Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975:42

Torsdagen den 20 mars

Kl. 12.00

Förhandlingarna leddes lill en börian av herr andre vice talmannen. § 1 Justerades protokollen för den 12 innevarande månad.

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Om verkställighet av riksdagens beslut beträffande utredning av vissa skattefrågor

§ 2 Om verkställighet av riksdagens beslut beträffande utredning av vissa skattefrågor

Herr finansministern STRÄNG erhöll ordet för att besvara herr Magnussons i Borås (m) den 13 mars anmälda fråga, nr 121, och anförde;

Herr talman! Herr Magnusson i Borås har frågat mig när jag avser alt effektuera riksdagens under föregående är begärda utredningar beträffande

1. differentiering av beskattningen i regionalpolitiskl syfte,

2. differentiering av arbetsgivaravgiften även efter andra kriterier än regionala saml

3. indexreglering av skallesystemet.

Först vill jag meddela all jag vid regeringssammanträdet den 6 mars i är bemyndigats utfärda tilläggsdirektiv lill förelagsskalteberedningen avseende frågorna under 1 och 2. Direktiven kommer att offentliggöras inom kort.

Vad sedan gäller den tredje frågan behandlade riksdagen under är 1974 motionsvägen framförda yrkanden om en indexreglering av skattesystemet. Vid omröstning i kammaren beträffande finansutskottets betänkande 1974:25 segrade en till beiänkandel fogad reservation, i vilken yrkanden om utredning i ämnet avstyrktes. Även skalteulskoltel avstyrkte i sill betänkande 1974:54 motionsyrkanden i samma riktning. I en lill belänkandet fogad reservation tillstyrktes dock all 1972 års skalleutredning skulle fä tilläggsdirektiv att utreda frågan. Vid omröstning i kammaren bifölls reservationen. Eftersom fiolårels riksdag fattade tvä mot varandra stridande beslut beträffande en indexreglering av skattesystemet anser jag inle all riksdagen har uttalat någon deciderad uppfattning på denna punkt. Någon utredning i ärendet anser jag under dessa förhållanden inle påkallad.

Hen MAGNUSSON i Borås (m):

Herr talman! Jag ber alt få lacka finansministern för alt jag har fått svar på min fråga. Del var glädjande all delfrågorna 1 och 2 redan har behandlats av regeringen och att tilläggsdirektiv kommer att utfärdas

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Om verkställighet av riksdagens beslut beträffande utredning av vissa skattefrågor

till förelagsskalteberedningen.

Del är rikligt all delfråga 3 har varit föremål för två voteringar här i kammaren, men numera är det ingenting som hindrar alt samma fråga behandlats två gånger under samma riksdag. När riksdagen avslår en sådan här begäran - vilket skedde första gången frågan behandlades -händer ingenting. Del blir ett passivt beslut. När däremot riksdagen fattar beslut om att begära en utredning är det etl aktivt beslut, som innebär alt riksdagen i en skrivelse till regeringen begär alt en utredning skall tillsältas. Del är ur den synpunkten på sin plats alt regeringen också tillmötesgår det önskemål som riksdagen har uttalat vid delta sitt beslut.

Även delfråga 2 har varit föremål för tvä voteringar här i riksdagen, men den frågan har finansministern i alla fall funnit anledning alt låta utreda.

Därför lycker jag att del är beklagligt all finansministern nu förklarar att finansministern inle har för avsikt all fullföfia del beslut som riksdagen fattade i höstas beträffande kravet på utredning om en indexreglering av skattesystemet.

Herr finansministern STRÄNG:

Herr lalman! Jag betraktar de båda första beställningarna såsom i viss män sammanhängande. Därför ansåg jag alt det var rikligt att låta förelagsskalteberedningen behandla dem i anslutning till varandra.

När det däremot gäller besluten i fråga om indexreglering av skattesystemet har jag en annan uppfattning än herr Tage Magnusson, Han vill rubricera det första beslutet, som kom lill genom lottdragning och som utföll till min fördel, som ell slags passivt ullryck för riksdagens uppfattning och del andra beslulel, som också kom lill genom lottdragning men som var lill herr Magnussons favör, som ell mer aktivt beslut. Jag har myckel svårt att göra den distinktionen. Bakom motsättningarna i dessa frågor ligger det säkerlige.n lika mycket av aktivitet i båda fallen.

Jag har mycket svårt att under sådana förhållanden se all del är fråga om någon deciderad uppfattning från riksdagens sida. Jag har därför ansett alt jag mol nuvarande bakgrund kan slå lill svars med all ligga stilla i dessa sammanhang.

Herr MAGNUSSON i Borås (m);

Herr lalman! Finansministern och jag lär inle kunna övertyga varandra om vem som har rätt i det här fallet. Jag menar bara att när riksdagen har fattal ell beslut, som föranlett en skrivelse från riksdagen till regeringen, bör regeringen villfara en sådan önskan från riksdagen. Vi har i nuvarande läge oftare än annars lottdragningar i riksdagen, men det skall egentligen inte ha avgörande betydelse. En riksdagsbeslut är ett riksdagsbeslut, när det har tillkommit i fullt laga ordning, vare sig del skett genom ett majoritetsbeslut eller genom att man har varit tvungen att tillgripa en lottdragning för att nå fram lill etl beslut.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 Om slopande av rätten för utländska officerare att följa högre militär utbildning i Sverige

Herr försvarsministern HOLMQVIST erhöll ordet för alt besvara herr Måbrinks (vpk) den 6 mars anmälda fråga, nr 107, och anförde:

Herr talman! Herr Måbrink har frågat mig om jag är beredd all medverka lill att tillståndsgivning för påtalat officersutbyle upphör.

Sedan lång tid lillbaka har vi haft etl ömsesidigt utbyte av elever vid militära högskolor mellan Sverige och främst de nordiska grannländerna. Studie- och erfarenhetsutbyte är enligt min mening angelägel på försvarels område lika väl som inom andra samhällssektorer. Jag är övertygad om att fördjupade kontakter skapar ell ökat förtroende mellan staterna och därmed främjar fredens sak.

Pä herr Måbrinks fråga vill jag därför svara att det ömsesidiga utbytet av elever vid militära högskolor mellan Sverige och andra länder inle bör avbrytas.

Från regeringens sida är vi intresserade av att etl sådant utbyte kommer till stånd med flera stater, både de som tillhör militära allianser och de som står utanför sädana bindningar.

Hen MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Jag lackar för svaret på min fråga.

För det första kan konstateras alt den här sortens militära utbytesverksamhet varit dold för svenska folkel och också för en stor del av riksdagens ledamöter. För del andra måsle jag ställa frågan vad som ligger bakom att NATO-offlcerare skall dellaga i svensk militär utbildningsverksamhet. Är del sä, som en representativ ledamot av försvarsutskottet uttalat för Aftonbladet, "all den här snedinriktningen har sin historiska bakgrund - vårt samhälle har ju mycket länge haft en stark västlig inriktning"?

Om man ställer samman en rad händelser under årens lopp kan man inte komma ifrån alt Sveriges deklarerade alliansfrihet urholkas. Jag tänker på de senaste händelserna - Operation Jonas, IB-affären och Viggenaffären - saml all stridsvagn S tydligen skall lånas ul lill USA för studier.

Om jag nu håller mig till den fråga som försvarsministern besvarat, har del ifrågasatts om denna verksamhet är i överensstämmelse med Sveriges deklarerade alliansfrihet. Jag vill hävda att sä'inle är fallet.

1 utbildningen har deltagit officerare från USA - hur mänga under årens lopp vel jag inle. Men del har sagts att tre officerare från USA dellager i vafie utbildningsomgång. Del allvarliga är att USA under en rad av år bedrivit ell utrotningskrig i Indokina. Hur många av de amerikanska officerare som utbildats i Sverige har sedan deltagit i Vietnamkriget? Har något av utbildningen i Sverige varit lill fördel för USA;s krigföring i Indokina?

Det har också sagts att thailändska officerare deltagit i militärutbildning

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Om slopande av rätten för utländska officerare att följa högre militär utbildning i Sverige

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Om slopande av rätten för utländska officerare att följa högre militär utbildning i Sverige

i Sverige. Thailand har ju använts som bas för krigföringen i Indokina. Jag har ingenting emot alt man har ett utbyte länderna emellan på det militära området. Flottbesök, flygbesök och besök av andra militära delegationer anser jag vara hell i sin ordning, men del är en sak för sig. All låta officerare från NATO-stater della i den direkta militära utbildningen i Sverige är någonting annat, och det anser jag inle vara i överensstämmelse med Sveriges alliansfria utrikespolitik.

Herr försvarsministern HOLMQVIST:

Herr lalman! Del är naturligtvis alldeles fel som herr Måbrink säger, all della utbyte har skett i del fördolda. Det har pågäll sedan 1945. Vid varie kurs pä militärhögskolan har del sedan dess funnits någon utländsk representant, och det har verkligen inle skett i del fördolda.

Herr Måbrink har inle gjort sig på något säll underrättad om vad det här rör sig om. Jag kanske skall ange hur mänga som har deltagit i den här utbildningen. Det är sammanlagt 152 officerare under tiden från 1945 fram till nu. Av dem har 116 kommit från Norge, 17 från Danmark och 9 från Finland. Av de övriga 10 har 3 officerare kommii frän Storbritannien, 1 från Österrike, 4 frän Colombia och 2 frän Thailand. Thailändarna var här på 1950-talel. Colombianerna var här i samband med all det gjordes köp av båtmateriel i Sverige.

Del är värt alt peka på all vi inte inbjuder någon, utan del är de andra länderna som ber att få skicka elever lill utbildning som pågår i Sverige. Speciellt när del har gällt de norska deltagarna förhäller del sig så, all vi har haft vissa kurser pä den tekniska sidan som man inle har anordnat i Norge.

Jag har en bestämd känsla av att denna verksamhet har varit till glädje för undervisningen. På del sättet har man fäll möta människor frän andra mifiöer. Men det är självklart alt vi beaktar våra intressen i sammanhanget. En del av utbildningen är sekretessbelagd, och där deltar således inle de utländska medborgarna. Vissa kurser på militärhögskolan kommer hell enkelt inte i fråga. Exempelvis har del inom flyglinjen aldrig någonsin funnits någon deltagare utifrån. Del finns strikta regler för detta, och jag tror att vi kan säga all del är värdefullt för oss alt verksamheten forlsäller.

Hen MÅBRINK (vpk):

Herr lalman! Jag vill hävda att många av riksdagens ledamöter inte har varit informerade om den här verksamheten och därmed inte heller svenska folkel. Det finns riksdagsledamöter - inle bara från vpk - som uttalade sin stora förvåning när nyheten om den här sorlens verksamhet publicerades i tidningarna.

Jag uppfattade inte om försvarsministern nämnde att några officerare frän USA har deltagit i utbildningen. Del har ju gjorts en stor intervju i Dagens Nyheter om en amerikansk officer, som just nu deltar i den militära utbildningen; han flnns t. o. m. pä bild i tidningen. Vad Dagens

Nyheter skriver den 5 mars 1975 är alltså orikligt, enligt försvarsministern. Men om det är oriktigt, lycker jag alt försvarsministern här skall säga all den artikeln och bilden pä den amerikanska officeren inle stämmer, för någon amerikansk officer deltar inle i någon militär utbildning i Sverige i dag. Är det på det sättet?

Herr försvarsministern HOLMQVIST;

Herr lalman! Del hjälper tydligen inte all ge herr Måbrink en beskrivning av förhållandena inom försvaret; han är ändå hell okunnig om dem.

Herr Måbrink hade själv frågat om den högre militära utbildningen, och på denna fråga har jag svarat att där har aldrig någonsin deltagit någon amerikansk officer.

En annan sak är all del också förekommer etl utbyte av människor som t. ex. inom marinen föfier verksamheten på etl svenski fartyg. Detta räknar vi inte in i den högre utbildningen; med den menar vi självfallet utbildningen pä militärhögskolan.

På samma sätt ansöker vi om alt svenska officerare skall få delta i verksamhet utomlands och göra vissa iakttagelser inom utbildning eller ute pä ett förband. Vi beaktar självfallet säkerhetsfrågorna i det här sammanhanget.

Del faktiska förhållandet, herr Måbrink, är emellertid att del finns en grupp av stater som inte har något intresse av att söka kontakter med Sverige eller andra länder och som framför allt inte vill visa upp någonting i gengäld för vad de får. Vi har ingenting emot alt kretsen av samarbetande vidgas, och del har getts sådana inviter ål olika häll. Men vi har inle alllid fåll svar på dem.

Hen MÅBRINK (vpk);

Herr lalman! Jag förslår att del inle är så behagligt för försvarsministern att tala om dessa amerikanska officerare. Del gäller en löjtnant, och han skall stanna här lill 1976. Om han inle deltar direkt i den högre militära utbildningen så deltar han ju ändå i militär utbildning.

Jag vill upprepa den fråga som jag ställde: Tycker försvarsministern att del är riktigt att dessa amerikanska officerare - hur många de nu är; här är en av dem - skall delta i denna utbildning samtidigt som ju USA fortfarande för ett krig mol vietnamesiska folkel?

Herr försvarsministern HOLMQVIST;

Herr talman! Jag anser alt vi har intresse av all vara öppna ät olika häll. Svenska officerare praktiserar också utomlands. Där vi har möjlighet lill det är det klart att vi tar vara på tillfällena. Därför är det inget fel i att en amerikansk officer finns placerad ute på ett förband. Del är ett utbyte som sker pä del området.

Men herr Måbrink bör försöka vinnlägga sig om att fråga om de saker som herr Måbrink är intresserad av och formulera frågorna på ell riktigt sätt. Del här är någonting annat som jag inle har haft anledning att ta upp i detta sammanhang.

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Om slopande av rätten för utländska officerare att följa högre militär utbildning i Sverige

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Om tillsättningen av fackliga organisationers styrelserepresentanter i företagarföreningar

Hen MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Det är klart all man kan formulera frågorna annorlunda. Men det kan inle vara så fantastiskt svårt för försvarsministern all här besvara en föfidfråga. Del gällde nu dessa amerikanska officerare. Visserligen deltar de inte i den högre utbildningen, men de finns här för utbildning.

Del är riktigt all svenska officerare också är i USA och deltar i den militära utbildningen där. Jag lycker del är lika förkastligt. Jag har sagt all man skall ha utbyte, men det kan ske genom floltbesök, flygbesök osv. som man har mellan länderna. Det är en annan sak, och det har jag i och för sig ingenting emot.

Del har ingen betydelse om dessa officerare är från Warszawapakten eller NATO; jag lycker all del är lika förkastligt. Jag anser inte alt Sverige skall bedriva en sådan verksamhet - all la hil officerare frän något av de två stora militära blocken.

Herr försvarsministern HOLMQVIST;

Herr lalman! Eftersom pakterna nämndes vill jag framhålla att Wars-zawapaklens länder inle har varit intresserade av delta. Men därför att den gruppen av länder inle önskar praktisera ell samarbete finns del inle skäl för oss all avstå från ett samarbete som vi har haft sedan gammalt, som vi har byggt upp under många år. Jag tror alt herr Måbrink far alldeles vilse när han anser all han i den här frågan bör peka på just del förhållandet alt det är bara den ena parlen som är med.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om tillsättningen av fackliga organisationers styrelserepresentanter i företagarföreningar

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON erhöll ordet för alt besvara herr Olssons i Järvsö (c) den 27 februari anmälda fråga, nr 101, och anförde;

Herr lalman! Herr Olsson i Järvsö har frågat mig om jag vill medverka lill all facklig huvudorganisation i länet fär utse de ledamöter i företagarförenings styrelse som enligt gällande regler skall utses av regeringen efter förslag från facklig huvudorganisation.

Gällande regler för sammansättningen av företagarförenings styrelse grundar sig främst på riksdagens beslut år 1968. Enligt reglerna skall majoriteten av ledamöterna utses av staten, landstinget och i förekommande fall kommun som inte deltar i landsting. År 1974 kompletterades reglerna så att regeringen skall utse två styrelseledamöter efter förslag från facklig huvudorganisation.

Med hänsyn till alt de fackliga organisationernas regionala indelning i vissa fall inie överensstämmer med länsindelningen finns det praktiska

fördelar med den nuvarande ordningen. Jag vill även påminna om all länsarbetsnämndernas styrelseledamöter utses genom regeringsbeslut utan att della upplevs som någon onödig centralisering. Mol denna bakgrund anser jag att det inle finns något skäl all ändra nuvarande ordning.

Herr OLSSON i Järvsö (c);

Herr lalman! Jag vill lacka arbetsmarknadsministern för svaret på min fråga.

Anledningen lill frågan är alt regeringen nyligen utfärdat föreskrifter om företagarföreningarnas arbete, bl. a. hur styrelserna skall utses. Dessa bestämmelser kommer all gälla frän den 1 juli i år. Jag och många andra har funnit att det är en onödig centralisering alt regeringen utser de representanter som de fackliga organisationerna numera skall ha i föreningsstyrelserna. Vi anser all organisationerna själva borde ha den rällen.

Jag lycker det är bra alt arbetstagarna blir representerade i dessa styrelser. Det kommer alt tillföra styrelserna sakkunskap och erfarenheter, och det kommer att skapa ökad förståelse mellan arbetsgivar- och ar-betstagariniressen, något som ju också kan göra sig gällande i företagarföreningarnas verksamhet.

Företagarföreningen är ju ell typiskt länsorgan -den arbetar med frågor som rör del egna länets näringsliv. Den insyn som erfordras från staten på grund av att staten lånar ut pengar har ju tillgodosells genom två representanter som länsstyrelsen tillsätter, varav den ena är landshövdingen. Det bör räcka för statens del.

Jag anser all del vore en åtgärd som skulle förstärka del regionala inflytandet om de fackliga organisationerna själva flnge utse sina representanter.

Svaret är negativt. Det heter att den nu föreslagna ordningen är bra, och det av två skäl. Del ena är att i vissa fall överensstämmer inte länsindelningen med de fackliga organisationernas indelning. Jag måste säga att del är ell svagt argument. Della problem finns ju redan nu för de fackliga organisationerna, när de skall föreslå representanter.

Del andra skälet är att del även nu förekommer att länsarbetsnämndernas styrelseledamöter utses genom regeringsbeslut och all detta inte har väckt någon opposition. Den saken kanske många inle har tänkt på, men vi har i vafie fall i Gävleborgs läns landsting tagit upp frågan. Vi menar alt även della borde ändras så att man från länet fick utse representanter i länsarbetsnämndernas styrelser.

Jag lycker alt del borde ske en omprövning av de föreskrifter som utfärdals. En länkbar ordning vore, om man nu inte kan låta fackorganen själva utse sina talesmän, att landstingen i stället för regeringen finge utöva själva beslutsrätten när det gäller dessa siyrelserepresentanter. Del skulle innebära en viss decentralisering, och jag skulle vifia fråga hur arbetsmarknadsministern ser på detta.

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Om tillsättningen av fackliga organisationers styrelserepresentanter i företagarföreningar

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Om tillsättningen av fackliga organisationers styrelserepresentanter i företagarföreningar

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON:

Herr talman! De fackliga organisationerna, som ju är inblandade i det här och vilkas önskemål vi har tillgodosett genom all ge dem representation, är hell överens med oss om att della är den rikliga ordningen.

Jag log inte upp den så att säga konstitutionella frågan, som herr Olsson i Järvsö helt har förbigått. Om man skulle bestämma sig för att organisationerna själva skall få falla beslut, så är det en myndighetsutövning som man uppdrar åt dem. Del kan vi enligt regeringsformen inte göra ulan att stifta en alldeles speciell lag, och en sådan lag måsle förutsätta myckel, myckel starka skäl. De tvä inblandade organisationerna - LO och TCO och deras regionala organ - är också, som jag sade, hell överens om alt det nu föreslagna tillvägagångssättet, att de förordar representanter och vi utser dem, är del lämpligaste. Del händer ju inle alt regeringen går förbi de representanter som organisationerna förordat. Del viktigaste är att man får kunniga och duktiga kvinnor och män från länen, och det finns garantier för detta numera, eftersom organisationerna förordar dem vi utser.

Hen OLSSON i Järvsö (c);

Herr talman! Att arbetstagarorganisationerna själva anser tillvägagångssättet lämpligt är ändå något som kan ifrågasättas. Jag tror att om denna fråga skulle tas upp lill verklig diskussion ute i länen skulle del visa sig all organisationerna hellre själva ville besluta om sina representanter än bara föreslå dem. Det är ändå en oändlig skillnad.

Vi har ju på många olika områden genomfört decentralisering av beslutsrätten. Hela omorganisationen av länsstyrelserna är ett steg i den riktningen, och länsberedningens nu framlagda förslag, där man vill ta ytterligare ett steg, går i samma riktning. Man säger all en uppgift bör ej ligga på högre beslutsnivå än nödvändigt i förhällande lill de av beslulel direkt berörda. Jag tycker inte att denna fråga ligger pä den nivån alt regeringen bör tillsätta dessa ledamöter i företagarföreningarnas styrelser.

Vad sedan de konstitutionella frågorna beträffar kan ju regeringen föreslå en lagändring härvidlag, och jag skulle vilja rekommendera all en sådan lagändring sker. Det vore etl led i den decentralisering och den förskjutning av beslutanderätten ner till människorna, som vi ju ändå allmänt eftersträvar. Om della mol förmodan inle skulle gå att genomföra så finns möjligheten all låta landslingen svara för besluten i sådana här fall.

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON:

Herr lalman! Jag kan inte inse att de fackliga organisationerna skulle känna sig särskilt lacksamma för att landstingen får bestämma vilka representanter organisationerna skall ha. Jag lycker alt den ordning vi har nu är alldeles utmärkt, och jag kan försäkra all vi inle tillämpar någon som helst byråkrati. Vi föfier bara del formella - vi fär förslag och utser representanterna omedelbart.

Den nuvarande ordningen är alltså inle på något sätt krånglig.

Hen OLSSON i Järvsö (c):

Herr talman! Om landstingen utsåg dessa siyrelserepresentanter skulle del självfallet även då ske efter förslag av de fackliga huvudorganisationerna. Och del förfarandet anser jag skulle vara bättre från länsinfly-tandesynpunkl än att regeringen utser representanterna.

Jag lycker först och främst att man skall göra en sådan lagändring så att de fackliga organisationerna själva får utse sina representanter i företagarföreningarnas styrelser. Dä blir del analogi med vad som sker i styrelserna för de enskilda och allmänna förelagen, som jag lycker i mänga fall kan jämföras med företagarföreningens verksamhet inom resp. län.

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Om införande av yrkesbeteckningar för arkivarbetare

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om införande av yrkesbeteckningar för arkivarbetare

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON erhöll ordel för att besvara herr Gillströms (s) den 7 mars anmälda fråga, nr 112, och anförde;

Herr lalman! Herr Gillström har frågat mig om jag avser alt ta initiativ för alt införa gällande yrkesbeteckningar också för människor som får sin anställning genom arbetsvärden.

Jag har samma uppfattning som herr Gillström i denna fråga. Vid arkivarbete bör användas yrkesbenämningar som så långt möjligl motsvarar vad som annars lillämpas för liknande arbetsuppgifter. Jag kommer att föranstalta härom.

Hen GILLSTRÖM (s):

Herr talman! Jag lackar för svaret på min fråga, som är föranledd av den oro som människor i arkivarbele känner inför en mycket oviss framtid.

Ulslagningsprocessen i vårt samhälle tycks öka. Naturligtvis är det bra att denna möjlighet med arkivarbele finns för dessa människor, men från samhällets sida får vi akta oss, så att vi inle skapar en ny låglönegrupp med sämre sociala villkor än andra anställda. Statligt och kommunalt arkivarbele ger t. ex. färre semesterdagar och lägre lön än den pä vanligt sätt anställde har, även om arbetsuppgifterna är lika.

Del rekommenderas att arkivarbelsfiänslen skall fortgå under fem år. Därefter finns möjligheter till s. k. personliga fiänster. Enligt uppgift får AMS dock inrätta högst 150 sådana personliga fiänster. Om man betänker all vi f n. har ca 15 000 fiänster i arkivarbele, så blir delta 1 96. Är del inte en alldeles för liten del* Visserligen får en myndighet gå upp lill 3 %, men del förutsätter ju då alt andra myndigheter ligger långt under 1 % för att antalet 150 för landet skall räcka till. F. n. finns det över 200 obehandlade framställningar om personliga fiänster utöver de 150, och Stalsfiänslemannaförbundel har begärt all ytterligare 200 fiänster

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Om åtgärder mot lockpriser i detaljhandeln

inrättas. När kan beslut om dessa fattas?

I vissa fall sker ledigförklarande av fiänster statligt och kommunalt, varvid det vore rimligt att någon med långvarigt arkivarbele i förvaltningen i fråga kunde fä fiänslen. Tyvärr sker delta inle särskilt ofta, ulan under olika motiveringar anställs annan person utifrån. Arkivar-belsplalsen permanentas mer eller mindre och arbetsgivaren får en ofta god arbetskraft som betalas av staten. Är delta etl önskvärt förhållande, och hur är del möjligl alt påverka denna för den anställde inle alltför tillfredsställande situation?

Jag är fullt på del klara med alt dessa förhållanden kanske inte ryms inom ramen för den framställda frågan, men jag vore glad om herr statsrådet kunde svara också pä dessa nya frågor, som har anknytning till del problem som jag har pekat på.

Jag vill också fråga: Hur kommer herr statsrådet att föranstalta om införande av yrkesbenämningar? Pågår något arbete med saken i någon arbetsgrupp? När avser man all la utlovat initiativ?

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON:

Herr talman! Jag har självfallet bara svarat på den fråga herr Gillström ställt lill mig.

Vi kommer i departementet att se lill alt del löfte jag här har givit pä regeringens vägnar med del snaraste infrias.

När det gäller antalet arkivarbetare - den saken nämndes inle alls i den ursprungliga frågan - kan jag nämna all vi väntar en framställning frän arbetsmarknadsstyrelsen på den punkten. Denna framställning kommer vi att behandla så snart vi får den.

Herr GILLSTRÖM (s);

Herr lalman! Jag tackar för del tillägget. Jag ber om ursäkt om jag har utsträckt frågandet för långt. Del beror på alt intresset för denna lilla sak varit stort, och man har bett mig all framföra dessa synpunkter. Men til syvende og sidst är det ändå den fråga som jag ställt lill statsrådet och som statsrådet här har besvarat som är den intressanta. Man avvaktar nu ivrigt ett besked om hur departementet kommer att föranstalta om införande av yrkesbenämningar.

Jag ber att få tacka för svaret,

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Om åtgärder mot lockpriser i detaljhandeln

Herr handelsministern FELDT erhöll ordet för att besvara fru Nordlanders (vpk) den 28 februari anmälda fråga, nr 102, och anförde;

Herr talman! Fru Nordlander har frågat mig om jag för min del är beredd att medverka lill all, eventuellt i samråd med statens pris- och

karlellnämnd, SPK, få till stånd överiäggningar med handelns organisationer i syfte att få systemet med lockpriser ersatt av, inriktning pä en lägre prisnivå.

Regeringen har i dag uppdragit ål SPK att i anslutning till det utredningsarbete som nämnden bedriver beträffande kampanjprissälining också undersöka möjligheter all begränsa denna, I uppdraget ingår all konsumenternas intresse av låg och jämn prisnivå skall beaktas saml att nämnden skall samråda med berörda myndigheter och handeln.

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Om åtgärder mot lockpriser i detaljhandeln

Fru NORDLANDER (vpk):

Herr lalman! Jag tackar handelsministern Feldt för svaret på min enkla fråga. Handelsministern anser alt lockprissättningen i varie fall bör begränsas. Men man kan ifrågasätta om del är tillräckligt. Anledningen lill min fråga var att etl häfte med rabattcheckar ramlade ned i min brevlåda. Det innehöll inle mindre än 48 checkar lill etl sammanlagt värde av 1 200 kronor om jag köper de varor som omfattas av rabatterna, som avsåg allt från hundmal och toalettpapper lill olika kapitalvaror på Bra stormarknad.

Sedan frågan ställdes för 14 dagar sedan har det hunnit komma ytterligare rabatterbjudanden, reklam och annonsmaterial. Etl sådant erbjudande gäller kontorsmöbler och har lydligen sänts lill dem som sysslar med kontorsarbete av olika slag. Det reklammaterialet beslår av en s. k. magisk låda som kostar 4:35 att framställa - del lalar man snällt om. Man ber om hjälp att nå fram lill rätt person, alltså någon som har användning för kontorsmöbler. I lådan finns ett papper med ytterligare erbjudande; om man besöker en viss utställning fär man en penninglön som man kan vinna 350 000 kronor på.

Dessutom har del till mig kommit gruppkorsband med erbjudande om ytterligare rabatter. Därutöver innehåller de stora dagliga tidningarna vafie vecka flera 25 000-kronorsannonser om lockpriser. Det är lätt all konstatera om man tittar i dagens tidningar.

Omfattningen av lockpriserbjudandena har nu blivit så stor alt handeln själv böriat reagera. Mänga butiker kan inte längre hänga med i konkurrensen. Konsum har gjort en rundfråga lill fabrikanter och grossister. Nästan alla var överens om att den nuvarande prispolitiken hell förrycker riktlinjerna för normal och sund handel.

Slakleriförbundet, med varumärket Scan, anser exempelvis att lockprissystemel kan bedömas ur många synvinklar. Prisjippopolitiken medför säfiproblem, etl komplicerat produktionskoslnadssystem, elt mera komplicerat marknadsplaneringssystem och ett betydligt mer omständligt planeringsarbete pä detafihandelssidan. Till detta kommer att annonskoslnaderna ulan tvivel måste ligga högre än tidigare under den normala handelns lid. Det nuvarande systemet blir från ekonomisk synpunkt definitivt dyrare för konsumenterna än en lugnare konkurrenslinje. Produktionskostnaderna blir högre, eftersom charkulerifabrikerna måsle åta sig en ökad kapacitetskoslnad, om varuutbudet lidvis skall pressas uppåt.

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Om innehållet I visst konsumentupplysningsprojekt

Nu är della projekt avslutat, och vi får väl se om det blir några resultat som hjälper oss när vi skall böfia diskutera det som är väsentligt - hur läroplaner och sådant skall se ut när det gäller konsumenlkunskap. Om mina intentioner får råda kommer materialet inle all se ul på detta sätt.

Hen SELLGREN (fp);

Herr talman! Jag tackar för den personliga mening som statsrådet nu framförde. Del skulle ha varit välgörande om statsrådet hade uteslutit del formella svaret och givit del personliga svaret på en gång.

Del är fråga om en provkurs. Elever i hela Norden utsätts för detta material, denna indoktrinering. Jag lycker inle all man skall gräla om dessa vetenskapsmän; jag lycker att de visat sig dumma, olämpliga att syssla med sådana här saker. De har helt enkelt inle föfil intentionerna.

Dessutom vill jag fråga om det är riktigt att man ålägger de lärare som arbetar med della material att inte yppa något utåt - de har t. o. m. skrivit under förbindelser med sådant innehåll. Det har också sagts mig alt SÖ:s representant i gruppen skulle ha avstyrkt projektet i den utformning det fick. Det är ju ett försöksprojekt, som bör ha så hög klass som möjligl. Vidare har jag erfarit, att om della projekt skulle prövas av SÖ:s läroboksnämnd skulle del underkännas.

Då frågar jag mig: Bör inie sådant här material prövas av Nordiska ministerrådet med den status och del ansvar som det har, innan materialet ens pä försök lämnas ut till skolor i Norden?

Herr handelsministern FELDT;

Herr talman! Del var mänga frågor, herr Sellgren, och jag har inte många sekunder på mig all svara.

Min principiella inställning är att vetenskaplig metodik skall utvecklas av vetenskapsmän och inte av en politisk instans som Nordiska ministerrådet. Om herr Sellgren tänker efter tror jag alt han instämmer i den principen.

Enligt vad jag har mig bekant har skolöverstyrelsen konstaterat att för della projekt krävdes inte dess tillstånd ulan del var den lokala skolstyrelsen som skulle ta ställning till om experimentet skulle äga rum eller inie.

Enligt upplysningar som vi har fält av projektledaren har föräldrar, lärare och elever informerats om projektets syfte och allmänna innehåll, och föräldrarna har fåll la ställning lill om de ville all deras barn skulle medverka i det. Det har skrivits om projektet i tidningar och tidskrifter, det har hållils symposier osv., så del har funnits många tillfällen för allmänheten att la del av vad man sysslade med. Det är möjligl - del kan jag varken bekräfta eller dementera -att undersökningsledaren själv, dvs. läraren, anbefallts att inte under experimentets gång redovisa resultaten utan vänta med det lill dess all utredningen i sin helhet kunde presenteras.

Herr SELLGREN (fp);

Herr talman! Jag fär återigen anledning att hålla med herr statsrådet: del är vetenskapsmän och inle politiker som skall syssla med sådana här saker. Det material jag har i ämnet Hur klarar vi oss utan bil? har framställts av en vetenskapsman, men det är politikern i vetenskapsmannen som har trängt igenom i materialet. Del är del som är felaktigt, och därför behövs del en prövning av sådant här material även om det framställts av vetenskapsmän av i övrigt hög klass.

När det gäller sekrelessbeläggningen är del i hårdaste laget alt man skall skriva på en sekreiessförbindelse under arbetets gång. Det svarar inle mol den offentlighetsprincip som Nordiska rådet antog vid sin 23:e session i Reykjavik.

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Om pensionsförmånerna för statspensionär med förtidsuttag av folkpension

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Om pensionsförmånerna för statspensionär med förtidsuttag av folkpension

Herr statsrådet LÖFBERG erhöll ordel för att besvara herr Henmarks (fp) den 13 mars anmälda fråga, nr 123, och anförde;

Herr talman! Herr Henmark har frågat om socialministern lagl märke till alt statspensionärer som tagit ul sina folkpensioner i förtid har erhållit sänkt totalpension i samband med höjningen av folkpensionerna den 1 december 1974 och den 1 januari 1975. Herr Henmark frågar även om socialministern tänker vidta åtgärder för alt förebygga sådana konsekvenser.

Frågorna faller inom mitt område och har överiämnals till mig för besvarande.

Enligt lagen om allmän försäkring kan ålderspension tas ut tidigare än vid 67 års ålder dock tidigast vid 63 års ålder om den försäkrade särskilt begär del. Tar någon på delta sätt ut pensionen i förtid, minskas pensionen med ell belopp som f n. motsvarar sex tiondels procent för varie månad av förlida uttag.

Enligt de regler som berör samordningen mellan allmän pension och statlig personalpension beaktas ett förlida uttag inte före fyllda 67 är. För tiden därefter inräknas den allmänna pensionen i princip i personalpensionen. I detta sammanhang beaktas dock inte den faktiska pensionen enligt lagen om allmän försäkring utan del belopp som skulle ha utgått om förlida uttag inte hade skett.

Statens avtalsverk och de statsanställdas huvudorganisationer har nyligen träffat pensionsavtal för stalsfiänstemännen. Enligt avtalet gäller statens allmänna fiänstepensionsreglemenle med anslutande föreskrifter i allt väsentligt som kollektivavtal på den statligt reglerade sektorn. Det ankommer därför inte på mig alt vidta några åtgärder i denna fråga.

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Om pensionsförmånerna för statspensionär med förtidsuttag av folkpension

Hen HENMARK (fp);

Herr talman! Jag fär tacka slalsrådel Löfberg för svaret. Det inger ingen särskild förhoppning för framliden.

Jag vel att detta i och för sig är en förhandlingsfråga, men jag vel också att en arbetsgivare alltid bör ha och brukar ha ett visst ansvar för sina arbetare och fiänsteman. I det här fallet inträffar emellertid del förunderliga all då man på grund av dyriiden höjer pensionerna för vissa grupper av statspensionärer - basbeloppet höjs och del blir en höjning av själva folkpensionen - får en annan grupp, som ofta har en mycket liten pension, en sänkning av pensionen som en konsekvens av della.

Vilket förhandlingsresultat som än uppnåtts förvånar det mig att staten som arbetsgivare, som rent moraliskt borde ha etl ansvar för dessa pensionärer, kan säga all det här bryr vi oss inte om; det är etl förhandlingsresultat och del får vara som del är.

Jag har blivit uppvaktad av flera personer i den här frågan, och jag har framför mig ett brev från en pensionär som fick sin pension sänkt med ett myckel litet belopp den 1 december och med etl något större belopp den 1 januari. Del är ganska underligt i ett läge då penningvärdeutvecklingen är sådan alt man sett sig nödsakad all höja pensionerna för andra.

Jag vill ändå ifrågasätta om detta kan vara riktigt och om inle regeringen i ett sådant här läge bör kunna åtminstone införa en tröskelbeslämmelse, som säger att när en förändring sker får det inte medföra att någon grupp erhåller sänkl pension beroende på att andra får höjd pension.

Hen statsrådet LÖFBERG:

Herr talman! Jag är glad över att konstatera all herr Henmark är medveten om an detta är en förhandlingsfräga. Dä ter det sig emellertid märkligt alt han tar upp den på detta sätt. Men det är hans ensak.

Herr Henmark framhåller alt del är mycket ovanligt att en grupp fär sänkt statspension. Jag vill i anslutning härtill upplysa herr Henmark om att orsaken till att denna lilla grupp fårsänkt pension -jag är medveten om att det i vissa fall kan förekomma - är det förlida uttaget. Annars fungerar allmänt sett statspensionärernas syslem på del sättet med de samordningsbestämmelser som finns att de i varie läge är försäkrade att få den högsta möjliga pensionen. Skulle i något enstaka fall den allmänna pensionen ge mer än statspensionen fär statspensionärerna den högre pensionen. Men som regel ger statspensionen med det bruttosystem som tillämpas mer. Det är ytterst sällan som någon behöver väfia den allmänna pensionen, men den möjligheten finns alltså.

Samordningsbestämmelserna kan givetvis diskuteras. Della är en väldigt krånglig och snårig materia, som har vuxit fram under årens lopp. Men jag vill understryka att bestämmelserna har antagits efter överläggningar med personalens huvudorganisationer. Som jag har sagl i mitt svar finns nu etl kollektivavtal på området, och förändringar skall alltså diskuteras i det forum där de hör hemma, nämligen i förhandlingssammanhang och inie här i riksdagen.

Hen HENMARK (fp):

Herr lalman! Eftersom statsrådet diskuterade förhandlingsresultatet, fär kanske även jag minna om del.

Den allmänna tjänstepensionen har vederbörande själv betalat in pengar till. Del syntes i våra lönekuvert under 1940-talel. Sedan har del ingått i förhandlingarna att del varit fråga om en fiänsiepension. Den är inbetald och infiänad. Dessutom har stalsfiänstemännen liksom andra betalat sina folkpensionsavgifler.

Samordningsbestämmelserna skall jag inle närmare gä in på. De utgör etl förhandlingsresultat. Jag kan emellertid inle länka mig all man, när man utformade dessa bestämmelser, räknade med alt statspensionärerna vid sådana här tillfällen skulle fä en lägre total pension. I ell läge då priserna går upp innebär delta alt dessa statspensionärer får en lägre levnadsstandard, eftersom de får mindre pengar alt leva på. Det förefaller mig cyniskt all arbetsgivaren kan ställa sig helt likgiltig lill della.

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Om pensionsförmånerna för statspensionär med förtidsuttag av folkpension

Hen statsrådet LÖFBERG:

Herr lalman! Man har nog förutsett effekten av dessa samordningsbestämmelser och de konsekvenser som herr Henmark påtalat och som i enstaka fall - del medger jag - kan innebära en sänkning av totalpensionen. Jag vill dock understryka och hänvisa lill vad jag redan har sagl, nämligen alt della beror på det förtida uttaget. Under en period av livet har man egentligen fäll för mycket enligt reglerna, och det fär man sedan betala tillbaka.

Att della har förutsetls finns det många exempel på. Dessa effekter har förekommit inle bara den 1 december 1974 och den 1 januari 1975, som herr Henmark säger i sin fråga, utan även tidigare. De har uppmärksammats både av organisationerna och av statspensionärerna.

Jag vill erinra om all ordföranden i Statspensionärernas riksförbund Ivar Werner skrivit en artikel i förbundets tidning om problemet med förtida uttag av folk- och tilläggspensionerna. Artikeln slutar med uppmaningen att man skall tänka sig för noga innan man gör ell förtida uttag. Jag understryker än en gång, herr Henmark, all den här frågan bör diskuteras och åtgärdas i samband med avtalsförhandlingarna, om det bedöms som nödvändigt.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Föredrogs och hänvisades

Proposilioner

Nr 18 till socialutskottet

Nr 48 till skatteutskottet

Nr 69 till justilieulskottet

§ 10 Föredrogs och hänvisades

Motion

Nr 1884 till näringsutskotlet

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Arbetsmarknadspolitiken m. m.

§*11 Föredrogs, men bordlades åter justitieutskottets betänkande nr 6, § 12 Föredrogs och bifölls interpellationsframställningen nr 44,

§ 13 Arbetsmarknadspolitiken m. m.

Föredrogs inrikesutskoltets betänkande nr 3 med anledning av propositionen 1975:1 såvitt gäller Arbetsmarknad m.m, jämte moiioner.

1 beiänkandel behandlades regeringens i propositionen 1975:1 bilaga 13 (arbetsmarknadsdepartementet) - efter föredragning av statsråden Bengtsson och Lefion - framlagda förslag om anslag m. m. för budgetåret 1975/76 till Arbetsmarknad mm., punklerna B 1-B 7 samt C 4.

Punklerna B 8-B 10 behandlades i belänkandet InU 1975:2. Punklerna C 1-C 3 hade remitterats till socialutskottet och behandlades i betänkandet SoU 1975:3.

Vidare behandlades i förevarande betänkande vad slalsrådel Löfberg i samma proposition, bilaga 2, för flera huvudtitlar gemensamma frågor (punklen 6) anfört om praklikplatser hos statsmyndigheterna. Denna del av propositionen hade tagits upp i belänkandet under avsnittet om ungdomars inträde på arbetsmarknaden. Övriga i bilaga 2 lill utskottet remitterade punkter behandlades i beiänkandel InU 1975:4.

1 delta sammanhang behandlades motionerna

1975:61 av herr Böriesson i Falköping (c),

1975:151 av herr Böriesson i Falköping (c), vari hemställts att riksdagen beslutade all maximibeloppet för näringshjälp ål handikappade höjdes lill 25 000 kr.,

1975:399 av herr Helén m. fl. (fp), vari i yrkandena 2, 3 och 5 hemställts

2. att riksdagen hos regeringen begärde att överläggningar inleddes med arbetsgivare inom den statliga sektorn i syfte att skapa ytterligare 3 000 praklikplatser för ungdom,

3. att riksdagen hos regeringen begärde att efl förslag utarbetades som gav garanti för utbildning och sysselsättning för ungdomar under 25 är,

5. att riksdagen hos regeringen begärde att flytlningsbidragen vär-desäkrades genom anknytning till basbeloppet,

1975:402 av hen Sjönell m.fl. (c, m, fp),

1975:403 av herr Strömberg i Botkyrka (fp),

1975:405 av herr Wikner m. fl. (s), vari anhållits alt riksdagen beslutade

hemställa hos regeringen all ge sysselsällningsulredningen i uppdrag att överväga om statligt bidrag lill praktikanter kunde komma all utgå enligt vad som anförts i motionen,

1975:640 av herr Nilsson i Kristianstad (s), vari föreslagils att riksdagen beslutade att hos regeringen begära en skyndsam utredning i syfte att effektivisera samhällets stöd till bilar åt handikappade,

1975:644 av herr Persson i Karistad m. fl. (s),

1975:648 av fru Sundberg m. fl. (m), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om riktlinjer och förslag för vidgad praktik-verksamhet vid statliga verk och myndigheter,

1975:649 av ftu af Ugglas m.fl. (m),

1975:818 av fru Nordlander m. fl. (vpk), vari hemställts

1. att riksdagen hos regeringen begärde förslag rörande ersättningsbestämmelser för praktikanters arbetsinsats i enlighet med vad i motionen anförts,

2. att riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad som i molionen anförts rörande skolstadgans tillämpning vid inbyggd utbildning,

1975:932 av herr Bohman m. fl. (m), vari i yrkandet 1 hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om inventering av länkbara beredskapsarbeten och lämplig arbetsmarknadsutbildning för fiänsteman och akademiker.

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Arbetsmarknadspolitiken m. m.

1975:943 av herrar Johansson i Holmgården (c) och Stridsman (c),

1975:944 av fru Jonäng (c) och herr Rämgärd (c),

1975:949 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl. (c), vari i yrkandet 1 hemställts att riksdagen beslutade att uppdelning av anslagsposterna Allmänna beredskapsarbeten och Särskilda beredskapsarbeten under programmet • Sysselsällningsskapande åtgärder upphörde,

1975:951 av herr Nilsson i Visby m.fl. (s, c, m, fp),

1975:956 av herr Petersson i Gäddvik m. fl. (m, c),

1975:1365 av herr Gustavsson i Alvesta m.fl. (c), vari hemställts

1. att riksdagen uttalade all samhället hade skyldighet all engagera sig i varie ej myndig människas arbets- eller ulbildningssilualion,

2. all riksdagen hos regeringen begärde förslag om sådan ändring i

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Arbetsmarknadspolitiken m. m.

skollagen att skolstyrelserna hade att föfia upp varie grundskoleelevs situation fram till myndighetsåldern,

1975:1692 av herr Cariström m. fl. (fp, c, m), vari hemställts all riksdagen beslutade att bidrag till halvskyddade arbetsplatser skulle beräknas på hela arbetskraftskostnaden och således utgöra 40 % av konlanllön, semeslerersätlning och sociala kostnader.

1975:1693 av herr Danell (m) och fru af Ugglas (m), vari hemställts

1. att riksdagen hos regeringen begärde alt elt program för uppsökande
verksamhet utarbetades med syfte alt nå alla som elt år efter avslutad
skolgång inte påböriat andra studier eller böriat förvärvsarbeta,

2. alt riksdagen hos regeringen begärde att överläggningar inleddes med arbetsgivare, såväl inom den offentliga som inom den privata sektorn, i syfte alt skapa ytterligare praktikplatser för ungdom,

3. all riksdagen hos regeringen begärde att ökad information om utbildningsvägar, AMS-verksamhet för arbetslös ungdom m. m. tillställdes landels arbetsgivare,

1975:1695 av herr Eriksson i Arvika m. fl. (fp), såviii nu var i fråga (yrkandet 3),

1975:1699 av fru Frasnkel (fp) och herr Ångström (fp), vari hemställts

1. alt riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag lill höjning av statsbidraget lill bil så att full kostnadsläckning uppkom,

2. all riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag till ändrade inkomstprövningsregler för statsbidraget till inköp av bil för handikappade sä att

a. den övre inkomstgränsen höjdes lill 50 000 kr. och den lägre i paritet
med delta.

b. vid beräkningen av bruttoinkomsten handikappersättning icke med
räknades som inkomst,

c. makeavdragel höjdes till 5 000 kr.,

d. barnavdraget höjdes till 2 000 kr.,

3. att riksdagen hos regeringen begärde förslag lill slopande av bestämmelserna om återkrav av bidrag lill bil,

4. att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag lill räll lill stöd vid inköp av bil även för hemarbelande handikappade.

1975:1700 av herr Fälldin m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen beslutade att hos regeringen begära att sysselsällningsulredningen genom tilläggsdirektiv gavs i uppdrag att

1. presentera förslag om en sysselsättningspolitik för ett decentraliserat
samhälle i enlighet med vad som anförts i molionen,

2. med förtur presentera förslag för all häva ungdomsarbetslösheten.

1975:1704 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen beslutade

1. att arbetsmarknadsmyndigheterna gavs i uppdrag att i samverkan med skolan söka skapa lämpliga arbetsuppgifter för ungdomar, bl. a. med sikte på en utveckling mot varvad utbildning,

2. alt kommunerna gavs möjlighet att bedriva beredskapsarbeten för ungdomar i syfte alt ge alla rätt lill antingen arbete eller utbildning på sätt som angivits i molionen.

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

A rbetsmarknads-politiken m. m.

1975; 1707 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari föreslagils att riksdagen beslutade uppdra åt den sittande sysselsällningsulredningen att utarbeta förslag om ett långsiktigt aktionsprogram i sysselsättningsfrågan i enlighet med de riktlinjer och mål som föreslagils i denna motion,

1975:1709 av herr Hermansson m.fl. (vpk),

1975:1713 av fru Jonäng (c), vari hemställts

A. all riksdagen hos regeringen begärde

1. all ungdomsarbetslösheten utreddes med förtur i syfte alt minska svårigheterna för nytilllrädande på arbetsmarknaden,

2. att undersökningar gjordes i några utvalda kommuner för alt klarlägga förhållandet mellan utbildning och arbetsliv,

3. att representanter förde politiska ungdomsförbunden knöls till sys-selsäliningsutredningens arbete angående ungdomsarbetslösheten,

4. alt motionen överlämnades lill sysselsällningsulredningen för beaktande,

B. att riksdagen hos regeringen begärde förslag om ändring i reglerna
om kontant arbetsmarknadsstöd så att kvalifikationstiden för nytilllrä
dande eller återinträdande på arbetsmarknaden sänktes från 3 till 2 må
nader,

1975:1719 av fru Marklund m. fl. (vpk), vari föreslagils att rällen lill bidrag för inköp av bil och till driftkostnader saml lill körkortsutbildning skulle omfatta alla rörelsehandikappade oavsett sysselsättning eller inkomst,

1975:1721 av herr Nilsson i Kristianstad (s), vari hemställts att riksdagen beslutade all den förhöjda maximigränsen för bidrag lill aggregat m. m. för handikappades motorfordon skulle utgå enligt samma bestämmelser som gällde för närvarande.

1975:1722 av hen Nordberg m.fl. (s),

1975:1732 av hen Regnéll m.fl. (m),

1975:1737 av herrar Sundkvist (c) och Karlsson i Mariefred (c).

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Arbetsmarknadspolitiken m. m.

1975:1741 av herr Werner i Malmö (m),

1975:1742 av herr Werner i Malmö (m),

1975; 1 744 av herr Westberg i Ljusdal (fp), vari hemställts alt riksdagen beslutade alt en samrådsgrupp skulle tillsättas mellan skol- och arbetsmarknadsmyndigheterna med uppgift att åstadkomma ett brett utbud av kurser för arbetslösa ungdomar, anpassade till efterfrågan på yrkesutbildad arbetskraft inom näringslivet.

1975:1746 av herr Ångström (fp), såvitt nu var i fråga (yrkandena 1 och 3), samt

1975:1747 av herrar Åsling (c) och Sijernström (c).

Utskottet hemslällde

1. beträffande tilläggsdirektiv till sysselsällningsulredningen om en politik för ell decentraliserat samhälle all riksdagen skulle avslå motionen 1975:1700, yrkandet 1,

2. beträffande uppdrag ät sysselsällningsulredningen att utarbeta etl långsiktigt aktionsprogram alt riksdagen skulleavslå motionen 1975:1707,

3. beträffande utredning om arbetsmarknadspolitiken att molionen 1975:1732 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

4. beträffande utformningen av sysselsätlningsutredningens direktiv i fråga om de handikappade att riksdagen skulle avslå motionen 1975:944,

5. beträffande praklikfrågorna att riksdagen med anledning av propositionen 1975:1, bilaga 2, punkt 6, saml motionerna 1975:399, yrkandet 2, 1975:405, 1975:648, 1975:818 och 1975:1693, yrkandet 2, som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

6. beträffande uppsökande verksamhet, samverkan mellan skola och arbetsliv saml förtur i utredningsarbetet all riksdagen med anledning av molionerna 1975:399, yrkandet 3, 1975:1365, 1975:1693, yrkandet 1, 1975:1700, yrkandet 2, 1975:1704, 1975:1713. yrkandena A 1 och A 2, och 1975:1744 som sin mening gav regeringen till känna vad utskollet anfört,

7. beträffande information till arbetsgivare alt motionen 1975:1693, yrkandet 3, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

8. beträffande representation förde politiska ungdomsförbunden i sysselsällningsulredningen m.m. att molionen 1975:1713, yrkandena A 3 och A 4. inle föranledde någon riksdagens åtgärd,

9. beträffande försöksverksamhet i Västerbottens län att riksdagen skulle avslå molionen 1975:1746, yrkandet 3,

10. belräffande ändring i reglerna om konlant arbeismarknadsslöd att riksdagen skulle avslå molionen 1975:1713, yrkandet B,

11. beträffande översyn av arbetsförmedlingen i Stockholms län alt motionen 1975:1722 inte föranledde någon riksdagens åtgärd.

10. beträffande inrättande av arbelsförmedlingskonlor i Botkyrka alt motionen 1975:403 inle föranledde någon riksdagens åtgärd,

11. beträffande representation för handikapprörelsen i länsarbetsnämnderna all riksdagen skulle avslå molionen 1975:61,

12. belräffande värdesäkring av flyitningsbidrag alt riksdagen skulle avslå molionen 1975'399, yrkandet 5,

13. belräffande starthjälp, ulrustningsbidrag och permanenining av försöksverksamhet med hyrestillskott att riksdagen godkände i propositionen förordade ändringar av grunderna för flyitningsbidrag, alt till-lämpas fr. o. m. den 1 juli 1975,

14. all riksdagen lill Arbelsmarknadsservice för budgetåret 1975/76 anvisade ett förslagsanslag av 490 158 000 kr.,

15. beträffande gemensam anslagspost för allmänna och särskilda beredskapsarbeten alt molionen 1975:949, yrkandet I, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

16. belräffande utlämnande på entreprenad av beredskapsarbeten på vägar all molionen 1975:649 inle föranledde någon riksdagens åtgärd,

17. beträffande lokal upphandling av materiel och service till bered-skapsarbelsplatser att molionen 1975:956 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

18. beträffande beredskapsarbeten och arbetsmarknadsutbildning för fiänsteman och akademiker alt molionen 1975:932, yrkandet 1, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

19. belräffande byggande och underhåll av vägar som beredskapsarbeten att motionen 1975:1695, yrkandet 3, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

20. belräffande upprustning av vissa vägar i Västerbottens inland som beredskapsarbeten att motionen 1975:1746, yrkandet 1, inle föranledde någon riksdagens åtgärd,

21. beträffande utförande av regionalpolitiskl angelägna projekt som beredskapsarbeten all motionen 1975:1747 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

22. beträffande kyrkorestaureringar på Gotland som beredskapsarbeten _ all motionen 1975:951 inle föranledde någon riksdagens åtgärd,

23. att riksdagen medgav att regeringen fick bemyndiga arbetsmarknadsstyrelsen att under budgetåret 1975/76 besluta om avskrivning av vissa lånefordringar enligt regeringens förslag,

24. att riksdagen till Sysselsätlningsskapande åtgärder för budgetåret 1975/76 anvisade ett reservationsanslag av 742 935 000 kr., varav förslagsvis 200 000 000 kr. alt avräknas mot automobilskatiemedlen,

25. alt riksdagen lill Slöd till lageruppbyggnad för budgetåret 1975/76 anvisade ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

26. all riksdagen till Kontant stöd vid arbetslöshet för budgetåret 1975/76 anvisade elt förslagsanslag av 1080 885 000 kr.,

27. alt riksdagen lill Totalförsvarsverksamhei för budgetåret 1975/76 anvisade ett förslagsanslag av 22 020 000 kr..

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Arbetsmarknadspolitiken m. m.

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Arbetsmarknadspolitiken m. m.

30. att riksdagen lill Arbetsmarknadsverket: Anskaffning av utrustning för budgetåret 1975/76 anvisade ell reservationsanslag av 7 000 000 kr,,

31. att riksdagen lill Arbetsmarknadsverket: Förvaltning av utrustning för budgetåret 1975/76 anvisade ell reservationsanslag av 1 000 kr,,

32. beträffande bidrag lill handikappkompenserande anordningar för jordbrukare att molionen 1975:1737 inle föranledde någon riksdagens åtgärd,

33. beträffande stödet lill motorfordon för handikappade alt riksdagen skulle

dels med anledning av propositionens förslag saml med bifall lill molionen 1975:1721 som sin mening ge regeringen lill känna vad utskottet anfört om bidrag lill aggregalkostnader,

dels godkänna övriga i propositionen förordade ändringar av grunderna för bidrag och lån lill motorfordon för handikappade, att lillämpas fr. o. m. den 1 juli 1975,

dels med anledning av motionerna 1975:640, 1975:1699 och 1975:1719 som sin mening ge regeringen lill känna vad utskottet anfört om översyn av reglerna för bidrag och lån lill motorfordon för handikappade,

34. att riksdagen godkände i propositionen förordade ändringar av grunderna för bidrag till arbeishjälpmedel åt handikappade, att lillämpas fr. o. m. den 1 juli 1975, i den mån dessa grunder inle behandlats i föregående punkt,

35. belräffande näringshjälp att riksdagen med anledning av molionen 1975:151 som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört om utvärdering av näringshjälpsverksamheten,

36. belräffande personliga fiänster för arkivarbelare att molionen 1975:1741 inle föranledde någon riksdagens åtgärd,

37. beträffande bidrag lill sociala kostnader vid halvskyddad sysselsättning all motionen 1975:1692 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

38. belräffande generösare bidragsregler vid halvskyddad sysselsättning att molionen 1975:1742 inle föranledde någon riksdagens åtgärd,

39. belräffande halvskyddad sysselsättning inom skogsbruket all motionen 1975:644 inle föranledde någon riksdagens åtgärd,

40. belräffande inrättande av råd med uppgift all i länen främja samverkan mellan näringsliv och skyddade verkstäder all riksdagen skulle avslå motionen 1975:402,

41. beträffande industriella beredskapsarbeten i Norrbotten att motionen 1975:943 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

42. belräffande huvudmannaskapet för och verksamheten vid skyddade verksläder m. m. alt molionen 1975:1709 inle föranledde någon riksdagens åtgärd,

43. att riksdagen bemyndigade regeringen att besluta om ram för bidrag till anordnande av verkstäder inom arbetsvärden under budgetåret 1975/76,

44. att riksdagen till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning för. budgetåret 1975/76 anvisade etl reservationsanslag av 815 929 000 kr.

Reservationer hade avgivits

1. belräffande sysselsättningspolitik forell decentraliserat samhälle av herrar Nilsson i Tvärålund och Stridsman, fru Jonäng samt herr Gransledt (samtliga c) som ansett all utskottet under I bort hemställa

belräffande tilläggsdirektiv till sysselsällningsulredningen om en politik för ett decentraliserat samhälle att riksdagen med bifall till motionen 1975:1700, yrkandet 1, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Arbetsmarknadspolitiken m. m.

2. belräffande långsiktigt sysselsällningspoliliskt aktionsprogram av
herr Lorenlzon (vpk) som ansett alt utskottet under 2 bort hemställa

beträffande uppdrag ål sysselsällningsulredningen att utarbeta etl långsiktigt aktionsprogram all riksdagen med bifall till motionen 1975:1707 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanten anfört,

3. belräffande löne- och anställningsvillkor för praktikanter av herr
Lorenlzon (vpk) som ansett att utskottet under 5 bort hemställa

beträffande praktikfrågorna alt riksdagen med bifall lill molionen 1975:818 saml med anledning av dels proposiiionen 1975:1, bilaga 2, punkt 6, dels molionerna 1975:399, yrkandet 2, 1975:405, 1975:648 och 1975:1693, yrkandet 2, som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanten anfört,

4. belräffande ungdomars inträde på arbetsmarknaden av herrar Eriks
son i Arvika (fp) och Jonsson i Mora (fp) som ansett all utskottet under
6 bort hemställa

beträffande uppsökande verksamhet, samverkan mellan skola och arbetsliv samt förtur i utredningsarbetet att riksdagen med bifall till molionen 1975:399, yrkandet 3, saml med anledning av molionerna 1975:1365, 1975:1693, yrkandet 1, 1975:1700, yrkandet 2, 1975:1704, 1975:1713, yrkandena A 1 och A 2, och 1975:1744 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

5. beträffande värdesäkring av flyitningsbidrag av herrar Eriksson i
Arvika (fp) och Jonsson i Mora (fp) som ansett att utskottet under 14
bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975:399, yrkandet 5, bemyndigade regeringen alt justera flytlningsbidragens belopp i enlighet med vad reservanterna föreslagit.

6. belräffande gemensam anslagspost för allmänna och särskilda beredskapsarbeten av herrar Nilsson i Tvärålund och Stridsman, fru Jonäng samt herr Gransledt (samtliga c) som ansett alt utskollet under 17 bort hemställa

att riksdagen med bifall till molionen 1975:949, yrkandet 1, beslutade

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Arbetsmarknadspolitiken tn. m.

att delprogrammen allmänna och särskilda beredskapsarbeten sammanfördes lill ett gemensamt delprogram, benämnt Beredskapsarbeten,

7, belräffande beredskapsarbeten och arbetsmarknadsutbildning för fiänsteman och akademiker av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m) som ansett att utskottet under 20 bort hemställa

alt riksdagen med bifall till motionen 1975:932, yrkandet I, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

8. beträffande bidrag till sociala kostnader vid halvskyddad sysselsättning av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m) som ansett att utskottet under 37 bort hemställa

all riksdagen med bifall lill motionen 1975:1692 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört och föreslagit.

Till betänkandet hade fogats särskilda yttranden

1. beträffande anpassningen mellan skola och arbetsliv (punkt 6) av herr Lorenlzon (vpk),

2. beträffande kyrkorestaureringar på Golland som beredskapsarbeten (punkt 24) av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m),

3. belräffande stödet till motorfordon för handikappade (punkt 33) av herr Lorenlzon (vpk),

4. beträffande huvudmannaskapet för och verksamheten vid skyddade verkstäder (punkt 42) av herr Lorenlzon (vpk).

Hen ERIKSSON i Arvika (fp);

Herr lalman! Läget på arbetsmarknaden är i dag betydligt fiusare än när vi förra året diskuterade arbetsmarknadsfrågorna. Då var nästan 40 000 fler människor ulan arbete. Antalet lediga platser var bara en tredjedel av anialet arbetslösa. I dag har den relationen förbättrats, så att det går två arbetssökande per ledig plats. Delta är en förbällring men inte bra nog.

Man kan kanske bäst skildra fiusningen på arbetsmarknaden genom att visa på ökningen av antalet sysselsatta totalt. 127 000 fler människor har arbete i dag än för ett är sedan. Jag skall inte gå in på orsakerna här, men sambandet med den ekonomiska poliiik som fördes under 1974, där den sänkta momsen var det kanske viktigaste inslaget, är alldeles uppenbart.

Vissa orostecken finns dock. Antalet nyanmälda platser i tillverkningsindustrin i februari 1975 var klart lägre än i februari 1974. Varsel om personalinskränkningar har varit relativt få de senaste åren, men februarisiffran i år är den högsta sedan lågkonjunkturen 1972.

Man kan sammanfalla och säga att läget är ovisst och att hög beredskap bör upprätthållas. Del konstaterandet sammanfaller också med vad statsrådet Bengtsson sade i sitt tal den 15 mars i Göteborg. Likaså består regionala skillnader. Arbetslöshetssiffrorna har del senaste årel sjunkit

mest i storstadsområdena. Arbetslösheten är mer än dubbelt så hög i skogslänen - 3,1 96 mot i storstadslänen 1,4 96.

Förbättringarna på arbetsmarknaden som jag redovisat här gäller emellertid inte ungdomar i samma grad som andra. Därför har diskussionen i utskottet i huvudsak gällt hur man bör och hur man kan förbättra, ungdomarnas situation. Det har bl. a. skett med utgångspunkt i folkpartiels förslag om utbildnings- och sysselsältningsgaranti till alla arbetslösa ungdomar. Lål mig därför gå rakt på sak och ta upp detta förslag och förklara bakgrund och bevekelsegrunder.

Bakgrunden för oss när vi har lagt fram del här förslaget är att vi har konstaterat att arbetslösheten sjunkit snabbare totalt än vad den gjort för gruppen ungdom under 25 år. 1 februari förra årel var 115 000 människor arbetslösa enligt AKU. Därav var 39 000 ungdomar under 25 år. Andelen ungdomar bland arbetslösa steg alltså. Jag vill tillägga att siffrorna för mars torde vara något bättre än februarisiffrorna.

Man kan också konstatera att de ungdomar som är mest illa ute är de som ännu inte fält rikligt fotfäste på arbetsmarknaden. Det framgår tydligt om man ser på fördelningen medlemmar-icke-medlemmar i arbetslöshetskassor. Av de arbetslösa ungdomarna var i februari i fiol 16 96 medlemmar i någon kassa. 1 år är den andelen 11 96. Del är alltså de oförsäkrade som är mest illa ute.

Många av dessa oförsäkrade ungdomar söker sill första jobb. Många av dem får vänta länge på etl jobb därför att de har dålig eller felaktig utbildning. Det är därför vi vill tala inte bara om rätten lill arbeie utan också om räll till kompletterande utbildning.

Del är sant alt arbetslösheten bland de välutbildade också varit och ärell bekymmer. Men man kan säga all detta faktum förvärrar situationen för dem som har dålig utbildning. Del är i del här fallet som sä ofta annars de sämre utrustade som får bära den tyngsta bördan.

Det största problemet ligger emellertid utanför statistiken. Jag tänker på dem som arbetsförmedlingen inte när, på dem som redan har resignerat inför svårigheten att få och behälla ell ordnat arbeie, de som redan har hamnat i utkanten av samhällsgemenskapen. En studie som utförts vid barnavårdsnämnden i Stockholms kommun 1973 visade att den verkliga arbetslösheten bland ungdomar under 20 år låg 55 96 över den officiella. 1 den rapporten, som jag har här, redovisades erfarenheterna av särskilda beredskapsarbeten för ungdom. Det aren myckel iniressani läsning. Lärorik och hoppingivande. Den visar nämligen hur viktigt del är för ungdomar med olika sociala problem all få kontakt med arbetslivet. Jag vill därför etl ögonblick uppehålla mig vid denna rapport, som handlar om barnavårdsnämndens beredskapsarbeten från september 1973 till juni 1974.

Under den perioden fick 480 ungdomar mellan 16 och 20 år tillfälligt arbete inom olika områden i den kommunala förvaltningen. Det gällde barnomsorg, åldringsvård, parklek, mifiövårdsarbeie, reparationsarbeten osv. De ungdomar som erbjudils beredskapsarbete har haft dåliga betyg

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Arbetsmarknadspolitiken m. m.

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Arbetsmarknadspolitiken m. m.

eller har av annan anledning haft svårt att få ett förvärvsarbete. Rapporten säger att mänga av dem har varit omhändertagna för olika former av vård eller på annat sätt uppmärksammals av myndigheterna. Enligt en särskild undersökning, som redovisas i den här rapporten, är en fiärdedel av dem som haft kontakt med barnavårdsnämnden just arbetslös ungdom. Behovet av särskilda insatser för att hjälpa dessa ungdomar till arbete är därför i det närmaste lika stort oavsett situationen på arbetsmarknaden i övrigt. Det har alltså inle blivit någon skillnad genom konjunkturuppgången.

Erfarenheterna av dessa särskilda beredskapsarbeten för ungdomar är myckel goda. Det kan vara intressant all la del av en sammanfattning av erfarenheterna i rapporten. Man säger där:

"Efter en tids arbete i stimulerande mifiö tillsammans med andra människor uppvisar de flesta en positiv utveckling: arbetsmoralen stärks, motivationen för studier eller fortsatt arbeie ökar, destruktiva attityder försvinner." Men, säger man: "Barnavårdsnämndens hittillsvarande verksamhet med arbetslösa ungdomar har lidit brist på kontinuitet. Projekten är beroende av ständigt förnyade anslag från kommun och länsarbetsnämnd, vilket medfört slora förseningar vid projektens igångsättning samt en ryckig och kortsiktig planering."

Det här är, menar jag, ett viktigt argument för en regelmässig uppsökande verksamhet. De 480 ungdomar som fåll chanser till ordnat arbete genom de här beredskapsarbetena är på säll och vis privilegierade. Det måste finnas tusentals och åter lusentals ungdomar runt om i landet som borde få samma chans, enligt vår mening. Långt fler än vad som nu är fallet borde få den här hjälpen till fotfäste på arbetsmarknaden. Att del är en god hjälp bekräftas av ungdomarna själva. Del har gjorts en enkät, där de har fått uttala sig. Några omdömen är räll intressanta att ta del av. En säger: Det var bra att få elt jobb när man verkligen behövde det. Man fick inblick i arbetslivet. Det var en nyttig tidpunkt. En annan säger: Jag har blivit öppnare och säkrare. Bra att man fick chansen trots att man inte hade någon praktik.

För många av dessa ungdomar blev den här tillfälliga anställningen en vändpunkt. En månad efter avslutat beredskapsarbete hade hälften av ungdomarna arbeie på öppna marknaden. Arbetsledarnas, assistenternas och andra personers bedömning av verksamheten har också varit entydig. De säger att pojkarna och flickorna har förändrats, de har blivit öppnare, säkrare och vaknare.

Med den här räll utförliga redovisningen har jag velat betona att kampen mol ungdomsarbetslösheten är av stor betydelse också som socialt reformarbete. De ungdomar som blev hjälpta av de särskilda beredskapsarbetena skulle i mycket liten utsträckning själva ha sökt upp arbetsförmedlingen. De hade säkert inle gjort det så ofta och de hade säkert inte legat på så hårt alt de av egen kraft fått ett arbete. Den uppsökande verksamheten är alltså mycket viktig.

Nu säger kanske någon i kammaren: Visst pågår en sådan här upp-

sökande verksamhet. Ja, men vad vi vill är all alla ungdomar som en viss tid gått utan arbete skall kontaktas från samhällets sida och erbjudas fortsatt utbildning eller arbeie. Vi tror naturligtvis inle alt del helt plötsligt går all skaka fram fasta arbeten ur rockärmen för alla ungdomar som söker arbeie. Vad vi vill är all de ungdomar som vill ha arbeie skall erbjudas tillfälligt beredskapsarbete eller praktikfiänstgöring, samtidigt som man anstränger sig alt ge dem arbete i öppna marknaden. I de fall där svårigheterna alt fä arbete beror på bristfällig yrkesutbildning menar vi att löftet till ungdomarna skall innebära att en plats finns för deras räkning vid lämplig utbildningsanstali.

De argumeni som vi har mött mol det här förslaget föfier två linjer. Antingen säger man: Del här är just vad som pågår. Eller också säger man; Del här blir för dyrt.

Del är sant all myckel av del jag har talat om redan sker. Särskilda AMU-kurser för ungdom inrättas, viss uppsökande verksamhet bedrivs, särskilda beredskapsarbeten har anordnats. Vi vill all detta skall utvidgas, så alt alla ungdomar som vill komma i fråga omfattas. Del finns en risk - som jag också påvisat - att många av de ungdomar som bäst behöver vår hjälp ramlar igenom del ganska grovmaskiga nät som de här olika åtgärderna nu bildar. Vi vill att alla arbetslösa ungdomar skall ges chansen att i samråd med en förmedlare eller sludievägledare gå igenom vad som bör göras för alt få elt fast och meningsfullt arbete.

Det andra argumentet, att det blir för dyrt, tycker jag är det enda som har en viss tyngd, men jag har ställt mig själv frågan och jag för den vidare; Vad kostar del att låta bli? Vi ger ungdomarna utbildning - ibland dyr utbildning. Vi ger alla arbetslösa kontant slöd när de är arbetslösa. Men vi kan inle ge dem arbeie.

Dessutom är ell ordnat arbete den kanske bästa vägen att förebygga allt det som kan leda lill utslagning från samhällsgemenskapen. Kostnaderna för socialpolitiska insatser kan bli många gånger större längre ("ram om vi underlåter alt ge de unga det stöd de behöver.

En garanti av det slag som vi från folkpartiet föreslagit skulle vidare tvinga oss att samordna de olika insatserna på det här området. Hos den enskilda flickan eller pojken skulle det skapa en grundläggande trygghet inför inträdet på arbetsmarknaden. Jag tror också att den tryggheten skulle vara av betydelse för föräldrarna.

Vi har från folkpartiet aldrig påsiäll alt vi i deiafi vel hur en sådan här garanti skall utformas. Det är därför vi begär att den skall utredas. Men vi tror fullt och fast på reformen som sådan.

Nu kan vi emellertid inte slå oss lill ro till dess den här garanlisedeln är utskriven. Även om utredningsarbetet sker så snabbt som vi önskar tar det en tid, och vi måste omedelbart sätta in åtgärder för all komma lill rätta med arbetslösheten bland ungdomarna. Det finns ju stor risk för alt vi ganska snart slår inför elt betydligt värre läge än i dag, och då bör åtgärderna finnas färdiga.

Vi har därför i vår moiion pekat på tvä åtgärder som tämligen snabbt

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Arbetsmarknadspolitiken m. m.

3 Riksdagens protokoll 1975. Nr 42-44

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Arbetsmarknadspolitiken m. m.

borde kunna ge effeki. Den ena är att återinföra den s, k, femkronan. Och i det sammanhanget bör den nog omvandlas till en åltakrona. Den andra är att starta en inventering för all få fram dubbelt så många praklikplatser inom den statliga förvaltningen som vad nu finns. Jag vill säga, nu när båda de statsråd som är ansvariga för arbetsmarknadspolitiken är närvarande, att vi på den senare punkten glädjande nog blivit bönhörda redan innan molionen behandlats, eftersom ni frän regeringen meddelat att en sådan inventering har salts i gång.

En viktig faktor är också arbetsmarknadsutbildningen. Jag skall inte gå närmare in på den nu utan noterar endast all del blir lillfälle att återkomma lill den senare under vårriksdagen.

Jag vill till sist, herr talman, la upp en speciell utbildningsfråga, nämligen företagsutbildningen. Förra året genomdrev utskottets majoritet en skrivning som innebar, alt slöd om 6 kr. per timme skulle kunna ges då företag pä grund av strukturomvandling eller av konjunkturskäl behöver omskola arbetskraft. Socialdemokraterna motsatte sig detta, och först genom lottning fick vi bifall till våra krav. Eftersom verksamheten tills vidare skulle vara ett försök, anvisades en ram på ca 5 milj. kr.

Del glädjande har nu inträffat att regeringen bedömer detta slöd sä viktigt, all man vill ha ytterligare penningmedel lill förfogande. Det har aviserats att frågan härom skall tas upp på lilläggsstat. Men inle nog härmed. 1 proposiiionen 45 om riktlinjer för arbetsmarknadsutbildning föreslås ytterligare satsning på förelagsutbildning. Jag vill ärligt och uppriktigt säga att vi på värt håll noterar della med lillfredsslällelse. Vi iror all det är en riktig satsning, som vi i flera år har röstat för här i kammaren.

Jag skall stanna med detta, herr talman! Herr Jonsson i Mora kommer att ytterligare beröra en del av folkpartiets inställning i de arbetsmarknadspolitiska frågorna. Jag vill bara sammanfattningsvis säga alt del förhållandet att situationen nu är fiusare också återspeglas i ell mindre antal reservationer vid inrikesuiskottels betänkande om arbetsmarknadspolitiken än jag tror all vi haft något år tidigare. Men samtidigt har utskollet redovisat en oro inför framtiden, och att det är viktigt att vi har en hög beredskap.

Jag ber att få yrka bifall lill reservationerna 4 och 5 och i övrigt till utskottets hemställan.

Fru JONÄNG (c):

Herr lalman! Vi diskuierar i dag en av de viktigaste sektorerna i samhällslivet, nämligen arbetsmarknaden. Därmed berör vi en fråga som ligger nära vafie människa; allas räll till arbete. I år har diskussionen en speciell accent när det gäller arbete för ungdomen och för kvinnorna och när del gäller den regionala sysselsättningen.

Hur stor vikt riksdagen lägger vid sysselsättningsfrågorna framgår av alt 37 motioner har väckts i anslutning till budgetpropositionen på arbetsmarknadsområdet. Det finns en betydande enighet i ulskonsbetän-

kandet, och den är något positivt. Del är särskilt tillfredsställande att en bred majorilel är beredd lill långtgående åtgärder för att avhjälpa ell av de större problemen pä arbetsmarknaden i dag, nämligen ungdomsarbetslösheten.

Från centerpartiet har vi engagerat oss hårt i sysselsättningsfrågorna. År 1973 förde vi fram vårt program med 100 000 nya jobb som ett delmål. Del väckte stort intresse bland olika grupper i samhället, men socialdemokraterna var skeptiska, ja, i själva verket myckel negativa. I riksdagens protokoll från olika debatter under 1973 finns denna negativa attityd fastslagen. Med statsministern och finansministern i spetsen visade man ell beklagligt oengagemang, och del talades allmänt från socialdemokratiskt håll om hur orealistiskt centerns förslag om 100 000 nya jobb var. Det skulle t. ex. kosta 10 mifiarder att genomföra programmet, framhöll finansministern, och centern framställdes i stort sett som elt oansvarigt parti. Man t. o. m. raljerade med vårt förslag på ell nära nog cyniskt sätt mol bakgrund av den stora arbetslöshet som vi hade då.

I dag, herr talman, visar utvecklingen i denna fråga - lika väl som i många andra - att centerns förslag var ell realistiskt förslag. Socialdemokraterna accepterade vissa stimulansåtgärder, som centern föreslagit, och lack vare konjunkturen och stimulansåtgärderna blev centerns 100 000 nya jobb förverkligade.

Utvecklingen har således gett centern rätt, inte bara belräffande de 100 000 jobben ulan också belräffande ökningen av sysselsättningen inom industrin. Vårt program omfattade åtgärder för att öka sysselsättningen främst inom industrin och servicenäringarna. Detta var också, enligt socialdemokraterna, orealistiskt. De trodde inle an någon nämnvärd ökning var möjlig inom industrin. I själva verket har från februari 1973 till februari 1975 sysselsättningen inom industrin ökat med 104 000. Jag upprepar: Utvecklingen har gett centern rätt.

Del har således hänt en hel del pä arbetsmarknaden sedan vi i fiol vid denna lid diskuterade arbetsmarknadsfrågorna. Vi har i dag etl relativt gott läge på arbetsmarknaden. Vi kom sent in i högkonjunkturen och den påverkar fortfarande vår sysselsättning. Antalet arbetslösa uppgick i februari 1975 lill 77 000; del är lika mänga som i januari men 24 000 färre än vid samma tid i fiol.

Antalet sysselsatta i beredskapsarbeten och arbetsmarknadsutbildning har minskat under det sista året - della kan också las lill intäkt för förbättringen i sysselsättningsläget.

Länsarbetsnämndernas prognoser för första halvåret i år visar på etl fortsatt relativt gott sysselsättningsläge, men tecken på ett försämrat sysselsättningsläge finns. Orderingången lill industrin, i synnerhet exportindustrin, dämpades redan under det sisla kvartalet i fiol, och den utvecklingen har fortsall i år. Tillströmningen av lediga platser har avtagit, och det gäller särskilt industrin. Inom sågverks- och pappersindustrin flnns risker för permitleringar. Lågkonjunkturen är alltså på väg.

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Arbetsmarknadspolitiken m. m.

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Arbetsmarknadspolitiken m. m.

Departementschefen räknar med en ökande arbetslöshet när han redovisar anslagen till det kontanta stödet vid arbetslöshet. Antalet er-sältningsdagar per årsmedlem i arbetslöshetskassorna uppgick 1972/73 lill 4,4. AMS har för budgetåret 1975/76 beräknat statens kostnader utifrån 5,0 ersättningsdagar per årsmedlem, men departementschefen ulgår från 5,5 ersältningsdagar och räknar alltså med en högre arbetslöshet än AMS gör. Det är hell tydligt alt problemen på arbetsmarknaden kommer all växa under årets gång.

Bristerna på arbetsmarknaden finns fortfarande. Ungdomen, kvinnorna, de äldre och de handikappade har svårigheter på arbetsmarknaden. Trols de insatser som gjorts uppvisar arbetsmarknadssituationen också regionala skillnader. Skogslänens arbeismarknadsutveckling är fortfarande högst otillfredsställande. 1 budgetpropositionen sägs del all etl klart förbättrat sysselsättningsläge noterats på många orter i de nordligaste länen, och detta återspeglas i att befolkningen inte har minskat i något av skogslänen under de tre första kvartalen 1974. Det är positivt all den slutliga folkmängdssiatistiken för 1974 visar all samtliga skogslän ökat sin befolkning. Ökningen av sysselsättningen inom industrin har bidragit lill en jämnare befolkningsutveckling.

Del är centerpartiets uppfattning att arbetsmarknadspolitiken måsle bedömas utifrån de övergripande samhälleliga målsättningarna. Arbetsmarknadspolitikens effektivitet kan inte mätas bara i förändringar av antalet sysselsatta och arbetslösa.

1 fiol begärde centern en utredning och värdering av arbelsmarknads-poliiiken i syfte att bättre samordna arbetsmarknadspolitikens mål med regionalpolitikens och med övriga övergripande samhälleliga mål.

Inrikesutskottet hade då en mycket positiv insiällning till vårt yrkande och förklarade att man hade anledning alt utgå från att det skulle bli tillgodosett vid utformningen av direktiven till sysselsällningsulredningen. Och man anförde föfiande;

"Utskollet delar motionärernas uppfattning alt del kan vara påkallat med en utvärdering av arbetsmarknadspolitiken inle minst med hänsyn lill dess regionalpoliliska konsekvenser."

I själva verket innebär direktiven för sysselsältningsutredningen att utredningen skall forma en sysselsättningspolitik som bygger på 1972 års regionalpoliliska beslut, inom vars ramar koncentrationen skall fortsätta.

Centern anser det inte rimligt att arbeta vidare utifrån rådande centraliserings- och koncentrationsprinciper. Det är orimligt att sysselsättningsutredningen bygger sin arbete på en föråldrat regionalpolitiskl synsätt som utvecklingen i väsentliga delar redan har passerat. Del är kanske besvärande för dem som dikterade beslutet alt erkänna detta faktum, men det skulle vara lill gagn för människors arbetsmöjligheter och ar-beistrygghet om så skedde.

Jag tänkte på TV-skärmen visa två diagram som dokumenterar omfattningen av arbetslösheten i skogslänen. Arbetslösheten i skogslänen

var i februari 3,1 % mol 1,4 96 i storstadslänen och 1,8 96 i övriga län. Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Arbetsmarknadspolitiken m. m.

Den är alltså i skogslänen mer än dubbelt så hög som i storstadslänen och knappt dubbelt så hög som i de övriga länen.

Det första diagrammet visar utvecklingen av antalet vid arbetsförmedlingen anmälda arbetslösa vid månadens milt fördelade efter länsgrupp åren 1960(I962)-1973. Den översta kurvan visar arbetslösheten i skogslänen.

Nästa diagram visar antalet lediga platser - den nedersta kurvan representerar skogslänen.

Av diagrammen framgår vilken betydande skillnad som finns mellan skogslänen och landet i övrigt. Skogslänen har högre arbetslöshet, färre lediga platser.

Diagrammen är hämtade ur Samverkan för regional utveckling, SOU 1974:82.

Vi skall observera alt för de senaste åren är bilden något förändrad, men differensen mellan länsgrupperna minskar inte.

Från centerns sida vill vi alt människor i olika landsdelar och bebyggelsetyper skall ha likvärdiga levnadsbetingelser. För tätorter och glesbygder måste eftersträvas likvärdig standard, vilket bl. a. innebär tillgång lill arbeie. Vi understryker således starkt de näringspolitiska och sysselsällningspolitiska konsekvenserna av en decentralistisk regionalpolitik. Sysselsättningsutredningen bör enligt vår mening präglas av denna decentralisiiska regionalpolitik.

Vi kan inle från centern medverka lill ytterligare koncentration och därmed försämrade livsbetingelser för de mindre kommunerna. Dessa synpunkter har framförts i centerns parlimotion 1700, och vi har föfil upp molionen i reservationen 1, som jag ber alt fä yrka bifall lill.

I den nedåtgående konjunktur vi har framför oss gäller det inte minst alt värna om de grupper som har speciella svårigheter på arbetsmarknaden. Bland de sämst ställda är, som herr Eriksson i Arvika framhöll, just ungdomen. Herr Eriksson i Arvika talade ingående om ungdomsarbetslösheten och sade all man från andra partier än folkpariiel ansåg del för dyrt att sälla in åtgärder. Jag vill bara understryka att delta ju inte kan gälla centerpartiet. Vi slår vakt om sysselsättningen och vi anser i själva verket all ingenting är så dyrt för samhället som just arbetslösheten.

Beträffande ungdomen är regeringens åtgärder i budgetpropositionen alltför svaga. Vi har i vår partimotion begärt alt utredningsarbetet skall ske med förtur när det gäller åtgärder mot ungdomsarbetslösheten. Detta har vi också fått gehör för i inrikesutskoltet. Herr Gransledt kommer att mer ingående ta upp ungdomsarbetslösheten.

Även i del goda sysselsättningsläget har del varit svårt all placera äldre och handikappade på den öppna arbetsmarknaden. Del är nödvändigt alt de handikappade får stadigvarande sysselsättning på den ordinarie arbetsmarknaden. Det är där som de i första hand skall integreras. Rätlen till arbete måste gälla alla i vårt samhälle.

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Arbetsmarknadspolitiken m. m.

År 1975 är internationellt kvinnoår, och man skulle kunna beteckna 1974 som ett nationellt kvinnoår. Den största delen av sysselsättningsökningen svarade kvinnorna för. Av kvinnor i åldern 25-54 år ingick under fiärde kvartalet i fiol 73 % i arbetskraften, och en del åtgärder vidtogs för att förbättra kvinnornas möjligheter till arbeie. Men kvinnorna har fortfarande speciella svårigheter på arbetsmarknaden. Arbetskrafts-undersökningarna visar all nedgången i arbetslöshet sedan 1973 framför allt gäller männen. Orsaken lill delta torde främst vara alt den växande arbelskraftsefterfrägan har gällt yrkesområden till vilka män traditionellt rekryteras.

De åtgärder som jämslälldhetsdelegalionen har initierat för att få kvinnor lill speciellt manliga yrken har inrikesulskollel studerat vid besök i Kristianstads län. Dä jag redogjorde för dessa åtgärder i mitt anförande i arbelsmarknadsdeballen i fiol skall jag nu inskränka mig till alt understryka åtgärdernas positiva effekter.

Vi sitter hårt fast i gamla fördomar och värderingar. En arbetsgrupp som tillsatts av socialdepartementets sjukvärdsdelegation beräknar att del till 1985 behövs minst 75 500 nya jobb i långvård och barnomsorg. Man räknar med alt en stor del måste täckas av kvinnlig arbetskraft. Della är naturiiglvis i och för sig realistiskt med hänsyn till det faktiska könsbundna yrkesvalet, men här borde verkligen krafttag tas för alt få en mer differentierad rekrytering.

1 en nedåtgående konjunktur är det viktigt att vi snabbi kan sälla in de stimulansåtgärder som behövs, och det är nödvändigt med en hög arbetsmarknadspolitisk beredskap. Detta framhöll också herr Eriksson i Arvika.

Det är glädjande att centern och folkpariiel har fält sitt krav på en beredskapsplan tillgodosett i riksdagen. Denna beredskapsplan kan ge oss möjligheter all motverka en växande arbetslöshet.

Sedan vill jag också helt kort kommentera några moiioner. 1 molionen 1692 förordas att bidragsunderlaget när det gäller halvskyddad sysselsättning förutom konlanllön och semesterersättning skall inkludera även de sociala kostnaderna. Jag vill här hänvisa lill utskottels mycket positiva skrivning. Bidraget förstärktes betydligt 1972. En viss förskjutning av bidragets andel av de totala personalkostnaderna kan ha ägt rum under de senasie åren, men utskottet anser inle alt ändringen är så slor all den nu motiverar en ändring av bidraget. Utskottet framhåller också alt om det framdeles visar sig att bidraget har otillräcklig stimulanseffekt, så får frågan om juslering tas upp.

Från centern har vi ytterligare en reservation. Det gäller ingen slor fråga. .AMS har önskat en gemensam anslagspost för allmänna och särskilda beredskapsarbeten. Det har nämligen visat sig svårt att strikt upprätthålla skillnaden mellan allmänna och särskilda beredskapsarbeten. En gemensam anslagspost skulle innebära en administrativ förenkling.

Herr talman! Med del anförda ber jag alt få yrka bifall till reservationerna 1 och 6. I övrigl yrkar jag bifall lill utskottets hemställan.

Herr NORDGREN (m);

Herr lalman! När man lyssnar till fru Jonäng kan man tro all del är fru Jonäng, centerpartiet och i någon mån folkpariiel som styr och ställer med det mesta här i landet, men riktigt sä är det väl ändå inte.

1 det föreliggande beiänkandel från inrikesulskollel behandlas förslag om betydande reservationsanslag lill arbetsmarknadsservice, till sysselsätlningsskapande åtgärder, lill stöd vid arbetslöshet, till särskilda ätgärder för arbetsanpassning, m. m. Även om Sverige var ett av de få länder som under 1974 fick en konjunkturförbättring inom vissa branscher - detta gäller dock ej byggnads-, bil- och plastföretagen, som är beroende av ofia - synes det oss i moderata samlingspartiet angeläget att för kommande budgetär tillstyrka de föreslagna beloppen. Vi delar nämligen departementschefens på s. 41 i propositionen uttalade uppfattning alt de ekonomiska utsikterna för 1975 präglas av en viss osäkerhet. Som utskottets ordförande framhöll är del angeläget, ja, nödvändigt med en viss beredskap för 1975, i all synnerhet som den ekonomiska utvecklingen i vår omvärld varit svag under 1974. Myckel lyder på att del kommer att finnas anledning alt sätta in åtgärder för alt stimulera investeringarna här i landet och för alt hålla sysselsättningen uppe under 1975.

Beiänkandel behandlar utöver propositionen inte mindre än 37 motioner, däribland moderata samlingspartiets motion nr 932, där del föreslås en inventering av tänkbara beredskapsarbeten och lämplig marknadsutbildning för fiänsteman och akademiker. Vidare behandlas i betänkandet bl. a.

en moiion av fru Sundberg m. fl. angående vidgad praktikverksamhet vid statliga verk och myndigheter,

en motion av fru af Ugglas m. fl., vari hemställs alt beredskapsmedel som lämnas lill statliga verk och kommuner för vägbyggande förses med villkoret att arbetena skall lämnas ut på entreprenad i den öppna marknaden.

herr Daneils och fru af Ugglas motion om ell program för uppsökande verksamhet med syfte alt nå alla som ett år efter avslutad skolgång inte påböfiat andra studier eller fåll förvärvsarbete,

herr Werners i Malmö motion angående 300 personliga fiänster för sysselsatta i arkivarbete,

en trepartimolion av herr Carlslröm m. fl. angående urholkningen av ersättningen vad gäller s. k. halvskyddad verksamhet, och

en moiion av herr Regnéll m. fl. angående utvärdering av den förda arbetsmarknadspolitiken, särskilt med sikte pä ungdomsarbetslösheten.

Jag skall inte räkna upp fler av motionerna. 1 de flesta av dem tar motionärerna upp ungdomsarbelslöshelen. Också i slora delar av propositionen och framförallt i beiänkandel ägnas, med all rätt,stort intresse åt ungdomsarbetslösheten. Den är enligt vår uppfattning i moderata samlingspartiet större än den borde vara i etl samhälle som värt.

Ulskoitsmajorilelen betonar ungdomarnas problem på arbeismarkna-

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Arbetsmarknadspolitiken m. m.

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Arbetsmarknadspolitiken m. m.

den och förutsätter att regeringen fortlöpande håller sig underrättad om möjligheterna att öka antalet praklikplatser och att sysselsättningsutredningen med förtur lar upp dessa ungdomsproblem. Detta är i linje med vad vi frän moderat häll föreslagit i våra motioner. Jag ber, herr lalman, att få yrka bifall till den delen av utskottets hemställan.

Moderata samlingspartiet anser emellertid att ungdomsarbetslösheten och därmed sammanhängande problem är sä betydande all de kräver en särskild belysning i denna debatt. Fru Margaretha af Ugglas kommer senare att kommentera de problemen mera utförligt. Jag skall därför övergå lill den motion som herr Regnéll m. fl. väckt i samband med proposiiionen. Moderata samlingspartiet har i den begärt utvärdering av den förda arbetsmarknadspolitiken. Vid behandling av motionen hänvisar utskottet till sill yttrande föregående är, då utskottet hade all ta ställning lill en motion med liknande hemställan. Utskottet skrev då:

"Utskottet delar motionärernas uppfattning alt del kan vara påkallat med en utvärdering av arbetsmarknadspolitiken, inte minst med hänsyn till dess regionalpolitiska konsekvenser."

Vidare anförde utskottet:

"Inom ramen för sysselsättningsutredningens verksamhet bordet alltså vara möjligt all få lill stånd den utvärdering och framtidsbedömning av arbetsmarknadspolitiken som motionärerna åsyftar. Redan vid årsskiftet 1975-1976 bör det i enlighet med vad utskottet tidigare anfört föreligga vissa utredningsresultat som innefattar bl. a. arbetsmarknadspolitiken. Utskottet har anledning all utgå ifrån alt vad här anförts kommer all beaktas av Kungl. Maj;l."

Nu är förhällandet emellertid föfiande. Enligt ullalande från sekreteraren i sysselsättningsutredningen kommer denna inte att utföra den utvärdering av arbetsmarknadspolitiken som utskottet förutsatte i sitt betänkande nr 3 föregående år i samband med all utskottet med tillfredsställelse noterade att den parlamentariskt sammansatta sysselsällningsulredningen skulle tillsättas. Vi finner delta mycket märkligt. Riksdagens uttalande på denna punkt var enhälligt. Regeringen har efter vad jag förslår underiätil att i sina direktiv lill sysselsällningsulredningen effektuera eller ens klart säga ul riksdagens mycket tydliga beställning på denna punkt.

I del betänkande som nu behandlas upprepar utskottet sin skrivning från föregående år och avslutar med föfiande uttalande: "Utskottet förutsätter att sysselsältningsutredningen skapar sig en bild av effekterna av den förda arbetsmarknadspolitiken antingen genom egna utvärderingar eller genom anlitande av andra organ, t. ex. EFTA."

Della är elt klart besked från utskottets sida, som också förutsätter alt beställningen omedelbart effektueras.

Till beiänkandel är fogade älta reservationer och tre särskilda yttranden. Reservationerna 7 och 8 upptar herr Oskarsons och mitt namn, likaså ett av de särskilda yttrandena. Jag skall be att fä beröra dessa punkter.

Reservation nr 7 bygger på moderata samlingspartiets partimolion 932,

där vi begär en inventering av länkbara beredskapsarbeten och lämplig arbetsmarknadsutbildning för fiänsteman och akademiker.

I enlighet med de önskemål som utskottet tidigare framfört om en breddning av beredskapsarbeten lill nya yrkesområden har under de senaste åren skett en snabb tillväxt av antalet beredskapsarbeten inom fiäns-leseklorn. Denna utveckling är i och för sig tillfredsställande. Arbetslösheten är betydande pä det här området.

Arbetslösa medelålders och äldre fiänstemans många gånger bekymmersamma situation lyder emellertid på att man behöver gä vidare och försöka finna fler sysselsättningar för dem. Vi föreslår därför all en inventering av lämpliga beredskapsarbeten för arbetslösa fiänsteman snarast kommer till stånd. En sådan åtgärd bör ses som ett led i strävandena all upprätthålla en hög sysselsäliningsberedskap. Vid en sådan inventering bör även nyexaminerade akademikers sysselsättningsproblem beaktas.

I reservationen 8 berör vi den halvskyddade verksamheten. Målsättningen för all yrkesutbildning skall enligt moderata samlingspartiets mening vara att såväl ungdomar som äldre och handikappade skall kunna få elt lämpligt, lönsamt arbeie. Arbetsförmedlingen kan på olika säll medverka till en bättre anpassning av arbetet och arbetsplatsen till handikappades och äldres förutsättningar. Det kan ske bl. a. genom ekonomiska bidrag till företagare och arbetstagare. Även egna företagare och fria yrkesutövare som är handikappade kan få vissa bidrag.

S. k. halvskyddai arbete kan ordnas inom företag, kommuner, landsting och statliga affärsdrivande verk, som anställer personer med handikapp vilka annars kanske inte skulle ha fän arbeie på den öppna marknaden. Bidrag till arbetsgivaren utgår då med 40 96 av lönen inkl. semeslerersätlning men exkl. sociala förmåner. För den halvskyddade sysselsättningen föresläs i årets budgetproposition en fördubbling av anslaget, och del tycker vi är angeläget.

Det nuvarande bidraget infördes 1972. Sedan dess har emellertid arbelsgivaravgifter och sociala kostnader stigit betydligt och att döma av finansdebatlen förra veckan kommer ytterligare höjningar all ske. Del har betydligt minskat bidragets andel av den totala personalkostnaden. Vill man verkligen - och det nor jag att både slalsrådel och vi gör -att den halvskyddade verksamheten skall byggas ut i fortsättningen, är det nödvändigt all försöka eliminera denna successiva urholkning av bidraget.

Om så inte blir fallet riskerar man att få samma utveckling som drabbat ell annat bidrag till yrkesutbildning, nämligen lärlingsbidraget. Där har urholkningen nu gått så långt all man är nere i ungefiir 36 öre per timme i lärarlön! Hell naturligt har med de premisserna inlressel för att ta en lärling blivit ytterst litet, och därför har också den utbildningen gäll tillbaka avsevärt. Del var på sin tid - jag hoppas att statsrådet delar den uppfattningen - en värdefull utbildning. Den var ekonomiskt fördelaktig för den som vill skaffa sig en yrkesutbildning, och den var eko-

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Arbetsmarknadspolitiken m. m.

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Arbetsmarknadspolitiken m. m.

nomiskt fördelaktig för samhället. Den var billigare för samhället än annan yrkesutbildning och eleven hade kollektivavtalsenlig lön.

Jag hoppas att vi skall kunna förhindra en liknande urholkning av bidraget när det gäller den halvskyddade verksamheten, eftersom det skulle medföra problem för dem som har svårt att få sysselsättning direkt på den öppna marknaden.

1 en fyrpartimolion tas upp del förhållandel att Gotland har 92 medellida kyrkor. Av dessa är 18 restaurerade. Enligt vad utskottet erfarit överväger en arbetsgrupp inom utbildningsdepartementet f n. förutsättningarna för alternativa finanseringsformer som kan tillgodose dels kulturminnesvårdens intressen, dels arbetsmarknadsstyrelsens behov av sysselsättning för äldre och handikappad arbetskraft.

Herr Oskarson och jag anser att dessa Gotlandskyrkor är elt så betydande kulturarv alt del är elt riksintresse att bevara dem. Mol den bakgrunden är del inie rimligt att små gotländska församlingar skall bära huvuddelen av kostnaderna för resiaureringsarbelena. Vi vill därför med del särskilda yttrandet understryka angelägenheten av att de överväganden som nu görs i utbildningsdepartementet - och det är här statsrådet kommer in i bilden - om alt finna nya former för all finansiera kulturminnesvården bedrivs med kraft och snabbi leder till positivt resullal. Dä kanske man också fär möjlighet att via AMS sysselsätta en del av de människor på Gotland som har problem med att få anställning.

Herr lalman! Med delta ber jag all få yrka bifall till reservationerna 7 och 8 och i övrigl bifall till vad utskollet hemställt.

Hen LORENTZON (vpk);

Herr lalman! Innan jag kommer in på det tal jag egentligen skulle hälla, vill jag säga några ord med anledning av det anförande som hölls av herr Eriksson i Arvika. Han talade denna gång inle i egenskap av utskottets ordförande ulan som folkpariistisk riksdagsman och för den reservation som baserats på folkpartiets moiion 399 om ungdomsarbetslösheten i värt land.

När jag läste denna moiion, vari det krävs en garanti för all all ungdom skall beredas meningsfullt arbeie, blev jag litet förvånad. I kravet på garanti är nämligen etl socialistiskt element inbakat. Man kan inte i etl kapitalistiskt samhälle genomföra ett meningsfullt arbete ål alla. Del går inte, och därför kunde jag givetvis inte stödja motionen och reservationen, utan jag har avgivit ett särskilt yttrande där jag bl. a. poängterat all om ett sådant program som folkpariiel här lanserat skall förverkligas och inle bara stanna på papperet, så fordras att samhället och de anställda i förelagen får ell radikall annorlunda inflytande i del ekonomiska livet. Och det vill ju folkpartiet inte alls vara med om.

Då blir frågan varför man väckt denna motion. Herr Eriksson nämnde all man från folkpartiets sida inte i deiafi har utarbetat något förslag angående denna garanti, utan man anser att frågan skall utredas. I folkpartiet tror man emellertid all om femkronan höjs lill 8 kr., så innebär

del elt bra steg framåt - som om företagarna i del här landet skulle anställa fler ungdomar och skapa fler arbetstillfällen, bara de fick ytterligare 3 kr. mer i limmen för varie anställd ungdom.

Men del väsentligaste i herr Erikssons inlägg var: Vi anser att ungdomar som vill ha arbeie skall få kontakt med en arbetsförmedling, så all all denna ungdom kan fä etl meningsfullt arbeie.

Jag kom all länka på milt eget län, Västernorriands län; där skapas del inle fler arbeten genom alt del anställs fler arbetsförmedlare eller genom att ungdomen går lill arbetsförmedlingen.

Det är bristen på arbetstillfällen det är fråga om, och här vill folkpartiet inte vara överens med oss om åtgärderna. När exempelvis Svartvik lade ned sin produktion och närmare 300 arbetare blev arbetslösa, var del arbetsförmedlingens första uppgift att se lill alt dessa avskedade massaarbetare fick jobb, eftersom de annars hade hamnat i arbetslöshetsstatistiken. Man lyckades med della, men i stället hindrades närmare 300 ungdomar alt fä arbete. Hur kan folkpariiel lösa detta ungdoms-arbetslöshelsproblem genom arbetsförmedlare?

För mig verkar det faktiskt som sådd på hälleberget. Möjligen kan man genom della framirädande tala till en del unga, som inte är informerade, och förklara att man har visat slor aktivitet för all skapa sysselsättning åt den arbetslösa ungdomen.

Sedan, herr lalman, övergår jag lill del som jag var inställd på all säga. Jag vill då redan inledningsvis yrka bifall till reservationen 2 vid punklen 2 i inrikesuiskottels betänkande nr 3, där del hemslälles all sysselsältningsutredningen ges i uppdrag alt utarbeta ett långsiktigt aktionsprogram mol arbetslöshet och undersysselsätlning.

Till kapitalismens väsen hör arbetslöshet och undersysselsätlning. Full sysselsättning i den meningen alt antalet lediga platser som svarar mot de arbetssökandes antal kan förekomma längre eller kortare lider. Ständigt finns dock den dolda arbetslösheten, som kan vara myckel besvärande och omfattande.

Denna bild kännetecknade de första 10-15 åren efter kriget. I de stora kapitalistiska länderna har under många är arbetslöshetssiffrorna hållits nere på grund av en omfattande upprustning. Men trots upprustningar och krig noteras i dag de högsta arbetslöshetssiffrorna på många år i flera av de kapitalistiska staterna.

Talet om att arbetslösheten eller sysselsättningsfrågan egentligen endast har med den ekonomiska konjunkturen och dess olika vågdalar alt skaffa, och således är konjunkturen har bidragit till att man i de kapitalistiska länderna inte skaffat sig någon verklig kännedom om de stora arbetslöshetsproblem som kapitalismen skapar och då framförallt dagens kapitalism med monopolförelag och multinationella företag. Beslutas det bara om statliga stimulansåtgärder i en dylik vågdal, så är all rättfärdighet uppfylld, och man inväntar ett nytt ekonomiskt uppsving. All de arbetslösas antal blir allt större efter varie dylik ekonomisk vågdal tycks inte nämnvärt intressera de styrande.

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Arbetsmarknadspolitiken m. m.

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Arbetsmarknadspolitiken m. m.

Då slagnationsiendenserna från millen av 1960-lalet böfiade visa sig och dä arbetslöshets- och utslagningsproblem fick allt större proportioner, försvann begreppet "full sysselsättning" och ersattes med uttrycket "balanserad arbetsmarknad". Tydligen hade man tvingats all accepiera en arbetslöshet på högre nivå, varvid även utslagningen och omstruktureringen blev en nödvändighet.

Utslagningen ökar, men de utslagna sugs inte upp av nästa konjunkturuppgång. Vi har att räkna med en permanent arbetslöshet. Ändå stiger kravet på sysselsättning och utkomstmöjligheter från bl. a. de gifta kvinnorna, då endasl en inkomst i famifien inle räcker för att klara de sländigl stigande priserna och hyrorna. Båda i famifien måsle ha arbetsinkomst. Även bland ungdomen är arbetslösheten besvärande stor.

Även om Sverige i nuvarande läge visar låga arbetslöshetssiffror i förhällande lill andra kapitalistiska länder i väst, är Sverige bundet till dessa länders ekonomi genom sin anknytning lill EG, sin kapitalexport och sin allmänna politiska orientering, vilket kan komma att skapa slora sysselsäilningssvärigheier på sikt. Även om de kapitalistiska länderna kan räkna med s. k. konjunklurloppar också i fortsättningen, kommer man inte att kunna upprätthålla full sysselsättning enligt den gamla klassiska modellen ens med ett omfattande slöd frän staten. Man måste räkna med en permanent arbetslöshet också under en s. k. högkonjunktur. Kapitalismen har slutgiltigt vuxit frän del stadium då den på sina kon-junkiurtoppar och med understöd av staten förmådde upprätthålla full sysselsättning.

Tidigare kännetecknades utvecklingen i Sverige av en nästan ohämmad regional obalans. Del fanns överflöd av sysselsättning men endast i vissa områden. Flyiilassen från Norrland hörde lill ordningen för dagen. Det var tillväxten av arbetsmarknaden i de större städerna i södra och mellersta Sverige som skulle tillfredsställas. Socialdemokratin hade då skaffat sig en egen teori om hur dessa problem skulle lösas. Den kom till uttryck i den s. k. struklurutredningens belänkande, kallat Samordnad näringspolitik, i böfian av 1960-lalet. Sedan några år har dock den hastiga tillväxten i dessa städer i södra och mellersta Sverige upphört. Numera är arbetslösheten även där besvärande.

Vad Sverige behövde vore elt långsiktigt program mot arbetslöshet och undersysselsättning. Även om man med ett dylikt program kom till insikt om att kapitalismen inle förmår lösa arbelslöshetsproblemen utan all endasl en socialistisk ekonomi kan förverkliga sysselsättning åt alla, kan elt dylikt program vara av betydelse för att skapa sysselsättning i nuet.

I moiion nr 1707 har tre huvudlinjer skisserats. Jag vill redogöra för dem helt korlfatiat.

För del första: Utbyggnad av statliga industrier med tyngdpunkter i de regioner som har de svåraste sysselsättnings- och utvecklingsproblemen.

För del andra: En långsiktig utbyggnad av och strukturförändring i

transportväsendet.

För det tredje; Ett stort ekonomiskt och politiskt specialprogram för social och mifiömässig rehabilitering av samhället. Invesieringar i ny, progressiv forskning pä olika områden.

Delta är en kortfattad sammanfattning. Den som är intresserad kan läsa motionen.

Om delta förslag från vänsterpartiet kommunisterna säger utskoltsmajoriielen i betänkandet: "Del program som motionärerna skisserar förutsätter en allmän omprövning av grunderna för vårt ekonomiska system." Detta vill inte utskottsmajoriteten vara med om, varför man föreslår att motionen avslås. Utskottets sex socialdemokratiska ledamöter är tillsammans med de borgerliga ledamöterna helt överens om att del kapitalistiska systemets grunder vill man inle rucka på. Dessa grunder skall inte ifrågasättas.

Nog skulle del, lycker man, ha kunnai göras en annan skrivning för avstyrkande av den kommunistiska molionen än den som nu står i tryck i inrikesuiskottels betänkande nr 3 och som brutalt och påtagligt gör gällande att socialdemokraterna och de borgerliga i inrikesutskoltet är hell överens om grunderna för det kapitalistiska systemet och även om att delta syslem i fortsättningen skall bevaras.

Vad kommer de många socialdemokratiska arbetarna att säga om etl dylikt ställningstagande - de som vill ha en socialistisk ekonomi i Sverige, som inte vill att SAP i evighet skall spela rollen av förvaltaren av del kapitalistiska samhället utan i stället utgöra en kraft som förändrar den bestående ordningen? De socialdemokratiska utskottsledamölerna kan givelvis trösta sig med att deras partipress inte kommer att skriva ett ord om vad som tilldragit sig i sammanhanget. Tystnadens och glömskans slöja skall gömma del hela.

Frågan om arbetslösheten och en meningsfull sysselsättning, frågan om utkomst, är dagens mest brännande fråga för folkets slora flertal i Sverige. Den är också en av del kapitalistiska världssystemeis ödesfrågor. Sverige är en del av den kapitalistiska världen. De multinationella företagens inmarsch i Sverige ger en antydan om att Sverige i ännu större utsträckning knyts lill det kapitalistiska världssysiemet, där dessa multinationella företag har blivit alltmer dominerande och i vissa fall sätter sig på små länders regeringar. Ett litet land som Sverige kan komma all få det besvärligt i förhållandet lill dessa multinationella jättar.

Sverige deltar i kapitalexporten som en del av den imperialistiska världen. Och då kapital utströmmar frän Sverige i stor utsträckning minskar givelvis tillväxten i Sverige. Det hjälper föga all man i stället för export av kapital från Sverige lånar upp pengar i ullandel.

Elt statligt program för alt skapa arbete blir till sin första del etl industripoliliskt program. Del måsle innefatta en omfattande, aktiv och självständig statlig företagsamhet och produktion, med en annorlunda inriktning än vad kapitalistiskt produktionsliv har. Det måste innefatta invesieringar för ati förbättra standarden ur andra, kvalitativa, aspekter

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Arbetsmarknadspolitiken m. m.

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Arbetsmarknadspolitiken m. m.

än blott högre produktion.

Det bör inrikta sig på de stora sociala brislområdena. Del bör söka alt åstadkomma en ompriorilering av investeringsbehoven i flertalets intresse. Den statliga industrin skall också göras till en pionjär när det gäller demokratiska beslulsmetoder och mobilisering av de arbelandes kunnande och självständiga skapande förmåga. På denna väg kan programmet, även om det måste böria genomföras under kapitalistiska förhållanden, förebåda och bereda övergången lill socialismen.

Socialdemokratin i Sverige har alltsedan börian av 1930-talet, då den kom i regeringsställning, sagl alt rättesnöret för dess verksamhet har varit den fulla sysselsättningen. Men svårigheterna har blivit allt större på detta område.

Kapitalismen lar inle ansvar för sysselsättningen. För den är profilen avgörande. Då en arbetare enligt dess uppfattning inte är hundraprocentig - fullt profitabel - har kapitalismen inte längre någon användning för honom. Då ställs arbetaren åt sidan och blir en av de många som hamnar i arbetsmarknadens B- och C-lag, som det så cyniskt ullrycks i vissa kretsar.

Del program som vänsterpartiet kommunisterna skisserat i molionen 1707 anvisar vägen mot en utveckling med meningsfullt arbete ål alla.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till reservationen 2.

Om de övriga frågorna i detta betänkande kommer andra ledamöter i min riksdagsgrupp all la till orda.

Hen FAGERLUND (s);

Herr lalman! Arbetsmarknadspolitiken tilldrar sig alllid etl stort intresse i värt land. Del visar, som redan förut har påpekats, antalet motioner och kanske också antalet ledamöter som är anmälda pä talarlistan.

I och med att socialdemokratin på 1940-lalel formulerade kravet på full sysselsättning har det för oss inom socialdemokratin stått klart att samhället måste ha resurser för att klara detta. I dag har vi flyttal fram målen ytterligare. I dag gäller kravet rällen lill arbeie.

Detta innebär att våra arbelsmarknadspolitiska åtgärder ylleriigare behöver förstärkas. I dag gäller inte diskussionen om vi behöver ha en aktiv arbetsmarknadspolitik. Därom tycks alla vara ense här i riksdagen. Man får faktiskt gå tillbaka till börian av 1960-talet för all finna motioner som yrkade pä minskade anslag lill arbetsmarknadspolitiken. Jag skall inte ta upp vilka partier del var som då yrkade på detta.

Årets budgetproposition och de förslag som utskottet helt instämmer i innebär bl. a. att 350 nya fiänster tillförs arbetsförmedlingarna. Della skall man också sälta i samband med all samma antal tillfördes verket förra året.

Bakgrunden är att vi i dag ställer större krav pä arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsverket. Nya uppgifter tillkommer ständigt. Alla undersökningar visar att det finns grupper i vårt land som mitt i en högkonjunktur har svårigheter att få ett arbeie. Till denna grupp hör i första

hand ungdomar, kvinnor och äldre arbetskraft. De är ofta dåligt utbildade eller har en utbildning som inte är gångbar. Att utbildning är någonting som lönar sig visas klart i en artikel i nr 9 av tidningen Arbetsmarknaden. Av denna framgår all av den till 4 mifioner uppgående yrkesverksamma befolkningen hade 57 96 endast förgymnasial utbildning. 32 % hade gymnasial utbildning och endast 10 96 eftergymnasial utbildning. Siffrorna är från 1974, men jag tror inle att de har ändrat sig särskilt myckel.

1 februari 1974 var 2,6 96 arbetslösa; del har redan framgått av debaiten all denna siffra har sjunkit betydligt. Men om man ser på de olika grupperna finner man att arbetslösheten var störst hos dem som bara hade förgymnasial utbildning. För dem var den 2,9 96 och för de eftergymnasialt utbildade 1,2 96. Del visar vilka som fortfarande har lättast att få ett jobb. Därför hälsar man med glädje de förbättringar som föreslås för all ge möjligheter till en bättre vuxenutbildning samt förbättrat slöd vid arbetsmarknadsutbildning. Dessa förslag kommer riksdagen senare all behandla.

Bland de förslag som också finns i propositionen vill jag nämna ian-språktagandet av dalatekniken, som skall byggas ut till att omfatta hela landet. Man räknar med alt en arbetssökande därigenom skall få bättre service och alt det skall bli lättare för en arbetssökande alt få reda pä vilka arbeten som är lediga och som passar just hennes eller hans önskemål.

Låt mig dock säga att en aldrig så väl utbyggd datateknik inte kan ersätta den mänskliga kontakten. I värt alltmer datastyrda samhälle är det alltid de som har del svårast som kommer i kläm om vi inte i lid uppmärksammar problemen. Men jag hoppas och tror all datatekniken skall ge större möjligheter för de anställda inom arbetsförmedlingen alt verkligen ägna lid och krafter åt dem som har det svårt i värt samhälle. Att de inom arbetsförmedlingen anställda har vifian är jag övertygad om.

När vi för tvä är sedan, 1973, diskuterade arbetsmarknadspolitiken tilldrog sig, vilket nämnts av flera talare, centerns slogan om 100 000 nya jobb etl stort intresse. Vid del tillfället sade jag alt de anslagsökningar som centern föreslog skulle räcka till all skaffa fram 500 nya jobb och att del var socialdemokratin som fick skaffa fram de resterande 99 500 genom sin arbetsmarknadspolitik. När vi nu, två är senare, kan studera resultatet kan vi konstatera att vi fält ca 125 000 nya arbeten, fördelade ganska jämnt mellan tillverkningsindustrin och den offentliga sektorn.

Fru Jonäng har stått här i talarstolen och talat länge. Hon har bl. a. sagt all utvecklingen har gett centern räll och att vi skulle vara motståndare till att skapa 100 000 nya jobb. Det var inle det vi var oense om. fru Jonäng. Själv sade jag i den debatten att vad vi behövde fram lill 1980-ialet var mellan 300 000 och 400 000 nya jobb. Kritiken gällde just att centerns uttalande bara var en slogan, en klyscha, och inle innehöll något konkret förslag i sammanhanget. Del förhållandel att fru Jonäng nyss stod här och använde många ord för att tala om att centern fått

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Arbetsmarknadspolitiken m. m.

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Arbetsmarknadspolitiken m. m.

rätt betyder ingenting. Det är mycket möjligl att hennes tal skulle gå hem pä en centerpariisammankomsi någonstans ute i landet, men absolut inte här i riksdagen. Här känner vi nämligen lill vad centern föreslog 1973.

Det vore fakiiski frestande alt ta upp något om centerns energiprogram kontra sysselsättningen, men den frågan fär vi lillfälle att återkomma lill, fru Jonäng, sä jag skall inle beröra den vidare i dag. Men vill fru Jonäng tala om den är jag redo lill det också.

Låt mig med della lämna hela resonemanget om centerns 100 000 nya jobb. Ni hade inga förslag. Det är socialdemokratin och regeringen som har fått klara situationen.

Trols att vi' har skaffat över 125 000 nya jobb redovisades dock vid månadsskiftet februari-mars 76 800 arbetslösa. Räknar man in den latenta arbetslösheten blir summan 156 800, vilket innebär en nedgång från är 1973 med 66 000. Detta skall jämföras med ökningen av antalet personer som har arbeie, dvs. 125 000.

Detta visar alt ständigt nya grupper söker sig ut i arbeie och att del måste bli politikernas uppgift alt så ordna samhället att alla kan få elt jobb. Många problem måsle lösas. Jag har redan nämnt utbildningen, men även andra frågor kommer in. Vi måste undersöka var bristerna finns i vårt samhälle och skapa de resurser vi behöver för all kunna ge människorna den service de efterfrågar och de arbetssökande jobb. Många sektorer är i dag underdimensionerade, t. ex. barntillsynen, vården om sjuka och gamla. Behoven finns överallt i samhället.

Lägel på den svenska arbetsmarknaden visar en bild som helt avviker från världen omkring oss. Arbetslöshetssiffror på över 10 96 rapporteras från vissa länder. 1 Sverige är arbetslösheten 1,9 96. Antalet anmälda lediga platser steg från januari-februari till februari-mars med närmare 5 000. Ökningen var mest märkbar i storstadslänen. Det visar att vi fortfarande måste ha en regionalpolitik syftande lill en bättre regional balans.

Ur svaren på en rundfråga från AMS bland de olika länsarbetsnämnderna kan man utläsa en försiktig optimism om balansen på arbetsmarknaden första halvåret 1975 och förhoppningar om att inga friställningar kommer alt ske. Jag skall inte gå in pä någon branschredovisning, då detta har gjorts tidigare vid årets riksdag, men låt mig konstatera all enligt tidningsuppgifter räknar man med alt marknaden på sågade trävaror böriar konnna i gång och alt många avslut om exportförsäljning har träffats. Men även om vi haren ganska ljus bild, får inte vår beredskap förslappas. Den finansfullmakt som regeringen fått lyder på alt del finns majoritet i riksdagen för snabba och aktiva åtgärder mol arbetslösheten, om konjunkturen viker. Vid en jämförelse mellan utskottets betänkande och proposiiionen kan vafie läsare snabbi konstatera att utskottet ställt sig bakom de förslag som propositionen innehåller. En liten ändring har gjorts när det gäller stödet lill handikapplbrdon, men också i utskottet föreslår vi alt t. ex. praktikfrågorna, ungdomsarbetslösheten och bidragen lill motorfordon för handikappade skall utredas eller utvärderas.

I övrigt har det rätt slor enighet i utskottet. Antalet reservationer är 8. Detta tal kan jämföras med 22 år 1972, 17 är 1973 och 16 i fiol. En annan sak som jag lycker är viktig att konstatera när del gäller reservationerna är all del inle bakom någon av de särmeningar som förs fram slår mer än elt parti. Reservationerna är också jämnt fördelade mellan oppositionspartierna, nämligen två reservationer för vart och ett av oppositionspartierna.

Jag tänker, herr lalman, beröra reservationerna 1-4, medan herr Johansson i Simrishamn kommeratt tala för utskottsmajoriteten i anledning av reservationerna 5-8.

I reservationen 1 av centerpartiets ledamöter begärs alt sysselsättningsutredningen skall fä tilläggsdirektiv för att utreda sysselsättningen i ell decentraliserat samhälle. Vi skall inte diskutera regionalpolitik här i dag. Också den debaiten kommer att föras senare. Men reservationen bygger pä en uppfattning som centern var ensam om 1972. Nu vill man att riksdagen skall riva upp sitt beslut frän denna lidpunkt, mitt uppe i förberedelserna för nästa regionalpoliliska ställningstagande. Fru Jonäng har här talat om ett föråldrat synsätt och menade alt det fortfarande förekommer cenlraliseringstendenser. Samtidigt säger hon all utvecklingen har visat att del var fel regionalpolitik vi slog fast. Jag vet inte vad hon bygger det här på.

Fru Jonäng säger också att regionalpolitiken medverkar till försämrad sysselsättning och försämrade levnadsbetingelser för dem som är bosatta i skogslän. Hur kan fru Jonäng bevisa delta? Hon sade ju själv här ifrån talarstolen all klyftan mellan länen hade krympt.

Del enda som centern hade i sin regionalpolitik - om vi nu skall tala om föråldrade ting - var befolkningstal. Sysselsättningen talade man ganska litet om.

Fru Jonäng var också inne på sysselsätlningsutredningens direktiv. Man kunde nästan tro att del inte finns någonting om regionalpolitik i dessa. Jag vill därför citera ur direktiven: "Elt av målen för regionalpolitiken är, som jag nyss framhöll, att människorna i de olika regionerna skall erbjudas likvärdiga sysselsättningsmöjligheter."

Jag fortsätter litet längre ner;

"Mot denna bakgrund finner jag del vara av stor betydelse all de sakkunniga skapar överblick över de inhemska arbetskraftsresurserna och de olika hinder som föreligger för alt de skall kunna stå till arbetsmarknadens förfogande."

Nog lycker jag all man tar i litet i överkant, när man vill göra gällande att centerpartiet är del enda parti som har något att komma med och svartmålar alla de andra partierna, socialdemokratin i synnerhet.

Men del finns också etl annat märkligt uttryck i den här reservationen. Där slår nämligen att sysselsättningsutredningen skall få tilläggsdirektiv all "utarbeta förslag om en sysselsättningspolitik för ell decentraliserat samhälle". Är del en skärpning av ert ställningstagande? Förut har ni ju alllid talat om etl "så långt möjligl" decentraliserat samhälle. Om

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Arbetsmarknadspolitiken m. m.

4 Riksdagens protokoll 1975. Nr 424

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Arbetsmarknadspolitiken m. m.

det nu skall bli ell decentraliserat samhälle, vad vill ni då all sysselsällningsulredningen skall åstadkomma? Är det att sä och sä många människor skall bo pä varie kvadratmil här i landet, eller vad är det? Kanske ni bara för en gångs skull har tagit bort det där "sä långt möjligt". Det skulle vara iniressani för oss alt vela.

Reservationen 2 från vänsterpartiet kommunisterna föfier en gammal linje, som bygger pä den kommunistiska ideologin. Herr Lorenlzon förklarar att utskottels socialdemokrater inle vill förverkliga socialismen. Därför kanske det är viktigt all peka pä vad utskottet säger, nämligen att del inte kan var någon uppgift för sysselsältningsutredningen all gå in på bedömningar av det slag som herr Lorenlzon lalar för. Pä grundval av det resonemanget avstyrker utskottet molionen.

Själv tror jag pä den reformistiska socialismen. Herr Lorenlzon och jag har debatterat så många gånger om del här, och jag tror all varken han eller jag skall upprepa argumenten i dag när det gäller om man har lyckats skapa den fulla sysselsättningen i de s. k. socialistiska staterna eller någonting i den stilen.

Del ämne som har tilldragit sig det största intresset såväl vid mo-lionsskrivandet som vid utskottsbehandlingen har varit ungdomsarbetslösheten. Man har aktualiserat samspelet mellan olika myndigheter, övergängen frän skola till näringsliv och praklikplatserna. Del är väl ganska naturligt - ungdomen är ju framtiden.

Jag vill påpeka att denna fråga om svårigheten för ungdomar som just har lämnat skolan all fä etl jobb var uppe i en moiion av socialdemokraten herr Hellström m. fl. vid fiolårets riksdag. I den motionen påpekades just all det behövdes en utredning om dessa ting, men då hänvisade utskollet till sysselsältningsutredningen mol bakgrunden av de direktiv som den har fått. Nu har de här kraven återkommit, och jag vill bara slå fast att ingenting är nytt under solen.

När det gäller praktikplatserna finns redan i budgetpropositionen elt förslag om en inventering och utökning av antalet statliga praktikplatser. Men inte ens en aldrig sä stor utökning inom denna sektor kan klara av problemel. Även del enskilda näringslivet och kommunerna måste hjälpa lill. Här vill jag påpeka att man i folkparlimolionen trycker bara pä den statliga sektorn, medan del i motionen 1693 av herr Danell och fru af Ugglas också talas om det enskilda näringslivets ansvar. Jag tror det är viktigt all vi slår fast all hela industrin verkligen måsle ställa upp när det gäller alt skaffa praktikplatser. Skall tillverkningsindustrin fä den arbetskraft den i dag efterfrågar, får den faktiskt hjälpa lill litet själv också.

I dag har regeringen meddelat att även ungdomar under 20 år skall få böfia utbildning vid AMU-cenler. Jag lycker all del är ett bra förslag, när man vet all 50 96 av platserna inom tillverkningsulbildningen i Stockholmsområdet i dag inte ulnylfias, trots att del är brist på yrkesarbetare inom industrin. Orsaken lill denna brist har vi också diskuterat, och jag skall inte ta upp den saken nu.

Låt mig i samband med praklikplatserna nämna, med anledning av reservationen 3 från vpk, all utskottet förutsätter att den utredning som vi föreslär kommer att inkludera ekonomiska och liknande frågor som berör villkoren för den som är ute i praktikfiänsi.

När det gäller ungdomsarbetslösheten slår utskottet försl fast all rällen lill arbeie aren central utgångspunkt fördel politiska reformarbetet. Del är också en utgångspunkt för oss inom socialdemokratin när vi vill angripa ungdomsarbetslösheten.

Men jag tycker del är viktigt all detta krav på rätt till arbeie gäller alla grupper och inte bara ungdomar. Låt oss inte i den här debatten tappa bort de problem som t. ex. den äldre utslagna arbetskraften har. Enligt all statistik har den gruppen längre arbetslöshetsperioder, och särskilt kvinnorna som i samband med nedläggning av en industri blir arbetslösa visar myckel lång arbetslöshet innan de får ett nytt jobb. Jag vill än en gång påpeka att detta inle innebär att jag nonchalerar ungdomarnas problem, men jag lycker all det är vikligl alt man i alla fall säger att delta skall gälla alla. Ungdomen har det emellertid svårt i dag.

Innan jag går in på folkpartireservalionen vill jag säga några ord om ungdomsarbetslösheten. Jag har redan talat om vilka som har det värst; del är de som har dålig utbildning. Men samtidigt kan man också säga att det har blivit en förbättring även för ungdomen. Arbetslösheten Öland ungdomarna är lägre i år men är trots della 2 ä 3 96 över genomsnittet för samtliga arbetslösa - och del är oberoende av om del är hög- eller lågkonjunktur.

Utvecklingen är betydligt gynnsammare för unga män än för unga kvinnor. Arbetslösheten för kvinnor under 25 år har inte påverkats nämnvärt av del förbättrade sysselsättningsläget. Drygt 5 96 är arbetslösa i februari i år mol drygt 2,5 96 för pojkar. Arbetslösheten bland pojkar har böfiat gå ned lill 1970 års nivå och var i februari t. o. m. 0,6 96 lägre än samma månad 1970.

Brister i utbildningen är som känt en viktig orsak till ungdomsarbelslöshelen.

Ur sysselsällningsutredningens direktiv vill jag citera något om den här problemaliken:

"Utbyggnaden av grundskolan, gymnasieskolan, den högre utbildningen och annan vuxenutbildning innebär alt tidpunkten för ungdomens inträde i arbetslivet senareläggs. En bristande anpassning mellan näringsliv och utbildning har skapat vissa svårigheter för ungdomen på arbetsmarknaden. Särskilt gör sig dessa svårigheter gällande i övergången från studier till arbeie. Olika typer av insatser som underiättar ungdomens inträde i arbetslivet bör därför övervägas."

I ulskottsbelänkandet hänvisar vi till en uppsökande studie, till yrkesorienteringen, till de ALU-kurser som bedrivs, lill en mängd andra insatser och lill de samrådsorgan som finns i kommunerna.

Jag vill också påpeka att länsarbetsnämnderna har fält särskilda fiänster för detta, all vi har 2 000 ungdomar i beredskapsarbete, 600 ungdomar

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Arbetsmarknadspolitiken m. m.

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Arbetsmarknadspolitiken m. m.

i jobb som statliga praktikanter, 16 000 ungdomar i AMU, 1 000-2 000 i ALU-kurser, 2 000 i kortare gymnasiekurser och 5 000 som uppbär stöd frän KAS, kontant arbetsmarknadsstöd.

Som jag redan sagt har framställning gjorts från AMS om alt även ungdomar mellan 16 och 19 år skall fä gå på arbetsmarknadsutbildning. Jag har också pekat pä förslaget om praklikplatser.

Men trots allt som gjorts har utskottet enats om alt begära att sysselsältningsutredningen med förtur skall ta upp frågorna om ungdomens speciella problem.

I propositionen heter del om denna fråga:

"Det finns anledning att noga uppmärksamma problemen för den grupp ungdomar som avbryter sin utbildning i grundskolan eller gymnasieskolan och som är i behov av stöd inför inträdet på arbetsmarknaden. Flera kommuner och länsskolnämnder, ofta i samverkan med arbetsmarknadsmyndigheterna, har gjort insatser med uppsökande syo. Innevarande budgetår har försöksverksamhet vidare päbörials med användande av medel som ulgår frän detta anslag. Försöken med uppsökande syo bör fortsätta."

Utskottet skriver bl. a. föfiande:

"Ungdomar som visar sig sakna arbete eller inte deltar i utbildning eller som har andra problem skall därvid erbjudas bistånd som naturiiglvis måsle avpassas till vederbörandes situation. Erfarenheterna visar att ar-betshinder oftast beslår av bristande utbildning eller brist på arbetserfarenhet. Samhällets stödåtgärder bör därför i första hand vara inriktade på att undanröja sådana hinder. Ungdomar bör alltså erbjudas arbete (evenluelll såsom praktik) eller utbildning eller slöd av annat slag som de kan ha behov av. En sådan ordning visar för de unga all samhället har ett aktivt intresse alt lösa den enskildes problem på arbetsmarknaden och utgör därmed en viktig iryggheisgaranti."

I folkpartiets reservation 4 säger man;

"Det är av många skäl viktigt att ungdomarna erbjuds realistiska alternativ så att de får klart för sig all de verkligen har samhällets slöd när del gäller att skaffa dem fotfäste pä arbetsmarknaden. Verksamheten bör därför ha en sådan inriktning all den som verkligen vill ha arbete eller utbildning skall få erbjudande härom. Della innebär en sådan garanti för ungdomar om arbete eller utbildning som föreslås i motionen 399 av herr Helén m. fl. (fp)."-

Del är inte stor skillnad mellan ståndpunkterna härvidlag. Men herr Eriksson i Arvika gjorde en ganska stor sak av della. Han sade bl. a. att han hade hört argumentet att det var för dyrt alt ge garantier. Jag undrar vem som har sagt del - jag har under alla förhållanden aldrig talat om kostnaderna i delta sammanhang.

Herr Eriksson i Arvika talade också myckel om "alla ungdomar som vill ha arbeie". Varför poängterar herr Eriksson detta? Tror herr Eriksson inte att ungdomen vill ha arbete eller utbildning?

När det gäller arbetets värde, sä var del inom arbetarrörelsen som man

först slog fast värdet frän alla synpunkter av att ha ett arbete, och det slår vi fast vid fortfarande.

Då man jämför molionen 399 och reservationen 4 finner man alt det är en markant skillnad, och detta kanske är en följd av diskussionerna i utskottet. Men att vi inte kan gå med pä vad folkpartiet föreslår beror ju helt enkelt pä att vi inte vill ställa oss bakom några löften utan att man verkligen har gett samhället de här resurserna.

Herr Eriksson i Arvika säger all del är klart all man inte i deiafi kan redovisa hur garantin skall utformas. Nej, del kan vi accepiera. Men nog skulle del väl ha varit skönt om vi hade haft någon enda liten riktpunkt för hur den här garantin skall vara utformad. Är del bara den offentliga sektorn som skall ställa arbetsplatser till förfogande? Måste vi inle också räkna med all den privata sektorn ställer upp? Och om vi svarar ja på den sisla frågan, vilka ingrepp måste vi då göra i den privata sektorn? Tror herr Eriksson i Arvika att det räcker med en kvotering eller en regel som bestämmer hur många platser i förhållande till antalet anställda som 'i varie förelag ständigt måste stå lill förfogande för ungdomar? Eller är herr Eriksson och folkpariiel redo att ansluta sig till herr Lorentzons förslag om hur man skall lösa denna garantifråga?

Personligen tror jag all herr Lorentzons linje - alltså all samhället fär större inflytande även på den privata sektorn och all samhällsföretag byggs upp i snabbare takt - är betydligt mera realistiskt än folkpartiets. Men vad utskottet inle vill vara med om är all förespegla ungdomen all det finns några garantier innan vi har givit samhället de medel som samhället måste ha för att kunna ställa garantier.

Herr lalman! Med del anförda ber jag att fä yrka bifall lill utskottets hemställan i inrikesutskoltets betänkande nr 3.

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Arbetsmarknadspolitiken m. m.

Hen ERIKSSON i Arvika (fp) kort genmäle:

Herr talman! Försl en kort kommentar till fru Jonäng.

Jag fick en känsla av att fru Jonäng var besviken på de direktiv som den stora sysselsältningsutredningen har fält, och därför vill jag som en deklaration från vårt håll säga alt vi anser de direktiven svara mol den beställning som riksdagen gjorde med anledning av inrikesutskoltets skrivning 1974.

På s. 8 i det utskoltsbetänkande som vi nu behandlar skriver utskolts-majoriielen i en mening föfiande:

"Utskottet konstaterar att de arbelsmarknadspolitiska och regionalpoliliska avsnitten är tunga delar i utredningens direktiv." Denna skrivning ställer sig fru Jonäng inle bakom. Jag känner då ell behov av att här deklararera, all om man under en period har arbetat intensivt i ulredningen, så måste man verkligen säga all del finns täckning för den formuleringen. Jag har i utskottet sagt att i den regionalpoliliska grupp där jag arbetar har vi vid en rad sammanträden tagit upp sambandet mellan regionalpolitik och arbetsmarknadspolitik, och jag är därför förvånad över att fru Jonäng markerar all hon inle ställer sig bakom ut-

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Arbetsmarknadspolitiken m. m.

skottets formulering.

Sedan sade herr Lorenlzon all här talar Karl Erik Eriksson som folk-parliriksdagsman, inle som utskottets ordförande. Ja, det är väl ändå alt fordra litet väl myckel av en riksdagsledamot, herr Lorenlzon, alt han skall tala för utskottets skrivning i elt ärende där vi frän folkpartiet har avgivit en reservation. Vi har ju här i en reservation föfil upp det krav på en Iryggheisgaranti för ungdom som jag så utförligt talade för och gav så stort utrymme ät i mitt anförande. Dä tycker jag del är hell orimligt att kräva att jag som utskottets ordförande här skulle tala för majoritetens skrivning.

Herr Lorenlzon och i viss mån också utskottets vice ordförande sade att del hade varit värdefullt om jag hade kunnai konkretisera vad som menas med vår skrivning. Då vill jag svara att vi har sagt all man på allt säll skall försöka få ell mera finmaskigt nät - för att använda samma uttryck som jag använde tidigare - mellan skola och arbete. Alla har ju också hållit med om att många ungdomar faller igenom. Vår målsättning är all genom utbildning och praklikplatser - inte bara på de statliga och enskilda sektorerna utan också på den kommunala sektorn, herr Fagerlund - försöka fånga upp ungdomen och ge den utbildning och arbete så snabbi som möjligt.

Hen LORENTZON (vpk) kort genmäle;

Herr lalman! Först några ord lill Karl Erik Eriksson, utskottets ordförande, som måste ha missuppfattat mig när jag nämnde all han i dag icke lalar på utskollsmajoritelens vägnar utan som folkpariistisk riksdagsnian. Som alla kammarens ledamöter säkert har märkt brukar ut-skotlsordförande när utskottet är enigt stiga upp och med trevliga gester tala om hur verkligt fiusigl del är med ett enigt utskott. Det har vi hört gäng på gång. Men i dag är det annorlunda, och del var det jag ville säga i detta sammanhang.

Herr Fagerlund sade alt vänsterpartiet kommunisterna föfier sin gamla linje. Del är riktigt. Vi har inle gått ifrån den - frågan om socialismen. Jag skulle ha känt mig mycket nöjd om jag hade kunnat hänvisa lill att SAP i dag har samma gamla linje som den gängen det var ett pion-järparli här i landet. Men de många åren i regeringsställning i ett land där kapitalismen bestämmer och beslutar och regeringen förvallar har gjort alt man fåll en något annan uppfattning om saker och ting.

Så några ord om utskottets skrivning. Visst hänvisas det här lill sysselsättningsutredningen. Men vad jag framhöll var att man skulle ha kunnai använda en annan skrivning när man avstyrkte den kommunistiska molionen än all säga att vi inte är överens om det här med socialism i della sammanhang. Del står nu ändå inskrivet i inrikesutskoltets belänkande. Man kunde ha gjort en annan skrivning och sluppil alt fä della satt på pränt.-

Fru JONÄNG (c) kort genmäle:

Herr lalman! Socialdemokraterna fortsätter nu genom herr Fageriund sin polemik mot vårt förslag om 100 000 nya jobb. Men den målsättningen har ju uppnåtts, sä nog var det elt realistiskt förslag. Och de nya jobben kom i stor utsträckning till just inom industrin, som vi önskade.

Herr Fagerlund säger all vi inte hade något förslag. Hur skall ni ha det nu? I debatten 1973 hette det att centerpartiet kom med överbud. Det skulle kosta 10 mifiarder all genomföra förslaget, sade finansministern. 1 själva verket låg ell 14-punklsprogram till grund för vår moiion. Jag har programmet med mig. Jag hinner tyvärr inte läsa upp del, men del finns tillgängligt här.

Jag är naturligtvis medveten om an en särskild arbetsgrupp inom sysselsältningsutredningen, som f ö. leds av vår ulskotlsordförande, arbetar med de regionalpolitiska värderingarna, men det är ett föråldrat regionalpolitiskl synsätt som utvecklingen i väsentliga delar redan passerat. Herr Eriksson i Arvika ansåg alt direktiven svarade mol utskottets beställning. Statssekreteraren i arbetsmarknadsdepartementet redogjorde i utskottet för direktiven och framhöll då alt man noga hade studerat centermolionen. Inrikesulskollel framhöll också i sill betänkande all man hade anledning utgå frän alt vår motion skulle tillgodoses i direktiven. Men direktiven är mycket hårt bundna till 1972 års regionalpolitiska beslut, och del innebär i praktiken ell forlsalt slöd för strävandena lill centralisering och koncentration. Vad vi i centern vill är någonting hell annat: Vi vill att samhällets bas- och serviceorganisation skall inriktas pä en decentralisering av näringsliv och bebyggelse. Vi vill att sysselsältningsutredningen skall komma fram lill en sysselsättningspolitik som minskar den regionala obalansen.

Herr Fageriund gjorde sedan en antydan om ett motsatsförhållande mellan sysselsättningen och centerns ställningstagande i energifrågan. Om det nu är så att socialdemokraterna möjligen har upptäckt att man kommii fel i kärnkraflsfrågan eller att man inte lyssnat lill folkopinionen, är del kanske ändå onödigt alt låta della gå ut över centerpartiet. Vi hävdar helt enkelt att just garanti för sysselsättningen är elt centralt mål för energipolitiken.

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

A rbetsmarknads-politiken m. m.

Hen FAGERLUND (s) kort genmäle;

Herr talman! Först några ord till utskottets värderade ordförande. Han säger all del behövs elt samarbete som är lajmat mellan de olika organen om dessa praktikplatser och alt sysselsättningen skall bjudas statligt och kommunall - han tog inle upp den enskilda sektorn.

Men della kan i och för sig inle ge någon garanti. Som förut sagts måste vi ju ha arbetsplatser eller utbildningsplatser för alt kunna bjuda dem något.

Jag tyckte jag ställde några konkreta frågor. Skall vi ha en kvotering eller ett direkt ingrepp i företagen eller en utbyggnad av samhällsin-dustrin?

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

A rbetsmarknads-politiken m. m.

Till herr Lorenlzon vill jag kort säga att dagens socialdemokrater står kvar på pionjärernas gamla linje. De valde reformismen. Herr Lorenlzon och hans partivänner på den tiden valde en annan väg. Jag förstår att del ibland kan vara ganska påfrestande att se att samhället har förändrats utan att man haft något som helst inflytande på det. Jag vill bara slå fast att där är socialdemokratin på samma linje som den varit hela tiden.

Fru Jonäng stiger upp här igen och lalar om kravet på 100 000 nya jobb. Jag har bett henne precisera vad del var centern hade att komma med pä den punkten och vad som är kvar av delta. Vilka sade att vi inte skulle ha 100 000 nya jobb? Jag sade själv alt vi skulle behöva mellan 300 000 och 400 000.

Centern hade dä en punkt om subventioner lill industrin. Behövdes det sådana under den här liden, med den vinstutveckling vi har haft?

Della är det enda av centerns krav som jag nu i etl kvickt lag kan komma ihåg. Jag lycker all den debatt fru Jonäng för sker med bara ord, utan att precisera någonting.

Ta della med del decentraliserade samhället. Ni brukar ju ha med "så långt möjligl". Hur långt vill ni gå i decentralisering? Del kunde vara iniressani alt få vela.

Hon lar upp kärnkraflsfrågan och säger all nu har socialdemokratin märkt att de valt fel linje. Nej, vi har inte märkt någonting av det! Våra organisalioner står fullständigt fast.

Men man kan lösa sysselsättningsfrågan på olika säll. Det talas om kärnkraft kontra jordvärme. Kanske vi fär se fru Jonäng och hennes kolleger i centerpartiet stå där med etl borr och slå pä del och sjunga för all försöka komma ner till de 2 000 meters djup som behövs för att man skall kunna fä jordvärme. Möjligen kan man lösa sysselsättningsfrågorna på del sättet!

Hen ERIKSSON i Arvika (fp) kort genmäle:

Herr talman! Lät mig först säga lill herr Fagerlund att jag är helt med pä hans linje alt även den enskilda sektorn skall brukas för praklikplatser etc. för all bereda ungdomen jobb. Jag tror att jag också räknade upp delta förut och kompletterade med den kommunala sektorn.

Sedan säger herr Fagerlund - och jag vill understryka det med skärpa: Dala kan aldrig ersätta personliga kontakter. 1 vår moiion har vi också sagt all vi får vara beredda på alt förslärka arbetsförmedlingen just för att genom personliga kontakter kunna fånga upp de ungdomar som nu ramlar igenom det grovmaskiga nätet. Jag har i mitt första anförande givit konkreta exempel pä hur man genom vissa åtgärder i Stockholms kommun har lyckats fånga upp ungdomar genom all man gav dem arbetsmöjligheter och på sä sätt flck ut dem i arbetslivet på betydligt kortare tid än genomsnittsslalistiken visar.

Jag ägnade en slor del av mitt anförande ål ungdomsarbelslöshelen. För att det inle skall föranleda något missförstånd vill jag understryka vad utskottets vice ordförande har sagl, att vi också har andra grupper

- kvinnorna och de.äldre - som inte får glömmas bort. Genom moiioner Nr 42

och andra insatser har vi frän folkpartiets sida tidigare klart deklarerat Torsdaeen den

alt vi slår vakt även om dessa grupper. Som vice ordföranden och många 20 mars 1975

andra har sagl domineras emellertid debatten i betänkandet av ungdoms-__

arbetslösheten, och del är därför som jag har ägnat den viktiga frågan Arbetsmarknads-

så stort utrymme i mitt anförande.

politiken m. m.

Hen LORENTZON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Fagerlund gör gällande alt SAP är delsamma i dag som del var i slutet pä 1800-talet. Så är del naturligtvis inle. Den klass-samhällesideologi som i dag genomförs av det socialdemokratiska partiet fanns del ingenting av då. Låt oss ta ett exempel på vilka linjer som har föfits.

1961, när storfinansen i detta land etablerade sina industrier söderut lill de Slora städerna och del var fråga om "flyltlasspoliliken" från Norrland skaffade sig SAP en egen ideologi. Den finns utvecklad i en utredning med namnet Samordnad näringspolitik. Jag vill citera några valda stycken - min tid är begränsad. Föfiande står alt läsa där;

"Arbetsmarknadspolitikens uppgift i slruklursammanhang är dels alt
medverka lill de strukturförändringar, som en friare kapitalmarknad, en
expansionsvänlig skattepolitik, en konsekvent frihandelspolilik och en
aktiv näringspolitik tillsammans skall driva fram, dels alt lösa de om
ställningssvårigheter, som kan väntas uppkomma ."

Vidare slår del: "Därmed också sagl att vi underkänner en lokaliseringspolitik, som verkar fören konstlad spridning av ett differentierat näringsliv, motverkar den naturliga avflyiiningen av arbetskraft från områden som saknar utvecklingsmöjligheter och som på godtyckliga grunder upprättar spärrar mot inflyttningen till storstadsregioner."

Där var ni hell i händerna på storfinansen och medverkade aktivt till all avfolka Norriand för alt skaffa arbetskraft söderut. Del finns i della program. Den politiken drevs, odlades i ABF och på fackförenings-möten. Ideologiskt preparerade man norriänningar för att de skulle flytta söderut. Vad har detta gemensamt med del SAP som fanns i slutet på 1800-lalet?

Jag kan fortsätta all citera:

"Ofta har man i debatten- sett det som en brist att privata företag

uppenbart inle lar hänsyn lill annat än de rent förelagsekonomiska kostnaderna och menat, alt de - eller åtminstone de statliga förelagen -borde ta vidare hänsyn. Vi vill emellertid sträcka oss så långt att vi säger att förelag - både privata, statliga och kommunala - icke bör la andra än rent förelagsmässiga hänsyn i sina kalkyler."

Statliga och kommunala förelag skulle alltså drivas precis som storfinansens förelag, och pä sin lid resulterade detta i den omfattande gruvarbetarstrejken i Norrbotten.

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Arbetsmarknadspolitiken m. m.

Fru JONÄNG (c) kort genmäle;

Herr lalman! När del gäller de 100 000 jobben så var ju det faktiska skeendet del, att centerpartiet motionerade om detta vid 1973 års riksdag. En av de punkter som vi tog upp i värt program gällde etablerings- och ulvidgningsslöd för just den mindre och medelstora företagsamheten, vilken socialdemokraterna inte värnat särskilt väl om men som vi behöver sä väl, inte minst i skogslänen för att åstadkomma sysselsättning. Jag hinner inle gå igenom programmets 14 punkter, de finns i riksdagsprotokollen.

Socialdemokraterna var då inle intresserade av detta program, ulan man kom med sitt krisprogram långt senare när riksdagen böriade pä hösten 1973. Då insåg man att del var nödvändigt med stimulans för sysselsättningen. Det var alltså först efter valet som man gjorde medgivandet all den förda politiken hade varit felaktig. Man satte då - alldeles för sent - in åtgärder mol arbetslösheten och även mol inflationen.

Del där med jordvärme låler besvärligt. Men jag är inte säker på att del går lill så som herr Fagerlund beskriver del. Jag kan i varie fall säga att det inte finns något som helst belägg för att det är etl samband mellan sysselsättning och energiförbrukning. För 1974 kan vi redovisa en ökning på 100 000 när det gäller sysselsättningen, samtidigt som vi hade en minskning av energiförbrukningen med 6 96. Della är fakta. Vad del beträffar har också amerikanska Fordstiftelsen förnekat sambandet mellan energiförbrukning och sysselsättning.

Egentligen torde det förhålla sig precis tvärtemot vad socialdemokraterna säger. Om vi inie skall utnytfia kärnkraften ulan i stället går in för effektivare energianvändning och för alternativa energikällor kommer del att öka sysselsättningen. Del kommer då att behövas investeringar av olika slag när det gäller isolering och uppvärmning av bosläder. Det blir fråga om en ny teknologi, uppförandel av kraftvärmeverk, mollrycks-anläggningar osv. Vi får dä en ökad sysselsättning.

Herr FAGERLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Till utskottets värderade ordförande är väl inle myckel att tillägga. Han har sagl att vi behöver den enskilda sektorn, men han talar inle om vilka styrmedel vi skall ha för denna sektor.

Herr Lorenlzon höll ell stort anförande och log upp programmet "Samordnad näringspolitik". Om jag inle minns alldeles fel var det LO och inte det socialdemokratiska partiet som gav ut det programmet. Låt mig emellertid bara säga att vi har vall reformismens väg, och på denna har vi gäll steg för steg. Ta som exempel reformeringen av arbetslivet under den senaste tiden! Del är elt bra exempel på den typ av politik som vi vill föra för all nå etl socialistiskt samhälle.

Fru Jonäng sade någonting verkligt intressant: Socialdemokratin var inte intresserad av centerpartiets program, och försl pä hösten kom man med sitt eget program och genomförde det. Del är ju precis vad jag hela tiden försökt säga - del är socialdemokratins program som klarat

de här 125 000 nya jobben. Del är också vi som måsle lägga fram program för att klara de 200 000 ytteriigare jobb som säkeriigen kommer alt behövas innan vi nån 1980-lalei.

Fru Jonäng sade med anledning av min beskrivning av jordvärmen att hon inle är rikligt säker pä att det skulle gå till på det sättet. Det är allvariiga ting vi här lalar om. Annars vore del frestande att säga: Skulle det gä lill på det sättet, kan jag dä, fru Jonäng, fä en inbjudan

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Arbetsmarknadspolitiken m. m.

när ni sätter i

ang?

Hen GRANSTEDT (c):

Herr talman! Ungdomsbrottsligheten har ägnats slor uppmärksamhet i de moiioner och det utskottsbetänkande som vi nu behandlar och i den debatt som här förs,

I centerns parlimotion 1700 är ungdomsarbetslösheten en av huvudfrågorna, Molionen utmynnar också i kravet att ungdomsarbelslöshelen skall behandlas med förtur av sysselsältningsutredningen.

Andra centermotioner som tar upp ungdomsarbetslösheten är motionerna 1365 och 1704 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. saml molionen 1713 av fru Jonäng. I herr Gustavssons motioner krävs bl. a. aktivare insatser frän samhället för att föfia upp de ungdomar som lämnar skolan och se till att de pä smidigt sätt kan slussas in i arbetslivet. Dessa tankegångar las upp även i folkpartiets partimotion. Fru Jonäng framför bl. a. kravet alt sysselsältningsutredningen skall behandla ungdomsarbelslöshelen med förtur.

Bakgrunden till att ungdomsarbetslösheten ägnas såstor uppmärksamhet i årets arbelsmarknadsbelänkande och motionsflod är helt uppenbar. I betänkandet redovisas ganska skrämmande siffror för ungdomsarbetslöshetens utveckling. Trots att andelen ungdomar i åldern 16-24 är har varit tämligen konstant under 1970-talel, t. o. m. minskat något, har antalet arbetslösa i det närmaste ökat med 50 96, från ca 20 000 lill ca 30 000. Den andel av del totala antalet arbetslösa som har befunnit sig i denna åldersgrupp har ökat från 34 lill 38 %.

Detta är myckel oroväckande siffror, inte minst mol bakgrund av att under föregående år utvecklingen på arbetsmarknaden i stort var mycket positiv. Det har redan talats om all sysselsättningen under del gångna året ökades med 125 000 nya jobb. Men trots all sysselsättningslägel allmänt sell alltså kraftigt förbättrats under föregående år, har sysselsättningsläget för ungdomar inle alls förbättrats i motsvarande män.

Ungdomsarbelslöshelen är problematisk, inte bara därför alt den är omfattande och inle visar några mer beslående tendenser till förbättring ulan också därför alt just ungdomsarbelslöshelen för med sig sociala problem av en alldeles speciell art. Just övergångsperioden från utbildning lill yrkesarbete är en myckel känslig period. Om en mängd ungdomar inle på ett smidigt sätt får uppleva denna övergång utan hamnar i ell vakuum, där de varken har en utbildningsverksamhet alt syssla med eller ell meningsfullt arbeie, kan det få mycket allvarliga konsekvenser.

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Arbetsmarknadspolitiken m. m.

En slor del av de ungdomar som hamnar i detta gap mellan utbildning och sysselsättning drabbas av svårartade sociala problem, missbruk, kriminalitet osv,

Della är problem som i allvarliga fall kan bli bestående. Vi kan räkna med att viss del av de ungdomar som hamnar i detta gap aldrig kommer ur del. De kommer aldrig in i en normal arbetsmarknadssituation, hell enkelt därför alt de under sin första arbetslöshetsperiod har dragit på sig så pass svårartade sociala problem all de aldrig lyckas att riktigt befria sig från dem.

Del gör att ungdomsarbetslösheten är etl problem som kanske litet grand skifier sig från arbetslöshelsproblem i allmänhet. Den utgör ell problem vars sociala konsekvenser är större än de är i fråga om de flesta andra arbetslöshelsproblem vi har att tackla. Det hindrar naturligtvis inte alt arbetslöshet i andra åldersgrupper också har allvariiga sociala problem i släptåg.

Mot bakgrund av att ungdomsarbelslöshelsproblemen är så pass allvarliga är del glädjande all konstatera den myckel positiva behandling de initiativ som tagils i den här frågan har fåll i utskottets belänkande. Man kan säga all utskottet tacksamt har anammat alla uppslag som förts fram motionsvägen och vidarebefordrat dem lill regeringen. Den mycket kraftfulla skrivning utskottet gör innebär kanske en antydan om att man inle rikligt tycker alt allt som kunde göras på området redan har gjorts utan all man efterlyser nya och verkningsfullare initiativ.

Något av det viktigaste i belänkandet är att utskottet tillstyrker del krav som centern har fört fram i sin partimolion om att ungdomsarbetslösheten skall behandlas med förtur i sysselsältningsutredningen. Jag vill notera all det är ett mycket viktigt framsteg att ulskotlei har vidarebefordrat centerkravet, och jag vill uttrycka förhoppningen all denna förtur kommer att leda till att vi snart får fram etl åtgärdsprogram för hur vi på medellång och längre sikt skall komma lill rätta med dessa problem.

Likaså har utskottet en mycket kraftfull skrivning när del gäller vad som las upp i motionen av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. och även i folkpartiets partimolion, nämligen samhällets ansvar för alt föfia upp de ungdomar som lämnar skolan och försöka skapa sysselsättning åt dem sä snabbt som möjligt eller - i de fall del föreligger brister i utbildningen - bereda dem möjlighet lill vidareutbildning. Också på denna punkt innebär utskottets skrivning myckel slora anspråk på samhälleliga insatser.

Mol bakgrund av ulskoilels skrivning förmodar jag att del förvånar kammarens ledamöter all se all det finns en reservation just på denna punkt. Om man läser den folkparlisliska reservationen, blir förvåningen inle mindre. Del är väldigt svårt att komma underfund med varför den egentligen har avgivits. Såvitt jag kan begripa finns del inga egentliga realpolitiska skillnader mellan det som utskoltsmajorileten skriver i belänkandet och del som folkpartiet anför i sin reservation. Jag kan alltså

knappast se folkpartiets reservation som något politiskt alternativ i den här frågan, utan jag betraktar den snarare som etl inlägg i en språklig debatt. Skillnaden mellan folkpartiets reservation och majoritetens skrivning är, anser jag, närmast av redaktionell art, och del är litet anmärkningsvärt all folkpartiets redaktionella refiexioner om hur utskollsbetänkandet borde ha utformats har tagit sig uttryck i en reservation.

Under debatten i dag har del framförts många intressanta synpunkter som kan vara värda att noiera. Herr Fagerlund hade mänga funderingar kring det här med 100 000 nya jobb som jag tycker att fru Jonäng har bemött på etl alldeles utomordentligt säll. Jag vill bara nämna en sak dessutom. När herr Fagerlund säger all del är den socialdemokratiska arbetsmarknadspolitiken som har förorsakat den uppgång i sysselsättningen som vi kan konstatera för föregående år, så glömmer han ett väsentligt faktum, nämligen all en huvudanledning till att vi fick en positiv utveckling pä arbetsmarknaden under föregående år var att samhället ingrep med en aktiv konjunkiurpolitik enligt riksdagsbeslutet förra våren.

Men den aktiva konjunkturpolitiken hade aldrig blivit verklighet om socialdemokraterna hade fått fria händer. De åtgärder som kom lill stånd vidtogs i huvudsak med anledning av moiioner frän mitlenparlierna. Det är alltså den konjunkturpolitiken - i huvudsak på centerpartisliskt och folkparlistiskl initiativ - som gör att vi nu kunnat konstatera en positiv utveckling pä arbetsmarknaden, trots att man annars hade haft anledning att befara motsatsen.

Herr Fagerlund noterade också med slor tillfredsställelse alt det var förhållandevis få reservationer fogade vid della belänkande. Och det är något man har anledning att vara tillfredsställd med, del är alldeles riktigt.

Del är naturfigtvis sä all ju fler av de motionsvägen framförda yrkandena som blir tillstyrkta eller beaktade i elt utskottsbetänkande desto färre reservationer blir del. Om herr Fageriund även i fortsättningen vill se få reservationer fogade vid inrikesutskoltets betänkande, är det bara all medverka lill att så mänga som möjligt av oppositionens motionsförslag också tillstyrks i betänkandena, sä får han del här önskemålet uppfyllt.

Del blev en liten kärnkraftdebati här också. Med anledning av den debatten gjorde jag bara den reflexionen alt när herr Fagerlund säger all den socialdemokratiska rörelsen står fast i kärnkraftsfrågan, har han inle speciellt stora pretentioner när det gäller att ha sina åsikter förankrade hos den socialdemokratiska rörelsen. Om jag inte missminner mig var det ungefär 15 96 av dem som dellog i socialdemokraternas rådslag som uttalade sig till förmån för en utbyggd kärnkraft i vårt land. Liknande siffror redovisas i en opinionsundersökning som har gjorts bland socialdemokratiska medlemmar och väfiare. På de 15 procenten stöder regeringen sitt agerande i energifrågan. Då anser herr Fagerlund att man har tillräckligt stöd av rörelsen. Det är som sagl all ha synnerligen måttliga pretentioner.

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Arbetsmarknadspolitiken m. m.

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Arbetsmarknadspolitiken m. m.

Mot den bakgrunden kanske del inle är konstigt att regeringen för att klara hem debatten måste lansera myten om all vi skulle behöva ha kärnkraft för alt säkra sysselsättningen i detta land.

Till sist, herr lalman, vill jag yrka bifall till reservationerna 1 och 6 och i övrigt bifall till utskottets hemställan.

Under detta anförande överlog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen ERIKSSON i Arvika (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall inte förlänga denna debatt. Jag vill bara deklarera alt när jag lyssnade till argumenteringen från herr Gransledt, trodde jag nästan all han pä slutet skulle komma fram till att yrka bifall lill folkpartiets reservation. Men det gjorde han inte. Herr Gransledt sade all vår reservation skifier sig endasl redaktionellt från uiskottsmajoritetens förslag.

Vi har sagt i vår moiion all del nu är dags alt väcka tanken på en förpliktande garanti ät ungdomar när del gäller deras utbildning och sysselsättning.

I en annan moiion, som herr Gransledt nämnde om, har man frän cenlerhåll med herr Gustavsson i Alvesta som första namn och med bl. a. herr Gransledt som undertecknare sagl att vafie "ungdom skall alltså ha rätt till och garanteras sysselsättning antingen i form av utbildning eller på annat sätt".

Della är, herr lalman, nästan ordagrant formuleringen i folkpartiets parlimotion. Vi har dragit konsekvenserna av denna formulering och föfil upp den i en reservation. All herr Gransledt här så starkt betonade att del endast är redaktionella ändringar lar jag närmast som en ursäkt för att han inte har föfil folkpartiets konsekventa reservation.

Herr GRANSTEDT (c) kort genmäle;

Herr talman! I utskottets betänkande kan man läsa följande, och jag förutsätter all herr Eriksson i Arvika har läst betänkandet: "Ungdomar bör alltså erbjudas arbete (eventuellt såsom praktik) eller utbildning eller slöd av annat slag som de kan ha behov av. En sådan ordning visar för de unga att samhället har ett aktivt intresse att lösa den enskildes problem på arbetsmarknaden och utgör därmed en viktig Iryggheisgaranti."

Så står det i majoritetens belänkande. Mol betänkandet reserverar sig folkpartiet lill förmän fören garanliregel som man inte närmare preciserar.

Om man skall tala om en strid om påvens skägg, herr lalman, tycker jag nog att detta iirell utomordentligt exempel på del. All hitta någonting konkret som skiljer reservationen frän utskotlsmajorilelens belänkande är faktiskt mycket svårt.

Fru AF UGGLAS (m):

Herr lalman! Ungdomsarbelslöshelen har varit ell huvudtema här i dag. Enigheten är också betydande all något måsle göras - och det snart - åt den oroande situationen många ungdomar befinner sig i. Men vad som hittills har saknats i inläggen aren analys av ungdomsarbetslöshetens orsaker. Trols allt bör ju förslag till åtgärder ha sin grund i en analys av vad som gått snett. Del är inle normalt all vi har en arbetslöshet i åldersgruppen 16-24 år på 5, 6, 7 96 och att denna arbetslöshet förblir hög även under högkonjunkturen.

Varför har ungdomen fått del så svårt på arbetsmarknaden? Är det ungdomen det är något fel på? Eller är förklaringen snarare att söka i omgivningen - i skolan och på arbetsmarknaden?

En förklaring till den ökade arbetslösheten i åldersgruppen 16-24 år är ungdomens växande obenägenhet att vidareutbilda sig. Självfallet stämmer den aktuella lusten hos skolungdomar all tidigt gä ut i arbetslivet föga överens med 1950- och 1960-lalens ulbildningsteorier. Men kan ungdomen klandras för delta? Är inte reaktionen hos ungdomen i själva verket ganska sund? De unga rättar sig efter vad de erfar om utvecklingen på arbetsmarknaden. Varför bli en skuldsalt akademiker, när en akademisk examen inle längre är en garanti för ett bra jobb och när vi har fått sådana begrepp som akademikerproletariatet? Och vad finns att säga om skolledan? Är den förvånansvärd i en skola som ännu inte funnit sina former och som inte haren vettig avvägning mellan teori och praktik, där de yrkesinriktade kurserna inte är tillräckligt yrkesinriktade för alt vara en god grund alt slå pä vid inträdel i förvärvslivet?

Den 1970-lalels arbetsmarknad ungdomen möter kännetecknas av bristen pä arbeie. Del är en arbetsmarknad som är på väg att stelna. Rörligheten minskar och de vid arbetsförmedlingen nyanmälda lediga platserna visar en tendens all sjunka. De senaste årens arbetslöshet har av statsmakterna mötts inle med en sysselsätlningsskapande politik ulan med lagstiftning.

Herr talman! Del går inle att lagstifta fram arbetstillfällen som regeringen tycks tro. Jobb måste stimuleras fram genom en förnuftig ekonomisk politik.

De s. k. trygghetslagarna binder ihop arbetsgivare och anställd. De är bra för dem som redan har etl tillfredsställande arbete, men de tenderar att minska rörligheten och öka svårigheterna för de grupper som söker fotfäste på arbetsmarknaden. Troligen medför trygghetslagarna speciella svårigheter just för ungdomen: arbetsgivarna tvekar mer än en gång innan de "gifter ihop sig" med en oprövad ungdom.

Just för ungdomen är tillgången pä lediga platser och rörligheten på arbetsmarknaden av avgörande betydelse. En ung människa är oftast inle säker på sitt yrkesval, hon behöver pröva sig fram, upptäcka arbetsmarknadens verklighet och så småningom finna en väg som passar. För de unga är inle tryggheten i anställningen det väsentligaste; viktigare är att verkligen bli anställd av en arbetsgivare, få pröva olika jobb och

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Arbetsmarknadspolitiken m. m.

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Arbetsmarknadspolitiken m. m.

under liden vinna erfarenhet och yrkesskicklighet.

Jag skulle vifia uttrycka saken sä alt det är ungdomarna som drabbas av del som är snett i socialdemokratisk sysselsättningspolitik. De märker alt del inte går alt lagstifta fram jobb. De möter det anställningsstopp som allt fler förelag och organisationer infört för all kunna klara sina åtaganden gentemot de redan anställda. De märker försiktigheten hos företagare och personalavdelningar som hela liden har Åmanlagarna i minnet. Den höga och oroande arbetslösheten bland ungdomar understryker med breda streck satsen: Del flnns ingen möjlighet all passa ihop lediga jobb med arbetslösa om inle jobben räcker till.

I detta sammanhang är del värt all uppmärksamma vissa företeelser som tidigare spelade stor roll vid ungdomarnas inträde i förvärvslivet. Jag tänker på de tidigare yrkesskolorna, på landstingens verkstadsskolor och pä skolorna inom förelagen. Hela denna yrkesutbildning har avsetts kunna ersättas med den nya gymnasieskolan, men vi vel i dag all så inle blivit fallet. Gymnasieskolan lyckas inle ge en praktisk yrkesförberedelse i nivå med den som de "gamja" yrkesskolorna gav. En "brygga" in i arbetslivet är också den s. k. inbyggda utbildningen, dvs. yrkesskolorna inom förelagen saml lärlingsutbildningen. Under senare är har det statliga stödet till dessa verksamheter minskal, tvärt emot vad som borde vara i ungdomens intresse.

Orsaken till den höga arbetslösheten bland ungdom är att söka både i den nya skolans funktionssätt och i utvecklingen pä arbetsmarknaden. Botemedlen måsle omfatta båda dessa områden. Inte minst viktig är en ökad kontakt och samverkan mellan skolan och arbetslivet. Yrkesutbildningen måste förbättras, praktikplatser inrättas och den inbyggda utbildningen utökas.

I fråga om praklikplatserna vill jag betona att inrättandet av sådana inte bara bör gälla den offentliga sektorn - där är jag och herr Fagerlund överens - ulan i minst lika hög grad del enskilda näringslivet. På många häll i landet diskuteras nu möjligheterna all ge ungdomen yrkesutbildning inom förelagen. Delta är, som det sagts mig, ett starkt önskemål både frän länsarbetsnämnder och skola. Tydligen har man på det hållet en mera realistisk uppfattning om vad som krävs för att hjälpa ungdomen än regeringen. I en motion av herr Danell och mig föreslås att kontakt skall las med alla ungdomar ell år efter del de har slutat skolan för att se om de behöver hjälp lill utbildning eller arbeie. Vi tror att en sådan uppsökande verksamhet är en realistisk målsättning. Folkpartiets garanti låler myckel tilltalande, men lät mig bara få göra elt påpekande; Om ungdomen mellan 16 och 24 år skall garanteras arbete, vad säger 25-äringen, 26-åringen, 27-åringen eller 50- och 60-åringen?

Till slut, herr lalman, är det inte så att arbetslösheten bland ungdom är mindre allvariig än övrig arbetslöshet därför att ungdomen "har hela livet framför sig". Svårigheter och en dålig start i ungdomsåren kan ge men för hela livet.

I delta anförande instämde herr Nordgren (m).

Hen JONSSON i Mora (fp);

Herr talman! Det har varit en läng och intressant debatt om ungdomsarbetslösheten, och jag har inte för avsikt att nu fortsätta den. Jag tycker alt det har sagts mänga vettiga och förnuftiga saker från alla häll. Vad jag kan konstatera är att del råder en betydande enighet om att del just pä det här området är nödvändigt all vidta särskilda åtgärder för att komma till rätta med de problem som onekligen finns.

Jag skulle i stället vifia tala litet om arbetslösheten inom skogslänen. Låt mig försl säga -det har nämnts tidigare i debaiten -alt utvecklingen på arbetsmarknaden 1974 i Sverige har haft en del gynnsamma drag. Medan andra länder fält vidkännas en betydande ökning av antalet arbetslösa som en föfid av deras industris svårigheter, har vi i vårt land fåll en förbättrad arbetsmarknadssituation. Del kan vara ett resultat av en förbättrad inhemsk konjunktur, men del kan också las som en föfid av de stimulansåtgärder riksdagen förra året beslöt för all höja den inhemska konsumtionen.

Den bedömning vi dä gjorde bl. a. från folkpartiels sida om nödvändigheten av sädana ätgärder visade sig riklig. Vi har kunnat noiera en påtaglig förbättring av arbetsmarknadsläget.

Även om konjunkturen nu företer mänga positiva drag, kan man inle bortse frän de riskmoment som trots allt föreligger på arbetsmarknaden. En förändring av konjunkturen i negativ riktning kan snabbt ge utslag i en försämring av arbetsmarknadsläget.

Vi har dessutom trots den goda konjunkturen en högre latent, dvs. dold, arbetslöshet i dag än för etl år sedan. I januari i fiol var 83 000 personer latent arbetslösa. I januari i år hade antalet stigit till 99 000. Med latent arbetslösa avses ju dem som skulle sökt arbeie, om de ansett sig kunna fä ett lämpligt arbete på sin ort. Vad den latenta arbetslösheten visar är därför en snedfördelning av tillgängen på arbetstillfällen.

Inför en eventuell försämring av arbetsmarknaden, som säkert kan komma under det budgetär som behandlas i betänkandet, är del angeläget att ha en hög beredskap. Jag tror det kan vara anledning att ta lärdom av vad som inträffade under konjunklurförsämringen 1971-1972. Att denna fick till föfid en stark ökning av antalet arbetslösa kan ses som ett resultat av att effektiva motåtgärder inte sattes in tillräckligt snabbt för alt stimulera konjunkturen.

En försvagad efterfrågan på våra exportvaror påverkar också arbetsmarknaden direkt inom berörda industrier, och en minskad export får föfidverkningar genom en försvagad hemmamarknad.

Jag vill bara, herr talman, påminna om den försämring på trävarumarknaden som inträdde under fiolåret efterden starka uppgången tidigare år. Ännu pekar inget pä en snar förbättring. En slor del av vår trävaruexport är fortfarande osåld.

Skogsnäringen har särskild betydelse för skogslänen. Etl fortsatt svagt läge på denna återverkar på sysselsättningen, och uppenbara risker kan föreligga för arbetsmarknaden under slutet av della år och kommande

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Arbetsmarknadspolitiken m. m.

5 Riksdagens protokoll 1975. Nr 42-44

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Arbetsmarknadspolitiken m. m.

vinter.

Vi skall då inte heller bortse från de sekundära effekter della kan få,

I motion nr 1695 frän folkpartihäll med utskottets ordförande som första namn har motionärerna tagit upp frågan om åtgärder mot arbetslösheten i skogslänen. Del konstateras först i molionen alt regionalpolitik lönar sig. Del visar sig all inget av skogslänen under 1974 minskat sin folkmängd. Därmed har en trend brutits som gjort sig gällande under många tidigare år.

Enligt uppgift har dessutom sysselsättningseffekten blivit större än vad som hittills uppgivits av de regionalpolitiska insatserna. Även efterfrågan på slöd ser ul alt bli allt större. Del gör alt jag vill understryka vad folkpartiet sade redan när riksdagen log det femårsprogram som nu gäller, all brist på pengar fär inte vara del som hindrar all nya arbetstillfällen kommer till stånd. Skulle de ekonomiska ramarna visa sig för snäll tilltagna måste de alltså vidgas. Jag förutsätter all om detta visar sig bli fallet, regeringen kommer lill riksdagen med en sådan begäran.

Att avfolkningen hejdats inom skogslänen visar all del är möjligt råda bot på de problem, som dessa län och dä främst inlandet länge brottats med. 1 folkpartiets motion redovisas vissa förslag lill åtgärder som vi anser nödvändiga för all skapa och vidmakthålla en positiv utveckling i skogslänen. En del av dessa kommer all behandlas av utskottet i annat sammanhang. Ell yrkande vill jag dock ta upp särskilt, nämligen all riksdagen hos regeringen skall begära omedelbara åtgärder för alt minska arbetslösheten i skogslänen.

Förhållandet är del all arbetslösheten i dessa län ligger nära nog konstant 1 96 över nivån i södra och mellersta Sverige. Mellan november och december steg antalet arbetslösa bland de arbetslöshetsförsäkrade med nästan 3 000 personer till 18 000. Det är 2,4 96 av arbetskraften. Andelen arbetslösa steg mellan november och december i skogslänen medan den sjönk i övriga län under motsvarande lid. Del kan inle vara rimligt att detta skall bestå år efter år.

Får vi en konjunkturförsämring torde det bli aktuellt att sätta in motåtgärder över hela landet för all hålla sysselsättningen uppe, men för skogslänens del är del nödvändigt att redan dessförinnan med olika typer av arbetsmarknadsåtgärder hjälpa upp sysselsättningen.

Beredskapsarbeten i form av vägbyggnader är en betydelsefull del av sysselsättningsåtgärderna. Del är dokumenterat all behov av bättre vägar inom skogslänen är lika stort som tidigare. Det framgår av de framställningar som i olika sammanhang görs från skilda landsdelar om angelägna vägförbättringar.

I arbetsmarknadspropositionen säger emellertid departementschefen all vägunderhåll i form av beredskapsarbeten endasl skall förekomma undantagsvis. Förbättringar av vägarna skall ske i vägverkets regi. Men lål mig säga alt del är viktigt all en försämring av vägarna inte sker genom bristande underhåll. Därför bör delta arbeie inle få minska under lider

av arbetslöshet.

Utskottet har vid behandlingen av denna fråga och andra moiioner framhållit att ett särskilt anslag till vägbyggnadsarbeten på 200 mifi. kr. föreslås under kommunikationsdepartementets huvudtitel. Därutöver föresläs för egentliga beredskapsarbeten på vägar 200 mifi. kr.

Sedan säger utskottet: "Om det då befinns nödvändigt att öka insatserna av beredskapsarbeten, kan del vara ändamålsenligt att en ökad andel sådana arbeten utförs på vägar. Förutom samhällsekonomiska skäl talar även andra skäl härför." Utskollet anför vidare att del finns en god projektreserv. Del finns möjligheter all snabbi sälla i gång arbetena, och det ger också sekundära effekter.

Jag vill därför understryka detta, och det kan vara av värde all notera utskottets positiva skrivning.

Lät mig också ta upp ell par projekt frän mitt eget län som är av slor betydelse för alt förbättra kommunikationerna i länet och för alt ge arbetstillfällen. Jag tänker pä den av riksdagen begärda elektrifieringen av bansträckan Borlänge-Mora och frågan om en upprustning av Väsler-dalsvägen.

Vid elt möte inför partivänner för några dagar sedan i Falun har kommunikationsministern Norling bekräftat alt elektrifieringen fullföfis i årets budgetproposition. Det hälsar vi med tillfredsställelse. Vidare har kommunikationsministern utlovat en prioritering av Västerdalsvägens upprustning. Det har länge varit ell starkt önskemål från den landsdelen all förbättra den vägen. I en flerpartimotion från Dalabänken lill årets riksdag i den frågan yrkas pä en snar förbättring. Vägen är Irafikmässigt otillfredsställande, och den är utsatt för en mycket stark förslitning, inle minst genom de lunga skogstransporlerna. Nu har kommunikationsministern lovat elt specialanslag på 4 mifi. kr. perär under tre år, tillsammans 12 milj. kr., för upprustning av Väslerdalsvägen. En sådan satsning kommer mol bakgrund av att Kopparbergs län är etl skogslän att - för att återge vad kommunikationsministern själv har sagt - ge en välbehövlig sysselsällningsslimulans. Lål mig också notera att den motion från Dalabänken som jag tidigare omnämnde har vunnit ell visst gehör redan innan den behandlats här i kammaren. Del är av intresse att noiera all kommunikationsministern säger all vägarbeten av det här slaget ger en sysselsällningsslimulans.

Jag vill slutligen säga något om reservationen 5 vid utskottets belänkande. I den tas upp frågan om värdesäkring av flytlningsbidragen. Det är viktigt att dessa bidrag inle urholkas genom en fortgående penningvärdeförsämring utan får behälla den uppnådda nivån. Vi har frän folkpartiet under en föfid av år föreslagit alt dessa bidrag skall värdesäkras genom en anknytning lill basbeloppet i den allmänna försäkringen.

De förändringar i relationen mellan starthjälp och utrustningsbidrag som förordas av utskottet och som föreslås i proposiiionen torde emellertid inle ge tillräcklig kompensation för inflationen under 1974 och än mindre for den kostnadsstegring som förutses för 1975-1976. Vi fö-

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Arbetsmarknadspolitiken m. m.

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Arbetsmarknadspolitiken m. m.

reslår därför alt regeringen bemyndigas alt förslagsvis en gäng per är företa erforderliga bidragsjusteringar med sådan basbeloppsanknytning som vi ullalat oss för i molionen.

Jag ber, herr talman, all få yrka bifall till reservationen 5. Lät mig också instämma i de synpunkter som ulskoilels ordförande tidigare i denna debatt anfört om särskilda åtgärder för all komma lill rätta med ungdomsarbetslösheten och den garanti för utbildning eller arbeie som vi föreslär i reservationen 4. Jag ber att fä yrka bifall också till denna reservation och i övrigl till utskottets hemställan.

Hen PETTERSSON i Västerås (vpk);

Herr lalman! I inrikesutskoltets betänkande nr 3 behandlas under punklen 42 frågan om huvudmannaskapet för och verksamheten vid skyddade verksläder. Åren 1973 och 1974 samt innevarande är har vårt parti tagit upp frågan om ätgärder för förbättrade villkor för de arbetshandikappade. I de tidigare molionerna liksom i årets motion, nr 1709, har vi uttalat och preciserat nödvändigheten av en ny principiell inriktning av arbetsmarknadspolitiken. Del handlar om alt bereda de arbetshandikappade en meningsfull sysselsättning med löne- och anställningsvillkor motsvarande vad som gäller för den öppna marknaden och alt tillförsäkra de anställda inflytande över såväl produktionsinriktning som ansiällnings-och arbetsvillkor.

Vi har också ullalat oss för bildandet av ell statligt huvudföretag med lokala produktionsföretag i skilda delar av landet och alt staten skall stå som huvudman för den skyddade sektorn. Utslagningen av arbetskraften från den s. k. öppna marknaden kommer med all sannolikhet att fortgå, även om man fortsätter alt anpassa sociallagstiftningen till utvecklingen på arbetsmarknaden.

Del är tydligt all det blir allt svårare för de människor som har hamnat i s. k. skyddat arbete all komma ut på den öppna marknaden. En liten tillbakablick ger vid handen att andelen av de inskrivna vid landels ar-betsvård som fåll arbete i den öppna marknaden sjunker år frän är. År 1951 fick 57 96 av dem som inskrevs arbete i den öppna marknaden under året. År 1972 var motsvarande procenttal endasl 11,5 96. Del är sannolikt alt della procenttal ytterligare har sjunkit under de senaste åren. Dessa siffror talar sitt tydliga språk. Statsmakterna har försöki möta denna utveckling genom olika slag av arbelsmarknadspolitiska åtgärder. Statsmakternas strävanden att underlätta den kapitalistiska utslagnings processen och anpassa samhället lill denna utveckling, dvs. koncentration, nationaliseringar och strukturomvandling på kapitalets villkor, har bl. a. kommit lill uitryck i all den skyddade verksamheten undergått en kraftig utbyggnad.

Utredningen om skyddat arbete säger alt syftet med verksamheten skulle vara all medverka till en yrkesinriktad rehabilitering i avsikt alt bereda möjligheter lill åleranställning i del ordinarie arbetslivet. Del har visat sig vara orealistiskt, och därmed bedrivs den skyddade verksam-

heten under mer eller mindre falska föreställningar - under förespeglingar om att dessa människor snart skulle ålerinslällas i den vanliga produktionsprocessen.

De skyddade verkstäderna leder alltså inle till det ordinarie arbetslivet, och detta faktum understryks också av de siffror jag tidigare nämnde. Vilken slutsats måste man dä dra av detta? Jo, att de skyddade verkstäderna måste omvandlas till ordinarie arbetsplatser. Den skyddade sysselsättningen bör bli det ordinarie arbetslivet för de arbetshandikappade. De skyddade verkstäderna bör föfiaklligen bli ordinarie produklionsverk-släder i en statlig verksamhet med högt ansvar för sina anställda från såväl produktions- som mifiö- och demokralisynpunkl. Del handlar om att skapa nya arbetstillfällen och en meningsfull sysselsättning för dem som blir utslagna och att förvandla den arbetsmarknad som i dag kallas skyddad till en integrerad del av statens företagsverksamhet.

Herr lalman! Del har nu gått två år sedan vi väckte vår första motion i den här frågan, och vi kan konstatera all det fakiiski har tillsatts en utredning. Organisalionskommilléen kommer all i vår lägga fram förslag om det framlida huvudmannaskapet och olika former för skyddad sysselsättning. Jag har här begränsat mig till att mycket kortfattat klargöra värt partis principiella syn på denna fråga och vill bara understryka vikten av alt del sä snart som möjligl läggs fram principiella förslag samt all riksdagen snarast kan falla beslut som innebär förbättrade villkor och trygghet för de arbetshandikappade.

Herr talman! I inrikesutskoltets betänkande nr 3 behandlas molionen 1719 av fru Marklund m. fl. angående rält lill statsbidrag för inköp av bil och lill driftkostnader saml lill körkortsutbildning för alla rörelse-handikappade oavsett sysselsättning eller inkomst.

De rörelsehindrades problem, i delta fall deras iransportproblem, har aktualiserats i olika sammanhang. Vi har bl. a. påtalat de slora brister i stalsbidragsgivningen som råder när det gäller de icke förvärvsarbetande och deras möjligheter att få hjälp för alt bryta sin isolering. Vi har hävdat och hävdar allfiämt alt bilen måsle erkännas som elt tekniskt hjälpmedel bland andra som ställs till de handikappades förfogande.

Samhällets stöd måste inriktas frän allmänna sociala utgångspunkter, vilket även har förordats i motionen 1269, som åberopas i molionen 1719. Vi utgår ifrån all man vid den kommande översyn av delta problem som utskottet har begärt skall la hänsyn härtill, och vi noterar med tillfredsställelse utskottets ställningstagande som ett steg framåt i syfte all förbättra de rörelsehandikappades iransportproblem.

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Arbetsmarknadspolitiken m. m.

Hen JOHANSSON i Simrishamn (s);

Herr lalman! I likhet med tidigare talare vill jag understryka den betydelse som arbetsmarknadspolitiken har i vårt samhälle. Den har kommii lill ullryck i dagens debatt, i den finansdebatl som ägde rum här i riksdagen förra veckan och i de propositioner som behandlar arbetsmarknadsfrågor. Jag avslår därför vid del här tillfället från all anföra några

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Arbetsmarknadspolitiken m. m.

synpunkter i frågan och begränsar mig till all instämma i del inlägg som herr Fagerlund gjort tidigare i dag.

Jag skall kommentera några av de reservationer som är fogade till utskottets betänkande.

I reservationen 5 från folkpariiel har yrkats pä värdesäkring av flytlningsbidragen. Samma förslag har vid flera tillfällen behandlats av riksdagen och dä avslagils. Som framgår av utskottets belänkande läcker resebidragen och flyltningsersättningen de faktiska kostnaderna och föfier därmed automatiskt kostnadsutvecklingen. Vi i utskottsmajoriteten vidhåller vår tidigare intagna principiella ståndpunkt att bidrag av del slag del här gäller bör fastställas av slalmaklerna frän fall till fall efter samordning och avvägning mot andra reformbehov. Vi vill också fästa reservanternas uppmärksamhet pä all förslag framlagts om att slarthjälpen uppräknas med 1 000 kr. för famifieförsöriare och med 500 kr. för ensamstående.

Centerpartiet har i reservationen 6 yrkat alt anslagsposterna för allmänna och särskilda beredskapsarbeten skall sammanföras i en anslagspost. Delta motiveras bl. a. med att del i praktiken visat sig svårt all strikt upprätthålla gränserna mellan de båda anslagsposterna.

Vi i ulskoitsmajorilelen är medvetna om att det inte alltid är möjligl att strikt upprätthålla dessa gränser mellan allmänna och särskilda beredskapsarbeten och att en sammanläggning skulle kunna framstå som fördelaktig. Men man måste ta hänsyn lill all beredskapsarbetena har olika uppgifter i arbetsmarknadspolitiken. Allmänna beredsskapsarbeien är avsedda all temporärt bereda sysselsättning åt arbetslösa i allmänhet och kan varieras i omfattning efter konjunkturerna, medan särskilda beredskapsarbeten i princip är avsedda för personer som av olika anledningar har begränsade möjligheter alt erhålla sysselsättning på den öppna arbetsmarknaden.

I övrigl hänvisar jag lill utskottets belänkande.

I reservationen 7 framför moderata samlingspartiet motivering och yrkande enligt del i motionen 932 framförda förslaget om en inventering av tänkbara beredskapsarbeten och lämplig arbetsmarknadsutbildning för fiänsteman och akademiker.

Från utskotlsmajorilelens sida vill vi fästa reservanternas uppmärksamhet på all de åtgärder som reservanterna aktualiserar redan ingår i arbetsmarknadsverkets uppgifter. AMS har också beaktat behovet av åtgärder. Tillsammans med skolöverstyrelsen har man en arbetsgrupp med uppgift alt avge förslag pä lämpliga kurser - utöver dem som redan finns - vilka kan genomföras med kort varsel.

Dessutom är de grupper som reservanterna nämner, liksom övriga grupper, föremål för alla de åtgärder som innefattas i de arbelsmarknadspolitiska medlen. Genom arbetsmarknadsverkets organisation och verksamhet pä centralt, regionalt och lokalt plan föfis situationen för dessa grupper fortlöpande. Åtgärder som tillgodoser reservanternas förslag är således redan vidtagna.

Reservationen 8 från moderata samlingspartiet föreslär ändring av bidraget för halvskyddad sysselsättning så att della skall inkludera även sociala kostnader.

Från utskotlsmajorilelens sida vill vi erinra om att bidraget lill halvskyddad sysselsättning är 1972 utgick med ell fast belopp om 5 000 kr. per anställd. Det ersattes då med del 40-procentiga bidraget. Detta var inte bara en kraftig uppräkning - även för en läglönelagare en fördubbling; 40 96 pä 25 000 kr. i årslön är ju 10 000 kr. Del innebar även all bidraget automatiskt höjs vid höjda löner till föfid av lönerörelserna.

Del var väl i insikt om all del här gäller ett generöst bidrag som även reservanterna sä sent som förra årel var med om alt enhälligl avstyrka ett motionsyrkande av samma slag. Kanske tvekade man inför konsekvenserna av all böfia kompensera ändringar i skattepolitiken med statsbidrag.

Som både utskottsmajoriteten och reservanterna framhållit är bidragels stimulanseffekt del vikliga. Den urholkning som motionärer och reservanter vill påtala har inte hindrat att verksamheten efter bidragsomläggningen ökar med drygt 2 000 personer per år.

Vidare är det så all den som blir föremål för åtgärder av detta slag arbetar sig in i företagel och gör en fullvärdig insats. Principen bör väl då vara all kostnaden bärs av produktionen och inle av bidrag som avser att vara en stimulans.

Jag vill för min del inte utesluta alt del, när man vunnit större erfarenhet, kan behöva göras en allmän utvärdering av reformen. Men för dagen kan detta inte vara motiverat.

Med del anförda biträder jag, herr talman, del yrkande som herr Fagerlund tidigare under debatten har framställt.

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Arbetsmarknadspolitiken m. m.

Hen NORDGREN (m) kort genmäle:

Herr talman! Till herr Johansson i Simrishamn vill jag bara säga alt det är hell naturligt all vi delar uppfattningen att produktionen i första hand skall bära kostnaderna för en varas framställning - det är inle tu tal om det. Men om man i företagarleden, inom företagsamheten, sedan ålar sig någon form av utbildning, anpassning e, d, skall kostnaderna kanske inte alla gånger bäras av del förelag som gör åtagandet.

Det är alldeles riktigt alt del 1972 skedde en uppräkning frän 5 000 kr. lill 40 % av kostnaderna med undantag av de sociala kostnaderna, och vi hade väl ingenting all invända dä. Men om tendensen fortsätter med ständigt stigande pålagor riskerar man - som jag sade i mitt tidigare inlägg här i dag - all urholka ersättningen för anpassningen, utbildningen och inpassningen i lönsam verksamhet så att del går på samma sätt som med den andra utbildningen, som vi väl alla ansett vara värdefull. Del lycker jag är synd, och del är dessa risker vi har påvisat i reservationen

I reservationen 7, som vi båda talat om här, står det ju att man åtminstone har slagit in på rätt väg men att del är så pass mänga medelålders

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Arbetsmarknadspolitiken m. m.

och äldre fiänsteman som har det bekymmersamt f n. all del är önskvärt och angelägel all man effektivt fortsätter pä denna väg och att AMS intresserar sig allvarligt för della.

Det var de punkter som jag särskilt ville understryka. Men eftersom jag har ordel och tiden lydligen inle är hell utgången passar jag pä all också understryka - och där delar jag herr Fagerlunds och ännu mer Margaretha af Ugglas uppfattning - all en av de allvarligaste orsakerna lill vår nuvarande ungdomsarbetslöshet är del bristande intresse som visals för yrkesutbildning i detta land under låt mig säga det senaste årtiondet.

Herr Lorenlzon är kanske inte i kammaren just nu. Men jag vill säga att det finns ju två vägar att lösa arbelslöshetsproblemet. Den ena är den som vi inom samtliga fyra demokratiska partier här i riksdagen förordar, nämligen all del skall föras en något så när lämplig näringspolitik, sä all företagen har möjligheter att utvecklas och lönsamt producera varor i konkurrens med förelag i andra länder. Den andra vägen är den som man går pä östsidan - man slopar strejkrätten, lagsliftar bort arbetslösheten osv. Den vägen trorjag inte alt någon av oss vill biträda, möjligen med undantag av herr Lorenlzon.

Hen JONSSON i Mora (fp) kort genmäle;

Herr lalman! Herr Johansson i Simrishamn sade beträffande värdesäkring av flyttningsbidragen alt resebidragen täcker de faktiska kostnaderna och alt de enligt utskotlsmajorilelens uppfattning bör fastställas från fall lill fall. Han nämnde också att slarihjälpsbeloppen har räknats upp. Vi har ju också tidigare sagt att visst har del skett en viss förbällring.

Men del kan vara av intresse alt citera något av vad som står på s. 81 i proposiiionen 1975:1 bil. 13 beträffande flyitningsbidragen:

"Utvecklingen under senare år har visat dels att den geografiska rör
ligheten över huvud taget är av väsentlig vikt för all de arbetssökande
skall finna lämpliga arbetstillfällen, dels all flytlningsbidragen i allmänhet
är otillräckliga för att läcka de med en flyttning förenade kostnaderna.
Del sistnämnda styrks av de undersökningar som expertgruppen för ut
redningsverksamhet i arbetsmarknadsfrågor (EFA) har redovisat i sitt
belänkande------------------- ."

Vi menar alltså all man i detta sammanhang bör se till all dessa bidrag något sä när föfier den faktiska kostnadsutvecklingen. Del är delta som ligger bakom vår reservation nr 5, där vi begär en värdesäkring av flyitningsbidrag.

Fru JONÄNG (c) kort genmäle;

Herr lalman! Jag skall inte förlänga denna debatt nämnvärt utan bara säga några ord om reservationen 6.

Som jag sade i milt tidigare anförande gäller del här inte någon större fråga. Den är av mera teknisk karaktär och avser en gemensam anslagspost för allmänna och särskilda beredskapsarbeten. Jag vill erinra om

att det är arbetsmarknadsstyrelsen själv som har önskat denna gemensamma anslagspost. Man menar nämligen alldel innebären administrativ förenkling. Jag vidhåller alltså min yrkande beträffande reservationen 6.

Herr JOHANSSON i Simrishamn (s) kort genmäle:

Herr talman! Fär jag säga lill herr Nordgren att del bidrag som han lalar om är avsett som en stimulanseffekt, inle som någon kostnadstäckning. Del föregås av en prövning för all nå del avsedda målet med bidraget, och den är som sagl noggrann.

Till herr Jonsson i Mora vill jag säga att flyttningsbidragen ju är föremål för fortlöpande uppmärksamhet och bygger på de erfarenheter som man efter hand vinner. De är också föremål för utvärdering. Om del visar sig nödvändigt kommer givetvis åtgärder att föresläs för att underlätta det uppsatta målet, nämligen att bereda arbetstillfällen och all säkra sysselsättningen.

Sedan är det väl alldeles riktigt som fru Jonäng säger, all AMS själv har föreslagit den gemensamma anslagsposten, och departementschefen motiverar också della i proposiiionen. Jag vill bara fästa uppmärksamheten på an de allmänna beredskapsarbetena är betingade av och helt beroende av konjunkturutvecklingen. Anslaget lill dem som har begränsade möjligheter och förutsättningar all komma ut på den öppna arbetsmarknaden är inte så beroende av konjunkturerna. Föfiaklligen skulle det uppslå vissa psykologiska verkningar om man sammanförde dessa tvä anslagsposter. Om man exempelvis under en högkonjunktur äskade ökade anslag för de särskilda beredskapsarbetena, så skulle del kunna uppfattas som om en tågkonjunktur var på väg.

De båda anslagen har sålunda tvä olika syften, och i likhet med departementschefen har utskottsmajoriteten ansett att det finns motiv för att behålla en gränsdragning mellan de två anslagsposterna.

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Arbetsmarknadspolitiken m. m.

Herr NORDGREN (m) kort genmäle:

Herr talman! Del är alldeles riktigt, och jag har heller aldrig bestritt del, alt del bidrag jag talat om har en stimulanseffekt i första hand. Men del skall väl också fungera som en viss kostnadsläckning för skillnaden i fråga om arbetskraft, som ju tyvärr måste konstateras föreligga.

Men bortsett från della menar jag, all om man ordnar etl stimulansbidrag ell är, så är del väl meningen all den stimulansen skall fortsätta även under kommande år och med ungefär samma kraft. Därför anser jag all vi skall vara litet försiktiga med att urholka den stimulansen alltför mycket, så all det inte går med den på samma säll som med den andra utvidgning som jag talade om tidigare. Del var detta vi ville understryka med vär reservation.

Hen JONSSON i Mora (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr Johansson i Simrishamn sade all flytlningsbidragen

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Arbetsmarknadspolitiken m. m.

fortlöpande kommer all vara föremål för uppmärksamhet, och om det visar sig av behovet påkallat kommer del alt föresläs förändringar och justeringar av dem. Vi har föreslagit en administrativ förenkling pä sä säll att regeringen skulle få ett bemyndigande all företa bidragsjusleringar ulan all vafie gång behöva gå lill riksdagen och begära en sådan juslering. Det menar vi skulle förenkla den procedur vi lalar om i della sammanhang.

Herr JOHANSSON i Simrishamn (s) kort genmäle: Herr lalman! Endast några ord till herr Nordgren. Kostnadstäckningen är vi överens om. Sedan 1972 har betingelserna ändrats. Jag sade i mitt inledningsanförande all del är möjligt att det kan finnas anledning att göra en utvärdering och översyn av della bidrag när man har vunnit erfarenhet av det. Så har vi alllid gjort när del gällt arbetsmarknadsåtgärder. Pä grundval av de vunna erfarenheterna har man vidtagit de åtgärder som bedömts vara erforderliga för all nå del uppsatta målet. Jag vill försäkra all del gäller även i denna fråga.

Hen STRÖMBERG i Botkyrka (fp);

Herr lalman! Det delområde som fån mest utrymme i del nu aktuella betänkandet från inrikesulskollel har rubriken Ungdomars inträde på arbetsmarknaden. Här finns också en läng rad moiioner. Samhällets intresse för problemel syns på mänga säll. Sysselsältningsutredningen har bildal en särskild arbetsgrupp för att behandla insatser som underlättar ungdomens inträde i arbetslivet. Dessutom arbetar flera olika arbetsgrupper med problemen. Både budgetpropositionen och utskollet betonar viklen av all ungdomen kan erbjudas arbeie.

Del är mol denna bakgrund man har att se den verklighet som givit anledning till min moiion om ell lokalkontor för arbetsförmedling i Botkyrka.

En självklar utgångspunkt för beslut om förläggning av olika arbetsförmedlingskontor måste vara behovet av den service arbetsförmedlingen kan ge. Andra verk kan ställa krav på att en lokal kontorsorganisalion skall uppnå vissa strikt ekonomiska resultat. Della gäller inte arbetsförmedlingen. Resultatet kan inle ses i en ekonomisk rapport. Antalet personer som fått arbeie visar en del av resultatet, men långt ifrån allt. Arbetsförmedlingen kan i dag erbjuda en sä vid och omfattande service an allt långt ifrån kan mätas.

Att ge människor en personlig hjälp i en så avgörande fråga som all skaffa arbeie kan inle nog värderas. All kunna placera en person på ett arbeie som vederbörande trivs och känner tillfredsställelse med kan vara en långt större och betydelsefullare prestation än som syns i en statistisk uppgift, där det står all en arbetssökande har blivit placerad. Uppenbarligen blir personlig kontakt och lokal kännedom allt viktigare i arbetsförmedlingarnas verksamhet.

Samhället har också tagit konsekvenserna av detta. Under de senaste åren har AMS fått en mycket gynnad ställning vad avser nya fiänster. AMS har fått och får även i är resurser all bygga ul sin verksamhet.

Bebyggelsemönslrel i värt land förändras i regel myckel sakta. Under 1960-lalet växte nya slora förorter upp i anslutning lill storstäderna, men själva den grundläggande strukturen förändrades i regel inte. De nya bostadsområdena hade ett visst naturiigt samband med en äldre kärna. Undantag finns. Botkyrka kommun ärdet mest markerade i landet. Snabbare än någon gång förut i värt land blev en liten obetydlig kommun stor. Plötsligt fanns där en kommun med 70 000 innevånare. Självfallet hade vissa servicefunktioner svårt all hinna med. Fortfarande saknas en del. Arbetsförmedling saknas.

Arbetsförmedling saknas - Botkyrkas innevånare känner del. En aldrig så fin teknik med datorer och myckel annat i kontor lokaliserade på andra orter kan aldrig ersätta den personliga kontakten. Självklart bör arbetsförmedlingen finnas där människor normall söker de fiänster som samhället och privata förelag kan erbjuda. De som bor i Botkyrka söker service inom kommunen, inle i Södertäfie, Skärholmen eller Huddinge. Men arbetsförmedling finns inle i Botkyrka. Vill man anlita arbetsförmedlingen måste man söka sig till Huddinge, Skärholmen eller Södertäfie.

För några år sedan var del acceptabelt. Då var kommunen liten. I dag är situationen ohållbar. Fär jag fråga: Finns del någon i riksdagen som kan visa på en annan svensk kommun med 70 000 innevånare där man inte har arbetsförmedling?

Utskottet har i sin skrivning talat om den växande andelen kvinnor och ungdomar bland de arbetssökande. Vidare har utskottet sagl att nytilllrädande arbetssökande ofta kräver speciella förmedlingsinsaiser. Detta är en hell riktig bild av situationen i Botkyrka. Expansionskommunerna har en ung befolkning som måsle ha hjälp när den söker sig ul på arbetsmarknaden. Expansionskommunerna har också en stor andel ung kvinnlig arbetskraft som av flera skäl, bl. a. ekonomiska, gärna vill ut i arbetslivet.

Botkyrka kommun har det lägsta skalleunderlaget i Storstockholm, men ett av de högsta skatleullagen, nära 27 kr. Botkyrka är en av de kommuner i regionen som har del lägsta antalet arbetstillfällen, men vi har relativt sett landels största utgifter för socialhjälp. Botkyrka är en av de kommuner som har högsta födelsetalet i landet. Redan nu har kommunen stora ungdomskullar, om några år blir de myckel större! Botkyrka har ingen arbetsförmedling. Var behövs en arbetsförmedling om inle i Botkyrka?

I en av de nya stadsdelarna i Norra Botkyrka, Alby, blev en kontorslokal på ca 400 m' ledig för elt tag sedan. Fastigheten ägs av del allmännyttiga AB Bolkyrkabyggen och ligger i Alby centrum vid tunnelbana och flera busslinjer, centralt för hela kommunen. Flera intressenter väntar på alt få hyra lokalen. Kommunen som äger fastighetsbolaget har låtit lokalen slå tom en tid i förhoppning om att AMS skall hyra den.

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

A rbetsmarknads -politiken m. m.

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Arbetsmarknadspolitiken m. m.

AMS har resurser för all starta en arbetsförmedling i Botkyrka. Centralt belägna och lämpliga lokaler finns. Behovet av en arbetsförmedling är enormt.

Med inrikesutskoltets belänkande som slöd vägar jag fråga; Vad väntar AMS på? Öppna kontoret! Del kommer att fylla en viktig uppgift!

Herr NILSSON i Kristianstad (s):

Herr lalman! Under avsnittet Sysselsätlningsskapande ätgärder för svårplacerade behandlar utskottet två moiioner som jag inlämnat. Den ena tar upp bidragsgivningen till handikappade som är i behov av bil för resor i samband med arbeie och utbildning. Del bidraget har funnits i många år, och lack vare det har många människor kunnat arbetsre-habiliteras. Därför är del vikligl att slödel finns kvar och all del också föfier med i kostnadsutvecklingen, vilket det inte har gjort. Eftersläpningen har skapat problem pä sina häll när det gäller all arbelsplacera människor med handikapp.

Arbetsmarknadsministern har delvis uppmärksammat della i propositionen och höjt bidraget med 2 000 lill 17 000 kr., vilket naturiiglvis är bra. Jag menar dock att man i del här läget måste göra en grundlig översyn av bidragsgivningen för att effektivisera slödel och göra det möjligl för många fler att komma ut lill etl jobb och lill utbildning.

Denna moiion, liksom en annan som berör bidraget lill handikappagg-regal och andra anpassningsätgärder i bilen, har fått en tillfredsställande behandling, och det är ju inle varie dag som något sådant inträffar i riksdagen. Utskottet har grundligt penetrerat frågan och visat en positiv syn på spörsmålet. Jag är uppriktigt glad för della.

Jag brukar ofta kritisera beslutande organ och myndigheter för bristande förståelse i handikappfrågor. När del då görs bra saker, lycker jag att det också bör framhållas.

Det ankommer nu på regeringen all svara för översynen. Med del slora intresse arbetsmarknadsministern har visat sedan länge i handikappfrågor, trorjag att vi kan förvänta oss ell bra förslag så småningom. Det skulle naturligtvis vara värdefullt all få fram en bredare syn när del gäller resemöjligheterna för handikappade. Jag menar all bilen borde betraktas som ett tekniskt hjälpmedel. Därmed skulle man äntligen kunna bryta isoleringen för många, även för sådana som inle är i arbete eller utbildning. Bilen är för den svårt rörelsehindrade inte bara en kompensation för de allmänna kommunikationernas otillgänglighet, ulan främst ell förflyllningshjälpmedel som ersätter benen. Jag anser alt man bör vidga möjligheterna lill bilinköp.

Jag kan också ansluta mig till vad utskottet säger belräffande makeprövningen, nämligen all man vid översynen bör beakta den förändring som har inträffat när del gäller makars inbördes ekonomiska relationer. Det lycker jag är riktigt.

Jag yrkar bifall lill vad utskottet hemställt.

Herr NILSSON i Visby (s):

Herr talman! I motionen 951 har företrädare för fyra partier tagit upp del problem som uppkommit med anledning av arbetsmarknadsstyrelsens ändrade inställning när del gäller statsbidragets storlek för kyrkorestaureringar pä Golland, utförda som beredskapsarbete företrädesvis för äldre, lokall bunden arbetskraft.

Som vi anfört i vår moiion är av Gollands 94 i bruk varande kyrkor 92 frän medeltiden. De är enligt riksantikvarieämbetet av högsta kulturhistoriska värde, både som grupp och var för sig, och hör till de relativt fä byggnader inom landet som även har intresse ur inlernalionell synpunkt.

Del är mol den bakgrunden som vi motionärer anser all del inle kan vara rimligt alt de små församlingarna på Gotland ensamma skall bekosta en så stor del av vården av dessa dyrgripar.

I detta sammanhang skall kanske som upplysning nämnas all antalet församlingar på Gotland uppgår lill 92. Den största församlingen är Visby med 20 198 invånare, medan Sundre som är minst har 65 invånare.

Den senast med lOO-procenligt statsbidrag restaurerade kyrkan i Linde församling kostade 495 000 kr. Utöver dessa 495 000 kr. har församlingen att helt svara för kostnaderna för konserveringen av medellida målningar på väggar och valv saml vad det gäller inventarier. Kostnaderna för sådana arbeten beräknas uppgå lill ca 40 000 kr.

Etl flertal kyrkor är nu i behov av restaurering. Låt mig här nämna endasl en av dessa.

Hörsne kyrka är i behov av reparation och förstärkning av torn och långhusiak saml fasadrenovering. Dessa arbeten är kostnadsberäknade lill 495 000 kr.

Hörsne församling hade vid årsskiftet 1974-1975 261 invånare, därav 185 invånare i åldern 16-66 är. Kyrkoskatten för innevarande år är 1 kr. 20 öre.

Jag har nämnt dessa siffror därför att jag inle är hell säker på alt inrikesuiskottels ledamöter har varit medvetna om vilka kostnader man nu förpliktar etl fätal människor att svara för.

Jag kan också tala om att Hörsne församling har återkallat slalsbi-dragsansökan då man flck besked om all inle lOO-procentigi statsbidrag kunde påräknas.

Det finns i dag restaureringsarbeten klara att sätta i gång för en beräknad kostnad av 2 305 000 kr. De under senare är som beredskapsarbete utförda restaureringarna har haft stor betydelse ur sysselsättningssynpunkt. Äldre, lokall bundna byggnadsarbetare som haft svårt all klara en ansiällning på en slörre byggarbetsplats med industrialiserade byggmetoder har genom dessa reslaureringsarbelen kunnat få en meningsfull sysselsättning. Denna uppfattning har framförts av såväl länsarbetsnämnden som Byggnadsarbetareförbundets avdelning på Gotland.

Herr lalman! Jag är medveten om att del inte lönar sig att gå emot etl enigt utskott, varför jag avslår frän all yrka bifall till vär motion.

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Arbetsmarknadspolitiken m. m.

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Arbetsmarknadspolitiken m. in.

Jag vill dock ha sagt att med välvilliga skrivningar och med hänvisning till övervägandena i en arbetsgrupp åstadkommer man i nuläget inle några reslaureringsarbelen. Enligt min uppfattning borde utskottet ha haft möjlighet att tillstyrka vår motion i avvaktan på resultatet av övervägandena i den arbetsgrupp inom utbildningsdepartementet som utskottet hänvisar till, speciellt med hänsyn till att vi endasl begärt en omfördelning av tillgängliga medel och begränsat oss lill etl budgetär. När utskottet sålunda har haft en annan uppfattning än vi motionärer kvarstår frågan; Vad skall nu hända med de kullurpolitiska Gotlandskyrkorna och på vilket sätt skall man tillskapa andra arbetsobjekt för den äldre, lokall bundna arbetskraften, som bara ökar i antal?

Herr NORDGREN (m) kort genmäle;

Herr talman! Det är nog riktigt all vi ledamöter i inrikesutskoltet inte haft reda på de exakta kostnaderna för de olika restaureringar som behövs. Så mycket har vi i alla fall förställ alt små församlingar inle själva kan klara dessa kostnader ulan behöver den här hjälpen.

Därför har del också till utskottets belänkande fogals elt särskilt yttrande. Jag beklagar att del bara finns tvä namn under det yttrandet, trots all del bygger på en fyrpartimolion. Men dels med lanke på det angelägna i att dessa kyrkor restaureras, dels med tanke pä de sysselsättningsproblem som finns pä Golland hoppas jag all man kommer alt la hänsyn till vad som framförs i detta särskilda yttrande och alltså med kraft gör dessa beräkningar, sä att de snabbt leder till resultatet att vi kan få en restaurering av en del av dessa kyrkor.

Hen GUSTAFSSON i Stenkyrka (c):

Herr talman! Herr Nilsson i Visby har talat för motionen 951 och i stort framfört synpunkter och motiveringar för den. Jag instämmer med honom.

Han nämnde att skalletrycket var hårt i de små gotländska församlingarna. Jag vill som exempel på detta ta en församling pä södra Gotland. Häromåret - del var innan vi hade fält den högre skatleufiämningen - var del aktuellt att det skulle tryckas en ny skattetabell speciellt för den församlingen. Det fanns nämligen ingen som gick upp i 30 kr. En reporter frän en rikstidning frågade den kvinnliga kyrkvärden om det inte kändes genant att tillhöra en församling som hade den högsta skatten i landet. Kyrkvärden svarade dä all hon hellre tillhörde en sådan församling än en församling som blev omtalad för att den hade en förfallen kyrka.

Jag tycker att detta är ganska talande för den offervifia som finns bland gotlänningarna när det gäller alt slå vakt om sill slora kulturarv. Men del är givet att allting har sina gränser; de enskilda människorna pä Gotland kan inle offra hur myckel som helsl på kulturens altare.

Under Bertil Olssons lid som generaldirektör i arbetsmarknadsstyrelsen infördes systemet att man lämnade bidrag med 100 96 av kostnaderna

för den yttre restaureringen av vissa kyrkor. Man vann därmed två goda ting, dels den sysselsättning som herr Nilsson i Visby här har berört för äldre lokall bunden arbetskraft, dels att ell antal förnämliga Gollandskyrkor kunde upprustas.

Inrikesutskoltet hänvisar i sin betänkande till att en särskild arbetsgrupp har tillsatts inom utbildningsdepartementet. Jag vill till protokollet såsom ell medskick lill denna arbetsgrupp få anteckna en önskan att arbetsgruppen snabbt lägger fram förslag, som gör det möjligt alt fortsätta arbetet med att bevara det kulturarv som Gollandskyrkorna representerar för oss alla.

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

A rbetsmarknads-politiken m. m.

I detta anförande instämde herr Schött (m).

Fröken ENGMAN (s):

Herr talman! Många har i dag från denna talarstol berört ungdomsarbetslösheten, vilket också jag har för avsikt all göra.

Först några faktasiffror. I januari och februari i år har antalet arbetslösa bland ungdomen minskat med 11 000 resp. 5 000 i förhällande till föregående år. Men på de flesta häll i landet ligger den genomsnittliga arbetslöshetsnivån högre för ungdomen än för befolkningen i dess helhet. Just dessa fakta ger mig anledning att något kommentera utskottets betänkande.

De ungas möjligheter alt integreras på arbetsmarknaden hänger givelvis samman med den allmänna situationen där. Men det finns naturligtvis avgjorda skillnader och problem, som gör att läget uppenbarligen är svårare för många av de yngre.

En kritisk punkt är som många har nämnt övergången frän grundskolan till gymnasieskolan. En inte obetydlig grupp går inte vidare lill fortsall utbildning. Många förblir otillräckligt utbildade. Jag kan la ett exempel frän Storstockholms gymnasieområde, där del i årskurs nio finns 15 500 elever. Enligt den nu preliminära sifferberäkningen forlsäller 8,2 %, alltså nästan 1 300 elever, inle sin utbildning. Syo-konsulenterna kommer under de närmaste månaderna att försöka fånga upp den gruppen.

Jag har en känsla av all resurserna i allmänhet är otillräckliga. Långt ifrån alla kommuner har tagit pä sig ansvaret för en systematisk och målmedveten verksamhet för att denna "resigrupp" skall bli så liten som möjligl.

De ungdomar som har en gedigen yrkesutbildning är trols allt myckel eftersökta av arbetsgivarna. De får alltid jobb direkt efter skolan eller efter någon månad sedan de har slutat skolan.

Kärnfrågan är alltså alt de unga måste ges lillfälle till yrkesutbildning och/eller praktik. Endasl de åtgärderna underläliar inlrädel på arbetsmarknaden och gör de unga konkurrenskraftiga.

Svårigheterna all hävda sig pä arbetsmarknaden är särskilt markanta för de unga flickorna, för vilka situationen enligt gällande statistik är oroande. Eftersom inrikesutskoltet har ägnat ett förhållandevis stort ul-

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Arbetsmarknadspolitiken m. m.

rymme ät att kommentera ungdomsarbetslösheten, hade del varit pä sin plats att man också noterat skillnaden mellan pojkar och flickor vad gäller deras situation och möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden. Vid genomläsningen av utskottets betänkande fär man, dess värre, intrycket av all utskottet inte rikligt observerat del problem som jag nyss har skisserat, ell problem som sannolikt måsle angripas med särskilda medel - kanske på utbildningssidan, kanske genom införande av vissa kvotregler, kanske vid sökandel efter praklikplatser, kanske när del gäller resursanvändningen inom AMS. Del är trots allt så alt könsrollsiän-kandet och förlegade arbelsgivarattilyder saml dessutom etl ensidigt utbildnings- och yrkesval från flickornas sida gör det här problemel än svårare och än mera komplicerat.

Den relativt högre arbetslösheten bland flickor jämfört med den bland pojkar har sin grund också däri alt sysselsättningstillfällena i hög grad har funnits och också ökat inom industrin, vilket tidigare har nämnts här, där flickorna av tradition är utestängda. Därför måste del alllid vara en självklar uppgift för oss all i varie situation försöka förändra den syn som förhärskar. Inrikesutskottet har enligt min mening missal ell tillfälle att bidra lill den debatt och den upplysningsverksamhet som måsle lill för all vi skall kunna föra frågan framåt och förändra del nuvarande mönstret.

Viss tröst finner jag dock i all utskottet så starkt markerar betydelsen av kontakt med ungdomar som lämnat skolan. Det gäller dä inle bara dem som försvinner i skarven mellan grundskolan och gymnasiet, utan också dem som lämnar den senare skolformen. Om man över huvud taget skall ha en rimlig chans att klara den kontakten, måsle del betyda att både skolans och arbetsförmedlingarnas personal blir varse att de unga ftickorna kräver slörre uppmärksamhet i utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken.

Inom utbildningsdepartementet finns det som bekant en arbetsgrupp som skall pröva inrättandet av kortare yrkesutbildning och även överväga en slörre nexibililel i den nuvarande gymnasieskolan. 1 del här sammanhanget vill jag kraftigt understryka viklen av alt den arbetsgruppen så snabbi som möjligl lämnar sill förslag till åtgärder.

Jag är hell förvissad om alt i ell utvecklat industrisamhälle som vårt kommer sysselsätlningsbehoven i alltmer ökad utsträckning all finnas inom den gemensamma sektorn. Det är inle svårt all peka på områden där insatser för att öka människornas välfärd kommer att leda lill ökad sysselsättning. Del ärdärför inle minst viktigt att staten och kommunerna ökar sina insatser när det gäller praktik och utbildning. Men ansvaret är inle enbart statens och kommunernas. Krav måste också resas pä all de privata arbetsgivarna tar på sig sin del av ansvaret när det gäller att bygga ul praktikplatssyslemel och utbildningen. Sysselsällningsulredningen kommer självklart att ägna de här frågorna uppmärksamhet. Även den arbetsgrupp inom AMS som sysslar med praklikfrågor kommer alt göra del. Pä båda dessa har jag stora förväntningar.

Det pågår, som jag noterat, etl arbete pä mänga fronter för att komma till rätta med de svårigheter och problem som drabbar dagens ungdom vid inträdet på arbetsmarknaden. Ändå känner jag en viss oro för vad som kommer all hända de unga, när effekten av konjunkturnedgången blir kännbar denna höst, eftersom en sådan nedgång som bekant drabbar ungdomsgrupperna hårdast.

Till sist skulle jag något vifia kommentera folkpartiets reservation nr 4. Fast andra gjort det förut lycker jag ändå alt man inte fäll en klarare uppfattning om vad reservationen innehåller. Man säger i reservationen att samhället'bör genom uppsökande verksamhet söka kontakt med alla ungdomar som lämnat skolan för alt utröna om de är arbetslösa eller inle. Om de är arbetslösa, skall de få hjälp genom att man erbjuder dem arbete eller utbildning. Verksamheten skulle enligt folkpariiel ha en sådan inriktning att den som verkligen vill ha elt arbete skall få erbjudande därom.

Där vill jag också göra en liten stilla reflexion över all man skriver "den som verkligen vill ha arbete". Jag tror att vi kan vara överens om all del nog är på det sättet att de unga vill ha arbete.

Självklart har jag inle några .som helsl svårigheter all ansluta mig lill vad som sägs om uppsökande verksamhet - vilket för resten torde ha framgått av vad jag tidigare har anfört. Del som gör all jag ställer mig undrande är att när man läser både molionen 399, som folkpariiel har skrivit, och reservanternas skrivning, så får man ingen klarhet om på vilket säll folkpartiets representanter har tänkt sig all lösa frågan om den här garantin.

Jag skulle alltså vifia fråga; Vad är innebörden i den här garantin, som folkpariiel fortsättningsvis säger sig vifia ge? Löser man frågan om ungdomarnas arbetslöshet genom uppsökande verksamhet? Är det egentligen där huvudproblemet ligger? Vad för slags arbete skall man erbjuda? Har folkpartiet tänkt sig all de arbetslösa i sin lur skall vara pliktiga att ta det arbeie de blir erbjudna, oavsett vad del är för arbeie och var arbetsplatsen ligger? Pä vad sätt skall alltså den förpliktande garantin uppfyllas?

Den kanske viktigaste frågan är; Vilka maktmedel, vilka tvångsmedel och ekonomiska resurser tänker folkpariiel ställa lill samhällets förfogande för all klara detta?

Jag har sagt tidigare all del finns speciella problem i samband med ungdomars inträde pä arbetsmarknaden. Men därav föfier ju inle all man skall utfärda garantier för en grupp arbetssökande. Ytterst - märk väl ytterst - är de unga, liksom de handikappade, hemmafruar som vill ut på arbetsmarknaden m, fl, grupper beroende av det samlade utbudet av sysselsättningstillfällen. En garanti, vari den nu kan tänkas bestå, skapar ju i och för sig inte några nya sådana. Annars vore det ju en förödande enkel lösning all utfärda garantier för än den ena, än den andra gruppen i samhället, som har sina speciella problem.

Jag tror all vi är inne pä en farlig väg om vi försöker skapa en ar-

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Arbetsmarknadspolitiken m. m.

6 Riksdagens protokoll 1975. Nr 424

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Arbetsmarknadspolitiken m. m.

betsmarknad för ungdomen, en annan arbetsmarknad för kvinnorna och en tredje arbetsmarknad för de handikappade, I mina stillsamma och mera positiva stunder kan jag väl ändå inte tro att del är folkpartiets mening alt vi skall avskärma en del av arbetsmarknaden och reservera den för personer, säg upp till 24 års ålder. Dä flyttar man ju bara det här iröskelproblemel när det gäller sysselsättningen en bit upp i åldrarna. Del är på iröskelproblemel där del finns, nämligen i skarven mellan skola och vidareutbildning, som man skall sätta in sina resurser.

Vi är naturiiglvis beroende av tillväxt när del gäller utbudet av arbetstillfällen. Hur den skall se ul och hur den skall åslatJkommas är bl, a, sysselsättningsulredningens huvudvärk. Visserligen ser jag med oro och med allvar på ungdomsarbetslösheten, men det är just därför som jag inle kan accepiera folkpartiets svepande formulering eller, rättare sagt, dess myckel illa underbyggda beställning av en sysselsältningsgaranti. Jag kan inle uppleva folkpartiets tal om en garanti i delta sammanhang på annat sätt än att del är ett försök all skapa en myt om folkpartiet som vårdare av de ungas intressen på arbetsmarknaden.

Rätlen lill arbete har vi slagit fast, men del gäller rällen lill arbeie åt alla. Och den rätlen tror jag skapas på ell hell annat säll än genom innehållslösa garantier.

Herr talmannen, som under detta anförande övertog ledningen av kammarens förhandlingar, tillkännagav att anslag utfärdats om sammanträdels fortsättande kl, 19,30,

Herr ERIKSSON i Arvika (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag lyssnade med intresse till fröken Engmans anförande, där hon charmigt och engagerat talade om hur viktigt del är att vi vidtar åtgärder föratl minska ungdomsarbetslösheten. När hon kom in pä folkpartiets ställningstagande, som bygger pä en motion där vi har krävt en garanti för ungdom upp lill 24 är om utbildning eller arbete, blev hon mer kritisk. Men jag fick nästan en känsla av att hon i slutet av sitt anförande var villig alt gå ännu längre än folkpartiet föreslagit. Hon sade att våra formuleringar var litet för svepande.

Jag har två gånger i den här talarstolen tidigare myckel öppet erkänt att vi frän folkpariiel inte är beredda att i deiafi beskriva hur en garanti skall se ut. Vi har sagt all sysselsältningsutredningen får utreda det, och vi har uttryckt en önskan om all det skall ske snabbt. Varför det? Jo, därför all ungdomsarbelslöshelen är ett socialt problem - såsom flera talare har redovisat med siffror - och all, trots alt den allmänna arbetslösheten minskal, den höga andelen för ungdomsarbetslösheten ligger kvar, även om vi har varit inne i en högkonjunktur.

Vi hade önskat att ell enigt utskott och en enig riksdag skulle ha uttalat sig för en garanti för ungdom, för all vi skall salsa härdare på all söka upp dem som slutar skolan. Sedan tycker jag inle att del är särskilt snyggt all betvivla all del bakom detta ligger en ärlig vifia.

Fröken ENGMAN (s) kort genmäle;

Herr lalman! Jag tror all vi ganska snabbt kan ena oss om all vi skall satsa härdare på att lösa de här problemen. Vad jag sade sist i mitt anförande var att rätlen lill arbete måsle garanteras, men all ge rätt lill arbete är något helt annat än det folkpartiet föreslår. Det är att skapa möjligheter för människor alt söka sig ut pä arbetsmarknaden och naturligtvis även all se lill all del där finns arbetstillfällen. Jag menar alltså alt man inte i dag kan gå ul och ensidigt vända sig lill en grupp människor under 25 år och för dem garantera någon sysselsättning - som dessutom skall vara meningsfull och givande, enligt vad det står i folkpartiets motion - utan att man sätter in frågan om ungdomsarbelslöshelen i en större helhet, där man måsle se lill sysselsättningspolitiken i stort. Den gäller ju också ungdomar.

Om del vidare skulle vara så, som Karl Erik Eriksson sade, alt dessa frågor skall inrymmas i sysselsätlningsutredningens arbeie, begriper jag ännu mindre varför folkpartiet har reserverat sig. Del finns ju en arbetsgrupp inom sysselsältningsutredningen som skall ägna sig ål ungdomsarbetslösheten och ål alt lösa de primära problemen med övergången från skola till arbetsliv. Mol den bakgrunden framstår inle bara reservationen utan också folkpartiets beslut att reservera sig som oklara.

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

A rbetsmarknads -politiken m. m.

Hen ERIKSSON i Arvika (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Bara en kort kommentar. Fröken Engman säger alt hon inle kan förstå varför man sä starkt betonar just en del av sysselsäll-ningsproblemaliken, nämligen ungdomsarbetslösheten. Ja, jag måste säga all jag inle lycker all det är fel att vidta speciella åtgärder för en viss grupp, i della fall ungdomen, som har särskilda problem. Jag tycker inle alt det varit fel att arbetsmarknadsministern i vissa situationer har gjort specialinsatser för vissa grupper. Statsrådet har också antytt att vi måste ha en beredskap för att sätta in vissa åtgärder för grupper som speciellt drabbas på arbetsmarknaden.

Fröken Engman förslär inle heller varför vi driver denna fråga genom en reservation. För fiärde gången vill jag säga att vi hårdare än något annat parti sagt ifrån att del måsle skapas en garanti och att den arbetsgrupp i sysselsältningsutredningen som arbetar med dessa frågor måste ta upp detta spörsmål med förtur. Vi har uttryckt etl önskemål om att vi snabbt skall fä besked om hur en sådan garanti skall utformas.

Fröken ENGMAN (s) kort genmäle;

Herr talman! En av de frågor som jag ställde avsåg om folkpariiel också menade all den förpliktande garantin på motsvarande sätt skulle innebära en förpliktelse för de arbetslösa alt uppfylla vissa krav - att ulan vidare spisning ta de jobb de blir erbjudna, alt då med hänsyn till regionala obalanser vara beredda all flytta osv. Det är i och för sig inga unika krav då del gäller ungdomsgrupperna. Men om man säger all man med vissa åtgärder anser sig kunna garantera ungdom under

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Arbetsmarknadspolitiken m. m.

25 är arbeie, menar jag att det är ord som inte innehåller något. Jag lycker att del är felaktigt att försöka skapa den tron alt folkpariiel med hjälp av sin motion och sin reservation på något sätt har angivit förutsättningarna för genomförandet av en sådan garanti.

Självfallet har jag ingenting emot att man satsar på ungdomsgrupperna - del är inle del det gäller - men enligt mitt sätt att se är del farligt att försöka konstruera en arbetsmarknad för ungdom. Åtgärderna måste sättas in, som jag tidigare sagl, i skarven mellan utbildning och arbete. Sedan måste vi också se till all vi har en arbetsmarknad som på ett naturligt säll kan dra till sig handikappade, äldre, ungdomar och andra kategorier.

Vi måste bevara denna helhetssyn på arbetsmarknaden och inle gå ut och bara säga all vi, om vi märker att ungdomarna är arbetslösa, skall erbjuda dem jobb. Därmed menar jag att man inte har löst några problem. Därför lycker jag all man inte kan dra några som helst växlar på folkpartiets reservation vid punklen 6.

Fru NORDLANDER (vpk);

Herr talman! I inrikesuiskottels betänkande nr 3 behandlas - vilket har framgått av den här debatten - ett antal moiioner med yrkanden om inrättande av flera praklikplatser. Vpk:s motion nr 818 skifier sig i sak från övriga moiioner, men har ändå behandlats i samband med dessa. Med mindre än två rader har utskottet avfärdat molionen: "Utskottet förutsätter alt det kommeratt inkludera ekonomiska och liknande frågor som berör villkoren för praktik." Detta innebär all molionen överlämnas till sysselsältningsutredningen, ulan kommentarer. Herr Fagerlund har under debatten sagt ungefär detsamma.

Sysselsältningsutredningen har tagit upp ungdomarnas arbetsmarknad som ett av sina huvudområden. Utredningen har bildat en särskild arbetsgrupp som skall behandla olika typer av insatser för att underlätta ungdomens inträde i arbetslivet. I direktiven för ulredningen nämns särskilt åtgärder såsom utvidgad praktik och återkommande utbildning.

Vid sidan av sysselsältningsutredningen bedrivs annat utredningsarbete av direkt betydelse för den aktuella frågan. AMS har bildal en arbetsgrupp för praktikfrågor, i vilken även ingår företrädare för andra statliga myndigheter och för parterna på arbetsmarknaden. Gruppen skall pröva olika möjligheter att öka tillgången på praklikplatser.

Jag har naturligtvis ingenting emot all det inrättas fler praklikplatser med lanke på den redovisning som gjorts i fråga om ungdomsarbetslösheten, som procentuellt utgör en onormalt stor andel av den totala arbetslösheten.

De ungdomar som del här rör sig om har ofta brister i sin utbildning, vilket medverkar till svårigheter att väfia jobb, och de fär, som vi vet, gå utan arbete längre perioder än genomsnittet.

Jag ser också positivt på praktik, om den sedan leder lill en yrkesutbildning som ger arbeie men också en godtagbar inkomst. Praktik i

samband med yrkesutbildning är också någonting positivt.

Men detta är bara en sida av problemet. Vad vänsterpartiet kommunisterna tagit upp i molionen är att praktikanterna måsle tillförsäkras en rimlig ekonomisk trygghet även under prakliktiden. Vi vill ha ell mera enhetligt lönesystem för dem som praktiserar, så ati de inte kan ulnylfias så som det görs pä arbetsmarknaden i dag. Nu förekommer en hel flora av ersättningsbestämmelser, som alla har den avgörande bristen alt den ersättning som utgår för arbetet är helt otillräcklig. Det finns ungdomar som praktiserar ulan att få ell enda öre i ersättning.

Barnslugepraklikanler är en grupp vars situation vpk tagit upp vid olika tillfällen. De ersätts hell godtyckligt, beroende på kommunernas ekonomi och välvifia. De vill inte ha studiebidrag eller studielån, de vill ha betalt för sin arbetsinsats. De anser alt deltagandet i all verksamhet pä en barnsluga ger dem den bästa praktiken, men dä kräver de också att arbetet skall ersättas med lön.

Pä sommaren arbetar mänga skolungdomar. Vanligtvis får eleverna sina praklikplatser genom arbetsförmedlingens särskilda praktiklislor. Många är elever i de tekniska utbildningarna, som har praktik inbakad som obligatoriskt moment i utbildningen.

Från centralt häll finns en rekommendation om en - visseriigen låg - ersättning, men långt ifrån alla förelag föfier ens den rekommendationen, utan ulnytfiar ungdomar som arbetskraftsreserv under semestertiden. Jag skall presentera några exempel. En pojke pä 18 år log arbeie på en elfirma för att skaffa praktik för inträde på skolan. Trots att han fick utföra nästan alla förekommande arbeten var lönen 1:30 i timmen. Enligt avtal skulle han ha haft 5 kr. i limmen, vilket också det är en otillräcklig ersättning. Sä småningom fick han hjälp av den fackliga organisationen och retroaktiv ersättning.

Läriingslönen är en fråga som bl. a. Byggnadsarbetaren har tagit upp. En lärling som gått ul gymnasieskolan har i dyrortsgrupp 5 en limlön på 6:58 samt 0,25 i fördelningslal, vilket enligt genomsnilisförfiänsten för yrkesulbildade betongarbetare första kvartalet 1974 gav en total limlön på 9:34. Efter 500 limmar höjs limlönen lill 7:08, men fördelningslalet är oförändrat. Svårigheter all rekrytera utbildade byggnadsarbetare blir följden.

Kommunalarbetarförbundet har en lista med många exempel pä hur man inom värdområdet ofta på regufiära arbeten anställer praktikanter i alla åldrar - enbart för att fä billig arbetskraft. Praktikanter pä etl pensionärshem arbetar full tid fem dagar i veckan. Ersättningen är 300 kr. i månaden plus maten. Enligt föreståndarinnan skulle praktikanterna aktivera de gamla, läsa för dem, gå ut och gå med dem, spela bingo etc. Förbundet har då frågat: Vem är handledare för de s. k. praktikanterna? Varför har man s. k. praktikanter? Meningen är enligt husmor att praktikanterna skall kunna hoppa in som vikarier under semester och då biträdena är sjuka, och då får de avlalsenlig lön. Det innebär alt ena veckan kan de vara praktikanter med 300 kr. i månadsersällning, andra

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

A rbetsmarknads-politiken m. m.

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Arbetsmarknadspolitiken m. m.

veckan är de vikarier med avlalsenlig lön, och när vikariatet är slut är de praktikanter igen,

I en annan kommun är en anställd fortfarande praktikant efter sex år med en månadslön pä 620 kr. Begynnelselönen var 150 kr. i månaden.

Sedan Kommunalarbetarförbundet vägrat accepiera lägre löner än enligt avtalet friställdes 150 ungdomar från beredskapsarbete. Kommunalrådet hävdade all del inte rörde sig om regelrätt arbete utan en form av pryoverksamhel.

Sådana exempel, som kan mångfaldigas, ligger lill grund förvår motion, som så enkelt avfärdas av utskollet. De fall av utnytfiande som kommer lill den fackliga organisationens kännedom kan kanske klaras upp, men i andra fall kommer utsugningen att fortsätta. Därför är det angelägel alt motionens yrkande tillgodoses, även om del måste föregås av översyn av hela praklikområdet.

Detsamma gäller det andra yrkandet i motionen; samma godtycke råder från företag. Elever är helt utlämnade lill vad som gäller i kollektivavtal om rält för förelag alt vidta disciplinära åtgärder, med möjlighet alt skifia elev frän utbildningen. Del är bara när del gäller lönen som kollektivavtalen inte gäller.

Herr lalman! Med detta yrkar jag bifall lill reservationen 3 av herr Lorenlzon vid inrikesutskoltets betänkande nr 3.

Herr PERSSON i Karlstad (s):

Herr talman! I motion nr 644 har vi motionärer begärt alt riksdagen uttalar sig för en ändring av den s. k. 50/50-regeln, och att en viss försöksverksamhet får bedrivas inom skogsbruket.

Begärd försöksverksamhet avser elt begränsat antal anställda - maximall 100 redan anställda skogsarbetare per år. Försöksverksamheten skulle pågå under två är och geografiskt begränsas till det inre stödområdet.

Bakgrunden till motionsyrkandel är en moiion av en medlem från Södra Finnskoga socialdemokratiska förening till Värmlands socialdemokratiska partidistrikts kongress 1973. Distriktskongressen behandlade molionen och tillstyrkte enhälligt kravet på en viss vidgning av 50/50-regeln. Beslutet innebar all riksdagsledamöterna vid lämpliga tillfällen skulle aktualisera moiionskraven i skilda sammanhang.

Därefter har Skogsarbelareförbundets avdelning 6 i Fryksdalen i skrivelser såväl som vid etl flertal uppvaktningar framfört dessa krav och önskemål om ändring av nämnda regel. Avdelningen säger bl. a. att den på det allra kraftigaste vill tillstyrka begärd försöksverksamhet.

Billeruds AB i Torsby skogsrevir har lill länsarbetsnämnden i Värmlands län inkommit med en begäran om att få bedriva viss begränsad försöksverksamhet inom ifrågavarande revir.

Skogsarbeiareförbundel centralt har tillstyrkt denna ansökan och har för sin del uttalat att Torsby revir är en lämplig enhet och att resultaten där bör fiäna som framtida vägledning under försöksperioden. Bl. a. pekar

man pä den ogynnsamma åldersfördelningen och jämför kostnaden för skogligt beredskapsarbete.

Arbetsmarknadsstyrelsens samrädsgrupp för halvskyddad sysselsättning har också behandlat ansökan och tillstyrkt den. Sist av alla instanser har arbetsmarknadsstyrelsen den 29 maj 1974 också tillstyrkt ansökan med vissa begränsningar, som vi tagit med i alt-satsen i molionen.

Arbetsmarknadsstyrelsen har funnit alt samtliga parter är positivt inställda till att finna en lösning av frågan om halvskyddad sysselsättning även inom skogsbruket men konstaterat all styrelsen ej kan bifalla framställningen förrän regeringen ändrat nuvarande bestämmelser.

Regeringen har dock i konsefi under föregående är avstyrkt arbetsmarknadsstyrelsen begäran, och utskottet har för sin del avstyrkt molionen. Utskottet säger all om nuvarande bidragsregler för halvskyddad sysselsättning är otillräckliga får bidraget uppjusleras framdeles. Detta löser inle den aktuella ekvationen.

Jag beklagar att man sä kategoriskt avvisar den begärda försöksverksamheten, med de geografiska begränsningar och den maximering av berörd personal som flnns angivna i molionen. Vi motionärer tror nämligen att man under försöksperioden skulle ha kunnai få den utvärdering som behövs och menar all man först därefter har möjlighet alt göra de erfarenhelsmässiga bedömningar som i framliden kan leda i rätt riktning.

Herr lalman! Jag tror alt vi ofta glömmer människan bakom allt. Den hårda ralionaliseringslakten inom skogsbruket har medfört hell onormala förhållanden. Det är då ofta de äldre och de handikappade som drabbas. I detta sammanhang vill jag erinra om den proposition som socialministern aviserat belräffande viss deltidspension. Mänga av våra äldre skogsarbetare kan komma alt få sådan pension. Kanske är del en klen tröst för de utslitna skogsarbetarna, men något lär det väl bäia.

Herr talman! Mot ell enhälligt utskott har jag inget yrkande. Men jag vill ändock starkt understryka nödvändigheten av att samhället uppmärksammar situationen samt stiftar lagar och utfärdar förordningar till hjälp för våra äldre skogsarbetare både i norra Värmland och i övriga . landet, främst då i det inre stödområdet.

Vi motionärer kommer alt med största intresse föfia den framlida utvecklingen, och vi får i första hand avvakta den proposition som behandlar just deltidspensioneringen och reformslrävandena där. Vi fär säkerligen tillfälle alt senare återkomma i denna myckel viktiga fråga.

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Arbetsmarknadspolitiken m. m.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Arbetsmarknadspolitiken m. m.

Punklen I

Proposilioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr I av herr Nilsson i Tvärålund m. fl., och förklarades„den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Jonäng begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller inrikesutskoltets hemställan i betänkandet nr 3 punklen 1 röstar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Jonäng begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 219

Nej - 82

Avslår - 2

Punklen 2

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Lorenlzon, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lorenlzon begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller inrikesutskoltets hemställan i betänkandet nr 3 punkten 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Lorenlzon.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Lorenlzon begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resullal:

Ja - 288

Nej - 14

Avstår - 1

Punkterna 3 och 4

Kammaren biföll vad utskollet i dessa punkter hemställt.

Punkten 5

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Lorenlzon, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Nordlander begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition;

Den som vill all kammaren bifaller inrikesutskoltets hemställan i betänkandet nr 3 punklen 5 rösiar ja, den del ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Lorenlzon.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Nordlander begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 288

Nej - 14

Avstår - 1

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Arbetsmarknadspolitiken m. m.

Punklen 6

Proposilioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herrar Eriksson i Arvika och Jonsson i Mora, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Eriksson i Arvika begärt votering upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller inrikesutskoltets hemställan i betänkandet nr 3 punklen 6 röstar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av herrar Eriksson i'Arvika och Jonsson i Mora.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Eriksson i Arvika begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 275

Nej - 26

Avstår - 2

Punkterna 7-13

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punklen 14

Proposilioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av herrar Eriksson i Arvika och Jonsson i Mora, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Jonsson i Mora begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Arbetsmarknadspolitiken tn. m.

Den som vill all kammaren bifaller inrikesutskoltets hemställan i betänkandet nr 3 punkten 14 rösiar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av herrar Eriksson i Arvika och Jonsson i Mora,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Jonsson i Mora begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resullal;

Ja - 275 Nej - 27 Avstår - 2 Punklerna 15 och 16 Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punklen 17

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottels hemställan, dels reservationen nr 6 av herr Nilsson i Tvärålund m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkterna 18 och 19

Kammaren biföll vad ulskotlei i dessa punkter hemställt.

Punklen 20

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 7 av herrar Nordgren och Oskarson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nordgren begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller inrikesutskoltets hemställan i belänkandet nr 3 punklen 20 rösiar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 7 av herrar Nordgren och Oskarson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Nordgren begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resullal:

Ja - 260 Nej - 42 Avstår - 1 Punklerna 21-36 Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punklen 37

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 8 av herrar Nordgren och Oskarson, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nordgren begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller inrikesutskoltets hemställan i betänkandet nr 3 punkten 37 röstar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 8 av herrar Nordgren och Oskarson.

Ja - 259 Nej - 44 Avstår - 1 Punkterna 38-44 ■ Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 14 Föredrogs Inrikesuiskottels belänkande

Nr 2 med anledning av proposiiionen 1975:1 såvitt gäller anslag till Arbetsmarknadsdepartementet m. m.

Kammaren biföll vad utskollet i detta belänkande hemställt.

§ 15 Utgifterna på kapitalbudgeten inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

Föredrogs trafikutskottets betänkande nr 2 med anledning av propositionen 1975:1 såvitt avser utgifterna på kapilalbudgeten för budgetåret 1975/76 inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde jämte motioner.

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Investeringsplan för kommunikationsverken m. m.

Punkten I

Investeringsplan för kommunikationsverken m. m.

Regeringen hade i proposiiionen 1975:1 bilaga 8 (kommunikations-deparlementel, s, 210-214) lämnat en sammanfallande redogörelse för kommunikalionsverkens investeringar, avseende postverkets, televerkets (exkl, rundradio), statens järnvägars och luftfartsverkets fonder samt statens vägverks förrådsfond, sjöfartsverkets fond och fonden för Södertäfie kanalverk.

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Investeringsplan för kommunikationsverken m. m.

I delta sammanhang hade behandlats motionen 1975:585 av herrar Strindberg (m) och Nordgren (m), vari hemställts att riksdagen beslutade att anslagsramen för kommunikationsdepartemeniels kapiialbudgel minskades med 171 mifi, kr. i förhållande till regeringens förslag.

Utskollet hemställde

alt riksdagen med avslag på molionen 1975:585 som sin mening gav regeringen till känna vad utskollet anfört beträffande investeringsplan för kommunikalionsverken m. m.

Reservation hade avgivits

1. belräffande minskning av medelsanvisningen av herrar Lothigius (m) och Clarkson (m) som ansett att utskottet bort hemställa

all riksdagen med bifall lill motionen 1975:585 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört belräffande investeringsplan för kommunikalionsverken m. m.

Hen LOTHIGIUS (m):

Herr lalman! Investeringsplan för kommunikalionsverken är en gammal bekant i kammaren. Statsrådet har efter en allmän ekonomisk avvägning föreslagit riksdagen alt medlen skall begränsas till 1 720 mifi. kr. Det är en ökning med ca 180 mifi. kr. från förra året men 200 mifi. kr. mindre än vad verksslyrelserna begär.

En verksstyrelse får sällan alla de medel som den begär trots all det kanske finns elt reellt underlag för dess begäran. Om verket med lanke på nedprulningen höjer sill anslagsäskande över behovet genomskådas del ganska snart av departementet, och nedbanlningen blir slörre. Hänsyn måsle emellertid las, menar vi, lill vår allmänna ekonomiska situation. Vi anser att det i år är än viktigare än förra året alt departementen verkligen är återhållsamma.

Den anslagsmetodik som vi införde fr. o. m. budgetåret 1963/64, vilken innebar ell 10-procenligt tillägg till vissa verks anslagsramar på investeringssidan, ger givetvis varken slörre rörlighet för att kunna möta eventuella konjunkturmässiga förändringar, men den har för- och nackdelar. I ell ekonomiskt svårare läge har departementschefen genom della förfarande mindre möjligheter all hålla sig inom en lämplig investeringsram. Vi vill därför all departementschefen eller riksdagsledamöter skall kunna begära tilläggsanslag, om det av sysselsätiningsmässiga skäl synes nödvändigt. Det kan då gälla mer pengar än de 10 % som vi lalar om i dag. Vi har då möjlighet alt överväga riktigheten av denna begäran och göra en noggrannare kontroll av verkens fögderi.

Av den anledningen yrkar jag, herr talman, bifall till reservationen 1.

Hen SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp);

Herr talman! Riksdagsbeslutet om denna marginal på 10 96 fattades

på sin tid av en enig riksdag. Men sedan ganska många år tillbaka har moderata samlingspartiet yrkat sänkning av anslaget så att marginalen hell eller delvis skulle försvinna.

Man har använt olika motiveringar för att ta bort marginalen. Till en börian levde man i elt skuggbudgetlänkande, och då sade man alt det var en besparing om man minskade anslaget. Men snart kom man underfund med att det inte var någon verklig besparing. Marginalen är inle avsedd alt ulnylfias i normala fall ulan endasl om del av konjunkturmässiga eller andra skäl är motiverat. Om man lar bort marginalen och minskar beloppet blir del alltså i normala fall ingen besparing.

Då har man i stället lagl huvudvikten pä ell annat argument, nämligen all om det skulle vara motiverat med en ökning av investeringarna för t. ex. statens järnvägar skall regeringen begära en ökning pä lilläggsstat. Så kan man naturiiglvis göra om man är hundraprocentigt övertygad om alt del inle behövs några extra åtgärder för alt minska arbetslösheten. Men om man tror att det finns risk för en ökning av arbetslösheten under de kommande månaderna är den väg som moderata samlingspartiet anvisar inte effektiv. Om del under våren uppslår sysselsättningsproblem menar alltså moderata samlingspartiet all departementschefen skall vara passiv över sommaren. Till höstriksdagen skall han komma med ell förslag om anslag på tilläggsslal, och della skall sedan behandlas i utskott och riksdag. Då kommer naturiiglvis åtgärderna för att bekämpa arbetslösheten alldeles för sent.

Jag sade att om moderaterna hade varit hundraprocentigt övertygade om all del inle behövs några särskilda åtgärder, hade man förställ deras yrkande. Men så sent som förra veckan framhöll moderaterna i finansdebatten att del särskilt under andra halvåret i år fanns en risk för påtagliga sysselsättningsproblem, och moderaterna ansåg all det behövdes särskilda stimulerande åtgärder. Då har jag svårt all förslå vad herr Lothigius nyss sade om vikten av all man i del läget skall vara återhållsam med investeringsökningar.

Man kan för allt i världen säga att t. ex. SJ inte behöver några ökade anslag. Förra året hade moderaterna inte någon motion om anslagsökning, men man gick ändå med pä 30 mifi. kr. utöver vad regeringen begärt, efter ett förslag frän andra partiers sida. Del anslaget visade sig vara myckel välmotiverat. Del gav t. ex. möjligheter till anskaffning av motorvägnar, som det inte fanns några som helst pengar för i de medel som regeringen ville anvisa. Man kunde på del sättet vidta åtgärder för att bekämpa arbetslösheten och öka sysselsättningen.

I år finns del en tung motion frän moderata samlingspartiels sida om ökning av anslaget. Men då går moderaterna tillsammans med socialdemokraterna och säger nej lill förslaget om en ökning - vi kommer all behandla den frågan senare. Men nog behövs det investeringsmedel i är också.

Herr lalman! Jag har uppehållit mig ganska utförligt vid della. eftersom jag tycker att del är myckel angeläget alt vi står fast vid den goda princip

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Investeringsplan för kommunikationsverken m. m.

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Investeringsplan för kommunikationsverken m. m.

vi har här i riksdagen och som vi var överens om för tio år sedan, nämligen all det skall finnas möjligheter att snabbi gripa in mot en hotande arbetslöshet och att del skall vara möjligl all göra del på områden där vi är så övertygade om alt investeringen kommer att göra nytta som vi är t, ex, när del gäller SJ.

Herr lalman! Med della yrkar jag bifall lill utskottets hemställan.

Hen LOTHIGIUS (m):

Herr talman! Herr Sven Gustafson i Göteborg härdrar detta ganska kraftigt. Del finns möjligheter för regeringen att lägga fram proposilion i ärendet om lägel hastigt skulle ändra sig. Del är inle heller absolut säkert all just på del här området del av sysselsäliningsskäl är mest lämpligt att lägga ned pengar.

Jag erkänner att del nuvarande systemet ger verket en större rörelsefrihet, men del hindrar inle all de pengar som behövs kan ställas lill förfogande. En fördel med del syslem som jag förordar är alt riksdagen har en större kontroll över hur dessa pengar investeras. Jag erkänner också att det inle är särskilt populärt hos verken alt förändra del nuvarande systemet, men jag sitter inte här i kammaren för all vara populär ulan för alt mot bakgrunden av en ekonomisk situation driva en som jag lycker saklig linje i etl ärende.

Hen SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Under tidigare är har del varit möjligt att med utnytfiande av denna 10-procenliga marginal vidta effektiva åtgärder mol arbetslösheten. Samtidigt har man kunnat göra en myckel nödvändig upprustning t. ex. av SJ:s verksamhet. I den trafikpolitiska moiion som moderata samlingspartiet väckt vid årets riksdag står det all SJ är i behov av en teknisk upprustning. Vi borde alltså inle pä något sätt vara oense om behovet på den här punkten. F. ö. har inle verket självt möjligheter alt disponera marginalen efter goltfinnande, utan det är departementet som har möjligheter alt inom den ram som riksdagen fastställer göra investeringar i syfte att bekämpa arbetslösheten.

Jag lycker inte heller alt man skall lägga fram förslag här i riksdagen för all göra sig populär, men man bör väl inle yrka avslag på förslag om åtgärder som syftar till att minska riskerna för arbetslöshet.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herrar Lothigius och Clarkson, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lothigius begärt votering upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller trafikutskottets hemställan i betänkandet nr 2 punklen 1 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herrar Lothigius och Clarkson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Lothigius begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 260 Nej - 40 Avstår - 1 Punkten 2

Postverkets anslagsbehov

Regeringen hade (s. 215-228) föreslagit riksdagen att dels medge att skolsparfonden upplöstes per den 30juni 1975 och att dess behållna medel överfördes lill postverket, dels till Posthus m. m. för budgetåret 1975/76 anvisa ett investeringsanslag av 20 000 000 kr.

1 della sammanhang hade behandlats motionerna

1975:588 av herrar Svanslröm (c) och Kindbom (c), vari hemställts att riksdagen uttalade all ingen namnförändring av postanstalier borde få ske ulan att den berörda allmänheten vid i förväg genomfört samråd gett sitt samtycke därtill,

1975:852 av hen Löfgren (fp),

1975; 1437 av herr förste vice talmannen Bengtson (c) och herr Böriesson i Falköping (c) saml

1975:1464 av herr Jonsson i Alingsås m. fl. (fp, c).

Utskottet hemställde all riksdagen skulle

1. medge att skolsparfonden upplöstes per den 30 juni 1975 och att dess behållna medel överfördes till postverket,

2. till Posthus m. m. för budgetåret 1975/76 anvisa ett invesleringsanslag av 20 000 000 kr.,

3. avslå molionen 1975:588,

4. avslå motionen 1975:852,

5. avslå motionen 1975:1437,

6. avslå motionen 1975:1464.

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Postverkets anslagsbehov

Hen SVANSTRÖM (c):

Herr talman! Under punkten 2 i trafikutskottets belänkande nr 2 behandlas även motionen 588 i vilken begärs all ingen ändring av post-anstalters namn skall få ske ulan att den berörda allmänheten har givit sitt samtycke. Även 1974 väcktes en motion i motsvarande syfte. Frågan

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Postverkets anslagsbehov

om postanslallernas namn har betydande likhet med en fråga som uppkom i samband med fastighetsregislrets överförande på dala. Då fördes en livlig diskussion om våra gamla ortnamn.

Anledningen till att jag böriade intressera mig för frågan om post-anstalternas namn var en ganska braskande rubrik i tidningen Arbetet onsdagen den 3 oktober 1973: Framlidens poslgiroorganisation presenterade dråpslag mol ortsnamn. Sedan dess har jag försöki aktualisera frågan dels i en, som del då hette, enkel fråga, dels i en interpellalion. Vederbörande statsråd anförde vid de tillfällena, som del också slår i trafikutskottets betänkande, all slor försiktighet skulle iakttas i samband med eventuella ändringar av namn. Den något minskade effektivitet detta kunde innebära för verkets del ansåg han fick uppvägas av de fördelar som människorna kunde ha av att få behålla namn med anknytning till deras bygd.

Trols dessa försäkringar av statsrådet har postverket i sin vidare hantering av dessa frågor, enligt samstämmiga uppgifter som har kommit lill mig frän olika delar av landet, fortsatt med en s. k. rationaliserings-verksamhet som bl. a. har tagit sig uitryck i att gamla hävdvunna namn försvunnit, bl. a. Pixbo utanför Göteborg som döpts om till Mölnlycke. 1 det fallet överklagades beslulel, och försl på hösten 1974 avgjordes ärendet av Kungl. Maj:t, som då beslöt lämna överklagandena utan ål-gärd.

Jag har här framför mig ett myckel bittert brev från fru Birgit Janson i Pixbo som ledde det demokratiska arbetet med namninsamlingar och annat som låg bakom försöken alt bevara namnet Pixbo. Hon frågar i brevet om del är effektivt att få tre olika postnummer all hålla reda pä, nämligen 435 00 Mölnlycke, 435 01 Mölnlycke och 435 02 Mölnlycke, det sista för boxar i Pixbo. Resultatet är, menar hon, all människorna vet varken ul eller in. Myckel ofta blir det felsorlering och förvirring.

Jag har med intresse tagit del av trafikulskotlels synpunkter i del här sammanhanget. Utskottet hänvisar lill statsrådets svar pä mina frågor - dem har jag redan redogjort för - och vidare till alt man har inhämtat att postverket numera tillämpar en praxis, enligt vilken en ändring av postanstalts namn inte kommer alt ske dä vederbörande kommun motsätter sig della eller en stark opinion från allmänhetens sida konstateras föreligga.

Därmed anser utskottet att vad motionärerna har syftat till i rimlig utsträckning kommer att tillgodoses. Jag hoppas alt utskottet har räll, men jag har den uppfattningen att syftet skulle bli ännu bättre tillgodosett ifall de synpunkter beaktades, som har framförts i motionen 588 av mig och herr Kindbom, om att inte enbart del förhållandel att det uppstår en stark opinion eller att kommunen går emot skulle vara tillräckligt skäl all iaktta försiktighet med namnändring. Vi förutsätter i molionen all namnändring skall lillslyrkarvid de kontakter med den berörda allmänheten som rimligen bör las.

Jag tror del är nödvändigt all manifestera denna riksdagens vifia genom

alt bifalla motionen.

Jag kan till sist nämna alt det f n. finns ca 2 200 postanstalier i riket. Sedan är 1960 har närmare 2 000 poslanslallers namn ändrats. I februari 1974 bedömdes inom poststyrelsen namnändring kunna bli aktuell beträffande ytterligare totalt ca 500 postanstalier. F. n. beräknas inom poststyrelsen antalet återstående sådana fall vara knappt 400.

Jag fruktar, herr talman, att tidningen Arbetet haft grund för sin rubriksättning onsdagen den 3 oktober.

Med anledning av del anförda ber jag att få yrka bifall till motionen 588.

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Postverkets anslagsbehov

Hen LÖFGREN (fp):

Herr lalman! Del kanske är förklarligt alt jag har föfil förhållandena inom postverket med särskilt intresse eftersom jag under ca sju år deltog som ledamot i 1956 års postutredning.

För något år sedan förde jag lill postverkets kännedom elt uppslag om inrättande av en service inom postverkets område som jag benämnde postogram. Jag gjorde del mol bakgrunden av att del i vida kretsar för-märkies en stark reaktion mot de kraftigt höjda avgifterna för televerkels s. k. lyxtelegram. Jag visste att användandet av lyxtelegram som föfid härav starkt hade minskal och ville ge postverket en chans all erbjuda allmänheten en motsvarande men väsentligt mindre kostnadskrävande form för hyllnings- och sympatiyttringar. Samtidigt skulle postverket kunna tillföras en inte föraktlig inkomst. Jag avstod också från att offentliggöra mitt initiativ.

Jag vel all mitt uppslag kom till postverkets kännedom, men något bevis för positiva åtgärder har jag inle fält.

Under den allmänna motionstiden i år studerade jag televerkels års-redogörelse och chockerades av de väldiga förlusterna på telegramverk-samhelen. Trots de i allmänhetens ögon höga avgifterna för rikslelegram kunde jag förstå att televerkels årliga föriuster på telegramverksamhelen har uppgått till mellan 25 och 30 mifi. kr. redan i börian av 1970-talet och nu säkerligen är ännu slörre. Jag ansåg det då nödvändigt alt i riksdagen aktualisera mitt uppslag och väckte molionen 852, som behandlas i delta trafikutskottets betänkande.

Eftersom del i pressen har förekommit en uppgift om alt jag i samband med avlämnandet av motionen har låtit inregistrera ordel poslogram som varumärke är det för mig angelägel att redovisa del verkliga förhällandet.

I en artikel i Svenska Dagbladet den 6 februari fanns en uppgift om att överläggningar mellan postverket och televerket skulle vara sä långt framskridna alt postogram skulle kunna införas fr. o. m. ingången av 1976 och alt avgiften skulle komma all bli 10 kr., då även innefattande en avgift av välgörenhelskaraklär. Min motion nämndes inle på något sätt i del sammanhanget, och nästa dag, den 7 februari, förekom i samma tidning en trevlig teckning av ett postogram, som talade om ungefär hur vi skulle få del i fortsättningen.

7 Riksdagens protokoll 1975. Nr 42-44

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Postverkets anslagsbehov

Jag blev då allvarligt oroad för all idén om poslogram hell enkelt skulle komma att förfuskas. Del skulle bli möjligl för enskilda personer att tillhandahålla väsentligt billigare blanketter, och på det sättet skulle postverket tvingas alt befordra en sådan blankett bara mot vanligt brevporto. Postverket skulle bli kommersiellt utnytfiat av personer som på del sättet skulle kunna använda denna idé ulan all postverket hade möjligheter alt göra någonting åt det. Särskilt allvarligt skulle del vara om ordel postogram annekterades av någon kommersiellt intresserad person.

Sent på eftermiddagen samma dag som jag hade observerat artiklarna i Svenska Dagbladet fick jag tillfälle all la kontakt med chefen för patentverkets varumärkesavdelning. Del framgick vid milt samtal med honom att det med all säkerhet skulle vara möjligl för privatpersoner alt inregistrera ordel poslogram som varumärke för varor och fiänster, även om detta skulle ske mol postverkels intresse. För all inte riskera en obehörig registrering och under klart avgivande av en försäkran alt jag inte agerade i något vinstintresse blev vi överens om att jag skulle inlämna en regislreringsansökan belräffande ordet postogram. Innan poslen slängde kl. 5 hann jag lämna in en ansökan tillsammans med den avgift som erfordrades för registrering av ordel postogram, 300 kr.

Jag har sedermera fått reda på att del tidigare inte fanns någon registrering utan att min var den första. Några dagar senare lär posten ha gett in en ansökan om alt fä registrera ordel postogram. Jag har meddelat generaldirektören för postverket alt jag har handlat i postverkets intresse för att undvika att någon annan privatperson kom före och skyddade en sak som jag tyckte var alltför värdefull.

Jag har alltså meddelat generaldirektören för posten all jag naturiiglvis inte har någon som helsl avsikt all skaffa mig någon personlig ekonomisk vinning av mitt agerande och att jag är beredd att till postverket överföra den registrering som jag kommer att fä, men det är självklart att jag vill vara säker på alt idén inte förfuskas pä del sätt som jag hade anledning att räkna med pä grund av artiklarna i Svenska Dagbladet.

Jag har funnit del angeläget att ge denna redovisning för alt bevisa min önskan all bevaka både postverkets och allmänhetens intressen. Jag har anledning att tro att frågan nu kommer att bli löst på ell lämpligt säll samtidigt som televerkels betydande förluster kan nedbringas. Därför kan jag också godta utskottets välvilliga skrivning beträffande min motion.

Jag vill också säga några ord beträffitnde motionen 1464, som avser rält för postverket all bilda en porloufiämningsfond av överskott som kan uppstå. En sådan fond skulle göra det möjligt alt uppskjuta portohöjningar. Liknande framställningar har tidigare behandlats i riksdagen. De har blivit föremål för välvilliga skrivningar men avstyrkts med hänvisning lill affärsverksulredningen, som dock var klar 1972, och sedermera också till budgelutredningen. Del har sagts att postverket inte kunde få en särställning och att även televerket begärt all få göra avsättningar. I motionen har vi visat hur televerket enligt den senaste årsredovisningen

gjort avskrivningar på varulager med nära 450 mifi. kr. Postverket kan rimligen inle göra motsvarande avskrivningar.

Utskottets skrivning uppfattar jag nu närmast som en beställning av positiva förslag frän regeringen. Även om den formellt utmynnar i förslag om avslag pä motionen, tolkar jag den som så nära ell godkännande av del berättigade kravet, att jag uttalar min lillfredsslällelse över att en positiv lösning nu änlligen tycks kunna förväntas.

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Postverkets anslagsbehov

Hen SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp);

Herr talman Låt mig försl ta upp del som herr Löfgren sade belräffande förslaget om en porloufiämningsfond. Det fanns inom utskottet sympatier för tanken, men anledningen till att skrivningen utformades sä som den nu föreligger var, all vi fick reda på att frågan låg mycket nära elt avgörande i departementet. Vi skriver också alt vi har inhämtat att beredningen i ämnet pågår inom vederbörande departement. Det har ställts i utsikt alt det inom det närmaste årel skulle komma ett förslag på grundval av utredningarna beträffande affärsverkens ställning. Vi tycker alt det är lämpligt all la upp frågan om en porloufiämningsfond i samband därmed.

Lål mig sedan gå över till herr Svanström som yrkade bifall till hemställan i sin motion, dvs. att ingen namnförändring av postanstalier fär ske ulan alt den berörda allmänheten vid i förväg genomfört samråd givit sitt samtycke därtill. Jag vill först säga all jag tycker all herr Svanström gjort elt myckel förfiänslfullt arbete för all bevara de gamla ortnamnen. Del är alldeles tydligt att hans åtgärder har varit effektiva. Tidigare gällde alt, om kommunen tillstyrkte eller inte hade något att erinra mot en nämnändring av postanslalt eller namnändringen inte mötte starkt motstånd bland kunderna, kunde denna namnändring genomföras. Det som har kommit lill den senasie tiden framgår av föfiande bestämmelse i postverkets regler;

"Dä kommunen inle är med på namnändring av postanstalt som omorganiseras lill filialposlanstall i samband med centralisering av post-utdelningen och/eller dä namnändringen möter starkt motstånd frän kundernas sida sker inte namnändring t. v."

Detta innebär alltså för det första all kommunen har vetorätt när det gäller all ändra namnet pä postanslalt. För del andra krävs alt ändringen inle möter starkt motstånd från de berörda kundernas sida. Huruvida del finns något sådant motstånd eller inle måsle utrönas vid elt informationsmöte för de kunder som är närmast berörda.

Vi lycker att detta borde vara goda garantier för all namnändringar avseende postanstalier inte sker ulan att del finns myckel vägande skäl för det. Del kan ju finnas sådana skäl, och det är herr Svanslröm den förste att erkänna. I samband med lanlbrevbäringsturers ordnande kan del vara motiverat med en ändring, av postanslalts namn. Men i de fall jag tidigare nämnt skall den ske med vederbörande kommuners samtycke och sedan man har förvissat sig om all den inte möter starkt motstånd

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Postverkets anslagsbehov

från kundernas sida.

Mol denna bakgrund tycker jag att utskottets skrivning är en alldeles tillräcklig garanti för all de synpunkter som herr Svanström har framfört kommer alt bli beaktade. Jag yrkar därför bifall lill utskottets hemställan också på denna punkt.

Hen SVANSTRÖM (c):

Herr talman! Trafikutskottets ordförande, Sven Gustafson i Göteborg, har här anmält den åsikten att vad utskottet har skrivit, vilket lill äventyrs blir riksdagens beslut, skulle vara en tillräcklig garanti i de här sammanhangen. Jag är den förste att hälla med honom om att betydande förändringar har gjorts i syfte all ät den berörda allmänheten ge ell påtagligt inflytande i sådana fall där namnförändringar aktualiseras av postverket, men med de siffror som jag nämnde i mitt första anförande står del ändå klart alt postverket funderar över alt inom en ganska snar framtid göra ylleriigare 400 förändringar. Då är del enligt min uppfattning synnerligen angelägel inte bara all dessa icke genomförs i sådana fall där del reses starkt motstånd eller där kommunen med sin nyförvärvade vetorätt lägger sig emot en förändring, ulan också att det krävs ell godkännande vid i förväg hållet samråd med den berörda allmänheten. Jag har nämligen observerat, när jag har tagit del av rapporterna frän olika delar av landet, all de kommunala företrädarna kan anse del ganska trivsamt att i sin egen kommun ha samma namn pä alla postanstalier och därför inte reser några allvarliga invändningar när förslagen kommer. Därför har jag den uppfattningen att man inte kan uppnå det som vi vill uppnå i fråga om den berörda allmänhetens avgörande inflytande, om man inte tillåter den all ha också ett avgörande volum när det gäller all göra en namnändring.

Jag vill till sist understryka alt del i vissa fall förekommer förändringar i den posiala verksamheten som jag betecknar som nödvändiga, t. ex. där man kan serva allmänheten med lantbrevbäring. Men även där finns det kanske anledning - såsom det vid en frågedebali häromdagen mellan Gösta Andersson i Nybro och slalsrådel Norling ifrågasattes - alt överväga att vänta med indragning av vissa postanstalier i små samhällen som befinner sig i en expansiv utveckling. Delta är emellertid en annan ftåga.

Nu, herr lalman, vill jag hälla mig lill namnändringarna, och jag ber att få vidhålla mitt yrkande om bifall till motionen.

100

Herr SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp);

Herr talman! Herr Svanström nämnde antalet postanstalier som skulle få en namnändring, men del finns litet olika uppgifter om del: 200, 300 eller 400. Dessutom gäller den siffran antalet postanstalter där namnändring skulle ske, om postverkets tidigare policy skulle genomföras. Nu har man alltså genom att införa de regler som jag nyss nämnde sagl sig inle vifia ändra en postanslalts namn, om inte kommunen godkänner

ändringen. Man har också sagl alt man är beredd att la på sig kostnadsökningar i della sammanhang. Därför behöver vi inte riskera att det antal postanstalier får namnändring som herr Svanslröm talade om. Man kan naturligtvis aldrig få hundraprocentiga garantier i denna litet riskabla värld, men jag skulle vifia fråga; Kan man egentligen få bättre garantier än denna dubbla garanti som poslen nu har utfärdat, delvis - del måste jag säga - efter herr Svanslröms energiska arbeie? För det första har ju kommunen vetorätt. Del blir ingen ändring om kommunen motsätter sig den, och kommunen måste trols allt sägas representera allmänheten. För del andra har man sagl all om kommunen skulle godkänna namnändringen men den skulle möta starkt motstånd från berörda kunders sida, skall man ändå inle genomföra den. Jag kan därför frimodigt yrka bifall lill utskottets hemställan.

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

Postverkets anslagsbehov

Herr SVANSTROM (c):

Herr lalman! Bara ett ord om siffrorna. Jag har fält dem genom riksdagens upplysningsfiänst, och jag brukar lila på den. I övrigl har jag ingenting att tillägga utöver all jag vidhåller mitt yrkande om bifall lill molionen.

Hen SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp);

Herr lalman! Mina siffror har jag fäll i en promemoria frän poststyrelsen.

Herr SVANSTRÖM (c):

Herr lalman! Jag vel ingenting om kommunikationerna mellan upp-lysningsfiänslen och poststyrelsen, men enligt min uppfattning har vi exakt samma sifferunderlag.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1 och 2 Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels molionen nr 588 av herrar Svanslröm och Kindbom, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 4-6

Utskottets hemställan bifölls.

Pä förslag av herr talmannen beslöt kammaren alt uppskjuta föredragningen av övriga punkter i detta betänkande samt behandlingen av på föredragningslistan återstående ärenden lill kl. 19.30.

101

Nr 42

Torsdagen den 20 mars 1975

§ 16 Anmäldes och bordlades Proposilioner

Nrölom vissa anslag ur kyrkofonden, m.m.

Nr 65 med förslag till lag om ändring i lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m.m.

102

§ 17 Anmäldes och bordlades Moiioner

Nr 1885 av herrar Fridolfsson och Nilsson i Agnas med anledning av propositionen 1975:14 om statligt stöd till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet, m. m.

Nr 1886av herr Nilsson i Agnas m.fl.

med anledning av proposiiionen 1975:20 om den statliga kulturpolitiken 2

Nr 1887av herr Åkerfeldt m.jl.

med anledning av proposiiionen 1975:26 om riktlinjer för invandrar- och minoritelspoliliken m. m.

Nr 1888 av fru Berglund m.fl. Nr 1889 av fru Fra-nkel m.fl. Nr 1890 av herrar Jonsson i Alingsås och Henmark Nr 1891 av fru Jonäng m.jl. Nr 1892 av fru Nordlander m.jl. Nr 1893 av fru Olsson i Helsingborg m.jl. Nr 1894 av herrar Petersson i Ronneby och Elmsiedi Nr 1895av hen Regnéll m.,fl. Nr 1896av herr Sjönell m.jl.

med anledning av propositionen 1975:40 om kommunal konsumenlpolilisk verksamhet m. m.

Nr 1897 av hen Siönell m.jl.

med anledning av propositionen 1975:41 om inrättande av handelsprocedurrådel m. m.

Nr 1898 av fru Anér och herr Petersson i Röslånga med anledning av propositionen 1975:50 med förslag lill transplantationslag, m. m.

Nr 1899 av herrar Maltsson i Lane-Herreslad och Mattsson i Skee med anledning av propositionen 1975:52 med förslag lill lag om tillfällig handel

§ 18 Meddelande om fråga Nr 42

Meddelades att föfiande fråga framställts den 20 mars

Nr 128 av herr Nordstrandh (m) lill herr utbildningsministern om totalramen för undervisning i svenska för invandrare;

Sedan budgetåret 1972/73 har undervisningen i svenska för invandrare i studieförbunds regi fått ske inom en totalram per budgetär, varav f n. 300 000 limmar disponeras för den s. k. lagbundna undervisningen och 250 000 för den s. k. fria kvoten. Innevarande budgetär behöver den fria kvoten totalt 455 000 timmar, och SÖ har därför hemställt om ytterligare 200 000 studietimmar.

När och i vilken riktning avser utbildningsministern alt ge skolöverstyrelsen och studieförbunden besked angående budgetårets timtal för undervisningen i svenska för invandrare?

§ 19 Kammaren åtskildes kl. 17.56.

In fidem

BENGT TÖRNELL

/Solveig Gemen