Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975:46

Onsdagen den 2 april

Kl. 10.00

§ 1 Minnesord över avliden ledamot av kammaren

Hen TALMANNEN:

Under gärdagen nåddes vi av budet att en av våra kamrater, fru Ann-Mari Laag, gått ur tiden.

Ann-Mari Laag avled pä påskdagen endast 42 är gammal. Hon har tillhört riksdagen i fyra är men blev pä grund av sjukdom förhindrad att delta i riksdagsarbetet mer än ett par är. Hennes politiska insats kom därför väsentligen hennes hemort till godo, där hon var verksam i kommunalpolitiken och inom sitt parti.

Under sin korta tid i riksdagen tillhörde hon utbildningsutskottet, i vars arbete hon deltog med stort intresse och framstående sakkunskap. Vi minns henne som en god riksdagskamrat och lyser frid över hennes minne.

Detta anförande åhördes av kammarens ledamöter stående.

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Minnesord över avliden ledamot av kammaren

Antalet suppleatder i socialförsäkringsutskottet

§ 2 Antalet suppleanter i socialförsäkringsutskottet

Hen TALMANNEN:

Enligt till kammaren inkommet protokollsutdrag har valberedningen föreslagit alt antalet suppleanter i socialförsäkringsutskottet, som för närvarande är 16, skall utökas till 17.

Jag hemställer att antalet suppleanter i socialförsäkringsutskotlel bestämmes lill 17.

Kammaren biföll denna hemställan.

§ 3 Föredrogs och hänvisades

Propositioner

Nr 37 till försvarsutskottet

Nr 38 till näringsutskotlet

Nr 46 till kulturutskottet

Nr 57 lill skatteutskottet

Nr 66 lill socialutskottet

Nr 67 till trafikutskottet

Nr 68 lill lagutskottet

Nr 70 till jordbruksutskottet

Nr 71 till justitieulskollel

Nr 46 Nr 73 lill näringsutskotlet

Onsdagen den Nr 76 lill kultumtskoitet

2 april 1975 Nr 77 lill skatteutskottel

-------------- Nr 78 lill justitieulskoiiet :

Nr 79 till socialutskottet

Nr 80 till inrikesulskollel

Nr 81 till trafikutskottet

Nr 82 till finansutskottet

Nr 83 lill civilulskottet

Nr 84 lill konslitulionsulskollel

Nr 85 lill utskott enligt föfiande:

Bil. 1 Justiliedepartementel............................... Justilieulskottet

Bil. 2 Utrikesdepartementet.............................. Utrikesutskottet

Bil. 3 Försvarsdepartementet............................ Försvarsutskottet

Bil. 4 Socialdepartementet................................ Socialutskottet

Bil. 5 Kommunikationsdepartementet Trafikutskottet

Bil. 6 Finansdepartementet............................... Finansutskottet

Bil. 7 Utbildningsdepartementet......................... Utbildningsutskottet

Bil. 8 Jordbruksdepartementet........................... Jordbruksutskottet

Bil. 9 Handelsdepartementet............................. Näringsuiskoltel

Bil. 10 Arbetsmarknadsdepartementet . Inrikesulskollel

Bil. 11 Bosladsdeparlemenlel................................ Civilulskottet

Bil. 12 Industridepartementet.............................. Näringsutskottet

Bil. 13 Kommundeparlementet.............................. Civilulskottet

Bil. 14 Avskrivning av nya kapital
investeringar .......................................... Finansutskottet

Nr 86 och 87 till skatteutskottet

Nr 90 lill näringsutskotlet

Nr 91 lill civilulskottet

Nr 92 bil. 1 till skatteulskottel och bil. 2 lill socialförsäkringsutskotlel

Nr 95 lill konstitulionsutskoliel

Nr 96 lill justitieutskottet

Nr 98 lill skatteutskottet

§ 4 Föredrogs och hänvisades Moiioner

Nr 1911-1914 lill kulturutskottet. Nr 1915 lill utbildningsutskottet Nr 1916-1921 till kulturutskottet Nr 1922 lill utbildningsutskottet Nr 1923-1934 lill kulturutskottet Nr 1935 lill försvarsutskottet Nr 1936 lill trafikutskottet Nr 1937 lill socialförsäkringsutskotlel

Nr 1938 punklerna 2, 4, 5 och 6 till utbildningsutskoltet samt övriga
56 punkter till socialförsäkringsutskotlel

Nr 1939 punklerna 7 och 9-11 till ulbildningsutskoilet samt övriga punkter till socialförsäkringsutskotlel

Nr 1940 punkterna 2-5 till ulbildningsutskoilet och övriga punkter till socialförsäkringsutskotlel

Nr 1941-1943 lill utbildningsutskottet

Nr 1944-1947 till socialförsäkringsutskotlel

Nr 1948-1955 lill jordbruksutskottet

Nr 1956-1963 lill inrikesutskottet

Nr 1964 lill civilulskottet

Nr 1965-1970 lill jordbruksutskottet

Nr 1971 och 1972 lill utbildningsulskollet

Nr 1973-1975 lill socialförsäkringsutskotlel

Nr 1976 och 1977 till näringsutskotlet

Nr 1978 punklen 2 till skalteutskoltet och i övrigt lill näringsutskotlet

Nr 1979 lill näringsutskottet

Nr 1980 punkterna 1 och 2 lill skatteulskottel samt punkten 3 till näringsutskotlet

Nr 1981 lill skalleutskottet

Nr 1982 lill näringsutskotlet

Nr 1983 till socialutskottet

Nr 1984-1987 lill näringsutskottet

Nr 1988 lill skatteutskottet

Nr 1989 och 1990 till jordbruksutskottet

Nr 1991 och 1992 lill skalleutskottet

Nr 1993-1996 lill försvarsutskottet

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

§ 5 Föredrogs, men bordlades äter skalleulskottets belänkanden nr 12-14, kullurutskollels belänkanden nr 7 och 8 saml traflkulskollels belänkanden nr 1, 5, 9 och 10.

§ 6 Föredrogs och bifölls interpellationsframställningarna nr 47 och 48.

§ 7 Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Föredrogs civilutskoltets betänkanden

nr 7 med anledning av dels propositionen 1975:1 såvitt gäller anslag till bostadsbyggande m. m., dels propositionen 1975:15 med förslag till ändring i lagen (1947:523) om kommunala åtgärder till bostadsförsöriningens främjande, dels i dessa ämnen väckta motioner och

nr 8 med anledning av motioner i hyresfrågor m.m.

Hen TALMANNEN:

Civilutskottets betänkanden nr 7 och 8 debatteras i ett sammanhang och yrkanden belräffande båda dessa betänkanden fär framställas under den gemensamma överiäggningen.

Nr 46

Civilutskoltets betänkande nr 7

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Regeringen hade i propositionen 1975:1 bilaga 14 (bostadsdepartementet) under litt. B (s. 13-37), såvitt nu var i fråga, saml IV:11-IV:14 och V: 10 (s. 57-93)

dels föreslagit riksdagen all

1. medge all räntebidrag enligt del nya systemet för bostadsfinansiering bestreds från anslaget Räntebidrag m. m.,

2. godkänna de ändringar i grunderna för förbätlringslån, som förordals i regeringsprotokollel,

3. medge att räntefria förbätlringslån bevifiades med högst 130 000 000 kr. under vart och ell av åren 1975 och 1976,

4. bemyndiga regeringen alt besluta om ökning av den under 3 upptagna ramen för långivningen under är 1975 om del behövdes av sysselsäliningsskäl,

5. medge all beslul om anordnings- och invenlariebidrag samt lån för allmänna samlingslokaler under budgetåret 1975/76 meddelades inom en ram av 30 000 000 kr., varav högst 18 000 000 kr. flck tas i anspråk för bidrag,

6. medge att den under 5 angivna ramen fick överskridas om del behövdes av sysselsäliningsskäl,

7. medge alt beslut om upprustningsbidrag och särskilda eftergifter av äldre lån meddelades inom en ram av 5 000 000 kr. under budgetåret 1975/76,

8. uttala sig för en bosladsbyggnadsplan för är 1975 med den omfattning och fördelning som förordals i regeringsprotokollel,

9. medge att ramen för bevifiande av bostadslån lill nybyggnad under år 1975 fastställdes till 8 375 000 m', motsvarande ett beräknat antal lägenheter av 72 500 jämte lokaler som omfattades av läneunderlag och pantvärde för bostadslän,

10. medge att ramen för bostadslän och byggnadstillstånd för nybygg
nad under år 1975 fick tas i anspråk för ombyggnads- och förbättrings-
verksamhet, i den mån de inte utnytfiades hell för sitt ändamål,

11. medge att ramen för bevifiande av bostadslän lill nybyggnad under
vart och elt av åren 1976 och 1977 fick samma omfattning som den
under 9 föreslagna ramen för år 1975,

12. medge att av ramen för bostadslån för vart och elt av åren 1975-1977 högst 20 000 m' våningsyta fick tas i anspråk för nybyggnad av lokaler i äldre bostadsområden,

13. medge all regeringen meddelade bestämmelser om projekireserv för åren 1975 och 1976 i enlighet med vad som förordats i regeringsprotokollel,

14. medge att beslul om bostadslån till nybyggnad meddelades intill ell belopp av 2 402 000 000 kr. under år 1975,

15. medge alt beslul om bostadslän till ombyggnad samt räntebärande förbätlringslån meddelades intill ett belopp av 250 000 000 kr. under år 1975 och 270 000 000 kr. under år 1976,

12. medge alt beslul om förhöjt läneunderiag för kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse fick meddelas inom en ram av 10 000 000 kr. under vart och elt av åren 1975 och 1976,

13. bemyndiga regeringen att under de förutsättningar som angelts i regeringsprotokollel besluta om ändring av de under 14, 15 och 16 upptagna ramarna,

14. medge all långivningen avseende kostnader för outhyrda lägenheter fick avse även hyresföriuster uppkomna under åren 1975 och 1976,

15. medge all län för hyresföriuster i vissa fall fick utgå preliminärt enligt vad som förordals i regeringsprotokollel,

16. godkänna i regeringsprotokollel ändrade grunder för bevifiande av bostadslån för förvärv av bostadsfastigheler och för ombyggnad,

17. godta den i regeringsprotokollet förordade förkortningen av amorteringstiden för markförvärvslån,

18. medge att beslut om tilläggslån meddelades intill ett belopp av 20 000 000 kr. under år 1976,

19. på driftbudgeten under tolfte huvudtiteln för budgetåret 1975/76 anvisa

a. lill Bosiadsslyrelsen ell förslagsanslag av 15 428 000 kr.,

b. till Länsbostadsnämnderna ell förslagsanslag av 30 572 000 kr.,

c. lill Bostadstillägg m.m. ell förslagsanslag av 1345 000 000 kr.,

d. lill Räntebidrag m.m. etl förslagsanslag av 2 150000000 kr.,

e. lill Eftergift av hyresföriustlån ell förslagsanslag av 75 000 000 kr.,
f lill Viss bostadsförbätlringsverksamhet m. m. ell förslagsanslag av

190 000 000 kr.,

allmänna samlingslokaler ett re-I allmänna samlingslokaler ett re-

g. till Bidrag lill förbättring av boendemifiön ell reservationsanslag av 30 000 000 kr.,

h. lill Anordningsbidrag m. m. lill servalionsanslag av 8 000 000 kr.,

i. lill Uppruslningsbidrag m. m. til servalionsanslag av 4 000 000 kr.,

24. på kapilalbudgeten under Statens utlåningsfonder för budgetåret
1975/76 anvisa

a. lill Lånefonden för bostadsbyggande etl invesleringsanslag av
1 670 000 000 kr.,

b. till Lånefonden för inventarier i vissa specialbostäder elt investe
ringsanslag av 1 000 kr.,

c. till Lånefonden för kommunala markförvärv ett investeringsanslag
av 150 000 000 kr.,

d. till Länefonden för allmänna samlingslokaler etl invesleringsanslag
av 1 000 kr.,

25. pä kapitalbudgeten under Fonden för läneunderstöd för budgetåret
1975/76 lill Tilläggslån lill kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse
anvisa ell invesleringsanslag av 14 000 000 kr.,

dels gett riksdagen till känna vad som anförts i regeringsprotokollel angående forskningssamordning m. m.

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Regeringen hade vidare i proposiiionen 1975:15 föreslagit riksdagen att anta i proposiiionen framlagt förslag lill de ändringar i lagen (1947:523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande som för-utskickals i budgetpropositionen och som syftade lill att ge möjligheter för kommunerna att täcka förluster som belöpte pä minoritetsintressent i allmännyttiga bostadsföretag. Vidare lades fram förslag som innebar att lagen anpassades lill regeringsformens regler för normgivningsmakten.

I delta sammanhang hade behandlats motionerna

1975:39 av herr Henmark m. fl. (fp), vari hemställts att riksdagen beslutade alt bostadstillägg för låginkomsttagare skulle utgå även till folkpensionärer med den begränsningen all, i del fall även bostadsbidrag enligt lagen 25 maj 1962 om hustrutillägg och kommunalt bostadsbidrag till folkpensionär kunde utgå endasl del lill beloppet högsta av de båda bostadstilläggen skulle utgå,

1975:81 av hen Hellström m. fl. (s),

1975:122 av fru Wiklund m. fl. (c),

1975:190 av herrar Jonasson (c) och Norrby (c),

1975:300 av herr Bohman m. fl. (m), vari - såvitt nu var i fråga -hemställts att riksdagen skulle

2. anhålla att sädana åtgärder vidtogs att kreditinslilulens möjligheter all bevilja lån i äldre småhus och flerfamifishus vid förvärv vidgades samt alt bankerna genom statlig kreditgaranti gavs möjlighet all bevifia län till kontantinsats i egen bostad,

3. ullala att nyproduktionen av bosläder utformades i enlighet med vad som anförts i motionen sä att del totala bostadsbeståndet kom att motsvara medborgarnas önskemål,

1975:301 av herr Bohman m. fl. (m), vari - såvitt nu var i fråga -hemställts alt riksdagen beslutade

e. att avslå regeringens hemställan att till Länefonden för kommunala markförvärv för budgetåret 1975/76 anvisa elt investeringsanslag av 150 000 000 kr.,

f att upphäva det s. k. markvillkoret för bostadslån,

h. all som sin mening-ge till känna vad som i motionen anförts angående vikten av valfrihet mellan eget ägande och tomträtt i vad gällde mark för småhus,

1975:303 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari - såvitt nu var i fråga - hemställts att riksdagen beslutade att

A. gällande markvillkor ändrades sä alt markägarens respillid innan markvillkoret trädde i full tillämpning förkortades till att avse lämplig

tidpunkt om högst fem är,

D. till Länefonden för kommunala markförvärv för budgetåret 1975/76 anvisa ell investeringsanslag av 250 mifi. kr. och all låneliden fastställdes till lägst 15 år, varav de första fem åren skulle vara amorleringsfria,

1975:408 av hen Forslund m. fl. (s),

1975:410 av herr Josefson m. fl. (c),

1975:653 av herr Fälldin m. fl. (c), vari hemställts alt riksdagen beslutade

1. att till Bidrag för förbättring av boendemifiön för budgetåret 1975/76 anvisa ett reservationsanslag av 50 000 000 kr.,

2. all hos regeringen begära all förslag snarast förelades riksdagen om ansvarsfördelningen för hyresförluster i bosläder producerade 1976 och senare i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att ingångsvärdet inräknades i läneunderlaget vid sanering med statliga län,

4. att hos regeringen begära förslag om ell varudeklarationssystem för bostäder i enlighet med bostadsstyrelsens förslag,

5. att länegränsen för enskilt byggda flerfamifishus höjdes lill 92 96 av panlvärdet,

6. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande del kommunala ansvaret för statslånet,

1975:654 av herr Gillström m. fl. (s), vari föreslagits att riksdagen beslutade all regeln om en lägsta ålder av 20 år för rätt till bostadstillägg ändrades sä att myndighetsåldern blev åldersgräns,

1975:655 av herrar Hagberg i Örebro (s) och Olsson i Edane (s),

1975:657 av herr Johansson i Hållsla m. fl. (c),

1975:965 av herr Gillström m. fl. (s), vari föreslagils att riksdagen beslutade all hos regeringen hemställa om översyn och ändring av reglerna för bostadstillägg i enlighet med vad som anförts i förevarande moiion,

1975:966 av herrar Göransson (s) och Marcusson (s), vari hemställts all riksdagen hos regeringen begärde en sådan översyn av bestämmelserna om bostadstillägg att myndighetsåldern blev åldersgräns såvitt avsåg rätten till statskommunalt bostadstillägg lill låginkomsttagare utan barn,

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

1975:978 av hen Östrand m. fl. (s),

1975:1755 av fru Fraenkel (fp), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde förslag till att ett mer rättvisande inkomstbegrepp än taxerad inkomst lades till grund för inkomstprövningen av bostadstillägg till hushåll utan barn,

1975:1756 av fru Frasnkel m. fl. (fp), vari - såvitt nu var i fråga -hemställts att riksdagen med avslag på regeringens förslag uttalade all inkomstgränserna för förbättringslän från den 1 juli 1975 höjdes till 20 000 kr. för ogifta och 25 000 kr. för övriga låntagare (yrkande 2),

1975:1757 av fru Fraenkel m.fl. (fp), vari hemställts

1. alt riksdagen gav regeringen till känna vad som sagts i molionen om obligatorisk varudeklaration av bostäder och om de kommunala bostadsförmedlingarnas uppgifter som serviceorgan,

2. att riksdagen hos regeringen begärde förslag om förstärkt konsumentskydd på småhusmarknaden i enlighet med vad som anförts i molionen,

1975:1763 av herr Hermansson m.fl. (vpk), vari föreslagils

1. att riksdagen uttalade sig för etl successivt överförande av privata flerfamifishus i samhällets ägo,

2. alt riksdagen hos regeringen hemställde om utarbetande av en plan för genomförande av denna målsättning,

1975:1764 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari föreslagitsalt riksdagen hos regeringen hemställde all denna med förtur behandlade och framlade förslag rörande statlig lolalflnansiering (enhetslän) genom en statlig bostads- eller samhällsbyggnadsbank, som tillhandahöll kapital till bostadsbyggandet och dess föfidinvesteringar till låg och fast ränta, vilka frågor skyndsammast möjligl borde föreläggas riksdagen för ställningstagande,

1975:1765 av herr Hermansson m.fl. (vpk), vari föreslagils

1. alt riksdagen under B 7 Bidrag till förbällring av boendemifiön i bilaga 14 av budgetpropositionen anvisade etl med 20 mifi. kr. förhöjt belopp till 50 mifi. kr. för budgetåret 1975/76,

2. att riksdagen hos regeringen hemställde alt tilläggsdirektiv utfärdades lill boendeulredningen angående ett program för vidareutveckling av flerfamifishusområdena som kollektiva boendeformer,

1975:1767 av herr Hörberg m. fl. (fp), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde förslag om åtgärder i syfte att underlätta finansiering av kontantinsats för dem som önskade förvärva andel i bostadsrättsförening eller egethem.

1975:1769 av herr Olof Johansson i Stockholm (c), vari hemställts att riksdagen beslutade alt hos regeringen begära att den svenska förberedande kommittén för FN-konferensen 1976 om bostads- och bebyggelsefrågor, HABIT AT (B 1974:05), kompletterades med företrädare för samtliga riksdagspartier,

1975:1776 av fru Lundblad (s) och fru Hörnlund (s), vari hemställts all riksdagen hos regeringen gav till känna alt vid fortsatta förbättringar av bostadstilläggen ändringar även borde ske av det statliga bostadstill-lägget.

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

1975:1777 av fru Lundblad (s) och fru Hörnlund (s),

1975:1779 av herr Nilsson i Kristianstad m. fl. (s),

1975:1781 av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m), vari, såvitt nu var i fråga, hemställts att riksdagen beslutade

1. att det i lagen intagna markvillkoret icke skulle gälla för saneringsfastigheter som förvärvats efter den 1 november 1974,

2. att markvillkorel ej skulle gälla vid ombyggnad eller förbättring av fasligheter,

3. all vid ombyggnad av fterfamifishus elt rimligt ingångsvärde flck inräknas i låneunderlaget,

1975:1783 av herrar Nyquist (fp) och Strömberg i Botkyrka (fp),

1975:1786 av herr Olsson i Järvsö m. fl. (c),

1975:1787 av hen Palm (s),

1975:1790 av herr Romanus (fp),

1975:1791 av herrar Sirömberg i Botkyrka (fp) och Ekinge (fp), vari hemställts all gränsen för statliga län till enskilt byggda flerfamifishus höjdes lill 92 96 av panlvärdet,

1975:1793 av ftu Sundberg m.fl. (m).

1975:1799 av herr Wennerfors m. fl. (m), vari hemställts alt riksdagen skulle

1. besluta att för år 1975 fastställa en garanterad räntenivå om 3,9 96 för nyproducerade bostadsfastigheler med hyres- eller bostadsrätt och 6,0 96 för bostadsfastigheler med äganderätt samt att räntenivån därefter höjdes för såväl befintliga som nyproducerade fastigheter med 0,15 procentenheter per är i fem är och därefter med 0,2 procentenheter per år tills marknadsränta uppnåtts.

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

2. hos regeringen föreslå att den framtida bostadsfinansieringen skulle bygga på ell subvenlionsfritt lånesystem med statlig kreditgaranti,

3. besluta att gränsen för statlig belåning saltes till 95 % för hela bostadsbeståndet,

1975:1800 av herr Wennerfors m. fl. (m), vari hemställts all riksdagen skulle

1. besluta att långivningen avseende kostnader för oulhyrda lägenheter
endast fick avse hyresförluster uppkomna före den 1 juli 1975,

2. besluta alt lill Lånefonden för bostadsbyggande för budgetåret
1975/76 anvisa elt investeringsanslag av 1500 000 000 kr.,

1975:1801 av herrar Åkerfeldt (c) och Magnusson i Nennesholm (c), vari föreslagits att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna all pågående utredning om bostadstillägg borde omfatta även frågan om hur olika typer av förmögenhet skulle beaktas,

1975:1827 av herr Danell m. fl. (m), vari hemställts all riksdagen beslutade all andra styckei i I § lagen om kommunala åtgärder till bostadsförsöriningens främjande m. m. icke skulle antas,

1975:1828 av herr Romanus (fp), vari hemställts att riksdagen beslutade avslå propositionen 1975:15 i "denna del" (1 § 2 st. bosladsförsörinings-lagen) samt

1975:1829 av herrar Åkerfeldt (c) och Olof Johansson i Stockholm (c).

Utskottet hemslällde

1. beträffande bostadsbyggandets omfattning.m. m. all riksdagen skulle

a. uttala sig för en bosladsbyggnadsplan för år 1975 rried den om
fattning och fördelning som förordats i regeringsprotokollel,

b. medge all ramen för bevifiande av bostadslän lill nybggnad under
år 1975 fastställdes till 8 375 000 m' våningsyta, motsvarande elt beräknat
antal lägenheter av 72 500 jämte lokaler som omfattades av låneunderlag
och pantvärde för bostadslån,

c. medge att ramarna för bostadslån och byggnadstillstånd för nybygg
nad under år 1975 fick las i anspråk för ombyggnads- och förbättrings-
verksamhet, i den män de inle utnylfials helt för sitt ändamål,

d. medge att ramen för bevifiande av bostadslån lill nybyggnad under
vart och ett av åren 1976 och 1977 flck samma omfattning som den
under b föreslagna ramen för år 1975,

e. medge att av ramen för bostadslån för vart och ett av åren 1975-1977
högst 20 000 m' våningsyta fick tas i anspråk för nybyggnad av lokaler
i äldre bostadsområden,

f medge att regeringen meddelade bestämmelser om projekireserv för

åren 1975 och 1976 i enlighet med vad som förordats i regeringsprotokollet,

g. medge att beslut om bostadslån till nybyggnad meddelades intill en belopp av 2 402 000 000 kr. under år 1975,

h. medge att beslul om bostadslån till ombyggnad samt räntebärande förbätlringslån meddelades intill ett belopp av 250 000 000 kr. under år 1975 och 270 000 000 kr. under år 1976,

i. medge alt beslul om förhöjt läneunderlag för kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse fick meddelas inom en ram av 10 000 000 kr. under vart och elt av åren 1975 och 1976,

j. bemyndiga regeringen att under de förutsättningar som angelts i regeringsprotokollel besluta om ändring av de under g, h och i upptagna ramarna,

2. beträffande byggnadskredit till barnfamifier med bostadstillägg att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1777,

3. belräffande valfrihet mellan tomträtt och äganderätt att riksdagen skulle avslå motionen 1975:301, yrkandet h,

4. belräffande överförande av flerfamifishus i samhällets ägo, m. m., att riksdagen skulle avslå molionen 1975:1763,

5. belräffande andelen småhus att riksdagen skulle avslå molionen 1975:300, yrkandet 3,

6. belräffande ell program för vidareutveckling av flerfamifishusområdena att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1765, yrkandet 2,

7. beträffande medverkan vid byte av upplålelseform all fiksdagen skulle avslå molionen 1975:122,

8. beträffande fördelning av ramar till storstadsområden att riksdagen skulle avslå motionen 1975:410,

9. belräffande de allmännyttiga bostadsföretagen att riksdagen skulle avslå molionen 1975:1790,

10. beträffande tolalfinansiering att riksdagen skulle avslå molionen 1975:1764 i motsvarande del,

11. beträffande grunderna för den statliga kreditgivningen all riksdagen skulleavslå motionerna 1975; 1764, såvitt den inte behandlats under 10, och 1799, yrkandena 1 och 2,

12. belräffande krediter för fritidshus att riksdagen skulle avslå molionen 1975:657,

13. beträffande markvillkorets bestånd och omfattning att riksdagen skulle avslå motionerna 1975:301, yrkandet f, och I78I, yrkandena 1 och 2,

14. belräffande övergångstiden för markvillkorets tillämpning alt riksdagen skulle avslå molionen 1975:303, yrkandet A,

15. beträffande omfattningen av kommunernas ansvarslagande för förlust på bostadslån all riksdagen skulle avslå molionen 1975:653, yrkandet 6,

16. beträffande övre lånegränser att riksdagen skulle
a. avslå motionen 1975:1799, yrkandet 3,

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

5 Riksdagens protokoll 1975. Nr 45-47

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975 ,

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

b. avslå molionerna 1975:653, yrkandet 5, och 1791,

17. belräffande beräkning av läneunderlagel för småhus all riksdagen skulle avslå motionen 1975:978,

18. belräffande elt ingångsvärde i läneunderlaget att riksdagen skulle avslå motionerna 1975:653, yrkandet 3, och I78I, yrkandet 3,

19. belräffande kreditinslilulens lån för äldre fastigheter att riksdagen skulle avslå motionen 1975:300, yrkandet 2 i motsvarande del,

20. beträffande bostadslån för förvärv alt riksdagen godkände i regeringsprotokollel förordade ändrade grunder,

21. belräffande kreditmöjligheter för insatskapital att riksdagen skulle avslå motionerna 1975:300, yrkandet 2 i vad det inte behandlats under 19, och 1767,

22. belräffande konstnärlig utsmyckning alt riksdagen skulle avslå molionen 1975:655,

23. belräffande förlängning av möjligheterna att bevifia hyresföriustlån att riksdagen med avslag på motionen 1975:1800, yrkandet 1, medgav att långivningen fick avse även hyresförluster uppkomna under åren 1975 och 1976,

24. belräffande begränsning av hyresförluster m. m. att riksdagen godkände i regeringsprotokollet förordade ändrade grunder för bostadslän för ombyggnad,

25. beträffande beslut om hyresföriustlån all riksdagen medgav all sädana lån i vissa fall fick utgå preliminärt enligt vad som förordals i regeringsprotokollet,

26. beträffande nya riktlinjer för eftergift av hyresföriustlån alt riksdagen skulle avslå molionen 1975:653, yrkandet 2,

27. beträffande täckning av föriuster som belöpte på minoritetsintressent i allmännyttiga bostadsförelag att riksdagen med avslag på motionerna 1975:1827, 1828 och 1829 skulle anta det vid propositionen 1975:15 fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1947:523) om kommunala ätgärder till bostadsförsöriningens främjande i vad avsäg 1 § andra stycket och ingressen,

28. beträffande det vid propositionen 1975:15 fogade lagförslaget i vad det inle behandlats under 27 att riksdagen skulle anta förslaget i motsvarande del,

29. beträffande eftergift av hyresföriustlån till sludenlbosladsförelag alt riksdagen skulle avslå motionen 1975:1783, yrkandet 2,

30. belräffande reglering i särskild författning av förutsättningarna för eftergift av hyresförlust län att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1783, yrkandet 1,

31. beträffande eftergift av ränte- och amorleringsfria lilläggslån m. m. för studentbostadsförelag att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1793,

32. belräffande räntebidrag att riksdagen medgav att sädana bidrag enligt del nya systemet bestreds från anslaget Räntebidrag m. m.,

33. beträffande inkomsigränserna för vissa förbätlringslån all riksdagen med avslag pä molionen 1975:1756, yrkandet 2, godkände de ändrade

grunder som förordats i regeringsprotokollel,

34. beträffande högsta belopp för vissa förbätlringslån att riksdagen skulle avslå motionen 1975:977, yrkandet 1,

35. belräffande grundbeloppet för bostadsanpassningsbidrag alt riksdagen skulle avslå motionen 1975:977, yrkandet 2,

36. beträffande förutsättningarna för förbätlringslån att riksdagen skulle avslå molionen 1975:190,

37. beträffande förutsättningarna för bidrag till förbättring av boendemifiön att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1779,

38. belräffande anslag för mifiöförbättringar alt riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag pä motionerna 1975:653, yrkandet I, och 1765, yrkandet 1, på driftbudgeten under tolfte huvudtiteln för budgetåret 1975/76 lill Bidrag lill förbättring av boendemifiön anvisade elt reservationsanslag av 30 000 000 kr.,

39. belräffande forskningssamordning m. m. att riksdagen lade vad regeringen givit lill känna lill handlingarna,

40. beträffande utbetalning av anordnings- och uppruslningsbidrag alt riksdagen skulle avslå motionen 1975:408,

41. belräffande ramar och anslag för upprustning av allmänna samlingslokaler m. m.

a. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
molionen 1975:971 i motsvarande del medgav all beslut om upprust
ningsbidrag och särskilda eftergifter av äldre län meddelades inom en
ram av 5 000 000 kr. under budgetåret 1975/76,

b. att riksdagen medgav att den under a angivna ramen fick överskridas
genom beslut om upprustningsbidrag om det behövdes av sysselsätt
ningsskäl,

c. att riksdagen med bifall lill regeringens förslag och med avslag på
motionen 1975:971 i vad den inle behandlats under a på driftbudgeten
under tolfte huvudtiteln för budgetåret 1975/76 till Upprustningsbidrag
m. m. till allmänna samlingslokaler anvisade ett reservationsanslag av
4 000 000 kr.,

42. belräffande utläningsvolymen för markförvärvslän m. m. all riksdagen med bifall lill regeringens förslag och med avslag på molionerna 1975:301, yrkandet e, och 303, yrkandet D i motsvarande del, på kapitalbudgeten under Statens utlåningsfonder för budgetåret 1975/76 till Lånefonden för kommunala markförvärv anvisade ett investeringsanslag av 150 000 000 kr.,

43. beträffande amorteringstiden för markförvärvslån att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på molionen 1975:303, yrkandet D i vad det inle behandlats under 42, godtog den i regeringsprotokollet förordade förkortningen,

44. beträffande grunderna för tomträttslän att riksdagen skulle avslå molionen 1975:1787,

45. belräffande grunderna för bostadstillägg m'. m. alt riksdagen skulle
a. i anledning av motionerna 1975:39, 654, 965, 966, 1755, 1776 och

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Atislag till bostadsbyggande, m. m.

1801 som sin mening ge regeringen lill känna alt nämnda moiioner borde överlämnas till boende- och bostadsfinansieringsulredningarna, b. avslå motionen 1975:81,

46. belräffande sanering av vissa orter på landsbygden att riksdagen skulle avslå molionen 1975:1786,

47. beträffande varudeklaration av bosläder m. m. all riksdagen skulle avslå molionerna 1975:653, yrkandet 4, och 1757, yrkandet 1,

48. beträffande konsumentskydd på småhusmarknaden alt riksdagen skulle avslå motionerna 1975:1757, yrkandet 2,

49. belräffande parlamentarisk medverkan i förberedelserna för FN:s konferens om bostads- och bebyggelsemifiö att riksdagen i anledning av molionen 1975:1769 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

50. beträffande ramar som inte behandlats ovan alt riksdagen skulle

a. medge alt räntefria förbättringslän bevifiades med högst 130 000 000
kr. under vart och etl av åren 1975 och 1976,

b. bemyndiga regeringen att besluta om ökning av den under b upp
tagna ramen för långivningen under är 1975 om del behövdes av sys
selsättningsskäl,

c. medge all beslul om anordnings- och invenlariebidrag saml län för
allmänna samlingslokaler under budgetåret 1975/76 fick meddelas inom
en ram av 30 000 000 kr., varav högst 18 000 000 kr. fick tas i anspråk
för bidrag,

d. medge alt den under c angivna ramen fick överskridas om del be
hövdes av sysselsäliningsskäl,

e. medge alt beslut om tilläggslän fick meddelas intill elt belopp av
20 000 000 kr. under år 1976,

51. belräffande anslag för bosladslångivning m. m. all riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag pä motionen 1975:1800, yrkandet 2, på kapitalbudgeten under Statens utlåningsfonder för budgetåret 1975/76 anvisade till Lånefonden för bostadsbyggande etl invesleringsanslag av 1670 000 000 kr.,

52. belräffande anslag i övrigt all riksdagen för budgetåret 1975/76 anvisade

1. på driftbudgeten under tolfte huvudtiteln

a. lill Bosiadsslyrelsen ell förslagsanslag av 15 428 000 kr.,

b. lill Länsbostadsnämnderna elt förslagsanslag av 30 572 000 kr.,

c. till Bostadstillägg m.m. ell förslagsanslag av 1345 000 000 kr.,

d. till Räntebidrag m.m. elt förslagsanslag av 2 150 000 000 kr.,

e. till Eftergift av hyresförlustlån etl förslagsanslag av 75 000 000 kr.,
f till Viss bostadsförbätlringsverksamhet m. m. etl förslagsanslag av

190 000 000 kr.,

g. till Anordningsbidrag m. m. till allmänna samlingslokaler ett reservationsanslag av 8 000 000 kr.,

2. på kapitalbudgeten under Statens ullåningsfonder

a. till Länefonden för inventarier i vissa specialbostäder ett invesle
ringsanslag av 1 000 kr.,

b. till Lånefonden för allmänna samlingslokaler elt invesleringsanslag
av 1 000 kr.,

3. på kapilalbudgeten under Fonden för låneunderstöd för budgetåret 1975/76 lill Tilläggslån lill kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse ell investeringsanslag av 14 000 000 kr.

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Reservationer hade avgivits

1. belräffande valfrihet mellan tomträtt och äganderätt av herrar
Adolfsson (m) och Danell (m) som ansett att utskottet under 3 bort hem
ställa

att riksdagen med bifall lill molionen 1975:301, yrkandet h, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

2. beträffande överförande av flerfamifishus i samhällets ägo, m. m.
av herr Claeson (vpk) som ansett alt utskottet under 4 bort hemställa

att riksdagen med bifall till molionen 1975:1763 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

3. belräffande andelen småhus av herrar Adolfsson (m) och Danell
(m) som ansett att utskottet under 5 bort hemställa

att riksdagen med bifall till molionen 1975:300, yrkandet 3, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

4. belräffande etl program för vidareutveckling av flerfamifishusom
rådena av herr Claeson (vpk) som ansett att utskottet under 6 bort hem
ställa

att riksdagen med bifall lill motionen 1975:1765, yrkandet 2, som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

5. belräffande tolalfinansiering av herr Claeson (vpk) som ansett alt
utskottet under 10 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill motionen 1975:1764 i motsvarande del som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanten anfört,

6. belräffande grunderna för den statliga kreditgivningen

a. av herrar Wennerfors (m) och Adolfsson (m)som ansett alt utskottet under 11 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975:1799, yrkandena 1 och 2, och med avslag på motionen 1975:1764, såvitt den inte behandlats under 10, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

b. av herr Claeson (vpk) som ansett att utskottet under 11 bort hemställa

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

att riksdagen med bifall till molionen 1975:1764, såvitt den inte behandlats under 10, och med avslag på motionen 1975:1799, yrkandena 1 och 2, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanten anfört,

7. beträffande markvillkorets bestånd och omfattning av herrar Wennerfors (m) och Adolfsson (m) som ansett att utskottet under 13 bort hemställa

alt riksdagen med bifall till molionen 1975:301, yrkandet f, och med anledning av motionen 1975:1781, yrkandena 1 och 2, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört, - vid bifall lill reservationen nr 7 hade utskottets hemställan under 14 och reservationen nr 8 förfallit -

8. belräffande övergångstiden för markvillkorets tillämpning av herr
Claeson (vpk) som ansett att utskottet under 14 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975:303, yrkandet A, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanten anfört.

9. belräffande omfattningen av kommunernas ansvarslagande för för
lust pä bostadslån av fru Olsson i Hölö (c) saml herrar Wennerfors ((m),
Åkerfeldt (c), Mattsson i Skee (c), Adolfsson (m) och Olof Johansson
i Stockholm (c) som ansett att utskottet under 15 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975:653, yrkandet 6, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

10. beträffande övre lånegränser

a. av herrar Wennerfors (m) och Adolfsson (m) som ansett att utskottet
under 16 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975:1799, yrkandet 3, och med anledning av molionerna 1975:653, yrkandet 5, och 1791 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

b. av herr Strömberg i Botkyrka (fp) som ansett att utskollet under
16 bort hemställa

alt riksdagen med bifall till molionerna 1975:653, yrkandet 5, och 1791 saml med avslag på motionen 1975:1799, yrkandet 3, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanten anfört,

11. beträffande kreditinstitutens lån för äldre fastigheter av herrar
Wennerfors (m) och Adolfsson (m) som ansett all utskottet under 19
bort hemställa

att riksdagen med bifall till molionen 1975:300, yrkandet 2 i motsvarande del, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

12. beträffande kreditmöjligheter för insatskapital av herrar Wenner
fors (m), Strömberg i Botkyrka (fp) och Adolfsson (m) som ansett att
utskottet under 21 bort hemställa

att riksdagen med anledning av molionerna 1975:300, yrkandet 2 i vad det inte behandlats under 19, och 1767 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

13. belräffande förlängning av möjligheterna att bevifia hyresförlustlän
av herrar Wennerfors (m) och Adolfsson (m) som ansett alt utskottet
under 23 bort hemställa

alt riksdagen med avslag pä regeringens förslag och med bifall till motionen 1975:1800, yrkandet 1, medgav all långivningen fick avse hyresföriuster uppkomna före den 1 juli 1975,

- vid bifall lill reservationen nr 13 hade utskottets hemställan under 25 förfallit -

14. belräffande täckning av föriuster som belöpte pä minoritetsintres
sent i allmännyttiga bostadsföretag av herrar Wennerfors (m) och Adolfs
son (m) som ansett alt utskottet under 27 bort hemställa

alt riksdagen med bifall lill motionerna 1975:1827 och 1828 samt med avslag på regeringens förslag i motsvarande del och molionen 1975:1829 skulle

a. inle anta det vid propositionen 1975:15 fogade förslaget lill lag om
ändring i lagen (1947:523) om kommunala åtgärder till bostadsförsöri
ningens främjande i vad avsäg 1 S,

b. anta det under a nämnda lagförslaget i vad avsäg ingressen med
av reservanterna angiven föfidändring,

15. belräffande inkomstgränserna för vissa förbätlringslån av herrar
Strömberg i Botkyrka (fp) och Claeson (vpk) som ansett alt utskottet
under 33 bort hemställa

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall till motionen 1975:1756, yrkandet 2, godkände de ändrade grunder som förordats i motionen,

16. beträffande anslag för mifiöförbättringar av fru Olsson i Hölö (c)
saml herrar Åkerfeldt (c), Mattsson i Skee (c), Olof Johansson i Stockholm
(c) och Claeson (vpk) som ansett all utskottet under 38 bort hemställa

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall till motionerna 1975:653, yrkandet l,och 1765, yrkandet 1, på driftbudgeten under tolfte huvudtiteln för budgetåret 1975/76 till Bidrag till förbällring av boendemifiön anvisade etl reservationsanslag av 50 000 000 kr..

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

17. belräffande utläningsvolymen för markförvärvslän m.m. a. av herrar Wennerfors (m) och Adolfsson (m) som ansett att utskottet under 42 bort hemställa

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

belräffande län för markförvärv att riksdagen med bifall till molionen 1975:301, yrkandet e, skulle avslå regeringens förslag om medelsanvisning till Länefonden för kommunala markförvärv samt molionen 1975:303, yrkandet D i motsvarande del,

b. av herr Claeson (vpk) som ansett att utskottet under 42 bort hemställa

beträffande utläningsvolymen för markförvärvslän m. m. att riksdagen med avslag på molionen 1975:301, yrkandet 1, med anledning av regeringens förslag och med bifall till molionen 1975:303, yrkandet D i motsvarande del, pä kapilalbudgeten under Statens ullåningsfonder för budgetåret 1975/76 anvisade ett invesleringsanslag av 250 000 000 kr.,

18. belräffande amorteringstiden för markförvärvslån av herr Claeson
(vpk) som ansett alt utskollet under 43 bort hemställa

all riksdagen med avslag på regeringens förslag och med bifall lill motionen 1975:303, yrkandet D i vad det inte behandlats under 42, godtog den i motionen förordade förlängningen,

19. beträffande varudeklaration av bostäder m. m. av fru Olsson i
Hölö (c) samt herrar Åkerfeldt (c), Sirömberg i Botkyrka (fp), Mattsson
i Skee (c) och Olof Johansson i Stockholm (c) som ansett att utskottet
under 47 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill molionerna 1975:653, yrkandet 4, och 1757, yrkandet 1, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

20. beträffande pariamentarisk medverkan i förberedelserna för FN:s
konferens om bostads- och bebyggelsemifiö av herrar Bergman i Gö
teborg, Petersson i Nybro, Lindkvist, Henrikson, Högström, Jadeslig och
Häll (samtliga s) som ansett att utskottet under 49 bort hemställa

att riksdagen skulle avslå molionen 1975:1769,

21. beträffande anslag för bosladslångivning m. m. av herrar Wen
nerfors (m) och Adolfsson (m) som - under förutsättning av bifall lill
reservationen nr 13 - ansett all utskottet under 51 bort hemställa

att riksdagen med avslag på regeringens förslag och med bifall lill molionen 1975:1800, yrkandet 2, på kapitalbudgeten under Statens ullåningsfonder för budgetåret 1975/76 anvisade till Lånefonden för bostadsbyggande ett invesleringsanslag av 1 500 000 000 kr.

Till belänkandet hade fogats särskilda yttranden

1. belräffande byggnadskredii ät barnfamifier med bostadstillägg av herrar Adolfsson (m) och Danell (m),

2. beträffande valfrihet mellan tomträtt och äganderätt av fru Olsson i Hölö (c) samt herrar Åkerfeldt (c), Strömberg i Botkyrka (fp), Mattsson i Skee (c) och Olof Johansson i Stockholm (c).

1. belräffande medverkan vid byte av upplåtelseform av herrar Adolfsson (m) och Danell (m),

2. beträffande kreditstöd för byggande av vissa fritidshus av fru Olsson i Hölö samt herrar Åkerfeldt, Mattsson i Skee och Olof Johansson i Stockholm (samtliga c).

Civilutskottels belänkande nr 8

I della betänkande behandlades motionerna

1975:968 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställts all riksdagen skulle uttala sig för elt omedelbart införande av hyresstopp och hos regeringen anhålla om skyndsamt förslag om utvidgning av prisstegrings-lagen lill all omfatta även hyresområdet, varvid hyressloppet skulle baseras på de den 1 januari 1975 gällande hyrorna,

1975:1753 av herr Danell (m), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde utredning om konsekvenserna av i hyreslagsliflningen infört sä kallat förhandlingsmonopol,

1975; 1762 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari föreslagits ati riksdagen beslutade anta av motionärerna föreslagen ändring i jordabalken (allmänna hyreslagen), innebärande att fordrad hyra skulle anses oskälig om den var "högre än" jämförelselägenheiernas i stället för - enligt gällande regler - "påtagligt högre än" hyran för motsvarande lägenheter, saml

1975:1781 av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m), vari - såvitt nu var i fråga - hemställts att riksdagen beslutade att i 48 !; jordabalken klart uttrycktes all en genom kommunala subventioner åstadkommen hyresnivå icke skulle bedömas såsom utgörande något riktmärke vid bruksvärdesprövningen vid fordrad hyra (yrkande 4).

Utskottet hemställde

1. att riksdagen skulle avslå motionen 1975:968,

2. att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1762,

3. att riksdagen skulle avslå molionen 1975:1781, yrkandet 4,

4. att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1753.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande hyresstopp av herr Claeson (vpk) som ansett att utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975:968 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanten anfört.

Nr 46

Onsdagen.den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

2. belräffande höjningsmarginalerna vid jämförelseprövning av hyror av herr Claeson (vpk) som ansett att utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill motionen 1975:1762 skulle anta av reservanten framlagt förslag till lag om ändring i jordabalken.

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

3. belräffande inverkan av kommunala subventioner på hyresnivån
av herrar Adolfsson (m) och Danell (m) som ansett att utskottet under
3 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975:1781, yrkandet 4, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

4. beträffande kollektivanslutning till hyresgästorganisation av herrar
Adolfsson (m) och Danell (m) som ansett att utskottet under 4 bort hem
ställa

att riksdagen med bifall till molionen 1975:1753 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

Fru OLSSON i Hölö (c):

Herr lalman! Del är inle så många månader sedan vi här i riksdagen diskuterade och fattade beslul om den framlida bostadspolitiken. Vi nådde då bred majoritet i de grundläggande frågorna, t. ex. angående bostadsbyggandets finansiering, vissa markfrågor och konkurrens i byggandet - frågor som är väsentliga för att vi skall kunna komma närmare vårt mål all avskaffa den trångboddhet som fortfarande finns och alt bryta de segregationstendenser som ocksä förekommer. Det beslut som vi då fattade hoppas jag skall leda fram till att alla människor inte bara skall ha tillgång lill en bra bostad ulan ocksä skall fä möjlighet all väfia just den boendeform som de önskar.

Jag har nämnt hur en bred majoritet här i riksdagen ville angripa problemen för att nå de bostadspolitiska målen. Jag tror naturligtvis alt de partier, moderaterna och vpk, som vart och elt från sina utgångspunkter anvisar andra lösningar har samma målsättning som majoriteten. De olika partiernas och grupperingarnas ståndpunkter har dock inle förändrats särskilt mycket sedan vi debatterade dessa frågor i december månad. Det har framgått av de motioner som väckts, vi har märkt del under de diskussioner som förts i utskottet och del återspeglas också i de utskottsbetänkanden som vi nu har att behandla.

Vi har bl. a. noterat att moderaterna fortfarande är motståndare till del s. k. markvillkoret, som vi beslöt införa i december månad, och i en moiion har yrkat att riksdagen skall ändra det fattade beslutet. Utskottet har helt naturligt inle kunnai gå med pä detta. Jag upprepar för min personliga del ungefär vad jag sade i höstas, nämligen att centern kommer att medverka lill alt positiva beslut fattas till förmån för alla förslag som motverkar markspekulalion. Vi ser beslutet om markvillkorel som en sådan positiv åtgärd, som bör kunna medverka till att vi av-dramatiserar den kommunala markdebalien.

Vpk å sin sida är otåligt över att vi när del gäller markvillkoret har en för läng övergångstid innan del kommer i full tillämpning. Vi finner det vara rimligt all när vi gör sädana här förändringar ocksä ha en relativt läng anpassningsperiod, vilket f ö. också flera remissinstanser påpekade under den remissbehandling som föregick förslaget och beslutet.

Även i vad gäller finansieringen är uppfattningarna naturligtvis oförändrade sedan december månad. Moderaterna vill all vi så småningom skall fä ett subvenlionsfritt länesystem, alltså inte riktigt nu med detsamma ulan efter en övergångsperiod.

Vpk återkommer lill kravet pä en låg och fast ränta ulan att tala om var man skall la pengarna lill den saken. Man kräver ocksä en tolalfinansiering, men här ligger det ett utredningsförslag, och i sådana fall hör det ju inte till den vanliga ordningen att ett utskott uttalar sig i någon riktning.

När vi i december debatterade bostäderna fanns det några frågor där Slörre grupper fördelade sig så jämnt på olika åsikter att vi måsle företa loltningar. Det gällde bl. a. förslag om alt läneunderlaget för småhus skulle motsvara pantvärdet och förslag om lånegränser för enskilt ägda enfamifishus. Här vann olika grupperingar var sin gäng, och det var väl ganska rättvist i en jämviktsriksdag. Det var alltså i december vi fattade de här besluten. I januari väckte de som hade förlorat i lottningen i resp. frågor nya motioner, och det kanske också var hell rimligt alt göra så.

När vi behandlade årets motioner i utskottet framstod det sä småningom en majorilel för all vi borde frysa dessa frågor och låta decemberbeslutet stå fast t. v.; beslul är naturiiglvis alllid sädana att de slår fast bara t. v. Majoriteten i utskottet har kommit fram lill det här beslulel om en frysning på grund av den korta tid som har förflutit och med lanke pä den ryckighet i besluten som skulle uppstå, om vi hade samma utdelning i-ett lotteri även i dag och vann i var sin fråga, men omvänt mot förra gången. Vi tycker inte att det skulle bidra till riksdagens anseende, och därför föreslår vi att del beslul som fattades i december skall ligga kvar.

När del gäller reglerna för låneunderlag för småhus var pressmeddelandet från bostadsdepartementet i går både glädjande och intressant -glädjande därför alt riksdagen i höst fär förslag om ändrade regler i enlighet med beslutet i december, vilka gör det möjligl för flera att väfia boendeform, och intressant därför att de nya reglerna vidgats till att gälla även småhus med hyres- och bostadsrätt. För det är väl sä man skall lyda pressmeddelandet, herr bosladsminister, att det gäller alla småhus - både egenägda och sådana som upplåts med hyres- och bostadsrätt? Jag ställer frågan därför att jag har hört i dag pä morgonen att pressmeddelandet har tolkats olika; det har sagts att de egenägda småhusen skulle vara undantagna och att några förslag beträffande dem inte skulle vara all vänta lill hösten. Själv läser jag budgetpropositionen tillsammans med pressmeddelandet så, att förslagen skulle gälla alla, men jag skulle vara glad om bostadsministern ville svara på den här frågan i dag för att undanröja de missförstånd som eventuellt kan råda.

Vi vel all bostadsbyggandet har haft en alltför ensidig inriktning under flera år och att detta har lett fram tillytt snabbt ökande av antalet outhyrda

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag t dl bostadsbyggande, m. m.

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

lägenheter. Om de lomma lägenheterna vore jämnt spridda över landet, skulle problemel vara betydligt mindre. Nu drabbas ju vissa kommuner myckel hårt. De flesta outhyrda lägenheterna finns i storstadsområdena.

Man kan fråga sig varför vissa kommuner har hamnat i den här situationen. Det finns väl flera orsaker lill det. Naturligtvis skall vi inte sticka under stol med all statsmakternas intentioner ibland har varit medverkande. Men del har också ibland varit en alltför optimistisk planering i kommunerna. Som jag tidigare sade har det även varit en alltför ensidig inriktning av byggandet. Givetvis kan det finnas andra skäl i en del kommuner. Man kan ha varit litet felunderrätlad om vad vissa industrier har haft för planer. När dessa planer inte förverkligats, har kommunerna ställ där med sina lomma lägenheter, och del har kanske då inte varit så mycket som kommunerna själva kunnat råda över.

Kommuner och bostadsföretag måste naturligtvis bära sitt stora ansvar för den situation som har uppstått. Men del är väl orimligt all de ensamma skall bära bördan. Även andra måste lill, och del är dä bara staten som här kan skjuta till medel. Redan 1972 skapades också möjlighet lill lån för all läcka hyresföriuster. Den långivningen är begränsad lill förluster för åren 1971-1974, men i budgetpropositionen föreslås nu all lån för täckande av hyresförluster ocksä skall kunna utgå för åren 1975 och 1976. Majoriteten i utskottet har inle haft någonting alt erinra mot detta.

Att bevifia hyresföriustlån är naturiiglvis inte någon långsiktig lösning. Del är angelägel att andra användningsformer blir möjliga i slörre utsträckning, liksom att man på allvar tar itu med problemel och försöker lägga fram nya och konkreta förslag. Därför får vi hoppas all den delegation av kommunalpolitiker som regeringen har tillsalt - eller kommer all tillsätta - ocksä skall vara utrustad med goda och realistiska förslag.

När det gäller framliden är det givelvis angelägel att planera räll och vara lyhörd för människors önskemål. Del är glädjande, tycker jag, att småhusandelen i nyproduktionen nu har stigit lill ell sä högt procenttal. Men det är också angelägel alt man planerar dessa småhusområden med lika mycket förutseende som andra områden. Risken är all man med för slora småhusområden får precis samma sterila mifiöer som vi har i vissa områden med flerfamifishus. Det är inte bara all säga att här skall vi bygga småhus. Del fordras här precis lika myckel planering för att det skall bli en god boendeform.

I propositionen 150 förra året föreslog bostadsminislern alt vissa bidrag skulle utgå för all förbättra befintliga mifiöer och att man då skulle prioritera områden med uthyrningssvårigheter. Hela utskottet hälsade naturligtvis della med lillfredsslällelse. Men en minoritet i utskottet, som jag tillhörde, tyckte att de aviserade bidragen var alltför blygsamma. Nu återkommer bostadsministern i budgetpropositionen med samma blygsamma belopp, 30 mifi. kr. Listan över vad dessa pengar skall räcka lill är emellertid fortfarande lika läng. Vad har då bosladsministern tänkt sig all man skall kunna använda de här pengarna till? Jo, bidrag skall kunna utgå för förbättring av traflksäkerhetsförhållandena, för ätgärder

som avser konstnärlig gestaltning, anordnande av mindre lokaler för hobbyverksamhet och samvaro, komplettering av boendeservice, förbättring av otillfredsställande ulemifiöer i syfte att tillgodose behov av lek, rekreation, motion, samvaro och andra fritidsaktiviteter. Slöd skulle ocksä utgå för att begränsa buller och luftföroreningar. Listan är läng och angelägen.

Vi som representerar minoriteten i utskottet anser att det är mycket angeläget att skapa möjligheter till förbättring av de mifiöer som det här är fråga om, och vi tycker det är missriktad sparsamhet alt vara så återhållsam med pengar som majoriteten är. Här gäller del också all göra områden med svåruthyrda lägenheter mer attraktiva och all på det sättet också minska hyresförlusterna.

Jag är övertygad om att alla inser angelägenheten av att åtgärder vidtas, men vi som reserverat oss prioriterar tydligen detta litet mer än majoriteten gör.

Avslutningsvis vill jag uttala min lillfredsslällelse med alt del råder sä stor enighet om bostadspolitiken som fallet är f n. Det är väldigt angeläget att del gör del, för frågan är så viktig för alla människor att politikerna verkligen måsle samla sig för att nå samförståndslösningar, liksom del är synnerligen vikligl att politikerna blir ännu mer lyhörda för människors önskemål och planerar och beslutar i största möjliga utsträckning just enligt dessa önskemål.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill de reservationer där milt namn återfinns och i övrigl bifall lill utskottets hemställan.

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Hen WENNERFORS (m):

Herr talman! Det har gått drygt ell kvartal sedan den svenska bostadspolitiken var föremål för en genomgripande omprövning av riksdagen, och dagens debatt kommer väl att påverkas en hel del av de beslut som fattades i december. Flera av de frågor som tilldrog sig del största intresset i decemberdeballen kommer förmodligen att ta elt mindre antal debattminuler i anspråk nu. Ståndpunkterna är i huvudsak desamma om man undantar den ovanliga kohandel som har förekommit i anslutning lill utskottsbehandlingen på elt par punkter.

Vi moderater har förnyat våra krav i våra moiioner, vilka sedan har föfits upp i reservationer lill civilutskoltets belänkande nr 7. Och lät mig redan nu, herr talman, få yrka bifall lill de reservationer där herr Adolfsson, herr Danell eller jag själv står antecknade.

Ståndpunkterna är desamma, framhöll jag nyss, vilket skulle kunna vara skäl lill etl ganska kort inlägg. Emellertid utgörs en inte sä liten del av den politiska processen av ett ständigt upprepande av ståndpunkter och budskap. För oss som agerar i debatten kan den upplevas som en smula fiaiig ibland - för dem som mera sporadiskt lyssnar till oss politiker kan ett för oss utfiaiat argumeni upplevas som en nyhet och ibland t. o. m. som en överraskande nyhet. Inle minst pä bostadspolitikens område är det viktigt att debatten hälls sä levande som möjligt. Dels finner mänga

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

bostadspolitiken vara ganska svårbegriplig, dels utgör den förda bostadspolitiken under 20-30 är etl exempel pä vad som sker då socialism omsätts i praktisk verklighet.

Jag känner ett alldeles särskilt starkt behov av att understryka moderata samlingspartiets principiella uppfattning. I motsats till bostadssocialismens företrädare anser vi det vara självklart att människornas önskemål och behov skall styra bostadsproduktionen. I det genomreglerade och låsta planhushällningssamhället tvingas socialisterna ta till gallup, enkätundersökningar eller dä och då återkommande och ytterst kostnadskrävande folk- och bostadsräkningar. Sådana metoder vill vi la avstånd frän. Vi förordar valfrihet, en fri marknad. Det är vägen att nä målet. Delta mål kan uttryckas på mänga sätt, t. ex. sä som bostadsstyrelsen har gjort, nämligen att hela befolkningen skall beredas sunda, rymliga, välplanerade och ändamålsenligt utrustade bosläder av god kvalitet lill skäliga kostnader.

Av flera orsaker vill jag här särskilt peka på reservationen 3, som berör frågan om andelen småhus. I ett samhälle som bygger på valfrihet skall de människor som vill bo i småhus också få göra det. För oss moderater är detta en självklarhet. Tyvärr har regeringspartiet under de gångna åren visat elt ganska ringa intresse för smähusboendet. År efter år har vi från värt håll drivit kravet att andelen småhus i nyproduktionen borde vara avsevärt större. Vi har visat pä ett stort antal länder i värt grannskap där man har låtit människornas egna önskemål och behov styra bostadsproduktionen och där andelen småhus har varit avsevärt större. När vär andel småhus tidigare har legat pä 30 96 har den i flera andra länder legat på 50-60 96.

Men, herr talman, opposition lönar sig trots allt. För några är sedan gjorde regeringen reträtt ocksä på bostadspolitikens område -jag ser att bostadsministern nu småler, och det gläder mig - och de senasie åren har man mer eller mindre motvilligt insett att människorna måste få bo som de själva önskar. På s. 16 i utskottets betänkande kan kammarens ledamöter sålunda finna uppgiften att smähusandelen för under 1974 påböriade lägenheter var 66 96.

I vår reservation har vi emellertid ansett det vara viktigt att uttala, alt man nu inte enbart skall beakta den aktuella efterfrågan utan ocksä la hänsyn till det tidigare kravet att det totala bostadsbeståndet skall anpassas lill efterfrågan. Alt vi särskilt understryker detta och att vi i reservationerna II och 12 saml i det särskilda yttrandet nr 1 ytteriigare pekar på ätgärder som kan göra del lättare för människor, inte minst för unga famifier, att förverkliga önskemålet om ett egethem kan också ses mot bakgrund av de röster på den politiska vänsterkanten som nu blir alltmer högfiudda. Kommunisterna ägnar sålunda sitt huvudsakliga intresse ät flerfamifishusprogram och ål de kollekliva boendeformerna. Och frän de unga i regeringspartiet ropar man nu: Stoppa småhusraseriet! Ja, frän barn och fulla skall man höra sanningen, säger ett gammalt talesätt. Hur är det, herr Bergman och ni andra som representerar den

äldre generationen i regeringspartiet, är det egentligen era ungdomar i partiet som vågar uttala regeringspartiets verkliga uppfattning om människornas önskan all bo i ell egethem?

Efterkrigstidens bostadsproduktion uppvisar två motsägelsefulla drag. Det ena utgörs av en imponerande nyproduktion, som har lett lill en väsentligt högre bostadsstandard och lill en betydande förnyelse av bostadsbeståndet. Det andra utgörs av en bostadsmifiö, som upplevs så steril och mifiömässigl oacceptabel att människorna lar avstånd från den, och av en kostnadsutveckling som har gått så långt alt människor genom öppet köpmotständ vägrar att accepiera erbjudna lägenheter. För alla dem som har varit och är engagerade i produktion och förvaltning av bostäder, t. ex. byggledare, tekniker och byggnadsarbetare, ler sig också resultaten besvärande, eftersom deras yrkesskicklighet och förmåga orättvist blir ifrågasatt. Men man skall samtidigt väga in all resultaten också beror på del sätt på vilket politiken har utformats. Inget annat samhällsområde har blivit så politiskt styrt, så bundet och reglerat som just bostadspolitiken. På inget annat samhällsområde har den socialistiska politiken gäll sä långt, fört med sig en sä förödande byråkrati och delafireglering.

I civilutskottels betänkande nr 7 redovisas nu resultaten av de socialistiska experimenten. Utskottet har således behandlat departementschefens förslag att riksdagen skulle medge att lån för läckande av hyresföriuster får utgå även för sädana förluster som uppkommer under åren 1975 och 1976, och man går vidare med principen att också efterge lån.

Utskottets majoritet säger ja till della. Alt centerpartiets och folkpartiets representanter accepterar denna fortsatta långivning och framför allt eftergifterna av hyresförlustlån liksom förslaget om täckning av förluster som belöper pä de s. k. minoriletsinlressenterna förvånar mig. Visst har ni väckt motioner i anslutning till dessa frågor, men varför har ni inle föfil upp dem? Ni kunde ha markerat er syn pä resultaten av de socialistiska experimenten på något sätt, t. ex. genom ett särskilt yttrande, om det nu inte gick all vara med pä vär reservation. Alt socialdemokraterna och den ende kommunisten i utskottet tillstyrkt förslaget är mera förståeligt; sä här rättar man till misslag i ell socialistiskt samhälle, dvs. skattebetalarna fär betala.

Vad kostar det dä skattebetalarna? Är det här verkligen någonting alt bråka om? Kammarens ledamöter kan själva pä s. 12 1 beiänkandel konstatera att antalet lomma lägenheter i september 1974 var ca 26 000. Av dessa fanns drygt 24 000 i de allmännyttiga och de kooperativa företagens fasligheter. Av tabellen på s. 13 framgår det all hyresförlusterna inte var så små precis. De har ocksä ökat under de senare åren. 1971 bevifiades lånebelopp om 29,8 mifioner, 1972 bevifiades 91,7 mifioner och 1973 bevifiades 146 mifioner.

Men att bevifia län är väl inte sä farligt? Man får ju så småningom igen pengarna, och under låneliden uppbärs väl marknadsränta? Fär jag då be kammarens ledamöter att lilla närmare pä en rad milt på s. 13.

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Av den framgår all t. o. m. december 1974 har län för 48 mifi. kr. efterskänkts. Del framgår ocksä alt låntagare med lån omfattande 131 mifi. kr. bevifials räniefrihet.

I oktober 1974 låg i kanslihuset många ansökningar om eftergift av hyresförlustlån. Jag lämnade i en interpellation några uppgifter om del, och jag kan upprepa dem nu. Göteborgs stads bostads AB begärde eftergift för ett län pä 38 mifioner, Stiftelsen Hyresbostäder i Norrköping för 9 mifioner. Stiftelsen Boräshem för 2,4 mifioner, ytteriigare ett Göteborgsföretag, nämligen AB Göleborgshem, begärde eftergift för 31 mifioner och Malmö kommunala bostadsaktiebolag för 10,6 mifioner.

Detta leder fram till frågan; Hur är det egentligen ställt med ekonomin i de allmännyttiga bostadsföretagen? Hur sköts de? Hur har styrelseledamöterna egentligen skött sina uppgifter under alla dessa år?

Ekonomin i elt mycket stort antal av dessa företag har under de senaste tre fyra åren undergått en radikal och katastrofal förändring. Mänga förelag har alltmer ökade föriuster och en mycket besvärande likvidiletssiluation. Den väsentligaste orsaken lill den snabba försämringen är det starkt ökade antalet tomma lägenheter. Då förelagens eget kapital endast uppgår till I 96 av produktionskostnaden och företagen oftast inte har några som helst fonder eller annat eget kapital, uppkommer snabbt vid ett relativt stort antal lomma lägenheter ett sådant balanserat underskott, alt förelag i bolagsform kan tvingas upprätta likvidalionsbalansräkning. Då företaget således inle har något reservkapital och i sina hyreskalkyler haft principen självkostnadstäckning vid full uthyrning, blir också likviditeten mycket ansträngd.

Men del är inle - även om man kan tro det - de lomma lägenheterna som har försatt de allmännyttiga förelagen i ell svårt ekonomiskt läge. Företagen har i sina förhandlingar med hyresgästföreningarna inte lyckats erhålla full kompensation för de ständigt ökade driftkostnaderna. Hyresgäströrelsen har genom lagstiftningen fält en alltmer ökad makt, och inom dessa led böfiar en allt radikalare falang göra sig märkbar. Man vägrar att accepiera någon som helst hyreshöjning, man hävdar alt samhället skall la pä sig mer och mer kostnader.

Ytterligare en orsak lill del försämrade ekonomiska läget är att företagen tidigare åkt snålskjuts pä nyproduktionen. De har, kanske både medvetet och omedvetet, vältrat över en hel del kostnader pä nyproduktionen. När nu nyproduktionen skärs ned radikall i de allmännyttiga förelagen står företagen med en alltför stor adminislrationsapparal.

Många av de här företagen har således levt på konstgjord andning under de senaste åren. Likviditetsmässigt har företagen fält ell tillskott genom hyresförlusllånen, men observera all hyresförlustlänen ju inte påverkar resultatet, utan de är enbart en likvidilelsförslärkning. Så tillkom rätten att avskriva dessa hyresförlustlän, och därigenom förbättrades resultaten. Men det innebär samtidigt en synnerligen kraftig påfrestning pä de kommuner som ansvarar för de allmännyttiga företagen, eftersom i förutsättningarna för avskrivning ingår att kommunerna skall slå för

omkring hälften.

Som jag tidigare nämnde är det risk för att mänga förelag har en sådan hyressättning i dag att de inte ens med full uthyrning får kostnadsläckning. Vad gör man dä? För att klara likviditeten har man begärt anstånd med räntor och amorteringar. Det tycks vara ganska vanligt all bosiadsslyrelsen bevifiar ett halvårs uppskov med räntor och amortering pä bostadslånen, och pä så sätt rullar dessa bostadsföretag stora skulder framför sig. Det tycks ocksä vara vanligt att förelagen skjuter pä betalningen av räkningar från kommunen i vad gäller renhållning, vatten osv. Detta påverkar försläs även kommunens likviditet.

Vilka åtgärder kan då vidtas?

Som nämnts söker förelag med stort antal lomma lägenheter klara sig genom all fä hyresföriustlån, som man sedan begär avskrivning av. Eftersom kommunerna tillskjuter viss del, blir della en kraftig belastning på den kommunala ekonomin, vilket drabbar samtliga skattebetalare. Som exempel kan nämnas att det för Göteborgs del innebär ca 50 öre per skattekrona och är.

Ett annat alternativ vore alt låta förelagen gå i likvidation och konkurs. Hur'skulle detta komma att påverka kommunens ekonomi? I de flesta fall har kommunen tecknat kommunal borgen för det statliga bostadslånet. Vid en konkurs är bosiadsslyrelsen och länsbostadsnämnderna skyldiga all bevaka sin fordran, och i de flesta fall torde del vara sannolikt alt bosiadsslyrelsen får överta fastigheten. Om bostadsstyrelsen således skulle ropa in fastigheterna kan styrelsen sedan kräva kommunen pä inlösen av det statliga bostadslånet. Detta innebär för I 000 lägenheter ca 25-30 mifioner. Samtidigt skall vi vela alt 1 000 tomma lägenheter innebär etl hyresbortfall pä ca 8 mifi. kr. per är. Om staten genom att avskriva hyresförlusllånen står för någonting mellan 3 och 4 mifi. kr. och kommunen står för mellan 4 och 5 mifi. kr. skall del ställas i relation lill engängsinsalsen på 25-30 mifi. kr.

Del har också diskuterats alt man skall försöka förbättra uthyrningen genom en sänkning av hyrorna. Jag tror alt hyrans storlek har en ganska underordnad betydelse. Den väsentliga orsaken lill det slora antalet tomma lägenheter i vissa områden är dels lägenheternas utformning, dels och kanske framför allt bostadsområdets karaktär och inle minst det rykte som området har. Men då huvudparten av hyresgästerna nu har bostadsbidrag skulle en hyressänkning inte innebära någon väsentlig förändring av neitoboendekostnaden.

Vissa områden torde del finnas förutsättningar att göra mer attraktiva, och försök i den riktningen pågår också. På det sättet kan man höja områdets status. Ell radikalt och lill synes kanske utopiskt alternativ vore att genom omplacering av hyresgästerna tömma vissa fastigheter och riva dem. Jag läste i Expressen fören lid sedan all t. o. m. ordföranden i Göteborgs hyresgästförening ropade ut att man skulle riva husen med de omoderna lägenheterna i Göteborgs innerstad och flytta ul de 4 000 människor som bor i där lill de tomma lägenheterna utanför staden.

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

6 Riksdagens protokoll 1975. Nr 45-47

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Trots all detta förefaller en smula verklighetsfrämmande kanske det ändå inle skulle skada att räkna ut vad de ekonomiska konsekvenserna av en åtgärd av del slaget skulle bli. Göteborg med dess mänga tomma lägenheter i ytterområdena ligger kanske bra till för del räkneexperi-meniet.

Om man alltså hittar ett begränsat område med ca 1 000 lägenheter som helt skulle kunna tömmas, kan man tänka sig all dessa fastigheter rivs, och ersätts med småhus i stället. Markexploateringen är redan gjord, serviceanläggningarna finns. Det enda markarbele som skulle behöva göras är kanske matargator o. d. Hur många småhus kan man få in på det här markområdet? Vilket pris måste varie tomt betinga för all man skall kunna lösa länen i de fastigheter som rivs? Vilken subvention blir nödvändig per tomt för att man skall fä ett acceptabelt tomtpris? Och hur ställer sig dessa subventioner i förhållande lill exempelvis 1 000 tomma lägenheter under en femårsperiod? Vi vet att de kostar 8 mifi. kr. per är i hyresförlust, och multiplicerar vi den siffran med fem kommer vi alltså upp lill 40 mifi. kr.

Herr lalman! Den förda bostadspolitiken har verkligen skapat väldiga problem. Del går an så länge skattebetalarna håller tyst och betalar politikernas misstag.

I utskottet har behandlats ytterligare ell förslag för att klara av misstagen som drabbar just skattebetalarna i de berörda kommunerna. Jag tänker på del förslag som bostadsminislern har fört fram i proposiiionen 15. Frågan gäller de allmännyttiga bostadsföretag som ägs av kommunen och en, som man kallar del, minoritetsintressent. En sådan kan vara exempelvis Riksbyggen eller ett byggföretag. Och så frågar man sig: Hur skall föriuslerna fördelas mellan ägarna? Det naturiiga vore att ägan-dedelen avgjorde fördelningen. Nej, säger bostadsminislern och utskotlsmajorilelen. Riksbyggen eller det enskilda byggföretaget har inte engagerat sig med vinstsyfte ulan med syftet all dela med sig av sina kunskaper och erfarenheter. Och så anser man alt skattebetalarna i kommunen skall slå för även denna del.

I reservationen 14 framhåller vi all det inle finns några "skäl all främja ytteriigare möjligheter all med skattemedel döfia misslag hos de s. k. allmännyttiga bostadsföretagen".

Herr lalman! Den bostadspolitiska debatten måste hällas levande, anförde jag för en stund sedan. Jag pekade på några skäl härtill. Jag är ganska övertygad om att vi också utan dessa skäl inte skall behöva konstruera några debattämnen på detta område. Den bostadspolitik som i dag förs är räll lika den som tidigare har förts - tyvärr, herr bostadsminister. Del garanterar att,den bostadspolitiska debatten även i fortsättningen kommer all vara tämligen intensiv.

Hen STRÖMBERG i Botkyrka (fp);

Herr talman! Bostadssektorn upptar en stor del av samhällets produktionskapacitet. Mänga människor är för sitt levebröd beroende av bo-

stadsproduktionen. Genom länga rader av underieverantörer sprider sig volymförändringar i bostadsproduktionen till en rad branscher. Vissa områden kan påverkas mycket snabbi, medan andra får en längre omställningsperiod.

Bland dem som behöver en ganska läng tidsperiod för att möta förändringar är kommunerna. Ofta har man bundit upp en tilltänkt produktion genom olika investeringar och redan fattade beslul.

Bostadssektorn är tung och svär att manövrera. Den som vill se snabba resultat av ändrade önskemål frän konsumenterna eller av politiska beslut blir nog lätt besviken. I allmänhet får man blicka över en något större tidsperiod, men dä kan man i gengäld ofta tydligt se vad som hänt.

De stora bostadspolitiska beslul riksdagen fattade i december förra året får antagligen viktiga konsekvenser. Hur utfallet slutligen blir kan vi se först i ell längre perspektiv. Härtill kommer att viktiga frågor fortfarande ligger under utredning.

Om det i årets bostadsdebatt kanske inle finns lika myckel bränsle som tidigare år,'betyder inte della alt frågeställningarna har förlorat i värde, utan endast all man i flera fall velat skaffa sig ett längre perspektiv för all se effekten av redan vidtagna åtgärder.

Ett par stora förändringar i produktionen kan vi dock se. Det totala byggandet har sjunkit samtidigt som andelen småhus starkt ökat. Ett gammall krav frän folkpartiet om ökad andel småhus har därigenom uppfyllts. Målsättningen måste vara att valet av boendeform blir konsumentens sak.

Kommunerna har ett avgörande inflytande över bostadsplanering och bostadsbyggande. När man nu på en del håll har fält svårigheter med outhyrda lägenheter, finns det här och var tendenser att dra ner bostadsbyggandet på en så låg nivå att vi i framtiden riskerar en ny bostadsbrist. Många människor bor fortfarande både trångt och omodernt. Från sociala synpunkter måste vi ge dem bättre förhållanden. Viktigt är här att kommunerna håller uppe sin planering på en realistisk nivå.

En viktig del av bostadsdebatten under den senaste liden har gällt de tomma lägenheterna. Herr Wennerfors ägnade en stor del av sitt anförande ät detta problem. En situation har uppställ som ingen väntat och fä varit rustade att möta. En del företag har drabbats mycket hårt och har stått eller står inför en nästan omöjlig ekonomisk situation. Om orsakerna ar det lätt att tvista. Mera angelägel är att dels söka klara upp situationen, dels försöka dra lärdomar för framliden.

De företag och kommuner som har lomma lägenheter gör slora ansträngningar förall komma lill rätta med situationen, (storstadsområdena har antalet påböriade lägenheter i flerfamifishus starkt minskat. Detta är en konsekvens av ulhyrningssiluationen.

Utskollet har godtagit regeringens förslag om hyresförlustlän och eftergift av sådana. I proposiiionen förekommer vidare ell par förslag som avser att begränsa hyresförlusterna. Det medgivande som lämnas till att bostäder temporärt ulnylfias som lokaler även av den art som inte kan

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

räknas in i låneunderlaget bör enligt min uppfattning få en generös tolkning. Den aviserade särskilda delegation som skall se över uthyrnings-situationen i områden med mänga tomma lägenheter fär en viktig funktion.

I ett pressmeddelande i går kväll fick vi veta alt regeringen nu uppfyller riksdagens beställning och sammanför läneunderiag och panlvärde för småhus. Della fär stor betydelse för alla småhus, oberoende av upplåtelseform. Jag ansluter mig här lill den tolkning av pressmeddelandet som utskottets ordförande gjorde. Även ändringarna i fråga om bostadslänen till flerfamifishus och tidpunkten från vilken de garanterade räntesatserna skall tillämpas är viktiga. Alla dessa tre förändringar bidrar till all pressa boendekostnaderna.

I fråga om valfriheten mellan tomträtt och äganderätt har del rått oenighet i utskottet. Utöver majorilelsskrivningen och det särskilda yttrandet vill jag för min del föra fram en synpunkt. Det är kommunen som skall väfia om den vill säfia mark eller upplåta marken med tomträtt. En rad faktorer påverkar kommunen, t. ex. förväntad markvärdesstegring och behovet av planeringsfrihet. Men tyvärr kan kommuner tvingas säfia uteslutande därför att de har ett pressat ekonomiskt läge. De län kommunerna får tenderar att bli allt kortare, räntan är hög, och sä kan mark-kostnaderna bli så slora att man tvingas säfia även om andra skäl talat för tomträtt. Del finns tecken som tyder på att denna situation kan bli allt vanligare. Finansministern har etl alldeles eget recept för hur problemen skall lösas. Han vill säfia mark. Till vem vel vi ej! Men delta problem kan bli besvärligt, och det finns all anledning att departementet noga följer utvecklingen.

Bostadsstyrelsen har föreslagit en uppjustering av inkomsigränserna för vissa förbättringslån. I propositionen går man ungefär halvvägs. Vi anser här att man bör föfia bostadsstyrelsen och har också fört fram della i en reservation.

I december förra året höjdes lånegränserna för både bostadsrätt och småhus. Genom alt läneunderlag och pantvärde nu sammanförs blir situationen än bättre. I fråga om småhus kan dock fortfarande den egna insatsen bli betungande för barnfamifier och låginkomsttagare. Vi anser det därför rimligt alt man, för att ge de ekonomiskt svagaste grupperna möjlighet alt väfia ett småhus, söker åstadkomma ett system som underlättar finansieringen av kontantinsatsen.

I värt land har vi drivit konsumentupplysningen långt. Vid allt fler köp har vi hjälp av en varudeklaration. Men inte när vi i en eller annan form skaffar oss en bostad. Då om någon gång behövde konsumenten hjälp. Bostaden är långt viktigare än de flesta andra köp. Bosiadsslyrelsen har lagl förslag. Det är obegripligt att vi ännu ej fått elt förslag från regeringen.

Som tidigare påpekats var en av de viktiga förändringarna i december 1974 att lånegränserna höjdes för småhus och bostadsrätt. Däremot höjdes inte lånegränsen för enskilt ägda flerfamifishus. Detta har lett till en

omöjlig konkurrenssituation mellan olika byggherrekategorier. Till sist är del den boende som drabbas. Resultatet kan ocksä bli all del inte byggs flerfamifishus i enskild regi, men då bortfaller ocksä en konkurrensfaktor. Det borde nu vara dags för regeringen att acceptera en höjning av länegränserna för flerfamifishus i enskild regi. De allmännyttiga förelagen kommer ändå genom sin 100-procenliga belåning all ha ett klart övertag. Statens kostnad för en sådan åtgärd torde endast röra sig om något tiotal mifioner kronor.

Civilulskottet handlägger inte frågor om taxering av landels bostadsfastigheler. Inle heller är det frän strikt riksdagssynpunkt sä, all effekterna av den omtaxering som nyligen ägt rum hör hemma under denna bostadsdebatt. Men kraftiga stegringar av taxeringsvärdena får i vissa fall så stora ekonomiska konsekvenser för de boende att del i hög grad blir en bostadspolitisk fråga. Starkt ökade boendekostnader utan höjd standard är inte en acceptabel utveckling. Det är ocksä ytterst beklagligt när delta ser ul all drabba barnfamifier eller famifier med låga inkomster.

Taxeringshöjningarna tycks för småhus ha blivit betydligt högre än skattemyndigheterna räknat med. Orsaken ligger i själva mekanismen. Taxeringen bygger pä marknadsvärdet. Särskilt i storstadsområdena har länge förts en bostadspolitik som prioriterat flerfamifishus. Andelen småhus har varit låg - alltför låg. Folkpartiet har länge påtalat detta både i riksdagen och i kommunala församlingar. Efterfrågan pä småhus har varit slor. Utbudet däremot litet. Sä har köparen fält betala inle vad huset är värt utan det pris som drivits fram av efterfrågan, dvs. av den felaktiga bostadspolitiken. På detta alltför höga pris grundas nu de nya taxeringsvärdena pä småhus. I t. ex. storstadsområdena tvingas nu de som bor i småhus att ofta betala ett högre pris för sitt hus än som är befogat, och som en föfid av detta hotas de av en extraskatt. Den felaktigt förda bostadspolitiken drabbar dessa människor dubbelt.

Självklart måste grundavdrag och skallegränser justeras även med hänsyn lill den situation som uppkommit i storstadsområdena. Finansministern kan inle krypa bakom siffror som säger alt en liten höjning av den nedre skattegränsen jämte en justering av grundavdraget skulle klara upp situationen för flertalet småhusägare.

Barnfamifier i storstadsområdena kan om det inte sker justeringar av skattegränserna, som står i relation lill taxeringshöjningarna, hamna i en helt omöjlig situation, och detta utan eget förvållande. De kan fä en straffskalt som de inle räknade med när de köpte husel. Det är väl ändå inle så all en småhusägare som bor i Stockholms-, Göteborgs- eller Malmöområdet skall ha denna extra straffskall?

Enligt folkpartiels uppfattning skall människor kunna väfia sin boendeform. Småhus skall vara en möjlig boendeform även för barnfamifier och låginkomsttagare. Bostadsminislern har uttalat sig i samma riktning. Men finansminister Sträng tycks endast se småhusen som en ny skattekälla. Del är knappast en social bostadspolitik.

I gårdagens pressmeddelande fick vi också vela all regeringen länker

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

dels höja det s. k. villaavdragel från 500 kr. till 800 kr., dels höja inkomstgränsen för den 2-procenliga intäktsberäkningen från 150 000 kr. lill 180 000 kr.

Höjningen av inkomstgränsen motsvarar 20 96. Härtill skall då läggas de 300 kronorna på villaavdragel. I de områden, t. ex. storstäderna, där man fått en laxeringshöjning på 40 96 ger inle regeringens justeringar full kompensation för smähusägarna. Fortfarande kvarstår risken att t. ex. barnfamifier fär en svär höjning av boendekostnaderna. Jag anser därför alt del finns starka skäl för del frän folkpartiet framförda kravet på en nedre gräns vid 200 000 kr.

Vi fick kännedom om regeringens förslag i går kväll. Självklart vill vi nu ha lid att räkna igendm konsekvenserna och återkomma vid den riksdagsbehandling som föfier.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 10 b, 12, 15 och 19 vid civilutskottels betänkande nr 7 och i övrigl lill utskottets förslag.

Hen CLAESON (vpk):

Herr talman! Alltsedan regeringen hösten 1974 lade fram sin proposition nr 150, Riktlinjer för bostadspolitiken m. m., har det pågätt en livlig debatt framför allt bland hyresgästerna och deras organisationer om innehållet i propositionen och riksdagens beslut i december förra året. En del av dessa diskussioner har visat att det råder en stor tveksamhet om huruvida man kan lita pä att socialdemokratin och regeringen verkligen vill föra en riktig social bostadspolitik och ta strid med profitintressena pä bostadsmarknaden.

Praktiskt tagel full enighet har rått om att innehållet i proposilion och riksdagsbeslut på intet sätt motsvarade förväntningarna om en ny bostadspolitik. Ganska snart kom därför ocksä diskussionerna att handla om det man kallar för den andra etappen eller det andra steget, dvs. ett steg som dä inte bara skall ge en temporär minskning av ökningslakten för hyreshöjningarna eller tills vidare förhindra hyreshöjningar, utan ocksä åstadkomma sänkningar.

Förslagen i regeringens proposilion, som nu behandlas i civilutskoltets betänkande nr 7, innebär inget sådant andra steg ulan snarare en marsch på stället. Något annat var väl heller inte att vänta sä kort tid efter proposiiionen 150, även om mänga hade hoppals att det stora missnöje som då kom lill uttryck över en del av förslagen skulle ha resulterat i flera olika förbättringar. Tyvärr har civilutskottels majoritet nu avstyrkt en rad motioner från vänsterpartiet kommunisterna, motioner med förslag som, om de bifölls, skulle vara ett rejält steg på vägen mol en ny, bättre bostadspolitik.

Bostadskostnaderna fortsätter all öka år från är, t. o. m. mer än livsmedelspriserna och betydligt mer än konsumentprisindex. De höga hyrorna ärell allvarligt socialt problem. Låginkomsttagarna drabbas hårdast, och att höjd hyra innebär detsamma som sänkt lön fär många erfara i dessa dagar. För alt inte levnadsstandarden skall sänkas måste ökade

hyror kompenseras med höjd lön. Mänga lönarbetare, som fått hyreshöjning med 10 kr. per kvadratmeter, måste för all klara den högre hyran få omkring 1 kr. i limmen i höjd lön, eller annoriunda ullryckl; en höjning av hyran med 10 kr. per kvadratmeter kan för deras del innebära en löneminskning med 1 kr. per timme.

Nya hyreshöjningskrav reses ständigt frän fastighetsägarna, inte minst inför slopandet av hyresregleringen. Höjningar av kommunala taxor och avgifter sker, som innebär ätt kommuner bakvägen beskattar hyresgästerna. En allt slörre del av den totala hyran utgörs av bränslekoslnader. De slora privata ofiebolagen lägger beslag på en del av hyresgäslei"nas pengar. Det behövs statliga ingrepp över energiförsöriningen i alla dess former för alt pressa priserna och därmed också boendekostnaderna.

Herr lalman! Det finns mycket slora grupper av människor som bor dåligt och trängt och som det är nödvändigt att snabbi förbättra bo-endeförhällandena för. Ett omfattande bostadsbyggande måste genomföras för att avskaffa allfiämt rådande trångboddhet, de omoderna och dåliga bostäderna, den öppna och dolda bostadsbristen. Outhyrda lägenheter är inget bevis för all allt är väl beställt belräffande vär bostadsstandard. De är i stället bevis för alltför höga hyror, för felplanering av bostadsområden och lägenheter, för skattemässiga olikheter mellan upplåtelseformer.

Så länge vi har en bostadspolitik som inte sänker boendekostnaderna, så länge vi inte får en avgjort bättre planering av bostadsområden och lägenheter, så länge vi inte fär större ekonomisk rättvisa mellan olika upplåtelseformer, är det nödvändigt all samhället tar det ekonomiska ansvaret för de outhyrda lägenheterna och en ordentlig lägenhelsreserv. Vänsterpartiet kommunisterna anser att lånen för läckande av hyresförluster måsle avskrivas och kostnaderna inle läggas vare sig pä dagens eller morgondagens hyresbetalare. Ell sådant stöd kan inle begränsas till den lid som varit utan måste kunna ges också för framtiden. De lediga lägenheterna borde f ö. upplåtas åt dem som nu bor i trånga och dåliga bosläder, lill en betydligt lägre hyra än som nu begärs.

Produktionskostnaderna för våra bostäder är för höga. Höga räntor under byggnadstiden och på bostadslånen, markvärdestegring och markspekulation, monopoliseringen av byggnadsmalerialindustrin, byggföretagens och privata hyresvärdars vinster och spekulation i handel med hyresfastigheter är hell avgörande orsaker lill de höga hyrorna. De allmännyttiga bostadsföretagen ägs och styrs av kommunerna och skall drivas utan enskilt vinstintresse. Del innebär alt man har befriat sig från vinslen men bara i sisla ledet - förvaltningen. För alla tidigare led, från råvaror lill färdigt hus, gäller nästan exakt samma förhållanden som för privatägda hus. Markspekulanter, byggmaleriallillverkare, byggmästare och banker gör slora vinster också på de "allmännyttiga" husen. Hyrorna där är ofta lika höga eller obetydligt lägre än i de privata fastigheterna.

Man kan inte lösa dessa problem med högre bostadstillägg eller olika

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

subventioner. Kampen mol de höga hyrorna måsle föras mot storbanker och storbyggmästare, mol markspekulanler och byggämnesmonopol. Hyrorna måste sänkas på profilens bekostnad -genom samhällsingripanden då det gäller kapital, mark, byggmaterial, det privata byggandet och de privata flerfamifishusen. Man måste alltså angripa orsakerna till situationen på bostadsmarknaden, inte som nu i huvudsak bara verkningarna av den spekulation som pågår.

Fastighetsägarnas intresse av all erhålla slora vinster på sitt kapital kan inle fä vara viktigare än hyresgästernas intresse av rimliga hyror och bestämmanderätt över sina boendeförhållanden. Del är ju hyresgästerna som med hyrorna betalar vad det kostar all bygga, underhålla och sköta husen, och del borde därför vara hyresgästerna som skall ha del avgörande inflytandet över sina bosläder.

Herr lalman! Efter avvecklingen av hyresregleringslagen kommer ell bruksvärdessyslem att gälla för alla bostadshyror enligt regler som finns i hyreslagen. Enligt bruksvärdessyslemel skall den hyra som hyresvärden fordrar godtas om den inte är oskälig. Anser hyresgästerna att hyran är för hög måste de begära prövning av hyrans skälighet hos hyresnämnden. Den hyra värden fordrar skall anses oskälig om den påtagligt överstiger hyran för lägenheter med motsvarande bruksvärde. Vid bedömningen av bruksvärdet skall bortses frän lägenhetens produktions-, drifls-och förvaltningskostnader. I stället skall sådant som lägenhetens storlek, modernitetsgrad, reparalionsslandard och läge inom husel inverka. Centralt läge, bra kommunikationer, närheten till busstation eller tunnelbana, daghem, parker och serviceinrättningar skall också påverka bruksvärdet. På så sätt ges fastighetsägarna rätt att ta ut hyreshöjningar för samhällsinvesteringar som hyresgästerna själva betalat pä skatten. Man får så att säga dubbla avgifter: en på hyran och en pä skatten. Hyreslagens regler om bruksvärdering ger utrymme för en prisskruv uppåt av den hyresnivå som bestäms vid jämförelseprövningar och tillämpningen av den s. k. spärregeln. Hyreshöjningar kan ske med hänvisning lill de högsta hyrorna i ell jämförelsematerial - ja, också dessa hyror kan fär översligas bara de inle är "påtagligt" högre.

Del är mot bakgrunden av den situation och de förhållanden jag här något försökt all beskriva som vi från vpk har väckt en rad moiioner och ställt olika förslag, av vilka de flesta nu behandlas i betänkandena nr 7 och 8 frän civilulskottet. I avvaktan på en bättre hyreslagsliftning och på mera effektiva åtgärder beträffande finansieringsvillkoren och för att göra slut pä profilinlressena och spekulationen i människornas bostadsbehov har vi upprepat värt krav på ell hyresstopp för alla hyresbostäder. Vi har ocksä upprepat tidigare krav pä en statlig bostadsbank för lån till bostäder och föfidinvesteringar, med låg och fast ränta. För kapitalet lill en sådan bosladsbank skall inte bara AP-fonderna tas i anspråk, ulan även affärsbanker, försäkringsbolag och andra kreditinstitut måsle givetvis medverka.

Vpk kräver vidare att markspekulalionen stoppas och att endasl sam-

hällsägd mark får sladsplaneläggas, att bestämmelserna för markvillkorel skärps, att anslagen ökas lill kommunernas markförvärv och all markupplåtelse endasl skall ske med tomträtt. Vi anser all staten skall överta den tunga byggnadsmalerialindustrin, att privata hyreshus skall överföras i kommunal och bosladskooperaliv ägo och all bostadssanering och förbättring av bostadsmifiöer skall genomföras på de boendes villkor. Detta är några av våra viktigare krav, som omfattas inle bara av vänsterpartiet kommunisterna och dess medlemmar och sympatisörer utan som ocksä delas bl. a. av många enskilda hyresgäster och hyresgästorganisationer, fackföreningsmedlemmar och fackliga organisationer. Del är krav som hell eller delvis måsle genomföras, om man skall kunna förverkliga målsättningen alt bostaden skall bli en social rättighet på samma säll som sjukvård och undervisning.

Herr talman! Några kommentarer lill vpk-reservationerna vid de båda belänkanden vi nu behandlar.

Reservationen 2 vid civilutskottels belänkande nr 7 gäller det krav som ställdes i arbetarrörelsens efterkrigsprogram för 30 är sedan på ett gradvis överförande av hyreshusen i samhällets ägo och på kommuna-lisering av tomtmarken. Etl genomförande av della krav är en nödvändig förutsättning för en reell boendedemokrati och utgör etl viktigt steg på vägen mol denna.

Reservationen 4 gäller molionen om ett program för vidareutveckling av flerfamifishusområdena, där vi bl. a. pekar på alt de samhällsekonomiska konsekvenserna av olika boende- och upplålelseformer ytterligare behöver utredas och att också en ylleriigare försöksverksamhet med kollekliva boendeformer i olika bostadsområden bör genomföras. Vi anser all man måste göra mera för all ge de dåliga bostadsmifiöerna ell bättre innehåll och att en utvidgad mifiöforskning måsle bedrivas. De erfarenheter som finns, de förslag och överväganden som redovisats och det arbete som pågår i servicekommitlén, boendeulredningen och planverket behöver samlas i ett program och omsättas i praktiken.

Utskottets majorilel anser beträffande vpk-förslagel om tolalfinansiering genom en statlig bostads- eller samhällsbyggnadsbank att något initiativ från riksdagens sida nu inte är påkallat med hänsyn lill olika utredningar. I reservation 5 pekas emellertid på all della inle bör hindra riksdagen från an vidhålla tidigare uttalanden om fördelarna med totalfinansiering. Dessa ultalanden innebar som bekant att fördelarna med en tolalfinansiering ansågs så påtagliga att de borde avstås endast av mycket tungt vägande skäl. Sädana "tungt vägande skäl" har inte redovisats av utskottsmajoriteten.

I reservation 6 b om bostadsfinansieringen upprepas tidigare argumeni för lägre, fasta räntenivåer och längre lånelider, och i reservation 8 återkommer frågan om övergångstiden för markvillkorets tillämpning. Vi anser alt den respillid om tio år före full tillämpning av markvillkorel som markägarna getts är alltför läng. Denna övergångstid bör avkortas till högst fem år, såsom byggkonkurrensuiredningen föreslog.

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Beträffande inkomstgränserna för vissa förbätlringslån har jag i utskottet anslutit mig till folkpartireservationen nr 15, i konsekvens med tidigare vpk-förslag i samma riktning. Dä det gäller reservation nr 16 om anslag för mifiöförbättringar har del framställts samma yrkande, på ylleriigare 20 mifi. kr. lill detta ändamål utöver vad regeringen föreslagit, i både center- och vpk-motioner. Den föreslagna summan måsle bedömas mot bakgrunden av vad departementet säger att bidragen skall kunna användas lill. Del slår hell klart all del högre anslaget erfordras, om man skall klara någon slörre del av del slora behov som föreligger.

Herr talman! Ett av de förslag från regeringen som kan komma alt föranleda verkligt stora bekymmer för kommunerna men som utskottsmajoriteten - mol bättre vetande, vill jag säga - ändå har accepterat är en förkortning av amorteringstiden för markförvärvslån från tio lill sju år. Del synes helt klart att delta dels får allvarliga verkningar för många kommuners ekonomi, dels försämrar möjligheterna för kommunerna alt bedriva en aktiv markpolitik. Regeringen har vidare föreslagit all anslaget till länefonden för kommunala markförvärv skall ökas till 150 mifi. kr., vilket enligt vpk:s mening är otillräckligt. Bosiadsslyrelsen har för sin del ansett all ell anslag på 205 mifi. kr. erfordras.

Med hänsyn lill markfrågornas slora betydelse, till kommunernas brist på pengar för långsiktiga markförvärv och till alt en offensiv markpolitik gör del troligt att del behövs mera pengar för della ändamål har i reservationerna 17 b och 18 yrkats, i enlighet med förslag i vpk-molionen 303, dels ett högre anslag till markförvärvslån, dels en föriängning av amorteringstiden lill 15 år, varav de första fem åren amorleringsfria.

I beiänkandel nr 8 behandlas, som jag tidigare berört, bl. a. vpk-för-slagen om etl hyresstopp i avvaktan på en ny bostadspolitik med hy-ressänkande åtgärder och avskaffande av de s. k. höjningsmarginalerna vid bruksvärdering och jämförelseprövning av hyror. Argumentationen, utvecklas närmare i reservationerna 1 och 2. Vi upprepar sålunda förslagen från i höstas i anslutning lill proposiiionen 150.

Låt mig emellertid säga att vi fortfarande hävdar att del är nödvändigt all byta ul nuvarande formulering i hyreslagens 48 § - all fordrad hyra är all anse som oskälig, om den ärpåiagllgi högre än hyran för lägenheter som med hänsyn lill bruksvärdet är likvärdiga - mol att hyran anses som oskälig, om den är högre än denna hyra.

Jag yrkar bifall till reservationerna nr 2, 4, 5, 6 b, 8, 15, 16, 17 b och 18 i civilutskottels betänkande nr 7 saml till reservationerna nr 1 och 2 i civilutskottels belänkande nr 8.

Herr lalman! Mot bakgrunden av del rådande lägel pä bostads- och hyresmarknaden kan man fråga sig om vi inle nu i själva verket har en situation som innebär att bostaden är en marknadsvara som föfier samma lagar som andra varor i marknadsekonomin. Del förefaller som om socialdemokrater och borgare här i riksdagen tycker alt del är hell i sin ordning all fastighetsägarna kan ta ut marknadsmässiga hyror. Att de borgerliga tycker del kan jag förslå, men nog måsle man fråga sig

vart det är på väg med socialdemokratins sociala bostadspolitik och bostaden som en social rättighet.

Den enskilde individen får enligt teorin om bostaden som en marknadsvara - en teori som dess värre redan synes ha böriat tillämpas - därigenom den bostad som passar honom bäst. Marknaden fungerar bäst för dem som har hög inkomst eller förmögenhet. De som har det sämst ställt skall kunna fä hjälp av samhället.

Detta marknadsekonomiska resonemang beträffande bostäderna är givetvis helt oacceptabelt. Den bostadspolitik som förs fär inte innebära ett ständigt lappande och lagande av ett bostadsmarknadssystem som bygger pä profitintressen. Samhället skall inte pumpa in hur mycket pengar som helsl via bostadsbidrag, länebidrag osv. till de privatintressen som finns på kapitalmarknaden dä det gäller markägandei, byggmaterialproduktionen, bostadsbyggandet och bosladsförvaltningen. Samhället måsle återupprätta och utveckla det politiska målet all bostaden skall vara en social rättighet och uppfylla målet genom att ta kontrollen över samtliga led i bostadens tillkomst och förvaltning.

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Hen BERGMAN i Göteborg (s):

Herr lalman! Del här med bostadsdebatt har i årtionden föfil ell så fast mönster att vi inle orkar komma ur det. I tur och ordning har här uppträtt vad vi kallar företrädare för oppositionen, och sä skall någon frän majoritetspartiet lill slut stiga upp och ge var och en vad honom tillhör. Den uppgiften är svårare och nu nästan helt omöjlig. Fru Olsson i Hölö och herr Strömberg har nämligen förfäktat synpunkter och meningar som jag hell instämmer i. Det var även sä i december månad - del blir ju mer och mer inlägg av den typen. Därför är det kanske också lid att reformera rangordningen på talarna - även jag råkar stå antecknad på en reservation. Det är få reservationer frän centerpartiet och folkpartiet - tre resp. fyra vill jag minnas - och de förefaller mig ha avgivils mer för att markera all man finns till än för all visa någon bestämd synpunkt.

Vi hade, som här redan har påpekats, en debatt om bostadspolitiken sä sent som i december månad. Den var myckel intressant, för då hade vi många nya saker alt diskutera. Vi var rält ulföriiga, och del fanns också inslag av vad man kan kalla för en ideologisk debatt i bostadsfrågan. Alt på nytt la upp vad som sades i december är väl omöjligt, även om herr Claeson stup i ett frestar oss. Jag avstår alltså från det, och herr Claeson får nöja sig med de kommentarer kring hans tankar som utskottets ärade ordförande framförde såsom talesman för ulskoitsmajorilelen när del gällde de reservationsyrkanden som herr Claeson ställt.

I december gjordes väsentliga ställningstaganden, som kommer att bli avgörande för bostadspolitiken framåt i liden. Delta med bostadspolitik är ju väldigt trögrörligt. Jag skall inle säga all det är som med ett slagskepp, för man skall ju väfia fredliga bilder numer, och jag säger därför i stället all det är som med en supertanker: har man väl bestämt kursen

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag t dl bostadsbyggande, m. m.

vet man vad man skall göra, men det tar kolossalt läng tid innan den nya kursen fär effekt, sä att del märks på fartyget alt man är på väg ål räll håll. Så är del med bostadspolitiken. Vi bestämde en ny kurs i viktiga avseenden i december månad, och det kommer alt dröja är innan den gör genomslag. Tidigast lill nästa års bostadsdebatt kanske vi har fått vissa erfarenheter av besluten i december 1974 som vi kan dra nytta av. Den lid som hittills förflutit tror jag däremot är alltför kort.

Vi har som sagt precis samma konstellation. Moderaterna står fast vid sin ståndpunkt att bostaden inte skall betraktas som en social nyttighet ulan som en marknadsvara. Del är alldeles klart i år liksom förra året. Moderaterna ställer sig jämsides med den illustra Svenska bygg-nadsenlreprenörföreningen, som ju blivit litet egendomlig under den ledning som den f n. har. Moderaterna och Byggnadsenireprenörföreningens nuvarande ledning tävlar o'm att vara reaktionära i bostadsfrågan och gör allt vad de kan för att misstolka, förvränga och befiuga bostadspolitiken. Men man kanske kan hoppas på tillfrisknande, i vafie fall inom Byggnadsentreprenörföreningen. Men sä här är del, och vi fär väl se om del kan bli någon förändring även i detta hus.

Vänsterpartiet kommunisterna står ju bakom grundtankarna - de vill emellertid markera avvikelse i fråga om olika detafier. Men om grundtankarna råder det alltså bred enighet i riksdagen; bara moderaterna ställer sig utanför den gemenskapen.

Jag sade all jag stod antecknad på en reservation. Det är reservationen 20, som jag avgivit tillsammans med partivänner i utskottet och som naturligtvis kan förbrylla många. Den bygger på del förhållandet all representanterna för samtliga andra partier har ställt sig bakom ett yrkande som har sin upprinnelse i en motion, vilken förmodligen väckts därför att man inte var medveten om vad som skedde pä området. Det gäller en inlernalionell bosladskonferens i FN-regi där Sverige skall vara med. Regeringen har tillsatt en kommitté som skall förbereda deltagandel. Till den ändan har regeringen även inbjudit representanter för partier, organisalioner, institutioner och myndigheter alt della i en referensgrupp, så att förberedelsearbetet bl. a. skall få en bred parlamentarisk förankring. Del är vad motionären vill ha. "Partierna skall ges fullgoda möjligheter all föfia del konkreta förberedelsearbetet" -slårdet i majoritetens förslag - och det får de genom att de inbjudits till referensgruppen. Ingen har mig velerligt klagat - partierna får fullgoda möjligheter alt föfia det konkreta förberedelsearbetet. Vi socialdemokrater tycker all detta är all right. Regeringen har alltså handlat på det sätt som motionären önskar. Jag har den bestämda föreställningen all motionären var helt okunnig om den här referensgruppen när han skrev molionen. Sedan har han inle haft ork nog all inse detta och vara konsekvent, ulan han har förlett sin omgivning all leka pä den gala där många vill leka och blanda sig i hur regeringen skall handlägga sitt praktiska vardagsarbete genom all säga: Sä här skall man arbeta med en kommitté, sä här skall del parlamentariska inslaget ordnas.

Det är något som vi håller oss borta från. Regeringen avgör själv sådant som hör till regeringens vardagsjobb. Det skall vi inte lägga oss i. Regeringen har här tyckt del vara vikligl att få förankringar utåt i en speciell fråga, och det har den fått. Önskemålen pä den punkten har blivit tillgodosedda. Del är den ståndpunkten vi har intagit i reservationen 20, som jag här ber all fä yrka bifall till. I övrigl yrkar jag bifall lill utskottets hemställan i betänkandet nr 7 och likaså i belänkandet nr 8.

Sedan ställde utskottels ordförande en fråga till bostadsministern rörande tolkningen av den kommuniké som lämnades i går när del gäller all jämställa låneunderlaget för småhus med panlvärdet. Jag har kommunikén framför mig och ber att fä läsa upp vad som står där om låneunderlaget och panlvärdet för småhus. Del är speciellt ett par meningar som det råder någon tveksamhet om - såvitt jag förslår inle hos Elvy Olsson men väl hos dem som har talat med henne om dessa saker. De meningarna lyder så; "Genom all låneunderlaget sammanslås med panlvärdet kan emellertid den garanterade räntan 3,9 % för småhus upplåtna med hyres- eller bostadsrätt tillämpas pä hela den godkända byggkostnaden. Härigenom sänks boendekostnaderna avsevärt för småhus med dessa upplålelseformer."

Även om delta kanske hade kunnai skrivas ännu tydligare är det ju klartext, och jag kan inte finna alt det pä den punklen behöver råda någon tveksamhet. Men för att övertyga mig om det gick jag lill en vederhäftig källa, som det heter, och frågade bostadsminislern, som salt här i sin bänk. Jag misstänkte nämligen alt han hade för avsikt att inle lägga sig i diskussionen, eftersom han inte hade anmält sig på talarlistan. Och då fick jag det helt klart all denna regel gäller alla upplålelseformer för småhus. Den spelar ocksä en viss roll för flerfamifishus i sanerings-områdena, där ju koslnadspressen är besvärande.

Som jag sade föreligger det få reservationer från centern och folkpariiel, och de som har avgivils är mycket tunna. Men det är en som det ändå finns litet substans i, nämligen den som gäller mifiöförbättringsanslagel. Det gäller där etl yrkande som tidigare ställts, nämligen alt centerpartiet vill höja anslaget från 30 lill 50 mifioner. Del är alltså fråga om ett 20 mifi. kr. slörre intresse för mifiöförbättring. Där vill jag emellertid poängtera alt på del området finns del möjligheter att utnytfia medel som arbetsmarknadsstyrelsen disponerar över för mifiöförbättringar på platser med sysselsättningssvårigheler. Och dä bör inga andra medel ställas lill förfogande, ulan man bör där ulnylfia AMS-medlen till fullo. Del innebär i sä fall all dessa 30 mifioner i realiteten kan bli myckel mer än vad de ser ut att vara.

Nu vill jag inle slå här och säga all 30 mifioner är rikligare än 50 miljoner. Det kan ingen säga. Del skulle kanske i stället ha varit 150 eller 250 mifioner eller något annat belopp. Vem vet del?

Men vi är eniga om att della är väsentliga frågor som återkommer och all vi framdeles fär bättre kunskaper att hantera dessa problem. Den delegation som bostadsminislern kommer all tillsätta för an se över pro-

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

blemen med de tomma lägenheterna kommer självfallet att få erfarenheter och kunskaper om dessa ting, och där kan man komma lill regeringen med synpunkter och önskemål. Detta kan då föranleda att ytterligare resurser ställs lill förfogande pä detta område. Alla tycker ju alt detta är viktiga frågor och anser det vara angeläget att någonting sker.

Det är vad vi kallar de budgettekniska skälen som gjort att dessa 30 mifioner har betraktats som ett rikligt anslag. Några andra skäl utöver de budgellekniska finns inte. Här har det alltså skett en avvägning av hur pengarna skall fördelas, och om man dä ger 20 mifioner ytterligare, så skall ju de pengarna tas någonstans ifrån, men ett sådant alternativ har vi inte haft framför oss.

Herr Wennerfors är lustig. Han frågade mig såsom varande äldre -om man ser lill vad som står i prästbetyget så måste man naturligtvis säga att jag har rätt många år på nacken; annars kan jag väl slollsera med andra värden för ålder, men det kanske man inte skall göra i den här lokalen - vad jag tyckte om SSU:s uttalande om småhusen. Jag har del inle framför mig, och jag har inte lagt på minnet exakt hur det var formulerat. Jag tyckte det var bra när jag såg det, och jag noterade det. Jag delade de ståndpunkter som framfördes och hade inget behov av att finläsa det. Jag har nämligen stort förtroende för de unga socialdemokraterna och höga tankar om deras framsynthet, herr Wennerfors.

Den som vill minns säkert - och det kanske herr Wennerfors då kan anstränga sig att göra - att vi fick uppleva den första svalan pä det här området när vi i civilulskottet var i USA för några år sedan. Den unga generationen i Amerika vänder strömmen bort från småhusområdena till välplanerade flerfamiljshusområden. De unga finner stora brister i de småhusområden som blommat upp i t. ex. Los Angeles, för att ta del mest avskräckande exemplet. Där har man löpt linan ul, och nu häller vi på och löper linan efter. Runt Stockholm växer det upp förskräckliga småhusområden som är ödsliga boplatser för människorna, särskilt för unga famifier där båda makarna vill arbeta och har barn hemma. Där finns det ju inte resurser för en sådan samlevnad i vettiga och bra former. Detta har man extrema exempel på i Amerika, och där har de unga reagerat. Deras vision är bättre planerade flerfamifishusområden.

Delta fick vi veta vid vårt besök i USA, och det har vi fått höra senare ocksä. Jag tror i min enfald att det är ungefär samma känsla för de framlida behoven som den socialdemokratiska ungdomsrörelsen har. De socialdemokratiska ungdomarna ställer krav på att samhället skall fungera för del liv de vill leva framöver och inte för det liv som vi har levat som kommit upp i åren, med de familjebildningar vi hade och de relationer mellan könen som fungerade då. Ungdomarna har, gudskelov, en annan syn på detta, och därför blåser de i trumpeterna hårt och gällt.

Det är för resten egendomligt att höra en av de främsta förespråkarna för mellanölet säga att från barn och fylla skall man höra sanningen. Ärdet därför som herr Wennerfors är så verksam till mellanölets fromma?

Herr Wennerfors talade om de allmännyttiga bostadsföretagen såsom de enda företag som hade lomma lägenheter. De allmännyttiga bostadsföretagen har en stor produktion av lägenheter i expanderande orter. De har snabbt tillgodosett behovet av bostäder för inflyttade famifier från andra länder och från andra orter i landet. När det blev en ändring på arbetsmarknaden var del de som fick bära de största bördorna. Men alla - utom herr Wennerfors - vet all det flnns tomma lägenheter i alla upplåtelseformer. Herr Wennerfors kunde föfia med mig ned lill Göteborg, som han är så totalt okunnig om, så skulle jag kunna visa honom praktfulla exempel pä enskilda företag - ägda av de största byggnadsfirmorna här i landet - som lägger vantarna i bordet.

I ett område med 800 lägenheter slår 200 lägenheter tomma. Nu klappar företaget ihop, begär sig i konkurs, inle därför all del har speciellt tråkiga lägenheter eller någonting sådant utan därför alt detta liksom alla andra bostadsföretag är offer för den förändring på arbetsmarknaden som skett i Göteborg. Herr Wennerfors borde väl kunna erkänna all det är det som är den generella orsaken till de tomma lägenheterna. Orsakerna växlar naturligtvis från ort till ort, men delta är ett av de väsentligaste inslagen.

Vi har ett annat projekt i Göteborg, just i den inre stadsdelen som herr Wennerfors talade om. En stor privat byggherre, byggmästarnas egen organisation, utbasunerade där det storstilade projektet alt bygga en stenstad i en gammal landshövdingestadsdel. Nilssonsberg. Nu står byggherren, bestående av de främsta förespråkarna för enskilt byggeri, där totalt avklädd, utan ekonomiska resurser all fullföfia projektet. Bygget har lagts ned för att man inle har resurser. Vi haren ledamot av kammaren som är med i länsbostadsnämnden och som varit med om alt la ställning lill della projekt. Han skulle kunna ge fantastiska bilder av hur detta, av de största firmorna bildade byggherreorganel fungerar på bostadsmarknaden. Men jag tycker inte att diskussioner av det slaget skall föras här.

Nu är emellertid sädana företeelser inte kända i Stockholm, eftersom tidningar, TV och radio inle skriver sä mycket om vad som sker i Göteborg. När det inträffar skandaler inom den privata sektorn - och del här är rejäla skandaler - är delta tydligen inle sensationer som man skriver om. Man vill lydligen inle visa den verklighet som det är fråga om. Om det sker olyckor i allmännyttiga förelag basuneras det däremot ut vecka efter vecka, dag efter dag i tidningar, radio och TV. Del är lydligen sensationsmaterial. Om man är verksam i de allmännyttiga företagen kan man kanske la detta som en komplimang. - Nu är det väl inle precis pä del sättet, ulan del är väl bara sä, att det inte är lika iniressani då.

Herr Wennerfors kunde ju komma med mig ner till Göteborg, sä skulle han fä se. Hans myckel absurda lanke om att man skall jämna de gamla stadsdelarna med marken och bygga småhus där var visserligen en ekonomisk tankelek, men det var ändå bara en lek och barnslig ekonomisk

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975 '

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

kalkyl. Ser man produkten av tankeleken skulle man kunna tro att arkitekterna i Göteborg hadefätt chalmeristernas gamla krav på en rörledning direkt frän Pripps bryggeri till Chalmers förverkligat. Det verkar som om några arkitekter suttit och gaggat en kväll - för det gör ju de också ibland, och då kan de naturiiglvis rita småhus inne i Göteborgs centrum. Göteborg är visserligen ingen storstad, men sä liten är staden inte all man kan bygga småhus inne i centrum!

Välkommen till Göteborg, herr Wennerfors! Del skall bli mig.ett sant nöje all visa hur staden ser ul och vilka förutsättningar det finns där, och herr Wennerfors skulle dä ocksä få en liten inblick i hur det privata näringslivet fungerar just pä den här bostadsmarknaden - där finns det mänga exempel på del.

Egentligen lovade jag att inte säga någonting lill herr Claeson, men jag lycker nu att jag för ordningens skull ändå bör göra del. Herr Claeson ansåg att utskottet borde upprepa sig och framhålla att man inle skall gå emot tolalfinansiering, om del inte finns speciellt starka skäl för det. Det vill han alt vi skall säga i år igen. Men herr Claeson vet ju - det sades i utskollet och det finns dokument pä det - att de bostadsutredningar som har framlagt förslag i tolalfinansieringsfrågan har föreslagit tolalfinansiering i den meningen, alt de vill ha elt integrerat län. Man fär lånet redan från börian, och när husel är färdigt får länet omvandlas. Dä skall det bli elt fullständigt län, alltså inte uppdelat på primär-, ser kundär- eller tertiärlån och allt vad det tidigare har varit, ulan vara bara elt enda lån. I utredningarna är folkpartister, centerpartister och socialdemokrater eniga pä den punklen; det är bara moderaterna - självfallet

- som anser något annat saml Enlreprenörsföreningens representanter

- del är också självklart - som ogillar detta. Alla andra är eniga. Nu är del bara fråga om den andra biten, som i och för sig är mycket

viktig. Men just det krav som herr Claeson ställt upp är redan tillgodosett i ett belänkande och del är väl onödigt all upprepa det. Den andra biten, dvs. de institutionella frågorna och kapitalmarknadsfrågorna, skall utredas av kapitalmarknadsutredningen. Del intressanta från bostadsbyggandets synpunkt har vi däremot som sagt fält enighet om inom utredningarna mellan de tre partier som i bostadsfrågan numera kommit varandra rätt nära i de flesta frågor.

Med detta, herr lalman, ber jag all än en gång få yrka bifall lill utskottets hemställan frånsett reservationen 20 vid beiänkandel nr 7.

Fru OLSSON i Hölö (c) kort genmäle;

Herr lalman! Jag är naturligtvis glad för alt jag har riktigt tolkat det pressmeddelande som utgick från bosladsdeparlemenlel i går, men medgiv att det kunde ha varit något klarare skrivet!

Herr Bergman sade alt vi i centern hade några reservationer "för syns skull" och att det inle var myckel substans i dem. Han återkom sedan och sade att det kanske ändå fanns någon substans i den reservation som gällde förbättringar i mifion. Del var endast den reservationen som

jag kommenterade här förut, och jag skall inte heller nu gå in på de andra. Vad centern ville med den reservationen, sade herr Bergman, var att vi ville ha mifiö för 20 milj. kr. till. Jag kan medge alt även efter en påplussning med 20 mifi. kr. blir anslaget för förbättring av boendemifiön alldeles för litet. Men det blir ändå 20 mifi. kr. större, och jag upprepar vad jag sade förut att man inte kan anföra budgetmässiga skäl i etl sådant här sammanhang. Det är missriktad sparsamhet. Man skulle vinna så myckel all det snart skulle betala sig.

Sedan talade herr Bergman om sin reservation. Del är alldeles riktigt som herr Bergman säger att när motionen skrevs var del inte känt all referensgruppen skulle tillsättas. Vad utskottsmajoriteten skriver och vad som skrivs i reservationen skifier sig emellertid inle så myckel ät, och jag tycker all vi kunde vara eniga om att säga all om pariamentariker skall ingå i den svenska delegationen kan del vara lämpligt att riksdagspartierna har fullgoda möjligheter att föfia förberedelsearbetet.

Både herr Wennerfors och herr Bergman har varit inne på frågan om småhus eller flerfamifishus. Jag anser all del är människorna själva som skall bestämma var de skall bo. Vi politiker skall ge dem möjligheter alt själva avgöra della. Vill SSU:are bo i flerfamifishus skall vi naturiiglvis se lill att de får göra det, lika väl som vi skall se till all de unga famifier som vill bo i småhus skall fä göra del. Med de beslut som vi kommer alt fatta framöver blir också möjligheten att väfia slörre.

Herr Wennerfors talade om att sätta procenlsatser. Moderaternas förslag belräffande andelen småhus i nyproduktionen skifier sig emellertid så litet frän vad som redan faktiskt förekommer all jag tycker att även reservationen 3 vid belänkandet nr 7 är onödig.

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Herr CLAESON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Bergman sade all han avslår frän all la en ideologisk debatt, dvs. en politisk debatt i egentlig mening, om våra bostadsproblem. Del bekräftar egentligen bara de farhågor som jag uttryckte i mitt anförande om all socialdemokratin är på väg bort frän en social bostadspolitik. Jag beklagar del och hoppas alt man verkligen lar sig samman och både debatterar och fortsättningsvis vidtar konkreta åtgärder för en bättre bostadspolitik.

Belräffande lotalfinansieringen säger herr Bergman att del flnns ett utredningsbetänkande som delvis tillgodoser vad vi från vpk har sagt i vår moiion och att del kan vara tillräckligt. Det är emellertid bara elt belänkande - inget regeringsförslag. Vi menar därför att det inte hade skadat om man i detta sammanhang hade understrukit betydelsen och nödvändigheten av sådana åtgärder som vi har föreslagit.

Huvudpunkterna i våra förslag är föfiande. Det nuvarande systemet med uppsplittrade län i form av byggnadskrediliv under byggnadstiden, som sedan omplaceras i form av boltenlän och sekundäriän - ofta i olika kreditinstitut, är både orationellt och ålderdomligt. Del medför ocksä onödiga ränteutgifter för länlagarna, dvs. kostnader som i sista hand

7 Riksdagens protokoll 1975. Nr 45-47

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

får betalas av hyresgästerna. Genom införande av statliga enhetslån skulle byggnadskreditiven med sina höga räntor kunna avskaffas och systemet med lån i kreditinstitut skulle kunna ersättas med elt län i elt kreditinstitut. Detta förutsätter att man övergår lill etl enda bostadslän med en räntesats och en amorleringsplan, där de nuvarande byggnadskreditiven ersätts med förskott pä redan bevifiat lån.

Hen WENNERFORS (m) kort genmäle:

Herr talman! "Stoppa småhusraseriet", löd herr Engqvists uppmaning i senaste numret av Frihet. Jag frågade herr Bergman i Göteborg om han instämde i delta uttalande såsom representant för den äldre generationen inom regeringspartiet. Ifrån talarstolen förklarade då herr Bergman att han tyckte att uttalandet var bra. Och precis som herr Engqvist beskrev herr Bergman hur det ser ut i småhusområdena i vissa delar av USA. Men, snälla herr Bergman, del är inle fråga om att efterlikna amerikanarna och bygga dessa väldiga småhusområden. Varför kan vi inte göra småhusområdena attraktiva på samma säll som vi försöker förbättra fler-familjshusområdena och göra dem attraktiva? Varför kan vi inle förfara sä som tidigare alla varit överens om, nämligen blanda dessa områden? Del skulle vi kunna göra på ell myckel bättre sätt under morgondagen.

Jag hade nog väntat all herr Bergman skulle ge mig en litet fylligare redogörelse för hur ni ser på de väldiga hyresförlusterna och hyresförlusllånen. I stort sett fär jag det svaret "all del bara blir så här". Ingenting kan göras ät det. Det är väl detta svar som man fär frän en företrädare för bosladssocialismen. På samma säll som när det gäller småhusen rättar man sig inte efter de önskemål som människorna har. Om man gjorde del i en fri marknadsekonomi, skulle vi inle behöva uppleva dessa bekymmer.

Tankeleken all riva husen emanerar från ordföranden i Göteborgs hyresgästförening. Han sade i TV för en tid sedan all man skulle riva de omoderna husen i Göteborgs innerstad och lill de lomma lägenheterna flytta alla de 4 000 människor som bor i omoderna lägenheter. Han sade inte all man skall bygga småhus i de centrala delarna i Göteborg. Det har inte heller jag påslätl. Jag har inte heller ansett förslaget vara realistiskt. Jag bara nämnde all han har sagt så.

Därifrån gick jag över lill elt annat förslag, som inle är mitt och som jag också framhöll frän talarstolen är utopiskt. Gör den tankeleken all man river ett område med flera tusen lomma lägenheter. Vad kostar det all ha 1 000 lomma lägenheter? Jo, del kostar ungefär 8 mifi. kr. om årel. Pä fem är blir det 40 mifi. kr., som alltså skattebetalarna får stå för. Man skulle i stället kunna bygga småhus i dessa områden, inle i Göteborgs innerstad.

Hen STRÖMBERG i Botkyrka (fp) kort genmäle: Herr talman! Jag böriade mitt förra anförande med alt beskriva vad som har hänt inom bostadspolitiken under den senasie liden. Del finns

skäl för att i vikliga frågor vänta och se på resultatet av redan genomförda reformer. Även om del skulle finnas inslag som man inte tycker om, kan man inte riva upp fattade beslul hur som helst. Då skulle bostadsmarknaden över huvud taget inle fungera. Alla som seriöst verkar inom etl område av arbetslivet har räll till en viss arbetsro. Del gäller även de människor som arbetar inom byggsektorn. Litet grand mot denna bakgrund bör vi bedöma en del av denna debatt och del förhällandet att man nu vill vänta och se något vad de redan beslutade reformerna får för verkan.

Jag delar inle herr Bergmans uppfattning all del finns väldigt litet substans i alla reservationerna. För mig är del myckel viktigt, om man t. ex. med bättre möjligheter all låna lill kontantinsatsen kan hjälpa barnfamifier och personer med låga inkomster att fä elt eget hem, att underlätta deras valfrihet när de väfier form för sitt boende. Del är inte litet substans i della. Likaså betraktar jag det som ytterst viktigt med en ökad konsumentupplysning, oberoende av om man köper ett hus eller hyr en lägenhet är bostadsanskaffningen en av de största affärer man gör i livet. Hyr man en lägenhet och bor där i lät oss säga fem år, så blir del en total utgift på 30 000 ä 40 000 kr. under de åren, och då är det utomordentligt angeläget att ge konsumenten hjälp och slöd och tala om vad det verkligen är han får.

Slutligen vill jag uttrycka min tillfredsställelse över herr Bergmans förklaring all sammanföringen av panlvärde och låneunderlag gäller alla småhus.

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Herr BERGMAN i Göteborg (s) kort genmäle;

Herr talman! Jag vill säga till fru Olsson i Hölö och till herr Strömberg i Botkyrka all när jag talade om all del var litet substans i reservationerna sä var del i den meningen alt skillnaden mellan våra värderingar och era är liten och all reservationerna är skrivna mera för att sä att säga visa att ni existerar. Någonstans skall ju del markeras, och det har blivit i de här reservationerna. Skillnaden består i hur man uttrycker sig.

Fru Olsson sade alt i frågan om konferensen i Canada sä tycker hon att utskottets skrivning och reservanternas är praktiskt laget samma sak. Det tycker jag med. Jag försökte illustrera det genom alt citera vad utskottsmajoriteten har sagl och fullföfia det med reservanternas yrkande! Men jag hade under behandlingen i utskottet en tydlig känsla av att det skulle vara en avvikande mening, och därför gick del inle all uppnå den enighet som egentligen ligger i de här skrivningarna. Del fanns hell andra ambitioner från börian. De krympte ju, men någonstans måste gränsen ändå sättas, har man resonerat.

Till herr Claeson vill jag säga att jag inle har avstått från att ta en ideologisk debatt i bostadsfrågan. Jag erinrade om att vi hade en debatt för inle fullt fyra månader sedan, och den tyckte jag att det är onödigt att upprepa just nu. Den debatten innehöll, sade jag, glädjande nog ett rätt stort inslag av ideologisk diskussion, vilket vi inle har varit med

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

om tidigare i de här frågorna. Det log jag som ett plus, men att upprepa de inslagen på nytt fann jag opraktiskt med tanke på att vi har andra saker att handskas med i del här huset.

Till herr Wennerfors vill jag bara säga all han inle får uppfatta mig som representant för regeringspartiet i alla frågor. Herr Wennerfors frågade vad jag personligen tyckte, och jag anförde min mening. Andra kanske gör andra tolkningar, men om herr Wennerfors har någon känsla för ordens valör sä måsle han inse att det betyder något speciellt när man säger; Stoppa småhusraseriet! Herr Wennerfors måste förstå all det då inle är fråga om all stoppa småhusbyggenei. Med raseriet menas alla de mycket extrema lösningar i form av småhusgetlon som finns kring Stockholm, Göteborg och andra expanderande orter. Dä den första perioden är förbi och allting i dessa områden böriar fungera i fastare former sä märker människorna all det är eländiga förhållanden när del gäller samhällsliv och socialt liv som de råkat in i.

Herr CLAESON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Till herr Bergman i Göteborg vill jag säga alt vad jag efterlyser när jag talar om en ideologisk debatt är klara deklarationer och ställningstaganden frän regeringspartiets sida då del gäller bostadspolitiken och dess inriktning. Och huvudfrågan är denna: Skall bostadspolitiken, som vårt parti hävdar, ha en social inriktning, dvs. skall en god och rymlig bostad betraktas som en social rättighet för alla medborgare, oavsett ekonomiska tillgångar? Eller skall, som nu, kapitalistiska spekulations- och monopolinlressen tillålas att ha ell sä stort och pä vissa områden avgörande inflytande inom bosladsförsöriningen?

Regeringens politik under de senaste åren har inneburit en rad eftergifter för privatkapitalet och kapitalistiska intressen pä bostadsområdet. Och det är hyresgästerna som får svida för de profiter som kapitalinlressena tillägnar sig i alla faser i produktionsprocessen och under hela perioden i husels existens. Det är på den här punkten som vi menar att socialdemokratin måste ge ell bestämt besked om var man slår någonstans och om man är beredd alt la itu med profitintressena.

100

Herr BERGMAN i Göteborg (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag tänker använda liden till all fortsätta min replik till herr Wennerfors. Han kritiserar mig för att jag inle hade några förslag lill åtgärder mol de tomma lägenheterna. Men hur vore del om herr Wennerfors ägnade sig ät något annat än all lyssna på underliga sagor om hur man länker göra i Göteborgs innerstad och i stället läste litet mer seriösa handlingar?

Förra året kom del ell betänkande som jag deltog i alt få fram och som handlar just om de tomma lägenheterna. Där finns den ståndpunkt jag har i frågan. Del var inle att bara låta allting bero utan ell klart ståndspunklslagande från de berörda, kommuner, företag och staten, för att åtgärder skall vidtas för att fylla lägenheterna med hyresgäster, eli-

minera de brister som finns och se lill all del kommer att hända någonting. Åtgärder måsle vidtas på alla områden. Del får inte vara ett passivt beskådande av alt så här är det och det är ingenting att göra åt.

Herr ÅKERFELDT (c):

Herr talman! Vi har frän centerns sida alltid ansett alt del småhusbyggande som skett längre tillbaka i tiden har haft alltför små dimensioner med hänsyn till konsumenternas önskemål. På den här punkten har vi emellertid under de tvä senaste åren blivit bönhörda - jag skulle vifia säga över hövan. Men det är inle regeringens ändrade inställning, som herr Wennerfors antog, som är orsaken lill det radikalt ändrade förhållandet. Nej, del är väl den normaliserade marknadsbilden som varit den primära orsaken. En mer balanserad marknad har uppställ, där konsumenternas önskemål på ett helt annat sätt än tidigare har kunnai göra sig gällande.

Under förra året var småhusbyggandet ovanligt högt. 66 96 har nämnts i debatten här i dag. Det är en unik siffra i vår bostadsbyggnadshistoria. Siffran har säkert i slor utsträckning påverkals av det forcerade igångsättande som skedde under sisla månaden 1974 med anledning av att momsbefrielsen löpte ut vid årsskiftet, Mer dagsfärska rapporter lyder på en andhämtningsperiod under första kvartalet i är.

1 bostadspropositionen i höstas kunde man läsa att byggandet skulle anpassas lill efterfrågemönstret så att en skiktning av olika boendeka-tegorier skulle undvikas. Det vill jag återigen stryka under. För alt undvika denna skiktning så all del inle endast är de resurssiarka som kommer alt bo i småhus är det viktigt alt smähusproduklionen får ske till kostnader som är överkomliga för normala inkomsttagare. I en fri marknad, som vi än så länge är eniga om att ha, är del möjligl att åstadkomma delta endast om utbudet är tillräckligt stort. Vad motsatsen leder till har vi kunnat se under gångna år.

Del nya finansieringssystemet harocksä minskat spännvidden mellan statlig och privat finansiering. Blir del statligt finansierade småhusbyggandet alltför litet riskerar vi etl ökat byggande av privat finansierade småhus, och del kommer då att ske utanför de konkurrens- och markvillkor som riksdagen har beslutat om. Del torde vara tämligen stor enighet om att della inte kan vara till någon fördel för dem som skall bo i husen.

Bosladsministern har uttalat liknande tankegångar i fråga om småhusboendet, vilket vi hälsar med lillfredsslällelse. Del är bara alt önska honom framgång i kampen mol de krafter inom främst hans ungdomsförbund, vilka - som har relaterats här i dag - har gjort motstridiga uttalanden på den punklen.

Det ökade småhusbyggandet, som vi nu hoppas skall ske i allt skarpare priskonkurrens, aktualiserar också en annan konkurrensfaktor, nämligen kvaliteten på husen. Här är det dock inle lika lätt för dagens bostadskon-sumeni all väfia mellan olika alternativ och alt skydda sig mol en un-

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

101

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

102

dermälig produkt. Det bedrivs nu i några län genom konsumentverkets försorg en viss försöksverksamhet på della område, och sä mycket har den visal,att etl stort behov av någon form av varudeklaration av bostäder föreligger. Som tidigare har sagts har bosiadsslyrelsen elt utarbetat förslag liggande, och vi anser frän vär sida i likhet med folkpartiet alt della förslag bör presenteras för riksdagen.

Vid riksdagens behandling av bostadspropositionen i höstas togs en annan fråga upp. Del beslutades om ändring av reglerna för kommunernas borgen för de statliga lånen till småhus. Bl. a. vi från centerns sida motsatte oss del utökade borgenskravel. Före nämnda beslut gällde alt kommuns borgen omfattade 5 96 av hela låneunderiaget under en period av tio är. En ändring i byggnadslagen, som ålade kommunerna skyldighet att planera även glesbebyggelse, och riksdagens uttalande att kreditriskprövningen skulle knytas till dessa planeringsöverväganden togs då till utgångspunkt för att kräva'en kommunal borgen som omfallar 40 96 av det totala statliga länet. I normalfallet, dvs. ulan fördjupning och med statligt län på 25 96, innebär del en fördubbling av tidigare krav på kommunerna och dessutom ett borgensåtagande för lånets hela löplid. I nu utkommen författning har dock tillagts all borgen gäller återstående skuld vid aktuell tidpunkt.

Beslutet den här gången borde rimligen ha motiverats med alt kreditrisken bedömdes vara större när kommunen gjorde bedömningen på grundval av sina planmässiga överväganden än då det statliga bostadsor-ganei gjorde samma bedömningar. Men mot ett sådant antagande talar den ändring av Stadshypotekskassans belåningsregler som 1974 års riksdag beslutade om. Där medgav man att boitenlån skulle få lämnas även utanför de s. k. hälsovårdstätorterna. Det beslutet grundades väl på att glesbebyggelsen bedömdes ha ökat sitt kredilvärde?

Vi hävdar frän centerns sida att bostadsbyggandet skall ske pä lika villkor över hela landet. Med det nya borgenssystemel blir della inle fallet. Genom all borgen nu knyts till statslånels storlek i stället för som tidigare till låneunderlaget kommer de kommuner, där lånet behöver fördjupas, att avkrävas i motsvarande mån större borgen. De som drabbas är ofta de kommuner där statliga insatser inom>regional- och näringspolitikens ram har gjorts. Därmed motverkar man syftet med satsningarna. Ett praktexempel pä detta är väl planeringen av del statliga gruvprojektet i Slekenjokk. Den där planerade gruvdriften skapar ell bostadsbehov i Klimpfiäll. Gruvdriften kan i dag inte garanteras för mer än 20 år. Här kommer att krävas en fördjupning av statslånet lill 100 96. Det kommer att innebära en borgen på 40 96 av hela statslånet för kommunen. Med den prognos som gäller för gruvdriften - alltså 20 års verksamhet - kan kommunen vara säker pä att vid den liden fä stå med etl odelat borgensansvar för ca halva länet. Vi anser inte della rimligt, och det har vi givit uttryck för i reservationen 9.

I betänkandet behandlar man även andra anslag, bl. a. de till samlingslokalsbyggandet, 1973 års riksdag beslutade om nya riktlinjer för slö-

del lill våra samlingslokaler. Del gällde sådana samlingslokaler som Folkets hus, ordenshus, bygdegärdar och kommunala lokaler. De nya reglerna innebar avsevärda förbättringar för bl. a. de på mänga häll både nedslitna och otidsenliga samlingslokaler som ägs och förvallas av folkrörelseanknutna ideella föreningar. Behovet av upprustning är stort, och efterfrågan på upprustningsbidragen har varit slora. Därför är besvikelsen stor över all anslagsramen nu inte föreslås bli höjd. Man föreslär oförändrat 5 mifi. kr. Del blir tredje året i föfid man har den ramen.

Del kan nämnas att innevarande års anslag är praktiskt taget förbrukat och all inneliggande och av de samlingslokalägande riksorganisationerna aviserade ansökningar totalt omfallar bidragsanspråk om 7 milj. kr.

I moiion har väckts förslag om en fördubbling av ramen. Förslaget är motiverat även av den utvidgning av tillämpningsområdet för dessa bidrag som skett genom regeringens ställningstagande i några överklag-ningsärenden. Det är således numera fastslaget att även frikyrkornas lokaler är berättigade lill bidrag utöver de särskilda bidrag som anvisas över kulturhuvudtiteln för dessa lokaler. På samma sätt har del slagits fast alt bidraget kan utgå i kombinaTion med nybyggnadsslöd inom en och samma anläggning.

Allt della är i och för sig välkommet, men man måste klart inse att det ställer ökade krav pä medel. Utskottet har nu efter viss vånda avstyrkt molionen men föreslagit ell medgivande för regeringen att öka ramen när det så påfordras av sysselsättningsskäl. Därvid har utskottet förutsatt att åtgärder som ger lokal sysselsättning skall kunna fä avräknas mol en pä della sätt vidgad ram. Därmed kan man förmoda all man fär en viss styrning av bidragsgivningen, i det här fallet lill glesbygdens lokaler där anledning att räkna med sysselsättningsslöd torde finnas. Men med hänsyn till beho<'el sä behöver del inte vara någon nackdel i del här fallet, i varie fall inte under en övergångstid.

Med kännedom om bostadsminislerns positiva inställning lill ändamålet vågar jag räkna med alt riksdagens medgivande kommer att ulnylfias av regeringen i av utskollet avsedd omfattning.

Herr lalman! Myckel finns all anföra om bostadspolitiken, men del var inte så länge sedan vi senast deklarerade våra ståndpunkter i de olika detafierna. Även angelägna frågor kan upprepas alltför ofta, varför jag slutar med att yrka bifall lill reservationerna 9, 16 och 19.

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Hen DANELL (m):

Herr talman! Jag avser att under mina minuter behandla bostadsministerns pressmeddelande belräffande taxeringsvärdena, som vi fick i går. Jag länker även tala om tomträtten och höjningen av länegränserna och till slut om en fråga som las upp i civilutskoltets belänkande nr 8, nämligen om de konsekvenser som förhandlingsmonopolet pä hyresmarknaden har fört med sig.

Belräffande det pressmeddelande från bosladsdeparlemenlel, som vi alltså fick i handen i dag, kan man naturiiglvis först konstatera all det

103

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

104

verkar vara ytterligare en bit av en brasklappspolitik all timmarna före vår bostadspolitiska debatt delge ledamöterna några ställningstaganden frän bostadsdepartementet. Det hade varit fördelaktigt om vi hade fått några dagar på oss att titta på del.

Men del som slår mig omedelbart är de åtgärder som regeringen avser att vidta med anledning av de chockhöjningar av taxeringsvärdena pä fastigheter som nu är en realitet. Begreppsförvirring tycks råda pä området. I pressmeddelandet skriver bostadsminislern all de faktiska lax-eringsvärdehöjningarna för villor blev slörre än beräknat - han lalar då om vad vi utgick från i höstas - medan taxeringsvärdena för hyres-och bosladsrältshus i stort sell är oförändrade. Vidare talar bostadsministern om att man som kompensation för detta tänker höja villaavdragel och även den lägre inkomsigränsen för den 2-procentiga intäklsberäk-ningen.

Sedan skriver bostadsminislern: Dessa höjningar är avsedda att motverka de taxeringsvärdeökningar som går utöver vad vi tidigare haft anledning att räkna med.

Del var faktiskt så att skatteutskottet i sill yttrande i höstas med anledning av proposiiionen 150 skrev all man utgick frän all regeringen skulle komma med erforderliga förslag lill riksdagen om de laxerings-värdeökningar som redan - alltså i höstas - var kända eller förväntade. Men här skriver bosladsministern att del med anledning av de höjningar som kommii utöver vad man trodde i höstas flnns anledning att vidta ätgärder, och del är dessa han föreslår här. Del kan naturligtvis vara en förklaring lill alt de åtgärder som regeringen nu tänkter vidta är sä undermåliga. Såsom herr Sirömberg i Botkyrka redovisade tidigare i sitt inlägg är del mycket små förbättringar eller rättare sagl mildringar av de laxeringsvärdehöjningar som fastighetsägarna nu drabbas av som blir resultatet av regeringens förslag. Vi från moderata samlingspartiet hävdar att taxeringsvärdehöjningarna framför allt är ell resultat av inflationen, och dä bör rimligtvis inte skattebördan för fastighets- och smähusägarna öka på grund av denna inflation, ulan dä skall vi höja inkomstgränserna i samma utsträckning som vi höjer taxeringsvärdena.

Beträffande tomträllen, som behandlas i civilutskottels betänkande nr 7, är del märkligt vilken inställning de båda andra borgerliga partierna har intagit. Man försöker på något sätt hävda, att civilulskottet och riksdagen numera är hell neutrala i fråga om man skall använda sig av tomträtt eller äganderätt. Man säger att enighet råder om att kommunen skall avgöra della. Del framgår av den skrivning som folkpariiel och centerpartiet har i sitt särskihJa yttrande. Utskottet har inle tagit ställning lill dessa frågor i år, och därför finns del ingen anledning för dessa båda partier, menar man, all reservera sig. Saklägel är faktiskt all hela den proposilion som vi fick i höstas utgick vad beträffar markpoliliken ifrån att marken som kommunerna upplåter företrädesvis skall upplåtas med tomträtt. Det var delta vi diskuterade i höstas. Del är detta som civilutskottels majoritet nu hänvisar lill när man säger att riksdagen hade

denna mening redan i höstas och all det inle finns anledning all nu Nr 46

ändra uppfattning. Därmed tycker jag del är helt felaktigt all hävda, Onsdaeen den

som miltenpartierna nu gör, att utskottet inte har tagit ställning lill frågan 2 anril 1975

om man skall ha valfrihet mellan tomträtt och äganderätt, som vi vill ___

ha. Vi moderater menar att vi skall föfia efterfrågan även när det gäller Anslag till bo-mark. Vill folk i slörre utsträckning ha äganderätt än tomträtt skall vi stadsbyggande, föfia detta och erbjuda äganderätt så långt det går. Självklart skall val- m. m. friheten inkludera även tomträtl så att även detta kan erbjudas i kommunerna. Men eftersom de allra flesta människor som nu står i köerna till eget hus vill ha äganderätt skall vi ocksä erbjuda della. I utskottets betänkande framgår en ständig kritik av äganderätten och man för fram fördelarna med tomträtten. Exempelvis skriver man sä här på s. 15 andra stycket nedifrån: "Det förhållandet att kommunerna haratt fatta beslutet lägger också i deras hand all med hänsyn lill skiftande förutsättningar väga tomträttens fördelar för bl. a. kommunen mol småhusbyggarnas önskemål." Man utgår från att det är en självklar motsats mellan kommunens behov och småhusägarnas önskemål. Jag menar att sä inte är fallet. Det kan vara det, men jag anser all del är fullständigt felaktigt att utgå från en sådan motsats i alla lägen.

Herr lalman! I en annan reservation till beiänkandel nr 7 lar vi moderater upp frågan om lånegränserna. Där för vi, såsom vi gjort tidigare i ett antal sammanhang, fram kravet att det skall vara en konkurrens på lika villkor. Pengarskall kunna lånas lika förmånligt -elleroförmånligt - oavsett om del rör sig om enskilda byggare eller s. k. allmännyttiga förelag. Alla byggarkategorier skall ha möjlighet att få ut 95 96 av låneunderlaget. Folkpartiet för i en annan reservation fram sin synpunkt, nämligen all man för de enskilt byggda flerfamifishusen skall höja länegränserna. Del är i alla fall ett halvt steg på vägen, men vi saknar onekligen centerpartiet. Det är beklämmande all se att centerpartiet i en sådan här viktig principfråga överger sin tidigare linje och i vad jag vill beteckna som kohandel har kommit överens med socialdemokraterna i utskottet om att man inte skall ta ställning lill den här frågan nu - av någon anledning. Uppenbarligen skall man kunna göra del under riksmötet 1975/76, om jag förslår skrivningen räll. Sådant trorjag inte, för alt nu tala med fru Olssons i Hölö ord, stärker riksdagsarbetels anseende.

Till sist, herr lalman, har vi moderater i reservationen 4 vid civilutskottels belänkande nr 8 tagit upp problemen kring kollektivanslutning till hyresgästorganisation. Vi vill ha en utredning som skall studera konsekvenserna av det i höstas i hyreslagsliflningen införda förhandlings-monopolet för hyresgäströrelsen. Vi anförde i höstas, när den här frågan behandlades, att del är fel att ge Hyresgästernas riksförbund - en enda organisation - monopol på allt vad förhandlingar heter på bostadsmarknaden. Del är fel av mänga anledningar.

Vi hävdar att också andra grupper i samhället bör kunna organisera
sig även pä bostadsmarknaden och föra fram sina synpunkter och krav 105

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

gentemot sina motparter.

Dessutom är hyresgäströrelsen, som den kallas, ingalunda en stark organisation. Del är en organisation om vilken del litet slarvigt brukar påstås i debaiten att den har 650 000 medlemmar. Sä är inle fallet. Den har, för att vara exakt, 623 000 medlemmar enligt sina egna siffror. Av dessa är hälften kolleklivanslulna medlemmar. Jag själv är kollektiv-ansluten lill Hyresgästernas fiksförbund. Jag skulle inle fä bo i min HSB-lägenhet om jag inle betalade in medlemsavgiften till Hyresgästernas riksförbund, trots all jag själv är delägare i min egen lägenhet. I denna situation befinner sig ungefär 300 000 människor i det här landet. Det är en fullständigt orimlig situation, och det visar också svagheten i hyresgäströrelsen. Av de 300 000 som kvarstår, som skall vara enskilt anslutna medlemmar, betalar faktiskt 200 000 sin avgift i samband med hyran; de ser alltså aldrig sin avgift. Dessutom är del en väldig genomströmning av medlemmar i hyresgäströrelsen.

Jag anser all detta visar att Hyresgästernas riksförbund inle är moget att fä del ansvar som majoriteten i riksdagen gav förbundet i höstas.

Vi upprepar della samtidigt som vi säger all de konsekvenser vi nu har sett av del förhandlingsmonopol riksdagen gav är så pass allvarliga att vi måsle studera dem noga. Det som hänt är all man ute i landet kunnat se exempel pä all hyresgästföreningar och deras motparter har kommii överens om att avgiften till hyresgästföreningen skall tas ut i samband med hyran för alla oavsell om de är medlemmar eller inle, oavsett om de vill vara medlemmar eller inle. På detta säll, menar vi, undergräver man ännu mer tilltron lill del Organisationssverige som vi i andra sammanhang är sä stolta över. Om det är en frisk och fräsch organisation som skall företräda en slor grupp människor - hyresgästerna - pä marknaden, bör den rimligtvis arbeta sä att det ler sig naturligt för folk att gä med i den. Pä del säll man nu arbetar - med tvångsanslutning och annat - trorjag att vi aldrig kommer alt få den situation som vi vill ha med något så när likvärdiga parter på bostadsmarknaden.

106

Fru OLSSON i Hölö (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag blev förvånad över herr Danells beskrivning av hur frågan om tomträtt behandlats. Herr Danell var med i utskotlsarbetet i höstas och bör väl komma ihåg att den skrivning utskottet gjorde var en betydande mildring av vad som anfördes i proposiiionen. Vi försökte närma oss varandra och göra del möjligt all ge människor valfrihet mellan tomträtt och äganderätt, men majoriteten överiäl på kommunerna att ta ställning.

Nu har moderaterna i den här - del vill jag poängtera - viktiga frågan återkommit med en motion om all del skall finnas möjligheter för människor att äga sin lomt. Men i år har moderaterna mildrat sin ståndpunkt ganska väsentligt gentemot tidigare och kan nu även godta tomträtt. Det kunde de knappast göra tidigare, så moderaterna har närmat sig vår uppfattning, och del är bra. Utskottet gör nu inle något principiellt

uttalande utan anför endast att det bör vara möjligl all upplåta tomtmark på olika sätt. Vi har för vår del velat göra ett förtydligande i värt särskilda yttrande och anfört att det är självklart all såväl tomträtt som mark med eget ägande skall kunna erbjudas småhusbyggarna i de slora kommuner som nu finns. Men man kan kanske inte erbjuda denna valfrihet pä varie ställe där en småhusbyggare vill ha en tomt, ulan det måste bli särskilt anvisade platser. Så somjag tolkar moderaternas motion skulle deras önskemål vara alt småhusbyggaren skulle få väfia precis var som helst. Del är således inte mer som skifier sig i våra skrivningar.

Vad sedan gäller den frusna lottningen har jag förut redogjort för vår inställning i den frågan. Jag vill verkligen bestrida all någon kohandel skett. Åsikterna finns kvar sedan tidigare. Vi har bara valt att inte riskera ännu en lottning. Jag tycker verkligen inte, herr Danell, att del skulle vara bra för riksdagens anseende om vi nu gjorde en lottning och fick precis omvänt resultat mot förra gängen. Jag vill emellertid poänglera än en gäng att åsikterna finns kvar.

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Herr CLAESON (vpk) kort genmäle;

Herr lalman! I slutet av sill anförande åberopar herr Danell all han är medlem i HSB, men han gör enligt min mening ell alldeles opäkallal angrepp på hyresgäströrelsen. Då jag är medlem i hyresgästföreningen och dessutom är anställd i Hyresgästernas riksförbund måsle jag reagera mot vad herr Danell här anför. Han påslår att Hyresgästernas riksförbund inle skulle vara moget all ta del ansvar som regering och riksdag lagl pä förbundet. Jag vill bara erinra om all Hyresgästernas riksförbund och hyresgäströrelsen i börian av 1900-lalei log upp kampen för hyresgästernas intressen i vårt land. Rörelsen växte fram ur hyresgästernas alltmer utsatta situation. De ständiga hyreshöjningarna och vräkningsholen krävde att hyresgästerna organiserade sig och satte sig till motvärn. De hyresgästföreningar som bildades förde en många gånger framgångsrik kamp mol fastighetsägarna.

Äran av den hyreslagsliftning som vi fick 1940 och 1942 och av de övriga förbättringar vi fåll pä området, t. ex. det förbättrade besittningSr skyddet, kan ulan tvivel lill slor del tillskrivas hyresgäströrelsen. Jag finner det därför i det närmaste oförskämt att, såsom herr Danell nu gör, ifrågasätta denna rörelses kompetens och mognad att la del ansvar som den fält sig ålagt när del gäller att tillvarata hyresgästernas intressen.

Herr STRÖMBERG i Botkyrka (fp) kort genmäle: Herr lalman! Herr Danell har angripit både centerpartiet och folkpartiet vad beträffar frågan om tomträtt eller äganderätt när del gäller mark som upplåtes för egnahem. Jag hänvisar till det svar som utskottets ordförande gett, men jag vill anlägga ytterligare en synpunkt pä denna fråga. Det är inte så där alldeles säkert all äganderätt är den bästa formen. Del finns tillfällen då tomträtt är all föredra. Jag kommer från en kommun som pä senare lid har byggt myckel småhus. För mänga unga famifier,

107

Nr 46 barnfamifier och människor med låga inkomster är den kontantinsats

Onsdaeen den °" fordras för köp av ell eget hem hög och besvärande, speciellt i

2 anril 1975 " situation som tidigare rätt. För dessa människor har del varit en

_____________ fördel att man genom upplåtelse med tomträtt kunnai pressa priset på

Atislag till bo- fastigheten med 20 000, 25 000 och uppemot 30 000 kr. Därigenom har

stadsbyggande, också kontantinsatsen blivit lägre och det har blivit lättare att förvärva

m. m. husel. Herr Danell håller väl med om alt della är en fördel.

Vad beträffar lånegränserna är jag något förvånad över att herr Danell säger att vi gått halvvägs. Jag tycker alt herr Danell själv går för långt. Moderaternas reservation innebär att man sänker lånegränsen för bostadsrätt, och del betraktar jag som utomordentligt beklagligt. Bostadsrätt är en bra boendeform, och det finns människor för vilka del är värdefullt med den låga insats man nu har vid en lånegräns pä 99 96. Går man ner lill 95 96 ökar insatsen, och del kan bli besvärande för vissa grupper. När del gäller gränsen 92 96 för enskilt ägda flerfamifishus stödde ocksä moderaterna i slutomgången i höstas den linjen.

Herr DANELL (m) kort genmäle;

Herrlalman! När det gäller diskussionen om tomträtt vill jag konstatera att vi inte har ändrat vär uppfattning. Moderata samlingspartiet säger inle att tomträtt är någonting förkastligt och äganderätt del som i alla lägen är bäst. Vi säger att vi skall rätta oss efter hur folk vill ha det; vill de ha äganderätt skall vi erbjuda sådan i slörre utsträckning än tomträtt.

1 utskoitshandlingarna har det varken nu eller i höstas sagts någonting positivt om äganderätten, ulan del talas enbart om fördelarna med tomträtt. Jag menar att utskotlsmajorilelens hela framställning av denna fråga är felaktig. Den överensstämmer inte med människornas uppfattning i denna fråga. Jag utvecklade den saken i mitt tidigare anförande och behöver därför inte nu gå närmare in pä den.

Sedan säger fru Olsson i Hölö all utskottet tillbakavisade vad propositionen i höstas sade om tomträtt och ansåg att den var alldeles för positiv till tomträtt. Del skulle vara intressant att höra vad herr Bergman i Göteborg frän socialdemokraterna anser om det. Anser han alt det som stod i proposiiionen 150 om att tomträtt företrädesvis bör användas vid upplåtelse i kommunerna inle lägre gäller ulan avsågades av utskottet? Del skulle vara intressant att höra hans syn på det.

Belräffande mitt s. k. angrepp på hyresgäströrelsen vill jag säga att
jag inle angriper denna. Det är en bra opinionsgrupp, som naturligtvis
har åstadkommit måhga behövliga förändringar. Men all därifrån ta stegel
till all säga att hyresgäströrelsen skall företräda alla hyresgäster i detta
land är någonting helt annat. Jag tycker inte heller all det är en rörelse,
om man bara kunnat fånga in 623 000 av alla hyresgäster i detta land,
om hälften av dessa är kolleklivanslulna och ytterligare 200 000 med
lemmar betalar sin avgift över hyran. Jag anser all della är ell orimligt
108 förhällande. Sedan kan Hyresgästernas riksförbund ha en fin historia

och goda traditioner - del har man visst - men det är någonting helt annat än att ge förbundet ett sä stort ansvar som riksdag och regering gav det i höstas. Vi skall ocksä komma ihåg alt centerpartiet var kritiskt häremot i sin partimotion, men den linjen föfide man dess värre inte upp i utskottet.

Vi kan säga att herr Claeson talade som anställd i hyresgäströrelsen, medan jag talade som medlem.

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. tn.

Fru OLSSON i Hölö (c) kort genmäle:

Herr lalman! Om vi jämför moderata samlingspartiels reservationer angående tomträtten i december förra året och nu, finner vi alt det är väsentliga skillnader. I reservationen förra året talade man om äganderätt och fördömde tomirältsinstitutet. Man yrkade avslag pä vår moiion, där vi visserligen talade om fördelarna med att äga tomten men där vi också Tramhöll att i de slörre tätorternas centrala delar var i de flesta fall del bästa alternalivet all upplåta marken med tomträtt. Reservationen förra året betraktar jag som etl avståndstagande från tomträtten, något som inte är fallet med årets reservation. Jag tycker alltså att del blivit en förändring - en förändring till det bättre.

Herr DANELL (m) kort genmäle:

Herr talman! Vi behöver inle idka högläsning ur vär reservation i höstas, men att vi där skulle ha fördömt tomträllen och enbart talat om äganderättens fördelar i alla lägen är fakiiski inle korrekt.

1 milt första inlägg glömde jag all yrka bifall lill reservationerna 3 och 4 vid ulskoilels belänkande nr 8, och jag framställer därför detta yrkande nu i stället.

. Hen HENRIKSON (s);

Herr talman! Förra årets höstriksdag behandlade nya och mer genomgripande riktlinjer för bostadspolitiken som numera gäller och som skall gälla för de närmast framföriiggande åren. Delta gör naturiiglvis att bostadsfrågan nu tilldrar sig elt relativt sett mindre intresse än i höstas. Etl sådant konstaterande innebär självfallet inle all frågor som har med bosladsförsöriningen och med villkoren för människors boende att göra nu skulle vara mindre betydelsefulla än tidigare. Boendet och dess sociala innehåll är självklart nu som alltid av den största betydelse.

Ett par frågor av principiell art som diskuterats här vill jag beröra, frågor som spelade en stor roll ocksä vid behandlingen av bostadsfrågan vid fiolårets riksdag. Den ena handlar om del som beskrivs som valfrihet mellan ä ena sidan tomträtt och ä andra sidan äganderätt vid markupplåtelse. All jag vill beröra den här frågan beror pä att just den har varit av stort intresse och haft hög aktualitet i min egen kommun Linköping. Den borgerliga majoriteten i kommunen har uttalat sig på ungefär samma sätt som moderaterna i reservationen 1 och centerpartiet och folkpartiet i del särskilda yttrandet nr 2. Eftersom jag finner en betydande

109

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

110

diskrepans mellan ä ena sidan de här deklarerade principerna och å andra sidan den praktiska hanteringen finns det enligt mitt förmenande anledning att undra över vad dessa deklarationer egentligen fiänar för praktiskt syfte.

Moderaterna kan väl knappast ha något intresse av att markera hänsyn till kommunernas behov av rådighet över mark och därmed erforderligt planeringsutrymme. Del är f ö. intressant all noiera all moderaternas reservation uttrycker den meningen all riksdagen mera direkt skall blanda sig i de enskilda kommunernas handläggning av markfrågorna. Del rimmar ganska illa med synpunkter man uttalar i andra sammanhang, nämligen all kommunerna så långt möjligt själva skall handha sina angelägenheter, och till dessa angelägenheter hör självklart markfrågorna.

Del särskilda yttrandet nr 2 från centerpartiet och folkpartiet demonstrerar på ett utmärkt sätt del dilemma dessa partier tycks befinna sig i när det gäller markfrågorna. Naturligtvis skall jag genast tillägga all jag häller dem räkning för alt de inte slagit föfie med moderaterna i deras reservation, och det kanske skall uppfattas som en markering sä god som någon.

Sä några ord om den praktiska hanteringen i en borgerligt styrd kommun, där alltså den här hävdade valfriheten skall praktiseras. Under föregående år inkom i Linköping framställningar till kommunen, dels om alt tomter som upplåtits med tomträtt skulle få förvärvas av tomträtts-havaren, dels om alt tomter som förvärvats av den boende skulle återköpas av kommunen och därefter upplåtas med tomträtt. I båda fallen förelåg praktiska möjligheter all tillgodose dessa motstridande önskemål.

Hur handlade nu kommunens borgerliga majoritet när man ställdes inför frågan alt praktiskt villfara detta med valfrihet? I de aktuella fallen biföll kommunen framställningen från dem som önskade förvärva tidigare upplåten lomträtlsmark. Samtidigt avslog man framställningar som hade den rakt motsatta innebörden och del rakt motsatta önskemålet. Det sättet alt tillgodose vad som så vackert beskrivs som valfrihet för den enskilde är naturiiglvis helt otillfredsställande.

Från vår sida har vi sagt alt båda formerna för upplåtelse bör tillgodoses. Vi anser emellertid att önskemålet om sammanhållen upplåtelseform bör tillgodoses, dvs. att kommunens intressen ocksä skall beaktas. Det är enligt vår mening ocksä en fördel för de enskilda människorna.

Den andra fråga, herr talman, som jag något vill beröra handlar om markvillkorel som infördes genom fiolårels riksdagsbeslut. Markfrågorna har ju alltid ställ i debattens centrum, och kommunernas möjligheter att tillgodose behoven har varit och är självklart av allra största vikt. Del beslul som fattades av 1974 års riksdag om införande av ett markvillkor vid bosladslångivningen betraktar jag som utomordentligt viktigt. Det är med tillfredsställelse vi kan erinra oss att beslutet om etl markvillkor fattades med stor majorilel i riksdagen. Beslutets viktigaste syfte var ju att sä långt möjligl hindra markspekulalion och medverka lill att kommunernas rådighet över marken kunde stärkas.

Moderaterna har aldrig tyckt om att samhället på olika säll söker förhindra enskild markspekulation. Därför varde motståndare till det i fiol fattade beslulel. Nu har de till årets riksmöte motionerat om upphävande om markvillkoret. Det skäl som anförs är att markvillkorel skulle begränsa konkurrens pä lika villkor, för övrigl en gammal känd motivering som använts ocksä i andra sammanhang när moderaterna sökt förhindra elt ökat samhällsengagemang på bostadssektorn. Det är naturligtvis alltför myckel begärt all moderaterna någon gäng skulle ägna de enskildas, de boendes förhållanden någon lanke. Alt etl borttagande av markvillkoret skulle medverka till "all erbjuda bra bostäder till rimliga priser", ja, det tror väl inte ens moderaterna riktigt på, om de rannsakar sig själva i den egna kammaren. Om man därtill lägger all moderaterna vill kraftigt försämra lånevillkoren för lejonparten av bostadsbyggandet, har man i ett nötskal vad en bostadspolitik med moderat förtecken skulle innebära. Man kan för övrigt undra huruvida moderaterna anser att bostadsfrågan tillhör de frågor där del är angelägel alt samhället engagerar sig.

Nu är del dess bättre sä all moderaternas inflytande på del område vi här diskuterar är lika litet som realismen i de förslag man för fram. Att göra bostadsfrågan lill uteslutande en fråga om ekonomisk hantering framstår för mig som ganska avslöjande. Aldrig elt ord om den bosladsso-ciala sidan. Jag lycker all intrycket blir utomordentligt torftigt.

I den diskussion som förts har moderaternas företrädare herr Wennerfors bl. a. sagt att han och hans parti lar avstånd från folk- och bostadsräkningar. De skulle utgöra elt otillbörligt inträng i den enskildes situation. Jag undrar om herr Wennerfors har tänkt igenom sin ståndpunkt innan han uttalade dessa tankar från denna talarstol för ell par limmar sedan.

Vad skall nämligen dessa folk- och bostadsräkningar fiäna för syfte? Jo, bl. a. att skapa ökad kunskap om de enskilda människornas behov när del gäller boendet och vad som sammanhör med delta. Bostadspolitiken, sade herr Wennerfors litet uppgivet, blir nog ungefär vad den har varit. Han menade väl med det all socialdemokraterna och numera också de två mittenpartierna i en betydande grad av enighet skapar den bostadspolitik som skall gälla för framtiden. Han beklagade att det förhöll sig pä del sättet all numera centerpartiet och folkpartiet kunde ena sig med socialdemokraterna i sä många och väsentliga frågor på det här området. Dessa partiers företrädare har ju svarat för sig själva, och det flnns ingen anledning för mig all kommentera den sucken från herr Wennerfors.

Herr Danell har ägnat hyresgäströrelsen etl visst intresse i denna debatt. I likhet med herr Claeson upplevde jag det han sade som i hög grad etl utfall mol hyresgäströrelsen. Naturligtvis kom frågan om de s. k. kolleklivanslulna medlemmarna i hyresgäströrelsen in i det sammanhanget. Ibland handlar del ju om kollektivanslutning till del socialdemokratiska partiet, men i dag gäller del alltså hyresgäströrelsen.

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

111

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Hyresgäströrelsen är svag och föga ägnad all ta del ansvar som riksdagen har lagl på den, säger herr Danell. Jag tror alt del vore förståndigt av herr Danell att vända sig lill sina med-medlemmar i HSB, som han själv tillhör, och inom hyresgäströrelsen, och ta upp de här frågorna från utgångspunkten hur man skall kunna stärka hyresgäströrelsen och eventuellt göra den ännu bättre skickad all axla del ansvar som riksdagen har lagl på den. Del vore enligt mitt sätt att se mera progressivt och befruktande än att, väl skyddad för varie möjlighet för denna rörelse att försvara sina intressen, ullala sädana synpunkter som herr Danell här har fört fram.

Nu misstänker jag att också herr Danell saknar kännedom om det som vi brukar tala om ibland, nämligen historien. Och historien går tillbaka lill en lid då vi inle diskuterade om etl överskott på bosläder, framför allt inte etl överskott pä goda bostäder. Det var en tid när folk levde under vidriga förhållanden pä den s. k. bostadsmarknad som då fanns. Då föddes HSB, då föddes hyresgäströrelsen - båda med samma syfte: all söka lösa problemen på del här området. Elt studium av den historien skulle kanske föra fram herr Danell till insikt om all sambandet och samarbetet mellan HSB och hyresgäströrelsen är utomordentligt naturligt. Det är ell samband och etl samarbete som jag förmenar har varit lill nytta för de människor det här handlar om, nämligen de boende.

Jag yrkar bifall, herr talman, lill utskottets hemställan i betänkandet nr 7 utom beträffande punkten 49, där jag yrkar bifall till reservationen 20.

Hen STRÖMBERG i Botkyrka (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Henrikson ulgår från en alldeles bestämd situation i en särskild kommun - om jag fattade honom rält hans egen hemkommun Linköping. Den kommunen har en icke-socialistisk majoritet, och utifrån dess agerande i ett enda fall dömer han ul alla de tre icke-socialistiska partiernas markpolitik.

Jag kan referera lill situationer i Storstockholm, där socialdemokratiskt styrda kommuner av olika anledningar tvingats säfia mark som de helsl velat upplåta med tomträtt, men för den skull skall jag inle göra elt angrepp pä hela socialdemokratins markpolilik. Det kan ha funnits skäl som vi inte känner lill.

F. ö., herr Henrikson, hände det för inte så länge sedan att en av de ekonomiskt värst trängda kommunerna här i landet - den finns här i Storstockholm - uppvaktade finansministern och begärde hjälp i sin ekonomiska situation. Enligt tidningarna fick man svaret: Säfi mark!

112

Hen ÅKERFELDT (c) kort genmäle:

Herr lalman! Det är tillfredsställande all höra herr Henriksons utläggningar om tomträtten i sä måtto all även han nu lovprisar valfriheten. Såvitt jag kan erinra mig är ell sådant klart uttalande från hans parti en nyhet.

Herr Henrikson kan emellertid inle vara helt oreserverad, utan vill gärna ge en känga ål, som han säger, de borgeriiga politikerna. Del gör han med ell exempel pä hur man i någon viss kommun hanterar frågan om att prioritera tomträtt resp. äganderätt. Jag tycker all sådana exempel inte för debatten särskilt mycket framåt. Del är lika lätt att hitta fall där man skulle kunna beskylla socialdemokratiska politiker för något liknande. Jag skall inte göra detta; jag vill bara konstatera all de debatter som vi här i riksdagen har fört om tomträttens fördelar, både i dag och i höstas, har haft lill syfte alt ge en ledtråd för kommunerna i deras agerande när del gäller upplätelsefrägor. Jag tror att kommunerna, efter den grundliga debatt som har förts i höstas och i dag, bör ha vissa möjligheter all göra en bedömning. Den bedömningen måste, eftersom ståndpunkterna dock är relativt näraliggande, lill slut bli all del skall vara valfrihet, och då har vi nätt ett väsentligt syfte i denna fråga.

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Herr HENRIKSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Mitt exempel från den egna kommunen är inte avsett att utgöra något slaglrä mol företrädare för de partier som slutit upp på i stort sell samma linje som socialdemokratin när del gäller markfrågorna. Jag har bara velat åskådliggöra alt man ändå förväntar sig all dessa uttalanden som vi gör i riksdagen skall få genomslagskrafl i kommunerna ute i landet. Får de inte det, menar jag, fiänar dessa uttalanden mer lill alt döfia vad som egentligen är syftet än till all vara en viljeinriktning som man avser att föra ul i praktisk politik i de enskilda kommunerna. Därför ligger del makt uppä, enligt mitt säll att se, all de ståndpunkter som vi slår för här i riksdagen förs ut lill de människor som har alt handlägga frågorna i kommunerna.

Men den vikliga poängen var all när människor begärde att fä köpa mark som varit upplåten med tomträtt, fick de ja, När man begärde att marken skulle upplåtas med tomträtt, fick man nej från kommunens sida. Delta harmoniserar inte riktigt med den s. k. valfrihet som det här talas om.

Sedan har jag inte ullalat någon ny mening från socialdemokratisk sida i denna fråga. Vi har aldrig menat att man i alla lägen och i alla kommuner, oavsell behov och förhållanden i övrigt, skall tillämpa endera den ena eller den andra upplälelseformen. Vi har hävdat tidigare - och gör det också nu - all det skall finnas möjlighet att tillämpa båda dessa upplålelseformer i den enskilda kommunen.

Herr ÅKERFELDT (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Henrikson säger nu att han inte vill använda dessa exempel som slaglrä mot de partier som sluter upp pä i stort sett samma linje som han själv. Då vill jag bara påpeka att i hans exempel sades uttryckligen att det var borgerliga partier.

8 Riksdagens protokoll 1975. Nr 457

113

Nr 46 Hen STRÖMBERG i Botkyrka (fp) kort genmäle:

Onsdaeen den talman! Herr Henrikson lar nu delvis lillbaka de slutsatser han

2 ril 1975 "S ' ''' tidigare anförande om de icke socialistiska partiernas agerande

____________ i Linköping - all del skulle gälla mera generellt. Men i slutet av sitt

Anslag till bo- anförande kom herr Henrikson ändå lillbaka lill della.

stadsbyggande. Sedan vill jag stryka under vad herr Henrikson säger, alt del är an-

m. m. geläget att det som vi beslutar och säger i riksdagen får genomslagskraft

över hela landet. Del bör ha genomslagskraft i kommunerna - del är rikligt, herr Henrikson. Det vore ocksä angelägel att det fick genomslagskraft hos herr finansministern, och det kanske herr Henrikson kan se till.

Hen HENRIKSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Till herr Sirömberg i Botkyrka vill jag säga all jag inte har tagit lillbaka någonting av vad jag har sagt tidigare. Jag är måhända litet överraskad över alt just företrädare för de två partier som jag ägnade allra minst intresse i mitt anförande nu känner sig utomordentligt besvärade av all jag har tagit fram detta exempel med Linköping. Jag ägnade den största delen av mitt anförande ät att polemisera mol moderaterna, som i den här frågan visar en väsentligt annorlunda inställning än vad övriga partier i riksdagen gör. Del fanns därför, menar jag, särskild anledning all ägna dem sitt intresse i ell kort inlägg i en debatt som denna.

Herr JADESTIG (s);

Herr talman! Fram till 1930 styrdes ju bostadspolitiken i stort sett av enskilt vinstintresse. Då var bostaden sä alt säga en handelsvara. I dag är del en socialt inriktad bostadspolitik som vi för. Under årtionden har den varit inriktad på att komma till rätta med en bristsituation.

Dagens debatt har rört sig en hel del kring överskottet av bostäder. Det är ju ca 25 000 lägenheter i statligt belånade hus som slår tomma, och det gäller hus som är byggda efter 1967. Om man tar hänsyn till all vi har ell bestånd av över tre mifioner bostäder i det här landet förstår man att del ändå är en liten sektor som vi här diskuterar.

Antalet outhyrda lägenheter varierar starkt ocksä mellan kommungrupper och enskilda kommuner. I den här debatten låter del nästan som om alla kommuner skulle ha överskott pä lägenheter i flerfamiljshus, men ,så är ju inle fallet. Jag bor emellertid i en kommun som har drabbats av del här problemel. Det är därför jag har funnit anledning att la till orda i debatten, och då inle minst på grund av herr Wennerfors inlägg.

Herr Wennerfors tog upp frågan om hyresförlustlån och eftergiftsmöj
ligheter, och argumenteringen i hela hans inlägg gick ut pä all lägga
allt ansvar pä de drabbade kommunerna och främst på de förtroendemän
som handlagt frågorna. Förslagen lill åtgärder var få i herr Wennerfors
anförande. Ja, del fanns elt förslag om likvidation - all del statliga organet
bosiadsslyrelsen skulle överta ansvaret. Men herr Wennerfors kunde inle
114 komma ifrån alt någon til syvende og sidst måsle betala kalaset.

Jag hade tänkt att en gång för alla ge bakgrunden lill att en kommun kan hamna i en sådan här situation.

Den ort som jag kommer från expanderade myckel snabbi under 1950-och 1960-talen. Vi hade ständigt bostadskö. Vi byggde flerfamifishus sä långt våra kvoter räckte, och vi uppvaktade de statliga myndigheterna med begäran om exirakvoter som vi utnytfiade för småhusbebyggelse. 1967 byggde vi 150 hyreshus och 48 småhus, alltså 198 bostadsenheter. 1969 byggde vi 426 hyreshus och 50 småhus, således 476 bostadsenheter. 1971 var sisla året som vi byggde hyreshus - 288 flerfamifishus och 42 småhus.

Efter 1971 har vi inle byggt ell enda hyreshus, och i det bostadsprogram som nu föreligger för min kommun för åren 1975-1979 är den beräknade produktionen 50 ä 60 lägenheter i småhus per år. Trots delta har vi i dag ca 200 outhyrda lägenheter, vilka är koncentrerade till etl bostadsområde som var i produktion åren 1966-1971 - elt område som det dessutom rådde lotalentreprenad på.

Kommunen hade som bakgrund för dåvarande bostadsförsöriningsplan erfarenheterna av en snabb expension och en förväntad befolkningsökning. Prognoserna hade gjorts av regionala organ, länsbostadsnämnden, länsstyrelsen, länsarbetsnämnden samt kommunen och byggde naturligtvis delvis pä en beräkning av induslrikapacilelen i kommunen.

Befolkningsökningen avstannade emellertid och det blev en stagnerad befolkning - ja, det skedde t. o. m. en avflyttning. Under de senaste åren har det varit en neltouinytlning frän kommunen på ett par hundra personer per år, och tyvärr synes den utvecklingen fortsätta. Även om talen inle blir så höga som under de senasie åren fär man dock räkna med en minskning av befolkningen. Vi har alltså fän en befolkningsminskning i stället för en beräknad befolkningsökning.

Projektet avsåg lotalentreprenad och omfattade ca 1 000 lägenheter med en byggnadstid på fem år. När bostadsområdet planerades var det en kronisk bostadsbrist. Ni minns säkerligen vilken härd kritik som under åren 1965-1968 framfördes mot bostadspolitiken här i landet - vi kunde inle skaffa bostäder ål folk. Delta gällde naturiiglvis inle bara den industriort där jag bor, ulan del gällde i stort sett över hela landet. Prognoserna visade att industrin behövde folk, föfiaklligen satte vi i gäng detta projekt. Vi skulle i dag haft en befolkning på mellan 22 000 och 23 000 invånare men har bara ca 18 000 invånare i Hallstahammar.

Expansionen blev inle den som man räknat med. Kommunens befolkningstal minskade. Däremot byggdes bostäderna såsom planerats. En del av produktionsenheterna i kommunen - från en av ortens större industrier - omlokaliserades till övre Norrland. Det inverkade givetvis menligt. Men byggnationen var i full gäng. Dessutom bedömde man situationen sä både frän kommunens och från industriledningens sida, all trots en beräknad utflyttning från orten på 200 anställda skulle bostäderna behövas. Industrierna räknade nämligen med en fortsatt expansion. Del blev dock ingen sådan. Men det var inle fullt klart att

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

115

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

116

vi skulle få en sådan befolkningsminskning förrän byggnadsprodukiionen hade pågått ett par år, dvs. någon gång under 1970.

Del område som del här gäller är inle något höghusområde. Visserligen finns del några sexvåningshus, men bostäderna där är mycket attraktiva. De outhyrda lägenheterna finns i ell lägenhelsbeslånd i irevånings lamellhus. Inte heller kan del vara den kommunala servicen som gör del svårt för oss all fä de lägenheterna uthyrda. Jag vågar nämligen påstå all få bostadsområden har en så starkt utbyggd kommunal samhällsservice som delta. Dessutom gränsar det till myckel slora öppna fria ytor. Även de önskemålen är alltså tillgodosedda.

Nej, mina vänner, orsaken är att det är för få människor i regionen som söker bosläder. Expansionen i Västmanlands län har stagnerat. Kringliggande kommuner - Västerås, Eskilstuna, Köping och andra -har precis samma problem som Hallstahammar. Vad vi behöver är arbetsplatser. Vi behöver bygga ul vårt näringsliv. Situationen med de lomma lägenheterna kan inte förbättras pä annat sätt än genom näringspolitiska åtgärder.

I reservationen 13 av herrar Wennerfors och Adolfsson yrkas att hyresförlustlån skall vara tidsbegränsade. Det skall vara en engängsinsats i avvaktan på att nyproduktionen i bostadsområdena kan anpassas efter konsumenternas efterfrågan. Jag ställer mig dä frågan: Om della yrkande skulle bli riksdagens beslul, vilken situation skulle då sådana orter som Hallstahammar räka i? Jo, vi skulle hell enkelt inle kunna klara situationen. Del skulle innebära ekonomiskt kaos för kommunen.

Det är inle heller som reservanterna tror, all det är vetskapen om all dessa slödmöjligheter finns som skulle ha gjort att vi inte har iakttagit den försiktighet som det har funnits skäl lill. Jag vågar säga att vi har iakttagit den. Jag kan där hänvisa lilll att produktionen av flerfamifishus avslutades så fort den första etappen var klar, och vi har inte byggt och planerar f n. inle heller alt bygga ytterligare flerfamifishus i avvaktan pä en ändrad eflerfrågesiluation.

Egentligen skulle jag göra som herr Bergman i Göteborg och för min del bjuda in herr Wennerfors till Hallstahammar för att studera objekten ordentligt. Att jag dessutom har anledning bjuda in herr Adolfsson, som är från länet, är att beklaga. Han borde ju rimligen känna lill situationen något bättre.

Jag vill påstå att kommunalmännen känner sitt ansvar, och därför är den moderata reservationen ell bevis på bristande förtroende för den representativa demokratin. Vi konstaterar med lillfredsslällelse att det finns möjligheter lill lån för täckande av hyresförlusterna och till avskrivning av dessa lån. Men trots avskrivningsmöjlighelerna innebär hyresförlusterna för t. ex. Hallslahammars kommun - det rör sig om en årlig förlust pä ca 2 mifi. kr. - 1 krona i extra kommunal utdebitering. Vi är medvetna om att det är kommunen som har huvudansvaret för den situation vi har hamnat i, men vi är glada över att det ekonomiska ansvaret delas mellan kommun och stat.

Likvidation var den lösning herr Wennerfors rekommenderade. Herr Wennerfors förordar alltså övervältrande av det ekonomiska ansvaret pä andra. Del är måhända en vanlig kapitalistisk lösning, men den passar inte in i bilden när del handlar om bostäder. Bostaden måste anses vara en social angelägenhet.

Vel förresten herr Wennerfors alt det inle enbart är kommunala bostadsföretag som drabbats av del här problemel? Herr Bergman har redan visat på det. Del finns exempel på all enskilda byggherrar byggt bostadsområden med avsikt att behålla dem i egen förvaltning men råkat ut för uthyrningssvårigheter och då hemställt alt kommunen skulle hjälpa dem ur svårigheterna. Om sä skett har antalet outhyrda lägenheter ökat lios de allmännyttiga bostadsföretagen och minskal hos de enskilda, men i sak har ju problemel kvarstått. Så har t. ex. i Hallstahammar etl av Ortens slörre företag sålt sina bostäder i flerfamifishus. De är nu överlämnade till den allmännyttiga sektorn.

Inom näringslivet har man den inställningen att näringslivet inte skall äga och driva bostäder - del är en samhällelig uppgift, och den uppgiften lycker vi oss också ha anledning att ta på oss.

Herr talman! Jag har framfört dessa synpunkter därför all jag lycker att det är skäligt att försöka klariägga problemen med överskottet av lägenheter, inte med utgångspunkt i utopier som herr Wennerfors gör ulan mera med utgångspunkt i praktiska erfarenheter. Jag har nu en gång för alla, hoppas jag, slagit fast all hyresförlusterna inte, som talesmännen för moderaterna gör gällande, beror på slarv av förtroendemännen i de drabbade kommunerna. De har hamnat i en situation som de inte kunnai råda över och som har förorsakat problemen. Del kommunala fastighetsbolaget i min kommun drivs av en styrelse med fem ledamöter, tre socialdemokrater och tvä moderater. Den ene av dessa tvä moderater har varit förste vice ordförande i länels avdelning av moderata samlingspartiet. De delar den grundsyn som jag här har skisserat. Den grundsyn som moderaternas talesmän i civilulskottet anlagt delas säkert inte av moderata samlingspartiets lokala företrädare.

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Herr WENNERFORS (m) kort genmäle;

Herr talman! Nu har jag också blivit inbjuden lill Hallstahammar. Jag får väl ta med familjen och åka runt både till Hallstahammar och till Göteborg.

Jag skulle i min tur vifia la med herr Jadeslig på en resa till Linköping. Där finns ocksä etl allmännyttigt bostadsförelag. Jag säger della därför att herr Jadeslig böriade med att påminna om att del ocksä finns allmännyttiga företag som inte har problem med hyresföriuster. Del gör del förvisso. I en tidning redogör chefen för det allmännyttiga företagel i Linköping för hur man klarat sig undan lomma lägenheter och hyresförluster. Han säger: "Vikligl är ocksä att man inte låler kvoltänkandet

styra bostadsbyggandet . Man måste vara realist och bygga det som

passar efterfrågan och inle slaviskt föfia politiska program."

117

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Nu är jag på det klara med att man i Hallstahammar har haft speciella problem, särskilt med befolkningsutvecklingen. Det var iniressani all höra den här redogörelsen - även om jag skulle ha velat få veta mera. Om man t. ex. bortser från hyresförlusterna, vad kan då sägas om del allmännyttiga bostadsföretagels ekonomi i Hallstahammar? Hur ler sig resultaten, om man just bortser från de lomma lägenheterna? Hur är del med likviditeten, osv.?

Dessutom - även om det var intressant alt lyssna lill herr Jadestigs redogörelse för förelaget där hemma - kanske vi inle bör döma enbart efter hur förhållandena är i Hallstahammar. Vi kan ju inte jämställa förhållandena där med hur man har skött sädana företag i Göteborg, i Jönköping, i Norrköping eller i Malmö, för att ta några exempel ur högen:

Del är ell kapitalistiskt synsätt, säger herr Jadestig vidare, alt övervältra kostnaderna och ansvaret på andra. Men del är just vad ni själva gör! Ni låter skattebetalarna betala kostnaderna utan all ni egentligen behöver stå lill svars för de politiska misstag som ni har gjort. Del tycker jag är väl sä allvarligt.

Hen JADESTIG (s) kon genmäle:

Herr talman! Vad jag framför allt har sagt är all vi kanske överbetonar betydelsen av de oulhyrda lägenheterna, som är 25 000-26 000 till antalet, i del bostadsbestånd på över tre mifioner lägenheter som vi har i det här landet. Del är nämligen pä del sättet att de är koncentrerade lill etl fätal platser, och det är della som utgör problemet för de kommunerna.

Det är väl bara med tillfredsställelse vi kan konstatera att vi har skapat ell läge där människorna har möjligheter att fä bostäder genom att det har blivit ell mindre överskott av lägenheter - om de hade varit jämnt fördelade över hela landet. Jag har levat i Hallstahammar kommun, där vi ocksä har haft bostadsbrist, vilket dä även ekonomiskt har drabbat enskilda människor. Nu drabbar överskottet på lägenheter i stället samhället kollektivt. Del är i och för sig betungande, men tidigare var det också betungande för människorna all inle få bostäder.

Vi strävar helt naturligt efter balans pä bostadsmarknaden, och vi är medvetna om att problemel aren näringspolitisk fråga mera än en renodlad bostadspolitisk fråga. Vi vill inte som herr Wennerfors övervältra ansvaret på andra. Sålunda är vi inle intresserade av del moderata förslaget om likvidation, ulan vi tror pä samverkan mellan kommunerna och staten - del är det som är vär förhoppning.

Herr Wennerfors är välkommen till Hallstahammar med hela sin famifi. Vi skall då försöka ge honom den information han så väl behöver.

118

Herr WENNERFORS (m) kort genmäle:

Herr lalman! Tack för det, herr Jadestig; del skall jag hälsa dem där hemma! Tycker herr Jadeslig all påpekandet av politiska misstag, som kostar

skattebetalarna hundratals mifioner, är att överbetona? Det lycker inle Nr 46

jag. Och vad anser skattebetalare i de kommuner där man har försöki r\ a a

° Onsdagen den

att sköta det här på elt riktigt sätt om att behöva betala misstagen i 7 anril 197S

andra kommuner?

Jag finner att detta är elt myckel allvarligare politiskt problem och Anslag till bo-

ansvarsproblem än man lydligen anser inom regeringspartiet. Detta är stadsbyggande,

beklagligt. m. m.

Herr JADESTIG (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill till att böria med säga att när vi hade bostadsbrist, herr Wennerfors, kostade den de enskilda människorna måhända inle bara hundra miljoner kronor, ulan man fär nog lägga till hundratals miljoner. Det kostade nämligen människorna myckel pengar all bo pä den ena orten och alt ha famifien på den andra. När vi nu har fäll jämvikt i bostadsefterfrågan bör vi väl inte misströsta, men vi skall naturligtvis försöka verka för att överskottet på lägenheter så snabbt som möjligt får normala proportioner. Därför hälsar jag med tillfredsställelse all bostadsminislern nu kommer alt tillsätta en delegation som får lill uppgift alt kanalisera de här frågorna. I de orter som drabbas är vi väldigt glada över att vi får det här stödet. Vi kan lägga alla korten på bordet - vi har inte pä något säll missbrukat del förtroende som väfiarna har givit oss.

Herr talmannen anmälde att herr Wennerfors anhållit alt till protokollet få antecknat alt han inle ägde räll till ytterligare replik.

Hen NYQUIST (fp);

Herr talman! I motionen 1783 har herr Strömberg och jag hemställt att riksdagen mätte besluta att förutsättningarna för eftergift av hyresföriustlån närmare skall regleras i särskild författning och att 100-pro-centig avskrivning av studentbostadsföretags hyresförlustlän skall kunna ske utan krav pä kommunalisering.

Beträffande det första yrkandet anför utskottet alt en eventuell författningsreglering skulle för alt läcka skiftande förhållanden nödvändigtvis komma att innehålla så mänga undantagsregler och hänvisningar till vad utskottet något kryptiskt betecknar som "skönsmässiga bedömningar" all det med yrkandet avsedda syftet skulle förfelas. Utskottet har därför inte kunnai ansluta sig till värt förslag.

Även om starka principiella skäl av typ betydelsen av all kunna förutse
änslagsbevifiande myndighets beslut och alt i god tid anpassa sig och
planera därefter talar för vårt yrkande kan jag medge, att yrkandet innebär
en lagteknisk reglering som sväriigen kan täcka in alla enskilda fall i
en särskild författning utan alltför allmänna formuleringar och all en
delafireglering å andra sidan skulle innebära all alltför många undanlag
måste göras. Men vår lanke, herr talman, har inle varit en detafierad
författningsreglering ulan snarare ell angivande av ramarna och de all- 119

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

120

manna förutsättningarna för beslut om eftergift av hyresföriustlån. Då emellertid utskottet ulan invändningar godtagit av departementschefen redovisad praxis pä området och dä man kan förutsätta att riksdagen också kommer all göra della, kan motionärernas önskemål därmed till icke oväsentlig del anses tillgodosedda. Jag kan därför i denna del godtaga den slutsats till vilken utskottet har kommii.

Jag skall så övergå till värt andra yrkande. Av utskottets skrivning kan utläsas - i vafie fall indirekt - alt utskottet anser att vi alltför hårt har pressat föredragande departementschefens uttalande, innebärande enligt vår tolkning alt elt kommunalt överlagande, en kommunalisering, skulle vara ell oavvisligt krav för full eftergift av hyresföriustlån lill studentbostadsförelag. Utskottet menar med all rätt all förhållandena i de enskilda fallen kan vara myckel skiftande och ha samband även med ombyggnadslån och anstånd med betalningen på lilläggslån. Frågan om räntefria ombyggnadslån och eftergift av inventarielän får, framhåller utskottet, prövas av riksdagen frän fall lill fall. Därmed, konkluderar utskottet, torde motionärernas intresse få anses lillgodoselt.

Ehuru det inte sägs direkt ul har jag tolkat utskottets skrivning så, alt utskottet för sin del i varie fall inte utesluter möjligheten av en 100-procentig eftergift ulan kommunalisering och inle heller skulle biträda ell eventuellt krav på kommunalisering som villkor för full eftergift.

Del är möjligt att herr Sirömberg och jag något har missuppfattat skrivningen i budgetpropositionen, men vi är i sä fall i stort och gott sällskap. Föredragande departementschefen anför uttryckligen på s. 22; "Om kommunen övertar huvudmannaskapet för ell sludenlbosladsförelag efterges således länet med 100 96." Jag har läst uttalandet sä alt om en kommunalisering inle sker, kan inle heller full eftergift bevifias. Och omvänt; för full eftergift krävs kommunalisering. Vi är emellertid tacksamma för den tolkning utskottet gör och som alltså innebär all därest en kommunalisering kommer lill stånd blir del alltid tal om en 100-proceniig eftergift, men en sådan eftergift kan också tänkas ulan en övergäng av huvudmannaskapet till kommunen, beroende på förhållandena i de särskilda fallen t. ex. vid en bostadspolitiskt rationell ombyggnad där en sådan erfordras. Självfallet kan väl också i de fall kommunalisering ej är aktuell eftergift av hyresförlusllånen ske med reducerade procentsatser från 100 96 ända ner till de cirka 50 96 som generellt gäller för de allmännyttiga bostadsföretagens hyresföriustlån.

Utskottets tolkning och skrivning, som i och för sig med fördel kunde ha innehållit litet mer av klartext, tillgodoser hell visst motionärernas syfte. Vi har menat att det vore helt fel all abrupt ställa en kommun som t. ex. Uppsala inför kravet pä etl kommunall överlagande av vederbörande sludentbostadsföretag, innebärande bl. a. en svår kommunalekonomisk belastning. I sammanhanget kan nämnas att Stiftelsen Stu-denlstaden i Uppsala i dag äger och förvaltar inte mindre än ca 6 000 studentrum och ca 2 000 famifielägenheter. Man bör dä också erinra sig alt kommunen fortlöpande mycket aktivt har medverkat - helt i enlighet

med den förda utbildningspolitiken och de studenlbostadspoliliska riktlinjerna - med mark, planer och borgen och förvisso alltfort är beredd alt medverka bl. a. lill en ändrad lägenhetsfördelning i befintliga studentbostäder.

Lokall har frågan om kommunalisering inle varit föremål för någon realdiskussion. Den frågan bör man enligt mitt förmenande närma sig med stor försiktighet. Utskottets skrivning ger nu också utrymme för elt gynnsamt förhandlingsklimal utan ängsliga sidoblickar på huvudmannaskapet. Jag har alltså, herr talman, inte heller i denna del något annat yrkande än utskottet.

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Överläggningen var härmed slutad.

Civilutskottets betänkande nr 7

Punklerna 1 och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punklen 3

Proposilioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr I av herrar Adolfsson och Danell, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Danell begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet nr 7 punklen 3 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herrar Adolfsson och Danell.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Danell begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 272 Nej - 47

Punkten 4

Proposilioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Claeson, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Claeson begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller civilutskoltets hemställan i betänkandet nr 7 punklen 4 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Claeson.

121

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Claeson begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resullal:

Ja - 303 Nej - 16

Punkten 5

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herrar Adolfsson och Danell, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Danell begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller civilutskottels hemställan i belänkandet nr 7 punklen 5 rösiar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herrar Adolfsson och Danell.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Danell begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 272 Nej - 46

Punkten 6

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Claeson, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Claeson begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion;

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet nr 7 punklen 6 röstar ja, den del ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av herr Claeson.

122

Ja - 303

Nej - 16 Punklerna 7-9 Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 10

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av herr Claeson, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Claeson begärt votering upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottels hemställan i belänkandet nr 7 punkten 10 rösiar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av herr Claeson.

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Ja - 303 Nej - 16

Punkten 11

Propositioner gavs på bifall till l;o) utskottets hemställan, 2;o) reservationen nr 6 a av herrar Wennerfors och Adolfsson saml 3;o) reservationen nr 6 b av herr Claeson, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Wennerfors begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2;o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Claeson begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition;

Den som vill all kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående civilutskottels hemställan i betänkandet nr 7 punkten II antar reservationen nr 6 a av herrar Wennerfors och Adolfsson rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i nämnda votering antagit reservationen nr 6 b av herr Claeson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Claeson begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat;

Ja - 50

Nej - 19 Avstår - 249 " I enlighet härmed blev föfiande voteringsproposition uppläst och godkänd;

Den som vill all kammaren bifaller civilutskoltets hemställan i belänkandet nr 7 punklen 11 rösiar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 6 a av herrar Wennerfors och Adolfsson.

123

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Wennerfors begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapprat. Denna omröstning gav föfiande resullal;

Ja - 273 Nej - 46 Punklen 12 Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 13

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 7 av herrar Wennerfors och Adolfsson, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkten 14

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 8 av herr Claeson, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Claeson begärt votering upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottels hemställan i belänkandet nr 7 punklen 14 rösiar ja, den del ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 8 av herr Claeson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen."Dä herr Claeson begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 301 Nej - 16

Punkten 15

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 9 av fru Olsson i Hölö m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Olsson i Hölö begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottels hemställan i belänkandet nr 7 punklen 15 rösiar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammarenr bifallit reservationen nr 9 av fru Olsson i Hölö m. fl.

124

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Olsson i Hölö begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 190 Nej - 129

Punklen 16

Proposilioner gavs på bifall till I;o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 10 a av herrar Wennerfors och Adolfsson samt 3:o) reservationen nr 10 b av herr Sirömberg i Botkyrka, och förklarades den förstnämnda proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Dä herr Wennerfors begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda ätersiående propositionerna, av vilka den under 2;o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig.

I enlighet härmed blev föfiande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag lill bostadsbyggande, m. m.

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottels hemställan i belänkandet nr 7 punklen 16 rösiar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 10 a av herrar Wennerfors och Adolfsson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen.

Punkterna 17 och 18

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 19

Propositioner gavs på bifall till dels ulskoilels hemställan, dels reservationen nr 11 av herrar Wennerfors och Adolfsson, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkten 20

Utskottets hemställan bifölls.

Punklen 21

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 12 av herr Wennerfors m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Sirömberg i Botkyrka begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller civilutskoltets hemställan i betänkandet nr 7 punkten 21 rösiar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 12 av herr Wennerfors m. fl.

125

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Sirömberg i Botkyrka begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resullal:

Ja - 240 Nej - 78 Punkten 22 Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 23

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 13 av herrar Wennerfors och Adolfsson, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Wennerfors begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion;

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottels hemställan i betänkandet nr 7 punklen 23 röstar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 13 av herrar Wennerfors och Adolfsson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Wennerfors begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 272 Nej - 45 Punkterna 24-26 Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punklen 27

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 14 av herrar Wennerfors och Adolfsson, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Wennerfors begärt votering upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottels hemställan i betänkandet nr 7 punklen 27 rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 14 av herrar Wennerfors och Adolfsson.

126

Ja - 271 Nej - 46 Punklerna 28-32 Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 33

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 15 av herrar Sirömberg i Botkyrka och Claeson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Strömberg i Botkyrka begärt votering upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition:

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottels hemställan i betänkandet nr 7 punklen 33 rösiar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 15 av herrar Sirömberg i Botkyrka och Claeson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Strömberg i Botkyrka begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 270 Nej - 49 Punkterna 34-37 Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 38

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 16 av fru Olsson i Hölö m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Olsson i Hölö begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller civilutskoltets hemställan i betänkandet nr 7 punkten 38 rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 16 av fru Olsson i Hölö m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä fru Olsson i Hölö begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resullal;

Ja - 222 Nej - 97

127

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Punkterna 39-41

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punklen 42

Propositioner gavs på bifall lill l:o) utskottets hemställan, 2;o) reservationen nr 17 a av herrar Wennerfors och Adolfsson saml 3:o) reservationen nr 17 b av herr Claeson, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Claeson begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Claeson begärt votering även beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren lill kontraproposition i huvudvoteringen angående civilutskottels hemställan i beiänkandel nr 7 punklen 42 antar reservationen nr 17 a av herrar Wennerfors och Adolfsson rösiar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit reservationen nr 17 b av herr Claeson.

Ja - 53 Nej - 18 Avslår - 245 I enlighet härmed blev föfiande voleringsproposition uppläst och godkänd;

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottels hemställan i betänkandet nr 7 punklen 42 rösiar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 17 a av herrar Wennerfors och Adolfsson.

128

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Wennerfors begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 272 Nej - 45

Punkten 43

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 18 av herr Claeson, och förklarades den förra proposiiionen

vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Claeson begärt votering upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition;

Den som vill all kammaren bifaller civilutskottels hemställan i belänkandet nr 7 punkten 43 rösiar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 18 av herr Claeson.

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Ja - 302 Nej - 16 Avstår - 1 Punklerna 446 Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 47

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 19 av fru Olsson i Hölö m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Olsson i Hölö begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottels hemställan i betänkandet nr 7 punklen 47 rösiar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 19 av fru Olsson i Hölö m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä fru Olsson i Hölö begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resullal:

Ja - 202 Nej - 115 Avslår - 2 Punkten 48 Utskottets hemställan bifölls.

Punklen 49

Proposilioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 20 av herr Bergman i Göteborg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Bergman i Göteborg begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

9 Riksdagens protokoll 1975. Nr 457

129

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Den som vill alt kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet nr 7 punkten 49 röstar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 20 av herr Bergman i Göteborg m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Bergman i Göteborg begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 177 Nej - 142 Punkterna 50-52 Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

130

Civilutskottets betänkande nr 8

Punklen I

Proposilioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Claeson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Claeson begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottels hemställan i belänkandet nr 8 punklen 1 röstar ja, den del ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I av herr Claeson.

Ja - 301 Nej - 15

Punkten 2

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Claeson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Claeson begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller civilutskottels hemställan i betänkandet nr 8 punklen 2 rösiar ja, den del ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Claeson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Claeson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 299 Nej - 16

Punkten 3

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herrar Adolfsson och Danell, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Adolfsson begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller civilutskottels hemställan i betänkandet nr 8 punklen 3 röstar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herrar Adolfsson och Danell.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Adolfsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 271 Nej - 46

Punkten 4

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herrar Adolfsson och Danell, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Adolfsson begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller civiluiskotiets hemställan i betänkandet nr 8 punkten 4 röstar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av herrar Adolfsson och Danell.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Adolfsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 264

Nej - 47

Avstår - 6

131

Nr 46

§ 8 Offentliga funktionärers tystnadsplikt

Onsdagen den 2 april 1975

Of femliga funktionärers tystnadsplikt

Föredrogs konstitutionsutskottets betänkande nr 10 med anledning av propositionen 1975:8 om föfidlagstiftning med anledning av den nya regeringsformens bestämmelser om normgivning jämte moiioner.

I proposiiionen 1975:8 (justitiedepartementet) hade regeringen föreslagit riksdagen alt

dels bemyndiga regeringen att besluta föreskrifter om de avgifter som avsägs i bilaga 1 lill propositionen samt medge alt regeringen överiäl ål förvaltningsmyndighet att meddela bestämmelser om sådana avgifter,

dels anta 24 inom justiliedepartemeniel upprättade lagförslag som hade samband med all den nya regeringsformen'(RF) hade böfiat lillämpas den 1 januari 1975.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes bl. a. följande:

"Förslagen avser i första hand normgivningsbemyndiganden för regeringen dels beträffande vissa av de ämnen som avses i 8 kap. 7 S RF, dels i fråga om avgifter enligt 9 S samma kapitel. Bemyndigandena behövs för all regeringen, underordnade förvaltningsmyndigheter, landstingskommuner och kommuner skall få i huvudsak samma normgiv-ningskompetens inom de berörda ämnesområdena som f n.

Bland förslagen kan nämnas förslaget lill lag om offentliga funktionärers tystnadsplikt. Bestämmelserna där innebär enligt propositionen att regeringen färde bemyndiganden som behövs för all nuvarande rättsläge på området skall kunna behällas i princip oförändrat. Förslaget innehåller dessutom en nyhet i förhållande lill gällande rätt. Det föresläs nämligen att all domslolspersonal, således inte bara domare, skall vara underkastad lagfäst tystnadsplikt i fråga om innehållet i ännu inte meddelade domar och andra liknande beslut och dessutom i fråga om vad som har förekommit vid överläggning inom stängda dörrar inför sädana avgöranden.

I proposiiionen läggs vidare fram vissa förslag som innebär att bestämmelser som hittills har slån i författningar som har beslutats av regeringen flyttas över till lag."

132

I della sammanhang hade behandlats de med anledning av propositionen väckta motionerna

1975:1813 av herr Boo m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen beslutade

1. alt avslå propositionen 1975:8 i vad avsåg förslag till lag om offentliga funktionärers tystnadsplikt,

2. alt uppdra ål regeringen alt genom tilläggsdirektiv uppdra ät offentlighels- och sekretesskommillén att företa en inventering och klassificering av tystnadsplikter och alt framlägga förslag syftande till större enhetlighet och klarhet vad beträffade reglering och tillämpning av tystnadsplikter.

1975:1814 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställts alt riksdagen beslutade

1. att avslå regeringens proposition 1975:8 med förslag till lag om tystnadsplikt för offentliga funktionärer,

2. all hos regeringen hemställa om all en särskild utredning tillsattes för alt göra en allmän inventering och klassificering av offentliga funktionärers tystnadsplikt,

1975:1815 av herr Petersson i Röstånga m. fl. (fp, m,c), vari hemställts

1. alt riksdagen i skrivelse till regeringen skulle anhålla all en särskild utredning tillsattes för att göra en allmän inventering, klassificering och rättslig systematisering av tystnadsplikter,

2. att riksdagen beslutade att avslå förslaget lill lag om offentliga funktionärers tystnadsplikt i avvaktan på resultatet av den i punkt 1 begärda ulredningen och förslagen från massmedieutredningen och offenllighels-och sekretesslagsiiflningskommitlén samt

1975:1816 av herrar Wiklund (s) och Sven Gustafson i Göteborg (fp), vari hemställts att riksdagen beslutade

1. att hos regeringen begära att en särskild utredning tillsattes med uppdrag att göra en allmän inventering och klassificering av tystnadsplikter,

2. att § 4 i förslag till lag om offentliga funktionärers tystnadsplikt gavs föfiande tillägg: "i vad gäller uppgift som föranlett dess hemlighällande",

3. all till förslag lill lag om offentliga funktionärers tystnadsplikt foga föfiande ij 5: "Del åligger regeringen att årligen för riksdagen anmäla de på grund av bemyndigande i denna lag meddelade föreskrifterna",

4. all vidta de föfidändringar som kunde föranledas av bifall lill yrkandet under punklen 3.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle

1. med anledning av molionerna 1975:1813 (hemställan p. 2), 1975:1814 (hemställan p. 2), 1975:1815 (hemställan p. 1) och 1975:1816 (hemställan p. 1) hos regeringen begära att en utredning om lystnadsplikter snarast kom till stånd i enlighet med vad utskottet i beiänkandel anfört,

2. med anledning av motionen 1975:1816 och med bifall lill molionerna 1975:1813-1815, allt såvitt molionerna inte behandlats under 1, avslå propositionen 1975:8 i vad den avsäg förslag lill lag om offentliga funktionärers tystnadsplikt,

3. med anledning av propositionen 1975:8 i motsvarande del anta förslaget lill lagom ändring i tullförordningen (1973:979) med den ändringen att andra dels-satsen i ingressen skulle ha föfiande lydelse; "dels att i 2-6, 9-21 och 24 §S orden "Kungl. Maj:l" i olika böjningsformer skulle bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,"

4. med anledning av propositionen 1975:8 i motsvarande del anta för-

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Offentliga funktionärers tystnadsplikt

133

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Offentliga funktionärers tystnadsplikt

slag lill lag om ändring i lagen (1974:984) om ändring i tullförordningen (1973:979) med av utskottet angiven lydelse,

5. med anledning av proposiiionen 1975:8 i motsvarande del anta 27 S förslaget lill lag om ändring i brandlagen (1974:80) i den lydelse utskottet föreslagit,

6. med bifall lill proposiiionen 1975:8 i denna del anta förslaget lill lag om ändring i brandlagen i övrigl,

7. med bifall till propositionen 1975:8 i dessa delar anta övriga i propositionen framlagda lagförslag,

8. med bifall till propositionen 1975:8 i denna del bemyndiga regeringen att besluta föreskrifter om de avgifter som avsägs i bilaga 1 till proposiiionen saml medge att regeringen överiäl ät förvaltningsmyndighet att meddela bestämmelser om sådana avgifter.

Reservation hade avgivits av herr Johansson i Trollhättan, fru Thunvall saml herrar Mossberg, Svensson i Eskilstuna, Karlsson i Malung, Olsson i Edane och Johansson i Malmö (samtliga s) vilka ansett all utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen skulle med anledning av proposiiionen 1975:8 i motsvarande del och motionerna 1975:1813-1816, såviii dessa inte behandlats under 1, anta av reservanterna framlagt förslag till lag om offentliga funktionärers tystnadsplikt.

Del av reservanterna framlagda lagförslaget överensstämde med propositionens förslag; vissa tillägg hade dock gjorts till bemyndigandena enligt 1 § och till 4 §.

134

Hen JOHANSSON i Trollhättan (s):

Herr talman! Av de 24 punkterna i propositionen 8 tillstyrker konstitu-lionsulskottel enhälligt 23. Pä två av dessa punkter föreslär utskottet formella förändringar, men del ändrar inget i sak. Ett enhälligt utskott biträder dessutom förslaget att riksdagen bemyndigar regeringen all besluta föreskrifter om de avgifter som avses i propositionen. . Även pä den kontroversiella punklen - den som handlar om lystnadsplikterna - står vi ganska nära varandra. Alla önskar en utredning som gör en allmän inventering, klassificering och rättslig systematisering av tystnadsplikterna. Del råder vidare enighet om att riksdagen måste använda den normgivningsleknik som propositionen bygger pä, nämligen att riksdagen bemyndigar regeringen all meddela föreskrifter om tystnadsplikter eller överiämnar detta åt förvaltningsmyndighet eller kommun. Även de som avstyrker proposiiionen i denna del vill ha en rättslig reglering. Den skall emellertid komma försl efter den 1 juli 1976. De öppnar samtidigt dörrarna för regeringen alt för vissa grupper av ärenden lägga fram förslag före denna lidpunkt.

Den stora samstämmigheten beror säkert pä all vi alla vill ha elt öppet samhälle. I delta öppna samhälle spelar offentlighetsprincipen myckel

stor roll. Alla är dock medvetna om att det behövs vissa begränsningar av offentligheten. Från reservanterna sida håller vi myckel hårt pä yttrandefriheten och rätten lill information. Mol dessa krav slår emellertid kravet på personlig integritet. Del kan uppkomma spänningar mellan offentlighetsprincipen och della krav på personlig integritet. De spänningarna kan inle lösas genom alt man vid det ena tillfället hävdar offentlighetsprincipen och vid elt annat lillfälle den personliga integriteten, alltefter vad man finner vara lämpligt. Man måste i lagstiftningen alllid balansera de två kraven mot varandra.

Majoriteten inom utskottet godtar utan vidare tystnadsplikter som fortsätter alt gälla i kraft av punkt 6 i övergångsbestämmelserna till nya regeringsformen. Det avser alla i författning givna föreskrifter om tystnadsplikt. Men det finns tystnadsplikter som har upphört efter tillkomsten av den nya regeringsformen. Varken regeringen, förvaltningsmyndighet eller kommun har längre befogenhet att meddela tystnadsplikt ulan slöd av ett bemyndigande frän riksdagens sida enligt 8 kap. 7 och 11 Sjj regeringsformen. Förman kan inle heller ålägga någon lystnadsplikt genom fiänsleföreskrifl. Inte heller kan tystnadsplikt härledas ur hand-lingssekreless, och man kan inle heller hävda någon lystnadsplikt med hänvisning lill fiänstens beskaffenhet, sakens natur eller något sådant.

Det är när del gäller denna typ av tystnadsplikt som majoriteten i utskottet säger nej i nuläget. Jag finner delta vara inkonsekvenl. Det råder inget tvivel om att rättsläget blivit etl annat efter tillkomsten av den nya regeringsformen. Den rätt att föreskriva tystnadsplikt som Kungl. Maj:t hade enligt 1809 års regeringsform finns inte längre för regeringen enligt 1974 års regeringsform.

Eftersom man antagligen i den efterföfiande debatten kommer all åberopa grundlagberedningen vill jag vidga min framställning något på denna punkt. Enligt grundlagberedningen skulle bestämmelser om tystnadsplikt för fiänsteman beslutas av riksdagen genom lag, vilket f ö. gällde även andra inskränkningar i de föreslagna fri- och rättigheterna. 1 motiven utvecklas all kravet på beslul i lag anses omfatta straffbestämmelser och del huvudsakliga angivandel av de intressen som skall skyddas. På grund av sina allmänna befogenheter kunde regeringen sedan utfärda verkstäl-lighetsföreskrifler i förordningar, vari tystnadsplikterna i deiafi reglerades.

Regeringen godtog inte denna ståndpunkt. Den delade beredningens uppfattning all del borde vara möjligl för regeringen alt besluta föreskrifter om tystnadsplikt i ungefär den utsträckning som angivits av beredningen. Men regeringen borde inte i form av verkslällighelsföreskrifler få besluta något som kunde uppfattas som ell nytt åliggande för den enskilde eller ell inle tidigare föreliggande ingrepp i den enskildes personliga eller ekonomiska förhållanden. Därför borde inte regeringen kunna utfärda föreskrifter om tystnadsplikt pä del säll som beredningen tänkt sig. Denna uppfattning godtogs sedan av konstiiutionsutskollel och av riksdagen i dess helhet. Del fördes inte heller någon debatt i riksdagen på den punklen, och beslulel var enhälligt från riksdagens sida.

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Offentliga funktionärers tystnadsplikt

135

Nr 46 Det råder inle heller något tvivel om att vissa tidigare tystnadsplikter

, . ,har fallit. Efter den 1 januari i är behöver tystnadsplikterna ha etl ul-

Onsdagen den

., ., qjc iryckligt författningsslöd. Del är intressant att konstatera all denna me-

_____________ ning företrädes av lagrådet i dess nyligen avgivna yttrande över lag-

Offentltga funktio- förslaget angående ansvaret för funktionärer i offentlig verksamhet. De närers tystnadsplikt som företräder majoriteten inom utskottet har väl inle kunnai undgå att observera lagrådets ståndpunkt. De åberopar ofta lagrådet som den auktoritet vi skall föfia. Senare i år kommer vi att få höra hur de lalar sig varma för en förstärkning av lagrådets ställning. Men i en myckel viktig lagstiftningsfråga lämnar de lagrådet ål sitt öde.

Majoriteten inom utskottet bagatelliserar bortfallet av en rad tystnadsplikter. De lalar om all praxis lever vidare, all del finns en hög yrkesetik, att del goda omdömet hindrar alt något hemligt yppas, att det fortfarande ligger i sakens natur alt inle göra delta, osv. Del är sant all praxis kan fortsätta att lillämpas, även när del rättsliga stödet faller. Men praxis kan snabbt vittra sönder, när del inle finns elt sådant slöd. Det är ocksä sant all del på vissa områden finns en yrkesetik, som innesluter att man inte skall föra vidare vad man har hört. Men del är alltid svårt alt tolka vad som skall ingå i en god yrkesetik. Del finns en omdömesgillhel och allmän hygglighet som kan göra all den personliga integriteten inle skadas. Men del är otvivelaktigt svårt att definiera vad som skall ingå i ell gott omdöme liksom vad som skall anses ligga i sakens natur. Del är naturligt om olika personer har olika uppfattningar om vad som är god yrkesetik, sakens natur eller omdömesgill bedömning. Del är en bräcklig grund utskottets majoritet bygger sin ståndpunkt på.

Den stora risken är all del uppslår en allmän osäkerhet. Bifalls majoritetens förslag kan vi komma in i den slora oredan. Det blir inle lätt för statliga och kommunala funktionärer att vela när de skall iakttaga tystnadsplikt på många områden. De har inga bestämmelser att falla tillbaka pä. De måste ständigt fråga sig vad som kan vara förenligt med yrkesetiken, det goda omdömet och liknande bedömningar. Det har hävdats all en reglering enligt regeringens förslag leder till att nyheisflödet minskas. För min egen del skulle jag tro alt frånvaron av reglering får den motsatta effekten. Den allmänna osäkerheten leder lill att man är mindre meddelsam än tidigare. I enskilda fall kan emellertid frånvaron av bestämmelser leda lill alt del yppas saker som man allmänt anser borde höra till del som inle skulle släppas ut.

Den slora osäkerheten inträder emellertid främst för allmänheten. Den vet inle om all tystnadsplikten har upphört på ett område där den existerade före den 1 januari i år. Det kan leda till all man inte lämnar upplysningar som är behövliga för all man skall få del av samhällets fiänster. Risken är ocksä all den personliga integriteten kommer i kläm. nämligen på en rad områden där det inte längre finns några reglerade tystnadsplikter.

Några exempel. Del saknas generella tystnadspliklsföreskrifter beträf-
136 fande personalen i departementen och vid länsstyrelserna. Del enda

undantaget är utrikesdepartementet. En handling som förvaras hos ell departement eller en länsstyrelse är normall inle skyddad av tystnadsplikt såvida handlingen inte rör rikels säkerhet. Det behövs tystnadsplikts-föreskrifter i instruktioner för räilshjälpsnämnder, för domstolsverket, i åklagarinstruktionen och i tingsrättsinstruktionen. Motsvarande gäller för socialstyrelsen och riksförsäkringsverket. Del finns behov av lysl-nadspliktsföreskrifl i studiestödskungörelsen och när del gäller utbildningsväsendet, konsumentverket, patent- och registreringsverket, bosiadsslyrelsen och statens planverk för att nämna några exempel.

Jag kan ytterligare peka på att det finns tystnadspliklsföreskrifter för personal inom utrikesförvaltningen när del gäller handlingar rörande Sveriges internationella förbindelser men att del inle existerar några liknande föreskrifter beträffande SIDA. I fråga om stalisliksekretessen saknas lystnadsplikt i stor utsträckning, exempelvis beträffande kriminalstatistiken. När det gäller handlingar hos överförmyndare saknas tystnadsplikten helt.

Jag kunde fortsätta exemplifieringen ytterligare en stund. Men de exempel som jag anfört visar all det på flera områden föreligger behov av tystnadsplikter för all slå vakt om den personliga integriteten. Eftersom en del bestämmelser finns kvar i kraft av den tidigare nämnda övergångsbestämmelsen medan det på andra områden saknas motsvarande tystnadsförpliktelser uppstår en stor osäkerhet. Vi kommer ur denna besvärliga situation, om vi bifaller utskollsreservanternas förslag.

Innebär då de framlagda förslagen sådana begränsningar av yttrande-och informationsfriheten, all de bör avvisas med hänsyn lill de krav på yttrandefrihet och krav på räll lill information som demokratin innesluter? Låt mig snabbt få gå igenom de olika punklerna i förslaget.

Jag böriar då med den enda punkt där meddelarskyddel bryts igenom. Genom del system som regeringen har vall i propositionen kommer man i övrigl förbi det svära problemet om meddelarskyddel. Del bevaras. 2 {; i lagförslaget innebär att all domslolspersonal skall vara underkastad lagfäst lystnadsplikt i fråga om innehållet i ännu inle meddelade domar och liknande beslul och dessutom i fråga om vad som har förekommit vid överläggning inom stängda dörrar inför sådana avgöranden. Detta gäller redan nu för domarpersonal och personal som avlagt prolokoll-förared. För övrig domslolspersonal har hillills förekommit s. k. oreglerad tystnadsplikt, men bestämmelsen kommer att gälla även för dem, om reservanternas förslag bifalles.

' Del är svårt att förslå att någon skulle ha några invändningar mol denna bestämmelse. Det kan inle finnas något som helst intresse att yppa inte meddelade domar. För massmedia kan det inle vara något intresse all i förväg ulan domstolens medgivande skaffa sig kännedom om blivande domars innehåll. Justitieombudsmannen har i en framställning år 1970 begärt lagstadgad tystnadsplikt på detta område. Varken massmedieulredningen eller pressens samarbetsnämnd har haft några erinringar mot denna inskränkning. Ändå går majoriteten i konstitu-tionsulskottel emot delta förslag.

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Offentliga funktionärers tystnadsplikt

137

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Offentliga funktionärers tystnadsplikt

138

I lagförslagets 3 i; bemyndigas regeringen all meddela föreskrifter om förbud för den som är anställd eller fullgör uppdrag vid myndighet alt yppa innehållet i sådana ännu ej meddelade beslul genom vilka i särskilda fall för enskild bestämmes om förmån, rättighet, skyldighet, disciplinär bestraffning eller annat jämförbart förhållande. Här är del inte fråga om någon lagstadgad tystnadsplikt för personal vid förvaltningsmyndighet, vilket man ibland påstår. Det gäller tystnadsplikt endasl i frågor om myndighetsutövning mol enskild i särskilda fall. Sålunda avser inle bestämmelsen beslut i övrigt.

Antages 4 si i lagförslaget, får regeringen rält att meddela föreskrifter om förbud för offentlig funktionär all yppa innehållet i hemliga handlingar. Förslaget avvisar en i lag intagen regel om sådan tystnadsplikt. Det sker med den motiveringen, att en sådan regel skulle med den nuvarande iryckfrihelsrättsliga systematiken bryta igenom bestämmelsen om meddelarskydd. Antages förslaget kommer samma regel att gälla som före den nuvarande regeringsformens ikraftträdande. Det är egentligen obegripligt all man vill fälla denna lagparagraf För de allra flesta i vårt land är del naturiigt all om en handling är hemlig, sä skall inle heller dess innehåll få yppas genom att man kan berätta om innehållet i den.

Jag har avsiktligt gått förbi 1 ij i lagförslaget. Den har varit föremål för mest kritik. Enligt denna paragraf äger regeringen befogenhet att för offentliga funktionärer föreskriva förbud all yppa eller ulnylfia vad vederbörande erfarit på grund av den offentliga anställningen eller del offentliga uppdraget, om förbudet är påkallat av hänsyn lill vissa ändamål som tydligt anges i paragrafen, nämligen rikets säkerhet, rikels förhållande till annan stat eller mellanfolklig organisation, privatlivets heigd, enskilds personliga säkerhet eller det allmännas eller enskilds behöriga ekonomiska intresse ävensom myndighets verksamhet såsom inspektion, kontroll eller annan tillsyn eller för förebyggande eller beivrande av brott.

Inom utskottet har vi varit angelägna om att begränsa möjligheterna alt utfärda tystnadsplikter enligt denna paragraf Det har skett pä två vägar. Den ena är all del har förts in alt föreskrifterna skall gälla "för visst bestämt verksamhetsområde eller viss bestämd myndighet eller grupp av myndighet". Del innebär att dessa föreskrifter inle kan ha generell natur. De skall avse bestämt verksamhetsområde, bestämd myndighet eller grupp av myndigheter. Alt del sistnämnda uttrycket används beror på att det finns myndigheter som har samma uppgifter. Jag kan som exempel nämna länsskolnämnderna. Även om de arbetar i olika län kan del inte vara motiverat att man skall ha en bestämmelse för vafie länsskolnämnd.

Den andra vägen är att det tydligt i paragrafen anges syftet med inskränkningarna. Reservanterna i utskottet föreslär nämligen föfiande till-lägg; "Förbud som avses i första stycket skall tydligt ange förbudets omfattning och får endasl meddelas med avseende pä verksamhetsområde eller myndighet där särskilt behov av sådant förbud föreligger. Vid

utformningen av föreskrifter om sådant förbud skall alllid noga beaktas vikten av att yttrandefriheten ej inskränkes utöver vad som oundgängligen erfordras för tillgodoseende av ändamål som anges i första stycket."

Det är inle ens när del gäller den första paragrafen fråga om att ge åt regeringen några nya befogenheter i förhållande till vad som tidigare har gällt, och meddelarskyddel genombryts inte.

Av denna genomgäng framgår all lagen inle innehåller sädana begränsningar av yttrande- och informationsfriheten alt de utgör något som helst hot mol vår demokrati. De inskränker inle heller yttrande- och informationsfriheten utöver den inskränkning som fanns på den gamla grundlagens lid. De utskottsledamöter som tillhör majoriteten vill nu vänta pä ytterligare utredning. Som jag ser det behövs det ett provisorium i väntan på denna lagstiftning, och detta provisorium är ingen inskränkning av yttrandefriheten och rätlen lill information som behöver framkalla några som helst farhågor. Sedan hör det till livets underligheter alt majoriteten inom utskottet inte heller har velat ge regeringen rätt all upphäva tystnadsplikter, som har tillkommit på annat sätt än genom beslul av Kungl. Maj;i och riksdagen gemensamt eller av riksdagen ensam.

Majoriteten inom utskottet är inkonsekvenl. Den godtar tystnadsplikter pä vissa områden men avvisar dem på lika väsentliga områden för den enskilde. Den gjorde inga invändningar mot tystnadsplikterna på dessa områden före den 1 januari i år. Den vill ha en sådan rättslig reglering av tystnadsplikterna på dessa områden efter den 1 juli 1976, men frän den 1 januari 1975 t. o. m. den sista juni 1976 är det fel att ha sådana tystnadsplikter.

Andra fär spekulera över anledningarna till denna hållning. Jag vill endasl slå fast att ansvaret för de svårigheter som nu kan uppstå vilar på dem som har drivit fram avslagsyrkandena och som stöder dem vid den votering som kommer all föfia. De får bära ansvaret för den oreda som kan uppkomma och för de besväriigheter för enskilda människor som kan föfia därför att de inte vågar lämna nödvändiga uppgifter för samhällets fiänster eller får uppgifter om sig utlämnade. För min egen del har jag inte velat ta ett sådant ansvar. När man kan fä en rättslig reglering som inte utgör något hot mot yttrandefriheten och rätten till information men tryggar den personliga integriteten, då bör man ta en sådan lag, även om utredningar gör att den blir ett provisorium.

Herr lalman! Med della yrkar jag bifall till utskottets hemställan på punklerna 1, 3, 4, 5, 6, 7 och 8 men till reservationen på punkten 2.

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Offentliga funktionärers tystnadsplikt

Under detta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen JONNERGÅRD (c):

Herr lalman! Jag kan i ganska stora delar instämma i del anförande som utskottets värderade ordförande, herr Johansson i Trollhättan, nu har hållit. Men jag delar inle hans tro all undergängen är nära om vi

139

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Offentliga funktionärers tystnadsplikt

140

inle föfier den reservation som har fogats vid utskottets betänkande. Jag är tvärtom hell övertygad om alt vi i utskottsmajoriteten har en mera realistisk inställning än reservanterna.

På en punkt har konstilulionsulskollet alltså inte kunnai enas vid behandlingen av proposiiionen 8. Det gäller förslaget lill lag om offentliga funktionärers tystnadsplikt, Där har socialdemokraterna genom en reservation brutit sig ul från majoriteten.

Oenigheten är dock inle så stor som debaiten kanske har givit intryck av. Vi är inle oense om yttrandefrihet, offentlighetsprincip och personlig integritet, som ju tvärtom är väsentliga delar av vår demokratis värdegemenskap. Vi är inle oense om att regeringen skall bemyndigas alt förordna om nödvändiga tystnadsplikter för offentliga funktionärer. Del har förutsatts i beslutet om regeringsformen. Oenigheten nu gäller formen och liden för delta bemyndigande.

Vi har varit ense om att förslaget i proposiiionen inte kan godtas. Socialdemokraterna i utskottet har försökt nöja sig med alt lappa på propositionen så att den skulle duga, vilket naturligtvis är lovvärt. Men det har blivit en improvisation, som utskottsmajoriteten inle har funnit tillfredsställande. Det riktigaste och klokaste måste vara att skjuta pä frågan lill del i liden näraliggande slörre sammanhang då massmedieutredningens, offentlighets- och sekretesslagstiftningskommilléns saml fri- och rälligheisulredningens förslag skall behandlas.

Vi fäster alla slor vikt vid offentlighetsprincipen såsom en grund för vår demokrati. Den är av stor betydelse för den enskildes rättssäkerhet. Men del är samtidigt nödvändigt att skydda den enskildes integritet och privatliv liksom väsentliga gemensamma intressen såsom rikets säkerhet. För detta krävs vissa sekretessbestämmelser och tystnadsplikter, avvägda mol offentlighets- och informalionsinlressena.

Del är av stort värde all yttrande- och informationsfriheten på sätt som har skett skrivits in i vär nya regeringsform såsom grund för opinionsbildning och demokrati. Härmed har emellertid tystnadsplikterna kommii i ell förändrat läge. De utgör nu som t. ex. massmedieulredningen har ullryckl det "undantag från den allmänna medborgerliga rättigheten yllrandefrihel". De nödvändiga undantagen måste ju nu baseras på lag. Det är naturligtvis praktiskt att regeringen och andra myndigheter skall kunna förordna om tystnadsplikter för offentliga funktionärer ungefär som förut. Del kan inle vara praktiskt att alla detaljer skall passera riksdagen. Del är alltså i grundlagsbeslutel förutsatt all riksdagen genom lag skall delegera sådan normgivningsmaki lill regeringen, som sedan skall kunna delegera vidare till myndigheter, kommuner och landsting.

Den nya regeringsformen har ändrat lägel, men del är sannerligen inle klart i hur stor grad detta har skett. Del råder, herr lalman, åtskillig oklarhet kring tystnadspliktsområdel. Del kan varken herr Johansson i Trollhättan eller jag rå för. På olika punkter står helt enkelt olika auktoriteter mot varandra i olika uppfattningar. Den nya regeringsformen har övergångsbestämmelser, som säger att äldre författning eller föreskrift

äger fortsatt giltighet tills vidare. Men det råder inte full enighet om hur myckel delta betyder. Det finns i viss män en osäkerhet om hur del är med praxis och sedvanerätt i del nya läget.

Herr Johansson i Trollhättan log upp resonemanget om vad grundlagberedningen har sagl i fråga om tystnadsplikterna. Jag hade inle tänkt gä in på della. Del är intressant med akademiska diskussioner om hur del är på tystnadspliktsområdel, men jag tror inte att de nu är lill någon vägledning för kammaren.

Herr Johansson anförde att del i grundlagsbeslutel blivit en annan ordning än vad som förutsattes av grundlagberedningen, nämligen så lill vida alt riksdagen nu skall kunna delegera befogenhet för regeringen att förordna om tystnadsplikter. Men den avgörande frågan är i vilken mån tystnadsplikter - del gäller dä vad vi kallar oreglerad tystnadsplikt - fallit bort genom den nya regeringsformen. Detsamma skulle ju ha inträffat med den ordning som grundlagberedningen tänkte sig, eftersom även där all inskränkning av yttrandefriheten måste vara förankrad i lag.

I den departementspromemoria som ligger till grund för proposiiionen sägs bl. a. alt det inle finns någon enhetlig och genomtänkt reglering av offentliga funktionärers tystnadsplikt. Osäkerheten gäller särskilt den s. k. oreglerade tystnadsplikten, som till sin omfattning anses vara betydande. Det är alltså den tystnadsplikt som inle finns skriven i föreskrifter eller som är skriven i handlingar av lägre valör än instruktioner och arbetsordningar. Detta slag av tystnadsplikt kännetecknas enligt den nämnda departementspromemorian av betydande oklarhet, såväl i doktrin som i rättspraxis. I det material som vi arbetat med i utskottet sägs det ungefär all en oreglerad tystnadsplikt torde finnas eller anses finnas där eller där. Sä oprecisa är formuleringarna. Innebörd och omfattning är oftast oklara. I vetenskapliga uppsatser sägs t. ex. att det är en svår uppgift all försöka redogöra för de typiska situationer i vilka oreglerad tystnadsplikt brukar uppkomma. I ulskottsbelänkandet liksom i reservationen har därför formuleringarna blivit lika osäkra, lika oprecisa.

Det är en utgångspunkt i proposiiionen att s. k. oreglerad lystnadsplikt fallit bort genom den nya regeringsformen. Viss sannolikhet lalar för detta, men del är inle odiskutabelt. En sak är vi dock hell ense om, nämligen alt del med den nya regeringsformen uppstått en lucka pä tystnadspliktsområdel genom bortfall av s. k. oreglerad tystnadsplikt. Men experter som vi frågat säger att det är svårt att precisera luckan eller luckorna.

Herr talman! Del råder alltså en oklarhetens dimma över tystnadsplikternas fält. Det kan vara ell ämne för intressanta akademiska diskussioner, som jag inte tycker all det är angeläget all la upp här i dag. Jag har emellertid riktat uppmärksamheten på del problem som oklarheten är, när proposiiionen nu avseratt just ersätta oreglerad tystnadsplikt med reglerad. Det är ju i mänga fall oklart vad som skall ersättas. Här har utskottet efter motioner och remissyttranden begärt alt en utredning

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Offentliga funktionärers tystnadsplikt

141

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Offentliga funktionärers tystnadsplikt

142

om tystnadsplikter snarast skall komma till stånd. Om della har det varit enighet i utskottet.

I proposiiionen föresläs dels en direkt lagföreskrift om tystnadsplikt för domslolspersonal, dels all regeringen skall bemyndigas förordna om tystnadsplikter. En lagstadgad tystnadsplikt bryter igenom meddelarskyddel gentemot massmedierna men skulle här, när del gäller den föreslagna 2 §, inle innebära någon större ändring, eftersom sådan lagföreskrift redan gäller för högre domstolspersonal. Väsentligt allvarligare är del med de föreslagna bemyndigandena till regeringen. Den oro som kommii lill uttryck i pressen gäller just dessa förslag. Man kan inte komma ifrån all om och när man ersätter oreglerad tystnadsplikt med för-faltningsreglerad, såsom proposiiionen avser, riskerar man en åtstrypning av informalionsfrihelen,ochdelärocksäen risk för offentlighetsprincipen och opinionsbildningen. Detta gäller de föreslagna bemyndigandena i 1, 3 och 4 5;!!.

Särskilt allvarligt har vi härvid sett på det allmänna bemyndigandet i 1 S. Vi måste ha vissa tystnadsplikter, och grundlagsbeslutel förutsätter, som framhållits, att regeringen skall ges befogenheter pä området. Men vi har i utskottet varit ense om att riksdagen mera preciserat än vad som förordats i proposiiionen måste ange de ramar inom vilka regeringen skall få röra sig. Socialdemokraterna i utskottet har alltså försöki nöja sig med en viss precisering av det allmänna bemyndigandet i I S. Det är en förbättring men enligt uiskottsmajoritetens mening allfiämt alltför svepande formuleringar.

Allt delta blir särskilt allvarligt mot bakgrunden av det oklarhelsläge som nu gäller för särskilt de oreglerade tystnadsplikter som i mer eller mindre grad skall ersättas med reglerade enligt syftet i propositionen. Så vagt bestämda bemyndiganden bör inte ges i etl så oklart läge som nu. Vi behöver den klassificering och systematisering av tystnadsplikterna som den begärda ulredningen skall göra som grund för en lagstiftning om bemyndiganden. Och regeringen behöver denna tystnads-pliklsutredning som grund för all kunna använda bemyndigandena pä etl riktigt sätt. Lagstiftningen bör sålunda uppskjutas lill dess att tystnadsplikterna närmare karllagts och frågan kan ses i ett större sammanhang i samband med förslagen frän massmedieutredningen och offentlighets- och sekretesslagsliftningskommillén samt fri- och rältighetsul-redningen.

Del har inte i värt grundliga arbete med denna fråga anförts några vägande skäl mol ett sådant uppskov. Om något mera framirädande behov av tystnadsplikter skulle uppslå på något särskilt område, så kan regeringen komma till riksdagen med en proposilion för just det området i mera preciserade former. Massmedieulredningen, offentlighets- och se-krelesslagstiftningskommittén saml fri- och räliighelsulredningen skall alla vara färdiga med sina förslag inom della halvår. Förslagen skall ligga till grund för riksdagsbeslut våren 1976 - om etl är alltså. Tystnadspliktsutredningen bör kunna bedrivas sä skyndsamt att dess resultat kan

behandlas samtidigt med de tre andra ulredningsbetänkandena. Dä vinner man, såsom del nu framhålls i utskottsbetänkandet, en klarare belysning av såväl tystnadsplikterna som de övergripande principfrågorna. Della måste vara den rakaste vägen lill ökad klarhet över tystnadsplikternas fäll.

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

OJJentliga funktio-

Därför, herr lalman, yrkar jag bifall lill utskottets förslag i alla delar. närers tystnadsplikt

Fru JACOBSSON (m):

Herr talman! Offentlighetsprincipen har gammal hävd i vårt land. Den är en hörnsten i ett fungerande rättssamhälle och finns lagfäst i våra tryckfrihetsförordningar av 1766,1812 och 1949. Den bärande idén bakom offentlighetsprincipen är att den skall reglera den enskildes situation visavi statsmakterna. Den skall ge möjlighet till insyn, kunskap, medbestämmanderätt och kontroll. Därigenom kan man minska eller undanröja statsmaklens möjlighet till maktmissbruk och godtycke. Här skall man inte heller förbise pressens roll för upprätthållande av offentlighetsprincipen.

Del har alltid funnits vissa inskränkningar i offentlighetsprincipen. Vissa regler har alltid gällt om tystnadsplikt, betingade i första hand av utrikes- och säkerhetspolitiska skäl, av nödvändigheten att beivra brott och av den enskildes rält till integritet.

Sedan våra tryckfrihetsförordningar lagfästes har utvecklingen av samhället gått långt. Vi har under de senasie decennierna fått en ansenlig ansvällning av den offentliga sektorn. I och med del har vi fält behov av uppgiftslämnande från enskilda människor. Vi har fåll en offentlig stalistikverksamhel, en databearbetning som föfid därav, tekniska möjligheter lill lagring och framplockning av uppgifter om enskilda människor.

Vi har fäll etl material under offentlig kontroll av stort omfång - kvalitativt och kvantitativt - och en teknik alt handha det materialet. Här blir skyddet för den enskilde individens integritet av väsentlig betydelse. Situationen när det gällde offentlighetsprincipen var betydligt enklare 1766, då man lagfäste vär första tryckfrihetsförordning I dag har man all la hänsyn lill den enskilde pä tvä sätt. Å ena sidan slår del intresse som offentlighetsprincipen gav ullryck för, nämligen rätlen lill insyn. Å andra sidan står del intresse som den moderna utvecklingen har tvingat fram eller accentuerat, dvs. rätten lill skydd för den personliga integriteten. När del gäller lagstiftningen på delta område är del därför av oerhört stor betydelse att balansera offentlighetsprincipen mol den enskildes anspråk på diskretion.

Men när man rör sig med dessa frågor skall man hela liden komma ihåg all det är offentlighetsprincipen som är den grundläggande. Den är nödvändig för all ell demokratiskt samhälle skall kunna fungera. Tystnadsplikten får inte sträckas utöver vad hänsynen lill den enskilde kräver. Tystnadsplikten får inle under åberopande av hänsyn lill den enskilde ge möjlighet till maktmissbruk. Del är tystnadsplikten som skall pre-

143

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Offentliga funktionärers tystnadsplikt

144

ciseras i vad gäller vem som skall bestämma om tystnadsplikt, inom vilket område, i vilket ämne och vem som skall åläggas lystnadsplikten.

I dag har konstilutionsulskollels majoritet avstyrkt del i proposiiionen 8 framlagda förslaget om delegation frän riksdagen lill regeringen av rätt all förordna om tystnadsplikt. Meningsskifiakligheten är inte så slor som del kanske kan förefalla, vilket de två föregående talarna också betonade. Vad vi frän oppositionens sida säger nej till är en generell delegation i dag lill regeringen, som skulle gälla för en begränsad tid av elt, kanske högst tvä år. Vi säger ja lill att riksdagen i den mån del under denna tid behövs delegation i speciella frågor i enskilda fall skall kunna ge sådan delegation genom beslut. Vi säger vidare ja till en utredning om tystnadsplikterna som kan läggas till grund för en diskussion i samband med att resultaten frän de nu pågående tre utredningarna läggs fram - massmedieulredningen, offentlighels- och sekre-lesslagsiiflningskommiltén och fri- och räliighelsulredningen. Skillnaden mellan vår ståndpunkt och utskottsminoritetens gäller alltså en begränsad lidsrymd frän nu fram lill dess utredningsresultaten ligger färdiga om ca elt år.

Som framgått av de tidigare anförandena gäller den kontroversiella frågan i dag de s. k. oreglerade tystnadsplikterna. Som en vetenskaplig författare uttryckte sig före 1975 så har vi bestämmelser om tystnadsplikter litet varstans i våra författningar. Redan det uttalandet visar hur osyslemaliserade våra bestämmelser om tystnadsplikter har varit. Dessutom har det gällt tystnadsplikter som icke varit fastade pä papper, icke varit inskrivna i författningar av någon valör. Del har varit tystnadsplikter som ansetts gälla pä grund av omständigheter, allmänna grundsatser, sakers natur etc.

Vad är del nu som har aktualiserat dagens proposilion? Jo, sedan den nya regeringsformen trädde i kraft den 1 januari i år gäller också övergångsbestämmelserna i punkt 6. Enligt dessa skall de tystnadsplikter bestå som är reglerade i författning. Punkt och slut. Det innebär att de tystnadsplikter, som vi här kallar för oreglerade, efter den I januari 1975 saknar straffsanktion, dvs. de är inte kopplade lill straffsanktionen i brottsbalkens kapitel 20, !; 3, där del framgår att ämbetsman som straff för brott mot tystnadsplikten kan dömas lill avsättning, suspension, fängelse eller böter.

Syftet med den proposilion som i dag ligger på kammarens bord är alltså alt ge regeringen och genom regeringens vidare delegation kommuner, statliga myndigheter etc. möjlighet att skriftligen förordna om dessa hittills oreglerade tystnadsplikter och därmed koppla på straffsanktionen i brottsbalkens kap. 20, S 3.

Det jag i fortsättningen kommer all säga berör givelvis inte frågan om tystnadsplikt för personal vid domstolarna. Förslaget på den punklen har i sak icke på något stadium varit kontroversiellt. Del har varit alldeles självklart för oss i utskottet att domslolsbiträden och andra fiänstgörande vid domstol som inte avlagt domared skall vara bundna av tystnadsplikt.

Vi har väl inle ansett att risken har varit så stor för brott mot denna tystnadsplikt att man behöver en hel proposition enbart därför. Den har ju inle tidigare varit lagfäst.

En reflexion som inställer sig av sig självt i förbigående när det gäller kopplingen av de oreglerade lystnadsplikterna till straffsanktionen är givetvis all vad som stadgas i brottsbalken ju endast är en rätlspåföljd. Där står vad som händer om man bryter mot en tystnadsplikt, dvs. som allmänt straff står i första hand fängelse. Regeringen har väl inte i andra sammanhang menat att fängelsestraff skulle vara nödvändigt för laglydnaden när del gäller en dylik typ av brott. Men kanske är det kopplingen lill avsättning och suspension som är del väsentliga i paragrafen.

I diskussionen om nödvändigheten och lämpligheten av att under en övergångsperiod i väntan på utredningsresultat reglera lystnadsplikterna har man framhållit att det kunde hända olyckor av diverse slag under denna korta tid. Mot delta kan åtskilliga skäl åberopas. Vad gäller de oreglerade lystnadsplikterna har det före den 1 januari 1975 rått en betydande vaghet och osäkerhet beträffande vilka tystnadsplikter som har gällt och vad deras innehåll varit. Det är något som man inte skall förbise. Om man redan före den 1 januari 1975 inte säkert visste vilka av de oreglerade lystnadsplikterna som gällde, kan man ju ocksä ifrågasätta vilken betydelse straffsanktionen hade. Hela denna vaghet och osäkerhet pä området skall tas med i bedömningen.

Vidare kan man fråga sig vilken skillnad det gör för den enskilde fiänsiemännen alt kopplingen till straffsanktionen avskaffas den I januari 1975. Förutom straffsanktionen måste man nämligen laborera med begreppet arbetsetik. Jag tror för min del alt arbetsetiken på della område har väl så stor betydelse som straffsanktioner med fängelse i straffskalan. Att tro all en arbetsetik skulle upphöra alt fungera under en så kort tid som ell är är alt ha överdrivna farhågor.

Också när del gäller den oreglerade tystnadsplikt som man har knutit till de sekrelessbelagda handlingarna kan vagheten framhävas. Del har alllid rätt en viss oklarhet i fråga om vad som i de sekrelessbelagda handlingarna skulle omfattas av den oreglerade lystnadsplikten.

Della är argument som man kan framföra mol nödvändigheten av att redan detta år fören övergångslid lill regeringen delegera möjligheten all bestämma om tystnadsplikter. När del sedan gäller lämpligheten har man pä socialdemokratiskt håll hävdat att del som man begär egentligen inle är någon förändring i förhällande till lägel före den 1 januari 1975. Del som man begär är - säger man - endasl en möjlighet för regeringen all vidmakthålla del rättsläge som rådde före den 1 januari 1975 beträffande de oreglerade tystnadsplikterna.

På den punklen är jag av teoretiska skäl räll oppositionell. Jag menar nämligen alt redan del förhållandet att man skriftligen i författningar för in lystnadsplikter, som tidigare inle har ställ pä papperet, innebär en förändring som givetvis i första hand är av formell art men som också kan komma att få materiell betydelse med tanke på hur svaga

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Offentliga funktionärers tystnadsplikt

145

10 Riksdagens protokoll 1975. Nr 45-47

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Offentliga funktio -närers tystnadsplikt

146

de oreglerade tystnadsplikterna har varit. I en precisering av vaga lystnadsplikter måste ligga en risk för en utökning eller över huvud tagel en förändring av dessa.

Visserligen kan del ha varit sä som framhålles på s. 25 i beiänkandel, där utskottet som väsentligt vid bedömningen som en första punkt framhåller alt det inle är fråga om att ge regeringen några nya befogenheter i förhållande lill vad som tidigare gällt. Någon garanti för att det i verkligheten skulle bli sä kan inte lämnas pä grund av vagheten på området.

Sedan är del viktigt alt framhålla den allmänna straffrättsliga principen att ett minimikrav, när man förfaltningsmässigt reglerar någonting som skall kopplas lill en straffsanktion, är att hela den brottsliga gärningens innehåll skall kunna fastställas i förväg. Det här området med de oreglerade tystnadsplikterna är besväriigl och snårigt, men del hindrar inle att man gör det bästa möjliga av situationen. Och det bästa möjliga i den här situationen är att vänta pä utredningsresultaten, att vänta med att koppla straffsanktionen i brottsbalken lill tystnadsplikterna lill dess att man har elt så pass utförligt material att man kan precisera dem.

Frågan om offentlighetsprincipen kontra tystnadsplikten kan i dag bli kontroversiell för den enskilde, som ju kan ha etl intresse både av offentlighetsprincipen och av tystnadsplikten. För alt anknyta till de grundläggande linjerna kan man i anslutning lill förslaget om en övergångslid av ett till tvä år fråga sig: Hur vikligl är del för den enskilda människan med en delegation lill regeringen alt besluta om tystnadsplikter redan under en övergångsperiod?

Ordföranden i konstitutionsutskottet talade om en s. k. provisorisk lag - jag säger så kallad, eftersom provisoriska lagar egentligen inle finns. Man kan stifta en lag och under hand säga alt den skall gälla sä och sä länge, men riktigheten av att tala om provisoriska lagar ifrågasätter jag.

Jag delar alltså inle ordförandens i utskottet åsikt alt del skulle behövas elt skydd för den enskilda människan mot intrång i integriteten under en övergångsperiod. Jag tror att del är betydligt mera angeläget för henne att fä utredningarna färdiga snabbt. När utredningsresultaten väl ligger på bordet kan man nämligen överblicka hela detta besvärliga område och diskutera den stora, principiella frågan: Vad är nödvändigt för alt skydda den enskildes integritet när den kommer i konflikt med offentlighetsprincipen?

Förslaget om tystnadsplikt i propositionen 8 är så lill vida unikt som det gäller den enda fråga inom området för den enskildes fri- och rättigheter som kan delegeras frän riksdagen lill regeringen och från regeringen till annan myndighet och alltså innebär det enda intrånget i dessa fri- och rättigheter. Beträffande övriga fri- och rättigheter gäller att de kan begränsas endast genom lag.

Den framlagda proposiiionen gäller alltså frågan om fördelning av normgivningskompetensen mellan riksdagen, regeringen och underordnade myndigheter i ett speciellt fall, nämligen beträffande tystnadsplik-

len. Bakgrunden lill propositionen är de nya reglerna om kompelens-fördelning i 1974 års regeringsform, enligt vilka riksdagen ensam skall besluta inom elt område som är slörre än del tidigare området för samfälld lagstiftning. Enligt uttalanden i förarbeten var avsikten all man i princip skulle behålla tidigare praxis. Det område som tidigare var föremål för samfälld lagstiftning skulle alltså ungefär motsvara det område som i dag är föremål för riksdagens lagstiftningsmakt. Men pä grund av regeringsformens utformning har det blivit så alt det område som nu ligger under riksdagens egen kompetens är avsevärt slörre. Av den anledningen skall man försöka få en ungefärlig överensstämmelse genom att riksdagen efter hand skall delegera lagstiftningsmakt lill regeringen.

Nu kan del kanske vara en tankeställare i dag all della är en viktig fråga just därför alt den kommer alt föfias av flera liknande, vilka alla kommer an gälla delegation av lagstiftningsmakt. Viktigt är naturligtvis all riksdagen förutsättningslöst behandlar och tar ställning till varie fråga om delegation av lagstiftningsmakt. Det är givetvis inle alldeles säkert att riksdagen vill föfia tidigare praxis vid kompetensfördelning i varie enskilt fall. Detta kan behöva diskuteras, och jag tror inte all man helt allmänt skall haka upp sig på att en fråga om delegation till regeringen innebär ell återställande av den gamla balansen. Jag tror alt man i varie enskild delegalionsfråga förutsättningslöst skall diskutera sig fram lill hur man vill ha del.

Med detta, herr lalman, vill jag yrka bifall lill utskottets hemställan.

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Offentliga funktionärers tystnadsplikt

Hen AHLMARK (fp);

Herr talman! Den här debatten gäller inte bara själva lagen om tystnadsplikt. Den handlar ocksä om hur vi skall fatta de beslut som rör grunderna för det öppna samhället och för demokratin. Del är klart att vi kan improvisera med s. k. provisoriska lagar. Visst kan vi låta bli all utreda de lagkomplex som riksdagen skall fastställa. Och vill vi, så kan vi strunta i all samordning och all överblick, ta en bit i sänder när regeringen behagar förelägga riksdagen sina förslag.

Har vi den inställningen sä förstår jag reservationen och socialdemokraterna i konstitutionsutskottet. Man kallar sitt förslag ett provisorium, fastän det begreppet inle finns i svensk lagstiftning. En lag gäller till dess den har avskaffats, om den inte är tidsbegränsad - och del har reservationen inte föreslagit. Och visst kan vi falla beslut först och böria utreda sedan; det är också reservationens linje. Samordningen kan vi naturiiglvis strunta i om man vill förvandla riksdagen till någon sorts instans för expedition av regeringens propositioner.

Majoriteten i konslilutionsulskollet tycker alltså inte så och har därför inte kunnat föfia reservationens förslag om bifall lill proposiiionen och de mindre ändringar som man velat göra i den. Vi vill i dag avslå propositionens förslag om tystnadsplikter. Flera av skälen för vår hållning har redan anförts av Gustaf Jonnergård och Ulla Jacobsson.

En viktig synpunkt för utskottets majoritet är samordningen med an-

147

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Offentliga funktionärers tystnadsplikt

148

nan lagstiftning. Vi befinner oss i en unik situation i vad gäller de lagar och grundlagar som har anknytning till tystnadsplikterna. Våren 1976 skall vi falla del första, vilande beslutet om en ny massmediagrundlag som ersätter tryckfrihetsförordningen. Våren 1976 skaW vi troligen besluta om en ersättning för den nuvarande sekretesslagen. Våren 1976 skall vi fatta det första beslutet om nytt fri- och rättighetskapilel i regeringsformen. De grundlagarna och lagarna utgör förutsättningarna för lagen om tystnadsplikt. Naturligtvis skall ocksä en sådan lag beslutas på våren 1976.

Jag skulle kunna förslå att man vill bryta ul lagen om tystnadsplikt ur dess sammanhang under en enda förutsättning: att denna lag hade varit sä grundligt utredd att vi redan frän börian velat att andra lagar och grundlagar inle kunnai rubba vär syn pä tystnadsplikterna. I så fall skulle vi naturligtvis kunna lägga den här brickan pä plats innan vi lar upp de andra bilarna.

Men förslaget lill lag om tystnadsplikt är över huvud laget inte utrett. I juni 1973 visste vi hur den nya regeringsformen skulle se ul. Regeringen rörde inle en fena för all la itu med frågan om tystnadsplikterna. Ingen utredning tillsattes. Inga direktiv utarbetades. Inga överläggningar hölls. Inga uttalanden gjordes om inriktningen av en kommande lagstiftning.

Försl mer än ell år senare kom det fram en bedrövlig departementspromemoria. Den ville införa radikalt nya tystnadsplikter, som också skulle förbjuda folk i förvaltningen att la kontakt med pressen. Promemorian genombröt på avgörande punkter del viktiga meddelarskyddel. Den blev grundligt sönderskjuten - inle ens regeringen kunde vidhålla den. Så improviserade man ännu en skiss och gjorde den lill proposition. Och så har utskottets minoritet petat i del utkastet i ännu en omgång för alt göra det mera smakligt. Men utreda tystnadsplikten innan man fattar beslut har socialdemokraterna inle velat göra.

Därför ställer jag den frågan till herr Johansson i Trollhällan och till justitieministern: Om del nu var sä självklart alt anta en lag om lystnadsplikt denna vår, varför har regeringen inle tagit något som helst initiativ lill alt utreda saken under de nästan tvä år som gått sedan vi fattade det första beslutet om en ny regeringsform? Varför skall del dröja ända till nu, då ni får en majorilel i konstitutionsutskottet emot er, innan ni går med pä en utredning? Menar ni all tystnadsplikterna inte är så vikliga eller att lagen inle är särskilt invecklad? Ni erkänner själva i er reservation alt "lystnadspliktsbesiämmelserna inle alllid fäll en melodisk och genomtänkt utformning". Vidare sägs i reservationen all del "ofta brustit i fråga om konsekvens och likformighet". Hade det då inle varit skäl all ge lagen en mer genomtänkt och metodisk utformning genom en utredningl

Ell annat skäl för alt vi vill avslå proposiiionen är dess utformning; de mindre förändringar som gjorts i reservationen rubbar inle huvudintrycket. Regeringen vill ha en generell rätt att utfärda tystnadsplikt för dem som är anställda i stat, landsting och kommun, elt bemyndigande

som bygger på myckel allmänna förutsättningar. Regeringen vill också ha rält att överlåta åt statlig förvaltningsmyndighet eller ät kommun eller landstingskommun att utfärda tystnadsplikt.

Del sägs i reservationen att avsikten inte är att öka tystnadsplikterna. Det vet vi i och för sig ingenting om, eftersom ell sådant här bemyndigande kan ulnylfias på nästan vilket sätt som helst. Men del allvarliga är alt bestämmelserom lystnadsplikt av det härslaget kommeratt hämma informationsflödet lill allmänheten på etl sätt som vore olyckligt. Del har slagits fast av Pressens samarbetsnämnd, som vill avslå proposiiionen. Del har också öppet inför utskottet medgivits av justitieombudsmannen, som vill bifalla proposiiionen. De är överens på denna punkt: alt nya förordningar om tystnadsplikt kan komma alt hämma viktig information till den svenska allmänheten.

De gamla förordningarna är ju fortfarande i kraft genom övergångsbestämmelser; del har herr Jonnergård och fru Jacobsson visat. Jag instämmer i deras analys av del rättsliga lägel belräffande den oreglerade tystnadsplikten. Här finns åtskilliga oklarheter, som den utredning vi föreslär kan reda ul. Men alt ersätta s. k. oreglerad tystnadsplikt med förordningar om tystnadsplikt innebär dels en faktisk risk alt man vidgar fältet för tystnadsplikter, dels en psykologisk risk alt offentligt anställda tror sig förhindrade att hälla kontakt också med massmedier.

Herr Johansson i Trollhättan har i dag dragit fram en rad omstridda exempel. Får jag la upp ell av dem. Han lalar ulföriigt om den s. k. handlingssekretessen och vad som skulle hända om man inte bifaller reservationen. Nu flnns del de som har en hell annan mening än Hilding Johansson pä den här punklen. Vi hade f d. justitierådet Sven Romanus, ordförande i massmedieulredningen, i konstitutionsutskottet vid en utfrågning. Han svarade så här på frågan huruvida man nu kunde röja innehållet i hemlig handling hur som helsl, om inte proposiiionen bifölls:

"Romanus log i sitt svar först upp frågan om röjande av innehåll i hemlig handling. Han uttalade att ett förbud mot detta föfier av sekretesslagen enligt gängse tolkning. Enligt övergångsbestämmelserna och förarbetena lill den nya regeringsformen kunde enligt Romanus denna tolkning allfiämt anses äga giltighet. Han menade alt sekretesslagen är en mycket utförlig lag och att man alltså i detta fall knappast kunde tala om en oreglerad tystnadsplikt." Sedan fortsatte herr Romanus och refererade invändningarna mol della resonemang, dock utan att ansluta sig till dem. Herr Johanssons i Trollhättan tolkning på denna punkt bestrids alltså av en ledande jurist pä det här området.

Det är visserligen sant att en förordning om tystnadsplikt - alltså i motsats lill en lag om tystnadsplikt - inle lar över det laggrundade meddelarskyddel. Man har alltså rätt att tala med en tidningsman, men inte med allmänheten på annat sätt, om det finns enbart en förordning om tystnadsplikt. Men den distinktionen kommer naturligtvis inle alla att göra. En ny förordning frän regeringen om tystnadsplikt kommer av många att uppfattas som etl förbud att meddela sig med massmedier.

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Offentliga funktionärers tystnadsplikt

149

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Offentliga funktionärers tystnadsplikt

150

Det är del som pressens organisalioner har varnat för. Den verklighels-beskrivningen har JO bekräftat. Det är en sådan effekt av en ny lag som majoriteten i konstitutionsutskottet inle vill vela av. Nåväl, men kan del då inle finnas en del oreglerad tystnadsplikt som kanske har upphävts vid årsskiftet men som nu bör återinföras? Jo, kanske del. Därför har också utskottets majoritet sagt att regeringen fär komma lill riksdagen med en proposilion om rätt att förordna om lystnadsplikt i specificerade fall. Det skall inte vara någon allmän rätt all gå in över hela fältet och utfärda tystnadsplikt. Men pä punkter där del för t. ex. landets säkerhet eller för enskilds privatliv är befogat alt vidga skyddet utgår vi frän att regeringen lägger fram en proposilion i ärendet.

Hilding Johansson menar att utskottets majoritet lar på sig etl stort ansvar för de svårigheter som han anser uppstår genom alt propositionen avslås. Jag menar att regeringen lar på sig ell stort ansvar om man inte nu omedelbart går igenom de olika fallen med s. k. oreglerad tystnadsplikt för alt se om det redan nu är angeläget all på några områden utfärda förordningar. Sedan fär man komma tillbaka till riksdagen med en sådan proposilion.

Del finns ell litet underiigt inslag i socialdemokraternas argumentering på den här punkten. Vi tar sä stora risker efter den 1 januari i är, säger man. Nu bryter "den slora oredan" ul, sade Hilding Johansson för en stund sedan från denna talarstol. Nu fär statsfiänsteman och andra prata fritimed vem som helst om vad som helsl, ty nu har de tidigare oreglerade tystnadsplikterna upphävts.

Ibland verkar det som om socialdemokratins bild av den ordinäre stalsfiänstemännen är en person som girigt sitter och väntar pä etl lagligt tillfälle att prata om saker som han eller hon inte borde prata om. Det verkar nästan om om socialdemokraterna tror att t. ex. den svenska lärarkåren ingenting hellre önskat sig än all få skvallra om sina elevers privatliv för folk som inie har med saken all göra. Nu när rättsläget pä den punklen har blivit oklart, klagar man, kan ju vilken lärare som helsl springa fram och babbla om vad som helsl.

Ja, om man tror all delta är ambitionen hos svenska lärare, sä kanske ,man har skäl all vara orolig för elt litet oklart rättsläge under något år. Men inser man att statsfiänsteman självklart sedan årtionden har byggt sitt agerande på en etik om vad som bör sägas och vad som inle bör sägas, så verkar den oron mycket överdriven. Lärarna har ju t. ex. inte förändrat sin grundläggande moraliska hållning om alt man inte pratar med vem som helsl om elevernas privata förhållanden enbart därför all rättsläget belräffande tystnadsplikter på några punkter möjligen kan ha förändrats sedan den I januari 1975. Del finns i grunden en förvånande misstänksamhet mot en del kategorier av statsfiänsteman i den iver som socialdemokraterna nu har utvecklat för all fä igenom en lag om tystnadsplikt.

Vi har alltså haft del här fariiga lägel sedan den 1 januari 1975. I tre månader har vi levt i det rättslösa tillstånd som Hilding Johansson

är så uppskrämd över. Vi befinner oss just nu i "den slora oredans" tid, för att använda den formulering som Hilding Johansson själv begagnade. Januari, februari, mars, nu är vi inne i april - och oredan bara forlsäller. Herr talman! Vilka olyckor har då inträffat?

Har det rusat fram ell antal lärare som förr suttit och tryckt på hemligheterna men nu haft fritt fram att berätta för vem som helsl? I utskottet har vi inle hört talas om all några otrevligheler hänt under den här liden. Avslöja nu för kammaren, herr Johansson i Trollhättan, alla hemskheter som inträffat under del första kvartalet! Har det läckt om rikels säkerhet? Har hemligstämplade papper kommit ut genom muntliga berättelser? Har klienters privatliv blivit offentlig egendom? Var finns den Slora oreda som skulle ha uppkommit under den tid rättsläget varit förändrat?

Majoriteten struntar inte i sådana farhågor. Just därför säger vi all om man snabbt måste täppa till pä något område för alt t. ex. skydda enskilda människors integritet så får regeringen komma tillbaka med begäran om rätt att förordna pä dessa områden. Men vi vänder oss emot del misstänkliggörande som här bedrivs genom påståendet om "den slora oredan." Sådana antydningar är inget skäl all godta proposiiionen.

Socialdemokratin i Sverige är numera väldigt glad i all hemligstämpla sådant som man inle vill ha ul lill allmänheten. Denna påsk skrev statsrådet Cari Lidbom en artikel i Dagens Nyheter om de angrepp mot upphovsrätten som hade planerats i kanslihuset. Den saken diskuterade jag i går med utbildningsministern här i kammaren. Men Lidbom använde en formulering som är avslöjande och tydligen grundläggande också för dagens reservation. Han skrev i sin artikel all en arbetspromemoria från kanslihuset hade kommit "pä avvägar".

Del är en fantastisk formulering: "på avvägar"! Detta papper, som Sverige bl. a. förhandlat om med utländska jurister för all samordna upphovsrätten, gäller den rättsliga grundvalen för författare, musiker, målare och andra. "På avvägar" -det var just att denna viktiga handling hade kommii in i den offentliga debatten.

Den gällde alltså inte någon enskild människas privatliv. Den handlade inle om nationens säkerhet. Den gällde den ideologiska synen på de lagar och konventioner som man grundar upphovsrätten för konslnäriiga verk pä. För var och en som är anhängare av del öppna samhället och den offentliga debatten är del ell värde all en sådan handling diskuteras i pressen av de människor som den direkt berör. Inga samhälleliga värden kom i fara för det; möjligen bekvämligheten hos ett par statsråd.

Men för dem som anser att offentlighet åt en sådan promemoria innebär all den kommit "på avvägar" är del självklart all vifia ha rätt all förordna om tystnadsplikt om det mesta. För oss som tvärtom menar all den typen av offentlighet är viktig är del naturligt att vara mer försiktig när del gäller tystnadsplikter, all utreda innan man beslutar, att se lagarna i deras sammanhang. Någon munkavleparagraf är vi inle befiänta av i det här landet. Jag yrkar bifall lill utskottets hemställan.

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Offentliga funktio -närers tystnadsplikt

151

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Offentliga funktionärers tystnadsplikt

152

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! I vpk:s partiprogram heter det bl. a.: "Partiet slåss för varie utvidgning och bekämpar varie inskränkning i folkets demokratiska rättigheter".

I konsekvens härmed tog vpk ställning lill frågan om gränserna för yttrandefriheten och offenfiigheten. Det skedde i samband med behandlingen av grundlagsfrågan. Vpk godtog icke del då framlagda förslaget till ny författning, ulan framlade etl eget förslag.

Enligt vär uppfattning representerade den nya grundlagen en bristfällig konstruktion när det gällde gränserna för offentlighetsprincip och tystnadsplikt. Möjligheten alt genom allmänna bemyndiganden ge regeringen befogenheter att påverka dessa gränser var enligt vär mening otillfredsställande. Gränserna borde det konkret ankomma pä riksdagen all bestämma. Även i synnerligen kvalificerade nödsituationer, där fara låg i dröjsmål, borde snarast riksdagens godkännande av eventuella åtgärder inhämtas. Inle heller riksdagen borde enligt vär mening äga en alltför slor handlingsfrihet dä del gällde yttrandefrihetens och tystnadspliktens gränser. Riksdagen borde här kringgärdas av grundlagen. Redan i själva grundlagen borde alltså göras en bestämd precisering av gränserna för tystnadsplikt.

1 vårt alternativa förslag lill grundlag, förslagels kapitel 2 § 4, utformade vi sådana preciseringar för riksdagens lagslifiningsmöjligheter. Della förslag och denna vår principiella syn strider alltså både mot den form regeringen och den socialdemokratiska utskottsminoriteten ger den föreslagna lagen om tystnadsplikt och mol innehållet, dvs. del möjliga området för inskränkningar.

Della är den principiella grundvalen för vårt ställningstagande till dagens fråga. Vi kommeratt rösta med utskottsmajoriteten,och regeringens lagförslag lider därmed nederlag. Delta är en vinst för yttrandefriheten och den fria kritiken.

Den praktiska situationen är ju grovt taget den, all den nya grundlagens införande automatiskt innebär all slora delar av den s. k. oreglerade tystnadsplikten upphör alt fungera. Den innebär också all inga förändringar av tystnadspliktens gränser kan företas ulan alt genomgå riksdagen.

Frågan om tystnadspliktens omfång har för det första elt oundgängligt samband med yllrandefrihelsfrågan i vid mening. Beslul om tystnadspliktens utvidgning på olika områden bör därför enligt vår mening inte fallas annat än när detta större sammanhang kan systematiskt beaktas. Ett sådant lillfälle kommer, som alla vet, inom kort. Redan av della skäl är regeringens lagförslag onödigt och konsilulionelll sell oacceptabelt.

För det andra: del automatiska upphävandet av delar av den oreglerade tystnadsplikten innebär enligt vår mening inle någon nackdel. Regeringssidan har motiverat sitt lagförslag med behovet av all täppa igen den lucka i tystnadsplikten som uppstått genom den nya grundlagens införande. Vi delar inle denna uppfattning, tvärtom. Den oreglerade lyst-

nadsplikten aren rättsligt betänklig konstruktion. Den haralltid innehållit stora möjligheter till chefsgodlycke ute i förvaltningarna. Den har varit en täckmantel för att hindra insyn och kritik. Den har varit ell redskap för att i mänga fall genom diverse spetsfundigheter förvandla del som borde vara offentliga ting och handlingar till interna och hemliga. Den bör därför bort.

Nu har det anförts, att uiskottsmajoritetens ståndpunkt innebär nackdelar frän två synpunkter. Dels säger man att den försvårar för regeringen att på administrativ väg avskaffa vissa befintliga onödiga och föråldrade tystnadsplikter, dels menar man att det är tekniskt onödigt besväriigl att behöva under en övergångstid gä till riksdagen och begära lagstiftning varie gäng man vill ha bemyndigande att vidta ändringar i gamla bestämmelser.

Enligt vår mening saknar dessa invändningar både principiell och praktisk relevans. Allmänt sett är del inte svårare all gä till riksdagen för ändringsbeslut än all la sädana ändringsbeslut på icke-parlamenlarisk väg. Tvärtom innebär riksdagens medverkan att värdefulla anvisningar för praxis och tillämpning kan komma fram, vilka annars inte skulle ha framkommit. Riksdagens medverkan innebär också att det blir slörre uppmärksamhet och offentlighet kring besluten, något som ute pä fältet kan ge medborgarna en bättre bild av vad som händer och en bättre grund för utövandet av sina rättigheter. Säkerligen gäller samma synpunkter ocksä för fiänsiemännen inom förvaltningen, som får en klarare information om vad ändringarna kan gälla för deras del. Att det tekniskt skulle vara svårt att låta lagar av denna typ passera riksdagen kan inle gärna stämma. Ingenting hindrar ju regeringen an gå till väga så som den försöker göra i dag när den presenterar ell hell knippe ändringsförslag i en och samma proposilion.

Det ligger konstitutionellt sell en klar nytta i alt riksdagen får göra ställningstaganden av denna typ. Inle minst blir del intressant för riksdagen att få se och studera vilka föråldrade lystnadsplikter som finns. Om regeringen vill begränsa onödiga tystnadsplikter, kan den säkerligen räkna på stöd från riksdagen - den sidan av saken är inget problem. Pä vpk:s sida är ocksä åsikten att riksdagen bör vara med i alla beslul av denna natur principiellt grundad. Den står hell i konsekvens med vär förutnämnda åskådning i grundlagsfrågan.

Men ocksä frän rent markpolitisk synpunkt vill vi avvisa de socialdemokratiska reservanternas argumentering på denna punkt. Reservanterna hävdar att deras förslag att ge etl allmänt bemyndigande lill regeringen skulle underlätta etl avskaffande av onödiga tystnadsplikter och innebära en snävare gräns för tystnadspliktens totala giltighelsomräde än vad majoritetens ståndpunkt gör.

Lål mig här slå fast vissa ting för regering och reservanter. Vpk är alllid berett att stödja regeringens förslag, där dessa innebär vinster för del arbetande folkels ekonomiska och politiska kamp. Men av vikt för oss är, all vi kan räkna med all del från regeringssidan då föreligger

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Offentliga funktionärers tystnadsplikt

153

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Offen t liga funktio -närers tystnadsplikt

154

en god vifia all företräda ståndpunkter som är progressivare eller åtminstone mindre reaktionära än vad den borgerliga sidans ståndpunkter är. Lål mig på denna punkt vara hell öppen. Vi kommunister tror inle pä socialdemokraterna när de säger all de vill avskaffa onödiga tystnadsplikter eller utöka offentlighetsprincipen, insynen och de demokratiska rättigheterna. Vår misstro är grundad på två skäl.

För del första. I regeringssidans argumentering i dag förekommer två påståenden. Först säger man all man genom den föreslagna lagen skulle kunna få en bättre plattform för all inskränka vissa onödiga tystnadsplikter. Men i proposiiionen presenteras sedan elt rakt motsatt motiv. Där säger man att lagen är till bl. a. för att hindra den inskränkning i tystnadsplikten som inträffar genom all den nya grundlagen omöjliggör den oreglerade tystnadsplikten. Del är två lika opportunistiska motiveringar, som f ö. på ell elegant sätt slår ihjäl varandra. Det är väl ändå naivt all tro, all man med så logiskt oförenliga argument skall vinna förtroende för sin påstådda politiska avsikt. Det är ju tvärtom. Ologisk-helen föranleder slörre oklarhet och större misstro mol den verkliga politiska avsikten.

För del andra. Om regeringspartiets verkliga politiska avsikt hade haft ell frihelligl och progressivt innehåll, skulle del inle varit svårt för oss all stödja den. Vi föredrar rent allmänt den positionen framför att rösta på annat sätt. Men del förutsätter, som sagt, all regeringen verkljgen har en sådan ärlig avsikt.

Tyvärr finns del inget som helsl realpolitiskt underlag som är ägnat all ge svenska socialister av i dag den uppfattningen, all regeringen strävar efter att öka och stärka fri- och rättigheterna på det rättsliga planet. Del är myckel begärt all man skall tro, all den regering och den riksdagsgrupp som drivit igenom lerrorisllagen med alla dess främmande rättsliga element, lagen om tillfälligt omhändertagande med dess möjlighet lill ökat polisiärt inflytande över rörelsefrihet och åsiktsbildning, godkännandet av IB-affären med dess uppenbara grundlagsbrott skall kunna bli tagna på orden när de påstår sig vifia inskränka tystnadsplikten. Visserligen var i de frågor som jag nu har nämnt de flesta borgerliga representanterna på samma linje som regeringen, men de skulle inle ha kunnat vara del om inle regeringen hade givit dem så mänga lysande tillfällen att demonstrera en reaktionär inställning. Så länge den auktoritära strömningen i det socialdemokratiska byråkrat- och toppskiktet gör sig gällande, så länge balongfilosofin och balonglinjen är vägledande för regeringen i dess attityd lill samhällskritik och lagstiftning - så länge ser vi inget underlag för annat än misstro. Della har en dryg andel i värt ställningstagande till det nu aktuella lagförslaget.

När vi vidare principiellt hävdar riksdagens medverkan i lagbeslul av den här berörda naturen och dessutom hävdar att själva konstruktionen med bemyndiganden är principiellt tvivelaktig - dä har vi också andra saker i minnet, ting som hör samman med allmänna tendenser i del parlamentariska styrelseskickels utveckling.

Realiteterna i denna utveckling står nämligen i strid med de högslämda proklamationerna och principerna i författningarna. I många länder är tendensen den, att parlamentens position försvagas. Mer och mer reduceras parlamenten lill all bli fatlare av allmänt hålla rambeslut och bemyndiganden, som sedan fylls med konkret innehåll ute i förvaltningarna. Av den totala beslutsmassan glider en ökande andel över lill byråkratin. Vi kan se denna utveckling också i riksdagsarbelet. De lagar som beslutas här blir föremål för ofta omfattande omtolkningar och -rent ul sagl - många gånger förvrängningar i byråkratins praxis. I fall efter fall kan man konstatera, all lagstiftarnas avsikter nonchaleras. Jag avser att senare under vårriksdagen i en interpellation la upp dessa principiella förhållanden till diskussion. I fiuset av denna allvarliga tendens kan det inte vara riktigt att stödja en ordning, som ökar möjligheterna att ge regering och förvaltning bemyndiganden, vilkas praktiska innehåll inte är kontrollerbart frän riksdagen.

Den statliga och kommunala förvaltningens verksamhet har starkt vidgats. Dess samarbete med mäktiga privata kapilalinlressen systematiseras på allt flera sektorer. Della medför både en ökad tendens lill sammanblandning mellan privat och offentligt och etl införande av en stark ekonomisk intressefaktor i de statliga och kommunala toppbyråkratiernas aktivitet.

I della spel döfis inlressebindningar mellan privatkapital och förvaltning, kanaler för påtryckningar av ofta obehörigt innehåll och en klart ökad risk för tvivelakligheler och oegentligheter. Förvaltningen är ingalunda den av högsinnade, moraliskt oförvitliga och allmänt idealiserade chefsbyråkraler och politiker ledda instans som man i nationella festtal brukar måla upp. En ökad aktivitet för denna förvaltning - som i och för sig kan vara väl motiverad - måste medföra en kraftigt ökad insyn från folket och en förstärkt offentlighetsprincip. Frestelserna all missbruka tystnadsplikten är här annars uppenbara.

Sä mycket starkare är motiven för riksdagen alt hälla denna del av lagstiftningen under sin strikta kontroll. Ocksä riksdagen måsle i dag väfia sig mol den tysta maktförskjutning som förekommer från den offentliga, kontrollerbara delen av statsapparaten till den interna, okon-irollerbara och till de uiomparlaméniariskä maktgrupper som sätter sin lit lill all denna byråkratiska del av statsapparaten skall gä deras ärenden.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill utskottets hemställan.

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Offentliga funktionärers tystnadsplikt

Hen SVENSSON i Eskilstuna (s):

Herr talman! Debaiten har varit belysande i så måtto alt man har fått klart för sig vilken ohelig allians som i dag har bildats i utskottet. Herr Jörn Svenssons anförande andades, som han sade, misstro mot socialdemokratin, men det andades också misstro mol hela det parlamentariska demokratiska systemet. Jag tycker del borde vara en tankeställare för dem som i dag uppträder såsom riddarvakt kring yttrande- och informationsfriheten. Herr Ahlmark i armkrok med herr Jörn Svensson

155

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Offentliga funktionärers tystnadsplikt

156

till försvar för yttrande- och informationsfriheten är verkligen en tavla all skåda här i riksdagen.

Debatten inleddes pä etl lågmält säll av herr Jonnergård och fru Jacobsson. De båda talade om vad man var enig om och gjorde del på elt så bestämt sätt att jag blev förundrad över att vi i utskottet inle kunde nå fram lill en uppgörelse, ja, all vi där inle ens kunde nå fram till en sakdebatt kring dessa frågor. Jag beklagar alt de militanta kretsarna lill slut vann och därmed förhindrade att utskollet lade fram ell förslag under slor enighet.

Jag har själv i massmedieulredningen diskuterat den departementspromemoria som lades fram och som sändes ut på remiss. I det remissyttrande som jag har varit med om alt underteckna riktades ganska långtgående kritik mol departementspromemorians förslag. Nu har departementschefen tagit ställning lill della förslag och har ändrat sig pä en rad punkter med anledning av den kritik som kom fram i massmedieutredningen.

Nu har man alltså kommii fram till all det här lagförslaget bara på en enda punkt bryter igenom meddelarskyddel och anonymitetsskyddet. 1 kontakterna med massmedierna åtnjuter meddelarna ansvarsfrihet. För del som röjs där får den ansvarige utgivaren stå till ansvar. Den enda förändringen gäller viss domslolspersonal. Del har inle här i debatten och inle heller tidigare av någon hävdats att del kunde vara oskäligt att all domslolspersonal får la sitt ansvar om man lämnar uppgifter lill pressen om ännu inte meddelade domar eller om vad som förekommit inom stängda dörrar inför sådana avgöranden. Men belräffande förvaltningspersonal har, som massmedieulredningen förordat, departementschefen konstruerat paragrafen som elt bemyndigande från riksdagen att förordna i de angivna hänseendena.

Därmed har jag uttalat mig om 2 och 3 >;?; i propositionens första lagförslag. 2 {; har i hela debaiten ansetts invändningsfri. 3 § bryter inte meddelarskyddel. Såsom den formulerats lämnar riksdagen ifrån sig kompetens inom ett myckel starkt begränsat område. Del gäller frågor om myndighetsutövning mot enskilda i särskilda fall. Med slöd av bemyndigandet kan inte fastställas generella föreskrifter eller planbeslut. Det är viktigt när man här talat om alt riksdagen skulle lämna ifrån sig generella fullmakter.

Inle heller andra delar av proposiiionen berör meddelarskyddel.

Förslaget har emellertid slor betydelse för tryckfriheten och yttrandefriheten, del vill jag gärna hålla med om, därigenom att dessa friheter förutsätter en god tillgäng till information. En väsentlig utvidgning av tystnadsplikter, även om de inte berör meddelarskyddel, kan minska de reala möjligheterna all få information.

Fru Jacobsson talade högstämt om offentlighetsprincipen och dess värde. Men man kan väl ändå inte påstå all vi socialdemokrater inte tagit allvarligt på den frågan. Jag lycker vi har tagit minst lika allvariigt pä den som utskollsmajorilelen, även om herrar Ahlmark och Jörn Svensson

försöker tala illa om oss för all själva framstå som särskilda fiusets riddare. Jag vill gärna citera vad som sägs i reservationen om värdet av den ur internationellt perspektiv unika svenska offentlighetsprincipen. Där sägs;

"Offentlighetsprincipen syftar bl. a. lill att lägga den administrativa verksamheten öppen för allmänhetens insyn och därmed skapa en effektiv kontroll mot maktmissbruk och godtycke från fiänsiemännens sida. Pressen och övriga massmedier har en myckel slor betydelse i detta sammanhang. Genom deras verksamhet förstärks det skydd mol missförhållanden som offentlighetsprincipen syftar lill att uppnå. Genom offentlighetsprincipen och massmediernas verksamhet möjliggörs också att allmänheten fär ökad insikt i olika förhållanden och därmed kan bilda sig en uppfattning om och della i allmänna angelägenheter. Offentlighetsprincipen har ocksä en slor betydelse för den enskildes rättssäkerhet. Tillgäng till allt material hos offentliga myndigheter underiättar nämligen den enskildes möjligheter alt hävda sin rätt i olika sammanhang."

För den principen har socialdemokratin slagits och vi står fast vid denna offentlighetsprincip.

Men alla acceplerar att del måsle finnas inskränkningar i den. Syftet med inskrivandet av yttrandefriheten i regeringsformen är uppenbarligen alt värna denna frihet mol otillbörliga inskränkningar. Tystnadsplikter som inte täcks av grundlagens övergångsbestämmelser eller som inte har slöd i riksdagsbeslut i form av lag eller bemyndiganden föll bort från den 1 januari 1975, och meningen är att genom den nu aktuella lagstiftningen täcka in delta område.

Jag skall gärna la upp del exempel som herr Ahlmark var inne pä och som rörde 4 ij i lagförslaget. Den ger regeringen bemyndigande att meddela föreskrifter om förbud för fiänsteman all yppa innehållet i sådan del av offentlig handling som är sekretessbelagd. Här utdelar riksdagen ingalunda några generella fullmakter lill regeringen. Den föfier hell mass-medieulredningens förslag i remissyttrandet. Herr Ahlmarks citat av justitierådet Romanus uttalande är totalt missvisande. Jag har det framför mig. Han sade inför utskottet att han tycker all en laglig reglering är del bästa sättet all lösa de här frågorna. Massmedieulredningen framhåller också alt införandel av den här paragrafen innebär all man får samma rättsläge efter den 1 januari 1975 som tidigare. I yttrandet frän massmedieulredningen sägs: Massmedieutredningen kan för sin del godta förslaget i denna del liksom ocksä förslaget till förordning såsom ell provisorium i väntan på den reglering på området som kan bli en föfid av offentlighets- och sekretesslagstiftningskommitténs och massmedie-ulredningens arbeie.

Vidare sägs; Genom anknytningen lill sekretesslagen får såväl bemyndigandet som förordnandet med stöd av bemyndigandet anses ha blivit tillräckligt konkretiserade.

Utskottsmajoriteten vill i sak behålla tystnadsplikten i samma utsträckning som reservanterna men säger i utskottsbetänkandet inte ett ord

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Offentliga funktionärers tystnadsplikt

157

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Offentliga funktionärers tystnadsplikt

158

om det tomrum som uppställ från nyår genom regeringsformens tillkomst.

Jag tycker att de borgerligas ställningstagande härvidlag är mycket underligt med tanke pä att de i grundlagsdebatten i fiol hävdade att det var viktigt att grundlagsfästa yttrande- och informationsfriheten och att den inte fick inskränkas utan stöd av lagar eller bemyndigande till regering eller myndigheter, utfärdade av riksdagen. Nu tycks man polemisera mol det beslutet. Jag tolkade fru Jacobssons inlägg på del sättet.

Man struntar alltså i att täcka in den tystnadsplikt som var härledd ur sekretesslagen och som föll bort vid nyåret 1975 till föfid av regeringsformens ikraftträdande. Det gamla rättsläget beslår i alla fall, hävdar man i total brist på respekt för grundlagen. Både för yttrande- och för informationsfriheten är detta enligt min mening en betänklig ståndpunkt. Ell oklart angivande av vad som gäller om tystnadsplikterna medför lätt att en fiänsteman anser sig böra iaktta tystnad också belräffande sådana omständigheter som inle berörs av någon sekreiessgrund. Elt klart angivande av tystnadspliklsomrädet markerar ocksä del fria området.

Det herr Ahlmark sade om misstroende mot folkskollärare osv. är för mig fullständigt ofattbart. Är det inle bra för fiänsteman alt ha klara regler alt gå efter om de har en god yrkesetik? Om de inte har regler är del risk för - det vel vi tidningsmän - alt de blir försikliga i överkant.

Jag vill betona alt om riksdagen föfier reservanterna så avvisas en i lag inlagen regel om tystnadsplikt. Motiveringen är att meddelarskyddel inle skall brytas. Den inställningen intog konstilulionsulskollel 1948 och 1949 med avvikelse från proposiiionen då nuvarande tryckfrihetsförordning infördes. Genom den föreslagna bestämmelsen kan den ordning bibehållas som gällt på det här området före den nuvarande regeringsformens ikraftträdande, nämligen alt handlingssekretessen är förbunden med förbud all yppa handlings innehåll, som dock inle genombryter meddelarskyddel.

Den mest omdiskuterade paragrafen i lagförslaget är I . Jag måste erkänna all jag själv var ytterst betänksam mol propositionen i den delen. Men efter de ändringar som gjorts under utskottsbehandlingen kan jag ansluta mig till del förslag som redovisas i reservationens lagtext och motivering. Herr Johansson i Trollhättan har redogjort för ändringarnas innebörd. Lål mig tillägga all för mig är del viktigaste all del kommer en utredning av det slag som hela utskottet, herr Ahlmark, har förordat.

Som jag sade tidigare är handlingssekrelessen noggrant reglerad i svensk lagstiftning. Däremot har tystnadspliktsföreskrifterna inom den svenska förvaltningen inle framvuxit i samma noggrant reglerade ordning. Del har medfört att tyslnadspliktsbestämmelserna inte alllid fäll en melodisk och genomtänkt utformning. Det brister i fråga om konsekvens och likformighet, men detta har att göra med den samhällsutveckling som kommit. Men nu har jag i massmedieulredningen hävdat

- och jag ser reservationens skrivningar som ett stöd för den meningen

- att man inle bör annat än övergångsvis med anledning av ikrafllrä-

dandel av den nya regeringsformen fortsätta med samma punktvisa regleringar i detaljfrågor som hillills skett, ulan underkasta frågorna om offentliga funktionärers lystnadsplikt en genomgripande inventering och principiell undersökning. En särskild anledning härtill är alt lystnadsplikter enligt den nya regeringsformen ärell undantag från den allmänna medborgerliga rättigheten lill yttrandefrihet.

Jag antar all justitieministern här kan bekräfta all en sådan utredning kommer till stånd. Varför dä rita sädana skräckbilder om yttrande- och informationsfrihetens framlida villkor i Sverige?

Herr Ahlmark stöttar sig i sitt försvar av yttrandefriheten på vänsterpartiet kommunisterna och herr Jörn Svensson. Låt mig ange vilken politisk avsikt jag själv företräder genom all citera ur massmedieulred-ningens yttrande över departementspromemorian. Där sägs att massmedieulredningen överväger all i sitt förslag till ny grundlag om yttrandefriheten i tryckt skrift, radio, television och film uppta en bestämmelse om att meddelarskyddel skall genombrytas av lagstadgad tystnadsplikt endasl i de fall som anges i särskild lag.

Om denna regel accepteras aktualiseras ju en sådan här inventering av denna kategori av lystnadsplikter. Här kommer alltså inte att föreslås försämrade villkor för massmedierna utan i stället ett förbättrat meddelarskydd.

Jag skall inte, som herr Ahlmark gjort, lila till herr Jörn Svensson, utan jag skall lila lill en av den nuvarande justitieministerns förfäder, enligt senaste forskning socialisten Erik Gustaf Geijer, vilken en gång sjöng pressfrihetens lov pä föfiande sätt: "Även för den som ej lämnar sin kammare utbreder sig med ringa besvär ell panorama av hela den samtida väriden. Tidens tusende tungor tala i hans öra, och han kan när som helst emoltaga besök av själva lidsandan."

Jag anser att riksdagen mycket väl kan förena ett sådant övertygande försvar för del öppna samhällets principer med att rösta på de i reservationen framlagda lagförslagen. Med den motiveringen vill jag instämma i herr Hilding Johanssons yrkande på all reservationens hemställan skall godtas.

Nr 46

Onsdagen den 2 april-1975

Offentliga funktionärers tystnadsplikt

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:.

Herr lalman! Herr Svensson i Eskilstuna måste ha en mycket märklig uppfattning om vad parlamentarism är för någonting. Jag, som vill ha större insyn och mindre tystnadsplikt och som stod här för några minuter sedan och förespråkade större makt för riksdagen, utmålas som en parlamentarismens fiende. Sig själv, som vill utvidga tystnadsplikten, ulmålar han som en vän av del pariamentariska systemet. Moralen är alltså i herr Svenssons version; Ju mer utvidgad tystnadsplikten blir, ju mindre pressfriheten och insynen och tryckfriheten blir, desto bättre blir det parlamentariska systemet. Om herr Svensson har den förfatlningsteo-reliska bilden av vad parlamentarismen är, då skall han inte förvåna sig över att alla andra i kammaren än just hans egen toppstyrda partigrupp

159

är emot den här munkorgslagen.

När det gäller vem som går i armkrok med vem, sä tycker jag att en socialdemokrat skall tala tyst, för ni går i armkrok med vem som helst, när ni skall skapa era majoriteter. Jag säger öppet att vi föredrar oftast att gå i armkrok med socialdemokratin, för arbelarrörelseparlier

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975-

Offentliga funktionärers tystnadsplikt hör ihop, men då måste man också vara beredd alt konsekvent hävda arbetarrörelsens gamla frihets- och rättstraditioner. Gör ni det, så är del ingen tvekan, då skall vi slå på samma sida som ni, men då fär ni bryta med batongfilosofin och batongtraditionen.

Sedan bara en liten historisk anmärkning. I herr Svenssons författningsromantiska lamentationer spelade den store Erik Gustaf Gefier en framirädande roll. Nu är det sä all denne man ingalunda var den förespråkare för friheten och liberalismen som herr Svensson fann det opportunt att göra honom till för sina egna syften i den här debatten. Erik Gustaf Geijer stod ocksä en gäng som upphovsman lill en lag som ville ställa de svenska backslugusittarna under fiänstehjonsstadgan. Är del sådana ideologiska fäder som herr Svensson håller sig med, dä är det inte underligt att han hamnat där han är i dag.

Hen JONNERGÅRD (c) kort genmäle:

Herr lalman! Belräffande armkroksgåendel har herr Svensson i Eskilstuna räll i all situationen är egendomlig för oss inom centern. Jag medger del, men för herr Svensson i Eskilstuna är ju umgänget med herr Svensson i Malmö etl mera vardagligt sällskap, nödvändigt för regerandet.

Herr Svensson i Eskilstuna betonar all socialdemokraterna håller fast vid offentlighetsprincipen. Jag betvivlar inle alls del, men vi hävdar all en utveckling i enlighet med reservationens förslag innebär en viss fara för offentlighetsprincipen. Även vår lids Gefier sjunger bra yttrandefrihetens lov, men han gör det bättre pä grundval av utskottets position än reservanternas.

Herr Svensson i Eskilstuna tog särskilt upp 4 5; och menade alt massmedieutredningen skulle ha varit sä entusiastisk för den. Del gäller alltså förslaget om förbud mol alt yppa hemlig handlings innehåll. Jag är på det klara med att det kommer all behövas en författningsreglering här, men det är tidpunkten och formen det gäller. Massmedieulredningen sade belräffande precis den punklen, all MMU vill till en böfian ifrågasätta om någon omedelbar förfatlningsmässig reglering erfordras, men - och del var del senare herr Svensson i Eskilstuna böriade citera -om man anser att en författningsreglering nu bör komma lill stånd kan det ske på del sätt som föreslagils. Massmedieulredningen sade alltså inle att det borde ske nu.

Vad det är fråga om är risken för all man stryper åt kring informa
tionsfriheten. Det är inte fråga om meddelarskyddel. Vi når en bättre
lösning om vi skjuter denna lagstiftningsfråga lill det slörre samman-
160 hangel nästa vär, då massmedieulredningens och de tvä andra utred-

ningarnas förslag skall behandlas.

Hen AHLMARK (fp) kort genmäle;

Herr lalman! Olle Svensson var "ytterst betänksam" mol 1 S i det här lagförslaget. Men han blir rasande när han träffar människor som är ännu något mer betänksamma och vill avslå proposiiionen. Han säger alt Jörn Svensson och Ahlmark "går i armkrok". Det är "en ohelig allians" som plötsligt uppenbarar sig.

Bakgrunden är att vi liberaler har den uppfattningen om propositionen att den inle är bra. Vi vill utreda frågan om tystnadsplikterna först och ha en lag sedan. Vi vill all den skall beslutas på våren 1976. Då antar man två grundlagar och en lag som alla har samband med tystnadsplikten. Vi vill inte ha några svepande bestämmelser som kan hämma informationsflödet. Skulle vi överge den ståndpunkten därför all vänsterpartiet kommunisterna också vill rösta pä avslag pä proposiiionen?

Socialdemokratin har grundat och grundar sin regeringsställning, som herr Jonnergård antydde, pä just vpk;s slöd. Ulan vpk hade vi haft en annan regering. Är del något skamligt numera enligt Olle Svensson? Är det en "ohelig allians"? Är det att "de militanta" har tagit makten, för att citera Olle Svensson själv. Skall vi plötsligt gå in för en lysl-nadspliklslag, som vi ogillar, därför att vi fär stöd av vpk? Det var en mycket grumlig tankegång som Olle Svensson här uttryckte.

Ni beskärmar er alltså över att alla oppositionspartier vill fälla förslaget om tystnadsplikter. Olle Svensson är chefredaktör på lediga stunder. Vad säger då den socialdemokratiska pressen om det här förslaget? Jag har hittat tre kommentarer.

Försl Aftonbladet. Under rubriken "Onödig tystnadsplikt" skriver
man; "Det var trols allt klokt att lagförslaget om lystnadsplikt för of
fentliga befattningshavare avslogs av riksdagsutskottet och lydligen fälls
i riksdagen. Man får nu i stället en genomgång av hela den svåröver
skådliga mängd regler som gäller pä del här området ."

Dala-Demokraten säger: Det finns "skäl att undra varför socialdemokraterna i utskottet måste vidhålla sin reservation. Det kan tolkas som en hell onödig demonstration.

Det går ju inte att komma ifrån att fördelar är att vinna om det nu först får ske en utredning och alt det därefter görs etl hell nyll lagförslag. Då uleslules alla möjligheter till missförstånd."

Är också Aftonbladet och Dala-Demokraten helt oansvariga? Går de också armkrok med kommunisterna? Har de ocksä bildat en ohelig allians? Tillhör de de militanta som tagit maklen?

Ja, det finns förstås en socialdemokratisk tidning som gäll på motsatt linje. Del är Folket i Eskilstuna. Men dess ledare består av chefredaktör Olle Svenssons reflexioner, som vi också haft lillfälle all lyssna till i konstitulionsutskoliel. Tidningen Folkel är knappast tredje statsmakten som granskar de makthavande - del är en av de makthavande som granskar sig själv.

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Offentliga funktionärers tystnadsplikt

Riksdagens protokoll 1975. Nr 457

161

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Fru JACOBSSON (m) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Svensson i Eskilstuna framställer offentlighetsprincipen som om den kanske endasl vore till för pressen. Det gör alt hans resonemang verkar en aning ensidigt. Jag försökte i mitt anförande fram-Offentliga funktio- hälla alt offentlighetsprincipen ä den ena sidan och lystnadsplikten å närers tystnadsplikt den andra sidan båda kunde fiäna den enskilde, nämligen pä del sättet all den enskilde ofta har ett klart intresse av offentligheten genom möjlighet till insyn och genom möjlighet till kontroll. Samtidigt har den enskilde ocksä elt intresse av sekretess när det gäller uppgifter som berör den enskilde nära. Frän den synpunkten är del inle sä enkelt som herr Svensson vill framställa det, ett antingen-eller.

Herr Svensson säger all en precisering av de oreglerade tystnadsplikterna ocksä skulle klart ange gränsen för offentligheten - var denna fick böria och var den fick sluta. Men om man i stället ser det som en relativt komplicerad fråga blir bilden helt annorlunda. Del är från den synpunkten som vi vill ha en utredning innan vi vill delegera lagsliflningsmöjlighelen. Vi vill ha en utredning inle bara i form av en katalogisering av de oreglerade tystnadspliklerna, ulan i form av en systematisering, en gruppering som gör att man sedan kan diskutera de olika ändamål som man skall ha med en lagstiftning om lystnadsplikter. Dvs. alt man kan diskutera när det verkligen fiänar något intresse för den enskilde att få en tystnadsplikt och när det inte gör del.

Vad sedan beträffar liknelsen om alt gä i armkrok, är det väl så att vi övriga i utskottet har gäll i armkrok, och herr Svensson är kanske litet ledsen för all han inte fick vara med.

162

Hen SVENSSON i Eskilstuna (s) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Svensson i Malmö ansåg all det var han som i sitt anförande visat tilltro till folkstyret. Jag kan inte följa honom i det resonemanget. Herr Svensson förklarade all han motsatte sig de bestämmelser som skrevs in i grundlagen. Del innebär alt han inte ansåg att det var en tillräcklig garanti all lila till riksdagen när del gällde all åstadkomma de nödvändiga inskränkningarna i yllrandefrihel och informationsfrihet. Jag har för min del kvar tilltron till alt riksdagen där kan göra en riktig avvägning. Jag tycker all den misstro gentemot regeringen och dess avsikter pä delta område, som har präglat denna debatt, inte är riklig. Det här förslaget innebär inte någon utveckling eller någon utbyggnad av tystnadsplikterna, och inte på någon väsentlig punkt bryts meddelarskyddel. Jag måste här föra den argumentationen och lämna den informationen till allmänheten.

Belräffande Erik Gustaf Geijer och hans roll överiåier jag del med varm hand lill herr Lennart Geijer, som i elt föredrag mycket utförligt har belyst Erik Gustaf Gefiers socialistiska bakgrund och hur han under 1800-talel påverkade idédebatten i della land och även i andra länder.

Herr Jonnergård kunde ändå inle påvisa all det är felaktigt all ha en sådan paragraf som 4 S. Det är ju fråga om mycket preciserade grunder.

som utgår frän sekretesslagens bestämmelser. Det innebär att man när del gäller fördelningen av kompetens inte överlåter några generella fullmakter från riksdagens sida lill regeringen.

Jag fäste mig vid att herr Ahlmark inte heller bestred vad justitierådet Romanus sade inför utskollet - han refererades felaktigt förut. Justitierådet Romanus framhöll all i och för sig ansåg han departementschefens resonemang i proposiiionen bättre förenligt med syftet med grundlagsfästandet av yttrandefriheten än grundlagberedningens uppfattning. Del var denna åsikt han framförde i utskottet, och del bör då också sägas här inför kammaren. Man bör inle ge felaktiga referat i kammaren.

Själv arbetar jag i olika utredningar som berör yttrandefrihetens villkor och nog kommer jag all där verka för ett öppet samhälle. Insinuationer om att en riksdagsman som också är tidningsman inte skulle kunna företräda dessa intressen i sitt riksdagsarbete borde inle få förekomma i den här debaiten.

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Offentliga funktionärers tystnadsplikt

Herr förste vice talmannen tillkännagav all anslag utfärdats om sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Svensson i Eskilstuna retirerar nu från sin föregående ståndpunkt. Nu vill han se vår bristande tilltro till det pariamentariska systemet i det förhållandet att vi önskade fä starkare konstitutionella garantier för minoriteters och avvikandes möjligheter att bli skyddade från av tillfälliga stämningar präglade beslul frän majoritetens sida. Del var ju det som del var fråga om. Nu är den frågan överspelad, eftersom författningsdebatten i det stycket är slut. Vi menar att det skulle ha varit elt starkare skydd för yttrandefriheten än del skydd som slutligen infördes i konstitutionen och som kan genombrytas.

Sedan må del vara ursäktligt om landels justitieminister vill framställa sin store släkting som socialist. Det kan förståeligt ha sin förklaring i en mänsklig fåfänga, men jag tycker det är betänkligt när den som skall försvara de konstitutionella friheterna har som sin ideologiske lärofader en man som var anhängare av all människor som stod utanför fiänstehjonsstadgan skulle föras in genom lagstiftning under densamma.

Hen JONNERGÅRD (c) kort genmäle;

Herr talman! Herr Svensson i Eskilstuna har naturligtvis rätt i att det vi diskuierar inle medför risker för meddelarskyddel, ingen har påstått det. Däremot - och det vill jag understryka - kan det befaras, om reservationen skulle vinna, alt det uppslår risker för en åtstrypning av informationsfriheten. Det är allvariigt nog och det är också det oron i pressen har gällt och gäller.

Belräffande 4 §, dvs. om innehållet i hemlig handling, sade jag att jag räknar med en författningsreglering men alt en sådan inte behövs

163

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Offentliga funktionärers tystnadsplikt

nu omedelbart. Det står ocksä i massmedieutredningens yttrande all del inte föreligger något omedelbart behov därav - jag lycker att vi inle skall vara orättvisa mot massmedieutredningen.

Jag vill erinra om alt utredningen har gjort ytteriigare ett yttrande, nämligen över utbildningsdepartementets promemoria om tystnadsplikt på utbildningsområdet, och sagt att det inte där är någon brådska med en tyslnadspliklsförordning utan att den saken kan anstå tills frågan tas upp i det större sammanhanget. Precis delsamma säger ocksä utskottet.

Jag har velat framhålla delta just därför all denna fråga är särskilt omnämnd ocksä i propositionen.

Herr AHLMARK (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Del här med massmedieutredningen måsle ju ändå klarläggas. När det gäller 4 §, som rör handlingssekrelessen, heter del i utredningens yttrande förra hösten all massmedieutredningen "vill till en börian ifrågasätta om någon omedelbar förfatlningsmässig reglering erfordras för att uppnå nämnda syfte." Sedan redovisar man grundlagberedningens synpunkter och säger: "Della uttalande av grundlagberedningen har, såvitt massmedieulredningen känner lill, inte mött någon erinran under den fortsatta behandlingen av grundlagsfrågan."

Den uppfattningen från den 24 oktober 1974 står bl. a. riksdagsman Olle Svensson i Eskilstuna för. Men i dag beskärmar han sig över hur någon kan ha den åsikt som han själv uttryckte för ell halvår sedan.

Jag uttalar inle alls några insinuationer om alt en riksdagsman inte kan slå för yttrandefriheten när han sitter i statliga utredningar. Jag försöker själv göra det efter bästa förmåga.

Det är bara det att herr Svensson förklarade att vi som bildal majoritet i konstilulionsulskollet "går i armkrok med kommunisterna" och har skapat "en ohelig allians", "de militanta har tagit maklen" i utskottet osv. Jag hänvisade då bara i all blygsamhet till all praktiskt tagel varenda tidning, som uttalat sig i denna fråga, har varit emot propositionen och har stött konslitutionsutskottets majoritet. Det gäller också tvä av de tre socialdemokratiska tidningar som uttalat sig, nämligen Aftonbladet och Dala-Demokraten.

Sedan påminde jag ocksä om alt del finns en socialdemokratisk tidning som slår fast vid alt propositionen skall antas och all det redan nu skall införas en lag om tystnadsplikt: tidningen Folket. Del kan möjligen bero på att pennan där förts av riksdagsman Olle Svensson.

164

Herr SVENSSON i Eskilstuna (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag har i min hand en ledare skriven dä departementspromemorian kom ut, och den är rubricerad; Nej till munkavlelag. -Jag har verket pä olika fronter för att modifiera departementspromemorians förslag. Jag har verkat också i utskottsbehandlingen för en förändring av propositionens förslag. Vad jag påtalat är bristen på sakdebatt frän de övriga partiernas ledamöter i utskottet sedan det efter motions-

skrivaningen stod klart att det förelåg en majoritet mol proposiiionen.

Med anledning av del som herrar Jonnergård och Ahlmark anförde beträffande 4 Jj vill jag framhålla all massmedieutredningens citerade yttrande gällde departementspromemorian. Sä som juslilierädet Romanus sade inför utskottet är dessa ståndpunkter inle längre möjliga alt vidmakthålla efter de förändringar som gjorts i departementspromemorian. Det framgår också av propositionens skrivning all dessa ståndpunkter nu är inaktuella. Man bör därför sälla in citaten i sill rätta sammanhang.

I proposiiionen förklarades att man underkände grundlagberedningens bedömning, och det har också konslitutionsutskottets ordförande gjort i denna debatt. Då bortfaller naturiiglvis massmedieutredningens synpunkter i denna del. I nuläget hänvisar man lill att det finns en sekretesslag. Det är ingalunda fråga om alt överlämna generella fullmakter. Det har gjorts en klar avgränsning av den kompetens som man önskar lämna över. Herr Ahlmark har gång på gäng sökt sprida felaktiga föreställningar om vad som förekommit i utskottet. Jag protesterar mol della och anser att jag rätt refererar massmedieulredningens yttrande.

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Offentliga funktionärers tystnadsplikt

Herr juslilieminislern GEIJER:

Herr lalman! Jag skall inle närmare gå in pä de rättsliga konsekvenserna av uiskottsmajoritetens ståndpunkt. I det avseendet fär jag hänvisa till vad Hilding Johansson redan har sagt. Jag vill emellertid upplysa om att arbetet på en utredning rörande tystnadsplikten redan har päbörials inom justitiedepartementet. Avsikten är alt inom kort överlämna arbetet till en särskild utredning. Alt en utredning inle tillsattes redan 1973 beror främst på att del inle är fråga om annat än en bemyndigandelag. Hur den skulle se ut rådde det i princip enighet om under grundlagsarbetet. Grundlagberedningen föreslog att endasl de allmänna grunderna skulle införas i lag. Samma ståndpunkt intogs i propositionen och av riksdagen 1973. Den utredning som päbörials inom departementet har till syfte att ge underiag för en utrensning av vissa tystnadsplikter, elt förenhelligande av reglerna och en begränsning av dessas räckvidd.

Jag vill sedan säga några ord om det pågående arbetet med reformering av våra grundlagar och om hur lagförslaget om offentliga funktionärers tystnadsplikt kommer in i den bilden.

Det är ell betydelsefullt reformarbete på del konstitutionella området som genomförts under senare är. En förutsättning för de hittills uppnådda resultaten har varit en målmedveten strävan hos partiernas företrädare att finna samlande lösningar och inle minst en fast beslutsamhet hos dem all slå för gjorda åtaganden. Till de frågor som löstes under arbetet med den nya regeringsformen hörde fördelningen av normgivningsmakten mellan regering och riksdag. Gränsdragningen skulle ske i två steg. Del första togs genom att regeringsformen antogs. Man drog då upp huvudlinjerna. Nästa steg -en närmare precisering av dessa huvudlinjer. - var avsett att ske genom lagstiftning. I proposition nr 8 har regeringen nu lagl fram förslag till en sådan lagstiftning.

165

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Offentliga funktionärers tystnadsplikt

166

Utskottet har tillstyrkt del stora flertalet av lagförslagen, men såvitt gäller lagförslaget om offentliga funktionärers tystnadsplikt vill man inte fullföfia arbetet enligt tidigare riktlinjer. Man vill avslå propositionen och därigenom åstadkomma alt normgivningen i uppenbar strid med vad som förutsattes under förarbetena i praktiken helt läggs på riksdagen. Utskottets förslag skulle vidare få den under grundlagsarbelet hell oförutsedda effekten att det t. v. blir omöjligt alt upprätthålla tystnadsplikten pä många vikliga områden.

Inom kort kommer konstitutionella frågor att aktualiseras på nytt. Redan under första halvåret väntas massmedieutredningen, offentlighels-och sekretesslagstiftningskommitlén och fri- och räliighelsulredningen lägga fram sina betänkanden. Del är mot den bakgrunden av stort intresse alt få veta vad som ligger bakom oppositionens kursändring. Utskottets torftiga skrivning ger inle särskilt mycket vägledning och knappast heller vad som sagts här i dag.

Vad är del i propositionsförslaget soni kan ha framstått som till den grad betänkligt? Låt oss på nytt la en hastig till på de olika bestämmelserna.

I 1 i; fär regeringen bemyndigande att meddela föreskrifter om tystnadsplikt för alt skydda vissa vitala intressen, bl. a. hänsyn lill landels säkerhet och den enskildes personliga integritet. Utskottet säger att dessa intressen inle är i rimlig utsträckning preciserade. Justitieombudsmannen hävdar motsatsen, och det är alldeles uppenbart att grundlagberedningen på sin lid utgick från en betydligt lägre grad av precision. Del är också alldeles klart att regeringens handlingsfrihet på området begränsas jämfört med vad som har gällt tidigare.

I 2 i;, som är den enda som innebär att det skapas någon ny tystnadsplikt, förbjuds viss domslolspersonal att i förväg avslöja hur domstolen kommer att döma i elt enskilt fall och att röja vad som har sagts vid överläggningen till dom. Regeln har föreslagits på initiativ av justitieombudsmannen. Är det denna tystnadsplikt som är sä betänklig?

I 3 § bemyndigas regeringen att meddela föreskrifter om tystnadsplikt i fråga om en noga avgränsad kategori förvallningsbeslul som rör enskilda, t. ex. ärenden i rättshjälpsnämnder eller hyresnämnder. Del som får förbjudas är också här alt avslöja beslutet i förväg och att röja vad som sagts vid överläggningen. Är det här utskollsmajorilelen inle kan hänga med längre?

Bestämmelserna i 4 S ger regeringen bemyndigande att föreskriva tystnadsplikt i fråga om handlingar som skall vara hemliga enligt sekretesslagen. En sådan tystnadsplikt har fram lill årsskiftet ansetts gälla utan författningsslöd. Bestämmelsen har föreslagils därför att vår nya regeringsform kräver uttryckliga föreskrifter.

Här har åberopats justitierådet Romanus påstådda åsikt om att sekretesslagen kan tolkas analogt och anses innebära tystnadsplikt. Om della vill jag säga alt såvitt jag känner lill står justitierådet Romanus i dag helt ensam om den åsikten. Det vore ju elt högst bräckligt skydd för

våra fri- och rättigheter, om kravet pä lagreglering av eventuella inskränkningar skulle anses uppfyllt genom dubiösa analogier.

Del kan väl heller inte vara 5 §? Där flnns en slrafföestämmelse som är utformad hell i överensstämmelse med vad som varit brukligt på detta område.

I övergångsbestämmelserna fär regeringen fullmakt att upphäva tystnadspliklsföreskrifter som inle längre bör gälla.

Della var det hela. Del bör kraftigt understrykas - även om del sagts av tidigare talare - all del s. k. meddelarskyddel enligt tryckfrihetsförordningen inte berörs utom pä en enda punkt, i fråga om tystnadsplikten för viss domstolspersonal.

Del är alltså detta lagförslag som har fäll somliga att bli så oroliga för den demokratiska insynen i myndigheternas verksamhet. Det är dessa bestämmelser som får ulskoitsmajorilelen all godta att vi under ell par års tid får accepiera all del i princip blir tillätet för statstjänstemän att för vem som helsl avslöja bl. a. vad som står i handlingar som är hemliga enligt sekretesslagen, t. ex. kriminalregislerutdrag och statistiskt material hos stalisliska centralbyrån. Uppräkningen kan göras mycket lång. Del är bara all läsa innantill i många av paragraferna i sekretesslagen. Självfallet är risken inte särskilt stor för att stalsfiänstemännen böfiar göra några avslöjanden. Men om del nu inträffar i något eller några fall, hur länker man sig att skadan för den enskilde skall repareras? Del måste vara lill föga glädje för vederbörande all man, som fru Jacobsson gör, hänvisar lill att en utredning pågår. Vart har den i andra sammanhang så omskrulna omsorgen om den enskildes integritet dä tagit vägen?

Herr Johansson i Trollhällan, som är en fin man, vill inte uttala sig om oppositionens bevekelsegrunder för yrkandet om avslag. Jag skall göra det, som jag uppfattar det. Det är nog bara så all frestelsen att tillfoga regeringen ett voieringsnederlag och att få regeringen att framstå som "mörkmän" har blivit oppositionen för stark. I en sådan situation har omsorgen om den enskildes personliga integritet fått väga lätt. I stället för all lojall fullföfia intentionerna bakom en grundlag man själv varit med om all besluta använder man den som ett lillhygge i en ansvarslös debatt. Delta är en tankeställare inför del fortsatta grundlagsarbelet.

Vågar jag hoppas att beslutsamhetens friska hy hos utskottsmajoriteten nu övergår i eftertankens kränka blekhet?

Till sist, herr lalman, skall jag kanske inte blanda mig i debatten om Erik Gustaf Gefier. Men jag vill ändå göra den reflexionen all det flnns människor som inle tuggar teser i hela sitt liv ulan kanske utvecklas och förändras.

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Offentliga funktionärers tystnadsplikt

Under detta anförande överlog herr andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

167

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Hen JONNERGÅRD (c) kort genmäle:

Herr talman! Försl vill jag säga att jag är tacksam för justitieministerns meddelande att arbetet med lyslnadspliklsutredningen päbörials.

Jag fäster mig vid all justitieministern sade att del med utskottets Offentliga funktio- position skulle bli omöjligt alt upprätthålla tystnadspliklerna pä mänga närers tystnadsplikt områden, men mera preciserat var del alltså inte.

Vi har alla i utskottet funnit att propositionen inte kunde duga som underlag. Inte heller socialdemokraterna biträder propositionen. Herr Svensson i Eskilstuna har nyss här sagl alt han hyste mycket slora betänkligheter mol 1 S i propositionens utformning. Alt vi inle kan godta proposiiionen beror inle pä frågan om meddelarskyddel, för den lilla del därav som är aktuell här har ingen slörre betydelse. Men vad vi befarar är alt informationsfriheten kan strypas, och del är della som oron i pressen gäller. Denna oro måste ju förstoras i elt läge då det råder oklarhet över hela lyslnadspliklsfältel. När del slora sammanhanget nästa vår, då vi bl. a. skall besluta om en ny massmediegrundlag, ligger så nära, varför skall vi inle invänta det? Dä kan vi naturiiglvis göra ett väsentligt bättre arbeie i fråga om bemyndigandelagsliftningen, i fråga om tystnadsplikterna.

Justitieministern tog också upp 4 S, som gäller sekretessen. Belräffande den är det nog inle sä all Sven Romanus är ensam, för bakom hans tolkning stod i vafie fall grundlagberedningen, och jag tror inle alt grundlagberedningens vitsord kan viftas bort sä där ulan vidare.

168

Herr AHLMARK (fp) kort genmäle:

Herr talman! Pä en punkt är jag lacksam för justitieministerns anförande. Han har lagt lill rätta del som Olle Svensson har sagl om justitierådet Romanus. Herr Svensson har hela liden felaktigt påstått att justitierådet Romanus egentligen står bakom proposiiionen. Nu säger juslilieminislern själv att justitierådet Romanus är ensam om sin uppfattning. Det är alltså klarlagt att värt referat av vad justitierådet Romanus har sagt var korrekt. Della har justitieminister Gefier själv medgett.

Justitieministern bortser också hell och hållet från det som står i utskotlsmajorilelens betänkande, alt regeringen bör komma till riksdagen med förslag om att man skall förordna om tystnadsplikt på särskilt specificerade områden under liden fram lill våren 1976. Vill regeringen göra det kommer vi noga att läsa igenom propositionen och ta ställning i den anda som vi brukar arbeta i när det gäller frågor om offentlighet och enskilds integritet. Vad vi vänder oss mot är svepande bestämmelser som kan användas för tystnadsplikt på de mest olika områden och med effekter som man inte i förväg kan överblicka.

Justitieministern menar att oppositionens bevekelsegrunder är all fä en ansvarslös debatt där "frestelsen att tillfoga regeringen ell nederlag blivit övermäktig". Jag förstår om justitieministern inför risken att förlora en omröstning om en proposition kan bli på litet dåligt humör. Men det är faktiskt så att en rad av justitieministerns partivänner också är

motståndare lill proposiiionen. Såvitt jag vel är del bara en enda tidning. Folkel, som stöder propositionen. Andra socialdemokratiska tidningar har gått på samma linje som majoriteten i konstilutionsulskoltel. Jag vet inte om justitieministern menar alt också de har fallit för frestelsen att tillfoga regeringen elt nederlag.

Om man nu visste, herr justitieminister, att det var nödvändigt att på våren 1975 anta en lag om tystnadsplikt, varför har ni inle i regeringen under de nästan tvä är som gått sedan det första beslutet om en ny regeringsform tagit initiativ till någon utredning? Om ni ändå varit så säkra på all del här måste ske på våren 1975 - varför har ni inle gjort del minsta försök att utreda dessa frågor innan ni lägger fram en proposition?

Här finns ju tre lagar som skall antas pä våren 1976. Vi har en ny massmediegrundlag som man dä skall fatta del första beslulel om. Vi har ett fri- och rättighetskapilel i regeringsformen som man ocksä skall falla det första beslutet om. Och vi har ersättning för sekretesslagen som det också är tänkt att riksdagen dä skall besluta om.

De här lagarna har alla samband med frågan om tystnadsplikten.. Varför då inle behandla tystnadsplikten när ocksä de övriga tre lagarna las upp, alltså på våren 1976?

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Offentliga funktionärers tystnadsplikt

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Vem är det som tuggar teser? Enligt justitieministern var väl just den lilla piken avsedd för mig, men jag lar inle åt mig av den, för jag har ju faktiskt genomgått en utveckling sedan jag var socialdemokrat.

Men det kan väl ändå föresväva juslilieminislern en politisk och psykologisk förklaringsgrund, att de teser som regeringen har tuggat i många sammanhang - som man luggade i lerrorisllagen, som man luggade i IB-affären, som man luggade i lagen om tillfälligt omhändertagande och som man i dag luggar när det gäller lagen om tystnadsplikt - kan ha skapat en sådan oro hos etl parti som känner sig hemma i arbetarrörelsen alt partiet inte anser sig på grund av osäkerhet om de verkliga motiven behöva stödja ett sådant förslag. Det är väl inte oförklarligt.

Till historieskrivningen bara: Jag vel all Erik Gustaf Geijer utvecklades, men jag tror inte man skall åberopa honom som någon frihet-lighetens eller socialismens apostel. Den här betänkliga socialkonservativa inställningen lill de fria lönarbetarnas införande under fiänstehjonsstadgan företrädde faktiskt Geijer efter det s. k. avfallet från de konservativa idéerna, så nog var det en något märklig utvecklingskurva han beskrev.

Jag vet inle om man kan känna igen någon liknande utvecklingskurva i dagens socialdemokrati.

169

Fru JACOBSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag lackar justitieministern för upplysningen att ulredningen om katalogiseringen och den rättsliga systematiseringen av de oreglerade tystnadsplikterna redan har päbörials.

Sä här i slutet av debatten är vi väl inle i det lägel alt vi kan diskutera

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Offentliga funktionärers tystnadsplikt paragraf efter paragraf, i synnerhet med tanke pä all våra invändningar inte så myckel har gällt detafierna som själva principen all lägga fram en proposilion om tystnadsplikt medan vi har utredningar som arbetar inom delta område. Det är en principfråga, därför att del är den första frågan om riksdagens delegering av lagstiftningsmakten lill regeringen. Att närmare diskutera vilka ramar och preciseringar riksdagen skall fastställa vid delegerandet är ju omöjligt innan vi har fått material till grund för bedömningen. Försl sedan resultaten av utredningarna har lagts på riksdagens bord kan vi föra den principdiskussion som behövs.

Svaret är alltså att för moderata samlingspartiets del är detta i första hand en principfråga. Vi vill invänta resultaten av utredningarna. Sedan kan vi komma lillbaka igen. Och under den liden är situationen inte pä något sätt prekär. Del är ju inte någon katastrofsituation. Om det skulle visa sig föreligga behov av tystnadsplikt på något speciellt område kan ju regeringen - som redan många gånger har sagts från denna talarstol i dag - lägga fram en proposition härom pä riksdagens bord.

170

Herr justitieministern GEIJER:

Herr lalman! Herr Jonnergård återkommer till frågan om informationsfriheten. Även om man går sä långt alt man säger all utskottsmajoriteten har framhållit all del kanske rent psykologiskt kan verka sä pä stalsfiänstemännen all de drar sig för att använda sin informationsfrihet, så har del ju ändå så många gånger också uttryckligt förklarats både frän riksdagen och från annat häll att meddelarskyddel inte är i fara. Och då förstår jag inte, herr Jonnergård, hur informationsfriheten skulle kunna inskränkas genom att regeringen flck delta bemyndigande som föreslagits i proposiiionen.

Sedan hörde herr Ahlmark lydligen inle pä när jag förklarade varför vi inle tidigare har salt i gång någon utredning i dessa frågor. Jag vill faktiskt nu inte föriänga debatten utan får hänvisa herr Ahlmark till all läsa utskriften av min anförande i kammarprotokollel, där jag gav den redogörelsen.

Slutligen får jag säga till ber Jörn Svensson i Malmö all del är ju roligt alt herr Svensson själv menar att han befinner sig i utveckling. Vi får hoppas att den utvecklingen fortsätter.

Herr JONNERGÅRD (c) kort genmäle:

Herr talman! Det är inle fråga om meddelarskyddel här. 2 ij handlar om del, men den frågan har inle någon slörre betydelse i sammanhanget. Däremot befarar vi, och del understryker jag ännu en gäng, att informationsfriheten kan strypas ät genom alt oreglerad tystnadsplikt ersätts

med reglerad. Här medger nu justitieministern all det i vafie fall psykologiskt kan ha den innebörden, och det är ju ett icke oväsentligt medgivande.

Massmedieulredningen har figurerat mänga gånger i debatten. Lät mig beröra den än en gäng genom att citera vad ulredningen säger i sitt yttrande pä just denna punkt. Utredningen säger att en regeringsförordning så lill vida kan innebära en viss begränsning av informationsfriheten som en uttrycklig författningsbestämmelse lätt blir mera långtgående än en regel som bygger pä allmänna rättsliga resonemang. Här har alltså MMU precis den uppfattning som jag framfört här i debatten.

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Offentliga funktionärers tystnadsplikt

Herr HUGOSSON (s):

Herr talman! Jag går in i denna debatt främst pä grund av att jag är ledamot i en av de utredningar som här ofta har förts på tal, nämligen offentlighets- och sekrelesslagstiftningskommiitén eller OSK som vi vanligtvis kallar den.

Även om allt som sägs i utskottets betänkande i hög grad anknyter till OSK:s arbete skall jag inte föriänga debatten genom en argumentering pä samtliga punkter. Jag kan så myckel hellre avstå därifrån som den lill beiänkandel fogade reservationen enligt min mening pä elt klargörande och övertygande sätt visar all talet om munkavle pä de offentliga funktionärerna saknar allt fog.

På grund av min anknytning till OSK vill jag emellertid ta upp tvä frågor.

Den ena - som inte är pä något sätt kontroversiell - gäller den av ell enhälligt utskott förordade ulredningen om lystnadsplikter. Jag vill här upplysa om all även OSK uttalat sig för en sådan utredning. Kommitténs ordförande har ocksä tillsammans med massmedieutredningens ordförande uppvaktat justitieministern i detta ämne. Del är glädjande att justitieministern nu meddelat att en utredning skall få denna uppgift. Med hjälp av det material som redan finns samlat bör det enligt min mening vara möjligl att inom några månader presentera en systematiserad översikt av inle bara gällande tystnadsplikter ulan även sådana tystnadsplikter som gällde intill den 1 januari 1975 men då upphörde att gälla på grund av den nya regeringsformens bestämmelser. Men med hänvisning till utskotlsmajorilelens skrivning vill jag ocksä säga att någon samordning med det pågående arbetet inom OSK näppeligen kan komma lill stånd om inga särskilda åtgärder vidtas. OSK har nämligen redan slufiuslerat sitt slutbetänkande, och om tryckeriet inte lägger hinder i vägen bör belänkandet kunna avlämnas inom tvä tre veckor.

Den andra fråga jag vill la upp - och del är framför allt den som föranlett mig alt begära ordel - gäller sambandet mellan handlingsse-kreless och tystnadsplikt. Att det föreligger ell sådant samband är allmänt erkänt. Åtminstone i princip måste del t. o. m. framstå som hell självklart att om t. ex. viktiga samhällsintressen eller enskildas intressen till skydd för sin integritet kräver ett undantag från offentlighetsprincipen i form

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Offentliga funktionärers tystnadsplikt

172

av en sekretessregel, då bör del ocksä vara förbjudet för de fiänsteman som får del av de uppgifter, som anses böra hemlighällas, all muntligen sprida uppgifterna. Jag lycker att del vore mycket egendomligt om man skulle sekrelessbelägga handlingarna men inle ålägga fiänsiemännen någon tystnadsplikt ulan de skulle fritt kunna tala om vad som slår i handlingarna i fråga, som inle fär lämnas ut. Det är en absurd situation.

Hur har dä det här sambandet beträffande sekretessen och tystnadsplikten kommit till uttryck i lagstiftning eller rättspraxis? Man kan ur-skifia två linjer.

Den ena markeras av de tystnadsplikter som föreskrivs i lag eller annan författning. Gemensamt för dessa tystnadsplikter är all de avser särskilda områden, t. ex. försvaret eller hälso- och sjukvården, och riktar sig enbart lill funktionärer inom resp. område. Tystnadsplikten gäller alltså inle den som i myndighet inom ett annat område fär del av upplysningar som en fiänsteman inom t. ex. sjukvärdens område har all tiga om. Samtidigt kännetecknas dessa tystnadsplikter av all de inle gäller enbart uppgifter som kan återfinnas i en handling ulan även avser uppgifter som endast bygger på muntliga upplysningar. Beskrivningen av vad som omfattas av tystnadsplikten anknyter emellertid lill de grunder som föranlett handlingssekreless på området i fråga.

Den andra linjen markeras av rättspraxis ståndpunkt, främst dokumenterad i högsta domstolen. Enligt denna praxis föreligger en generell tystnadsplikt i fråga om innehållet i hemlig handling. Del är denna tystnadsplikt som brukar kallas den oreglerade. Till skillnad från den i författning inskrivna - den reglerade - tystnadsplikten skyddar denna oreglerade lystnadsplikt innehållet i en hemlig handling oavsett var handlingen befinner sig. En handling inom hälsovårdens område skyddas alltså även om den utlämnats till myndighet vars fiänsteman inle är underkastade tystnadsplikt. Däremot gäller den oreglerade tystnadsplikten givetvis inle uppgifter som inte dokumenterats i en handling.

Jag har velat dra fram dessa faktiska omständigheter därför alt de enligt min mening inle har kommit fram i den allmänna debaiten pä det här området och inte heller särskilt belysts i utskottets betänkande. Direkt missvisande är det enligt min mening när utskottets majoritet uttalar all lägel beträffande den oreglerade tystnadsplikten är svårbedömt. Från den synpunkt som här är av intresse är läget helt klart. Denna tystnadsplikt kan inte längre hävdas. Den upphörde i och med all den nya regeringsformen trädde i kraft. Delta konstaterande är inte, som herr Jonnergård sade i sill inledningsanförande i dag, någon akademisk debatt, utan det är elt konstaterande av ell fakiiski förhållande. Jag kan inte heller förslå vad majoriteten menar med all hänvisa lill etl stort antal straffbestämmelser i brottsbalken som skydd mol missförhållanden, vållade av att fiänsteman avslöjar hemliga uppgifter. Om della skulle vara sant behövs väl ingen utredning om tystnadsplikten - då är ju tystnadsplikt överflödig. Menar man f ö. all även sekretessreglerna kan avskaffas?

Herr lalman! Jag har med del anförda velat särskilt understryka behovet av ell bemyndigande enligt 4 ij i den föreslagna lagen, dvs. ell bemyndigande för regeringen all ufärda bestämmelser som ersätter den oreglerade tystnadsplikt som gällde fram till årsskiftet. Del då rådande tillståndet kan inte återställas genom en hänvisning lill brottsbalken och inle heller till de i olika författningar reglerade tystnadsplikterna. Det sistnämnda framgår av vad jag förut anfört om det begränsade tillämpningsområdet för dessa tystnadsplikter.

Även om risken för allvarliga olyckor eller missförhållanden inte är slor är del enligt min mening myckel otillfredsställande, om riksdagen nu avslår proposiiionen i vad den avser bemyndiganden av det slag som anges i lagen om offentliga funktionärers tystnadsplikt. Syftet med lagen är främst att bibehålla del tillstånd som hittills rått - etl tillstånd som hillills inle påstålls vara förenat med några allvarliga olägenheter. Icke någon av majoritetens talesmän här har i dag med ett enda exempel visat att hittillsvarande rättspraxis på detta område har varit hämmande för informationsutbytet. Mot denna bakgrund kan del inte heller anses innebära något föregripande av det föreslående reformarbetet på detta område att anta lagförslaget med de modifikationer som föreslagits i reservationen. Vi fär bara se till att rättspraxis fortfar all gälla fram till nästa år, dä riksdagen fär möjlighet all pröva frågan på nyll när OSK:s och massmedieulredningens förslag föreligger. Jag tror inle heller all någon av kammarens ledamöter blir förvånad om OSK i sitt belänkande kommer att föreslå att en tystnadsplikt knyts till handlingssekretessen.

Herr talman! Jag är övertygad om all elt bifall till proposiiionen inle på något sätt skulle hämma informationsflödet ulan snarare fä motsatt effekt. Avsaknaden av bestämmelser om tystnadsplikt fär lätt den effekten att fiänsiemännen tillämpar det gamla ordspråket att tala är silver men liga är guld. Tigandel kan då gå ut över även sådant som mycket väl skulle kunnai yppas. Erfarenheter av delta slag är vanliga när det gäller sekretessregler.

Lät mig avslutningsvis göra en reflexion. Jag är väldigt förvånad över folkpartiets agerande i denna fråga. Ofta kan man läsa i pressen att herr Ahlmark har talat sig varm för den personliga integriteten och för skydd av denna. Huvudparten av sekretessreglerna är uppställda för att vara till skydd för de svaga i samhället och för den personliga integriteten. Att man frän liberalt häll nu vill se lill all det inle föreligger någon som helsl tystnadsplikt för offentliga funktionärer - della område har visserligen varit oreglerat, men enligt rättspraxis har det förelegal tystnadsplikt - och inte vill slå vakt om den personliga integriteten förvånar mig verkligen.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill reservationen.

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Offentliga funktionärers tystnadsplikt

173

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Of femliga funktionärers tystnadsplikt

Herr JONNERGÅRD (c) kort genmäle:

Herr lalman! Försl vill jag konstatera att vi i konstiiutionsutskollel gjorde ell stort misslag när vi inte kallade herr Hugosson som expert i fråga om de oreglerade tystnadspliklerna. Vi hade haft behov av den klarhet som han säger sig ha men inle närmare meddelar kammaren. I stället var nu vittnesbörden från de experter vi inkallade samstämmiga i fråga om all del råder oklarhet, och detta har vi även kunnat utläsa ur det vetenskapliga material som vi har undersökt.

Att det är etl samband mellan handlingssekretess och tystnadsplikt är självklart. Jag har sagl förut att vi skall räkna med en regeringsförordning om tystnadsplikt i fråga om innehåll i hemlig handling. Frågan nu gäller emellertid tidpunkten för införandet av en sådan tystnadsplikt. Vi anser alt eftersom tystnadspliklsfältets omfattning är oklar måste vi ha etl bättre material för vårt ställningstagande. Vi har därvid stött oss på bl. a. massmedieulredningens uttalanden. Vi hoppas att tystnadsplikts-utredningen skall kunna göras i samarbete med OSK och massmedieutredningen och alt frågan skall kunna lösas nästa är. Della går inle enligt herr Hugosson, men om han har rätt i del blir inte bara jag besviken utan också reservanterna. De säger i sin reservation att tystnadsplikts-utredningen "bör på lämpligt säll samordnas med del pågående arbetet inom MMU och OSK. Den bör arbeta så skyndsamt all resultaten av dess arbeie kan bedömas i samband med förslagen frän MMU och OSK enligt dessa utredningars nuvarande direktiv." Men om herr Hugosson inle vill går del kanske inte.

174

Herr AHLMARK (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag uppskattar mycket all herr Hugosson har läst våra moiioner, som gäller enskilda människors integritet. Jag antar all han bl. a. syftar pä våra dalamotioner. Tyvärr tycks han dä inte helt ha förstått den liberala grundsynen bakom våra krav på dataområdet. Folkpartiet har inte alls arbetat för sekretess över hela linjen. Vi vill ha bättre skydd mot otillbörligt utlämnande av känsliga uppgifter om den enskilde. Det får t. ex. inle vara så att arbetsgivare och myndigheter kan kolla i körkortsregistret om en person är straffad eller inte.

Samtidigt vill vi ha en ökad offentlighet, när den enskilde vill skaffa sig information om vad myndigheter har för sig. Del gäller inte minst för pressen, som ofta förmedlar den angelägna informationen till medborgarna. Della sägs klart ut i folkpartiets dalamolion i är, somjag antar all herr Hugosson syftar på. Där står:

"Rätt utvecklad kan datatekniken ge möjligheter lill en myckel slörre insyn för medborgarna än vad dessa har i dag. Men samtidigt som vi måste öka möjligheterna för den enskilde att la del av information om en rad förhållanden i vårt samhälle behövs restriktiva lagregler i fråga om den information om enskilda individer som i allt slörre utsträckning lagras i datorer."

Medborgarna skall alltså skyddas mol myndigheternas insyn, men

myndigheterna skall så långt som är möjligl och rimligt öppnas för med- Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Ofjen t liga funktionärers tystnadsplikt

borgarnas insyn. Del är vad vi hävdar. Regeringen vill inle göra den skillnaden ulan begär en fullmakt av riksdagen att få sälla tystnadsplikt på myndigheter, vare sig del leder till bättre skydd för den enskilde eller lill slörre svårigheter för den enskilde alt fä information om viktiga samhällsförhållanden. En sådan fullmakt vill vi inte ge regeringen. Vi vill i stället ha en ordentlig genomgång av behoven av tystnadsplikt så att riksdagen fär möjlighet alt fatta beslut som pä samma gäng stärker den enskildes integritet och pressens omistliga roll såsom en oberoende granskare.

Herr HUGOSSON (s) kort genmäle;

Herr lalman! Jag är naturligtvis glad över all jag imponerade på herr Jonnergård och all han ansåg mig vara en expert. Men om herr Jonnergård hade föfil arbetet i konslitulionsulskollel, hade han kunnat lyssna lill jusiiliekanslern, som är ordförande i OSK och som vid en hearing under behandlingen av denna proposition har delgivit utskottet de synpunkter som jag redovisade för kammaren. Det hade inte varit några nyheter för herr Jonnergård, om han hade lyssnat när OSK:s ordförande besökte konslilutionsulskollet.

Frågan är bara, säger herr Jonnergård, när man skall göra en förändring. Den uppfattningen har även jag. Om man skall bedöma frågan i hela dess vidd, skall man göra det när man har alla tre utredningarna pä bordel, remissbehandlade och kanske i form av proposilioner. Innan dess skall man inte göra någon förändring, vilket emellertid är det som har skett i och med all den nya regeringsformen har trätt i kraft. Proposiiionen innebär bara alt man skall bibehålla status quo fram lill dess man kan göra denna bedömning. Den kan man alltså göra 1976, men eventuella nya regler kan inle träda i kraft förrän tidigast den 1 januari 1977, eftersom della är kopplat lill en ändring i grundlagen.

Till herr Ahlmark vill jag bara säga alt dataområdet var ett väldigt dåligt exempel. Del är etl av de fä områden som inle alls berörs av denna proposition och där vi har en i datalagen inskriven generell tystnadsplikt. Jag trodde att herr Ahlmark i detta sammanhang ägde så slor kunskap att han visste att det finns en lagstadgad tystnadsplikt i dalalagen.

Herr JONNERGÅRD (c) kort genmäle;

Herr talman! Del är sant att jag blev imponerad av herr Hugosson när han sade all han kunde allting om oreglerade tystnadsplikter. Däremot blev jag inte imponerad av hans argumentering.

Jag har i konstitutionsutskottet lyssnat lill jusiiliekanslern, och han sade bl. a., vilket framgår av del protokoll vi har, all även om en ny lagstiftning dröjde lill 1977 skulle del enligt Gullnäs mening kunna gä bra. Det var alltså i fråga om tidpunkten. Jag kan alltså stödja mig på Gullnäs, och jag kan stödja mig på massmedieutredningen.

175

Nr 46 Herr Hugosson har inte - trots den expert han är - kunnai övertyga

n d een den "' °" " ' '"' '' vägen all göra ett bättre arbeie nästa

2 anril 1975 " ' '°''' sammanhanget.

Offentliga funktio- Herr JOHANSSON i Trollhättan (s):

närers tystnadsplikt Herr talman! För att inle behöva gå upp efter varie talare men ändå ge möjlighet för mina meddeballörer att replikera mig har jag vall alt gä in nu med de svar och de repliker som jag gärna vill ge.

Lål mig då hell kort konstatera all del förefaller mig som om del fanns två grupper bland dem som försvarar utskottets majoritet. Å ena sidan har vi herr Jonnergård och fru Jacobsson, som står reservanterna nära - herr Jonnergård lade sig myckel nära reservanterna i sill första inlägg. Å andra sidan har vi herr Ahlmark och herr Jörn Svensson, som söker blåsa upp detta lill en slor fråga om frihet och som myckel aggressivt går emot utskottsminoriteten.

Utgångspunkten för oss alla är emellertid all vi vill förena offentlighetsprincipen med principen om personlig integritet. I debatten har införts begreppen munkorgslag och munkavlelag - del är betecknande att del var herr Ahlmark som böriade använda dessa ord - men ingen har kunnai visa alt man genom del förslag som regeringen lagl fram sätter munkavle på pressen eller andra nyhetsmedia. När del gäller meddelarskyddel fär jag helt kort hänvisa till herr Jonnergård, som flera gånger har förklarat för kammaren att här gäller det inte meddelarskyddel.

Vissa talare kom då fram lill att del ändå sker en viss åtstramning

- del mjukades så småningom upp lill all del kan bli en viss åtstramning

- av informationsfriheten och yttrandefriheten. Vad jag har saknat på den punklen i debaiten är belägg för delta. Skulle de tystnadsplikter det här gäller innebära farliga åtstramningar av yttrandefriheten och informationsfriheten, skulle jag ulan vidare gå emot dem. Men dä skulle ocksä denna farliga åtstramning ha funnits fram lill den I januari i år. Under denna lid reagerade inle de som nu för utskottets talan mol den ordning som fanns. Den skulle ocksä komma att införas den 1 juli 1976. Då får jag väl trösta utskottels talesmän med att jag tror inte heller alt vad som då kommer innebär någon sådan åtstramning att man kan tala om munkorgslag e. d. Skulle detta bli fallet, kommer jag alt gå emot del, men de som tillhör utskollsmajorilelen har ju begärt att fä en lagstiftning frän den tidpunkten.

Man säger vidare att man inle vill vara med om generell delegation ät regeringen pä det här området. Ja, lydligen går man emot även speciella delegationer. 2 § i den föreslagna lagen är en sådan speciell delegation, men den vänder man sig mol trots all motiveringen för avslagsyrkandet är all del är de generella bemyndigandena man motsätter sig.

Då det sedan gäller förhållandet mellan tystnadsplikterna i den nya

och den gamla regeringsformen måsle jag återvända till del beslut som

riksdagen fattade 1973. Oavsett vilka auktoriteter man åberopar gäller

176 all riksdagen ulan några som helsl invändningar godtog den ståndpunkt

justitieministern då utvecklade i proposiiionen. Några av oss som tillhörde konstitutionsutskottet hade varit medlemmar av grundlagberedningen. Säkert observerade vi skillnaden, men ingen av oss avgav någon reservation. Inte heller, i förbigående sagl, reserverade sig herr Ahlmark.

Sedan kommer då in frågan hur man skall begagna sig av normgivningsmakten - vilken teknik man skall använda. Del slår klart att i förarbetena lill den nuvarande regeringsformen har man förutsatt all på en rad punkter skulle normgivningen delegeras från riksdagen lill regeringen. I del här fallet finns ett alldeles särskilt skäl för det. Genom att väfia denna teknik undviker man att bryta igenom meddelarskyddel, och alla har ju här slagit vakt om det.

Den avgörande frågan är emellertid om vi behöver etl provisorium eller inle. Lål mig här instämma med herr Ahlmark. Han förklarar att en lag gäller lill dess att den avskaffas. Della är naturligtvis alldeles riktigt. Men jag måsle göra ell tillägg: Riksdagen kan när som helst avskaffa en lag.

Sedan yttrade herr Ahlmark någonting som jag kände igen med glädje och tillfredsställelse. Det var nästan som om jag själv hade sagt del lill herr Ahlmark i någon annan debatt. Herr Ahlmark förklarade att vi får inte besluta försl och utreda sedan, vilket han fann att reservanterna valde som teknik. Ja, får jag dä endast säga, all här gäller det att återställa den situation som fanns före den 1 januari i år. Del är inte alls fråga om all föregripa utredningar, ulan del är helt enkelt fråga om all få en ordning som gör det möjligl all tillämpa utredningarnas förslag i den situation som rådde före tillkomsten av den nya grundlagen.

Behöver vi ell sådant provisorium? Det är väl egentligen här som meningarna går mest isär. Trols ovifia skall jag här faktiskt citera vad jag själv yttrade i mitt huvudanförande - herr Ahlmark vanställde det när han återgav det. Jag sade; "Den slora risken är all det uppslår en allmän osäkerhet. Bifalls majoritetens förslag kan vi komma in i den slora oredan." Jag har inle sagl alt vi nödvändigtvis gör del. Jag har aldrig talat om katastrof Jag har inte talat om all undergängen ligger nära. Det är frihandsleckningar av vad jag sade. Självfallet ulgår jag inle från alt någon enda kommunal eller statlig fiänsteman har som sin ambition alt få berätta om sådant som skall vara hemligt. Men del kan ske av misstag, och allmänheten vel inte vilka säkerheter som här finns. Min ambition är i vafie fall all skapa klarhet pä dessa punkter, en klarhet som är av slor betydelse för statliga och kommunala funktionärer sä att de vel vilka bestämmelser de har all föfia. Men della är ännu mera betydelsefullt för den stora allmänheten, som dä vet i vilka avseenden det finns tystnadsplikter.

Nu frågar man mig: Har det hänt någonting som gör all jag lalar på detta sätt? Min molfråga är; Skall del behöva inträffa katastrofer innan vi tillämpar den ordning i fråga om tystnadsplikter som vi hade före den 1 januari i är?

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Offentliga funktionärers tystnadsplikt

12 Riksdagens protokoll 1975. Nr 45-47

111

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Hen JONNERGÅRD (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Johansson i Trollhättan roade sig med all försöka finna olika grupperingar hos utskottsmajoriteten. Det kan väl finnas ny-. anser, men hela utskottsmajoriteten står ju bakom utskottsbetänkandet. Offentliga funktio- Sedan vill jag gärna säga att här är det fråga om vår demokratis vär-närers tystnadsplikt degemenskap. Det gäller offentlighetsprincipen och yttrandefriheten. Det gäller den personliga integriteten. De faror vi ser med reservationen är - precis som massmedieulredningen har uttryckt del - all informationsfriheten och därmed ocksä offentlighetsprincipen kan fä ell försämrat läge om oreglerad tystnadsplikt blir reglerad. Då bör man inle göra sådana ändringar förrän hela lyslnadspliklsområdet genomlysts och analyserats genom den utredning som vi begärt och som är ställd i sikte.

Vi kan naturiiglvis säga att vi med den förda regeringspolitiken har fäll vänja oss vid provisorier. Vi har nu varie är fält etl provisorium, t. ex. när del gäller skatter. Men någon lyckad ordning är del inte med en provisorisk regeringspolitik, och den är i det här avseendet helt onödig.

178

Herr AHLMARK (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag kan falla mig kort. Herr Johansson i Trollhättan säger all jag har varit aggressiv. Här har han själv sagt alt vi med utskottets linje kan komma in "i den slora oredan." Herr Svensson i Eskilstuna påstod alt här går man i "armkrok med kommunisterna", all det var en "ohelig allians", all "de militanta tagit makten". Herr Lennart Gefier sade all "frestelsen all tillfoga regeringen ett nederiag har varit för stor", och därför driver man här en ansvarslös kampanj. Så mild har man alltså varit på den andra sidan.

Mol della har jag då sagl att vi skall inle ha någon munkavleparagraf Del har jag grundat pä framför allt två skäl.

För det första har man från många håll sagl att etl allmänt bemyndigande ät regeringen att utfärda förordningar om tystnadsplikt leder till en minskning ocksä av informationen lill pressen. Delta sägs av pressens egna organisationer, och del medges t. o. m. av flera av dem som vill ha den här lagen, t. ex. justitieombudsmannen. Jag läser ur referatet av vad JO sade inför utskottet. Han ville alltså ha lagen men medgav ändå della:

"Wennergren berörde därefter effekten av den nya lagstiftningen när det gällde nyheisflödet lill pressen. Han menade, all utfärdandet av regeringsförordningar om tystnadsplikt faktiskt skulle innebära att informationen lill pressen minskade även om meddelarskyddel i sådana fall ej kan genombrytas."

Det andra skälet är alt den här lagen, framför allt den första paragrafen, är mycket allmänt hållen. På lösa grunder skall regeringen få utfärda tystnadsplikter pä de flesta områden och dessutom lill lägre instanser få delegera befogenheten att utfärda tystnadsplikt. Vi vet inte hur regeringen länker använda den rätten.

Det är alltså föreningen av dessa tvä saker - att det blir en minskning

av informationerna till pressen och att lagen är mycket svepande och kan nytfias pä etl långtgående säll - som gör alt många har kallat det här för en munkavleparagraf Jag har inget att erinra mol den karakteristiken.

Hen JOHANSSON i Trollhättan (s) kort genmäle:

Herr lalman! Får jag böria med herr Ahlmarks karakteristik av denna lag som en munkavlelag. Herr Ahlmark tycktes närmast vara stolt över all kunna använda delta uitryck i kammarens talarstol. Får jag dä fråga herr Ahlmark: Hur ser munkavlen ut? Men framför allt: Var del ingen munkavlelag, när vi hade dessa bestämmelser före den 1 januari 1975?

Herr Ahlmark steg då inle upp och talade om detta för oss här i kammaren. Herr Ahlmark hör ju annars inte lill dem som känner tvekan inför att bestiga talarstolen.

Herr Ahlmark vill själv ha en lagstiftning efter den 1 juli 1976, av den typ som nu har föreslagils här. Är del då ingen munkavlelag? Jag förslär inte della säll att bolla med ord i debatten.

Jag är hell medveten om att samtliga inom utskottsmajoriteten står bakom yrkandet, men det är också negativt. Jag ser det som mycket karakteristiskt att när de tre borgeriiga partierna kan samlas kring en gemensam linje sä är det negativismens linje. När sedan ocksä vpk går in i denna gemenskap så är det kring ell nej.

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Offentliga funktionärers tystnadsplikt

Hen JONNERGÅRD (c) kort genmäle;

Herr lalman! Till herr Johansson i Trollhättan som förklarar alt utskottets yrkande är negativt vill jag bara säga att anledningen därtill är att vi vill avslå en inte tillräckligt bra proposition. Jag tror emellertid att just detta är positivt för framliden.

Hen CARLSHAMRE (m):

Herr talman! Flera talare har i debatten uppehållit sig vid sambandet mellan lystnadsplikt och meddelarskydd. Ibland har man nästan fåll intrycket att somliga tror alt bara vi lämnar meddelarskyddel okränkt och lill skillnad från den famösa departementspromemorian inle inför några nya tystnadsplikter av den karaktär som bryter meddelarskyddel, då är allting väl beställt. Men riktigt så enkelt är del fakiiski inte. Meddelarskyddel är egentligen en nödfallsålgärd, en säkerhetsventil i lagsystemet. Den som bryter mot en sekretessbestämmelse eller en tystnadsplikt är ju likafullt en brottsling, även om samhället sä att säga har avhänl sig möjligheten att uppspåra och lagfora brottslingen. Del är naturiiglvis en säkerhetsventil som är nödvändig och nyttig alt ha men som man helsl ser inle behöver tillgripas särskilt ofta, så all mängder av brott lämnas opälalade därför att vi ser till högre intressen - yttrandefriheten och informationsfriheten. Det är bra att meddelarskyddel finns, men det är inte bra om del skall bli den enda och ständiga möjligheten att bedriva information och utnytfia sin yttrandefrihet. Dessutom är meddelarskyd-

179

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Offentliga funktionärers tystnadsplikt

180

det f n. begränsat just lill meddelare lill tryckta skrifter. Del finns mänga andra sammanhang där man kan utnytfia sin yllrandefrihel än just i tryckta skrifter, och då fungerar inget meddelarskydd.

En ledamot av denna kammare berättade för inte länge sedan hur han i etl sialsdepariemenl hade blivit vägrad tillgång lill information som han ansåg sig behöva för sill arbeie som riksdagsman, för sill dellagande i den offentliga debatten. Man hänvisade till att dessa uppgifter var hemliga och belagda med tystnadsplikt. Om nu någon fiänsteman hade lämnat honom de begärda uppgifterna är del fullt möjligl all departementschefen eller statssekreteraren funnit att någon här hade begått ell brott mol sin tystnadsplikt, kanske en oreglerad tystnadsplikt given av förman i fiänslen. Den fiänsiemännen hade dä inle varit skyddad av något meddelarskydd utan hade kunnat uppspåras och ställas till ansvar därför alt den utlämnade uppgiften hade kommii all användas här i riksdagens talarstol och inte i någon tryckt skrift. Meddelarskyddel är alltså inle del där rikligt fullgoda säkerhetsnätet under den som skulle kunna råka illa ut.

Man skall emellertid också ha klart för sig att meddelarskyddel inte innebär att publicering av en uppgift som borde vara hemlig skulle förbli opåtalad helt och hållet. Det är bara det att man flyttar ansvaret. Publiceringen är i och för sig etl brott, men lill ansvar ställs den som enligt tryckfrihetsförordningen är ansvarig för den tryckta skriften. Om del är en tidning blir del den ansvarige utgivaren. Meddelaren går fri, men brottet blir beivrat och straff utmätt i de allra flesta fall; de är inle sä mänga.

Sedan lycker jag nog, herr lalman, alt det frän olika håll använts en del överord i den här debatten. Visst finns del väl nyanser, det gör del alltid i riksdagen när majoriteter sammansätts av flera partigrupper. Det hör ju lill tekniken för ärendebehandlingen i detta hus alt vi till sist skall komma fram till en ganska brutal motsättning mellan helst inte fler än två alternativ, som skall ställas emot varandra i en votering. Del är ganska klart all det bakom varie sådant alternativ kan stå människor med olika nyanser i sin uppfattning och dessutom med litet olika säll att uttrycka sig. Det är ingenting ovanligt eller konstigt med det.

Jag vill dock inte karakterisera den föreslagna lagen som en munkavlelag. Jag vill inte göra gällande att det slora mörkret skulle ha sänkl sig över landet, om denna lag hade blivit anlagen. Del är enligt min mening all gå för långt, precis som del enligt min mening är att gå för långt att å andra sidan hävda att vi nu riskerar - för att inte lägga in mera i Hilding Johanssons ord än han vill slå för - att gå in i den slora oredan. Jag tror all också del är överord.

Del är ju inle sä att allting lämnas helt fritt. Reservanterna har på s. 20 i betänkandet infört en vacker skiss, där de pä ell myckel instruktivt sätt klargör vad som gäller beträffande olika lystnadsplikter efter den 1 januari detta år. Det förefaller t. ex. som om herr Hugosson tror all allt det som är belagt med handlingssekretess enligt sekretesslagen nu

fr. o. m. den 1 januari är alldeles fritt för muntligt utlämnande. Men så är det ju inle alls. Del är inle sä alt man i våra socialförvaltningar, i värt polisväsende, i vår läkarkår och i alla andra sammanhang där man arbetar under rätt rigorösa tystnadsplikter, med ledning av sekretesslagen sluter sig lill vad man inle fär säga. Där står vad de inte fär lämna ut, och dessutom finns en därur häriedd tystnadsplikt. Men det viktiga är ju alt alla arbetar efter skriftliga reglementen och instruktioner. Del är del som i skissen på s. 20 kallas instruktioner m. m. utfärdade av förvaltningsmyndighet eller kommuner. Det finns mängder av sådana instruktioner m. m., som är parallella lill sekretesslagen och som förbjuder muntligt utlämnande av samma uppgifter som sekretesslagen förbjuder att man lämnar ul skriftligt. Bestämmelserna i den ena är inte beroende av föreskrifterna i den andra för all äga giltighet.

Reservanterna skriver också själva som kommentar lill sin skiss alt tystnadsplikter som är givna i instruktioner, utfärdade av förvaltningsmyndighet eller kommuner, enligt övergångsbestämmelserna lill regeringsformen gäller tills vidare. Della måste avse de allra flesta tystnadsplikter. Del är inte del normala sättet all ålägga folk tystnadsplikt att man hänvisar lill sekretesslagen och meddelar all det du inte fär lämna ut i handling får du inle heller säga muntligt. Del normala är alt utfärda en instruktion. Sådana finns på de flesta ställen och gäller tills vidare enligt övergångsbestämmelserna.

Lägel är alltså inle fullt sä allvariigt som situationen här ulmålas. Om detta vet både herr Hugosson och jag alldeles för litet, och del är därför vi vill ha en utredning. Vi vet inie hur mänga av tystnadsplikterna som är givna i instruktioner och reglementen, men jag tror all vi är överens om all del är ett stort antal. Det är antagligen del normala sättet för reglering av tystnadsplikt.

Vi behöver fä vela hur mänga det är fråga om, och därför bör en inventering göras. Då - och del är egentligen del debatten gällt hela dagen, när den inte har rasat ul i alltför mycket härda ord - återstår i stort sett bara frågan: Är del sä bråttom att vi i dag måste fatta beslut om en provisorisk lag? Är det någon ko på isen?

Därför är väl också herr Ahlmarks fråga relevant: Har del hänt någonting hittills? Nej, del har det inte. Nu haren sjättedel gäll av den stora oredans tid, som vi kunde råka in i enligt herr Hilding Johansson, och ingenting har hänt. Del är inle fråga om någon lång tid och del är inte heller några stora och farliga risker vi möter. Jag menar alt reservanterna måste bevisa alt del är ovillkorligen nödvändigt att vi nu inför denna lag och inte kan vänta ell år med delta. Vad del gäller är alltså inte: Skall vi eller skall vi inte ha fritt fram för skvallertackor i värt land? Det skall vi inte ha enligt nägoldera systemet, utan vad del gäller är om vi inte i della liksom andra fall kan - framför allt därför all del gäller ett sä oerhört viktigt område - lagstifta i den ordning som vi brukar föfia, dvs. med sammanhang och logik och efter vederbörlig utredning? Det är egentligen bara del frågan gäller.

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Offentliga funktionärers tystnadsplikt

181

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Offentliga funktionärers tystnadsplikt

Hen HUGOSSON (s) kort genmäle;

Herr talman! Hela milt anförande, herr Carlshamre, kretsade kring de oreglerade tystnadsplikter som har anknytning lill sekretesslagen. Det exempel som herr Carlshamre gav här ifrån talarstolen är riktigt; där finns reglerade lystnadsplikter och där händer ingenting. Men pä de områden där det inte finns någon reglering - och herr Carlshamre har rätt i all vi inle vel hur många de är - finns det ingen tystnadsplikt.

En annan sak som jag också tog upp i millanförande varalt en handling som är sekretessbelagd i en viss förvaltning med tystnadsplikt knuten därtill är sekretessbelagd även i en annan förvaltning, som kanske lånar över handlingen. Men på del förvaltningsområdet finns det kanhända ingen reglerad lystnadsplikt, och då uppstår del egendomliga alt man har tystnadsplikt och sekretess hos en myndighet, medan man hos den andra myndigheten har sekretess men ingen tystnadsplikt. Del är sädana här egendomligheler som uppslår under tiden fram lill dess att vi fär en reglering på området.

182

Fru JACOBSSON (m);

Herr lalman! Jag vill bara ge en replik lill i första hand herr Johansson i Trollhättan, som sade att vi har opponerat oss mot all ge ell generellt bemyndigande till regeringen. Han tillade all vi dessutom är mot all ge ell speciellt bemyndigande och anförde som exempel på det 2 § i propositionens lagförslag. Den paragrafen har faktiskt inte varit kontroversiell över huvud taget. Alt vi inte har velat gä med på den nu beror på att vi anser all den - naturligtvis - måste redigeras om för alt kunna bli anlagen av riksdagen. Denna enda paragraf kan inte stå kvar under den rubrik som propositionen föreslär.

I fråga om del generella bemyndigandet slog herr Johansson i Trollhättan fast att vad meningsskifiaktighelerna gäller är om vi behöver ett provisorium eller inle. När man sedan har talat närmare om detta har både herr Johansson och sedan herr Hugosson yttrat sig så, att det gällde alt hålla kvar det rättsläge som fanns före den 1 januari 1975; herr Johansson har sagl att del gällde att återställa situationen före den 1 januari 1975. Det måste jag opponera mig mot om igen; jag har gjort det flera gånger tidigare i dag. Jag menar nämligen att de oreglerade tystnadsplikterna var av typen en förmans tillsägelse, en tystnadsplikt som skulle framgå av omständigheterna eller av sakens natur. Den rättspraxis som föreligger pä det området är mycket mager, men den som finns visar att del ständigt har varit oklart om en oreglerad tystnadsplikt har förelegat eller inle.

Om man nu skulle ge sig lill all precisera sådan tystnadsplikt i författningstext, vore det - vill jag nästan säga - naivt alt tro att man därmed skulle kunna fastställa ett rättsläge som tidigare har varit oklart. Precisering av ell tidigare oklart rättsläge måste ju i och för sig innebära förändringar. Jag tycker att del är en aning vilseledande när man i dag

hela liden slår på att vi behöver provisoriet för fastställande av etl rättsläge, när det både teoretiskt och praktiskt inle ligger till pä det sättet.

Överläggningen var härmed slutad.

Punklen 1

Ulskoilels hemställan bifölls.

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Tilläggsdirektiv för besparingsutredningen

Punkten 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Johansson i Trollhättan m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Johansson i Trollhättan begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller konstilulionsutskoltels hemställan i beiänkandel nr 10 punkten 2 rösiar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Johansson i Trollhällan m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Johansson i Trollhättan begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 177 Nej - 142 Avslår - 1 Punkterna 3-8 Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 9 Tilläggsdirektiv för besparingsutredningen

Föredrogs finansutskottets betänkande nr 10 med anledning av motion om tilläggsdirektiv för besparingsulredningen.

I delta betänkande behandlades motionen 1975:422 av herr Löfgren (fp) och fru Söder (c) vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde att ulredningen rörande möjligheterna all göra besparingar inom statsverksamheten tilldelades tilläggsdirektiv som nära anslöt till 1974 års riksdagsbeslut i denna fråga.

Utskottet hemslällde

att riksdagen med bifall till motionen 1975:422 hos regeringen begärde att utredningen rörande möjligheterna att göra besparingar inom stals-

183

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Tilläggsdirektiv för besparingsulredningen

verksamheten tilldelades tilläggsdirektiv som nära anslöt till 1974 års riksdagsbeslut i denna fråga.

Reservation hade avgivits av herrar Ekström, Knut Johansson i Stockholm, Franzén, Larsson i Karlskoga, Pettersson i Malmö och Gadd (samtliga s) som ansett alt utskottet bort hemställa

alt riksdagen skulle avslå molionen 1975:422.

184

Hen KNUT JOHANSSON i Stockholm (s);

Herr lalman! Föregående år behandlade riksdagen några moiioner i vilka krav framfördes pä tillsättning av en parlamentarisk besparingsutredning. Finansutskottets borgerliga majoritet tillstyrkte molionerna, utskottets socialdemokratiska minoritet föreslog i en reservation avslag på dem.

Med lottens hjälp segrade den borgerliga majoriteten. Riksdagens önskemål om en pariamentarisk besparingsutredning har tillgodosells, direktiv är utfärdade och ulredningen tillsatt.

1 motionen 422 till årets riksdag har hemställts att riksdagen hos regeringen begär all utredningen tilldelas tilläggsdirektiv. Resultatet av utskottsbehandlingen har blivit en upprepning av föregående års handläggning i finansutskottet: borgeriig majoritet för tillstyrkan och socialdemokratisk reservation för avslag på motionen.

I sitt belänkande nr 25 är 1974 har finansutskottets majorilel beträffande inriktningen av utredningens arbete bl. a. anfört all arbetet "bör omfatta en kartläggning av möjligheterna lill omedelbara besparingar" saml "åtgärder för att fä lill stånd en snabbare rationalisering och en förbättrad planering i den offentliga verksamheten".

I direktiven har departementschefen anfört att önskemålet om en kontinuerligt ökad effektivitet i statsverksamheten är oomstridd. Finansministern erinrar om de ämbetsverk som inrättats pä delta område, nämligen riksrevisionsverkel, statskontoret och försvarets rationaliseringsinstitut. Riksrevisionsverkel och statskontoret har under 1960-talel omorganiserats, och samtidigt har uppgifterna för deras verksamhet preciserats. Av direktiven framgår vad som är berörda verks huvuduppgift. Riksrevisionsverket har alt kontinuerligt föfia arbetet i den statliga förvaltningen och i statsunderstödd verksamhet i syfte att tillse all denna fungerar rationellt och effektivt. Statskontoret och försvarels rationaliseringsinstitut arbetar med konkreta rationaliseringsprojekl, ofta efter uppslag från förvaltningsrevisionen. Departementschefen erinrar vidare om alt sakkunniga har tillkallats för alt se över vissa frågor rörande gränsdragningen mellan ämbetsverken pä revisions- och rationaliseringsområdena.

Av skäl som här anförts ansåg inle departementschefen att besparingsutredningen bör behandla frågor om statsförvaltningens organisation, uppgifter och funktionssätt.

Den borgeriiga majoriteten i föregående års belänkande nr 25 från fi-

nansulskoitet anförde, utöver vad jag tidigare citerade, bl. a. föfiande: "Ell viktigt led i arbetet bör också vara alt försöka skapa effektivare instrument för statsmakternas planering och styrning av den offentliga verksamheten och för att mäta effektiviteten inom den offentliga sektorn."

Finansministern anser att del inle bör ankomma på besparingsulredningen att behandla dessa frågor, och motivet härför framgår av direktiven, nämligen att budgelutredningen nyligen har ulföriigt behandlat frågorna. Den utredningens betänkande har remissbehandlals och är f n. under beredning i regeringens kansli. De uppgifter som motionärerna har begärt alt besparingsulredningen skulle få ägna sig ät ligger alltså lill viss del inom berörda ämbetsverks kompetensområde, och frågorna har till viss del redan utretts.

Del är mol bakgrund av del anförda som reservanterna lill del nu för behandling föreliggande beiänkandel nr 10 från flnansutskottel har yrkat avslag pä motionen 422.

Herr talman! Jag hemställer om bifall lill reservationen.

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Tilläggsdirektiv för besparingsutredningen

Hen LÖFGREN (fp):

Herr lalman! Det lönar sig säkert föga all försöka övertyga herr Knut Johansson i Stockholm och hans medreservanier. Vi vet all regeringen motvilligt har effektuerat riksdagens beslut om tillsättande av besparingsutredningen. I molionen 422 har klart redovisats inkonsekvenserna i utredningsdirektiven, och utskottet har hell anslutit sig lill motionens argument. Reservanternas skrivning är ett fint exempel på de obotfärdigas förhinder. Utskottets majoritet tror på möjligheten alt uppnå besparingar, men reservanterna trampar på bromspedalen.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Hen RÄMGÅRD (c);

Herr lalman! Jag kan instämma i herr Löfgrens korta anförande. Men därutöver vill jag poänglera vad herr Knut Johansson i Stockholm nyss framhöll, all riksdagen i fiol pä förslag av finansutskottet hos regeringen begärde all en parlamentarisk besparingsutredning skulle tillsältas. Belräffande utredningens uppgifter anförde finansutskottet i fiol all "arbetet bör omfatta en karlläggning av möjligheterna lill omedelbara besparingar, en analys av resursanvändningen pä längre sikt samt ätgärder för att fä lill stånd en snabbare rationalisering och en förbättrad planering i den offentliga förvaltningen. Ell viktigt led i arbetet bör också vara alt försöka skapa effektivare instrument för statsmakternas planering och styrning av den offentliga sektorn."

Del var alltså en beställning som riksdagen då gjorde. Men när finansministern nu har meddelat ulredningen dess direktiv för arbetet visar del sig alt en hel del av vad riksdagen begärde att ulredningen skulle syssla med har skurils bort. Motionärerna menar emellertid - och det har utskottets majoritet instämt i - all riksdagens beslul i denna fråga

185

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Tilläggsdirektiv för besparingsutredningen

borde ha föfits. Del bör ankomma även på chefen för finansdepartementet att föfia riksdagens beslul i sådana fall.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Hen KNUT JOHANSSON i Stockholm (s):

Herr lalman! Såväl av herr Löfgrens som av herr Rämgårds anförande framgick all man utgått ifrån all hela denna fråga skulle bli föremål för behandling eller utredning, sålunda inle bara själva besparingsarbelel utan ocksä organisationsfrågorna. Det är med anledning av detta som del såväl i direktiven som av reservanterna har erinrats om all den del av motionärernas hemställan som rör organisationsfrågorna tillgodoses genom de angivna tre ämbetsverkens verksamhet. Dessutom har ell område som tas upp i en annan del av motionärernas hemställan behandlats i en särskild utredning.

Bestrider man effektiviteten och kunnigheten hos dessa ämbetsverk, eftersom man hävdar alt besparingsulredningen ändå skall la upp dessa frågor? Del kan väl inte vara rationellt att en utredning ingriper i del arbeie som dessa verk har sig förelagt.

Herr LÖFGREN (fp):

Herr lalman! Jag vill helt kort hänvisa lill all vi i motionen inle har begärt någonting annat än att ulredningen skall fä sädana direktiv som överensstämmer med förra årets riksdagsbeslut. Fär vi bara denna hemställan bifallen, tror vi att del skall finnas väsentligt bättre möjligheter alt åstadkomma besparingar än vad herr Knut Johansson anser.

Hen RÄMGÅRD (c):

Herr lalman! I finansutskottets belänkande nr 25 är 1974 hette del; "Utöver den fortlöpande prövningen av olika verksamheter, som genomförs i samband med budgetarbetet och i statens egna revisionsorgan, bör en särskild parlamentarisk besparingsutredning tillsättas." Utskottet poängterade alltså alt del redan fanns organ som sysslade med denna verksamhet men framhöll alt det måsle anses ha elt stort värde om partierna fick möjligheter att gemensamt angripa problemen.

Jag vill understryka vad herr Löfgren sade, nämligen att det här gäller att föfia riksdagens beslul. Del är vad del är fråga om i dag. Riksdagens beslut var all hela della område, och inle bara en del av det, skulle ses över.

186

Hen KNUT JOHANSSON i Stockholm (s);

Herr lalman! Formen för arbetet är väl ändå en sekundär sak. Det primära är ju alt arbetet görs och att del blir resultat av del.

Om man är missnöjd med det arbeie de tre angivna ämbetsverken utför, bör man påtala det. Del flnns välgrundad anledning för herr Löfgren, som är ledamot av statskontorets styrelse, att där se lill alt fä fram uppgifter om den verksamhet som han nu motionsvägen begärt all få utredd.

Herr LÖFGREN (fp);

Herr talman! Jag vill bara göra ytterligare elt förtydligande. Del heter i molionen: "Med de direktiv som utfärdals har utredningens möjligheter att uppnå sådant resultat som avsetts redan från böfian på ett allvariigt sätt starkt begränsats." Mer behöver jag inte säga.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Tilläggsdirektiv för besparingsutredningen

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Ekström m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Knut Johansson i Stockholm begärt votering upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller finansutskottets hemställan i belänkandet nr 10 rösiar ja, den del ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Eksiröm m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav föfiande resullal;

Ja - 157 Nej - 158

Herr Andreasson i Östra Ljungby (c) anmälde att han avsett att rösta ja men markerats som frånvarande.

§ 10 Föredrogs

Finansutskottets betänkande

Nr II med anledning av motion om grunderna för beräkning av skatteunderlag för kommunerna

Nr 12 med anledning av i proposiiionen 1975:1 framlagda förslag om vissa anslag för budgetåret 1975/76 inom finansdepartementets verksamhetsområde jämte motion

Nr 13 med anledning av i proposiiionen 1975:1 framlagda förslag oni anslag för budgetåret 1975/76 till riksgäldskonloret och riksdagens revisorer jämte motion

Kammaren biföll vad utskollet i dessa betänkanden hemställt.

På förslag av herr andre vice talmannen beslöt kammaren att uppskjuta behandlingen av på föredragningslistan återstående ärenden till kl. 19.30.

§ 11 Upplästes och lades till handlingarna föfiande frän valprövnings-nämnden inkomna

187

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Meddelande om frågor

Berättelse om granskning av bevis jör riksdagsledamot och ersättare

Till valprövningsnämnden har frän riksskalleverket inkommit bevis om all ombudsmannen Bo Forslund, Strömsbruk, utsetts lill ledamot av riksdagen saml all åkeriägaren Stig Bodare, Kvissleby, hemsamariien Inez Sandberg, Njurunda, köpmannen Milton Broman, Malfors, ingenjören Hans Johansson, Timrå, och konsulenten Siv Jansson, Eskilstuna, utsetts lill ersättare för riksdagsledamöter.

Valprövningsnämnden har vid sammanträde denna dag granskat beviset och därvid funnit, alt del blivit utfärdat i enlighet med 15 kap. 1 vallagen.

Bengt Hult

/Peder Törnvall

Del skulle antecknas all herr Forslund (s) utsetts att inträda som ledamot av kammaren i stället för fru Laag (s) som avlidit.

§ 12 Anmäldes ovh bordlades

Proposition

Nr 93 om medel för del nordiska minislerrådssekretarialet i Oslo

§ 13 Anmäldes ovh bordlades

Moiioner

Nr 1997 av herrar Petersson i Röstånga och Weslberg i Ljusdal

Nr 1998 av herr Sirindbeig m.fl.

med anledning av proposiiionen 1975:21 med förslag lill lag om ändring

i civilförsvarslagen (1960:74), m. m.

§ 14 Meddelande om frågor

Meddelades att föfiande frågor framställts

den 2 april

Nr 139 av fru Dahl{s) lill herr utrikesministern om upprättande av fulla diplomatiska förbindelser med Republiken Sydvielnams provisoriska revolutionära regering:

Är regeringen mot bakgrund av den senasie lidens dramatiska händelseutveckling i södra Vietnam nu beredd all uppta fulla diplomatiska förbindelser med Republiken Sydvietnams provisoriska revolutionära regering (PRR)?

Nr 140 av herr Takman (vpk) till herr utrikesministern om upprättande av fulla diplomatiska förbindelser med Republiken Sydvielnams provisoriska revolutionära regering:

Sedan börian av mars månad har Nguyen Van Thieus marioneltregim och dess väpnade styrkor brutit samman i alla storstäder norr om Saigon. Republiken Sydvietnams provisoriska revolutionära regering - PRR -behärskar större delen av landet. Om inte det osannolika inträffar all USA:s kongress frångår tidigare beslul och ger Fordadminislrationen tillstånd och medel för en massiv militär intervention torde det slutgiltiga sammanbrottet för Thieuregimen ligga mycket nära i liden.

Är svenska regeringen beredd att nu utan ylleriigare dröjsmål upprätta fullvärdiga diplomatiska förbindelser me'd Republiken Sydvielnams provisoriska revolutionära regering (PRR)?

Nr 46

Onsdagen den 2 april 1975

Meddelande om frågor

Nr 141 av herr Börjesson i Falköping (c) till herr finansministern om beskattningen av äkta makar som arbetar i eget jordbruk:

Enligt grundläggande stadgande i 52 § kommunalskattelagen skall äkta makar som levt tillsammans under beskattningsåret laxeras var och en för sin inkomst och mannen däriämle för "boets gemensamma inkomst". Genom 1970 års skattereform, som bl. a. innebar övergäng lill obligatorisk särbeskaltning av A-inkomster (varmed avses inkomst av fiänsl utom periodiskt understöd samt inkomst av jordbruksfastighet och rörelse om den skaltskyldige varit verksam i ej blott ringa omfattning), har regeln om särbeskaltning fält ökad aktualitet.

I de fall där mannen ensam har lagfart på en fastighet, exempelvis jordbruksfastighet, uppstår inget problem, såvitt inte hustrun ej blott i ringa omfattning dellager i jordbruksdriften. I det senare fallet kan hinder uppkomma för särbeskaltning på grund av all hustruns namn ej är angivet i lagfartshandlingen.

Jag vel alt det förekommer överlåtelser av fastigheter makar emellan enbart i syfte att få lill stånd gemensam lagfart och därmed föfiande möjligheter att erhålla särbeskaltning. Dylika överlåtelser kan emellertid medföra betydande kostnader i form av gåvoskatt etc. Det borde enligt min mening ej ha någon avgörande betydelse, om båda makarna är lagfarna för en jordbruksfastighet, för alt särbeskaltning skall erhållas eller ej. Arbetsinsatsen borde i stället vara ensam avgörande.

Vill statsrådet medverka till sådan praxis, att särbeskaltning kan medges för äkta makar som arbetar gemensamt i eget jordbruk även om det inte föreligger gemensam lagfart, då del kan styrkas att båda makarna ej blott i ringa omfattning deltagit i jordbruksdriften?

§ 15 Kammaren åtskildes kl. 17.55.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemert