Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975:52

Onsdagen den 9 april

Kl. 10.00

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, m. m.

§ 1 Justerades protokollet för den I innevarande månad.

§ 2 Föredrogs och hänvisades Motioner

Nr 2008 till socialutskottet

Nr 2009 punkterna 2.1-2.6 lill civilulskottet, punkterna 2.8, 2.12, 2.13 och 2.18 lill skalleutskottet samt övriga punkter lill näringsutskotlet Nr 2010-2018 lill inrikesutskoltet Nr 2019-2022 lill skalteutskoltet Nr 2023 lill kuliurulskotiel Nr 2024 och 2025 lill skatteutskottet Nr 2026 och 2027 lill lagutskottet Nr 2028 till justilieutskottel

§3 Föredrogs men bordlades åter skalleulskollels belänkande nr 15 och 16, lagutskottets betänkande nr 14 saml näringsutskotlels betänkanden nr 12-15.

§ 4 Anslag inom socialdepartementets verksamhetsområde, m. m.

Föredrogs socialutskottets belänkande nr 5 med anledning av i propositionen 1975:1 gjorda framställningar inom socialdepartementets verksamhetsområde jämte motioner.

Punklen I

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, m. m.

Herr TALMANNEN;

Överläggningen rörande punkten 1 får omfatta även punkterna 2-11. Under den gem&nsamma överläggningen fär yrkanden framställas belräffande samtliga nu nämnda punkter.

I det föfiande redovisas endasl de punkter, vid vilka under överläggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkten 3 (Allmänna barnbidrag)

Regeringen hade i propositionen 1975:1 bilaga 7 (socialdepartementet)

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, m. m.

under punkten C 1 (s. 44 och 45) föreslagit riksdagen all till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1975/76 anvisa etl förslagsanslag av 2 700 000 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats molionerna 1975:774 av herr Hermansson m. fl. (vpk); vari hemställts att riksdagen beslutade

2. alt öka de allmänna barnbidragen till I 800 kr. per barn och år, vilket utgjorde 20 % av nu gällande basbelopp, och därför under punkten C I Allmänna barnbidrag, bilaga 7, beslutade anslå etl med 549 600 000 kr. lill 3 249 600 000 kr. förhöjt belopp,

3. att de allmänna barnbidragen tills vidare skulle utgöra 20 % av basbeloppet,

4. alt hos regeringen begära förslag om ytterligare ökning av de allmänna barnbidragens realvärde så alt detta kom all motsvara 25 % av basbeloppet.

1975:1022 av herrar Fälldin (c) och Helén (fp), vari såviii här var i fråga, hemställts alt riksdagen vid sin behandling av proposition 1975:1, bilaga 1 (finansplanen) beslutade att allmänt barnbidrag skulle utgå med 20 % av del vid respektive års böfian gällande basbeloppet per barn och år fr. o. m. den 1 januari 1976 med möjlighet lill tidigare ikraftträdande, om detta visade sig motiverat av konjunkturpoliliska skäl

- sedan molionen hänvisats lill finansutskottet och lill sin huvuddel behandlats i betänkandet FiU 1975:1, hade nämnda utskott med socialutskottets medgivande och under hänvisning till vad finansutskottet anfört i visst avsnitt i betänkandet överflyttat det här redovisade yrkandet till socialutskottet, i vad avsäg anknytning av barnbidraget till basbeloppet

1975:1235 av herr Bohman m. fl. (m), vari såvitt här var i fråga, hem-siällls all riksdagen hos regeringen skulle anhålla om all molionen överlämnades till barnsiugeutredningen för beaktande av vad i molionen anförts beträffande individuella lösningar av barntillsynen.

1975:1242 av herr Fälldin m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen beslutade att hos regeringen begära förslag om införande av elt beskattat vårdnadsbidrag från den 1 juli 1976. vilket skulle vara utformat så all etl bidrag på 600 kr. per månad skulle utgå frän den tidpunkt dä ersättning från föräldraförsäkringen upphörde till dess barnet fyllt tre år i enlighet med vad som anförts i molionen.

1975:1256 av herr Helén m. fl. (fp), vari hemställts att riksdagen beslutade all hos regeringen begära förslag inom ramen för skattereformen för 1977 om införande av vårdnadsbidrag, vilket skulle ge barnfamifierna ett verkligt stöd med 300 kr. per månad och barn från den tidpunkt då föräldrapenningen upphörde lill dess barnel fylll tre år sami

1975:1297 av herr Turesson (m), vari hemställts alt riksdagen beslutade anhålla att regeringen skulle verkställa en förutsättningslös utredning om familjens situation alt ligga lill grund för åtgärder, ägnade all bl. a. öka valfriheten i fråga om barntillsyn för såväl ensamstående som makar med barn.

Utskottet hemställde

1. beträffande höjning och indexreglering av de allmänna barnbidragen
all riksdagen skulle

1. avslå motionen 1975:774 och motionen 1975:1022, båda molionerna såviii avsåg indexreglering av barnbidragen,

2. med anledning av dels vad utskottet anfört, dels molionen 1975:774 och molionen 1975:1022, båda motionerna såvitt avsåg höjning av barnbidragen, anta av utskottet framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag, innebärande all barnbidraget fr. o. m. den 1 januari 1976 skulle höjas lill 1 800 kr. per barn och år,

3. avslå motionen 1975:774, såviii avsåg ställningstagande till framtida förbättring av barnbidragens realvärde,

1. att riksdagen till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1975/76 skulle anvisa etl förslagsanslag av 2 975 000 000 kr.,

2. alt riksdagen skulle

1. beträffande vårdnadsbidrag avslå motionen 1975:1242 och molionen 1975:1256,

2. beträffande individuella lösningar av barntillsynen avslå molionen 1975:1235, såvitt här var i fråga,

3. belräffande en utredning om famifiens situation avslå motionen 1975:1297.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande indexreglering av de allmänna barnbidragen av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Larsson i Öskevik (c), Romanus (fp) och Andreasson i Östra Ljungby (c) saml fröken Andersson (c) som ansett all utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanterna angiven lydelse.

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, m. m.

2. beträffande höjning och indexreglering av de allmänna barnbidragen av herr Hagberg i Boriänge (vpk) som ansett all utskottet under 1 bort hemställa

alt riksdagen skulle

1. med bifall lill molionen 1975:774 och med anledning av molionen 1975:1022, båda motionerna i motsvarande del, anta av reservanten framlagt förslag lill lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

2. med bifall till motionen 1975:774 i motsvarande del hos regeringen begära förslag om ylleriigare höjning av de allmänna barnbidragens realvärde så all barnbidragen kom all uppgå lill 25 % av basbeloppet.

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, m. m.

3. belräffande medelsanvisningen av herr Hagberg i Borlänge (vpk)
som - under förutsättning av bifall lill reservationen nr 2 - ansett att
utskottet under 2 bort hemställa

alt riksdagen till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1975/76 anvisade ett förslagsanslag av 3 250 000 000 kr.,

4. belräffande vårdnadsbidrag av herrar Gustavsson i Alvesta, Larsson
i Öskevik och Andreasson i Östra Ljungby saml fröken Andersson (samt
liga c) som ansett all utskottet under 3 bort hemställa

all riksdagen skulle

12. med anledning av motionen 1975:1242 och molionen 1975:1256 anhålla att regeringen lade fram förslag lill vårdnadsbidrag till famifier med barn under tre är,

13. beträffande individuella lösningar av barntillsynen avslå molionen 1975:1235, såviii här var i fråga,

14. beträffande en utredning om famifiens situation avslå molionen 1975:1297,

5. beträffande värdnadsbidrag av herr Romanus (fp) som ansett att
utskottet under 3 bort hemställa

all riksdagen skulle

5. med anledning av motionen 1975:1242 och molionen 1975:1256 an-hälla att regeringen lade fram förslag till vårdnadsbidrag lill famifier med barn under tre år,

6. beträffande individuella lösningar av barntillsynen avslå molionen 1975:1235, såviii här var i fråga,

7. beträffande en utredning om familjens situation avslå molionen 1975:1297,

6. belräffande vårdnadsbidrag, individuella lösningar av barntillsynen
och en utredning om famifiens situation av herrar Carlshamre (m) och
Åkerlind (m) som ansett att utskottet under 3 bort hemställa

alt riksdagen med anledning av molionen 1975:1235, såvitt här var i fråga, molionen 1975:1242, motionen 1975; 1256 och motionen 1975:1297 hos regeringen begärde att en utredning tillsattes med uppdrag att, i samråd med skalleutredningen, framlägga förslag ägnade att öka familjernas valfrihet i fråga om barntillsyn och förbättra barnfamifiernas ekonomiska situation med tonvikt på famifier med flera barn och/eller låga inkomster.

Punkten 8 (Bidrag lill anordnande av förskolor och fritidshem, m. m.) Regeringen hade under punkterna D 2 och D3 (s. 55-58) föreslagit (D 2) all riksdagen godkände de av föredragande departementschefen förordade grunderna för statsbidrag till anordnande av förskolor och fritidshem saml lill Bidrag lill anordnande av förskolor och fritidshem för budgetåret 1975/76 anvisade ell reservationsanslag av 100 000 000 kr..

(D 3) alt riksdagen godkände de av föredragande departementschefen förordade grunderna för statsbidrag till driften av förskolor och fritidshem samt till Bidrag till driften av förskolor och fritidshem för budgetåret 1975/76 anvisade ell förslagsanslag av 605 000 000 kr.

1 della sammanhang hade behandlats molionerna

1975:207 av fru Troedsson m. fl. (m), vari hemställts all riksdagen begärde förslag till nästkommande riksmöte, innebärande all siaisbidra-gen lill såväl daghem och fritidshem som familjedaghem bestämdes lill en viss andel av kommunens bruttokostnader för verksamheten i enlighet med vad i molionen anförts.

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, m. m.

1975:261 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari, såviii här var i fråga, hemställts att riksdagen beslutade

2. dels att kommunerna utöver givna uppdrag att utarbeta en plan för utbyggnad av förskolan även förelog motsvarande planering för anordnande av fritidshem,

3. dels all hos regeringen anhålla om utarbetande av förslag till statliga normer för utbyggnad av barnomsorg med hänsyn tagen till såväl det verkliga behovet av barnomsorg som till behovet i skilda typer av kommuner,

4. dels ullala att staten på sikt borde överta kommunernas kostnader för barnsiugeverksamhet och som ett första steg överta lönekostnaderna för personalen,

d) dels att anordningsbidraget lill heltidsförskolan och fritidshem un
der D2 Bilaga 7 av budgetpropositionen höjdes till 12 000 kr.,

1975:476 av herr Gillström m. fl. (s),

1975:486 av fru Landberg m. fl. (s), vari föreslagits att riksdagen hos regeringen hemställde om en skyndsam översyn av formerna för konstruktionen av statens driftbidrag lill barnstugorna,

1975:769 av fru Dahl m. fl. (s), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde att en plan för hur barnomsorgen genom daghem, fritidshem och kompletterande fritidsverksamhet skulle kunna byggas ut, så att full behovstäckning uppnåddes senast inom en tioårsperiod, skyndsamt utarbetades och förelades riksdagen,

1975:1235 av herr Bohman m. fl. (m), vari, såviii här var i fråga, hemställts all riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag lill ätgärder för all underlätta barntillsyn vid vuxenutbildning,

1975:1280 av herr Olsson i Kil (fp), vari hemställts a) att riksdagen hos regeringen begärde att förslag till nyll statsbidragssystem till den kommunala förskoleverksamheten lades fram för

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, m. m.

riksdagen under 1975 enligt riktlinjerna i motionen,

2. att riksdagen beslutade höja bidraget lill driften ay daghem lill 8 500 kr. per plats och år från den 1 juli 1975,

3. att riksdagen beslutade höja bidraget lill anordnande av daghem och fritidshem lill 12 000 kr. per plats från den 1 januari 1975,

d) att riksdagen beslutade att bidraget lill driften av dellidsförskola
skulle utgå lill alla kommunens plalser i deliidsgrupper,

e) att riksdagen beslutade all statsbidrag lill medhjälpare i dellids-
förskolan skulle utgå med 600 kr. per barn och år från den 1 juli 1975,

O alt riksdagen anvisade erforderliga medel med anledning av förslagen under punklerna b) - e).

1975:1296 av fru Theorin m.fl. (s), vari hemställts

att riksdagen uttalade att barnomsorgsplaner med sikte på full behovsläckning borde utarbetas och antas av kommunerna för utbyggandet av den kommunala barnomsorgen för åldersgrupperna 0-14 år,

all riksdagen gav regeringen lill känna behovet av omgående överläggningar med Kommunförbundet i avsikt att fä i gäng en intensifierad projektering av barnstugor,

att, vid överväganden om åtgärder för alt förebygga en konjunkturnedgång, ell ökat statligt slöd lill kommunerna i första hand koncentrerades lill utbyggandet av barnomsorgen samt

1975:1812 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde förslag rörande statligt övertagande av personalkostnaderna vid barnstugorna.

Utskottet hemslällde

alt riksdagen beträffande statsbidrag för viss lalbehandling skulle avslå molionen 1975:476,

all riksdagen med bifall lill regeringens förslag och med avslag på motionen 1975:261 och motionen 1975:1280, båda motionerna i motsvarande del, godkände de av föredragande departementschefen förordade grunderna för statsbidrag lill anordnande och till driften av förskolor och fritidshem,

att riksdagen lill Bidrag lill anordnande av förskolor och fritidshem för budgetåret 1975/76 anvisade ell reservationsanslag av 100 000 000 kr.,

att riksdagen lill Bidrag till driften av förskolor och fritidshem för budgetåret 1975/76 anvisade etl förslagsanslag av 605 000 000 kr..

alt riksdagen skulle

belräffande upprättande av barnomsorgsplaner m. m. avslå motionen 1975:261 i motsvarande del, molionen 1975:769 och motionen 1975:1296,

beträffande översyn m. m. av statsbidragsreglerna dels avslå molionen 1975:207, dels avslå motionen 1975:261 i motsvarande del, mo-

lionen 1975:486, molionen 1975:1280 i motsvarande del och motionen 1975:1812,

6. att riksdagen belräffande barntillsyn vid vuxenutbildning skulle av
slå motionen 1975:1235 i motsvarande del.

Reservationer hade avgivits

7. belräffande grunderna för statsbidrag till anordnande och lill driften
av förskolor och fritidshem av herr Romanus (fp) och fröken Andersson
(c) som ansett all utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanterna
angiven lydelse.

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, m. m.

8. belräffande grunderna för statsbidrag till anordnande av förskolor
och fritidshem av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som ansett att utskottet
under 2 bort hemställa

att riksdagen skulle

med bifall till motionen 1975:261 och molionen 1975:1280, båda molionerna i motsvarande del, samt med anledning av regeringens förslag ge regeringen lill känna vad reservanten anfört om grunderna för statsbidrag lill anordnande av förskolor och fritidshem,

med bifall till regeringens förslag och med avslag pä molionen 1975:1280 i motsvarande del godkänna de av föredragande departementschefen förordade grunderna för statsbidrag lill driften av förskolor och fritidshem,

9. belräffande medelsanvisningen lill Bidrag lill anordnande av för
skolor och fritidshem av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som - under
förutsättning av bifall till reservationen nr 8 - ansett all utskottet under
3 bort hemställa

all riksdagen till Bidrag lill anordnande av förskolor och fritidshem för budgetåret 1975/76 anvisade ett reservationsanslag av 160 000 000 kr.,

10. belräffande upprättande av barnomsorgsplaner m. m. och översyn
m. m. av stalsbidragsreglerna av herr Romanus (fp), fröken Andersson
(c) samt. herr Hagberg i Borlänge (vpk) som ansett att utskollet under
5 bort hemställa

att riksdagen skulle

med anledning av molionen 1975:261 i motsvarande del, molionen 1975:486, molionen 1975:769, motionen 1975:1280 i motsvarande del, molionen 1975:1296 och motionen 1975:1812 ge regeringen till känna vad reservanterna anfört,

beträffande elt enhetligt statsbidrag till daghem, fritidshem och famifiedaghem avslå molionen 1975:207,

11. belräffande översyn m. m. av stalsbidragsreglerna av herrar Carlshamre (m) och Åkerlind (m) som ansett all utskottet under 5 bort hemställa

Nr 52 att riksdagen skulle

Q . . a) belräffande upprättande av barnomsorgsplaner m. m. avslå molio-

q ., q-jc nen 1975:261 i motsvarande del, molionen 1975:769 och molionen

"____________ 1975:1296,

Ekonomiskt stöd åt b) belräffande översyn m. m. av stalsbidragsreglerna dels med bifall barnfamiljer, m. m. till molionen 1975:207 anhålla att regeringen vid riksmötet 1975/76 framlade förslag, innebärande att statsbidrag lill såväl daghem och friiidshem som famifiedaghem bestämdes lill viss enhetlig andel av kommunens bruiiokoslnader för verksamheten, dels avslå motionen 1975:261 i motsvarande del, molionen 1975:486, motionen 1975:1280 i motsvarande del och molionen 1975:1812,

12. beträffande barntillsyn vid vuxenutbildning av herrar Carlshamre
(m), Romanus (fp) och Åkerlind (m) som ansett att utskottet under 6
bort hemställa

all riksdagen med bifall till motionen 1975:1235 i motsvarande del hos regeringen skulle anhålla om förslag lill åtgärder för alt underlätta barntillsyn vid vuxenutbildning.

Punkten 9 (Bidrag lill kommunala familjedaghem) Regeringen hade under punklen D 4 (s. 58 och 59) föreslagit riksdagen alt till Bidrag lill kommunala famifiedaghem för budgetåret 1975/76 anvisa ett förslagsanslag av 150 000 000 kr.

I delta sammanhang hade behandlats molionen 1975:155 av fru Troedsson (m) och herr Åkerlind (m), vari hemställts att riksdagen beslutade att kostnader för famifiedaghemsassistent skulle ingå i de statsbidrags-berättigade kostnaderna för familjedaghemsverksamheien från den I januari 1976.

Utskottet hemställde

beträffande bidragsunderlagel alt riksdagen skulle avslå molionen 1975:155,

all riksdagen lill Bidrag till kommunala familjedaghem för budgetåret 1975/76 anvisade ett förslagsanslag av 150 000 000 kr.

Reservation hade avgivits

13. belräffande bidragsunderlaget av herrar Carlshamre (m), Romanus
(fp) och Åkerlind (m) som ansett att utskottet under I bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975; 155 gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört.

Herr socialministern ASPLING:

Herr talman! Socialhuvudliteln, som nu föreligger till behandling i

kammaren, innesluter en rad vikliga områden; socialförsäkringarna, fa-

10 miljepolitiken, den sociala omvårdnaden för äldre och handikappade, häl-

so- och sjukvården och de sociala vårdområdena. Kammaren har tidigare behandlat de punkter som gäller socialförsäkringarna, och senare under vårriksdagen får vi på socialförsäkringsområdet anledning all återkomma lill det nyligen framlagda förslaget om en rörlig pensionsålder. De punkter i socialhuvudliteln som nu närmast skall behandlas knyter an lill fa-mifiernas situation i dagens samhälle, och jag ulgår från all dagens debatt i första hand kommer att gälla dessa frågor.

Det är naturligt framför allt därför all samhällets utveckling så direkt påverkar och förändrar barnfamifiernas levnadsmönster. Hell andra krav än tidigare ställs därför på familjepoliliken i dagens samhälle. Behovet av ekonomiskt stöd har alltmer koncentrerats till situationer när den normala arbetsinkomsten bortfaller. Samtidigt har behovet av samhällets slöd i andra former blivit allt påtagligare. Dessa förhållanden har varit utgångspunkten när de senasie årens famifiepoliliska reformer har utformats. Genom den föräldraförsäkring som trädde i kraft den I januari 1974 och som utvidgades den I januari i år ges föräldrarna möjlighet alt under sju månader stanna hemma frän förvärvsarbete och vårda barnel. Bortfallet av arbetsinkomsten kompenseras genom föräldrapenningen, som ulgår med samma belopp som sjukpenningen, dvs. med i regel 90 96 av den normala inkomsten. En annan viktig reform i detta avseende är rällen lill sjukpenning vid vård av sjukt barn. Förvärvsarbetande föräldrar med barn under 10 är har numera möjlighet att under tio dagar per är och famifi vara hemma och ta hand om sina barn när de är sjuka i hemmet. Båda reformerna har utformats så att de bidrar till en ökad jämställdhet mellan män och kvinnor.

När det gäller barnomsorgen har antalet platser i daghem, fritidshem och kommunala famifiedaghem mer än fördubblats under 1970-talet. En lag om allmän förskola träder i kraft den 1 juli i år, dvs. inom den allra närmaste liden. Statens bidrag lill kommunernas kostnader för barnomsorgen har ökat från ca 150 mifi. kr. budgetåret 1970/71 lill drygt 850 mifi. kr. i det budgetförslag för 1975/76 som nu behandlas av kammaren.

De reformer jag nämnt här är på olika sätt viktiga för barnens del därför att de ger barnet lillfälle till samvaro med'båda föräldrarna och till en stimulerande samvaro med andra barn. Reformerna är vikliga också för föräldrarnas del - och det gäller både män och kvinnor - eftersom de ger möjlighet att förena förvärvsarbete och famifieliv på villkor som ger barnen trygghet och god omvårdnad.

Men reformarbetet är inle färdigt. Förskolereformen följs upp av barnomsorgsgruppen under ledning av Grethe Lundblad, som också behandlar den viktiga frågan om föräldrautbildning. Barnmiljöutredningen med Bror Rexed som ordförande lägger under årel fram en analys över barnens levnadsförhållanden som underlag fören bred åtgärdsinriktad diskussion när del gäller barnens uppväxtmifiö. Föräldraförsäkringens fortsatta utbyggnad och därmed sammanhängande frågor är under behandling i famifiesiödsulredningen, som leds av Camilla Odhnoff och som kommer

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, m. m.

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, m. m.

med sill första belänkande inom den närmaste liden. De vikliga frågorna om tillsyn och aktiviteter för de yngre skolbarnen före och efter skoldagens börian och slut liksom under lovdagar och ferier måsle ocksä lösas. Barnstugeulredningens föreliggande belänkande ger ell gon underlag för behandlingen av dessa frågor, som vi för närvarande arbelar med i socialdepartementet.

Reformarbetet inom famifiepolitiken måste allra främst inriktas pä kraftiga insatser för all bygga ut barnomsorgen i form av daghem och annan förskoleverksamhet så alt den motsvarar del behov som finns. Della är enligt min uppfattning i dag den viktigaste famifiepoliliska frågan. Här får den nya förskolelagen stor betydelse genom att varie kommun frän och med i år är skyldig att upprätta och fastställa en utbyggnadsplan. 1 planen skall redovisas behovet av daghem och annan förskoleverksamhet inom kommunen. I planen, som skall antas av kommunfullmäktige, skall anges på vilket säll behovet av bl. a. daghemsplalser skall tillgodoses. Innan kommunfullmäktige antar planen skall politiska, fackliga och andra lokala organisalioner liksom enskilda kommunmedlemmar ges möjlighet att framföra sina synpunkter på förslaget lill kommunens lorskoleplan. Daghemsfrågorna kommer därmed att bli föremål för lokala politiska diskussioner och bedömningar på ell helt annat sätt än tidigare. Del finns anledning att understryka della, därför att lösningen av daghemsutbyggnaden är en kommunal fråga av allra största betydelse och därmed också en fråga som på ett annat sätt än hittills måste bli föremål för politisk aktivitet och prioritering ute i kommunerna.

Uppgifterna i kommunernas förskoleplaner kommer så snart de föreligger efter den 1 juli all sammanställas av socialstyrelsen i en översikt för hela landet. Denna sammanställning av de upprättade planerna kommer att ge en bild av i vilken utsträckning och på vilket sätt behoven av plalser för daghem och annan förskoleverksamhet kommer att tillgodoses under en femårsperiod. Därmed får ansvariga kommunala och statliga myndigheter en hell annan grund än hillills för hur del fortsatta ulbyggnadsarbetet skall bedrivas. Regeringen avser att pä grundval av socialstyrelsens rikssammanslällning av förskoleplanerna la de forlsalla iniliaiiv som erfordras frän sialsmaklernas sida för att åstadkomma en snabb daghemsutbyggnad i kommunerna. Om så behövs kommer frågan om en längre gående lagstiftning om daghemsulbyggnaden därvid all prövas.

Jag har i anslutning lill behandlingen av socialutskottets betänkande över socialhuvudliteln velat framföra dessa synpunkter pä reformarbetets inriktning inom familjepoliliken - och låt mig gärna tillägga att della är synpunkler som överensslämmer med den uppfattning som redovisats av majoriteten i socialuiskoiieis betänkande. De tre borgerliga partierna har i reservationer till belänkandet gett ullryck ål en delvis annan syn på reformarbetets inriktning. Även om de borgerliga partierna inte inbördes kunnai enas om en gemensam framgångsväg, har man ändå pä olika säll velal ge förtur ål andra insalser än daghemsulbyggnaden.

Centerpartiet vill ha vårdnadsbidrag med 600 kr. i månaden till varie famifi till dess barnel fyller tre år. Folkpartiets vårdnadsbidrag skall vara 300 kr. i månaden per barn i motsvarande ålder. Moderata samlingspartiet bygger i huvudsak upp sin reservation på införandet av skalleavdrag för barntillsynskostnader. Vad som är gemensamt för de borgerliga reservationerna är väl närmast att de skulle fordra ett belopp pä mellan I och 2 mifiarder kronor i skaller, som man nogsamt undgår all tala om. Lika anmärkningsvärt är att ett värdnadsbidrag eller skatteavdrag trots miljardkostnaderna inle skulle lösa problemen för barnfamifierna. De borgerliga bidragen eller skatteavdragen utgör inte något alternativ till en förvärvsinkomst. Den bästa lösningen för barnfamifierna är enligt min mening i stället att daghemmen byggs ul så att plalsanlalel motsvarar behovet.

Från några av de borgerliga partierna försöker man då att samtidigt tala allmänt väl om daghemsutbyggnaden. Men i realiteten vill man inrikta mifiardbelopp på helt andra ändamål, och det skulle obevekligt betyda negativa återverkningar för daghemsutbyggnaden. Det belopp som t. ex. centerpartiet vill använda för värdnadsbidrag skulle räcka lill att i stället driva närmare 100 000 nya daghemsplatser.

Vi kommer från regeringspartiets sida att tillsammans med fackföreningsrörelsen hävda en prioritering av daghemsutbyggnaden. Statsbidragen har naturligtvis här sin betydelse; på de punkter som behandlas i dag ingår en ny höjning av driftbidragen lill daghemmen från den 1 juli i är, och nya bidragshöjningar kommer framdeles att ske. Vi löser dock aldrig daghemsfrågan enbart med statsbidrag. För att lösa denna vikliga famifiepoliliska fråga krävs det också en aktiv politisk medvetenhet om daghemmens stora betydelse vid beslut och prioriteringar ute i kommunerna. De daghemsplaner som kommunerna nu skall upprätta till den 1 juli i år, enligt den nya förskolelagen, blir - som jag redan framhållit - av stor betydelse för den forlsalla daghemsutbyggnaden. Delta planarbete pågår alltså just nu ute i kommunerna och skall där före sommaren leda fram lill politiska beslul om fastställda ulbyggnadsplaner. Sä snart socialslyrelsens rikssammanslällning av dessa planer föreligger kommer regeringen att la ställning lill erforderliga åtgärder för all slå vakt om daghemsulbyggnaden - och därmed den viktigaste familjepolitiska frågan vi nu står inför.

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, m. m.

Hen GUSTAVSSON i Alvesta (c):

Herr talman! Det betänkande som vi nu skall behandla lar upp frågor som i hög grad berör enskilda människor, grupper och inte minst famifierna. I de flesta frågor råder det enighet i utskottet, men på vissa betydelsefulla punkter flnns del delade meningar, vilket också framgår av de reservationer som är fogade lill belänkandet. Jag skall i mitt anförande ta upp det avsnitt som berör famifiepolitiken och barnomsorgen.

Centern har vid riksdagens böfian väckt en partimotion, vilken tog upp problematiken om famifiens situation i dagens samhälle. I den mo-

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, m. m.

tionen har kortfattat redovisats hur famifiens situation förändrats under årens lopp. Det gäller såväl uppväxt- och boendemifiö som förhållandet lill arbetsliv och samhälleliga institutioner.

Att ha barn, att få föfia en människas utveckling under småbarnsperioden, under skolåldern och upp lill vuxen ålder är för de flesta föräldrar en rik och stimulerande upplevelse. Vi ger uttryck ät delta i vär partimolion. Att ha barn innebär också ett stort ansvar. 1 elt samhälle som förändras snabbt och där man inle har samma slöd som förut från den äldre generationen upplever i dag många föräldrar en osäkerhet. Det är svårt all veta hur man bäst skall kunna bidra till att barnen utvecklas lill lyckliga och harmoniska människor.

Del första barnet innebär ofta en betydande ekonomisk förändring för familjen. Visserligen finns del ekonomiskt slöd lill barnfamifier i form av barnbidrag, bostadsbidrag, skattereduktion m. m. Men de faktiska kostnaderna för ell barns försörining är långt större än della slöd. Det innebär att barnfamifier som regel i dag lever pä betydligt lägre ekonomisk standard än famifier som inte har barn eller vilkas barn redan är vuxna.

För att mildra pressen på föräldrarna, för alt göra det möjligt för människor alt leva på en någorlunda jämn standard under sin liv, såväl före som under och efter del alt de har barn att försöria, krävs del en bättre ekonomisk satsning pä barnfamifierna. Samhällets andel av barn-omkostnaderna behöver därför ökas. Stödet lill barnfamiljerna bör bidra till ekonomisk ufiämning mellan barnfamifier och icke barnfamifier. I fråga om barntillsyn är del klart dokumenterat att det är stora svårigheter för många att få denna tillsyn ordnad på hell betryggande sätt. Del kan betyda att många föräldrar hamnar i en situation som kan vara mycket svär alt ta sig ur. Har man inget arbeie sä fär man ingen daghemsplals, och har man ingen daghemsplats så får man inget arbete. För att problemen skall kunna minskas för barnfamiljerna krävs insatser från samhället på dessa områden. Sådana insatser måste utgå ifrån all föräldrarna har ett i alla avseenden gemensamt ansvar för barnen samt att de har rätt att själva bestämma hur de sinsemellan fördelar della ansvar.

1 korthet kan man säga all barnens och barnfamifiernas problem har sin grund i otillfredsställande bostadsmiljö, långa arbetstider och arbetsresor, ansträngd ekonomi, svårighet att ordna barntillsyn, bristande stöd och information öm föräldrarollen, slora barngrupper på daghemmen och stora klasser i skolorna. Dessa faktorer bidrar sannolikt i hög grad lill att på sikt skapa andra problem. Som exempel på dessa kan nämnas psykiska och psykosomatiska besvär hos såväl barn som vuxna, social missanpassning, missbruksproblem, kriminaliiei. hög skilsmässofrekvens, många aborter, psykisk och fysisk misshandel. Jag tror inle del är någon överdrift att säga all många av de svårbemästrade problem som vi i dag har i samhället och som årligen orsakar stora ekonomiska förluster för samhället har sitt ursprung just i barnfamifiernas situation.

Vi talar ofta om utslagningen på arbetsmarknaden. Jag vill säga an ulslagningsprocessen böriar långi före inlrädel på arbeismarknaden. Den

böfiar ofta långl ner i barnaåren. Vill man på sikl begränsa problemen sä måste man göra en satsning pä barnfamifierna. Kostnaderna för samhället kan le sig avskräckande. Man måste dock vara medveten om alt satsar man inle på barnfamiljerna i dag, får man i stället långl större svårigheter all klara de problem som uppslår i framtiden. Vi måste mer ägna oss ät att förebygga problemen.. Vi måsle se till att barnen i de tidigare åldrarna får sitt kontaktbehov tillgodosett. Barnens kontakt med föräldrarna är avgörande för normala relationer i vuxen ålder. Under en lång föfid av år har ell reformarbete pågått i syfte att förbättra fa-mifiernas situation, men bristerna är fortfarande stora, och del säger oss att vi måste göra ytterligare satsningar på detta område.

1 den partimolion som jag nämnde och som centern har presenterat vid denna riksdag har vi tagit upp ell åtgärdsprogram för alt förbättra barnens och familjernas situation, och del innehåller bl. a. föfiande punkter:

Förbällring av barnens frilids- och lekmöjligheter i bostadsområden och skolor.

En samhällsplanering, där man i större utsträckning lar hänsyn lill barns och föräldrars behov, exempelvis genom att lokalisera bosläder och arbetsplatser så att arbetsresorna kan förkortas.

Lagstadgad rätt för både män och kvinnor till fiänslledighei i tre år saml andra motsvarande åtgärder för anställningstrygghet i samband med elt barns födelse.

Etl vårdnadsbidrag införs för barn upp till tre års ålder.

Barnbidraget höjs och indexregleras.

Småbarnsföräldrar ges möjlighet lill reducerad arbetstid.

Möjligheterna lill flexibel arbetstid och lill deltidsarbete även inom traditionellt manliga yrken ökas, och de deltidsarbetandes sociala trygghet förbättras.

En satsning sker på an öka takten i utbyggnaden av samhällets barnomsorg.

En kvalitativ förbättring måste också ske bl. a. genom mindre barngrupper i förskolan.

Den förälder som under en lid utför barnavårdande uppgifter i hemmet får tillgodoräkna sig pensionsår för denna tid.

Samhällets personliga slöd lill föräldrarna förbäitras bl. a. genom en väl utbyggd föräldrautbildning.

En förbättrad boendemifiö med ökade möjligheter till kontakt och gemenskap mellan bosladsområdeis invånare och goda möjligheter till meningsfulla friiidsakliviieler har slor betydelse för att öka människornas trivsel. Särskilt angeläget ärdet all man vid planeringen av våra samhällen beaktar barnens och familjernas behov. Genom att eftersträva en lokalisering av en arbetsplats, bostäder och skolor och andra servicefunktioner inom samma område förbättrar man möjligheterna lill naturlig kontaki mellan människor. En sådan planering har slor belydelse också därigenom all fler människor kan få arbeie i närheten av bostaden och slipper de

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Ekonomiskt stöd åt. barnfamiljer, m. m.

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, m. m.

långa och tröttande arbetsresorna. För all det skall finnas en ordentlig valmöjlighet för alla föräldrar när det gäller att arbeta i hemmet eller alt förvärvsarbeta hel- eller dellid behövs insalser sä att alla som efterfrågar samhällets barntillsyn skall kunna fä sådan.

Vi har trots de betydande satsningar som gjorts för alt öka takten i utbyggandet av samhällets barntillsyn långt kvar innan vi när delta mål.

Den otillräckliga utbyggnadstakten har flera orsaker. I första hand ligger förklaringen i den hårt ansträngda kommunalekonomiska situationen. Bristen på utbildad personal i barnstugorna har på vissa håll ocksä haft en återhållande effekt. Mol den bakgrunden är regeringens förslag om höjda anordnings- och driflbidrag till barnstugorna välbehövliga, även om de inte är tillräckliga. Om de mål för barntillsynens utbyggnad som satts upp av barnstugeuiredningen skall kunna näs måste vi gå vidare på den vägen.

Nu säger siaisrådet Aspling all del här är en kommunal angelägenhet och att kommunerna på etl hell annat säll än tidigare måste prioritera utbyggnaden av barnomsorgerna. Jag tror alt de flesta kommunalmän är intresserade av detta. Men hur skulle det vara om slalsrådel Aspling talade med sin kollega flnansminisler Sträng? Det är inte så lätt att i en kommun leda verksamheten och göra dessa välbehövliga insalser, som medför ökade kostnader, när flnansministern driver fram etl skaltestopp i kommunerna.

Ge mig besked, herr socialminister, hur kommunerna skall klara den här ekvationen! Vi är överens om behovet av utbyggnaden, men utbyggnaden kostar pengar.

Det är således nödvändigt med en annan kostnadsfördelning för barntillsyn mellan stat och kommun om kommunerna skall kunna klara av den service som barnfamifierna skall fä. Vi har, som jag nämnde, i vär partimotion tagit upp frågan om ett vårdnadsbidrag, och vi har sagl att de första åren i ett barns liv är grundläggande för personlighelsulveck-lingen. Det är därför särskilt angeläget all alla barn ges den stimulans och trygghet som är nödvändig för en harmonisk utveckling. Detta kan ske i en väl ordnad förskoleverksamhet och i famifiedaghem. Men den största betydelsen för barnets utveckling under dessa är har föräldra-kontakten. Del är därför angelägel alt man pä allt säll underlättar för föräldrarna att ägna så myckel tid som möjligl åt sina barn. Vårt förslag innebär all ell vårdnadsbidrag på 600 kr. per månad skall utbetalas till vafie famifi från den tidpunkt dä ersättningen från föräldraförsäkringen upphör till dess barnel fyller tre är. Eftersom vårdnadsbidragei ses som en ersättning för vårdnadsinsalsen skall endast ell bidrag utgå. även om familjen har flera barn under tre är. Vårdnadsbidrag skall inle heller utgå samtidigt som ersättning från föräldraförsäkringen.

Då vårdnadsbidragei ses som en ersättning för det arbeie man utför med värden av de egna barnen skall det liksom andra arbetsinkomster beskattas och ligga till grund för beräkning av sjukpenning och ATP-

poäng. För all föräldrarna själva skall kunna avgöra hur de bör fördela sin arbetsinsats mellan hem- och barnavård samt förvärsarbete skall vårdnadsbidrag enligt värt förslag utgå även i de fall då föräldrarna har förvärvsarbete. Den som väfier att förvärvsarbeta kan dä se vårdnadsbidragei som etl ekonomiskt tillskott som kan användas för all bekosta barntillsynen. Jag vill understryka att syftet med ell vårdnadsbidrag kombinerat med en rält för småbarnsföräldrar till kortare arbetstid är alt öka föräldrarnas möjligheter all ägna sig åt sina barn utan att familjens ekonomiska-situation för den skull försämras. Delta är särskilt angelägel för låglönegrupperna, där båda föräldrarna av ekonomiska skäl ofta måste arbeta full tid för alt klara försöfiningen. Elt värdnadsbidrag ger dem möjlighet all minska sin arbetstid.

Det är niånga föräldrar som faktiskt inte vill ut i förvärvslivet när de har små barn. Detta glömmer man ofta bort, och man förutsätter liksom att alla brinner av längtan att få lämna sina barn lill visserligen kvalificerade barnavårdare men ändå till människor utanför den egna famifien. Många föräldrar vill ocksä gärna själva få ge sina barn den första starten i livet i vad gäller samlevnadsnormer och utveckling. Visserligen skall barnens referensram utvidgas, men man har exempelvis i barnstugeutredningen konstaterat att för de allra minsta barnen är del ändå vikligl att inte alltför många vuxna människor har hand om dem. Föräldrarna anser kanske också - och i så fall med all rätt - alt del är deras egen livsuppfattning som skall präglas pä barnel. Del är måhända en syn som inle gillas i de läger som hävdar att alla barn skall fostras efter samma mönster. Det finns ocksä föräldrar som känner behov av alt komma ut i förvärvslivet för att bland arbetskamrater fä stimulans för sin foslrarroll. Därför är det felaktigt, menar vi, att driva en ensidig linje i dessa viktiga frågor. Vi måste skapa valfrihet för föräldrarna. Att fostra barn är också etl givande och lagande. Och att uppleva hur barnel undan för undan upptäcker sin omvärld och varsamt leds in i vad vi menar med samhällets gemenskap är också berikande för föräldrarna. All ömsint lotsa sina barn förbi blindskären ger gemenskap och djup kontakt.

Detta vårt förslag har mötts av många angrepp. De socialdemokratiska tidningarna har sålunda ondgjort sig över förslaget, och socialministern har här varit inne på samma linje. Han sade att här vill vi ge förtur åt vad vi föreslagit före andra aktiviteter. Men, herr socialminister, vi vill ge förtur åt barnomsorgerna! Det är det väsentliga i detta sammanhang.

1 fråga om barnbidragen har vi tillsammans med folkpariiel vid årets riksdag begärt en indexreglering, utformad så att barnbidraget från den 1 januari 1976 skulle indexregleras och höjas till etl belopp som per år motsvarar 20 % av gällande basbelopp. Vi har f n. etl basbelopp på 9 000 kr., och del innebär en höjning av barnbidraget från 1 500 lill 1 800 kr. per år. Den uppgörelse som har träffats mellan socialdemokraterna, centern och folkpariiel innebär en höjning med 300 kr. per barn och är

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, m. m.

2 Riksdagens protokoll 1975. Nr 52-53

Nr 52 senast frän den I januari 1976. Vi har därmed inte frångått vår principiella

Onsdaeen den inställning i fråga om en indexreglering av barnbidraget, men vi har

9 anril 1975 ' delta sammanhang - dvs. vid utskottsbehandlingen - avstått frän att

_____________ yrka att barnbidraget skall indexregleras från den 1 januari 1976. Vi har

Ekonomiskt stöd åt dock inte kunnat ansluta oss till uiskottsmajoritetens motivering när barnfamiljer, m. m. del gäller en indexreglering. Vi har därför i reservation 1 angivit vår

principiella ståndpunkt i den här frågan.

1 reservation 4 har vi med anledning av motionen om vårdnadsbidrag

begärt förslag från regeringen om etl sådant.

Med detta, herr talman, ber jag att få yrka bifall lill reservationerna

1 och 4 och i övrigl till utskottets hemställan.

Hen CARLSHAMRE (m):

Herr talman! Del finns 21 reservationer lill socialutskottets belänkande nr 5, och en lång rad talare har anmält sig till dagens debatt. Det kunde ge intryck av slor åsiklssplillring i de frågor som behandlas i betänkandet. Men så är det i stort sett inte. Över huvud taget behandlas de sociala frågorna, åtminstone den del av komplexet som handläggs av socialutskottet, i betydande enighet. De reservationer som föreligger, här och i fortsättningen, är i många fall uitryck för olika meningar i tämligen tekniskt betonade frågor, sädana som vilken den bästa utformningen av slatsbidragsregler på olika områden är. Reservationerna gäller myckel ofta avvikande meningar om hur stora anslag vi bör och kan ge lill olika ändamål. När del gäller den senare typen av frågor råder det nästan alllid enighet om alt de påtalade behoven i och för sig är angelägna. Vi skulle ofta alla gärna vifia anslå de slörre beloppen, men vi gör olika bedömningar av hur mycket vi kan anslå och i vilken ordning vi bör prioriiera de ändamål del gäller.

Del är många av meningsskiljaktigheierna som är av denna karakiär och alltså inte är särskilt djupgående, mer principiellt sett. Men på några punkter finns del uppenbarligen mer djupgående meningsskiljaktigheter. Etl av de frågekomplex som detta gäller har redan kommit upp som huvudämne i dagens debatt - del är famifiepolitiken. Även där finns långa stycken åsiktsgemenskap. Jag kan till nästan vafie ord instämma vad herr Gustavsson i Alvesta nyss sade om barnfamiljernas situation

vårt samhälle. Av statsrådet Asplings inledningsanförande framgick att han i stor utsträckning har samma syn. Han är inte nöjd med sill fögderi i den meningen all allt skulle vara väl beställt. Han säger, liksom herr Gustavsson i Alvesta och jag - låt vara all han kanske gör del med något annan betoning - att åtskilligt är ogjort på detta område, att reformarbeiel måsle forisälla, an barnfamifiernas situation inte är sä bra som vi skulle önska. Så långl råder del alltså enighet.

När det sedan gäller metoderna an förbättra barnfamifiernas situation går våra åsikter isär. Det är då det uppkommer ett majoriietsbetänkande och tre skilda reservationer bara på en punkt och ytterligare avvikande meningar längre fram. Vari ligger då skillnaden?

Jag skall i stort sell nöja mig med att redogöra för hur vi i moderata samlingspartiet ser pä detta.

Lål mig som utgångspunkt la frågan om barnbidraget. Frän folkpariiel och centerpartiets sida finns det i är - av speciella skäl - inle något yrkande om omedelbar indexreglering av barnbidraget. Del finns en reservation från vänsterpartiet kommunisterna med denna syftning. Vi har varit eniga om alt höja barnbidraget från 1 500 till 1 800 kr. per barn och är. Det förslaget fanns inle med i regeringens proposilion, men det har blivit enighet om del under utskottsbehandlingen.

För min del skall jag gärna säga - och jag tror jag vågar säga från moderata samlingspartiets sida - all det inte är med någon översvallande entusiasm som vi går med pä att satsa ungefär 540 mifi. kr. på ändamålet att höja barnbidraget med 300 kr. per barn och år. Vi har dock gjort del därför att det kan motiveras med alt summan egentligen bara innebär ell återställande av tidigare realvärde, dvs. för all hell enkelt hålla takt med de senaste årens inflation. Med den motiveringen biträder vi förslaget om höjning av barnbidragen med 300 kr. per år, men, som jag säger, ulan större entusiasm, inle därför att vi inte vill tillföra barnfamifierna den där halva mifiarden - den är högeligen av nöden - utan därför alt man kan diskutera, om del är det mest rationella och effektiva sättet all använda sä myckel pengar som en halv mifiard. Jag föreställer mig f ö. att eftersom förslaget inte fanns med i propositionen kan i varie fall samma tvekan finnas i socialdepartementet; det flnns ju andra sätt att använda pengar, som kunde vara väl sä värdefulla. Del är min uppfattning och del är vår uppfattning att man på annat sätt kanske kunde nä ännu bättre resultat med lika myckel pengar. Vad skulle del innebära om man satsade lika mycket pengar i en utbyggnad av bostadstilläggen eller i en utbyggnad av föräldraförsäkringen? Herr Aspling har lärt oss för en stund sedan att beloppet kanske kan räcka till bortåt hälften av vilket som helst av de förslag om värdnadsbidrag som föreligger reservationsvis i dag.

Pä vilket av dessa sätt man än hade använt pengarna skulle de mer än de nu gör ha kommii att koncentreras till de famifier som av något skäl särskilt mycket behöver stödet: på grund av låg inkomst, på grund av att de har många barn, pä grund av sädana situationer som är förutsedda i föräldraförsäkringen. Den grundsyn som moderata samlingspartiet har givit uitryck för i mänga år är all den forlsalla utbyggnaden av del ekonomiska stödet till barnfamifierna skall koncentreras pä etl sådant säll att tonvikten ligger på de familjer som har det största behovet, dvs. famifier med låga inkomster och/eller flera barn. Det gör vi inle med denna satsning av en halv mifiard på de allmänna barnbidragen.

Det är alltså närmast som en inflalionsanpassning del förslaget har kunnai stödjas frän vär sida och inte som en särskilt verksam reform på sikt för förbättring av barnfamifiernas situation, där förbättringen bäst behövs.

När vi kommer till den mer specifika frågan om barntillsynen finns

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, m. m.

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, m. m.

det uppenbart ocksä ganska djupgående skillnader i synsättet. Statsrådet Aspling beskrev den uppfattning som kommer lill uttryck i moderata samlingspartiets reservation - den som bär numret 6 - sä. att den i huvudsak bygger på skatteavdrag för barntillsynskosinader.

(Med anledning av att åhörare demonstrerade genom att bl. a. ropa slagord erinrade herr talmannen om att meningsyttringar från åhörarna inte var tillåtna.)

Herr talman! Det är uppenbart att debatten om famifiepolitik och barntillsyn i varie fall har en förmåga all engagera i vida kretsar av samhället.

Jag böriade just med alt tala om vår syn på den frågan, och jag sade att beskrivningen att den i huvudsak bygger på skatteavdrag för barntillsynskostnader nog inte riktigt täcker de förslag del gäller. Vad vi säger äran i bollen på ett effektivt system måste ligga ett effektivt och rättvist skattesystem för famifierna. Den uppfattningen är dels principiellt - säg gärna ideologiskt - färgad men dels också myckel praktiskt betingad. Om vi skall ge famifierna förbättrade möjligheter lill god barnomsorg i olika situationer är vi överens om att den barnomsorgen kostar mycket pengar. Den blir dyr vem som än skall betala. Om den i huvudsak skall betalas subventions- eller bidragsvägen blir beloppen ännu mycket större än de skulle behöva bli om de byggdes upp av en kombination av skatteregler och bidragsbelopp.

Med vår grundsyn - alt stödet skall koncentreras till de famifier som bäst behöver del - föfier automatiskt att man tvingas till inkomstgra-dering, en anpassning efter visserligen generella för alla lika regler men ändå regler som gör all beloppen anpassas lill olika situationer. Sä fort man böfiar med det drabbas man av svårigheter, framför allt av del som vi brukar kalla marginaleffekter. Och marginaleffekterna har den egenheten all de blir värre ju större de aktuella beloppen är. Ju större de nominella belopp som man handskas med är. dess värre blir marginaleffekterna.

Del finns en praktisk teknisk möjlighet all minska de nominella bidragsbeloppen och därmed minska marginaleffekternas olägenheter, om man i botten lägger etl rationellt och rättvist skattesystem. Det minskar inle nyttan för den enskilda famifien, men del ändrar tekniken och minskar en del praktiska ölägenheter av det nuvarande systemet. Vi är övertygade om alt det pä sikt är omöjligt alt bygga upp ett rationellt och rättvist famifiestöd utan alt i botlen ha en rationell och rättvis beskattning.

Men det sägs uttryckligen i reservationen att detta räcker inte; därtill måste komma olika typer av bidrag. Och del sägs också vad dessa bidrag i kombination med skatterätivisan skall ha för syfte: de skall ge barnfamifierna tillräckligt konsumtionsulrymme även under de år då barnen är särskilt värdkrävande. Och de skall ge barnfamiljerna största möjliga valfrihet mellan förvärvsarbete och egen vård av barnen samt mellan

olika tillsynsformer då båda föräldrarna eller en ensam förälder arbetar utanför hemmet. Del är del syfte man skall nå, och vi menar att det är omöjligt eller i varie fall mycket svårt att nå del enbart eller ens huvudsakligen med hjälp av bidrag och subventioner. Del krävs en skattereform i bollen, och det är den vi erinrar om.

I övrigl har moderata samlingspartiet varit hovsaml i reservationen. Vi har uttryckt oss så allmänt all man kunnai hoppas pä en relativt slor anslutning till önskemålet. Vi har i detta läge inle preciserat hur vi anser att elt nyll stödsystem bör utformas. Vi har angivit vissa riktlinjer och begärt utredning och förslag i frågan - della för all inte läsa oss i alltför hårda positioner pä etl alltför tidigt stadium.

Herr Aspling har talat om brislen på daghemsplalser. Vi är alla medvetna om den. Det har i motioner och i reservationer lill dagens betänkande frän olika håll talats starka ord om bristen på daghemsplatser och om behovet av en snabb utbyggnad. Vi vet att det är ell av de hetaste debattämnena i vår offentliga debatt i dag. Jag har lagt märke lill att de som anser sig kunna gå långl i att ställa krav på kommunernas utbyggnadsmöjligheter och på statens möjligheter all ekonomiskt stödja utbyggnaden siktar till en behovstäckning på tio år. Då tycker man sig ha gått långl. Det är naturligtvis så all med den utbyggnadstakt som f n. förekommer och med den ökning av behovet som samtidigt förekommer, så kommer behovet inle att vara täckt om tio år. Del är inte osannolikt att köerna kommer all vara värre om tio år än i dag. Det är svart alt säga. Men även om del skulle lyckas genom att vi tar i riktigt hårt, sä är tio år en ganska lång lid. Del betyder all väldigt många - troligen de flesta - av de barn som i dag är i förskoleåldern och slår i daghemskö aldrig hinner fram i kön. De hinner böfia skolan och de hinner kanske t. o. m. bli för gamla för fritidshem, innan vi täckt bristen även med de mest ambitiösa planerna. Det är inle särskilt uppmuntrande. Finns del inget sätt all snabba pä? Vi tror alt del gör del, och vi föreställer oss all bakom centerpartiets och folkpartiets moiioner i frågan ligger åtminstone en aning av ett medvetande om alt det kan finnas en väg att något hyfsa problemet.

Vi talar om behovet av daghemsplatser - och uttrycker det i olika siffror, som kan variera men som har det gemensamt att del handlar om flera 100 000-tal - som om det vore någonting absolut. Men del är del ju inle. Det är bl. a. vi här i riksdagen som bestämmer hur stort detta behov är, när det kommer till uttryck i ansökningar om daghemsplatser. Tro nu inle att jag vill begränsa daghemsbyggandet! Tro inle all jag har någonting emot att samhällets barnomsorg i den formen byggs ut! Del är riktigt som herr Gustavsson i Alvesta sade all del finns förfärligt många famifier för vilka detta är en lämplig form av barntillsyn när vården av barn skall kombineras med förvärvsarbete. För många famifier är del i praktiken den enda länkbara formen, och del behovet skall tillgodoses. Men är del verkligen någon som på allvar bestrider alt del -både bland de famifier som har tillgång till daghemsplats och bland dem

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, m. m.

Nr 52 som önskar att de hade del och som står i kö för att få en - finns familjer

Onsdiaen den °" hellre skulle söka en annan lösning om de hade ekonomiska möj-

9 anril 1975 ligheler? Lösningen kan vara all en av föräldrarna under något år själv

_____________ lar hand om värden av barnen i del egna hemmet. Lösningen kan också

Ekonomiskt stöd åt vara någon annan, men möjligheterna är myckel små. Trols att vi har barnfamiljer, m. m. så få daghemsplalser, styr vi ganska hänsynslöst människors efterfrågan just åt det hållet. Vi gör det med ekonomiska styrmedel som är näst intill lika starka som ell lagsladgal obligatorium skulle vara. Vi gör del genom all erbjuda del i särklass största ekonomiska stöd som utgår i hela vårt sociala system - daghemssubventioner - till dem som väfier och har luren att få väfia just den formen. Om vi, som herr Gustavsson i Alvesta också talade om, gav möjligheter att ulan oöverkomliga ekonomiska svårigheter väfia en annan väg, så skulle många famifier väfia en annan väg. Vi tycker av principiella skäl alt famifierna skall ha rätt all göra det utan att behöva förlora mer än vad de har råd med. Det är återigen en strävan alt underlätta just för dem som har det svårast. Vi lycker som sagl att del är principiellt rikligt att man färden valfriheten, men dessutom måste det rimligen vara praktiskt lämpligt. Vi har ell enormt tryck på daghemmen. Vi har besvärliga köer. Vi skulle kunna lätta något på de köerna genom all erbjuda alternativ som människor frivilligt väfier därför all de ter sig förmänliga. Det skulle vara lill fördel för dem som trots allt skulle slå kvar i köerna, dvs. de som ändå väfier - vilket de bör ha friheten att göra - daghemstillsynen. Del skulle för dem bli en kortare väg fram genom kön.

Herr Aspling talar om kostnader i mifiardbelopp. Del är rikligt, men man skall naturligtvis då inte heller hutlla med att på sikl är del fråga om alternativkostnader, om ambitionen är full behovstäckning. Om färre människor väfier just formen daghemsiillsyn minskar den kostnaden -inte omedelbart, för behoven är sä stora all man behöver båda delarna, men pä sikl är del alternalivkoslnader det handlar om och inle en ökning av kostnaderna.

Jag vill, herr lalman, med detta yrka bifall till reservationen 6. Del finns en annan liten reservation som också handlar om barntillsyn. Den gäller mera en liten praktisk fråga, tillsynen för barn till dem som sysslar med sin egen utbildning, vuxenutbildning. Del är besvärligt för många att få den barntillsynen ordnad. Vi menar alt det borde finnas ganska enkla möjligheter till lösningar. Del behövs inte hela apparaten med fullständiga daghemsplalser och sådant för det behovet. Vi tycker att kommunernas strävan alt erbjuda enklare möjligheter borde kunna få statens Slöd. Därför yrkar jag bifall till reservationen 12.

När del gäller övriga frågor som är berörda i del avsnitt av beiänkandel som vi nu behandlar kommer fru Troedsson om en liten stund an tala för de reservalionerna.

Hen ROMANUS (fp);

Herr talman! Ibland möts vi som sysslar med famifiepolitik av frågan: Varför talas del sä myckel om barnfamifierna? De har väl fält del bättre precis som alla andra? Men de bara begär och begär.

Visst har barnfamifierna del i dag bättre än i det gamla faltigsamhällel. Men del är några drag i utvecklingen som ger anledning till oro. Ell par exempel frän Dagens Nyheters artikelserie Vad har vi barnen till. En insändare frän ell nytt bostadsområde utanför Stockholm: "Idag tänkte jag gå ner till sandlådan på gården. När del inte regnar sitter där massor av mammor med barn i olika åldrar. Jag vill verkligen ha kontakt men vågar inte sätta mig på bänken. Vi har flyttal in i en etta i Fle-mingsberg i Huddinge, min tre månader gamla dotter och jag. Min man bor här också, men bara på nätterna. Han har som de flesta pappor här jobb i stan. 1 stället för sandlådan går jag en halv kilometer lill affären. Dagens höjdpunkt. Vi har ingen telefon sä jag måste gå lill tobaksaffären också för att ringa. Ell snabbi samtal medan jag hela liden spanar mol barnvagnen mellan veckotidningarna och skämtkorten i fönstret. Det hjälper lite att prata med någon man känner. Men de flesta av de gamla kompisarna har inte så mycket tid att prata på dagarna när jag har tid."

Hon fortsätter; "Det blir kväll, lack och lov. Mannen kommer med pendeltåget och försöker intressera sig för de få händelser som har varit kring barnet under dagen. Sugeri mig allt han berättar om världen utanför min. Vi har svårare att få kontakt med varandra nu. I lördags hade vi bjudit hem elt par vänner, men jag kände mig utanför, lom i huvudet. Måsle åtminstone läsa tidningen, länker jag."

En annan mamma: "Ett par limmar om dagen är vi tillsammans, barnen och jag. Vad har man barnen lill, när man ständigt går med dåligt samvete för att man inte orkar göra något med barnen."

Den här mamman bor ensam med Helena 9 är och Ulrika 5 år i Handen. Hon arbetar på tryckeri i Stockholm. Både hon och barnen har elva timmars arbetsdag. Ulrika är hos dagmamman hela dagen, Helena är i skolan och går sedan till dagmamman.

"Ulrika lever nästan hela sitt vakna liv hos dagmamman. Jag känner att del är fel, men jag sätter pä mig skygglapparna för alt döva det dåliga samvetet", säger mamman. Helena brukar gå hem en stund efter skolan. "Jag sitter här och räknar", säger hon. "Och så bäddar jag sängarna, del hinner inle mamma." "Jag är rädd för vad dom hittar pä när skolan är slut", säger mamman. "Jag undrar vilka gäng dom hamnar i."

"När du kommer hem är du allt bra slö", säger Helena. "Då sitter du i telefonen hela liden, och sen ligger du raklång på soffan framför TV."

Den lilla familjen är isolerad i många av våra nya samhällen. Valet mellan de här två alternativen som jag har beskrivit - ensam hemmafru i förorten eller en pendlare med elva timmars arbetsdag - tycks inte särskilt lockande. Ingel av dem är heller tillfredsställande för barnen. Om den ensamma mamman i det senare exemplet hade haft en man.

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, m. m.

Nr 52 som också han var bona hemifrån elva timmar, hade situationen an-

OnsHaeen den lagligen varit något lättare, men mycket av problemen hade kvarstått.

9 • nr'l 1975 '" '' ' ''" låggas att de flesta barnfamifier inle har fått del särskilt

_____________ myckel bättre ekonomiskt under de senasie åren. Inkomstökningarna

Ekonomiskt stöd åt har slukats av marginalskatter, minskade bostadstillägg och höjda priser. barnfamiljer, m. m. Barnfamifierna lever fortfarande på väsentligt lägre standard än andra med motsvarande inkomster.

Vad skall vi göra ål del här? Jo, vi skall bryta isoleringen för både barn och föräldrar och garantera barnen en god och stimulerande mifiö, med tillräckligt utrymme för kontakt med föräldrarna.

Ge föräldrarna möjlighet till den stimulans som yrkesarbete - även det mest rutinmässiga yrkesarbete - innebär. Ge dem möjlighet att vara med sina barn - inte bara när föräldrarna jäktar i väg på morgonen och när båda är uttröttade på eftermiddagen och allt går ut pä att så snabbt som möjligt fä ungarna i säng. Ge föräldrarna en vettig arbetsbörda och en rimlig förbättring av famifiens ekonomi år från år.

Några ord om ekonomin försl. När man är barn kan man inte själv svara för sin försöfining. Andra måste betala. Sedan förutsätts man själv bidra under den aktiva åldern, för all på gamla dar åter la emot.

Familjepolitiken svarar bara för en mindre del av barnkoslnaderna, kanske i genomsnitt 25 %. Resten betalar föräldrarna. Samhällsstödet är i flera andra situationer betydligt slörre. Samhället svarar för nästan alla kostnader i samband med sjukdom och ulbildning. Och vid arbetslöshet fär nu många etl slöd som närmar sig den vanliga inkomsten. Den allmänna pensioneringen ger en ersättning som motsvarar ungefär två tredjedelar av inkomsten.

Naturligtvis kan vi inle säga att samhället skall svara för hela barnkostnaden eller en så stor andel som gäller vid sjukdom, arbetslöshet och pensionering. Vi måste utgå från all föräldrarna lar sitt ansvar, att föräldrar och barn delar på famifiens totala resurser, all de lever på samma standard. Men de här reflexionerna visar ändå alt det ekonomiska stödet till barnfamiljerna släpar efter. Del är därför barnfamiljer har lägre standard än andra.

Barnbidraget är det grundläggande instrumentet för utjämning mellan barnfamifier och dem som inte har barn. Det är vårt säll all ta hänsyn till skillnaden i skattekraft beroende pä olika försöriningsbörda. Del är bra att regeringen nu har gått med på en höjning till I 800 kr. per barn. Men barnbidraget bör också värdesäkras, så alt barnfamifierna slipper vänia på kompensaiion för prishöjningarna. Det forlsäller vi all arbeia för. Tidigare attackerades barnbidraget från höger. Två unga friska människor skall väl kunna klara kostnaderna för ell barn ulan bidrag från del allmänna, helte det. Nu hör vi samma tongångar från socialdemokratiskt håll, från kretsarna kring Aftonbladet. Det är därför knappast förvånande att socialdemokrater och moderater enas i motståndet mol värdesäkring av barnbidraget. 24

Hur skall vi ge föräldrarna möjlighet att förena yrkesarbete och samvaro med barnen? Jo, genom sex limmars arbetsdag. Om detta råder det en växande enighet, även om vissa vill driva på hårdare än andra. Ocksä här ville ju socialdemokrater och moderater ge riksdagen en mer passiv roll när vi diskuterade frågan strax före påsk.

Men del tar tid att få sex limmars arbetsdag för alla. Det måsle vi erkänna, även om det nog går snabbare än vad Arbetsgivareföreningen har tänkt sig.

Därför bör småbarnsföräldrarna få rält till avkortad arbetslid. Den reformen måste komma snabbt. Och om det inte skall göra småbarnsföräldrarna till en myckel dyrare arbetskraft, måsle den ekonomiska ersättningen för den minskade arbetstiden betalas på något annat sätt, vid sidan av lönen.

Den tanken framfördes för länge sedan av Eva Moberg. Rätlen till kortare arbetstid för småbarnsföräldrar finns i TCO;s familjepolitiska program. Och den utreds nu av famifiesiödsulredningen. Det är bra.

Men hur skall ekonomin klaras? Vi har föreslagit ell vårdnadsbidrag till alla föräldrar med barn under tre år. Del skall vara lika stort för varie barn, och föräldrarna skall själva avgöra hur de vill använda del - lill att betala för kommunens barnomsorg, som bidrag till att täcka inkomstbortfall för föräldrarna eller till någon annan form av tillsyn.

Delta är inle någon ny tanke. Folkpariiel har inte monopol på den. Vi har framfört den länge i riksdagen, vi gjorde del i samband med 1970 års skattereform, fast med elt mindre belopp.

Socialminister Aspling sade att vi undviker alt tala om var pengarna skall las. Jag troralt socialministern färla sig en titt lill pä vär partimolion, där vi faktiskt säger följande:

"När det gäller att finansiera vårdnadsbidragei kommer givetvis andra inslag belräffande familjeslöd och famifiebeskaltning i blickpunkien. Del s. k. hemmamakeavdragei infördes 1970 för all åstadkomma en mjukare övergång lill individuell beskattning. Det fick formen av ell avdrag på den slutliga skallen med högsi 1 800 kr. Delta slöd är synnerligen väl motiverat för de familjer som vall sin livsform under en lid då andra värderingar dominerade och där hustrun i dag inte har möjlighet att fä förvärvsarbete trots all barnen är stora. Det är emellertid allimer svårt alt motivera att vafie år nya generationer av unga familjer går in i della system som ger slöd lill hemmamaken även om de inte har barn. 1 de fallen bör stödet knytas lill barnen, lämpligen genom ell vårdnadsbidrag.

På grund av hemmamakeavdragets konslruklion kan del inle ulnyiijas fulli ul av familjer med låga inkomster, inte heller av ell stort antal ensamslående föräldrar. Även av della skäl är ett värdnadsbidrag en bättre form av famifiestöd." Så långt partimolionen.

Hela detta avdrag kostar ungefär 1,2 mifiarder. Eftersom vi inle tänker oss alt avveckla del helt, kan del alltså bara ge ell lillskoli, men ell väsenlligi lillskoli till finansieringen av vårdnadsbidragen.

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, m. m.

Nr 52 Nu får vi höra att förslaget om vårdnadsbidrag är reaktionärt. Det

Onsdaeen den ' ganska förbluffande. De tankar som lanserades av Eva Moberg på

9 anril 1975 1960-ialet, som framfördes i den svenska regeringens rapport till FN

--------------- 1968, som fanns i socialdemokratiska partikongressens program Kvinnans

Ekonomiskt stöd åt jämlikhet, del utnämns nu av socialdemokratiska debattörer till reak-barnfämiljer, m. m. lionär politik.

m. m. Att ett program har antagits av den socialdemokratiska regeringen eller

av partiet är naturiiglvis ingen garanti mot reaktionära inslag. Men omsvängningen är ändå så pass intressant att resonemanget är värt att granskas närmare.

Vad säger man då? Att ett kontant vårdnadsbidrag ger möjlighet till ökad konsumtion, är elt argument. En kritik som naturligtvis också drabbar del allmänna barnbidraget, som jag nämnde. Hur kan det vara reaktionärt att öka barnfamifiernas möjlighet alt konsumera? De lever sannerligen inte i något överflöd.

Nästa tanke är att kvinnorna inle längre skulle söka sig yrkesarbete, om de fick värdnadsbidrag. Resonemanget speglar en beklämmande kvinnosyn. Kvinnornas insiormning pä arbeismarknaden skulle alltså inte alls ha motiverats av en önskan alt hålla kvar sill yrkeskunnande, av att de vill ha den stimulans och gemenskap som arbetsplatsen erbjuder. Så fort de fick en chans skulle de välja den isolerade hemmatillvaron. Jag tror inte ett dugg på del. Det är klart alt ekonomin spelar in. Det dåliga ekonomiska utbytet av det egna förvärvsarbetet, som många kvinnor har kunnat räkna ut, har verkat nedslående. Men ändå har många tusen försöki förena yrkesarbete och föräldraskap.

Dessutom speglar den här attityden ett förmyndarlänkande. Del finns risk för all familjerna använder vårdnadsbidraget på etl säll som vissa socialdemokrater inte skulle gilla - del är för dem ett skäl mot att ge familjerna någon som helst valfrihet. Hellidsarbeie åt alla - barnen på daghem - så gör vi upp med valfriheten. Del var ju parollerna när socialdemokratiska kvinnoförbundet lanserade sitt program för elt par år sedan. Del hindrar inle all programmet innehöll åtskilliga vettiga förslag. Den socialdemokratiska kritiken mot vårdnadsbidrag har, när del gäller folkpartiet, dessutom byggt på en felaktig bild. Man har pästått att vi bara vill ge stöd lill de familjer där den ena föräldern är hemma. Del är inte sant. Alla familjer skall få vårdnadsbidraget, lika stort för vafie barn under tre år, och själva avgöra hur de vill använda det.

Centern har en uppläggning som ger slörre ulbyle för hemmafrufamiljerna - särskilt där mannen har hög inkomst och familjen alliså inte har något bostadstillägg - och moderaterna laborerar med särskilda hemmafruavdrag i skallesyslemel. En sådan uppläggning kan inle vi acceptera.

Ell slarkl skäl för ett stöd lika till alla är den upplevelse av orättvisa

hos det nuvarande systemet som nu böriar bli alltmer spridd. Man reagerar

mot all de. som har haft luren all få en daghemsplals. får en subvention

26 på kanske 15 000 kr., medan de som inte har fått någon plats bara får

vara med och betala. Det lyser onekligen i ögonen. Jag är rädd all den reaktionen kan bli ell hinder för fortsatt daghemsutbyggnad i många kommuner.

När barntillsynen är utbyggd får ju alla del av stödet, svarar socialdemokraterna. Ja, men för att alla skall fä del av stödet fordras då ytterligare närmare 700 000 daghemsplatser. Det dröjer en stund innan vi kommer dit, även om utbyggnadstakten skulle öka, vilket vi arbelar för. Det är en rättvisefråga att vi under liden ger också de småbarnsfamiljer som väfier en annan tillsynsform, eller som tvingas till del därför alt daghemsplals inle finns alt fä, någon del av samhällsstödet.

Vi slår här inför den gamla konflikten mellan dogmatiker och refor-mister. Dogmatikerna har en planritning för hur samhället skall se ut om tio år - och vägrar med hänvisning lill den att genomföra förbättringar som ligger inom räckhåll. Daghem skall flnnas åt alla om tio år - de som i dag inte kan fä plats fär vara utan slöd. Sex timmars arbetslid skall införas för alla om tio år - därför säger de nej till att i dag införa del för småbarnsföräldrarna.

På samma salt var det länge med familjedaghemmen. Daghemmen var bättre, sade man. Därför gjorde många socialdemokrater motstånd när vi ville bygga ut också familjedaghemmen för att snabbare kunna ge fler barn en godtagbar tillsyn. Lyckligtvis är det motståndet brutet nu, även om det fortfarande dyker upp här i riksdagen vafie gäng regeringen går oss till mötes genom att förbättra familjedaghemmen, höja stödet till dem och förenkla reglerna.

Den kommunala barnomsorgen är alltså otillräcklig. Del finns närmare 800 000 barn under sju år. Ungefär hälften av dem har förvärvsarbetande föräldrar, och bara 120 000 platser finns på daghem och familjedaghem.

Del behövs en helt annan utbyggnadstakt. Samtidigt vel vi all kommunernas planer pekar på en nedgång i daghemsbyggandet. Därför krävde folkpartiet både 1973 och 1974 en central utbyggnadsplan för förskoleverksamheten i hela landet, med normer för kommunerna. Den skulle för de närmaste fem åren, som en första etapp, innebära obligatorisk förskola för sexåringar, allmän förskola för femåringar och täckning till 50 96 av behovet av heldagslillsyn.

1 år har det också väckts motioner frän inte mindre än 20 socialdemokratiska ledamöter. L)et är bra, och jag hoppas att socialministern lar inlryck av otåligheten. 1 Maj Britt Theorins och Birgitta Dahls motioner föreslås en utbyggnadsplan. Målet i Birgitta Dahls motion - full behovstäckning inom tio år - ligger helt i linje med vad vi har föreslagit. Jag beklagar alt utskottets majorilel har varit så kallsinnig lill de här molionerna och all de därför bara har fått stöd i en reservation av folkpartiets och vpk:s representanter i utskottet och en av centerns fyra ledamöter. Men jag hoppas självfallet all motionärerna följer upp sina moiioner genom alt rösta för reservationen och alt även andra som vill driva på regeringen i daghemsfrågan gör det. När man hörde herr Rune Gustavsson i Alvesta frågade man sig onekligen varför inle han också

Nr 52

Onsdagen, den 9 april 1975

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, m. m.

Nr 52 kunde vara med på reservationen. Del lät som om han anslöt sig till

Onsdieen den ''" vackert talade han om daghemsutbyggnad. Vi får hoppas all

9 -inril 1975 inspirerar övriga centerpartister alt föfia den linje som valts av Karin

_____________ Andersson och inle den som Rune Gustavsson har tagit i utskottet.

Ekonomiskt stöd åt För att kommunerna skall klara den här målsättningen behövs ökade barnfamiljer, m. m. statsbidrag. Bidragen har höjts, men kostnaderna har ökat snabbare. Ett nyll bidragssystem måste till, som skyddar kommunerna mot kostnadsökningarna. En sådan modell vore alt staten tar över kostnaden för personalen. Den kan ju införas successivt om man inte är beredd all la hela personalkostnaden på en gäng. Den skulle också ha den fördelen att den automatiskt verkade för en hög kvalitet på barntillsynen.

Etl nytt statsbidragssystem har varit under utarbetande i socialdepartementet i mer än fem år nu. Det har utlovats många gånger att ett förslag skulle läggas fram. Riksdagen har begärt all det skulle komma samtidigt med förslaget om allmän förskola. Men regeringen struntade den gången i riksdagens beslut. Därför har folkpartiet, jag tror varie år sedan 1969, krävt ell nytt statsbidragssystem. Givetvis måsle ett sådant innebära väsentligt ökat slöd.

Även här finns i åren socialdemokratisk motion, från Maj-Lis Landberg m. fl.,som vill att en skyndsam översyn skall göras. Den har rönt samma kallsinniga behandling av utskottsmajoriteten. Den får stöd av reservanterna - helt naturligt, eftersom den stämmer med vad vi tidigare har föreslagit. Utskottet hänvisar lill att kommunalekonomiska utredningen skall arbeta färdigt försl. Det betyder minst elt par års fördröjning. Varför inle bryta ut dessa frågor, som alla tycks vara ense om är särskilt brådskande, och behandla dem snabbare? Sedan får man väl justera i efterhand om utredningen skulle ge anledning lill det. Vi hoppas naturligtvis också i det här fallet få stöd av motionärer och många andra. Herr Aspling unalade alt frågan om en längre gående lagstiftning när det gäller daghemmen kommer att prövas när man har sett kommunernas planer. Det är ett litet sleg längre än vad utskottet sagt - han hänvisade inte till kommunalekonomiska utredningen - men det räcker inte. Jag hoppas all de socialdemokratiska motionärerna inte låler sig förföras av herr Asplings allmänna och lill intet förpliktande vänlighet. Vill man ha en plan för daghemsbyggandet och ett biitire statsstöd, är fortfarande reservationen all föredra framför utskottets majoritelsyllrande. Det kan var och en se som läser dessa skrivningar.

Låt mig sluta med att nämna två mindre frågor, där jag har reserverat
mig. Det gäller slöd lill en enklare form av barntillsyn för vuxenut
bildning. Jag log upp den frågan i en moiion för ett par år sedan. Nu
har förslaget återkommit i en partimolion från moderata samlingsparliei,
vilken jag alliså siöder. Särskilt för många kvinnor är bristen pä barntillsyn
ell hinder för vuxensiudier. Behovet av tillsyn kan gälla en så liien del
av dagen all barnel inte får plats i den vanliga barntillsynen. Där borde
man kunna ordna en enklare form. Det har skett på många håll med
28 goda resultat, men del hör till sådant som kommunerna skär ner på

när ekonomin kärvar lill. Därför borde de stimuleras med någon form av stöd.

Den andra reservationen gäller också en moderat moiion, att famil-jedagshemsassislent skall få räknas in i underlaget för bidraget lill kommunala familjedaghem. Särskilt de som som har varit oroade för fa-mifiedaghemmens kvalitet borde vara angelägna all stödja det förslaget, så alt dagbarnvärdarna kan fä pedagogisk ledning och så att kommunerna kan hålla en regelbunden kontaki med dem.

Herr talman! Del flnns viktiga skillnader mellan partierna när det gäller famifiepolitiken. Folkpartiet arbetar för jämlikhet och valfrihet. Vi vill inle styra famifierna genom ekonomiska påtryckningar - varken åt det ena hållet, som socialdemokraterna vill, eller ät del andra som centerns och moderaternas förslag innebär. Människorna skall få besluta själva om den livsform som passar deras situation. Politikernas uppgift bör vara alt skapa förutsättningarna för detta. I dag är de viktigaste hindren för valfrihet brislen på barntillsyn och svårigheten för småbarnsföräldrarna att förena förvärvsarbete med en tillfredsställande samvaro med barnen. De hindren vill vi undanröja så snabbi som möjligt, steg för Sleg Ulan att dogmer och planritningar får slå i vägen för praktiska lösningar.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till de reservationer där mitt namn finns med.

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, m. in.

Fru MARKLUND (vpk);

Herr lalman! 1 en debatt om anslagsfrågor och annat som rör socialdepartementets verksamhetsområde känns det angelägel alt inledningsvis något vidga ramen för ämnet och göra en del korta reflexioner om socialpolitiken och vad den syftar till - detta inte minst om man noterar statsrådet Asplings ord om de nya krav som i dag ställs på familjepoliliken, en av de viktigaste bitarna i den socialpoliliska verksamheten.

Den för etl par månader sedan avslutade remissbehandlingen av socialutredningens länge emotsedda belänkande har gett ny näring åt debatten om socialvärdens mål och medel. Här i kammaren får väl en mer ingående diskussion om de frågorna anstå till dess all regeringens förslag skall behandlas, men del skall redan nu sägas alt socialarbetarnas krav pä en mer offensiv socialvård blir allt starkare och att det också bland politiker märks en slrävan an hiila nya metoder i del sociala arbetet.

Mot den bakgrunden ler sig utredningsmaterialet tämligen blekt. Verksamheten förutsätts i stort komma att föfia en gång utstakade linjer och bara kompletteras pä olika avsnitt. Erfarenheterna av de nya dragen i de senaste årens sociala arbeie. terapeutiska samhällen, demokrati på anstalt, förebyggande verksamhet osv. tas mycket litet lill vara.

De socialpoliliska målsättningarna underordnas allfiämt i allt väsentligt de krasst ekonomiska resonemangen. Vänsterpartiet kommunisterna har länge kritiserat detta och pekat pä klasskaraktären hos socialvärden som

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, m. m.

en av institutionerna i del kapitalistiska samhället. Vi hävdar att socialvården i dag äi- inriktad på individen och att den inte på något sätt griper in i de processer i samhället som skapar problemen. All socialulredningen nu vill få med socialvården i samhällsplaneringen kan möjligen få lill föfid all socialvården får ett visst inflytande över delar av dessa processer, men den kommer naturligtvis inle att kunna komma åt deras kärna. Delta är ingen administrativ eller organisatorisk fråga. Och del handlar inle heller om planering. Del gäller något myckel mer djupgående, nämligen förhällandet mellan olika klasser i samhället, förhållandet mellan kapital och arbete.

Det faktum all samhället i dag erbjuder visst stöd för människor som av ekonomiska eller andra orsaker hamnat i en behovssituation kan inte dölja bristerna pä det socialpoliliska området. All denna verksamhet så flitigt är föremål för utredande kan tas som intäkt för all alla inser all myckel ännu är otillfredsställande. Men när utredandet inle resulterar i så mycket mer än mångordiga och helgarderade betänkanden, så kvarstår ocksä det mesta av kritiken. Slalsrådel Aspling talade om en av de nu aktuella utredningarna inom famifiepolitiken som en bred och åtgärds-inriktad utredning. Skall den bli del måste det bli slut på det hittills vanliga försiktiga kompromissandel. Bristerna i den nuvarande samhällsplaneringen, resultaten av de senaste årtiondenas lokaliseringspolitik, uppkomsten av nya slora grupper som milt i del s. k. välståndet är svårt ekonomiskt och socialt utslagna - allt della måsle ge anledning till nya grepp på del socialpoliliska området. Målen måste enligt vär mening utformas utifrån arbetarklassens intresse och användas som elt instrument för att bryta rådande maktförhållanden.

Nu handlar inte del föreliggande utskottsbetänkandet om dessa långtgående målsättningar för socialpolitiken. Men på etl viktigt avsnitt aktualiserar även detta avigsidor i del kapitalistiska systemet. Det gäller bristerna i fråga om barnomsorgen. Vpk:s argumeni för kravet på en kraftig utbyggnad av barnomsorgsverksamheten kommer att ulföriigt redovisas av Inga Lantz senare i debatten. Lät mig bara nämna tre av de starkaste skälen för en ökad satsning pä detta område, tre skäl som under åtskilliga år anförts från värt partis sida, nämligen:

Alla barn måste ges en likvärdig siarl genom all beredas lillfälle till stimulerande sysselsättning, social kontaki och samvaro med andra barn och med vuxna.

Kvinnorna måsle ges möjlighet all uppnå en slällning i arbelslivei, likvärdig med männens. I det sammanhanget utgör en lösning av barntillsynsproblemet en viktig förutsättning.

Barn får inle utlämnas ål otrygghet och risker genom att de saknar tillsyn och omsorg före och efter skoltid.

Della med starkt ökade samhälleliga insatser för barnomsorgen är en viktig bit i utjämnandet av skillnaderna mellan personer som har för-söriningspliki gentemot barn och sådana som inte har del. Elt annat bidrag lill en sådan ufiämning är de allmänna barnbidragen. Del är därför

skäl all i samhällsekonomins namn ställa dessa båda angelägna saker emot varandra, vilket ibland sker, t. ex. i samband med de senasie överläggningarna mellan regeringen och oppositionspartierna om den ekonomiska politiken.

Dessa överläggningar resulterade som bekant i att det nu föreligger etl förslag om höjning av barnbidraget med 300 kr. per barn och är från den I januari 1976. Med det anser utskottsmajoriteten vår motion nr 774 vara i viss utsträckning tillgodosedd. Men eftersom huvudskälet för vårt förslag är all barnbidraget, som allfiämt måste ses som stommen i del ekonomiska stödet till barnfamiljerna, ständigt urholkats och alt det därför är nödvändigt alt snarast möjligt höja beloppet, har vi ansett alt höjningen bör träda i kraft redan vid halvårsskiftet.

All del ekonomiska innehållet i de allmänna barnbidragen tunnals ut under de senaste tio åren belyses av föfiande siffror. Från den 1 juli 1965 utbetalades 900 kr. per barn och år. Det från januari 1974 utgående bidraget är uppe i 1 500 kr. Men trols denna nominella ökning med 600 kr. har barnbidragens realvärde krympt. Från juli 1965 till december 1974 ökade konsumentprisindex från 188 till 334. Om man på grundval av det räknar om nu utgående barnbidrag lill 1965 års penningvärde så skulle det svara mot 844 kr., vilket innebär en minskning med 56 kr.

Utredningar som gjorts under åren har kommii fram till att mång-barnsfamiljernas inkomster ofta är låga och all del relativa konsumtions-utrymmet blir mindre när del skall delas inom en sådan famifi. Likaså har del konstaterats all socialhjälpsbehovet ökade med antalet barn i en famifi. Kravet på en fortsalt realvärdeökning utöver den nu föreslagna är således fullt motiverat, och delsamma gäller kravet alt barnbidragen skall göras värdebesländiga. Det senare kravet har vi från vpk förfäktat i moiioner till flera riksdagar. Vi har under de senasie åren ständigt mötts av argumentet all famifiepoliliska kommittén i sin huvudbetänkande Famifiestöd inle förordade en indexreglering - med motiveringen att en sådan skulle innebära en värdesäkring av barnstödei endasl för familjer i högre inkomstlägen. Della argumeni anförs även i är av utskottsmajoriteten.

Mol bakgrund av vår allmänna syn på fördelningsfrågorna i samhället är det naturligtvis hell orimligt all tro all vi skulle fortsätta att hävda att barnbidragen skall indexregleras om detta enbart vore lill fördel för höginkomsttagare. Vi gör det i stället som en konsekvens av principen att stödet skall vara lill för all kompensera alla barnfamifier i förhållande till famifier ulan barn. Ulskoitsmajorilelen hänvisar lill pågående utredningsarbete när det gäller bostadstilläggens utformning. Vi menar att det är via bostadsstödet man skall gå för att åstadkomma del särskilda slöd som barnfamifier i låga inkomstlägen naturligtvis behöver. Vi har också i olika sammanhang ställt förslag med den syftningen.

Den utveckling beträffande barnbidragens värde som jag hänvisade till tidigare kan inle accepteras. Vi hävdar all det inle bara är nödvändigt alt öka bidraget för all uppnå tidigare realvärde utan an del ocksä är

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, m. m.

Nr 52 nödvändigt att åstadkomma eil förstärkt realvärde. Därför begär vi en

Onsdaeen den p'"*" ' " sådan höjning av barnbidragens realvärde att bidragen kommer

9 anril 1975 " motsvara 25 96 av basbeloppet. Anknytningen till basbeloppet är f ö.

--------------- en viklig princip i sammanhangei. De allmänna barnbidragen bör i likhet

Ekonomiskt stöd åt med många andra bidragsformer vara värdesäkrade genom all slå i ell barnfamiljer, m. m. fast förhållande till basbeloppet.

De anförda skälen för en höjning och indexreglering av de allmänna barnbidragen finns också uttryckta i reservationen 2 lill utskottets betänkande. Jag ber, herr lalman, alt få yrka bifall till denna reservation och även lill reservationen 3.

1 detta utskottsbetänkande behandlas också ett par moiioner från vpk-håll som tar upp angelägna frågor för handikappade. Utskottels skrivning och del förhållandet all vi avstått från all reservera oss på dessa punkter kan ge intrycket all molionerna väckts i okunnighet om vad fiolårels hösiriksdag beslutade om reformer pä färdfiänslomrädel. Så ligger del inte lill. Syftet med motionerna var alt ylleriigare understryka behovet av en kontinuerlig översyn av statsbidrags- och färdljänstbesiämmelserna och av att uppmärksamma på vilket sätt vissa samhällsorgan handlägger frågor som rör människor i ulsatla situalioner. Utgångspunkten för de minimikrav som skall ställas i det här avseendet måste vara att den som på grund av handikapp är hänvisad lill färdfiänst för sina transporter skall ha samma räll som icke handikappade all förflylla sig i samhället och ta del av dess sociala och kulturella liv. Sä länge den principen inte är tillfredsställande tillgodosedd finns del anledning att upprepa förslagen, oavsett hur näraliggande i tiden riksdagsbesluten är. Men jag har, som sagt, inte nu något yrkande i denna fråga.

Också när det gäller molionen 1273 har vi nöjt oss med utskottets skrivning. Jag vill här bara understryka det önskvärda i att den särskilda expertgrupp som överväger frågor om en kampanj för amning snart kommer med förslag om en sådan kampanj. Därutöver är det nödvändigt att uppmärksamma den partiska reklam frän producenterna av brösi-mjölksersätlningar som nyblivna mammor uppvaktas med. Frågan om spädbarnens kost är så viklig alt nämnden för hälsoupplysning verkligen bör ta upp den på det sätt som utskottet finner sig ha anledning räkna med.

Fröken ANDERSSON (c);

Herr lalman! Flera lalare har redan haft ordel, och jag skall nu försöka låta bli all alltför mycket upprepa vad de sagl. Jag kommer här att begränsa mig lill frågan om barnomsorgen. Herr Gustavsson i Alvesta har ju tidigare för centerns del behandlal andra famifiepoliliska frågor.

Den opinion som kräver bältre barnomsorg växer sig allt starkare både utanför riksdagen och, som jag bedömer del, även i delta hus. Frågan har också från olika utgångspunkter lagils upp i ell antal moiioner med 32

olika yrkanden. Huvudparten av de motionerna behandlas i förevarande belänkande från socialutskottet.

Kravet på bättre barnomsorg innefattar både fler platser och bättre kvalitet pä omsorgen. Där kommer bl. a. frågan om barngruppernas storlek in, men lill den frågan - där vi från centern i moiion till årets riksdag har följt upp vårt tidigare ståndpunktslagande om mindre grupper - återkommer riksdagen i annat sammanhang. Jag går därför inte in pä den frågan nu.

En annan viklig kvalilelshöjande åtgärd är all göra det möjligt att för i varie fall de mindre barnen minska den dagliga tiden på daghem. Det är en fråga som har med föräldrarnas situation och arbetslivets villkor att göra. Jag återkommer till den litet senare. Gabriel Romanus har ju i sitt inlägg med talande citat belyst just den problemaliken.

Kravet på bältre barnomsorg är viktigt i första hand med lanke pä barnen, och det är barnens behov som bör vara utgångspunkten för denna debatt. Därmed är den helt naturligt ocksä viktig för föräldrarna, som ser till sina barns bästa. Men bättre barnomsorg är också en förutsättning för att kvinnor och män på lika villkor skall kunna göra insalser i förvärvslivet och i samhällsarbetet ulan all barnen behöver komma i kläm. Del borde vara en rättighet för alla barn och alla föräldrar all på ena eller andra sättet ha slöd i en väl fungerande barnomsorg, alltså inle bara i de fall där föräldrarna förvärvsarbetar eller studerar, även om jag är medveten om att behoven där är störst.

Den s. k. öppna barnstuga som man startat i vissa kommuner har visat sig fylla ell verkligt behov. I några förorlskommuner här i Stockholm, som jag känner lill, har man just startat sådan verksamhet. Dit kan alltså föräldrar komma med sina barn, leka med dem där tillsammans med andra barn och föräldrar, fä råd och hjälp och uppleva den stimulans som gemenskapen med andra innebär. Behovet av den formen av barnsluga är väl störst i de ensidigt utbyggda sovstadsområdena, där del råder brisi på arbelstillfällen inom rimligt reseavstånd och där en av föräldrarna är mer eller mindre tvingad att vara hemma och då lätt blir isolerad, vilket också drabbar barnen. Enligt de uppgifter vi fått har det visat sig alt den barnstugeverksamhelen kan vara positiv även för t. ex. in-vandrarfamifier, som annars mycket lätt blir isolerade i vårt samhälle.

Målsättningen för barnstugeutbyggnaden har sagts vara att uppnå 50-procentig behovstäckning 1980. Del var den målsättningen som barnstugeuiredningen bl. a. hade. LO har ocksä haft den. Med behovsläckning menar man då behovet hos förvärvsarbetande eller studerande föräldrar; man har inle tagit med andra. Mer än 300 000 barn under skolåldern har föräldrar som förvärvsarbetar eller studerar, och del flnns - dessa siffror gäller hösten 1974 - omkring 60 000 platser i daghem och något mer än 50 000 i famifiedaghem. Vi har 200 000 lågstadiebarnsom behöver en replipunkt närskolan slutat, men vi bärbara 16 400 plalser i fritidshem. Situationen är alltså mycket otillfredsställande.

I utskottet är vi tack och lov ense om att det finns behov av en ul-

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, m. m.

3 Riksdagens protokoll 1975. Nr 52-53

Nr 52 byggnad av barnomsorgen och alt della behov är stort; del statliga slödel

Onsriflp n rlp också ökat, även om det inte skett i en takt som jag bedömer som

9 anr'l 1975 tillräcklig. Däremot är vi i utskottet inte helt överens om hur man skall

._____________ gå lill väga för all så snabbt som möjligt tillgodose detta behov. Ut-

Ekonomiskt stöd åt skoitsmajoriteten vill avvakta de kommunala förskoleplanerna och säger barnfamiljer, m. m. i betänkandet att "det krav på upprättande av planer för utbyggnaden av förskoleverksamheten som uppställs i lagen bör vara ägnat all åstadkomma kraftfulla insalser pä området". Majoriteten är däremot emot centrala bestämmelser om viss ambitionsnivå.

För kommunernas del är förhällandet det att de nyligen tvingats gä med på en uppgörelse om att inte höja den kommunala utdebiteringen under åren 1976 och 1977. De kan alltså med all räll hänvisa till bristande ekonomiska resurser när de inte lyckas nå upp lill den ambitionsnivå som jag tror att de flesta kommuner har.

Det här skyllandet på varandra som staten och kommunerna håller på med är ju inte särskilt konstruktivt för frågans lösning. Det blir inle fler barnstugor på del sättet. Det är, som jag ser det, nödvändigt all staten tar på sig en slörre andel av kostnaderna för barnomsorgen; det är självklart alt staten skall göra del. Det är närmast paradoxall all först pressa kommunerna till en uppgörelse som innebär att man beskär deras rält lill kommunal utdebitering och sedan hävdar att ansvaret för en snabb fortsatt utbyggnad av barnomsorgen ligger pä kommunerna. Centerns representanter i Kommunförbundets förhandlingsgrupp påtalade vid förhandlingarna mellan finansdepartementet och Kommunförbundet just uppgörelsens konsekvenser för barnomsorgen och krävde ytterligare 230 mifioner i ökade statsbidrag för dessa ändamål med börian från år 1976. Så blev det nu tyvärr inle. Därför flnns det stor risk att utbyggnadslakten kommer att minska, nu när kraven på en utbyggnad är starkare än någonsin förr. Det är visserligen bra att riksdagen i samband med behandlingen av finansplanen anslöt sig till förslaget från finansutskotlet om en konjunkturpolitisk beredskapsplan, där det sägs att utbyggnaden av barnomsorgen skall vara en viklig del av planen. Men del känns på något säll olillfredsställande att göra utbyggnaden av barnomsorgen beroende av dåliga konjunkturer. Jag tror all det är nödvändigt att kommunerna får en säkrare grund att stå på för sin planering på sikt.

Jag är med bland de reservanter som vill all riksdagen skall anta en plan för utbyggnaden av barnomsorgen och samtidigt besluta om förbättrade statsbidrag som ger de ekonomiska förutsättningarna för planens genomförande. Vi hade för övrigt samma reservation i höstas när vi behandlade motioner om förskolan.

Vi har sagl i reservationen att planeringen bör syfta till full behovs
täckning inom en tioårsperiod. Det är också nödvändigt alt finna ell
syslem för statsbidragets konslruklion som innebär att det inte kommer
alt urholkas och variera i realvärde från år lill år och som ger kommunerna
en säkrare grund att slå på vid deras planering. Dä lycker jag själv det
34 är räll naturligt att statsbidraget anknyts till personalkostnaderna. Det

är ju de som utgör största delen av driftkostnaderna för kommunerna. Vi har antytt della i reservationen.

Jag uppfattade socialministerns inlägg i börian av debatten så, att han närapå var på samma linje som vi reservanter. Han sade - om jag uppfattade del rält - att han var beredd lill längre gående lagstiftningsåtgärder för att säkerställa en fortsall snabb utbyggnad. Det är delta vi har krävt i vår reservation. Däremot fick jag inle klart för mig socialministerns uppfattning om de ekonomiska möjligheterna för elt väsentligt ökat ekonomiskt stöd från staten till kommunerna för denna utbyggnad.

Rune Gustavsson var här tidigare inne pä alla de andra problem som bör lösas för att familjernas situation skall bli bättre. Jag skall inte upprepa vad han sade. Direkt knuten till frågan om en bältre barnomsorg är emellertid, som jag inledningsvis antydde, frågan om den dagliga arbetstiden för föräldrarna - den hänger ihop med tiden för barnens vistelse på daghemmen - och dit hör också avståndet mellan bostad och arbetsplats.

Arbetstiden hade vi uppe lill diskussion här strax före påsk, och vi fattade ocksä beslut. Där hade centern i reservation sagt att målet måsle vara sex limmars arbetsdag. Detta är en myckel viktig fråga inle minst med lanke pä barnfamifierna och barnomsorgen.

Nästan lika viktig är frågan om de dagliga restiderna till och från arbetet. De får inte tillålas alt alltför mycket förlänga arbetsdagen; annars kan de fördelar försvinna som man får om arbetstiden förkortas. Vi måste komma fram till en planering som utgår från alt arbete, bostad och service skall integreras. Detta är självfallet i första hand en kommunal fråga, men det skadar inte alt också vi i riksdagen är medvetna om den.

De här frågorna hör, som jag ser del, mycket starkt ihop med barnomsorgens kvalitet. Man kan inle bara se på själva insiitulionssilua-tionen, utan man måsle ocksä se pä möjligheien för föräldrarna all klara av den viktiga del som de alltid har i barnomsorgen, nämligen att ha kontakt med sina barn så mycket som möjligl även när de har förvärvsarbete.

Herr talman! Jag vill med della yrka bifall till reservationerna 7 och 10.

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, m.'m.

Fru TROEDSSON (m); . Herr talman! Herr Carlshamre har framhållit hur viktigt det är all barnfamifierna får valfrihet mellan egen vård av barnen och förvärvsarbete saml mellan olika vårdformer för barnen. Det finns all anledning all slryka under all försl om vi får elt mer rättvist utformat fiimiljestöd kan vi få etl begrepp om hur slort det verkliga behovel av barntillsyn är och om hur del är fördelat mellan olika tillsynsformer. '

Del finns all anledning all vid sidan av kravet på valfrihet också understryka behovel av kvalilei på värden av våra barn, var den än sker. Jag skall här bara något beröra kvaliteten på den kommunala barntillsynen, och jag skall göra del i samband med vissa staisbidragsfrågor.

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, m. m.

Statsbidragen till daghemmen ulgår med ett och sanima belopp per plats och är antingen tillgängen på personal i förhållande till antalet barn kan betraktas som tillräcklig eller inte och antingen personalen är utbildad eller inle. Statsbidragen är - för att något spetsa till det hela - mer beroende av alt lekytans kvadraimeteranial per barn är tillräckligt än av alt personalen räcker till. Del flnns daghem där endasl tvä personer har hand om en syskongrupp på 18 barn. Det innebär att en förskollärare eller en barnsköterska stora delar av dagen kan vara ensam om att ha hand om barngruppen. Det är uppenbart alt det undersädana förhållanden måsle vara orimligt svårt att tillgodose barnens både fysiska och än mer psykiska behöv.

Statsbidraget blir exakt detsamma om personalen skulle utökas. Hela merkostnaden för en slörre personaltäthet faller alltså på kommunen. Det är inte precis ägnat all underlätta förhållandena i ekonomiskt hårt pressade kommuner. Statsbidraget utgår vidare med samma belopp per plats antingen del är fråga om en späd- eller kollbarnsavdelning med dess mycket slora personalbehov eller om en syskongrupp.

För nästa budgetår föreslås att statsbidraget höjs från 6 500 kr. lill 7 500 kr. per plats och är. Det innebär med normal personaluppsättning att mindre än 30 96 av kostnaderna för en spädbarnsplats i är kommer att läckas med statsbidrag. Fören kollbarnsavdelning, dvs. för barn omkring två år, blir statsbidragstäckningen ungefär 30 96 och för en syskongrupp bortåt 50 96. Delta bör jämföras med att statsbidragen lill fa-mifiedaghemmen fr. o. m. i år ulgår med 35 96 av kommunens bruiiokoslnader för verksamheten. Det visarall stalsbidragsläckningen i vafie fall i år blir mindre för daghemmens småbarnsavdelningar nien högre för syskongrupperna än för motsvarande vård i famifiedaghem.

Etl säll all förbättra förhållandena skulle vara all låia också statsbidragen till daghemmen och fritidshemmen utgå med en bestämd andel av kommunens bruiiokoslnader. En kommun med slörre personaltäthet och bättre utbildad personal skulle då få ett högre statsbidrag än en kommun med sämre personaluppsättning. Della skulle innebära en kvalitetsstimulans för kommunerna och ocksä förbättra deras möjligheter att bereda plats för handikappade barn. De kräver ju ofta extra personal, och kostnaden för denna faller i dag till 100 96 på kommunen. Ell procentuellt statsbidrag skulle också göra det lättare för en kommun att planera, eftersom man redan då budgeten fastställs skulle vela vilket statsbidrag man har all räkna med. Slutligen och inte minst vikligl skulle del vara etl ytterligare sleg i riklning mol neutrala statsbidrag för daghem och famifiedaghem.

Den enda invändning utskollet gör är att bidragsbestämmelserna inle får leda till alt daghemsutbyggnaden eftersatts. Della är inte heller av-siklen. Avsikten är all ulbyggnaden av den kommunala barntillsynen och dess fördelning på daghem resp. famifiedaghem skall kunna ske i överensstämmelse med barnens behov och föräldrarnas önskemål ulan att kommunen skall behöva snegla på den kommunalekonomiska ef-

fekten av de olikartade statsbidragen. Ell statsbidrag som utgår med samma andel av kostnaderna till daghemmen som till familjedaghemmen ligger också helt i linje med strävandena i tiden att öka den kommunala självbestämmanderätten. En enig socialulredning föreslår ocksä all statsbidragen lill den kommunala socialvården skall utgå med en viss procentuell andel av de totala driftkostnaderna. Syftet är just att göra det möjligt för kommunerna att vidta de åtgärder som är bäst i de enskilda fallen.

Herr talman! Jag ber all få yrka bifall till reservationen 11, vari det hemställs alt riksdagen anhåller att regeringen till nästa riksmöte lägger fram förslag till statsbidrag som utgör en viss enhetlig andel av kommunens bruttokostnader för barnomsorgen.

Till sist skall jag också nämna något om famifiedaghemsverksamheten. Också där finns det all anledning att understryka behovel av kvalitet. Skall famifiedaghemsverksamheten fungera på etl fullgott sätt spelar del arbeie som utförs av famifiedaghemsassistenten en mycket slor roll. Detta framgår inte minst av de Råd och anvisningar från socialstyrelsen som kom ul förra årel och som gäller famifiedaghemmen. Jag skall peka på en del av det som framhålls i dessa Råd och anvisningar och som jag helhjärtat vill instämma i. För att kunna välja räll famifiedaghem för ett barn bör assistenten söka utröna om del aktuella hemmet ärdet bästa tillgängliga alternativet för alt la till vara just det barnets utvecklingsmöjligheter. Sedan placeringen skett måste en fortlöpande kontakt upprätthållas med dagbarnvårdaren dels genom hembesök, dels genom all dagbarnvårdaren själv tar kontakt. I vissa situalioner är assistentens medverkan särskilt angelägen, framhålls del i dessa Råd och anvisningar. Del kan bli fråga om omplacering i de fall då ett dagbarn synbarligen inte trivs, och det kräver naturligtvis både tid och grannlagenhet från assistentens sida. Assistenten bör också hålla sig a jour med de senaste vetenskapliga rönen på området och vidarebefordra dessa lill famifiedaghemmen, bl. a. vid återkommande informationsträffar.

1 många kommuner har i dag en famifiedaghemsassistent hand om ända upp lill 150 ä 200 dagbarn. Della betyder alt assistenten skall hålla kontaki med 100-150 dagbarnvårdarfamifier och kanske 250-300 föräldrar. Del är uppenbart all del i sädana fall måste bli utomordentligt svårt att upprätthålla den värdefulla och nödvändiga kontakten med både dagbarnvårdare och föräldrar. I dag utgår inga som helst statsbidrag till fa-mifiedaghemsassisienierna. Annars är statsbidragen till famifiedaghemmen uppbyggda på samma sätt som den sociala hemhjälpen men med just detta vikliga undanlag. 1 bidragsunderlaget för den sociala hemhjälpen ingår nämligen ocksä kostnaderna för den arbelsledande personalen, dvs. de s. k. hemhjälpsledarna. Motiveringen är att det här är fråga om insatser som är direkt knutna till hemhjälpsverksamheten. Motsvarande borde då ocksä gälla famifiedaghemsassistenterna. De är ju också arbelsledande personal, och deras verksamhet är av utomordentligt stor belydelse för familjedaghemsverksamheten. 1 reservationen 13 hemställs

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, m. m.

Nr 52 därför alt riksdagen måtte besluta att kostnaderna för famifiedaghems-

Onsdaeen den assistenterna fr. o. m. nästa är skall ingå i sialsbidragsunderlaget. Detta

9 anril 1975 skulle innebära både en stimulans och förbättrade ekonomiska möjlig-

--------------- heter för kommunerna alt anställa elt tillräckligt antal famifiedag--

Ekonomiskt .stöd åt hemsassistenler. Jag vill därför gärna understryka vad herr Romanus barnfamiljer, m. m. sade om att inte minst de som av olika anledningar är tveksamma lill famifiedaghemmen borde finna del angeläget all städja den här reservationen. Herr talman! Jag ber alt få yrka bifall till reservationen 13.

Fru LANTZ (vpk):

Herr talman! Alla barn skall ha rält lill plats på barnsluga. Barnomsorgen skall tillgodose alla barns rätt till god intellektuell, psykisk och social utveckling. Men barnomsorgen är också en grundförutsättning för all kvinnans räll lill ekonomisk och social frigörelse skall kunna förverkligas. Barnen är samhällets försäkring för framtiden. Barnen är med andra ord del viktigaste samhället har all värna om. Del är framför allt på barnen som samhällets resurser skall satsas. Del borde aldrig behöva diskuteras huruvida resurser finns eller inle finns för alt trygga en god barnomsorg. Frågan borde tvärtom ställas; Har samhället råd att inle. bygga ut omsorgen för barnen?

Förskoleverksamheten medför att barn från skilda miljöer utvecklingsmässigt får ett mer likartal ulgångsläge när den egentliga skolan böriar, och förskoleverksamheten utgör på detta säll elt viktigt led i demokra-liseringsprocessen. Det förutsätter i sin lur att denna verksamhet står öppen för alla barn. Alla barn skall ha rätt till all beredas plats i samhällets barnomsorg. Barn till förvärvsarbetande eller studerande föräldrar skall ha plats på heltidsförskola. För övriga förskolebarn kan omsorgen ske i dellidsförskola.

För att med säkerhet nå de barn som-bäst behöver samhällets barnomsorg skall förskolan göras obligatorisk åtminstone från 6 år. Barn i skolåldern med förvärvsarbetande föräldrar skall ges omsorg i frilids-hem. Möjlighet till vistelse i fritidshem skall finnas för barn i åldrarna 7-14 år.

Det finns i dag 800 000 förskolebarn i Sverige. Av dessa har 400 000 barn förvärvsarbetande föräldrar.'Del finns för dessa 400 000 barn 63 000 daghemsplalser. Det finns 200 000 barn på lågstadiet med förvärvsarbetande mödrar som behöver fritidshemsplats. Det finns 18 000 friiids-hemsplaiser.

Men del är inte bara barn med förvärvsarbetande föräldrar som är
i akut behov av kommunal barnomsorg. Barn med sociala, fysiska, psy
kiska eller språkliga handikapp har särskilda behov av barnomsorg. Barn
omsorgsgruppen redovisar att andelen barn i fyraårsåldern som bedömts
vara barn med särskilda behov av stöd och stimulans i Haninge kommun
uppgår till hela 25 %. Motsvarande andel i Skellefteå kommun, är 10 96.
•38 F. n. får bara 8 % av förskolebarnen plats på daghem. Mot servicenivån

på 8 96 skall ställas dels de barn som haren akut behov av plats, nämligen alla barn lill förvärvsarbetande eller studerande föräldrar, dels barn med särskilda behov, som då i vissa kommuner kan uppgå till en fiärdedel av exempelvis alla fyraåringar, dels det slora behov som aldrig syns men som finns, nämligen alla de föräldrar som finner del lönlöst att ens försöka få någon plats och som därför inte ingår vare sig i någon daghemskö eller i förvärvssiatisliken. Redan 1968 gjordes en AKU-undersökning som visade att 270 000 kvinnor skulle vilja gå ut i förvärvslivet om bara barnomsorgen kunde tryggas.

Situationen är med andra ord katastrofal.

Hur skall dä kommunerna tvingas bygga bort daghems- och fritids-hemsbrislen? F. n. är kommunerna helt suveräna när del gäller uibygg-nadsgrad och utbyggnadstakt för barnomsorg. Del förhällandet all central normering, dvs. lagstiftning, saknas är olyckligt. Kommunerna har sedan länge försummat barnomsorgen. Del är därför uppenbart alt staten nu måste ta huvudansvaret för barnomsorgen.

Dels måste riksdagen lagstifta om utbyggnadsgrad och utbyggnadstakt, dels måste staten ta över alla kostnader för barnomsorgen, och som ett första steg personalkostnaderna, som uppgår lill 75 96 av driftkostnaderna. Bara pä delta sätt kan kommunerna tvingas bygga bort sina daghems- och fritidshemsbrister och föräldrarna därigenom bli garanterade kommunal barnomsorg.

Vänsterpartiet kommunisterna har i sin motion 261 om barnomsorgs-utbyggnaden bl. a. krävt att alla barn skall ha rätt till kommunal förskola eller fritidshem och all den allmänna förskolan görs obligatorisk samt att ställiga normer för utbyggnad av barnomsorg utarbetas. Vänsterpartiet kommunisterna har ocksä krävt en annan kostnadsfördelning mellan siat och kommun och att anordningsbidraget även fortsättningsvis skall utgå med 12 000 kr. per plats lill daghem och friiidshem.

Anordningsbidraget höjdes under 1974 till 12 000 kr. per plats på daghem och fritidshem. Med denna storlek på anordningsbidraget täcktes så gott som hela kommunens byggkostnad för barnomsorgen. Med dessa ökade bidrag skulle kommunerna kunna bygga ut antalet plalser med 20 % utan att del medförde höjda kostnader.

Del är obestridligt all denna ekonomiska satsning till kommunerna haft viss effeki. Under 1974 byggdes fler förskoleplatser än någonsin tidigare. Planerna för 1975 och 1976 visar enligt en kommunenkäl som socialstyrelsen gjort en myckel kraftig nedgång. Anordningsbidraget föreslås nu uppgå lill 7 500 kr. per plats för daghem och fritidshem. Det innebär i realiteten en sänkning av anordningsbidraget. Vänsterpartiet kommunisterna menar att 12 000 kr. även fortsättningsvis bör utgå som ett stimulansmedel till kommunerna.

Utskottet avstyrker vpk;s förslag om all anordningsbidragel skall utgå med 12 000 kr. och säger i sin motivering för avslaget följande: "Enligt utskottets mening är det, i överensstämmelse med vad socialministern anser, av största vikt att daghemsbyggandei hålls på en fortsatt hög nivå.

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, m. m.

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Ekonomiskt .stöd åt barnfamiljer, m. m.

Uppgifter som kommunerna lämnat i augusti 1974 visar emellertid en lägre utbyggnadslakt för 1975 och framåt. Del ställiga siödet till anordnandet och lill driften av daghem bör därför i den takt de ekonomiska resurserna medger det ytterligare förbättras. Detsamma bör gälla stödet lill kommunernas friiidshemsverksamhei."

Föfiden av utskottets skrivning borde ha blivit ett tillstyrkande av yrkandet om ytterligare förhöjt anordningsbidrag, eftersom utskottet är medvetet om del höjda anordningsbidragets effekt på utbyggnaden för 1974. Med detta, herr talman, yrkar jag bifall lill reservalionerna 8 och 9.

Vpk:s yrkande om att en genomgripande kostnadsfördelning måste ske mellan stal och kommun och att staten på sikl övertar alla kostnader för barnomsorg och som ett första steg tar över personalkostnaderna har avstyrkts av ulskotlei med hänvisning lill den kommunalekonomiska utredningens arbete. Vpk menar all alldeles oavsett denna utrednings arbete borde riksdagen redan nu kunna begära ett nyll statsbidragssystem, där effektivt ekonomiskt stöd ges lill kommunerna och i vilket staten tar över i första hand personalkostnaderna.

När det sedan gäller vpk;s krav på en lagstiftning i form av statliga normer, som skall ålägga kommunerna att tillgodose behovet av barnomsorg, så avstyrker socialutskottet detta yrkande med hänvisning lill förskolelagen. Enligt denna lag är vafie kommun skyldig att upprätta en särskild förskoleplan, i vilken skall anges pä vilket sätt och i vilken omfattning kommunerna avser all fylla behovel av daghem och annan förskoleverksamhet under den närmaste femårsperioden. Del är visserligen tillfredsställande alt kommunerna nu för första gången tvingas att öppet redovisa sitt behov av platser även om många kommuner redan nu har sädana planer. Men bara planer ger inte någon utbyggnad. En plan är bara en teoretisk statistisk redovisning som inte på något sätt förpliktar till någon utbyggnad. Dessutom kommer bedömningen av hur hög, eller rättare sagt hur låg, utbyggnadstakten skall vara fortfarande all ligga hos kommunernas politiker.

Vänsterpartiet kommunisterna har inle haft slora förhoppningar i vad gäller planens inverkan på ulbyggnaden av förskola och friiidshem. Och del finns all anledning att nu ytterligare uttala sin tvekan om huruvida planen får någon effekt för utbyggnaden.

Det grundläggande felet med planen är att den inte tar hänsyn till det latenta, det verkliga behovel av t. ex. daghemsplatser. Planen ulgår bara från förväntad förvärvsfrekvens för kvinnor. Och förvärvsfrekvensen är framräknad på så tidigt material som 1970 års siffror. Detta innebär för del första en myckel slor osäkerhet i prognosarbeiet. För del andra las inte den mycket kraftiga ökning i den kvinnliga förvärvsintensileten som skett efter 1970 med i beräkningen.

Dessutom tas i planen inte hänsyn till det kända faktum an förvärvsfrekvensen har ett direkt samband med tillgången på barnomsorg, något som belyses av rådande förhållanden i t. ex. Solna-Sundbyberg, där det

finns både hög kvinnlig förvärvsfrekvens och jämförelsevis god tillgång på barnomsorg.

1 planen redovisas först ell teoretiskt akut behov framräknat på förvärvsfrekvensen. Sedan kan från detta leoreliska behov dras en procentsals varierande mellan 10 och 25 96 för att få fram ell s. k. praktiskt behov. Man ulgår nämligen ifrån att ganska många famifier ordnar sin tillsyn på privat väg med hembiträden, grannar, släktingar m. m. Detta innebär enligt vpk;s mening att många barn får en kvalitativt sämre barnomsorg.

Kommunerna är helt suveräna all efter det att en behovsanalys fram-räknats bestämma både ulbyggnadsgrad, dvs. servicenivå, och utbyggnadstakt. Kommunerna är också hell suveräna vad gäller fördelningen mellan daghem och familjedaghe-m, vilket förmodligen kan innebära alt elt alltför stort utrymme ges åt famifiedaghem.

Utskottet tror att upprättande av planer för utbyggnad kommer all åstadkomma kraftfulla insalser på området. Jag kan försäkra statsrådet och utskottet att della är en illusion, och man borde med del snaraste befria sig från denna illusion.

Hur man än räknar är bristen på barnomsorg katastrofalt slor. Det kan varken vackra tal eller löften döfia.

, I reservation nr 10 yrkas alt en bindande utbyggnadsplan för barnomsorg skall föreläggas riksdagen. Planeringen bör syfta lill full behovsläckning inom en tioårsperiod, och i planeringen skall även fritidsverksamheten för skolbarn ingå. Jag ber, herr lalman, att få yrka bifall lill reservationen nr 10.

Sammanfattningsvis vill vpk uttrycka sin syn på barnomsorgen i vad gäller servicenivå och ulbyggnadsgrad pä della säll:

Alla barn skall ha rält till kommunal barnomsorg av god kvalitet.

Vid ulbyggnaden skall hänsyn las både lill ell akut behov och lill ett latent verkligt behov av platser. Dessutom måste en kvalitativ utbyggnad ske.

Utbyggnaden måsle garanteras genom lagstiftning.

Kommunerna måste garanteras ekonomiska stödåtgärder. På sikl måste staten la över alla kostnader för barnomsorgen och som elt första steg personalkostnaderna.

Herr lalman! Till sist skulle jag vifia fråga statsrådet: Vilket svar skulle statsrådet vifia ge alla de föräldrar som i dag frågar om och när och hur de skall få sin barnomsorg tryggad? Del är nämligen den frågan som oerhört mänga småbarnsföräldrar vill ha svar på nu.

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, m. m.

Hen KARLSSON i Huskvarna (s);

Herr talman! Ingen kan bestrida alt den socialpoliliska uivccklingcn i Sverige varit utomordentligt god. Den sociala omvandling som sieg för sleg skett i vårt land har gett befolkningsgrupper med svag ekonomisk ställning en klart förbättrad situation. Del är jättesteg som lagils från den dag då Guslav Möller på allvar bökade ta upp striden för förbättrade

Nr 52 sociala förhållanden för de människor som befann sig på skuggsidan.,

Onsdaeen den Framstegen har inte skett ulan kamp och politisk strid, men i dag kan

9 anril 1975 ' konstatera att, trots att vi tidigare var oense om myckel, utvecklingen

.____________ har lett till en politisk enighet i länga stycken om socialpolitiken. Del

Ekonomiskt stöd åt betyder emellertid inte att vi är ense om allt, det betyder bara att en barnfamiljer, m. m. del frågor har lösts och därmed också kommii ur stridslinjen, medan nya ständigt står i tur an komma fram.

Det finns frågor som tidigare vållat både långa och ibland hårda diskussioner i riksdagen - exempelvis på ungdomsvårdsskoleområdei och handikappområdet - men som i dag inle föranleder några delade meningar inom utskottet eller riksdagen. Det kan vara riktigt all konsialera detta-när man nu befinner sig i en diskussion i familjepolitiken, där meningarna fortfarande är olika. .

Jag kan när det gäller den allmänna synen på familjepolitiken helt ansluta mig lill vad socialministern sade i sitt inledande anförande här i dag. Det är inget tvivel om att det har gjorts myckel från samhällets sida under de senaste åren, men det behövs mera. Vi kan naturiiglvis alltid önska slörre insatser, men dessa måsle ju-vägas mot andra viktiga reformkrav, och hela liden skall vi veta alt de beslut som vi fattar i riksdagen också skall betalas av skattebetalarna. Ibland verkar del som; om det bara vore all fatta beslul och sedan får finansieringen ordnas hur som helst, men så enkelt kan inle etl regeringsparti se på frågan. Det måste ta ansvaret för de beslul som del är med om all driva igenom i riksdagen.

När del gäller barnoi-nsorgen har kommunerna etl ston ansvar. Tyvärr har åtskilliga komn-iuner inle levt upp till de förväntningar som många människor haft och har. och därför har naturligtvis kraven på att staten skall ta på sig en större ekonomisk börda i samband med barnomsorgen kon-imit att akiualiseras. Men då skall vi också ha klart för oss att inie heller staten har bottenlösa källor att ösa ur för att skaffa ekonomisk täckning för de beslut som fattas. Frågan om hur del skall bli med förhållandena mellan stat och kommuner utreds f n. av den kommunalekonomiska utredningen, och vi kan naturligtvis inte frikoppla oss från verkligheten; vi måsie ha en bild av vad staten skall ta på sig och vad kommunerna skall la på sig i fråga om kostnader, innan vi kan tillgodose en del av de önsken-iål som förs fram i motionerna.

De demonstranter som stod ute på Sergels torg i dag kom till stor
del från förortskommuner utanför Stockholm - från borgerligt styrda
kommuner. Jag kan förslå all de är besvikna över alt deras kommuner
inte satsat mera på barntillsynen. Exempelvis den aktion som härrör
från Nacka visar ju alt kvinnorna där är n-iissbelåina med silualionen.
Deras demonsiraiion borde sakligi sett ha skett utanför kommunfull-
n-iäkiiges sammanirädeslokal; där skulle de ha gen lill känna de klara
önskemål om förbäiiringar de har. Men de har föredragit an gå lill riks
dagen. Det är deras fulla rält. och jag respekterar den. När man diskuterar
42 frågan måste man ändå hälla i minnet var ansvaret ligger, och det är

lill stor del på kommunerna i det här fallet.

Det skall också sägas att staten har ökat sina satsningar pä barnomsorgsområdet myckel kraftigt under de senasie åren - en ökning med ungefär 700 mifi. kr. på fyra år - och det är värdefullt. Ojämnheten i kommunernas behandling av dessa frågor visar att del främst är borgerligt styrda kommuner som befinner sig på efterkälken när del gäller barnomsorgen.

Jag skall inte ge mig in i de replikskiften som möjligen kommer till stånd mellan socialministern och debattörerna från den borgerliga sidan, men jag vill ställa en enkel fråga lill utskottels vice ordförande, herr Rune Gustavsson i Alvesta, som sade ungefär så här: "Del är inte sä lätt all klara ekonomin när finansministern driver fram etl skaltestopp i kommunerna." Menar herr Gustavsson att statsskatten skall få stiga hur mycket som helst - det spelar ingen roll? Hur vill centern egentligen ha det? Det är en fråga som naturligen inställer sig sedan n-ian lyssnat på vad herr Gustavsson sade lill herr Aspling. - Jag ber om ursäkt om jag föregriper socialn-iinisierns svar, men jag tycker all det hela ligger så klart till all man omedelbart måsle ställa frågan; Hur vill centern egentligen ha del på den ekonomiska sidan?

Herr Romanus skulle jag vilja rekommendera att han åkte ut lill de borgerligt styrda kommunerna i Stockholms län med sitt anförande i dag. Där skulle det passa.

Det är alldeles uppenbart all frågan om barnstödet måste vägas mol andra vikliga frågor som riksdagen har alt ta slällning till. För något år sedan fick de borgerliga partierna med lottens hjälp igenom elt beslut i riksdagen om tillsättande av en besparingsutredning. Samiidigi som della skedde kom man med krav på ytterligare kraftiga satsningar av staten. Det går inte ihop. Min fråga lill både herr Gustavsson i Alvesta och herr Romanus är; Är det sjukvården ni vill försämra, är del åldringsvården, är det utbildningen, är del de arbetslösas situation, är det försvaret, är det jordbruksstödet eller vad är det'' Man kan nämligen inte pä samma gång kräva ökade ekonomiska satsningar av staten och begära besparingar för all pressa ner slaisuigiflerna.

Ge elt besked, när vi nu för en diskussion i barnomsorgsfrågan, om vad som skall sältas i stället för de pengar son-i skulle satsas på exempelvis vårdnadsbidrag! Herr Gustavsson i Alvesta skall undantas från diskussionen om barnomsorgen, eftersom han på den punklen följer uiskoiteis linje, men när del gäller vårdnadsbidragei - och del är en betydande post - måste frågan ställas också till honom.

Det går naturiiglvis väldigt bra att skriva önskelistor på vad staten skall göra, men stålen har i dag inga andra medel alt ta lill än de skaller den får in av medborgarna. Vi har nyligen genomfört elt skatteförslag för 1976 där vi minskar den vanliga statliga skatten men höjer arbetsgivaravgiften.

Om de reformer skall genomföras som är önskade framför allt från folkpartiet men även från vissa delar av centerpartiet - och från kon-i-

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, m. m.

Nr 52 munisierna - återstår såviii jag begriper ingenting annat än att höja

Onsdagen den 9 april 1975

den arbetsgivaravgift som ni egentligen inle vill höja eller att vi skall röka och dricka ihop de pengar som staten behöver. Det. är frågor som måste ställas i del sammanhanget. Var skall pengarna tas för lillgodo-Ekonomiskl stöd åt seende av de reformkrav som ni med så slor styrka för fram i denna barnjämiljer. iii. in. debatt i dag? Finansieringen, mina vänner, är någonting som måste med i bilden, när man för en politisk diskussion och säger sig vifia åstadkomma så myckel mer än vad vi socialdemokrater gör i della fall.

Jag skall inte syssla mer med barnomsorgsfrågorna, eftersom fru Skantz kon-imer att la upp dem i sill anförande. Men jag vill beröra ett yilrande, som partiledaren för en kryn-ipande parti fällde häromdagen i Skövde. Enligt etl referat i Dagens Nyheier sade han; "Socialdemokrater och moderater i riksdagens socialutskott har inte velat gå med på de kraftlag som folkpariiel kräver för att öka daghemsbyggandet. -Men vel småbarnsföräldrarna vilka som är deras motslåndare?"

Såsom ordförande i socialulskotlel måste jag säga all jag inte känner igen den bild som partiledaren gav i Skövde. Det fanns visserligen en n-ioiion från en folkpartist, FPU-ordföranden Billy Olsson, vari krävdes Slora pengar lill daghenisbyggande. Jag vill minnas alt-del rörde sig om 350 mifi. kr. Men den n-iotionen kunde i utskottet inte tillstyrkas ens, av folkpartiets egen representant. "Krafttagen" var inie större, när man ser hur det låg till i verkligheten.

Sedan fanns del två socialdemokratiska och ivå kommunistiska motioner med olika krav. Utskoiisn-iajorilelen avvisade dessa n-ioiioner, men en folkpartist, en centerpartist och en kommunist hakade på och. skrev en reservation, som utmynnar i alt man ger regeringen till känna vissa delar av motionernas innehåll. Del är alltså de "kraftlag" som folkpartiet har orkat n-ied i denna fråga och som partiledaren gjorde så stort väsen av i Skövde.

Ell annat bevis på detta "kraftlag" är elt brev som partiledaren har översänt lill en kvinna i Salisjöbaden med anledning av en del akiioner som driviis av en aktionsgrupp beträffande barntillsynen. Enligt vad som redovisas i det papper son-i riksdagsledamöierna har fåll frän aklions-gruppen skriver partiledaren där föfiande - brevet är dagtecknat den 24 n-iars 1975 och är föfiaklligen färskt:

"Statsbidraget lill både anordning och drift har också successivi höjts de senasie åren. Anordningsbidraget har höjts med 1 000 kronor från årsskiftet och driftskostnadsbidragei med 1 000 kronor per plats och år från den 1 juli i år. Vi har inte funnit utrymme för en ylleriigare höjning under nästa budgetår."

För att belysa folkpartiets inställning lill frågan hade man lill damerna i Saltsjöbaden skickat med en moiion från 1973.

Ja. så ser alltså de "krafttag" ut som herr Helén talade om, när han

befann sig i Skaraborgs län för en vecka sedan. Med detta har jag anfört

all tlet är fel alt använda sig av ordel krafttag om de insalser som delta

44 oppositionsparti har gjort. Om jag hade formulerat omdömet, skulle jag

ha sagl att del är ynkligt små tag som folkpariiel har velat vara med om.

Efter dessa funderingar kring vissa inlägg belräffande barnomsorgen, där uiskotteis linje, som sagl. kommer alt ulföriigt behandlas av fru Skantz, skall jag med några ord kommentera de reservationer som finns beträffande vårdnadsbidrag och barnbidrag.

En reservation från de båda miltenpartiernas företrädare innehåller egentligen en brasklapp. I reservationen konstateras att man inte har frångått sin principiella inställning beträffande barnbidragens indexreglering. Men eftersom man har gjort en överenskommelse med regeringen om att höja barnbidragen lill 1 800 kr. per barn och år från den 1 januari 1976, avslår man från all nu kräva indexreglering av barnbidragen. Vänsterpartiet kommunisterna, som inle var med om denna uppgörelse, har framhärdat i sin uppfattning att barnbidragen skall indexregleras.

Såsom etl svar lill fru Marklund vill jag säga att en indexreglering av barnbidragen inte är det bästa sättet att ordna stödet till de barnfamiljer som bäst behöver elt ekonomiskt handtag från samhället. Vi har många gånger tidigare i dessa diskussioner hävdat alt bostadstilläggen skall höjas, om nu något bidrag skall ökas. Bostadstilläggen utgör ju ett direkt stöd till de familjer som har svag inkomst. Denna replik får väl räcka såsom elt svar till fru Marklund.

Både centerpartiet och folkpartiet har fört fram tanken på etl vårdnadsbidrag till famifier med små barn. Men har inle funnit någon gemensam linje. De har hamnai på var sin reservalion. Ulskottet avvisar tanken pä speciella värdnadsbidrag och pekar på de stora kostnader en sådan reform skulle medföra. Utskottet anser att det är viktigare an bygga ut den allmänna barnomsorgen i form av barnhem, daghem och liknande än att införa speciella vårdnadsbidrag. Jag vill ylleriigare understryka vad socialministern sade i sitt inlägg här i dag. Jag kan inte tänka mig all biträda det förslag som mitlenparlierna för fram.

Under alla förhållanden bör vi avvakta del arbeie som pågår inoni familjesiödsuiredningen, innan slällning tas. Familjestödsutredningen sysslar i främsta hand med föräldraförsäkringen, vars erfarenheter skall prövas. Utredaren härtill uppgift bl. a. alt granska försäkringsiidens längd och dessutom undersöka möjligheterna för föräldrar att fä en reducerad arbetstid under en viss period, sedan rällen till föräldrapenning har upphört.

Såsom utskottet anför finns det skäl att avvakta denna utredning, innan man bestämmer sig för några nya reformer. Del är en god praxis i den svenska riksdagen all göra så. Den kan rekon-imenderas även i detta fall. Någon anledning att bifalla de reservationer som miltenparlierna redovisar i detta sammanhang finns därför inle enligt ulskoilels mening.

Herr Romanus gav en intressant skildring av insändare i Dagens Nyheter om barnfamifiernas situation. Jag har ingen orsak alt bestrida vad herr Romanus sade. Del är säkerligen många gånger oerhört påfrestande. trist och besväriigl för barnfamiljerna. Del råder inget tvivel om all

Nr 52

Onsdagen den 9apriri975

Ekonomiskt slöd åt barnfamiljer, m. m.

Nr 52 de har del svårt i många avseenden. Men, herr Romanus, glöm inle

p. ,, , alt det är kommunerna som har del direkta ansvaret för barnomsorgen

g ., ,q.,c och rikta då kritiken bl. a. till partivännerna från folkpartiet, som inte

_____________ har levt upp lill de inteniioner som herr Romanus redovisar här i dag.

Ekonomiskt stöd åt När herr Romanus framhåller alt barnfamiljerna inle har fått det bättre, barnfamiljer, m. m. anser jag att herr Romanus har fel. Del råder inget tvivel om alt de förändringar somhar skett pä skallesidan, exempelvis borttagandet av folkpensionsavgiften och sjukförsäkringsavgiften samt den skatteomläggning som nu sker för 1976, hell naturligt har kommit både barnfamifier och andra till del. Dei går föfiaklligen inte all säga all barnfamifiernas situation inte skulle ha blivit förbättrad. Även de har fåll del av standardförbättringen i del svenska samhället.

Sedan talade herr Romanus om alt socialdemokrater och moderater är motståndare lill reformarbetet när det gäller barnfamifierna. Jag skall inte argumentera för moderaterna. De klarar sig säkert själva. Men jag bestrider på socialdemokraternas vägnar all vi skulle vara motståndare lill att ge barnfamiljerna en bättre standard. Den politik som regeringen har fört i delta fall har varit lyckosam ocksä för barnfamifierna. Ori-i regeringspolitiken inte tillfredsställer alla de önskemål som herr Romanus har, sammanhänger del med an regeringen måste bygga pä faktiska eko nomiska förutsättningar, när den förelägger riksdagen reformförslag. Herr Romanus levde ganska farligt, tycker jag, när han skulle redovisa vilka möjligheter han hade alt finansiera exempelvis vårdnadsbidragen. Det fanns inte ekonomisk täckning i den redovisning som herr Romanus gav i del fallet.

Så bara ett par ord om den moderatreservalion som också lar sikte på individuella lösningar och son-| har skattefrågan som något av en huvudlinje. Den linjen har avvisats av utskottet. Även om vi inle här diskuterar skallefrågan, så är del uppenbart att en anordning som ger skattelättnader ål barnfamifierna obestridligen skulle innebära att man ger mest till de barnfamiljer som har del bäst ställt. Det är obestridligen på det sättet, och därför har vi inte velal slå in pä den linjen. Herr Carlshamre talade i det sammanhanget om elt rationellt famifiestöd. Jag är också för att man skall åstadkomma elt rationellt familjestöd. men jag vill inle vara med om att klara den saken via skatteskalorna. Jag anser att en förbättrad famifiepolitik måsle inriktas lill förmån för de lågavlönade, och därför finns del anledning att säga nej lill en politik som sätter skattefrågan i centrum och bidragsfrågorna i andra hand.

Slutligen en par ord till fru Marklund, som talade om barnbidragen och deras realvärde. Jag vill påslå all de höjningar som skett, så som de nu utformats, läcker mer än vad en indexreglering skulle ha gjort. Herr lalman! Med della ber jag alt få yrka bifall lill utskottets hemställan.

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c) kort genmäle:

Herr lalman! Del var litet svårt all föfia utskottets ordförande i svängarna när han diskuterade skatleproblemaliken..Han sade att kommunerna inle har levt upp lill förväntningarna. Nej, det har inte blivii så. Samiidigi sade han alt det är de borgerligt styrda kommunerna som släpar efter. Jag har hävdat förut all den kommunalekonomiska situationen är besvärlig, och det skaltestopp som vi har fått med finansministerns till-skyndan har inie gjort del bättre. Men jag har den uppfattningen an skallesloppet drabbar både borgerligt styrda och socialdemokratiskt styrda kommuner.

Om det nu vore så, herr Karlsson i Huskvarna, all alla socialdemokratiskt styrda kommuner hade barnomsorgen väldigt väl utbyggd, så funnes ju där inga behov, och därmed skulle del bli större utrymme för de övriga kommunerna. Nu tror jag inte att del är så enkelt, herr Karlsson, utan de här problemen finns säkerligen oavsett vem som styr kommunen.

Sedan frågade herr Karlsson; Menar herr Gustavsson att statsskatten bör få stiga? Situationen är den, all staten medverkar till ett skaltestopp för kommunerna som begränsar deras möjligheter att bygga ut sin verksamhet på viktiga områden. När sedan staten ökar sina inkomster, måste del ju föras en diskussion om hur kostnaderna skall fördelas mellan staten och kommunerna.

Reservationen I, som gäller motiveringen i fråga oni indexregleringen, är egentligen bara en brasklapp, sade herr Karlsson. Nej. det är den inte. för det är olika principer som ligger till grund för de olika ställningstagandena här. Vi hävdar allfiämt del rikliga i principen att ha en indexreglering av barnbidragen, men vi har sagt alt eftersom överenskommelse har träffats om höjning den 1 januari 1976 avstår vi från att kräva indexreglering från detta datum.

Herr Karlsson log också upp vårdnadsbidraget, och även om han inte uttryckligen sade det. så var undertonen den au alla barn skall vara på daghem. Som jag förut har sagt och som framgår av vär motion och reservation, har vi uppfattningen all del måste skapas valfrihet för föräldrarna. Vårdnadsbidraget är ett steg i den riktningen.

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, m. m.

Herr ROMANUS (fp) kort genmäle;

Herr lalman! Herr Karlsson i Huskvarna karakteriserade vad folkpariiel vill göra som ynkligl små lag. Därmed har han givii ell förkrossande betyg åt utskottets majoritet, som ju vill gå mindre långt än vad folkpartiet har föreslagit.

Vi har inle funnit uirymme för några stora omedelbara anslagshöjningar, del är sant. Vi har i del fallet fåll nöja oss med del som har lagils in i den s. k. Haga-ll-överenskon-imelsen; om det finns anledning all slin-iulera konjunkluren med ylleriigare insatser i höst. så skall de inriktas på barntillsynen. Det är vikligl an vi har fån gehör för den synpunkten. Del är klart all jag helsl hade sett än vi hade kunnat föreslå

47.

Nr 52 on-iedelbara höjningar, men jusl därför all vi inte är så oansvariga som

„ , , herr Karlsson vill ge intrvck av, sä är vi återhållsamma pä den punkten.

Onsdagen den t, .

„ .. Q-jr Vi föreslår att riksdagen skall ullala sig för full behovstäckning på tio

_____________ år och all vi skall få det system med ökade statsbidrag som riksdagen

Ekonomiskt stöd ål sä många gånger har begärt. Det stämmer med vad vi i folkpartiet har

barnjdmitjer, m. m. fört fram tidigare, och del var väl därför som herr Helén kunde skicka

över motionen frän 1973. Vad vi föreslog då är fortfarande inte bifallet,

och därför är motionen aktuell. Del stämmer också med vad 20 av herr

Karlssons egna otåliga partivänner här i riksdagen har begärt. Del kan

väl inle vara så ynkligt ändå.

Varskall vi ta pengarna lill vårdnadsbidragen? undrade herr Karlsson. Det är en viktig fråga. Jag pekade på en möjlighet. Det är inte tillfredsställande all unga famifier i dag går in i ett system som ger slöd åt den unga hemmafrun, vare sig man har barn eller inle. Vad är det för en modell för framliden? Vi lycker del är bättre alt knyta stödet till förekomsten av barn.

Syftet med besparingsulredningen är just alt skapa utrymme för de angelägna sakerna genom alt spara på del som är mindre vikligt. När vi säger all vi vill prioritera famifiepolitiken, så betyder del självfallet att den skall få en större del av de ökande resurser som väl skall komma även med den nuvarande regeringens ekonomiska politik.

Rikta kritiken mol kommunerna, sade herr Karlsson. Ja, men nu befinner vi oss i riksdagen. Kommunerna har trots allt fåll la en allt större del av barntillsynskoslnaderna, därför att de statliga insatserna inle har växt på det sätt som vi hoppats.

Det kanske mest nedslående med herr Karlssons inlägg tycker jag var att han tog tillbaka en del av del positiva som socialministern sade. Socialministern undvek att låsa sig vid att den kommunalekonomiska ulredningen skall inväntas, men herr Karlsson tryckte extra hårt pä den delen av utskottets belänkande. Del måsle vara en besvikelse för en del av herr Karlssons partivänner och för andra molionärer här i kammaren.

Herr CARLSHAMRE (m) kort genmäle;

Herr lalman! När herr Karlsson i Huskvarna säger alt moderata samlingspartiets modell med en skattereform i bollen pä famifiesiödei innebär ett slörre stöd lill högre inkomsttagare n-iåste jag upprepa vad jag sade tidigare: Det är självklart riktigt att den delen av stödet som får sitt uttryck i skatteavdraget har den effekten, och delta på grund av vårt skallesysiems konstruktion. Men jusl därför, herr Karlsson, säger moderata samlingspartiet bestämt ifrån att problemel icke kan lösas enbart med skattereformer, ulan dessa måste kompletteras med bidrag.

Del är klart utsagt alt huvudsyftet är att stödet skall ha tyngdpunkten
på famifier med låga inkomster och flera barn. Det betyder, enkelt ul
lryckl, all eftersom skattedelen av systemet har den av herr Karlsson
48 redovisade effekten, måste bidragsdelen av systemet ha den motsatta

effekten - och della starkare, så alt nettot blir ell plus lill de lägre inkomslerna och inle etl minus. Sedan vill jag bara säga till herr Romanus all han, när han gör någon sorts försök att isolera sig själv frän oss andra som en på något sätt ivrigare främjare av barnfamifiernas intresse, nog ändå är ute på svag is.

Lål oss titta på det vi just nu diskuterar. Det finns i del avsnitt av Ulskottsbelänkandet som vi hittills har hunnit med fyra reservationer från moderat håll. Pä tvä av dem står herr Romanus med, men på det avsnitt som berörs i den tredje och största reservationen - om vårdnadsbidrag - har herr Romanus en egen reservation med i det väsentliga samma syftning. Det återstår alliså en enda reservalion, som handlar om stalsbidragsreglerna till den kommunala barnomsorgen; därvidlag har herr Åkerlind och jag föreslagit en ändring som fru Troedsson talat om och som skulle innebära ökat slöd lill kommunerna för de dyraste daghemsavdelningarna. Del enda som skiljer oss frän herr Romanus är att han inle har velat ansluta sig lill den reservationen. Del är elt klent underlag för att skifia ut sig som en pä något alldeles speciellt sätt ivrigare främjare av barnfamifiernas intresse än vi andra. Jag tror alt det inle är riktigt. Vi har - och del har redovisats här på etl enligt min mening lugnt och sakligt sätt - olika uppfattningar om hur vi bör utforma den forlsalla ulbyggnaden av famifiesiödei, framför allt pä barnlillsynssidan. Men det har av socialministern vitsordats alt de framförda förslagen -tre varianter - sannolikt kostar ungefär lika mycket. Jag tror all del är riktigt. Hur skall man då kunna göra gällande all det i det ena fallet är fråga om krafttag, i det andra fallet om motstånd mot reformer?

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, m. m.

Fru MARKLUND (vpk) kort genmäle;

Herr lalman! När barnbidragen en gång infördes betonades inte minst deras socialpolitiska sida. Bidragen skulle utgå generellt och verka utjämnande mellan familjer med barn och famifier ulan barn. Sedan dess har barnbidragen betraktats som den viktigaste - och det är fortfarande en myckel viklig - form av ekonomiskt stöd lill barnfamifierna.

Vårt krav på indexreglering har jag motiverat i mitt huvudanförande och många gånger tidigare. Jag kan bara tillägga den aspekten alt ett generellt grundstöd, som motsvarar en slörre del av barnens konsumtion, i sin tur minskar behovet av selektiva stödformer, och det kan alltså vara en positiv sida. En fortsatt realvärdeökning motiveras alltså också av dessa skäl.

Vad som därutöver otvivelaktigt behövs - därvidlag är jag helt Överens med herr Karlsson i Huskvarna - när det gäller att förslärka de lågavlönade barnfamifiernas ekonomi skall gå via ell utbyggt barnslöd. Herr Karlsson säger alt de höjningar som har skett väl motsvarar vad en indexreglering skulle ha gett. Jag tillåter mig all ifrågasälla den uppgiften. Vi har vid flera tillfällen konstaterat att beslutade höjningar av barnbidraget inle har motsvarat de kostnadsslegringar som har inträffat under tiden från föregående höjning av barnbidraget. På den punklen har alltså

4 Riksdagens protokoll 1975. Nr 52-53

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, m. m.

herr Karlsson en annan uppfattning, som står emot de beräkningar vi har fält utförda av personer som förstår sig på sådant här.

Sedan var del kanske brådskan i argumenterandet som gjorde all herr Karlsson buntade ihop vänsterpartiet kommunisterna med de borgerliga partierna när det gällde all vara emot höjda arbelsgivaravgifter. Man kan naturligtvis diskutera arbetsgivaravgifternas konstruktion, men vi ser gärna - och del vet säkert herr Karlsson - alt nödvändiga åtgärder, bl. a. sådana som vi nu talar om, för behövande människor i samhället också finansieras genom ingrepp i företagens vinster.

Fröken ANDERSSON (c) kort genmäle;

Herr talman! Jag blev litet förvånad över Göran Karlssons i Huskvarna häftiga angrepp mot oss som har haft en annan uppfattning än han i barnomsorgsfrågan. Det kommer mig nästan all ta tillbaka del jag sade tidigare; all vi var i stort sett ense i utskottet om behovet och nödvändigheten av en snabb utbyggnad.

Jag vill också bemöta det som Göran Karlsson sade om Stockholms förortskommuner. De kommunerna är faktiskt mer pressade i denna fråga än andra, eftersom de har högre andel barn än några andra kommuner i landet. Det beror på den koncentralionspolitik som har förts av regeringen och som har lett till alt man tvingats bygga ut bostadsområden alltför snabbt, så att man inte hunnit med att bygga ut nödvändig service i samma takt.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag trodde inle all fröken Andersson skulle behöva vara förvånad över den uppfattning som jag redovisat. Den har sin täckning i verkligheten. När fröken Andersson i fråga om utbyggnaden av de stora förorlskommunerna i Stockholm försöker krypa bakom argumentet all det är fråga om konceniraiionsbebyggelse vill jag säga att det är alldeles uppenbart att centerpartiet flck ett alldeles för stort inflytande efter valet 1973 i denna "konceniraiionsbebyggelse". Delta har medfört an utbyggnaden exempelvis av daghemsplalser inte gått i den takt som den skulle ha gjort, om man hade haft en annan politisk regim i dessa kommuner.

Medan jag är inne på repliker till centerpartister vill jag också säga lill vice ordföranden i utskottet, som påstod an det var svårt all föfia min argumenlaiion; Nej. om herr Rune Gustavsson hade bemödat sig all lyssna, hade det inte varit så svårt. Men om man misstolkar mina ord, kan del vara svårt - del skall jag gärna medge.

Herr Gustavsson säger när del gäller ekonomin all det är staten som ordnat skatlestoppet för kommunerna. Men då skall herr Gustavsson ' hålla i minnet alt staten för att åsiadkomn-ia della skaltestopp har delat ut 600 milj. kr. om året i två år som kompensation för kommunernas skattebortfall genom att de avstått från skattehöjningar. Finansministern ser alltså till att kommunerna.får pengar för sin verksamhet. Sedan är det dock kommunernas uppgift alt prioritera de verksamheter de skall

genomföra. Och vi måste tyvärr frän den utgångspunkten konstatera att cenlerstyrda kommuner inte ordnat barnomsorgen sä väl som man skulle ha behövt göra.

Till herr Romanus vill jag säga beträffande de ynkliga lagen, att det var partiledarens tal i Skövde om "krafttagen" som folkpariiel var ensamt om i svensk politik, som kom mig att redovisa att folkpartiet i själva verket ingenting har att yvas över när det gäller barnomsorgsulbygg-naden. Den uppgiften, herr Romanus, står jag för. An den är riktig framgår inte minst av utskottsbetänkandet. Herr Romanus har visserligen reserverat sig lill förmän för två socialdemokratiska och tvä kommunistiska moiioner, och av solidariieisskäl kunde han naturligtvis inte heller underlåta all ansluta till något av del som herr Billy Olsson i Kil krävt. Men det som åstadkommits och som vi skulle vara så förfärliga motslåndare lill är inga krafttag, herr Romanus. Vad som skifier mellan oss och herr Romanus är an vi pekar pä de ekonomiska realiteter som finns och som utreds av kommunalekonomiska ulredningen. Det innebär inte att vi har mindre vifia när det gäller barnomsorgsutbyggnaden än folkpartiet. Vad jag reagerat mot var det tal som herr Helén höll i Skövde och som uppenbarligen saknade täckning i verkligheten.

När sedan herr Romanus pä nytt skall redovisa hur man skall fä in pengar till den verksamhet man vill bygga ul, slår han där och stampar. Han har inte givit något klart besked om hur man skall klara detta. Under sådana förhållanden måste jag säga all del inle är fråga om några krafttag. All la krafttag innebär också alt man är beredd alt svara för de ekonomiska konsekvenser som utbyggnaden får.

Nej, herr Romanus, jag log inte lillbaka något av den positiva bild som statsrådet Aspling gav. Jag anslöt mig i stället lill hans socialpoliliska linje. Men eftersom jag står bakom ell utskottsbetänkande, svarar jag naturligtvis också för del. Del är därför som jag tagit till orda för alt replikera herr Romanus.

Beträffande den besvikelse som skulle drabba eventuella partivänner lill mig vågar jag påslå all de kan lila pä mig. Men herr Romanus tror jag inte att de skall sälla sin lit lill. Han är ett alltför bräckligt käril i della sammanhang.

Till herr Carlshamre vill jag bara säga alt uppfattningen skiljer sig mellan oss och moderaterna när det gäller hur ell stöd skall fördelas. Vi har fortfarande den uppfattningen att skatteomläggningen inte är det väsentliga, utan att ett ordentligt slöd plus naturligtvis, som den viktigaste beståndsdelen, en utbyggnad av barnomsorgen är det viktigaste.

Fru Marklund och vi socialdemokrater har olika uppfattningar. Vi går inte pä indexregleringen för vi tror inte att det är den rätta vägen alt ge det riktiga siödet lill barnfamiljerna. Vi vill i stället, fru Marklund, ge den selektiva del, som fru Marklund talade om, stöd. Del är huvudlinjen i vår politik. På del sättet kan man skapa förutsättningar att ge familjer med låga inkomster det stöd de behöver, och det är det vi betraktar som väsentligt.

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, m. m.

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, m. m.

Belräffande arbetsgivaravgiften vill jag naturligtvis inle inrangera fru Marklund bland dem som inte är beredda all lägga bördor på arbetsgivarna. Del skulle vara mig fiärran att göra så. Men jag kanske fär säga att även arbetsgivaravgifter skall på ett eller annat sätt betalas. Det är den avvägningen som bl. a. löntagarorganisationerna tvingas ta hänsyn till vid löneförhandlingarna.

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c) kon genmäle:

Herr lalman! Herr Göran Karlsson i Huskvarna har ju varit aktiv i landsiingsarbete, och jag måste säga alt herr Karlssons resonemang här förvånar mig mycket. Han säger att kommunerna misskött denna angelägenhet, varför kommunerna nu bör prioritera denna uppgift. Han påstår vidare all centern har fått för slort inflytande i vissa kommuner. Men de här problemen har väl inte uppkommit på en gång? Om socialdemokraterna haft inflytandet förut innebär del väl bara an det är ett uppdämt behov som nu gör sig gällande. Det är frågor som inte lösts tidigare, och problemen har nu blivit mer akuta.

När del gäller skalteproblematiken, herr Karlsson, tror jag del flnns anledning att diskutera den. Jag har förut hävdat att vi inte klarar de här problemen om inle kommunerna fär erforderliga inkomster för denna uppgift. Inför skalteutredningens förslag lill skatteomläggning från den 1 januari 1975 uppskattade de båda kommunförbunden i sina remissyttranden skattebortfallet för kommunerna till I 850 000 000 kr. för är 1976 och till 8 100 000 000 kr. för år 1977. Regeringsbudel, herr Göran Karlsson, var 600 mifi. kr. per är. Därtill kommer ytterligare 600 mifioner för 1977 som riksdagen beslutat om som kompensation fördel förlängda grundavdraget vid den kommunala beskattningen.

Mot denna bakgrund är det klart att överföringen av statliga medel till kommunerna är ell visst steg där valet stått mellan all inle få någonting eller att få dessa 600 mifioner per år. Det var mot denna bakgrund, herr Karlsson, som centern begärde alt en uppräkning av ersättningen för barntillsynen med 230 mifi. kr. per år skulle ske fr. o. m. år 1976. Jag tror det finns anledning alt redovisa dessa siffror i diskussionen när herr Karlsson försöker bortförklara dels det förhällande som råder, dels kommunernas besvärliga ekonomi.

Herr ROMANUS (fp) kort genmäle;

Herr lalman! Herr Carlshamre hade av någon anledning så litet att anmärka på utskottsmajoriteten, att han använde en stor del av sin replik till all angripa folkpartiet. Del kan jag kanske förslå därför alt ju socialdemokrater och moderater tillsammans är motståndare till värdesäkringen av barnbidraget. Och socialdemokraterna och moderaterna i utskollet har sagl nej till den plan för utbyggnad av barntillsynen som vi vill ha. Herr Carlshamre vill t. o. m. med sina åtgärder minska efterfrågan på barntillsyn. Dessutom tillkon-imer att moderaterna vill ha en konslruklion av vårdnadsstödet delvis som etl skatteavdrag, och del kan

vi inte acceptera. Vi är alltså pä olika linjer, det är bara att konstatera.

Till herr Göran Karisson vill jag säga en sak som jag inle hann med förra gången. Jag nämnde alt barnfamifierna inle har fått någon förbättring av sin ekonomi under de gångna åren pä grund av inflation, marginalskatter, bostadstilläggens konslruklion osv. Men för 1975 och 1976 hoppas jag alt de kommer att fä en förbättring lack vare de överenskommelser som har träffals. På den punkten är vi inte oense, del vore ju konstigt om vi skulle vara del. Men för de är som har gäll är del lätt att visa att barnfamifier med vanliga inkomster har fåll sin köpkraft minskad.

Man kan inte begära alt herr Karlsson särskilt väl skall känna lill hur silualionen är i kommunerna i Storstockholm. Men så till vida har han väl rält att det kanske kommer att ske en förändring från 1973 på grund av valresultatet. Det får man väl se. Men jag skulle inte ge mig in sä mycket på den jämförelsen om jag vore herr Karlsson. Vad som hände mellan 1967 och 1973 var ju all en rad kommuner, som hade haft socialdemokratiskt styre och praktiskt taget inle byggt några daghem alls, under liberal ledning satte i gång en väldig aktivitet, trots att kostnaden per daghemsplals under den liden ökade för kommunerna. Del är fakta. Jag har inle velat dra upp den här lokala debaiten, men när nu herr Karlsson gör det sä kan det finnas anledning tala om hur det ligger till.

Den skillnad som kvarstår mellan oss är, att vi vill all man nu skall få fram det förslag lill nytt statsbidragssystem som riksdagen har begärt sedan 1969 och som regeringen inte har presenterat. Vi vill också ha en plan för tillgodoseende av behovet av daghem. Del har folkpartiet begärt 1973 och 1974. Att vi nu ocksä får medhåll av elt antal socialdemokratiska motionärer lycker vi bara är bra. Tyvärr kvarstår del som herr Karlsson sade förra gången - att han inle vill göra någonting åt detta förrän den kommunalekonomiska utredningen har slutfört sill arbete. Jag fick intrycket att socialministern var beredd all evenluelll handla något snabbare. Men herr Karlsson säger att vi skall lita på honom, och då går del alliså lydligen så långsamt son-i vi befarar.

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, m. m.

Hen CARLSHAMRE (m) kort genmäle':

Herr lalman! Nu kom herr Romanus rält igen, och del skall vi vara tacksamma för. Nu säger han att vi är på olika linjer i vissa stycken. Det är alldeles räll, men det innebär inie all den ena linjen betyder någon sorls slörre krafttag än den andra. Om jag, i stället för att automatiskt använda några hundratal miljoner kronor till alt öka de allmänna barnbidragen ett år. vill använda samma mifioner till att förbättra fa-nfifiestödet pä etl ställe där det enligt min mening gör bättre nytta, där det n-iest kommer dem till godo som har det största behovet, sä är del inte ell mindre krafttag. Hur stort krafttaget är beror pä hur mänga miljoner del är fråga om, och det påverkas inle alls av om man använder tekniken med indexreglering eller inle.

Nr 52 Om jag vill salsa betydande belopp pä etl ökat stöd till barntillsyn

Onsdaeen den '" ° ' ' " kombination av åtgärder i stället för med en enda

9 anril 1975 åtgärd - ett 300-kronorsbidrag per barn, lika för alla - så innebär det

--------------- inle heller att den ena satsningen är ett mindre krafttag än den andra.

Ekonomiskt stöd åt Det var bara del jag ville ha fastslaget - alt herr Romanus spelar på barnfamiljer, m. m. fel plan om han hela tiden försöker göra gällande all skillnaden mellan partierna i dessa frågor är all det ena partiet vill ta väldiga kraftlag och det andra partiet inte vill göra del. Meningsskiljaktigheierna denna gång i vafie fall - det vi i dag diskuierar - gäller genomgående hur man skall använda medlen, var man skall sälta in lagen, inte hur kraftiga de skall vara.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle;

Herr talman! Jag skall inle myckel fortsätta diskussionen med herr Rune Gustavsson beträffande kommunalskatten. Men jag vill betona ytterligare en sak, nämligen alt del inte bara är sä att vi har en uppgörelse mellan kommunerna och regeringen om ell s. k. skaltestopp under de närmaste två åren. Del finns också möjlighet för kommunerna att under den tiden höja skallen med en liten del, men inte med mycket.

Dessutom - och det är del väsentliga i sammanhanget - får kommunerna del slora stödet från staten via kommunalskatleufiämningen. Det är alldeles uppenbart att det spelar en myckel stor roll i kommunernas finanser. 1 vissa kommuner i landet skulle del röra sig om behov av skattehöjningar på bortåt 40 kr. för all man skulle nå upp lill de summor som man nu fär via statsstödet.

Med andra ord: Skattestoppet var nödvändigt. Skattehöjningarna i kommunerna och landstingen har varit ytterst besvärande, inle minst för de lägre inkomstlagarna, och därför lycker jag ocksä att centerpartiet helhjärtat borde kunna ansluta sig till den överenskommelse som regeringen träffat med kommunerna och landslingen.

Sedan bara några ord till herr Romanus.

Det är klart all jag inte i detafi känner förhållandena i Stockholms län. Jag känner dem inle ens i den kommun som herr Romanus kommer från, alltså Sollentuna. Men jag fick se ett klipp ur en förortsiidning häromdagen - del gäller Stockholmsområdet - och där slår det bl. a. all socialkontorels förskoleplan innebär att barnomsorgen i Sollentuna kräver satsning på 16 mifi. kr. Del är naturiiglvis elt korrekt konstaterande. Men sedan hade kommunfullmäktige ordnat etl informationsmöte om barnomsorgsfrågan och utvecklingen där, och det är myckel iniressani all se hur många ledamöter och vilka som kom. Del var sju av kommunfullmäktiges ledamöter som kom lill informationsmötet -och hör och häpna, herr Romanus: inle en enda ledamot från det parti som har tagit sådana krafttag för barnomsorgen!

Jag tycker uppriktigt sagl att det inte finns någon anledning för folkpartiet alt tala med alltför stora bokstäver om de s. k. kraftlagen. 54

Fru SKANTZ (s);

Herr lalman! Med anledning av de inlägg som gjorts här lycker jag del finns anledning att erinra om den lag om förskoleverksamhet som riksdagen antog i december 1973. Statsrådet Odhnoff sade, när hon vid del tillfället inledde debatten, all lagen kan ses som en viktig milstolpe för utvecklingen av förskoleverksamheten här i landet.

Lagen träder i kraft den 1 juli i är,och den innebär att vi får en allmän förskola för alla sexåringar, att speciella insatser skall göras för barn under sex år som har särskilt behov av slöd och stimulans för sin utveckling samt att kommunerna skall upprätta förskoleplaner. Från den 1 juli har vi alltså en särskild lag som reglerar förskoleverksamheten; jag vill framhålla det med anledning av de debattinlägg som gjorts.

I dag är alla överens om att barnomsorgen är en viktig del av famifiepolitiken. Kravet på en väl utbyggd barntillsyn har också vuxit sig allt starkare. Del har nämnts mänga siffror, men jag skulle faktiskt vilja påminna om alt under de senasie fem åren har antalet platser på daghem ökat med 39 500 och i famifiedaghem med 22 000. Samtidigt som utbyggnaden skett har emellertid också efterfrågan ökat, så att niånga kommuner inle har möjlighet att tillgodose efterfrågan.

För alt underlätta för kommunerna all snabbi bygga ut barnomsorgen har under senare år en rad åtgärder vidtagits frän statsmakternas sida. Lål mig bara erinra om det beslul som riksdagen fattade hösten 1973. Det byggde på ett förslag som ingick i regeringens stimulanspaket och innebar att anordningsbidraget höjdes frän 6 000 till 12 000 kr. för de daghem och friiidshem som böfiade byggas under tiden 31 oktober 1973-31 december 1974.

Till fru Lantz vill jag säga, att eftersom della var en rent konjunkturpolitisk åtgärd är det väl naturligt att den var tidsbegränsad.

1 del sammanhangei - vid höstriksdagen 1973 - höjdes också driftbidragel från I juli 1974 till 6 500 kr. för daghem och 3 250 för fritidshem. Tack vare dessa åtgärder ökade igångsättningen av nya daghems- och friiidshemsbyggen kraftigt under 1974, nämligen med 14 200 platser för daghemmen och 6 000 plalser för fritidshemmen. Den ökningen harocksä lett lill att socialministern har begärt ylleriigare 40 mifi. kr. för bidrag lill anordnandet av förskolor och friiidshem budgetåret 1974/75. För all kommunerna skall få möjlighet all fortlöpande bygga ul daghem och friiidshem har i årets budgelproposilion föreslagils en höjning av anordningsbidraget med 1 500 kr. till 7 500 kr. och vidare föreslås att driftbidraget höjs med 1 000 kr. lill 7 500 kr. per plats och år.

Utskottets betänkande har tidigare citerats i debatten, men jag vill här ändå återge vad utskollet har sagl, nämligen föfiande;

"Enligt utskottets mening är del, i överensstämmelse med vad so-cialminisiern anser, av största vikt all daghemsbyggandei hålls på en

forlsatl hög nivå. Det statliga stödet till anordnandet och till driften

av daghem bör därför i den takt de ekonon-iiska resurserna medger del ytterligare förbättras. Detsann-i-ia bör gälla stödet lill kommunernas fri-

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, m. m.

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, m. m.

tidshems verksam het."

När man bedömer det statliga stödet och de insatser som har gjorts från samhällets sida, sä lycker jag att man också skall beakta de belopp som har utbetalats. Om jag då lar året 1973/74 finner jag att anordningsbidragel var 77 milj. kr., och det beräknades för budgetåret 1974/75 till 212 milj. kr. Jag finner också att driftbidragel 1973/74 var 265 milj. kr. och beräknades till 413 mifi. kr. för budgetåret 1974/75.

Sedan har jag fäst mig vid att man i reservationen 7 av herr Romanus och fröken Andersson i stora delar ansluter sig lill utskottets uppfattning, när utskottet skriver: "Det statliga stödet lill anordnandet och till driften av daghem bör därför i den takt de ekonomiska resurserna medger det ytterligare förbättras." Det intressanta är emellertid all i reservationen har man uteslutit orden "i den takt de ekonomiska resurserna medger del". Skall jag tolka del så alt ekonomin inte har så slor betydelse?

Utskottet säger sedan alt man nu inte är beredd att biträda förslag i vissa moiioner om elt omedelbart beslul om en höjning utöver de belopp som finns i propositionen. Därför begär man alt det snarast möjligt skall framläggas förslag om höjning av bidragen. Men i reservationen 10, som har förstärkts med herr Hagberg i Borlänge, begärs att ett förslag till nytt statsbidragssystem för kommunernas barnomsorg skall "utarbetas

skyndsamt-- om möjligt så all ett förslag kan föreläggas riksdagen

under 1975". Det där får jag inte riktigt att stämma. Och del stämmer ännu mindre när man läser det brev som herr Helén har skickat och som herr Karlsson i Huskvarna här citerade.

Dä det här talas om utbyggnaden av förskolorna tror jag det finns
anledning erinra om all i samband med behandlingen av finansplanen
anslöt sig riksdagen lill en av finansutskotlet föreslagen konjunkturpo
litisk beredskapsplan. Denna plan, säger finansutskottet, "bör omfatta
dels åtgärder som lar sikte pä all stimulera näringslivets investeringar,
dels insatser som gör del möjligl för kommunerna att vidmakthålla och
förbättra sin service inom vårdsektorn ". "Inom vårdsektorn", skri
ver n-ian vidare, "bör bl. a. fortsatt utbyggnad av barnomsorgen aktua
liseras."Riksdagen har alltså direkt uttalat sig för en utbyggnad av barn
omsorgen, och jag är övertygad om all regeringen lar hänsyn lill del
när den nu gör de förberedelser som är erforderliga för att beredskaps
planen skall kunna sättas i kraft.

För att skapa förutsättningar för en fortsatt och snabb utbyggnad av daghemmen skall enligt 10 ij förskolelagen i vafie kommun finnas en plan för förskoleverksamheten, och denna plan skall antagas av kommunfullmäktige. Planen skall avse minst fem år. Införandet av en allmän förskola för sexåringar får inte medföra att ulbyggnaden av förskoleverksamheten för övriga åldersgrupper med förvärvsarbetande eller studerande föräldrar eftersatts. Därför finns bestämmelsen om en förskoleplan för vafie kommun.

Barnstugeuiredningen skrev att med dessa plankrav bör man inte binda några centralt angivna krav på viss ambitionsnivå i utbyggnadslakten.

Förskoleplanen bör i stället bli föremål för politiska beslul i kommunen. Jag är för min del övertygad om all barnsiugeutredningen innan man gjorde delta ställningslagande ingående diskuterade olika möjligheter att öka takten i utbyggnaden av förskolorna. Det är enkelt alt som man gör i reservation 4 kräva statliga normer för ulbyggnaden av barnomsorgen. Men utredningen valde all föreslå och riksdagen beslutade att varie kommun skall upprätta förskoleplaner. Del innebär att man lokalt bestämmer målen, och det ligger väl i linje med socialdemokraternas slrävan alt föra beslutsfunktionerna nära människorna. På så sätt kan organisationen, de politiska partierna och de enskilda människorna vara med i debatten och skapa opinion för en kraftigt ökad förskoleutbyggnad.

Del verkar som om fru Lantz hell tappat tron på de politiska organisationerna, ja, över huvud taget på all organisalioner och enskilda kan driva en opinion. Hon känner lydligen en viss oro för att planerna inte skall innehålla det hon vill. Men utskottet har flera gånger framhållit alt kravel på planer kommer all medföra etl bättre underlag för planeringen i kommunerna. Därför menar vi alt del bör vara angelägel att kommunerna här gör kraftfulla insatser.

Lagen träder i kraft vid halvårsskiftet. Del blir, skriver utskottet, "en angelägen uppgift för regeringen att, sedan samtliga kommuner fastställt sina utbyggnadsplaner för den första femårsperioden, på grundval av socialslyrelsens material eller efiest tillgänglig information utvärdera effekterna av del plankrav som uppställts i lagen och av den höjning av statsbidragen som utskottet tillstyrkt."

Vi skriver vidare: "Om del därvid visar sig påkallat, bör övervägas huruvida särskilda åtgärder är nödvändiga för all få till stånd en kraftigare utbyggnad av barnomsorgen." Efter det besked som slalsrådel Aspling här har lämnat är det uppenbart att regeringen noggrant kommer att föfia denna fråga och ta de initiativ som behövs.

Barnstugeutredningens belänkande "Barns fritid", som gäller utbyggnaden av kommunernas fritidsverksamhet, är ute på remiss. 1 det betänkandet förordas att vafie kommun skall bli skyldig att utarbeta en plan för verksamheten och alt denna plan skall bli föremål för en san-ilad politisk bedömning. Socialstyrelsen har fått i uppdrag att starta en försöksverksamhet för all pröva uiredningens förslag. Med hänsyn lill alt utredningens förslag remissbehandlas och utskollet flera gånger har understrukit angelägenheten av all vi snabbi får ett förslag om fritidshem och annan fritidsverksamhet menar utskottet all det inte finns anledning för riksdagen all nu vidia någon särskild åtgärd.

1 reservationen 13 tas upp frågan om bidrag till famifiedaghem, framför allt lill famifiedaghemsassistenier. 1 höstas behandlade riksdagen frågan om bidrag till famifiedaghemsverksamheten, och det förslag som vi dä tog innebaren utvidgning av bidragsunderlaget. Bl. a. kan man nu också räkna in omkostnadsersättning för dagbarnvårdare och den föreskrivna hälsokontrollen av dagbarnvårdare och dennes familj. Utskottet anser att denna bestämmelse har varit i kraft under så kort lid - från den

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, m. m.

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, m. m.

1 januari i år - alt vi inte flnner anledning all bifalla den motion som har lämnats. Vi har tidigare sagl att när det gäller delta bidrag lill famifiedaghemmen finns del anledning att föfia verksamheten och att del eventuellt kan finnas anledning att la upp den till omprövning, men vi menar att den ändå försl måste ha pågått någon tid.

Samma resonemang för utskottet i fråga om reservationen 11, där man vill att bidraget lill friiidshem och famifiedaghem skall knyta an till kommunernas bruiiokoslnader. Här har ulskottet anfört att bidraget inle får vara utformat sä, alt del kan verka lockande för kommunerna att satsa på den ena eller den andra verksamheten, ulan all del skall vara etl bidrag som är neutralt utformat.

1 reservationen 12 anhåller man om elt förslag för alt underlätta barntillsynen vid vuxenutbildning. Liknande moiioner har behandlats av riksdagen såväl hösten 1973 som våren 1974. Utskottet anser att del kan finnas behov av barntillsyn inte bara i anslutning till vuxenutbildning ulan också i andra sammanhang, t. ex. om föräldrarna vill della i någon politisk eller facklig verksamhet eller över huvud tagel i någon ideell verksamhet. Vi har menat alt man skulle kunna lösa problemet med den tillfälliga barntillsynen genom att använda sig av den sociala hemhjälpen eller genom familjedaghemsverksamheten. Jag kan här nämna all delegationen för jämställdhet mellan män och kvinnor håller på med en kartläggning av hur de fackliga organisationerna, kommunerna, landstingen och staten ordnar barntillsynen för dem som deltar i kurser och konferenser men också för dem som fullgör fackliga och kommunala förtroendeuppdrag. Jag är övertygad om all delegalionen i del sammanhanget ocksä kommer in på den frågan när del gäller vuxenstudier. Det finns, som jag sade, i dag ingenting som hindrar an man använder fa-mifiedaghemsplatser. Men de kommuner som vill göra det har naturligtvis möjlighet att ordna barntillsyn också i dessa sammanhang, och jag vet all i vafie fall elt par kommuner - Upplands Väsby och Järfälla - redan nu har avsatt konimunala resurser för just barntillsyn i samband med kommunal vuxenutbildning.

Jag ber all få yrka bifall till vad ulskoltei hemsiälli.

Under della anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Fröken ANDERSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Del är väldigt mycket son-| vi är överens om i ulskotlei. och del har också framgåit av fru Skaniz anförande. Jag sade redan i n-iiil inledningsanförande all jag iir glad över an vi har kunnai uppnä en så relativt slor enighet om behovet av en snabb utbyggnad av barntillsynen. Jag iir självfallet också glad över det ökade statsbidrag son-| föreslås i statsverkspropositionen för barnomsorgen.

Fru Skantz säger all reservalionerna 7 och 10 inte går ihop. Jag har inie svårt all få dem alt stämma överens. I reservaiionen 7 säger vi an

med hänsyn lill alt barnomsorgen är beräknad ingå som en väsentlig del i den beredskapsplan som skall upprättas har vi avstått från alt ställa något yrkande just nu. Del viktigaste för mig har varit att få en långsiktig plan för barnomsorgens utbyggnad och för hur den ekonomiskt skall tryggas via ett slörre ansvarstagande från statens sida.

Sedan kommer fru Skaniz in pä samma argumeni som herr Karlsson i Huskvarna, alt detta är en kommunal fråga, att kommunerna skall falla de politiska besluten och att redan barnstugeutredningen sade del. Jag vel del, men jag tror inte att barnstugeuiredningen kände till att del skulle bli en kommunalt skaltestopp. Jag håller med om att det är viktigt all besluten fattas sä nära människorna som möjligt. Vi har ofta sagt det, och den plan som vi efterlyser uppfattar jag inte som ell inträng i människornas möjlighet att kommunalt göra sig hörda, ulan den gäller den långsiktiga ulbyggnaden och ekonomiseringen. Utformningen skall självfallet ankomma på kommunerna även i-fortsättningen.

Jag beklagar att vi inte före utskottsbehandlingen fick det besked som statsrådet Aspling lämnade här, att han är beredd att vidta lagstiftningsåtgärder om så skulle behövas. 1 sä fall hade vi kanske kunnai enas i utskottet.

Nr 52

Onsdagen den 9aprilT975

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, m. m.

Fru TROEDSSON (m) kort genmäle:

Herr lalman! De krav som har förts fram i reservationerna 11 och 13 skulle, om de realiserades, underlätta för kommunerna att verkligen la sitt ansvar när det gäller barntillsynen - och göra del på ett kvalitativt fullgott säll. Utskottet har bemött dessa önskemål på ell ganska negativt sätt. När del gäller kravet på etl enhetligt statsbidrag lill den kommunala barnomsorgen säger man bara alt bidragsbestämmelserna inte får leda till att daghemsulbyggnaden eftersatts. Del är ungefär detsamma som all säga "Goddag - yxskaft". Vad vi velal är all få garantier för all den fortsatta utbyggnaden av den kommunala barnomsorgen sker på ett kvalitativt fullgott sätt, alt kommunerna alltså stimuleras att verkligen tillgodose kvalitetskravet och all de också får ökat statsbidrag i den mån de verkligen tillgodoser kvalitetskravet.

Del hade också varit önskvärt att utskottet sagl någonting om alt statsbidragen lill barnomsorgen bör vara utformade på ell neutralt säll, så att kommunerna inte i sin planering i många avseenden tvingas att snegla pä konstruktionen av statsbidraget. Som jag anförde förut är del i dag sä att en mycket liten del av de totala kostnaderna för småbarnsavdelningarna, t. ex. tvåårsavdelningarna, täcks med statsbidrag. Det kan naturligtvis leda till att en kommun föredrar familjedaghem för dessa barn just av statsbidragsskäl. Jag menar att komn-iunerna inte skall behöva snegla på utformningen av statsbidragen ulan alt de i sin planering enbart skall utgå från vad som är barnens bästa.

När det gäller statsbidraget lill kostnaderna för familjedagshemsas-sistenier sade fru Skaniz att del förnutit alltför kort tid sedan de nya statsbidragen kom lill - de trädde i kraft försl vid årsskiftet. Del iir

Nr 52 i och för sig en invändning som ofta kan accepteras. Anledningen lill

Onsdacpn den '"' ' '"' motionerade om detta redan i samband med att propositionen

Q anril 1975 lades i höstas var att vi hade den uppfattningen att i kostnaderna för

_____________ den kommunala famifiedaghemsverksamheten ingick som en oupplöslig

Ekonomiskt stöd åt del kostnaderna för famifiedaghemsassistenier. Så har sedan visat sig barnfamiljer, m. rn. inte vara fallet. Jag tycker all det finns all anledning att ha en likformig behandling av kostnaderna förarbetsledaren inom den sociala hemhjälpen och arbetsledaren inom familjedaghemsverksamheten. Del är anledningen till våra reservationer på den här punkten.

Hen ROMANUS (fp) kort genmäle;

Herr lalman! Socialministern böriade dagen med några ganska positiva tongångar när det gäller den fortsatta ulbyggnaden av barnomsorgen. Visserligen var det mest fråga om allmänt välvilliga ultalanden - de innehöll inga konkreta utfästelser - men man fick ändå intrycket all socialministern var beredd att, utan alt invänta några ytterligare utredningar, omedelbart när kommunernas planer kom in ta upp frågan om vilka åtgärder staten kan behöva vidta i form av en central plan och i form av nya statsbidragsbestämmelser.

Sedan log lyvärr socialuiskoiieis ordförande lillbaka en del av delta genom alt hänvisa lill alt resultaten av den kommunalekonomiska ulredningen skall inväntas, och del kan ju ta ganska läng lid. Sedan har beklagligtvis fru Skantz tagit lillbaka ytterligare litet genom alt trycka på att det inte skall vara några centrala normer eller riktlinjer utan att kommunerna skall ha full rörelsefrihet. Vi har inle länki oss all man skall lägga några maximigränser på kommunernas daghemsutbyggnad, utan vad vi vill är all det skall vara en miniminivå som kommunerna måste uppfylla.

Utskottets talesmän har i debaiten tagit upp frågan om förhållandena
i Sollentuna. Jag hade ingen ylleriigare replik lill herr Karlsson i Hus
kvarna, men jag kan nu svara fru Skaniz i stället, eftersom jag har en
känsla av alt det var hon som hade letat rätt på det där tidningsurklippet.
Situationen i Sollentuna är den, att när socialdemokraterna under nio
år hade ledningen i kommunen kom det fram 90 daghemsplalser. När
folkpariiel sedan hade ledningen i fem år ökade antalet daghemsplalser
till nära 800, trots all kostnaderna per plats ökade. All mot bakgrunden
av den verkligheten ta upp frågan huruvida folkpartiet var närvarande
vid etl informationsmöte eller inte visar hur litet argument man har
att komma med. Jag har ingen aning om varför inte någon folkpartist
var där, men jag tror all kommunens medborgare är mer befiänla av
det faktum att man under folkpartiets lid i ledningen för kommunen
fick daghemsplatser, vilket man inte fick under socialdemokraternas tid.
Jag begär inle all fru Skantz skall känna lill della, men om ni lar upp
förhållandena i Sollentuna får ni faktiskt också accepiera all fakta kommer
fram och inle bara sådana slrunlsaker som vilka som var med på elt
60 möte.

Sedan skall jag be att fä ge en komplimang till herr Carlshamre, som inle är här nu. Han lyckades med att i ett replikskifte med socialutskottets ordförande få sista ordet i elt meningsutbyte om moderaterna och folkpartiet. Jag skall inle föra den debaiten vidare, men jag vill noiera alt herr Carlshamre anser alt moderaterna vill gä fram med lika slor satsning inom famifiepolitiken och när det gäller ulbyggnaden av barnomsorgen som folkpartiet. Jag hoppas all dessa uttalanden ocksä håller i framtiden - jag skall lägga dem pä minnet så får vi se hur myckel de är värda.

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, m. m.

Fru LANTZ (vpk) kort genmäle;

Herr talman! Fru Skaniz påpekade att det har vidtagits åtgärder från statens sida för att trygga barnomsorgen. Det är alldeles rikligt att det har haft en viss effekt. Det har också sagts att regeringen föreslagit vissa ökningar. Det är också riktigt, men det som har föreslagils är hell otillräckligt. Effekten av 1974 års storlek pä anordningsbidraget borde ha övertygat utskottet om nödvändigheten av att anordningsbidraget även fortsättningsvis bör utgå med 12 000 kr.

Ulskottet säger vidare alt "del är vikligt att barnomsorgsulbyggnaden hälls på en fortsatt hög nivå". Det verkar som om utskollet lycker att utbyggnaden är hög. Jag delar inte den åsikten. Den är i stället i dag uruselt låg. Del vittnar servicenivån pä 8 96 om, eller det faktum all bara 63 000 barn får plals på daghem, medan 400 000 barn i 0-6 år har förvärvsarbelande mödrar.

Sedan sägs det all förskolelagens krav på upprättande av planer för utbyggnaden av förskoleverksamheten är en milstolpe. Man kan naturligtvis hysa förhoppning om all klart redovisade behov ger en debatt på kommunal nivå som i sin tur kan stimulera till en utbyggnad, men många kommuner har redan barnomsorgsplaner och har haft diskussioner om ulbyggnaden tidigare utan alt det har lett till någon nämnvärd utbyggnad. Del sägs också alt politiska bedömningar skall göras på grundval av behovsanalysen. Sådana politiska bedömningar har redan skett. Det är, vill jag hävda, just de här politiska bedömningarna som har lett till att vi har den nuvarande katastrofala situationen på barnomsorgsområdet.

Fru Skaniz frågade mig huruvida jag har tappat tron på de politiska partierna i den här frågan. Del vill jag då säga alt det har jag gjort vad beträffar borgerliga partier och socialdemokratiska partiet. Jag kan avslöja all jag har deliagil i Huddinge kommuns arbeie med den här planen, och delta gör alt jag är väldigt pessimistisk lill planen. Det arbete på planen som har lagts ned i Huddinge kommun kommer förmodligen inte alt leda till någon nämnvärt förändrad ulbyggnadsgrad. Dessutom satsar man alltför slor del på famifiedaghemmen. 1974 hade Huddinge en servicenivå på 11 96 och i år på 16 96. 1980 kommer man upp till en nivå på 21 96. Del är ingen kraftfull satsning. Jag tror inte att vare sig tillfälliga ekonomiska stödåtgärder eller allmänna vädjanden till kommunalpolitikerna att prioritera barnomsorgen varaktigt leder till någon verklig utbyggnad.

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Fru SKANTZ (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag länker inle ge mig in på någon diskussion om förhållandena i förorterna till Stockholm. Jag bara noterar att fru Lantz förlorat tron på de politiska partierna. Det är från hennes utgångspunkt Ekonomiskt stöd åt - jag har med mycket stort intresse seu hur man i Malmö agerat när barnfamiljer, m. m. det gäller förskoleplanen. Den har sänts ut till inle mindre än 64 remissinstanser: naturligtvis till socialförvaltningens olika avdelningar, lill personalorganisationerna, de kommunala nämnderna, politiska partier lokala organisationer, FCO;s och TCO;s kommittéer och till huvudmännen för privata lekskolor. Jag vel att ell myckel stort antal organisalioner, bl. a. kvinnoklubbar och sladsdelsföreningar, har yttrat sig, och nu håller sociala centralnämnden på alt sammanställa de remissvar som kommit in.

Till hösten kommer socialstyrelsen alt kunna redovisa resultatet av kommunernas förskoleplaner. Då har man verkligen ett underlag, då vet man hur kommunerna har prioriterat ulbyggnaden av daghemmen. Visar del sig att det finns anledning all gripa in så har regeringen genom statsrådet Aspling sagt att man är beredd alt ta olika initiativ.

Jag lycker kanske att det är litet för tidigt att nu döma ut effekten av förskoleplanen, när man som bäst runt om i alla landets kommuner håller på att bearbeta den. Jag är övertygad om all både de fackliga och de politiska organisationerna agerar, men frågan är naturiiglvis hur kraftigt de gör. det. Jag tror emellertid på dem.

Det finns väl ändå elt värde i den kommunala självstyrelsen, alt kommunerna själva får bestämma ulan all alltför mycket styrs centralt. Det har väl ändå kommii in litet av - skall vi kalla det - en statlig kontroll i och med att förskoleplanerna skall skickas till socialstyrelsen.

När det gäller bidraget till famifiedaghemmen och lill famifiedaghemsassistenterna har fru Troedsson för kort tid sedan själv varit med om alt godkänna de bestämmelser som utskottet förordar.

Fru LANTZ (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Det är enligt min mening fortfarande en illusion att tro att förskolelagen skall leda lill någon nämnvärd utbyggnad. Jag redovisade i ett tidigare inlägg att förskoleplanen ulgår frän delvis felaktiga premisser. Man lar i planen inte hänsyn lill det verkliga, latenta och dolda behovet av daghemsplalser, utan man utgår från en förväntad förvärvsfrekvens. Denna förväntade förvärvsfrekvens är framräknad pä 1970 års siffror. Man lar alltså inte hänsyn till cjen mycket kraftiga ökningen av den förvärvsintensitet för smäbarnsmödrar som skett efter 1970.

Vidare finns del en del andra beräkningssätl i planen som ocksä gör alt man måste ställa sig mycket tveksam. Jag tycker alt man redan i dag borde kunna uttala sig för kraftfulla åtgärder på barnomsorgens område. Den reservation som vpk stöder borde vinna kammarens bifall. Jag tror inle att vi klarar en utbyggd barnomsorg ulan lagstiftning och ulan all göra en rejäl koslnadsomfördelning mellan stal och kommun.

Fröken ANDERSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Fru Skantz säger att del är för tidigt all döma ul effekten av de förskoleplaner som kommunerna har gjort upp och som f n. är ute på remiss. Det har vi inle heller gjort. Alt vi har väckt denna fråga nu beror på att vi känner lill kommunernas ekonomiska situation. Vi vill inle heller ta ifrån kommunerna någon bestämmanderätt. Men det är väl en chimär all säga all kommunerna skall få rätt att bestämma om delta när man vel att de saknar ekonomiska resurser att genomföra planerna i förhållande lill den ambitionsnivå som jag är säker på att flertalet komr-nuner har. Del är dessa bägge saker som vi har velal se gemensamt i vår reservalion.

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, m. m.

Fru TROEDSSON (m) kort genmäle;

Herr lalman! Jag tror att fru Skantz missuppfattade mitt inlägg. Jag godkände inte alt utskottet inle ville vidga de stalsbidragsberälligade kostnaderna därför att sä kort tid förflutit sedan nya skallebidragsbe-stämmelser infördes för famifiedaghemmen. Jag menade alt det normalt kan ligga någonting i all man skall avvakta en lid innan ylleriigare förändringar görs. Men i det här fallet var del nog en miss, kanske från regeringens sida eller i vafie fall från utskottets sida, att man inte redan från börian lät kostnaderna för famifiedaghemsassistenterna ingå i sialsbidragsunderlaget. Därför är del angeläget all man rättar till della så fort som möjligt.

Fru SKANTZ (s) kort genmäle;

Herr talman! Jag skulle vifia säga lill fru Troedsson alt del är ju ungefär detta som utskottet har sagt. Vi menar att man bör pröva del här bidraget i varie fall etl par år innan man gör några ändringar. Redan från den 1 januari i år skedde det ändå en viss utvidgning när det gällde grunden för bidrag.

Flera lalare har kommii in på frågan om kommunernas ekonomi och deras möjlighel all la ut skatt. Men antingen det gäller barnomsorg, färdfiänst, social hemhjälp eller vad det kan vara så är det ju ändå en fråga om hur man prioriterar i kommunerna. Del är där jag menar all del betyder väldigt mycket att man är aktiv i den egna kommunen och inte bara resonerar som så alt får vi statsbidrag skall det bli så mycket bättre.

Fm THEORIN (s);

Herr lalman! Barn behöver vuxna för sin trygghet och utveckling. En god kommunal barnomsorg är av avgörande betydelse för barnet och dess utveckling. Vuxna och erfarenhetsmässigt framför allt kvinnorna behöver trygghet för sina barn för alt kunna fungera utan ständig oro för hur del går för barnen, om de klarar sig när de är litet krassliga. när de kommer hem från skolan eller när arbetsdagen i skolan varit extra jobbig.

Nr 52 Samhället får i dag alltmer ökat ansvar för barnen och det bör lika

Onsdaeen den '''' ° ' ' °" skolan få avgöras av den enskilda kommunen i

9 anril 1975 vilken utsträckning barnen skall fä plals i den kommunala barnomsorgen

_____________ när föräldrarna förvärvsarbetar eller studerar. Frågan bör pä sikt lösas

Ekonomiskt stöd åt på samma sätt som skolväsendet - att staten övertar lönekostnaden men barnfamiljer, m. m. att kommunerna färstor handlingsfrihet när det gäller all lägga upp verksamheten.

Prioriteringen av resurser till olika verksamheter bygger i vårt samhälle i stor utsträckning på alt olika grupper kan organisera sig och slälla krav. Barn kan inte forma en påtryckningsgrupp. Föräldrar kan i vissa fall göra det, men småbarnsföräldrar har till föfid av sin pressade situation mycket små möjligheter att hinna orka bevaka sina och sina barns intressen. Och trols allt - beslutsfattarna i kommunerna är nästan undantagslöst inte småbarnsföräldrar eller kvinnor som känner behovel av trygghet för barnen som oundgängligen nödvändigt för all kunna delta i arbetslivet pä lika villkor.

Trols att den kommunala barnomsorgen har expanderat kraftigt, hade så sent son-| 1973 bara 12 96 av barnen i åldrarna 0-6 år plals på daghem eller famifiedaghem. Av skolbarnen i åldrarna 7-12 värdet 4 96. I 28 96 av kommunerna fanns varken daghem eller familjedaghem. Det finns nu 800 000 barn under sju år, varav hälften har föräldrar som båda förvärvsarbetar. Vi har ungefär 120 000 platser för dessa barn. Därtill kommer alla de barn som behöver trygghet och som är över sju år.

Enligt förskolelagen som träder i kraft den I juli i år skall kommunerna "så långt som möjligt" söria för alt de barn som behöver kommunal omvårdnad får det. 1 vafie kommun skall finnas en förskoleplan som redovisar behovet av förskolor, familjedaghem och kompletterande förskoleverksamhet, tillgång på platser och planerad utbyggnad under en femårsperiod.

Uttrycket "så långt som möjligt" betyder att del är den enskilda kommunen som avgör vilken behovsläckning som är rimlig. För alt garantera barnens rätt till trygg kommunal omsorg är det vikligt all den planerade Ulbyggnaden verkligen innebär full behovsläckning. Vid den bedömningen av platsbehovet måste man också la hänsyn lill all mänga kvinnor i dag avslår från förvärvsarbele därför all barnen inte kan få en trygg omsorg. Alla barn som behöver och önskar en barnslugeplals skall erbjudas en sådan.

Inom olika kommuner finns del olika politisk styrning och olika vär
deringar och därmed olika prioriteringar. Detta speglar sig här i de bor
gerligas olika krav på värdnadsbidrag, skatteavdrag och andra önskemål,
samtidigt som barnomsorgen skall byggas ul. Det kan också vara på
sin plais alt påminna om den borgerliga styrningen i Stockholms kommun
mellan 1966 och 1970. då det folkparlisliska finansborgarrådet gjorde
en serie primitiva ultalanden om kvinnans roll som husföreståndarinna,
att det inte var bevisat att daghem var bra för barn, att det inle var
64 lönande för samhället alt ge daghemsplatser ål kvinnor med mer än

ett barn - del var lönsamt alt salsa på utländsk arbetskraft. Självfallet styr värderingar de politiska prioriteringarna! Tack och lov har man sedan dess fått en socialdemokratisk styrning, och trots alt full behovsläckning ännu inte uppnåtts i Stockholm har man tack vare en klar prioritering del väsentligt bättre än övriga kommuner ute i landet. Del finns ungefär 3 000 barn i daghemskön i Stockholm. Vi har 12 000 plalser i daghem och 4 000 i famifiedaghem, och i 1975 års budget har upptagits resurser för 1 100 nya plalser.

Nej, herr Carlshamre och herr Romanus, det är ogörligt all tala om valfrihet i form av skalleavdrag, värdnadsbidrag eller annan tillsynsform som den stora lösningen av problemel med tryggheten för våra barn. Det kommer alt kosta samhället slora summor all salsa på omsorgen av barnen både före skolåldern och mellan 7 och 14 är. Vilken kommun är för övrigt intresserad av att bygga ul lill full behovsläckning för alla barn om man kan komma undan med alt samhället samtidigt skall ge famifierna 300 eller 600 kr. i värdnadsbidrag och därmed förespegla dem en chimärisk valfrihet? Och vilka värderingar styr det borgerliga kommunalrådet i Täby, som är beredd all salsa 100 kr. i vårdnadsbidrag i stället för alt bygga ul barnomsorgen? Och valfrihet för vilka? Var finns den ensamstående lågavlönade kvinna med barn som har möjlighet all med de borgerligas förslag väfia trygghet för barnen genom att välja en annan tillsynsform eller att stanna hemma, en valfrihet som självfallet är möjlig för höginkomsttagare? De lågavlönade kvinnorna, och de är mänga, har rält att kräva all samhället ger dem trygghet för barnen och rätt att kräva att få della i arbetslivet pä samma villkor som männen. Kvinnorna har räll all kräva en rimlig arbetsbörda och förkortad daglig arbetstid, men inte som elt särkrav för dem - det försämrar bara deras situation på arbetsmarknaden - utan som ett krav för alla.

För min del är del uppenbart all del bästa slöd som samhället kan ge är att snabbt bygga ul en god barnomsorg, som därför måste prioriieras både bland ätgärder för barnfamifier och bland övriga samhällsåtgärder. Barnen är vär viktigaste tillgäng, och en utbyggnad av barnomsorgen måste föregås av bindande barnomsorgsplaner för full behovsläckning. Dessa måsle, såvitt alla siffror visar, klaras genom att staten på sikt övertar lönekostnaden, om jämlikhet mellan barn från olika kommuner skall bli en verklighet.

I motionen 1296 krävs, förutom ett uttalande från riksdagen all barnomsorgsplaner med sikte på full behovsläckning skall utarbetas och antas av kommunerna, också att överläggningar med Kommunförbundet omgående skall startas, i avsikt att fä i gäng en intensifierad projektering av barnstugor och all, för alt förebygga en konjunkturnedgång, etl ökat statligt slöd till kommunerna i första hand skall koncentreras till utbyggnad av barnomsorgen. Dessa två senare krav skall jag motivera något, alldenslund utskottet över huvud tagel inle har behandlal dem.

Del är angeläget all projekteringen av barnstugor ligger väl framme. Den senaste förhöjningen av siödet lill barnstugorna ledde lill alt kom-

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, m. m.

5 Riksdagens protokoll 1975. Nr 52-53

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

munerna i slor utsträckning tidigarelade sina planer för 1975, och den snabba utbyggnaden under 1974 har visat sig efterföfias av en lägre utbyggnadstakt för 1975 och framåt. Det förstärkta slödel kom konjunkturmässigt fel sä lill vida som det försl hösten 1974 fanns projekterade Ekonomiskt stöd åt barnstugor klara alt sällas i gång. Om staten önskar en hög beredskap barnfamiljer, tn. m. för barnsiugebyggandet måsle della framgå av elt direkt uttalande att i en konjunktursvacka skall investeringarna satsas pä barnstugor. Dessutom måste staten vara beredd all la en del av projekteringskostnaderna för att kommunerna skall kunna hälla en hög beredskap för att omgående kunna starta byggandet.

Vid en konjunkturdämpning har mänga kommuner sell sig tvingade att begränsa utgifterna, och det har ofta drabbat servicesektorn med den sociala hemhjälpen och barntillsynen som några exempel. Sädana restriktioner drabbar hårt de ekonomiskt och i övrigl svaga människorna, som inle förmår hävda sin räll. Detta är samhällsekonomiskt ett kortsynt tillvägagångssätt som kommunerna tvingats tillämpa. I stället borde det vara angelägel för samhället att använda konjunkturdämpningen, sä att samhället slår rustat inför den konjunkturuppgång som förr eller senare kommer. Erfarenheten är ju den att när konjunkluren vänder uppåt igen blir trängseln om resurserna bård. Vi har i molionen 1296 visat hur del i princip bör vara möjligt all möta och ulnylfia en konjunkturnedgång för all förbättra barnomsorgen.

Mot bakgrund av vad jag nu anfört är vi molionärer naturligtvis inle nöjda med utskottets skrivning. Socialministerns utfästelser här i dag om fortsatta initiativ för en snabb utbyggnad och, om så behövs, längre gående lagstiftning noterar vi naturiiglvis med tillfredsställelse och ulgår från all regeringen då är beredd all ekonomiskt satsa, sä alt utbyggnaden motsvarar de uttalade behov som flnns.

Barnomsorgen måsle bygga pä verkligheten och inle pä prognoser. Den måste baseras pä några väsentliga mål: målen för sysselsättningens omfattning och sysselsätlningsplaneringen samt målen för bostadsbyggnads-programmen,och med flexibilitet för all kunna möta de stora förändringar som sker i san-ihället i vad gäller både omflyttning av n-iänniskor och kvinnornas alltmer ökade utträde på arbetsmarknaden. Men framför allt skall barnomsorgen utgå frän barnens behov av en kollekliv gemenskap.

Hen CARLSHAMRE (m) kort genmäle;

Herr talman! Fru Theorins inlägg kräver någon kommentar. Till all böria med gör fru Theorin en verklig glidning när hon beskriver vad den nuvarande barnstugelagen stadgar. Hon säger att bestämmelsen alt kommunerna så långl som möjligt skall tillgodose behovel av barnslu-geplatser innebär alt den enskilda kommunen bestämmer vilken behovsläckning som är rimlig. Nej, fru Theorin, del står inle "rimlig" utan "möjlig". Del är en enorm skillnad. Man skall alltså tillgodose detta behov sä långt det över huvud taget är möjligt. Och tolkar man del begreppet så som del skall tolkas och vanligen tolkas, kan inte ens etl

hårt obligatorium komma längre. Inte ens vär Herre kan lugga en skallig, brukar man ibland säga, och-det som icke är möjligt blir icke möjligt ens genom lagstiftning. Del är alltså inle rimligheten utan möjligheten som kommunerna har frihet att bedöma.

Sedan, herr talman, håller jag hell med fru Theorin om att varken skatteavdrag eller vårdnadsbidrag är den stora lösningen pä problemel om barnomsorgen eller famifiernas valfrihet. Det flnns ingen slor allomfattande lösning. En ensidig satsning på daghemsulbyggnad är icke heller den stora lösningen. Vi behöver, som flera talare försöki förklara i dag, alla dessa instrument i kombination för alt uppnå en någorlunda fullständig lösning. Jag är glad all kunna åberopa och instämma med herr Romanus, som tidigare påpekade all det finns en skillnad mellan dogmatiker och dem som ser mera praktiskt på delta. Har man en dogmatisk inställning, innebärande att barn skall vara på daghem - bastå! - även om det dröjer 10 eller 20 år innan de kommer dit, och att de inte får vara på något annat ställe, då blir del inga delreformer och inga kombinalionsreformer. Men vi tror alltså inle på en sådan lösning ulan tror att man kan kombinera och göra bättre lösningar än vad vi har i dag. Del är inie en chimär utan en verklig valfrihet vi eftersträvar med bl. a. vårdnadsbidrag och skattelättnader.

Valfrihet för vilka? Ja, jag är medveten om att det inte i första hand gäller den ensamstående. Jag sade i min allra första inlägg all det är alldeles klart alt det finns många famifier för vilka daghemmet är den bästa och mänga för vilka del även är den enda möjliga tillsynsformen. De skall ha daghemmen, och vi skall bygga sädana för dem. Dit hör de allra flesta av de ensamstående. Del är fråga om en valfrihet för höginkomsttagare, säger fru Theorin. Nej, fru Theorin, det är den enda grupp som i dag har verklig valfrihet. Höginkomstfamifien väfier i dag suveränt var den vill ha sina barn placerade - hemma, på daghem, med anställd värdare eller hur de nu vill väfia. De är i alla händelser de enda som kan bestämma själva. Våra förslag syftar till att ge låginkomsttagarna i någoriunda hög grad en motsvarande valfrihet.

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, m. m.

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c) kort genmäle;

Herr lalman! Fru Theorin sade all del är de politiska värderingarna som styr kommunernas ställningstaganden när det gäller utbyggnaden av barnomsorgerna. Jag uppfattar fru Theorins inlägg så, all del är de politiska värderingarna som styr också fru Theorins ställningstagande när det gäller synen på vårdnadsbidragei. Vårdnadsbidragei är en slrävan - det har jag sagl förut - alt skapa valfrihet för föräldrarna. Men valfriheten är någonting som i varie fall de socialdemokratiska kvinnorna inte längre talar om. Vårdnadsbidragei möjliggör för en av föräldrarna att minska sin arbetstid ulan alltför slort ekonomiskt bortfall. Vidare ökas famifiernas möjlighel alt väfia mellan olika alternativ. Häri ligger den principiella skillnaden; vi vill att föräldrarna skall ha möjligheten alt väfia. Om föräldrarna finner att det är förenligt med deras intressen

Nr 52 och anser all del är bra för barnen att en av föräldrarna är hemma och

-.., , j vårdar barnen i hemmet, dä skall de också ha möjlighet att bestämma

Onsdagen den

9 april 1975 ''8 för att göra detta.

_____________ Fru Theorin förlitade sig pä vad socialministern tidigare sade i träga

Ekonomiskt stöd åt om barnomsorgernas utbyggnad. Han yttrade något om en längre gående barnfamiljer, m. rn. lagstiftning. Det skulle vara intressant att få klariagl vad socialministern lägger in i de ord han yttrade i sitt inledningsanförande.

Fru LANTZ (vpk) kort genmäle;

Herr lalman! Fru Theorin krävde bindande ulbyggnadsplaner i sill inlägg, och hon krävde även att personalkostnaderna skall bestridas av statsmedel. Det är skönt alt höra att fru Theorin avser att stödja reservationen 10, eftersom del är precis vad som slår i den. Del är bra med ledamöter som lar konsekvenserna av vad man säger.

Fru THEORIN (s) kort genmäle:

Herr lalman! Till fru Lantz vill jag först säga: Dra inle för långtgående slutsatser av mitt inlägg! All man råkar ha samma uppfattning i några väsentliga frågor är inte detsamma som all man skriver under på allt vad kommunisterna kommer med. Vi fär väl se vad omröstningen ger för resullal. Kommunisterna brukar utnytfia möjligheten att använda sig av goda socialdemokratiska förslag, och man har även gjort det här. Vi noterar del med tillfredsställelse.

Jo, herr Carlshamre, om man väfier en hel härva av åtgärder och påslår
att del är för att öka valfriheten och, höll jag pä all säga, t. o. m. har
mage att göra gällande all del är för att öka valfriheten för låginkomst
tagarna som man förordar ell vårdnadsbidrag på en förhållandevis låg
summa, så tycker jag att man faktiskt går ut och bluffar människorna.
Det kommeratt kosta stora pengarom vi skall bygga ut ett värdnadsbidrag
så att det skapar en reell valfrihet, om del nu är en sådan vi skall efter
sträva. Det krävs mycket slora resurser, och det vel herr Carlshamre
myckel väl eftersom han suttit med i utredningen som behandlal fa
mifiepolitiken och en gång i liden lagl fram etl långtgående förslag om
vårdnadsbidrag, som han sedan inte följde upp här i riksdagen. Skall
vi dessutom bygga ut barntillsynen så att de som verkligen har behov
av en daghemsplals får det, kommer del också att kräva resurser. Jag
har inte i och för sig ställt de här kraven mol varandra, men min över
tygelse är att vi icke kan öka valfriheten för den slora gruppen kvinnor
i samhället om vi ger en liten grupp en viss ökning i portmonnän, men
därmed också underlåter att bygga ul den barnomsorg som är så väsentlig
framför allt för de niånga kvinnornas del. En förutsättning för kvinnans
jämställdhet med mannen är hennes ekonomiska oberoende. Därför mås
te barntillsynen byggas ul, så att det finns en trygg omsorg för barnen.
Då kan kvinnan gå ul i samhället på samma villkor som männen och
ta sin del av ansvaret både på arbeismarknaden och i del politiska livet.
68 Väfier man alt klavbinda kvinnan i hemmet och kallar det för valfrihet.

så vill jag inle vara med längre. Inle heller skatteavdrag gynnar några
låginkomsttagare; det gynnar enbart dem som har goda inkomster i sam
hället. ............ _.......

Till herr Gustavsson i Alvesta vill jag säga att del är de politiska värderingarna som styr. Del visas när borgeriiga kommunalpolitiker i Stockholm uttalar sig och i Täby prioriterar värdnadsbidragen före barnstugeutbyggnaden, när kommunalpolitiker i Stockholm ger kvinnorna rollen som husföreståndarinnor och inle flnner del lönsamt alt salsa pä barnstugeutbyggnaden. Det är inle en valfrihet man uppnår med vårdnadsbidrag, del är en chimär av en valfrihet.

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, m. m.

Herr CARLSHAMRE (m) kort genmäle;

Herr talman! Del är riktigt, fru Theorin, all jag som reservant i famifiepoliliska kommittén lade fram ell, som jag också själv tycker, långl gående förslag lill vårdnadsbidrag. Men det är inle rikligt att jag inle har föfil upp det här i riksdagen. Jag har motionerat i sanima fråga och med i stort sett samma förslag. 1 år har jag inle gjort del, bl. a. med den motiveringen, som jag talade om tidigare, all jag eftersträvar en bredare enighet. Fru Theorin skall inte bli alltför förvånad om vi redan inom ell är har kommii sä långt i samordningsslrävandena all fru Theorin och hennes parti beflnner sig i minoritet i den frågan; det skulle inle alls förvåna mig. Men för all vi skall ha bältre utsikter att nå därhän undviker jag i dag alt binda mig alltför hårt lill bestämda konstruktioner.

Det är emellertid också riktigt - och därom tror jag all fru Theorin och jag på sätt och vis är överens - alt ell vårdnadsbidrag, om del skall ha en effeki för att öka valfriheten, skall vara tillräckligt stort för all utgöra ell realistiskt alternativ till neliobehållningen av en andrainkomst i en tvåförsöriarefamifi. Min skiss var tecknad pä del sättet, och det är fortfarande min bestämda uppfattning att det skall vara sä.

Del är riktigt all delta kostar pengar. Sannolikt får jag gå längre än jag gjorde för en stund sedan. Jag noterade socialministerns beräkning att dessa förslag kanske var ekonomiskt likvärdiga. Den skiss som jag har lagl fram en gäng är sannolikt dyrare än de andra, t. o. m. under vissa förutsättningar väsentligt dyrare. Men vi måste komma ihåg alt del hela liden rör sig om alternalivkoslnader. Jag har sagl all jag är medveten om all vi gör detta på något längre sikl. Och, fru Theorin, del medverkar lill att öka valfriheten för väldigt mänga, även för dem som i dag inle kan få plats för sina barn på daghem och som verkligen vill ha det. De skulle kunna få en bättre chans om trycket på daghem något lättade. Fru Theorin må tro mig eller inle, men det finns en del människor - jag vägar inle säga hur mänga, jag är inte så tvärsäker -som upplever det så att de av ekonomiskt nödtvång ulnytfiar denna möjlighet, etl nödtvång som kan lättas med ekonomiska medel. Det är bl. a. det vi syftar lill med lalel om vårdnadsbidrag och skattereformer.

Hur man sedan skall kunna hävda att del är läginkomstlagarna som skulle ha minst glädje av detta förstår jag inte. Menar alltså fru Theorin

Nr 52 att när man har myckel höga inkomster, då har man i dag inle bättre

Onsdaeen den valfrihet än de som saknar dessa höga inkomster? Inom den privilegierade

9 anril 1975 gruPP som kan få plats på daghem har människorna med höga inkomster

frihet alt väfia om de vill ta platsen eller låta bli, om de vill stanna

Ekonomiskt Stöd åt hemma hos barnen eller låta bli, om de t. o. m. vill anställa en barn-

barnfamtljer, m. m. sköterska eller låta bli. Den valfriheten finns, men låginkosttagarna saknar
den. Jag vill ge dem den så långt del är möjligt.

Fru LANTZ (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Fru Theorin sade all vpk använder goda socialdemokratiska krav. Del är inle rikligt med sanningen överensstämmande. Reservationen 10 bygger i mycket på vpk:s moiion 261, och vpk har för övrigt väckt moiioner med liknande innebörd redan tidigare.

Vpk kan mycket väl länka sig att stödja goda socialdemokratiska förslag, men det borde gälla även omvänt, och det är min förhoppning att så skall ske i den kommande voteringen. Det är med myckel stort beklagande man upptäcker alt goda socialdemokratiska förslag inle stöds av den socialdemokratiska gruppens majoritet.

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c) kort genmäle:

Herr talman! Fru Theorin lar exempel frän Stockholm och ulgår från alt den situation som råder här skulle råda överallt i landet. Nu är det inle så, fru Theorin. Om fru Theorin vidgar horisonten litet och ser på förhållandena utanför Stockholm kanske fru Theorin finner anledning att göra en omvärdering av sina synpunkler.

Fru Theorin kan inle vederlägga all etl vårdnadsbidrag ger slörre valmöjligheter. Om en låginkomsttagare fär ett ekonomiskt tillskoll i form av elt vårdnadsbidrag ger del ju vederbörande möjligheter exempelvis att ha en kortare arbetsdag och därmed fä slörre möjligheter att vara tillsammans med sina barn. Men fru Theorin diskuterar inte utifrån barnens situation, och det tycker jag är väldigt väsentligt i detta sammanhang.

Vi har ju, sedan molionen väcktes, av socialdemokratiska kvinnor och av skribenter i Aftonbladet fåll beskrivningar av hur reaktionärt förslaget är. Nu säger fru Theorin all del här klavbinder kvinnorna; det andas en förmyndarmentalitet alt föräldrarna inle skulle ges möjligheter att själva bestämma. Jag kan tala om för fru Theorin att vi har fält väldigt mänga positiva reaktioner på förslaget, även från personer som representerar samma politiska uppfattning som fru Theorin.

Fru THEORIN (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Carlshamre bör åtminstone ha klart för sig all jag inie har sagl all alla barn skall vara i daghem - hasta! Jag har sagt all alla som har behov av daghemsplals skall ha rätt att få sådan.

Det skall vara någorlunda samma valfrihet för låginkomsttagare, sade
70 herr Carlshamre tidigare. Men hur skall man kunna uppnå det med det

vårdnadsbidrag som ni föreslår? De skall ha någorlunda samma möjlighet all väfia all skaffa en barnflicka, alt väfia att stanna hemma, all väfia att gä ul och arbeia. Nej, del ges inga sådana möjligheter med ert förslag. Del är bara fråga om alt förbättra för dem som har del bäst i samhället, inle för dem som har det sämst.

Herr Gustavsson i Alvesta sade all man skulle kunna minska sin arbetstid genom del vårdnadsbidrag som centern lägger fram - del är alltså en slrävan lill valfrihet för famifierna. Ja, bara med kostnaderna för folkpartiets förslag om vårdnadsbidrag skulle man kunna få 135 000 fler daghemsplalser, och med centerns förslag inte mindre än dubbelt så många. Är det inle en bättre valmöjlighet, all bygga daghem i stället när dagens föräldrar och unga kvinnor efterfrågar det, än alt vi skall ge dem i handen pengar som inte lämnar dem valmöjligheten all gå ut på arbetsmarknaden?

Det är inte fråga om alt man skall pressa kvinnorna till vare sig del ena eller del andra - det räcker att tänka sig in i silualionen. Om kvinnorna skall kunna bli jämställda med männen i samhället måste de bli ekonomiskt oberoende och kunna della på lika villkor i arbetsliv och politiskt arbeie. Det är trots allt värt tal om jämställdhet ändå så fortfarande i samhället att del är kvinnorna som bär ansvaret för barnens trygghet.

Därför skall vi kräva av samhället en rejäl utbyggnad av daghems-platserna, och det skall vi prioritera framför andra förslag om skatteavdrag och värdnadsbidrag, om vi skall ha någon möjlighel all nå jämställdheten inom rimlig lid.

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, m. m.

Fru LANDBERG (s);

Herr talman! Behovel av barnomsorg i olika former ökar snabbt, och förskolan är ell begrepp som alltmer kommit i förgrunden för debatten. Ulbyggnaden av barnomsorgen kan väntas bli en av de viktigaste uppgifterna för samhället under de närmaste åren.

En rad åtgärder har vidtagits under senare år för att underlätta en snabb utbyggnad av kommunernas barnomsorg, men de har ej varit tillräckliga. År 1965 hade vi ca 11 900 daghemsplatser och i november 1974 ca 60 400 plalser. Men samiidigi har under de senasie tio åren antalet kvinnor på arbeismarknaden ökat med drygt 300 000, frän 1,4 till 1,7 mifioner. Del är kvinnorna som har svarat för den allra största delen av del ökade arbetskraftsutbudel. Antalet kvinnor med barn under sju år har sedan 1965 ökat med 130 000 på arbetsmarknaden och är nu 330 000. Trots en ökad utbyggnad av barnomsorgen växer behovet sålunda hela liden ifrån utbyggnaden. Antalet barn till förvärvsarbetande föräldrar som inte får del av samhällets barnomsorg ökar med andra ord i stället för att minska.

1 den fackliga rörelsen har daghemsfrågan alltid varit en av de mest centrala frågorna. LO:s kvinnoråd och senare LO;s famifieråd har genom de fackliga centralorganisationerna aktivt verkat för en utbyggnad av

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, m. m.

dag- och friiidshem. Från LO har alllid hävdals all del är driftbidragen som bör stimuleras frän statens sida. LO-kongressen 1971 uttalade sig för all staten borde överta personalkostnaderna för daghemmen. Samma krav finns i LO;s famifiepoliliska program av 1969.

År 1968 motionerade jag i första och Oscar Franzén från Motala i andra kammaren om konstruktionen av drifibidragen. Motionen avslogs. År 1970 motionerade jag i första kammaren och Gertrud Sigurdsen i andra kammaren om att konstruktionen på statens driflbidrag borde ses över, för att man skulle få en bidragsform som bättre föfide kostnadsutvecklingen, så all bidragen inte urholkades. Dä svarade riksdagen; "Formerna för den inre verksamheten i barnstugorna saml frågan om utformningen av den förskoleverksamhet som på sikt kan omfatta alla barn under en tid närmast före inträdel i grundskolan utreds f n. av 1968 års barnslugeutredning. I uiredningens direktiv sägs bl. a. all frågor rörande finansieringen av barnstugornas verksamhet bör las upp lill behandling i särskild ordning.

Utskottet som således noterat att en översyn av finansieringen är avsedd all komma lill stånd, vill för sin del uttala sig för att riksdagen får lillfälle all samiidigi la slällning till såväl den framlida utformningen av barnstugornas verksamhet som de därmed förenade finansieringsfrågorna. Delta utskottets ullalande bör ges Kungl. Maj;t lill känna."

Sä långt 1970 års riksdag.

Till årets riksdag har jag och några kammarkamrater väckt en motion som lar upp i huvudsak samma frågor som 1968 och 1970 års moiioner, dvs. yrkande om en skyndsam översyn av formerna för och konstruktionen av statens driflbidrag lill barnstugorna. År 1975 svarar socialutskottet föfiande; "Under hänvisning lill kommunalekonomiska utredningens arbete avstyrker utskottet fem motionsyrkanden som med väsentliga inbördes variationer syftar till att nya slatsbidragsregler på barnomsorgsområdet skall föreläggas riksdagen."

1970 års riksdagsbeslut är överspelal. Barnstugeulredningens förslag tog riksdagen hösten 1973. Något samiidigi ställningslagande i vad gäller siaisbidragen giordes inle då. Nu hänvisar utskottet lill en ny utredning, den kommunalekonomiska ulredningen. Hur länge man skall vänta på den ulredningen vel väl ingen - eller kan måhända dess ordförande ge besked?

Utskottets skrivning är knappasl välvillig. Som LO-medlem och ordförande i Länsgruppen för dag- och fritidshem i Östergötlands län har jag blivit övertygad om alt driftbidragel har den allra största belydelse för taklen i daghemsutbyggnaden. Jag tror också alt det är synnerligen angelägel all fä en annan konstruktion pä driftbidraget. Siödet till daghemsulbyggnaden måste prioriieras före vårdnadsbidragei. Med tillfredsställelse har jag tagit del av statsminister Palmes uttalande i en debatt i Lund häromdagen, att regeringen undersöker möjligheterna lill statliga styrmedel för en ökad utbyggnad av daghemmen. Statsministern var upp-

rörd över den låga taklen i utbyggnaden. Den upprördheten delas av niånga.

1 delta anförande instämde fru Hansson (s).

Fru DAHL (s):

Herr lalman! Både i del material som ligger till grund för debatten i dag och under själva debatten har del presenterats mänga siffror som beskriver den katastrofala situation som råder pä barnomsorgens område. Jag skulle kunna upprepa dem, men jag tror alt siffror ibland just genom sin storhet kan verka bedövande på vår förmåga att sälla oss in i de vardagsproblem för de enskilda människorna som ligger bakom siffrorna. Den saken har LO;s ordförande, Gunnar Nilsson, påmint om i ell uppmärksammat anförande som han nyligen höll och där han upprepade och underströk LO:s krav på barnomsorgens område. Han sade då; "Bakom siffrorna ryms bekymmer och oro i massor av barnfamifier. De är tvingade till improvisationer och uppslitande omställningar. Framförallt går bristerna ul över barnen. De riskerar att fä betala ell högt pris för vuxensamhällets oförmåga att klara grundläggande behov."

Vad är det då barnfamifierna tvingas lill? De tvingas alt improvisera barntillsynslösningar som inle är bra för barnen, som inte ger barnen trygghet och som inle heller ger föräldrarna trygghet för att barnen har del bra. Föräldrar tvingas lill skiftarbete pä olika tider och till arbete pä obekväm arbetstid, som har en förödande inverkan på familjelivet. Föräldrar tvingas pä grund av sina otillräckliga ekonomiska resurser till lösningar som är otillständiga också för dem som skall värda barnen som får alldeles för dålig ersättning. Föräldrar tvingas all stanna hemma frän elt yrkesarbete som de skulle vifia ha och som behövs för famifiens försörining. Det förekommer t. o. m. fortfarande all föräldrar pä grund av all del brister i barntillsynen tvingas leva pä socialhjälp med allt vad det medför av isolering för t. ex. en ensamstående förälder all ständigt dygnet runt vara isolerad med barnel och inle ha kontakt med andra vuxna.

Kvaliteten pä daghemmen och pä den värd som ges där påverkas naturligtvis av den nuvarande bristsituationen. Man tar till nödlösningar av typ överinskrivning, som är förkastliga med hänsyn till barnen. Föräldrar och barn fär restider när daghemmen förläggs långl frän hemmifiön pä ell sätt som naturligtvis inte borde accepteras. Den sociala prioritering som man tvingas lill vid antagningen lill daghem leder lill en faktisk segregation i barngrupperna. Brislen på vård när barnen blir sjuka är en annan ständigt ängesiskapande faktor för både barnen och föräldrarna. Bristen på omsorg i andra avseenden är också något som negativt påverkar barnens uppväxtmifiö. Jag vill understryka alt del sannerligen inte bara är de förvärvsarbelande föräldrarnas barn som är i behov av gemensam omsorg. Ocksä de barn som har en förälder hemma och deras föräldrar har behov av insatser frän samhällets sida.

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, m. m.

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, m. m.

På del sättet påverkas barnens uppväxtår ofta i förödande riklning. Della gör naturligtvis också alt de är som för de vuxna, för föräldrarna, skulle kunna vara de rikaste och mest givande i livet på många säll kommer all förstöras av oro och bekymmer. Del har gjorts många försök att åstadkomma förbättringar, men jag tror det är nödvändigt att vi nu inser att dagens situation uppfordrar lill helt andra handlingar än de som vi hittills har nöjt oss med.

Statsbidraget är i och för sig otillräckligt, och del måsle ökas. Men della måste ske i kombination med att garantier skapas för alt statsbidraget verkligen används för de ändamål som har avsetts. Jag vill här påtala alt det ser ul som om de ökade statsbidrag som tillkommit i konjunkturstimulerande syfte fakiiski inle har använts för alt öka ulbyggnaden. Summerar man kommunernas utbyggnadsplaner för 1974, 1975 och 1976 kommer man nämligen fram lill att det totalt sett inle blir större utbyggnad än man efiest skulle ha fån, beroende på all den kraftiga ökningen 1974 kommer all motsvaras av en minskning i ulbyggnaden under 1975 och 1976. Jag känner till kommuner som har byggt daghem under år 1974 med hjälp av de ökade- statsbidragen men som nu inte anslår medel för att öppna daghemmen faslän de står färdiga. Del beror alltså inle bara pä brislen på personal, ulan del förekommer också all man begär dispens därför att man hell enkelt inle har anslagit medel för driften. Pä motsvarande sätt har man skurit ner tillsynen av sjuka barn genom dagbarnvårdare och motiverat det med alt föräldraförsäkringen ger föräldrarna möjlighel all vara hemma hos sjuka barn. Denna nedskärning står i uppenbar strid med vad som uttalades när beslutet härom fattades.

Jag har - det vill jag gärna säga - ofta förvånats och upprörts över det gnäll och den ovifia som man möter just när det gäller åtgärder på barnomsorgens område. Del är sant alt barnomsorgen kostar mycket pengar. En daghemsplals brukar beräknas kosta 18 000 kr. om året brutto, därav 9 000 kr. för kommunen. Räknar man med den tid som socialstyrelsen rekommenderar, nämligen 230-260 värddagar per år innebär det en bruttokostnad per dag pä 70-80 kr. och en nettokostnad för kommunen på 350 kr. Jämför den kostnaden med andra kostnader som vi acceplerar, t. ex. inom sjukvården och åldringsvärden, och som är mångdubbelt högre men som ingen skulle komma pä tanken att ifrågasätta! Eller jämför den med kostnaderna för andra områden, som i och för sig är mycket viktiga men där det sociala behovel kanske ändå måsle sägas vara lägre! Varie gång någon av oss går och simmar i en offentlig badinrättning kostar del samhället 20 kr. sedan vi har betalat avgiften, alltså ungefär hälften så mycket som del kostar kommunen an vårda ell barn på daghem.

Man måste säga sig att bakom del här resonemanget kan spåras en upprörande brist på vifia att satsa pä barnen, en brist på förståelse för att barnen måsle fä kosta någonting av våra resurser. Häri ligger också en upprörande brist pä respekt för vårdarbetets värde. Jag vill säga alt

del är betecknande för de borgerliga partierna alt deras förslag om vårdbidrag lill sin omfattning per månad liknar de usla ersättningar som offentliga och privata arbetsgivare brukar ge just praktikanter och barnflickor.

Vi måste som sagt vänja oss vid alt della skall få kosta någonting av våra resurser.

Del har i dag sagts en hel del om resurserna. Såvitt jag förslod försökte herr Romanus antyda att det var tack vare folkpariiel som den här frågan över huvud taget berördes i Hagaöverenskommelsen. Jag måsle säga alt jag med stor förvåning lyssnade på detta - enligt vad jag har hört glunkas har folkpartiet i samband med Hagadiskussionerna över huvud taget inte tagit upp frågan om hur resurser skulle skapas för barnomsorgen, och del som där sägs har tillkommit på socialdemokratiskt initiativ. Men jag kanske har hört fel?

Jag tror inte heller, herr talman, att de förskoleplaner som kommunerna nu är i färd med all upprätta kommer all visa sig vara tillräckliga instrument för att åstadkomma den förändring som alla här har sagt sig önska.

För det första är det kommunerna som själva avgör ambitionsnivån - det kan ingen med aldrig så myckel ordklyveri bestrida. För del andra finns inga stadsplaner eller finansieringsbeslul kopplade till fullmäktiges anlagande av planen. Del innebär naturiiglvis att dess förverkligande är beroende av alt kommunerna fattar sådana beslul. Man hoppas - och jag delar den förhoppningen - att planarbetet skall vara opinionsbildande, skall skapa elt tryck på kommunerna. Men jag vill dä påminna om att jusl småbarnsföräldrarna hör till de grupper som pä olika säll är så hårt pressade alt de har svårt att hävda sina intressen.

Sedan vill jag påpeka alt de behovsberäkningar som nu görs i kommunerna, delvis med slöd av socialsfyrelsens anvisningar, är sådana att jag ställer mig mycket skeptisk till om planerna kommer alt vara realistiska. Den prognos för framskrivning av förvärvsfrekvensen som man använder sig av trorjag måsle underkännas. För alt räkna fram det s. k. praktiska behovel av barntillsyn säger socialstyrelsen alt från antalet barn till förvärvsarbelande föräldrar skall dras de som kan beräknas föredra annan barntillsyn. Så slår det i socialstyrelsens anvisningar. Efter vad jag har erfarit tolkas det i mänga kommuner på det sättet att man helt enkelt drar bort alla som i dagsläget inle fär samhällelig barntillsyn utan fär nöja sig med något annat - och som i de flesta fall är förtvivlade häröver. Gör kommunerna pä del sättet bibehålls bara dagens myckel otillräckliga resurser - det blir ingen höjning av ambitionsnivån.

Jag vill också peka på något annat i socialslyrelsens anvisningar som jag finner utomordentligt upprörande. Där sägs att när del gäller behovel av barntillsyn för sjuka barn skall man räkna med endasl 50 96 av behovet bland dem som har kommunalt anordnad barntillsyn. Man räknar alltså bort alla dem - och det är majoriteten - som får ordna barntillsynen på annat sätt. Med hänvisning lill bl. a. föräldraförsäkringen, alltså rätten

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, m m.

Nr 52 för föräldrarna att vara borta tio dagar om året, sägs att man bara skall

Onsdaeen den räkna med hälften av del faktiska vårdbehovet bland dem som är in-

9 april 1975 skrivna vid kommunens daghem och famifiedaghem. Det är, jag upprepar

--------------- det, upprörande att t. o. m. socialstyrelsen sanktionerar att behovet be-

Ekonomlskt stöd åt räknas på det sättet.

barnfamiljer, m. m. Socialstyrelsen säger klart ifrån att sociala centralnämndens planer bör vara färdiga flera månader innan de skall behandlas i kommunstyrelser och fullmäktige, alltså i maj och juni i år, för alt kunna bli föremål för debatt i vida kretsar. I många kommuner är emellertid sociala centralnämnden ännu inte färdig med della, och jag förstår inle hur man under sådana förhållanden skall fä i gång en debatt.

Det är naturiiglvis allt della som ligger bakom Gunnar Nilssons ullalande i samma tal som jag nyss citerade: "Den planeringsskyldighel som ingår i förskollagen tvingar möjligen kommunerna att tänka sig för. Någon garanti för att del kommer att höja ambitionen ges inle."

Dagens situation uppfordrar alltså till ell hell annat sätt alt närma sig problemen än man hittills har prövat. Del lönar sig inle längre att plocka med de olika delarna av problemet, ulan regeringen måsle försöka arbeia fram en helhetslösning, en paketlösning som självfallet skall innefatta såväl bidragssystem som planeringsmetoder och styrande åtgärder för den händelse kommunerna inte handlar på del sätt som man har räll att vänta sig.

Del är del kravel som framförs i motionen 769. Bakom del kravet finns en myckel betydande opinion i vårt samhälle och i stora organisationer, inle minst i den fackliga rörelsen. Jag vill ännu en gäng återkomma lill Gunnar Nilssons tal och citera vad han dä sade: "Tiden är enligt vår mening inne all frän regeringens sida förutsättningslöst länka igenom vad som kan göras för all driva fram en snabb utökning av barnomsorgen."

Det är detta den här molionen syftar till.

Jag har med stor besvikelse tagit del av utskottets betänkande. Jag tror nämligen att del tålamod som utskottets belänkande andas inte längre är någon dygd i den här frågan. Del finns inget hinder om regeringen redan nu sätter i gång med det här planeringsarbetet att också beakta kommunernas redovisade förskoleplaner. Jag har med särskilt slor besvikelse tagit del av utskottets belänkande på den punkt där man lar avstånd från tanken all regeringen skulle gripa in styrande pä del här området.

Nu har statsrådet i dag gjort en deklaration som jag för min del finner
mycket hoppingivande. Socialministern har sagt alt famifiepolitiken och
inom denna barnsiugebyggandet skall prioriieras och tillföras väsentliga
resurser. Han har sagl alt regeringen är beredd att vidta ytterligare åtgärder
för att garantera den utbyggnad som är nödvändig - åtgärder som, såvitt
jag förstår, förutsätter lagstiftning och styrning för alt garantera trygg
heten för alla barn. Jag noterar också att socialministerns uttalande i
76 dag andas samma grundsyn som den moiion som jag väckte vid riks-

dagens börian. Detta innebär naturligtvis elt betydande sleg framåt i förhällande till nuläget och i förhållande lill utskottets skrivning. Det antyder t. o. m. att regeringen redan skulle vara i färd med de åtgärder som vi har efterlyst i motionen.

Jag vill därför fråga socialministern om han är villig att här förtydliga sitt uttalande frän i förmiddags. Betyder uttalandet all regeringen nu är i färd med att genomföra den planering som motionen begär? Vilken ambitionsnivå har regeringen? När skall full behovstäckning uppnäs? Kommer regeringen vid den granskning som görs av kommunernas förskoleplaner också att värdera huruvida de ger etl realistiskt underlag för alt bedöma det verkliga behovel i kommunerna?

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, m. m.

I detta anförande instämde fru Frändås, fru Radesjö, fru Hörnlund, fru Nordmark och fru Hansson, herrar Weslberg i Hofors, Alftin, Gillström, Sundgren och Karlsson i Malung, fru Hjalmarsson och fru Thunvall, herrar Persson i Karistad och Strömberg i Vretstorp, fru Andersson i Kumla, herrar Östrand, Jadestig, Gösta Gustafsson i Göteborg och Bergman i Göteborg, fröken Mattson, herr Håkansson i Trelleborg, fru Ohlin, herr Nilsson i Kristianstad, fru Lundblad, fru Rönnung och fru Ludvigsson, herrar Sivert Andersson i Stockholm och Palm, fru Jordan och fru Bergander, herr Ulander samt fru Ström (samtliga s).

Herr socialministern ASPLING;

Herr talman! Med anledning av fru Dahls direkta fråga lill mig vill jag säga några ord.

Jag vill först understryka - det framhöll jag också starkt i mitt tidigare inlägg - alt daghemsulbyggnaden betraktar vi som den allra viktigaste famifiepoliliska frågan för dagen. Av del föfier alt vi inle bara engageras av denna fråga utan att vi självfallet också arbelar med den.

När man lalar om en utbyggnadsplan för full behovsläckning om tio år vill jag säga alt jag inle utesluter en snabbare utbyggnadstakt än så. De utbyggnadsplaner som kommunerna nii enligt en lagfäst skyldighet håller pä att upprätta skall gälla den närmaste femårsperioden och sedan ha formen av en rullande planering är för år. Vi vill se vad dessa fem-årsplaner kommer att innehålla och kommer sedan, jag kan försäkra del, omedelbart an ta ställning lill erforderliga åtgärder för att sä snart som möjligt få en behovstäckning för daghemsplalserna genomförd.

Som jag har framhållit kommer vi i samband därmed att pröva frågan om längre gående lagstiftningsåtgärder. Jag länker dä pä planbestämmelser som direkt ger garantier för daghemsutbyggnaden i fortsättningen.

Herr lalman! Jag har, som sagl, med anledning av fru Dahls direkta fråga lill mig velat ge della svar.

Fru DAHL (s) kort genmäle:

Herr lalman! De uttalanden som socialministern har gjort här i dag och nu förtydligat måsle enligt vad jag uppfattat tolkas sä att regeringen

Nr 52 nu är beredd att vidta och delvis redan har påböriat de åtgärder som

Onsdagen den 9 april 1975

motionen efterlyser. Jag uppfattar det så all vi har fåll garantier för det. Del är i så fall etl utomordentligt stort framsteg i arbetet på att förbättra barnens levnadsvillkor, och jag noterar med slor lillfredsslällelse att vår

Ekonomiskt stöd åt aktion i riksdagen har gett delta lill resullal.

barnfamiljer, m. m. I det läget finns det givelvis ingen anledning att yrka bifall lill motionen, eftersom vi litar på all dessa krav kommer all tillgodoses. Men jag vill gärna understryka all när vi avslår från att göra del instämmer vi inte i alla delar med vad utskottets majoritet har skrivit och att vi med mycket stor uppmärksamhet kommer att följa utvecklingen på detta område.

Fru SKANTZ (s) kort genmäle:

Herr talman! Bara några ord. Fru Dahl sade att hon var direkt besviken pä vad utskottet hade skrivit och menade att utskottet nästan var negativt lill all någonting över huvud tagel skedde. Jag vill då bara hänvisa lill vad ulskottet skrivit i belänkandet pä s. 18, där del står: "Det statliga siödet lill anordnandet och lill driften av daghem bör därför i den takt de ekonomiska resurserna medger del ylleriigare förbättras."

Längst ned på samma sida forlsäller utskottet; "Det bör bli en angelägen uppgift för regeringen all, sedan samtliga kommuner fastställt sina ulbyggnadsplaner för den första femårsperioden, pä grundval av socialslyrelsens material eller efiest tillgänglig information utvärdera effekterna av det plankrav som uppställts i lagen och av den höjning av statsbidragen som utskottet ovan tillstyrkt. Om det därvid visar sig påkallat, bör övervägas huruvida särskilda ätgärder är nödvändiga för att fä lill stånd en kraftigare utbyggnad av barnomsorgen."

Det står alltså i utskottsbetänkandet på s. 18 och 19. Vi menar alt man, efter all ha tagit del av kommunernas planer, får överväga vilka åtgärder som måste vidtas.

Hen GILLSTRÖM (s);

Herr lalman! I molionen 476 har vi begärt att talpedagoger som verkar i grundskolan skall ges möjlighel all gä ned också i förskolan. Därmed skulle de ha slörre möjligheter att korrigera talsvårigheter, eftersom slörre effeki nås om behandling kan sältas in när barnet är mycket litet och innan lalfelei fixerats för hårt. Det är en fråga om all prioriiera yngre barn inom samma fiänster för vilka statsbidrag redan utgår. Del är alltså inle en fråga om att sälta in ytterligare statsbidrag. Vad som kommer att inträffa är bara att elever på grundskolans högstadium kommer i andra hand gentemot förskoleelever.

Men denna enkla ompriorilering inom samma stalsbidragsram stupar pä alt grundskolan och förskolan har olika huvudmän; utbildningsdepartementet och SÖ å ena sidan och socialdepartementet och socialstyrelsen å den andra. Del finns anledning påminna om att Kungl. Maj;l redan 1959 i tre olika cirkulär uppmanade skolstyrelser, barnavärdsnämn-

der och polis alt samverka ute i kommunerna. Cirkulären hade som bekant ingen eller myckel liten effeki. De har senare föfits av likartade uppmaningar, nu senast sammanfattade i SÖ:s, socialstyrelsens och rikspolisstyrelsens anvisningar för della samarbete. Och efter hand har det givit effekt: allt fler kommuners nämnder och styrelser med inriktning pä barn- och ungdomsverksamhet har böriat samarbeta. Kommunförbundets modell för elt sådant samarbete har i några kommuner verkligen böriat ge konkreta resullal.

Men när länker de centrala myndigheterna själva böria föfia de rekommendationer man ger kommunerna? Del här är ytterligare etl exempel på den slelbenthei som flnns i de centrala myndigheternas revirlänkande och som nu ocksä socialutskottet låtit sig ledas in i. Delvis har utskottet lydligen missförstått molionen då man på s. 20 skriver "att statsbidrag till lalbehandling ål barn med försenad lalulveckling skall kunna utgå inle bara, som nu är fallet, i grundskolan ulan även i förskolan".

Min inledning har väl klargjort att arbetet för talpedagogen skall ske inom samma statsbidrag och alltså inle utvidgas med ytteriigare kostnader.

Utskottet konstaterar också all "förskolan och grundskolan administreras visserligen i de flesta kommuner av olika organ men utskottet anser sig kunna utgå ifrån att de kommunala organen bemödar sig om alt samverka bl. a. då det gäller frågor av den karakiär, som avses i motionen".

Del kan utskottet utgå ifrån, vilket jag redan poängterat, men vad man inte kan utgå ifrån del är att socialutskottet bemödat sig om all samverka med utbildningsutskottet, vilket hade varit naturligt i den här frågan som berör både den sociala sektorn och utbildningen.

Det är inle så ofta man kan motionera om samhälleliga insalser ulan nya kostnader. Här är dock ell exempel, som tyvärr stupat pä brislen på samarbete mellan de centrala myndigheterna.

Herr talman! Jag har inget speciellt yrkande men vill gärna uttrycka förhoppningen att förskoledelegationen med kraft skall gripa sig an den här enkla frågan utan all fastna i detta gamla och föga utvecklande revirlänkande.

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, m. m.

Herr ROMANUS (fp):

Herr talman! Lät mig böria med att ta upp en liten deiafi. Den gäller vad fru Dahl sade till mig angående Hagauppgörelsen del II. Hon menade alt del inte var folkpartiets förfiänst all barnfamifierna finns med i den uppgörelsen, utan det skulle, efter vad hon hade hört, vara på socialdemokratiskt initiativ. Och så undrade hon om hon möjligen hade hört fel. Ja, fru Dahl, jag tror all del var fel. Jag var inle närvarande vid de där diskussionerna, men var och en kan ju jämföra utgångsmaterialet, nämligen budgetpropositionen som etl ullryck för den socialdemokratiska uppfattningen och molionerna här i riksdagen som etl uttryck för op-

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, m. m.

posilionspartiernas uppfattning.

Höjningen av barnbidraget med 300 kr. som ingår i uppgörelsen fanns sannerligen inte med i budgetpropositionen. Däremot fanns den med i en moiion från folkpartiet och centerpartiet. Då är del klart alt den i alla fall inte är etl initiativ frän socialdemokraterna.

Förbättringen av barnomsorgen, som finns omnämnd i uppgörelsen på etl sätt, nämligen genom hänvisning till den konjunkturpolitiska beredskapsplan som riksdagen har beslulal om, på förslag av finansutskottet, och som också socialulskotlel hänvisar lill, bygger även den pä ell motionsinitiaiiv från folkpartiet och centerpartiet. Stimulansåtgärder skall - om de behövs - vidtas på barnomsorgsområdet. Del finns med i vår motion och har alltså kommii med i uppgörelsen på värt initiativ.

Även tanken att man evenluelll skall kunna höja barnbidraget tidigare, om det motiveras av konjunkluren, kommer från värt håll.

Den enda möjlighel jag kan länka mig all fru Dahl har rätt, skulle vara om någon socialdemokrat har varit framme och skrivit folkpartiets och centerpartiets motioner. Men del tror jag inle är något realistiskt antagande.

Vi som har föfil debatten har kunnai studera hur regeringspartiet har gått fram pä tre linjer i frågan om barnomsorgen. Minst tre linjer kanske jag skall säga för säkerhels skull.

Motionärerna har fört fram kravet på en plan som skall syfta till full behovsläckning på daghemsområdet på tio år. De socialdemokratiska motionärerna, och även andra, har krävt elt nytt bidragssystem. Fru Landberg påminde här - precis som jag gjorde tidigare - om riksdagens beslut för fem är sedan all begära just ett sådant bidragssystem i samband med beslutet om den allmänna förskolan. Och de socialdemokratiska motionärerna har begärt att del skall göras upp miniminormer för kommunernas utbyggnad av barntillsynen.

Den socialdemokratiska utskoltsmajorileten säger nej lill allt della. Den säger att vi inle får något nytt statsbidragssystem förrän den kommunalekonomiska ulredningen är klar. Utskotlsmajorilelens säger; Inga centrala normer. Lål oss avvakta och nöja oss med de kommunala planerna. Ingen central statlig plan. Detta var den andra linjen.

Den tredje socialdemokratiska linjen är den som företräds av socialministern som - får man väl utgå ifrån - har försökt att lappa ihop de här två linjerna. Socialministerns linje går någonstans mitt emellan. Herr Aspling har lovat alt man skall överväga längre gående åtgärder än dem som f n. är aktuella. Man skall överväga! Jag har lyssnat mycket noga men har inle hört något löfte om alt man skall vidta några längre gående åtgärder.

Här har också hänvisats lill att statsministern har sagl all man undersöker möjligheten till en styrning. Men här har sannerligen inle givits något löfte om alt del skall utarbetas en plan för full behovstäckning på tio år, alt del skall komma elt nyll bidragssystem innan den kommunalekonomiska utredningen har slutfört sitt arbete eller att det skall

komma några normer för kommunerna.

Nu tycks motionärerna ändå vara pä full reträtt. En något oordnad reträtt, kanske man fär säga. Fru Theorin ansåg sig vara tillfredsställd med vad socialministern sade redan i förmiddags. Fru Theorin tyckte visserligen att vär reservation innehöll goda socialdemokratiska förslag, och del är sant. Vi har tagit fasta på era motioner. Eftersom de sammanfaller med vad vi föreslog förra årel och redan 1973, har vi inle funnit någon anledning alt gå emot dem.

Fru Landberg var inle nöjd. Jag tyckte all hennes skildring av utskottsbetänkandet var ganska träffande. Jag har full sympati för fru Landberg som för fem är sedan flck höra att förslaget skall gå till en utredning, och fem år senare får vela att samma förslag skall gå till en ny utredning. Jag förstår alt det inte känns särskilt uppmuntrande. Men fru Landberg hade inte heller något yrkande.

Fru Dahl, slutligen, är nöjd med vad socialministern har sagt här i sill senaste inlägg.

Herr lalman! Vi är ense om ell långsiktigt mål, nämligen att alla barn - vars föräldrar så önskar - skall få plats på daghem, och vi tror alt det skall uppnås senast om tio år; gärna tidigare, men i vart fall senast om tio är. Vi är ocksä ense om att arbeia för sex timmars arbetsdag för alla. Det är bra. Jag vet inte hur lång tid det kommer att ta. Det finns ingen plan pä den punkten heller. Lät oss säga tio år bara för att ha någonting all utgå frän.

När vi nu har konstaterat del måste jag slälla frågan: Vad skall vi dä göra för dem som har barn i dag? De är inle hjälpta med planritningar som kan förverkligas om tio år. Skall vi göra någonting för att de som har små barn i dag skall fä möjlighet att snabbare än andra fä kortare arbetstid? Den tanken, som jag här har talat för, finns ocksä framförd i en socialdemokratisk programskrift, nämligen del socialdemokratiska kvinnoförbundels skrift Famifien i framtiden, en socialistisk famifiepolitik. Jag nämnde tidigare att den skriften innehåller en hel del tänkvärt.

Där står all småbarnsföräldrarna bör komma i första hand vid en arbetstidsförkorlning. Men man talade inte om hur del skall klaras ekonomiskt. Det är där vårt förslag om ell vårdnadsbidrag kommer in. Del skulle göra del möjligl all korta av arbetstiden. Om man tänker sig all just småbarnsföräldrarna skall fä förkortad arbetstid med oförändrad lön, gör man dem lill en särskilt dyrbar kategori att anställa. Och det vill vi inle vara med om, ulan del inkomstbortfall som uppstår om man förkortar arbetstiden snabbare för småbarnsföräldrarna, som det socialdemokratiska kvinnoförbundet länker sig all man skall göra, måste fyllas ut pä annat sätt.

Del sägs ibland att del är full all byta ståndpunkt. Det föriöjligas mycket i svensk politik. Jag tycker att det är överdrivet. Jag kan förstå om regeringen har övergett sitt gamla program Kvinnans jämlikhet, där vårdnadsbidragei flnns med. Jag kan t. o. m. inse all man har gått ifrån rapporten lill FN - där man talade om vilka fina planer vi hade - som

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, m. m.

6 Riksdagens protokoll 1975. Nr 52-53

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, m. m.

skickades in 1968. Men del är litet svårt att förstå att del skall vara nödvändigt att överge ett program som inle är mer än precis tre år gammall. Gör man del bara därför all man finner att förslagen ligger nära vad som framförs frän oppositionen är det beklämmande.

Vi ser vårdnadsbidraget som en möjlighel att i dag hjälpa småbarnsföräldrarna all kombinera yrkesarbete och en rimlig samvaro med sina barn. Vi ser del också som en rättvisefråga all man - under de tio år som återstår lill dess vi har tillgodosett hela daghemsbehovet - ger något stöd till vårdnaden av de små barn som inte kan få daghemsplats.

Del besked som socialdemokratiska debattörer här har gett lill de människorna är: Får ni ingen daghemsplats så fär ni inget stöd alls. Det kan bero pä alt del inle finns daghem, pä att man vill väfia någon annan tillsynsform eller pä att man inte kan få arbeie. Vad del än är får man veta; har man ingen daghemsplats, fär man bara vara med och betala andras daghemskostnader, men man får inget stöd själv. Har ni ingen känsla för att detta upplevs ocksä som en rättvisefråga?

Lål mig sammanfalla situationen, herr talman. Motionärerna har här

när del kommer lill kritan, när det gäller att la slällning i riksdagen

sprungit ifrån sina yrkanden för ganska vaga löften. Men jag är inte nöjd med socialministerns ullalande ittan jag förutser an riksdagens ledamöter här fär la slällning mellan utskollsmajoritelens förslag och reservanternas.

Lät mig då sammanfatta vad det gäller; Vi reservanter vill ha en plan för barnomsorgsulbyggnaden i hela landet. Utskottsmajoriteten nöjer sig med alt konstatera all kommunerna gör upp planer. Socialministerns ultalanden ändrar inle på det. Han har inle bundit sig för att del skall upprättas någon plan för hela landet.

Vi reservanter vill ha bindande riktlinjer för kommunerna som ell minimum. Majoriteten i utskottet säger alt centrala bestämmelser om en viss ambitionsnivå inte skall utfärdas. Socialministern har sagt alt man skall pröva om man skall kunna vidta några siyrningsålgärder, men han har inte gett något bestämt besked.

Vi reservanter begär förslag till etl nytt statsbidragssystem, som skall läggas fram snabbi och som skall garantera de ekonomiska förutsättningarna för all planen kan fullföfias. Vi vill inle vänta på kommunalekonomiska ulredningen. Majoriteten i ulskottet hänvisar lill all kommunalekonomiska utredningen skall slutföra sitt arbeie. Herr Aspling har såvitt jag har kunnai uppfatta inle lämnat några utfästelser om ell snabbare förslag till nytt statsbidragssystem än vad denna utredning kan åstadkomma.

Slutligen ställer vi reservanter upp målet full behovsläckning senast inom tio år. Herr Aspling säger alt han inle kan utesluta ett snabbare behovsuppfyllande, men han vill inte heller binda sig för att del målet i varie fall skall vara uppnått senast om tio är. Han har åtminstone inle gjort det hittills.

Kammarens ledamöter står nu inför ett val mellan å ena sidan re-

servanterna, som i della fall bygger på sammanfallande ståndpunkter i bl. a. folkpartiets motioner och tidigare redovisade uppfattningar samt de socialdemokratiska molionerna, och å andra sidan utskottsmajoriteten. Till belysning av utskotlsmajorilelens uppfattning har vi nu fått herr Asplings sländpunktstaganden, som riksdagen givelvis inle beslutar om men som heller inle i sig själva ger något besked. Del borde i detta läge inle vara svårt alt la ställning, om man vill driva på daghemsulbyggnaden och vill all riksdagen skall sätta sin kraft bakom detta krav.

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, rn. m.

Fru LANTZ (vpk):

Herr talman! Jag kunde inte upptäcka några stora utfästelser i statsrådets inlägg, som skulle kunna innebära en kraftig utbyggnad av barnomsorgen. Jag förstår därför inle heller fru Dahls förfiusning över statsrådets inlägg. Allmänna uttalanden om all vi måsle slälla andra krav och att vi måsle vidta erforderliga åtgärder ger ingen utbyggnad. Frågan är när och hur de erforderliga åtgärderna skall vidtas. Statsrådet har också efterlyst större medvetenhet i denna fråga. Jag tror inle att det är något fel pä den medvetenhet som alla de grupper visat som här i dag demonstrerat för en utbyggd barnomsorg.

Regeringen acceplerar också förskoleplanen, trots den svidande kritik som har riktats mol den. Statsrådet talade alldeles nyss om att man skall fä en behovsläckning, men jag noterade särskilt noga att del inte sades "full behovsläckning". Jag är alltså inte nöjd med delta ullalande av socialministern.

Till sist ställde jag i debattens börian en fråga till herr statsrådet, som jag ännu inte har fält något svar pä. Jag skall be all få upprepa den frågan: Vilket svar skulle statsrådet vifia ge alla,de föräldrar som i dag frågar om, när och hur de skall fä sin barnomsorg tryggad? Det är nämligen den frågan som oerhört många småbarnsföräldrar vill ha svar på i dag.

Hen KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr lalman! Jag begärde ordel tidigare, men det uppfattades kanske inte.

Jag tänker inte ta upp någon längre diskussion med herr Romanus och inte heller med fru Lantz. Jag skall bara, eftersom herr Romanus kom in på 30-timmarsveckan, ställa en enkel fråga till honom; Menar herr Romanus att man skulle la ifrån de fackliga organisationerna rätten alt avgöra hur de vill använda möjligheten till arbelslidsförkorlning, antingen i form av ökad semestertid eller i form av förkortad arbetstid? Menar herr Romanus att vi skall lösa della lagstiftningsvägen i stället?

Herr Romanus redovisade dessutom en tolkning av olika linjer i det socialdemokratiska uppträdandel här i dag. Ja, om herr Romanus har rätt - men han är inte den som skall göra den analysen - skulle vi kanske för en gångs skull ge exempel på något som är så vanligt hos folkpartiet, nämligen att ha mänga olika uppfattningar. Men så är det

inle, herr Romanus, i själva verket går en röd träd frän motionärerna
Onsdagen den via utskottet och socialministern. Vi har frän utskottets sida pekat pä

9 april 1975 att alla de viktiga reformer del här är fråga om kostar mycket pengar

________ och det måste vägas mot andra behov. Vi har inte sagl att man inte

Ekonomiskt stöd åt '" ''ga ut barnomsorgen, vi har tvärtom sagt att en utbyggnad i barnfamiljer m m ''" ' ekonomiska möjligheterna tillåter är den väg som utskottet anvisar. Det skifier föfiaklligen ingenting reellt mellan motionärerna, utskollet och socialministern. Det bör herr Romanus vela.

Jag skulle bara vifia tillägga: Arma barnfamifier i detta land om de skulle lila till folkpartiet med dess s. k krafttag och vpk när del gäller barnstödsfrågan.

Hen ROMANUS (fp):

Herr talman! Om barnfamifierna skall lila till de socialdemokratiska motionärerna har man inle mycket alt hålla sig till, för deras trofasthet mot sina egna förslag tycks inle vara alltför långvarig.

Herr Karlsson i Huskvarna frågade mig om jag vill ha en lagstiftning om 30 limmars arbetsvecka. Herr lalman! Jag ber all få hänvisa till den ulföriiga debatt i frågan som vi hade precis före påsk och där jag, som jag tror, ganska klart utvecklade pä vilket sätt jag anser att riksdagen skall spela en mer aktiv roll i den här frågan än vad socialdemokrater och moderater ville.

Sedan säger herr Karlsson alt det inte är någon splittring bland socialdemokraterna. De står för precis samma slåndpunk allihop, inga nyanser utan samma linje - partilinjen. Ja men, herr Karlsson, är del inte att utmana löjet! Den ena motionären efter den andra har ju här förklarat att de inte är nöjda med utskottets skrivning. De kritiserar utskottet och försl när socialministern gjort vissa preciseringar - om man skall kalla det så; vissa vänliga uttalanden skulle jag snarare vilja säga - förklarar de sig nöjda.

Jag lycker att det är en prestation av herr Karlsson och herr Aspling alt fä in motionärerna i parlifällan igen, jag vill gärna säga det för jag förstår att del inneburit en hel del möda. Men om alla hade stått för precis samma linje hela tiden varför kunde ni då inte ha tillstyrkt de socialdemokratiska motionerna och varför kunde inte socialministern lämnat sina besked lill utskottet sä hade ni sluppit framträda så splittrade i dag.

Herr lalman! Det här är ingen skadeglädje från min sida. Jag lycker
bara att det är litet märkligt att herr Karlsson förnekar att socialdemo
kraterna skulle ha uppträtt tämligen förvirrat, för alt uttrycka sig milt.
Men vad jag tycker är beklämmande - för all komma lill en slutsats
- del är all vissa socialdemokrater, som har väckt motioner i riksdagen
med klart utformade krav, blir sä förskräckta när de får stöd frän andra
partier att de, i stället för att hålla fast vid sina moiioner nöjer sig med
allmänt välvilliga uttalanden från regeringen, bara för att återställa ord-
84 ningen i de socialdemokratiska partileden. Del lycker jag inle är alt sätta

daghemsfrägan främst.

Fru LANTZ (vpk);

Herr talman! Herr Karlsson i Huskvarna säger an barnfamifierna inte skall lila till vpk när det gäller ulbyggnaden av barnomsorg. Jag vill hävda all del enda parti som ställer förslag och som i många år har ställt förslag, som kan möjliggöra en verklig utbyggnad, del är vpk. Vpk har nämligen ställt krav på lagstiftning och vpk har ställt krav på en annan kostnadsfördelning som skulle göra del ekonomiskt möjligl för kommunerna alt klara en utbyggnad. Vpk har som ett första sleg krävt att personalomkostnaderna skall bestridas med statsmedel.

Är del något parti som barnfamifierna kan lila lill när del gäller ulbyggnadsgrad och utbyggnadstakt i fråga om barnomsorgen så är det vänsterpartiet kommunisterna.

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, m. m.

Hen KARLSSON i Huskvarna (s);

Herr talman! När det gäller allmänna deklarationer kan man nog lila på vänsterpartiet kommunisterna, fru Lantz. Men vänsterpartiet kommunisternas ställning i del svenska samhället är inle av den art att den ger möjlighel alt lösa barnfamifiernas problem genom allmänna deklarationer.

Om herr Romanus hade bemödat sig alt lyssna lill vad socialministern har sagl, vad jag har sagl och vad våra motionärer har sagt så hade han funnit att del är en genomgående trend att vi pekar på behovet att bygga ul barnomsorgen - det kan inle herr Romanus förneka alt jag också har gjort. Men jag har samiidigi satt denna utbyggnad i relation till det finansiella läget och till våra ekonomiska möjligheter. Sä myckel måste man ju ändå resonera i fakta, herr Romanus, att skall man bygga ul barnomsorgen, då rör del sig inle om 50 milj. eller 100 milj. kr. utan långt mera. Då gäller del också för de partier som säger sig vilja ta krafttag alt vara med om all betala de fioler som det kostar. Men hittills har del sannerligen inte alllid varit så lätt att få folkpariiel med pä de linjerna.

När det gäller både vpk och folkpartiet kan jag förslå att ni önskar göra en hel del beträffande barnomsorgen. Men ni måste också vara beredda alt sälla kraft bakom orden. När vi frän socialdemokratiskt håll ställer oss bakom en utbyggnad, lar vi också ansvar för finansieringen. Del är i det avseendet som skillnaden finns mellan oss och kanske framför allt folkpartiet.

Hen ROMANUS (fp);

Herr talman! Jag lycker inte att herr Karlsson i Huskvarna borde vara så bekymrad för finansieringen. I både Haga I och Haga II har elt viktigt inslag varit just all finansieringen har klarats. Det kommer nog att ordna sig i fortsättningen också, om ni vill ha elt Haga III om barntillsynen. Det tror jag alltså inte att herr Karlsson behöver vara orolig för.

Men problemet här är ju att den som står för de allmänna deklarationerna i dag är socialministern. Herr Karlsson ger ganska klara besked: nej lill motionärernas förslag. Socialministern gör emellertid en del all-

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, m. m.

manna deklarationer, och motionärerna tycks vara nöjda, i vafie fall var de det nyss. Men efter herr Karlssons senasie inlägg böriar de kanske bli litet olyckliga, för herr Karisson står uppenbarligen kvar vid utskottels ursprungliga skrivning. Han anser alt socialministern inte har förändrat den.

Då måste jag fråga motionärerna: Är ni nöjda med det beskedet frän socialutskottets ordförande?

Fru LANTZ (vpk):

Herr lalman! Till herr Karlsson i Huskvarna vill jag säga att det är väl inga allmänna deklarationer, när vpk kräver alt riksdagen skall lagstifta om daghemsulbyggandel och alt det skall ske en annan kostnadsfördelning mellan stal och kommun.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkterna 1 och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 3

M o m. 1

Hemställan

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottels hemställan, dels hemställan i reservaiionen nr 2 av herr Hagberg i Borlänge, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet nr 5 punkten 3 mom. 1 rösiar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit hemställan i reservaiionen nr 2 av herr Hagberg i Borlänge.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä fru Lantz begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 290 Nej - 16

Motiveringen

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets motivering, dels den i reservaiionen nr I av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. anförda motiveringen, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gustavsson i Alvesta begärt votering upplästes

och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren godkänner socialutskottets motivering i betänkandet nr 5 punklen 3 mom. 1 rösiar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren godkänt den i reservationen nr 1 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. anförda motiveringen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Gustavsson i Alvesta begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resullal:

Ja - 183 Nej - 107 Avstår - 15 M o m. 2 Utskottets hemställan bifölls.

M o m. 3

Hemställan

Proposilioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2;o) hemställan i reservalionerna nr 4 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. och nr 5 av herr Romanus samt 3:o) hemställan i reservationen nr 6 av herrar Carlshamre och Åkerlind, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Gustavsson i Alvesta begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2;o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Carlshamre begärt votering belräffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen

angående socialutskottels hen-isiällan i belänkandet nr 5 punklen 3

mom. 3 antar hemställan i reservalionerna nr 4 av herr Gustavsson i

Alvesta m.fl. och nr 5 av herr Romanus rösiar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i nämnda votering antagit

hemställan i reservaiionen nr 6 av herrar Carlshamre och Åkerlind.

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Carishamre begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 109

Nej - 45

Avslår - 152

Nr 52 I enlighet härmed blev föfiande voteringsproposition uppläst och godr

Onsdagen den '''"'*'

9 april 1975

_____________ Den som vill alt kammaren bifaller socialutskottets hemställan i beiän-

Ekonomiskt stöd åt kandet nr 5 punkten 3 mom. 3 röstar ja,

barnfamiljer, m. m. den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit hemställan i reservalionerna nr 4 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. och nr 5 av herr Romanus.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Gustavsson i Alvesta begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 153

Nej - 109

Avstår - 44

Motiveringen

Utskottets motivering godkändes.

Punkterna 4-7

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 8

M o m. 1

Utskottets hemställan bifölls.

M o m. 2

Hemställan

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels hemställan i reservationen nr 8 av herr Hagberg i Borlänge, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet nr 5 punklen 8 mom. 2 rösiar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit hemställan i reservaiionen nr 8 av herr Hagberg i Borlänge.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
88 ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä fru Lantz begärde rösträkning

verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja -291 Nej - 15 Motiveringen

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottels motivering, dels den i reservaiionen nr 7 av herr Romanus och fröken Andersson anförda motiveringen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer, m. m.

M o m. 3 oc h 4

Ulskoilels hemställan bifölls.

Mom. Sa

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels reservationen nr 10 av herr Romanus m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Romanus begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet nr 5 punkten 8 mom. 5 a röstar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 10 av herr Romanus m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Romanus begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 244

Nej - 54

Avslår - 5

Mom. 5 b

Proposilioner gavs på bifall till l;o) utskottels hemställan, 2:o) reservationen nr 10 av herr Romanus m. fl. i motsvarande del saml 3:o) reservationen nr 11 av herrar Carlshamre och Åkerlind i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Carlshamre begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 3:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Romanus begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Den som vill alt kammaren lill kontraproposition i huvudvoteringen angående socialutskottets hemställan i belänkandet nr 5 punklen 8 mom. 5 b antar reservationen nr 11 av herrar Carlshamre och Åkerlind i motsvarande del rösiar ja.

Ekonomiskt stöd åt den del ej vill rösiar nej.

barnfamiljer, m. m. Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit reservaiionen nr 10 av herr Romanus m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Romanus begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resullal;

Ja - 49

Nej - 55

Avslår - 201

I enlighet härmed blev föfiande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill all kammaren bifaller socialutskottets hemställan i belänkandet nr 5 punkten 8 mom. 5 b rösiar ja. den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 10 av herr Romanus m. fl. i motsvarande del.

Ja - 204

Nej - 54

Avslår - 47

M o m. 6

Proposilioner gavs på bifall till dels uiskotteis hemställan, dels reservationen nr 12 av herr Carlshamre m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Carlshamre begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion;

Den som vill all kammaren bifaller socialuiskoiieis hemställan i betänkandet nr 5 punkten 8 mom. 6 rösiar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 12 av herr Carlshamre m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Carlshamre begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat;

Ja - 236

Nej - 68

Avslår - 1

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Hälso- och sjukvård, m. m.

Punkten 9

M o m. 1

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 13 av herr Carlshamre m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Carlshamre begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition;

Den som vill all kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet nr 5 punkten 9 mom. 1 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 13 av herr Carlshamre m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Carlshamre begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 232

Nej - 70

Avstår - 2

M o m. 2

Utskottels hemställan bifölls.

Punkterna 10 och 11

Kammaren biföll vad utskollet i dessa punkter hemställt.

Punkten 12

Hälso- och sjukvård, m. m.

Regeringen hade under punkten E 1 (s. 65-70) föreslagit riksdagen att lill Socialstyrelsen för budgetåret 1975/76 anvisa ett förslagsanslag av 58 562 000 kr.

1 detta sammanhang hade behandlats molionerna 1975:1246 av herr Gernandt (c).

1975:1249 av herr Gernandt m.fl. (c, m, fp),

Nr 52 1975:1265 av fru Lantz m.fl. (vpk), vari hemställts

Onsdneen den '*-' att riksdagen uttalade sig för inrättandet av etl samordnande centralt

9 anril 1975 organ med uppgift att handha barnskyddsfrägor, verka för en övergri-

_____________ pande registrering av barnolycksfall och förlopp för utvärdering och slut-

Hälso- och satser,

sjukvård, m. m. b) att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om initiativ till utform-

ning av bestämmelser och anvisningar enligt vilka en lokal förankring inom kommunerna av barnskyddsarbetel kunde åstadkommas,

1975:1288 av herr Romanus m. fl. (fp) saml

1975:1289 av herr Romanus m. fl. (fp, c, m, vpk), vari hemställts att riksdagen till Socialstyrelsen för budgetåret 1975/76 anvisade ett förslagsanslag av 58 712 000 kr.

Utskottet hemställde

beträffande negativa effekter av vissa fysikaliska fenomen alt riksdagen skulle avslå motionen 1975:1246,

beträffande elt särskilt kontaktorgan för vissa patienter m. m. alt riksdagen skulle avslå molionen 1975:1249,

beträffande särskilda åtgärder mol barnolycksfall alt riksdagen skulle avslå motionen 1975:1265,

beträffande ekonomiskt stöd vid adoption att riksdagen skulle avslå molionen 1975:1288,

all riksdagen med anledning av-regeringens förslag och motionen 1975:1289 till Socialstyrelsen för budgetåret 1975/76 anvisade etl förslagsanslag av 58 612 000 kr.

Reservation hade avgivits

14. beträffande särskilda åtgärder mol barnolycksfall av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som ansett all utskollet under 3 bort hemställa att riksdagen med bifall lill motionen 1975:1265 skulle

ge regeringen till känna vad reservanten anfört angående inrättandet av ell samordnande centralt organ med uppgift att handha barnskyddsfrågor, verka fören övergripande registrering av barnolycksfall och förlopp för utvärdering och slutsatser,

hos regeringen anhålla om initiativ till utformning av bestämmelser och anvisningar enligt vilka en lokal förankring inom kommunerna av barnskyddsarbetet kunde åstadkommas.

Hen FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Överläggningen rörande punkten 12 får omfatta även punkterna 13-47. Under den gemensamma överläggningen fär yrkanden framställas beträffande samtliga nu nämnda punkter.

I del föfiande redovisas endasl de punkter, vid vilka under överlägg- Nr 52

ningen framställts särskilda yrkanden. r>,„„„„„ a

Onsdagen den

9 april 1975
Punkten 31 (Nyklerhelsvård m. m.)

Vid denna punkt hade behandlats molionerna Hälso- och

1975:345 av herr Helén m. fl. (fp), vari, såvitt här var i fråga, hemställts sjuk\>ård, m. m. att riksdagen begärde att förslag till nytt statsbidragssystem till akutkliniker för vård och behandling av berusade personer, som ersättning för nuvarande former av omhändertagande av fyllerister, lades,fram för riksdagen under 1975 i enlighet med vad som anförts i motionen samt 1975:773 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. (c), såvitt här var i fråga.

Ulskottet hemställde

beträffande statsbidrag till s. k. akutkliniker att riksdagen skulle avslå motionen 1975:345, såvitt här var i fråga,

beträffande åtgärder mol sniffning att riksdagen skulle avslå molionen 1975:773, såvitt här var i fråga.

Reservation hade avgivits

15. beträffande statsbidrag lill s. k. akutkliniker av herr Romanus (fp) som ansett att utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1975:345, såvitt här var i fråga, gav regeringen lill känna vad reservanten anfört.

Punkten 33 (Bidrag till anordnande av erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare, m. m.)

Regeringen hade under punkterna J3 och J4 (s. 169-172) föreslagit

(J 3) att riksdagen lill Bidrag lill anordnande av erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare m. m. för budgetåret 1975/76 anvisade ett reservationsanslag av 900 000 kr.,

(J 4) att riksdagen godkände de av föredragande departementschefen förordade ändringarna i grunderna för bidrag lill driftkostnader vid erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare m. m. samt till Bidrag till driftkostnader vid erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare m. m. för budgetåret 1975/76 anvisade ett förslagsanslag av 121900 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats molionerna 1975:345 av herr Helén m. fl. (fp), vari såvitt här var i fråga, hemslällls att riksdagen under socialdepartementet för budgetåret 1975/76 skulle

till ytterligare 100 nya plalser i inackorderings- och behandlingshem för alkohol- och narkotikamissbrukare utöver regeringens förslag anvisa 1,8 mifi. kr. under J 3 Bidrag till anordnande av erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare m. m.,

till driften av inackorderings- och behandlingshem utöver regeringens förslag anvisa 1,5 mifi. kr. under J4 Bidrag till driftkostnader vid

erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare m. m. samt 93

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Hälso- och sjukvård, m. m.

1975:773 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. (c), vari, såvitt här var i fråga, hemställts all riksdagen vid sin behandling av proposilion 1975:1, bilaga 7, beslutade

all stalsbidragsreglerna för anordnande av erkända vårdanstalter ändrades i enlighet med socialstyrelsens förslag,

alt under punklen J 3 Bidrag lill anordnande av erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare m. m. för budgetåret 1975/76 anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 2 200 000 kr. förhöjt förslagsanslag av 3 100 000 kr.,

c) alt under punkten J 4 Bidrag lill driftkostnader vid erkända vård
anstalter för alkoholmissbrukare m. m. för budgetåret 1975/76 anvisa
etl i förhällande lill regeringens förslag med 2 000 000 kr. förhöjt anslag
av 123 900 000 kr.

Utskottet hemställde

att riksdagen belräffande grunderna för bidrag lill anordnande av erkända värdanstalter för alkoholmissbrukare m. m. skulle avslå molionen 1975:773 i motsvarande del,

alt riksdagen med bifall lill regeringens förslag och med avslag på motionen 1975:345 och molionen 1975:773, båda molionerna i motsvarande del, lill Bidrag lill anordnande av erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare m. m. för budgetåret 1975/76 anvisade etl reservationsanslag av 900 000 kr.,

att riksdagen godkände de av föredragande departementschefen förordade ändringarna i grunderna för bidrag till driftkostnader vid erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare m. m.,

att riksdagen med bifall lill regeringens förslag och med avslag pä molionen 1975:345 och molionen 1975:773, båda molionerna i motsvarande del, lill Bidrag till driftkostnader vid erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare m. m. för budgetåret 1975/76 anvisade etl förslagsanslag av 121 900 000 kr.

Reservalion hade avgivits

16. beträffande ulbyggnaden av inackorderingshem och behandlingshem av herrar Gustavsson i Alvesta (c). Larsson i Öskevik (c), Ron-ianus (fp) och Andreasson i Östra Ljungby (c) saml fröken Andersson (c) som ansett alt utskottet under 2 och 4 bort hemställa

2. att riksdagen med bifall lill molionerna 1975:345 och 1975:773, båda motionerna i motsvarande del, och med anledning av regeringens förslag till Bidrag lill anordnande av erkända vårdanstalter för alkoholmissbru-karp m. m. för budgetåret 1975/76 anvisade ell reservationsanslag av 2 700 000 kr.,

4. alt riksdagen med anledning av molionerna 1975:345 och 1975:773, båda motionerna i motsvarande del, och med anledning av regeringens

förslag lill Bidrag till driftkostnader vid erkända värdanstalter för alkoholmissbrukare m. m. för budgetåret 1975/76 anvisade etl förslagsanslag av 122 900 000 kr.

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Punkten 35 (Ulbildning och samverkan inom nykierhetsvården) Hälso- och

Regeringen hade underpunkten J 6 (s. 174 och 175) föreslagit riksdagen sjukvård, m. m.

alt till Utbildning och samverkan inom nykterhetsvården för budgetåret

1975/76 anvisa ett reservationsanslag av 350 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats motionen 1975:345 av herr Helén m. fl. (fp), vari, såviii här var i fråga, hemslällls an riksdagen under socialdepartementet för budgetåret 1975/76 till vidareutbildning och fortbildning av personal inom vårdanstalterna utöver regeringens förslag anvisade 395 000 kr. under J 6, Ulbildning och samverkan inom nykierhetsvården.

Utskottet hemslällde

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1975:345, såviii här var i fråga, lill Ulbildning och samverkan inom nykterhetsvården för budgetåret 1975/76 anvisade ett reservationsanslag av 350 000 kr.

Reservalion hade avgivits

17. beträffande medelsanvisningen av herr Romanus (fp) som ansett att utskottet bort hemställa

all riksdagen med anledning av regeringens förslag och molionen 1975:345, såvitt här var i fråga, lill Ulbildning och samverkan inom nykierhetsvården för budgetåret 1975/76 anvisade ett reservationsanslag av 655 000 kr.

Punkten 36 (Bidrag till Länkrörelsen m. m.)

Regeringen hade under punkten J 7 (s. 175 och 176) föreslagit riksdagen all lill Bidrag till Länkrörelsen m. m. för budgetåret 1975/76 anvisa elt anslag av 4 800 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1975:110 av herrar Fridolfsson (m) och Åkerlind (m), vari hemställts

all riksdagen beslutade att hela anslaget Bidrag till Länkrörelsen m. m.

skulle Slå öppet för samtliga bidragssökande och fördelas på grundval

av inkomna ansökningar.

1975:345 av herr Helén m. fl. (fp), vari, såviii här var i fråga, hemslällls att riksdagen under socialdepartementet för budgetåret 1975/76 skulle

a) till bidrag till sammanslutningar av f d. alkoholmissbrukare anvisa 2,5 mifi. kr., vilket innebar en ökning med 300 000 kr. utöver regeringens förslag, under J 7 Bidrag lill Länkrörelsen m. m.,

Nr 52 b) till bidrag till organisationer för stöd och hjälp ät läkemedelsmiss-

C)n-&Aeen den brukare anvisa 2 mifi. kr., vilket innebar en ökning med 400 000 kr.

Oj. ,Qj utöver regeringens förslag, under J7 Bidrag till Länkrörelsen m.m.,

_____________ c) lill bidrag lill kommuner och vissa organisalioner, som ägnade sig

Hälso- och ål rehabilitering av alkohol- och narkolikaskadade personer inklusive för-

sjukvård, m. m. sök med nya vård- och behandlingsformer för bl. a. hemlösa, anvisa 2.5

milj. kr., vilkel innebaren ökning med 1.5 mifi. kr. utöver regeringens förslag under J 7 Bidrag till Länkrörelsen m. m.,

1975:773 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. (c), vari, såviii här var i fråga, hemslällls alt riksdagen vid sin behandling av proposilion 1975:1, bilaga 7, beslutade att under punkten J 7 Bidrag lill Länkrörelsen m. m. för budgetåret 1975/76 anvisa ett i förhällande lill regeringens förslag med 500 000 kr. förhöjt anslag av 5 300 000 kr.,

1975:1247 av herr Gernandt m.fl. (c, m, fp) samt

1975:1258 av herr Hylländer m. fl. (fp, c, m), vari hemställts att riksdagen beslutade

att anslaget för budgetåret 1975/76 för socialdepartementet under titeln J 7, Bidrag till Länkrörelsen m. m., räknades upp med 1 mifi. kr. lill 5,8 mifi. kr. saml all dessa 1 mifi. kr. anvisades lill De kristna samfundens nykterhetsrörelse (DKSN) för RIA-arbelei med råd och hjälp till människor med alkohol- och narkotikaproblem landet runt,

att DKSN:s RIA-arbete i kommande petitaunderlag och budgetproposition togs upp i en särskild avdelning inom titeln J 7 i likhet med vad som skedde med Länkrörelsen och Riksförbundet för hjälp ät läkemedelsmissbrukare (RFHL),

att erforderliga direktiv gavs lill socialstyrelsen för fördelning av medel under J 7 i innevarande budgetårs budget, 1974/75, i syfte att ge RIA-arbetet en likvärdig anslagstilldelning i förhållande lill arbetets omfattning, och belydelse.

Utskottet hemställde

all riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1975:345, motionen 1975:773 och motionen 1975:1258,samtliga moiioner i motsvarande del, till Bidrag till Länkrörelsen m. m. för budgetåret 1975/76 anvisade etl anslag av 4 800 000 kr.,

belräffande frågan om uppdelning av anslagel mellan olika grupper bidragssökande all riksdagen skulle avslå molionen 1975:110,

belräffande frågan om dispositionen av anvisade medel m. m. att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1247 och motionen 1975:1258 i motsvarande del.

Reservationer hade avgivits
96 18. beträffande medelsanvisningen av herrar Gustavsson i Alvesta,

Larsson i Öskevik och Andreasson i Östra Ljungby samt fröken An- Nr 52

dersson (samtliga c) som ansett att utskottet under I bort hemställa Onsdaeen den

all riksdagen med bifall lill molionen 1975:773 i motsvarande del samt q ■ iq-jc

med anledning av regeringens förslag, motionen 1975:345 och molionen---

1975:1258, båda motionerna i motsvarande del, lill Bidrag lill Länkrörel-

Hälso- och

sen m. m. för budgetåret 1975/76 anvisade ett anslag av 5 300 000 kr., sjukvård, m. m.

19. belräffande medelsanvisningen av herr Romanus (fp) som ansett
att utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall till molionen 1975:345 i motsvarande del samt med anledning av regeringens förslag, motionen 1975:773 och molionen 1975:1258, båda molionerna i motsvarande del, till Bidrag till Länkrörelsen m. m. för budgetåret 1975/76 anvisade elt anslag av 7 000 000 kr.,

20. beträffande frågan om uppdelning av anslaget mellan olika grupper
bidragssökande av herrar Carlshamre (m) och Åkerlind (m) som ansett
att utskottet under 2 bort hemställa

all riksdagen med bifall till motionen 1975:1 lOgav regeringen lill känna vad reservanterna anfört.

Punkten 40 (Bidrag till driften av särskolor m. m.)

Regeringen hade under punklen K 5 (s. 185-187) föreslagit riksdagen

all lill Bidrag till driften av särskolor m. m. för budgetåret 1975/76 anvisa

elt förslagsanslag av 174 200 000 kr.

I della sammanhang hade behandlats motionerna

1975:490 av herr Mattsson i Lane-Herrestad (c), vari hemställts att riksdagen beslutade att anslagel för bidrag lill driften av särskolor m. m. ökades med ytterligare 6,1 mifi. kr. avseende vuxenutbildning till ett totalbelopp av 180 300 000 kr.,

1975:1254 av herr Helén m. fl. (fp), vari, såvitt här var i fråga, hemställts all riksdagen lill vuxenundervisning för psykiskt utvecklingsstörda anvisade 3 000 000 kr. utöver regeringens förslag under K 5 Bidrag lill driften av särskolor m. m. samt

1975:1401 av herr Olsson i Kil (fp), vari hemställts alt riksdagen skulle anslå erforderliga medel för att vuxenutbildningen för de psykiskt utvecklingsstörda skulle övergå i fasta former.

Utskottet hemslällde

att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med avslag pä motionen 1975:490, molionen 1975:1254, såvitt här var i fråga, och molionen 1975:1401 till Bidrag lill driften av särskolor m. m. för budgetåret 1975/76 anvisade en förslagsanslag av 174 200 000 kr.

Reservalion hade avgivils

21. beträffande medelsanvisningen, såvitt avsåg undervisningen av

7 Riksdagens protokoll 1975. Nr 52-53

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Hälso- och sjukvård, m. m.

vuxna psykiskt utvecklingsstörda, av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Larsson i Öskevik (c), Romanus (fp) och Andreasson i Östra Ljungby (c) saml fröken Andersson (c) som ansett att utskottet bort hemställa att riksdagen med bifall till molionerna 1975:490 och 1975:1401 samt med anledning av regeringens förslag och motionen 1975:1254, såviii här var i fråga, lill Bidrag lill driften av särskolor m. m. för budgetåret 1975/76 anvisade ell förslagsanslag av 180 300 000 kr.

Hen GUSTAVSSON i Alvesta (c):

Herr talman! De delar av socialutskottets belänkande som vi nu skall behandla rymmer mycket av rehabiliterande insalser. Del är bl. a. fråga om utbyggnaden av inackorderingshem, det gäller bidraget under rubriken Bidrag till Länkrörelsen m. m. och del gäller medelsanvisningen lill vuxenutbildningen för psykiskt utvecklingsstörda. Del torde inle råda några delade meningar om det slora samhällsproblem som missbruket av alkohol och narkotika utgör. Och därvid är missbruket bland ungdomen särskilt oroande, eftersom del förutom all del medför rent akuta problem ofta resulterar i bestående sociala och andra störningar.

Även om orsakerna lill dessa problem inle är helt klarlagda torde del ändock vara klart all uppväxlmifiön, relationerna till föräldrar och andra vuxna, situationen i skolan och pä fritiden spelar en avgörande roll. Vi kan inte heller bortse frän all brislen på arbeie och därmed sysslolöshet bidrar lill alt öka problemen. Den debatt som vi tidigare i dag har fört om ökade insalser för att ge större möjligheter för kontakt och gemenskap mellan föräldrar och barn har en avgörande belydelse i syfte att hindra uppkomsten av alkohol- och narkotikaproblemen.

Men de problem vi redan har måste vi angripa med åtgärder i rehabiliterande syfte. Under senare är har en utveckling skett mot öppnare värdformer och hänsyn lill vad som kan vara den lämpligaste behandlingsformen för den enskilde individen. De undersökningar som har gjorts visar all denna vårdfilosofi är riktig och att den bör vidareutvecklas. I della arbeie utgör inackorderingshemmen etl viktigt led. Socialstyrelsen har ocksä påpekat alt en fortsatt utbyggnad av inackorderingshem och behandlingshem är angelägen. Socialstyrelsen har därför föreslagit all medel ställs till förfogande för utbyggnad av ytterligare platser vid inackorderings- och behandlingshem till en sammanlagt platsanlal av 250. Enligt propositionen har medel anvisats för 50 av dessa plalser.

Det finns ett dokumenterat behov av ytterligare plalser för denna verksamhet. Vi har i en moiion lill årets riksdag begärt att medel ställs till förfogande för utbyggnad av 100 plalser utöver vad regeringen har föreslagit. Utskottets majorilel har emellertid föfil regeringens förslag, och därför har vi i reservationen 16 begärt att medel ställs lill förfogande för utbyggnad av ytterligare 100 platser. Likaså har vi begärt all högsta bidragsbeloppet för inackorderingshem och behandlingshem för narkotikamissbrukare ökas från 35 000 kr. lill 40 000 kr. per plals och år.

Jag ber att fä yrka bifall lill reservationen 16.

Utöver den verksamhet som samhället bedriver på della område fär vi inle bortse frän de värdefulla insalser för att rehabilitera människor som görs av olika organisationer. Del ärell betydelsefullt och nödvändigt komplement lill den verksamhet som samhället bedriver. Länkföreningarna, vilka har arbetat under flera år, har fått allt slörre belydelse för alkoholskadade människor. Ser vi till de resullal som Länkrörelsen har åstadkommit under årens lopp och de små belopp som samhället har satsat pä denna verksamhet finns del all anledning all öka stödet lill Länkverksamhelen och därmed ge de människor som arbetar inom den ökade möjligheter att hjälpa fler människor.

Även i rehabiliteringsarbetet för narkotika- och läkemedelsmissbrukare görs det betydelsefulla insalser från frivilliga organisalioner. Med utgångspunkt i vad denna frivilliga verksamhet betyder i arbetet all komma lill rätta med de stora narkotika- och alkoholproblemen har vi ansett del vara rikligt att höja bidraget lill dessa verksamheter. Vi föreslär därför, vilket framgår av reservationen 18, en uppräkning av anslaget med 50 000 kr. under rubriken Bidrag till Länkrörelsen m. m.

Jag ber alt få yrka bifall till reservationen 18.

Narkotikaproblemet är inlernalionellt. Även om insalser görs frän FN;s sida att begränsa utbudet av narkotika tror jag att del finns anledning för regeringen att på allt sätt medverka lill ylleriigare åtgärder. Vi har för inte så länge sedan fått alarmerande uppgifter om alt den turkiska opiumproduklionen kommer alt betyda att Europa drabbas av etl omfattande heroinproblem i är. Om dessa rapporter är riktiga krävs skärpta insalser frän svensk sida.

Elt annat område, där vi avlämnat en reservalion, gäller särskoleverk-samhelen och utbildningsverksamheten för vuxna utvecklingsstörda.

Mänga vuxna i åldern 30-35 år och uppåt har antingen suttit av sin skolgång eller också inte gått i skola alls. I dag vet vi att mänga av de utvecklingsstörda kan lära sig all läsa, skriva och räkna. De som aldrig har fält någon undervisning måsle nu beredas möjlighet lill sådan. Det gäller här de mest elementära grundkunskaperna. Det är orimligt all inte ge dessa människor chansen.

Del är inie fråga om någon skola dit eleverna skulle tvingas, utan del är fråga om en frivillig skola för att bereda de utvecklingsstörda ett rikare liv.

Pä olika sätt försöker man nu hjälpa de utvecklingsstörda, som inle fått lära i skolan, eftersom det saknades lärare, läromedel och förståelse för att även de borde få lära sig att läsa, skriva och räkna. Det sker genom en försöksverksamhet som jag vågar säga bedrivs med framgång. Skolöverstyrelsen har nu föreslagit att försöksverksamheten skulle bli permanent.

Del är riktigt, som del sägs i utskottsbetänkandet, all studieförbunden liksom folkhögskolorna på det här området gör bra insatser för de ul-vecklingstördas undervisning. SÖ:s förslag innebär inte pä något sätt etl förringande av dessa insatser. Vi har niånga kurser inom studieförbunden

Nr 52

Onsdagen den 9apriri975

Hälso- och sjukvård, m. m.

Nr 52

Onsdagen den 9apri! 1975

Hälso- och sjukvård, m. m.

och folkhögskolorna, men här gäller det de mest elementära grunderna, och del gäller att undervisa i myckel små grupper.

Nu säger utskottet liksom statsrådet att man vill vinna slörre erfarenheter av försöksverksamheten innan verksamheten permanentas. Men SÖ har kommii fram till att erfarenheterna av försöksverksamheten nu är sådana alt verksamheten kan permanentas. Vi reservanter har därför ansett oss bara föfia motionärens, herr Mallssons i Lane-Herreslad, och SÖ:s förslag.

Jag vill som sagt inte på något säll förringa den verksamhet som bedrivs inom studieförbunden och på folkhögskolorna. Men detta är ell sä oerhört Slort område och det berör sä många människor alt vi behöver den speciella undervisning som del här är fråga om.

Vi talar så ofta om att vi skall försöka ge de utvecklingsstörda chansen till ett rikare liv, lill en anpassning och till elt normalt liv. Det pågår verksamheter med social träning av olika slag, och undan för undan har vi sett resultat. Vi kan ge dessa människor möjlighel all bo pä ell helt annat sätt än vad som kan åstadkommas inom den äldre institutionsvården. För all nå dit är den här undervisningen oerhört viktig. Undervisningen måsle bedrivas på sitt speciella sätt. Även om vi fär denna undervisning behöver vi de kurser som studieförbunden och folkhögskolorna bedriver. Dessa människor måste på olika sätt vidmakthålla de kunskaper de förvärvar. Delta har gjort att representanterna för centerpartiet och folkpariiel i en reservalion begärt etl ökat anslag för denna verksamhet i enlighet med SÖ:s förslag.

Herr talman! Med della ber jag alt fä yrka bifall till reservaiionen 21.

Herr andre vice talmannen, som under della anförande överlog ledningen av kammarens förhandlingar, tillkännagav att anslag utfärdats om sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

100

Hen ÅKERLIND (m):

Herr talman! Anslaget J 7. Bidrag till Länkrörelsen m. m. är f n. uppdelat på två grupper av bidragssökande. Inle heller för kommande budgetär föreslås någon ändring i det förhållandet. För nästa budgetår föreslär departementschefen 3,8 mifi. kr. för bidrag till länksammanslulningar och sammanslutningar för stöd och hjälp ål läkemedelsmissbrukare m. m. För bidrag till kommuner och till alla andra organisationer som ägnar sig ål rehabilitering av alkohol- eller narkolikaskadade personer föresläs 1 milj. kr. för såväl pågående verksamhet som försök med nya vård-och behandlingsformer.

1 molionen 1975:110 yrkas alt hela anslaget under den här punkten skall slå öppet för samtliga bidragssökande och fördelas på grundval av inkomna ansökningar. Motionen har föfits upp i reservaiionen 20. Vi menar att förslaget leder till en förbättring därigenom att alla bidragssökandes behov prövas på samma sätt ulan att hänsyn måste las till

vilken grupp de bidragssökande tillhör, kanske när del böfiar bli dåligt med pengar kvar av anslaget för jusl den gruppen.

Nu har utskottets majoritet avstyrkt vårt förslag med motiveringen alt det skulle kunna få till föfid att den ena gruppen av bidragssökande, nämligen Länkrörelsen och sammanslutningar för slöd och hjälp ål läkemedelsmissbrukare, inte fick sina anslag uppräknade i den omfattning som man har tänkt. Om detta majoritetens påstående är riktigt, så är del ju elt erkännande av alt den andra gruppen av bidragssökande f n. diskrimineras på det sättet att den har sämre möjligheter till bidrag än den skulle ha med vårt förslag om all hela anslagel skall slå öppet för alla bidragssökande.

Jag tycker att det är felaktigt att pä del sätt som görs indela de bidragssökande i ell A-lag och etl B-lag. De bör behandlas lika, och därför yrkar jag bifall till reservationen 20. Om effekten skulle bli den som utskottsmajoriteten tror, sä går del ju att rätta lill genom etl något högre anslag under nästa budgetår. Men huvudsaken är att rättvisa skipas mellan olika bidragssökande.

Under samma rubrik i utskollsbetänkandet behandlas molionen 1975:1247 av her Gernandt m. fl. De yrkanden som framställts i den motionen syftar lill att den rehabiliteringsverksamhet som bedrivs av Narconon skall accepteras och stödjas av samhället. Det arbete som Nar-conon utför för att rehabilitera narkomaner har, så långt jag kunnat föfia det, givit utomordentligt goda resultat.

Narkotikamissbruket är elt gissel. Alla försök att minska narkotikabruket och alla sätt alt bota missbrukare och återanpassa dem till ell normal samhällsliv är värda stöd. Det gäller speciellt när man som Narconon kan visa pä goda resultat. Motionen fär ses mol den bakgrunden och även mot all det ibland tycks ha funnits tendenser att se negativt på jusl Narconons verksamhet ulan all därför ifrågasätta behandlingsresultatet. Därför tycker jag all det är mycket värdefullt att utskottet när det gäller statsbidrag lill verksamheten enhälligl kunnai ullala: "Dä del gäller möjligheterna till statsbidrag för verksamhet som är tillåten av samhället bör sanima regler gälla för Narconon som för andra organisationer."

Den grundläggande frågan för Narconons verksamhet, nämligen rätten att fä driva enskilt vårdhem, är f n. föremål för regeringens prövning, sedan socialstyrelsen har avslagit en ansökan av skäl, som jag personligen har svårt all förstå. Det är min förhoppning att regeringen vid sin prövning skall visa samma öppna och positiva attityd i den frågan som socialutskottet hargjort i stalsbidragsfrågan. Delsamma gäller också de önskade möjligheterna för Narconon att påböria viss verksamhet bland intagna pä vårdanstalter.

Inte heller stela byråkratiska regler fär sälla krokben för en viklig verksamhet. Om det blir så, måste reglerna ändras. Människornas bästa är viktigare an paragrafernas bestånd.

1 elt särskilt yttrande har vi tagit upp frågan om tillverkning av or-

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Hälso- och sjukvård, m. m.

101

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Hälso- och sjukvård, m. m.

lopediska skor. Utskottet framhåller att etl par handgjorda ortopediska skor blir två till fem gånger dyrare än köpskor och alt man bör analysera möjligheterna alt sänka kostnaderna för framställning av handgjorda or-topediska skor. Del finns anledning all understryka delta. Del är etl starkt skäl lill alt undersöka möjligheterna att i större utsträckning fabrikstillverka ortopediska skor.

Etl annat problem är väntetiderna. Utskottet uttalar all väntetiderna i gynnsamma fall har kunnai krympas lill tvä veckor. Det är bra, men del gäller jusl gynnsamma fall. Tyvärr är det tämligen vanligt alt väntetiderna blir mellan fyra och sex månader, och väntetider pä över ett är kan förekomma i speciellt ogynnsamma fall. Jag har personligen kunnat konstatera detta.

Det är fördelaktigt att det finns en stor tillverkare av ortopediska skor, nämligen Een-Holmgren Oriopediska AB. Men det bör undersökas om inte andra tillverkare kunde anlitas i slörre omfattning för alt bringa ned väntetiderna - särskilt när del gäller mindre avancerad tillverkning och när del är fråga om ändring av slandardskor.

De långa väntetiderna är speciellt otillfredsställande med tanke på att den handikappade tvingas betala sin egenavgift i förskott vid beställningen. Egenavgifien är 80 kr. per par skor för den som är över 20 år och 40 kr. per par för den som är under 20 år. Systemet med förskottsbetalning av egenavgifien bör enligt min mening snarast avskaffas. Del kan inte ha varit meningen att det skall vara så dåligt ordnat för de handikappade på della område. En människa som inte är handikappad behöver inle betala förskott när hon köper skor.

Herr lalman! Med de anförda kommentarerna vill jag - förutom att jag har yrkat bifall lill reservaiionen 20 - i övrigl yrka bifall lill utskottets hemställan i de avsnitt av socialutskonets belänkande nr 5 som vi nu behandlar.

102

Herr ROMANUS (fp):

Herr talman! Den som föfide den debatt om famifiepolitiken som just har avslutats kunde kanske få intrycket att det har varit hårda motsättningar i socialutskottet vid behandlingen av årets budget. Del är inte en riktig bild. Givelvis har del i vikliga avseenden funnits olika uppfattningar om famifiepolitiken, men både där och i andra avsnitt har det varit möjligl all samarbeta och nä praktiska resullal.

Vi i folkpartiet har fått gehör för åtskilliga synpunkter som vi tycker är vikliga. Jag skall bara nämna etl par exempel, som jag vill notera som glädjande, nämligen dels höjningen av anslaget lill Adoplionscenl-rum med 50 000 kr. utöver vad som föreslagits i budgetpropositionen, della pä grund av en motion som jag har väckt tillsammans med några andra ledamöter, dels höjningen av S:t Lukassiiftelsens anslag med anledning av den moiion som har väckts av Kersti Swartz m. fl. Vi lycker att det är värdefullt all utskollet har velat gå med pä den sistnämnda höjningen. Den innebär ell ökat stöd åt stiftelsens verksamhet, som san-

nerligen behövs.

Av större räckvidd är kanske den myckel ingående behandling ulskottet har givit avsnittet om hälsovärdsupplysning. Utskollet föreslär en avsevärd höjning av det anslagel, och jag skall be all fä ägna några ord ål den saken. I budgetpropositionen kan man läsa föfiande - del är socialministern som har ordet: "Som framgår av vad jag anfört i av-sniitsinledningen anser jag det angelägel all ökade resurser kan ställas till förfogande för hälsovårdsupplysning. Jag förordar därför en höjning av anslagel för nästa budgetär lill 7,5 mifi. kr." I budgetpropositionen framställs alltså förslaget om anslagel lill F 5 Hälsovårdsupplysning som en ökning från 5,5 lill 7,5 mifi. kr., men del ger ell felaktigt intryck. Om man läser motiveringen myckel noga, finner man att det anslaget också skall räcka lill upplysningsverksamhet om abortförebyggande åtgärder och preventivmedel. Till det ändamålet ulgår det i år 4 mifi. kr. vid sidan av det häranslagel. Del totala anslaget lill hälsovärdsupplysning är alltså för innevarande budgetär 9,5 mifi. kr., och regeringens förslag innebär i verkligheten en minskning med 2 mifi. kr.

Nu kan man säga att en av dessa mifioner har varit avsedd för en annonskampanj i samband med abortlagens införande, sä den kan vi bortse ifrån. Men budgeten innebär ändå en reell minskning med 1 mifi. kr. samiidigi som kostnaderna naturligtvis ökar. Del är inle tillfredsställande att del framställs som en resursökning.

Vidare säger socialministern i motiveringen: "Upplysningsarbetet bör inriktas på särskilt angelägna områden. Hil hör upplysningsverksamheten om aborlförebyggande ätgärder och om preventivmedel samt informationen om tobakens skadeverkningar. Det är också angeläget alt kunna fortsätta upplysningen i narkolikafrågan och den pågående informationen i kost- och molionsfrågan. Inom ramen för anslaget bör socialstyrelsen genom attitydundersökningar och på annat sätt regelbundet mäta effekten av den upplysning som ges." Om anslaget fått slå oförändrat, hade det i själva verket förelegat elt allvarligt hot om nedskärning av dessa verksamheter, framför allt av informationskampanjen om kost och motion. Eftersom det har rått stor osäkerhet också belräffande andra vikliga aktiviteter, har moiioner väckts från åtskilliga häll. Frän folkpariiel yrkade vi att man skulle återföra anslagel till nolläge, dvs. så att del blir möjligl alt fortsätta verksamheten i reellt samma omfattning som tidigare och att hänsyn las lill kostnadsstegringar. Del skulle i och för sig inneburit

en ökning lill ungefär 9,5 mifi. kr. Därutöver föreslog vi en höjning av resurserna till information om alkohol och narkotika.

Efter en ingående diskussion i utskollet har vi kunnai enas om det förslag som finns i utskottets belänkande och som innebär att anslagel nu höjs med 1,3 mifi. kr. utöver vad som föreslås i budgetpropositionen. Det skulle innebära alt kost- och motionskampanjen i stort sett kan fullföfias oförändrad - inte riktigt men i stort sell. Vi har varit överens om all den verksamheten i viss mån har befunnit sig i en skarv, och när man planerar nya aktiviteter skulle man få återkomma och begära

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Hälso- och sjukvård, m. m.

103

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Hälso- och sjukvård, m. m.

104

ökade resurser för kommande budgetär till dem. Jag kan hänvisa till de motioner som har väckts, bl. a. en från socialdemokratiskt häll av fru Lundblad m. fl. om införande av nya synpunkler i kost- och mo-lionskampenjen, hur vi skall ta hänsyn lill livsmedelssiluationen i världen, osv. Del är alltså sådant som kommer att leda lill ökningar i framliden. Del är bra att vi har kunnai uppnå del konkreta resultatet.

Vidare sägs i utskottsbetänkandet all utgivningen av tidningen Vigör skall, utöver del här anslagel, täckas av en reservalion. Vi har varit helt överens om i utskottet att om inle den reservalion skulle flnnas vid årets slut skall Vigörs medelsbehov läckas genom tilläggsanslag.

Slutligen bekräftar utskottet i sitt betänkande inle bara det som sägs i budgeten, nämligen alt del kommer ett förslag senare om insatser pä bred front mol lobaksskadorna, ulan utskollet lämnar också den konkreta upplysningen att del kommer att innebära elt informationsanslag på 2 mifioner. Eftersom jag tidigare har angripit den, som jag har tyckt, senfärdighet regeringen visat när det gäller tobaksinformationen vill jag gärna säga, att jag är glad åt att ett sådant här verkligt rejält anslag till informationsverksamheten nu har utlovats. Jag hoppas all även andra ätgärder kommer all vidtas. Vi får lillfälle att återkomma till della, och därför har vi t. v. varit ense om alt de moiioner som har väckts om tobaken inle nu skall leda till några ätgärder.

Beträffande alkoholomrädet hänvisar utskottet till att när alkoholpoliliska uiredningens förslag framläggs, finns möjlighel all falla ytterligare beslut om resurser till information om alkohol och andra bruksgifier: narkotika, sömnmedel osv.

Inom den vidgade ramen har del också varit möjligt all ge en viss ökning av resurserna till information om sex och samlevnad, preven-livrädgivning och andra aborlförebyggande åtgärder. Del är värdefullt med tanke på alt del fortfarande brister pä många håll när det gäller upplysning om de resurser för prevenlivrädgivning som kommii fram efter den nya abortlagens ikraftträdande.

När det gäller narkomanvärden skall jag framför allt beröra en fråga som på säll och vis är grundläggande för allt vad vi företar oss inom detta område. Det gäller behandlingsforskningen och utvärderingen av de olika behandlingsmetoderna. Del är ju känt för alla som har sysslat med narkomanvård praktiskt eller politiskt all det finns räll skarpa motsättningar bland de på området verksamma om hur narkomanvården skall bedrivas. Eftersom den kostar ganska slora summor är det angeläget all man får ell bättre underlag för att kunna la ställning lill hur dessa pengar skall användas. Ännu viktigare är givetvis att man pä det sättet fär möjlighet alt rädda människor som annars kommer i en katastrofsituation.

Förra året gjorde utskottet med anledning av ett par moiioner, bl. a. en frän folkpartiet, etl mycket utförligt uttalande som jag skall be att få citera: "Det framstår emellertid för utskottet som självklart att planer på elt långtgående nordiskt samarbete pä forskningsområdet inte får tas

lill intäkt för att vi i vårt land skulle underlåta att la initiativ lill sådan behandlingsforskning som efterlyses i de båda molionerna. All forskningen inom bl. a. narkomanvården är elt ännu relativt obearbetat område

understryks i den rapport- som ligger lill grund för förslaget av

den delegation som skall knytas till socialdepartementet med uppgift alt svara för en samlad bedömning av olika projekt som aktualiseras i fråga om forsknings- och utvecklingsarbete samt försöksverksamhet

inom den sociala sektorn . Som framgår bl. a. av en av socialstyrelsen

är 1973 upprättad promemoria med översikt över aktuell narkolikaforsk-ning i Sverige, vilken är avsedd all ligga till grund för bl. a. överläggningar med forskningsråd, pågår dock viss behandlingsforskning i vårt land. De i promemorian redovisade behandlingsstudierna har emellertid den svagheten att studierna endasl i begränsad omfattning är jämförbara sinsemellan. Av det sagda föfier enligt utskottets mening all det är nödvändigt all ytterligare initiativ las för all i vårt land fä lill stånd narkotikaforskning och då inte minst beträffande behandlingsmetoder och deras effekt. Utskollet anser emellertid mot bakgrund av vad som anförts

under avsnittet rörande anslaget under A 3 om delegalionen för

forsknings- och utvecklingsarbete saml försöksverksamhet inom den sociala sektorn att någon riksdagens åtgärd i den i molionerna upptagna frågan inte är erforderlig. Med hänsyn till storleken av del anslag, som Kungl. Maj;l föreslagit lill forsknings- och utvecklingsarbete samt försöksverksamhet, är någon ytteriigare uppräkning av anslaget ej heller påkallad. Av del sagda föfier att utskottet anser all syftet med motionerna kommer att bli tillgodosett utan någon riksdagens åtgärd i anledning av dessa."

Jag har, herr talman, läst upp delta långa citat därför att jag vill visa all riksdagen ställde sig bakom kravet på en behandlingsforskning som skulle ge underlag för en utvärdering av olika behandlingsmetoder, sä att vi får bättre möjligheter att fatta beslut om var resurserna skall sättas in. Vi skulle inle heller vänta pä något nordiskt samarbete.

Hur har del nu gått? Ja, i dagarna förs en mycket intressant och intensiv diskussion i Läkartidningen om utvärderingen av narkomanvärdsforsk-ningen. Den har delvis förts i en ton som man kan beklaga. Den är ganska hätsk. Den får den famifiepoliliska debatt som vi förde här under några timmar pä förmiddagen att framstå som någonting ät söndagsskolehållet, och det är ju inte tilltalande alt en seriös debatt i en vetenskaplig tidning förs på det sättet. Men faktum kvarstår, sedan man läst denna diskussion, att den behandlingsforskning som i stort sett har utförts och legat till grund för den officiella narkotikapoliliken den utsätts för en förödande kritik. De svar som har framförts har gjort ett myckel svagt intryck. Det har varit en serie undanflykter och sparkar på smalbenen på dem som har dristat sig att framföra kritik. Den som inle är engagerad på den ena eller den andra sidan kan inte undgå alt få ell intryck av all del här är en sjuk sak och att den kritik som har framförts är riklig, eftersom den inte bemöts på elt sakligt sätt. Del inger oro

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Hälso- och sjukvård, m. m.

105

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Hälso- och sjukvård, m. m.

106

för narkomanvårdens framlid.

Dessa undersökningar har säkert gjort intryck på både socialstyrelsen, socialdepartementet och riksdagen. Vi inom folkpariiel kan inte heller svära oss fria, utan i vår motion föreslår vi ytterligare 100 platser i behandlingshem för bl. a. narkomaner med hänvisning till de goda resultat som man anser sig ha uppnått.

Vi är medvetna om att utvärderingen har brister. Del var därför vi framförde vårt förslag förra året, vilket vi också fick gehör för. Men vi vidhåller ändå värt yrkande om ytterligare 100 plalser. Socialstyrelsen har ju föreslagit 250 nya plalser, medan regeringen bara är med pä 50.

Vi vill emellertid samtidigt understryka att del nu måsle komma till en utvärdering som är värd namnet och som ger riksdagen klara besked för framtiden om den här verksamhetens resultat. Man får inle bara slå ifrån sig och säga att del är etl alltför begränsat synsätt, när man vill studera om patienterna är drogfria. Det går inle att hänvisa lill allmänna resonemang, det ger bara inlryck av att man inle har några goda resultat all redovisa. Den attityd som socialstyrelsen har visat i massmedia är inte förtroendeingivande. Här måste lill ell omlänkande, om del som socialutskottet begärde förra året skall infrias. Jag ber att fä yrka bifall lill reservationen 16 som gäller ytterligare 100 platser.

I reservationen 15 föreslår jag all det, när fyllerislraffutredningens förslag förverkligas, ocksä skall komma etl förslag lill stöd för kommunerna alt inrätta akutkliniker för alt ta hand om fyllerister. Huvudprincipen i förslaget anslöt sig riksdagen lill förra året och beställde av regeringen etl förslag, att den här gamla utredningen nu änlligen skall plockas fram och göras verklighet av. 1 år behandlas frågan i justitieutskottet, och jag skall därför inle fördjupa mig i den. Skall vi ha en humanitär behandling av alkoholskadade kan vi inte bibehålla fylleristraffet, del är orimligt. Del tror jag vi är ense om, i vafie fall i socialulskotlel.

I reservationen 17 föreslår folkpartiet ylleriigare satsriing på personalutbildning inom narkomanvården, och i reservaiionen 19 tar vi upp förslag lill ökad satsning på länkrörelser och andra organisalioner för arbete bland narkomaner och alkoholskadade.

Det här anslagel är i någon män förvirrande. Herr Åkerlind påpekade att det är uppdelat på olika delar. Egentligen är det tre olika anslag. Jag kan inle ansluta mig lill tanken att man skall slå ihop dem. Jag tror inte man vinner något på del, utan bara möjligen riskerar att del blir en minskning av resurserna för organisalioner som man inle vill skall få någon minskning.

Om herr Åkerlind vill ha en ökad satsning, hade det varit bättre att stödja värt förslag, som vill tillföra delta ändamål ytterligare resurser. Vi föreslär alt hela anslagel skall höjas till 7 mifioner.

Genom del yrkandet tillgodoses också yrkandet i motionen av herr Hylländer om utrymme för ökade bidrag till den s. k. RIA-verksamhelen.

Vi menar också au man inom den här tredje delen av anslaget har en sektor för en viss fri försöksverksamhet med olika vårdformer hos

både kommuner och organisationer. Vi anser att man bör stimulera flera kommuner an ta efter de ansträngningar som har gjorts i Stockholm med rehabilitering av hemlösa män. Men jag vill tillägga att också i del här fallet är det nödvändigt alt, när en verksamhet kommit i gäng, ta in som en del i planeringen hur man skall värdera resultaten av det arbeie som utförs. Lika lite när det gäller de här frivilliga organisationerna som när del gäller terapeutiska samhällen och behandlingshem i kommunernas regi kan del i längden vara fråga om alt man bara skall kvittera ul pengar för en verksamhet som man inte kan påvisa några resullal frän. .

Vi stöden förslaget om en fastare form för vuxenundervisningen för psykiskt utvecklingsstörda. Del har skolöverstyrelsen begärt. Och det är verkligen dags att ge de psykiskt utvecklingsstörda det erkännandet alt deras vuxenutbildning också skall ha en fast form. Del är ändå fråga om bara en bråkdel av vad man satsar på de icke utvecklingsstördas vuxenutbildning, varför del bara är en enkel gärd av rättvisa att det beslulel fattas. Jag yrkar alltså bifall lill reservaiionen 21.

Herr talman! Jag ber för säkerhets skull att än en gång fä yrka bifall till samtliga de reservationer där mitt namn finns med.

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Hälso- och sjukvård, m. m.

Fru LANTZ (vpk):

Herr talman! År 1972 omkom 233 barn genom olycksfall. Det innebär att olycksfall är den vanligaste dödsorsaken bland barn, i vissa åldersgrupper t. o. m. vanligare än alla andra dödsorsaker tillsammans. Ungefär 150 000 barn i Sverige råkar varie år ut för ell olycksfall som kräver läkarvård. Mellan 5 000 och 10 000 barn skadas så svårt att de måste läggas in på sjukhus.

Barnolycksfallen måsle alltså betraktas som etl betydande samhälls-medicinskl problem. Förutom den mänskliga tragedi en svår barnolycka innebär för barn och famifi innebär vården av alla skadade barn betydande kostnader för samhället.

Varför inträffar barnolyckor? Att säga att vissa barn är olycksfåglar är felaktigt. Alla barn är olycksfåglar under vissa perioder av sin-utveckling. Olycksfall sker ibland på grund av dålig tillsyn men sällan pä grund av slarv eller nonchalans. Man vel ännu alltför litet om barns förmåga att klara sig pä egen hand. Genom att salsa pä bra föräldrautbildning och pä en utbyggd bra kollektiv barnomsorg kan man förmodligen förhindra en del olyckor.

De flesta olyckorna sker i barns lekmiljö, inne eller ute. Riskfaktorer som finns i barnens miljö kan direkt bindas vid de flesta olyckorna. Barnen lever alltså i en mifiö som är farlig för dem. För att kunna hindra olyckor måste man alltså göra insatser för att radikalt förbättra barnens mifiö.

En rad initiativ har lagils inom barnskyddsomrädet under de senasie åren. Planverkets bestämmelserom barnsäkerhet i lägenheter,som trädde i kraft 1973, är ell stort framsteg. Men fortfarande saknas bestämmelser

107

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Hälso- och sjukvård, m. m.

108

om utomhusmifiön. Det är bra all lekmifiörädet har bildats och alt konsumentverket tagit sig an problemen med produktsäkerhet.

Men man löser inle alla problem med lagstiftning och en förbättrad planering. I planverkels föreskrifter om barnsäkerhet finns bl. a. en bestämmelse om att alla spisar skall ha lippskydd. När barnavårdscentralens sköterskor har gjort hembesök och bl. a. kontrollerat barnsäkerhelen har de också hittat lippskydd - men ofta liggande omonterade bakom spisarna. Del krävs alltså en aktiv bevakning av mifion ur risksynpunkl och en uppföfining av vilka olyckor som sker.

Man skulle kunna jämföra barnskyddet med arbetarskyddet. På senare år har stora insatser gjorts för att förbättra arbetarskyddet. Kraven på en god och någorlunda riskfri arbetsmifiö har växt sig starka. Skyddsombudens slällning har stärkts. Barnens lekmifiö är deras arbetsplats. Men för barnen finns inget arbetarskydd - inget barnskydd, ingen aktiv förebyggande företagshälsovård. Barn och familjer är ofta utlämnade till frivilliga och godtyckliga initiativ från kommuner och byggherrar. Barnen borde kunna få egna skyddsombud för en aktiv bevakning av barnens mifiö. Sådana är lika nödvändiga på lekplatsen som på arbetsplatsen. Ofta talas om behovet av föräldrakunskap. I det här fallet skulle man kunna vända på resonemanget: Här finns nämligen en massa kunskap hos föräldrarna, som man kunde la lill vara t. ex. genom att låta dem bli skyddsombud.

För barnskyddsarbetel saknas lokalt samordnande organ. Föräldrar som upptäcker risker i barnens lekmifiö vel inle vart de skall vända sig. Ansvaret är splittrat pä en rad olika organ -t. ex. gatukontor, trafikberedning, fritidsnämnd,social centralnämnd, bostadsrättsförening, privat byggherre m. fl.

Enligt barnavärdslagen åläggs barnavårdsnämnden - numera sociala centralnämnden - alt bl. a. "göra sig väl förtrogen med barns och ungdoms levnadsförhållanden inom kommunen" och alt "främja anordningar för bättre fritidsförhållanden för barn och ungdom".

.Somliga har i denna formulering velal läsa in en skyldighet för sociala centralnämnderna all aktivt bevaka barnens lekmifiö också ur skyddssynpunkt. Lagen är dock myckel vagt formulerad, och i praktiken har skyddsaspekterna lämnats ål sidan. Det enda egentliga undantaget är Stockholms kommun, som har en särskild barnolycksfallskonsuleni knuten till nämnden.

Ett annat problem i det lokala barnskyddsarbetel är att del f n. saknas en fortlöpande registrering av barnolycksfall. Om en kommun skulle komma pä idén att förbättra kommunens lekplatser och för den skull vänder sig tiil kommunens eller områdets lasarett för alt få besked om vilka lekplalsolyckor som inträffat inom kommunen eller området, så gärdet inle alt få fram sådana upplysningar. En lokal olycksrapporlering utgör basen för allt barnskyddsarbele.

Barnolycksfallen fortsätter. De är lika vanliga i dag som vid mitten av 1950-talel. Intresset för problematiken har ökat. Men samhället måste

på ett mer kraftfullt sätt reglera arbetet för barnskyddel på samma sätt som för arbetarskyddet. Därför krävs också ell samordnande centralt organ, som har lill uppgift att handha alla barnskyddsfrågorna och alt verka för registrering av barnolycksfall. Dessutom måsle barnskyddsarbetel fä en fast lokal förankring med ett ansvarigt organ i kommunen, dit föräldrar och eventuella kommande barnskyddsombud kan vända sig.

Vpk har i molionen 1265 till årets riksmöte lagt fram dessa synpunkler. I utskottsbehandlingen avstyrks motionen med föfiande motivering: "Med hänsyn till det engagemang som redan flnns hos olika ansvariga instanser när det gäller arbetet mol barnolycksfall" och med hänvisning lill den är 1973 tillkallade barnmifiöulredningen "påkallar motionen 1975:1265 inte någon riksdagens åtgärd."

Det är ju jusl della, herr lalman, all del finns sä många olika instanser som är engagerade i barnolycksfall, ulan all något övergripande ansvar finns över allt barnskyddsarbele, som föranlett molionen.

Med della yrkar jag bifall lill reservaiionen 14.

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Hälso- och sjukvård, m. m.

Hen KARLSSON i Huskvarna (s);

Herr lalman! Utskottet har avvisat den moiion som fru Lantz talar om. Det innebär inte att vi nonchalerar frågan om barnolycksfallen. Tvärtom - vi har slor respekt för det arbete som bedrivs för alt minska barnolycksfallen, och vi uttalar vär varma förhoppning om att ytterligare åtgärder skall kunna vidtas för att minska dessa. Fru Lantz och jag föfier alltså i sak samma linje i det fallet.

Utskottet understryker dock i sin skrivning all olika initiativ lagils för alt förbättra silualionen pä detta område. Det bör bl. a. ske en registrering av barnolycksfall, men eftersom det finns så slarkl engagemang hos många instanser i landet i denna fråga och enär direktiven för barnmifiöulredningen, som tillsattes 1973, upptar bl. a. uppdraget att undersöka barnens levnadsförhållanden och föfiaklligen denna utredning kommer alt la upp frågan om barnolycksfallen i sill utredningsarbete, har ulskottet inte ansett att del funnits anledning att tillstyrka motionen.

Jag ber, herr talman, an fä yrka bifall lill utskottets förslag.

Fru LANTZ (vpk) kort genmäle;

Herr lalman! Herr Karlsson i Huskvarna sade all det inte har saknats engagemang, och det har jag ocksä påpekat i min motion. Det har visats ell mycket stort engagemang för dessa frågor, men del finns inle på något håll, varken centralt eller lokalt, något samlat övergripande ansvar. Del är just del förhållandet som vi har försökt komma till rätta med. Vi vill alltså ha både ell centralt samlat ansvar, kanske knutet till socialstyrelsen, och ett lokalt samlat ansvar. Vi tror alt man skulle få en bättre effekt om man gjorde så. Med ett centralt organ skulle man också ha möjlighel till en bältre utvärdering och kunna få reda på var man bör sälla in tyngdpunkten i kampen mol barnolycksfall. Det är också, som jag sade tidigare, mycket vikligl alt man har en övergripande re-

109

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Hälso- och sjukvård, m. m.

gistrering, och även den skulle kunna handhas av etl centralt organ. Sedan tror jag att insatserna på del lokala planet måsle kompletteras med särskilda åtgärder. Man kan t. ex. föra ul kampen mot barnolycksfall i bostadsområdena för bevakning och rapportering lill etl enda lokall ansvarigt organ.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle;

Herr lalman! Vi är hell överens i sak fru Lantz och jag. Jag bara påpekar att utskottet redovisar att den utredning som tillsatts på barnmifiöområdet skall behandla barnolycksfallen. Dä menar jag alt de önskemål som fru Lantz har kommer all bli tillgodosedda.

110

Fru SKANTZ (s);

Herr lalman! Herr Gustavsson i Alvesta har nämnt reservationen 21, som behandlar frågan om bidrag lill driften av särskolor. Enighet råder om alt vuxenutbildningen är myckel väsentlig för de psykiskt utvecklingsstörda, men vi är kanske också överens om alt del inte är alldeles självklart°all det enbart är huvudmännnen, landstingen, som skall sköta denna vuxenutbildning. Utvecklingsstörda bör få rätt lill vuxenutbildning som alla andra, men ocksä på samma sätt och i samma former som alla andra. Det står väl i överensstämmelse med tanken på integration.

Del är många utvecklingsstörda som myckel väl kan della i den regufiära vuxenutbildningen, och mänga deltar i den regufiära sludiecir-kelverksamheten genom studieförbunden. Handikappades möjlighet att delta i cirkelsludier kommer all öka ytterligare genom FÖVUX-propo-sitionen 1975:23, som vi kommer all behandla senare i riksdagen. Del är, menar utskollet, viktigt att klariägga de inbördes förhållandena mellan olika former av vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda.

I proposiiionen 23, som handlar om vidgad vuxenutbildning, lar man upp studiestödet lill vuxna, och där finns en redogörelse för vad FÖVUX (försöksverksamhet med vuxenutbildning) har skrivit om handikappade och deras möjligheter att della i studiearbetet. Man skriver bl. a. att handikappade gärna blir isolerade, och som en föfid av della men också av andra orsaker har vuxna handikappade brister i sin ulbildning. Därför menar FÖVUX att det behövs uppsökande verksamhet.

Man konstaterar ocksä att del finns brister på läromedelsmarknaden. Man upplever all del finns ell akut behov av ett varierat studiematerial, anpassat lill vuxna utvecklingsstörda. Departementschefen föreslår en höjning av bidraget för produktion av studiemedel för handikappade med 400 000 kr., i enlighet med del förslag som FÖVUX har lämnat. Del är alltså en proposition som vi kommer att behandla senare men som jag tycker del finns anledning all la hänsyn lill. Det är därför utskottet har skrivit.all den verksamhet som SÖ nu bedriver snart bör kunna överföras i fasta former. Jag ber med delta all få yrka bifall lill utskottets skrivning på den punklen.

Herr Åkerlind log upp frågan om bidrag lill vissa hjälpmedel för han-

dikappade, bl. a. ortopediska skor. Utskottet har lämnat en myckel utförlig redovisning över allt som hänt den senasie tiden när det gäller tillverkning av oriopediska skor, och olika utredningar är redovisade. Men del var en sak jag reagerade emot och del var när herr Åkerlind kom in pä de långa väntetiderna. Han tyckte all detta var särskilt otillfredsställande med hänsyn till alt de handikappade tvingas betala sin egenavgift i förskoll vid beställningen. Personligen tycker jag att väntetiderna skall vara så korta som del över huvud taget är möjligl, oavsell om det är fråga om ett hjälpmedel som den handikappade får utan kostnad eller ell hjälpmedel för vilket han betalar en del av kostnaderna.

Men när det gäller de oriopediska skorna skall vi komma ihåg all del många gånger måsle vara handgjorda skor, vilkel kan bidra lill de länga väntetiderna. Det är möjligl all vissa led i tillverkningen kan mekaniseras ytterligare, men i princip blir tillverkningen hantverksmässig för alt man skall kunna ge skon de individuella egenskaper som är nödvändiga för att den skall vara lämpad för patienten.

Del har sagts - och även herr Åkeriind sade del - alt om man bara använder "köpskor" skulle väntetiderna kunna nedbringas. Del är möjligl all det går, men vi skall komma ihåg att del inle bara är all gä och köpa en sko. Man måste ta hänsyn till den som skall ha skon, och man måste la hänsyn till hur skon är tillverkad. Det är nödvändigt att planera så att man kan ändra skon och anpassa den efter den defekt som foten har. Därför kan det ibland bli långa väntetider. Jag tror alt herr Åkerlind och jag är helt överens om att man sä långt som möjligl skall förkorta väntetiden.

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Hälso- och sjukvård, m. m.

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c) kort genmäle:

Herr lalman! Fru Skaniz säger här, och det slår även i utskottsbetänkandet, att enighet råder om behovel av ökade insatser lill vuxenutbildning för de utvecklingsstörda. Men sä säger fru Skantz att del inle är huvudmannen landstinget som ensam skall stå för denna ulbildning, utan det är en verksamhet som även bedrivs inom studieförbunden, genom deltagande i cirklar osv., och att del överensstämmer med integrationssträvandena. Ja, visst gör del del. Men jag tror att vi diskuterar om litet olika personer här. I den grupp som det i första hand gäller är det många som icke har fält någon grundläggande utbildning. De har inle lärt sig del mest elementära. Därför bedrivs denna vuxenutbildning med specialutbildade lärare i myckel små grupper, där man böriar med alt läsa, skriva, räkna pengar, lära sig klockan osv. Det fordras ju etl visst mått av kunnande inom det här området för att dessa människor skall kunna della i en regufiär verksamhet, om det är del som fru Skantz menar.

Jag har själv erfarenhet av dels studieförbundens verksamhet i fråga om vuxenutbildningen, dels den undervisning som nu har bedrivits på försök i SÖ;s regi. När jag har sell resultaten har jag kommit lill den uppfattningen, även om framgångarna på ell är inle är så stora, att del

111

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Hälso- och sjukvård, m. m.

finns all anledning alt salsa på båda dessa former. Om vi verkligen på etl aktivt säll vill medverka till en ökad integration i samhället för dessa grupper, så är förutsättningen att vi också satsar mera på vuxenutbildningen i de former som här har beskrivits.

Hen ÅKERLIND (m) kort genmäle:

Herr talman! Fru Skantz nämnde i fråga om ortopediska skor att väntetiderna blir länga just därför all det gäller handgjorda skor. Det är ju en sak som jag bl. a. påpekade i mitt anförande. Jusl delta är ett skäl - utöver kostnadsskälet, som jag ocksä nämnde - att man skall försöka alt i slörre utsträckning använda sig av fabrikslillverkade skor i den män del går.

Men sedan är del klart all väntetiderna bringas inle ned bara på det sättet - även della påpekade jag - utan man bör enligt min mening också använda sig av smäskomakares fiänster i ökad omfattning.

öm man går in för allt della bör del, tycker jag, kunna ge etl gon resultat - jag tror alt vi skall kunna vara överens om del.

Fru SKANTZ (s) kort genmäle:

Herr talman! Det är naturligtvis väldigt viktigt att man får ned både kostnaderna och väntetiderna, som jag sade tidigare. Del är vi överens om. Men hela liden är del ju fråga om att man måste ha den handikappade i centrum. En person som har behov av en orlopedisk sko skall ha den som är bäst. Och dä får kostnaderna, menar jag, inle på något sätt vara avgörande.

Till herr Gustavsson i Alvesta skulle jag vifia säga all jag kanske uttryckte mig litet otydligt om herr Gustavsson fick uppfattningen att jag menade att omsorgshuvudmännen inte skulle bedriva någon verksamhet när del gäller vuxenutbildning av psykiskt utvecklingsstörda. Del var i varie fall inte min avsikt att säga så. Vad jag menade var all man måste ta hänsyn lill - och det har utskollet ocksä gjort - den proposilion om vidgad vuxenutbildning som vi kommer att behandla. På flera ställen i proposiiionen las jusl frågan om de utvecklingsstörda upp. Jag nämnde bl. a. att man särskilt understryker behovel av ett varierat studiematerial.

Självfallet kommer man i den verksamhet som skall bedrivas alt ta hänsyn lill de utvecklingsstörda och det behov som de har av alt kunna vara tillsammans i mindre grupper. Men jag tror ocksä alt vi är överens om all utvecklingsstörda skall ha samma möjligheter som andra all, om de kan, delta i den vuxenutbildning som bedrivs av studieförbund o. d. Därför tror jag att dessa båda verksamheter kommer att komplettera varandra.

112

Hen SVENSSON i Kungälv (s):

Herr talman! Jag skall ocksä lägga mig i den sä här pä eftermiddagen litet avslagna debatten om socialutskottets betänkande, med anledning av gjorda framställningar inom socialdepartementets verksamhelsområ-

de, som numera alltid betecknas med nr 5.

Låt mig försl säga någonting om del som tagils upp i en motion frän folkpartiet angående fyllerislraffulredningen. Del har ju väckts fem motioner i del ärendet till årets riksdag, och vi har fåll en bit av frågan att behandla i socialutskottet. I övrigt har molionerna gäll lill justitie-utskollet och kommer all senare behandlas här i kammaren.

Socialutskottet framhöll förra året att förslag i anledning av ulredningen snarast bör föreläggas riksdagen. Jag vill gärna understryka della - det är önskvärt att vi fär etl .sådant förslag ganska snart. Jag vet, herr talman, all del arbetas på en proposilion i justitiedepartementet, och jag hoppas för min del mycket av den och de beslul som kommer all föfia. Del kan inte vara värdigt vårt samhälle att sätta in fyllerister - del är ofta alkoholskadade personer, i stor utsträckning mentalt och fysiskt sjuka - i isoleringsceller för att nyktra till och sedan släppas vind för våg ulan vidare vård och utredning.

Jag har velal ha sagt della, samtidigt som jag uttrycker min glädje över alt del snart kommer alt läggas fram en proposilion på grundval av resultatet från den utredning som har arbetat några år med dessa frågor. Jag medger att del finns problem pä della område och att det därför kan ha funnits anledning för uppskovet, men desto gladare skall jag bli när proposiiionen läggs fram.

Sedan vill jag ocksä helt kort säga något om inackorderingshemmen. Del har framställts yrkanden från flera håll på ytterligare plalser. Nykterhetsvärdens anstaltsuiredning överväger även den värdformen, och utredningen har snart slutfört sitt arbete. Då får vi se hur vi skall förfara med utbyggnaden utöver den som regeringen föreslår. Jag ifrågasätter inte att del flnns behov - del anser jag vara alldeles klart - men som så ofta vid budgetbehandlingen har vi här all göra med en avvägning. I den proposilion om olika sociala frågor som vi nu behandlar finns del som alltid mänga och slora behov, men, som också framhållits tidigare i debaiten, behoven skall ju täckas upp på inkomstsidan. När det gäller fyllerislraffulredningen och problematiken där ber jag all fä yrka bifall lill utskottets hemställan. Vad beträffar inackorderingshemmen yrkar jag ocksä bifall till utskottets hemställan under punkten 33.

Låt mig sedan också säga något om vad som står under rubriken Bidrag lill Länkrörelsen m. m. Där har vi i utskottet behandlal några motioner, en folkpartimolion av herr Helén m. fl., en centerparlimoiion av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. saml en moiion av herr Hylländer m. fl. Del råder säkerligen jnga delade meningar om värdet av DKSN:s arbeie, som herr Hylländer särskilt har behandlal i sin motion. Detsamma kan sägas om myckel annat under denna rubrik. För min del har jag arbetat för all få ett anslag för denna och liknande verksamheter, och i år föreslår socialministern I mifi. kr. Om jag inle minns fel var del just den summan som nämndes under våra diskussioner i utskottet, när denna fråga första gången var aktuell för etl par år sedan.

Del har varit en del besvärligheter när detta anslag skulle fördelas.

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Hälso- och sjukvård, m. m.

113

Riksdagens protokoll 197:). Nr 52-53

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Hälso- och sjukvård, m. m.

114

därför alt socialstyrelsen ansåg sig inle ha fält ordentliga direktiv. Direktiven har också ändrats under liden. Men med socialminister Asplings hjälp här i riksdagen har besvärligheterna nu ändå rett upp sig. Jag har också personligen haft kontaki med socialstyrelsen för att fä en snabbare handläggning av dessa anslagsfrågor, eftersom det blir bekymmersamt när de som skall ha pengarna får vänta alltför länge på besked, när de skall göra upp sin budget med hänsyn till anslaget. Personligen har jag också en liten fundering kring della anslag. Jag menar all man skulle kunna undanta kommunerna. Anslaget är alltför litet för all fördelas även lill dem. Del kanske finns något som gör all de måsle vara med. Del finns i vafie fall inget direkt yrkande i någon moiion att undanta dem. Om man ser till den fördelning som socialstyrelsen har gjort, finner man all kommunerna inle har fän så särskilt myckel. Vad DKSN beträffar vill jag erinra om att man där har fåll det högsta anslaget, 144 200 kr.

Socialutskottet antyder i en passus att anslaget inte är avsett för social hjälpverksamhet i allmänhet. Ansvaret för den verksamheten bör naturligtvis i första hand ankomma på kommunerna. Anledningen lill all vi har haft en central fördelning beträffande elt sådant här anslag för den sociala hjälpverksamheten är all nykierhetsvården alltid har fån sina 75 96 av anslagel. Mol bakgrund av socialutredningens uttalande på denna punkt och mol bakgrund av kommunalekonomiska uiredningens arbete med dessa frågor är del myckel som lalar för all vi kommer all få elt enhetligt socialt bidrag där nykierhetsvården inle specialbehandlas inom socialvården. Man kan naturiiglvis ha delade meningar om en sådan lösning, men jag tror inle all vi kommer ifrån den. Del bör kanske då ske en uppdelning så all samhällets slöd lill den hjälpverksamhet som olika frivilliga organisationer bedriver lämnas direkt av kommunerna, medan statens stöd kommer in mera när del gäller upplysningsverksamheten.

Förhoppningsvis får vi ocksä se alkoholpoliliska uiredningens förslag läggas till grund för en proposition inom ett år. Därmed kommer också frågan om upplysningsverksamheten upp. Där spelar de frivilliga organisationerna ofta en avgörande roll, och i det sammanhanget kommer DKSN liksom andra organisalioner in. Jag är naturligtvis positivt inställd till att vi stödjer dessa organisalioner när det gäller att hjälpa samhället, att hjälpa alla - det är vad del till sist är fråga om - all bistå de människor som här råkat illa ut.

Herr Åkerlind har här talat för alt hela anslaget Bidrag lill Länkrörelsen m. m. skall delas upp i tre sektorer. Han nämnde förslås tvä sektorer, men det måsle ju vara tre; först hade vi anslaget lill Länkrörelsen, sedan fick vi anslagel till läkemedelsmissbrukarna och lill sist det anslag pä I mifion som vi här diskuterar. Jag avstyrker beslämi en sådan delafireglering som herr Hylländer ocksä berört i sin moiion. Jag iror att del vore olyckligt om vi delade upp det här anslaget på alltför många grupperingar, kanske t. o. m. beviljade etl anslag för vafie organisation. Fördelningen bör socialstyrelsen ha fullmakt att göra efter vissa direktiv.

Anledningen till att anslagel är uppdelat i tre sektorer är all man därigenom kunnat behandla frågan om anslag lill en ny grupp organisalioner ulan alt del berört den grupp som tidigare hade anslag. Därmed har man sluppit rivalitet mellan grupperna, och jag tror all det varit lyckligt. Den avvägning som här har skett mellan olika intressen tror jag alltså, herr talman, är en klok avvägning.

Jag yrkar bifall till utskottets hemställan pä dessa punkter och avslag på reservationerna 18, 19 och 20.

Man har i debatten också diskuterat ett anslag lill Narconon. Jag ställer mig tveksam till en sådant anslag. Men jag vill bara säga att socialutskottet och riksdagen knappasl kan göra en sådan detafiprövning av anslagen - den får vi överiäta ål socialstyrelsen. Jag ber alltså att få avstyrka det förslaget och tillstyrka utskottets hemställan.

Hen ÅKERLIND (m) kort genmäle;

Herr talman! Del verkar som om herr Svensson i Kungälv fullständigt missuppfattat vad jag sade om anslagel lill Länkrörelsen m. m. Herr Svensson i Kungälv påstår all jag vill dela upp anslaget och delaljreglera det. Det är precis tvärsom. Reservaiionen 20 går liksom mitt anförande gjorde ut på att hela anslagel skall stå lill förfogande för alla bidragssökande ulan att i förväg vara uppdelat på olika grupperingar.

Del kan vara anledning att rätta lill delta missförstånd. Är det så alt herr Svensson i Kungälv.delar denna uppfattning flnns det ju anledning för herr Svensson att rösta för reservationen 20.

När det gäller Narconon behöver vi inle avslå något förslag, eftersom del inte finns någon reservation pä den punkten. Utskottet har anfört all den verksamheten skall behandlas precis likadant som alla andra verksamheter på området. Och både herr Svensson och jag står ju bakom utskottets hemställan i det avseendet, vilket jag tycker är glädjande.

Herr SVENSSON i Kungälv (s) kort genmäle;

Herr lalman! Jag framför min ursäkt lill herr Åkerlind för att jag tilldelade honom åsikter som han inte har.

Del finns emellertid tvä olika linjer här: herr Hyllanders, som pläderar för en uppdelning av anslaget, och herr Åkerlinds, som innebär en gemensam pott. Jag tror all den avvägning som regering och utskott har gjort i della avseende är en bra avvägning.

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Hälso- och sjukvård, m. m.

Hen SÖDERSTRÖM (m);

Herr lalman! Under punklen 38 K 2 Bidrag till vissa hjälpmedel för handikappade har utskottet även behandlal min motion nr 781, där del yrkas på en snabbutredning i syfte att åstadkomma billigare skor och kortare leveranslider av skor för rörelsehindrade m. m.

Att åtgärder behövs pä della område bestyrks bl. a. genom alt de handikappades egen riksorganisation har skrivit till socialstyrelsen och påvisat sina svårigheter i det avseendet. Del skedde för ganska länge sedan.

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Hälso- och sjukvård, m. m.

116

men ännu har mig veterligen inte något svar kommit frän socialstyrelsen. Med tanke på denna skrivelse och vad jag själv upplevt som en realitet är jag förvånad över utskottets ställningstagande. Den förvåningen har även delats av en presidieledamot i Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar, för vilken jag har visat betänkandet.

Att förhållandet exempelvis skulle vara det som slår i belänkandet, alt "vid de skosloriekar, som är aktuella i molionen, dvs. 40 och större, har man tillgång lill hela marknadsulbudel av skor för vuxna, och man har i dag inga problem all i detta utbud hitta skor som är lämpliga för oriopediska ändringar och för all förses med Langes inlägg". För min sagesman var förhållandel i stället del, all han nyligen hämtat ell par skor till sin vuxne son - som är handikappad - efter att ha fått vänta pä leverans i ungefär sex månader.

Eftersom han påstår sig ha mycket god kontakt med Stockholm och de organisalioner som verkar där ställde han sig synnerligen undrande till utskottets beskrivning av silualionen och menade, alt för hans sons del var marknadsutbudet plus minus noll. För all vara riktigt säker kontaktade han i går ortopeden på bandageverkstaden i Norrköping och fick då reda på att ett par ortopedskor, sådana som han behöver för sin sons räkning, i dag kostar ungefär 1 000-1 100 kronor och all del dessutom är myckel lång leveranstid.

Jag har i dag, herr lalman, fått fram den här ulredningen, som citeras i utskottets betänkande och som för kort tid sedan överlämnats lill socialministern. Vad jag först uppmärksammade där var alt intervjuer och uppsamling av material skett under september och oktober månader 1973, medan utredningen ju är daterad i februari 1975.

Vi har här hört sägas all del inle finns några problem då det gäller ortopediska skor. När jag har läst den här utredningen har jag emellertid böriat fundera pä om den är densamma som del talas om i ulskottsbelänkandet. 1 ulredningen står det; "Den ortopediska skon är i dag

i mycket hög grad en handgjord sko. Detta ger upphov till en hög

kostnad.-- Några möjligheteratt på ett meningsfyllt sätt sänka priset

genom förändringar av kvaliteten torde således ej föreligga."

Det finns med en bilaga. Där redovisas tolv olika ortopediska defekter. Samtidigt fär man reda på att i fyra av fallen går det att använda en standardsko efter modifikationer. I de övriga åtta fallen anses det omöjligt att använda slandardskor.

Vidare får vi vela att i Sverige baseras tillverkningen i hög grad på yrkesskickliga invandrare, ofta i övre medelåldern. Här får vi elt krux i framliden, eftersom vi inte kallt kan räkna med att som tidigare basera rekryteringen pä ell tungt inslag av helt eller delvis färdigutbildade invandrare.

Utredningen är enig om all varie patient måste mötas av en fullt kompetent orlopedskotekniker med en fullt kompetent produktionsenhet bakom sig. Som målsättning för produktionen anser ulredningen att om man förstärker ambitionen all den orlopedskolekniska vården inte skall

försämras med en önskan om etl välbehövligt bättre framlida sakernas tillstånd, blir del svårt för de små enheterna att motsvara kraven annat än möjligen som legoverksläder. Enheterna måsle nämligen vara så stora att de för del första kan hälla välutbildade, auktoriserade ortopedsko-tekniker - helst flera, sä alt kollegialt erfarenhetsutbyte blir möjligt - för del andra har ekonomiska förutsättningar att genom deltagande i fortbildningskurser, litieraturstudier och resor föfia utvecklingen med rimlig belastning på produktpriset, för del tredje själva kan bidraga till utvecklingen och för del fiärde kan lämna rimliga konlinuitetsgarantier sä all inle samhället hell plötsligt står utan väsentliga delar av berörd service om några myckel små verkstäder läggs ned exempelvis av åldersskäl.

Jag kan inle komma fram lill något annat, herr talman, än att problemel kvarstår i hela sin vidd. Det är därför beklagligt alt utskottet har avstyrkt motionen 781. Jag farväl försöka finna tröst i den brasklapp som utskottet har tillfogat sill avståndstagande och delar förhoppningen att frågan kommer alt uppmärksammas av i främsta rummet huvudmännen för hjälpmedelsverksamheten. Men då hoppas jag också att den uppmärksamheten skärps och kommer alt omfatta hela landet och inte bara del landsting, Stockholms läns landsting, som har varit föremål för utredning - lät vara all del är landels i särklass största.

Jag har, herr talman, inget yrkande mot elt enigt utskott, men jag vill instämma i det särskilda yttrande nr 3 som har avlämnats av de moderata ulskottsledamölernä.

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Hälso- och sjukvård, m. m.

Fru SKANTZ (s) kort genmäle;

Herr lalman! Som kanske framgick av mitt anförande har också jag med mycket stort intresse läst den utredning som gjorts inom Stockholms läns landsting. Jag är övertygad om all de som i fortsättningen kommer att ha handom hjälpmedelsförsöriningen också kommeratt studera denna utredning. Fr. o. m. den I januari 1976 blir nämligen sjukvårdshuvudmännen hell ansvariga för tillhandahållandet av tekniska hjälpmedel. Därför trorjag att man kommer all la till vara alla de synpunkter som har kommit fram i utredningen.

Jag lycker inle alls att utskottet har varit negativt till molionen. Vi har myckel ingående behandlat den och våra synpunkler. Vi har menat all de som kommer an ha hand om hjälpmedelsverksamheten bör kunna ta ytterligare initiativ. Därför har vi ansett alt del inte fordras någon åtgärd frän riksdagens sida.

Hen SÖDERSTRÖM (m) kort genmäle;

Herr talman! Jag hoppas att fru Skantz fär rätt i sin förmodan all del blir förbäiiringar pä delta område. Men när man läser utskottsbetänkandet förefaller del som om det inte finns några problem på detta område. Jag kan inle dela den uppfattningen - särskilt inle sedan jag har läst ulredningen som ligger lill grund för ulskottsbelänkandet. Jag måste säga all utskottets ställningstagande är litet egendomligt.

117

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Hälso- och sjukvård, m. m.

118

Hen WIKNER (s):

Herr lalman! Jag och några till har i en moiion hemställt alt riksdagen hos regeringen anhåller om utredning och förslag för slörre engagemang från samhällets sida när det gäller tillverkning, försäfining av och information om tekniska hjälpmedel för handikappade. Det är som jag ser det en rimlig begäran. Jag tror inte att någon i utskollet kan förneka alt hjälpmedelstillverkningen lill slor del styrs av tillverkarens och säljarens ekonomiska intressen. Så får det inle vara, anser vi molionärer. Della är inle enbart min egen ståndpunkt, ulan den har framkommit även i en artikel i de handikappades tidning.

Utskottet framhåller all samhällets ekonomiska insatser för de handikappade har femdubblats under en tioårsperiod. Della är i och för sig myckel glädjande, men det är inle något argumeni för att förhållandena nu skulle vara tillfredsställande. Del beror naturligtvis pä vilket utgångsläge man jämför med. Det väsentliga är huruvida den som tillverkar dessa tekniska hjälpmedel verkligen kan få fram så billiga och så ändamålsenliga hjälpmedel som möjligl. Del är här jag anser an det brister.

Utskottet säger vidare: "Socialstyrelsen följer verksamhetens omfattning, utformning och utveckling och påverkar dess inriktning frän medicinska, sociala och tekniska synpunkler samiidigi som styrelsen beaktar samhällets möjligheter att ekonomiskt eller på annat sätt stödja hjälpmedelsverksamheten." Utskottet påpekar också alt man inrättat elt hjälpmedelsråd som skall bistå socialstyrelsen med bedömningar och råd. Sedan nämner utskottet en hel del andra åtgärder som vidtagits för att förbättra hjälpmedelsförsöriningen.

Allt della är naturligtvis tacknämligt, och jag anser all det är socialstyrelsens huvuduppgift att föfia dessa frågor. Men trols detta anser jag att samhället måste styra utvecklingen ännu härdare för all komma till rätta med de problem som påtalats i motionen.

Det är mänga handikappade som behöver tekniskt specialanpassade hjälpmedel för just deras handikapp. Lönsamheten fär inte vara del avgörande. Det är hjälpen lill den handikappade som man helt bör ta hänsyn lill. I många fall kan hjälpmedlen ocksä vara lill nytta i den handikappades dagliga livsföring.

Jag tror inle all den privata tillverkaren kan klara av detta behov. Samhället torde ha slörre möjligheter att göra det.

Jag är naturligtvis tillfredsställd med utskottets uttalande att "det, i överensstämmelse med de tankegångar som kommer lill uttryck i molionen, finns skäl att successivt ylleriigare bygga ut samhällets insatser såväl på hjälpmedelsområdet som på andra områden som är av belydelse för de handikappades integration och normalisering". Jag hoppas därför att utskottet ser med allvar på denna fråga. De handikappade skall inte behöva komma i kläm - de har nog med bekymmer ändå. Ell hjälpmedel som en handikappad behöver får inle bli en handelsvara med stora vinstintressen. Del är här som samhället bör ingripa och ta sitt ansvar. Jag hoppas att samhället tar på sig della ansvar och på ett tillfredsställande

sätt följer upp denna viktiga fråga för att hjälpa de människor som råkar ut för handikapp av något slag.

Del är naturligtvis meningslöst för mig att slälla något yrkande mot ett enhälligl utskott. Jag fär bida liden och hoppas verkligen all allt görs pä della område som del är möjligl att göra.

Hen GERNANDT (c);

Herr lalman! Socialutskottets betänkande nr 5 behandlar tre motioner där jag står som första namn. Motionerna anknyter lill punkterna 12, 16 och 36 i betänkandet. Jag ber att till protokollet fä anteckna några kommentarer till molionerna och lill utskottsbehandlingen.

Molionen nr 1246 vill fästa uppmärksamheten på ell antal fysikaliska förhållanden som inle hittills har rönt sä stort beaktande men som det möjligen kan vara värt all nämna något om. En del av det föreslagna kan måhända vara lill nytta och bör då tillvaratagas - annat kan vara lill skada för människors hälsa och bör då förebyggas. I en slencilerad kommentar lill motionen har jag försökt alt närmare redogöra för ulskoilels ledamöier hur verkningarna av de olika fysikaliska effeklerna bedöms yttra sig. Dä någon ingående kännedom om dessa effekter inte ännu finns i vårt land är det ocksä svårt alt skapa förståelse och intresse för frågorna här i riksdagen.

Del gäller bl. a. de negativa luftjonernas sannolikt positiva inverkan på organismen - inle minst för personer med andningsbesvär. Det gäller den evenluelll ogynnsamma verkan pä såväl del sensoriska som del motoriska nervsystemet som de positiva statiska laddningar vi så ofta bär pä kan tänkas ha - delta bl. a. mot bakgrunden av vårt eventuella behov av jusl negativa joner. Väl känt bland svenska läkare är förhållandel alt artificiell jonbildning i samband med läkning av benbrott påskyndar läkningsprocessen. För den som studerat hithörande förhållanden något mer ingående öppnar sig mycket intressanta perspektiv rörande sårläkning m. m. som jag dock inte här kan redogöra för av tidsskäl. Det är också av intresse att konstatera att det finns en svensktillverkad luftrenare som bygger på den eleklrostatiska principen och producerar negativa luftjoner.

I övrigl har jag framhållit vikten av att mer energiskt än hittills utreda farorna av elektromagnetiska fäll av radiofrekveni karakiär - mikrovågsugnar, elsvelsar, ellok m. m. - samt att upprätta en "frekvenstablå" över skadliga frekvenser lämpligen placerad vid arbetarskyddsslyrelsen. Till denna översikt bör insamlas alla kända svängningsfrekvenser från det lågfrekventa infrafiudel till elektronisk högfrekvens. Många skadliga frekvenser är kända världen över, men någon lätt tillgänglig sammanställning saknas t. v.

Det kan även - särskilt för små barn, känsliga personer och sjuka människor - vara skadligt att vistas i metalliskt avskärmade lokaler, där den för människan normala strålningen och spänningspotenlialen inte råder. Likaså kan det vara ogynnsamt för sådana personer att vistas

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Hälso- och sjukvård, m. m.

!I9

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Hälso- och sjukvård, m. m..

inom jordmagneliska filt där intensiteten är sådan alt fältet när in i byggnader. De här effeklerna kanske kan lyckas vara rätt ofarliga och ointressanta, men om man får höra litet mera i deiafi vad de kan föra med sig tror jag alt man ofta blir mer intresserad och förslår att det ligger något i all jag tar upp saken.

Del skulle inte behöva kosta så värst mycket all utreda behovel av närmare forskning i dessa frågor. Del finns säkert forskare i vårt land som är sysselsatta med mindre viktiga ting än dessa. Om forskare med anknytning lill de påpekade fysiologiska riskområdena ges elt litet uppdrag att läsa in tillgänglig utländsk litteratur i resp. ämne så bör del därefter finnas gott underlag för ställningstagande till eventuellt behov av vidare forskning.

Sä har man gjort t. ex. i lVA:s utredning om den radiofrekventa strålningen. Där har en grupp läst in vad som finns publicerat i ullandel. I rapporten -jag vet inle om del är sä många i riksdagen som har studerat den - står det pä var och varannan sida hur viktigt del är alt man forskar vidare på della område. Så kan del vara med de andra områdena ocksä.

1 molionen nr 1249 har jag önskat att del skall skapas ell kontaktorgan inom socialstyrelsen, dit sjuka människor kan ringa i sin, man fär väl kalla det för nöd, och fråga om medicinska förhållanden som ligger dem nära om hjärtat men som inle sjukkassorna eller läkaren på hemmaplan kan ge besked om. Sådana förfrågningar belastar fiänsteman i socialstyrelsen som har annat all göra; del gäller framför allt läkemedelsbyrån. Men om man hade etl kontaktorgan med några vänliga människor som verkligen har patienlkännedom och förståelse för sjukas problem kunde del bli litet hyggligare svar, även om kanske inte så myckel värdefullare, än de svar som många sjuka nu kan få när de med sina frågor irriterar personal pä socialstyrelsen som egentligen inte skall behöva sitta och tala i telefon med allmänheten.

Man talar på socialstyrelsen om all del nu finns möjlighet all göra egna undersökningar av ny karaktär - beträffande naturläkemedel, akupunktur m. m. Men vi måsle komma ihåg all man med all sannolikhet bara avser att göra sädana undersökningar när någon utomstående läkare ansöker om det. Vi skall med andra ord inte vänta oss att det blir några stora ting uträttade av socialstyrelsen själv.

Slutligen hell kort några ord om molionen nr 1247 som lar upp re-habilileringsverksamheten vid Narconon som jag har försökt detafislu-dera och som jag verkligen tror på. Jag ber kammarens ledamöter vara vänliga all själva titta litet på Narcononverksamhelen och inte vara rädda för den. Hell säkert är den bland det värdefullare i rehabiliteringsväg som i dag äger rum i värt land.

120

Hen HYLTANDER (fp);

Herr lalman! Under p. J 7 i socialhuvudliteln las bidraget lill Länkrörelsen m. fl. organisationer upp. Frågan har redan berörts av herr Romanus som har yrkat bifall till reservationen 19. Jag ber att fä göra delsamma

men vill inledningsvis understryka vad utskottet säger pä s. 59 i sill betänkande: "Som utskottet upprepade gånger har framhållit utför såväl Länkrörelsen som övriga organisalioner som kan erhålla stöd frän anslaget betydelsefulla insalser på nykterhelsvårdens och narkomanvårdens område." Del är väl bara alt konstatera att det stöd som det allmänna ger på detta område såväl som på många andra områden är ett slöd som mångfaldigas genom de frivilligas insalser. Del torde inte kunna bestridas att det är väl använda pengar som kommer till flerdubbel nytta. Jag konstaterar lyvärr att socialministern har hunnit lämna kammaren, men jag hoppas all det jag har all säga skall nå honom i alla fall, om inle annat så i form av riksdagsprotokollet.

Jag har i min moiion 1528 tagit upp en speciell del av detta arbete. An jag betonar RIA-arbetet och DKSN;s verksamhet bland alkoholskadade och narkomaner beror inle på att jag pä något sätt undervärderar vad som görs av de övriga organisationer som nämns i betänkandet och som får den största delen av anslaget, alltså Länkrörelsen, RFHL m. fl. I min motion betonar jag alt del inle är rikliga proportioner mellan de anslag som delas ul och de insatser som görs.

Jag har i molionen framhållit det arbete som uträttas inom RIA-verksamhelen på olika orter i landet, och jag skall be att få komplettera med elt par siffror. Det finns f n. RIA-byråer pä 26 orter. Ar 1973 förekom verksamheten på 14 orter och år 1974 fanns den på 24 orter. Verksamheten har alltså vuxit och bedrivs nu på 26 orter. Antalet besök på de 24 orter som fanns 1974 uppgick lill 146 743 för all vara exakt. Det är den siffra jag har fält frän riksorganisationen.

Bidrag lill denna verksamhet har utgått med knappt 145 000 kr. enligt vad herr Svensson i Kungälv nyss nämnde -jag tror det exakta beloppet är 144 200 kr. Om RIA-byråerna skulle ha fält lika mycket som exempelvis de 150 länkföreningarna i landet, skulle beloppet ha varit ungefär 350 000 kr. i fiol, ökat med 10 96 i är. Del säger något om proportionerna i det här fallet.

Sedan redovisas i proposiiionen att RFHL, som är den största av de här organisationerna, har 18 lokalavdelningar. Förra året fick dessa I 200 000 kr. och i är föresläs de få 1 600 000 kr. Jämför man detta med vad de 26 RIA-byråerna i landet får blir disproportionen ganska stor mellan anslag och verksamhetsomfatlning - låt vara alt man kan lägga olika belydelse i delta begrepp. Det gäller alltså 26 RIA-byråer mot 18 RFHL-avdelningar plus några andra enheter, som jag nu inte kan erinra mig, men om vi sätter 26-26, blir proportionen i alla fill 1:10. Det är inle riktigt i linje med vad jag har yrkat vid punkten C i motionsklämmen, nämligen att erforderliga direktiv ges till socialstyrelsen för fördelning av medel under J 7 i innevarande budgetårs budget, 1974/75, i syfte att ge RIA-arbetet en likvärdig anslagstilldelning i förhållande till arbetets omfattning och betydelse.

Här kan man ju säga alt det, som herr Svensson i Kungälv nyss framhöll, är kommunerna som skall ha ansvaret för delta arbete, men del gäller i så fall hela anslagel under denna titel, och det är ju något som

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Hälso- och sjukvård, m. m.

121

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Hälso- och sjukvård, m. m.

kan tas upp i annat sammanhang. Det ändrar emellertid inte de här proportionerna. Jag skulle vifia vädja till socialministern alt ytterligare medverka lill alt proportionerna mellan anslag och verksamhetsomfatlning blir rimliga.

Överläggningen var härmed slutad.

122

Punkten 12

M o m. 1 o c h 2 Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 3

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 14 av herr Hagberg i Borlänge, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lantz begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion;

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet nr 5 punklen 12 mom. 3 rösiar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 14 av herr Hagberg i Borlänge.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Lantz begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resullal:

Ja - 291 Nej - 14

Mom. 4 och 5 Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 13-30

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 31

Mom. 1

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 15 av herr Romanus, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 2

Utskottels hemställan bifölls.

Punkten 32

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 33

Mom. 1

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Hälso- och sjukvård, m. m.

Mom. 2

Proposilioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 16 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gustavsson i Alvesta begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller socialutskottets hemställan i beiänkandel

nr 5 punkten 33 niom. 2 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 16 av herr Gustavsson

i Alvesta m. fl. i motsvarande del.

Ja - 198 Nej - 109

Mom. 3 och 4 Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 34

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 35

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskoilels hemställan, dels reservationen nr 17 av herr Romanus, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkten 36

Mom. 1

Proposilioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2;o) reservationen nr 18 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. samt 3;o) reservaiionen nr 19 av herr Romanus, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Gustavsson i Alvesta begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2;o) angivna förklarades

123

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Hälso- och sjukvård, m. m.

ha flertalets mening för sig. Sedan herr Romanus begärt votering belräffande kontrapropositionen upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren lill kontraproposition i huvudvoteringen angående socialutskottets hemställan i betänkandet nr 5 punklen 36 mom. 1 antar reservaiionen nr 18 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. rösiar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i nämnda votering antagit reservaiionen nr 19 av herr Romanus.

124

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då herr Romanus begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 88

Nej - 30

Avslår - 189

I enlighet härmed blev föfiande voleringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill all kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet

nr 5 punkten 36 mom. 1 röstar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 18 av herr Gustavsson

i Alvesta m. fl.

Ja - 197

Nej - 108

Avslår - 2

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 20 av herrar Carishamre och Åkeriind, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Åkerlind begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet

nr 5 punkten 36 mom. 2 rösiar ja.

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 20 av herrar Carlshamre

och Åkeriind.

A rbetsmiljöfrågor, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens Nr 52 ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då herr Åkeriind begärde röst- Onsdaeen den räkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning q „pj.jj q-j gav följande resultat:

Ja - 263 Nej - 44

Mom. 3

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 37-39

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 40

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 21 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gustavsson i Alvesta begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill all kammaren bifaller socialutskottets hemställan i beiänkandel

nr 5 punkten 40 röstar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 21 av herr Gustavsson

i Alvesta m. fl.

Ja - 200 Nej - 107

Punkterna 41-47

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 5 Arbetsmiljöfrågor, m. m.

Föredrogs socialutskottets belänkanden

nr 3 med anledning av propositionen 1975:1 såvitt gäller anslag lill arbetarskyddsslyrelsen, yrkesinspektionen och statens arbetsklinik jämte motioner samt

nr 4 med anledning av motioner om vissa arbelsmiljöfrågor.

125

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

A rbetsmiljöfrågor, m. m.

Hen ANDRE VICE TALMANNEN:

Socialutskottets betänkanden nr 3 och 4 debatteras i etl sammanhang, och yrkanden beträffande båda dessa betänkanden får framställas under den gemensamma överläggningen.

Socialutskottets betänkande nr 3

I del följande redovisas endast den punkt, vid vilken under överläggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkten I (Arbetarskyddsslyrelsen. Yrkesinspektionen)

Regeringen hade i proposiiionen 1975:1, bilaga 13 (arbetsmarknadsdepartementet) under punkterna C 1 och C 2 (s. 111-118) föreslagit riksdagen

(C 1) att lill Arbetarskyddsslyrelsen för budgetåret 1975/76 anvisa ell förslagsanslag av 41 365 000 kr., varav 202 000 kr. all avräknas mol automobilskattemedlen,

(C 2) alt lill Yrkesinspektionen för budgetåret 1975/76 anvisa elt förslagsanslag av 41 835 000 kr., varav 1 487 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

1 della sammanhang hade behandlats molionerna

1975:43 av herrar Åsling (c) och Sfiernslröm (c), vari hemslällls all riksdagen beslutade att Jämtlands län skulle utgöra elt distrikt av yrkesinspektionen,

1975:350 av herr Sjönell m. fl. (c, m) saml

1975:1262 av herr Johansson i Simrishamn m. fl. (s), vari hemslällls att riksdagen hos regeringen begärde förslag om alt förlägga en del av yrkesinspektionens verksamhet lill Kristianstad-Hässleholm primärcenlrum.

Utskottet hemställde

alt riksdagen lill Arbetarskyddsslyrelsen för budgetåret 1975/76 skulle anvisa ell förslagsanslag av 41 365 000 kr., varav 202 000 kr. att avräknas mol automobilskattemedlen,

att riksdagen belräffande anslag lill näringslivets organisalioner skulle avslå motionen 1975:350,

alt riksdagen lill Yrkesinspektionen för budgetåret 1975/76 skulle anvisa etl förslagsanslag av 41 835 000 kr., varav 1 487 000 kr. att avräknas mol automobilskattemedlen,

all riksdagen belräffande yrkesinspektionens organisation skulle avslå motionerna 1975:43 och 1975:1262.

126

Reservalion hade avgivits belräffande yrkesinspeklionensorganisaiionav herrar Gustavsson i Alvesta (c), Romanus (fp) och Andreasson i Östra Ljungby (c) saml fröken Andersson (c) och fru Wigenfeldt (c) som ansett att ulskottet under 4 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionerna 1975:43 och 1975:1262 gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

Socialutskottets betänkande nr 4

I della belänkande behandlades motionerna

1975:33 av fru Anér (fp), vari hemställts all riksdagen hos regeringen begärde all åtgärder vidtogs i syfte all begränsa bullret på arbetsplatserna, varvid behovel av förbättrad akustisk utbildning för gymnasieingenjörer, möjligheterna all med hjälp av ekonomiska styrmedel begränsa bullermissioner samt utfärdandet av bullernormer för olika maskintyper särskild beaktades,

1975:36 av fru Berglund m. fl. (s),

1975:80 av fru Hansson m. fl. (s), vari hemställts all riksdagen hos regeringen begärde förslag lill en sådan skärpning av arbetarskyddslagen all direkt slraffhot följde för den som uppenbart bröt mol lagen,

1975:153 av herr Helén m. fl. (fp), vari, såviii här var i fråga (yrkandena 3-5), hemslällls

all riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna all en kommande arbetsmiljölag borde ges en sådan utformning all de anställda blev jämställda med arbetsgivaren i vad avsåg del reella inflytandet över arbetsmiljön i vid mening,

alt riksdagen begärde all regeringen förelade riksdagen förslag i syfte att skapa förutsättningar för att lägga huvudansvaret för arbetsmiljön in-beräknal företagshälsovården på förelagsnämnderna,

alt riksdagen begärde alt regeringen förelade riksdagen förslag om principbeslut rörande obligatorisk företagshälsovård,

1975:480 av herr Hallgren m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen uttalade sig för

alt i arbelarskyddslagen infördes bestämmelser som förbjöd enmans-befiäning på normalgodslåg och expressgodslåg,

att riksdagen hos regeringen skulle anhålla att förslag om erforderlig ändring i arbelarskyddslagen skyndsamt utarbetades och förelades riksdagen,

1975:481 av herr Hallgren m. fl. (vpk), vari hemslällls alt riksdagen beslutade anta av motionärerna föreslagna ändringar i 40 och 41 §!; arbetarskyddslagen (1949:1), innebärande i huvudsak alt skyddsombud skulle utses dels av kollektivavialsbunden facklig organisation, dels av annan facklig organisation som företrädde minst en femtedel av arbetslagarna pä arbetsstället, varvid rätt alt utse regionalt skyddsombud skulle medges inte bara lokal avdelning av huvudorganisation enligt lagen om förenings- och förhandlingsrätt utan ocksä lokal avdelning av annan facklig huvudorganisation som enligt stadgarna hade till uppgift all lillvaraia arbelslagarnas intressen rörande förhållande till arbetsgivaren san-it an de anställdas företrädare i skyddskommillé skulle utses dels av kollektivavialsbunden organisation som företrädde minst en tredjedel av arbetstagarna pä arbetsstället, dels av annan facklig organisation som företrädde tvä tredjedelar av arbetslagarna, av annan lokal facklig organisation son-| företrädde ivå iretljedelar av arbelslagarna.

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

A rbetsmiljöfrågor, m. m.

127

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

A rbetsmiljöfrågor, m. m.

1975:768 av herr Bohman m. fl. (m), vari hemställts all riksdagen skulle

hos regeringen anhålla om alt en allsidigt sammansatt kommitté tillsattes med uppgift att kartlägga de bakomliggande orsakerna till den höga sjukfrånvaron samt ange förslag till ätgärder för alt nedbringa denna,

hos regeringen anhålla om åtgärder i syfte all främja en internationell standardisering av arbetsmiljökraven på maskiner och kemisk-lekniska produkter,

besluta om en sådan ändring i arbetarskyddslagen att lokalt skyddsombud resp. medlem i skyddskommitté i första hand skulle utses genom val av de berörda arbetslagarna.

1975:772 av herr Fälldin m. fl. (c) vari, såviii här var i fråga (yrkandena 1 och 2), hemslällls

att riksdagen uttalade all de psykosociala arbetsmiljöproblemen ägnades ökad uppmärksamhet bl. a. genom forskningsprojekt inom ramen för arbetarskyddsfondens verksamhet,

att riksdagen beslutade all hos regeringen begära en utredning om ändring av gällande slatsbidragsregler för förelagshälsovården i syfte alt stimulera förelagen lill en ökad satsning pä en fullständig företagshälsovård omfattande även den tekniska delen,

1975:1240 av herrar Ericson i Örebro (s) och Konradsson (s).

128

1975:1257 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari, såvitt här var i fråga (yrkandena 1, 2a-c, 3 a-c och 4-7), hemslällls

1. att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om en snabbutredning
och förslag om

att all teknisk och medicinsk företagshälsovård underställdes lands-lingets huvudmannaskap, med kontroll av de arbetande över förelagshälsovårdens utformning och personalanslällning,

all lagstifta om att varie företag med minst 1 000 anställda skulle ha landslingsanslälld skyddsingenjör och förelagsskölerska på hellid och all senast är 1980 varie förelag med minst 2 000 anställda skulle ha företagsläkare (en läkare på 2 000 anställda),

all ålägga landslingen att på motsvarande säll ordna företagshälsovården även för anställda inom förelag med mindre än 1 000 anställda genom förelagshälsovårdscentraler,

d) att arbetsgivarna gjordes skyldiga alt betala för denna lands-
lingsdrivna företagshälsovård i full utsträckning,

2. att riksdagen skulle anhålla hos regeringen om förslag om

a) att lagstiftningen ändrades sä all arbetet omedelbart skulle upphöra när de fastlagda gränsvärdena överträddes och sä att förbättringar genomfördes omedelbart,

b. all ell epidemiologiskl forskningscentrum upprättades i arbelar-skyddsstyrelsens regi som dalamässigl regisirerade yrkeshygieniska och medicinska data för all utvärdera samband.

c) all företagen ålades genomföra utvidgad ulbildning för skyddsombuden, speciellt i mätteknik och giftlära, varvid företaget skulle slå för kurskostnader och lön,

3. att riksdagen skulle anhålla om

alt regeringen gav arbetarskyddsslyrelsen i uppdrag att före 1975 års utgång presentera den dokumentation som förutsattes finnas lill den nya hygieniska gränsvärdeslislan och presentera motiven i de fall ett lägre gränsvärde tillämpades utomlands,

all gränsvärdet för alla cancerogena ämnen skulle vara noll (eller åtminstone ouppläckbarl) i luften år 1980 och att således arbetet med föreskrifter om produktionsförändringar omedelbart påböriades,

all arbetarskyddsstyrelsen gavs i uppdrag att ordna yrkeshygieni-kerkurser som kunde sökas frill,

att riksdagen uttalade all de utredningar som sysslade med yrkesskadebegreppet och yrkesskadestalistiken anmodades att lägga fram sina förslag under år 1975 och alt regeringen för sin del skyndsamt lade fram förslag i frågan,

alt riksdagen hos regeringen begärde förslag om

att i arbetarskyddslagen infördes regler och bestämmelser som minskade arbelshets och utslagningar, med bl. a. 10 minuters paus, och vad som i övrigt anförts i motionen,

alt komplexet med gruppträning, utvecklingssamtal och sensilivilelslräning utreddes och kartlades och all den utmanande sensitivitets-träningen omedlbart i lag förbjöds,

att riksdagen uttalade att statliga medel reserverades för alt hell bekosta arbetsmifiöexperler, som anställts av fackförbund, LO, TCO eller SACO, förslagsvis genom en höjd arbetsgivaravgift,

all riksdagen hos regeringen begärde förslag om all ändringar gjordes i 40 b ?; arbelarskyddslagen syftande till en utvidgning av rätten för skyddsombud att avbryta hälsofariigi arbete samt lill all lokal fackförening blev den enda instans som kunde pröva det berättigade i etl skyddsombuds åtgärd samt

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

A rbetsmiljöfrågor, m. m.

1975:1295 av herr Sörenson m. fl. (s).

Utskottet hemställde

beträffande arbetstagarnas medinflytande i arbelsmifiöfrägor att riksdagen skulle avslå molionen 1975:153 yrkandena 3 och 4,

beträffande översyn av arbetsmifiöulbildningen m. m. att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1295,

beträffande vidareutbildning av skyddsombud m. m. all riksdagen skulle avslå motionen 1975:1257 yrkandena 2 c och 3 c,

belräffande psykosociala arbetsmiljöproblem att riksdagen skulle avslå motionen 1975:772 yrkandet 1,

belräffande epidemiologiskl forskningscentrum all riksdagen skulle avslå molionen 1975:1257 yrkandet 2 b,

129

9 Riksdagens protokoll 1975. Nr 52-53

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

A rbetsmiljöfrågor, m. m.

belräffande sjukfrånvarons orsaker alt riksdagen skulle avslå molionen 1975:768 yrkandet 1,

beträffande sensilivitetsiräning att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1257 yrkandet 5 b.

belräffande utbildning av förelagsläkare all riksdagen skulle avslå motionen 1975:1240,

beträffande obligatorisk företagshälsovård alt riksdagen skulle avslå motionen 1975:153 yrkandet 5 och molionen 1975:1257 yrkandet 1,

belräffande slatsbidragsregler för förelagshälsovård att riksdagen skulle avslå motionen 1975:772 yrkandet 2,

belräffande utseende av skyddsombud m. m. all riksdagen skulle avslå motionen 1975:481 och motionen 1975:768 yrkandet 3,

beträffande skyddsombuds befogenhet all avbryta arbeie att riksdagen skulle avslå molionen 1975:1257 yrkandet 7,

belräffande sanktionssyslemel alt riksdagen skulle avslå molionen 1975:80,

beträffande åtgärder mot buller all riksdagen skulle avslå molionen 1975:33,

belräffande hygieniska gränsvärden alt riksdagen skulle avslå molionen 1975:1257 yrkandena 2 a och 3 b.

beträffande underlaget för gränsvärdeslistan all riksdagen skulle avslå motionen 1975:1257 yrkandet 3 a,

belräffande åtgärder för alt minska arbetsintensiteten all riksdagen skulle avslå molionen 1975:1257 yrkandet 5 a.

beträffande förbud mol användning av kvinnlig arbetskraft all riksdagen skulle avslå molionen 1975:36,

belräffande enmansbefiäning på express- och normalgodslåg att riksdagen skulle avslå molionen 1975:480,

belräffande internationellt standardiseringsarbete alt riksdagen skulle avslå motionen 1975:768 yrkandet 2,

beträffande yrkesskadeförsäkringskommittén och yrkesskadesla-tistikulredningen att riksdagen skulle avslå molionen 1975:1257 yrkandet 4,

beträffande arbetsmifiöexperler i fackföreningar alt riksdagen skulle avslå motionen 1975:1257 yrkandet 6.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande arbetstagarnas medinflytande i arbelsmifiöfrägor av herr Romanus (fp) som ansett att ulskottet under 1 bort hemställa

all riksdagen med anledning av motionen 1975:153 yrkandena 3 och 4 gav regeringen lill känna vad reservanten anfört.

130

2. beträffande vidareutbildning av skyddsombud m. m. av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som ansett alt utskollet under 3 bort hemställa

att riksdagen med anledning av molionen 1975:1257 yrkandena 2 c och 3 c gav regeringen lill känna vad reservanten anfört.

3. belräffande psykosociala arbetmifiöproblem av herrar Gustavsson
i Alvesta och Andreasson i Östra Ljungby samt fröken Andersson och
fru Wigenfeldt (samtliga c) som ansett all ulskottet under 4 bort hemställa

all riksdagen med anledning av molionen 1975:772 yrkandet 1 gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

4. belräffande epidemiologiskl forskningscentrum av herr Hagberg i
Boriänge (vpk) som ansett att utskottet under 5 bort hemställa

att riksdagen med anledning av molionen 1975:1257 yrkandet 2 b gav regeringen till känna vad reservanten anfört,

5. beträffande sjukfrånvarons orsaker av herrar Carlshamre (m) och
Åkerlind (m) som ansett alt utskottet under 6 bort hemställa

alt riksdagen med anledning av motionen 1975:768 yrkandet 1 gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

6. beträffande sensilivitetsiräning av herr Hagberg i Borlänge (vpk)
som ansett alt utskottet under 7 bort hemställa

alt riksdagen med anledning av niotionen 1975:1257 yrkandet 5 b gav regeringen till känna vad reservanten anfört,

7. beträffande obligatorisk företagshälsovård av herr Romanus (fp) som
ansett att utskottet under 9 bort hemställa

all riksdagen med anledning av molionen 1975:153 yrkandet 5 och med avslag på molionen 1975:1257 yrkandet 1 gav regeringen lill känna vad reservanten anfört,

8. beträffande obligatorisk förelagshälsovård av herr Hagberg i Bor
länge (vpk) som ansett att utskottet under 9 bort hemställa

all riksdagen med anledning av molionen 1975:1257 yrkandet 1 och med avslag på motionen 1975:153 yrkandet 5 gav regeringen lill känna vad reservanten anfört,

9. beträffande slatsbidragsregler för företagshälsovård av herrar Gus
tavsson i Alvesta och Andreasson i Östra Ljungby saml fröken Andersson
Och fru Wigenfeldt (samtliga c) som ansett all ulskoltei under 10 bort
hemställa

all riksdagen med anledning av motionen 1975:772 yrkandet 2 gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Arbetsmiljöfrågor, m. m.

10. belräffande utseende av skyddsombud m. m. av herrar Carlshamre (m) och Åkerlind (m) som ansett att utskottet under 11 bort hemställa

att riksdagen med anledning av molionen 1975:768 yrkandet 3 och med avslag på molionen 1975:481 gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört.

131

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

A rbetsmiljöfrågor, m. m.

11. beträffande utseende av skyddsombud m.m. av herr Hagberg i
Borlänge (vpk) som ansett att utskottet under 11 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1975:481 och med avslag på molionen 1975:768 yrkandet 3 gav regeringen lill känna vad reservanten anfört,

12. beträffande skyddsombuds befogenhet alt avbryta arbete av herr
Hagberg i Boriänge (vpk) som ansett att utskottet under 12 bort hemställa

att riksdagen med anledning av niotionen 1975:1257 yrkandet 7 gav regeringen till känna vad reservanten anfört,

13. beträffande sanktionssystemet av herr Hagberg i Borlänge (vpk)
som ansett all ulskottet under 13 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1975:80 gav regeringen till känna vad reservanten anfört,

14. belräffande ätgärder mol buller av herr Romanus (fp) som ansett
att utskottet under 14 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975:33 hos regeringen begärde all åtgärder vidtogs i syfte alt begränsa buller på arbetsplatserna, varvid behovet av förbättrad akustisk utbildning för gymnasieingenjörer, möjligheterna att med hjälp av ekonomiska styrmedel begränsa bulleremissioner samt utfärdandet av bullernormer för olika maskintyper särskilt beaktades,

15. belräffande hygieniska gränsvärden av herr Hagberg i Borlänge
(vpk) som ansett alt utskottet under 15 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1975:1257 yrkandena 2 a och 3 b gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

16. belräffande underlaget för gränsvärdeslistan av herr Hagberg i Bor
länge (vpk) som ansett att ulskottet under 16 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1975:1257 yrkandet 3 a gav regeringen till känna vad reservanten anfört.

17. beträffande åtgärder för alt minska arbetsintensiteten av herr Hag
berg i Borlänge (vpk) som ansett att utskottet under 17 bort hemställa

alt riksdagen med anledning av motionen 1975:1257 yrkandet 5 a gav regeringen till känna vad reservanien-ia anfört.

132

18. beträffande enmansbefiäning på express- och normalgodslåg av herr Hagberg i Boriänge (vpk) som ansett alt utskottet under 19 bort hemställa

all riksdagen med anledning av molionen 1975:480 gav regeringen lill känna vad reservanten anfört.

19. belräffande inlernalionellt standardiseringsarbete av herrar Carls
hamre (m) och Åkerlind (m) som ansett att ulskottet under 20 bort hem
ställa

alt riksdagen med anledning av motionen 1975:768 yrkandet 2 gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

20. belräffande arbetsmifiöexperler i fackföreningar av herr Hagberg
i Borlänge (vpk) som ansett all utskottet under 22 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1975:1257 yrkandet 6 gav regeringen till känna vad reservanten anfört.

Till detta betänkande hade fogats ett särskilt yttrande beträffande utseende av skyddsombud m. m. av herr Romanus (fp).

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

A rbetsmiljöfrågor, m. m.

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c);

Herr talman! I socialutskottets betänkande nr 3 har vi en reservalion från centerpartiet. Den ansluter till etl par moiioner, nämligen en motion av herrar Åsling och Sfiernslröm, vilka yrkar pä alt Jämtlands län skall bli ett eget distrikt av yrkesinspektionen, och en motion av herr Johansson i Simrishamn m. fl., som begär att man förlägger en del av yrkesinspektionens verksamhet lill Kristianstad-Hässleholm primärcenlrum. Vi här'vid tidigare tillfällen tagit upp de här frågorna och hävdat den uppfattningen att för organisationen av yrkesinspeklionsverksamhelen bör varie län omfatta ett distrikt. Vi har nu i reservaiionen sagt alt en allmän översyn av yrkesinspektionens distriktsindelning och behoven av lokalkontor pä vissa orter bör göras så snart ytterligare erfarenheter har vunnits. Detta vill vi alt riksdagen gör etl uttalande om som ges regeringen till känna. Jag ber därför, herr talman, all få yrka bifall till reservationen vid betänkandet nr 3. Jag vill ocksä uttala lillfredsslällelse över de satsningar som görs inom denna verksamhet.

Socialutskottets betänkande nr 4 lar upp frågor som berör företagshälsovården. Det är av väsentligt värde att vi har möjligheter att skapa sådana arbetsförhållanden att individen kan känna arbetstillfredsställelse och uppleva sin arbetsuppgift som meningsfull. Vi har i tidigare partimotioner sagl - och så säger vi även i år - alt arbetet har ell egenvärde och ärell väsentligt livsområde i vär kultur. Därför har goda arbetsmiljöer en avgörande belydelse för trivseln på arbetsplatsen, för arbelslagarnas hälsa och välbefinnande och likaså för ell bra arbetsresultat.

Vi har under senare år haft en snabb teknisk utveckling som har underlättat individens arbetssituation. Maskiner har övertagit del tyngsta arbetet och kanske i vissa fall del smutsigaste arbetet. Men samtidigt har utvecklingen lett fram till att vi har fält nya ämnen, nya maskiner och tillverkningsprocesser som medför påfrestningar och hälsorisker pä arbetsplatserna. Skadlig stress och psykisk ohälsa som följd därav har blivit svårbemästrade problem.

Under 1970-lalet har betydelsefulla reformer genomförts pä detta om-

133

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

A rbetsmiljöfrågor, m. m.

134

rade. Och det gäller nu att på bästa möjliga sätt kunna följa upp dessa reformer. Vi har vid olika tillfällen här i riksdagen tagit upp frågan om bättre forsknings- och utvecklingsarbete för all vi skall kunna spåra och åtgärda faktorer inom arbetslivet som leder lill ohälsa. De problem som sammanhänger med den fysiska mifiöns utformning liksom effekter av kemikalier och andra mifiöfarliga produkter har vi ägnat ganska slor uppmärksamhet. Detta är hell naturligt eftersom dessa mifiöproblem ofta är av direkt och påtaglig natur. Men de psykiska och psykosociala ar-betsproblemen som gäller arbetets och arbeismifiöns psykiska inverkan på människan har inle uppmärksammals i lika slor utsträckning. Vi menar all del är av utomordentligt stort värde att vi även försöker föfia upp och åtgärda de problemen, även om vi vet att de är omfattande och svårbemästrade.

Del framgår av olika undersökningar att många människor upplever sitt arbeie som stressande och alt arbetsförhållandena är en dominerande orsak lill psykisk ohälsa. Inom flera områden är sjukfrånvaron ganska hög. En slor del av sjukdagarna är föranledda av psykiska störningar och psykisk otrygghet. Della är problem från sociala utgångspunkter, och vi måsle försöka åtgärda dem. De innebär även stora ekonomiska förluster för den enskilde och för samhället.

Det flnns flera orsaker bakom denna utveckling. Arbetsmifiöerna har ofta konstruerats med utgångspunkt i rent tekniska överväganden utan tillräcklig hänsyn lill psykologiska och medicinska förhållanden. En arbetsmifiö kan vara acceptabel för den fysiska hälsan men samtidigt alltför påfrestande för den psykiska.

Vi har, som jag nämnde, vid olika tillfällen tagit upp dessa problem, men vi har inte vunnit gehör för våra förslag. Det är intressant all konstatera all den utredning som tillsattes förra åi-et efter lottning här i riksdagen och som skulle syssla med arbelsmifiön och insatserna på det området har tagit upp de här frågorna. Man har försökt göra en analys av de psykosociala arbeismiljöproblemens natur. Man säger i ulredningen; "En uppfattning om de psykosociala arbeismifiöproblemen kan man få genom att se pä de mänskliga behov som enligt modern psykosocial forskning bör tillgodoses i arbetet." Man lalar om behov av ett innehåll i arbetet som kräver något utöver styrka och uthållighet och som ger variation i arbetet, behov av att fortlöpande kunna lära något i arbelet, behov av all kunna fatta beslut inom vissa ramar och all ha inflytande över del egna arbelet samt att kunna påverka förelaget i stort, behov av anseende, medmänsklig förståelse och respekt på arbetsplatsen, behov av all kunna se ett sammanhang mellan del egna arbeiei och omvärlden, åiminstone sä att man kan se etl sammanhang mellan del man utför i arbetet och det som betraktas som nyttigt och värdefullt i samhället, och behov av an kunna förena det egna arbetet med framtidsförhoppningar i någon form. Därför måste de psykosociala arbetsmiljöproblemen ges större uirymme inom del forsknings- och utvecklingsarbete som bedrivs på arbeismifiöomrädel.

Den andra frågan av slor belydelse är förelagshälsovården -en viktig lel av arbetarskydd och arbetsmifiöpolitik. Målet måste vara att alla i irbetslivel tillförsäkras en god företagshälsovård. Men vi vet att det, som det ser ul i dag, är elt avlägset mål. En stor del av landels yrkesverksamma människor har inle tillgång lill företagshälsovård. Del gäller kanske främst anställda i mindre förelag, egna företagare och verksamma inom företag med spridda arbetsplatser.

Vi vet att de nyinrättade yrkesinspektionsnämnderna bl. a. ålagts all föfia och främja förelagshälsovårdens utveckling och all fungera som organ för samråd i förelagshälsovårdsfrågor. Vi vet ocksä att silualionen för tillfället är den an del är svårt alt få tag på både företagsläkare och skyddsingenjörer som skall sköta dessa uppgifter.

Företagshälsovårdens uppgift är att anpassa människa, arbetsuppgift och arbetsmifiö till varandra och därigenom bidra till ökad arbetstillfredsställelse. Vi har i vår motion tagit upp frågan om del inle är lämpligt all ompröva de nuvarande bidragsreglerna, som är sådana att försäkringskassan betalar 50 96 av den medicinska verksamhetens kostnader under förutsättning alt minst 50 96 av arbetet utgörs av sjukvård. Uppgår inte sjukvärdsdelen lill 50 96 minskas statsbidraget i motsvarande grad.

Eftersom företagshälsovårdens huvuduppgift måste vara av förebyggande art menar vi all del är viktigt att det förebyggande arbetet initieras genom samråd med teknisk personal, skyddsombud och arbetstagare, så att man pä del sättet får fram elt bättre resultat. Därför bör en väl utbyggd och helt fungerande företagshälsovård innefatta såväl en medicinsk som en social och en skyddsteknisk del. Vi ifrågasätter då om man inte genom att ändra statsbidragsbestämmelserna, sä att också företagshälsovårdens tekniska del ingår i de kostnader som berättigar till statsbidrag, skulle stimulera förelagen lill all ordna även den skyddstekniska delen pä ell mera tillfredsställande säll.

Detta har vi alltså fört fram i motionen. Vi har också föfil upp det i reservationer till socialutskottets betiinkande nr 4, och jag ber, herr lalman, att fä yrka bifall till de reservationer son-i centerns represei-iiai-iier Slår för.

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

A rbetsmiljöfrågor, m. m.

Herr ÅKERLIND (m);

Herr talman! Som framhålls i inledningen till socialutskottets betänkande nr 4 har under senare år stort intresse ägnats ål all förändra arbetslivets villkor i vid mening. Genom olika reformer har också förutsättningar skapats för t. ex. bättre arbetsmifiö, och slörre möjligheter har berelts de anställda att påverka förhållandena på den egna arbetsplatsen. Men när det gäller arbetsmiljön finns del både gamla problen-| som kvarstår och nya som uppstår. De mänga moiioner som nu behandlas är delvis, som jag ser del, ett uttryck för det.

Frän moderata samlingspartiet har begärts all en allsidigt san-imansalt komn-iitié skall tillsättas med uppgift att kartlägga de bakon-iliggande orsakerna lill den höga sjukfrånvaron saml all lämna förslag till åtgärder

135

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

A rbetsmiljöfrågor, m. m.

136

för all minska densamma. Sjukfrånvaron blir ell allt slörre problem inom arbetslivet därför att frånvaron ökar mer och mer. Del finns exempel på att sjukfrånvaron i vissa fall kan uppgå till över 20 96 av arbetsstyrkan.

Del måsle finnas några grundläggande fel någonstans, när antalet frånvarande pä grund av sjukdom genomsnittligt inom en grupp anställda ligger över 20 96. Vi från moderata samlingspartiet har också vid tidigare riksdagar begärt en grundlig utredning av delta problem. Riksdagens majorilel har då avvisat våra krav med hänvisning lill att SAF och LO har tillsatt en gemensam arbetsgrupp för kartläggning av vad som kan vara orsaker lill hög sjukfrånvaro. Denna grupps rapport har nu framlagts. Det är en myckel iniressani läsning. Jag ber att få citera några avsnitt ur den rapporten. Del är frestande alt läsa upp mer av vad som där står, därför all man där sida upp och sida ned kan finna argumeni för värt krav på en allsidig utredning av dessa problem. Men det får räcka med föfiande exempel.

På etl ställe i rapporten sägs följande:

"Det är en diger önskelista på sjukfränvaroforskning som förbunden presenterar. Elektrikerförbundet hör till de förbund, som vill utreda påverkan av ackordsarbete på individens psykiska hälsa. Övriga önskemål är alt få belyst effekter av damm- och bullerskador på sjukfrånvaron.

Fabriksarbeiareförbundel önskar få klarlagt vad som egentligen ligger bakom 'officiella' frånvaroorsaker som trötthet, huvudvärk, förkylning. Man vill dessutom vela mer om inverkan av ensidighet och monotoni i arbetsprocesser.

Betydelsen av demokfalin pä arbetsplatsen och yrkesutbildningen hos den anställde för sjukfrånvaron vill Försäkringsanställdas Förbund få utrett.

För Handelsanställdas Förbund utgör inverkan av hel- och deltidsarbete pä kvinnornas sjukfrånvaro en angelägen fråga, medan Hotell- och Res-lauranganställdas Förbund önskar forskning rörande effekten av tungt arbete och statisk belastning. Dessutom är della förbund intresserat av all erhålla ytterligare kunskap om den äldre arbetskraftens situation och om betydelsen av dubbelarbete på sjukfrånvarons omfattning.

Byggnadsarbetsgivareförbundel efterlyser studium av sjukförsäkrings-statisiiken. Sveriges Butefiglasbruks Förbund vill ha utrett sjukpenningens och andra samhällsfaktorers betydelse för sjukfrånvaron. Detta förbund vill ocksä få bättre kunska°p om vilket skiftsystem som är lämpligast ur social och medicinsk synpunkt.

Undersökningar rörande korttidsfrånvarons fördelning pä anställningstid och region är elt önskemål frän Byggnadsämnesförbundel och Livsmedelsbranschens Arbetsgivareförbund.

Slakleriförbundet vill ha utrett inverkan av flexibel arbetstid saml hemmifiön och allmänna sociala förhållandens belydelse för sjukfrånvaron.

Från Stuvareförbundeis sida är man främst intresserad av att få utrett ryggskadornas belydelse. Konjunkturens inverkan pä sjukfrånvaron önskar Väg- och Vallenbyggarnas Arbetsgivareförbund få ökad kunskap om."

Detta var en rad exempel på vad de olika organisationerna vill ha närmare utrett. I den sammanfattning som görs av utredningen heter del bl. a.; "Innan hypoteser formuleras och prövas avseende effekter av olika slags terapeutiska och profylakliska arbetsmifiövårdande och andra ätgärder behöver vi grundläggande dala genom en bred karlläggning av frånvaron som bas för vidare forskningsarbete på det här fallet." Vidare sägs det: "Om man har ambitionen att försöka korrelera frånvaro av olika skäl lill olika bakgrundsvariabler så inses lätt all del hittillsvarande systemet är helt otillräckligt. Goda och enhetliga uppgifter om arbets-

fränvaro måste också anses vara av ett allmänt samhällsintresse.

Enligt vär åsikt vore det ur många synpunkter värdefullt alt åstadkomma en statistik om frånvaro som inle bara ger besked om frånvarons storlek ulan även möjliggör en analys av vilka bakgrundsvariabler, som kan vara relevanta."

Detta är några citat ur arbetsgruppens rapport, och den gäller ändå bara SAF-LO-omrädet. Därtill kommer hela tjänstemannaseklorn, och där finns också en rad problem; problemen kanske inte är desamma på TCO-sidan som på LO-sidan. Vi har tidigare talat för all många faklorer bör vägas in i en sådan här stor kartläggning, och vi tycker att vi fär ett starkt slöd för våra krav i den rapport som nu framlagts av SAF-LO-gruppen. Del som sägs i rapporten understryker behovet av en allsidigt sammansatt kommitté för alt kartlägga sjukfrånvarons orsaker och för att framlägga förslag till åtgärder föratl minska frånvaron. En sådan kommitté har vi alltså begärt, och det kravel fullföfier vi i reservationen 5.

Utskoltsmajorileten avvisar vårt förslag med hänvisning lill alt del finns förslag från arbetsmiljöfonden att SAF, LO och TCO skall delta i en styrgrupp som skall överväga behovet av fortsatta forskningsinsatser på området. Man har nu böriat uppmärksamma frågan om sjukfrånvaron. Men det finns ingen anledning all fortsätta att la så försikiigi som möjligl på frågan. Därför bör den allsidigt sammansatta kommitté som vi förordat ocksä tillsättas.

I fråga om maskiner och tekniska produkter vill vi också peka på behovel av inlernalionell samverkan i alla de former där så är möjligl. Med tanke på vär omfattande import och export är en god internationell samordning av säkerhetsbestämmelserna viklig från både kostnads- och konkurrenssynpunkt. Lika väl son-i vissa gemensamma minimikrav utarbetas då del gäller "mekaniska" skyddsföreskrifter för maskintillverkning i industriländerna, bör motsvarande internationella enhetlighet ästadkömmas belräffande skydd mot buller, damm och avgaser. Arbetskraften bör skyddas var den än är verksam.

Inom arbetsmiljö- och arbetarskyddson-irådel finns ett samarbete mellan EG-staterna. Pä grund av att Sverige står utanför de beslutande organen inom den gemensamma marknaden har vi små n-iöjligheler all påverka ulvecklingen på det området. Del är beklagligt, men desio viktigare är det att vi ulnytfiar de kanaler och organ där vi har möjlighet

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

A rbetsmiljöfrågor, m. m.

137

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Arbelsmiljöfrågor, m. m.

att aktivt samverka med andra länder. Vi har tagit upp frågan i reservationen 19. Vi menar all vad som där anförts bör ges regeringen till känna.

I reservationen 10 tar vi upp frågan, hur skyddsombuden skall utses. Före 1973 års arbelsmiljöreform föreskrevs i arbetarskyddslagen att skyddsombud och ledamot i skyddskommitté skulle utses genom val av de berörda arbetstagarna eller efter framställning från dessa av lokal facklig organisation. Nu menar vi alt den ordningen innebar ett slörre direklinflytande för arbetstagarna än den ordning som nu lillämpas, att endasl avtalsslutande organisation utser dessa personer.

Det strävas ju efter att den anställde skall fä större medinflytande; medansvar och ökad trivsel i sin arbetssituation. Det är då vikligl att de anställda så långt möjligt själva får vara med och påverka sina egna arbetsförhållanden. En del i del är enligt min mening att valet av t. ex. skyddsombud kan göras direkt av de berörda arbelslagarna. När slrävan nu sägs vara all ge de anställda slörre medinflytande pä olika områden, skall man i de här frågorna inle minska arbetarnas medinflytande genom att beslutsrätten flyttas lill en organisation.

Reservaiionen 11 av herr Hagberg i Borlänge visar att problemel har uppmärksammats av fler än moderata samlingspartiet - och problemet tas ju också upp i ett särskilt yttrande av herr Romanus. Men i reservationen av herr Hagberg vill man ändå inte ge de anställda full räll att själva bestämma så som vi föreslår, utan man vill utnytfia rätten all utse skyddsombud till fler än en facklig organisation under vissa förutsättningar. Del förslaget skulle givetvis innebära en viss förbättring på området, men med vårt förslag i reservaiionen 10 blir arbetstagarna i del här avseendet fullt myndiga i egna angelägenheter, och förslagei i reservaiionen 11 kan på del säiiet också helt tillgodoses.

Herr lalman! Med det anförda yrkar jag bifall till reservationerna 5, 10 och 19 lill socialutskottets betänkande nr 4.

138

Pä förslag av herr andre vice talmannen beslöt kammaren att uppskjuta den fortsatta överläggningen rörande dessa belänkanden samt behandlingen av pä föredragningslistan återstående ärenden till kl. 19.30.

§ 6 Anmäldes och bordlades Justitieutskottets betänkanden

Nr 9 med anledning av proposiiionen 1975; 1 såvitt gäller anslag lill polisväsendet jämte moiioner

Nr 10 med anledning av propositionen 1975:1 såviii avser anslag lill justitiedepartementet m. m. jämte n-iotioner

§ 7 IVIeddeiande om förhandsanmälan till talarlistan

Hen ANDRE VICE TALMANNEN;

Jag får anmoda dem som önskar yttra sig när justitieutskolteis betänkande nr 9 skall avgöras all anmäla delta till kammarkansliet senast torsdagen den 10 april kl. 18.00.

§ 8 Anmäldes och bordlades

Motioner

Nr 2029 av herr Bohman m.jl.

Nr 2030 av herr Fälldin m.fl.

Nr 2031 av herr Helén m.fl.

Nr 2032 av herr Helén m.fl.

Nr 2033 av herr Helén m.fl.

Nr 2034 av herr Hermansson m.jl.

Nr 2035 av herr Jonasson

Nr 2036 av herr Magnusson i Kristinehamn m. fl.

Nr 2037 av herr Olsson i Järvsö m.fl.

Nr 2038 av herr Pettersson i Helsingborg

Nr 2039 av fru Sundberg m. fl.

Nr 2040 av herr Wijkman

med anledning av proposiiionen 1975:30 om energihushållningen m. m.

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Meddelande om förhandsanmälan Ull talarlistan

Anmälan av interpellation

Nr 2041 av hen Weslberg i Ljusdal

med anledning av proposiiionen 1975:62 om kilometerskall för vissa släpvagnar, m. m.

Nr 2042 av herr Hermansson m.fl.

om ökat bistånd till PRR och GRUNK

§ 9 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande interpellalion som ingivits lill kammarkansliet

den 9 april

Nr 50 av herr Burenstam Linder (m) till herr statsministern om åtgärder för alt avskaffa påminnelser om all Sverige är en monarki;

1973 och 1974 års grundlagsbeslui fattades i stor enighet av riksdagen. Bakom den nya grundlagens utformning i fråga om statschefens ställning låg tvä grundläggande principer. För det första var - såsom det framhölls i propositionen - "konungadömets bevarande en given utgångspunkt". För det andra skulle den nya grundlagen stadfästa den praxis son-i sedan länge varit gällande, all konungen inie dellar i de poliliska besluien.

139

Nr 52 Ändringen innebarsåledes att han fortsättningsvis inte ens formellt skulle

Onsdneen den delta i beslutsprocessen. I proposiiionen framhöll departementschefen

9 anril 1975 '"' förändringarna skulle leda till att statschefens "person och hans namn

_____________ inle knyts till beslut och åtgärder inom statslivet med politisk innebörd".

Anmälan av Däremot ansågs inga förändringar böra vidtagas, i,statschefens ceremo-

interpellation niella och representativa funktioner. I dessa hänseenden fördes över hu-

vud taget inga resonemang vare sig i propositionen eller i konslitutionsutskottets betänkanden. Hade ändringar i nämnda hänseende åsyftats, hade detta självfallet bort komma lill uttryck i proposition och riksdagsbeslut.

Moderata samlingspartiels parlimotion i anledning av grundlagspropositionen 1973 utgick härifrån. I motionen framhölls i överensstämmelse härmed bl. a.:

"När det mer generellt gäller de sedvanliga och traditionella förmåner och hedersbetygelser som tillkommer monarken i olika sammanhang, utgår vi likaså från all någon ändring i rådande praxis ej avses och ej kan ifrågakomma som en konsekvens av all konungen ullryckligen från-las de befogenheler som hillills formellt tillhört honom. Det gäller t. ex. användningen av konungens bild i samband med myntprägling och fri-märksulgivning, hans ställning som beskyddare av lärda samfund m. m. Det ter sig likaså som en naturlig föfid att svenska myndigheter, verk och militära förband allt framgenl använder beteckningen 'kunglig'

Motionen län-mades i dessa hänseenden helt oemotsagd av riksdagen och föranledde inte heller någon gensaga från regeringens sida.

Detta till nots har grundlagsbeslutel numera åberopats son-| grund för etl antal åtgärder som alla syftar lill att från officiella sammanhang eliminera olika påminnelser om att Sverige är ett konungarike. Sålunda har ur statskalendern beteckningen kunglig borttagits från namnet på t. ex. ämbetsverk och militära förband. Sedan ålder beslående, av konungen ursprungligen instiftade institutioner på kullurens område berövas sina sedan flera hundra är använda benämningar. Enligt uppgift står de kungliga teatrarna nu i tur. Gustav lll:s gamla opera lär nu skola döpas om lill Svenska Operan AB. Ell cirkulär har ulgåli från utrikesdepartementet enligt vilket Sveriges beskickningar i andra länder inte längre skall kallas kungliga. 1 della cirkulär hävdas också felaktigt att Slora riksvapnet "numera är att anse som" del kungliga husels personliga vapen och att del inte bör användas i officiella sammanhang. 1 cirkuläret bortses från att konungariket Sverige utåt företräds av statschefen, att kreditivbrev och internaiionella överenskommelser undertecknas av honom, all utländska sändebud ackredileras hos konungen samt alt 1908 års lag om rikets vapen allfiämt iir giillande.

Eftersom formliga regeringsbeslut inte legal bakom dessa och andra
liknande åigärder, är del omöjligt an överblicka hur många sådana som
har vidtagits.
140 Del jag här berört aktualiserar flera frågor.

För det första förfiänar den formella handläggningen av de åigärder jag givit exempel pä att diskuteras. Kan sädana åigärder rimligen fä genomföras utan bakomliggande regeringsbeslut och, i de fall där gällande lag åsidosätts, ulan lagändring med riksdagens medverkan?

För del andra måsle ändringarnas materiella överensstämmelse med i varie fall förutsättningarna för grundlagsreformen diskuteras. Det är obestridligt all regeringens åtgärder är riktade mol den ceremoniella och representativa innebörden av regeringsformens 1 kap. 4 S - "Konungen är rikets statschef" - som fastslår all Sverige är ell konungarike.

För det tredje kan i förekommande fall ifrågasättas lämpligheten av all ändra de benämningar pä kulturella och andra institutioner som anknyter till det faktum all institutionerna ursprungligen tillkommit genom kungliga initiativ eller insatser. Inom den internationella kulturvärlden måste varie sådant traditionsbrott förefalla egenartat.

Mol bakgrund av vad här anförts hemställer jag att riksdagen medger all jag till herr statsministern riktar föfiande frågor;

Är statsministern beredd alt redogöra för vilka beslut som centralt fallals och vilka direktiv som utgått rörande ätgärder, syftande till att i officiella sammanhang avskaffa olika påminnelser om att Sverige fortfarande är en monarki, samt för vilka ytterligare ätgärder av delta slag som evenluelll planeras?

Vill slatsministern redovisa regeringens syn på dylika åtgärders överensstämmelse med den grundlag varom riksdagen i slor enighet beslutat

Vilka motiv kan slatsministern åberopa för att ändra sådana benämningar pä kulturella och liknande institutioner som förklaras av att institutionerna ursprungligen tillkommit genom kungliga initiativ?

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Anmälan av interpellation

Meddelande om frågor

§ 10 Meddelande om frågor

Meddelades alt föfiande frågor framställts

den 9 april

Nr 154 av herr Svensson i Malmö (vpk) lill herr justitieministern om principerna rörande utlämning för brott:

Vilka principer följs och vilka krav ställs från svens4< sida när utlämning begärs från annan stat och man haratt från svensk sida bedöma, huruvida domsiolsuislaget är oriktigt grundat eller ej?

Nr 155 av herr Franzén i Stockholm (vpk) lill herr indusirin-iinislern om statliga förelags exempelgivande roll i fråga om arbetsmiljö m. m.:

Vid olika tillfiillen har uttrycket formulerats all de statliga företagen bör utgöra etl föredöme i relationerna till de anställda, eller vara möns-

141

Nr 52

Onsdagen den 9 april 1975

Meddelande om

frågor

lerarbelsgivare. Den pågående skogsarbeiarsirejken riktar en skarp belysning på dessa frågor. Bakgrunden till konflikten är ett uppdämt missnöje med arbelsmifiön, olycksfalls- och sjukdomsrisker, en löneform som ger upphov till stress, förfiänsimöjligheler som är ojämna etc. Krav har därför rests pä fast månadslön. Ell genomförande av detta krav skulle påverka förhållandena inom arbetslivet i övrigt i en frän de anställdas synpunkt positiv riklning.

Mol denna bakgrund vill jag rikta frågan till herr industriministern:

Hur ser statsrådet på statliga företags exempelgivande roll när det gäller

all främja enrbättre arbetsmiljö och stress- och olycksfallsförebyggande

löneformer inom resp. områden, exempelvis genom införandet av fast

månadslön?

142

Nr 156 av herr Pettersson i Helsingborg (s) till herr kommunikationsministern om planeringsfrågor i Öresundsregionen;

Sedan besked lämnats att del danska parlamentet inle kommer att ratificera avtalet om fasta förbindelser över Öresund, står del klart att kommunerna i Öresundsregionen får skjuta planeringsfrågorna, som sammanhänger med della projekt, på framliden.

Under en följd av är har kommunerna i nämnda områden varit bundna av pågående utredningar, förhandlingar o. d., innebärande att planeringen inle kunnat genomföras som önskvärt vore. För kommunerna i Öresundsregionen har delta vållat problem av betydande omfattning.

Avser herr statsrådet att vidtaga åtgärder för all skapa nya aktiviteter som kan påverka frågans lösning?

§ 11 Kammaren åtskildes kl. 17.54.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert

Riksdagens protokoll 1975:52 Onsdagen den 9 april

Riksdagens protokoll 1975:52