den holländska regeringen för att åtminstone försöka fä den all inse hur allvariigt vi bedömer läget? Min fråga är; Överväger herr socialministern några sådana kontakter?
Sammanfattningsvis vill jag säga att jag tyckersituationen är så allvariig att den motiverar liknande insatser som vi gjorde 1969. Med det menar jag då också nationella insatser, att vi tillsammans försöker ge polisen resurser för narkolikabekämpning, all vi satsar på värdsidan och att vi dessutom i samarbete med Interpol och FN-organel i Geneve försöker vidta de åigärder på inlernalionellt plan som jag tidigare har nämnt för all på del sättet om möjligt kunna vända den trend som nu böfiar le sig så utomordentligt allvarlig.
242
Herr socialministern ASPLING;
Herr lalman! I den interpellation som herr Bengtsson i Göteborg har riktat lill mig lar han bl. a. upp problemel med återupptagandel av odlingen av opievallmo i Turkiet, och herr Bengtsson uttalar med all rätt oro inför della. Herr Bengtsson ställer frågan vilka åigärder som vidtagits och kommer alt vidtagas frän regeringens sida för att stoppa införandet av del ytterst farliga heroinet på den svenska marknaden.
Del är dessa frågor i inlerpellationen som jag har besvarat. Får jag sä göra några tillägg lill svaret. Herr Bengtsson kan ocksä ta del av socialutskottets belänkande nr 5, som vi behandlade här i kammaren förra onsdagen. Där finns del på s. 71 en ganska ingående redogörelse för en del av dessa vikliga frågor.
Kampen mol narkotikamissbruket kan inte föras bara vid gränserna eller inom landet. Under årens lopp har jag haft anledning betona del i mänga debatter i kammaren, och jag har upprepat det i dag. Eftersom herr Bengtsson inledningsvis anförde att han kände igen mycket av detta vill jag säga alt del som är vikligt och riktigt förtjänar alt upprepas ibland.
Jag vill gärna betona att jusl della all man söker att så långt möjligl bringa dessa frågor under kontroll internationellt i sin tur kräver internationella insatser. Rikspolisstyrelsen har genom sill samarbete med polisen i andra länder god kännedom på vilka vägar heroinet kommer in i Europa från Sydostasien. Hela Västeuropa berörs av trafiken, och samordningen av de polisiära insatserna har lagils om hand av Interpol. I mitten av januari var representanter för alla europeiska medlemsländer i Interpol samlade till överläggningar i Paris. Vid della sammanträde kartlades silualionen vad gäller heroinets ursprung, smuggelvägar m. m. De befattningshavare som frän årsskiftet förstärkt Interpols narkotikagrupp har lill uppgift alt på grundval av erhållna informationer om he-roinsiluationen i Europa vid behov larma polismyndigheterna i det ak-
tuella landet och pä det sättet initiera aktivitet på fältet.
Vad sedan gäller interna svenska polisiära åtgärder har polisen sedan närmare tvä är uppmärksamheten starkt riktad på heroinproblemen. Under förra året upptäcktes tre mer organiserade försök till smuggling lill Sverige. I samtliga fall smugglades heroinet frän Holland. Den svenska polisen har mycket goda kontakter med den holländska polisen, och svenska polismän har vid upprepade tillfällen varit i Holland för att organisera samverkan på fältet. Utöver dessa kontakter har rikspolisstyrelsen bl. a. haft överiäggningar med representanter för polisen i de för smugglingen mycket centrala länderna Thailand och Malaysia.
Låt mig sedan, herr lalman, säga några ord om den återupptagna odlingen av opievallmo i Turkiel, eftersom herr Bengtsson i Göteborg särskilt tog upp den frågan i sin interpellation.
Jag vill dä erinra om alt Turkiets återupptagande av odlingen av opievallmo har föregåtts av konsultationer med berörda FN-organ. Den turkiska regeringens åtgärder för att förhindra illegal narkotikahandel är av flera olika slag. Polisen och gendarmeriel har gradvis erhållit ökade resurser. Således har nu 33 turkiska provinser specialbyråer bemannade med specialutbildad personal och med modern, effektiv utrustning. I den turkiska lagen har mycket stränga straff införts för illegal narkotikahandel.
Vad avser den återupptagna vallmoodlingen har rigorösa bestämmelser införts. Odlingen får bara äga rum i ett begränsat, centralt område. Odlarna måste ansöka om licenser. En omfattande kontroll utövas under planteringsperioden för att planteringen skall ske i enlighet med de utfärdade licenserna. Vid skördetiden samlas skörden i lagerhus och transporteras sedan till närmaste exportplats under sträng säkerhetskontroll. För all genomföra dessa operationer har ylleriigare teknisk personal rekryterats. Till detta kommer att polis- och gendarmerienheier ingående bevakar verksamheten under skördeperioden.
Odlingen är tilläten under förutsättning all vallmon inle beskärs. Metoden minskar faran att råopium kan komma på orätta vägar och underlättar övervakningen.
Som en föfid av Turkiels begäran hos FN;s narkotikakommission om tekniskt bistånd har tre FN-delegalioner besökt Turkiet sedan augusti 1974. Åtskilliga projekt har startats för alt utveckla samarbetet mellan turkiska myndigheter, FN:s narkolikaenhet och FN:s fond för kontroll av beroendefram kal lande medel.
Lål mig som en upplysning lill herr Bengtsson i Göteborg tillägga alt den amerikanske delegaten Jensen vid mötet i Geneve bl. a. sade att man hoppades att återupptagandet av vallmoodlingarna i Turkiet inte skulle komma all resultera i en ström av heroin lill Västeuropa och US.A. Man fann en viss tillfredsställelse i att den turkiska regeringen beslutat alt använda vallmoslråmetoden vid odlingen i stället för att använda den traditionella metoden att utvinna opium genom beskärning. Man hoppades vidare alt de turkiska myndigheterna skall genomföra
Nr 57
Tisdagen den 15 april 1975
Om åtgärder mot olaga införsel av heroin
243
Nr 57 effektiva kontrollåtgärder, speciellt under den korta period då beskärning
Tisdagen den r möjlig.
15 anril 1975 talman! Jag har velal mera utförligt redogöra för de åtgärder som
_____________ vidtagits på olika områden. Visst kan vi alla känna bekymmer för nar-
Om åtgärder mot kotikaproblemen,
Sverige kan naturiiglvis inte ensamt lösa dem. Del
olaga införsel av är därför jag under årens lopp så starkt betonat viklen av
ett utbyggt
heroin internationellt samarbete. Steg för steg har ell
sådant kommit lill stånd.
Det har ocksä kommii lill stånd under stark svensk medverkan. Vi måsle fortsätta arbetet pä alla dessa olika områden: del polisiära, det tullkon-trollerande osv. Självfallet är det också vikligl att vi skapar en stark opinion i olika avseenden. Vi har sökt göra det. Jag skall inte redogöra för alla de insalser som vi varit engagerade i internationellt, även om det kunde finnas anledning att göra det.
Med anledning av den uppgift herr Bengtsson i Göteborg lämnar i sin interpellalion, att flera heroinbeslag skulle ha gjorts i vårt land under den senasie tiden, vill jag nämna att polisen enligt inhämtade uppgifter under januari och februari i år gjort etl beslag av heroin. Kvantiteten uppgick till 3,5 gram. Under samma tid har tullen inle gjort något beslag Förra året beslagtog den svenska tullen och polisen sammanlagt 350 gram heroin. Både tullen och polisen har nu väl utbyggda kontakter med motsvarande myndigheter i andra länder och med Interpol. Om en ökad aktivitet pä narkotikaomrädel spåras, larmas omedelbart de svenska myndigheterna.
Vi har alltså byggt upp och utvecklat alla dessa kontakter just i förebyggande syfte. De kan komma all behöva förslärkas fortlöpande, och i så fall får vi se till att vi på olika sätt gör del. Men, herr talman, jag får en känsla av all herr Bengtsson i Göteborg i sitt inlägg vill göra gällande att här har förelegat en passivitet på det internationella området. Jag vill säga all detta är fel. Har herr Bengtsson i Göteborg andra uppgifter betfäffande införsel etc, är del naturligtvis ytterst angelägel att herr Bengtsson meddelar berörda myndigheter dessa uppgifter.
Lät
mig sedan, herr talman, tillägga alt brottsförebyggande rådet dis
ponerar medel för all finansiera olika myndigheters frekvensundersök
ningar om narkotikamissbrukets omfattning. Här föreligger nu bl. a. den
senasie rapporten från skolöverstyrelsen vad gäller en undersökning år
1974 av skolungdomens vanor beträffande alkohol, narkotika, tobak och
sniffning. Jag skall inte - i varie fall inle i del här anförandet - gä in
pä dessa siffror; de visar emellertid inte någon ökning av narkotikamiss
bruket, snarare tvärtom. Men varje gång vi har haft att registrera sådana
siffror har jag också sagt att de inte ger oss anledning alt slå oss lill
• ro, utan att vi ständigt måste föra kampen mot narkotika vidare på alla
de olika fronter där vi vel alt problemet finns. Jag har tidigare uttalat
- och jag upprepar det här - min starka oro belräffande heroinet. Skulle
heroinet få en verklig förankring i Sverige, skulle vi befinna oss i en
bekymmersam situation.
244 Jag har velat redogöra för vad vi vet i dag och
lämna de uppgifter
som står lill värt förfogande. Om herr Bengtsson har andra uppgifter, skall han som sagl, herr talman, naturligtvis redovisa detta.
Fru Krislensson tog upp en rad olika frågor, bl. a. våra kontakter med den holländska regeringen. Vi har haft sådana kontakter i skilda sammanhang, och vi är angelägna om att på det internationella fältet i olika avseenden föra fram våra synpunkler och även våra konkreta förslag.
Herr BENGTSSON i Göteborg (c);
Herr talman! Jag ber att fä tacka socialministern för del senasie anförandet. Det var mer klargörande än svaret på inlerpellationen.
Vi är, som socialministern framhåller, helt överens om - och det har vi sagt vid många tillfällen - att vi sländigl måste föra kampen mot narkotikaproblemen vidare.
Jag är tacksam för den redogörelse som socialministern gav, men jag vill också återge vad rikspolisstyrelsen har uttalat om den internationella problemaliken - jag citerar ur propositionen 69 i är:
"Enligt rikspolisstyrelsen försvåras bedömningen av den framlida ulvecklingen av handeln med heroin i Europa genom Turkiets beslul alt återuppta odlingen av opievallmo. Även om den turkiska regeringen sagl sig skola vidta stränga kontrollåtgärder, kan man enligt rikspolisstyrelsen inte bortse från att en del av det skördade opiet kan komma att läcka ut på den illegala marknaden. Att detta opium i så fall kommer att förädlas lill heroin kan man utgå ifrån. Frågan är då om den tidigare laboratorieverksamheten i Sydfrankrike med sikte på den amerikanska marknaden kommer all återuppstå eller om förädlingen kommer att äga rum på någon centralare plals i Västeuropa för att förse Europa med heroin. Den sistnämnda möjligheten är enligt rikspolisstyrelsen inle hell utesluten."
Det kan ju innebära alt vi i framliden får problem med heroinet. Jag tror säkert alt statsrådet och jag är överens om att vi med all kraft måste föfia den internationella ulvecklingen. Nu sägs del att heroinet redan har fått fotfäste i landet. Ja, det har del, men dä gäller det alt se till att spridningen bromsas. Vi måste möta problemet pä internationell nivå, och den svenska regeringen måsle medverka på del sätt som är möjligl.
Vi har, hen statsråd, mänga gånger talat om narkotika, men vi har inle haft sä många diskussioner om heroinet därför att det är ett ganska nytt inslag. Men en sak är klar; ansvaret vilar på regeringen. Del finns mänga åigärder som måsle vidtas här i Sverige för alt möta heroinfaran, men jag vill gärna särskilt peka pä viklen av information. Jag tror, herr statsråd, all del i förebyggande syfte är alldeles nödvändigt all omgående sälta in all kraft pä informaiionen till barn, ungdom, skolor, föräldrar -ja, till alla och envar i della samhälle. Får heroinet en fastare förankring än vad del har i dag blir läget ytterst allvariigt, det är vi överens om. Lål oss alliså inte vänta tills problemet är större! Det finns skäl att redan nu ta initiativ lill bl. a. stora informationskampanjer på detta område.
Nr 57
Tisdagen den 15 april 1975
Om åtgärder mot olaga införsel av heroin
1 7 Riksdagens protokoll 1975. Nr 54-57
245
Nr 57
Tisdagen den 15 april 1975
Om åtgärder mot olaga införsel av heroin
246
Fru KRISTENSSON (m):
Herr lalman! Jag vill tacka socialministern för att han något berörde de frågeställningar som jag log upp trols att jag inle är inlerpellanl.
Jag har inte ifrågasatt polisens goda kontakter, exempelvis med polismyndigheten i Holland, och jag vill vitsorda att det är lack vare den svenska polisens insatser som den holländska polisen har skärpt sina åtgärder. Men eftersom vi kan konstatera att Amsterdam är distribu-lionsbas i Europa för heroinet och eftersom vi vel alt Amslerdampolisen är klart underbemannad när del gäller narkolikabekämpning - jag tror att man f n. har tolv polismän som sysslar med narkotikabekämpning - är det hög tid all svenska regeringen lar en kontakt med Holland.
Nu säger socialministern all regeringen i olika sammanhang har haft kontakter med den holländska regeringen. Det är möjligl, men det är i sä fall bra länge sedan. Statsminister Palme besökte Holland för rätt kort lid sedan, och jag har noga tagit del av vad som därvid sades. Någon åtgärd när del gäller narkotikamissbruket diskuterades inte, i varie fall inte offentligt.
Jag konstaterar också all statsrådet Aspling f n. inte har några planer på att etablera sådana kontakter, och det tycker jag verkligen är alarmerande, eftersom vi känner till Hollands roll när del gäller heroinsi-luationen i värt land.
Sedan vill jag på tal om Turkiet enbart säga all när justilieutskottel besökte Holland, Frankrike och England och diskuterade narkotikafrågan var rpan i samtliga länder djupt oroad över Turkiels beslut att återuppta odlingarna. Nu framhåller statsrådet all turkarna själva försöker eliminera skadeverkningarna. Det tror jag, och man kan ha en förhoppning om alt det skall lyckas. Samtidigt vågar man ändå hysa vissa dubier, eftersom della är så svärkonlrollerbara saker.
Statsrådet gick inle in på min som jag tyckte rätt viktiga fråga om inle den svenska regeringen kunde försöka all via narkolikakommis-sionen i Geneve förmå länderna i Sydostasien att förbjuda förädling och utskeppning av opium. Del kan inle gärna vara polisens sak - det måste ligga pä en helt annan nivå. Jag anser all narkotikakommissionen i Geneve här borde ha en uppgift att fylla.
Sedan sade statsrådet en sak som förvånade mig. Det verkade som om ni inte tyckte alt heroinet nu hade fåll fotfäste i vårt land. Som jag och, såviii jag förslår, herr Bengtsson i Göteborg och rikspolisstyrelsen anser är läget det att heroinet har fått fotfäste i vårt land. I varie fall i Stockholm är det tydligen inga problem all få lag på heroin. Nu säger statsrådet alt det görs myckel få beslag. Jag vel inle om jag vill säga att del är glädjande, eftersom heroinet är fantastiskt svårt att upptäcka och alt delta alltså i och för sig inte behöver vara ell tecken pä all det inle är sä rikligt förekommande.
Sammanfattningsvis skulle jag vifia säga all i andra frågor där den svenska regeringen är engagerad brukar del inte saknas kraftfulla konkreta åtgärder för alt försöka råda bot pä de missförhållanden som man
lycker sig märka. Men när det gäller narkotikaproblemet måste jag fort- Nr 57
farande konstatera, såsom jag gjort så mänga gånger tidigare, all man Tisdagen den
där ligger mycket lågt; man avvaktar utvecklingen, men del görs just j j[ q-j
ingenting som kan bedömas som särskilt kraftfullt. Det tycker jag är---------
alt beklaga. Om åtgärder mot
■ , ■ ■ .or„,v, olaga införsel av
Herr socialministern ASPLING:
Herr talman! Jag skall böria med all säga några ord lill fru Krislensson som kom lillbaka med en del frågor till mig.
Jag behöver inte upprepa vad jag nu har sagt flera gånger, nämligen att jag känner oro för alt heroinet förekommer i Sverige. Av allt all döma har vi väl hitintills inle haft någon större införsel; här har jag att hålla mig lill de uppgifter myndigheterna kunnat lämna. Men jag har varie gång betonal alt jusl på della fronlavsnitl flnns det anledning att åstadkomma all möjlig ökad aktivitet för att bekämpa heroinet. Jag behöver inle upprepa del.
Vi för egentligen i dag en debatt om vad man kan göra pä det internationella fältet, och det är sannerligen vikligt eftersom dessa problem i hög grad har samband med insmugglingen till Sverige. Jag vill här bara upprepa vad jag tidigare sagt, nämligen att vi på det internationella fältet försöki all så långt som möjligt driva en aktiv narkotikabekämpande politik. I enlighet med del synsättet har Sverige spelat en viktig roll när det gällt all driva fram samlande internationella insatser i kampen mol narkotikan. Med en myckel aktiv svensk medverkan tillkom är 1971 en särskild FN-konvention om kontroll av psykolropa ämnen, dvs. bl. a. centralslimulerande ämnen och LSD. Konventionen ratificerades av Sverige 1972. Ännu har dock inle tillräckligt antal nationer anslutit sig för all konventionen skall kunna träda i kraft. Sverige har upprepade gånger och senast vid narkolikakommissionens sammanträde i februari i är framhållit angelägenheten av att konventionen snabbi ratificeras för all den illegala handeln med sädana produkter skall kunna motverkas effektivt. Jag kan försäkra alt vi kommer att fortsätta detta pådrivande arbeie.
Fru Kristensson sade, väl med all rätt, att Holland och Arnslerdam spelar en viss roll när det gäller distributionen av narkotikan. Det är de svenska myndigheterna medvetna om. Men jag kan, fru Krislensson, inte här gå in på frågan huruvida polisen i Amsterdam har tillräckliga resurser eller inte. Del är möjligl att fru Krisienssons påstående är riktigt, men jag skall inte pä den punkfen diskutera ett annat lands förhållanden. Jag vill bara upprepa vad jag har sagt tidigare alt våra kontakter med de holländska myndigheterna och den holländska polisen är goda, och här fordras det självklart ell samarbete och en samverkan.
Till herr Bengtsson i Göteborg vill jag säga all informationen och upplysningsverksamheten är viktig. Enligt vad jag inhämtat har man i brottsförebyggande rådets arbetsgrupp mol narkoiika elt projekt under beredning för att kunna just föra ul en angelägen information, bl. a. om heroin.
Överiäggningen var härmed slutad. 247
Nr 57
§ 8 Om ändrad lagstiftning rörande hyra av lokal
Tisdagen den 15 april 1975
Om ändrad lagstiftning rörande hyra av lokal
Herr statsrådet LIDBOM erhöll ordel för att besvara herr Henriksons (s) den 19 mars anmälda interpellation, nr 44, och anförde:
Herr talman! Herr Henrikson har frägai mig
dels om jag är beredd all skyndsamt lägga fram förslag, innebärande en lägsta uppsägningslid i hyresavtal för lokal om tolv månader, kompletterad med regler om varselplikl,
dels om jag vill medverka lill införande av förbud mol indexklausul i hyresavtal för lokal och
dels, slutligen, om jag vill överväga införande av bruksvärdeprövningen av lokalhyror eller annan jämförbar lösning i syfte att förhindra oskäliga hyreshöjningar.
I hyreslagsliflningen skifier man mellan bostadslägenheter och andra hyreslägenheter, t. ex. butiker, kontor, verksläder och andra lokaler. Till skillnad från bosladshyresgäslerna kan lokalhyresgäslerna inte få hyresavtalet föriängl tvångsvis eller hyresvillkoren för fortsatt förhyrning fastställda av myndighet. Jag bortser härvid frän alt hyresnämnd kan fastställa hyresvillkoren vid lokalhyra för lid under vilken anstånd med av-flyttningen medges. Lokalhyresgäslernas besittningsskydd är vad man brukar kalla indirekt och innebär en räll för hyresgästen all få ersättning av hyresvärden, om dennes vägran att föriänga avtalet är obefogad.
De frågor som herr Henrikson har ställt till mig mol bakgrund av dessa bestämmelser gäller inle i första hand valet av skyddsform inom lokalhyresseklorn ulan vissa åigärder i syfte alt inom ramen för det indirekta besittningsskyddet stärka lokalhyresgästernas slällning. Frågan om en effektivisering av besittningsskyddet har nyligen tagits upp i framställningar som gjorts lill justitiedepartementet av organisationer som företräder lokalhyresgäster, nämligen Hyresgästernas riksförbund, Sveriges hantverks- och induslriorganisation och Sveriges köpmannaförbund.
Både de framställningar som sålunda gjorts och de problem herr Henrikson har tagit upp övervägs nu inom justitiedeparlemenlel. Så snart behövliga undersökningar gjorts kommer regeringen att ta ställning till de frågor som herr Henrikson berört i sin interpellalion. För dagen är jag inle beredd all ge mera konkreta besked.
248
Herr HENRIKSON (s);
Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet Lidbom för svaret pä min interpellalion.
En väl fungerande hyresmarknad är, som jag ser del, av fundamental betydelse för den enskildes villkor både som hyresgäst och boende och som arbetstagare. När jag lalar om en väl fungerande hyresmarknad tänker jag i första hand pä alt avtalade hyresvillkor skall vara skäliga både med hänsyn lill betalningsförmåga och som underlag för beräkning av hyror.
I den väckta inlerpellationen har jag med utgångspunkt i etl konkret
fall aktualiserat vissa - som jag anser - otillfredsställande förhållanden på lokalhyresmarknaden, Riksdagen behandlade hithörande frågor senast med anledning av propositionerna 1972:70 och 1972:94, vilka dels tog upp förslag om ändringar i jordabalken, dels ändringar i hyreslagen. Jag avser inte att uppehålla mig i det här sammanhangei särskilt mycket vid motiven för dessa ändringar. Jag vill endast peka pä att proposiiionen 1972:94 främst hade till syfte alt mildra övergången till marknadsmässiga lokalhyror pä de orter där hyresregleringen gällde. I del fall hyresgäst hos hyresnämnden begärde det, skulle nämnden kunna besluta om en successiv upplrappning av hyran under en övergångslid på högst fyra år, räknat frän den I oktober 1972, lill den nivå som parterna själva kommii överens om. Riksdagen hade året innan, alltså 1971, beslulat om att hyresregleringen för lokaler skulle upphöra den 1 oktober 1972.
I proposiiionen framhölls bl. a. att lokalhyresmarknadens parter inte hade den kontroll över utvecklingen som man hade räknat med och förutsatt vid hyresregleringens avveckling. Statsrådet Lidbom, som hade skrivit propositionen, anförde vidare att "när partsorganisationerna inte på egen hand kan bemästra övergångsproblemen pä ell socialt godtagbart sätt, måste samhället gä in och la ansvar för att de förändringar, som kan bli en föfid av att hyrorna anpassas till marknadsläget, inte inträder alltför brådstörtat och leder till onödigt svåra påfrestningar på de utsatta företagen och deras anställda".
Det citerade uttalandet frän statsrådet handlade om övergångsproblemen. Men jag skulle vifia vidga uttalandet lill all gälla den mera långsikliga hanteringen och särskilt understryka de anställdas situation i dessa sammanhang.
Av min interpellation framgår ett aktuellt fall av hyreskrav som innebär en fördubbling av hyran utan all några som helsl förändringar av lokalerna har skett. Inte heller i övrigt finns några relevanta skäl för kravet.
Men inle nog med detta. Fastighetsägaren kräver en ylleriigare upplrappning av hyran med 5 000 kr. per är under två år och därutöver en årlig indexuppräkning. Till della kommer särskilt värmeiillägg. Jag avser självklart inte att diskutera det konkreta fallet men vill tillägga all sedan inlerpellationen väcktes har jag fält del av andra liknande fall.
Som jag i korthet har påpekat i inlerpellationen finns del anledning all koppla frågan om lokalhyresgästs besittningsskydd lill den reformverksamhet som handlar om anställningstryggheten och som för arbetsgivaren innebär etl ökat ansvarslagande gentemot tidigare. En anpassning av såväl uppsägningstider som frågan om besittningsskydd måsie här ske för all inle oförutsedda svårigheter skall behöva uppstå. Som jag ser det handlar del om trygghet både för lokalhyresgäsien-förelagaren och för de anställda. Del finns anledning alt beklaga att vissa faslig-helsägare lydligen inte har förmåga lill självdisciplin ulan ser den egna vinslen som del viktigaste. Inför sådana företeelser är del nödvändigt att samhället inle står overksamt.
I interpellationssvaret anför statsrådet Lidbom all de frågor jag har
Nr 57
Tisdagen den 15 april 1975
Om ändrad lagstiftning rörande hyra av lokal
249
Nr 57
Tisdagen den 15 april 1975
Om ändrad lagstiftning rörande hyra av lokal
250
tagit upp lar sikte på åtgärder inom ramen för gällande lagstiftning om det s, k, indirekta besittningsskyddet. Jag vill bekräfta all så är fallet. Den uppläggningen är fullt medveten. Jag anser nämligen alt man bör utvärdera erfarenheterna av de undersökningar som jag förutsatt måste komma till stånd och som statsrådet ocksä nämner om i sitt svar, innan man vidtar mera långtgående åtgärder. Mina tankegångar i inlerpellationen tar alltså sikte på möjliga ändringar inom ramen för del s. k. indirekta besittningsskyddet.
Etl för mig vikligt skäl är vidare att jag anser alt det brådskar med åtgärder. Jag utgår ifrån att statsrådet Lidbom delar min uppfattning all företeelser av det slag som föranlett inlerpellationen måsle motas av effektiva ätgärder.
Vad först gäller uppsägningstiden har jag, som jag här redan har berört, kopplat den lill den lagstiftning som tar sikte på ökad anställningstrygghet. Det framstår för mig som uppenbart att en anpassning måste ske och all en sådan åtgärd bör kunna vidtas ulan att man avvaktar de mera grundliga överväganden som kan vara erforderliga. Jag skulle vifia fråga Slalsrådel Lidbom om han inle på denna punkt delar den uppfattning som jag har gett ullryck åt.
Så några ord om indexregler i hyresavtal. För några är sedan väckte jag samma spörsmål i en interpellation, också den till slalsrådel Lidbom. Då gällde del emellertid indexregler i hyresavtal för bostäder. Del svar jag dä flck var utomordentligt positivt. Men ännu bättre var all med berömvärd skyndsamhet arbetades ett förslag fram i samband med förslag till andra ändringar i hyreslagsliflningen, innebärande förbud mot regler av det här slaget. Som jag ser saken, borde del vara möjligt alt vidta samma åtgärder i fråga om lokaler, också här ulan all avvakta andra mera långtgående åtgärder. Jag skulle vifia ställa ytterligare en fråga lill statsrådet Lidbom; Finns det några speciella skäl som talar mol de här synpunkterna?
Den tredje fråga som jag har tagit upp gäller någon form av prövning av hyresnivån också för lokaler, i likhet med vad som sker i fråga om hyreslägenheter. Jag är medveten om att del kan bereda slörre svårigheter att flnna en lösning på del problemet, men detta får självklart inte utgöra ett hinder för att ingripanden sker,
I sill svar redovisar statsrådet Lidbom att Hyresgästernas riksförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisaiion och Sveriges köpmannaförbund hänvänl sig till justiliedepartementet rörande en förstärkning av besittningsskyddet för lokalhyresgäster. Den omständigheten att dessa framställningar gjorts understryker behovet av skyndsamma och effektiva åigärder.
Eftersom mitt inlryck av svaret från herr Lidbom är att attityden är något avvaktande, skulle jag gärna se att slalsrådel här och nu något ytterligare ville utveckla sina synpunkler på den här frågan. Alt statsrådet och jag är överens om att samhället har etl ansvar på delta område tar jag för givet.
Jag tackar än en gäng för svaret frän statsrådet Lidbom och hoppas alt han skall tillmötesgå mitt önskemål om några ytterligare synpunkter.
Herr statsrådet LIDBOM:
Herr lalman! Jag skall väl inle låta den här uppmaningen fä klinga helt ohörd, även om mina kommentarer inle kan gå särskilt myckel pä djupet innan vi har gjort de undersökningar som behövs. Jag tror all vi till en börian kan konstatera att herr Henrikson och jag är överens om att det inte är tal om någon genomgripande ändring av systemet för lokalhyresgäster. Själva besittningsskyddet och den trygghet som lokalhyresgästen skall ha rätt till får sökas inom ramen för s. k. indirekl besittningsskydd, dvs. en rätt för hyresgästen alt få ersättning av hyresvärden om en uppsägning eller en vägran att föriänga ell hyresavtal ter sig obefogat. Även om man håller sig kvar inom ramen för indirekt besittningsskydd hindrar del inle att det kan flnnas en rad olika förbättringar all överväga i lokalhyresgäslens ställning.
Det svåraste av de problem som herr Henrikson tar upp gäller själva hyressältningen. På bostadsmarknaden har vi lyckats arbeta oss fram till vissa bruksvärdeprinciper, som med den praxis som byggts upp har fått någorlunda stadga. Reglerna har ocksä finslipats lid efter annan. När del gäller lokalhyresmarknaden är läget väsentligen ett annat. Det finns inte samma hållpunkter för en bedömning av bruksvärdehyra, och del är ocksä herr Henrikson väl medveten om. Vad man kan och bör la ul för en affärslokal som hyrs ut är myckel beroende av vad för slags affärsverksamhet som bedrivs och lämpligen kan bedrivas i den lokalen, vad det råder för konjunktur för den typen av affärsverksamhet osv. Det blir en mycket splittrad bild, där en förfäriig mängd olika faklorer ofrånkomligen kommer alt påverka hyresnivån. Jag har därför inte någonting att ge pä hand när del gäller möjligheterna all införa någol slags bruksvärdeprövning för lokalhyrorna.
Jag kan däremot tillåta mig att ge en sponlankommenlar till de andra uppslagen som framförs i inlerpellationen. Båda de uppslag som herr Henrikson ger förefaller mig rätt rimliga. Del ena uppslaget gäller tanken på att förbjuda indexklausuler i kontrakt för lokalhyror liksom man har förbjudit dem i kontrakt för bostadshyror. Det förefaller som om mycket talar för herr Henriksons synpunkter i den delen.
Samma positiva men litet försikliga kommentar kan jag ge när det gäller det andra uppslaget - att försöka finna något slags lägsta uppsägningslid i hyresavtalen, som är anpassad till de uppsägningstider som vi har att göra med nu pä arbetsmarknaden enligt den färska anställningsskyddslagen. Inför man för en mängd arbetstagare en garanterad uppsägningslid pä sex månader kan utan tvekan den affärsidkare som skall iaktta den uppsägningstiden gentemot sina anställda behöva ett litet längre rådrum än sex månader när hans hyresvärd säger upp honom.
Med dessa kommentarer i anslutning till herr Henriksons uppmaning hoppas jag att herr Henriksons önskemål om besked från mig för dagen
Nr 57
Tisdagen den 15 april 1975
Om ändrad lagstiftning rörande hyra av lokal
251
Nr 57
Tisdagen den 15 april 1975
Om ändrad lagstiftning rörande hyra av lokal
kan anses tillgodosedda. Jag delar herr Henriksons uppfattning att det här är en fråga som skall handläggas utan onödigt dröjsmål. Vi skall göra de undersökningar som behövs sä fort del kan ske. Om vi med gemensamma ansträngningar, herr Henrikson och jag, gör klart för fastighetsägare som arbetar på den här lokalhyresmarknaden att samhället känner sitt ansvar för lokalhyresgästerna, alt vi verkligen föfier ulvecklingen, att vi tänker göra de undersökningar som behövs för all fä grepp om vad som händer, att vi tänker spåra de missbruk som eventuellt kan förekomma och alt vi tänker ingripa med de åtgärder som behövs, skall kanske redan den observansen på marknaden och pä problemen kunna bidra till att hålla tillbaka de fastighetsägare som kunde vara sinnade att missbruka den frihet som lagstiftaren har gett dem.
252
Herr HENRIKSON (s):
Herr talman! Jag är utomordentligt tillfredsställd över de kompletterande synpunkter och besked som statsrådet Lidbom nu lämnade utöver vad han framhöll i sill inledande anförande. Jag tror all de kan ha en allmänprevenliv verkan i delta sammanhang. Jag snävar i och för sig inie efter att vi skall lagstifta och reglera på varie område och göra det svårt för människor att sköta sina egna angelägenheter, men förutsättningen för denna frihet är alt alla som har en roll att spela är utrustade med ell nödigt mall av ansvar såväl för sin egen verksamhet som för den som pågår i deras omedelbara närhet och som man kan påverka positivt eller negativt.
När det gäller fastighetsägarnas roll i det här sammanhanget framstår det som alldeles självklart, alt det främsta motivet för deras verksamhet inte får vara högsta möjliga vinst på verksamheten. Del innebär naturligtvis inle alt jag inle inser att de måsle ha täckning för sina kostnader och rimlig avkastning på insatt kapital, men därutöver finner jag inle anledning alt verksamheten skall ge någon ytteriigare avkastning.
Vad som för mig har framställ som allra viktigast i det här sammanhanget är reaktionerna frän anställda som kan bli berörda, om en hyresvärd tillåter sig att handla pä elt säll som inle är godtagbart. De kan ju råka i utomordentliga svårigheter. Även om arbetsgivaren formellt har skyldighet att iaktta uppsägningstider osv., är de anställda ingalunda skyddade i ell sådant läge. Sysselsättningen och möjligheterna till verksamhet för anställda och för företagare bör enligt min mening ges företräde vid bedömningen av de olika faklorer som man i detta sammanhang har att ta hänsyn lill.
Jag skall inte pressa statsrådet på ytterligare några besked, eftersom jag alltså är utomordentligt nöjd med de kompletterande uttalanden han nu gjort. Jag hoppas att det skall bli möjligl all lösa dessa frågor på ett säll som alla berörda parter kan vara nöjda med.
Överläggningen var härmed slutad.
§ 9 Föredrogs och hänvisades Nr 57
f''""-- Tisdagen den
Nr 2047 till kulturutskottet 15 april 1975
Nr 2048 till konstitutionsutskottet --------------
Nr 2049 till utrikesutskottet
§ 10 Föredrogs, men bordlades åter skatteutskottets betänkande nr 18, justilieulskollels betänkande nr 11 och 12, lagutskottets betänkande nr 12 och 13, socialförsäkringsutskottets betänkande nr 12, utbildningsutskottets betänkanden nr 9 och II, trafikutskottets betänkanden nr 6 och 7, jordbruksutskottets belänkande nr 5 och 6 samt civilutskottets betänkanden nr 9-13,
§ 11 Föredrogs och bifölls interpellationsframställningen nr 54,
§ 12 Herr talmannen meddelade att på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle näringsutskottets betänkanden nr 15,12, 13 och 14 i nu angiven ordning uppföras sist,
§ 13 Anmäldes och bordlades
Proposition
Nr 102 med förslag till räntelag m, m.
§ 14 Anmäldes och bordlades
Redogörelse
Nr 14 Riksdagens revisorers berättelse över verkställd granskning av riksgäldskonlorels tillstånd, styrelse och förvaltning under budgetåret 1973/74
§ 15 Anmäldes och bordlades Konslitutionsutskottets betänkande
Nr 11 med anledning av dels propositionen 1975:1 om anslag om justitiedepartementets verksamhetsområde för budgetåret 1975/76 till datainspektionen, dels motioner
Utbildningsutskottets betänkande
Nr 10 med anledning av propositionen 1975:1 såviii gäller anslag till lärarutbildning jämte motioner
§ 16 Anmäldes och bordlades
Motioner
Nr 2050 av herr Jonasson
med anledning av proposiiionen 1975:46 om planering och samordning
av samhällets insalser för rekreation och turism 253
Nr 57
Tisdagen den 15 april 1975
Anmälan av interpellation
Nr 2051 av fru Anér
med anledning av propositionen 1975:57 om etl nytt system för automatisk databehandling inom folkbokförings- och beskallningsområdel
Nr 2052 av herr Strömberg i Botkyrka
med anledning av propositionen 1975:67 om lag om ändring i lagen (1945:119) om stängselskyldighet för järnväg m.m.
Nr 2053 av herr Lindahl i Hamburgsund
med anledning av propositionen 1975:77 med förslag till lag om ändring i tulltaxan (1971:920)
Nr 2054 av herrar Carlsson i Vikmanshyttan och Jonasson med anledning av propositionen 1975:78 om lagstiftning angående ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet, m, m.
Nr2055 av hen Boo m.fl.
med anledning av propositionen 1975:98 om skatteplikt för vissa studiebidrag, m. m.
§ 17 Anmälan av interpellation
Anmäldes och bordlades föfiande interpellation som ingivits till kammarkansliet
254
den 11 april
Nr 55 av fru Håvik (s) lill herr socialministern om vidgad rält till vårdbidrag:
Enligt 9 kap, 4 § lagen om allmän försäkring (AFL) äger försäkrad förälder för vård av barn som ej fyllt 16 är rätt lill vårdbidrag om barnel på grund av sjukdom, psykisk utvecklingsstörning eller annat handikapp för avsevärd tid och i avsevärd omfattning är i behov av särskild tillsyn och vård.
Genom beslul av 1974 års riksdag har - med verkan fr, o. m. den 1 juli 1975 - införts väsentligt gynnsammare regler i fråga om rätten till vårdbidrag.
Även med den utformning bestämmelserna kommer all ha i fortsättningen leder de emellertid i vissa fall lill konsekvenser som enligt min mening inle kan accepteras, och detta sammanhänger med alt värdbidraget betraktas som en lilläggsförmän lill folkpension. Della i sin tur innebär all den som vårdar barnet för att komma i åtnjutande av värdbidrag måste uppfylla de allmänna förutsättningarna för räll till folkpension enligt 5 kap. 1 § AFL, dvs. han/hon måste vara svensk med-
borgare som är bosatt i riket eller ha varit mantalsskriven i Sverige för det år han/hon fylll 62 är eller för de fem åren närmast dessförinnan. I en famifi där fadern är svensk medborgare och modern av utländsk nationalitet och där det handikappade barnet vårdas av modern kan alltså något vårdbidrag i princip inte utgå.
Värdbidraget var före den 1 januari 1974 knutet till barnel. Genom 1973 års föräldraförsäkringsreform tillkommer del numera vårdnadshavaren. 1973 års reform har alltså sä lill vida inneburit en förbällring att barnets nationalitet nu är utan betydelse för rällen till vårdbidrag. Enligt min mening är det emellertid inte mindre orimligt alt vårdnads-havarens nationalitet skall vara avgörande för om vårdbidrag skall utgå eller ej.
Elt sätt att undanröja denna från rättvisesynpunkt otillfredsställande effekt är att göra rätten lill vårdbidrag beroende av om vårdnadshavaren är inskriven hos allmän försäkringskassa. Sådan inskrivning förutsätter endasl att vederbörande är bosall här i riket.
Med hänvisning lill vad jag anfört anhåller jag om kammarens tillstånd att till herr socialministern få ställa följande fråga;
Vill herr socialministern medverka till en sådan ändring av AFL all de av mig redovisade konsekvenserna av gällande bestämmelser undanröjs?
Nr 57
Tisdagen den 15 april 1975
Meddelande om frågor
§ 18 Meddelande om frågor
Meddelades att föfiande frågor framställts
den 15 april
Nr 161 av fru Andersson i Hjärtum (c) till herr socialministern om översyn av smittskyddslagstiftningen:
Socialutskottet hemställde i elt enhälligt belänkande, 1973:24, som bifölls av riksdagen, om en översyn av smillskyddslagsliftningen i vad avser behandlingen av veneriska sjukdomar. Något förslag om ändringar i smiitskyddslagen har ännu inte aviserats.
. Är statsrådet beredd alt redovisa hur denna fråga handlagts och när ett förslag lill ändring i lagen kan föreläggas riksdagen?
Nr 162 av herr Söderström (m) lill herr finansministern om dubbelbeskattningsavtal med Spanien:
Del avtal för undvikande av dubbelbeskattning som sedan den 14 mars 1966 funnits med Spanien har av regeringen uppsagts den 26 juni 1974 med verkan fr. o. m. den I januari 1975. Detta har medfört ekonomiska konsekvenser för ell stort antal svenska medborgare.
1. Vad är orsaken till alt regeringen sagt upp avtalet?
255
Nr 57
Tisdagen den 15 april 1975
Meddelande om frågor
2. Har regeringen upptagit förhandlingar med den spanska regeringen för all åstadkomma etl nytt avtal?
3. Om så är fallet, när kan detta avtal väntas träda i kraft?
Nr 163 av fru Olsson i Hölö (c) lill herr bostadsminislern om prövningsreglerna i bosladslångivningen:
1974 års riksdag (CU 1974:14 s. 5-6) begärde att prövningsreglerna i bosladslångivningen skulle anpassas lill de ändrade planeringsförulsäll-ningarna. Förslag lades efter en översyn fram i propositionen 1974:150 och föranledde elt riksdagsbeslut (CU 1974:36), Beslutet innebar alt kravet på varaktigt behov av byggnaden skall anses tillgodosett beträffande småhus som skall bebos av låntagaren, om kommunen åtar sig visst ansvar för föriust på lånet,
I beiänkandel CU 1974:14 (s. 6-7) anförde civilulskoltet i anslutning till motionerna 1974:1163 och 1170 (c) att frågan om hur de jordbrukspoliliska intressena skall behandlas i den kommunala bebyggelseplaneringen och den statliga långivningen torde komma att beröras av den enligt ovan begärda översynen.
Tvekan har uppstått huruvida.de ändrade reglerna för bedömning av om varaktigt behov av bostäderna föreligger ocksä ansetts innebära att tidigare ultalanden (bl. a. SU 1964:42) om hänsyn till jordbrukspolitikens krav förlorat sin aktualitet. Kommunens beslut skulle i sä fall bli avgörande och samrådet med lanlbruksmyndigheterna .obehövligt.
Med hänvisning till det anförda vill jag lill herr bosladsministern ställa föfiande fråga:
Är även enligt statsrådets mening det kommunala ansvarsätagandet för bostadslån ensamt avgörande för bedömningen av låneförutsättningen varaktigt behov, eller kräys fortfarande en statlig jordbrukspolitisk bedömning i vissa fall?
256
Nr 164 av herr RosQvisi (s) till herr kommunikationsministern om skyldigheten att anlita lots:
För fartyg med vissa laster och i vissa farleder råder skyldighet att anlita lois.
Enligt lotsförordningen är del loisen som ansvarar för lolsningen. Om lotsen pä grund av fiocka, mörker eller andra omständigheter ej kan ge säker vägledning, är han skyldig ange de åigärder som därigenom är påkallade med hänsyn till fartygels säkerhet. Befälhavaren kan då handla mol lotsens anvisningar och fortsätta resan även om lotsen avsagt sig allt ansvar för eventuella föfider, betingade av åsidosättande av tillfredsställande säkerhet.
Anser kommunikationsministern att befälhavaren i ett sådant läge bryter mol bestämmelsen om skyldighet all anlita lots?
§ 19 Kammaren åtskildes kl. 17.29. Nr 57
Tisdagen den
In fldem 15 april 1975
SUNE K. JOHANSSON
/Solveig Gemert