Riksdagens protokoll 1975:43 Torsdagen den 20 mars

ProtokollRiksdagens protokoll 1975:43

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975:43

Torsdagen den 20 mars

Kl.  19.30

Förhandlingarna leddes av fru tredje vice talmannen.

Nr 43

Torsdagen den 20 mars 1975

Anslutning av veterinärerna till alarmeringsceniraler

§ 1 Utgifterna på kapitalbudgeten inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde (forts.)

Fortsattes föredragningen av trafikulskollels belänkande nr 2.

Punkten 3

Anslutning av veterinärerna till alarmeringscentraler

Hen ANDERSSON i Ljung (m):

Fru talman! I det betänkande från trafikutskottet som vi behandlar har under punkten televerkets anslagsbehov handlagts bl. a. molionen 1434. Molionen har tagit upp frågan om veterinärernas anslutning till SOS Alarmerings Aktiebolag (SOSAB). SOSAB är ell alarmeringsbolag bildat 1972 efter elt riksdagsbeslut som dä godkände etl avtal mellan televerket, Kommunförbundet och Landstingsförbundet. Del nya bolagels främsta uppgift skulle vara all successivt överta televerkets s. k. SOS-fiänsi med telefonnummer 90 000. En rad organ får kostnadsfritt anlita SOSAB:s fiänster. Upptagna på den fria listan är polis, brandkär, jourhavande läkare, ambulans, ftygambulans, sjöräddning, flygräddning, fiällräddning saml socialvårdens jourverksamhel. Bland dessa organ är, som framgår, vafie lillbudssiiuation sä långt man kan överblicka tillgodosedd med denna alarmeringsmöjlighel. På en ylleriigare lista, upplagande organ som mol avgift fär anlita SOSAB;s fiänster, återfinns bl. a. jourhavande veterinär. Som jag nyss antydde var pä den avgiftsfria listan praktiskt taget vafie mänsklig och materiell olyckssituation intäckl. Jag finner det vara en brist i den kostnadsfria listans förteckning alt inle en djursjukdomssilualion bedöms så allvarlig att jourhavande veterinär återfinns på listan. Del är den frågan vär moiion aktualiserar.

En åtgärd som skapar möjligheter av detta slag skulle självfallet ha varierande betydelse i olika delar av landet. Således skulle åtgärden ha slörre betydelse i landels skogs- och mellanbygder, där reseavstånden är större, ofta kombinerat med hög djurtäthet. Dessutom skulle åtgärden självklart ha största betydelse i landels mera glesbefolkade delar.

En syslem för att snabbi nå kontakt med veterinär, även om denne är ute på resa, är naturiiglvis lill gagn för jordbruket. Snabb hjälp är ofta i sig själv den allra bästa behandlingen. Således är den också lönsam

105

Nr 43

Torsdagen den 20 mars 1975

Anslutning av veterinärerna till alarm eringscen tra-ler

för djurägaren genom kortare väntetider och marginellt även genom de kortare reseavstånd som det bör bli när man kan nå veterinären även då han är ute på resa. Jag har självfallet utgått ifrån alt veterinären skall utrustas med biltelefon. Samhället gör dessutom med elt sådant syslem sannolikt betydande ekonomiska vinster. Hitintills har över statsbudgeten anvisats pengar lill stöd för djurhällare som bor mer än 50 km enkel resa från veterinären och som då fåll statligt stöd med den del av resekostnaden som täcker sträckan över 50 km. Denna kilomelerregel har i årets budgetproposition föreslagils bli sänkl lill 30 km enkel resa. Därigenom kommer samhällets kostnader i della avseende all öka betydligt. I budgetpropositionen har beloppet för della ändamål ökats med 225 000 kr. Det finns fog för påståendet att en åtgärd som den av oss motionärer föreslagna skulle vara självfinansierande eller i del närmaste självfinansierande för samhället. Ur jordbrukets synpunkt kommer ål-gärderna fr. o. m. nästa budgetår, som jag redan antytt, således alt ur direkt ekonomisk synpunkt även rent marginellt genom de kortare reseavstånden vara fördelaktiga.

Trafikutskottet har vid sin behandling av motionen sagl sig i och för sig ha förståelse för de av motionärerna framförda synpunkterna men har ändå funnit all del inle finns tillräckliga skäl alt tillstyrka motionen. Utskottet säger sig vidare ha erfarit all underhandlingar om försöksverksamhet på området förts med bolaget, dock ulan att della lett lill positiva resultat. Utskottet konstaterar därefter all om ett allmänt intresse för frågans lösning föreligger bör det ändå i första hand ankomma pä vederbörande huvudmän att ta upp nya förhandlingar med bolaget.

Logiken i del som utskottet anfört är enligt min mening inte alltför påträngande. Således menar lydligen utskottet alt de försök lill förhandlingar, som inle lett lill resullal, skulle vara den enda framkomliga vägen. Därmed avvisar man motionärernas förslag om att riksdagen hos regeringen anhåller om ätgärder.

Fru talman! Jag avser inte all yrka bifall till motionen, men jag har med mitt anförande velat utveckla idén något mera än vad vi gjorde i molionen. Vi får återkomma i ärendet.

Herr SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp);

Fru talman! Eftersom herr Andersson i Ljung inte yrkat bifall lill sin motion kan jag nöja mig med alt understryka vad utskottet sagl, nämligen att utskottet finner del naturligt all man - om man anser alt del här finns elt starkt behov - gör en framställning i vanlig ordning hos vederbörande all få komma in i systemet. Om man mol förmodan inte skulle lyckas nå en överenskommelse kan man återkomma till riksdagen.

Fru lalman! Jag. yrkar bifall till utskottets hemställan.

106

Herr ANDERSSON i Ljung (m);

Fru lalman! Jag gör mig skyldig lill upprepning, men det är ju så som jag redan har påpekat att logiken i ulskoilels resonemang är tämligen

väl maskerad. Utskottet vel om all del har förts förhandlingar och säger all dessa inle har lett lill resultat. Ändå anvisar utskottet oss att vandra den vägen och utesluter den metod som motionärerna anvisat. Jag anser det vara - som jag uttryckte del - avsaknad av logik i resonemanget.

Hen SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Fru lalman! Enligt de upplysningar vi har införskaffat slutfördes aldrig förhandlingarna i den här frågan.

Nr 43

Torsdagen den 20 mars 1975

Statens järnvägars anslagsbehov

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 4

Statens järnvägars anslagsbehov

Regeringen hade i proposiiionen 1975:1 bilaga 8 (kommunikationsdepartementet, s. 244-268) föreslagit riksdagen att till Järnvägar m. m. för budgetåret 1975/76 anvisa ell investeringsanslag av 488 700 000 kr.

I della sammanhang hade behandlats motionerna

1975:217 av herr Winberg m. fl. (m), vari hemställts alt lill Järnvägar m. m. för budgetåret 1975/76 anvisades ett i förhållande till budgetpropositionen med 25 000 000 kr. förhöjt investeringsanslag av 513 7Ö0 000 kr.,

1975:569 av herrar Helén (fp) och Fälldin (c), vari såvitt nu var i fråga (yrkandena 4 och 5) hemställts, 4 alt riksdagen lill Järnvägar m. m. under kommunikalionshuvudtiteln för budgetåret 1975/76 anvisade ett investeringsanslag av 528 700 000 kr., innebärande en ökning i förhållande lill regeringens förslag med 40 000 000 kr., all användas för ytterligare investeringar i fasta anläggningar och rullande materiel, 5. all riksdagen hos regeringen begärde all möjligheterna prövades till inlernalionell finansiering utöver della belopp av järnvägsinvesteringar i enlighet med vad som anfördes i motionen saml

1975:1465 av fru Jonäng (c).

Utskottet hemslällde att riksdagen skulle

1.    med bifall lill regeringens förslag saml med avslag på motionerna 1975:217 och 1975:569, yrkandet 4, till Järnvägar m. m. för budgetåret 1975/76 anvisa etl invesleringsanslag av 488 700 000 kr.,

2.    avslå molionen  1975:569. yrkandet 5,

3.    avslå molionen  1975:1465.

Reservationer hade avgivits

2. beträffande anslagsfrågan av herrar Sven Gustafson i Göteborg (fp). Dahlgren (c), Persson i Heden (c), Håkansson i Rönneberga (c) och Sfiern-

107

Nr 43

Torsdagen den 20 mars 1975

Statens järnvägars anslagsbehov

ström (c) samt fru Swartz (fp) som ansett att utskottet under 1 bort hemställa

all riksdagen skulle i anledning av regeringens förslag och molionen 1975:217 samt med bifall lill motionen 1975:569, yrkandet 4, till Järnvägar m. m. för budgetåret 1975/76 anvisa etl invesleringsanslag av 528 700 000 kr.,

3. belräffande motiveringen för utskottets ställningslagande i anslagsfrågan av herrar Lothigius (m) och Clarkson (m) som ansett all utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanterna angiven lydelse.

108

Hen SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp);

Fru lalman! I detta belänkande tar trafikutskottet upp endasl frågan om invesleringsanslaget lill SJ. Alla de moiioner som har väckts i riksdagen belräffande järnvägstrafiken kommer vi att behandla i senare sammanhang. Därför kan jag fatta mig ganska kort i förevarande hänseende.

Vi ställer ju alla krav på SJ. Vi vill att SJ skall ge god service både i regional trafik och i längdislanstraflk. Om vi ställer så stora krav på statens järnvägar är del också rimligt att anvisa medel till de invesieringar som är nödvändiga för att SJ skall kunna motsvara anspråken.

Förra årel ökade riksdagen regeringens förslag med 30 mifi. kr., och de pengarna blev synneriigen väl använda. När Lars Peterson nu kan utlova att de gamla förslilna motorvägnarna, eller rälsbussarna som de ofta kallas, pä vissa sträckor kommer all ersättas med moderna motorvägnar är det ell direkt resultat av riksdagens beslut förra året alt höja del av regeringen föreslagna anslaget med 30 mifi. kr. Det fanns nämligen i SJ:s ursprungliga investeringsplan inle plats för någon nyanskaffning av motorvägnar förrän tidigast på 1980-lalel. Där fick alltså SJ en god hjälp, men fortfarande kan vi konstalera - riksdagsmän är ju ofta ute pä resor - att en slor del av inte minst molorvagnsmaterielen är försliten. Vi vet också att del har saknats både godsvagnar och personvagnar nu när trafikanspräken ökat pä grund av konjunkturen och på grund av den energikris som vi har haft i del här landet. Vi kan också konstatera att banunderhållel på många sträckor är eftersatt och alt det finns slora krav på förbättringar av järnvägens standard. Del finns gamla och nedslitna broar som behöver förstärkas eller nybyggas. Del behövs planskilda korsningar, del behövs förbättringar av signalsystem och anläggningar för kraftöverföring, inhägnad kring bangårdar och ban-områden och en hel del annat. De förseningar som nu och då inträffar tyder på att den nuvarande kapaciteten i många hänseenden är över-ulnynjad.

Det finns också krav på alt fä snabbtåg som skall avsevärt förkorta restiden mellan tätorlerna, och för della erfordras slora investeringar.

Självfallet kan del belopp som vi reservanter föreslår, 40 mifi. kr., inle räcka till allt detta. Men vi tycker det är viktigt alt riksdagen nu.

liksom förra året, visar sitt intresse för SJ inte bara i ord ulan också i handling och bevifiar den anslagshöjning som vi reservanter föreslår.

I och för sig räcker inte de här investeringsmedlen, och vi har i vär motion och även i reservationen pekat på en finansieringsmöjlighel. Det finns ett europeiskt järnvägsfinansieringsbolag, EUROFIMA. Sverige har varit medlem där sedan del startade för 20 år sedan - vi har t. o. m. representation i styrelsen - men Sverige har aldrig utnytfiat denna finansieringsmöjlighel.

Vi lycker att den här saken bör övervägas, inte minst när det gäller de investeringar som kommer att bli nödvändiga för de snabbtåg som vi vill ha. Snabbtågen är ju utomordentligt ränlabla projekt, och därför lycker vi det vore myckel välmotiverat om man gjorde en internationell engångsfinansiering därvidlag. Då kunde man la de invesieringsmedel som går över budgeten lill angelägna förbättringar av den regionala trafiken.

Utskollsmajorilelen har inle velat accepiera den här tanken utan vidare, men av utskoltsskrivningen framgår alt man förutsätter all de möjligheter som kan föreligga lill en sådan internationell finansiering tillvaratas, om man finner det motiverat. Därmed får vi motionärer känna oss nöjda. Vi har väckt tanken, och vi hyser förhoppningen alt man sä småningom kommer att inse vilka möjligheter som finns att utnytfia också denna finansiering.

Fru talman! Med hänvisning till det anförda ber jag att få yrka bifall lill reservationen 2.

Nr 43

Torsdagen den 20 mars 1975

Statens järnvägars anslagsbehov

Hen LOTHIGIUS (m):

Fru lalman! Innan jag går i närmare svaromål mol bakgrund av värt ställningstagande i den här frågan vill jag säga några ord om reservationen 3 som jag har varit med om att avge.

Om vi i sak är eniga med majoriteten, sä är motiveringen på en punkt annorlunda. Vi har nämligen inle kunnat ansluta oss lill skrivningen på s. 12 andra stycket i betänkandet. Del gäller bl. a. konjunklurreserven på 10 96 som jag redan tidigare talat om och som vi anser bör bli föremål för särskilt beslut när behov förefinns. Vidare har vi inte i moderata samlingspartiet godkänt den finansfullmakl om 1 mifiard som regeringen av riksdagen begärt i annat sammanhang, utan vi har andra förslag när det gäller möjligheterna att få fram medel av konjunkturskäl.

Av denna anledning yrkar jag, fru talman, bifall lill reservationen 3.

Moderata samlingspartiets ställningslagande i själva anslagsfrågan är helt klan. Vi ärell parti som noggrant nagelfar alla anslag mot bakgrund av den rådande situationen och inle använder ökade anslag för att vinna några tillfälliga fördelar. Vi har talat om varför vi inte var med på den 10-procentiga delen i kapilalbudgeten. Nu har vi än starkare skäl för värt ställningstagande när del gäller de 40 mifi. kr. som mina vänner i oppositionen har föreslagit.

Som alla vel har departementschefen forcerat trafikpolitiska utredning-

109

Nr 43

Torsdagen den 20 mars 1975

Statens järnvägars anslagsbehov

en för att den om några månader, närmare bestämt den 1 juli, skall kunna lägga fram etl betänkande om bl. a. SJ:s taxesättning och marknadsföring saml en del frågor om hur de trafiksvaga bandelarna skall behandlas. Vi ligger sålunda myckel nära del ställningstagande som skall göras för alt skapa underlaget för en bedömning av SJ:s ekonomi. Är del då klokt - även om SJ:s behov är starkt, som trafikutskottets ärade ordförande sade och som jag medger - att nu föreslå ett förhöjt invesleringsanslag?

Som herr Sven Gustafson i Göteborg nämnde deltog vi förra året i elt gemensamt beslut om en uppskrivning med 30 mifi. kr. Då visste vi all trafikpolitiska ulredningen låg elt steg framför oss, och det var en god motivering för att snabbt få fram pengar. Det var därför vi den gången kunde vara med om en höjning av anslaget utöver vad statsrådet hade begärt.

Vidare har vi inom moderata samlingspartiet krävt en upprustning pä olika områden inom SJ, men vi har samtidigt begärt att SJ skall få fullmakt all förbättra sin ekonomi rent allmänt genom all arbeta med en annan taxesätlning, med differentierade taxor av olika slag. Och vi har i vår trafikmotion i år tagit upp problemet att 63 % av SJ;s järnvägsvagnar fortfarande går lomma, trots all frekvensen pä affärsbanenäiet glädjande nog har ökat. Där anser vi att man genom differentierade laxe-syslem skall kunna förbättra SJ:s ekonomi. Vi anser all SJ genom olika aktiviteter har möjligheter all förbättra ekonomin. Vi är också myckel positiva till att regeringen använder EUROFIMA för att öka järnvägsinvesteringarna. Vi lycker att det var etl utomordentligt förslag som mittpartierna förde fram -eller om del var enbart folkpartiet, det kommer jag inle ihåg - där man hänvisade till den möjligheten all skaffa invesieringsmedel utanför värt lands gränser. Del anser vi vara etl myckel gott förslag och en möjlighet som borde ulnylfias.

Även om behoven är stora rullar SJ:s hjul enligt mitt förmenande bra till dess all vi kan enas om en grundlig genomgäng och undersökning av SJ;s hela situation. Den kommer ju snart alt beslutas i denna kammare, och den skall ge oss underlag för vår bedömning och visa pä vägarna att förbättra SJ;s ekonomi.

Fru lalman! Mot denna bakgrund vill jag yrka bifall lill reservationen 3.

110

Herr PERSSON i Heden (c):

Fru lalman! Från flera synpunkter torde det vara en riklig uppfattning alt transportbehovet här i landet i ökad utsträckning tillgodoses av järnvägen. Från mifiö- och säkerhetssynpunkt är järnvägstransporter klart överlägsna landsvägstransporter. Även nationalekonomiskt är järnvägstransporter att föredra. Slitaget pä vägnätet - inle minst pä beläggningen - och trängseln på delta vägnät motiverar en betydande överföring av transporter lill järnvägen.

Men för all SJ skall kunna åta sig en slörre del av transportarbetet

är del nödvändigt alt SJ får disponera medel som möjliggör ökade investeringar i bl. a. vagnmaleriel. De framställningar om invesleringsanslag som SJ gjort för budgetåret 1975/76 har emellertid prutats ned i budgetpropositionen. I och för sig är del inle unikt; del har hänt nästan varie budgetår. Regeringen föreslär för det kommande budgetåret ett investeringsanslag pä 489 mifi. kr., under det att SJ begärt 610 mifi. kr. för detta ändamål.

Utskottsmajoriteten, som beslår av socialdemokraternas, moderata samlingspartiets och vpk:s representanter, har tillstyrkt denna nedprul-ning, som försvårar SJ:s ökade expansion. Centern och folkpariiel har i motion 569 hemställt om elt med 40 mifi. kr. höjt anslag för all möjliggöra de behövliga investeringarna, så att SJ kan tillgodose del växande behovet av järnvägstransporter och fylla sin funktion som ell nödvändigt transportorgan här i landet.

Jag betraktar det som myckel allvarligt för den framtida utvecklingen att investeringsanslagen reellt sett minskat under senare år. Med lanke på penningvärdeförsämringen - inflationen, om man sä vill - blir anslagstilldelningen nu lägre än tidigare år.

I reservationen påpekas all betydande eftersläpningar uppställ även i fråga om de investeringar som är nödvändiga för all upprätthålla den nuvarande standarden. Någon förbättrad standard kan givetvis inte ens vara beräknad. Detta kan självfallet inte fortgå, om SJ skall kunna utvidga sin verksamhet. 1 fråga om lok- och vagnparken föreligger allvarliga bris-ler. Del är inle länge sedan SJ fick avvisa transportkunder pä grund av att tillräckligt med godsvagnar inte kunde ställas lill förfogande. Även sovvagnsresenärer har SJ fält avvisa på grund av brist pä sovvagnar. 1 vår reservation framhålls också all banunderhållel är eftersatt.

Genom del höjda anslag vi hemställer om torde det ges utrymme för en del förstärkningar av bl. a. inlandsbanan som är nödvändiga på kort sikt. Motorvagnparken är också försliten och behöver förnyas. På längre sikt måsle naturligtvis inlandsbanan bli föremål för en verklig upprustning. Med anledning av ell moiionskrav beslöt förra årets riksdag att transporlpolitiska utredningen och transportplaneringsutredningen skulle överväga om en sådan upprustning skulle ske. Jag anser att detta uppdrag bör fullföfias med det snaraste. I de kommuner som närmast berörs av inlandsbanan har en samarbelskommillé bildats för att medverka lill att banan bevaras. Kommittén har också vid en uppvaktning för kommunikationsministern den 12 november 1974 bl. a. framhållit att inlandsbanan, som i huvudsak går genom hela del inre stödområdet, utgör en livsnerv i delta område. Denna bana betyder myckel för en fortsatt nä-ringslivsulbyggnad där och kommer ytterligare alt få betydelse främst i fråga om gods- och persontransporter.

Fru talman! Med det sagda hemställer jag sålunda om bifall till reservationen 2 i trafikutskottets betänkande.

Nr 43

Torsdagen den 20 mars 1975

Statens järnvägars anslagsbeltov

Hen HJORTH (s):

Fru talman! Alla partier tycks hysa en viss klockarkärlek lill SJ och

111

Nr 43

Torsdagen den 20 mars 1975

Statens Järnvägars anslagsbehov

112

är angelägna att ge stöd för dess utveckling i rätt riktning.

Trafikutskottets betänkande nr 2 angående utgifterna pä kapitalbudgeten vittnar väl också en om rätt slor enighet. Bortsett frän punkten 1, där moderaterna har en annan principiell syn på investeringsplanerna för kommunikationsverken, har vi intagit olika ståndpunkter endast i fråga om den här punkten, statens järnvägars anslagsbehov.

För budgetåret 1975/76 har departementschefen föreslagit en medelstilldelning på 480 mifi, kr. Jämfört med den för innevarande budgetär gällande investeringsplanen innebär detta en ökning med 60 mifi, kr.

Förra året höjde riksdagen anslaget till SJ med 30 mifi,kr,, främst för att öka möjligheten att anskaffa rullande materiel. Del har herr Sven Gustafson i Göteborg talat om. Han ansåg att dessa pengar kom lill god nytta, och del vill jag gärna instämma i.

Under budgetåret 1973/74 fick SJ på tilläggsslal ylleriigare 75 mifi, kr, för alt möjliggöra tidigareläggning av investeringar i rullande materiel och fasta anläggningar. Jag lycker alt de ökade anslagen vittnar om en vifia att ge SJ resurser för modernisering och nyanskaffning av främst lok och vagnar.

Men det är klart, herr Gustafson, all behoven är slörre, här liksom på så många andra områden. Med hänsyn lill det ekonomiska läget och ansvaret för budgeten har utskottsmajoriteten dock stannat fördel belopp som föreslås i budgetpropositionen.

Centerns och folkpartiets representanter har, som vi här hört genom herr Gustafson och herr Persson i Heden, inle nöjt sig med detta, utan vill i sin reservation anslå ylleriigare 40 mifi. kr.

Majoriteten i utskollet erinrar om den konjunkturreserv på 10 96 som inräknas i kollektivanslaget till SJ och som vid behov kan utnyttjas för ytterligare investeringar i bl. a. rullande materiel. Vidare finns en finans-fullmakt på en mifiard kronor som kan tas i anspråk om det av sys-selsättningspolitiska eller andra skäl blir erforderligt att öka investerings-anslagen.

Moderata samlingspartiet vill, som vi här hört genom herr Lothigius, utifrån sina principiella synpunkter inte vara med om vare sig den 10-procenliga marginalen eller finansfullmakten, men alla övriga partier anser det i ell uppkommande behovsläge vara bra och möjligt att låta SJ få del av dessa reserver för sina invesieringar.

Herr Gustafson framhåller möjligheten alt finansiera järnvägsinves-teringar genom utnytfiande av EUROFIMA, där Sverige är medlem. I den frågan ärdet ingen skillnad mellan reservationen och utskottets skrivning. Vi förutsätter alt dessa möjligheter ulnylfias om så befinns påkallat. Från flera håll framfördes dock under utskottsbehandlingen vissa betänkligheter. Vi kan i etl sådant fall inle själva fä bestämma var beställning av materiel skall göras, och risk finns för att beställningen hamnar utomlands, trots att kanske sysselsättningssvårigheler flnns inom den branschen här hemma. EUROFIMA är enligt min mening en möjlighet alt utnytfia under alldeles speciella förhållanden, men inle för de

löpande årliga investeringarna. Del gäller väl mera sädana fall dä det blir nödvändigt att snabbt över hela fältet införa någon teknisk nyhet, t. ex. aulomatkoppel.

Del är en glädjande utveckling som SJ kan uppvisa. Godslrafiken ökade under budgetåret 1973/74 med 11 % och persontrafiken med 12 96. Reseökningen, som böriade i slutet av 1973, fortsatte under ofiekrisen, och tendensen därefter har också varit positiv. Enligt SJ;s beräkningar kommer ökningen alt fortsätta de närmaste åren. Den ökning av anslaget som årets proposilion innebär medger enligt departementschefen och utskottsmajoriteten etl betydande utrymme för fortsatta rationaliseringar och för en av trafikökningen betingad utbyggnad av produktionskapaciteten. Del gör det möjligl för SJ att bl. a. slopa äldre lok och vagnmaleriel och anskaffa nya, moderna lok och godsvagnar med högre prestanda.

Jag avvisar således reservationen 2 belräffande ell högre anslag och reservationen 3 beträffande motiveringen och yrkar bifall lill utskottets hemställan på denna punkt.

Nr 43

Torsdagen den 20 mars 1975

Statens Järnvägars anslagsbehov

Hen TURESSON (m):

Fru talman! Det ställs med all rätt slora krav pä SJ, inte minst av många ledamöter av denna kammare. Om dessa krav skall kunna uppfyllas är del i budgetpropositionen föreslagna invesleringsanslaget helt otillräckligt. Det är därför nödvändigt att företagel fär betydligt större anslag för investeringar i modernisering, bekvämlighet, snabbhet och säkerhet. Det har jag blivit hell övertygad om i mitt arbeie som ledamot av SJ;s styrelse.

I konsekvens med delta kommer jag alt vid voteringen stödja reservationen 2.

Hen SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Fru talman! Utskollsmajoritelens talesman kunde inte förneka att del finns ett stort behov av invesieringsmedel för SJ, men han ansåg inte att det nu var möjligt all gä med pä etl anslag utöver del som regeringen har föreslagit. Del var ju möjligt förra året att gå utöver regeringens förslag, och det hade varit myckel önskvärt om det hade visat sig möjligt också nu. Behovet av invesieringar för SJ är inle mindre nu än de var då. Den ökning av SJ;s trafik som vi säg under energikrisen har glädjande nog inte vänt, utan man har fält en permanent ökad trafik i jämförelse med förhållandena före energikrisen. Föratl kunna motsvara kraven måste SJ också få investeringsmedel som räcker lill.

Herr Hjorth var positiv lill tanken pä en internationell finansiering men sade, att en sådan inle bör användas för SJ:s löpande investerings-utgifter. Det är jag fullständigt överens med honom om. Investeringar för löpande verksamhet bör enligt min uppfattning las av budgetmedel. Men en internationell finansiering kan bli aktuell när man gör en stor engångsanskaffning, exempelvis av aulomatkoppel, som herr Hjorth

113

8 Riksdagens protokoll 1975. Nr 42-44

Nr 43

Torsdagen den 20 mars 1975

Statens järnvägars anslagsbehov

114

nämnde. Del kan också gälla anskaffning av t. ex. snabbtåg. Även om vi anser att snabbtågen är angelägna, bör dessa - som jag sade i mitt första anförande - inte få inkräkta pä möjligheterna att tillgodose behovet av regional järnvägstrafik, där det f n. ser illa ut och där SJ föreslår ganska stora indragningar. Då säger herr Hjorth att det är en del tekniska svårigheter med EUROFIMA. Del är klart att man kan diskutera dessa. Men så säger herr Hjorth att del inle alls är säkert all beställningarna hamnar i Sverige. Nej, det är alls inle säkert alt beställningarna hamnar i Sverige ens om man går över budgeten. De nya motorvägnar som vi nu skall få se - delvis pä inlandsbanan, till vår slora glädje - måste importeras utifrån därför alt SJ på grund av anslagsbrist under senare år inle har kunnai försöfia svenska verksläder med beställningar, så all dessa kunnat ha motorvägnar så pass långt framme i projekteringen att de nu kan levereras.

De här invesleringsmedlen skulle ju vara utomordentligt ränlabla, och därför tycker reservanterna att om man nu skall göra en avvägning mellan olika investeringar, så bör man satsa pä sådana som man vet kan innebära en stor effektivitet.

Nu måsle jag säga all jag är något förvånad över den argumentering som herr Lothigius förde. Han talade pä moderata samlingspartiets vägnar, men han talade tydligen inte på allas vägnar inom detta parti. Jag har framför mig en moiion, undertecknad av Håkan Winberg, Per Petersson, Hans Nordgren och Tore Nilsson. I molionen talas om de svårigheter SJ har alt möta efterfrågan. Motionärerna säger att det är särskilt vikligl att SJ får möjlighet all förnya sitt godsvagnsbesländ och att det är uppenbart all den prutning som departementschefen gjort kommer alt gå ut över SJ:s möjligheter alt förnya sitt godsvagnsbesländ. De påpekar att tillgången till en hög transportkapacitet har stor betydelse för viktiga delar av svenski näringsliv. Vidare heter del;

"Della behov är särskilt accentuerat för företagsamheten i Norrland, som i regel har längre transportavstånd alt övervinna än vad som föreligger i övriga landsdelar.

Enligt vår mening bör ytterligare medel ställas till SJ:s förfogande för utökning och förnyelse av dess godsvagnsbesländ. Vi uppskattar all elt belopp om ytterligare 25 mifi. kr. är ell minimum för att SJ skall kunna på ell tillfredsställande säll under närmaste åren fylla sina viktiga gods-Iransporluppgifler."

Nu sade herr Lothigius att SJ:s vagnar rullar bra lill dess alt vi kan falla ett beslut på grundval av förslag från trafikpolitiska utredningen. Men jag skulle såväl för herr Lothigius som för herr Hjorth vifia läsa upp några ord ur SJ-Nytt av den 14 mars; "I den svenska riksdagen sägs del för all del också många vackra ord om kollektivtrafikens fördelar

men del stannar som regel vid vackra ord.  Alt rusta upp en bana

eller att förnya lok- och vagnparken gör man inle över en natt. Och innan man binder sig för en utgift måste man veta om man har något i plånboken den dag då räkningen ska betalas. Det borde vara så självklart

att det inte ens behöver utredas."

Jag tycker alt del är bra sagt. Vi behöver säkerligen salsa mycket mer på SJ i framtiden, men nu har vi möjlighet all visa att del inte bara är fråga om vackra ord ulan all vi är beredda all gä lill handling och rösta för ell högre anslag lill SJ.

Jag ber all ylleriigare fä understryka mitt yrkande om bifall lill reservationen, och jag vädjar lill kammarens ledamöter att stödja denna.

Nr 43

Torsdagen den 20 mars 1975

Statens järnvägars anslagsbehov

Herr LOTHIGIUS (m) kort genmäle:

Fru talman! Till herr Gustafson i Göteborg vill jag säga att jag i fråga om behovet av ell ökat anslag hell instämmer både i molionen från miltenpartierna och i herr Winbergs moiion. Del har jag tidigare framhållit från denna talarstol. Frågan är bara om denna åtgärd skall sällas in i en situation, där trafikpolitiska utredningen skall fatta beslut före den I juli 1975. Remissförfarandet skall sedan ske under sommaren, varefter elt förslag kan komma på riksdagens bord i höst. Då fär vi i denna kammare lillfälle alt gå igenom och grundligt debattera SJ:s hela situation.

I reservationen 2 sägs alt beloppet 40 mifi. kr. inte är tillräckligt och att om "sysselsällningspolitiska eller andra skäl sä motiverar" utöver konjunklurreserven på 10 96 bör ulnylfias de möjligheter som en finansfullmakl på 1  mifiard kronor ger.

Vi vel myckel väl alt del finns mänga vägar att gä för all, om situationen förändras, sätta in extra pengar av sysselsäliningsskäl. All min gode vän herr Turesson, som sitter i SJ:s styrelse, måste kämpa för denna sak, förslår jag mycket väl. Men jag är övertygad om all han med stort intresse avvaktar vad trafikpolitiska utredningen kommer fram lill och vad vi då gemensamt kan göra för att höja SJ:s standard och förbättra SJ:s situation.

Herr SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp) kort genmäle: Fru lalman! Jag är helt övertygad om att herr Lothigius inle medvetet felciterar reservationen ulan har råkat ut för ell olycksfall i arbetet. Re servanterna föreslår en ökning med 40 mifi. kr., som skall utgå obetingat. Därtill säger reservanterna att om den sysselsällningspolitiska situationen skulle motivera ytterligare investeringar utöver dessa 40 mifi. kr., skall man kunna utnytfia dels den konjunkturreserv på 10 % som herr Lothigius vill avskaffa, dels de möjligheter som finansfullmakten kan ge. Under alla förhållanden skall höjningen vara 40 mifi. kr. Därtill skall man undersöka möjligheterna all ytterligare öka investeringarna.

Jag vill fråga: Tror herr Lothigius att den trafikpolitiska utredningen kommer all visa all det hade varit felaktigt att öka SJ;s investeringar redan nu? Jag är säker pä att de motionärer frän folkpariiel, centerpartiet och moderata samlingspartiet som har velat ha en ökning av anslaget har rätt, när de säger att det kommer all visa sig all delta var ett minimum. Denna satsning nu skulle kunna lägga grunden för en mer planmässig och långsiktig investeringsulveckling inom SJ.

Nr 43

Torsdagen den 20 mars 1975

Statens Järnvägars anslagsbehov

Hen LOTHIGIUS (m) kort genmäle:

Fru talman! I denna kammare brukar vi vara ganska eftertänksamma, när vi vet att framför oss ligger en ordentlig genomgäng av ell verks framlida verksamhet. Vi känner lill all hela ulredningen går ut på all skapa en förbättrad situation för den kollekliva trafiken på detta område. Mol en sådan bakgrund bör vi länka igenom om det verkligen är nödvändigt alt göra någonting nu eller om vi skall vänta och, med alla de fakta som vi då har i vår hand, falla beslut om elt halvår. Detta är anledningen lill moderaternas ställningstagande i denna fråga.

Jag ber om ursäkt för all jag inle fullföfide citatet beträffande konjunklurreserven. Det var en felläsning, vilket jag beklagar.

Herr PERSSON i Heden (c):

Fru talman! Jag föreställer mig att trafikpolitiska kommittén inle sysslar med SJ;s behov av ökade invesleringsanslag för nya vagnar, förbättringar av banvallar och räls osv. Såviii jag vel ingår inte delta i utredningsuppdraget. Jag tror inle heller all någon som helst ändring kommer alt ske i del avseendet efter del att utredningen har lagl fram sitt belänkande. Del är ju nu fråga om ett investeringsanslag som SJ begär i sina petita med ledning av egna beräkningar.

Här har sagts, av bl. a. herr Hjorth, att nu sker glädjande nog en utveckling i fråga om SJ:s trafik. Man kan väl tillägga att svenska folkel och näringslivet böfiat inse all del är värdefullt och nödvändigt att mer än hillills använda SJ som iransporlorgan. Jag föreställer mig vidare att när intresse för företagel ökar så är det elt lämpligt tillfälle all också ge SJ möjligheter att fullgöra sin uppgift. Jag nämnde i mitt första anförande att SJ har fåll avvisa företag som velat ha transporter utförda, all man fält avvisa sovvagnskunder etc. därför all vagnar och annan materiel har saknats.

Jag tror all det skulle vara utomordentligt väl använda pengar all ge SJ del ökade anslag som miltenpartierna har föreslagit i sin moiion, ell förslag som nu fullföfis i en reservation. Det måste vara värdefullt för SJ att kunna motsvara det intresse som nu visas järnvägarna som transportmedel. Däri ligger också en vinst för hela nationen.

Men med trafikpolitiska kommitténs arbete har del här anslaget som sagl ingenting all göra.

116

Hen TURESSÖN (m) kort genmäle;

Fru lalman! Del är självklart all jag med stort intresse emotser trafikpolitiska kommitténs förslag, som enligt uppgift kommer alt läggas fram någon gång i sommar. Men jag skulle bli myckel förvånad om kommittén föreslog lägre invesleringsanslag till SJ - om den över huvud tagel befattar sig med invesieringsfrågan - än del uppräknade belopp som föreslås i reservationen 2. Redan det beloppet är ju alldeles för lågt i och för sig.

Hen LOTHIGIUS (m) kort genmäle:

Fru lalman! Frågan är hell enkelt denna: Vad skall vi göra för all SJ skall fä en bättre ekonomi och klara sina framlida invesieringar? Svaret på den frågan skall ges bl. a. av trafikpolitiska kommittén.

Hen HJORTH (s);

Fru lalman. Jag borde väl inle lägga mig i den uppgörelse som här pågår inom den borgerliga famifien, men jag tyckte nog all herr Sven Gustafson i Göteborg var litet orättvis mot herr Lothigius. Även om man sitter i trafikutskottet och gärna vill ge myckel pengar lill olika kommunikationsmedel så har man, som herr Lothigius sade i sitt huvudanförande, också alt la hänsyn lill den allmänna ekonomiska situationen, och del lycker jag all han har gjort. Nackdelen med EUROFIMA, herr Gustafson i Göteborg, är all vi då inle själva har möjlighet all bestämma var beställningen skall placeras.

Sedan kan man få det intrycket av både herr Gustafson i Göteborg och herr Persson i Heden alt del är dåligt beställt med SJ:s materiel och att del är stora eftersläpningar. Jag har roat mig med all titta litet i SJ;s årsberättelser för de senasie åren. Av dem framgår bl. a. all 1970/71 levererades 5 Rc2-lok och samtliga beställda 10Rc3-lok. 150 Du-lok byggdes om för mullipeldrift. Under budgetåret levererades de sista T44-loken i en beställning på 25 lok. Ytterligare 10 lok anskaffades samt inte mindre än 800 vagnar.

Budgetåret 1971/72 levererades 20 Rc2-lok och 7 lokomolorer och av totalt 5 från ASEA inhyrda dieseleleklriska lok T45 levererades de tre sista. Upprustningen av Du-lok fortsatte. Under samma är levererades 744 godsvagnar.

Budgetåret 1972/73 moderniserades ytterligare vagnparken genom ombyggnad och ett nytillskott på 921 vagnar.

1973/74 beställdes bl. a. 30 Rc-lok, 35 dieseleleklriska lok och 30 die-selhydrauliska lok, och 1974/75 möjliggjorde invesleringsanslaget ytterligare beställningar av lok, motorvagnar och godsvagnar, bl. a. 300 nya vagnar. För del budgetär som böriar den 1 juli beräknas nytillskottet bli omkring 500 vagnar.

Mol denna bakgrund lycker jag all det är fel att tala om eftersläpning i fråga om invesieringar. SJ har visserligen som jag har sagl förut inle fåll allt vad man begärt men man har fält en hel del, vilket jag sökt bevisa dessa siffror. Det är, herr Gustafson i Göteborg, inle bara vackra ord, och del har heller inle varit möjligt att göra dessa invesieringar med en tom plånbok.

Nr 43

Torsdagen den 20 mars 1975

Statens Järnvägars anslagsbehov

Herr SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Fru talman! Jag antar att herr Lothigius är mycket tillfredsställd över del beröm han fick från den socialdemokratiske talesmannen i irafikutskottet. Lål mig bara lägga lill en sak, nämligen alt enda sättet alt få ökade investeringar i SJ är att nu rösta för ell ökat anslag lill SJ.

117

Nr 43

Torsdagen den 20 mars 1975

Statens Järnvägars anslagsbehov

I annat fall blir del väl mycket av vackra ord.

Del är klart man blir imponerad när man ur SJ;s årsberättelser hör om alla nyanskaffningar som har gjorts, men man kan fråga sig om riksdagsledamöter och andra som har forslats fram i skakiga rälsbussar på småbanor lycker att standarden är tillfredsställande. Man kan fråga sig pä grund av de önskemål som finns runt om i landet, om människor tycker att det är så uppbyggligt att läsa några siffror ur SJ:s årsberättelse om vissa nyanskaffningar all de kan anse sig vara nöjda med detta. Framför allt måste man fråga sig varför SJ i sina pelila säger all invesleringsmedlen är alldeles otillräckliga för att SJ skall kunna förbättra transportstandarden och öka kapaciteten i enlighet med den förutsedda och av samhället eftersträvade trafikutvecklingen.

Folkel ute i landet vet att SJ behöver ökade resurser, SJ vel alt SJ behöver ökade resurser, och jag tror inte att någon uppläsning ur SJ;s årsberättelse kan ändra pä det förhållandet.

Herr HJORTH (s);

Fru lalman! Det är väl inget ovanligt att de affärsdrivande verken anser sig ha eftersatta behov och kräver ytterligare medel för nyinvesteringar. Del känner vi nog lill från flera områden.

Jag tror inle, herr Sven Gustafson i Göteborg, att det är så dåligt ute i landet som ni säger, ulan jag tror alt folk som åker på våra järnvägar kan konstatera alt det har skett en hel del under de senasie åren. Allt kan inte ske på en gång, utan man fär nöja sig med en stegrad utvecklingstakt, som är till glädje för alla trafikanter.

Herr PERSSON i Heden (c):

Fru lalman! Det var visserligen en vacker katalog över levererad materiel och nyanskaffningar som herr Hjorth redovisade men med tanke på SJ;s långa bannät över hela vårt land var den ändå inle sä värst imponerande. Den som åker på en del av vårt bannät - personligen får jag göra det varie vecka en viss sträcka - där det används vagnar som gör att man ruskas om alldeles fantastiskt förslår all del i hög grad finns behov av att förbättra vagnservicen etc.

Om vi, som jag tidigare sade, skall kunna ta fasta pä svenska folkets nyvaknade intresse för järnvägskommunikalioner får vi inle nonchalera trafikanternas och SJ-personalens erfarenheter beträffande vagnparken. En förbättring är i hög grad angelägen. Del som tidigare nämnts om avvisande av kunder - både när det gäller personella transporter och i fråga om godstransporter - torde vara ell bevis på nödvändigheten av ell utökat anslag. De 40 mifioner som begärts i en motion - som föfis upp i reservationen av centern och folkpartiet - är en liten summa i den samlade budgeten. Budgetläget skulle således inte rubbas sä värst myckel om della belopp anslogs, men det skulle ha slor betydelse för SJ och dess möjligheter att utvecklas lill elt verkligt effektivt transport-organ här i landet.

Hen LOTHIGIUS (m);

Fru talman! Herr Sven Gustafson i Göteborg trodde all jag skulle vara belåten med den klapp på axeln som jag fick av herr Hjorth. Jag kan försäkra herr Gustafson att orsaken till alt vi denna gång står pä samma sida som socialdemokraterna inte är alt vi har träffat någon uppgörelse vid sidan av riksdagen - någon Haga 1 eller Haga II. Vi har gjort värt ställningstagande under utskottsbehandlingen och ansett att landets ekonomiska situation är av den arten alt man måsle ta allvarligt bl. a. på en så pass stor satsning som den aktuella. Vidare väntar vi oss en ordentlig genomgripande genomgång av SJ:s hela situation.

Allt detta är naturligt för ett parti som vill konkret och ansvarsfullt bedöma den här frågan.

Nr 43

Torsdagen den 20 mars 1975

Statens Järnvägars anslagsbehov

Herr SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Fru lalman! Med anledning av det som herr Lothigius senast sade vill jag påpeka all del under utskottsbehandlingen fanns ett visst intresse från herr Lothigius sida all medverka lill ett ökat anslag - under förutsättning all socialdemokraterna hade varit med.

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom.   1

Fru TREDJE VICE TALMANNEN ynrade; Proposilioner ställs först beträffande utskottets hemställan och därefter i fråga om motiveringen.

Hemställan

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels hemställan i reservationen nr 2 av herr Sven Gustafson i Göteborg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Sven Gustafson i Göteborg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion;

Den som vill aU kammaren bifaller trafikutskottets hemställan i betänkandet

nr 2 punklen 4 mom. 1 röstar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit hemställan i reservationen nr 2 av herr

Sven Gustafson i Göteborg m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Sven Gustafson i Göteborg begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resullal:

Ja - 176

Nej - 112

Avstår -     2

119

Nr 43

Torsdagen den 20 mars 1975

Säkerhetsföreskrif-

Motiverlngen

Propositioner gavs pä godkännande av dels utskottets motivering, dels utskottets motivering med den ändring däri som föreslagits i reservationen nr 3 av herrar Lothigius och Clarkson, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lothigius begärt votering

ternaförprivatflyget   upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller trafikutskottets motivering i beiänkandel

nr 2 punkten 4 mom. 1 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren godkänt utskottets motivering med den ändring

däri som föreslagils i reservationen nr 3 av herrar Lothigius och Clarkson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Lothigius begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 221 Nej -   36 Avslår -   31 Mom.   2och3 Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 5

Säkerhetsföreskrifterna för privatflyget

120

Herr ERICSON i Örebro (s):

Fru lalman! I moiion 167 har vi begärt en översyn av de regler och säkerhetsföreskrifter som gäller för privalflyget. Trafikutskottet yrkar avslag med motiveringen dels att del längre fram i år kommer att bli obligatoriskt med automatisk nödsändare, dels alt luftfartsverket förutsätts uppmärksamt föfia dessa frågor.

Det är utmärkt all vi nu fär bestämmelser om automatiska nödsändare. Det kan rädda liv, och samhället kanske besparas en del av den myckel kostsamma spaning som måste sättas in när privatflygare försvinner.

Vi motionärer pekade pä det olämpliga i att flygplan är vitmålade vid flygning vintertid. Kommer det nya regler också på den punklen?

Vi lycker också alt alla plan före starten borde vara skyldiga att på något sätt registrera sina färdplaner. Skulle det medföra ökade kostnader för samhället, förefaller det lämpligt alt la ut en avgift för denna säkerhetsåtgärd. Kan vi vänta oss nya regler också i del avseendet?

F. ö. kan del finnas skäl all nu inleda en seriös diskussion kring privatflygels framlida utveckling i värt land. Vi skall naturiiglvis inte begränsa det ekonomiskt motiverade nylloflyget. Däremot är det hög lid att böria fundera över vår inställning till det snabbi växande nöjesflyg-andet.

Det blir anledning att återkomma i de frågorna, och jag kan bara beklaga      Nr 43
alt trankutskottet inle den här gången ville la etl positivt initiativ.        Torsdaeen den
Fru talman! Jag har inget yrkande.                                     20 mars 1975

Hen SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp);

Fru talman! Trafikutskottet har tagit myckel allvarligt på denna fråga. Vi har hört luftfartsverkets generaldirektör, som har varit pä besök i utskottet, om de här bestämmelserna, och vi har även tagit del av omständigheterna kring det haveri som har varit orsaken lill den motion som herr Ericson i Örebro har väckt.

Som herr Ericson sade kommer det nu bestämmelser om nödsändare. Del kommer dessutom att finnas skärpta föreskrifter för fastställande av minsta säkra flyghöjd för privatflygning under instrumentväderförhållanden. 1 det här aktuella fallet hade just flygaren lämnat den flyghöjd som var angiven från börian.

Vi har kommit lill den uppfattningen, efter att ha hört generaldirektören i luftfartsverket, alt med de skärpningar som nu genomförs bör rimliga anspråk pä flygsäkerhet vara uppfyllda. Skulle det visa sig all så inle blir fallet, får väl motionären återkomma.

Fru talman! Jag yrkar bifall lill utskottets hemställan.

Hundskatten

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 6-10

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 2 Hundskatten

Föredrogs skalleulskollels belänkande nr 9 med anledning av moiioner om hundskallen.

Hen BÖRJESSON i Falköping (c):

Fru talman! Del är väl i kommunala sammanhang knappast någon fråga som föranleder en sä intensiv debatt som frågan om fastställande av hundskatten.

Del görs ofta gällande all skatten borde vara differentierad, sä att de hundägare som bor inom glesbygdsområdena skulle ha lägre skatt än de som bor i tätorter och detta med hänsyn lill kommunens kostnader för renhållning etc. Rättvisesynpunkten talar för någon form av differentiering av hundskatten.

Fru talman! Ulskotlei har mer än väl tillgodosett de önskemål som ligger lill grund för min motion nr 426, varför jag har all anledning att med tacksamhet yrka bifall till skatteutskottets hemställan i betänkandet nr 9.

121

Nr 43

Torsdagen den 20 mars 1975

A vdrag vid inkomstbeskattningen för gåvor till allmännyttiga ändamål

Hen WIKNER (s);

Fru talman! Dä herr Böriesson i Falköping nu är nöjd med skatteutskottets behandling av hans moiion nr 426 och tillika tackat utskottet för vår välvilliga behandling av molionen, finns del ingen anledning för mig att här dra upp en debatt. I likhet med herr Böriesson yrkar jag bifall, med all tacksamhet, lill utskottets hemställan.

Överiäggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 3 Föredrogs Skaiteutskollels belänkande

Nr 10 med anledning av motion om skallelindring för person som inte tillhör svenska kyrkan.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 4 Avdrag vid inkomstbeskattningen för gåvor till allmännyttiga ändamål

Föredrogs skatteutskottets belänkande nr 11 med anledning av motioner om rätt lill avdrag vid inkomstbeskattningen för gåvor till allmännyttiga ändamål, m. m.

I delta betänkande behandlades molionerna

1975:14 av herrar Fridolfsson (m) och Nilsson i Agnas (m), vari hemställts alt riksdagen beslutade om en utredning rörande införande av avdrag vid taxering lill inkomstskatt för gåvor som den skallskyldige skänkt lill religiösa, humanitära, kulturella, vetenskapliga eller uppenbart allmännyttiga ändamål,

1975:131 av herr Helén m.fl. (fp), vari under punkten A 1 hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om utredning i syfte att ge fysiska personer räll lill avdrag vid den statliga beskattningen upp till en viss maximigräns för gåvor till religiösa ändamål samt till u-hjälp och andra humanitära, kulturella, vetenskapliga eller efiest uppenbart samhällsnyiliga ändamål,

1975:691 av hen Hylländer m. fl. (fp) saml

1975:1069 av hen Nisser m.fl. (m).

122

Utskottet hemställde

att riksdagen skulle avslå

1.   motionen 1975:14,

2.   molionen 1975:131, punklen A 1,

3.   motionen 1975:691,

4.   motionen 1975:1069.

Reservation hade avgivits av herrar Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred (c). Josefson (c), Sundkvist (c), Olsson i Järvsö (c) och Hörberg (fp) samt fru Troedsson (m) som ansett att utskottet under 1 och 2 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill motionerna 1975:14 och 1975:131, punklen A 1, hos regeringen begärde utredning om införande av rätt till avdrag vid inkomstbeskattningen för gåvor lill religiösa ändamål samt till u-hjälp och andra humanitära, kulturella, vetenskapliga eller efiest uppenbart samhällsnyiliga ändamål.

Nr 43

Torsdagen den 20 mars 1975

Avdrag vid inkomstbeskattningen för gåvor till allmännyttiga ändamål

Herr FRIDOLFSSON (m);

Fru lalman! Den fråga som vi nu skall diskutera är nog en av de mest seglivade i riksdagens historia. År ut och år in har vi diskuterat avdragsrätlen för gåvor lill allmännyttiga ändamål. Eftersom argumenten för och emot är välbekanta skall jag vara mycket kortfattad.

Anledningen lill att ärendet är uppe till behandling ännu en gång är socialdemokraternas negativa inställning till all man utreder möjligheten alt införa avdragsrätt för gåvor lill bl. a. kristna och humanitära ändamål. De socialdemokratiska ledamöternas inställning i denna fråga speglas även i år i del betänkande som avgivits. Utskottsmajoriteten skriver följande;

"Utskottet vidhåller att allmännyttiga och liknande ändamål bör främ
jas genom direkta bidrag av allmänna medel          ."

Jag har många gånger ställt en fråga, och jag vill upprepa den än en gång; Vad är del som säger alt staten bättre än den enskilde kan bedöma var insatserna skall göras? Självfallet måste statligt bidrag även i fortsättningen utgå lill de ideella organisationerna. Avdragsrätten för vissa gåvor skulle enligt motionärerna och reservanterna vara elt komplement lill bidragen. Detta komplement skulle utgöra en valfrihet för enskilda människor.

Jag hoppas, fru lalman, att vi om en stund, när vi skall votera, kommer att fä en s. k. lottningssituation, och jag hoppas all vi skall vinna lottdragningen. Det är verkligen pä tiden att vi får den här frågan utredd.

Med dessa få ord, fru talman, vill jag yrka bifall lill den reservation som fogats till skatteutskottets belänkande nr 11.

Hen JOSEFSON (c):

Fru lalman! 1 skatleutskoiteis belänkande nr 11 behandlas ell ärende som många gånger tidigare varit föremål för riksdagens behandling, nämligen frågan om rätt lill avdrag vid inkomstbeskattningen för gåvor lill allmännyttiga ändamål. Ulskoitsmajorilelen säger bl. a. att man har all förståelse för syftet med molionerna i den män della är all tillföra folkrörelserna och andra ideella verksamheter ökade ekonomiska resurser för sin verksamhet. Men man kommer ändå till slutsatsen att avstyrka motionärernas krav.

När man läser delta avsnitt i utskottsbetänkandet är inte stegel så

123

Nr 43

Torsdagen den 20 mars 1975

Avdrag vid inkomstbeskattningen för gåvor till allmännyttiga ändamål

långt till del yrkande vi reservanter framställer. Vårt yrkande går nämligen ut pä alt hos regeringen begära en allsidig utredning av frågan, att granska skälen för och emot en avdragsrätl och att överväga den närmare utformningen av en eventuell avdragsrätt vid inkomstbeskattningen för gåvor lill religiösa ändamål, lill u-hjälp och övriga humanitära, kulturella, vetenskapliga eller andra uppenbart samhällsnyiliga ändamål. Ingen kan bestrida att del är en värdefull verksamhet som bedrivs inom här berörda områden. Del har ju också betonats av utskotlsmajorilelen. Frågan är på vilket sätt samhället skall stödja dylik verksamhet. Skall det ske som nu - enbart bidragsvägen - eller genom en kombination av bidrag och avdragsrätl till ett visst högsta belopp? Ser vi på förhållandena i ullandel så använder man i vissa länder avdragsrätlen som en stimulans. Själva har vi också i värt land, under vissa korta tidsperioder, använt oss av avdragsrätlen för all stimulera stödet ål viss verksamhet. Denna fråga har nu år efter år återkommit till riksdagen utan att vi har kunnat komma överens om hur den vidare skall behandlas.

Inte minst ur denna synpunkt borde reservanternas förslag kunna accepteras. Vad vi begär är att en offentlig utredning fär i uppdrag alt göra en allsidig utredning, att granska skälen för och emot en avdragsrätl och att överväga den närmare utformningen av en sådan eventuell avdragsrätl. Elt bifall lill reservationen skulle ge oss del nödvändiga underlaget för att kunna bedöma för- och nackdelar med en avdragsrätl för här nämnda ändamål. När det var gjort skulle det också vara väsentligt myckel lättare all ta definitiv ställning i frågan.

Fru lalman! Med del anförda ber jag all få yrka bifall lill den vid skatleutskottets betänkande nr 11 fogade reservationen av herr Magnusson i Borås m. fl.

124

Hen HÖRBERG (fp);

Fru talman! Utskottets majoritet och minoritet är i denna fråga överens så långt att båda parter inser värdet av det arbeie som utförs av folkrörelser och andra ideella organisalioner. Man är på båda sidor även på det klara med att syftet med motionerna i denna fråga är att tillföra berörda organisationer ökade ekonomiska resurser för verksamheten.

Varför ger jag 1 000 kr. som bidrag till ett trossamfund? Jo, därför alt jag uppskattar det ideella och sociala arbeie som samfundet utför bland ungdom, äldre, ensamstående, inom u-länder osv. Varför ger jag just 1 000 kr.? Givetvis gör jag en överslagskalkyl för att se hur myckel jag kan avslå ställt i förhållande till mina övriga utgifter. Om avdragsrätl vid beskattningen funnits för del berörda bidraget ser jag vid en överslagskalkyl all jag kan avslå 2 500 kr. För mig som bidragsgivare blir utgiften på 2 500 kr. med åtföfiande avdragsrätl lika slor som bidraget 1 000 kr. i dagens läge, då avdragsrätt inte finns.

Den avdragsrätl för gåvor som vi motionärer föreslår ökar givarens möjligheter all ge större belopp. Avdragsrätlen gynnar alltså inle givaren men väl mottagaren. Jag tycker att del är väsentligt alt slå fast detta.

Avdragsrätt skulle gissningsvis bli av ringa slalsfinansiell omfattning men däremot bli av stor betydelse för berörda motlagarorganisationer.

Folkpartiet menar att samhällets olika institutioner skall ha huvudansvaret för sociala, kulturella, vetenskapliga och andra liknande verksamheter. Men folkrörelsernas insatser utgör enligt folkpartiet etl värdefullt komplement till samhällets egna institutioner, en uppfattning som skatteutskottet redan vid förra årets behandling av denna fråga instämde i.

Folkrörelserna bäres upp av personligt engagemang från medborgare i samhället, ell engagemang som en aldrig så väl utbyggd samhällelig verksamhet inle kan vara utan. Della personliga engagemang lar sig många uttryck. Uppoffrande arbetsinsatser, ofta obetalda eller lågt betalda, utgör en form, personliga ekonomiska bidrag utgör en annan. Vafie ideellt engagerad medborgare vill göra sin insats efter sin förmåga och efter sitt huvud.

Samhället har inle råd alt undvara delta ideella engagemang och arbete. Samhället har all anledning att stödja del personliga engagemanget bl. a. genom att öka möjligheterna för intresserade medborgare att ge ekonomiska bidrag till just de ändamål som de känner sig engagerade för. I della att själv få avgöra vad mitt bidrag skall användas lill ligger en del av stimulansen till insatser.

Folkpartiet har länge drivit della krav i riksdagen och finner det glädjande all både centerpartiet och moderata samlingspartiet tillsammans med folkpartiet ställer upp i en gemensam reservation. Vad vi kräver i reservationen är en utredning - givetvis en förutsättningslös sådan -vilken bör granska skälen för och emot avdragsrätl och överväga den närmare utformningen m. m. av avdragsrätlen, om man finner en sådan rimlig.

Jag har svårt att förstå varför majoriteten inle kan stödja elt krav på en förutsättningslös utredning.

Fru talman! Med det anförda ber jag alt få yrka bifall lill reservationen.

Nr 43

Torsdagen den 20 mars 1975

Avdrag vid inkomstbeskattningen för gåvor lill allmännyttiga ändamål

Hen LUNDGREN (s);

Fru lalman! Försl vill jag säga några vänliga ord om den borgerliga reservationen lill del belänkande vi nu behandlar. Den avstyrker, i likhet med den socialdemokratiska majoriteten, molionerna 691 och 1069. Båda dessa motioner är tydligen även för skatleutskottets borgerliga ledamöter alltför besynnerliga.

Bl. a. hemställs i molionen 691 om en försöksverksamhet belräffande avdrag för gåvor. Försöksperiodens längd skulle vara tre år. Men endasl gåvor till frikyrkosamfunden skulle fä räknas. I motiveringen heter del emellertid all den enskildes frihet alt stödja just del ideella arbeie han är intresserad av och engagerad i genom detta mycket snäva förslag skulle möjliggöras. Del är besynnerligt, förvisso!

I den andra motionen, nr 1069, hemställs om skattebefrielse för gåvor lill kulturnämnd. Man säger litet hjäriknipande; "Många begåvningar

125

Nr 43

Torsdagen den 20 mars 1975

Avdrag vid inkomstbeskattningen för gåvor till allmännyttiga ändamål

126

skulle härigenom kanske också kunna räddas till eftervärlden, till glädje och nytta för berikande av vår kulturskatt och därigenom även för efterkommande släktled." I motiveringen sägs att de skattetekniska omständigheterna är sådana all slöd i många fall inte ler sig särskilt lockande. Precis som om skallevinster skall vara avgörande för en persons lockelse all stödja kulturell verksamhet. Del är besynnerligt okullurellt!

Fru lalman! Jag noterar alltså med tillfredsställelse och i all vänlighet alt även de borgerliga ledamöterna i skalteutskoltet avstyrker dessa motioner. Däremot hemställer samma ledamöter om bifall till molionerna 14 och 131 p. Al. Det är illa nog. Vissa varianter på tankegångarna i de första två motionerna återkommer nämligen också här. I motionen 14 sägs t. ex. att en avdragsrätt skulle "vara utomordentligt värdefull för all stimulera till utökade frivilliga gåvor".

Jag kan inte förstå, utifrån min ideologi, hur man kan stimuleras att ge gåvor lill allmännyttiga ändamål genom alt etl orättfärdigt avdragssystem införs. En avdragsrätt för gåvor till allmännyttiga ändamål medför ju högst varierande ekonomiska konsekvenser för de skallskyldiga. Eller rakare utsagt: Avdragsidén är och förblir orättvis. Den gynnar uppenbarligen de rika, de välbärgade.

Avdragsidén är också av andra skäl motbjudande. Avdraget måste t. ex. på något sätt dokumenteras inför taxeringsmyndigheten. För oss som regelbundet eller sporadiskt ger exempelvis lill kristna församlingar betyder ju delta att anonymiteten går förlorad. Vem av oss vill t. ex. ha kvitto på kolleklen?

F. ö. räknar reservanterna knappast med några som helst begränsningar av vilka ändamål som skulle fä vara avdragsberättigade. Så här vid är

ju skrivningen i reservationen: "      gåvor lill religiösa ändamål samt

till u-hjälp och andra humanitära, kulturella, vetenskapliga eller efiest uppenbart samhällsnyiliga ändamål." Vad, ärade reservanter, kan inle rymmas i denna myckel vida famn?

Fru talman! Vi är alltså oense om formerna för slödel till folkrörelser och andra ideella organisationer. Att blanda in orättvisa avdragsförmåner för enskilda givare är fel, anser utskottets socialdemokratiska majoritet. De borgerliga anser däremot all orättvisa avdragsförmåner för enskilda givare är bra, det stimulerar t. o. m. deras givande.

Att folkrörelserna skall ha samhällets stöd, därom är vi däremot överens, och det underströk också herr Hörberg. Folkrörelserna är myckel betydelsefulla element i vårt öppna demokratiska samhälle. Folkrörelserna - allesammans: de ideella och religiösa, de politiska och ekonomiska - ger människorna dagliga möjligheter till inflytande och ansvarstagande. Folkrörelserna utgör också vårt kanske bästa slöd i kampen mol de kommersiella intressena i samhället.

Utskotlsmajorilelens bestämda uppfattning är att folkrörelser och ideell verksamhet skall stödjas genom direkta bidrag. Så sker också. Och del sker i betydande och i stegrad omfattning. I utskottets skrivning exemplifieras detta med det häromdagen här i kammaren fattade enhälliga

beslutet om höjning av bidraget lill trossamfund och till lokaler för trossamfund från 15 lill 21 mifi. kr. Vidare nämner utskottet anslagen lill inlernalionellt utvecklingsarbete och slödel lill ungdomsorganisationerna. Utöver dessa exempel kan en hel rad andra nämnas, bl. a. bidrag lill alkoholist- och narkomanvård, bidrag till lidskrifter, dagpresslöd, exempelvis lill tidningen Dagen, bidrag lill folkhögskolor, soldathem, studiearbete osv.

Fru lalman! Jag yrkar bifall till hemställan i skaiteutskollels betänkande nr 11. Men innan jag lämnar talarstolen bör jag kanske också göra någon liten ytterligare kommentar, måhända framför allt till vad herr Fridolfsson sade, men på en punkt också till herr Hörbergs inlägg, och jag skall förstås inte glömma herr Josefson.

Alla tre tycker all det är konstigt att inle vi skall kunna vara med om alt säga ja lill att utreda den här frågan. Men i utskollsbetänkandet slår del ju alt 1972 års skatteutredning förutsätts också se på detta. Den utredningen har i uppgift att över huvud laget se över avdragssiluationen. Men att tillsätta en speciell utredning för detta kan vi verkligen inle känna någon som helsl önskan att göra, för del här är och förblir -som jag sade - en orättvis historia.

Sedan sade herr Fridolfsson något väldigt besynnerligt - han gör ju del ibland. Han sade all staten lägger sig i hur människor skall använda sina pengar. Var i all sin dar får herr Fridolfsson det ifrån? Staten lägger sig inte alls i della. Vad denna fråga handlar om är ju inle all staten skall lägga sig i hur den enskilde använder sina pengar. Del är ju inle alls det vi lalar om, herr Fridolfsson!

F. ö. vel herr Fridolfsson att del i kristna sammanhang ofta sägs att vi skall ge vår gåva lill Gud. En stillsam fråga, herr Fridolfsson; Skall man yrka avdrag för en gåva lill Gud?

Nr 43

Torsdagen den 20 mars 1975

Avdrag vid inkomstbeskattningen för gåvor till allmännyttiga ändamål

Herr JOSEFSON (c) kort genmäle:

Fru talman! Huruvida 1972 års skatteulredning kommer att behandla denna fråga är väl ganska tvivelaktigt. I utskottets belänkande i år sägs ingenting om det. Förra året sade dock utskollet alt det måste förutsättas alt man kommer att pröva den. Men del intryck som jag har fäll från ulredningen är all man knappast kommer att pröva frågan pä del säll som reservanterna har tänkt sig, alltså pröva för- och nackdelar med en sådan här avdragsrätt. När man lyssnade till herr Lundgren fick man lätt intrycket all del förelåg elt färdigt förslag, men dä vill jag rekommendera herr Lundgren att läsa reservationen. Vad vi begär är nämligen att frågan skall utredas. Vi säger alt man skall granska skälen för och emot avdragsrätl och överväga den närmare utformningen av en sådan avdragsrätl. Vi har inte begärt att riksdagen i dag skall ta ställning till något färdigt förslag. Som jag sade i mitt förra inlägg kan en förutsättningslös utredning ge underlag för ett betydligt bättre ställningstagande, och elt tillmötesgående av reservanternas önskan skulle jag tro ganska snart kan bringa denna fråga lill sin lösning i endera riktningen.

127

Nr 43

Torsdagen den 20 mars 1975

Avdrag vid inkomstbeskattningen för gåvor till allmännyttiga ändamål

Hen FRIDOLFSSON (m) kort genmäle:

Fru lalman! Herr Lundgren sade all han inle begriper att gåvogivandel skulle stimuleras genom all vi införde avdragsrätl. Jag undrar om herr Lundgren själv tror på vad han säger. Del är väl självklart all man stimulerar gåvogivandel om avdragsrätl införs. Det är väl inget tvivel om del.

Sedan fortsatte herr Lundgren med alt säga all del är en orättvisa inbyggd i avdragssyslemet. Men man kan ju vid alla andra tillfällen sälta ett tak för avdrag och beskattning pä olika områden, och då är det säkert möjligl att komma till rätta med den saken även i del här fallet. Vi beslutar ju i denna politiska församling om oerhört mänga utredningar. Då tycker jag del är märkligt att vi inte i detta fall - del är ju ändå en ganska enkel sak - kan utreda möjligheten alt införa avdragsrätl.

Vidare sade herr Lundgren alt jag hävdade att staten lägger sig i hur den enskilde använder sina pengar. Del har jag aldrig sagl. Jag har sagl att staten tror att den vet bättre än den enskilde var stödet till olika verksamheter skall sällas in.

Vad lill sist herr Lundgrens slutreplik angår, huruvida man skall yrka avdrag på gåvor till Gud, vill jag svara all vad jag syftade till med förslaget om en utredning var att man skall koppla bort herr Sträng innan man ger gåvan.

Hen HÖRBERG (fp) kort genmäle;

Fru talmän! Vi brukar inle här i kammaren ironisera över moiioner som utskottets ledamöter varit ense om att inte tillstyrka, men det är kanske en metod som vi skall införa nu, eftersom herr Lundgren böfiade sitt anförande med all göra det.

Herr Lundgren talade - det påpekade också herr Josefson - om hur orättfärdigt ell avdragssyslem skulle bli. Jag vet inte hur herr Lundgren kan uttala sig om det, eftersom vi inte har sett något förslag lill utformning av elt sådant system - vad vi begär är bara en utredning. Och det bör tilläggas alt del inle står någonting i direktiven till 1972 års utredning om att den skall ta upp denna fråga.

I år liksom i fiol inriktar herr Lundgren sitt anförande på avdragsrätlen och lalar om hur orättvist den skulle utformas. Vi inriktar oss i år liksom tidigare år på bidragen och menar all bidragen lill ideella organisalioner av olika slag kan bli större än de är i dag om man antar vårt förslag lill lösning. Hur bra socialförsäkrings- och socialbidragssyslem och hur bra skattesystem vi än lyckas åstadkomma i Sverige kommer vi alt behöva dessa individuella bidrag som komplement till samhällets institutioners arbeie.

128

Hen LUNDGREN (s) kon genmäle;

Fru lalman! Herr Josefson rekommenderade mig alt läsa reservationen. Det är klart att herr Josefson förslår att jag har gjort del. Den är dessutom föredömligt kort. I den heter det att reservanterna anser all delta avdrag

skulle vara ett "värdefullt komplement" till statliga bidrag. Därom har vi inle alls samma uppfattning. I den formuleringen ligger en värdering och ett ställningstagande, som den socialdemokratiska majoriteten inte kan instämma i. Det är en beställning av en avdragsrätt, och det säger vi nej till.

Det är klart att herr Fridolfsson med sin ideologi kan känna stimulans av en avdragsrätt. Men med min ideologi om rättvisa i skattesystemet kan jag inte begripa att ell orättvist avdragssystem kan ge någon stimulans till att ge si eller så mycket pengar lill en organisation som jag uppskattar.

För övrigt böriar nu herr Fridolfsson backa litet. Nu böriar han tala om att man skulle kunna sätta elt tak. Även del vore orättvist. Men det är tacknämligt att också herr Fridolfsson böriar kliva något steg lillbaka.

Herr Hörberg påslår att jag ironiserade över två moiioner i börian av mitt anförande, och del är möjligt all jag gjorde del. Men det var inte enbart för alt ironisera över dessa motioner som jag böriade milt anförande på det sättet, ulan det fanns en mycket allvarlig lanke bakom del, och den framgick också av mitt anförande. Jag sade nämligen all de båda andra motionerna, nr 14 och 131, inle är rikligt lika besynnerligt formulerade men att de är varianter pä samma tema, och del är allvariigt nog. Inriktningen i de två motioner som ni tillstyrker är densamma som i de tvä andra molionerna, som jag tycker är alldeles särskilt besynneriiga. Del var för att få en skarpare belysning av hur snett de borgerliga kommii i reservationen som jag berörde de två andra motionerna.

Nr 43

Torsdagen den 20 mars 1975

Avdrag vid inkomstbeskattningen för gåvor till allmännyttiga ändamål

Herr JOSEFSON (c) kort genmäle:

Fru lalman! Jag är förvånad över att del kan råda någon tvekan om vad reservanterna avser med sin reservation. Det är klart utsagt all vi avser all del skall göras en förutsättningslös utredning, och della har verifierats såväl av mig som av herr Hörberg. Efter dessa muntliga förklaringar lycker jag att herr Lundgren skulle kunna acceptera vår uppfattning om vad som är syftet med reservationen.

Hen FRIDOLFSSON (m) kort genmäle:

Fru talman! Det är svårt alt diskutera med herr Lundgren. Antingen misstolkar han mig medvetet eller också förslär han inte vad jag säger. När herr Lundgren talar om all i della avdragssyslem är inbyggd en orättvisa, vill jag bara peka på elt enkelt sätt all klara upp den orättvisan, nämligen att del finns möjligheter all sätta etl tak för avdragsrätten. Jag hoppas alt herr Lundgren med detta mitt understrykande på den här punklen förslår vad jag menar.

Hen HÖRBERG (fp) kort genmäle:

Fru talman! Jag ville lill herr Lundgren säga precis detsamma som herr Josefson nyss sade i sin replik, och jag ber att få ord för ord instämma med herr Josefson.

129

9 Riksdagens protokoll 1975. Nr 424

Nr 43

Torsdagen den 20 mars 1975

Avdrag vid inkomstbeskattningen för gåvor till allmännyttiga ändamål

Hen LUNDGREN (s) kort genmäle:

Fru talman! Om jag lar herrar Josefson och Hörberg på allvar och del alltså är sä att de i första hand vill ha en allsidig utredning, sä kan jag väl få erinra om att 1972 års skalleutredning dels har all se över hela avdragssyslemet, dels - och det är del väsentliga - skall göra delta i syfte att begränsa den omfattande floran av avdrag som vi har. Alltså inga nya avdrag. En avdragshistoria som är sä orättvis och besynnerlig som den ni lalar för kan jag inte ge någon förhoppning om alt vi socialdemokrater skall utöka antalet avdrag med. Avdragen skall i stället minska, för avdragen är i princip någonting av ondo, som slår sönder etl skaiiesyslem.

Del är icke myckel lönt att diskutera vidare med herr Fridolfsson. Om del nu finns anledning alt göra någon summering av sådana inlägg som han har presterat, skulle summan vara att han måhända kan länka sig att backa så långt all han sätter ell tak för orättvisan.

130

Herr SJÖHOLM (fp):

Fru lalman! Del jag kommer all säga skall uppfattas närmast som en röstförklaring. Jag ämnar rösta med utskottet, och jag hoppas att del inle kommer som någon överraskning för de flesta. Det har jag ju gjort i många år tidigare.

Jag skall förklara varför. Del finns två skäl, elt skattetekniskt och ett mera ideellt.

Det skattetekniska kan jag anknyta till vad herr Lundgren sade om avdrag. Jag har etl arbeie som gör alt jag uppmärksammar skalleorättvisorna mer än de flesta. Vi har elt fantastiskt orättvist skattesystem. Som jag ser del bör vi ta bort alla konstruerade avdrag. Konstruerade avdrag är just sådana där man kan göra avdraget om man vill och låta bli om man vill, alltså inte ell avdrag som är nödvändigt, t. ex. utgifter för inkomstens förvärvande. Sådana avdrag skall vi ha kvar, men inte konstruerade, som människor kan botanisera i hur de vill.

Jag lycker nog, om jag får säga det, att det är både ideellt och kristet all verka för ell rättvist skallesystem och inte motsatsen.

Det ideella skälet är att jag lycker, för att tala klarspråk, att man i någon mån sjaskar ned del ideella uppsåtet genom att samtidigt snegla ål snöd skallevinning. Man vill locka människor lill ideella handlingar genom all förespegla materiella förmåner. Det går inte riktigt ihop. Del skär sig.

Sedan vill jag gärna säga an skallen icke är del godas fiende på något sätt. I mycket slor utsträckning är del tvärtom. Myckel slora delar av den skatt vi betalar går just till ideella, kulturella och religiösa ändamål. Vi har socialvård, sjukvård, idrott, u-hjälp och mycket annat, liksom kulturella ändamål.

Om nu de pengar man vill ge lill sädana ändamål redan är beskattade, har de ju redan gjort en insats i ideellt och religiöst avseende. Varför skulle del vara ett minus'? Del borde vara ett plus. Dessa pengar kan

göra en dubbel insats i detta avseende. Det borde verkligen vara ett plus om del är del ideella uppsåtet som är del primära och inte skat-tevinslen.

Förr i liden sade man alltid i kyrkorna när man pälyste kollekt, att Gud älskar en glad givare. Ni kunde väl vara litet gladare även om ni inte får göra avdrag för de här gåvorna i deklarationerna! Givandets glädje skall man inte fiällra i en paragraf i laxeringsförordningen. Det går inte ihop, del skär sig fantastiskt illa som jag ser del.

Med de orden vill jag yrka bifall lill utskottets hemställan.

Nr 43

Torsdagen den 20 mars 1975

Avdrag vid inkomstbeskattningen för gåvor till allmännyttiga ändamål

Herr FRIDOLFSSON (m):

Fru lalman! Man behöver inle lyssna länge på herr Sjöholm för att kunna konstatera alt herr Sjöholm inte har någon som helst kunskap om hur de kristna organisationernas folk ser pä denna fråga.

Som bekant är del väldigt svårt alt placera herr Sjöholm i någon speciell parlifålla. Det var kanske riktigt som någon häromdagen sade, all herr Sjöholm är "allas vår partikamrat". Men när man titlar i förteckningen över riksdagens ledamöter står del fp efter herr Sjöholms namn. Och i sanningens namn måsle man konstatera att folkpartiet verkligen har drivit denna fråga och på alla möjliga säll försöki lösa den. Därför är det beklagligt att herr Sjöholm, som jag ser det, närmast saboterar lösningen av ulredningsfrägan.

Herr SJÖHOLM (fp);

Fru talman! Det var en iniressani utläggning om min person som herr Fridolfsson presterade, men det är inte del ämnet vi diskuterar, herr Fridolfsson.

Hen FRIDOLFSSON (m):

Fru lalman! Vi befinner oss i en politisk församling och i en politisk debatt i riksdagen driver vi, valda ombud för Sveriges folk, de här frågorna som vi har pläderat för ute bland våra valmän. Dä är det väl inte fråga om något angrepp på herr Sjöholms person utan det är ett direkt angrepp pä herr Sjöholms plädering i talarstolen. Jag tycker det är orimligt och fel all tala om all man "sjaskar ner" ideell verksamhet genom gåvor Som man har fått avdragsrätt för. Det tycker jag är ett anmärkningsvärt uttalande. Jag blev förvånad över herr Sjöholms rösldeklaration, och del var därför jag log lill orda.

Herr SJÖHOLM (fp):

Fru talman! Jag förstår all herr Fridolfsson är förvånad för att inte säga förvirrad över vad jag har sagl, och del må vara hänt. Men jag tycker det är solklari all om man verkligen har ett ideellt uppsåt och vill lämna hjälp till elt humanitärt ändamål eller annat, så gör man det spontant utan att - som herr Hörberg stod här och räknade ul - försl gå hem och se efter hur mycket pengar man har här, hur myckel man

131

Nr 43

Torsdagen den 20 mars 1975

Avdrag vid inkomstbeskattningen för gåvor till allmännyttiga ändamål

har där och kalkylera fram vad man kan ge bort av sitt överflöd. Jag studerade faktiskt Bibeln i söndags. I Markus evangelium talas del om änkans skärv. Gå hem och studera Bibeln, mina herrar!

Hen LÖFGREN (fp):

Fru talman! Herr Sjöholm har de senaste dagarna med bibelspråk och andra vändningar undervisat oss i pressen om vad han skulle komma att säga här. Jag vill bara hell kort konstalera all herr Sjöholm inte vet vad den här saken gäller. Del gäller ingen favör i form av skattelättnad. Del gäller all kunna ge en betydligt ökad gåva. Vid sidan om vad man alltid ger av bästa förmåga skulle man genom en sådan här möjlighet kunna ge ännu mer. Jag är säker på att värt lands ideella och kristna personer är djupt förvånade över att herr Sjöholm på delta sätt vill försöka använda sig av kristet och ideellt språk för alt förklara något helt orimligt.

Hen SJÖHOLM (fp):

Fru lalman! Eftersom del var jag som lockade upp herr Löfgren nu fär jag be om kammarens överseende med del.

Skulle jag inle få använda bibelspråk? Del är ju fantastiskt! Herr Löfgren borde i stället vara glad över alt jag gör det.

Sedan är det väl ändå så, herr Löfgren, all del vi här diskuierar är etl belänkande från skatteulskoltel - det handlar om skall! Del handlar alltså om att man inte kan ge spontant och av fullt hjärta utan att man skall kalkylera med hur mycket man vinner i skatt.

Herr HÖRBERG (fp):

Fru lalman! Fär jag läsa upp tre rader ur manuskriptet till mitt tidigare anförande. Jag har alltså läst upp det tidigare, men del har tydligen inle gäll hem i vissa kretsar:

"Den avdragsrätl för gåvor som vi motionärer föreslär ökar givarens möjligheter att ge större belopp. Avdragsrätten gynnar alltså inle givaren men väl mottagaren. Jag tycker all det är väsentligt att slå fast delta."

Hen SJÖHOLM (fp):

Fru talman! All ge är någonting myckel hedervärt, och förmågan att ge är någonting som man kan vara tillfredsställd över. Genom den här avdragsrätlen ger man den som har ell överflöd en förmän framför den som inle har någonting all ge. Del är en orättvisa även det.

Överiäggningen var härmed slutad.

132

Punkterna 1 och 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Magnusson i Borås m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Josefson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i beiänkandel

nr 11  punkterna  1 och 2 rösiar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Magnusson i Borås

m. n.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omrösiningsapparal verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 148

Nej - 146

Avslår -     1

Punkterna 3 och 4

Kammaren biföll vad uls,kotlet i dessa punkter hemställt.

§ 5 Föredrogs justilieulskollels belänkande nr 7 med anledning av propositionen 1975:1 såvitt gäller anslag lill polishus, m. m. jämte moiioner.

Punklen 1

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2

Uppförande av nya polishus

Regeringen hade i propositionen 1975:1 bilaga 4 (justitiedepartementet) under punklen 11:1 (s. 86-89) föreslagit riksdagen alt dels bemyndiga regeringen alt besluta om byggnadsarbeten för polishus m. m. inom i investeringsplan uppförda kostnadsramar i enlighet med vad som förordats i propositionen, dels till Polishus m. m. för budgetåret 1975/76 anvisa ett invesleringsanslag av 48 000 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats molionerna

1975:1123 av fru Oskarsson (c) och herr Gustavsson i Alvesta (c), vari hemställts dels att riksdagen beslutade att hos regeringen begära att ell nytt polishus uppfördes i Ljungby, i enlighet med byggnadsstyrelsens förslag, med börian vintern 1975-1976, dels att riksdagen beslutade anslå erforderliga medel härför saml

1975:1124 av herr Romanus m. fl. (fp, m), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde att byggnadsstyrelsen gavs i uppdrag all projektera nytt polishus i Sollentuna i sådan takt, att byggande av husel kunde sältas i gång hösten 1975.

Nr 43

Torsdagen den 20 mars 1975

Uppförande av nya polishus

Utskottet hemslällde att riksdagen skulle

1. beträffande uppförande av nya polishus avslå molionerna 1975:1123 i denna del (yrkande 1) och 1975:1124,

133

Nr 43

Torsdagen den 20 mars 1975

Uppförande av nya polishus

2. belräffande medelsberäkningen med avslag pä motionen 1975:1123 i denna del (yrkande 2) och med bifall lill regeringens förslag dels bemyndiga regeringen alt besluta om byggnadsarbeten för polishus m. m. i enlighet med vad som förordals i propositionen, dels lill Polishus m. m. för budgetåret 1975/76 anvisa elt invesleringsanslag av 48 000 000 kr.

Reservation hade avgivits av herrar Polstam (c), Johansson i Växjö (c) och Westberg i Ljusdal (fp), fru Wiklund (c) och fru André (c) saml herr Raneskog (c) som ansett att utskottet under 1 bort hemställa

all riksdagen belräffande uppförande av nya polishus med bifall lill motionen 1975:1124 och i anledning av motionen 1975:1123 i denna del (yrkande 1) begärde att byggnadsstyrelsen gavs i uppdrag att projektera nya polishus i Sollentuna och Ljungby i enlighet med vad reservanterna anfört.

134

Hen JOHANSSON i Växjö (c):

Fru lalman! Allting tar sin tid - även all bygga polishus. Pengar kostar det också. Därför måste man accepiera att upprustningen av värt lands polishusbesiänd inte kan ske pä en gång. Polishusbyggandel har - vilket gläder oss alla - dock haft en hög prioritet de senasie åren, och vi böfiar få en god standard på polishusen. Men åtskilligt återstår tills all allt är gott och väl på del här området. Många polisdistrikt har lokaler som lämnar myckel övrigl all önska, och en del är så undermåliga alt åtgärder snarast måste vidtagas föratl personalen skall kunna arbeta under drägliga förhållanden.

Under den allmänna motionstiden väcktes motioner om nya polishus i Sollentuna resp. Ljungby. Motionernas klämmar var litet olika. 1 molionen om polishuset i Sollentuna yrkades all riksdagen hos regeringen begär all byggnadsstyrelsen ges i uppdrag att projektera nytt polishus i Sollentuna, så alt byggandet kan sällas i gäng hösten 1975, om sysselsättningsläget kommer alt kräva extra stimulansåtgärder. I molionen som gällde polishuset i Ljungby ställdes yrkandet all riksdagen omedelbart skulle anslå erforderliga medel för uppförande av polishus där.

Reservationen har formats efter yrkandet i Solleniunamolionen och innebär all riksdagen begär alt byggnadsstyrelsen ges i uppdrag all projektera nya polishus i Sollentuna och Ljungby. Härigenom möjliggörs en beredskap som innebär att lämpliga byggnadsobjekl omgående kan anvisas pä polishussidan om det blir aktuellt all sätta in särskilda åtgärder för att stimulera sysselsättningen.

Om önskvärdheten av nytt polishus i Sollentuna kommer annan ledamot av kammaren att plädera. Jag skall bara hell kortfattat säga något om hur förhållandena är i det nuvarande polishuset i Ljungby.

Frågan om ell nytt polishus i Ljungby har varit aktuell i ca tio år. Kommunen har reserverat tomt och byggnadsstyrelsen har hos justitiedepartementet hemställt om godkännande av förslag lill byggnadsprogram saml om projekleringsuppdrag för polishuset. Men medel för polishuset har inle anvisats i 1975 års budgetproposition.

Den fastighet som nu inrymmer den polisiära förvaltningen är en tidigare bostadsfaslighel. Husel är myckel ohanieriigl. Allteftersom personalen ökat har man fåll överta lägenheter efter privata hyresgäster. Till huset finns sju enirémöjligheler, varav tvä trapphus. Ell trapphus delas med privat hyresgäst, vilken också har sina tvätt- och förrådsutrymmen i anslutning till polisens förråd i källarplanet.

Polisdistriktets skyddskommitté har vid sammanträde den 19 december 1974 skarpt kritiserat tillträdes- och säkerhetsskyddet i polishuset. Allmänheten, som vill komma till någon av kansliets avdelningar, måste gå till receptionen, anmäla sitt ärende, passera in i receptionen, genom en lång korridor förbi ulredningsrum, förbi arrestiniagel och genom uppe-hällsrum/kafferum för all komma lill polishusels västra trappuppgång, som leder till kansliels olika avdelningar. Allmänheten har svårt alt hitta bland trappuppgångens alla dörrar.

Jag kunde naturiiglvis fortsätta med all räkna upp exempel på del orationella och för personalen lunga arbetet i polishuset i Ljungby. Med det här anförda har jag velat åskådliggöra den undermåliga arbetsmifiö som polispersonalen i Ljungby får arbeta i. Nu har del alllid varit min uppfattning att vår polis är en tålig yrkeskår som är van vid strapatser och som även kan stå ul med mindre goda mifiöer när del gäller arbetslokaler. Men det finns naturligtvis gränser. Polisens effektivitet måste ju också bli lidande när lokaliteterna är sä beskaffade som del gamla polishuset i Ljungby.

Fru talman! Det är en mycket hovsam begäran vi har i vår reservation, all projekteringsarbetena skall påböfias för all, om sysselsättningsläget sä kräver, en beredskap skall finnas i form av lämpliga byggnadsobjekl. Med detta yrkar jag bifall till reservationen vid justitieutskotteis betänkande nr 7.

Nr 43

Torsdagen den 20 mars 1975

Uppförande av nya polishus

I della anförande instämde herr Gustavsson i Alvesta (c) och fru Oskarsson

(c).

Hen ROMANUS (fp):

Fru lalman! Jag skall be att fä säga några ord om behovet av ell polisbus i Sollentuna. Utskottet påpekar att stora insatser har gjorts sedan polisen förstatligades för att ge polisen runt om i landet bättre lokaler. Del är riktigt, men det är en klen tröst för dem som arbetar inom polisen i Sollentuna.

Sollenlunapolisens kamralförening begär i ett brev lill juslilieminislern alt Sollentuna skall få etl polishus. Observera all vi inte ber om ell nytt polishus ulan bara om etl polishus, säger föreningens ordförande. Vi anser nämligen inle all vi i dag har ell polishus. Föreningen påpekar: Del går inle alt driva en polisverksamhet effektivt, när ordningsavdelningen och kriminalavdelningen ligger fyra kilometer från varandra. Ordningspolisen måste t. ex. åka dessa fyra kilometer för all få fram fakta ur arkivet på kriminalavdelningen.

135

Nr 43

Torsdagen den 20 mars 1975

Uppförande av nya polishus

Även de lokaler som ligger fyra kilometer ifrån varandra är i dag för tränga. De hygieniska förhållandena är inle bra, varken för personalen eller i arreslen. Del är helt på sommaren, för ventilationen fungerar inte. Fönstren i cellerna kan inte öppnas, eftersom de ligger i markplanel. Pä vintern kan del däremot vara rimfrost pä insidan av fönstren. Dofterna från fyllericellen stiger upp genom golvbrunnen i andra celler. Och när personalen använder en toalett, kan lunchrummet inte ulnylfias.

Alla är ense om alt Sollentuna behöver elt rikligt polishus. Planer finns också framtagna på elt polishus i kommunens centrum.

Fru talman! Jag är medveten om att det finns andra polisdistrikt som också har behov av nya polishus. Andra ledamöter skulle lika gärna som jag kunna slå här och tala för sin hembygd. Det har väl också förekommit någon gång här i riksdagen i något tidigare ärende att ledamöter har talat för sin hembygd. Sollentuna polishus skifier sig dock frän andra önskvärda byggen på del sättet att del nu slår först i angelägenhet på den lista som rikspolisstyrelsen och byggnadsstyrelsen har gjort upp. Tyvärr har regeringen inle gäll med på ämbetsverkens begäran om medel lill Sollentuna polishus för nästa budgetär.

Vi motionärer begär ändå inte all riksdagen nu skall anslå pengar till elt nytt polishus i Sollentuna. Vi är medvetna om att de ekonomiska resurserna är begränsade. Men vi pekar på osäkerheten inför hösten när det gäller sysselsättningen. Den finns också här i Storstockholm. Vad vi i all blygsamhet föreslär är att arbetet med projekteringen av Sollentuna polishus skall bedrivas så, att byggnadsarbetena kan sättas i gång, om sysselsättningsläget i höst motiverar del. Då får pengar till bygget tas från de medel som anslås för arbetsmarknadspolitiken.

Jag är glad att se, att juslilieutskotlets majorilel har en viss förståelse för vårt resonemang. Utskottet säger att man "utgår från alt regeringen häller en beredskap som gör del möjligt alt anvisa lämpliga byggnadsobjekl pä polishussidan, om det blir aktuellt att sätta in särskilda åtgärder för all stimulera sysselsättningen". Vi får väl se i höst vad del ullalandet är värt. Del kommer inte all glömmas bort, det kan jag försäkra utskottet.

Men i reservationen talas del etl klarare språk. Där begärs all byggnadsstyrelsen skall ges i uppdrag alt projektera, så all man är säker på att bygget kan sättas i gång i höst. Det borde utskottet ha kunnat säga rent ul.

Jag ber all få yrka bifall lill reservationen.

136

Fröken MATTSON (s);

Fru lalman! Under den lid som juslitieulskoltet har arbetat med propositionen när det gäller anslag till polishus har vi blivit myckel medvetna om all del behövs polishus, i varie fall i Sollentuna och i Ljungby. Där föreligger verkligen stort behov av nya lokaler.

Men man måsle. ändå gentemot kraven i motionerna ställa del förhållandet att det ända sedan vi förstatligade polisen har gjorts utomordentligt slora satsningar på polishusbyggen runt om i landet. Det finns

siffror som man kan dra fram som exempel. Under budgetåret 1965/66 fram till 1973/74 har ungefär 195 mifi. kr. disponerats för att lösa in polishus och köpa tomtmark för polishus. Dessutom har ungefär 209 mifi. kr. använts för all bygga polishus i statlig regi.

Del sägs all vi befinner oss minst fem år före planeringen, och av en investeringsplan som är fogad lill bilaga 4 i budgetpropositionen framgår också hur mycket som har åstadkommits. Byggnadsobjekien i investeringsplanen omfattade polishus i Falköping, Skövde, Kalmar, Uppsala, Landskrona, ledningscentral i Göteborg, polishus i Kiruna, Borlänge, Motala, Ystad, Söderhamn, Sollefteå, Skellefteå, Arvika, Hudiksvall, Kristinehamn, Kristianstad, Trollhättan, Luleå, övningsbyggnad i Malmö och Kungälv, övningsbyggnad i Stockholm samt ombyggnad av kvarteret Kronoberg i Stockholm, polisskolan i Ulriksdal och polisskolan i Solna. De flesta av dessa objekt är färdiga eller kommer all färdigställas under della år, under är 1977 och  1978.

När vi skulle la ställning lill de tvä i och för sig befogade motionsyrkandena kunde vi inte bortse från att det finns en lång rad andra orter i landet, förutom Ljungby och Sollentuna, som behöver nya lokaler. Därför ville utskottsmajoriteten inle tillstyrka motionsyrkandena. Vi fann heller inte anledning förorda att riksdagen vidtar någon åtgärd med anledning av yrkandet om projekleringsuppdrag belräffande nytt polishus i Sollentuna. Del var alltså innan motionsyrkandel om polishus i Ljungby i reservationen förvandlades till ell projekleringsuppdrag.

Utskollet utgår dock från - del har också motionärerna här tryckt på - all regeringen häller en beredskap som gör del möjligl att anvisa lämpliga byggnadsobjekl på polishussidan, om del blir aktuellt all sälla in särskilda åtgärder för att stimulera sysselsättningen. Jag vill framhålla alt del sistnämnda är synneriigen väsentligt. Att det har gjorts så slora och betydelsefulla satsningar på polishus under de senaste åren har helt enkelt berott på att man har anvisat polishusbyggen som objekt när del har behövts åtgärder för att stimulera sysselsättningen. Därför tror jag att både Ljungby och Sollentuna ligger väl framme om en sådan situation skulle uppstå.

Jag ber, fru lalman, all med det anförda få yrka bifall lill justilie-ulskollets hemställan i betänkandet nr 7 och avslag på den lill betänkandet fogade reservationen.

Nr 43

Torsdagen den 20 mars 1975

Uppförande av nya polishus

Hen JOHANSSON i Växjö (c) kort genmäle;

Fru lalman! Jag kan visst inle stå här i talarstolen, fröken Maltson, och påstå atiLjungbysnuvarande polishus ärdet sämsta i landet för personalen och andra. Del vel jag inle, men jag vel att förhållandena i Ljungby polisdistrikt och dess nuvarande polishus är undermåliga i högsta grad.

En dag under februari månad besökte jag distriktet. Jag var en halvdag och såg just hur arbetet fungerade vid polishuset i Ljungby med alla de besvärligheter som jag har radat upp i mitt tidigare anförande.

137

Nr 43                 Jag åkte sedan lill Markaryd, som också tillhör Ljungbydislriktei, där

Torsdaeen den    '"  " arbetsgrupp placerad i kommunens hus. Där såg man verk-

20 mars 1975      ''" kontrasterna! Det var nytt och bra. Förhållandena var pä alla säll

---------------    de bästa tänkbara. Arrestiniagel i Markaryd låg litet diskret på baksidan

Uppförande av     av    huset    medan    arrestiniagel    i    Ljungbys    nuvarande    polishus

nya polishus        är placerat på framsidan med helt fri insyn för allmänheten. Arresianterna

får ledas upp av personalen för en hög trappa, där del finns etl räcke som de lätt kan la lag i. Man passerar källartrappor där det är lätt för dem att kasta sig ned eller på annat säll skada såväl sig själva som vakthavande polis.

Vi har ingen anledning att ta upp någon större debatt nu. Fröken Mattson var välvillig i sitt anförande, och det slår också i majoritetsskrivningen all man inte alls vill säga annat än alt det finns behov av nytt polishus i både Sollentuna och Ljungby. Om reservationen inie nu skulle vinna bifall hoppas jag att det nästa år skall anslås pengar lill polishus i Ljungby och Sollentuna. Men del skulle inta vara någon fara för kammaren i sin helhet att här ansluta sig lill den mjuka reservationen. Del skulle ge oss i Ljungby lite förtur, och det skulle också vara en garanti för alt man skulle kunna hälla sysselsättningen uppe i Ljungby under del här året. Första halvåret är en ganska god sysselsättning garanterad, men vi vet ingenting om andra halvåret. Jag yrkar alltså bifall lill reservationen.

Fru TROEDSSON (m):

Fru lalman! Jag kan utomordentligt väl förstå både motionärernas och reservanternas önskemål om all del snarast möjligl skall byggas nya polishus i Ljungby och Sollentuna.

Nu säger utskottsmajoriteten i sitt betänkande, som också fröken Maltson citerade: "I sammanhanget kan inte heller bortses från alt polisen även i en rad andra orter än Ljungby och Sollentuna behöver nya lokaler." Del här konstaterandet är förvisso något av understalement. Del är naturligtvis omöjligt för ell riksdagsutskott, och än mer för kammaren i dess helhet, all avgöra var i detta avlånga land behovet av nyll polishus är störst.

Låt mig för all exemplifiera peka på del polishusbygge som ligger mig
närmast om hjärtat, nämligen det i Enköping. Del polishus som där
är i bruk är Sveriges absolut äldsta, mer än 200 år gammall. Förhållandena
är inte bara olidliga för personalen, som av utrymmesbrist tvingas mer
eller mindre sitta i knäet på varandra, ulan också direkt hälsovådliga
för personal, besökande, arresterade och fyllerister. En Ivältho bakom
ett skynke är de arresterades enda tvältmöjlighet. En utomordentligt
dåligt fiudisolerad vägg skifier dem från den cell på 12 kvadratmeter
-jag upprepar 12 kvadratmeter - där ofta sju å åtta fyllerister är tvingade
att samsas. Det finns ingen tillstymmelse till den föreskrivna rastgården.
Del lillfälle för arresterade alt vafie dag vistas ute i del fria som föreskrivs
138                    kan endasl beredas dem efter biltransport lill någon skog och med hjälp

av hundpalrull. I samma tränga entré skall allmänheten vänta pä t. ex. sina pass, och fyllerister eller arresterade passera.

Jag har velat anföra detta för att peka pä att behovet är stort även på andra platser än i Ljungby och i Sollentuna och att det är omöjligt för oss all här och nu prioritera elt bygge framför etl annat i något avseende. Utskollet säger dessutom mycket positivt att man ulgår från all regeringen häller en beredskap, som gör del möjligt att anvisa lämpliga byggnadsobjekt på polishussidan, om det blir aktuellt all sätta in särskilda åtgärder för alt stimulera sysselsättningen.

Jag önskar alla angelägna polishusbyggen elt varmt lycka till, inle minst de i Ljungby och Sollentuna, men vill med det sagda yrka bifall lill utskottets hemställan.

Nr 43

Torsdagen den 20 mars 1975

Uppförande av nya polishus

Herr ROMANUS (fp):

Fru lalman! Det är klart att jag respekterar all det kan vara svårt för kammarens ledamöter alt göra en avvägning mellan behovet av nya polishus på olika orter. Jag tror kanske all del inte skulle vara fullt lika svårt för utskottet. Utskottet skulle ha möjlighet att sätta sig in i della litet djupare. Men när del gäller Sollentuna polishus behöver inte utskottet och kammarens ledamöter göra någon avvägning. Om man håller sig lill vad de ansvariga ämbetsverken har sagl, visar del sig att både rikspolisstyrelsen och byggnadsstyrelsen har satt Sollentuna först på listan över de byggen som ännu inle fån några medel. De begärde fakiiski medel för Sollentuna polishus redan för innevarande budgetår. Det behöver alltså inle vara något problem att stödja den saken, om man har förtroende för de ansvariga ämbetsverken, och del brukar ju riksdagen normalt ha.

Jag vill också peka på all vi inle har begärt alt riksdagen skall anslå pengar ulan bara alt man klart skall säga att del skall finnas en handlingsberedskap, om byggena behöver sättas i gång av sysselsäliningsskäl, och det skulle utskottet klart kunna säga ut i stället för att gripa till den i och för sig vänliga formulering som utskottet använt. Om utskottet hade ansett att man skulle ha samma handlingsberedskap i fråga om flera polishus, kunde ju utskottet ha påpekat även del - t. ex. pä förslag av någon av fru Troedssons partivänner.

Jag ber än en gång att få yrka bifall till reservationen.

Fröken MATTSON (s);

Fru lalman! Jag vill peka på att det inle bara är för Ljungby och Sollentuna som byggnadsstyrelsen har föreslagit all man skall föra upp kostnadsramar i investeringsplanen. Det gäller också Värnamo, Avesta, Ludvika, Örebro, Linköping och Mjölby, alltså en lång rad orter. Della är en av anledningarna lill att vi inle nu har kunnat la ställning till de båda aktuella polishusen och till att vi också har understrukit all den beredskap som regeringen har hållit även skall upprätthållas i framliden, så all del blir möjligl all anvisa lämpliga byggnadsobjekl på polishus-

139

Nr 43

Torsdagen den 20 mars 1975

Uppförande av nya polishus

området, om del blir aktuellt all sälla in särskilda åtgärder för all stimulera sysselsättningen.

Hen ROMANUS (fp):

Fru lalman! Jag bestrider inle alls all de orter som fröken Mattson nämnde finns med i ämbetsverkens äskanden, men jag tror alt fröken Mallson inle heller kan bestrida all Sollentuna är den ort som slår först pä listan - redan för innevarande budgetår.

140

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom.    1

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Polstam m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Johansson i Växjö begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller justitieutskottets hemställan i betänkandet nr 7 punklen 2 mom. 1 röstar ja, den del ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Polslam m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Johansson i Växjö begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 185 Nej - 105 Avstår -     6 Mom.   2 Utskottets hemställan bifölls.

Punklerna 3 och 4

Kammaren biföll vad utskollet i dessa punkter hemställt.

§ 6 Föredrogs

Justitieutskottets betänkande

Nr 8 med anledning av proposiiionen 1975:1 såvitt gäller anslag till Ersättning för personskador på grund av brott, m. m.

Lagutskottets belänkande

Nr 11 med anledning av moiion om skydd för arrendator mot vissa villkor i arrendeavtal

Kammaren biföll vad utskotten i dessa belänkanden hemställt.

§ 7 Vissa änkepensions- och barnpensionsfrågor

Föredrogs socialförsäkringsulskottets betänkande nr 9 med anledning av motioner om vissa änkepensions- och barnpensionsfrågor m. m.

I della betänkande behandlades molionerna

1975:29 av herr Börjesson i Falköping m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde att pensionsålderskommillén fick i uppdrag alt utreda frågan om slopande av inkomstprövning av änkepension inom folkpensioneringen,

1975:108 av fru Fraenkel (fp) och herr Jonsson i Mora (fp), vari hemställts alt riksdagen hos regeringen begärde förslag till ändring av gällande regler för erhållande av änkepension i syfte att avskaffa inkomstprövningen för dem som blivit änkor före den 1 juli 1960,

1975:748 av fru André (c) och fröken Andersson (c), vari hemställts all riksdagen beslutade att hos regeringen begära

1.   all åldersgränsen för barnlillägg lill ålders- och förtidspension höjdes till 18 år,

2.   att barnlillägg till ålders- och förtidspension skulle utgå även lill gift kvinna,

1975:1205 av fru Jacobsson m.fl. (m),

1975:1212 av fru Lundblad (s) och fru Hörnlund (s), såvitt nu var i fråga (yrkandet 3),

1975:1230 av herrar Winberg (m) och Ringaby (m) vari hemställts att riksdagen beslutade om sådan ändring i lagen om allmän försäkring all barnpension som avräknades mot änkepension också formellt fördes upp som barnpension i enlighet med vad i motionen anförts saml

1975:1232 av herrar Åkerlind (m) och Winberg (m).

Nr 43

Torsdagen den 20 mars 1975

Vissa änkepensions- och barnpensionsfrågor

Utskottet hemställde

1.   belräffande pension för änkor med femtondelsreducerad pension alt riksdagen skulle avslå motionen 1975:1205,

2.   belräffande åldersgräns för räll lill änkepension att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1232 såviii nu var i fråga,

3.   belräffande åldersgräns för räll lill barntillägg att riksdagen skulle avslå molionen 1975:748 (yrkande 1) och molionen 1975:1232 såvitt nu var i fråga,

4.   belräffande gift kvinnas rätt lill barntillägg att riksdagen med anledning av molionen I975;748(yrkande 2) hos regeringen gav lill känna vad utskottet anfört,

5.   belräffande inkomstprövning av änkepension alt riksdagen skulle avslå molionerna 1975:29 och  1975:108,

6.   belräffande barnpension att riksdagen skulle avslå molionen 1975:1212 i vad den behandlades i detta betänkande saml motionen 1975:1230.

141

Nr 43

Torsdagen den 20 mars 1975

Vissa änkepensions- och barnpen-sionsjrågor

Reservationer hade avgivits

1. beträffande inkomstprövning av änkepension av herrar Ringaby (m). Hylländer (fp) och Fridolfsson (m) vilka ansett all utskottet under 5 bort hemställa

att riksdagen med bifall till molionen 1975:29 och med anledning av motionen 1975:108 hos regeringen begärde att pensionsålderskommillén fick i uppdrag all med förtur pröva frågan om slopande av inkomstprövning av änkepension inom folkpensioneringen,

2. belräffande barnpension av herrar Ringaby (m) och Fridolfsson (m) vilka ansett att utskottet under 6 bort hemställa

alt riksdagen med anledning av motionen 1975:1230 och med avslag pä molionen 1975; 12121 vad den behandlades i delta belänkande hos regeringen begärde förslag snarast lill riksdagen om sådan ändring av lagen om allmän försäkring att barnpension som avräknades mot änkepension också reellt kunde föras upp som barnpension.

142

Hen RINGABY (m):

Fru talman! Bakom reservationen 1 till delta utskottsbetänkande ligger motioner från folkpartiet och centerpartiet, som vi från moderat håll har stött.

Detta är, ärade kammarledamöter, en myckel gammal och egentligen sorglustig historia. Det gäller inkomstprövningen av änkepensionerna. Vi fick dessa änkepensioner 1946, och då var de inkomslprövade. De utgick om kvinnan var 55 år gammal vid makens död. År 1948 fick man etl bidrag till dessa pensioner för både änkor och änklingar om de hade vårdnaden om barn som var under 10 är. Denna åldersgräns höjdes lill  12 år 1955.

År 1954 ändrades reglerna för de inkomslprövade pensionerna sä att det fria beloppet i botten blev 1 000 kr., vilket faktiskt inte var så särskilt mycket pengarens 1954. Sedan reducerades änkepensionen starkt sä fort inkomsten översteg I 000 kr. - med en tredjedel eller tvä tredjedelar.

Dessa gamla änkepensioner var alltså myckel hårt inkomslprövade, och de var knutna till barn i famifien under 12 år.

Sedan infördes den slora orättvisan - och jag ifrågasätter, fru lalman, om del inte var den största orättvisa som denna riksdag någonsin har beslulal om - när vi beslutade alt ta bort inkomstprövningen av änkepensionerna 1960 nästan på en enda gång - det var etl par års avtrappning. Delta framstod som oerhört orättvist gentemot de äldre änkorna som var så hårt inkomslprövade. Det kan vi aldrig göra någonting åt, fru talman. Den orättfärdigheten har begåtts, och den kan vi aldrig gottgöra.

För dem som 1960 var 55 år är del inget problem. De är i dag folkpensionärer i den mån de finns kvar i livet. Men det gäller dem som 1960 fick änkepension vid tidigare ålder än 55 är. De är fortfarande pensionsfall, och det skulle vara ganska intressant att veta hur de har det

i dag. På något sätt försöfier de sig väl. Det kanske vore trevligare för dem att fä en änkepension än att få socialbidrag, i den mån de har det.

Vi reservanter tycker i alla fall all pensionsålderskommittén bör fä undersöka della och se hur många det rör sig om -och om man eventuellt kan göra någonting åt det. Men det brådskar, eftersom lång lid har gäll sedan 1960. Detta skulle ha gjorts myckel tidigare. En sådan här oförrätt skulle över huvud laget aldrig ha begåtts, det var en oerhörd oförrätt mol de gamla änkorna.

Reservationen 2 gäller barnpensionerna som utgår från folkpensioneringen. Alla änkor, oavsett ålder, får pension på 95 96 av basbeloppet, 8 550 kr., plus pensionstillskott på 18 % av basbeloppet, 1 620 kr., alltså tillsammans 10 170 kr. om de har barn under 18 år. Utöver dessa 10 170 kr. får de en barnpension med 25 % av basbeloppet, i dag 2 250 kr. Della belopp fär de för vafie barn under 18 års ålder.

1973 infördes en garanliregel som säger att barnpensionen skall garanteras vara minst 40 96 av basbeloppet och alltså inle 25 % som nu ulgår. Del gjorde man för all ensamslående mödrar, som inte fick underhållsbidrag av barnafadern, erhöll ett bidragsförskott på 40 96 av basbeloppet från kommunen. Dä sade man att en änka med barn inte skulle ha det sämre ställt utan hon skulle också vara garanterad 40 96 av basbeloppet i barnpension.

I praktiken, fru talman, fungerar della system på så säll all en änka, som alltid får full änkepension, 10 170 kr., om hon har vårdnaden av barn under 18 år, dessutom får en poslanvisning för barnet på 25 % av basbeloppet, 2 250 kr. Del får hon från försäkringskassan. Trols den här garantiregeln.som säger att barnet skall ha minst 40 96 av basbeloppet i barnpension, utbetalas alltså bara 25 % om modern får änkepension. Man anser all av moderns pension, som fr. o. m. i år är 95 96 av basbeloppet, 15 96 skall vara barnels. Dessa 15 96 på de 25 blir alltså 40 96.

Men modern får dessa pengar och måste alltså betala skatt för dem. Vi säger att om barnet i stället fick sina 40 96 av basbeloppet och modern i stället för 95 96 av basbeloppet fick 80 96 i änkepension sä skulle famifien få precis samma summa pengar som den får i dag, men den skulle göra en skaltevinst eftersom barnen sällan har så stora samlade pensionsinkomster att de får betala skatt. Det är också meningen att dessa pengar skall utgöra barnens pension. Moderns pension skulle alltså, enligt vårt säll all se, reduceras med 15 96 för vafie barn hon har och dessa 15 96 skulle läggas på barnpensionen.

Man kan fråga sig, fru talman, varför denna garantiregel på 40 96 i barnpension infördes när det bara utbetalas 25 96 med postanvisning. Jo, det finns ingen änklingpension i dag, så om modern dör utgår ingen pension till famifien. Då får barnen dessa 40 96 därför alt då träder garantiregeln in. Då får barnet inle 25 96, som del fick tidigare, ulan 40 96.

Om fadern avlidit och änkan gifterom sig, förlorar hon sin änkepension. Då får barnet 40 96 om inle styvfadern adopterar barnet för då förlorar det pensionen. Ja, fru lalman, jag kan faktiskt inte rå för all det här

Nr 43

Torsdagen den 20 mars 1975

Vissa änkepensions- och barnpensionsfrågor

143

Nr 43

Torsdagen den 20 mars 1975

Vissa änkepensions- och barnpensionsfrågor

är komplicerad lagstiftning, men del är nu en gäng sä.

För att få enhetliga regler föreslår vi reservanter alt 40 96 av basbeloppet alltid skall utbetalas på barnets postanvisning och inle 25 96 som nu. Moderns änkepension skall reduceras med skillnaden, 15 96, för varie barn som hon har. Denna åtgärd skulle vara lill fördel för praktiskt taget alla skattemässigl sett - inte pensionsmässigt sett, för penningbeloppet är delsamma - då ju en änka oftast måsle ha en arbetsinkomst vid sidan av änkepensionen för att kunna leva på en hygglig ekonomisk standard och barnet myckel sällan drabbas av någon skall.

Med hänvisning till det anförda, fru lalman, ber jag att få yrka bifall lill reservationerna 1 och 2 vid socialförsäkringsulskottets belänkande nr 9.

Fru FR/ENKEL (fp):

Fru lalman! Del är bara ett par månader sedan som jag från denna talarstol talade för just de s. k. övergängsänkorna. Då var jag ensam. Därför är jag i dag mycket glad över att herr Ringaby sä varmt har talat i änkornas sak och alt åtminstone moderaterna nu stöder oss i reservationen.

Herr Ringaby har gjort den historiska tillbakablicken. Jag behöver inle repelera den. Jag skulle bara vifia lägga lill några upplysningar.

Före den 1 juli 1960 var änkorna 40 600 till antalet. Till 1960 års riksdag väcktes motioner om inkomstprövningens avskaffande men då avslog riksdagen molionerna med motiveringen alt delta fick anstå tills finansiella och andra förutsättningar förelåg. Avvecklingen av inkomstprövningen skulle ske successivt. Detta framhöll utskottet 1960. I september 1974, då del företogs en ny räkning, fanns del 12 105 änkor kvar av del ursprungliga antalet. Man får väl ändå säga alt nu kvarstår inte del motivet att vi måste ha andra finansiella förutsättningar.

Vad som har skärpt kravet alldeles särskilt är att de som blivit änkor efter 1960 får änkepension enligt ATP-reglerna. Dessa pensioner ulgår med belopp som skifier sig avsevärt från pensionerna lill dem som blivit änkor före 1960. Del gör att behandlingen av de änkorna framstår som ännu mera orättvis.

Fru lalman! Jag skall be att få sluta milt anförande med att citera några ord som ordföranden för Pensionärernas riksorganisation uttalat i organisationens tidning;

"Att fortsätta med inkomstprövningen innebär elt växande missnöje ur rättvisesynpunkt. Inom pensionärsgruppen är frågan känsloladdad och vållar många bekymmer. Riksorganisationen anser att frågan om övergångsänkorna är en kvardröjande detalj inom del sociala fältet som vi har råd alt undanröja."

Med del ber jag att få yrka bifall till reservationen  1.

144

Herr RINGABY (m) kort genmäle:

Fru talman! Egentligen lycker jag att lill del mest ofruktbara som

finns i den här kammaren hör all träta om vem som har gjort vad i olika frågor. Men jag måste ändå för fru Fraenkel påpeka all i den här frågan böriade vi 1960, när dessa orättvisor skapades, agera genom motioner av Eva Karlsson från Helsingborg, som senare omkom i en flygolycka som bekant. Såviii jag kan minnas har vi haft den här frågan uppe vart enda år och avgivit reservationer sedan 1960, utom ell är.

Fru FR/ENKEL (fp) kort genmäle:

Fru lalman! Jag vel att herr Ringaby och flera andra i hans grupp röstade med mig förra gängen. Men del är etl faktum alt herr Hylländer var ensam om reservationen i fiol.

Nr 43

Torsdagen den 20 mars 1975

Vissa änkepensions- och barnpensionsfrågor

Herr KARLSSON i Ronneby (s);

Fru lalman! Jag skall inte vara med och tvista om vem som har varit försl i de här ärendena i riksdagen. Jag vet bara all sedan jag kom med 1964 har denna fråga varit uppe varie år, och det har varierande varit ledamöter på den borgerliga sidan och på vår sida som väckt moiioner.

Jag skall något beröra reservationerna 1 och 2.

Vad beträffar reservationen 1, om inkomstprövning av änkepension, gäller bestämmelsen all för kvinnor som blivit änkor efter den 30 juni 1960 utgår änkepensionen ulan inkomstprövning. Pension till kvinnor som blivit änkor dessförinnan är däremot inkomslprövad. Om mannen avlidit under tiden 1 juli 1958-30 juni 1960 är emellertid viss del av pensionen, det s. k. garanlibeloppet, fri från inkomstprövning. Garan-libeloppel ulgår om dödsfallet inträffat under tiden 1 juli 1958- 30 juni 1959 en tredjedel och om dödsfallet inträffat under liden 1 juli 1959-30 juni 1960 tvä tredjedelar av del belopp som skulle ha utgått ulan inkomstprövning. Inkomstprövningen innebär all pensionen skall minskas med en tredjedel av änkans inkomst lill den del den överstiger 2 000 kr. för är.

De änkor det här är fråga om erhåller självfallet, som framgått av vad jag sagt, sin fulla folkpension med pensionstillskott och kommunalt bostadstillägg, och dessutom kan vederbörande ha en inkomst på 2 000 kr. innan någon reducering av pensionen sker.

Frågan om inkomstprövning av änkepension har under en lång föfid av år, som jag sade, prövats av riksdagen. Efter år 1971 har man vid behandlingen hänvisat till de vägande skäl mol all avskaffa inkomstprövningen som framförts av pensionsförsäkringskommittén, vars förslag var enhälligt. Jag vill understryka all kommittén vid avgivandel av sitt betänkande 1971 hade behandlat dessa frågor myckel ingående, och man var då enig om all del inte borde göras några ingrepp i inkomslpröv- ningsparagrafen.

Utskottet finner inte heller i år skäl all frångå sin tidigare uppfattning i dessa frågor, även om man kanske kan säga att här föreligger en viss orättvisa. Del skall inte förnekas att del kan vara så, men hänsyn måste las lill alt del har gjorts andra insatser som varit mer angelägna när

145

10 Riksdagens protokoll 1975. Nr 424

Nr 43

Torsdagen den 20 mars 1975

Vissa änkepensions- och barnpensionsfrågor

det gäller folkpensioneringen. Jag vill bl. a. nämna ufiämningen mellan ensamslående pensionär och gift pensionär och den satsning som skett nu senast i fråga om de handikappade människorna i vårt samhälle. Där håller vi nu på alt bygga upp en ordentlig pension under de fem närmaste åren med en ökning varie är pä 340 kr., så att man kommer upp lill 90 % av basbeloppet.

Den andra reservationen tar upp barnpensionen från folkpensioneringen. Som jag sade höjdes barnpensionen genom riksdagsbeslut 1973, med verkan fr. o. m. 1974, lill 40 96 av basbeloppet om en förälder avlidit och lill 60 96 i de fall då barnet förlorat båda föräldrarna. Samtidigt beslöts alt barnpensionen skulle utgå till dess barnet hade fyllt 18 år. Den 40-procenliga resp. 60-procentiga pensionen skall enligt nämnda beslut endast gälla då inle barnpension från tilläggspensionen eller änkepension från folkpensionen ulgår. I annat fall skall barnpensionen utgå med 25 96 av basbeloppet eller med del högre belopp som erfordras för att det sammanlagda stödet skall uppgå till 40 % per barn, resp. 60 96 per barn om båda föräldrarna har avlidit. Detta har ju också herr Ringaby noggrant redogjort för.

Dessa regler tillkom i syfte alt förbättra pensionen för barn i sådana famifier som i huvudsak saknade förmåner utöver barnpensionen. Ga-ranlinivån var således avsedd som ett maximum som borde reduceras för del barn som var berättigat till pension från ATP eller vars mor uppbar änkepension från folkpensioneringen.

Reservanterna föreslär nu all barnpension som avräknas mol änkepension också reellt kan föras upp som barnpension och därmed bli beskattad hos barnet. Utskoltsmajorileten har liksom pensionsförsäkrings-kommittén den uppfattningen all barnpensionslilläggel i de allra flesta fall ulgår lill den avlidnes famifi och fyller samma funktion som änkepensioneringen, och dä bör den också betraktas som famifieinkomst. När utskottet behandlade denna fråga 1973 uttalade utskottet också enhälligt alt man inte kunde rikta någon invändning mol all stödet utformades så all hänsyn logs till famifiens sammanlagda förmåner.

Herr Ringaby talade nu för att man skulle utforma stödet som en barnpension och därmed slippa beskattningen. I utskottsmajoriteten har vi emellertid inte ansett delta vara rikligt med hänsyn till - som jag nämnde tidigare -att della är en famifiepension och skall betraktas som en sådan frän skatlesynpunkl. Jag tror inle all del är så särskilt många änkor som i en sådan situation har inkomster som blir beskattade, men om del finns sådana änkor har de troligen också ATP-iillägg och barnpension i vanlig ordning.

Fru lalman! Jag ber all få yrka bifall till utskottets hemställan.

146

Fru FRNKEL (fp) kort genmäle:

Fru talman! Jag noterar tacksamt all herr Karlsson i Ronneby erkände att här förelåg en orättvisa. Och då undrar jag vad anledningen kan vara lill all man inte försöker ta bort den orättvisan, när del nu rör sig om

ell så litet antal människor alt det inte kan belasta budgeten sä särskilt     Nr 43

Torsdagen den 20 mars 1975

Vissa änkepensions- och barnpensionsfrågor

myckel. Om vi går tillbaka i liden och studerar alla de uttalanden som utskotten gjort - t. o. m. andra lagutskottet - skall vi finna alt man överallt har sagl något positivt och framhållit all denna orättvisa bör avvecklas successivt. Men det har inte gjorts någonting. Jag frågar därför ännu en gång vad det kan vara som gör alt man inte försöker ta bort denna orättvisa.

Hen RINGABY (m) kort genmäle:

Fru lalman! Om jag inle missminner mig - och jag tror inle att jag gör det - förklarades det när vi gjorde denna förändring 1960 att vi skulle förbättra situationen för de äldre änkorna så fort vi fick råd till det. Del har nu gått 15 år sedan dess, och del har inle hänt någonting. Snart är del tyvärr för sent alt göra någonting. Del är inle så många kvar nu. Om det därför skall göras något, sä är det faktiskt bråttom.

När del gäller reservationen 2 sade herr Karlsson i Ronneby all den ändring av lagen om allmän försäkring som reservanterna föreslår kanske inte skulle ha sä slor effekt. Ja, det är 15 96 av änkepensionen som vi föreslår skall föras upp som och utbetalas lill barnet som barnpension. Vi föreslår alltså all 40 96 i stället för 25 % skall gå till barnet. Del betyder alt änkan slipper skatta för 15 96 av änkepensionen, och 15 96 av 8 500 kr,, som änkepensionen uppgår till, är ungefär 1 300 kr. Det betyder ca 700 kr, i minskad skatt; de allra flesta änkorna i denna situation, tror jag, har sädana förhållanden att de också betalar skatt. De skulle alltså göra en skaltevinst på 600-700 kr,, och det tycker vi skulle vara av betydelse för denna kategori, som sannerligen inte har slora inkomster.

Herr KARLSSON i Ronneby (s) kort genmäle;

Fru talman! Till fru Fraenkel vill jag säga att jag klart betonade all detta system innebär en viss orättvisa. Men jag sade också att det finns andra angelägna reformer som behöver vidtas inom pensionsförsäkrings-systemet. Där flnns också andra regler, fru Fraenkel, som man kan säga inte är helt rättvisa. Jag tänker t, ex, på de kvinnor som blir änkor i 50-ärsåldern och som inte har några hemmavarande barn under 16 är. De fär en avtrappning av pensionen med 1/15 för varie år som deras ålder understiger 50 är. Man kan fråga sig: Var skall gränsen gå för alt det skall råda millimeterrätlvisa? Del är svårt alt säga, men vi har slagit fast dessa gränser. Jag tror alt det är bättre all vi - i den mån vi har resurser lill det - satsar på all förbättra villkoren för de handikappade och pä den övriga utbyggnaden av folkpensioneringen än alt vi tar bort inkomstprövningen för dem som blivit änkor före den 1 juli 1960, Jag tror inle all den är ell så stort problem, även om den innebär en viss orättvisa.

Till herr Ringaby vill jag säga att jag inle riktigt kan förstå skillnaden. Barnpensionstillägg ulgår nu endasl till dem som inle har någon barn- ' pension i lilläggspensionssystemel. Om man balanserar av 25 % mot

147

Nr 43

Torsdagen den 20 mars 1975

Vissa änkepensions- och barnpensionsfrågor

40 % lar det ungefär ul vartannat. Del finns dä ingen anledning att barnpensionen skall vara skattefri. Jag tror inle att del skifier många kronor mellan dessa bägge alternativ. Det var för alt fä till stånd en ufiämning som införde della system.

Fru FR/ENKEL (fp) kort genmäle:

Fru lalman! Nu sade herr Karisson i Ronneby någonting som jag reagerar mol, nämligen all riksdagen har salt dessa gränser! Ja, även om vi har gjort della, skall vi väl kunna ändra dem. Riksdagen har för resten själv en gång ullalat, att del vore lämpligt.

Kategorin änkor har man delat i två grupper. Del är däri orättvisan består.

Herr KARLSSON i Ronneby (s) kort genmäle;

Fru lalman! Visst innebär detta en viss orättvisa - det betonade jag. Men jag säger också att del finns reformer som är angelägnare än denna.

Har man satt en gräns en gång så skall den inte därför slå fast i alla tider - det är klart. Vi är medvetna om all den får ändras.

148

Hen BÖRJESSON i Falköping (c):

Fru lalman! I socialförsäkringsuiskollels belänkande nr 9, som vi nu diskuierar, behandlas en motion - nr 29 - i vilken vi motionärer hemställer all pensionsålderskommillén måtte fä i uppdrag att utreda frågan om slopande av inkomstprövning av änkepension inom folkpensioneringen.

Denna fråga har varit föremål för riksdagens prövning de senaste åren. Riksdagen har alltid lika kallsinnigt avvisat dessa molionsframstölar med hänvisning till de enligt utskottets mening vägande skäl som pensionsförsäkringskommiitén anfört mol ett avskaffande av inkomstprövningen. Därmed kvarstår en orättvisa som inte blir mindre genom att riksdagen är efter år avvisar de molionsframstölar som har till syfte att skapa största möjliga rättvisa änkor emellan.

Herr Karisson i Ronneby medger att del finns en viss orättvisa i systemet. Samtidigt säger han - och det vill jag instämma i - att samhället gjor| mycket för exempelvis de handikappade. Det hindrar inle alt del här är fråga om en mycket stor orättvisa gentemot dessa änkor, som därigenom har blivit salta pä undantag. Jag tycker alt man från samhällets sida borde ha råd att söka undanröja denna stora orättvisa.

Jag kan säga som herr Ringaby, att del enda som händer är alt dessa änkors antal av naturliga skäl blir allt mindre, men alt orättvisan trots, allt kvarstår.

Fru lalman! Argumenten är väl kända och det bålar föga alt upprepa dem. För all spara lid vill jag i all korthet hänvisa lill min motion nr 23. Dä reservationen I tillgodoser de önskemål som ligger lill grund för nämnda motion, ber jag att fä yrka bifall lill reservationen  1.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkterna 1

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 5

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Ringaby m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ringaby begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Nr 43

Torsdagen den 20 mars 1975

Vissa änkepensions- och barnpensionsfrågor

Den som vill alt kammaren bifaller socialförsäkringsulskottets hemställan

i belänkandet nr 9 punklen 5 rösiar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Ringaby m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Ringaby begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 211

Nej -   79

Avslår -     2

Punkten 6

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herrar Ringaby och Fridolfsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ringaby begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsulskottets hemställan

i beiänkandel nr 9 punkten 6 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herrar Ringaby och

Fridolfsson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Ringaby begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 250 Nej -   40

149

Nr 43                    Pä förslag av fru tredje vice talmannen beslöt kammaren alt uppskjuta

Torsdaeen den     behandlingen av pä föredragningslistan återstående ärenden till morgon-

20 mars 1975      dagens sammanträde.

§ 8 Kammaren åtskildes kl. 22.32.

In fidem BENGT LAMBE

/Solveig Gemen