Riksdagens protokoll 1975:47 Onsdagen den 2 april

ProtokollRiksdagens protokoll 1975:47

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975:47

Onsdagen den 2 april

Kl.  19.30

Förhandlingarna leddes till en börian av fru tredje vice talmannen.

§ 1 Ersättning till yrkesfiskare för skada genom oljeutsläpp

Föredrogs lagutskottets belänkande nr 10 med anledning av motion angående ersättning lill yrkesfiskare för skada genom ofieulsläpp.

Hen LINDAHL i Hamburgsund (fp):

Fru lalman! Fiskarnas yrke och deras situation är förenade med slor risklagning och mänga risker. Till de gamla riskerna fär man räkna del som vädret kan ställa lill med och vad naturen i övrigt kan bidra med

-    kanske en klippkant lar tag i trålen sä att man tappar redskapet eller kanske den fastnar i något gammalt farlygsvrak eller liknande. Nu har de risker tillkommit som man kan råka ut för på grund av ofieulsläpp

-    och de blir för varie år allt allvariigare.

Del talas i den här aktuella molionen av herr Åberg om vad en fiskare råkat ut för. Två mindre fartyg hade kolliderat i södra Kattegall. Del läckte ul ofia från elt av dessa. Sedan kom etl fartyg och sprutade på kemiska bekämpningsmedel, vilket gjorde alt ofian klumpade ihop sig och sjönk något. Detta gjorde att en trålare som kom dragande med sin trål och hade mycket slora svårigheter att ändra sin kurs råkade gä in genom delta bälte med besprutad ofia. Klumparna flöt inle riktigt som vanlig ofia. De var litet under vattnet, och del fick den olyckliga konsekvensen alt en sådan här klump drogs in i kylvattenintaget, och maskinen på den aktuella fiskebåten blev hell förstörd. Del har inle funnits någon som helst möjlighet att fä ersättning för denna skada.

Della är bakgrunden till motionen. Jag är myckel lacksam för den positiva behandling som utskottet har gett motionen, och jag har ingenting all yrka därutöver. Däremot vill jag göra elt par mindre randanmärkningar.

Det skydd som vi hoppas kunna få och den skadeersätlningsmöjlighet som vi räknar med all kunna få när de konventioner som nämns i utskottsbetänkandet träder i kraft får betraktas som goda. Men detta gäller huvudsakligen inom svenskt territorialvallen, och huvuddelen av fisket försiggår fakiiski utanför det, på internationellt vatten. Dessutom kan det förekomma ofieulsläpp som kan förorsaka skada av fartyg som tillhör icke konvenlionsanslulen nation. Därför är behovet av att något slags ersättningar för detta ordnas kanske litet slörre än vad som antyds i utskottets belänkande. Men jag har inget ytterligare yrkande. Jag finner utskottets betänkande vara elt mycket stort och välkommet steg framåt.

Onsdagen den 2 april 1975

Ersättning till yrkesfiskare för skada genom oljeutsläpp

191

Nr 47

Onsdagen den 2 april 1975

Ersättning till yrkesfiskare för skada genom oljeutsläpp

192

Hen TORWALD (c):

Fru lalman! Ofieutsläppen är allvarliga ur såväl fiske- som mifiösyn-punkl. Av den anledningen har jag ägnat uppmärksamhet åt dessa problem under många är. Redan 1971 interpellerade jag för all påtala ölägenheterna av att tullverket nästan uteslutande använde sig av dispergeringsmedel när det gällde att bekämpa ofieutsläppen. Dispergerings-medlen medförde att ofia sänktes och lagrades pä bottnen. Samtidigt medförde detta all betingelserna för fiskynglens tillväxt försämrades -och i mänga fall dog fiskynglen i de aktuella farvattnen.

Jag har sedan pä olika säll försökt ta upp frågorna här i riksdagen, genom interpellationer etc. åren 1971, 1973, 1974 och 1975. Jag hoppas att det efter hand har lett till att man blivit mer medveten om all oljeutsläpp primärt måste bekämpas genom all ofian tas upp i stället för alt den fär driva in till stränderna eller sänks lill botten med hjälp av dispergeringsmedel.

Vad motionären tar upp gäller inte i första hand tillgången på fisk i de aktuella vattnen, ulan de problem som uppkommer när ofia driver in i de områden där fiske bedrivs och skadar antingen fartygets maskineri eller dess utrustning.

När vi i lagutskottet böriade behandla denna fråga trodde vi all det fanns goda möjligheter för fiskarna att få ersättning för sädana skador, eftersom vi anslutit oss till den s. k. ansvarighetskonventionen och denna i sin tur har lett till alt vi redan 1973 införde en lag om ansvarighet för ofieskador till sjöss. Denna lag kan emellertid bara tillämpas på oljeutsläpp inom de lill konventionen anslutna ländernas territorialvatten. Därtill kommer att lagen inte är tillämplig pä ofieulsläpp från de ol-jeborrtorn som nu finns ute i Nordsjön. Sist, men inle minst viktigt är alt konstatera all denna lag ännu inte trätt i kraft på grund av att konventionen inle har undertecknats av tillräckligt många länder.

Del internationella samarbetet på ofieskyddsomrädel har vidare lett lill den s. k. fondkonventionen som skall ge möjligheter lill ersättningar för skada orsakad av ofieförorening. Men inle heller den konventionen har ännu trätt i kraft. Inle ens när den konventionen så småningom träder i kraft ger den fiskarna rätt lill ersättning i de fall då man inle kan fastställa vilket fartyg som vållat den aktuella skadan. Dess värre är della regeln när ett fartyg på elt olagligt säll rengör sina tankar till havs eller släpper ut smöfiofia från maskinerna för all slippa dra pä sig kostnader för att i hamn avhända sig ofia.

Man har i Sverige gjort ell försök alt skapa bättre möjligheter att fastställa vilket fartyg som gjort sig skyldigt lill etl aktuellt ofieulsläpp. Frän den 1 februari i är gör man nämligen en partikelmärkning av ofian, och man hoppas all pä den vägen kunna åtminstone i större omfattning än f n. fastställa vilket fartyg som är del skyldiga.

Trols all statsmakterna alltså vidtagit en hel del åtgärder för att komma lill rätta med ölägenheterna av ofieulsläpp har de problem som aktualiserats i motionen 1975:891 av herr Åberg inte kunnai lösas. Utskottet

har därför ullalat all det krävs någon form av utredning. Vi räknar med att regeringen kommer all föfia utvecklingen pä området och vidta de åtgärder som är nödvändiga för alt förbättra möjligheterna för yrkesfiskarna alt få ersättning för skador som vållats av ofieulsläpp. Med della, fru lalman, yrkar jag bifall till utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 47

Onsdagen den 2aprill975

Vidgad rätt till skadeersättning åt militär personal

§ 2 Föredrogs

Försvarsutskottets betänkanden

Nr 7 med anledning av proposiiionen 1975:1 såvitt gäller stat för försvarets faslighetsfond jämte motion

Nr 8 med anledning av propositionen 1975:1 såvitt gäller ekonomiskt försvar inom handelsdepartementets verksamhetsområde

Kammaren biföll vad utskottet i dessa belänkanden hemställt.

§ 3 Vidgad rätt till skadeersättning åt militär personal

Föredrogs försvarsutskottets betänkande nr 9 med anledning av motion om vidgad rätt till skadeersättning ät militär personal.

Hen TORWALD (c):

Fru lalman! Jag har inle begärt ordel för all kritisera utskottet och dess ställningslagande ulan närmast för att ge en liten bakgrund till min motion 1975:25.

När för något år sedan en drygt 50 år gammal man vände sig lill mig och redogjorde för sin situation, blev jag ganska förvånad. Han talade om att han vid beredskapsfiänstgöring under krigsåren hade drabbats av en olycka. Jag vill minnas all del var 1943 eller 1944. Pä grund av gällande bestämmelser tvingades han nu att leva på i stort sell existensminimum. Han undrade om jag tyckte della var riktigt, vilket jag naturligtvis hade svårt alt påstå. Jag framhöll alt jag skulle undersöka saken och att han antagligen inte hade reda på vilka bestämmelser som gällde. Del borde vara möjligl all få en bättring till stånd.

På min uppmaning kontaktade han så småningom rättshjälpen och fick klarlagt att han faktiskt inle hade rätt till högre ersättning än den han f n. uppbar. Det gjorde mig både beslört och förvånad att det i del sociala skyddsnät som vi har byggt upp fortfarande kunde finnas sädana blottor att en människa, som under beredskapsåren pä 1940-talel tvingades till en läng fiänstgöring med många gånger stora ekonomiska försakelser och som under en militär övning vållades sådan skada alt han blev invalidiserad för hela livet, så sent som 1974 skulle tvingas

13 Riksdagens protokoll 1975. Nr 45-47

193

Nr 47

Onsdagen den 2 april 1975

yidgad rätt till skadeersättning åt militär personal

leva på ett belopp av 16 320 kr. per är.

Att märka är att en folkpensionär med denna inkomst är nästan befriad frän skatt. Men dessa regler gäller inte för en person som har en livränta av denna karaktär. Detta gör all han har utomordentligt svårt att över huvud dra sig fram. Det är såsom vederbörande sade: "Man sväller inte ihjäl, men man kan inte mer än klara mat och husrum. Resten är sådant som man har fått lära sig avstå ifrån."

All denna situation har uppstått beror uppenbarligen på all de värnpliktiga många gånger gick direkt från sin värnpliktsfiänstgöring över till beredskapsfiänstgöring. De hade alltså inte varit ute i förvärvslivet och nätt upp lill några ordentliga arbetsinkomster. Därför låstes deras ersättning vid en nivå som var gällande för praktikanter. Än i dag är inkomsten låst vid den nivå som gäller för en nyanställd ute i arbetslivet.

Utskottet uttrycker förhoppningen att det skall bli en ändring och skriver: "Chefen för försvarsdepartementet har den 14 november 1974, som svar på en fråga i riksdagen om ökad trygghet vid olycksfall för värnpliktiga m. fl., uttalat alt han hade för avsikt att inom departementet utreda möjligheten att betala ut särskild ersättning i åtminstone vissa svåra äldre skadefall. Enligt vad utskottet har inhämtat pågår numera en sådan utredning och för ändamålet biträder en expert från riksförsäkringsverket."

Jag vill avsluta mitt anförande med all uttala den förhoppningen att del fall som jag här har åberopat skall tillhöra dessa "åtminstone vissa svåra äldre skadefall" som skall få en rimlig uppräkning av livräntan. Jag har inget annat yrkande än utskottet.

Herr PETERSSON i Gäddvik (m):

Fru lalman! Herr Torwald sade inledningsvis all han inte ville kritisera försvarsutskottets betänkande i den här frågan, men jag hade faktiskt hoppals att han skulle ullala sin tillfredsställelse över vad vi har skrivit i belänkandet. Vi har ju erinrat om all en utredning pågår om dessa skadefall, särskilt äldre sädana. Vi har vidare sagl att vi finner denna inventering angelägen och ocksä understrukit att vi vill se en snabb handläggning av ersättningsfrågor som uppkommer med anledning av skador under värnpliklsfiänstgöringen.

Med delta vill jag yrka bifall lill utskottets hemställan.

Hen TORWALD (c);

Fru talman! Jag vill gärna la lill vara möjligheten att reparera lapsusen alt inte uttrycka min stora tillfredsställelse över försvarsutskottets positiva skrivning.

194

Överläggningen vad härmed slutad. Utskottels hemställan bifölls.

§ 4 Värnpliktiga  lantbrukares  tjänstgöringsförhållanden  och krigsplacering

Föredrogs försvarsutskottets betänkande nr 10 med anledning av motioner om värnpliktiga lantbrukares fiänsigöringsförhållanden och krigsplacering.

Hen FÅGELSBO (c):

Fru talman! I försvarsutskottets betänkande nr 10 behandlas motioner om värnpliktigas fiänsigöringsförhållanden och krigsplacering. Det är riktigt, som del står i beiänkandel, att frågan har behandlats förut här i riksdagen, men jag måste säga att jag nu finner försvarsutskottets skrivning mera positiv än den varit tidigare.

Utskottet åberopar de anvisningar som arbetsmarknadsstyrelsen utfärdat för personalplanläggning, uppskovsförfarande och kollektiv yrkesledighet inom jordbrukets blockorganisation, och del framhålles all blockorganisationen väntas medföra att antalet värnpliktiga lantbrukare med uppskov kommer att öka starkt. Utskottet talar ocksä om att det s. k. avbyiarsysiem som förbereds för lantbrukare här skulle fä en uppgift att fylla. Jag måste säga att jag ställer mig tvivlande till att avbytar-systemet i det fallet kan få någon som helsl betydelse.

Det är bra att utskottet slagit fast alt anstånd med repelilionsutbildning "kan bevifias värnpliktig som visar att fiänslgöringen skulle vålla väsentlig olägenhet i hans arbeie eller bereda honom eller nära anhörig till honom väsentliga svårigheter". Utskottet är enigt, och jag anser alt skrivningen är sådan att jag inte alls har anledning att ställa något annat yrkande än bifall lill utskottets hemställan.

Nr 47

Onsdagen den 2 april 1975

Värnpliktiga lantbrukares tjänstgöringsförhållanden och krigsplacering

I detta anförande instämde herr Svanström (c) och fru Göthberg (c).

Hen PETERSSON i Gäddvik (m):

Fru lalman! Herr Fågelsbo och jag har här i riksdagen tidigare resonerat om värnpliktiga jordbrukares fiänsigöringsförhållanden. Den här gången är del motioner dels från herr Fågelsbo och fru Göthberg, dels från herr Nilsson i Trobro m. fl. som vi har behandlat i försvarsutskottet.

Som herr Fågelsbo konstaterat har vi i utskottet försöki att göra en verklig ordentlig genomgång av den här frågan. Vi har haft samråd med elt stort antal myndigheter som sysslar med dessa ting och vi har i belänkandet lämnat en fyllig redogörelse för de möjligheter som jordbrukare och även andra med bärande skäl har all fä anstånd med värnpliktsfiänstgöring. I utskottet har vi varit överens om alt del är angelägel med en sådan redogörelse för att allt fler skall fä klart för sig vilka vägar de skall gä för alt få anstånd när de verkligen behöver del. Vi har understrukit behovet av särskild information just till värnpliktiga jordbrukare, och jag vill slutligen uttrycka den förhoppningen att en ökad in-

195

Nr 47

Onsdagen den 2 april 1975

formation också kommer till stånd. Överläggningen var härmed slutad.

Kvinnan iförsvaret       Utskottets hemställan bifölls.

§ 5 Föredrogs

Försvarsutskottets belänkande

Nr 11 med anledning av motion om ökad trafikutbildning för värnpliktiga

Utskottels hemställan bifölls.

§ 6 Kvinnan i försvaret

Föredrogs försvarsutskottets belänkande nr 12 med anledning av motioner om kvinnan i försvaret.

196

Fru AF UGGLAS (m):

Fru talman! Jag ber om ursäkt för min i dag skraltiga röst. Jag skall därför fatta mig kort även om det här är en fråga om vilken jag gärna talar länge.

1 höstas hade jag en interpellalionsdebatt med försvarsminister Holmqvist om all en ny utredning borde tillsättas med uppgift att öppna militäryrket för kvinnan. Jag vill inte påstå att statsrådets entusiasm var stor. Men se, samma dag i slutet av februari som de kvinnliga frivilliga försvarsorganisationerna höll konferens här i riksdagshuset kring kvinnans ställning i försvaret kom beskedet från regeringen att en beredning skulle tillsättas! Och i denna beredning skulle även fä ingå kvinnor, ja t. o. m. en representant för Riksförbundet Sveriges Loltakårer. Som herr Gustavsson i Eskilstuna säkert kan bekräfta så hade värnpliktsulredning-en ingen kontakt med berörda kvinnoorganisationer vid utarbetandet av sin promemoria Kvinnan i försvaret.

Socialdemokratin tycker lydligen inte längre att del är oppurtunl att stå hindrande i vägen för kvinnan i försvaret - särskilt inte under det internationella kvinnoäret, kan man förmoda. Borde inle då försvarsutskottet ha kunnai vara litet morskare vid behandlingen av herrar Romanus och Olssons i Kil motion och min motion i frågan till årets riksdag?

Tillsättandet av den nya utredningen öppnade onekligen en bekväm väg för utskottet. Det var bara att hänvisa till utredningen, vilket man ocksä gjorde. Men har inle försvarsutskottet en egen mening? Kunde inle försvarsutskottet ha kostat påsig en vifieyllring lill kvinnans förmån?

Utskottet säger i en mening, som nästan förfiänar att bli klassisk, att utskottet delar åsikten att individuella kvalifikationer, utan .särskild hänsyn till kön, mera än hillills bör vara bestämmande när man fördelar uppgifter inom totalförsvaret. "Mera än hittills" . , .

Fru lalman! I många med Sverige jämförbara länder fyller kvinnan en myckel viktig funktion i sitt lands försvar. Det gör hon också i Sverige - på frivillig väg. Men lill skillnad frän dessa andra länder - Danmark, England, Frankrike, Israel, Förenta staterna m. fl. - kan den svenska kvinnan inte göra sitt försvarsintresse till sitt yrke. Hon kan inte bli officer, hon har inga avancemangsmöjligheler.

I maj 1968 framlade dåvarande flygvapenchefen, general Lage Thun-berg, en väl genomarbetad skrivelse där han föreslog att flygvapnet skulle öppnas för de kvinnor som ville och var kvalificerade för en flygmilitär karriär. Ja, flygvapnet var så optimistiskt alt man för pressen i detta sammanhang förklarade att man räknade med att regeringen redan innevarande år - dvs, 1968 - skulle häva den spärr i bestämmelserna som uteslutit kvinnor. I är, sju är senare, diskuierar vi samma fråga i riksdagen utan alt ärendet förts framåt, om vi undantar den nya beredningen förstås.

Nu gäller det för den nya utredningen all arbeta snabbt, effektivt och ulan den håglöshet som präglar försvarsutskottets betänkande.

I dagens DN finns en artikel om vilka yrken som enligt AMS och SACO/SR;s bedömning har goda framtidsutsikter. Officersyrket hör dit. Så nog finns del plats för kvinnorna alltid!

Nr 47

Onsdagen den 2 april 1975

Kvinnan i försvaret

Hen ROMANUS (fp):

Fru lalman! Lika rättigheter kräver lika skyldigheter. Det är den principiella grunden för Billy Olssons och min moiion om kvinnorna i försvaret. Sä länge kvinnorna inte har samma skyldigheter som männen alt salsa tid och kraft för alt bygga upp det försvar som syftar till att skydda vårt lands oberoende och frihet, så länge fär man också räkna med all konservativa krafter kommer att använda männens slörre förpliktelser inom försvaret som en ursäkt för att ge kvinnorna elt större ansvar för hem och barn, och därigenom förhindra jämställdheten i famifi och yrkesliv. Det är medvetandet om den risken som har fåll Fredrika-Bremer-förbundel och Folkpartiets kvinnoförbund att uttala sig för att kvinnorna skall ta sitt ansvar inom försvaret.

De tre lagar som reglerar medborgarnas plikter pä detta område - värnpliktslagen, civilförsvarslagen och fiänsteplikislagen - borde kunna arbetas samman och gälla lika för kvinnor och män. Dä skulle vi få en totalförsvarssyn där varie människa - man eller kvinna - fick den uppgift i totalförsvaret som passar bäst för hans eller hennes kvalifikationer.

Så här uttrycktes den saken av folkpartiets styrelse i dess yttrande över en motion lill 1974 års landsmöte:

"En differentiering av värnpliktstiden, så all respektive utbildningsmål avgör utbildningstidens längd, bör eftersträvas. Lika självklart bör eftersträvas en differentierad och individuellt anpassad utbildningslid för de civila delarna av försvaret. Tillsammans skulle detta kunna skapa ett framlida läge som gördel ytterst naturiigt med en uttagning för respektive uppgift utan avseende pä kön. Flertalet medborgare skulle erhålla utbildning för en totalförsvarsuppgift, med betydande variationer för både

197

Nr 47                 män och kvinnor i fråga om uppgiftens art och utbildningens längd."

Onsdagen den 2 april 1975

Partistyrelsen fortsatte: "Partistyrelsen vill inte - trols starka sakliga skäl för att försvaret liksom övrigl samhällsliv måste bygga pä lika behandling av män och kvinnor - redan nu föreslå landsmötel att uttala Kvinnan iförsvaret sig för genomförande av principen om könsneutral uttagning till all utbildning för totalförsvaret. Frågorna har nämligen blivit ytterst litet belysta i hittillsvarande utredningar och i den allmänna debaiten. Folkpartiets ungdomsförbund har gjort beaktansvärda insatser men i övrigt har nästan inget skett. Folkpartiet bör söka stimulera till belysning av frågeställningarna, både ur rättvisesynpunkt och ur totalförsvarssyn-punkl. Hittillsvarande könsuppdelning inom totalförsvaret blir för vart år alltmer svårmotiverad."

Mol den här bakgrunden beslöt landsmötel, på partistyrelsens förslag, att uttala sig för en belysning av reformer som skulle undanröja köns-bunden uttagning inom totalförsvaret och i stället ta till vara individuella kvalifikationer.. Belysningen skulle avse både verkningarna pä totalförsvaret och effekten pä jämställdheten mellan män och kvinnor i samhället i övrigt. Del är en sådan utredning som Billy Olsson och jag har föreslagit i vår motion.

Försvarsutskottet påpekar att en utredning har tillsalls för alt vidga möjligheterna för kvinnor att fä arbete i försvaret. Del är bra. Men den viktiga frågan om individuell uttagning till uppgifter inom totalförsvaret utan hänsyn lill kön, den flr den här ulredningen inte syssla med enligt de direktiv försvarsministern har utfärdat.

Jag skall ta upp några av de argurnenl som har anförts mol all ge kvinnor samma skyldigheter som män inom totalförsvaret.

För del första har man sagt att kvinnor inte är lämpade för militära uppgifter. Del skulle alltså inle bli någon effektivitetsvinst om man flck dubbelt så många att väfia pä för de olika uppgifterna. Den uppfattningen stöds varken av internationella erfarenheter eller av utvecklingen av det svenska försvaret. Den råa styrkan - där männen onekligen i genomsnitt är överiägsna - spelar allt mindre roll inom försvaret, liksom på andra områden.

För del andra är en variant på samma tema att kvinnor av moraliska skäl inle bör få militära uppgifter. Kvinnan är ett högre väsen, som inle bör dras in i sä smutsig verksamhet som krig, säger man. Milt svar är: Alt förbereda sig för dödande är lika motbjudande för män som för kvinnor. Om vi trots allt kommer fram till all vi måste ha ell försvar - i hopp om all slippa använda det - bör kvinnorna därför inle automatiskt uteslutas från militära uppgifter.

Dessutom skulle det vara en tveeggad förmän. Det moderna kriget i all sin ohygglighet gör inga undanlag för civila. Att då ha fått en militär utbildning kan i vissa situationer bli en fördel.

För det tredje brukar praktiska invändningar också komma. Men de

fär lika litet stå i vägen för jämställdheten inom försvaret som brist på

198                   bekvämlighetsinrättningar och duschrum fär vara etl skäl för en industri

all vägra anställa kvinnor.

I andra länder har kvinnorna deltagit i försvaret långt mer än i Sverige. Jag behöver bara nämna Israel, USA, England, Danmark och mänga befrielserörelser i tredje världen. Där har de praktiska olägenheterna av alt människosläktet är uppdelat i tvä kön uppenbarligen kunnai bemästras.

För del fiärde brukar barnafödande! åberopas. Kvinnor föder i genomsnitt ungefär 1,7 barn. Graviditeten skulle alltså motsvara något slags "värnplikt". Men under större delen av graviditeten kan de flesta sköta sitt vanliga arbeie. Del här resonemanget är särskilt farligt, eftersom del lätt glider över i alt också skötseln av barnen blir en kvinnans värnplikt. Och det strider ju hell mot den jämställdhet som vi vill försöka främja, bl. a. genom den nya föräldraförsäkringen.

Fördel femte: Själv spjärnade jag länge emot tanken på alt ge kvinnorna samma förpliktelser inom försvaret som män, med ungefär föfiande resonemang: Lika rättigheter kräver lika skyldigheter, ja visst. Men så länge kvinnorna inle har lika rättigheter i praktiken, är del väl inle så angeläget att lassa pä dem ytterligare en skyldighet. Den tankegängen har fortfarande en del som talar för sig. Men den kan också fungera som elt hinder för jämställdheten. Och del har den blivit för de kvinnor som har velat söka arbete inom försvaret - framför allt för dem som redan arbetar där pä lägre befattningar och finner all de inle kan avancera till mer ansvarsfulla och bättre betalda jobb. Där har frånvaron av militär utbildning använts som ett argument. Och därmed är jag över på den andra fråga som behandlas i betänkandet.

Till 1969 års riksdag motionerade Hans Lindblad och jag om ökade möjligheter för kvinnor all få arbete i försvaret. Det gjordes mot bakgrund av att flygvapenchefen, som fru af Ugglas nämnde, hade begärt alt få öppna etl antal befattningar för kvinnor.

Den 11 november 1969 behandlades molionen i utskottet. Den 7 november, fyra dagar innan, delade försvarsministern ut vissa utredningsuppdrag i frågan, så att molionen kunde avslås.

Försvarsutskottets betänkande över årets moiioner är daterat den 18 mars. Den 27 februari, tre veckor innan, antog regeringen direktiv för en ny utredning. Sä nu kan även årets yrkanden avslås. Man kanske kan säga att historien upprepar sig. Men del betyder alt, sedan de tidigare nämnda motionerna väckts, fem år har gått utan något annat resultat än fortsatt diskriminering av de kvinnor som arbetar inom försvaret. Om man hade föfil flygvapenchefens råd 1969 kunde flera tusen kvinnor ha fäll bättre, mer ansvarsfulla och stimulerande och bättre betalda jobb under den tiden. Den långsamhet som har kännetecknat behandlingen av den här frågan är typisk för manssamhällets attityd lill kvinnliga jämlikhetskrav - och något mer utpräglat manssamhälle än försvaret är väl svårt alt finna.

Det är angelägel alt det inle blir ytterligare fem års utredningar, utan alt resultaten kommer fram snabbi. Vänta inte på en reform av befäls-

Nr 47

Onsdagen den 2 april 1975

Kvinnan iförsvaret

199

Nr 47

Onsdagen den 2 april 1975

Kvinnan iförsvaret

ordningen!

Och lål inte vänta med att öppna fiänslerna inom flygvapnet för kvinnorna tills armén och marinen finner sig mogna att släppa in kvinnor på militära och civilmilitära befattningar - då kan del dröja alltför länge!

Fru lalman! En viktig motivering för värnplikten är all den förankrar försvaret hos folkel. Del är en fin lanke. Men den hallar sä länge den bara omfattar halva folkel. Försvaret måste utformas sä att alla svenska ungdomar känner det som sin uppgift att lämna sitt bidrag lill skyddet av Sveriges oberoende, frihet och demokrati - var och en pä sitt sätt, med hänsyn lill personliga kvalifikationer.

200

Hen GUSTAVSSON i Eskilstuna (s):

Fru lalman! Trots att min röst till skillnad från fru af Ugglas aldrig är vackrare än den är nu, skall jag försöka fatta mig kort.

Försvarsutskottet har i sitt betänkande nr 12 behandlat två motioner som gäller kvinnan i försvaret, båda väckta under den allmänna motionstiden. Molionen 746 av herrar Romanus och Olsson i Kil innehåller krav för att, som man säger, åstadkomma en jämlikhet mellan kvinnor och män inom totalförsvaret. Fördel första vill motionärerna all kvinnor omedelbart skall få tillträde till de fiänster inom flygvapnet som redan tidigare har angivils vara möjliga att besälla med kvinnor. För det andra vill man an kvinnor snarast möjligt skall fä tillträde lill övriga fiänster inom försvaret. För del tredje vill man all en utredning skall tillsättas för att belysa möjligheterna att skapa full jämställdhet mellan kvinnor och män i försvaret liksom i samhällslivet i övrigl.

I den andra motionen, nr 1186 av fru af Ugglas, som i första hand avser höjda anslag till lollarörelsen, föreslås att riksdagen skall ullala sig för att militäryrkel öppnas för kvinnan och alt man som elt led i detta skall ändra rekryterings- och ulbildningsbestämmelserna.

Frågan om all skapa ökad möjlighet för kvinnor all få anställning inom försvarsmakten har behandlats i flera sammanhang under de senasie åren. Jag har i visst avseende deltagit i denna behandling genom att jag medverkade i 1972 års värnplikisuiredning, som avlämnade sitt betänkande 1973. Denna utredning har i vissa sammanhang behandlats pä ett säll som inle är rättvist. Del har talats om all utredningen har tagit ganska god lid pä sig. Det kan förefalla rikligt, om man bara mäter tiden frän den tidpunkt då ulredningen fick sina direktiv och fram till dess att den framlade sitt betänkande, men den effektiva arbetstiden har varit ganska kort. När värnplikisulredningen fick detta uppdrag lill många andra gavs nämligen samtidigt en uppdrag ål överbefälhavaren att göra en utredning - del torde i huvudsak ha varit samma uppdrag som har givits åt den nu tillsatta nya ulredningen - och avsikten var all överbefälhavarens utredning skulle ligga till grund för värnplikts-utredningens arbete. Värnplikisulredningen flck dock trols åtskilliga påstötningar aldrig della material. Det var när vi hade ledsnat pä alt vänta som vi log itu med detta arbete, och vi slutförde del i avsedd omfattning

ganska snabbt.

Del har kritiserats all den här ulredningen, som skulle göra en översiktlig belysning av kvinnans ställning inom totalförsvaret, enbart bestod av män. Nu är all märka alt den från börian var en enmansutredning; och att den till 100 96 var maskulin var inle mycket all göra åt. Utredningen fick sedan flera uppgifter och försägs med ett parlamentariskt inslag utöver den tidigare utredningsmannen, men det skedde vid den tidpunkt dä utredningsuppdraget om kvinnan i totalförsvaret slutfördes.

Vidare har del kritiserats att del utöver ledamöterna var så många manliga experter engagerade i utredningen men ingen kvinnlig. Det berodde på alt värnplikisulredningen, som hade andra huvuduppgifter, anlitade experter för dessa andra uppgifter, och de var män. Jag är inte övertygad om att alla av dem ens visste om alt utredningens ordförande förde med sig del här uppdraget lill utredningen.

När del speciella arbetet igångsattes diskuterades ingående frågan om vi skulle förse utredningen med kvinnlig expert eller kvinnlig expertgrupp. Att så inte skedde hade väl två orsaker: dels hade del vid den tidpunkten varit ganska sent all utöka expertskaran, dels fanns det en tradition frän VK 66 - del här är ju en serie av utredningar - som inte hade en stor expertgrupp utan i stället arbetade i räll intim samverkan med t. ex. frivilligorganisationerna vars verksamhet utreddes.   .

Fru af Ugglas bad mig bekräfta all värnplikisulredningen när del gällde kvinnorna i försvaret inle hade kontakt med de kvinnliga försvarsorganisationerna. Del kan jag verkligen inle bekräfta, eftersom vi inledde - precis som tidigare har skett - elt samarbete med de kvinnliga försvarsorganisationerna pä den punklen; de hade t. ex. ell utkast lill utredningens betänkande pä underhandsremiss. Så inte har del saknats breda kontakter med de kvinnliga försvarsorganisationerna i del här arbetet.

1 folkpartimotionen kanske man i etl avseende - det gäller de sanitära förhållandena - har upprepat sig litet väl mycket. Till den man som höll i pennan när utredningsbetänkandel skrevs - del var fakiiski en man - gavs det uttryckliga uppdraget all se till, all det nu inte skulle smyga sig in en enda bisats som på något sätt kunde vridas lill och ges en mindre smakfull tolkning, och manuskriptet granskades också noggrant i del avseendet. Jag fruktade fakiiski att om ulredningen skulle skriva 1 000 sidor och belysa frågan från alla håll och kanter - principiellt, etiskt och hur man nu kan önska - och det i en bisats skulle slinka in ell litet ord om all del kunde vara problem med sanitära anordningar, sä skulle det vara del som blev uppmärksammat t. ex. i kvällspressen. Men jag var orättvis mol kvällspressen i del sammanhanget. Där kom del inle. Del kom i en riksdagsmotion.

I del belänkande som framlades belystes tre problem, nämligen konsekvenserna av att införa kvinnlig värnplikt, möjligheten att ge militär utbildning ät de kvinnor som vill fä anställning som befäl inom försvaret och lill sist förutsätlningarna all genom en särskild ulbildningsplikt fylla

Nr 47

Onsdagen den 2apriri975

Kvinnan iförsvaret

201

Nr 47                 de personalbehov inom krigsorganisationen som vi i dag tillgodoser

Onsdaeen den     genom frivilligt utbildade, avtalsbundna kvinnor ur frivilligorganisatio-

2 anril 1975         nerna. 1972 års värnpliklsutredning avvisade för sin del tanken pä kvinn-

_____________    lig värnplikt och även förslaget om införande av fiänsleplikl. När del

Kvinnan iförsvaret gäller möjligheterna att låta kvinnor anställas som befäl förordade vi en översyn av gällande bestämmelser angående rekrytering och utbildning för anställning som befäl inom försvaret.

Vad som behöver ske i della avseende är naturiiglvis all man ser efter - och del var en uppgift som inte ålåg 1972 års värnplikisuiredning - om det verkligen i alla sammanhang är nödvändigt med de kunskaper som värnpliktsulbildningen ger. Och är del sä, skall del väl inte vara alltför krångligt att ge de människor, män eller kvinnor, som inle har genomgått värnplikisuibildning, den kompletterande utbildning de behöver för all de skall få full kompetens att utöva yrkesverksamhet i försvaret.

Nu har ju regeringen, efter remissbehandling av värnpliklsulredningens belänkande, hell nyligen beslulat om en beredning för del fortsatta arbetet rörande kvinnan i försvaret. Del är meningen att den beredningen skall fortsätta del påböriade arbetet all skapa möjligheter för kvinnor att få anställning i del militära försvaret. I en första etapp skall man se pä fiänster där uppgifterna inte är av stridande karaktär. Detta arbete måste ocksä gälla frågor om den utbildning som kan behövas och de andra konsekvenser som kan uppstå. Beredningen skall dock inle la upp frågan om allmän värnplikt för kvinnor eller frågan om att skapa elt fiänsle-pliktsyslem för de uppgifter som nu fullgörs genom frivilliga insatser. När vi i försvarsutskottet har gäll igenom och granskal motionsförslagen, har vi funnit att de åtgärder som regeringen nu har beslulal i allt väsentligt tillgodoser motionärernas önskemål, i varie fall om man inte skall tolka den sisla klämmen i molionen 746 så all motionärerna tänker sig kvinnlig värnplikt i full utsträckning. Vi har funnit all motionsförslagen grundar sig på kraven i fråga om medborgares lika villkor i samhällslivet. Som framgår av betänkandet delar utskottet åsikten alt individuella kvalifikationer utan särskild hänsyn lill kön mer än hittills bör vara bestämmande när man fördelar uppgifterna inom totalförsvaret. Del arbete som nu föreslår inom den särskilda beredningen kommer ju att ske mol bakgrund av allt som har sagts i denna fråga. Men det kommer också all vara inriktat mol ett bestämt mål - att skapa möjligheter för kvinnor att få anställning i det militära försvaret. Del är inte längre fråga om all utreda möjligheterna, utan det gäller nu att skapa ökade möjligheter för kvinnor all få anställning. Som utskottet skriver kan arbetet väntas fortgå i rask takt.

Fru lalman! Jag ber att få yrka bifall lill utskottets hemställan.

202

Fru AF UGGLAS (m);

Fru talman! Del framgår ju med ajl önskvärd tydlighet av herr Gustavssons i Eskilstuna inlägg all del har varit en besvärlig uppgift som

han har haft för händer. Det har i viss mån varit som att styra mellan Skylla och Karybdis mellan sanitära anordningar, kvinnornas önskemål och militärernas motstånd.

Nu är det så lyckligt att vi kan se framåt. Vi har fått en ny beredning. I den sitter två kvinnor och en överste från flygvapnet. Eftersom vi har statsrådet Holmqvist här kan väl vi motionärer få rikta en vädjan lill honom - att del nu ocksä blir något resultat av den här beredningen och all vi inte behöver se fram mot sju magra år igen.

Nr 47

Onsdagen den 2 april 1975

Kvinnan iförsvaret

Hen ROMANUS (fp);

Fru lalman! Herr Gustavsson i Eskilstuna försvarade värnplikisulredningen och talade mycket om omständigheterna kring utredningens arbete. Jag har inte något behov av att gå in i en debatt på den punklen. Vad man kan konstalera är all del har tagit tid. Del är sju är sedan flygvapenchefen begärde att etl antal fiänster skulle öppnas för kvinnor, det är fem är sedan del motionerades här i riksdagen om alt del skulle öppnas fler fiänster i försvaret för kvinnor, och det har ännu ingenting hänt. Om det är ÖB;s fel eller värnpliklsulredningens fel är frän riksdagens synpunkt detsamma. Från riksdagens horisont är det regeringen som har ansvaret för alt något görs, och ingenting har hänt.

Nu får vi hoppas att det inte blir en lång och tidsödande utredning ulan alt man omedelbart går i författning om all i varie fall verkställa det som flygvapenchefen begärde för sju år sedan. Det borde inle behöva föranleda några långrandiga funderingar.

Men som sagt; Jag har inget behov av all söka sak just med herr Gustavsson i Eskilstuna och hans utredning, utan från min synpunkt är det väsentliga alt ingenting har skett, trots alt det borde ha hänt någonting.

Herr Gustavsson gick också i svaromål när det gällde anklagelserna för an utredningsarbetet hade varit mansdominerat. Ja, värnplikisulredningen bestod av sex män, och del är kanske inte så konstigt - det är ju i varie fall till övervägande del manliga politiker som har sysslat med försvarsfrågor hittills. Men även om del är så all ni har skickat en del material på underremiss lill de kvinnliga försvarsorganisationerna kan man inle undgå alt konstatera att del kvinnliga inflytandet på ut-redningsproduklerna hittills har varit ganska ringa.

På den punkten är det ju ännu mindre anledning att ställa lill bråk än när det gäller övriga punkter, eftersom det - märk väl: sedan motionerna väcktes - har tillsatts en utredning där sammansättningen är en helt annan. Vi fär hoppas att det ocksä kommer alt leda till ett hell annat resultat.

Herr Gustavsson var en smula indignerad över att vi motionärer hade tolkat utredningen så att man hade tänkt på de sanitära problemen och alt detta bidrog lill att man inte lämnade något förslag om ökad för-svarsplikl för kvinnor. Ja, del står ju i utredningens belänkande alt de praktiska problemen vid repeiilionsövningar och i krig, i förband sam-

203

Nr 47

Onsdagen den 2 april 1975

Kvinnan iförsvaret

mansatta av män och kvinnor, blir så slora att det inte blir någon ef-feklökning. Jag vel inte vilka de här praktiska problemen skulle vara, om man inle har tänkt just pä sanitära anordningar och liknande. Är del några andra praktiska problem med all ha personer av olika kön i förbanden som man tänkt pä?

Med tanke på allt vad man har hört i tidigare debatter när det gällt att öppna nya verksamheter för kvinnor som varit intresserade - vare sig del gällt industri eller annan liknande verksamhet - är det inte så konstigt all man tolkar uttalandet så all ulredningen har tänkt pä de sanitära frågorna även om man försökte linda in det litet grand, som herr Gustavsson sade, för alt det inte skulle lysa i ögonen och komma i tidningen.

Herr GUSTAVSSON i Eskilstuna (s) kort genmäle:

Fru lalman! Verksamheten i fäll är faktiskt av ganska hårt slag, så det är inte nödvändigt all låta fantasin skena i väg i den riktning som folkparlimolionärerna låtit den göra i detta sammanhang. Vad man på den här punklen måsle säga är all de praktiska problemen av olika slag är sä pass slora all de kanske reducerar den vinst som en breddad rekrytering till dessa uppgifter skulle innebära.

Del har sagts att man fick vänta sju år efter del all flygvapenchefen gjort sin framställning om all få tillsätta flera fiänster med kvinnliga befattningshavare. När vi från värnplikisulredningen har varit ute och pressat på för all få fram konkreta förslag till sådana där fiänster har vi inle blivit bönhörda. Del har tydligen gäll litet i vågor pä den här punkten.

Om ulredningen var manlig eller kvinnlig är kanske inte mycket att diskutera i della sammanhang. Etl faktum är att en enmansutredning flck uppgiften. Att den av andra skäl just vid den tidpunkt dä förslaget skulle läggas fram kom all vidgas till en parlamentarisk utredning hade egentligen inte så myckel med den här saken att göra.

204

Hen ROMANUS (fp) kort genmäle:

Fru lalman! Som kammarens ärade ledamöter kan konstatera talade herr Gustavsson i Eskilstuna inte om vad del var för praktiska problem, sä- vi fär väl fortsätta att försöka tolka hans uttalanden.

Att livet i fält är hårt betvivlar jag inte ett ögonblick. Men i andra länder har man ju ändå kunnai lösa de praktiska problem som föfier med all också ha kvinnor i fäll, även om de inte har stridande uppgifter. Därför får nog herr Gustavsson i Eskilstuna finna sig i, att lill dess han lämnar ylleriigare beskrivning - och del begär jag inle all han skall göra - kommer de,flesta all tolka denna mening om de praktiska problemen så, att det är de sanitära anordningarna man tänkt på, även om man inle har velat sälla orden pä pränt.

Sedan sade herr Gustavsson att det log så läng lid därför all man inte flck någon inspiration lill vilka fiänster del gällde. Men i flygva-

penchefens skrivelse av den 31 mars 1969 flnns ju en förteckning på de fiänster som han dä ville öppna för kvinnorna. Och del är fortfarande en gåta varför man ännu 1975 inte har bifallit flygvapenchefens förslag att öppna de fiänslerna. Nu hoppas jag bara att del inte lar ytterligare fem år.

Slutligen tyckte jag att herr Gustavssons lilla vits om att en enmansutredning ju lill 100 96 måsle vara antingen det ena eller det andra könet faller platt lill marken, när man konstaterar all enmansutredningen blev en sexmansutredning. Den behöver ju inte nödvändigtvis vara 100 96 av del ena eller andra könet.

Nr 47

Onsdagen den 2 april 1975

Kvinnan iförsvaret

Hen GUSTAVSSON i Eskilstuna (s) kort genmäle;

Fru lalman! Nej, del hade värnplikisulredningen naturiiglvis inle behövt vara. Men de nya uppgifter som ulredningen fick var frågan om direktrekrylering lill lokalförsvarsförbanden och högsta åldern för de värnpliktiga, alltså 47-årsgränsen. Vad som nu återstår är all gå igenom enskilda befattningar inom försvarsmakten för att undersöka möjligheterna till förkortningar eller ekonomisering med liden.

När vi nu häller på alt bila oss fast vid en detafi kanske det avslutningsvis också bör sägas all värnpliklsomrädel verkligen har varit etl reformområde. På inte alltför många är har, med bibehållen effeki, ullaget av fiänstgöringsdagar minskat frän 25 till något mer än 15 mifioner per är.

Hen CARLSSON i Vikmanshyttan (c):

Fru talman! Värnplikt och militära engagemang innebär förberedelser och utbildning för krig och krigshandlingar. Krig är en bitter och bister verklighet. Det innefattar de råaste och smutsigaste av alla uppgifter som finns att fullgöra. Aldrig sä vackra fosterländska tal kan inle förändra den saken. Och det är definitivt ingen uppgift för kvinnor att ägna sig åt krig och krigshandlingar!

Jag vill rekommendera dem, som här lalar så vackert för att kvinnorna skall fä gä ul och göra krigsfiänsl på del ena eller andra sättet, att läsa Väinö Linnas bok Okänd soldal. Det är en bister och allvarlig skildring av vad krig är och vad krig innebär. Delsamma gäller om filmen som bygger pä boken. Och jag måsle säga att Väinö Linnas bok Okänd soldal liksom filmen är en av de starkaste fredspredikningar som man över huvud tagel kan uppleva. Jag tror att del vore värdefullt för både fru af Ugglas och herr Romanus all med verklig eftertanke läsa den boken. Dä kanske de blir medvetna om vad krig och krigshandlingar innebär.

Vi talar ibland om det sant kvinnliga. Med del sant kvinnliga kan jag inte förena krig över huvud taget. Som jag ser det får kvinnan i krigslid i stället ta på sig värdande arbetsuppgifter av olika slag, värd av barn och vård av hem och framför allt sjukvård, som får ökad betydelse under krig. Också hemmafronten måste kunna fungera under beredskapslid och krigslid. Vi som upplevde del andra väridskriget "någonslans

205

Nr 47

Onsdagen den 2 april 1975

Kvinnan iförsvaret

i Sverige" vel vilken uppgift hemmafronten och de hemmavarande kvinnorna fyllde den gången.

Den diskussion vi nyss lyssnade till med anledning av försvarsutskottets belänkande nr 10 visade att del finns problem ocksä i fredstid att klara hemmafronten och att det där finns mänga uppgifter alt fullgöra. Jag har upplevt den situationen under beredskapstid, och jag vet vilka bekymmer den förde med sig, bekymmer som man drogs med flera år efteråt. Det har i debatten i dag också omvittnats alt människor som drabbades av beredskapstidens prövningar fortfarande får lida för dem.

Om vi skulle möta ett krig igen - mätte det aldrig ske! - finns det en rad civila uppgifter som väntar kvinnorna. I en krigssituation eller en allvariig beredskapssiluation är problemel hur man skall kunna fylla personalbehoven, så att man kan klara de arbetsuppgifter på olika områden som ingår i totalförsvaret. Visst kan man tala om likställighet, om det nu är det man är ute efter. Jag vet inle. Ibland möter man inställningen att det skulle finnas något av romantik över det militära. Låt mig säga att den romantiken mol den bakgrund jag här skildrat har intet värde. Den finns över huvud taget inte. Det är, somjag tidigare sade, en bister verklighet det gäller.

Jag är medveten om att man kanske kommer att säga att den syn jag har deklarerat när jag hävdar att kvinnornas uppgift över huvud taget inte är att ägna sig åt krigsutbildning eller krigsuppgifier är gammalmodig. Jag skulle vifia påstå all det är nog så radikalt att väga hävda detta i vår tid; del inser man om man gör klart för sig vad det verkligen gäller. En försvarsinsats innebär ocksä en uppgift pä hemmafronten i elt totalförsvar, och den kan man fullgöra med fredliga vapen. Man behöver utbilda sig också för att klara den sidan. Det är också jämlikhet att göra insatser för att samhället i dess helhet skall kunna fungera i krigstid.

Lät mig till sist, fru lalman, säga att krig och militära förberedelser för krig inle är någon uppgift för kvinnor. Det är mot bakgrund av min aktning och respekt för kvinnornas insatser under andra väridskriget som jag vägar la lill orda i denna diskussion. Jag ansluter mig lill ut-skottsmajorilelens ståndpunkt och yrkar bifall till utskottets hemställan om avslag pä motionerna.

206

Fru AF UGGLAS (m):

Fru lalman! Krig är, som jag ser det, elt göromäl varken för man eller för kvinna. Den syn som herr Carisson i Vikmanshyttan företräder tycker jag i och för sig är ridderlig, men jag anser inte all den är förankrad i den verklighet vi i dag lever i. Kan herr Carlsson i Vikmanshyttan nämna något modernt krig där inte kvinnan har konfronterats med krigets alla ohyggligheter? Jag skulle vifia vända pä herr Carlssons resonemang och säga så här: Kanske kan del med lanke pä del moderna krigels fasor vara av värde för kvinnan att ha fått en viss utbildning, en viss förberedelse för vad ett krig! kan innebära. En sådan förberedelse fär

mannen i värnpliktsutbildningen.

Till sist: Skrivelsen från flygvapenchefen 1968 hade ocksä en ridderiigt element. Han ville undanta kvinnor frän befattningar som slridsflygare. Tanken är alltså att kvinnorna inte skall ha de direkt stridande befattningarna.

Nr 47

Onsdagen den 2 april 1975

Kvinnan iförsvaret

Hen ROMANUS (fp):

Fru talman! Var och en som har läst Väinö Linnas bok Okänd soldal eller sett filmen uppfattar den säkert som en fredspredikan - precis som herr Carisson i Vikmanshyttan. Men jag tror an det är fler som uppfattar den pä det säll som fru af Ugglas och jag har gjort, nämligen alt krig inte borde vara ett göromäl för någon människa, snarare än bara all del inte borde vara en uppgift för kvinnor.

Men om vi nu, trols krigels ohyggligheter, har bestämt oss för all ha ell försvar - självfallet i hopp om alt över huvud tagel inle behöva använda militära metoder - ligger del mycket i del som fru af Ugglas har sagl här, att det från kvinnornas egen synpunkt sett inte är enbart en fördel att svara för den s. k. hemmafronten, som herr Carisson talar om. Del moderna kriget har ingen skyddad hemmafront; del skonar ingen!

Nu är det ju sä, herr Carisson, att det finns kvinnor som vill arbeta inom försvaret, som har sökt arbete i försvaret och som finner att de kan fä arbeie där - fastän bara underordnade befattningar - och som reagerar mot delta. Skall vi då inle, om vi hävdar jämställdheten mellan män och kvinnor, ocksä ge dem möjlighet all söka de befattningar som de är kvalificerade för bara därför att herr Carisson och kanske även andra anser all del är jobb som de egentligen inle borde syssla med? Om vi frågar vad kvinnorna själva anser i ell land som har kvinnlig värnplikt - även om de inte har en fullständig jämställdhet i värnplikten - nämligen Israel, om de helst skulle vifia slippa värnplikten, trorjag de flesta israeliska kvinnor svarar alt de inle vill slippa den. De vill ta sill ansvar. De anser inte att de är finare än männen eller att de smutsiga uppgifterna bara skall vara männens, utan de är också beredda att vara ute i fäll, även om de inle har stridande uppgifter.

Herr Carisson talade om det sant kvinnliga. Jag önskar att vi kommer därhän all vi i stället lalar om det sant mänskliga.

Herr CARLSSON i Vikmanshyttan (c);

Fru talman! Det sant mänskliga är att akta både man och kvinna.

Får jag sedan fråga fru af Ugglas: Kan fru af Ugglas nämna något krig där inle kvinnan varit engagerad och måst bära de kanske tyngsta bördorna, burit ansvaret över huvud taget för att samhället skulle kunna fungera, medan männen fäll ägna sig ål de militära uppgifterna? Historien igenom visar att del varit så; del gäller inle bara moderna lider.

Krig är egentligen ingen uppgift för någon, säger herr Romanus. Jag delar den meningen. Men om vi tvingas alt låta del bli en uppgift för

207

Nr 47                 någon, lål oss då - mot bakgrund av vad jag har sagt här - begränsa

Onsdaeen den     " uppgiften till männen! Kvinnorna har sin uppgift all fylla vid hem-

2 a ril 1975         mafronten. Del moderna, totala kriget ställer ökade krav pä hemma-

_____________    fronten. Problemel är kanske snarare hur man över huvud taget skall

Rätt tdlsjukpenning   kunna klara en beredskaps- och försvarssituation - vilket jag hoppas,
m. m.                som jag sade förut, är en situation som vi inte skall behöva ställas i.

Men om sä skulle ske står och faller försvaret med hur vi klarar hemmafronten. Den delen av försvaret behöver vi också ägna uppmärksamhet åt, och där har kvinnorna en utomordentligt stor uppgift.

Fru AF UGGLAS (m) kort genmäle:

Fru talman! I dag är del faktiskt sä, herr Carisson i Vikmanshyttan, all väldigt många kvinnorarbetar i det svenska försvaret. Inom flygvapnet innehar mänga kvinnor, en del f d. lollor, vikliga fiänster. Del är bl. a. dem som flygvapenchefen vill ge en möjlighet lill avancemang. Tycker herr Carlsson i Vikmanshyttan enligt sin filosofi att de kvinnorna skall sluta arbeta för försvaret?

Herr LOTHIGIUS (m);

Fru lalman! Det är en ganska intressant diskussion som förs här. Jag kan inle låta bli att lägga mig i den sedan herr Carlsson i Vikmanshyttan varit uppe i talarstolen. Den som har deltagit i krig kanske vägar ge uttryck ät sin uppfattning, grundad på erfarenhet.

Jag var mänga gånger förvånad över att en rad aktiviteter som måste flnnas inte kunde skötas av en kamrat som var kvinna - hon skulle säkerligen sköta den på ell betydligt bättre säll än en man. Jag är övertygad om att kvinnan där också skulle kunna vara ett jällefint stöd ät mannen i den svåraste uppgift som människan är tvingad att ulföra. Sä uppfattade jag del som ung människa när jag deltog i krig.

Det har ocksä förvånat mig väldigt myckel all en rad uppgifter inom värnplikten inle har lämnats lill kvinnan. Hon skulle myckel fullödigare, snabbare, bättre och intelligentare kunna fullgöra vissa av uppgifterna. Hur många av oss har inle t. ex. sett en fanjunkare med slora händer handskas med en skrivmaskin? En kvinna skulle även här passa bättre i försvarets fiänsl.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 7 Rätt till sjukpenning m. m.

Föredrogs socialförsäkringsutskottets belänkande nr 10 med anledning
208                   av moiioner om rätt till sjukpenning m. m.

Fru LINDQUIST (m):

Fru talman! I sin senasie bok berättar slatsministern om ell besök han gjort i en medelstor svensk industristad. Där säger han bl. a.:

"Lite vid sidan av besöksprogrammet bad jag att få se pä det nya längtidsvårdssjukhuset. Det låg på en höjd med en nästan outhärdligt vacker utsikt. Där fanns simbassäng med en bekväm kafeleria alldeles intill. Lokalerna var skinande blanka, den tekniska utrustningen full-ländad.

Men jag såg få människor. Man förklarade då för mig att patienterna hade fåll gå och lägga sig. Man hade brist på personal. Därför var de tvungna alt gå tidigt lill sängs.

En tid senare träffade jag en svensk forskare inom medicinen. Han hade just återvänt frän en resa till Paris där han hade tittat på sjukhus. De franska sjukhusen är i mänga fall hårt nedslitna. Den tekniska utrustningen i allmänhet långt enklare än den vi är vana vid. Han hade på en promenad passerat ett sjukhus. Det var gammalt, nerslitet, med enkel teknisk utrustning och inle påfallande hygieniskt. Dit kom en gammal dam i ambulans. Tvä sjukvårdare bar henne på en bår. Efter gick en tredje med en bur som innehöll den gamla damens papegoja.

'Ett sä pass dåligt sjukhus hade vållat skandal i Sverige', sade medicinaren. Men scenen med papegojan hade också varit otänkbar på ett svenskt sjukhus. Det är nog en typ av mänsklighet som vi saknar."

Med den berättelsen har Olof Palme pekat pä några missförhållanden i dagens sjukvårdssiluation. Bristen på personal är så framträdande all de sjuka inte ens kan fä vistas uppe i normal utsträckning. De får inte den omvårdnad och den mänskliga kontakt som de behöver. De saknar den varma, hjälpsamma handen, den vänliga blicken och de uppmuntrande orden. Just inom långtidssjukvården är omvårdnaden och tillsynen dominerande inslag i den dagliga verksamheten. För all kunna fylla personalbehovet krävs betydande ekonomiska insatser.

Antalet långtidssjuka i en befolkning bestäms i hög grad av dess åldersstruktur. Stigande ålder ökar påtagligt risken för långvariga sjukdomstillstånd. Medellivslängden i Sverige är i dag 74,3 år. Under perioden 1972-1978 kommer gruppen 70 år och äldre all öka med 14 96 mot 4 96 för totalbefolkningen. Della betyder en ökning med 110 000 personer i den åldersgruppen fram lill  1978.

Vårdbehovet i dessa äldre grupper är mångdubbelt slörre än i de arbetsföra åldrarna. Utredningar visar all 50 96 av den slutna vården ges lill den tiondel av befolkningen som är äldst.

Dessa siffror skall jämföras med all del redan nu står 9 000 personer, mest gamla, i kö för långvårdsplats.

Socialstyrelsen har i sitt principprogram för långtidssjukvården, som just remissbehandlals, angivit att en utbyggnad av i medeltal 2 000 platser per år får betraktas som ett minimiprogram för den närmaste tioårsperioden. I fasta priser kan del röra sig om en ökning av långtidssjukvårdens kostnader från ungefär 2 mifiarder kronor lill omkrig 3 mifiarder kronor

Nr 47

Onsdagen den 2 april 1975

Rätt till sjukpenning m, m.

209

14 Riksdagens protokoll 1975. Nr 45-7

Nr 47

Onsdagen den 2 april 1975

Rätt till sjukpenning m. m.

210

per år. Vilka landsting och kommuner kan leva upp till den målsättningen?

Vi behöver bara öppna en tidning eller la del av sjukvårdshuvudmännens planer för att få fullt klart för oss att den ekonomiska situationen är ytterst allvariig och att kostnaderna för sjukvården fär skäras ner kraftigt. Är vi politiker beredda att ta ansvaret för della? I en artikel i Läkartidningen påtalas just att politikern måste inse all han har del fulla ansvaret för att det finns tillräckliga resurser för sjukvården och all han måste förstå all del inle längre går att undvika att la ställning i svåra avvägningsfrågor som berör sjukvärden.

Denna som jag anser högst berättigade oro för dagens situation inom långtidssjukvården är bakgrunden till min moiion nr 1210. I den har jag framhållit all det kan bli nödvändigt att göra en avvägning mellan skilda i och för sig högst berättigade intressen och låta det behov främst tillgodoses som för de flesta människor framstår som mest behjärtansvärl och värt all prioritera. Jag har då stannat för möjligheten att tillföra sjukvårdshuvudmännen de belopp som skulle kunna frigöras genom att någon eller några karensdagar åter infördes vid sjukskrivning. Kostnaderna för endast en dags sjukpenning kan röra sig om mellan 400 och 5Ö0 mifi. kr.

Jag har helt klart för mig att det inte kan betraktas som etl populärt förslag. Men vi måste kunna diskutera möjligheten av alt ändra pä tidigare i och för sig kloka beslut när den hårda verkligheten så kräver. Del är inle endast inom delta område som sådana omprövningar kan bli nödvändiga. Jag är fullt medveten om de svåra överväganden av mänsklig, praktisk och formell natur som ell förslag i den riktning jag skisserat skulle medföra. Därför har jag inte heller begärt en sådan förändring utan endasl hemställt om en utredning beträffande möjligheterna för och lämpligheten av alt tillföra sjukvårdshuvudmännen de belopp som årligen skulle kunna inbesparas genom att karensdag återinfördes.

Utskottet har emellertid prövat frågan i sak och förklarat att det ställer sig hell avvisande till en ändring av gällande regler. Vad beträffar utskottets motivering delar jag uppfattningen om fördelarna av att karensdagar en gång slopades. Del ger ell skydd mot inkomstbortfall, och det var en angelägen räll visereform. Därom kan vi vara helt ense.

Utskottet förklarar sig sedan hysa den uppfattningen att kostnaderna för värd av sjuka människor i första hand skall bäras av de friska medborgarna och att man inle skall vältra över kostnaden för långtidssjuka på andra sjuka.

Mol det resonemanget har jag flera invändningar. Jag trodde att det var en allmänt godtagen regel i humanitära sammanhang alt man inte klassificerar människor i de sjuka, de handikappade osv. Det gäller 055, när vi är sjuka, när vi är friska och när vi är handikappade. De sjuka är inle något slags klass för sig.

Frågan här är ju i realiteten om vi, när vi drabbas av en kanske relativt bagalellartad sjukdom som håller oss borta frän arbetet några dagar, inte

skulle orka med all bära ett visst inkomstbortfall om vi samtidigt visste     Nr 47

att vi när vi är i behov av långvarig sjukhusvärd skulle fä sådan och     Onsdaeen den

få en god sådan vård. Jag tror att väldigt mänga människor skulle ta     9 anril 1975

pä sig ell i och för sig ringa inkomstbortfall för att de själva eller anhöriga    

skulle få den sjukhusvärd som de behövde. Rätt till sjukpen-

Skälen för att helt avvisa milt förslag kan jag alltså inte godta. Enligt     ning m. m. min uppfattning hade del varit logiskt om utskottet överlämnat molionen lill den av utskottet åberopade kommunalekonomiska utredningen.

Jag vill sluta med att återge vad några av Göleborgssjukvärdens talesmän yttrat dä de i en tidningsintervju tillfrågats om synpunkter pä min motion. Överiäkaren Stig Olsson i sjukvårdsstyrelsen sade att förslaget om återinförande av en eller flera karensdagar till förmän direkt för långtidssjukvården hälsas med tillfredsställelse. Per Anders Örtendahl, ordförande i sjukvårdsstyrelsen i Göteborg, anförde: "Om politisk enighet uppnås att ge människorna den värd de är i behov av vid sjukdom och ålderdom, är det ocksä viktigt att söka efter breda samförstånds-lösningar belräffande finansieringen av de mål som uppsatts. Andra lösningar än dem som existerar - och som kanske innebär att man uppfyller ell totalt större rättvisekrav än ett rådande förhållande - bör ständigt prövas. Den utredning motionären hemställer om kan genom att belysa olika lösningar vara ett led i denna strävan och bör därför enligt min mening komma lill stånd."

Professor Leif Hallberg, styresman för Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, sade: "Del är angeläget all sjukvärden fär mer resurser och alt detta sker snabbi. Dagens situation är orimlig och ovärdig ell samhälle med i övrigl god materiell standard. Föreliggande förslag anser jag ytterst angeläget att del blir beaktat. Även om det kan te sig svårt att draga tillbaka en förmån måste denna nackdel vägas mot de förmåner som i stället kan ges de sjuka som behöver mest hjälp. Del behövs information och debatt i denna fråga - den är minst lika central och aktuell som energidebatten - eftersom vi redan i dag har problemel att inle kunna ge våra sjuka en tillräcklig värd. Det är närmast förvånande all denna debatt inle redan kommit i gång - del är inle bara hälsan som tiger still."

Dessa och liknande sakkunniga uttalanden gör alt jag med beklagande och besvikelse tagit del av utskottets betänkande. Eftersom del är enhälligt har jag, fru lalman, inle något yrkande att framställa.

Fru OSKARSSON (c):

Fru lalman! Socialförsäkringsutskotlel har i sin betänkande nr 10 avstyrkt några moiioner, bl. a. molionen 469 där mitt namn står försl.

Det som berörs i denna motion är angeläget för mänga människor
i värt land. Det gäller dem som drabbas av sijukdom av sådant slag att
de för att kunna utföra ett arbete och så långt möjligl leva ett normalt
liv är beroende av regelbundna läkarkontroller. Det gäller människor
med t. ex. diabetes men också mänga andra sjukdomar. Dessa människor  211

Nr 47                 måsle regelbundet kontrolleras av läkare, och besöken tar oftast en hel

Onsdaeen den     ' anspråk genom restid, väntetid m. m. Om dessa kontroller inträffar

2 april 1975        " längre intervaller än 20 dagar, utgår ingen ersättning från försäk-

_____________    ringskassan för inkomstbortfall. Det kan synas som att detta är en liten

Rätt till sjukpenning   fråga, och för oss som fär vara friska är den kanske del, men för dem
m. m.                som pä della sätt drabbas av ell inkomstbortfall pä 8 lill 12 dagar per

år är det ingen bagatell. De som har en kronisk sjukdom får ofta genom den ocksä fördyrade levnadskostnader och drabbas då särskilt hårt. Genom kontakt med klinikchefen på en medicinklinik har jag fått beskedel att de flesta som behöver kontroll för sin kroniska sjukdom kommer med längre intervaller än 20 dagar och att del därför är angelägel att man ser över de regler som gäller.

Fru talman! Jag är väl medveten om utskottets skrivning och om alt det kan vara svårt all skapa ett system som tillgodoser dessa människors behov av ersättning. Jag är pä det klara med att särregler kan vara besväriiga all genomföra, men ocksä för dem som utsätts för problemen är det besväriigl, och vi måsle beakta även det. Jag har inget yrkande men hoppas i likhet med fröken Pehrsson i det till betänkandet fogade särskilda yttrandet, att man vid lämpligt tillfälle gör en översyn av gällande regler för alt ge de människor som berörs förbättrade ersättnings-möjligheter.

Hen FREDRIKSSON (s);

Fru talman! Eftersom inget yrkande har framställts av de föregående talarna, skulle jag egentligen kunna fatta mig ganska kort, men jag vill ändå säga några ord till fru Lindquist. När vi behandlade hennes moiion i utskollet, hade jag närmast en känsla av all den var etl olycksfall i arbetet, men efter all ha lyssnat lill fru Lindquisls anförande förslär jag att hon verkligen hyser uppfattningen att man bör införa karensdagar i sjukförsäkringen och alt de besparingar som man därmed skulle kunna göra borde överföras till sjukvårdshuvudmännen för att förslärka långtidssjukvården. Detta får väl ändå betraktas som en orimlighet. Del skulle ju innebära för det första all man äterinförde den orättvisa olika anställda emellan som förefanns innan karensdagarna togs bort och för det andra att kostnaderna för värden av de långtidssjuka skulle övervältras pä andra sjuka.

Nu säger fru Lindquist att man inle skall klassificera människor i sjuka och friska. Hon menade väl alt alla friska kanske ocksä kan bli sjuka. Men det är ändå sä att många människor drabbas av sjukdom oftare än andra, och del gäller kanske mest lågavlönade personer som har del ekonomiskt särskilt svårt. Del vore ju horribelt all just dessa skulle åsamkas ofta återkommande, rält betydande inkomstbortfall.

Sedan tycker jag också alt elt sådant förfaringssätt skulle strida mol
de principer som bör vara vägledande inom den sjukvärdande verksam
heten, nämligen all kostnaderna för värden av sjuka skall bäras av dem
212                   som har de bästa förutsättningarna härför, dvs. de friska människorna.

Om fru Lindquist vill hjälpa lill alt förstärka resurserna för sjukvårdshuvudmännen, så all vi kan få lill stånd en bättre långtidsvård, sä tror jag att del finns möjligheter all hitta bättre finansieringsformer än vad som har föreslagils i den här molionen. Fru Lindquist kanske är beredd att medverka lill alt landstingen, som ju är sjukvårdshuvudmän, fär de resurser som erfordras. Del innebär givelvis skaltehöjningar, och det är inte heller någon populär finansieringsform - i varie fall inte i det parti fru Lindquist tillhör - men jag tror att den är mindre impopulär än återinförande av karensdagarna.

Fru Lindquist sade vidare att hon är övertygad om att de flesta människor-så trorjag alt hon uttryckte sig -skulle godta det inkomstbortfall som införande av en eller flera karensdagar skulle medföra för dem, om de samtidigt visste att de besparingar som därmed skulle göras kom dem till godo, om de själva behövde långtidsvård. Jag för min del är övertygad om all della är en hell felaktig uppfattning. Stora löntagargrupper - först och främst fiänsiemännen men ocksä övriga offentligan-ställda - skulle se lill all avialsvägen skaffa sig garantier för att några löneavdrag inte skulle ske för de dagar då ersättning inle utgick frän försäkringskassorna. De hade ju tidigare sädana bestämmelser i sina kollektivavtal, så jag är förvissad om att de inte skulle finna sig i någon försämring för den händelse vi äterinförde karensdagar i sjukförsäkringen. En sådan åtgärd skulle antagligen drabba just de kategorier som är mest beroende av att få ersättning vid sjukdom.

Så sade fru Lindquist att hon förslär att det här är rätt besväriigl. Jag kan hålla med om alt del säkerligen skulle bli besvärligt. Del måsle införas särregler som skulle krångla lill bestämmelserna för sjukkassorna. Därför har fru Lindquist inte något bestämt förslag utan menar all den här saken borde utredas, men utredningen skulle ju enligt motionen ha del bestämda syftet all man skulle införa karensdagar. Därför har utskottet enhälligl avstyrkt motionen. Inte ens fru Lindquisls partivänner har varit övertygade om all de idéer som fru Lindquist för fram är värda ta fasta på.

Fru talman! Jag tänkte verkligen falla mig kort. Med hänsyn lill all del föreligger ell enhälligl utskoltsbetänkande och inget yrkande har framställts skall jag inskränka mig till att med hänvisning lill utskottets utförliga redovisning i ärendet yrka bifall lill utskottets hemställan.

Nr 47

Onsdagen den 2 april 1975

Rätt till sjukpenning m. m.

Fru LINDQUIST (m):

Fru lalman! Jag är förvånad över alt utskottets ordförande kan säga alt det skulle vara etl olycksfall i arbetet att hjälpa de sjuka människor som är i stort behov av vård. Del har väl alldeles tydligt framgått av de uppgifter som jag har lämnat att det finns enormt slora brister inom långtidssjukvården. Talesmännen för den göteborgska sjukvärden har myckel tydligt framhållit dessa brister. Jag har ocksä betonat alt del är en nödsituation. Del är inle pä det sättet alt jag tycker att det är en fördel att återigen införa någon karensdag. Som jag framhöll i milt

213

Nr 47

Onsdagen den 2 april 1975

Rätt till sjukpenning m. m.

anförande var det alldeles utmärkt att karensdagarna en gäng slopades, men det kan vara sä att nödvändigheten kräver all man inför restriktioner som egentligen ingen rikligt tycker om, och jag anser att situationen nu är så allvarlig att något måste göras.

Då säger utskottets ordförande alt vi får hitta på bättre finansieringsformer. Jag kan väl hålla med om att man skall pröva olika former. Men jag är inte säker pä alt finansministern vill öka sjukvårdshuvudmännens resurser genom att höja skatterna. Jag menar all man får pröva olika möjligheter.

I övrigt tror jag att jag redan i mitt tidigare anförande bemötte de synpunkter som herr Fredriksson nu tog upp.

214

Hen FREDRIKSSON (s) kort genmäle:

Fru talman! Visst kan jag hålla med fru Lindquist om att det kan finnas vissa brister inom långtidssjukvärden, men jag tycker ändå inte alt det finns anledning att svartmåla den pä del sätt som fru Lindquist gör. Jag tror att våra sjukvårdshuvudmän, landstingen, känner etl mycket stort ansvar för detta mycket viktiga område och att de verkligen också gör stora insatser för att denna vård skall bli så bra som möjligl.

När det gäller finansieringsformerna säger fru Lindquist att hon inle är säker på alt finansministern skulle vara villig att skaffa sjukvårdshuvudmännen ökade resurser. Det är möjligt, men det är ju landstingen som är sjukvårdshuvudmän. De har beskattningsrätt och kan själva skaffa sig resurser genom att höja skatterna. Vad jag menade i mitt första anförande var att fru Lindquist bör medverka till alt opinionsmässigt påverka landstingsmannen. Hon kan göra det hemma i sin egen kommun, Göteborg, för att få en bättre långtidssjukvård än vad man tycks ha där nere. Kanske har man där sämre långtidssjukvård än i mitt hemlän Kopparbergs län. Jag skall inte yttra mig om huruvida det i så fall beror på den politiska sammansättningen i de här två olika länen, men del är väl inte uteslutet att del har med saken all göra.

Fru LINDQUIST (m) kort genmäle;

Fru lalman! Jag var myckel noga med att inte svartmåla den situation som herr utskollsordföranden talade om. Annars hade jag kunnai la fram en mängd tidningsartiklar om långtidssjukvården. Vad jag log upp var fakta som jag inhämtat på olika sätt, bl. a. vid diskussioner. Jag har ocksä läst Läkartidningen och vad landstingen anfört i en skrift om perspektivet 1974-1978, där de är mycket oroade av situationen. Det var en ren faktaredovisning som jag lämnade.

Sedan är det bara att lyckönska utskottets ordförande om situationen är bättre i hans län än vad den är i Göteborgs kommun.

Fru HÅVIK (s);

Fru lalman! Jag hade inte tänkt della i denna debatt. Jag var inle närvarande när motionen behandlades i utskottet. Men efter alt ha hört

fru Lindquist, som liksom jag representerar Göteborgsbänken, kan jag inle underiåta att komma med vissa synpunkter och kommentarer till vad som här har sagts.

Jag är övertygad om att de läkare i Göteborg som fru Lindquist har talat med har uttryckt bekymmer. Man har gjort del genom att vända sig lill dem som har majoriteten i Göteborgs kommun och klagat över den situation som råder där vad gäller långtidsvården. Jag tror inte all fru Lindquist precis behövde ha läst Olof Palmes bok, det hade räckt att gä och besöka de människor som ligger i sina hem i Göteborg i miserabelt tillstånd och inte har några som helst möjligheter att komma in och få den vård de behövde ha.

Jag förstår också att sjukvårdsstyrelsens ordförande i den situationen med tacksamhet ser en sådan här motion och griper efter vafie halmstrå för att förbättra den ekonomiska situationen och därmed situationen för de människor som behöver denna vård. Men faktum är alt när det gäller långtidsvård i Göteborg och åldringsvård över huvud tagel är det inle frågor som stått sä högt på prioriteringslistan. Det har varit helt andra saker som varit betydligt angelägnare.

Några ord om motionen i sak. Ja, fru Lindquist, det var ju fakiiski sä alt dessa människor, som inte hade betalt för de tre första sjukdagarna, i många är kämpade för att avtalsvägen få möjligheter all få betalt även för de tre dagar dä de föriorade hela sin inkomst. Det gick inte att lösa frågan den vägen sä slutligen måste vi, som i så mänga andra sammanhang, ta till lagstiftningsvägen. Och 1963 avskaffades karensdagarna. Del var slora grupper människor som kanske borde varit sjukskrivna vid mänga tillfällen men av ekonomiska skäl inte kunde vara det. Man kanske inle just dä säg vilka konsekvenser del fick för dessa människors hälsa all de av ekonomiska skäl inte kunde stanna hemma när de verkligen behövde det. Också de människorna kan, när de blir äldre, bli nödsakade att belasta långtidsvården tidigare än de kanske annars hade behövt därför att de inle hade råd att värda sin hälsa på samma sätt som andra grupper som avtalsvägen kunnat lösa problemen på den ekonomiska sidan.

Om vi nu skulle låta dessa människor betala kostnaden för långtidsvården är jag inle hell övertygad om att fru Lindquist skulle medverka till att även de som avtalsvägen fått garantier för att de vid sjukdom får en viss procent av lönen skulle avslå från den inkomsten. Jag tror inle del, fru Lindquist.

Ser man en besvärlig situation, t. ex. i Göteborg, förslår jag alt man i viss mån kan bli förtvivlad, nästan desperat. Jag skulle tro alt motionen har kommii till just mol den bakgrunden.

Fru talman! Jag är förvånad över motionen. Jag är glad över att utskottet varit sä enigt, och jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Nr 47

Onsdagen den 2 april 1975

Rätt tdl sjukpenning m. m.

Fru LINDQUIST (m):

Fru talman! Jag vill försl konstatera an fru Håvik och jag är hell ense om all långtidssjukvärden har enorma brister. Vi kommer båda från Gö-

215

Nr 47

Onsdagen den 2 april 1975

Slopande i vissa fall av socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen m. m.

teborg och känner till hur förhållandena är där. Jag är övertygad om att det inle bara är där som långtidssjukvården behöver förbättras.

Sedan vill jag framhålla att jag har begärt en utredning, och den ulredningen skulle syfta till att undersöka lämpligheten av och möjligheten alt införa karensdagar. Jag lycker fortfarande att del skulle vara värt att undersöka.

Fru HÅVIK (s):

Fru talman! Jag skulle i likhet med utskottets ordförande i stället vifia rekommendera att vi försöker att finna andra vägar alt ekonomisera en sådan här angelägen del av värden.

Jag skall gärna göra fru Lindquist sällskap pä de inrättningar vi har i Göteborg och även gä ut tillsammans med de läkare som har alt svara för värden av de människor som ligger hemma i miserabelt tillstånd, så kanske fru Lindquist kan påverka sina politiska meningsfränder i Göteborg all öka satsningarna och göra bättre prioriteringar.

Överläggningen var härmed slutad. Utskottets hemställan bifölls.

§ 8 Slopande i vissa fall av socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen m. m.

Föredrogs socialförsäkringsulskottets betänkande nr 11 med anledning av moiioner om slopande i vissa fall av socialförsäkringsavgifien lill folkpensioneringen m. m.

Hen CARLSSON i Vikmanshyttan (c);

Fru lalman! I socialförsäkringsulskottets betänkande nr 11 behandlas motioner angående slopande av socialförsäkringsavgifter resp. införande av avgiftsfritt belopp vid erläggande av socialförsäkringsavgifier i vissa fall. Enär förslag om förändringar i fråga om avgifter lill socialförsäkringen föreläggs riksdagen i proposition nr 92, synes del lämpligt alt de i socialförsäkringsulskottets betänkande nr 11 berörda frågorna företas lill avgörande samtidigt med behandlingen av nämnda proposilion nr 92.

Med hänsyn därtill och efter samråd med skatleutskottets ordförande får jag härmed yrka alt socialförsäkringsulskottets betänkande nr 11 återremitteras till socialförsäkringsutskotlel.

Överläggningen var härmed slutad.

216

Kammaren beslöt alt återförvisa ärendet till socialförsäkringsutskottet för ylleriigare beredning.

§ 9 Sjukförsäkringsförmåner till dem som begärt undantagande från tilläggspension, m. m.

Föredrogs socialförsäkringsulskottets belänkande nr 13 med anledning av motioner om sjukförsäkringsförmåner till dem som begärt undanlagande från tilläggspension, m. m.

I della belänkande behandlades molionerna

1975:78 av herr Weslberg i Ljusdal (fp), vari hemställts all riksdagen hos regeringen begärde förslag till sådana ändringar i lagen om allmän försäkring all även personer med undanlagande från ATP bereddes möjlighet erhålla grundsjukpenning,

1975:1190 av herr Andersson i Nybro (c) och fröken Pehrsson (c), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde skyndsam utredning om möjligheter för s. k. hemmadötlrar och jämförbara grupper att få sjukpenning vid sjukdom,

1975:1191 av herr Andersson i Nybro m.fl. (c), vari hemställts all riksdagen hos regeringen hegärde förslag till sådan ändring av gällande bestämmelser i lagen om allmän försäkring att även den som begärt undantagande från ATP skulle kunna vara ansluten lill sjukförsäkringen samt

1975:1202 av herrar Hylländer (fp) och Jonsson i Mora (fp), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde förslag till nästkommande riksdag om sådana ändringar i lagen om allmän försäkring att även den som begärt utträde ur ATP-syslemel bereddes möjlighet att på proportionellt rimliga villkor kunna ansluta sig till sjukförsäkringen.

Nr 47

Onsdagen den 2 april 1975

Sjukförsäkringsförmåner till dem som begärt undantagande från tilläggspension, m. m.

Utskottet hemslällde

1. belräffande möjlighet för den som begärt undantagande från ATP
att vara ansluten lill sjukpenningförsäkringen all riksdagen skulle

a)   med anledning av molionerna 1975:78, 1975:1191 och 1975:1202 ge regeringen till känna vad utskottet anfört,

b)   avslå de under a) upptagna motionerna i den män de inte kunde anses besvarade genom vad utskottet anfört och hemställt,

2. belräffande rätt till sjukpenning för hemmadöttrar m. fl. all riks
dagen skulle avslå molionen  1975:1190.

Reservation hade avgivits belräffande rätt lill sjukpenning för hemmadötlrar m. fl. av herrar Carlsson i Vikmanshyttan (c), Ringaby (m) och Magnusson i Nennesholm (c), fröken Pehrsson (c) saml herrar Fridolfsson (m) och Andersson i Nybro (c) vilka ansett att utskottet under 2 bort hemställa

all riksdagen med bifall till motionen 1975:1190 hos regeringen begärde skyndsam utredning och förslag om möjligheter för s. k. hemmadötlrar och jämförbara grupper alt få sjukpenning vid sjukdom.

217

Nr 47

Onsdagen den 2 april 1975

Sjukförsäkringsförmåner till dem som begärt undantagande från tilläggspension, m. m.

Hen ANDERSSON i Nybro (c):

Fru lalman! Vid flera tillfällen har vi i riksdagen diskuterat luckorna i del sociala trygghetssystemet. Inom sjukförsäkringen - som delvis behandlas i socialförsäkringsulskottets belänkande nr 13 - finns del vissa grupper som inle erhåller någon ersättning vid sjukdom. I regel är det människor med låg ekonomisk standard. Låginkomslutredningen bekräftar detta i sill uppmärksammade arbeie. Inte minst ur jämlikhelssynpunkl finns del därför starka skäl att täppa till luckorna inom sjukförsäkringssystemet.

Riksdagen har varit enig om att införa vissa sjukförsäkringsförmåner för hemarbelande. Motiveringen för denna s. k. hemmamakeförsäkring har varit och är väl fortfarande all den skall täcka vissa av de kostnader som uppkommer när den hemarbelande på grund av sjukdom inte kan fullgöra sitt arbete i hemmet. Del vore rimligt och logiskt all riksdagens motivering för rätt till hemmamakeförsäkring gällde för alla som befinner sig i motsvarande situation som de vilka räknas lill gruppen hemarbelande.

Den som t. ex. blir ensamstående och av en eller annan anledning saknar arbete fär extra kostnader vid sjukdom. Personer som vårdar föräldrar eller anhöriga beflnner sig vid sjukdom i exakt samma situation som en hemarbelande make. Del är därför vi har svårt alt se varför inle hemmamakeförsäkringen och rätlen till sjukpenning omfattar även dessa grupper.

Jag vill inle påstå alt vi därmed löser dessa gruppers läginkomslpro-blem. De radikala lösningarna ligger naturiiglvis mera i att en rimlig ersättning ges för vårdinsatserna eller i andra fall all tillgäng lill arbete skapas. Men så länge inle samhället lyckats med dessa mera långsiktiga lösningar är del angeläget alt den begränsade grundtrygghet som hemmamakeförsäkringen ändå utgör vidgas lill all omfatta även dessa grupper.

Jag är glad över att utskottet enhälligt anser all de som begärt undantagande frän ATP nu bör ges möjligheter alt inom den allmänna försäkringens ram få tillgång till elt ekonomiskt skydd vid sjukdom. Det hade enligt min uppfattning varit logiskt om denna grundinställning hade gällt även de grupper som vi pekar på i motionen 1190 och i reservationen vid del betänkande som vi nu diskuierar.

Med hänsyn lill alt argumenten i denna fråga är redovisade i motioner och i tidigare diskussioner i kammaren nöjer jag mig med denna korta motivering och yrkar bifall lill utskottets yrkande under punkten 1 och bifall lill reservationen under punklen 2.

218

Hen RINGABY (m):

Fru talman! Med hänsyn till den sena limmen och med hänsyn till all del inle är möjligl alt tillföra denna debatt särskilt mycket nytt skall jag be alt fä instämma i vad herr Andersson i Nybro sagt. Möjligen skulle jag kunna tillägga - även pä den punklen med instämmande i

vad herr Andersson i Nybro anförde - all en sjukersättning inte torde lösa problemen helt och fullt. Man fär nog gå fram på en annan väg. Jag har i mitt hemläns landsting föreslagit en ökad ersättning för hemsjukvärden, och det skulle kanske bidraga lill all förbättra situationen för människor som verkligen gör en enastående samhällsinsats. Jag ber att fä instämma i herr Anderssons yrkande.

Hen KARLSSON i Ronneby (s);

Fru lalman! I den reservation som är fogad vid socialförsäkringsulskottets betänkande nr 13 begärs skyndsam utredning och förslag om möjligheter för s. k. hemmadöttrar och jämförbara grupper alt fä sjukpenning vid sjukdom. Hemmadöllrarna erhåller i regel fritt vivre, dvs. mat, logi och kläder, samt i vissa fall ocksä någon ekonomisk ersättning frän föräldrar eller anhöriga som de värdar. Om värdet av naturaförmånerna och den ekonomiska ersättningen uppgår till minst 4 500 kr. sjukpenningplaceras vederbörande med en sjukpenning av lägst 6 kr. De flesta av hemmadöllrarna har en sjukpenning på 10-12 kr. och har föfiaklligen möjlighet till ersättning vid sjukdom.

Frågan om hemmadötlrarnas försöriningsmöjligheler blir dock, som herr Andersson i Nybro berörde, inte löst om man skulle förbättra deras sjukförsäkringsförmåner. Sjukpenningklassen är knuten till inkomstförhållandena, och det skulle förrycka systemet om man särbehandlade en speciell grupp. Famifiepoliliska kommittén, som regeringen tillsatte 1968 och som avlämnade sitt betänkande 1972, gjorde en myckel noggrann undersökning av dessa förhållanden. Den konstaterade att huvudproblemet inle förelåg under den tid dä hemmadöttrarna hade vårdnaden om föräldrar eller anhöriga utan när föräldrarna eller resp. anhörig avled och de ställdes pä bar backe.

En ny lagstiftning som berör dessa kategorier har emellertid trätt i kraft sedan 1973. Jag länker på lagen om kontant arbetslöshetsstöd. Den innebär all vid etl sådant tillfälle som antytts ersättning ulgår med 35 kr. per dag. Detta stöd kan utgå antingen lill dess att vederbörande blivit placerad på arbetsmarknaden eller fram lill dess att vederbörande erhåller förtidspension eller ålderspension. Jag vill dessutom tillägga att pensionsdelegationerna bedömer dessa fall mycket generöst och har förståelse för den situation som dessa människor råkar i vid ett sådant tillfälle. Med dessa ord, fru talman, vill jag yrka bifall lill utskottets hemställan.

Nr 47

Onsdagen den 2 april 1975

Sjukförsäkringsförmåner till dem som begärt undantagande från tilläggspension, m. m.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Utskottets hemställan bifölls.

219

Nr 47

Onsdagen den 2 april 1975

Bidrag till driften av kommunala skolor för vuxna m. m.

Punklen 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Carisson i Vikmanshyttan m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Carlsson i Vikmanshyttan begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifallersocialförsäkringsutskoltels hemställan i beiänkandel nr 13 punkten 2 röstar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Carisson i Vikmanshyttan m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Andersson i Nybro begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resullal;

Ja - 179

Nej - 128

Avstår -     6

220

§ 10 Bidrag till driften av kommunala skolor för vuxna m. m.

Föredrogs utbildningsutskottets belänkande nr 7 med anledning av propositionen 1975:1 såvitt gäller anslag till bidrag till driften av kommunala skolor för vuxna m. m.

I proposiiionen 1975:1 bilaga 10 (ulbildningsdepartementet) hade regeringen under punkten G 5 (s. 427-434) föreslagit riksdagen att

1.   godkänna de riktlinjer i fråga om fiänster vid skolväsendet i kommunen som förordals i propositionen  1975:1,

2.   lill Bidrag till driften av kommunala skolor för vuxna för budgetåret 1975/76 anvisa ett förslagsanslag av  165 000 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna 1975:361 av fru Sundberg m. fl. (m, c, fp), vari hemställts

1.   alt riksdagen beslutade all under lillera E lill Vissa kurser för utländska studerande för budgetåret 1975/76 anvisa ett förslagsanslag av 1 500 000 kr.,

2.   alt riksdagen beslutade att under lillera G 5 till Bidrag lill driften av kommunala skolor för vuxna för budgetåret 1975/76 anvisa ett förslagsanslag av  163 500 000 kr.,

3.   all riksdagen hos regeringen skulle anhålla att frågan om utbildning i svenska för utländska studerande snarast utreddes,

1975:363 av fru Sundberg m. fl. (m), vari hemställts att riksdagen beslutade alt för kommunal vuxenutbildning extra och extra ordinarie fiänsl som lärare vid skolväsendel flck inrättas om minst halv konlinueriig fiänstgöring kunde förutses under halvt redovisningsär,

1975:820 av herr Nordstrandh m. fl. (m), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde att arvodesfiänster som huvudlärare och insti-generell rätt att inrätta kurser med varaktigt lägst älta deltagare i grundskolekurs inom vuxenutbildningen.

Nr 47

Onsdagen den 2 april 1975

Bidrag till driften av kommunala skolor för vuxna m. m.

1975; 1389 av herrar Maltsson i Lane-Herrestad (c)och Jonsson i Alingsås (fp), vari hemställts att riksdagen beslutade all kommunerna gavs generell rätt att inrätta kurser med varaktigt lägsta åtta deltagare i grundskolekurs inom vuxenutbildningen.

Utskottet hemställde

1.    all riksdagen med anledning av propositionen 1975:1 och motionen 1975:363 som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört om riktlinjer i fråga om fiänster vid skolväsendet i kommun,

2.    att riksdagen belräffande inrättande av arvodesfiänster som huvudlärare och institutionsföreståndare skulle avslå molionen 1975:820,

3.    alt riksdagen belräffande inrättande av kurs inom kommunal vuxenutbildning skulle avslå motionen 1975:1389,

4.    alt riksdagen belräffande en utredning skulle avslå motionen 1975:361 yrkandet 3,

5.    alt riksdagen med bifall lill molionen 1975:361 yrkandet 1 under lillera E till Vissa kurser för utländska studerande för budgetåret 1975/76 anvisade ett förslagsanslag av  1 500 000 kr.,

6.    all riksdagen med anledning av propositionen 1975:1 och med bifall till motionen 1975:361 yrkandet 2 till Bidrag till driften av kommunala skolor för vuxna för budgetåret 1975/76 anvisade ell förslagsanslag av 163 500 000 kr.

Reservationer hade avgivits

1. belräffande arvodesfiänster som huvudlärare och institutionsföreståndare vid särskilda skolenheter för kommunal vuxenutbildning av herr Nordstrandh (m) och fru Sundberg (m) som ansett all utskottet under 2 bort hemställa

all riksdagen med bifall lill molionen 1975:820 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört.

2. belräffande inrättande av kurs inom kommunal vuxenutbildning av herrar Elmstedt (c) och Johansson i Skärstad (c), fröken Rogesiam (c), herr Jonsson i Alingsås (fp) samt fru Ekelund (c) som ansett alt utskottet under 3 bort hemställa

att riksdagen med bifall till molionen 1975:1389 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

221

Nr 47

Onsdagen den 2 april 1975

Bidrag tdl driften av kommunala skolor för vuxna m. m.

222

Hen NORDSTRANDH (m):

Fru lalman! Sä fär nu änlligen den kommunala vuxenundervisningen sin egen fiänsteorganisalion. Det ärdet viktigaste i utbildningsutskottets betänkande nr 7. Men del har suttit långt inne, och vägen dit har varit läng och knagglig.

Inte ens när regeringen efter motionerande och efter admonilion från utbildningsutskottet äntligen i årets budgetproposition kom med sitt förslag var della tillfredsställande. Del förutsatte för inrättande av fiänslerna helt redovisningsär, vilket är mer än vad som fordras för motsvarande fiänster inom ungdomsskolan. Där gäller nämligen som förutsättning endast halvt redovisningsär. Utbildningsutskottet föfide emellertid inte utbildningsministern ulan i stället moderalmotionen nr 363, som hävdade just halvt redovisningsär, och för del lackar varie vän av rättvisa och konsekvens. Jämställdhet skall alltså i detta ijänsleavseende för framtiden råda mellan ungdomsskolan och vuxenundervisningen.

Dessa nya fiänster är etl betydelsefullt steg på vägen till en fast och ändamålsenlig organisation av den kommunala vuxenundervisningen. Fortfarande är emellertid utbildningsministern inte särskilt sinnad all biträda skolöverstyrelsens tidigare framförda och upprepade förslag om arvodesfiänster för huvudlärare och institutionsföreståndare inom den kommunala vuxenundervisningen. Tillfället hadeannars, tycker jag, varit ganska givet, dä lärarorganisationen nu ändå skall förslärkas. Tjänster som huvudlärare och inslitulionsföreständare - jag har sagt del många gånger tidigare och upprepar del gärna - är mycket betydelsefulla. Inom ungdomsskolan existerar sedan länge sådana arvodesbefallningar, och det finns ingen anledning att behandla en skolform med den kommunala vuxenundervisningens omfattning och samhällsbelydelse sämre i pedagogiskt och organisatoriskt avseende än ungdomsskolan.

Del av utredningen om skolans inre arbete - SIA - initierade förslaget om en omvärdering av systemet med huvudlärare har knappast någon direkt relevans i fråga om den kommunala vuxenundervisningen, vars inre problem, som jag menar, har föga likhet med grundskolans. Och i vad gäller särskilt instilulionsföreståndarna så lär de inte försvinna vad som än kommer ul av SIA. De är helt nödvändiga, och jag skall gärna redovisa del senare i debatten om det behövs. Deras uppgifter torde inte ens denna mångordiga utredning kunna prata bort. Ell bevis redan nu för del är att regeringen i fiol, trols SIA, i en särskild proposilion tog initiativet till inrättandet av nya institulionsföreståndarriänster i grundskolan. Del var inte utbildningsministern utan den biträdande som gjorde del, men det gjordes dock. Starkare var alltså från regeringens sida inte kopplingen lill SIA-behandlingen, och utbildningsulskollet böjde sig då - i fiol. Men del tycks vara stört omöjligt för utbildningsutskottets majoritet att stå pä egna ben i den här frågan. I dag drar man sig äter snabbt in bakom SIA-slöjorna.

Det är väl dokumenterat att både huvudlärare - i sin nuvarande funktion - och institutionsföreståndare har betydande uppgifter all fylla inom

vuxenundervisningen. Erfarenheterna - och de är många; jag skall gärna redovisa dem - visar klart att det inom vuxenundervisningen föreligger ell stort behov av inle endasl allmänpedagogisk utan även ämnespe-dagogisk handledning av inte minst lärarna. Flertalet av dem saknar fortfarande - vi har inle kommit i gäng med sådan utbildning - egentlig vuxenpedagogisk utbildning, lill men för undervisningens kvalitet och effektivitet. Jag menar att en pedagogisk förstärkning är i hög grad påkallad och borde sällas in ulan att man väntar och väntar pä vad som skall bli resultatet av SIA-utredningen, remissbehandlingen och sä småningom etl riksdagsbeslut.

Jag ber alltså, fru lalman, alt fä yrka bifall lill reservationen 1, som just tar upp frågan om huvudlärare och institutionsföreståndare inom vuxenutbildningen.

Nr 47

Onsdagen den 2 april 1975

Bidrag till driften av kommunala skolor för vuxna m.m.

Hen JONSSON i Alingsås (fp):

Fru talman! Före påsk behandlade vi vuxenutbildningen med undantag av punkten G 5 i budgetpropositionens bilaga 10, avseende drifibidragen till den kommunala vuxenutbildningen. Jag gjorde i debatten dä, den 19 mars, en uppräkning av de mycket skiftande former som dagens vuxenutbildning rymmer, och jag skall inte upprepa det i dag. Jag vill bara slå fast all det är bra att alla dessa skiftande former finns - en mångfald i fråga om både målsättning och studieformer som är värdefull.

En uppfattning som väglett senare års reformarbete inom vuxenutbildningen är alt allt fler skall komma i åtnjutande av vuxenutbildnings-utbudet. Från folkpartiet har vi sagt alt bredden och variationen är nödvändiga om de vuxenstuderande, oavsett studiemål, studieförutsällningar och personliga förhållanden, skall få möjlighet att komplettera och bygga ul sin tidigare utbildning, som för väldigt mänga fortfarande är kortare än dagens grundskola.

Det är angeläget att undanröja hinder som nu innebär att presumtiva vuxenstuderande måste avstå frän alt fä önskad utbildning. Ell ofta förekommande hinder har varit all kurserna inte kunnat komma lill stånd därför att man inte lyckats samla det stipulerade antalet studerande som måste vara minst tolv i resp. ämneskurs. Det gäller framför allt områden utanför de större tätorlerna. Nu har reglerna mjukats upp genom att stödområdet får inrätta kommunal ämneskurs om del varaktigt finns åtta kursdeltagare. Samma regel gäller ett antal orter där skiftarbete förekommer i betydande omfattning. Denna liberalisering av bestämmelserna har visat sig vara myckel värdefull. Men fortfarande ärdet problem pä många orter att kunna komma upp till tolv kursdeltagare. Det innebär att många kurser inte blir av, med en ulglesning av det totala kursutbudet som föfid. Detta är, menar vi, en påtaglig begränsning nu när vi kunnat registrera en dämpad tillströmning lill den kommunala vuxenutbildningen.

Från folkpartiet och centern har vi ånyo motionerat i detta ärende, och eftersom vi inte lyckats samla utskottels flertal bakom vän krav

223

Nr 47

Onsdagen den 2 april 1975

Bidrag till driften av kommunala skolor för vuxna m. m.

har vi i en reservation hemställt all riksdagen mätte besluta alt kommunerna skall få inrätta grundskolekurser om det bedöms varaktigt finnas lägst åtta deltagare i kurs. En åtgärd av det slaget kommer all medverka till att mindre orter, som f n. ej kan tillgodose invånarnas utbildningsbehov på grund av otillräckligt deltagarantal, fär bättre vuxenutbildningsservice. Vi menar att den ofta uttalade förhoppningen om en bättre regional spridning av vuxenutbildningen bör kunna infrias genom en sådan åtgärd.

Jag yrkar alltså, fru talman, bifall till reservationen 2.

Herr Nordstrandh har pä ell målande sätt beskrivit den långa väg man haft all vandra när det gällt den kommunala vuxenutbildningens lä-rarfiänsler. Jag skall här bara tillägga all det är glädjande att vi har fäll denna förändring och förbättring att dessa fiänster kan inrättas och får inrättas om fiänstgöring kan förutses för halvt redovisningsår.

Inom den kommunala vuxenutbildningen kan timunderiagel av lättförklarliga skäl variera frän termin till termin i högre grad än inom ungdomsskolan. Men även om delta förhållande skapar en viss osäkerhet om undervisningsunderlagels varaktighet menar utskollet alt delta inle är elt tillräckligt skäl att för dessa fiänster frångå regler som lillämpas för inrättande av exempelvis extra ordinarie lärarfiänsler inom ungdomsskolan. Utskottet har därför ansett alt för inrättande av extra och extra ordinarie fiänsl som lärare inom kommuns skolväsende bör fordras alt fiänstgöring kan förutses forell halvt redovisningsår. Del innebär, menar vi, en klar förbällring i förhållande lill propositionens förslag. Genom de nya fiänslerna med anställning i skolväsendet kommer undervisningssituationen i den kommunala vuxenutbildningen all stabiliseras och anställningsskyddet att öka för de limlärare som får sådan fiänsl.

Fru talman! Med det anförda ber jag alt fä yrka bifall lill utskottets hemställan med undanlag för punkten 3, där jag yrkar bifall lill reservationen 2.

224

Herr KARLSSON i Mariefred (c):

Fru lalman! Förra årel uppnåddes enighet här i riksdagen om att del förelåg behov av en särskild fast fiänsteorganisalion för lärare inom den kommunala vuxenutbildningen, främst på grund av de speciella förhållanden som råder inom skolformen. Det är värt all noiera - och har noterats här tidigare - all del har gått all nä enighet i utskottet nu om reglerna för all inrätta dessa tjänster, och att utskottet har tagit hänsyn lill all dessa lärare har samma behov av trygghet som lärare inom andra skolformer. Del är glädjande att man kunnat nå enighet härom, även om del har krävt tid - både förra året och nu. Som herr Jonsson i Alingsås sade flnns del anledning alt räkna med all undervisningssituationen genom dessa ätgärder kommer att stabiliseras - med bibehållande av den nödvändiga flexibiliteten.

Anställningstryggheten är för lärarna givelvis en mycket viktig sak, men del starkaste skälet för all skapa en fast fiänsteorganisalion måste

ändå vara behovet av att ge kursdeltagarna en så god och lämplig undervisning som möjligl. Lärare med inriktning pä vuxenutbildning och med erfarenhet frän och utbildning för sådan undervisning är en förutsättning för all skolformen skall kunna fylla sin uppgift.

Lät mig också uttrycka min tillfredsställelse över att möjligheter nu - långt om länge - har skapats lill fyllnadsfiänstgöring för folkhögskol-lärare inom vuxenutbildningen. Det är vikligl att kunna tillvarata både deras erfarenhet inom vuxenundervisning och möjligheterna att den vägen samordna vuxenutbildningens olika former. Även där har det tagit lid. Del är snart tre och ett halvt är sedan jag första gången i en enkel fråga pekade pä denna åtminstone för mig självklara möjlighet, som inle var självklar för del dä ansvariga statsrådet.

Jag noterar också alt utskottet tagit fasta pä nödvändigheten att en omorganisation av kurserna i svenska för utländska studerande görs på sådant säll alt förutsättningarna för sluderandeulbyle inte blir försämrade.

Centerns representanter i utskottet har liksom herr Jonsson i Alingsås ställt sig bakom yrkandet pä en generell rätt för kommunerna att inrätta kurser pä grundskolenivå, om det bedöms varaktigt finnas lägst åtta deltagare. Frågan är gammal. De nuvarande reglerna om minst tolv deltagare har visat sig vara ett hinder, inte bara för en nödvändig ufiämning av möjligheterna lill vuxenutbildning mellan olika regioner utan också för en ufiämning av utbildningen som sådan.

Riksdagen har också med hänvisning lill glesbygdsproblemen successivt gått med pä all på försök sänka deltagarantalet på vissa orter och har även sagl sig vara villig all ta ställning lill ylleriigare förbättring, när man kan överblicka resultatet av försöksverksamheten.

Enligt skolöverstyrelsen är tiden mogen för en sådan sänkning av deltagarantalet.

Förra årel avstyrkte utskottet motionsyrkandet härom genom att anföra att frågan om ändrat syslem för resursanvisning - med förslag om friare resursanvändning - dä bereddes inom Kungl. Maj:ls kansli. I är avstyrker utskottet genom att hänvisa till att frågan nu ligger hos SVUX.

Del står klart all man särskilt i mindre kommuner kan ha svårt att få tillräckligt antal deltagare för att kunna inrätta kurser. Men SÖ har också redovisat all del inte gått all med de nuvarande bestämmelserna åstadkomma någon slörre ufiämning av de regionala skillnaderna i fråga om möjligheter lill studier.

Med all respekt för SVUX möjligheter och ambitioner att bedöma de båda förslag till etl annat syslem som föreligger synes del dock vara anledning all upprepa kravet på en generell sänkning av deltagarantalet i avvaktan pä det förslag som kan komma fram. Detta måste givetvis bli föremål för en förnyad beredning inom regeringens kansli. Enligt vår uppfattning är det nödvändigt alt göra något redan nu. Glesbygdsproblem uppträder inle bara inom stödområdet. Del är även nödvändigt alt inför andra former av vidgad vuxenutbildning se lill att garantier

Nr 47

Onsdagen den 2 april 1975

Bidrag till driften av kommunala skolor för vuxna m. m.

225

15   Riksdagenens protokoll 1975. Nr 45-4 7

Nr 47 skapas för ett, som det heter, rikt och varierande utbud också för dem

Onsdaeen den      "  °''' anledningar är hänvisade lill den kommunala vuxenul-

2 anril 1975                           bildningen. Även lärarlillgängen lalar för della.

---

Herr talman! Jag yrkar bifall lill reservationen nr 2 och i övrigl till

Bidrag till driften av utskottets hemställan.
kommunala skolor

för vuxna m. m..   Under detta anförande övertog herr talmannen ledningen av kamma
rens förhandlingar.

226

Hen WIKLUND (s):

Herr talman! Jag hoppas alt de få ledamöter som nu sitter i kammaren häller mig räkning för alt jag inle utvecklar de frågor vi nu diskuierar så värst mycket längre. Under de närmast föregående åren har dessa varit aktuella flera gånger, och vi behöver kanske inle så ingående vädra de argumeni som tidigare vädrats.

Inle heller har det hänt sä myckel sedan behandlingen i fiol. Del som man nu som en historisk händelse noterar att vi är eniga om, tycker jag all vi skall vara eniga om ulan ylleriigare argumentering. Del har dock varit problem. Jag tror del var herr Nordstrandh som sade att del varit lång väg fram till de fasta fiänster inom vuxenutbildningen som vi nu är ense om.

Jag vill försäkra herr Karlsson i Mariefred att om del hade varit så enkelt för utbildningsdepartementet som reservanterna tycks tro all lösa de problem som återstår, sä hade man inle behövt skicka förslagen lill SVUX. Både SVUX och skolöverstyrelsen hade framlagt förslag i den frågan. Men det är inte så enkelt, och del vel de utskottsledamöter som handlagt ärendet.

Frågan om deltagarantalet är inle enbart ett glesbygdsproblem. Även tätorterna har redovisat svårigheter att få fullt antal kursdeltagare enligt de regler som gäller för att få starta ämneskurser i den kommunala vuxenutbildningen, nämligen tolv deltagare.

Vi kommer alllid att fä gränsfall. Går vi ner till åtta deltagare, fär vi gränsfall då ocksä. Vi som är verksamma inom studieförbunden vet all mänga studiecirklar inte kommer till stånd eller inle kan starta därför att de inte fär ell tillräckligt antal deltagare.

För alt hell kort beröra reservationerna vill jag om reservationen 1 säga att utskottet i år har redovisat all de här frågorna håller pä alt remissbehandlas, varför man anser alt lösningen - eller i varie fall prövningen - ligger sä nära i liden att del flnns skäl att avvakta del förslag i dessa frågor som kan komma från regeringen.

Det är självklart - och jag tror alt hela utskottet kan skriva under vad herr Nordstrandh sade - att det behövs pedagogisk förstärkning inom den kommunala vuxenutbildningen. Man bedriver ju försöksverksamhet och utbildar grupper av lärare som skall arbeta speciellt inom den kommunala vuxenutbildningen, osv.

Majoriteten i utskottet anser också att lärarnas trygghet i arbetet är

en viktig fråga, men en lika viktig och central fråga är ändå vilka möjligheter de studerande har att få den bästa formen av undervisning inom den kommunala vuxenutbildningen. Del är mot den bakgrunden som utskottsmajoriteten av bl. a. prioriletsskäl inte har kunnat gä med pä de förslag som föreligger i motionerna och som har föranlett reservationerna. Jag menar när det gäller reservationen 1 ätt den pedagogiska förstärkning som del finns behov av nu kan tillgodoses ganska bra genom all vi får fasta fiänster inom den kommunala vuxenutbildningen. Allt eftersom vi vinner erfarenheter och får resurser kommer väl också de andra problemen att kunna lösas.

Mot den bakgrunden, herr lalman, yrkar jag avslag pä reservationen 1.

Mycket kortfattat sedan om reservationen 2, som jag ocksä nämnt tidigare! I del här ligger hela frågan om den fria resurstilldelningen till den kommunala vuxenutbildningen.

Här har man haft att pröva olika förslag. Skolöverstyrelsens förslag gick ut på alt man skulle pröva tilldelningen utifrån stödområdesindel-ningsprincipen, dvs. med tre olika former av slöd. SVUX redovisade i sill huvudbetänkande inte några olika stödformer, ulan anslöt sig till den beloppsram som skolöverstyrelsen hade anvisat. Nu har vi inom SVUX, där jag sitter som ordförande, att pröva frågan om hur de här medlen skall tilldelas de olika typer och storlekar av kommuner som finns i landet så att det blir elt rättvise- och jämlikhetsförhållande i utbildningen.

Mol den bakgrunden - eftersom frågan prövas och, såsom departementschefen också har anfört i regeringspropositionen, etl förslag kommer under innevarande år - yrkar jag, herr lalman, avslag på reservationen 2 och bifall lill utskottets förslag.

Nr 47

Onsdagen den 2 april 1975    .

Bidrag till driften av kommunala skolor för vuxna m. m.

Hen NORDSTRANDH (m);

Herr lalman! Regeringen och ulbildningsutskoilet kände sig vad beträffar institutionsföreståndare inle hindrade av behandlingen av SIA-utredningen i fiol, herr Wiklund, men utbildningsutskoltet gör del i är. Vilken egenartad konsekvens i betraktelsesättet! Del går inte all komma ifrån en förundran inför den.

Sedan sade herr Wiklund att vi är överens om - och del vill jag gärna vitsorda - att del behövs ytterligare pedagogiska och organisatoriska förstärkningar inom den kommunala vuxenundervisningen. Men man frågar sig dä varför utbildningsutskottets majorilel alllid beflilar sig om all visa ell slags absurd rädsla för alt säga något erkännsamt om exempelvis institutionsföreståndare när den frågan är uppe. Inte elt ord om behöv-ligheien av inslitutionsföreståndare denna gäng heller i utbildningsutskottets betänkande! Endasl etl naket avslag med hänvisning lill SIA-behandlingen, som om man inte kunde ha en egen mening fotad pä hittillsvarande erfarenheter av fiänslerna i fråga. Jag tycker mig här skönja elt slags vidskeplig övertro pä SIA som elt orakel. Men dä skall man inte glömma, herr Wiklund, att orakelsvar nästan alllid är tvetydiga, föga tillföriilliga och en aning luriga.

227

Nr 47

Onsdagen den 2apriri975

Bidrag till driften av kommunala skolor för vuxna m. m.

Herr KARLSSON i Mariefred (c):

Herr talman! Nej, herr Wiklund, jag sade inle alls all del skulle vara sä förfärligt enkelt att la ställning till de båda förslag som gäller resursanvändningen. Jag uttryckte mig på det sättet alt med all respekt för SVUX vifia och förmåga att lösa problemen - och jag skulle vifia tillägga med all respekt också för ordförandens i SVUX vifia och förmåga att lösa problemen - sä kommer det all ta tid alt lösa dem. Del var därför jag pekade på nödvändigheten att göra någonting i avvaktan på ett förslag frän SVUX. En generell sänkning av deltagarantalet föresläs just i avvaktan på etl sådant förslag.

Sedan märkte givetvis herr Wiklund all när jag talade om en enkel lösning gällde det den gamla frågan om folkhögskolelärarnas möjligheter att få fullgöra fyllnadsfiänstgöring inom kommunal vuxenutbildning -detta som nu har skett sedan del fördes fram första gången för tre och etl halvt år sedan.

Hen JONSSON i Alingsås (fp):

Herr talman! Herr Wiklund menade tydligen med kommentaren "hade det varit så enkelt kunde vi gått med på rätt mycket" all den reservation som finns fogad vid belänkandet är ganska onödig. Jag vill dock hävda att della knappast är något tekniskt problem ulan del är mera fråga om en vifieinriktning. Jag tror också att ell beslul enligt värt förslag skulle vara speciellt gynnsamt för de områden som ligger utanför tätorterna. Herr Wiklund säger att problemet med deltagarantalet inle bara är ett glesbygdsproblem utan att del förekommer även inom tätorter. Det är väl i sä fall ytterligare elt skäl all bifalla yrkandet i reservationen 2.

Jag menar alltså att del är angeläget all fortsätta med alt undanröja de hinder som finns kvar på vuxenutbildningens område. Det gäller både de sociala och ekonomiska men också de geografiska hindren. Elt bifall till reservationen 2 skulle klart förbättra situationen.

228

Hen WIKLUND (s):

Herr talman! Del är riktigt alt delta inle är ell tekniskt problem. Det är i första hand elt ekonomiskt problem, därför all del medför betydande kostnader.

Den förundran som herr Nordstrandh känner kan ju bero på all vi ser ideologiskt olika på vad man skall prioritera i sammanhanget. Jag menar att vi med de knappa resurser som står lill buds i första hand skall prioritera de studerande och givetvis också ta hänsyn lill tryggheten för de grupper befattningshavare som skall arbeta inom vuxenutbildningen. Jag länker då närmast pä de lärare som vi nu kommer all fä fiänster för. Men i en andra omgång prioriteringar ifrågasätter jag - om man sätter de båda reservationerna mot varandra - om man ändå inle skall prioritera en nedskärning av antalet deltagare framför införande av huvudlärarfiänsler inom den kommunala vuxenutbildningen. Allt del här tar dock sin tid, och del fordrar resurser - och del är alltid prioriteringar och avvägningar som blir avgörande i de här sammanhangen.

Hen NORDSTRANDH (m):

Herr lalman! När del gäller framför allt arvoderade institutionsföreståndare, som verkligen får utrymme för alt sköta institutionerna, kan det inte fä röra sig om prioriteringar. De är hell enkelt nödvändiga. Det har redan visat sig i grundskolan och i gymnasieskolan, och det häller pä att visa sig mer och mer inom den kommunala vuxenutbildningen. På instilutionsföreständarna vilar sädana uppgifter i omhändertagandet av institutionen att del inte finns någon som helsl möjlighet att vara ulan dem i längden. Det hallar sig fram för närvarande inom vuxenundervisningen vid de stora enheterna. Det är ju detta del är fråga om, de slora självständiga enheterna - inle dem som har samköming med grundskolan eller gymnasieskolan, där det redan finns institutionsföreståndare.

Jag skulle kunna redogöra för vilka uppgifter institulionsföreståndarna har - men jag skall inte göra det - inle minst av rena säkerhetsskäl när det gäller de laborativa ämnena. Jag skall inle ta till överord och säga att det är livsfarligt, men det är ytterligt farligt när institutioner med laborativa ämnen inte sköts av sakkunnigt folk, som institulionsföreståndarna är. De har också skyldighet att sköta dem. Vi löper uppenbara risker genom att inle ha den fiänstetypen i våra skolor inom vuxenundervisningen. Del kan vilken fysik- eller kemilärare man än talar med intyga.

Nr 47

Onsdagen den 2 april 1975

Bidrag till driften av kommunala skolor för vuxna m. m.

Hen WIKLUND (s):

Herr lalman! Nu ville herr Nordstrandh göra jämförelser med grundskolan. 1 del första inlägget ville han inte göra del. Han gör lydligen del som passar bäst för den aktuella argumenteringen. Jag menar också alt del skall finnas sakkunnigt folk och ifrågasätter om vi inte nu kan fä fram del genom att vi får lärarfiänsler inom vuxenutbildningen. De som skall vara med i laborationer måste väl ändå kunna något - även om de inte är institutionsföreståndare.

Sedan vill jag avslutningsvis säga, vilket jag glömde förra gången: Jag har heller ingen tilltro till SIA - kanske inle av samma anledning som herr Nordstrandh, utan därför att elt genomförande av SIA kommer all kosta oss ganska myckel. När det ärendet skall behandlas får vi kanske en annan typ av prioriteringsdiskussion än den vi för i dag.

Överiäggningen vad härmed slutad.

Punkten 1

Utskottet hemställan bifölls.

Punklen 2

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Nordstrandh och fru Sundberg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr

229

Nordstrandh begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller uibildningsutskottets hemställan i

Nr 47

Onsdagen den 2 april 1975

Bidrag till driften av   beiänkandel nr 7 punkten 2 röstar ja, kommunala skolor    den det ej vill rösiar nej.

för vuxna m. m.        Vinner nej har karnmaren bifallit reservationen nr 1 ay herr Nordstrandh och fru Sundberg.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Nordstrandh begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resullal:

Ja - 266 Nej -   46 Avstår -      1 Punkten 3

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Elmstedt m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Jonsson i Alingsås begärt votering upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 7 punkten 3 rösiar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Elmstedt

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Jonsson i Alingsås begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 202 Nej - 111 Avstår -      1 Punkterna 4-6 Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 11 Föredrogs

Uibildningsutskottets belänkande

Nr 8 med anledning av propositionen 1975:39 med förslag lill lag om rält för sammanslutningar av studerande eller anställda alt utse ledamöter i styrelse eller annat organ vid läroanstalt för högre utbildning

230

Utskottets hemställan bifölls.

§ 12 Tillvaratagande av skogsavfall, m. m.

Nr 47

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande nr 4 med anledning av motion om tillvaratagande av skogsavfall, m. m.

1 della betänkande behandlades motionen 1975:280 av fru Marklund m. fl. (vpk), vari föreslagils alt riksdagen förordade Afieplogs revir som försöksområde för verksamhet av del slag som avsägs i fiolårels beslut om 2 milj. kr. lill stöd till forskning och utveckling rörande maskiner och metoder för tillvaratagande av skogsavfall m. m.

Utskottet hemslällde att riksdagen lämnade molionen 1975:280 utan åtgärd.

Onsdagen den 2 april 1975

Tillvaratagande .av skogsavfall, m. m.

Fru MARKLUND (vpk):

Herr lalman! Jordbruksutskottet har i betänkande nr 4 avslagit motionen 280 med förslag om att Arieplogs revir skall förordas som försöksområde för verksamhet av del slag som avses i fiolårets riksdagsbeslut om 2 mifi. kr. till slöd åt forskning och utveckling rörande maskiner och metoder för tillvaratagande av skogsavfall m. m. Avslaget motiveras med all del ankommer pä skogshögskolan all i samråd med Nämnden för skogsteknisk forskning administrera denna verksamhet och att del tillsatts en projektledning och ell antal projektgrupper. Vidare framhåller utskottet alt de aktuella forskningsprojekten inle torde fä någon effeki pä sysselsättningsläget i Arieplog. Utskottet slutar med all uttala sin förståelse för de synpunkter rörande behovet av sysselsättning i Arieplog som anförs i motionen.

Trots att del inte finns någon reservation till beiänkandel vill jag ändå på ell par punkter kommentera utskottets skrivning.

Della att verksamheten planeras för en flerärsperiod ser jag som en möjlighet för utskottet all la vara pä vad som anförs i vär moiion och föreslå all riksdagen förordar en viss lokalisering av verksamheten. Man är ju då inle hell bunden av del förhållandet - något som också utskollet anför - alt årets budgetmedel har tagits i bruk.

Vi har i molionen framhållit Arieplogs revir av flera skäl. Utskollet tar mest upp del sysselsällningspolitiska skälet. Del är möjligt alt verksamheten, sä som den nu lagts upp, inle är så arbelsinlensiv att det blir någon Slörre ökning av antalet arbetstillfällen, men i en trakt som denna är varie arbetstillfälle en tillgång. Därutöver finns dock de i motionen åberopade goda naturliga förutsättningarna för den verksamhet som avses, förutsättningar som kanske ocksä skulle ge fler arbetstillfällen. Försöken skulle dessutom - som vi också framhåller i motionen - i del aktuella området pågå under sädana förutsättningar all de kunde ge besked om möjligheterna all tillvarata avfall även vid stora snödjup och sträng kyla. Sädana förhållanden råder otvivelaktigt i Afieplog.

Såsom skäl för värt yrkande har vi ocksä framhållit ASSLs råvarubehov och möjligheterna all bibehålla Arieplogs revir som självständig förvall-

231

Nr 47

Onsdagen den 2 april 1975

Tillvaratagande av skogsavfall, m. m.

ningsenhel. Dessa argument förbigår utskottet hell.

Med lanke på det gensvar som molionen har väckt - lokalt i Arieplog lika väl som bland fackfolk i domänverket och på länsplanel - torde del bli anledning att återkomma lill de frågor som har aktualiserats i molionen. Det måsle vara möjligt för riksdagen all styra användningen av medel som anslås för viss verksamhet.

Herr talman! Jag ber alt fä yrka bifall lill motionen 280.

232

Hen HEDSTRÖM (s);

Herr lalman! Som framgår av jordbruksutskottets belänkande nr 4 beslöt förra årets riksdag att för innevarande budgetär - något som motionären redan har framhållit - anvisa 2 mifi. kr. för forskning och utveckling rörande maskiner och metoder för tillvaratagande av skogsavfall för energiändamål och andra ändamål som har sammanhang därmed. Det sades i propositionen all forskningsverksamheten borde skötas av skogshögskolan efter samråd med Nämnden för skogsteknisk forskning.

Man har gjort den bedömningen all ärligen kvariämnas vid avverkningar stubbar, toppar, kvistar och grenar som sammantaget uppgår lill uppemot 20 ä 30 milj. m' sk. Det är alltså en mycket betydande volym del är fråga om. Genom all la bort skogsavfallel frän avverkningsom-rädena kan man ocksä minska insektshäriningarna, som nu är etl gissel och som på sikt minskar skogens tillväxt.

Nu föreligger den situationen att del för innevarande budgetär anvisade anslaget, enligt vad som uppgivits till utskottet, i sin helhet redan är disponerat. Utskottet har givetvis, som motionären alldeles nyss framhöll, den allra största förståelse för behovet av åtgärder som skapar sysselsättning också inom de områden som omnämns i molionen 280. Utskottet anser sig emellertid inte i det här sammanhanget böra förorda någon särskild åtgärd med anledning av motionen. Därför ber jag att få yrka bifall lill vad utskottet hemställt i sitt enhälliga betänkande.

Fru MARKLUND (vpk):

Herr talman! Mänga av de forskningsprojekt som herr Hedström nämnde i böfian av sitt anförande skulle vara lämpliga all studera just under de förhållanden som Afieplog erbjuder, och del är, som jag sade, ett av skälen till att vi har väckt motionen. Därutöver upprepade herr Hedström vad som redan slår all läsa i utskottets belänkande. Låt mig därför upprepa att del förhållandet att de medel som anslagils för del första av tre år av en planerad verksamhet redan är disponerade i och för sig inte hindrar riksdagen från all uttala sin mening om var del torde vara mest effektivt att fortsättningsvis bedriva den aktuella verksamheten. För en sådan form av styrning talar alla de skäl som jag tidigare har anfört, och jag skall inle upprepa dem.

Herr HEDSTRÖM (s):

Herr talman! Fru Marklund uppehåller sig framför allt vid de effekter på sysselsättningen som elt bifall till motionen skulle medföra. Men hon underlåter all nämna vad som har anförts av de verkliga experterna pä området. De säger alt anslagsfördelningen mellan olika projekt går ul på mera teoretiska saker. Därför torde inte den här motionen ha någon verklig effeki i fråga om sysselsätlningsskapande åtgärder.

Nr 47

Onsdagen den 2 april 1975

Handelssekreterare

Överläggningen var härmed slutad.

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 280 av fru Marklund m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

§ 13 Anslag inom handelsdepartementets verksamhetsområde

Föredrogs näringsutskotlels betänkande nr 9 med anledning av propositionen 1975:1 i vad avser vissa anslag inom handelsdepartementets verksamhetsområde jämte motioner.

Punkterna 1-6

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 7 Handelssekreterare

Regeringen hade i. proposiiionen 1975:1 bilaga 12 (handelsdepartementet) under punkten B 2 (s. 27-31) föreslagit riksdagen all lill Handelssekreteraren för budgetåret 1975/76 anvisa ett reservationsanslag av 17 234 000 kr.

1 detta sammanhang hade behandlats molionen 1975:387 av herrar Andersson i Örebro (fp) och Sjönell (c), vari hemställts att riksdagen beslutade att en fiänsl som handelssekreterare med uppgift alt främja de mindre och medelstora förelagens export inrättades i Köpenhamn.

Utskottet hemställde

alt riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag pä motionen 1975:387 lill Handelssekreterare för budgetåret 1975/76 anvisade ell reservationsanslag av  17 234 000 kr.

Reservation hade avgivits

1. av herrar Böriesson i Glömminge (c), Gustafsson i Byske (c) och Andersson i Örebro (fp) saml fru Hambraeus (c) och fru Oskarsson (c) som ansett att utskottet bort hemställa

233

Nr 47

Onsdagen den 2apri!1975

Handelssekreterare

234

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall till molionen 1975:387 till Handelssekreterare för budgetåret 1975/76 anvisade ett reservationsanslag av  17 809 000 kr.

Hen ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr talman! Ofieprishöjningarna har medfört betydande underskoll i Sveriges bytesbalans under 1974. Problemets omfattning framgår klart av omkastningen av vär bytesbalans från ell överskott pä 5,3 mifiarder 1973 till elt underskoll på 4,5 mifiarder 1974, en försämring pä närmare 10 mifiarder. Enligt de beräkningar som gjorts får vi sannolikt vara beredda på all underskottet blir slörre under 1975.

De höjda oljepriserna har medfört att betydande köpkraft har förts över lill producentländerna. Detta köpkraflslillskolt som tillförts OPEC-länderna måsle successivt omsättas i etl ökat tillflöde av varor och fiänster lill dessa länder. Under 1974 ökade Sverige sin export av varor och fiänster lill ofieländerna påtagligt och snabbare än förutsett. Därför är del välmotiverat att handelssekrelerarkonlor inrättas i Teheran och Beirut som föreslås i årets budgetproposition. Del är en förstärkning av den kommersiella bevakningen på denna marknad och medför automatiskt etl ökat slöd till svenska exportföretag som avser att göra marknadsinbryl-ningar där. Här delar vi reservanter självklart utskotlsmajorilelens uppfattning.

Som konsumentland kan Sverigen inle finansiera sig ur sitt ofiepris-belingade underskott. Vi måste producera och exportera oss ur del. Det framgår ocksä av budgetpropositionen att del är en nödvändighet inle minst med lanke pä vår höga ambitionsnivå i fråga om aktiviteter och sysselsättning. Detta är en viktig del av bakgrunden i diskussionen om hur vi skall finansiera bytesbalansen. Därför är statens insatser när del gäller den kommersiella bevakningen pä olika utlandsmarknader av slörre betydelse nu än tidigare.

Vår ställning som en av induslrivärldens mest framgångsrika export-nationer har vi nätt genom svenska förelags förmåga all skickligt marknadsföra sina varor och fiänster. Men det är en position som det inle är självklart att vi fär behålla i framliden utan ökade satsningar på kommersiell marknadsbevakning frän staten och näringslivet. Genom avtal mellan staten och Sveriges Allmänna Exportförening fick vi den 1 juli 1972 elt centralt organ, Sveriges Exportråd, för all planera, samordna och genomföra åtgärder för att främja Sveriges export.

Exportrådet besitter en väldokumenterad kunskap om olika marknader och deras behov av bevakning. Exportrådet har liksom vi reservanter tagit upp frågan om den kommersiella bevakningen i Norden. Vi reservanter föreslår att man skall inrätta ell handelssekrelerarkonlor i Köpenhamn. Del är ell krav som vi från folkpartiet och centern har fört fram lill riksdagen under elt flertal år. Den kommersiella bevakningen på den nordiska marknaden är utomordentligt angelägen. Tidigare, före 1974, var Sverige det enda nordiska land som inle hade en kommersiell

Onsdagen den 2 april 1975

bevakning i Danmark, Norge och Finland. Fjolårets statsverksproposilion      Nr 47 upptog ett handelssekrelerarkonlor i Finland, vars besättning trädde till den 1 april i år. 1 årets budgetproposition har man tagit upp en han-delssekreierarorganisation i Oslo.

Del är vikligl för svenska företag att de nordiska marknaderna får Handelssekreterare en bra kommersiell och merkantil bevakning. Del framgår framför allt av den exportslalistik vi har. Den nordiska marknaden lar 26 96 av den totala svenska exporten. Enligt dagsfärska siffror som jag fått från kommerskollegium belöpte sig exporten lill dessa tre nordiska länder till 17 595 mifi. kr.

Varför har vi reservanter ansett del vara så angeläget med en förstärkning av bevakningen pä den nordiska marknaden? Jo, bl. a. därför all Norden är en ganska självklar första marknad för de mindre och medelstora företagen i deras exports introduktion utanför Sverige. Del var synpunkter som tidigare inte beaktats av utskott och riksdag, men vi har nu fält fiänster i Finland och Norge. Det tycker vi är bra. Del är angelägel att just dessa marknader blir väl bevakade - framför allt då för de mindre och medelstora företagen. I tidskriften Aktuellt i handelspolitiken, nr 2 1975 - den utges av handelsdepartementet - står: För att stödja särskilt de mindre och medelstora företagens exporlan-sirängningar föreslås att ell handelssekrelerarkonlor inrättas i Oslo. Därigenom fortsätts den linje som handelsdepartementet föfil på senare är, nämligen att inrätta kommersiella representationer på våra viktigaste marknader. Dä frågar man: Danmark då? Danmark - som i storleksordningen är nummer fyra av de marknader som svensk export går till - lar 8,5 96 av den totala svenska exporten och tog under 1974 varor för 5 296 mifi. kr. Det är inle så litet. Därför ställer man sig frågande inför all man där inle har fått en merkantil representation. Della är önskemål som framförts under flera år, vilket jag tidigare sagl. Man hade, när man inom departementet gjorde en utredning om handelssekrelerarkonlor och bevakning på olika marknader, förutsatt att Köpenhamn ocksä skulle bli begåvat med ett handelssekrelerarkonlor. Trols allt är Danmark vår fiärde exporlnation i storlek, trots allt ligger Danmark inom EG-områdel och del är speciellt värdefullt alt mindre och medelstora företag får detta exportstöd när de skall gå ut på den marknaden. Det är förvånansvärt all utskollet inle med en rad i beiänkandel nämnt betydelsen av den danska marknaden för svensk industri. Men del kanske inle behövs. Utskottet har inga synpunkter på värdet av Danmark som avnärnare av vår export. Man har bara avslagit motionen utan ell ord. Man anser väl att det räcker med vad som framförts i propositionen.

Herr talman! Den nordiska marknaden är och kommer självklart alt vara en mycket viktig marknad för svensk exportindustri och Danmark är fortfarande den vila fläcken pä den merkantila bevakningens karta, vilken vi reservanter anser skall täckas.

Med detta vill jag yrka bifall till reservationen 1 som är fogad till
näringsutskotlels belänkande nr 9.                                                     235

Nr 47

Onsdagen den 2 april 1975

Handelssekreterare

Hen BENGTSSON i Landskrona (s):

Herrlalman! De svenska handelssekrelerarkontorensbelydelse runt om i världen behöver vi inte tvista om. De har den allra största betydelse för all främja vär export. Pä den punklen kan vi, herr Andersson i Örebro, vara alldeles överens.

När reservanterna nu föreslår - vilket också framhölls av herr Andersson - inrättande av ell handelssekrelerarkonlor i Köpenhamn fr. o. m. nästa budgetär skulle detta i och för sig vara både bra och vällovligt. Men vi kan ju inte satsa överallt på en gäng.

Att den nordiska marknaden är betydelsefull för oss råder det inga delade meningar om. Vi har också under fiolåret uttalat oss för en ytterligare satsning. Nu kommer, som framgår av budgetpropositionen, fr. o. m. nästa budgetår nytt handelssekrelerarkonlor att inrättas i Oslo. Man lever alltså upp lill vad som utlovades under fiolåret. Nu vet vi ocksä att starka krav rests av svensk industri på en bättre bevakning och bättre hjälp till bevakning av våra intressen i vissa av de ofieproducerande länder i Mellersta Östern. Det får därför hälsas med lillfredsslällelse alt handelsministern föreslår inrättande av etl handelssekrelerarkonlor i Teheran från den 1 januari 1976 och en förstärkning av vårt kontor i Beirut.

Hade våra resurser varit en bra bil slörre än vad de är i dag kunde man givetvis också önskat sig, som reservanterna gör, ell kontor i Köpenhamn. Men allting kostar som bekant pengar och vi måste göra avvägningar även mellan flera aldrig sä väl motiverade objekt.

Jag vill fästa uppmärksamheten pä all satsningen just pä della område för med sig en ökad kostnad på inte mindre än 2,8 mifi. kr. i förhållande till detta budgetår och att anslaget når upp lill den aktningsvärda summan av 17 234 000 kr. Vi fär hoppas all tillväxten i vår ekonomi fortsätter. 1 så fall kommer vi all kunna räkna med en ytterligare förstärkning pä della område framöver. Förhoppningsvis bör reservanternas och herr Anderssons i Örebro önskemål om elt handelssekrelerarkonlor i Köpenhamn kunna uppfyllas under elt kommande budgetår.

Herr talman! Med det anförda ber jag all få yrka bifall lill urskottels hemställan.

236

Hen ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr talman! Handeln med de nordiska länderna betyder mycket för sysselsättningen här i Sverige. Omkring 150 000 svenskar arbetar i produktionen för att framställa de varor som vi exporterar till de nordiska länderna. Exporten till denna marknad ger alltså sysselsättning åt etl stort antal människor.

Herr Bengtsson i Landskrona säger att vi för framtiden kan länka oss merkantil bevakning i Köpenhamn om bara resurserna blir bättre. Resurserna kan bli bättre om man satsar just pä Köpenhamn. Exporten medverkar trots allt lill en inte liten del av våra intäkter och vår levnadsstandard. Enligt de preliminära siffror jag i dag har fäll frän kom-

merskollegium hade vi förra årel en export pä 70 390 600 000 kr., och del är ju inte så litet. Del visar hur myckel den svenska exporten i sin helhet betyder.

Jag har tidigare sagt alt den nordiska marknaden är utomordentligt viktig för den mindre och medelstora industrin. Just därför alt Danmark ligger inom EG-området behövs all tänkbar hjälp från etl handelssekrelerarkonlor åt dem som tänker göra inbrytningar på den marknaden.

Herr BENGTSSON i Landskrona (s);

Herr lalman! Herr Andersson i Örebro och jag är inle så långt ifrån varandra i sakfrågan. Vi är hell överens om att vårt land är myckel beroende av en ökad export. All Danmark är ell av våra slora avnä-marländer är jag ocksä beredd att skriva under pä. Det är naturiiglvis angeläget för oss att se lill att öka vär export, bl. a. på den marknad som Danmark utgör och som ligger så nära oss. Jag menar nu inle att det skulle vara oriktigt att salsa på den nordiska marknaden. Men Danmark och Köpenhamn ligger ändå så nära oss alt del bör vara betydligt lättare för svenska exportörer att själva åtminstone i viss utsträckning bevaka och bearbeta denna marknad. Jag delar dock herr Anderssons i Örebro uppfattning att vi, om vi hade haft de ekonomiska resurserna, med del snaraste borde salsa på Danmark och Köpenhamn vad gäller inrättande av ell handelssekrelerarkonlor. Vi har dock inte outsinliga resurser ulan måste göra avvägningar. Även om del kan synas synnerligen angelägel all göra en satsning ocksä pä Köpenhamn, menar jag att detta fär anstå något år. Förhoppningsvis kan vi våga räkna med alt elt handelssekrelerarkonlor kan inrättas där under nästa år.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr I av herr Böriesson i Glömminge m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Andersson i Örebro begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskoltets hemställan i betänkandet nr 9 punkten 7 röstar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I av herr Böriesson i Glömminge m. fl.

Nr 47

Onsdagen den 2 april 1975

Handelssekreterare

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Andersson i Örebro begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat;

Ja - 201

Nej - 111

Avslår -      1

237

Nr 47

Onsdagen den 2 april 1975

Exportfrämjande åtgärder

Punkten 8 Exportfrämjande åtgärder

Regeringen hade under punklen B 3 (s. 31-37) föreslagit riksdagen att till Exporlfrämjande åtgärder för budgetåret 1975/76 anvisa ett reservationsanslag av 14 130 000 kr.

I della sammanhang hade behandlats motionerna

1975:917 av herr Nyhage m. fl. (m, c, fp), vari hemställts att riksdagen beslutade att det nuvarande stimulansprogrammet för tekoindustriernas exportansträngningar fortsattes under ylleriigare en treårsperiod och att under budgetåret 1975/76 anvisades ell belopp av 5 mifi. kr.,

1975:1615 av herr Gernandt (c) samt

1975:1632 av herr Hovhammar m. fl. (m, c, fp), vari hemställts all riksdagen skulle

1.    besluta om forlsalt statligt slöd för exportfrämjande åtgärder till den manuellt arbelande glasindustrin att under budgetåret 1975/76 utgå med etl oförändrat belopp av 700 000 kr.,

2.    medge att för budgetåret 1975/76 ramen för slalsgaranti för lån till denna industri hölls oförändrad vid 4 mifi. kr.

Utskottet hemställde

1.   all riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på molionerna 1975:917 och 1975:1632 lill Exportfrämjande åtgärder förbud-getåret  1975/76 anvisade ell reservationsanslag av  14 130000 kr.,

2.   att riksdagen skulle avslå molionen  1975:1615.

Reservation hade avgivits

2. av herrar Regnéll (m), Böriesson i Glömminge (c), Gustafsson i Byske (c), Andersson i Örebro (fp), Sjönell (c) och Hovhammar (m) saml fru Hambraeus (c) som ansett att utskottet under I  bort hemställa

att riksdagen skulle

a)   med anledning av regeringens förslag och med bifall till motionen 1975:917 och molionen 1975:1632 punklen 1 till Export främjande åtgärder för budgetåret 1975/76 anvisa ell reservationsanslag av 19 830 000 kr.,

b)   med bifall lill molionen 1975:1632 punkten 2 och med anledning av motionen 1975:917 medge alt för budgetåret 1975/76 fastställdes en ram av 26 500 000 kr. för statsgaranti för lån till tekoindustri och manuellt arbelande glasindustri.

238

Hen REGNÉLL (m):

Herr talman! Under föregående punkt böriade herr Andersson i Örebro sin framställning med att erinra om den radikala omsvängning som vi har fält bevittna i fråga om svenska betalningar - vad vi fiänat in i utlandsvalula och vad vi fält betala till ullandel för erforderlig import. Siffrorna var obestridliga i den mån de avsåg den förflutna tiden. Belräffande framliden var herr Andersson en försiktig general. Han sade:

Troligtvis har vi för 1975 all räkna med elt ännu sämre utfall än för      Nr 47
1974. Det torde inle vara särskilt riskabelt all ändra pä den formuleringen      Onsdaeen den
dithän all man säger: För 1975 har vi alldeles säkert all räkna med elt      2 anril 1975
sämre ulfall än för 1974.                                                  --------------

Del är sådana tankegångar som ligger bakom också den moiion, med      Exportfrämjande motionärer frän flera olika partier, där man framställer önskemål om      åtgärder alt vissa exportstöd skall utgå ocksä i fortsättningen, lill skillnad frän den neddragning som har förutsatts i propositionen. Man pekar på tvä speciella branscher som har sina särskilda problem: dels tekobranschen, dels den manuellt arbetande glasfabrikationen.

Redan för några är sedan ansåg man all dessa branscher hade sina specialproblem, som gav god anledning lill all stödja dem som individuella branscher utöver de allmänna stödåtgärder som exportindustrier har kunnai räkna med. All slödel nu dras ned för dessa industrier ter sig ganska underligt. Del byggdes upp under en lid när konjunkturerna var goda i mänga köparländer, där man efterfrågade dessa konsumentvaror och där konkurrensen kanske inle alltid var så förfärligt svär. Nu har, som vi vet, konjunkturen gäll ner i flertalet länder, och det går ul över inköpen inle minst av konsumtionsvaror pä textilsidan och av prydnadsglas och sådant.

Vi vel också all elt antal valutor har försvagats, all dollarn har blivit billigare och att pundet har-blivii billigare. Del betyder att den svenske exportör som fakturerar i dessa valutor får färre svenska kronor i handen än vad han tidigare fick, och med dessa färre svenska kronor skall han läcka kraftigt ökade omkostnader här hemma. Elt sådant enkelt resonemang ger ell besked om de svårigheter som branscherna står inför.

1 proposiiionen har man redovisat en utvärdering av det hittillsvarande stödet och menat att man i den utvärderingen har ett besked om att formerna för stödet inte alllid har varit de bästa. Från branschhäll har man bestritt riktigheten av denna utvärdering och ansett all den har gjorts av människor med god teoretisk utbildning men ganska perifer och tillfällig kontakt med de branscher som de på della sätt har bedömt. Det argumentet har inte majoriteten inom utskollet lyssnat lill i någon nämnvärd utsträckning. Hade den gjort det, så hade den kanske hamnat i elt annat beslul.

Så drar man ocksä helt och hället bort de garantier som man tidigare haft för alt möjliggöra ökad upplåning för dessa industribranscher, något som kan vara erforderiigl under svära är som man har att överleva i väntan pä alt del skall bli hyggligare möjligheter på nytt.

På talarlistan finns från moderat håll dels en verkligt sakkunnig kam-marledarmol som själv - som vi vet - driver glastillverkning, herr Hovhammar, dels förste motionären bakom den moiion som jag nämnde, herr Nyhage, som representerar en lexlilbygd. Jag avstår därför från att tala mera om branscherna som sådana och inskränker mig, herr talman, till att yrka bifall lill reservationen 2.

239

Nr 47

Onsdagen den 2 april 1975

Exporlfrämjande åtgärder

240

Herr BÖRJESSON i Glömminge (c);

Herr talman! Vi har också från centern ställt oss bakom reservationen 2, som gäller anslaget för främjande av teko-industrins export och främjande av den likaledes manuellt arbelande glasindustrins exporlslimu-lerande åtgärder. Utöver vad regeringen föreslagit har vi stött de motioner som föreligger och som är undertecknade av representanter från centern, moderata samlingspartiet och folkpartiet. Motionsvis har man yrkat all slödel lill leko-industrin skulle ökas med 5 mifi. kr. För den manuella glasindustrin har man yrkat en fortsättning av de gamla stödformerna med ell belopp av 700 000 kr.

Som herr Regnéll här nyss framhöll har en utvärdering skett av det tidigare stödet, och denna utvärdering redovisas av departementschefen i den föreliggande proposiiionen. Man har varit oense om vilket värde utvärderingen har. Andra faktorer lalar för molsalsen lill utvärderingens resullal, enligt vilket delta exportstöd med individuella bidrag inte skulle ha haft några nämnvärda exportstimulerande effekter.

Den lid under vilken utvärderingen skett har varit myckel kort, och det vill väl till om del inte skall finnas risk för fel utslag när en sådan undersökning sker pä alldeles för kort tid.

Exportrådet, som disponerar dessa slimulansmedel för exporlaklivilel, har ocksä yrkat på högre belopp, nämligen ylleriigare 10 mifi. kr. Tex-lilrådel och Konfektionsindustriföreningen har lill utskottet avlämnat en skrivelse där man mot proposiiionen förordar alt stödet lill leko- och glasindustrierna skall utgå i oreducerad omfattning.

Utskottet säger i sin motivering alt del särskilda exportstödet, som del här gäller, skulle ha en klart tidsbegränsad utsträckning. Del är ju lika viktigt all bedöma om tiden är avpassad efter behovet och efter de förhållanden som föreligger.

För den manuella glasinduslrins del är det fråga om én fabrikation i en speciell situation och av en speciell struktur. Del är ju en av de få branscher som har kvar sin gamla hantverksmässiga produktion. Det gäller också en av de få tillverkningar som är starkt begränsat lokaliserade till vissa områden i landet - i detta fall lill Kronobergs och Kalmar län.

Jag vill gärna säga någonting om molionen 1615 som har behandlats i samma utskottsbetänkande. 1 denna motion yrkar Anders Gernandt på Slörre exporlanslrängningar när del gäller byggnadssidan. Utskottet har inte ansett att man kunnai biträda någon del av molionen, och vi har inte heller avgivit någon reservation i detta fall.

Vi vet att under senare är har svenska firmor utökat sin byggnadsverksamhet utomlands, dels i Europa på båda sidor om järnridån, dels i andra delar av världen. Denna expansion är efter våra förhållanden inle liten - del ser man om man i pressen och andra massmedier föfier vad som sker på området.

Vad motionären menarär väl att exporten av enfamifishus skulle kunna utökas och mera anpassas till olika länders behov av bostadshus. Del är givet att när det gäller byggnadsvaror av alla slag som är aktuella

i detta sammanhang kunde del också ske en viss export. Men en begränsning har byggnadsmaterialexporien därigenom att produkterna är rätt svåra att frakta, och det är fraklavslåndel som blir avgörande för hur mycket vi skall kunna säfia. Man bygger ju cementfabriker eller ylongfabriker i avlägsna områden hellre än man fraktar dit material frän Sverige för att användas i byggnationen.

Jag vill inte säga annat än att molionen i många avsnitt har betydelse, men vi har ändå i utskottet ansett alt som del f n. är kan vi inte biträda herr Gernandts motion om export av hus och om ev. ökad byggnadsverksamhet i utlandet.

Herr lalman! Jag ber att få yrka bifall lill reservationen 2.

Nr 47

Onsdagen den 2 april 1975

Exportfrämjande åtgärder

Hen ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr lalman! Både herr Regnéll och herr Böriesson i Glömminge har ju berört olika avsnitt av del som sägs i reservationen 2 angående export-slödel till lekoindustrin, men jag vill ändå med några ord beröra de erfarenheter man fåll och den utvärdering som gjorts av det exportstöd vartill bidrag har utgått.

Det har varit såväl individuella som kollekliva bidrag, vilka avsett en långsiktig exportutveckling. Självfallet är det - som kommerskollegium sagt - svårt att statistiskt utläsa några definitiva resultat direkt hänförbara lill de olika projekten, där vad avser de kollekliva exportsatsningarna försäfiningsverksamheten först kom i gång i större skala under hösten 1972. Dessutom försvårar de stora konjunkturella svängningarna en säker utvärdering. Enligt vad kommerskollegium anser har emellertid exportslödsprogrammel haft en klart positiv effeki. De individuella bidragen har på elt naturligt säll kunnai integreras i förelagens egna exporlanslrängningar, vilket givit inlroduktionsålgärderna på de olika marknaderna ökad slagkraft. Motsvarande effekter har uppnåtts genom de kollektiva åtgärderna. Flertalet av åtgärderna inom de kollekliva projekten skulle inte ha kunnai genomföras enskilt av företagen.

Förutom den ökning av de totala ekonomiska resurserna som stödprogrammet inneburit har det statliga exportstödet bidragit till att förbättra företagens marknadsföring. Härvid har bl. a. den rådgivande verksamheten från sekretariatets sida -del har ju funnits ett sekretariat knutet till kommerskollegium som särskilt sysslat med detta - varit av vikt. Ansökningsförfarandel för erhållande av individuella bidrag har för många företag medfört en mer disciplinerad och långsiktig marknadsplanering samt en mer medveten länderprioritering. Utskottet framhåller också an den disciplinerade marknadsplaneringen just har medfört della. Utbildningen av personalen vid handelssekrelerarkonloren har möjliggjorts genom de bidrag som utgått för de olika kollektiva aktiviteterna.

Jag delar den bedömning som kommerskollegium har gjort i sitt yttrande över samarbetskommitléernas för konfektions- resp. textilindustrierna gemensamma framställning av den 28 maj 1973 avseende forlsatla stimulansåtgärder för teko-indusirierna. Eftersom jag sitter med

241

16   Riksdagens protokoll 1975. Nr 45-47

Nr 47

Onsdagen den 2 april 1975

Exportfrämjande åtgärder

i styrelsen för kommerskollegium och har biträtt den uppfattningen att det är angelägel och viktigt att fortsätta med detta slöd står jag självfallet bakom den här reservationen.

Om man ser pä exportutvecklingen för teko-branschen finner man att den är utomordentligt intressant. Mellan åren 1971 och 1974 var del en mycket stark värdemässig ökning. År 1971 uppgick exporten sålunda lill 1 033 000 000 kr., och 1972 hade den stigit lill 1 132 000 000 kr. De siffror som jag har tagit fram i dag visar att exporten 1974 uppgick lill 1 788 773 000 kr. Det är alltså en betydande uppgång i exporten när del gäller lexlilfibrer, garner, vävnader, trikå och konfektionerade varor. Man skall i sammanhanget beakta alt en 10-procentig ökning av den svenska leko-exporlen motsvarar produktionen med ungefär 1 500 helårsanställ-da.Del är alltså fullt klart att leko-industrin betyder utomordentligt myckel för sysselsättningen i områden med sådan industri.

Om man gör en realistisk bedömning kommer man fram lill alt de närmaste åren troligen blir avgörande för om den svenska leko-industrin skall kunna utnytfia det ändrade marknadsläge som uppställ genom alt företagen har introducerat sig på olika håll. Förelagen måste ju dels kunna försvara, dels utvidga sina positioner inom den gamla EFTA-marknaden, dels ocksä kunna göra avgörande inbrytningar på främst de ursprungliga EG-länderna. Det är myckel viktigt att de aktuella förelagen där har elt bra fotfäste när full tullfrihet uppnås. Den bedömningen har också kommerskollegium gjort.

Om statsmakternas stöd till leko-industrin drogs in, så skulle detta fä besvärande verkningar. Men jag tror att med statligt slöd kommer vi att få en livsduglig produktion här i landet och kommer att kunna behålla en hemmamarknadsindustri, som dock får kämpa mot en myckel besvärande lågprisimport. Jag anser all det är i hög grad motiverat -och en förutsättning för etl långsiktigt exportprogram - att det statliga stödet bibehålles.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill reservationen 2.

242

Hen HOVHAMMAR (m):

Herr lalman! Alla är väl överens om all del för svenskt näringsliv är myckel viktigt att vi försöker bibehålla vår sysselsättning och därmed också vår materiella standard. Och när del gäller de sakerna är vi mycket beroende av att vi har en stark export. Vårt land är ett typiskt exportland. Men del är också uppenbart all om vi vill behålla den nuvarande sysselsättningen och den levnadsstandard vi har i dag - och som väl ingen vill pruta på - så måste också exportandelen av vär produktion öka i fortsättningen. Vi måste med andra ord betala utlandet kraftigt ökade kostnader för bränsleimporlen med bl. a. en ökad varuexport.

Regeringen har i årets budgetproposition fört fram synpunkter på och förslag lill olika exporlfrämjande aktiviteter. Men den positiva syn på nödvändigheten av en ökad svensk export som regeringen i klara ordalag deklarerar har i propositionen fått en uppföfining som liknar en saltomortal.

Under rubriken Exporlfrämjande åtgärder redovisas för 1974/75 utgående anslag med 5 350 000 kr. Detta föreslås för 1975/76 bli höjt till 14 130 000 kr., en höjning således med icke mindre än 8 780 000 kr. Av detta ökningsbelopp är 3 000 000 kr. en ökning av medlen till allmänna exportfrämjande projekt. Samtidigt föresläs emellertid all hittillsvarande exportstöd till leko- och glasinduslrierna pä sammanlagt 7 200 000 kr. hell skall slopas. Av detta branschinriklade exportstöd har 6,5 mifi. kr. gäll till leko-industrierna, och 700 000 kr. har gäll lill den manuellt arbetande glasinduslrin. En formell ökning med 3 000 000 kr. för allmänna exporlfrämjande projekt blir alltså, herr lalman, i verkligheten en minskning med 4,2 mifi. kr. Det är den reella effekten.

Vår export är, som alla i denna kammare vet, mångsidigt sammansatt. Den omfattar myckel, från tunga basvaror lill högförädlade, tekniskt sinnrika produkter. Kravet på exportinsatser är i dagens marknadsbild betydande i alla branscher- det vågar jag säga. Däremot är möjligheterna att finansiellt bära de betydande kostnader som modern exporlmark-nadsföring kräver starkt varierande branscherna emellan. Omfattande utredningar har gjorts om detta, delvis med statlig medverkan.

Vår manuella glasindustri, som jag närmast representerar, är en sådan bransch som kommii i en frän flera synpunkter besväriig situation. Branschen har under det senasie decenniet arbetat under synneriigen pressade ekonomiska förhållanden. Möjligheterna fören manuellt arbetande sektor i näringslivet - del gäller inte bara glasinduslrin utan även andra industrier - att genom rationaliseringar bemästra kostnadsökningarna är över huvud laget starkt begränsade. Branschens problem har också efter den utredning som i slutet av 1960-talel genomfördes av professor Ulf af Trolle ytterligare karllagts av statsmakterna.

Genom en serie åtgärder, omfattande bl. a. ell statligt utbildnings- och exportstöd och ett samtidigt genomförande av en förbättrad struktur inom branschen, har en ökad export såväl volym- som värdemässigt kunnat åstadkommas. Della har i sin lur gjort del möjligt att hejda sysselsält-ningsnedgången i branschen trols en sviktande hemmamarknad. Försvagningen av positionerna på hemmamarknaden kommer emellertid uppenbarligen att fortsätta under trycket av kostnads- och prisutvecklingen inom landet. En fortsatt exportökning av betydande omfattning kommer därför oundgängligen att krävas de närmaste åren, om den manuella glasindustrin skall kunna vidmakthålla en sysselsättning av nuvarande storieksordning.

Om denna målsättning har såväl branschföretagen som kommunala och statliga organ hillills varit eniga. Sysselsättningen har under den senasie tioårsperioden krympt frän 4 200 lill 2 600 anställda. Pä denna nivå tycks den i varie fall f n. ha stabiliserats. Drygt hälften av dessa är för sin sysselsättning beroende av exporten.

Herr talman! Under det senasie året har i den internationella orons spår föfil en alltmer avvikande hållning på världsmarknaden. Omsorgen om penningvärde och bytesbalans har tvingat mänga länder att pä olika

Nr 47

Onsdagen den 2 april 1975

Exportfrämjande åtgärder

243

Nr 47

Onsdagen den 2 april 1975

Exporlfrämjande åtgärder

244

sätt söka begränsa sin import. Det senasie exemplet pä delta har vi i dagarna i värt broderland Finland. Särskilt oroande är del alt flera för vär glasexporl centrala marknader med USA, Storbritannien och Danmark i spetsen visar en mycket svag konjunkturbild, som hårt drabbar vår glasexporl. Del är i denna avvaktande och på centrala områden vikande marknadsbild som den svenska glasexporten skall aktiveras och öka. Det är i denna situation, där del uppenbarligen kommer all krävas ännu kraftigare exportinsatser frän svenski håll, både kvalitativt och kvantitativt, som regeringen föreslår att del särskilda exportstödet lill den manuella glasinduslrin skall slopas.

Statens egna organ - statens industriverk och kommerskollegium -liksom statens och näringslivets gemensamma organ, Sveriges Exportråd, har samtliga - jag vill gärna erinra om del - så sent som under hösten 1974 starkt understrukit nödvändigheten av all den manuella glashan-leringen även efter nuvarande budgetårs utgång erhåller fortsall bransch-stod för exportfrämjande åtgärder. Behovet av sådant stöd lill denna särpräglade bransch har inle minskal under tiden därefter; tvärtom. Konkurrensen på världsmarknaden har hårdnat än mer, samtidigt som kostnadsbilden för den manuella glasinduslrin blivit än ogynnsammare. De tunga posterna pä kostnadssidan för oss inom glasbruken är i dag självfallet arbetskraften, energin och arbelsmifiön. Vi vet alla, icke minst i denna kammare, vilka nya pålagor som förelagen slår inför när del gäller dessa områden.

Del är i viss mån riktigt att etl exportstöd på 700 000 kr. inte ensamt löser exportproblemen för den här branschen -jag vill gärna instämma i det. Men del är en viktig pusselbit i sammanhanget, och effekten är mer än marginell. Förefintligheten av branschslödel kan överhuvud tagel möjliggöra igångsättandet av exporlfrämjande aktiviteter, som i annat fall av ekonomiska skäl ej kunnai förverkligas av företagen.

För den löneinlensiva glasindustrin medför den fortsatta utbyggnaden av ett avgifts- och skattesystem där lönesummorna utgör bas ofrånkomligen en successiv finansiell urholkning. Konkurrenssituationen med andra glasproducerande länder där denna typ av avgiftsbelastning ej förekommer blir snedvriden, lill nackdel för svensk glasexporl. Finansministern har nyligen sagl att en höjning av arbetsgivaravgifterna belastar företagen pä samma säll som en lönehöjning. Detta håller emellertid inte rikligt streck i praktiken. Löneintensiva branschområden drabbas hårt av denna felsyn. I Frankrike, där man har etl syslem av socialförsäkringsavgifier som i stor utsträckning påminner om vårt, har man uppmärksammat vart man är på väg, om man fortgående höjer denna typ av avgifter. För all slå vakt om de manuella sektorerna inom den franska industrin är man därför nu i färd med all omkonstruera systemet så all exempelvis den manuella industrin i Frankrike, bl. a. glashanle-ringen, som där har en rält slor betydelse, skall få rimlig möjlighet all överleva.

Allra sist, herr lalman! I näringsutskottet har majoriteten - social-

demokrater och vpk - ansett sig böra föfia regeringsförslagel och hemställt om bifall lill detta. Den borgerliga minoriteten har däremot fäst slörre avseende vid vad de myndigheter och andra organ som under gångna år biträtt med handläggningen av exporlstödsfrågorna haft all anföra. Dessa organ har nära kunnai föfia företagen. De har därför fåll en god inblick i här berörda branscher och deras speciella problem. Det är här fråga om alt i ell ansträngt marknadsläge fä till stånd en fortsall exportökning - en exportökning som möjliggör alt ell betydande antal anställda i svårt trängda branscher kan beredas fortsatt sysselsättning. Del är delta frågan gäller. För oss som representerar minoriteten i utskollet har dessa synpunkter varit tungt vägande. Vi har i en reservation hemställt om bifall lill de moiioner som har väckts i frågan och som syftar lill all ge ökad trygghet i sysselsättningen för de anställda i nu berörda branscher.

Herr talman! Del är därför som jag yrkar bifall lill reservationen 2.

Nr 47

Onsdagen den 2 april 1975

Exportfrämjande åtgärder

Hen NYHAGE (m);

Herr talman! I egenskap av motionär för etl fortsatt särskilt exportstöd till leko-industrierna vill jag här helt kortfattat ytterligare understryka bakgrunden lill hemställan i motionen 917 och viklen av att den bifalles.

Del särskilda exportstödet lill leko-industrierna har utgått sedan budgetåret 1970/71. Del är alltså nu inne pä sill femte är. Det har utgått i form av dels individuella bidrag, dels kollektiva insatser.

De erfarenheter av dessa slimulansinsalser som kunnat dras efter denna relativt korta verksamhetsperiod är påtagligt positiva. År 1970 utgjorde exporten av leko-varor ca 1 000 mifi. kr. Nu uppgår den till del dubbla eller ca 2 000 mifi. kr. årligen. Under 1974 ökade exporten med ca 400 mifi. kr. Från 1970 lill 1975 har antalet personer som kan anses få sysselsättning genom exporten av leko-produkier ökat med ca 10 000 från II 000 lill 21 000, alltså nära nog en fördubbling!

Vidare kan här hänvisas till den skrivelse som näringsutskotlet erhållit frän Texlilrädet och Konfektionsindustriföreningen. Av denna framgår all enligt nu tillgängliga uppgifter har de företag som erhållit individuella bidrag under samtliga verksamhetsår ökat sitt sammanlagda exportvärde med 52 96 mellan 1971 och 1973. I skrivelsen framhålls alt del torde vara helt uppenbart att kontinuiteten i de individuella bidragen verksamt har bidragit lill en eftersträvad snabb exportutveckling.

Handelsministern har i sitt ställningstagande mol en förlängning av det särskilda exportstödet till leko-industrierna hävdat, att de individuella bidragen inle ger någon nämnvärd exportstimulerande effeki. Utskottsmajoriteten ansluter sig lill denna uppfattning. Med hänsyn till de uppgifter som jag här har redovisat är detta elt myckel anmärkningsvärt ställningstagande. Det grundar sig emellertid på en utvärdering som omfattar endast elt mindre antal förelag under en relativt tidig del av verksamhetsperioden. Utredningen är alltså varken aktuell eller representativ för den totala verksamheten. En ställningstagande grundat pä denna ul-

245

Nr 47

Onsdagen den 2 april 1975

Exportfrämjande åtgärder

värdering är därför inte relevant.

För etl stöd talar dessutom att den svenska leko-industrin under de närmaste åren torde komma att möta en härdare konkurrens frän EG-länderna i takt med att tullavtrappningen fullföfis. Detta påtalas ocksä i den tidigare åberopade skrivelsen från Textilrådet och Konfektionsindustriföreningen, i vilken konstateras all mellan 1972 och 1974 exporten av teko-produkter till EG-länderna ökade med 87 mifi. kr. samtidigt som importen ökade med 293 mifi. kr. Importöverskottet var alltså 206 mifi. kr., vilket i produktionsvärde representerar sysselsättningen för ca 2 000 personer inom den svenska teko-industrin. Det är således ytterst angelägel, framhålls del i skrivelsen,all den svenska industrin får resurser att genom ylleriigare intensifierad marknadsbearbelning medverka lill en bättre balans i handeln med EG-länderna beträffande teko-produkter.

Herr lalman! Del finns alltså myckel starka skäl som lalar för att exportstöd lill leko-industrierna skall bibehållas. Detta uttalas ocksä enhälligt av branschorganisationer och fackföreningar med anknytning till dessa industrier. Försämrade möjligheter i en marknadssituation som uppenbarligen kräver ökade insatser kan få ödesdigra konsekvenser. Inte minst gäller detta för Borås- och Sjuhäradsbygden, där leko-industrierna är påtagligt förankrade och där de skapar utkomst för elt myckel stort antal människor. För denna bygd och de människor som verkar där är det av ett avgörande intresse att dessa industrier kan vidareutvecklas. Det borde därför vara hell naturiigt att de främjas i sin verksamhet.

Herr talman! Jag ber all få yrka bifall till reservationen 2 av herr Regnéll m. fl.

246

Herr BENGTSSON i Landskrona (s):

Herr talman! De medel som anvisas under denna punkt i handels-huvudtiteln är främst avsedda som stöd för bransch- och temabundna aktiviteter som stöder företagens exporlanslrängningar. Det är härvid fråga om kollektiva insatser, som syftar till ökade möjligheter pä exportmarknaden. Della stöd är ju ingenting nyll för året utan har utgått även tidigare. Värdet av delsamma har aldrig ifrågasatts av någon, vad jag har uppfattat, men däremot har beloppens storlek ofta diskuterats.

I budgetpropositionen har i år för exportfrämjande åtgärder lagils upp elt reservationsanslag på 14 130 000 kr. Reservanterna förordar som vi hört av etl flertal talare, och det framgår ocksä av reservationen, att beloppet ökas med ytteriigare 5 700 000 kr. Detta belopp skulle utgöra en fortsättning på det särskilda exportstödet som under en försöksperiod av ungefär fem år tidigare utgått till leko- och den manuellt arbelande glasinduslrin. Man önskar, som vi hört, att vi skall binda oss under ytteriigare en treårsperiod. Av det belopp som föresläs för kommande budgetår vill man att 700 000 kr. skall fä disponeras av den manuellt arbetande glasinduslrin och alt 5 milj. kr. skall utgå lill exportstöd för leko-industrierna. Dä della specialdeslinerade stöd infördes till dessa båda industrigrenar blev del klart utsagt att stödet var tidsbegränsat. Export-

stödet avsägs ursprungligen verka i fyra år för leko-industrin och tre år för glasindustrin, men del har sedan som bekant - vilket ocksä framhållits här - förlängts i tvä omgångar i avvaktan på all en utvärdering skulle bli genomförd.

Handelsministern redovisar nu all utvärderingen är genomförd, och av denna framgår att individuella konlanlbidrag lill enskilda förelag inle har åstadkommit någon nämnvärd förändring i förelagens exporlbete-ende. Däremot har, säger handelsministern, de bidrag som utgått lill kollekliva exportobjekt positivt påverkat förelagens exporlbeleende och bidragit lill all öka effektiviteten i exporlansträngningarna. Det är mot denna bakgrund som handelsministern föreslår all del särskilda exportstödet till leko- och glasinduslrierna inte förlängs.

Detta innebär inte att stödet i och för sig upphör. Det säger vi också i utskottets betänkande där vi framhåller alt det är befogat att stödja företagens ansträngningar att öka exporten. Men vi menar att det är rimligt alt del får ske inom ramen för slöd till kollektiva branschprojekl.

Det har ju aldrig varit meningen alt vissa förelag skulle inräkna stödet i sin åriiga budget som en ordinarie inkomstpost. Pengarna skulle användas som en extra stimulans för åtgärder pä exportmarknaden som man efiest inte hade orkat med.

Nu får man konkurrera på lika villkor med en rad andra näringsgrenar om tillgängliga medel, och del kan jag inle finna orimligt. Presenterar man projekt - och del gäller såväl den manuellt arbelande glasindustrin som leko-industrin - som kan bedömas värdefulla ur svensk export-synpunkt, kan betydligt större belopp komma att stå till förfogande än vad som varit fallet hittills.

Exportstödet omfattar f n. ocksä slalsgaranlier för län lill industrin. Nu föreslår handelsministern att ytterligare lånegarantier inte skall utgå efter detta budgetårs utgång. Motivet härför är, såsom vi kan utläsa ur budgetpropositionen, att garantierna utnytfiats i mycket begränsad utsträckning. För innevarande år har av ramar pä sammanlagt 26,5 mifi. kr. endast 3,8 mifi. kr. tagits i anspråk. Reservanternas krav om oförändrade garantiramar är därför, anser utskottsmajoriteten, inle motiverade. Man får i stället använda sig av de garantier för lån till exportändamål som administreras av industriverket.

Herr lalman! Jag anser sammanfattningsvis att vi nog inle har anledning att måla hin på väggen, såsom jag uppfattade all herr Hovhammar och delvis även herr Nyhage gjorde. Del är angelägel all vi ser om vårt hus och stöder den svenska industrin sä långt som det över huvud taget är möjligt, så ätt denna kan verka på exportmarknaden. Vi är mycket angelägna om della. Del framgår också av att vi anslår så betydande belopp för della ändamål, nämligen över 14 mifi. kr. Jag tror nog all vi skall klara oss pä exportmarknaden om vi använder dessa pengar på etl riktigt sätt.

Herr lalman! Detta leder mig fram till elt yrkande om bifall till utskottets hemställan.

Nr 47

Onsdagen den 2 april 1975

Exportfrämjande åtgärder

247

Nr 47

Onsdagen den 2 april 1975

Exportfrämjande åtgärder

Hen HOVHAMMAR (m) kort genmäle;

Herr talman! Jag tror att herr Bengtsson i Landskrona är myckel väl medveten om att dessa båda branscher - leko och glas - drabbas myckel hårt. Båda branscherna är myckel arbetskraftsintensiva, och de drabbas även, som jag nämnde i mitt anförande, av arbetsgivaravgifter och andra pålagor. Det är därför intressant alt noiera alt både Exportrådet, industriverket, kommerskollegium, branschorganisationer och även vissa fackföreningar har uttalat sig för att elt exporlfrämjande slöd även i fortsättningen skall utgå lill berörda branscher.

1 realiteten medför emellertid vad majoriteten har uttalat sig för att del hittillsvarande exportstödet till dessa branscher på sammanlagt 7,2 mifi. kr. hell skall slopas. En formell ökning sker visseriigen med 3 mifi. kr., men i verkligheten blir del en minskning med 4,2 mifi. kr. Del kan vi som är sysselsatta inom dessa branscher inte slå till svars för. Vi anser all dessa pengar behövs för att ytterligare öka vår export. Visserligen har stödet förlängts elt par gånger, men alla som har sysslat med marknadsföring och inle minst med export vel att del lar niånga år innan man kan se resultatet av de åtgärder som man sätter in. Del är alltså etl arbeie på läng sikt. Därför är del följdriktigt alt exportstödet fortsätter lill fromma för förelagen och därmed också för de anställda.

Hen NYHAGE (m) kort genmäle:

Herr talman! I likhet med handelsministern ville herr Bengtsson i Landskrona förringa värdet av de individuella bidragen. Men ofrånkomligt är ändå alt nu redovisade siffror visar all de företag som konlinueriigt har fäll dessa bidrag har kraftigt ökat sill exportvärde - en ökning med 52 96 frän är 1971 lill 1973. Uppenbariigen har del att göra med kontinuiteten i stödet. Som redan har sagts av herr Hovhammar betonar en läng rad branschorganisationer, fackföreningar och ämbetsverk betydelsen av della slöd. Del flnns alltså anledning att inte minska detta stöd ulan bibehålla del, i varie fall i den utsträckning som krävs i molionen.

248

Hen BENGTSSON i Landskrona (s) kort genmäle: Herr lalman! Som jag framhöll i mitt första anförande är jag i likhet med utskottsmajoriteten naturligtvis klart medveten om nödvändigheten av att göra det sä lätt som över huvud taget är möjligt för de svenska exportföretagen. Vi är hell beroende av all de kan öka sin export i sä slor utsträckning som möjligl. Men när man nu har haft specialdeslinerade pengar för leko-industrin under fem är och för den manuellt arbelande glasinduslrin under fyra år och därefter gjort en utvärdering, måste man ändå se vad som redovisas i budgetpropositionen i della avseende.

Utvärderingen av de individuella bidragen baseras på 28 undersökta företag. Man konstaterar att de individuella bidragen inle hargivil något nämnvärt i utbyte. Däremot har de kollekliva projekten givit etl betydligt

bättre resultat. Därav drar jag samma slutsals som handelsministern har gjort, nämligen att del är rimligt alt satsa pä del stöd som har givit det bästa utbytet.

Vi skall inle underskatta de drygt 14 mifi. kr. som står lill förfogande för såväl den manuellt arbelande glasindustrin som leko-industrin. Kan man presentera verkligt goda och lovande projekt, har man, som jag framhöll i mitt första anförande, chans att fä sin beskärda del av dessa pengar. Varken teko-industrin eller den manuellt arbelande glasindustrin slår alltså utan medel för att gå ul på exportmarknaden. Med del anslag lill handelssekrelerarkonloren som vi fattade beslul om under förra punklen och den ylleriigare satsning som där gjorts har företagen ökade möjligheter alt använda sig av denna väg. Gör de sä, skall de lyckas i sina ansträngningar.

Nr 47

Onsdagen den 2 april 1975

Exportfrämjande åtgärder

Herr NYHAGE (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill bara redovisa alt utvärderingen omfattade 12 förelag för budgetåret 1971/72 och 16 förelag för budgetåret 1972/73. Den avsäg alltså elt ganska tidigt skede av verksamhetsperioden, och den utfördes i begränsad omfattning. Del har gått ell par år sedan dess, och färskare siffror visar ändå all de individuella bidragen har haft en stimulanseffekt som inle är föraktlig.

Herr HOVHAMMAR (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag tror all alla är överens om all för att kunna klara den fulla sysselsättningen i de här tvä branscherna behövs del en ökad exporlaklivitet. Den ökade exporlakliviielen kan sväriigen åstadkommas ulan det exportstöd som vi i dag diskuterar, och därför får de som rösiar mol delta slöd också la konsekvenserna av en eventuellt tilllagande arbetslöshet i de branscher del här gäller.

Herr BENGTSSON i  Landskrona (s) kort genmäle: Herr talman! Till herr Hovhammar vill jag säga all med den satsning vi gör skall del inle behöva bli fråga om någon sysselsältningsminskning pä de här bägge områdena.

Herr Nyhage underkänner den utvärdering som gjorts. Beror del möjligen på att dess resultat inte sammanfaller med den uppfattning som han företräder? Jag har anledning misstänka all det förhåller sig pä det sättet.

Dä återstående talare återkallat sin anmälan lill lalariisian var överläggningen härmed slutad.

Mom. 1

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Regnéll m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Regnéll begärt

249

Nr 47

Onsdagen den 2 april 1975

DrivmedelsförsöiJ-ningen i glesbygd

votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskoltets hemställan i betänkandet nr 9 punkten 8 mom  I  rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Regnéll m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 152

Nej -   152

Avstår -     2

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs proposilioner på alt ärendet skulle dels återförvisas till utskottet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr talmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter pä herr talmannens anmodan fru Fredriksson (s) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och. befanns denna innehålla nej.

Kammaren hade alltså i enlighet med nej-propositionens innehåll bifallit reservationen nr 2 av herr Regnéll m. fl.

Mom. 2

Utskottels hemställan bifölls.

Punkterna 9-20

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 14 Drivmedclsförsörjningen i glesbygd

Föredrogs näringsutskottets betänkande nr 10 med anledning av motioner om drivmedelsförsöriningen i glesbygd.

250

Hen BÖRJESSON i Glömminge (c):

Herr talman! I näringsutskoltets belänkande nr 10 har de motioner som väckts i frågan om drivmedelsförsöriningen i glesbygd enhälligt avslagits. Det gäller inte mindre än fem moiioner. Men avslaget beror på att frågan om drivmedelsförsöriningen i glesbygden och den indragning av bensinstationer, som ofiebolagen företagit de senare åren, kanske håller på all lösas. Frågan är nämligen under utredning. Den har aktualiserats också tidigare år.

Ulan tvivel har man här fåll elt delproblem av ofie- och energiproblemet i stort; Det har under senare år visat sig att ofieleveranlörerna varit be-

nägna all lägga ned försäfiningsslällen av ofia och bensin med motiveringen all anläggningarna inle var av den storieksordningen all de var lönsamma. Men då kommer glesbygdens försörining med drivmedel i fara. Var och en måsle inse att del är orimligt all människorna i glesbygden skall behöva färdas länga vägar för all kunna förvärva drivmedel, då man på delta sätt måste förbruka ofia och bensin för all kunna göra inköp av desamma. Det kan inle vara tillrådligt dä vi vet all denna produkt förr eller senare inle kommer att räcka till. Därför måste hela samhället se till att drivmedelsförsöriningen kan klaras av även i glesbygder och att den inte åsidosätts inom dessa områden.

Vissa kommuner har allaredan beslulat hemställa hos ofiebolagen att inte vidta några åtgärder inom deras områden förrän man kontaktat kommunen och fäll en överläggning om hur dessa frågor skall kunna lösas. Om del förfaringssättet är tillrådligt kan vara diskutabelt. Del kan bli så all ofiebolagen begär motprestationer av kommunerna vid sädana förhandlingar.

Vid äldre bensinstationer ligger kanske trasiga tankar nergrävda i jorden. I sådana fall blir det naturligtvis en fråga som kommer all beröra både staten och riksdagen samt drivmedelsförsäfiningsföretagen, men även kommunerna och deras byggnadsnämnder och hälsovårdsnämnder blir berörda. Tillsammans måste dessa kunna enas om en för glesbygden välvillig planering pä detta område. Jag vill understryka all jag för min del anser att det är en oerhört viktig fråga som bör bevakas i god tid innan den nuvarande utvecklingen åstadkommer alltför slora skador.

Nu har utskottet, som sagl, inle tillstyrkt motionerna trots deras mångfald, och utskottet är enigt. Skälet till det enhälliga beiänkandel är all frågan tagits upp av regeringen, och utskottet är positivt. Kungl. Maj;l uppdrog den 29 november 1974 ät konsumentverket all i samråd med statens pris- och karlellnämnd skyndsamt kartlägga drivmedelsförsöriningen i glesbygdsområden; med det inre stödområdet som en första etapp. Men därmed är del väl självklart - och det måste framgå - att andra områden kommer att föfia efter.

Om karlläggningen visar att försöriningen är otillfredsställande eller kan komma att bli del skall verket överväga vilka åtgärder som kan behöva vidtas för all befolkningen i glesbygdsområdena skall tillförsäkras en tillfredsställande bensinförsörining. I första hand gäller del naturligtvis de mindre stationerna och de pumpar hos lanthandeln som kallas för singelpumpar. För att ingen fördröjning av bensinförsöriningen i glesbygder skall ske under den tid utredningen pågår har konsumentverket i skrivelse den 20 november 1974 rekommenderat berörda ofiebolag all inle företa några åtgärder under en period av ett halvt är och all inte ulan föregående samråd med konsumentverket företa några indragningar av singelpumpar i anslutning lill lanthandeln. Jag vill understryka att jag anser det viktigt att della föfis upp. Molionerna här har fyllt ell mycket stort behov. All den första etappen skall utföras i del inre stödområdet bör inte förhindra en kartläggning i riket som helhet. Man skall

Nr 47

Onsdagen den 2 april 1975

Drivmedelsförsörj-ningen i glesbygd

251

Nr 47

Onsdagen den 2 april 1975

Diivmedelsförsörj-ningen i glesbygd

ju böria någonslans. All ha den bensinförsäfiningen kvar kan också bidra till alt en lanthandel kan fortsätta sin verksamhet i glesbygderna. Det betyder således även en hel del för övrig service i glesbygderna.

En viktig fråga i della sammanhang är all statens pris- och kartellnämnd i maj 1974 fick Kungl. Maj:ls uppdrag all utreda förutsätlningarna för ell slopande av orts- och zontilläggen pä bensin- och ofiemarknaden. Del är då viktigt alt tillse att ofiebolagen inte tar det som inläkt för indragning av bensinmackar i glesbygderna. Del kan länkas att etl slopande av orts- och zonlilläggen kan få bolagen att dra in de pumpar som ligger längst bort från imporihandlarna.

Utskollet vill understryka att del här rör sig om vikliga frågor. Särskilt allvariig är risken för alt glesbygdsinvånarnas möjligheter att köpa drivmedel inom måttligt avstånd hemifrån reduceras genom alt ofiebolagen genomdriver indragning av försäfiningsslällen. Utskottet säger också vad jag nyss framhöll, att en lanthandel som mister sin bensinförsäfining får vidkännas en dubbel förlust av intäkter eftersom kunderna kan förledas alt i samband med drivmedelsinköpen handla dagligvaror pä annan ort. Servicenivån sjunker på så säll ylleriigare.

Jag vill framhålla att jag är belåten med vad vi har kunnai enas om inom utskollet i denna fråga. Jag hoppas att utskottets synpunkter kan leda till en för alla önskvärd lösning av frågan.

Utskottet anger att i den mån som eftersträvade resultat inte kan nås med ofiebolagen - etl alternativ som är önskvärt - fär det förutsättas all regeringen tar initiativ till erforderliga åtgärder av annat slag. Det är denna inställning hos utskottet som gör all jag hoppas all frågan kan lösas tillfredsställande. Del gör all vi som har talat mycket för motionerna inle har ansett del vara befogat att reservera oss.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till hemställan i näringsutskotlels belänkande nr 10.

Hen BENGTSSON i Landskrona (s);

Herr talman! Med hänsyn lill den sena limmen och med hänsyn till all utskottets betänkande är enhälligt finner jag del inte motiverat att närmare utveckla denna fråga. Jag vill bara understryka den stora vikt som vi alla i utskottet tillmäter att ofia och bensin kan tillhandahållas i glesbygderna. Som denna fråga har utvecklats på sistone har den faktiskt böfiat att inge bekymmer. Delta spörsmål är emellertid föremål för utredning och uppmärksamhet, och ulredningen har dessutom fån besked om att den skall arbeta skyndsamt. Finansministern har också signalerat att en prisufiämning mellan olika delar av landet skall genomföras. Del finns därför ingen anledning alt vidare orda om della i dag.

Jag yrkar, herr talman, bifall lill utskottets hemställan.

252

Överläggningen var härmed slutad. Utskottets hemställan bifölls.

253

Pä förslag av herr talmannen beslöt kammaren uppskjuta behandlingen      Nr 47
av pä föredragningslistan återstående ärenden till morgondagens sam-      Onsdagen den
manträde.                                                                     2 april 1975

§ 15 Kammaren åtskildes kl. 23.51.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemert