Riksdagens protokoll 1975:53 Onsdagen den 9 april

ProtokollRiksdagens protokoll 1975:53

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975:53

Onsdagen den 9 april

Kl.  19.30

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

A rbetsmiljöfrågor, m. m.

Förhandlingarna leddes lill en böfian av fru iredje vice Uiln-iannen.

§ 1 Arbetsmiljöfrågor, m. m. (forts.)

Fortsalies överläggningen om socialuiskoiieis betänkanden nr 3 och 4.

Herr HAGBERG i Borlänge (vpk);

Fru talman! För några år sedan publicerades en LO-enkät, som visade att 80 96 av LO-medlemmarna upplevde hälsorisker pä sitt jobb. Efter denna undersökning har det framkommit konkreta bevis för alt undersökningen var välgrundad.

Trols all så många som 80 96 av LO-medlemmarna upplevde hälsorisker på sitt jobb, har inle tillräckliga åtgärder vidtagits för att bemästra dessa hälsorisker. De på hösteri 1973 beslutade förändringarna i arbelarskyddslagen har inle nämnvärt bidragit till an förbättra situationen; Utvecklingen pä arbetsmarknaden med nya hälsorisker sker snabbi. De begränsade åigärder i samverkan mellan arbetsköpare och arbetare som föreskrivs i lagen är helt otillräckliga.

1974 var etl är när arbetsmiljön - den verkligt dåliga arbelsmifiön -ställdes i blixtbelysning. Sambandet mellan vinylklorid och levercancer avslöjades. Många arbetare hade därvid avlidit av sin insats i produktionen för all framställa vinylklorid på KemaNord. Agerandet från företag, yrkesinspektion och arbetarskyddsslyrelse lämnar mycket övrigt all önska.

På Saab-Scania visade del sig alt arbetare skadats och i flera fall blivit invalider genom att de jobbat med reabränslet MC 77. I samband med den ulredningen framkom även alt förelagsläkaren råkat "glömma av" eller "lappa bort" journalerna på de värsl skadade. Delta riiönster känns igen från flera arbetsplatser, där företrädare för företaget på etl eller annat sätt har förhindrat avslöjanden om arbetsmiljöns skadeverkningar och följder.

Sommaren 1974 hade Målarförbundet sin kongress. Den uivecklade sig lill all ombud efter ombud sleg upp och vittnade om sin arbetsplats faror och där redan inträffade skador. Det handlade om färgernas och lösningsmedlens samband med nerv- och hjärnskador. Del gemensamma för kongressen var all ombuden ville all något skulle hända snabbi för att förhindra skadeverkningar nu och i framliden. Kongressen beslöt också alt inrätta ell fackligt arbetsmiljöinslilul. 1974 avslöjades vidare sam-.

143

Nr 53                 handel mellan cancer och arsenik saml att vissa arbeten med särskilda

Onsdagen den      träslag har samband med cancer.

9 anril 1975            Denna lista skulle kunna göras myckel längre. Men det är bara all

_____________    konstatera att dessa avslöjanden gäller endasl några få av mänga tragiska

Arbetsmiljöfrågor,      händelser som drabbat tusentals arbetare.

m. m.                   Myckel finns att göra pä arbeismifiöns område. Arbetarskyddsslyrel-

sens och yrkesinspektionens roll sträcker sig inle längre än inom den begränsade arbetarskyddslag som vi i dag har. Yrkesinspektionens roll är tydligen bara all angripa de allra värsta och iögonfallande arbetsmiljöerna. Del förebyggande, framålriklade arbelsmifiöarbetet saknas. Därför kan man uttrycka farhågor för alt framliden kommer alt bli allt annat än fius, om inle avgörande förbättringar vidtas.

De reformer som genomförts under 1970-lalet under benämningen Arbetslivets förnyelse har alla som förulsällning en ökad produktivitet och effektivitet. Rationaliseringar skall ses som positiva, nuvarande maktförhållanden skall inle i grunden förändras och arbetsköparnas lönsamhels- och vinstutveckling skall fortgå som tidigare.

Förändringarna i arbelarskyddslagen från 1973 bygger på denna grundval enligt målsättningsparagrafen 39. Det är därför med oro man kan se morgondagens arbetsmifiö an. Detta besannas genom att inle heller myndigheterna har någon positiv tro pä arbeismifiöns framtid. På annat sätt kan man inte tolka generaldirektören i arbetarskyddsslyrelsen Gunnar Danielson. när han i Svenska Dagbladet den 29 september förra året säger; "Vi fär lyvärr räkna med fler yrkesskador orsakade av kemiska ämnen, men också en föfid av forskningens framsteg." Han fortsätter: "Att testa vafie nytt ämne ur alla synpunkter är dock en praktisk omöjlighet, eftersom del rör sig om 1000-lals ämnen som växer fram efter hand." Denna inställning präglas av eftergift för produktivitets- och vinstkrav, för del kan inle vara tekniskt omöjligt alt ha en nära nog fullständig kontroll av arbelsmifiön.

1 dag skryter ansvariga myndigheter - det gäller också regeringen -och andra om vad som satsas pä arbelsmifiön. Slora belopp "visas upp" som bevis för delta. Men varför är de här satsningarna ändå för små? Jag tror att en stor del av ansvaret ligger något tillbaka i liden. Arbetarrörelsens ledning accepterade under 1950- och 1960-talen en utveckling som sedan skulle visa sig katastrofal för många arbetare. Rationaliseringar har som helhet setts som positiva. Alla rationaliseringar genomfördes givetvis på arbetsköparnas villkor. Man upprättade också samarbetsavtal om arbetarskyddsfrågorna och accepterade arbetsköparupp-faitningen all arbetarskyddet var en "gemensam angelägenhet".

Det finns alltså i dag ett uppdämt behov av arbetsmiljöålgärder. Felsynen frän bl. a. fackföreningens ledning är bara en av anledningarna till all vi har en arbetsmifiö som förorsakar både fysiska och psykiska skador. Åtgärderna måsle nu inriktas på all arbeisköparna får belala lillbaka i en förbättrad arbetsmifiö, en avbetalning på vad de redan fiänat

144                   pä alt inle åtgärda arbelsmifiön. Till detta måste de tvingas. Arbets-

köparna har ju aldrig varit de som gått i spetsen när del gällt att göra arbetsmifiöförbällringar. De har i varie skede tvingats lill sädana åtgärder. Det är dags all inle bara radikala arbetare inser att förbättring av arbelsmifiön är en kampfråga och inle en samarbelsfråga. Samarbetsideo-login har inle lett lill några förbättrade arbeismifiöer. Den kommer inle heller att göra del i framliden. Samarbetsideologin bygger pä illusionen all arbetare och arbetsköpare har gemensamma intressen.

Kapitalisternas krav pä ökad profit och lönearbetarnas krav på rimlig lön, lugn arbetstakt, trygga anställningsförhållanden och en säker arbetsmifiö är oförenliga. Kampen för en bättre arbetsmifiö är därför en viktig del av den oförsonliga kampen mellan kapital och arbete.

En bättre arbetsmifiö kan näs när samarbelspolitiken har kastats över bord och arbetarna tillkämpar sig verkliga arbetsmifiöförbällringar. Ar-belarskyddslagstiftningen måste inriktas på all stödja denna kamp. Åtgärder från samhällets sida skall även syfta till att underlätta arbetarnas kamp för en bättre arbetsmifiö.

De senare årens debatt om gränsvärden och de uppmärksammade hälsoriskerna har gjort alt arbelarskyddslyrelsen 1974 på hösten givit ul nya anvisningar för de hygieniska gränsvärdena - anvisning nr 100. De innebär gentemot de gamla ell sleg framåt. Många frågor inställer sig ändock: Efter vilka bedömningar är gränsvärdena fastställda? Kommer listan att föfias upp genom planer pä hur cancerframkallande ämnen skall bekämpas? Varför är inte gränsvärdet juridiskt bindande, sä all det innebär elt omedelbart arbetsavbroll om ett gränsvärde överskrides? Dessa frågor måste klarläggas.

Vänsterpartiet kommunisterna har i motionen 1257 ställt ett yrkande, betecknat 3 a, om att ge arbelarskyddslyrelsen i uppdrag alt före 1975 års utgång presentera den dokumentation som förutsätts finnas till gränsvärdeslislan och motiven i de fall etl lägre gränsvärde tillämpas utomlands. Utskottets svar på delta yrkande är att de handlingar som utgör underlag för listan är allmänna handlingar och att var och en äger rätt att la del av deras innehåll om det inle strider mol sekretessbestämmelserna. Detta är sannerligen etl snorkigt svar - kanske inte snorkigt mot de personer som ställde yrkandet men mot de arbetare som berörs av gränsvärdena. En fråga är pä sin plats; Av vilken anledning avvisar utskottet att arbetarskyddsslyrelsen skall motivera varför vi har högre gränsvärden i vissa fall sett mot gränsvärdeslistor i andra länder? Frågan är berättigad om man lar följande exempel ur Sven-Ove Hanssons nyutkomna bok Arbetsmiljö från A lill Ö.

Anilin: Svenskt gränsvärde 5 ppm. I Sovjet är gränsvärdet 0,8 ppm, men ryska forskare har föreslagit en sänkning till 0,03 ppm eftersom de funnit förändringar i blodet och nervsystemet hos arbetare som vistas i haller lägre än 0,8 ppm.

Bly: Det svenska gränsvärdet är 0,10 mg/m". Redan vid haller långt lägre än så inlagras bly i skelettet. Ryska forskare har hos försöksdjur funnit skador på hjärna och lungor vid 0,01  mg/m'.

145

10 Riksdagens protokoll 1975. Nr 52-53

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

A rbetsmiljöfrågor, m. m.

146

Toluen (ett lösningsmedel som ingår i ihinner); Svenskt gränsvärde är 100 ppm. Vid 50 ppm inträder trötthel och huvudvärk. I Sovjet och Ungern är gränsvärdet  13 ppm.

Butylacelat är ett lösningsmedel; Det svenska gränsvärdet räknat i mg/m' är 710. vilket inle skyddar n-ioi irritationseffekter. Gränsvärdet i Tjeckoslovakien är 400 och i Sovjet 200 räknat i mg/n-|'.

Etylacetat: Irritalionseffekterna kan vara mycket besvärande redan vid halter under gränsvärdet om 1 100 mg/m'. Gränsvärdet i Tjeckoslovakien är 400 och i Sovjet 200 räknat i mg/m'.

Dessa exempel visar all det finns slor skillnad i gränsvärden länderna emellan. De som. ansvarar för den svenska gränsvärdeslislan måste åläggas all redovisa värde för värde vilka vetenskapliga arbeten som ligger bakom värdena. Detta för all se vilka värderingar och avvägningar som har gjorts. I Läkartidningen nr 5 år 1975 skriver överlä.karen och underläkaren vid yrkesmedicinska kliniken i Örebro alt "i mänga fall har man skäl att misslänka att ekonomiska intressen och kapitalistisk 'realism' dikterat nivåerna".

En fråga som är intressant är: Vilka avvägningar skall accepteras? Eller skall över huvud laget några avvägningar utöver medicinska hänsyn få förekomma? Eller skall vi ovanpå de medicinska aspekterna lägga eko-nomiskl-lekniska avvägningar?

1 tidningen Arbetsmifiö nr 13 1974 ger de som sysslat med utformningen av listan en liten ledtråd. Bo Holmberg, arbetarskyddsslyrelsen, säger så här; "Det är i och för sig inget all beklaga att vi fått en sådan 'administrativ' lista där inle de medicinska skälen varit de enda avgörande." Han fortsätter: "Rent allmänt gör man i gränsvärdesarbetet i världen i första hand en medicinsk och en djurexperimentell-toxikologisk bedömning. Ovanpå detta läggs sedan en teknisk och samhällsekonomisk bedömning."

Detta säll alt bestämma ell gränsvärde har inle alla länder. I Sovjetunionen ser man pä problemet något anorlunda enligt Bo Holmberg i sanima artikel: "Där finns en avancerad teknik att mäta pä djur. Man mäter beteendereakiioner och betingade reflexer före och efter införande av ett visst ämne. Får man en förändring i beteendet vid en viss koncentration sätter man gränsvärdet där. Man accepterar ingen förändring som är mätbar."

Del finns uppenbarligen en skillnad mellan Sovjetunionen och Sverige all bedöma ell gränsvärdes nivå, som man även kan utläsa i en jämförelse mellan ländernas gränsvärdeslistor. Skillnaden i bedömning visar ocksä del faktum att USA;s gränsvärdeslista har "funnits vid horisonten" vid fastställandet av den svenska listan, vilket framgår av sanima artikel som jag tidigare citerat. I samma artikel säger Ulf Ivarsson på arbetarskyddsslyrelsen; "När del gäller den amerikanska TLV-lisian säger man rent ut alt där ska man tänka sig en liten procentandel skadefrekvens."

Det jag här anfört och den allmänna osäkerheten om och misstron

mol gränsvärdena bör vara skäl nog för arbetarskyddsslyrelsen all redovisa nya värderingar och avvägningar som ligger bakom varie enskilt värde.

Utskollet har även avvisat kravet i molionen 1257 all en överträdelse av etl gränsvärde omedelbart skall innebära arbetsavbroll. Ett av argumenten är att arbetarskyddsslyrelsen och yrkesinspektionen har fält betydande resursförstärkningar. Med della anser utskottet all man kan övervaka efterlevnaden av gränsvärdeslistan. Men nog borde utskottet inse all dessa förstärkningar är marginella i förhällande till uppgiften. Yrkesinspektionen skulle behöva tusentals inspektörer för all kunna mäta tillräckligt. Delta är i dag orimligt beroende på tidigare försummelser på arbeismifiöns område. Det är på grund av della som del är sä viktigt all utbilda skyddsombuden sä att de själva kan ulföra kontroller. Vi har i motionen 1257 föreslagit all skyddsombuden skall särskilt utbildas i mätteknik och gifllära. Det är av vikt alt skyddsombuden själva kan kontrollera sin arbetsmifiö, framför allt pä grund av alt myndigheterna har för små resurser men även därför att sanktionsbeslämmelserna är så utformade alt en arbetsköpare uppenbart kan bryta mot en anvisning, t. ex. gränsvärdeslislan, utan alt därför riskera någon påföfid förrän arbetarskyddsstyrelsen eller yrkesinspektionen gör etl föreläggande.

Sanktionsbeslämmelserna borde ändras så som vi föreslår i reservationen 13 i socialutskottets belänkande nr 4. Dessutom borde alla överträdelser av ett gränsvärde medföra elt omedelbart arbetsavbroll. Skyddsombuden måsle bli de som i första hand utför mätningarna. Skall man komma lill rätta med arbetsmifiöerna måste en effektiv kontroll genomföras, och även där måsle skyddsombuden stå i främsta ledet.

En av de stora bristerna i dagens arbetarskyddsarbele är alt de problem som dyker upp nödtorftigt löses för stunden. Någon kraftfull planering för att inom en snar framtid lösa t. ex. cancerfaran pä våra arbetsplatser finns inle. Del senaste årel har cancerupptäckterna på våra arbetsplatser blivit den slora mifiöfrägan. Del är därför vi ställer kravel all en plan om åigärder och föreskrifter utarbetas så all del är 1980 på våra arbetsplatser kan vara i stort sett fritt från cancerframkallande ämnen och att gränsvärdet för dessa sättes till noll eller sä lågt att hallen av sädana ämnen är oupptäckbar. Ulskotlei hänvisar lill arbetsmiljöulredningens arbete och även till alt i gränsvärdeslislan efter hand de enskilda värdena kommer att omprövas. Detta svar innebär att man i dag är beredd att la en viss risk. Är det sä all utskollet och riksdagen anser att cancerframkallande ämnen skall få förekomma? Hur mänga yrkescancerfall skall vi accepiera? De lönearbeiare som drabbas av dessa ämnen har naturligtvis rätt alt fä reda på hur slora risker riksdagen anser att de skall la. Den sidan av arbelsmifiöarbetet som är mest eftersatt gäller den psykiska mifion, den som har all göra med arbetsintensiteten. På senare år har många människor bokstavligt talat slagils ut från arbetsmarknaden. Det har ställts krav pä dem som de inte klarar av. De allt Slörre kraven har medfört an många har utsorterats. .Arbeisinlensiteten

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

A rbetsmiljöfrågor, m. m.

147

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

A rbetsmiljöfrågor, m. m.

148

och arbetstakten drivs i höjden. Rationaliseringar på arbetsköparnas villkor under förevändningen att vi måste hänga med i strukturomvandlingen betyder krav på ökad produktivitet. Arbetsprocesser som är monotona, löpandebandsarbelen och hårt styrda arbetsprocesser är en föfid av detta.

Åtgärder måste snarast sättas in pä della område. Vi kan inte längre stillatigande åse hur människor inle klarar av eller befinner sig pä gränsen alt inte klara av en alltmer stigande arbetsintensitet. Arbetsförhållandena vid löpandeband och de hårt styrda arbetsprocesserna präglas av en högt uppdriven arbetstakt, baserad pä långtgående MTM-studier. Arbetet är enformigt och monotont. Den enskilde arbetaren binds hårt vid sitt arbeie och rörligheten är begränsad. Resultaten blir därför som på Volvo där medelåldern vid löpande bandet är 24 år. Personer över 40 är avråds från att la anställning. Man har upp mol 30 % sjukfrånvaro. Vin lind-ningsarbetena på ASEA anses arbetarna förbrukade redan vid 35 års ålder. Exemplen kan mångfaldigas.

De konventionella metoderna för rationaliseringar böriar spela ut sin roll. Arbetsköparna har upptäckt alt man kan öka produktiviteten ulan att använda piskan. Del är de s. k. självstyrande grupperna eller produktionsgrupper som är den nya given. Försöken med sädana grupper har bedrivits i samarbete med utvecklingsrådet för samarbetsfrägor och dess forskningsgrupp URAF.

Del finns en uppsjö av modeller. Man kan inle plocka ut en särskild modell och säga alt sä här skall den se ul. Vad som utmärker en självstyrande grupp eller en produktionsgrupp är att man inom gruppen till-lämpar arbetsrotation. Målsättningen är att den skall ske spontant inom grupperna. Vissa arbelsledande funktioner läggs på grupperna. Gruppen själv styr emellertid inte arbetstakten. Den styrs ganska effektivt genom lönesystem som har premier, arbets- och meritvärdering. Den styrs hårt uppifrån genom produktionsplanering, fastställda produkiionsnormer och gruppträning. Gruppen skall även fungera "självsanerande". Arbetskamrater som inte passar in i det uppgjorda gruppmönsirei eller som inle kan hålla takten eller avviker pä något annat sätt stöts ut. Kvar blir elilen. Begreppet självstyrande är därför missvisande. Grupperna är egentligen ivångsslyrda.

Del uppenbara syftet med produktionsgrupperna är tydligast inom bilindustrin. Sex amerikanska arbetare som "pryai" på Saab-Scania i Södertäfie var mer än nöjda med att få återvända hem till det annars sä förhatliga bandet. Arbetstakten i Sverige är för hög, sade de. Arbetarna på Volvo i Kalmar med en produktion som bygger helt pä produktions-grupper protesterar. - Vi jobbar hellre pä Torslandaverken vid det löpande bandet.  Här orkar vi inle hänga med, säger de.

Genom produklionsgrupperna har arbetsköparna kommii fram till all arbeisiiden ulnylfias effektivare vid dessa än vid den traditionella sön-derdelningen av arbetsprocessen. Denna grundläggande funktion hos s. k. självstyrande grupper eller produktionsgrupper är densamma oavsell typ

av arbetsplats, industri, kontor eller sjukhus.

Försöksverksamheten med nya arbetsorganisationer - självstyrande grupper och produktionsgrupper av olika slag - har två sidor. 1 en del fall har den lett till bättre arbetsmifiö och mer omväxlande och stimulerande arbetsuppgifter. I en del fall, som Volvos Kalmarfabrik, handlar det mer om en ny form för löpandebandsproduktion. Det som hela tiden förvränger den nya arbetsorganisationen är produktionens kapitalistiska karaktär; produktion för maximal profil. Stark ökning av arbetsintensiteten är del främsta kännetecknet för produklionsgrupperna.

Det är skäl att påminna om all dessa produktionsgrupper i stort är en fortsättning på löpandebandsarbelen och liknande. Arbeiarskyddsar-betet måste därför inriktas på att förhindra de negativa effekter som uppstår genom denna arbetsuppläggning. I första hand ärdet naturligtvis fråga om den fackliga kampen. Men här gäller del även att stödja den kampen genom att i t. ex. anvisningar från arbetarskyddsstyrelsen vissa grundläggande normer utarbetas för reservstyrkor, raster och pauser under den ordinarie arbetstiden. Vi skall även komma ihåg att det inte bara är industriarbetarna som drabbas av della ulan även många av de lägre fiänsiemännen. Det är inle för inte som många inom TCO-områdel upplever stressfaktorn som mycket besvärande. Alt skylla på något annat än arbetsintensiteten är att medveten eller omedvetet skjuta huvudfrågan åt sidan.

I experimenten med ny arbetsorganisation och i SAF;s redovisning av experimenlverksamheten vid 500 företag dras riktlinjer upp för framtidens arbetsorganisation byggd på produktionsgrupper. Arbetsledarna tilldelas i dessa en ny roll som samordnare för att engagera anställda för ökad effektivitet. Olika former för gruppträning i samarbete utvecklas. Den mest hänsynslösa av dessa grupplräningsmeloder är sensitivitets-träningen. Den sker i SAF;s regi genom dess personaladminislrativa råd, som i olika frågor har ell samarbete med det av LO, TCO och SAF instiftade Utvecklingsrådet för samarbetsfrägor.

Skrämmande exempel har kommit i dagen av sensitiviielsträningens resultat. Deltagare vid träningen har avlidit och mänga har fält psykiska skador.

Hela della komplex av gruppträning och uivecklingssamial fiänar arbetsköparnas syfte att engagera de anställda för ökad effektivitet och produktivitet. Dessa former är en ny variant av idéerna bakom Men-talhälsokampanjen. Man försöker all skjuta de objektiva motsättningarna åt sidan. I stället görs motsättningarna lill personliga. Hela denna fråga måsle bli föremål för utredning och kartläggning. Naturligtvis anser vi att den värsta formen -sensilivitelslräningen -omedelbart bör förbjudas.

Till sist skall jag beröra kravet på yrkeshygienikerkurser som kan sökas fritt. Del finns i dag en brist på välutbildade yrkeshygieniker. 1 utskottels svar på värt motionsyrkande hänvisar man till att yrkeshygien ingår i skyddsingenjörsutbildningen. Men det kan inte vara tillräckligt. Med "yrkeshygieniker" avses i fiänsiesammanhang en avsevärt högre befallning

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

A rbetsmiljöfrågor, m. m.

149

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

A rbetsmiljöfrågor, m. m.

med betydligt större krav på grund- och fortsättningskurser än vad som gäller för skyddsingenjörer. En yrkeshygienikerutbildning bör vara 1-2-ärig pä hellid i sin teoretiska del och innehålla långt mer än skydds-ingenjörsutbildningen, speciellt avseende medicin, kemi, analysmetod-utveckling och gifllära. Denna längre ulbildning krävs för chefsbefallningar inom skyddsfiänsler, yrkesinspektionens yrkeshygienikerfiänsler, för fiänster pä yrkesmedicinska kliniker och för framliden även inom fackliga arbetsmifiöinsiitut. Bristerna på detta område måste naturligtvis snarast avhjälpas.

Fru talman! Arbetarskyddslagen och anvisningarna till föfid av densamma är bristfälliga lill sitt innehåll. Della får inte las till inläkt för att inte hävda att senast kända forskningsrön skall gälla i fråga om arbelsmifiön. Hygieniska gränsvärden som skyddar mot skadeverkningar under arbetarens hela verksamma liv saml regler och normer som sänker arbetsintensiteten är kampfrågor. I denna lönearbeiarnas kamp ingår.all i dag skall tillämpas redan befintliga forskningsresultat.

Med det anförda yrkar jag i första hand bifall till reservalionerna 2, 6, 13, 15, 16 och 17 samt även i övrigt till de moiioner från vänsterpartiet kommunisterna som behandlas i della betänkande.

150

Herr JONSSON i Alingsås (fp);

Fru talman! Arbelsmifiön har inte bara en teknisk och medicinsk sida. Den innefattar hela den sociala omgivning som människan är verksam i. Många arbeismifiöer är fortfarande eftersatta. Del gäller i särskilt hög grad arbetsplatser där det förekommer tungt och smutsigt jobb. Alltför många människor upplever fysiska risker i sitt arbete. För många människor har arbetet blivit elt nödvändigt ont, någonting likgiltigt eller någonting som man måsle slå ut med. Arbetet har med andra ord endast blivit etl medel att skaffa sig något annat; lön och frilid. Hela sin livstillfredsställelse får man utanför arbetet, och då kan del vara frestande att lösa arbeismifiöns problem med enbart kortare arbetstid och ekonomisk kompensation. Men etl sådant synsätt kan inle accepteras. Vi menar all det är rikligt att se arbetet som ell egenvärde. En bättre arbetsmiljö är produktionsbefrämjande. Lösningen måste ligga i att omvandla arbetslivet, och i den omvanlingen finns också en demokratisk dimension.

Olrivseln kan ju också förstärkas genom den motsats som råder mellan del demokratiska synsätt som utbildningen i vår skola vill ge och den verklighet som ibland möter på arbetsplatserna. Inte minst den unga generationen har upplevt detta, och jag iroi alt det är en av orsakerna lill att många förelag i främst tillverkningsindustrin har svårt att locka till sig ny arbetskraft. Man kan inte erbjuda en god arbetsmifiö, och för litet har man sökt tillvarata människors vifia till ansvarstagande. Att ha åsikter men inte få vara med och förändra, alt se och uppleva problemen utan att få vara med och lösa dem föder passivitet och olrivsel. Det gäller att kunna påverka och uiforma sin egen arbetsplats så alt

den ger trygghet och arbetsglädje - som i sig har ell egenvärde.

Folkpartiet har i motionen 153 fört fram den här problemaliken. Motionen föfis upp i reservationen I av herr Romanus, som lar upp frågan om en förstärkning av de anställdas inflytande över sin arbetsmifiö och konstaterar alt 1973 års mifiöreform på arbetslivets område innebar ell sleg ål del hållet. I reservationen sägs också att reformarbetet bör bedrivas i syfte att ge den enskilde arbetstagaren slörre möjlighet att påverka beslul som rör hans egen arbetssituation. Men folkpartiet avvisar bestämt talet om det oförsonliga motsaisförhällandet, som herr Hagberg i Borlänge nyss menade fanns och som enligt hans teorier alltid kommer all finnas.

Vi har anledning att se arbelsmifiöfrågorna i elt större sammanhang och inte som en avgränsad frågeställning, vilkel vi kanske ofta gör. Del finns motiv för all skapa bästa möjliga förutsättningar för människan i produktionslivet, dvs. bästa möjliga arbetsmifiö. Etl är det mänskliga motivet: all skapa trygghet och trivsel i jobbet, all ta hänsyn till människans sociala roll på arbetsplatsen, alltså inte bara till de fysiska faktorerna - buller, belysning, kemiska ämnen osv. -utan även lill de psykiska och de sociala faktorerna i arbetet. Resultatet av bällre trivsel i jobbet blir en bällre arbetsinsals, men framför allt människor som trivs inte bara i jobbet utan också utanför arbetsplatsen.

Arbetet måste ha en vidare syftning än enbart all ge produktionsresultat. Det måste syfta lill självförverkligande och tillfredsställelse hos den enskilda människan, till att ge människan en meningsfylld roll i tillvaron.

Det finns ocksä n-iänniskor med beslående handikapp. Även dessa måsle få meningsfyllda arbetsuppgifter. Där har arbetsvärden sin främsta motivering, nämligen just att ge de människor som annars ställs utanför en möjlighel att vara med och känna sin roll i tillvaron.

Ell annat motiv är det samhällsekonomiska. Vi har egentligen inte råd att spara på satsningar i bältre arbetsmifiö, hell enkelt av det skälet att en dålig arbetsmifiö samhällsekonomiskt sett kostar oss så oerhört mycket i dag. Sjukfrånvaron beror sannolikt i mycket slor utsträckning på dålig arbetsmifiö. Det är otrivsamt all gå lill jobbet för många människor, därför att arbelsmifiön är dålig. Del leder lill korltidsfrånvaro. Därför är det angeläget för samhället an satsa på åigärder för en bättre arbetsmifiö, att stimulera investeringar i en bättre arbetsmifiö. Samhällsekonomiskt är det också myckel lönsamma satsningar. De minskar våra sjukvårdskostnader, de ökar det samlade produktionsresultatet, lät vara att de här vinsterna inte omedelbart slår igenom. Men framför allt ger de människan en mer central ställning i hela arbetslivet.

Del finns också ytterligare argument, bl. a. del förelagsekonomiska. Ofta framställs en bältre arbetsmifiö som en målsättning som konkurrerar med produktionshöjningen, men i verkligheten kan det vara tvärtom. Del förelag som har en god arbetsmifiö har därmed skapat etl bra konkurrensmedel när det gäller konkurrens om arbetskraften. Hög personalomsättning är dyr för ett förelag. Olycksfall i jobbet är också dyra

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

A rbetsmiljöfrågor, m. m.

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

A rbetsmiljöfrågor, m. m.

för ett företag. Bra arbetsmifiö skulle på sikl alltså ge sänkta kostnader och ökade intäkter för företaget, dvs. det är rent företagsekonomiskt lönsamt att satsa på en bältre arbetsmifiö. Samtidigt ger del ocksä ökad trygghet för de anställda.

Jag tror att den fortsatta standardhöjningen måste i ökad utsträckning las ul i form av satsning pä de icke-materiella faktorerna. Det är elt allmänt påstående, men del är tillämpligt även på arbelsmifiöfrågorna. En intressant iakttagelse är att en bättre arbetsmifiö som en förmån för de anställda inie heller belastas med marginalskatt.

Företagshälsovårdens huvudmålsättning är att förebygga. Dess uppgift är inte att sätta plåster på de sår som uppstår på grund av brister i arbelsmifiön, på grund av risker i jobbet, ulan an förebygga all "såren" uppstår. Därmed är företagshälsovården inle en förlängning av landstingens sjukvård ulan elt vikligt inslag i samhällets förebyggande verksamhet.

Företagshälsovården är ett centralt instrument i arbetet för en bättre miljö i vårt arbetsliv. Företagshälsovårdens personal är inte heller bara förelagsläkaren. Där finns skyddsingenjören, ergonomen, företagssköier-skan, skyddsombuden, skyddskommittén. De räknas också till företagshälsovården, och de ingår alltså i de instrument man har att ute på arbetsplatsen skapa tryggare förhållanden.

Det är alldeles klart att företagshälsovården bör ställas under huvudmannaskap av de närmast berörda parterna, dvs. alt förelagsnämnden, som är det organ man har för samverkan ute pä arbetsplatserna, bör fä huvudmannaskapet för företagshälsovården. 1 reservationen 1 lill betänkandet nr 4 har vi markerat del och yrkat all ansvaret borde ligga just där.

I reservationen 7, som jag vill yrka bifall lill, refererar vi till företagshälsovårdsdelegationens rapport. Vi menar alt riksdagen borde ftuta ett principbeslut om att företagshälsovård skulle vara obligatorisk.

I reservationen 14 säger vi all förstärkta insalser bör övervägas för att man skall komma till rätta med de skadeverkningar som bullret åstadkommer. Vi föreslåren rad åtgärder som skulle stimulera framtagandet av mer mifiövänliga maskiner.

Socialutskottets belänkande nr 4 konstaterar som helhet att det sker väldigt mycket på arbeismifiöomrädel. I betänkandet noteras beslutade reformer och tas upp utredda problem, som vi hoppas så småningom skall föfias av förslag. Vi har från folkpartiets sida genom reservalionerna 1, 7 och 14 velal lyfta fram några angelägna frågor och gjort en syftning framåt i strävan all uppnå bältre mifiö och slörre tillfredsställelse i arbetslivet.

Fru lalman! Jag ber att fä yrka bifall till de nämnda reservationerna.

152

Hen FRANZÉN i Stockholm (vpk): Fru talman! Jag skall närmast beröra reservationerna 4, 8, och 20 av herr Hagberg.

12, 18

I direktiven lill arbelsmifiöutredningen heter del; "En grundtanke måste vara att arbetslagarnas fysiska och psykiska hälsa skall kunna skyddas effektivt i vafie led av produktionen." Vidare heter del "alt insatserna mot olycksfallen och yrkessjukdomarna behöver intensifieras ytterligare". Ulredningen skall "pröva möjligheterna att genom skärpt eller annars ändrad lagstiftning bidra lill att undanröja eller minska yrkesriskerna". Den skall vidare "uppmärksamma yrkesfaror - ofta av en helt ny typ - som hänger samman med den tekniska och strukturella utvecklingen på senare tid".

Med alt citera de här utredningsdirektiven skulle jag kunna nöja mig när det gäller argumentationen för reservationerna av herr Hagberg. De läcker väl behovet av direktiv som kan inrymma avsevärt mera långtgående åtgärder på arbeismifiöns område. Kvar slår bara viljan alt skapa förutsättningar för all åstadkomma en så riskfri mifiö som möjligl för arbetarna.

Helt kan man naturligtvis inte komma ifrån att del händer saker som inte borde hända, men möjligheterna att förebygga ohälsa är vida större än de ändamål som man ställer resurser lill förfogande för. Pä forskningens område finns del faktiskt mer att göra än del som utskottet pekar på, dvs. all undersökningar pågår belräffande silikosen, bl. a. innefattande det s. k. silikosregistrel, belräffande frekvensen av andningsbesvär och eksem inom hårdmelallindustrin, belräffande hälsotillståndet hos personer som under läng tid varit ulsatla för lösningsmedel, belräffande förekomsten av huvudvärk hos gjuleripersonal och belräffande långvarigt blyexponerade arbetstagares hälsotillstånd samt att del har igångsatts ett projekt som avser svetsningens arbetsmifiöproblem. Med omnämnande av dessa undersökningar förkastar utskottet förslaget om ett epidemiologiskl forskningscentrum.

Vi använder oss av gränsvärden som i sig kräver mätningar, som förutom all kontrollera arbelsmifiön för dagen också ger möjlighet lill forskning för att som direktiven säger, "uppmärksamma yrkesfaror - ofta av en helt ny typ, som hänger samman med den tekniska och strukturella utvecklingen". Genom all dataregistrera alla mätningar, genom att undersöka vilka anställda som uppehåller sig pä arbetsplatserna där mätningar görs och dessa anställdas sjukdomar och symptom liksom också genom epidemiologisk forskning kan nya samband upptäckas. Sådan forskning bör omedelbart främjas och etl epidemiologiskl forskningscentrum upprättas inom t. ex. arbetarskyddsstyrelsens ram, där rutiner för yrkeshygienisk och yrkesmedicinsk registrering utarbetas. Vi är på del klara med att kostnaderna för della är dryga, men vi vel ocksä att de pengar som åtgår till att avhjälpa en del av bristerna när det gäller den otillräckliga forskningen på arbeismifiöns område är väl använda. Del är trots allt så all, enligt vad som framgick av enkäten inför LO-kongressen 1971, 80 96 av LO;s medlemmar känner oro för sin hälsa.

För alt man samtidigt skall kunna förebygga riskerna i jobbet och reparera de redan uppkomna skadorna behöver företagshälsovården utö-

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

A rbetsmiljöfrågor, m. m.

153

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

A rbetsmiljöfrågor, m. m.

154

kas och framför allt omorganiseras. Som del i dag fungerar - med företagshälsovården i huvudsak i privat regi och personalen direkt anställd av företagen - kommer alllid misstanken att denna personal känner sig tvingad och också i alltför många fall blir tvingad alt la icke-medicinska hänsyn.

Vi har, som herr Jonsson i Alingsås framhöll, inte riktigt samma grundförutsättningar när vi bedömer företagshälsovårdens huvudmannaskap. Herr Jonsson i Alingsås ansåg alt förelagsnämnden skall vara huvudman för företagshälsovården. Med anledning därav vill jag bara erinra om alt inte ens LO anser att förelagsnämnderna fungerar på elt riktigt sätt. Hur många gånger skall man behöva höra: Ja, verksläkaren, han är ju köpt. Hur många gånger skall man behöva konstatera all företagsläkaren hade kunnat förebygga en skada om han bara velat. Della är en mycket vanlig - t. o. m. alltför vanlig - uppfattning bland de arbetare som har upplevt företagshälsovården. Samma domar fälls även över skyddsingenjörerna.

Vpk:s principiella uppfattning är att all hälso- och sjukvård skall bedrivas i offentlig regi. Vi anser att detta också i hög grad gäller företagshälsovården. Del är ofrånkomligt i ett kapitalistiskt samhälle att arbetsköparna lägger profitsynpunkler även på denna del av verksamheten. Av den anledningen finns del allt fog för alt landstingen övertar huvudmannaskapet för företagshälsovården och samordnar denna med den övriga värden.

Det är de anställdas och deras företrädare som skall ha del avgörande inflytandet över vilka personer som engageras inom företagshälsovården och vilken lokalmässig närhet som är nödvändig.

Del epidemiologiska forskningscentrumet och företagshälsovården behöver också kompletteras med ett arbetsmifiöinsiitut. Pä Målareförbundets kongress förra året upptog frågan om arbelsmifiön en stor del av tiden och därmed även frågan om ett arbetsmifiöinstitul. Visst har Ar-belsmedicinska instilutet fått ökade resurser, men del är inte den sorlens skapelser vi, målarna och andra är ute efter. Vi har den bestämda uppfattningen att etl fackligt arbetsmiljöinslilul skall stå dem som drabbas av arbetsmiljön nära, och inle vara en institution med experter som går i SAF:s ledband.

Del flnns anledning att också nämna något om skyddsombuden. 1973 års riksdag beslutade om en ny arbetarskyddslag i vars 40 ;j stadgas: "Innebär visst arbeie omedelbar och allvarlig fara för arbetstagares liv eller hälsa och kan rättelse icke genast uppnås genom hänvändelse till arbetsgivaren, kan skyddsombud bestämma alt arbelel skall avbrytas i avvaktan på ställningslagande av yrkesinspektionen."

Vad är då omedelbar och allvarlig fara? Del ansågs inte vara omedelbar och allvarlig fara när huvudskyddsombudel Elof Luspa slängde man-Skapshusel i Svappavaara den 11 decen-iber 1974, vid städkonflikten, på grund av att jord, damm och smuts hade hopat sig på golvet. All äla, klä on-| och tvätta sig under sådana on-isiändigheler skulle alltså gruv-

arbetarna finna sig i. Jag tror inle någon här i kamn-iaren skulle accepiera en sådan mifiö.

Begreppet "omedelbar och allvarlig fara för arbetstagares liv eller hälsa" måsle bytas ut mot "fara för arbetstagares hälsa". Utskottet anförde redan 1973 att förslagen i propositionen 103 gjorde att man torde kunna utgå från att behovel av regler som ger skyddsombuden möjlighel all avbryta arbelet är förhållandevis begränsat. Att utskottet även i år hänvisar till detta uttalande tyder väl pä alt ingen av utskottets ledamöter varit ute och provat pä uppdraget som skyddsombud sedan den nya lagen trädde i kraft. Vad är del för orimligt i atreti skyddsombud, som bedömer att gränsvärdet för t. ex. kvartshaltigt damm säkerligen övernatts, avbryter arbetet nots alt omedelbar fara inle föreligger?

Vad är en acceptabel arbetsmifiö, och vilka är bäst skickade alt la ställning till detta? Jag är övertygad om - därför alt jag vel hur arbetarna resonerar-all jusl arbetarna .själva, rent generellt,och deras valda ombud, som arbelar i den dåliga mifion, kan bedöma vad som är en acceptabel arbetsmifiö. Vid sammanträden i skyddskommittén säger arbeisköparna och deras representanter oftast "ja, ja" - men verkar i praktiken i rakt motsatt riktning, eller verkar inle alls. Del enda språk de riktigt förslår är när arbetena stoppas, och della är skyddsombuden väl så skickade all klara ul - för det är väl inle meningen all vi skall hysa misstro mol våra valda ombud. Jag är i varie fall inte beredd att skriva under på sådana propåer. Del kan heller inle vara rimligt att yrkesinspektionen punkterar ett beslut av skyddsombuden. Det skall givelvis vara den lokala fackliga organisationen, som ombudet tillhör, som också bedömer skäligheten i hans handlande.

Del flnns arbetsplatser, slora och små. som inle har rätt att utse några skyddsombud. Lål mig med en gång slå fast, så all inget snack behövs för della, att vänsterpartiet kommunisterna är för en enhetlig fackföreningsrörelse. Arbelarskyddslagens 40 >; talar om att skyddsombud utses av lokal facklig organisation som är bunden av kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren. Dessa regler utformades med utgångspunkl i den ordning som i praktiken tillämpades på slörre delen av arbeismarknaden redan före reglernas tillkomst. För att ett förhållande rätt tidigare, är del inte givet att del för alltid är det riktiga. Det kan uppstå - och har fakiiski uppställ - situationer som gör att reglerna härvidlag nödvändigtvis behöver ändras. Del kan inte vara rimligt att utestänga slora eller små arbetsplatser från möjligheten all utse skyddsombud som skall verka pä arbetsplatserna. Vänsterbartiel kommunisterna har i motionen 481 klart redovisat hur en sådan kvotering som det här gäller kan se ul. Till skillnad från herr Åkerlind anser vi fortfarande all del är fackföreningen som skall utse skyddsombuden. 1 varie fall i den lokala organisation jag tillhör har medlemmarna också det direkta inflytandet vid val av skyddsombud.

1 motionen 480 av herr Hallgren yrkas an i arbetarskyddslagen införs bestämmelser som förbjuder enmansbefiäning pä normal- och express-

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

A rbetsmiljöfrågor, m. m.

155

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

Arbetsmiljöfrågor, m. m.

godståg. År 1973 avslog riksdagen en likalydande motion. Sedan dess har inte lokpersonalens arbetsförhållanden förbättrats. När SJ 1972 framtvingade enbemanning undanlogs malmtågen, där alltså de tidigare bemanningsbesiämmelserna gäller. Vi är klara över att det innebär en härd press på lokföraren att ensam ta ansvar för såväl låg som last. Om något fel uppstår på lok eller vagnar - om t. ex. en luftslang går av - måste han söka avhjälpa felet alldeles själv. Om något händer lokföraren vid dessa tillfällen, kan det la lång lid innan man kan undsätta honom.

Det är här fråga om en ren indragning av personal utan att man ens gör något i stället för all hålla säkerheten uppe. Det har funnits förslag om att man åtminstone, när man har minskal personalen, skulle .sätta in lågradio eller automatiska lågstopp, men inte ens detta förslag har hörsammats. 1 samband med införandet av de nya bestämmelserna uttryckte SJ;s säkerhetsinspektör betänkligheter mot enbemanningen. Nu lär del visst hända alt man kör även persontrafiken enbemannad pä vissa sträckor.

Herr Åkerlind nämnde ocksä att Svenska elektrikerförbundet vill utreda ackordens inverkan på stress, sjukfrånvaroökningar osv. Eftersom jag själv är aktiv inom just Elektrikerförbundet kan jag svara att egentligen skulle inte ulredningen behöva göras, om herrar som står moderaterna nära, nämligen Percy Bratt som är direktör i Elektriska arbetsgivareföreningen och hans uppdragsgivare, inle så hårdnackat nekat att diskutera fasta löner utan prestations- eller meritfaktorer.

Fru talman! Jag vill sluta med alt citera ur Världshälsoorganisationens stadgar: "Hälsa är etl tillstånd av fullt fysiskt, andligt och socialt välbefinnande och icke blott frånvaron av sjukdom eller svaghet." Det är verkligen någonting att arbeta för.

Jag yrkar bifall till reservationerna 4, 8, 11, 12, 18 och 20 av herr Hagberg i Borlänge vid socialutskottets betänkande nr 4.

Herr JONSSON i Alingsås (fp) kort genmäle;

Fru talman! När det gäller ansvaret för företagshälsovården underkänner herr Franzén i Stockholm företagsnämnderna. Men då är del all lägga märke lill all vi för diskussionen med utgångspunkt i de arbetsförhållanden som förelagsnämnderna nu verkar under.

Jag vill erinra om alt folkpartiet i motioner och reservationer krävt starkare inflytande för de anställda och en reformering av företagsnämndernas roll, som skulle innebära vidgat inflytande, nya uppgifter och större kompetens. Vi säger att detta bör ske avialsvägen men alt det också skall kompletteras med en lagstiftning som upptar rambestämmelser.

156

Herr FRANZÉN i Stockholm (vpk) kort genmäle;

Fru lalman! Jag är naturligtvis klar över all folkpartiets förslag beträffande företagsnämnderna inle i sak skulle innebära någon förändring av förhållandena när det gäller företagsnämnderna och förelagshälsovår-

den. Den direkta bindningen till arbeisköparna hänger kvar, oavsett om man nu gör förändringar sä att arbetarna skall ha elt stärkt medinflytande i företagsnämnderna.

Vi vel alt företagsnämnderna kritiserades framför allt när frågan om representation i bolagsstyrelserna diskuterades och beslut fattades av riksdagen. Vi vet ocksä att LO:s Inge Janérus, som handlägger de här frågorna, var mycket kritisk mot det nuvarande systemet.

Jag är vidare klar över att en företagshälsovård med denna bindning inle kan komma alt bli annat än elt surrogat.

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

A rbetsmiljöfrågor, m. m.

Hen NORDBERG (s):

Fru talman! Under de senaste åren har en kraftig utbyggnad sken av samhällets engagemang i arbelet för att åstadkomma en bättre arbetsmifiö. Arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens verksamhet har byggts ut och förstärkts, och ytterligare förstärkningar föreslås även i årets budgetproposition.

Den lokala skyddsorganisationen ute i företagen har också förbättrats. De anställda och deras organisationer har fält mer all säga till om, och inie minst har skyddsombudens slällning blivit starkare. Arbetsmiljöfonder har skapats i vissa företag, och användningen av dem är direkt underställd de anställdas krav och önskemål.

Utbildningen av de inom skyddsarbetet verksamma har ökat, och ytterligare utbildningsplaner förbereds. Även på forskningens område kan en betydande aklivitelsökning noteras, inte minst sedan arbelarskyddsfon-dens arbete startade.

Men mycket återstår självfallet alt göra inom alla områden. Det är tre parter som bär ansvaret i arbetet med alt förbättra arbelsmifiön: samhället, de anställda själva och arbetsgivarna.

I socialutskottets belänkande nr 4 behandlas en mängd allmänna arbelsmifiöfrägor. Jag skall här beröra utskottets synpunkler i anledning av reservationerna 1-4, 6-11 samt 12 och 20. Övriga reservationer kommer herr Johnsson i Blentarp att tala om.

Folkpartiet har i en av sina reservationer, som berör arbetstagarnas inflytande i arbelsmifiöfrägor, krävt alt företagsnämnden skall ha huvudansvaret för arbetarskyddsfrägorna, inkluderande företagshälsovårds-verksamheten. Ulskoitsmajorilelen finner ingen anledning föreligga för att riksdagen mot löntagarorganisationernas vifia skall begära alt den lokala skyddsorganisationen underställs företagsnämndernas verksamhet pä det sätt som folkpartiet föreslår. Skyddskommittéerna är den självklara organisationen all handlägga och ansvara för allt skyddsarbete ute i förelagen. Folkpartiet kräver vidare att de anställda ges en med kapitalägarna jämställd position när det gäller inflytandet över arbetsmiljöfrågorna. Utskottet åberopar där bl. a. kommande förslag i anledning av S 32-utredningen, förslag som man har anledning förmoda kommer alt förskjuta nuvarande maktförhållande och förstärka arbelslagarnas slällning gentemot arbetsgivarna.

157

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

A rbetsmiljöfrågor, m. m.

158

I reservationen 2 tas frågan om skyddsombudens ulbildning upp. Utskollet understryker i sin skrivning utbildningens roll i vid mening i arbelel med alt förbättra arbelsmifiön. Del finns här anledning peka på att den arbetsplalsremiss som föregick 1973 års arbelsmifiöreform kraftigt underströk behovet av en ökad satsning på utbildningens område. Vi kan i dag konstalera all utbildningsinsatserna har resulterat i att omkring 100 000 skyddsombud är engagerade i en grundutbildning. Utbildningsmaterial håller på att utarbetas för en vidareutbildning av de inom skyddsarbetet verksamma. Del ulbildningspakeiet omfallar fem områden. Del gäller problemen kring de kemiska hälsoriskerna, där också de mätnings-tekniska frågorna kommer alt behandlas. Vidare gäller det planerings-och projekteringsfrågor för nya arbetslokaler. Det iredje är belysnings-problemet. Det fiärde avsnittet omfallar de ergonomiska frågorna. Det femte är skyddsombudens roll, där främst del totala skyddsarbetet ute på arbetsplatserna skall behandlas.

Del bör också nämnas alt LO och PTK har träffat en överenskommelse med SAF om alt de som deltar i utbildningen skall ha ersättning för förlorad arbetsförfiänst. Om utbildningen sker pä fritid skall dellagarna ersättas på samma säll som om utbildningen skedde på arbetslid.

Slutligen vill jag i della sammanhang åberopa den verksamhet som arbetarskyddsstyrelsen också bedriver, bl. a. den försöksulbildning som skall ske för vissa särskilt kvalificerade skyddsombud. Därtill kommer den rält omfattande verksamhet som bedrivs i de fackliga organisationernas egen regi. Att utbildningsfrågorna även framgent kommer att vara av stor belydelse i arbetsmiljöverksamheten tror jag vi kan vara hell överens om.

När det gäller reservationen 3, som behandlar de psykosociala arbeismifiöproblemen, vill jag bara hänvisa till vad utskottet säger längst ned pä s. 30 och överst pä s. 31  i sin betänkande. Utskottet skriver där;

"Med anslag från arbetarskyddsfonden pågår flera forskningsprojekt som rör de psykosociala arbeismifiöproblemen. Psykotekniska institutet i Göteborg kartlägger sociala och psykologiska förutsättningar hos vissa kategorier av anställda i fråga om anpassning till arbetstidens förläggning och förändringar i den. Vid psykologiska institutionen vid Stockholms universitet studeras dels sociala effekter av arbetstidens omfattning och förläggning, dels hur olika arbetsförhållanden, bl. a. lidspress eller monotona arbetssituationer, påverkar arbetsprestation, säkerhet i arbeie och arbetstillfredsställelse. Vid laboratoriet för klinisk stressforskning pä karolinska sjukhuset bedrivs tvärvetenskapliga studier av skiftarbete."

Med hänsyn till delta och lill vad som sägs i utskottsbetänkandet i övrigt anser inte utskottet att del finns anledning att la något initiativ i denna fråga.

Reservationen 4 tar upp ett krav om etl särskilt forskningscentrum för forskning kring sambandet mellan hygieniska och medicinska faktorer genom en registrering av individens symtom och hans arbetsmiljö. När man läser reservaiionen får man elt inlryck av alt del inte sker särskilt

mycket på delta område. Det finns därför anledning alt erinra om att statsmakterna 1974 beslutade om utveckling av elt informationssystem för miljövärden. Arbetarskyddsslyrelsen är en av de intressenter som deltar i arbetet på att bygga upp ett förbättrat registrerings- och informationssystem som vi hoppas skall vara lill nytta i del praktiska skyddsarbetet när del blir klart.

Yrkesskadeslalislikulredningen har också uppdrag som spelar en viklig roll i del sammanhang som här diskuteras. Till delta bör läggas alt det inom arbetarskyddssiyrelsens arbelsmedicinska enhet pågår en rad väsentliga forskningsprojekt inom del område som reservationen berör. De har redovisats pä s. 31  i betänkandet.

Frågan om sensilivitelslräningen, som behandlas i reservaiionen nr 6, har tidigare varit föremål för en interpellationsdebatl. I den debaiten redogjorde socialministern för vad som var på gång i ärendet. Det är så all socialstyrelsen har fält i uppdrag att undersöka den här saken, och så snart den undersökningen slutförts kommer en brett upplagd information att lämnas. I samband därmed får man överväga vilka ätgärder som kan behöva vidtas.

Reservationerna 7, 8 och 9 behandlar frågor om företagshälsovården. I anslutning till dessa reservationer vill jag nämna all arbetsmarknads-parterna i den överenskommelse om riktlinjer för företagshälsovården som de träffade 1967 förband sig att verka för en utbyggnad av företagshälsovården till alla arbetsplatser i landet i takt med att samhället kunde slälla resurser till förfogande i form av läkare och tekniker med kvalificerad ulbildning.

Till dags dato har praktiskt taget alla företag i landet med över 1 000 anställda tillgodosett kravet pä företagshälsovård för sin personal. Sedan överenskommelsen träffades 1967 har del också tillkommit ca 150 förelagshälsovårdscentraler, och inom byggnadsindustrin har en organisation kallad Bygghälsan ansvaret för en verksamhet som läcker i princip alla byggnadsföretag i landet.

Etl problem som återstår är företagshälsovård för de små företagen, som inte kan finna lämpliga former för samgående om företagshälsovården. Enligt uppgift som jag erhållit efter utskottsbehandlingen av den här frågan pågår överläggningar mellan bl. a. LO och Landstingsförbundet för att söka utröna vilka möjligheter som föreligger all fä förelagshälsovård från centra inom ramen för den allmänna hälso- och sjukvården för dem som är anställda i dessa företag. Med hänsyn till delta och även till de förhandlingar mellan LO och SAF som jag tidigare åberopade finns det enligt utskottets mening ingen anledning till initiativ frän riksdagen i denna fråga.

Reglerna för bidrag lill förelagshälsovården, som också berörs i en reservalion, prövas i en utredning. Resultatet av det arbetet -som beräknas komma innevarande år, kanske redan under våren - bör avvaktas innan man har anledning alt överväga vilka ätgärder som skall vidtas pä del området.

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975    ,

A rbetsmiljöfrågor, m. m.

159

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

A rbetsmiljöfrågor, m. m.

Moderata samlingspartiet och vänsterpartiet' kommunisterna har var sin reservalion belräffande formerna för utseendet av skyddsombud. Ulskottet finner alt det måsle vara hell fel att som moderaterna föreslär frånta de avtalsslutande fackliga organisationerna rätten att utse skyddsombud. Utskottet anser också att det inte finns skäl alt i anledning av vpk;s förslag om uppmjukning av reglerna nu ändra pä rådande bestämmelser.

Samma uppfattning hyser utskottet när del gäller vpk:s förslag om ändring av bestämmelserna belräffande skyddsombudens befogenheler att avbryta pågående arbete. Här måste naturligtvis målsättningen vara alt det bedrivs etl sä effektivt skyddsarbete ute pä fältet alt sädana ingripanden blir obehövliga. Det är en målsättning som man gemensamt måste arbeia för att uppnä.

Utskottet anser också, i likhet med tidigare, att det skall vara yrkesinspektionen som även fortsättningsvis ger sitt utlåtande över åtgärder som skyddsombudet har anledning alt vidta när han stoppar pågående arbete.

Slutligen, fru talman, några ord om reservationen 20. Det är med tillfredsställelse man kan konstatera att vänsterpartiet kommunisterna har anslutit sig lill utskottets tidigare uttalade uppfattning, att det är fackföreningarnas och löntagarorganisationernas egen sak att besluta om man skall upprätta och driva eventuella fackliga arbetsmifiöinsiitut. Tidigare har vi haft moiioner från vänsterpartiet kommunisterna som har gäll ut pä all riksdagen skulle falla de besluten ät de fackliga organisationerna. Nu inskränker man sig till att del skall ställas statliga garantier för kostnaderna, om man pä fackligt häll väfier att upprätta sädana institut. Jag vill inte hålla för uteslutet alt visst statligt stöd för den verksamhet som de fackliga organisationerna bedriver och kommer alt bedriva inom arbeismifiöns område kan vara befogat. Men även i den frågan kan vi förvänta oss, att om löntagarorganisationerna så flnner påkallat kommer de all höra av sig också med de önskemålen. I det läget får man ta ställning lill finansieringsfrågorna.

Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets hemställan på samtliga punkter.

160

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c) kort genmäle;

Fru talman! Det kan synas som om det inte råder några större skillnader mellan utskottets skrivning och reservationen 3 beträffande psykosociala arbetsmifiöproblem. Vi vill i den reservaiionen alt riksdagen uttalar sig för att de psykosociala arbeismifiöproblemen ges etl större utrymme inom det forsknings- och utvecklingsarbete som pågår på arbeismifiöomrädel. Vi vill understryka detta kraftigare än som sker i utskottets belänkande.

Del är intressant att läsa ulskottsbelänkandet i är. Vi har under flera år väckt motioner pä detta område. De problem som vi har tagit upp har inte mötts med den förståelse som man ändock tycks ha nu.

Beträffande reservationen om företagshälsovården säger herr Nordberg

all en utredning är på gång. Del skriver också utskottet. Därför är del riktigt att vänta och avvakta vad den utredningen kommer fram lill. Vi hyser dock den uppfattningen all riksdagen redan nu skall ge till känna att dessa frågor bör övervägas. Skall företagshälsovården fungera ordentligt i fortsättningen, är det nödvändigt att se över även de statsbidragsregler som f n. finns.

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

A rbetsmiljöfrågor, m. m.

Herr HAGBERG i Boriänge (vpk) kort genmäle:

Fru lalman! Jag vill göra några korta kommentarer med anledning av reservationerna 2 och 6. Del gäller försl skyddsombudens utbildning. Vi har yrkat pä speciella kurser i mätteknik och giftlära. Jag lycker att det inle går att se så generellt på dessa problem som herr Nordberg gör.

Vad hände 1974? Jo, då var de kemiska hälsoriskerna i centrum. Vem skall övervaka dem i fortsättningen? Man måste sälta in kraftig ulbildning just pä dessa tvä områden för alt kunna övervaka den delen och de gränsvärden som finns. Speciella insatser bör göras pä dessa områden.

Gruppträning, utvecklingssamtal och sensilivitetsiräning ingår i ell system, där man via de självstyrande produklionsgrupperna skall ta bort själva orsakerna till att en människa inte trivs på en arbetsplats. All hänvisa lill en utredning och bara vänta på dess resullal lycker vi är elt för snävt sätt all se pä detta problem. Man bör redan nu vidta de åtgärder som vi har föreslagit i reservationen 6.

Herr FRANZÉN i Stockholm (vpk) kort genmäle:

Fru talman! Jag vill bemöta herr Nordberg, först och främst angående förelagshälsovården. Förvisso håller arbetsmarknadsparlerna på med förhandlingar. Men man kan väl ändå räkna med att dessa förhandlingar inte kommer all leda till önskat resultat.

I Fackföreningsrörelsen nr 3 för i år intervjuas en metallarbetare, som säger att arbelslagarna måsle bestämma över de här frågorna, för annars fär vi aldrig lillbaka medlemmarnas förtroende för företagshälsovården. Det är riktigt. Man kan inte räkna med att samrädslinjen och övrigt samarbete med arbeisköparna i fråga om företagshälsovården eller i andra frågor beträffande arbetslivet kan skapa något förtroende.

Vad beträffar epidemiologiska forskningscentra vill jag säga att visst sker det vissa utredningar och en del forskning. Visst pågår det en utveckling i fråga om mifiöregistrering, men den verksamheten har inle specialiserat sig pä arbetsmifiöerna. En sådan specialisering behövs för att man skall kunna ta indikationer från norr och söder och fastställa alt här behöver del verkligen ses över vad den och den mifion egentligen innebär. En sådan registrering ger möjlighel all ingripa avsevärt tidigare än vad som kan ske i dag.

Ja, herr Nordberg, att man skall ha som en målsättning för skyddsombuden att arbelel skall bedrivas effektivt på fältet är nog gott och väl. Men var dä med och upplev skyddsombudens möjligheter ute pä fältet. Begreppet omedelbar och allvarlig fara är ganska tänjbart. Del

161

11  Riksdagens protokoll 1975. Nr 52-53

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

A rbetsmiljöfrågor, m. m.

behövs större befogenheter för skyddsombuden för att de inle skall behöva hamna i en situation där de slår och tvekar inför om del föreligger omedelbar fara eller inle. På den arbetsplats i Stockholm som jag kommer ifrån har jag råkat ut för den silualionen flerfaldiga gånger. Innebär avsaknaden av skyddsräcke all del är fråga om omedelbar fara, när arbelel försiggår 5 å 6 meter från kanten lill avgrunden? Eller blir del farligt försl när man kommer närmare? Del behövs ulan tvivel slörre befogenheter för skyddsombuden. Jag tror inte alt de kommer att missbrukas, och jag tror inle att herr Nordberg heller tror all sä kommer att bli fallet.

162

Hen NORDBERG (s) kort genmäle:

Fru lalman! Försl vill jag säga lill herr Gustavsson i Alvesta all de psykosociala problemen i och för sig inte är någon ny fråga. Den problemaliken har verkligen uppmärksammals, och del har inle saknats insalser på området. Jag vill bara åberopa en undersökning som Landsorganisationen har gjort för alt söka få fram en uppfattning om medlemmarnas psykosociala arbetsmifiöproblem. Den undersökningen visar att ca 30 96 av medlemmarna upplevde olika grader av psykisk påfrestning och stress i jobbet. Bland de uppgivna orsakerna lill dylika påfrestningar märks buller, rök, drag, luftföroreningar, fysiskt påfrestande arbete, för-fiänstproblem, hårt uppskruvad arbetstakt, enformigt och ointressant arbete - för all nu nämna de faklorer som åberopades mest.

Buller, fysiskt påfrestande arbeie, rök, drag, luftföroreningar osv. är problem som måsle angripas inom ramen för den vanliga arbeismifiö-polilken. Om man åstadkommer insatser på det området, medverkar man också till alt lösa de psykosociala problemen. Men självklart finns del en rad andra faklorer som vi har anledning att uppmärksamma. Arbels-mifiöfondsmedlen är också avsedda att användas lill att förbättra villkoren pä detta område. Jag kan åberopa de aktiviteter son-| är på gång på fackligt håll, där Kommunalarbetareförbundet nyligen har träffat ell avtal med Landstingsförbundet och Kommunförbundet i vilket dessa frågor las upp till behandling. Vidare har arbelsmifiöutredningen i uppdrag all se över frågorna.

Herr Gustavsson i Alvesta vill ha en utredning om statsbidragsreglerna för företagshälsovården. Del finns redan en utredning som sysslar med denna fråga. Den kommer under innevarande är att lägga fram sitt förslag, och därför finns det anledning att vänta med ell ställningstagande. Men jag vill ändå redan nu göra den deklarationen all utgifterna för företagshälsovård liksom för arbelsmifiöverksamhei i övrigl bör bäras av produktionen. Statsbidrag bör normall bara utgå för de kostnader som samhället i annat fall skulle ha haft för verksamhet som bedrivs av företagshälsovården. Men vi fär se vilkel förslag utredningen kommer att lägga fram på delta område.

Hen GUSTAVSSON i Alvesta (c) kort genmäle:

Fru lalman! Jag har inte sagt att det här är någon ny fråga. Vad jag har sagl är alt under årens lopp har vi vid flera tillfällen motionerat jusl om den psykosociala arbelsmifiön, men vi har inle här i riksdagen mön något förståelse för kraven i molionerna.

Vi är angelägna om att få fram en utredning belräffande företagshälsovården. Sä länge vi inte har såväl teknisk som medicinsk personal har vi inte en hel förelagshälsovård - vi har endast en halv sådan. Vi tror all del kan vara en stimulans lill en fullgod förelagshälsovård om vi får en ändring av nuvarande slatsbidragsregler.

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

A rbetsmiljöfrågor, m. m.

Hen NORDBERG (s) kort genmäle:

Fru talman! Jag delar självklart herr Gustavssons i Alvesta uppfattning om hur företagshälsovården skall arbeta och att den tekniska delen där är oerhört viklig. Men man löser inte problemen med rekrytering av tekniker, läkare osv. enbart med hjälp av statsbidrag. Jag förslär inle vad herr Gustavsson är ute efter när han talar om att tillsätta en utredning som ser över statsbidragsbestämmelserna. Del finns ju redan en utredning som har det till uppgift och som kommer alt redovisa resultatet av sitt arbeie redan innevarande är. Då bör väl även herr Gustavsson kunna avvakta del utredningsbetänkandel.

Lål mig, fru talman, ulnylfia replikliden lill all även säga något till herr Hagberg i Borlänge och herr Franzén i Stockholm.

I utbildningen av skyddsingenjörer, herr Hagberg, ingår även yrkeshygieniska frågor. Ocksä i den ulbildning som riktar sig till de i övrigl verksamma inom skyddsområdet finns inslag av sådana frågor. Men del utesluter inte all det kan finnas anledning alt framgent salsa pä en intensifierad utbildning för alt få fram yrkeshygieniker för arbelet inom arbeismifiöns område.

Beträffande företagshälsovården kanske jag kan lämna den informationen lill herr Franzén att LO i förhandlingar med Arbetsgivareföreningen har krävt alt en viss översyn av företagshälsovårdens verksamhet skall göras. I samband därmed kräver man ocksä att de anställda skall ha majoritet och därmed elt avgörande inflytande över arbeismiljöfrå-gorna i vid mening. De förhandlingarna är ännu inle avslutade, och vi fär väl se vilket resultat de kommer all leda till.

Det absolut viktigaste när det gäller arbetet med alt förebygga hälsorisker och olycksfall är alt del bedrivs etl kontinuerligt arbeie ute pä arbetsplatserna. Herr Franzén log som exempel för att vidga skyddsombudens räll alt stoppa arbeten alt etl skyddsräcke saknades på en Slällning. Jag har tidigare jobbat på byggen som iräarbelare, och jag vel att inle skall elt arbeie stoppas därför att del fattas ell skyddsräcke. Nej, herr Franzén, det är skyddsräcket som skall sättas dit.

163

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

A rbetsmiljöfrågor, m. m.

164

Hen JOHNSSON i Blentarp (s):

Fru lalman! I socialutskottets belänkanden nr 3 och 4 behandlas ur arbelsmifiösynpunkt vikliga och väsentliga frågor.

I socialutskottets belänkande 3, som behandlar propositionen 1975:1 bil. 13, las frågan om yrkesinspektionens distriklsindelning upp i en reservalion. Behovet att i olika avseenden förbättra arbelsmifiön ställer höga krav på yrkesinspektionen när det gäller alt snabbi kunna la slällning lill olika frågor. Utskottet delar därför motionärernas uppfattning att det är angelägel alt yrkesinspektionen kan verka sä nära arbetsställena som möjligl, och därför bör vid distriklsindelning hänsyn tas lill de geografiska områdena.

De reformer på arbeismifiöomrädel som trädde i kraft 1974 innebar slora förändringar när del gäller yrkesinspektionens arbete och organisation. Vi har ännu inte vunnit tillräcklig erfarenhet av den nya distriktsindelning som genomfördes för mindre än etl år sedan. Ett ställningstagande lill motionärernas önskemål bör i enlighet härmed anslå till dess att vi har vunnit ytterligare erfarenhet. Del är därför förvånande alt man reserverat sig för molionen i detta avseende, då frågan fortfarande är under övervägande och kan beräknas få en bedömning sä snart vi erhållit tillräcklig erfarenhet. Med hänsyn härtill har utskottet inle funnit anledning att vidta någon åtgärd med anledning av motionerna, och jag ber, fru talman, att få yrka bifall lill socialutskottets hemställan i betänkandet nr 3.

I socialuiskoiieis betänkande nr 4 behandlas såväl förelagshälsovårdsfrågor som arbetarskydds- och arbelsmifiöfrägor. Jag skall här kommen-lera de reservationer som herr Nordberg inte berörde i sill inledningsanförande.

I molionen 768 av herr Bohman m. fl. och i reservaiionen 5 tar man upp frågan om en allsidig kommitté med uppgift all kartlägga de bakomvarande orsakerna till den höga sjukfrånvaron i arbetslivet. År 1973 redovisade en gemensam kommitté för SAF och LO frågan angående sjukfrånvaron i arbetslivet. Det konstaterades att det f n. inle finns någon enhetlig frånvaroregislrering i landet och all det, om man vill engagera sig i fränvaroproblemet, i första hand krävs forskning rörande frånvaron.

Denna fråga har sedan aktualiserats vidare. Sedan ulredningen överlämnades lill arbetarskyddsfonden med begäran att fonden skulle uppmärksamma frånvaron i arbetslivet som ett högpriorileral område för forskning och utveckling har fonden beslutat att föreslå SAF, LO och TCO att dellaga i en styrgrupp, vars uppgift bl. a. skall vara att på grundval av den genomförda ulredningen överväga behovet av forskningsinsatser på detta område. Jag tror att del är ell väsentligt område som vi har all anledning alt ha uppmärksamheten riktad på. Men dä frågan är uppmärksammad och föremål för utredning och med beaktande av det arbete som pågår inom yrkesskadeslalislikulredningen anser utskottet att molionen inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Inte heller del herr Åkeriind här anförde har gett belägg för att det bör vidtagas

några åtgärder.

I reservaiionen 13 av vpk lar man upp frågan om sanktionsbeslämmelserna. Ansvarsreglerna i arbetarskyddslagen bygger i princip pä all slraffhot i allmänhet inte inträder förrän tillsynsmyndigheter meddelat föreskrifter. Reservanterna liksom motionärerna pekar pä all det föreligger vissa problem på delta område. Enligt utskottets mening är det angelägel att arbetarskyddslagsliflningen ger möjligheter lill sanktioner mol arbetsgivare som i olika avseenden åsidosätter sina förpliktelser när del gäller arbetarskyddet.

Som grund för snabba och verksamma myndighetsätgärder mol dåliga arbeismifiöer måsle nämligen finnas ett effektivt sankiionssysiem. Utskottet vill erinra om all de ändringar i arbetarskyddslagsliflningen som riksdagen antog 1973 bl. a. innebar all sanktionssystemels effektivitet ökade och att tillsynsmyndigheternas agerande fick en ökad tyngd. Vi kan förvänta oss att ytterligare ätgärder i della avseende kommer att anvisas i del fortsalla arbeie som arbelsmifiöutredningen bedriver med tonvikt på del materiella innehållet i arbetarskyddslagsliftningen. Ulredningen kommer all få lillfälle att närmare pröva lämpligheten och omfattningen av arbetarskyddssiyrelsens rält att meddela föreskrifter och omedelbara straffgaranlier.

Utskottet vill också erinra om departementschefens uttalande att skäl finns all förorda alt hela frågan om den rättsliga karaktären av föreskrifter som arbetarskyddsslyrelsen meddelar las upp lill en samlad bedömning och löses i elt sammanhang i anknytning lill utredningens översyn av lagstiftningen på arbeismifiöomrädel.

Med hänvisning till del anförda anser jag att något tillkännagivande lill regeringen inte behöver ske, och någon åtgärd frän riksdagens sida synes således inte påkallad.

I reservalion nr 14 upptas frågan om åigärder mot buller och ulbildning av personal för all kunna arbeia med dessa problem.

Enligt direktiven för arbelsmifiöutredningen är det en väsentlig uppgift för ulredningen att uppmärksamma yrkesskador. Till detta område räknas utan tvivel buller. Del förekommer ofta alt helt nya typer av bullerproblem uppträder på arbetsplatserna. Ulredningen föreslog i sitt delbetänkande vissa åtgärder som gör att en förhandsprövning av arbetslokaler m. m. skall ske. Denna lag trädde i kraft vid årsskiftet 1973-1974. Utskottet förutsätter också, liksom man angav i utskottsbetänkandet 1974, alt frågan upplages i utredningens vidare arbeie. Utskottet förutsätter att varudeklaration eller lypbesiktning sker på från arbeismil-jösynpunkt viktiga områden, såsom när det gäller maskiner, redskap eller andra anordningar, och att dessa frågor ägnas speciell uppmärksamhet i utredningens forlsatla arbete.

Med det anförda anser utskottet att något tillkännagivande icke bör ske, utan alt reservaiionen bör lämnas ulan åtgärd.

Reservation nr 15 behandlar frågan om de hygieniska gränsvärdena för luftföroreningar på arbetsplatserna. I de anvisningar beträffande hy-

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

A rbetsmiljöfrågor, m. m.

165

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

A rbetsmiljöfrågor, m. m.

166

gieniska gränsvärden som trädde i kraft den 1 januari 1975 finns dels föreskrifter om gränsvärdenas innebörd och användning, dels en förteckning över gränsvärdena för del antal ämnen som särskilt angivits.

Man kräver i reservationen och motionen att åtgärder skall vidtagas och att man skall kunna stoppa arbelel omgående när de fastställda gränsvärdena överskrids. I del arbetet som arbelsmifiöutredningen bedriver är det en väsentlig uppgift att bl. a. uppmärksamma hälsoriskerna pä grund av luftföroreningar, att skapa förutsättningar för alt man skall kunna komma till rätta med de problem som här möter. I direktiven framhålls speciellt alt en del yrkesrisker, inte minst sådana som har sitt upphov i luftföroreningar, inte kan definitivt konstateras utan att särskilda, kanske kostnadskrävande undersökningar utförs på arbetsplatsen. Herr Hagberg i Boriänge pekade i sitt anförande på olika fall och berörde bl. a. KemaNord. Åtgärder har där vidtagits och erhållna uppgifter visar alt frågan slår inför sin lösning. Ulredningen skall pröva hur föreskrifter rörande sådana undersökningar skall ske. De frågor som således här aktualiserats i moiioner och reservationer och som är under utredning bör icke föranleda någon riksdagens åtgärd i nuvarande läge.

I reservaiionen 16, som ocksä behandlar de hygieniska gränsvärdena, upptas frågan om all arbetarskyddsslyrelsen skall fä i uppdrag att under 1975 presentera den dokumentation som förutsätts finnas lill gränsvärdeslistan och motiven i de fall ett lägre gränsvärde lillämpas utomlands. I de av arbetarskyddsslyrelsen utfärdade anvisningarna om de hygieniska gränsvärdena lämnas en kortfattad redogörelse för denna dokumentation. Herr Hagberg har anfört synpunkter på frågan varför vi har högre gränsvärden än en del andra länder. Men man kan ocksä peka på att vi har lägre gränsvärden än vissa andra länder. Del beror på om man jämför med staterna i öst eller i väst. Del är inget nytt när del i arbetsmiljödebatten anförs att gränsvärdena i öststaterna är myckel lägre än de värden som lillämpas i västvärlden och även i Sverige. I reservaiionen återkommer detta i form av en jämförelsetabell som visar de stora skillnader som föreligger. Herr Hagberg har ocksä vältaligt berört detta. Av-siklen med dessa jämförelser synes vara all vilseleda. Svårigheterna är Slora när del gäller all fä fram underlag för riktiga jämförelser t. ex. med Sovjet.

Numera har dock påvisats etl säll alt fastställa skillnaderna i vad gäller gränsvärdena mellan Sverige och Sovjet. Vi här i Sverige mäter i andningszonen och har värden som är lillämpningsvärden. Sovjet har sina värden fastställda för arbelszonen - från golvet upp till 2 meters höjd - och de avser nybyggnadsvärden som skall hållas i nyproduktion. Myndigheterna kan ge dispens vilket, enligt vad som erfarits, ofta sker och då efter en lista vars innehåll ej är tillgängligt.

All under dessa omständigheter göra sädana jämförelser som gjorts i reservaiionen och här i debatten är all snedvrida fakta, då man ej redovisar del verkliga förhållandet.

I fråga om arbetarskyddssiyrelsens handlingar rörande gränsvärdena

gäller som tidigare nämnts samma regler som för allmänna handlingar i övrigl, vilket innebär alt var och en äger rätt all fä del av handlingarnas innehåll. Vederbörliga sekretessbestämmelser är givelvis tillämpnings-bara. Del är alltså öppet för alla att kunna la del av dessa handlingar och någon åtgärd från riksdagens sida synes icke vara aktuell.

I reservaiionen .17 begärs att del i arbetarskyddslagen skall finnas regler som innebär tio minuters paus på betald arbetslid vafie timme och att del skall vara en ökad bemanning vid löpande band m. m. Arbelsmil-jöulredningen har till uppgift all undersöka det här aktualiserade spörsmålet. Enligt direktiven bör skyddsaspekten ägnas speciellt slor uppmärksamhet. Jag tror alt det som påtalats i molionen och i reservaiionen utgör en väsentlig del av utredningens uppgifter. Men då dess arbete nu är i gäng bör någon riksdagens åtgärd icke vara påkallad.

Reservaiionen 18 berör en annan viklig fråga som tidigare behandlats här i riksdagen, nämligen enmansbefiäning. En granskning av förhållandena för ensamarbelare av olika slag ingår i arbelsmifiöutredningens uppdrag, och vi kan förutsätta att utformningen av de framlida reglerna i fråga om ensamarbetare kommer att noggrant beredas och övervägas inom ulredningen. I avvaktan pä delta arbeie bör reservaiionen icke föranleda någon riksdagens åtgärd.

I reservaiionen 19 från moderata samlingspartiet upptas frågan om det internationella samarbetet på arbeismifiöomrädel. Man pekar bl. a. pä samarbetet inom EG.

På arbetsniiljöomrädet sker etl omfattande inlernalionellt samarbete som syftar till att åstadkomma en gemensam standard för maskiner m. m. Sverige medverkar aktivt i detta arbeie. Av utskottsbetänkandet framgår all vi är engagerade i elt otal organisationer och arbetsgrupper på det internationella planet. Här kan nämnas alt arbetarskyddsslyrelsen medverkar i olika kommittéer och grupper inom bl. a. Ingenjörsvetenskapsakademins område. Under hänvisning lill den i betänkandet sålunda lämnade redogörelsen anser utskottet alt någon riksdagens åtgärd inte är erforderlig.

Fru lalman! De frågor som behandlas i de av mig berörda reservationerna och molionerna är alla under övervägande i utredningar, och reservationerna synes således vara helt omotiverade. Jag ber därför att få yrka bifall till socialutskottets hemställan på samtliga punkter.

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

A rbetsmiljöfrågor, m. m.

Herr HAGBERG i Borlänge (vpk) kort genmäle;

Fru lalman! När del gäller frågan om en plan för all bekämpa cancerrisken på våra arbetsplatser hänvisar herr Johnsson i Blentarp lill all man pä KemaNord har löst det problemel. Men försl fick vi uppleva några dödsfall innan del hände någonting. Och vad har skett på andra områden där det förekommer cancerrisker'' Vi behöver ju göra någonting i förväg. Jag sade i mitt första inlägg att vi nu bara nödtorftigt försöker klara av dagens arbelsmiljöproblem.

Jag har egentligen kommenieral del som herr Johnsson i Blenlarp har

167

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

A rbetsmiljöfrågor, m. m.

sagt. Han menar emellertid nu all jag lämnat vilseledande uppgifter belräffande värden i olika länder. Men jag presenterade de här värdena för all arbetarskyddsslyrelsen skall lämna en dokumentation i fråga om varför värdena är som de är i Sverige.

Jag kan också med anledning av herr Johnssons kritik av hur man mäter värdena nämna all arbetarskyddsslyrelsen har fäll en allvarlig reprimand av Bo Holmberg i tidningen Arbetsmifiö, som jag tidigare har citerat. Han säger alt man i Sovjetunionen har ell annat sätt all se på hur ett värde skall fastställas. Där ändrar man värdet bara del sker en medicinsk förändring. Den lista som vi har i Sverige tillåter däremot en viss skadefrekvens. Är del inte då nödvändigt all vi får en dokumentation ämne för ämne och inle en lista på gränsvärden? Jag lycker alt del är en skyldighet för en myndighet att ge en sådan dokumentation i etl sammanhang där det internationellt föreligger sä olika värden.

Arbetsintensiteten verkar herr Johnsson i Blentarp lika ointresserad av som utskottet har varit när del har behandlal molionen. Jag anser att detta är ett av de allvarligaste problemen. Frågan har berörts ocksä i andra reservationer, där man talar om s. k. psykosociala arbetsmifiöproblem. Men man vill inie ta upp själva kärnpunkten, dvs. arbetsintensiteten, och del vill egentligen inte herr Johnsson i Blentarp heller. Jag menar alt skall man klara de här problemen, måste man gä till attack jusl mot arbetsintensiteten.

När del gäller sanktionsbeslämmelserna måste det väl vara av vikt att del finns en slraffpåföfid för en överträdelse av arbetarskyddslagen eller anvisningarna lill den-. Del finns del inie i dag, men det är en enkel operation att sätta dit straffpåföfiden; det behöver inte kräva någon omfattande procedur. Jag tycker alt detta skulle beaktas vid en bedömning av hur man skall kunna förbättra arbelsmifiön.

168

Herr FRANZÉN i Stockholm (vpk) kort genmäle:

Fru lalman! Jag vill konstalera att på grund av bristande rutin blev jag överkörd i replikskiftet med herr Nordberg.

Jag är pä det klara med, herr Johnsson i Blentarp, att frågan om en-mansbefiäningen på järnvägsloken är allvarlig - så pass allvarlig att man inle borde vänta tills arbelsmifiöutredningen har framlagt sill betänkande och en lagstiftning eventuellt tillkommer.

Några dagar efter den senasie tågolyckan gjordes del en intervju med lokföraren. Han sade bl. a. att när man kör i 135 km/tim har man en signal var trettionde sekund. När man kör godståg häller man kanske inte riktigt samma hastighet, men man ligger väl omkring 100 km/lim. Det gör att när den ensamme lokföraren som har all bära ansvaret frågar sig; Hur var den där signalen ställd som jag nyss körde förbi? sä står vips nästa signal mitt framför honom.

Jag tror att man när det gäller alt klara ut säkerheten pä järnvägen inte får vänta till dess arbelsmifiöutredningen framlagt sitt .betänkande och etl eventuellt beslut fattats därvidlag. Del har gäll i tre års lid med

enmansbefiäning, men del kan hända svårare saker innan beslut i ärendet fattas.

Hen JOHNSSON i Blentarp (s) kort genmäle;

Fru lalman! Nej, herr Hagberg i Borlänge, del skall inte behöva inträffa dödsfall innan man ingriper. De förhållanden som rådde pä KemaNord har redan blivit föremål för åigärder, och vi kan förutsätta alt arbetarskyddsslyrelsen fortlöpande föfier de frågor som kommer upp.

Vi har sländigl problem med nya ämnen, nya kemiska produkter. De problemen har vi inle bara i Sverige utan dem har man över hela världen.

Jag sade all uppgifterna i reservaiionen beträffande redovisningen av gränsvärdeslistan är vilseledande, vilket herr Hagberg reagerade mol. Varför, herr Hagberg, anger ni inle all man redovisar gränsvärdena på skilda sätt i Sverige och Sovjetunionen? 1 reservaiionen ger ni del intrycket all man mäter på samma sätt. Del är inie korrekt, ulan förhållandena bör redovisas sådana som de är.

Herr Hagberg har alla möjligheter att få dokumentationen frän arbetarskyddsslyrelsen. Den är inle hemlig.

Jag skulle vifia säga till herr Franzén i Stockholm all frågan om en-mansbefiäningen på tåg är föremål för arbelsmifiöutredningens arbeie. Vi har ju inle här i riksdagen för vana att fatta beslul innan en utredning avlämnar sitt betänkande och vi kan väl förutsätta alt utredningen kommer alt bedöma den här frågan på ell riktigt sätt. Därefter fär man vidta erforderliga åtgärder.

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

A rbetsmtljöfrågor, m. m.

Herr HAGBERG i Borlänge (vpk) kort genmäle:

Fru talman! Herr Johnsson i Blenlarp anklagar mig för att jag inte skulle ha redovisat hela sanningen. Jag kan erkänna alt jag inle har gjort del, men jag vill samiidigi beskylla honom för samma sak. Vid en jämförelse mellan olika gränsvärdeslistor bör man komma ihåg att varie värde i den sovjetiska listan är etl takvärde - utom på de, mycket fä, ställen där del är markeringar. Den svenska listan upptar nivåvärden. Det betyder att de avser elt utslag för åtta timmar per dag, medan takvärden inte får överskridas någon gång.  Det är en skillnad.

Men anledningen lill alt jag hela tiden redovisat dessa listor är att man skall fä en dokumentation. Nu vill herr Johnsson att jag skall gä till arbetarskyddsslyrelsen och plocka fram dessa uppgifter. Det är just där faran ligger - all varie skyddsombud aldrig har någon möjlighel att ta reda pä vilka avvägningar som ligger bakom, vilka avvikelser vi kan tillåta, hur många cancerfall vi skall tillåta i ett visst sammanhang, var vi står med våra gränsvärden i förhållande till experterna pä arbetarskyddsslyrelsen som framför tvä meningar och värderingar?

Jag har velal lägga fram dessa listor för att arbetarskyddsslyrelsen skall kunna redovisa, värde för värde, var vi slår. Jag är inte förmögen att ta del av de arbeten som ligger bakom angivna gränsvärden, men det bör arbetarskyddsslyrelsen vara; man bör kunna redovisa vilka värderingar som ligger bakom varie värde.

169

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

A rbetsmiljöfrågor, m. m.

Herr FRANZÉN i Stockholm (vpk) kort genmäle: Fru talman! Man kan, herr Johnsson i Blenlarp, om man ringer upp Hagalunds lokstalion få reda pä att sjukfrekvensen bland lokförarna sedan några är lillbaka har ökat, och det kan naturligtvis bero pä den tidspress och den monotona arbetssituation som den ensamme lokföraren utsätts för, framför allt på nallen. Vad man från SJ borde ha gjort när man drog in dubbelbefiäningen var, all åtminstone sälla in en hög beredskap för att kunna ta reda pä tågen någonslans ute i periferin.

Herr Johnsson! Del är sant alt man inte brukar föregripa utredningar, och det är inle första gången det sägs i den här kammaren. Men SJ log fakiiski bort dubbelbemanningen innan man hade gjort en ordentlig utredning, och att minska säkerheten ulan alt det försl skett en ordentlig utredning anser jag vara mycket allvarligare än alt föregripa en sillande utredning.

Hen JOHNSSON i Blenlarp (s) kort genmäle;

Fru lalman! Herr Hagberg i Boriänge pekar återigen på gränsvärdesskillnaderna trots de uppgifter som jag lämnat om del vilseledande häri. Jag vill framhålla för herr Hagberg alt vi i utskottsbetänkandet inte har redovisat någon tabell med gränsvärden, på del sätt som ni har gjort för att vilseleda. Om ni hade redovisat de siffror som herr Hagberg framfört och de som jag framfört för att för läsaren klargöra skillnaderna, hade det inle varit vilseledande. Men syftet har uppenbart varit alt vilseleda.

170

Fru BERGLUND (s);

Fru talman! I den socialdemokratiska motionen 36 yrkas alt 34 >:; i arbelarskyddslagen ulgår. I paragrafen stadgas; "Kvinna må icke användas till arbeie under jord i gruva eller stenbrott."

Fru talman! Ulan all närmare gå in på formuleringen "använda kvinnor till arbeie" vill jag ändå säga an ordvalet i paragrafen är föråldrat. Jag hyser en förhoppning om att paragrafen inom en snar framlid försvinner. Min förhoppning grundar sig på alt arbelsmiljöulredningen enligt utskottet i sina direktiv har att söka undvika särbestämmelser för den kvinnliga arbetskraften i arbelsrältslig lagstiftning. Sedan vi skrev molionen har också jämställdhetsdelegationen begärt hos regeringen all del inom varie departements sakområde görs en översyn i syfte att rensa ul sådana lagar och bestämmelser som enbart gäller det ena könet. Den i molionen aktualiserade paragrafen är en omotiverad paragraf, som bör avskaffas.

Ulvecklingen i vårt samhälle gör all fler kvinnor söker sig ul på arbetsmarknaden. På orter där gruvindustrin är den dominerande näringen blir arbetsn-iarknaden mycket snäv och kvinnorna har svårt alt få sysselsättning. Den senaste arbetslöshetsstatistiken från Gällivare visar t. ex. att mer än 50 96 av de arbetssökande är kvinnor. I Gällivare är LKAB;s nyanställningsbehov drygt 200 personer, och mer än hälften av ansläll-

ningarna avser underiordsarbete. Della visar någol av problemen och begränsningarna för kvinnorna som vill komma ut på arbetsmarknaden pä orter, där -gruvindustrin är dominerande.

Tekniken inom gruvindustrin har utvecklats, och kroppskrafterna har exempelvis inte längre samma belydelse som tidigare. Jag vill framhålla alt den enskilda individens förutsättningar skall vara det avgörande i underiordsarbete liksom i andra sammanhang. Alla män är inte lämpade för alla arbeten. Lika litet kan man förutsätta att alla kvinnor passar i alla arbeten.

Sedan 1962 finns möjligheter till dispens för kvinnliga underiordsar-beiare. Del är elt otillfredsställande system, bedömningarna kan bl. a. påverkas av tillgängen till arbeie på orten. Dispensförfarandet kan upplevas som godtyckligt av dem som berörs av det. Dispensansökningarna behandlas i slor utsträckning av män, och fortfarande kan vi därvid möta en mycket konservativ syn på kvinnan. Detta försöker man döfia genom fraser som "vi är rädda om våra kvinnor". Varför förutsätter de som säger så inle alt kvinnan är i stånd att väfia själv? Vi skall vara rädda om varandra. Det innebär ocksä all vi skall unna varandra den lillfredsslällelse del innebär alt ha ell arbeie.

Vi har i vår moiion angivit vissa synpunkter pä målsättningen för arbelsmifiön: "Det måste vara en självklar målsättning alt arbetsmiljön i gruvorna liksom pä andra arbetsplatser från arbelarskyddssynpunkl skall vara tillfredsställande, oberoende av om del är män eller kvinnor som arbelar där. Arbeismifiöer som anses olämpliga för kvinnor kan inle heller anses lämpliga för män." I dessa synpunkter har även utskollet instämt.

Den negativa inställning lill kvinnans underiordsarbete som jag möter exempelvis i mitt eget län grundar sig säkerligen niånga gånger på alt man upplever det hela som ett hot om ökad konkurrens pä arbetsmarknaden. Den oron kan i viss män vara förståelig, men den motiverar inle alt 34 ij skall vara kvar.

Vi har fått ändrade attityder till kvinnor och arbeie, men fortfarande anser alltför mänga all del är självklart all mannen skall ha arbeie försl, kvinnan i andra hand. Det märks speciellt dä det är ont om arbetstillfällen. Allas räll lill arbeie har inle trängt in överallt, t. o. m. i seriösa debatter kan behovet av sysselsättning för kvinnor motiveras med att kvinnor skall skyddas från all se alltför myckel på TV och bli psykiskt oroade av det.

Det finns många fördomar alt bekämpa innan vi fåren arbetsmarknad på lika villkor för män och kvinnor.

För all komma lill rätta med en del av de svårigheter som kvinnorna möter pä arbetsmarknaden är del nödvändigt med attitydförändringar, men det är också väsentligt alt antalet arbetstillfällen ökas. Vi har fortfarande en regional obalans och undersysselsätlning pä många orter. Del är angelägel alt ansträngningarna att komma lill rätta med ensidigt näringsliv och undersysselsätlning intensifieras. Men jag vill framhålla att även om vi inle har balans mellan tillgång och efterfrågan på arbeie

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

A rbetsmiljöfrågor, m. m.

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

A rbetsmiljöfrågor, m. m.

så är det inte motiverat med särbehandling beroende på kön

Fru talman! Det är angeläget att vara observant på dispensansökningarna sä att inte tillgången till arbete och en allmänt konservativ inställning till kvinnor och kvinnors arbete fåravgöraom dispens bevifias elleravslås. När gruvindustrin expanderar och nyanställer personal är del lättast att fä kvinnorna in i industrin. Därför är del också vikligl att diskriminerande lagstiftning undanröjs snabbi, eftersom lagstiftningen bl. a. verkar som en spärr vid utbildning. Motivet att utbilda sig exempelvis lill industrieleklriker är litet om man är lokalt bunden lill en gruvori, där underiordsarbete är det enda som erbjuds och vägen dit är spärrad av särlagsliflning.

Fru lalman! Jag slutar med en förhoppning om att 34 !; i arbelarskyddslagen i en snar framtid las bort och även med en förhoppning om all de dispensbevifiande instanserna är generösa medan denna paragraf ännu är kvar. Utskottet har en positiv skrivning med anledning av molionen, och jag kommer alt stödja utskottets hemställan.

172

Fru HANSSON (s):

Fru talman! I socialutskottets betänkande nr 4 behandlas motionen nr 80 angående en skärpning av arbetarskyddslagen. Utskottet har behandlat molionen välvilligt och som sin mening sagt alt del är angeläget att i arbetarskyddslagsliflningen ges möjligheter lill sanktioner mot arbetsgivare som åsidosätter sina förpliktelser och att ylleriigare åigärder kan behöva övervägas för alt ge eftertryck åt arbetarskyddsföreskrifterna.

Arbelsmifiöutredningen kommer att pröva omfattningen av arbetarskyddsstyrelsens rätt att meddela föreskrifter som är förenade med omedelbar siraffgaranii. Man skall i arbelsmiljöulredningen ta upp denna fråga lill en samlad bedömning i anslutning lill alt utredningen genomför sin fortsatta översyn av hela lagstiftningen.

Självfallet hade jag helst sett - som jag också påpekat i motionen -alt frågan fått en snabb lösning. Men jag är samtidigt medveten om att del är svårt att rycka loss en del ur utredningen för att behandla den separat. Del väsentligaste är ju att arbelsmiljöulredningen har alt ta itu med frågans lösning och alt del blir en skärpning.

I vpk:s reservalion nr 13 som anknyter lill vår motion, krävs också alt sanktionsbeslämmelserna skall skärpas och att erforderliga förslag lill lagstiftning snarast skall föreläggas riksdagen. Jag instämmer självfallet i vad reservanten har anfört - att det är en angelägen fråga som måste lösas. Del har man ju också sagt i ulskoilels belänkande. Mot bakgrund av utskottels positiva skrivning, att frågan skall lösas i arbelsmifiöutredningen, och då jag, som jag tidigare sagl, har förståelse för all frågan måste lösas i etl sammanhang, kommer jag i dag all rösla för ulskoilels hemställan.

Hen JOHANSSON i Simrishamn (s):

Fru lalman! I motion nr 1262 har vi socialdemokratiska ledamöter i Kristianstads län begärt förslag om att man skall förlägga en del av yrkesinspektionens verksamhet till Kristianstad-Hässleholms primärcenlrum. Delta har vi begärt mot bakgrund av den struktur inom näringslivet som kännetecknar distriktets verksamhet och med hänsyn till befolkningstätheten och den omfiittning näringslivet har i detta område. Effektiviteten och målsättningen för yrkesinspektionens verksamhet skulle därigenom förstärkas.

Vi molionärer noterar därför med tillfredsställelse den behandling utskottet gett vår motion. Ulskottet är överens med motionärerna om att del är vikligt all yrkesinspektionen kan verka nära arbetsställena, vilket lalar för de i molionen framförda kraven. Vidare erinrar utskottet om de reformer på arbeismifiöomrädel som trädde i kraft 1974 och som syftade lill all effektivisera yrkesinspektionens insatser.

Samtidigt har vi motionärer förståelse för att del är berättigat alt avvakta erfarenheter av den 1 juli 1974 nyinrättade dislriktsorganisalionen för yrkesinspektionens verksamhet.

Vi noterar även att arbetsmifiöulredningens uppdrag omfallar yrkesinspektionens organisalion och att förslag frän denna utredning beräknas föreligga vid årsskiftet 1975-1976. Del flnns anledning förvänta att det i motionen framförda förslaget därvid beaktas. Med della och vad som i övrigl anförts i utskottets belänkande har, som vi bedömer det, vår framställan förts framåt.

Fru talman! Jag har därför inget annat yrkande än om bifall till uiskottsmajoritetens förslag.

Hen ÅKERLIND (m):

Fru talman! Del har under den här debatten sagts några saker som jag ville bemöta litet utföriigare, och därför anmälde jag mig sist på talarlistan.

När det gäller sjukfrånvaron säger herr Johnsson i Blentarp att det är ett allvarligt problem. Men herr Johnsson tycker tydligen inte att man behöver ta så allvarligt på ell allvarligt problem. Herr Johnsson säger all inte heller del som jag har anfört, när jag talat om sjukfrånvaron, är skäl för bifall till reservationen 5 vid betänkandet nr 4 om tillsättande av en allsidigt sammansatt kommitté med uppgift att kartlägga orsakerna till den höga sjukfrånvaron och att framlägga förslag lill ätgärder.

Jag har i mitt anförande angett en lång rad önskemål som de fackliga organisationerna framfört och som redovisas i den rapport som den av LO och SAF tillsatta arbetsgruppen lagt fram. I den rapporten kan man pä sida efter sida finna skrivningar som styrker värt förslag.

Det är inte skäl för bifall, säger herr Johnsson i Blenlarp. Då undrar man; Vilka skäl väntar herr Johnsson i Blentarp på?

Herr Nordberg säger angående frågan om utseende av skyddsombud att man inle skall frånta de fackliga organisationerna rätten att utse

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

A rbetsmiljöfrågor, m. m.

173

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

A rbetsmiljöfrågor, m. m.

skyddsombud. Men om man återgår till de regler som gällde tidigare, vilkel vi moderater föreslår i reservaiionen 10, innebär del an arbelslagarna själva utser sina skyddsombud. Om de vill och lycker all det fungerar bällre kan de emellertid överiäta den rällen pä den fackliga organisationen. Huvudsaken är ju all de anställda själva skall ha beslutanderätten.

Om det skulle vara sä som herr Nordberg lydligen tror, all medlemmarna undersädana förhållanden fråntar den fackliga organisationen rällen alt utse skyddsombud, måste ju del bara innebära all medlemmarna är missnöjda med den fackliga organisationens val. Jag lycker inle all man i sådana fall skall söka förkväva den enskilda arbetstagarens önskemål, och därför är förslaget i reservationen 10 det rikliga enligt min mening.

Så några ord till herr Franzén i Stockholm.

Jag redovisade ingående i mitt tidigare anförande när del gällde sjukfrånvaron att Elektrikerförbundet vill ha en utredning om ackordsarbetets inverkan pä individens psykiska hälsa och att förbundet även vill ha effekterna på sjukfrånvaron av damm- och bullerskador belysta. De problem man här har talat om finns spridda i hela värt land - det är jag alldeles övertygad om. Allt det här berodde enligt herr Franzén på en enda namngiven person. Herr Franzén har kommit med etl sensationellt avslöjande. Om herr Franzén kunde namnge de personer som ensamma är ansvariga för andra problem i samhället, så kanske problemen snart kunde lösas, för dä visste vi vilka personer vi skulle gå på, och del skulle vara ganska enkelt.

Men, fru lalman, del är inle sä enkelt. Herr Franzéns påstående kan, som sä många andra kommunistiska påståenden, knappast tas pä allvar.

174

Herr FRANZÉN i Stockholm (vpk);

Fru talman! Jag vel inte, herr Åkerlind, om del skulle göra saken bättre alt jag stod här och namngav en väldig massa människor, vilkas handlande naturligtvis ligger till grund för all ackordshetsen, stressen för människorna, blivit av det slaget all Svenska elektrikerförbundet vill ha denna påverkan på individens psykiska hälsa utredd.

All jag här namngav Percy Bratt berodde pä alt även herr Åkerlind nämnde den utredning som Svenska elektrikerförbundet ville ha. Percy Bratt är direktör i Elektriska arbetsgivareföreningen, och med det engagemang som jag har inom Svenska elektrikerförbundet har jag vid flera tillfällen varit i debatt med Percy Bratt. Jag vet också all Percy Bratt och Elektriska arbetsgivareföreningen liksom hela Svenska arbetsgivareföreningen och alla arbetsköpare i det här landet är emot att arbetarna får ett fast lönesystem utan meritvärderingar och utan alla effektivitets-bringande metoder. Därför är det angelägel, herr Åkerlind, att man stryker under alt det är Bratt, moderater och andra som är grundorsaken lill dessa utredningar.

Hen NORDBERG (s);

Fru talman! Herr Åkerlind sade att arbetslagarna själva skall fä utse skyddsombud, och del moderata förslaget är bara all återinföra den ordning som tidigare gällde. Ja, i teorin gällde den ordningen, herr Åkerlind. Men i praktiken fungerade det sä all lönlagarna ansåg det vara lämpligast alt skyddsombuden utsågs av de fackliga organisationerna på deras medlemsmöten. Och del är den ordningen, som i praktiken tillämpades tidigare, som nu är lagfäst - alltså den ordning som arbetstagarna själva har rekommenderat.

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

A rbetsmiljöfrågor, m. m.

Hen JOHNSSON i Blenlarp (s);

Fru talman! Jo, herr Åkerlind, jag betraktar sjukfrånvaron som ell allvarligt problem. Men jag är inle sä misstrogen som herr Åkerlind mot LO, SAF och TCO. Jag har fullt förtroende för LO och TCO, och jag trodde alt herr Åkerlind hade förtroende för SAF. Men så är lydligen inle fallet.

Det skulle vara mycket att tillägga, fru talman, men jag skall inte uppta kammarens tid med en ny debatt i den här frågan.

Hen ÅKERLIND (m):

Fru lalman! Herr Nordberg sade alt systemet tidigare hade fungerat så att arbelslagarna i allmänhet överlät frågan om utseende av skyddsombud på den fackliga organisationen. Men vad är herr Nordberg då rädd för, om man återgår till den ordningen? Del förslår jag inle. Då blir del ju enligt herr Nordberg ingen ändring.

Sedan vidhöll herr Franzén i Stockholm att det är någon enskild arbetsgivare som är ansvarig för Eleklrikerförbundets problem pä damm-och bullersidan och för den psykiska ohälsan osv. Men om herr Franzén känner lill någon enskild arbetsgivare som har ett speciellt ansvar i del fallet, så skall det tas upp den fackliga vägen. Då skall herr Franzén påverka de fitckliga organisationerna alt la upp frågan. Herr Franzén har ju fört förhandlingar med arbetsgivarna; ta då upp frågan den vägen, herr Franzén, om ni vet att del går all göra något åt saken!

Men jag menar, fru lalman, att vad Elektrikerförbundet har pekat på och vad som redovisas i utredningen är att man vill ha dessa frågor in i den stora utredning som man tänker sig pä hela arbetarskyddsom-rådel.

Hen NORDBERG (s):

Fru lalman! Herr Åkerlind frågade varför jag är rädd för att införa den ordning som moderata samlingspartiet föreslår, när vi ju ändå är medvetna om alt det i praktiken inte kommeratt innebära någon ändring. Ja, herr Åkerlind, det är just vår vetskap om alt det inle sker någon ändring i praktiken som gör all vi tycker att det är hell onödigt att vidta någon ändring.

175

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

A rbetsmiljöfrågor, m. m.

Hen FRANZÉN i Stockholm (vpk):

Fru talman! Jag trodde alt herr Åkerlind kände till alt det inte är så lätt att klara ul alla frågor vid förhandlingar. Likaså trodde jag all herr Åkerlind begrep alt arbeisköparna sitter på sina pengar.

Vidare har del sagts mig att herr Åkerlind är f d. byggnadsarbetare, och då vill jag ställa en kort fråga till honom: Uppfattar herr Åkeriind ackordsystemet som elt bällre system - med lanke på att herr Åkerlind har varit byggnadsarbetare - än det syslem med .fast månadslön som han har nu, när han sitter här som ledamot i kammaren? Jag är helt övertygad om att lönesystemet - ackordet - medför stress och psykisk ohälsa.

Hen ÅKERLIND (m);

Fru lalman! Äntligen är herr Franzén och jag på samma linje, i en enda sak: vi är överens om att ackordet kan förorsaka stress och psykisk ohälsa. Men om man vill ha ackord eller månadslön är en fråga som fär las upp vid de fackliga förhandlingarna.

När det gäller Eleklrikerförbundets krav på en undersökning av sjukfrånvaron böriar herr Franzén nu backa. Eleklrikerförbundets krav går nämligen ut på all frågorna skall tas upp i en utredning.

Överläggningen var härmed slutad.

Socialutskottets betänkande nr 3

Punkten 1

Mom.    1-3

Utskottets hemställan bifölls.

Mom .   4

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Gustavsson i Alvesta m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gustavsson i Alvesta begärt votering upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition;

Den som vill alt kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet

nr 3 punkten  1  mom. 4 röstar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen av herr Gustavsson i Alvesta

m. fl.

176

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Gustavsson i Alvesta begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 196

Nej - 109

Avstår -     I

Punkten 2

Utskottets hemställan bifölls.

Socialutskottets betänkande nr 4

Punkten I

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Romanus, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Jonsson i Alingsås begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

A rbetsmiljöfrågor, m. m.

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i beiänkandel

nr 4 punkten 1 rösiar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 1 av herr Romanus.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Jonsson i Alingsås begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 278

Nej - . 26

Avslår -     2

Punkten 2

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 3

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Hagberg i Boriänge, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg i Borlänge begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet nr 4 punkten 3 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 2 av herr Hagberg i Borlänge.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hagberg i Boriänge begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 291 Nej -   15

12 Riksdagens protokoll 1975. Nr 52-53

111

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

A rbetsmiljöfrågor, m. m.

Punkten 4

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottels hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gustavsson i Alvesta begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet

nr 4 punklen 4 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Gustavsson

i Alvesta m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Gustavsson i Alvesta begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 223

Nej -   82

Avstår -     I

Punklen 5

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Hagberg i Boriänge, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Franzén i Stockholm begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet nr 4 punkten 5 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av herr Hagberg i Borlänge.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Franzén i Stockholm begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resullal:

Ja - 289

Nej -   15

Avslår -     1

178

Punkten 6

Proposilioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av herrar Carishamre och Åkeriind, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Åkeriind begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i belänkandet

nr 4 punkten 6 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av herrar Carishamre

och Åkeriind.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Åkeriind begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 260

Nej -   43

Avstår -     2

Punkten 7

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 6 av herr Hagberg i Boriänge, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad, Sedan herr Hagberg i Boriänge begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet nr 4 punkten 7 röstar ja den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 6 av herr Hagberg i Borlänge.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Hagberg i Borlänge begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 284

Nej -   16

Avstår -     5

Punkten 8

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

A rbetsmiljöfrågor, m. m.

Punkten 9

Propositioner gavs på bifall till I:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 7 av herr Romanus samt 3:o) reservationen nr 8 av herr Hagberg i Boriänge, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Dä herr Franzén i Stockholm begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Franzén i Stockholm begärt votering även belräffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposilion;

179

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

A rbetsmiljöfrågor, m. m.

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående socialutskottets hemställan i betänkandet nr 4 punklen 9 antar reservationen nr 7 av herr Romanus rösiar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i nämnda votering antagit reservationen nr 8 av herr Hagberg i Borlänge.

180

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Franzén i Stockholm begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resullal;

Ja -   29

Nej -   17

Avslår - 259

I enlighet härmed blev följande voteringsproposilion uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet

nr 4 punkten 9 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 7 av herr Romanus.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen.

Punkten 10

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 9 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gustavsson i Alvesta begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller socialutskottels hemställan i betänkandet

nr 4 punkten 10 röstar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 9 av herr Gustavsson

i Alvesta m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då herr Gustavsson i Alvesta begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 223 Nej -   82

Punkten 11

Proposilioner gavs på bifall lill l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 10 av herrar Carishamre och Åkerlind samt 3:o) reservationen nr 11 av herr Hagberg i Borlänge, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Åkeriind begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Franzén i Stockholm begärt votering belräffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

A rbetsmiljöfrågor, m. m.

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående socialutskottets hemställan i betänkandet nr 4 punkten 11 antar reservaiionen nr 10 av herrar Carishamre och Åkeriind röstar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit reservationen nr 11 av herr Hagberg i Boriänge.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då herr Franzén i Stockholm begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resullal:

Ja -   52

Nej -   18

Avstår - 233

I enlighet härmed blev följande voteringsproposilion uppläst och godkänd;

Den som vill alt kammaren bifaller socialutskottets hemställan i beiänkandel nr 4 punklen II rösiar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 10 av herrar Carlshamre och Åkerlind.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Åkeriind begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resullal:

Ja - 244

Nej -   45

Avstår -   16

Punkten 12

Propositioner gavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels reservationen nr 12 av herr Hagberg i Boriänge, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Franzén

181

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

A rbetsmiljöfrågor, m. m.

i Stockholm begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottels hemställan i betänkandet nr 4 punklen 12 rösiar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 12 av herr Hagberg i Borlänge.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Franzén i Stockholm begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 290 Nej -    15

Punkten 13

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 13 av herr Hagberg i Boriänge, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg i Borlänge begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion;

Den som vill alt kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet nr 4 punklen 13 rösiar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 13 av herr Hagberg i Boriänge.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Hagberg i Boriänge begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 290 Nej -    15

Punklen 14        .

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 14 av herr Romanus, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

182

Punklen 15

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 15 av herr Hagberg i Borlänge, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg i Borlänge begärt votering upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betan-       Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

A rbetsmiljöfrågor, m. m.

kandet nr 4 punkten 15 rösiar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 15 av herr Hagberg

i Borlänge.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hagberg i Boriänge begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 289 Nej -   15

Punkten 16

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 16 av herr Hagberg i Borlänge, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkten 17

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 17 av herr Hagberg i Boriänge, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg i Borlänge begärt votering upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet nr 4 punkten 17 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 17 av herr Hagberg i Boriänge.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Hagberg i Boriänge begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 289 Nej -    15

Punklen 18

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 19

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 18 av herr Hagberg i Boriänge, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Franzén i Stockholm begärt votering upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition:

183

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

A rbetsmiljöfrågor, m. m.

Den som vill att kammaren bifaller socialuiskoiieis hemställan i betänkandet nr 4 punkten 19 rösiar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 18 av herr Hagberg i Boriänge.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Franzén i Stockholm begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 285 Nej -   18

Punklen 20

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 19 av herrar Carishamre och Åkerlind, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Åkeriind begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet nr 4 punkten 20 röstar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 19 av herrar Carishamre och Åkerlind.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då herr Åkerlind begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resullal:

Ja - 258 Nej -   43

Punkten 21

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 22

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 20 av herr Hagberg i Boriänge, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Franzén i Stockholm begärt votering upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition:

184

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betan-   Nr 53

kandet nr 4 punkten 22 rösiar ja,                                      Onsdaeen den

den det ej vill röstar nej.                                                9 anril 1975

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 20 av herr Hagberg-------- --

i Boriänge. Lokalradio, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Franzén i Stockholm begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 288 Nej -   15

§ 2 Lokalradio, m. m.

Föredrogs kulturutskottets belänkande nr 6 med anledning av propositionen 1975:13 om lokalradio och vissa andra rundradiofrägor jämte motioner.

Fru TREDJE VICE TALMANNEN:

I fråga om detta betänkande hålles gemensam överläggning för samtliga punkter. Under den gemensamma överläggningen fär yrkanden framställas beträffande samtliga punkter i betänkandet.

I del föfiande redovisas endasl de punkter, vid vilka under överläggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkten 1 (Riktlinjer för organisation och uppbyggnad av lokalradioverksamhet)

Pä grundval i första hand av elt förslag av 1969 års radioutredning (RUT 69) hade i proposiiionen 1975:13 (utbildningsdepartementet) bl. a. föreslagits införande av lokalradio i Sverige. För detta ändamål avsägs landet bli indelat i 24 lokalradioomräden, i huvudsak sammanfallande med länen. Varie område skulle få en egen redaktion och en sändningstid i P 3 av omkring 10 ä 15 timmar i veckan. Sändningarna, som föreslagils omfatta bl. a. lokala nyheter, opinionsspeglande program och annan information, avsägs böria under är 1977. Huvudman för lokalradion föreslogs bli elt dotterbolag lill Sveriges Radio.

I detta sammanhang behandlades motionerna

1975:1831 av herr Sellgren m.fl. (fp, s, c),

1975:1832 av herrar Olsson i Edane (s) och Svensson i Eskilstuna (s).

185

Nr 53   1975:1833 av herr Hermansson m. fl. (vpk), såvitt nu var i fråga (yr-

Onsdagen den                                                                              "" ')'

9 april 1975

--------------- 1975:1834 av herrar Lindahl i Lidingö (s) och Gustavsson i Alvesta

Lokalradio, m. m.    (c),

1975:1835 av hen Lindahl i Lidingö m.fl. (s),

1975:1836 av herr Nilsson i Agnas (m),

1975:1838 av herr Bohman m. fl. (m), vari, såvitt nu var i fråga (yrkandena  1-5), hemställts alt riksdagen skulle

1.                        besluta att lokalradion gavs en i förhållande lill Sveriges Radio själv
ständig ställning,

2.    besluta att lokalradion organiserades i form av lokala bolag i enlighet med vad som i motionen anförts,

3.    som sin mening ullala att i avtalen mellan staten och lokalradiobolagen angavs att lokalradion skulle tillgodose medborgarnas behov av information, upplevelser, förströelse och underhållning,

4.    besluta all de regler i fråga om bl. a. opartiskhet och saklighet som gällde för Sveriges Radio AB skulle iakttas av lokalradion,

5.    godkänna de riktlinjer för lokalradions personella uppbyggnad som angavs i motionen,

1975:1839 av herr Carlshamre m.fl. (m, s, c, fp),

1975:1841 av fru Diesen (m) och fru Mogård (m).

186

1975:1842 av fröken Eliasson m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen beslutade

1.   alt hos regeringen begära att 1974 års radioulredning gavs i uppdrag att presentera förslag för lokalradions fortsatta organisation innebärande ett självständigt lokalradioföretag med god förankring av verksamheten i lokalradioomrädena på sätt som angivits i motionen,

2.   att uttala att en fortsatt utveckling av den regionala TV-verksam-heten var angelägen,

3.   att uttala att särskild vikt måste läggas vid all tillgodose invandrargruppernas och övriga minoriteters berättigade krav i lokalradioverk-samheien,

4.   att ullala all ett ökat samarbete med radioförelag i övriga nordiska länder var angeläget,

5.   all ullala att lokalradioområdena borde tilldelas personalresurser med beaktande av områdenas olika storlek och struktur i såväl geografiskt som befolkningsmässigt avseende,

6.   all uttala att lokalradioområdenas avvikelser från länsindelningen inte fick innebära försämrade möjligheter för invånarna i berörda län att ta del av lokalradioprogram för länet i sin helhet.

1975:1844 av herr Sven Gustafson i Göteborg m. fl. (fp), vari hemslällls      Nr 53 att riksdagen hos regeringen skulle anhålla all motionen överiämnades      Onsdagen den till 1974 års radioutredning att tas i beaktande vid utredningens arbete,      9 april 1975

1975:1845 av herr Henmark (fp) och fru Nilsson i Kristianstad (c).      Lokalradio, m. m.

1975:1847 av herr Nyhage m. fl. (m, s, c), vari hemslällls all riksdagen beslutade att Borås-området i enlighet med 1969 års radioutrednings förslag skulle utgöra ett eget lokalradioområde. Radio Borås, saml

1975:1848 av herr Sundman (c), vari hemställts

1.   att riksdagen beslutade all lokalradions styrelse skulle utses av moderbolagets styrelse, bolagsstämma och personalorganisationer,

2.   att vad som i övrigt anförts överlämnades till 1974 års radioulredning för beaktande.

Ulskottet hemslällde

1.    att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1836 om avslag på propositionen 1975:13 såviii gällde lokalradions organisalion och uppbyggnad,

2.    all riksdagen med bifall till propositionen 1975:13 och med avslag på motionen 1975:1838, yrkande 2, godkände all det anförtroddes ål elt dotterbolag till Sveriges Radio att vara huvudman för lokalradioverksamhet i Sverige,

3.    att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1838, yrkande 1, om ell uttalande,om lokalradions självständiga ställning,

4.    att riksdagen skulle avslå molionen 1975:1848, yrkande 1, om lokalradions styrelse,

5.    att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1832, yrkande 1, om koncentration av de lokala programresurserna inom etermedierna,

6.    att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1832, yrkande 2, om fördelningen av lokalradions resurser,

7.    att riksdagen skulle avslå motionerna 1975:1842, yrkande 5, och 1975:1845 om fördelningen av personalresurser mellan lokalradioområdena,

8.    att riksdagen skulle avslå motionerna 1975:1839 om möjligheten att i hela Bohuslän la emot lokalradioprogram som gällde bohuslänska förhållanden och 1975:1842, yrkande 6, om möjligheten att i län som inte sammanföll med lokalradioområde la emot program som berörde länet i dess helhet,

9.    att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1847 om att Boräsområdet skulle utgöra etl särskilt lokalradioområde,

10.   att riksdagen skulle avslå molionen 1975:1831 om sändning av lokala program från Örnsköldsviks sändarstalion,

11.   att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1835 om lokalradioverksamheten i Stockholms län.

187

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

Lokalradio, m. m.

12.   att riksdagen belräffande riktlinjer i övrigl för lokalradions organisation och uppbyggnad med anledning av molionen 1975:1838, yrkandena 3, 4 och 5, med bifall till proposiiionen 1975:13, och med avslag på molionen 1975:1833, yrkande 1, godkände vad som förordals i propositionen,

13.   all riksdagen skulle avslå molionen 1975:1842, yrkande 1, om etl uppdrag lill  1974 års radioutredning,

14.   all riksdagen skulle avslå molionen 1975:1844 såvitt gällde framförande till 1974 års radioulredning av motionens synpunkter angående organisationsform för lokalradion,

15.   att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1848, yrkande 2, såvitt gällde framförande till 1974 års radioutredning av motionens synpunkter på Sveriges Radios organisalion,

16.   all riksdagen skulle avslå niotionen 1975:1842, yrkande 2, om forlsatl utveckling av den regionala TV-verksamhelen,

17.   att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1834 om lokalradions behov av publikkontakl och programkonferenser,

18.   alt riksdagen skulle avslå motionen 1975:1844 såvitt gällde framförande lill 1974 års radioulredning av motionens synpunkler på lokalradions publikkontakler,

19.   att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1848, yrkande 2, såvitt gällde framförande lill 1974 års radioutredning av motionens synpunkler på lokalradions publikkontakler,

20.   all riksdagen skulle avslå motionerna 1975:1841 och 1975:1842, yrkande 3, om lokalradions program för invandrare och andra minoriteter,

21.   att riksdagen skulle avslå molionen 1975:1842, yrkande 4, om samarbete med radioförelag i övriga nordiska länder.

Reservationer hade avgivits

1.                        belräffande den organisatoriska formen för lokalradioverksamheten
av herr Nilsson i Agnas (m) och fru Mogård (m) som ansett all ulskottet
under 2 bort hemställa

att riksdagen med bifall till niotionen 1975:1838, yrkande 2, och med avslag på proposiiionen 1975:13 i motsvarande del, beslutade alt det skulle anförtros ål lokala bolag alt, vart och etl inom sitt lokalradioområde, vara huvudmän för lokalradioverksamhet i Sverige,

2.                        belräffande lokalradions självständiga ställning av herr Nilsson i
Agnas (m) och fru Mogård (m) som ansett att ulskotlei under 3 bort
hemställa

all riksdagen med bifall till molionen 1975:1838, yrkande 1, beslutade uttala att lokalradion borde ges en i förhållande lill Sveriges Radio självständig ställning.

3. belräffande lokalradioföretagels styrelse av herrar Nilsson i Agnas (m), Sundman (c) och Eriksson i Ulfsbyn (c) samt fru Mogård (m) som

ansett att utskottet under 4 bort hemställa

all riksdagen med bifall lill molionen 1975:1848, yrkande 1, beslutade att lokalradioföretagels styrelse skulle utses av moderbolagets styrelse och bolagsstämma samt vederbörande personalorganisationer,

4. belräffande uppdrag till 1974 års radioutredning att presentera för
slag beträffande lokalradions forlsalla organisalion av herrar Mattsson
i Lane-Herrestad och Norrby samt fröken Eliasson och fru Göthberg
(samtliga c) som ansett att ulskottet under  13 bort hemställa

att riksdagen skulle bifalla motionen 1975:1842, yrkande 1, om ell uppdrag till  1974 års radioutredning,

5.    beträffande uppdrag lill 1974 års radioulredning att lägga fram förslag belräffande lokalradions fortsatta organisation av herr Nilsson i Agnas (m) och fru Mogård (m) som - vid bifall till reservaiionen nr 1 -ansett att utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanterna angiven lydelse,

6.    beträffande framförande till 1974 års radioulredning av de i molionen 1975:1844 anförda synpunkterna på lokalradions organisation av herr Nilsson i Agnas (m) och fru Mogård (m) som - vid bifall till reservationen nr 1 - ansett att utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanterna angiven lydelse.

Vid denna punkt hade avgivits elt särskilt yttrande av herr Nilsson i Agnas (m) belräffande avslag på propositionen såvitt gällde lokalradions organisation och uppbyggnad.

Punklen 4 (TV-reklamfrågan)

I propositionen 1975:13 hade föreslagits etl principiellt avståndstagande frän tanken på kommersiell reklam i fiudradio och television.

I della sammanhang hade behandlats molionerna

1975:1838 av herr Bohman m. fl. (m), vari, såvitt nu var i fråga (yrkande 7), hemslällls all riksdagen hos regeringen skulle anhålla om sådana till-läggsdirektiv lill radioulredningen alt denna även kunde beakta frågan om reklam i radio och television,

1975:1840 av herr Danell (m) saml

1975:1843 av herrar Sven Gustafson i Göteborg (fp) och Andersson i Örebro (fp), vari hemställts att riksdagen i samband med behandlingen av propositionen 1975:13 som sin mening gav regeringen till känna all den inte ansåg sig ha tillräckligt underiag för att avvisa varie form av reklam i framlida radio- och TV-verksamhet,

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

Lokalradio, m. m.

189

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

Lokalradio, m. m.

Utskottet hemställde alt riksdagen skulle

a. med avslag på molionerna 1975:1838, yrkande 7, och 1975:1843 samt
med bifall lill propositionen 1975:13 godkänna vad i propositionen anförts
om avvisande av kommersiell reklam mot vederlag, i televisions- och
ljudradioprogram,

b. avslå motionen 1975:1840 om försöksverksamhet med reklam i TV-
sändningar.

190

Reservation hade avgivits

7. beträffande tilläggsdirektiv till 1974 års radioulredning i fråga om reklam i radio och television av herr Nilsson i Agnas (m) och fru Mogård (m) som ansett att utskottet bort hemställa

att riksdagen skulle

a. med avslag pä proposiiionen 1975:13 såvitt gällde godkännande av
vad i propositionen anförts om avvisande av kommersiell reklam mot
vederlag i televisions- och fiudradioprogram och med anledning av mo
tionerna 1975:1838, yrkande 7, samt 1975:1843 som sin mening ge re
geringen till känna vad reservanterna anfört angående frågan om reklam
i fiudradio och television,

b. avslå motionen 1975:1840 om försöksverksamhet med reklam i TV-
sändningar.

Vid denna punkt hade avgivits ett särskilt yttrande av fru Frxnkel (fp) beträffande frågan om reklam i televisions- och fiudradioprogram.

Punkten 6 (Anslag lill televisions- och fiudradioanläggningar) Regeringen hade i propositionen under punkten 8.1 (s. 91-101) föreslagit riksdagen alt dels medge all televerket lämnades det beställ-ningsbemyndigande som förordats i proposiiionen, dels lill Televisions-och fiudradioanläggningar för budgetåret 1975/76 anvisa ett investeringsanslag av 38 000 000 kr.

I della sammanhang hade behandlats motionen 1975:1833, vari, såvitt nu var i fråga (yrkandena 2 och 3), hemställts alt riksdagen med bifall i övrigt till propositionen 1975:13 beslutade

2.    att Sveriges Radio bevifiades äskat anslag (ytteriigare 30 milj. kr.), samt att därutöver förslagsanslag fick anvisas för icke förutsedda ej(tra utgifter,

3.    alt uttala sig för att Sveriges Radio utträdde ur Svenska arbetsgivareföreningen (SAF).

Utskottet hemslällde

1. all riksdagen medgav att televerket lämnades del beställningsbe-myndigande som förordats i propositionen 1975:13,

2.    att riksdagen till Televisions- och fiudradioanläggningar för budgetåret 1975/76 anvisade ett invesleringsanslag av 38 000 000 kr.,

3.    att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1833, yrkande 2, om Sveriges Radios driftanslag för nästa budgetär,

4.    att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1833, yrkande 3, om Sveriges Radios utträde ur Svenska arbetsgivareföreningen.

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

Lokalradio, m. m.

Reservationer hade avgivils

8. beträffande driftanslag till Sveriges Radio av fru Ryding (vpk) som ansett att utskottet under 3 bort hemställa

all riksdagen med anledning av molionen 1975:1833, yrkande 2, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanten anfört angående Sveriges  Radios  medelsbehov under nästa budgetår,

9. beträffande Sveriges Radios utträde ur Svenska arbetsgivareföreningen av fru Ryding (vpk) som ansett alt utskottet under 4 bort hemställa

all riksdagen skulle bifalla motionen 1975:1833, yrkande 3, om ett ullalande om Sveriges Radios utträde ur Svenska arbetsgivareföreningen.

Fru MOGÅRD (m):

Fru lalman! I tidigare års radiodebatter har jag gång pä gäng framhållit det angelägna i alt samhället snarast bestämmer sig för en samlad mass-mediepolilik. En sådan massmediepolilik måste självfallet utgå frän de enskilda medborgarnas önskningar och behov av information, kulturupplevelser och underhållning och inle innebära att man, av olika andra skäl och föreställningar, medvetet gynnar eller missgynnar den ena eller andra medieformen. Ännu sä länge har vi inle nått fram till en sådan önskvärd samlad syn pä dagens massmedier. Särskilt dä det gäller etermedierna är det uppenbart att man fortfarande dröjer kvar i en storögd förvåning över den snabba tekniska utvecklingen och därför anser del befogat att särbehandla dessa medier i olika avseenden. Att en sådan inställning kan ha betänkliga konsekvenser för andra massmedier, om man i logikens namn överför sina tankegångar ocksä på dessa, inses sällan.

Ett slående exempel är naturligtvis den fastlåsning vid monopollanken som gäller i avseende på etermedierna. Just delta faktum att man beträffande radio och TV avvisar vafie annan organisation har lett lill en förmyndarinsiällning lill de enskilda medborgarna somjag finner ytterst stötande. På fullaste allvar anser man sig ha rätt att uppifrån styra medborgarnas val av information och upplevelser - och i värsta fall också ha rätt att söka påverka deras åsikter i "önskvärd" riktning. Jag syftar här naturligtvis pä den s. k. vänslervridningen, som ostört får pågå år efter är bl. a. pä grund av att radionämnden, som skulle tillse att Sveriges Radio föfier avtalet om opartiskhet och saklighet, aldrig tilldelats sådana resurser all det varit möjligl för den all föfia sin instruktion. Vid sidan av denna betänkliga företeelse som många medborgare, men inga myn-

191

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

Lokalradio, m. m.

192

digheler, ser allvariigt på tycker sig många lyssnare men framför allt TV-tiiiare kunna konstatera att monopolförelaget alltmer negligerar medborgarnas önskemål. Frågan om publikkontakl har ännu inle lösts - och att döma av de försök som på senare lid gjorts är den från Sveriges Radios sida inte särskilt efterlängtad. Kritikerna i t. ex. Studio K bemöts sannerligen inte som om de hade väsentlig information alt ge om medborgarnas önskemål.

Förslaget om införande av lokalradio måsle i detta läge hälsas med slor tillfredsställelse som en börian till något nytt. Genom många lokalradiostationer kan del bli möjligt att åstadkomma slörre valfrihet och mångsidighet i etermedieutbudet, samtidigt som del borde vara möjligt alt komma bort från den centralisering och den fixering vid bara vissa delar av värt land som sä mänga reagerar emot.

Emellertid är det då av stor vikt hur lokalradion organiseras. Propositionen föreslår all lokalradioverksamheten organiseras som ell dotterbolag lill Sveriges Radio. Avsikten är visserligen att försl senare ta definitiv ställning till organisationsformen. I 1969 års radioutredning framfördes tvä hell andra förslag. Huvudförslaget var alt lokalradiostationerna skulle ägas av etl enda frislående bolag, benämnt Sveriges Lokalradio AB. En ledamot framförde reservalionsvägen en modell med lokala självständiga radiobolag. Dessa båda förslag har remissbehandlals, och remissinstanserna har delat sig ganska jämnt mellan dem.

Den lösning som departementschefen förordar och som sålunda inle varit föremål för remissbehandling kan vi inle acceptera. Vi finner del obetingat nödvändigt alt lokalradion ges en i förhållande lill Sveriges Radio självständig ställning. Elt argumeni härför, med slor tyngd, kan hämtas från propositionen, där departementschefen ifrågasätter om det inle är principiellt oacceptabelt att koncentrera all elerdislribuerad kultur-, nyhets- och informationsverksamhet, musik och underhållning under en enda företagsledning. Förvisso är del sä, och argumentet gäller även för en enda koncernledning.

Ytterligare argumeni kan hämtas frän centerpartiet, som visserligen har accepterat utskottets skrivning alt lokalradion bör ges reella möjligheter att inom givna ekonomiska och andra ramar fritt utforma sin programverksamhet men som i reservaiionen 4 utvecklar riskerna med

den i propositionen föreslagna lösningen:    "risker för att lokalradions

utveckling hämmas av den nära anknytningen lill moderbolaget. Bl. a. skall moderbolaget svara för den övergripande planeringen, besluta om budgetramar och system för ekonomisk styrning och kontroll samt fastställa gemensamma programregler. I fråga om personalpolitiken skall företagen betraktas som en enhet; företagen skall samråda i rekryteringsfrågor, och moderbolaget skall företräda företagen i avtalsförhandlingarna m. m."

Jag finner dessa skäl fullt tillräckliga för att anse det i hög grad befogat att riksdagen uttalar alt lokalradion skall ges en i förhållande lill Sveriges Radio självständig ställning. Della krav framförs i reservaiionen 2, lill

vilken jag yrkar bifall.

Beträffande organisationsformen har vi i moderata samlingspartiet ansett att man endast kan garantera etl oberoende mot centrala intressen och den lokala förankring som väl skall vara huvudsyftet med en lokalradio genom att de olika lokalradiostationerna fär vara fristående aktiebolag. Egendomligt nog har utskottet ganska lättvindigt avfärdat denna lösning, trols alt som sagt en betydande del av remissinstanserna föredragit den. Skilda argumeni har framförts mol den lösningen.

En invändning har i korthet gått ul på alt det är svårt att genomföra en sådan härordning. Mänga, många samhällsförändringar skulle kunna avfärdas med den motiveringen. Det är närmast genant att den kan framföras. Del är beklagligt att man inte ens har velat diskutera om del eventuellt skulle vara nödvändigt med särskilda övergångsformer för att nå den organisationsformen, som onekligen är den enda som fullt ut tillmötesgår kravet på decentralisering. Del behov av samordning mellan lokalradioförelagen som kan finnas kan tillgodoses med någon form av gemensam service- och förhandlingsorganisation, men självfallet också med samverkansformer därutöver.

En annan invändning har inneburit elt påstående att programproducenterna inte skulle kunna förbli oberoende i denna organisationsform utan närmast vara hjälplösa offer för diverse påtryckningar. Som Sven Gustafson påpekat i sin moiion 1844 kan en sådan lanke bara framföras i elt monopolsystem som upphöjt centralstyrning till den enda hållbara modellen. Det innebär i realiteten också en anklagelse mot regionala och lokala tidningar för bristande integritet. "I förlängningen av detta resonemang" - anför Sven Gustafson - "ligger en så fantastisk lanke som alt lokaltidningarna borde ingå i en stor rikstidning, som kunde vara ett fast slöd och lättare tillgodose kravel pä lokaltidningens integritet." Självfallet har denna invändning ingen relevans - bl. a. har ju lokalradioförelagen stöd av gällande avtal och bör kunna hävda sin integritet.

En tredje invändning har varit att man kan länka sig framlida organisationsförändringar och därför inte bör låsa sig vid den här modellen. Ja, den tanken är för oss lätt att avfärda -vi W//ha lokalradion organiserad på del här viset, nu och i framtiden. Den förändring som kan tänkas är, som vi ser det, en utveckling mot flera lokalradiostationer -jag tänker själv främst pä det slora behovel i Slorstockholmsomrädet.

Jag yrkar, herr talman, bifall lill reservation nr 1 och lill föfidreser-valionerna nr 5 och 6.

Reservaiionen 3 rör den ordning i vilken lokalradiobolagets styrelse skall utses. Motivering för den av oss föreslagna ordningen, som naturligtvis förutsätter att uiskottsmajoritetens mening om organisationsformen vinner, framförs i reservaiionen och kommer väl all utvecklas ytteriigare av herr Sundman. Jag yrkar i alla fall bifall till reservationen 3.

I moderata samlingspartiets moiion 1838 har vi ocksä framfört syn-

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

Lokalradio, m. m.

193

13 Riksdagens protokoll 1975. Nr 52-53

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

Lokalradio, m. m.

punkter på personalrekryteringen till lokalradion. Del kan med fog påstås all den föreslagna personalstyrkan för lokalradion är i minsta laget för de uppgifter och den tid som lokalradion skall fylla. Vi förutsätter att lokalradions behov successivi bältre tillgodoses. Men det är ocksä av vikt att själva uppbyggnaden sker på ell sådant säll all förutsättningar skapas för lokalradiosändningar av god kvalitet. En massrekrylering så som skedde vid införandet av TV 2 bör undvikas. Utskottet har med sin skrivning understrukit behovet av en successiv rekrytering, och motionens synpunkler är därmed tillgodosedda.

Vad slutligen frågan om reklam i radio och TV angår föreslår departementschefen all riksdagen nu - uppenbarligen för all framlid - skall avvisa kommersiell reklam mot vederlag i televisions- och fiudradioprogram. Etl sådant bindande ställningslagande ter sig i hög grad opåkallat och strider mot normalt förfaringssätt när det gäller olika samhällsfrågor-om man inte vill upphöja frågan lill ell avgörande av utomordentlig moralisk vikt och betydelse. Troligen är del så departementschefen vill se frågan, vilkel ännu en gäng visar alt etermedia särbehandlas på etl sätt som inte är motiverat och som därtill innebär alt man också för framliden binder sig vid ell monopolsyslem.

Underiaget för ställningstagandet är långl ifrån fullständigt. Reklamutredningen var genom sina direktiv förhindrad alt undersöka det alternativ som moderata samlingspartiet många gånger förordat, nämligen inrättande av en från nuvarande Sveriges Radio separat reklamflnasierad TV-kanal. Den totala reklamfinansiering som reklamutredningen studerat är, vilket ulredningen också visat, ingen lycklig form för att organisera den samlade lelevisionsverksamhelen i landet. Elt avståndstagande frän den formen av reklamfinansiering kan alltså vara befogal.

Departementschefen instämmer tydligen i reklamulredningens kategoriska fördömande av varie form av TV-reklam, som enligt ulredningen skulle medföra betydande skadeverkningar pä TV-politikens, presspo-lilikensoch konsumentpolitikens områden. Därmed har statsrådet påvisat att sådana allvarliga skadeverkningar föreligger i alla västeuropeiska länder - utom i Sverige, Norge, Danmark och Belgien. Del torde komma som en överraskning för dessa länder. Utskottsmajoriteten ansluter sig till statsrådets bedömning.

Departementschefen, och riksdagen om den föfier ulskoitsmajorilelen, har ocksä med elt sådant här beslut avhänl sig en möjlighet att i framliden bygga ut radio- och TV-verksamhelen eller förbättra programmen - vilket mänga som sagt finner högeligen önskvärt - genom alt, i en eller annan form, tillgripa denna finansieringskälla. Alternativet är som bekant kraftigt höjda licenser eller finansiering över skatt.

Vi anser ett ställningstagande av den art departementschefen föreslår och ulskoitsmajorilelen anslutit sig till oklokt, och jag yrkar därför, herr talman, bifall lill reservation nr 7.

194

Under detta anförande övertog herr talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen SUNDMAN (c);

Herr lalman! I kulturutskottets belänkande med anledning av propositionen om lokalradio har organisationsfrågorna ägnats slor uppmärksamhet. Det framgår av reservalionerna. Under behandlingen i utskottet var det dessa frågor som tog den längsta tiden.

Frågorna är också intressanta och betydelsefulla. Det rör sig dessutom om en sektor där det är tämligen lätt all ha en åsikt - även om man inle haft tillfälle alt sätta sig in i vad det handlar om.

I proposiiionen föreslås att lokalradion skall organiseras som en dotterföretag till Sveriges Radio AB. Del är en omständighet som är värd uppmärksamhet. Sveriges Radio har föreslagit all den lokala verksamheten skall fogas in i del redan existerande radioföretagel - Sveriges Radio alltså. Sveriges Radio har drivit denna linje tämligen bestämt. Del hade också egentligen varit enklast att överlåta den nya programverksamheten lill della bolag, som redan existerar. Det är därför med desto slörre lillfredsslällelse man konstaterar att departementschefen vall modellen moder-dotterbolag.

Jag skall citera samma stycke i proposiiionen som fru Mogård nyss citerade. Del heter där; "Del har från principiella utgångspunkter ansetts betänkligt all lägga all elerdislribuerad kultur-, och nyhets- och informationsverksamhet, musik och underhållning under en enda företagsledning - ett problem som ökar med rundradioverksamhelens tillväxt."

Del framgår inle klart om detta är etl allmänt påpekande eller om föredraganden delar uppfattningen. De därefter föfiande formuleringarna, litet längre fram i texten, är någol kluriga och vacklande. Slutsatsen är dock entydig. Utbildningsministern föreslår att lokalradion skall anförtros åt ett särskilt bolag. Därmed, sägs det i propositionen, föregrips inle resultatet av 1974 års radioutrednings arbeie. Den utredning har ju till uppgift all bl. a. granska rundradioverksamhelens organisation.

Del är nog riktigt alt man inle föregriper utredningens arbete, att lo-kalradioförslagei därvidlag är "relativt neutralt", som det sägs. Å andra sidan kan man knappasl komma ifrån att del varit ännu mera neutralt, ännu mindre föregripande, om man tills vidare låtit uppbyggnaden av lokalradion ske inom del nuvarande Sveriges Radio.

Departementschefens ställningstagande kan därför tolkas pä så säll att han delar den nyss citerade värderingen, all det alltså är betänkligt alt lägga all rundradioverksamhet under etl enda företag, en enda företagsledning. Eftersom jag hell delar denna uppfattning är det med tillfredsställelsejag konstaterar alt man nu föreslär tillskapandet av ell andra radioföretag.

Under diskussionerna kring den här propositionen är det tvä ord som vållat vissa bekymmer - bekymmer som delvis är av semantisk art. Det är de tvä orden "fristående" och "självständig". Det är angeläget att lokalradioförelagel blir självständigt - men därmed är inle sagl att det också måste, vara fristående.

Fru Mogård sade för en liten stund sedan alt del är svårt att konstruera

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

Lokalradio, m. m.

195

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

Lokalradio, rn. m.

196

helt fristående lokalradioföretag - 24 stycken. Nej, jag tror inte alt det är svårt, fru Mogård. Däremot trorjag att del är hell orimligt. Del skulle fä omöjligt kostsamma konsekvenser vad angår lokaler, teknisk utrustning, sändningstider, sändningskanaler osv.

Det man skall sträva efter är självständighet i programverksamheten - inte nödvändigtvis fristående programföretag. Jag tror alt sammanblandningen av innebörden i de tvä orden fristående och självständig har vållat en hel del förvirrad och onödig diskussion.

Konstruktionen moderbolag-dotterbolag skapar möjligheter för självständighet - utan alt man drar på sig de negativa konsekvenser som är förknippade med etl hell fristående lokalradioföretag.

Det är min förhoppning, som jag också framfört i en motion, alt den sillande radioulredningen noga skall granska möjligheterna att klyva del nuvarande Sveriges Radio i ett antal självständigt arbelande programföretag, självständiga dotterföretag - men de behöver, som sagl, inle vara fristående - sammanhållna av elt moderföretag i en koncern. Jag uppfattar del nu föreliggande förslaget som elt steg i denna riklning.

Moderaterna går åtskilliga steg längre i sina reservationer 1 och 2. Man är inle nöjd med ett självständigt lokalradioförelag. Man vill ha 24 stycken fristående sådana förelag. Man anknyter här lill vissa funderingar i en reservation lill  1969 års radioutrednings betänkande.

I moderaternas partimolion genomför man ell utförligt resonemang kring sitt förslag. Resonemanget saknar inle intellektuella förfiänster, men man hamnar ändå i etl orimligt förslag. All det är orimligt framgår egentligen med all önskvärd tydlighet av motionen. Sedan man väl fastnat för att föreslå 24 olika lokalradiobolag inser man alt detta skall välla så stora besvärligheter i den praktiska verksamheten alt man föreslår ännu ett bolag, etl fiugofemte, som skall ha lill uppgift att lösa de problem som de 24 olika bolagen kommer alt vålla.

Jag tror vi lugnt kan accepiera att lokalradioverksamheten drivs av ett enda bolag. Programföretagen kommer inte alt bli fristående - men väl självständiga. Det är det som är del vikliga.

Propositionens förslag innebär att cheferna för de 24 lokala stationerna skall vara ansvariga programutgivare enligt radioansvarighelslagen. Det är han eller hon på chefsstolen som i samråd med övriga medarbetare kommer att ge lokalradion dess färg och hållning. Alt de ingår i ell och samma förelag under en styrelse och en direktion kommer knappasl att medföra några större risker för centralstyrning, för konformism och likriktning. 24 lokalradiostationer med geografiskt avgränsade sändnings-områden kan hell enkelt inte styras centralt vad programverksamheten angår. Del lokala opinionstrycket kommer att bli av väsentligt större betydelse.

Vi kan alltså lugnt acceptera regeringsförslaget om etl enda lokalradioförelag.

På en punkt har jag dock en invändning. Tankegången moder-dotterföretag är inle konsekvent genomförd i propositionen. Där sägs att

del bör ankomma pä regeringen all ta ställning i frågan om storlek och sammansättning av lokalradioföretagels styrelse. Departementschefen uttalar som sin mening att den bör beslå av nio personer av vilka fem, inklusive ordföranden, utses av regeringen.

Del där stämmer inte med de regler som vanligen tillämpas när del gäller koncernbildningar av denna typ. I reservationen 3 föreslås att styrelsen i stället skall utses av moderbolagets bolagsstämma, styrelse saml vederbörande personalorganisationer. Det föreslås vidare alt styrelsen skall uppgå lill elva personer.

Fördelen med denna ordning är uppenbar. Tillsättande av lokalradio-bolagels styrelse kommer pä litet längre avstånd från regeringen. Och det kan knappast vara något annat än en fördel. Vad gäller denna reservalion är jag enig med fru Mogård - eller kanske är det hon som är enig med mig. I övrigt resonerar vi litet annorlunda i de här frågorna.

Jag får alltså yrka bifall till reservaiionen 3 vid kulturutskoltets betänkande.

Herr talman! Jag vill gärna passa pä all säga några ord om reservationen 7. Den handlar om reklamflnansierad fiudradio- och TV-verksamhet och den refererar lill tre moiioner. Litet försiktigt och försynt tar reservationen upp frågan om man kanske ändå inle möjligtvis skulle kunna tänka sig att på försök någon gång pröva hur del skulle vara med reklam mot vederlag i den svenska rundradioverksamheten.

Reservaiionen tror jag kan behandlas kortfattat. Allt som kan sägas för och emot kommersiell reklam i etermedia har redan sagts många gånger. Alla argument har noga övervägts och genomdiskuterats. Debatten kan inle längre tillföras någol nyll. Diskussionen är slutförd. Det som sägs i de tre motionerna och i reservaiionen är bara en sorts utdöende ekon från det förgångna. Jag är övertygad om all en kvalificerad majoritet i den här kammaren redan har tagit slällning i frågan. Vi skall inte ha någon kommersiell reklam i den svenska rundradioverksamheten. Frågan är slutpratad helt enkelt. Därmed menar jag att del ocksä är meningslöst all pä nytt rada upp gamla välkända argument för och emot. Vi har viktigare saker all syssla med.

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

Lokalradio, m. m.

Fru MOGÅRD (m) kort genmäle:

Herr lalman! Till min förvåning fann jag att herr Sundman tyckte all det var mest intressant att bemöta mitt inlägg och diskutera vad jag ansåg. Jag trodde det här skulle vara en debatt mellan regeringen, regeringsrepresenianier och oss frän oppositionen. Sä var lydligen inte meningen.

Jag vet inle om herr Sundman skall betraktas som talesman för centerpartiet. Han har inte skrivit under reservaiionen 4 och jag hörde inte alt han yrkade bifall till den. Jag skulle vifia rekommendera mina kamrater i kammaren alt studera de två ståndpunkter centern intagit i den här frågan när del gäller att ansluta sig dels lill utskottets skrivning, dels till reservaiionen 4. Om jag fattat herr Sundman rält fanns det en

197

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

Lokalradio, m. m.

ståndpunkt nr 3, som han ocksä ville ha framförd. Den återfinns dock lyvärr inle i någon reservation så vi kan inle fä rösta om dessa tre åsikter. Jag tycker även att del är kolossall intressant att höra just en centerpartist tala om all decentralisering inle bara är någonting svårt ulan helt orimligt. Del är roligt alt herr Sundman är sådan expert alt han kan underkänna ca hälften av remissinstanserna som fakiiski seriöst har diskuterat den här frågan när del gäller radioverksamhelen. Jag undrar om herr Sundman vill sträcka" sig sä långt all han också påslår alt lokalsamhällena inle bara är svära att förverkliga ulan hell orimliga.

Hen SUNDMAN (c) kort genmäle:

Herr lalman! Ett myckel kort genmäle. Den tredje åsikten vel jag inle riktigt vad fru Mogård menar med. Jag har naturligtvis yrkat bifall lill min reservalion i della betänkande. Vad gäller övriga synpunkler frän centerns sida kommer även de all framföras här i kammaren.

Belräffande decentraliseringen har vi kanske litet olika värderingar av vad elt sådant här system med 24 olika radioförelag egentligen innebär. Jag sade inle att det är svårt all åstadkomma 24 olika bolag. Del är väldigt enkelt, men det är orimligt. Det blir bara en skendecenlralisering, en orimlig- konstruktion som inte kan syfta lill några vettiga decenlra-liseringsändamål.

Fru MOGÅRD (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag lycker nog del är nödvändigt all i klarhetens intresse få reda på var herr Sundman egentligen slår. Han talade, såviii jag uppfattade del hela, närmast i anslutning lill den moiion han väckt i detta ärende, där han föreslär all del sä småningom skall bildas ell flertal dotterbolag. Jag vet inle om han ändå ansersig kunna stödja reservationen 4 eller om han kommer alt avstå vid den omröstningen. Det kan vara intressant med en kommentar lill detta.

Hen SUNDMAN (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag tror att fru Mogård gjorde en hell korrekt iakttagelse nyss. Jag talade i anslutning till min motion. Hur jag kommeratt förhålla mig när kammaren voterar får vi väl se.

198

Fru FR/ENKEL (fp);

Herr lalman! Proposiiionen 1975:13 om lokalradio innebär en utvidgning av utbudet i fiudradion. Förslaget är välkommet även om del i den utformning som det har fåll i propositionen och i utskottets skrivning i praktiken onekligen innebär mera en regionalradio än en lokalradio.

De 24 lokalradioområdena är vidsträckta. I framtiden kan man förhoppningsvis tänka sig alt det finns möjligheter att dela något eller några av dem. Försl då, menar jag, kan man uppfylla den i propositionen framförda målsättningen att lokalradion skall kunna förbättra samhällsinformationen och vara etl verkligt komplement lill lokalpressen. Men nu

är det i första hand fråga om all tekniskt och personellt bygga upp de 24 lokalområdena. Jag understryker vad utskottet säger om personal-rekryteringen och personalens ansvar för all del skall skapas sändningar av god kvalitet.

När det gäller huvudmannaskapet godkänner jag i nuläget de riktlinjer för organisationen som proposiiionen dragit upp.

I motionen 1844 av herr Sven Gustafson i Göteborg sägs bl. a. att 1974 års radioulredning bör pröva det av Kurt Samuelsson i 1964 års radioutredning framförda förslaget om att vafie lokalradio skall utgöra ett eget förelag drivet som aktiebolag.

Nu förutsätter ulskottet på s. 16 att de synpunkter pä lokalradions organisalion som motionärerna anfört kommer att övervägas inom radioulredningen.

Enligt folkpartiet är det viktigt att sådana organisationsformer prövas alt radio- och TV-monopolel, som vi ej vill acceptera, bryies. Teknikens vidgade möjligheter för radio och TV har förstärkt principiella och praktiska invändningar mol etl radio- och TV-monopol och innebär risker för en ensidig nyhetsförmedling och opinionsbildning.

1974 års radioutredning skall belysa och allmänt diskutera "kontakten mellan Sveriges Radios problem och de för programmen ansvariga". 1 det avsnitt av direktiven som handlar om kulturpolitiken står föfiande: "De sakkunniga bör redovisa hur Sveriges Radios kontakter med folkrörelserna hittills utvecklats och lägga fram förslag till hur dessa skall vidareutvecklas." Lokalradions publikkontakler kommer då givetvis all diskuteras särskilt med tanke pä utskottets skrivning om publikkontakl, på s. 17. Jag förutsätter att folkpartiels vid flera tillfällen framförda förslag om ett programråd även kommer att prövas.

Vad gäller lokalradioföretagels styrelse, dess sammansättning och vem som väfier den finner jag varken i proposiiionen eller i reservationen 3 framförda förslag särskilt bra. Jag anser att varken Sveriges Radio eller regeringen skall utse styrelse. Men nu skall radioulredningen pröva även denna fråga, och jag hoppas alt ulredningen finner en lösning som är mera demokratiskt tillfredsställande.

Till utskottets betänkande har jag fogat etl särskilt yttrande om reklam i televisions- och fiudradioprogram. I dagens läge, framför allt med lanke pä pressens situation, är det inte motiverat all mol vederlag införa reklam i radio och TV. Jag instämmer i denna i propositionen framförda åsikt. Däremot finns det ingen anledning att binda sig för all framlid. Ett från Sveriges Radio helt frislående förelag skulle kunna finansieras genom försäljning av reklamtid. Varie riksmöte är ju suveränt och kan från nya utgångspunkter ompröva denna fråga.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets hemställan.

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

Lokalradio, m. m.

Fru RYDING (vpk);

Herr lalman! Del är inte svårt att se värdet av en effektiv lokalradio som allsidigt och aktivt speglar händelser och rörelser i den egna trakten.

199

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

Lokalradio, m. m.

200

Några områden som bör täckas bättre är kommunala frågor, näringsliv, vad som sker inom fackföreningarna och andra folkliga organisationer av gammalt och nytt slag, konsumentfrågor, skola och kulturliv.

Della är särskilt viktigt eftersom en så stor del av nyhetsförmedlingen i Sverige är i händerna på privata intressen som saknar vifia eller förmåga att ge en uttömmande spegling. I alltför många delar av värt land är det en enda tidning, oftast borgerlig, som har monopol på den lokala nyhetsrapporteringen.

Proposiiionen om lokalradio innehåller kanske inle sä myckel nytt för lyssnaren. Mycket kommer alt förbli som det är. Den nya organisationen och huvudmannaskapet är resultatet av en kompromiss som kan vara väl värd etl prov.

Del är emellertid viktigt alt de nya lokalprogrammen får arbeia självständigt i förhällande till både myndigheter och mäktiga förelag och organisalioner. Erfarenheterna från lokalpressen - bl. a. några som Lars Furhoff har beskrivit i sin bok Pressens förräderi, som kom ut för inte så länge sedan - visar all de mindre lokaltidningarna lättare faller för tunga pälryckare än vad de slörre rikstidningarna gör. Del är vikligt all ha delta i minnet. Och del är väl elt skäl för alt - som ocksä utskottet gjort - avstyrka moderaternas moiion 1838, där man bl. a. vill all lokalradion skall organiseras i form av lokala bolag. Vi anser att del behövs elt sammanhållet riksbolag och att del behövs ett bindande avtal för att garantera alt lokalradion inte blir makthavarnas megafon.

Det finns lyvärr en del mindre lyckade skrivningar i propositionen som antyder alt Sveriges Radio är villig att öka den s. k. samhällsinformationen. Även något som kallas organisations-information beskrivs på samma sätt. Del är vikligl all vi ser upp med alla försök alt ge egna sändningstider åt myndigheter och slora organisationer. Journalisterna måste alllid få rätt att handskas kritiskt med alla nyheier som dyker upp.

Propositionen föreslår en sändningslid på 10-15 limmar i veckan och i genomsnitt 14 anställda vid varie station. Del förslaget har vänsterpartiet kommunisterna starkt vänt sig mol i molionen 1833. Och del gör vi med lanke på lyssnarna men också med lanke på lokalradions personal. Om vi vill ha en fungerande och välskött lokalradio är det uppenbart all proportionerna mellan sändningstid och personal är helt feldimen-sionerade i förslaget.

Sedan vår moiion skrivits och även sedan utskottet slutbehandlat frågan har personalen vid Sveriges Radio genom sin fiänstemannaklubb, som organiserar 3 800 anställda inom programverksamhet, teknik och administration, skriftligen presenterat sina synpunkler. Dessa finns det all anledning alt uppmärksamma.

Klubben finner att "den målsättning som ställs upp i proposiiionen omöjligt kan förverkligas med de resurser som propositionen samtidigt föreslår".

Av de många invändningarna vill jag särskilt framhålla föfiande: "Den

redaktionella självständigheten och integriteten för lokalradiostationerna måste garanteras. Redaktionerna fär inte utsättas för risken all tvingas utsända okontrollerade sakuppgifter därför att de personella resurserna är otillräckliga. Om man skall kunna förverkliga en nyhelssökande idé-skapande lokalradio som utgör ett verkligt alternativ och komplement lill den redan existerande lokalpressen, måste lokalradion få sådana personella resurser alt den inte p. g. a. underbemanning tvingas reproducera tidningarnas nyhetsurval och journalistiska värderingar."

Även Sveriges Radios personals fackliga sammanslutningar utanför Stockholm har låtit höra av sig i denna vikliga fråga som gäller personalresurser/sändningslimmar, och av dessa uttalanden vill jag här i debatten bara citera några. Västra distriktet säger bl. a. föfiande;

"Det står också fullt klart att det inte går att konstruera en vaktlista för tekniker, som inrymmer ens elementära reserver för sjukdom, semester, utbildning, kompledighet efter övertid etc. Vi menar att lokalradions bristande resurser kommer att leda till brott mot de avtal och lagar, som reglerar våra arbetsförhållanden."

Och från samma distrikt säger man;

"Redaktionen kommer all tvingas att sända okontrollerade uppgifter frän TT och tidningarna och Zachrissons i och för sig utmärkta målsättning kommer aldrig att kunna uppnås."

Södra distriktets fackliga organisalion skriver bl. a. föfiande:

"De programambilioner som skisseras i proposiiionen är mycket lovvärda och bra. Däremot finner vi dem helt omöjliga att genomföra med de ekonomiska resurser och den bemanning som föreslås."

Man säger också från samma distrikt:

"Journalisterna på lokalradion skall alltså producera minst tre gånger

sä mycket som journalisterna/redaktörerna vid SR gör idag.        Vi

anar ocksä kommande konftikter vad gäller lagen om ledighel för studier och lagen om förtroendemans slällning."

Jag skulle kunna fortsätta med sådana citat från praktiskt tagel varie distrikt, men del skall jag inle göra. Jag slutar citerandet här och övergår i stället lill vad utskottet har sagt, bl. a. som svar på vänsterpartiet kommunisternas krav i molionen. Ulskoilels skrivning vill jag här läsa in i kammarens protokoll och understryka vikten därav för den fortsatta utvecklingen för lokalradion. I utskottets belänkande på s. 11 och 12 slår det föfiande:

"Ulskottet är väl medvetet om hur viktigt del är för programkvalitelen att lokalradion inte tvingas att arbeta med alltför knapp personal i förhällande till den förutsatta sändningstiden. Den genomsnittssiffra som angivils i propositionen fär inte uppfattas som en slutlig bedömning av det framtida personalbehovet. Vid kommande beräkningar av medelsbehovet kan det komma att visa sig nödvändigt att utgå från en genomsnittlig större tilldelning av personal än som nu förutsatts. Man kan också tänka sig att man lill en börian låter sändningstiden, som ju i proposiiionen förutsätts kunna variera inom vida gränser, ligga lågt i

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

Lokalradio, m. m.

201

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

Lokalradio, m. m.

202

förhällande till del beräknade genomsnittet för alt successivi öka den i den takt resurserna medger del. Även delta är en fråga som naturligen kommer lill bedömning vid de årliga prövningarna av medelsbehovel."

Därefter säger utskottet all något uttalande av den innebörd som vpk föreslagit i molionen  1833 inte synes erforderiigl.

Jag har inte avgivit någon reservation i anledning av denna utskottets skrivning, och därför har jag här i mitt anförande velal uppehålla mig rätfmyckel vid just delta problem, som är grundläggande för att lokalradion skall lyckas.

1 förevarande betänkande har utskollet också haft att ta slällning lill Sveriges Radios samlade budget. I vår motion 1833 har vi yrkat all del av Sveriges Radio äskade anslaget på ytterligare 30 mifi. kr. bevifias, för all man skall kunna motverka en fortsalt försämring av program-kvaliteten och eventuellt också kunna förbättra den. Ty även om regeringen låtsas vara okunnig om budgetnedskärningens konsekvenser är del uppenbart all den går ul över programkvalitelen. Jag vill här hänvisa lill det uttalande som gjorts av bl. a. kulturarbetarnas organisalion KLYS och till de anställdas fackliga organisation.

Ulskottet säger all man vill erinra om all företagets årliga drifianslag består av en totalbelopp och att regeringen vid prövningen av medelsbehovet inte gör någon delafigranskning utan bara en schablonbedömning. Denna anslagsmelod, där företaget Sveriges Radio ensamt svarar för prioriteringar och intern anslagsfördelning, skulle vara elt uttryck för statsmakternas vifia all garantera förelaget programpoliiisk integritet. Så långt är allt gott och väl. Men när företaget Sveriges Radio anser - och lalar om del för statsmakterna - all man skulle behöva ytterligare 30 milj. kr. för alt kunna upprätthålla eller höja kvaliteten på programmen, så måsle väl detta las pä allvar! Jag kan inte heller förslå att bevifiandet av dessa ytterligare 30 mifioner skulle vara ell avsteg från Sveriges Radios programpolitiska integritet. Som väl alla vet, gäller det här inte några skattepengar. Del är fråga om all ge Sveriges Radio ytterligare 30 mifioner ur radiofonden, som består av tittarnas och lyssnarnas redan inbetalade avgifter. Jag ber härmed att få yrka bifall lill reservaiionen 8 i kulturutskottets belänkande nr 6.

Till sist kommer jag till den numera välkända och niånga gånger debatterade frågan om Sveriges Radios medlemskap i Svenska arbetsgivareföreningen. Vänsterpartiet kommunisterna har som synes även i år återkommit med kravel all riksdagen skall ullala sig för all Sveriges Radio utträder ur denna organisalion. Jag vet - del kommer väl herr Leander all säga i år liksom förra årel -alt den pågående radioulredningen skall se över organisationen av Sveriges Radio och därmed ocksä har all behandla denna fråga. Men vi finner det inte ur vägen att riksdagen trols delta gör ett sådant ullalande, i synnerhet som vi i sä fall har slöd av den stora fackliga organisationen på Sveriges Radio. Jag ber därför att få yrka bifall också lill reservaiionen 9.

Hen LEANDER (s):

Herr lalman! Eftersom utbildningsministern kommeratt framträda senare i denna debatt skall jag inskränka mig lill att bemöta reservalionerna.

Bakom reservation I står moderaterna i utskottet. Reservanterna vill ha frislående lokalradiobolag inom varie område. Övriga partier i utskottet siöder propositionen och vill ha ett gemensamt bolag för lokalradioverk-samhelen, etl bolag som får ställning som dotterföretag lill Sveriges Radio. Detta ger fördelar när det gäller att samarbeta med Sveriges Radio om teknik, vissa förvaltningsfunktioner, m. m. Dessutom är vi, fru Mogård, ganska sä övertygade om att del blir lättare att hävda lokalradions självständighet mol otillbörliga påtryckningar om man har etl gemensamt lokalradioförelag, som dessutom har koncernledningen bakom sig.

Reservation 2 är också en moderatreservation. Den vill hävda lokalradions självständighet gentemot Sveriges Radio. Personligen har jag litet svårt att förstå vilsen med denna reservalion mol bakgrund av vad utskottet framhåller nederst på s. 10 i betänkandet, nämligen:

"Vad gäller lokalradions självständighet i förhållande lill Sveriges Radio vill utskottet i anslutning lill molionen 1975:1838 understryka vikten av alt man vid preciseringen av relationerna mellan moderbolaget och dotterbolaget gör så klara gränsdragningar att lokalradion fär reella möjligheter att inom givna ekonomiska och andra ramar frill uiforma sin programverksamhet."

Reservation 3 har avgivits av två centerpartister jämte moderaterna i utskollet. Reservanterna vill ha en annan storlek och sammansättning av lokalradioförelagets styrelse än som föreslås i propositionen. Radioutredningen skall utreda hela Sveriges Radios organisalion. I det lägel finns inle anledning att frångå de i propositionen föreslagna principerna för lokalradioföretagets styrelse.

Bakom reservation 4 står fyra av centerpartiets fem ledamöter i utskollet. Reservanterna vill ge den pågående radioutredningen i uppdrag att presentera förslag om etl fristående lokalradioföretag, konstruerat på etl speciellt säll. Radioutredningen har all arbeta förutsättningslöst på delta område och kommer naturligtvis all pröva även de uppslag som reservanterna för fram. Dock vill utskotlsmajorilelen slå vakt om ra-diouiredningens räll att arbeta förutsättningslöst när del gäller organisationsformer.

Reservationerna 5 och 6 är rena föfidreservationer till reservationen I och fordrar därför ingen kommentar.

Reservaiionen 7 har redan bemötts av herr Sundman.

I reservationen 8 av fru Ryding yrkas på 30,6 mifi. kr. i ökat anslag lill Sveriges Radio för höjning av kvaliteten pä programmen.

Här bör försl nämnas att Sveriges radio enligt proposiiionen får ett drifisanslag som höjs lill drygt 600 miljoner mot drygt 500 miljoner innevarande budgetår. Nämnas bör också att med den särskilda anslagsframställning som reservationen gäller föfide en lista på de programförslag som riskerade att utgå. Utskottet anser all del skulle äventyra Sveriges

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

Lokalradio, m. m.

203

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

Lokalradio, m. m.

Radios programpolitiska självständighet om statsmakterna skulle gå in och göra prioriteringar bland programförslagen.

Reservaiionen 9 av fru Ryding kräver Sveriges Radios utträde ur Svenska arbetsgivareföreningen. Detta behandlade vi så sent som den 20 november förra årel. Nu har ju fru Ryding redan sagl vad jag skulle säga, men jag får då i alla fall hänvisa lill att Sveriges Radios hela organisation skall utredas av den radioulredning som tillsattes i somras.

Låt mig utanför manuskriptet någol kommentera det som fru Ryding sade nu. Fru Ryding var bekymrad belräffande den någol utökade samhällsinformation som skulle få förekomma i lokalradion i jämförelse med vad förhällandet är nu. Jag tror att fru Ryding överdrev och någol felaktigt beskrev vad propositionen innehåller. Det är för del första inle fråga om att kommunala myndigheter eller organisalioner skall fä gå in på egen sändningstid, ulan vad del här är fråga om är korta inslag som liksom tidigare skall redigeras av redaktionerna. För det andra skall över huvud taget samma restriktiva principer gälla för denna samhällsinformation som de principer vi haft hittills; del är bara den skillnaden alt informationen i vissa fall skall utökas till två nya grupper; kommunala myndigheter och organisalioner.

Sedan blev jag någol orolig när fru Ryding log upp personalsituationen inför den nya lokalradion. I och för sig är jag lacksam för att hon i kammarens protokoll förde in vad utskottet i betänkandet skriver på s. 11 och 12 -jag tycker alt vad vi kommii fram till i utskotlsarbetet är myckel väsentligt. Det var ju fakiiski så, all om detta var vi eniga, och vi tyckte att vi här hade presterat en stark skrivning. Till att böfia med trodde jag alt fru Ryding skulle polemisera mol del som hon själv hade varit med om alt utarbeta, och dessutom själv varit aktiv vid utarbetandet av, men så småningom kom del ju fram att fru Ryding fortfarande slår bakom den skrivning som vi har i ulskottsbelänkandet.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill utskottets hemställan pä samtliga punkter.

Fru MOGÅRD (m) kort genmäle;

Herr lalman! Mina argumeni för reservalionerna 1 och 2 har jag framfört i mitt huvudanförande. Herr Leander har svårt att förstå vilsen med dem. Del förvånar mig inte alls, eftersom vi har principiellt olika synsätt i den här frågan. Del är emellertid knappasl någon mening med all vi ännu en gång drar våra argumeni, utan jag nöjer mig med att hänvisa till vad jag redan har sagl.

204

Fru RYDING (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Leander har någol felaktigt uppfattat det jag sade om samhällsinformationen. Vad jag menar är att det skall finnas personella möjligheter alt göra den bearbetning som herr Leander och jag är överens om; det var sä jag avsåg att säga i alla fall.

Belräffande herr Leanders oro när det gällde min beskrivning av per-

sonalen kan jag tala öm att jag med lanke pä lokalradions framtid har velat la upp den frågan så utförligt som möjligt. Det var så att säga en brasklapp, om herr Leander förstår mig rält.

Herr utbildningsministern ZACHRISSON:

Herr talman! Efter att ha hört representanterna för de olika partierna är del intressant all kunna notera den mycket stora uppslutningen i utskottets belänkande kring förslagen om lokalradioverksamhelen i regeringens proposilion och för övrigt även kring de andra delarna i propositionen om rundradion. Med undanlag av några piruetter till vilka jag skall återkomma är vi i väsentliga drag överens om den nu föreslagna utbyggnaden av lokalradioverksamhelen. Jag ser detta såsom elt mycket slort värde.

Den proposition och det betänkande från kulturutskottet som ligger till grund för riksdagens beslul i dag om bl. a. en uppbyggnad av lokalradioverksamhet är ett uttryck för all vi är pä väg in i en ny expansionsperiod -en reformperiod om man sä vill - inom etermediernas område efter några års andhämlningspaus. 1950- och 1960-lalen präglades av en snabbi expanderande fiudradio- och Iv-verksamhel; från en lill tre fiudradiokanaler och vid 1960-talels slut från en lill två iv-kanaler. Det nuvarande avtalet med Sveriges Radio som har gällt i snart tio år löper ul 1977; Bl. a. därför tillsatte regeringen en radioutredning, som skall lägga fram förslag om etermediernas plals i del framtida samhället.

Det kunde givelvis vara frestande alt i del lägel skjuta framlida eter-mediefrågor framför sig i väntan på utredningens resultat. Men sä snabbt som utvecklingen går på medieområdet, vore en allmän stilfie på radiosidan enligt min mening mycket olycklig. Två frågor bör kunna behandlas ulan alt man inväntar radioulredningen. Den ena är den som vi diskuterar i dag - lokalradion - och den andra gäller ulbildning inom radio och television. På den punkten väntar vi i vår förslag frän TRU-kommiitén.

I etl rörligt och dynamiskt samhälle som värt, där inte minst de kommersiella krafterna är starka, är del särskilt viktigt all etermedierna i allmänhetens fiänsl kan utvecklas. Det är i del perspektivet som man bör se förslaget om lokalradio.

Trots stora ekonomiska ansträngningar frän samhället har marknadskrafterna i dag lett lill ett läge, där endasl 40 % av landets kommuner har tillgäng lill minst två tidningar av olika politisk färg, om man räknar med minst 20 96 hushållstäckning. Det är givet att den lokala debatten i sådana kommuner hotar att krympa samt att kontroversiella företeelser och åsikter riskerar att förtigas. Det är därför vikligl all kompletterande medier finns, och det är då naturiigt all salsa pä förelag i allmänhetens fiänsl, dvs. förelag som utgår frän de principiella riktlinjer som har fastslagits i avtalet mellan staten och Sveriges Radio.

Vi skall naturligtvis fortsätta i våra ansträngningar att säkra en mångsidig press. Jag tror att det råder slor enighet om detta i denna kammare.

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

Lokalradio, m. m.

205

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975.

Lokalradio, m. m.

206

Vi fär pressutredningens slutbetänkande förhoppningsvis någon gång under della år. Men om förslaget om lokalradio antas av riksdagen i dag, fär vi åtminstone vissa garantier för lokal debatt och allsidig information, även om nätet av tidningar redan har tunnals ul.

Lokalradion får emellertid enligt min mening inle bara bli en rapp nyhelsradio. Den bör spegla områdets kulturliv. Den bör kunna bygga upp nya kontakter och låta fler människor komma lill tals.

Della ligger också hell i linje med den kullurpolitiska reform vi inledde i fiol med successiv uppbyggnad av regionala musik- och lealerensembler och med satsning pä etl folkligt kulturellt engagemang. Massmedierna måste leva nära dem som läser, lyssnar och tittar. Lokalradion skapar på sill område förutsättningar för del.

Samtidigt är del viktigt att lokalradion är tillräckligt självständig för att kunna slå emot de påtryckningar som den säkert kommer all utsättas för av olika intressegrupper. Denna nödvändiga redaktionella självständighet garanteras bäst genom etl rikstäckande bolag i allmänhetens fiänsl. Det är sannolikt alt de moderata ulskoilsrepresenlanlerna inser detta och jusl därför har föreslagit lokala radiobolag. Dessutom bör man väl se den moderata reservationen som ett uttryck för vifian att sä långt som möjligl försvaga Sveriges Radios slällning, något som regeringen och glädjande nog utskottets breda majoritet motsätter sig.

Della innebär naturligtvis inte att Sveriges Radios organisalion måsle se ut exakt som i dag. Del är ju tvärtom så att radioutredningen bl. a. har till uppgift alt granska etermediernas framlida organisalion. Men jag vill gärna säga lill herr Sundman all den modell som vi valt för lokalradiobolaget är just den modell som minst binder oss fören framtida lösning. Det är också en modell som innebär all vi inle behöver gå in och förändra del nuvarande företagets organisalion.

Jag vill inle gärna tro alt centerpartisterna i utskottet har haft samma motiv som moderaterna när de formulerat sin reservalion i fråga om lokalradions fortsatta organisalion. Men att döma av skrivningarna är det mänga åsikter och vifior som skall förenas. Försl konstaterar man att någon låsning lill en bestämd organisatorisk modell inle bör göras i dagsläget. Del är en bra böfian. Men sedan flyttar man sig en halv follängd och säger alt kraven på lokal förankring och självständighet kan tillgodoses genom all lokalradioförelagel frikopplas från Sveriges Radio och fungerar som etl självständigt bolag. Men även andra lösningar är tänkbara, säger man sedan. Slutligen har den av reservanterna som sist hållit i pennan - eller om det nu är alla fyra som lyckats bestämma sig - helt bytt position, och man beställer av radioulredningen elt förslag för lokalradions forlsalla organisalion, innebärande ett självständigt lokalradioföretag.

Nu är frågan: Vilken av dessa tre ståndpunkter företräder reservanterna egentligen i dag? Eller företräder de möjligen varsin linje? Herr Sundman slår inle pä den här reservationen. Varför vel jag inte - kanske var han skolsjuk. Eller ansluter han sig lill vad som står i reservaiionen? Del

skulle vara utomordentligt välgörande med etl klarläggande pä den punklen. Det är enligt min mening av slor vikt att radioutredningen fär arbeta ulan låsningar till bestämda modeller. Centerreservalionen innebär en sådan läsning, och därför bör den avvisas.

Slutligen, herr lalman, vill jag uttrycka en lätt förvåning över del särskilda, yttrande som fru Frasnkel har avgivit. Med hänsyn lill de stora reklameniusiasler som finns i liberala led, åtminstone utanför riksdagen, kan man naturligtvis om man vill vara litet vänlig, se fru Frasnkels yttrande som elt skall vi säga pragmatiskt motiverat sleg i rätt riktning. Men ser man till liberalernas traditionella kamp för yttrandefriheten i samhället och deras höga värdering av personlig integritet, då borde riksdagens folkpartister i konsekvens med detta helhjärtat kunna stödja regeringens linje om etermedier i allmänhetens fiänsl, hell fristående från varie kommersiellt intresse.

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

Lokalradio, m. m.

Fru MOGÅRD (m) kort genmäle;

Herr lalman! Statsrådet Zachrisson böriade med all säga all del förelåg ganska stor enighet kring delta förslag bortsett från några piruetter. Del är ett ordval som jag faktiskt inle tycker all man skall använda om alla andra åsikter än ens egna. Jag är kanske överkänslig, men jag lycker att del är ett uitryck för en översälsattityd som jag inte gärna vill acceptera.

Jag måsle konstatera att statsrådet fullföfier sin gamla om jag så får säga okristna attityd alt insinuera diverse fula motiv bakom de förslag som andra lägger fram. De insinuationer som herr statsrådet kom med, all moderaterna hade diverse skumma motiv för all vifia ha lokalradiobolag och att vi var ute efter att försvaga Sveriges Radio, tänker jag inte bemöta. Jag deltar inle i en sådan debatt, herr statsråd.

Belräffande påtryckningar råder jag herr statsrådet alt läsa Sven Gustafsons moiion. Tyvärr är den inte skriven av någon i vårt parti, och jag kan knappast skriva en likadan. Jag tycker att den är utomordentlig. Den vederlägger allt vad herr statsrådet kan säga i den frågan.

Hen SUNDMAN (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Zachrisson har noterat alt milt namn inle finns med på reservaiionen 4. Han undrade om jag var skolsjuk. Del var inle så förfärligt länge sedan herr Zachrisson salt i utskottet. Han vel alltså med ledning av del dokument som föreligger här att jag ingalunda var skolsjuk.

Herr Zachrisson undrade var jag står i denna fråga. Det är väl förfärligt enkelt! Del behövs inle några större intellektuella kvalifikationer för all räkna ut alt står inle mitt namn med pä en reservalion som fyra andra centerpartister har avgivit delar jag inle i alla delar deras uppfattning och har inle kunnat vara med på den reservaiionen. Del är förfärligt enkelt att räkna ul, om man använder huvudet litet grand!

207

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

Lokalradio, m. m.

Hen utbildningsministern ZACHRISSON:

Herr lalman! Det var inte alls min avsikt alt åstadkomma några känslostormar. Piruetter, fru Mogård, kan vara ganska trevliga all lilla pä när de framförs. Min avsikt var bara att konstatera alt det är relativt marginella förändringar som diskuteras t. o. m. i reservationerna.

Jag är tacksam för att herr Sundman så klart framför sin ståndpunkt. Jag tror det är bra att det är sagt i kammaren. Det är väl möjligt att en sofistikerad krubbitare på utskottsbetänkanden kan dra vissa slutsatser av vad som är ullalat i betänkandet, men jag tror all del mycket klara ställningstagandet från herr Sundmans sida är utomordentligt välgörande.

208

Fröken ELIASSON (c):

Herr lalman! För alt en allsidig samhällsdebatt och ett rikt och mångskiftande kulturliv skall främjas genom eterverksamhelen måste radion och televisionen i hög grad spegla de förhållanden som direkt berör människorna och deras skiftande livsvillkor. Delta förutsätter all, verksamheten inriktas på all belysa och anknyta till förhållanden i olika landsdelar med den särart dessa har. En ökad lokal och regional förankring måsle prägla den forlsalla utvecklingen av Sveriges Radio. Med delta menar vi inle bara all program skall produceras lokall i större utsträckning utan ocksä alt programmen i större utsträckning måste produceras av människor från skiftande mifiöer och formas efter de synpunkter, erfarenheter och livsvillkor som människor har i olika delar av landet.

Det är mol denna bakgrund, som finns skildrad i centermotionen 1842, som vi från centerns sida menar alt införandet av lokalradio kan bli etl betydelsefullt steg i rundradions utveckling. Lokalradion kan rätt utnyttjad öppna vägar för nya, vidgade informationskanaler, nära kontakt och kulturupplevelser som kan stärka människors möjligheter lill gemenskap och inflytande över samhällsutvecklingen. Det är en angelägen uppgift i dag att vi pä olika sätt försöker flnna vägar att bryta den känsla av främlingskap och maktlöshet som mänga människor känner i vårt komplicerade samhälle och stärka människors möjligheter att inle bara föfia utan ocksä la aktiv del i och påverka de förändringar som samhället genomgår. I arbelel på att lägga besluten närmare människorna och vitalisera den kommunala demokratin har, menar vi, lokalradion en uppgift all fylla.

Att vi behöver gä nya vägar har naturiiglvis etl sammanhang med pressens situation. Att allt fler dagstidningar försvinner innebär inle bara alt bevakningen av vad som händer i kulturlivet, pä arbeismarknaden, i näringslivet och samhället i övrigt försämras. Koncentrationen och monopoliseringen inom pressen är framför allt ell hot mot den fria opinionsbildningen och demokratin. Ökade insatser för att förhindra att tidningar tvingas läggas ner och en utbyggnad av lokalradio är angelägna åigärder för an så mänga röster och meningsriktningar som möjligt skall komma till tals i debatten.

I del här sammanhanget vill jag peka pä alt framväxten av nya medier.

inle minst i form av videogram, innebär speciella problem för den mass-mediesiluaiion vi kommer att ställas inför inom en snar framtid. Den frågan finns del anledning att återkomma lill i samband med behandlingen av årets kulturproposilion.

Jag vill framhålla alt vi från centerns sida acceplerar den organisatoriska lösning i form av ett dotterbolag lill Sveriges Radio som föreslås i propositionen. Vi gör det av flera skäl. Vi menar alt del flnns anledning att i dagsläget inle göra någon läsning till en bestämd organisatorisk lösning för framliden med hänsyn lill radioulredningens arbeie. Vidare kan det finnas skäl att i ett uppbyggnadsskede låta lokalradion dra nytta av Sveriges Radios erfarenheter saml dess administrativa och tekniska resurser och göra övergängen smidig från den nuvarande regionalradion till den kommande lokalradion.

Men blickar vi framåt måste vi ocksä fråga oss vilka uppgifter lokalradion skall fylla när den väl är utbyggd och vilka lösningar, bl. a. i fråga om lokalradions organisalion, som bäst svarar mol lokalradions primära uppgifter och som bäst tillgodoser kraven både på lokal förankring och självständighet.

Del är svårt enligt min mening att komma ifrån att propositionens lösning med etl dotterbolag som i avgörande avseenden är nära knutet lill moderbolaget kan innebära risker föratl lokalradions utveckling kan komma att hämmas av del inflytande som moderbolaget i praktiken kommer all få i och med propositionens förslag. Hela idén med lokalradion kan därmed komma all förfuskas.

Av propositionen framgår t. ex. att det skall upprättas elt samarbetsavtal mellan bolagen. "Av detta" - och här citerar jag propositionen - "bör framgå alt moderbolaget, Sveriges Radio AB, skall svara för övergripande planering av rundradioverksamhelen, göra framställning om medelstilldelning och besluta om budgetramar för lokalradioförelagel samt besluta om system för ekonomisk styrning och kontroll. Vidare bör moderbolaget fastställa för rundradioverksamheten i dess helhet gemensamma programregler. I personalpolitiskt hänseende skall företagen betraktas som en enhet. I avtalet bör vidare inskrivas alt del skall åvila Sveriges Radio AB att företräda koncernen i förhandlingar om kollek-livavtal, avtal om upphovsrätter m. m. liksom med centrala instanser t: ex. för sport, musik och nyheier. Del skall härvid ankomma pä Sveriges Radio AB alt med beaktande av konsekvenser för hela koncernen avgöra i vad män förhandlingarna skall bedrivas centralt."

Det kan räcka med det här citatet. Del visar att strävandena lill etl självständigt övergripande planeringsansvar och en självständig personal-och programpolilik utifrån lokalradions egna förutsättningar och önskemål kan bli svåra alt förena med den organisatoriska konstruktion och uppgiftsfördelning som föresläs.

Givetvis kan och bör en hel del frågor lösas gemensamt för lokalradion och Sveriges Radio i övrigl. Del förfiänar att understrykas. Det ligger också ett värde i att man kan samarbeta på olika områden av väsentlig

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

Lokalradio, m. m.

209

14 Riksdagens protokoll 1975. Nr 52-53

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

Lokalradio, m. m.

210

betydelse för bägge parter, men den fråga som infinner sig är om inte lokalradion står starkare i en förhandlingssituation gentemot Sveriges Radio i övrigl om lokalradion fär en mer självständig slällning än som nu föreslås.

I debaiten om lokalradio har del kastats fram en rad olika förslag om hur lokalradion skulle kunna se ul. 1969 års radioutredning, som gjort en mer inträngande behandling av denna fråga, föreslog all lokalradion skulle fä formen av elt fristående programföretag, Sveriges Lokalradio AB. Enligt min mening finns del i förslagen om etl lokalradioförelag som är mer självständigt i förhällande till Sveriges Radio än propositionens modell sädana förfiänster all frågan bör prövas närmare av den nu sittande radioutredningen, och förutsättningarna och konsekvenserna för en sådan lösning bör redovisas genom all utredningen presenterar ell förslag till ett sådant alternativ. Vi har i molionen 1842 pekat pä alt lokalradion skulle kunna organiseras i framliden som ett företag som är frikopplal från Sveriges Radio, men även andra lösningar som fyller kraven på ökad självständighet är givetvis tänkbara.

1 reservalion nr 4 föresläs all radioulredningen skall få i uppdrag all göra delta, och jag ber att få yrka bifall till reservaiionen.

I denna cenlerreservation framhålls också alt del är väsentligt att verksamheten i de olika lokalradioområdena kan komma all bedrivas med långl gående självständighet inom lokalradioförelagets ram. Vi föreslär därför att man i radioulredningen närmare bör pröva all förstärka den lokala självständigheten genom alt i vafie lokalradioomräde inrätta en lekmannanämnd med bred förankring inom lokalradioomrädei som fär sig tilldelad vissa uppgifter. Det numera växande intresset på alla häll för alt decentralisera beslutsfattandet på olika samhällsområden bör, som vi ser del, i särskilt hög grad vara tillämpligt på lokalradion med den karakiär denna verksamhet har inom rundradion. Självfallet skall liksom hillills den redaktionella ledningen och programansvarel tillkomma sla-tionschefen i lokalradioområdet. Däremot skulle man med lekmanna-nämnder kunna åstadkomma en tyngdpunktsförflyttning från den centrala företagsledningen till lokalradioområdena.

Vad vill vi då i reservationen nr 4? Ja, vi framhåller att det är angelägel att dessa frågor blir föremål för en närmare prövning av radioulredningen och att man presenterar förslag i detta avseende som underlag för kommande ställningstaganden lill lokalradions framlida organisalion och verksamhet.

Delta avfärdas av utskottsmajoriteten med hänvisning dels lill att radioulredningen kan väntas överväga den organisationsform vi föreslår, dels till att elt bifall lill molionen skulle styra utredningen i viss riktning och försvåra en fri och förutsättningslös prövning av olika alternativ.

Den argumentation utskottsmajoriteten här för är besynnerlig och motsägelsefull. Om majoriteten hävdaratt radioulredningen kommeratt göra överväganden av delta slag, pä vad sätt skulle då en fri och förutsättningslös prövning försvåras genom att man redovisar de överväganden

man gjort kring ett organisalionsalternativ man diskuterat inom utredningen? Är del tvärtom inle av stort värde för en fri och förutsättningslös prövning av frågan ocksä utanför uiredningens krets all man redovisar förslag och överväganden kring t. ex. det huvudalternativ som den förra radioulredningen förordat eller andra lösningar som innebär ett lokalradioföretag med slörre självständighet än vad som nu blir fallet i avvaktan pä uiredningens arbete och att man här ocksä har möjlighet att beakta de förändringar som i övrigl kommer att aktualiseras i radioutredningens arbeie? Om man menar att del är angeläget alt vi inle binder oss när del gäller den framtida organisationen, är del dä inte av slort värde att vi också får en öppen redovisning av sådana här alternativ?

Etl bifall lill reservation nr 4 innebär således, herr talman, inte några som helst hinder för en fri och förutsättningslös prövning av olika alternativ. Det är inte centerreservalionen som är motsägelsefull utan del är utskotlsmajorilelens argumentation.

Herr talman! Vi har vid en rad tillfällen här i riksdagen diskuterat behovel av en bättre geografisk balans i programproduktionen och all rundradioprogram i slörre utsträckning än hillills kommer all produceras utanför de nu hell dominerande slorstadsdislriklen. En geografisk spridning av produktionen är av betydelse för att tillgodose kraven på bredd, mångfald och allsidighet. Jag berörde det i inledningen av min anförande. Att della med en spridning av programproduktionen är vikligl framgår redan av att regering och riksdag angav detta som en målsättning i 1966 års beslul. Ansträngningar har även gjorts inom Sveriges Radio för att i Slörre utsträckning lägga ul programproduklion på distrikten. Vi har under flera år haft anledning alt återkomma till denna fråga här i riksdagen.

Del förfiänar att understrykas att lokalradion inle med ett slag förändrar situationen. Fortfarande återstår åtskilligt att göra för att bygga ul den lokala och regionala verksamheten, som också framhålls i motionen 1842. Det gäller inte minst att skapa förutsättningar för en ökad bredd och allsidighet i riksprogrammen. Del måste vara en uppgift för Sveriges Radio att målmedvetet eftersträva en decentralisering av programproduktion både i fråga om fiudradion och televisionen.

Jag noterar med tillfredsställelse alt det på denna punkt inte rått några delade meningar i utskottet.

Lål mig avslutningsvis kort beröra tvä vikliga principiella frågor i propositionen. 1969 års radioulredning föreslog som bekant att olika myndigheters möjligheter all sända program i radio och TV kraftigt skulle byggas ul. Del förslaget har mött en hel del kritik, och man har bland kritikerna varnat för alt della skulle kunna medföra allvarliga risker för radions och televisionens integritet. Lokalradiopropositionen är betydligt återhållsammare på denna punkt än radioutredningen och innebär att en viss ytterligare vidgning av meddelanden inom rundradion skall kunna ske, alt kommunala myndigheter skall fä samma möjligheter som statliga

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

Lokalradio, m. m.

211

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

Lokalradio, m. m.

myndigheter nu har och alt organisationerna i särskilt vikliga frågor skall få tillfälle att ge information. Detta skall ske inom ramen för de nuvarande principerna om rundradioföretagets oberoende. Propositionens förslag i det här avseendet har klara fördelar framför 1969 års radioulrednings förslag, det vill jag understryka.

Även en annan viklig fråga som har alt göra med integritet behandlas i proposiiionen. Pä grundval av reklamulredningens genomgång av reklamen och konsekvenserna av reklamfinansierad TV föreslås i propositionen alt tanken på kommersiell reklam i televisions- och fiudradioprogram skall avvisas.

Vaktslåendel om integriteten är och måste vara en hörnslen för rundradioverksamheten i värt land. Vi hävdar frän centerns sida att ett förtroendefullt förhällande mellan rundradion och dess publik är avhängigt av att verksamheten kan hällas fri från påtryckningar från myndigheter och starka ekonomiska intressen. Vi har länge ställt oss negativa till tankar pä särskilda reklamfinansierade företag och reklamfinansiering över huvud taget inom rundradion. Del ställningslagande som nu görs i propositionen i denna fråga hälsar vi därför med tillfredsställelse.

1 della anförande instämde herrar Mattsson i Lane-Herrestad och Norrby samt fru Göthberg (samtliga c).

212

Fru SUNDBERG (m):

Herr talman! I den proposition som vi nu diskuterar har regeringen tagit slutlig ställning lill frågan om möjligheten att reklamfinansiera TV-programmen. Moderata samlingspartiet har i sin partimolion velal uppskjuta etl sådant ställningstagande och överlämna frågan till radioutredningen. Ocksä andra motioner tar upp värdet av reklamfinansieringen, men utskoltsmajorileten kan inte anse annat än att de skäl som framförts i proposiiionen mol en sådan finansiering är så starka all motionerna bör avslås.

Herr talman! Jag skall inle så här nära midnatt ta upp en debatt för eller emot reklamfinansiering. Den debatten har förts åtskilliga gånger förr i Sveriges riksdag. Jag skall i stället nöja mig med att hänvisa till vad fru Mogård anförde. Bl. a. nämnde hon all alla europeiska länder utom de nordiska länderna och Belgien nu använder sig av den finansieringsformen.

All jag inle nu vill ge mig in pä någon debatt om reklamfinansiering beror däremot inle pä alt jag länker ållyda del maktfullkomliga uttalande som herr Sundman gjorde nyss här i kammaren när han sade all vi har viktigare saker att syssla med. Diskussionen är slutförd. Nej, herr Sundman, jag kan för del första hänvisa lill vad fru Fraenkel sade, alt varie riksmöte är suveränt när det gäller rällen att la upp en fråga lill ny behandling. För del andra har varie riksdagsman rält att diskutera en för honom angelägen fråga när del passar in i kammarens föredragningslista.

Vi har som sagl föreslagit att de här frågorna skall hänskjutas till radioutredningen, och det har vi gjort bl. a. med lanke på de finansiella svårigheter som Sveriges Radio och ocksä det nya lokalradiobolaget kommer att ha känning av. Hur skall vi i vårt land mot bakgrund av de stigande kostnaderna för programproduklionen kunna hälla rimlig standard pä programutbudet? Det är en fråga som alltför litet har diskuterats i samband med den radio- och TV-proposition som nu föreligger.

Ell belägg för vad kostnadsutvecklingen har inneburit har vi fått genom den debatt som har förts inom och utom Sveriges Radio de senasie åren. Alltför begränsade resurser tillsammans med krav på kvalitativt god produktion måste skapa svårigheter, och de svårigheterna kommeratt drabba också den nu aktuella lokalradion.

Utbildningsministern beräknar att 14 man skall åstadkomma minst tio limmars informativ lokalradio i veckan. Vi som bor i Skåne lyssnar ofta på grannlandels radio och ser dess TV. Den 1 april i år startade Danmark sin utvidgade regionalradio, där 12 man skall svara för fem-sex limmars program i veckan. De svenska kollegerna förväntas alltså producera nästan dubbelt så myckel. I vilken form? frågar man sig. Skall lokalpop bli lösningen på lokalradions personalproblem?

Jag vill gärna tillägga all med det nuvarande finansieringssystemet kommer utbyggnaden av den regionala TV;n att dröja. Två nyligen avslutade undersökningar av regional-TV-publiken och dess önskemål visade en 92-procentig uppslutning kring regional-TV. Stockholm - ensamt, trorjag, av världens storsläder - har ännu inle regional TV men behöver del naturligtvis på samma säll som samtliga andra regioner behöver utöka sin sändningstid.

Men det kostar pengar. Del finns, herr talman, andra finansieringskällor för radio och TV än licenser, bl. a. skattefinansiering. Regeringspartiet brukar inle ha några hämningar när det gäller all lägga över finansieringen av olika åtaganden på förelagen, men just här, där kostnadsökningarna är ofrånkomliga, vill man inle ens ha den frågan utredd av radioutredningen, trots att därmed TV-publiken skulle fä bättre valmöjligheter ulan höjning av licensavgiften och trots att programkvalitelen skulle bli bällre. Därtill - och del är vikligt inle minst inför kravet av en utbyggnad av regional-TV - skulle de tekniska och personella resurser som finns kunna bli lill fullo utnytfiade.

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

Lokalradio, m. m.

Herr SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp);

Herr talman! Jag har i anslutning lill proposiiionen 13 väckt två motioner. Molionen 1843 gäller vad som sägs i propositionen belräffande eventuella reklaminslag i radio och TV. Man kan ju undra varför denna fråga har tagits upp i propositionen om lokalradio. Ingen har föreslagit all reklam skulle införas i den form av lokalradio som här är aktuell. Avsikten måste dä ha varit att, som en tidigare lalare sade, få del här ärendet utageral, att förklara att del nu är slulpratat i frågan.

Jag kan inle instämma i della. Försl och främst anser jag alt det finns

213

I.S Riksdagens protokoll 1975. Nr 52-53

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

Lokalradio, m. m.

214

ell dåligt underlag för ett uttalande som skulle för all framlid avvisa tanken på varie form av reklam i radio och TV. När man ser hur utredarna i en samhällsekonomisk kalkyl lar med tidsförluster för de TV-liiiare som är ointresserade av reklaminslag, beräknar dem i kronor och lar upp dem som en belastning i kalkylen, undrar man hur de egentligen har gått lill väga.

Men del allra viktigaste här är att man inte kan förutse en framtida utveckling. Jag har i min moiion hänvisat till vad en av våra främsta experter på detta område, professor Karl-Erik Wärneryd, anförde i sitt särskilda yttrande till ulredningen. Han anser att man inle nu skall införa reklam i radio och TV, inte minst med tanke pä pressens situation. Men han säger alt de förutsättningar som hans bedömning bygger pä kan förändras, bl. a. genom den teknologiska ulvecklingen pä medieområdet. Därför bör frågan om TV-reklam enligt hans mening las upp ånyo i samband med alt den framtida medieutvecklingen granskas.

Jag lycker att det är mycket klokt sagl och att det inte finns anledning alt föregripa en kommande utveckling genom all nu opäkallal göra ell uttalande i avsikt att försöka binda riksdagen för all framtid i denna fråga.

Utbildningsministern hade vänligheten att tala om den slrävan efter respekt för den enskildes integritet som utmärker liberalismen; han menade all den strävan skulle ha till föfid att man skulle avvisa vafie lanke på reklaminslag i radio och TV. Jag måste dä fråga: Kan den liberala pressen, som acceplerar reklaminslag, beskyllas för att av den anledningen visa bristande intresse för den enskilda människans integritet?

De synpunkler som jag har framfört läcks av det särskilda yttrande som fru Fraenkel har avgivit. Därför yrkar jag inie bifall lill molionen 1843.

Jag har också väckt en annan motion - tillsammans med medmotionärer, liksom den förra - som gäller de frågor som i övrigt har förts fram i propositionen. Vi har hemställt alt det alternativ som docent Kurt Samuelsson framfört i ulredningen om särskilda lokala radioförelag skulle prövas. De invändningar som har riktals mot en sådan tanke har vi bemött i molionen, och fru Mogård har haft vänligheten att referera därtill. Det behöver jag alltså inle göra nu.

Jag har varit angelägen om all den här frågan verkligen skall las upp i ulredningen. Nu säger utskottet all ulredningen nog gör del ändå. Man vill inle att den här motionen skall överlämnas till utredningen och anför, beträffande en annan motion, all ett sådant överlämnande skulle kunna styra ulredningen.

Departementschefen säger all den lösning han föreslår är relativt neutral. När jag har velal att motionen skulle överlämnas lill ulredningen beror det pä alt jag är rädd för alt den form som här är föreslagen som elt provisorium kan komma alt styra utvecklingen och att jag anser all del därför kan vara bra att de synpunkter som framförs i molionen bringas lill utredningens kännedom. Della gäller ocksä de synpunkter som jag

har anfört om vikten av att åstadkomma en ivåvägskommunikalion mel-  Nr 53

lan lokalradion och lyssnarna liksom om möjligheten att fä lill stånd        Onsdaeen den

verkliga lokala radiostationer av det slag som jag har angivit i min motion.        q „a i n-ir

Av dessa skäl ber jag, herr lalman, att få yrka bifall till motionen_________      

1844.

Lokalradio, m. m.

Hen NYHAGE (m);

Herr talman! 1969 års radioutredning, vars belänkande ligger till grund för proposition nr 13 till årets riksdag, föreslog beträffande landets indelning i lokalradioomräden, all antalet områden skulle vara 36, all inget område skulle omfatta mer än ett län och att läns- och kommungränser i princip inle skulle brytas.

Vissa län skulle indelas i tvä eller tre områden. Hil hörde bl. a. Älvsborgs län, som indelades i elt Boråsomräde och ell Vänersborgsområde samiidigi som vissa delar tillfördes Göteborgsområdet.

I proposiiionen föreslås 24 lokalradioomräden, vilka sammanfaller med länen med undantag av Göteborgs och Bohus län saml Älvsborgs län. Dessa indelas i tvä områden, som skär över länsgränserna. Det ena av dessa områden föresläs omfatta Göteborg och Borås samt kringliggande regioner med Göteborg som huvudsiudioort. Del andra föresläs omfatta del s. k. trestadsomrädet.

Borås föresläs ingå i en försöksverksamhet, innebärande all Borås får egen lokalredaktion och ges möjlighet att sända vissa lokala program, främst nyheier.

Föredragande statsrådet har alltså inle biträtt radioulredningens förslag när del gäller Boråsområdet. Som enda egentliga skäl härför åberopar statsrådet, att de näringsgeografiska sambanden över länsgränserna på vissa håll i Västsverige är så omfattande, alt del för lokalradions del finns starka motiv för etl undanlag från en indelning som föfier länsgränserna. Statsrådet föreslår därför att Göteborg och Borås med kringliggande kommuner sammanförs lill ett område. Kulturutskottet ansluter sig till della förslag.

Det åberopade skälet är enligt min mening inte bärande. Näringsgeografiska samband mellan Boräsområdet och Göteborgsområdet existerar givelvis men kan ingalunda anses vara av den karaktären all de kan spela någon som helst avgörande roll forell ställningstagande i enlighet med föreliggande förslag.

Däremot kan med all rätt hävdas, alt Boräsområdet såväl geografiskt som ur näringslivssynpunkt är ell utomordentligt väl samlat område. Området har etl enhetligt och i betydande omfattning gemensamt näringsliv. Det ärtäitbefolkaloch barett befolkningsunderlag om ca 220 000 invånare, vilket är slörre eller hell likvärdigt med flera andra i propositionen föreslagna områden,

Borås är den givna centralorten i delta område. Där finns därtill redan en sändare, som ulan svårighet täcker in hela området. Det krävs alltså i det avseendet inga nyinvesteringar för all Boråsområdet skall bilda etl

215

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

Lokalradio, m. m.

eget lokalradioomräde.

I administrativt hänseende är anknytningen mellan Boråsregionen och Göteborg av ringa omfattning. Länsstyrelsen i Älvsborgs län har sitt säte i Vänersborg och där finns ocksä landstingets cenlralförvaltning. Ej heller i det här avseendet lalar alltså några särskilda skäl för elt enda stort Göteborgsområde.

Del föreslagna Göteborgsområdet kommer att omfatta mer än 700 000 invånare. Del blir därtill geografiskt mycket omfattande. All på etl tillfredsställande säll täcka in hela detta område torde vara förenat med slora svårigheter för lokalradion. Uppenbara risker finns för all anslutningen till området kommer alt medföra betydande olägenheter för Boråsregionen.

Herr lalman! Personalen vid Sveriges Radio i västra distriktet har genom SIF-sektion 20 framfört en rad synpunkler i del ärende vi nu behandlar. Belräffande sändarnäl, områdesindelning och utbyggnad sägs del bl. a.:

"Rent allmänt kan man slå fast all antalet lokalradioområden är otillräckligt i förhållande till ambitionerna. Det blir svårt för 24 stationer att verkligen bli en lokalradio. När det gäller områdesindelningen i västra distriktet anser sektionen att Borås med kringliggande kommuner måste bli en egen, fullvärdig lokalradiostation. Förslagels lösning, att föra Borås till Göteborg, men med möjligheter lill egna lokala sändningar, är oklart och otillfredsställande. Borås-området har ändå 220 000 invånare och del kommer all bli synnerligen ointressant för Ulricehamns-borna t ex att matas med lokall Göteborgs-material."

Ingel tvivel kan alliså råda om personalens inställning till den här frågan.

Herr lalman! Sammanfattningsvis vill jag fastslå föfiande.

Alla sakskäl talar uppenbarligen för all Boråsregionen skall utgöra ett eget lokalradioomräde medan egentligen ingenting lalar för den konstruktion som föreslås i proposiiionen och av kulturutskottet.

Radioulredningen förordade enhälligl ell särskilt Boråsomräde.

Människorna i den berörda bygden slår bakom kravet pä eget lokalradioområde. Personalen vid Sveriges Radio i västra distriktet uttalar sig otvetydigt för att Borås med omgivande kommuner skall bli en egen fullvärdig radiostation.

Likväl ställer sig kulturutskottet bakom regeringsförslaget, vilkel enligt mitt förmenande måste betraktas som något anmärkningsvärt. Uppenbarligen inser även utskottet della, eftersom man bifogar en brasklapp, där man ulgår ifrån att lokalradioförelagel framgenl, om del visar sig påkallat, föreslår ätgärder för justeringar i fråga om indelningen i lokalradioområden. Det borde ha varit naturligt för utskottet att självt ta slällning till en sådan juslering i enlighet med förslaget i molionen 1847, som jag härmed ber att fä yrka bifall till.

216

I detta anförande instämde herrar Magnusson i Borås (m) och Persson i Heden (c).

Hen OLSSON i Edane (s);

Herr talman! Jag skall myckel kort kommentera motionen 1832 där Olle Svensson i Eskilstuna och jag tar upp frågan om den föreslagna bemanningen vid de 24 lokalradiostationerna. Vi gör del därför alt vi befarar all med föreslagen personalstyrka kommer den i och för sig utmärkta målsättningen inle alt kunna uppnäs.

I fråga om personella resurser skall varie station enligt förslaget få i genomsnitt åtta journalister till förfogande och dessa skall producera mellan 10 och 15 limmar i veckan, vilkel gör ungefär en och en halv timme per anställd.

Vi motionärer är rädda för att den föreslagna personaldimensioneringen kommer att äventyra programkvalitelen och därmed även departementschefens målsättning. Tvingas man ute i distrikten i alltför hög grad alt saxa vad tidningarna skriver kan det mycket väl bli, som personalen vid Norrboltensdistriklel befarar, nämligen alt en lokalradio i Norrbotten enligt propositionen innebär en klar försämring i förhållande till nuvarande verksamhet.

Av erfarenhet vet vi att del är de egenproducerade programmen som ger lyssnarna bästa utbytet. Frän mitt eget hemlän har man mycket riktigt pekat på vikten av att man tilldelas personella resurser så alt man kan bevaka del som händer såväl på daglid som på kvällslid. Del senare är inte minst vikligt, ly del är då som det hålls informationsmöten för allmänheten, lokala opinionsmölen, poliliska debatter med kommunal förankring, kulturevenemang som speglar regionalt och lokalt kullurliv och inte minst kommunala sammanträden, där lokalt viktiga och de-baltstimulerande frågor behandlas.

Meningsfulla program kostar både personal och pengar, och skall man plussa på med exempelvis ett par journalister och kanske en eller tvä tekniker på varie lokalstalion sä drar detta stora årskostnader. Och det är därför som vi i motionen tagit oss för att föreslå viss omdisponering av de samlade resurserna. Man kan nämligen inle bara, som från många håll, ropa efter personal och resurser ulan att anvisa var medlen skall las.

Vi har därvid pekat pä etl fäll där vi anser alt pengar borde kunna sparas och föras över till den länsradioverksamhel som riksdagen nu har att besluta om. Alt vi vall den regionala TV-verksamhelen beror helt enkelt pä all vi är kritiska mot den försöksverksamhet som nu pågår och som bara i sin nuvarande utformning kostar i runt tal 8 milj. kr. per budgetår. Skulle varie licensbetalare i del här landet få möjlighet att se regional TV kommer årskostnaden alt stiga lill det dubbla. F. ö. har den försöksverksamhet som nu bedrivs en hell omöjlig geografisk uppdelning. Jag har svårt alt förstå hur man för framliden skall kunna länka sig både en förstärkt länsradioverksamhel och samiidigi över hela landet ännu kraftigare satsningar pä den regionala TV-verksamheten. Ty skall man ha en regional TV-verksamhet sä skall den givetvis omfatta alla delar av landet och inte, som nu, bara en fiärdedel.

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

Lokalradio, m. m.

217

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

Lokalradio, m. m.

Herr lalman! Jag skall inte yrka bifall lill moiion nr 1832 men jag har med del anförda velal markera alt jag tror alt lokalradion, som i och för sig är en mycket fin sak, med föreslagen resurstilldelning kommer att fä svårt all klara sin uppgift om man vill ha vissa kvalitetskrav.

I detta sammanhang vill jag också ha sagt alt jag för min del inte tror att vi inom aktuell planeringsperiod kommer att ha råd med att avdela tillräckliga resurser för att skapa både en effektiv länsradio och regional TV över hela landet, när vi vet att den senare verksamheten redan i dagsläget kommer att kosta mellan 15 och 20 mifi. kr. per år. Förr eller senare kommer vi ändå all slå vid ett vägskäl och tvingas till prioriteringar, och då måste alternativet - en kvalitativt god länsradio - vara att föredra framför etl halvdant utbud av lokalradio och bygde-TV. Att producera bra TV-program är som bekant avsevärt dyrare än att producera bra radioprogram.

218

Hen LÖFGREN (fp);

Herr lalman! Jag har i anslutning till den nu aktuella proposiiionen väckt en moiion, nr 1846, belräffande siereosändningar inom Skåneregionen.

Kuliurulskotiel avstyrker motionens yrkande med uppgifter som väl närmast kan uppfattas som en uppmaning lill mig alt vara nöjd med att televerkets utbyggnadsplan innebär all såväl Hörbys som Malmös FM-slationer ligger i den första utbyggnadselappen.

Della är ingen nyhet för mig. Det framgår ju av uppgifter pä s. 43 i propositionen. Men där slår ocksä all första etappen skall kunna vara genomförd tvä är efter beslutet. Stockholm och Göteborg ingår ocksä i första etappen, men dessa områden lär ju redan nu bli anslutna lill slereosändning.

Medan de ansvariga myndigheterna i mänga år har funderat pä vilket system som skall användas för siereosändningar har i de flesta andra länder pilottonssystemet tillämpats, och det uppges i proposiiionen alt närmare en mifion svenska radiolyssnare redan vid 1974 års utgång vän-lades ha radioenheler klara eller förberedda för pilotlonssysiemet.

Jag har i min moiion redovisat en uppgift om att del skulle vara möjligt all i varie fall regionalt över Hörbystationen sända stereoprogram, om del monterades en enkoderulruslning till förhållandevis obetydlig kostnad redan innan Skäneregionen hell ansluts till riksulruslningen.

Tyvärr säger utskottet ingenting om delta. Men det kan kanske vara en liten tröst alt utskottet uttalar att del ankommer på televerket all göra avvägningar av del slag som innefattas i molionen. Jag vill uttala den bestämda förhoppningen alt televerket nu gör allt som kan göras föratl reparera del skamfilade anseende som blivit elt besvärande faktum genom del för mänga stereoinlresserade radiolyssnare svårförklarliga dröjsmålet i fråga om systemvalet.

I Skåne kan vi sedan flera år lyssna till flna siereosändningar från Danmark. Lål oss äntligen fä svenska stereosändningar utan att vänta

ytterligare tvä år!

Jag avslår från all yrka bifall till motionen, trols den knapphändiga behandling utskottet bestått den.

Hen LINDAHL i Lidingö (s);

Herr talman! Jag vill försl deklarera all jag hälsar förslaget om införande av lokalradio med den allra största lillfredsslällelse.

Radio- och TV-frägor har länge tillhört mitt intresseområde, försl i statsutskottet pä sin tid och sedermera i 1969 års radioutredning. Jag vill ge utbildningsministern en eloge föran han i ett ansträngt ekonomiskt läge har kunnat lägga fram denna proposilion, så alt Sverige får lokalradio fr. o. m. år 1977. Man kunde ju hysa viss oro för alt lokalradiofrägan skulle läggas på is i avvaktan pä 1974 års radioutredning.

Kritiken gäller den knappa personallillgängen, men del är enligt min mening en sak som kan rättas till sedan nya erfarenheter har vunnits.

Lokalradion kommer all bidra lill bättre kontakter mellan de lokalt verksamma folkrörelserna i vårt land och etermedia. Lokalradion ger nya förutsättningar för en nyskapande användning av radion i TV-åldern.

Engelska erfarenheter visar all den lokala fiudradioverksamheten är lätthanterlig. Man går ut i bostadsområden och ställer viktiga frågor till invånarna. Del har visat sig alt det är lättare all på detta sätt åstadkomma en kommunikation. Alla människor har inte sä lätt all sätta sig ner och skriva. Folk kan komma till tals via lokalradion, och utsändningarna kan få formen av en stimulerande dialog.

Mot den här bakgrunden trorjag för min del att lokalradion kommer att bli en mycket bra sak i värt samhälle. Sveriges Radio är ell TV-dominerat företag - ca två tredjedelar av verksamheten gäller televisionen. Därför är det önskvärt att lokalradioverksamhelen inle direkt inordnas i Sveriges Radio.

Jag hade personligen i radioulredningen på sin tid liinkl mig ell frislående förelag. Men jag kan förslå departen-ienischefen när han övergångsvis, i avvaktan på betänkandet frän 1974 års radioulredning, föreslår ell dotterförelag. Delta är bättre än om lokalradion skulle drunkna i den redan nu stora organisalion som Sveriges Radio utgör.

Efter alt ha framfört dessa principiella synpunkter skall jag tillåta mig all kortfattat anlägga några synpunkler på motionen 1835. Bakom denna står ett tiotal socialdemokratiska riksdagsmän från Stockholms län.

I Stockholms län väntas lokalradion komma all spela en speciellt viktig roll. För delta lalar bl. a. dess möjligheter alt skapa en bältre balans än vad som nu råder i det regionala massmediaulbudel totalt sett. Redan ell sådant balanskrav medför ett behov av större insalser av lokalradion i Stockholms län än på andra håll. Detta medför all särskilda hänsyn måsle tas när det gäller an mäta ut resurser till Radio Stockholm.

1 slora bostadsområden med en koncentration av människor kan ökade möjligheter lill kommunikation i lokala frågor genom lokalradion verka för att känslan av främlingskap minskas. Genom kunskap om samhälle

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

Lokalradio, m. m.

219

.Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

Lokalradio, m. m.

220

och mifiö stimuleras intresset för dellagande i lokal verksamhet. Särskilt intressanta är de perspektiv som lokalradion öppnar för förenings- och organisationslivet, vilket nu har speciella kontaktsvårigheter i denna region. Genom en väl utvecklad lokalradio kan den verksamhet av skilda slag som bedrivs av föreningar stimuleras och föras vidare. I delta sammanhang finns del anledning all särskilt erinra om alt slora grupper av människor söker kontakt av skilda orsaker. Räll utnytfiad kan lokalradion hjälpa dem att nå kontakt med föreningslivets många möjligheter.

Det stora antal invandrare som bor i länet har särskilt intresse av en lokalradio. Det är naturligt alt dessa gruppers informations- och kontaktbehov speciellt beaktas vid lokalradions programsätining.

I proposiiionen redovisas alt ett par lokalredaktioner bör få möjlighet all försöksvis sända lokala program. Del gäller bl. a. Södertäfie. Vi anser att denna lokala verksamhet för Södertäfie är både lämplig och angelägen.

Pä de grunder som vi redan anfört finner vi det ocksä angeläget all särskild lokal verksamhet prövas för Stockholms län i övrigl. Del hade också av 1969 års radioutredning förutsatts alt på sikl för Radio Stockholm - under begränsad tid av dagen - viss uppdelning av sändningstiden skulle ske med hänsyn till geografiska områden.

Härefter skall jag citera någol ur utskottets betänkande, där del pä s. 15 står; "Beaktansvärda synpunkter har enligt utskottets mening framförts i motionen 1975:1835." Det är alltså den motion som jag här har gjort mig till tolk för. "Utskottet kan emellertid konstalera alt uttalandena i propositionen ger grund för insalser i syfte att lösa de problem som är förenade med lokalradioverksamhet i storstadsområdena."

Vi molionärer tackar för detta positiva uttalande.

Till sist bara ännu en synpunkt. Jag finner del särskilt värdefullt med en publikkontakl i programkonferensens form, inle minst mol bakgrund av de möjligheter olika folkrörelser kan få all komma till tals i delta forum. Del är betydelsefullt all folkrörelserna får tillfälle att från sina utgångspunkter belysa vilka informationsbehov olika grupper i samhället har. Folkrörelsernas slora belydelse för en levande lokal demokrati och för möjligheterna att utveckla denna måste tas till vara även i detta sammanhang.

Med hänvisning till att 1974 års radioulredning har alt utreda olika former för kontaki med publiken tar man inte i propositionen definitiv slällning till formerna för lokalradions publikkontakler. Lokalradioförelagel förutsätts pröva olika former av publikkontakt. Det framhålls dock all den typ av programkonferenser som 1969 års radioutredning föreslagit och en majoritet av remissinstanserna har ställt sig bakom i första hand bör aktualiseras.

Detta noteras med lillfredsslällelse.

Herr talman! Med hänvisning till det anförda yrkar jag bifall lill ulskoilels hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1 Mom. 1 Utskottets hemställan bifölls.

M o m . 2

Proposilioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Nilsson i Agnas och fru Mogård, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Mogård begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

Lokalradio, m. m.

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottels hemställan i betänkandet nr 6 punklen 1 mom. 2 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Nilsson i Agnas och fru Mogård.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då fru Mogård begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resullal;

Ja - 260

Nej -   43

Avslår -     2

Mom. 3

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Nilsson i Agnas och fru Mogård, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Mogård begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 6 punklen  1  mom. 3 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Nilsson i Agnas och fru Mogård.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä fru Mogård begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 260

Nej -   43

Avstår -     2

221

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

Lokalradio, m. m.

Mom. 4

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Nilsson i Agnas m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Sundman begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 6 punklen  I  mom.   4 rösiar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 3 av herr Nilsson i Agnas m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Sundman begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 238

Nej -   -61

Avslår -     6

Mom. 5-8

Ulskoilels hemställan bifölls.

Mom.   9

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1847 av herr Nyhage m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom .   10- 12

Utskottets hemställan bifölls.

M o n-) .   13

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4av herr Maltsson i Lane-Herreslad m. fl.,och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fröken Eliasson begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller kullurutskollels hemställan i betänkandet nr 6 punkten 1 mom. 13 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 4 av herr Mallsson i Lane-Herreslad m. fl.

222

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då fröken Eliasson begärde röst-

räkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 222 Nej -   78 Avstår -     5 M o m. 14

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels molionen nr 1844 av herr Sven Gustafson i Göteborg m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad.

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

Lokalradio, m. m.

Mom.  15-17

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 18

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1844 av herr Sven Gustafson i Göteborg m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom.  19-21

Ulskoilels hemställan bifölls.

Punkterna 2 och 3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 4

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 7 av herr Nilsson i Agnas och fru Mogård. och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Mogård begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskoltels hemställan i betänkandet nr 6 punklen 4 rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 7 av herr Nilsson i  Agnas och fru Mogård.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä fru Mogård begärde rösträkning verkställdes votering med ornröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 258

Nej -   43

Avstår -     4

223

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

Lokalradio, m. m.

Punkten 5

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 6 Mom.  I  o c h 2 Utskottets hemställan bifölls.

M o m . 3

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 8 av fru Ryding, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Ryding begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskotiets hemställan i belänkandet nr 6 punkten 6 mom. 3 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 8 av fru Ryding.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Ryding begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 288

Nej -    15

Avstår -     2

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 9 av fru Ryding, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Ryding begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i belänkandet nr 6 punkten 6 mom. 4 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 9 av fru Ryding.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Ryding begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 284

Nej -    15

Avstår -     6

224

Punklen 7

Utskottets hemställan bifölls.

På förslag av herr talmannen beslöt kammaren att uppskjuta behandlingen av på föredragningslistan återstående ärenden lill morgondagens sammanträde.

§ 3 Meddelande om fråga

Nr 53

Onsdagen den 9 april 1975

Meddelande om .fråga

Meddelades att föfiande fråga framställts

den 9 april

Nr 157 av herr Norrby (c) till herr industriministern om ifrågasatt nedläggning av lobaksfabriken i Arvika:

Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidtaga med anledning av förslaget om eventuell nedläggning av lobaksfabriken i Arvika?

§ 4 Kammaren åtskildes kl. 00.35.

In fidem BENGT LAMBE

/Solveig Gemert