Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975:48

Torsdagen den 3 april

Kl. 12.00

§ 1 Fyllnadsval till utskott

Företogs val av en suppleant i socialförsäkringsutskotlel.

Hen TALMANNEN:

Det på föredragningslistan upptagna valet är föranlett av all ersättaren för herr Olsson i Stockholm skall beredas plats i utskott.

Vid valet lillämpas acklamationsförfarande, om ledamot ej begär att valet skall förrättas med slutna sedlar, vilket i så fall kommer att äga rum vid ell föfiande sammanträde.

Valberedningen har enhälligt föreslagit herr Franzén i Stockholm.

Kammaren utsåg lill

.suppleant i socialförsäkrlngsutskottet herr Franzén i Stockholm (vpk)

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Om anskaffningen av datorutrustning för den allmänna försäkringen

§ 2 Om anskaffningen av datorutrustning för den allmänna försäkringen

Herr finansministern STRÄNG erhöll ordet för att besvara herr Söderströms (m) den 19 mars anmälda fråga, nr 127, och anförde:

Herr talman! Herr Söderström har frågat mig om regeringen lämnat bemyndigande lill viss anskaffning av kompletterande datorutrustning för den allmänna försäkringen, om ytteriigare anskaffningar under innevarande är är planerade och slutligen om anskaffning av denna storleksordning inle borde finnas angiven i budgetpropositionen.

Statskontoret har tecknat avtal om den utrustning herr Söderström nämner, under förbehåll av regeringens bemyndigande. En framställning från statskontoret härom bereds f n. i finansdepartementet. I denna framställning aviserar statskontoret att ytterligare anskaffningar kommer att aktualiseras. Verket avser att senare i sedvanlig ordning inkomma med framställning om delta.

Jag vill erinra om all jag vid min anmälan i 1974 års statsverksproposilion av anslagsbehovet till statens daiamaskinfond för budgetåret 1974/75 anförde att anskaffningar var aktuella för bl. a. den allmänna försäkringens behov. Statskontoret har i den ifrågavarande affären inle överträtt de bemyndiganderamar som riksdagen har fastställt.

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Om anskaffningen av datorutrustning för den allmänna försäkringen

Hen SÖDERSTRÖM (m):

Herr lalman! Jag ber alt få tacka finansministern för svaret på mina frågor.

Vi behandlar i finansutskottet dataproblem och det är därför mitt intresse för dem har väckts. Det rör sig om slora pengar och ett relativt nytt och för de flesta kanske ganska okänt område. Statskontoret säger sig i sina broschyrer vara den största daloruppköparen i Europa.

Budgetpropositionen i år är ganska intetsägande på den här punklen, men nu säger finansministern i sitt svar att statskontoret har tecknat avtal under förbehåll av regeringens bemyndigande. Del torde alltså innebära att man nu avvaktar att regeringen säger ja eller nej till denna framställning innan man går vidare. Dä är det mycket egendomligt, herr lalman, att den anläggning som man har tecknat avtal om under förutsättning av regeringens bemyndigande installerades på sin plats i Sundsvall den 10 mars detta är. Jag lycker att det också är myckel egendomligt all ansökan lill regeringen om ell sådant här bemyndigande kom in till finansdepartementet och diariefördes försl den 17 mars 1975.

Del nämnda är alltså orsaken till min fråga. Och del gäller, herr lalman, inga små summor. Initialkostnaderna är drygt 4,5 mifi. kr., kostnaderna för periferiutrustning är bortåt 4 mifi. kr. och merkostnaden - utöver den nuvarande - för underhåll rör sig om 24 000 kr. per månad, dvs. drygt 300 000 kr. om året. Sedan tillkommer en del kompletteringar som kostar mellan 3,5 och 4 mifi. kr. Med andra ord en totalinvestering i storleksordningen 11-12 mifi. kr.

Jag har mycket svårt att förstå att statsrådet då kan sluta sill svar lill mig med föfiande;

"Statskontoret har i den ifrågavarande affären inle överträtt de bemyndiganderamar som riksdagen har fastställt."

Om man har gjort den här beställningen utan alt få elt bemyndigande måsle man väl, herr statsråd, ha överträtt de ramar riksdagen fastställt. Jag skulle vara tacksam för elt klarläggande svar på den frågan.

Sedan hade jag frågat om ytterligare invesieringar var planlagda. Om del säger statsrådet att man länker göra ytterligare invesieringar och avser att i sedvanlig ordning inkomma med framställning. Då hoppas jag för min del all den framställningen inte kommer att gå till som i del här fallet ulan all man avvaktar ell ja från regeringen innan man gör vidare beställningar.

Herr finansministern STRÄNG;

Herr lalman! Som framgick av herr Söderströms inlägg är del fråga om en beställning som sammanlaget belöper sig lill ca 8 mifioner, medan del bemyndigande som riksdagen har givit regeringen gäller 20 mifioner. Det är föfiaklligen inle fråga om någon överträdelse av beloppsgränsen. Detta bemyndigande har accepterats av flnansutskottel och godtagits av riksdagen.

Man kan naturiiglvis fråga sig om statskontoret har gäll längre än

det rimligtvis borde göra med tanke på vad regeringen föreskrivit. Jag har när jag närmare sett på frågan fått del beskedel att del blev nödvändigt för statskontoret all snabbi vidta della arrangemang för att inte riskera produktionen av ulbetalningsavier lill folkpensionärer, pensionärer med statlig fiänsiepension, barnbidragsmollagare och försäkringstagare i sjukförsäkringen. Man var alltså tvingad all handla raskt.

Nu studerar vi delta ärende i flnansdepartementel. Jag menar dock att om det visar sig alt statskontoret har handlat för raskt, är det en fråga mellan finansdepartementet och den underställda myndigheten statskontoret. Inget har hänt som i något avseende gäll utöver de befogenheter och bemyndiganden som riksdagen givit regeringen.

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Om anskaffningen av datorutrustning för den allmänna försäkringen

Herr SÖDERSTRÖM (m);

Herr lalman! Jag tackar för den kompletteringen. Jag hade uppfattningen, herr lalman, att etl bemyndigande kunde sträcka sig upp lill 300 000 kr. vid varie lillfälle. Nu hör jag av finansministern att del rör sig om 20 mifioner kr. På den punklen har vi lydligen olika uppgifter. Rör del sig om 20 mifioner, kommer frågan i elt annat läge.

Vidare säger finansministern alt man var tvungen att vidta ett snabbt arrangemang. Jag kan förstå det. Riksdagsledamöterna frän Östergötlands län var för någon lid sedan pä besök hos försäkringskassan i Linköping. Där fick vi en rätt ingående inblick i deras stora svårigheter just för alt riksdagen genom mänga och snabba beslul har lastat pä försäkringskassorna den ena uppgiften efter den andra. Frän den synpunkten förstår jag att det är nödvändigt med en utökning.

Vi fick dessutom en maning frän försäkringskassan som jag skulle vifia passa pä att framföra i detta sammanhang. Del var en vädjan till beslutsfattare alt lugna ned sig när de skall falla beslul, att länka igenom besluten noga och att ge dem som skall föfia besluten rimlig tid alt anpassa sig så att man verkligen kan fullföfia dem.

Herr finansministern STRÄNG:

Herr talman! Jag skall bara citera vad som sades i 1974 års statsverksproposilion, där jag pä denna punkt föreslog att man för budgetåret 1974/75 skulle inhämta riksdagens bemyndigande alt beställa datama-skinulruslning för ell värde av 20 miljoner utöver tidigare lämnade bemyndiganden. Detta accepterades av finansutskottet ulan några som helsl protester. Vi håller oss alltså inom den givna ramen.

Herr SÖDERSTRÖM (m):

Herr talman! Jag förslår della, men då kan man undra varför del måste göras upp en så slor PM i frågan. Den är ju dalerad den 25 februari 1975 och omfattar 30-40 sidor. Där redovisas en hel utredning om varför man måste utöka dalamaskinulrustningen. Promemorian slutar med all man måste ha två nya enheter i Sundsvall för en totalkostnad på ca 12 milj. kr. Ändå vel vi att ungefär samtidigt som ansökan går in lill

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Om uttagandet av avgifterför kommunal sophämtning

finansministern utförs installationen uppe i Sundsvall. Frän den synpunkten lycker jag att min fråga var berättigad.

Herr finansministern STRÄNG:

Herr talman! Jag tycker inte att man skall anklaga de regeringen underställda verken för att de är sä ambitiösa att de mycket ulföriigt motiverar varför de behöver göra vissa anskaffningar. Den anmärkningen kan de nog la med knusende ro.

Hen SÖDERSTRÖM (m):

Herr lalman! Jag riktade ingen anmärkning mol verken utan mol den ordningen all man först gör installationen och sedan skickar in en fyllig ansökan. Det hade varit mycket bättre om ordningen varit den omvända.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 Om uttagandet av avgifter för kommunal sophämtning

Herr jordbruksministern LUNDKVIST erhöll ordel för att besvara herr Jonassons (c) den 11 mars anmälda fråga, nr 115, och anförde:

Herr talman! Herr Jonasson har frågat mig om jag anser del vara rimligt all den som varken begärt eller utnyttjat kommunens sophämtnings-fiänsler skall kunna tvingas alt betala avgift som fastställts för sådana fiänster.

Enligt kommunala renhällningslagen åligger det kommunen bl. a. all ordna med hämtning av hushållsavfall från alla fasligheter där sådant avfall uppkommer. Enligt renhållningskungörelsen skall sophämtningen anpassas lill del normala behovet vid olika slag av bebyggelse. Kommunen kan t. ex. förenkla och förbilliga hämtningsförfarandel genom alt införa hämtning från container som är gemensam för flera fastigheter. Om särskilda skäl föreligger, kan kommunens hälsovårdsnämnd medge att viss fastighetsägare själv får behandla sitt avfall på fastigheten. Länsstyrelsen kan vidare befria kommunen frän att hämta avfall vid viss eller vissa fastigheter. För att läcka kostnaderna för renhållnings-verksamheten har kommunen enligt lagen om kommunala renhållningsavgifter räll all la ut avgift av faslighelsinnehavarna.

Enligt gällande lagstiftning är således innehavare av fastighet från vilken kommunen skall ombesöria sophämtning skyldig all betala renhållningsavgift oberoende av om han har begärt eller utnytfiat den kommunala sophämtningsservicen.

Den motsatta ordningen, enligt vilken faslighelsinnehavaren skulle vara skyldig att betala bara för den sophämtning som han själv ansåg sig behöva, skulle göra det svårt för kommunerna att på etl rationellt säll organisera den renhällningsverksamhel som riksdagen ålagt dem. Lagstiftningen ger emellertid kommunen goda möjligheter all anpassa

sophämtningen till de normala behoven vid olika slag av bebyggelse. Därigenom bör avgifterna inle heller behöva bli högre än vad som kan anses rimligt.

Hen JONASSON (c):

Herr lalman! Jag ber att få tacka jordbruksministern för svaret, även om jag inte är speciellt nöjd med dess innehåll.

På många håll har sophämtningen fungerat bra och fyllt sin uppgift, men i vissa fall har kommunerna haft en alldeles för slor ambition i de här frågorna. Hämtningen har skett med onödigt korta tidsintervaller.

Vissa fastighetsägare - speciellt i glesbygd - skulle ha kunnai befrias från att skicka i väg sill avfall. De skulle ha kunnai deslruera del själva, och det har de också gjort på olika sätt. All avfallet destruerals är väl ändå det väsentliga i del här fallet. Inga sanitära ölägenheter har förelegal. Fastighetsägarna har för den skull ej ansett sig skyldiga att betala för fiänster som de varken har beställt eller utnytfiat, eftersom de inte har haft behov av detta. Så har de blivit lagsökta och fåll ålägganden all betala. Utmätning har skett, i vissa fall via pensionen.

Jag måste säga att jag har reagerat starkt, när avlägset boende äldre personer, som själva har destruerai avfallet och inle ställt lill någon sanitär olägenhet, har råkat ul för lagsökning för fiänster som de - som jag nyss sade - varken har beställt eller utnytfiat. Det måste vara en stelbent byråkrati som har utvecklats pä del här området, och det kan inte inge förtroende för myndigheterna.

I svaret pekar jordbruksministern pä de nuvarande möjligheterna, och del skall klart sägas ifrån all del har blivit smidigare genom sista riksdagsbeslutet som kom efter förslag av jordbruksministern. Tidigare hade centern motionerat om förbättringar. Men fortfarande verkar del som om smidigheten borde vara slörre. Del kan väl inle vara någon idé alt åka långa vägar för all hämta litet eller intet avfall, särskilt när det talas om att man skall spara energi. Det finns också möjligheter att göra delta enklare.

Jordbruksministern tycker all det är rikligt all man här skall vara med och betala även om inget avfall hämtats. Jag måste säga att när man inle har orsakat någon sanitär olägenhet borde man väl ändå slippa ifrån skyldigheten att betala ivängsmässiga avgifter. Kan inte jordbruksministern dela denna min uppfattning?

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Om uttagandet av avgifterför kommunalsophämtning

Hen jordbruksministern LUNDKVIST;

Herr lalman! Del är väl ändå sä all vi här i riksdagen har uppdragit ät kommunerna alt la ansvaret för renhållningen. Vi har ändrat denna lagstiftning, och del finns goda möjligheter, som jag har redovisat i mitt svar, att tillämpa lagstiftningen pä ett sådant sätt all de bekymmer som herr Jonasson i första hand lalar om inle skall behöva drabba vare sig kommuner eller enskilda.

Sedan kan det naturligtvis finnas enskilda människor som har en hell

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Om uttagandet av avgifterför kommunalsophämtning

annan uppfattning om vad som kan krävas från allmänna synpunkter i fråga om hygienisk standard eller mifiöhänsyn över huvud taget. De kan lycka att del är alldeles onödigt all vi har fån en lagstiftning, genom vilken kommunerna får den här möjligheten att hantera sophämtningen. De tycker all del här kan de få sköta själva.

Jag förstår all herr Jonasson inte är tillfredsställd förrän vi fär en sådan ordning alt vi inle har den här lagstiftningen längre utan all var och en själv får bedöma vad som i della sammanhang skall anses vara riktigt frän hygienisk synpunkt eller från mifiösynpunkt och alt del bara är om man kallar på sophämtning som del skall vara en skyldighet för vederbörande all vara med om den kollektiva avgift som nu kommunerna har rätt all la ut för denna hantering.

Jag vill relurnera frågan lill herr Jonasson: Hur tror herr Jonasson all det skulle vara möjligl för kommunerna alt över huvud taget organisera renhållning och sophämtning under sädana förhållanden? Del är inte märkvärdigare med della än med många andra ting som vi bestämmer alt samhället måsle la etl ansvar för och som vi måste försöka klara kollektivt. Med de förändringar i lagstiftningen som har skett bör del också finnas goda möjligheter för kommunerna att hantera detta utomordentligt smidigt.

Herr JONASSON (c):

Herr talman! Nej, herr jordbruksminister, jag menar inte alt vi skall riva upp någon lagstiftning pä delta område. Jag är heller inle för att man skall låta människor, oavsett hur de bär sig åt, få bestämma detta själva. Sådana människor som inte skickar avfallet utan i stället åstadkommer sanitära olägenheter kan man helt enkelt inle ta i försvar. Här måsle kommunerna ha möjlighet all ordna delta på ell riktigt sätt. Men man måste handla praktiskt.

Det var pä tiden alt man fick ändrade bestämmelser. De är ännu inte tillräckligt långtgående och ger inte tillräckligt slora möjligheter, enligt min mening, att åstadkomma smidighet i del system som man har. Det är väl därvidlag som vi inte är riktigt överens.

Men jag hoppas ändå att jordbruksministern pä olika sätt medverkar till ytterligare förbättringar på detta område så all vi får etl ännu smidigare system. Del kan inle vara riktigt all personer som inle har något avfall skall vara tvungna att betala för sådant som aldrig blir hämtat. Då bör man från kommunernas sida och hell allmänt hjälpa sådana människor så alt de får dispens i delta avseende och slipper del nuvarande systemet.

Hen jordbruksministern LUNDKVIST;

Herr talman! Vi tycks i varie fall vara överens om att vi måste ha en lagstiftning som skall reglera della. Jag föreställer mig ocksä all vi kan vara överens om att det är lämpligt all det är en kommunal uppgift att hantera saken. Och jag vidhåller all så som lagstiftningen nu är utformad har kommunerna möjligheter att ta all den hänsyn som här är

rimlig.

Sedan vel inle jag vad herr Jonasson menar med all vi skall kunna göra ytterligare från staten eller genom riksdagen för all åstadkomma möjligheter att tillgodose de synpunkter som herr Jonasson har. Del måste ändå ytterst vara en fråga om hur man handlägger della på det kommunala planet. Och herr Jonasson har väl liksom jag - i vafie fall har jag haft en känsla av del förr - respekt för den kommunala självstyrelsens förmåga all sköta sådana här uppgifter.

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Om tillvaratagande av matavfall vid sjukhus m. fl. vårdinrättningar

Hen JONASSON (c):

Herr lalman! Det är riktigt all man skall ha respekt för kommunerna i detta fall. Men många av de bestämmelser som gällt på området har varit i vissa fall oklara och i andra fall byråkratiska, och del är det som gjort all man fäll etl stelbent syslem.

Jag hoppas i alla fall att man skall lyckas att steg för steg förenkla systemet och alt man skall ta itu med det som man behöver ta itu med, nämligen de sanitära olägenheterna. I del avseendet vill jag alt man skall vara bestämd, men man skall inle gä pä människor med ren byråkrati annat än där det behövs. Del är på den punklen som jag hoppas all vi skall kunna få etl förenklat system.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om tillvaratagande av matavfall vid sjukhus m. fl. vårdinrättningar

Herr jordbruksministern LUNDKVIST erhöll ordel för alt besvara herr Börjessons i Falköping (c) den 12 mars anmälda fråga, nr 119, och anförde;

Herr lalman! Herr Böriesson i Falköping har frågat mig om jag är villig att medverka till alt hälsovårdslagstiftningens bestämmelser och tillämpning ses över i vad gäller tillvaratagande av matavfall vid sjukhus och vårdinrättningar för användning som svinfoder. Herr Böriesson uppger att sådan användning försvåras av all hälsovårdsnämnderna inle anser sig ha erforderiiga resurser för att kontrollera eflerievnaden av de särskilda bestämmelser som gäller i ämnet.

För alt förebygga spridning av husdjurssjukdom har dåvarande veterinärstyrelsen meddelat föreskrifterom förbud att använda okokt avfall lill svinföda. Enligt dessa föreskrifter skall slaktavfall och köksavfall effektivt steriliseras, innan det används lill utfodring av svin. Det åligger hälsovårdsnämnderna all tillse alt föreskrifterna om sterilisering efterlevs.

Jag vill understryka att jag anser att det från äiervinningssynpunki är angeläget alt matavfall i största möjliga utsträckning tas lill vara för alt t. ex. användas som svinfoder. Eftersom matavfall kan innehålla smillämnen som orsakar sjukdom hos djur men inte hos människa och då sådant avfall dessutom snabbi försämras, är del emellertid nödvändigt

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Om tillvaratagande av matavfall vid sjukhus m. fl. vårdinrättningar

med särskilda åtgärder för att förhindra uppkomsten av sjukdomar hos djuren. Enligt vad jag har erfarit är del därför från djurhälsosynpunkl inle tillrådligt att införa mindre stränga regler rörande sterilisering än de som nu gäller. Med hänsyn härtill är jag inte beredd förorda att föreskrifterna om sterilisering av matavfall ses över i sådant syfte.

Hen BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr lalman! Jag ber att fä lacka för svaret på min fråga.

Av svaret framgår att hälsovårdsnämnd äger räll all i särskilda fall meddela föreskrifter som befinns erforderliga lill förebyggande eller undanröjande av sanitär olägenhet. Jag är medveten om att hälsovårdsstadgans bestämmelser måste efterlevas med hänsyn lill smittorisk o. d., men det framstår ändock som ganska makabert alt det i värt land förekommer alt fullvärdiga livsmedel bränns upp, medan mifioner människor utanför vårt lands gränser årligen dör svältdöden.

Det är inte fråga om annat än all matavfallet från våra sjukhus och värdinrättningar skall steriliseras genom kokning innan maten får användas till svinföda. Del är självklart med hänsyn lill smittorisken. Men matavfallet bör las till vara efter kokningen. Man tycker det skulle vara alldeles självklart all högvärdiga livsmedel skall tas till vara.

Hälsovårdsnämndernas argument att de inle har tillräckliga resurser för all övervaka kokningen är enligt min mening inte bärande. Jag förmodar att man kan tolka bestämmelserna så att hälsovårdsnämnderna inte dagligen behöver övervaka steriliseringen, dvs. kokningen.- Del bör kunna räcka med stickprovsundersökningar. Om så sker är argumentet all hälsovårdsnämnderna saknar resurser i della avseende icke hållbart.

Herr talman! Detta är för mig en samvetsfråga med hänsyn lill nöden ute i världen. Svältande människor utanför vårt lands gränser skulle säkerligen med tacksamhet ta emot den mat som nu tyvärr bränns upp. För mig är del förutom en samvetsfråga även en principiell fråga, om vi i vårt välfärdssamhälle skall tillåta ett sådant slöseri med våra resurser som del här kan vara fråga om. sett i etl vidare perspektiv.

Herr jordbruksministern LUNDKVIST;

Herr lalman! Som jag har understrukit i mitt svar anser även jag del vara angeläget all tillvarata matavfallet. Ålervinningssynpunklerna är vikliga i del sammanhanget. Men jag menar alt bestämmelserna är så utformade nu alt de ger möjlighet till en så smidig hantering som den herr Böriesson i Falköping förutsatte. Därför flnns det ingen anledning att ändra på bestämmelserna, och del krävde ju heller inle herr Böriesson.

Hen BÖRJESSON i Falköping (c);

Herr lalman! Jag noterar med tacksamhet alt den uppfattning som jag har gjort mig lill tolk för hell och fullt delas av jordbruksministern. Jag tackar för det.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om förutsättningarna för deltagande i SIDA-stödd utbildning i Sverige

Fru statsrådet SIGURDSEN erhöll ordet för att besvara herr Hagbergs i Boriänge (vpk) den 11 mars anmälda fråga, nr 116, och anförde;

Herr lalman! Herr Hagberg i Borlänge har frågat mig om jag överväger åtgärder som syftar till att hindra personer från vissa länder alt della i kurser som anordnas av FN-organ och som finansieras med svenska bislåndsmedel. Frågan föranleds av att två representanter för chilensk pappersindustri deltar i en svenskfinansierad kurs i pappers- och pappersmassetillverkning som är anordnad i Markaryd av FN:s organisation för industriell utveckling (UNIDO) och Sveriges skogsinduslriförbund.

Svenska regeringen har klart redovisat sin inställning i frågan om utvecklingssamarbete med den nuvarande regimen i Chile, bl. a. genom all avbryta del direkta biståndet och genom Sveriges agerande i olika internationella organisalioner.

Den kurs som aktualiserat frågan genomförs av elt FN-organ som föfier FN:s riktlinjer för sin verksamhet. Della innebär bl. a. all en sökande lill en kurs inte avvisas för att han kommer från etl visst land så länge landet i fråga är medlem av FN och hör till den krets av länder för vilken kursen ordnats. All kursen finansieras av Sverige ändrar inte della förhållande.

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Omförutsättningarna för deltagande i SIDA-stödd utbildning i Sverige

Hen HAGBERG i Boriänge (vpk):

Herr talman! Jag lackar för svaret pä min fråga.

Statsrådet har uppmärksammat alt etl par av Chiles junladirekiörer finns i värt land och att de här bedriver en viss verksamhet, men på frågan huruvida del kan bli en upprepning av den situation som jag har pekat pä har jag fått ett negativt svar. Delta negativa svar av slalsrådel skall dä ses mol den bakgrunden all en överväldigande majorilel av svenska folkel ändå fördömer Chilejuntan. Vi har blodbaden, förföfielserna och del förtryck som finns i Chile i färskt minne.

Många chilenare har flytt från Chilejuntans terror, och en del har kommit lill Sverige. Här finns nu tvä män som inle har flytt frän juntan. De är här för att utbilda sig i företagsledning och att handlägga arbetsmarknadsproblem, och den utbildningen sker vid Skogsindustrins utbildningscentrum i Markaryd. Utbildningen bekostas lill största delen av SIDA.

Dessa skogsdirektörer frän juntans Chile är direktörer i CMPC, Chiles största pappersindustri. Företaget ägs av Edwardsklanen, och företaget anses ha bidragit lill militärkuppen genom att sabotera mol Allendes regering. Edwardsklanen äger ocksä den tidning som är juntans främsta språkrör.

Omväriden upplever del då sä all Sverige har tvä ansikten. Det ena är det svenska monopolkapitalet med sitt stöd till diktalurregimer, och del andra är Sveriges officiella neutralitetspolitik. Men även del senare

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Omförutsättning-arnaför deltagande i SIDA-stödd utbildning i Sverige

ansiktet mol omvärlden är delat. Ena dagen stöds befrielserörelser, andra dagen stöds indirekt regimer av typ Chilejunlan.

Statsrådet kryper i sitt svar bakom FN:s riktlinjer och säger all man inle kan avvisa sökande för all de kommer frän Chile. Jag skulle då vifia ställa en föfidfråga lill statsrådet: Är del inle möjligl för Sverige all avsäga sig värdskapel för elt sådant här FN-projekl när man upptäcker alt det uppenbarligen gynnar regimer av typ Chilejunlan?

Fru Slalsrådel SIGURDSEN:

Herr talman! Merparten av deltagarna i de kurser som anordnas i samarbete med SIDA och till vilka alltså svenska bislåndsmedel används kommer från länder med vilka vi har samarbete. Del är länder som Kenya, Tanzania, Indien, Zambia, Cuba, Bangladesh, Tunisien, Sri Länka och Etiopien.

En möjlighet som SIDA har i della sammanhang är all ge företräde åt deltagare från Sveriges programländer. Det gör man och del kommer man att göra. En annan möjlighet är alt anordna kurser för deltagare frän vissa regioner. Man kan naturiiglvis utesluta deltagare från Latinamerika, men därmed utesluter man också deltagare från programlandet Cuba.

Dessa är de enda möjligheter SIDA har all agera i dessa sammanhang. Sverige är medlem av FN, och det är 139 länder som är medlemmar av FN. Vi måste föfia de principer som gäller för FN-verksamhelen. Men vi har alltså möjlighet antingen att begränsa kurserna till deltagare från en viss region eller alt myckel starkt framhålla all deltagare från våra programländer skall ges företräde.

Herr HAGBERG i Boriänge (vpk);

Herr talman! Del är rikligt alt FN tillämpar vissa principer, men Sverige kan inte tillämpa samma principer.

Lål oss se vad SIDA-stipendialerna från Chile gör när de kommer lill vårt land. Vi fördömer regimen i Chile, juntan. Så kommer dessa SIDA-slipendialer hil med sina färgglada broschyrer där man bl. a. kan läsa all Salvador Allendes regering var en korrupt regim, det var den värsta i Chiles historia och en katastrof - den konfiskerade bl. a. den privata industrin. Men nu har man återställt ordningen, nu har man fred och ekonomisk hälsa. Skall vi accepiera della därför all vi tillhör ell FN-organ? Måste vi inle dra oss ur när vi ser all ett handlande enligt FN;s riktlinjer uppenbarligen strider mot de åsikter vi tidigare ullryckl? Måsle vi inle avsäga oss värdskapel när vi ser all del uppenbarligen skulle medföra att vi visar upp två ansikten mot omvärlden?

Jag tycker det är beklagligt att slalsrådel lar sä lätt på denna fråga. Jag tror inte att det är så enkelt att man bara kan hänvisa lill FN;s stadgar och principer. Vi måste också försöka föfia våra principer och se till hur omvärlden ser på Sveriges roll i detta sammanhang. Jag uttrycker härmed milt beklagande över statsrådets mycket negativa svar.

Om den här politiken fullföfis och utvecklas trorjag att vi kommer att stöta på slora svårigheter. Del är en balansgäng där man hela liden trillar ned pä fel sida då man utsätts för utpressning som i del här fallet.

Fru statsrådet SIGURDSEN:

Herr lalman! Varken jag eller regeringen lar lätt på vad som händer i olika länder. Jag har i mitt svar sagt att den svenska regeringen klart tagit ställning mol samarbete med regimen i Chile. Men vi måste samtidigt accepiera de spelregler som gäller för ell medlemskap i FN.

Jag trodde all herr Hagberg skulle dra konsekvenserna av sill resonemang och hävda att Sverige borde utträda ur FN, men det tror jag inte alt herr Hagberg eller vpk menar. Vi måsle alltså accepiera spelreglerna. Jag kan bara beklaga alt den här situationen har uppstått.

Vi har som jag sade i mitt tidigare svar möjlighet att begränsa kurserna lill deltagare frän vissa regioner. Men jag vill ännu en gäng påpeka alt vi, om vi utesluter deltagare från Latinamerika, därmed ocksä utesluter deltagare från Cuba, och del tror jag inle herr Hagberg menar att vi skall göra.

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Om principerna för spridning av utskrifter av statsråds offentliga tal

Hen HAGBERG i Boriänge (vpk):

Herr lalman! Del är lätt all beklaga del förhållande som lett till an regeringen här visar tvä olika ansikten. Men del är väl ändå uppenbart att man ger ell slöd åt Chilejunlan genom alt låta dessa personer komma lill Sverige och studera produktiviteten och effektiviteten och lära sig hur de skall öka vinsterna. Della gör Sverige trots all vi vet all dessa kunskaper sedan kommer alt drabba de chilenska arbetarna - vi vet ju hur juntan går fram i Chile. Dä måsle vi väl ändå belänka vårt ansvar genom att Sverige är värdland för en sådan utbildning och i slor utsträckning också finansierar den, även om del sker i FN;s regi.

Jag tycker att resonemanget, all vi då borde la konsekvenserna av detta genom all utträda ur FN, är ell långtgående resonemang. Men vi måsle väl ändå la de konsekvenserna, att vi inle deltar i arrangemang som strider mol den politik vi uttrycker - det borde väl vara en rimlig konsekvens och elt rimligt handlande.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Om principerna för spridning av utskrifter av statsråds offentliga tal

Herr justitieministern GEIJER erhöll ordel föratl besvara herr Winbergs (m) den 21 mars anmälda fråga, nr 129, och anförde:

Herr lalman! Herr Winberg har frågat om jag vill upplysa kammaren om efter vilka principer utskrifter av mina offentliga tal distribueras till landels domstolar.

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Om principerna för spridning av utskrifter av statsråds offentliga tal

Den av mig tillämpade principen är att inle distribuera mina tal lill landets domstolar.

Hen WINBERG (m);

Herr lalman! Jag ber all få lacka justitieministern för svaret. Del var kort och konkret, och jag har ingenting alt invända mol del.

Frågan är emellertid föranledd av del tal som justitieministern höll på Runöskolan i slutet av januari och vilket numera är ganska känt -om det är berömt eller beryktat lämnar jag i det här sammanhanget därhän. Jag har en utskrift av talet, som är utsänd från justitiedepartementet, informalionssekreleraren. Där står del: "Justitieminister Lennart Gefier talade pä torsdagskvällen om kriminalvård m. m. vid en debatt på Runöskolan utanför Stockholm. Vi vill ställa den fullständiga texten till justitieministerns inledningsanförande till Ert förfogande. Denna utskrift har justerats efter talet."

Såvitt jag vel har denna utskrift distribuerats lill ell antal domstolar - om del är till alla vel jag inle, men del är lill åtskilliga. Del ger mig anledning att här komplettera min fråga lill slalsrådel Gefier: Vilka undantag gör justitiedepartementet från de av justitieministern angivna principerna?

Herr justitieministern GEIJER:

Herr talman! Jag häller kanske ett offentligt tal i veckan. Det av herr Winberg åberopade talet, som myckel rikligt har utsänts till landels domstolar, kan sägas vara undantaget som bekräftar regeln.

Anledningen lill all det sändes ul var att man kunde räkna med all det skulle väcka intresse och bli återgivet i massmedia. Därför tyckte jag del var angelägel alt den rikliga texten kunde komma ut i tid, sä all del inle i tidningarna skulle bli återgivet slyckvis eller snedvridet. Del var alltså för all undvika en sådan situation som talet sändes ul.

Hen WINBERG (m):

Herr talman! Jag tackar för del kompletterande svaret. Juslilieminislern gör alltså undanlag från regeln. Men dä kommer frågan varför just Ru-nötalet distribuerades. Av justitieministerns svar framgår närmast all juslilieminislern inle litar pä all massmedia korrekt skall återge justitieministerns anförande. Och den farhågan kanske gällde just detta tal därför att det innehöll en hel del nyheter. Jag tycker emellertid all det principiellt är litet tveksamt om det är riktigt att distribuera della tal just därför all det innehöll en hel del synpunkter som är delvis nya och som kanske inte stämmer med motiven i gällande lagstiftning. Jag tänker på uttryck som att frihetsberövande är vedergällning, all fängelse bara kan försvaras med rena skyddssynpunkter. Del här talet skifier sig sålunda frän de många andra som justitieministern häller.

Jag tror inte för ett ögonblick alt justitieministern har haft för avsikt alt talet skall påverka domarna i deras dömande, men risken är att det

av någon kan uppfattas på det sättet, och del är mycket allvarligt. Inle ens en misstanke får uppstå all landets högste företrädare inom justi-tieområdet på något sätt skulle försöka att med nya idéer påverka den dömande verksamheten. Och del är ändå så, herr statsråd, att del inte har saknats exempel i pressen där det påståtts att just del här uttalandel har blivit vägledande. Om de uppgifterna skulle vara riktiga är frågan mycket allvariig.

Herr juslilieminislern GEIJER:

Herr lalman! Jag tror alt herr Winberg underskattar våra domare. De utövar sin dömande verksamhet efter gällande lag. De har säkerligen klart för sig alt den omständigheten att man i elt offentligt tal framför nya idéer inte innebär något försök att påverka domarna i deras dömande verksamhet.

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Om principerna för spridning av utskrifter av statsråds offentliga tal

Hen WINBERG (m);

Herr talman! Jag tror inte heller att del är elt försök från justitieministerns sida att påverka domstolarna, men jag menar all det kan finnas risk för all människor, som läser talet och fär reda pä all just det har distribuerats lill domstolarna, kan uppfatta del som en möjlighet all justitieministern vill försöka fä domstolarna att gä över lill en ny rältslillämpning.

Jag återkommer lill exemplet som återgivits i pressen. I Aftonbladet den 16 mars stod del i en artikel - om uppgiften är riktig vel jag inle - alt en domare i södra Sverige hade åberopat justitieministerns ullalande som skäl för ändrad praxis i straffmätningsfrågor. Det tycker jag är skrämmande. Många människor läser del och kan tro alt även andra domstolar gör likadant. Jag är hell överens med juslilieminislern om att andra domstolar inte tillämpar en ändrad praxis.

Herr justitieministern GEIJER;

Herr talman! Skulle man dra konsekvenserna av vad herr Winberg nu säger skulle det vara alt egentligen får domarna inte läsa tidningar, därför att tidningarna återger de tal och anföranden som hålls och den debatt som pågår i samhället. Men herr Winberg vill väl inte tro att den omständigheten alt våra domare läser tidningar - vilket jag ulgår frän att de gör - skulle innebära en obehörig påverkan pä deras verksamhet?

Hen WINBERG (m):

Herr lalman! Men skillnaden, herr statsråd, är ju att mot de principer som statsrådet säger gäller har talet i detta fall distribuerats till domstolarna. Det är detta som kan ge intryck av att del innehåller något hell annorlunda än alla andra tal som statsrådet håller. Del skulle dä

2 Riksdagens protokoll. Nr48-51

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Om bättre boende-och arbetsförhållanden på Inspektions- och underhållsfartyg

kunna innebära att det uppstod en misstanke om all avsikten skulle vara alt påverka laglillämpningen. Det är den stora skillnaden.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Om bättre boende- och arbetsförhållanden på inspektions-och underhållsfartyg

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för all besvara herr Nilssons i Kalmar (s) den 7 mars anmälda fråga, nr 113, och anförde:

Herr talman! Herr Nilsson i Kalmar har frågat mig vilka omedelbara åtgärder jag är beredd vidta i syfte att förbättra boende- och arbetsförhållandena ombord på inspektions- och underhällsfarlyg av den typ M/S Sefyr representerar.

De fartyg som sjöfartsverket använder för anläggningsarbeten, tillsyn och underhåll i farlederna är av varierande ålder. Säkerhetsstandarden på dessa specialbyggda fartyg och bålar är av naturliga skäl genomsnittligt myckel hög. I vissa av de äldre fartygen - i vilka personal periodvis måste förläggas ombord på grund av arbetsuppgifternas karaktär - är den sociala standarden dock i vissa delar bristfällig i förhållande lill de krav som pä senare år tillgodosells i nybyggda fartyg. All fullt ut anpassa ell äldre fartyg till moderna krav med avseende på boende- och arbetsförhållanden är ofta förenat med myckel stora svårigheter och kostnader. Sjöfartsverket planerar för närvarande en upprustning även i dessa delar av fartygs- och bålbeslåndel. Betydande invesieringsmedel har salsals i nya bålar under senare år. Nyligen har ett nytt, stort byggnadsfartyg beställts, vilket bl. a. är avsett all ersätta ett äldre fartyg med dålig arbels-och boendemifiö.

Beträffande fartyget Sefyr, som är byggt är 1950, överväger sjöfartsverket lämpligheten av alt i stället för att rusta upp fartyget för att förbättra arbets- och boendemifiön - vilket skulle medföra kostnader i storleksordningen 1 mifi. kr. - anskaffa ell nytt fartyg. I avvaktan på ett ställningslagande i denna fråga planerar verket vissa förbättringsåtgärder på fartyget.

Hen NILSSON i Kalmar (s):

Herr talman! Jag ber all fä tacka kommunikationsministern för svaret på min fråga.

Vi vet all arbetsplatsernas mifiö i hög grad har uppmärksammats pä senare lid. Detta med all räll, eftersom det ofta är fråga om dåliga förhållanden. Lagstiftningen på området har ocksä hell nyligen skärpts, och ytterligare skärpningar kommer. Målet är alt vi skall få så riskfria arbetsplatser som möjligt och all arbelsmifiön skall bli sä bra som det går att fä den. Del är krav som vi ställer på industrin och de privata företagen, och självfallet skall staten gå före med gott exempel. Del fall

som jag påtalat visar dess värre alt motsatsen är fallet.

Staten använder genom sjöfartsverket del här fartyget Sefyr, där de sanitära förhållandena beskrivs som urusla. Säkerhelsförhällandena är ocksä i vissa delar otillfredsställande. Det har med hänsyn härtill ifrågasatts om fartyget inle borde skrotas. Det framgår också av del svar vi har fått alt man är inne på den tanken.

Till saken hör emellertid att sjöfartsverket är vårt lands högsta sjö-farlsmyndighel. Sjöfartsverket skall bl. a. genom sjöfartsinspektionen tillse att förhållandena ombord på fartyg över huvud taget föfier de i lag fastställda normerna. Sjöfartsinspektionen synade förra året Sefyr, och i en rapport har man angivit all fartyget inle uppfyller de uppställda kraven. Vi anser della vara synnerligen otillfredsställande. Jag skulle nästan vifia säga all del renlav är uppseendeväckande - sä här bör det inte fä vara pä en statlig arbetsplats. Det finns egentligen ingen ursäkt för att man låtit arbelsmifiön pä den här båten försämras så långt all sädana här förhållanden uppställ. Vi anser all del är nödvändigt att man vidtar omedelbara åtgärder för all rätta lill detta.

Nu har kommunikationsministern i svaret angivit att sjöfartsverket f n. planerar en upprustning av dessa fartyg. När det gäller Sefyr överväger man all anskaffa ell nyll fartyg i dess ställe. Dess värre kommer del all la ganska lång lid all anskaffa ett nytt fartyg. Del är därför tacknämligt att del av sisla meningen i svaret framgår att man är beredd att vidta vissa förbällringsätgärder. Jag har den förhoppningen att kommunikationsministern kommer att medverka sä långt han kan för all nu sjöfartsverket skall göra dessa förbättringar. Åtminstone bör varmvatten och duschmöjligheter flnnas. Del måste vidare finnas torknings-rum för väta kläder, och det bör ordnas med nödutgångar och annat. Jag hoppas som sagl att kommunikationsministern kommeratt medverka lill alt dessa förhållanden rättas till så snart som möjligt. Jag tycker nämligen all detta är en skamfläck.

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Omförbättrad arbetsmiljö i SJ:s stationsbyggnader

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Om förbättrad arbetsmiljö i SJ:s stationsbyggnader

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordel föratl besvara herr Anderssons i Örebro (fp) den 12 mars anmälda fråga, nr 120, och anförde;

Herr talman! Herr Andersson i Örebro har frågat mig om vilka omedelbara ätgärder jag är beredd att vidtaga i syfte att förbättra arbelsmifiön inom SJ:s stationsbyggnader.

SJ genomför fortlöpande förbättringar i sina personal- och arbetslokaler.

I fråga om exempelvis stationsbyggnaden i Örebro kan nämnas all en modernisering och förbättring av bl. a. lokalerna för bifietlexpeditionen planeras ske under budgetåret 1975/76. Även andra upprusiningsätgärder diskuteras.

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Omförbättrad arbetsmiljö i SJ.s stationsbyggnader

Hen ANDERSSON i Örebro (fp);

Herr talman! Jag tackar statsrådet Norling för svaret på min fråga.

Jag lyssnade med intresse lill herr Nilsson i Kalmar, som log upp elt problem beträffande sjöfarten. Del gällde etl fartyg som staten har ansvaret för. Även om det i mina exempel inle har varit fråga om så grava förslitningar av arbelsmifiön som i herr Nilssons exempel, uppfyller en stor del av stationsbyggnaderna och arbelsmifiön för t. ex. växlingspersonalen inte dagens standardkrav.

Under 1960-lalel pågick en fortgående nedslitning av lokalerna inom SJ:s verksamhetsområde beroende på transportväsendets omstrukturering och järnvägsnedläggelserna. Man har inte hunnit rusta upp befintliga arbetslokaler i den takt som varit önskvärd. Den personal som skall arbeta i de hän nedslitna lokalerna är utsatt för påfrestningar. Emellertid vet vi att SJ-personalen är utomordentligt lojal mot sin arbetsgivare.

Jag är glad över att statsrådet nämnde att stationsbyggnaden i Örebro skall bli bättre. Del har dröjt länge, men jag kan förslå att planeringsarbetet tar avsevärd lid. Del är dock inte bara fråga om Örebro. I ett flertal stationsbyggnader kan man se att personalutrymmel utgörs av en avskärmning bakom en masonilskiva. Bakom den skall personalen dricka sitt kaffe. Möjligheter alt diska kaffekopparna finns inle. Det får ske på toaletten, där man också får hämta vatten. Klädskåp saknas ofta. Även nedslitningen i övrigt är rält så stark.

Det vore intressant att få vela om det finns någon plan för en upprustning. Såvitt jag har mig bekant har SJ velat skapa en mifiöfond men inle fält göra det.

Att jag tog upp delta ärende berodde framför allt på all jag besökte planverket. Där säger man på en slor affisch att stationsbyggnaderna i många kommuner är omsorgsfullt byggda och har ell framirädande läge och därför är värda att vårda. Men del gäller inle bara den yttre mifion ulan även arbelsmifiön, som jag har tagit upp. De flesta riksdagsmän som reser myckel kan se hur hårt nedslitna arbetslokalerna är inom SJ;s verksamhetsområde. Därför hade det varit angeläget med ett mer konkret svar belräffande planläggningen av SJ:s upprustning.

Herr kommunikationsministern NORLING;

Herr latman! Jag har inle myckel alt tillägga, men en fråga som herr Andersson i Örebro tog upp kan ändå tarva elt svar. Jag tror att statens järnvägar inte alls behöver sägas slå i någon speciell strykklass när del gäller försöken all modernisera och tillskapa arbelsdugliga lokaler. Men som herr Andersson själv sade kan en långsiktig planering ibland krävas för att man skall veta att sätta in insatserna där de gör den största och mest varaktiga nyttan, och där kan det bli en kollision mellan del omedelbara behovet och behovet av att vela att man satsar rätt. Del tror jag nu inle är något unikt förhållande för SJ.

Sedan nämnde herr Andersson i förbifarten att SJ i sina petita i fiol begärde all fä avsätta en viss del av sitt överskott till en särskild ar-

betsmifiöfond. I budgetpropositionen har jag, som herr Andersson vet, sagt alt jag inle länker bifalla den framställningen, och del är av del enkla skälet att bestämmelsen om avsättning av 20 % av vinslen för 1974 till arbelsmifiöfonder icke gäller statliga förelag. Jag kan naturligtvis inte säga ja till en begäran om att få inrätta en sådan fond, när förelaget inte omfattas av bestämmelserna om arbelsmifiöfonder. Jag har haft an-.ledning alt titta på konsekvenserna av ett bifall, och de skulle bli ganska konstiga. Vissa statliga verk skulle inle få elt enda öre, medan andra skulle ha möjlighet att avsätta mycket stora belopp.

Del må dock vara hur som helsl med det. Det viktiga är all statens järnvägar och andra statliga verk är skyldiga all i sina petita la upp de behov de har för mifiöförbättrande åtgärder. Sä sker också. Att de sedan inte alltid får lill sista kronan vad de har begärt är en sak som vi alla känner till.

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Omförnyelse av SJ.s vagnpark av rälsbussar

Herr ANDERSSON i Örebro (fp);

Herr lalman! Jag kan väl till viss del ansluta mig lill statsrådets uppfattning vad gäller mifiöfonden, men samtidigt beklagar jag att SJ inle har möjlighet alt sätta av pengar till en sådan fond. Förelag med andra associationer till staten har kanske bättre möjligheter, i synnerhet de som tillhör Statsföretagsgruppen, men det går ju inte att jämföra dem med ett verk som SJ.

Jag vel också att man på vissa arbetsplatser inom SJ:s stationsbyggnader har kunnat utnytfia ett AMS-stöd för förbättringar. Det är väl ocksä en väg som borde kunna länkas, om det föreligger brist på arbetstillfällen. Men summan av kardemumman är alt arbelsmifiön, trols vad statsrådet säger, inte är av någon särskilt hög kvalitet i de flesta av SJ:s arbetslokaler.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Om förnyelse av SJ:s vagnpark av rälsbussar

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordel för alt besvara herr Nls.sers (m) den 21 mars anmälda fråga, nr 130, och anförde:

Herr talman! Herr Nisser har frågat mig om SJ:s vagnpark av rälsbussar kommer att förnyas för alt därigenom säkerställa erforderlig personbefordran på bandelar som f n. trafikeras med rälsbussar.

I enlighet med riksdagens uttalande om behovet av bl. a. motorvagnar pågår inom SJ f n. förberedelser för upphandling av nya vagnar. Provkörning av två moderna motorvagnar kommer inom kort att inledas i Östersundsområdet.

Hen NISSER (m):

Herr talman! Jag ber all fä lacka kommunikationsministern för svaret. Bakgrunden till att frågan har ställts är all åtskilliga människor som

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Omförnyelse av SJ:s vagnpark av rälsbussar

bor i bygder där man är beroende av transporter med järnväg frågar sig hur del kommeratt bli i framliden med persontransporterna pä järnvägen. Inom slora områden bedrivs den trafiken med motorvagnar eller rälsbussar, och det är allmänt bekant att dessa böfiar bli väl nedslitna av lidens land. De är inle precis några under av komfort, milt sagl; och deras dagar kanske är lätt räknade. Dessutom måste man kanske i den här oron ta med även säkerhetsaspekter, inte minst i dessa dagar då vi har bevittnat den fruktansvärda olyckan i Mjölby. Den var visserligen förorsakad av yttre omständigheter, men man kan ju länka sig all det, om en vagnpark blir hårt nedsliten, finhs slora risker för att olyckor kan hända pä grund av förslitning ocksä.

Alltnog utgör de här motorvagnarna ell viktigt instrument när del gäller alt hälla i gång personkommunikationerna och binda samman bygderna. Det är därför med oro som många ser hur de här vagnarna slits ned och alt inga nya kommer i stället.

Det är klart all det ställer sig myckel dyrt att rusta upp moiorvagns-parken. Kanske alltför dyrt, eftersom resandefrekvensen inle är vad den borde vara - kanske beroende på den bristande komforten i vagnarna. Därför skulle del vara mycket tacknämligt om man kunde se fram emot den dag dä vagnparken antingen förnyas eller persontransporterna ordnas på annat sätt, så alt effektiva och för framliden säkerställda förbindelser vore alt räkna med. För mänga människor är detta kanske den enda möjlighet som står lill buds för att undvika all isoleringen skall bli om inte total sä i varie fall besvärande.

Nu säger herr kommunikationsministern i sitt svar all SJ förbereder upphandling av nya vagnar. Man kan fråga sig varför SJ inte gjort del tidigare. Tvä moderna vagnar skall provköras i Östersundsområdet. Dä vill man omedelbart ställa frågan - om nu kommunikationsministern kan svara på den direkt: När kommer den här försöksperioden all ta slut? Om försöken utfaller väl, kommer maskinparken hell att ersättas med sådana vagnar? Om de inte utfaller till belåtenhet, vad kommer då all hända?

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Jag tror att del i anledning av vad herr Nisser yttrade om säkerheten är angelägel att påpeka all SJ tillämpar samma tekniska och ekonomiska bedömningar vid underhåll av rälsbussar som vid underhåll av annan rullande materiel. Del innebär att man inle gör avkall på irafiksäkerhetskraven vare sig del gäller det ena eller del andra for-donsslagei och att ulrangering av fordon sker i den utsträckning som är motiverad av tekniska och därmed ocksä säkerheismässiga skäl samt av ekonomiska skäl.

Behovet att ersätta utrangerade rälsbussar med nya motorvägnar är naturligtvis beroende av mänga faktorer, bl. a. hur irafikunderlag och ekonomi kan bedömas pä något längre sikt. Delsamma gäller naturligtvis även de vanliga personvagnarna.

SJ har, som jag sade i milt svar, i anslutning lill del uttalande om investering i bl. a. motorvägnar som riksdagen gjort, redan studerat motsvarande anskaffningsplaner vid järnvägsföretag ute i Europa. Efter en inledande rundfråga konstaterades vid en studieresa i slutet av förra året att de tyska och italienska lösningarna var värda en närmare prövning. De förhandlingar som därefter har upplagils med de västtyska och italienska järnvägsmyndigheterna är nu delvis slutförda.

Med den tyska järnvägsledningen har statens järnvägar uppnått en överenskommelse om förhyrning av två moderna motorvagnar. Dessa vagnar kommer till Sverige i böfian av innevarande månad och kommer som jag nämnt i mitt svar omedelbart all provas i Östersundsområdet. Jag vet inte hur länge sådana prov behöver pågå för alt man skall bli klar över om del är en bra produkt eller om det är en dålig produkt, men jag kan aldrig föreställa mig alt del skall behöva la sä lång lid att något av grundtanken i del hela går föriorad, nämligen att så snabbi som möjligt kunna sätta in moderna vagnar med god komfort i stället för dem som herr Nisser - kanske med viss räll - säger är utrangerade eller omoderna och som verkligen behöver bytas ul.

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Skogsindustrin

Hen NISSER (m);

Herr talman! Jag ber all få lacka för del senaste beskedet och hoppas all den här frågan löses så snart som möjligt i syfte att motverka den isolering som är sä allvariig i stora delar av Sverige.

Överiäggningen var härmed slutad.

På förslag av herr talmannen beslöt kammaren att pä föredragningslistan återstående frågor skulle besvaras efter behandlingen av utskolis-betänkandena.

§ 10 Föredrogs och hänvisades

Proposition

Nr 93 lill utrikesutskottet

§11 Föredrogs och hänvisades

Motioner

Nr 1997 och 1998 till försvarsutskottet

§ 12 Skogsindustrin

Föredrogs näringsutskotlels belänkande nr 11 med anledning av motioner rörande skogsindustrin.

I della betänkande behandlades molionerna

1975:1647 av herr Lorenlzon m. fl. (vpk), vari hemställts alt riksdagen

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Skogsindustrin

uttalade sig för ett överförande av den privatägda skogsindustrin i statlig ägo samt

1975:1664 av herr Persson i Karlstad m. fl. (s).

Utskottet hemslällde

1. att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1664,

2. att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1647.

Reservation hade avgivits av herr Svensson i Malmö (vpk) som ansett att utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975:1647 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanten anfört om förstatligande av skogsindustrin.

Hen LORENTZON (vpk):

Herr lalman! År efter år har vänsterpartiet kommunisterna återkommit med motion till riksdagen, där vi framställt önskemål om en avancerad och samordnad forskning för att ur skogen som råvara få fram nya produkter och därmed nya arbetstillfällen. Så är fallet också i år. Massa, papper och sågade trävaror är de huvudsakliga produkterna ur skogen. Profiterna på dessa produkter har varit slora, inte minst under senare är. Dessa övervinster har inspirerat till fortsatt rovdrift och en omfattande rationalisering med resultat alt tiotusentals arbetare gjorts arbetslösa. Bygder har avfolkats, ja, lagts hell öde. Framför allt har givetvis della drabbat skogslänen, där bl. a. de slora och omfattande kalhyggena är dessa bygders mest karakteristiska drag.

De fria marknadskrafterna har sannerligen haft fritt spelrum när det gäller skogsindustrin. Samhälleliga styrmedel har det i det här fallet inte varit tal om. 1 stället har ansvariga myndigheter, regering och riksdag jämte arbetsmarknadsmyndigheterna, understött och uppmuntrat rovdriften genom beslut om bidrag och län lill skogsbolagen. Dessa många gånger slora summor har använts för ylleriigare rationalisering och slörre utslagning av arbetskraft. Skogsbolagens kapitalexport till utlandet har även varit omfattande.

Efter all år från år ha varit ensam som parti i denna riksdag med motioner och krav om stopp för rovdriften i skogarna och i stället kraftig satsning pä forskning, kan vi i år noiera en framgång, då socialdemokratiska motionärer framträtt på arenan i kampen mot skogsbolagens rovdrift. Vissa tongångar i den socialdemokratiska molionen, nr 1582, känns igen från tidigare vpk-motioner, och del hälsar vi med lillfredsslällelse.

I vänsterpartiet kommunisternas motioner har vi tidigare under åren kunnai hänvisa lill all den svenska skogsindustrin, dvs. papper, massa och trävaror, under långa lider svarade för den största delen av landels exportinkomster, men dessa har halverats sedan år 1950. Däremot har ullaget i skogarna stigit anmärkningsvärt, och della utgör ell hot för

framtiden. Ser man däremot pä svensk verkstadsindustri finner man all denna har utvecklats på etl helt annat och effektivare säll. Här stiger det samlade exportvärdet anmärkningsvärt, detta lack vare den framskridna forskning som tillämpas inom detta slag av industri. Det har däremot inte varit fallet inom skogsindustrin.

Det förhållandet alt skogsindustrin gjort slora pengar pä framför allt halvfabrikat har medfört all grundforskning men ocksä målforskning salts pä undanlag. Delta slag av forskning kostar stora pengar men ger inte de slora och snabba profiterna - därför ingen avancerad forskning inom denna industri.

Etl rävarumalerial som inle blivit utnytfiat är ligninel.

I sitt betänkande nr 11 med anledning av bl. a. vär moiion nr 1647 säger näringsutskottet att största delen av "FoU-verksamheten inom branschen inriktats på utvecklingsarbete. Samma procentuella fördelning mellan forsknings- och utvecklingsarbete har varit rådande under hela perioden." Den period som här åsyftas omsluter åren 1967-1971. Det heter vidare: "Den hell övervägande delen av de medel som satsas på industriägda forsknings- och ulvecklingsinslilulioner inom skogsindustrin avser massa- och papperstillverkning och produkter därav."

Enligt näringsutskoltets uppgift råder alltså fortfarande samma förhållanden som förelåg tidigare och som påpekades redan år 1965 av professor Börie Steenberg, föreståndare för Träforskningscentrums papperstekniska avdelning och för tekniska högskolans institution för pappers-teknik. Han kritiserade redan dä trä- och skogsforskningen för alt den mest sysslade med gradvisa förbättringar av redan existerande metoder. Däremot, hävdade professor Steenberg, saknades del djärva experimenterandet som kan leda till radikall nya idéer och produkter. Där står enligt näringsutskottet den svenska cellulosaindustrin fortfarande. Vad som är beklämmande är att utskottsmajoriteten härmed anser allt vara gott och väl.

Del anser dock inte landets pappers- och massaarbelare, som vid två av sina kongresser riktat kraftiga anklagelser mol de privata skogsbolagen som låter sina profltbegär förhindra en för samhället nyttig utveckling.

Jag vill hänvisa lill Pappersindustriarbelareförbundels kongress 1965 som fastslog: "Vill inte de privata skogsbolagen inordna sig i förhållanden som bäst är ägnade alt gagna samhället och folket bör frågan om förstatligande av skogsindustrin ställas pä dagordningen." Kongressen framhöll vidare: "En avancerad forskning skulle säkerligen skapa nya konsumtionsvaror ur skogen som råvara."

Vid Pappersindustriarbetareförbundets senasie kongress år 1974 var frågan återigen upplagen på dagordningen. Återigen stod kravet pä förstatligande av skogsindustrin i förgrunden, då den träkemiska forskningen inle ägnats tillbörligt intresse frän skogsbolagen. Kongressen beslutade ocksä i den riktningen. Senare har även Grafiska fackförbundet vid kongress beslutat visa sitt missnöje med skogsbolagen och krävt ett förstatligande av alla svenska pappersbruk.

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Skogsindustrin

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Skogsindustrin

Del krav som vänsterpartiet kommunisterna framfört i sina moiioner under åren har alltså stark facklig förankring.

Just nu visar skogsarbetarna sitt stora missnöje med skogsbolagens oginhel gentemot sina anställda i skogen genom en omfattande strejk. Trots de jättestora vinsterna vill dessa bolag inle betala en människovärdig lön till de i skogarna arbetande lönlagarna, som har en av landets svåraste, hårdaste och mest utsatta arbetsuppgifter. Skogsarbetarna måste alltså nu, trots skogsbolagens jättevinster, ta lill del enda vapen de har till sill förfogande - strejk - och en olaglig sådan. Hittills har dessa mäktiga skogsbolag, däsia av sina övervinster och statsmakternas mjäkiga inställning, inle ens velat lyssna lill skogsarbetarnas berättigade krav.

Den maximala profiten har varit drivkraften och del väsentligaste för skogsbolagen. Samhällsintressena har de inte ägnat någon som helst uppmärksamhet. Skogsbolagen har kunnai kamma hem jättevinster på låga löner för arbetarna och en produktion, som slagit ut tiotusentals anställda, ulan all ta något samhällsansvar eller ansvar för sysselsättning åt de avskedade. Ådalen är elt klassiskt exempel på hur etl dylikt skogsbolag kan uppträda. Den avancerade forskningen, som skulle kunna skapa nya arbeten, har dessa bolag struntat i. På halvfabrikaten har de slora vinsterna gjorts.

Tillät mig, herr lalman, göra en jämförelse med ell företag inom en helt annan bransch dä det gäller avancerad forskning.

Vid en av inrikesutskoltets studieresor hösten 1974 besöktes Sandvik AB, Sandviken. Vid föredragningen inför utskottet om företaget ställdes forskningen främst. Här är några dala rent sammanfattningsvis; de har även stått publicerade i Arbetarbladet:

Upp till 4 96 av omsättningen läggs ned på forskning och utveckling, eller 70 mifi. kr. om året.

I forskningsanläggningen arbetar i runt tal 460 personer - forskare, ingenjörer och laboratoriepersonal - med prover, analyser och kontroll.

I en provningshall, ett stålverk i miniatyr, smäller man de olika legeringarna och utvecklar processerna. Förelaget har skaffat sig den modernaste utrustning som står att få.

På företagel säger man alt det är den ständiga forskningen, den ständiga produktutvecklingen som är livskraften. Forskningen får inte ensidigt ta sikte på de produkter som är mest lönsamma för dagen ulan arbetet måsle ha ell längre perspektiv. Företaget är inriktat på all utveckla tekniskt avancerade produkter, som är svåra att tillverka.

Det gäller samtidigt all ligga långt framme, alt bedöma marknadens behov 10-15 är framåt. Del är också den förmågan hos Sandvik AB, säger talesmän för företaget, som fört del fram lill dagens ledande position på många områden, t. ex. inom atomkraften. I de amerikanska Apol-loprojekien finns delar som framställts av Sandvik AB.

Men så böriade ocksä Sandvik AB redan pä 1950-talet all utveckla material för det nukleära området och satsade omfattande resurser. Tack vare sin forskning behärskar nu della företag 15 96 av världsmarknaden

dä del gäller specialstål. Man ligger i härd konkurrens med företag i framför allt USA, men har ändå kunnai utöka såväl produktionen som sin andel av världsmarknaden.

På företagel säger man alt ulan denna omfattande forskning och produktutveckling skulle man ha slätt sig slätt, inte klarat sig i världskonkurrensen, hell enkelt gått under.

Vad som här har anförts från Sandvik AB bör sättas i sitt sammanhang och jämföras med vad som sker eller inle sker inom den svenska cellulosaindustrin då det gäller forskning och utveckling.

Mot vad som satsas på forskning och utveckling i etl enda förelag - 70 mifi. kr. per år som i fallet Sandvik AB - skall ställas den samlade skogsindustrins 80 mifi. kr. Härtill är all märka att forskningspengarna inom skogsindustrin, enligt näringsutskottet, till övervägande delen gäller massa- och pappersprodukter - alltså ingen egentlig grundforskning för all med skogen som råvara få fram nya produkter och därmed nya arbetstillfällen. Forskning för att fä fram nya och mera högeffektiva skogsmaskiner och nya och mera rationella maskiner inom massa- och pappersindustrin ger till resultat betydligt färre arbetstillfällen inom skogsindustrin. Del visar utvecklingen hillills, och den kommer alt accentueras ytterligare i en framtid, om skogsbolagen skall fortsätta som förut.

Skogsbolagens planer innebär ur profilsynpunkl ännu effektivare drifl än hillills. Dit pekar bl. a. deras krav pä utbyggnader av cellulosaindustrin, vilket också skulle få som resultat en ännu kraftigare rovdrift i de svenska skogarna.

Redan nu är gränsen nådd för vad som är möjligl alt ta ut ur de svenska skogarna ulan allvarliga men. Alarmerande uppgifter kommer nu från ansvariga myndigheter, myndigheter som tidigare inle tagit särskild hänsyn till vad folkel inom skogsindustrin har haft att anföra i detta sammanhang.

Svensk skog sinar. Kris hotar 1980. Del var stora rubriker i tidningarna för kort tid sedan. Man byggde på 1973 års skogsulredning och meddelade an fortsätter avverkningarna i skogen i samma takt som hillills, måste de sänkas med 20 96 från 1980, såvida inte Sverige på sikt skall vara renrakal på skog.

Skogsbolagen lar dock inga hänsyn lill della kusliga framtidsperspektiv. Deras jakt efter maximala profiter pågår som om varie dag vore den sista. De kräver ännu större utbyggnader av massaindustrierna, vilket skulle innebära ännu större uttag i de svenska skogarna.

Skogarna i Sverige är en nationell tillgång och borde givetvis inte ägas av privata bolag. Rält skött skulle den svenska skogen aldrig sina. Då skogen är en av Sveriges största och i längden viktigaste naturtillgångar är del en samhällelig angelägenhet all den skötes och ulnylfias på etl rationellare sätt än vad som hillills varit fallet.

Herr lalman! Skogsbolagen i Sverige har haft alla möjligheter lill avancerad forskning för all med skogen som råvara få fram nya produkter. Dessa möjligheter har man dock inle utnytfiat, trols de jättevinster man

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Skogsindustrin

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Skogsindustrin

inhöstat pä i slor utsträckning halvfabrikat. Skogsbolagen har inte dragit sig för en omfattande rovdrift på skogen. Ingel ansvar har lagils för de tiotusentals löntagare som gjorts arbetslösa. Stimulerad av de slora vinsterna kräver man cyniskt nog all få forcera rovdriften pä såväl människorna som den skogliga råvaran. Tiden är mogen för att sälla stopp för delta slag av verksamhet. "Mene mene tekel" är en varning som här borde vara på sin plats.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill den reservation som är fogad lill näringsutskotlels belänkande nr II och som innebär bifall lill motionen nr 1647 från vänsterpartiet kommunisterna, där det föreslås alt den privata skogsindustrin överföres i samhällets ägo.

Hen HAGLUND (s):

Herr lalman! Vi känner igen tongångarna från herr Lorentzons resonemang när det gäller skogsindustrin och kanske även i andra sammanhang här i riksdagen. Jag försökte faktiskt föfia med en bil, och jag hade också förberett mig genom att läsa hans anförande föregående år i motsvarande debatt. Jargongen och tongångarna är precis desamma. Innan jag går in pä del jag har tänkt anföra beträffande utskottets behandling av frågan skall jag på ett par punkter försöka säga något om vad herr Lorenlzon här har anfört.

Del är två saker som har varit genomgående i hans resonemang både tidigare år och i år. Dessa tvä saker skall man naturligvis ha respekt för. Det första gäller forskningen om ligninel. Han hängde upp sig speciellt på att man inte har gjort någonting ål detta. Framirädande vetenskapsmän erkänner ocksä att man ännu inte har funnit något guldkorn, men man håller på att forska på området. Del andra som jag tänkte säga någonting om är Pappersindustriarbelareförbundets kongress och vad som där har uttalats vid olika tillfällen - något som herr Lorenlzon tycks ha förälskat sig i.

Som ren amatör skall jag försöka att i kammarens protokoll bara läsa in litet av forskningsresultaten inom olika delar av massaindustrin.

När del gäller ligninel är det, som jag har sagl, så att man ännu inte funnit någon lösning på problemen. Men man tror sig kunna, säger man, med termomekanisk massa föra papperstillverkningen vidare. I korthet innebär denna lermomekaniska process - nu läser jag vad tekniker sagl - en ångbehandling av flisen direkt från den mekaniska bearbetningen, och denna ångbehandling sker vid 100-140° C. Man bryter på något säll vid denna behandling ned de yttre lagren av fiberväggarna. Vid denna process skall dä fibrernas yta inle täckas hell av ligninel, vilket gör alt massan blir lättare att efterbehandla och lättare kan bilda tvärbindningar mellan cellulosafibrerna.

Denna lermomekaniska massa skall ha goda utvecklingsmöjligheter för framställning av papp, mjukpapper och tidningspapper. Även för vissa kvaliteter tryckpapper skall denna termomekaniska massa ha vissa framtidsutsikter; blekningsmeloder som löser ut ligninel har ännu ej framkommit.

Och märk del värdefulla, att med denna lermomekaniska massa fär man 95-proceniigt utbyte, vilket skall jämföras med endasl 50-procentigl utbyte av vedråvaran för den kemiska massan.

Herr Lorenlzon säger all vi har släpat efter så mycket. I Framsteg inom forskning och teknik 1973 konstaleras fakiiski - herr Lorenlzon kan själv läsa vidare om han vill - att vi har en fabrikation som vi i börian av 1974 skulle vara först med i världen. Den första installationen för termomekanisk massa gjordes i Rockhammar 1968, och den var avsedd för mjukpapper och för innerskiktel i kartonger. Kapaciteten var 75 ton per dag.

Det finns flera exempel. Men observera att den största installationen i väriden för dylik massatillverkning finns vid Holmens Bruk AB i Hallstavik, och den tillverkningen startade i börian av föregående är. Om det senare har kommit till flera anläggningar vel jag inte. Och det tilläggs i den artikel som jag bygger pä all en variant har presenterats av SCA och Svenska iräforskningsinslitutet.

Om nu detta kan ge herr Lorenlzon någon ro elt lag när del gäller forskning om ligninel vel jag inle, men jag har velat säga del som en liten bakgrund.

När det gäller intresset för Pappersinduslriarbetareförbundets kongress sä är del som herr Lorenlzon sade om kongressbesluten 1969 och 1974 alldeles riktigt. Men herr Lorenlzon skall observera alt del vid 1974 års kongress fanns ell tilläggsyrkande som godkändes. Det gick ul på att kongressen ger förbundsstyrelsen i uppdrag att inbjuda -jag understryker della - socialdemokratiska partiet att gemensamt med förbundet utarbeta elt socialiseringsprogram för den privata skogsindustrin.

Innan kongressen fattade della beslul hade det ocksä varit en viss aktivitet i de frågor som vi här diskuierar. Förbundsledningen uppvaktade den 15 mars 1973 regeringen i saken. Sedan dess har det vidtagits tre åtgärder. Man har tillsatt ett branschråd, som vi framhåller i ulskottsbelänkandet. Man har också tillsatt en ny skogsulredning. Vidare säger Pappersindustriarbeiareförbundei - jag vel inle riktigt hur del är med del - all man stoppat all utbyggnad i avvaktan pä skogsulredningens karlläggning av våra virkestillgångar. En del frågor har alltså behandlats, och det finns myckel alt ta del av i handlingarna från Pappersindustri-arbetareförbundets kongress 1974. Alla vel också all förbundskongressens beslut väckte slor uppmärksamhet.

Näringsutskotlels förevarande belänkande nr 11 behandlar frågor om skogsindustrin och denna industris satsningar pä forskning och utveckling. Utskottsbehandlingen har initierats av en vpk-motion och en socialdemokratisk moiion, båda med det vällovliga syftet alt få lill stånd betydligt ökade forskningsinsatser från skogsindustrins sida. I vpk-motionen går man t. o. m. så långt all man säger: "All skogsbolagen fortfarande är inställda på att även i fortsättningen genom rovdrift skapa de största profiterna och inle ägna den träkemiska forskningen tillbörligt intresse - dä främst ligninel - är ett av flera skäl för att den privata

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Skogsindustrin

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Skogsindustrin

skogsindustrin bör överföras i samhällets ägo."

Ja, detta är naturligtvis problem som tidigare har behandlats här i riksdagen - och inte bara här, erinrar man om i vpk-molionen. Redan 1965 motionerades det till Pappersindusiriarbelareförbundeis kongress om etl statligt övertagande av de privata skogsbolagen. Del är mycket tillfredsställande med della stora intresse frän arbetstagarnas sida för forskning och utveckling inom resp. arbetsområden - della gäller ju inte bara skogssektorn, glädjande nog.

Vad man emellertid snart borde kunna vänta sig - i varie fall från vpk-moiionärerna - är elt konstruktivt förslag på hur della förstatligande skall gå lill. Förmodligen blir del bara en from förhoppning. Man gör väl som tidigare - såsom det har skett både här i riksdagen och ute i landet - nämligen litar på att den socialdemokratiska regeringen och den svenska fackföreningsrörelsen skall stå lill fiänsl med all lösa denna komplicerade del av problemet. All väcka förslag och presentera önskemål vållar som bekant inle stort besvär. Och allt är naturligtvis gångbart i den partipolitiska nyttans fiänsl.

Men varför skulle dä inle utskottsmajoriteten vara beredd att godkänna så partipolitiskt matnyttiga förslag? Även vi är ju befiänta av detta. Inle minst skulle väl jag som f d. parliombudsman och pappersinduslriar-belare nappa pä den vpk-kroken.

Kanske orsaken ändå kan vara, i vafie fall frän min sida, all jag har upplevt denna industri inifrån under 1940- och 1950-lalen och att jag därför gör bedömningar som naturiiglvis är både positiva och negativa. De är positiva därför all jag har försökt föfia utvecklingen och ambitionerna på såväl arbetar- som förelagarsidan. Jag är medveten om pappers- och massaarbeiarnas aktiva dellagande i konferens- och kursverksamhet, i företagsnämnder och numera också som ledamöter i vissa bolagsstyrelser. De verkar ju också som förbundsfunkiionärer och som deltagare i skogsutredningar och branschråd. Vi redogör för della i vårt betänkande. Vi vill därför hävda all vi även på della område har kommit så långt alt de anställda har etl betydande men naturligtvis inte tillräckligt inflytande. Och när blir inflytandet tillräckligt? Det kan man fråga sig i detta som i så många andra fall, och kanske inle minst just när det gäller forskning och utveckling.

Om man ställer den senasie tidens och de senaste årens goda vinstutveckling för skogsindustrin i förhållande till industrins satsningar, så är satsningarna självklart otillräckliga. Jag återkommer lill den saken och till vad vi har skrivit i ulskoilels betänkande. Med otillräckliga menar jag då generellt att önskningarna i de flesta fall ligger före ekonomiska och tekniska möjligheter. Utvecklingsmässigt är ju detta positivt, men de krav som framställs måste ju slå i någon proportion till ekonomiska och tekniska resurser. Och belräffande det sistnämnda vägar jag påslå att arbetarrörelsens företrädare och ledare tidigt har fått lära sig att, som det heter pä vardagssvenska, rätta mun efter matsäcken.

Enklast kanske man kan karakterisera utvecklingsinlervallerna på föl-

jande sätt: försl klarheten rörande brödfödan för dagen, sedan facklig och politisk verksamhet, därefter den övriga mognadsprocessen som ansvarsmedvetna styrelseledamöter, kommunal- och fackföreningsmän, landstings- och länsstyrelseledamöter saml - ell fåtal - som regeringsledamöter. Och för att nu vara framme: den absoluta övertygelsen all det är nödvändigt med en starkare satsning på forskning och utveckling. Därmed föfier kanske ocksä en viss otålighet, om man anser all exempelvis skogsindustrin icke satsar tillräckligt på forskningsområdet:

Men nu änlligen till uiskottsmajoritetens ställningstagande och till moiionskraven.

I belänkandet gör vi försl den iraditionsenliga sammanfattningen av molionerna och lämnar sedan i anslutning lill dem uppgifter om utredningar, om forsknings- och utvecklingsarbete inom skogsindustrin och slutligen om tidigare behandling av motioner om skogsindustrins forskningsarbete. Vad som särskilt bör uppmärksammas-det har sin betydelse för utskottets ställningslagande - är all de problem som berörs i motionerna redan är uppmärksammade. Del är del gamla vanliga här i riksdagen, all inget är nytt under solen.

Exempelvis branschrådet, som tillsattes 1973 av chefen för industridepartementet, har, som vi skriver i beiänkandel, till sin huvudsakliga uppgift "all systematiskt föfia utvecklingen inom skogsindustrin i dess helhet och dä särskilt i ett längre tidsperspektiv". Rådet är också oförhindrat alt la upp frågor som bedöms vara av betydande gemensamt intresse för skogsindustrin.

I branschrådet sitter också - del kan i delta sammanhang vara nödvändigt all påminna om del - Pappersinduslriarbelareförbundels ordförande Roine Carlsson. Jag säger delta med anledning av all vpk-molionen i stort är uppbyggd på vad som förevarit pä Pappersindustriar-beiareförbundeis kongresser 1965 och 1974. Vidare har representanter för skogsindustrin haft möjligheter att ta initiativ genom sin medverkan i bl. a. 1973 års skogsulredning, där såväl Pappersinduslriarbelareförbun-dels som Skogsarbelareförbundets ordförande är experter. De bör således i denna egenskap väl kunna hävda sina medlemmars intressen.

Den sistnämnda ulredningen skall som bekant komplettera det principförslag om den framlida skogspolitiken som lades fram i belänkandet 1973. Ell delbetänkande om virkesbehov och virkestillgäng har redan presenterats i februari i är. Om råvaruunderskotlel pä 15-20 miljoner kubikmeter skog per år behöver icke ordas mer. Det torde vara riksbekant, kanske t. o. m. världsbekant.

En annan sak som är myckel intressant och som ulredningen skall la upp är vilka styrmedel som behövs och kommer alt behövas för att säkerställa en långsiktig och hög produktion inom skogsindustrin.

Så lill sist forsknings- och utvecklingsarbetet inom skogsindustrin. Utskottet har i belänkanden 1973 och 1974 lämnat ingående redogörelser för forsknings- och utvecklingsarbetet inom skogsindustrin. Av dessa framgick bl. a. att industrin under perioden 1967-1971 ökat sina forsk-

Nr 48

Torsdagen den 3aprill975

Skogsindustrin

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Skogsindustrin

nings- och utvecklingskostnader med 8 mifi. kr. i fasta priser, och särskilt dä under den senare delen av perioden. Totalt har kostnaderna under perioden uppgått till 47 mifi. kr. Vi konstaterar dock alt massaindustrins andel av forsknings- och utvecklingsarbetet inom hela industrin är liten, drygt 3 96. Kostnaderna har under denna lidsperiod helt täckts med industriella medel.

En forskningsverksamhet utanför företagen har också byggts ul till det halvsiailiga Svenska iräforskningsinstilulei och finansieras genom fonder med bidrag från industrin och staten. En utförlig redogörelse för della och för ändamålet med Träforskningsinstilutels verksamhet lämnades ocksä 1973.

Ell ramprogram är även fastlagt av Stiftelsen Svensk iräforskning i samarbete med STU, styrelsen för teknisk utveckling. Detta omspänner tidsperioden 1974-1977 och har en tolalbudget på ca 24,2 mifioner.

Utskottet hänvisar till bl. a. della och konstaterar all de problem som motionärerna pekat på i stort sett är uppmärksammade. Vi betvivlar lill sist också påståendet i vpk-motionen all Sverige skulle ligga efter andra länder när det gäller träkemisk forskning, exempelvis Finland.

Vi avvisar alltså äter motionsyrkandel om elt överförande av den privatägda skogsindustrin i statlig ägo. Jag yrkar bifall lill näringsutskotlels hemställan i beiänkandel nr II.

Hen LORENTZON (vpk) kort genmäle;

Herr talman! När herr Haglund säger all man i riksdagen numera känner igen herr Lorenlzon och hans tongångar tar jag delta som en komplimang - dä är jag ju åtminstone ingen panelhöna i den här kammaren. Men när han sedan säger alt man också känner igen Lorentzons jargong och hans svartmålningar, är väl della närmast avsett som elt förklenande uttalande om min person.

När jag nyss hörde herr Haglund tala här fann jag alt hans jargong var likadan nu som förra gången - jag har nämligen hört honom tala här förut i den här frågan, när han inte har ersatts av bankkapitalels störste företrädare i denna kammare, vilket hände i fiol. Möjligen darrade herr Haglund något på manschetten efter Pappersindustriarbelareförbun-dels kongress och del beslul den fattade och med anledning av den rörelse som är i gäng ute bland pappers- och massaarbetarna för att få en förändring till stånd. Men herr Haglund nämnde ingenting om övervinsterna inom skogsindustrin och om det löfte som givits alt dessa vinster skulle överföras till dem som hade skapat vinsterna, nämligen skogens och skogsindustrins folk. Man har inle hållit del löftet, herr Haglund! Skogsbolagen fick behålla sina vinster - och de t. o. m. skallebefriades. Och herr Haglund darrar därför nu på manschetten.

Skogsarbetarna är i dag ute i strejk för en människovärdig tillvaro. Känner herr Haglund till del? Del kan inle ha undgått honom, i varie fall inte om han läser landets tidningar - för någon kontakt med skogsarbetarna kan ju herr Haglund inte ha efter sitt uppträdande i talarstolen

alldeles nyss.

Efter alla dessa jättelika övervinster, som enligt löfte skulle överföras lill skogsarbetarna men som skogsbolagen fick behälla, måste skogsarbetarna gå ut i strejk - och i en olaglig sådan - för alt söka gehör för de knappa krav pä en människovärdig tillvaro som de ställt. För en stund sedan berömde herr Haglund sig av alt vara en gammal ombudsman, partiombudsman i socialdemokratiska distriktet. Hur är del egentligen ställt, herr Haglund? Jag känner till förhållandena; man är motståndare lill ett förstatligande av skogsindustrin. Della blev alltså föfiden, som kom omedelbart efteråt.

Det är lätt för vpk att ställa krav på ell förstatligande av skogsindustrin, säger man, men vi i socialdemokratin måsle ju i så fall genomföra det kravet. Hur genomförde ni socialdemokrater det decenniumgamla kravet på förstatligande av ofieindustrin? 1 dag är ni säkerligen både ångerköpta och ångerfulla för att del kravet icke genomfördes redan för decennier sedan.

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Skogsindustrin

Herr HAGLUND (s) kort genmäle;

Herr talman! Herr Lorenlzon påstår alt jag inle har någon kontakt med skogsarbetarna. Ja, jag vel i så fall inle vad det kan betyda all vi har Skogsarbelareförbundets expedilion förlagd till Gävle. Jag har där åtskilliga kontakter med Skogsarbelareförbundets ordförande Sixten Bäckström och åtskilliga kontakter med skogsarbetarna. Jag har också haft niånga kontakter med Pappersindustriarbetareförbundel tidigare. Jag skall inle nämna av vilken anledning; kanske herr Lorenlzon känner lill den. Jag tror därför att jag ganska väl känner både pappersmasseindustrins och skogsarbetarnas förhållanden.

Att herr Lorenlzon i debaiten lar upp övervinsterna och den nu pågående känsliga strejken bland skogsarbetarna skall jag inte i detta skede yttra mig om. Vad som har orsakat den strejken får herr Lorenlzon ha sin egen uppfattning om; jag anser all vi i delta skede inte skall diskutera den frågan i riksdagssammanhang. Vi vel ju ändå att Skogsarbeiareförbundel träffade en överenskommelse med arbetsgivarparten när det gällde Norrbotten, och man kom fram lill en månadslön pä 3 300 eller 3 400 kr. i månaden. Om del är en utsugning av Norrbollens skogsarbetare eller inte får herr Lorenlzon själv bedöma. Efter del alt överenskommelsen träffades har alltså den här strejken brutit ut.

Sedan della om överförande i statlig ägo. Jag tror all flera än jag har sagl från denna talarstol all vi inte är motståndare härtill. Men skillnaden mellan herr Lorenlzon och vårt parti är att vi inle ser överförande i statlig ägo som del enda länkbara. Jag har fakiiski tagit med vårt nuvarande partiprogram, eftersom jag var nästan säker pä att herr Lorenlzon skulle komma med del argumentet. Jag har tidigare läst upp vad där står om den har frågan, men jag skall läsa in del igen lill kammarens protokoll:

"De kollekliva förelagen kan vara statliga, kommunala eller koope-

3 Riksdagens protokoll. Nr 48-51

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Skogsindustrin

rativa, och ett direkt samarbete mellan privat och kollektiv företagsamhet kan också i niånga fall vara lämpligt. Dessa olika förelagsformer bör inte betraktas som självändamål. Valet mellan dem måste bestämmas av vilka uppgifter som skall lösas.

Vare sig den ekonomiska verksamheten bygger pä enskild äganderätt eller på olika former av kollektiv äganderätt, måste den samordnas lill en planmässig hushållning, om inte arbetskraft och materiella tillgångar skall gå lill spillo i sysslolöshet eller i en inle tillräckligt effektiv produktion."

Herr LORENTZON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Vi noterade alla att herr Haglund i sitt senasie inlägg var betydligt mera balanserad än han var när han höll sitt skrivna anförande, som han hade haft betydligt längre tid att formulera.

Jag sade inle - och del uppmärksammade nog samtliga som var inne i kammaren - att herr Haglund inle hade kontakt med skogsarbetarna. Jag sade all när man hörde honom tala fick man den uppfattningen att han inte hade del. Jag sade också all den omfattande skogsarbe-tarslrejken inle kan ha undgått honom eftersom han väl läser tidningarna. Detta går an alt kontrollera i protokollet.

Både i moiioner och i elt anförande här förra året har jag belräffande frågan om avancerad forskning återgivit uppgifter från både Finland och andra länder, och jag skall inle upprepa dem. Del är bevisat all Sverige i del fallet ligger långt efter. Och del är självklart, eftersom det är storfinansen inom skogsindustrin som bestämmer i delta avseende. Det är fråga om att göra de största profiterna på massan. Då ägnar naturligtvis profitörerna inle grundforskningen något särskilt intresse, därför att den kostar massor av pengar. Och om resultaten i en avlägsen framtid vel man ingenting. Nej, skära guld med läfiknivar i dag - del är lösningen. Del är där ni skall skaffa "styrmedlen"! Ni har haft makten under 40 år, och de privata skogsbolagen har fåll uppträda hur som helst. Vilka löner har man inle tillämpat i denna industri! Arbetarna i den har tillhört låglönegrupperna i delta land, del känner herr Haglund säkert lill.

Vi fär förutsätta att den ekonomiska standarden kommer att stiga i länderna i Europa och i världen i övrigt, och därmed kommer behovet av papper att bli slörre. Det vel skogsbolagen. Därför inriktar man sin forskning - det bevisades av herr Haglunds anförande - på massan och på pappersulvecklingen. Men grundforskning för att ur ligninel få fram andra konsumtionsvaror och därmed skapa nya arbetstillfällen har skogsbolagen inte varit intresserade av. Del är de inte i dag heller. För dem är de stora och snabba profilerna avgörande. Del är här "styrmedlen" skulle ha satts in.

Hen HAGLUND (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vet inte var herr Lorenlzon drar gränsen mellan grundforskning och avancerad forskning. Men jag upprepar vad jag sade

om den termomekaniska massan och den utveckling som förutses pä del området. Vi har i landet en fabrik som var den första all la upp denna verksamhet. Om del enligt herr Lorentzons terminologi innefattas i begreppet grundforskning vet jag inte.

Jag skall sedan använda den lid jag har kvar i denna replik till att fortsätta all citera ur partiprogrammet det jag inte hann med i min förra replik: "En sådan samordning kan endasl komma lill stånd under samhällets ledning och med en sådan inriktning att enskilt vinstintresse och enskilda gruppers intressen över huvud underordnas de mål som samfällt eftersträvas. Planhushållningen måsle inriktas pä alt under bevarad samhällsekonomisk stabilitet trygga full sysselsättning och en rättvis fördelning av produktionen."

Jag skall till sist säga om skogsindustrin och storindustrin - utan att nämna några namn - att det finns ledare inom denna industri som säger alt man inte vill slåss med varandra om råvaran och att man är fullt medveten om att samhället här måste sätta in styrmedel. Man säger sig också vara positivt inställd härtill.

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Skogsindustrin

Herr talmannen anmälde att herr Lorenlzon anhållit att till protokollet i antecknat att han inte ägde rätt till ylleriigare replik.

Hen LOTHIGIUS (m):

Herr talman! Man kan inle undgå all bli upprörd när man lyssnar till herr Lorentzons svulstigheter här i kammaren. Den som suttit i Trä-forskningsinstitutets styrelse - lål vara på iräsidan och inle på papperssidan - och haft tillfälle att föfia jobbet och utvecklingen där vet att del finns myckel litet av sanning i del herr Lorenlzon säger.

Del är alldeles givet att professor Steenberg, som hade ansvaret för forskningen på del här området innan han böfiade i FAO, hade intresse av att få så mycket pengar som möjligt lill denna forskning. Han var missnöjd med alt han inle fick tillräckligt mycket pengar. Det var hans uppgift att vara missnöjd. Han ville kunna göra mer, och del förstår säkerligen var och en.

Men man måste också vela hur hela den svenska forskningen på del här området varit upplagd. Vi är, herr Lorenlzon, det land som böriade med denna forskning i enskild regi. Del är mol den bakgrunden som vi kunnai bygga upp de största och förnämsta pappersindustrierna i världen. Det var i stor utsträckning här som forskningen skapades. Del var i den enskilda industrin som detta skedde. Våra grannländer Finland och Norge har kommit långt efter. De byggde upp sin forskning pä ell något annorlunda säll, eftersom de inle hade vår industris kapacitet och möjligheter. De åstadkom en samordning, såsom skett exempelvis vid forskningscentrumet utanför Oslo. Där har industrin och staten tillsammans kunnai bygga upp en gemensam forskning, både grundforskning och tillämpad forskning. Industrin köper här forskning. Därigenom har forskningssituationen blivit något annorlunda. Men vi har i Träforsk-

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Skogsindustrin

ningsinstilutet ell underlag för den samordning som erfordras.

En annan sak som jag vill framhålla är att vi har etl myckel gott samarbete med de övriga nordiska länderna. Den forskning som sker i Finland och Norge kommer även svensk pappers- och träindustri lill del. Vi samarbetar, ger varandra insikter och träffas ständigt. Därigenom sker ell nödvändigt och vikligl nordiskt samarbete.

Varför tror herr Lorenlzon att vi får leverera pappersmaskiner och stora kombinat till Sovjetunionen? Är del inte just mol bakgrunden av all svensk forskning har skapat så stort underlag på den mekaniska sidan som vi har kunnat lägga ul vår industri så som skett? Den profil som herr Lorenlzon talade om och som ger oss möjligheter att köpa ofia både från Sovjetunionen och från arabstaterna är i del sammanhanget ytterst lill gagn för vårt land.

Herr Lorenlzon talade även om förstatligande. Sovjets och öststaternas jordbruk är i stort sell förstatligat. Jällelandei i öster kan inte producera livsmedel lill sina egna medborgare beroende pä all man inte ger utrymme för ell enskilt handlande på jordbrukssidan. 60 96 av all potatis som produceras inom Sovjetunionen kommer frän enskilda små brukningsen-heter, sägs del, där man fär ha en bit för sig själv. Det säger någonting om hur del blir när man förstatligar på sädana här områden.

Herr Lorenlzon vel hur toalettpapperet är i öststaterna. Del känns där bak, herr Lorenlzon, hur långt den svenska forskningen har kommii i förhällande lill öststaterna.

Herr LORENTZON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Den senasie talaren var faktiskt en värdig representant för svensk storfinans, framför allt när del gäller skogsbolagens sköv-lingsverksamhet i Sverige. Den är svår att försvara, och därför hamnar man naturiiglvis utanför landet.

Belräffande del sista om den dåliga kvaliteten på toalettpapperet i Sovjetunionen skulle jag vifia säga all man, när man är där, mänga gånger vore tacksam om man över huvud taget kom över något toalettpapper. Del var etl dåligt argumeni, herr Lothigius.

Gå till det kapitalistiska Amerika, där de religiösa organisationerna gör insamlingar lill fattiga människor. Dessa falliga människor har etl visst socialslöd, men detta får inle användas för inköp av toalettpapper. De snälla tanterna i dessa organisalioner är ute och tigger pengar lill toalettpapper åt de amerikanska medborgarna.

Varskall vi la våra argument? Hur långt skall vi sjunka, herr Lothigius, i argumenteringen, när vi skall diskutera svenska förhållanden och svensk storfinans uppträdande i Sverige? När vi hamnar så långt bort är argumenten svåra all hitta, herr Lothigius. All försvara svensk storfinans, framför allt när det gäller skogsbolagen, är svårt även för en som heter Lothigius.

Den profil som man inhöstar i detta land ger oss ofia och andra produkter, säger herr Lothigius. Ja, det skulle väl förfiänsten inom dessa

industrier ha gjort därest de ägts av folkel, av arbetarna som slår i fabrikerna. Jag är inle så slor anhängare av att staten skall äga fabrikerna, det vill jag säga. Jag anser alt del är de anställda som bör göra det, men här i riksdagen kan man inle ställa ett sådant yrkande. Därför måste man gä vägen om förstatligande. Detta är min personliga uppfattning Och de vinster som hade gjorts därest folket ägt fabrikerna hade kanske varit myckel slörre. Vi skulle alltså kunnai fä mycket mer ofia lill värt land än vi nu får. Skogsbolagen exporterar en slor del av sitt kapital till utlandet. Varför fick Mo och Domsjö exportera slora pengar lill utlandet för alt där bygga en fabrik för mjukpapper, när arbetarna i Örnsköldsvik på fackföreningsmöten gång på gång ställt kravet att fabriken skall ligga i Örnsköldsviksområdet? De inkomslerna kunde ocksä ha köpts ofia för.

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Skogsindustrin

Hen ANDERSSON i Örebro (fp);

Herr talman! Vid motsvarande debatt i fiol redogjorde jag för de olika forskningsinsatser som görs av bl. a. styrelsen för teknisk utveckling, och jag skall inte upprepa vad jag då sade för det finns ju alt läsa i fiolårets protokoll.

Debatten i dag har varit intressant att lyssna lill. Den har spänt över vida fält - utveckling av maskiner, utrustningar och metoder osv. - och vi har i år liksom tidigare kunnai läsa i vpk-reservalionen om all vi bör öka satsningen pä träkemisk forskning, t. ex. för att få fram nya produkter ur ligninel. Det kan väl gott sägas all just problemet alt utnytfia ligninel har varit väldigt svårlöst. I ell femtiotal år har man världen över, där det finns skogsindustri, försöki finna metoder för detta. Som lekman känner jag inle till särskilt myckel om de ämnen som finns i träet, men jag vill nämna all ligninel ärdet "klister" som sammanbinder träfibrerna. Intill nu har man använt ligninel som energi - man har med andra ord eldat upp del.

Vad som inte framgår av debatten eller av utskottsbetänkandet är emellertid att styrelsen för teknisk utveckling har tagit kontakter med etl flertal olika länder för all få i gång elt forskningsprojekt i syfte all la lill vara ligninel. Samtidigt har elt tiotal akademiska institutioner här i Sverige knutits till projektet. STU kommer under de närmaste tre åren att satsa 1 mifion kronor pä ligninforskning just för att få fram nya produkter. Med det grepp som STU har tagit och med hjälp från de andra länderna och de akademiska institutionerna i Sverige tror jag alt del skall bli möjligl alt lösa frågan om ligninels användning sä all man kan få ut nya produkter av det.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten l

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Beredskapför oljebekämpning till havsm. m.

Punkten 2

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Svensson i Malmö, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lorenlzon begärt votering upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 11 punkten 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Svensson i Malmö.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Lorenlzon begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat;

Ja - 288 Nej - 16

Herr Nilsson i Tvärålund (c) anmälde att han avsett att rösta ja men av misslag nedtryckt nej-knappen.

§ 13 Anslag till räddningstjänst m. m.

Föredrogs civilutskoltets betänkande nr 6 med anledning av propositionen 1975:1 i vad avser anslag till räddningsfiänsi m. m. jämte motioner.

Punkten 1

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2 Beredskap för oljebekämpning till havs m. m.

Regeringen hade i propositionen 1975:1 bilaga 16 (kommundeparlementet) under punkten C 2 (s. 71-72) föreslagit riksdagen all på driftbudgeten under fiorlonde huvudtiteln till Beredskap för ofiebekämpning till havs m. m. för budgetåret 1975/76 anvisa etl förslagsanslag av 6 950 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna 1975:119 av herr Håkansson i Trelleborg m.fl. (s).

1975:381 av herr Magnusson i Kristinehamn m. fl. (vpk), vari föreslagils

1. alt riksdagen som en första åtgärd beslutade att staten skulle överta hela del ekonomiska ansvaret för ofiebekämpningen lill sjöss,

2. all riksdagen hos regeringen hemställde om åtgärder för alt överföra

all ofiebekämpning lill sjöss, kuslvallnen, Mälaren och Vänern inklusive hamnområden till kustbevakningen saml

1975:1778 av herr Mattsson i Skee m. fl. (c, fp), vari hemställts att riksdagen beslutade att lill Beredskap för ofiebekämpning till havs m. m. för budgetåret 1975/76 anvisa etl förslagsanslag av 7 650 000 kr.

Utskottet hemställde

1. beträffande ansvaret för ofiebekämpningen att riksdagen skulle avslå motionen 1975:381,

2. beträffande samordning av insatser för ofiebekämpning m. m. all riksdagen skulle avslå molionen 1975:119,

3. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag pä molionen 1975:1778 pä driftbudgeten under fiorlonde huvudtiteln lill Beredskap för ofiebekämpning till havs m. m. för budgetåret 1975/76 anvisade en förslagsanslag av 6 950 000 kr.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande ansvaret för ofiebekämpningen av herr Claeson (vpk)
som ansett att utskottet under 1 bort hemställa

all riksdagen skulle bifalla motionen-1975:381,

2. belräffande anslag av fru Olsson i Hölö (c) samt herrar Åkerfeldt
(c), Mattsson i Skee (c), Olof Johansson i Stockholm (c) och Claeson
(vpk) som ansett all utskottet under 3 bort hemställa

att riksdagen i anledning av regeringens förslag och motionen 1975:1778 på driftbudgeten under fiorlonde huvudtiteln lill Beredskap för ofiebekämpning lill havs m. m. för budgetåret 1975/76 anvisade ell förslagsanslag av 7 550 000 kr.

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Beredskapför oljebekämpning Ull havsm. m.

Hen ÅKERFELDT (c):

Herr lalman! Sjöfarten och ofielrafiken lill våra hamnar ökar för varie är. Därigenom ökas också utsläppen av ofieföroreningar. Riskerna för mer kataslrofarlade ofieulsläpp kommer härigenom ocksä att öka, inte minst pä grund av del allt slörre tonnage som kommer till användning. Del råder allmän enighet om all vi måste komma till rätta med dessa problem genom olika slags åtgärder - förebyggande åtgärder, mottagningsanläggningar i hamnar för ofieföroreningar och inle minst lagstiftning. Lagstiftningens eflerföfid måsle kunna kontrolleras genom effektiva bevakningsålgärder. Tullverket har ocksä sedan 1970 den här praktiska uppgiften att bekämpa löskommen ofia till havs och i kustvatten. 1 land och i våra hamnar har kommunerna del ansvaret.

Del har under en tid förts en räll livlig debatt om sättet för bekämpning av löskommen ofia. Det är glädjande att konstatera all inriktningen är att man i första hand bör försöka inringa löskommen ofia så tidigt som möjligl och helsl omedelbart i anslutning lill utsläppen lill havs. Man

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Beredskapför oljebekämpning till havsm. m.

är också enig om att det för mifion minst riskabla är alt på mekanisk väg ta hand om den inringade ofian. Del är alltså mycket angelägel att man pä alla sätt begränsar ilandflytandel, beroende pä de skador som kan åsamkas strandområdena - strandområden som vi med lanke pä deras särskilda egenskaper och kvaliteter vill ha speciellt skyddade för naturvärd och friluftsliv. Därför är det viktigt all tullverket fär tillgång lill material i tillräcklig omfattning för all kunna genomföra en sådan här ofiebekämpning i praktiken.

Vi har vid studium av generaltullstyrelsens anslagsframställning och vid jämförelse med vad departementschefen i budgetpropositionen vill anslå till anskaffning av olika bekämpningsanordningar funnit skäl till all tullverkets begäran borde bifallas.

I den motion som är bakgrunden till centerns reservation vid detta betänkande har vi därför föreslagit ell med 600 000 kr. förhöjt anslag. Eftersom vi särskilt betonat angelägenheten av alt hindra olja från att flyta in på stränderna har vi ocksä noterat viss snedhet i utrustningen: tillgången till länsor, som används för att inringa ofian, är mycket liten i förhällande lill annat material som har anskaffats. Endast 1 900 m högsjölänsor av i ulruslningsplanen för tullverket angivna 5 000 m är nu anskaffade. Tar man i beaktande att vi har en mycket lång kust-sträcka och alt det där finns 15 kuslbevakningsområden och 50 kust-posteringar - allt under tullverkets domvärio - och delar upp de här 1 900 m högsjölänsor finner man att det blir per kustposlering 38 m och per kustbevakningsomräde 126 m.

Jag nämner dessa siffror för att bevisa hur dåligt ställt del är med beredskapen när det gäller att la vara pä löskommen ofia pä öppna havet. Anslagsökningen bör därför enligt vär mening användas framför allt för att köpa in sådana här länsor. Föfier man majoritetens förslag blir det mycket små möjligheter att göra sådana inköp. Tullverket har nämligen också fått ökade arbetsuppgifter och skall även bekämpa löskommen kemikalie. För den skull måste nu tullverket anskaffa en basutrustning för att klara den uppgiften, och anslaget torde till allra största delen gä åt till delta. Därför blir del mycket litet kvar för inköp av länsor.

Herr talman! Det här är i korthet bakgrunden till vår reservation nr 2, och jag vill med del anförda yrka bifall lill denna.

Hen MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk):

Herr lalman! I vpk-molionen 381 har vi påpekat all del tycks vara en rätt utbredd uppfattning bland verksamma inom brandväsendet att hela räddningsfiänslen skulle ligga under staten. Bakgrunden är givetvis de svårigheter man upplever all inom ramen för den kommunala budgeten få medel lill den utrustning som behövs för de skiftande uppgifter som brandkårerna slår inför. Brandförsvarels uppgifter utökades ju i och med alt en ny brandlag trädde i kraft den 1 juli 1974. Utökningen innebar alt brandkårerna skall svara för den del av samhällets räddningsfiänsi som inle regleras i annan lagstiftning. Med räddningsfiänsi avses dä verk-

samhet som avvärier eller begränsar skador pä människor, mifiö eller egendom vid brand, ras, översvämning, ofieutflöde etc. Belräffande oljeskadebekämpning lill havs i kustvatten saml i Mälaren och Vänern står tullverkets kustbevakning för verksamheten.

Övergången från att vara mera renodlad brandkår lill räddningskår har således inneburit en hel del, och det är väl inte att undra över att man i detta sammanhang funderar över frågan om huvudmannaskapet. Som redan sagts upplever man nu på mänga häll svårigheter med att få fram de resurser i form av personal och materiel som egentligen erfordras. Della gör sig inle minst påmint i fråga om bekämpningen av ofieskadorna som kan vara verkligt svårbemästrade. Det åligger brandförsvaret att bekämpa ofieskador inom hamnområde, lill lands samt i sjöar och älvar, och för della förutsätts all varie kommun anskaffar viss försiahandsutrustning. Del anses däremot all större insatser bör klaras genom samverkan med närliggande kommuner.

Kustbevakningen skall alltså slå för bekämpningsinsatserna i Vänerns öppna vatten. Man har räknat med att det tar för lång tid att från Göteborg klara dessa, och dess utrustning är därför, i varie fall tills vidare, placerad i Vänersborg. Men det lar åtskilliga limmar att komma från Vänersborg lill norra Vänern, och delta ställer helt klart större krav på beredskapen hos kommunerna vid den delen av vårt lands största insjö.

Jag skall ta några exempel frän Kristinehamns kommun för alt visa de problem som kan finnas på lokal nivå när det gäller alt klara beredskapen för att förhindra eventuella ofieskador. Nu är väl Kristinehamn i någon mån en särpräglad kommun genom att det inom dess gränser finns en räll stor skärgård omfattande tusentalet öar. Vill del sig illa kan elt ofieulsläpp innebära att åtskilliga av dessa öar påverkas samtidigt. I förening med de brandrisker som också finns - niånga av öarna har sommarstugebebyggelse - ställer del givetvis slora krav på bätutrusl-ningen. Del gäller ju all snabbt ta sig ul lill öarna, och båten bör också kunna ta med tillräckligt med personal.

Det här är en fråga som man hittills inte kunnai lösa i Kristinehamns kommun. Men del är ju, som jag förut sade, avsett att kommunerna skall samverka när del gäller slörre räddningsinsatser. Ett sådant samarbete har också päbörials och man har nu en del utrustning, länsor o. d., förlagd till Karistad. Men enligt vad man säger vid Kristinehamns brandkår fordras det räll mänga för all sköta denna utrustning, och man har inle den personalstyrkan. När del är fråga om saneringsåtgärder ställer det sig något annorlunda, då det arbetet handhas av byggnadskontorel. Brandkårens ansvar upphör ju i och med att faran är avvärid.

Ofia som släpps ul i öppet vatten kan ocksä driva in i hamnområdet innan kustbevakningen har någon möjlighet att komma pä plats. Detta förorsakar i regel kommunerna ökade kostnader. Genom att oljeberedskapen i hamnområde i princip ligger pä kommunerna utgår inle ersättning av statsmedel för bekämpning och sanering av ofieulsläpp i hamnområden. För ofia som flutit i land från havet eller öppet vatten

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Beredskapför oljebekämpning till havsm. m.

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Beredskapför oljebekämpning till havsm. m.

i Vänern får kommunerna annars ersättning, om kostnaden för bekämpningen eller saneringen överstiger etl belopp av 3 000 kr.

All kommunerna kan fä vidkännas betydande kostnader visar ytterligare elt exempel från Kristinehamn. Vintern 1969-1970, före den nya brandlagens tillkomst, hade man i flera månader arbeie med dels bekämpningen, dels saneringen av ett ofieulsläpp. Kostnaden för della belöpte sig till 180 000 kr., varav efter underhandling med statliga myndigheter kommunen flck stå för 40 000 kr. Om detta hade skett nu, efter den nya brandlagens tillkomst, skulle staten inte betala någonting, beroende på att ofieskadan låg inom hamnområdet.

Ofiebältet hade drivit fram och lillbaka flera gånger frän den ena sidan av hamninloppet lill den andra, och det skulle ha kunnat länkas att det flutit ut i öppet vatten. Dä uppställer sig strax en intressant fråga: Skulle staten dä påta sig kostnaderna för ofiebekämpningen?

Jag har. herr talman, med de här exemplen, som säkert kan upprepas från mänga andra platser, velat peka pä de problem som hör ihop med del delade huvudmannaskapet när del gäller ofiebekämpning. En del av dessa problem, de ekonomiska, skulle minska, om staten övertog hela del ekonomiska ansvaret för all ofiebekämpning till sjöss. Jag menar dock att del ändamälsenligaste vore all överföra all ofiebekämpning -till havs, i kustvatten, i Mälaren och i Vänern inkl. hamnområden -till kustbevakningen och alt riksdagen bör hemställa hos regeringen om all åtgärder vidtas för detta.

Della är innebörden i vpk-reservalionen nr 1, och jag yrkar bifall till den. Samtidigt vill jag yrka bifall till reservation nr 2.

Hen HÅKANSSON i Trelleborg (s):

Herr lalman! Jag lyssnade med uppmärksamhet till både herr Åkerfeldt och herr Magnusson i Kristinehamn, för jag trodde alt de skulle tillföra ärendet någonting som var nytt för oss som har deltagit i utskollsarbelel. Tyvärr blev del inte sä.

De här tingen har nyligen diskuterats i kammaren i samband med att kommunminislern har svarat på frågor, och jag kan därför begränsa mig kraftigt. Utskottet har penetrerat problemen i samråd med företrädare för olika nyckelorgan; tullverket är nämnt, men statens brandnämnd. Kommunförbundet och folk frän departementet har också varit med.

Utskottet har i sill belänkande beskrivit de vikliga förändringar som är på gäng - förändringar som kanske är initierade av motionen 119, vilken därför nu kan avslås - men givelvis också presenterat nuläget i övrigt.

Herr talman! Jag vågar tolka utskottet sä, trots reservationerna, att man är överens i de slora linjerna. Differensen i uppfattningen kommer fram först när man gör den lotalekonomiska bedömningen. En majoritet avstyrker bifall till motionerna 381 och 1778 av del skälet att man i det här sammanhanget som i så många andra måsle göra prioriteringar med därpå föfiande justeringar av sina ambitioner. Så enkelt är del.

De övriga argumenten, herr lalman, finns redan dokumenterade i olika sammanhang, varför jag skall avslå från all upprepa dem. Jag yrkar bifall till civilutskottels hemställan under punkten 2 i betänkandet nr 6, som nu behandlas.

Hen MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk):

Herr lalman! Herr Håkansson i Trelleborg sade inte så myckel, och jag skall inte i första hand polemisera med honom. Jag tror emellertid alt man skall vara klar över - jag vill trycka pä det ytterligare innan diskussionen är över - alt del sedan den nya brandlagen tillkom, även om den för all del inte har varit i kraft sä länge, tydligen har uppstått svårigheter av del slag som jag förut redovisade. Man tycks mer och mer komma till insikt om att här föreligger väldigt slora problem, som skulle kunna lösas på ell bättre sätt om hela räddningsfiänslen - speciellt ofiebekämpningen - komme i statens hand. Jag vill också betona all del redan under remissbehandlingen av räddningsfiänstutredningens förslag var åtskilliga remissinstanser som menade alt del skulle vara ändamålsenligt att så bleve fallet.

Herr Håkansson i Trelleborg säger att det är nödvändigt att göra prioriteringar, och det är alldeles givet. Men om man kan peka pä att man, som i del här fallet, skulle vinna sä mycket på ett förstatligande ur rationell synpunkt och all del ekonomiskt säkert skulle betyda väldigt myckel för många kommuner och för landet som helhet, så lycker jag all del vore värt att saken las upp till behandling. Vad jag hoppas med denna moiion är an man i alla fall uppmärksammar problemställningen, som del säkert blir tillfälle all vidareutveckla senare, eftersom jag är övertygad om all den här diskussionen kommer igen.

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Beredskapför oljebekämpning till havsm. m.

Hen HÅKANSSON i Trelleborg (s):

Herr talman! Jag vill tillfoga en detafi sä att saken blir mera komplett. Vad herr Magnusson i Kristinehamn egentligen önskar är att ofiebe-redskapen i hamnarna skall föras över till tullverkets ansvarsområde. De som ulnytfiar de fiänster ett hamnbesök medför får betala för detta. Skulle herr Magnusson få rätt, så fick vi den kanske något underliga ordningen alt elt organ fick inkomsten, etl annat fick svara för ofie-skadeskyddet. Jag vill bara ha sagt detta så att del finns med inför de bedömningar som man skall göra litet längre fram i dessa frågor.

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Claeson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Kristinehamn begärt votering upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition:

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Kostnaderför kommunal beredskap

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottels hemställan i belänkandet nr 6 punkten 2 mom. 1 rösiar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Claeson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Kristinehamn begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resullal;

Ja - 285

Nej - 16

Avstår - 1

Mom. 2

Utskottels hemställan bifölls.

Mom. 3

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels reservationen nr 2 av fru Olsson i Hölö m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Åkerfeldt begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet nr 6 punklen 2 mom. 3 röstar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av fru Olsson i Hölö m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Åkerfeldt begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 205

Nej - 95

Avstår - 1

Punkten 3

Utskottets hemställan bifölls.

Punklen 4

Kostnader för kommunal beredskap

Regeringen hade under punklen C 4 (s. 73-74) föreslagit riksdagen att på driftbudgeten under fiorlonde huvudtiteln lill Bidrag lill kostnader för kommunal beredskap för budgetåret 1975/76 anvisa elt reservationsanslag av 1 500 000 kr.

I delta sammanhang hade behandlats molionen 1975:407 av herrar Eriksson i Ulfsbyn (c) och Sfiernslröm (c), vari hemställts

1. att riksdagen till Bidrag lill kostnader för kommunal beredskap för budgetåret 1975/76 anvisade ell reservationsanslag av 2 mifi. kr.,

2. all riksdagen uttalade sig för all den kommunala beredskapsplanläggningen påskyndades och avslutades senast under budgetåret 1977/78.

Utskollet hemslällde

1. beträffande anslag all riksdagen med bifall lill regeringens förslag och med avslag på motionen 1975:407, yrkandet 1, på driftbudgeten under fiorlonde huvudtiteln till Bidrag lill kostnader för kommunal beredskap för budgetåret 1975/76 anvisade etl reservationsanslag av 1 500 000 kr.,

2. belräffande liden för kommunal beredskapsplanläggning att riksdagen skulle avslå motionen 1975:407, yrkandet 2.

Reservationer hade avgivits

3. beträffande anslag av fru Olsson i Hölö saml herrar Åkerfeldt, Matts
son i Skee och Olof Johansson i Stockholm (samtliga c) som ansett all
utskottet under 1 bort hemställa

all riksdagen i anledning av regeringens förslag och med bifall lill molionen 1975:407, yrkandet 1, för budgetåret 1975/76 på driftbudgeten under fiorlonde huvudtiteln till Bidrag lill kostnader för kommunal beredskap anvisade ell reservationsanslag av 2 000 000 kr.,

4. belräffande liden för kommunal beredskapsplanläggning av fru Ols
son i Hölö saml herrar Åkerfeldt, Mattsson i Skee och Olof Johansson
i Stockholm (samtliga c) som ansett att utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975:407, yrkandet 2, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Kostnaderför kommunal beredskap

Hen ÅKERFELDT (c):

Herr lalman! Del kommunala beredskapsplanläggningen har varit en tämligen utdragen historia. Knappast någon anade, när riksdagen för mer än tio är sedan antog lagen om kommunal beredskap, alt i dag endast drygt hälften av kommunerna skulle ha klarat av denna beredskapsplanläggning. Det gick först och främst sju är efter lagens tillkomst innan man kunde sätta i gång det praktiska arbetet, och med den tidsplan som anges i budgetpropositionen kommer del att ha tagit ännu längre lid innan planeringsarbetet är slutfört i alla kommuner.

Verkställande organ för planeringen och för bidragsgivningen lill kommunerna är riksnämnden för kommunal beredskap. Enligt riksnämndens program 1970 skulle arbetet i kommunerna klaras av under en femårsperiod, förutsatt att etl bidrag på 2,5 mifioner per år utgick, och alltså vara klart under budgetåret 1975/76. Riksdagen anslog emellertid inte del här beloppet, varför riksnämnden har nödgals revidera sin tidsplan. Nu är målet all planeringen skall vara färdig under budgetåret 1977/78,

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Kostnaderför kommunal beredskap

och för den målsättningen krävs elt anslag om 2 mifioner för kommande budgetår. Men utskottet har i är - liksom tidigare år - godkänt endasl ell reducerat belopp, nu angivet lill 1,5 mifioner, samtidigt som utskottet i likhet med alla tidigare är då den här frågan behandlats har skrivit att uppgiften är myckel angelägen.

Med del av utskottsmajoriteten förordade anslaget kan emellertid inle lidsplanen hållas, utan den kommer all föriängas med ytteriigare ell är. Frän centerpartiet har vi under alla år som della anslag har behandlats reserverat oss lill förmän för den ursprungliga lidsplanen och dess anslagsberäkning, och vi gör så även denna gång. Del har vi utvecklat i reservationerna 3 och 4. I reservationen 4 yrkar vi all riksdagen uttalar alt den angivna lidsplanen skall hållas-och i reservationen 3 att anslaget skall ökas i enlighet därmed.

Skälen för denna beredskapsplanläggning har vi upprepat de senasie åren. De är - jag säger del ulan alt gä närmare in pä dem - oförändrat starka. Med lanke på alt de civila komponenterna kommer att få allt slörre betydelse i ell avancerat totalförsvar och eftersom del är naturiigt för oss att salsa stora summor pä en god planering av fredssamhällel och dess utveckling borde del, anser vi, vara minst lika naturligt all satsa på en planering som har lill syfte att klara livsviktiga samhällsfunktioner i etl läge av krigs- eller beredskapstillständ.

Herr talman! Med del anförda vill jag yrka bifall till reservationerna 3 och 4.

Herr HÄLL (s):

Herr talman! Som herr Åkerfeldt sade har denna fråga varit uppe lill behandling många gånger, och man kan alltså beteckna den som en gammal bekant. I fiolårets debatt hade vi en längre överläggning, och jag redogjorde då för uiskottsmajoritetens synpunkter. Utskottet instämde dä i att frågan är angelägen men sade att vi måsle ta hänsyn till de ekonomiska förutsättningarna. Vidare ansåg majoriteten all den personalorganisation som sysslar med dessa frågor sä att säga är avstämd efter de resurser som tilldelats. Även i år har utskottets majoritet anslutit sig lill förslaget om 1,5 mifioner.

Ulan alt gå in pä den lid som varit kan vi emellertid nu konstatera att vi är framme vid en tidpunkt i handläggningen där vi kan se att planläggningen kommer all klarna inom överskådlig tid, och del är ju del väsentliga.

Med anledning därav, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets hemställan.

Hen ÅKERFELDT (c);

Herr lalman! Mot bakgrund av att herr Häll sade all vi nu närmar oss slutet för planeringen vill jag tillägga, ulan alt orda för myckel om detta, att del finns flera tillkommande skäl för att planeringen bör slutföras snart. Elt skäl är att den nya försvarsulredningen i sina direktiv

har fält i uppgift att beakta en rad olika planeringar som görs, bl. a. civilförsvarets perspeklivplaner, del ekonomiska försvarels perspektiv-studier saml - och det är vikligl i sammanhanget - de särskilda studier avseende övrigl totalförsvar som också görs. Just dit hör kommunernas planläggning, och därmed blir den kommunala planläggningen en av komponenterna i underiaget för del kommande försvarsbeslutet.

Jag vill ocksä erinra om alt civilförsvarsstyrelsen har initierat en utredning om samordning mellan räddningsfiänslen i kommunerna i krig och fred. Det har också elt naturligt samband med denna planering.

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Kostnaderför kommunal beredskap

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av fru Olsson i Hölö m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Åkerfeldt begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet nr 6 punkten 4 mom. 1 rösiar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av fru Olsson i Hölö m. fl.

Ja - 215 Nej - 77

Mom. 2

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av fru Olsson i Hölö m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Åkerfeldt begärt votering upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottels hemställan i belänkandet nr 6 punklen 4 mom. 2 rösiar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av fru Olsson i Hölö m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Åkerfeldt begärde

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Reklamskatten

rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat;

Ja - 215 Nej - 76

§ 14 Reklamskatten

Föredrogs skatleutskottets belänkande nr 12 med anledning av motioner om reklamskatten.

1 detta belänkande behandlades molionerna

1975:1 av herrar Andersson i Örebro (fp) och Hovhammar (m), vari hemställts att riksdagen beslutade upphäva skatten på annonser och reklam,

1975:427 av herr Clarkson m. fl. (m), vari hemställts alt riksdagen beslutade dels att slopa reklamskatten, dels alt hos regeringen begära översyn i tillämpliga delar av bestämmelserna för mervärdeskattens uttagande,

1975:440 av fru Ström m. fl. (s),

1975:441 av herr Strömberg i Botkyrka (fp), vari hemställts alt riksdagen beslutade om sådan ändring av reklamskalleförordningen (1974:416) alt tidningar som gavs ut av politiska eller andra ideella organisalioner medgavs återbetalning av och befrielse frän reklamskatt även om de tillhandahölls gratis,

1975:686 av herr Carlslröm m. fl. (fp, c, m),

1975:1036 av fröken Andersson (c) och herr Josefson (c), vari hemställts alt riksdagen beslutade att punkten 2 av anvisningarna till 1 § förordningen (1972:266) om skall på annonser och reklam skulle ha av motionärerna angiven lydelse, innebärande att sådan affärsleknisk information som tidigare var undantagen från beskattning skulle befrias från reklamskall,

1975:1082 av herrar Romanus (fp) och Ahlmark (fp),

1975:1091 av herrar Träff (m) och Hylländer (fp), vari hemställts alt riksdagen beslutade sådana ändringar i reklamskalleförordningen

1. all framställning av annonsbilagor alllid beskattades,

2. all trycksaker med information enbart lill näringsidkare undanlogs från skatt,

3. att från mervärdeskatt undantagna publikationer alllid tillförsäkrades räll till återbetalning av reklamskatt samt

1975:1094 av herr Turesson (m).

Utskottet hemslällde

1. belräffande avveckling av reklamskallen all riksdagen skulle avslå

1. molionen 1975:1,

2. motionen 1975:427 i denna del,

2. belräffande översyn av mervärdeskatten på periodiska publikationer all riksdagen skulle avslå motionen 1975:427 i denna del,

3. beträffande avveckling av reklamskatten på reklamtrycksaker att

riksdagen skulle avslå molionen 1975:686,

4. beträffande undantag från reklamskatt för viss konsumentupplysning all riksdagen skulle avslå molionen 1975:440,

5. belräffande reklamskallen för vissa tidningar och annonsbilagor

1. att riksdagen med anledning av motionen 1975:441 och molionen 1975:1091 punkterna 1 och 3 skulle anta av utskottet framlagt förslag lill lag om ändring i förordningen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, innebärande dels all undanlag från beskattningen skulle göras för annonser i periodisk publikation som väsentligen framstod som organ för politiska eller andra ideella organisalioner, dels all skattefrihet för annonsbilaga som framställts hos annan än hu-vudpublikalionens utgivare skulle föreligga endast när reklamen enbart avsåg själva publikationen,

2. all riksdagen skulle avslå

1. molionen 1975:441,

2. motionen 1975:1091 punkterna 1 och 3, lill den del molionerna inle tillgodosells genom vad utskottet hemställt under 5.1,

6. beträffande undanlagsreglerna för reklamlrycksaker all riksdagen
skulle avslå

1. molionen 1975:1036,

2. molionen 1975:1091 punkten 2,

7. belräffande reklamskall på vissa uppgifter i telefonkatalogen alt riksdagen skulle avslå molionen 1975:1082,

8. belräffande befrielse från reklamskall för idrottsföreningar att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1094.

Reservation hade avgivits av herrar Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred (c), Josefson (c), Sundkvist (c), Hallenius (c), Träff (m) och Hörberg (fp) som ansett att utskottet under 6 bort hemställa

all riksdagen med bifall till molionerna 1975:1036 och 1975:1091, punkten 2, skulle anta av reservanterna framlagt förslag lill lag om ändring i lagen (1972:266) om skall på annonser och reklam.

Till betänkandet hade fogats ett särskilt yttrande av herrar Magnusson i Borås (m). Träff (m) och Hörberg (fp).

Hen SUNDKVIST (c);

Herr talman! Som framgår av rubriken behandlar skatleutskottets betänkande nr 12 reklamskallen. Vi har i utskottet tagit upp frågan på grund av en rad moiioner. I molionerna har - för alt ta de båda ytterligheterna - yrkats på upphävande av skatten, och på en utvidgning av beskallningsområdel. Jag skall inle beröra alla molionerna, ulan vill uppehålla mig vid en enda moiion, nr 1036 av centerpartisterna Karin Andersson och Stig Jo.sefson. De hemställer i den motionen om en mindre ändring av anvisningarna till I ij förordningen om skall på annonser och

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Reklamskatten

4 Riksdagens protokoll. Nr48-51

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Reklamskatten

reklam. Jag har så myckel slörre anledning all uppehålla mig vid just den motionen som den är grunden för den reservation som är fogad till betänkandet.

1974 års riksdag reviderade reklamskallereglerna. Huvudfrågan den gången var hur del skattepliktiga varuområdet för reklamlrycksaker skulle avgränsas. De ändringar som då vidtogs kom bl. a. all innebära all prislistor, tekniska produktbeskrivningar, reservdelskataloger o. d., som tidigare har varit undantagna från skall om de inte alls eller endasl i ringa män innehöll säfiargumenl, nu blev beskattade om de var avsedda för konsumenter. Som konsumenter räknas då industrier, verksläder, lantbrukare m. fl., alltså de som köper de varor som det här är fråga om och använder de varorna i sin verksamhet.

I motionen 1036 yrkas nu på en ändring av reklamskatteförordningen på del sättet alt sådan affärsteknisk information som tidigare varit undantagen nu äter skall befrias frän skall. Orsaken lill yrkandet är, som del sägs i molionen, alt knappast någon vid förra årets behandling av del här ärendet avsåg all revideringen skulle få den effeki som den har fått. Knappast har del varit finansministerns och inte heller skatleutskottets mening att detta skulle få den effekten all varor beskattas som inte har och inle utges i reklamsyfte. Också vi reservanter lycker all det är orimligt alt pä della sätt begränsa undantagsreglerna i fortsättningen.

Del försvar som skatteutskottets majorilel nu drar upp för alt bibehålla den nuvarande ordningen är alt det skulle bli svåra gränsdragningsproblem om man biföll molionen och reservationen. Jag anser det vara ett sakligt dåligt underbyggt resonemang som utskottet här har använt sig av. Del måste väl i all rimlighets namn vara på del sättet, alt om man har en reklamskatt så skall den skatten drabba de trycksaker som innehåller reklam och inle drabba andra trycksaker som knappast kan sägas innehålla någon reklam alls. Utskottet skriver; "Om informationen till älerförsäfiare och den interna informationen kan självfallet sägas att de utgör ell led i marknadsföringen och följaktligen skall ses

som avsättningsfrämjande åtgärder som bör kunna beskattas ." Detta

kan i varie fall inle gälla prislistor pä reservdelar, reservdelskataloger o. d. Jag skulle litet rafiant vifia säga att med dem förhåller det sig på rakt motsatt sätt. Del är sannerligen inle för att visa starka säfiargumenl som man tar fram reservdelslislor med prisuppgifter - gjorde man det kanske affären aldrig skulle bli av. Säfiaren lar inle fram de prisuppgifterna förrän affären är gjord, därför kan man inle säga alt dessa prislistor används som säfiargumenl eller har något reklamvärde.

Tyvärr har vi i utskottet inte blivit eniga om ell bifall lill molionen. I och för sig beklagar jag det. De tre borgerliga partiernas representanter i ulskotlei har vid betänkandet fogat en reservation där vi hemställer alt riksdagen bifaller det förslag lill lagändring som framförs i motionen 1036, och jag ber att få yrka bifall till den reservationen.

Under detta anförande övertog herr andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen TRÄFF (m):

Herr lalman! Jag har begärt ordet i den här debatten i min trefaldiga egenskap av motionär, reservant och undertecknare av del särskilda yttrande som är fogat vid skalleulskollels betänkande.

I det sistnämnda redovisar jag tillsammans med herr Magnusson i Borås och herr Hörberg vår och våra partiers principiella inställning lill reklamskatten. Vi vidhåller att den kritik som har riklats mol denna speciella punktskatt alltifrån dess tillblivelse i allt väsentligt har varit väl motiverad. Kritiken har också fåll etl allt starkare slöd av erfarenheterna från reklamskallelagens tillämpning. Vi menar också all den förhållandevis blygsamma nettointäkten för statskassan inte rimligen kan motivera del omfattande administrativa arbeie och den rättsosäkerhet som lagen vållar berörda företagare. Det är som vanligt de mindre förelagen som härvidlag får bära den relativt sett tyngsta bördan.

Skatteutskottet är förvisso inte omedvetet om problemen. Bekymmer över de besvärliga tolknings- och gränsdragningsfrägorna genomsyrar hela ulskottsbelänkandet. Utskottet konstaterar med beklagande alt lagstiftningen om reklamskall innehåller ell antal svårgenomträngliga regler. Det är, herr talman, förvisso en lika djup som föreståelig suck ur ett kvalt bröst.

Det finns föfiaklligen anledning att beklaga alt man inte vill dra den som jag lycker enda logiska slutsatsen av vad man nu vel om reklam-skattelagstiftningens effekter, nämligen all snarast möjligl föranstalta om skattens avskaffande. Moderata samlingspartiet önskar alt sä måtte ske men bedömer att det för dagen inte finns förutsättningar för bifall till elt sådant yrkande här i riksdagen. Det har därför synts angelägel all om man nu inle kan uppnå den bästa lösningen åtminstone söka å-sladkomma något som kan kallas den näst bästa - en klarare utformad lagtext.

Elt sådant försök representerar motionen 1091 somjag har väckt tillsammans med herr Hylländer. Vi kan nu med tillfredsställelse konstatera all försöket blev framgångsrikt så lill vida som utskottet ägnat molionen en utförlig behandling och också ställt sig bakom två av de tre yrkanden som molionen utmynnar i. Del tredje yrkandet, som utskottet trols en viss förståelse i sak inle ansett sig kunna biträda, återkommer delvis i den reservation som representanterna för de tre borgerliga partierna har fogat vid utskottets betänkande.

Herr Tage Sundkvist har nyss redovisat innehållet i och motiven för reservationen, varför jag skulle kunna falla mig mycket kort i min plädering. Men lät mig ändå handgripligen få illustrera med ell exempel på en sådan trycksak som vi reservanter inte anser bör belastas med reklamskatt. Jag har här i handen etl som jag tycker bokstavligen tungt vägande argument i form av en produktkatalog från Svenska Fläktfabriken. Det är en nätt liten sak som väger exakt 3 kilo. De 930 finstilta sidorna upptar oftast synnerligen noggranna specifikationer över olika fläktars konstruktion och funktion. Där finns prestandakurvor för Ijud-

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Reklamskatten

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Reklamskatten

dala, lufthastigheter och iryckfall.

Man kan väl inte beteckna den här katalogen som en reklamirycksak utan att göra våld pä ord. Det gjorde man inle heller fram till den 1 september förra året. Då ändrades emellertid reklamskattereglerna så att trycksaker av della slag blev skaltebelagda. Motivet för ändringen var -del utgår jag ifrån -att skapa klarare avgränsningar av del skattepliktiga varuområdet. Effekten blev emellertid bl. a. denna ologiska utvidgning av beskallningsområdel.

Jag skulle vilja rubricera del inträffade som etl olycksfall i arbetet, vilket inle är alltför överraskande, så snårig som den här terrängen är. Men del förhållandel ursäktar ju knappast utskotlsmajorilelens ovilja alt rätta till saken. Jag lycker all den motsatta inställningen borde ha varit mera naturlig.

Lät mig tillägga alt om uiskottsmajoritetens uppfattning skulle bli vägledande för bedömningen av det skattepliktiga varuområdet, har man i verkligheten medvetet utökat detta att omfatta vissa trycksaker oavsett användningsområde. Detta kan aldrig ha varit avsikten vid lagens tillkomst.

Herr lalman! Jag kan inle finna annat än all reservanternas förslag till ändring av anvisningarna lill ett paragraftecken i lagen om skatt på annonser och reklam är sakligt väl underbyggt och ytterst angelägel att få genomfört. Jag yrkar därför bifall lill den reservation som är fogad vid utskottets belänkande nr 12.

Hen ANDERSSON i Örebro (fp);

Herr talman! 1 motionen 1, som behandlas i skalleulskottets belänkande nr 12. föreslås etl avskaffande av skallen på annonser och reklam. 1 folkpariiel har vi haft den principiella uppfattningen ända sedan den här beskattningen infördes all del är felaktigt att beskatta annonser och reklam och att det finns andra objekt som bättre lämpar sig för beskattning. Det torde knappast heller vara förenligt med en god presspolitik alt belasta tidningarnas annonsintäkter med en skall.

Som vi säger i molionen har annons- och reklamskallen alltsedan den infördes varit föremål för en omfattande kritik, och herr Träff har här redogjort för en hel del krångligheter när det gäller reklamskatten. Utskottet delar ocksä den uppfattningen men tillägger att det har förekommit åtskilliga klara överdrifter i den kritiken. Låt gå för del! Men det har också, som framgick av herr Träffs anförande, varit utomordentligt svårt för den skaltskyldige all läsa ul vad som är skattepliktigt eller ej. Därför är det inte heller förvånande alt kritiken varit stark och i vissa fall gått till överdrifter.

Del kan anföras en rad argumeni för ell slopande av annons-och reklamskatten. De argumeni som under tidigare år framförts frän oss i folkpariiel mot denna skatteform är enligt vår mening fortfarande fullt bärkraftiga. Uppfattningarna i denna fråga är kända här i riksdagen, och jag vill därför endasl yrka bifall till motionerna I och 427, som behandlas i skatteutskottets belänkande nr 12.

Hen CARLSTEIN (s);

Herr talman! Det kanske finns skäl all erinra om att när annonsskallen infördes den I juli 1971 skedde del i första hand för alt skapa ell utrymme för det statliga stödet lill dagspressen. Utan detta stöd hade åtskilliga tidningar i vårt land inte kunnai fortsätta sin utgivning. När riksdagen 1972 beslöt att utvidga annonsskallen till en allmän reklamskatt, motiverades delta bl. a. med att man därigenom ville undvika en snedvridning av reklammarknaden lill pressens nackdel.

Bestämmelserna för beskattning av annonser och reklam reviderades vid 1974 års riksdag. En del av de nu gällande reglerna lillämpas sedan den I september 1974. De har med andra ord varit i kraft en myckel kort lid. I samband med förra årets riksdagsbehandling ägnade vi oss ål en ganska ingående delafigenomgång av bestämmelserna. Därför finns det kanske inte skäl alt nu upprepa detta.

Utskottet har i år haft all la ställning till nio motioner med yrkanden, som har omfattat allt frän en avveckling av skallen på annonser och reklam lill detafiändringar av nuvarande bestämmelser. Eftersom yrkandena om en avveckling av skallen inte föfits upp i någon reservation ulan endasl har resulterat i etl särskilt yttrande, avgivet av moderaternas och folkpartiets företrädare i utskottet, hade del kanske inte funnits anledning all behandla motionerna mer ingående än som har skett i utskottets betänkande. Nu har emellertid herr Andersson i Örebro tydligen inte kunnat acceptera den behandling som hans partivänner i utskottet har beställ motionerna med, utan han har ställt ell yrkande som går utöver hans partivänners yrkande i utskottet. Han föreslär nämligen all reklamskatten skall slopas.

Det kan dä finnas skäl all klara ul att ell bifall lill detta förslag skulle innebära ett inkomstbortfall på i runt tal 100 mifi. kr. I budgeten för 1975/76 är inkomsten upplagen lill 111 mifi. kr.

Herr Andersson säger att det finns andra objekt som bättre lämpar sig för beskattning. Del står också i hans motion. Tråkigt nog har motionärerna uraktlåtit att ge några som helsl exempel på sådana objekt. Det hade varit ganska intressant om motionärerna samtidigt hade talat om var man skall ta in 111 mifi. kr., när reklamskallen avvecklas.

Behandlingen av övriga motioner har resulterat i att utskottet föreslår tvä ändringar av gällande bestämmelser samt i ett reservationsvis framfört yrkande av de borgerliga ledamöterna i utskottet. När det gäller ändringarna är de i första hand ell lillmötesgäende av molionen 441 av herr Sirömberg i Botkyrka och till viss del ell tillmötesgående även av motionen 1091 av herrar Träff och Hylländer, vilka har föreslagit all tidningar som utges av politiska och andra ideella organisationer skall befrias från annonsskalten liksom de tidigare befriats från mervärdeskatt. Bl. a. är del här fråga om informationstidningar som utges med hjälp av partistödsmedel. Utskottet har tillgodosett motionerna i della stycke genom etl tillägg lill 4 ij, som gör att man från annonsskati undantar publikationer av det slag som motionärerna har angivit.

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Reklamskatten

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Reklamskatten

Herrar Träff och Hylländer har i den tidigare nämnda motionen 1091 tagit upp ell annat problem, som utskottet har tagit fasta på och söker rätta lill. Del gäller den möjlighet att undgå skatt som funnits genom att framställa annonsbilagor hos någon annan än huvudpublikationens utgivare. Utskottet har tillmötesgått motionärerna och har alltså täppt lill den möjligheten genom ett tillägg till 5 och 6 i;.

Den lill betänkandet fogade reservationen lar upp frågan om behandlingen i skattehänseende av reservdelskalaloger, prislistor m. m. Den förändring av beskattningen som 1974 års riksdag beslutade innebär all trycksak med ell avsällningsfrämjande syfte betraktas som reklamirycksak och alltså beskattas. Bestämmelserna, som reservanterna nu vill ändra på, trädde i kraft den 1 september 1974 och tillkom främst för att förenkla lillämpningsbeslämmelserna och minska antalet undanlag från beskattningen. Utskottet har kunnai konstatera alt den vidtagna förändringen medfört väsentliga fördelar för beskaltningsmyndigheten och är nu inle berett att återigen ändra bestämmelserna.

Reservanternas argumentering för alt undanta reservdelskalaloger, prislistor m. m. från beskattningen är ingalunda invändningsfri. Vad man vill undanta är "affärsleknisk information om priser, produkter, sortiment eller motsvarande". Det är alltså ett ganska vitt område de vill undanta från beskanningen, och ell bifall lill reservationen skulle säkeriigen ge upphov till tolkningsbekymmer och nya gränsdragningsproblem.

Herr lalman! Med det anförda ber jag alt få yrka bifall till utskottets hemställan.

Hen SUNDKVIST (c) kort genmäle;

Herr talman! Herr Carlstein inledde sitt anförande med en liten historieskrivning över annons- och reklamskatten. Jag har ingen anledning att invända mot den, men jag kan fylla på den med att konstatera att det var socialdemokraterna och centern som utgjorde majoriteten i riksdagen när denna skatt infördes. Jag skall gärna göra det erkännandet därför att vi aldrig yrkat på alt reklamskalleförordningen skall upphävas. Vad vi yrkar pä nu är en smärre ändring. Därav följer alltså att jag inle har särskilt myckel lill övers för del yrkande som framställts av herr Andersson i Örebro. Jag har yrkat bifall till reservationen och i övrigl till utskottets hemställan och behöver därför inte yrka avslag på del yrkande herr Andersson har ställt under debatten.

Vad beträffar den smärre ändring som vi föreslär i reservationen är det i och för sig riktigt som herr Carlstein säger, all del beslul som vi vill ha undanröjt trädde i kraft den 1 september 1974. Det har sagts att detta beslul har givit en viss effeki på så sätt all del uppställ färre problem med gränsdragningar. Jag kan hålla med om alt det är på del sättet, men vi slår ändå benhårt fast vid all man inte skall ha kvar en bestämmelse som innebär beskattning av trycksaker som klart och tydligt saknar reklamvärde. Jag anser att i det fallet får man dras med gränsdragningsproblemen och försöka hitta några gränser. Annars går man

ifrån en väsentlig princip. Är det meningen att beskatta trycksaker som har reklamvärde, sä skall vi naturligtvis stanna vid att beskalla sådant som verkligen innehåller reklam och undanta allt annat. Det är den enkla princip som ligger bakom reservationen, och jag kan inle förstå annat än all vi bör hålla fast vid den principen. Annars kommer vi att fä del ytterst besväriigl med reklamskalleförordningen över huvud taget.

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Reklamskatten

Herr ANDERSSON i Örebro (fp) kort genmäle;

Herr lalman! Herr Carlstein kritiserade mig för att jag har gått emot vår man i skatteutskottet. Jag vill till del bara säga att vär principiella uppfattning står fast, som kanske också framgår av det särskilda yttrandet - herr Hörberg slår ju med på del - som innehåller i sak detsamma. Men jag ville markera denna uppfattning genom mitt tidigare yrkande, som jag nu preciserar:

att riksdagen beträffande avveckling av reklamskallen med bifall till molionen 1975:1 av herrar Andersson i Örebro och Hovhammar samt motionen 1975:427 av herr Clarkson m. fl. i motsvarande del beslutar anta föfiande Förslag till

Lag om upphävande avförordningen (1972:266) om skatt på annonser och reklam

Härigenom förordnas att förordningen (1972:266) om skall pä annonser och reklam skall upphöra alt gälla vid utgången av juni månad år 1975.

Sedan, herr lalman, ansåg väl herr Carlstein alt vi skulle komma med några skatleobjekl som skulle komplettera elt sådant här bortfall. Jag vel rätt väl all del inle brukar saknas fantasi på regeringssidan när del gäller att införa nya skatter.

Herr TRÄFF (m) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Carislein nämnde i sitt anförande all ell av yrkandena i den motion, som jag slår som första namn på, innebar alt man täppte till en lucka i lagen. Jag är medveten om det. Jag är också klar över att de som i fortsättningen genom denna åtgärd kommer att få betala reklamskatt pä en produkt som de tidigare inte behövt betala sådan skatt pä inte kommer att vara särskilt entusiastiska för del. Men jag hoppas att det förhällandet all man nu försöker rätta lill fel ät båda håll skall tas som bevis för hur angelägen man är alt få en i och för sig mycket märklig och svårtolkad lag någorlunda tillfredsställande. Därför hade det varit angenämt om man i bedömningen ål andra hållet hade varit lika generös och lika snabb i handling.

Jag har litet svårt, herr Caristein, att hänga med i den här motiveringen för reklamskatten, när man tillämpar den på della säll. Enligt historieskrivningen införde man ju skall på reklamlrycksaker för att undvika en snedvridning i förhållandet lill skatt på annonser. De reklamtrycksaker, som reservanterna nu vill undanta genom en ganska enkel skrivning i anvisningarna till lagen, kommer väl ändå inte all på något sätt

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Reklamskatten

medverka lill all en sådan snedvridning kan uppstå. Del finns ju ingen möjlighet för Fläktfabriken alt annonsera i tidningar som alternativ till den irekilos katalog som jag visade upp. Därför är del väl tvivelaktigt om utskollsmajorilelen behöver visa sådan rädsla som den gör för all att området för undanlag möjligen skulle kunna bli litet för vitt, när denna vidsträcklhel i varie fall inle står i motsatsställning till motivet för införandel av lagen om denna skatt.

Hen CARLSTEIN (s) kort genmäle;

Herr lalman! Det har sagts alt del här skulle vara ett olycksfall i arbetet. Det var herr Träff som i sill första inlägg sade att den här beskattningen har drabbat kataloger, prislistor osv. I sä fall var del ett lyckat olycksfall, för del har obestridligen medfört all lagen blivit lättare att tillämpa än den var tidigare. Herr Sundkvist har också vitsordat alt del har underlättat tillämpningen av lagen.

Sedan kan man naturligtvis, som herr Träff gör, visa upp en stor kalalog från Svenska Fläktfabriken och säga all i denna katalog förekommer ingen reklam. Men om man undantar trycksaker som innehåller affärsteknisk information om priser, produkter, sortiment eller motsvarande, är jag ganska säker på all man bland dessa produkter snart kan hitta sådant som ocksä innehåller reklam- och säfiargumenl. Jag tror mig kunna leta fram prislistor och kataloger som utöver artikelnummer och vad det kan vara också har en rad argument som är säfiande. Därför är det en ulomordentligt svår och grannlaga uppgift alt avgöra vilka som skall beskattas och vilka som skall undantas i fortsättningen. Vi har vall alt ta olägenheten all vissa saker av den typ herr Träff visade upp blir föremål för beskattning. Andra som har ett reklamsyfte drabbas också. Det blir både fördelar och nackdelar, men jag är medveten om all del underlättar för oss all tillämpa en lag som vi har, och det tycker jag är det väsentliga.

Jag tycker herr Andersson i Örebro gör det lätt för sig när han säger, att han visseriigen är medveten om att del blir ett häl på 111 mifi. kr., men det överlåter han frikostigt ät regeringspartiet alt fylla ul. Om vi nu skall diskutera vem som har mest fantasi i skattefrågor, trorjag man kan säga all herr Andersson vinner med åtskilliga hästlängder. I skatteutskottet har vi verkligen erfarenhet av vilka fantasiprodukter som herr Anderssons parti kan åstadkomma när det gäller alt hitta på nya skatter.

Herr TRÄFF (m) kort genmäle:

Herr lalman! Försöket från min sida, herr Carlstein, all beskriva vad som hänt som etl olycksfall i arbetet var nog närmast etl försök att tolka saken så välvilligt som möjligl. Det ställningstagande som togs förra årel och som fick denna effeki står ju inle i överensstämmelse med ursprungsmotiven för reklamskattens införande. Delta är för mig avgörande i del här fallet.

Jag är alldeles klar över all del bästa sättet att förenkla tillämpningen

av en bestämmelse är alt göra den sä generell som möjligl. Skulle man fortsätta logiken i del sammanhanget, skulle det ju innebära att man utsträckte skatten till alla trycksaker över huvud tagel. Del är enligt min mening en ganska farlig väg alt gä. Del måsle väl i klartext betyda alt de fiskala intressena direkt tagit över de motiv som ursprungligen fanns för all införa denna reklamskatt. Jag lycker fortfarande all del är en olycka all den över huvud taget kom till.

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Reklamskatten

Hen ANDERSSON i Örebro (fp) kort genmäle;

Herr lalman! Herr Carlsteins bedömning av vem som har den största fantasin fär väl slå för hans egen räkning. Men vi från folkpariiel har inle sä fantastiskt stor fantasi alt vi kan uppfinna en sådan krånglig skall som annons- och reklamskatten, som nu diskuterats under så många år. Jag tror knappast vi når upp lill regeringspartiets förmåga i del avseendet.

Hen CARLSTEIN (s) kort genmäle;

Herr talman! Till herr Andersson i Örebro vill jag bara säga all så särdeles mänga är kan den inle ha diskuterats, eftersom den infördes den 1 juli 1971.

Hen CLARKSON (m):

Herr talman! Jag förslod att herr Carlstein var något missnöjd med all herr Andersson i Örebro yrkade bifall lill den motion som inte hade vunnit hans partikamraters - och inte mina heller vad den delen beträffar

- stöd i utskollet. Men del är så mycket i den nya riksdagen som har
förändrats så även på sådana traditioner fär vi rucka en aning. Sä myckel
mer, herr Carlstein, som våra partivänner i ett särskilt yttrande uttryck
ligen förklarat all de principiellt delar motionärernas mening vad gäller
reklamskattens fortsatta existens, men all de resignerat inför utskotts-
majoritetens brist på lyhördhet för deras synpunkter.

Under sädana förhållanden lycker jag myckel väl man kan använda några minuter här i kammaren till all plädera för sin moiion. Och jag skall här göra del för molionen 427, som jag slår som första namn pä. Den molionen - låt mig säga det med delsamma - har lill syfte att i första hand ufiämna den diskriminerande särbehandling som den periodiska pressen i skattehänseende, som del är fråga om i dag, men även i andra avseenden är utsatt för jämfört med dagspressen. Del finns alltså rimliga rättviseskäl att ändra pä della oriktiga konkurrensförhållande. Det behöver inte nödvändigtvis innebära - tvärtom skulle jag vifia säga

- att man belastar dagspressen i samma mån som man nu gör med den
periodiska pressen utan självklart menar jag all man skulle kunna
åstadkomma konkurrens pä lika villkor genom att häva den extra be
lastning som den periodiska pressen är utsatt för.

Den periodiska pressen har alltså en reklamskallebelasining som är nästan dubbelt så hög som dagspressens. Det betyder väldigt mycket.

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Reklamskatten

Därtill kommer alt den är momspliklig och det tynger ännu mer. Var och en inom den branschen har klart för sig att dessa tidningar är ytterligt priskänsliga. De extra kostnader som den periodiska pressen har - och även populärpressen, som vi kallar den - rör sig om uppemot 50 öre per exemplar, och då förstår vi att marknadsföringen av deras produkter blir avsevärt försvårad. Det vittnar ocksä utvecklingen under det gångna året om. Medan annonsvolymen visat en gynnsam utveckling hos dagspressen har den hos den periodiska pressen visat en ytterligt ogynnsam utveckling. Det medför hot om företagsnedläggningar och risk för personalinskränkningar. Det är en politik som jag trodde att de makthavande här i landet inte gärna skulle vifia medverka till.

För alt ge den kompletta bilden av den periodiska pressens konkurrenssituation kan jag omtala all det är ell ackumulerat missförhållande som den drabbas av. Det finns nämligen andra förmåner som dagspressen har, men som den periodiska pressen inle har. Jag skall räkna upp några. T. ex. har den periodiska pressen inle tillgång lill pressens lånefond, den får inget distribulionsbidrag, den får inget produktionsstöd och den har inga posllaxefördelar, vilket dagspressen har. Del är en ackumulerad extra belastning som gör populärpressens konkurrenssituation mycket besvärlig. Del gör alt de som verkar och lever inom den branschen känner berättigad oro inför framliden.

Jag skall inle uppehålla mig längre vid detta. Jag har med sympati hört herr Andersson i Örebro yrka bifall till min moiion i den del den avser reklamskatten, och jag instämmer självklart i del yrkandet. Jag yrkar dessutom bifall lill min motion i vad den avser en översyn av mervärdeskattens uttagande i den anda som molionen lalar om och som jag har förklarat.

Fru STRÖM (s):

Herr talman! Jag har i moiion nr 440 fäst uppmärksamheten på det orimliga förhällandet all reklamskatten har kommit att drabba konsumentupplysning, vilket knappast varit avsikten. Den allmänt accepterade uppfattningen från alla partiers sida är ju att man skall främja konsumentupplysning. Komsumenlupplysning har i Sverige under decennier betraktats som nödvändig för att konsumenterna skall kunna hushålla med sina resurser på elt förnuftigt säll. Sverige har varit elt föregängsland på detta område.

Pä 1960-lalel diskuterades konsumentupplysningen i en rad offentliga utredningar,och man formulerade också klara distinktioner mellan reklam och konsumentupplysning. I konsumenidebatlen var det viktigt att hålla isär begreppen, eftersom syftet med konsumentupplysning och reklam var så olika.

I maj 1972 log riksdagen under stor enighet ställning till riktlinjer för och organisation av samhällets konsumentpolitik. Beslulel innebar bl. a. inrättandet av konsumentverket. Det huvudsakliga målet för konsumentpolitiken är enligt beslutet alt stödja konsumenterna och förbättra

deras ställning pä marknaden. Delta mål kan i första hand näs genom att hushållen ges bättre möjlighet all planera den egna verksamheten, bl. a. genom att de får bättre information om marknadens utbud och om olika säll all tillgodose de egna behoven. Som en av förutsättningarna för alt nä det angivna målet angavs medverkan frän producenter och distributörer, bl. a. i utformningen och spridningen av konsumentupplysning. Riksdagen fastslog alt huvudprincipen härvidlag bör vara alt det skall åligga företagen all lämna sådan information.

Samma är, i november, infördes reklamskatten genom förordningen om skall på annonser och reklam. I denna förordning antyds visserligen ingenstans att konsumentupplysning skall betraktas som reklam. Men riksskatleverkels olika beslul och regeringsrättens domar har inneburit att reklambegreppel nu fakiiski utvidgats till att omfatta även konsumentupplysning. Della strider enligt min mening klart mot den allmänt vedertagna uppfattningen här i landet all konsumentupplysning och reklam inte är att betrakta som synonyma begrepp.

Riksdagens beslul om konsumentpolitiken innebar bl. a. all stimulera och intressera näringslivet att ta ell slörre ansvar för konsumentinformationen. Man öppnade vägarna för ett större näringslivsengagemang i dessa frågor. Tillämpningen av reklamlagen sätter nu käppar i hjulet för en sådan utveckling. Enligt min uppfattning är della förhållande oacceptabelt.

Jag sade tidigare att avsikten med reklamskalleförordningen knappast varit all belasta konsumentupplysningen med skatt. Men genom att reklamskatteförordningen helt saknar anvisningar om vad som menas med konsumentupplysning finns det heller ingen vägledning för riksskatleverkels jurister när del gäller all la ställning lill all befria konsumentupplysning frän reklamskall. Resultatet blir därför all riksskatteverkel tvingas, enligt 1 § p. 6 i förordningen, alt tolka trycksaker med konsumentupplysning som trycksak som framställts huvudsakligen i syfte att offentliggöra reklam.

Jag har i min moiion nämnt all konsumentkooperationen i sina stadgar har bestämmelser som ålägger rörelsen en informationsskyldighet pä del konsumentpolitiska området. Alltsedan kooperationens tidigaste barndom har den seriöst sysslat med konsumentinformation. Långt innan staten böriade engagera sig i konsumentfrågorna var della en angelägen uppgift för den konsumenikooperativa rörelsen. Det kan inte vara rimligt all samhället nu skall bestraffa denna i sig samhällsviktiga verksamhet med reklamskatt.

För konsumentverket, som har till uppgift all förverkliga riksdagens beslul om konsumentpolitik, är reklamskallen som drabbar konsumentupplysning ell stort bekymmer. 1 enlighet med de instruktioner som gäller för konsumentverket har verket upptagit förhandlingar med näringslivet om samarbete angående olika informationsprojekt. Konsumentverkels styrelse anser det viktigt alt elt sådant samarbete - inle minst när det gäller distribution av informationsmaterial - kommer lill

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Reklamskatten

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Reklamskatten

stånd, eftersom näringslivet förfogar över kanaler som i annat fall mer eller mindre skulle vara stängda för verket. Dess kommersiella kanaler är av stor betydelse, bl. a. när del gäller konsumentverkets möjligheter att nå ut lill resurssvaga konsumenter. Konsumentverket har inle resurser all ensamt svara för denna del av konsumentinformationen och anser inte heller all del skall göra det. Konsumentverket har inhämtat ell preliminärt muntligt besked frän riksskatleverkels punkiskallesektion, som innebär alt reklamskatt bör utgå på del material som konsumentverket i samarbete med näringslivet lar fram, eftersom del rör sig om produkt-orienterad information och denna lill vissa delar bekostas av näringslivet.

1 praktiken har det ju visat sig all reklamskatten avsevärt försvårar konsumentverkets möjligheter all via förhandlingar genomföra samar-betsprojekl med näringslivet. Det är också klart alt reklamskatten utgör ett hinder för elt fortsatt utvidgat samarbete med näringslivet i dessa frågor.

Jag vill gärna understryka att den merulgift som reklamskatten utgör inte är del enda hindret. Del finns också en viktig psykologisk aspekt med i bilden. Näringslivet ges möjlighet alt använda reklamskatten som ett argument mol ell informalionssamarbete med konsumentverket. Man acceplerar hell enkelt inte all betala reklamskatt för konsumentupplysning och finner del dä rimligare all använda pengarna för traditionell och mer säfislimulerande marknadsföring.

Konsumentverket samarbetar f. n. med Motorbranschens riksförbund om en folder som handlar om köp av begagnad bil. Den bekostas till Slor del av MRF och kommer att spridas bl. a. genom denna organisations medlemsföretag. Verket planerar även att i samarbete med olika delar av näringslivet framställa faktablad, som ger möjlighet all jämföra olika produkter. Elt aktuellt exempel är faktablad om bilar. Faktablad för fritidsbåtar och utombordsmotorer planeras också, och efter dessa riktlinjer fortsätter arbetet när det gäller andra kapitalvaror.

I alla dessa projekt kommer konsumentverket att stå som garant för att informaiionen verkligen är relevant och användbar - med andra ord alt den uppfyller väsentliga krav för konsumentupplysning. Men trols detta skall informaiionen betraktas som reklam enligt riksskalleverket.

Jag har som ledamot av konsumentverkets styrelse velat belysa dessa konkreta problem inför riksdagen och peka på all reklamskatten i dessa avseenden försvårar konsumentverkets arbete. Mitt förslag till en lösning är all riksdagen beslutar uppdra ät regeringen all framlägga förslag om en sådan ändring i reklamskalleförordningen att trycksaker som väsentligen har karaktär av konsumentupplysning undantas från reklamskall. Skatteutskottet säger att del självfallet skulle vara att föredra om man genom en klar gränsdragning kunde undanta konsumentupplysning från beskattning, men gränsdragningen är svårbemästrad. Med hänvisning till en dom i regeringsrätten säger utskottet att denna torde visa att del fortfarande finns möjlighet att utforma konsumentupplysning så att den befrias frän reklamskatt. Utskottet anser därmed molionen besvarad. En

skrift med koslinformation frän elt läkemedelsförelag, avsedd alt tillställas läkare som i sin tur skall dela ut den till vissa patienter, har blivit skaltebefriad. Men skälet lill skallebefrielsen var, enligt uppgift, att informationen gällde kostfrågor, och eftersom läkemedelsförelaget inle säfier livsmedel kunde foldern inie anses vara reklam för företaget. Tyvärr kan inte denna dom på något sätt vara lill hjälp i de fall jag har beskrivit. Problemen kvarstår alltså. Statsmakterna, med allt ansvaret för konsumentpolitiken, måste emellertid föra denna fråga vidare och finna en praktisk lösning pä problemet. Ett första steg mot en lösning skulle kunna vara an konsumentverket fick ansvaret att bedöma om etl informationsmaterial skall anses vara konsumentinformation och därmed ej skattepliktigt.

Herr lalman! Mol elt enhälligl utskott länker jag inte yrka bifall till min moiion. Jag hoppas emellertid all de upplysningar jag nu lämnat om konsumentverkels svårigheter i informationssamarbetet med näringslivet skall öppna möjligheterna all finna konstruktiva lösningar vid en senare lillfälle.

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Reklamskatten

Överläggningen var härmed slutad.

Punklen J

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels det av herr Andersson i Örebro under överläggningen framställda yrkandet, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Andersson i Örebro begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller skalleulskottets hemställan i betänkandet nr 12 punklen 1 rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit del av herr Andersson i Örebro under överiäggningen framställda yrkandet.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Andersson i Örebro begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 211

Nej - 69

Avstår - 11

Punkten 2

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 427 av herr Clarkson m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Luftförskämningsavgift på tobaksvaror

Punkterna 3-5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 6

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Magnusson i Borås m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Sundkvist begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller skatleutskottets hemställan i betänkandet nr 12 punkten 6 röstar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Magnusson i Borås m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omrösiningsapparal verkställdes. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 145

Nej - 146

Avstår - 1

Punkterna 7 och 8

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 15 Luftförskämningsavgift på tobaksvaror

Föredrogs skaiteutskollels betänkande nr 13 med anledning av moiion om luftförskämningsavgift pä lobaksvaror.

Herr SJÖHOLM (fp);

Herr lalman! Del flnns många bra liberala slagord, och etl av dem är all samhället skall ge den enskilde rätt och frihet all göra allt som inte skadar någon annan. Om man tillämpar det slagordet pä frågan om tobaksrökning, innebär del naturiiglvis all den enskilde skall få lov att röka så mycket han vill, men del borde ocksä vara självklart all de som inte vill röka skall slippa göra del.

Problematiken i det här sammanhanget är just s. k. passiv rökning, när människor som inte vill inandas nikotin tvingas göra det ändå. Var och en borde kunna hälla med om att det måsle vara oriktigt. Della är bakgrunden till att jag har väckt en moiion om all man skulle lägga en viss avgift på alla lobaksvaror. Man bör kalla del luftförskämningsavgift just för alt inpränta all della faktiskt är en mifiöfråga. Tobaksröken förstör miljön - inle inom en mycket slor räjong men ganska intensivt inom en rätt liten räjong. Del finns ju människor som blir akut sjuka

av tobaksrök. Om man nu lade pä denna avgift och kallade den luftförskämningsavgift, skulle man aktualisera problematiken för dem som använder lobaksvaror. På sikt skulle man kanske kunna få fram större hänsynslagande, och vissa myndigheter skulle kanske ingripa så all del t. ex. blev självklart att man inle röker på några sammanträden i kommunala sammanhang - och även i en del andra sammanhang.

Nu har utskottet sagt nej lill detta förslag. Det är bara skalteutskoltet som har behandlat frågan, och det finner jag, herr lalman, något otillfredsställande, för detta är egentligen en mifiöfråga som borde ha behandlats i miljöutskottet - jordbruksutskottet.

Skatleulskotiel säger att eftersom man avvisade molionen i fiol så avvisar man den i är. Del är ju ocksä en motivering. Dessutom säger man att det är en princip att man inte öronmärker pengar, att man inte destinerar pengar till ett visst ändamål. Jag har ju föreslagit i motionen all man skulle använda pengarna lill forskning om kärl- och hjärtsjukdomar, eftersom det mest är de åkommorna som föfier av tobaksrökning. Det är väl riktigt all det är en princip som vi har haft, men det är ingen som har sagl alt del är en god princip - del kan kanske t. o. m. vara en dålig princip. Del säger skatteutskottet ingenting om.

Herr lalman! Del är inle myckel mening i att spilla mer ord på detta, och jag länker inle framställa något yrkande.

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Luftförskämningsavgift på tobaksvaror

Fru NORMARK (s):

Herr lalman! Eftersom motionären inte framställer något yrkande kan jag fatta mig mycket kort.

Del är riktigt, som framhölls, alt skatteutskottet vid sin behandling av motionen inle haft all la ställning lill rökningens skadliga effekter utan bara lill de skattemässiga synpunkterna på förslaget. Riksdagen har i många andra sammanhang sagt nej lill specialdeslinerade skaller, och utskottet avstyrker därför motionen.

Skatten på tobaksvaror regleras i en särskild förordning, 1961:34, och utgör nu ca 85 96 av konsumentpriset. År 1971, när vi förra gången avslog herr Sjöholms motion, värden 80 %. Myckel talar föratl vi har möjlighet att inom kort höja tobaksskatten ytterligare, vilket i viss män bör trösta herr Sjöholm.

När man läser herr Sjöholms motion kan man fä den uppfattningen att lobaksrökare i allmänhet är hänsynslösare än andra människor, och del vägrar jag att skriva under pä. Del är inte heller säkert alt en särskild luftförskämningsavgift skulle föra med sig att vissa rökare log slörre hänsyn. Den kan t. o. m. ha motsatta effekten, att man resonerar så alt om man betalar för all få röka, dä skall man också göra del. Del är alltså en effeki precis motsatt den som herr Sjöholm har tänkt sig.

Vi vel att herr Sjöholm ofta lalar om skatterällvisa. Han är den främste aposteln för sådan rättvisa enligt sin egen uppfattning, trorjag. Då tycker jag att de rökare som tar all möjlig hänsyn - och del finns mänga av den sorten - i konsekvensens namn bör bli avgiftsbefriade. Etl sådant

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Främjande av personligt ansvarstagande och ideellt engagemang

administrativt kineseri tror jag alt vi skall försöka undvika.

Jag kan ocksä tillägga att skalleulskottets betänkande är enhälligl, och jag yrkar bifall till detta.

Hen SJÖHOLM (fp);

Herr lalman! Att belänkandet är enhälligl har jag sett, och del är sä myckel värre, tycker jag.

Jag vel inle om jag har sagl alt del skulle vara direkt hänsynslöst alt röka, men jag kan hålla med om det delvis - del kan man kanske ändå säga. När folk sitter och röker under etl sammanträde och en människa är mer eller mindre tvungen all vara närvarande och denna människa blir akut sjuk, vilket t. ex. händer den som lider av astma, då finner jag nog alt del är en viss hänsynslöshet all inle beakta del. Alt så vara slav under sitt begär att man måste röka trots att man skadar en människa som sitter vid sidan om, del kan vi väl kalla hänsynslöst; jag gör del. Vill inte fru Normark göra del, sä bekymrar del mig inle, men det är väl en form av hänsynslöshet.

Apostel har jag faktiskt aldrig kallat mig. Det hör till de ting här i världen som jag inte skulle kunna ge mig ut för att vara.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 16 Föredrogs Skaiteutskollels belänkande

Nr 14 med anledning av motioner om avdragsrätl vid inkomsttaxeringen för fackföreningsavgifier, m. m.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 17 Främjande av personligt ansvarstagande och ideellt engagemang

Föredrogs kulturutskottets belänkande nr 7 med anledning av moiion om främjande av personligt ansvarslagande och ideellt engagemang.

I della belänkande behandlades motionen 1975:952 av herr Helén m. fl. (fp), vari hemställts all riksdagen hos regeringen skulle anhålla

1. all medel ställdes lill förfogande för en omfattande försöksverksamhet i fråga om nya former för personligt ansvarstagande och ideellt engagemang inom olika sektorer av samhällsgemenskapen inom ramen för de ideella organisationernas och de kristna samfundens verksamhet,,

2. all en arbetsgrupp med företrädare för de politiska partierna, de ideella organisationerna och de kristna samfunden tillsattes med uppgift

att dra upp riktlinjerna för en sådan försöksverksamhet, föfia utvecklingen Nr 48

av försöksverksamheten saml utvärdera dess resullal och föreslå de ytter- Torsdaeen den

ligare åtgärder som erfarenheterna kunde motivera. 3 anril 1975

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslå motionen 1975:952. Främjande av

personligt ansvars-
Reservation hade avgivits av herr Enlund (fp) som ansen att utskottet tagande och ideellt
bort hemställa engagemang
att riksdagen skulle bifalla molionen 1975:952.

Hen ENLUND (fp):

Herr lalman! 1 en reservation lill kulturutskottets betänkande nr 7 har jag yrkat bifall till en partimolion från folkpartiet, där vi vill att medel skall ställas lill förfogande för en omfattande social försöksverksamhet. Vi vill pröva nya former för personligt ansvarstagande och ideellt engagemang inom olika sektorer av samhällsgemenskapen inom ramen för de ideella organisationernas och de kristna samfundens verksamhet.

Vi yrkar också på alt en arbetsgrupp med företrädare för de politiska partierna, de ideella organisationerna och de kristna samfunden tillsätts med uppgift att dra upp riktlinjerna för en sådan försöksverksamhet, föfia utvecklingen av verksamheten, utvärdera dess resullal och föreslå de ytterligare åtgärder som erfarenheterna kan motivera.

Utskottets majoritet har avstyrkt motionen genom all upprepa sin motivering frän i fiol, då liknande motionsyrkanden behandlades. I den motiveringen heter del "all det är utomordentligt betydelsefullt all folkrörelserna själva formar sin verksamhet utifrån sina egna utgångspunkter och ulan styrning frän statsmakternas sida". Della är naturligtvis riktigt, men del är knappast någon motivering för avslag pä motionen.

Både i folkpartimotionen och i min reservation sägs det klart ut all del är av största betydelse att de ideella organisationerna och de kristna samfunden har full bevarad frihet all arbeta utifrån sina egna ideologiska utgångspunkter utan styrning från den föreslagna arbetsgruppens sida.

Inom de kristna samfunden och de ideella organisationerna finns del en grundmurad övertygelse att gemenskap och broderskap inte kan proklameras frän samhällets maktcenlraler. I folkparliprogrammel heter det bl. a.; "Vi kan inle lagstifta bort kallsinnighet. Vi kan inte heller lagstifta fram en vifia att ta ansvar för sig själv och andra. Politiska insatser kan inle ersätta del personliga ansvaret eller den ideella kraften i frivilliga folkrörelser."

Så långt folkpaniprogrammet.

"Broderskapet måste upprättas nedanför maklen och inflytandet", sade Olov Harlman i en radioandakl förra onsdagen.

För min del är jag helt övertygad om alt del är ensamheten, bristen pä gemenskap med andra människor, känslan alt inle behövas, att inte ha någon uppgift och ingenting alt engagera sig för eller entusiasmeras av, alt inte flnna svar på frågan om meningen med livet som var för

5 Riksdagens protokoll. Nr 48-51

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Främjande av personligt ansvarstagande och ideellt engagemang

sig eller sammantaget är orsaken lill oron, otryggheten och missanpassningen.

Om det förhåller sig så hjälper det inte att lyfta ul en människa ur en svår miljö, alt försöka ändra hennes beleende, all befria henne frän vissa nedbrytande vanor, t. ex. alkohol- och narkotikabruk. Del räcker inte alt bara hjälpa henne ifrån en massa saker. Hon måste också hjälpas till någonting, till en mifiö där personlig gemenskap med andra människor blir möjlig, där hon känner att hon behövs, där hon får en uppgift som inle är begränsad lill den egna tryggheten och den materiella standarden utan där ansvaret för andra människor tränger undan intresset för det egna livsödet.

De idéburna folkrörelsernas ungdomsverksamhet och sociala verksamhet har i dag som sin främsta målsättning alt stå öppen för alla de människor som är i behov av gemenskap, att söka kontakt med dem som lycker och tror annorlunda och som beter sig annorlunda.

1 Lewi Pethrus stiftelse för filantropisk verksamhet fordrar man varken trosbekännelse eller dop för att öppna dörren. Och i de kristna samfundens nykterhetsrörelse är RIA-verksamhelen en form av uppsökande verksamhet, där mänsklig värme och omtanke dominerar. Detta är två exempel på insatser som på ell utmärkt sätt kompletterar samhällets sociala omvårdnad.

Den arbetsgrupp som föreslås i folkparlimolionen skulle lill alt böfia med inventera vilka krafter och resurser vi har i del moderna samhället, som utöver de redan nämnda institutionerna arbetar med liknande målsättningar. Sedan skulle gruppen kunna föreslå försöksverksamhet där man utnytfiade något av del ideella engagemanget hos de tusentals ungdomsledare och socialarbetare som ofta utan ersättning satsar sin frilid just för alt främja mänskliga kontakter och hjälpa människor lill rätta som har hamnat i ensamhet, i svåra sociala förhållanden eller i direkt nedbrytande mifiöer.

De ekonomiska resurser som samhället satsade pä en sådan försöksverksamhet skulle ge gott utbyte, det är jag övertygad om. Den vårdbehövande skulle förutom hjälpen all överleva också föras in i de tvä sektorer av mänsklig kultur som i vär tid är satta på undanlag i det offentliga livet, nämligen etiken och religionen.

Det är de kristna samfunden och ideella organisationerna som i vår tid har huvudansvaret för dessa två kultursektorer, till skillnad från förr då samhället officiellt dominerades av en krislen enhetskuliur och ett därpå grundat normsystem.

Jag lycker det finns skäl alt närmare utveckla dessa tankar, eftersom jag menar all man i den allmänna debatten om samhällets vårdinsatser ofta går förbi de allra viktigaste trygghetsfaktorerna. Orsakerna lill skyggheten inför dessa frågor hänger enligt min mening samman med den allmänna kulturutveckling som Alf Ahlberg bättre än någon annan jag känner lill har tecknat i sin bok Teknikens himmelsfärd. Han förklarar där hur viktigt det är med balans och samspel mellan de olika sektorerna

inom mänskligt kullurliv. Till den klassiska treenigheten, del sanna, del goda och det sköna - dvs. vetenskapen, moralen och konsten i alla deras former - lägger han en fiärde kulturseklor; del heliga, religionen. Jag vill citera några rader som jag finner mer aktuella och sanna i dag än då de skrevs för femton år sedan:

"Om någon av dessa sidor hos människan ensidigt odlas på de andras bekostnad, kommer lill slut även den att bli lidande därpå. Det estetiska livels renodling pä de andras bekostnad urartar lill en dekadent och kraftlös esteticism, det moraliska till en iräakiig lagisk moralism, det religiösa till bigolteri och fromleri, del intellektuella till torr och andelös iniel-leklualism. All sund och äkta kultur och därmed allt sunt bildningsliv måste söka så allsidigt som möjligt utveckla människans olika sidor, den måste beröra människan i hennes helhet. Nu är del min bestämda tro att hela vår moderna uppfostran för ensidigt lägger an på intellektet, för litet på människans vifie- och känslosida."

Så långt Alf Ahlberg. Dessa tankar hos Alf Ahlberg kan uttryckas på många säll och ge anledning till många frågor. Det kanske ändå förhåller sig på det sättet att vetenskapen och tekniken med alla underbara instrument som de sätter i människans händer och konsten i alla dess underbara former inle ger människan några svar på de viktigaste Irygg-hetsfrägorna. Tänk om allt fler människor i det moderna välfärdssamhället kommer att fä allt svårare all orieniera sig i tillvaron därför all de tycker sig sakna karta och kompass.

För min del fruktar jag att den förkrympning av de eliska och religiösa sektorerna inom kullurlivet som Alf Ahlberg varnar för kan leda fram till ell ideologiskt vacuum, som Dag Hammarskjöld har skildrat i den tänkvärda satsen: "Demonerna kommer objudna, när husel står tomt. För andra gäster får du vackert öppna dörren."

1 den situation som då uppslår - både för samhället och den enskilda människan - finns det ingen av oss som kan träda fram och påslå sig sitta inne med en allmängiltig lösning pä problemen. Vad vi däremot borde kunna enas om är alt de irygghetsfrägor som ingen människa kan skjuta ifrån sig, eftersom ingen av oss kan väria sig mot ensamhet, sjukdom och död, borde lyftas fram i fiuset och diskuteras av socialvårdare, lärare, ungdomsledare och föräldrar ur de mest skilda livsäskådnings-mässiga eller politiska åsiktsläger.

Den arbetsgrupp som föresläs i folkparlimolionen med företrädare för de kristna samfunden, de ideella organisationerna och de politiska partierna vore ell naturligt forum för sådana överläggningar. Den skulle inte komma att sakna uppslag och idéer. I samfund och organisalioner, särskilt i storstäderna, finns del gott om ungdom som vill ställa upp i en försöksverksamhet som syftar lill gemenskap människor emellan. Och de pengar som satsas på en sådan verksamhet skulle ge god utdelning, både ekonomiskt i form av minskade kostnader inom vårdsektorn och i övrigt i form av en rikare tillvaro för många människor som hamnat pä livets skuggsida.

Nr 48

Torsdagen den 3 april] 975

Främjande av personligt ansvarstagande och ideellt engagemang

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1.975

Främjande av personligt ansvarstagande och ideellt engagemang

Herr talman! Med den motivering jag nu har lämnat yrkar jag bifall till reservationen i kullurulskotlels betänkande nr 7.

I detta anförande instämde herrar Sellgren, Westberg i Ljusdal, Jonsson i Mora, Jonsson i Alingsås, Ekinge och Nyquist (samtliga fp).

Herr MATTSSON i Lane-Herrestad (c):

Herr lalman! Då jag nu här skall föra utskottets talan, skall jag inle som herr Enlund åberopa en rad tänkare som givetvis i och för sig har tänkt väl. Jag skall i stället söka tänka praktiskt med utgångspunkt frän de erfarenheter jag har av etl mångårigt arbete inom de ideella och politiska rörelserna.

Det råder inga meningsskiljakligheler mellan reservanten och utskottets övriga ledamöter om betydelsen av de ideella folkrörelser vi har i vårt land. Vi är överens om alt dessa är en tillgång. Men om man nu sätter i gång en försöksverksamhet, herr Enlund, sä skall den väl ändå leda till något. Del blir dä fråga om att utfärda något slags rekommendation som - det vet herr Enlund - inle alla organisationerna kommer att kunna godta. De vill själva utforma sin verksamhet. Del är inle möjligl alt finna den verkligt fina lösningen, en lösning som skulle passa alla organisalioner.

Vafie organisation som bedriver någon aktivitet och vill fortsätta sin verksamhet, utöka den och nå sina mål bedriver inom sig en försöksverksamhet för all finna de former för verksamheten som passar medlemmarna och som kan få ännu fler all komma med. Man försöker också utvärdera de försök man gör. Inom en förening tar man kanske initiativ i syfte att nå ut och få med fler i organisationen. Man finner alt man lyckats utmärkt och sprider då della vidare till andra föreningar, och riksorganisationen fär veta alt i det distriktet eller i den delen av landet har bedrivits en verksamhet som slagit väl, som man ofta uttrycker sig. Det arbetssättet passar dä för den organisationen; och genom att arbeta på sitt säll når man människor som gärna vill komma med.

Men det är inte alls säkert alt en annan organisation anser sig ha möjlighet alt tillämpa den första organisationens arbetssätt, eftersom del kanske inte passar för dess medlemmar. Därför trorjag att man får det bästa resultatet om vafie organisation formar sin egen verksamhet och bedriver försöksverksamhet inom de egna leden.

Inte minst vet vi - del vel herr Enlund ocksä - att om man kommer lill ungdomarna med pekpinnar och säger åt dem alt inle göra på del och det sättet ulan så och så, svarar de: Del var så på er lid, men nu måste vi göra på det sätt som passar för oss. Häromdagen sade en äldre person att det alltid har varit besväriigl alt vara ung men alt det är svårare nu än någonsin därföratt det nu kommii in narkotika i samhället. Narkotika är långt värre, sade han, än det alkoholmissbruk som förekom förr i världen, och som också förekommer nu. - Så kan man göra sina bedömningar, men i en förening kan del ju hända att ingen har märkt

alt narkotika varit till något besvär, däremot alkoholen. Det är därför möjligt att man hellre vill sätta in information om alkoholens skadeverkningar, medan en annan förening kanske finner slörre behov av information om narkotika.

Jag är fullt enig med herr Enlund om all del måste vara svårt för både unga och äldre människor all vara ensamma och att vi bör hjälpa dem till gemenskap i vår föreningsverksamhet. Del behövs ingen speciell utredning för all konstatera det. Att ensamheten är svår vet vi redan, och att de olika ideella föreningarna gärna hälsar ensamma människor välkomna och bjuder dem trevliga program och umgänge under trivsamma former vet vi ocksä. Därför kan vi inle komma längre på den vägen.

Att man skall ta personligt ansvar har herr Enlund fullständigt rält i. Vi kan inte bygga upp våra föreningar med mindre än att del i ledningen finns folk som tar sill ansvar. Sedan måsle vi såsom medlemmar i våra organisalioner arbeta för alt nå de mål som organisationen har.

Jag kan bara säga till herr Enlund att vi inle blivit övertygade om att den utredning som han önskar skulle leda till del fina han eftersträvar. Vafie organisation måste ta sitt eget ansvar och vinna människor som vill ideellt engagera sig och genom sin folkrörelseverksamhet medverka till etl lyckligare folk i etl lyckligare samhälle.

Med delta, herr lalman, ber jag att fä yrka bifall lill kulturutskottets betänkande nr 7.

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Främjande av personligt ansvarstagande och ideellt engagemang

Hen ENLUND (fp):

Herr talman! Utskottets värderade ordförande inledde sill anförande med alt säga att han skulle tänka praktiskt, och han konstaterade sedan alt de tänkare som jag hade citerat tänkte väl. Pä delta vill jag svara att det går alt tänka både väl och praktiskt.

Sedan säger herr Mattsson i Lane-Herreslad alt del förslag som vi ställer och som vi yrkar bifall till måste leda lill någonting. Ja, del är klart all del skall leda till någonting. Jag vill ytterligare understryka vart det skulle kunna leda. Jag kan lill att böfia med hänvisa lill de exempel som nämns i motionen - Lewi Pethrus' stiftelse för filantropisk verksamhet och de kristna samfundens RIA-verksamhel. Jag troralt samfunden och de ideella organisationerna förfogar över slora personella resurser, framför allt ungdomar, som ingenting hellre önskar än all engagera sig frivilligt i en uppsökande verksamhet bland människor som behöver en ny gemenskap. Men de saknar ekonomiska och administrativa resurser och i niånga fall också kontakter med de samhällsorgan som sköter t. ex. kriminalvård och ungdomsvård. Här skulle den arbetsgrupp som vi föreslär kunna hjälpa till.

Herr Mattsson sade att dé rekommendationer som så småningom måste utfärdas inte skulle kunna accepteras av alla. Här lycker jag nog att herr Mattsson argumenterade som om del skulle vara fråga om pekpinnar och generella förordningar som ovillkorligen måste accepteras av alla

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Främjande av personligt ansvarstagande och ideellt engagemang

samfund och organisalioner som kan länkas vifia engagera sig i denna verksamhet. Men i motionsyrkandel är del fråga om att starta en försöksverksamhet och få lill stånd samtal i en arbetsgrupp mellan företrädare för alla de berörda parterna. Man underskattar säkerligen den arbetsgruppens möjligheter om man argumenterar sä som herr Mattsson gör.

Jag tror vidare, herr lalman, all del inte bara är fråga om all ge samfund och organisationer ekonomiska resurser - ännu viktigare är att samhällsorganen inom vårdsektorn får kontakt med de ideella organisationerna. Om de människor som lever i en etiskt eller livsåskädningsmässigt torftig mifiö skall kunna hjälpas pä lång sikt måste tomrummet på något sätt fyllas ut. Pä den punkten är det enligt min uppfattning mycket viktigt med en dialog mellan de myndigheter som har hand om den vårdande verksamheten och de ideella folkrörelserna.

Hen MATTSSON i Lane-Herreslad (c);

Herr lalman! Om det nu är så väl, som herr Enlund säger, att det finns sä många ungdomar som gärna vill engagera sig i en sådan verksamhet som den han har talat för, är det underligt all de inle finner en väg fram lill en plats där de får utlopp för sin inneboende aktivitet och sin önskan all fä arbeta på della område. De bör lätt kunna ta reda på vart de skall vända sig för all engagera sig i arbetet inom de kristna samfunden, inom politiska föreningar, inom folkrörelseverksamhelen, inom nykterhetsorganisalionerna eller annat som de är intresserade av. Nog bör de kunna ha så pass slor förmåga all ta reda på var de skall anmäla sig all del inie behövs en utredning och en arbetsgrupp som skall ha medel för att kunna gå ut och tala om alt "om du kommer till oss skall du få lillfälle att delta i socialt arbeie, i kristet arbeie eller i politiskt arbete". Är del inle all gä för långt om man tror all ungdomar inte vet vart de skall vända sig för att kunna komma med i kristet, socialt eller politiskt arbeie? Jag undrar om inte herr Enlund har en alltför stark tro på denna utredning och pä arbetsgruppens möjligheter.

Hen ENLUND (fp):

Herr talman! Jag tror säkeriigen att man pä det lokala planet kan la kontakter mellan de ideella organisationerna och de berörda myndigheterna. Men jag tror all del blir myckel mödosamt att komma någon vart genom lokala initiativ. Dessutom kommer dessa kontakter all ulfalla myckel olika.

Vad vi eftersträvar med vårt förslag är alt få lill stånd en försöksverksamhet som skulle kunna fungera som mönster på en rad orter. Del är alltså inte tänkt att man frän börian skulle starta pä ell mycket brett fält. Vi tror att den här försöksverksamheten behövs om vi skall komma någonstans.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Enlund, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Enlund begärt votering upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 7 rösiar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Enlund.

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

A nslag till vägväsendet, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades ftertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Enlund begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning "gav föfiande resultat:

Ja - 258

Nej - 33

Avstår - 2

Herr andre vice talmannen tillkännagav att anslag utfärdats om sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

§ 18 Föredrogs Kullurulskotlels betänkande

Nr 8 med anledning av moiioner om statsbidrag lill de kommunala musikskolorna

Utskottets hemställan bifölls.

§ 19 Anslag till vägväsendet, m. m.

Föredrogs trafikutskottets betänkande nr I med anledning av propositionen 1975:1 såvitt avser utgifterna pä driftbudgeten för budgetåret 1975/76 inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde jämte moiioner.

Hen ANDRE VICE TALMANNEN:

I fråga om della belänkande hålls gemensam överläggning för samtliga punkter. Under den gemensamma överläggningen fär yrkanden framställas beträffande samtliga punkter i betänkandet.

I det föfiande redovisas endasl den punkt, vid vilken under överläggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkten 2 (Vägväsendet)

Regeringen hade i proposiiionen 1975:1 bilaga 8 (kommunikations-

Nr 48 departementet) framlagt förslag till medelsanvisning för budgetåret

Torsdagen den 1975/76 under de skilda väganslagen m. m. Nämnda förslag innebar

3 aoril 1975 ' '" ''s" vägverk: Ämbelsverksuppgifter anvisades etl förslags-

--------------- anslag av 6 560 000 kr., all avräknas mol automobilskatiemedlen (punk-

Anslagtillvägväsen- ten Bl, s. 71),

det, m. m. all till Drifl av statliga vägar anvisades etl reservationsanslag av

1 355 000 000 kr., alt avräknas mot automobilskatiemedlen (punklen B 2, s. 71-72),

att till Byggande av statliga vägar anvisades ett reservationsanslag av 765 000 000 kr., all avräknas mot automobilskatiemedlen (punklen B 3, s. 72-73),

alt lill Särskilda byggnads- och förbättringsåtgärder avseende statliga vägar anvisades ett reservationsanslag av 200 000 000 kr., att avräknas mot automobilskatiemedlen (punkten B 4, s. 73-74),

all lill Bidrag lill drift av kommunala vägar och galor anvisades elt reservationsanslag av 205 700 000 kr., att avräknas mot automobilskatiemedlen (punklen B 5, s. 74-75),

all lill Bidrag lill byggande av kommunala vägar och gator anvisades ett reservationsanslag av 350 000 000 kr., alt avräknas mot automobilskatiemedlen (punklen B 6, s. 75-76),

all under budgetåret 1975/76 statlig lånegaranti för lån avseende inköp av vägunderhållningsmaskiner för vissa enskilda vägar bevifiades intill ett belopp av 120 000 kr. samt alt lill Bidrag till drift av enskilda vägar m. m. anvisades etl reservationsanslag av 93 000 000 kr., all avräknas mot automobilskattemedlen (punklen B 7, s. 76-77),

att till Bidrag lill byggande av enskilda vägar anvisades elt reservationsanslag av 26 800 000 kr., all avräknas mot automobilskatiemedlen (punklen B 8, s. 77-78),

att till Tjänster till utomstående anvisades ett förslagsanslag av 12 300 000 kr., att avräknas mol automobilskatiemedlen (punkten B 9, s. 78),

alt lill Avsättning till statens auiomobilskatlemedelsfond anvisades ett förslagsanslag av I 000 kr. (punklen B 10, s. 78-79).

I detta sammanhang hade behandlats motionerna 1975:51 av herr Fågelsbo (c),

1975:172 av fru Tilländer (c) och fru Oskarsson (c),
1975:211 av herr Andersson i Gamleby m.fl. (s),
1975:276 av herrar Svanström (c) och Andersson i Nybro (c),
1975:367 av herr Bohman m. fl. (m), vari, såvitt nu var i fråga (yr
kandena A 4-5 och C), hemställts att riksdagen skulle A, hos regeringen
anhålla 4. att riksdagen är 1976 förelades förslag till långsiktigt vägpro-
gram för såväl byggande som drift av vägar, 5. all nya vägar projekterades
på sådant sätt alt värdefull jordbruksmark i största möjliga utsträckning
skyddades från exploatering, C. i princip uttala sig för anläggning och
72 drift av vissa större vägprojekt enligt det syslem med avgiftsfinansiering

som angivils i motionen,

1975:369 av herrar Carlsson i Vikmanshyttan (c) och Jonasson (c), vari hemställts all riksdagen hos regeringen begärde alt förteckningen i vägmärkeskungörelsen över upplysningsmärken utökades med märke, som angav var handelsbod pä landsbygden och i mindre tätort fanns, 1975:554 av herr Andersson i Edsbro (c), 1975:555 av herr Andersson i Ljung m. fl. (m), 1975:565 av herrar Fälldin (c) och Helén (fp), vari, såviii nu var i fråga (yrkandena 1-3), hemställts 1. all riksdagen gav regeringen till känna alt anslaget Särskilda byggnads- och förbättringsåtgärder avseende statliga vägar borde till fullo ulnylfias av vägverket och alt vägverket redan nu borde få i uppdrag all planera sin verksamhet med hänsyn härtill, 2, all riksdagen till Bidrag till byggande av enskilda vägar för budgetåret 1975/76 anvisade ell i förhällande lill regeringens förslag med 5 200 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 32 000 000 kr., alt avräknas mol automobilskatiemedlen, 3. att riksdagen till Bidrag till drift av enskilda vägar för budgetåret 1975/76 anvisade ett i förhällande lill regeringens förslag med 7 000 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 100 000 000 kr., all avräknas mol automobilskatiemedlen, 1975:570 av herr Henmark m. fl. (fp, c, m), 1975:571 av herr Hörberg (fp) och fru Fraenkel (fp), 1975:572 av herrar Johansson i Skärstad (c) och Magnusson i Nennesholm (c),

1975:573 av herr Jonsson i Alingsås m. fl. (fp, c, m), 1975:578 av herr Nilsson i Kalmar m. fl. (s), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde utredning om hur lekmannainflytande lämpligen borde förslärkas i vägverkels planeringsomräden och länens vägförvaltningar,

1975:579 av fru Olsson i Helsingborg (c) och herr Fiskesjö (c), 1975:842 av herr Johansson i Holmgärden m. fl. (c), 1975:844 av herr Johansson i Skärstad m. fl. (c), 1975:845 av herr Johansson i Vrångebäck m. fl. (m), 1975:846 av herr Johansson i Vrångebäck m. fl. (m), 1975:847 av herr Johansson i Vrångebäck m. fl. (m), vari hemställts all riksdagen hos regeringen skulle anhålla om sådan ändring i väglagen att ledamot av länsvägnämnden adjungerades i länsstyrelsens styrelse i enlighet med vad i motionen anförts,

1975:849 av herr Kristiansson m. fl. (c, m, fp), 1975:851 av herr Lothigius m. fl. (m), vari hemställts att riksdagen gav regeringen lill känna att anslaget Särskilda byggnads- och förbättringsåtgärder avseende statliga vägar borde till fullo ulnylfias av vägverket och att vägverket redan nu borde fä i uppdrag att planera sin verksamhet med hänsyn härtill i enlighet med vad i motionen anförts, 1975:855 av herr Oskarson m. fl. (m, s, c, fp), 1975:856 av herrar Petersson i Ronneby (c) och Elmstedt (c), 1975:859 av hen Stadling m. fl. (s, c), 1975:864 av herr Turesson m. fl. (m, s, c, fp, vpk), vari hemställts

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

A nslag till vägväsen -det, m. m.

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

A nslag till vägväsen -det, m. m.

att riksdagen hos regeringen begärde all ät vägförvaltningen i Kopparbergs län skulle uppdras att omgående upprätta fullständig arbetsplan för ombyggnad av riksväg 71 och länsväg 297 från Djuräs till Translrand,

1975:1433 av herr Andersson i Ljung (m), vari hemställts att riksdagen gav regeringen lill känna vad i molionen 1975:1750 anförts belräffande s. k, lanthandelsskyllar,

1975:1447 av herr Fälldin m. fl. (c), vari, såvitt nu var i fråga (yrkandet 3), hemställts att riksdagen begärde att regeringen gav vägplaneringen en lokaliserings- och regionalpolitisk inriktning och att ianspråklagande av jordbruksjord i största möjliga utsträckning undveks,

1975:1450 av herr Gransledt (c) och fru Olsson i Hölö (c),

1975:1452 av herrar Gustafsson i Stenkyrka (c) och Svanslröm (c),

1975:1454 av herr Helén m. fl. (fp), vari, såvitt nu var i fråga (yrkandet I), hemställts alt riksdagen begärde alt ett långsiktigt program för väg-poliiiken av regeringen förelades riksdagen senast är 1976,

1975:1461 av herr Jansson m. fl. (s),

1975:1467 av fru Jonäng m.fl. (c),

1975:1469 av hen Kindbom m.fl. (c),

1975:1472 av herr Lidgard m. fl. (m), såvitt nu var i fråga (yrkandet 1),

1975:1473 av herr Lindahl i Hamburgsund (fp), såvitt nu var i fråga (yrkandena 2 och 3),

1975:1475 av herr Lothigius m.fl. (m),

1975:1476 av herr Magnusson i Kristinehamn m. fl. (vpk), vari föreslagils all riksdagen uttalade att del under Särskilda byggnads- och förbättringsåtgärder avseende statliga vägar redovisade anslaget borde fä unytfias till fullo av vägverket och alt därvid de i motionen framförda synpunkterna beaktades,

1975:1477 av herrar Magnusson i Nennesholm (c) och Johansson i Skärstad (c),

1975:1480 av herrar Nilsson i Agnas (m) och Fridolfsson (m),

1975:1481 av herr Nilsson i Agnas m.fl. (m),

1975:1482 av herr Nilsson i Agnas m.fl. (m),

1975:1484 av herrar Nilsson i Trobro (m) och Komsledt (m),

1975:1490 av hen Nordgren (m),

1975:1503 av fru Söder m. fl. (c),

1975:1509 av hen Wennerfors (m),

1975:1510 av hen Westberg i Ljusdal (fp),

1975:1512 av herrar Wirtén (fp) och Enlund (fp), vari hemställts all riksdagen hos regeringen begärde förslag till åtgärder som ökade det demokratiska inflytandet över regionala vägfrågor, t. ex. genom förstärkning av länsvägnämndernas ställning samt

1975:1789 av hen Ringaby (m).

Utskottet hemslällde

1. alt riksdagen skulle

a. lill Statens vägverk; Ämbetsverksuppgifter för budgetåret 1975/76
anvisa ell förslagsanslag av 6 560 000 kr., att avräknas mol automobil
skatiemedlen,

b. lill Drift av statliga vägar för budgetåret 1975/76 anvisa etl reser
vationsanslag av 1 355 000 000 kr., att avräknas mot automobilskatie
medlen,

c. till Byggande av statliga vägar för budgetåret 1975/76 anvisa ett
reservationsanslag av 765 000 000 kr., att avräknas mot automobilskat
iemedlen,

d. i anledning av regeringens förslag samt motionerna 1975:565, yr
kandet 1, 1975:851 och 1975:1476 till Särskilda byggnads- och förbäll
ringsätgärder avseende statliga vägar för budgetåret 1975/76 anvisa etl
reservationsanslag av 200 000 000 kr., att avräknas mot autmobilskal-
lemedlen, saml som sin mening ge regeringen lill känna vad utskottet
anfört rörande anslagets användning,

e. till Bidrag till drift av kommunala vägar och galor för budgetåret
1975/76 anvisa elt reservationsanslag av 205 700 000 kr., att avräknas
mot automobilskattemedlen,

2. all riksdagen skulle i anledning av motionerna 1975:367, yrkandena A 4-5,1975:1447, yrkandet 3, och 1975:1454, yrkandet 1, som sin mening ge regeringen lill känna vad utskottet anfört rörande den långsikliga vägplaneringen m. m.,

3. all riksdagen skulle avslå molionen 1975:1789,

4. all riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag pä molionen 1975:1475 lill Bidrag lill byggande av kommunala vägar och gator för budgetåret 1975/76 anvisade ett reservationsanslag av 350 000 000 kr., alt avräknas mot automobilskattemedlen,

5. all riksdagen skulle

a. medge all under budgetåret 1975/76 statlig lånegaranti för län av
seende inköp av vägunderhållsmaskiner för vissa enskilda vägar be
vifiades intill ett belopp av 120 000 kr.,

b. med bifall lill regeringens förslag saml med avslag pä molionen
1975:565, yrkandet 3, lill Bidrag lill drifl av enskilda vägar m. m. för
budgetåret 1975/76 anvisa elt reservationsanslag av 93 000 000 kr., alt
avräknas mot automobilskattemedlen,

c. med bifall lill regeringens förslag samt med avslag på motionen
1975:565, yrkandet 2, lill Bidrag lill byggande av enskilda vägar för bud
getåret 1975/76 anvisa ett-reservationsanslag av 26 800 000 kr., att av
räknas mot automobilskattemedlen,

6. att riksdagen för budgetåret 1975/76 anvisade

a. till Tjänster till utomstående etl förslagsanslag av 12 300 000 kr.,
all avräknas mol automobilskattemedlen,

b. till Avsättning till statens auiomobilskatlemedelsfond ell förslags
anslag av 1 000 kr..

Nr 48

Torsdagen den 3aprill975

Anslag dll vägväsendet, m. m.

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

A nslag till vägväsen -det, m. m.

I. att riksdagen skulle i anledning av motionerna 1975:578, 1975:847
och 1975:1512 som sin mening ge regeringen lill känna vad utskottet
anfört rörandeökatlekmannainflytandeöverden regionala vägplaneringen
m. m.,

8. alt riksdagen skulle avslå

a. molionen 1975:572,

b. molionen 1975:211,

c. molionen 1975:555,

9. alt riksdagen skulle avslå motionen 1975:1477,

10. alt riksdagen skulle avslå

a. motionen 1975:856,

b. motionen 1975:1467,

c. molionen 1975:849,

d. molionen 1975:842,

e. motionen 1975:846,

II. all riksdagen skulle avslå

a. molionen 1975:276,

b. motionen 1975:554,

c. molionen 1975:570,

d. motionen 1975:1469,

e. molionen 1975:1480,
f motionen 1975:1490,

12. att riksdagen skulle avslå

a. motionen 1975:573,

b. molionen 1975:855,

c. molionen 1975:864,

d. motionen 1975:1461,

13. alt riksdagen skulle avslå motionen 1975:845,

14. alt riksdagen skulle avslå motionen 1975:1503,

15. alt riksdagen skulle avslå motionen 1975:1472, yrkandet 1,

16. all riksdagen skulle avslå molionen 1975:367, yrkandet C,

17. all riksdagen skulle avslå motionen 1975:1452,

18. att riksdagen skulle avslå molionen 1975:1473, yrkandena 2 och

19. att riksdagen skulle avslå molionen 1975:1484,

20. att riksdagen skulle avslå molionerna 1975:859, 1975:1482 och 1975:1510,

21. att riksdagen skulle avslå molionen 1975:844,

22. att riksdagen i anledning av motionerna 1975:369 och 1975:1433 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört rörande lanthandelsskyllar,

23. att riksdagen skulle avslå motionen 1975:172,

24. alt riksdagen skulle avslå

a. molionen 1975:579,

b. motionen 1975:571,

25. all riksdagen skulle avslå motionen 1975:1450,

26. att riksdagen skulle avslå

a. molionen 1975:51,

b. motionen 1975:1481,

27. att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1509.

Reservationer hade avgivits

1. belräffande anslagen Bidrag lill drifl av enskilda vägar, m. m. och Bidrag lill byggande av enskilda vägar av herrar Sven Gustafson i Göteborg (fp), Dahlgren (c), Persson i Heden (c), Håkansson i Rönneberga (c), Sfiernslröm (c) och Sellgren (fp) som ansett att utskottet under 5 b och c bort hemställa

att riksdagen skulle

b. i anledning av regeringens förslag och med bifall lill motionen
1975:565, yrkandet 3, lill Bidrag till drifl av enskilda vägar, m. m. för
budgetåret 1975/76 anvisa etl reservationsanslag av 100 000 000 kr., alt
avräknas mot automobilskattemedlen,

c. i anledning av regeringens förslag och med bifall till motionen
1975:565, yrkandet 2, lill Bidrag lill byggande av enskilda vägar för bud
getåret 1975/76 anvisa ett reservationsanslag av 32 000 000 kr., all av
räknas mot automobilskattemedlen.

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

A nslag tdl vägväsen -det, m. m.

2. belräffande avgiftsfinansiering av vissa större vägprojekt av herrar Lothigius (m) och Johansson i Vrångebäck (m) som ansett att utskottet under 16 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill motionen 1975:367, yrkandet C, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört rörande avgiftsfinansiering av vägar och broar.

Herr DAHLGREN (c);

Herr talman! I det utskottsbetänkande som nu föreligger behandlas ett stort antal moiioner som speglar den situation som uppstår när anslagstilldelningen är otillräcklig. Ell genomgående tema är att ett väl utbyggt vägnät är nödvändigt för alt det moderna samhället skall fungera. Inom slora områden är landsvägstransporter oftast del enda realistiska alternativet. En lokaliserings- och regionalpolitik, som syftar lill all skapa utvecklingsmöjligheter i alla delar av landet, gör det angeläget all även de mindre länsvägarna förbättras - ett krav som accentueras av den eftersläpning som råder i landet och av att den nuvarande vägsiandarden är i hög grad otillfredsställande i de flesta län.

Flera än motionärerna hyser denna uppfattning. Vägverkets generaldirektör har framhållit: "En belagd väg hör snart till de mänskliga rättigheterna." Jag kan instämma i detta men måsle samtidigt påminna om att 50 96 av del allmänna vägnätet ännu utgörs av grusväg. 50 96 är detsamma som 48 000 km väg. Med den kostnadsutveckling och den anslagstilldelning som vägverket har kommer dessa 48 000 km grusväg sannolikt att förbli grusvägar, och dåliga sådana, ännu i mänga är.

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Anslag till vägväsendet, m. m.

Den behovsinventering som gjorts av vägverket under är 1974 visar att del existerande behovet i förhållande lill givna kriterier pä vägstandard medför krav pä byggsidan pä ca 16 mifiarder kronor. Behovet av kapital till väginvesteringar stiger, och delsamma sker på driflsidan för att de vägar som byggts skall kunna underhållas. 1 den situationen är det angeläget att vi nu får fram ett program för den långsiktiga vägplaneringen. Den kommitté som departementschefen tillsatt för att utreda dessa frågor beräknas också redovisa sina ställningstaganden delta år. Trafikutskottet erinrar om det pågående utredningsarbetet och uttalar:

"Under erinran om del anförda finner utskottet del allfiämt vara angeläget att del fortsatta utrednings- och planeringsarbetet bedrivs med all den skyndsamhel som befinns möjlig samt all som resultat härav riktlinjer för den fortsatta vägplaneringen saml ell långsiktigt program för den framtida vägpoliliken senast under år 1976 föreläggs riksdagen. Någon försening härav genom del lill den trafikpolitiska ulredningen lämnade tilläggsuppdraget får ej ske. Vad utskottet sålunda anfört bör av riksdagen ges regeringen lill känna."

Till nästa år bör vi alltså ha de här riktlinjerna klara. Jag vill betona viklen av all den kommitté som nu arbetar verkligen lägger fram förslag lill ell långsiktigt program och all det programmet lar hänsyn lill den betydelse som en upprustning av det låglrafikerade vägnätet har ur regionalpolitisk synpunkt.

Enligt vägverkels kriterier - och de är betingade av den ekonomiska åtstramningen - finns i dag inga som helst förutsättningar för att kunna belägga vägar som har mindre trafik än 400 fordon per dygn. Skall dessa kriterier vara beslående kommer, som jag förut har sagl, de grusvägar vi har i dag - som alltså utgör 50 96 av det allmänna vägnätet - all fortsätta att vara grusvägar.

Pä dessa vägar sker vikliga transporter. Där utförs praktiskt laget dagligen skolskjutstransporter. De här vägarna är den enda förbindelse många människor har för att komma lill närmaste tätort eller lill sin arbetsplats. Jag har här i kammaren vid andra tillfällen sagl all vid en prioritering i fråga om vägbyggandet, framtvingad av bristfälliga anslag, får molor-vägsbyggandet komma i andra hand. Pengarna måsle främst gå lill en upprustning av de mindre vägarna. Del är en fråga om rättvisa, och det är ell krav på förbättring där bristen är störst.

Om del nu blirsä, vilket jag hoppas, att vi fåren långsiktigt vägprogram redan nästa är och kanske t. o. m. kan ena oss om innehållet i ett sådant program, då är del också vikligl all vi får ett ökat lekmannainflytande över den regionala vägplaneringen. I dag utser landstingen ledamöterna i länsvägnämnderna, och länsvägnämnderna har besvärsrält över länsstyrelsernas beslul. Vi är mänga som upplever det som en brist att länsvägnämnden inte har direkt möjlighet att inför länsstyrelsen föra sin talan, utan föredragande i vägfrågorna vid länsstyrelsen är en fiänsteman från vägförvaltningen. En lösning som är bättre än nuvarande ordning vore alt låta länsvägnämndens ordförande ingå i länsstyrelsen

som adjungerad ledamot när vägfrågor behandlas. Trafikutskottet föreslär nu riksdagen att den skall fatta ell beslut som innebär all regeringen bör ta upp della förslag lill ingående prövning.

Om man dä får ell ökat förlroendemannainflyiande direkt pä vägplaneringen, kan man förvänta sig den bästa fördelningen ur regionalpolitisk synpunkt. Men jag vill säga att hur viktig planeringen i sig själv än är sä är den ändå ointressant om del inte finns pengar till att verkställa det som man har åsyftat med planeringen. En planering för dess egen skull är meningslös, och jag fruktar att den flerärsplanering som vägverket nu skall göra fram till 1980 och över vilken länsstyrelserna skall yttra sig kan bli en papperstiger. All jag uttrycker mig sä drastiskt beror på de direktiv som kommunikationsdepartementet har utfärdat till statens vägverk när det gäller planeringsnivån för såväl flerårsplanerna som fördelningsplanerna under perioden 1976-1980. Departementet har i dessa direktiv sagt all flerårsplanerna skall grundas på elt ordinarie byggnadsanslag till statsvägar pä 765 mifi. kr., och del beloppet skall förutsättas vara nominellt oförändrat under ytterligare fyra är.

Ja, vad betyder del? Med den kostnadsutveckling som vi har haft under senare är kan man erfarenhetsmässigt förvänta sig en höjning av pris- och lönenivån med 10 96 per år. Sker detta och man enligt direktiven fär etl reellt anslag pä 765 mifi. kr., sä betyder del att den summan är 1980 motsvarar 522 mifioner och ytterligare fem år senare 324 mifioner.

En sådan utveckling måste självfallet medföra en drastisk nedskärning av vägbyggandel med ordinarie medel. Även med ökade AMS-anslag vidgas klyftan mellan redovisat behov och möjlig produKlion.

Om den årliga höjningen av pris- och lönenivån stannar vid 5 96, innebär del ändå att de 765 mifionerna är 1980 har ett realvärde pä 629 mifioner och fem år senare är nere i 493 mifioner. Även en sådan utveckling måste betraktas som inle bara otillfredsställande utan verklighetsfrämmande när man ställer behovet i relation lill anslagets storlek. Jag tror inle ens kommunikationsministern skulle vara nöjd med en sådan utveckling, och jag är därför mycket förvånad över all kommu-nikalionsminislern lägger planeringen på denna mycket låga nivå.

Förhållandet är exakt detsamma när det gäller fördelningsplanerna. Regeringens direktiv anger alt dessa skall grundas pä 1976 års belopp, som är 345 mifioner. Därtill säger regeringen all de behov som föranleds av Stålverk 80 skall inrymmas inom de angivna ramarna.

Jag vill erinra kammarens ledamöter om att de vägar som behövs för Stålverk 80 beräknas kosta 160 mifi. kr. Här sker alltså i realiteten en minskning av de 345 miljonerna med 160 mifioner, om det är så all Luleå kommun skall fä del av del statsbidrag som kommunen är berättigad lill.

Mol den bakgrund som jag här försökt beskriva skulle jag sätta värde på om kommunikationsministern i dag ville redogöra för sin syn på den snäva planeringsram som han nu bestämt. Jag är väl medveten om den ovisshet som kan råda belräffande den framlida inriktningen, och jag

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

A nslag till vägväsen -det, m. m.

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

A nslag till vägväsen -det, m. m.

är medveten om att det måste göras prioriteringar såväl mellan olika Irafikslag som mellan olika kapitalkrävande resurser inom andra sektorer. Men vad jag inle förslår är att man låter utföra en planering som i realiteten stryper väg- och galubyggandel och som otvivelaktigt innebär att de sämsta vägarna kommer alt bli ännu sämre och all risken för alt allmänna vägar kommer att göras kommunala eller enskilda ökar. Jag vill i delta sammanhang också uttrycka min förvåning över att kommunikationsministern i det dåliga planeringsläge som han själv har föreskrivit vid sina resor i landet lovar nya vägbyggen och vägupprust-ningar. Om inte de tidningar som utkommer i Kopparbergs län har fel, har kommunikationsministern utlovat 12 mifi. kr. till en vägupprusining i Dalarna. Det är bra att kommunikationsministern upptäcker dåliga vägar, och del är bra alt han ser till alt de får en bättre standard. Men den intressanta frågan är ju tillvägagängssället. Under de år som jag har suttit i traflkutskottet och i statsutskollets fiärde avdelning har den meningen alllid gällt - och det har man varit överens om från alla partier - att riksdagen icke skall lägga sig i enskilda vägprojekt, utan riksdagen skall besluta om medelsramarna, och sedan skall statens vägverk med utgångspunkt från den planering som är utförd i samråd med länsstyrelserna gradera vägbyggnadsprojekten i den ordning som de anses mest betydelsefulla. 1 år liksom tidigare år har många riksdagskamrater motionerat om enstaka vägobjekt, om mera pengar till sina län. Även den väg, som herr Noriing nu har uttalat sig om, finns med i motionsfloden. Utskottet har, troget sin principiella uppfattning, avstyrkt motionerna med hänvisning till alt fördelningen och prioriteringen skall göras av statens vägverk. I det här aktuella fallet har statens vägverk inga pengar för den nu utlovade vägen. Den finns hell enkelt inte med i sin helhet vare sig i flerårs- eller långtidsplanerna. Och var skall pengarna då las, och vem skall nu bli utan väg om en ompriorilering måste göras? Tänker kommunikationsministern ta dessa pengar ur del särskilda anslaget pä 200 mifi. kr. vill jag påpeka all för dem gäller alldeles speciella regler; del skall råda arbetslöshet, vägbyggandel skall bestämmas i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen, det skall göras en objektiv värdering av vilka vägar som skall komma i fråga. Dessa 200 mifi. kr. är förvisso inle -i vafie fall har inle jag och troligen inte heller någon av mina kamrater i trankutskottet uppfattat det så - avsedda all användas av kommunikationsministern efter eget bedömande. Jag hävdar med bestämdhet all de pengar riksdagen ställer lill förfogande för byggande, underhåll och drifl måste användas i den ordning föreskrifterna säger. Om däremot kommunikationsministern tänker föreslå riksdagen helt nya pengar, specialdeslinerade lill Väslerdalsvägen i Dalarna, är del naturiiglvis en annan historia. Men då förväntar jag mig en proposilion i ärendet. Vägbyggandet och vägunderhållet i vårt land kan inte rimligen vara beroende av vad chefen för kommunikationsdepartementet har för uppfattning när han värderar vägar i länet utan måste föfia den planering som är föreskriven av riksdag och regering.

Jag väntar med intresse pä kommunikationsministerns syn pä planeringsramarnas storlek och vill gärna ha en förklaring lill varför kommunikationsministern nu ingriper i den ordning som har varit gällande i så många är.

Liksom i fiol har utskottet kunnat ena sig om all del särskilda anslaget på 200 mifi. kr. skall till fullo få ulnylfias och disponeras av vägverket. Utskottet säger vidare att detta förhållande inte skall innebära att en minskning av ordinarie beredskapsarbeten sker. Vad utskottet här har sagt innebär hell enkelt all del anser all anslagstilldelningen är minst 200 mifi. kr. för låg. Jag vill gärna ullala min tillfredsställelse över utskottets enhälliga ställningstagande.

Däremot har vi inle i utskottet kunnat ena oss om anslaget lill enskilda vägar. Utskottet är i sin helhet medvetet om behovet av pengar till dessa, men majoriteten menar alt det kan tillgodoses dels genom alt man tar av de särskilda 200 mifionerna, dels genom alt regeringen begär medel pä tilläggsslal om särskilda skäl skulle finnas.

Jag uttrycker min lillfredsslällelse med all utskollet delar uppfattningen att medelstilldelningen är otillräcklig, men jag beklagar all man har en sä halvhjärtad inställning att man yrkar avslag på krav pä direkta anslag till de enskilda vägarna. Utskottsmajoriteten - i del här fallet socialdemokrater, kommunister och moderater - menar alt de 200 miljonerna räcker lill inle bara för vad de är avsedda till, nämligen byggande och underhäll, ulan också för de enskilda vägarna med statsbidrag. Detta är ell underiigt ställningslagande, inte minst av moderaterna, som i sin reservation framfört tanken alt man skall lånefinansiera väg- och bostadsbyggandet. I den reservationen klagar moderaterna bittert över den dåliga anslagstilldelningen lill allmänna vägar. Men när det kommer lill realiteter, dä det gäller konkreta ätgärder, nöjer de sig med all skriva vackert och föra fram uppfattningen att vägavgifter skulle lösa vägbyggnadsproblemen.

Mitlenparlierna föreslår däremot en höjning av anslagen till enskilda vägar, såväl lill byggande som till drift, med sammanlagt 12,2 mifi. kr. Del är en rimlig anslagshöjning, och den är och bör ses som en solidarilelsförklaring med de människor som inte bor vid allmänna vägar ulan tvingas att till stor del själva hålla väg. Vi betraktar del som ell rältvisekrav att statsbidrag skall kunna utgå för att hjälpa dem ekonomiskt, och del är nödvändigt med en uppräkning av anslaget, om vägar som enligt gällande författning är berättigade till bidrag skall erhålla sådant.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill reservationen 1 och i övrigt till utskottets hemställan.

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

A nslag till vägväsen -det, m. m.

Under detta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

6 Riksdagens protokoll. Nr 48-51

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

A nslag till vägväsen -det, m. m.

Hen SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Det betänkande som vi nu diskuierar omfallar inle bara kommunikationsdepartementets driftbudget utan behandlar också mer än 60 motioner. Del visar sannerligen del slora intresse som inom riksdagen finns för kommunikationsfrågorna. Vi har behandlat dessa motioner mycket ingående. 1 fyra fall har de föranlett utskottet alt föreslå att riksdagen skall göra direkta framställningar lill regeringen. Det föreligger bara tvä reservationer, vilket visar en vifia inom utskottet all komma fram lill enighet. Det är något som jag måsle uttrycka min uppskattning av.

Del förhållandet all vi bara i fyra fall har gjort direkta framställningar lill regeringen innebär inle att vi har betraktat alla de andra molionerna som ointressanta. Mänga av utskottets skrivningar kommer säkerligen att påverka den framtida utvecklingen på kommunikationsområdet. Jag skall nu bara ta upp två sådana områden. Del finns mänga fler som kommer all beröras av andra talare i debatten.

Det första gäller anslaget till trafiksäkerhelsfrämjande åtgärder vid järnvägskorsningar. Såväl 1972 som 1973 har utskottet skrivit all anslagshöjningar måste ske på della område, eftersom del föreligger en eftersläpning i delta avseende. Det har också genomförts ökningar. I är har anslaget ökat med 500 000 kr. Vi upprepar även i årets skrivning uttalandet att vid nästa budgetberedning en ylleriigare ökning av anslaget bör ske. Utskottet fattade sill beslul innan den tragiska järnvägsolyckan ägde rum. Del är möjligt all vi hade intagit en annan ståndpunkt om vi hade fatlat beslutet efter denna järnvägsolycka, som visar att del är myckel slörre risker än vi någonsin trodde förenade med järnvägsövergångar, där del inte finns bommar eller andra tillfredsställande skyddsanordningar.

Jag tycker inte alt det i rådande läge är tillräckligt all riksdagen uttrycker en allmän önskan om att man skall överväga en ökning vid kommande budgetberedning, som avser del budgetär som ligger efter nästa budgetär. Jag menar att lägel är sådant all vi inte har tid att vänta. Kommunikationsministern har ocksä i etl ullalande i TV sagl alt man bör ge slörre resurser för detta ändamål. Han sade att del flnns många som kanske hellre ville ge t. ex. litet mer pengar lill bommar och litet mindre till järnvägsvagnar. Nu är del fråga om tvä olika anslag, och del är inle så enkelt ordnat alt man kan minska antalet järnvägsvagnar och i stället öka antalet bommar. För övrigl lycker jag alt behovet av järnvägsvagnar är så stort alt man inte bör krympa deras antal.

Detta är självfallet en svår fråga, som bör ses i relation till alla andra traflksäkerhetsfrämjande åtgärder. Men jag lycker att del finns ell minimum som skulle kunna göras, och del är all de 2,2 mifi. kr. beviljas som irafiksäkerhelsverket begärt för nästa budgetär utöver det som departementschefen föreslagit. Del innebär ju bara all en direkt eftersläpning hämtas in. Detta är dock en summa som i förhållande lill andra anslag är av blygsam natur. Givetvis kan dessa pengar inte lösa problemet.

men i det läge vi nu är, när vi har fält en så drastisk illustration lill riskerna på det här området, menar jag all kommunikationsministern på tilläggsslal borde föreslå en ökning på dessa 2,2 mifi. kr. som en första liten åtgärd. Jag skulle direkt vifia fråga statsrådet Noriing, om han är villig alt gä fram till riksdagen med en sådan begäran.

Det andra område som jag skulle vifia la upp är cykeltrafiken. Utskottet har avstyrkt en motion om utredning och förslag belräffande statsbidrag lill cykelbanor. Del innebär inte alt utskottet skulle sakna intresse för cykeltrafiken, utan anledningen är hell enkelt den all riksdagen redan beslulal om en sådan utredning. Sedan riksdagen är 1972 fattade beslut om en utredning med syfte att skapa bättre förutsättningar för cykel-trafiken var del många som tyckte att del inle hände något särskilt. Del kom därför ylleriigare en motion förra årel med begäran all den tillsatta arbetsgruppen skulle reorganiseras och faen sekretariat som odelat kunde ägna sig ål uppgiften. Vidare föreslogs i motionen att ulredningen skulle avge förslag belräffande åtgärder som pä kort sikt skulle förbättra cykellrafikens villkor. Därvid spelar slalsbidragsfrägorna en avgörande roll. Den molionen bifölls av en enhällig riksdag.

Del är väldigt glädjande att cykeln under senare tid verkligen pä många häll har framstått som etl alternativt transportmedel. Jag tror att jag i det hänseendet kan nämna Göteborg som elt föredöme för många andra kommuner. Inom stadsbyggnadskontoret har man räknat ul att varannan yrkesverksam göteborgare bor inom 20 minuters cykelväg frän sin arbetsplats. Men man har inte nöjt sig med teoretiska beräkningar, ulan man har under de senaste tvä åren färdigställt cykelvägar för ca 5 milj. kr. om årel - med god hjälp av AMS-medel, vill jag tillägga. För några veckor sedan invigdes cykelvägen i Nya Allén, vilken innebär all man kan cykla tvärsigenom del centrala området i Göteborg pä en skyddad cykelväg med särskilda trafiksignaler. Jag tror knappast att del finns någon stad, i varie fall i Europa, där man på del sättet kan cykla genom del centrala området, hela vägen på en skyddad cykelväg med trafiksignaler. 1 regel är det just i de centrala delarna av städerna, där trafiken är tätast och de oskyddade cyklisterna löper de största riskerna, som cykelvägarna saknas, under del all man ofta finner dem i utkanterna. Eftersom man inle gärna vill ge sig in trafiken i den tätare bebyggda delen av staden använder många hell enkelt inte cykeln.

I Göteborg har man alltså visat sig som elt föredöme, och man har nu färdigställt en särskild plan för etl huvudvägnät för cykellrafik, som skulle innebära att 400 km skulle byggas utöver de 138 km som redan finns. Men för det behövs statsbidrag.

En av anledningarna till del positiva intresset för cykellrafiken i Göteborg är kanske alt finanskommunalrådet där dagligen använder cykeln i Göteborgstrafiken. Om finansminister Sträng tog cykeln lill riksdagen skulle kanhända han också få erfara all del behövs speciella åtgärder för alt främja cykellrafiken. AMS-pengar är en värdefull hjälp - det är sant - men det behövs också ordinarie anslag. Om cykeln kan bli elt

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

A nslag till vägväsen -det, m. m.

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Anslag till vägväsendet, m. m.

allemalivi transportmedel för vardagsresorna blir billrängseln mindre pä galorna, man sparar ofia och man får goda effekter för såväl mifiö som folkhälsa.

Jag skulle nu vifia säga lill kommunikationsministern alt vi förutsätter all arbetet i denna arbetsgrupp drivs med kraft och att slalsbidragsfrägorna las upp lill ingående och snar behandling. Om inte så skulle bli fallet, utgår jag från att statsrådet låter se lill all riksdagens inteniioner förverkligas. Jag anser att jag har särskild anledning att säga detta. I annat fall blir del sannerligen anledning all återkomma lill frågan här i riksdagen.

Herr talman! I vägfrågorna vill jag i stort instämma i vad herr Dahlgren har sagt. Del gäller lekmannainflytandel på vägfrågorna, och det gäller också viklen av alt man får ell långsiktigt program för den framlida vägpoliliken.

Nu är bristerna i vägnätet så stora all kommunikationsministern måste rycka ul till olika delar av landet. När han då konstaterar hur bedrövligt del är, ger han löften om förbättringar. Dessa löften missförstås ofta. Allmänheten fär en föreställning om all de innebär mer än vad kanske statsrådet har sagl. Herr Dahlgren nämnde de 12 mifi. kr. som var utlovade till vägarna i Dalarna. Jag missunnar inte Dalarna etl ögonblick de pengarna - de behövs säkert. Men del finns också andra delar av landet. Vi har E 6, som går efter västkusten, Sveriges mest trafikerade väg. I del området finns del många som anser all de har fält tidigare löften om en snabb uppbyggnad av E 6 och som nu känner sig besvikna.

Jag troralt kommunikationsministern häller med mig om att det riktiga är all vi fär elt långsiktigt vägprogram, där man kan väga de olika behoven mol varandra och alt del inle ell ögonblick kan uppslå någon lanke på att del skulle finnas en särskild slalsrådskvol i kommunikationsdepartementet, alt man skulle hälla nere väganslagen för alt kunna ha en extra liten kvot som statsråden kan disponera över när de reser omkring i landet. Jag lycker all del är myckel bra all utskottet enhälligt begär alt få ell långsiktigt program för den framlida vägpoliliken, och jag hoppas att också riksdagen enhälligl skall begära detta.

Med anledning av vad herr Dahlgren sade om de planeringsramar som man skall utgå ifrån vill jag understryka del som utskottet ocksä har sagt. Jag fäster slor vikt vid alt Irafikutskottet är enhälligl när man säger all man vill "kraftigt understryka viklen av att vägväsendet pä längre sikt tillförs ökade resurser i syfte att öka framkomligheten och trafiksäkerheten på våra vägar". Ell sådant uttalande, som vi nu hoppas all riksdagen enhälligt skall göra, förpliktar för framliden. Det är efter de riktlinjerna som vi skall kunna lösa de svåra vägfrågorna.

När vi får delta långsikliga vägprogram är del möjligl an vi ser alt det kommer att kosta myckel pengar och alt del blir svårt att förverkliga tankarna på höglrafikerade vägar, motorvägar, molortrafikleder och de vikliga länsvägarna. Vi har frän folkpartiets sida sagl all vi i det lägel kan länka oss en avgiftsfinansiering av vissa motorvägar. Men vi har

ocksä sagt att del inle finns någon anledning alt la ställning lill den frågan nu. När vägprogrammet föreligger kan man ta ställning till finansieringen, och det är anledningen till all vi inle är med på reservationen 2. Jag vill emellertid, herr lalman, yrka bifall lill reservationen 1.

Herr kommunikationsministern NORLING;

Herr lalman! Jag hade inle tänkt della i den här debaiten, och jag har pä grund av ell annat ärende tyvärr inle heller möjlighet all föfia debatten lill dess slut. Jag tar mig emellertid friheten att omedelbart besvara ett par frågor som har ställts lill mig.

Den ena frågan ställdes av herr Sven Gustafson i Göteborg och gällde säkerhetsanordningarna vid järnvägskorsningar. Jag vill allra först, herr talman, uttrycka milt djupa dellagande med alla anhöriga lill tågkala-strofens offer, och när det är gjort vill jag upprepa vad jag har sagt i etl par intervjuer omedelbart efter den här fruktansvärda tågolyckan nere i Mjölbylraklen.

Herr Gustafson förekom mig i elt avseende genom all säga all vi antagligen inle kan räkna ul hur mycket pengar vi skulle behöva anslå för alt klara säkerheten till 100 96. Ja, jag tror att vi rent av kan vara överens om all det skulle bli sä mycket pengar all det inle vore realistiskt att försöka uppnå lOO-procentig säkerhet.

Frågan gäller då i stället: Var skall man dra gränsen ekonomiskl-prak-tiskl för att kunna med någorlunda gott samvete fatta de beslut som vi ändå måste falla? Del är klart att när man hör all det till den här verksamheten via irafiksäkerhelsverket slussas i runt tal 7 mifi. kr. per är f n. framstår det naturligtvis för den som sä vill som en slor summa och för den som sä vill som en mycket liten summa. Och även om beloppet flerdubblades skulle uppfattningarna hos olika människor som hörde siffran växla: en del skulle tycka all beloppet var tillräckligt, medan andra ändå skulle tycka att det varför litet. Den debaiten är alltså tämligen meningslös.

Nu har vi sedan en lid tillbaka försökt att vafie är öka anslaget med en viss summa, som jag gärna erkänner är blygsam i jämförelse med del samlade beloppet. Vi har ändå i är gjort en uppräkning från 7 lill 7,5 mifioner.

Frågan gäller ju, som jag sagt i massmedia, i första hand nu en snabb översyn - som SJ fär i uppdrag av mig att göra - av de övergångar som SJ redan nu vet är fariigare än andra. De mellan 15 000 och 20 000 järnvägsövergångar som finns vid enskilda vägar och där det inle förekommer några anordningar - vare sig fiud- och ljussignaler eller bommar - kan man naturligtvis ha vissa svårigheter att ge sig på, eftersom trafiken där i regel är mycket liten. Det rör sig kanske oftast om trafik från en eller annan fastighet. Man får i stället för ögonblicket koncentrera sig på de järnvägsövergångar som befiänar allmän trafik; del var vid en sådan som den här fruktansvärda olyckan inträffade.

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

A nslag till vägväsen -det, m. m.

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Anslag till vägväsendet, m. m.

Jag menar att vi således nu får göra en snabb översyn, med SJ:s hjälp, av de järnvägsövergångar som man redan nu vet är farliga och som man har planerat alt förbättra. Man fär se efter om man vid elt antal av dem kan snabba upp förbättringen och göra de övergångar, som då väfis ul, säkrare vid en tidigare tidpunkt än vad som skulle ha blivit fallet om man föfil det normala programmet.

Del är i dag, herr Gustafson, för mig omöjligt att säga vad en sådan här omvärdering kan kosta. Vi fär dröja med att diskutera det. Hur man sedan översynen har skett - den bör komma snabbi - skall behandla frågan om eventuellt ökade anslag är jag av naturliga skäl heller inle beredd alt svara på nu - om det skall ske i form av tilläggsanslag eller om man i annan form skall kunna möta behoven. För mig är det angeläget att säga, att den här fruktansvärda katastrofen har givit oss en tankeställare som vi kanske annars inle skulle ha fått, och all del kan finnas behov av all snabba upp översynen av hela nätet av farliga järnvägsövergångar. Jag har velat meddela till allmänheten, och nu gör jag del också här, att del arbetet skall bedrivas skyndsamt. Hur kostnaderna för delta, helt eller delvis, skall bestridas är jag av naturliga skäl inle i dag beredd att upplysa om.

Medan jag nu har ordel vill jag sedan uttrycka min stora förvåning över det inlägg som herr Dahlgren nyss gjorde. Jag länker dä pä den del av hans inlägg som rörde frågan om fördelningen av och beslutsfattandet om väganslagen. Herr Dahlgren måste vara på etl ovanligt dåligt humör i dag, jag känner inle igen honom. Om herr Dahlgren verkligen menade vad han sade om fördelningen av de väganslag där regeringen kan ha elt inflytande, så har han inle klart för sig hur vårt samhälle fungerar. En sådan okunnighet vill jag dock inle misslänka honom för.

Om jag sällar ul vad 100 uppvaktningar för mig handlar om, så visar det sig troligen att ungefär 90 av dem rör vägfrågor. Till mig kommer nämligen kommunrepresentanter, företagare och enskilda för att diskutera sina vägfrågor, och jag lar emot dem alla glatt och villigt, eftersom jag för tillfället är salt all förvalta den uppgiften i samhället. Men med herr Dahlgrens resonemang som bakgrund skulle jag aldrig ta emot några sådana uppvaktningar. Dä skulle jag sitta i mitt elfenbenstorn - som herr Dahlgren tycktes mena - och låta dagarna komma och gå och förlita mig på att vägverkels styrelse, där herr Dahlgren är en av ledamöterna, skulle falla de visa beslul som behövs varie gäng som någon krona skall fördelas till något vägbygge i landet. Men della att herr Dahlgren är med i vägverkels styrelse är ingen garanti för alt alla beslul i den styrelsen är fullkomliga. Det är möjligt all herr Dahlgren tycker och tror det.

Nej, del är så, herr Dahlgren, att del anslag på 200 mifi. kr. som jag föreslagit första gången i fiol och andra gången i är för speciella vägbyggen skall slutligt fastställas av regeringen. Och regeringen är i detta fall kommunikationsministern. Om herr Dahlgrens uppfattning - all jag inle har möjlighet att i något sammanhang med mitt namn bekräfta vart en enda vägkrona här i landet skall gä - vore riklig, så vill jag tala om all jag

redan har försyndat mig vad beträffar fiolårets anslag. Dä gjorde vi nämligen i departementet - en sak som herr Dahlgren naturligtvis inle upptäckte - tre eller fyra ändringar i vägverkels och AMS förslag lill fördelning av pengarna.

Jag förstår alt herr Dahlgren har velat ta upp denna fråga med politisk anknytning. Det måste vara oerhört deprimerande för honom alt uppleva, all man någon gång också kan ha en form av mänsklig behandling av sådana här ärenden. Herr Dahlgren vill lydligen all det bara skall vara stämplar och åter stämplar men inga resor runt om i landet för att träffa människor och diskutera deras verkliga problem, utan allt skall ske hos myndigheter och institutioner.

Jag kan lova herr Dahlgren all jag icke kommer all föfia de rekommendationer han här för lill torgs. Sä länge jag innehar posten som kommunikationsminister och regeringsledamot kommer jag icke att administrera verksamheten ulan jag kommer att regera. Del är själva innebörden i ordel regering. Jag har redan nu beslulal att etl anslag pä 4 mifi. kr. skall utgå lill Kopparbergs län vafie är under tre år. Det beslutet bygger på samma tankegångar som besluten om anslagen lill speciella objekt i fiol.

Jag kan försäkra herr Dahlgren all jag, oavsett om han tycker bra eller illa om det, kommer att fortsätta att ta emot människor och lyssna pä deras vägproblem, och i enstaka fall kommer jag också att gä dem lill mötes, så länge jag har funktionen som kommunikationsminister.

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

A nslag till vägväsen -det, m. m.

Herr SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp) kort genmäle: Herr lalman! Riksdagen kommer om några timmar alt fatta beslut om alt begära etl långsiktigt program för den framtida vägpoliliken. Jag tror alt kommunikationsministern är ense med mig om alt det är riktigt att vi får en långsiktig vägplanering och att del är de ansvariga inom vägverket och inom de regionala organen - länsvägnämnder och länsstyrelser - som skall göra avvägningarna mellan olika vägprojekt. Det skall inte vara så alt man inom en kommun måste säga sig att det vikliga inte är de sakliga skäl som varit avgörande vid behandlingen i länsvägnämnd, länsstyrelse och vägverk, utan del vikliga är om man reser upp till Stockholm och uppvaktar kommunikationsministern. Uppvaktningar kan -jag förutsätter att vi är ense om detta - vara motiverade i speciella fall, men annars skall inbyggarna här i landet vela alt de vederfars rättvisa oavsett om de gör en speciell uppvaktning eller inte för ell statsråd.

Sedan till frågan om järnvägskorsningarna. Jag sätter värde på vad kommunikationsministern sade om att SJ skall göra en slor översyn av dem. Givetvis kan vi inle nu vela vad en sådan prövning kommer att leda till. Men del flnns vissa objekt som redan är prövade i vederbörlig ordning och som otvetydigt är i behov av en förbällring. Man har där konstaterat en eftersläpning och behöver inte göra några ylleriigare utredningar. Det gäller här bara ell litet belopp - något över 2 mifi. kr.

Nr 48 Genom den noggranna prövning som gjorts vet vi att etl sådant anslag

Tnrsdaepn den ' rnolierat. Skulle vi då inle - i avvaktan pä den slora lösningen

3 anril 1975 ~ kunna la det lilla stegel all pä tilläggsslal anslå 2 mifioner till detta

_ klart dokumenterade behov?

Anslag tillvägväsen- Det skulle vara en symbolisk handling som visar att vi är villiga att

det, m. m. gå vidare när vi får ytterligare beslutsunderlag.

Hen DAHLGREN (c) kort genmäle;

Herr lalman! Det är en härd dom som kommunikationsministern fäller över det statliga ämbetsverket statens vägverk, dess fiänsteman och dess styrelse när han säger all de människor som bor i bygder med dåliga vägar måste möta mänsklighet, och del skall de fä genom kommunikationsministern. Jag trodde inle jag skulle behöva lyssna pä något sådant. Sanningen är att varken statens vägverk, dess fiänsteman eller dess styrelse kan bygga och underhålla mera vägar än det finns pengar lill, Dessa pengar föreslår regeringen riksdagen all anslå, och en majorilel i riksdagen beslutar om dem.

Vad jag har tagit upp och vad jag har klandrat är att vi här i landet har en myckenhet dåliga vägar - de finns i Jönköpings län, i Kalmar län, i Östergötlands län, i Norrlandslänen och överallt i Sverige, Frågan är nu om de människor som i många år har klagat över de dåliga vägarna för all få del av den här "mänskligheten" som statsrådet lalar om skall behöva uppvakta statsrådet och kanske helsl fä slalsrådel att komma ul till bygden för att se på vägarna. Sedan skall statsrådet bestämma om de - ur en särskild kassa - kan få anslag lill en väg eller inte.

Jag kan inte acceptera ett sådant förfarande. Jag vill fråga statsrådet - och jag vill gärna ha etl svar: Varför har vi hela denna uppbyggda planeringsmetodik inom statens vägverk, länsstyrelserna och länsvägnämnderna, där man sitter och granskar de olika vägobjeklen och indelar dem efter angelägenhetsgrad? Vad är det som säger all statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet bättre än dessa människor kan avgöra om en väg bör byggas eller inle?

Herr kommunikationsministern NORLING;

Herr lalman! Del här är inte så svårt som herr Dahlgren gör del till.

Under de sex år som jag har handlagt sådana här ärenden har det aldrig någonsin fallit mig in all jag skulle gå in och styra fördelningen av del sä all säga ordinarie väganslagel.

I fiol beslöt riksdagen för första gången på mitt förslag all anslå 200 mifi. kr. i den ordinarie vägbudgeten, men summan skulle fördelas i samråd mellan arbetsmarknadsverket och statens vägverk och slutligt fastställas av Kungl. Maj;t, som del då hette; regeringen heter del ju i dag.

Beslutar nu riksdagen även i år om dessa 200 mifioner, skall AMS

och vägverket gemensamt föreslå fördelningen pä projekt av pengarna.

88 Sedermera, på eftersommaren, kommer förslaget upp på mitt bord. Jag

skall dä granska det och - om nu inte herr Dahlgren lycker alt det är alldeles fel - väga in de synpunkter som jag i min ringhet också kan ha lagt mig till med efter alla de kontakter som jag har haft både med riksdagen och i andra sammanhang såsom vid uppvaktningar av landshövdingar, frän länsstyrelser, näringsliv och andra.

Herr Dahlgren förmenar alltså regeringen rällen - som det redan är sagl alt regeringen skall ha - all slutligt fastställa denna plan för fördelningen av de 200 mifionerna på olika objekt. Del är ganska allvarligt, herr Dahlgren! Herr Dahlgren menar att vi skall ändra pä det sätt pä vilket beslul skall fattas om dessa 200 mifioner. Jag måste då i klarhetens namn fråga herr Dahlgren; Är del avsikten att vi skall ändra del definitiva beslutsfattandet för dessa 200 mifioner eller är det del inle?

Om herr Dahlgren menar att regeringen inle skall fastställa fördelningen, säg då della rent ul, och föreslå lill etl annat år all del inte skall vara regeringen som beslutar om den definitiva fördelningen av dessa 200 mifioner!

Intill dess en annan ordning införs än den som riksdagen nu själv har fastställt kommer jag att vidmakthålla den ordning som hittills har varit etablerad.

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

A nslag till vägväsen -det, m. m.

Hen DAHLGREN (c) kort genmäle:

Herr talman! En sak är regeringens förslag, en hell annan är riksdagens beslul. När del i fiol gällde de 200 mifionerna beslöt riksdagen enhälligl alt de skulle ställas till statens vägverks förfogande och att statens vägverk skulle få räkna med dem i sin planering. Utskottet skriver i år på s. 13; "Hela det för innevarande budgetär upptagna konjunkturbeiingade väganslagel Särskilda byggnads- och förbällrlngsålgärder avseende statliga vägar har i enlighet med riksdagens beslut ställts lill vägverkels förfogande." Jag menar alltså att vad kommunikationsministern säger inte är rält. De här pengarna har ställts lill vägverkels förfogande för alt användas efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen och efter en an-gelägenhelsgradering som i sin tur bygger på den planering som. sedan länge är utförd.

Jag förmenar inle regeringen rällen att ha en egen uppfattning och alt anslå pengar till en viss väg som den anser skall byggas, men då bör regeringen anslå särskilda medel och inle inkräkta på de övriga anslag som finns, och förrycka planeringen så att något annat län, någon annan bygd fär vänta med sin väg. Sä enkel är matematiken.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Jag trodde att jag skulle slippa säga det men jag tvingas alt göra det. Jag har, herr Dahlgren, redan haft överläggningar med statens vägverk om de önskemål som jag har när del gäller fördelningen av årets anslag, som jag har utgått från att riksdagen kommer alt fatta beslul om. Jag har diskuterat med generaldirektören och med vägverket som sådant om de önskemål som regeringen i är liksom i fiol har beträffande

Nr 48 fördelningen av de 200 mifionerna.

Torsdaeen den Dahlgren menar tydligen med sitt inlägg all sädana diskussioner

3 anril 1975 mellan departementschefen och ett av hans underlydande verk inle fär

--------------- förekomma. Om herr Dahlgren har den uppfattningen bör han deklarera

Anslag till vägväsen- den nu. Det skulle nämligen vara en hell ny praxis i värt arbeie, om
det, m. m. det inte skulle vara möjligl att föra en dialog mellan departementschef

och underlydande verkschefer om fördelningen av olika anslag. Del anslag som jag har föreslagit bl. a. till vägar i Kopparbergs län är självfallet förankrat i vägverkets styrelse, herr Dahlgren. Generaldirektören underrättades av mig ett par veckor i förväg om detta.

Herr Dahlgren tycks leva i den tron att jag reser omkring i landet och säger saker och ting på grund av etl tillfälligt infall - den uppfattningen får man när man lyssnar lill herr Dahlgren. Jag tar min uppgift betydligt seriösare än herr Dahlgren tror. Och jag kommer, herr Dahlgren, alt fortsätta med del även när del gäller del här anslaget. Jag kommer att sälla milt namn under fördelningen av årets anslag någon gång i augusti september, och jag kan försäkra herr Dahlgren att det dokumentet kommer att innehålla elt antal objekt som jag har föreslagit vägverket. Där kommer bl. a. alt finnas med elt anslag på 4 mifi. kr. för utbyggnad av en första etapp av väg 71 - 297 i Kopparbergs län.

Herr förste vice talmannen anmälde att herr Dahlgren anhållit all till protokollet få antecknat att han inle ägde rätt lill ytteriigare replik.

Hen LOTHIGIUS (m):

Herr talman! Jag har full förståelse för alt statsrådet tydligen måsle lämna kammaren för alt sköta sina plikter pä annat håll. Jag vill emellertid uttrycka min sorg över att sä är fallet, eftersom vi numera inle träffas så ofta och kan diskutera med varandra sedan statsråden har fält ersättare i riksdagen. Men det är ingenting att göra ål den saken.

Jag vill böfia mitt inlägg med all säga all vi i irafikutskottet i della ärende är ovanligt eniga, i synnerhet om man betänker alt vi haft över 60 moiioner all behandla i detta sammanhang, varav ett femtiotal berör vägarna. På en punkt föreligger delade meningar, och del har till betänkandet fogals tvä reservationer. Centern och folkpartiet strider för några mifioner mer till de enskilda vägarna, och moderaterna kräver elt delvis nytt tänkande när det gäller finansieringen av vissa vägar för all därmed öka resurserna för hela del svenska vägväsendet. Jag ber alt senare få återkomma till vad herr Dahlgren sade i denna fråga.

Man kan ställa frågan: Är vägarna i Sverige bra eller är de dåliga? Hur står de sig vid en jämförelse med vägarna i andra länder? Är våra vägar sådana all de fullt ul kan befiäna näringsliv och samhälle? Fyller vägarna de krav vi ställer när det gäller den regionalpolitiska målsättning som vi enats om?

Vi har enligt mitt förmenande en ganska klar uppfattning om hur
90 vägsystemet ser ut. Utom vägverkels egen klassificering som grundar

sig pä uppgifter från länsplanel har vägföreningarna ganska nyligen i samarbete med vägförvaltningen och intressenter på kommunikationsområdet gjort en sammanfattning av vår omedelbara vägsiluaiion. Den som studerar resultatet härav blir ganska nedstämd. Del är inte sä att vägarna genomgående är dåliga. Vägarna har en oerhört växlande kvalitet - vi har vägar som är så bra alt de borde ligga på andra häll än där de ligger, på häll där vi har en större trafik och där de bättre skulle behövas. På vissa häll är nerslitningen av tidigare ganska hyggliga vägar så stor all vi förstör elt dyrbart vägkapilal om vi inle relativt snabbt vidtar åtgärder, och dä kommer det alt kosta ganska slora pengar att reparera skadorna. Jag åberopar vägverkels chef som offentligt har framhållit alt vi skulle behöva 15 mifiarder kronor till det sekundära och lerliära länsvägnätel för att få detta i fullgott skick, och dä är motorvägarna icke medräknade. Delta utöver del anslag som nu föreslås av departementet för underhåll och nybyggnad.

Trots detta befinner vi oss inte i något katastrofläge, men vi befinner oss nära den gräns där kapitalförstöringen kostar oss myckel pengar om vi tänker pä morgondagen. Detta vet vägverket, och del vet också kommunikationsministern. Departementet har försall sig i den situationen och har svårt alt komma ur den. Utan radikala åtgärder kommer våra vägar alt försämras.

Jag skulle vifia ställa en fråga direkt till herr statsrådet, men eftersom han kanske kommer att lämna oss ställer jag den till andra representanter för del slora socialdemokratiska partiet men även lill representanter för mittenpartierna; Vad är er lösning på problemet? Jag har i departementspromemorian och i någon mån även i motionerna förtvivlat letat efter elt svar på den frågan.

I mänga år har vi från moderata samlingspartiet framfört förslaget att man på lämpliga vägavsnitt skulle ta ut vägavgifter för all finansiera en snabbare utbyggnad av våra motorvägar och ändå få pengar över lill länsvägar och andra vägar. Vi skulle kunna fä ell underlag för all låna upp pengar som snabbt kunde sällas in på vissa vägsträckor. Jag åberopar vårt förslag häromåret, där vi klart redovisade att man i det läget lill att böria med skulle behöva 2 mifiarder kronor för att förbättra vissa delar av motorvägsnälet. Det finns en rad sätt att ta ut de avgifter som vi föreslär. Förutsättningen är att man dock i varie sammanhang har något positivt att ge trafikanterna, all den fördel som de får ekonomiskt motsvarar den avgift som de lämnar.

Medan vägverket anser all motorvägarna inte kan färdigställas förrän efter är 2000, föreslår vi från moderata samlingspartiet i vår motion all E 4, E 6 och i viss mån E3 görs färdiga under 1980-lalet. Vi föreslår detta mot bakgrunden av den argumenteringen att del övriga vägnätet kraftigt avlastas genom att dessa riksvägar görs färdiga. Statistiken visar också att antalet olyckor per fordonskilometer är ca 50 96 lägre pä riksvägarna än på länsvägarna. Särskilt motorvägarna uppvisar lägre olycks-frekvens. Del bör också uppmärksammas alt landets riksvägar, som

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Anslag tillvägväsendet, m. m.

Nr 48 1973 utgjorde 13 96 av del statliga vägnätet, utförde hela 58 96 av tra-

Tnrsdflgpn den fikarbetet. Därför är det viktigt all göra dessa vägar färdiga.

3 anr'l 1975 "''' vänder mig till min vän Anders Dahlgren och säger, att där är

_____________ orsaken till att vi vill vända på begreppet. Vi vill hitta ett vettigt fi-

Anslag till vägväsen- nansieringssystem, sä att vi kan fä pengar över lill de enskilda vägar
det, m. m. och länsvägar som han talade om. Det går inte att göra på annat sätt.

Anders Dahlgren vill med små medel rätta lill vissa situationer pä de enskilda vägarna. Han tror all hans förslag ger möjligheter att lösa problemen.

Man behöver inle alls vara förvånad över moderata samlingspartiets reservation och att vi inle har föfil miltenpartierna i denna fråga. I över tio år, Anders Dahlgren, har vi talat om nödvändigheten av att hitta ett nytt finansieringssystem för alt klara vägsituationen. Hade Anders Dahlgren och hans miltenkamrater varit med pä all skapa det finansieringssystemet, hade landets vägar sett helt annorlunda ut än de gör i dag. 15 mifiarder kronor släpar efter. Del vet Anders Dahlgren som själv sitter i vägverkets lekmannaslyrelse, och del har omvittnats av generaldirektören.

Vi moderater framhåller också all man genom snabbare färdigställande av de stora pulsådrorna avlastar övriga vägar. Pä grund av landels utseende räcker del med de huvudleder som vi föreslär. Endasl i irafikläia orter kan en komplettering behövas med ytterligare någon motorväg. 1 övrigl har vi den uppfattningen att vägnätet i stort läcker vårt lands behov. Man behöver inle dra mänga nya långa vägsträckor, som lar mycken mark i anspråk.

Vi konstaterar med glädje all man i utskottet har kunnat enas om alt ianspråklagande av jordbruksmark i största möjliga mån skall undvikas. Vi förutsätter ocksä att vid modernt vägbyggande vägarna placeras in i landskapet så att de gör minsta skada samtidigt som de anpassas lill terräng- och markförhållanden. Del betyder att den enkla teorin att man genom att göra en rak väg skulle uppfylla kriterier pä säkerhet och effektivitet inte håller i dag. Det är snarare tvärtom. En väg skall naturligt anpassa sig till terrängen. Låter man vägen göra mjuka svängar, uppfyller den bättre trafikanternas fordringar.

Herr talman! Sä några ord om orsakerna till all vi har del som vi har det. Att vi har kommit i det lägel där vi befinner oss beror bl. a. pä, vilket ocksä särskilt framhållits av trafikutskottets värderade ordförande, att vi har saknat en plan för utbyggnad av våra vägar, en plan som vi skulle kunna hälla och vara tvingade att hälla. Hade vi byggt våra långsiktsplaner på fleråriga budgetramar för utbyggnad och drift av vägar, så är jag övertygad om att vi hade suttit i etl bättre läge än vi gör i dag. Jag hade velat fråga kommunikationsministern om han, när han i år fåll motta etl förslag lill långsiktig vägplanering, är beredd all snabbi lägga fram delta för riksdagen.

jag vill också uttrycka min glädje över alt utskottet kunnai enas om
92 all del särskilda anslaget pä 200 mifi. kr. "ej bör få medföra någon ininsk-

ning av de beredskapsarbeten som efiest skulle komma till stånd" och alt det anslaget bör lill fullo fä ulnylfias av vägverket.

Utskottet tar dessutom på en rad punkter upp trafiksäkerheten. Att vi där har varit eniga beror närmast pä alt vi sedan några år lillbaka har irafiksäkerhelsverket, som mycket aktivt, lycker jag, tagit hand om säkerhetsfrågorna. Verket bedriver en ständig utrednings- och uppföfi-ningsverksamhet, som ofta kunnat tillgodose våra önskemål.

I likhet med de andra talarna vill jag uttrycka min bestörtning över den händelse som häromdagen inträffade vid Mjölby och framföra ett varmt dellagande med alla de drabbade. Man kan fråga sig om SJ, departementet eller riksdagen kunde ha gjort mer för all förhindra olyckan. Ja, ärade kammarledamöter, man kan alltid göra mer än man har gjort, och därför finns det givetvis etl ansvar även hos denna församling. Men är det säkert att en omdisponering av pengar inle skulle ha ökat olycksriskerna på annat häll? Därför menar jag alt del inte är pä sin plats all omedelbart efter en sådan här olycka vara besserwisser. Vi bör länka efter hur vi med de resurser vi har skall kunna skapa en slörre säkerhet.

Innan dessa frågor har blivit ordentligt genomgångna kan man framföra vissa förslag, som kan vara värdefulla och inle heller så kostsamma. Det är t. ex. möjligl alt införa slopplikt vid järnvägsövergångar där siklen är dålig. Jag skall inte utveckla detta därför all jag tror att min vän Bo Turesson, som sitter i SJ:s styrelse, kommer alt anföra synpunkter pä dessa spörsmål. Jag vill bara säga att jag hoppas all vi hillaren lämplig linje.

Till sist vill jag framhålla all jag känner varmt för att Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande skall få möjlighet all fortsätta sin verksamhet bland ungdomen, och för delta behöver föreningen ett ekonomiskt underlag. Vi har inte medverkat till alt öka det underlaget i år. Men jag hoppas att det när man från regeringens sida inle tillförsäkrar dem mer pengar - trols alt vi haft en inflation - inle beror på all man vill överflytta den verksamheten på trafiksäkerhetsverket. Jag tror det är oerhört viktigt alt denna i viss män frivilliga verksamhet får fortsätta. Det är av stor betydelse för ungdomarna alt fä arbeta med delta såsom man gör i skolorna sedan mänga är tillbaka. Jag hoppas därför att man från myndighetens sida inle vill strypa verksamheten ulan tvärtom förbättrar den i fortsättningen.

Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till reservationen 2.

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

A nslag till vägväsen -det, m. m.

Hen MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk);

Herr talman! Jag länker hell kort beröra ett par moiioner där jag står som första namn och som har behandlats i detta belänkande.

Vägverket har i sin anslagsframställning lill årets budgetproposition framhållit att antalet vägar med ett tillåtet axellryck och boggietryck på 10/16 lon har utökats väsentligt under de senaste två åren. Detta är, menar man, givelvis av slor betydelse för skogsindustrin. Ell hinder i vägverkets strävan all öka den del av länsvägnätet som tillåter laster

Nr 48 pä 10/16 lon är i många fall svaga broar, säger verket. På grund av

Torsdagen den " ''° begränsade bärighet kan ofta en längre vägsträcka inte ulnylfias

3 anril 1975 " genomgående tung trafik. Delta torde inle vara samhällsekonomiskt

_____________ försvarbart, anför vägverket.

Anslag till vägväsen- Delta problem har tagits upp i motionen 1476 där vi motionärer, med
det, m. m. exempel från Värmland, velat peka på alt svaga vägbroar ocksä kan få

regionalpolitiskl negativa effekter. Exemplet är tagel från norra Värmland, där den dåliga broförbindelsen vid Värnas, över Klarälven, är ell hinder för transporterna frän de regionalpolitiskl betydelsefulla nystartade industrierna i Ramsby och Ambjörby. Del rör sig om etl sågverk och en spånplaltefabrik som efter etl starkt engagemang frän befolkningens och kommunernas sida tillkommit med statligt slöd. Den här vägfrägan har aktualiserats i olika politiska sammanhang. Man har gjort uppvaktningar inför landshövding och vägverk. Del har sagts alt en ny bro är projekterad till omkring 1980, men skulle man fä mer pengar kan man från vägförvaliningens sida tänka sig all projektet tidigareläggs, t. ex. lill 1977.

Från vägverkels sida har man vid föredragning inför trafikutskottet framhållit all om verket finge utnytfia det anslag på 200 mifi. kr. i budgetpropositionen, som är avsatt under rubriken "Särskilda byggnads- och förbättringsåtgärder avseende statliga vägar" och som här har diskuterats en stund, skulle situationen givetvis förbättras också när del gäller anslagstilldelningen lill svaga broar. De problem som är förknippade med all broarna inte svarar mot vägarnas bärighelsgrad finns givetvis i mänga län, det kan utläsas bl. a. av antalet moiioner i riksdagen. Vi yrkade i vår moiion alt riksdagen skall ullala alt delta anslag skall få användas lill fullo av vägverket och att därvid särskilt beaktas behovet av att eliminera förekomsten av alltför svaga broar.

Detta las upp i utskoltsskrivningen, som säger att anslaget bör få användas till fullo av vägverket och all verket redan nu får planera sin verksamhet efter della. Men utskottet förutsätter också alt behovet av en snabb ombyggnad av broar med otillräcklig bärighet särskilt skall uppmärksammas.

Med hänvisning lill della ber jag, herr lalman, alt få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Sven Gustafson i Göteborg log upp frågan om trafiksäkerhels
främjande åtgärder vid järnvägskorsningar. Jag vill mol bakgrund av den
olycka som inträffat i dagarna understryka vad herr Gustafson sagl. Vi
har från värt häll under flera år motionerat om högre anslag till dessa
ändamål. Del är väl alldeles tydligt all del hade varit motiverat att man
tidigare sett positivare på detta. Vi får väl nästa vecka tillfälle att åter
komma lill delta spörsmål vid en frågedebatt här i kammaren, men jag
vill i alla fall nu understryka all även vi frän vänsterpartiet kommu
nisterna beklagar denna olycka.
Sedan, herr lalman, skulle jag vifia gå över till en helt annan fråga,
94 som inte alls har med vägar och järnvägar all göra. I gärdagens Värm-

landslidningar citerades herr Lars Håkansson, som är knuten till naturvårdsverkets forskningssekretariat. I en rapport kallad "Kvicksilver i Vänern - nuläge och prognos" hävdar han all av de slora, betydelsefulla sjöarna i väriden är sannolikt Värmlandssjön i Vänern en av de mest kvicksilverförorenade. Enligt Håkanssons uppfattning är situationen i Vänern i allmänhet, och i Värmlandssjön i synnerhet, lill föfid av kvick-silverulsläppen "betydligt allvariigare än vad man haft anledning befara pä basis av tidigare erfarenheter". Den genomsnittliga kvicksilverhallen i Värmlandssjön är t. ex. betydligt högre än i de värst belastade sjöarna i Nordamerika. 13 år skulle det la att få ned kvicksilverhallen i Värmlandssjöns sediment till vad man kan kalla normala värden. Men det förutsätter ell omedelbart stopp för kvicksilverulsläppen från Skoghalls-verkens kloralkalifabrik.

I motionen 169 med mitt namn som del första har vi motionärer pekat på den förorening av i första hand Kallfiorden utanför Karlstad som skett genom utsläpp av fiber och andra ämnen. I tusentals ton ligger massafiber på Kallfiordens bollen, och där bildas svavelväte när fibrerna ruttnar. Vid den här viken har Karistad sina största friluftsbad. Men det verkligt allvarliga är att vattnet i öppna Vänern genomgår en långsam försämring, som ger sjöns framlid ett dystert perspektiv. Undersökningar har visat att kvicksilverhallen i gädda är hög även ute i öppna Vänern. I Lurö skärgård, som ligger mitt ute i Vänern, har man påträffat sjöfågelägg med hög kvicksilverhall. Antalet sjöfåglar minskar.

För ett och ell halvt år sedan påböfiade naturvårdsverket elt stort undersöknings- och forskningsprojekt i Vänern. Della projekt styrs av en särskild kommitté, Vänervatlenkommillén, med representanter för- förutom naturvårdsverket - SMHI, alltså Sveriges meteorologiska och hy-drologiska institut, fiskerislyrelsen och berörda länsstyrelser. Inom ramen för projektet skall man dels kartlägga och registrera tillförseln av olika ämnen lill Vänern, dels registrera sjöns biologiska tillstånd. Projektet har utan tvekan slor betydelse i arbetet pä alt motverka försämringen av vattnet i Vänern. Den här frågan behandlas i kommunikationsdepartementets bilaga i budgetpropositionen. För oss motionärer tedde det sig mycket märkligt all de önskemål om anslag som framställts för della arbete av Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut inte hade tillmötesgåtts i budgetpropositionen. I vår moiion har vi därför krävt delta. Nu avstyrker utskottet visseriigen motionen men betonar starkt viklen av all regeringen vid kommande budgetbehandling överväger anslagsfrågorna i syfte all stödja projektet, som man anser vara myckel angeläget. Jag vill med dessa ord ylleriigare understryka della.

Med hänvisning lill del anförda yrkar jag bifall till utskottets hemställan.

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

A nslag till vägväsen -det, m. m.

Herr SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp) kon genmäle; Herr lalman! När jag i mitt första anförande nämnde alt del fanns ytterligare områden, utöver dem jag berörde, där utskottets skrivning

Nr 48 skulle komma att påverka utvecklingen på kommunikationsområdet -

TnrsriflBPn dpn " °" " '"' °'' någon särskild framställning lill regeringen -

3 anril 1975 tänkte jag också på Vänerprojeklel, som herr Magnusson i Kristinehamn

_____________ nu har talat om. En av anledningarna lill att vi inom utskottet inle

Anslag till vägväsen- ansåg oss kunna bifalla molionen var att del finns så mänga olika parter
det, m. m. med i detta projekt. Vi var inle helt säkra pä om del var en höjning

just av anslaget till SMHI som skulle vara den verkliga lösningen.

Det var närmast del som gjorde all flera av oss var litet återhållsamma. Men jag vill gärna ta tillfället i akt all understryka del som utskottet enhälligt har uttalat, nämligen alt man finner arbetet med alt försöka minska föroreningarna i Vänern vara en myckel angelägen uppgift och all man starkt betonar viklen av all regeringen vid kommande bud-gelbehandling överväger de i sammanhanget aktualiserade anslagsfrågorna - i syfte att stödja projektet.

Kommunikationsministern är inle närvarande i kammaren, men jag är säker på att det finns personer som till honom kan förmedla delta kraftiga understrykande frän utskottsrepresentanternas sida.

På förslag av herr förste vice talmannen beslöt kammaren att uppskjuta den fortsatta överläggningen rörande detta betänkande samt behandlingen av på föredragningslistan återstående ärenden till kl. 19.30.

§ 20 Anmäldes och bordlades

Proposilion

Nr 97 angående rörlig pensionsålder m.m.

§ 21 Anmäldes och bordlades

Moiioner

Nr 1999 av herr Nilsson i Agnas

Nr 2000 av herr Åsling m.fl.

med anledning av propositionen 1975:30 om energihushållningen m. m.

Nr2001 av herr Nordstrandh m.fl.

med anledning av proposiiionen 1975:45 om riktlinjer för arbetsmarknadsutbildningen

Nr 2002 av herrar Norrby och Torwald

Nr 2003 av herrar Torwald och Norrby

med anledning av propositionen 1975:92 om sänkning av den statliga

inkomstskatten, m. m.

§ 22 Meddelande om frågor

Meddelades all föfiande frågor framställts

den 3 april

Nr 142 av herr Werner i Tyresö (vpk) lill herr handelsministern om sammansättningen av utredning angående förhållandena inom städbranschen:

De i en vpk-motion vid 1974 års riksdag behandlade, synnerligen anmärkningsvärda och miserabla förhållandena inom städbranschen borde enligt motionens yrkande bli föremål för en utredning i syfte alt uppnå en sanering och kontroll. Riksdagen biföll yrkandet. Sedan dess inträffade arbetskonfiikter inom branschen har ytterligare blottlagt omständigheter som styrker del befogade i riksdagens beslul. Handelsministern har nu tillsatt en sådan utredning. För all uppnå del angivna syftet kunde knappast slörre sakkunskap länkas än en representant för slädarbelarna. Någon sådan flnns emellertid inte med i ulredningen.

Mol bakgrund härav får jag rikta frågan till herr handelsministern;

Av vilken anledning har inte någon representant för slädarbelarna medtagils bland de sakkunniga?

Nr 143 av herr .rfez-siow i Örebro (fp) lill herr socialministern om ökade resurser för behandling av ryggsjukdomar;

I TV-programmet Uppdraget den 11 mars 1975 gavs ett exempel pä med. dr Gertrud Linds framgångsrika metod för behandling av ryggsjukdomar. Enligt vad som redovisats är emellertid resurserna för behandling med denna metod otillräckliga. Med anledning av detta ber jag att lill socialministern fä ställa följande fråga;

Avser socialministern vidtaga åtgärder för all förbättra möjligheterna för ryggsjuka all fä sådan medicinsk behandling som aktualiserats i TV?

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Meddelande om frågor

Nr 144 av herr Lövenborg (vpk) till herr industriministern om ell sysselsätlningsskapande induslriprojekl i Jokkmokk:

Planerna på uppförande av elt aluminiumsmäliverk i Jokkmokk som skulle kunna ge arbeie ät ca 500 personer har diskuterats alltsedan statens industriverk i maj förra året fick i uppdrag att utreda vissa frågor rörande marknaden för aluminium och aluminiumprodukler.

I en delrapport något senare framhölls all del sannolikt finns utrymme för ytterligare en aluminiumanläggning. Men i den utredning som nu färdigställts avslyrk.s däremot all elt aluminiumverk byggs i Jokkmokk.

Kommunens situation är prekär redan nu och svårigheterna kommer

7 Riksdagens protokoll. Nr 48-51

Nr 48

Torsdagen den 3 april 1975

Meddelande om frågor

att växa allteftersom Vattenfall skär ner sin aktivitet i kommunen. Jokkmokks kommun har under årens lopp lämnat enorma mängder energi lill del övriga Sverige. Man har rält att kräva både snabba och omfattande statliga insatser för att klara den sysselsättningskris som kommunen redan är inne i. Mol den bakgrunden är min fråga föfiande:

Därest något aluminiumverk icke byggs i Jokkmokk, vad har regeringen då för alternativt och lika sysselsätlningsskapande projekt all sälla i dess ställe?

Nr 145 av herr Måbrink (vpk) lill fru statsrådet Sigurdsen om Internationella valutafondens kreditgivning lill Chile;

Internationella valutafonden har nyligen bevifiat en s. k. stånd by-kredit pä 89 mifioner dollar lill mililäriunlan i Chile. Med anledning av detta vill jag till fru statsrådet Sigurdsen ställa föfiande fråga;

Vad anser statsrådet om Internationella valutafondens kreditgivning lill mililäriunlan i Chile?

Nr 146 av herr Nilsson i Agnas (m) till fru statsrådet Sigurdsen om utformningen av viss information från SIDA:

"Denna skrift kan gratis beställas från SIDA;s informalionsbyrå" kan man läsa på omslaget lill bl. a. en bok vari vissa kristna biståndsarbetare kallas frimicklar- och lungomålslanter. Anser slalsrådel all information av della slag är lämplig och all den befrämjar SIDA:s syften?

§ 23 Kammaren åtskildes kl. 17.45.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemen

Riksdagens protokoll 1975:48 Torsdagen den 3 april

Riksdagens protokoll 1975:48