Riksdagens protokoll 1975:49 Torsdagen den 3 april

ProtokollRiksdagens protokoll 1975:49

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975:49

Torsdagen den 3 april

Kl. 19.30

Nr 49

Torsdagen den 3 april 1975

A nslag till vägväsen -det, m. m.

Förhandlingarna leddes lill en börian av fru tredje vice talmannen.

§ 1 Anslag till vägväsendet, m. m. (forts.) Fortsattes överläggningen om trafikutskottets betänkande nr 1.

Hen HUGOSSON (s);

Fru lalman! Efter etl som jag hoppas för fru talmannen och övriga ledamöter av kammaren angenämt avbrott för middagspaus skall vi fortsätta debatten i anslutning lill trafikutskottets belänkande nr 1. Jag vill i mitt inlägg i anslutning lill delta belänkande huvudsakligen hålla mig till frågor som har med vägväsendet all göra. Inledningsvis vill jag göra föfiande allmänna konstaterande.

Totalt föreslås i årets budgetproposition en ökning av ordinarie anslag från 2 555 mifi. kr. till 2 814,4 mifi. kr., vilket innebären ökning med 259,4 mifi. kr. eller i runt tal  10 96.

I enlighet med vägverkets starkt framförda önskemål prioriterar budgetpropositionen driften av vägar och galor. Av den totala anslagsökningen på 259,4 mifi. kr. utgör inle mindre än 231,1 mifi. kr. uppräkning av driftanslagel för statlig, kommunal och enskild väghållning. Detta innebär en höjning med ca 16 96.

Del särskilda anslaget för särskilda byggnads- och förbättringsåtgärder, som i propositionen ställs till regeringens förfogande att las i anspråk om sysselsätiningsmässiga skäl sä påkallar under det kommande verksamhetsåret, har ett enigt utskott i är liksom förra året ansett omedelbart skall ställas lill vägverkels förfogande. Delta innebär alltså all väganslagen för första gängen uppgår till mer än 3 mifiarder kronor. Vi alla i Irafikutskottet anser all en sådan kraftig satsning pä vägväsendet är mycket välmotiverad.

Fru lalman! Jag vill något kommentera några av de bedömningar och ställningstaganden som utskottet gjort i sin behandling av vägfrågorna. Jag vill då böria med några synpunkter på vad utskottet anfört om den långsikliga vägplaneringen.

I utskottets belänkande erinras om att en i stort sett enig riksdag år 1972 antog riktlinjer för den långsikliga vägplaneringen. Riktlinjerna innebär all ell utvecklingsarbete skall bedrivas för alt få fram underiag som gör det möjligl att bättre bestämma den vikt som rimligen bör läggas på vissa faktorer i en inom vägverket använd kalkylmetod, faktorer som

99

Nr 49

Torsdagen den 3 april 1,975

Anslag Ull vägväsendet, m. m.

100

trafikanternas tidkoslnad, Irafikolyckskostnaden och kalkylräntan. Enligt riktlinjerna skall vidare detta utvecklingsarbete vidgas till att väga in olika samhällsekonomiska effekter som inte ryms inom den nuvarande vägplaneringsmodellen. Behovet av della ökar med de vidgade regional-och näringspolitiska aspekter som läggs på samhällets investeringar i olika hänseenden.

För alt i enlighet med statsmakternas beslut dra upp de närmare mera konkreta riktlinjerna för detta arbete tillsattes en särskild kommitté, kommittén för den långsiktiga vägplaneringen, KLV. KLV beräknas kunna redovisa sina ställningstaganden under är 1975.

Detta har ulföriigt redovisats i trafikutskottets betänkande. Utskottet förutsätter att resultatet av det nu pågående arbetet skall föreläggas nästa års riksdag i form av riktlinjer för den fortsatta vägplaneringen saml ett långsiktigt program för den framlida vägpoliliken.

Lål mig här göra klart all med program för den framlida vägpoliliken avser vi icke en konkret investeringsplan av vilken skulle framgå omfattning och tidpunkt för utförande av vägombyggnader på namngivna vägsträckor. All en sådan investeringsplan skulle kunna föreläggas riksdagen är inte aktuellt av tvä skäl.

Det första skälet är all KLV kan sägas utreda förutsättningarna för en med övrig samhällsplanering bättre integrerad vägplanering. Del gäller exempelvis frågan i vilken omfattning och under vilka förutsättningar vägbyggande kan användas i regionalpolitiskl syfte. Utredningens resullal är alltså inriktat på praktiska handlingsnormer all kunna användas inom vägplaneringen. 1 de direktiv som utredningen fån kan man inle heller läsa in någon beställning av en konkret vägplan.

Del andra skälet mot en konkret väginvesteringsplan är att riksdagen hittills har beslulat om väganslagen för ell år i taget. Om riksdagen skulle ta ställning för en konkret utbyggnadsplan för vägnätet, skulle därmed väganslagens storlek låsas för framtiden. Det kan inte vara förenligt med möjligheterna att föra en riktig finans- och konjunkiurpolitik om man låser en så stor del av statsbudgeten som väganslagen ändå är. Som jag nämnde inledningsvis uppgår det i årets budget lill över 3 mifiarder. Med samma rält kan även andra sektorer inom budgeten kräva att motsvarande investeringsplaner fastställs med därmed sammanhängande läsningar för framliden. Eftersom konjunktursvängningarna till slor del är internationella företeelser måsle vi i Sverige ha en så slor beredskap som möjligt för att motverka svängningarna. Jag tror att de flesta är överens med mig om all investeringsålaganden i vägnätet även fortsättningsvis bör beslutas år frän år.

Lål mig vidare påpeka alt det är ett myckel snävt tidsprogram som utskottet förutsatt när man begär all den framlida vägpoliliken senast under år 1976 skall föreläggas riksdagen. KLV beräknas, som nämnts, lägga fram sina förslag under 1975. Med hänsyn till den betydelse som vägpoliliken har för bl. a. samhällsplaneringen i övrigl är del väsentligt att utredningens förslag blir föremål för en omfattande och ingående

remissbehandling. Jag utgår från all bl. a. länsstyrelser och kommunin-iressen blir hörda. För att remissinstanserna verkligen skall kunna ge sina synpunkter och sätta sig in i förslagen, som självfallet skall behandlas i lekmannastyrelser resp. i förtroendevalda församlingar, måste remisstiden tas till rejält.

Utskottet har vidare behandlat etl par moiioner angående ökat lekmannainflytande över vägplaneringen och i anslutning härtill förordat att frågan om länsvägnämndernas ställning, som inle närmare berörts i länsberedningens betänkande, redan nu las upp lill behandling. En möjlig lösning kan enligt utskottet vara att låta länsvägnämndens ordförande vid länsstyrelsens behandling av vägfrågor få ingå som adjungerad ledamot.

Den nuvarande väglagstiflningen innebär all länsstyrelse och vägverket är jämbördiga parter i väsentliga frågor och att vid skilda uppfattningar avgörandet faller på regeringen. Genom att länsstyrelsen tilldelats denna starka ställning - i princip en velomöjlighet - har det regionala lekmannainflytandel vid införandet av lekmannastyrelser i länsstyrelserna år 1971 ökat i slor utsträckning. Till delta kommer del speciella lek-mannaorgan, länsvägnämnderna, som enligt väglagen utgör länsstyrelsernas rådgivande organ i vägfrågor. Del är att märka all länsvägnämnderna tilldelats besvärsrält i vikliga vägfrågor.

Jag vill erinra om alt länsberedningen övervägt bl. a. frågorna om och ansvarsfördelningen mellan länsstyrelserna och andra statliga regionala organ. Beredningens förslag är f n. pä remiss, och remisstiden utgår i börian av juni. Jag vill understryka viklen av all den av utskottet aktualiserade frågan samordnas med den fortsalla beredningen av länsberedningens förslag. Ett fristående ställningstagande lill länsvägnämndernas framlida funktion kan under sädana förhållanden inle vara ägnat att bidra till en rationell lösning.

Fru talman! Jag vill nu gä över till att något beröra anslagsfrågan. Låt mig då konstatera att utskottet har föreslagit att hela anslaget Särskilda byggnads- och förbättringsåtgärder avseende statliga vägar för budgetåret 1975/1976 - 200 mifi. kr. - till fullo skall ulnylfias och all vägverket redan nu planerar sin verksamhet med hänsyn lill delta. Del innebär en betydande förstärkning av de ordinarie väganslagen. Del ger vidare ell väsentligt slöd ål strävandena att rusta upp bl. a. de mindre trafikerade men betydelsefulla länsvägarna. Del kan röra sig om väg-förbindelser för arbetsresor och olika typer av serviceresor - skolskjuts-transporter, resor för att nå olika slag av samhällelig och kommersiell. service - inom regioner där alternativa transportmöjligheter saknas. Anslaget på 200 mifi. kr. bör också kunna bidrag lill den fortsalla utbyggnaden av det lunga vägnätet genom all bl. a. svaga broar kan ombyggas, vilket är av betydelse både för skogsbruket och jordbruket.

Utskottet har lagt ner ell stort intresse i behandlingen av anslagen för bidrag lill enskild väghållning. Utskottets majoritet tillstyrker regeringens förslag, medan en minoritet, bestående av folkpartister och cen-

Nr 49

Torsdagen den 3 april 1975

A nslag till vägväsendet, m. m.

101

Nr 49

Torsdagen den 3 april 1975

A nslag till vägväsendet, m. m.

102

terpartister, föreslår en ytterligare uppräkning av anslaget. För att fä ett perspektiv på frågan vill jag ange anslagsutvecklingen under senare år; jag väfier anslaget Bidrag till drift av enskilda vägar m. m.

Budgetåret 1972/73, vilket avser bidragsåret 1972, var anslaget 60 mifi. kr. Pä länsstyrelserna runt om i landet fanns etl antal ansökningar om bidrag lill vägar som i och för sig var stalsbidragsberälligade, men av medelsskäl fick dessa ansökningar avslås. För att råda bot pä denna inneliggande balans av ansökningar räknades anslaget upp med hela 25 96 till påföfiande budgetär, dvs. bidragsårel  1973.

För budgetåret 1973/74 ökades alltså anslaget med 15 mifi. kr. lill 75 mifi. kr. En kraftig avbetning av den inneliggande balansen kunde ske samtidigt som bidrag lill islåndsättningsarbelen äter kunde ges för vägar som redan uppbar statsbidrag för driften.

För att ylleriigare öka isländsättningsarbetena pä de enskilda vägarna tillfördes anslaget dessutom 10 mifi. kr. genom regeringens konjunkturpoliliska proposilion hösten 1973.

Innevarande budgetär, 1974/75, uppgår anslaget lill 83 mifi. kr. Av anslaget beräknas ca 7 mifi. kr. kunna användas lill islåndsättningsarbelen. Regeringens förslag till anslag för kommande budgetår är 93 mifi. kr. Ökningen från innevarande är, 10 mifi. kr., täcker de kostnadsökningar som skett. Departementschefen förklarar i budgetpropositionen all anslaget om 93 mifi. kr. räcker lill all hell avvecka balansen av inneliggande ansökningar. Med del av regeringen föreslagna anslaget behöver alltså inte någon ansökan om driftbidrag avslås på grund av brist pä medel.

Jag sammanfattar: Pä en fyraärsperiod har anslaget Bidrag till drift av enskilda vägar m. m. ökat frän 60 till 93 mifi. kr., en ökning med mer än 50 96. Till detta kommer alt utskottet som en säkerhetsventil föreslår att för del kommande budgetåret anslaget Särskilda byggnads-och förbättringsåtgärder avseende statliga vägar vid behov skall kunna ulnylfias även för bidragsgivning lill enskilda vägar. Utskottsmajoriteten har dessutom i betänkandet pekat på att regeringen kan återkomma om så skulle vara nödvändigt.

Av vad jag här anfört framgår all något akut behov av alt öka regeringens förslag lill anslag för enskild väghållning inte finns. Folkpartiets och centerpartiets reservation får ses som en politisk markering, som oppositionspartier kan kosta på sig när de inte har ansvaret för hela verksamheten. Jag tycker dock all det även med hänsyn härtill i detta fall finns ovanligt litet substans i reservationen.

Jag yrkar alltså bifall lill vad utskottet hemställt under 5 b och c, vilket innebär avslag på reservationen 1.

Jag vill avslutningsvis kort kommentera reservationen 2, i vilken man från moderatsidan kräver att ett system skall införas som gör del möjligt alt avgiftsfinansiera vägar och broar. Del här kravet är, som herr Lothigius tidigare sade, en gammal kär bekant; i mer än tio år har moderaterna fört fram det, och samtliga år har riksdagen avslagit del.

Nu är frågan föremål för prövning i den trafikpolitiska ulredningen.

eftersom vägkoslnadsulredningen i sill förslag, som presenterades för ell år sedan, log upp avgiftsfinansieringen. När nu denna expertulred-nings funderingar skall bedömas i den trafikpolitiska utredningen lycker vi frän utskotlsmajorilelens sida all det i dag inte finns någon anledning att tillstyrka moderaternas krav. Jag har inle heller någon förståelse för synpunkten all man skulle öka möjligheterna till invesieringar om man införde någon form av avgiftsfinansiering. Del låneutrymme som står till förfogande är ju ändå begränsat, och man kan inle öka läneutrymmet på kapitalmarknaden genom alt införa någon form av avgiflflnansiering.

Det är min förhoppning all moderaternas framstöt även i trafikpolitiska ulredningen i denna fråga skall få samma behandling som den har fåll under etl tiotal är här i riksdagen och all vi inle i framliden skall gä in på tanken att avgiftsfinansiera våra viktiga vägar och broar - det strider mot alla tankar på jämlikhet.

Jag vill därför, fru lalman, lill fullo yrka bifall lill utskottets förslag.

Nr 49

Torsdagen den 3 april 1975

A nslag till vägväsen -det, m. m.

Herr SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp) kort genmäle;

Fru lalman! Utskottet begär enhälligt all lill nästa års riksdag fä riktlinjer för den forlsatla vägplaneringen saml etl långsiktigt program för den framlida vägpoliliken. Utskottsmajoritetens talesman sade här all del ju inle kan vara en detafierad investeringsplan. Nej, del kan det inte vara. Men däremot fär vi komma ihåg all bakgrunden lill det hela varalt Vägplan 70 lades i skrivbordslådan på departementet och alt man lydligen inle tänkte lägga fram program för någon långsiktig vägpolilik. Del var då som riksdagen ingrep och begärde att få ett sådant program för den långsikliga vägpoliliken.

Syftet är - och det bör vi vara överens om - all man skall undvika sådana improvisationer som man både här i riksdagen och inom vägverket lycker är oförenliga med en planmässigt skött vägpolilik. Utgångspunkten skall ju vara - vilket vi också är överens om i trafikutskottet - att man kraftigt understryker vikten av att vägväsendet på längre sikt tillförs ökade resurser i syfte att öka framkomligheten och trafiksäkerheten på våra vägar.

Sedan nämnde herr Hugosson att här dock har skett anslagsökningar, och del låter mycket imponerande när del talas om vilka miljoner som väganslagel har ökats med. Jag kan då bara ta några siffror ur generaldirektör Olhedes föredragning inför trafikutskottet. Han påpekade att trots en anslagsökning lill byggande av statsvägar ligger del ordinarie byggnadsanslagei reellt 126 mifi. kr. lägre för 1976 än det var för 1975 på grund av de stora kostnadsökningar och löneökningar som förekommer. Det sägs belräffande drifl av statsvägar all trots all man flck en väsentlig ökning ligger anslaget 39 milj. kr. lägre än den lägsta program-nivån och 144 mifi. kr. lägre än programnivå B som ingår i del lägsta av vägverkets verksamhetsalternativ.

Herr Hugosson anser alt del inle finns myckel substans i vad reservanterna säger om ökning av bidraget lill enskilda vägar. Jag vill då

103

Nr 49                 framhålla vad vägverkels generaldirektör säger, nämligen all man be-

Torsdaeen den     höver en ökning med 3,4 mifi. kr. för att få elt oförändrat reellt anslag,

3 aoril 1975         ' " behöver 5,3 mifi. kr. för att nä upp till den lägsta programnivän

_____________    när det gäller byggandet och all man när del gäller driften behöver 7,2

Anslag till vägväsen- mifi. kr. för att komma upp till den lägsta programnivån. Den substans
det, m. m.          som finns i reservationerna frän centerpartiet och folkpariiel är alltså

den nivå som vägverket, där herr Hugosson är styrelseledamot, har föreslagit.

Hen DAHLGREN (c) kort genmäle:

Fru talman! Herr Hugosson säger i fråga om vår reservation om anslaget lill enskilda vägar alt det gäller att ha perspektiv pä della anslag, och så redogör han för hur positivt anslaget har förändrats under de senasie åren. Del är rikligt all anslaget har förändrats positivt. Men vad herr Hugosson glömmer är all statens vägverk i sina petilaframslällningar säger att enligt behovsinventeringen är bidragsbehovel ca 480 mifi. kr. under en tioårsperiod. Delta innebär att del årligen behövs 48 mifi. kr., och del skulle egentligen motsvara 60 mifi. kr. i för 1976 beräknad pris-och lönenivå. Om man dä går på det lägsta av vägverkets alternativ, som slutar på 32 mifi. kr. om året, skulle man kunna fullföfia nu pågående arbeten, man skulle kunna bevifia 83 96 av de statsberättigade ansökningar som har inkommit och man skulle kunna läcka 46 96 av inventerat ärligt behov. Del är den summan i alternativ A, dvs. vägverkets lägsta alternativ, som reservanterna vill att man skall uppnå.

När det gäller driften av vägar betyder vår reservation alt man skulle kunna bevifia samtliga under årel inkomna ansökningar och all man skulle kunna bevifia 1 mifi. kr. till redskapsanskaffning och särskilda kommunikalionsändamål. Det är nu, herr Hugosson, inle möjligt att göra det med den anslagstilldelning som majoriteten slår bakom.

Får jag sedan bara ställa en fråga lill herr Hugosson, när han talar om utskottets beslut och gör uttalanden som inte överensstämmer med vad som är skrivet i uiskoitsbeiänkandet. Det gäller då både den långsiktiga vägplaneringen och det ökade lekmannainflytandel som herr Hugosson nu ger en annan tolkning. Står herr Hugosson verkligen bakom ulskoitsmajorilelen i den här delen?

Hen LOTHIGIUS (m) kon genmäle:

Fru lalman! Herr Hugosson böfiade sitt anförande med alt tala om
den kraftiga satsning som sker pä vägnätet i vårt land och om de av
regeringen föreslagna 3 mifiarder kronorna. Jag skulle vifia fråga: Kraftig
satsning - i förhällande lill vad? Det är väl frågeställningen. Satsningen
skall naturligtvis ses i förhållande till behovet. Vad är det vi behöver
för alt tillgodose behovet och slippa den nedslitning av vägarna som
nu häller på ati ske? Det är detta som är väsentligt, och del är på den
punkten herr Hugosson skall ge elt svar.
104                      Herr Hugosson log ocksä upp den avgiftsbeläggning av broar och vägar

som vi har föreslagit. Jag trodde först att herr Hugosson, genom att frågan i viss män är överförd till trafikpolitiska ulredningen, skulle vara intresserad av all föfia den linjen, för han sade att del finns ingen anledning i dag att införa vägavgifter - men kanske i morgon. Sedan sade emellertid herr Hugosson alt han hoppades att vi alltfort skulle vara en ropandes röst i öknen, eftersom värt förslag inte skulle leda till någon jämlikhet. Ja, jämlikhet trodde jag innebar alt man behandlade, sä gott man kunde, alla lika. Den som får en förmän - mindre slitage, mindre säkerhet, vinnande av tid - betalar till andra som inle har denna förmån, alltså till den som för fram sin bil eller vad det nu är pä länsvägen eller på den enskilda vägen.

Del trodde jag som sagt var jämlikhet, men vi har kanske missförstått varandra. Kan jag få en redovisning av vad herr Hugosson i detta sammanhang menar med jämlikhet?

Nr 49

Torsdagen den 3 april 1975

A nslag till vägväsen -det, m. m.

Herr HUGOSSON (s) kort genmäle:

Fru lalman! Jo, herr Dahlgren, jag står givetvis bakom utskottels skrivning på alla de punkter där utskottet är enigt. Jag log upp frågan om etl långtidsprogram för den framlida vägpoliliken därför att man evenluelll kunde tolka del sä all del innebar att riksdagen skulle föreläggas en konkret investeringsram, av vilken framgick omfattningen av och tidpunkten för vägbyggnader på namngivna sträckor. Därför är jag myckel glad över att utskottets ordförande sade alt så skall del naturligtvis inle tolkas. Del var bara detta klarläggande jag ville göra med mitt inlägg, och jag är som sagt glad över att utskottets ordförande där delar min uppfattning.

Även när det gäller lekmannainflytandel slår vi bakom förslaget. Vad jag pekade på och ville understryka i mitt inlägg var att frågan om att evenluelll förstärka länsvägnämndernas ställning och låta ordföranden bli adjungerad ledamot i länsstyrelse vid behandling av vägfrågor är något som skall bedömas i samband med de förslag som länsberedningen har presenterat och som nu är ute på remiss. Jag menar att man inte skall rycka ut della som en särskild fråga. Det var vi ocksä ense om i utskottet. Jag står sålunda enig med utskottet på den punkten.

Vad sedan substansen angår så är 12,3 milj. kr. substans. Vad jag pekade pä var all från 1972 till 1976 har anslaget till enskilda vägar ökat från 60 lill 93 mifioner alltså med mer än 50 96. Jag frågar: Vilket annat statsanslag har ökat med mer än 50 % under en fyraårsperiod?

Slutligen kan också jag säga att visst finns det etl behov av ökade anslag lill vägväseendet. Det har utskottet också enhälligl understrukit. Men jag menar att i de här frågorna måste man göra avvägningar och la hänsyn till vilka resurser som finns. Och om det vore så bedrövligt som herr Dahlgren ville göra gällande i sill inledningsanförande i dag, så är del förvånande all man från centerpartiet inle har krävt ökade anslag lill byggande av vägar, utöver de 5,2 miljonerna lill de enskilda

105

Nr 49

Torsdagen den 3 april 1975

Anslag dll vägväsen -det, m. m.

vägarna och all man där inle har föreslagit ökade resurser för all möjliggöra en satsning som förvisso är behövlig.

Hen SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp) kort genmäle:

Fru lalman! När herr Hugosson första gången talade om det långsiktiga vägprogrammet fick man elt intryck av all han egentligen menade riktlinjer för den forlsatla vägplaneringen. Nu har han emellertid på herr Dahlgrens fråga sagl klart ifrån alt han slår fast vid vad som slår i utskollsbetänkandet. Del innebär all vi givelvis inte kan begära att fä delafierade byggprojekt angivna, men enligt de principer som låg till grund för Vägplan 70 är del meningen all vi skall fä elt långsiktigt vägprogram där man kan se utvecklingen av anslagsbeloppen som de planeras under de kommande åren, och det är ju del som är så väsentligt.

Sedan sade herr Hugosson att anslaget lill de enskilda vägarna har ökat, och han är väl kanske då litet på reträtt från sitt tidigare yttrande om att det inte var sä myckel substans i vär reservation. Men del är så att vägverket har tre verksamhetsallernaliv och vad vi nu försöker uppnå genom vår reservation är all del lägsta verksamhelsalternalivel kan genomföras. Dessutom uppnår vi en annan sak. Herr Hugosson har för all kunna ge utrymme för en nödvändig förbättring av enskilda vägar varit tvungen all tumma på del extra anslag på 200 miljoner som skall gå till de allmänna vägarna. Om riksdagen nu beslutar bifalla reservationen om ökning av anslaget lill de enskilda vägarna, så slipper vi att inkräkta på det andra anslaget, som sannerligen är tillräckligt in-lecknal redan förut, alldeles frånsett kommunikationsministerns speciella löfte.

Jag tycker alltså det finns stor anledning att föfia folkpartiets, centerpartiets och vägverkets uppfattning i denna fråga.

Herr DAHLGREN (c) kort genmäle:

Fru talman! Herr Hugosson är förvånad över alt centern inte begärde ännu mer pengar till vägväsendet. Jag tycker all vi tillsammans med utskottskamralerna gjort en myckel god insats som i realiteten förhöjt vägverkets anslag med 200 mifi. kr. Del är nämligen vad utskottets skrivning innebär. Vägverket skall nu få planera för dessa pengar och även disponera dem.

Till den enskilda väghållningen har vi i reservationen krävt etl anslag på 12,2 milj. kr. I förhällande lill anslagets helhet är del en betydande höjning centerpartiet därigenom föreslagit. Eftersom herr Hugosson lycker att det aren liten höjning hoppas jag all han kan rösta för reservationen - i den föreslås nämligen ett anslag som uppgår till det lägsta belopp som det verk, i vars styrelse vi bägge är med, har begärt.

106

Herr HUGOSSON (s) kort genmäle;

Fru talman! Nej, herr Gustafson i Göteborg, jag är på intet sätt pä reträtt. Del är ulomordentligt värdefullt alt vi i utskottet är överens om

hur förslaget om en framtida plan för vägpoliliken skall tolkas. Vi menar att del verkligen är vikligl alt riksdagen fär ta ställning lill riktlinjerna för den framtida vägpoliliken. Det har därför inte varit svårt för de socialdemokratiska ledamöterna i utskottet all ställa sig bakom utskottets skrivning på denna punkt.

Vi har all la ställning lill väganslag på 3 014 mifi. kr. Substansen i mitlenpartiernas förslag är en ökning pä något över 12 mifi. kr. Sätt 12 mifioner i relation lill något över 3 mifiarder! Med hänsyn till den domedagsbeskrivning av hur bedrövligt dåligt det är ställt på della område som vi fick oss lill livs före middagspausen lycker jag inle alt del är mycket substans.

200-mifionerkronorsanslagel, herr Dahlgren, slår etl enhälligt utskott bakom. Även socialdemokraterna anser att 200 miljoner omedelbart skall ställas lill vägverkets förfogande, därför all del finns behov av ökade resurser pä vägpolilikens område.

Vad jag menade när jag talade om substansen i mitlenpartiernas förslag var att om del vore så dåligt ställt pä byggsidan som mitlenparlierna tidigare gjort gällande, skulle de naturligtvis ha krävt ytterligare resurser och även anvisat hur man skall få fram dessa resurser. Men det har de inte gjort. Därför menar jag an del är föga substans i deras argumentation på denna punkt.

Tyvärr hinner jag inte bemöta vad herr Lothigius sade om avgiftsfinansieringen. Men herr Lothigius som är ledamot av iraflkpolitiska ulredningen fär väl se om han kan få någon respons i ulredningen för en avgiftsflnansiering. Jag tror inte all han kommer att få det. Jag hoppas att vi skall slippa det systemet här i landet, att del avgörande för om man skall kunna nyifia en bra väg är om man har råd eller inte.

Nr 49

Torsdagen den 3 april 1975

A nslag till vägväsen -det, m. m.

Fru tredje vice talmannen anmälde all herr Dahlgren anhållit all till protokollet få antecknat all han inle ägde räll lill ytterligare replik.

Herr HÅKANSSON i Rönneberga (c):

Fru talman! Jag vill allra först när del gäller herr Hugossons senasie inlägg påpeka att de 200 mifi. kr. som han omnämnde har tillkommit med anledning av moiioner från vårt håll.

Sedan vill jag övergå till etl annat ärende.

Under rubriken Trafiksäkerhet i trafikutskottets betänkande nr I framhålls i motionen 1975:1459 nödvändigheten av en höjning av anslaget Bidrag till trafiksäkerhelsfrämjande ätgärder vid järnvägskorsningar. Frågan har genom måndagens lägkataslrof utanför Mjölby fåll särskild aktualitet, vilket också har sagts tidigare här j debatten.

Trafiksäkerhetsverkel har under flera år påtalat de otillräckliga anslagen för della ändamål. Förevarande anslag har varit oförändrat - 6,5 mifi. kr. - frän budgetåret 1966/67 t. o. m. budgetåret 1973/74. Under denna tid har kostnaderna för utförande av ifrågavarande säkerhetsanordningar ökat med 55 96.

107

Nr 49                    För innevarande år är anslaget 7 mifi. kr., och även för nästa budgetär

Torsdaeen den    °'' anslaget med en halv mifion lill 7,5 mifi. kr., vilket framgår av

3 april 1975         utskottets belänkande. Men kostnadsfördyringarna har för vartdera året

---------------    varit ca 10 96. De två senasie årens anslagshöjningar på tillsammans 1

Anslag till vägväsen-   mifi. kr. är därför otillräckliga, och eftersläpningen har fortsatt att öka.
det, m. m.             Traflksäkerhetsverket har till godkända bidragsberättigade kostnader

under en tid av fem och elt halvt är fram t. o. m. den 31 december 1974 utbetalat ca 37 mifi. kr. Verket framhåller att det år 1973 fanns sammanlagt 26 181 plankorsningar mellan järnväg och väg, varav 18 054 helt saknade säkerhetsanordningar. Detta medför vid allt fler korsningar behov av säkerhetsanordningar eller förbättring av befintliga.

Även om antalet olyckor vid plankorsningar enligt statistiken inle är så stort är oftast föfiderna av vafie inträffad olycka mycket allvarliga. Under en tioårsperiod har vid olyckor pä järnväg/väg ca 350 personer dödats och lika många har skadats svårt.

Del har frän något håll framhållits all behövliga säkerhelsförbätlringar blir för dyrbara. En summa på 50 mifi. kr. har nämnts, men mol delta skall då bedömas de olyckor som genom sådana åtgärder skulle kunna förebyggas.

Den ekonomiska kostnaden för bara den senasie slora olyckan skulle enligt pressens uppgifter omfatta ca 30 mifi. kr. Därtill kommer allt lidande och de familjetragedier som föfier. Ändå har genom snabba hjälpinsatser skadorna kraftigt begränsats.

Vid Mjölbyolyckan har uppenbarats en mycket viktig faktor, nämligen den sårbarhet som järnvägståg med hög hastighet har. Detta är ell vikligl konstaterande i samband med nu pågående planering av tågtrafik med höga hastigheter. Man räknar med betydligt högre hasligheter än man kommer upp i f n. Del är nödvändigt all säkerhelsfrägorna får en lill-fredsslällande lösning innan dessa planer förverkligas.

Det är vidare av betydelse att säkerhetsanläggningarna blir sådana alt de observeras av trafikanterna. Det framkommer ofta att fiussignal genom blandning inte uppläckts, vilket troligen också var anledningen till Mjölbyolyckan.

Trafikutskottet har i anledning av molionen uttalat den slora betydelse från säkerhetssynpunkt som ifrågavarande anläggningar har. Utskottet föreslår nu inle någon höjning av anslaget men understryker viklen av alt förnyad höjning framöver sker.

Fru lalman! Jag vill här ylleriigare understryka nödvändigheten av alt så sker snarast möjligt och senast i samband med nästa års budgetarbete.

Herr HUGOSSON (s) kort genmäle;

Fru lalman! Med anledning av vad herr Håkansson i Rönneberga in
ledningsvis sade i sin anförande vill jag undanröja ett evenluelll miss-
föiständ. Herr Håkansson sade att del särskilda anslaget pä 200 mifi.
108                   kr. har tillkommit efter motioner från centerpartiet. Del är fakiiski så

att det här anslaget finns upptaget i budgetpropositionen. Vad frågan gällde var huruvida det skulle få las i anspråk omedelbart eller senare under årel. Etl enhälligl trafikutskott ansåg alt vi redan nu bör ställa detta anslag till vägverkets förfogande. Det är således inle pä del sättet all anslaget har tillkommit efter en motion frän centerpartiet.

Herr HÅKANSSON i Rönneberga (c) kort genmäle: Fru lalman! Vi har understrukit betydelsen av all anslagel får ulnylfias redan nu, och anvisningen om hur dessa 200 milj. kr. skulle användas tillkom på grundval av motioner från de borgerliga partierna mol socialdemokraternas vifia.

Herr HUGOSSON (s) kort genmäle:

Fru lalman! Vad som har skett mol socialdemokraternas vifia begriper jag inle, eftersom etl enhälligl utskott står bakom förslaget.

Belräffande användningen av anslagel på 200 mifi. kr. har på socialdemokraternas initiativ i utskottet även skrivits in all della anslag jämväl kan användas när det gäller enskilda vägar - den fråga som vi tidigare har diskuterat här.

Nr 49

Torsdagen den 3 april 1975

Anslag till vägväsendet, m. m.

Hen LINDAHL i Hamburgsund (fp):

Fru talman! Jag skall inte fortsätta den här intressanta diskussionen om anslagel lill vägarna utan i stället tala litet om sjöfart och dä kanske i första hand om kustsjöfarl.

1 höstas hade jag anledning alt vara ute i Bohusläns skärgård - jag var på Käringön och fick sedan åka med en av sjöräddningskryssarna en bit längs kusten. En av personerna ombord sade; "Kan du egentligen tänka dig någon bättre väg att transportera någonting på? Den ligger klar, vi behöver i stort sett inte göra någonting. Det är bara att köra." Och det stämmer. Runt om i värt land finns det transportmöjligheter pä av naturen gjorda vägar. Man kan frakta slora, lunga godsmängder utan all man behöver investera någonting i själva vägen så alt säga. Var man behöver göra investeringar är i hamnbyggnader och i transportmedel, alltså fartyg.

1 fråga om fartyg böar situationen i Sverige bli dålig. Vär svenska kustsjöfarl håller pä att försvinna. De svenska kustskepparna böriar ge upp. Det flnns säkerligen niånga anledningar till detta. Man kan dra fram sådant som byräkratiseringen - de skeppare som har egna båtar böriar helt enkelt tröttna, de orkar inte med arbetet att fylla i alla blanketter som behövs för att tillfredsställa olika statliga myndigheters nyfikenhet. Det är också svårt alt få fram kapital. Men en av de viktigaste anledningarna närdel gälleren sä internationell näringsgren som sjöfarten är konkurrenssituationen i förhållande lill främmande länders fartyg. Åtskilliga länder har numera fått rättighet att transportera gods även i svensk inrikeslrafik.

Föratl något belysa utvecklingen inom den svenska kustsjöfarlen kan

109

Nr 49

Torsdagen den 3 april 1975

Anslag till vägväsendet, m. m.

110

jag nämna att del den 31 december 1973 fanns 178 fartyg i sådan trafik, medan den 31 december 1974 antalet fartyg var 150, alltså en minskning med 28 fartyg. Brutlotonnaget minskade under samma lid med drygt 9 000 ton, och dödvikten minskade med över 14 000 ton. Sedan några år lillbaka har antalet fartyg minskal. Det har blivit en specialisering och tillkommit nya typer av fartyg, varvid genomsnillsstorleken har ökat. Därför har hittills tonnaget ökat. Men 1974 vände den utvecklingen, och efter vad jag har förställ har under första kvartalet 1975 denna trend fortsatt, möjligen i accelererat tempo.

En av orsakerna till all den svenska kustsjöfarlen har svårt att göra sig gällande är bemanningsreglerna, som i slor utsträckning sammanhänger med de s. k. paragrafbeslämmelserna, dvs. mälningsbeslämmel-serna för fartyg; på olika säll mäter man fram all ett fartyg är si och så stort och skall ha si och sä stor besättning. Vi har i Sverige en betydligt striktare tolkning av dessa bestämmelser än andra länder. Del gör all svenska fartyg hamnar i en mycket ogynnsam situation.

Chalmers transportseklion har gjort en utredning angående kustsjöfarlen. Resultatet av denna utredning ullrycks litet försiktigt: "Mätnings-paragraferna har tolkats något olika i olika länder, vilket bidragit till att vissa nationer fått en gynnsammare konkurrenssituation all bedriva kustsjöfarl än andra." Del kan man säga är snudd pä en underdrift.

Jag skall illustrera hur det kan se ut. På bildskärmen visar jag en genomskärning av ell modernt paragraffarlyg. Del är ett holländskt varv som bygger dessa fartyg. Den deiafi jag ber de ärade ledamöterna noiera är de inskärningar som finns i garneringen i lastrummet. Vi ser all det är en inskärning på vardera sidan. Där finns del plats alt lägga etl s. k. shelterdäck. I Holland bygger man alltså fartyg med denna inskärning. Efter vad jag hört har ett varv byggt 17 likadana fartyg. Man har gjort elt däck, och delta placeras in när fartyget skall mätas in, och sedan ligger det kvar pä varvet. Den här inskärningen räknas alltså rent mät-ningsmässigl i en del länder på kontinenten som ett däck. Del gör all fartyget räknas som mindre än vad det egentligen är, om vi skall uttrycka oss enkelt. 1 Sverige kan vi inle göra så, ulan här måsle det vara en någon decimeter bred remsa som löper ut och går runt lastrummet.

1 Tyskland har man ännu större möjligheter alt utnytfia sädana här kryphål föratl bringa ned mälningsslorleken på ett fartyg. Elt tyskt fartyg kan i vissa fall lasta ca 50 96 mer än ett skandinaviskt fartyg, trols all fartygen formellt är mätta efter samma internationella överenskommelser. Vi har inle ens likhet inom Norden. Det finns exempel på att elt norskt fartyg som mäter 299 bruttolön lastar 1 100 lon, medan ell svenskt fartyg som mäter 499 bruttolön och alltså måsle ha en väsentligt slörre besättning lastar 1 250 ton. Den fysiska skillnaden mellan fartygens storlek är alltså ytterst obetydlig.

Jag vill komma fram till alt reglerna för mätning av elt fartygs storlek - och storleken bestämmer bemanningen - är grundade pä olika tolkningar av hur man skall mäta. Jag har i en tidigare interpellationsdebatl

med kommunikationsministern påvisat att en sådan sak som om del finns hel eller halv mellanvägg mellan pentry och mäss i ell fartyg kan ha avgörande betydelse för hur slor besättningen skall vara och för vad som är tillätet i olika länder.

Fartygen kan utvändigt vara hell lika. Men det fartyg som är lättare alt hantera, har modernare utrustning och är del av kunderna mest eftertraktade måsle på grund av mätningsreglernas utformning ha en större besättning än etl fartyg som inte är så attraktivt och rationellt. Jag konstaterar därför med glädje alt utskottet har varit välvilligt inställt till molionen 850 och kravet på att dessa frågor ses över. Så sker antagligen redan i en utredning. Man måsle komma fram lill regler, där besättningens storlek blir mer beroende av fartygets fysiska storiek och utrustning än av mätningsreglernas utformning.

Fru talman! Jag skall också säga etl par ord om nödvändigheten av alt sjömälningen verkligen ägnas uppmärksamhet. Vi måsle få en porlföfi med moderna svenska sjökort så att vi slipper dras med de gamla 1800-lalssjökorl som i alldeles för slor utsträckning finns kvar pä många håll i landet. Dessa 1800-talssjökorl är långt ifrån tillförlitliga. En mycket angelägen uppgift är all sälla fart på sjömälningen sä att vi fär aktuella uppgifter även pä della område.

Nr 49

Torsdagen den 3 april 1975

A nslag till vägväsen -det, m. m.

Hen NILSSON i Agnas (m);

Fru lalman! Utskottsbetänkanden hör väl knappast lill den litteratur som man läser för all njuta av språket eller för att lägga något på minnet. Men trafikutskottets betänkande nr 1 år 1975 finner jag räll välskrivet och med ställen som är lämpliga för inlärning. Dit hör några rader överst pä s. 8, där det slår;

"Del är vidare enligt utskottets uppfattning i hög grad angeläget all planeringen av nya vägar sker så att ianspråklagande av mark som behövs för livsmedelsproduktionen i största möjliga utsträckning undviks saml all naturvårdssynpunkier i övrigt beaktas."

För den som i riksdagen under ell tiotal år har pläderat för förbud mot att hävdad mark bebyggs eller på annat sätt fördärvas, t. ex. genom vägbyggen, är dessa rader en skön läsning. Jordbruksutskottet har under några är sagt ungefär detsamma med anledning av motioner. Men man frågar sig; Efterlevs det som utskottet här skriver?

Få saker smärtar mig mer än den vandalisering som har skett i form av bebyggelse på tusenåriga åkerbruksjordar i vissa trakter av värt land. Vid bilresor stöter man dä och dä pä vägar, som lagts så alt man kan säga att vägbyggaren egentligen har begått en förbrytelse mol mänskligheten genom all spoliera så dyrbar och värdefull odlingsmark. Jag kan hell kort nämna Uppsalaslätten och vissa delar av Skåne. Tyvärr sker ännu vägbyggen av delta slag.

Därför anbefalles denna passus i utskottsbetänkandet lill begrundan och efterrättelse för vägverket och för övriga vägbyggare och samhällsplanerare. Jag önskar också att resenärerna hade ögonen öppna och lade

111

Nr 49

Torsdagen den 3 april 1975

A nslag till vägväsendet, m. m.

112

märke till vad som sker. Vi måste fä en opinion mot all fördärvandel fortsätter.

Fru talman! Jag vel inle hur niånga gånger jag har försöki påvisa de negativa verkningar som vägsaltet enligt min mening för med sig. I likhet med ell par motionärer från andra partier har några av moderata samlingspartiets ledamöter också i år skrivit en moiion - vår har nr 1482 - där vi begär att förbud skall införas mol spridning av vägsall. Utskottet avvisar moiionskraven på s. 22 i betänkandet, och jag måste säga alt jag är mycket fundersam inför del som skrivs där. Utskottet har fåll sina uppgifter ur en publikation frän vederbörligt håll och skriver följande; "Fördelarna med metoden anges häri vara all del visat sig möjligt all i slor utsträckning genom saltning hålla vägar isfria med ökad trafiksäkerhet som föfid."

Del är kanske sant alt man har hållit vissa vägar isfria, men vad beträffar den ökade trafiksäkerheten ställer jag mig tveksam. Mifioner resenärer har en annan uppfattning. När vägbanans snö eller is smäller, blir del ofta kanter, valkar och annat som förorsakar svårigheter. Som vi har påpekat i motioner under flera år försämras siklen och belysningen, så påståendet att trafiksäkerheten ökar är vi myckel tveksamma inför. Det sägs visserligen också alt olägenheter i form av moddig vägbana, nedsmutsning osv. inte kan undvikas.

Uppgiflslämnaren anser vidare att sallningen torde kunna accepteras från naturvårdssynpunkt. Jag läste nyligen en artikel, där del stod att man på sina häll i vårt land hade konstaterat en egendomlig förändring i grönskan hos barr och blad i närheten av vägar och funderat över det, och sä hade man upptäckt all del troligen har all göra med vägsaltet. När det står "torde", är del något som verkligen kan sällas i fråga.

Längre ner i ulskottsbelänkandet slår det om roslen alt den anses inte vara av den omfattning att den bör hindra en forlsalt användning av metoden med saltning.

Jag har tagit med mig litet litteratur på området. Naturvårdsverkets broschyr "Vägsaltet och mifion" är en märklig läsning. Där står bl. a.: "De grundvatlenskador, som man f n. känner till, har till största delen orsakats av olämplig lagring av salt." Sedan talas det om alt man känner till etl fall där saltet transporterats flera kilometer i en grusås, men del var inte någon fara med det heller. Det framhålles all saltet normalt föfier med smältvattnet till närmaste vattendrag, men eftersom fiälen hindrar saltet frän all tränga ner så är det trols allt inle så farligt. Nå, men skador på vegetationen? Jo, det är sannolikt att vissa träd får besvär. På tal om skador på djuren sägs alt omfattningen är ganska liten, osv.

Jag lycker all del är egendomliga slutledningar. Man vet om farorna, men man lyder alli i den riklning som man själv vill, för man har uppfattningen att saltet måste användas. Jag kan inle hindra naturvårdsverket all göra sina bedömningar, men vi är många som har en annan uppfäll ning.

Jag har här också en broschyr från vägverkel om halkbekämpning.

och den tycker jag är en lustig läsning. Hade del gällt elt annat ämnesområde, skulle jag ha talat om pekoral. En rubrik lyder: "Vi saltar för din säkerhet". Sedan slår det all ell vinlerväglag är förrädiskt och falskt. Jag anser all den karakteristiken gäller ocksä saltade vägar. Sallningen utgör inle någon garanti för alt det inte uppslår halka. 1 broschyren finns vidare ett antal frågor och svar, som jag av tidsskäl inte skall gå närmare in pä. Jag vill bara nämna påståendet all rosten inle alls kommer av saltet i den utsträckning som man trott.

Det mest kostliga är sisla sidan med en bild av en vägmaskin som jag inle har sett i verkligheten men som kanske finns. Där förekommer också två rutor med text, och i den ena citeras vad statens naturvårdsverk har sagt i anledning av ell JO-ärende, nämligen att "förbud eller mera omfattande restriktioner mot sallspridning synes f n. ej motiverade". Vad i all sin dar menar man? Var del värre förr, eller skall det bli värre senare? Varför skriver man "för närvarande"? Kanske gäller del alt man sprider så liten mängd salt? Del kanske kommer fram pä annat håll.

Trafiksäkerhetsverkel säger: "De positiva effekterna av elt gott grepp mellan hjulen och vägbanan måsle emellertid vara betydligt slörre" (än de negativa effekter som nedsmutsningen medför). Del är en subjektiv bedönining som jag menar motsägs av erfarenheten. Jag har nämligen valt att köra först en sallad väg och sedan en isig och krokigare väg pä andra sidan en älv. Dä fann jag alt jag kör med myckel större lugn och säkerhet om jag lar den väg som inte är sallad. En sådan här blid vinter kan del ibland vara omöjligt att köra en sallad väg om man t. ex har bråttom lill flygplatsen.  Man blir ulan sikt på morgonen.

1 tidningen Motor finns en uppgift alt en tredjedel av bilrosten förorsakas av vägsallning. Den uppgiften tror jag är byggd på bra undersökningar, och del bör nog vara angelägel för dem som hävdar motsatsen alt göra ytterligare undersökningar.

Jag kan ju inle ändra på vad utskottet skriver, men jag måsle säga att jag är mycket missbelåten. Bakom mig har jag då mängder av människor som fär salt in i sina trappor och på kläder och skor och vet vad del kostar samhället.

Vad skall man dä göra i stället? Man kunde lägga de pengar saltet kostar pä vägvärd av olika slag, t. ex. de fina maskiner som finns bakpå den här broschyren. Man kunde i god tid pä hösten säga till människorna att komma ihåg all del blir sämre väglag. Vi som mest kör i Norrland på isiga vintervägar märker hur oerhört snabbt man ställer om sig för körning på is. Del lar bara ell par tre dagar. Och vi tycker det är myckel bättre för däcken, sikten, trafiken och säkerheten att slippa saltet. Jag tror man har vall fel metod när man använder vägsall.

Får jag vidare, fru lalman, säga något om en annan motion som väckts av herr Fridolfsson och mig, nämligen motionen 1480. Där har vi begärt en speciell satsning på ell stycke av väg 363 vid Vindelälven. Utskottet svarar klokt och bra all fördelningen av invesieringsmedel i de skilda landsdelarna och väggrupperna emellan sker på grundval av en noggrann

Nr 49

Torsdagen den 3 april 1975

A nslag tdl vägväsen -det, m. m.

113

8 Riksdagens protokoll. Nr 48-51

Nr 49

Torsdagen den 3 april 1975

A nslag dll vägväsen -det, m. m.

angelägenhelsgradering. Ja, del torde vara sant. I del aktuella fallet är vägen rent katastrofalt dålig. Man har vid denna älv väntat länge pä all på olika säll fä kompensation för all del inte blivit någon utbyggnad av älven, och man har då tänkt pä vägar.

Jag vill i det här sammanhanget hänvisa lill vad utskottet skriver pä annan plats, nederst pä s. 7. Del är någonting som jag verkligen vill understryka. Del är mycket klokt skrivet. Utskottet vill "liksom tidigare framhålla att den integrerade väg- och trafikplanering som nu bör eftersträvas måsle ske i nära kontakt med samhällsplaneringen i stort och i än högre grad än tidigare samordnas med en aktiv lokaliserings- och regionalpolitik. Arbetsmarknadspolitiska och allmänt näringspolitiska målsättningar måsle härvid beaktas, vafiämte hänsyn skall las till ira-fiksäkerhetsmässiga och mifiömässiga synpunkter."

Det är alldeles riktigt. Men kanske pengarna ändå inte anses räcka för just den här vägen. 1 så fall ställer jag mig frågande. En väglös bygd är en förlamad bygd, och den här bygden har verkligen lidit av att vägen är så dålig.

Jag har dock inget annat yrkande än utskottets.

Jag vill emellertid passa pä tillfället all instämma med herr Lothigius i reservationen 2, som efterlyser metoder för att få mera pengar för sådana här vägbyggen. Jag vill ocksä lägga dem på hjärtat som har ansvaret att beakta samhällskostnaderna som helhet när man bygger vägar.

Vi har i en moiion även tagit upp frågan om vägomrädesorganisalionen, men jag hinner inte nu gä närmare in pä den saken. Del har - som ocksä herr Lövenborg berörde i en interpellation, jag vill minnas i böfian av februari - väckt slor oro ute i landet att man planerar att dra in vissa vägområden. Vi har i molionen pekat på att man i samband med sädana organisationsförändringar bör länka pä samhällsbudgelen i stort och inte göra sådant som både försämrar samhällsservicen och i del långa loppet betyder ökade samhällskostnader totalt sett.

114

Hen CARLSSON i Vikmanshyttan (c):

Fru talman! 1 delta traflkulskottels betänkande nr 1 har närmare 50-talet moiioner behandlats och gäll varierande öden till mötes. Jag har begärt ordet med anledning av molionen nr 1975:369, väckt av mig och herr Bertil Jonasson. I motionen hemställer vi att riksdagen hos regeringen begär att förteckningen i vägmärkeskungörelsen utökas med märke som anger var handelsbod på landsbygden och i mindre tätort finns.

Utskottet har i sitt yttrande i stort sett tillstyrkt bifall lill motionen. Dock finns vissa reservationer. Utskottet anför alt rikligt med skyilar ger sämre observans och kan inverka menligt på trafiksäkerheten i stort utmed vägarna. Vidare heter det: "Detta gäller framför allt en utökning av antalet skyltar och märken längs motorvägar och andra trafikleder med snabb och tät trafik. Pä övriga vägar och framför allt de egentliga landsbygdsvägarna, där olycksriskerna kan bedömas som mindre, synes

en något generösare bedömning kunna göras. Utskottet anser därför att del i dessa fall bör ankomma på vederbörande myndigheter - främst dä vägverket - att i varie särskilt fall och med beaktande av det anförda pröva framställningar om vägvisning eller information av annat slag om lanthandels belägenhet."

I hemställan under punkten 2, mom. 22, yrkar utskottet

"all riksdagen i anledning av molionerna 1975:369 och 1975:1433 som sin mening ger regeringen lill känna vad utskottet anfört rörande lanthandelsskyllar".

Med hänsyn till utskottets något snäva motivering försitt tillstyrkande av molionerna synes det mig angeläget att göra några kommentarer.

Till alt böria med gäller frågan att fä en skylt som ger anvisning om var en lanthandel finns i glesbygd, alltså pä den rena landsbygden och i dess små tätorter. I dag finns anvisningar om rastplatser, om bensinstationer, om motell och om stormarknader. Vad vi begär är all en skyll om lanthandel ocksä skall finnas och bör användas. Riksdagen har genom sitt beslul om stöd till kommersiell service i glesbygd, på förslag av glesbygdsulredningen, slagit fast att lanthandeln behövs och att den har en funktion att fylla. Är vi ense på den punkten - och det visar riksdagsbeslutet alt vi är - bör vi ocksä ge lanthandeln möjlighet all fylla sin funktion som en väsentlig del av glesbygdsservicen.

Del råder väl heller inget tvivel om all del är ell vikligl konsumentintresse att lanthandeln - den lilla butiken - finns att tillgå och kan fungera. Butiken är livsviktig för en bygds bofasta befolkning. När en affär lagts ned har en del av en bygds liv gått föriorad. En affär i glesbygd har också sin stora betydelse för tillfälliga besökare i bygden; turister, semesterfirare, genomfarlslrafikanter osv. Det har omvittnats frän mänga håll att den ökade omsättningen för en butik under några sommarmånader ger den underlag för att leva kvar och fungera året runt.

Vägomläggningar och andra omdispositioner har gjort all mänga affärer i glesbygd har kommii vid sidan av allfarvägen. Jag har flera exempel på delta frän mina egna bygder, frän mitt hemlän, som inte utgör något undanlag. Jag har upprepade gånger kunnat konstalera alt förhållandena är likartade landet över.

Får jag sedan säga, all vad jag upplevt som besvärande pä många platser är alt man inte kan hitta någon anvisning om var bygdens affär finns. Det innebär all många butiker går miste om kunder som söker en affär för större eller mindre inköp där.

Utskollet säger i betänkandet all en alltför riklig förekomst av skyltar kan utgöra en trafikfara. Till detta skall endast tillfogas att i glesbygd en brist på skyltar med erforderiiga upplysningar om var en butik finns också är en trafikfara. Uppmärksamheten inriktas på att flnna en affär - till förfång för trafiksäkerheten. Jag har upplevt detta och sell exempel på all del kan utgöra en stor trafikfara - snabba inbromsningar när man får syn på en affär är etl sådant exempel.

Det finns verkligen anledning för trafiksäkerhetsverkel och även för

Nr 49

Torsdagen den 3 april 1975

A nslag till vägväsen -det, m. m.

115

Nr 49

Torsdagen den 3 april 1975

A nslag till vägväsen -det, m. m.

116

vägverket att begrunda detta. I remissyttranden vid framställningar om alt fä sälta upp hänvisningsskyltar har ju båda instanserna avstyrkt krav på hänvisningsskylt till lanthandel, lill bygdens butik. När man läser deras yttranden blir man närmast beklämd. Skrivningarna tyder på bristande kännedom om att del finns affärer i glesbygd. Är det avsaknaden av hänvisningsskyltar som är orsak till denna okunnighet hos de båda centrala ämbetsverken? Eller vad är orsaken?

Staten har, som jag sagl, gått in med slöd lill kommersiell service i glesbygd, enär affärer i glesbygd är ell mycket väsentligt konsumentintresse. En möjlighet till anvisningsskyllar lill handelsboden i glesbygden och i landsbygdens småorter ger inget underlag för att tala om en skyltflora i dessa bygder.

Konsumentverket - som inte blev tillfrågat i det ärende jag tidigare relaterat - har också uttalat sig för alt detta med anvisningsskyltar lill avsides belägna butiker är en väsentlig konsumentfråga.

I skrivelse av den 23 januari 1975 till kommunikationsdepartemenlet har konsumentverket anfört en rad väsentliga synpunkter angående upplysningsmärken för lanthandel. Även om skrivelsen innebär vissa upprepningar av vad som anförts här är det av värde alt den delgives kammarens ledamöter. Av den anledningen ber jag att ur skrivelsen få citera föfiande;

"För konsumentverket har blivit känt att Sveriges Livsmedelshand-lareförbunds lanlhandelsråd inkommit med en skrivelse till kommunikationsdepartementet om upplysningsmärke för lanthandel. Enligt uppgift har skrivelsen remitterats till elt flertal olika instanser, dock inte lill konsumentverket.

Frågan om upplysningsmärke för lanthandel inrymmer från konsumentsynpunkt betydelsefulla aspekter. I egenskap av central myndighet för konsumentfrågorna vill verket framlägga några principiella synpunkter på frågan om upplysningsmärke för lanthandel.

För att tillförsäkra befolkningen i glesbygd en tillfredsställande kommersiell service ulgår från konsumentverket sedan den 1 juli 1973 bl. a. investeringsstöd lill näringsidkare som bedriver försäfining av dagligvaror inom det s. k. inre stödområdet. Om särskilda skäl föreligger kan slöd även utgå i övriga delar av landet. För att biträda konsumentverket i dessa frågor har inrättats en rådgivande nämnd, glesbygdsnämnden, med representanter för enskild och kooperativ handel samt specialister på distributions- och glesbygdsfrägor.

Erfarenheterna av stödverksamheten har visat att dagligvaruhandel i glesbygd brottas med slora problem, som medfört och framgenl kan leda till nedläggningar av lanthandelsbutiker. Denna utveckling innebär risk för en väsentlig försämring av glesbygdsbefolkningens tillgång lill kommersiell service. Statsmakterna har ocksä bl. a. genom stödet till kommersiell service i glesbygden visat all man är angelägen om all komma lill rätta med problemen.

Turismen har visat sig ha slor betydelse för lanthandelsbutikernas möj-

ligheler att fortleva. Eftersom butikerna i mänga fall inle är lokaliserade i direkt anslutning till av turister ofta frekventerade vägar skulle vägskyltar med information om förekomsten av och avståndet lill sädana butiker kunna bidra till ökat kundunderlag för butikerna och därigenom förbättra deras ofta hårt ansträngda ekonomiska situation. En sådan åtgärd skulle samtidigt medföra en förbällring av servicen lill turisterna.

Frågan gäller nämligen inte bara butikernas fortbestånd. Det är också etl väsentligt konsumentintresse alt de allt färre lanlhandelsbutikerna görs lätt åtkomliga för de konsumenter som inle är orienterade pä orten.

Det kan naturligtvis hävdas all en ökning av den nuvarande skyltfloran inte är alt rekommendera. Ifrågavarande upplysningsmärke skulle emellertid främst komma lill användning i landels glesbygder där skyltfloran är betydligt mindre i jämförelse med den i tätorter. Det torde vidare vara minst lika motiverat med etl upplysningsmärke för lanthandeln som exempelvis skyltar för stormarknader och andra till tätorter lokaliserade servicefunktioner.

Av anförda skäl anser konsumentverket all etl upplysningsmärke för lanthandeln bör införas."

Del skall endasl tilläggas all del är stor bredd pä den församling i konsumentverket som slår bakom den här skrivelsen. Den har alltså elt ordentligt underlag på sin sida.

Fru talman! Med hänvisning lill del anförda och lill den slora betydelse denna fråga har för berörda bygder, för konsumentintressen av alla kategorier och för butiksägare hoppas jag att frågan om anvisningsskyltar lill butik i glesbygder och mindre tätorter snarast möjligl blir verklighet. Utöver att anvisningsskyltarna är en angelägen och viktig fråga är del verkligen brådskande att den snarast bringas lill sin lösning. Jag ulgår från att della ocksä är ulskoilels vifia och ambition, och jag yrkar därför bifall till utskottets förslag i punklen 2 mom. 22.

Nr 49

Torsdagen den 3 april 1975

A nslag till vägväsen -det, m. m.

Herr HUGOSSON (s) kort genmäle;

Fru talman! Man blir ganska förvånad när man lyssnar på herr Carlsson i Vikmanshyttan. Man skulle kunna tro all han samtidigt som han skrev molionen skrev ett anförande som han skulle hälla i kammaren, för han räknade med all hans motion skulle avstyrkas. Nu är det i realiteten tvärtom.

Lanthandelns organisalioner har gjort framställningar om att fä sätta upp anvisningsskyltar och har fåll avslag sedan trafiksäkerhetsverkel och vägverket avstyrkt. Trols detta har ell enhälligt trafikutskott sagl all det visst kan finnas anledning att för trafikanternas information i glesbygden sälla upp sådana här skyltar. För all till yttermera visso understryka utskottets uppfattning i den här frågan gör utskottet en framställning lill regeringen. Därför är det synneriigen förvånande alt herr Carlsson i Vikmanshyttan håller ett anförande precis som om han och hans medmotionär inle hade fäll någon som helsl framgång i utskottet.

117

Nr 49                 I realiteten är det så alt herr Carlssons i Vikmanshyttan och herr Jo-

Torsdaeen den    nassons motion är tillstyrkt genom trafikutskottets belänkande.

3 april 1975

_____________        Herr CARLSSON i Vikmanshyttan (c) kort genmäle;

Anslag till vägväsen-       Fru lalman! Jag hade tvä skäl att hälla mitt anförande. Man har sagl

det, m. m.          med mänga reservationer i motiveringen från utskottet alt man tillstyrker

motionerna - det är två moiioner del rör sig om. Men man har vidare

sagl att man förutsätter all vägverket och trafiksäkerhetsverkel skall göra

de bedömningar som är erforderiiga och ha generösare bedömningar av

dessa frågor än man har annorstädes när del gäller nya skyltar.

Med hänsyn lill den negativa inställning som dessa båda institutioner intagit tidigare ansåg jag del angeläget att stryka under hur viktig den här frågan är.

Jag skall, fru lalman, be att fä tacka herr Hugosson för del inlägg han här gjorde och som definitivt klargjorde att utskottet är positivt i den här frågan. Det var värdefullt och nödvändigt all vi fick del tillägget. Det bör vara en god vägledning för både trafiksäkerhetsverkel och vägverkel, när man skall ha denna - som utskottet skriver - generösa bedömning.

Jag vill gärna stryka under milt tack till herr Hugosson ytterligare en gäng. Och jag gör det genom all upprepa alt jag yrkar bifall lill utskottets hemställan pä den här punklen.

Hen JOHANSSON i Vrångebäck (m):

Fru talman! Del slora antalet moiioner i vägfrågor visar med all tydlighet vilket intresse man har för vägpoliliken. Della intresse bottnar inte minst i del förhällandet alt del tyvärr skedde en verklig eftersläpning på vägväsendets område under sista hälften av 1960-lalet, trols den enorma utvecklingen inom trafikväsendet.

Vägverkets behovsinventering, som slutar pä 15 mifiarder kronor, lalar här sitt lydliga språk. Är man realist vet man myckel väl att man inle kan fä allt vad man vill ha, inte ens del man behöver. Men del redovisade behovet och det alltmer bekymmersamma lägel gör alt allt fler människor intresserar sig för vägfrågor. Del är dä inte att undra på att krav ställs, som det gjorts i flera moiioner, att vi måtte få elt ökat lekmannainflytande i vägplaneringen. Del är då tillfredsställande all Irafikutskottet säger;

"Utskottet är för sin del, i likhet med nämnda utredning och motionärerna, allfiämt av den uppfattningen all ell förstärkt lekmannainflytande över den regionala vägplaneringen bör övervägas. Vad beträffar länsvägsnämndernas ställning har denna inte närmare berörts av ulredningen. Utskottet vill bl. a. därför förorda att frågan härom redan nu las upp. Den av motionärerna anvisade utvägen - alt låta länsvägnämndens ordförande vid länsstyrelsens behandling av vägfrågor fä ingå som adjungerad ledamot - kan vara en godtagbar lösning."

Detta betyder ell tillstyrkande till min motion 847. Som del hitintills
118                   varit har det knappast varit någon koppling alls mellan länsstyrelsen och

länsvägnämnden. Det arrangemang som utskollet nu föreslår att riksdagen skall giva regeringen lill känna måste medföra en förstärkning för såväl länsstyrelsen som länsvägnämnden och därmed en klar aktivering av länsvägnämndens arbete.

Enligt min mening bör länsvägsnämndernas inflytande ökas. Detta måste vara ell led i regionalpolitiken liksom i iraflkpolitiken över huvud taget. Dessutom bör lekmannainflytande komma på etl myckel tidigt stadium i all vägplanering.

Vidare borde det vara etl regionalpolitiskl och trafikpolitiskt intresse alt det fanns en större rörlighet och elaslicilet mellan de olika väganslagen. Det är detta som man vill ha i motionerna nr 545 och 555. Vi tror att man skulle få ut en större effekt av de totala vägpengarna, om del tilläts en större rörlighet på della område. Som exempel vill jag anföra att del nu är en strikt gräns mellan nybyggnad och underhåll. Vid mindre företag kan denna strikta uppdelning vara mycket hindrande förarbetenas fullbordande.

Nr 49

Torsdagen den 3aprill975

A nslag till vägväsen -det, m. m.

Hen OSKARSON (m);

Fru lalman! Vattendroppen urholkar så småningom stenen, icke genom sin tyngd men genom alt den faller ofta. Denna naluriag tycks inte gälla för riksdagens trafikutskott. Hur många gånger och med hur starka argument vi halländska riksdagsmän än har framfört önskemål och krav belräffande snabbare utbyggnad av E 6 har delta inte satt ens elt aldrig sä litet märke på trafikutskottets välputsade yla.

Kanske tycker ni, ärade kammariedamöter och trafikutskottsledamöter, att vi är envisa och fiatiga. Ja, det är vi, men därtill är vi tvingade. Och det enda löfte jag kan ge på den punklen är all sä länge jag lever - eller rättare sagt, sä länge jag finns här i riksdagen - kommer jag all föra fram denna fråga om och om igen lill dess bättring sker. Jag tror, utan all därtill ha fullmakt frän mina kolleger frän Halland, att de är beredda all instämma i detta. Frågan är nämligen sä allvariig all den icke kan lämnas åsido.

Tillståndet ur trafiksynpunkt på långa sträckor av E 6 är väl känt och ökänt bland alla dem som någon gång har använt sig av denna trafikled, men att få förståelse och gehör för dessa synpunkter i Sveriges riksdag tycks vara svårt, för alt inle säga omöjligt. Som vanligt hänvisar tra-nkutskollel lill all del är vägverkel som prioriterar de olika vägobjeklen. Ja, visst är det så, men nog borde trafikutskottet ha haft mod att uttrycka en mening i den här vikliga frågan, delta så myckel mer som vägverket självt har tagit mycket bestämd ställning i vad gäller angelägenheten av att bygga ut E 6. Men vägverket saknar medel för att genomföra vad del vill.

I föregående års petita skrev vägverket föfiande; Den reellt sjunkande byggnadsvolymen de senaste åren innebär att många objekt som redan borde ha förverkligats skjuts på framliden. Slora samhällsekonomiska föriuster görs därigenom åriigen. E6 genom Halland kan fiäna som ex-

119

Nr 49

Torsdagen den 3 april 1975

Anslag till vägväsen -det, m. m.

120

empel på en sådan väg som med nuvarande knappa medelstilldelning inte kan byggas om pä mänga år.

Även herr kommunikationsministern - jag beklagar all vi inle har honom här- har vid besök i Halland och i samband med uppvaktningar av myndigheter och förtroendevalda från Halland uttryckt sin mening, och del på föfiande sätt: Utbyggnaden av E 6 till motorväg måsle påskyndas sä att den är färdigbyggd i börian av 1980-lalel. Vidare har han sagt; Man bör kunna satsa mera pengar pä utbyggnaden av Europaväg 6.

Vid ell besök i Halland förra året sade kommunikationsministern: Jag är intresserad av att E 6 genom Halland prioriteras så långt det är möjligl. De nya utredningar man gjort och som bl. a. gäller arbelsmifiöfrågorna för dem som har E 6 som sin arbetsplats är myckel intressanta.

Men vad hjälper alla dessa vackra ord och löften när de inte ålföfis av handling? De fiänar ingenting lill. Trafiksituationen pä E 6 - del gäller främst mellan Varberg och Fjärås, där vägen är myckel dålig - är olidlig, och den blir inte ett dugg bättre av de här vackra orden. Olycksfalls-statistiken är skrämmande. Olyckorna grupperar sig på polisens olycks-karta över Halland mycket klart och tydligt kring de svära passagerna - vägkrökar och vägkorsningar - på nämnda sträcka. År 1972 noterades på detta vägavsnitt 74 olyckor, år 1973 var antalet 84 och år 1974, alltså föregående år, var del uppe i 105. Del är alltså en ständig stegring som med all säkerhet kommer att fortsätta mot bakgrund av alt trafikvolymen ökar. Nu är det tyvärr så all antalet olyckor inte stiger proportionellt mot trafikökningen ulan i betydligt snabbare takt.

Jag tror all alla som känner lill de förhållanden jag här har skildrat måsle vara ense med mig om att della vägbyggnadsprojekl torde vara mycket angelägel, för alt inte säga del mest angelägna vi i dag över huvud tagel kan uppvisa i värt land. Är vi överens om detta, sä torde vi också kunna bli överens om att problemel måste lösas - men frågan är hur. Det är ont om pengar, men ju mer ont om pengar man har, desto hårdare måsle man ocksä prioritera, och jag anser all utbyggnad av E 6 pä den sträcka somjag tidigare har angivit måste få högsta prioritet.

I dagarna har vägverket presenterat den ekonomiska ramen för perioden 1976-1980. Av den framgär-enligl pressen, vill jag noiera-att regeringen kraftigt har skurit ned anslagen för byggande av riks- och länsvägar under perioden. Enligt vägverkets plan torde della medföra att färdigställandet av sträckan Frillesäs-Åsklosler, en av de allra sämsta bitarna, senareläggs. Della kan i sin tur innebära ylleriigare förseningar längre fram på de övriga sträckorna, öm del är så, torde del vara klart att trafikanterna på Europaväg 6 får vänta ytterligare 10-15 år innan de får en utbyggd motorväg mellan Göteborg och Varberg. Det kan inle godtas.

Fru lalman! Lät mig sammanfatta:

1. Om vi - som jag tidigare har sagt - är överens om alt E 6 är värt största vägproblem f n., så innebär del alt E 6 måste prioriieras av vägverket, av regeringen och av riksdagen.

2.    Pengar måste fram. Vi har i vär motion nr 855 angett etl säll, då vi föreslär all under anslagel Särskilda byggnads- och förbättringsåtgärder avseende statliga vägar, som har upptagits till ell belopp av 200 mifi. kr., anvisas medel för att man skall kunna dels starta delen Fril-lesås-Fjärås hösten 1975 i stället för våren 1976, dels färdigställa denna sträcka jämte delen Åsklosler-Frillesås under hösten 1978. Nu har utskottet avstyrkt delta förslag. Men mol bakgrund av vad kommunikationsministern här under eftermiddagen sade, dä han redogjorde för överläggningarna mellan honom och vägverkel angående disposition av dessa 200 mifioner, vill jag, även om herr kommunikationsministern inte är närvarande, vädja till honom all han inte lappar bort E 6 i delta resonemang.

3.    För den händelse man inle är beredd all prioritera på det säll jag har angett och inte heller är beredd att använda medel ur del nämnda anslaget, som vi har begärt, har vi från moderata samlingspartiet i reservationen 2 lill utskottets betänkande föreslagit alt man skulle avgiftsfinansiera vissa starkt trafikerade motorvägssträckor för alt därigenom kunna åstadkomma en fortsall utbyggnad av motorvägarna. Därigenom kan man ocksä, som herr Lothigius tidigare har redovisat, föra över pengar från byggnadsverksamhet till drift och underhåll av del övriga statliga vägnätet.

Man må tycka om avgiftsfinansiering eller inle - kan man lösa problemel på annat sätt så vill jag hålla med om att det är del mest tilltalande - men när situationen nu är sådan som den är så skulle jag vilja säga att nöden har ingen lag. Och i fråga om den vägbyggnad och det vägproblem som jag här har berört vill jag påstå att det är verklig nöd.

Lät mig, fru talman, slutligen konstatera att trafikutskottets herr ordförande också var bekymrad över den låga utbyggnadstakten pä E 6. Jag sätter stort värde på della uttalande från utskottets ordförande, och jag uttrycker även den förhoppningen att herr Sven Gustafson i Göteborg nu också verkligen med alla krafter arbetar för all vi skall fä en bättre ordning till stånd.

Nr 49

Torsdagen den 3 april 1975

A nslag till vägväsen -det, m. m.

Herr SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp) kort genmäle: Fru talman! Jag vill gärna understryka vikten av att E6 byggs ut, och del är ju myckel lätt all göra det från sakliga utgångspunkter, därför alt vägverkel så starkt framhållit viklen av della. E 6 är Sveriges - som jag sade i milt första anförande - mest trafikerade väg, och där inträffar trafikolyckor av en sådan omfattning all något måsle göras. Vägverket har gjort en beräkning av vad del skulle betyda från trafiksäkerhets-synpunkt om E 6 byggdes ut, och där ges klara besked om an man skulle kunna spara människoliv genom detta.

När vi nu med rätta upprörs över de offer som krävdes vid järnvägsolyckan kanske vi bör komma ihåg att lika många människor som dog i järnvägsolyckan dör varje vecka på våra vägar. Därför finns det verkligen anledning att vidta ätgärder som nedbringar olyckstalet.

121

Nr 49

Torsdagen den 3 april 1975

A nslag till vägväsen -det, m. m.

122

Jag vill också vitsorda att det råder slor besvikelse inte bara i Halland ulan efter hela västkusten inför förseningarna i utbyggnaden. Jag kan där hänvisa till - utöver vad herr Oskarson sade - en intervju som Göteborgs-Posten hade den 26 mars med ordföranden och ombudsmannen i Transports avdelning 25 i Falkenberg. Ombudsmannen säger; "Vi har inget som helsl förtroende längre för Bengt Norling." Och ordföranden säger: "Vi hade trott alt Bengt Norling skulle hålla sina löften från förra årel, nämligen all E 6 utbyggnad till motorväg skulle få högsta prioritet."

Jag nämner della som elt exempel på de stämningar som finns utefter E 6 och som jag tycker bör öka angelägenheten av att här vidtas åtgärder. Och jag vill inle bara vädja till kommunikationsministern, ulan jag vill klart säga ifrån all de löften som han har givit i Kopparbergs län icke fär innebära all han lar tillbaka de löften som han tidigare har givit när det gäller utbyggnad av E 6.

Hen HUGOSSON (s) kort genmäle;

Fru lalman! Jag skall gärna instämma i de synpunkter som herr Oskarson och utskottets värderade ordförande har framfört när det gäller behovet av en snabb upprustning av E 6. Della är en resursfråga. Det är därför angelägel all vi får ökade resurser i framliden för all öka vägbyggandel, och del har också traflkutskottet uttalat.

Men jag vill trots della säga lill herr Oskarson att det är ju ändå inte så all riksdagen skall fatta beslut i enskilda vägfrågor. Vi skulle då försätta oss i en alldeles ohållbar situation, och del är det som utskottet har sagl. På lalariisian slår efter herr Oskarson ett par partivänner till honom, vilka också kommer att tala för olika vägstumpar ute i landet, där det säkerligen är myckel angelägel med en upprustning och en ombyggnad. Men vi har en viss ordning enligt väglagen i det här landet när del gäller alt behandla vägfrågorna. Här är del alltså fråga om att ge samhället ökade resurser. Och då måsle jag beklaga all moderata samlingspartiet inte har varit särskilt positivt när del gällt att öka resurserna för viktiga samhällsinvesteringar.

Herr OSKARSON (m) kort genmäle;

Fru talman! Jag framhöll mycket klart i mitt anförande, herr Hugosson, all jag är fullt införstådd med all det är vägverket som prioriterar. Vad jag framförde önskemål om var all trafikutskottet skulle uttrycka en mening om hur angeläget del är all få denna fråga löst. Men del innebär inte att riksdagen går ner och fördelar medlen. Det är vägverkels sak att göra.

Sedan är del alldeles riktigt att detta är en resursfråga. Men eftersom vi beflnner oss i ell ekonomiskt ansträngt läge ville jag peka på all det ju ändå finns en utväg som vi från moderat häll har anvisat, nämligen avgiftsfinansieringen. Jag sade ocksä att man kan lycka bra eller illa om den utvägen. Personligen är jag inte särskilt förfiusl i den. Men om det är nödvändigt -ja, då fär man finna sig i det och ta skeden i vacker hand.

De positiva uttalanden som trafikutskottets ordförande och herr Hu-      Nr 49
gosson här har gjort lycker jag har varit myckel värdefulla för den fortsatta      Torsdaeen den
behandlingen av denna fråga.                                           3 anril 1975

Herr NORDGREN (m): Anslag till vägväsen-

Fru lalman! Vi har elt vidsträckt vägnät här i landet, och jag skall      det, m. m. nu i min framställning flytta litet längre norrut än de trakter som tidigare har debatterats. Samtidigt vill jag gärna understryka att vi ocksä i trafiksäkerhetsverket är myckel angelägna om att försöka begränsa de alltför många olyckor som inträffar på våra vägar i hela landet.

I föreliggande betänkande från trafikutskottet behandlas bl. a. min motion 1490. I den molionen begär jag att riksdagen hos regeringen anhåller alt åtgärder vidtages vid Källenekurvan pä E 4, en väg som ocksä är starkt trafikerad, som bekant, detta i syfte att främja trafiksäkerheten där. I utskottet har man sagt att man för sin del är övertygad om all vägande skäl kan anföras till slöd för detta yrkande. Vidare framhåller utskottet att projektering, byggande och drift av allmänna vägar regleras i väglagen och vägkungörelsen, och utskottet säger att nu gällande flerårs-och fördelningsplaner avser perioden 1973-1977 saml all dessa planer skall revideras under innevarande är för perioden 1976-1980. Med hänvisning lill detta, och då utskottet säger sig räkna med all frågan prövas - alltså den fråga som jag har rest i molionen - vid nämnda handläggning, är det självfallet ingen anledning för mig all nu yrka bifall lill molionen, hur angeläget det än skulle vara från trafiksäkerhetssynpunkl all omedelbart få en justering vidtagen på denna vägsträcka.

Däremot vill jag gärna utnytfia della tillfälle - trots all statsrådet Norling tyvärr inle har tillfälle att vara närvarande i kammaren nu; jag hoppas att han läser protokollet - all erinra kommunikationsministern om all Källenekurvan på E 4 vid Norrala, ett stycke norr om Söderhamn, är en stor trafikfara och dessutom elt direkt hot mot mifion. Ett flertal allvarliga traflkolyckor har vafie år inträffat där, flera av dem med dödlig utgång. Långtradare lastade med ofia har kört av vägen i kurvan. Ofian har runnit ner i den förbiflytande ån, lill skada för vatten och mifiö. På grund härav har stora saneringspådrag fält göras i samband med att ofia runnit ul. Strax norrom kurvan flnns en svacka i vägen som försämrar siklen. Där ligger dels bygdegärden Allorp. dels kyrkan, dels ell fiugotal avfarter lill olika bostadsområden, fritidsområden, osv. Etl flertal post-lådor finns ocksä inom del aktuella området, och lantbrevbärare och post-abonnenter utsätts dagligen på grund av trafikinlensitelen och de sikt-hinder jag talade om för slora risker vid avhämlandet och avlämnandet av post.

Befolkningen liksom motororganisalionerna hyser oro för trafiken och
mifion i fortsättningen. Del är för den norrgående trafiken som kurvan
utgör det största riskmomeniet. Del verkar som om fordonen alltför
snabbt och oberäknat kommer in i kurvan, vilken samtidigt utgör en
utförsbacke. Av den anledningen klarar många inte vänstersvängen utan  123

Nr 49

Torsdagen den 3 april 1975

A nslag tdl vägväsen -det, m. m.

kommer på sidan om vägen med del resultat jag tidigare beskrivit. Helsl borde kurvan helt las bort genom all E4 finge en annan sträckning mol norr. Det är enligt uppgift ocksä meningen alt så skall ske någon gång i framliden, men när vet man inle.

Jag vädjar till statsrådet Norling när han så småningom läser della alt medverka till att undanröja denna trafikfara när nu flerårs- och fördelningsplanerna enligt utskottet skall revideras avseende 1976-1980. Jag är medveten om att en eventuell ombyggnad för att här åstadkomma en annan sträckning av E 4 - vilket naturiiglvis är önskvärt - kan la räll läng lid. Det är emellertid möjligl all man skulle kunna minska olyckorna med något enklare medel, och jag hoppas alt slalsrådel genom departementets eller vägverkels försorg kommer alt medverka till att i varie fall detta kommer alt ske. Jag tror nämligen all man skulle kunna förhindra åtskilliga traflkolyckor pä denna plats genom en ordentlig översyn av hastighetsbegränsningen och skyltarnas placering och genom etl ökat antal belysta markeringspilar. Jag har tidigare en gång tagit upp denna vägslräckning, och då lyckades vi verkligen få etl par belysta pilar placerade där. Något bättre blev del, men tyvärr var man för snål, och olyckor fortsätter all inträffa.

Fru talman! Jag bor rätt nära detta område, och jag vel alt befolkningen verkligen hoppas slippa uppleva flera olyckor i denna kurva. Därför hoppas jag att kommunikationsministern kommer alt medverka till att öka trafiksäkerheten där.

124

Hen TURESSON (m):

Fru talman! Eftersom jag är dalmas, eftersom jag väl känner till hur dålig den s. k. Väslerdalsvägen, som är oerhört hårt trafikerad av del tilltagande antalet fiällturister, är och eftersom jag står som första namn på en fempartimolion vari del yrkas att man omgående skall göra en arbetsplan för hel nybyggnad av denna väg - den måste gä utanför en del av bebyggelsen och därför fä en hell annan sträckning - kan jag inle underlåta alt kommentera del meningsutbyte som tidigare i dag förekom mellan herrar Dahlgren, Gustafson i Göteborg och kommunikationsministern.

Kommunikationsministern sade all han ibland ville lägga en mänsklig aspekt pä fördelningen av väganslagspengarna och all han gjorde det när han hade blivit föremål för uppvaktningar av landshövdingar, representanter för kommunstyrelser och andra potentater.

I det här fallet har del märkliga inträffat att den utomordentligt välgrundade molionen avlevererades under ordinarie motionstid i januari i är. Någon vecka senare meddelades del i dagspressen att en enskild ledamot av denna kammare hade skrivit ett brev till kommunikationsministern med ungefär samma yrkande, dvs. om pengar lill denna väg-omläggning.

Nu är del ju inle kommunikationsministern som har avstyrkt motionen, utan det har trafikutskottet gjort - och del förstod jag också

att trafikutskottet skulle göra - men kommunikationsministern tog uppenbarligen slor hänsyn till det där brevet som han fick frän sin partivän i länet och valde ett lämpligt lillfälle - del socialdemokratiska partidistriktets kongress för ungefär tre veckor sedan - för att tillkännage alt han hade beslutat gå med på de 12 mifionerna. Delta är en mycket egendomlig beslutsordning. Den gör - och del är dit jag vill komma - att riksdagen väl allvarligt måsle överväga all ändra formerna för det här 200-mifionerkronorsanslagel genom att inordna del i del vanliga väg-byggnadsanslagel och därmed omöjliggöra att del kan användas såsom nålpengar som elt statsråd begagnar för att hålla sina partivänner i olika delar av landet på gott humör.

Sedan tänkte jag, fru talman, säga några ord med anledning av punklen 6 i betänkandet som gäller järnvägskorsningar.

SJ har 25 536 vägövergängar i markplanel. Av dem är 4 191 försedda med skyddsanordningar i form av bommar av olika slag, fiud- och fius-signaler, fiudsignaler eller fiussignaler, under del att 21 345 korsningar är hell oskyddade. Del finns icke någon mänsklig möjlighet att ens länka sig all dessa 21 345 vägövergängar skall kunna förses med skyddsanordningar inom överskådlig lid - det skulle dessutom medföra en orimlig kostnad - ulan den enda möjligheten att öka säkerheten är att försöka nedbringa antalet sådana övergångar, och del kan man göra ganska radikalt.

När SJ för elt antal är sedan böfiade förbereda sin försöksverksamhet med höghaslighetslåg valde man ul sträckan Hallsberg-Töreboda, där spåret lämpar sig bra för sådan försöksverksamhet. Det är en sträcka på 70 kilometer, och där fanns det dä 90 korsningar i markplanet, varav 15 med skyddsanordningar. Man satte i gång och försökte rationalisera bort övergängar, och i dag har dessa 90 nedbringats till 30 - alltså en tredjedel - och samtliga är försedda med skyddsanordningar.

Detta visar att man kan rationalisera med en del ätgärder, delvis av fastighetsreglerande natur - man kan exempelvis byta bonden A:s äga, som ligger pä fel sida om järnvägen åt ena hållet, mot bonden B;s äga, som ligger på fel sida om järnvägen åt andra hållet, och på del sättet onödiggöra två övergångar. Pä sträckan Hallsberg-Töreboda var del alltså en övergäng pä var 700:e meter. Eftersom bromsslräckan för ett expresstäg som framförs i 130 kilometers fart är 800 meter, förslår man att det är orimligt all länka sig all del skall gå att snabbt stanna läget.

Det går alltså att få ner antalet övergångar högst väsentligt. Om vi säger att vi skulle kunna minska de där 25 536 järnvägsövergångarna till en tredjedel, återstår del bara 8 500, och då böfiar vi närma oss ett antal där del är ekonomiskt länkbart alt förse dem med skyddsanordningar. Om del kostar 50 000 kr. per övergång, blir det alltså en investeringskostnad av i runt tal 200 mifi. kr. för att förse del så starkt nedbringade antalet korsningar i markplanet med skyddsanordningar. Vi kan väl vara överens om att del är en överkomlig summa. Den skulle däremot inte bli överkomlig om antalet övergångar inte nedbringades.

Nr 49

Torsdagen den 3 april 1975

Anslag till vägväsendet, m. m.

125

Nr 49

Torsdagen den 3 april 1975

Anslag till vägväsendet, m. m.

Nu vet jag alt del redan för etl halvår sedan utgick order till SJ:s samtliga bandistrikl alt vidta åtgärder för alt inventera alla dessa övergångar och komma med förslag rörande vilka som kan rationaliseras bort. Sedan skall förslag framläggas om hur återstoden skall kunna förses med skyddsanordningar. Där är alltså ell arbeie på gång, och vi har väl anledning att vänta oss att man återkommer till riksdagen med begäran om de pengar som erfordras för denna höjning av säkerheten på SJ.

Avslutningsvis vill jag säga all säkerheten inom järnvägstrafiken här i landet är mycket hög. Det är naturligtvis tragiskt när det inträffar en olycka, men olycksfrekvensen är låg och säkerheten är ingenting alt anmärka på. Men kan man öka den ytterligare skall man självfallet göra det, och detta är en väg.

Fru lalman! Jag tillåter mig yrka bifall lill den moiion som jag inledningsvis nämnde, nämligen molionen 864.

126

Herr ANDERSSON i Gamleby (s);

Fru lalman! I molionen 211 har tagits upp frågan om vägunderhåll i vissa speciella områden, nämligen de områden som i den fysiska riksplanen betecknas som riksintressanta bl. a. för del rörliga friluftslivet. Områdena är norra Kalmar läns och Östergötlands skärgårdskusl, norra Bohusläns skärgårdskust och norra Ångermanlands branlkust. Syftet med motionen har varit alt åstadkomma ell stopp för undantagandet av vägar från allmänt underhåll i de kommuner som är belägna i de nämnda områdena.

Kommunerna i dessa områden har i samverkan med länsstyrelserna med stor intensitet gäll in för planeringen i enlighet med den fysiska riksplanens intentioner. I planeringen kommer kommunikationsfrågorna in som en viktig del. Det är givetvis med en viss irritation som kommunerna konstaterar all under pågående planering vägar undantas frän allmänt underhäll. I riksintressets namn finns det särskild anledning alt iaktta återhållsamhet när del gäller indragning i de nämnda områdena, i vafie fall intill dess att planeringen visar vilka vägbehov som föreligger för alt man skall kunna tillfredsställa riksplanens intentioner.

Som exempel på indragningar i en av de berörda kommunerna. Väslerviks kommun, kan jag nämna att under senare lid har nio vägar undan-lagits från allmänt underhåll. Vägverkel aktualiserade i slutet av 1974 indragning av underhållet för ytterligare fyra vägar och meddelade samtidigt alt ylleriigare förslag om indragning av vägunderhåll kommer alt framföras. En del av de nämnda vägarna har en betydande längd och även avsevärd betydelse bl. a. för del rörliga friluftslivet i området.

Utskottet har i sin skrivning angivit all del kan synas motiverat att pröva återförandet av vägar med enskilt underhåll till allmänt underhåll. Den skrivningen är tillfredsställande, men för all jag skulle ha känt mig nöjd borde den bättre ha överensstämt med motionen 211.

Regeringen har nu i proposilion nr 46 föreslagit samordning av samhällsinsatserna för rekreation och turism. I proposiiionen föreslås bl. a.

all de inledningsvis nämnda områdena skall markeras som primära re-     Nr 49

kreaiionsomräden. I dessa områden skall, enligt proposiiionen, de sam-   Torsdaeen den

lade samhällsinsatserna mera ingående prövas och prioriteras. Jag för-   3 anril 1975
utsätter att i dessa sammanhang även väg- och kommunikationsfrågorna

kommer att beaktas. Jag tror att dessa överväganden kommer all få en Anslagtillvägväsen-

inrikining som överensstämmer med de synpunkter som framförts i mo-   det, m. m.
lionen 211, och jag har därför inte anledning all framställa något särskilt
yrkande.

Hen HENMARK (fp);

Fru lalman! Del har legal något av en triumfatorisk glädje över de upprepade konstaterandena alt del här föreligger elt enhälligl utskottsbetänkande. Del är naturligtvis bra alt utskottet är enigt, under den förutsättningen alt de förslag som föreligger är bra. Det är väl fullt naturligt att de mänga motionärer"som fått sina moiioner avstyrkta inte känner samma triumfatoriska glädje. Men riksdagsmotionärer är ganska vana vid all inte vinna gehör för sina synpunkter. Det är värre förde människor i olika delar av landet som med spänning föfier riksdagsarbelet, i synnerhet när det gäller en sak som är så väsentlig som vägarna i deras hemtrakter.

1971 uttalade kommunikationsministern i sialsverkspropositionen och senare även irafikutskottet att det skulle bli något av nya signaler i fråga om väginvesteringarna. Kommunikationsministern sade bl. a. att det utvidgade utvecklingsarbetet skulle lämna utrymme för större hänsynstagande lill regionalpolitik och samhällsekonomi vid planeringarna. Trafikutskottet skrev ungefär så här:

Den integrerade väg- och trafikplanering som nu bör eftersträvas måsle vidare ske i nära kontakt med samhällsplaneringen i stort och i högre grad än hittills samordnas med en aktiv lokaliserings- och regionalpolitik. Arbelsmarknadspolitiska och allmänt näringspolitiska målsättningar mäsie härvid beaktas, vafiämte hänsyn måste tas lill irafikmässiga och mifiömässiga synpunkter. De resurser som avsetts för vägändamål bör i enlighet härmed fördelas på ett sådant sätt att alla delar av landet fär ett vägnät som tillsammans med andra åtgärder skapar bättre förutsättningar för befolknings- och näringsutvecklingen.

När kommunikationsministern några månader senare var uppe i en riksdagsdebatt sade han:

"Del är fråga om en ny vägpolilik så lill vida att vi visserligen anser,
alt del lunga vägnätet kräver all respekt och allt beaktande för att kunna
ta hand om de lunga genomgående transporterna, som måste ombesörias
i värt land bl. a. för utvecklingen av vårt välstånd, men att detta inte
får ställas i konflikt med den regionalpolitik som vi i dessa avseenden
ju också är ense om. Denna regionalpolitik måste, om den över huvud
laget skall vara värd namnet, bygga på kommunikationer och kommu
nikationsmöjligheter av en viss kvalitet,     ." Sedan talar han om att

127

Nr 49

Torsdagen den 3 april 1975

A nslag till vägväsen -det, m. m.

128

man måste se lill alt även vägarna ute i periferin blir farbara och godtagbara.

Närdetta sades pågick förarbetet till en flerårsplan. I denna flerärsplan var fördelningen i vad gäller riksvägarna - och jag talar i fortsättningen bara om dem - mycket skev. När vägverkel anger sin investeringsram, talar verket ocksä om vilka vägarbeten som skall prioriteras. Vägverkel hade i della fall tagit upp sä pass mycket alt länsmyndigheten endasl hade något över 1 mifi. kr. all disponera för hela femårsperioden.

I dagens läge håller vägverket äter på med all göra upp en flerårsplan. Enligt föreslagna investeringsramar fär Kristianstads län 132,5 milj. kr. Av delta belopp är 103,9 milj. kr. tagna i anspråk. Länsmyndigheten fär alltså 28,6 mifi. kr. alt använda under perioden. Det ger inte stora möjligheter all skapa något slags regionalpolitik eller tillgodose de näringspolitiska kraven.

Jag har tillsammans med etl par riksdagsmän från länet tillhörande andra partier motionerat om och påpekat alt delta är ett förhållande som inte är godtagbart.

Hur har då trafikutskottet behandlat denna fråga? Någon av de tidigare talarna hade drabbats av samma förbannelse som vär motion. I betänkandet redogör trafikutskottet för hur man gör upp flerärs-och fördelningsplaner och skriver därefter: "Under hänvisning lill vad utskottet sålunda anfört saml då enligt utskottets uppfattning de av motionärerna aktualiserade frågorna bör prövas i den för handläggning av vägärenden stadgade ordningen avstyrks molionerna i fråga." Men det är just såsom en reaktion mot dessa flerärsplaner som vi har skrivit vär moiion. Vi lycker all vägverkels prioritering inte är riklig.

Vad har då prioriterats? Jo, elt par europavägar som går genom länet - E4 och E 6. E 6 var för en stund sedan på tapeten här i kammaren. Del är kanske nödvändigt alt bygga ul dessa vägar och jag vill inte säga an de inte skall byggas ut. Men såsom länsstyrelsen har sagt är del inle riktigt att ett par sådana vägprojekt, som egentligen betyder ganska litet för länels regionalpolitik och näringspolitik, skall ta hela investeringen i anspråk. Då kan man råka in i besvärliga förhållanden.

Om jag inte har räknat fel, fär Kristianstads län för investeringar i riksvägar under 10-15 är disponera ungefär 26-27 mifi. kr., vilket inte kan vara rimligt.

Men var skall man dä få ytterligare pengar till sådana här invesieringar? Ja, jag vill bara erinra om vad kommunikationsministern sade i den förut omnämnda interpellalionsdebalten; "Jag konstaterade att man för all kunna medge etl sådant utrymme i investeringsramarna kanske får räkna med all vissa trafikslarka och frän andra synpunkter angelägna vägbyggnadsprojekl därmed kommer all få anstånd något eller några år i förhållande lill vad som ursprungligen angivits i vägverkels och länsmyndigheternas planer. Jag kan gott upprepa della eftersom vi naturligtvis skall se till att den nya vägpoliliken skall få ell genomslag i del praktiska livet." Så har kommunikationsministern sagt.

Jag kan själv inte göra några prioriteringar. Del är jag inte kapabel lill, men jag vill understryka att kommunikationsministern var fullt inne på att man måste se till all regionalpolitiska och näringspolitiska hänsyn också tas då del gäller att investera i vägar. Det har nu inle skett i Kristianstads län, och jag vill gärna säga all del som initierat den motion som jag har skrivit och som mina kam rater sk rivit på bl. a. är länsstyrelens reaktion.

Länsstyrelsen skriver i del yttrande som infordrats över de förslag till långiidsplaner som sänts ut pä remiss: "Länsstyrelsen anser att om de ramar, som tilldelats länet, kommer att ligga lill grund för del framlida vägbyggandel i länet kommer detta att få allvarliga konsekvenser för framkomlighet och trafiksäkerhet. Länsstyrelsen vill särskilt framhålla att Kristianstad län är - efter Stockholms och Malmöhus län - del mest olycksdrabbade länet i riket när det gäller trafikolyckor. En snabb förbättring av befintligt vägnät för alt förbättra trafiksäkerheten är därför en angelägenhet av högsta prioritet. Länsstyrelsen vill vidare framhålla att hälften av rambeloppel hänför sig till de inlerregionala förbindelserna E4 och E 6. Även om dessa vägar inle fär undervärderas frän länets synpunkt får de dock betraktas som huvudriksvägar, som inte i sin helhet borde belasta länels anslagsramar. Genom all ett så stort belopp las i anspråk för dessa båda vägar blir del för del regionala vägnätet disponibla beloppet helt oacceptabelt." Detta är sålunda vad den regionala myndigheten har yttrat på dessa punkter.

Det talas här om att utskottet är enigt, och det är väl bra att man är överens i utskottet, men jag vill hävda att utskottets belänkande inte stämmer överens med vad befolkningen i Österlen anser. Där lycker vi nämligen att orsaken lill all vår del av länet för en så svär kamp för att behålla sin befolkning och sin standard är för del första vägnätet och för det andra utbildningen. På intetdera av dessa områden har staten investerat de medel som erfordrats för att hålla standarden uppe. Inle heller för dem som bor i den mera industrialiserade delen av länet, där det går en pulsåder rakt igenom med stor fara för trafikolyckor, är det särskilt uppmuntrande att höra att trafikutskoitet antingen har ställt sig likgiltigt eller inle kunnat gripa in i den byräkratism som råder. Man måsle iaktta den vanliga ordningen: här gäller väglagen och vägkungörelsen, och det är vägverket och de lokala myndigheterna som får ordna detta. Riksdagen kan inle säga alt den vill ha en annan ordning.

Jag har inget yrkande, eftersom del vore meningslöst att ställa ett sådant. Jag ville bara tala om att mänga är besvikna över all det inle blir ell annat, ell mera människovänligt och glesbygdsvänligl yttrande över vår motion.

Nr 49

Torsdagen den 3 april 1975

A nslag till vägväsen -det, m. m.

Hen HUGOSSON (s):

Fru lalman! 1 och med herr Henmarks inlägg är väl den sisla vägslumpen avklarad i dagens debatt.

Detta inlägg var rätt intressant. För någon timme sedan hade vi en

129

9 Riksdagens protokoll. Nr48-5I

Nr 49

Torsdagen den 3 april 1975

A nslag till vägväsen -det, m. m.

debatt där man förordade ökade anslag till E 6. Herr Henmark vänder sig nu mot alt det har varit alltför kraftiga satsningar på E 6. Delta visar på elt utomordentligt sätt att det är skönt att vi inle här i riksdagen skall falla beslut om den ena eller andra vägen, ulan haratt föfia väglagens bestämmelser.

Sedan vill jag till herr Henmark säga allom länsstyrelsen i Kristianstads län inle är nöjd med de prioriteringar som görs i flerårsplanerna, finns del möjlighet att överklaga. Mig velerligt har emellertid inle länsstyrelsen överklagat flerårsplanen för Kristianstads län.

Hen HENMARK (fp);

Fru talman! Såvitt jag vel sade jag inte att E 6 fått för myckel pengar. Jag citerade däremot länsstyrelsen, alt om man behöver så myckel pengar för invesieringar i denna väg är del inle riktigt alt hela beloppet las ur den ram länet har fäll.

Jag tror inle vär länsstyrelse har den inställningen all man vill grunda sitt arbete på överklaganden.

Överläggningen var härmed slutad.

Punklen I

Utskottets hemställan bifölls.

Punklen 2 Mom.    1-5    a Utskottets hemställan bifölls.

Mom.    5    b    och    c

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr I av herr Sven Gustafson i Göteborg m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Sven Gustafson i Göteborg begärt votering upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller trafikutskottets hemställan i beiänkandel

nr 1 punklen 2 mom. 5 b och c röstar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Sven Gustafson

i Göteborg m.fl.

130

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Sven Gustafson i Göteborg begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 180

Nej - 101

Avslår -     1

M o m .    6 - 1 2    b Utskottets hemställan bifölls.

Mom.    12    c

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels molionen nr 864 av herr Turesson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Nr 49

Torsdagen den 3 april 1975

Anslag till vägväsendet, m. m.

Mom .     12    d- 1 5 Utskottets hemställan bifölls.

Mom.     16

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herrar Lothigius och Johansson i Vrångebäck, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lothigius begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller trafikutskottets hemställan i betänkandet

nr 1 punkten 2 mom. 16 röstar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herrar Lothigius

och Johansson i Vrångebäck.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposifionen. Då herr Lothigius begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 242 Nej -   40 Mom.     17-2 7 Utskottets hemställan bifölls.

Punklerna 3-19

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 2 Föredrogs Trafikutskottets betänkande

Nr 5 med anledning av proposiiionen 1975:17 angående meddelande av lokala sjötrafikföreskrifter jämte motioner

Utskottets hemställan bifölls.

131

Nr 49

Torsdagen den 3 april 1975

Ersättningför drift av icke lönsamma järnvägslinjer m. m.

§ 3 Ersättning för drift av icke lönsamma järnvägslinjer m. m.

Föredrogs trafikutskottets belänkande nr 9 med anledning av propositionen 1975:1 såvitt avser anslaget till Ersättning till statens järnvägar för drift av icke lönsamma järnvägslinjer m. m. jämte moiioner.

I proposiiionen 1975:1 bilaga 8 (kommunikationsdeparlemeniet) hade regeringen under punkten F 1 (s. 196-203) föreslagit riksdagen att till Ersättning till statens järnvägar för drift av icke lönsamma järnvägslinjer m. m. för budgetåret 1975/76 anvisa ell anslag av 545 000 000 kr.

1 della sammanhang hade behandlats motionerna

1975:50 av herr Böriesson i Falköping (c),

1975:214 av herr Jonsson i Mora m. fl. (fp).

1975:273 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari föreslagits alt riksdagen beslutade att under anslagel lill Ersättning lill statens järnvägar för drifl av icke lönsamma järnvägslinjer m.m. anvisa ytterligare 66 800 000 kr.,

1975:839 av herr Björk i Gävle m. fl. (c) samt

1975:860 av hen Strindberg m. fl. (m).

Utskottet hemställde

1.   alt riksdagen med bifall lill regeringens förslag saml med avslag på molionen 1975:273 till Ersättning till statens järnvägar för drift av icke lönsamma järnvägslinjer m. m. för budgetåret 1975/76 anvisade etl anslag av 545 000 000 kr.,

2.   att riksdagen skulle avslå

a.                           molionen 1975:50,

b.                           molionen 1975:214, yrkandet 1,

3.   att riksdagen skulle avslå molionen 1975:860,

4.   all riksdagen skulle avslå motionen 1975:214, yrkandet 2,

5.   alt riksdagen skulle avslå molionen 1975:389.

Reservation hade avgivits beträffande underskottet på del ersättnings-berättigade bannälel av herr Magnusson i Kristinehamn (vpk) som ansett all utskottet under 1 bort hemställa

all riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall till molionen 1975:273 lill Ersättning till statens järnvägar för drift av icke lönsamma järnvägslinjer m. m. för budgetåret 1975/76 anvisade ett anslag av 611 800 000 kr.

132

Hen MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk):

Fru lalman! Vi hade här i kammaren i höstas, närmare bestämt den 26 november, en slor interpellationsdebatl med anledning av kommunikationsministerns tidigare uttalande om behovet av att lägga ned en del trafiksvaga bandelar. Representanter frän alla oppositionspartierna dellog, och vi var alla rörande samstämmiga om nödvändigheten av all

slå vakt om järnvägarna och så långt möjligl förhindra nedläggningar av bandelar, i varie fall under pågående utredningsarbete. För egen del hade jag vid del tillfället frågat om inte kommunikationsministern delade uppfattningen all en samhällsekonomisk syn bör läggas pä problemel med upprätthållande av trafiksvaga bandelar och om det inle för bedömningen av anslaget till olönsam trafik är angelägel att avvakta resultatet av den trafikpolitiska utredningens arbete. Vi inlerpellanter var väl överens om alt det är nödvändigt alt vänta och se vad denna utredning kan komma fram lill - om den kan ge oss underlaget för en mera helgjuten bedömning av vad järnvägarna samhällsekonomiskt betyder för vårt land. Utredningen har som en av sina arbetsuppgifter alt försöka fä fram kal-kylmeioder med vilkas hjälp samhällsekonomiska beräkningar kan göras.

Det finns i detta sammanhang skäl alt lägga märke till olika länsstyrelsers uppfattning om iraflksvaga bandelars betydelse, vilken har framkommit i samband med deras arbeie med den regionala trafikplaneringen. Man värderar i allmänhet bandelarna högt, och speciellt trycker man på att de här frågorna måste ses ur elt samhällsekonomiskt perspektiv. Också kommunerna tar ju i regel aktiv del i kampen för att behålla järnvägstrafik. Jag behöver bara hänvisa lill hur kommunerna kring Fryksdalsbanan och inlandsbanan agerat - hur man har försöki bilda opinion för alt påverka SJ och andra myndigheter men också hur man bidragit till att skapa goodwill för lågresandei genom åtgärder av olika slag. På Frykdalsbanan har man t. ex. satt in tågvärdinnor på tågen.

Det är inget tvivel om alt t. ex. Fryksdalsbanekommiltén betytt ofantligt mycket för att persontrafiken på banan i dag tydligen inle är aktuell för nedläggning. Något liknande är nu på gång när det gäller inlandsbanan. Denna bana måste givetvis ses i ett stort sammanhang, och därför är det angeläget all beslutsunderiaget kan bli så fullödigt som möjligt när ställning skall tas lill den framtida trafiken pä banan.

I enlighet med de krav 1963 års trafikpolitik ställer på SJ skall verksamheten drivas företagsekonomiskt och förelaget skall ersättas för brist-underskott på sädana s. k. olönsamma järnvägslinjer, vilka anses utgöra en belastning för SJ men där trafiken bör bibehållas tills vidare av samhälleliga skäl. Ersättningens storiek skall grundas på en vart tredje är förnyad bandelsundersökning.

Metodiken vid de här undersökningarna har ju debatterats en hel del. Jag vill som exempel hänvisa till riksdagens revisorers yttrande. I detta har metodiken vid beräkningen av underskottet på Irafiksvaga bandelar kritiserats. Riksdagens revisorer har också tvivlat på riktigheten av all använda en irafiksvag bandels driflunderskott som enda kriterium på att trafiken pä denna handel bör läggas ned. De har också sagl att uppdelningen av järnvägsnätet i ell lönsamt och elt olönsamt bannät kommit att bli alltmer konstlad.

Vi vill på vårt häll naturligtvis inte gå i god för att SJ:s beräkningsmetoder är rikliga. De kan säkert diskuteras. Men vad vi framför allt vänt oss emot är de trafikpolitiska riktlinjer som är gällande. Vi vänder

Nr 49

Torsdagen den 3 april 1975

Ersättningför drift av icke lönsamma järnvägslinjerm. m.

133

Nr 49

Torsdagen den 3 april 1975

Ersättningför drift av icke lönsamma järnvägslinjer m. m.

134

oss alltså mol andan i 1963 års trafikpolitiska beslut och förväntar oss givetvis ocksä alt den trafikpolitiska ulredningen skall leda fram lill etl beslut, som på ett helt annat sätt ger utrymme för samhällsekonomiska värderingar. Men när del gäller järnvägstrafiken innebär ändå 1963 års beslut som pä ett helt annat sätt ger utrymme för samhällsekonomiska samhället skall kunna ge bidrag lill den trafik som behöver bibehållas av samhälleliga skäl. Och vi har förfäktat den åsikten att så länge 1963 års trafikpolitik gäller bör SJ också få den ersättning man begär för att upprätthålla driften pä de irafiksvaga bandelarna. Därigenom möjliggörs att trafiken kan fortsätta.

Nu innebär departementschefens förslag en betydande höjning av anslaget till olönsam trafik - det skall villigt erkännas - men fortfarande fattas dock 67 miljoner innan SJ:s anslagsäskande när det gäller den s. k. olönsamma trafiken blivit tillgodosett. Departementschefen säger all han för sin del tagit hänsyn till laxehöjningen den 1 november 1974 och att man i proposiiionen använt en beräkningsmetodik som i vissa hänseenden avviker frän SJ:s. Den beräkningsmetodiken har dock icke redovisats, vilket också gäller effekten av taxehöjningen den 1 november 1974.

Med della, herr lalman, yrkar jag bifall lill reservationen vid betänkandet.

Frågan om den olönsamma trafiken vid SJ hör inle bara ihop med bandelars nedläggande. I de här dagarna har denna fråga fåll en särskild aktualitet och jag skulle gärna vifia passa pä all säga några ord om delta.

En rationaliseringsvåg sveper nu fram över SJ; enligt tidningsuppgifter skall ca 180 orter beröras av irafikförändringar som skall träda i kraft den 1 juni 1975. Bara inom Malmöhus, Kristianstads, Blekinge och Kronobergs län lägger SJ enligt samma uppgift om eller ned trafiken pä sammanlagt 92 plaLser. Åtgärderna kan vara olika: nedläggning av stationer, nedläggning av slyckegodslrafik, indragning av låg m. m. Del här har hell naturligt vållat oro ute i kommunerna. Man anser all de aviserade åtgärderna sker hell vid sidan av den pågående regionala trafikplaneringen och också slår i strid med denna. Kommunförbundet skall ocksä ha påpekat i en skrivelse lill kommunikationsdepartemenlet att de planerade förändringarna medför kosinadsövervältring pä kommunerna.

Nu fastställde regeringen en ändring av föreskrifterna - gällande fr. o. m. den 1 januari i år - i fråga om handläggning av ärenden som berör nedläggning av icke lönsamma järnvägsstationer. Där sägs alt om det vid SJ planeras nedläggning av station eller helt irafikslag vid sådan station skall berörd kommun underrättas snarast eller senast åtta månader före tidpunkten för nedläggningen. Frågan är om denna bestämmelse överallt har kunnat föfias. Om kommunen motsätter sig nedläggningen kan den påkalla regeringens prövning av frågan genom framställning senast sju månader före den angivna tidpunkten för nedläggningen.

Vad som händer nu är alt kommunerna i stort antal - bortemot etl 50-lal - har överklagat nedläggningsbesluten. Departementet är lydligen överhopal, och del finns skäl all fråga: Hinner departementet klara alla dessa ärenden före den I juni? Jag hade velat ställa den frågan lill kommunikationsministern om han hade varit kvar här. Vad händerom man inte hinner? Kommer SJ ändå all genomföra sina planer?

Jag har, herr talman, velat peka på de här aktuella problemen bl. a. därför all vi i vår trafikpolitiska motion, liksom tidigare är, krävt att anslagel till bibehållande av olönsamma stationer bör ses över och höjas kraftigt. Egentligen hör denna fråga hemma inom det ämnesområde vi nu diskuierar. Vi fär väl anledning all återkomma till detta i en senare debatt, men jag har ansett alt värt moiionskrav i och med della fått förnyad aktualitet.

Nr 49

Torsdagen den 3 april 1975

Ersättningför drift av icke lönsamma järnvägslinjerm. m.

Under detta anförande överlog herr talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen BÖRJESSON i Falköping (c);

Herr lalman! Bara några reflexioner i anledning av trafikutskottets behandling av molionen 50 där jag hemställer all kvinna som haft räll alt ulnylfia SJ:s pensionärsbifielt på grund av åtnjutande av huslrutillägg skall få behålla denna förmån även om hon blir änka utan all vara folkpensionär. Den kvinna som före sin makes bortgång haft rätt all använda sig av denna förmån har svårt all förstå anledningen lill att denna dras in i och med makens bortgång. I övervägande antal fall har hennes ekonomiska ställning snarare försämrats än förbättrats genom all hon blivit änka. Enligt min mening vore det från humanitär synpunkt och från rättvisesynpunkt motiverat all en kvinna som fått utnytfia pensionärsbifielt pä grund av alt hon åtnjuter huslrutillägg får göra detta även om maken skulle ha avlidit. Det kan inte frän SJ:s synpunkt ha en avgörande ekonomisk betydelse om de änkor det här kan vara fråga om finge rätt all behålla sin pensionärsbifielt. Det kan bara vara fråga om ett relativt litet antal, och man kan inle anföra samhällsekonomiska betänkligheter i sammanhanget. Däremot kan det betyda en ekonomisk förlust för den änka som förlorar sin rält till pensionärsbifielt.

Utskottet har, som jag tycker, på ett kallsinnigt sätt avfärdat milt motionsyrkande med motivering av all det inle minst är svåra gränsdragningsproblem del här kan vara fråga om.

Jag skulle vara tacksam om utskottets talesman ville närmare motivera vad utskottet avser med "gränsdragningsproblem". Del är ju hela tiden bara fråga om de kvinnor som tidigare haft räll all utnytfia SJ:s pensionärsbifielt - inga andra. Om dessa kvinnor finge behälla sin pensionärsbifielt skulle delta inle innebära, såvitt jag förstår, några gränsdragningsproblem.

Med del anförda, herr lalman, har jag velat ge min mening lill känna.

135

Nr 49

Torsdagen den 3 april 1975

Ersättningför drift av icke lönsamma järnvägslinjerm. m.

136

Hen SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr lalman! Först några ord lill herr Böriesson i Falköping. Han ville att jag skulle motivera utskottets ställningstagande när del gäller frågan om änkors möjlighet alt få behålla sin rätt att resa för halv bifielt på tågen. Det har jag gjort vid elt tidigare tillfälle här i riksdagen, och då tyckte jag mig förslå alt herr Böriesson fann att det förelåg skäl ocksä för utskottets ställningstagande.

Våra skäl är föfiande: Man har tyckt all om en hustru till en folkpensionär själv inle är folkpensionär men har hustrutillägg är del rimligt och skäligt all de tvä makarna skall kunna göra resor tillsammans. Därför får hon denna förmän att resa på halv bifielt trots att hon inle är folkpensionär. Om sedan maken dör kommer hon inle i någon bättre situation än tidigare, del är sant. Men själva motivet all tvä makar skall kunna göra sällskap är borta. Då kommer gränsdragningsproblemen när del gäller andra kvinnor i 60-årsäldern, t. ex. hemmadötlrar som hela sitt liv ägnat sig ål all hjälpa gamla föräldrar och som är precis lika ensamma och kan ha del lika besväriigl och knappt men inte har denna möjlighet. Det finns alltså gränsdragningsproblem - sedan kan man bedöma dem olika.

Utskottet har vid tidigare lillfälle sagl alt man bör undersöka möjligheterna all utvidga pensionärsresorna. Den uppfattningen står utskottet fast vid, men vi har i detta sammanhang velat peka på att frågan inte är så enkel som man vid första ögonkastet tycker all den är.

Sedan några ord lill herr Magnusson i Kristinehamn. Jag måsle säga alt jag var utomordentligt förvånad över hans anförande. Man skulle kunna tro att herr Magnusson inle har varit närvarande i trafikutskottet, men det har han varit. Han har själv varit med och beslutat att alla frågor som gäller de allmänna iraflkpolitiska riktlinjerna skall behandlas i en särskilt belänkande, som f n. är föremål för behandling i utskollet och som kommer upp här i riksdagen senare i vår. Det gäller motioner från vänsterpartiet kommunisterna, moderata samlingspartiet, centerpartiet och folkpartiet, men vi har sagl alt det där lar vi i ett sammanhang - nu skall vi endasl behandla själva frågan om anslag till olönsamma järnvägar. När herr Magnusson nu försöker dra upp en stor debatt, framhåller all han är motslåndare lill de trafikpolitiska riktlinjerna och böfiar tala om Fryksdalsbanan, inlandsbanan osv., måsle jag säga att detta inle hör hemma i den här debatten. Vi skall ta upp de frågorna senare. Herr Magnusson har själv varit med och beslulal att sä skall ske.

Om vi håller oss lill dagens ärende som gäller anslagel lill SJ för olönsamma järnvägar kan jag påpeka att de sakkunniga som har granskat den metodik som använts alt beräkna underskottet omtalar i sin senasie rapport att den nuvarande metodiken är olämplig av flera skäl, bl. a. därför att om trafiken ökar kommer själva metoden alt innebära all man visar etl större underskott än det som verkligen förekommit.

Nu har trafiken ökat, och därför kan vi vela att del underskott som SJ uppger är för stort. Föfiaklligen finns det ingen anledning all ge precis

vad SJ har begärt.

Men herr Magnusson i Kristinehamn har det ännu besvärligare. När han säger att del fattas pengar och därför ville öka anslagel med 66 mifi. kr. har han nämligen inle tagit hänsyn till all SJ har gjort en taxehöjning som ger en extrainkomst pä 22 mifi. kr. Om reservationen från vpk här skulle bifallas, skulle resenärerna alltså få betala 22 mifi. kr. två gånger: dels pä sina skattsedlar, dels genom höjningen av bifiettpriserna. Del finns varken rim eller reson i elt sådant tänkesätt, och jag förutsätter att herr Magnusson inle kommer all driva denna fråga till votering.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill utskottels hemställan.

Nr 49

Torsdagen den 3 april 1975

Ersättningför drift av icke lättsamma järnvägslinjer m. tn.

Herr BÖRJESSON i Falköping (c) kort genmäle;

Herr lalman! Det är sant, herr Sven Gustafson i Göteborg, alt del finns andra kvinnor som inle har haft den förmän vi talar om, men här är del hela liden fråga om en förmån som vederbörande har haft men förlorar i och med att maken går bort. Del skall vi hålla i minnet när vi bedömer den här frågan och gör jämförelser med andra kvinnor.

Jag är övertygad om att den änka som tidigare haft en pensionärsbiljelt och förlorat denna förmän har mycket svårt alt förstå den argumentering som herr Gustafson här för. Hennes ekonomiska ställning har ju i de allra flesta fall blivit avsevärt försämrad efter makens bortgång.

Jag hoppas att den trafikpolitiska utredningen, som skall överse rabattförmånerna, skall vara mera positiv till den här frågan än vad utskottet har varit i sitt belänkande.

Herr MAGNUSSON i  Kristinehamn (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Om herr Sven Gustafson i Göteborg är förvånad över mig så är jag också förvånad över honom, som säger att jag i den här debatten inte skall få tala om all jag är motståndare lill 1963 års trafikpolitiska beslul. Hur skall man kunna diskutera frågan om anslag till olönsam järnvägstrafik ulan alt blanda in 1963 års trafikpolitiska beslul? Del är ju saker som hör ihop.

Jag är medveten om - och det har jag också sagt - att den metodik som lillämpas f n. kan diskuteras, och del är möjligt all den är oriklig; jag kan inte saga någonting om den förrän jag har papperen pä bordet. Vad vi förfäktar är - jag har sagt det förut - att sä länge som delta beslul gäller skall del ocksä lillämpas, och det innebär all SJ skall ha det anslag till den olönsamma järnvägstrafiken som SJ kräver.

All det nu har gjorts en taxehöjning som har förbättrat SJ:s ekonomiska läge är ju en sak för sig, men effekten av den har inte redovisats i budgetpropositionen. Frågan är ju om jag som riksdagsman skall leka detektiv för att få fram de siffror som inle finns. När jag skriver moiioner utgår jag naturligtvis från del siffermaterial som finns i budgetpropositionen och framställer mina yrkanden med dem som utgångspunkt.

137

Nr 49

Torsdagen den 3 april 1975

Ersättningför drift av icke lönsamma Järnvägslinjerm. m.

Hen STJERNSTRÖM (c);

Herr talman! Jag vill göra ell par korta reflexioner med utgångspunkt från reservationen av herr Magnusson i Kristinehamn. Han påpekar i denna reservation alt de trafiksvaga bandelarna utgör betydande investeringar i vårt land. Ja, del kan man gärna understryka. Det är emellertid så att dessa investeringar inte underhålls pä ell sådant sätt all trafiken håller den höga standard som vi har i övrigl inom SJ. Därmed har naturligtvis de delarna svårigheter att hävda sig i konkurrensen om resenärerna.

Del är därför som vi frän centern och folkpartiet också funnit skäl alt satsa pä större anslag lill SJ;s invesieringar. Genom en höjning av irafikstandarden och en effektiviserad marknadsföring av del trafiksvaga bannälel tror vi alt underlaget för dessa bandelar, t. ex. inlandsbanan, förbättras. Att satsa pä upprustning av exempelvis inlandsbanan tror vi är den konstruktiva åtgärden i della sammanhang. Men när vi föreslog del, och när förslaget behandlades här i riksdagen, fick vi inte herr Magnusson med oss. Han valde alt tillsammans med socialdemokrater och moderater avslå förslaget om ökade invesieringsmedel lill SJ.

Vi grundar vår syn pä all regionalpolitiska och socialpoliliska skäl saml irafiksäkerhelsskäl talar för järnvägstrafik. Men dä måste också en upprustning av del trafiksvaga nätet komma till stånd. Och för alt denna upprustning skall kunna komma lill stånd måste man naturligtvis ställa upp när del gäller all salsa investeringsmedel lill järnvägen.

Belräffande ersättningen lill SJ för drift av de olönsamma järnvägarna kan jag helt ansluta mig till herr Sven Gustafsons i Göteborg anförande. Men jag vill i delta sammanhang påpeka för herr Magnusson och andra att i en moiion, som kommer att behandlas framöver i trafikutskottet och av riksdagen, föreslår vi från värt håll att riksdagen skall uttala att några försämringar av trafikförsöriningen inte får komma lill stånd och att kostnader som eventuellt inte kan täckas inom ramen för bidraget lill icke lönsam trafik skall bestridas genom nedsättande av kravet pä företagsekonomisk förräntning inom verket. Vinslen kan således få minska, och jag hoppas att en minskning av vinslen skall kunna passa herr Magnusson även i del här sammanhanget.

Med dessa fä reflexioner ber jag, herr talman, att fä yrka bifall lill utskottets hemställan.

138

Hen MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk);

Herr talman! Herr Sfiernslröm minns nog myckel väl alt vid förra årets riksdag hade både han och jag moiioner som gällde upprustning av inlandsbanan. Bägge dessa motioner behandlades positivt av utskottet och hänsköts till den trafikpolitiska utredningen och trafikplanerings-utredningen för vidare behandling. Del går därför inle alt säga, herr Sfiernslröm, alt jag skulle vara ointresserad av inlandsbanans bevarande.

Om de invesieringsmedel som man hade äskat frän cenlerhåll hade bevifials av riksdagen, kunde då herr Sfiernslröm vara säker på all dessa

invesieringsmedel hade kommit inlandsbanan lill godo? Det är jag inte alls säker på. Men däremot kan man vara säker på all om SJ fär sina krav på ersättning för olönsam trafik bifallna, så finns det i alla fall vissa möjligheter alt medlen kan komma inlandsbanan till godo.

Hen STJERNSTRÖM (c);

Herr talman! Jag vill bara påpeka all del är ungefär 14 dagar sedan denna anslagsfråga var uppe till behandling i riksdagen och att herr Magnusson i Kristinehamn dä inle var med pä att stödja bevifiandet av dessa pengar. Därför försöker han naturligtvis med denna undran; Om de här pengarna nu hade anslagils, hade man då med säkerhet kunnai räkna med att de hade tillförts exempelvis inlandsbanan? Nej, givetvis inle, men invesleringsuirymmet för SJ hade ökat och därmed hade möjligheterna för en satsning på de trafiksvaga näten också ökat.

Man kan i varie fall vara säker pä en sak: Med herr Magnussons avslagslinje kommer inga extra pengar inlandsbanan och andra trafiksvaga banor lill del.

Hen MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk):

Herr lalman! När nu herr Sfiernslröm inte fick de pengar som han talade om förut lycker jag all han skulle vara ganska angelägen om att yrka bifall lill min reservation, som i alla fall skulle ge SJ 67 mifioner.

Herr STJERNSTRÖM (c):

Herr talman! Jag säger i motionen att verket får tolerera en minskning av vinslen, och jag hade hoppats att herr Magnusson i Kristinehamn skulle kunna gå just på den linjen att man minskar vinslen litet grand. På det viset blir del nämligen möjligt att täcka kostnaderna, och genom den här molionen framställer vi krav på att ingen försämring av del Irafiksvaga nätet fär ske f n.

Överiäggningen var härmed slutad.

Punklen 1

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Magnusson i Kristinehamn, och förklarades den föjra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punklerna 2-5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Nr 49

Torsdagen den 3 april 1975

Ersättningför drift av icke lönsamma Järnvägslinjerm. m.

139

Nr 49

§ 4 Stöd till icke lönsam busstrafik

Forsdagen den 3 april 1975

Stöd Ull icke lönsam busstrafik

140

Föredrogs trafikutskottets betänkande nr 10 med anledning av propositionen 1975:1 såvitt avser anslagel lill Statligt slöd till icke lönsam busstrafik jämte motioner

Herr SELLGREN (fp):

Herr lalman! Under de senasie tvä åren har samhällets slöd till olönsam busstrafik ökat väsentligt. Försl gällde del den lokala irafikservicen, och i är förstärks stödet till den regionala trafiken. Delta sker som provisorium i avvaktan pä den slutliga avvägningen belräffande den regionala trafikplaneringen.

Utökningen är välbehövlig. Men man kommer trots utökningen inte ifrån all samtidigt som det statliga stödet höjts så har bidragssystemet medfört väsentliga kostnadsökningar för kommunerna.

Jag har i motionen 858 fäst riksdagens uppmärksamhet på en del förhållanden som är värda beaktande.

Enbart det omständliga redovisningsförfarandel har medfört en ökad belastning för kommunerna. Efter de två år som stödet till den lokala busstrafiken utgått har handläggningsförfarandet snarare komplicerats än förenklats. Till detta kommer slutredovisningen för den lid som har gått. Kommunerna belastas inie enbart med del egna redovisningsarbetet utan måste ocksä i stor utsträckning hjälpa bussföretagen. Jag är därför tillfredsställd medan utskottet i sin skrivning framhåller att bestämmelserna utformas så alt den administrativa belastningen på kommunerna inte blir onödigt betungande, och jag ullalar förhoppningen all departement och handläggande myndighet tar fasta på anvisningen.

Den nuvarande utformningen av beräkningsgrunderna för skolskjutsarnas andel i bidragsberättigade linjer slår väldigt snett i vissa sammanhang. Det förhållandet att kommunerna erhåller ersättning i annan ordning för skolskjutsarna måste givelvis beaktas, men nuvarande syslem haren myckel ogynnsam utformning. Jag barden uppfattningen att kommunerna över lag är myckel kritiska på denna punkt, och jag förutsätter alt de samordningsproblem som utskottet i sin skrivning antyder kan förekomma blir föremål för prövning snarast.

1 samband med behandlingen av det utökade slödel till den regionala busstrafiken visar departementschefen i propositionen förståelse för svårigheterna med avgränsningen mellan lokal och regional busstrafik inom ylstora kommuner. Till regional trafik kan sålunda i fortsättningen räknas trafik mellan kommuncenlrum och kommundelscentrum efter de kriterier som anförts i propositionen. Men tyvärr har departementschefen tillfogat en liten "knorr" som kan skapa svårigheter för vissa kommuner vid handläggningen hos myndigheten. Han säger nämligen all de nya kriterierna i första hand kommeratt gälla orter inom det inre stödområdet. Här borde tydligare ha uttalats att det även gäller gränsområdena till del inre stödområdet. I en kustkommun som Örnsköldsvik, som ligger

inom det allmänna stödområdet, utgör mer än tvä tredjedelar eller 45 kvadratmil glesbygd. Tillämpningen av den nya avgränsningen mellan lokal och regional busstrafik borde självfallet gälla sådana kommuner.

Jag är av erfarenhet rädd för att bussbidragsnämnden kommer all inta ■ en restriktiv hållning vid bedömningen av förhållandena inom kommuner av denna typ. Med hänsyn härtill vill jag uttala den förhoppningen att departementet i sina instruktioner lill den handläggande myndigheten lar fasta på behovet av att ylstora kommuner med utpräglad glesbygd ges en med kommuner i det inre stödområdet likvärdig behandling.

Avsikten med kommunsammanläggningarna var att fä en, rationell kommunindelning. I dag ser del ut som om vissa av dessa kommuner bestraffas med sämre villkor för befolkningen i de inre delarna. Hade t. ex. de fem inlandskommunerna i Örnsköldsvik bildat lål oss säga två kommuner, så hade de tillhört det inre stödområdet och därmed erhållit de högre regionalpoliliska slöd som föfier därav. Dessutom hade flera busslinjersom nu bedöms som lokala linjer räknats som regionala. Frågan är också om kommunindelningen hade blivit sådan som den nu är, om den hade genomförts i dag. Då skulle det säkerligen ha stannat vid fler kommuner än vi har nu. Jag har givit detta exempel för att klargöra det angelägna i att kommunernas ytvidd och struktur tas i beaktande vid avgränsningen mellan regional och lokal busstrafik.

Herr talman! Jag har inget yrkande.

Nr 49

Torsdagen den 3 april 1975

Om lämpligheten av vissförsöksverksamhet inom skolundervisningen

Med detta anförande, i vilket herr Torwald (c) instämde, var överläggningen slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 5 Om lämpligheten av viss försöksverksamhet inom skolundervisningen

Fru statsrådet HJELM-WALLÉN erhöll ordel för alt besvara herr Jonssons i Alingsås (fp) den 11  mars anmälda fråga, nr 117, och anförde;

Herr talman! Herr Jonsson i Alingsås har frågat mig om jag anser att undervisningsexperimenl av visst slag är lämpliga och om det finns skäl för att de i så fall skall hållas hemliga.

Enligt skolstadgan kan ett läromedel antagas försöksvis av skolstyrelsen i kommunen om det sker för utprövning av läromedel som inte har getts slutlig utformning eller för prövning av färdigställt läromedel.

Del är detta som har ägt rum vid några skolor i Malmö kommun. Skolstyrelsen där har medgivit att elt läromedel som handlar om bilismen får prövas under en fyraveckorsperiod i tio klasser av årskurs 6. Projektet kommer an avslutas i dagarna. Först därefter kan bedömas hur utprövningen utfallit.

Principiellt anser jag all projekt av denna karaktär bör genomföras så öppet som möjligt.

141

Nr 49

Torsdagen den 3 april 1975

Om lämpligheten av viss försöksverksamhet inom skolundervisningen

Hen JONSSON i Alingsås (fp);

Herr talman! Jag tackar fru statsrådet för svaret.

På grund av svarels knapphändighei och eftersom del därtill var länge sedan frågan ställdes vill jag påminna kammaren om att anledningen lill min fråga var de nyhetsartiklar som förekom i dagspressen om an det pågick pedagogiska experiment som syftade lill att göra eleverna till "bilhalare".

Projektet hade initierats av Nordiska kommittén för konsumentfrågor och syftade till att undersöka förutsättningarna för konsumenlundervis-ning på grundskolans mellanstadium inom de nordiska länderna. I Sverige har projektet varit lokaliserat lill Malmö.

Av uppgifterna i pressen har man bl. a. kunna utläsa föfiande: Undervisningen omfattar några lektionstimmar dä eleverna skall ifrågasätta de positiva sidorna av bilismen och göras medvetna om att ekonomiska intressen och beroende styr bilismens utveckling. Sedan föfier rollspel där bilisten är helt manipulerad och styrd av bilindustrin. Del sägs vidare i pressuppgiflerna alt sisla lektionstimmen skall leda till att eleverna tar avstånd från bilen. Till detta kommer all hela projektet har omgärdats med slor hemlighelsfullhel.

Jag är myckel iveksam inför det pedagogiska värdet av sådana här försök. Del måste också vara fel att göra så grova generaliseringar -ibland t. o. m. uppenbara sakfel - som förekommit i projeklmaterialet.

Som lekman frågar man sig: Stämmer sädana här projekt med intentionerna i grundskolans läroplan? Är det förenligt med statsmaktens krav på objektivitet all så ensidiga värderingar dominerar etl läromedel?

Fru statsrådet hänvisar lill skolstadgan och säger all ell läromedel försöksvis kan antagas av skolstyrelsen i kommunen, om del sker för utprövning av läromedel som inle har givits slutlig utformning eller för prövning av färdigställt läromedel.

Min fråga gällde ocksä om dylika försök bör hällas hemliga. Som svar säger fru statsrådet att de principiellt inte bör vara del. Jag lycker att del hade varit riktigare all säga all del inte finns några skäl för alt hålla dem hemliga. Möjligen skulle man kunna tillägga att om dessa försök öppet redovisats hade de förmodligen inle blivit av. Del skulle vara intressant alt få klarlagt om regeringen eller skolöverstyrelsen känt lill försöksprojektet. Jag skulle gärna vifia ha ett besked på den punklen. Enligt min mening skulle sådan kännedom kunna förhindra nya lika tokiga hugskott framöver.

Till sist vill jag fråga: Vet slalsrådel om del kommer att publiceras material och läromedel med samma inriktning och innehåll som projektet?

142

Fru statsrådet HJELM-WALLÉN:

Herr lalman! Regeringen har inle i förväg känt lill projektets konkreta utformning som läromedelspaketel kom all se ul. Däremot har vi naturligtvis känt lill projektets existens, eftersom del ju är ett nordiskt

projekt som har sin förankring i en nordisk ämbelsmannakommitlé.

När det gäller läromedlen vill jag återigen konstatera all frågan bör ställas lill den myndighet som har all la ansvar för försöket. I detta fall var det skolstyrelsen i Malmö. Del kan inle vara meningen att skolministerns åsikter skall vara avgörande för vilka läromedel som skall användas eller vilka lokala försök som skall få genomföras. Vi har så pass slor lokal frihet pä skolområdet, och jag tror inle man skall centralisera den här frågan. Ansvaret åvilar alltså den lokala skolstyrelsen, och därför menar jag att del vore fel av mig all blanda mig i och göra ställningstaganden pä della området.

Nr 49

Torsdagen den 3 april 1975

Om lämpligheten av viss försöksverksamhet inom skolundervisningen

Herr JONSSON i Alingsås (fp);

Herr lalman! Jag konstaterar all regeringen inte kände till projektets utformning, men det har nu blivit bekantgjort på mänga olika sätt. Del skulle ha varit intressant om fru statsrådet, ulan att lägga sig i skolstyrelsernas frihet på della område, hade uttalat en mening som kunnai vara lill ledning för kommande projekt. Det är inget tvivel om all målsmän och lärare har känt slor oro. Man har ocksä känt förundran pä andra häll; i dagspressen har del förekommit kritik på nyhetsplats och i ledarkommentarer, och motororganisalionerna KAK, MHF och Mo-lormännens riksförbund harocksä krävt ell klarläggande från regeringen. Jag gissar att fru statsrådet därvid kommer alt ge något klarare besked än vad jag har lyckats fä här i kväll.

Det är riktigt all vi behöver en rik flora av pedagogiska experiment, men det flnns rimligtvis gränser för vad dessa bör innehålla. Man bör inte som nu låta ensidiga värderingar slå igenom pä del säll som sker belräffande del här projektet. Del är inle heller bara fråga om onyanserade utfall mol elt av våra nyttigaste forlskaffningsmedel, ulan en slor kategori människor - i det här fallet bilförarna - har pådyvlats det obevisade påståendet, att de systematiskt är utsatta för karaktärsnedbrylande förändringar, som gör dem lill rånare och våldsverkare. Sädana experiment tror jag att våra skolor har anledning alt belacka sig för.

Fru statsrådet HJELM-WALLÉN:

Herr talman! Det förvånar mig all herr Jonsson i Alingsås forlsäller all understryka att regeringen skall ha en åsikt i den här frågan, när jag här konstaterat alt det är de lokala skolmyndigheterna som har att fatta avgörandet. Vill herr Jonsson centralisera frågan till regeringen i vad avser både läromedlen och - vilket del här handlar om - ett vetenskapligt projekt?

Hen JONSSON i Alingsås (fp);

Herr lalman! Jag vill bara ha besked av statsrådet, om hon anser det förenligt med den läroplan som gäller au del förekommer projekt med det här innehållet.

Att lokala skolstyrelser har frihet all pröva nya metoder och nya lä-

143

Nr 49

Torsdagen den 3 april 1975

Omfördelningen av det statliga stödet till ungdomsorganisa -tionernas centrala verksamhet

romedel kan vara rimligt, men det kanske ändå inte är för mycket begärt att vi riksdagsmän kan fråga etl ansvarigt statsråd, om detta experiment ligger i linje med de intentioner om krav pä objektivitet som både riksdag och regering har ställt på våra skolor.

Fru statsrådet HJELM-WALLÉN;

Herr lalman! Men för alt kunna svara pä den frågan måste jag ju försl gå in och granska läromedlet och sedan här i kammaren eventuellt ge ell godkännande av det.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Om fördelningen av det statliga stödet till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet

Fru statsrådet HJELM-WALLÉN erhöll ordet för att i en sammanhang besvara dels herr Sellgrens (fp) den 12 mars anmälda fråga, nr 121, dels herr Lundgrens (s) den 13 mars anmälda fråga, nr 126, och anförde:

Herr lalman! Herr Sellgren har frågat mig om jag anser del rikligt att en organisation inle skall få del av det statliga stödet lill ungdomsorganisationernas centrala verksamhet av det skälet all organisationsformen är annorlunda än vanligen är fallet. Herr Lundgren har frågat mig vilka anslag av samhället pingströrelsens verksamhet bland barn och ungdom kan påräkna fortsättningsvis. Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.

För del statliga stödet till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet måste självfallet vissa generella regler ställas upp för all slödel skall kunna disponeras för avsedda ändamål och fördelas mellan ungdomsorganisationerna. Den nyligen framlagda proposiiionen om ökat stöd till ungdomsorganisationernas verksamhet innebär en förändring av bidragsvillkoren för del centrala stödet. De nya regler som föresläs bygger pä elt förslag frän statens ungdomsråd. Ungdomsorganisationerna har varit aktivt engagerade i utformningen av bidragskonstruktionen. Pingströrelsens barn- och ungdomsverksamhet kommer enligt förslaget inle alt tilldelas medel lill central verksamhet. Pingströrelsen har nämligen inte någon riksorganisation. Till den lokala barn- och ungdomsverksamheten som förekommer inom pingstförsamlingarna bör emellertid även fortsättningsvis det statliga lokala aktiviletsstödel kunna utgå.

144

Hen SELLGREN (fp):

Herr talman! Jag ber att fä lacka för svaret som är nedslående men klarläggande. 1 klara verba: pingströrelsen har ingen riksorganisation. Vad kännetecknar en riksorganisation? Vad görs pä centralt häll? Jo, man har bl. a. ungdomsledarutbildning, man producerar undervisnings- och arbetsmaterial centralt för att kunna serva de lokala organisationerna.

Fru statsrådet Hjelm-Wallén! När det inom pingströrelsens folkhögskola Kaggeholm utbildas 200 ungdomsledare på korttidskurser varie är, är del då inte en central verksamhet? När man inom Förlaget Filadelfia under de senasie tvä åren har salsal 79 000 kr. i utvecklingsarbete för nytt söndagsskolemalerial, är del då inle kännetecknande för en central verksamhet? Kaggeholnis folkhögskola får åriigen ca 300 000 kr. frän de olika pingstförsamlingarna. Hur skulle förhållandena ha varit om de pengarna hade slussals via PU? Skulle PU då ha bedömts som riksorganisation? Om Föriagel Filadelfia genom PU hade fält de här 79 000 kr., skulle del då ha bedömts som riksorganisation? Här är del väl ändå fråga om vad som görs och inle om formerna för det. Noiera all den verksamhet som bedrivs inom landels största frikyrkosamfund, där ungdomsverksamheten omfattar 63 000 barn och ungdomar mellan 7 och 25 år! Är inte det en produktiv och samhällsnytlig verksamhet? Och den bör rimligtvis kosta pengar, precis som del arbete som bedrivs inom andra organisalioner.

Jag vill också innan tiden går ifrån mig - jag har mycket all säga - kommentera vad slalsrådel säger beträffande del lokala stödet. Hur kan statsrådet utlova alt kommunerna skall ge bidrag lill en rörelse som enligt regeringens bedöinning inte har en central organisation?

Nr 49

Torsdagen den 3 april 1975

Omfördelningen av det statliga stödet till ungdomsorganisa -tionernas centrala verksamhet

Hen LUNDGREN (s):

Herr lalman! Endasl pä grund av den kampanj som tidningen Dagen har dragit i gång angående den här regeringspropositionen har jag ställt min fråga. Därför skall jag nu koncentrera mig, i varie fall i det första inlägget, på just den saken.

Jag tackar för svaret. Det innebär nämligen alt luften går ur den miss-tänkliggörandets ballong som har blåsts upp av tidningen Dagen. Sä här löd elt par av rubrikerna.

Den 12 mars: "Regeringen drar in bidragen lill pingstförsamlingarnas ungdomsarbete. Mifionbelopp går förlorade."

Den  13 mars: "Nyll lagförslag hot mol kristet ungdomsarbete."

Och i en av artiklarna stod del bl. a.: "Nu riskerar alla landets pingstförsamlingar all bli av med allt vad bidrag heter till barn- och ungdomsarbetet. Ungdomspaslorer och barnevangelisier som får sin lön genom kommunall instruktörsbidrag blir ulan lön. Sammanlagt rör del sig om mifionbelopp som försvinner frän pingstförsamlingarna!"

Ledaren den 13 mars avslutas så här - del är verkligen oförskämt; "Del visade sig under kolonialtiden i Afrika, att kolonialmakten hade lättare att styra hierarkiskt organiserade slammar genom all anknyta dem till sin egen organisationsmodell än all finna en passande form för samlevnad med stammar, som saknade central organisation. Del verkar, som om byråkraterna i Sverige skulle ha drabbats av kolonialmakiens frestelse att yxa till verkligheten efter sin perfekta modell i stället för att ändra modellen efter verkligheten."

Herr talman! Vi är mänga som djupt och ärligt värdesätter det arbete

145

10 Riksdagens protokoll. Nr 48-51

Nr 49

Torsdagen den 3 april 1975

Omfördelningen av det statliga stödet Ull ungdomsorganisa -tionernas centrala verksamhet

som pingströrelsen utför. Hela pingströrelsens verksamhet är, menar vi, en omistlig del av de fria andliga folkrörelserna i vårt land. Därför är del beklagligt att en av dess tidningars agerande riskerar att undergräva allmänhetens förtroende för pingströrelsen. Och nu vill jag fråga herr Sellgren om han inle delar min uppfattning alt en ursäkt från tidningen Dagen vore kristligt klädsam.

Jag tackar Jn en gång för statsrådets svar på min fråga. Svaret klarlägger föfiande: Ja till kommunala anslag, dvs. mifionbelopp. Ja till statliga bidrag för den lokala verksamheten, dvs. ca 90 000 kr. Tidningen Dagen har påstått all inget av dessa anslag skulle utgå.

Fru statsrådet HJELM-WALLÉN:

Herr lalman! Jag är övertygad om att det barn- och ungdomsarbete som bedrivs inom pingstförsamlingarna är värdefullt, och jag vill än en gång understryka alt jag menar all pingstförsamlingarnas barn- och ungdomsverksamhet är berättigad lill det staltliga lokala stödet.

Vad kommunerna skall ge kan naturligtvis inie jag föreskriva; del ankommer del på vafie kommun all själv bestämma.

Vad sedan beträffar det slöd som diskussionen särskilt gällt, nämligen slödel till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet, vill jag påpeka tre ting:

1.   Slödel avser ungdomsorganisationer. Det kan hell visst vara svårt att definiera vad som avses med ungdomsorganisation. Därför har man också i definitionen tillfogat att organisationen skall bedriva sin verksamhet "huvudsakligen bland barn och ungdom". Pä del sättet kan organisationer som har en integrerad barn-, ungdoms- och vuxenverksamhet komma i fråga. Men del vore hell omöjligt att tillskapa elt system för bidrag till ungdomsorganisationer, om samtliga vuxenorganisalioner som inräknar ell visst antal ungdomar som medlemmar ocksä skulle omfattas av denna bidragsform. I så fall måste bidragskonstruklionen göras om i grunden.

2.   Del skall vara en riksorganisation. Jag kan inte finna all pingstförsamlingarnas samverkan utgör en riksorganisation.

3.   Det måste finnas en central verksamhet. Har man inle en riksorganisation är del naturligtvis svårt alt visa upp en central verksamhet, och del är en sådan som vi i dag har svårt att finna.

146

Hen SELLGREN (fp);

Herr talman! Om fru statsrådet har svårt att finna en central verksamhet så beror del på viljan. Fru statsrådet har visat en påtagligt god vifia när del gäller att definiera medlemskapet och när del gäller andra organisalioner. Men den goda vifian har stannat inför den här organisationen; från regeringens sida anser man an del inte är en ungdomsorganisation.

Bör man inle se till verksamhetens omfattning? Bör man inte ta hänsyn lill organisationens struktur: till alt det är en decentraliserad organisation

och lill att det sker samma utbildning och produktion av material pä centralt håll fastän efter elt annat mönster? Med god vifia skulle statsrådet ha kunnai betrakta PU som en riksorganisation.

Hur skall statsrådet kunna utlova del statliga stödet lill lokal ungdomsverksamhet när PU numera inte godkänns ens som en nöskelor-ganisalion? Och om regeringen godkänner organisationen som förmedlingsorgan för statligt stöd lill lokal ungdomsverksamhet, varför då inle ocksä la den andra halvan av del steg som behövs och godkänna den som en central organisation? Regeringen har ju ändå de facto godkänt organisationen som ell organ för redovisning av ungdomsarbete, även om delta gäller enbart den lokala verksamheten.

När del gäller kommunerna är det inle säkert att dessa kommer all ha samma inställning. Kommunerna håller nämligen myckel strikt på att organisationen är godkänd som ell centralt organ för alt la emot statligt stöd. Så sent som i mars i är har en församling, som tidigare inle tillhörde PU, av en kommun uppmanats alt ansluta sig till den organisationen för alt kunna fä ul del kommunala bidraget. Enligt en färsk enkät omfattar del kommunala bidraget i dag 3 mifi. kr. Hur skall regering och riksdag kunna förklara för svenska folkel sitt ställningstagande, om landets största frikyrkosamfund med dess slora ungdomsverksamhet blir ulan statligt slöd?

Nr 49

Torsdagen den 3 april 1975

Omfördelningen av det statliga stödet till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet

Hen LUNDGREN (s):

Herr lalman! Jag beklagar att herr Sellgren inte svarade pä min fråga om lämpligheten av en ursäkt från tidningen Dagen. Men han kan möjligen komma lillbaka ytterligare en gång.

Tidningen Dagen är lack och lov inle ensam på den kristna tidnings-fronten. Pä grund av sin dagspresskaraklär är den emellertid den enda kristna tidning som erhåller statligt presstöd. Denna för tidningen Dagen lyckliga situation gör ju alt den kan skälla hur mycket som helst på regeringen och prestera de mest vilseledande påståenden men ändå i år kvittera ut ca 2,6 mifi. kr. i presstöd ulan all behöva säga sä myckel som lack. Sedan 1971 har tidningen Dagen f ö. erhållit nästan 6,5 mifi. kr. i presstöd.

1 den kristna lidningskören hörs som sagl även andra röster, och det kan vara motiverat all till protokollet och för kännedom lill kristna i värt land få citera ur en huvudledare i Svensk Veckotidning, Svenska Missionsförbundels huvudorgan. Där står:

"I de ungdomsproposiiioner, som förra veckan presenterades för riksdagen, är den nya bilden klart framtonad: Det idéburna ungdomsarbetet har ell värde i sig som etl bidrag lill samhällsbygget. All bäras av en idé, egen särart, utgör inle längre något misstänkt - det är i stället en

tillgång.-- Svenski ungdomsarbete har aldrig tidigare fåll spela så

på egna villkor med statens slöd!    Då är närmast regeringsskrivningen

en stimulerande utmaning, knappast ett hinder, åtminstone inte om del finns intentioner all låta unga människor växa i inflytande och ansvar.

147

Nr 49

Torsdagen den 3 april 1975

Omfördelningen av det statliga stödet till ungdomsorganisa -tionernas centrala verksamhet

Avgörande blir naturligtvis frågan om vi som ledare är beredda alt lära oss lyssna, vara ledare med ungdomarna, inle för dem."

Fru statsrådet HJELM-WALLÉN:

Herr lalman! An statsmakterna beslutar om elt stöd lill ungdomsorganisationerna, betyder inle all vi påtar oss ekonomiskt ansvar för all ungdomsverksamhet i landet. Del vore en omöjlighet. Man måsle begränsa sig på något säll.

Pingströrelsen är känd för sin deceniraliseringsideologi. Även den decentraliserade verksamheten ger vi stöd lill, men det sker genom del lokala aktiviletsstödel. Del passar inle all ge det stödet via del centrala stödet.

När man diskuierar del centrala stödet säger herr Sellgren att det har tillskapats etl organ, PU - Pingströrelsens ungdomsverksamhet - och del är riktigt. I dess stadgar slår alt del är tillskapat för all ta emot och förmedla statligt stöd. Men det är inle etl organ av den typ som man menar med en levande ungdomsorganisation. Därför har vi svårt alt i dagens läge ge centralt slöd lill pingströrelsens un?,domsverksamhet.

Var skall vi annars dra gränsen? Del finns flera vuxenorganisationer som har många barn såsom medlemmar. Vi kan inte vattna ur begreppet ungdomsorganisation hur mycket som helst. Skall i så fall t. ex. LO, som har ell stort antal ungdomar under 25 år och en betydande ungdomsverksamhet, räknas såsom ungdomsorganisation?

Hen SELLGREN (fp);

Herr lalman! Jag har inte råd alt ägna flera sekunder ät herr Lundgren än att säga, att herr Lundgren har framställt en fråga till slalsrådel och inte till mig.

Pingstförsamlingarnas ungdomsarbete är, som det slår i stadgarna och som fru statsrådet anförde, lill bl. a. för att la emot och förmedla statligt stöd. Men, vänligen, fortsätt all läsa i stadgarna! Organet är lill för all producera material till hjälp i ungdomsarbetet. Det är avsett alt arbeta fram presentationsmaterial i skolarbete och liknande. Med god vifia kan statsrådet och regeringen se vad som görs genom, som jag tidigare har sagt, folkhögskola, förlag och enskilda församlingar, som med uppoffringar samlar till riksomfattande kurser.

Med god vilja kan man betrakta detta som en helhet. I andra sammanhang har man gjort det. Pingstmissionens u-landshjälp har accepterats av SIDA som ett samlande organ. I fråga om vigselnämnden gäller sanima sak. Men i fråga om PU spricker del. Var är felet - hos regeringen alltså''

148

Hen LUNDGREN (s);

Herr talman! Jag har ställt en fråga lill statsrådet Lena Hjelm-Wallén. Från henne har jag fått svar. Jag har ställt en fråga lill herr Sellgren. Från honom har jag inle fält svar, och del beklagar jag, därför all del

var viktigt all också få svar pä frågan om herr Sellgren lycker all det är lämpligt all ha en sådan ledare som tidningen Dagen hade, där det bl. a. talades om kolonialt förtryck.

Fru statsrådet HJELM-WALLÉN:

Herr lalman! Jag vill slutligen bara konstatera alt bidragskriterier inte kommer till i något lufttomt rum. Dessa kriterier är framarbetade av en arbetsgrupp inom statens ungdomsråd. Det är alltså ungdomsorganisationernas företrädare själva som har arbetat fram dem. Jag anser att detta är myckel vikligl. Man har här funnit en form som är enkel, län-administrerad osv., och del viktigaste är att kriterierna accepteras av dem som är direkt berörda av dem, nämligen ungdomsorganisationerna.

Vi i regeringen har sagl all i huvudsak föfier vi de här kriterierna. Vi försämrar i varie fall inie villkoren för organisationerna.

Nr 49

Torsdagen den   . 3 april 1975

Om vidgad rätt tid vikariatsersättning för ämneslärarkandidater

Herr SELLGREN (fp);

Herr talman! Att försöka få ul mera av debatten med fru statsrådet förslår jag är inle meningsfullt, eftersom vi pratar förbi varandra. Jag är övertygad om alt fru Hjelm-Wallén i sitt hjärta gärna skulle ge bidrag men konstruerar sådana invändningar som att det är svårt att definiera begreppet ungdomsorganisationer. Jag tror all fru statsrådet har hamnat i ett mycket svårt dilemma.

Till herr Lundgren måste jag säga att jag har ställt mina frågor lill fru statsrådet för all få klarhei på den här punklen. Ocksä herr Lundgren har ställt en fråga till statsrådet, men lydligen var den frågan bara ell kamouflage för att få lill stånd ett samtal med mig. Känner inie herr Lundgren lill spelreglerna här i riksdagen? När det gäller frågor äger debatten rum mellan statsråd och frågeställare.

Jag tycker all det är väldigt angelägel all tala om pingstförsamlingarnas ungdomsarbete och deras möjligheter alt få bidrag. Alt här föra en diskussion om sådant som inte har med saken att göra lycker jag är helt oväsentligt.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Om vidgad rätt till vikariatsersättning för ämneslärarkandidater

Fru statsrådet HJELM-WALLÉN erhöll ordet för att besvara fru Rydlngs (vpk) den 13 mars anmälda fråga, nr 122, och anförde;

Herr lalman! Fru Ryding har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder så all lön alllid ulgår lill ämneslärarkandidalerna vid vikariefiänstgöring dä handledaren inle finns disponibel.

1 propositionen om utformning av praktiken för studerande vid lärarhögskolans lågstadie-, mellansladie- och ämneslärarlinje m. m. anges

149

Nr 49

Torsdagen den 3 april 1975

Om vidgad rätt Ull vikariatsersättning för ämneslärarkandidater

olika aktivitetsformer som bör förekomma inom de olika praktikleden. Däribland nämns självständiga övningar, som innebär att kandidaten ulan läraranvisningar får överta lärarrollen under kortare eller längre lid. Handledaren bör med få undanlag vara närvarande vid samtliga övningar. Ell av dessa undanlag kan vara under handledarens forlbildningsvecka, då enligt proposiiionen lärarkandidaten inte bör förordnas på handledarens lärarfiänst.

Den nya praktikorganisalionen, som genomfördes fr. o. m. den I juli 1974, innebär bl. a. en bättre integration av teori och praktik jämfört med tidigare system. Såväl de teoretiska som de praktiska inslagen bör enligt min mening ses som ell led i en sammanhängande utbildning. Handledningen av lärarkandidaten i samband med handledarens fortbildningsvecka bör kunna ske före och efter denna vecka. De ekonomiska förmånerna för ämneslärarkandidaterna är jämförbara med dem som gäller för studerande vid exempelvis socialhögskola, vilka också fullgör praktik. Jag finner det önskvärt all i studieslödshänseende behandla den praktik som är en integrerad del av en utbildning på etl likartat säll oavsell utbildningens inriktning. Det beslut 1973 års riksdag fattade i anledning av nyssnämnda proposilion är etl steg i denna riktning.

150

Fru RYDING (vpk):

Herr lalman! Jag ber all få lacka för svaret.

Del står fullt klart all ämneslärarkandidalerna sedan elt knappt år tillbaka inle uppbär någon lön under sin praktiklid. Detta har även statsrådet erinrat om i sitt svar. Argumentet för denna reform skulle vara att handledarens roll förändrats. Enligt del nya systemet skall handledaren undan för undan sätta in lärarkandidaten i lärararbetet, och dessutom skall handledare under hela terminen vara disponibel för lärarkandidaten.

Detta sisla, att vara disponibel, rimmar illa med att samtliga handledare den 7 april lämnar sina kandidater och klasser för all gå på fortbildning - detta gäller alltså lärarhögskolan vid Mölndal utanför Göteborg.

Ämneslärarkandidalerna vid denna lärarhögskola lycker - och det med rätta - att de under den här veckan i praktiken är vikarier ulan disponibel handledare och därför ocksä borde ha lön som vikarier. De stöder sig på en PM som kommit från skolöverstyrelsen den 22 oktober 1974, diarienummer L 74:3328, i vilken bestäms av skolöverstyrelsen att betalning skall utgå till lärarkandidaterna vid vikarialsfiänslgöring när handledaren inte är disponibel.

De 76 lärarkandidaterna vid lärarhögskolan i Mölndal hotar nu med strejk måndagen den 7 april om de inte får ersättning för denna vecka som vikarier utan disponibel handledare i enlighet med vad som står i promemorian från skolöverstyrelsen. Del är därför som de har låtit höra av sig.

Vore del inte, statsrådet Lena Hjelm-Wallén, erforderiigl all man omedelbart gjorde något ingripande frän utbildningsdepartementets sida för all fä till stånd en rättelse i detta fall och framförallt föratl åstadkomma

den rättvisa som lärarkandidaterna är ute efter i enlighet med skolöverstyrelsens PM.

Fru statsrådet HJELM-WALLÉN:

Herr lalman! Jag vill erinra fru Ryding om alt riksdagen vid tvä tillfällen behandlat denna fråga. 1973 lades den ursprungliga proposiiionen. I den citerar jag pä s. 25; "Jag anser all det är värdefullt all lärarkandidaten får arbeta självständigt under en vecka. Under förutsättning all statsverkets kostnader inte ökas jämfört med om motsvarande fortbildning föriagls lill ferier, bör handledare då kunna genomgå fortbildning. Lärarkandidaten bör inte förordnas pä handledarens lärarfiänst. Om handledaren är frånvarande från skolan under denna vecka för fortbildning, bör annan lämplig person kunna förordnas som handledare."

Detta har fru Ryding tagit ställning till 1973. Också 1974 var denna sak uppe, dock ulan att den speciella frågan om fortbildningsveckan berördes i riksdagen. Två gånger har det alltså godkänts.

Jag menar all principen är ganska enkel. Del äger rum en ulbildning också under den veckan dä kandidaten har självständiga övningar och handledaren är pä fortbildning. Del förutsätts all handledning skall ske både före och efter veckan i form av samarbete mellan lärarkandidaten och handledaren. De gör upp en planläggning före och föfier efteråt upp vad som försiggått under denna vecka. Om lärarkandidaten i enstaka fall känner behov av slöd under handledarens frånvaro, bör lärarkandidaten efter samråd med praktikskolan kunna få en vikarierande handledare förordnad. Det bör också påpekas alt rektor, studierektor eller tillsynslärare enligt skolstadgan skall lämna råd och anvisningar till mindre erfarna lärare. Del finns alltså råd och stöd all tillgå även under denna vecka.

Nr 49

Torsdagen den 3 april 1975

Om vidgad rätt till vikariatsersättning för ämneslärarkandidater

Fru RYDING (vpk):

Herr lalman! Jag tackar för de kompletterande upplysningarna. Jag tycker ändå att det är märkvärdigt att skolöverstyrelsen i en PM kan skriva in bestämmelser att lärarkandidat som vikarierar för handledare, som pä grund av sjukdom inte är disponibel, skall få lön som vikarie medan kandidaten när handledare är på fortbildning inte skulle få någon lön. Den PM från skolöverstyrelsen som lärarkandidater stöder sig pä skulle alltså inte betyda någonting.

Kan möjligen, fru statsråd, dessa lärarkandidater ha kommit i kläm på grund av frågan om huvudmannaskapet? När handledaren är pä fortbildning är del lärarhögskolorna som skall betala fiolerna, och de har inga pengar. Men när handledaren är sjuk och kandidaten ensam är vikarie får han betalt - men då alltså inle frän lärarhögskolan.

Fru statsrådet HJELM-WALLÉN;

Herr talman! Det som gäller angående forlbildningsveckan är naturligtvis del som riksdagen har godkänt av vad som stod i propositionen

151

Nr 49

Torsdagen den 3 april 1975

Om undersökningar av extrema minoritetsgrupper

år 1973.

Jag känner ocksä till all det förekommer all lärarkandidat förordnas på handledares lärarfiänst. Men delta skall bara fä göras om handledaren blir sjuk för en kortare tid, och det måste vara under den absolut sisla delen av den längsta praktikfiänslgöringen, som är den avslutande delen i utbildningen. Del förhållandel att man gör pä del sättet beror på att man lar hänsyn bl. a. lill eleverna i klassen. Man anser del som regel rimligt att lärarkandidaten för elevernas skull förordnas i stället för sin handledare.

Fru RYDING (vpk):

Herr talman! Kan jag tolka delta så att lärarkandidaten får betalt när han förordnas och i praktiken fiänstgör som vikarie, men att lärarkandidaten inte fär betalt när han fiänstgör som vikarie därföratt handledaren är pä fortbildning?

Fru Slalsrådel HJELM-WALLÉN:

Herr talman! Del är riktigt uppfattal sä lill vida all en lärarkandidat som förordnas pä en fiänsl skall ha betalt. Dä är man ocksä vikarie. Däremot är man inte vikarie om man fortsätter sin utbildning med självständiga övningar under en vecka - även om handledaren dä är på fortbildning någon annanstans. Man är icke förordnad för fiänslen och skall alltså inle ha lön. Man kan inte heller anses som vikarie under denna vecka.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Om undersökningar av extrema minoritetsgrupper

152

Herr justitieministern GEIJER erhöll ordel för alt besvara herr Lundgrens (s) den 6 mars anmälda interpellalion, nr 40, och anförde:

Herr talman! Herr Lundgren har frågat mig vilka bedömningar jag anser bör ligga lill grund för undersökningar av extrema minoritetsgrupper.

Inlerpellationen är föranledd av en enkätundersökning som socialstyrelsen nyligen har gäll ul med lill överläkarna och de biträdande överläkarna vid samtliga psykiatriska kliniker och öppenvårdsmollagningar i landet. Enligt vad jag har inhämtat är syftet med undersökningen all kartlägga i vilken utsträckning man vid dessa inrättningar under den senasie treårsperioden har kunnai konstalera samband mellan vårdbehov hos patienter och verksamhet som bedrivs av bl. a. olika religiösa rörelser med särskilt intensiva verksamhetsformer. Den gäller också sambandet mellan patienternas vårdbehov och vissa andra verksamheter, t. ex. s. k. iranscendenlal meditation och sensilivilelslräning.

Undersökningen är begränsad lill all avse uteslutande ett evenluelll samband mellan värdbehovet och viss verksamhet. Den är alltså inte

inriktad på de förhållanden som råder inom vissa minoritetsgrupper eller på de åsikter som är företrädda inom sådana grupper.

Mot den här bakgrunden vill jag svara herr Lundgren att del är självklart all alla ätgärder från samhällets sida som pä något sätt berör sammanslutningar av enskilda måste utformas mot bakgrund av de vidsträckta medborgerliga fri- och rättigheter som råder i värt land. Regler som skyddar bl. a. yttrandefriheten, mötesfriheten, föreningsfriheten och religionsfriheten finns i 2 kap. i den nya regeringsformen. 1 fråga om religionsfriheten finns det vidare, som herr Lundgren nämner i sin interpellation, bestämmelser i religionsfrihetslagen som garanterar de enskilda räll alt fritt utöva sin religion.

Nr 49

Torsdagen den 3 april 1975

Om undersökningar av extrema minoritetsgrupper

Hen LUNDGREN (s);

Herr lalman! Det centrala innehållet i min interpellation gäller religionsfriheten. Men den fråga som inlerpellationen avslutas med har medvetet givits en allmän formulering om extrema minoritetsgrupper. En fixering vid att endast religiösa minoritetsgrupper kan medföra psykiska skador är nämligen omotiverad. Min uppfattning är att extrema minoritetsgrupper utan religiöst förtecken ocksä kan ha skadliga effekter på människor, speciellt barn och ungdom.

Jag vill i della sammanhang citera ur en ledare i Svensk Veckotidning nr 11 1975, rubricerad "Socialstyrelsen skriver brev". Där står del bl. a.: "Del flnns miljöer där barn och ungdomar utsätts för mer påtaglig destruktiv påverkan. Dessa barn och ungdomar skulle vara mer befiänta av snabb uppmärksamhet. I Göteborg har man t. ex. belyst den sociala situationen för de barn som kommer i närheten av porrklubbarnas verksamhet. Den berör troligtvis fler barn och ungdomar och är till sin verkning långt mer ödesdiger."

En och annan icke religiös extremgrupps metoder kan alltså befaras medföra vad socialstyrelsen i den i inlerpellationen omnämnda skrivelsen kallar "själslig anspänning" och "bli ömtåliga personer övermäktig och grunda etl behov av psykiatrisk vård". Della kan vara motiverat alt framhålla inledningsvis.

I statsrådets svar koncentreras uppmärksamheten hell riktigt på religions-frihelsfrägan. Jag lackar för att juslilieminislern slår fasi, alt åtgärder från samhällets sida som berör sammanslutningar av enskilda måsle utformas så alt bl. a. religionsfriheten garanteras. Det beskedel är välgörande, även om det är självklart. Beskedet är nödvändigt på grund av den oro och osäkerhet som socialstyrelsens aktuella enkätundersökning skapat.

De upplysningar justitieministern lan från socialstyrelsen förefaller emellertid lika oklara som formuleringarna i följeskrivelsen till enkätundersökningen.

Jag citerar försl skrivelsens inledning; "Inom vårt land har på senare år uppkommit olika slag av religiösa eller eljest på andlig verksamhet inriktade rörelser, vars aktiviteter genom sin intensitet i verksamhetsformerna och/eller originalitet i fråga om metoder och mötandet av översinnliga fe-

153

Nr 49

Torsdagen den 3 april 1975

Om undersökningar av extrema minoritetsgrupper

154

nomen eller hanterandet av själslivets problemalik skifier sig frän andra meravälkända verksamheter av liknande art. Bland strömningar a v angivet slag kan nämnassådana,som verkar för iranscendenlal meditation och vissa religiösa minoritetsgrupper som bygger på österländska eller västerländska tankegångar. Även företeelser som spirilistiska seanser eller liknande s. k. ockulta sammankomster förfiänar all beaktas i sammanhanget. Den verksamhet, som bedrives av Scientologikyrkan, torde också i viss män kunna hänföras lill nämnda slag av särpräglade yttringar i fråga om synen pä och dispositionen av det andliga kraftfältet."

Detta är en vid och opreciserad skrivning. Med den som grund skall läkarna avgöra eventuella samband mellan engagemang i religiösa minoritetsgrupper och behov av psykiatrisk vård. Risken är uppenbar alt uppläggningen av undersökningen uppfattas som om minoriteters räll all ha "udda" tros- och livsåskådningar sätts i fråga. Delta är allvarligt ur religionsfrihetssynpunkt.

De upplysningar justitieministern fåll av socialstyrelsen gör inte saken bättre. Undersökningen gäller, enligt den nya formuleringen i interpellationssvaret, "olika religiösa rörelser med särskilt intensiva verksamhetsformer".

Vad är detta? Delar inte justitieministern min uppfattning att ocksä denna nya formulering är alldeles för oprecis? Många av de religiösa minoritetsgrupperna kan känna sig utpekade. Det finns ingen anledning alt undersöka eventuella samband mellan vårdbehov och religiösa minoritetsgrupper i allmänhet.

Herr talman! Dagens svenska samhälle är ett pluralistiskt samhälle. Intressen och värderingar är och blir alltmer mångskiftande. Internationaliseringen av hela vår kultur är självklart en av anledningarna. Religionens värld är inget undantag. Antalet religiösa smågrupper och särbildningar ökar påtagligt. I min interpellation skriver jag alt del i Sverige finns minst etl 90-lal religiösa minoritetsgrupper. Den siffran är klart i underkant. Någon exakt uppgift går inle att ange. Flera av grupperna är korllivade och svåra att innehållsmässigt definiera. Den troligen främste experten på detta område i Sverige, amanuensen vid Religionssociologiska institutet i Stockholm Bo R. Ståhl, uppskattar antalet lill ca 125.

Lål mig exemplifiera den synnerligen omfattande spännvidd i åsikter och värderingar dessa sekler representerar. Grundfrågan för sekterna är: Vad skall vi göra för all vinna frälsning? Svaret anger sektens egenart och dess typ. Svaret anger också sektmedlemmarnas världsuppfattning, hur de ser på det övernaturliga och anger hur de skall förhålla sig inför del gudomliga och inför världen.

Många sekler sysslar med frågor om de yttersta tiderna, de fenomen som kallas apokalyptik. Dit hör exempelvis det nu etablerade Adventisisamjundet eller Sjundedagsadventisterna. Under förra hälften av 1800-lalet bröt en väckelse fram i USA med mottot: "Gör dig beredd ly Herren kommer snart." Man predikade all Jesus kunde komma lillbaka vilken dag som helsl. Adveniisternas verksamhet böfiade i Sverige år 1880. Motståndet mot

verksamheten var starkt i böfian, främst från prästerskapets sida. Vid ell lillfälle blev ledaren, lekmannapredikanten J. P. Rosquist, även satt i fängelse. - En adveniist lägger myckel slor vikt vid sunda levnadsvanor. De malföreskrifler man föfier står i 3 Mos. 11 kap. Att ge tionde av sin inkomst lill samfundels verksamhet betraktas som myckel viktigt. Inom advenlismen har del liksom inom så mänga andra religiösa riktningar uppställ splittringar, inle mindre än etl 70-tal. En av dessa utbrytningar finns i Sverige under namnet Sjundedags Adventislsamfundei Reformationsrörelsen.

Del torde knappast finnas någon i värt land som inte någon gång kommit i kontakt med en representant för Jehovas vitinen. Jehovas vittnen anser sig företräda den enda sanna kristna församlingen. Andra trosrikiningar anser man endasl vara ell verk av den Onde. Främst låler man denna kritik gå ut över den katolska kyrkan. Till himlen kommer endasl ell bestämt antal människor - 144 000. Dessa kallas för "den lilla hjorden". Alla de övriga som varit Gud lydiga skall i evighet få bo på denna jord, som efter Jehovas renande eld blivit ell blomstrande paradis. Några sociala kännetecken på medlemmarna är att de på del bestämdaste vägrar all form av värnplikt, även om den är vapenfri. Man vägrar alt ta emot blodlransfusion. Inle heller får sådan ges åt deras barn. Blodet är heligt och del innehåller även människans själ; därför får del inle överföras från en person till en annan. Blodet är också absolut förbjudet att förtära. Jehovas vitinen firar inga höglider, vare sig jul, påsk eller födelsedagar. Inte heller barman någon helgdag. Man vägrar all hälsa flaggan. Alt hissa en flagga är delsamma som att bryta Guds bud om avgudadyrkan.

1 likhet med Jehovas vitinen lär en annan av de apokalyptiska rörelserna, Efraims budbärare, att paradiset är materiellt och all del skall upprättas pä jorden. Innevånarna skall utgöras av arbetarklassen. Budbärarna hyser slor motvilja mot den traditionella kristna trosåskådningen och del etablerade samhället. Man vägrar della i vafie form av samhällsfiänsl. All fotografering och allt avbildande är förbjudet. Motviljan mot byggandet av tempel och kyrkor tycks vara etl huvudstycke i deras lära. Vilodagen är elt okänt begrepp och inga religiösa högtider firas. Varken dop eller nattvard praktiseras. Förkunnelsen är starkt färgad av utläggningar rörande den yttersta liden.

En annan huvudgrupp av sekler karakteriseras av en strävan alt återgå till urkyrkans tro och ordning. Plymouihbröderna hör dit. Deras tro och lära överensstämmer på de väsentligaste punkterna med den traditionella kristna uppfattningen. Men år 1960 inträffade en allvarlig schism bland de svenska "bröderna", som ledde fram till en "sluten" linje och en "öppen" linje. De troende skall enligt den "slutna" exklusiva linjen inte äta tillsammans med icke-församlingsmedlemmar. Vidare skall barnen, när de är i tolv-årsåldern, avgöra huruvida de lill tillhöra församlingen eller ej. Om inle, har de ställt sig utanför gemenskapen och får i konsekvens med della inte äta vid sanima bord som föräldrarna. De medlemmar som föredrar den "öppna" linjen kallas av de "slutna" för "spetälska". Denna uppdelning har i många fall gått rätt igenom famifie- och släktskapsband. Som exempel

Nr 49

Torsdagen den 3 april 1975

Om undersökningar av extrema minoritetsgrupper

155

Nr 49

Torsdagen den 3 april 1975

Om undersökningar av extrema minoritetsgrupper

156

på konsekvenserna av delta kan nämnas all man inte skakar hand med en "oren" eller "speiälsk". Inte heller erbjuds en sådan sovplats. "Slutna" församlingar finns på ett 15-tal plalser i Sverige. "Öppna" församlingar finns bara pä etl par platser. Ell yttre gemensamt kännetecken bland de "slutna" är deras vägran alt befatta sig med sociala och politiska frågor. Vidare har de misstro mol skolutbildning efter grundskolan. Undantag gäller emellertid för lantbruksskolor. Man intar en pietistisk hållning lill del mesta utom lill alkoholförtäring.

De kristna bröderna utgör en variant på temat om återgång till urförsamlingen genom all de vägrar att organisera sig. De troende skall leva etl heligt och från världen avskilt liv. Man anser sig inte företräda någon ny församling utan endast samma församling som grundades på den första pingstdagen. .Alla andra samfundsbildningar stämplas som människoverk och snidande mot den heliga skrift. Man går dock aldrig i polemik med andra kristna. Någon spridning av litteratur förekommer inle. I stället beger sig två "bröder" - en yngre och en äldre - ul för alt predika för människorna i hemmen. Denna missionsmetod anser man vara den enda Jesus gett exempel på genom att han sände ul läriungarna tvä och tvä.

Tungor av eld - .så kan en tredje huvudgrupp av sekter karakteriseras. De s. k. karismatiska gåvorna, främst tungomålstalet, sätts i centrum. Pingströrelsen hör naturligtvis hil. Huvudkrömmen inom pingströrelsen är emellertid nu sä väl etablerad att den inte längre kan betraktas som en religiös minoritet. Rörelsens utveckling har dock varit ganska fylld av slitningar, schismer och utbrytningar.

Ur den norska pingströrelsen har Maranata vuxit fram. Maranata är arameiska och betyder "Du vår Herre, kom!" Den första Maranalaför-samlingen bildades i Örebro 1959. Någon egenllig ledare finns knappasl, men Arne Imsen får sägas vara mest framirädande. Alt kartlägga Mar-anaiarörelsen som helhet i Sverige förefaller vara en hel vetenskap. Ell flertal fraktioner dyker upp och försvinner, andra blir mer beslående. Det finns en hel rad småförsamlingar som f ö. ryms inom huvudgruppen Tungor av eld; Betania i Lillan. Göteboigs Fria Församling, Glory-rörelsen i Stockholm, Bönejörsaiulingen i Stockholm, Världsvid Väckelse osv.

En hell annan huvudgrupp utgör sådana rörelser som säger sig ha metoder att uppnå eftersträvansvärda mål i delta livet. De lär ul hur man uppnår hälsa, välstånd och social prestige. Rörelser av detta slag är främst en amerikansk företeelse. Med en gemensam beteckning kallas de New Thoughl-rörelser. Ell extremfall är här scleniologin som utfäster sig att stärka klientens psykiska krafter i ungefär samma ordalag och samma annonsteknik som hälsoinstitut bjuder ut sina träningsprogram för kroppen. I den religionssociologiska litteraturen kallas sekter som scientologin manipulativa sekter. Genom övernaturliga och ofta esoteriska, dvs. hemliga, eller ockulta medel skall världen manipuleras så att det blir gott utbyte av det hela. På del sättet skall människor frälsas. Scientologin böfiade inte som en sekt ulan som etl terapeutiskt system. Dess sekteriska art framträdde relativt sent, då den terapeutiska metoden ansågs ha etl slags kosmiskt innehåll och då

mystisk och metafysisk legitimering kunde ges åt vad som tidigare hade varit en pseudovetenskaplig orientering. Rörelsen har ådragit sig ofördelaktig uppmärksamhet, inle främst för sina religiösa ulan för sina terapeutiska teorier. Är beteckningen Scienlology-kyrkan endasl etl täcknamn för att kunna gå in under religionsfrihetslagen? Allt fler ställer sig den frågan. Är scientologin elt modernt kvacksalveri med folks själsliv? Många ställer ocksä den frågan. F. ö. är scienlologerna polisanmälda av docenten Åke V. Ström i Lund.

Till gruppen manipulativa rörelser hör också t. ex. Guru Maharadji-rörelsen och Stockholms meditalionscenter. Guru Maharadji tillhör de österiändska grupperna. Profeten är den 16-årige Guru Maharadji från Indien. Han överträffar Krislus, överträffar alla. Han sägs veta allt. Budskapet är: Tro pä Guru Maharadji och ljuset går upp omedelbart. Gruppen arbetar med meditation men ocksä med offentliga möten med myckel kraftig extas. Hos Stockholms meditalionscenter kan man, enligt uppgift i etl reportage i tidningen Vi, bli invigd som läfiunge lill Maharishi Mahesh Yogi för 325 kr. om man är yrkesarbetande, för 225 kr. om man är hemmafru, för 125 kr. om man är pensionär, värnpliktig eller gymnasist, för 75 kr. om man är gmndskoleelev, för veckopengen om man är barn. Mästaren för alla rätt-trogna transcendentalmeditatörer är Guru Dev. Han var en högt ansedd Vedafilosof i Indien, och hans läfiungar heter Maharishi.

Skillnaden mellan kristen meditation och iranscendenlal är enkelt uttryckt: Vid en krislen meditation fylls människan av ett objekt, Kristus. Vid iranscendenlal meditation fylls hon av mantra, dvs. elt hemligt ord, ofta på sanskrit, för all bli tom - "inre vakenhet ulan tankar". Själens tomhet, dess intet, synes vara del man eftersträvar.

En annan väsentlig huvudgrupp är sekter för antroposofi och spiriiualism. Del är inle endasl no som bringar frälsning, ulan kunskap som ger lösning - frälsning genom kunskap, dvs. gnoslicism. Anhängare lill anlroposofin och spiritualismen finns i andra kyrkor och samfund, liksom utanför den organiserade religionen. Båda riktningarna har emellertid ocksä utvecklat egna samfundsmässiga former, exempelvis Antroposofiska sällskapet. Anlroposofin vill inte vara någon lära. Människans frihet står i centrum i den antroposofiska väridsbilden. Gång på gång betonas att den som vill möta anlroposofin måsle gä en övningsväg, där ingenting fär tas för självklart. Anlroposofin är i första hand en forskningsmetod. - Med den moderna spiritualismen menas en mer systematisk önskan och strävan efter alt fä kontakt med den "andra sidan" och en bestämd tro och filosofi omkring detta. Även spirilualistiska föreningar med rent profan karaktär finns i Sverige. Deras främsta uppgift är att undersöka fenomenen och verka för vetenskaplig bevisföring för fortlevnaden efter döden, inte för den religiösa och filosofiska aspekten på detta.

Till sist kommer en huvudgrupp av sekler som kan få den något pretentiösa rubriken Mänsklighetens enande. Hil hör exempelvis Baha'i. Del centrala i Baha'i är uppfattningen att alla de tidigare väridsreligionernas grundare och förgrundsgestalter har förkunnat en och samma tro på en

Nr 49

Torsdagen den 3 april 1975

Om undersökningar av extrema minoritetsgrupper

157

Nr 49

Torsdagen den 3 april 1975

Om undersökningar av extrema minoritetsgrupper

158

enda Gud, en progressiv kontinuerlig uppenbarelsereligion, som inspirerat människor i olika tidsåldrar. Man anser all Krishna, Moses, Zoroaster, Budd-ha, Jesus och Muhammed är jämställda med varandra. Baha'i-religionen har elt väridsomfatlande socialt reformarbete inskrivet i sitt program. Dit hör kravet alt obligatorisk skolundervisning skall genomföras i alla länder. Vidare vill man avskaffa rasfördomar och diskriminering av kvinnan. Man vill också förverkliga tanken på ell universielli språk och en väridsregering. Det internationella Baha'i-samfundet tillhör UNESCO såsom icke statlig, opolitisk organisation.

Herr lalman! Della axplock pä elt knappt 20-tal bland de religiösa minoritetsgrupperna i Sverige är inte bara ytteriigt summariskt gjort utan utgör bara ungefär en sjättedel av alla sekterna. Axplocket har emellertid i all anspråkslöshet velat spegla något av den oerhörda mångfald som de religiösa minoritetsgrupperna utgör. Vi, som är traditionellt religiösa eller areligiösa, delar inle minoriteternas uppfattningar. Vi kan ändå ana att medlemmarna i dessa grupper känner mening i tillvaron, har moraliska normer. De upplever inle, som måhända en och annan Medelsvensson gör, livet som ett meningslöst jagande efter status och prylar.

Herr lalman! Minoritetsgrupper får inte vara rättslösa. I ett öppet demokratiskt samhälle får religionsfriheten icke ifrågasättas. Del har justitieministern i dag också klart deklarerat. När della entydigt är fastlagt måste emellertid också slås fast alt sekter som - i religionens namn - uppenbariigen förtrycker den personliga integriteten måsle stoppas. Del är här preciseringen skall göras.

Ell av de aktuellaste fenomenen bland seklerna är, förutom de tidigare nämnda manipulativa seklerna, Guds barn. Den är svärplacerad innehållsligt sett. Dess medlemsantal understiger troligen 100. Den är en direkt följd av Jesusrörelsen, men den har som ell vanartigt barn skilt sig frän mo-derorganisalionen. Jesusrörelsen lar i dag bestämt avstånd från Guds barns metoder. Att sanningshallen i vissa märkliga, ja, kusliga massmediareferal och artiklar om de nu nämnda aktuella seklerna bör prövas, förefaller del finnas skäl för.

Det kan f ö. också, lill sist, finnas skäl att allvarligt fundera över varför
extrema sekler uppslår. I en intervju i Svenska Dagbladet den 14 februari
i är säger exempelvis religionspsykologen professor Hjalmar Sundén; "Det
är en sorts trollspegel som hålls upp mot det beslående samhället. Det är
föräldrarevoll och protester mol konsumtionssamhället, mol politik och eko
nomi. -- Fenomenet finns över hela världen och grupperna är mer eller

mindre religiöst influerade. Troligen bär anhängarna en förvirrad länglan efter en religiös kärna i tillvaron."

En annan religionspsykolog, prästen Johan Unger, säger i en intervju i tidningen Vår Kyrka, nr I år 1975, följande: "Guds barn är kanske framför allt en anklagelse lill oss i kyrka och frikyrka. Vad gör vi för att kanalisera behovet av hängivenhet, verklig kristen gemenskap och vilja lill radikall offer? Så länge vi inle kan svara mot sådana elementära behov, ska vi inte förvåna oss över, alt rörelser som Guds barn attraherar unga människor."

Vi som är politiker behöver också fundera över den här problemaliken. Vi som är politiker i industrisamhällets välfärd måste mer och mer anstränga oss att finna former för att humanisera industrisamhället. 1 remissdebatten snuddade jag vid dessa problem, sökte efter "elt mjukare samhälle", ett samhälle där mänskliga värden inte får trängas undan eller underordnas kraven på effektivitet och lönsamhet. "Ett mjukare samhälle" förutsätter solidaritet. Solidaritet befriar människan, skyddar henne för exploatering, ger henne möjligheter all leva fullödigare på alla områden. Egoism, konkurrens och profit förkväver däremot solidariteten.

Herr talman! Della alltför länga anförande - i vafie fall så här dags på dygnet - vill jag sammanfatta så här: Religionsfriheten måsle garanteras. Därom är vi lydligen hell överens. Men socialstyrelsens skrivning i brevet lill överiäkarna och biträdande överiäkarna vid de psykiatriska klinikerna och öppenvårdsmoltagningarna kan ändock få mänga minoritetsgrupper att känna tvekan inför frågan om religionsfrihetens principer har luckrats upp. Jag räknar med att justitieministern i ylleriigare elt inlägg vill klariägga alt han delar min uppfattning att man måsle precisera vilken eller vilka grupper som avses. Endast rörelser där uppenbara förtryck av den personliga integriteten kan befaras förekomma skall undersökas och, om förtryck konstateras, stoppas.

Nr 49

Torsdagen den 3 april 1975

Om undersökningar av extrema minoritetsgrupper

Herr justitieministern GEIJER;

Herr talman! Såvitt jag har inhämtat är socialstyrelsens syfte med undersökningen att få kunskap om huruvida del föreligger något samband mellan vissa verksamheter och konstaterade vårdbehov. Beslutet att företa undersökningen omfallar detta och ingenting annat.

Jag vill också erinra om att man vänder sig enbart till befattningshavare på vissa sjukvårdsinrättningar. Man avkräver alltså inle företrädare för några minoritetsgrupper svar pä några frågor.

Dessutom vill jag understryka, som svar på herr Lundgrens fråga, alt undersökningen inte berör verksamhet i religiösa eller liknande grupper generellt utan bara verksamheten i elt fätal grupper, och den avser som sagt inte verksamheten som sådan utan bara ett eventuellt samband mellan etl konstaterat värdbehov och verksamheten.

Hen LUNDGREN (s):

Herr lalman! Jag vill kanske några minuter till ägna mig ät den ledare i Svensk Veckotidning som jag omnämnde tidigare. Där slår del;

"Vad man kan kritisera Socialstyrelsen för är de oprecisa skrivningar om att det är sambandet mellan psykisk ohälsa och 'religiösa minoritetsgrupper', som skall bevakas.

Att vara minoritetsgrupp är i och för sig inget negativt. Genom skrivelsen får 'religiösa minoritetsgrupper' något suspekt över sig därför all de är 'minoritetsgrupper'. Det är väl snarast extrema yttringar som hotar människors psyke och sociala hälsa, som Socialstyrelsen vill vara uppmärksam på."

Det är naturiiglvis inte justitieministerns sak att göra de här slutgiltiga

159

Nr 49

Torsdagen den 3 april 1975

Om undersökningar av extrema minoritetsgrupper

exakta preciseringarna. Men jag lackar ändå för svaret, därför all del innehöll etl besked att del var ell fåtal av grupperna det gällde. Vi är alltså överens" om att religionsfriheten måste garanteras och all därmed följer mycket stor reslriklivitet i det här undersökningsarbetet. Jag tackar justitieministern för det klara beskedet.

Del är ju tyvärr sä - och detta är väl en av anledningarna lill all jag har framställt inlerpellationen - all socialstyrelsen tidigare fält bakläxa i liknande frågor. Vid del tillfället gällde det Maranatarörelsen. Socialstyrelsen får naturligtvis inle beskyllas för okunnighet om religiösa minoritetsgrupper, men en viss okänslighet lycker jag ibland lyser fram.

Delta är en utomordentligt grannlaga uppgift. Slor varsamhet och ödmjukhet krävs - del gäller människors innersta livs- och gudstro. Men jag är övertygad om att det svar som justitieministern har lämnat i dag, där han sagt alt man skall garantera religionsfriheten och att del här gäller ell fåtal grupper, skall vara så klarläggande att några övertramp inte kommer att ske.

160

Hen GERNANDT (c):

Herr talman! Jag tycker att både justitieministerns och herr Lundgrens ultalanden i den här frågan innehåller myckel värdefulla synpunkter pä hela komplexet - della att religionsfriheten skall garanteras och all dessa frågor är speciellt känsliga när de böfiar beröra vad man kan kalla för vård-frågorna.

Herr Lundgrens omfattande men kanske litet ytliga svep över de olika seklerna gav emellertid intryck av att herr Lundgren måhända inle i detalj vel vad allting handlar om. Jag känner inle till om herr Lundgren själv har studerat saken eller om han har läst en smula ytligt i tidningar och fåll litet tips här och där. Jag skall inte gä in i detalj och vill inte gärna polemisera i della sammanhang, och eftersom jag har väckt en motion om att man verkligen bör pröva vad iranscendenlal meditation kan innebära såsom en teknisk metod att komma i harmoni med sig själv, så får jag återkomma lill saken i anslutning till behandlingen av molionen.

All man skall hälla efter de sekler som är avvikande och kan vara besvärande för människor som råkar in i dem är alldeles klart. Jag vel så väl alt vi har t. o. m. djävulsdyrkan här i Sverige. Men det finns ocksä i mänga av förekommande sekler myckel gott alt hämta i kärnan, och man skall nog inte svepa för lättvindigt över allting.

När det gäller t. ex. iranscendenlal meditation, sä är den rent tekniska delen med de kriterier som bör följas för en icke religiös syn på utövandet - alltså inle strävan efter kosmiska upplevelser ulan den rent tekniska avkopplingsmeloden - full fysiologiskt förklarbar och acceptabel. Säkerligen finns det mycket gott på olika håll i övrigt också, men jag skall som sagl inte gå in på detaljer.

Vi skall inle bara fördöma dessa aktiviteter och tro att allt som står i tidningarna är riktigt. Var och en av oss har möjligheter att studera dessa företeelser på närmare håll. Genom all besöka tillställningar av dessa slag

kan vi kanske i vissa fall få en "oroande" syn på verksamheten, i andra fall kan vi däremot få en lugnare syn på frågorna. Var och en av oss bör alltså våga all närma oss dessa företeelser. Det är mycket vikliga problem i samhället, och del räcker kanske inle alllid all la ställning bara efter alt ha hört någon tala illa om en och annan av dessa aktiviteter.

Hen LUNDGREN (s):

Herr talman! I och för sig kan jag förslå alt herr Gernandt upplevde det så all jag måhända svepte över delta fäll litet för lättvindigt. Men jag har en känsla av all jag ändå frestade mina kammarkamralers tålamod, när de fick lyssna på ett alltför långt anförande så här sent på nallen. Jag hade annars kunnat tala flera timmar om dessa saker, men delta är inte rätta platsen för det.

Min ambition är verkligen all inle vara vare sig ytlig eller lättvindig i sädana här sammanhang. Jag är inle expert på dessa frågor, men jag har under ganska läng lid ägnat mig rätt myckel ål att studera dessa intressanta företeelser. Här är det inle fråga om att fördöma dessa grupper. Del hoppas jag verkligen framgick av vad jag sade.

Av de i runt tal 125 religiösa minoritetsgrupper som finns här i landet är det elt ytterligt litet antal som det över huvud taget flnns anledning att se närmare pä. Del är inle alt fördöma dessa människor, herr Gernandt, tvärtom är del alt ställa sig pä deras sida när jag säger att religionsfriheten i Sverige icke får trädas för när. Del är endasl när den personliga integriteten trampas på tärna och man gör våld pä andra människors själsliv och kanske "kvackar" som vi skall ingripa. Det skall vi inte göra mol den religiösa utövningen. Men när man i religionens namn trampar in på dessa andra områden, sä skall vi vara observanta. Religionsutövningen, herr Gernandt, skall vi ta djupt allvarligt pä och inle rota i. Vi har som sagl full religionsfrihet här i landet, och den skall vi slå vakt om!

Nr 49

Torsdagen den 3 april 1975

Om undersökningar av extrema minoritetsgrupper

Herr GERNANDT (c);

Herr lalman! Jag är hell övertygad om att herr Lundgren bedriver denna aktivitet med del rätta sinnelaget, och jag vill säga all jag uppskattar vad han här har sagl.

Överläggningen var härmed slutad.

Riksdagens protokoll. Nr 48-51

161

Nr 49

Torsdagen den 3 april 1975

Meddelande om frågor

§ 9 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 3 april

Nr 147 av herr Ullsten (fp) lill fru statsrådet Sigurdsen om höjt biståndsanslag för möjliggörande av ökade katastrofinsatser:

Hur bedömer statsrådet - mol bakgrund av situationen i Indokina - angelägenheten av beslul om högre biståndsanslag för alt möjliggöra ökade katastrofinsatser?

Nr 148 av herr Molin (fp) lill herr industriministern om representation för Göteborgs kommun i den s. k. varvskommissionen;

Är indusiriministern beredd att medverka lill alt Göteborgs kommun blir representerad i den s. k. varvskommissionen?

§ 10 Kammaren åtskildes kl. 23.43. In fidem

162

BENGT LAMBE

/Solveig Gemen