Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975:45

Tisdagen den 1 april

Kl. 16.00

§ 1 Justerades protokollen för den 14, 18, 19, 20 och 21 mars.

§ 2 Meddelande om fyllnadsval

Hen TALMANNEN:

Jag fär meddela att fyllnadsval till utskott kommer att företas vid kammarens sammanträde torsdagen den 3 april.

Nr 45

Tisdagen den 1 april 1975

Meddelande om fyllnadsval

Om innebörden av begreppet "kulturell allemansrätt"

§ 3 Om innebörden av begreppet "kulturell allemansrätt"

Herr utbildningsministern ZACHRISSON erhöll ordet för all besvara herr Ahlmarks (fp) den 12 mars anmälda fråga, nr 118, och anförde:

Herr talman! Herr Ahlmark har frågat mig vad jag menar med att positivt tala om "kulturell allemansrätt".

För utnytfiandei av litterära eller konslnäriiga verk skall självfallet finnas regler som ger ell skydd mot t. ex. förvanskningar och annan otillbörlig användning och som samtidigt garanterar all upphovsmännen fär en skälig ersättning för sitt arbeie. Enligt min mening är del därvid också vikligl all undvika en så komplicerad ordning att tillgängligheten begränsas. Därför måste man eftersträva sädana lösningar som tillgodoser framför allt tvä önskemål. Del ena är att del skall vara enkelt all kunna ta del av upphovsmännens verk. Del andra är alt ersättningsvillkoren ger upphovsmännen gynnsamma arbetsförhållanden. Delta måsle kunna ske utan alt man frångår det internationella regelsystem som är avsett alt skydda upphovsmännens intressen.

Hen AHLMARK (fp);

Herr lalman! Under årtionden har progressiva politiker och jurister försökt värna om författares och konstnärers rält till sina verk. Del skall inle vara möjligl att sfiäla del som skrivits, målals eller lonsatls. Författaren, målaren eller tonsättaren har rält att vara med och bestämma, individuellt eller genom sin fackliga organisation, hur hans eller hennes verk nytfias och betalas.

Del här långvariga arbetet har lett till flera internationella konventioner och lill en avancerad lagstiftning här i landet. Lagarna om upphovsrätt har stöd i värt rättsmedvetande och utgör en av grundvalarna för kulturarbetarnas ställning i samhället. I en del andra länder kan det förekomma piratupplagor av böcker eller reproduktioner av målningar i

Nr 45

Tisdagen den 1 april 1975

Om innebörden av begreppet "kulturell allemansrätt"

väldiga upplagor utan all upphovsmannen får någon ersättning. I Sverige och de flesta civiliserade länder är del inte möjligl.

I sin allmänna klåfingrighet har nu statsrådet Zachrisson ifrågasatt hela den ideologi som bär upp upphovsrätten. Jag tackar för dagens svar, som visar att han nu försöker döfia sina tidigare uttalanden. Vad utbildningsministern egentligen är ute efter framgår av hans beryktade Brunnsvikslal i september förra året. Med någon sorls marxistisk historieskrivning byggde han där under attacken niot upphovsrätten. Utbildningsministern bröt slaven över det kapitalistiska samhället som tvingade författarna att böria hävda sin upphovsrätt.

Efter den historiken frågade herr Zachrisson ordagrant: "Är del inle så all upphovsrätten i marknadsekonomins samhälle förstärker inkomstklyftorna bland kulturarbetarna?" Han svarade jo pä den frågan. Alternativet till den usla kapitalismen och dess bihang upphovsrätten skulle, enligt herr Zachrisson, vara "kulturell allemansrätt". Ordagrant sade han: "Om kulturarbetet ytterst finansieras av värt gemensamma produktionsöverskott, bör inle dess resultat vara tillgängligt för alla?"

De tankefel som herr Zachrisson begär är oräkneliga. All kulturarbetare som har svårt att fä hyggliga inkomster måsle ha slöd av annat slag är självklart. Det betyder väl inte all hans eller hennes upphovsrätt måsle avskaffas.

Att allmänheten skall få tillgodogöra sig böcker, tavlor, teaterpjäser och musik leder inte logiskt till att man skall låta bli alt betala för kulturarbetarnas produkter. "Kulturell allemansrätt" är ju i praktiken rält att sfiäla författares, målares och musikers verk som man behagar - och så skall deras inkomster klaras av på annat sätt.

Jag vill därför fråga utbildningsministern: Inser ni att ert tal i september förra året försökte rikta ell grundskott mol hela den lagstiftning om upphovsrätt som del tagit så myckel kraft och sä många årtionden att driva igenom?

Herr utbildningsministern ZACHRISSON:

Herr lalman! Herr Ahlmark är ju i den här kammaren räll välkänd för all kunna göra hönor av ganska enkla fiädrar, och det försöker han göra även i det här sammanhanget.

Vad det handlar om är att vi har en lagstiftning och ell internationellt regelsystem som är relativt gammalt. Systemets grundläggande principer har ingen ifrågasatt, men den praktiska tillämpningen av del har ibland blivit mycket komplicerad; vi har räll gott om konkreta exempel på del. I och för sig bra verk - del kan vara TV-filmer, böcker och annat -har svårt att bli använda och blir nu helt enkelt bara lagrade därför all man har en alltför komplicerad tillämpning av regelsystemet.

Grundprinciperna i lagstiftningen om upphovsrätten har ingen ifrågasatt. Vad del handlar om är att även den här lagstiftningen med jämna mellanrum naturligtvis kan behöva gås igenom i sina detafier. Det sker f n. på nordiskt plan, och vi har kommii fram till i alla de nordiska

länderna alt erfarenheterna är sådana all man borde litet mera i detafi se på hur tillämpningen har slagit. Jag upprepar vad jag har sagl i mitt svar all del är självklart att ersättningsfrågorna lill upphovsmännen noga skall beaktas, men samtidigt skall man se till att verken blir lättillgängliga. Jag tror all dessa båda strävanden går all förena ulan att man på något sätt behöver gå in i den internationella lagstiftningen.

Hen AHLMARK (fp):

Herr lalman! Utbildningsministern har blivit sä blygsam i dag. Han kallar sill tal i Brunnsvik för "ganska enkla fiädrar". Han kanske ocksä kallar den promemoria som kom ul från kanslihuset för ganska enkla fiädrar. Men de kulturarbetare som skulle drabbas av den anser inte sä. Nobelpristagaren Eyvind Johnson säger; "Den skada som nu utbildningsministern är orsak till blir kanske obotlig." Rolf Rembe i Teaterförbundel menar, all "när del gäller författare och skådespelare blir plötsligt förhandlingsrätten samhällsfarlig".

Försl håller herr Zachrisson ell tal som är oerhört långtgående. Utförligt förklarar han varför upphovsrätten, som ärell barn av kapitalismen, måsle inskränkas. Sedan får han en fråga i saken i riksdagen. Dä flyr han undan med all det gäller några tekniska svårigheter - kopieringsproblem o. d. antar jag att han menar. Del är väl sådant som kallas för en ideologisk reträtt.

Men herr Zachrissons vision är fakiiski värd an minnas. 1 sill Brunnsvikslal målar han ul elt samhälle där författare, målare och tonsättare har överlämnat rällen lill sina verk lill staten. Som motprestation får de lydligen sin lön garanterad av staten pä något sätt. Eller för an citera herr Zachrisson: "Som alla andra arbetare bör kulturarbetarna ha ordentligt betalt för ell hederligt jobb, men resultatet bör på något säll fiäna helheten och slå lill allas förfogande."

Resultatet blir alltså slalsavlönade konstnärer helt avklippta från de ekonomiska resultaten av vad de producerar. En gång hette del all "egendom är stöld". Den tanken har regeringen inle nappat på. Men när del gäller kulturarbetare skall del inle finnas någon egendom, eller åtminstone inle räll lill egendom. Det är väl del som kallas för "kulturell allemansrätt".

Jag vill därför fråga utbildningsministern, eftersom jag inle anser alt hans Brunnsvikstal är en enkel fiäder utan ell intressant anförande: Varför anser utbildningsministern att det i princip är stötande all kulturarbetare skall förfoga över rätten lill sina egna verk? Varför vill ni, så långt som del är folkrättsligt möjligt, göra rent hus med de lagar som skyddar författare, bildkonstnärer och tonsättare mol exploatering?

Nr 45

Tisdagen den 1 april 1975

Om innebörden av begreppet "kulturell allemansrätt"

Herr utbildningsministern ZACHRISSON;

Herr lalman! Nej, herr Ahlmark, det är inle stötande pä något säll alt författarna har upphovsrätten till sina egna verk - del är i och för sig alldeles självklart. Men vi har utomordentliga exempel på både forsk-

Nr 45

Tisdagen den 1 april 1975

Om Innebörden av begreppet "kulturell allemansrätt"

ningsomrädel och pä andra delar av kulturområdet, och herr Ahlmark kunde ju la sig en funderare på hur författarfonden fungerar med hjälp av statliga medel. Där kan man naturligtvis ge författare hygglig ersättning för den verksamhet de bedriver och då samtidigt se till all verken blir myckel lättillgängliga, t. ex. för biblioteken. Jag tror alt med den fantasi som även herr Ahlmark är mäktig i sina fiusare stunder det skall bli möjligt att komma fram till betydligt förenklade ordningar när del gäller frågan om tillämpningen av upphovsrätten.

Hen AHLMARK (fp)

Herr lalman! Förenklade regler må vara rimliga ifall de går att förena med rättssäkerhet och upphovsrätt. Men att avskaffa de här reglerna, som herr Zachrisson varit ute efter, del går inte. Och del är samma linje - avskaffande av de grundläggande reglerna om upphovsrätten -som promemorian från kanslihuset var inne på.

Del är hell uppenbart att del är den offentliga debaiten som nu driver herrar Zachrisson och Lidbom lill reträtt. Jan-Magnus Fahlslröm i Dagens Nyheter, tidningen Arbetaren, Expressen och andra har startat en diskussion som regeringen inte kan klara - och sä påslår man att del gäller några detafier om ny teknik. Men alla som har läst Brunnsvikstalet och promemorian från kanslihuset vet vad man är ute efter. Del finns en broms i de internationella konventionerna, men några andra hämningar känner inle dagens statsråd.

Vi kan därför föreställa oss herrar Lidbom, Zachrisson och de andra med egen majorilel i riksdagen och med möjlighet alt driva igenom vilka lagar de vill. Det blir införande av nya tystnadsplikter och avskaffande av gamla upphovsrätter. Del är väl sådant som Cari Lidbom i en tidningsintervju har kallat för "lagar med tänder i".

Herr utbildningsministern ZACHRISSON:

Herr lalman! Della är en fråga som på ungefär likartat säll har diskuterats i alla de nordiska länderna. Vi har under några år haft en i stort sell gemensam erfarenhet av de regler och den lagstiftning som dessa länder har. I de lugna former som vi normall brukar använda när vi diskuierar pä nordiskt plan skall vi säkert komma fram till lösningar som ger oss bättre möjligheter att vitalisera kulturlivet. Man behöver inte ta till den sortens märkvärdigheter som herr Ahlmark här gör.

Herr AHLMARK (fp):

Herr talman! Del här sisla kan man ju säga när de övriga nordiska länderna, lyckligtvis, har gäll emot det svenska försöket all upphäva avgörande principer om upphovsrätten.

Det finns en del ny teknik med kassetter, videoband och annat; det är riktigt. Det finns ocksä nya risker för att upphovsrätten gröps ur genom den nya tekniken, om inle lagarna föfier med i utvecklingen. Men dä har regeringen dragit motsatt slutsals; all det är lika bra att upphäva

upphovsrätten, eftersom den har blivit besvärlig.

Det finns ju lagar som i dag reglerar upphovsrätten i skolorna, när man t. ex. kopierar stycken ur böcker. Det finns lagförslag om avtals-licenser och annat sådant som gör del möjligl att förena nya tekniska hjälpmedel för återgivning av konstnärliga verk med den upphovsrätt som är grunden för kulturarbetarnas ställning i samhället.

Begriper inte utbildningsministern all den nya tekniken, som herr Zachrisson nu lalar om, gör del angelägel att skydda upphovsrätten, inte att avskaffa den?

Nr 45

Tisdagen den 1 april 1975

Om vidgad rätt att under arbetsmarknadsutbildning vara ledig för vård av sjukt barn

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om vidgad rätt att under arbetsmarknadsutbildning vara ledig för vård av sjukt barn

Fru statsrådet LEIJON erhöll ordet för all besvara herr Lorentzons (vpk) den 11 mars anmälda fråga, nr 114, och anförde;

Herr talman! Herr Lorenlzon har frågat mig om jag avser att ta några initiativ för all deltagare i arbetsmarknadsutbildning skall kunna fä utbildningsbidrag under längre lid än två dagar i månaden för vård av sjukt barn.

Svaret pä herr Lorentzons fråga finns i propositionen 45 om riktlinjer för arbetsmarknadsutbildningen, som regeringen överlämnade till riksdagen den 17 mars 1975. Där har jag förordat att de nuvarande reglerna om sjukledighet skall kompletteras med en rätt lill ytterligare tio dagars ledighel per är med bibehållet utbildningsbidrag för vård av sjukt barn.

Hen LORENTZON (vpk):

Herr talman! Sedan år 1960 har de personer som genomgår s. k. arbetsmarknadsutbildning i Sverige blivit allt fler, och antalet är nu uppe i över 100 000 per år. AMU-cenler finns nu på ell flertal platser i Sverige.

Det kanske mest kännetecknande för detta slag av utbildning har varit de med utbildningen förknippade orimliga ekonomiska och sociala villkoren. Under det alt den ekonomiska standarden för övriga grupper i landet ökat har villkoren för personer vid AMU stadigt försämrats alltsedan delta slag av arbetsmarknadsutbildning startade. Livsmedelspriserna har exempelvis under denna tid ökat dubbelt så mycket som bidragen.

Dessa frågor har varit föremål för behandling i denna kammare under flera år i anslutning lill motioner frän vpk. Den fråga som jag ställde till statsrådet Anna-Greta Leijon den 11 förra månaden och som besvaras här i dag kan synas vara en detalj i det frågekomplex som gäller de ekonomiska och sociala villkoren vid arbetsmarknadsutbildningen. För dem det gäller är dock problemel - an erhålla utbildningsbidrag vid vårdnaden av sjukt barn - av stor vikt. Det är väsentligt all inte stå utan

Nr 45

Tisdagen den 1 april 1975

Om vidgad rätt att under arbetsmarknadsutbildning vara ledig för vård av sjukt barn

försöriningsmöjligheler dä barnen blir sjuka. Ersättning från sjukkassa för vård av sjukt barn har inle utgått lill deltagare i kurser inom arbetsmarknadsutbildning, dä utbildningsbidraget inte räknas som inkomst av förvärvsarbete. Något beslut frän myndigheter eller skrivelser därifrån om ledighel med bibehållet utbildningsbidrag vid vårdnaden av sjukt barn har inle funnits. AMU-elev, som har sjukt barn hemma som behöver vård och tillsyn, har fåll utnytfia de s. k. ea-dagarna. De är avsedda för enskild angelägenhet och kan betraktas som semesterdagar. Del gäller tvä utbildningsdagar per månad av beviljad utbildningstid, och under dessa dagar har utgått oavkortat utbildningsbidrag. Men sjukdomar tar som bekant inte någon hänsyn till antalet dagar. Sjukdom kan vara längre lid än två dagar, och när del sker ökar de ekonomiska svårigheterna för de människor del här är fråga om.

Min fråga till slalsrådel gällde därför om statsrådet ämnade ta initiativ för att oavkortat utbildningsbidrag skall utgå under längre lid än tvä dagar per månad för vård av sjukt barn. Den frågan ställdes alltså innan proposilion 45, som slalsrådel refererar lill, hade kommit oss riksdagsmän till hända. Den lades fram den 17 mars. I svaret anger statsrådet alt hon anser att utbildningsbidrag skall kunna utgå för tio dagar under en tolvmånadersperiod, utöver två dagar per månad, för värd av sjukt barn. Detta är en klart framsteg. Men man skulle i vissa sammanhang kunna önska sig en utbyggd samhällsservice. Vi har en utbyggd arbetsmarknadsutbildning, och varför då inle också utbyggd samhällsservice? Min fråga lyder; Förbereder regeringen en utbyggd samhällsservice när del gäller arbetsmarknadsutbildningen?

Fru Slalsrådel LEIJON:

Herr talman! Jag delar herr Lorentzons uppfattning all del är elt problem när barnen blir sjuka - både för de människor som går i arbetsmarknadsutbildning och för dem som har ell förvärvsarbete. Därför har jag föreslagit den här förändringen av gällande bestämmelser, som alltså tillgodoser herr Lorentzons önskemål.

När det sedan gäller den andra frågan, som är ytterligare en aspekt på delta problem, har vi i dag inom arbetsmarknadsutbildningens ram möjligheter att ge" eleverna barntillsyn. Den totalram som vi har fastställt för della har ännu inle utnylfials. Det finns, trots detta, anledning alt se efter om vi behöver göra några förändringar när del gäller möjligheterna alt erbjuda barntillsyn lill elever i arbetsmarknadsutbildningen, och vi för diskussioner i den här frågan inom arbetsmarknadsdepartementet.

Hen LORENTZON (vpk);

Herr lalman! Jag vill tacka statsrådet för svaret på frågan och även för tillägget. Jag sade i mitt förra inlägg alt det som signaleras i proposilion 45 är ell klart framsteg. Del statsrådet nu meddelar är ytterligare elt framsteg, och jag vill tacka för svaret på frågan.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Meddelande om besvarande av interpellation nr 41 om omplaceringen av statsanställd som ej önskar medfölja vid verksutflyttning

Herr statsrådet LÖFBERG;

Herr talman! Herr Wijkman erhöll den 11 mars 1975 kammarens tillstånd att lill mig ställa ell antal frågor om omplacering av slalsanstälid som ej önskar medföfia vid verksutflyltning. Vid årsskiftet vidtogs en rad åtgärder för all underiätta omplaceringsarbelei. Effekten av dessa ätgärder kommer att belysas genom sammanställningar som statens personalnämnd nu arbetar med. Jag bedömer det som angeläget att få de! av dessa sammanställningar innan jag besvarar inlerpellationen.

§ 6 Om planerna på samarbete mellan NJA och Kruppkoncernen i fråga om ett valsverk i Luleå

Herr industriministern JOHANSSON erhöll ordel för alt besvara herr Burenstam Linders (m) den 28 februari anmälda interpellation, nr 38, och anförde:

Herr lalman! Herr Burenslam Linder har frågat mig om jag vill redogöra för planerna pä alt bygga ell stort valsverk i samarbete mellan NJA och Krupp.

Jag kan lika litet nu som när herr Burenstam Linder förra gängen interpellerade i samma fråga redogöra för några planer på en vals-verksulbyggnad. Vad jag nu som då kan bekräfta är att NJA tillsammans med Kruppkoncernen påböriat teknisk-ekonomiska utredningar om elt valsverkssamarbele och att dessa utredningar kan väntas vara färdiga i slutet av innevarande år.

Herr Burenslam Linder har i sin nya interpellation upprepat frågan varför tankarna på elt valsverk inte aktualiserades i samband med debatten om Stålverk 8Ö. Jag kan här bara upprepa vad jag sade i riksdagen den 27 februari när jag förra gången svarade på denna fråga. Diskussionerna om ell gemensamt valsverk vid NJA kom i gång efter en förfrågan frän Kruppkoncernen, som står inför alternativa lösningar i fråga om utbyggnad av den egna valsningskapaciteten. Ett självklart alternativ för Krupp är att bygga ul i Västtyskland. Krupps idé all bygga ell valsverk i anslutning lill Stålverk 80 intresserar NJA, som på sitt ordinarie investeringsprogram hade en utbyggnad av den egna valsningskapaciteten i del "gamla" stålverket. En utbyggnad gemensamt med Krupp skulle komma att frigöra såväl finansiella som administrativa resurser, och frågan bör därför närmare studeras.

Projektuppslaget uppkom således under hand vid diskussionerna med Krupp under förra våren om köp av slålämnen från NJA. De båda företagen har därefter under hösten 1974, sedan regeringen sagl sig inle ha något att erinra häremot, igångsatt preliminära utredningar om för-

Nr 45

Tisdagen den I april 1975

Meddelande om besvarande av interpellation nr 41 om omplaceringen av statsanställd som ej önskar medfölja vid verksutflyltning

Om planerna på samarbete mellan NJA och Kruppkoncernen i fråga om ett valsverk i Luleå

Nr 45

Tisdagen den 1 april 1975

Om planerna på samarbete mellan NJA och Kruppkoncernen Ifråga om ett valsverk i Luleå

utsättningarna för ett sådant gemensamt valsverksprojekl.

Inom Siatsföretagsgruppen liksom inom andra förelagsgrupper uppkommer ständigt projektidéer av olika slag. En del av dessa blir föremål för närmare utredningar och ett fåtal realiseras. Jag kan inte se all del är särskilt meningsfullt all la upp en diskussion om elt projekt innan tillräckligt faktaunderlag föreligger. Om utredningarna visar att förutsättningarna för all realisera ell valsverkssamarbele mellan NJA och Kruppkoncernen är gynnsamma kan del bli aktuellt all la upp en sådan diskussion. Om svenska stålföretag vill ta upp diskussioner om ell samarbete på valsverksområdel är NJA självfallet berett all medverka i erforderligt utredningsarbete.

En annan fråga som herr Burenslam Linder tagit upp i samband med sin interpellalion är varför NJA nu kan överväga ett samarbete med Krupp när man tidigare varit negativ till etl samarbete med svenska företag vid Stålverk 80. Jag vill lill alt böria med framhålla all mig velerligt har inget svenski företag anmält intresse av all som meddelägare della i utbyggnaden av Stålverk 80. Vidare vill jag påpeka att en eventuell satsning på elt valsverk inte skulle medföra en utvidgning av Stålverk 80. I Stålverk 80 kommer slålämnen all produceras. Delta ger industriella förutsättningar för annan stålindustri all valsa och vidare-manufakturera stål. Stålverk 80 är således som affärsidé helt skilt från den vidareförädling som under alla omständigheter måste ske av slålämnen. När del gäller avsättningen av stålämnen har NJA haft kontakt med svenska förelag. Bl. a. har man haft ingående diskussioner med AB Svenska Kullagerfabriken om att förse en eventuell ny SKF-anläggning i Luleå med stål från Stålverk 80. Diskussionerna med SKF kan närmast jämföras med de preliminära utredningar som f. n. pågår rörande eventuell samverkan mellan Krupp och NJA. Dessa utredningar är inte av den omfattningen all den administrativa kapaciteten vid NJA nämnvärt påverkas.

Herr Burenstam Linder har vidare frågat mig hur finansieringen av ytterligare investeringar skall gå till när investeringskostnaderna för Stålverk 80 ser ut alt öka. Han säger sig också frän säkra källor ha hört att Stålverk 80 kommer all bli avsevän dyrare än vad regeringen angav i maj förra året.

Jag ser ingen anledning att spekulera om finansieringen av elt valsverksprojekl som man ännu inle vel om del finns tekniska och ekonomiska förutsättningar att realisera. Beträffande de kostnadsökningar som de senaste årens myckel kraftiga internationella inflation kan komma alt föranleda föreligger hillills enbart preliminära beräkningar. Jag räknar med all offertgivningen lill Stålverk 80 någon gång under andra halvåret 1975 kommii så långt all man kan bilda sig en uppfattning om investeringskostnadernas utveckling.

Herr Burenslam Linder har vidare frågat hur Norrbollens inland, t. ex. Tornedalen, skulle drabbas av ett ytterligare sug till Luleå.

Ett område med undersysselsätlning påverkas alllid av suget från ex-

panderande regioner med arbetskraftsbehov. I fråga om Norrlands inland har detta tidigare inneburit all en relativt slor utflyttning skett till i första hand Mellansverige. Luleås expansion genom Stålverk 80 och andra satsningar medför att omflyttningar i den mån de är ofrånkomliga främst sker inom länet, vilket medför alt länet/regionen kan nå en balans i fråga om befolkningsutvecklingen och torde kunna emotse en ökning av befolkningen under den närmaste framliden. Därigenom förbättras möjligheterna till en spridning av framlida lokaliseringsobjekt ocksä till länels inlandsområden.

Som ell resullal av den regionalpolitiska stödverksamheten har hittills fem företag i Haparanda fält lokaliseringsstöd. I Pajala, Övertorneä och Överkalix har tre, fyra resp. elt företag fått lokaliseringsstöd. Men också förelag på andra orter i inlandet har fått sådant stöd. Ansträngningarna all intressera såväl statliga som privata förelag för lokalisering till denna del av landet fortsätter givelvis. En arbetsgrupp under ledning av landshövding Ragnar Lassinantli håller f n. på all studera alternativa möjligheter alt åstadkomma en ökning av sysselsättningen i Tornedalskom-munerna. Jag vill också i sammanhanget nämna alt Siatsföretagsgruppen under senare år svarat för 75-80 96 av industriinvesteringarna i hela Norrbottens län. Denna andel kommer knappast att minska under de närmaste åren, vilket visarall staten även som företagare priorilerardenna landsdel.

Nr 45

Tisdagen den 1 april 1975

Om planerna på samarbete mellan NJA och Kruppkoncernen ifråga om ett valsverk i Luleå

Hen BURENSTAM LINDER (m):

Herr lalman! Mol bakgrund av rapporter om att man pä statligt håll med Krupp diskuterat möjligheten att utvidga Stålverk 80 med ett valsverk ställde jag den 28 januari i en interpellalion föfiande fråga:

"Vill industriministern redogöra för planerna på alt bygga elt stort valsverk och för sättet på vilket olika förhandlingar i denna fråga drivits?"

Det var alltså tvä led i min fråga: dels - och det var huvudproblemet - handlade den om i vad mån det var rimligt att nu länka sig Stålverk 80 utvidgat med elt stort valsverk, dels - och del var en mindre del av mitt spörsmål - gällde den bur diskussionerna om det här projektet hade förts.

Denna interpellation besvarade Rune Johansson den 27 februari. Jag fann, herr lalman, hans framträdande den gången märkvärdigt. Det var inle därför an han hade synpunkter pä min debalteknik. Det argumentet är jag i hög grad van vid frän den föregående industriministern Krister Wickman, vilket inle nödvändigtvis behöver betyda att argumenten blir riktigare. Inte heller var del därför att indusiriministern fick bråttom och rusade i väg för all ta ett låg. I den belägenheten kan man hamna även om man själv har salt ul dagen för debatt.

Nej, herr lalman, del märkvärdiga låg i alt statsrådet den där dagen talade med våldsamt hög röst och t. o. m. ville förmena mig all i mina inlägg ta upp frågor som oundgängligen aktualiseras inför tanken att utvidga Stålverk 80 med ell stort valsverk. Jag har aldrig förr hört att någon har velat hindra en inlerpellanl all diskutera del som interpel-

Nr 45

Tisdagen den 1 april 1975

Om planerna på samarbete mellan NJA och Kruppkoncernen ifråga om ett valsverk I Luleå

lalionen gäller.

Industriministern ville den gången alt debatten bara skulle uppehålla sig vid vem som diskuterade med Krupp - NJA eller industridepartementet - vilket var en sidoordnad fråga i min första interpellation.

För all försöka få lill stånd etl meningsutbyte blev jag tvungen att omgående interpellera på nyll. Enda skillnaden är att jag den här gången inte har tagit upp sidofrägan om vem som sköter diskussionerna med Krupp. Det är svaret på denna min andra interpellation som vi just har hört, och jag ber alt fä lacka industriministern för del.

I sill nya svar slår indusiriministern inledningsvis fast, att jag en gång tidigare interpellerat i samma fråga och att jag upprepar mig - och, herr lalman, del är precis rikligt. Just därför var del endasl etl försök att undertrycka debatt när indusiriministern förra gången hetsade upp sig. Förra gängen hette del all jag borde tala om del som inlerpellationen gällde. Nu heter det att jag upprepar mig. Det är dumt alt begära någon ursäkt, men del är klokt alt begära en smula logik. Industripolitiken blir bättre pä det viset.

Industriministerns upphetsning när vi debatterade förra gången stämmer väl överens med hur socialdemokraterna har drivit debatten om Stålverk 80. Det har varit något som liknat deballförtryck. Utredningsmaterialet hemligstämplades i stor utsträckning. Inte ens den referensgrupp som industriministern tillsatte för all föfia planeringen av Stålverk 80 fick tillfälle att se ett verkligt utredningsmaterial. I proposiiionen gavs ofullständig information. Så saknades t. ex. rimlig finansieringskalkyl. Delvis var informationen i propositionen vilseledande, t. ex. vad gäller mifiöpåverkningarna av Stålverk 80. Den som vågade framföra några synpunkter som innebar all man inle svor pä Bibeln blev knappast bemött i sak men illa hanterad som person. Statsföretags chef Per Sköld utsattes för otrevlig behandling när han vågade offentligen uttrycka vissa negativa synpunkter pä slålverksplanerna. Samma sak gällde de tre ekonomer som gjorde en omfattande utredning som var kritisk mol Stålverk 80. De förkastades i alla tonarter och med bedrövliga argumeni som alt de var mer eller mindre köpta av Industriförbundet.

An man måste påminna om dessa ting en gång lill beror pä det tonfall som industriministern ville använda mol mig i den föregående debaiten.

Lål oss då övergå lill sakfrågan - den som spelar någon egentlig roll.

Anledningen till att jag ansåg det mödan värt all framställa ytterligare en interpellation var att statsrådet under vår förra debatt förklarade sig beredd alt under våren ställa upp i en diskussion om hela problematiken kring NJA och Stålverk 80. Nu har vi möjlighet all se vad statsrådet har att säga denna gäng.

Försl och främst noterar jag all statsrådet har tagit vissa initiativ för att försöka förbättra sysselsättningen i Norrbottens inland. Det är bra, eftersom det här finns en befogad rädsla all suget lill Luleå skall ödelägga den egna bygden. Vi kommer att följa utvecklingen med stor uppmärksamhet. Industriministern noterar alt man givit olika förelag lokalise-

ringsslöd - i Pajala och på andra platser. Även det är bra. Men låt oss också noiera, herr industriminister, att alla företag, och även de som inte fåll något lokaliseringsstöd, belastas med mycket höga skatter på sysselsättningen - löneskatter. Man gerenorma lokaliseringssubventioner till Stålverk 80 men kräver ut löneskatter av jordbrukare och småföretagare i Norrbottens inland. Del finner jag vara en bakvänd politik.

Varför redovisade man inle valsverksplanerna i maj förra året när Stålverk 80 diskuterades? Pä den frågan finner jag inte något rikligt svar. Statsrådet säger all projekluppslagel kom under förra våren, och kanske man med det skall förslå alt detta uppslag kom försl efter riksdagsdebatten i maj. Men sä var det inle att döma av uttalanden som NJA-chefen disponent Edström har gjort. Han har klart sagl all initiativet lill elt valsverk framfördes redan under senhösten 1973.

Men det är inte bara så all man underlät att tala om valsverksidéerna. Det är i själva verket så att man ansträngde sig att tala om att det inte var rimligt alt tänka sig att det skulle bli etl valsverk också.

1 Metallarbetaren nr 14 förra året sade disponent Edström bl. a. föfiande: "Idén bakom Stålverk 80 är alt vi här ska tillverka slålämnen i rationell skala. Dessa ämnen vidareförädlas i välbelägna valsverk i mellansverige och på kontinenten." Han sade ocksä i samma sammanhang: "NJA tar fullt ansvar för ämnesproduktionen. De andra verken tar ansvar för ut-valsningen av ämnen till färdigprodukter."

Liknande uttalanden gjordes i propositionen och i riksdagsdebatten.

Uttalandena i Metallarbetaren är f ö. ganska intressanta bl: a. mol bakgrund av all Meiallindustriarbeiareförbundel den 15 november 1971 i en skrivelse till industriministern uttryckte stor oro inför perspektivet att i framliden investeringar i råstålsiillverkning och manufakturering skulle komma all gå Bergslagen förbi.

Föran motivera sin tystnad vad gäller valsverksplanerna vill statsrådet också mena all del ständigt finns projektidéer och att han inte kan se "att det är särskilt meningsfullt alt la upp en diskussion om elt projekt innan tillräckligt faktaunderlag föreligger". Men. herr talman, del är ju nästan ett komiskt argumeni, eftersom hela idén att bygga själva Stålverk 80 framfördes innan tillräckligt faktaunderlag förelåg. Att det då ansågs meningsfullt all diskutera kanske berodde på all vi hade en valrörelse.

Sedan kan man ju också fråga sig om det verkligen blir meningsfullt att diskutera när vad statsrådet kallar "tillräckligt faktaunderlag" föreligger. Jag skulle inle bli förvånad om detta s. k. faklaunderiag, när del föreligger, i sedvanlig ordning kommer att hemligstämplas.

Nej, herr industriminister, jag lycker alt det är mycket meningsfullt att diskutera nu, och jag är därför glad alt dessa upplysningar om valsverksidéerna kommit fram. An de har kommit fram beror inle på regeringens stora intresse av alt i praktiken ge den insyn man så ofta så vackert lalar om och kräver av andra. Nej, upplysningarna har kommit från Bonn, inte från Stockholm.

Del är meningsfullt alt diskutera nu därför alt dessa planer ställer

Nr 45

Tisdagen den 1 april 1975

Om planerna på samarbete mellan NJA och Kruppkoncernen ifråga om ett valsverk i Luleå

Nr 45

Tisdagen den 1 april 1975

Om planerna på samarbete mellan NJA och Kruppkoncernen I fråga om ett valsverk i Luleå

regeringens agerande i en intressant belysning. Utöver de exempel på det som jag redan har givit möter vi här den tankeväckande frågan varför regeringen nu kan överväga ett samarbete med Krupp när man tidigare varit negativ till elt samarbete med svenska förelag i Stålverk 80.

Herr lalman! Del är en mycket intressant fråga. Statsrådet säger all honom velerligt har inget svenski företag anmält intresse all som meddelägare della i utbyggnaden av Stålverk 80. Del är helt möjligl att det är på del viset. Men vid den presskonferens som gavs när proposiiionen om Stålverk 80 lades fram meddelade -enligt pressreferatet -disponent Edström som "en bekräftelse på 4,6-mifiarderprojeklets framtidsutsikter

--- att många utländska och svenska företag har hört av sig för alt

få vara med i stålverket. Men de har alla fån nej. Vi vill ha renodlade

ägarförhållanden, framför allt med lanke på prisförhandlingarna .

Han bekände också alt han inte vill dela med sig av den förfiänst han väntar sig."

Nu kan del gärna få vara hur del vill med frågan om del verkligen var några svenska eller utländska företag som tidigare anmält elt intresse all fä vara med i Stålverk 80. Det var under alla omständigheter inte det motivet som socialdemokraterna gav för avslag på moderaternas begäran all man skulle hälla nere riskerna med Stålverk 80 genom alt söka samarbete med svenska stålföretag. Regeringen och dess företrädare förkastade samarbetsidén / princip.

Lål mig, för alt vi skall se delta, än en gång återge vad som sades i debaiten förra året om Stålverk 80 på den här punkten.

1 sitt inlägg i debatten den 28 maj förra året avslutade näringsutskottets socialdemokratiske ordförande herr Svanberg en mol moderaterna riktad ironisk tirad på föfiande sätt:

"Att bilda etl särskilt bolag tycker jag skulle vara tokigt ocksä från en annan synpunkt. Då avskärmar man sig från de erfarenheter och den kunnighet som NJA har på platsen. Är det inte vettigare att göra vad man kan för all befria den nuvarande chefen för NJA från rutingöromål - det är styrelsens och Statsföretags sak att ordna det. Han är en helt nödvändig person i denna uppbyggnad - utan honom skulle jag ha svårt att tänka mig det här beslulel."

Industriministern själv avfärdade vårt förslag i mycket korta ordalag och sade att någon ytterligare sakkunskap och erfarenhet inle behövdes utöver den som fanns inom NJA.

Den socialdemokratiska majoriteten i näringsutskotlet skrev den gången följande om vårt krav pä samarbete med andra stålföretag:

"En sådan uppdelning av den samlade malmförädlingsverksamheten i Luleå på två bolag som motionärerna länker sig kan enligt utskottets mening inte vara rationell och avstyrks följaktligen bestämt."

Uppfattningarna om vad som är klokt när det gäller samarbete eller inle samarbete tycks ändras med förvånande hastighet.

Sedan har vi frågan om hur finansieringen av ytterligare stora projekt skulle gå lill, när Stålverk 80 sannolikt blir myckel dyrare än vad re-

geringen sade förra året. Statsrådet ville inte ge några upplysningar på den punkten. Han säger så här;"Belräffande de kostnadsökningar som de senasie årens mycket kraftiga internationella inflation kan komma alt föranleda föreligger hittills enbart preliminära beräkningar."

Della är alltså hämtat ur det interpellationssvar som vi nyss har hört läsas upp, och det är etl mycket konstigt ullalande. Det är för det första underligt att hänvisa till "de senaste årens mycket kraftiga inflation" De senaste årens? Man skall här observera alt del är mindre än ell är sedan regeringen i riksdagen angav all Stålverk 80 skulle kosta 4,6 miljarder. Att då komma och hänvisa till prisstegringar som inträffade 1972 och 1973 är i grövsta laget och knappast smickrande för vare sig industriministern eller NJA:s ledning.

För det andra går det knappast att hänvisa ens till prisstegringar som har inträffat under del senasie årel, ty den beräknade investeringskostnaden om 4,6 mifiarder som regeringen angivit är i löpande priser. Man har alltså redan tagit hänsyn till inflationen. Att därefter komma och skylla prisstegringarna pä inflationen går knappast. Regeringen måste ju i maj förra året ha varit medveten om att inflationstrycket var ganska kraftigt. Om något har detta inflationstryck sedan maj förra året minskat.

Slutligen undrar jag varför industriministern inle vill lägga fram dessa som han kallar preliminära beräkningar över hur dyrt Stålverk 80 nu väntas bli. Han förklarade i vär debatt för en månad sedan att han var "beredd all under våren ställa upp i en diskussion om hela problemaliken kring NJA". Delta hur dyrt det blir med Stålverk 80 hör väl rimligen till hela problematiken. Att beräkningarna är preliminära kan inte vara etl hinder alt ange dem. Förra året angav man ju beräkningar för hur mycket det skulle kosta, och det måste rimligen ha varit mera preliminära beräkningar än de som nu föreligger. Men då visste man att Stålverk 80 skulle kosta 4,6 mifiarder i löpande priser. Det borde ju nu, nästan elt är senare, vara lättare att tala om vad det kommer att kosta.

Herr talman! Det finns också ett antal andra stora frågetecken runt Stålverk 80, och dem måste jag väl också helt kort fästa uppmärksamheten på, inte därför att vi skall bredda debatten till att omfatta allting, utan därför alt de problem som gör sig gällande i della projekt ju har betydelse för hur man skall ställa sig lill ytterligare utbyggnader och utfästelser. Regeringen har underskattat problemen -de problem som vi ville minska genom alt föreslå att man redan frän böfian skulle söka samarbete med andra svenska stålföretag. För någon tid sedan diskuterades här i kammaren de särskilda transportproblem som NJA och Stålverk 80 kommer att utsättas för. Den debaiten och andra uppgifter som framkommit tyder pä att regeringen har underskattat dessa svårigheter och de kostnader som de kommer att dra med sig.

Vi har under senare tid kunnat läsa olika yttranden som avgivits om de mifiöproblem som Stålverk 80 ger upphov lill.

1 proposiiionen säger indusiriministern:

"NJA har noggrant utrett vilka reningsanläggningar m. m. som er-

Nr 45

Tisdagen den 1 april 1975

Om planerna på samarbete mellan NJA och Kruppkoncernen ifråga om ett valsverk i Luleå

2 Riksdagens protokoll 1975. Nr 45-47

Nr 45

Tisdagen den 1 april 1975

Om planerna på samarbete mellan NJA och Kruppkoncernen ifråga om ett valsverk i Luleå

fordras och hur kraven frän nalurvårdande myndigheter bäst kan tillgodoses."

Men naturvårdsverket har en hell annan uppfattning. I elt yttrande som verket i dagarna avgivit säger man inledningsvis alt "bolagels" -dvs. NJA:s -"ansökan är ofullständig på flera punkter". På punkt efter punkt klagar naturvårdsverket över att del underlagsmaterial som NJA levererat är otillräckligt och att ambitionsgraden vad gäller mifiövårdande insatser är låg.

När man läser detta, herr industriminister, kan man inle undvika att dra slutsatsen att det var en slarvigt hopkommen proposition industriministern lämnade trots att detta gäller Sveriges största industriella projekt.

I propositionen förra året säger industriministern alt "koltillgången i världen är mycket god och NJA:s kolförsörining torde inle behöva möta några större problem".

Delta är på nyll ell ullalande gjort med en häpnadsväckande lällvin-dighet - att döma av vad industriministern själv hade att säga för några veckor sedan här i kammaren. Det hette då att förhandlingarna om inköp av kol var komplicerade och att man inte kunde skönja något resultat av dem.

Herr lalman! Jag upprepar all jag gör dessa påpekanden om de om-fallande problem som är förenade med NJA och Stålverk 80 därför all jag tycker att man skall klara av del man redan åtagit sig innan man gör nya åtaganden. Del är ulomordentligt viktigt för landet och för regionen att Stålverk 80 inle blir ett misslyckande. Jag kan inle finna alt industriministern har övertygande visat all situationen när det gäller Stålverk 80 är sådan all del mest påträngande är att fundera över hur man skall kunna göra ytterligare utvidgningar.

De utredningar man nu gör tillsammans med Krupp är dock, säger industriministern, "inte av den omfattningen att den administrativa kapaciteten vid NJA nämnvärt påverkas". Även delta finner jag vara elt mycket underligt påpekande. Om man vill göra en utredning om fortsatta, mycket slora investeringar i samarbete med ett utländskt företag måste denna utredning göras noggrant och inte pä en höft. Och skall dessa utredningar göras noggrant är det svårt all förslå alt de inle skall komma alt ta väsentliga administrativa resurser i anspråk. Annars blir del bara slarv, och man får inle vad industriministern kallar ell "tillräckligt faktaunderlag". Och med lanke på de problem som finns inom Stålverk 80 skulle jag vifia varna för alt på detta stadium dra administrativa resurser bort från omedelbara, pressande uppgifter.

Herr industriministern JOHANSSON;

Herr talman! Jag skall inte så myckel uppehålla mig vid den föregående inlerpellationsdebatten. Jag vill bara erinra om de enligt min mening strategiska meningarna i den interpellalion herr Burenstam Linder framställde den 28 januari 1975. Herr Burenslam Linder sade där om ell

eventuellt valsverk: "Både planering och insyn förefaller också bristfälliga när man erfar alt 1) NJA-chefen diskuterat valsverksfrågan med Krupp under 1973 men ej sedan dess, att 2) en expertgrupp inom industridepartementet under senare tid diskuterat och förhandlat med Krupp och att 3) Statsföretags ledning, som har del egentliga ansvaret, ej ens varit informerad om dessa planer och förhandlingar."

Jag har tidigare sagt - och jag upprepar detta - att samtliga dessa tre punkter är felaktiga, för att inte säga lögnaktiga. Med dem söker herr Burenslam Linder på ett demagogiskt sätt ge en vilseledande bild av vad som har förevarit. För det första är det NJA-chefen som har diskuterat valsverksfrågorna. Fördel andra har inte industridepartementet diskuterat och förhandlat med Krupp. För del tredje var Statsföretags ledning informerad. Att jag mot denna bakgrund kände mig en aning upprörd -jag kanske hellre skulle säga besviken - över del sätt på vilket herr Burenstam Linder önskade diskutera denna fråga, tycker jag inte är så egendomligt.

Men låt oss dä gå in i en mera reell diskussion om Stålverk 80! Jag är intresserad av del.

Det gäller en stor fråga - en för landet utomordentligt viktig fråga och en för den landsdel som den berör avgörande fråga, både i nuet och för framtiden.

Man kan givelvis diskutera i vilken omfattning debatten kring Stålverk 80 varit Öppen eller inte. Vi anser att det med hänsynslagande till de affärsmässiga problemen ändå kunde föras en öppen debatt. Jag har tid-ningscilal här som jag tycker alt jag kan få redovisa - däribland ett från den 4 december i fiol, där chefredaktören för tidningen Arbetet skriver: "Räta ut frågetecknen kring Stålverk 80." Del är en mycket bra artikel. Han menar alt ännu slörre öppenhet bör förekomma, och jag är beredd att diskutera del. Men han säger belräffande Stålverk 80: "Förberedelserna för stålverket har hittills av allt alt döma handlagts med stor skicklighet. Det har dessutom skett under osedvanlig öppenhet." Det är hans uppfattning om delta. Frän sin post som chefredaktör för en av landels största tidningar har han föfil den offentliga debatten kring det här problemet. - Men som sagt var: Herr Burenstam Linder har inle varit nöjd. Jag kan inte säga annat än alt debaiten om Stålverk 80 har förts öppet i riksdagen och att riksdagen har tagit ställning på grundval av det malerialunderlag som har förelegal.

Men är då della materialunderlag sådant all det kan påstås att det inle varit tillräckligt omfattande, att frågan inte varit tillräckligt utredd, ulan alt del finns brislfälligheter i materialet? Vad är det som måsle vara avgörande när man tar ställning till en sådan fråga? Jo, det måste ju bl. a. vara möjligheterna alt få avsättning för de produkter som man skall framställa. Här gäller det alltså stälämnen. Diskussionen måste då i första hand röra sig omkring frågorna; Finns det utrymme för en ökad slålkonsumtion i världen? Hur ser det ul i nuet, och hur kommer det att se ut för framliden? All den tillgängliga expertis som vi anlitat -

Nr 45

Tisdagen den 1 april 1975

Om planerna på samarbete mellan NJA och Kruppkoncernen Ifråga om ett valsverk i Luleå

Nr 45

Tisdagen den 1 april 1975

Om planerna på samarbete mellan NJA och Kruppkoncernen i fråga om ett valsverk i Luleå

bl. a. Nippon Steel i Japan, ett av världens ledande stålverk, som utfört grundplanen för Stålverk 80, men även en rad andra internationellt mycket ansedda konsultföretag som har tillfrågats - har haft den uppfattningen, och även delgelt oss den, alt siålkonsumtionen under den närmaste 10-I5-årsperioden kommer att öka mycket väsentligt.

Jag har framför mig en artikel ur Veckans Affärer från den 7 november i fiol som återger en rapport av chefen för International Iron Steel In-stitule, vilket representerar 98 % av väslväridens stälkapacitet och 70 96 av hela väridens. Man säger i denna artikel från november 1974 - således sedan vi fatlat beslutet om Stålverk 80 - att behovet av ny stålkapacitet i västväriden fram lill 1985 uppgår till drygt 500 mifioner årslön - en fördubbling av den nuvarande kapaciteten, enligt beräkningar vid detta institut. Mången expert, heter det vidare i artikeln - och härvid åberopar man också Grängesbergschefen, eller Gränges Stål Oxelösunds Järnverks chef, kanske jag bör säga, eftersom det finns flera chefer i Grängesberg - förutsätter en kronisk slälbrisl under 1970-lalel.

Jag återgår till International Iron Steel Instilules beräkningar, att det finns realistiska förutsättningar för projekt med ny kapacitet pä sammanlagt 240 mifioner årslön, vilka skall byggas före 1985. Av etl uppmätt behov av 500 miljoner årslön räknar institutet alltså med att en produktion pä 240 miljoner ton skall kunna realiseras. Del är ca hälften av del beräknade årsbehovet, och i denna siffra ingår ocksä NJA;s 4 mifioner lon.

Sammanfattningsvis sägs slutligen i artikeln: "Mifiövårdshänsyn stoppar stålproduktionens expansion i industriländerna medan höga ofiepriser, brist på livsmedel och därmed föfiande kapitalbrist kan stoppa stålexpansionen i utvecklingsländerna." Resultat enligt Veckans Affärer: "---fortsatt stålbrist. Sverige med malm, kapital och stora vidder i norr beflnner sig i en sällsynt gynnad situation."

Vad flnns del mer som bekräftar riktigheten av bedömningarna? Ja, det finns ingenting som motsäger de beräkningar som gjordes av NJA, Statsföretag och regeringen med de särskilda organ som vi anlitade. Däremot flnns del en bekräftelse på samma uppfattning. I en tidning som utkom den 4 mars i år återges frän värt broderland Norge ell meddelande till kommunen Mo i Råna, där den norska staten har etl järn- och stålverk. I tidningsartikeln redovisas expansionsplanerna för det norska statliga järn- och stålverket. Expandera eller dö, säger järnverkels direktör när han presenterar planerna. Man tredubblar sin kapacitet. Varför? Jo, därför alt slälmarknaden är ganska positiv för producenterna under de närmaste tio åren. Det kommer att råda knapphet på stål under minst den perioden, trodde järnverkets direktör och menade att det var det viktigaste skälet till att planerna borde genomföras.

Tyvärr, säger man i Norge, begränsas Norges möjligheter alt bygga ut av brist på elektrisk energi. Det kanske verkar egendomligt - jag har sagt della tidigare i kammaren i anslutning lill en energipolilisk debatt. Men vad jag kan förslå har man inte i sin planering av energiförsöriningen kunnai lägga upp en plan för elproduktionen som skulle

möjliggöra en så snabb utbyggnad som man själv anser all det finns förutsättningar för. Vi har del i det avseendet bättre ställt; lål oss känna tacksamhet över det.

Nå, det norska beslutet kommer alltså ett knappt är efter det att vi har beslutat om Stålverk 80. Man har haft möjlighet alt granska värt material och all föfia den fortsalla konjunkturutvecklingen under ell är, och man kommer fram till samma resultat: brist pä stål kommer alt föreligga, alltså skall man bygga ul.

Det är intressant att konstatera att ungefär samma dagar, i börian av mars, hade Svenska Dagbladet en artikel där man redovisade att Grängesbergsbolaget kommer att bli, som tidningen skriver, Sveriges stålcenter nr 2, en Mellansveriges motsvarighet till Luleå på 1980-talet. Detta förutser verkställande direktören i Oxelösunds Järnverk. Han säger alt han på elt tidigt stadium stödde själva affärsidén bakom Stålverk 80. Han ansåg alt den var sund och riklig - all man alltså borde förädla malmen mer än till kulsinter, alt man borde gå över till ämnesproduktion. Han anser nu alt det är rikligt att man också frän Grängesbergsbolagels sida genomför en motsvarande investering - inle storieksmässigt, ehuru del ändå är fråga om en kapitalinsats pä 1,5 mifiarder i 1974 års priser, ifall jag minns siffrorna rätt. Man skall alltså enligt planerna på sikt fördubbla kapaciteten i Oxelösund.

Ell år efter del att Stålverk 80 beslutals bestämmer sig alltså ett annat stålverk i Sverige för all fördubbla sin kapacitet. Vad är det då som säger att det beslutsunderiag som vi hade för Stålverk 80 var felaktigt eller bristfälligt, såsom herr Burenstam Linder gör gällande?

Andra har haft vårt material att tillgå, de har kompletterat materialet och kommit fram till samma uppfattning och bestämt sig för att investera. Jag har inte hört herr Burenstam Linder säga någonting om Grängesbergsbolaget. Eller tänker herr Burenstam Linder nu meddela Grängesbergsbolaget sin uppfattning om brislfälligheten i utredningen, om del bekymmersamma i att man bestämmer sig för en sådan investering? Det vore ännu mer rimligt - om han verkligen hade den uppfattning som han här för lill torgs - att han varnade del privatkapiialisliska företaget Grängesbergsbolagel för en sådan investering.

Nej, herr Burenslam Linder, jag tror att dessa företrädare för järn-och stålindustrin, både i Norge och i det privata Grängesbergsbolagel, har full täckning för sin optimism och för sin beredvillighet alt nu göra betydande satsningar för framliden.

Eftersom herr Burenstam Linder äter tagit upp frågan om den negativa attityd som regeringen och ledningen för NJA skulle ha till frågan om samarbete vill jag gärna säga all vi är beredda att samarbeta med svensk järn- och stålindustri. På vilka områden det skall ske kan självfallet dis-kuleras.

År 1957 bestämde vi oss i princip för att lösa ut de privata intressenterna ur LKAB. Det skedde i fullt samförstånd, och staten är nu till 95 % ägare av malmfyndigheterna i malmfälten. Jag anser då fortfarande att

Nr 45

Tisdagen den 1 april 1975

Om planerna på samarbete mellan NJA och Kruppkoncernen i fråga om ett valsverk i Luleå

Nr 45

Tisdagen den 1 april 1975

Om planerna på samarbete mellan NJA och Kruppkoncernen Ifråga om ett valsverk i Luleå

det är rimligt all staten, sedan vi också byggt upp en järn- och stålindustri i Luleå, NJA, tar ansvaret för en vidareulbyggnad och även för kapitalinsatsen. Alt vi därutöver går in i ett samarbete med andra svenska eller utländska företag då del gäller en vidareförädling av malm- eller stålämnen tycker jag är lika rimligt.

Sedan frågan om etl sådant samarbete nu blivit offentlig har jag därför sagl all vi har överiäggningar med Krupp och även med det svenska företaget SKF. Om dessa överläggningar ger något resultat vel jag i dag inle om. Jag hoppas under alla omständigheter alt förhandlingarna med SKF skall leda fram lill elt resullal, och jag avvaktar med stort intresse den vidareutredning som förekommer belräffande ett eventuellt samarbete med Krupp -jag skall återkomma lill den saken om ell ögonblick.

Men alt jag lar upp denna fråga direkt i anslutning lill min erinran om järnverkschefens i Oxelösund uttalande beror på att en fackföreningsman från Grängeskoncernen framträder i samma tidningsartikel och förordar ett samarbete mellan staten och Grängesbergsbolaget. Han säger enligt tidningen: "Om det visar sig alt man inle från Gränges har ekonomiska resurser att utvidga OJ, sä vill vi helst se staten som samarbetspartner. Försl i sisla hand vill man se OJ göra upp med någon utländsk partner." Sä säger fackföreningens ordförande.

Chefen för Oxelösunds Järnverk menar ä sin sida att ett ökat samarbete med den statliga stålindustrin är önskvärt, exempelvis vid kolförsörining men inte.nödvändigtvis kring de slora expansionsplaner han hoppas så myckel av. Då bör det försl gälla de företag som skulle bli naturliga avnämare lill Oxelösunds Järnverk. Jag finner inget'märkvärdigt i detta. Jag kan säga herr Burenslam Linder alt vi har erbjudit flera av de svenska järn- och stålindustrierna statens medverkan - inte överlagande av företagen; det skulle vi ocksä kunna diskutera om del funnes intresse. Men vi har erbjudit ett samarbete - eventuellt som meddelägare - för att medverka lill den kapitalanskaffning som behövs för all klara de slora investeringarna. Vi har inle i något sammanhang sökt pressa oss på. Men vi har sagl att om det finns intresse, även för elt så långt gående samarbete som meddelägarskap, så är vi beredda lill del.

Jag tror att den attityd som Oxelösundschefen redovisat i tidningsartikeln - samarbete vid t. ex. kolförsöfining men inle nödvändigtvis vid de slora expansionsplanerna - är ungefär den attityd vi mött hos dem vi samtalat med. Del har inle föranlett oss all på något sätt bli griniga. Visseriigen är del klart att vi skall samarbeta där sä är möjligl men del intressanta är att. Grängesdirektören säger all samarbetet bör försl gälla de förelag som skulle bli naturiiga avnämare lill Oxelösunds Järnverk.

Della är en respektabel ståndpunkt från Oxelösundschefens sida, men, herr Burenstam Linder, är den inle lika respektabel om den uttalas av chefen för del statliga NJA? Del vore enligt min uppfattning hell riktigt.

Det pågår också diskussioner om en vidareförädling. Skall vi gä längre i fråga om vidareförädling och på vilket sätt? Självklart har ledningen

för NJA, efter uppmaning från regeringen, vilket i och för sig inte behövdes, haft åtskilliga överiäggningar med de svenska förelag som kan bli avnämare till Stålverk 80. Men vi uppmanade Statsföretag och NJA:s ledning i brev hösten 1973 att söka kontakt med de presumtiva kunderna även utanför landet för en mera ingående och nära diskussion om avsättning av stälämnen som skulle kunna produceras 1979 eller 1980.

Det var i dessa sammanhang som någon frän Kruppkoncernen log upp frågan om att i stället för att köpa slålämnen kanske man skulle överväga an bygga ett valsverk i Luleå. Detta hände ungefär vid jultid 1973 och rapporterades till industridepartementet och mig av NJA-chefen. Del var mycket oklart uttalat om det gällde alt Krupp själva skulle bygga valsverk. 1 och för sig kunde de vara intresserade av del, enligt de preliminära samtal man haft. Vi sade: Släpp inle denna kontakt, den kan vara intressant. Men det finns ingen anledning att nu fördjupa sig i det här spörsmålet. Vi måste först se om vi skall bygga ett slålämnesverk innan vi ger oss in i en diskussion om att la nästa steg.

Vi höll oss alltså mycket kallt avvaktande under hela våren och försommaren 1974, därför att detta var ingenting som trängde på, ingenting som pockade på en lösning.

Del inträffade under sensommaren 1974 att projektet om ell eventuellt valsverk ocksä intresserade myndigheterna i Tyskland, vilket vi fick rapport om i augusti 1974, om jag inte missminner mig. Vi sade dä lill NJA-ledningen att del vore värdefullt att ha tillgäng till material belräffande en evenluelll sådant projekt för all få klarhet om kapitalbehov, sysselsättningseffekter m. m.

Det var alltså på sensommaren eller höstkanten 1974 som den här diskussionen fördes. Men här försöker herr Burenstam Linder framställa det sä som om vi ville undanhålla den svenska riksdagen och den svenska allmänheten etl mycket vidlyftigt projekt i ett enligt hans uppfattning långt framskridet stadium när vi skulle la beslutet om Stålverk 80. Nej, ärade kammarledamöter, det var inte alls på det sättet. Det var någonting med avsäiiningsproblemen kring Stålverk 80 och stålämnena som föresvävade det Kruppska företaget, som planerade all i Tyskland bygga ett valsverk och dä sade, fritt översalt: Kanske kan vi bygga del i Sverige. När vi gav värt medgivande till direktör Edström i NJA all la upp närmare kontakter med Kruppkoncernen sommaren 1974 framhöll vi att om man skall diskutera elt sådant projekt och om det skall byggas i Sverige, är -så långt vi kan se-förutsättningen att vi har aktiemajoriteten i företaget. Mer har inte sagts om del här.

En första preliminär rapport har utarbetats av en arbetsgrupp bestående av representanter för de båda företagen. Herr Burenstam Linder har lagt myckel slor vikt vid att delta utredningsarbete sker på ett så grundligt sätt som möjligl. Jag delar hans uppfattning, men jag hävdar fortfarande i överensstämmelse med del besked vi har fält från NJA att del preliminära utredningsarbete som hittills bedrivits inle nämnvärt har tagit några administrativa krafter i anspråk. Går vi närmare in i den här dis-

Nr 45

Tisdagen den 1 april 1975

Om planerna på samarbete mellan NJA och Kruppkoncernen ifråga om ett valsverk I Luleå

Nr 45

Tisdagen den 1 april 1975

Om planerna på samarbete mellan NJA och Kruppkoncernen ifråga om ett valsverk i Luleå

kussionen kan del självfallet komma att krävas mera av arbeie och omsorg.

Sedan del här arbetet blev känt någon gång i börian av januari i är - det är rikligt som herr Burenslam Linder säger att uppgiften kom från Bonn - har jag fått la del av en preliminär rapport som framlagts av arbetsgruppen. Rapporten är dalerad den 4 december 1974. Del är som sagl en mycket preliminär rapport som skall överarbetas. Den har inle skrivits i anslutning till den debatt som vi här för eller den offentliga diskussion som uppkommit, ulan den har skrivits tidigare. Som jag nyss sade avlämnades den den 4 december 1974, och jag fick ta del av den den 5 december 1974. Enligt denna rapport är avsikten att - om man skall fortsätta arbetet och det gör man - framlägga ell mera grundligt material senast den 31 december 1975. Det skall syfta till all fä fram ett beslutsunderlag för etl evenluelll förverkligande av projektet. Det är först när vi får delta material som vi har tillräckligt underiag för att söka göra en bedömning av de kapilalmässiga och ekonomiska problemen, liksom de sysselsätiningsmässiga och lokaliseringsproblemen osv.

Arbetsgruppen har inle bara haft att undersöka möjligheten all lokalisera projektet till Luleå. Undersökningen har också under hand gällt tre å fyra andra lokaliseringsorter, alla utanför landet. Personligen har jag gett till känna den uppfattningen all det vore önskvärt att i detta arbete undersöka möjligheterna att lokalisera projektet till annat område än Luleå. Om detta är möjligl vill jag i dag inle uttala mig om. Jag vill bara klart ange att jag har gjort della uttalande till NJA-ledningen, för det beaktande som det kan föranleda.

Anledningen lill att jag ur den här rapporten återger etl par saker är all, självfallet, en viss oro har spritt sig också i Bergslagen. Man har undrat: Är del fråga om en konkurrent lill den befintliga förädlingsindustrin i landet? Betyder del, frågar man frän både företagshåll och fackligt håll uppe i Bergslagen, att vi här får konkurrens från en statlig industri, som kan påverka sysselsättningen i dessa områden? Samma fråga har kommii frän Grängeschefens sida. Han säger - och det har jag redan citerat - att han stöder affärsidén bakom Stålverk 80. Skulle planerna på etl samarbete mellan NJA och Krupp gälla produkter som inle tävlar med andra svenska stälverksprodukter, tycker Grängeschefen alt det är rimligt, men annars, anser han, bryter man hela idén med Stålverk 80. Skulle man fortsätta pä linjen om vidareförädling uppstår ju ell direkt konkurrensförhällande mellan NJA och andra svenska järnverk.

Vad är idén bakom ell evenluelll valsverk? Det är all tillverka bygg-nadsbalk och universalslång. Enligt' den mycket preliminära rapporten skall byggnadsbalken lill 70 96 enligt beräkningar avsättas i Västeuropa, främst i Tyskland men av de tyska intressenterna inom EG-områdel. De 25 96 i övrigl som är universalstång skall användas för farlygsprofiler och eventuellt off-shore-malerial producerat i NJA. Den utredning som man håller pä med påverkar såviii jag kan se inle i något fall övriga

svenska järn- och stålindustrier. Det blir inget nytt konkurrensläge som här plötsligt uppstår. Detta har också enligt vad jag vel NJA-chefen underrättat dem om inom svensk järn- och stålindustri som har förhört sig om och varit intresserade av delta spörsmål. Jag lycker därför all del är riktigt att man fullföfier det utredningsarbete som pågår. All del inle funnits anledning lill slörre publicitet omkring detta utredningsarbete har också samband med all man från Kruppkoncernens sida har myckel bestämda önskemål om att projektarbetet hålls strängt konfidentiellt, "vilket måsle beaktas av alla berörda parter". Jag läser direkt ur den här myckel preliminära rapporten.

Skulle alltså ell svenskt statligt förelag som går in i en diskussion om ett eventuellt samarbete, där den andra parlen kräver en strängt konfidentiell handläggning, vara förhindrat att genomföra ell sådant arbeie? Jag anser självfallet all del skall redovisas - när vi har kommit så långt all vi har etl faktamaterial alt redovisa, när vi kan la ställning lill om projektet av ekonomiska och sysselsätiningsmässiga skäl över huvud laget bör genomföras. Då bör del göras offentligt och diskussion föras. Och såvitt jag kan förslå kommer del all krävas en medverkan med kapital frän ägaren, dvs. staten. Därför torde del til syvende og sidst bli fråga om riksdagens ställningstagande. Vi får alltså en offentlig debatt också kring det här projektet - om vi kommer dithän att det skall genomföras.

Herr talman! Jag har velat uppehålla mig vid den här frågan ganska länge, därför alt jag har ansett all herr Burenslam Linder har sökt alt med vilseledande uppgifter få lill stånd en debatt kring elt projekt som ännu inle är så utrett att vi har förutsättningar all föra en ordentlig diskussion kring del.

Låt mig gä vidare. Jag har nämligen lovat herr Burenslam Linder all vi skall föra en grundlig debatt i den här frågan, och han skall fä svar

- så långt möjligl - på alla de frågor han ställt.

Herr Burenslam Linder har tagit upp frågan om kostnadsberäkning när del gäller Stålverk 80. Herr Burenstam Linder angav i debatten senast

- om jag kommer ihåg räll - all projektet Stålverk 80 skulle kosta 7
mifiarder kr. Jag sade mig inte ha möjlighet att ange några siffror, efter
som vi inte hade elt sådant material framme. Jag har sagt i milt in
terpellationssvar alt del även nu är svårt alt diskutera finansieringen
av ell valsverksprojekt som man vel för litet om. Likaså vel vi för litet
om vilka verkningar den internationella inflationen kan få exempelvis
för Stålverk 80. Herr Burenstam Linder förmenar alt man borde ha vetat
detta myckel tidigare, under fiolåret. Jag har uppgifter frän England -
i en artikel i en tidning, Chemical Week - om att kostnaderna för ut
rustning och material fören crackningsanläggning under 1974 stigit med
65 96. Jag har en rad beräkningar, gjorda 1972 och 1973 för svenska
projekt som inte blivit genomförda 1974. Kostnaderna för dessa har ökat
väsentligt. Det är att beklaga. Det är bara att konstatera att så är för
hållandet.

Nr 45

Tisdagen den 1 april 1975

Om planerna på samarbete mellan NJA och Kruppkoncernen ifråga om ett valsverk I Luleå

Nr 45

Tisdagen den 1 april 1975

Om planerna på samarbete mellan NJA och Kruppkoncernen i .fråga om ett valsverk i Luleå

I en artikel i Dagens Nyheter har Osvald Andreasson, utredningssekreterare i Skogsindustriernas samarbetsutskott, försökt göra en bedömning av vad totalkostnaden för sulfatfabriken i Värö - som invigdes 1972 och då kostade 450 mifi. kr. -skulle vara 1974. Enligt den artikeln skulle kostnaden uppgå till 800 mifi. kr.

Jag förmenar alt del är för tidigt att försöka dra några slutsatser av vad inflationsutvecklingen under 1974 för med sig i fråga om kostnaderna för all bygga Stålverk 80. Man har gjort en myckel preliminär bedömning inom NJA, uteslutande pä basis av prisutvecklingen -en prisutveckling som alltså gäll längre än man räknade med i kalkylen för Stålverk 80. Den har grundats på 1973 års beräkningar, men med ell inflalionspäslag beräknat för 1974 och framåt. En sådan beräkning skulle, som herr Burenstam Linder erinrade om, leda fram till en slutgiltig kostnad pä 4,6 mifiarder kronor. En omräkning med hänsyn lill inflationsutvecklingen 1974 skulle enligt NJA ge en totalkostnad pä 5,5 mifiarder kronor. Det är en ökning med 900 mifi. kr., vilket är elt betydande belopp.

Jag vill ändock, herr lalman, inte dra några slutsatser av denna beräkning. Jag vill gärna se, som jag har framhållit i mitt interpellationssvar, vad resultatet blir av den offerlgivning som kommer att äga rum under året avseende upphandlingen av utrustning lill stålverket. Är del säkert att inflationen 1974 slår igenom så kraftigt i priserna? Eller är vi kanske inne i en konjunkturavmallning som kan komma all innebära all priserna i denna upphandling kommer att undersliga vad man skulle ha behövt betala för måhända bara elt halvår sedan? Är del inle rimligt alt man avvaktar vad de faktiska kostnaderna skulle bli i en upphandling?

De erfarenheter som vi har från NJA:s Investeringsprogram 70 liksom från koksverket är alt man i båda fallen klart har hållit sig inom ramen för gjorda kostnadsberäkningar och bevifiade anslag, vilket jag anser all NJA-ledningen skall ha etl erkännande för. Men frågan är om vi i förväg skall lägga den till last att kostnaden eventuellt genom den internationella prisutvecklingen kommer att överstiga de gjorda beräkningarna.

Herr Burenslam Linder går vidare in pä kolproblemel och menar att vi sett lättvindigt pä del när vi sagl alt världens koltillgångar är så slora alt del inte bör föreligga några större problem all upphandla tillräckliga kvantiteter för stålverket. Herr Burenslam Linder hänvisade lill elt besked som jag lämnat i ell annat sammanhang där jag, om jag minns rätt, framhöll all kolförhandlingarna är komplicerade. Ja, de är just nu komplicerade därför att prisdiskussionerna är hårda. Man vill nämligen i såväl Polen som Sovjetunionen gärna - och del är rimligt - ta ul etl sä högt pris som möjligl med lanke på kostnadsutvecklingen för energiproduk-lerna ofia och kol. De svenska järn- och stålindustrierna - NJA och Grängesbergsbolagel samarbetar i detta sammanhang - vill dock självfallet i kolförhandlingarna försöka få ner kostnaderna och har därför vänt sig lill nya marknader, lill USA, Australien och Canada. Frän dessa håll har man offerter på kolleveranser som ligger väsentligt under de anbud som har lämnats från ett par av öststaterna.

Del är detta som jag förmenar komplicerar våra förhandlingar. Vi har ingenting emot att köpa kol från USA eller Australien, men vi har också elt intresse av handelsförbindelserna med öststaterna och deras möjligheter att exportera egna naturtillgångar. De kan därigenom fä inkomster som ger dem förutsättningar alt köpa utrustning bl. a. från värt land. Jag vill klart framhålla för herr Burenstam Linder att mitt ullalande inte skall uppfattas så all vi har svårigheter all träffa avtal om kolleveranser. Vi har däremot svårigheter all komma fram till etl rimligt pris på de varor som vi kommer att köpa.

Herr Burenstam Linder har även i vad gäller mifiöfrägorna påtalat en lällvindighel i bedömningen. Jag har naturiiglvis med den allra största uppmärksamhet studerat naturvårdsverkets yttrande lill regeringen. Del är fränt, inle minst i inledningen: "Naturvårdsverket finner all ofull-sländigheierna i ansökningen är anmärkningsvärda för ett projekt med sä slora förväntade utsläpp av föroreningar."

Men, herr Burenslam Linder, del kan väl vara skäl i att närmare studera också denna rapport. Är den uteslutande sä här negativ? Man säger på s. 5 i den mittersta meningen - herr Burenslam Linder har kanske rapporten framför sig:

"En närmare uppskattning av vilka emissioner som inle kan undvikas av tekniska och ekonomiska skäl är inle möjlig alt göra med det underlag som presenterats, men att utsläppen kan bli lägre än de som bolaget uppgivit står klart. För beräkning av stoftutsläppen har bolaget utnytfiat naturvårdsverkets emissionsrikllinjer."

Jag upprepar; NJA har i fråga om stoflulsläppen utnytfiat naturvårdsverkets emissionsrikllinjer. Jag skulle vilja säga att det är självklart; jag har inle förutsatt någonting annat.

Nu säger naturvårdsverket: "Dessa är emellertid framtagna för normalfallet. Forell verk av Stålverk 80;s storlek kan betydligt lägre utsläpp räknat per lon stål uppnås. I fråga om svaveldioxid finns möjlighet till minskning av utsläppet frän sintringsverket genom rökgasrening eller genom avsvavling av sligen."

Hur skall vi då se på det här? Vi har för NJA:s vidkommande att gå efter fastställda normer. Om naturvårdsverket förmenar all de inle kan gälla i delta fall, dä skall naturligtvis en diskussion föras mellan naturvårdsverket - eller, efter naturvårdsverkets framställan, regeringen - koncessionsnämnden och NJA. NJA är berett på en sådan diskussion och - självfallet - på att sä långt del över huvud taget är möjligt söka rätta sig efter de mifiökrav som kan ställas i sammanhanget för att skydda människorna, för alt undvika mifiöslörningar, buller osv.

Jag skall inle uttala mig mera allmänt om naturvårdsverkets rapport, men jag lycker all man också i den inledande skrivningen på några rader hade kunnat ge klarhet omkring all NJA:s ledning i fråga om Stålverk 80 inle har arbetat med några normer som överskrider dem som är fastställda av koncessionsnämnden och naturvärdsverket. Då hade vi fän en klarare bild. Den offentliga debatten har nästan gett sken av alt här

Nr 45

Tisdagen den 1 april 1975

Om planerna på samarbete mellan NJA och Kruppkoncernen ifråga om ett valsverk i Luleå

Nr 45

Tisdagen den 1 april 1975

Om planerna på samarbete mellan NJA och Kruppkoncernen ifråga om ett valsverk i Luleå

har NJA med bortseende från naturvårdsverkets fastställda normer lagt fram ell förslag och att del är della som naturvårdsverket vänder sig emot.

Jag förväntar mig alltså en reell, saklig diskussion mellan naturvårdsverket, koncessionsnämnden och NJA om villkoren för ell byggande av Stålverk 80. Men om naturvårdsverket har anledning all kräva - och man säger också alt man kan anvisa de tekniska lösningarna för det

- längre gående ätgärder mol mifiöproblemen, dä ser jag del som ytterst
angeläget all NJA-ledningen söker klara den uppgiften.

Herr lalman! Jag har tagit god lid på mig för alt redovisa problemen kring Stålverk 80 sådana som jag ser dem och sådana som jag får dem redovisade i det fortlöpande, myckel långtgående samarbete som vi har med NJA-ledningen.

Jag skall bara säga elt par ord ylleriigare om problemen med inlandet. Man kan diskutera dem hur myckel som helst, höll jag pä alt säga. Inlandskommunerna uppvaktar oss, uppvaktar - skulle jag länka mig

- de lokala riksdagsmännen, uppvaktar de lokala myndigheterna och
anför sina bekymmer över den omflyttning som sker. Del är naturligt.
Jag har talat om della i mitt interpellationssvar. Som lokaliseringsminister
hade jag under mina tio år upplevt Norrlandsbekymren med lOOOO-ials
människor flyttande från Norriand ner till Mellansverige och södra Sve
rige. Vi har fört oändliga diskussioner i riksdagen och i andra samman
hang om förutsättningarna för att bromsa denna våldsamma folkflyitning
från norr söderut.

Så småningom kom vi ju fram till all del var nödvändigt alt salsa vad vi kunde på de expansiva, utvecklingsbara regionerna, och tyvärr befann sig flertalet av dem vid kusten. Vi har inle skaffat oss instrumenten att tvinga de privata förelagen att lokalisera lill inlandet. Vi har sökt stimulera med myckel långtgående och gynnsamma villkor i form av både bidrag och lån. Men vi måste erkänna att vi inte, på det säll som vi gärna skulle vifia, har kunnai påverka en sådan lokalisering i tillräcklig omfattning. Däremot förmenar jag att resultaten av satsningarna i kustbygderna, i de områden som har varit expansiva, utvecklingsbara, slutgiltigt har givit resultatet all utflyttningen ur regionerna praktiskt taget har avstannat - för Norrbottens vidkommande har den helt avstannat - och all en positiv utveckling för regionerna har uppnätts.

Del andra steget måste tas - och jag tror det kommer - när vi bättre kan klara en del av lokaliseringarna till inlandet. Den starka expansionen i kustregionen kommer att påverka möjligheten att bygga ut produk-lionsanläggningar pä olika orter. Jag skall anföra etl par exempel.

Genom beslulel om Stålverk 80 ökade bostadsproduktionen i den s. k. fyrkanten - Luleå, Boden, Piteå och Älvsbyn. Man måsle i stället för 700 lägenheter per är bygga ca 2 000. Det betydde bl. a. all Älvsbyhus i Älvsbyn måsle bygga ut sin fabrik mycket kraftigt och all förelaget Platzers anläggningar för småhusproduktion i Mofiärv måste väsentligt vidgas. Ytteriigare ett skift kunde inrättas som en föfid av expansionen

i Luleåområdel - en påtaglig förbättring i della undersysselsalta område. Vid AMS småhusfabrik i Övertorneä, som hittills tillverkat elt fåtal hus per är, kommer den närmaste femårsperioden alt produceras minst 100 hus per år för Boden, Luleå och Piteå kommuner och ge sysselsättning för, skulle jag länka mig, ylleriigare 100 ä 150 personer. Delta är alltså återverkningar av den starka expansionen i kustregionen

- lokaliseringar och utbyggnad av aktiviteterna i inlandet. Del är inle
på långt när tillräckligt. Här måste åtskilligt mera lill. Som jag sade i
mitt interpellationssvar är det i huvudsak - lill 75-80 96 - de statliga
förelagen som investerar i Norrbotten. Den siffran kommer inte, med
de beslut som vi har fatlat, all gå ned under de närmaste åren, såvitt
jag kan se. Vi är alltså beredda all satsa på regionen och sä långt möjligt
medverka till att inlandet ocksä skall få företagselableringar.

Herr talman! Jag vill gärna ytterligare framhålla all Stålverk 80 är en slor och för vårt land betydelsefull satsning av kapital och arbete. Av-siklen är att på underlag av en del av landels naturtillgångar genom 2n ökad grad av förädling skapa mera av sysselsättning och i framtiden föra mera av inkomster lill landet. De förutsättningar belräffande av-ääitningsmöjligheter som beslutet grundades på har icke förändrats. De fortsatta förhandlingarna med presumtiva kunder visar snarare en beredvillighet att anpassa planering och investeringar lill de förutsättningar som kommer att gälla vid leverans i högre grad av stålämnen i stället för malm.

Ser man Stålverk 80 i fiuset av den fortgående omstruktureringen av svensk industri, så finns anledning att göra ett par noteringar. Konkurrenslägel för vissa branscher - som textil, konfektion, sko- och läder

- har inle undergått någon väsentlig förändring - eller förbättring. Del
iorde vara realistiskt all räkna med en viss sysselsällningsminksning
iven framöver. Byggnadsindustrins krympning är lika så ett pågående
Faktum, och mekaniseringen av jord- och skogsbruket fortgår.

Att man i detta läge lar upp frågan om hur långt vi kan komma för ill bereda mera sysselsättning och inkomster genom vidareförädling av v'åra naturtillgångar är oundgängligt. Den diskussionen gäller inle enbart malmtillgångarna utan i lika hög grad skogstillgångarna. Staten kan inle jndandra sig sitt ansvar alt medverka lill alt rikta kapitaltillgångarna Dckså på dessa för framliden så angelägna uppgifter. I stället kräver della :n samverkan mellan samhälle och industri för en mera planmässig hus-Tällning med våra tillgångar. Regeringens aktivitet är starkt inriktad härpå 3ch kommer fortsättningsvis att vara det.

Med en samhällspolitisk målsättning som går ul på arbeie åt alla är ;n passiv slatsorganisation utesluten. Bakom detta slår den samlade arbetarrörelsen i värt land, socialdemokratin och den fackliga rörelsen. Herr Burenstani Linder har räll att föra en annan uppfattning lill torgs. Jag lar aldrig förmenat någon den rätlen. Men jag kommeratt la varie lillfälle

akt all slåss för den idé och den uppfattning som regeringen och vår ■iksdagsgrupp och bakom dem parti och fackföreningsrörelse represen-erar.

Nr 45

Tisdagen den 1 april 1975

Om planerna på samarbete mellan NJA och Kruppkoncernen Ifråga om ett valsverk i Luleå

Nr 45

Tisdagen den 1 april 1975

Om planerna på samarbete mellan NJA och Kruppkoncernen ifråga om ett valsverk i Luleå

Under della anförande överlog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen BURENSTAM LINDER (m):

Herr lalman! När det gällde den tidigare debatten om denna sak som vi hade här i kammaren för en månad sedan ville industriministern pä nytt i förbigående göra gällande all jag hade ställt en fråga som han hade visat var helt felaktig, och sedan skulle det inte vara någon mer debatt. Men när allt kommer omkring är del ju fakiiski på det viset all del som industriministern den gången valde att debattera var en sidofråga, nämligen hur dessa förhandlingar sköttes. Del är alldeles självklart att huvudfrågan är; Vad kan man lycka om att regeringen nu säger att här diskuteras del att göra en ylleriigare slor utbyggnad och göra denna i samarbete med ett tyskt företag? Industriministern måsle ju rimligen förslå all del är huvudfrågan, och det var denna som mina inlägg i den tidigare debatten gällde.

Men lål oss för all del nu lämna frågan om vem som sköter vad i dessa diskussioner och i stället syssla med - som industriministern gjorde i en utförlig redovisning - själva sakfrågan.

Som stöd för att regeringen här har drivit en myckel öppen debatt anförde industriministern ell citat ur en artikel som chefredaktören för tidningen Arbetet, Frans Nilsson, skrivit. Frans Nilsson konstaterade, menade indusiriministern, att det har varit en osedvanlig öppenhet här.

Frans Nilsson är naturligtvis en utmärkt man och en skicklig journalist, men jag föreställer mig att han har elt visst intresse av all göra kritik av regeringen någorlunda inlindad eftersom han är regeringen synnerligen närstående. Och det väsentliga med vad han ville åstadkomma kan inle ha varit att berömma regeringen för dess öppenhet, dä rubriken för artikeln är; "Räta ut frågetecknen kring Stålverk 80."

Jag föreställer mig att Frans Nilsson som chefredaktör har kunnat väfia rubrik, och han måste därför ha haft ell annat syfte med denna artikel än att just skryta med hur öppen industriministern har varit i de här frågorna. Det framgår också om man läser litet grand i artikeln. Bara några rader efter det avsnitt som industriministern citerade står del:

"När del görs en för hela vårt land så avgörande industriell satsning som Stålverk 80, fär det inte hänga irriterande frågetecken i luften. Starten får inle ske under för medborgarna oklara premisser.

Alla har räll att fä veta - och fä vela ulan att försl fråga."

Del måste, herr lalman, ha varit just sådana tankar som Frans Nilsson ville föra fram i denna artikel, och det är synpunkter som jag också vill framföra.

Sedan har industriministern här talat vackert om Norrbottens inland. Men jag tror att många av dem som strävar efter all hälla i gäng sysselsättningen i mindre och medelstora förelag eller i jordbruk i dessa områden med en viss förvåning ser att de själva får betala kraftiga löneskatter, samtidigt som man kan säga att dessa deras pengar skickas

i väg som subventioner lill mycket slora förelag, när dessa företar utvidgningar av olika slag. Del är della enkla konstaterande som är bakgrunden till den linje som vi alltid driver, nämligen att löneskatten bör avvecklas framför allt i det inre stödområdet. Del måsle vara en rimlig sysselsätlningsskapande åtgärd. Och del är ju sysselsättning man vill ha. Varför skall man då beskatta den i det inre stödområdet?

Vad sedan gäller hela projektet Stålverk 80 med eventuella utvidgningar fick vi här en fin bild av hur bra marknaden är för de slålämnen man där skall producera, evenluelll också för en del andra produkter. Vi fick bl. a. höra en del fina citat av den ena eller den andra storheten, och industriministern fann en glädje i all läsa högt ur tidningen Veckans Affärer. Del var kanske bra. Men det avgörande är ju inle bara marknaden. Jag tror alt varie företagare har klart för sig all del skall gå all säfia produkterna. Den första förutsättningen är därför att del finns en marknad. Men del finns ännu en förutsättning, och det är all de kostnader som man ådrar sig när man sätter i gång etl projekt inte får bli myckel högre än man hade tänkt sig, ly dä kan prissättningen bli sådan att marknaden plötsligt försvinner. Del är en sanning som gäller även om herr Wachtmeister i Oxelösund uttalar sig på etl visst säll eller om någon amerikansk storhet säger i Veckans affärer att det nog finns en marknad.

Vad sedan angår beslutsunderlaget - som marknadsbedömningen är en del av för Stålverk 80 - ville indusiriministern dra den slutsatsen all beslutsunderlaget alls inle är felaktigt, vilket f ö. andra liknande satsningar som sedan har gjorts skulle visa. Ja, en svårighet som oppositionen har är ju att den inte får studera beslutsunderiaget. Oppositionen har därför ingen möjlighet att avgöra i vad män det föreliggande beslutsunderlaget är räll eller fel. Men vi försöker naturligtvis sä gott del går att göra en bedömning själva. Och när industriministern här föreläser för mig om hur brifiant just del här projektets grundförutsättning är - alltså delta med marknaden - vill jag påminna om att vi ju också var med på själva affärsidén. Vi var med pä all man skulle salsa och bygga ul Stålverk 80. Men vi var myckel oroade över vad vi redan då tyckte oss kunna konstalera, nämligen en ganska stor lällvindighel i själva hanteringen. Och dessutom var vi medvetna om de mycket slora administrativa problem som är förenade med att blåsa upp - alltså all utvidga - ett inle sä stort företag till ell synnerligen stort företag, och att göra del på så kort lid som detta har pressats fram! Del var sädana synpunkter vi förde fram, och del var av dem vi drog den slutsatsen att här borde man söka samarbete med andra stålföretag för all minska riskerna. Hur vackert man än länker och planerar att göra det i Luleå, och hur mycket man än läser högt ur "rörelsens" partiprogram - som industriministern slutade sitt senasie anförande med - sä finns det ju ändå en verklighet ocksä. Och verkligheten i denna mycket stora satsning får inte bli sådan all det blir etl misslyckande. Det är därför som vi ser det så betydelsefullt all löpande få industriministern alt redovisa della fögderi.

Nr 45

Tisdagen den 1 april 1975

Om planerna på samarbete mellan NJA och Kruppkoncernen Ifråga om ett valsverk i Luleå

Nr 45

Tisdagen den 1 april 1975

Om planerna på samarbete mellan NJA och Kruppkoncernen i fråga om ett valsverk I Luleå

Sedan ställdes också frågan: Om Grängesberg i Oxelösund tänker sig att bygga ut, skulle jag då ställa mig upp och kritisera del? Jag kan inte riktigt tycka all Gränges och NJA är jämförbara storheter - inle för att jag inte skulle väga kritisera en utbyggnad i Oxelösund utan för att jag som riksdagsman har en grundläggande skyldighet all lägga fram min uppfattning när del gäller att anslå pengar till ell statligt företag. När det gäller Gränges eventuella ulbyggnadsplaner har jag inle någon anledning att kommentera det beslutsunderlaget. I dag sitter på stats-sekreterarbänken ordföranden i NJA. Delta är en illustration lill den skillnad som finns mellan statlig företagsamhet och privat i delta avseende.

Vi ville alltså ha till stånd ett samarbete med andra förelag för att hälla nere riskerna med Stålverk 80. Men det ville inte regeringen. Del ville inte heller chefen för NJA. Han uttalade i en tidningsintervju: Delägarskap är inle så lyckligt. NJA tar fullt ansvar för ämnesproduklionen. De andra verken tar ansvar för utvalsning av ämnen till färdigprodukter. Det är nog bäst all ha rena ägarförhållanden utan intressemotsättningar. Delta sade alltså NJA;s verkställande direktör John Olof Edström.

Della kan vara riktigt, och del kan vara felaktigt. Vär bedömning var alt även om elt delägarskap kan vara förenat med en del svårigheter så var ett samarbete ägnat alt minska riskerna. Nu gör sig industriministern lill en apostel för samarbete och vill använda argumenten för etl samarbete lill kritik av mig. Det är väldigt märkvärdigt, för vi har onekligen talat mycket väl om ell samarbete och framhållit fördelarna med del. Jag har bara påpekat del underliga i att socialdemokraterna i princip avfärdade hela idéen om elt samarbete när vi framförde den i en moiion, men sedan, inle mer än några månader därefter, hade en helt annan linje i den frågan när det gäller just della projekt.

Jag har också påpekat - och jag upprepar delta trots det industriministern sade - det underliga i all man sä kort lid efter del all riksdagen diskuterade denna fråga fick vetskap om att det pågick förhandlingar om ell valsverk, trots all regeringen i debaiten inte sade ett dugg om något valsverk utan tvärtom uttalade att det inte skulle vara något valsverk i Luleå - så och endasl sä kan man läsa alla de uttalanden som gjordes.

Motivet lill all regeringen i debatten i maj föregående är inte ville tala om att man hade sädana här tankar - eller, lål oss säga, motivet till att man under sommaren eller hösten 1974 inte ville redovisa alt förhandlingar fördes - var, om jag förslod industriministerns inlägg räll, all Krupp sä all säga inte pockade pä någon lösning, all Krupp uttalat alt man inte ville alt del skulle lämnas någon information om detta och all information skulle ha skapat oro. Men är inte delta de standardargument som alltid anförs när man inom näringslivet inte vill lämna information, argument som ni då alllid underkänner? Förelagsledarens skäl för all inte avslöja del ena och del andra är väl alllid all det uppstår oro, att samarbetspartnern inle lycker om alt man talar om saken, att

del gäller projekt som kanske inte blir verklighet, osv. Delta är standardargumenten, standardargument som ni alllid annars grälar över. Men i delta sammanhang finner ni del motiverat alt själva krypa bakom dessa argument.

Jag måste då göra en iakttagelse som jag gjort många gånger förut. En sak som frän socialdemokratiskt häll brukar anföras till försvar för idén med statlig företagsamhet är just all man endasl därigenom kan fä fullständig öppenhet och den insyn man vill ha. Det är antagligen motivet till det fina citatet ur "rörelsens" program som industriministern angav tidigare och förklaringen lill att ni tänker slåss för att "samhället" - dvs. staten - skall äga mer och mer. Det viktigaste argumentet till detta är att det skulle bli fin insyn.

Men del finns ständiga exempel pä hur det blir i verkligheten. Vi hade ell sådant exempel när den ursprungliga debatten om Stålverk 80 fördes och dä en stor del av beslutsmaterialet hemligstämplades. Vi hade det också för någon tid sedan då vi här i riksdagen diskuterade statens inköp av aktierna i Pripp - även dä var väsentliga delar av akterna hemligstämplade - och vi möter nu på nytt den typen av argument, som industriministern just har redovisat.

Vidare hade vi kolfrågorna. Jag är tacksam för att industriministern tog upp frågan. Jag aktualiserade det spörsmålet i det här sammanhanget för all peka på att det finns etl antal problem med Stålverk 80 som man måste ta hänsyn till eftersom de kommer in i bilden när man diskuterar den ytterligare slora utvidgningen av Stålverk 80. .

Av precis samma anledning log jag upp mifiöfrägan. Nu sade industriministern att mifiöfrägan inte var så allvarlig - del kunde man se, om man läste ordentligt i papperen - som det kunde lyckas framgå av naturvårdsverkets tonfall. Ja, det kan man kanske gräla om. Men om man läser texten, hittar man där också synpunkter om NJA, riktvärden och koncessionsnämnden. Längst ner på s. 4 står det - tvärtemot den bild som industriministern vill frammana - all NJA i dag för flera anläggningar inle klarar de villkor som koncessionsnämnden uppställt och att naturvårdsverket förutsätter att bolaget gör intensiva ansträngningar alt snarast minska utsläppen sä att givna villkor kan uppnäs. - Är inte del ganska graverande?.De redan i dag existerande anläggningarna uppfyller alltså inle givna mifiövillkor.

Vad sedan beträffar bedömningen av den inlaga som nu har ingivits om alt bygga Stålverk 80 tror jag, hur man än läser och vränger de här orden, att det är omöjligt att komma till någon annan slutsats än den som står i både inledningen och avslutningen, nämligen att det material som är framlagt här är synnerligen ofullständigt och all del flnns brister i ambitionen frän företagels sida. Under alla omständigheter är del helt annoriunda i dessa stycken än den lättvindiga hänsyftning till mifiöfrägan som industriministern gjorde i sin proposilion.

Så har vi kostnaderna för Stålverk 80, vilket ocksä är en fråga som måste bedömas när man skall ta ställning till om här flnns underlag

Nr 45

Tisdagen den 1 april 1975

Om planerna på samarbete mellan NJA och Kruppkoncernen Ifråga om ett valsverk I Luleå

3 Riksdagens protokoll 1975. Nr 45-47

Nr 45

Tisdagen den 1 april 1975

Om planerna på samarbete mellan NJA och Kruppkoncernen I fråga om ett valsverk i Luleå

för ytterligare utvidgningar. I mitt inlägg för en månad sedan sade jag inle att det skulle kosta 7 mifiarder, utan jag sade att det inte kommer att kosta 4,6 mifiarder utan snarare 7 mifiarder - alltså en gräns upp mot det beloppet. Så är det faktiskt; jag har citatet här om industriministern tvivlar. Jag har inte sagt att det kommer att kosta 7 mifiarder - och jag har naturligtvis inte sådan insikt i materialet att jag kan komma med ett sådant påstående - men snarare 7 mifiarder än 4,6 mifiarder.

Industriministern påpekade vidare att Värö bruk kostade 400 mifi. kr. att anlägga och att någon som hade satt sig ner och räknat ut vad kostnaderna skulle ha blivit i dag hade funnit att de skulle ha blivit 800 mifioner. Men vad spelar det för roll i detta sammanhang? Del är klart alt ell verk som är byggt för länge sedan inte kostade lika mycket som elt verk som skulle byggas i dag; men det är ju en skäligen onödig upplysning.

Men sedan fick vi faktiskt fram en ganska intressant uppgift, nämligen att NJA tydligen nu räknar med att Stålverk 80 kommer att kosta 5,5 mifiarder i stället för 4,6 mifiarder. Pä mindre än etl år har den av företaget beräknade kostnaden alltså ökat med 900 mifi. kr. Det är en i det närmaste 20-procentig fördyring av projektet på mindre än ett är. Och jag understryker än en gång - vilket indusiriministern också erkände - att i den angivna siffran 4,6 mifiarder har man redan tagit hänsyn till penningvärdeförsämringen.

Även om jag inle är ute för att kritisera företagsledningen utan för att se om byggandet av Stålverk 80 kommer att kosta sä mycket alt det blir svårt alt göra ytterligare invesieringar, måste jag ändå säga alt det är med viss förvåning som jag hör alt projektet redan beräknas bli 900 mifi. kr. dyrare. Industriministern, som ställde sig bakom beräkningarna, kan ju omöjligen ha varit ovetande om all del förra årel vid denna tiden fanns ett kraftigt inflationstryck. Det var så kraftigt alt ni t. o. m. i olika ekonomisk-politiska sammanhang påstod alt det var nödvändigt att ta spjärntag mot inflationen, och ni påstod att ni gjorde allt möjligt för all motverka den. Det måsle bevisa att inflationen inle kom som en överraskning i efterhand. Del är fantastiskt att projektet på mindre än ell år skulle ha blivit 20 96 dyrare!

Slutligen är det svårt att förstå industriministerns ståndpunkt att de utredningar som krävs för en samverkan inte är så invecklade att de tar i anspråk några administrativa resurser. Och ändå säger industriministern att Krupp har sagl att ett beslutsunderlag skall vara klart i höst. Menar industriministern alltså all er utredningsverksamhet i sä här vikliga frågor går lill på del sättet att man i ell företag, som redan har vad jag inte drar mig för att kalla allvarliga svårigheter att ro i land redan gjorda åtaganden, utan alt behöva avdela någon speciell administrativ kapacitet tänker sig att ta fram ett beslutsunderlag som skall ligga lill grund för en eventuell omfattande satsning tillsammans med ett stort utländskt företag? Del är när man hör sådant som man blir förvånad över den industripolitik som bedrivs.

Herr industriministern JOHANSSON:

Herr talman! Del är inte sä enkelt alt diskutera med herr Burenslam Linder, därför att han hoppar från ståndpunkt till ståndpunkt. Jag är överens med honom om att låta det som hände den 27 februari vara vad del var. Jag ville bara noiera vad jag uppfattade som del icke oväsentliga ulan mycket väsentliga inslaget i den frågeställning som herr Burenstam Linder då förde fram och som var helt felaktigt. Nu vill herr Burenslam Linder gå ifrån det, och låt oss då göra det.

Sedan åberopade jag redaktör Frans Nilsson i tidningen Arbetet, därför att han belräffande Stålverk 80 skrev om den öppenhet i fråga om redovisningen som hade förevarit. Jag anförde att han hade önskemål om en fortsatt öppenhet om det arb.ete som pågår vid NJA för att realisera projektet, och jag delar hans uppfattning. Vi kommer att föra samtal med Statsföretag och NJA om hur den redovisningen bör ske och om att den skall vara så öppen som det över huvud tagel är möjligt.

Det är alldeles riktigt, herr Burenstam Linder, att det är skillnad mellan NJA och exempelvis Gränges. NJA är ett statligt företag, och del skall vara föremål för en öppen redovisning och en offentlig debatt. Dess verksamhet skall handläggas också i Statsföretags styrelse och av regeringen. Del aktuella ärendet Stålverk 80 har framlagts i en proposition till riksdagen, och det har varit föremål för utskottets behandling och debatt i riksdagen före beslutet. Det är det som gör skillnaden sä slor mellan etl statligt företag och elt privat: vi skall sä långt.det över huvud laget är möjligt redovisa. Men nog har vi en skyldighet att respektera en eventuell förhandlingspartners myckel klart uttalade önskemål om konfidentiell handläggning t. ex., som grundar sig pä en bedömning som det förelaget gjort utifrån sin egen marknadsproblematik och sina egna kon-kurrensförhällanden.

Del var vår utgångspunkt i fråga om Krupp och det pågående utredningsarbetet, och del har varit vår hantering i fråga om Stålverk 80. Men herr Burenslam Linder borde ändå erinra sig alt för näringsutskotlet, som är ett representativt organ i riksdagen och som utifrån sin bedömning och sitt studium av problemen har avgett elt betänkande lill riksdagen, har allt material stått lill förfogande. Om jag minns rätt var näringsutskotlet enhälligt i sill betänkande belräffande Stålverk 80. Jag noterar det med tillfredsställelse, och noterar ocksä att herr Burenslam Linder är angelägen om att framhålla att även han och moderaterna var eniga med riksdagen i övrigl om att ett beslut skulle las, trots det lättvindiga sätt på vilket - enligt vad herr Burenstam Linder fortfarande gör gällande - regeringen och de utredande organen gjort förberedelserna för den proposition som sä småningom avlämnades.

Nu kommer herr Burenstam Linder lillbaka och frågar om inte del-lagandet i ett utredningsarbete kring elt eventuellt specialvalsverk påverkar administrationen. Jag har sagt att det inte nämnvärt påverkar administrationen. En administration måste ju anpassas till de uppgifter som föreligger. År 1970 hade NJA 21 högskoleutbildade anställda. Motsva-

Nr 45

Tisdagen den 1 april 1975

Om planerna på samarbete mellan NJA och Kruppkoncernen ifråga om ett valsverk t Luleå

Nr 45

Tisdagen den 1 april 1975

Om planerna på samarbete mellan NJA och Kruppkoncernen ifråga om ett valsverk i Luleå

rande siffra 1975 är 80. Gruppen högskoleutbildade anställda har alltså fyrdubblats. Dessa är naturiiglvis rekryterade med hänsyn lill de uppgifter inför vilka de ställs. Vi har från regeringens sida tillsammans med ledningen för Statsföretag haft diskussioner med NJA:s ledning och styrelse om hur administrationen lämpligen bör byggas upp. Del finns en sektionsindelning med fyra huvudsektioner, var och en med en ansvarig chef Man fär då anställa tillräckligt mänga personer med erforderlig kompetens för att företaget skall kunna klara de uppgifter inför vilka det ställs. Kravet att det skall vara grundliga utredningar gör vi självfallet inte avkall på.

Herr Burenstam Linder tar återigen upp frågan om samarbete, och han försöker nu vända på det hela genom att säga att vi för några månader sedan var emot samarbete men att vi nu är för ett samarbete. Herr Burenstam Linder har tydligen inte observerat att vi redan under hösten 1974 tog upp diskussioner om ett stälbranschråd just för ett samarbete mellan statliga myndigheter, företagsledare och anställda. Där skall den svenska järn- och stålindustrins utveckling diskuteras, och där kommer man självfallet att undersöka vilka samarbetsmöjligheter som föreligger.

I mitt tidigare anförande åberopade jag det principuttalande som chefen för Oxelösunds Järnverk gjort beträffande samarbete. Han säger där -jag citerar fritt - att ett ökat samarbete med den statliga stålindustrin är önskvärt exempelvis vid kolförsöriningen, men inte nödvändigtvis kring de stora expansionsplaner han hoppas sä mycket av. Då bör det först gälla de företag som skulle bli naturiiga avnämare till Oxelösunds Järnverk. Jag frågade herr Burenstam Linder om inte delta principiella uttalande kan vara rimligt även om det kommer från chefen för ett statligt företag. Delta går herr Burenstam Linder förbi och diskuierar i stället en hell annan sak.

Vi är öppna för ett samarbete och jag har nämnt att vi tagit upp frågan om en mycket långtgående medverkan om det skulle bli aktuellt. Della inte minst för att klara kapitalanskaffningen för de mycket slora ka-pilalslukande projekt som ligger framför oss.

Beträffande valsverket skall jag inte fortsätta diskussionen. Jag har öppet redovisat hur samarbetsinviten har kommit och att den inte föranledde vare sig NJA, Statsföretag eller regeringen att vidta några aktiva åtgärder under hela första halvåret. Först efter de propåer vi fick från tyska myndigheter sensommaren 1974 log vi upp frågan mera allvarligt och gav NJA medgivande att starta ett utredningsarbete för att vi skulle få ett grundligare material att studera innan vi över huvud taget kunde avgöra om projektet skulle tas upp till offentlig diskussion och evenluelll föras fram lill riksdagen. Vi kan inte gä lill väga pä annat säll.

Sedan kom herr Burenstam Linder in pä miljövårdsfrågorna. Jag anförde all det kunde ha varit skäligt att naturvårdsverket även i ingressen, med det relativt kärva tonfallet i skrivningen, hade sagt del som står inne i texten, nämligen att man från NJA-ledningens sida - här gällde det Stålverk 80 - föfil de normer som fastställts av naturvårdsverket.

Vad hade man annars kunnat göra? Lät mig erinra herr Burenstam Linder, som talar om att koncessionsnämnden fortfarande har anmärkningar att rikta mot NJA, om att i Investeringsplan 70 och genom dess förverkligande nedbringades utsläppen m. m. till ca en tredjedel av 1970 års nivå. I koksverket och Investeringsplan 70 har man satsat 55 mifi. kr. i runt tal på mifiövårdande åtgärder. I anläggningar som uppförts före nuvarande krav kan naturiiglvis problem kvarstå och då skall man, enligt min uppfattning, vara öppen för en diskussion med naturvårdsverket och koncessionsnämnden. Det är helt rimligt och det är den diskussionen som skall vara avgörande;

Herr Burenstam Linder vill framställa det som om jag på ett mycket lättvindigt sätt försöker komma förbi mifiövårdsfrägorna och att jag inte lar dem så allvarligt; Jo, herr Burenstam Linder, jag ser mycket allvarligt på de frågorna. Del gäller att, så långt det över huvud taget är möjligt, söka klara problemen som rör vår hälsa och vårt liv, vär relativt stör-ningsfria tillvaro, även pä fritiden. Men vi ställs ständigt inför avvägningar av olika slag. Vi måste träffa en rimlig avvägning mellan mil-jövärdsinlressen och de anspråk vi ställer på sådant som är nödvändigt för att säkra sysselsättning och inkomster för värt lands medborgare. Det är inle alltid lätt att träffa de besluten men någonstans måste de träffas. Jag förmenar att innan beslul fattas skall de myndigheter som här har ett ansvar genomföra en diskussion för all se om man kan förenas någonstans mellan de olika intressena, och slutgiltigt fär regeringen la ställning.

Herr lalman! Jag kan inle undgå en observans inför de uttalanden som herr Burenstam Linder gjorde. Jag sade i mitt förra anförande att då det gäller koslnadsbedömningen beträffande Stålverk 80 angav herr Burenstam Linder i debatten den 27 februari kostnaden till 7 mifiarder. Del förnekar inte herr Burenstam Linder, men han vill trolla bort siffran 7 mifiarder genom alt påstå all han sade att del blir snarare 7 mifiarder än 4,6 mifiarder. Om man säger att kostnaden kan bli upp till 7 mifiarder, måste man väl ändå mena att prisutvecklingen kan leda till all den slutliga kostnaden stannar där. Jag har redovisat NJA;s preliminära beräkning av vad de prisförändringar som skett under 1974, såsom man bedömer dem i börian av 1975, skulle leda lill för slutlig kostnad för Stålverk 80, om man lägger dessa höjda priser till de kostnader man redan kunnat redovisa. Det är då man kommit fram lill en ökning med 900 mifioner.

NJA;s ledning och jag är överens om alt när man avser att under sommaren och hösten 1975 infordra anbud pä de väsentliga delarna av delta stora projekt, är det rimligt alt man får studera vilka krav som ställs från producenternas sida och vad ell anbudsförfarande kommer alt leda fram till för faktiska kostnader. Då kan man göra en bedömning av den koslnadsuppskruvning som har skett under 1974 och 1975 och till vilket resultat den leder. Jag lycker det är rimligt alt avvakta en sådan redovisning frän NJA;s och Statsföretags sida. Om det blir nödvändigt - och det kan väl länkas alt det blir - fär vi frän regeringens

Nr 45

Tisdagen den 1 april 1975

Om planerna på samarbete mellan NJA och Kruppkoncernen ifråga om ett valsverk i Luleå

Nr 45

Tisdagen den 1 april 1975

Om planerna på samarbete mellan NJA och Kruppkoncernen Ifråga om ett valsverk i Luleå

sida redovisa det för riksdagen när vi har etl mera tillfredsställande underiag.

Herr Burenslam Linder tycker att del är löjeväckande alt redovisa en speciell utredning som gjorts beträffande Värö Bruk. Jag tycker inte alls att den artikel som publicerades i Dagens Nyheter var på något sätt löjeväckande eller ointressant. Den visade ju de faktiska kostnadsslegringar som man har kunnat upprnäla mellan 1972 och fram lill slutet av 1974 - en nära fördubbling av kostnaderna enligt dessa beräkningar. Det är rikligt som herr Burenslam Linder säger all detta är en olycklig utveckling, men huvudparten av utrustningen exempelvis för Stålverk 80, åtminstone dä det gäller den tunga utrustningen, kommer alt hämtas från andra länder. Del är alltså den internationella prisutvecklingen som påverkar kostnadsutvecklingen för det projekt som vi nu diskuierar.

Då kan man naturiiglvis säga att det är klart alt med en sådan här koslnadsslegring för projektet, kommer också priserna för den vara som skall produceras att påverkas. Men jag trodde inte all del var nödvändigt att för en docent, om del nu är i ekonomi, tala orri alt en företagsledning självfallet gör såväl en marknadsundersökning, dvs. en undersökning av förutsätlningarna för att få avsättning för produkten, som en undersökning av produktionskostnaderna och de priser man måste ta ut för varan när man kommer i gång med produktionen. Självfallet, herr Burenstam Linder, skulle vi ha relurnerat utredningen om den inte hade innehållit alla dessa uppgifter. Statsföretags styrelse skulle väl inle praktiskt tagel enhälligl ha kunnat ta ell beslut och rekommendera regeringen detta projekt. Stålverk 80, om styrelsen inte hade haft koncernens bedömning av de ekonomiska förutsättningarna också för framtiden.

Nej, så här långt i naivitet behöver man inte gå, herr Burenstam Linder, även om man försöker använda sig av en egen och alldeles speciell debalteknik.

Vi är frän regeringens sida, herr Burenslam Linder, självfallet intresserade av all la spjärnlag mol inflationen. Det har vi visat i den förda politiken. Det kommer alt vara en av de stora politiska uppgifterna ocksä framöver. Men vi råder inle över prisutvecklingen i andra länder. Vi har skyldigheten att söka anpassa oss efter denna utveckling så långt det nu är möjligl och skydda oss mol den så långt del går. Men vill vi ha varor frän de andra länderna och vill vi säfia till de andra länderna, fär vi rätta oss efter de priser och de kostnader som man har i de andra länderna och söka skydda oss så långt det är möjligt inom vårt eget lands gränser och framför allt se till att vi skyddar medborgarna mol de svårigheter som kan uppstå i spåren av en sådan prisutveckling.

Del är en politik som vi har fört och som vi kommer all föra. Men ställs vi inför så betydande kostnadsslegringar som inträffade under 1974, är del givelvis riktigt att vi söker noggrant beräkna dem och resonerar om hur de eventuella nya kostnaderna skall läckas den gängen vi pä elt bättre sätt, med fakta som underlag, kan fä dem redovisade.

Hen BURENSTAM LINDER (m):

Herr talman! Om industriministern behöver citera Frans Nilssons artikel i tidningen Arbetet för att få stöd för talet att regeringen har visat öppenhet i debatten omkring Stålverk 80, är han väldigt trängd. Jag tror all även industriministern måste erkänna att den artikeln inte alls är skriven för att berömma regeringen för stor öppenhet. Den är skriven exakt för del som står i rubriken, nämligen: "Räta ut frågetecknen kring Stålverk 80".

Näringsutskotlet var enhälligt i fråga om Stålverk 80, konstaterade industriministern. Det är väl ändå inte riktigt rätt. Vi moderater framförde i en reservation den synpunkten alt man, för att begränsa riskerna när man skulle förverkliga en affärsidé som man i och för sig kunde bedöma såsom möjlig alt genomföra, skulle söka samarbete med andra förelag. Jag tror att det kommer alt visa sig - del kanske redan har visat sig - att del hade varit ganska klokt all föfia den linjen. Det var synd att regeringen då var så häri bunden av en princip som man nu synes ha släppt.

Industriministern säger också, som bevis för hur villig han är att samarbeta med enskilda företag i ett sådant sammanhang som vi här talar om, nämligen Stålverk 80, att man förra hösten har bildal ett stälbranschråd. Men del förhållandet alt man bildar ett organ för att konferera, utbyta information eller hälla anföranden måsle rimligtvis vara en helt annan sak. Jag lycker därför alt del var ett något förvånande argument.

Sedan återvände industriministern till all herr Wachtmeister skulle ha sagl nere i Oxelösund all man, om man skall ha ett samarbete, skall ha det med avnämarna av de produkter man tillverkar. Det är inget fel i den principen, men jag upprepar att vad regeringen gjorde i maj 1974 var att i princip förkasta ett samarbete. Det är hur klart som helst.

Vad det sedan gäller mifiöfrägorna vill jag understryka ytteriigare en gäng att jag inle log upp dem för alt få en slor debatt om de frågorna, ulan jag log upp dem endasl för att peka pä all det här finns problem för NJA. Även om NJA har fyrdubblat antalet akademiker bland sina anställda möter del allvarliga problem i samband med utbyggnaden av Stålverk 80. Del gördel ur min synvinkel litet förvånande att man skulle ha så myckel administrativa resurser att man skulle kunna sälta in dem pä en ytteriigare utvidgning av granskningen.

Genom att industriministern velat bredda debaiten - vilket jag är tacksam för ~ måste också jag lägga fram några synpunkter när del gäller mifiöfrägorna. Jag upprepar: Vad som är absolut oslridigt är det som sägs redan inledningsvis i naturvärdsverkets utlåtande, nämligen all naturvårdsverket bedömer ansökningarna och mifiövårdsambitionerna när del gäller Stålverk 80 hell annoriunda än indusiriministern - mycket lättsinnigt - gjorde i sin proposition föregående år. För att motbevisa denna min tes lar indusiriministern ett citat från s. 5 i utlåtandet. Jag tror alt det var detta uttalande industriministern åsyftade:

"För beräkning av stoflulsläppen har bolaget utnytfiat naturvårdsverkets emissionsrikllinjer. Dessa är emellertid framtagna för normalfallet.

Nr 45

Tisdagen den 1 april 1975

Om planerna på samarbete mellan NJA och Kruppkoncernen ifråga om ett valsverk i Luleå

Nr 45

Tisdagen den 1 april 1975

Om planerna på samarbete mellan NJA och Kruppkoncernen i fråga om ett valsverk i Luleå

För ett verk av Stålverk 80:s storlek kan betydligt lägre utsläpp räknat per lon stål uppnås."

Det avgörande är att stoflulsläppel är bara en bit i del hela. Det finns vidare utsläpp i vallen, muddring av enorma sandmassor på konlinen-lalsockeln, bullerstörningar i samband med dessa muddringsarbelen -man har tänkt sig all muddra dygnet runt till glädje för sommargäster och andra - utsläpp av svaveldioxid och en mängd andra saker.

Litet längre ned pä samma sida i naturvårdsverkets yttrande anförs när det gäller buller;

"Enligt naturvårdsverkets uppfattning är därför bolagets beräkningar av bullernivåerna för Stålverk 80 orealistiska och alltför optimistiska. Naturvårdsverket förutsätter att bolaget pä samma sätt som i fråga om luftföroreningsulsläpp vidtar omfattande åtgärder för att innehålla för nuvarande verksamhet givna villkor."

Det är ett hell annat språk, och del passar bättre in i den bild som jag försöki ge av del här utlåtandet.

Industriministern talade vackert och riktigt om hur betydelsefull miljövården är och all man måste slå vakt om den. Del är bra all det sägs pä detta stadium, för nu har nämligen regeringen i sin hand all göra en prövning och ange riktlinjer pä olika sätt lill koncessionsnämnden. Del är bra att industriministern här har klart sagt ifrån att del inte skall las några speciella hänsyn därför att del här är något särskilt projekt utan att mifiövärden är viktig för de enskilda människor som kan komma alt träffas av utsläpp om åtgärder inle vidtas.

Lät oss se vad naturvårdsverket säger på s. 8 i utlåtandet, dvs. i sammanfattningen:

"De erfarenheter som finns visar all, med de stora utsläpp som inte kan undvikas och närheten till stora bostadsområden vid en lokalisering lill Börstskär, de befarade ölägenheterna med största sannolikhet innebär att ett stort antal människor fär sina levnadsförhållanden väsentligt försämrade."

Mol den bakgrunden är del bra alt indusiriministern har sagt att man i detta avseende verkligen skall fullföfia de intentioner som industriministern när han skrev propositionen trodde var tillgodosedda.

Vad slutligen gäller kostnadsberäkningarna sade jag i mitt föregående inlägg alt man för mindre än elt år sedan förutsåg en kostnad pä 4,6 mifiarder och att jag inte skulle bli förvånad om del snarare skulle komma alt kosta 7 mifiarder. Jag är medveten om att mitt uttalande kan tolkas på olika säll. Om jag säger att kostnaden snarare blir 7 mifiarder än 4,6 mifiarder, kan del formellt innebära all kostnaden kommer alt ligga närmare 7 mifiarder. Men logiskt sett är det väl ocksä riktigt all det uttalandet kan innebära att kostnaden verkligen blir 7 mifiarder. Vill industriministern ha ett sådant ställningstagande från mig vill jag säga att jag kan tro alt det kommer all kosta 7 mifiarder. Jag säger inle att det kommer att kosta 7 mifiarder, eftersom jag inle har underlag för en sådan bedömning. Men med den takt i kosinadsslegringarna som

redan föreligger kan man inte utesluta att kostnaden kommeratt hamna där. Det får vi dock se. - Det är kanske för tidigt för industriministern att ironisera över att jag inte uteslutit den möjligheten att det skulle kunna bli så dyrt.

Artikeln i Dagens Nyheter om kostnadsstegringar för Väröprojektet är inte löjlig. Del är en intressant artikel om all en anläggning, som när den byggdes kostade 400 milj. kr., skulle kosta 800 mifi. kr. om den hade uppförts ett antal år senare. Jag har inte sagt att artikeln är löjlig, men jag menar att industriministerns argument som stöd för det förhållandel alt man redan nu måste ändra sin bedömning av hur dyrt Stålverk 80 kommer att bli är löjligt. Den kalkyl som gjordes för mindre än ell år sedan, när man var medveten om inflationstrycket både i Sverige och i andra länder, utfördes i löpande priser. Man hade alltså redan tagit hänsyn lill inflationen. Denna kalkyl slutade på 4,6 mifiarder. Nu, mindre än ell är senare, säger man all del kanske kommer all bli 20 96 dyrare. Det är något helt annat.

Man kan inte skylla denna ändrade bedömning pä den inflation som inträffat under 1974, ly en slor del av 1974 hade fakiiski redan förflutit när indusiriministern här i riksdagen förklarade alt Stålverk 80 i löpande priser skulle kosta 4,6 mifiarder. Han kan alltså inle hänvisa till hela den inflation som inträffat under 1974. Jag upprepar också alt man egentligen inte alls kan hänvisa lill inflationen, eftersom kalkylen är gjord i löpande priser.

Nr 45

Tisdagen den 1 april 1975

Om planerna på samarbete mellan NJA och Kruppkoncernen Ifråga om ett valsverk i Luleå

Under delta anförande övertog herr talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr industriministern JOHANSSON;

Herr lalman! Bara ytterligare några kommentarer. Jag har sannerligen inte, som herr Burenslam Linder tror, haft något behov av beröm för regeringens vidkommande när jag har pekat på redaktör Frans Nilssons artikel i Arbetet. Jag sade i anslutning till rubriken för artikeln - "Räta ut frågetecknen kring Stålverk 80" - all del finns anledning alt ställa en rad frågor och att Frans Nilsson lycker att de bör kunna besvaras. Han säger i artikeln:

"Del går att rada upp fråga efter fråga. Jag är övertygad om all de flesta kan besvaras när de väl ställs." Men jag citerade ocksä ordagrant vad han samtidigt sade, nämligen: "Förberedelserna för stålverket har hittills av allt all döma handlagts med slor skicklighet. Del har dessutom skett under osedvanlig öppenhet."

Jag ville anföra alt del förelåg en annan uppfattning än den som herr Burenstam Linder redovisade, och jag hävdar alt della projekt omgivits med myckel stor öppenhet. Så är fallet med de statliga projekten, och det har samband med den rutin som vi har. Projekten skall förberedas, utredas, offentliggöras och diskuteras av vederbörliga instanser. Del betyder att kostnadsberäkningarna för Stålverk 80 gjordes under 1973 med

Nr 45

Tisdagen den 1 april 1975

Om planerna på samarbete mellan NJA och Kruppkoncernen ifråga om ett valsverk i Luleå

den slutgiltiga finslipningen inom NJA:s ledning och Statsföretag hösten 1973 för att sedan presenteras för regeringen och lämnas över till riksdagen i börian av år 1974.

Man kunde alltså dä inle la hänsyn till mer än vad man bedömde som en normal eller i någon mån inflationspäverkad prisutveckling. Men alt den för vissa artiklar skulle gå så långt som kanske upp lill 60 % fanns ingen möjlighet alt förutse. Därför, menar jag, är det ganska rimligt, när man nu eventuellt skall göra etl försök till en ny kostnadsbedömning, att man gör del på underlag - om det går - av den upphandling som kommer att ske inom de närmaste månaderna. De siffror som jag har anmält här är - det har jag sagl två gånger tidigare - ytterst preliminära och kan inte ligga som underlag för en mera slutgiltig bedömning av vad den kostnad kan bli som Stålverk 80 till sist betingar.

Jag sade att näringsutskotlet var enhälligt i sill betänkande om själva principen om byggandet av Stålverk 80, men jag är medveten om alt del förekom en rad av reservationer, bl. a. de som herr Burenslam Linder själv har åberopat. Kring själva affärsidén var utskollet emellertid enigt - på samma sätt som Oxelösundschefen uttalade all han tidigt stödde affärsidén och var anhängare av den. Han har kommii lillbaka och anmält att hans eget förelag kommer all bygga motsvarande anläggning - inle en storieksmässigt men till produktion och uppläggning ganska likariad anläggning. Det har jag velat åberopa såsom en ylleriigare bekräftelse på all det material som presenterades som underiag för beslulel om Stålverk 80 var så fullständigt som del över huvud taget var möjligt att åstadkomma.

Det var i della sammanhang jag erinrade om den princip om samarbete som chefen för Oxelösunds Järnverk redovisade. Han ville inle ha etl samarbete med staten i fråga om utbyggnaden av stålverket, men han ville samverka med avnämarna av de produkter man kommer att framställa i siälämnesverket. Jag sade all del är ganska rimligt att en chef för ett statligt verk kan vara bärare av samma princip. Jag vägar garantera att direktör Edström i NJA inle står främmande för sädana samarbets-lankar; då skulle han ju över huvud taget inte ha kunnat gå in i en diskussion med Krupp. Och han är lika intresserad av en samverkan med svenska förelag, vilket diskussionen med SKF visar; andra diskussioner skall jag här inte redovisa.

Jag lycker all mitt uttalande om den administrativa uppläggningen bör ha gjort klart för herr Burenslam Linder att vi måste anpassa administrationen med hänsyn till de arbetsuppgifter som föreligger. Och redovisningen av det antal högskoleutbildade som har rekryterats lill NJA är ju en bekräftelse pä delta. Del är ju också utomordentligt tillfredsställande alt del är en myckel låg personalomsättning inom NJA. Den har utvecklat sig myckel gynnsamt både då del gäller de kollektivanställda och då del gäller fiänsiemännen.

Jag skall inte uppehålla mig ytterligare vid mifiöproblemen. Jag har bara velat säga all den diskussion, som har förts om de problemen i anslutning lill naturvårdsverkets skrivelse ju framför allt har gäll ut ifrån

den inledande skrivningen i naturvårdsverkets brev och i myckel har lappat bort innehållet i skrivningen. Det jag speciellt ville poängtera var att samtliga emissionsmängder som NJA har angivit faller inom gränsen för gällande tillåtna värden. Jag respekterar givelvis vad naturvårdsverket säger. Men hittills angivna tillåtna emissionsvärden har varit relaterade till varie lon producerat stål. Med en produktion av 4 mifioner lon kommer man upp i sådana totala mängder utsläpp att tidigare värden måste omprövas. Del är en skrivning som jag har hämtat från NJA,där man är helt införstådd med detta.

Man säger frän NJA-ledningens sida; "Den expertis som finns måste rimligen finnas hos naturvärdande organ, medan NJA fär presentera de tekniskt ekonomiskt möjliga lösningarna." Det är i det uttalandet frän NJA som jag ser de självklara angelägna samarbelsmöjligheierna mellan naturvårdsverket och NJA i en diskussion om hur de krav som vi ställer på mifiövård skall kunna förenas med ekonomiska villkor och förutsättningar för en verksamhet av den här arten. Den diskussionen bör kunna föras sä all vi sä småningom fär en redovisning av hur långt man kan komma i tillgodoseende av dessa intressen och hur långt detta kan motsvara anspråken med de - trots allt - motsatta utgångspunkterna som i delta fall gäller sysselsättning och inkomster. Men någonstans måste man kunna enas, och den första förutsättningen är all man är öppen för en diskussion om dessa ting.

Nr 45

Tisdagen den 1 april 1975

Om planerna på samarbete mellan NJA och Kruppkoncernen 1.fråga om ett valsverk I Luleå

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Föredrogs och hänvisades

Proposilioner

Nr 62 till skatteutskottet

Nr 72 till justitieutskottet

§ 8 Föredrogs och hänvisades

Moiioner

Nr 1900-1902 lill kulturutskottet

Nr 1903 lill utbildningsutskottet

Nr 1904 till jordbruksutskottet.-

Nr 1905 till näringsutskotlet

Nr 1906 och 1907 till skatteutskottet

Nr 1908 till näringsutskottet

Nr 1909 till socialutskottet

Nr 1910 lill försvarsutskottet

§ 9 Föredrogs, men bordlades åter konstitutionsutskottets betänkande nr 10, finansutskottets betänkanden nr 10-13, lagutskottets belänkande nr 10, försvarsutskottets belänkanden nr 7-12, socialförsäkringsulskottets betänkanden nr 10, 11 och 13, utbildningsutskottets belänkanden nr 7 och 8, jordbruksutskottets belänkande nr 4, näringsulskollels belänkanden nr 9-11 samt civilutskottels belänkanden nr 6-8.

Nr 45 § 10 Föredrogs och bifölls inlerpellationsframslällningarna nr 45 och

Tisdagen den

1 april 1975

-------------- § 11 Herr talmannen meddelade all på föredragningslistan för morgon
dagens sammanträde skulle civilutskottels betänkanden nr 7 och 8 upp
föras främst bland två gånger bordlagda ärenden.

§ 12 Anmäldes och bordlades

Proposilioner

Nr 37 med förslag om nytt förmånssystem för värnpliktiga m.fl. och ändringar i famifiebidragsförordningen (1946:99) m. m.

Nr 38 med förslag till lag om uppgiflsskyldighel vid grundvattentäkt-undersökning och brunnsborrning

Nr 46 om planering och samordning av samhällets insatser för rekreation och turism

Nr 57 om ell nytt system för automatisk dalabehandling inom folkbokförings- och beskattningsområdet

Nr 66 om vissa stimulansåtgärder för arbetsmifiöförbällringar

Nr 67 om lag om ändring i lagen (1945:119) om slängselskyldighel för järnväg m. m.

Nr68 om ändringar i sjölagen (1891:35 s. 1), m.m.

Nr 70 med förslag till lag om sambruksföreningar, m.m.

Nr 71 med förslag till godkännande av konventionen den 14 december 1973 om förebyggande och bestraffning av brott mot diplomater och andra internationellt skyddade personer

Nr 73 om vissa ändringar i banklagstiftningen m.m.

Nr 76 med förslag till lag om överlämnande av förvaltningsuppgifter lill föreningar, samfälligheter och stiftelser inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde

Nr 77 med förslag till lag om ändring i tulltaxan (1971:920)

Nr 78 om lagstiftning angående ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet, m. m.

Nr 79 om överenskommelse angående akademiska sjukhuset i Uppsala, m. m.

Nr 80 med förslag om allmän beredskapsbudgei för budgetåret 1975/76

Nr81 om ny organisation för luftfarlsverkei, m.m.

Nr82 om ändringar i valulalagsliftningen, m.m.

Nr 83 med förslag till ändring i byggnadsstadgan (1959:612)

Nr 84 om kommunal biståndsverksamhet

Nr 85 med förslag om tilläggsslal III till riksslaten för budgetåret 1974/75

Nr 86 om viss avdragsrätl vid inkomsttaxeringen för kostnader för arbetskläder

Nr 87 om riktlinjer för ändrad skatteadministration och taxering i första instans, m. m.

Nr 90 om ökning av den statliga garantin för Sveriges investeringsbank
., AB;s förpliktelser

Nr 91 med förslag till lagar om förbud mol spridning och utförsel av Nr 45

kan- och bildmaterial Tisdagen den

Nr92 om sänkning av den statliga inkomstskatten, m. m. i -i loyr .

Nr 95 om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att ut-

bekomma allmänna handlingar

Nr 96 om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregisler

Nr98 om skatteplikt för vissa studiebidrag, m.m.

§ 13 Anmäldes och bordlades

Skatteutskottets betänkanden

Nr 12 med anledning av moiioner om reklamskallen

Nr 13 med anledning av motion om luftförskämningsavgift på tobaksvaror

Nr 14 med anledning av motioner om avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för fackföreningsavgifter, m. m.

Kulturutskottets betänkanden

Nr 7 med anledning av motion om främjande av personligt ansvarstagande och ideellt engagemang

Nr 8 med anledning av motioner om statsbidrag till de kommunala musikskolorna

Trafikutskottets belänkanden

Nr 1 med anledning av propositionen 1975:1 såvitt avser utgifterna på driftbudgeten för budgetåret 1975/76 inom kommunikationsdepartementels verksamhetsområde jämte motioner

Nr 5 med anledning av propositionen 1975:17 angående meddelande av lokala sjölrafikföreskrifter jämte motioner

Nr 9 med anledning av proposiiionen 1975:1 såvitt avser anslaget till Ersättning till statens järnvägar för drift av icke lönsamma järnvägslinjer m. m. jämte motioner

Nr 10 med anledning av propositionen 1975:1 såvitt avser anslaget till Statligt stöd lill icke lönsam busstrafik jämte moiioner.

§ 14 Anmäldes och bordlades

Motioner

Nr 1911 av herr Börjesson i Falköping

Nr 1912 av herr Gustavsson i Nässjö m. fl.

Nr 1913 av herr Hermansson m.fl.

Nr 1914 av herrar Johansson i Skärstad och Raneskog

Nr 1915 av'herr Jonsson i Alingsås och fröken Hörién

Nr 1916 av herrar Jonsson i Alingsås och Jonsson i Mora

Nr 1917 av herr Mattsson i Lane-Herreslad m.fl.

Nr 1918 av herr Nordstrandh m.fl.

Nr 1919 av fröken Rogesiam m.fl.

Nr 45 Nr 1920 av herrar Rämgärd och Andersson i Edsbro

Tisdagen den Nr 1921 av fm 5/.öm m../7.

1 anril 1975___ Nr 1922 av herrar Sirömberg i Botkyrka och Enlund
_____________ med anledning av proposiiionen 1975:14 om statligt stöd lill ungdoms
organisationernas centrala verksamhet, m. m.

Nr 1923 av herr Andersson i Örebro m. fl.

Nr 1924 av herr förste vice talmannen Bengtson m.f.

Nr 1925 av herr Bohman m. fl.

Nr 1926 av hen Fälldin m.fl.

Nr 1927 av hen Helén m.fl.

Nr 1928 av herr Hermansson m.fl.

Nr 1929 av herr Jonasson

Nr 1930 av fru Jonäng

Nr 1931 av fru Mogård

Nr 1932 av fröken Rogesiam och herr Jonsson i Alingsås

Nr 1933 av herr Sundman

Nr 1934 av herr Sundman

med anledning av propositionen 1975:20 om den statliga kulturpolitiken 2

Nr 1935 av herr Jonsson i Mora m.fl.

med anledning av propositionen 1975:21 med förslag lill lag om ändring

i civilförsvarslagen (1960:74), m. m.

Nr 1936 av herr Lothigius m.jl.

med anledning av propositionen 1975:22 med förslag lill lag om ändring

i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott, m. m.

Nr 1937 av herr Bohman m. jl.

Nr 1938 av herr Fälldin m.fl.

Nr 1939 av hen Helén m.fl.

Nr 1940 av herr Hermansson m.fl.

Nr 1941 av fröken Maltson

Nr 1942 av herr Maltsson i Lane-Herrestad m.fl.

Nr 1943 av herr Nordstrandh m.jl.

Nr 1944 av fröken Rogesiam och herr Andersson i Edsbro

Nr 1945 av fröken Sandell m.fl.

Nr 1946 av fru Sundberg

Nr 1947 av fru Thunvall och fröken Sandell

med anledning av proposiiionen 1975:23 om vidgad vuxenutbildning

samt studiestöd till vuxna m. m.

Nr 1948 av herr Andersson i Ljung Nr 1949 av herr Andersson i Ljung Nr 1950 av hen Dahlberg 46

Nr 1951 av herr Fågelsbo Nr 45

Nr 1952 av herr Jonasson Tisdagen den

Nr 1953 av herr Karlsson i Malung m.fl. j |.j| gj

Nr 1954 av herr Magnusson i Kristinehamn m.fl. --------------

Nr 1955 av herr Stadling m.fl.

med anledning av proposiiionen 1975:25 angående riktlinjer för älgvården

Nr 1956 av herr Bohman m.jl.

Nr 1957 av herr Bohman m.fl.

Nr 1958 av herr Bohman m.fl.

Nr 1959 av herr Bohman m.fl.

Nr 1960 av fröken Eliasson och fru Söder

Nr 1961 av herr Hermansson m.fl.

Nr 1962 av herr Strömberg i Botkyrka m.fl.

Nr 1963 av hen Wiklund

med anledning av propositionen 1975:26 om riktlinjer för invandrar- och

minoritetspolitiken m. m.

Nr 1964 av fru Söder m.fl.

med anledning av proposiiionen 1975:30 om energihushållningen m. m.

Nr 1965 av fru Anér m.fl. Nr 1966 av herr Israelsson m.fl. Nr 1967 av herr Jonasson m. fl. Nr 1968 av herr Jonsson i Alingsås Nr 1969 av herr Krönmark m.fl. Nr 1970 av herr Åkerlind

med anledning av proposiiionen 1975:32 om återvinning och omhändertagande av avfall

Nr 1971 av fröken Rogesiam m.fl.

Nr 1972 av fru af Ugglas

med anledning av propositionen 1975:33 om anslag för budgetåret

1975/76 lill byggnadsarbeten m.m. inom utbildningsdepartementets

verksamhetsområde

Nr 1973 av hen Fälldin m.fl.

Nr 1974 av herr Hermansson m.fl.

Nr 1975 av herrar Romanus och Jonsson i Mora

med anledning av propositionen 1975:36 om ändrade ersättningsregler

inom sjukförsäkringen, m. m.

Nr 1976 av herr Hermansson m.fl.
Nr 1977 av herr Olof Johansson i Stockholm m.jl.
med anledning av propositionen 1975:42 om Sveriges anslutning till av
talet om ett internationellt energiprogram, m. m. 47

Nr 45 Nr 1978 av herr Bohman m.fl.

Tisdagen den '' ' herrar Carlsson i Vikmanshyttan och Marcusson

1 april 1975 '' ' ' '' Ekinge m.fl.

--- —----------- Nr 1981 av herr Sundman

med anledning av propositionen 1975:47 om inrättande och finansiering

av Sveriges turistråd, m. m.

Nr 1982 av herrar Söderström och Andersson i Örebro med anledning av propositionen 1975:49 om godkännande av konsortialavlal mellan staten saml Ångpanneföreningen och Tekniska Röntgenceniralen AB om samarbete för bedrivande av officiell provning av tryckkäri och stationära lyftanordningar, m. m.

Nr 1983 av herr Ringaby m.jl.

med anledning av propositionen 1975:50 med förslag lill transplantationslag, m. m.

Nr 1984 av herr Hovhammar m.fl

Nr 1985 av herr Lindahl i Hamburgsund m.fl.

Nr 1986 av herr Magnusson i Nennesholm

med anledning av propositionen 1975:52 med förslag till lag om tillfällig

handel

Nr 1987 av herrar Nordgren och Oskarson

med anledning av propositionen 1975:53 om produktionen av jäst

Nr 1988 av herr Åsling

med anledning av propositionen 1975:54 om prisufiämning på vissa varor

som innehåller socker, m. m.

Nr 1989 av herr Krönmark m.fl.

Nr 1990 av herr Åkerfeldt

med anledning av proposiiionen 1975:55 om reglering av priserna pä

jordbruksprodukter, m. m.

Nr 1991 av herr Andersson i Ljung

Nr 1992 av herr Karlsson i Malung m.fl.

med anledning av proposiiionen 1975:56 med förslag lill lag om ändring

i förordningen (1946:324) om skogsvärdsavgift

Nr 1993 av herr Bergman i Nyköping m.fl.
Nr 1994 av herr Nilsson i Kalmar m. fl.
Nr 1995 av herr Petersson i Röslånga
Nr 1996 av herr andre vice talmannen Virgin m.fl.
med anledning av propositionen 1975:75 om vissa organisationsfrågor
48 m. m. rörande försvaret

§ 15 Anmälan av interpellationer

Anmäldes och bordlades föfiande interpellationer som ingivits lill kammarkansliet

den 1 april

Nr 45

Tisdagen den 1 april 1975

Anmälan av interpellationer

Nr 47 av herr Bengtsson i Göteborg (c) lill herr socialministern om ätgärder mol olaga införsel av heroin;

Del har länge befarats om Turkiel återupptar produktionen av råopium efter t re års förbud finns det anledning att räkna med omfattande leveranser av heroin lill Europa. Den amerikanske experten dr Robert Dupon har vid etl FN-möle i Geneve nyligen enligt uppgifter bl. a. sagl; "På grund av den turkiska opiumproduktionen kommer Europa att drabbas av etl omfattande heroinproblem i år."

Visserligen har de turkiska myndigheterna utlovat en stark kontroll för att den legala skörden, vilken uppskattas lill ca 100-150 lon råopium, ej skall komma i händerna på narkotikaligorna, men narkotikaexperter i Europa är tveksamma om kontrollen skall lyckas. Under de senaste månaderna har exempelvis gränspolis och tull vid olika flygplatser ute i Europa beslagtagit åtskilliga kilo heroin. All heroinet i slor utsträckning samlas upp i Amsterdam är väl allmänt känt. Det överlämnas där lill distributörer för vidare befordran. I vårt land har enligt uppgift flera heroinbeslag gjorts under den senaste liden, vilket bekräftar vad man på vissa håll länge befarat, nämligep att heroinet är pä väg in i landet. Hittills har det väl endast varit fråga om små kvantiteter, men vissa uppgifter tyder tyvärr pä att en ökning av heroinleveranserna kommer alt ske framöver även till vårt land.

Mol bakgrund av vad jag anfört hemställer jag om kammarens tillstånd alt till herr socialministern ställa föfiande fråga:

Är socialministern villig att lämna en redogörelse över vilka åtgärder som vidtagits och kommeratt vidtagas frän regeringens sida för all stoppa införandet av det ytterst fariiga heroinet pä den svenska marknaden?

Nr 48 av herr Östrand (s) lill herr bostadsministern om åtgärder för att motverka oskäliga kapitalvinster vid försäfining av småhus:

■ 1973 års riksdag gav som sin mening Kungl. Maj:t lill känna vad ci-vilutskoltet (CU 1973:19 s. 34) anfört med anledning av min och fru Thunvalls motion 1973:234. I motionen hade föreslagits ätgärder för att motverka vissa oskäliga kapitalvinster vid försäfining av statsbelånade småhus. Som exempel på möjliga, temporära åtgärder hade angelts ell återinförande av köpeskillingskonlrollen vid försäfining i andra hand, en villkorlig köpeskillingsdel täckt av pantbrev eller en tvåårig äierköps-rätl. Riksdagsbeslutet innebar att Kungl. Maj:l borde låta undersöka möjligheten och lämpligheten av temporära åtgärder som kan förenas med 4 Riksdagens protokoll 1975. Nr 45-47

Nr 45

Tisdagen den 1 april 1975

Anmälan av interpellationer

nu gällande kontroll av priset vid första överlåtelse av vissa småhus. Kungl. Maj:t uppdrog ät boendeulredningen att överväga frågan.

I motionen 1974:346 föreslog jag och herr Weslberg i Hofors ätgärder till skydd av konsumentintressen vid köp av gruppbyggda småhus. Förslaget syftade bl. a. till att initiera överväganden av frågor om prövning av försäfiningspris och priset vid överlåtelse av inte statligt belånade småhus. Riksdagen (CU 1974:14 s. 10) gav Kungl. Maj:t lill känna alt motionen borde överiämnas till boendeulredningen.

Boende- och bostadsfinansieringsutredningarna behandlade i betänkandet Solidarisk bostadspolitik (SOU 1974:17 s. 403-429) det i anledning av 1973 års riksdagsbeslut givna uppdraget. Utredningarnas förslag innebar att kommunerna skulle fä besluta om fortsatt tillämpning av köpeskillingskontroll för statsbelånade gruppbyggda småhus. 1 propositionen 1974:150 föreslogs en med hänsyn till remissyttranden anpassad metod för prövning av köpeskillingen vid andrahandsöverlålelse inom två är från den första överiätelsen. Riksdagen (CU 1974:36 s. 45) biföll förslaget.

Utredningarna pekade i sitt nämnda betänkande ocksä pä andra åtgärder än köpeskillingskontroll som kunde vidtas av kommuner, byggherrar och långivare för att motverka oskäliga kapitalvinster vid försäfining av småhus. Bl. a. återgavs avgöranden i regeringsrätten varigenom kommuns vägran att teckna borgen för köparens lån godkänts (Kävlinge, Lomma). Vidare hänvisades till ett närliggande beslut i en annan kommun (Täby). Utredningarna refererade ocksä avtalstyper där köparen gentemot kommunen (Helsingborg) förbundit sig att bl. a. inte avyttra fastigheten inom två är frän tillträdesdagen, detta kombinerat med en genom pantbrev säkrad skadeståndsklausul. I Lidingö, uppgav utredningarna, har beslutats om en prisprövningsklausul, innebärande att köparen skall till det kommunala bolaget som säfiare utge visst belopp om fastigheten säfis inom tio år. Åtagandet säkras genom pantbrev. I samma syfte hade en kommun (Täby) avtalat om att fastigheten inle fick säfias vidare inom fem år vid ett genom inteckning säkrat vite.

Viss bank kräver enligt utredningarna boendeförsäkran, där köparen på heder och samvete förklarar bl. a. alt köpet avser att ge bostad för famifien.

Utredningarna har vidare refererat utredningar och uppgifter om prisbildningen och höjningen av prisnivån mellan upplåtelse och vidareför-säfining. Dessa visar att försäljningspriser utan prisprövning är avsevärt högre än vid statlig belåning och att vissa kommuner redovisar prisstegringar mellan köp och försäfining inom en treårsperiod som kan ligga mellan 35 000 och 100 000 kr.

Från de borgerliga partiernas företrädare på riksplanet - men i allmänhet inte pä det kommunala planet - har hävdats att lösningen på prissteg-ringsproblemel och därmed pä fördelningsfrågorna ligger i ett sä stort utbud av småhus att efterfrågan helt tillgodoses. Della låter sig givetvis sägas med hänvisning till traditionella ekonomiska lagar. Det förhållandet

all det här inte är fråga om en enda marknad utan om mänga, inom en större kommun även sinsemellan skilda utbudsområden, måste emellertid beaktas. Vidare är det hela tiden fråga om temporära åtgärder, avsedda att sällas in där ett behov av sädana åtgärder visas.

Den fortsatta utvecklingen av kapitalvinsterna vid överlåtelse av småhus har oroat allt fler kommuner. I många fall upplevs det som stridande mot rättskänslan att statsbelånade hus, producerade i direkt eller indirekt kommunal regi till vissa priser, efter något eller några är överlåts till - lät vara delvis beskattade - överpriser. Som antyddes redan i 1973 års motion har det också övervägts om inte möjligheter borde öppnas för kommun eller allmännyttigt bostadsföretag att säfia husen till marknadspris och la ul den del av köpeskillingen som överstiger den godkända genom räntefria och stående lån som avskrivs under en lämplig lidsperiod om köparen bor kvar i huset. Förslag av denna typ har även refererats av utredningarna - förslag som i ett fall (Lidingö) framförts även med åberopande att det i kommunens markförsäfining ligger en direkt ekonomisk subvention. I flera fall har också diskuterats om det inte vore mer rättvist att ta ut marknadspriset för nya småhus för att överskottet skulle användas för generella hyressänkningar inom den kommunala och allmännyttiga bostadssektorn - såväl i småhus som fterfamifishus. En önskvärd ökning av utbudet av småhus för uthyrning eller med bostadsrätt skulle inte motverkas därigenom. Möjligheten och lämpligheten av att kombinera den beslutade prisprövningen med andra ätgärder har emellertid inle utretts fullständigt. Frågorna inrymmer också civilrätlsliga problem som bör klarläggas.

Med hänvisning till det anförda anhåller jag om tillstånd att till herr bostadsministern ställa föfiande frågor:

Överväger statsrådet ytterligare ätgärder för all motverka vissa kapitalvinster vid försäfining av småhus?

Om så inte är fallet - vilka riktlinjer bör enligt statsrådets mening gälla i detta hänseende för kommunernas medverkan i småhusproduk-tionen?

Nr 45

Tisdagen den 1 april 1975

Anmälan av Interpellationer

Meddelande om frågor

§ 16 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts
den 21 mars .)

Nr 131 av fru Tilländer (c) till herr socialministern om verksamheten inom förskolan:

Del har konstaterats att det i kommuner där del finns alternativa förskolor av olika slag råder stor tveksamhet om hur man skall förfara med dessa förskolor. En orsak är att man inte känner till att de kan

Nr 45

Tisdagen den 1 april 1975

Meddelande om frågor

inräknas i den kommunala planen, något som klart framgår av riksdagens beslut: "Utskottet vill framhålla alt kommunerna får stor frihet att inom ramen för de allmänna riktlinjer för förskoleverksamheten som dras upp i proposiiionen utforma verksamheten inom förskolan. Något hinder att i viss utsträckning låta verksamheten variera mellan olika förskolor inom samma kommun kommer därför inte att finnas."

Uppenbariigen har inte detta tillräckligt klart framgått i socialstyrelsens anvisningar.

Vill statsrådet medverka till att riksdagens beslut i vad gäller möjligheten att inordna de alternativa förskolorna i förskoleplanen kommer till kommunernas kännedom?

den I april

Nr 132 av fru Dahl (s) till fru statsrådet Sigurdsen om ökat bistånd till Republiken Sydvietnams provisoriska revolutionära regering:

Den senaste tidens händelseutveckling har lett till att PRR fått ansvaret för försöriningen av en snabbt växande andel av befolkningen i södra Vietnam. Det finns anledning att vänta sig att denna utveckling fortsätter. Människorna i de områden som just befriats från Saigontrupperna är fullständigt utblottade. Deras hem och livsmedelsförräd har plundrats och bränts av de flyende Saigonsoldaterna. Ofantliga insatser krävs för försöriningen med livsmedel fram till nästa skörd, det behövs medicin för att bekämpa epidemiska sjukdomar och malaria samt för att bota krigsskador, och det behövs kläder och bosläder. I denna situation har PRR vädjat om hjälp utifrån, bl. a. direkt från den svenska regeringen. Det flnns en stark opinion i Sverige för en sådan hjälpinsats.

Mot bakgrund härav vill jag rikta följande fråga till fru statsrådet Sigurdsen:

Vill statsrådet redovisa vad den svenska regeringen är beredd alt göra för att snabbt få lill stånd en omfattande extra biståndsinsats lill PRR med anledning av den aktuella situationen?

Nr 133 av herr Nordin (c) till herr kommunikationsministern om bibehållande av persontrafiken på järnvägssträckan Boden - Ange:

Enligt uppgift frän SJ kommer fr. o. m. den 1 juni 1975 samtliga persontåg pä sträckan Boden - Ange - Boden all indragas. Åtgärden kommer att innebära en betydligt försämrad traflkservice. Med anledning av detta vill jag rikta följande fråga till herr kommunikationsministern:

Är statsrådet beredd medverka till att SJ;s beslul icke går i verkställighet?

Nr 134 av herr Strindberg (m) till herr kommunikationsministern om ökad säkerhet vid järnvägsövergångar:

Vilka ätgärder avser herr statsrådet vidtaga för att öka säkerheten vid de nu alltför ofta otillräckligt bevakade järnvägsövergångarna?

Nr 135 av herr Magnusson i Kristinehamn (vpk) till herr kommunikationsministern om ökad säkerhet vid järnvägsövergångar:

Den svära tågolyckan utanför Mjölby annandag påsk aktualiserar frågan om trafiksäkerhelsfrämjande åtgärder vid järnvägskorsningar. Med anledning härav vill jag till herr kommunikationsministern rikta frågan;

Anser statsrådet att det nu är nödvändigt att ökade medel satsas pä sådana åtgärder att t. ex. planfria korsningar i ökad utsträckning byggs, inte minst mol bakgrund av att nya snabbtåg inom något är kan väntas komma i trafik?

Nr 45

Tisdagen den 1 april 1975

Meddelande om frågor

Nr 136 av herr Hermansson (vpk) till fru statsrådet Sigurdsen om ökat bistånd till Republiken Sydvietnams provisoriska revolutionära regering:

Den lavinartade utvecklingen i södra Vietnam under de senaste veckorna har inneburit att slora områden med miljontals invånare förts in under den förvaltning som utövas av Republiken Sydvietnams provisoriska revolutionära regering (PRR). Behovet av bistånd i form av livsmedel, medicin m. m. är utomordentligt stort.

Vilka omedelbara åtgärder avser regeringen all vidta för att ge katastrofbistånd och även kraftigt utvidga de reguljära biståndsinsatserna till Republiken Sydvielnams provisoriska revolutionära regering (PRR)?

Nr 137 av herr Strömberg i Botkyrka (fp) till herr kommunikationsministern om frekvensen av tågolyckor under senare är:

Kan statsrådet redogöra för frekvensen av tågolyckor vid SJ under senare år?

Finner statsrådet därvid skillnader föreligga jämfört med tidigare pe-.rioder?

Nr 138 av herr Lindahl i Lidingö (s) till herr kommunikationsministern om ökad säkerhet vid järnvägsövergångar:

Vilka åtgärder vidtar statens järnvägar för att skapa en rimlig säkerhet vid järnvägsövergångar?

Nr 45 § 17 Kammaren åtskildes kl. 18.44.

Tisdagen den

1 april 1975 '" "" .

_____________ BERTIL BJORNSSON

/Solveig Gemen