Riksdagens protokoll 1975:37 Torsdagen den 13 mars

ProtokollRiksdagens protokoll 1975:37

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975:37

Torsdagen den 13 mars

Kl. 19.30

Nr 37

Torsdagen den 13 mars 1975

Kommunalt bostadstillägg för folkpensionärer

Förhandlingarna leddes till en böfian av fru tredje vice talmannen.

§ 1 Kommunalt bostadstillägg för folkpensionärer

Föredrogs socialförsäkringsulskottets betänkande nr 5 med anledning av moiioner om kommunalt bostadstillägg för folkpensionärer.

I delta belänkande behandlades motionerna

1975:257 av herr Jonsson i Mora m. fl. (fp), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde förslag till höjning av de inkomstgränser vid vilka de kommunala bostadstilläggen böriade avtrappas,

1975:339 av fru Nilsson i Sunne m.fl. (s),

1975:462 av hen Gillström (s),

1975:755 av herrar Hörberg (fp) och Molin (fp), såvitt nu var i fråga, samt

1975:1809 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställts alt riksdagen hos regeringen begärde förslag rörande ett grundbidrag lill pensionärernas bostadstillägg.

Utskottet hemställde

1.    beträffande höjning av inkomstprövningsgränserna all riksdagen skulle avslå motionen  1975:257,

2.    beträffande översyn av reglerna för utgivande av bostadstillägg att riksdagen skulle avslå motionen 1975:755 i vad den behandlades i detta betänkande,

3.    beträffande åtgärder för att minska skillnaderna mellan kommunerna vid utgivandet av bostadstillägg alt riksdagen skulle avslå motionerna 1975:339 och  1975:462,

4.    beträffande grundbidrag lill kommunerna alt riksdagen skulle avslå motionen 1975:1809.

Reservationer och särskilt yttrande hade avgivits beträffande höjning av inkomstprövningsgränserna 1. reservation av herr Hylländer (fp) som ansett alt utskollet under 1  bort hemställa

all riksdagen med bifall lill molionen 1975:257 hos regeringen begärde förslag lill höjning av de inkomsigränser vid vilka de kommunala bostadstilläggen böfiade avtrappas.

101

Nr 37

Torsdagen den 13 mars 1975

Kommunah bostadstillägg för folkpensionärer

beträffande grundbidrag till kommunerna

2. reservation av herr Olsson i Stockholm (vpk) som ansett alt utskottet
under 4 bort hemställa

att riksdagen med bifall till molionen 1975:1809 hos regeringen begärde förslag rörande elt grundbidrag till pensionärernas bostadstillägg,

3.   särskilt yttrande av herr Hylländer (fp).

102

Hen JONSSON i Mora (fp):

Fru lalman! Socialförsäkringsulskottets belänkande nr 5 behandlar elt antal motioner som berör frågor om de kommunala bostadstilläggen för pensionärer. Jag vill hell kort säga något om motionen 257 som jag och några medmotionärer väckt. Del är en motion som särskilt tar upp frågan om gällande bestämmelser när det gäller gränserna för inkomslprövade pensionsförmåner och när dessa förmåner böriar avtrappas. Denna prövning påverkar ju de kommunala bostadstilläggens storlek.

Bostadstilläggen är av stor betydelse för folkpensionärerna, och samtliga kommuner ger nu sådana bidrag till pensionärernas boendekostnader. Tilläggens storiek varierar i de olika kommunerna även om en viss utjämning pä senare är kunnat konstateras. Men detta hänger även samman med de resurser kommunen kan ha. De pensionärer som har enbart folkpension får helt bostadstillägg enligt de grunder kommunen har fastställt. För den som har en sidoinkomsl i form av eget arbete, mindre ATP eller annan inkomst sker ingen reduktion så länge inle inkomsten överstiger de inkomstgränser som riksdagen fastställt. En ensamstående pensionär fär ha 2 000 kr. och äkta makar tillsammans 3 000 kr. i sidoinkomst utan att mista någon del av bostadstillägget. Men kommer man över dessa gränser böriar en reduktion som motsvarar en tredjedel av del överstigande inkomstbeloppei. Ökar inkomslerna kommer bostadstillägget kanske sä småningom all hell försvinna.

Dessa inkomslbelopp fastställdes 1969 och har sedan dess inle varit föremål för någon uppräkning. Man skall uppmärksamma att sedan den tidpunkten har en väsentlig kostnadsökning ägt rum både när del gäller levnads- och bostadskostnader. Detta återspeglas inte minst genom den höjning av basbeloppet, på vilket folkpensionerna beräknas, som har skett. I juli 1969 var basbeloppet 5 800 kr. och i mars 1975 9 000 kr. Man kan även påpeka att en pensionär som har en sidoinkomsl genom eget arbete nu har lättare än under 1969 att komma upp i dessa inkomslbelopp. En pensionär kan då fråga sig om del över huvud taget lönar sig all arbeta när del leder lill en sådan avtrappning av pensionsförmånerna. En annan faktor som också kan påverka inkomstberäkningen är den höjning av taxeringsvärdena som nu skett och som för folkpensionärer med bostad i form av egen fastighet direkt kan leda till en sänkning av bostadstillägget utan alt pensionärens inkomster reellt ökat.

Frågan om justering av inkomstgränserna har varit föremål för motioner i flera tidigare riksdagar utan all någonting hillills har skett. I

årets moiion, nr 257, återkommer yrkandet om översyn och där begärs förslag på en uppräkning av de prövningsfria inkomstbeloppen. Motionärerna menar all del är betydelsefullt att återställa det realvärde som vi hade 1969.

Utskottet har emellertid inte heller i år gjort något annat än avstyrkt motionen. Visserljgen har, som utskottet också påpekar, genom beslut av förra årets riksdag vissa förbättringar åstadkommits, förbättringar som något mildrat effekterna av inkomstprövningen. Men kvar står att ingen ändring av inkomstbeloppens storlek skett sedan de fastställdes 1969.

Yrkandet i motionen 257 har föfits upp i en reservation till utskottets belänkande av herr Hylländer. I den reservationen begärs förslag frän regeringen om höjning av de inkomstgränser vid vilka de kommunala bostadstilläggen böfiar avtrappas. Jag ber att få yrka bifall till reservationen.

Låt mig sedan bara tillägga att en ändring av bestämmelserna för inkomstprövning kan leda lill ökade kostnader för kommunerna. 1 motionen 257 framhålles därför också alt det finns skäl till att staten tar över en del av kostnaderna för att kompensera kommunerna och för att eliminera en del av de skillnader som nu finns mellan bostadstilläggens storlek i de olika kommunerna.

I del särskilda yttrandet lill utskottels betänkande av herr Hylländer påpekas att frågan om kommunernas ekonomi och spörsmålet om mer generella statsbidrag till kommunerna är föremål för översyn inom den kommunalekonomiska ulredningen. Del kan dä vara anledning alt avvakta de förslag som kan komma fram från den utredningen i den här frågan.

Fru talman! Med del anförda ber jag än en gång att få yrka t)ifall lill reservationen 1.

Nr 37

Torsdagen den 13 mars 1975

Kommunalt bostadstillägg för folkpensionärer

Hen RINGABY (m);

Fru talman! Att ingen från moderata samlingspartiet anslutit sig lill reservationen 1 beror inle pä bristande intresse för den här frågan, ulan det beror på alt så sent som i fiol förbättrades på direkt beställning av 1972 års skattekommillé marginaleffekterna för pensionärer som får kommunala bostadstillägg. Vi har från moderat håll under flera år hävdat att avtrappningen på bosiadsiillägget bara skulle ske med en tredjedel och inte med hälften av den inkomst som överstiger 2 000 kr. för en ensam pensionär, och det fick vi faktiskt igenom i fiol.

Det är klart all vi hade kunnai biträda reservationen 1, men vi tror inte att man löser problemen genom att räkna upp de här beloppen; man lägger bara exakt samma problem på en högre nivå. Skall man göra något bör man kanske åstadkomma en ännu långsammare avtrappning för att få en mildare marginaleffekt.

Nu funderar i alla fall 1972 års skattekommitté på detta problem. Det Slår direkt i kommitténs direktiv, och del har vi nöjt oss med.

Däremot flnns det ett annat problem, och del är de nya laxerings-

103

Nr 37

Torsdagen den 13 mars 1975

Kommunalt bostadstillägg för folkpensionärer

104

värdena på fastigheter som vi nu fåll besked om litet till mans. Herr Jonsson i Mora var också inne på detta. Men den frågan var aldrig uppe i utskottet, och därför kunde del inte göras någon reservation på den punkten. Jag vill ändå passa på tillfället att varna litet för effekten av dessa höjda taxeringsvärden, som kan bli rätt besvärande för pensionärer med egna hem.

Del är ju så alt en pensionär får ha en förmögenhet på 50 000 kr. och ett pensionärspar en förmögenhet på 80 000 kr. utan all drabbas speciellt. Många pensionärer äger ett eget hem som kanske är laxerat för 50 000 kr. Ofta har de inte några skulder pä sina små villor. De har betalat på villan under mänga är och är i allmänhet rädda för alt ta en inteckning på huset. Därför sitter de med mycket små skulder på villan. Man kan då fråga sig vad som händer en pensionär med en egen villa som är taxerad till 50 000 kr. Gränsen går där. Säg att del blir en upplaxering på den här villan med 30 %. Den går alltså upp i pris till 65 000 kr. Då drabbas sådan pensionär med kommunalt bostadstillägg Ivåfaldigt. Försl får han ta upp 2 96 av taxeringsvärdet - som vi alla får göra som har egnahem. Det gör 300 kr., som han fär ta upp som ökad inkomst. Sedan får han ta upp 10 % av taxeringsvärdet över 50 000 kr., alltså på 15 000 kr., dvs. 1 500 kr. Det är visserligen en fiktiv inkomst på grund av penningvärdeförsämringen, men den får alltså denne pensionär la upp som reell inkomst. Del blir sålunda på papperet en sammanlagd inkomst för pensionären pä 1 800 kr. Öch del gör att hans kommunala bostadstillägg reduceras med en tredjedel. Han mister alltså 600 kr. av sill kommunala bostadstillägg bara för alt villan har blivit upptaxerad.

Är sedan pensionären skatlskyldig så får han betala skatt på denna fiktiva inkomst också. En skattskyldig pensionär drabbas därför trefaldigt av taxeringshöjningarna.

Jag har velat säga delta därför all herr Bohman har interpellerat flnansministern i dessa frågor och begärt ändring av gränserna. En sådan ändring tycker jag är särskilt angelägen just när det gäller pensionärerna, därför att de nya taxeringsvärdena gäller beskattningsmässigl fr. o. m. 1975. De skall sålunda las upp i deklarationen 1976, som avser 1975 års inkomster. De nya taxeringsvärdena kommer alltså att gälla för 1975. Jag är visserligen inte bergfast övertygad om att del förhåller sig så, men del bör enligt min mening tydas på det sättet. En person som blir pensionär i är och skall ansöka om kommunall bostadstillägg får därför ta upp del nya taxeringsvärde som gäller i är. Därför brådskar del litet med en ändring, och jag tycker alt finansministern borde se över gränserna. Man måste räkna upp beloppen 50 000 och 80 000 för pensionärerna, så att de inte drabbas av försämrade kommunala bostadstillägg bara pä grund av inflationen - förutom att de fär skatta för det, om de har skattepliktig inkomst.

Del var bara denna lilla anmärkning jag ville göra till utskottets betänkande. Jag har ansett det vara nödvändigt att man gör en justering

av dessa gränser, så att vi inle får dessa effekter.

Fru lalman! I övrigl yrkar jag bifall till utskottets hemställan i socialförsäkringsulskottets betänkande nr 5.

Hen OLSSON i Stockholm (vpk);

Fru lalman! Kommunernas ekonomi och den kommunala utdebiteringen tillhör de problem som alltmer tränger fram i skattedebalten. Della är ganska naturligt med lanke på att kommunalskatten för de flesta inkomsttagare är den tyngsta av de direkta skatterna. Särskilt kännbar är kommunalskatten för låg- och medelinkomsttagare.

Kommunalskatten har stigit kraftigt. För 1975 höjdes skatten i mer än hälften av landets kommuner och landsting. Den genomsnittliga utdebiteringen överstiger nu 25 kr. I mänga kommuner är utdebiteringen betydligt högre.

Försöken att under några år hålla lillbaka skattehöjningarna genom överenskommelser mellan staten och kommunförbunden löste inle de bakomliggande problemen ulan medförde i stället försämrad service och elt uppdämt reformbehov. Effekten av de nya initiativen till skallestopp torde bli likariad. Del är en rad företeelser som orsakat höjda kommunalskatter. Åtskilliga uppgifter och utgifter har lagts på kommuner och landsting. Statsbidragen är otillräckliga och urholkas av inflationen. Avräkningsförfarandet i fråga om eriagda kommunalskatter har en ogynnsam effeki för kommunerna. Vidtagna åtgärder pä det statliga området, bl. a. skatteomläggningarna, har direkt ökat utgifterna för kommuner och landsting.

Men del är självfallet inle bara kommunernas ekonomi som har föranlett den vpk-motion som jag nu talar för. Del är också i pensionärernas intresse all de skall kunna få bättre bostadstillägg. Del råder också ganska slor skillnad mellan olika kommuner i landet. En del kommuner är frikostigare än andra, eller om man vill vända på del och säga alt en del är snålare än andra. Pensionärerna drabbas olika beroende på var de råkar bo. Man skulle med ett statsbidrag i botlen till bostadsbidrag för pensionärer kunna åstadkomma större likhet mellan olika kommuner.

Del är alltså tvä skäl lill vpk-reservalionen. Det ena är, som jag redogjort för, kommunernas ekonomi, och det andra är pensionärernas förmåner.

Jag vill med detta, fru lalman, yrka bifall till reservationen 2 som är fogad lill utskottets betänkande.

Nr 37

Torsdagen den 13 mars 1975

Kommunalt bostadstillägg för folkpensionärer

Hen KARLSSON i Ronneby (s):

Fru lalman! I utskollsbetänkandet har en utförlig redovisning lämnats dels över de olika åtgärder som vidtagits för att förbättra folkpensio-närernas ekonomiska villkor, dels om den kraftiga satsning som kommunerna vidtagit för att bygga ut stödet till pensionärernas bostadskostnader. Även om numera en del kommuner betalar hela bostadskostnaden och andra en slor del därav, förekommer ändå som vi här har hört rätt

105

Nr 37

Torsdagen den 13 mars 1975

Kommunalt bostadstillägg för folkpensionärer

så stora variationer beloppsmässigt mellan olika kommuner. Detta framgår av den undersökning som företagils av Kommunförbundet i samråd med riksförsäkringsverket. Det är givelvis inle tillfredsställande med de skillnader som föreligger mellan de olika kommunerna. En markant utjämning av bostadstilläggen har dock skett under senare år, inte minst beroende på kommunsammanläggningarna och de ökade skatteufiäm-ningsbidragen från staten.

De olika problem som las upp i motionerna är föremål för uppmärksamhet i skilda sammanhang. Vi har skatteutredningen som kommer all ta upp marginaleffekterna av pensionärernas sidoinkomster. Det är sådana problem som bl. a. herr Jonsson i Mora nämnde. Vi har bosladsfi-nansjeringsutredningen och boendeulredningen, som utreder frågan om en eventuell samordning av statskommunala och kommunala bosiadstill-lägg. Slutligen har vi också kommunalekonomiska ulredningen, i vars uppdrag ingår all undersöka kommunernas ekonomiska situation och pröva för- och nackdelar med en övergång till mera generella former för stalsbidragsgivningen till kommunerna. Denna utredning kommer också att uppmärksamma finansieringen av bostadstilläggen.

Fru talman! Det kan också tilläggas att riksdagen sä sent som förra året beslöt om mildare regler för avtrappningen av bostadstilläggen. Avdragsfaktorn sänktes från 50 till 33 1/3 96. I samband med detta beslut hade vi en läng debatt i kammaren, och jag kan därför nöja mig med del anförda och yrka bifall till utskottets hemställan på samtliga punkter i det nu föreliggande betänkandet. Herr Jonsson i Mora får väl lugna sig litet så att vi fär se effekterna av den sänkning av avdragsfaktorn som vi faktiskt beslutade förra året.

Med pågående utredningar finns det ingen anledning att bifalla vare sig folkpartireservalionen eller reservationen från vpk. Jag kan väl ändå hålla med herr Olsson i Stockholm om all del vore bra för kommunerna att få de pengar han föreslår i sin reservation. Förslaget har den nackdelen all del inle finns någon som helsl garanti för att kommunerna skulle begagna dessa pengar lill all förbättra bostadstillägget för folkpensionärerna. Del kan ju länkas alt en del av kommunerna skulle stoppa dessa medel i budgeten ulan att därmed förbättra tilläggen för pensionärerna. Som herr Olsson i Stockholm själv antydde är del inte alltid bara beroende på kommunernas ekonomi, utan också på den vifia som finns hos kommunerna att verkligen förbättra bidragen för pensionärerna.

Fru lalman! Med della ber jag all få yrka bifall lill ulskoilels hemställan i socialförsäkringsulskottets betänkande nr 5.

106

Herr JONSSON i Mora (fp):

Fru lalman! Herr Ringaby tog också upp frågan om de höjda taxeringsvärdenas inverkan pä pensionärernas boendekostnad. Det han påpekade är alldeles rikligt. Jag vill erinra om alt jag redan i höstas framställde en interpellation lill socialministern om vilka åtgärder han tänkte vidta ■för all rätta till det missförhållande som skulle uppstå lill föfid av en

höjning av taxeringsvärdena. Han kunde den gången inle lämna klart besked, men avsåg att återkomma så snart taxeringsvärdena var kända. Därför får vi hoppas all det kommer något förslag.

Sedan sade herr Ringaby att man inte löser problemen genom att höja inkomstprövningsgränserna utan att man bör se problemet i ett annat sammanhang också. Ja, men man löser ändå en stor del av dessa problem om man flyttar upp gränsen där avtrappningen skall böria beträffande de bostadstillägg och andra inkomslprövade förmåner som en pensionär kan ha. På den punkten vill jag stryka under vad vi har sagt i motionen alt man på detta sätt ändå i väsentlig grad kan komma till rätta med dessa problem.

Det är vidare riktigt, som herr Karisson i Ronneby påpekade, att det är många utredningar pä gäng som sysslar med dessa frågor. Vi är väl medvetna om detta. Jag vill också påpeka att det finns all anledning att titta på frågan om samordning av de stalskommunala och kommunala bostadstilläggen. Där flnns vissa olikheter som ter sig orättvisa för pensionärerna.

Jag ber alltså att än en gång få yrka bifall till reservationen 1. Den innebär ett steg i riktning mot att komma till rätta med de problem vi har påpekat i motionen 257.

Nr 37

Torsdagen den 13 mars 1975

Kommunalt bostadstillägg för folkpensionärer

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Hylländer, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Jonsson i Mora begärt votering upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller socialförsäkringsulskottets hemställan

i beiänkandel nr 5 punkten  I  rösiar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I av herr Hylländer.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Jonsson i Mora begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat;

Ja - 250

Nej -   24

Avstår -     2

Punkterna 2 och 3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

107

Nr 37

Torsdagen den 13 mars 1975

Samordning mellan pensionssystem, m. m.

Punklen 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Olsson i Stockholm, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad.

§ 2 Samordning mellan pensionssystem, m. m.

108

Föredrogs socialförsäkringsulskottets belänkande nr 6 med anledning av motioner om samordningen mellan offentlig fiänstemans fiänsiepension och pensionsförmåner enligt den allmänna försäkringen m. m.

I detta belänkande behandlades motionerna

1975:755 av herrar Hörberg (fp) och Molin (fp), vari, såvitt nu var i fråga (punkten I), hemställts att riksdagen hos regeringen begärde förslag syftande till all standardhöjning av folkpensionen i sin helhet skulle komma alla folkpensionärer till godo samt

1975:1223 av herr Ringaby m. fl. (m), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde dess medverkan lill på lämpligt sätt utförd

1.    prövning av om de statsanställdas möjlighet all erhålla pension frän ATP pä sidoinkomsier överensstämde med intentionerna i lagen om allmän försäkring,

2.    inventering av gamla, uppskjutna pensioner och livräntor, syftande lill alt uppräkna och/eller värdesäkra dessa,

3.    översyn i övrigl av samordningsbesiämmelserna för sialsfiänsle-männens pensionsfrågor i syfte all förenkla dem och skapa större rättvisa,

4.    parallell översyn av samordningsbesiämmelserna för kommunal-fiänstemännens pensionsfrågor, likaledes i förenklings- och rättvisesyfte.

Utskottet hemslällde

alt riksdagen skulle avslå

1.    molionen  1975:755 i vad den behandlades i detta betänkande,

2.    motionen  1975:1223.

Reservation hade avgivits av herrar Ringaby (m) och Fridolfsson (m) vilka ansett att utskottet bort hemställa

a. alt riksdagen med anledning av motionerna 1975:1223 och 1975:755,
sistnämnda motion i vad den behandlades i della betänkande, hos re
geringen begärde att pensionsålderskommittén fick i uppdrag all pröva
frågan om statsanställdas möjlighet att erhålla pension från ATP på si
doinkomster,

b. att riksdagen med anledning av motionen 1975:1223 hos regeringen
begärde att pensionsålderskommittén fick i uppdrag att pröva frågan om
möjligheten alt uppräkna och värdesäkra även äldre livräntor.

Hen RINGABY (m):

Fru talman! Det här är en gammal bekant fråga för riksdagen. Den är ganska komplicerad men mycket angelägen för statens många pensionärer.

Samordningsbestämmelserna, som statspensionärerna har varit utsatta för under väldigt mänga år, har fått mycket besvärliga effekter för alla statens pensionärer och även för kommunala fiänsteman när de blivit pensionerade. Systemet har nämligen fungerat på det sättet att statspensionen har varit en komplelteringspension till det sociala försäkringssystemet. Vid samordningen räknas alla pensioner bort från statspensionen. Statspensionären får bara det som ligger ovanför socialförsäkringen. Har han haft en sidoinkomst och det har betalats ATP-avgifter för den inkomsten har ATP-pensionen också räknats av från statspensionen. Statspensionären har på det sättet aldrig fått någon ATP, Det märkliga är att om en människa fiänat in ATP-poäng innan han blev statspensionär, så samordnas inte ATP med statspensionen, utan dä får pensionären ATP ovanpå sin statspension, och det är naturiiglvis riktigt. Men fiänar han in ATP-poäng under liden han är statspensionär, t. ex. genom att vara biografvaklmäslare på kvällen, fastighelsskötare eller genom att ha etl avlönat fackföreningsuppdrag, blir han utsatt för samordningen, och då går han miste om sin ATP, trots att det betalts ATP-avgifter och trots att man på försäkringskassan har registrerat ATP-poäng för den här mannen. Det är alltså hans pension, men den faller ändå bort på grund av dessa samordningsbeslämmelser.

Del här förhållandet har vi från moderat håll påtalat under åtskilliga är. Nu har frågan fallit framåt; avtalsverket har uppmärksammat den, och man har san i gång med undersökning av samordningsbestämmelserna. Avsikten är att man skall försöka göra en nellopension i stället för en brultopension. Avsikten är också att statspensionen skall göras värdebeständig, dvs. knyta an lill basbeloppet, något som hittills inle varit fallet.

Del har alltså skett någonting pä den här fronten sedan vi för tre fyra är sedan böriade kämpa för saken. Det är klart att man som motionär vill ta ål sig litet av äran av all det hänt någonting. Vi får väl se vad som kommer fram av denna undersökning.

Vad man däremot inle kommer att la upp i avtalsverkel är frågan om gamla livräntor, s. k. uppskjutna pensioner. Del är också anledningen till att jag fogat en reservation till ulskottsbelänkandet. Dessa livräntor ligger nämligen kvar på den nivå pä vilken de en gång sattes. Det finns livräntor på 300 kr. i månaden som fastställdes 1957. Jag känner ell sådant fall, en kvinna som lever under mycket små omständigheter. 300 kr. i månaden är 1957 var en ganska bra pension, men i dag är del inle mycket pengar. Försl fr. o. m. år 1974 är dessa livräntor värdesäkrade. Men det finns alltså etl antal gamla livräntor som ligger kvar pä låga belopp. Jag tycker all även dessa bör räknas upp.

Det här ärendet har varit uppe tidigare. På hösten 1974 fick riksdagens

Nr 37

Torsdagen den 13 mars 1975

Samordning mellan pensionssystem, m. m.

109

Nr 37

Torsdagen den 13 mars 1975

upplysningsfiänst en fråga om della. Den gången gällde det folkskol
lärarna, som begärde ett yttrande över dessa problem. Jag fick ett svar
frän finansdepartementet där det sades att om man skulle ändra pä de
gamla livräntorna sä måste man - och det är självklart - göra det över
Samordning mellan hela fältet. Men då blir det en politisk fråga, svarade finansdepartementet,
pensionssystem,  och då måste riksdagen fatta beslut. Att jag nu agerar härifrån talarstolen,

m. m.                 fru talman, beror pä att jag vill att riksdagen skall fatta etl beslut om

att dessa gamla livräntor skall räknas upp.

Fru talman! Jag fick i går under finansdebatlen ett oväntat stöd när det gäller dessa statspensionärer av folkpartiledaren Gunnar Helén, som log upp deras problem i sitt anförande. Jag citerar några rader ur snabb-protokollel från i går: "När pensionerade stats- och kommunahjänstemän fär högre folkpension eller ATP blir deras glädje av den höjningen liten genom alt fiänstepensionen i gengäld minskas. Statspensionärerna släpar också efter i standardulvecklingen. Skillnaden i pension är stor beroende på när pensioneringen har skett. Det är en grupp människor som i de flesta fall gjort en utomordentligt fin insats för vårt gemensamma svenska samhälle och dess statsadministration men som i delta avseende behandlas illa. Jag skulle gärna vifia veta om inte finansministern innan han någon gång i framtiden drar sig lillbaka är beredd att göra någonting för statens gamla trofiänare,"

Så yttrade sig alltså folkpartiledaren Gunnar Helén i debaiten i går.

Nu föreligger en reservation från moderata samlingspartiet i just den frågan. Jag hoppas naturiiglvis att folkpartiets ledamöter kommer att stödja denna reservation vid den votering som föfier.

Jag poängterar alt frågan har fallit framåt. Men hela detta ärende är inte föremål för utredning inom avtalsverket utan bara en del. Därför, fru talman, yrkar jag bifall lill den reservation som finns fogad lill socialförsäkringsulskottets belänkande.

I della anförande instämde herr Fridolfsson (m).

110

Herr KARLSSON i Ronneby (s):

Fru lalman! Som herr Ringaby sade är del en gammal fråga som vi nu debatterar för tredje eller fiärde gången i denna kammare.

Bestämmelser om de statsanställdas pensioner finns i statens allmänna fiänstepensionsreglemenle, SPR, med föfidförfatiningar. Vissa bestämmelser i reglementet har med verkan fr. o. m. den 10 december 1974 givits avialskaraklär, alltså en fastare förankring när del gäller förhandlingarna mellan personalorganisationerna och statens avialsverk än tidigare har varit fallet.

De statliga pensionsförmånerna är samordnade enligt den s. k. bruttometoden med förmånerna från den allmänna pensioneringen, dvs. folk-och tilläggspensioneringen i lagen om allmän försäkring. Bruttosamordningen innebär att den enskilde är berättigad till minst de förmåner som skall utgå enligt pensionsreglementet.

Den statliga pensionen utgår i slutlöneklassen i den lönegrad där fiänsiemännen är placerad under förutsättning all han har varit placerad i lönegraden i minst fem år. Dessutom är han garanterad 65 % av denna lön. För ATP vet alla att den ordningen gäller att fiänsiemännen är garanterad 60 % av lönen under de 15 bästa åren. Del är här problemen uppstår, herr Ringaby, när det gäller samordningen mellan dessa båda system.

Om ATP-pensionen skulle vara förmånligare fören pensionslagare utgår denna, men om fiänstepensionen är förmånligare utgår den. Man kan inte få båda. Det finns även andra samordningsbeslämmelser. 1 vissa lägen är inle hela lönen för en statsfiänsteman pensionsgrundande. Bl. a. från lönegraden F 26 och uppåt räknas inle hela lönen såsom pensionsgrundande ulan endast en del av densamma.

Herr Ringaby påslår att man kan betala in avgift för den som har ell extra jobb vid sidan av sin siatsfiänst. Det är riktigt, men av den reservation som herr Ringaby har skrivit kan man få den uppfattningen att vederbörande skulle kunna välja själv, göra ett undantag från ATP och få de pengarna direkt i lönen. Så går del inte alt göra. Arbetsgivaren betalar in avgiften lill försäkringskassan, och vederbörande fiänsteman får sedan sitt pensionsunderlag. När det gäller den fria företagaren, alltså en statsfiänsteman som vid sidan av har ell företag, kan däremot ell undanlag göras så alt han slipper betala ATP-avgiften.

Herr Ringaby säger att frågan har fallit framåt med hänsyn till att avtalsverket och personalorganisationerna har böfiat diskutera ett net-lopensionssystem. Om herr Ringaby vill ta åt sig äran av alt man nu böfiar diskutera della, må det ju vara hänt. Jag har dock för mig all del har sagts all del bara blir ell omvänt förhållande, medan pensionsbeloppet inte kommer att öka. Man får ett nettopensionssystem jnom ramen av 65 96. Vad del blir av del vel vi ingenting om, men vi vel all man håller på all diskutera delta i avtalsverkel. Dessutom hör ju frågorna om pensioner och livräntor lill dem som avgörs genom förhandlingar mellan avtalsverkel och personalorganisationerna, liksom alla andra frågor som har att göra med lönen och anställningen.

Livräntan är indexreglerad fr. o. m. den I januari 1974, dvs. de som tar ut sin livränta efter denna lidpunkt har den värdesäkrad. Däremot är det riktigt som herr Ringaby säger all detta inle gäller de gamla livräntorna. Men även delta är ju en förhandlingsfråga, där avtalsverket och personalorganisationerna får förhandla sig fram till en uppgörelse. Det ligger hell i linje med de beslut vi har fattat här i riksdagen i andra avseenden när det gäller anställningsförhållanden för stalsfiänstemännen.

Fru talman! Jag ber med detta all få yrka bifall till utskottets hemställan.

Nr 37

Torsdagen den 13 mars 1975

Samordning mellan pensionssystem, m. m.

Herr RINGABY (m) kort genmäle;

Fru talman! Problemel ligger inle i att bestämmelserna är litet olika för statspensionen och ATP. Del är riktigt som herr Karlsson i Ronneby

111

Nr 37                 säger, att statspensionen är litet bättre så till vida alt den utgår med

Torsdaeen den         * '' ''"" ' slutlöneklassen, medan ATP ger 60 96 pä genomsnittet
13 mars 1975      '°'  ' ''' '"' vilket självklan blir litet mindre. Men det är inle

_____________    detta som utgör problemel när statspension, folkpension och ATP sam-

Samordning mellan   ordnas, utan del är faktiskt det förhållandel alt ATP är värdesäkrad men
pensionssystem,  inle statspensionen.

m. m.                   Dessutom förhandlar man vafie år om tillägget på statspensionen, och

resultatet av dessa förhandlingar ger ofta inte full täckning för inflationen och den standardhöjning som kan ha skett i fråga om folkpensionen. Där förlorar statspensionären, eftersom statspensionen reduceras med hela folkpensionen. Det allvariiga är att ATP aldrig kommer med. Alla har ju inle ATP, och den förhandlar man alltså inle om. ATP går in i samordningen, och hela del belopp som statspensionären skulle ha från ATP dras av från statspensionen. Detta är ett faktum.

Företagare är väl sällan statsanställda -jag vel inle om det finns några exempel på det. Nej, det är andra inkomster som kan vara ATP-grundande för en statsfiänsteman, och i fråga om dessa är det inte möjligt alt begära undanlag, ulan avgift måste betalas, vilket registreras av försäkringskassan, men någon pension blir det aldrig.

Man vet inte vad del blir av del här, sade herr Karlsson i Ronneby. Då är del ännu större skäl att bifalla motionen, så att del verkligen händer någonting på området.

Herr KARLSSON i Ronneby (s) kort genmäle: Fru talman! När jag säger att en statsfiänsteman har 65 96 av slullönen, så innebär del att pensionen är värdesäkrad. Han får 65 % på sin slutlön vid vafie tillfälle.

Del är ju intressant alt höra herr Ringabys intresse förde här frågorna, men jag är övertygad om all personalorganisationerna har minst lika stort intresse för att driva dessa frågor förhandlingsvägen. Jag tror inle att man skall blanda sig i förhandlingarna mellan personalorganisationerna och avtalsverket, ulan det bör vara fria förhandlingar dem emellan. Och med all säkerhet kan samtliga personalorganisationer tillvarata medlemmarnas intressen lika bra som vi kan göra det här i riksdagen.

Hen RINGABY (m) kort genmäle;

Fru lalman! Avtalsverkets intresse har vaknat nu, herr Karlsson i Ronneby, sedan riksdagen har hållit på att tala om de här frågorna i tre eller fyra år, och jag hoppas att det kommer fram någonting av del.

Livräntorna, de uppskjutna pensionerna, är inte en avlalsfråga. Det har finansdepartementet klart sagl, när del skrivit att reglering av äldre pensioner och livräntor enligt departementets mening måsle ske på politisk väg. dvs. genom beslut i riksdagen. Därför kommer jag all begära votering i del här ärendet.

Hen HÖRBERG (fp):

Fru talman! I motionen nr 755 framhåller vi motionärer bl. a. att överenskommelsen om samordningen av de statliga och kommunala pensionerna ser ut all vara mogen för översyn. En sådan tillkommer givetvis berörda arbetsmarknadsorganisationer.

I sitt anförande i finansdebatlen i går underströk Gunnar Helén att det gäller att skapa rättvisa åt statspensionärerna. När folkpensionen höjs får stats- och kommunalpensionärerna i gengäld minskning i sin fiänsiepension. Inte minst måste del ha känts ledsamt för dessa vid det gångna årsskiftet då vi - tack vare Hagaöverenskommelsen förra året - höjde folkpensionen för sammanboende med 675 kr. för makar och med 450 kr. för ensamstående.

Berörda arbetsmarknadsorganisationer skall lösa problemet avtalsvägen, men eftersom staten är avialsslutande part på arbetsgivarsidan åligger del regeringen ell alldeles särskilt ansvar i detta sammanhang. Det räcker inte all - såsom statsministern gjorde i går - hänvisa till att det är en avtalsfråga när man själv är delansvarig part. Det finns förslag från arbetstagarsidan pä förbättringar i sammanhanget, och Gunnar Heléns uppmaning i går lill statsministern gällde ett aktivt, positivt ingripande frän regeringen såsom arbetsgivare.

Socialförsäkringsulskottets betänkande redovisaren del positiva åtgärder som har verkställts eller planeras från statens avtalsverks sida. Insatserna är inle tillräckliga!

Från folkpartiets sida har vi i denna för så många pensionärer viktiga fråga föredragit att i debaiten - både i går och här i dag - uppmana regeringen att handla såsom ansvarig arbetsgivarpart. Om frågan blir löst för statspensionärerna föfier säkerligen snart en likadan lösning för kom-munalpensionärerna.

Utskollet redovisar de krav som just i dessa veckor ställs på förbättringar avialsvägen för statspensionärerna. Dessa krav måsle nu regeringen aktivt medverka till att genomdriva så att förbättringarna kommer snabbt. Vi kommer alt engagerat föfia den vidare utvecklingen!

Herr Ringaby uttalade i sitt första inlägg en förhoppning att folkpartisterna skulle rösta på hans och herr Fridolfssons reservation. Det kommer vi emellertid inle att göra då vi tycker alt reservationen endasl tar upp vissa delfrågor och till skillnad från majoriteten inle behandlar det avtalskrav som föreligger.

Fru talman! Med det sagda ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Nr 37

Torsdagen den 13 mars 1975

Samordning mellan pensionssystem, m. m.

Hen KARLSSON i Ronneby (s):

Fru talman! Herr Hörberg säger att regeringen har skyldigheter i del här sammanhanget, och herr Ringaby säger att de som har de gamla livräntorna skall bli tillgodosedda.

Riksdagen har skaffat sig instrument för de förhandlingar som skall föras i dessa frågor; dels avtalsverkel, dels lönedelegationen. Riksdagen

8 Riksdagens protokoll 1975. Nr 36-39

Nr 37                 har delegerat lill lönedelegalionen att samråda med löneministern inför

Torsdagen den    "J förhandling. Där lar man upp varie förhandlingsfråga.

13 mars 1975         '  "'' '"' ' " ""  '"'" något pani har fört fram frågan

_____________    om de gamla livräntorna. Däremot har vi gemensamt diskuterat andra

Samordning mellan   frågor i lönedelegationen införde föreslående löneförhandlingarna. Det
pensionssystem,  är rätt forum. Riksdagen har ju själv skapat del.

m. m.

Hen RINGABY (m);

Fru lalman! Öm herr Hörberg vill ha bifall till molionen 755 från folkpartiet går del ju bra alt rösta på den moderata reservationen. Herr Hörberg tänker nu inte göra det därför att den tar inle upp alla problem som gäller statspensionärerna. Jo, det vill jag påstå.

I vår moiion säger vi att det för det första skall ske en prövning om de statsanställdas möjligheter att erhålla pension från ATP pä sidoinkomster överensstämmer med intentionerna i lagen om allmän försäkring. Vi vill ha detta prövat eftersom de anställda luras på sin ATP. För det andra skall en inventering av gamla uppskjutna pensioner och livräntor göras, syftande till att uppräkna och/eller värdesäkra dessa. Det är också en myckel angelägen sak.

För det tredje vill vi ha en översyn i övrigl av samordningsbestämmelserna för stalsfiänstemännens pensionsfrågor i syfte att förenkla dem och skapa större rättvisa.

Fördel fiärde begär vi parallell översyn av samordningsbestämmelserna för kommunalfiänslemännens pensionsfrågor, likaledes i förenklings- och rältvisesyfle.

Jag kan inle finna att man kan komma särskilt mycket längre när det gäller positiv inställning i den här frågan, och det torde läcka del mesta av siats- och kommunalanställdas önskemål på dessa punkter. En del av delta är också under prövning nu i avtalsverket, dock icke alla dessa saker.

Herr HÖRBERG (fp):

Fru talman! Herr Ringaby räknade upp vad moderatmotionen och reservationen innehåller. Vi har tolkat reservationen så all den huvudsakligen hänvisar frågor till pensionsålderskommittén. Del kan vara riktigt i och för sig, men vad som nu i första hand behövs är konkreta och snabba förbättringar avtalsvägen och inte bara en tidskrävande behandling i en statlig utredning. Det är därför jag har uppmanat regeringen, på del sätt jag enklast kan göra, att ta på sig ansvaret och se till att någonting snart händer. Vi kommer uppmärksaml att följa hur regeringen och avtalsverkel gör de närmaste veckorna.

Såsom herr Karlsson i Ronneby nämnde har vi en lönedelegation, där

jag själv f ö. är suppleant. Men regeringen är verkställande organ via

avtalsverket när del gäller kontakterna med motparten. Och det är från

regeringens sida buden ulgår. Del än regeringen som genom avtalsverkel

114                   driver förhandlingarna. Lönedelegationens uppgift är i stort sell all för-

Torsdagen den 13 mars 1975

Bidrag till trossamfund

dvs. re-      Nr 37

kasta eller anta de avtal som har ingåtts mellan avtalsverket geringen - och arbelslagarparten.

Hen RINGABY (m);

Fru talman! Efter ell så klart uttalande för statspensionärernas situation som folkpartiledaren gjorde i går - han återkom dessutom till del i en replik och uppmanade faktiskt finansministern att göra någonting i denna fråga - hade jag väntat mig att folkpartiet inte skulle försöka hitta tusen olika skäl för inle stödja reservationen i den här frågan.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herrar Ringaby och Fridolfsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ringaby begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan

i betänkandet nr 6 rösiar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herrar Ringaby och

Fridolfsson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Ringaby begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 234 Nej -   43

§3 Föredrogs kullurutskollels belänkande nr 3 med anledning av propositionen 1975:1 såviii gäller anslag lill kyrkliga ändamål jämte motioner.

Punklen I

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2

Bidrag till trossamfund

Herr ANDERSSON i Lycksele (s):

Fru talman! Kulturutskottets betänkande nr 3 med förslag bl. a. om bidrag till trossamfund är enhälligl. Jag hade därför självfallet inte avsett att la till orda här i kammaren. Men på grund av den kampanj som tidningen Dagen dragit i gång med anledning av regeringens proposition om förstärkt stöd till ungdomsorganisationerna finner jag del motiverat

115

Nr 37

Torsdagen den 13 mars 1975

Bidrag till trossamfund

att göra en markering.

År 1971 infördes i anledning av moiioner elt nytt statsbidrag till fria trossamfund. Beloppet fastställdes då till 2 mifi. kr. Utvecklingen av delta anslag har varit utomordentligt snabb. Kuliurulskotiel föreslär i dag enhälligt att bidraget för nästa budgetår skall höjas lill 16 mifi. kr. Därtill kommer bidrag lill trossamfund för anskaffande av lokaler. Delta bidrag infördes i fiol. Det föreslås nu höjt lill 5 mifi. kr. Tillsammanlaget föreslär kulturulskotlel bidrag till trossamfunden för nästa budgetär med 21 mifi. kr. Bidragen lämnas helt utan bindningar från riksdagens sida.

Den snabba utvecklingen av dessa anslag är för mig väldigt glädjande. Trots hårda prutningar pä många andra poster i budgeten har del varit möjligt att kraftigt höja stödet till trossamfunden. Det har kunnai ske pä grund av en klart positiv inställning frän såväl regering som riksdag till trossamfundens verksamhet. Enligt uppgift erhåller pingströrelsen ca 2,3 mifioner av innevarande års statsbidrag, som totalt uppgår till 15 mifi. kr.

Jag finner del mot denna bakgrund något upprörande att läsa tidningen Dagens ledarsida i dag. Där talas om kolonial attityd mot kristen ungdomsverksamhet. Där varnar man för risken av all bygga upp en andlig verksamhet på statliga medel. "Kanske det är det bästa som kan hända pingstförsamlingarnas ungdomsarbete att allt stöd frän del allmännas sida dras in", sägs det. Socialdemokratins företrädare påstås visa nonchalans som rimmar illa med deras vackra ord om väckelserörelsernas slora betydelse för samhället.

Mot bakgrund av vad jag tidigare redogjort för vad gäller del statliga stödet är det obegripligt för mig hur pingströrelsens organ Dagen kan komma på idén alt dra i gäng den misstänkliggörande kampanj kring ungdomsstödet som man nu håller på med. Vi fär anledning att återkomma lill debaiten om ungdomsstödet längre fram. Därvid kommer del att klarläggas att tidningen Dagens uppgifter är vilseledande.

Jag har i all korthet velat betona den positiva inställning som har präglat behandlingen av frågan om anslag till trossamfunden. Med anledning av vad som skrivits i tidningen Dagen har jag ansett del motiverat att göra det här inlägget.

Jag har, fru talman, självfallet inget annat yrkande än om bifall lill kulturutskottets enhälliga hemställan.

116

Herr FRIDOLFSSON (m);

Fru talman! Herr Anderssons i Lycksele anförande gjorde mig mycket överraskad. All ulan vidare gå upp och göra etl sådant här utfall mol pingströrelsen finner jag närmast otillständigt.

Jag är inle någon talesman för tidningen Dagen, även om jag har en, säger en, aktie i den, men jag reagerar när herr Andersson i Lycksele stiger fram och talar som om del socialdemokratiska partiet hade varit det pådrivande partiet när det gäller stöd lill frikyrkorörelsen. Det är ju inle alls så. Det är de borgerliga partierna som har varit pådrivande

i fråga om slödel lill frikyrkofolkei. Det enhälliga betänkandet som vi nu behandlar, där del föreslås en klar ökning av anslagen, skall inte de fria samfunden tacka socialdemokraterna och regeringen för, ulan de skall tacka de borgerliga partierna: centerpartiet, moderata samlingspartiet och folkpartiet. En tidning har rätt att skriva och lycka vad den vill. - Tidningen Dagens ledare i dag berör f. ö. en hell annan fråga än bidragen till de fria samfunden.

Fru lalman! Mitt inlägg i debatten är helt oförberett, men jag har velat ullala min reaktion mot herr Anderssons i Lycksele sätt all tackla den här frågan och än en gäng understryka alt tacket från de fria samfunden skall gå till de borgeriiga partierna.

Nr 37

Torsdagen den 13 mars 1975

Bidrag till trossamfund

Fröken HÖRLÉN (fp);

Fru talman! Med anledning av det yttrande som herr Andersson i Lycksele nyss fällde beträffande uppfattningen inom de fria trossamfunden om vissa anslag skulle jag vifia ta tillfället i akt all ge ullryck för den positiva uppskattning som de flesta av de fria samfunden känner för samhällets anslag. Det har inte alltid getts anslag i den riktningen, men nu växer de undan för undan. Alldeles som herr Fridolfsson sade är det de borgerliga partierna som här har tryckt pä. Vi är tacksamma för att anslagen i denna stund har nått den höjd som de har gjort, men vi hoppas att de ännu inte har nått taket utan att vi också i fortsättningen får se en höjning av dem.

De fria samfunden gör en utomordentligt god insats, inle minst när del gäller den ungdomsvårdande verksamheten, som samhället i sin helhet har glädje av.

Hen JOHANSSON i Skärstad (c);

Fru talman! Jag har inle riktigt satt mig in i vad som står i tidningen Dagen. Men om jag inte har fattat fel när jag läst rubrikerna i denna tidning är del en reaktion mot att pingströrelsen med anledning av propositionen om Slöd ät ungdomsorganisationerna inle, enligt vad man anser, skulle få någon del av delta slöd på grund av att rörelsen inte är någon riksorganisation. Del är väl inle ett uttryck för att man inle vill ha bidrag, snarare en reaktion mot all man inle får några sädana.

Det var en intervju med Lena Hjelm-Wallén, och jag förslår inle att tidningen skulle våga la in en sådan intervju om den var felaktig. Men herr Andersson i Lycksele som har läst artikeln noga kanske kan rätta mig om jag har sett fel.

När det gäller stödet lill de fria trossamfunden har jag varit med och motionerat om della i tio år. Jag skall inte tala om hur många år vi från värt parti var ensamma om reservationen, men det var åtskilliga är. Jag har glatt mig över att vi äntligen fick stöd för den uppfattningen all man kunde ge ell ekonomiskt bidrag åt trossamfunden, inle minst med tanke pä den verksamhet de utför bland ungdomen och bland dem som kommit snett i samhället.

17

Nr 37

Torsdagen den 13 mars 1975

Anslag till kulturändamål

Det skall väl inle vara någon kamp om äran. Vi gläds väl alla när vi lyckas i de här sammanhangen. Men vi har litet svårt att förstå herr Anderssons agerande här och nu.

Hen ANDERSSON i Lycksele (s):

Fru lalman! Jag ber ännu en gäng all få betona all jag inle vid det här tillfället avser all diskutera ungdomspropositionen; den får vi anledning att återkomma till. Jag ville bara markera en reaktion mol tidningen Dagens vilseledande ledare i dag. Del var inget utfall mot en folkrörelse, långt därifrån.

För övrigt vill jag återigen betona att jag upplever del som glädjande att vi lägger fram ell enhälligl förslag frän kulturutskottet om en ökning av stödet till trossamfunden på tillsammans 21  mifi. kr.

Överiäggningen var härmed slutad. Utskottets hemställan bifölls.

§ 4 Anslag till kulturändamål

Föredrogs kullurutskollels belänkande nr 4 med anledning av propositionen 1975:1 såvitt gäller anslag lill vissa kulturändamål jämte motioner.

Fru TREDJE VICE TALMANNEN:

1 fråga om delta belänkande hålles gemensam överläggning för samtliga punkter. Under den gemensamma överläggningen får yrkanden framställas beträffande samtliga punkter i betänkandet.

I del föfiande redovisas endasl de punkter, vid vilka under överläggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkten 1 (Konslnärsslipendier)

Regeringen hade i propositionen 1975:1 bilaga 10 (utbildningsdepartementet) under punkten B 1 (s. 16-18) föreslagit riksdagen all lill Konstnärsstipendier för budgetåret 1975/76 anvisa ell reservationsanslag av 9 892 000 kr.

I della sammanhang hade behandlats motionerna

1975:1326 av fru Ryding m.fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen beslutade att poslen Stipendier ål författare och översättare ökades med 105 000 kr. lill 900 000 kr. för budgetåret 1975/76 och all hela anslaget under Bl. Konslnärsslipendier ökades lill 9 997 000 kr. samt

1975:1331 av herrar Sundman (c) och Ahlmark (fp), vari hemställts all riksdagen anvisade till Konslnärsslipendier etl reservationsanslag av 9 967 000 kr.

Utskottet hemslällde

att riksdagen med bifall lill proposiiionen 1975:1 och med avslag på motionerna 1975:1326 och 1975:1331 lill Konslnärsslipendier för budgetåret 1975/76 anvisade ell reservationsanslag av 9 892 000 kr.

Reservation hade avgivils

1. av herr Sundman (c) samt fru Frjenkel (fp) och fru Ryding (vpk) som ansett all utskottet bort hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen 1975:1 och motionen 1975:1331 samt med bifall till motionen 1975:1326 till Konstnärsstipendier för budgetåret 1975/76 anvisade ett reservationsanslag av 9 997 000 kr.

Nr 37

Torsdagen den 13 mars 1975

Anslag till kulturändamål

Vid denna punkt hade avgivits ett särskilt yttrande av herr Nilsson i Agnas (m) och fru Diesen (m).

Punklen 4 (Förvärv av konst för statens byggnader m. m.) Regeringen hade under punkten B 4 (s. 20-21) föreslagit riksdagen att dels godkänna vad i proposiiionen 1975:1 anförts angående beställningar av konst, som föranledde utgifter under senare budgetår än budgetåret 1975/76, dels till Förvärv av konst för statens byggnader m. m. för budgetåret 1975/76 anvisa elt reservationsanslag av 4 500 000 kr.

I della sammanhang hade behandlats motionerna 1975:512 av fru Ryding m.fl. (vpk), vari hemställts

1. alt riksdagen uttalade sig för alt procentregeln blev riktningsgivande
beträffande anslagen lill konstnäriig utsmyckning av offentliga byggna
der,

2. att riksdagen beslutade all anslaget under B 4 i bilaga 10 av bud
getpropositionen till Förvärv av konst för statens byggnader m. m. enligt
nu gällande normer för budgetåret 1975/76 höjdes med 3 500 000 kr.
utöver vad som föreslagils i proposiiionen eller lill sammanlagt 8 000 000
kr. samt

1975:1316 av fru Fraenkel m.fl. (fp) såvitt gällde hemställan

1.    att riksdagen anvisade 5 mifi. kr., dvs. 500 000 kr. utöver vad regeringen föreslagit, lill Förvärv av konst för statens byggnader m. m.,

2.    att riksdagen begärde förslag om åtgärder för att upprätthålla en-procentsregeln för konstnärlig utsmyckning av offentliga byggnader.

Utskottet hemslällde

1.    att riksdagen skulle avslå motionerna 1975:512, yrkande 1, och 1975:1316, yrkande 2, angående den s. k. enprocenisregeln,

2.    att riksdagen med bifall lill proposiiionen 1975:1 samt med avslag på motionerna 1975:512, yrkande 2,och 1975:1316, yrkande l,lill Förvärv av konst för statens byggnader m. m. för budgetåret 1975/76 anvisade en reservationsanslag av 4 500 000 kr.,

119

Nr 37

Torsdagen den 13 mars 1975

Anslag till kuh ur ändamål

3. att riksdagen godkände vad som anförts i propositionen 1975:1 angående beställningar av konst, som föranledde utgifter under senare budgetär än budgetåret 1975/76.

Reservationer hade avgivits

2. av fru Fraenkel (fp) och fru Ryding (vpk) som ansett att utskottet
under I bort hemställa

att riksdagen med anledning av molionen 1975:512, yrkande 1, och med bifall till molionen 1975:1316, yrkande 2, hos regeringen begärde förslag om åtgärder för att upprätthålla enprocenisregeln för konstnärlig utsmyckning av offentliga byggnader,

3.   av fru Fraenkel (fp) som ansett alt utskottet under 2 bort hemställa
alt riksdagen med anledning av propositionen 1975:1 och motionen

1975:512, yrkande 2, samt med bifall till motionen 1975:1316, yrkande

1, till Förvärv av konst för statens byggnader m.m. för budgetåret
1975/76 anvisade ett reservationsanslag av 5 000 000 kr.,

4.   av fru Ryding (vpk) som ansett att utskollet under 2 bort hemställa
all riksdagen med anledning av proposiiionen 1975:1 och molionen

1975:1316, yrkande 1, samt med bifall lill molionen 1975:512, yrkande

2, till  Förvärv av konst för statens byggnader m. m.  för budgetåret
1975/76 anvisade elt reservationsanslag av 8 000 000 kr.

Punkten 5 (Ulställningsersäitning åt konstnärer och konsthantverkare)

I denna punkt behandlades motionerna

1975:509 av fru Mogård m. fl. (m), vari hemställts

1.    all riksdagen beslutade alt fr. o. m. 1976-01-01 införa utställnings-ersättning till konstnärer och konsthantverkare i samband med utställningar, i huvudsaklig överensstämmelse med det huvudalternativ som förordals i beiänkandel Utställningar (SOU 1974:43),

2.    att riksdagen lill Ulställningsersäitning anvisade ell förslagsanslag av 2 800 000 kr. för budgetåret 1975/76 samt

1975:1316 av fru Fraenkel m. fl. (fp) såvitt gällde hemställan att riksdagen begärde förslag om syslem för ulställningsersäitning till konstnärer (yrkande 3).

120

Utskottet hemställde

all riksdagen skulle

a. avslå molionen 1975:509 om införande från och med den 1 januari 1976 av utslällningsersätlning till konstnärer och konsthantverkare och om anvisande för budgetåret 1975/76 av etl förslagsanslag av 2 800 000 kr. för ändamålet.

b. avslå motionen 1975:1316, yrkande 3, om förslag om utställnings-ersättning.

Reservationer hade avgivils

5. av herr Nilsson i Agnas (m) och fru Diesen (m) som ansett att utskottet bort hemställa att riksdagen skulle

a. bifalla motionen 1975:509 om införande frän och med den 1 januari
1976 av ulställningsersäitning till konstnärer och konsthantverkare och
om anvisande för budgetåret 1975/76 av etl förslagsanslag av 2 800 000
kr. med rubriken Ulställningsersäitning,

b. avslå motionen 1975:1316, yrkande 3, om förslag om utställnings-
ersättning.

Nr 37

Torsdagen den 13 mars 1975

A nslag till kulturändamål

6. av fru Fraenkel (fp) som ansett att utskottet bort hemställa all riksdagen skulle

a. avslå molionen 1975:509 om införande från och med den 1 januari
1976 av ulställningsersäitning lill konstnärer och konsthantverkare och
om anvisande för budgetåret 1975/76 av elt förslagsanslag av 2 800 000
kr. för ändamålet,

b. med bifall till motionen 1975:1316, yrkande 3, begära förslag om
ell system för ulställningsersäitning lill konstnärer.

Punkten 6 (Ersättning ål författare m. fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m. m.)

Regeringen hade under punklen B 5 (s. 21-23) föreslagit riksdagen all till Ersättning ål författare m. fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m. m. för budgetåret 1975/76 anvisa elt förslagsanslag av 15 074 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1975:793 av herr Molin (fp) såvitt gällde hemställan all riksdagen hos regeringen begärde förslag om ändring av kungörelsen angående Sveriges författarfond, så att rätten till förfaltarpenning utsträcktes till att gälla alla bibliotek (yrkande 1),

1975:794 av fru Ryding m. fl. (vpk), vari hemställts all riksdagen beslutade att biblioleksersäitningen skulle utgå med 30 öre för län av rätts-skyddat svenskt originalverk, med motsvarande höjning för övriga belopp, och 15 öre för lån av översall verk och all vederbörande utskott förelog den uppräkning av förslagsanslaget som blev erforderlig samt

1975:1330 av herrar Sundman (c) och Ahlmark (fp), vari hemställts alt riksdagen beslutade

1. att biblioleksersäitningen fastställdes till 24 öre för hemlån av skyddat svenskt originalverk och 96 öre för referensexemplar av dylikt verk

Nr 37

Torsdagen den 13 mars 1975

Anslag till kulturändamål

samt 12 öre för hemlån av verk i skyddad svensk översättning och 48 öre för referensexemplar av dylikt verk,

2. all författarpenningens storlek fastställdes efter överläggningar mellan departementet och Sveriges författarförbund.

Utskottet hemslällde

1.    all riksdagen skulle avslå motionen 1975:793,

2.    att riksdagen med bifall lill proposifionen 1975:1 och med avslag pä motionerna 1975:794 och 1975:1330, yrkande 1, lill Ersättning ät författare m. fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m. m. för budgetåret 1975/76 anvisade elt förslagsanslag av 15 074 000 kr.,

3.    att riksdagen skulle avslå molionen 1975:1330, yrkande 2.

Reservationer hade avgivits

7.                           av fru Fraenkel (fp) som ansett att utskottet under 1 bort hemställa
alt riksdagen med anledning av molionen 1975:793 begärde att re
geringen vidtog ätgärder för inordnande av de vetenskapliga biblioteken
i biblioieksersäliningssyslemet,

8.                         av herrar Matsson i Lane-FIerreslad (c) och Sundman (c), fru Fraenkel
(fp), herrar Eriksson i Ulfsbyn (c) och Norrby (c) samt fröken Eliasson
(c) som ansett att utskottet under 2 bort hemställa

all riksdagen med anledning av propositionen 1975:1 och molionen 1975:794 samt med bifall lill molionen 1975:1330, yrkande 1, lill Ersättning åt författare m.fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m. m. för budgetåret 1975/76 anvisade ell förslagsanslag av 21 400 000 kr.

9.                           av fru Ryding (vpk) som ansett all utskottet under 2 bort hemställa
att riksdagen med anledning av propositionen 1975:1 och motionen

1975:1330, yrkande 1, samt med bifall till motionen 1975:794 till Ersättning ål författare m. fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m. m. för budgetåret 1975/76 anvisade ett förslagsanslag av 26 600 000 kr.

Vid denna punkt hade avgivils ell särskilt yttrande av herr Nilsson i Agnas (m) och fru Diesen (m).

Punkten 13 (Tidskriftsstöd)

Regeringen hade under punklen B 14 (s. 44-45) föreslagit riksdagen att till Tidskriflsstöd för budgetåret 1975/76 anvisa ett reservationsanslag av 1 640 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna 1975:511 av fru Ryding m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen beslutade alt lill Tidskriflsstöd för budgetåret  1975/76 anvisa elt reser-

valionsanslag av 2 140 000 kr., vilket innebar ett belopp av 500 000 kr. utöver det som regeringen föreslagit,

1975:1309 av fröken Eliasson (c) och herr Sundman (c), vari hemställts alt riksdagen lill Tidskriflsstöd för budgetåret 1975/76 anvisade ell i förhällande lill regeringens förslag med 200 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 1 840 000 kr. samt

1975:1340 av herrar Wikström (fp) och Ahlmark (fp) vari hemställts att riksdagen för budgetåret 1975/76 under anslaget Tidskriftsstöd utöver vad regeringen föreslagit anvisade 150 000 kr., avsett för grundbidrag.

Nr 37

Torsdagen den 13 mars 1975

Anslag till kulturändamål

Utskottet hemslällde

all riksdagen med bifall lill proposiiionen 1975:1 och med avslag på motionerna 1975:511,1975:1309 och 1975:1340lill Tidskriflsstöd förbud-getåret  1975/76 anvisade ell reservationsanslag av 1640 000 kr.

Reservationer hade avgivits

10. av herrar Mattsson i Lane-Herrestad (c) och Sundman (c), fru Frasn
kel (fp), herrar Eriksson i Ulfsbyn (c) och Norrby (c) samt fröken Eliasson
(c) som ansett att utskollet bort hemställa

all riksdagen med anledning av propositionen 1975:1 samt motionerna 1975:511 och 1975:1340 och med bifall lill molionen 1975:1309 till Tidskriftsstöd för budgetåret 1975/76 anvisade etl reservationsanslag av

1 840 000 kr.,

11.   av fru Ryding (vpk) som ansett att utskottet bon hemställa
alt riksdagen med anledning av proposiiionen 1975:1 samt motionerna

1975:1309 och 1975:1340 och med bifall till motionen 1975:511 till Tid-skriftsslöd för budgetåret 1975/76 anvisade ell reservationsanslag av

2 140 000 kr.

Punkten 16 (Dialekt- och ortnamnsarkiven m. m.) Regeringen hade under punkterna B 19-B 20 (s. 50-52) föreslagit riksdagen att för budgetåret 1975/76 anvisa

1.    till Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv: Förvaltningskostnader ett förslagsanslag av 4 097 000 kr.,

2.    lill Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv: Insamlingsverksamhet m.m. elt reservationsanslag av 710 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats motionen 1975:1315 av herr Eriksson i Ulfsbyn m. fl. (c, m, fp), vari hemställts att riksdagen beslutade

1.   all lill Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv; Förvaltningskostnader för budgetåret 1975/76 anvisa ett i förhällande till regeringens förslag med 79 000 kr. förhöjt förslagsanslag av 4 176 000 kr..

2.   att till Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv; Insamlingsverksamhet m. m. för budgetåret 1975/76 anvisa ell i förhållande

123

Nr 37

Torsdagen den 13 mars 1975

Anslag till kulturändamål

till regeringens förslag med 40 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 750 000 kr.

Utskottet hemställde

1.   att riksdagen med bifall till proposiiionen 1975:1 och med avslag på motionen 1975:1315, yrkande 1, till Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv; Förvaltningskostnader för budgetåret 1975/76 anvisade etl förslagsanslag av 4 097 000 kr.,

2.   att riksdagen med bifall till proposiiionen 1975:1 och med avslag på molionen 1975:1315, yrkande 2, till Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv: Insamlingsverksamhet m. m. för budgetåret 1975/76 anvisade ett reservationsanslag av 710 000 kr.

124

Reservation hade avgivits

12. av herrar Maltsson i Lane-Herrestad (c) och Sundman (c), fru Fraenkel (fp), herrar Eriksson i Ulfsbyn (c) och Norrby (c) samt fröken Eliasson (c) som ansett alt utskottet bort hemställa

1.   all riksdagen med anledning av propositionen 1975:1 och med bifall till motionen 1975:1315, yrkande 1, till Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv; Förvaltningskostnader för budgetåret 1975/76 anvisade etl förslagsanslag av 4 176 000 kr.,

2.   alt riksdagen med anledning av propositionen 1975:1 och med bifall till motionen 1975:1315, yrkande 2, lill Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv; Insamlingsverksamhet m. m. för budgetåret 1975/76 anvisade ett förslagsanslag av 750 000 kr.

Punkten 22 (Bidrag till kulturprogram inom föreningslivet m. m.) Regeringen hade under punklen B 39 (s. 83-86) föreslagit riksdagen

att till Bidrag till kulturprogram inom föreningslivet m. m. för budgetåret

1975/76 anvisa ett anslag av 9 000 000 kr.

I detta sammanhang behandlades motionen 1975:508 av fru Mogård m. fl. (m), vari hemställts

1.   att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om en redovisning av hur bidragen under anslagsposten Kulturprogram inom föreningslivet fördelats och använts,

2.   att riksdagen till Bidrag lill kulturprogram inom föreningslivet m. m. för budgetåret 1975/76 anvisade ett anslag av 6 200 000 kr.

Utskottet hemställde

1.   att riksdagen med bifall till proposiiionen 1975:1 och med avslag på motionen 1975:508, yrkande 2. till Bidrag till kulturprogram inom föreningslivet m. m. för budgetåret 1975/76 anvisade ett anslag av 9 000 000 kr.,

2.   alt riksdagen skulle avslå motionen  1975:508, yrkande 1.

Reservation hade avgivits

13. av herr Nilsson i Agnas (m) och fru Mogård (m) som ansett att utskottet bort hemställa

1.    att riksdagen med anledning av propositionen 1975:1 och med bifall till molionen 1975:508, yrkande 2, till Bidrag till kulturprogram inom föreningslivet m. m. för budgetåret 1975/76 anvisade ett anslag av 6 200 000 kr.,

2.    all riksdagen med bifall lill motionen 1975:508, yrkande 1, hos regeringen skulle anhålla om en redovisning av hur bidragen under anslagsposten Kulturprogram inom föreningslivet fördelats och använts.

Nr 37

Torsdagen den 13 mars 1975

Anslag till kullurändamål

Punkten 23 (Bidrag lill Centralförbundet för alkohol- och narkotika-upplysning)

Regeringen hade under punkten B 40 (s. 86-87) föreslagit riksdagen att lill Bidrag lill Centralförbundet för alkohol- och narkoiikaupplysning för budgetåret  1975/76 anvisa ett reservationsanslag av  1 786 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1975:502 av herrar Eriksson i Ulfsbyn (c) och Norrby (c), vari hemställts att riksdagen till Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och narkoiikaupplysning för budgetåret 1975/76 anvisade ett reservationsanslag av 1 936 000 kr.,

1975:504 av herr Jadeslig m. fl. (s), vari hemställts att riksdagen under utbildningshuvudtiteln anvisade 1 936 000 kr. till Bidrag lill Centralförbundet för alkohol- och narkoiikaupplysning,

1975:796 av herr Westberg i Ljusdal m. fl. (fp), såvitt gällde hemställan att riksdagen beslutade all höja anslaget lill Centralförbundet för alkohol-och narkotikaupplysning med 555 000 kr. till sammanlagt 2 341 000 kr. (yrkande 1) samt

1975:1304 av herr förste vice talmannen Bengtson (c) och herr Nilsson i Agnas (m), vari hemställts att riksdagen beslutade anvisa etl i förhållande till regeringens förslag med 150 000 kr. förhöjt anslag till Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.

Utskottet hemslällde

alt riksdagen med anledning av proposiiionen 1975:1 och motionen 1975:796, yrkande 1, samt med bifall till motionerna 1975:502, 1975:504 och 1975:1304 till Bidrag lill Centralförbundet för alkohol- och narkoiikaupplysning för budgetåret 1975/76 anvisade ett reservationsanslag av  1 936 000 kr.

Reservation hade avgivits

14. av herr Enlund (fp) som ansett all utskottet bort hemställa att riksdagen med anledning av proposiiionen 1975:1 och motionerna 1975:502, 1975:504, 1975:1304 och 1975:796, yrkande 1, till Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och narkoiikaupplysning för budgetåret 1975/76 anvisade ell reservationsanslag av 2 286 000 kr.

125

Nr 37

Torsdagen den 13 mars 1975

.4 nslag till kulturändamål

Punkten 24 (Bidrag till nykterhelsorganisalioner m. m.) Regeringen hade under punkten B 41 (s. 87-88) föreslagit riksdagen

all till Bidrag lill nykterhelsorganisalioner m. m. för budgetåret 1975/76

anvisa etl reservationsanslag av 3 242 000 kr.

1 detta sammanhang hade behandlats motionerna

1975:796 av herr Weslberg i Ljusdal m. fl. (fp), såvitt gällde hemställan att riksdagen beslutade all höja anslaget lill nykterhelsorganisalioner m.m. med 251000 kr. till sammanlagt 3 493 000 kr. (yrkande 2),

1975:1305 av herr förste vice talmannen Bengtson m. fl. (c, m), vari hemställts att riksdagen till Bidrag till nykterhelsorganisalioner m. m. för budgetåret 1975/76 anvisade elt med 100 000 kr. i förhållande lill regeringens förslag höjt reservationsanslag,

1975:1338 av herr Wennerfors m. fl. (m, c) samt

1975:1339 av herrar Westberg i Ljusdal (fp) och Raneskog (c).

Utskollet hemslällde

1.    all riksdagen skulle avslå motionen 1975:1338 om storleken av bidraget lill Riksförbundet mol alkoholmissbruk,

2.    att riksdagen med bifall lill propositionen 1975:1 och med avslag pä motionerna 1975:796, yrkande 2, 1975:1305 och 1975:1339 till Bidrag till nykterhelsorganisalioner m. m. för budgetåret 1975/76 anvisade ell reservationsanslag av 3 242 000 kr.

Reservation hade avgivits

15. av herr Enlund (fp) som ansett alt utskottet under 2 bort hemställa alt riksdagen med anledning av propositionen 1975:1 och motionen 1975:1305, med avslag på molionen 1975:1339 och med bifall lill motionen 1975:796, yrkande 2, lill Bidrag lill nykterhelsorganisalioner m. m. för budgetåret 1975/76 anvisade ett reservationsanslag av 3 493 000 kr.

126

Herr SUNDMAN (c);

Fru lalman! Jag har antecknat mig för 15 minuter på talarlistan, och jag befarar att jag i dag - mol min vana - blir litet mångordig och kanske talar någon minut över tiden. Jag ber i så fall om överseende på förhand.

Först en mera allmän kommentar i anledning av kullurutskollels belänkande nr 4. Slalsrådel Edenman tog på sin lid iniliaiiv lill årligen återkommande överläggningar mellan utbildningsdepartementet och representanter för KLYS - de konslnäriiga och litterära yrkesutövarnas samarbetsnämnd. Till en börian rörde det sig mest om informella och förtroliga samtal, där departementschefen och företrädare för departementet informerade sig om vilka insatser inom kultursektorn som enligt konstnärernas fackliga organisalioner borde prioriieras.

Edenmans initiativ följdes upp av hans efterträdare Olof Palme och därefter av Ingvar Carlsson och Bertil Zachrisson. Jag har deltagit i många

av dessa sammankomster som representant för författarna, men under senare år har jag avståii - della därför att jag liksom inte vill sitta vid alltför många bord.

I förbigående kan sägas alt sammankomsterna - som oftast ägt rum i källaren i Författargården ute vid Lilla Hornsberg - varit mycket informativa och dessutom angenäma och förknippade med en god måltid. Samtalstonen har varit öppen och ofta hjärtlig.

Sammankomsterna har givetvis föregåtts av överläggningar mellan KLYS olika medlemsorganisationer, och man har resonerat sig fram till en enig linje.

Som en föfid av riksdagens rekommendationer 1971 och 1972 har dessa ursprungligen informella sammankomster fått karaktären av "förhand-lingsliknande överläggningar".

Del kan konstateras an utbildningsdepartementet regelmässigt föfil de prioriteringar som förordats av KLYS vad gäller samhällsinsatser för konstnärsgrupperna - naturligtvis inom ramen för de ekonomiska förutsättningarna.

Inför arbetet med stalsverksproposilionerna 1973 och 1974 valde KLYS att sätta bildkonstnärerna i första rummet. Detta slog också igenom i utbildningsministerns förslag till riksdagen.

Inför 1975 års budgetproposition förordade KLYS all staten i första hand skulle salsa på författarna - dvs. på biblioleksersäitningen.

För första gången sedan Edenmans tid har det nu hänt att en utbildningsminister lämnat de 15 fackliga konstnärsorganisationernas enhälliga rekommendation ulan avseende. De förstärkningar som föreslås i år avser i huvudsak endast bildkonstnärerna.

Jag finner delta anmärkningsvärt. Det är min förhoppning att del rör sig om en sorls olycksfall och all det inte kommer att upprepas. 1 annat fall är ju risken stor att de "förhandlingsliknande överläggningarna" i fortsättningen kommer av sig- och del kan inle vara till fördel för någon.

Fru talman! Jag övergår nu till all beröra vissa av reservationerna till kulturutskottets betänkande nr 4.

Under anslaget B I, Konslnärsslipendier. ulgår f n. ungefär 9,5 mifi. kr. i stipendier till olika konstnärsgrupper. Beloppet föreslås bli höjt med 332 000 kr. för kommande budgetär, och detta är i och för sig förträffligt. Av stipendierna är f n. dock endasl två specialdeslinerade till kulturjournalister eller kulturskribenter. Det rör sig om två gånger 15 000 kr., alliså 30 000 kr. per är.

Del finns ungefär 2 000 kulturskribenter som medarbetar i dagspress och tidskrifter på frilansbasis i vårt land. Deras betydelse kan inle överskattas. De utgör en garanti för allsidighet och bredd i den svenska kulturdebatten. Men de har inte bara regelmässigt lägre inkomster än sina fast anställda kolleger - de går också miste om löntagarnas sociala förmåner. De flesta arbetar i landsortspressen, där honoraren ofta ligger generande lågt.

Styrelsen för Sveriges författarfond har i sina pelila äskat att dessa

Nr 37

Torsdagen den 13 mars 1975

Anslag till kulturändamål

127

Nr 37

Torsdagen den 13 mars 1975

Anslag till kulturändamål

12S

Stipendier skall ökas lill nio. Det har man gjort etl par är nu. Departementschefen har avvisat delta under hänvisning lill det kommande betänkandet om kulturarbetarnas ekonomiska villkor. Kulturutskoltets majoritet har också gått pä denna linje.

Oavsett vad som nu kommer att föreslås i delta belänkande är det uppenbart att stipendierna till kulturskribenterna måste ökas. Enligt min mening är detta inle bara rimligt - det är snarast en självklarhet.

I reservationen I yrkas en kompromisslösning - alt antalet stipendier till denna grupp kulturarbetare ökas från tvä till sju. Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till denna reservation.

Reservationerna 2, 3 och 4 handlar dels om ökade anslag för förvärv av bildkonst lill offentliga byggnader, dels om en tillämpning av den s. k. enprocenisregeln. Jag hyser de största sympatier för motionerna i del här ärendet. Jag har själv tidigare år motionerat om samma sak. I är har jag avstått. Man behöver nämligen inle vara klärvoajani för att förstå all kulturrådets sista betänkande, som nu föreligger i korrektur och snart presenteras, kommer att innehålla konkreta förslag på den här punkten. Vi bör alltså enligt min mening avvakta betänkandet.

Reservationerna 5 och 6 lar upp problemel med ulslällningsersätiningar lill konstnärer och konsthantverkare. Mina sympatier för de motionerna är inte mindre än för de nyssnämnda. Jag är emellertid övertygad om att det kommer konkreta förslag inom kort just i det här betänkandet. Betänkandet, som för övrigt heter Konstnärerna och samhället, SOU 1975:14, skall enligt rykten från andra sidan Helgeandsholmen komma att läggas fram den 21  mars; om en vecka alltså.

Reservationen 8 tycker jag är den intressantaste i kulturutskottets betänkande. Den handlar om en höjning av författarnas biblioleksersätt-ning. Biblioleksersäitningen aren komplicerad historia. Ersättningen består av flera komponenter, som står i viss relation till varandra. Att del verkligen är en komplicerad historia framgår på etl icke önskvärt sätt av kulturutskottets betänkande. Saltare och korrekturläsare har gått bet på sina uppgifter och reservationen 8 har drabbats av etl allvarligt tryckfel. I reservationens fiärde stycke har man hell enkelt råkat hoppa över etl betydelsefullt avsnitt. Den korrekta formuleringen har delals ut i stencil och ligger på bordel hos kammarens ledamöter. Jag vill gärna påpeka att den stencilerade texten och dess siffror sammanfaller med del totalbelopp som anges i klämmen på reservationen 8 i det tryckta betänkandet.

Jag vill ännu en gång framhålla att de 15 konstnärliga fackorgani-salionerna genom sin samarbetsnämnd uttryckligen deklarerat att de för budgetåret 1975/76 främst prioriterar en höjning av biblioleksersäitningen. Det har bl. a. bekräftats i en skrivelse till departementet den 11 september 1974.

I budgetpropositionen har departementschefen, som nyss nämnts, gått emot prioriteringen. Han hänvisar därvid till de förslag som kan komma att framläggas i del tidigare omnämnda betänkandet Konstnärerna och

samhället.

Det kanske inle saknar kuriositelsiniresse all en höjning av biblioleksersäitningen förra året avvisades under hänvisning till samma betänkande - som man då förutsatte skulle framläggas våren 1974, alltså för ett år sedan.

Det föreligger i år två moiioner om en höjning av ersättningen. Båda avvisas på grund av det väntade betänkandet av utskottets majoritet.

Jag tror att vi tämligen lugnt kan utgå från att della betänkande inte kommer alt föreslå några ändringar vad gäller principerna för biblioteks-ersättningen. Del är ell syslem som nu har prövats i 20 år och som successivt utbyggts. Det kan förbättras bara i detafier och i storlek. Det kan nämnas all detta syslem väckt stor internationell uppmärksamhet

- så stor att författarfonden sell sig nödsakad att bekosta en skrift på
engelska, som beskriver ersättningens konstruktion, för alt möta för
frågningar från andra länder. Det är inte otroligt att systemet kommer
alt få motsvarigheter i många andra stater.

Del flnns såviii jag kan se inga som helsl intellektuellt godtagbara skäl att avvisa förslag om höjningar av ersättningarna under hänvisning till betänkandet som kommer om en vecka.

Författarfondens styrelse liksom Författarförbundet har äskat en höjning av grundbeloppet lill 30 öre. Detta belopp - i dagens penningvärde

- markerar den punkt då ersättningen inte längre behöver höjas. Med
en grundmultipel, som vi brukar kalla grundbeloppet, av den storieks
ordningen är författarnas ekonomiska problem i det här landet i stort
sett lösta.

Här kan man påpeka i förbigående att författarnas verk i första hand Ulnylfias genom biblioiekslån. Utlåningen av böcker är mångdubbelt större än försäfiningen. Redan för etl par år sedan var biblioleksersäitningen av ungefär samhia storleksordning som den sammanlagda royally som utbetalades av de svenska förlagen till författarna. Med hänsyn till att de flesta böcker som läses är gratis lånade böcker från biblioteken är det självklart alt biblioleksersällningens slutsumma måsle bli väsentligt större än den totala royallyn vid försäljningen av böcker.

1 reservationen 9 yrkar fru Ryding pä att ersättningens grundmultipel skall höjas just lill 30 öre. Jag sympatiserar självfallet med hennes yrkande. Jag har ju mycket länge varit fackligt verksam inom förfallarkåren och jag har själv varit iried om att formulera kraven på slutmålet 30 öre.

Å andra sidan måsle man sträva efter politisk realism. De olika konstnärsgruppernas berättigade krav på samhällsinsatser måsle förverkligas steg för steg - och hänsyn måste naturligtvis hela liden tas till de ekonomiska förutsättningarna. Av dessa skäl har herr Ahlmark och jag i vår moiion stannat vid att yrka en höjning av grundmultipeln från 18 öre till 24 öre - och andra ersättningar efter de preciseringar som görs i reservationen 8 i den utdelade, stencilerade korrekta versionen.

Beloppet 18 öre fastställdes av riksdagen för tre år sedan. Värdet av

Nr 37

Torsdagen den 13 mars 1975

A nslag till kulturändamål

9 Riksdagens protokoll 1975. Nr 36-39

Nr 37

Torsdagen den 13 mars 1975

Anslag till kulturändamål

detta har urholkats. Med hänsyn lill penningvärdeförsämringen, behovet av viss kompensation för de höjda avgifterna - författarna är som bekant företagare och arbetsgivare ål sig själva - måsle grundmultipeln höjas. Författarfonden har med hjälp av biblioleksersäitningen påböfiat elt myckel betydelsefullt trygghetsprogram för förfallarkåren. För att motverka en stagnation - eller t. o. m. en avveckling - är det nödvändigt alt grundmultipeln höjs lill 24 öre.

Fru talman! Med detta får jag yrka bifall till reservationen 8.

Vad gäller tidskriflssiödet skall jag vara kortfattad. Den numera avskaffade tidskriftsnämnden - del nya statens kulturråd har övertagit dess funktioner - har med utförlig motivering äskat alt det statliga stödet höjs med 600 000 kr. Man hänvisar bl. a. till de starkt ökade papperskostnaderna. Departementschefen föreslår en höjning med 100 000 kr. för nästa budgetår. I tre motioner har föreslagils ell ökat anslag. Jag föreslår alt tidskriflssiödet ökas med 200 000 kr. i jämförelse med propositionens förslag. Jag yrkar därmed bifall till reservationen  10.

Avslutningsvis vill jag föra två saker på tal.

Biblioleksersäitningen fördelas som bekant pä så sätt att en del tillförs de enskilda författarna i proportion till deras utlåningssiffror och efter vissa avtrappningsregler. Del är den s. k. förfatlarpenningen. Huvuddelen av biblioleksersäitningen tillförs fondens fria de! att fördelas av fondstyrelsen till olika ändamål. Det rör sig här om en inkomstufiämnings-princip som saknar motstycke inom andra yrkeskårer i vårt land.

I herr Ahlmarks och min motion yrkas att författarpenningens storlek skall avgöras efter överiäggningar mellan Författarförbundet och vederbörande departement. Kulturuiskoitei framhåller i sill betänkande nr 4 alt man redan 1972 fattade beslut i denna riktning. 1 årets betänkande sägs att något formligt beslut i riksdagen inte behövs i denna sak. Jag vill bara här i kammaren understryka vad utskottet uttalat.

Till sist, fru talman, vill jag göra elt påpekande med anledning av del särskilda yttrandet nr 2 till ulskoilels belänkande. Del är ett kort påpekande. Det nyligen publicerade förslaget till litteraturstöd, regeringspropositionen 1975:20, innehåller förvisso inga förslag "som innebär betydande förbättringar för författarna och litteraturen i vårt land".

130

Fru DIESEN (m):

Fru talman! I ett kärvt ekonomiskt klimat blir det lätt så att kulluren får sitta emellan. Den nuvarande kulturpolitiken med dess utspridning av ekonomiskt stöd åt olika håll och dess satsning på amatörism gör det inle lättare för kulturskaparna.

I budgetpropositionen föreslår regeringen ökade insatser i huvudsak för bildkonstnärerna. Men de skall fortfarande i huvudsak klara sig med stipendier och konstnärsbelöningar. För övrigt avvaktar departementschefen ell kommande förslag av kulturrådet. Nog har han tålamod, herr Zachrisson, men frågan är om konstnärerna har det.

Moderata samlingspartiet har sedan länge hyst den uppfattningen att

principen om slöd lill kulturskapare genom stipendier och liknande former borde utbytas- mol ett nytt system, där principen i stället bör vara ersättning för färdiga produkter och utförda prestationer. Riksdagen har sedan anslutit sig till den tanken, i och med att den 1972 godkände kullurutskollels ullalande med anledning av en moderat moiion, i vilken det hette att "del allmännas insatser för kulturarbetarna i första hand bör ha formen av ersättning för utfört arbete".

Men åren går och föga händer, en och annan uppräkning av vissa anslag, men ingen ändring av principer. Det gamla kulturrådet, som tillsattes 1968, väntades inom tre år lägga fram förslag angående kulturskaparna. Arbetet ansågs brådskande. Etl förslag lär vara att vänta någon gång i vår. Det har alltså tagit sju år i stället för tre. Tidigast nästa år kan det komma förslag i proposilion från regeringen.

Vi anser i moderata samlingspartiet att det här är en synnerligen angelägen fråga, inte i första hand för oss ulan för de konstnärer det gäller. Deras ekonomiska problem är verkligen slora och brännande. Det är samvetslöst av regeringen att bara skjuta dem åt sidan. Principen om ersättning för utfört arbete är inte bara en ekonomisk fråga, den har också med självförtroende och människovärde all göra.

Man kan heller inte skylla på att man måste avvakta ytterligare utredningar när det gäller all införa ulställningsersäitning. Del belänkande som den s. k. MUS 65 framlade förra året i sitt belänkande Utställningar inrymmer ett förslagom att ersättning skall utgå till konstnärer och konsthantverkare i samband med utställningar. Däri ingår också förslag om vilka villkor som bör gälla. Tillsammans med den försöksverksamhet som Riksutställningar har bedrivit är detta elt tillräckligt underlag för alt riksdagen redan i år skulle besluta om ulställningsersäitning. Vi föreslär alt ett belopp på 2 800 000 kr. förs upp som förslagsanslag i årets budget all gälla för första halvåret  1976.

De pengar som erfordras för detta nya anslag vill vi ta från anslag under punkten Bidrag lill kulturprogram inom föreningslivet m. m. Del är ett nytt anslag som infördes förra året, då drygt 5 mifioner avsattes för denna verksamhet. Statens kulturråd föreslär redan i år en ökning med 5 mifioner, vilken departementschefen begränsar lill 2,8 mifioner. Redan del tycker vi är en alltför kraftig höjning inför en verksamhet, om vilken man vel så litet. Kulturrådet motiverar sill förslag med all en inventering har visat all studieförbunden har all ge service åt mer än 80 000 lokala föreningsenheter. Det låter ju gott och bra, men frågan är också vad som verkligen blir utfört och hur det blir utfört. Ulan an på något säll misstro studieförbunden - tvärtom - kan man väl ändå önska all få veta något mer om den här verksamheten. Reservanterna från moderata samlingspartiet tycker alltså att riksdagen hos regeringen skall begära en redovisning av hur dessa medel använts och fördelals. Låt mig för klarhetens skulle tillägga att de övriga punkterna under denna rubrik, t. ex. kulturprogram för handikappade, inte är föremål för några delade meningar.

Nr 37

Torsdagen den 13 mars 1975

A nslag till kulturändamål

13!

Nr 37

Torsdagen den 13 mars 1975

A nslag till kulturändamål

132

Så några ord om Konserthusels besvärliga ekonomiska situation. Som påpekats i skrivelse från Teatrarnas riksförbund är orkesterverksamheien juridiskt sett ingen kommunal angelägenhet. Kommunerna har dock åtagit sig att bidra till verksamheten med vissa belopp, under förutsättning all staten bidrar med lika mycket. Någon möjlighet all bygga upp fonder för framlida behov har inte funnits. Alt eliminera underskotten genom en starkt nedskuren verksamhet kan inle vara i samhällets intresse. Den möda som det har tagit all bygga upp en institution som Stockholms filharmoniker kan inte få ha varit förgäves.

Styrelsen för stiftelsen Stockholms konserthus och Konseriföreningen har beslulat om en sammanslagning. I det reglemente för stiftelsen som fastställts av Kungl. Maj:l 1919 heter del bl. a. alt "stiftelsens uppgift är att själv eller genom lämpligt organ bedriva regelbunden konsertverksamhet, väsentligen inriktad på alt göra god konst tillgänglig för de breda lagren av huvudstadens befolkning ulan tillgodoseende av enskildas ekonomiska intressen. Därvid skall huvudvikten läggas dels vid uppnående och bibehållande av en verkligt hög konstnärlig nivå, dels, och i lika hög grad, vid musikens popularisering genom talrika konserter med billiga inträdesavgifter." Ingen, allra minst regeringen, kan väl ha något att erinra mot en sådan målsättning. Man kan heller inte hävda att verksamheten inle motsvarat de uppsatta kraven.

Jag hoppas verkligen att staten hjälper Konsertföreningen ur dess besvärliga läge genom all träffa överenskommelse med Stockholms kommun om läckande av underskotten och därmed göra det möjligt för orkestern att fortsätta sin verksamhet utan någon sänkning av den konstnärliga nivån eller av verksamhetens omfattning.

Med hänvisning till den prioritering som vi har gjort vid utskottsbehandlingen när det gäller utslällningsersätlning har vi inle kunnat biträda vissa yrkanden från annat håll, t. ex. den utökning av antalet konslnärsslipendier som herr Sundman nyss talade om, eller en höjning av anslaget till förvärv av konst för statens byggnader.

Så till den intressanta frågan om ersättning till författare, den s. k. biblioleksersäitningen. Vi har i utskottet inle anslutit oss lill reservanterna på grund av vår tidigare nämnda prioritering av utslällningser-sätlningen. Men vi har sagl att vi anser en höjning av biblioleksersäitningen ytterst angelägen. Det vore också rimligt att ge författarna den forhandlingsrätt som de så länge har strävat efter all få.

Vi har i ett särskilt uttalande hänvisat till den kulturproposilion som skulle komma och som bl. a. skulle bygga på litieraturutredningens betänkande. Vi anför i delta uttalande: "Vi förväntar oss att dessa förslag kommer att innebära betydande förbättringar för författarna och litteraturen här i landet. Skulle dessa våra förväntningar inte uppfyllas, måste författarnas.berättigade krav på annat sätt tillgodoses."

Proposiiionen har nu kommii. och vi kommer senare i vår att behandla den här i riksdagen, men redan nu kan väl sägas alt den infriar inga förväntningar, vare sig i fråga om anslag eller konstruktionens utform-

ning. Del minimala selektiva stödet lill 50 titlar, utdelat av kulturrådet och i efterhand, som föreslås, är helt oacceptabelt och etl hot mot kulturens frihet.

Vårt förslag beträffande utställningsersättning kommer riksdagen om en stund all avvisa - enligt en inte alltför djärv gissning. Vi kommer därefter all i voteringen ansluta oss till det yrkande som framförs i reservation nr 8 beträffande en höjning av biblioleksersäitningen.

Jag har härmed gått igenom de reservationer och särskilda uttalanden som avgivils av representanter för moderata samlingspartiet, och jag ber, fru lalman, all få yrka bifall lill reservationerna 5 och 13.

Nr 37

Torsdagen den 13 mars 1975

Anslag till kulturändamål

1 detta anförande instämde herrar Nilsson i Agnas (m) och Nisser (m).

Fru FR/ENKEL (fp);

Fru lalman! "Årets insatser för att förbättra kulturarbetarnas villkor koncentreras lill bildkonstnärerna." Detta är etl citat ur budgetpropositionen 1975, och avsnittet om kulturändamål inleds på delta säll. Min första reflexion vid läsningen av della var att nu har väl medel i alla fall ställts lill förfogande så att den s. k. enprocenisregeln till slut kan bli riktningsgivande beträffande anslag till konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader. Men det blev ingalunda så. Jag skulle gärna vifia ge en liten återblick på hur denna fråga har behandlats i riksdagen.

I syfte all söka åstadkomma ökade arbetstillfällen för svenska konstnärer beslöt 1937 års riksdag all vid bevifiande av anslag lill statliga byggnader, regelmässigt i anslaget inbegripa ell belopp lill konstnärlig utsmyckning inle understigande 1 96 av byggnadskoslnaderna. Under de närmast föfiande två budgetåren bevifiade riksdagen medel i enlighet med den år 1937 införda ordningen.

Sä kom krigsutbrottet 1939, och den ekonomiska politik som föranleddes därav medförde elt avbrott i medelsanvisningen till konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader.

Medelsanvisningen återupptogs inte förrän år 1947, dä siatsverkspro-positionen förordade en annan form än den dittills tillämpade. Då framhölls alt del syntes mera rationellt att ett ärligt reservationsanslag för ändamålet anvisades. Riksdagen godtog 1947 den föreslagna principen för bevifiande av detta anslag.

Vid 1962 års riksdag begärde riksdagen hos Kungl. Maj:t en förnyad prövning av frågan om ett återinförande av den s. k. enprocenisregeln. Departementschefen var i 1963 års statsverksproposilion inte beredd all framlägga någon ändring. Han framhöll dock där att enprocenisregeln inle kunde underkännas som en aktuell riktpunkt för uppräkning av medelstilldelning lill konstnärlig utsmyckning, lål vara all den inle kunde anses lämplig som en bindande metod.

Ja, det var en läng dags färd mot natt! Frågan om enprocenisregeln har alltså varit uppe till behandling i riksdagen ell otal gånger: under 1960-laleis senare år och under 1970-lalet vid så gott som varenda riksdag.

133

Nr 37

Torsdagen den 13 mars 1975

Anslag till kulturändamål

och senast nu i motioner lill årets riksmöte, både från folkpartiet och vpk.

Jag har flera gånger ifrån denna talarstol argumenterat för återinförandet av den s. k. enprocenisregeln, och jag finner ingen anledning alt upprepa alla dessa argumeni. Jag vill dock understryka hur värdefullt det är för etl samhälle, när konstnärerna genom sin estetiska skapande kan få medverka till en människovänlig mifiö:

Med della, fru lalman, yrkar jag bifall lill reservationerna 2 och 3 vid punkten 4, vilka innehåller dels etl yrkande all riksdagen nu - 1975 - hos regeringen begär åtgärder för att upprätthålla enprocenisregeln, dels yrkande om ett förhöjt reservationsanslag.

I kullurutskollels belänkande nr 15 år 1974 underströks vikten av ett decentraliserat kulturuibud. Alt konstnärer och konsthantverkare i utställningar runt om i landet för ut sin konst innebär i sig själv en decentralisering av konsten. Men utställningar innebär ofta ekonomiska utlägg för konstnärerna. Del är inle alls säkert att konstnärerna säljer så all det ens läcker de egna utgifterna. Det är därför rimligt, tycker vi i folkpartiet, all utslällningsersätlning skall utgå.

Utskottet gör i är sqm flera gånger tidigare: man skjuter frågan framför sig och väntar på utredningar. Vi i folkpartiet menar alt del omedelbart är lid alt begära förslag om utslällningsersätlning. Jag yrkar därför bifall lill reservationen 6 vid punklen 5.

Del enligt proposiiionen med 332 000 kr. höjda anslaget lill konslnärsslipendier skall, som herr Sundman framhöll, i sin helhet komma bildkonstnärerna lill godo eftersom proposiiionen prioriterar dem. Av hela anslaget skall tvä stipendier specialdesiineras till kulturskribenter. Författarfondens styrelse har föreslagit att antalet stipendier lill dessa skall ökas till sju. I reservationen 1 vid punkten 1 yrkar vi bifall lill delta förslag.

I reservationen 7 har jag tagit upp frågan om biblioleksersättning åt författare till böcker som utlånas från de vetenskapliga biblioteken. Biblioteken behandlas olika och det innebär i realiteten att förfaltarkale-gorier behandlas olika. Björn Molin kommer senare alt tala om den reservationen, men jag yrkar alltså bifall även lill den.

Herr Sundman har talat om de båda reservationer som gäller tidskrifts-stöd och biblioteksersättning. Jag kan instämma i allt vad han sade. Även jag vill understryka vikten av att man inte skjuter frågan om höjningen av biblioleksersäitningen pä en oviss framlid. Ett förhållandevis litet antal böcker säfis; det största antalet lånas ut genom bibliotek, och biblioleksersäitningen är hell enkelt ersättning för utfört arbete.

Med detta, fru lalman, yrkar jag alltså bifall också till reservationerna 7, 8, 12 och  13.

134

Fru RYDING (vpk);

Fru talman! I kulturutskoltels betänkande nr 4 behandlas under flera punkter moiioner från vpk i vilka vi har yrkat pä högre anslag lill kul-

turarbetare. Eftersom flera talare redan ulföriigt har berört dessa anslagsposter skall jag främst uppehålla mig vid de reservationer som är fogade vid utskollsbetänkandet.

Reservationen 1 gäller konslnärsstipendierna. och både herr Sundman och fru Fraenkel har varit inne pä den frågan. Jag vill instämma i vad vi har sagt och påminna om att denna grupp kulturarbetare länge har blivit bortglömd. Medelsanvisningen för ifrågavarande ändamål har varit oförändrad sedan budgetåret 1969/70, vilket i realiteten innebären sänkning. Jag är glad över att vpk;s, centerns och folkpartiets representanter i utskottet har kunnat ena sig om att föreslå en anslagshöjning med 105 000 kr., dvs. sju stipendier, vilket vi har begärt i vår motion 1326. Jag yrkar bifall till reservationen  1.

Reservationerna 2, 3 och 4 lar upp frågan om förvärv av konst till statens byggnader och enprocenisregeln. Fru Frasnkel har nyss lämnat en historik, därför behöver jag inte tala om all del var ecklesiastikminister Arthur Engberg som tillkallade de sakkunniga som kom fram till all minst 1 96 av kostnaderna för offentliga byggnader skulle anslås lill konstnäriig utsmyckning. Vi reservanter vill ha en viljeyttring från riksdagen när del gäller enprocenisregeln. Vi vill också ha pengar, men där skiljer sig våra bud. Herr Sundman menar att vi skall lugna oss litet, för del kommer elt betänkande - haUoVisste t. o. m. att del kommer den 21 mars. och det är ju rätt snart. Men det är bara elt betänkande. Sedan skall det remissbehandlas innan eventuellt en proposition läggs fram. Det kommer att la en avsevärd lid innan del blir någon ändring. Vi tycker inte alt det är riktigt, och därför vill vi ha denna ändring nu.

Vi har alltså inle kommii överens om beloppet. Vpk yrkar på ett reservationsanslag på 8 mifi. kr. Vi anser att vi i alla fall kommer alltför långt ifrån enprocentsmålet. Folkpartiet stannar vid ell anslag på 5 mifi. kr. Jag yrkar bifall till reservationerna 2 och 4. Om reservationen 4 icke skulle bifallas, ansluter vi oss givetvis till reservationen 3.

Reservationerna 8 och 9 behandlar biblioleksersäitningen, dvs. den ersättning som författarna får för utlåning av sina verk. Herr Sundman har här lämnat en utförlig redogörelse för denna'bidragsform, och jag kan hell instämma i vad han har sagl utom när han anser att vi med hänsyn lill den politiska realismen inle bör gå på beloppet 30 öre som Författarförbundet och styrelsen för Sveriges författarfond har begärt. ■Vi har i vår moiion nr 794 yrkai på beloppet 30 öre. Flera tidigare år har vi från vårt håll nöjt oss med etl lägre belopp och i ett särskilt yttrande lill kulturutskoltets betänkande sagl alt egentligen borde summan ha varit 30 öre men på grund av vissa förhållanden har vi stannat vid del lägre beloppet. Del är inte bara i år som Författarförbundet ansett att det skall utgå 30 öre. Men man kan inte fortsätta med att bara i ell särskilt yttrande tala om hur man lycker del bör vara; någon gång måste man ta steget fullt ut, och det är därför som vi i vänsterpartiet kommunisterna i reservationen 9 har klargjort vår inställning och visat varför vi i år är beredda alt ta steget till 30 öre. Jag yrkar alltså bifall lill re-

Nr 37

Torsdagen den 13 mars 1975

Anslag till kulturändamål

135

Nr 37                 servationen 9, men om denna reservation icke bifalles kommer vi givelvis

Torsdagen den 13 mars 1975

all stödja reservationen 8 som också föreslår en höjning men stannar vid 24 öre.

---------------       Den sisla vpk-reservationen i detta betänkande gäller tidskriflssiödet.

Anslag tillkulturän-   Det är reservationen 11. Som herr Sundman sade har den numera icke

damål

befintliga lidskriflsnämnden motiverat varför den i år önskar en höjning med 600 000 kr. Egentligen är det inte något stort belopp. Den höjning som departementschefen föreslår - 100 000 kr. - är alldeles för blygsam. Enligt utskottsmajoriteten bör pågående utredningar avvaktas även i det här fallet innan något mer görs. Vi anser alt della är oförsvarligt och kan inte accepiera denna argumentering. Det är nämligen nu omedelbart som vi måsle förbättra stödet så att inte alltför många icke-kommersiella tidskrifter och bulletiner hell försvinner medan vi väntar. I reservationen 10 vill centern och folkpartiet höja beloppet med 200 000 kr. Delta anser vi inte heller vara acceptabelt i dagens läge, särskilt med hänsyn till prisutvecklingen när det gäller papper, något som framhållits även i bud-gelproposilionen och påpekats av herr Sundman. Jag yrkar således bifall lill reservationen 11.

136

Hen ERIKSSON i Ulfsbyn (c):

Fru talman! Vi kan med rätta vara stolta över kulturminnesvården här i landet, och vår lagstiftning på området får betraktas som föredömlig. Men den avser bara de fasta, konkreta minnesmärkena från äldre lider. När det gäller den andliga kulturen - dialekter, orisnamn, folkdiktning och folkmusik - är del inle fullt så väl beställt. Om ell vägbygge eller en husbyggnalion inkräktar pä fornminnesmark, kan grävskoporna stoppas eller i varie fall hejdas, till dess sakkunskapen gjort sina undersökningar och utgrävningar. Men vem hejdar dödens grävskopor?

Med detta kanske en aning patetiska uttryck menar jag att fråga; Vem ser till att människors tradition och kunskap las lill vara, innan människorna går bort? Härvidlag finns ingen skyddande lagstiftning, och någon sådan kan av naturliga skäl inte heller finnas. Desto viktigare är del därför, alt de institutioner och organ som är verksamma inom folktradilionernas vidsträckta område tilldelas adekvata resurser, som innebär att man i sä slor utsträckning som möjligt bevarar de kunskaper och traditioner som finns inom denna del av vår folkkultur. Det finns många personer ute i vårt land som i dag är bärare av ett kulturarv, som verkligen borde räddas åt eftervärlden.

Vi har många arkiv, museer och hembygdsföreningar, arbelande på olika plan, och de egentliga centrala institutionerna på området är sedan 1970 samlade inom den statliga myndigheten dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv, förkortal DOVA. Del är .självklart, att jag ingenting haratt invända mot vad utskottsmajoriteten anfört beträffande viklen av samtliga delområden inom DOVA:s arbetsfält. Jag och mina medreservanier skulle gärna se en allmän uppräkning av anslagen till DOVA. Då vi i reservation  12 valt alt föreslå en omedelbar höjning

av anslagen lill ett enda av DOVA-arkiven. nämligen svenski visarkiv, har denna prioritering sin särskilda förklaring.

1 molionen 1315 hänvisade vi inledningsvis lill den s. k. allmoge-utredningens betänkande från 1924. Under det alt utredningens förslag med vissa modifikationer efter hand genomfördes beträffande dialekt-och ortnamnsarkiven, ledde dess förslag beträffande upprättandet av ett centralt folkvise- och folkmusikarkiv inte till någonting. Först mycket senare, närmare bestämt 1951, grundades svenski visarkiv, och först 1968 upptog arkivet arbetet med den inslrumenlala folkmusiken, spelmusiken, på sitt program. Det var också först sistnämnda år. dvs. 1968, som arkivet påböfiade sin inspelningsverksamhet ute i bygderna. Arkivet tillkom på enskilt initiativ och arbetade länge huvudsakligen med enskilda medel, men det under 1960-lalei successivt växande statsanslaget gjorde del naturligt all arkivet förstatligades, vilket skedde  1970.

Med lanke på all den insamling och utforskning av den sektor inom folkkulturens område som visarkivet företräder så sent beaktats och ännu senare givits statligt slöd, ter det sig rimligt och angeläget alt snarast ge visarkivet ökade resurser. Det förfiänar alt påpekas att visarkivet ännu inte fån den personalslat som departementets egen utredning rörande arkivets förstatligande föreslog 1968. Vid förstatligandet två år senare ställdes dock en arkivariefiänst i utsikt, och det var denna utfiistelse som ledde lill alt svenskt visarkiv de tre första åren i avvaktan på denna fiänsls inrättande erhöll elt substantiellt stöd från Sven och Dagmar Saléns stiftelse via Samfundet för visforskning - ett stöd som upphörde 1972/73. Samtidigt som man då fick minskade personella resurser, fick man ökade arbetsuppgifter i och med ändringar i upphovsrällslagen och tryckfrihetsförordningen, och lill delta kommer varie år ökade arbetsuppgifter som en föfid av ett ständigt ökat intresse för folkmusik och folkvisor. Reservanternas förslag om medel för ytterligare en arkivariefiänst vid visarkivet är därför väl motiverat.

Om värdet av det arbete som svenskt visarkiv utför behöver jag inle tala här. Det torde vara oomstriti av riksdagens ledamöter, och härvidlag är säkert utskoltsmajoriielen och jag ense. Visarkivets huvudsakliga arbete utgörs av insamling och forskning, och i della ingår såsom en stor arbeiskrävande uppgift också insamlandet av lapskt och finskt material. Del är korrekt all säga att del material som svenskt visarkiv ägnar sig ål är i mycket hög grad av samnordisk karaktär. Visarkivet ägnar sig också ål utgivning av såväl publikationer i bokform som grammofonskivor.

Arkivet arbetar mycket energiskt och etl högre anslag skulle avhjälpa mycket av den eftersläpning man har alt inhämta. Vi måste känna vårt ansvar inför kommande släktled när del gäller räddandet av vårt kulturarv, och visarkivets material är sådant alt det inte behöver tvingas på människor, allra minst ungdomen. Alla har säkert lagl märke lill del stora intresse dagens ungdom har för folknnisiken i dess olika former.

Om det jag hittills anfört närmast berör svenski visarkivs siiualion

Nr 37

Torsdagen den 13 mars 1975

A nslag till kulturän -damål

137

Nr 37                 i stort, vill jag nu lill slut säga några ord beträffande en mera renodlat

Torsdagen den 13 mars 1975

akut fråga. Arkivet flyttar denna månad lill nya lokaler. I samband därmed får arkivet, t. ex. genom erhållandet av en hörsal, helt andra möj-

---------------    ligheler än hittills all presentera sin material för besökare, såväl enskilda

Anslag till kulturän-   som grupper, t. ex. föreningar och skolklasser. Denna förändring i arkivets

damål

arbetsvillkor medför delvis helt nya arbetsrutiner, vilka för en perso-nalmässigl så liten institution som visarkivet blir ytterst besvärlig, om inte några extra insatser av engångskaraktär kan göras. Kungl. Maj;ts beslut rörande arkivels lokalfråga fattades den 6 december i fiol. DOVA-slyrelsen kunde därför inle begära några särskilda medel för det arbete jag nu nämnt i sina pelila. Engångsanslagel till svenskt visarkiv om 20 000 kr. synes mig därför som synnerligen befogat.

Avslutningsvis vill jag via riksdagens protokoll vädja lill vår utbildningsminister alt han vid kommande budgetberedningar så långt det är möjligt beaktar vad jag anfört beträffande Svenski visarkiv. Detta skulle också ligga väl i linje med den nya kulturpolitikens satsningar på bl. a. amatörism och lokala aktiviteter.

Jag vill till sist, fru talman, yrka bifall lill reservationerna 8. 10 och 12 vid kulturutskoltels betänkande nr 4.

138

Herr ANDERSSON i Lycksele (s):

Fru lalman! För knappt ett år sedan behandlade riksdagen viktiga principiella frågor beträffande utvecklingen av den statliga kulturpolitiken. Därvid fastställdes målen för statens insatser på det kullurpolitiska området. Folkrörelsernas betydelse markerades såväl i regeringens proposilion som i riksdagens ultalanden. Kulturpolitikens mål angavs bl. a. vara alt skydda yttrandefriheten, ge möjligheter lill egen skapande aktivitet och motverka kommersialismens negativa verkningar. Decentralisering av verksamheter och beslutsfunktioner inom kulturområdet betonades. De eftersatta gruppernas behov av kulturpolitiska insatser gavs en framträdande plats i målformuleringarna.

■Propositionen om den ställiga kuliurpoliiiken har utgjort en viktig utgångspunkt för den fortsatta kullurpolitiska debatten. Det är verkligen ingen överdrift all påstå all medvetenheten om behovet av insatser inom kulturpolitikens område har stärkts. Utbildningsminister Zachrissons insatser har verksamt bidragit till att lyfta fram de kullurpolitiska frågeställningarna i den allmänna debatten.

Årets budgetproposition innebär en fortsatt utveckling av de insatser som 1974 års kulturproposilion lade grunden till. Trots ett kärvt eko-nomiskl läge kan vi konstatera all på flera vikliga kullurpolitiska avsnitt har förstärkningar gjorts. Del vitmar om lovvärd ambition. Vi har nu också fåll nr 2 av propositionerna om den statliga kulturpolitiken på bordet. Vi får därför om någon månad anledning att återkomma lill frågan om utvecklingen av denna samhällssektor. Propositionerna om lokalradio och om ökade insatser för ungdomsorganisationerna utgör också de viktiga inslag i de kulturpolitiska insatserna.

Innan jag övergår till att kommentera vissa punkter som har föranlett reservationer vid kulturutskoltets betänkande nr 4 vill jag uttrycka min tillfredsställelse över del initiativ som utbildningsministern tagit i fråga om barnkulturen. Vi är många som med oro ser den kommersiellt producerade skräpkulturens inriktning mol barnen. Det är därför glädjande att en särskild arbetsgrupp nu tillsalls inom utbildningsdepartementet med uppgift all bearbeta frågor om barnkulturen. Jag bedömer denna uppgift som myckel viktig och emotser med slora förhoppningar de initiativ som denna grupp kommer att la för att åstadkonima en bättre utveckling av barnkullurfrägorna.

Jag skall sedan övergå lill att kommentera ett antal punkter i kulturutskottets betänkande.

Förslaget om ersättning åt författare för utlåning av deras verk inom bibliotek har i är liksom många år tidigare föranlett ell antal moiioner. 1 motionen 794 av fru Ryding m.fl. och i motionen 1330 av herrar Sundman och Ahlmark föreslås höjningar av biblioleksersäitningen med 30 resp. 24 öre för lån av skyddat svenski originalverk. I motionerna föreslås vidare höjning av ersättningen för hemlån av översatt verk och för referensexemplar.

1 reservationen 8 anförs som motiv för en höjning att den s. k. grundmultipeln. 18 öre, för hemlån av svenski originalverk varit oförändrad sedan budgetåret 1972/73. Della är i och för sig elt rikligt konstaterande. I3ei bör emellertid framhållas alt anslagsposten för ifrågavarande ändamål har ökat från 12 176000 kr. budgetåret 1972/73 till 14224000 kr. för budgetåret 1975/76. Härtill kommer ersättning för utnytfiande av författares verk i form av talböcker och lallidningar med 850 000 kr. Lägger man därtill de medel som ulgår till författare i form av konstnärsstipendier med 795 000 kr. kommer man lill ett totalt slöd till författarna på 15 869 000 kr. för nästa budgetår.

Samhällets insatser inom biblioteksväsendel och andra områden har således medverkat till en relativt kraftig ökning av del totala stödet till författarna utan alt grundbeloppet för biblioteksullåning under de senasie åren förändrats. 1 budgetpropositionen framhålls alt systemet för ersätt-, ningar lill olika konslnärsgrupper kommer all aktualiseras genom en betänkande från kulturrådet. 1 avvaktan på detta anser departementschefen del inte motiverat att förorda förändringar i biblioleksersällningens konstruktion eller beloppens storiek. Utskoltsmajoriielen delar denna uppfattning.

Nu har emellertid moderata samlingspartiets representant här i dag deklarerat ett avhopp från sin ståndpunkt i utskollet. Det avhoppet är för mig mycket överraskande. I utskottsbehandlingen har moderaterna förklarat sig prioritera bildkonstnärerna. Nu säger fru Diesen an om riksdagen inle bifaller en höjning på 2.8 milj. kr. till ulställningsersäilningar kommer man all rösta för en höjning av 6.3 mifi. kr. lill författarna. Jag kan för min del inle på något sätt förstå konsekvensen i ett sådant hoppande mellan tuvorna.

Nr 37

Torsdagen den 13 mars 1975

Anslag till kulturändamål

139

Nr 37                    Ett annat skäl som fru Diesen anför är alt den nyligen presenterade

Torsdaeen den    propositionen om litteraturstöd inte är tillfredsställande. Men, fru Diesen,

13 mars 1975      riksdagen har ju inte ens påböriat behandlingen av denna proposition!

---------------    Är del inle rimligt att moderaterna vid den behandlingen driver sina

Anslag till kulturän-   krav? Har moderaterna ingen tilltro lill sina möjligheter att vinna gehör
damål                 för ett litteraturstöd i annan omfattning än vad som föreslås i kultur-

propositionen? Jag begriper inte varför moderaterna nu på grund av irritation över kulturproposilionen - en irritation som kommii till ullryck genom partiledaren Bohmans ultalanden i pressen - föregriper behandlingen av della belänkande genom dagens plölsliga avhopp.

1 budgetpropositionen uttrycks en vifia att vid anslagsgivning för nästa budgetär prioritera bildkonstnärerna. Vid utskottsbehandlingen har jag ' inte hört några direkta invändningar mol della. Del har emellertid, när vi kommii till de olika anslagsposterna, framkommit hell disparata ståndpunkter. De reservationer som avgivits av mittenpartierna och vänsterpartiet kommunisterna företer ett något brokigi mönster. Moderaterna har däremot, som jag nyss antytt, haft ambitionen alt ytterligare stärka prioriteringen av bildkonstnärerna genom att föreslå 2,8 mifi. kr. till ut-ställningsersältningar ål konstnärer och konsthantverkare. Tyvärr har moderaterna velat göra denna insats på bekostnad av bidraget till kulturprogram inom föreningslivet. I det sammanhanget lär moderaterna ha kommit i strid med sig själva. Den moiion som ställer krav om den här överflyttningen av medel har nämligen undertecknats av Medborgarskolans ordförande, medan dess studierektor ställt sig bakom förmedlingsbyråns petitaskrivelse, där det betonas alt det inte föreligger något tvivel om behovet av en ökning av bidraget till kulturprogram inom föreningslivet. Man frågar sig vilken linje som gäller. Efter moderaternas avhopp i dag i fråga om biblioleksersäitningen blir man ännu mer konfunderad över de plötsliga kastningarna inom moderata samlingsparliei. När det sedan gäller tidskriflssiödet. som behandlas under punkten 13, föreslås i budgetpropositionen en höjning med 100 000 kr. till 1 640 000 kr. 1 tre olika motioner föreslås ytterligare 500 000 kr. i den ena. 200 000 kr. i den andra och 150 000 kr. i den tredje - alltså liiet olika budgivning. Utskottsbehandlingen har lett fram till två reservationer till majoritetens ställningstagande. Reservanterna begär höjningar utöver budgetpropositionens förslag med 200 000 respektive 500 000 kr. Utskoltsmajoriielen pekar pä att 1972 års pressutredning kommer all behandla frågan om formerna för tidskriftssiödei. Även 1974 års tidnings-taxeuiredning kan väntas beröra frågor som har med tidskrifternas ekonomi all göra. Med hänvisning lill deiia förhållande har ulskoitsmajorilelen stannat för alt tillstyrka den mer begränsade anslagshöjning som propositionen föreslår.

Vad sedan gäller punklen 16 angående dialekt- och orlsnamnsarkiven

samt svenski visarkiv har centerpartiet och folkpartiels representanter

i utskottet reserverat sig för vissa begränsade förstärkningar av anslaget

140                   lill visarkivet. Majoriteten i utskollet haruilalai förståelse för önskemålet

om ytterligare medelsanvisning till svenski visarkiv men framhåller all goda skäl för ökade anslag lill också de övriga fem arkiven inom DOVA säkert kan anföras. Vi anser oss inte kunna föreslå riksdagen all gå in och göra prioriteringar mellan de skilda behov som arkiven inom DOVA kan redovisa. De förslag som ställs i reservationen 12 överensstämmer inte heller till alla delar med de prioriteringar som styrelsen för DOVA har gjort.

Jag ber, fru talman, alt med det anförda få yrka bifall lill kulturutskottels hemställan i betänkandet nr 4 på samtliga punkter.

Nr 37

Torsdagen den 13 mars 1975

Anslag till kulturändamål

Fru DIESEN (m) kort genmäle:

Fru lalman! Herr Zachrisson utkommer år efter år med en fiock bok som han kallar Den statliga kulturpolitiken - en fiock bok med tunt innehåll. Något besvär med all få den utgiven har han inle. Jag skulle vifia föreslå en annan titel på den, nämligen Del lykkelige valg - med hänsyftning på den norska pjäs där det bl. a. i en berömd replik heter: og gå den demokratiske mellomvei mellom nesten noe og absolutt ingenting. Därmed har jag nog karakteriserat den propositionen.

Herr Andersson i Lycksele säger all han är överraskad över an vi nu har ändrat vår ståndpunkt i fråga om biblioleksersäitningen. Överraskad är jag också - över innehållet i den proposition som lagts fram sedan vi behandlade saken i utskottet. Där uttryckte vi från olika häll en förhoppning om att den här propositionen skulle kunna innebära förbättrade förhållanden för författarna, men sä är inle alls fallet. Särskilt överraskande kan inte värt handlande ha varit. Del slår ändå i vårt särskilda yttrande;

"Skulle dessa våra förväntningar inle uppfyllas, måsle författarnas berättigade krav på annat säll tillgodoses." - Därmed har vi aviserat alt vi kanske skulle på något sätt agera i den här frågan.

Herr Andersson frågar också om vi inte har någon tilltro lill vår förmåga att ändra de förslag som framförs i proposiiionen. Ja. självfallei kommer vi med alla medel att försöka arbeta för en förbättring, men med del ulgångsläge som proposiiionen innebär är del verkligen inte så Uin. Självfallet kommer vi emellertid att arbeta för delta både i utskottet, bland väljarna och i riksdagen - efter nästa val kanske också i en ny majorilel här.

Hen SUNDMAN (c) kort genmäle:

Fru talman! Jag vill bara göra två korta påpekanden för herr Andersson i Lycksele.

Del var myckel länge sedan jag fick höra talas om alt biblioleksersäitningen var ell slöd lill författarna. Herr Andersson, del begreppet avskaffades för länge sedan. Det är icke fråga om en stödform. Del är en ersättning för utnytfiandei av författarnas prestationer. Tyvärr har ordel på nytt dykt upp. nämligen i den famösa nya kulturproposilionen.

Vad sedan gäller tidskriftssiödei är del mycket rikligt an  1972 års

141

Nr 37

Torsdagen den 13 mars 1975

Anslag till kulturändamål

pressulredning har fält i uppdrag all i sitt arbete inte bara granska dagspressen. Konstilulionsulskollet uttalar i sitt belänkande nr 29 år 1972 all man också skall överväga t. ex. formerna för del nuvarande statliga tidskriftssiödei. Men ulskotlei tillade sedan alt del är angeläget all anslagen till tidskriftsnämnden påtagligt förbättras i avvaktan på förslag från ulredningen. Del var blott della jag ville framföra.

Hen ERIKSSON i Ulfsbyn (c) kort genmäle:

Fru lalman! Till utskottets vice ordförande vill jag helt kort säga i anslutning lill reservationen 12, att del är försvarbart all yrka på en högre medelstilldelning lill svenskt visarkiv, av just de skäl jag nämnde i mitt anförande nyss. Att vi nu särskilt vill prioritera ökade anslag lill just svenskt visarkiv beror på alt denna sida av DOVA:s verksamhet - vis- och folkmusikforskningen - först myckel senare än dialekt- och orinamnsforskningen erhållit nämnvärt slöd av allmänna medel och att därför inom visarkivets sektor eftersläpningen är särskilt påfallande.

Intresset för och vikten av de olika DOVA-arkivens basinsatser på insamlings- och forskningsområdet kan inle objektivt graderas de olika ämnesfälten emellan, men det torde knappast kunna bestridas att, bortsett från denna rent vetenskapliga aspekt, allmänhetens intresse främst koncentrerar sig lill del litierärl-musikaliska material som svenskt visarkiv arbetar med. Det är inte minst med hänvisning till den utåtriktade verksamhet som visarkivet bedriver för att tillmötesgå detta intresse som vi anser all riksdagen bör ge ökat slöd. Det är inle bara en forsknings-politisk prioritering vi gjort utan också en allmän kulturpolitisk sådan.

Herr ANDERSSON i Lycksele (s) kort genmäle;

Fru lalman! Fru Diesen är överraskad över den proposilion som har kommit sedan vi behandlade dessa frågor i utskottet. Även om den nu har framlagts, är jag rädd för alt kanske inte alla kammarens ledamöter ens har hunnit läsa den. Än mindre har vi hunnit behandla den. Jag tycker därför all det är mycket överraskande all moderaterna redan i della skede är så besvikna, resignerade och uppgivna all de är beredda all hell frångå sitt ställningstagande i utskottet beträffande biblioleksersäitningen. Jag begriper inte alls detta.

Jag har t. o. m. under ulskottsbehandlingen upplevt att moderaterna var litet tveksamma till nuvarande former av biblioleksersättning. Herr Sundman kan lägga märke lill att jag nu använder uttrycket ersättning, inte stöd.

1 det särskilda yttrande som moderaterna har avgivit på den här punkten säger de, att de förväntar sig att liiieraiurulredningens belänkande Boken skall leda till förslag som innebär förbättringar för författarna och litteraturen här i landet. "Skulle dessa våra förväntningar inte uppfyllas", tillägger de, "måsle författarnas berättigade krav på annat säll tillgodoses."

.Än en gång, fru Diesen: Riksdagen har ju inte tagit ställning till frågan om litteraturstödet. Moderaterna bör väl inte vara sä uppgivna i förväg alt de hell bortser från sina möjligheter all påverka riksdagen i en fråga som om en tid kommer att behandlas.

Jag skall inte gå in på en diskussion om kulturproposition nr 2 för det vore fel att i det här läget försöka sig pä det. Helt kort är det ändå fråga om etl stöd av storleksordningen 10 milj. kr. till litteratur och bibliotek. Jag begriper inle hur man skall kunna pumpa in så pass myckel pengar i det här verksamhetsområdet utan alt del innebär en stöd till författarna - förlåt, herr Sundman; en ersättning.

Jag är väldigt förvånad över del här avhoppet av moderaterna, och jag är besviken över att överläggningar, ställningstaganden och överenskommelser i utskottet inte betyder mer när man kommer lill kammarbehandlingen.

Nr 37

Torsdagen den 13 mars 1975

Anslag till kulturändamål

Fru DIESEN (m) kort genmäle;

Fru talman! Det är faktiskt inte så ovanligt, herr Andersson i Lycksele, alt man, om man inte får gehör för de reservationer som man själv har lagl fram i etl utskott, ansluter sig till något annat förslag.

Herr Andersson anser sig kunna konstatera alt vi moderater är så resignerade och uppgivna redan vid den första kontakten med propositionen och inle tilltror oss någon möjlighet att ändra på de förslag som har framlagts. Självfallet kommer vi. som jag sade i mitt förra inlägg, att göra allt för alt försöka förbättra de förslagen så mycket som möjligt. Jag lar också herr .Anderssons tal här som ett löfte om aii vi i utskottet skall kunna påräkna ett starkt stöd av socialdemokraterna för att åstadkomma en väsentlig förbättring av propositionens förslag.

Herr ANDERSSON i Lycksele (s) kort genmäle;

Fru talman! Fru Diesens senaste inlägg gör mig ännu mera konfunderad. Hon säger att det inle är ovanligt att om man inle får stöd för en reservation hoppar man över på en annan linje. Har man inga principer i moderata samlingspartiet?

Ni har uttalat er för en prioritering av bildkonstnärerna och vill salsa 2,8 milj. kr. på utslällningsersäitningar. Det är det krav ni har ställt, och del har ni nu gett upp redan före voteringen, för ni räknar med att ni kommer all förlora i den. Så hoppar ni över från all prioritera bildkonstnärer med 2,8 milj. kr. till att lägga 6,3 mifi. kr. på ökade ersättningar ål författarna. Det innebär ju att obalansen blir ännu myckel större och prioriteringen en hell annan än vad ni hade tänkt er från böfian.

Mina inlägg här skall verkligen inle tolkas så. all moderata samlingspartiet har att räkna på ett socialdemokraliski slöd i kuliuruiskoitet vid behandlingen av liiieraturpropositionen; i så fall har jag uttryckt mig väldigt oklart. Men har inte moderata samlingspartiet andra bundsförvanter att ty sig lill i utskotlsarbetet, då förslår jag resignationen.

143

Nr 37

Torsdagen den 13 mars 1975

Anslag till kulturändamål

144

Fru tredje vice talmannen anmälde att fru Diesen anhållit all lill protokollet få antecknat att hon inle ägde rätt till ytterligare replik.

Herr ENLUND (fp):

Fru lalman! Det är billigare och effektivare alt förebygga än alt reparera skador. Det är bl. a. den övertygelsen som ligger bakom mina tvä reservationer i kulturutskottets betänkande nr 4 beträffande anslagsbeloppen lill Centralförbundet för alkohol- och narkoiikaupplysning - CAN - och lill nykierhetsorganisaiionerna.

De anslagsbelopp som vi är oeniga om i utskottet är ganska små totalt sell. Jag vill att CAN skall få sill anslag höjt med 500 000 kr. Regeringen ville inte ge någon höjning alls, men utskottsmajoriteten har stannat för en höjning med 150 000 kr. Skillnaden mellan de två förslag som riksdagen nu har alt ta ställning till är alltså 350 000 kr., dvs. frågan är om totalbeloppet lill CAN skall vara 1 936 000 kr. eller om det skall vara 2 286 000 kr. i enlighet med reservationen.

När det gäller anslaget till nykierhetsorganisaiionerna nöjer sig utskottet med den höjning som departementschefen föreslagit, med 150 000 kr. lill totalt 3 242 000 kr. 1 reservationen förordas en höjning med det belopp som äskats av skolöverstyrelsen, dvs. en höjning med ylleriigare 251 000 kr.

Jag har i reservationerna pekat på all de höjningar som utskottsmajoriteten föreslår inte läcker de automatiska kostnadsökningarna, vilket beträffande CAN skulle leda till elt minskat utbud av fiänster lill de mänga organisationer som numera står bakom CAN:s verksamhet och som ulnytfiar CAN:s fiänster. Dit hör bl. a. de stora organisationerna LO, TCO, Kooperativa förbundet och Riksidrotlsförbundet.

Huvuddelen av CAN:s och nyklerhetsorganisationernas arbete gäller ungdom som ännu inle drabbats av några alkoholproblem. Del är alltså fråga om förebyggande åtgärder, och jag är helt övertygad om att de budgetmedel som vi här satsar ger utomordentligt god utdelning. Det gäller att angripa en av de mest avgörande faktorerna som bidrar till strömmen av vårdbehövande till våra institutioner inom sjukvård, alkoholistvård och kriminalvård.

För att i någon mån belysa all del är billigare alt förebygga än att reparera skador vill jag nämna några siffror på samhällets kostnader för alkoholskadorna inom vårdsektorn.

Här är del fråga om väldiga belopp. 1 årets statsbudget föreslås 291 milj. kr. till nyklerhelsvård, där huvuddelen går till vård av alkoholmissbrukare. Detta är etl så viktigt ändamål all folkpariiel vill öka beloppet med ytterligare 6 mifi. kr. för att medge kraftigare satsningar på försök med nya behandlingsformer och satsningar på de frivilliga organisationerna, bl. a. DKSN:s RI.A-verksamhet och Lewi Pethrus slif telse.

Men statens kostnader för vård av alkohol- och narkotikamissbrukare på nära 300 milj. kr. utgör ändå bara en ringa del av samhällets to-

lalkosinader. I alkoholpoliliska utredningens belänkande finns uppgifter som låter oss ana de enorma vårdkostnader som alkoholmissbruket lägger på landslingen och primärkommunerna. Jag nämner några siffror ur de undersökningar som redovisas av APU.

Omkring 30 % av dem som i mitten på 1960talet togs in på mentalsjukhus hade diagnosen alkoholpsykos eller alkoholism.

Av de manliga patienter som lagts in pä kirurgisk avdelning hade 41 96 alkohol i blodet vid intagningen. Vid en senare undersökning var motsvarande siffra 47 96. Enligt studier av samtliga patienter vid en olycksfallsavdelning var andelen alkoholpositiva dock lägre, varierande mellan 20 och 25 %. För gruppen trafikskadade patienter visar undersökningar att omkring tredjedelen är alkoholpäverkade.

Av samtliga lill statens rätlsläkarstaiion i Stockholm under ell år -1968/69 - remitterade döda som anträffats i vallen hade drygt 50 96 en alkoholkoncentration i blodet som varierade mellan 1 och 4'/«.

När del gäller rättsväsende och kriminalvård visar undersökningar frän slutet av 1960-talel all mellan hälften och tre fiärdedelar av inierne-ringsklientelet är alkoholmissbrukare.

De siffror som jag nu har nämnt och som alla är hämtade ur betänkandet från alkoholpoliliska utredningen, APU, torde ge klart besked om an alkoholen spelar en dominerande roll för samhällets totala vårdkostnader. Till dessa kostnader skall sedan läggas produktionsbortfallet på grund av frånvaro frän arbetsplatserna.

Bakom dessa kalla siffror döfier sig mycken sorg och förtvivlan i många svenska hem. Före vafie enstaka fall av intagning pä anstalt - del må vara vårdanstalt eller fängelse - eller före varie dödsfall där alkoholen finns med i bilden ligger en lång kedja av händelser i en olycklig människas liv. För en del människor har starten-i livet blivit så ogynnsam alt de aldrig fått någon riklig chans. För andra har psykiska eller fysiska handikapp inneburit så lunga bördor alt man inle orkat. Del kan ha trasslat lill sig ohjälpligt i familjen eller på arbetsplatsen, sä svårt att man lill vae pris måste komma bort frän alltihop. Man måste fly från en verklighet som man inte slår ut med.

I sådana situationer eller under sädana skeden innebär alkoholbruket en stor risk. Del vore visserligen oriktigt att skylla den olyckliga händelseutvecklingen på alkoholen enbart, men nog borde vi kunna enas om att det är alkoholen som är huvudorsak till att det olyckliga förioppet kommer i gång och all del ofta är så svårt alt stoppa.

Det är inle några småsaker det gäller. Hur myckel kan del vara värt om en enda människa, som kommit i farozonen, räddas från utvecklingen mot all bli elt vårdfall? Hur myckel kan det vara värt att erbjuda en alkoholfri mifiö för ett antal unga människor? Hur myckel kan det vara värt all genom opinionsbildning stoppa del alkoholkonventionernas tryck mol unga människor som uppslår när man på firmafesten, på officersmässen eller på den kommunala personalfesten i förstone endast tillhandahåller alkoholhaltiga drycker? Hur myckel kan det på sikt vara

Nr 37

Torsdagen den 13 mars 1975

Anslag till kulturändamål

145

10 Riksdagens protokoll 1975. Nr 36-39

Nr 37

Torsdagen den 13 mars 1975

Anslag till kulturändamål

146

värt all förskona den unga nykomlingen frän tvånget att böria bruka alkohol? Borde vi inle komma dithän att del alkoholfria alternativet ansågs minst lika normall som alkoholbruket.

Fru lalman! När jag här har frågat hur mycket allt detta kan vara värt har jag inte i första hand tänkt på samhällets vårdkostnader. Jag tänker på den unga människans chans lill etl harmoniskt liv, och jag tänker också på värdet av en bättre tillvaro för de 200 000-300 000 al-koholmissbriikarna i värt land.

Hur skall det gå lill att i framtidens samhälle bättre än nu slå vakt om de väldiga värden som alkoholbruket sätter pä spel?

APU har pekat pä en rad åtgärder som jag tror på. Jag hoppas att det inte skall dröja alltför länge innan riksdagen får diskutera APU:s förslag, och därför nöjer jag mig med att här nämna några saker som jag finner särskilt vikliga.

APU:s huvudmål alt alkoholpolitikens syfte skall vara att åstadkomma återhållsamma alkoholvanor är enligt nykterhetsrörelsens uppfattning inte särskilt lyckat som huvudmålsättning. Termen återhållsamhet kan inte definieras. Gränsen mellan det praktiskt taget riskfria - återhållsamma - bruket av alkohol och det riskabla bruket varierar från individ lill individ och från situation till situation.

Enligt min mening bör huvudmålsättningen vara alt pressa ner den totala alkoholkonsumtionen. Sambandet mellan loialkonsumlion och skador är fastslaget, och därför vore det rimligt att - som nykterhetsrörelsen föreslagit - ställa in siktet på all etappvis försöka sänka lotal-konsumlionen.

Åtskilliga förslag som APU nämner som delmål finner jag för min del så vikliga att de förfiänar samma tyngd som den nyssnämnda huvudmålsättningen. Dit hör .förslagen om avglorifieringen av alkoholbruket, ökningen av den helnyklra sektorn, ökad forskning, information och undervisning.

Det är min övertygelse att i arbetet på alt nå dessa målsättningar har CAN och nykierhetsorganisaiionerna ulomordentligt viktiga uppgifter i framtiden. Därför vill jag inte begränsa deras möjligheter att arbeta vidare. Realvärdet på deras ekonomiska resurser måsle ökas - inte minskas.

Fru lalman! Med det jag nu anfört yrkar jag bifall till reservationerna 14 och 15 vid kullurutskollels betänkande nr 4.

Så vill jag säga några ord om det särskilda yttrande angående den ekonomiska situationen för Konsertföreningen i Stockholm som finns fogat till betänkandet. Fru Diesen har tidigare under diskussionen berört den frågan.

I en trepartimolion med herr Ahlmark som första namn har yrkats att antalet grundbelopp skulle höjas för Konsertföreningen i Stockholm. Det yrkandet hänger samman med elt samgående mellan Konseriföreningen och Stiftelsen Stockholms konserthus, som beslutals men ännu inte genomförts. Med ell instämmande i vad fru Diesen anfört på den

här punklen nöjer jag mig nu med all uttrycka den förhoppningen att Konsenföreningen i Stockholm och Stiftelsen Stockholms konserthus skall kunna lösa de ekonomiska problemen genom överenskommelse med änslagsbevifiande statliga och kommunala myndigheter och all Konsertföreningens utomordentligt viktiga verksamhet skall kunna tryggas och utvecklas även i framtiden.

Nr 37

Torsdagen den 13 mars 1975

Anslag till kulturändamål

I detta anförande instämde herr Westberg i Ljusdal (fp).

Herr MATTSSON i Lane-Herrestad (c):

Fru lalman! Kulturutskottets vice ordförande har här talat för utskottet på en rad av punkterna och herr Sundman har talat dels för olika reservationer, dels för utskottet. Vi har alltså egentligen kommit rätt långt fram i betänkandet och jag kan nöja mig med att något beröra de reservationer som herr Enlund nu senast motiverade. ■

När vi kommer in på de här frågorna är del välkända argument vi fär höra och det är många länkvärda ord som blir sagda - ord som man givetvis har all anledning att understryka. Det är väl inte heller några större nyheter som vi frän utskottsmajoriteten har kunnat prestera i skrivningarna, utan man får mest upprepa samma saker.

Jag vill med anledning av reservationen 14 erinra om det erkännande som vi ger Centralförbundet för alkohol- och narkoiikaupplysning. Vi har framhållit att CAN har en betydande ställning som informationsorgan. Jag hoppas att detta skall vara en stimulans i arbetet. Men man klarar sig inte bara med ord. Vi har också varit med om alt föreslå en höjning, utöver den som föreslås i propositionen, med 150 000 kr. Därmed har vi lillmölesgåtl flera av motionärerna.

Nu säger herr Enlund att delta anslag är för litet och att man skulle höja det med en halv mifion i stället för med 150 000 kr. Utskottet har inte kunnat ansluta sig lill delta förslag. Men med den skrivning om CAN och med den höjning av. anslaget som gjorts har utskottet ändå klart givit ullryck för uppskattning av CAN;s verksamhet.

Reservationen 15 behandlar Bidrag lill nykterhelsorganisalioner. Dessa anslag har i budgetpropositionen uppräknats med 150 000 kr. och där har utskottsmajoriteten stannat. Kulturutskottet haren positiv inställning till nykterhetsorganisalionerna, men pengarna skall räcka lill åtskilliga saker och nykierhetsorganisaiionerna har fått en höjning i budgetpropositionen. CAN har fält ökat anslag och föreningslivet föreslås få större anslag lill kulturell verksamhet. Vidare bör märkas all del i budgetpropositionen föreslås på socialhuvudtiteln ett anslag på 2,5 mifi. kr. för upplysning om alkohol och narkotika.

Delta är alltsammans uttryck för att man vill hjälpa lill all få elt nyktrare Sverige. Jag har sagl att vi från utskotlsmajorilelens sida är positiva och jag kan erinra om hur vi för ett par år sedan föreslog all anslaget till CAN skulle höjas med 200 000 kr. utöver vad som var föreslaget i sialsverkspropositionen den gången. Sedan dess har del skett höjningar

147

Nr 37

Torsdagen den 13 mars 1975

Anslag till kulturändamål

varje år. Nu vill herr Enlund ha ännu mer - han är inte ensam om della - men utskottet har inte kunnai tillmötesgå önskemålet på denna punkt.

Med detta skall jag be att få yrka bifall till reservationerna 8, 10 och 12. I övrigl ber jag all fä yrka bifall lill utskottets hemställan.

På ytterligare en punkt vill jag säga några ord - det gäller Konsert-föreningen i Stockholm. Del har här talats om att man borde förbättra situationen för Konsertföreningen. Denna fråga är dock under beredning i utbildningsdepartementet. Utskottet säger i sin skrivning alt utskottet erfarit all man inom departementet söker att ytterligare klarlägga orsakerna till det underskott som uppstått - det har här sagts att underskottet uppgår lill elt par mifioner kronor. De parter som är inblandade får väl försöka reda upp detta. Vi kan inte från utskottets sida känna till alla de komponenter som ingår, ulan de inblandade parterna får försöka komma överens genom förhandlingar. Vem som skall ta initiativ till sådana förhandlingar och hur de skall föras måste parterna själva bestämma.

148

Under detta anförande övertog herr talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen ENLUND (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Av del som utskottets värderade ordförande nu anfört skulle man kunna tro all vi vore helt eniga när det gäller målsättningen och avsikten med anslagen. Men om man tittar på anslagsökningarna och jämför dem med de kostnadsökningar som ägt rum finner man alt för nyklerhetsorganisationernas del anslagsökningen budgetåret 1973/74 var 7,3 96, budgetåret 1974/75 5,1 96 och för nästa budgetår med den av utskoitsmajoriteien föreslagna höjningen knappt 5 %, medan del står någonstans i finansplanen - om jag inte minns fel - all den allmänna kostnadsökningen under 1974 ligger på drygt 12 96. Det säger sig självt all då finns del inga möjligheter att uppfylla de önskemål som vi tycks vara eniga om, nämligen att CAN bör få möjlighet att hålla bättre kontakt med sina medlemsorganisationer och att öka sitt utbud av fiänster.

När herr Maltsson i Lane-Herrestad säger all flera motioner har tillgodosells enligt uiskottsmajoritetens förslag bör del påpekas att dessa motionärer inle har dragit konsekvenserna av sina egna resonemang dä de föreslår en höjning som inte mer än lill hälften täcker kostnadsökningarna. Föredraganden anser att del är väsentligt all förbättra nyklerhetsorganisationernas arbetsmöjligheter. Där är vi alltså alla eniga. Men det blir givelvis inga möjligheter för en sådan förbättring, om inte anslagsökningarna tillnärmelsevis föfier med den allmänna kostnadsökningen.

Herr MATTSSON i Lane-Herreslad (c) kort genmäle:

Herr lalman! Ja, herr Enlund, vi är säkert överens om alt målsättningen är att få ett nyktrare folk.

Sedan vill jag ändå gärna säga att man inle kan stanna bara vid dessa två punkter, när man talar om nykterheten och anslagen. Jag erinrade om de 2,5 mifi. kr. som går till upplysning om narkotika och alkohol och deras skadliga inverkan, men jag vill än en gång understryka all den höjning som vi skall få lill kullurlivet måsle vara av väsentlig betydelse också för nykterhetsrörelsen. Man får därför se denna fråga i ett något större sammanhang, samtidigt som vi givetvis värdesätter det arbete som utförs av såväl CAN som nykierhetsorganisaiionerna. Kan vi inte ena oss om det, herr Enlund, alt det är mer än de här två punkterna man måsle länka på, även om del nu är just de punkterna vi behandlar? I del stora sammanhanget blir situationen något annorlunda.

Man kan naturligtvis alltid önska sig mer om det finns pengar. Då kan man anslå pengar för sådana här ändamål. Det är inle tu tal om det. Men det har ju ändå gjorts en hel del pä detta område, och herr Enlund vel lika bra som jag alt del inle är del lättaste all öka anslagen utöver vad som är föreslaget i budgetpropositionen. Alla vel vi ju alt våra ekonomiska resurser är myckel begränsade.

Nr 37

Torsdagen den 13 mars 1975

Anslag till kulturändamål

Herr ENLUND (fp) kort genmäle:

Herr talman! Ja, vi är hell eniga om, herr Mattsson i Lane-Herrestad och jag, att det inte bara är de här tvä anslagen som avgör hur den alkoholpolitiska utvecklingen blir i värt land. Men nu diskuierar vi ju dessa tvä anslag, och när herr Mattsson då säger att vi naturligtvis skall anslå så mycket pengar som vi kan skaffa fram, så blir det fråga om en prioritering. Och här gäller det samhällsorgan, CAN och nykterhets-organisationerna, som svarar för en betydande del av just den förebyggande verksamhet som jag är övertygad om lönar sig bättre än mycket annat.

Hen NYGREN (s):

Herr lalman! I molionen 510 har några medmotionärer och jag aktualiserat ell problem som den nystartade Norrlandsoperan i Umeå har att kämpa med när det gäller stråkmusiker. Men motionen innehåller också en påminnelse om den obalans vi har när del gäller musikför-söriningen, med den nordligaste av vårt lands älta statsunderstödda symfoniorkestrar i Gävle. Vi har föreslagit en böfian till en bättre balans med en kammarorkesler i Umeå, som också kunde ge Norriandsoperan musikservice.

Kulturutskottet har ägnat vår moiion en glädjande uppmärksamhet, och man har också bestått den en s. k. välvillig skrivning. Detta vill jag passa på att tacka för.

Den 21 mars har musikteatern i Umeå premiär på sin första större produktion. Italienskan i Alger. Den premiären har möjliggjorts genom

149

Nr 37

Torsdagen den 13 mars 1975

Anslag till kuhurän-damål

att man lånat upp elever från Musikhögskolan i Stockholm. De har satt till sina påsk- och skollov för all kunna ge musikservice i Umeå till sex föreställningar. Mer räcker inte tiden till. Norrlandsoperan hade önskat ge ell 30-lal föreställningar. En annan lösning av musikfrägan måste till i fortsättningen. Den nuvarande är inle enbart orationell, den är också väldigt dyrbar för musikiealern. Nu tycks en bättre lösning vara pä gäng, kanske redan från den 1 juli i är. Styrelsen för regionmusiken lär nämligen ha fattat etl preliminärt beslut om en omprofilering av regionmusikens Västerbollensenhel, innebärande all den fär elva stråkmusiker. Delta kan bli till viss hjälp för Norrlandsoperan. Enligt förslaget skulle slråkmu-sikerna kunna medverka i en större och tre mindre produktioner varie är. Men Norriandsoperan vill ge minst tvä slora och ell betydligt större antal mindre produktioner. Och man vill turnera med sina föreställningar runt om i övre Norriand mera än vad den nu föreslagna lösningen kan möjliggöra. Något totalt ökat musikulbud i Norrland innebär inte den lösningen.

Om vi skall få den bättre balans i musikutbudel mellan de södra och de norra delarna av Sverige som kulturutskottet sä riktigt efterlyser, måste en symfoniorkester tillskapas i övre Norrland. I fiolårets proposilion om den statliga kulturpolitiken fick kulturrådets krav på att en orkester tillskapas i Norrland under 1970-talel en välvillig skrivning. På Musikaliska akademins högtidsdag i fiol höst krävde akademins sekreterare Hans Åstrand all en symfoniorkester skulle lokaliseras lill Umeå. Han underströk hur vikligl han ansåg det vara all förutsättningar skapades för ett rikt musikliv i alla delar av värt land. Värt Norrlandsproblem skulle bäst lösas genom alt en symfoniorkester inlemmas med den kul-turmifiö som Umeå universitet skapat, ansåg herr Åstrand. Han sade också att en sådan satsning skulle innebära all kreativa konstnärer och tonsättare troligen skulle slå sig ned i Norrland.

Jag har tolkat kulturutskottets betänkande nr.4 som ytterligare en opinionsyttring för delta krav, lämpligen i en första etapp med en kammarorkesler lill Umeå. Men jag vill passa på att säga att en sådan satsning måsle kombineras med förläggande av högre musikutbildning lill Norrland. I en annan moiion i år har jag föreslagit att viss musiklärarutbildning skall föriäggas lill Umeå. Kopplingen med musikutbildningen är mycket viktig för all vi i Norrland skall få den nödvändiga kombinationen av kammarmusik, musikdramatik och musikundervisning, som är sä angelägen för den musikbalans i landet som utskottet efterlyst.

Jag har inget annat yrkande än ulskoilels.

150

Herr MATTSSON i Lane-Herrestad (c) kort genmäle: Herr talman! Visserligen har herr Nygren inget annat yrkande än utskottets, men jag tycker ändå an del kan finnas anledning att säga att utskottet givetvis hoppas alt vad det skrivit skall leda till åtgärder. Utskottet vill kraftigt understryka angelägenheten av den satsning på musiklivet i övre Norrland som tillkomsten av Väsierbotleniealern innebär

och att del arbete som är igångsatt fullföfis. Nu fär vi arbeta efter den ordningen alt det görs upp en plan pä hur arbetet skall bedrivas. Herr Nygren kunde ju meddela att man redan är i gång med delta och att regionmusiken kan bidra verksamt till en förbättring. Därefter fär statens kulturråd behandla den ansökan och den plan som kommer in. Sedan går ärendet lill departementet. Men jag hoppas, som sagl, an utskottets enhälliga ullalande skall vara en hjälp lill bättre möjligheter för musiklivet i Norriand.

Nr 37

Torsdagen den 13 mars 1975

Anslag till kullurändamål

Herr NYGREN (s) kort genmäle;

Herr talman! Jag ber att fä lacka för detta ylleriigare klariäggande av utskottets ordförande i frågan om den tolkning som jag försökte läsa ut av utskottets skrivning. Jag kan också säga all landstinget i Västerbotten redan nu är på gäng med en aktivitet som kan leda fram lill den lösning som jag tror att utskottet är överens med mig om är så önskvärd.

Hen MOLIN (fp):

Herr lalman! Jag har i en moiion aktualiserat facklitteraturens och fackförfallarnas problem. Molionen har av formella skäl delals upp på flera och behandlas av olika utskott. Det gör att de olika yrkandena också kommer i olika sammanhang. Del kanske bidrar lill att vart och etl av dessa yrkanden för sig kan betraktas som rätt obetydligt.

En del av molionen behandlas således i kulturutskoltets betänkande under punkten 6 och har föranlett reservationen 7. av fru Fraenkel, som jag ber alt fä yrka bifall lill.

Utgångspunkten för min moiion är all utgivningen av facklitteratur har stagnerat i Sverige under senare år. Della sammanhänger väl i första hand med de svårigheter i allmänhet som bokutgivningen haft, men det kan också bero pä del minskande studerandeantalet vid universitet och högskolor, som indirekt, genom minskad efterfrågan på läroböcker, bidragit till svårigheterna för facklitteraturen.

Del är emellertid anmärkningsvärt alt samtidigt som della har inträffat, har det samhälleliga stödet till utgivande av fackböcker också minskat. Del gäller inte minst de särskilda anslag som universitetskanslersämbelei har haft för stöd till läromedel, som successivt har minskat,.och där den sisla resten, del s. k. förlagsstödet, försvinner i och med nästa budgetär. Författarförbundet har tillsammans med Universitetslärarförbundet kritiserat denna ordning och önskat att elt samhälleligt slöd för utgivande av läromedel skulle finnas kvar.

Den minskade utgivningen av facklitteratur drabbar naturiigen speciellt. de mindre och specialiserade ämnesområdena, men också inom populära ■ områden, som näringsliv, ekonomi, politik, har utgivningen av fackböcker och pocketböcker minskat drastiskt.

Jag har i della sammanhang också tagit upp frågan om förfaltarer-sättningen och yrkat att den skall omfatta också de s. k. vetenskapliga

151

Nr 37                 biblioteken. Jag menar att det faktum att biblioteken härvidlag behandlas

Torsdaeen den        °'''' ' '■''sten betyder alt olika författarkategorier behandlas olika,
n mars 1975       eftersom utlåningen vid de vetenskapliga biblioteken främst avser fack-

_________ ——_   litteratur, medan utlåningen över folkbiblioteken främst avser skönlit-

Anslag till kulturän-   teraiur. Jag tror också alt en del av de människor som ägnar sin tid
damål                åt att utarbeta facklitteratur upplever det som en orättvisa, även om

del för flertalet enskilda författare på della område inte skulle bli några slora inkomslbelopp om den ändring som jag yrkar på genomförs.

Syftet med den del av motionen som behandlas i dag är således all åstadkomma en likvärdig behandling från samhällets sida av författare av olika slag och av böcker av olika slag. Kulturutskottet är mycket kortfattat i sitt avstyrkande, och någon egentlig motivering har jag inle kunnat hitta i betänkandet.

Herr SUNDMAN (c) kort genmäle:

Herr talman! Utskottels tidigare ställningslagande i denna fråga faller egentligen lillbaka på styrelsen för Sveriges författarfond, där man har koncentrerat sig på att bygga upp statistik m. m. vid främst folk- och skolbibliotek i systemet med biblioteksersätiningar. Del är fakiiski rätt komplicerade ting som ligger bakom beräkningen av biblioieksersäiining-arna. Men jag tror att herr Molin kan räkna med att fondstyrelsen snarast möjligl skall la initiativ i denna fråga och försöka få in de vetenskapliga biblioteken i biblioteksersätlningssystemet.

152

Herr WESTBERG i Ljusdal (fp);

Herr lalman! Sedan jag har instämt i det anförande som herr Enlund höll och i de yrkanden som han framförde kan jag falla mig kort. Jag lycker att han argumenterade på elt myckel förfiänslfullt sätt och föredömligt motiverade sill ställningstagande. Jag står emellertid som första namn pä ett par av de moiioner som behandlas i betänkandet, och jag vill gärna med några ord kommentera dem.

Utskottets värderade ordförande säger att ingenting nytt kommer fram i motionerna utan att det är gamla ord och vändningar som man känner igen. Del är nog rikligt. Molionen 796 t. ex. böriar nästan likadant som motioner i samma syfte har gjort år efter år. Skälet till det är att problemen finns kvar. Vi säger i molionen alt användningen av s. k. bruksgifier fortsätter att öka på ell oroande sätt. Av den senasie statistiken från Systembolaget kan man utläsa att användningen av ren alkohol förra året ökade med 9,2 96. I motionen säger vi: "Det finns därför anledning fråga, hur långt utvecklingen mol en alltmer utbredd och intensiv användning av tobak, alkohol och narkokiika kan gå ulan all vi äventyrar den sociala och kulturella tillväxten. Särskilt allvarligt är det alt såväl tobaksbrukel som alkoholkonsumtionen tränger ner i allt lägre åldrar." Jag tror all del är ett konstaterande som man har anledning att göra - och tyvärr är efter är.

Vi talar ofta i del här husel om folkrörelsernas slora värde. De är

omistliga i vår demokrati, och vi har verkligen anledning an värna om deras arbete inte minst från ekonomisk synpunkt. En sådan folkrörelse är nykterhetsrörelsen. Den kämpar i motvind, och det är angelägel all den får ell bättre ekonomiskt stöd. Del räcker inte med vackra ord och betyganden av hur ston värde man sätter på det arbete som där utförs, utan del är fråga om att ge elt ordentligt ekonomiskt handlag. Vi hoppas all APU:s förslag skall leda fram till del, men del finns ingen anledning att därför vänta med en förbättring av stöd. Vi vet alt nykterhetsrörelsen liksom mänga andra får bära ökade statliga skaller och avgifter, t. ex. arbetsgivaravgift, och ökade telefon- och portoavgifter, för all inte tala om kosinadsslegringarna genom inflationen, som också här slår hårt.

Nykterhetsrörelsens arbete är av utomordentligt stort värde för samhället som sådant, och del borde vara naturligt att ställa väsentligt ökade ekonomiska resurser till dess förfogande. Del skulle säkerligen få betydelse även för det psykologiska klimat i vilket nykterhetsrörelsen har alt verka, om riksdagen här tydligt sade ifrån att rörelsens arbete är så värdefullt all man är beredd att ställa ökade ekonomiska resurser till dess förfogande.

Nykterhetsrörelsen tvingas tyvärr alllid alt föra en i fråga om ekonomiska resurser klart underlägsen kamp gentemot de enorma ekonomiska intressen som är involverade i alkoholhanteringen. Rörelsens möjlighet att kompensera sig för detta handikapp är helt beroende av den breda folkopinion som känner sympati för dess strävanden. Den opinionen är vida större än antalet medlemmar i nykterhetsrörelsen. De organiserade nykteristerna utgör dock denna opinions viktigaste resurser när del gäller att försvara och vidga den alköholfria sektorn i samhället, en sektor som också APU framhåller såsom betydelsefull.

Nykterhetsrörelsen har en utomordentligt viktig uppgift att fylla också när det gäller att hålla den alkoholpolitiska debatten aktuell och när det gäller alt skapa etl verkningsfullt mollryck mot tendenser i samhället lill elt allt större giftberoende.

Skolöverstyrelsen har noga prövat behovet av anslag till nykterhetsrörelsen och till CAN och stannat för något som måsle betraktas som ell minimianslag. Den moiion som de reservationer bygger på, vilka herr Enlund talade för, har utgått från skolöverstyrelsens förslag, och jag vill därför med det här korta anförandet ansluta mig lill herr Enlunds yrkande.

Men jag vill också med etl par ord beröra en annan moiion, molionen nr 1339 som väckts av mig och herr Raneskog. Vi hemställer i den motionen om ett anslag lill Länsnykterhelsförbundens samorganisation. Vi har velat föra in den organisationen i blickfältet, för den har inte fått del av några anslag tidigare. Vi har velat fästa uppmärksamheten på del stora behov som där föreligger. Länsnykterheisförbunden får på många håll myckel kraftiga anslag från landstingen, och på det lokala planet stöder kommunerna verksamheten. Men Länsnykterhelsförbundens samorganisation har inga sådana anslag all hjälpa sig med. Men

Nr 37

Torsdagen den 13 mars 1975

A nslag till kulturändamål

153

Nr 37

Torsdagen den 13 mars 1975

A nslag till kulturändamål

vi tror att organisationen har en viktig uppgift all fylla, och vi har därför velat föra fram den i blickpunkten för att om möjligt på det sättet verka för att del uppmärksammas all det också på riksplanet behövs anslag lill organisationen. Jag ställer i det avseendet inte något yrkande, men jag har ändå med dessa ord velat fästa uppmärksamheten på motionen och tala om all vi avser att fullfölja strävandena att få etl stöd till sam-organisalion.

154

Hen MATTSSON i Lane-Herreslad (c):

Herr lalman! Vi vel alla vilken nykterhelskämpe herr Weslberg i Ljusdal är. Han talar med känsla för ett nyktrare folk.

Jag skall inle här gå in på dessa frågor mer. Jag försökte redogöra för utskottets uppfattning, när jag svarade herr Enlund. Jag kan hänvisa lill del.

Del räcker emellertid inte med all bara bygga upp arbetet på centralt håll. Del måste gå ned till avdelningarna i ungdoms- och nykterhets-organisationerna. Men jag förslår all herr Westberg tänker även på detta, när han talar för denna sak.

Jag har bara att fortsätta all yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr WESTBERG i Ljusdal (fp); ' Herr lalman! När det gäller att främja arbetet på del lokala planet delarjag den mening som herr Mattsson i Lane-Herrestad hargivil uttryck för. Men del är nödvändigt att serva arbetet på del lokala planet, vilket kan ske via länsorganisationen och riksorganisationen. Där skall man ha möjlighet alt ge de lokala organisationerna - de som arbetar ute på fältet - en nödig service, som hjälper dem att framgångsrikt arbeta på det lokala planet.  Det är vad vi är ute efter.

Överiäggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Sundman m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Sundman begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 4 punkten 1 rösiar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Sundman m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Sundman begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resullal:

Ja - 232

Nej -   49

Avstår -     4

Nr 37

Torsdagen den 13 mars 1975

Anslag till kulturändamål

Punkterna 2 och 3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 4

M o m. 1

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av fru Fraenkel och fru Ryding, och förklarades den förra propositionen vara med Övervägande ja besvärad. Sedan fru Fraenkel begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 4 punkten 4 mom. I röstar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av fru Fraenkel och fru Ryding.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Fraenkel begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 258 Nej -   26

M o m. 2

Propositioner gavs på bifall lill l:o) utskottets hemställan, 2;o) reservationen nr 3 av fru Fraenkel samt 3:o) reservationen nr 4 av fru Ryding, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då fru Fraenkel begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2;o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig.

I enlighet härmed blev föfiande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 4 och punklen 4 mom. 2 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av fru Frasnkel.

155

Nr 37

Torsdagen den 13 mars 1975

Anslag till kulturändamål

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä fru Fraenkel begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 253

Nej -   26

Avstår -     6

M o m. 3

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 5

Propositioner gavs på bifall lill l;o) utskottets hemställan, 2;o) reservationen nr 5 av herr Nilsson i Agnas och fru Diesen samt 3;o) reservationen nr 6 av fru Fraenkel, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Dä fru Diesen begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig.

I enlighet härmed blev föfiande voteringsproposition uppläst och godkänd;

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 4 punklen 5 rösiar ja, den del ej, vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av herr Nilsson i Agnas och fru Diesen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Diesen begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 215

Nej -   44

Avslår -   25

Punklen 6

M o m.  1

Proposilioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 7 av fru Frasnkel, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad.

156

Mom. 2

Proposilioner gavs på bifall till l;o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 8 av herr Mattsson i Lane-Herrestad m.fl. samt 3;o) reservationen nr 9 av fru Ryding, och förklarades den förstnämnda pro-

positionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Sundman begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig.

I enlighet härmed blev föfiande voteringsproposition uppläst och godkänd;

Nr 37

Torsdagen den 13 mars 1975

Anslag till kulturändamål

Den som vill all kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 4 punkten 6 mom. 2 rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 8 av herr Maltsson i Lane-Herrestad m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 139

Nej - 145

Avstår -     1

M o m. 3

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 7-12

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt,

Punklen 13

Propositioner gavs på bifall lill l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 10 av herr Mallsson i Lane-Herrestad m, fl, samt 3;o) reservationen nr 11 av fru Ryding, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Dä herr Sundman begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2;o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig,

I enlighet härmed blev föfiande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 4 punkten 13 röstar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 10 av herr Maltsson i Lane-Herrestad m, fl.

157

Nr 37

Torsdagen den 13 mars 1975

Anslag till kulturändamål

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter har röstat för ja-propositionen. Dä. herr Sundman begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat;

Ja - 180

Nej - 103

Avstår -      1

Punkterna 14 och 15

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 16

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 12 av herr Mattsson i Lane-Herrestad m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Eriksson i Ulfsbyn begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 4 punklen 16 röstar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 12 av herr Mattsson i Lane-Herrestad m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Eriksson i Ulfsbyn begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 180

Nej - 101

Avstår -     3

Punkterna 17-21

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 22

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 13 av herr Nilsson j Agnas och fru Mogård, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Diesen begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

158

Den som vill alt kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i belänkandet nr 4 punkten 22 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 13 av herr Nilsson i Agnas och fru Mogård.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Diesen begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resullal;

Ja - 241 Nej -   43

Punkten 23

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 14 av herr Enlund, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Enlund begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion;

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 4 punkten 23 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 14 av herr Enlund.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Enlund begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat;

Ja - 249

Nej -   34

Avstår -     2

Punkten 24

M o m.  1

Utskottets) hemställan bifölls.

M o m. 2

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 15 av herr Enlund, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Enlund begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i belänkandet nr 4 punklen 24 mom. 2 rösiar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 15 av herr Enlund.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Enlund begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat;

Ja - 250

Nej -   31

Avstår -     3

Punkterna 25 och 26

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Nr 37

Torsdagen den 13 mars 1975

Anslag till kulturändamål

159

Nr 37

Torsdagen den 13 mars 1975

Bidrag till översiktlig kommunal planering

§ 5 Bidrag till översiktlig kommunal planering

Föredrogs civilutskoltets betänkande nr 5 med anledning av propositionen 1975:1 såvitt gäller anslag lill planväsendel samt till lantmäteri-och kariväsendel jämte motioner.

Regeringen hade i propositionen 1975:1 bilaga 14 (bostadsdepartementet) punkterna C 1-C 2 (s. 38-42) och D 1-D 6 (s. 45-56) föreslagit riksdagen att pä driftbudgeten under tolfte huvudtiteln för budgetåret 1975/76 anvisa

1.    lill Statens planverk etl förslagsanslag av 15 762 000 kr.,

2.    till Bidrag lill översiktlig planering m. m. etl reservationsanslag av 4 000 000 kr.,

3.    lill Lantmäteriverket: Vissa allmänna myndighetsuppgifter ett förslagsanslag av 27 842 000 kr.,

4.    lill Lantmäteriverket: Förrättnings- och uppdragsverksamhet ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

5.    lill Lantmäteriverket: Mätning och karlläggning ett reservationsanslag av 37 750 000 kr.,

6.    till Lantmäteriverket: Försvarsberedskap ett reservationsanslag av 1 092 000 kr,

7.    till Lantmäteriverket: Bidrag lill förrättnings- och uppdragsverksamhet ett förslagsanslag av 7 000 000 kr.,

8.    till Lantmäteriverket: Utrustning ell reservationsanslag av 1 500 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna                        o

1975:974 av herr Remgård i Falkenberg m. fl. (fp, c, m), vari hemställts att riksdagen beslutade all hos regeringen anhålla att anslaget för bidrag till översiktlig kommunal planering för tillgodoseende av den fysiska riksplaneringens intentioner ökades lill 7 mifi. kr.' samt

1975:1802 av herr Åkerfeldt m. fl. (c) vari hemställts att riksdagen beslutade alt till Bidrag lill översiktlig planering m. m. för budgetåret 1975/76 anvisa etl reservationsanslag av 7 000 000 kr.

160

Utskottet hemslällde

1. att riksdagen på driftbudgeten under tolfte huvudtiteln för budgetåret 1975/76 skulle

a.   till Statens planverk anvisa ett förslagsanslag av 15 762 000 kr.,

b. till Lantmäteriverket: Vissa allmänna myndighetsuppgifter anvisa
ell förslagsanslag av 27 842 000 kr.,

c. lill Lantmäteriverket: Förrättnings- och uppdragsverksamhet anvisa
elt förslagsanslag av  1 000 kr.,

d. till Lantmäteriverket: Mätning och kartläggning anvisa ett reser
vationsanslag av 37 750 000 kr.,

e. till Lantmäteriverket: Försvarsberedskap anvisa etl reservationsan
slag av  1 092 000 kr..

f till Lantmäteriverket: Bidrag till förrättnings- och uppdragsverksamhet anvisa ett förslagsanslag av 7 000 000 kr.,

g. lill Lantmäteriverket: Utrustning anvisa ett reservationsanslag av 1 500 000 kr.

2. att riksdagen pä driftbudgeten under tolfte huvudtiteln för budgetåret 1975/76 med bifall lill regeringens förslag och med avslag pä motionerna 1975:974 och 1802 till Bidrag till översiktlig planering m. m. skulle anvisa elt reservationsanslag av 4 000 000 kr.

Nr 37

Torsdagen den 13 mars 1975

Bidrag till översiktlig kommunal planering

Reservation hade avgivils beträffande anslag till Bidrag till översiktlig planering m. m. av fru Olsson i Hölö (c), herrar Åkerfeldt (c), Mattsson i Skee (c) och Claeson (vpk) samt fru Ingvar-Svensson (c) som ansett att utskottet under 2 bort hemställa

all riksdagen på driftbudgeten under tolfte huvudtiteln för budgetåret 1975/76 med anledning av regeringens förslag och med bifall till motionerna 1975:974 och 1802 till Bidrag lill översiktlig planering m. m. anvisade elt reservationsanslag av 7 000 000 kr.

Hen ÅKERFELDT (c):

Herr lalman! På en punkt i förevarande belänkande behandlar vi bidrag till översiktlig kommunal planering. Del gäller ell anslag som skall ställas till planverkets förfogande för delta ändamål.

Planeringsuppgifterna i våra kommuner är många i dag, och fler tycks de bli framöver. De flesta av dessa planeringsbehov är av primärt kommunalt intresse, men inom ramen för den fysiska riksplaneringen förekommer uteslutande med hänsyn till riksintresset motiverade planeringsbehov, som också skall tillgodoses inom samma planeringsomgång.

Under föregående år avslutades programskedel i den här planeringen, och del framgick när programmen redovisades att ambitionsnivån i våra kommuner har varit hög, inte minst när det gäller sådana planeringsbehov som motiveras av riksintressen. Anledningen till detta har måhända varit all det tidigare har ställts i utsikt att statsbidrag skulle utgå för att läcka kostnaderna. Så sent som 1972 skrev civilulskottet - och kammaren sade inte emot det - en positiv sats om delta.

Vi är några centerpartister som har väckt en motion pä den här punkten. Vi föreslår att medelsanvisningen skulle ökas från propositionens 4 mifi. kr. lill av planverket äskade 7 mifi. kr. Det kan synas som om den ökningen är slor i förhållande lill anslaget för innevarande budgetär, som är 3 milj. kr., men då skall man ha i minnet att programomgången redovisades så sent som våren 1974. Det var just i samband med att det skedde en samlad bedömning av planeringsbehovet som behovet av medel för planeringen kunde slutgiltigt redovisas för den här omgången.

All behovet är stort ger planverkets redovisning belägg för. Hittills har 128 kommuner sökt bidrag på 25 mifi. kr. för planeringskostnader, och de skall alltså rymmas inom en bidragsram om 3 mifi. kr. Det säger sig självt all det måsle bli en svår uppgift för planverket att pä elt me-

161

11 Riksdagens protokoll 1975. Nr 36-39

Nr 37

Torsdagen den 13 mars 1975

Bidrag till översiktlig kommunal planering

ningsfullt säll fördela den summan. Antingen blir del etl rent marginellt belopp till de flesta kommuner eller också kommer i och för sig berättigade planeringsbehov att fä stå tillbaka i väldigt många kommuner.

Planeringsbehovet har, som sagl, uppstått genom all många kommuner i stor utsträckning har beaktat de statliga planeringsintressena. Del vore, lycker vi motionärer och reservanter, en naturlig föfid all den ambitionen hos kommunerna skulle få ett utflöde i form av en högre bidragsnivå

- en nivå som ger annat än en rent marginell effekt på planeringskosi-
naderna.

En konsekvens av de otillräckliga bidragsmedlen kan också bli all kommunerna inför utsikten att själva helt få stå för kostnaderna kommer att sänka kvaliteten pä planeringsinsalser som ligger utanför del rent kommunala intresseområdet. En sådan utveckling vore myckel olycklig för de starka riksintressen som är redovisade i programmen.

Planverket har beaktat det här behovet och föreslår nu 7 mifi. kr. Vi anser all framställningen är väl underbyggd och begär i vår reservation

- som f ö. även biträds av vänsterpartiet kommunisterna - att det av
planverket begärda beloppet skall anvisas,

Med det sagda, herr lalman, ber jag att få yrka bifall lill reservationen.

162

Herr BERGMAN i Göteborg (s):

Herr talman! De ärade kammarledamöterna har förmodligen redan upptäckt att del inte är någon speciellt originell situation som vi här befinner oss i. Ell statligt verk begär pengar, men vid budgetgranskningen har regeringen inte kunnai ställa sig bakom äskandet utan har prutat pä beloppet. Det är ju en företeelse som är väl känd.

Att del finns motionärer som föfier upp vad ett statligt verk har yrkat på sitt lilla speciella område av samhällsarbetet är icke heller ovanligt, lika litet som att del hela fullföfis med en reservation.

Vi andra i utskottet har tyckt att avvägningen i propositionen är hygglig mol bakgrund av att del finns sä myckel annat som vi vill göra inom ramen för de resurser vi disponerar över. Del har varit motivet för oss när vi har ställt oss bakom del förslag som regeringen har lagl fram.

Herr lalman! Jag ber all fä yrka bifall lill utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av fru Olsson i Hölö m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Åkerfeldt begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betan-      Nr 37

kandet nr 5 punklen 2 röstar ja,                                        Torsdagen den

den del ej vill rösiar nej. j3  gis

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av fru Olsson i Hölö      ______

m.fl. Bidrag till översikt-

lig kommunal Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens     planering ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Åkerfeldt begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 201

Nej -   78

Avstår -     1

§ 6 Kammaren åtskildes kl. 23.09.

In fidem BENGT LAMBE

/Solveig Gemen