Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975:54

Torsdagen den 10 april

Kl. 12.00

§ 1 Justerades protokollen för den 2 innevarande månad.

§ 2 Herr talmannen meddelade att till kammaren inkommit läkarintyg för herr Eriksson i Arvika, som var sjukskriven under tiden den 7 april-den 15 juni. Erforderlig ledighel bevifiades.

Herr talmannen anmälde att herr Olsson i Kil fr. o. m. den 10 april inträdde som ersättare för herr Eriksson i Arvika under hans ledighet frän riksdagsmannauppdraget.

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Om totalramen för undervisning i svenska för invandrare

§ 3 Om totalramen för undervisning i svenska för invandrare

Herr utbildningsministern ZACHRISSON erhöll ordet för att besvara herr Nordslrandhs (m) den 20 mars anmälda fråga, nr 128, och anförde:

Herr lalman! Herr Nordstrandh har frågat mig när och i vilken riktning jag avser all ge skolöverstyrelsen och studieförbunden besked angående budgetårets timtal för undervisningen i svenska för invandrare.

För undervisning i svenska språket med samhällsorienlering fär under innevarande budgetår disponeras högst 550 000 studietimmar. Därav fär 300 000 studietimmar användas för undervisning som är en föfid av lagen om invandrares rätt lill ledighet och lön vid dellagande i svenskundervisning och 250 000 studielimmar för övrig invandrarundervisning.

Skolöverstyrelsens framställning om ytterligare 200 000 studietimmar för den icke lagbundna undervisningen bereds f n. inom utbildningsdepartementet och jag avser all inom kort lämna besked till skolöverstyrelsen och studieförbunden om ytterligare tilldelning av studietimmar.

Hen NORDSTRANDH (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka utbildningsministern för svaret, som jag flnner tillfredsställande. Jag skulle dock vilja göra etl par påpekanden i sammanhanget.

För del första säger utbildningsministern i svaret att beskedet skall komma inom kort. Jag vill verkligen understryka behovet av alt besked ges lill skolöverstyrelsen och studieförbunden. Skrivelsen från skolöverstyrelsen inkom lill departementet redan den 13 januari i år; jag vet alt det är vissa svårigheter, men nu har beredningen tagit tre månader, och det var anledningen till all jag ställde frågan. Jag vill alltså understryka att beskedet bör komma så snabbi som möjligl, helsl ome-

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Om beskattningen av äkta makar som arbetar i eget jordbruk

delbart. Detta är viktigt, inle minst för att studieförbunden skall kunna göra en rationell planering och avgöra om de kan ta emot fler invandrare som vill ha den här inte lagbundna undervisningen. Efter vad jag kan förstå är det kö till den, och man vet inte riktigt hur man skall bära sig ål när man inle får besked om huruvida man får litet mer medel.

För det andra säger utbildningsministern alt det blir ytterligare tilldelning av studielimmar, och jag konstaterar det med slor lillfredsslällelse. Om avsikten är att inte helt tillmötesgå skolöverstyrelsens förslag, och det är risk för att sådant inträffar, vill jag tillägga, herr utbildningsminister, att den här angelägna undervisningen inle bör fä omfatta särskilt myckel mindre än 200 000 studielimmar. Jag är glad att flnansministern råkar vara i kammaren när jag säger detta, eftersom det är han som sitter på pengarna, efter vad jag kan förslå. Jag vill understryka att det här rör sig om ett väsentligt samhällsbehov.

För del tredje skulle jag vifia fråga herr utbildningsministern - när jag nu står här igen och diskuterar denna fråga, som ärligen återkommer

- om inte liden nu är inne all slopa den här begränsningen av timantalet.

- Del kanske också finansministern bör höra. - Kostnaderna kan ju inle vara oöverkomliga. Gör vi det slipper vi bl. a. dessa, som jag nyss antydde, ärliga diskussioner. Om vi slopar timtaket nu gör vi någonting som ändå måste göras till slut. Del är min fasta övertygelse all det inle går alt ha del kvar sä länge lill.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om beskattningen av äkta makar som arbetar i eget jordbruk

Herr finansministerii STRÄNG erhöll ordet för att besvara herr Börjessons i Falköping (c) den 2 april anmälda fråga, nr 141, och anförde;

Herr talman! Herr Böriesson i Falköping har frågat mig om jag vill medverka till sådan praxis, att särbeskaltning kan medges för äkta makar som arbetar gemensamt i eget jordbruk även om del inte föreligger gemensam lagfart, då det kan styrkas all båda makarna ej blott i ringa omfattning deltagit i jordbruksdriften.

I sin fråga tar herr Böriesson upp en del av det större problemet om beskattningen av gifta personer som driver jordbruk eller rörelse med biträde av maken. Skattereglerna för dessa fall av s. k. faktisk sambeskallning ses f n. över inom 1972 års skatteulredning. Med hänsyn till att utredningen förväntas komma med förslag i della hänseende vill jag inle föregripa utredningens ställningstagande genom ell uttalande i frågan.

Hen BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr lalman! Jag ber all få lacka för svaret på min enkla fråga. Även om svaret i och för sig inte ger direkt anledning lill några närmare kom-

mentarer, vill jag ändå med några ord beröra denna fråga.

I de fall där tvä makar fält lagfart på en fastighet har man tidigare i praxis ansett inkomsten vara hänförlig lill boets gemensamma inkomst och därför taxerat mannen för den. Emellertid avgjorde regeringsrätten 1971 och 1972 tvä ärenden som innebar en ändring av gällande praxis. Utslagen innebär att äkta makar, pä vars äktenskap nya giftermålsbalkens regler är tillämpliga och som gemensamt äger och brukar en jordbruks-faslighet, skall beskattas var och en för sin andel av fastighetsinkomslen.

Förutsättningen för särbeskaltning är att vederbörande maka har lagfart för del i fasligheten och all han eller hon ej blott i ringa omfattning deltagit i jordbruksdriften. Alt arbetsinsatsen skall vara avgörande för om särbeskaltning medgives lycker jag är hell i sin ordning, men jag anser inte att det förhållandet att maken i fråga har lagfart eller inte skall vara avgörande kriterium för bevifiande av särbeskaltning.

Det har vid faslighetsförvärv förr oftast gått till så - och här talar jag av egen erfarenhet - att mannen ensam stått som köpare och därmed också ensam fält lagfart pä fasligheten. Man har inle insett de skallerättsliga komplikationer som uppslår genom att endast en av makarna erhåller lagfart.

I sammanhangei kan del ocksä påpekas att när en fastighet skall tillskiftas dödsbodelägare, kan därmed ej maka eller make lill dödsbodelägare erhålla del i lagfarten med mindre än all del är fråga om gåva eller överlåtelse av fastighetsdel.

Jag vel all det finns möjligheter att kringgå lagfartsvillkorel, förutom genom gåva eller genom rena affärstransaktioner, genom all makarna driver jordbruk i handelsbolagsform.

Jag tycker att denna form av transaktion inte skulle behöva förekomma. Del borde räcka att vederbörande maka eller make kunde styrka all arbetsinsatsen är av den storleksordningen att starka skäl föreligger för beviljande av särbeskaltning. Med andra ord - arbetsinsatsen bör utgöra kriterium pä om särbeskaltning skall medges eller ej.

Av svaret att döma kommer denna fråga att aktualiseras när 1972 års skalleutredning lägger fram sill betänkande. Jag hoppas alt skalteutredningen dä skall ha beaktat de av mig framförda synpunkterna.

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Om verksamheten inom förskolan

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om verksamheten inom förskolan

Herr socialministern ASPLING erhöll ordel för alt besvara fru Tilländers (c) den 1 april anmälda fråga, nr 131, och anförde:

Herr lalman! Fru Tilländer har frågat mig om jag vill medverka lill all riksdagens beslut i vad gäller möjligheterna att inordna alternativa förskolor i kommunernas förskoleplaner kommer lill kommunernas kännedom.

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Om verksamheten inom förskolan

Enligt förskolelagen har verksamheten i förskolan till syfte att i nära samarbete med hemmen främja en allsidig personlighelsutveckling och en gynnsam fysisk och social utveckling hos förskolebarn. Kommunerna är skyldiga att anvisa plats i förskola för alla sexåringar och därutöver även för vissa andra barn som av fysiska, psykiska, sociala, språkliga eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling. Under förutsättning att denna skyldighet fullgörs har kommunerna stor frihet alt uiforma verksamheten inom förskolan. Som framhållits vid riksdagsbehandlingen finns inle någol hinder för att i viss utsträckning låta verksamheten variera mellan olika förskolor inom samma kommun. Som en allmän förutsättning för att förskolan skall fä inräknas i de kommunala förskoleplanerna gäller att kommunen är huvudman för verksamheten. En vägledande information till kommunerna om förskoleverksamhetens innehåll utarbetas f n. av socialstyrelsen.

Fru TILLÄNDER (c):

Herr talman! Jag vill tacka socialministern för svaret pä min fråga, som jag flnner mycket positivt.

Kommunerna befinner sig just nu i den allmänna förskolans planeringsskede. Förskoleplaner görs upp, och därvid har frågor aktualiserats vars svar inle utan vidare kan finnas i tillgängliga anvisningar. Något i och för sig positivt, som emellertid komplicerar planeringen, är att det i mänga kommuner sedan flera är flnns varierande former av verksamhet för barn i förskoleåldern.

I socialutskottets belänkande nr 30 år 1973 sägs det uttryckligen alt en nära kontakt mellan kommunen och organisalioner, föräldragrupper o. d. som bedriver alternati\ förskoleverksamhet skall las, så att inte onödig konkurrens uppslår mellan olika former av verksamhet för förskolebarn.

Utskottet säger vidare - vilket jag ocksä har tagit upp i motiveringen till min fråga och fått bekräftat härav socialministern -alt kommunerna har stor frihet all utforma verksamheten inom förskolan och att inget hinder föreligger att låta verksamheten variera mellan olika förskolor inom samma kommun.

Vad som föranlett min fråga är intrycket att män i mänga kommuner inle tillräckligt väl känt till möjligheten att bibehålla, ge slöd åt och kanske inordna de alternativa förskolor som redan finns i den kommunala ramen.

Att det förekommer en förpliktelse för kommunerna att ta kontakt med de förskolor som redan finns framgår ju klart liksom all den kontakten skall vara positiv, vilkel rimligen måste innebära ömsesidigt erkännande av den goda insats som görs.

När det sedan gäller frågan om hur sambandet eller kontakten mellan olika förskolor och kommunen skall utformas är nog villrådigheten ännu slörre, om man över huvud taget har varseblivit problemet. Att det föreligger ett utrymme för en viss kommunal självstyrelse, som det är

angeläget att upptäcka och tillvarata, framgår av både lagtexten och utskottsbetänkandet liksom av statsrådels svar här i dag.

Jag är mycket tacksam för socialministerns instämmande pä den här punkten, eftersom socialslyrelsens medverkan måste förväntas för all man skall kunna nå ut med en auktoritativ information, som kan ligga lill grund för kommunernas planering.

Med hänvisning till det svar som jag fält utgår jag ifrån att socialministern instämmer i min tolkning av beslutet om allmän förskola, nämligen att kommunen, om parterna så vill, kan låta förskolor med särskild inriktning - ekumeniskt kristna skolor, Moniessoriskolor osv. - fortsätta sin verksamhet inom den kommunala ramen med kommunen som huvudman.

Det är enligt min mening viktigt att alla goda krafter hjälps ål att lösa problemel med brislen pä plalser i deltidsförskola och också all man inte i kommunerna i ovist nit omöjliggör den förskoleverksamhet som sedan länge bedrivits och rönt stor uppskattning.

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Om ökade resurser för behandling av ryggsjukdomar

Herr socialministern ASPLING:

Herr talman! Med anledning av fru Tilländers inlägg vill jag tillägga, alt något hinder för att kommunen övertar en förskola som tidigare bedrivits av exempelvis en församling eller en organisalion inte finns. Det viktiga är all kommunen är huvudman för verksamheten och ansvarar för denna. Som jag redan sagt i mitt svar har kommunen därvid stor frihet att utforma verksamheten i förskolan. Givetvis fär della dock inte medföra att verksamheten ges eh sådan inriktning alt förskolelagens syfte äventyras. Lagens syfte är som bekant att främja en allsidig personlighelsutveckling och en gynnsam fysisk och social utveckling hos förskolebarnen.

Fru TILLÄNDER (c):

Herr lalman! Det har naturligtvis också utskottet haft i åtanke när man har format sitt uttalande, sä jag kan hell instämma med socialministern i detta svar. Regeln kommer naturligtvis all bli den att den allmänna förskolan för de flesta sexåringar och i de flesta kommuner blir det främsta - i många kommuner kanske det enda - alternalivet. Men del är ändå viktigt all man betonar att del skall bli möjligl all inrymma de alternativ som finns.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Om ökade resurser för behandling av ryggsjukdomar

Herr socialministern ASPLING erhöll ordel för att besvara herr Anderssons i Örebro (fp) den 3 april anmälda fråga, nr 143, och anförde: Herr talman! Herr Andersson i Örebro har frågat mig om jag avser

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Om ökade resurser för behandling av lyggsjukdomar

att vidta åigärder för att förbättra möjligheterna för ryggsjuka all få behandling med en av medicine doktorn Gertrud Lind lanserad metod.

Den nya metodik för slräckbehandling av personer med vissa ryggåkommor som herr Andersson syftar på presenterades i en avhandling i maj 1974 och därefter också på den medicinska riksstämman hösten 1974. Dessa behandlingsmetoder har rönt slort intresse från läkarhåll, och kontakter har etablerats mellan den oriopediska kliniken vid regionsjukhuset i Linköping, där metoderna har utvecklats, och andra sjukhus. Det finns därför anledning all räkna med att dessa metoder kommer att prövas också vid andra sjukhus i landet.

När det gäller nya behandlingsmetoder är del läkarna som har all la ställning lill sådana frågor med utgångspunkl i vad som kan anses stå i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Resursfördelningen mellan olika vårdområden ankommer givetvis pä sjukvårdshuvudmännen. Jag vill i detta sammanhang erinra om att resurserna inom ortopedin har byggts ut väsentligt under de senaste åren. Enbart under år 1974 har inrättats ca 50 nya fiänster för specialislulbildade läkare i ortopedi.

Hen ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr lalman! Jag får tacka statsrådet Aspling för svaret.

Ryggbesvär är en av de stora folksjukdomarna. Eftersom jag under 20 års lid har haft besvär av min rygg, blev jag självfallet litet förvånad när jag log del av TV-programmet om ryggsjukdomar den 11 mars. Man ställer sig litet frågande inför vad som är riktigt och inle riktigt. Den erfarenhet som jag själv har - och den erfarenheten har väl ocksä läkare - är att vi inle har någon adekvat behandling av ryggsjukdomar. Man behandlar symtomen, men man behandlar inte orsaken till det onda.

Ryggsjukdomarna i Sverige kräver 18 96 av sjukpenningdagarna och 25 96 av förtidspensionerna. Ischias och liknande sjukdomstillstånd svarar för etl årligt bortfall av 12 mifioner arbetsdagar - och då är ändå inte ungdomar, pensionärer och hemarbelande medtagna i statistiken. De pengar som förioras genom bortovaro frän arbeie och genom behandling på sjukhus uppgår till mifiardbelopp. Men värst är förslås allt det lidande som dessa sjukdomar ger upphov lill; det går ju inte att mäta i pengar.

Den behandling som man får när man kommer till orlopedisk klinik beslår av medicin, en korsett som man får lära sig gå med, och sjukgymnastik. Tiden läker ju såren - den brukar åtminstone göra det.

Jag blev helt förvånad när jag fick ta del av dr Linds avhandling som presenterades i maj 1974 och som statsrådet har redovisat i sitt svar. Del är riktigt som slalsrådel säger, att vi har fåll många specialistläkare inom ortopedi pä olika sjukhus. Vi har kirurgisk ortopedi, men vi har ingen medicinsk ortopedi här i landet. Den behandlingsform som dr Lind utarbetat har - som statsrådet också redovisat i sitt svar - rönt stort intresse. Jag har i denna fråga varit i kontakt med olika kända

ortopeder som är helt förbluffade över de goda resultat som dr Lind nätt vid sina behandlingar. I 90,8 96 av fallen var resultaten utomordentliga, i 4,1 96 goda, i 4,3 % hyggliga och i 0,8 % dåliga.

Men för att vi skall få ul den här behandlingsformen till våra sjukhus skulle det självfallet behövas en utbildning jusl avseende denna metod. Medicinsk orlopedibehandling är någonting som vi saknar här i landet, och därför är jag något besviken på statsrådets svar. Jag vel alt sjukvårdshuvudmännen har att tillsälta läkarna, men något positivt i fråga om utbildningen skulle jag gärna vifia höra från statsrådet.

Herr socialministern ASPLING:

Herr talman! Del är riktigt som herr Andersson i Örebro har understrukit alt ryggäkommor - om jag får formulera mig så - utgör ell stort inslag i den allmänna sjukdomsbilden här i Sverige, och insatser på detta område är självfallet angelägna.

I likhet med herr Andersson i Örebro anser jag alt det är vikligl all nya medicinska behandlingsmetoder så snart som möjligl kan prövas och utvärderas i större skala. När det gäller de nu aktuella metoderna för ryggbehandling finns också del här intresset bland läkarna. Om även den forlsalla utvärderingen av dr Linds metoder kommer att visa positiva resultat finns del därför anledning räkna med all de här nya metoderna myckel snart kommer att införlivas med andra vedertagna behandlingsmetoder.

Jag har understrukit i mitt svar att ortopedin tillhör de vårdområden som tillförts väsentligt ökade resurser. Lål mig påpeka all sammanlagt finns det f n. ca 180 fiänster för just specialislulbildade läkare i ortopedi.

Jag har velat göra det här tillägget, herr lalman, därför all della område har rönt allt större uppmärksamhet, och åtgärder av olika slag har också vidtagits.

Herr ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr lalman! Vad statsrådet säger är alldeles riktigt. Ortopedin har varit en flaskhals i svensk sjukvård under många år, men del har nu blivit en ändring. Delta beror väl också pä att de behandlingsmetoder som man hitlilldags tillämpat inle i någon större omfattning gett en förbällring, frånsett de fall då det gällt besvär som kunnat avhjälpas genom alt patienten fått genomgå en viss operation.

Mot denna bakgrund är jag glad över alt statsrådet nu säger att när man får göra en utvärdering av metoden - jag är på det klara med att det måsle göras en medicinsk utvärdering - kan behandlingsformen komma all tillämpas. Jag uppfattar del sä all del kan bli en ulbildning avseende den metodik som dr Lind har introducerat.

Jag tackar alltså för beskedet. Det vore ju nära nog som om en önskedröm gick i uppfyllelse ifall man kunde få en behandlingsmetod som verkligen hjälpte människor.

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Om ökade resurser för behandling av ryggsjukdomar

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Om bibehållande av persontrafiken på järnvägssträckan Boden-Ange

§ 7 Om bibehållande av persontrafiken på järnvägssträckan Boden-Ånge

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordel för att besvara herr Nordins (c) den I april anmälda fråga, nr 133, och anförde:

Herr talman! Herr Nordin har frågat mig om jag är beredd medverka lill alt SJ:s beslut alt fr. o. m. den I juni 1975 dra in persontågen på sträckan Boden-Ånge inte sätts i verkställighet.

Frågan om persontrafiken pä järnväg i del berörda trafikavsnittet bereds f n. i kommunikationsdepartementet, sedan bl. a. Örnsköldsviks kommun begärt regeringens prövning av SJ:s planer att ändra iraflkeringen där fr. o. m. den 1 juni i är.

1 avvaktan på slutförandet av beredningen är jag inte beredd göra närmare uttalande i frågan.

Hen NORDIN (c);

Herr lalman! Jag ber att fä lacka statsrådet för svaret på min fråga.

En försiktig fråga brukar ju ge elt försiktigt svar. Men själva sakfrågan är ändå ganska allvarlig. Om SJ:s planer sätts i verkställighet, så upphör en personlägstrafik som har existerat ända sedan 1800-lalels slut. Vid ell 30-lal stationer från Ange och upp lill Boden får man i fortsättningen varken stiga på eller stiga av tågen, man får nöja sig med all se hur snälltågen rusar förbi. Man blir nostalgisk när man ser lillbaka. Men frågan gäller ju nu framliden.

Jag vel alt den resandeslatislik som finns på sträckan inle är särskilt hoppfull, och man kan fråga sig vad det är som gör att allmänheten inte väljer tåget i slörre utsträckning än fallet är. Del kan möjligen bero på att SJ i viss utsträckning har brustit i sin marknadsföring. Vi svenskar är ju sä funtade att vi behöver en puff i ryggen i form av reklam och propaganda för att köpa en viss vara eller viss fiänsl. Detta gäller också om järnvägsresor. Jag noterar dock att del nu lär vara en nyordning pä gång. I ett tal i Boden i söndags talade sålunda statsrådet Norling om "nästa års traflkrevolution". Nästa är - valåret 1976 - skall beslul fattas, som innebär att SJ kan sänka bifiettpriserna till hälften, har det stått i pressen. Rätten att resa skall bli lika självklar som rätten till utbildning och sjukvård.

Jag vill uttala min uppskattning av kommunikationsministerns ambitioner att popularisera järnvägsäkandet. Del är pä sin plals att säga della, även om jag tillhör oppositionen. När en sak sköts bra, så skall det också sägas ut.

Men hur rimmar statsrådets ambitioner med SJ;s planer? Även om persontågstrafiken spelar en blygsam roll för den lokala trafiken har den ändå belydelse som malarlrafik för snälltågen. Och hur skall man utan persontåg på elt bekvämt sätt nå de avlägsna snälltågsslalionerna?

Jag noterar alt statsrådet håller avgörandet i frågan öppen. Jag vel all kommunerna kommer all höra av sig, och jag ulgår ifrån att de över-

läggningar som väl kommer att föras mellan vissa kommuner och statsrådet hålles i en öppen anda. Det finns alltså fortfarande hopp.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Jag är angelägen om att påpeka att beredning pågår i detta ärende. Jag instämmer också i vad herr Nordin sade, att tillgänglig statistik över den lokala persontrafiken på järnväg - det gäller också den sträcka som vi nu närmast diskuterar - inte är sä särskilt uppbygglig. Men vi skall väl inle använda denna debatt för att gå igenom den statistiken utan fär avvakta resultatet av den beredning som jag har talat om i mitt svar.

Sedan får jag kanske också ta tillfället i akt och säga något i anslutning till det anförande som jag höll i Boden i söndags och som herr Nordin här berörde. Jag framhöll då del starka behovet av att förbättra järnvägarnas situation under kommande är. Det är en sak som ligger helt i linje med iraflkpolitiska utredningens direktiv, och där väntar vi ett delförslag frän utredningen under detta år. Men jag kunde av naturliga skäl i milt tal inte gå så långt som vissa tidningsuppgifter lyder på, bl. a. den radikala sänkning av SJ:s priser som har angivits. I del fallet hänvisar jag herr Nordin till originalet av mitt anförande och lill del pressmeddelande som jag sände ul i satnmanhanget.

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Om ökad säkerhet vid Järnvägsövergångar, m. m.

Hen NORDIN (c):

Herr lalman! Jag har inte haft tillgäng till det pressmeddelande som statsrådet här talarom, utan jag bärbara läst Aftonbladels artikel i frågan, och den var kanske alltför hoppfull. Jag gör bara den noteringen.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 8 Om ökad säkerhet vid järnvägsövergångar, m. m.

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för all i etl sammanhang besvara herrar Strindbergs (m), Magnussons i Kristinehamn (vpk), Strömbergs i Botkyrka (fp) och Lindahls i Lidingö (s) den I april anmälda frågor, nr 134, 135, 137 och 138, och anförde:

Herr talman! Herrar Strindberg, Magnusson i Kristinehamn och Lindahl i Lidingö har frågat mig om åigärder för att förbättra säkerheten vid järnvägsövergångar.

Herr Strömberg i Botkyrka har frågat mig om frekvensen av tågolyckor under senare år.

Jag besvarar frågorna i elt sammanhang.

Frågorna har ställts mot bakgrund av den svåra tågolycka som nyligen inträffat i Mjölbytrakten. Jag har tidigare uttryckt mitt djupa deltagande med de anhöriga lill dem som omkom och med dem som skadades vid denna tragiska händelse.

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Om ökad säkerhet vid järnvägsövergångar, m. m.

Del är naturligt alt man frågar sig vad som kan göras för att förhindra sådana olyckor i framtiden. Lål mig då försl nämna något om de skyddsåtgärder som vidtas vid järnvägsövergångar.

Principerna för och kraven på skyddsanordningar vid plankorsningar finns angivna i den s. k. säkerhetskungörelsen. Enligt denna krävs s. k. helbommar med fiud- och fiussignaler vid korsningar med stark gång-eller cykellrafik och s. k. halvbommar med fiud- och fiussignaler vid korsningar med stark biltrafik saml vid alla korsningar mellan allmänna vägar och dubbelspår. Vid andra korsningar med allmän trafik används normall enbart fiud- och fiussignaler.

Avstängning av plankorsningar genomförs där så är möjligl bl. a. genom byggande av parallellvägar och planskilda korsningar. Antalet plankorsningar vid SJ minskar pä detta sätt med drygt 100 per är.

Det finns i dag ca 26 000 järnvägskorsningar i värt land. Den hell dominerande delen härav avser dock korsningar med vägar med mycket liten trafik. Antalet korsningar med allmänna vägar är bara drygt 2 000. Av antalet korsningar är drygt 2 400 försedda med fiud- och fiussignaler och ca 1 800 dessutom med hel- eller halvbommar.

En undersökning av effektiviteten hos fiud- och fiussignaler jämfört med hel- och halvbomsanläggningar pågår f n.

Vad gäller säkerhetsfrågorna i anslutning till höghastigheistäg vill jag framhålla att del är en självklar förutsättning all ytterligare förkortning av restiderna genom införande av höghaslighetslåg inte får ske pä bekostnad av säkerheten. Det är emellertid ännu för tidigt all diskutera de ylleriigare säkerhetsåtgärder som då kan komma att behövas.

Vid ell studium av olycksstatistiken för de senasie 20 åren kan konstateras en positiv tendens. Som exempel kan jag nämna att antalet olyckor vid plankorsningar har minskat med 35 96 frän slutet av 1950-talel till första hälften av 1970-lalel. Antalet tågsammanslötningar och lågur-spårningar har under samma period minskal med över 40 %.

Det bör då också hällas i minnet all denna minskning av antalet olyckor har skett samiidigi som trafiken ökat kontinuerligt.

Även om ulvecklingen sålunda kan sägas ha varit positiv under de senaste decennierna, är det dock självfallet angelägel att säkerhetsproblemen även i fortsättningen ägnas den största uppmärksamhet och all arbetet med alt förbättra säkerheten vid bl. a. plankorsningarna såvitt möjligl intensifieras.

Regeringen har med hänsyn härtill gett SJ i uppdrag all i samråd med trafiksäkerhetsverket och vägverket inventera behovet av förbättrat skydd vid plankorsningar. Resultatet av inventeringen skall snarast redovisas till mig.

Hen STRINDBERG (m):

Herr lalman! Jag ber all få tacka kommunikationsministern för svaret på min fråga.

Bakgrunden är - som mycket riktigt framgår av svaret - den svåra

olyckan i Valltorp annandag påsk. Olyckan inträffade vid en korsning som har fius- och fiudsignaler men som är mycket besvärlig därför att del i korsningen ligger ell hus som skymmer siklen. Jag känner väl till platsen och har därför inle kunnai underlåta all la upp problemel.

Vi har i dag en bristande säkerhet vid rält många järnvägsövergångar. Östergötlands län har under årens lopp kommii att i räll slor utsträckning drabbas av olyckor, kanske bl. a. sammanhängande med alt vi i värt län har ganska många järnvägskorsningar med alltför dålig säkerhet. Jag skall inte gå in pä vad som kunde ha gjorts vid den aktuella olycksplatsen för all förhindra denna olycka - del är alltid lätt alt vara efterklok.

Vi har - del framgår av svaret - mänga obevakade järnvägsövergångar. Del är värdefullt alt departementet uppdragit åt SJ att tillsammans med trafiksäkerhetsverkel undersöka vilka åtgärder som kan vidtas för att förbättra säkerheten. Men detta kommer naturligtvis att ta väldigt lång tid. Del framgår av svaret att man exempelvis kan nedbringa antalet plankorsningar med ungefär 100 om året, och då inser ju var och en all del här kommer att ta lång lid. Därför måsle man ocksä fundera pä andra lösningar. Della framgick också av den debatt som fördes här i kammaren i fredags, där man framförde tanken på all slopplikt skulle kunna införas vid vissa övergängar. Alla kommer naturligtvis inle all respektera slopplikten, men de flesta gör det, och den kan säkerligen bidra till ökad säkerhet. Alternativt kan man vidta sådana åtgärder som prövats på andra häll i världen, där man försöki bringa ned hastigheten på korsande fordon. Jag länker då på gupp i vägbanan, sicksackvägar osv.

Del finns säkerligen också andra tekniska lösningar som man måste fundera över. Det väsentligaste är emellertid att man vid sidan om det arbeie som pågår med all försöka få fram ett ökat antal korsningar i skilda plan m. m. även funderar pä lösningar som kanske snabbare och till lägre kostnader kan bidra lill alt öka effektiviteten.

Vi kan naturiiglvis, herr lalman, inte komma ifrån kostnadsaspekten. Ökad säkerhet kommer givelvis att på sikt kräva myckel pengar. Men mot bakgrund av olycksriskerna och med tanke på de allt snabbare tåg som skall sättas in tror jag det är väsentligt att man här gör omprio-rileringar. Del framgick ocksä av statsrådels kommentarer den 2 april i TV att statsrådet var inne på liknande tankegångar.

Sedan vill jag säga beträffande den här olyckans konsekvenser att vi ändå har all anledning all vara tacksamma för att de trots allt kunde begränsas genom den slora effektiviteten i den beredskap som fanns. Men olyckan kostade ju i alla fall, herr lalman, oerhört myckel pengar. Man kan visserligen inte beräkna vad del innebär penningmässigt att genom ökad säkerhet nedbringa antalet olyckor, men man måste ändå ta hänsyn till del i den kalkyl man gör.

Jag tackar statsrådet för det som väntat positiva svar som jag har fått på min fråga.

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Om ökad säkerhet vid Järnvägsövergångar, m. m.

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Om ökad säkerhet vid Järnvägsövergångar, m.m.

Hen MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk);

Herr talman! Jag ber att fä tacka kommunikationsministern för svaret på min fråga, och jag vill ocksä gärna understryka att jag uppfattade del som mycket positivt.

Jag vill även gärna framhålla att jag djupt beklagar den svåra lågolyckan. Tragedier av det slaget borde helsl inte fä hända, och allt bör naturligtvis göras för att förhindra ett upprepande.

Jag vill i ett sådant här sammanhang också gärna ha sagt att järnvägen trots allt är ett myckel irafiksäkerl färdmedel - lika många människor som dödades i tågolyckan kan i vägtrafiken förolyckas under en enda helg, och tågolyckor inträffar i alla fall ytterst sällan.

Däremot uppslår ofta iraflksäkerhelsproblem där järnväg och väg korsas, och de problemställningarna har den här olyckan aktualiserat på etl dramatiskt och tragiskt sätt, Det är de problemställningarna som är viktiga alt diskutera. Jag har medverkat i motioner där vi har intresserat oss för de frågeställningarna tidigare. Vi gjorde det första gängen vid 1973 års riksdag, då vi yrkade pä en höjning av anslaget till trafiksäkerhelsfrämjande åtgärder vid järnvägskorsningar med 1 mifi. kr. Nu vill jag emellertid inte stå här och försöka ge sken av att ha varit förutseende, men jag tror det har varit en allmän uppfattning i traflkutskottet, när vi sedan har behandlat dessa frågor, att trafiksäkerhetsverkel har behandlats njuggt. Det intrycket förstärks om man tar hänsyn till vad trafiksäkerhetsverket anför; detta anslag hade varit oförändrat under en period av tio år - från 1965/66 till 1973/74 - och kostnaderna hade under den tiden stigit med 55 %. Bara under det senaste budgetåret har dessa kostnader ökat med ylleriigare 10 96. De anslagshöjningar som departementschefen har föreslagit under de tre senasie åren har därför pä intet sätt kunnat inhämta eftersläpningen, ulan de har bara i någon män kompenserat kostnadshöjningarna. Delta måste man la hänsyn lill.

Statsbidraget till sådana säkerhetsanordningar betingas huvudsakligen av vägtrafikens säkerhetskrav. Del kan gälla sådana saker som siklför-bällring - en fråga som aktualiserats i samband med olyckan - eller vägomläggning i plankorsningar. Jag tror alltså alt del utgör en betydelsefull traflksäkerhetsfrämjande åtgärd, som man nu bör titta litet närmare på.

Mol bakgrund av att vi kanske så småningom får snabbtåg har lokförarna pekat på att det behövs flera planskilda korsningar. Av samtal som jag har haft med personer anställda vid signalavdelningen har framgått alt även de anser att det är myckel vikligl att åstadkomma fler planskilda korsningar. De är naturiiglvis kostsamma men, som den föregående talaren sade, tågolyckor är också kostsamma. Jag hoppas att man vid den inventering som kommunikationsministern har tagit initiativ till skall se över ocksä den frågan myckel noggrant.

Därmed tackar jag än en gång för det positiva svaret.

Hen STRÖMBERG i Botkyrka (fp):

Herr talman! Ocksä jag lackar statsrådet för svaret.

Ur den aspekt som jag har ställt min fråga vill jag först slå fast att järnvägen är mycket irafiksäker. Antalet olyckor är litet, och ansträngningar görs för all öka den redan goda säkerheten. Olycksfallsriskerna på järnvägen är minimala jämfört med landsvägstrafiken. SJ har all anledning alt fortsätta med sin annonskampanj, där man anför säkerheten som etl viktigt skäl att väfia tåg i stället för bil.

Tyvärr är olyckorna på landsvägarna förfärande många. Massmedia ägnar dem dock inle särskilt slor uppmärksamhet-traflkolyckor på landsväg är inga sensationer. En järnvägsolycka, som den som nu har inträffat, får en oerhörd publicitet. I alla massmedia ser vi bilder på hur järnvägsvagnar ligger utspridda, och bilderna är verkligen realistiska.

Vad jag nu har sagt skall givelvis inle uppfattas som någon krlik mot hur massmedia för fram olika nyheter, men man får lätt en sned bild av säkerheten i förhållandet mellan olika transportmedel.

I den debatt som har ägt rum på senaste tiden har man också velal göra gällande att antalet olyckor vid SJ har ökat de senasie åren. Mol den bakgrunden finner jag det mycket glädjande att statsrådet kunnai lämna ell så tillfredsställande svar. Antalet olyckor vid SJ har under de senaste åren starkt minskat. Det gäller olika typer av järnvägsolyckor, som alla visar en starkt nedåtgående kurva. Jag finner del angeläget att de uppgifter som statsrådet har lämnat ocksä får spridning och publicitet utanför detta hus, så att allmänheten får kännedom om det verkliga förhällandet. Olyckorna vid järnvägen har alltså inle ökat. Säkerheten är, får vi anse, hög. Järnvägen är frän många synpunkter ett irafiksäkerl transportmedel, klart överiägset bilismen. Men självklart skall vi inte acceptera några olyckor.

Statsrådets svar visar att SJ trols vad som har inträffat har saklig grund att fortsätta att anföra trafiksäkerheten som ett av sina viktigaste säfiargumenl.

Nr 54

Torsdagen den 10aprin975

Om ökad säkerhet vid järnvägsövergångar, m. m.

Hen LINDAHL i Lidingö (s):

Herr talman! Jag vill lacka kommunikationsministern för svaret på min fråga, föranledd av tågtragedin utanför Mjölby.

Den ofta diskuterade frågan om bevakningen av järnvägskorsningar fick en skrämmande aktualitet genom denna olycka i påskhelgen. Jag förslär alt del inte varit möjligt all redan nu, en dryg vecka efter olyckan, redovisa vilka åtgärder som kan och bör vidtas. Vi fick för övrigt en liten debatt om detta problem redan den 3 april. Jag erinrar mig all herr Turesson då nämnde att del finns närmare 26 000 järnvägskorsningar i markplanet, vilkel kommunikationsministern nu bekräftar i sitt svar. Av dessa är ca 21 345 hell oskyddade. Detta ger en antydan om att vi här rör oss med ett problem av stor omfattning.

Vad skulle effektiva åigärder kosta? Det är en fråga som ofta framskymtar i massmediadebatten. Siffran 50 mifi. kr. har nämnts. Det är

2 Riksdagens protokoll 1975. Nr 54-57

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Om ökad säkerhet vid Järnvägsövergångar, m. m.

sannolikt en alldeles för låg summa.

Liksom herr Strindberg har jag ställt mig frågan; Vad skulle del kunna betyda om stopplikt infördes vid järnvägskorsningar där sikten är skymd? Det har tidigare ansetts nästan uteslutet alt en enda bil skulle kunna åstadkomma skador, för vilka ersättningsbeloppet skulle uppgå till närmare 30 mifi. kr. Denna enda olycka leder sannolikt lill den största utbetalning som någonsin gjorts på en trafikförsäkring i Sverige. Lekmannen undrar - men undrar gör ocksä mänga experter: Hur kan en liten bil som väger ca 900 kg knuffa elt tåg som väger 660 lon av spåret? Del har många ansett helt osannolikt, men nu befinner vi oss ändå där.

Den fruktansvärda olyckan har ställt i blixtbelysning etl av statens järnvägars och allmänhetens trafiksäkerhetsproblem. Min förhoppning är all vi skall få en så snabb upprustning på della område som det över huvud taget är möjligt, och jag för min del är inte främmande för tanken på omprioriteringar.

Statsrådet slutar sitt svar med föfiande ord;

"Regeringen har-- gett SJ i uppdrag alt i samråd med trafiksä
kerhetsverkel och vägverket inventera behovel av förbättrat skydd vid
plankorsningar. Resultatet av inventeringen skall snarast redovisas till
mig."

Det är bra alt en sådan inventering kommer till stånd, och den avvaktas med intresse. Jag utgår från att kommunikationsministern skall finna former för att i sin lur informera riksdagen om delta utredningsarbete.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Det finns egentligen inte mycket för mig att tillägga. Jag lycker all de som frågat mig och fåll del gemensamma svaret har visat en myckel positiv attityd både lill järnvägstrafiken som sådan ur säkerhetssynpunkt och lill alt della är en fråga där del är myckel svårt att ge några bindande löften för framtiden.

Jag kan emellertid tillägga en sak, och del var därför jag nu begärde ordel. Della med stopplikt vid järnvägsövergångar är en sak som man redan prövar och även har genomfört. Enligt uppgifter som jag inhämtat har man i dag vid noga räknat 798 korsningar redan infört stopplikt. Att undersöka effekten härav och att undersöka möjligheterna att utöka antalet övergångar med stopplikt är en av de mänga åigärder som kan vidtas, om del är praktiskt möjligl, ulan att det behöver vara en ekonomisk fråga av någon slörre omfattning. Att öka säkerheten är alltså inle bara en ekonomisk fråga, ulan man kan också på andra säll komma fram lill en bättre säkerhet.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Föredrogs och hänvisades

Motioner

Nr 2029 punklerna 5-7 lill civilulskottet och övriga punkter till närings-

utskottet

Nr 2030 punkterna 5, 8 och 9 till civilutskottet samt övriga punkter lill näringsutskotlet

Nr 2031 till näringsutskottet

Nr 2032 till skatteutskottet

Nr 2033 till civilutskottet

Nr 2034 punkten 5 till civilutskottet och övriga punkter till näringsutskottet

Nr 2035-2038 till civilutskottet

Nr 2039 och 2040 till näringsutskonel

Nr 2041 till skatteutskottet

Nr 2042 till inrikesulskollel

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Jordbrukets rationalisering, m. m.

§ 10 Föredrogs, men bordlades åter justitieutskottets betänkanden nr 9 och 10.

§ 11 Föredrogs och bifölls interpellationsframställningen nr 50,

§ 12 Anslag inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande nr 1 med anledning av propositionen 1975:1 såvitt avser utgifterna på driftbudgeten för budgetåret 1975/76 inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde jämte motioner.

Punkten 1

Jordbrukets rationalisering, m. m.

Hen TALMANNEN;

Överläggningen rörande punkten 1 får omfatta även punkterna 2-38, Under den gemensamma överläggningen får yrkanden framställas beträffande samtliga nu nämnda punkter,

I det föfiande redovisas endasl de punkter, vid vilka under överiäggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkten 5 (Bidrag till jordbrukets rationalisering, m. m.) Regeringen hade i propositionen 1975:1 bilaga 11 (jordbruksdepartementet) under punkten B 4 (s. 25-27) föreslagit riksdagen att

1. medge att under budgetåret 1975/76 statsbidrag bevifiades lill jordbrukets rationalisering intill ett belopp av 30 000 000 kr.,

2. till Bidrag till jordbrukets rationalisering, m. m., för budgetåret 1975/76 anvisa ett förslagsanslag av 27 000 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats molionerna

1975:876 av herr Johansson i Holmgärden m. fl. (c), vari föreslagits

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Jordbrukets rationalisering, m. m.

1. att riksdagen hos regeringen hemställde om sådan ändring i gällande bestämmelser, att statsbidrag för iståndsättning av äldre torriäggnings-företag utgick då investeringen i företaget uppgick lill minst 10 000 kr. och alt den för s. k. särskild rationalisering gällande högre bidragsprocenten skulle tillämpas inom de delar av landet där sådan verksamhet bedrevs, samt 2. att riksdagen hos regeringen hemslällde om sådan ändring i gällande bestämmelser, att statsbidrag för täckdikning kunde utgå i samtliga fall där åkeriorden i fråga bedömdes bli bestående på längre sikt samt där investeringen i företaget uppgick lill minst 10 000 kr. och att den för s. k. särskild rationalisering gällande högre bidragsprocenten skulle lillämpas inom de delar av landet där sådan verksamhet bedrevs,

1975:1553 av herr Josefson (c) och fru Fredrikson (c),

1975:1562 av herr Magnusson i Nennesholm m. fl. (c), vari hemställts all riksdagen hos regeringen begärde att 1972 års jordbruksutredning fick i uppdrag att skyndsamt utreda och föreslå nya och utökade bidragsregler till jordbruk för mifiövårdande åtgärder samt statligt stöd till mjölkproduktion vid jordbruk med begränsade utvecklingsmöjligheter,

1975:1563 av herr Nilsson i Tvärålund (c),

1975:1564 av herr Nilsson i Tvärålund (c) och Nordin (c), vari hemställts

1. all riksdagen hos regeringen skulle anhålla om en sådan ändring av 22 § andrastycket kungörelsen (1967:453) om statligt stöd till jordbrukets rationalisering m. m., att bidrag, som avsåg uppförande eller ombyggnad av ekonomibyggnad, ej fick översliga 75 000 kr. eller, om byggnadsåtgärden från allmän synpunkt var av särskild betydelse, 150 000 kr., samt

2. all riksdagen beslutade att lill anslagstiteln Statsbidrag lill jordbrukels rationalisering under budgetåret 1975/76 bevifiades ell i förhållande till regeringens förslag med 3 000 000 kr. förhöjt belopp av 33 000 000 kr. saml

1975:1594 av herr Ångström m. fl. (fp) såvitt nu var i fråga (punkterna 1 och 3).

Utskottet hemslällde att riksdagen skulle

1. anhålla att regeringen till 1972 års jordbruksuiredning överlämnade motionen 1975:1562,

2. lämna utan åtgärd motionerna

a. 1975:876, yrkande 2,

b. 1975:1553,

c. 1975:1563,

d. 1975:1594, yrkandena 1 och 3,'

3. lämna utan åtgärd molionerna

a. 1975:876, yrkande 1,

b. 1975:1564, yrkande 1,

4. med bifall lill regeringens förslag och med avslag på motionen 1975:1564, yrkande 2, medge alt under budgetåret 1975/76 statsbidrag beviljades till jordbrukets rationalisering intill ett belopp av 30 000 000 kr.,

5. lill Bidrag lill jordbrukets rationalisering, m. m., för budgetåret 1975/76 anvisa etl förslagsanslag av 27 000 000 kr.

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Jordbrukets rationalisering, m. m.

Reservalion hade avgivits

I. av herrar Larsson i Borrby och Jonasson, fru Olsson i Helsingborg samt herr Johansson i Holmgärden (samtliga c) som ansett all utskottet under 3 och 4 bort hemställa

all riksdagen skulle

3, med anledning av motionerna 1975:876, yrkande 1, och 1975:1564, yrkande 1, som sin mening ge regeringen lill känna vad reservanterna anfört om ändrade statsbidragsregler,

4, med anledning av regeringens förslag och med bifall till motionen 1975:1564, yrkande 2, medge all under budgetåret 1975/76 statsbidrag bevifiades till jordbrukets rationalisering intill ett belopp av 33 000 000 kr.

Punkten 11 (Främjande av rennäringen)

Regeringen hade under punkten B 15 (s. 39) föreslagit riksdagen att till Främjande av rennäringen för budgetåret 1975/76 anvisa elt reservationsanslag av 630 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1975:870 av herr Carlsson i Vikmanshyttan m. fl. (c), vari hemställts all riksdagen beslutade om medel lill Svenska samernas riksförbund för samekonsulentverksamheten och därför under anslaget B 15 Främjande av rennäringen anvisade etl i förhällande till regeringens förslag med 100 000 kr. förhöjt reservationsanslag på 730 000 kr.,

1975:888 av herrar Takman (vpk) och Lövenborg (vpk), vari hemställts att riksdagen anvisade 600 000 kr. lill Svenska samernas riksförbund för anställning av fem samiska konsulenter för den samiska minoriteten,

1975:1545 av herrar Häll (s) och Dahlberg (s), vari hemställts att riksdagen som sin mening uttalade att det förelåg ett påtagligt behov av en fiänsl för handläggning av frågor om samernas sysselsättning,

1975:1576 av herrar Nisser (m) och Nilsson i Agnas (m),

1975:1584 av herrar Sellgren (fp) och Jonsson i Alingsås (fp), vari hemställts all riksdagen under anslaget Främjande av rennäringen skulle anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 100 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 730 000 kr., att utgå lill Svenska samernas riksförbund för samekonsulentverksamheten saml

1975:1590 av herr Wachtmeister i Johannishus (m), vari hemställts att riksdagen under anslaget Främjande av rennäringen anvisade ett i

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Jordbrukets rationalisering, m. m.

förhållande till regeringens förslag med 100 000 kr. förhöjt reservationsanslag på 730 000 kr., att utgå till Svenska samernas riksförbund för samekonsulentverksamheten.

Ulskottet hemställde att riksdagen skulle

1. avslå motionen 1975:1576,

2. som sin mening ge regeringen till känna vad utskollet med anledning av motionerna 1975:870, 1975:888, 1975:1584 och 1975:1590, samtliga såvitt nu var i fråga, saml 1975:1545 anfört om bidrag lill konsulentverksamhet hos Svenska samernas riksförbund m. m.,

3. med anledning av regeringens förslag och med bifall till molionerna 1975:870, 1975:1584 och 1975:1590, samtliga såvitt i övrigt var i fråga, samt med anledning av motionen 1975:888, såvitt i övrigl var i fråga, till Främjande av rennäringen för budgetåret 1975/76 anvisa ett reservationsanslag av 730 000 kr.

Reservation hade avgivits

2. av herrar Hedström och Magnusson i Tanum, fru Theorin och fru Lundblad, herrar Lindberg och Strömberg i Vretstorp samt fru Ohlin (samtliga s) som ansett att utskollet under 2 och 3 bort hemställa

att riksdagen skulle

2. som sin mening ge regeringen till känna vad reservanterna med anledning av motionerna 1975:870, 1975:888, 1975:1584 och 1975:1590, samtliga såvitt nu var i fråga, samt 1975:1545 anfört rörande sysselsättningsfrämjande åigärder inom renskölselomrädet,

3. med bifall till regeringens förslag samt med avslag på motionerna 1975:870, 1975:888, 1975:1584 och 1975:1590, samtliga såvitt i övrigt var i fråga, lill Främjande av rennäringen för budgetåret 1975/76 anvisa etl reservationsanslag av 630 000 kr.

Punkten 18 (Bidrag till skogsvårdsslyrelserna)

Regeringen hade under punklen D 2 (s. 54-56) föreslagit riksdagen att

1. medge att under budgetåret 1975/76 statlig kreditgaranti för lån till skoglig plantskoleverksamhel bevifiades intill ett belopp av 1 000 000 kr.,

2. till Bidrag till skogsvårdsstyrelserna för budgetåret 1975/76 anvisa ett förslagsanslag av 50 632 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats niotionen 1975:1551 av herr Jonasson m. fl. (c, m, fp), vari såvitt nu var i fråga (punkten 3), hemställts att riksdagen till Bidrag lill skogsvårdsslyrelserna för budgetåret 1975/76 anvisade elt i förhållande till regeringens förslag med 1 389 000 kr. sänkt förslagsanslag av 49 243 000 kr.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle

1. medge alt under budgetåret 1975/76 statlig kreditgaranti för lån till skoglig plantskoleverksamhel bevifiades intill etl belopp av 1 000 000 kr.,

2. med bifall lill regeringens förslag och med avslag på molionen 1975:1551, yrkande 3, till Bidrag till skogsvårdsslyrelserna för budgetåret 1975/76 anvisa ett förslagsanslag av 50 632 000 kr.

Reservation hade avgivils

3. av herrar Larsson i Borrby (c) och Jonasson (c), fru Olsson i Hel
singborg (c) samt herrar Wachtmeister i Johannishus (m), Johansson i
Holmgården (c), Leuchovius (m) och Enlund (fp) som ansett att utskottet
under 2 bort hemställa

att riksdagen skulle med anledning av regeringens förslag och motionen 1975:1551, yrkande 3, lill Bidrag lill skogsvårdsstyrelserna för budgetåret 1975/76 anvisa ett förslagsanslag av 49 243 000 kr.

Punkten 27 (Bidrag till fiskehamnar m. m.)

Regeringen hade under punkten E 5 (s. 72) föreslagit riksdagen att till Bidrag till fiskehamnar m. m. för budgetåret 1975/76 anvisa ett reservationsanslag av 4 780 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1975:893 av herr Åberg m. fl. (fp, c, m), vari hemställts att riksdagen i skrivelse till regeringen begärde all anslagel till byggande och underhåll av fiskehamnar ökades lill 5 000 000 kr. samt all dessutom 1 869 000 kr. skulle anslås för att läcka fiskets andel i sjöfartsverkels kostnader, varvid medlen borde utgå ur anslagel Bidrag lill fiskehamnar m. m. och nödig uppräkning av anslagel borde ske samt

1975:1569 av herrar Nilsson i Trobro (m) och Komstedt (m).

Utskottet hemställde att riksdagen skulle

1. lämna motionen 1975:1569 ulan åtgärd,

2. med bifall lill regeringens förslag och med avslag på molionen 1975:893 lill Bidrag till fiskehamnar m. m. för budgetåret 1975/76 anvisa ett reservationsanslag av 4 780 000 kr.

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Jordbrukets rationalisering, m. m.

Reservation hade avgivits

4. av herrar Larsson i Borrby (c) och Jonasson (c), fru Anér (fp) och fru Olsson i Helsingborg (c) saml herrar Wachtmeister i Johannishus (m), Johansson i Holmgärden (c) och Leuchovius (m) som ansett att utskottet under 2 bort hemställa

all riksdagen skulle med anledning av regeringens förslag och motionen 1975:893 lill Bidrag till fiskehamnar m. m. för budgetåret 1975/76 anvisa elt reservationsanslag av 5 800 000 kr.

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Jordbrukets rationalisering, m. m.

Punkten 31 (Statens livsmedelsverk)

Regeringen hade under punkten F 1 (s. 77-79) föreslagit riksdagen alt lill Statens livsmedelsverk för budgetåret 1975/76 anvisa ett förslagsanslag av 29 679 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats molionerna

1975:279 av herr Gustafsson i Byske (c), vari hemställts att riksdagen skulle I. besluta att antalet ledamöier i livsmedelsverkets styrelse utökades, 2. hos regeringen uttala att den enskilda detafihandeln skulle vara representerad i livsmedelsverkets styrelse samt

1975:380 av herr Helén m. fl. (fp), vari såvitt nu var i fråga (punkten B 2), hemställts att riksdagen beslutade att till statens livsmedelsverk för budgetåret 1975/76 anvisa elt förslagsanslag av 29 979 000 kr., innebärande en ökning i förhållande lill regeringens förslag med 300 000 kr., att användas för kontroll av livsmedel.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle

1. lämna molionen 1975:279 ulan åtgärd,

2. med bifall lill regeringens förslag och med avslag på motionen 1975:380, yrkande B 2, till Statens livsmedelsverk för budgetåret 1975/76 anvisa ett förslagsanslag av 29 679 000 kr.

Reservationer hade avgivits

5. av herrar Larsson i Borrby (c) och Jonasson (c), fru Olsson i Hel
singborg (c) saml herrar Wachtmeister i Johannishus (m), Johansson i
Holmgården (c) och Leuchovius (m) som ansett att utskottet under 1
bort hemställa

att riksdagen skulle i anledning av motionen 1975:279 som sin mening ge regeringen till känna vad reservanterna anfört om livsmedelsverkets styrelse.

6. av herrar Larsson i Borrby (c) och Jonasson (c), fru Anér (fp) och
fru Olsson i Helsingborg (c) saml herr Johansson i Holmgården (c) som
ansett att utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen skulle med anledning av regeringens förslag och med bifall till motionen 1975:380, yrkande B 2, till Statens livsmedelsverk för budgetåret 1975/76 anvisa etl förslagsanslag av 29 979 000 kr.

Punkten 37 (Bidrag till djursjukvård i vissa fall)

Regeringen hade under punklen F7 (s. 85-86) föreslagit riksdagen att

1. godkänna de grunder för statsbidrag lill mindre bemedlade för djursjukvård m. m. som i propositionen förordats,

2. till Bidrag till djursjukvård i vissa fall för budgetåret 1975/76 anvisa ett förslagsanslag av 150 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats molionerna

1975:591 av herr Andersson i Ljung m. fl. (m), vari hemställts att riksdagen beslutade att under F7 upplagen begränsningsregel om 15 djurenheter skulle utgå samt

1975:1515 av herr Andersson i Ljung (m).

Utskottet hemställde att riksdagen skulle

1. med bifall lill regeringens förslag och med avslag pä molionen 1975:591 godkänna de grunder för statsbidrag till mindre bemedlade för djursjukvård m, m. som förordats i betänkandet,

2. lämna molionen 1975:515 utan åtgärd,

3. till Bidrag till djursjukvård i vissa fall för budgetåret 1975/76 anvisa ett förslagsanslag av 150 000 kr.

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Jordbrukets rationalisering, m. m.

Reservalion hade avgivits

7. av herrar Larsson i Borrby (c) och Jonasson (c), fru Olsson i Helsingborg (c) samt herrar Wachtmeister i Johannishus (m), Johansson i Holmgården (c) och Andersson i Ljung (m) som ansett att utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen skulle med anledning av regeringens förslag och molionen 1975:591 godkänna de grunder för statsbidrag till mindre bemedlade för djursjukvård m. m. som reservanterna förordat.

Hen LARSSON i Borrby (c):

Herr talman! När riksdagen nu har att behandla jordbruksutskottels betänkandenr 1 i anledning av budgetpropositionens bilaga 11, vill jag gärna på ulskoilels vägnar uttala ett tack till herr talmannen och hans medhjälpare för alt det varit möjligt att förlägga denna behandling till dagtid. Vi har mycket slor förståelse för den pressade arbetssituation som riksdagen alltmer går in i och att en hel del ärenden måste behandlas vid mer obekväm arbetstid. Men vi tar oss friheten att uppfatta denna placering som en hänsyn till huvudtiteln och huvudbelänkandet när det gäller jordbruket som är myckel tillfredsställande och vi tackar för den.

Jordbruket i vårt land och därmed sammanhängande frågor har under senare tid blivit föremål för etl allt större och alltmer positivt intresse, en utveckling som jag naturligtvis välkomnar. I årets huvudtitel kommer emellertid inte detta till uttryck i alla avseenden. Därför redovisas i utskottsbetänkandet en rad ändringar i förhällande till propositionen, dels i form av majoritetsbeslut, dels i form av reservationer.

Ungefär 4 mifiarder kronor är slutsumman i huvudtiteln. I runda tal 3 av dessa 4 mifiarder kronor är avsatta för malprissubventioner. Sammanlagt ungefär 1 mifiard kronor anslås pä olika punkter inom huvudtiteln.

Det är intressant att lägga märke lill alt av denna mifiard kronor nära en fiärdedel går till undervisningsändamäl, knutna till värt alltmer väx-

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Jordbrukets rationalisering, m. m.

ande undervisningscentrum i Ulluna - ett undervisningscentrum som nu växer fram med en omfattning och kvalitet som vi i vårt land har all anledning att känna både stolthet och tacksamhet för.

1974 blev något av etl vändpunktsär, del är då jordbruket blev någol positivt, rent av meningsfullt - en situation som välkomnas inte minst av näringens utövare, som därmed pä ett annat sätt än tidigare fär uppleva känslan av förståelse för samhällsgagnande verksamhet. En rad olika faktorer utlöste denna förändring.

Den sammantaget goda skörden under 1974 var därvid en viktig faktor. I ganska slora delar av vårt land hade man dock myckel betydande bekymmer med att bärga denna skörd, och skördeskadeförsäkringssystemel visade sig i samband därmed vara behäftat med påtagliga brister. Inom parentes vill jag redan nu säga att del är anledning alt förvänta betydande revisioner för alt övervinna de kanligheter som 1974 gav belägg för finns inom denna försäkringsform.

Naturligtvis var också konjunkturbilden i världen runt omkring oss en viktig faktor när del gällde den förändrade situationen inom jordbruket under 1974. Denna förändringens vind avspeglas emellertid inle i årets budgetproposition. På en rad punkter kan vi rent av avläsa prutningar som enligt min mening inle är befogade. Jag kan nämna anslag till lagerhusbyggnader och en del annan byggnation, och det är med förvåning jag har iakttagit dessa prutningar. Jag vill dock gärna medge all regeringen genom herr slalsrådel och chefen för jordbruksdepartementet under senare lid i många olika sammanhang har gjort ultalanden med positiv innebörd vad beträffar åkeriordens framlida användning, landels försöri-ningsförmåga, vär produktionsvolym osv. Del är helt klart att man runt omkring i landet med mycket stora förväntningar ser fram emot de olika konkreta ätgärder som kan föfia i spåren av dessa välkomnade positiva principuttalanden.

När det gäller skogen har det gångna året präglats av en mycket intensiv verksamhet och en gynnsam konjunktur. Dock skymtar nu risken för vikande konjunktur. Det är också väl känt att virkesbalansen inte är tillfredsställande, och redan nu kända fakta talar för krav på utomordentligt betydande insalser frän samhällets sida för alt vi skall kunna rätt hushälla med och på räll sätt vidareutveckla och förnya denna enormt vikliga naturtillgång. Denna vifia lill satsning återspeglas i moiioner och i lill betänkandet fogade reservationer.

Jag har tillåtit mig att kommentera en rad olika anledningar lill positiva och glädjande iakttagelser när det gäller jordbruk och skogsbruk. Så är inle möjligl alt göra i fråga om fisket, som är inne i en mycket bekymmersam situation. Jag vill inle här försöka bedöma huruvida det förekommer överdrifter eller inte, men i många olika sammanhang framförs farhågor för att näringen kan äventyras, om inte någol väsentligt händer inom en mycket snar framtid.

I budgetpropositionen görs ingen speciell satsning på fisket. Vi är medvetna om all en utredning är på väg att komma fram till ett slutresultat

inom kort, och detta måsle naturiiglvis avvaktas, men jag vill ändå säga alt det går inte att avvakta med alla detafier under en icke önskvärd utveckling som alltmera förvärras. Därför har utskottet i sill belänkande föreslagit vissa förändringar i förhållande lill budgetpropositionen. Det kommer ocksä all efter hand återspegla sig i en del andra betänkanden frän utskottet.

Vad det gäller mifiövärden har jag från denna talarstol ofta kunnai vitsorda och välkomna tillkomsten av en lång rad åigärder och samhällsinsatser på inifiövårdens område, dock som regel i form av lagstiftning. Vad man kan säga sig sakna i budgetpropositionen skulle vara en mera målmedveten satsning i fråga om resurser när del gäller det som just nu kanske är mest aktuellt. Jag länker på saneringsarbete i olika sammanhang, inle minst i fråga om vatten och luft, någol som efter hand måste klaras av inle enbart genom lagstiftning, förbud och förordningar, utan som även i övrigt kräver betydande insatser och resurser från samhällets sida.

Eftersom många ledamöter frän utskottet kommer alt kommentera olika detafier i della betänkande, nöjer jag mig, herr lalman, att med della yrka bifall lill de reservationer där milt namn förekommer. I övrigl yrkar jag bifall till utskottets hemställan.

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Jordbrukets rationalisering, m. m.

Hen KRÖNMARK (m):

Herr lalman! I fråga om jordbrukshuvudtileln i år, som ju rör sig om nästan exakt 4 mifiarder kronor, är del i och för sig ganska slor enighet i utskottet. Vi kan flnna att skillnaderna mellan förslag frän utskottsmajoritetens sida och förslag i reservationerna gäller anslag pä olika delområden, men även om man slår samman dessa olikheter är det ganska marginella belopp. Vi kan konstatera all i fråga om denna huvudtitel har herr statsrådet fält igenom sina förslag på elt ganska förträffligt sätt. Detta är i och för sig ganska naturligt därför att på jordbruksdepartementets område är det mesta föremal för utredningar. Huvudfrågan, jordbrukspolitiken, behandlas av 1972 års jordbruksuiredning. Förra året hänvisade riksdagen på rekommendation av jordbruksutskottet en slor del av de kontroversiella frågorna till ulredningen. Därför är det naturligt all vi i år inte får någon strid eller några slörre meningsmotsättningar i dessa frågor.

Ungefär detsamma kan sägas om skogsbrukets problem. Den sittande skogsulredningen har här motsvarande uppgifter. Även om det på skogsbrukels område flnns reservationer i betänkandet är dessa inte alls genomgripande, ulan det är mera fråga om marginella skillnader - lål vara alt de är nog så viktiga.

Alt vi inte har sä stora meningsmotsättningar på mifiöområdei heller kan ha sin både psykologiska och politiska förklaring i att man under senare är har gjort en mycket kraftig satsning på just mifiösidan. Det är därför hell naturligt alt även i det fallet krymper utrymmet för meningsmotsättningar, även om det givetvis kan vara anledning till kor-

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Jordbrukets rationalisering, m. m.

rigeringar.

Men, herr lalman, det finns ju alltid en risk förenad med all etl område är föremål för utredning. Det innebär att det läggs något av en död hand över det hela. Man avvaktar de förslag som skall komma, och della kan få lill föfid en passivitet eller ell vakuum.

Ordföranden i jordbruksutskottet har redan tidigare påpekat alt 1974 var ett exceptionellt år för svenskt jordbruk. F. n. råder generellt inte några alarmerande förhållanden på jordbruksområdet. Därför har det på detta område inle ens från oppositionens sida tagits några initiativ av mer genomgripande art.

Däremot har det inträffat att skogsulredningen i börian av året avgav en preliminär rapport angående virkesbalansen, som visade all vi slår inför slora problem när det gäller rävaruförsöriningen i framtiden pä skogsbrukets område. Det är en diskrepans mellan industrikapaciiel och skogens produktionsförmåga i det långa perspektivet. Även om skogs-utredningens rapport inle är remissbehandlad och del givelvis kan finnas felkällor i den - det är exempelvis möjligt att diskrepansen inte är så Slor som utredningen angivit, något som dock är av mindre belydelse i sammanhanget - torde del vara ovedersägligt att del är en skillnad mellan vad som krävs för landets behov och vad som är tillgängligt i fråga om råvaror inom landets gränser. Vi från oppositionssidan har därför varit beredda att redan i dag göra en satsning pä forskning när det gäller skogsvården och de problem som sammanhänger med möjligheterna att öka produktionsförmågan.

Moderata samlingspartiet är ju känt för alt vara återhållsamt med all ålägga staten ytterligare utgifter, och jag vill som representant för moderaterna anföra att det här utskottsbetänkandet i och för sig bär syn för sägen även om vi har varit med om vissa utgiftshöjningar. Jag vill bara deklarera att vi ser de ökningar som vi har biträtt i fråga om förstärkta insalser på forskning inom skogsbrukets område som investeringar i framliden, som är så utomordentligt ränlabla och nödvändiga all vi inle har funnit det förenligt med det ansvar vi känner att säga nej lill dem. Man kan ju redan i dag konstatera all behovel av vissa forskningsinsatser är klart dokumenterat. Vi vet ännu inle hur riksdagens beslut blir, men om skogshögskolan skulle få de föreslagna ökade resurserna förmodar jag all slalsrådel kan bära ett sådant nederlag med viss fattning.

I övrigt vill jag bara här kommentera en detaljfråga, nämligen reservationen beträffande konsumentverkets styrelse, där centerpartiet och moderata samlingspartiet har krävt att även den fria handeln skall ha representation i verkels styrelse. Konsumentpolitiken kommer ju alt få allt större betydelse i framtiden och därför är det verkligen väsentligt med en så allsidig representation som möjligt i konsumentverkets styrelse, så att olika intressen kan göra sig gällande. Jag beklagar att man inte kunnai få enighet om en sådan fråga, som inle i och för sig borde ha någon som helst politisk färgning ulan faktiskt är en ren lämplig-helsfråga.

Herr talman! Med tanke pä den digra lalariisian skall jag inskränka mig till det jag nu har sagl. Jag vill sluta med all yrka bifall till reservalionerna 3, 4, 5, 7, 8, II och 12 samt i övrigt till utskottets hemställan.

Hen ENLUND (fp):

Herr talman! Det avsnitt i jordbruksutskottets betänkande nr 1 som vi nu diskuterar omfattar bl. a. jordbrukets rationalisering. Jag vill säga några ord om de riktlinjer för denna rationalisering som fortfarande gäller och som lades fast i 1967 års jordbrukspoliliska beslut.

Enligt de mål som då uppställdes skall jordbruket åstadkomma en produktion av önskad storlek till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad. Samtidigt skall de som är sysselsatta inom jordbruket få del av den allmänna standardslegringen.

På några punkter rådde oenighet vid 1967 års riksdagsbeslut. Det gällde främst en fixering av självförsöriningsgraden till 80 % och den minskning av den totala åkerarealen som skulle bli föfiden av delta. Man var också oenig belräffande rationaliseringsslödet till deltidsjordbruk, där regeringen drev igenom de bestämmelser om förbud mot ralionaliseringsslöd till dellidsjordbruk som ännu gäller.

På dessa båda punkter hävdade folkpartiet tillsammans med de tvä andra oppositionspartierna en annan uppfattning. Mot bakgrunden av den utveckling som ägt rum sedan 1967 finns del anledning att påminna om några rader i reservationer som oppositionspartierna avlämnade vid jordbruksutskottets utlåtande nr 25 år 1967.

Belräffande självförsöriningsgraden och minskningen av åkerarealen

skrev reservanterna bl. a. föfiande; " det måsle ankomma pä vårt

land att ta väsentligt större hänsyn till livsmedelssiluationen i världen. Del beräknas an 100-tals mifioner människor kommer all drabbas av hungersnöd redan under 1970-lalet, dvs. då värt land enligt proposiiionen skulle eftersträva att uppnä en kraftig produktionsminskning. Experter inom FAO har beräknat, att världens livsmedelstillgångar redan före 1980 måste fördubblas för att någol så när räcka till för den ökande befolkningen."

slödel lill dellidsjordbruket motiverades av reservanterna på föfiande

sätt: "Ett bevarande och uppbyggande av deltidsjordbruk innebär

ocksä, att jordbruksjord hålles i reserv för omvandling vid behov till intensiv drift. Dessutom uppnäs därmed en förbättrad naturvård och möj-liggöres bällre tillvaratagande av kulturiandskapels rekreations- och trivselvärden."

Dessa motiveringar för all bibehålla åkerarealens storiek och ge stöd även till deltidsjordbruk avfärdades av den dåvarande jordbruksministern, statsrådet Holmqvist, med hänvisning lill konsumentintresset. I det jordbrukspoliliska utspel som gjordes sommaren 1966 utlovades faktiskt betydligt lägre priser på vissa livsmedel som en föfid av storleks-rationalisering, prispress pä jordbruksprodukler och en minskning av pro-

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Jordbrukets rationalisering, m. m.

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Jordbrukets rationalisering, m. m.

duklionsvolym och åkerareal.

Vad blev då föfiden av del beslul som fattades 1967? Och hur ser vi i dag pä de frågor man då tvistade om?

Någon sänkning av matpriserna har del inle blivit. De har i stället fortsalt alt stiga. Men såvitt jag vet är del ingen i dag som vill skylla detta på det svenska jordbruket. Det svenska jordbruket är effektivt och hävdar sig väl i förhållande till jordbruket i jämförbara länder. Produktionskostnaderna inom jordbruket har stigit i takt med den allmänna prisnivån. För att mildra effekterna av della för konsumenterna subventioner vi f n. vissa livsmedel med drygt 2,5 mifiarder kronor per år.

Belräffande åkerarealens minskning kan man säga all 1967 års riksdagsbeslut knappast haft någon betydelse. Arealen minskade frän börian av 1950-lalet lill slutet på 1960-talet med omkring 500 000 ha. Men under 1970-talet ligger arealen ganska oförändrat kring 3 mifioner ha.

I dag märker man inga större meningsmotsättningar belräffande den framlida åkerarealens storlek. Och jag vill uttrycka min glädje över att jordbruksminister Svante Lundkvist vid flera tillfällen förklarat, att han räknar med att nuvarande areal -ca 3 mifioner ha-kommer att bibehållas.

Vad gäller de andra stridsfrågorna vid 1967 års jordbruksbeslut har en omsvängning ägt rum. Oppositionens krav att man borde la hänsyn lill livsmedelssiluationen i världen och lill jordbrukets belydelse för naturvård och frilidsmifiö har fält etl allt starkare stöd i den allmänna opinionen - kanske främst bland ungdomen. I en partimolion till fiolårets riksdag upprepade folkpartiet dessa krav. Riksdagen beslöt, som herr Krönmark redan nämnt, att den motionen tillsammans med ell ganska stort antal andra moiioner med liknande önskemål skulle överlämnas till 1972 års jordbruksuiredning. Därmed har naturligtvis inle riksdagen tagit slällning lill de yrkanden som ställts i alla dessa moiioner. Men genom de tilläggsdirektiv som utredningen erhöll i juni förra årel har jordbruksutredningen fått möjlighel alt allsidigt och förutsättningslöst se över ralionaliseringspoliliken.

Detta betyder all de krav som folkpariiel ställt beträffande jordbrukspolitiken kan tas upp i utredningen. Jag skulle hell kort vifia sammanfatta våra önskemål pä föfiande säll;

1. Hänsyn måsle las lill livsmedelssiluationen i världen med global brist och slarkl varierande priser, som i varie fall ibland kan beräknas ligga över de svenska produkternas pris; vi har erfarenhet av det bl. a. från 1974.

2. Inom slora områden i vårt land, t. ex. i mellersta och norra Sverige, måsle vi skapa förutsättningar även för mindre jordbruksföretag, eftersom det är svårt att i en bruten terräng med stark inblandning av skog skapa större jordbruksenheter. Därför måsle dellidsjordbruk och kombinationen jord-skog få möjligheter lill ralionaliseringsslöd. Om inle detta sker kommer jordbruket på sikt att minska eller slås ut i slora delar av värt land. Därmed kommer den totala åkerarealen att minska, och del är del ingen

som önskar i dag.

3. Jordbrukels belydelse för natur- och landskapsvärd måste beaktas och värdesältas.

Herr talman! Jag övergår nu lill att hell kortfattat motivera mitt ställningslagande på ett par punkter i betänkandet där utskottet inte är enigt.

Anledningen lill alt jag inte stöder reservaiionen 1 av utskottets cenlerpartisliska ledamöter torde framgå av det jag redan har sagt. Jag vill gärna deklarera att jag har sympatier för kraven i de tvä motionsyrkanden som föfis upp i reservationen 1, men eftersom 1972 års jordbruksutredning skall se över rationaliseringspoliliken och jordbruksstödels utformning i dess helhet finner jag det svårt all bryta ul enstaka detafier för separat ställningstagande.

I reservationen 3 angående bidrag till skogsvårdsslyrelserna har vi reservanter föfil skogsstyrelsens beräkningar när det gäller antalet förrättningsdagar i offentlig verksamhet. Där beräknar departementschefen 3 000 färre förrättningsdagar, och därigenom ökar behovet av medel för den icke laxebelagda verksamheten. Detta i kombination med ett högre löneläge anser departementschefen motiverar en höjning av medelstilldelningen med 1 389 000 kr. utöver vad skogsstyrelsen har äskat. Vi har inte blivit övertygade pä den här punklen och förordar därför etl anslag i enlighet med vad skogsstyrelsen har föreslagit.

Herr talman! Jag yrkar med den här korta motiveringen bifall lill reservationen 3. Jag yrkar också bifall lill reservationerna 4 och 6, som fru Anér senare i debatten kommer all tala för. På övriga punkter i det avsnitt av ulskottsbelänkandet som vi nu behandlar yrkar jag bifall till utskottets hemställan.

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Jordbrukets rationalisering, m. m.

Hen TAKMAN (vpk):

Herr lalman! Eftersom jag inle har någon väsentligt avvikande mening när det gäller de 38 första punkterna i utskottets belänkande skall jag ägna de minuter jag har tecknat mig för pä talarlistan åt en enda fråga, frågan om en samekonsulenl. Den har aktualiserats i åtskilliga moiioner de senasie åren, men först nu har det blivit en majoritet i jordbruksutskottet för att anvisa 100 000 kr. lill Svenska samernas riksförbund, SSR, för denna verksamhet. Jag förutsätter att det blir en majorilel ocksä i kammaren. Beslutet gäller inte bara en fiänsl och elt penningbelopp. Det gäller i långt högre grad en fundamental princip. I den meningen blir della beslut ell historiskt genombrott för samernas rällskamp och för deras organisation.

Beslulel skulle kunna bli ännu mera betydelsefullt, om reservanterna pä detta sena stadium övergav sitt yrkande så att del blev en enhällig riksdag för utskottets skrivning. Skillnaden mellan majoriteten och minoriteten i utskottet är att vi - dvs. majoriteten - vill möjliggöra för SSR all anställa en konsulent, under del all reservanterna vill knyta befallningen lill lanlbruksslyrelsens personalslat. De förutsätter välvilligt all konsulentarbelel planeras och genomförs i "nära kontaki med samerna

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Jordbrukets rationalisering, m. m.

och deras sammanslutningar". I den motion de siöder sig på talas del med en försåtlig välvifia om "samråd med bl. a. samerna själva". Detta är all missa det väsentliga. Det räcker inte med "samråd" och "kontaki". Del är samerna själva som skall bestämma.

Samerna har i rättsligt hänseende aldrig erkänts som en etnisk minoritet. Del är verkligen hög lid all detta sker. De är elt särskilt folk, en nation om man sä vill, med eget språk, en egen distinkt kultur och ell i många fall starkt medvetande om sin samiska identitet. Del minsta de kan begära är rätlen att bestämma i angelägenheter som rör dem själva.

Vi har i betänkandet hänvisat lill en rekommendation från Nordiska rådet 1972 att ge samernas organisation ekonomiskt stöd för deras egen verksamhet. Om frågans behandling i utskottet hade kommit ett par veckor senare, skulle vi ha kunnai hänvisa till ett mera bindande dokument, nämligen regeringens proposilion 1975:26 om riktlinjer för invandrar- och minoritelspoliliken. Visserligen förbigås där samerna med hänvisning till all deras problem behandlas av en särskild utredning, sameutredningen, som skulle ha lagl fram sitt huvudbetänkande nu under våren. Men de principer som fastslås i proposiiionen 1975:26 är givelvis allmängiltiga. Redan pä propositionens första sida anges alt "invandrarna och minoriteterna bör ges möjlighel att väfia i vilken mån de vill gå upp i en svensk kulturell identitet eller bibehålla och utveckla den ursprungliga identiteten".

Proposiiionen understryker behovet av tvåspråkiga lärare på alla nivåer. Del är andra tongångar nu än för bara ell par decennier sedan när barnen från samisklalande och finsktalande famifier bestraffades om de talade sitt modersmål sinsemellan. Men brislen på samiska lärare är fortfarande allmän från förskolan lill gymnasiet. Inle ens i kärnområdena finns del

- annat än i ell eller tvä undantagsfall - klasser med samiska som un-
dervisningsspräk, och för de slora grupper av samebarn som växer upp
i Stockholm och andra städer utanför renskölselomrädet finns samiska
inte ens som frivilligt undervisningsämne.

Den aktuella proposiiionen understryker också det nödvändiga i all invandrarna och de språkliga minoriteterna blir - jag citerar frän s. 16

- "delaktiga i utformningen av de beslut som berör deras situation". Man talar i proposiiionen om jämlikhelsmålel, valfrihelsmälel och sam-verkansmålel. "Minoritelspoliliken bör-för alt uppfylla jämlikhelsmålel

- syfta till all ge medlemmar av språkliga minoritetsgrupper möjlighel alt inom ramen för en intressegemenskap som omfattar hela det svenska samhället upprätthålla och skapa respekt för en egen språklig och kulturell indenlilel." Jag kan inte finna annat än att reservationen strider mol de synpunkter som här har uttryckts från regeringens sida.

Del är självklart att samerna som etnisk minoritet måste ha ylleriigare förmåner för all jämlikhelsmålel skall realiseras. De har inle någonstans en egen statlig organisation. De kan inte som exempelvis invandrargrupper från arabstaterna, Latinamerika eller Finland utnytfia litteratur.

inklusive skolböcker, från moderiandet. Samerna har inget eget moderland. De är hänvisade lill vad som trycks i de tre nordiska länderna, och det måsle vara väl känt vid det här laget att det mesta saknas även i fråga om elementära läroböcker.

Per Mikael Ulsi har i en skrivelse om tidskriften Samefolket lill sameutredningen den 26 november 1974 betonat jusl detta all de ekonomiska insatserna för samerna borde vara slörre per person än för majoritetsbefolkningen. Han skriver: "Del ärell faktum alt den kulturella hungern hos en folkgrupp inle är beroende av folkgruppens procentuella andel av landels totala befolkning. Den samiska kulluren har elt lika stort behov av egna kulturella institutioner och egen kulturell service som majoritetsbefolkningen i Sverige."

Detta kan lyckas ligga något vid sidan om ämnet. Men den kulturella överbyggnaden och del materiella ekonomiska underlaget är vad samerna beträffar ell sammanhängande komplex. Den samiska minoritetens framlid är helt beroende av att hela glesbygdsproblemet i del norrländska inlandet löses. En samisk konsulent knuten till Svenska samernas riksförbund är ett av de första stegen. Men del förhållandet alt del blir en samisk konsulent, knuten lill samernas egen intresseorganisation, inle en icke-samisk fiänsteman i en traditionell statlig förvaltning, aren ytterst viktig markering, en ytterst viklig brytning med en flerhundraårig slentrian.

Jag yrkar, fru talman, på denna punkt bifall till utskottets hemställan.

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Jordbrukets rationalisering, m. m.

Under detta anförande överlog fru iredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr JOHANSSON i Holmgården (c):

Fru talman! Del är inte min avsikt att ta upp någon jordbrukspolitisk debatt om förhållandena efter 1967. Men låt mig i alla fall inledningsvis konstalera all praktiskt tagel hela 1960-talel, under jordbruksutredningens arbeie och efter 1967 års jordbrukspoliliska beslul, var effekten ute i jordbruket sådan all jordbrukarna kände stor hopplöshet och ett väldigt tvivel huruvida de skulle ha möjlighet alt fortsätta som jordbrukare eller inte. Del innebar att ralionaliseringsverksamhelen inte alls flck det utlopp som skulle ha varit önskvärt, framför allt i vissa delar av landet.

När vi sedan kom fram till 1970-talel blev det av olika anledningar en helt annan inställning till jordbruket. Jordbrukarna återfick då något av det hopp om framtiden som ju alltid måste finnas hos en näringsutövare om han skall kunna klara sin uppgift.

Men del kan inte hjälpas alt när vi återigen fick en jordbruksutredning - 1972 års - kom della alt innebära ett ytteriigare stilleständ. Det har återspeglats i diskussionerna inom jordbruksutskottet på det sättet all de flesta molionerna om förändringar har hänvisats lill jordbruksutredningen - förändringar som del i vissa fall hade varit synnerligen angelägel alt snabbt fä till stånd.

3 Riksdagens protokoll 1975. Nr 54-57

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Jordbrukets rationalisering, m. m.

Utredningar i allmänhet är kända för all la rält många är på sig innan de redovisar några resullal. Även om man hoppas all den här ulredningen försöker ulföra sitt arbeie så snabbi som möjligl, så att vi kan få mera normala förhållanden och vara säkra pä vilken utveckling statsmakterna räknar med, kommer del i alla fall att ta ytteriigare något år innan de beslut som blir en föfid av utredningens arbete är verkställda och har förts ut i praktisk handling. Det har gjort att vi från centern har avgivit reservalion på ell par punkter i utskottets belänkande, där vi anser del angeläget med etl snabbi beslut om ändrade förutsättningar och möjligheter. Vi har inle kunnat uppnå den samling som erfordrats för all genomdriva frågorna här i riksdagen, men vi har som sagl avgivit reservationen för att understryka angelägenheten av all ändringar snabbi kommer lill stånd.

Jag har själv under praktiskt taget alla är som jag har varit med i riksdagen motionerat om ändrade normer för slöd lill läckdikningsfö-retag, men jag har inte fått riksdagen med mig i de frågorna. Nu vill jag kraftigt poängtera att de förutsättningar som gäller i dag är i högsta grad orimliga. Möjligheterna att få statligt stöd för läckdikningsinsatser är nämligen sammanknippade med möjligheterna att göra en större ra-tionaliseringsinsals, dvs. genom inköp av mark eller sammanläggning av jordbruksenheter. Del har naturligtvis förts diskussioner om vilken mark som kan anses vara bestående, men vi har i flera är hävdat att det borde vara rimligt all den jord som lantbruksnämnderna anser vara bestående åkermark skall vara utslagsgivande. Nu har vi ju också fält ett gott klariäggande på den puntken av jordbruksministern. Mot den bakgrunden vore det då rimligt att statligt stöd utgick lill återmark som kan anses bli bestående, även om del inle finns några möjligheter alt där företa yttre rationaliseringar i den omfattning som gällande tillämpningsföreskrifter föreskriver.

Vi kan länka oss en jordbrukare som är myckel angelägen om all göra inköp av mark för att därigenom kunna genomföra en rationalisering av sin fastighet men all detta är omöjligt. Han har kanske äkeriord som är i utomordentligt slort behov av täckdikning. Della är myckel ofta fallet just i Norriand. Men bara därför all han inle kan göra ell sådant lillköp får han inte heller statligt slöd för denna täckdikning, som är så nödvändig för all han skall kunna klara driften på sitt jordbruk med de myckel slörre maskiner som nu används jämfört med tidigare. Med de struklurförhållanden vi har i dag är det ofta helt omöjligt all använda slora maskiner pä elt effektivt sätt, därför all vederbörande jordbrukare inle har kunnat företa de åigärder som behövs härför, i första hand då täckdikning.

Jag har också i moiion till årets riksdag tagit upp frågan om istånd-sällningsbidrag lill de s. k. krondiken som i slor utsträckning utfördes under speciellt 1930-talel. Vi har ca 4 000 sådana förelag i Norrbollen. När vi hamnade i den situationen alt jordbrukels framtid var utomordentligt oviss slappnade inlressel för att hälla dessa ganska kostsamma

dikningsföretag i stånd, och även lanibruksslyrelsen avstod då från all ställa några krav på iståndsälining och underhäll av dessa diken. Nu är det ofta så att enskilda jordbrukare är helt beroende av all dessa dikningsföretag hålls i stånd, men vederbörande orkar inle med del mycket omfattande arbeie och de kostsamma insatser som del skulle innebära all ensam restaurera de förfallna diktningarna. Och eftersom det inte kan förnekas att den jordbrukspolitik som tidigare bedrivits har varit orsaken till delta slappnande intresse menar jag all del borde vara rimligt all kräva all statsmakterna medverkar lill en iståndsättning av dessa företag. Jag hoppas därför all jordbruksutredningen verkligen lar den här saken på allvar.

En annan fråga som tas upp i en annan reservation gäller del högsta statsbidrag som kan utgå för uppförande eller ombyggnad av ekonomibyggnader. Lanibruksslyrelsen har i sina petita begärt en höjning av del högsta bidragsbeloppet frän 50 000 till 75 000 kr. och när det gäller byggnadsåtgärder .som från del allmännas synpunkt är av särskild belydelse från 100 000 till 150 000 kr. Denna begäran beror på all vi sedan dessa belopp fastställdes 1967 haft en kostnadsutveckling som varit enorm. Byggnadskoslnadsindex förjordbrukels byggnader har sedan 1967 stigit med mer än 60 96 - t. o. m. med 64 %, fick jag höra i dag. Men det är att märka att detta index bara på de två senasie åren, alltså från 1972 lill 1974, stigit med 45 enheter. Del innebär att det bidragsbelopp som fastställdes 1967 inte på långl när har samma värde i dag som del hade 1967.

Om riksdagen 1967 fattade ell beslul om all ge ell statsstöd lill en viss verksamhet, sä bör väl det statsstödet uppräknas med hänsyn lill den kostnadsutveckling som därefter skett. Den jordbrukare som 1967 restaurerade sin ladugård fick givetvis ell betydligt slörre slöd än den jordbrukare får som gör sanima insats i dag. All en indexuppräkning bör göras tycker jag är så självklart att del inle skulle behöva övervägas av någon utredning.

Vi har tagit upp dessa saker därför alt vi lycker all de är angelägna och snabbt måste åtgärdas. Del finns ocksä andra åtgärder som behöver vidtas. T. ex. B-stödet, som vi fick för några år sedan och som vi var glada över, är i hög grad i behov av ändrade tillämpningsföreskrifter. Men jag förslår att del inte är möjligt all få lill stånd sådana nu utan all utredningens förslag måste avvaktas. Del är bara att hoppas all del kommer så snabbt som möjligl.

Till sist vill jag ta upp punkten 18 i beiänkandel. Bidrag lill skogsvårdsstyrelserna. I en trepartimolion föreslår vi all riksdagen för 1975/76 anvisar ell anslag som är 1 389 000 kr. lägre än vad regeringen föreslår. Skall jag säga min uppriktiga mening så anser jag att anslagsminskningen borde ha uppgått lill ca 3 mifioner. Därmed intar jag sanima ståndpunkt som statsrådet. Han menar nämligen att antalet förrällningsdagar skall vara detsamma som tidigare, dvs. 69 000. Om man utgår ifrån del antalet förrällningsdagar skulle man alltså kunna sänka det föreslagna anslags-

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Jordbrukets rationalisering, m. m.

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Jordbrukets rationalisering, m. m.

beloppet rned 2 967 000 kr.

I utskottet sades det att del var löneutvecklingen som var orsaken till höjningen. Jag är mycket konfunderad över detta. Skogsstyrelsen har nämligen i sina äskanden sagl all man redan har räknat upp beloppet - del är f ö. också uppräknat med etl belopp som med 68 kr. per dag skifier sig frän vad som gällde under 1973/74, alltså till 526 kr. per dag. Någol som gör mig ännu mer konfunderad är all de andra verken och inrättningarna enligt förslaget i proposiiionen får nöja sig med det belopp de har äskat. Vad är del dä som har gjort all skogsvårdsslyrelserna inle kunde räkna fram de pengar som de behövde för sin verksamhet?

Med del anförda, fru talman, vill jag yrka bifall lill reservationerna 1 och 3 saml övriga reservationer där mitt namn förekommer.

Herr HEDSTRÖM (s):

Fru talman! De olika frågor som jordbruksulskollei har haft all behandla i anledning av årets budgetproposition har av utskottet prövats pä ett säll som inneburit att vi har blivit eniga på flertalet punkter, även pä sådana där moiioner har väckts frän olika häll.

I sammanhangei vill jag understryka att vi har många betydelsefulla frågor all behandla senare under denna riksdagssession. Bl. a. gäller detta den största utgiftsposten under jordbrukshuvudtileln, nämligen anslagel till prisregleringen på jordbrukets område.

Pä några punkter i budgetpropositionen har dock utskoltsmajorilelen inle godtagit regeringens förslag. Utskottets ordförande har motiverat dessa ställningstaganden. I debatten kommer dessa ställningstaganden all bemötas av både mig och en del andra av mina partikamrater. De kommer att tala för de reservationer som i dessa fall fogats till utskottets betänkande. På andra punkter kommer vissa borgerliga reservationer att bemötas.

Jag vill försl ta upp punkten 5 i jordbruksutskottets belänkande, dvs. anslagel lill jordbrukets rationalisering.

1 reservaiionen 1 har centerns representanter i utskottet yrkat bifall till ett motionsyrkande om högre statsbidrag till investeringar i ekonomibyggnader inom jordbruket samt lill etl yrkande om statsbidrag till iståndsättning av äldre torrläggningsföretag.

Förra årel var alla partier i riksdagen eniga om att rationaliserings-politiken på jordbrukets område borde ses över. Jordbruksutredningen fick därför tilläggsuppdraget av regeringen alt göra en allsidig och förutsättningslös översyn av rationaliseringspoliliken. Ocksä utformningen av stödet till jordbruket i norra Sverige skall ses över av ulredningen. I samband med alt tilläggsdirektiven utfärdades överlämnades lill ulredningen ett stort antal moiioner som berörde stödet till jordbrukets rationalisering. De i reservaiionen 1 behandlade frågorna ligger inom ramen för jordbruksuiredningens uppdrag.

Vi var förra årel också eniga om alt riksdagen inle borde ta slällning till förslag om ändringar av gällande bestämmelser som framförts i olika

moiioner. I stället borde rnan avvakta jordbruksutredningens översyn, Jag kan inle finna att vi i år har anledning att frångå denna ordning. Utskollsmajoritelens ställningstagande är därför utformat i enighet härmed.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan under punkten 5.

Jag vill ocksä ta upp punklen 11 i utskottets betänkande, som rör anslaget Främjande av rennäringen.

Del är inle första gången vi här i kammaren diskuterar storleken av della anslag. Senast våren 1974 hade vi en debatt, som då föranleddes av en reservalion av folkpartiets och vänsterpartiet kommunisternas företrädare i jordbruksutskottet och som gick ut på en höjning av anslaget med 200 000 kr. till konsulenlverksamhel hos Svenska samernas riksförbund. Detta yrkande avslogs då med slor majoritet av riksdagen. I år har alla de borgerliga partierna i utskottet gäll samman med vänsterpartiet kommunisterna med ett yrkande om en ökning av anslagel med 100 000 kr.

Under förra årets debatt redogjordes ulföriigt förde insalser som staten i dag gör för rennäringen. Del finns enligt min uppfattning anledning alt också i år ge en sådan redogörelse.

Stöd åt rennäringens utveckling utgår i huvudsak i samma former som på jordbruksområdet. Del innebär bl. a. att lanibruksslyrelsen och lantbruksnämnderna i enlighet med 1971 års riksdagsbeslut om rennäringslagen svarar för ekonomisk stödgivning .samt för upplysnings- och rådgivningsverksamhet i rennäringsfrägor.

Lanibruksslyrelsen och lantbruksnämnderna bedriver en omfattande rådgivningsverksamhet i frågor som rör rennäringen. Lanibruksslyrelsen har bl. a. fastställt ett riksprogram för rådgivning inom rennäringen. Programmet är utarbetat efter samråd med Svenska samernas riksförbund och omfattar budgetåren 1973/74-1975/76.

Del är självklart att upplysning och rådgivning är ytterst angelägna uppgifter för alt näringslivet inom samebyarna skall utvecklas i positiv riklning. Dessa uppgifter sköter lanibruksslyrelsen och resp. lantbruksnämnder pä ell fullt tillfredsställande säll. Det är därför, som det anfördes redan i förra årets debatt, inte lämpligt att staten satsar budgetmedel på tvä olika organisationsapparater, som båda inriktas på samma ändamål.

Förutom sysselsättningsfrågorna har av motionärerna såsom andra arbetsuppgifter för SSR:s konsulent nämnts att bevaka samernas intressen vid den fysiska riksplaneringen, vid samrådsförfarandel med storskogs-bruket och vid förhandlingar med förhandlingsgruppen för överlagande av renskölselanläggningar samt att aktivera samebyarna i samband med del praktiska genomförandet. Dessa arbetsuppgifter bör enligt min mening ingå i intresseorganisationernas ordinarie arbetsuppgifter och bör således bestridas av SSR:s ordinarie medel. Till förbundet utgår omfattande bidrag ur samefonden. För budgetåret 1974/75 har SSR tilldelats 611000 kr. Härtill kommer samebyarnas medlemsavgifter. SSR bör

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Jordbrukets rationalisering, m. m.

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Jordbrukets rationalisering, m. m.

inom ramen för dessa medel ha utrymme för en konsulent. Om della är angeläget för förbundet är ju närmast en sak för SSR all självt bedöma.

Jag anser att samernas sysselsättning och utveckling av kombinationsnäringar är en ytterst angelägen fråga. Möjligheterna att bevara samerna som en etnisk grupp synes helt vara beroende av att arbetsmöjligheter skapas så all samerna kan leva kvar inom renskölselomrädet. Detta gäller i särskilt hög grad den kvinnliga arbetskraften. Trenden pekar på stor utflyttning av kvinnor i giftasvuxen ålder. Bl. a. för all bryta den trenden är del av vikt med särskild expertis. Behovel av hel- eller dellidssys-selsätiningar för samerna är stort. Lanlbruksmyndigheterna har också i uppdrag att skapa arbetstillfällen för samerna. Det är därför lämpligt att en konsulentfiänsi inrättas inom den statliga lanlbruksorganisationen. Givetvis skall innehavaren av fiänslen bedriva sitt arbete i nära kontakt med samerna och deras sammanslutningar.

Inrättandet av en statlig fiänsl för att i samråd med glesbygdskon-sulenierna handlägga frågor om samernas sysselsättning är således den mest lämpliga och ändamålsenliga lösningen av frågan om en konsulentfiänsi. Della är ocksä innebörden i reservaiionen 2 lill jordbruksutskottels belänkande.

Fru talman! Jag ber att få yrka bifall till reservaiionen 2.

Jag vill vidare i delta sammanhang la upp anslagel till skogsvårdsslyrelserna, som behandlas under punkten 18 i jordbruksutskottets betänkande. Här har inträffat en myckel märklig sak. Alla här i kammaren torde vara ense om skogsbrukets stora betydelse för vårt lands välstånd. En av förutsättningarna för att vi skall kunna bedriva en effektiv skogsvård är all en fungerande offentlig administration finns tillgänglig. Vi har ju genom skogsulredningens nyligen publicerade belänkande om virkesbalansen fått en tankeställare när det gäller betydelsen av att främja skogsvärden. 1 detta läge vill en minoritet i utskottet minska anslaget till skogsvårdsstyrelserna. Detta ställningstagande måste bero på en ren missuppfattning av situationen.

I utskottsbetänkandet har redogjorts för de beräkningar som ligger lill grund för del föreslagna anslagsbeloppet. Dessa innebär i korthet att man vid beräkningen av bidraget lill skogsvårdsstyrelserna utgår från summan av den beräknade kostnaden för s. k. offentlig verksamhet och de medel som flyter in i form av skogsvärdsavgifier frän alla skogsägare. Kostnaden för den offentliga verksamheten beräknas med utgångspunkt i en önskad verksamhetsvolym mätt i förrättningsdagar och kostnaden per sådan för-rätlningsdag.

Av det föreslagna bidraget till skogsvårdsstyrelserna budgetåret 1975/76 avses 95 96 användas för täckning av lönekostnader. Enligt de principer som godtagits av riksdagen är praktiskt taget samtliga anställda som avlönas av detta bidragsanslag uppförda pä den av regeringen fastställda personalförteckningen. Della förhållande, som kan sägas vara ganska unikt, innebär att staten tagit på sig ett stort ansvar för skogsvårdsstyrelsernas personal.

I molionen 1975:1551 har herr Jonasson m.fl., med hänvisning till skogsvärdsstyrelsernas betydelsefulla funktion för en förbättrad skogsvård, hemställt om minskat bidrag lill skogsvårdsstyrelserna. Delta går ju inte ihop med grunderna för anslagsberäkningen. Det kan ju var och en inse. Del märkliga önskemålet i motionen beror vad jag kan förstå på att motionärerna inte satt sig in i det syslem som används för beräkning av anslaget, särskilt av kostnaden per förrällningsdag. Denna beräknas av skogsstyrelsen genom en efterkalkyl med påslag för förväntade automatiska kostnadsökningar. Motionärerna har utgått från den dagkostnad som skogsstyrelsen beräknat i sin anslagsframställning och som är lägre än den som beräknats av departementschefen i budgetpropositionen. Anledningen till skillnaden mellan de båda beräkningarna är all skogsstyrelsen inte kunnai ta hänsyn till den höjning av lönekosinadspåläggel som gjordes den I januari i är.

Som jag nämnde nyss används merparten av bidraget lill skogsvårdsslyrelserna för alt täcka lönekostnaderna för den fasta personalen. Om nu bidraget skulle sänkas i den utsträckning motionärerna vill, skulle medel motsvarande t. ex. lönekostnaderna för ca 20 skogsvärdskonsu-lenler saknas. Föfiden skulle alltså bli en helt annan än vad som varit avsikten med motionen. För det kan väl inle vara så all motionärerna anser alt skogsvårdsstyrelserna inle skall belala in de sociala avgifter som vi alla varit med all besluta om? I sä fall måste särskilda bestämmelser utfärdas för skogsvårdsstyrelsernas sociala avgifter. En sådan ordning är ju inle möjlig.

Skogsvärdsstyrelsernas möjligheter all aktivt verka för att förbättra skogsvården här i landet fär inte försämras. Den utredning som skall se över skogsvärdsstyrelsernas organisation har också all behandla finansieringssystemet. Jag kan lova herr Jonasson och hans medmotionärer alt ulredningen skall komma med ell sä bra förslag all olyckshändelser som den här motionen inte skall behöva inträffa.

Fru lalman! Jag yrkar bifall lill jordbruksutskottets hemställan under punkten 18.

Under punkten 31 har centerpartiets och folkpartiets representanter i ulskottet reserverat sig och förordat en uppräkning av anslagel lill livsmedelsverket med 300 000 kr. utöver regeringens förslag, vilket förslag har godtagits av utskottets majorilel. Den av reservanterna yrkade uppräkningen avser resurser för toxikologiska undersökningar.

Jag vill framhålla all utskottsmajoriteten betonat de toxikologiska undersökningarnas väsentliga betydelse. Del bör också påpekas att livsmedelsverket under de tvä senaste budgetåren tillförts nya fiänster vid toxikologiska laboratoriet. Ytterligare en fiänsl har upptagits i årets budgelproposilion. Utskottsmajoriteten har inle varit beredd alt nu tillstyrka ytterligare förstärkning på del toxikologiska området än som föreslagits i budgetpropositionen.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan pä denna punkt.

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Jordbrukets rationalisering, m. m.

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Jordbrukets rationalisering, m. m.

Herr JOHANSSON i Holmgärden (c) kort genmäle:

Fru lalman! Herr Hedström gör gällande all vi i fiol var ense om all alla moiioner om rationaliseringsinsatser skulle gå till ulredningen. Det är alldeles riktigt. Men enligt vad jag kan erinra mig fanns i fiol inte med i lanlbruksslyrelsens petitaframställning någonting som klargjorde kostnadsutvecklingen när det gäller byggnation inom jordbruket.

I år sägs däremot i klartext all byggnadskoslnadsindex har stigit med 61 96. Vid ett samtal, som jag i dag har haft med lanibruksslyrelsen, meddelade styrelsen att index under de tvä senasie åren har stigit med 45 %. Della innebär att siödet lill om- eller nybyggnad av ekonomibyggnader inom jordbruket inle tillnärmelsevis har samma värde som 1967. Inte ens med den uppräkning som föreslås i molionen har siödet samma värde. När riksdagen fattade beslul i denna fråga 1967, herr Hedström, var väl meningen all stödet skulle behålla samma reella värde som det hade 1967. Siödet har emellertid urholkats så till den grad, all lantbruksstyrelsen menar all en förändring måsle ske om några insatser skall kunna göras.

Vad resonemanget om skogssidan beträffar - herr Hedström fann det myckel märkligt - vill jag slå fast att skogsstyrelsen framhåller all för-rätlningsdagskoslnaden genom automatiska kostnadsökningar beräknas stiga till 526 kr. per dag för budgetåret 1975/76. Vi har gått så långt all vi har gäll med på skogsstyrelsens hela framställning, även när det gäller ökat antal förrällningsdagar. Man bör emellertid ha rättighet att kräva att del i en sådan här proposilion finns samma anvisningar för alla olika verk och inrättningar. Lanibruksslyrelsen t. ex. fär exakt det belopp som man har begärt med hänsyn lill de automatiska kostnadsökningar som lanibruksslyrelsen har räknat med. Varför skall då inle skogsstyrelsen få det?

Till sist, fru talman: Om skogsstyrelsen absolut inle klarar denna uppgift med de medel som är tilldelade, vill jag framhålla att det finns en skogsägarorganisation, som utför en serviceverksamhet av minst lika hög klass som den som skogsstyrelsen slår för. Varför lar dä inle skogsstyrelsen resonemang med skogsägarorganisalionen och överlåter åt den en avsevärd del av den verksamhet som skogsstyrelsen inle kan bedriva, om del nu är så som herr Hedström vill göra gällande? Skogsägarna och skogsvärden behöver inte alls bli lidande genom elt sådant arrangemang.

Herr LARSSON i Borrby (c) kort genmäle;

Fru lalman! Lål mig med anledning av herr Hedströms anförande göra några kommentarer.

Del är nog väldigt korrekt och rikligt all man i avvaktan pä sittande utredningar avslår från all göra slörre och mer principiella förändringar i olika avseenden. Men jag måste bestämt vidhålla all detta förhållande, all man i olika sammanhang har arbelande utredningar, inle får innebära att riksdagen under tiden inle skulle ha räll och möjlighel att göra för-

nufliga förändringar av icke principiell karaktär. Sä har t. ex. statsrådet i budgetpropositionen gjort betydande prutningar på flera ställen utan att avvakta sittande utredning. Då må det inte vara förmätet av några molionärer eller av riksdagen alt också föreslå några justeringar, exempelvis när del gäller byggnationen, där det är direkta prutningar i budgetpropositionen.

Beträffande samekonsulenlen gjorde sig herr Hedström skyldig lill en felsägning. Del är inle de tre borgerliga partierna som har föfil vpk i del här avseendet ulan det är tvärtom. Det är kanske ovidkommande i sammanhangei, men i stället för alt hälla fast vid kravet på 600 000 kr. har vpk-represenlanten ställt sig bakom de borgerliga motionärernas önskemål om 100 000 kr. i anslag till konsulenlverksamhel vid SSR. Jag vill göra den kommentaren att detta inte är någon principiell förändring i inställningen med skadeverkningar av det slag som herr Hedström talade om. Jag tror att det går alt skruva ner tonlägel något och säga all del är ell mycket berättigat resonemang som herr Hedström för om upplysnings- och annan konsulenlverksamhel lill samernas fiänsl i sysselsättningsfrågor, t. ex. när det gäller utveckling av kombinations-näringar. Det bör ocksä i framtiden vara möjligt att göra sädana saker i lantbruksorganisalionens regi.

Beträffande skogsfrägorna: När vi nu har all anledning att salsa pä skogen så vill jag påvisa att de samlade insatserna från reservanternas sida dock ger ett netto på omkring 4 mifioner. Herr Hedström gjorde gällande i inledningen att del skulle vara fråga om en neltoprulning, men det är det alltså inte.

Nr 54 -

Torsdagen den 10 april 1975

Jordbrukets rationalisering, m. m.

Herr TAKMAN (vpk) kort genmäle:

Fru talman! Det tycks vara myckel svårt för många myndighetspersoner, inkl. en och annan riksdagsman, alt lägga av den traditionella förmyndarattiiyden gentemot samerna. Den har funnits sedan ell par tre hundra år och fyller väl nu alla anspråk på all vara kronisk och i vissa fall obotlig. Uno Hedström är känd som en framsynt man i andra sammanhang, men när del gäller samernas rättigheter som etnisk minoritet har herr Hedström ell lager av armerad betong kring de poliliska känselspröten. Hur niånga gånger skall man här i kammaren behöva tala om exempelvis all samefonden är samernas egna pengar? Det är inte skattebetalarnas pengar, som ju använts till stöd för många andra grupper i samhället. Fonden består av samernas egna pengar, som de borde ha rätt alt bestämma över själva.

Vad beträffar de många förträffliga fiänsiemännen och allt della skall jag bara referera lill en artikel i tidningen Samefolket nr 12 år 1974, där professor Israel Ruong, en av samernas främsta pionjärer, talar om hur 1971 års rennäringslag tillämpas i praktiken:

"I rennäringsadministralionen har samisk ungdom som dock läst exempelvis samhällsvetenskapliga ämnen vid universitetet mycket liten chans då fiänslerna besätts. Mekanismen som bestäms av 'förfiänst och

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Jordbrukets rationalisering, m. m.

skicklighet i rikets fiänsl' gör att samerna som ännu inle har erfarenhet av administrativ fiänsl slås ut även om de har förfiänst och skicklighet sell ur samisk synpunkt. Med andra ord de samiska premisserna för en fiänsl i en administration som gäller samerna borde väga tyngre än

storsamhällels vanliga uppfattning om förfiänst och skicklighet. I

propositionen till rennäringslagen hävdade regeringen icke utan rätt att renskölseln utgör den viktigaste grunden för samernas kultur. Men rennäringsadministralionen sköts nästan helt av icke samer. De förändringar som görs inom renskötseln under trycket av den mer eller mindre medvetna elnocenlriska mekanismen inom denna administration gör inte renskölseln lill en samisk näring och den blir på så sätt en allt falskare grund för samisk kulturutveckling."

Hen HEDSTRÖM (s) kort genmäle;

Fru lalman! Även med risk att bli beskylld för all försöka föra ned debatten på en lägre nivå låter jag trycka ned talarstolen till lämpligare höjd för mig i min ringhet.

Jag skall böfia min replik lill herr Takman med all säga att om han hade haft lillfälle att föfia del arbeie som vi bedriver inom rennäringsdelegationerna i Norrland för att förbättra samernas situation och levnadsvillkor, tror jag inte all han skulle ha haft anledning alt yttra sig som han gjorde här. Jag har icke någonsin blivit beskylld för att visa förmyndarmentalitet mol samerna. Tvärtom har jag vid de tillfällen då del varit lämpligt blivit föremål för viss uppskattning för det arbeie som vi har nedlagt på della område.

Som alla känner lill går ju rennäringsdelegaiionens arbeie ut pä alt pä alla länkbara sätt förbättra samernas villkor inom deras näring. Men del är inle genom munväder av den sort som herr Takman är mästare i an prestera som vi arbetar, utan vi håller oss mera till reella ting.

Herr Johansson i Holmgården kritiserade regeringens proposilion från den synpunkten alt kostnadsutvecklingen har gäll mycket snabbare än vad som redovisas i propositionen. Men kostnadsutvecklingen kan ju ingen i förväg känna till och säga hur den kommer att bli. Inte ens motionärerna har kunnai förutsäga detta i sina moiioner, och del visar väl att här rör man sig på etl område där vi alla måsle räkna med all vi inle kan föfia med och förutsäga den kostnadsutveckling som nu pågår.

Sedan gällde det skogsvårdsslyrelserna. Staten har, som jag nämnde, tagit på sig ell alldeles särskilt ansvar för denna organisalion, som inle är helstallig, och för dess personal. Del är del som gör att vi inte kan fatta på vilken grund man här går in för att minska anslaget. Del är ju ell förslagsanslag, vilkel betyder all vi måsle skaffa pengar lill de här sociala avgifterna, som jag talade om tidigare, och till sysselsättningen.

Herr Johansson i Holmgården påpekar alt om det inle finns pengar till all hålla en skogsvärdsstyrelse med personal, är skogsägarorganisationens personal redo alt hoppa in. Det lycker jag är etl ännu märkligare

resonemang. Vad skall vi i sä fall göra med den personal som vi har anställd inom skogsvårdsslyrelserna?

Hen JOHANSSON i Holmgården (c) kort genmäle;

Fru lalman! Lål mig försl säga all herr Hedström känner till att skogs-ägarorganisationerna bedriver en omfattande skogsbruksverksamhel och att den insatsen ur skogsvårdande synpunkt är minst lika värdefull som någon annan insats. Del vore rimligt, och det har framhållits frän många håll, t. o. m. från skogsvårdsstyrelsernas sida, alt man skulle ha en fördelning av arbetsinsatserna, så att skogsägarorganisationerna och skogsvårdsstyrelserna inte konkurrerar med varandra. Det har i alla fall visat sig all skogsägarorganisalionerna har kunnai göra de här insatserna för en betydligt mindre summa än vad skogsvärdsstyrelsernas serviceverksamhet har koslat.

Herr Hedströms resonemang om kostnadsutvecklingen och påslående all inle ens vi molionärer har kunnai föfia med densamma är ju ändå inget svar på den motion som vi har väckt. Efter åtta år har man, jag upprepar del än en gång, kunnai konstalera alt koslnadsindex i lanl-bruksbygderna har stigit med 61 96 och därav de två senaste åren med 45 %. Med sädana extraordinära förändringar borde också rimligen statens tillämpningsföreskrifter kunna förändras. Del är ingenting annat vi begär.

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Jordbrukets ' rationalisering, m. m.

Herr TAKMAN (vpk) kort genmäle:

Fru talman! Del är plågsamt med personer som inle vill bidra till elt problems lösning, och det är ännu plågsammare med personer som inle ens uppfattar att problemen existerar, problem som ligger mitt framför näsan pä dem. Detta måste jag säga om Hedström.

Jag tror all i mänga andra sammanhang kanske t. o. m. herr Hedström medgeratt alla folk har rätt lill självbestämmande; del gäller palestinierna, det gäller etniska minoriteter som i varie fall bör jämställas med majoritetsbefolkningen, maorifolket på Nya Zeeland, aborigines i Australien, de nord- och sydamerikanska indianerna osv. Man måste betona gäng pä gång att samerna är en etnisk minoritet. De skall inle i allt och allo styras av andra personer från majoritetsbefolkningen. De skall, sä långt möjligl, ha egna fiänsteman, ha rätt alt bestämma över sig själva.

Det är denna enkla mänskliga rätt som jag begär och som åtskilliga här är ense om att vi måste begära - och som samerna själva kräver. Det är delta del gäller, herr Hedström, ingenting annat.

Herr HEDSTRÖM (s) kort genmäle;

Fru lalman! Till det senast anförda vill jag bara säga att herr Takman tycks lida av argumeninöd, eftersom han går ända ned till maorifolkens länder för att hitta någon jämförelse med den situation samerna här i landet har. Herr Takman måsle vara medveten om att den nya rennäringslagen

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Jordbrukets rationalisering, m. m.

som riksdagen har antagit går ut på all förbättra samernas villkor på alla möjliga sätt. Den har varit i kraft så kort lid all man inle kan räkna med några slora resullal. Men det har redan visat sig att rennäringen fått en helt annan status och del är ovedersägligt att de som fortfarande utövar rennäringen har fält en bättre slällning. 1 det arbelet är jag inkopplad på elt mycket intimt sätt och har vissa erfarenheter av del.

All samerna som etnisk minoritet skall styra sig själva är bara etl talesätt; de har genom den nya lagen fått delaktighet i de delegationer som skall besluta i deras frågor. Nu är de väl representerade och gör själva en god insats i del arbetet.

Herr Filip Johansson i Holmgården uttalade att skogsägarorganisalionen kan utföra samma arbete som skogsvärdsstyrelsens personal men till lägre pris. Jag vill bemöta det med alt säga att skogsvårdsslyrelserna, utöver del arbete som eventuellt utförs av skogsägarorganisationernas personal, har alt la befallning med andra uppgifter av offentlig karakiär, som också måste betalas av någon.

Herr WACHTMEISTER i Johannishus (m);

Fru lalman! Tillåt mig försl säga några ord om elt ärende som inle har föranlett någon reservalion, niotionen under punkten 3 om en träd-gärdsassistent till lantbruksnämnden i Blekinge. Utskottets ullalande all det - i den mån nuvarande organisation på någol håll leder lill brister i rådgivningen lill trädgårdsnäringen - ankommer pä lanibruksslyrelsen all vidta lämpliga åigärder anser jag sä pass positivt all jag har kunnai godta del även om vi blekingar har svårt att inse det rikliga i alt placera elva fiänster i Malmö, tre i Kristianstad men ingen enda i Blekinge, Sveriges trädgård. Rådgivningen har också påtagligt försämrats. Men i förhoppning all delta skall gå upp t. o. m. för lanibruksslyrelsen, sä att den äntligen bekvämar sig lill att vidta de åigärder som pä den ankommer, har jag inget annat yrkande än om bifall till utskottets förslag.

Utskottet har under punkten 11 begärt en uppräkning av budgetpropositionens siffror för främjande av rennäringen med 100 000 kr. i avsikt all göra det möjligl för Svenska samernas riksförbund att anställa en egen konsulent. I sak är del egentligen inle så myckel som skifier utskott och reservanter åt; del är väl mest fråga om en angelägenhelsgradering. Men en väsentlig skillnad finns dock: reservanterna betonar enligt utskottsmajoriteten inte tillräckligt kraftigt - ja, om jag skall vara noga inte alls - att vi här rör oss med, som herr Takman upprepade gånger har sagt, en etnisk minoritet, vars fullständiga inordnande i det svenska samhället inle ens är önskvärt, eftersom en sådan assimilation skulle innebära förlust av oersättliga kulturvärden.

Av samma skäl skall vi så litet som möjligt lägga oss i samernas göranden och låtanden; vi har sannerligen burit oss ät illa nog vid all exploatering av den norrländska vattenkraften. Den har ju varit av oändligt värde för levnadsstandarden i hela värt land, som alltså står i stor tacksamhetsskuld till Norrland därför. Visst har samerna fån ekonomisk er-

sättning för vad vi tagit frän dem, men knappasl i proportion till vad vi vunnit. Dessutom finns det ju värden som aldrig kan mätas i pengar.

Någon befogad kritik kan absolut inte riktas mot lanibruksslyrelsen för dess handhavande av med rennäringen sammanhängande frågor. Men samernas problem är ju inte enbart samebyar och renskötsel. Lantbruksnämnderna saknar, som motionärerna herrar Häll och Dahlberg framhållit, resurser att aktivt medverka i fråga om de sysselsällningsskapande komplelieringsnäringsfång som erfordras för att samekulturen skall kunna fortleva. Motionärerna, lill vilka reservanterna anslutit sig, menar att särskild expertis därför bör ställas till förfogande, och reservanterna anser, att den befallningen bör inordnas i lanlbruksslyrelsens personal-stat.

Del är här som våra åsikter går isär. Vi i utskottsmajoriteten anser all den nya konsulentfiänsten, vars innehavare ju skall syssla med samefrågor även på lång sikl, lämpligen knyts till Svenska samernas riksförbund. Ingen har hävdat annat än att ell gott samarbete ägt rum mellan lantbruksnämnder och samer, men som jag ser det är det helt enkelt en fråga om förtroende, om vifia att undvika vad som skulle kunna tolkas som förmynderskap, om man sä vill, som gör all den nya konsulenten, vars behövlighet inle bestrids från någol håll, får Svenska samernas riksförbund lill huvudman. Det allmänna har ju även i sådant fall möjligheter till full insyn i hans arbeie genom särskilda instruktioner, såsom redan är fallet med konsulentfiänster hos andra icke statliga huvudmän. Eftersom som sagt ingen bestritt behovet av en ny konsulent, anser jag det också onödigt att invänta resultatet av 1971 års sameutredning utan menar all fiänslen bör kunna inrättas ulan dröjsmål.

Jag yrkar därför bifall till utskottets hemställan under punklen 11.

Så bara några få ord om punklen 27. Del är väl allmänt bekant, att yrkesfisket brottas med sä stora svårigheter - inle minst på grund av all dess produkter slår utanför de subventioner som lämnas andra livsmedel - all myckel grundliga rationaliseringar snabbt måste genomföras, om fisket över huvud tagel skall kunna överleva som näringsfång. Härvid kommer övergång till slörre fartyg att ges hög angelägenhelsgrad. Men den övergängen stoppas nu i stor utsträckning av alt hamnarna är för små eller för grunda. Del säger sig självt, all en hamn byggd för 30 fots bålar blir väl trång, när båtarna kommii all ligga i slorleksklassen 40-80 fot.

Utskottets borgerliga ledamöier tvivlar på all i budgetpropositionen för hamnförbäliring upptagna medel kommer all räcka till och yrkar därför på ytterligare 1 mifi. kr. lill det här ändamålet. Det är angeläget alt arbetena snart kommer i gång, och jag yrkar därför bifall lill reservationen 4 vid punklen 27. Vi har inom utskottet varit fullkomligt överens om all del är regeringens sak att fördela pengarna, men må det vara tillåtet för mig som bleking alt i regeringens särskilt välvilliga hågkomst anbefalla Lislerlandels största fiskehamn, Nogersund.

Under punkten 31 föreligger en gemensam center- och moderaireser-

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Jordbrukets rationalisering, m. m.

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Jordbrukets rationalisering, m. m.

vallon. Eftersom del enligt min mening är så självklart att den enskilda handeln skall vara representerad i livsmedelsverkels styrelse att varie diskussion därom borde vara överflödig kan jag i det avseendet nöja mig med att instämma i de yrkanden om bifall lill reservaiionen 5 som här tidigare har framställts. Elt sådant bifall bör f ö. kunna lämnas, eftersom del ju inle är fråga om all peta några ur styrelsen ulan om all komplettera den.

Reservationen 7 vid punkten 37 gäller villkoren för all vissa jordbrukare skall få bidrag lill den del av veterinärkostnaderna, resekostnader inberäknade, som överstiger 17 kr. Vi noterar med tillfredsställelse att regeringen nu tillmötesgått ell gammalt önskemål, så att den övre gräns för till statlig inkomstskatt laxerad inkomst som hittills har gällt för dessa bidrag nu föreslås höjd från 5 000 kr. lill 15 000 kr. Vi ser della som en anpassning lill inflationen och lill de konsekvenser som de ökade fastighetstaxeringsvärdena har fåll, men därför finner vi det också vara all ge med ena handen och la lillbaka med den andra när en ny spärr - högst 15 djurenheter - införs. Del är f ö. en spärr som kan vålla vissa konlrollsvårigheler. Velerinärförbundel har inle ens tillfrågats om den. Del kanske hade varit lämpligt att göra del, för det är givelvis veterinärerna som blir ansvariga för debiteringen av räkningarna. Speciellt sommarlid kan den nödvändiga kontrollen av krealursanialet bli räll besväriig. Veterinärerna kommer med andra ord att bli ett slags motsvarighet lill krisårens slaktgodemän, och den saken lycker jag att de kunde ha sluppil.

Jag yrkar därför bifall till reservaiionen 7.

Hen ÅNGSTRÖM (fp);

Fru lalman! Jordbruksutskottets betänkande nr 1 är elt digert aktstycke och innehåller många punkter, och del är väl därför svårt an här i kammaren få en sammanhållen debatt pä de olika punkterna. Här har redan diskuterats beträffande rennäringen och dess framlid i landet. Kerstin Anér kommer senare att ä folkpartiets vägnar tala närmare om den frågan, men jag vill helt kort uttrycka sympati för den linje som bl. a. herr Takman här har varit talesman för.

Jag kommer all tala om elt ämne som ligger mig väldigt nära, nämligen den jordbrukspolitiska synen på del norrländska jordbruket. Del är dä självklart all jag måste utgå från del jordbrukspolitiska beslul som fattades 1967, då del blåste en härd motvind mol det svenska jordbruket i allmänhet och mot det norrländska i synnerhet.

Under trycket av ett inhemskt överskott av vissa jordbruksprodukler, överskoll och prisdämpningar på den internationella marknaden och en viss snedhet i bytesbalansen mol våra närmaste handelspartner antogs ell jordbrukspolitiskl program som i korta drag innebar alt endasl de bördigaste delarna av vårt land betraktades som värda alt satsa pä då det gällde jordbruksdrift. För det norrländska jordbruket betydde del att bara de bördigaste kustremsorna ansågs ha framlida ulvecklingsmöj-

ligheler, medan jordbruket i del övriga Norrland endasl gavs en kort nådatid före avvecklingen.

När man nu i mitten pä 1970-talet gör en snabb analys av del jordbrukspolitiska läget i Sverige, finner man att bilden är helt förändrad. Pä väridsmarknaden har del tidigare överskottet förbytls i en kraftig efterfrågan på vikliga produkter, och väridssvällen har lagt ell moraliskt ansvar pä de länder som kan öka sin livsmedelsproduktion. Dessutom har niifiödebalten väckt en kraftig opinion mol ödeläggelsen av det leende odlingslandskapet. Om man till dessa faktorer lägger näringens egen förbluffande livskraft och sega låga, behöver man inte förvånas över all dagens resultat är mycket bällre än vad de yttre förutsättningarna egentligen borde ha medgivit.

Den svenska åkerarealen har totalt sett visat en ökning under det senaste året för första gången på närmare etl halvt sekel. Enligt de prognoser som för fem är sedan ansågs realistiska skulle del i stället ha varit en reduktion pä 35 000-50 000 hektar per år. Svenska jordbruksprodukter röner i dag stark efterfrågan på världsmarknaden. Del är alt märka alt den positiva synen på del svenska jordbruket kom före uppsvinget på världsmarknaden. Jag tycker att detta kan tas som ett hoppfullt tecken på att del svenska jordbruket har myckel stark livskraft och all intresset för all förstärka näringen inle är enbart en konjunkturföreteelse.

Jordbruket i norra Sverige har under samma lid haft en väl hävdad utveckling jämfört med det övriga landet, och del har- inte minst under de tvä senasie åren - skett en välkommen uppmjukning av de jordbrukspoliliska riktlinjerna, vilket vi norrlänningar är myckel tacksamma för. Statsmakternas regionalpolitiska satsningar, om vilka i stort sell rått politisk enighet, har även tillfört jordbruket livskraft. Del bör ocksä fastslås all jordbrukets framlida utveckling är beroende av att samordnade insatser görs med arbetsmarknadspolitik, kommunikationspolitik, socialpolitik och jordbrukspolitik som verksamma delar i en total regionalpolitisk satsning. Därmed trorjag att man bryter del olyckliga sektorslänkande som 1967 års jordbrukspolitiska beslul innebar avskräckande exempel på. Där angavs ju att man skulle bortse från andra regionalpolitiska synpunkler vid utformningen av de jordbrukspolitiska åtgärderna. Dessa åigärder gick närmast ul på all utveckla jordbruket i södra och mellersta Sverige, där de bästa förutsättningarna fanns. Della innebar naturiiglvis en mycket stor risk för all tidigare blomstrande bygder i Norrland pä en generation skulle förvandlas till ödebygder.

Efter hand har insikten om det norrländska jordbrukels belydelse som näringsgren och inle minst som ell vikligt inslag i regionalpolitiken vunnit starkt gehör, och är 1970 formulerade utredningen om slöd lill jordbruket i norra Sverige denna insikt i föfiande punkter:

1. I vissa delar av norra Sverige finns goda förutsättningar för jordbruksproduktion.

2. Sociala skäl talar för att medelålders och äldre brukare får möjlighet alt stanna kvar och driva sitt jordbruk.

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Jordbrukets rationalisering, m. m.

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Jordbrukets rationalisering, m. m.

3. Beredskapsskäl lalar för stöd lill del norrländska jordbruket.

4. Produktionen i förädlingsföretagen måste säkras.

5. Mifiövärdssynpunkter motiverar fortsalt jordbruksdrift. Uiredningens förslag har tidigare - 1971 och 1974 - resulterat i att

prisstödet förstärkts och all del s. k. B-stödet införts. Innan jag går in på de olika delfrågorna vill jag i korthet nämna all man i stort sett prövat alla vägar att ge sysselsättning och inkomst ål glesbygdens folk vid tidigare satsningar dä det gällt regionalpolitiken. Det var verkligen förvånande all man glömde bort alt del fanns etl mycket näraliggande exempel, nämligen jord- och skogsbruket. En mycket stor procentuell andel av de sysselsatta inom olika näringar fanns i del norrländska jordbruket.

Om man har detta klart för sig kan man övergå till alt se på de särskilda förhållandena för lantbruket i norra Sverige. Dä måsle man också se litet på strukturen, och där finner man den skillnaden mot övriga landet alt den norrländske jordbrukaren ofta är deljordbrukare och all han tillsammans med famifiemedlemmarna har kombinationen skog och jord som den vanligast förekommande. Det finns också behov av kompletterande förvärvskällor, och del framgår klart av att brukningsenhelerna i Norriand har ett snitt av knappt 6 hektar per gård. Bruttointäkterna per gård i inlandet var för år 1974 ca 16 000 kr., vilkel inte är myckel men måste ses mol bakgrunden av kombinationen med andra förvärvskällor.

Även om man ser på skogen finner man all brukningsenhelerna är relativt små. Inlandsgärdarnas skogsinnehav är i medeltal ca 85 hektar.

Ser man på åldersfördelningen hos dem som arbetar i jordbruket flnner man att år 1973 var drygt 50 % av lantbrukarna i Norrland 55 är eller äldre. Del belyser klart de generationsproblem som del norriändska jordbruket och i synnerhet inlandsjordbrukei har att brottas med. Men de senaste åren har del skett.en glädjande omsvängning. Det har dykt upp unga människor pä lantbruksnämnderna och hört sig för om möjligheterna att förvärva brukningsenheler, och dessa personer har varit beredda alt uppfylla villkoren för enheternas brukande. Delta lycker jag visar alt med samordnade insatser pä jordbrukels område från länsmyndigheter och kommuner och med förbättrade stödåtgärder frän statsmakternas sida kan betydande effekter för sysselsättning och allmän regionalpolitik uppnäs.

En av de viktigaste åtgärderna är alt man förbättrar de olika stödformerna. Som första punkt kan nämnas en förändring av villkoren för de s. k. SR-, A- och B-slöden till del norriändska jordbruket.

SR-slödel är etl särskilt ralionaliseringsslöd - del framgår av förkortningen - och ger möjligheter att sammanslå små enheter till stora jordbruksföretag. Bidragsdelen är 40 % av investeringskostnaderna. SR-stö-det har utgått lill ell mindre antal jordbrukare i Norrlands kuslbygder, och i Norriands inland - bortsett från Storsjöbygden - är detta stöd en sällsynthet och kommer att så förbli även i framliden.

A-stödet har haft sin största belydelse för slälibygdsjordbrukel, men

del har på grund av bestämmelserna för stödet fält rätt ringa användning i inlandet. A-stödet ges till de jordbruk som med nuvarande bestämmelser anses tillräckligt lönsamma. Då A-stödet är lika motiverat ur närings-och samhällsekonomisk synpunkt som SR-slödel bör del höjas till 40 % av investeringskostnaderna.

Den största betydelsen för Norrlands inland har det s. k. B-stödet haft. Det har möjliggjort för många av inlandets jordbrukare att rusta upp ekonomibyggnader. Under de tre senaste åren har B-slöd utgivits till 152 jordbrukare i Norrbotten och Västerbotten, och under samma tid har totalt i norra Sverige utgivits B-bidrag med 9,67 milj. kr. och lånegarantier med 10,54 milj. kr. F. n. har B-stödet karaktären av etl över-gångsslöd för alt trygga den äldre jordbrukargeneralionens möjligheter lill en försörining livstiden ut. Denna begränsning av B-stödet till den nuvarande äldre jordbrukargenerationen bör ändras, så alt det även kan ges på längre sikl, dvs. infogas som en med SR-slödel och A-stödet jämbördig del av den statliga administrativa ralionaliseringsverksamhelen, så alt del också får framlidsverkan. Del bör kunna ges till nya eta-bleringar, och det är också mycket angeläget alt det kan ges till unga brukare. Storleken pä B-stödet bör vidare ökas frän nuvarande 25 % lill 40 96 av investeringsbeloppet, alltså även i del fallet samma tal som inom SR-verksamheten.

I della sammanhang bör även observeras all djurskötsel och därmed förenad mjölkproduktion i glesbygder utanför pendlingsavslånd till en tätort oftast är den enda förfiänstmöjlighelen för den kvinnliga arbetskraften. För männen finns större möjligheter till arbete: väg-, skogs-eller gruvarbete. Del faller därför ofta pä kvinnans lott att sköta jordbruksdriften, speciellt då kreatursskölseln. Men som bestämmelserna nu är utformade fär mannen - alltså den formelle gårdsägaren - avslag pä sin ansökan om statligt stöd av formella skäl. En utvidgning av B-stödet ■ till att även omfatta den yngre jordbrukargenerationen med framtidstro är att betrakta som ett krav från glesbygdens kvinnor på jämlikhet med tätorternas kvinnor.

Herr Johansson i Holmgården har här talat om stödet till läckdik-ningsförelag,och jag vill instämma i vad han sade. En viklig förutsättning för att goda resultat av jordbruksnäringen skall kunna uppnås är att jorden hålles i god kondition. En grundläggande åtgärd i detta syfte är de täck-dikningsföretag som utförs pä de jordbruksområden där förhållandena kräver detta. Täckdikning kan också sägas vara förelag som har långsiktig verkan. De ger i mänga fall full utdelning försl ät en kommande generation. Här kan man dra vissa paralleller med de skogsvårdande åtgärderna inom skogsbruket. Erfarenheterna från förra årets svåra skördeförhållanden visar ocksä avsevärt mindre skador pä täckdikade jordar än på andra. Om man dä skall nyttiggöra svensk åkeriord, där täck-dikningen är en viktig del av åtgärderna, motiverar det en höjning av investeringsbidraget lill 50 96.

Sedan är del tvä punkter som jag anser har ganska slor belydelse dä

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Jordbrukets rationalisering, m. m.

4 Riksdagens protokoll 1975. Nr 54-57

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Jordbrukets rationalisering, m. m.

det gäller verksamheten och ekonomin för det norrländska jordbruket. Den ena är rådgivningsverksamheten. Där är del en stark önskan ute i bygderna att den verksamhet som centraliserats lill lantbruksnämnderna, när man tog in de s. k. lokalrådgivarna till lantbruksnämndernas kanslier i residensstäderna, skall utlokaliseras igen. Del är nämligen svårt för rådgivarna där alt upprätthålla den tidigare goda kontakten med jordbruksfolket och dem näraliggande problem. Detta är myckel påtagligt i Norrland, där vi har de slora geografiska avstånden.

Mina medmotionärer och jag har ocksä i molionen 1594 tagit upp förslaget om att man skall ha möjligheter att förvärva komplelteringsskog av kronan och kyrkan. Jag har tidigare sagl alt jord och skog är den vanligaste kombinationen av förvärvskällor i del norrländska jordbruket, och skogen ger elt värdefullt ekonomiskt tillskoll i försöriningen. Genom arbetet på den egna skogen uppnår man också en någorlunda jämn sysselsättning året runt. Men för de flesta norrländska jordbrukare är skogsarealerna för små, och del finns inte möjligheter till komplelleringsköp inom brukningshäll. Della är ell gammall ärende. Redan pä 1940-lalel väckte riksdagsman Uno R. Jakobsson i Vilhelmina i riksdagen en motion, i vilken han yrkade all, där så var lämpligt från arronderingssyn-punkl, tillstånd skulle ges lill norrländska småbrukare alt förvärva komplelteringsskog av kronan och kyrkan. Riksdagen sade den gången nej, och del är all beklaga. Om motionen vunnit bifall hade vi i dag haft etl mycket bättre läge i skogsbygderna och sluppit all bevittna den flykt frän området som nu pågått i mer än 20 år.

Della förslag har blivit i högsta grad aktuellt igen genom att domänverket förklarat att avverkning och skogsvård med nuvarande högmekaniserade avverkningsmeloder inte är lönsamma inom vissa områden. Till della är all säga alt det inom samma områden finns bondeskogar som fortfarande kan skötas med tillfredsställande resultat dä det gäller både ekonomi och skogsvården pä sikt. Kyrkan har ocksä skogsområden där kyrkan saknar organisalion och nödvändig expertis för ett rationellt brukande av skogen. I sådana områden hören försäfining och fördelning vara till fördel både för kyrkan och för de enskilda lantbrukarna.

Jag letade förgäves i utskottsbetänkandet efter utskottets behandling av motionen, men just innan jag gick upp i talarstolen fick jag reda på att den kommer att behandlas i ett betänkande som kommer inom en nära framlid. Jag tyckte ändå att del fanns anledning all beröra även detta problem när man gör en bred granskning av de jordbrukspolitiska förhållandena i Norrland.

Fru lalman! Jag yrkar bifall till de reservationer som folkpartiets representanter i utskottet avgivit.

Fru FREDRIKSON (c):

Fru talman! I jordbruksutskottets betänkande nr 1 behandlas frågan om bidrag till byggande och underhäll av fiskehamnar m. m. Regeringen föreslår etl reservationsanslag av 4 780 000 kr.

I Ireparlimotionen 893 föresläs att anslaget uppräknas till 6 869 000 kr., varav 5 mifioner skall användas lill byggande och underhäll av fiskehamnar och 1 869 000 kr. lill att täcka fiskels andel i sjöfartsverkels kostnader. Utskottets majoritet - representanter för socialdemokraterna och vänsterpartiet kommunisterna - avstyrker molionen.

1 reservationen 4 hemställs att till Bidrag lill fiskehamnar m. m. anvisas ett reservationsanslag av 5 800 000 kr., vilket betyder en uppräkning med 1,02 mifi, kr.

Om fiskerinäringen skall kunna fortleva och utvecklas är bra och välutrustade fiskehamnar en otvetydig nödvändighet. F. n. finns av olika skäl ett stort och ackumulerat behov av såväl reparationer som nybyggnader av fiskehamnar. Under en rad år utgick inte statsbidrag härtill, och hamnarna blev under denna tid av ekonomiska skäl eftersatta.

De nya och större fiskefartyg som anskaffats under senare år ställer ökade krav på djup och kajulrymme, och hamnarna motsvarar inle heller de krav som måsle ställas ur säkerhetssynpunkt. Bl. a. pä västkusten finns, som nämnts i motionen, exempel pä att nya fiskefartyg inte kan använda hemmahamnen på grund av att det ej funnits medel till erforderiig fördjupning.

För att spara tid vill jag instämma i de allmänna synpunkter som herr Larsson i Borrby uttalat beträffande fiskenäringens situation. Denna bör föfias med största uppmärksamhet, och åtgärder för näringens bevarande måste vidtas ulan dröjsmål.

Vi anser att en uppräkning av bidraget är motiverad. Det är nödvändigt för alt man skall komma i fatt behovel.

Fru lalman! Jag ber att fä yrka bifall lill reservaiionen 4 vid punklen 27.

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Jordbrukets rationalisering, m. m.

Hen MAGNUSSON i Tanum (s):

Fru talman! Beträffande fiskehamnarna vill jag lämna kammaren en liten historik över verksamheten. Av såväl herr Wachtmeislers i Johannishus som fru Fredriksons anföranden i kammaren kunde man få uppfattningen att ingenting gjorts för att skaffa fiskehamnar ål det svenska fisket.

Bidraget lill fiskehamnar är av relativt gammalt datum. Kungl. Maj:t utfärdade redan år 1881 bestämmelser om statsbidrag till mindre hamnar som fiänade fisket. Bidrag utgick med högst två tredjedelar av kostnaden, och bidragsmottagaren fick själv svara för arbelel efter en av Kungl. Maj:t fastställd arbetsplan. Bakgrunden lill dessa bestämmelser var all fiskarna själva inte hade ekonomiska möjligheter all bygga tillfredsställande hamnar. Bristen på goda fiskehamnar var på den liden stor, och vissa kuslslräckor saknade nästan hell fiskehamnar.

Del visade sig emellertid snart att fiskarna ofta inle kunde klara av den återstående tredjedelen av byggnadskostnaderna och samtidigt svara för hamnens underhåll. Statens bidrag höjdes därför av 1898 års riksdag lill 90 96 av de beräknade kostnaderna. Denna anslagsprocenl har sedan

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Jordbrukets rationalisering, m. m.

under åren varit normgivande. I vissa fall har bidragen varit 100 96.

Antalet fiskehamnar av någon belydelse uppgick i millen av 1960-talet till mellan 300 och 400. Dessutom fanns ett okänt antal enstaka bryggor, kajer och landningsplatser.

Mänga av dessa fiskehamnar har numera icke någon slörre betydelse för fisket. En betydande rationalisering inom fiskerinäringen har skett, främst genom tillkomsten av slörre bålar och effektivare redskap. En översyn av behovet av fiskehamnar gjordes av 1967 års fiskehamnsul-redning.

Anslaget till fiskehamnar uppfördes år 1966 med 4 225 000 kr. Under de är utredningen pågick förekom myckel ringa fiskehamnsbyggande. Anslaget uppfördes under åren 1967-1972 med endasl 1 000 kr. per år.

Under budgetåret 1972/73 uppfördes anslaget med 2 mifi. kr. plus reservation från budgetåret 1971/72 med I 780 886 kr.

Budgetåret 1973/74 höjdes anslaget ytterligare lill 3 mifi. kr., och under innevarande budgetär, 1974/75, är anslaget 4 600 000 kr. med en reservation från budgetåret 1973/74 av inte mindre än 3 150 324 kr. För budgetåret 1975/76 föreslås ett bidrag av 4 780 000 kr., alltså en ökning med 180 000 kr.

I den moiion av herr Åberg m. fl., som har nämnts här, föresläs alt anslagel för budgetåret 1975/76 skall uppräknas lill 6 869 000 kr.

Utskottsmajoriteten har funnit alt tillräckliga skäl forell bifall till molionen inte föreligger och avstyrker därför molionen 893. Reservanterna vid denna punkt anser också motionsyrkandel vara för dyrbart för att bifallas och prutar därför gladeligen 1 mifi. kr., vilkel ändå innebär en ökning av anslaget i förhållande lill budgetpropositionens förslag med drygt 1 mifi. kr.

Jag vill här bestämt säga ifrån att jag delar uppfattningen att upprustningen av fiskehamnar inte skall stoppas ulan skall kunna pågå i tillfredsställande omfattning. Här har sagts all upprustningen inte sker i den takt som borde hållas. Jag vet inte vem som i så fall är ansvarig härför. När inle de budgetmedel som har anslagits har förbrukats, lyder det på att antingen är planeringen inle vad den borde vara eller ocksä är det någonting annat som inte har iakttagits vid byggandet av fiskehamnar. Jag vill därför efterlysa en plan för upprustningen av de fiskehamnar som nu är i bruk och en beräkning av kostnaderna härför. Jag är synnerligen angelägen om all även fiskets utövare skall känna trygghet i samhället och tillförsäkras samma möjligheter till utkomst som andra näringsutövare åtnjuter.

Jag ber att fä yrka bifall till utskottets hemställan under punklen 27.

Herr Wachtmeister i Johannishus tog upp frågan om statsbidrag lill mindre bemedlade jordbrukare som anlitar veterinär för sina djur. Inkomstgränsen för räll lill delta stöd har i propositionen justerats upp lill 15 000 kr., och det finner herr Wachtmeister vara tillfredsställande. Däremot vänder han sig mot bestämmelsen alt om djurantalet överstiger 15 djurenheter skall bidrag inte utgå.

Jag var litet nyfiken pä della med djurenheter. Alla som sysslar med jordbruk och kan de här termerna vet naturligtvis vad 15 djurenheter är, men jag är inle hell övertygad om alt samtliga i kammaren vet vad det innebär. Jag har fåll upplysningen att ell vuxet djur utgör en enhet. Om en jordbrukare har mer än 15 vuxna djur är han alltså inte berättigad lill della bidrag. Del måste vara djur av dålig beskaffenhet om 15 vuxna djur inle kan ge sin ägare 15 000 kr. i inkomst. Jag tror inle all denna spärr har någon betydelse. Är det fråga om gödsvin får man ha ända upp lill 75 djur och ändå vara berättigad lill bidrag, och för fär och getter är gränsen 45 djur. Jag kan dela uppfattningen all spärren möjligen är onödig, men jag tror inle alt den på någol sätt kommeratt vara besvärande för de jordbrukare som skall ha bidraget.

Jag yrkar bifall lill utskottets hemställan vid punklen 37.

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Jordbrukets rationalisering, m. m.

Fru FREDRIKSON (c) kort genmäle:

Fru lalman! Herr Magnusson i Tanum efterlyste en plan för upprustning av fiskehamnarna." Del finns en plan för i vilken ordning hamnarna skall få bidrag. Som replik till herr Magnusson skulle jag vifia säga att man inte kan rätta sig enbart efter situationen under ett budgetår. Det kan vara så att projekt inle hinner tas fram eller genomföras under del aktuella budgetåret. Det är alltså inte säkert all antalet projekt överensstämmer med de anslagna medlen, och det är därför inle märkvärdigt att det kan bli pengar över. Andra budgetår kan det uppstå ett underskott. En utredning kan också föranleda en förskjutning då projekt under liden fär avvakta utredningsresultatet.

Jag vill citera något ur reservaiionen 4:

"Riksdagen har tidigare-- betonat angelägenheten av all det statliga

slödel lill byggande och förbättring av fiskehamnar ges en sådan omfattning att del blir ell verksamt instrument vid de forlsalla strävandena

all rusta upp våra fiskehamnar.---- De statsbidrag som f n. står till

buds är dock enligt motionärernas mening allfiämt klart otillräckliga.

Utskottet anser det angeläget alt den av förra årets riksdag initierade upprustningen av våra fiskehamnar inte stoppas upp."

Herr MAGNUSSON i Tanum (s) kort genmäle;

Fru lalman! Fru Fredrikson och jag har tydligen inte några motsatta åsikter i den här frågan. Vi är båda av den övertygelsen att hamnarna behöver upprustas. Men tyvärr sker inle upprustningen i den takt som vi skulle önska. Det har icke fatlats medel - del har t. o. m. funnits medel över när budgetåret gått till ända. Då är det svårt alt övertyga riksdagen och framför allt finansministern om att del skulle behöva anslås ytteriigare medel för all upprustningen skulle bli mer omfattande. När del föreligger en plan för ulbyggnaden och den klart visar alt samhället här måsle gå in med betydligt större anslag, så låt oss då på nytt pröva medelstilldelningen till fiskehamnarna.

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Jordbrukets rationalisering, m. m.

Fru FREDRIKSON (c) kort genmäle;

Fru talman! Del finns dock elt behov. Jag tror all ocksä herr Magnusson vet att det finns kommuner som förskotterat exempelvis en halv mifion kronor därför all del förelegal ell obestridligt behov av alt hamnen upprustas.

Herr JONASSON (c);

Fru talman! Efter de anföranden som herrar Larsson i Borrby och Johansson i Holmgärden m. fl. hållit i den här debatten skall jag fatta mig kort. Jag hade frän börian tänkt att ta upp den förändring som skett belräffande jordbrukspolitiken under de senaste älta ä tio åren. Nu har den saken redan berörts, och jag skall därför avslå från att gä in pä de frågorna. Jag vill bara slå fast att den inställning som regeringspartiet hade lill jordbrukspolitiken har kommit pä skam. Del är dock inle särskilt fruktbart att gräva i det som ligger bakåt i liden - vi måste se framåt.

Vad som nu är aktuellt är all skapa bällre förutsättningar för jordbruket och dess folk framöver. Rationaliseringsbeslämmelserna måste snarast omarbetas sä att stödet bättre kan anpassas till individen och till de lokala förhållandena. Jordbrukspolitiken har lett til! stora glesbygdsproblem, men med etl bällre anpassat jordbruksstöd kan vi också bällre komma till rätta med glesbygdsproblemen.

Skogen har under den senasie liden kommii i blickpunkien, och del är trevligt. Det har blivit bättre priser. Men risker för att råvaran skall bli knapp föreligger, och vi måsle fä en stark upprustning av skogsvården. Vi måste också ta till vara allt virke och virkesavfall, något som hittills i alltför hög grad nonchalerats.

Vi måste också få en alltmer omfattande forskning. Om den trepartimolion som berör den saken kommer herr Johansson i Holmgärden all tala. Han har tidigare bemött de synpunkler som herr Hedström framförde angående molionen vad gäller pengarna lill skogsvårdsstyrelserna.

Till punklen 21 har jag fogat etl särskilt yttrande. Punklen behandlar åtgärder för intensifierad skogsvård i norra Sverige. I motionen 885 av mig, Karl-Eric Norrby m. fl., hemställs alt riksdagen uppdrar åt regeringen att överväga att stödet lill intensifierad skogsvärd i norra Sverige bör kunna utsträckas all gälla gränsområdena lill inre stödområdet och all slöd lill skogsvärd borde utgå i dessa områden med 40 96 för enskilda och 30 96 för övriga ägarkategorier.

Fjolårels riksdag beslöt all slöd lill skogsvårdsåigärder skulle utgå med 70 % av godkänd kostnad till enskilda skogsägare i område 1 och med 50 96 i område 2. För övriga skogsägarkategorier skulle procentsatserna bli 60 resp. 40.

Bakgrunden var att man ville göra en satsning för all åstadkomma högre sysselsättning inom områden med stor arbetslöshet. 2 500 årsverk skulle erhållas. Man ville också åstadkomma en högre skogsproduktion pä sikt. Den beräknades lill tre fyra mifioner skogskubikmeter mer per år. Satsningen är säkert riklig. Vi behöver mer skogsråvara. Del har i

dagens debatt sagts att skogskonjunkturerna är nedåtgående. Del är då väsentligt alt sälta in starkare ätgärder för en bältre skogsvård.

Enligt riksdagsbeslutet skulle lill områdena angränsande likartade skogsmarker få samma stöd. En uppvaktning har skett - bl. a. från Värmland - för all fä fram denna komplettering, men regeringen har ingenting gjort i detta avseende. Därför har vi väckt motionen 885. Vi förmenar i den alt anslagsområdet bör utvidgas - kanhända dock med en lägre slödprocent för att fä en jämnare övergång.

Utskottet har inte tillstyrkt molionen utan hänvisar lill 1973 års skogsulredning, som haratt ta befallning med hithörande frågor. Med hänsyn till detta har jag inle reserverat mig. Med det särskilda yttrande som jag har fogat lill denna punkt har jag velat markera nödvändigheten av att området utökas. Jag förväntar att så skall ske när 1973 års skogsulredning framlägger sitt betänkande. Det är bara att hoppas all della skall ske inom den närmaste liden.

Punkten 35 behandlar velerinärstaten. 1 molionen 1549 har herr Persson i Heden och jag hemställt all riksdagen hos regeringen anhåller om all lanibruksslyrelsen får i uppdrag all nogsamt pröva indragningen av ve-lerinärfiänsler. Vi har gjort detta mot den bakgrunden all risker för alltför starka indragningar kan bli föfiden av det tidigare riksdagsbeslutet. Alltför få veterinärer leder till större lidande för djur och föriuster för djurägare. Det föreligger ytterligare tvä moiioner som påtalar brislen av veterinärservice på andra håll i landet.

Då riksdagsbeslutet är av sä sent datum som 1973, har utskottet ej tillstyrkt molionerna. Utskottet har dock varit positivt lill desamma. Den utredning som föregick riksdagsbeslutet 1973 räknade med en räll stark nedskärning av djurantalet och därmed ocksä en minskning av antalet veterinärer och veterinärdistriki. Men en omsvängning har skett i detta avseende. Del finns nu risk för att tillgängen på veterinärer blir för liten.

För all markera de svårigheter som föreligger på vissa håll beträffande möjligheterna till veterinärservice har jag avgivit ett särskilt yttrande vid denna punkt. Vi får säkert anledning att återkomma till denna fråga.

Punkten 37 behandlar bidrag lill djursjukvård. Vid denna punkt har regeringen i årets budgetproposition upptagit yrkanden som vi från de icke-socialistiska partierna tidigare har framfört. I niotionen 320 i fiol begärde Allan Gustavsson, Kari-Eric Norrby och jag att högsta inkomstgränsen för erhållande av statsbidrag lill djursjukvård skulle höjas frän 5 000 till 15 000 kr. i taxerad statlig inkomstskatt. Dä blev vi nedröstade av socialdemokrater och vpk-are. Jag vill bara tacksamt noiera att regeringen nu har biträtt vår linje. En viss begränsningsregel har regeringen dock infört. Den har herr Wachtmeister i Johannishus redan berört. Siödet skall utgå endast lill brukare med mindre än 15 djurenheter. 1 molionen 591 av herr Andersson i Ljung m. fl. föreslås alt denna begränsningsregel skall utgå, och i reservaiionen 7 har detta yrkande fullföfits. Vi reservanter anser att om en djurägare pä grund av dålig skörd eller av annan orsak inle kommii upp lill 15 000 kr. i taxerad inkomst.

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Jordbrukets rationalisering, m. m.

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Jordbrukets rationalisering, m. m.

dä bör han ocksä erhålla ersättning för velerinärkostnaderna. Säkert är han i behov av en sådan.

Herr Magnusson i Tanum anförde att med del djurantalet behövs del säkeriigen inget bidrag. Men, herr Magnusson, antalet djur kan väl ändå inle vara avgörande för om del behövs etl stöd eller ej. Har en person fält en dålig skörd och ligger så illa lill att han har mindre än 15 000 kr. att taxera till statlig inkomstskatt, då kan vi väl konstatera att hans ekonomiska förhållanden verkligen inle är goda.

Därtill kommer konlrollfrågorna, som herr Wachtmeister i Johannishus också har berört. En person kan ju ha djur av flera olika slag och på det sättet komma upp i 15 djurenheter, vilkel alltså motsvarar 15 fullvuxna nötkreatur, och jag måste säga all här kommer del att uppstå kontrollsvärigheter. Det är regeringen som skall utfärda bestämmelserna, och även om reservationen nu skulle falla, sä hoppas jag att regeringen tänker över den här frågan igen.

Jag vill i alla fall yrka bifall till reservationen 7 liksom till övriga reservationer där mitt namn förekommer och i övrigl bifall till utskottets hemställan.

Fru ANÉR (fp);

Fru talman! Detta utskottsbetänkande handlar, som jordbruksutskottets belänkanden ofta gör, också-om många andra saker än jordbruk, och del är några av dem som jag skulle vifia la upp nu. Det finns elt avsnitt i beiänkandel, punklen 31, som behandlaren mifiöfråga av ökande vikt, nämligen anslagen till livsmedelsverkets toxikologiska laboratorium. Folkpartiet yrkar i sin partimotion nr 380 pä en förstärkning med 300 000 kr., och det kravel stöds i reservaiionen 6 av utskottets center-och folkpartiledamöter. Bakom detta krav ligger givetvis medvetandet om all vår föda visar sig vara utsatt för inblandning av riskabla ämnen i allt högre grad och all livsmedelsverket visserligen har skyldighet men inle möjlighel alt kontrollera alla dessa ämnen. Senast i går läste vi i pressen om hur vissa mögelgifler, och raloxiner, som är cancerframkallande och som anrikas i levern på exempelvis svin som äter dem, har upptäckts i korn i Sverige. Vi har tidigare frän värt håll varnat för aflaioxinerna, ett liknande svampgifl som huvudsakligen importeras frän utlandet. Det här är en inhemskt gift och uppenbarligen svårt all hålla efter.

Det finns många andra sorlers faror för livsmedlen, särskilt tungmetaller och olika tillsatser som kan komma in i födan. All hålla efter dem betyder bl. a. etl slort arbeie med all föfia med i den vetenskapliga litteraturen och utvärdera de laboraiorierapporler och andra uppgifter som meddelas där. Det är ell arbete som livsmedelsverket ofta inte haft möjlighet att utföra, och så har del hänt all vi i Sverige räll vad det är genom tidningsnotiser från utlandet blivit medvetna om giftrisker, som vi hade kunnai vela om långt tidigare, ifall vi bara kunnai utnytfia det existerande velandet effektivt. Det är bl. a. sådana uppgifter som livs-

medelsverkels toxikologiska laboratorium behöver större möjligheter all utföra. Folkpartiet har i flera år yrkat pä bällre skydd mol olika mifiögifter, och del här kravel ligger i linje med vad vi tidigare begärt.

Däremot har vi inte gäll med pä kravet i molionen 279, som det yrkas bifall lill i reservaiionen 5. Där begärs en vidgad sammansättning av livsmedelsverkets styrelse och speciellt all den enskilda detafihandeln skulle få plals där. Del är ju inte riksdagen som bestämmer vilka som skall sitta i styrelsen, men den kan naturligtvis uttrycka en åsikt. Nu beror vårt ställningstagande här inle alls pä någon oginhel mol den enskilda handeln som sådan, ulan vi menar alt man inle lämpligen bör utöka en styrelse av della slag med nya representanter utan att man har haft en allsidig diskussion om vilka intressen som borde vara representerade där. Krav på medlemskap i styrelsen har redan framförts från flera olika håll. År 1971 reserverade sig centern och moderaterna för att jordbrukarnas livsmedelsindustri och handeln också skulle få vara med. 1973 var det några socialdemokratiska riksdagsmän som ville utöka antalet lill II föratl tillgodose konsumentintresset. Buden är alltså mänga.

Ulan tvivel är den enskilda livsmedelshandeln en mycket slor och viklig grupp, och jag betvivlar inle alls all den kan lägga fram vägande skäl för sin representation i styrelsen. Jag har ingenting alls emot en debatt och en utvärdering av livsmedelsverkels styrelses hittillsvarande verksamhet. En sådan debatt skulle kanske visa hur väl den enskilda livsmedelshandeln behövs där i konkurrens med andra organisationer, som också anser all de borde fä vara med. Jag kan i sammanhanget påminna om att både Grossislförbundel och Köllbranschens riksförbund är representerade i styrelsen. Jag skulle alltså välkomna en grundlig och saklig debatt om vilken fördelning av plalser i livsmedelsverkets styrelse som är den riktigaste frän samhällets och konsumenternas synpunkt, eftersom del är deras intressen som livsmedelsverket är satt alt bevaka i samarbete med alla typer av tillverkare och distributörer.

Sedan vill jag bara i korthet yrka bifall till reservationen 4. Den rör ulbyggnaden av fiskehamnar i enlighet med motionen 893 av herr Åberg, fru Fredrikson och herr Carlshamre. 1 motionen begärs ett ökat bidrag lill reparationer och utbyggnad av de här fiskehamnarna - som ofta betyder liv eller död för de samhällen där de är belägna - i enlighet med de krav som ställts av bl. a. Sveriges fiskares riksförbund.

Därefter måste jag ta upp en annan fråga här, som visserligen redan är ingående behandlad men som jag ändå inle kan gå förbi. Del är samefrågan, som behandlas under punklen 11 i belänkandet, där jag yrkar bifall till utskottets hemställan och där det finns en reservation mot utskottets ställningslagande. Utskottet vill ge pengar till en samekonsulent anställd av Svenska samernas riksförbund, medan reservanterna vill alt man skall inrätta en särskild befattning vid lanibruksslyrelsen för all ta hand om samernas arbelsmarknadsproblem.

Jag vill påpeka att del inle är fråga om samerna behöver hjälp, ulan hur den skall organiseras. Är det enbart arbetsförmedling de behöver.

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Jordbrukets rationalisering, m. m.

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Jordbrukets rationalisering, m. m.

eller har de andra intressen som hänger ihop med all de är en etnisk folkgrupp med egna kulturella åsikter och behov? Del är fakiiski den senare frågan som utskottet för sin del svarar ja på.

Jag kan mycket väl förslå om del här nere från landet sell verkar sällsamt att några svenska medborgare inte anser sig vara befiänla enbart med vanliga svenska ämbetsmän, utan ocksä vill ha en konsulent som de har vall själva. Men det är ju inle vi som skall föreskriva samerna hur de skall lycka, ulan vi får lyssna på hur de själva känner det. Uppenbarligen upplever denna grupp av svenska urinvånare fortfarande en stark misstro mol folk som de lycker uppför sig som förmyndare mot dem. Och uppenbarligen känner de en stark solidaritet med sitt eget språk, sin egen kultur, sin egen historia och sina egna landamären. Uppenbarligen tror de sig själva bällre tillvarata sina intressen än statens ämbetsmän.

Della är ju inget unikt eller konstigt fenomen. På en mängd ställen i världen ser vi just i dag hur folkgrupper, som man trodde var uppsvulgna av omgivande stora nationer, plötsligt träder fram och gör anspråk på en egen identitet. Ibland uttrycker de den t. o. m. i mer eller mindre markerade former av politisk självständighet. Samernas etniska patriotism är myckel mindre aggressiv än vad man kan studera hos Nordamerikas indianer eller hos brelagnarna i Frankrike, för all inte tala om många folkslag i Afrika och Asien. Men den verkar ändå förvånande på mänga svenskar, kanske inle bara för att samerna är en liten folkspillra långl bort, ulan ocksä för all vi i Sverige är särskilt vana vid alt betrakta oss som ett absolut ensarlal folk, i vad gäller språk, ras, kultur, historia och religion. Det chockerar oss att någon grupp inle vill vara med i denna folkfamn och ge upp alla krav på all vara säregen. Men, än en gäng, det är inte vi som skall bestämma hur andra skall tycka om oss; de måsle fä bestämma del själva. Så har vi nu upptäckt all vi måste behandla invandrarna, och så måste vi också lära oss alt behandla samerna.

Den samefråga vi behandlar i dag är inle stor vare sig till pengar eller lill omfång, men den har ett stort symbolvärde, och den har påtagliga praktiska konsekvenser för dem det berör. Känslan av all vara betrodda att sköta sina egna affärer är lydligen en som samerna länge har fält sakna. Vi kan inte förvåna oss om de lägger en utomordentlig vikt vid all få göra del i det här fallet.

Jag yrkar härmed, fru lalman, bifall till reservalionerna 3, 4, 6, 8, 11 och 12.

Fru LUNDBLAD (s):

Fru lalman! I molionen 279 haren ensam centerpartist krävt att statens livsmedelsverks styrelse skall utökas med en representant för detafihandeln. Motionären menar alt i enlighet med den breda representation i livsmedelsverkets styrelse från olika berörda intressen som jordbruksutskottet uttalat sig för 1971 borde även en representant för detafihandeln

ingå. Centerpartisterna och moderaterna i utskottet har i reservaiionen 5 reserverat sig till förmån för motionsyrkandel.

Jag tycker att man måste slå fast all bakgrunden lill den nya livsmedelslagen var att konsumenternas ställning skulle stärkas och all hänsynen till konsumenterna på livsmedelshanteringens område skulle ökas. Den styrelse som tillsattes av regeringen har fän en allsidig representation med representanter för både konsumenter och producenter. Bl. a. är konsumentkooperationen och producenlkooperalionen, genom Slakleriförbundet, representerade i styrelsen. Däremot blev del för något är sedan konstaterat all konsumentintressena inle hade den tyngd i styrelsen som enligt den nya lagens intentioner borde ha varit självklar. Därför fick konsumentverkets generaldirektör en plals i livsmedelsverkets styrelse. F, n. består styrelsen av fyra representanter för producent- och handelssidan, fem representanter för konsumenlsidan genom företrädare för fack-organisationerna, en riksdagsledamot, en representant för socialstyrelsen och konsumentverket. Livsmedelsverkels generaldirektör är ordförande i styrelsen. En ny ledamot från detafihandeln skulle rubba del naturiiga förhållandet att rena konsumentintressen har majoritet i styrelsen.

Redan nu har vi med denna representation från olika intressenter på produktions- och handelssidan fäll vissa svårigheter. Det har under de gångna åren visat sig alt dessa representanter då och då kommer i jävs-ställning, om deras eget förelag eller en förelagssammanslutning som de är ledamöier av har ett inflytande på eller är part i ell ärende som behandlas. Del har bl. a. lett till att JO i en anmälan påtalat ell sådant fall och bett att styrelsen skall vara mycket uppmärksam pä sädana jävsförhållanden som kan uppkomma från olika intressenters sida.

Därför anser jag all man bör visa mycket slor restriktivilel när del gäller att utöka slyrelserepresenlalionen för industri och handel. Jag tror att livsmedelsverkels beslut kan påverkas genom information och partsinlagor lill verket från olika intressegrupper. Del behöver inle finnas någon speciell beslutsfunktion frän alla intressegruppers sida. De nuvarande representanterna för produktion och handel bör, lycker jag, ses som personliga experter på livsmedelsfrägor och uppfatta sin slällning som sådan. De bör inle vara representanter för ell visst förelag eller en viss intresseorganisation. Den filosofi som ligger bakom reservaiionen och centerpartisternas förslag lycker jag således i grunden är hell fejaktig. Livsmedelsverket har känt del väldigt angelägel alt hålla god kontakt med livsmedelsindustrin, handeln och konsumentorganisationerna. Man har ofta sänt olika fiänstemans förslag pä remiss lill alla dessa organisalioner. Jag tycker all della förfarande bör räcka för att ge besluten i livsmedelsverket en önskad anknytning till verkligheten.

Fru talman! Mot bakgrund av det jag anfört yrkar jag bifall lill ulskoilels förslag under punklen 31 mom. 1, innebärande avslag på molionen 279.

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Jordbrukets rationalisering, m. m.

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Jordbrukets rationalisering, m. m.

Fru OLSSON i Helsingborg (c):

Fru lalman! Fru Anér har redan berört punkten 31 och reservationen 6 och jag kan instämma i hennes anförande i vad gäller reservationen 6. Till della vill jag foga några ytterligare synpunkter.

Den förflyttning av statens livsmedelsverk lill Uppsala, som äger rum hösten 1975, innebär att undersökningsavdelningen får möjligheter att utvidga sin verksamhet. Ulvecklingen inom del livsmedelstoxikologiska området kommer att ställa slora krav på verkels toxikologiska laboratorium. F. n. har della laboratorium, på grund av brist på resurser, inte haft samma etablerade verksamhet som undersökningsavdelningens övriga tvä laboratorier. Flyttningen till Uppsala innebär väsentligt ökade resurser i vad gäller både lokalyta och tillgång lill modern apparatur. Della bör medföra att analyser och utvärderingar nu skall bli möjliga i en helt annan utsträckning än som varit fallet i de gamla lokalerna i Solna.

Men för alt undersökningar och utredningar om förekomst och verkan av hälsovådliga ämnen i våra livsmedel skall fungera på ell tillfredsställande sätt räcker det inte bara med bra lokaler och modern utrustning, det krävs även en personalförslärkning för att del önskade resultatet skall kunna uppnäs. Den fiänst som toxikolog som departementschefen föreslår är enligt vår mening inte tillräcklig.

Frågor rörande tillsatser, bekämpningsmedelsresler och andra föroreningar i våra livsmedel har under senare är tilldragit sig allt slörre intresse från allmänhetens sida. Det är en helt naturlig utveckling. Del måste självklart ligga i varie konsuments intresse att kunna lita på att de matvaror som han eller hon köper är så fria frän skadliga ämnen som del i dagsläget över huvud laget är möjligt. Delta berättigade krav frän konsumenterna måste tillgodoses. Målet för undersökningsavdelningen bör vara - och är det säkert ocksä - att resurserna blir utnytfiade så effektivt som möjligt. Men för della krävs ell förhöjt anslag. Utskoltsmajoriteten har inle ansett sig kunna tillstyrka delta. Ändå gäller del en så förhållandevis blygsam summa som 300 000 kr. som vi reservanter begär, och det är ell anslag som vi finner synnerligen välmotiverat.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill reservaiionen 6 och för övrigl lill de reservationer som upptar herr Larsson i Borrby som första namn.

Herr talmannen, som under delta anförande övertog ledningen av kammarens förhandlingar, tillkännagav alt anslag utfärdats om sammanträdels fortsättande kl. 19.30.

Hen NILSSON i Agnas (m):

Herr lalman! För alt traveslera Johan Ludvig Runeberg smög en viskning mig förbi, ell rykte söderifrån, all del aktade jordbruksulskollei vid behandlingen av herr Nissers moiion 1576, som också jag har underskrivit, skulle ha fört samtal med vändningar av innehåll alldel skulle vara diskriminering av folkgrupp all gå ett förslag som della välvilligt

lill mötes. Då länker man på formuleringen i motionens kläm där del talas om att de fiänster vilkas innehavare handlägger samefrågor bör besättas med samer i första hand. Del skulle vara diskriminering av folkgrupp all bestämma att jusl en same skulle ha en viss fiänsl!

Utskollet skriver på s. 16 i sill belänkande att man bl. a. av principiella skäl inle kan biträda motionsyrkandel. Jag skulle bra gärna vilja veta vad del är för principiella skäl som varit avgörande här.

Herr Nisser har i sin motion talat om all del under gångna tider ofta fatlats beslut på högre ort, alltså av myndigheter, innan man tagit tillräckliga kontakter med samerna. Del är rikligt. Ibland har det inte varit några kontakter alls.

Motionären menar, och jag häller med honom, att del skulle vara en styrka om man kunde finna samer på de fiänster där del handläggs samefrågor.

Lål mig ta etl färskt exempel som belyser hur del fortfarande tillgår. Jag har jusl läst propositionen 46, vars motionstid ännu inle är utgången. Den gäller planering och samordning av samhällets insatser för rekreation och turism. Där redogörs för det arbeie som gjorts av en kommitté, vars betänkande ligger bakom propositionen. I slutet på den redogörelsen återges faktiskt en ledamots yttrande. Renägaren Per-Henrik Ömma hade elt särskilt yttrande där han talar om all samerna måste få göra sina röster hörda. I proposiiionen flnns också en kort rad om Svenska samernas riksförbunds remissvar. Men i vad föredragande statsrådet skrivit sägs inle elt ord om de problem som Per-Henrik Ömma och Svenska samernas riksförbund aktualiserar. Ändå nämner statsrådet t. ex. Åreområdet. Även i Vindelälvsområdel kan samiska intressen bli misskrediterade vid denna behandling.

Jag frågar än en gång jordbruksutskottet: Vad är det för principer som gör all man inte kan skriva all samer bör komma i fråga då del gäller tillsättande av dessa fiänster?

Nu skall jag be att, för belysning av frågan, få anföra ell intressant exempel frän värt grannland Norge, där man ocksä har samer. I tidningen Sågat den 12 februari 1975 finns en annons, som jag har framför mig. Den ledigförklarar en fiänst som saksbehandler, förstesekrelerare - hos lappefogden i Vest-Finnmark. Där står det: "Kjennskap til samisk er nodvendig"; kunskap i samiska språket är alltså nödvändig. Skulle del strida mol det svenska jordbruksdepartementets principer om något sådant logs med när man ledigförklarar fiänster av del här slaget: kunskap i samiska är nödvändig? Skulle del möjligen vara diskrimination av den känsliga svenska folkgruppen all del stod all kunskap i samiska var nödvändig? Det kanske kunde inspirera en del svenskar lill att försöka lära sig samiska. På så säll kunde vi fä bällre läroböcker och kanske litet mer insikt i samernas problem.

Man har ibland talat om gamla liders hårdhet mot denna vär etniska minoritet. Det finns myckel i den vägen. Jag behöver bara nämna elt sådant namn som Nasafiäll för att den som är historiskt bevandrad ögon-

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Jordbrukels rationalisering, m. m.

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Jordbrukets rationalisering, m. m.

blickligen skall vela alt allt inle är vackert i svensk historia. Men motsatsen i svensk historia finns ocksä belagd. Jag har denna morgon på riksarkivet tagit fram landshövdingens i Västerbotten skrivelse lill Kungl. Maj:t på 1600-talet och tittat på en hel del brev, som är skrivna av en landshövding som hette Johan Graan. Han var samepojke - flnnpojke

- från börian. Men han var en begåvad man och blev faktiskt adlad. Del låler förskräckligt nu i svenska öron, men dä var del fint. Han adlades år 1645 och sedan blev han landshövding över Västerbollens län, som vid den tiden också omfattade Österbotten, alltså den del av Sverige som låg öster om Bottnen. Del framgår av handlingarna alt del var en mycket arbetsam och duktig man som sålunda fick landshövdingfiänsten. Han var t. o. m. deceniraliseringsföregångare och köpte under sin landshövdinglid ell hemman - Slotle - som låg nära Kronoby kyrka i Österbollen. Han bodde där också tidvis, och vissa landshövdingsskrivelser lill kungen är daterade där. När man läser om honom och befolkningens inlryck av honom - del fördes på den liden vissa processer om egendom

- fär man en känsla av att han ingalunda var en sämre eller hårdare landshövding än svenskarna. Han gav elt gott inlryck.

Jag vågar här framför någol som kanske inte är ell allvarligt menat förslag, ulan snarare en fråga: Kan del vara möjligl all länka sig all vi någon gång mer fick en landshövding som var same? Skulle del vara principiellt diskriminerande för någon folkgrupp om del hände? - Detta ligger vid sidan av det slora allvaret. Men jag tror all del vore nyttigt att vi svenskar - svenska myndigheter, det svenska jordbruksutskottet och andra - funderade på om man kanske kunde föfia det norska exemplet och belräffande vissa fiänster begära kunskap i samiska.

Hen LARSSON i Borrby (c) kort genmäle;

Herr talman! Herr Nilsson i Agnas ställer några frågor om utskottets bedömningar. Jag skall be all fä svara på dem.

Vi har i anledning av herr Nilssons moiion sagl; "Utskottet utgår emellertid från all samerna bör få allt bättre möjligheter alt i konkurrens med andra söka erhålla fiänster av nu berört slag."

Vi lycker att del är så långl man kan gå när del gäller principiella förutsatta beslul. Jag anser tvärtemot herr Nilsson att det skulle vara litet av ingripande i samernas egna möjligheter lill beslutsförfarande om man skulle fatta etl sä hårt bindande principbeslut som han begär. Vi har avståll från della inle minst mol bakgrunden av all vi har erfarit frän Svenska samernas riksförbund att man där inle önskar elt sådant principuttalande från riksdagen och alt man också själv vall att i loppen av sin organisalion tillsätta dugande fiänsteman, som icke är samer. Man har utgått från att del är vederbörandes kvalifikationer som skall vara avgörande för tillsättningen.

Lät mig, herr lalman, eftersom del är litet lid kvar på mitt genmäle säga att jag beträffande frågan om livsmedelshandelns räll lill representation i livsmedelsverkets styrelse har den uppfattningen att del inte

krävs någon ytterligare utredning för att bevifia denna representation. Få grenar av värt näringsliv är så berättigade lill en sådan representation i livsmedelsverkels styrelse.

Fru Lundblad gör väl en logisk kullerbytta när hon försl citerar ett uttalande om att styrelsen bör ha en allsidig sammansättning och därefter säger att de enskilda styrelseledamöterna inle skall anses som partsrepresentanter. Jag lycker alt resonemanget om jävsförhållandet i vad gäller styrelseledamöter har så allmän karaktär, att det inle gärna undanröjer del berättigade krav som ställs i reservation om livsmedelshandelns representation i livsmedelsverkets styrelse.

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Jordbrukets rationalisering, m. m.

Herr NILSSON i Agnas (m) kort genmäle:

Herr talman! Del var värdefullt att jag från ordföranden i jordbruksutskottet fick höra, att följande två rader efter de ord i utskottets betänkande som jag tidigare citerade är allvarligt menade: "Utskottet ulgår emellertid från all samerna bör få allt bällre möjligheter alt i konkurrens med andra sökande erhålla fiänster av nu berört slag." Jag är lacksam för della ullalande.

Herr Nissers skrivning i motionens kläm är kanske i praktiken svår all tillgodose, men jag har belräffande hans kläm understrukit orden "i princip". Genom dessa anges all del inte är fråga om en tvingande regel ulan all man vid tillsättandet av fiänster också skall la med i bedömningen all det är av värde all ha samer pä sädana poster. Men framför allt bör del vara värdefullt all vederbörande har kunskap i samiska. Jag iror att del skulle vara stimulerande för denna folkminorilet att man visar en sådan respekt för deras språk.

Vad sedan gäller herr Larssons i Borrby ord om alt samerna själva tillsatt fiänsteman som varit svenskar förmodar jag all herr Larsson tänker på sameombudsmannen. Nu har samerna pä grund av sin ställning, sin historia och sin geografiska belägenhet inle så slora grupper som haft möjlighet att gå i skola och bli t. ex. jurister. När del gäller en sådan fiänst - om det är den som herr Larsson i Borrby länker på - som den Tomas Cramér innehar var det naturligtvis angeläget alt få en man som var juridiskt bevandrad. Del var kanske ocksä i just della fall en fördel att det inte var en man från ifrågavarande etniska minoritet som fick fiänslen.

Jag tror alltså inte att förhällandet beträffande denna fiänsl strider mot den uppfattning som framkommit i motionen. Jag har efter ganska lång tids samvaro med samer, bl. a. på samiska landsmöten, kommii till uppfattningen all motionens innehåll stämmer oerhört väl överens med samernas egen uppfattning, även om det är möjligt all klämmen inte är riktigt vad den borde vara.

Hen SVANSTRÖM (c);

Herr lalman! Under punklen 35 i jordbruksutskottets betänkande nr 1 behandlas tre motioner som berör veterinärväsendel och velerinär-

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Jordbrukets rationalisering, m. m.

distriktsindelningen. Jag vill i det sammanhanget särskilt understryka de synpunkter som tidigare har framförts av herr Jonasson i anknytning till hans särskilda yttrande vid denna punkt.

I en av molionerna, väckt av herr Andersson i Nybro och mig, hänvisas det speciellt lill förhållandena i Kalmar län. Man har där, inte minst i Mönsterås kommun, varit upprörd över de förhållanden som inträtt sedan den nya distriktsindelningen har genomförts. Vi har i motionen refererat en skrivelse frän Mönsterås kommun till regeringen, där det bl. a. heter:

"Kalmar är, liksom Kristianstads och Hallands län, elt län där en in
tensiv animalieproduktion bedrives. Vi anser att Kalmar län ej blivit

tillräckligt tillgodosett. Vi har ej ens fått behålla de fiänster vi haft, medan län med ungefär samma animalieproduklon och struktur fält en stor ökning av fiänster."

Vi molionärer har i det här sammanhanget haft förståelse för all jordbruksutskottet och riksdagen inte kan ta hänsyn lill alla lokala önskemål, och därför har vi i vår motionskläm anhållit om en förnyad översyn av hela velerinärdislrikisindelningen. Utskottet har påpekat alt den nya utveckling i fråga om antalet djur som vi hänvisar till i molionen "kunde skönjas redan när riksdagen i slutet av år 1973 fattade sitt beslul i fråga om veterinärorganisationen och att detta gav anledning till att antalet velerinärfiänsler räknades upp med 25 i förhällande lill propositionen". Jag har detta i gott minne och är klar över att det var ett positivt ställningstagande som utskottet och riksdagen den gängen gjorde.

Utskottet tillägger; "Om det skulle befinnas föreligga behov av ytterligare veterinär arbetskraft inom någol område, har lanibruksslyrelsen möjligheter all i viss utsträckning placera ut regionvikarier."

Jag lar, herr talman, delta utskottets uttalande som intäkt för att man från riksdagens sida vill påpeka alt lanibruksslyrelsen bör begagna dessa sina möjligheter och förutsätter att vid en eventuell uppvaktning därstädes hänsyn skall tas lill della av jordbruksutskottet tillstyrkta och, som jag förmodar, av riksdagen snart enhälligl antagna förslag.

Eftersom jag finner del utsiktslöst all yrka bifall lill niotionen i del här lägel, vill jag bara med dessa ord ha uttalat min förvissning om alt vederbörande myndighet skall ta hänsyn lill det ullalande som jordbruksutskottet på del här sättet har gjort.

Hen HALL (s):

Herr lalman! Jag står sist på talarlistan, och utgången i det här ärendet är väl på förhand given, men jag vill ändå gärna säga några ord.

1 molionen 1545 lill årets riksmöte har jag tillsammans med Thure Dahlberg begärt att lanibruksslyrelsen skall beredas möjligheter att engagera en konsulent för inventering av sysselsällningssituationen inom samebyarna och om möjligt ocksä lägga fram förslag till ätgärder.

Anknytningen till lantbruksstyrelsen motiveras av flera omständigheter men främst därav all riksdagen genom tidigare beslut har ålagt

lantbruksmyndigheterna alt finna lösningar pä samernas sysselsättningsproblem.

Det föreligger i dag ett mycket stort behov av alternativa sysselsättningar inom renskölselomrädet, i särskilt hög grad bland de icke ren-skötande samerna. Ett stort antal både äldre och yngre samer saknar nu sysselsättning, och i takt med den rationalisering av renskötseln som bl. a. rennäringslagen medverkat till kommer problemet med alternativ sysselsättning att bli alltmera påträngande.

Jag vill lämna några uppgifter. År 1970 var antalet i fiällrenskötseln i Norrbottens län engagerade 513 personer. Under förutsättning av normala betesförhållanden kommer denna grupp enligt prognosen i Länsplan 74 att 1980 uppgå till 420 personer, och jag menar alt det i någon män bestyrker mina synpunkter.

Problemet är således mycket stort. Vilka behov av sysselsättning det handlar om skulle jag kanske kunna ge några exempel på, men det skal! jag, herr talman, avslå från därför att jag tror att man här måste vara öppen för även mycket okonventionella lösningar.

En första åtgärd, som jag dessutom anser vara brådskande, är att göra en ingående inventering av problemens omfattning och inte minst en kartläggning av hur detta problem rent geografiskt fördelar sig. Av länsstyrelsens undersökningar framgår exempelvis alt förhållandena är myckel besväriiga inom renskölselomrädet norr om Torne träsk. Det är ett område där praktiskt taget ingen annan verksamhet bedrivs än just renskötsel. Jag menar att det pekar hän mot ett behov av okonventionella och nya lösningar.

En sak vill jag emellertid verkligen understryka, och det är att det enligt min mening inte är tillräckligt med de beredskapsarbeten som omnämns i utskottsmajoritetens skrivning. Sådana ätgärder är angelägna och värdefulla i det kortare perspektivet och kanske framför allt för den äldre och hårt platsbundna arbetskraften. Men de är helt otillräckliga för de yngre samer som vill stanna kvar i sina områden och därigenom bära upp den samiska kulturen i framtiden.

Utskottsmajoriteten är ense med oss motionärer om att problemet är stort och att skyndsamma ätgärder måste vidtas.

Till skillnad från oss som begär att den konsulentfiänsi det nu är fråga om skall anknytas till lanibruksslyrelsen vill utskottets majoritet alt fiänslen skall inordnas i Svenska samernas riksförbunds verksamhet. Denna uppfattning grundar man, såvitt jag kan förstå, på de förslag som framförts i de borgeriiga motioner som väckts i ärendet. Jag har med stort intresse tagit del av dessa motioner, och jag fann vid genomläsningen förvånande samstämmighet både i motiveringen och i de förslag som framställts i motionerna. Det må väl, herr talman, förlåtas mig om jag var litet förvånad över att man är så helt överens och nära nog lill sista kommatecknet har lyckats skriva så likalydande motioner. Jag vill emellertid inte med hänsyn till sakfrågans handläggning närmare kommentera det förhållandet.

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Jordbrukets rationalisering, m. m.

5 Riksdagens protokoll 1975. Nr 54-57

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Jordbrukets rationalisering, m. m.

Vi motionärer flnner det angeläget all fiänslen knyts lill lantbruks-styrelsen, all man därigenom ställer den institutionens samlade resurser och erfarenheter till förfogande och att man på sä säll får en direkt anknytning till de myndigheter som riksdagen tidigare ålagt ansvar för denna fråga. Att knyta fiänslen till SSR innebär, som vi ser det, en helt onödig omgång. Jag vill gärna understryka att detta inte får uppfattas så att det skulle innebära någon nedvärdering av SSR:s verksamhet.

Här vill jag bara göra en liten kommentar till de synpunkter som har framkommit i tidigare inlägg i detta ärende. Det har framgått av herr Takmans och fru Anérs inlägg att det skulle råda en påtaglig motsättning mellan, som man uttrycker det, svenskar och samer. Jag har den uppfattningen att den här frågan i della sammanhang betydligt överdrivs. Jag lever i ett område där jag har mycket nära anknytning, också rent personligt, till samer, verksamma inom och utom rennäringen. Del förefaller mig här vara sä, liksom i många andra sammanhang, att ju längre bort frän detta område man lever och verkar, desto slörre vill man göra problemen med motsättningar mellan dessa grupper.

I skilda sammanhang har både departementschefen och jordbruksutskottet hävdat att renskölseln är en förutsättning för samekulturens bevarande. Jag har inget all erinra mot detta, men jag vill påpeka att den framtida rationella renskölseln, såvitt jag förstår, kommer att engagera etl mindre antal samer och all denna renskötsel mer och mer tenderar att bli en heltidssysselsättning. Det gör att sysselsättningen för övriga samer ökar i betydelse. Jag tror dessutom att sameslöjden och andra kulturbärande verksamheter i hög grad kommer att utföras av icke ren-skötande samer i framliden.

Det är, herr lalman, av dessa skäl som vi motionärer vill finna vägar lill en snabb och rationell lösning pä samernas sysselsättningsfråga. Vi har den uppfattningen att den bäst kan lösas genom vårt förslag, som ocksä har stöd i reservationen 2. Jag vill, herr talman, yrka bifall till reservationen 2 i jordbruksutskottets betänkande nr 1.

Herr TAKMAN (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Häll talade om sysselsättningsproblemen, och om jag fattade honom rält menade han att den motion där han var medmotionär värden enda motion som berörde dessa problem. Han nämnde inle motionen 888 av mig och Alf Lövenborg, där vi tryckt mycket, myckel hårt på sysselsättningsproblemen och där vi tagit upp det faktum all samebyarna som juridiska föreningar inte har rält att idka annat än renskötsel. De som var med på den liden då vi beslutade om rennäringslagen minns kanske alt jag och andra motionerade om att samerna skulle få rätt alt inom samebyns ram bedriva all sådan sysselsättning som främjar samebyn.

Vi har i motionen 888 begärt inle mindre än fem konsulenter just därför att sysselsättningsproblemen är sä slora. All jag i utskottet lill sist gick med pä att man nu fär endasl en konsulent berodde på att

jag betraktade principen som sä viktig att få igenom att detta i är var viktigare än kvantiteten när det gäller den här verksamheten. Men jag har ingenting emot alt herr Häll nästa är hjälper till all få fram ytteriigare fyra konsulenter.

Vi har i motionen skrivit att samerna i renskölselomrädet inte har stora möjligheter alt ta initiativ för att utveckla kombinationsnäringsfång utanför samebyarnas ram. Vidare heter det i motionen;

"För att ta initiativ och organisera nya verksamheter och kompletterande förvärvsarbeten på de plalser i kärnområdet, där samerna är bosalla, krävs ovillkoriigen ett antal fiänster för samer alt verka som konsulenter för samerna, både dem som är kvar i rennäringen och dem som tvingats flytta bort men vill återvända till sina hemtrakter."

Jag vill ocksä nämna all min första moiion, trorjag, som riksdagsman gällde just ätgärder till stöd för samebefolkningen. Det är motionen 1048 år 1971, i vilken jag tar upp det nödvändiga i att driva en sådan regional-och näringspolitik för de tätorter i det norrländska inlandet, där samerna är bosatta, att det blir full och allsidig sysselsättning både för samerna och för den övriga befolkningen.

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Jordbrukets rationalisering, m. m.

Fru ANÉR (fp) kort genmäle;

Herr talman! Det är alldeles riktigt att det kan vara vissa svårigheter med att diskutera sädana här saker pä långl avstånd, och vi har ju tyvärr ingen same här i riksdagen. För att i någon mån råda bot på detta och för att visa att herr Hälls harmonilära kanske ändå inte återger precis hela sanningen om samarbetet där uppe i norr skall jag citera vad en same, Ingwar Åhrén, sade vid SSR:s årsmöte i Jokkmokk i maj i fiol - för ell år sedan alltså. Jag skall bara be att fä läsa in detta i kammarens protokoll. Det är alltså inle mina ord utan samernas ord - de kan ju också få höras här:

"Vad är det som säger, orr rennäringslagen skall vara en pekfingerlag för oss?" Vad är det som säger "att renbeteskonvenlionen skulle förhandlas fram av andra än av oss själva? Del är ju vi som bedriver näringen och del är vi som då är i behov av regleringar. Men del var andra som icke visste något om rennäringen som gjorde det." Vad är det som säger "an rennäringsfrågorna på regional och central nivå skall administreras av statliga fiänsteman?" - Jag tror all med statliga fiänsteman menas här icke-samiska fiänsteman. - "Varför skall samefonden förvaltas av andra än av oss? Vad talar för att inrätta delegationer där vi skall böja oss under majoriteten? Varför skall undervisningen inte vara anpassad till våra behov? Att vi inte får lära oss att läsa och skriva vårt eget språk. Att vi inle får lära känna vår historia, som i varie fall inte v; skäms för.

Vad talar för att vi inte får flnnas till och ha rätt att ställa krav, grundade på våra värderingar, och behandlas efter våra värderingar?"

Herr talman! Detta är naturligtvis ingen kommentar till just den moiion

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Jordbrukets rationalisering, m. m.

som del här gäller, men det är i hög grad en kommentar till bakgrunden, framför allt känslobakgrunden, till den molionen.

Herr HÄLL (s) kort genmäle;

Herr talman! Låt mig börja med att säga till herr Takman att jag inte pä något sätt har kommenterat det som står i den av honom åberopade molionen. Det kan emellertid till stor del ha berott pä att jag inte har uppfattal alt herr Takman yrkat bifall till molionen ulan all han så att säga har lagl den åt sidan och anslutit sig lill utskotlsmajorilelens uppfattning. Och beträffande majoritetens uppfattning har jag efter bästa förmåga försökt förklara skillnaderna i de motioner som ligger lill grund för dem och den motion som jag har talat för.

I anslutning lill det citat som fru Anér här läste upp vill jag sedan säga att jag vet att det finns ett flertal samer som har förklarat att rennäringslagen innebär en klar förbättring för rennäringens framlid. Men det är väl ingen som säger, varken samer eller icke samer, att lagen löser alla problem. Jag vill närmast säga att den i viss utsträckning har föll nya problem. Och ett av de problemen är, som jag tidigare har försökt framhålla, all vi i dag har ett påtagligt behov av alternativ sysselsättning även för sädana samer som tidigare har varit mer eller mindre engagerade i rennäringen och renskötseln. Del är bl. a. därför som jag har velal understryka att vi inle skall förlora oss i långa resonemang om vad det hela gäller utan anstränga oss att lösa problemen på snabbast möjliga väg. Del är den saken jag har velat poänglera.

Herr LARSSON i Staffanstorp (c);

Herr talman! Jag har under den fria motionstiden dristat mig till att i en motion kritisera de kostnadsberäkningar som ligger till grund för lantbruksnämndstaxan, särskilt när det gäller projekteringsarbeten vid täckdikning och dikning där lantbruksnämndernas fiänsteman medverkar. Jag vill påstå all staten på sådana förrättningar håvar in en direkt förfiänst. Man tillämpar nämligen en taxa vid sådana förrättningar som ligger en tredjedel eller ca 40 kr. över gällande självkoslnad. Detta beräkningssystem är orättvist och åstadkommer dessutom en negativ effekt därigenom att om vederbörande dikningsförelagare inte anlitar den sakkunskap som lantbruksnämnderna tillhandahåller, så kan dikningen bli feldimensionerad och därmed för dyr eller mindre effektiv. Del är ungefär samma sak. Täckdikningen är pä många häll etl problem, och staten borde inte ta ul extra förfiänster pä sädana projekteringsarbeten.

Jag har tagit del av vad utskottet sagl och vad lanibruksslyrelsen har skrivit i sammanhanget, men för alt nu fatta mig kort vill jag bara slälla en fråga lill utskottet ordförande. Utskottet slutar sitt resonemang med orden: "I sammanhanget vill utskottet även erinra om att hela frågan om stödet lill jordbrukels rationalisering är föremål för övervägande inom 1972 års jordbruksutredning." Även om detta, mot bakgrund av de siffror som jag har anfört i motionen, är en ganska negativ skrivning vill jag

ändå fråga: Kan man möjligen hoppas att motionen blir underställd nämnda utredning, så att den får synas ytterligare en gång?

Herr LARSSON i Borrby (c) kort genmäle:

Herr lalman! Som svar på den fråga herr Larsson i Staffanstorp ställde kan jag säga att utskollet inte har någon annan uppfattning i sak än motionären. Herr Larsson citerade vad utskottet uttalat i betänkandet. Vi har också i betänkandet refererat riksdagens tidigare uttalande att fiänster som lantbruksnämnd tillhandahåller pä beställning och som rör jordbruks- och trädgårdsnäringens rationalisering bör betalas så att full kostnadstäckning uppnås. Del innebär all om del förhåller sig så som motionärerna påstår i molionen, bör detta kunna rättas till även med stöd av gällande bestämmelser. Lantbruksnämnderna får inte ta ul någonting utöver full kostnadstäckning.

Jag vill gärna om möjligt på milt säll bidra till frågans lösning genom alt ullala att vi menar allvar när vi i den sista meningen säger all vi förväntar oss att 1972 års jordbruksuiredning skall göra en prövning av hela frågan om stödet till jordbrukets rationalisering. Vi anser alltså att även den här formen av stöd bör undersökas, och vi avser därmed inte bara en undersökning av att man inte tar ut mer än vad som behövs för kostnadstäckning, ulan vi har därmed enligt min mening gjort ett positivt ställningstagande och uttalat all viss subvention bör kunna förekomma i detta sammanhang.

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Jordbrukets rationalisering, m. m.

Hen NILSSON i Agnas (m):

Herr lalman! På det här sättet kommer svenski och samiskt att gå sicksack i den här debaiten - när jag förra gången blev uppropad stod del tvä talare före mig på talarlistan, och del gjorde all jag i hästen inte flck med mig det material som jag ville använda för att belysa vad jag sade i mitt anförande om kunskaperna i samiska.

Utskottet har uttalat att man utgår ifrån att samerna skall fä allt bällre möjligheter att i konkurrens med andra sökande erhålla fiänster vid statliga och landstingskommunala myndigheter vilkas innehavare handlägger samefrågor, I nr 6 är 1972 av tidningen Rennäringsnyll för landets ren-näringsförelagare finns etl avsnitt som jag lycker är belysande och därför vill ha inläst i protokollet. Det är ell citat ur ett anförande hållet vid Nordiska rådets 20:e session 1972, och det handlar om en konferens i Gällivare vilken gällde de nordiska samernas kullurpolitiska program. Citatet lyder:

"Vid samekonferensen i Gällivare uttalades i språkfrågan bl. a. att de nordiska ländernas lagstiftning i Finland, Norge och Sverige borde innehålla bestämmelser om all samiska skulle få användas hos myndigheter och vid domstolar och all kontakter med myndigheterna skulle kunna ske pä samiska. Vidare skulle kungörelser i saker, som berörde samerna, även utges på samiska. Kunskap i samiska skulle vara etl krav vid anställning av vissa fiänsteman inom de samiska områdena."

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Jordbrukets rationalisering, m. m.

Detta har man tagit ad notam i Norge och, som jag sade i mitt förra anförande, efleriyst kunskaper i samiska vid tillsättandet av en tjänst.

Samerna har ocksä själva anfört en uppfattning i språkfrågan. Vid SSR;s landsmöte 1971 sade ett ombud från norr:

"Jag hörde här, all del skulle bli en upplysningsverksamhet om den
nya rennäringslagen. Som ni hör, har vi språksvårigheter även när vi
är här framme vid mikrofonen. Vi har samiskan som modersmål, det
är inte så lätt att föfia med pä ett annat språk. Jag lycker alt upplys
ningsverksamheten borde vara pä samiska språket för all alla skall förslå.
Man borde ha mera lid än en dag all gå igenom och översätta lagen
till samiska språket,- ,"

Det är alltså elt önskemål från en representant för ett folk som har etl annat modersmål. Jag tycker det ligger helt i linje med vad som har framförts i den motion jag har talat för.

Överläggningen''var härmed slutad.

Punkterna IrA

Kammaren biföll vad utskollet i dessa punkter hemställt.

Punklen 5

Mom. 1 och 2

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 3 och 4

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Larsson i Borrby m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Larsson i Borrby begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i betänkandet nr 1 punkten 5 mom. 3 och 4 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Larsson i Borrby m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Larsson i Borrby begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 218

Nej - 83

Avstår - 2

Mom. 5

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 6-10

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 11 Mom, 1 Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2 och 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Hedström m.fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hedström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i betänkandet nr 1 punkten II mom. 2 och 3 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 2 av herr Hedström m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hedström begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 166

Nej - 134

Avstår - 3

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Jordbrukets rationalisering, m. m.

Punkterna 12-17

Kammaren biföll vad utskottet

dessa punkter hemställt.

Punkten 18

M o m, I

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Larss-iU i Borrby m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Larsson i Borrby begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i betänkandet nr 1 punkten 18 mom. 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Larsson i Borrby m.fl.

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Jordbrukets rationalisering, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 150

Nej - 151

Avstår - 2

Punkterna 19-26

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 27

Mom. 1

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Larsson i Borrby m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Larsson i Borrby begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i betänkandet nr 1 punkten 27 mom. 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av herr Larsson i Borrby m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 150

Nej'- 150

Avstår - 3

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs propositioner på att ärendet skulle dels återförvisas till utskottet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare proposiiionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr talmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr talmannens anmodan herr Björck i Nässjö (m) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla nej.

Kammaren hade alltså i enlighet med nej-propositionens innehåll bifallit reservationen nr 4 av herr Larsson i Borrby m. fl.

Punkterna 28-30

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 31

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av herr Larsson i Borrby m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Larsson i Borrby begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i belänkandet nr 1 punkten 31 mom. 1 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av herr Larsson i Borrby m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Larsson i Borrby begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 163

Nej - 133

Avstår - 7

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 6 av herr Larsson i Borrby m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Anér begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i betänkandet nr 1 punkten 31 mom. 2 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 6 av herr Larsson i Borrby m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då fru Anér begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -	192
Nej -	107
Avstår -	3

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Jordbrukets rationalisering, m. m.

Punkterna 32-36

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 37

M o m. I Proposilioner gavs

på bifall till dels utskottels hemställan, dels

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Utbildning och forskning

reservationen nr 7 av herr Larsson i Borrby m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Larsson i Borrby begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i betänkandet nr 1 punkten 37 mom. 1 röstar ja, den det ei vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 7 av herr Larsson i Borrby m.fl.

Ja - 169

Nej - 130

Avslår - 3

Mom. 2 och 3 Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 38

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 39

Utbildning och forskning

Hen TALMANNEN:

Överläggningen rörande punkten 39 får omfatta även punkterna 40-56. Under den gemensamma överläggningen fär yrkanden framställas beträffande samtliga nu nämnda punkter.

I del följande redovisas endasl de punkter, vid vilka under överiäggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkten 41 (Lanlbrukshögskolan: Försöksverksamheten) Regeringen hade under punkten G 4 (s. 101-102) föreslagit riksdagen att till Lanlbrukshögskolan; Försöksverksamheten för budgetåret 1975/76 anvisa elt reservationsanslag av 29 901 000 kr.

1 delta sammanhang hade behandlats motionerna

1975:875 av herr Johansson i Holmgärden m, fl, (c, m, fp), vari hemställts alt riksdagen hos regeringen skulle anhålla om l.att den beflntliga extra-fiänsten som slaiskonsulent i norriändsk växtodling permanentades genom alt en eo stalskonsulentfiänsl inrättades vid lantbrukshögskolans konsulentavdelning, med placering vid Norriands lantbruksförsöksanstalt, 2. att

en försöksavdelning för norrländsk trädgårdsodling inrättades vid lantbrukshögskolan, med placering vid Norriands lantbruksförsöksanstalt fr. o. m. den I juli 1975, 3. att den befintliga distriktsförsöksledarfiänslen i Norra träd-gårdsförsöksdistriklet ändrades till en statshorionomfiänst i norriändsk trädgårdsodling fr. o. m. den 1 juli 1975 och att distriklsförsöksledarskapet i Norra trädgårdsförsöksdistriklet överfördes till statshortonomen inom norrländsk trädgårdsodling, 4. att en fiänst som försöksledare i norriändsk träd-gärdsodling inrättades fr, o. m. den 1 juli 1975,5. att av lanlbrukshögskolans försöksanslag för trädgårdssektionen budgetåret 1975/76 140 000 kr. överfördes till den nyinrättade försöksavdelningen för norriändsk trädgårdsodling, samt 6. alt lantbrukshögskolans försöksanslag för 1975/76 utökades med 140 000 kr., att tillföras den nyinrättade försöksavdelningen för norrländsk trädgårdsodling,

1975:878 av herr Jonasson m. fl. (c, m, fp), vari hemslällls 1. aU riksdagen uttalade att försöksverksamheten på växtodlingsområdel i mellan- och skogsbygderna intensifierades, 2. alt riksdagen vid sin behandling av budgetpropositionen, bilaga 11, till Lantbrukshögskolan: Försöksverksamheten för budgetåret 1975/76 anvisade ett i förhällande till regeringens förslag med 1 075 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 30 976 000 kr. samt

1975:1561 av herr Lothigius (m).

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Utbildning och forskning .

Utskottet hemställde att riksdagen skulle

1. med anledning av molionen 1975:875, yrkande I, som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet i betänkandet anfört saml, såvitt avser yrkandena 2-5 i sagda motion, anse motionen besvarad med vad utskottet uttalat i fråga om ökade insatser för försöksverksamheten i fråga om norriändsk jordbruks- och trädgårdsodling,

2. anse motionen 1975:878, yrkande 1, besvarad med vad ulskottet i betänkandet anfört,

3. lämna motionen 1975:1561 utan åtgärd,

4. med bifall till regeringens förslag och med avslag på molionerna 1975:875, yrkande 6, och 1975:878, yrkande 2, till Lantbrukshögskolan: Försöksverksamheten för budgetåret 1975/76 anvisa etl reservationsanslag av 29 901 000 kr.

Reservalion hade avgivils

8. av herrar Larsson i Borrby (c) och Jonasson (c), fru Olsson i Helsingborg (c) saml herrar Wachtmeister i Johannishus (m), Johansson i Holmgården (c), Enlund (fp) och Andersson i Ljung (m) som ansett "att utskottet under 1 och 4 bort hemställa

alt riksdagen skulle

1. med anledning av motionen 1975:875, yrkandena 1-5, som sin mening ge regeringen lill känna vad reservanterna anfört om ökade insatser för försöksverksamheten i fråga om norriändsk jordbruks- och trädgård-, sodling.

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Utbildning och forskning

1975:875, yrkande 6, samt med avslag på motionen 1975:878, yrkande 2, till Lantbrukshögskolan: Försöksverksamheten för budgetåret 1975/76 anvisa ett reservationsanslag av 30 041000 kr.

Vid denna punkt hade avgivits ett särskilt yttrande av herrar Jonasson (c) och Wachtmeister i Johannishus (m).

Punkten 43 (Veterinärhögskolan: Förvaltningskostnader)

Regeringen hade under punkten G 6 (s. 102-105) föreslagit riksdagen att

1. godkänna vad som i propositionen anförts beträffande utbildningen i Skara,

2. till Veterinärhögskolan: Förvaltningskostnader för budgetåret 1975/76 anvisa eU förslagsanslag av 21952 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1975:872 av herr Hallenius m. fl. (c, s, m, fp), vari såvitt nu var i fråga (punkterna I och 2), hemställts att riksdagen beslutade l.att bemyndiga regeringen att vid Skara-avdelningen av veterinärhögskolans institution för sjukdomsgenetik och husdjurshygien inrätta en försöksavdelning, 2. att till Veterinärhögskolan: Förvaltningskostnader för budgetåret 1975/76 anvisa ett, i förhällande till regeringens förslag, med 81 000 kr. höjt förslagsanslag på 22 033 000 kr. samt

1975:1595 av hen Åsling (c).

Utskottet hemställde att riksdagen skulle

1. godkänna vad som i propositionen anförts beträffande utbildningen i Skara,

2. med anledning av molionen 1975:872, yrkande 1, som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet i beiänkandel anfört om utvidgning av verksamheten vid institutionen för sjukdomsgenetik och husdjurshygien,

3. lämna molionen 1975:1595 utan åtgärd,

4. med anledning av regeringens förslag och med bifall till motionen 1975:872, yrkande 2, lill Veterinärhögskolan: Förvaltningskostnader för budgetåret 1975/76 anvisa ett förslagsanslag av 22 033 000 kr.

Reservation hade avgivits

9. av herrar Hedström och Magnusson i Tanum, fru Theorin och fru Lundblad, herrar Lindberg och Strömberg i Vretstorp samt fru Ohlin (samtliga s) som ansett att ulskottet under 2 och 4 bort hemställa

att riksdagen skulle

2. lämna molionen 1975:872, yrkande I, ulan åtgärd,

4. med bifall lill regeringens förslag och med avslag pä motionen 1975:872, yrkande 2, lill Velerinärhögskolan: Förvaltningskostnader för budgetåret 1975/76 anvisa etl förslagsanslag av 21952 000 kr.

Punkten 45 (Velerinärhögskolan: Försöksverksamhet)

Regeringen hade under punkten G 9 (s, 106-107) föreslagit riksdagen att

till Veterinärhögskolan: Försöksverksamhet för budgetåret 1975/76 anvisa

ett reservationsanslag av 472 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats motionen 1975:872 av herr Hallenius m.fl. (c, s, m, fp), vari såvitt nu var i fråga (punkten 3), hemställts att riksdagen till Veterinärhögskolan: Försöksverksamhet för budgetåret 1975/76 anvisade elt, i förhållande till regeringens förslag, med 127 000 kr. höjt reservationsanslag pä 599 000 kr.

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Utbildning och forskning

Utskottet hemslällde

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall till molionen 1975:872, yrkande 3, till Veterinärhögskolan: Försöksverksamhet för budgetåret 1975/76 anvisade ett reservationsanslag av 599 000 kr.

Reservalion hade avgivits

10. av herrar Hedström och Magnusson i Tanum, fru Theorin och fru Lundblad, herrar Lindberg och Strömberg i Vretstorp samt fru Ohlin (samtliga s) som ansett att utskottet bort hemställa ■

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på molionen 1975:872, yrkande 3, till Veterinärhögskolan: Försöksverksamhet för budgetåret 1975/76 anvisade ett reservationsanslag av 472 000 kr.

Punkten 47 (Skogshögskolan: Förvaltningskostnader)

Regeringen hade under punkten Gli (s. 107-109) föreslagit riksdagen att till Skogshögskolan: Förvaltningskostnader för budgetåret 1975/76 anvisa ett förslagsanslag av 19 322 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats motionen 1975:1551 av herr Jonasson m. fl. (c, rri, fp), vari, såvitt nu var i fråga (punkten 1), hemställts all riksdagen vid sin behandling av budgetpropositionen bilaga 11 till Skogshögskolan: Förvaltningskostnader för budgetåret 1975/76 anvisade etl i förhällande till regeringens förslag med 785 000 kr. förhöjt förslagsanslag på 20 107 000 kr.

Utskottet hemställde

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1975:1551, yrkande 1, till Skogshögskolan: Förvaltningskostnader för budgetåret 1975/76 anvisade ett förslagsanslag av 19 322 000 kr.

Reservation hade avgivits

11. av herrar Larsson i Borrby (c), Jonasson (c), Wachtmeister i Johannishus (m), Johansson i Holmgärden (c), Enlund (fp) och Andersson i Ljung (m)samt fru Andersson i Hjärtum (c) som ansett att ulskottet bort hemställa

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall till

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Utbildning och forskning

motionen 1975:1551, yrkande I, lill Skogshögskolan: Förvaltningskostnader för budgetåret 1975/76 anvisade etl förslagsanslag av 20 107 000 kr.

Punkten 48 (Skogshögskolan: Driftkostnader)

Regeringen hade under punkten G 12 (s. 110-111) föreslagit riksdagen att till Skogshögskölan: Driftkostnader för budgetåret 1975/76 anvisa etl reservationsanslag av 15 720 000 kr.

I delta sammanhang hade behandlats motionen 1975:1551 av herr Jonasson m. fl. (c, m, fp), vari såvitt nu var i fråga (punkten 2), hemställts att riksdagen vid sin behandling av budgetpropositionen bilaga 11 till Skogshögskolan: Driftkostnader för budgetåret 1975/76 anvisade etl i förhållande till regeringens förslag med 4 260 000 kr. förhöjt reservationsanslag pä 19 980 000 kr.

Utskottet hemställde

alt riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1975:1551, yrkande 2, ull Skogshögskolan: Driftkostnader för budgetåret 1975/76 anvisade ett reservationsanslag av 15 720 000 kr.

Reservation hade avgivits

12. av herrar Larsson i Borrby (c), Jonasson (c), Wachtmeister i Johannishus (m), Johansson i Holmgärden (c), Enlund (fp) och Andersson i Ljung (m) samt fru Andersson i Hjärtum (c) som ansett att utskollet bort hemställa

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall till motionen 1975:1551, yrkande 2, till Skogshögskolan: Driftkostnader för budgetåret 1975/76 anvisade ett reservationsanslag av 19 980 000 kr.

Herr LARSSON i Borrby (c):

Herr lalman! Belräffande de avsnitt i jordbruksutskottets belänkande nr 1 som rör ulbildning, forskning och försöksverksamhet skulle jag vifia ta mig rätten att i tre olika ämnesområden uppdela huvudfrågorna i diskussionen bakom della utskottsbetänkande och resonemang i molionerna lill föfid av anslagen i budgetpropositionen.

Del är för del första resonemangen kring möjligheten att på ett riktigt sätt ulnylfia naturresursen äkeriorden, för det andra mifiöproblemaliken i samband med modern animalieproduktion och för det tredje naturiiglvis de mycket väsentliga ställningstaganden som här skall göras i frågorna om forskning rörande skogshushållningen och möjligheterna alt föryngra och utveckla den enormt värdefulla naturresurs som skogen utgör. Nu pågår del en lång rad utredningar - däribland i varie fall tre mycket slora och väsentliga - som berör detta ämnesområde, men såväl av utskottets skrivningar som av reservationer framgår att man ansett att del redan nu kan göras vissa revideringar och påslag och att redan kända fakta kan ulnylfias som underiag för förändringar. Sådana kända fakta anses föreligga i alldeles speciell utsträckning i fråga om skogsbruket.

Men om jag böriar med det första avsnittet, forskning och försöksverksamhet i samband med jordbukel och åkefiorden, så vill jag säga alt della problemkomplex är speciellt intressant, och jag tycker all del bör erinras litet grand om detta. 1 en tid dä debatten sä myckel rör sig om vår framtida energiförsörining förfiänar det särskilt understrykas all åkeriorden i samspel med solenergin erbjuder en möjlighel lill förnybar energi. Det är utomordentligt vikligl all vi tar vara på denna energikälla, som utan särskilt slora insatser ger sin tribut till vår hushållning. Jag vill här bara i korthet nämna att förhållandet mellan insStta energiresurser och den produktion man får ut av jorden är 1:9. Del betyder alltså att jorden i samverkan med sol och andra krafter i naturen efter insats av talet 1 ger tillbaka 9 gånger så mycket. Mot bakgrund av detta har en del motionärer resonerat om att vi borde öka resurserna för forsknings-och försöksverksamhet, inte minst i norra delarna av värt land, där del ju råder alldeles speciella klimatiska förhållanden, bl. a. med avseende pä solens sätt att verka.

Vad beträffar animalieproduktion och djurfabriker kan nämnas att det pågår en mycket intressant forsknings-och försöksverksamhet i veterinärinrättningens regi i Skara. I det sammanhanget har meningarna gått isär litet grand i utskottet på så sätt att majoriteten har tagit ställning för motioner som vill trygga den forsknings- och försöksverksamhet som utförs i Skaraborgs län i veterinärhögskolans regi.

Debatten om djurfabrikerna är ganska intensiv. Många tycker till om mifion i samband med animalieproduktion i en något större driftsform. Jag vill i del sammanhanget bara säga att del går'inte att fördöma denna driftsform. Det går inte all länka sig tillbaka lill de förhållanden som rådde för kanske 20 å 30 år sedan. Den som tror på det har helt åsidosatt tidsenliga krav i en läng rad av sammanhang. Då har man åsidosatt krav i fråga om utövarnas arbetsmifiö och kraven i fråga om det ekonomiska utbytet. Man har också åsidosatt hänsynen till konsumenternas förmåga alt betala sina livsmedel, om man skall kunna bortse från sådan rationell produktion i viss större skala. Jag säger med avsikt "i viss slörre skala", därför att vi vet för litet om vad som är produktionsoptimum för vafie enhet; Del är just i detta sammanhang som denna forskning är så väsentlig. Utskottet har alltså känt sig berett att tillstyrka den forskning som päbörials och som vi anser bör fä tryggade möjligheter all fortsätta.

Beträffande skogen är del närmast i fråga om de krav som ställts frän skogshögskolan som meningarna har gått isär i utskottet. Vi är några reservanter som har framfört våra funderingar i anledning av utskollsmajoritelens skrivning. Vi anser att man pä redan nu känd kunskapsnivå i fråga om behov och möjligheter skulle kunna fatta beslut om att ge ett ökat anslag till forskningsverksamheten. Reservationerna syftar delvis till att tillmötesgå vissa administrativa anspråk frän skogshögskolans sida. Vi har också varit beredda all tillstyrka ell med 4,2 mifioner ökat forskningsanslag just när del gäller skogshögskolans möjligheter att arbeta

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Utbildning och forskning

Nr 54

Torsdagen den IO april 1975

Utbildning och forskning

vidare för alt, som vi hoppas, efter hand klara delta för alla så välkända och vikliga problem, möjligheterna till en föryngringsverksamhel för all klara vår framlida virkesbalans.

Detta är, herr talman, i mycket korta drag en sammanfattning av vad utskottsbetänkandet innehåller i fråga om utbildning, forskning och försöksverksamhet. Jag har redan i tidigare inlägg i dag haft lillfälle all uttrycka min glädje över del som sker kring utbildningens högborg i Ulluna. Del har inle heller rån några delade meningar i utskottet om de anslag som föreslås i budgetpropositionen vid denna punkt.

Herr talman! Jag ber med delta all få yrka bifall till de reservationer, där mitt namn förekommer, och i övrigl bifall lill utskottets hemställan.

Under detta anförande övertog herr andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen LEUCHOVIUS (m):

Herr talman! Jordbruksutskottets betänkande nr 1, vilket vi nu behandlar i omgångar, berör anslag lill en mängd olika verksamheter inom jordbruksnäringen. Jag har för min del begärt ordet för att framlägga några synpunkter pä de avsnitt som berör veterinärhögskolan, dess försöksverksamhet inom mifiö- och djurhälsoområdet, som bl. a. tagits upp i motionerna 871 och 872 med herr Hallenius som första namn.

Kravel pä ökad effektivitet i modernt lantbruk har medfört påtagliga förändringar av vär jordbruksdrift. Rationaliseringar, forskning och teknikens framsteg har delvis tvingat fram en specialisering och andra skötselmeloder än dem vi haft tidigare. Della gäller inte minst på djurhållningssidan. Antalet besättningar av mjölkkor har sedan mitten av 1950-talet minskal från 240 000 lill 68 000 år 1974, Antalet mjölkkor har under samma tid minskal frän 1,5 mifioner till 700 000.

Men det har hänt ändå slörre förändringar inom andra djurområden. År 1955 fanns det t. ex. 300 000 hönsbesättningar i landet, 1973 var siffran 43 000.

Vi har alltså fått en minskning i antalet besättningar, men vi har fått en ökning av besättningsstorlekarna. Maskinerna och automatiken har ersatt den mänskliga arbetskraften i ganska stor utsträckning. Särskilt gäller detta i de slörre djurenheterna, de s. k. djurfabrikerna, som jag personligen inle har särskilt mycket lill övers för och som skapar miljöproblem både för djuren innanför väggarna och för omgivningen ulan-för.

Vi kräver i dag en större produktion och en snabbare tillväxt av våra husdjur. Vi kräver även sådana produkter av husdjuren som konsumenterna vill ha. Jag kan nämna att under de senaste 20 åren mjölkproduktionen i en SRB-besältning har ökat med 40 96 i genomsnitt. När det t. ex. gäller slaktsvin har under samma tid späckfiockleken minskat med 30 96.

Del har skett en väsentlig förändring av djurens mifiö som elt led

i effektivitetsökningen. Vi har fått nya metoder, t. ex. flylgödselhan-lering. Vi har fält spallgolv och burar. Vi har i olika avseenden fått en ökad mekanisering, som också kräver en annan ventilation än tidigare

- vilken bl. a. skapar bullerproblem.

Allt detta har medfört ökade svårigheter för lantbrukarna. Samtidigt som denna utveckling ägt rum har vi haft all sälla oss in i nyheier på en mängd andra områden, där del ställs ökade krav på dagens jordbrukare. Om vi begränsar oss till kraven på kunskaper om all sköta djuren finner vi att den rationalisering som ägt rum inom animalieproduktionen

- som oftast framtvingats genom arbelskraftssituationen - inte alllid pri
märt har varit inriktad på all ge djuren en mifiö som tillfredsställde
de ökade krav som föfier på en produkiionsslegring. Del har gjort all
många djurägare har råkat ut för en ökad sjukdomsfrekvens i sina djur
besättningar i form av kalvföriamningar, juverinflammationer, acelonemi
etc. De djur som har ökat produktionen har oftast ocksä slörre krav
pä sin mifiö.

Som en föfid av de ändrade förhållanden i fråga om mifiö och djurhälsa som böriade bli skönjbara på 1950-lalel inrättade velerinärhögskolans institution för sjukdomsgenetik och husdjurshygien en avdelning i Skara är 1960. Där har försöksverksamhet belräffande mifiöns inverkan på djurhälsan bedrivits under åren. Denna verksamhet har genomförts med hjälp av tillfälliga medel, som frän forskningsråd, regleringsmedel och jordbruket ställts lill förfogande. Kraven på denna försöksverksamhet har successivi ökat. Genom den lagstiftning riksdagen har antagit om granskning i lantbruksnämnderna av nya djurmifiöer har kraven på veterinär-högskolans husdjurshygienavdelning i Skara med ens ökat myckel starkt samtidigt som tidigare finansieringskällor har sinat.

Det är vid avdelningen i Skara som den forskning bedrivs som skall ligga till grund för den rådgivning som sker på mifiö- och djurhälsoområdet. Forskningen i Skara är unik så till vida att den till största delen genomförs i djurbesättningar av olika slag. Den bedrivs alltså i form av en praktisk klinisk forskning. Del görs ocksä vissa modellförsök belräffande sambandet djurmifiö-djurhälsa i form av beleendesludier.

Det är i dag inte alltid så lätt för lantbrjjkaren att i floran av inred-ningsdetafier och skölselanvisningar väfia rätt. Del är därför nödvändigt alt man får en försöksverksamhet på djurmifiö-djurhälsoområdel under ordnade former, sä all inle enskilda lantbrukare skall behöva bedriva sådan försöksverksamhet och samtidigt kanske därigenom både råka ut för ökade djursjukdomar och i värsta fall bryta mot gällande djurskydds-bestämmelser. Del är nödvändigt all den av motionärerna och av velerinärhögskolans styrelse önskade försöksavdelningen vid Skaraavdelningen av veterinärhögskolans institution för sjukdomsgenetik och husdjurshygien inrättas för all göra del möjligt att bedriva sådan forskning pä djurmifiö-djurhälsoområdel all man undviker situationer av del slag jag här har givit exempel på.

Om den här försöksavdelningen kommer till stånd, och jag hoppas

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Utbildning och forskning

6 Riksdagens protokoll 1975. Nr 54-57

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Utbildning och forskning

inneriigl att riksdagen i dag skall fatta ett sådant beslut, kan det nationalekonomiskt visa sig vara en myckel god affär. Studier har givit vid handen all enbart juverinflammationerna beräknas kosta landet 110 mifi. kr. per år. Man vel all juverinflammationerna hos nötkreatur lill allra största delen är orsakade av djurens mifiö. Hillills vunna erfarenheter antyder möjligheter all minska frekvensen juverinflammationer med åtskilliga procent. Genom all forskningen bedrivs ute i praktisk verksamhet blir forskningsresultaten lätta all tillämpa för den enskilde jordbrukaren.

Försöksavdelningen är angelägen också ur en annan synpunkt. Den förprövningsskyldighet av nya metoder och teknik i djurhållningen som nu är stadgad i nya djurskyddslagen kan innebära en broms när del gäller nya metoder. Om man inte genom systematiska försök föfier upp dessa metoder, vågar troligen inte de regionala myndigheterna accepiera dem. Mol den bakgrunden kommer försöksavdelningens verksamhet all innebära en rationaliseringsvinst, då den gördel möjligt att testa nya metoder i enlighet med vad som av departementschefen anförts i propositionen 31 är 1973.

Det är en omfattande granskning av djurstallar som ur djurskyddssynpunkt ägt rum under det första granskningsåret 1974, nämligen av

I 382 djurstallar med över 36 000 båsplaiser för mjölkkor och rekryte
ringsdjur för dessa. Om man vel att i dag vafie hasplats i en nybyggd
ladugård kostar ca 15 000 kr. och i en ombyggnad ca 5 000 kr., sä får
man en uppfattning om vilka investeringskostnader det rör sig om, bara
på byggsidan. Några felinvesteringar har vi absolut inle råd med i dagens
samhälle.

Den försöksverksamhet som bedrivits vid bl. a. veterinärinrällningen i Skara har betytt mycket för oss lantbrukare och kommer med all sannolikhet an betyda ändå mera i framliden.

Herr talman! Med detta ber jag alt få yrka bifall till reservationerna

II och 12 och i övrigl lill ulskoilels hemställan.

Hen ENLUND (fp):

Herr lalman! Efter herr Leuchovius ganska ulföriiga behandling av punkterna 43 och 45 i belänkandet kan jag belräffande dessa fatta mig ganska kort. Jag vill böria med all yrka bifall till utskottets hemställan under dessa två punkter, dvs. avslag pä reservationerna 9 och 10. Del gäller verksamheten vid Skaraavdelningen av veterinärhögskolans institution för sjukdomsgenetik och husdjurshygien. Utskottsmajoriteten föreslär ett högre anslag än vad reservanterna vill gå med på. Här gäller del att ge djurhållarna möjlighet att uppfylla kraven på hygien i djurstallarna och goda förhållanden för djuren i förening med en god ekonomi. För all man skall komma dithän spelar försöksverksamheten en nyckelroll. Del gäller alltså att förena djurens behov av en väl anpassad och trivsam mifiö med kraven pä god avkastning.

Professor Ekesbo i Skara framhöll vid etl symposium den 13 februari i är all mänga av de negativa mifiöfaklorerna, som åstadkommit all

djursjukdomarna bland kor och svin inte längre minskar utan ökar, beror på att man har använt den nya tekniken fel. Men han tillägger att den nya tekniken räll använd kan medföra väsentliga fördelar både ur djurhälsosynpunkt och ur ekonomisk synpunkt. I elt annat sammanhang har han framhållit att man varken ur djurägarens ekonomiska eller frän samhällets livsmedelshygieniska synpunkt bör accepiera en ökad frekvens av sjukdomar hos husdjuren därför att djurmifiön har ändrats av tekniska skäl.

Det säger sig självt att den enskilde djurhållaren inte kan experimentera sig fram lill de bästa modellerna. Här behövs en myckel omfattande försöksverksamhet som kan bli lill vägledning för djurslallarnas utformning. Utskotlsmajorilelen är också övertygad om att det bär sig myckel bra alt satsa pengar för att den här forskningen skall fä bedrivas och fullföfias.

Sedan, herr talman, några ord om reservalionerna 11 och 12. Den närmaste bakgrunden lill motionen 1551 angående forskningsresurser lill skogshögskolan, som jag tillsammans med centerpartister och moderater har föfil upp i reservalionerna 11 och 12, är 1973 års skogsuirednings rapport om den framtida virkeslillgängen i värt land. Oavsett om man vill kalla delbelänkandel en larmrapport eller om man vill använda mildare uitryck, så slår del hell klart att vi så snabbi som möjligl bör tillvarata alla möjligheter alt uppfylla några viktiga krav när det gäller att hanlera den svenska skogen. Jag vill formulera dem i tre punkter:

1. Vi bör ha högsta möjliga tillväxt. Det kräver en god värd av den växande skogen. Del kräver skydd mol skadeangrepp och det kräver en snabb och effektiv föryngring.

2. Del gäller alt ta lill vara sä mycket som möjligl av det virke som skogsmarken producerar, så alt vi inle vid avverkning låter en alltför stor del av virket ligga kvar i skogen och ruttna.

3. Vi måsle i det moderna skogsbruket ta hänsyn fill miljövårdskraven, och här gäller det flera saker. Skogsbruksmetoderna måste utformas sä att markens framtida produktionsförmåga bibehålls, och vi måsle också ta hänsyn till friluftsliv och landskapsvärd.

Precis som när det gäller att uiforma de bästa djurslallarna rör det sig här om problem som den enskilde inte kan komma till rätta med med mindre än alt han får hjälp genom myckel omfattande forskningsinsatser. Det är därför vi har velat göra den satsning som förordas i reservalionerna 11 och 12.

Utskottets majorilel anser all vi bör vänta tills skogsulredningens arbete är slutfört. Det skulle betyda en förskjutning i liden på två år, kanske mer, och vi lycker all del dröjsmålet inte vore välbetänkt.

Herr lalman! Jag ber alt få yrka bifall lill reservalionerna 8, 11 och 12 och i övrigl till utskottets hemställan i det avsnitt vi nu behandlar.

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Utbildning och forskning

Hen TAKMAN (vpk);

Herr talman! Jag skall nöja mig med alt bara ta upp tvä punkter

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Utbildning och forskning

eller rättare sagl elt komplex.

I betänkandet sägs att en försöksavdelning skall inrättas vid Skaradelen av institutionen för sjukdomsgenelik och husdjurshygien. Del är inle hell korrekt att använda fulurumformen. Flera talare har redan nämnt alt försöksavdelningen i allra högsta grad är inrättad och all del sedan inte mindre än 15 år bedrivs en unik forskning i Skara för "all förebygga mifiöbelingade sjukdomar hos husdjur. Vad del här gäller är alltså att slå vakt om denna försöksavdelning, alt ge den en så all säga officiell slällning, ja, rent av all rädda den.

För min del lycker jag inle att det är principiellt särskilt lyckat att ell utskott griper in aktivt i sådana här sammanhang; jag har själv varit myckel restriktiv i della avseende. Som utskollsledamol har man i allmänhet inte tillräcklig överblick eller tillräcklig kännedom om speciella institutioner för all kunna ta slällning. Bara vid ell par tillfällen har jag gått ifrån denna principiella linje och del har varit när det funnits elt så entydigt och övertygande material att ell undantag varit praktiskt taget ofrånkomligt.

I della fall lade jag ned min röst under voteringen i utskottet och förbehöll mig rätten all skaffa in mera material för att kunna la ställning. När jag fick detta nya material, blev jag övertygad om att myckel snabba ätgärder är nödvändiga för att inte denna unika försöksavdelning skall raseras.

Problemet är ju att man inte har några resurser att driva försök ulan att man måste tigga ihop pengar från olika häll för kortare perioder och all det blir allt svårare all få forskningsanslag - del är ju härd konkurrens om dem.

Man har nu tvä forskare som varit vid försöksavdelningen i fem år. Del är livsviktigt för avdelningen att få möjlighel all behälla dem. All sälla unga, orulinerade veterinärer ulan ingående erfarenhet om lantbrukels och djursjukvårdens praktiska problem på en sådan praktisk miljöforskning som man utför där är inte realistiskt med hänsyn lill den slora omfattning och betydelse för rådgivningen som försöksresultaten fär. De tvä forskare man har är sedan länge väl förtrogna med jordbrukets villkor. De har god praktisk erfarenhet av arbelel som distriktsveterinärer. Genom all försöksavdelningen fåren officiell ställning kan man garantera personlig erfarenhet på delta svåra område.

Jag vill alltså på dessa punkter yrka bifall till utskottets hemställan.

Hen JONASSON (c);

Herr talman! Jag vill säga några ord beträffande punkten 41, som gäller försöksverksamheten vid lanlbrukshögskolan.

Vi är fem värmländska ledamöier här i riksdagen som i motionen 848 har begärt att försöksverksamheten på växtodlingsområdel i mellan-och skogsbygderna intensifieras. Mol den bakgrunden har vi ocksä begärt ell högre anslag till verksamheten i dess helhet. Ny teknik, nya sorter, räll gödsling m. m. är av mycket slor betydelse för jordbruksproduk-

lionen. Skogs- och mellanbygderna har i della avseende varit missgynnade, och en intensifiering av verksamheten måste lill.

Utskottet har ställt sig positivt lill motionen men vill inle gä med på elt bifall lill den. Utskottet anser att det är möjligt att klara verksamheten inom de kostnadsramar som föreligger. Men jag måste säga all det går hell enkelt inte. För att en förbällring skall kunna ske måsle andra träda till och salsa pengar, och del har också jordbrukels föreningsrörelse fått göra i vissa fall. Jag anser det vara felaktigt att föreningsrörelsen måste gå in med pengar lill en verksamhet som den här, när man inte från riksdagens sida kan klara delta. Men föreningsrörelsen har sett saken så att det är omöjligt all låta det gä på samma säll som nu, och man måste för alt klara problemen tills vi får en annan tingens ordning göra satsningar sä all försöken kommer i gång.

Jag har inle reserverat mig i utskottet-jag har bedömt det som omöjligt alt få ett bifall lill molionen. Men vi måste göra någonting - del är alldeles klart - och jag skulle vifia vädja lill jordbruksministern som nu är inne i kammaren all vi till ell annat år får etl högre anslag lill försöksverksamheten. Skall jordbruket kunna hävda sig och skall jordbrukarna kunna få den upplysning som de behöver är det nödvändigt alt pengar står lill förfogande.

1 detta sammanhang har vi också behandlat molionen 1561 av herr Lothigius, och tillsammans med herr Wachtmeister i Johannishus har jag i elt särskilt yttrande, nr 3, velal markera betydelsen av en samlad omprövning av försöksverksamheten på växtodlingsområdet. En uppläggning som ger utrymme för bättre lokal anpassning erfordras, och vi behöver alltså fä de här frågorna lösta. De är icke lösta f n. på ett tillfredsställande sätt.

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Utbildning och forskning

Hen WACHTMEISTER i Johannishus (m):

Herr talman! Jag vill försl säga några få ord om reservalionerna 11 och 12 som gäller bidrag lill skogshögskolans förvaltningskostnader och driftkostnader. Där har vi ju begärt en ganska kraftig ökning, beroende på alt vi anser att det nu måste satsas allt vad som över huvud taget satsas kan jusl på ökad skoglig forskning. Jag tror inle all jag behöver uppehålla mig så värst länge därvid. Jag bara pekar på att även utskotlsmajorilelen i sin skrivning - alltså den del som inte blivit föremål för någon reservation - talar om viklen av att vi i riksdagen får vela hur man länker lägga upp denna forskning.

Jag har för min del ell mycket starkt inlryck av all man under en lång föfid av år glömt bort all vi här rör oss med en biologisk företeelse - skogen är i högsta grad någol levande. Man har varit fången i ell kubikmasse- och mekanikresonemang som kan hämna sig. Vi reservanter vill betona vikten av att jusl den biologiska delen av forskningen beaktas i framtiden.

Här kan man. enligt vad man meddelat från skogshögskolan, redan nu sätta i gång för fullt, och vi tycker all det inte finns någon anledning

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Utbildning och forskning

att vänta. Del är därför som jag yrkar bifall till reservationerna 11 och 12.

I det här avsnittet av debatten skall jag bara ta upp en fråga till, en fråga som behandlas under punkten 52, bidrag till Sveriges ulsädesför-ening. Utskottet har där varit fullt enigt, och jag har inte heller något annat yrkande än om bifall till utskottets förslag, men jag vill göra några kommentarer. Det gäller linodlingen.

Frågan är väl om inte linodlingen mera hör hemma under kulturutskottet än under jordbruksutskottet. Slödel lill själva linodlingen faller givelvis inom jordbrukets huvudtitel, men konsten att bearbeta linet ingår i våra kulturtraditioner. Den odling som i dag förekommer är väl närmast hobbybetonad, och sedan värt eget linberedningsverk lagts ned måste linet beredas för hand efter gamla nedärvda metoder. Efter lin-beredningsverkels nedläggning har man under en föfid av är ända fram till nu kunnat täcka in behovet av lingam genom import, men nu har den importen praktiskt taget upphört. I en del av de länder frän vilka vi har hämtat vär råvara har man lagl upp ell subventionssystem som direkt uppmuntrar lill odling av snabbväxande linsorler. Det betyder alt de fibrer som man där fär inte går ihop med de höga krav som vi har och alltid har haft i vårt land. På andra håll har fibrerna inte fått den rätta behandlingen, vilkel har gjort aU t. ex. tillverkarna av Vadstena-spetsar, till vilka linet hämtas från Frankrike, nu brottas med myckel slora svårigheter när det gäller att få fram en råvara som kan användas till hemslöjdsalsier av så höga kvaliteter som del här gäller. Produkter av typen coilolin är ju inle detsamma. Härigenom har inle bara våra dukar utan också bygdedräkter av den rätta kvaliteten kommit i farozonen. Pä Skan,sen är man t. ex. allvarligt bekymrad när del gäller möjligheten all förnya dräklbeständet. Del går inte att få fram de absolut rätta kvaliteterna som det måste vara pä ell sådant ställe.

Man skulle kunna tala om en linkris. Att den tycks vara generell, inte bara kännbar för oss, är knappasl skäl för att låta den ha sin gång. Enligt utskottets mening bör del vara möjligl alt inom ramen för tillgängliga medel stödja själva linodlingen, sä att den kan överleva. Men vad beträffar linodlingen i vidare bemärkelse, alltså det som faller under begreppet linhanlering, får vi hoppas alt regeringen beaktar sitt kulturella ansvar och att det finns sä pass mycket tvärsamarbele mellan de olika departementen att vi inom en nära framtid utan särskild beställning frän riksdagen får la slällning lill ett regeringsinilialiv lill åigärder som gör det möjligt för dessa traditioner att leva vidare. Skulle så inte bli fallet får vi väl återkomma.

Herr JOHANSSON i Holmgården (c):

Herr lalman! Under punklen 41 i jordbruksutskottets förevarande belänkande behandlas en trepartimolion, som i huvudsak sysslar med frågan om Röbäcksdalen och jordbruksforskningen i övre Norrland. Röbäcks-dalen har blivit en centralpunkt för jordbruksforskningen i övre Norrland,

och del behöver knappast sägas all vi är utomordentligt tacksamma för den verksamhet som där igångsatts och för den utbyggnad som efter hand har skett. Jag har dock en myckel bestämd känsla av alt utbyggnaderna ännu inle har kunnai ulnylfias i sin fulla utsträckning pä grund av att bemanningen vid försöksstationen inte är vad den borde vara.

Della är en fråga som har behandlats i jordbruksutskottet flera år i följd, och etl praktiskt tagel enigt jordbruksutskott har varit mycket positivt i sina skrivningar. Men lyvärr har detta inle lett lill de resultat som vi har önskat och emotsett och som vi måsle komma fram till om Röbäcksdalen i framtiden skall kunna fylla den uppgift som den varit och är avsedd att fylla. 1 många fall har verksamheten vid försöksanstalten och vid de försöksstationer som lyder under Röbäcksdalen, t. ex. Öjebyn, fått bedrivas med medel som man fält från olika fonder eller med på annat sätt hopskrapade pengar. Men när del gällt all konkurrera hos de riksomfattande fonderna har man i Röbäcksdalen haft myckel stora svårigheter. Norrlandsfonden har burit upp åtskilligt av verksamheten framför allt på husdjurs- och trädgårdssidan. Men del ifrågasätts nu mycket starkt om Norrlandsfonden i fortsättningen skall lämna medel lill denna verksamhet. Del är med djup oro som framför allt vi i Norrbotten undrar vad som kommer all hända med de husdjursförsök som f n. pågår i Öjebyn.

Vi har i vär moiion ställt en del.yrkanden. Försl och främst har vi yrkat att den befintliga exlrafiänsien som slaiskonsulent i norriändsk växtodling skall permanentas. Denna exirafiänst har funnits sedan 1962 men har enbart bekostats med inbesparade lönemedel och andra tillfälliga bidrag. Det är orimligt all den som har en så väsentlig uppgift måste arbeta under sådana betingelser under så läng tid. Vi har f n. en utomordentligt skicklig man på denna fiänsl, och är djupt oroade för att han skall lämna den om han inle får en tryggare och säkrare anställning. Hans uppgift är försl och främst att föra ut försöksresultaten lill rådgivare och lärare i skolorna, till organisationerna, osv. Skall försöksverksamheten fylla den uppgift den är avsedd för är det angeläget att man får ul försöksresultaten lill brukarna.

Vi har väntat länge - del vill jag säga med eftertryck - på resultat när det gäller försöksverksamhet i övre Norrland. Jag har varit jordbrukare i mer än 30 år, och jag har många gånger varit förtvivlad över att del inte har hänt någonting, t. ex. när del gällt nya spannmålssorter, mera lämpade för den norrländska spannmålsodlingen. I dag är man på god väg att få fram resultat i Röbäcksdalen. Vi hoppas att inom de närmaste åren fä fram nya so-.-ter som kan ge bältre utbyte.

Trädgårdsförsöksverksamhelen i Öjebyn har pågått i 28 år, tror jag. Huvudorten för denna verksamhet har nu flyttats lill Röbäcksdalen, men riksdagen har på förslag av jordbruksutskottet beslutat att försöksverksamheten i Öjebyn skall vara kvar. Där har utförts ell utomordentligt gott arbete, men lyvärr har de irädgårdsförsöken praktiskt taget vilat pä en enda människa.

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Utbildning och forskning

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Utbildning och forskning

Vi föreslär en förstärkning av den nordsvenska trädgårdsförsöksverksamhelen. Vi menar all man i första hand skall se lill alt en särskild försöksavdelning för norrländsk trädgårdsodling inrättas vid lanlbrukshögskolan med placering vid Norrlands lantbruksförsöksanstalt. F. n. är silualionen den att verksamheten leds ifrån Alnarp. Ingenting kan vara orimligare än att ledningen för en försöksverksamhet på della område finns i Alnarp och kommer upp lill Norrland med ell par tre - oftast tre - års mellanrum för all se på den verksamhet som där pågår. Det är mer än rimligt all man inrättar en särskild försöksavdelning i Norriand. Vi föreslär alt 140 000 kr. av försöksanslaget överförs lill denna nya avdelning i Röbäcksdalen. Vi föreslår också att försöksanslaget utökas med 140 000 kr. och att detta belopp tillförs den nya avdelningen för att klara kostnaderna för själva fältarbetet.

När del gäller personalfrågan är det inte några stora insalser vi begär. Vi föreslår att distriktsförsöksledarfiänslen i norra trädgårdsförsöksdistriklet ändras till en statshorionomfiänst i norriändsk trädgårdsodling och att en ny försöksledarfiänst inrättas. I realiteten innebär detta att en ny fiänst inrättas.

Del har utomordentligt länge talats om irädgårdsverksamhelens möjligheter uppe i övre Norrland och framför allt om dess förutsättningar all frambringa produkter av hög kvalitet, men det har hänt ytterst litet på del området. Vi hoppas nu alt man skall kunna samlas kring de här förslagen för att därmed ge den stadga ål trädgårdsförsöksverksamhelen i Norrland som den så väl behöver, och framför allt hoppas vi fä en ledning för försöksverksamheten som blir föriagd uppe i Norriand; den bör inte sitta nere i Alnarp.

Jag ber därför, herr talman, all fä yrka bifall till reservaiionen 8, som avser jusl denna fråga.

Sedan vill jag, herr lalman, la några fä minuter i anspråk för att nämna något om de förslag som vi har avgivit under punklerna 47 och 48 angående anslagen till skogshögskolan.

Det finns väl inle någon som ifrågasätter de ökade forskningsinsatser som vi där föreslår. Efter all ha läst skogsulredningens delbetänkande, vari uttalas farhågor för all vi kommer att fä brist på skogsråvara, vilkel kommer all menligt inverka pä de skogsindustrier som finns i olika delar av landet, måste det slå klart för var och en all det är angeläget att så snabbi som möjligt angripa de här problemen. Jag skulle bara hell kortfattat vifia säga all vår generation ju i mycket hög grad har haft förmånen att få ta hand om många gamla skogar och nytfia dem, till förmån för hela folkhushållet. När vi har haft den förmånen borde det ocksä vara en självklar skyldighet för oss att göra ordentliga insalser för att se lill alt vi för kommande generationer kan säkerställa en tillräckligt stor produktion av det högklassiga virke som vi har möjlighet alt producera i värt land. Inför del faktum att ca en fiärdedel av exportinkomsterna kommer frän skogen, borde det, lycker jag, vara en självklar och enkel sak att vi samlas kring tanken att vårda skogen och

göra dessa, i del här fallet visseriigen stora satsningar. Om hänsyn tas Nr 54

lill värdet av råvarutillgångarna och vad de i en gången tid har gett Torsdieen den

är den satsningen utomordentligt liten. l()'u-iril 1975

Jag ber därför, herr lalman, all få yrka bifall lill reservalionerna 11 ______

och 12. Utbildning och

forskning

Herr HEDSTRÖM (s);

Herr lalman! Ocksä jag vill säga några ord om punkten 41 i utskottets belänkande, anslagel lill lantbrukshögskolans försöksverksamhet.

Frågan om dimensioneringen av försöksverksamheten på jordbruks-och irädgårdsområdel i Norrland är pä nytt aktuell. De borgerliga partierna i utskottet har i år tagit upp samma yrkanden om ökade resurser för denna verksamhet som dem vi diskuterade förra våren. Del finns därför anledning för mig all rekapitulera vad som i fiol blev riksdagens beslul.

Riksdagen uttalade då all det syntes väsentligt all en förstärkning av den ledande personalen för försöksverksamheten på jordbruks- och irädgårdsområdel vid Norrlands lantbruksförsöksanslall i Röbäcksdalen snarast kom lill stånd. Vidare uttalades all trädgårdsförsöksverksamhelen i Norrland borde få en självständigare ställning. Slutligen betonades vikten av att personal för försöksplanering saml utvärdering och publicering av försöksresultat fanns tillgänglig. Jordbruksutskottet utgick från att regeringen skulle ta upp förslagen om personalförstärkning till prövning i samband med utarbetandet av förslag lill 1975/76 års budget. Utskottet, som då tillstyrkte regeringens förslag om en uppräkning av anslagel som med ca 1,6 mifi. kr. översteg vad lanlbrukshögskolan äskade, förutsatte vidare att en sådan fördelning av anslagsmedlen skulle göras att de mest väsentliga behoven i den norrländska försöksverksamheten skulle kunna tillgodoses. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottels hemställan.

I sin anslagsframställning för budgetåret 1975/76 gav lantbrukshögskolan hög prioritet åt en fiänsl som dislriksförsöksledare vid norra jordbruksförsöksdistriktet. Högskolan föreslog vidare alt en fiänsl som stats-konsulent i norrländsk växtodling skulle inrättas. Med lägre angelägenhetsgrad föreslog lantbrukshögskolan all en fiänst som dislriklsför-söksledare skulle omvandlas till en fiänst som stalshononom i norrländsk trädgårdsodling saml all en ny fiänsl som försöksledare skulle inrättas för trädgårdsförsöksverksamhelen i Norrland.

1 budgetpropositionen har nu, vid sidan av andra för lanlbrukshögskolans verksamhet nödvändiga resursförstärkningar, medel beräknats fören av de här nämnda fiänslerna inom försöksverksamheten, nämligen en dislriksförsöksledarfiänsl vid norra jordbruksförsöksdistriktet. Med utgångspunkt i behovet att visa återhållsamhet i fråga om nya statsutgifter och i att också andra områden inom lanlbrukshögskolan kräver resursförstärkningar får regeringens förslag hälsas med tillfredsställelse.

I de borgerliga partiernas reservation lill utskottsbetänkandet föreslås
nu all även de övriga fiänslerna som avser försöksverksamheten i Norr
land och som oavsett angelägenhetsgraderingen tagits upp i lantbruks- 89

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Ulbildning och forskning

högskolans anslagsframställning skall inrättas. Vidare yrkar reservanterna all en särskild försöksavdelning för norrländsk trädgårdsodling bör komma lill stånd och placeras vid Norrlands lantbruksförsöksanslall. Anslaget till försöksverksamheten för budgetåret 1975/76 föreslås i reservationen uppräknat med 140 000 kr., utöver vad regeringen föreslagit för försöksverksamhet i fråga om norrländsk trädgårdsodling.

Som jag inledningsvis anförde har riksdagen redan ullalal all en förstärkning av den ledande personalen för jordbruks- och trädgårdsförsöksverksamhelen vid Norrlands lantbruksförsöksanslall i Röbäcksdalen bör komma lill stånd. Regeringen har också i positiv anda prövat förslag i delta syfte i årets budgetproposition. Regeringen torde enligt uiskottsmajoritetens mening också i nästkommande budgetarbete ge dessa frågor hög prioritet vid sidan av lantbrukshögskolans övriga yrkanden. Eftersom de ytterligare fiänster och resursförstärkningar i övrigl som utskottets reservanter förordar i huvudsak avser irädgårdsområdel vill jag erinra om arbelet i 1974 års irädgårdsnäringsutredning. Ulredningen skall överväga frågor som hänger samman med bl. a. omfattningen, inriktningen och lokaliseringen av trädgårdsnäringen. Som en del av utredningsarbetet ingår dimensioneringen av resurserna för forskning, försök och rådgivning, dvs. flera av de frågor som reservanterna nu lar upp. Alla skäl lalar för alt man inle nu i alltför hög grad skall föregripa uiredningens ställningstaganden.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill jordbruksutskottets hemställan under punklen 41.

Herr JOHANSSON i Holmgärden (c) kort genmäle;

Herr talman! Man kan väl inle komma ifrån att vi i jordbruksutskottet varit utomordentligt eniga om att detta är saker som så snabbt som möjligt borde genomföras! Man menar all när nu en distriktsförsöksledare har salts in i den här försöksverksamheten, så är del en vänlighet från regeringens sida som borde vara tillräcklig för dagen. För mig står del i alla fall hell klart all vi inte kan vänta pä ylleriigare utredningar och ylleriigare överväganden huruvida irädgårdsförsöken, som under så niånga år har fån pågå under dessa former, skall få fortsätta eller inle. En mer självständig slällning för irädgårdsförsöken är någonting som vi har all anledning att slå vakt om, och jag är säker på att herr Hedström skulle se med lillfredsslällelse alt en sådan lösning kunde komma till stånd.

När del gäller lanlbrukshögskolans angelägenhelsgradering måsle vi lyvärr konstatera all denna inte varit särskilt positiv lill försöksverksamheten i övre Norrland. Det är bara alt konstatera del. När man från den sidan inle har visat slörre välvilja och slörre förståelse för försöksverksamheten i Röbäcksdalen och inle ens kunnai klara statskonsuleni-frågan under de 13 är som verksamheten bedrivits, lycker jag all del finns all anledning alt ta upp frågan i riksdagen för alt få till stånd ell beslul. Trädgårdsulredningen kommer med all sannolikhet inle alt störas

i sin arbete om riksdagen beslutar en fastare organisalion av försöksverksamheten uppe i Norrland.

Hen LINDBERG (s):

Herr talman! Jag skall i mitt anförande i huvudsak uppehålla mig vid reservalionerna 9, 10, II och 12 i jordbruksutskottets betänkande nr 1.

I reservalionerna 11 och 12 har utskottets borgerliga ledamöter tillstyrkt motionen 1975:1551. Skulle reservanternas förslag segra i kommande votering innebär del ökade utgifter för staten under budgetåret 1975/76 med drygt 5 mifi. kr. Motionärernas och därmed även reservanternas förslag innebär all sju nya fiänster inrättas vid skogshögskolan. Utöver dessa fiänster vill man anslå 2 mifi. kr. till skogshögskolan för alt utarbeta ell skogligt ålgärdsprogram, elt program som dessutom fär ökade föfid-kostnader de närmast kommande åren.

Som motiv för förslagen framhålls den nu av 1973 års skogsulredning bekantgjorda situationen när del gäller landels negativa virkesbalanser.

Något märkligt är att förslaget om del skogliga åtgärdsprogrammel inle har prövats av skogshögskolans styrelse. Som förklaring lill del hävdar motionärerna all sedan styrelsen avlämnade sin anslagsframställning har kunskaperna om råvarusituationen blivit bättre och kraven pä ökad forskning stärkts. Jag vill nog tillbakavisa påståendet att det rådande underskottet i våra virkesbalanser skulle ha varit okänt för styrelsen. Även om skogsutredningen inle hade avlämnat sill delbetänkande, sä fanns det tillräckligt med väl initierade ledamöier i styrelsen för att trenden i ulvecklingen på della område ändå skulle ha varit bekant.

Men det är inte sä mycket alt gräla om. Jag finner del ändå märkligt all anslå 7,2 miljoner som programmet totalt kommer all kosta, ulan att skogshögskolans styrelse har haft möjlighet att yttra sig över del. Det är i sanning en myckel djärv satsning som de borgerliga uiskotls-representanterna kostar på sig utan alt höra några remissinstanser eller i vafie fall utan att redovisa några remissutlälanden.

Ulskoitsmajorilelen delar dock reservanternas uppfattning all den negativa virkesbalansen är oroande och alt mycket lalar för att en satsning på skoglig forskning bör intensifieras såsom en väg all minska den väntade svackan i virkesproduktionen. Skillnaden mellan utskoltsmajoriteten och reservanterna ligger däri alt majoriteten anser all innan beslut fattas om hur en resursförstärkning för ändamålet skall utformas, bör riksdagen ha en något fastare grund för sin prioritering.

1973 års skogsutredning har enligt sina direktiv lill uppgift att utarbeta ett skogligt ålgärdsprogram. Utredningsarbetet kan förväntas belysa effeklerna av olika insalser ur en rad aspekter.

De eventuellt ytterligare insalser som kan anses behövas i fråga om skoglig forskning torde vara lättare att bedöma när skogsulredningen är klar med sitt arbeie. Utskottet har inte funnit att tillgängliga uppgifter ger tillräcklig vägledning för riksdagens prioritering utan har funnit skäl att avvakta del åtgärdsprogram som skogsutredningen har att framlägga.

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Utbildning och forskning

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Utbildning och forskning

Del finns emellertid flera orsaker för riksdagen alt avslå reservationerna. Del ålgärdsprogram som omtalas i motionen 1551 flnns presenterat i publikationen Skogshögskolan informerar, nr 3 är 1975, Där har programmet presenterats som projektet Hugin. Där sägs:

"Bakgrunden till storprojektet Hugin, som delvis finansieras av näringslivet, är de ökade kraven som ställs på prognoser om den framlida virkestillgången saml behovet av en metod att analysera alternativa handlingsprogram för alt påverka tillgången."

För att utreda förutsättningarna och strukturera projektet har inom skogshögskolan tillsatts en arbetsgrupp. Arbetsgruppen har preliminärt gett projektet målsättningen: "Att utveckla en metod för analys av skogliga hushållningsallernativ på nationell, regional och företagsnivå."

Jag tillåter mig att konstalera all det mesta av del skogliga ålgärdsprogram som stöds av reservanterna och som nu har fåll namnet Hugin är elt arbeie som redan åligger 1973 års skogsulredning. Nu vill motionärer och reservanter åstadkomma etl dubbelarbete genom att anslå medel till skogshögskolan för ett skogligt ålgärdsprogram. En del av del arbeie som skogsulredningen har att göra kommer att utföras genom all utredningen köper fiänster hos skogshögskolan. Regeringen anslår medel till ulredningen för detta ändamål. Om reservanterna vinner voteringen, kommer staten att fä bekosta etl dubbelarbete, som kommer att ulföras dels av skogshögskolan, dels av skogsutredningen. Och inte nog med det. Skogsutredningen kommer att tvingas all av skogshögskolan köpa fiänster, vilka skolan redan har fått anslag för genom riksdagens bevifiande.

De fiänster som i reservalionerna föreslås inrättas vid skogshögskolan förfiänar också att kommenteras. Här har motionärerna plockat fram sju fiänster, som styrelsen för högskolan äskat i sin anslagsframställning.

Det behöver i och för sig inte vara någol underligt i del. Men del blir genast märkligare, när man studerar molionen närmare och finner alt av de sju fiänslerna endasl tre återfinns i priorilelsgrupp 2 i anslagsframställningen. De övriga fyra fiänslerna härav skolans styrelse placerats i priorilelsgrupp 3, alltså en låg angelägenhelsgradering. Ändå märkligare blir förslaget, om man som motionärerna har gjort motiverar sina förslag med minskade skogsråvarulillgångar och sedan föreslår fiänster som t. ex. inrättande av en fiänsl som biträdande professor i populationsekologi och en som forskarassistent i forskning omkring hotade djurarters lev-nadsmifiöer. Förlät om jag frågar, men flnns del någon bland motionärerna eller reservanterna som kan upplysa mig om sambandet mellan hotade djurarters livsmifiöer och sjunkande virkesbalanser. Det kan ju vara av ett visst intresse för kammarens ledamöter, innan de skall ta ställning till prioriteringen av olika insalser för all åstadkomma en bättre virkesproduktion.

För all kammarens ledamöier skall få en uppfattning om hur närbesläktat utredningsarbetet är med det ålgärdsprogram som reservanterna vill lägga pä skogshögskolan flnns del kanske anledning all någol mer

ingående redogöra för del arbete som bedrivs av 1973 års skogsulredning. Jag ber därför alt fä citera ur utredningsdirektiven. Departementschefen säger:

"De sakkunniga bör därför, som ocksä skogspoliliska ulredningen föreslagit, utarbeta ett system för en rullande virkesbalansutredning. Systemet bör vara sä utformat all del ulan slörre svårigheter kan justeras och kompletteras efter hand. Systemet bör möjliggöra beräkningar som kan ligga lill grund för ställningstaganden pä såväl kort som lång sikl till utbyggnader på induslrisidan och lill olika åtgärder i skogsbruket. Vidare bör systemet utformas sä att beräkningar kan göras dels för landet som helhet dels för olika regioner. Effekterna pä sysselsättningen bör särskilt beaktas i delta sammanhang. De sakkunniga bör därför med hjälp av del utarbetade systemet redovisa alternativa utvecklingslinjer för den svenska skogsnäringen. Frågan om kostnaderna för virkesbalansutred-ningen bör ocksä utredas. Frågan om virkesbalanser bör behandlas med förtur."

De sakkunniga skall vidare enligt direktiven bedöma vilka styrmedel som behövs inom skogspolitiken för all tillgodose önskemålen om långsiktig hög produktion. Ulredningen skall ocksä ta med mifiövårdens och friluftslivets intressen i sina bedömningar.

I skogsulredningens betänkande, som avlämnades den 28 februari i år, föreslås bl. a. alt etl permanent organ inrättas för fortlöpande studier av skogsproduktion och virkeskonsumlion saml för regelbundna avsläm-ningar till ledning för politiken pä skogsbrukets och skogsindustrins område. Chefen för jordbruksdepartementet har handlat ulan dröjsmål i detta avseende. Redan den 13 mars fick skogsadministraliva utredningen lill-läggsdirektiv som upptar skogsulredningens förslag. Jag ber alt få citera ur tilläggsdirektiven: "Regeringen uppdrar ål skogsadministraliva ulredningen att utarbeta förslagom i vilken form fortlöpande studier av skogsproduktion och virkeskonsumtion m. m. bör bedrivas inom den statliga skogsadministrationen eller på annat säll."

Vad jag nu återgivit om skogsadministraliva uiredningens tilläggsdirektiv är återigen det stycke av vad som kan länkas ingå i det skogliga åtgärdsprogrammel eller, som det kallas i annat sammanhang, "storprojektet Hugin".

Del är hell klart att man måste se allvarligt på den svacka i virkesproduktionen som väntar oss. Men jag vill slå fast, för det första, all del redan nu bedrivs en omfattande forsknings- och försöksverksamhet på del skogliga området, och jag ber då att få hänvisa lill den redovisning som ges i utskottsbetänkandet. För det andra vill jag slå fast att vi redan nu har myckel omfattande kunskaper om virkesproduktion i del här landet. Del gäller i första hand att föra ut dessa kunskaper i praktisk verksamhet. Jag vågar påstå all om vi omedelbart kunde omsätta kunnandet pä delta område i praktisk verksamhet skulle redan del ha en produklionshöjande effeki av myckel stora mått.

Vad jag här har sagl utesluter inle all vi ylleriigare behöver intensifiera

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Utbildning och forskning

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Utbildning och forskning

den skogliga forskningen. Men innan vi gör de prioriteringar som kommer att bli nödvändiga behöver vi en säkrare grund alt stå pä. Skogsulredningens forlsatla arbeie bör kunna belysa på vilka områden en ytterligare inlensiflering av forskningen är nödvändig.

Att jordbruksulskollei ser allvarligt pä dessa frågor belyses av utskottets yttrande över molionerna 1582 av herr Persson i Karlstad m. fl. och 1589 av herr Wachtmeister i Johannishus. Utskottet förutsätter alt sedan 1973 års skogsulredning lagl fram sitt ålgärdsprogram skall bl. a. en på della program grundad plan för den framtida skogliga forskningen utarbetas och föreläggas riksdagen utan dröjsmål.

Reservanterna har här hävdat all man har lagl sitt förslag för alt åstadkomma snabbare resultat, och jag vill påstå alt skogshögskolan har inget nytt färdigt forskningsprogram. De arbeten som högskolan behöver bedriva för all åstadkomma etl sådant är i stort sell samma arbeie som bedrivs inom skogsulredningen. Eller får jag ha den oförskämdheten alt fråga reservanterna; Vad flnns det för skillnader mellan ert föreslagna ålgärdsprogram, som har döpts om till "storprojektet Hugin", och det arbeie som bedrivs i skogsutredningen och skogsadministraliva utredningen?

Herr lalman! Jag tillåter mig konstatera att reservanternas och utskollsmajoritelens ambitioner är desamma. Majoriteten har bara vall att fä en säkrare grund all stå på innan man binder sig för de stora kostnader del här rör sig om. Mycket sannolikt kommer samhället i olika sammanhang att få lov att salsa resurser på alt åstadkomma en högre virkesproduktion, men jag tror all ingen i dag är beredd an säga vilka områden som det är angelägnast all prioriiera. Vi behöver se resultatet av de två nämnda utredningarnas arbete, innan dessa bedömningar kan göras. Jag tror del är klokt alt avvakta detta resullal.

Jag ber sedan, herr lalman, att få övergå till reservationerna 9 och 10 i jordbruksutskottets betänkande. 1 molionen 872 har framlagts elt förslag alt vid Skaraavdelningen av veterinärhögskolans institution för sjukdomsgenelik och husdjurshygien inrätta en försöksavdelning. Som redan nämnts här har utskottsmajoriteten tillstyrkt motionen, medan vi socialdemokrater har reserverat oss. Utskoltsmajorilelen erinrar om all velerinärhögskolan och lanlbrukshögskolans närbesläktade institutioner nu är samförlagda i Uppsala och Skara. Vidare anför utskottet alt de båda högskolorna fr. o. m. innevarande år är underställda en och samma styrelse. Riksdagen har tidigare beslutat om inrättande av en gemensam fältslalion för velerinärhögskolan och lanlbrukshögskolan i Skara. Avsikten med detta beslul var all i ett djurtäll område integrera velerinärhögskolans och lanlbrukshögskolans verksamhet.

Lantbrukshögskolans västra husdjursförsöksdislrikl har inrättats från den 1 juli 1974. Disiriklsförsöksledaren är placerad i Skara. Den gemensamma fällslalionen beslår förutom av västra husdjursförsöksdislriklel av veterinärhögskolans försöksgärd. Skaraavdelningen av velerinärhögskolans institution för husdjurshygien och av djursjukhuset. 1 Skara finns

förutom velerinärhögskolans försöksgärd även lantbrukshögskolans för-söksgärdar i Gölala och Bjerlorp. Dessutom bedriver lanlbrukshögskolan samarbete med hushållningssällskapet vid dettas försöksgärdar.

Således finns det betydande resurser att utnytfia då man vill bedriva försöksverksamhet även beträffande djurhälsa, inredningsdetafier i djurstallar och djurskydd. Därför är del felaktigt alt nu föreslå ytterligare resurser, innan man har hunnit utvärdera samordningsvinster. Som vi har anfört i vär reservation bör denna fråga prövas av den förjordbrukels högskolor gemensamma styrelsen, som dä bl. a. har att beakta möjligheterna att samordna och gemensamt utnytfia resurserna vid lanlbrukshögskolan och velerinärhögskolan. Del måsle betraktas som tvivelaktigt att riksdagen redan nu går in och beslutar i denna fråga, innan den gemensamma styrelsen har hunnit beakta möjligheterna lill samordningsvinster och all angelägenhetsgradera verksamheten.

Om inte den gemensamma styrelsen ges lid och möjlighet att behandla sädana här frågor, flnns det väl anledning att ifrågasätta om inle riksdagens motiv för all tillsätta den gemensamma styrelsen därmed också faller.

Del anförda är skälen till all jordbruksutskottets socialdemokratiska ledamöter har reserverat sig vid punklerna 43 och 45 i jordbruksutskottets betänkande nr 1.

Jag ber att fä yrka bifall till reservalionerna ,9 och 10 och i övrigl bifall lill utskottets hemställan.

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Utbildning och forskning

Hen ENLUND (fp) kort genmäle;

Herr talman! Del är inle så lätt för en lekman all argumentera för forskningsinsatser och ge sig in på att försöka beskriva vad ganska så avancerade forskare skall uträtta. Därför väfier jag, när jag skall ge elt svar till herr Lindberg, att ur skogshögskolans anslagsframställning ta några få fiänster och ange hur man motiverar dem.

Den första fiänslen avser en forskningsledare för bekämpning av vir-kesskadesvampar. Det gäller i första hand all utröna hur man skall klara skyddet av rundvirke, träkonstruktioner, stängselslolpar och ekonomibyggnader inom jordbruket. Det är alltså bl. a. fråga om impregnering och skydd av virke.

Har man i sin ungdom ägnat mycken arbetslid ät att gå och byta ul gamla avrutlnade gärdsgårdsstörar, har man kanske litet extra känsla för den här forskningen.

Belräffande konsulent i skogsskyddsfrägor skriver skogshögskolan;

"Genom att inseklsskadorna inom skogsbruket under de senasie åren blivit alltmera omfattande har skogsentomologiska avdelningen vid högskolan i allt slörre omfattning fåll engagera sig i ren serviceverksamhet till men för forskningen." - Man har inle tillräckliga resurser. Den som har sett hur det ofta ser ul vid kanterna av ett hygge med ofta svåra inseklsangrepp är nog övertygad om alt en sådan här forskningsinslans är motiverad och bär sig bra.

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Utbildning och forskning

Belräffande en annan fiänsl, som fällherbolog, skriver skogshögskolan;

"För alt omhänderha provningsverksamheten och den fältexperimen-tella forskningen då del gäller nya herbicider och andra metoder för ve-getationskonlroll för skogsbruket föreslår styrelsen inrättandet av en fiänst som fällherbolog." - Här gäller det alltså åtgärder vid föryngringen: all komma lill rätta med förbuskningen, bl. a. lövsly. Vi har en slor respekt för nuvarande restriktioner när del gäller alt bekämpa bl. a. lövsly, men samiidigi har vi fäll en bister erfarenhet av hur svårt del är alt komma lill rätta med dessa problem. Därför är jag hell övertygad om all del även pä den här punklen gäller en forskningsinsats som är myckel välmotiverad.

Herr Lindberg tyckte tydligen särskilt illa om att en fiänst som biträdande professor i populationsekologi, skulle tillstyrkas. Del gäller forskning om bl. a. en reglering av smågnagarnas tillväxt. Sorkskador är etl stort problem vid skogsodling och fröplantager. Jag finner del ganska märkligt all herr Lindberg här argumenterar myckel hårt mot fiänster som finns med i skogshögskolans anslagsframställning - som han själv medverkat lill all utarbeta.

Herr LARSSON i Borrby (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Lindberg säger här all reservanterna är beredda alt salsa drygt 5 mifi. kr. Han säger att del är en djärv satsning. Så långt kan jag hålla med honom. Del är en korrekt redovisning. Vad del här egentligen gäller i debatten mellan reservanter och majoritet är fakiiski mer en fråga om initiativrätten och rätlen all la slällning och fatta beslut för framtiden. Frågan gäller om det skall fattas ett beslul i riksdagen eller om det hela skall vara väl uppknutet i utredningar och all förslag sedan skall läggas fram via proposilion.

Del här är ingen ny debatt. Vi förde den också under fiolåret. Förslagen är inte så löst underbyggda som herr Lindberg vill göra gällande. De är väl förankrade hos den expertis som man har haft kontakt med i skogshögskolan. När vi behandlade denna fråga i fiol lät man sig nöja med all det kanske var 1973 års skogsutrednings uppgift att lilla på den. Senare under året kunde vi erfara hur regeringen ändå, utan att avvakta 1973 års skogsulredning, log initiativ lill betydande förändringar i skogsvårdslag och naturvårdslag - i frågor som också rimligtvis kunde ha hört hemma i 1973 års utredning.

Det är tråkigt alt man skall hamna i en debatlsilualion där de delade meningarna handlar mer om formaliteter än om sakinnehåll. Jag tycker all det är värdefullt att herr Lindberg inle har hävdat all de tänkta åtgärderna skulle vara felaktiga. Man kan nämligen inle i den ena stunden säga all della inle hör hemma i frågor om virkesbalansen, och påstå att fiänslerna hör hemma någon annanstans, och sedan i den andra stunden hävda att del här måste bli fråga om ell dubbelarbete, eftersom del hela är 1973 års utrednings uppgift. Del kan bara vara fråga om det ena, herr Lindberg. Jag lycker all vi skulle kunna vara eniga om

att det för framtiden krävs så pass betydande insalser för ulvecklingen, föryngringen och reproduktionen av skogen alt delta bara är ell litet första steg. När det gäller behovet av all omsätta resultat i praktisk handling lycker jag alt det är i linje med denna slrävan all låta den grupp av människor i samhället som skall sköta undervisningen ocksä fä resurserna.

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Utbildning och forskning

Hen LINDBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Lål mig försl säga lill herr Enlund att jag inte lycker illa om någon av de fiänster vid skogshögskolan som man yrkat medel för. Jag finner bara motiveringen för fiänslerna vara underlig. Man anför försämrade virkesbalanser som argument för fiänster som är lågt prioriterade av skogshögskolans styrelse men som rör forskning på helt andra områden. Jag skall dock gärna erkänna att tre av de fiänster som ingår i motionärernas förslag haren direkt anknytning till virkesbalansen. Dessa fiänster ligger i prioritetsgrupp 2, och jag utgår från alt det enbart är brist på medel som gjort att skogshögskolan inte fått sina äskanden tillgodosedda. Del gäller en forskningsledare för forskning rörande medel för bekämpning av virkesskadesvampar, en fällherbolog och en konsulent för skogsskyddsfrågor i vad gäller skadeinsekter.

Till herr Larsson i Borrby vill jag säga att del mycket riktigt är fråga om en djärv satsning pä skoglig forskning. Kostnaderna är drygt 5 mifi. kr. budgetåret 1975/76, Utgifterna för åtgärdsprogrammet ökar nästa budgetår från 2 mifi, kr., till 2,5 miljoner för det därpå följande budgetåret och till 2,7 mifioner för 1977/78. Skogshögskolan räknar med att arbetet kan ta tre till fem är. Kostnaderna kan mycket väl vara uppe i 13 miljoner innan det hela är färdigt.

Mot den bakgrunden frågar jag mig: Bör man med tanke på att skogsutredningen ändå i stort har att utföra detta arbete göra denna satsning på åtgärdsprogrammet? Jag har inte på något sätt kritiserat programmet som sådant. Vad jag har kritiserat är all man gör denna satsning pä två ställen; dels i utredningen, dels på skogshögskolan. Jag tror inle att vi har sä gott om resurser att vi har råd att slösa med dem på del sättet.

Det är helt riktigt, herr Larsson i Borrby, att det inle är fråga om några lösa förslag. Jag hoppas att det inte finns någon som betraktar det arbeie som utförs i 1973 års skogsulredning och i skogsadministraliva utredningen som löst och ogenomtänkt. Vad jag vänder mig mol är all man skall göra ett dubbelarbete, sqm vi vel kommer all kosta minst 7,2 mifi. kr.

Hen LARSSON i Borrby (c) kort genmäle;

Herr lalman! Lät mig bara än en gäng beklaga att del skall framstå som om vi hade så vitt skilda uppfattningar när avsikterna ändå sammanfaller i sä hög grad. Reservanterna har allfiämt den uppfattningen att det är möjligt att göra denna satsning-med en gäng och överiämnar med stort förtroende ät skogshögskolan att genomföra detta. Jag bestrider

7 Riksdagens protokoll 1975. Nr 54-57

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Utbildning och forskning

bestämt att del behöver uppstå något dubbelarbete. Jag har tvärtom den förhoppningen alt man i myckel gott samarbete mellan skogsutredningen och skogshögskolan skall kunna klara denna uppgift. Jag är hell övertygad om att skogsutredningen har sä betydande uppgifter utöver denna alt någon brist på sysselsättning inte behöver ifrågakomma.

Herr jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr talman! Bara några synpunkler i anslutning till denna debatt.

Del råderväl inga delade meningar om att vi behöver satsa på skogsvård och skogsforskning. Jag skall inle upprepa vad som är redovisat på den punklen i propositionen. Men jag tycker au del finns anledning att här markera all utrymmet för satsningar på forskning är begränsat och all del finns oändligt många uppgifter som vi vill salsa pä. Del är därför angelägel all vi får tillfälle att göra välplanerade satsningar och att prioriteringar fär ske. Nog är det litet anmärkningsvärt, trots allt, att man ulan vidare för fram förslag om alt salsa på program som skogshögskolans styrelse inte haft tillfälle all ta ställning lill.

När herr Larsson i Borrby lalar om initiativrätt för ulskoilels ledamöier frågar jag mig, om konsekvensen av initiativrätten skall bli att man i fortsättningen för önskemål från olika myndigheter, som inte ens har behandlats lill fullo i en verksstyrelse, vidare fram lill riksdagsbeslut. Jag undrar om vi då fär den rikliga planeringen och prioriteringen av de resurser som vi här skall använda.

Det som ytterligare konfunderar mig är att man nu är beredd att satsa på skogshögskolans centrala verksamhet, men i den förra avdelningen av den här debaiten ville man minska resurserna för skogsvärdsstyrelsernas verksamhet. Är del ell uitryck för planering? Jag föreställer mig att om vi skall kunna tillgodogöra oss dé resultat som vi vill ta fram inom skogshögskolans verksamhet, ärdet tvärtom angelägel all verkligen satsa också på skogsvårdsslyrelserna, så att vi kan föra ul resultaten i praktiken.

Allt del här sammantaget -jag har föfil debatten och den redovisning som Sven Lindberg gav av hur anslagen här har hanterats - leder mig lill slutsatsen alt det tycks vara fråga mera om att pä bägge de här punklerna få tillfoga regeringen ett nederlag än om all eftersträva alt på rält säll planera de resurser som slår till värt förfogande.

Herr LARSSON i Borrby (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill i all vänlighet anhålla om att jordbruksministern inle misstänkliggör våra ambitioner. Personligen kan jag deklarera alt jag inle på någol sätt upplever en presligekamp i det här avseendet. Jag har full förståelse för alt regeringen inom sin fastställda ram naturligtvis har ansvaret för en helhetsbild, och man har inte funnit sig ha möjligheter att göra den här satsningen i budgetpropositionen. Det kan finnas många godtagbara förklaringar till del.

Nu råkar vi ha den situationen att vi diskuterade denna fråga redan

under fiolåret. Den allvarliga svackan i virkesbalansen var ju ändå förväntad långt innan vi fick exakta fakta på bordet. Frän oppositionens sida har vi bedömt saken sä, att här gäller det all så fort som möjligt se till att resurser sätts i händerna pä den myndighet som vi har förtroende för.

Jag vill bestämt bestrida det befogade i statsrådets farhågor, som han uttrycker så här: "Skall konsekvensen bli att man plötsligt skall kasta in resurser utan prövning i vederbörande verk?" Det är ju inte alls olänkbart att en beslutande myndighet, som har ansvaret för den framtida utvecklingen, bestämmer sig för all här måsle göras litet mer än vad det aktuella verket beställt just på den punkten.

Jag har sagl tidigare i dag alt jordbrukshuvudtileln ändå inle är den huvudtitel som har dragit till sig de stora bilarna av våra samlade samhällsresurser; det är inga nämnvärda ökningar i övriga sammanhang. Jag skulle faktiskt bestämt vifia vädja: Lät oss ta bort eventuella pres-tigeambitioner ur sammanhanget och enas om att ingen kan ifrågasätta behovet av satsningar på del här området! Detta är en liten och blygsam börian, och del vållar inle någon som helst olyckshändelse om reservanterna skulle råka vinna.

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Utbildning och forskning

Hen jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr talman! Jag fann att utskottets ordförande omedelbart konstaterade att en sådan här ordning inte borde gälla men att det var ett undanlag i det här fallet. Det skulle bero pä att en myndighet hade haft uppfattningen att dessa insalser borde göras nu.

Men del program som reservanterna vill anslå pengar till i dess helhet har ju ingen beslutande myndighet haft lillfälle att yttra sig över. Det är del som är anmärkningsvärt - all reservanterna på detta sätt, över huvudet på den beslutande myndigheten, vill satsa så pass mycket pengar pä den här typen av åtgärder. Jag vill bara påpeka all det väl ändå är rätt angeläget all det blir någon ordning när del gäller del säll pä vilkel vi skall hantera knappa medel.

Herr LARSSON i Borrby (c) kon genmäle:

Herr lalman! Lät mig bara för undvikande av missförstånd säga all när jag talar om beslutande myndighet, avser jag den församling som strax skall samlas här för all falla beslul. Det bör väl inte vara orimligt för statsrådet att tänka sig all en sådan beslutande församling kan la ställning i det här ärendet.

Herr jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr lalman! Om herr Larsson i Borrby avsåg riksdagen, sä vill jag säga att jag är väl medveten om att riksdagen har rätt att fatta det beslut som riksdagen vill fatta. Jag har bara trott att vi här i riksdagen också hade en viss respekt för de styrelser som vi tillsätter och som skall sköta verksamheten ute i våra statliga verk. Det är litet anmärkningsvärt att

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Anmälan av interpellationer

inte de får ha etl ord med i taget innan den här beslutande församlingen spikar etl så pass kraftigt anslagsmässigt påslag, vilket tydligen är på väg att ske.

Pä förslag av herr andre vice talmannen beslöt kammaren att uppskjuta den fortsatta överiäggningen rörande punklerna 39-56 och föredragningen av återstående punkter i della belänkande samt behandlingen av pä föredragningslistan återstående ärenden till kl. 19.30.

§ 13 Anmäldes och bordlades

Propositioner

Nr 59 om 1976 års verksamhetsbudget för det nordiska kultursamarbetet

m. m. Nr 99 med förslag till lag om upphävande av lagen (1972:123) om förbud

mot spridning av bekämpningsmedel från luften

§ 14 Anmäldes och bordlades Motioner

Nr2043 av herr Olsson i Edane m.fl.

med anledning av propositionen 1975:46 om planering och samordning av samhällets insatser för rekreation och turism

Nr2044 av herr Åsling m.fl.

med anledning av propositionen 1975:87 om riktlinjer för ändrad skatte-administralion och taxering i första instans, m. m.

Nr2045 av herr Helén m.fl. Nr2046 av herr Nilsson i Kristianstad m.fl.

med anledning av propositionen 1975:92 om sänkning av den statliga inkomstskallen, m. m.

§ 15 Anmälan av interpellationer

Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivits till kammarkansliet

den 10 april

100

Nr 51 av herr Dahlgren (c) till herr statsministern om en fast järnvägsförbindelse mellan Helsingborg och Helsingör:

Företrädare för Danmarks regering har låtit förstå att det danska folketingel sannolikt inte kommer all godkänna del föreliggande avtalet angående fasta förbindelser över Öresund. Då tillkomsten av en motorväg mellan Malmö och Köpenhamn skulle fä avsevärda negativa konsekven-

ser från regional-, mifiö- och trafikpolitiska synpunkler finns del enligt min uppfattning anledning hälsa med lillfredsslällelse all della projekt avskrivs. Centerpartiet har som bekant förordat andra lösningar såväl vid 1973 års riksdag, dä frågan om elt godkännande av avtalet behandlades, som vid 1974 års saml innevarande års riksdagar.

Uttalanden av såväl statsminister Olof Palme som kommunikationsminister Bengt Norling ger vid handen alt man räknar med att det kommer all la myckel lång lid innan något kommer att ske. Det är angeläget att den pessimistiska inställning som präglar regeringens syn på frågan inte blir bestående. Med snabba initiativ från den svenska regeringens sida bör del vara möjligl att få till stånd en förbindelse mellan Helsingborg och Helsingör i stort sett i enlighet med den tidtabell som gällde för bron i södra leden. Vad det gäller är att bygga en järnvägsförbindelse.

Starka skäl talar för en sådan lösning. Den mest omfattande trafiken över Öresund går mellan Helsingborg och Helsingör. Det rör sig dessutom i stor utsträckning om rikstrafik. Bl. a. Bengt Norling har påtalat svårigheterna att tillgodose säkerhetskraven med den ökande trafiken över Öresund. Detta skulle givelvis underiättas med den avlastning i fråga om färitrafiken som en järnväg skulle innebära. Det är vidare angelägel att framhålla att en järnvägsförbindelse skulle ligga väl i linje med den trafikpolitiska målsättningen all stimulera den rälsbundna kollektivtrafiken. Enligt centerpartiets uppfattning är detta en mycket väsentlig målsättning för trafikpolitiken, och detta synes även gälla regeringens syn pä trafikpolitiken.

Med hänvisning lill det anförda hemställer jag om kammarens medgivande att lill herr statsministern ställa föfiande fråga:

Ser statsministern några möjligheter till överläggningar med Danmarks regering i syfte alt snabbt få lill stånd en järnvägsförbindelse mellan Helsingborg och Helsingör?

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Anmälan av interpellationer

Nr 52 av herr Torwald (c) till herr socialministern om alternativa vårdformer för narkomaner:

Samhället satsar f n. myckel betydande medel för att la vård om och rehabilitera dem som hemfallit ål narkotikamissbruk. Formerna för såväl vård som rehabilitering är myckel skiftande och i viss män omstridda, något som gör del angelägel all genom utvärdering söka klarlägga vilka metoder som ger bäst resullal. Della har bl. a. framhållits av den internationellt kände och kunnige forskaren på delta område professor Lars-Magnus Gunne, som noterat att hitintills gjorda försök lill utvärderingar inte fyllt rimliga krav på tillförlitlighet.

Socialstyrelsen häri sin skriftserie Socialstyrelsen redovisar, nr 31/1973 med rubriken BEHANDLING AV NARKOTIKAMISSBRUKARE, pä s. 279 vitsordat professor Gunnes kritik. Jag citerar: "Vid sidan av försöken till vetenskaplig utvärdering av behandling av narkotikamissbrukare föreligger även en serie enklare rapporter om ålerfallsfrekvens m. m. bland grupper av missbrukare, vårdade vid olika behandlingsenheter.

101

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Anmälan av interpellationer

Dessa sammanställningar har gjorts ulan vetenskapliga ambitioner och har påtagliga melodologiska brister. Observationstiderna är ibland mycket korta eller ofullständigt angivna, kriterierna pä 'förbättring' är oklara m. m."

I nr 7/1975 av Läkartidningen har professor Gunne ullryckl farhågor för att den forskning som han tillsammans med psykologen Lars-Göran Öst bedrivit inom forskningsavdelningen vid Ulleråkers sjukhus i Uppsala genom åigärder från socialstyrelsens sida kommer alt råka i vanrykte. Man vidtar den i och för sig positiva åtgärden alt decentralisera behandlingen av narkomaner lill behandlingshem o. d. utanför sjukhusen men underlåter att samtidigt vidtaga ätgärder för att säkerställa en frän forskningssynpunkt acceptabel utvärdering av dessa alternativa värdformer.

I nämnda artikel analyserar professor Gunne de försök (utanför forskningsavdelningen vid Ulleråkers sjukhus) som hitintills gjorts att utvärdera behandlingsresultatet vid fem skilda anläggningar. Han fastslår därvid enligt mitt förmenande klart all dessa ulvärderingsförsök inte häller vid en vetenskaplig granskning.

Under de närmaste åren kommer såväl staten som landsting och kommuner att tvingas salsa än slörre resurser i form av pengar och personal, och det måste då vara angelägel all genom utvärderingar skapa etl rimligt underiag för nyssnämnda beslut.

Under hänvisning till vad jag anfört hemställer jag om kammarens tillstånd att lill herr socialministern få ställa föfiande frågor:

1. Delar statsrådet professor Gunnes och socialslyrelsens i inlerpellationen redovisade uppfattning, alt hitintills gjorda försök att utvärdera alternativa värdformer för narkomaner inte fyller vetenskapliga krav på tillföriitlighet och relevans?

2. Vilka åtgärder planerar statsrådet i så fall för att denna kvalificerade utvärdering skall komma till stånd snarast möjligt?

102

Nr 53 av herr Lothigius (m) till herr bostadsminislern om lokaliseringen av Stålverk 80:

Den 2 december 1974 svarade jordbruksminister Lundkvist pä en interpellation av mig, i vilken jag bl. a. ställde frågan vilka åtgärder slalsrådel ansåg böra vidtagas för alt bevaka mifiövårdens intressen med anledning av Stålverk 80 och andra föfidinvesteringars lokalisering lill Luleå.

Statsrådet lämnade svaret all den gällande lagstiftningen gav goda möjligheter att pröva och beakta olika intressen och all några ylleriigare åigärder inle krävdes f n.

De månader som gäll sedan inlerpellationen ställdes har visat all silualionen i Luleå med omnejd är långl ifrån problemfri och att flera instanser som prövat problemen kring utbyggnaden haft grava anmärkningar att framföra beträffande såväl de gjorda ansökningarnas ofull-ständighel som de uppenbara risker som föreligger frän mifiösynpunkt.

Norrbollens Järnverk AB, NJA, har till bostadsdepartementet inkom-

mit med tvä ansökningar om tillstånd i anslutning till del planerade Stålverk 80 i Luleå. Den ena ansökningen, daterad 1974-12-04, avser tillstånd till lokalisering av industriell verksamhet (dvs. Stålverk 80). Den andra ansökningen är daterad 1974-10-23 och avser "tillstånd till miljöfarlig verksamhet i Luleå kommun". Den senare ansökningen tas ej upp till behandling förrän bostadsdepartementet givit tillstånd lill lokaliseringen i fråga. Remisstiden avseende lokaliseringsansökningen utgick för centrala myndigheter den 28 februari 1975 och för länsstyrelse och kommuner den 31 mars 1975. Koncessionsnämnden för mifiöskydd, som avser att behandla lokaliseringsfrågorna saml mifiöskyddsfrågorna, har att som sisla remissmyndighet avge yttrande i lokaliseringsärendet. Enligt preliminär uppgift frän bostadsdepartementet kan förutsättningar väntas föreligga för ett beslut av regeringen i lokaliseringsfrägan i millen eller i slutet av maj 1975. NJA har avslutningsvis i sin lokaliseringsansökan anhållit om alt denna med hänsyn till nödvändigheten av att anställa personal och för att underiätta projektarbetets fortsättande samt upphandling av byggnader och utrustning måtte prövas med största möjliga skyndsamhet.

Del framstår som myckel betänkligt om regeringen redan i maj skulle forcera fram elt beslut i lokaliseringsfrågan med hänsyn till vissa avgörande instansers yttranden över såväl nuvarande som med anledning av utbyggnaderna kommande mifiöförhällanden. Delta avser silualionen såväl på land och i luften som i vattnet.

Särskilt anmärkningsvärt är all tidsnöden medför alt mätningar och undersökningar av luftföroreningar, vattenuisläpp, ulfyllningar av vattenområde och upplagande av sandläki inle hinner göras innan regeringen avser att fatta beslul i frågan.

Vissa undersökningar visar att järnverket redan nu har gett upphov till mifiöeffekler, som knappasl är lolerabla. Del framgår vidare klart att del föreliggande undersökningsmaterialet är för bristfälligt för alt ligga till grund för den jältesalsning som föreslås ske.

I vissa bostadsområden inom Kalvholmen och Herlsön torde mifiö-förändringarna bli sä stora alt de icke kan förenas med dagens normer på en tillfredsställande mifiö. Uttalanden har gjorts att det är nödvändigt alt omedelbart stoppa all nyproduktion inom de angivna områdena.

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut avstyrker lokaliseringen med hänvisning till brislfälligheten i befintligt undersökningsmaterial, och statens naturvårdsverk menar all påverkan blir så stor all verksamheten inte kan komma till stånd, såvida inte regeringen lämnar tillstånd med hänsyn lill att verksamheten är av synnerlig betydelse för näringslivet eller för orten eller efiest frän allmän synpunkt (6 § andra siycket, mifiöskyddslagen).

Stålverk 80 med koksverk och sinleranläggning kommer av ekonomiska och arbetsmarknadsmässiga skäl all bli av stor betydelse för Norrbotten. Likväl måste existerande normer uppfyllas belräffande luft- och vattenföroreningar saml buller. Detta är särskilt nödvändigt som en ny-

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Anmälan av interpellationer

103

Nr 54

Torsdagen den 10 april 1975

Meddelande om fråga

projektering är för handen.

Mol bakgrund av vad som anförts i inlerpellationen anhåller jag om kammarens tillstånd all lill herr bostadsministern få rikta föfiande frågor:

1. Anser statsrådet att bostadsdepartementet av vad som framkommit från remissinstansernas sida har tillräckligt underlag för att föreslå regeringen beslut redan i vår i lokaliseringsfrågan för Stålverk 80?

2. Vilka ytteriigare åtgärder avser statsrådet föreslå regeringen för att mifiöskyddel för Luleå stad med omgivning skall anses bli tillfredsställande?

104

§ 16 IVIeddeiande om fråga

Meddelades att föfiande fråga framställts

den 10 april

Nr 158 av fru Wiklund (c) lill herr kommunikationsministern om ökat anslag lill vägbyggen i Västerbottens län:

Såväl ordinarie medel som beredskapsmedel för vägbygge under innevarande är är starkt beskurna för Västerbottens län i förhållande lill 1974. Är statsrådet beredd medverka till att anslagen höjs?

§ 17 Kammaren åtskildes kl. 17.58.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemert