Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975:36

Torsdagen den 13 mars

Kl. 12.00

§ 1 Justerades protokollet för den 5 innevarande månad.

Nr 36

Torsdagen den

13 mars 1975

Meddelande om bordläggningsplenum fredagen den

14 mars

Om lagstiftning mot § 2 Meddelande om bordläggningsplenum fredagen den 14 mars könsdiskriminering

Hen TALMANNEN:

Av förteckningen över förhandsanmälda talare framgår att det bör bli möjligt all slutbehandla samtliga på föredragningslistan upptagna ärenden i dag om kvällsplenum anordnas. Sammanträdel i morgon, fredagen den 14 mars, blir därför ett bordläggningssammanträde. Det tar sin börian kl, 15,00,

§ 3 Om lagstiftning mot könsdiskriminering

Herr statsministern PALME erhöll ordel för all besvara herr Romanus (fp) den 20 februari anmälda fråga, nr 90, och anförde:

Herr talman! Herr Romanus har frågat mig om regeringen anser sig bunden av statsrådet Leijons uttalanden emot en lagstiftning mol könsdiskriminering.

Frågan om lagstiftning mot könsdiskriminering har behandlats i en särskild rapport som ställts samman pä uppdrag av delegationen för jämställdhet mellan män och kvinnor. Delegationen - vars ordförande är statsrådet Leijon - har på grundval av bl, a, rapporten funnit att övervägande skäl talat mot en sådan lagstiftning. Delegationen anvisar för sin del andra lösningar på frågan hur man skall kunna stärka kvinnornas ställning och motverka könsdiskriminering. För att den i rapporten behandlade frågan skall belysas ytterligare har delegationen emellertid hemställt all rapporten remissbehandlas innan slutlig ställning tas.

En remissförfarande beträffande rapporten förbereds f n. Först närdetta har slutförts kommer regeringen att ta ställning till den fråga som behandlas där.

Hen ROMANUS (fp):

Herr talman! Varie är sedan 1970 har folkpartiet i riksdagen motionerat om lagstiftning mot könsdiskriminering. Vad vi dä har tänkt oss är inle bara något allmänt uttalande från statsmakternas sida, ulan en lag som ger den enskilde möjlighet att få rättelse om hon eller han har blivit diskriminerad på grund av sitt kön av en arbetsgivare och som gör del

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

möjligl att tvinga arbetsgivarna all arbeta aktivt för jämställdhet mellan män och kvinnor i sin ansiällningspolitik, vid lönesättningen och vid befordran. Något sådant redskap finns inte i dag.

Till att böria med var reaktionen helt negativ i riksdagen. Sä småningom Om lagstiftning mot gick regeringen med på att kartlägga de utländska erfarenheterna, och könsdiskriminering den kartläggningen har vi nu fått i en rapport frän delegationen för jämställdhet. Den skall sändas ut pä remiss. Det är bra.

Men det är förvånande att det ansvariga statsrådet redan innan de olika organisationerna har yttrat sig var färdig all spola tanken på lagstiftning. Om man nu är så rädd att ta efter amerikanska erfarenheter - vilket man inle borde vara i det här fallet - kunde man väl ta något intryck av all de socialdemokratiska regeringarna i England och Norge tror på lagstiftning av den här typen eller av alt Nordiska rådet har uttalat sig för en utredning av möjligheterna lill en samordning av del rättsliga skyddet mol könsdiskriminering. En samordning måste ju kunna innebära att t. ex. Sverige lar intryck av åsikterna i Norge.

Inom parentes sagt får man hoppas all den ulredningen inte blir etl hinder för den norska regeringens önskan att införa en lag. Statsrådet Lidbom har sagt att del nordiska samarbetet inle fär hindra elt land att gå före - även om han kanske inte tänkte sig att något annat land än Sverige skulle kunna befinna sig i täten på del här området.

Herr lalman! Jag påstår inte all remissinstanserna kommer att tillstyrka en lagstiftning. Vi vel att de fackliga organisationerna i Sverige av tradition är tveksamma till lagstiftning om förhållandena på arbetsmarknaden. Det tog mänga är innan de accepterade tanken pä skydd mol obefogade uppsägningar, för all ta elt exempel. Men onekligen hade del varit mer stimulerande för dem som skall yttra sig om statsrådet hade väntat med sina uttalanden. Normall sett får man den uppfattningen att ett statsråd, som uttalar sig inom sitt eget ansvarsområde, talar för hela regeringen. Del är därför jag har ställt den här frågan, om regeringen anser sig bunden av de uttalandena.

Det är bra alt statsministern nu lämnar klart besked om all regeringen inte har tagit ställning. Jag ber att få tacka för svaret, och jag hoppas alt regeringen, när den lar ställning, kommer att göra del utan alt ta alltför stort intryck av de ultalanden som slalsrådel Lefion hillills har gjort.

Herr statsministern PALME:

Herr talman! Jag vill i och för sig bekräfta att folkpartiet motionerat i denna fråga etl antal år. Jag tyckte personligen att det fanns skäl att gå igenom den myckel grundligt för att se vad som talade för och emot en lagstiftning pä området. Hovrältsfiskalen Nina Pripp har gjort en mycket omfattande utredning.

Vi är glädjande nog helt överens om målet, dvs. all motverka alla former av diskriminering och stärka kvinnans ställning på arbetsmarknaden. Vad frågan gäller är medlen för della arbete, och i det avseendet

intar vi en avspänd inställning. Man skall pröva olika medel för att se om de är effektiva.

Jag vill inle alls gå in på någon mera utförlig sakdiskussion, men jag vill ändå framhålla att man pekat på att i de länder där en lagstiftning funnits, och det är framför allt USA, har denna inte bitit särskilt väl, ulan diskrimineringen av kvinnorna har forlsalt. Som elt exempel kan jag nämna att en kvinnlig butiksanslälld i USA häromåret hade en månadslön på ca 43 96 av männens medan motsvarande löneläge i Sverige var 90 96. Del är en våldsam skillnad.

Del är del ena argumentet. Del andra är att vi faktiskt vill ha chansen att positivt diskriminera lill kvinnornas förmån. Hela försöksverksamheten i Kristianstad med kvinnor på typiskt manliga jobb representerar en sådan positiv diskriminering. Även 40-procentsregeln i samband med lokaliseringsverksamhelen innebär en positiv diskriminering för kvinnor. Man får inte införa en lagstiftning som förhindrar del som särskilt behöver göras.

Delta är väl huvudargumenten mot en lagstiftning beträffande könsdiskriminering. Även delegationen för jämställdhet mellan män och kvinnor har tagit mjukt på detta problem och sagt att övervägande skäl talar mol en lagstiftning, av ungefär de skäl jag anfört. Man har satt upp alternativ och skickat ut dessa pä remiss för att höra vad olika instanser har an säga. Jag tror att saken gagnas av en avspänd diskussion om medlen men en fast låsning vid målen.

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Om lagstiftning mot könsdiskriminering

Herr ROMANUS (fp):

Herr lalman! De sista orden vill jag verkligen instämma i, och det är negativismen från regeringen och socialdemokraterna mol elt av medlen som har förvånat mig. Man ville under flera år inte göra den karlläggning som man nu genomfört och som jag tycker är myckel värdefull.

Jag hoppas vidare alt herr Palme inte i nästa inlägg tar bort ännu mer av del goda intryck som det första svaret lämnade, genom all böfia argumentera negativt i frågan. Det kan ge intrycket alt regeringen trots all den skickat ul frågan på remiss ändå har en negaliv förhandsinsläll-ning. Del vore inte lyckligt, eftersom man då avslår från ell medel som t. ex. herr Palmes partivänner i Norge och England är villiga att inte bara fundera över utan också pröva i praktiken.

Dessutom tycker jag all argumenteringen om de amerikanska förhållandena är-, milt talat, en smula svag. Det exempel herr Palme nämnde gäller ju förhållandena innan man genomförde den senaste skärpningen av lagen. Dessutom är del ganska meningslöst att anföra exempel från USA och jämföra med svenska förhållanden, eftersom förutsättningarna är helt olika. Den intressanta frågan är: Skulle man vara bättre eller sämre ställd i USA, om man inle hade haft denna lagstiftning? Jag tror inle att herr Palme kan hitta någon radikalt inställd person, som arbetar för jämställdhet mellan män och kvinnor i USA, som inle är lacksam att lagen finns och som inle skulle kämpa med näbbar och klor om

Nr 36 man ville avskaffa den.

Torsdagen den 13 mars 1975

Jag tror att erfarenheterna i värt land skulle bli liknande, om vi utformade en vettig lagstiftning. Del går mycket väl all förena etl skydd för den enskilde mot diskriminering och det som herr Palme kallar positiv

Om lagstiftning mot diskriminering - en term som jag tycker är vilseledande och krånglig.

könsdiskriminering Lät oss i stället tala om positiva ätgärder. De är i själva verket ett myckel viktigt inslag i den amerikanska lagstiftningen.

Jag hoppas an det tänkande som delegationen tycks vara inne på i detta avseende inle alltför starkt skall prägla regeringens inställning. En lagstiftning kan fylla båda dessa funktioner.

Herr statsministern PALME;

Herr talman! Jag har inle velat pä denna mycket korta tid föra en ulföriig sakdiskussion, men när herr Romanus försökte framställa delta som något av en oginhel från regeringen och socialdemokratin vill jag framhålla, alt del ändå i debatten anförts argumeni som talar för att en sådan lagstiftning skulle kunna försvåra arbetet för jämställdhet.

Skillnaden gentemot Amerika är att där har man inte mycket annat än lagstiftning all la till, när man saknar tillräckligt kraftfulla fackliga organisationer, när man saknar en solidarisk lönepolitik, när man saknar positiva åtgärder på samhällsnivå för kvinnorna.

Jag är hell nöjd med alt vi för dagen får låta den här frågan gå ut lill remissinstanserna och höra vad de har att säga, och jag förutsätter att de myckel noggrant kommer att pröva frågan frän den utgångspunkten all man skall motverka diskriminering och söka vettiga medel för att nå del målet.

Hen ROMANUS (fp):

Herr talman! Jag håller med om alt man i USA saknar en del medel som vi har i Sverige när det gäller att arbeta för jämställdhet. Men det kan inte vara något argumeni för att vi skall avstå från elt redskap som vi kanske behöver. Herr Palme delar, antar jag, min uppfattning alt förhållandena är otillfredsställande i Sverige, alt del har gått för långsamt med utvecklingen och framför allt att vi i dag inte har något instrument som kan ge den enskilde skydd mol diskriminering. Man kan inte gå till någon instans och säga: "Här blev jag förbigången därför att jag är kvinna", eller: "1 del här förelaget har man en diskriminerande ansiällningspolitik." Del finns inget sådant instrument, och det är vad vi efterlyser. Saken blir inte bättre av att förhållandena pä del hela taget är ännu sämre i USA än de är i Sverige när det gäller jämställdheten i stort. Det är ingen hållbar invändning.

Jag hoppas att det inle är uttryck för någon oginhet hos regeringen alt man gör en hel del negativa uttalanden. Jag vill ta fasta på att statsministern har sagt alt regeringen inte har bundit sig. Del är bra, men del är synd att han bara framför negativa argumeni och inga positiva när det gäller lagstiftning. Men det får man väl finna sig i för alt fä beskedet att regeringen inte är bunden av vad statsrådet Leijon har sagt.

Herr statsministern PALME:

Herr talman! Jag framför sådana argument för att något balansera herr Romanus hejiga entusiasm för all en lagstiftning skulle kunna lösa problemet. Min inställning kan väl kort sammanfattas så, att en lagstiftning som skulle kunna vara en bromskloss i kampen för rättvisa ät kvinnorna tycker jag vore olycklig. Det återstår nu för remissinstanser och för dem som vill ha en sådan här lagstiftning att visa att den inle skulle vara en bromskloss. Vi fär väl se hur den fortsatta debatten utvecklar sig.

Hen ROMANUS (fp):

Herr lalman! Jag är glad över alt statsministern uppfattar mig som entusiastisk. Jag vill ändå säga - för förebyggande av missförstånd -all jag aldrig har trott och aldrig har sagl att lagstiftning mol könsdiskriminering ensam skulle kunna lösa problemen. Däremot är den ett medel som vi inle bör avslå från.

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Om åtgärder för att motverka nackdelarna av försenad underrättelse om fastighetstaxering

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om åtgärder för att motverka nackdelarna av försenad underrättelse om fastighetstaxering

Herr finansministern STRÄNG erhöll ordel för att besvara herr Win-bergs (m) den 5 mars anmälda fråga, nr 105, och anförde:

Herr talman! Herr Winberg har frågat mig om jag observerat alt bestämmelserna i 152 § taxeringslagen om åliggande för fastighetstaxerings-nämnd att senast den 15 februari meddela sina beslut till fastighetsägaren i vissa fall i är fullgjorts först med avsevärd försening och om jag är beredd att vidta någon åtgärd för att reducera nackdelarna för de enskilda på grund härav.

De lokala skattemyndigheterna dröjde i år något med att sända ut underrättelser om de nya taxeringsvärdena till fastighetsägarna. Della ansågs nödvändigt för all inle skapa svårigheter för de skallskyldiga i samband med upprättandel av de allmänna självdeklaralionerna. Hade uppgift om de nya taxeringsvärdena kommit de skattskyldiga lill banda innan de avlämnat sina självdeklarationer kunde missförstånd ha uppkommit angående vilket taxeringsvärde som gäller vid årets taxering.

Det dröjsmål som kan ha inträffat leder inte lill några räitsföriusler för de enskilda. Tiden för erinringar mot de preliminära taxeringsvärdena utgår visseriigen den 10 mars. Möjligheten att överklaga laxeringen kvarstår dock ända lill den 16 juni. Faslighetstaxeringsnämnden kommer naturiiglvis att beakta vad som anförts i erinringar som kommit in efter den 10 mars men i sä god lid alt nämnden har möjlighet alt behandla dem. Skulle nämnden inte ha möjlighet att behandla erinringarna bör de kunna överlämnas lill fasiighelstaxeringsrätten såsom besvär över taxeringsbeslutet. Det får ankomma på riksskatteverkel att vid behov utfärda

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Om åtgärder för att motverka nackdelarna av försenad underrättelse om fastighetstaxering

närmare anvisningar hur dessa praktiska frågor skall lösas så att ölägenheter inle uppkommer för de enskilda. Några särskilda åtgärder härutöver anser jag inte behövliga för tillfället. Jag finner emellertid anledning att överväga att göra den ändringen i 152 i; taxeringslagen att underrättelse för framtiden skall meddelas förslagsvis senast den 20 februari.

Hen WINBERG (m);

Herr talman! Utfallen av de preliminära besluten i årets faslighels-laxering har ju under de senaste veckorna belysts ganska utförligt i den allmänna debatten. Del har skrivits åtskilligt i pressen om de höjda taxeringsvärden på fastigheter som nu skall gälla, och frågan har också varit uppe här i kammaren.

Många människor kan härigenom komma all fä höjda kostnader, t. ex. höjda boendekostnader eller höjda kostnader för sina fritidshus. Det är också uppenbart att åtskilliga fastighetsägare, vare sig de är jordbrukare, egnahemsägare, fritidshusägare eller ägare av fastigheter av annat slag, anser att i deras fall faslighetstaxeringsnämndernas beslut har varit orättvisa och oriktiga. Man anser att man behöver utnytfia de möjligheter taxeringsförfattningarna ger den enskilde fastighetsägaren för att få besluten omprövade eller överprövade.

Min fråga till finansministern berör nu inte taxeringsresultaiet och de fastighetsvärden som man kan komma lill utan hur myndigheterna har iakttagit dessa regler, som uppställts i den enskildes intresse.

I första omgången skall fastighetsägaren underrättas om fastighets-taxeringsnämndens preliminära beslut den 15 februari och ha tillfälle all avge erinringar senast den 10 mars.

Nu säger finansministern i sill svar att man i är har dröjt något med att sända ut underrättelser. Det kan man kanske ha haft skäl för. Den 15 februari var en lördag, och del kan motivera alt man sände ul meddelandena först den 17 februari. Men del är egentligen inte det min fråga gäller. I ell antal fall - hur många vel jag inle, men del är några fall som jag träffat på - har underrättelsen kommit först väsentligt senare, under de tio sista dagarna i februari och möjligen ännu senare.

Orsakerna till delta kan vara flera. Del har sagts mig alt del i några fall har berott på fel i databehandlingen. Datorerna får ju större och större inflytande på mänga områden, och då hjälper inle ens vad som står i författningarna. Det är just i dessa fall som jag nog ändå ifrågasätter om inle rättsförluster kan inträffa.

Hur skall man nu rätta lill della? Jag ser två möjligheter. Finansministern är inne på en möjlighet i sill svar, nämligen alt man kan avge erinringar även efter den 10 mars. Men jag tror att del också skulle vara värdefullt om finansministern här ville något mer kraftfullt uttala all fasiighetstaxeringsnämnderna verkligen skall beakta de erinringar som kommer senare, så all delta uppmärksammas inte bara av nämnderna utan också av de enskilda fastighetsägare som eventuellt skulle kunna

överväga alt avslå från den erinran de vill avge därför att de tror alt de ändå kommer för sent, alt de har för kort tid på sig alt förbereda en erinran.

Sedan är det intressant att finansministern säger att han överväger att ändra tiden för utsändande till den 20 februari. Det skulle väl också motivera all man senarelägger liden för erinran lill den 15 mars.

Med della, herr lalman, ber jag all fä lacka finansministern för svaret pä frågan. Tacket är förenat med den förhoppningen att finansministern gör detta uttalande.

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Om åtgärder mot olaga jakt från snöskoter

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om åtgärder mot olaga jakt från snöskoter

Herr jordbruksministern LUNDKVIST erhöll ordet för all besvara herr Johanssons i Växjö (c) den 27 februari anmälda fråga, nr 97, och anförde:

Herr Johansson i Växjö har frågat om jag är beredd föreslå åtgärder för att förhindra olaga jakt från snöskoter, t. ex. genom att föreskriva märkning av snöskotrarnas band.

Frågan om utvecklingen av skotertrafiken utreds f n. på regeringens uppdrag av naturvårdsverket. Verket skall senast den 1 juli i år redovisa de förslag till åtgärder som utredningen föranleder. Enligt vad jag erfarit behandlas i denna utredning också de problem som herr Johansson har tagit upp. Naturvårdsverkets överväganden och förslag i denna fråga kommer alt tas upp i samband med att hela frågan om skolerirafikens fortsatta reglering underställs riksdagens prövning.

Hen JOHANSSON i Växjö (c):

Herr lalman! Olaga jakt med snöskoter förekommer i en omfattning som verkligen inger oro. Naturvårdsverket har gjort en sammanställning av de inventeringar som verkställts av jaktvårdsföreningar och polis, där det framgår all skoleriakl under tiden 1966-1971 förekommit i minst 130 fall. Den siffran kan ge elt intryck av alt del inte är så farligt, men naturvårdsverket är helt övertygat om att det endast är en liten del av fallen med olaga jakt som kommer lill myndigheternas kännedom - kanske endasl mellan 1 och 10 96. Går vi på den högsta procentsiffran skulle det i stället för de 130 konstaterade fallen alltså vara 1 300 fall i verkligheten under angivna period. Och skulle det vara så illa alt endast 1 96 av fallen uppdagas och det alltså är den lägsta procentsiffran som gäller är det lätt all räkna ul vad som är den egentliga siffran.

Man blir också upprörd över det djurplågeri som mestadels är en följd av denna s. k. jakt. Djuren har ingen chans när jägaren lar sig fram på snöskoter och hetsar dem nästan lill döds innan de ges dödsskoltet från nära håll. Del kan ju också vara så all en snöskoterägare i ren tanklöshet med sin skoter föfier efter ett djur med påföfid alt djuret får utstå

Nr 36 Slora lidanden.

Tn s låsen den ' ° " överens om att den lagstiftning som nu finns inte är till

n mars 1975 fyllest. Vi har i dag en provisorisk lag som antagits här i riksdagen och

_____________ som berör snöskotertrafiken, och denna lag upphör att gälla i och med

Om åtgärder mot utgången av år 1975.

olaga jakt från Vad skall man dä göra? Det är klart alt del går all skärpa den här

snöskoter lagen på olika sätt. En möjlighet som jag har angivit i min fråga är

att man går in för att märka snöskotrarnas band i syfte alt underiätta identifieringen av de skotrar som uppehållit sig inom etl område som blir aktuellt. Såväl polisen som naturvårdsverket kan gott tänka sig en sådan åtgärd.

Jag vill tacka jordbruksministern för svaret pä min fråga. Jag tycker

alt svaret har en positiv anda. Statsrådet säger att naturvårdsverket gör

en utredning och en uppföfining av lagens tillämpning under de gångna

" åren, och sedan fär regeringen framlägga förslag och riksdagen göra en

förnyad prövning.

Det är ju inte län att införa detta med märkning av banden så snabbt. Men jag anser att förhållandena är sädana alt man borde kunna tänka sig all göra något tillfälligt, innan vi beslutar om en ny lag, och del skulle vara intressant att höra om jordbruksministern har tänkt sig något sådant.

Hen jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr talman! Den metod som herr Johansson i Växjö förordar har egentligen avvisats en gång tidigare i ett beslut. Men det hindrar inte att man lar upp den lill prövning igen i den utredning som jag har hänvisat Ull i mitt svar, och del vore kanske litet konstigt om jag nu skulle ta ett initiativ när jag får utredningens resultat före den 1 juli. Det kan väl vara rimligt all vi avvaktar utredningens förslag för att få ett sådant underiag för de åtgärder som vi skall vidta i fortsättningen att de blir så väl underbyggda som möjligl.

Hen JOHANSSON i Växjö (c):

Herr talman! Jag kan naturligtvis inte göra någon invändning mot det resonemang som jordbruksministern för, men jag säger ändå att lägel är prekärt, och det vore bra om man kunde göra något tillfälligt lagstiftningsvägen för alt komma lill rätta med problemen.

När det gäller märkningen av banden är det väl som jordbruksministern sade, om jag uppfattade honom rält, all man har varit fundersam huruvida det är del rikliga. Men i Canada har delta utfallit väl.

Jag har i dag på morgonen varit i kontakt med naturvårdsverket, och
där säger man alt genom den deformering av banden som förekommer
och genom att ta hänsyn lill olika fabriksmärken har man kunnat iden
tifiera snöskotrar i vissa områden. Ännu bättre vore det anlurliglvis,
enligt mitt sätt alt se, om man gick in för märkning.
12 Vi väntar med intresse pä vad som kommer frän naturvårdsverket

och vad regeringen sedan föreslår. Det är under alla förhållanden nöd-

vändigt att vi får en annan tingens ordning på della område. Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Om åtgärder för att förhindra rättsförlust inom sjukförsäkringen

Herr socialministern ASPLING erhöll ordet för all besvara herr Sjöholms (fp) den 5 mars anmälda fråga, nr 103, och anförde:

Herr lalman! Herr Sjöholm har frågat mig om det enligt min mening bör åligga myndigheter att hos allmänheten inpränta nödvändigheten av all begagna rekommenderad försändelse med mottagningsbevis i de fall den enskilde lider rättsförlust om han inte kan visa att viss blankett avsänts.

Rätten lill sjukpenning från den allmänna försäkringen är beroende dels pä den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten, dels på alt sjukanmälan kommit in till försäkringskassan. För att den sjukpenninggrundande inkomsten skall hällas aktuell har försäkringskassan under senare år gjort förfrågan om inkomsten till de försäkrade en gäng om året. De försäkrade uppmanas också att genast anmäla inkomständring. Uppgift om den nya sjukpenninggrundande inkomsten skickas lill den försäkrade. Ändring av sjukpenning sker 30 dagar efter del all kassan fått besked om inkomständringen.-

Vid sjukdom sker anmälan lill försäkringskassan vanligen per telefon första sjukdagen. Kassan skriver genast ul en blankett och skickar till den sjuke, som har alt underteckna och återsända en försäkran all han varit sjuk och därför inle förvärvsarbetat. Här liksom vid inkomstanmälan gäller således alt den försäkrade får en form av bekräftelse på sin anmälan.

Med del myckel stora antalet ersäliningsfall del här är fråga om kan det givelvis inträffa missöden i uppgiflslämnandet. I dessa fall görs en särskild prövning om ersättning kan utgå, trots all uppgiften om ersättningsfallet inle registrerats hos försäkringskassan i föreskriven ordning. Beslut i sådana frågor kan överklagas hos riksförsäkringsverket och försäkringsdomslolen.

Det är givelvis viktigt att de försäkrade känner till hur sjukförsäkringen fungerar och hur kontakterna med försäkringskassan går lill oavsett om rekommenderade försändelser används eller ej. Stora insatser görs fortlöpande för att förbättra denna information. Jag vill emellertid också peka på att arbetsgivaren enligt gällande bestämmelser är skyldig alt anmäla till försäkringskassan när en arbetstagare anställs för att uppgifter om den sjukpenninggrundande inkomsten dä skall kunna las in av försäkringskassan frän den försäkrade. Det pågår f n. undersökningar om möjligheterna att effektivisera förfarandet vid registreringen av sjukpenninggrundande inkomst, och del är enligt min mening i första hand genom sådana åtgärder man bör söka undvika att någon går miste om sina försäkringsförmåner.

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Om åtgärder för att förhindra rättsförlust inom sjukförsäkringen

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Om åtgärder för att förhindra rättsförlust inom sjukförsäkringen

Hen SJÖHOLM (fp);

Herr lalman! Jag tackar för svaret, som på sill säll är bra och fylligt. Men som så ofta är fallet vid besvarande av frågor siktar svaret faktiskt inte in sig pä frågeställningen.

Utslagsgivande för rätten all fä sjukpenning är i dag inte bevisad sjukdom och bevisat inkomstbortfall ulan alt man kan bevisa att man har lämnat in en inkomslanmälan. Som jag ser det har formalismen då sopat bort den sociala omtanken och samhällets vifia all hjälpa. Som alla vet kan byråkrati vara mer omänsklig än det mesta här i livet.

Det finns en speciellt intressant aspekt på denna fråga. Om en person verkligen har haft anställning och förlorat arbetsinkomsten för alt han blivit sjuk, så har både arbetsgivaren och den sjuke betalat in premier men får inte ut någon ersättning. Det är faktiskt snudd på bedrägeri. Staten tar dä emot en inbetald premie men betalar inle ut någon ersättning. Det är ganska fantastiskt att det kan fungera på det sättet.

När det nu är så att den enskildes rält all få ul sjukpenning är beroende på om inkomslanmälan inkommit, så tycker jag all det är myndigheternas skyldighet att påpeka den saken för allmänheten, sä all människorna vel att här är min rätt hell och hållet beroende pä om jag kan visa att jag har skickat in anmälan. Och del kan man ju inte visa om man bara har skickat in sin anmälan som vanlig brevförsändelse. Del distribueras 1 mifiard brevförsändelser ärligen här i landet, och av dem kommer faktiskt en hel del bort. Och om en sådan här anmälan kommer bort är den enskilde hell ställd.

Jag vel elt konkret fall där en person förlorade 7 000 kronor därför att han inle kunde visa att inkomstanmälan blivit insänd. Vederbörande svär på alt han har skickat in den. Myndigheterna borde därför upplysa allmänheten om att för all ha sin rält kvar måsle man använda en för-sändelsemelod som gör alt man kan visa att man har skickat in sin anmälan, t. ex. rekommenderad försändelse med mottagningsbevis. Men jag har inte funnit alt del på någon blankett eller i någon informationsskrift har givits sådana nödvändiga upplysningar till allmänheten.

Nu säger statsrådet alt arbetsgivaren också har anmälningsskyldighet, men i det konkreta fall som jag här tänker på kom också den anmälan bort, trots att det är en kommunal myndighet som sköter dessa ärenden med data. Som statsrådet myckel riktigt säger kan man då överklaga, men de överordnade instanserna förklarar i sådana fall att eftersom det inte kan bevisas att inkomstanmälan ingivils spelar del ingen roll hur det ligger till. Jag har visat på ell konkret fall, ell skolexempel på vart man kommer med denna i och för sig myckel förnämliga lag. Men de materiella fakta spelar ingen roll, del är formalismen som är hell utslagsgivande, och del tycker jag är upprörande.

Herr socialministern ASPLING:

Herr lalman! Sjukförsäkringens ersättningsregler bygger ju på principen att ersällningsgrunderna för sjukpenningen skall vara fastställda redan

innan sjukdomsfallet inträffar. När en försäkrad blir sjuk skall det inte behövas någon särskild utredning om ersättningens storlek, utan .sjukpenningen skall kunna betalas ut direkt.

Som jag berörde i milt svar gör man nu slora insatser från försäkringskassorna för alt fortlöpande granska och aktualisera registeruppgifterna. Den övergäng till användning av automatisk databehandling som f n. pågår inom sjukförsäkringen kommer alt ge ökade möjligheter till förenkling och effektivisering av della arbete, som ju gäller över 4 mifioner försäkrade.

1 det utredningsarbete som sålunda sker inom riksförsäkringsverket prövas bl. a. möjligheten att förbättra anmälningsrutinerna från arbetsgivarna för att pä del sättet fä elt bättre system för bevakning av inkomstförändringarna för de försäkrade. Om man får till stånd etl sådant effektivt rapportsystem är jag övertygad om att riskerna minskar för sådana här beklagliga fall som herr Sjöholm här något berörde.

Jag vill sluta med att säga all jag inle kan göra annat än beklaga del inträffade. Men jag hoppas alt det genom del pågående utredningsarbetet skall bli möjligl att finna former sä att man i framtiden inle skall behöva uppleva all sådana här fall inträffar.

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Om åtgärder för att förhindra rättsförlust inom sjukförsäkringen

Herr SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Statsrådet har ännu inle rikligt svarat på frågan om man inle borde upplysa allmänheten om all så länge förhållandena är som de är bör de försäkrade skicka sina anmälningar i rekommenderat brev så alt de kan visa alt de har sänt in dem.

Jag menar att 7 000 kr. är ett stort belopp alt föriora pä grund av formalism. Varför skulle man inte kunna betala ut detta i efterhand, när sjukdomen är bevisbar och det kan bevisas all ell inkomstbortfall har förekommit? Det är så mycket mer upprörande som, om jag får säga del parentetiskt, det finns människor som lyfter 4 500 kr. i månaden skattefritt som sjukpenning trots att de kanske inte haft en inkomst som tillnärmelsevis motsvarar della belopp. Det aren fråga som jag också har motionerat om. Det förekommer all människor som betalar B-skatt anmäler för stor inkomst.

Samtidigt gör man så här av ren formalism i ell fall där alla materiella fakta föreligger. Allmänheten borde väl ändå varnas för att man kan förlora sin rätt om man inle använder en metod sä att man kan visa all man verkligen har skickat in sin inkomstanmälan. Nog borde, herr statsråd, materiella fakta fä betyda mer än formellt hårklyveri, som del här är fråga om.

Herr socialministern ASPLING;

Herr lalman! Herr Sjöholm vet all jag inle här kan gå in pä ett enskilt fall. Jag vill emellertid tillägga all jag inte tror all användning av rekommenderade försändelser skulle utgöra någon realistisk lösning av de här frågorna. Lösningen bör i stället sökas i förenklingar och effeklivise-

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Om statsbidrag för preventivmedel i vissa fall

ringar i anmälnings- och bevakningsrulinerna i den riktning som jag nu har något berört.

Dessutom bör vi göra de försäkrade bättre uppmärksamma pä all de efter all ha lämnat en anmälan lill försäkringskassan skall observera att de får någon form av svar från kassan. Med dessa åtgärder sammantagna kan vi ytteriigare förbättra förhållandena.

Jag vill gärna understryka alt informationssidan är utomordentligt viktig. Vi har gjort insatser där, och vår strävan är all fortsättningsvis försöka finna former för all nå ut lill allmänheten med uppgifter och information i dessa frågor som så direkt berör den enskilde.

Hen SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Jag är medveten om att statsrådet inte här kan gå in pä etl enskilt ärende. Men han säger att det inte är en realistisk lösning att be den enskilde använda sig av rekommenderad försändelse med mottagningsbevis. Dä vill jag säga all det är nog så realistiskt, om man föriorar 7 000 kr. genom att inte göra del. Det är vad jag kallar realism.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Om statsbidrag för preventivmedel i vissa fall

Herr socialministern ASPLING erhöll ordel för all besvara herr Karlehagens (c) den 5 mars anmälda fråga, nr 106, och anförde;

Herr lalman! Herr Kariehagen har frågat mig om jag anser att statsbidrag bör utgå för att läcka kostnaden för preventivmedel som lillhandahålles i samband med läkarbesök för sjukdom och i samband med eflerkonlroll av nyförlösia kvinnor.

Fr. o. m. den I januari 1975 utgår ersättning från den allmänna försäkringen för prevenlivmedelsrådgivning som ombesöris av främst sjukvårdshuvudmännen samt privatpraktiserande läkare som är anslutna till försäkringen. Ersättning utgår under förutsättning att rådgivningen är kostnadsfri för den enskilde och all preventivmedel i viss omfattning lillhandahålles kostnadsfritt i samband med rådgivningen. Ersättningen utgår till den som anordnar rådgivningen med ett enhetligt belopp för varie rådgivningstillfälle oavsett om preventivmedel lämnas ul eller inte. Om sådan rådgivning och tillhandahållande av preventivmedel sker i samband med läkarvård utgår försäkringsersättning antingen enligt reglerna för läkarvård eller enligt reglerna för prevenlivmedelsrådgivning.

Efterkontroll av nyförlösia kvinnor, liksom prevenlivmedelsrådgivning för denna grupp, ingår i den mödrahälsovård som åvilar de offentliga sjukvårdshuvudmännen. Denna verksamhet är kostnadsfri för den enskilde. Det ankommer på sjukvårdshuvudmannen all besluta om därvid även preventivmedel skall tillhandahållas kostnadsfritt.

Del statsbidrag som utgår lill olika former av prevenlivmedelsrådgivning lämnas genom ersättningar från den allmänna försäkringen.

Herr KARLEHAGEN (c):

Herr talman! Jag ber all få tacka socialministern för svaret pä min fråga.

När riksdagen antog den nya abortlagen, rådde det fullständig enighet om nödvändigheten av att satsa på abortförebyggande åtgärder. Därför beslöts också all staten skulle la ett ekonomiskt ansvar i syfte att göra prevenlivmedelsrådgivningen kostnadsfri för den enskilde.

Enligt de anvisningar som nu utfärdats av riksförsäkringsverket är förutsättningen för statsbidrag till den som anordnar preventivmedelsrådgivning bl. a. att rådgivningen är kostnadsfri samt att, i förekommande fall, exempelvis livmoderinlägg lillhandahålles utan kostnad. Jag har med min fråga velat peka på två typer av rädgivningssilualioner som såvitt jag har kunnat finna inle täcks av de nya bestämmelserna.

Del gäller dels patienter som i samband med läkarbesök för sjukdom passar på att ta upp frågan om preventivmedel vilket säkerligen är ganska vanligt, dels kvinnor som kommer till mödravårdscentralen för eflerkonlroll inom en tidrymd av tolv veckor efter förlossningen. Dessa besök betraktas inte som rådgivningsbesök enligt den nya lagen och särskilt statsbidrag utgår inte. Då uppkommer frågan; Skall patienten själv betalade preventivmedel som lämnas ut i samband med besöket? Om så blir fallet finns det en risk att kvinnan kommer att begära all få återkomma vid etl senare tillfälle för rådgivning, då preventivmedlet är kostnadsfritt. Detta vore olyckligt med hänsyn lill belastningen pä preventivmedelsmottagningarna.

Vidare är det naturiiglvis olämpligt att i onödan fördröja ordinationen av preventivmedel, eftersom man då självklart riskerar en ovälkommen graviditet med abort som föfid. Därför borde bestämmelserna ändras så att statsbidrag utgår för all täcka kostnader för preventivmedel som lillhandahålles vid varie rådgivningstillfälle. Det är klart all man kan säga alt sjukvårdshuvudmännen bör ta på sig de här kostnaderna. Jag vel inte om socialministern kan ha någon uppfattning om vad som är praxis i de situationer som jag har beskrivit. Man kan å andra sidan hävda att när regering och riksdag har drivit igenom en ny abortlag och i det sammanhanget också sagl sig vifia verka för att förebygga abort, bör del vara statsmakternas uppgift att skapa ell ersättningssystem som är heltäckande.

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Om statsbidrag för preventivmedel i vissa fall

Herr socialministern ASPLING;

Herr lalman! Med anledning av herr Karlehagens inlägg vill jag göra några kommentarer.

I de fall då prevenlivmedelsrådgivning och tillhandahållande av preventivmedel sker i samband med läkarvård utgår försäkringsersättning antingen enligt reglerna för läkarvård eller enligt reglerna för preventivmedelsrådgivning. Det är viktigt att slå fast detta. Det är också en

2 Rikidagens protokoll 1975. Nr 36-39

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Om åtgärder för att eliminera riskerna av rökning på sjukhus

genomgående princip inom sjukförsäkringen att det inle kan utgå mer än etl ersättningsbelopp för ett och samma läkarbesök.

Försäkringsersättningen till sjukvårdshuvudmännens prevenlivmedelsrådgivning är avsedd att underlätta en snabb utbyggnad av denna viktiga verksamhet. Prevenlivmedelsrådgivningen för nyförlösia kvinnor har sedan länge åvilat sjukvårdshuvudmännen som en viktig del av mödrahälsovården. 1 samband med anvisningarna rörande ersättningsreglerna har Landstingsförbundet pekat på att det ankommer pä del enskilda landstinget att besluta om kostnadsfria preventivmedel även i dessa fall. Jag vill nämna alt en del landsting också redan har faltal sådana beslut. Därigenom kan den som omfattas av mödrahälsovården få tillgäng lill kostnadsfri prevenlivmedelsrådgivning och fria preventivmedel i samma utsträckning som övriga grupper.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Om åtgärder för att eliminera riskerna av rökning på sjukhus

Herr socialministern ASPLING erhöll ordet för all besvara herr Nilssons i Agnas (m) den 6 mars anmälda fråga, nr 110, och anförde:

Herr lalman! Herr Nilsson i Agnas har frågat mig om jag avser att vidta någon ytterligare åtgärd i syfte all eliminera riskerna av rökning på sjukhus i synnerhet nattetid.

Grundläggande bestämmelser om byggnadsåtgärder för all begränsa faran för brand finns i byggnadslagstiftningen. Ytterligare bestämmelser för alt förebygga och begränsa brand finns i brandlagsliftningen. När det gäller sjukvårdsanläggningar är sjukvårdshuvudmannen skyldig all anskaffa och underhålla redskap för släckning och livräddning vid brand samt all i övrigl vidta de åtgärder som behövs för alt förebygga och bekämpa brand.

Statens brandinspeklion har år 1971 i samråd med bl. a. socialstyrelsen och Landstingsförbundet lämnat anvisningar om brandsyn på vårdan-läggningarm. m. Därbehandlasåtgärderföratlbl. a. förebygga brandrisker. Vidare harsocialstyrelsen är 1970 givit ul råd och anvisningarom brandförsvar vid vissa institutioner.

Inom sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri) pågår i samarbete med Svenska brandförsvarsföreningen en brett upplagd utredning om brandskyddet i värdanläggningar. Den omfattar brandieknisk planering vid projektering av vårdbyggnader samt byggnadslekniska åtgärder inom nya och befintliga anläggningar. Dessutom behandlas frågor som rör drift, underhåll och installation av anordningar av olika slag samt övning och utbildning av personal. Ulredningen beräknas bli klar inom kort och kommer alt remissbehandlas under våren 1975. Jag utgår ifrån att även brandriskerna på grund av

rökning därvid kommer all uppmärksammas.

Med anledning av den allvariiga branden vid S:l Eriks sjukhus i Stockholm bör i detta sammanhang nämnas att Stockholms läns landsting omedelbart tagit initiativet lill en total genomgäng av brandsäkerheten vid landstingets sjukhus under medverkan av Spri. Därvid kommer att behandlas både frågor avseende byggnadslekniska åtgärder m. m. och frågor som gäller bäddulrustningar och liknande.

Hen NILSSON i Agnas (m);

Herr talman! Jag ber alt få tacka för svaret. Jag tycker alt det är bra och uttömmande. Del säger väl vad som kan sägas i fråga om ätgärder av della slag.

Men jag hade också en annan tanke bakom min fråga, och den skall jag försöka förklara genom all relatera vad som stod att läsa i en tidning efter den beklagliga branden. Under rubriken Stoppa rökarna återges bl. a. en uttalande av en teknisk chef vid ett regionsjukhus. Han säger: "När man pratar om att det skulle kosta uppåt 20 mifi. kr. att installera brandalarmutrustning bara på sjukhusen i Stockholms län, då har man missat något väsentligt. Del kostar inle ett öre att informera om brandfaran och del är där man ska böria. Bygga bort riskerna är omöjligt. Folk måsle förstå det farliga i att handskas med eld pä sjukhus."

Del tycker man skulle vara självklart, men det finns en del människor som i stället tycker att del är självklart all de kan röka precis överallt, t. ex. i sjukhussängen.

I svaret talas det om bäddulrustningar som skulle vara brandsäkrare. Jag har den här veckan också fält meddelanden från firmor som sagt all de har bra utrustningar och alt de kan ordna det så att bäddarna blir brandsäkra; sä snart någon länder en tändsticka reagerar en elektronisk utrustning. Sådan utrustning finns t. ex. installerad i Uppsala, och det kostar bara 20 kr. per säng att göra en komplettering med sådan utrustning.

Det är möjligt att man måste gå pä den vägen, men jag tycker all del är beklagligt att vi liksom måste ge oss inför dessa människor som vägar röka också på sådana här farliga ställen. Den här tekniske chefen säger också: "Del måste bli ell slut pä den olovliga rökningen! Trots förbudsskyltarna röker folk i korridorer och kulvertar. Böriar det att brinna i en kul vert blir effekten ungefär som i en reamotor." På kort tid övertänds hela sjukhuset. Så sent som under del senaste söndagsdygnei var det ett tillbud pä ett sjukhus i Norriand. Dä gällde del inle en kulvert ulan en bädd. Sådana här saker händer alltså oupphörligen.

Den tekniske chefen säger vidare: "90 procent av alla sjukhusbränder orsakas av slarviga rökare. Det finns statistik på del från ett flertal länder."

Man sätter upp förbudsskyltar, och man har förordningar och regler. Del sägs ifrån att här är del farligt att röka. Men, framhåller denne man, det hjälper inle när vi inte har någon lag all stödja oss pä. De flesta respekterar väl förbuden, men det finns alltid ett antal människor som

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Om åtgärder för att eliminera riskerna av rökning på sjukhus

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Om åtgärder Jör att eliminera riskerna av rökning på sjukhus

inle gör del.

I det tidigare citerade uttalandet sägs det vidare:

"Socialstyrelsen och riksbrandchefen borde kunna få lill stånd en sådan lag. Kan man göra en lag om att man måste ha lyse på cykeln mitt på fiusa dagen borde man också kunna få fram en lag mot rökning på sjukhus. Det behövs inga utredningar - vi som dagligen umgås med de här problemen kan lämna underlag så det räcker."

Jag har valt att citera den här chefen som jag inte uppfattar som någon kverulant ulan som en man med elt stort ansvar. Det ger besked om hur man pä elt billigt sätt kan göra sjukhusen mindre riskabla.

Herr socialministern ASPLING:

Herr talman! Jag vill gärna understryka att det självfallet är mycket viktigt att sjukvårdshuvudmännen och de lokala sjukhusledningarna ständigt har sin uppmärksamhet riktad på brandriskerna inom vårdinrättningarna, bl. a. riskerna vid sängrökning. Så långt del är möjligl bör man också vidta nödvändiga åtgärder för alt minska och helst eliminera riskerna. Det här är i hög grad ordningsfrågor inom sjukhusen.

En god vägledning kan erhållas av den kommunala brandchefen och genom socialstyrelsens råd och anvisningar i dessa frågor, där man tagit upp just dessa risker och pekat på de åtgärder som bör vidtas.

Jag vill understryka att dessa frågor är utomordentligt seriösa, och jag utgår ifrån att man på alla värdinrättningar kommer all skärpa uppmärksamheten vad det gäller brandriskerna.

Hen NILSSON i Agnas (m):

Herr lalman! Jag håller helt med herr Aspling på den här punkten. Men den som är ansvarig för dessa saker vid regionsjukhuset i Umeå - den tekniske chef som jag citerade i mitt förra anförande - säger att man redan i december förra året pekade på dessa risker. Vid en presskonferens före jul framhölls det alt sängrökningen är ohyggligt riskabel. Man har i kulvertar och på andra farliga ställen funnit rester av cigarretter och tändstickor. Det är alltså hell klart alt de ansvariga är uppmärksamma på faran, och de har gjort vad de kan för alt ge föreskrifter och se lill alt dessa efterlevs. Men man kan inte begära all personalen på sjukhusen skall springa omkring på nätterna och kolla alt folk efterlever föreskrifterna.

Del måste bli så att den som är intagen på ell sjukhus skall inse att det inle går att bryta mol föreskrifterna. Vi kan inte begära all samhället skall gå in med ännu finare rökdeteklorer, utan vi måste i stället försöka ge människorna en känsla av ansvar. När del gäller personer som är så skadade eller omtöcknade att de inle förstår detta, får man handla på annat sätt.

Samtidigt som jag håller med socialministern vill jag framhålla att man borde sätta mer kraft och tyngd bakom de föreskrifter som finns och som faktiskt skall efterlevas. Del är beklagligt om vi, när resurserna

så väl behövs pä andra områden' är tvungna att betala många miljoner pä grund av att människor pä delta säll är obetänksamma.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Om statsbidrag till båttrafiken mellan Landskrona och Ven

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordel för att besvara herr Håkanssons i- Rönneberga (c) den 6 mars anmälda fråga, nr 108, och anförde:

Herr talman! Herr Håkansson i Rönneberga har frågat mig vilka åtgärder som vidtagits för att tillgodose riksdagens krav på stöd till Ventrafiken enligt trafikutskottets betänkande nr 15 år 1973,

Frågan om statsbidrag till båttrafik bereds f n, inom regeringens kansli. Även Ven och Venirafiken behandlas i sammanhanget.

Hen HÅKANSSON i Rönneberga (c):

Herr talman! Riksdagen beslöt hösten 1973 efter förslag från trafikutskottet att statsbidrag i någon form lill kostnaderna för upprätthållande av trafiken mellan Landskrona och ön Ven borde utgå. Det har gäll relativt läng lid sedan detta beslut fattades, och del är helt naturiigt alt mänga av dem som är intresserade för denna sak har undrat vilka åtgärder som vidtagits. Del är orsaken till att jag har ställt denna fråga för all få ett uttalande av del ansvariga statsrådet. Jag ber att få tacka herr Norling för svaret. Del är kort, men jag förmodar att litet mer ligger bakom.

Goda kommunikationer för såväl person- som godstransporter har stor betydelse i regionalpolitiken. Verkningarna av de under senare är utgående transportstöden bekräftar detta. Det positiva resultatet har också medfört kraftig ökning av dessa bidrag. Norrlands transportstöd, som 1971 beräknades lill 25 mifi. kr. för helt budgetär, föreslås för budgetåret 1975/76 uppgå lill 100 mifi. kr. Vidare har transportstödet lill Gotland, som beräknades lill 2,1 mifi. kr. budgetåret 1972/73, för nästa budgetär uppräknats lill 21 mifi. kr.

1954 års öulredning omfattade de tre öarna Golland, Öland och Ven, därför alt deras problem ansågs vara likartade. I utredningsdirektiven framhölls all Ven hade liknande problem som de andra två öarna fast i mindre skala. Vad Gotland och Öland nu har fått i bättre trafikmöjligheter bör även komma Ven till godo.

Öland har genom broförbindelsen fått sin trafikfråga bäst löst. För Gotlands del har vid utvärderingen av del hittillsvarande godstransporlslödet konstaterats alt det väl fyllt sin regionalpolitiska uppgift. Förutom det vidgade godstransporlslödet utgår nu även bidrag till persontrafiken. Delta innebär mot tidigare taxor en sänkning av bifiettpriserna med 25-40 %.

Nu är det Vens tur att få förbättrad trafik, främst för den bofasta

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Om statsbidrag till båttrafiken mellan Landskrona och Ven

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Om statsbidrag till båttrafiken mellan Landskrona och Ven

befolkningen och näringslivet. Den fasta befolkningen har kraftigt minskal från ca 1 100 personer vid sekelskiftet lill nu under 400 personer. Ven har genom sin säregna och vackra natur ell stort turistinlresse och besöks vafie år under sommarmånaderna av över 100 000 turister. En utvidgad turism är till gagn för öns näringsliv och fasta befolkning och bör stimuleras med goda förbindelser till humana bifiettpriser.

Trots att resefrekvensen ökar har ändå underskottet på denna trafik ständigt stigit. Det är därför nödvändigt med någon form av bidrag, en anhållan som kraftigt understrukits av länsstyrelsen i Malmö.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Som jag haft anledning säga i samband med en frågestund här i riksdagen för en lid sedan, då vi också talade om skärgårdslrafiken, bereds frågan om statsbidrag lill båttrafik av en inlerdepartemenlal arbetsgrupp, som har tillsalls för en översyn av olika skärgårdsfrågor. Jag tror att resultatet av utredningsarbetet kommer att föreligga relativt snart, och jag räknar dä med att Venirafiken kommer att finnas med i bilden.

Herr Håkansson i Rönneberga tog upp tidsaspekten bakåt med hänsyn lill riksdagens ullalande. Jag vill också pä den punklen erinra om mitt svar på en närbesläktad fråga för en lid sedan. Jag sade dä all lidsförskjutningen får ses i samband med alt vi nu behandlar olika skärgårdsfrågor i etl sammanhang. Del är dä lämpligt att samla alla frågor av den typ som herr Håkansson talat om lill ell beslut, som omfallar alla skärgårdar.

Hen HÅKANSSON i Rönneberga (c);

Herr talman! Det är klart att man kan ha olika utgångsläge när det gäller att lösa en fråga. Från vårt håll vill vi gärna trycka på all Ven är något speciellt, därför att den tidigare har klassals tillsammans med Gotland och Öland. Vi tycker alt Ven bör behandlas på ett speciellt sätt i likhet med vad som skett i fråga om dessa båda andra öar.

Kommunikationsministern underströk nu all frågan om Ven är under behandling, och jag förväntar all den behandlas positivt.

Herr kommunikationsministern NORLING;

Herr lalman! Jag vill bara lill sist säga att vi kommer inte alt behandla Ven på något annat sätt än andra öar runt vår kust, vare sig bättre eller sämre.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 10 Om postverkets närservice i glesbygdsområden och mindre tätorter

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för alt besvara herr Anders.sons i Nybro (c) den 6 mars anmälda fråga, nr 111 ,och anförde;

Herr talman! Herr Andersson i Nybro har frågat mig om jag är beredd medverka lill att postverket inle motverkar utan i stället understödjer kommunernas planer pä alt ge människorna i mindre tätorter och inom glesbygdsområden en god närservice.

Jag har vid etl flertal tillfällen här i riksdagen besvarat frågor och interpellationer om aktuella förhållanden vad gäller postservice och därvid utförligt uppehållit mig vid postverkets serviceorganisation och fiänster pä landsbygden samt i de mindre tätorlerna. Senast skedde delta i förra månaden (fråga nr 46).

All de som bor i mindre orter och inom glesbygdsområden skall ha just en god närservice är en målsättning som synes vara gemensam för såväl frågeställarna som för mig själv och postverket. Flertalet människor utanför de större tätorterna fär numera en god och fullständig postservice genom lantbrevbärare direkt hem till sin bostad. Lantbrevbäringsnätel har successivt byggts ut, och f n. befiänas ca 800 000 hushåll, varav ca 200 000 tillfälliga, på detta sätt. Postverket har enbart goda erfarenheter av detta system, och ofta uttrycker postkunderna sin tillfredsställelse över den nya serviceformen.

Genom all poslansialterna på della sätt blir rörliga bortfaller i många fall behovet av den äldre typen av fast postanordning som vanligen haft endast ett begränsat öppethållande. I vissa fall - där minst 70 samman-liggande hushåll finns - inrättar dock postverket s. k. postslällen varigenom fördelarna med lantbrevbäringen kombineras med alt de kunder som så önskar eller som någon gång inle kunnat passa lantbrevbärarens ankomsttid kan få sin postservice under en bestämd tid och i en bestämd lokal.

Inför en förestående omorganisation av posiservicen på landsbygden informerar postverket skriftligen och genom information pä möten regelmässigt de berörda kommunerna och postkunderna och inhämtar deras synpunkter och önskemål. Detta sker innan någon omläggning genomförs. De synpunkter och önskemål som då kommer fram får sedan vägas mol verkels personella och organisatoriska önskemål, innan beslut fattas.

Jag anser att postverket gör allt vad som rimligen kan göras för att ge dem som bor i mindre tätorter och inom glesbygd en sä god närservice som möjligt.

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Om postverkets närservice i glesbygdsområden och mindre tätorter

Hen ANDERSSON i Nybro (c):

Herr talman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret på min fråga. Jag vill påminna om all riksdagen så sent som under föregående år har uttalat att man bör gå fram myckel försiktigt när del gäller indragning av postexpeditioner i glesbygder och mindre tätorter. Om jag

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Om postverkets närservice i glesbygdsområden och mindre tätorter

tolkat herr Norling rätt bl. a. i en skrivelse lill kunderna vid Vassmolösa postexpedition, anser statsrådet att postanstalier bör bibehållas vid en tätbebyggelse med omkring 200 hushåll. Jag inser liksom herr Norling alt del måste finnas ett visst underiag för all en postexpedition skall kunna finnas kvar.

Jag vet all man även ute i kommunerna är väl medveten om all del krävs ett rimligt befolkningsunderiag om det skall vara möjligl alt upprätthålla en god närservice. Det är därför många kommuner i dag är inriktade pä att stimulera byggandet i mindre tätorter för alt garantera närservice.

I de tvä konkreta fall som jag pekat pä i min fråga arbetar såväl Kalmar som Nybro kommuner på att stärka underiaget för tätortsområdena Vassmolösa och Örsjö. Del sker genom en omfattande egnahemsbebyggelse i båda tätorterna och genom viss industriutbyggnad i Örsjö. När kommunerna nu är mitt uppe i arbetet tned alt, som jag ser del, styra utvecklingen i en positiv riktning, planerar postverket för indragning av postexpeditionerna. Post verkels planer gäralllså pä kollisionskurs gentemot kommunernas planer. Jag utgår ifrån att herr Noriing inle kan anse del lämpligt och rimligt att postverket sätter käppar i hjulet för den kommunala planeringen. Jag begär inte alt herr Noriing skall ta ställning till de aktuella lokala fallen, men jag hoppas inneriigl alt herr Noriing håller med mig om all postverket i fortsättningen bör ta större hänsyn lill kommunernas planer. När man ute i kommunerna är i fullt arbete med att skapa bättre underlag och bättre förutsättningar för lokal service tycker jag della är elt intresse även för postverket.

Vore det inte, herr Norling, rimligt att postverket lägger sina nedläggningsplaner på hyllan i alla de orter och samhällen där man är på väg all nå det minimiantal hushåll som herr Norling själv har angett? Jag skulle hälsa ell sådant uttalande med stor tillfredsställelse.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Jag delar herr Anderssons i Nybro uppfattning att vi inte skall behandla enskilda ärenden här i kammaren. Nu kan man emellertid i detta fall gärna, om man så önskar, ta de ivå platser, som herr Andersson har byggt upp sin fråga på, såsom typexempel pä hur jag i mitt svar har beskrivit postverkets säll att arbeta. Då kanske det må vara förlåtligt om vi stannar upp etl ögonblick vid etl konkret ärende, eftersom del då fär fiäna till bevisning av handläggningen.

Poststationen i Örsjö, som herr Andersson i Nybro talar om i sin fråga, är förenad med SJ-slationen där. Postgöromålen ombesöris alltså av järnvägspersonal enligt särskilt avtal mellan statens järn vägar och postverket. Nu har SJ sagt upp avtalet med postverket från den 1 juni i år av den anledningen att järnvägsstationen kommer att avbemannas från detta datum. SJ:s beslut om avbemanning har överklagats hos regeringen.

Enligt postverkets långsiktsplan skall vid lämpligt tillfälle undersökas om posistationen i Örsjö bör ersättas med lantbrevbäring från Nybro.

Postdirektionen i östra distriktet har i samråd med postmästaren i Nybro upprättat ell förslag till dylik omorganisation av postanordningarna i Ör-sjöområdel. Del förslaget har sänts lill Nybro kommun för yttrande, men något yttrande har ännu inle inkommit frän kommunen lill postdirektionen. Ell informationsmöte med befolkningen har dessutom ägt rum ganska nyligen.

Jag har med den här beskrivningen bara velat visa att den handläggningsordning som jag rent allmänt talat om i min svar har föfits och håller på all fullföfias i fallet Örsjö.

Poslexpeditionen i Vassmolösa, som också nämnts av herr Andersson, kommer - som jag också talade om i milt svar - att dras in och ersättas med lantbrevbäring plus postställe, sedan Kungl. Maj;l i oktober i fiol lämnat besvär över indragningen utan åtgärd.

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Om postverkets närservice i glesbygdsområden och mindre tätorter

Hen ANDERSSON i Nybro (c):

Herr lalman! Statsrådets beskrivning av lägel för Örsjö och Vassmolösa är naturligtvis riktig. Jag hoppas givelvis att de planer som finns på indragning av järnvägsstationen i Örsjö inle blir en realitet. Man borde, i avvaktan på ett definivt beslut därvidlag, inle förhasta sig när det gäller indragning av postexpeditionen.

Jag vill, herr Noriing, återknyta lill milt tidigare anförande. Både herr Norling och jag måste vara intresserade av att inle allmänhetens förtroende rubbas för samhällets vifia att upprätthålla en rimlig lokal service. Pä den punkten är vi säkert överens. Men om man studerar utvecklingen i Vassmolösa finner man all människorna har knutit en förhoppning till den positiva utvecklingen vid poslexpeditionen där, som haft en kraftig ökning av omsättningen. Ell annat faktum är all kommunen bygger ul i den här tätorten. Ett stort antal nya hushåll kommer till i området inom en nära framlid. Del är rätt rimligt att människorna i det lägel ställer förhoppningar på att samhället, inte minst när det gäller posten, skall beakta denna positiva utveckling vid ställningstagande lill postens framtid.

Jag skulle vifia sluta med all ullala förhoppningen att herr Norling studerar dessa frågor ytteriigare, sä att postverkets planering och den kommunala planeringen kan stämma överens i fortsättningen.

Herr kommunikationsministern NORLING;

Herr talman! Jag delar i länga stycken herr Anderssons i Nybro uppfattning all man naturiiglvis inte skall göra någonting förhastat. Men samtidigt skulle jag önska all herr Andersson hade viss förståelse för att man - när man kommer i en situation där del kan vara diskutabelt huruvida man kan behålla en fast postanslalt och då söker upprätthålla närservicen genom inrättande av lantbrevbäring, i vissa fall kombinerad med postslälle - talar med människorna som är postkunder i området och presenterar detta alternativ för dem. Något år efter det att man infört lantbrevbäring i ett visst område - som måhända har berörts vid frå-

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Vissa kommunala frågor

geslunder av den här karaktären i riksdagen - har del hänt all jag passerat det området eller av annan orsak träffat människor som är postkunder där. Jag har då ofta fält dokumenterat all den nya ordningen med lantbrevbäring, kanske kombinerad med poslställe, har fungerat myckel bra. 1 många fall har människorna på min fråga sagt att de naturligtvis inle skulle önska sig tillbaka lill den situation som rådde innan lantbrevbäringen inrättades.

Med det här har jag bara velat poängtera alt även postkunderna bör få möjlighet all förutsättningslöst värdera del säll på vilket postverket försöker bjuda ul den nya formen av service. Det sker också.

Hen ANDERSSON i Nybro (c):

Herr lalman! Bara en myckel kort replik.

Jag är överens med kommunikationsministern om det värdefulla i denna information och i kontakten mellan postverket och allmänheten. Men verkligheten är ju den all postverket tyvärr inle kunnat föfia de starkt uttalade önskemål som har kommit fram i båda de aktuella fallen.

Jag delar kommunikationsministerns uppfattning om den goda servicen i lantbrevbäringen. Men jag tror all vi också måste vara överens om att lantbrevbäringen inle alltid kan ge människorna den service som de behöver. Det gäller t. ex. förvärvsarbetande som inte är hemma när lantbrevbäraren kommer. De kan tyvärr inte utnytfia lantbrevbärings-servicen. Vidare kan förelag och andra i samhällen med mera utvecklat näringsliv ha svårt att alllid utnytfia den service som lantbrevbäringen ger. Jag erkänner dock gärna all lantbrevbäringen för många människor innebär en god service.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 11 Föredrogs och hänvisades

Moiioner

Nr 1849 lill justilieutskottel

Nr 1850 lill näringsuiskoltel

§ 12 Vissa kommunala frågor

Föredrogs konstitutionsutskottets belänkande nr 7 med anledning av moiioner rörande vissa kommunala frågor.

I della belänkande behandlades motionerna 1975:70 av herr Söderström (m),

1975:93 av herr Bohman m. fl. (m), såvitt avsåg hemställan punkterna 13 och 14,

1975:308 av hen Björk i Gävle (c),

1975:676 av herr Romanus (fp), såvitt avsåg hemställan punkten 2,

vari yrkats att riksdagen begärde förslag av regeringen till vårriksdagen 1976

a) om sådan ändring av kommunallagen att kommunerna gavs möjlighet att inrätta direklvalda kommundelsråd (lokala styrelser) i enlighet med vad som anförts i molionen,

b) om sådan ändring av kommunallagen att kommunerna gavs möjlighet att anordna rådgivande kommunala folkomröstningar,

c) om sådan ändring av kommunallagen att kommunal nämnd och styrelse gavs rätt alt hålla offentliga sammanträden,

d) om åtgärder för vidgad insyn i och kontroll av kommunala bolag
och stiftelser i enlighet med vad som anförts i motionen,

1975:983 av herr Andersson i Nybro m. fl. (c), 1975:992 av hen Gransledt m. fl. (c), 1975:1007 av herr Olsson i Sundsvall (c), 1975:1009 av hen SchöU (m), 1975:1014 av herr Wachtmeister i Slaffanstorp (m), 1975:1015 av herrar Wachtmeister i Slaffanstorp (m) och Schött (m) samt

1975:1016 av herrar Wachtmeister i Slaffanstorp (m) och Schött (m).

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Vissa kommunala frågor

Utskottet hemslällde all riksdagen skulle

1. avslå motionerna 1975:70, 1975:93, såvitt avsåg hemställan punkterna 13 och 14, 1975:308, 1975:983, 1975:992, 1975:1007, 1975:1009, 1975:1014, 1975:1015 och 1975:1016,

2. avslå molionen 1975:676, såvitt avsäg hemställan punkten 2.

Reservation hade avgivits av herr Ahlmark (fp) som ansett att utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen skulle med bifall till motionen 1975:676, såvitt avsåg hemställan punklen 2, begära förslag av regeringen till vårriksdagen 1976 i enlighet med vad som anförts i motionen.

Hen ROMANUS (fp):

Herr lalman! Vi lever i en lid med slora enheter. Del är etl faktum som gäller i stor utsträckning pä det kommunala området. Genom sammanläggningarna har avståndet från medborgarna till kommunens centrum ökat både fysiskt och på annat säll och möjligheterna lill kontakt minskal. Antalet kommunala förtroendeposter har skurits ner till en fiärdedel på några få är, och det har gjort all det nu är mycket färre personer som känner en kommunal förtroendeman eller som har en sådan, i sin närhet. Samtidigt ökar omfattningen av den kommunala verksamheten'. Kommunerna lar på sig nya uppgifter, och uppgifterna har blivit alltmer komplicerade. Del blir svårare och svårare för den enskilda människan all överblicka motiven bakom de kommunala åtgärderna. Dessa ter sig ofta som svåra att förklara och framstår många gånger som omotiverade

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Vissa kommunala frågor

ingrepp eller förändringar. Deras genomförande medför ofta ganska mycket av oro och bekymmer bland de berörda människorna.

Detta är problem för den kommunala demokratin. Elt ylleriigare problem har tillkommit, nämligen den gemensamma valdagen för kommunal-, landstings- och riksdagsval, som gör att de kommunala frågorna i stor utsträckning kommer bort i debatten inför valen. Det är rikspoliiiken som dominerar genom TV och andra massmedia. Det gör också att del är svårt för människor alt påverka politiken. Man vet inte hur den egna kommunen påverkas av att man rösiar pä del ena eller det andra sättet i kommunalvalet, eftersom den informationen inte nått fram. Risken är också att den kommunala valrörelsen inle erbjuder särskilt myckel av alternativ.

Detta är välkända utvecklingstendenser, och det är de som har motiverat all vi i folkpartiet under många år fört fram konkreta förslag för att förbättra den kommunala demokratin, för att ge människor mera inflytande och för att ge dem större möjligheter att påverka sin egen närmifiö och också den egna kommunen i dess helhet. I en moiion till årets riksmöte har jag fört fram en del av de konkreta förslagen, och de behandlas bl. a. i del här utskollsbetänkandet.

Del första av förslagen är att riksdagen skall uttala sig för direklvalda kommundelsråd och begära förslag av regeringen om ändring av kommunallagen lill våren 1976. Frågan borde egentligen ha behandlats nu, sä alt kommunerna hade haft god tid pä sig för att besluta om inrättandet av kommundelsråd, om deras storlek, om valkretsindelning och alla sådana saker. Det är verkligen i senaste laget att fä ett sådant beslut nästa år, men på grund av det sätt som utredningsarbetet har bedrivits på är det den tidigaste möjliga tidpunkten, och det är därför della yrkande är framställt.

Det är vikligl att fä kommundelsråd både i de fall där ett flertal kommuner har slagils ihop lill en storkommun och i de fall där en stor kommun har existerat under läng lid, t. ex. de stora städerna. 1 båda fallen är det väsentligt alt de lokala synpunkterna, framför allt på planfrågor, får komma fram bättre än de har gjort under senare tid. I synnerhet är naturligtvis människor som bor i en kommun som nyligen har slagils ihop med en större kommun angelägna om att del inte innebär alt deras synpunkter inte längre blir tillgodosedda utan så att säga körs över av uppfattningen i den nya centralorten, som naturiigt nog kanske de flesta politiska förtroendemännen kommer från och som har den största både befolkningsmässiga och ekonomiska vikten i de kommunala sammanhangen.

De .här lokala synpunkterna måsle komma fram. Jag tror att del redan finns tillräckligt med erfarenheter för att man skall kunna säga, att den enda garantin för all de verkligen kommer fram är alt vi får lokala organ - kommundelsråd eller vad man vill kalla dem - som är valda direkt av människorna i den aktuella kommunen. Del har gjorts en del försök med kommundelsråd tillsatta av fullmäktige, och de har i och för sig

varit lovande; jag kan särskilt nämna försöken i Göteborg, som vi har hört myckel posifivl om. Alla är vi väl ändå medvetna om risken för all om inle förtroendemännen är direkt valda av de människor som de skall företräda, sä har de inte samma förpliktelse all hälla god kontakt med den lokala opinionen. Det blir en stor risk för att de synpunkter som förs fram av t, ex, kommunens centrala förvaltning - som ofta kan domineras av effektivitetstänkande, sä att säga av planritningar som ser bra ul pä papperet men inle tar hänsyn lill de lokala förhållandena och lill hur människor upplever ingrepp i mifion - kommer all överväga, så all man inle i lid utarbetar alternativ. Då kommer de lokala synpunkterna precis som så mänga gånger tidigare alt möta argumentet: "Det är för sent. Nu måste vi göra så här, för annars kommer det att kosta så myckel. Vi kan inle vänta längre och länka pä nya alternativ vid den här tidpunkten," Kommundelsråden bör alltså vara direkt valda, och för del behövs en ändring av kommunallagen i god lid före nästa val.

Elt annat angelägel önskemål är rådgivande folkomröstningar. Att vi skall ha en representativ demokrati i kommunerna är vi alla ense om, men vi vet också att det finns många frågor som tillsammans skall ligga till grund för den enskildes val av parti. Det gör helt naturligt all den kommunala församlingen inle är representativ för medborgarnas uppfattning i alla frågor som den skall avgöra - de är kanske inle pariifrågor.

Dessutom spelar ju rikspolitiken en stor roll vid valet av även de kommunala förtroendemännen, och det gör att del är ännu mera angeläget all man direkt kan ta reda pä vad medborgarna tycker i en omstridd kommunal fråga. Det skulle man kunna göra genom folkomröstning.

Den tredje punkten gäller rätt för de kommunala nämnderna och styrelserna all ha offentliga sammanträden. Del behöver ju inte betyda all de alllid har offentliga sammanträden. Men de skall ha en rätt till sådana offentliga sammanträden där man kan informera människorna om viktiga aktuella problem - också ute i kommunens olika delar.

Slutligen är det förslaget om bättre insyn i och inflytande över de kommunala bolagen. Det har varit en mycket stark utveckling som inneburit att man mer och mer har lagt över den kommunala verksamheten på bolag. Det kan ha vissa praktiska skäl. Bolagen arbetar smidigare i mänga avseenden. Men det blir också sämre insyn för medborgarna. Det gäller att försöka ta till vara de fördelar som kan finnas i bolagsformen men ändå se lill att inle de demokratiska värdena går förlorade.

I motionen tar jag upp åtta punkter:

1. Återhållsamhet i fråga om bildandet av kommunala bolag. Om man går igenom de kommunala bolag som har bildals, är del säkert åtskilliga som skulle kunna ha arbetat som vanliga kommunala nämnder och styrelser om man hade lagt mera vikt vid behovet av insyn i verksamheten.

2. Offentlighetsprincipen bör slås fast i de kommunala bolagens bolagsordning, sä att man ålägger dem som arbetar inom bolagen öppenhet gentemot medborgarna.

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Vissa kotnmunala frågor

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Vissa kommunala .frågor

3. Man bör ge rätt för kommunfullmäktiges ledamöter all närvara vid bolagsstämmorna och ställa frågor, sä att inte bolagsstämman blir en sluten tillställning.

4. Rätt för kommunfullmäktige att förrätta val av styrelseledamöter i de kommunala bolagen. Man bör inte överiäta denna rätt till någon kommunal nämnd eller styrelse. Besluten bör fattas så nära medborgarna som möjligl.

5. Man bör låta kommunfullmäktiges valberedning förbereda även val av ledamöter i kommunala bolag, sä att man verkligen ser lill all det blir samma representativitet i de styrelserna som i övriga kommunala nämnder och styrelser.

6. Möjlighet att i kommunfullmäktige interpellera bolagsstyrelsens
ordförande. Kommunala bolag gör ofta ute i kommunen saker som berör
medborgarna direkt, och det skulle i sädana fall vara av värde att snabbi
få en interpellationsdebatl i fullmäktige. Då bör det inte finnas några
hinder för delta, utan det bör vara en rättighet för fullmäktigeledamöterna
att interpellera bolagsstyrelsens ordförande i sådana frågor.

7. Rätt för kommunens revisorer att granska de kommunala bolagens räkenskaper.

8. Skyldighet för bolagsstyrelse att fortlöpande redovisa bolagels verksamhet för kommunstyrelsen och alt varie är lämna en fyllig offentlig redovisning för de olika åtgärder som bolaget har vidtagit.

Att jag har tagit upp dessa punkter betyder inle alt delta inte skulle förekomma redan nu, för det gör det naturligtvis på många håll. Men det gäller all se lill att det blir en regel och inte bara någonting som fungerar när allting är bra.

Herr talman! Dessa yrkanden har framförts tidigare och besvarats med all ulredningen pågår. Ja, en utredning har pågått länge och den pågår fortfarande. Del är märkligt alt del skall vara så väldigt svårt att fä fram konkreta förslag på detta område.

Nu hänvisas lill att betänkandet snart kommer att framläggas. Ja, det är värdefullt även om man tycker sig ha hört den synpunkten förr. Men del borde vara möjligl för riksdagen all la ställning lill principfrågorna ulan alt avvakta ytterligare utredning, och del är vad jag har begärt och vad herr Ahlmark begär i sin reservation. Det borde inle behövas någon utredning eller remissbehandling för alt man skall kunna la ställning lill den fundamentala principen all de som representerar medborgarna i en viss del av kommunen också skall väljas av dessa medborgare och inle utses av ett centralt organ. Del borde inle behövas ylleriigare remissförfarande och diskussioner för all slå fast alt medborgarna skall kunna yttra sig i en folkomröstning eller alt man skall ha bättre insyn i de kommunala bolagen.

Herr talman! Jag ber all fä yrka bifall till reservationen. Jag beklagar all inle utskottet har velat uttala sig för dessa principer, men jag hoppas alt någon av utskottets talesmän kommer alt kunna göra det i den här debatten i varie fall. Jag beklagar också att folkpartiet denna gång ensamt

i reservationen uttalar sig för, som jag tycker, ganska självklara demokratiska principer.

Hen JOHANSSON i Trollhättan (s):

Herr talman! Låt mig först helt kort få erinra om att kommunallagsutredningen nyligen avgivit sitt huvudbetänkande och all ulredningen om den kommunala demokratin kommer med sitt huvudbetänkande inom några månader. I denna situation tycker jag det är föga meningsfullt att ta upp någon diskussion i sak. Del är rent av olämpligt all nu fatta beslut i sak.

Herr Romanus har nyss yrkat bifall till herr Ahlmarks reservation till förmån för herr Romanus motion. Han förklarade rakt ut att det fanns inget som helst behov av remissyttranden över - som jag fattade det - vare sig kommunallagsulredningens förslag eller det kommande förslaget från utredningen om den kommunala demokratin. Det betyder all herr Romanus och herr Ahlmark och de som evenluelll kan komma alt rösta på deras förslag skjuter ät sidan inte bara ulredningen om den kommunala demokratin utan även primärkommuner, landsting, de båda kommunförbunden och övriga remissinstanser. Det gäller dock kommunala angelägenheter, och kommunerna representerar en betydande erfarenhet - t, o, m. större erfarenhet än herrar Ahlmark och Romanus tillsammans representerar i all sin tro på att själva begripa allting bättre än alla andra.

Här talar man om närdemokrati, här talar man om att höra människorna, men man vill inle tillåla primärkommuner och landsting all yttra sig över sina egna angelägenheter. Riksdagen skall i dag fatta beslut om principerna, säger herr Romanus, och på våren 1976 skall del läggas fram en proposition pä grundval av en motion som herr Romanus har väckt. Jag hoppas att sädana principer aldrig skall vägleda svensk politik.

Med delta yrkar jag bifall lill utskottels hemställan.

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Vissa kommunala frågor

Hen ROMANUS (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag är säker på att konstilutionsutskolteis ordförande uppfattade vad jag sade beträffande rernissförfarandei, nämligen att del finns inget behov av remissförfarande om principen alt de som representerar människor i etl visst område skall väfias av dessa människor och inle utses centralt av kommunens fullmäktige. Jag sade självfallet inle att det inle skulle finnas behov av remissförfarande när det gäller de här betänkandena. Det är klart att de skall remissbehandlas - de kommer alt innefatta en mängd praktiska frågor. Men det bör väl inte behövas något remissförfarande för att riksdagen skall stå fast vid principen om direkta val. Del var vad jag sade.

Jag skulle vifia be herr Johansson i Trollhällan att förklara vad del är för remissynpunkter som skall kunna fä riksdagen all avstå från alt hävda principen om direkta val av människor som skall representera en viss del av kommunen. Jag vill också påpeka att det är fråga om

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Vissa kommunala frågor

alt ge kommunerna möjlighet all inrätta direklvalda kommundelsråd. Det är inle fråga om att herr Ahlmark och jag i vår självtillräcklighet här vill tvinga kommunerna att göra någonting. Vi vill ge varie kommun möjlighet all efter sina förhållanden besluta om man skall inrätta dessa kommundelsråd eller inte. Del är detta det är fråga om.

Med all respekt för den erfarenhet som finns samlad i t. ex. Kommunförbundels styrelse sä har inte jag den uppfattningen att man där skall sitta och besluta för kornmunernas räkning och yttra sig för kommunernas räkning i politiska frågor. Det är önskvärt alt de olika lokala förhållandena får spela in, så att varie kommun fär ta ställning för sin del. Del är en annan historia.

Jag understryker alt förslagen självfallet skall remissbehandlas, men det borde vara möjligl för riksdagen att ta ställning till vissa principer. Och varför anser vi del då sä angeläget med elt ställningstagande nu? Jo, det är därför att om vi skall kunna vara säkra pä att etl förslag enligt dessa principer föreläggs nästa års riksdag, så är del önskvärt att regeringen verkligen fär direktiv att utarbeta ett sådant förslag. Mot bakgrund av tidigare erfarenheter vet vi att det annars inte är säkert att del kommer fram något förslag. Och tyvärr finns det ju vissa begränsningar i riksdagens möjligheter all utarbeta egna lagförslag. Det är därför som vi vill slå fast principerna redan nu, sä att del verkligen kommer fram ett förslag till nästa års riksdag. Att göra det innebär sannerligen inget nedvärderande av de lokala, kommunala synpunkterna. Det är ju de synpunkterna som vi vill tillgodose med förslaget.

Hen JOHANSSON i Trollhättan (s) kort genmäle;

Herr lalman! Självfallet noterar jag med tillfredsställelse alt herr Romanus vill att dessa förslag skall gå ut pä remiss. Men varför skall vi då fatta beslut i riksdagen innan vi har läst remissvaren? Det finns väl inget annat rimligt svar på den frågan än att herr Romanus och herr Ahlmark och de som eventuellt stöder dessa tvä herrar inte tillmäter remissvaren den betydelse som vi andra gör. Vi vill grunda våra ställningstaganden pä dé synpunkter som kommunerna för fram. Och det tror jag ändå är klokast att vi gör.

Hen ROMANUS (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det har väl aldrig rätt något tvivel om att vi vill att dessa förslag i alla detafier skall remitteras lill olika instanser och diskuteras där.

Men jag noterar att herr Johansson i Trollhättan inte log upp min utmaning att ge exempel på några synpunkter som skulle kunna leda lill all man avstår från att ge kommunerna rätt alt utse direklvalda kommundelsråd. Och om man inte tror att det kan komma fram några sådana synpunkter och man dessutom vill vara alldeles säker pä att riksdagen nästa år får ta ställning till ett förslag som bygger på den principen, sä har man väl ingen annan möjlighet - om man inte tillhör regeringen

-än all riksdagen beställer etl sådant förslag av regeringen. Om förslaget hade kommit fram tidigare, så hade det inte varit nödvändigt alt pressa sä hårt. Förra året hade vi därför ingen reservation. Då utgick vi nämligen från att riksdagen skulle ha möjligheter all behandla förslaget nu. Men i dag har vi inte den möjligheten, och då måste man ta upp frågan pä detta sätt, om man verkligen vill vara säker pä att denna princip skall komma fram i ett lagförslag.

Herr Johansson i Trollhättan använde uttrycket "de som evenluelll stöder dessa tvä herrar, Ahlmark och Romanus", men det är inte fråga om all stödja de tvä herrarna, herr Johansson, utan frågan är om man vill uttala sig för principen att de som representerar människorna i ett visst område också skall väfias av de människorna. Det är det frågan gäller, ingenting annat. Det går inte att blanda bort den saken genom all säga alt del skulle vara något slags plötsligt påfund från tvä ledamöter här i riksdagen, som dessutom inle har riktigt lika lång erfarenhet som herr Johansson, även om vi ändå har haft någon befattning med den kommunala verksamheten.

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Vissa kommunala frågor

Hen JOHANSSON i Trollhättan (s) kort genmäle: Herr talman! Uppriktigt sagt tycker jag det är beklämmande att vi skall behöva föra en debatt av denna typ. Jag trodde att remissförfarandet var sä förankrat i svenskt pariameniariskl och demokratiskt liv alt alla respekterade alt riksdagen skulle fatta sina beslut inte före utan efter remissförfarandet.

Sedan frågade herr Romanus om jag trodde att det kunde finnas några invändningar mot direklvalda kommundelsråd. Ja, herr Romanus får väl läsa vad utredningen om den kommunala demokratin kommeratt anföra och dessutom vad de olika kommunerna kommer att säga. Så säker på sin sak är kanske herr Romanus, men lät oss andra fä läsa vad kommunerna har sagt på denna punkt. Det är inle löjligt, herr Romanus, att efterhöra kommunernas synpunkt.

Herr BOO (c):

Herr talman! I centerns partiprogram inleds avsnittet om kommunal demokrati med föfiande:

"Centerpartiet eftersträvar en stark självstyrelse och en levande demokrati i såväl primärkommuner som län. Kommunal självstyrelse ger medborgarna möjligheter att aktivt della i del samhällsarbete, som ligger dem närmast - de lokala och regionala uppgifterna. En aktivt engagerad med-borgaropinion är den bästa garantin mol byråkrati. Samtidigt är del vikligl att genom den kommunala självstyrelsen ta lill vara medborgarnas lokal-och personkännedom."

Jag finner det angeläget att slå fast detta i mitt inlägg i denna debatt. Ingen kan förneka att centern genom åren hängivet verkat för att vidareutveckla den kommunala självstyrelsen och ge den ökat innehåll och ökad betydelse.

3 Riksdagens protokoll 1975. Nr 36-39

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Vissa kommunala frågor

Jag skall endast hänvisa till insatserna frän börian av 1960-talet och framåt.

Vid kommunblocksreformens antagande är 1962 framförde centern den bestämda uppfattningen att reformen inte var underbyggd med en belysning av de kommunaldemokratiska effekterna av den genomgripande centralisering som reformen i färdigt skick innebar.

Under alla efterföfiande riksdagar på 1960-talet har vi fört fram krav på utredning och också föreslagit åtgärder för att ge den kommunala självstyrelsen ökat innehåll och vitalitet. Våra krav skärptes ytteriigare vid tvångslagens tillkomst år 1969. Efter denna tidpunkt fick vi gehör för vårt bestämda krav om en utredning beträffande den kommunala demokratin i hela dess vidd. Den kommunala demokratiulredningen har ju också arbetat intensivt under de därpå föfiande åren. Därutöver har en utredning om den kommunala ekonomiska situationen kommit lill. Alla känner också till hur viktig denna bil av den kommunala verksamheten är när det gäller att skapa förutsättningar för en fullödig kommunal självverksamhet.

Också under tidigare riksdagar pä 1970-talet har centern väckt motioner om olika kommunala frågor.

I år är läget annorlunda. Som konstitutionsutskottets ordförande nyss framhållit är det nu klart att utredningen om den kommunala demokratin inom någon månad kommer att lägga fram sitt huvudbetänkande. Del är, som utskottet också säger, inte särskilt meningsfullt all nu la upp och gå igenom alla de problem som utredningen har att analysera och lägga fram förslag om och som kommer att finnas med i del betänkande som förväntas. I den situationen har vi från centern funnit det rikligt att inle nu göra några preciserade ställningstaganden i olika delfrågor. Tvärtom finner vi det rikligare att låta remissbehandlingen ske, sä att man genom denna kan fä in sä många synpunkter som möjligl.

En fråga som jag ändå vill beröra något i dag gäller statskontrollen över kommunerna. Jag tar upp den av en speciell anledning.

I TV redovisades för några dagar sedan, i anslutning lill debatten om överinskrivning av elever i barnstugorna, av en fiänsteman från socialstyrelsen att man skulle överväga i socialstyrelsen all gå ul med nya föreskrifter lill kommunerna. Del sades därvid någonting om all del är socialstyrelsen som bevifiar statsbidraget.

Inför detta måste man fråga sig: Är del ändå inte kommunerna och deras sociala centralnämnder som bäst är skickade att bedöma denna fråga och planera sä att man fär ul del mesta möjliga av de resurser man har för barnomsorg? Detta är ju enda sättet att ge så många som möjligl chans alt få denna barnomsorg.

Delärangeläget att förstärka den kommunala barnomsorgen. Del framhöll vi också från centerns sida vid underhandlingarna om den nu välkända uppgörelsen om det s. k. kommunala skatlestoppet. Tyvärr fick vi inle gehör för våra krav vid det tillfället. Men det måste vara fel att gå ul med generella besked i delta avseende. Olika kommuner har

olika förutsättningar. Vissa kommuner kan trots en överinskrivning av elever ändå inte utnytfia kapaciteten vid barnstugorna lill mer än 45-50 %. I sådana fall måste det vara direkt felaktigt med en generell rekommendation eller någon typ av förbud mot överinskrivning. Det måste vara angelägnare att utnyUja de resurser som finns pä etl sä effektivt sätt som möjligt.

Därtill strider en central rekommendation av den här typen mot den uppgörelse mellan regeringen och kommunförbunden som har träffats. 1 den uppgörelsen sägs i punkten 6 att skärpt uppmärksamhet skall ägnas de statliga myndigheternas normgivande verksamhet.

Herr talman! Med dessa kommentarer vill jag yrka bifall till utskottets hemställan.

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Vissa kommunala frågor

Herr BJÖRCK i Nässjö (m):

Herr lalman! De många kommunsammanslagningarna under senare år har på en rad punkter ändrat betingelserna för den kommunala demokratin. Frågan om kommunsammanslagningarna skall vi emellertid inte la upp i della sammanhang. Den kommer pä riksdagens bord senare under våren i ell annat belänkande.

Frågan är ändå inle ointressant i dag. Framför oss har vi vikliga förändringar-förhoppningsvis förbättringar-i den kommunala demokratin. Dessa förbättringar har vi väntat på i ganska många år. Man kan säga att de i många fall kommer i senaste laget.

När kommunsammanslagningarna genomfördes 1970-1973 ledde de lill besvärligheter när det gäller den kommunala demokratin. Människorna fiärmades på många sätt från besluten. Vi tycker från moderat häll alt man i samband med kommunindelningsreformerna borde ha motverkat de negativa effekterna på den kommunala demokratin med reformer som hade förändrat och förbättrat förutsättningarna för de enskilda människorna all fä elt inflytande. Nu blev det inle så; förbättringarna av den kommunala demokratin har ännu inte kommii, och de ser ut att komma elt bra tag senare än vad de borde göra.

Det betänkande som vi nu behandlar lar inte ställning till de många intressanta principfrågor som finns. Som tidigare har sagts i debatten är två utredningar aktuella - kommunallagsutredningen som redan har lämnat sitt huvudbetänkande och utredningen om den kommunala demokratin som om någon månad kommer med sill belänkande. Utskottet har skjutit dessa frågor framför sig liksom riksdagen gjorde förra året. Då beslöt riksdagen att överlämna de mänga motioner som fanns till utredningen om den kommunala demokratin. Vi kan nu utgå från -del måste bli pä del sättet - all de här frågorna efter sedvanlig remissbehandling framläggs för riksdagen våren 1976. Del är hög lid alt så verkligen sker. Kraven pä reformer är mänga och förväntningarna är stora inte bara hos kommunall aktiva människor ulan också bland den allmänhet som med intresse föfier del kommunala arbetet och den politiska verksamheten.

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Vissa kommunala frågor

Jag skall, herr talman, inte ulföriigt redogöra för de krav som finns i molionen 93 av herr Bohman m. fl. ulan bara peka på några frågor som är av intresse i delta sammanhang. Det gäller först de kommunala förtroendemännens arbetsmöjligheter. Vi tycker att man med hjälp av arbetslagstiftningen skall ge de kommunala förtroendemännen bättre möjligheter att aktivt delta i det kommunala arbetet genom garanterad ledighet och reformer av delta slag. Det gäller, som tidigare har sagts här, ökad möjlighet lill insyn i de kommunala bolagen -jag skall inle gå närmare in på del. Vi kan också tänka oss all man prövar olika former av majoriletsslyre i kommunerna. Det skulle kunna få till föfid en aktivering av partier och politiker. All anordna kommunala folkomröstningar tycker vi är en utmärkt väg all ge medborgarna ett direkt inflytande. Därigenom skulle den representativa demokratin kunna kompletteras på ell förnämligt sätt. Vidare tycker vi all man bör vidta en sådan ändring i kommunallagen alt kommunerna får möjligheter att om de så önskar inrätta direklvalda kommundelsråd.

Vi anser emellertid att man skall lämna så stor frihet som möjligl ål kommunerna att själva få avgöra vilka former för direkt medinflytande för människorna i kommunerna som passar dem bäst. Vi tror inte all det är möjligt, önskvärt eller lämpligt med en central styrning och en tvingande lagstiftning.

På en punkt, herr lalman, vill jag säga ylleriigare några ord. Det gäller den gemensamma valdagen. När riksdagen i slutet på 1960-talet beslöt införa den utgick man på många håll från att när erfarenheter hade vunnits av den gemensamma valdagen skulle frågan tas upp lill förnyad prövning. Redan då fanns del stark kritik mol sammanblandningen av riks- och kommunalval.

Nu har vi tvä gemensamma valdagar bakom oss, och därmed har vi rimligen fått en viss erfarenhet av hur den gemensamma valdagen har fungerat. Dess värre tvingas man då konstatera alt många av de negativa effekterna har inträffat. Den gemensamma valdagen har utan tvivel lett lill att den kommunala demokratin inle har kunnat utvecklas och förstärkas på del sätt som hade varit önskvärt i samband med den om-fallande kommunindelningsreformen.

Vi tror därför från moderata samlingspartiels sida att del är dags all göra en ordentlig utvärdering av hur den gemensamma valdagen har fungerat och sedan dra slutsatserna av del. Vi tror all de slutsatserna måste gå i riktning mot en återgång till det system som fanns tidigare med skilda valdagar för riks- och kommunalval. Vi har närmare utvecklat de tankegångarna i den parlimotion nr 93 som väckts vid årets riksdag.

Herr lalman! När riksdagen nästa år går all besluta om alla de här frågorna är det önskvärt med en så bred förankring som möjligl. Del är till nytta för alla parter om man kan undvika en upprivande strid i dessa frågor och om ett beslut kan omfattas av så många partier som möjligl. Efter många års omfattande grundlagsarbete på riksplanet tycker vi att det nu vore dags all söka uppnå ell motsvarande arbete på det

kommunala området och all vi där verkligen får lill stånd de reformer som vi nu under en tioårsperiod har debatterat i riksdagen.

Utgångspunkten för del här arbetet måste rimligtvis vara att inte bara la kommunala effekliviielshänsyn, utan som utgångspunkt måste man ha de enskilda människornas möjligheter all göra sig och sina intressen gällande i den kommunala beslutsprocessen. Behoven är uppenbara. Snara ätgärder är efterlängtade, och del som riksdagen gör våren 1976 bör rimligtvis inle bara bli en teknisk översyn av gällande kommunallagar ulan i stället en ordentlig fördjupning av den kommunala demokratin. De tendenser mol central styrning och urholkad kommunal demokrati som kännetecknade 1960-lalet måsle nästa vårriksdag vända i sin motsats.

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Vissa kommunala frågor

Hen ROMANUS (fp);

Herr talman! Moderata samlingspartiet och centerpartiet har tidigare uttalat sig för direklvalda kommundelsråd. Moderaterna har t. o. m. i en partimolion lill årets riksdag begärt att riksdagen skall beställa ett sådant förslag från regeringen. Samma yrkande finns också i en centermolion.

Det man frågar sig när man ser att folkpartiet här står ensamt för reservationen är varför ni har hoppat av den ståndpunkten. Jag fick inle någon direkt motivering för det frän någon av de föregående talarna. Ar det så att ni förväntar er ati remissarbetet kommer att övertyga er om att man i fortsättningen skall förbjuda de kommuner som vill inrätta direklvalda kommundelsråd att göra det?

Vi liberaler kommer i stället att fortsätta all hävda principen alt de kommuner som vill inrätta direklvalda kommundelsråd också skall få möjlighet lill della. Vi kommer all göra del även om herr Johansson i Trollhällan anser att del är "löjligt" alt hävda den uppfattningen. Vi kommer att göra del också om det kommer invändningar från en eller annan remissinstans.

Del hindrar inle att vi självfallet kommer att vara fullt beredda att ta intryck av alla praktiska synpunkter på hur den här rättigheten skall utformas. Men det skulle enligt min uppfattning göra ell något egendomligt intryck om man först arbetar myckel intensivt för principen all ge möjlighet för medborgarna i en del av en kommun alt genom eget val utse representanter att företräda denna del av kommunen gentemot andra, för alt sedan - när man närmar sig principens förverkligande - säga alt vi visserligen tidigare hävdat den principen men alt vi nu skall höra vad remissinstanserna säger innan vi bestämmer oss för om vi skall fortsätta att hävda den principen. Del skulle göra ett märkligt intryck.

Herr Johansson i Trollhällan är kanske inte anhängare av principen att kommunerna skall få besluta om inrättande av direklvalda kommundelsråd. Då förstår jag att han håller på sin uppfattning, även om det vore bra om han ändrade sig och lät kommunerna själva bestämma. Det är svårare att förstå burman, när man tidigare haft en viss uppfattning

Nr 36 och nu kommer närmare dess förverkligande, plötsligt kan hoppa av

Tnrsftappn den "" '' ' tydligen moderata samlingspartiet och centerpartiet ansett

1-j 107? ära riktigt, och detta begär herr Johansson att också vi i folkpartiet

1 j mars t v / j

______ '._____ skall göra. Det gör vi inte.

Vissa kommunala

frågor Herr BJÖRCK i Nässjö (m);

Herr lalman! Låt mig erkänna att jag inte förstår vad herr Romanus menar. Han tycks vara dåligt insatt i vad som har sagts i denna fråga.

När vi förra årel diskuterade della ämne, ställde hans partiordförande, herr Helén, ett antal frågor - hur mänga de var kommer jag inte ihåg; folkpartiet brukar ju ofta ha punktprogram av varierande längd - och jag svarade på samtliga frågor för moderata samlingspartiets räkning. Vi var uppenbarligen sä gott som hell och hållet överens.

I moderata samlingspartiets partimolion nr 93 i är heter det: "Genom ändring av kommunallagen bör kommunerna ges möjlighet att inrätta direklvalda kommundelsråd. Kommunerna bör själva få avgöra mandatperiod och tidpunkt för val."

Såviii jag kan förslå, herr talman, är del självfallet .inte fråga om några avhopp. Tvärtom är del kristallklart vad moderata samlingspartiet anser i denna fråga liksom i de övriga frågor som jag här har tagit upp. Del Står uttryckligen i partimolionen och det är bara alt läsa den.

Vad vi nu diskuterar är emellertid om riksdagen denna vår, när en utredning just har avlämnat sitt betänkande och en annan kommer om någon månad, skall ta en stor principdebalt och i kammaren besluta om ett antal principer, som vi sedan nästa vår skall försöka utforma i lagparagrafer. Jag kan inte se alt del är en rationell arbetsmetod. Där har jag samma uppfattning som utskottet. Låt oss ta hela delta komplex nästa vår. Det hinner ändå inle genomföras någonting under liden fram till dess. Inga kommunalval äger rum förrän nästa är.

Folkpartiels reservation i denna fråga är väl möjligtvis till för att övertyga folkpartiet självt om var det står. Vårt parti har klart deklarerat sin ståndpunkt. Vi behöver inte votera i riksdagen nu för att få besked om vad vi själva tycker.

Herr BOO (c):

Herr talman! Herr Romanus gjorde sig lill tolk för den uppfattningen all centerpartiet skulle ha hoppat av sin tidigare inställning lill direklvalda kommundelsråd. Nej, herr Romanus, men vi finner i nuläget ingen anledning bryta ul den frågan ur del stora utredningsförslag som kan förväntas om någon månad. Det finns så många komponenter i del förslaget som i sig själva är utomordentligt slora och intressanta all man självklart skulle kunna ta fram dem för en direkt s. k. principiellt uttalande. Men jag tror all det är viktigare med sådana förändringar i kommunallagen alt vi på en bredd av inte tidigare skådat slag kan få in åtgärder som vitaliserar och fördjupar den kommunala självstyrelsen. 38

Herr ROMANUS (fp):

Herr talman! Den 15 januari undertecknade etl stort antal ledamöter av moderata samlingspartiets riksdagsgrupp med herr Bohman i spetsen en motion, nr 93, där man yrkar all riksdagen hos regeringen skall hemställa om förslag lill sådan ändring av kommunallagen att kommunerna ges möjlighet all inrätta direklvalda kommundelsråd i enlighet med vad som sagts i motionen. Den ståndpunkten - all riksdagen skall begära elt sådant lagförslag - företräds i dag av herr Ahlmarks reservation.

Nu vill herr Björck i Nässjö inle längre stödja sin parlimotion. Det må vara hänt. Herr Björck har väl rätt att hoppa av partimolionen. Men det som är litet förvånande är ju att herr Björck och herr Hilding Johansson har samma uppfattning, alt problemen kommer all lösas lill del bästa, när regeringen till nästa är utformar en proposition, utan alt riksdagen har slagit fast principerna.

Herr Björck har tidigare uttalat sig för principen att det skall vara möjligl för kommunerna alt utse kommundelsråd som väfis direkt av medborgarna. Herr Johansson har inte uttalat sig för en sådan uppfattning. Ändå tycks båda tro att del här blir nog bra, när regeringen utforrhar sin proposition. För vår del skulle vi gärna se att regeringen fick vissa principer alt gä efter. Vi hyser inle lika fiusa förhoppningar om resultatet som herr Björck, med tanke på det förflutna på det här området.

Kvar står alt i januari hade moderata samlingspartiet ett yrkande som man väl då ansåg motiverat. Nu är det helt plötsligt inte så viktigt längre med den saken. Det är den omkastningen som förvånar.

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Vissa kommunala frågor

Hen BJÖRCK i Nässjö (m):

Herr talman! Jag måste än en gäng säga all herr Romanus argumentation förundrar mig. Del slår alldeles klart uttryckt i vår parlimotion vad vi vill i den här frågan. Vi har också sagl all vi förutsätter - och därom har'det givits klart besked - att frågan kommer upp inom elt år här i kammaren. Då kan del rimligtvis inte finnas någon anledning all nu till våren bryta ut den här frågan ur utredningsarbetet.

Läs vår parlimotion! Där står de principer som gäller på del här området. Om det sedan finns olika uppfattningar i kammaren om den här saken mellan moderaterna och socialdemokraterna, så får vi väl la den striden och inle bara göra upp med socialdemokraterna.

Hen ROMANUS (fp);

Herr talman! 1 januari väckte moderata samlingspartiet en motion, som enligt herr Björck var välmotiverad. 1 dag är man beredd att avslå samma moiion. Det anser han tydligen också välmotiverat.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Länsdemokrati

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till reservationen av herr Ahlmark, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Romanus begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller konstitutionsutskottets hemställan

i betänkandet nr 7 röstar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring

däri som föranleds av bifall till reservationen av herr Ahlmark.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Romanus begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 273

Nej - 30

Avstår - 2

§ 13 Länsdemokrati

Föredrogs konslilutionsuiskollels belänkande nr 8 med anledning av moiioner angående länsdemokrali.

I detta betänkande behandlades motionerna

1975:127 av herr Helén m.fl. (fp), vari hemställts att riksdagen beslutade anmoda regeringen all skyndsamt låta utarbeta ett länsdemokratiskl alternativ i enlighet med vad som angelts i molionen samt

1975:985 av herr Boo m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna all utredningsarbetet rörande den regionala samhällsförvaltningens organisation borde fullföfias med målet att genomföra en verklig länsdemokrali i enlighet med vad som anförts i denna moiion.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslå motionerna 1975:127 och 1975:985.

Reservation hade avgivits av herrar Werner i Malmö (m). Fiskesjö (c), Ahlmark (fp), Jonnergård (c), Björck i Nässjö (m), Nordin (c) och Kindbom (c) vilka ansett alt utskottet bort hemställa

alt riksdagen med anledning av motionerna 1975:127 och 1975:985 som sin mening gav regeringen till känna alt utredningsarbetet rörande den regionala samhällsförvaltningens organisation borde fullföljas särskilt

med inriktningen att ge landstingen huvudansvaret för den övergripande regionala planeringen.

Hen FISKESJÖ (c):

Herr lalman! Den fråga som vi nu har all diskutera med anledning av konslilutionsuiskollels belänkande nr 8 har etl principiellt nära samband med den debatt som nyss har förts här i kammaren om den kommunala demokratin. Alla tycks nu vara ense om all del är av stor vikt att vi försöker finna vägar alt stärka självstyrelsen och del folkliga inflytandet pä den primärkommunala nivån, även om man kan ha olika meningar om hur man bäst skall kunna uppnå detta syfte.

Men samma goda argumeni som finns för att stimulera folkstyrelsen och vidga kompetensen inom primärkommunerna gäller också för de nu över tioåriga kraven från mitt parti på all vidga självstyrelsen och förbättra engagemanget från medborgarnas sida i de beslut som fattas i regionerna. Jag tror all man skulle kunna uttrycka del så, all om vi av tradition hade haft ungefär samma form av övergripande självstyrelse inom regionerna som vi av tradition har inom primärkommunerna, skulle nog ingen här i kammaren ha stigit upp och krävt att denna regionala självstyrelse skulle snävas ät och beskäras. Men den omvända vägen har varit häpnadsväckande trög att vandra. Utredning har avlöst utredning, och tiden har gått Ulan att vi kunnat nå fram. Socialdemokraterna, som har makten över utredningsväsendet, har inle velat vara med om all försöka förverkliga vår målsättning.

Omkring den senaste ulredningen. länsberedningen, har vi haft flera duster här i kammaren, och jag skall inte erinra om dem alla. Jag vill bara påminna om all riksdagen 1972 t. o. m. beslöt all beredningens arbete skulle inriktas på att ta fram etl underlag för förverkligandet av länsdemokratimodellen som styrelseform inom regionerna. Men detta beslut har inle fullföfits.

Länsberedningens belänkande föreligger sedan en tid tillbaka. Det finns i det betänkandet en rad förslag, som beredningens ledamöter enats om och som också vi tycker är bra. De bör också förverkligas. Vi framhåller della i vår moiion lill årets riksdag och i den reservation som är fogad till utskottets belänkande. Pä den punkten bör det således inle råda någon oenighet.

Men samtidigt framhåller vi alt de reformer som länsberedningen föreslår endasl är en etapp på vägen mol förverkligandet av den vidare målsättning som vi sedan länge förordat. Utredningsarbetet bör således enligt vår mening föras vidare, så all vi utan alltför läng ytterligare tidsutdräkt kan få fram underlag för beslut om en fullt utbyggd länsdemokrati. Det är innebörden i den reservation som jag, herr talman, ber all få yrka bifall lill.

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Länsdemokrati

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Länsdemokrati

Herr BJÖRCK i Nässjö (m);

Herr talman! Vi har just behandlat de primärkommunala frågorna. Dessa och del område vi nu behandlar, länsdemokratifrågorna, har en lång rad beröringspunkter. På regional nivå sker i dag en rad beslut av stor vikt både för kommunerna och för den enskilde. Det gäller den fysiska riksplaneringen, bebyggelsestruktur och bostadsförsörining, befolkningsramar och deras fördelning, den regionala trafiken och dess planering; det gäller mifiöskyddel, naturvården, planeringen för fritiden och rekreation. Del är alltså många s. k. lunga frågor som i dag ryms inom den regionala planeringens ram.

Alla de här frågorna har under de senaste åren i växande utsträckning blivit föremål för en intensiv debatt. Jag tycker del är en viktig utgångspunkt att det är länens egna invånare som skall få utöva största möjliga inflytande över de beslut som fallas i den här typen av frågor. Därav föfier, enligt moderata samlingspartiets sätt all se, all landslingen bör ta över ansvaret för samordnings- och planeringsuppgiflerna på regional nivå.

Liksom när del gäller de primärkommunala frågorna kan man säga att lösningarna på del här området har förhalats år efter är. Del borde ha varit möjligt all få fram reformer härvidlag redan för några år sedan. Såsom påpekas i den gemensamma borgerliga reservationen är det nu mer än tio år sedan riksdagen beslöt att frågan om en vidgad länsdemokrati skulle utredas. 1968 lade en enig utredning fram etl förslag i just den här riktningen. Men sedan, herr talman, har rent praktiskt mycket litet hänt. I vafie fall har vi inle fått någon kompeiensförskjutning mellan länsstyrelser och landsting. De reformer som har genomförts pä det här området har mera varit av administrativ natur. Denna utveckling är mycket beklaglig. Liksom när del gäller de primärkommunala frågorna finns del hos allmänheten här en ökat intresse, som man rimligtvis borde möta på något sätt.

En fullt utbyggd länsdemokrati är ell angeläget politiskt mål. Det arbete som pågår måsle nu fortsätta, och det måsle även drivas på, så all vi verkligen kan få elt beslut så snart som möjligl. Utredningsarbetet måste alltså bedrivas med all den skyndsamhel som går alt uppbringa. 1 reservationen lill konslilulionsutskottets belänkande nr 8 las de här frågorna upp. och vissa riktlinjer anges. Bollen ligger nu - dess värre, tvingas man säga - i stor utsträckning hos regeringen. Den har alltså elt stort ansvar för frågan om vi inom överskådlig framlid skall få ell överförande av en rad funktioner från länsstyrelserna till landslingen.

Herr talman! Jag skall vara lika kortfattad i det här ärendet som herr Fiskesjö och inte la upp ytterligare detafier, eftersom läget som jag sagt är oklart och komplicerat. Reservationen utgör emellertid ell så pass allvarligt memento att det. oavsett hur det går i en eventuell kommande lottning här i kammaren, är all hoppas alt regeringen föfier de riktlinjer som är angivna i reservationen. Vi skulle då slippa ytterligare onödig tidsutdräkt i ärendet.

Herr lalman! Jag ber alt få yrka bifall till den reservation som är fogad vid konstitutionsutskottets betänkande nr 8.

Herr MOLIN (fp):

Herr lalman! Den här debatten har ju förts i riksdagen vid rätt många olika tillfällen. Den har hela tiden handlat om två alternativ för den framtida länsförvaltningen: elt länsdemokratiskl och etl länsbyråkratiskl. På vårt håll har vi anslutit oss lill den länsdemokraliska handlingslinjen. Jag skall nu inle närmare redogöra för den ulan skall i stället uppehålla mig vid hur det arbete som nu pågått i drygt tio år bedrivits. Jag skall göra det med utgångspunkt i några yttranden som fällts vid olika tillfällen här i riksdagen av konstitutionsutskottets ordförande herr Johansson i Trollhättan.

Den 8 mars 1972 sade herr Johansson: "I de utredningsdirektiv som finns för den nuvarande ulredningen" - del är alltså länsberedningen - "ingår alt man också skall pröva den länsdemokraliska vägen."

Etl och ett halvt år senare yttrade herr Johansson i Trollhättan: "Det finns en rad alternativ till lösningar på della område, och de skall prövas av utredningen. När utredningen kommer med sill betänkande får vi tillfälle att närmare diskutera detta."

Herr Johansson i Trollhättan avslutade denna debatt 1973 med att säga all del redan från böfian ingick i länsberedningens uppgifter att pröva del principförslag som länsdemokraiiulredningen hade lagt fram. Han fäste uppmärksamheten på att del till hösten 1974 skulle komma ett utredningsmaterial av det slag som har efterlysts.

Vi har nu fåll länsberedningens betänkande, och vi kan säga att vi har facit i handen. Vi kan då först konstatera att del inte blev några tilläggsdirektiv lill länsberedningen av den typ som riksdagen hade begärt. Utredningsarbetet fick därför inle den länsclemokratiska inriktning som riksdagen begärde 1972. Handläggningen kan diskuteras och kritiseras, men man kan väl säga all just den delen av diskussionen i dag är överspelad. Nu har vi möjlighet att se om den beskrivning av hur länsdemokraiiulredningen har bedrivit sitt arbete som Hilding Johansson gav var riktig. Låt oss titta i facit en gång till.

Har utredningen prövat den länsdemokratiska vägen? Fick vi i höstas det efteriysta utredningsmaterialet, som konslitutionsutskottets ordförande lovade oss för etl och elt halvt år sedan? Svaret är nej. Länsberedningen har i sill belänkande koncentrerat sig kring del länsbyråkratiska alternativet och inte gått vidare på den väg som drogs upp av länsdemokraiiulredningen i slutet av 1960-lalet. Vi har inte. trots elt tioårigt utredningsarbete, i dag underlag för att väfia mellan tvä lika väl genomlysta och lika väl genomarbetade alternativ. Det är bara det länsbyråkratiska alternativet som har genomarbetats av länsberedningen. Om riksdagen skulle vilja gå in'för det länsdemokraliska alternativet, finns trots del länga utredningsarbetet elt sådant alternativ i dag inte tillgängligt. Då måste elt ytterligare utredningsarbete lill.

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Länsdemokrati

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Länsdemokrati

Jag tycker att man efter den långa diskussion som har förts måste ställa sig utomordentligt kritisk mot både regeringen och länsberedningen för att de, när det har varit så uppenbart all diskussionen har gällt ivå ganska väl avgränsade alternativ, inte har gett riksdagen en möjlighet att välja mellan de alternativen. Trots riksdagens meningsyttringar och trots en utförlig diskussion har man valt all skjuta del ena alternativet i förgrunden och det andra i bakgrunden. Det är inte någon särskilt bra illustration till det vanligen omsorgsfulla utredningsväsende som vi ifrån olika partiers sida brukar slå vakt om.

I länsberedningens betänkande för man t. o. m. en direkt polemik mol det länsdemokratiska alternativet och mot länsdemokraiiulredningen. Man hävdar t. ex. all det länsdemokratiska alternativet inle skulle leda till ell förstärkt folkligt inflytande över länsplaneringen, eftersom varken andelen beslut som ställs under förtroendemännens prövning eller antalet förtroendemän därigenom skulle öka.

Jag tror, herr lalman, mot den här bakgrunden alt riksdagen nu snabbi måste få fram ell underlag för att kunna väfia mellan de två utbyggnadsalternativ som finns: det länsdemokraliska och del länsbyråkraliska. Och jag har svårt att se alt riksdagen skulle kunna nöja sig med den tålmodiga attityd som utskottsmajoriteten vill att vi skall inta. Vi har därför motionerat. Vi har framfört del enkla önskemålet att också del andra alternativet skall utredas, all också det andra alternativet den dag riksdagen beslutar skall kunna ligga på riksdagens bord.

. Del här motionskravei behandlas över huvud laget inle i utskotlsmajorilelens skrivning. 1 betänkandet hävdar utskottet att del inle har funnits anledning till något ändrat ställningstagande i förhållande till tidigare år. Men yrkandet i molionen 127 är ju inle tidigare framfört, inte tidigare behandlat. Del bygger ju på del faktum att länsberedningen kom förra årel. Det häT är häpnadsväckande. Är socialdemokraterna i konstitutionsutskottet så rädda för att riksdagen skall få också etl länsdemokratiskl alternativ på bordet och kunna välja mellan della och del länsbyråkratiska, all de hell vill skymma undan della yrkande? Eller har utskollet inte upptäckt att del är ell nytt yrkande? Är man så litet intresserad av saken att man tror att alla länsdemokratiska yrkanden är desamma? Nog är det väl rimligt att kräva att utskottens sakbehandling gäller alla framförda yrkanden.

Jag tycker, herr talman, all del med lanke på de många debatter vi har haft i den här frågan - och av delvis principiell natur - är ledsamt att behöva konstalera all länsdemokralins motslåndare, när de inle längre kan hänvisa lill länsberedningen, försöker låtsas som om detta länsdemokratiska krav inte alls finns. Det är verkligen den obotfärdiges förhinder, men jag tror inte att det kommer all lyckas.

Med dessa ord ber jag. herr lalman, all få yrka bifall till reservationen.

Herr JOHANSSON i Trollhällan (s);

Herr talman! Del är en något egendomlig reservation som de tre föregående talarna har pläderat för. Inte ens den historiska framställningen är korrekt. Här talas om det beslut som riksdagen fattade 1972. Men ingen av de föregående talarna har nämnt att när herrar Molin och Fiskesjö försökte få riksdagen att rikta en anmärkning mol statsrådet Lundkvist för hans sätt all vidarebefordra riksdagens beslut, avvisades detta av kammaren. Inte heller berättar man för kammaren att när man på nytt försökte få en sådan begränsad inriktning av utredningen, avslogs della förslag av kammaren.

Jag hävdar fortfarande att länsberedningen har haft olika alternativ alt pröva. Den hade kunnat lägga fram etl förslag enligt del alternativ som herr Molin kallar länsdemokratiskl, och om inte majoriteten hade gjort detta, hade det funnits möjligheter för reservanterna att göra del. Nu finns del inga reservanter på denna punkt. Reservationen gäller i huvudsak hur länsstyrelsen skall sammansättas, men i fråga om utformningen av den regionala samhällsplaneringen finns det inga delade meningar som har len fram till en reservation. Det finns ett särskilt yttrande, men i det stöder man grundtankarna i utredningens förslag. Det är riktigt att del finns en argumentation för det förslag som utredningen har lagt fram och mol andra alternativ. Men det må ju ändå vara en rätt för en utredning all tala för sin sak.

Del märkliga är sedan att man nu har dragit fram delta och vill ha alternativ. Konstitutionsulskotlel behandlade frågan i höstas. Då hade vi en motion från herr Fälldin m. fl., där man ville ge till känna vissa meningar på denna punkt. Inom utskottet nådde vi emellertid enighet om att skjuta på ställningstagandet i sak och avvakta beredningen av ärendet, inhämta remissmeningar osv. Ett enhälligt konstitutionsutskott skrev: "Enligt utskottets mening bör den vidare behandlingen av beredningens förslag avvaktas före ett ställningstagande lill molionen i denna del." Denna ståndpunkt godtogs av en enhällig kammare.

Vi hade också frågan uppe i fiol höstas i ett annat sammanhang, nämligen decentraliserad och ökad rättssäkerhet inom förvaltningen. Reservanterna, som tillhörde centerpartiet, tog upp frågan om länsdemokratin i del sammanhängd. Men riksdagen föfide ulskoitsmajorilelen och höll fast vid den ståndpunkt man intagit tidigare, nämligen all man nu skulle avvakta remisser och beredningar.

Så inträffade, som nyss har nämnts, alt folkpartiet väckte en motion i börian av den här riksdagen med det innehåll som herr Björn Molin har angett här. Säkerligen är alla utskottsledamöter och. skulle jag tro, även alla suppleanter i utskottet medvetna om innebörden av detta, nämligen att man säger; "Länsberedningens utredningsarbete bör därför kompletteras med ett länsdemokratiskl alternativ, som är lika genomarbetat som del länsbyråkraliska förslag som länsberedningen står bakom. Det bör ske skyndsamt."

Jag har tolkat motionen så, att när riksdagen skulle behandla frågan

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Länsdemokrati

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Länsdemokrati

skulle del finnas Ivå alternativ på riksdagens bord, och det har bekräftats av herr Molins framställning.

Några dagar senare väcktes en moiion frän cenlerpartihäll som också log upp denna fråga och mynnade ul i en begäran om utredning. Man fick närmast det intrycket alt denna utredning skulle sällas i gång sedan riksdagen fattat vissa beslut med anledning av länsberedningens förslag. Motionärerna menar att man liksom skall permanenta utredningsarbetet. Jag läser ur molionen: "Utredningsarbetet måste - liksom under i stort sett hela efterkrigstiden - ses som en fortlöpande process som inle får avstanna." Nästan ordagrant har denna mening förts in i reservationen.

När ärendet sedan behandlades i utskottet fann de tre borgerliga partierna varandra i den reservation som nu föreligger för behandling. Jag kan inte låta bli all mot bakgrund av ställningstagandena i höstas fråga vad som har hänt under liden. Men framför allt måsle jag peka pä konsekvenserna av etl bifall till reservationen, med eller utan lottens hjälp.

Jag kan inte fatta reservationen pä annat sätt än att man drar ell streck över länsberedningens förslag. Det har kommii lill, såvitt jag förstår, under stor möda, man har arbetat sig fram lill enighet, och del hade funnits möjligheter att presentera ett förslag pä grundval av de remissyttranden som avgivits. Jag tror all vi skulle ha kunnat uppnå en myckel stor enighet här i kammaren på denna punkt. Sedan hade en del uppfattat det som en etapp på vägen mot någonting annat, och andra hade sett mera pragmatiskt på detta och menat att först fär vi ta del här, och sedan får vi se vad framtiden bär i sitt sköte, vilka erfarenheter vi får av systemet.

Men nu spolar man detta alternativ - man drar etl streck över det med den reservation som har avgivits. Det betyder också att man skjuter åt sidan dem som har medverkat i länsberedningen och gjort det med stor möda. Man struntar helt enkelt i de ståndpunkter som företrädarna förde tre borgerliga partierna har intagit inom länsberedningen. Det gäller Anders Dahlgren från centerpartiet, Mac Hamrin och Stig Stefanson från folkpartiet samt Håkan Winberg från moderata samlingspartiet.

Men det betyder också att man intar en annan ställning än de borgerliga ledamöterna intagit i den utredningsgrupp som har funnits inom Landstingsförbundet och som har sänt ul det förslag som bär rubriken Demokrati och förvaltning. De borgerliga ledamöterna har avgivit ett särskilt yttrande som innebär att man ställer sig på samma grund som länsberedningen men menar all man skall gå vidare. Jag har för min del uppfattat dessa personer som tongivande bland de borgerliga i landstingssammanhang. Det är Stig F. Hansson. Börie Hörnlund. Bertil Bjerr-ek, Nils Brage Nordlander, Gunnar Hägg och Sven Johansson. - Den saken får man klara upp inom sina partier.

Det besväriiga i detta ligger i alt del i fortsättningen blir så svårt all arbeta sig fram lill enighet. Man vill ju gärna bli enig om de former i vilka politiken skall bedrivas. Men dras plötsligt etl streck över del som man mödosamt har nått fram till, så har man ju inte sedan någon

större lust att i fortsättningen sitta dag efter dag och försöka finna gemensamma, samlande lösningar.

Om reservationen skulle bifallas, måste del såviii jag förslår betyda att frågan skjuts på framtiden ytterligare. Man har klagat över att det tagit tid, men om man vill föra in ytterligare ell alternativ som skall prövas innan riksdagen fattar beslut i höst, så har man hell enkelt rubbat förutsättningarna för att besluta i dessa former. Herr Molin underströk särskilt kraftigt all man måste arbeta skyndsamt och snabbi få fram ett alternativ alt ställa emot det som beredningen har presenterat. Jag kan inte se annat än att vi får vänta till 1978, om vi skall gå den vägen.

Det finns en del optimister som menar att man kan utreda en sak på elt par dagar, men de av oss som deltar i utredningsarbetet vet all det tar betydligt längre lid. Och sedan måsle ju också ett sådant förslag bli föremål för en lika grundlig beredning som länsberedningens förslag är nu. Det betyder att förslaget måste ligga uie hos kommuner och primärkommuner i fem sex månader. Och jag vill än en gång hävda all man inle skall lagstifta över huvudet på dem i sådana här frågor. Såvitt jag förslår betyder del att man skjuter på frågan. Jag har velat säga del därför att jag inle kan uppfatta del på annat sätt. Om jag skulle ha tolkat reservationen fel därvidlag, så får det väl rättas till. Den andra innebörden skulle då vara att vi nu skall besluta om en utredning, och den skall komma till stånd först sedan riksdagen har beslutat i ärendet. Men del stämmer inte med herr Molins läsart, att vi skall ha alternativ som slår emot varandra.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall lill utskottets hehislällan.

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Länsdemokrati

Hen FISKESJÖ (c):

Herr lalman! Det är riktigt som konstitutionsutskollets ordförande sade i slutet av sin inledning, att vi inle var eniga i höstas när vi här i kammaren hade en debatt om hithörande frågor. I debatten den 5 december hade herr Johansson i Trollhättan enligt protokollet tre inlägg, och jag hade fyra. Orsaken till att vi förde den debatten var att vi inte var eniga.

Jag blev nu litet förvånad över den tolkning av reservationen som utskottets ordförande gjorde. Min och milt partis inställning lill de positiva resullal som uppnåtts i länsberedningen klargjorde jag i mitt inledningsanförande, och den inställningen är också klart uttryckt i reservationen, där del står;

"Men på en del punkter, där beredningen nått enighet, innebär förslaget att landstingens ställning stärks, att statens delafikoniroll över kommunerna minskar och att en decentralisering av beslutsfunktionerna främjas. Dessa förslag är värdefulla och bör därför förverkligas."

Det är vad som står i den reservation som jag har yrkat bifall till.

Vad saken i dag gäller är inte att ta ställning till länsberedningens förslag som sådant. Som jag har understrukit finns det en hel del i förslaget som vi tycker är bra. Detafierna får vi tillfälle att diskutera när propositionen så småningom läggs fram. Vad del nu gäller är hur vi skall

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Länsdemokrati

driva utredningsarbetet vidare. Inom centern har vi hela liden haft en vidare målsättning i länsdemokralifrågan än socialdemokraterna. Del framgår också klart av del särskilda yttrande som är fogat till länsberedningens betänkande. För alt ytterligare belägga det ber jag att lill protokollet få citera slutklämmen i della särskilda yttrande:

"En fullt utbyggd länsdemokrali förblir elt angeläget politiskt mål. Arbetet med länsdemokratin bör sålunda fullföfias med den klara målsättningen, att landstingskommunerna skall överta huvudmannaskapet för samordnings- och planeringsuppgifterna på regional nivå."

Del är samma mening som jag har gett uttryck för här i dag, och det är också innebörden i reservationens yrkande.

Hen BJÖRCK i Nässjö (m):

Herr lalman! Jag måste reagera mol den beskrivning som herr Johansson i Trollhättan gjorde av vad länsberedningen har sagt om huvudmannaskapet för den regionala samhällsplaneringen.

Herr Johansson i Trollhättan sade att det inga delade meningar finns beträffande den regionala samhällsplaneringen i länsdemokraiiulredningen, och han var missnöjd med alt de borgerliga ledamöterna där icke hade reserverat sig utan lagl elt särskilt yttrande. Att det har blivit etl särskilt yttrande i stället för en reservation är en rent praktisk sak. Del rör sig här om en paketlösning. Alla är ense om del s. k. första steget, men sedan har man olika uppfattning om hur man skall gå vidare.

Del kan vara intressant att citera något av vad som verkligen står i det särskilda yttrandet från de borgerliga representanterna. Det kontrasterar mol vad herr Johansson i Trollhättan sade. Det heter bl. a.: "Vi delar länsdemokraiiuiredningens principiella uppfattning." Det tycker jag är ell ganska klart ställningslagande.

Man säger när del gäller huvudmannaskapet för den samordnade samhällsplaneringen följande: "Vi har därför funnit oss kunna acceptera alt huvudmannaskapet för den samordnade samhällsplaneringen förblir statligt i denna etapp." Det gäller alltså bara den etapp som man nu talar om. Därutöver är vi uppenbarligen inle ense.

Man säger vidare - jag skall bara trötta kammaren med något citat till: "Genom all - som vi redan påpekat - ge länens invånare ett ökat inflytande över länsplaneringen och genom alt rensa bort onödig tillsyn och kontroll över den kommunala verksamheten skapas motvikter som är erforderliga för all demokratin skall fungera på bästa sätt i framtiden."

Jag skulle, herr talman, också ha kunnat citera slutorden i det särskilda yttrandet, men det har herr Fiskesjö redan gjort. Där slås klart fast att en fullfutbyggd länsdemokrali är ett angeläget politiskt mål och alt landstingskommunerna skall överta huvudmannaskapet för samordnings- och planeringsuppgifterna på regional nivå. Färdriktningen för de borgeriiga representanterna är betydligt klarare än vad som här har gjorts gällande.

Nu ligger bollen hos regeringen, som jag sade i milt första inlägg, och regeringen har en ansvar för att del inle har hänt så myckel som

del borde ha gjort. Det ansvaret kvarligger enligt mitt sätt all se, alldeles oavsett hur det går i en eventuell lottning om en stund.

Herr MOLIN (fp):

Herr lalman! Herr Johansson i Trollhättan sade att del var en egendomlig reservation. Jag tycker framför allt all det är en egendomlig majoriteisskrivning som inte har behandlat yrkandet i motionen 127. Herr Johansson i Trollhättan sade att han hade läst yrkandet frän folkpartiets sida, som ju är alt också det länsdemokratiska alternativet skall utredas för alt sedan läggas pä riksdagens bord. Men utskottet har inte behandlat del yrkandet. Utskottet har en enda sals i motiveringen, och det är att utskottet "inle funnit anledning till ändrat ställningslagande". Men sä kan man väl inle skriva om man behandlar etl yrkande som tidigare inle behandlats. Del om något är väl egendomligt.

Så säger herr Johansson i Trollhällan att det är märkligt att man nu vill ha alternativ. Men vi har ju i minst fyra debatter i riksdagen begärt alternativ! Herr Johansson i Trollhättan har själv deltagit och sagl att här finns alternativ att väfia mellan och att länsberedningen skall penetrera dem. Det har länsberedningen dock inle gjort.

Jag vet inle om herr Johansson i Trollhällan i dag försvarar att länsberedningen inle behandlat det länsdemokratiska alternativet. Jag vet inte om herr Johansson tycker all del är bra eller dåligt att riksdagen kan fä väfia mellan flera alternativa handlingslinjer. Det har vi inle fått något svar på.

När emellertid nu herr Johansson känner sig pressad av de faktiska omständigheterna, dä tar han till maktspråk och säger, att om ni vill ha alternativ att väfia mellan betyder det all ni har spolat del befintliga alternativet.

Det är inle så mycket logik i della, däremot ganska mycket av maktspråk. Jag skulle mot bakgrund härav vifia göra en liten kalalog över vad socialdemokraterna gjort under en tioårsperiod för att förhindra införandel av länsdemokrali i Sverige.

Först har man fördröjt utredningsarbetet. Det fanns en enig länsdemokraliutredning i slutet av 1960-lalet, som - för mer än fem år sedan - lade etl principbetänkande om hur delta skulle gä lill. Del sköt man pä.

Sedan hindrade man den nya ulredningen, länsberedningen, all fä inrikta sig på de länsdemokratiska alternativ som riksdagen bad om. Del gjorde man 1972, vill jag minnas.

Sedan säger man i dag nej till riksdagens önskemål all få ett allsidigt underiag att väfia på när man väl skall ta ställning. Som lök.på laxen kommer sedan herr Johanssons i Trollhättan argumentation: Akta er, om ni reservanter står på er, dä skjuter vi på alltsammans lill 1978!

Jag har sagt tidigare all jag inte tror all riksdagen kommer alt finna sig i den sortens maktspråk.

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Länsdemokrati

4 Riksdagens protokoll 1975. Nr 36-39

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Länsdemokrati

Hen JOHANSSON i Trollhättan (s):

Herr talman! Får jag böria med del sista. Herr Molin gjorde en deklaration av den typ som vi har hört honom göra mänga gånger förr. Han förklarar alt det är maktspråk när jag talar om konsekvenserna av ett beslut, och han säger att riksdagen inle kommer alt finna sig i detta.

Men jag har väl rätt all ullala min mening från denna talarstol, lika väl som herr Molin. Jag skall väl inte fråga herr Molin först vad jag får säga?

Uppfattar herr Molin detta som maktspråk, måste del bero pä all herr Molin inle själv har penetrerat konsekvenserna av den moiion som han har pläderat för.

Får jag sedan gå över till något av det andra. Den diskussion som herr Fiskesjö och jag förde i december, och som även jag har etl minne av, rörde egentligen förhållandet mellan decentralisering och rättssäkerhet. Däremot diskuterade vi inle, för så vitt jag kan minnas, mera ingående om länsdemokrati och andra former för länsregional verksamhet, helt enkelt därför att man - som jag utgår ifrån - bör avvakta remissyttrandena. När herr Molin undrar varför det inte föreligger något ändrat ställningstagande, kan man svara att vi i höstas uttalade att vi ville avvakta remissvaren innan vi förde frågan vidare. Mig velerligt har inte remissvaren kommit in. De remissinstanser jag känner till håller på att arbeta med detta ärende f n.

Herr Björck i Nässjö lät förstå att jag skulle vara missnöjd med alt del inte fanns någon borgerlig reservation. Fär jag helt enkelt säga all jag tvärtom är glad över att del inle föreligger någon. Jag anser nämligen all i frågor av denna art bör vi arbeta oss fram lill enighet så långt del är möjligl. Jag tolkar det så att när man avger ell särskilt yttrande är man inle motståndare till det förslag som förs fram. Sedan kan man ju säga alt del ingår i en paketlösning, men det gör inte saken bättre i detta läge. För vad säger de som har bidragit med de andra ingredienserna i paketet, om man förklarar att detta är så dåligt att man omedelbart måste ha något annat än det som har föreslagits? Det går inte alt arbeta så i utredningar all man gör elt paket och är överens om det men sedan struntar i paketet och i stället föreslår något annat.

Det intressanta är emellertid den tolkning som har gjorts av reservationen. Och del är väl betecknande all man över huvud tagel behöver försöka tolka vad där slår - del är elt tecken på att innehållet inle är hell entydigt. Herr Fiskesjö gjorde den tolkningen att man skulle - och nu får han polemisera mot mig om jag tar fel - sluta upp kring vad länsberedningen har föreslagit men sedan gå vidare. Om jag fattade herr Björck i Nässjö rätt pä denna punkt menade även han all del rörde sig om en första etapp och att vi borde ta det förslag som länsberedningen har lagl fram med de möjliga reservationer som finns beträffande hur länsstyrelsen skall sammansättas.

Herr Molin å andra sidan har starkt understrukit att när riksdagen skall ta ställning skall den ha olika alternativ att väfia mellan. Då konsla-

lerar jag - och detta är inget maktspråk, herr Molin - att skall man ha dessa tvä alternativ att väfia mellan går det inte att fatta beslut till hösten. Herr Molin får dä förklara för oss antingen all han inle vill ha beslut till hösten eller alt han i höst är beredd att ta länsberedningens förslag eller något som liknar det. Detta har herr Molin inle gjort.

Men jag ställde en fråga som jag inte har fått svar pä. Jag undrade i mitt huvudanförande varför man inte kunde avvakta remissvaren, varför man tvunget vill ha ett ställningstagande till en utredning innan någon av oss ens har hunnit läsa remissvaren.

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Länsdemokrati

Herr FISKESJÖ (c);

Herr lalman! Jag har två gånger deklarerat min inställning till länsberedningens förslag. Mitt svar är - jag kan koncentrera mig och upprepa del mycket kort - all jag ställer mig bakom de ståndpunkter som vår representant i ulredningen har intagit. Men vad vi kan konstatera är ju all vi inle har fåll det utredningsförslag som vi frän centern har önskat alt vi skulle få. Då måste det väl vara tillåtet för oss, herr Johansson i Trollhättan, att driva våra krav vidare för alt söka förverkliga det mål som vi har gått i bräschen för i tio år under motstånd från socialdemokraterna.

Hen. MOLIN (fp):

Herr talman! Alla vet ju att del har funnits tvä huvudalternativ all väfia mellan; länsförvaltningsutredningens gamla betänkande, alltså del länsbyråkraliska alternativet, som har fått stöd av socialdemokraterna, och det länsdemokraliska alternativet som utarbetades av länsdemokraiiulredningen och som har fåll stöd av folkpartiet, centern och moderaterna. Socialdemokraterna har sett till all utredningsarbetet koncentrerat sig pä det ena alternativet, nämligen det länsbyråkratiska. Man har vägrat och vägrar allfiämt att låta utreda del andra alternativet. Jag har flera gånger frågat herr Johansson i Trollhällan vad det beror på och om han tycker del är fel all man har flera alternativ att väfia mellan när man skall bestämma sig. Borde inte riksdagen få välja mellan två alternativ som är lika väl genomarbetade, lika bra belysta? Men det tycker inle herr Johansson i Trollhättan. Han tycker att riksdagen fär finna sig i regeringens alternativ. I klartext säger han: Tag länsberedningens förslag eller också fär saken vila! Det kallar jag maktspråk.

Hen BJÖRCK i Nässjö (m):

Herr talman! Herr Johansson i Trollhättan efterlyste enighet i den här frågan och sä till vida föreligger det enighet alt alla partier i länsberedningen har varit överens om etappen 1. Sedan är del självklart alt man måsle driva frågan vidare, och dä kommer vi in pä etappen 2. Det skulle vara mycket tacknämligt om enigheten kunde-utsträcka sig även dit och alt alltså socialdemokraterna ansluter sig lill del söm de borgerliga skisserat i etappen 2. Eller fär jag tolka vad som här har sagts så alt socialde-

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Länsdemokrati

mokraterna vill genomföra etappen 1 och sedan sälla punkt? Därmed skulle alltså deras intresse för länsdemokratin vara slut.

Är del en riktig tolkning av vad herr Johansson i Trollhättan har sagt tidigare i eftermiddag?

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s);

Herr lalman! Herr Fiskesjös ståndpunkt är jag hell på del klara med. Han vill genomföra etapp 1, och sedan vill han utreda ytterligare etapper. Men herr Molins ståndpunkter har jag ännu inle fattat. Han har anklagat oss alla för all det inte föreligger några alternativ. Ja, då måsle det finnas tvä läsarter när det gäller reservationen - läsart Fiskesjö och Björck å ena sidan och läsart Molin å andra sidan. Läsart Molin innebär att man vid behandlingen här skall ha två alternativ.

Sedan frågar herr Molin mig om jag motsätter mig att man har olika alternativ all väfia mellan. Mitt svar är ell bestämt nej. Men varför begärde inte folkpartisterna i länsberedningen, herrar Mac Hamrin och Stig Stefansson, alt länsdemokratialiernalivet skulle uttryckas i lagtext? De stödde ju del andra. Jag kan inle gärna uppehålla förbindelserna med folkparlisliska ledamöter i olika utredningar och söka påverka dem. Men herr Molin har ju haft den möjligheten. Man har emellertid mig velerligt inte begärt en sådan utredning.

Herr Björck i Nässjö frågade om mitt intresse upphör i och med att riksdagen eventuellt lar en första etapp. Jag lät i mitt första inlägg förstå all jag har en myckel pragmatisk syn på detta; jag vill först inhämta erfarenheter av den ordning som eventuellt kan genomföras.

Hen MOLIN (fp)

Herr lalman! Låt mig bara säga all riksdagen - bl. a. år 1972 - begärt att länsdemokratialternativet skulle utredas. Herr Johansson i Stockholm har själv i flera av dessa debatter, som ledde till olika beslut, sagt att länsberedningen skall utreda de båda alternativen. Det har länsberedningen inle gjort.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Werner i Malmö m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Björck i Nässjö begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller konstitutionsutskottets hemställan

i belänkandet nr 8 röstar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Werner i Malmö

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda an- Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Presslödjande ändamål

gående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 150 Nej - 150 Avstår - 1 Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade gavs proposilioner pä att ärendet skulle dels återförvisas lill utskottet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare proposiiionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr talmannen nedlade i röslurnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter pä herr talmannens anmodan herr Eriksson i Ulfsbyn (c) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla ja. Kammaren hade alltså i enlighet med ja-propositionens innehåll bifallit utskottets hemställan.

§ 14 Presslödjande ändamål

Föredrogs konstitutionsutskottets betänkande nr 9 med anledning av dels propositionen 1975; 1, såvitt gäller anslag under finansdepartementets verksamhetsområde för budgetåret 1975/76 till presslödjande ändamål, dels motioner.

1 proposiiionen 1975:1, såvitt nu var i fråga (bilaga 9, s. 128-130 och 148-149), hade regeringen föreslagit att riksdagen för budgetåret 1975/76 anvisade till Produktionsbidrag för dagstidningar ell förslagsanslag av 97 000 000 kr., lill Samdistributionsraball för dagstidningar ett förslagsanslag av 25 000 000 kr. samt till Pressens lånefond ett investeringsanslag av 1 000 kr. Till pressens länefond hade anvisats anslag med 25 mifi. kr. per är under budgetåren 1969/70-1973/74, dvs. totalt 125 mifi. kr. Sammanlagt hade lån på 85,6 milj, kr. bevifials från anslaget. Departementschefen hade föreslagit att lån ur pressens lånefond fick bevifias även under budgetåret 1975/76 inom ramen för befintliga medel under anslaget.

I proposiiionen hade regeringen föreslagit riksdagen att godkänna en ändring i grunderna för produklionsbidrag för dagstidningar, innebärande att bidraget per ton pappersförbrukning (minskad med den andel som gick ål för annonsutrymme) höjdes från 7 500 kr. till 7 900 kr.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1975:309 av herr Johansson i Malmö m. fl. (s),

1975:413 av herrar Ahlmark (fp) och Molin (fp), vari hemställts att riksdagen uttalade att regeringen borde lägga fram förslag som begränsade den nuvarande diskrimineringen av vissa veckotidningar.

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Presslödjande ändamål

1975:996 av herr Jonnergård m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen vid behandlingen av finansdepartementets huvudtitel, E 7, Produktionsbidrag för dagstidningar, uttalade angelägenheten av alt produktionsbidrag enligt de bestämmelser, som pressiödskungörelsen möjliggjorde, lämnades lill sådana lokala ensamlidningar, som i sin totala konkurrenssituation i hela spridningsområdet uppenbarligen hade samma svårigheter som en andratidning samt , 1975:1000 av herr Larsson i Staffanstorp (c).

Utskollet hemslällde alt riksdagen skulle

1. med bifall till propositionen 1975:1, såvitt nu var i fråga (bilaga
9, p. E 7),

a) godkänna de i proposiiionen föreslagna ändringarna i grunderna för produktionsbidrag för dagstidningar,

b) till Produklionsbidrag för dagstidningar för budgetåret 1975/76 anvisa ell förslagsanslag av 97 000 000 kr.,

2. med bifall till propositionen 1975:1, såvitt nu var i fråga (bilaga 9, p. E 8), till Samdistributionsraball för dagstidningar för budgetåret 1975/76 anvisa ett förslagsanslag av 25 000 000 kr.,

3. med bifall till proposifionen 1975:1, såvitt nu var i fråga (bilaga 9, p. V 5), till Pressens länefond för budgetåret 1975/76 anvisa ell invesleringsanslag av 1 000 kr.,

4. förklara motionen 1975:996 besvarad med vad utskottet anfört,

5. avslå motionerna

a) 1975:309,

b) 1975:413,

c) 1975:1000.

Reservation hade avgivits av herr Ahlmark (fp) som ansett alt utskottet under 5 b bort hemställa

att riksdagen skulle med bifall till molionen 1975:413 uttala att regeringen borde lägga fram förslag som begränsade den nuvarande diskrimineringen av vissa veckotidningar.

Till betänkandet hade fogats elt särskilt yttrande av herrar Ahlmark (fp), Werner i Malmö (m) och Björck, i Nässjö (m).

Hen AHLMARK (fp);

Herr lalman! Nu är del femte året som vi fortsätter att besluta om del s. k. provisorium som presstödet skulle vara. Jag hoppas att det här är sisla gången vi behöver arbeta efter regler som aldrig utreddes innan de lades fram för riksdagen. Och jag hoppas att pressutredningen i år skall kunna presentera också förslag till generellt presstöd i botlen, alltså etl stöd som kommer alla tidningar lill godo men genom sin konstruktion framför allt hjälper de mindre tidningarna. På den grunden kan man

sedan lägga selektiva insatser under förutsättning att de föfier automatiskt verkande regler. Det är viktigt alt undvika att en statlig nämnd sitter och fattar beslut om en enskild tidning. Del leder lill beroende eller till en känsla av beroende. Det är centralt för demokratin att den tredje statsmakten - pressen - är självständig till regering, riksdag, partier och organisationer, alt tidningarna fritt kan granska och kritisera de makthavande i samhället.

Det betyder bl. a. att det är beklämmande alt annonsskalten finns kvar. Den tar ju pengar från tidningarna, gröper ur deras resurser och gör dem svagare. I vissa fall är sådana tidningar beroende av statligt produktions-stöd. Man lar med ena handen och ger med den andra. Resultatet blir bl. a. att tidningen är mer beroende av statligt stöd än den annars skulle vara. Folkpartiet kräver också i år att annonsskatten skall avskaffas.

Vi liberaler har sammanfattat vår pressyn i folkpartiets partiprogram:

"Fria tidningar är omistliga i en demokrati. Ekonomiskt starka

tidningar blir i regel mer självständiga - mol statsmakter, ägare, an-
nonsörer och organisationer. Liberalism slår vakt om tryckfrihets
förordningen som en av grundlagarna därför att den ökar skyddet för
det tryckta ordel när påfrestningarna är stora."

Del är på de principerna som vi försöker bygga våra förslag. Vi hoppas intensivt att pressutredningen, som skall bli klar om några månader, lyckas an lägga etl betänkande som slår vakt om just de värden som vi har formulerat i värt partiprogram.

En viss oro just nu känner vi ändå. För någon vecka sedan lade regeringen fram förslag till litteraturstöd. Man avvisade litteraturutredningens förslag lill en generell ordning för inköp av ny svensk skönlitteratur. Man vill i stället införa ett syslem då 50 böcker premieras i efterhand. Det är inle bara elt svek mol tidigare löften i kulturpolitiken och elt orimligt snålt förslag. Det är inte bara verkningslöst när det gäller att stimulera svenska författare. Det har dessutom av slalsrådel själv motiverats i ideologiska termer som gör det befogat att ta upp i en debatt om presstödet.

I liiieralurulredningen ansåg vi all en av fördelarna med elt generellt stöd, eller rättare sagt ett stöd som föfier automatiskt verkande regler, var all man sä långt som möjligt eliminerade risken för otillbörlig styrning. Man skall inte lägga makten över litteraturstödet till en liten grupp av människor i en sluten nämnd. Nu säger statsrådet Zachrisson i stället att det generella stödet är ell hot mot yttrandefriheten. Tänk nämligen om man tvingas minska delta stöd - då kommer ju en del av bokproduktionen i fara!

Man kan naturligtvis lika gärna fråga vad som händer om man minskar elt selektivt stöd. Då kommer naturligtvis den utgivning i fara som skulle bygga på del selekliva stödet. Men del intressanta är regeringens principsyn: att generellt stöd är ett hot mot yttrandefriheten. Jag vill fråga konstitutionsutskottets socialdemokrater: Anser ni alt den principen kan användas också för presstödet? Är ell generellt stöd eller ell selektivt

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Presslödjande ändamål

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Presslödjande ändamål

stöd som föfier automatiskt verkande regler ett hot mot yttrandefriheten i landet? Eller skall litteraturstödet bygga på en princip och presstödet på en helt annan princip? Det vore intressant att få etl svar pä den frågan.

Huvudfrågan är alltså: Skall stöd lill tidningar och böcker utgå enligt bestämmelser som gör att man i förväg vet vad som får stöd och vad som inle får stöd? Så verkar ju ändå i huvudsak dagens produktionsslöd till pressen. Eller skall presstöd och litteraturstöd utgå efter myckel allmänna bedömningar där besluten i varie särskilt fall fattas av en statlig nämnd? Statsrådet Zachrisson har fört oss lill etl vägskäl i debaiten, och den gäller i lika hög grad presstödets konstruktion.

Som exempel på vad jag menar med olämpligt presstöd vill jag ta upp de fall som nämns i reservationen, som jag yrkar bifall lill, och del särskilda yttrandet. Det gäller premieringen av vissa veckotidningar och diskrimineringen av andra. En del veckotidningar, som sägs vara av dagstidningskaraktär, får 300 000 kr. i produktionsslöd. Del är ofta ceniernsveckotidningar. I stor utsträckning fungerar de som medlemsblad. De fär en mycket stor subventionering om man ser till deras upplaga.

Sä finns del andra fall som behandlas på ett helt annat sätt. Jag vill främst la upp Eesii Päevalehl - Estniska Dagbladet. År efter år har denna tidning sökt presstöd. Lika många gånger har majoriteten i presstöds-nämnden avvisat dess begäran.

Lål mig jämföra en veckotidning som får 300 000 kr. med Estniska Dagbladet, som inte fär någonting - och jag tar då Gävle-Dalabygden. Den har enligt TU-slatisliken en upplaga på 2 400 exemplar. Dess lösnummerpris är 75 öre. Den kommer ut en gång per vecka. Den fär 300 000 i produktionsslöd. Del betyder all för varie tryckt exemplar av Gävle-Dalabygden får man ungefär 2:40 kr. i statsbidrag. Tidningen kostar alltså alt köpa 75 öre - och så får man statsbidrag med 2:40 kr.! Del är en, i jämförelse med allt annat presstöd, utomordentligt stor subvention per tidningsexemplar.

Jämför den tidningen och det stöd den får med Estniska Dagbladet. Den tidningen kommer ul två gånger i veckan, inte en gång som Gävle-Dalabygden. Den har 2 700 exemplar i upplaga. Läser man (med hjälp av tolk) igenom Estniska Dagbladet och jämför den med Gävle-Dalabygden finner man all den är minst lika myckel nyhelsorgan som cen-lerlidningen i Gästrikland. Eftersom Estniska Dagbladet kommer ut två gånger per vecka blir dess samlade årsupplaga drygt dubbelt sä stor som cenlerlidningens. Men den får inget som helst bidrag - del har pres-slödsnämnden stödd av socialdemokrater, centerpartister och kommunister här i kammaren beslutat.

Felet med Estniska Dagbladet är alt den är skriven på estniska. Det kommer säkert herr Svensson i Eskilstuna att förneka nu som tidigare. Del är lika myckel hyckleri nu som tidigare. Estniska Dagbladet fyller de krav som ställs i pressiödskungörelsen S 13; den är en "allmän nyhetstidning av dagspresskaraktär som normall utkommer med minst ell nummer vafie vecka och vars upplaga lill övervägande del inle är abon-

nerad". Estniska Dagbladet är också en andratidning i kungörelsens mening: "dagstidning som på sin utgivningsorl har mindre upplaga än annan tidning". Ändå får den inget produktionsstöd.

Ordföranden i presslödsnämnden har själv inför konstitutionsutskollei medgett att majoriteten förvägrat Estniska Dagbladet stöd därför an den inle är skriven på svenska. Anlag nämligen all Estniska Dagbladet hade varit skriven på svenska och i övrigl sett ut precis som den gör i dag. Då hade presstöd varit självklart. Det är därför helt uppenbart att del är det estniska språket som gjort att den nu diskrimineras. År efter år pågår denna diskriminering samtidigt som man lämnar slora bidrag lill andra veckotidningar. År efter år försöker socialdemokrater, centerpartister och kommunister att döfia all del är del estniska språket - och därmed indirekt balterna i Sverige - som man diskriminerar.

Fyra motioner har i år väckts om tidningar utgivna i Sverige på annat språk än svenska. Estniska Dagbladet har tagits upp som det viktigaste fallet eftersom den getts ul i många år och har sökt bidrag i flera år. Motsvarande motioner tidigare på 1970-talet haralltid behandlats inom ramen för presstödet. Nu, 1975, har man förvägrat oss att över huvud tagel la upp moiioner om Estniska Dagbladet i samband med del svenska presstödet. Man skall vänta tills proposiiionen om s. k. invandrarfrågor kommer. Trots att invandrarulredningen själv förordade att Estniska Dagbladet skulle ingå i del vanliga systemet för presstöd, trots att ingenting i reglerna säger alt man skall särbehandla andra språk, trots all balterna har varit här i landet i drygt 30 år, trots att många är födda här och de flesta varit svenska medborgare i årtionden så får deras tidning inte behandlas inom ramen för det svenska presstödet.

Del betyder att vi motionärer inle heller här i kammaren nu formellt får yrka bifall till motionerna. Vi har ju tvingats la upp dem i ett särskilt yttrande. Man lägger en diskriminering av Estniska Dagbladet ovanpå en annan. Tidigare har man sagt alt Estniska Dagbladet får inle bidrag därför att tidningen inte uppfyller bestämmelserna, dvs. är skriven på estniska. Nu säger man dessutom att tidningen skall hänföras till invandrartidningarna och över huvud laget inte passar in i det svenska presstödet.

Att balterna själva upplever det här som ett övergrepp är naturligt. Del är ju etl övergrepp. Man ser del som etl nytt uttryck för den nonchalans som socialdemokrater och centerpartister ofta visat inför balternas problem, kommunisterna skall vi inte tala om, vi vel ju alla var de slår. Jag vill ställa den frågan lill Olle Svensson: Känns det inte genant an här i kammaren år efter år förneka alt Estniska Dagbladet diskrimineras på grund av sitt språk när alla vet all det är just del estniska språket som gör att den inle får presstöd? Känns del inte litet svårt all söka döfia det uppenbara? Är del inle dags nu all medge sanningen?

Centerpartisterna vill jag fråga: Hur känns det all driva igenom ett mycket ston stöd till de cenlersympatiserande veckotidningarna och sedan inte visa den minsta generositet gentemot en ekonomisk! hån pressad

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Presslödjande ändamål

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Presslödjande ändamål

tvädagarstidning, vars enda misstag är att den är skriven på estniska? Känns det inte litet krasst i överkant för en centerpartist att ordna fram så myckel pengar som möjligl lill de egna och sedan säga nej till varie presstöd lill Estniska Dagbladet?

Under detta anförande överlog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen WERNER i Malmö (m);

Herr lalman! Del är i år drygt 120 mifi. kr. som skall fördelas på skilda tidningar i vårt land. Vi är överens om del eftersom vi anser all det är viktigt att tidningarna får ell sådant stöd att del möjliggör etl allsidigt utbud för samhällsinformationen. Jag är dock iveksam om svensken i gemen barden meningen att vi i denna tid kan salsa drygt 120 mifi. kr. extra pä tidningarna.

När vi ursprungligen log del här beslutet var man ängslig för all det skulle bli en statlig styrning om tidningarna fick så omfattande stöd. Så har nu inle blivit fallet, men man skulle önska, herr lalman, att det blev en psykologisk styrning, så all tidningarna kände en större ambition för sanningslidelse - i vafie fall under valår. När nu stöd utgår med så höga belopp är det viktigt alt del fördelas efter rättvisa grunder. Det har - som herr Ahlmark påminde om - hitintills varit ett provisorium, och vi hoppas att del snart skall avlösas av riktigare och mer generella regler.

Del finns ell knippe moiioner i år som knyter an till proposiiionen om presstödet. De behandlas i stort sett välvilligt och förslående, bortsett frän herr Ahlmarks motion om veckotidningarna. Men eftersom press-utredningen redan i sommar lägger fram sill slutbetänkande låter man motionerna anslå lill dess. Det är välbetänkt på alla sätt.

Motionerna om tidningar på främmande språk har man förvisso icke behandlat lika välvilligt, ulan dem har man ställt på framtiden. Vi har tidigare under alla år behandlat dessa motioner i samband med presstödet. Majoriteten har försläs avslagit dem, men i år vill man inte ens det. utan man skjuter dem framför sig. Det gäller Estniska Dagbladet, Eesli Päevalehl. i synnerhet. Nu framgår inte någonting av betänkandet om dessa motioner - de står inte ens nämnda - eftersom man skjutit upp behandlingen av dem. Del betyder inte all man leg om saken i utskottet. Där var en omfattande debatt om dessa tidningar. Så var även fallet vid en hearing som vi hade med docent Stig Hadenius, sekreteraren i pressulredningen. Nu är vi emellertid förhindrade att reservera oss lill förmån för de här motionerna, men vi har all anledning all gå in på sakfrågorna för att motivera varför motionerna hade bort behandlas i dag.

Man menar alt invandrarulredningen som har kommii med sitt slutbetänkande kommeratt resultera i en proposition. 1 samband därmed är det lämpligt att dessa moiioner behandlas. Det aren ganska underlig åtgärd all

förpassa Eesti Päevalehl till invandrarfrågorna. Som helt riktigt nämndes kom balterna till Sverige 1944. Det är en grupp på ca 25 000 människor, många har varit svenska medborgare länge. De är väl assimilerade i värt samhälle och gör betydande insatser i näringsliv och förvaltning. Det är en folkgrupp som vi har stor gemenskap med, vi har ell gemensamt kulturarv inte minst i kyrkligt avseende.

Hur länge är man invandrare egentligen? Balterna har varit här i 30 år och är därför svenska medborgare sedan länge. Del är klart all en proposition om invandrarproblematiken har anledning alt ta upp frågan om tidskrifter på främmande språk för invandrare. Men när en folkgrupp har varit här i 30 år kan det inle vara befogat med den infallsvinkeln längre. Det är ganska intressant att gå till invandrarulredningen där man också diskuterar denna press, bl.a. Eesti Päevalehl. Utredningen menar att dessa tidningar verkligen borde ha stöd enligt pressiödskungörelsen i vanlig ordning; Man skriver att del finns endasl "tvä tidningar på annat språk än svenska som kan uppfylla kriterierna för allmännyttig tidning av dagspresskaraklär enligt pressiödskungörelsens bestämmelser, nämligen den finskspråkiga Ruotsin Suomalainen och den estniskspråkiga Eesti Päevalehl". Om nu verkligen regeringen gör en proposilion på basis av pressulredningen, kommer den proposiiionen att bli en bumerang som drabbar utskottet och ger en klar fingervisning om var de här tidningarna hör hemma bidragsmässigl.

Man framhåller nogsamt all dessa tidningar faller utanför kriterierna för presstöd. Eesli Päevalehl är ingen allmän nyhetstidning av dagspress-karaktär. Den har inte andratidningens konkurrenssituation. Det är påståenden som vi ofta hört, men vi får aldrig klara belägg för alt det förhåller sig sä. På Eesti Päevalehts redaktion upplever man konkurrenssituationen värre än för mänga andra tidningar. Denna tidning har inle bara etl yttre konkurrensläge ulan på visst säll ett inre konkurrensläge, så lill vida att de estniska prenumeranter som har varit i Sverige länge och kan svenska språket synneriigen bra naturiiglvis också håller sig med en svensk tidning, medan del förvisso är mera sällan som en person med svenska som modersmål prenumererar på Eesli Päevalehl. Nog finns där en konkurrenssituation som kan vara värre än många andra tidningars. Det är beklagligt att man i det här avseendet år efter år skall vara så snål gentemot en folkgrupp som vi verkligen har anledning alt visa rättvisa.

Herr lalman! Jag har tyvärr inle möjlighet till något annat yrkande än om bifall lill utskottets hemställan.

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Presstödjande ändamål

Herr SVENSSON i Eskilstuna (s);

Herr talman! Konstitutionsutskottets betänkande om presspolitikeh kommer ovanligt tidigt under vårsessionen, och del präglas av små me-ningsskifiaktigheter. Detta beror dels på en faktisk ökad enighet i dessa frågor, dels på alt antalet säryrkanden har reducerats, vilket i sin tur beror på ledamöternas vetskap om att pressulredningen inom kort blir

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Presstödjande ändamål

färdig med sina förslag. Det betyder att vi nästa år har möjligheter all föra en betydligt mer djupgående och principiell debatt inle bara om samhällets relationer till pressen ulan också om massmediepolitiken i stort.

Som det påpekas i betänkandet har redan en forskarrapport som pressulredningen utgivit lämnat viktiga upplysningar om rådande förhållanden och givit en utvärdering av presstödet. Nya rapporter väntas om pressens funktioner och om olika samarbetsfrågor som berör tidningsbranschen.

Herr Ahlmark sade alt de här reglerna genomfördes ulan utredning. Men vad var orsaken till alt de här reglerna tillkom så snabbt och alt presstödet kom så snabbi? Jo, orsaken var att man ville stoppa tidningsdöden. Nu efteråt när presspoliiiken utvärderas kan del konstateras att just dessa åtgärder har varit en viktig orsak lill att tidningsdöden med ell beklagligt undantag har stoppats under 1970-talel. Sådan snabbhet och sädana ambulansuiryckningar lill förmån för del fria ordet bör man inte ironisera över eller kritisera. Man bör i stället vara lacksam för alt sådana utryckningar har gjorts. Det hör till presstödets omisskännliga förfiänster att det har hindrat tidningsdöden.

Sedan försökte Per Ahlmark locka till en principiell debatt redan nu. Han förde in en rad saker. Större delen av hans anförande ägnades åt sådant som inte finns i KU-beiänkandet - ät litteraturstödet, som skall behandlas i annat sammanhang och av annat utskott, och ät stödet lill invandrartidningar, som behandlas i elt senare sammanhang och alltså ännu inte varit föremål för sakbehandling i konstitutionsutskottet. Jag skall nu motstå frestelsen att här gå in på en längre principiell debatt, så mycket mer som jag själv deltar i pressulredningens arbete och får skäl att återkomma.

Men med anledning av de principiella deklarationer som herr Ahlmark gjorde skulle jag också vifia peka på några viktiga utgångspunkter. Låt mig böria med all bekänna all enligt min uppfattning bör mediepolitikens yttersta mål vara att förstärka och utveckla den svenska demokratin. Utifrån den ståndpunkten kan man hävda att massmedier framför allt skall upprätthålla vissa funktioner, såsom att ge allsidig information, göra kommentarer kring olika samhällshändelser, utöva kontroll och granskning av olika makthavare samt - och där vel jag all pressutredningen kommer att presentera viktigt nytt material - underlätta kommunikationen inom och mellan organiserade grupper i samhället. Konsekvensen, om man vill alt de funktionerna skall fyllas, blir krav på en mångsidig och differentierad press.

Jag vill hävda att tidningskoncentralionen redan har gått för långt för alt det skall vara nyttigt för demokratin, och därför bör del vara samhällets uppgift alt så långt som möjligl stödja ekonomiskt svagare tidningar, så att ytterligare monopolisering av del redaktionella utbudet förhindras. Det innebär att staten bör se till alt, om del exempelvis finns fler röster inom etl regionall område, de rösterna inle tystas och avlöses av monopol.

Med begränsade resurser innebär delta att stöd bör utgå under två

förutsättningar; för del första dä det finns presspoliliska motiv för att bevara utgivningen, för del andra då marknadsförutsättningar för bevarande av tidningarna saknas.

Det finns en lång rad tidningar som fyller flera eller samtliga av de uppställda funktionskraven, som jag tidigare angivit, men som ändå inte kommer att få presstöd, eftersom de kan klara sin utgivning med hjälp av intäkterna frän annonser och abonnemang. Forskningsrapporten visar all tidningar med god hushållsläckning har bevarat en stark soliditet och därmed kan fullföfia sin verksamhet och vara de självständiga tidningar som herr Ahlmark här talade om. De väl etablerade tidningarnas ekonomi har inte urholkats under den tid som presstödet har funnits, men samtidigt har produktionsbidraget gått till de tidningar som har haft behov av hjälp. Därmed har del fyllt det syfte som angelts för press-stödet.

Det är mol den principiella bakgrunden jag skall säga något om de i utskottet behandlade motionerna. Herr Jonnergård m. fl. har diskuterat läget för ensamtidningarna på lokalmarknaden. Som exempel i den debatt som här har förts har tagils Trelleborgs Allehanda, Norrtefie Tidning och Söderhamns-Hälsinge-Kuriren. Ser man presspoliliski pä del här problemet, och därmed anknyter till de funktioner som man bör ställa krav på att pressen skall fylla, är det lätt all finna motivering för stöd till sädana lokaltidningar. Tidningarna svarar för viktiga informations- och kommunikationsuppgifter i det lokala samhället, och de harocksä i många fall på senare år tagit mera allvarligt än tidigare på granskarrollen.

Frågan måste då bli om del finns en definierbar grupp av lokaltidningar som har betydande svårigheter men som saknar marknadsmässiga möjligheter all klara av dessa. Jag tror inle att sådana generella svårigheter föreligger. Det kan då inle heller vara riktigt att gå fram med generella bidrag.

Man har också diskuterat möjligheterna att i framliden lämna stöd via en fond. Efter all ha hänvisat lill de överväganden som pågår inom pressulredningen erinrar utskottet vad gäller nuläget lill presslödsnämn-dens möjligheter alt vid tillämpningen av 17 !; pressiödskungörelsen ge presstöd även till tidning som inte är andratidning. Utgångspunkten skall då vara en lolalbedömning av konkurrenssituationen.

Vi har också haft att ta ställning till en motion av herr Johansson i Malmö m. fl. om de s. k. annonsbladen. Dessa gratisblad tar intäkter från den regufiära pressen ulan all la på sig de informativa skyldigheter som denna uppfyller, och detta är från informationssynpunkt en mycket olustig utveckling. Problemel uppmärksammas av pressulredningen. som därmed skapar del av motionärerna önskade underlaget för vidare överväganden om åtgärder som kan visa sig nödvändiga.

I utskottets belänkande lar man också ställning lill ett förslag från herr Larsson i Staffanstorp om lånefonden. Utskottet erinrar med anledning av motionen om att presstödsnämnden nu enligt vissa dispensregler har möjlighet all medge förlängd räniefrihet för bevifiade lån.

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Presstödjande ändamål

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Presstödjande ändamål

I en moiion av bl. a. herr Ahlmark om veckotidningar föreslås, som herr Ahlmark också nämnt, elt riksdagsutlalande av innebörd all regeringen bör lägga fram förslag som begränsar den nuvarande diskrimineringen, som del heter, av vissa veckotidningar. Utskottet vänder sig emot att elt sådant ullalande skulle göras nu. Frågan behandlas av pressulredningen. Men eftersom herr Ahlmark här är så ironisk mot den s. k. få-, dagarspressen och nämner exemplet Gävle-Dalabygden, kan det finnas anledning alt erinra om vilka möjligheter denna typ av tidningar kan erbjuda genom att i framliden verka som monopolbrytare inom områden där en stor tidning har skaffat sig en ensamslällning. De ekonomiska undersökningar som redovisas i den publicerade forskningsrapporten om presstödet och lidningskonkurrensen visar, all nyetableringar på flerda-garsmarknaden för med sig så stora kostnader att sådana knappast kan anses vara realistiska. Det tycks därför som om fådagarstidningarna kan innebära elt alternativ när del gäller viss form av politisk kommunikation.

Jag tror också alt frågan om en satsning på dessa tidningar får las med betydligt större allvar i framtidens presspoliiik än vad herr Ahlmark gjorde. Han spelar gärna upp något av en buskleater när han talar om dessa tidningar. Man kan tänka sig alt del behövs en differentiering av bidraget med hänsyn lill om det gäller tidningar med regional spridning eller med riks- eller siorstadsspridning. Fådagarslidningar av typen Arbetaren eller Handelstidningen i Göteborg, som nu har återuppstått, ställs utan tvivel inför större redaktionella krav än vanliga tidningar med regional spridning, och det är troligt alt de kommer att ha en betydligt större upplaga. Presspoliliski bör det vara speciellt angeläget att stödja sådana komplementtidningar med hög kvalitet, vilka kan spridas över hela landet eller inom folkrika områden. Självklart skulle del då vara motiverat med etl något större fast belopp till fådagarslidningar av den typen. En viktigare sak än den som herr Ahlmark här lar upp, när han sysslar med den s. k. oräiivisl behandlade veckopressen.'är väl att man kommer fram till motiv för ell större fast belopp till fådagarslidningar som sprids över hela riket eller i storstadsregionerna. Över huvud taget skulle jag vara intresserad av att vi på allvar prövar uppslag som kan komma för alt genom presstöd komplettera utbudet där man f n. upplever monopolsituationer inom pressen.

Eesli Päevalehl finns ju inte på dagordningen för dagens sammanträde. Utskottet har brutit ut ett knippe moiioner som berör produklionsbidrag till tidningar på annat språk än svenska för att behandla den frågan i senare sammanhang. Det blir alltså tillfälle att återkomma, sedan de av herrar Ahlmark och Werner i Malmö berörda motionerna har sakbe-handlats. Del är inle fråga om att avvisa anslag lill dessa tidningar. Motivet till uppskovet är alt del föreligger en motion av herr Nordin - en centerpartist - som kräver att man öppnar möjlighet lill anslag just för sådana tidningar. Herr Ahlmark frågade; Vad är man beredd alt göra? Här finns alltså ell förslag, och del skall tas upp i anslutning lill behandlingen av invandrarpropositionen. Bakom konstitutionsutskottets

uppskovsbeslut ligger tanken - som pressutredningen har framfört till statsrådet Anna-Greta Lefion - att vid bedömningen av behovet av stöd till tidningar på annat språk än svenska måste hänsyn las till invandrarnas och minoritetsgruppernas totalsituation och övriga möjligheter alt få information. Jag yrkar med delta bifall till utskottets hemställan på samtliga punkter.

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Presstödjande ändamål

Hen AHLMARK (fp) kon genmäle;

Herr lalman! Olle Svensson säger all jag "ironiserar" över veckotidningarna. Tvärtom, jag tror att Björn Molin och jag är de enda som seriöst har tagit upp veckotidningarnas problem år efter år i motioner i riksdagen. Vad jag har ironiserat över är den uppenbara diskrimineringen av vissa veckotidningar, när man sä tydligt privilegierar andra veckotidningar. Jag har dragit fram fallet Gävle-Dalabygden med 2 400 exemplar en gäng i veckan, som får 2:40 kr. i statsbidrag för vafie tryckt exemplar. Jag har jämfört del med Estniska Dagbladet med 2 700 exemplar två gånger i veckan, som inle fär ett öre.

Herr Svensson menar all jag försöker "locka" till en principiell debatt. Ja, det försöker jag göra. Jag tycker all principer har med presstöd all göra och att vi gott kan diskutera principer också här i riksdagen.

Det är klart alt det är svårt för herr Svensson att komma in på en diskussion om del som har aktualiserats genom litteraiurproposilionen. Anser man alt det kommande stödet lill massmedier, vare sig det gäller böcker eller tidningar, skall beslutas i vafie enskilt fall av en nämnd, då slår man in på en alldeles ny väg. Där finns en viktig ideologisk gränslinje. Jag försöker "locka" lill den debatten därför alt den är så central för hur demokratin skall fungera här i landet.

Invandrartidningarna finns inte på dagordningen, säger Olle Svensson. Han tycks uppleva detta nästan som något slags tystnadsplikt för sig själv alt hans parti och centern har bestämt att de tidningarna inle får las upp i den här debatten. Ändå är del alldeles uppenbart att Estniska Dagbladet faller inom ramen för del svenska presstödet, så som del beskrivits i 13 i; presstödskungörelsen. Det är en tidning av "dagspresskaraktär". Det är en "andratidning" i den mening som paragrafen beskriver. När den inte får pengar är del uppenbart att den diskrimineras av något annat skäl.

Justitieombudsmannen skrev förra året: "Majoriteten inom nämnden synes mig ha grundat sina ställningstaganden därpå att tidningen inle ges ut på svenska språket och därför intar en särställning, bl. a. i konkurrensen med andra tidningar."

Vidhåller Olle Svensson del som han har sagl år efter år att det inle är språket som är avgörande när man har sagt nej till pengar lill Estniska Dagbladet'' Eller vill han nu äntligen, efter alla dessa år. medge alt det är språket som gör att man diskriminerar Estniska Dagbladet, vilket JO har påpekat?

Om Olle Svensson nu äntligen erkänner all det var språket det hängde

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Presstödjande ändamål

på - varför fortsätter socialdemokrater, centerpartister och kommunister alt på delta sätt indirekt diskriminera balterna i Sverige?

Herr WERNER i Malmö (m) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Svensson i Eskilstuna vill inte diskutera dessa tidningar på främmande språk därför alt man har skjutit upp behandlingen av dem lill elt senare tillfälle, som han säger. Han är väl medveten om att del är i samband med en kommande invandrarproposilion som de här motionerna skall behandlas. Men dä vill jag fråga herr Svensson: Är det så välbetänkt all hänvisa motionerna just dit, när invandrarulredningen hänvisar lill presstöd enligt nu gällande bestämmelser? Det tycker jag är en rätt besvärande motsägelse.

Del skulle vara intressant att få någon kommentar lill den fråga som både herr Ahlmark och jag har ställt - i vad män den här gruppen, som vi slår vakt om och som representeras av Estniska Dagbladet, är att betrakta som invandrare.

Herr SVENSSON i Eskilstuna (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Ahlmark ville ta upp ytterligare en principiell debatt. Han sade att det är enbart herr Ahlmark och herr Molin som här i riksdagen har slagils för tidskrifterna.

Del intressanta när del gäller tidskrifterna i dag är väl att fundera över om man verkligen kan stödja delta viktiga instrument för kommunikation i vårt samhälle på sä sätt att man ger alla lika över hela fältet. Är del inle, pä samma sätt som när del gäller produklionsbidrag lill dagstidningar, i stället en uppgift att försöka finna kriterier som innebär att man kan ge elt stöd lill sådana publikationer som betyder mycket för kommunikationen i det svenska samhället?

Jag har aldrig förespråkat alt presstöd skall utgå efter prövning i vafie särskilt fall i en presslödsnämnd. Jag har förespråkat den typ av selektivt presstöd som vi har i dag, som innehåller generella kriterier för utdelning av stödet men med selektiv inriktning. Skattebetalarna kan nämligen inle gärna ha råd att betala över hela området, ulan man måsle göra en behovsprövning. Men denna behovsprövning skall inte ske i en nämnd, den skall ske efter generella kriterier. Delta är min principståndpunkt, och det är min ambition att i pressutredningen fullfölja den principståndpunkten när det gäller det framtida presstödets utformning.

Beträffande Eesti Päevalehl vill jag fråga herrar Werner i Malmö och Ahlmark; Har ni ell intresse av all i dag försöka provocera fram etl nej till stöd åt denna tidning? Konstitutionsutskottet har inte behandlat dessa moiioner och har inte sagt nej lill dem. Konstitutionsutskottet har hänvisat lill alt del är fråga om moiioner som kräver slöd för sådana tidningar i ett invandrarpolitiskl sammanhang. Därvid talar vi också om minoritetsgrupper. Denna tidning kommer ju ul på estniska, och det gäller naturligtvis kommunikation för en minoritetsgrupp. Vi har sagt alt i det sammanhanget bör anslagsfrågan prövas, och då kanske man

kan finna en lösning på della.

Det är ju inle alt diskriminera balterna. Diskriminerar man alla dessa tidningar som inte kan få slöd enligt pressiödskungörelsen? Svårigheten har varit att finna ramen för slödel. Vi strävar nu pä ell ambitiöst sätt alt finna den ramen, och dä har vi hänvisat till det förslag som pressulredningen lagt fram och som nära anknyter till invandraruiredningens tankegångar om behovet av kommunikationsmöjligheter för minoritetsgrupperna.

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Iresstödjande ändamål

Hen AHLMARK (fp) kon genmäle:

Herr lalman! Jag talade inle om "tidskrifterna" i största allmänhet utan om veckotidningarna. Del är fel att man systematiskt diskriminerar vissa och systematiskt privilegierar andra. Jag skulle vifia ha en minskning av de här skillnaderna, t. ex. genom att man avskaffar annonsskatten.

Däremot uppskattar jag mycket all Olle Svensson sade all han står fast vid all ha generella kriterier med selekliv inriktning och all man Inte skall falla beslut i varie enskilt fall i en sluten nämnd. Del är jag glad för. Del var ett bra besked. Det skifier sig fördelaktigt från de principuttalanden som slalsrådel Zachrisson gjort på elt annat område av massmedieseklorn, nämligen när det gäller litteraturproduklion.

Jag hoppas att vi kan stå pä den grunden - icke beslut i vafie enskilt fall när det gäller presstödet - och jag hoppas att vi skall kunna mobilisera en majoritet här i kammaren för samma princip när det gäller littera-turstödel.

Sedan ställde Olle Svensson en fråga som jag tycker är litet egendomlig: Har vi ett intresse av all i dag provocera fram ell nej till Estniska Dagbladet? Här har Olle Svenssons parti, centerpartisterna och kommunisterna i riksdagen år efter år själva sagl nej till Estniska Dagbladet. Folkpartiet och moderata samlingspartiet i presstödsnämnden och i riksdagen har år efter år jobbat för att Estniska Dagbladet skulle få det presstöd som tidningen är berättigad lill enligt presstödskungörelsen. Så säger plötsligt Olle Svensson all del är vi som vill provocera fram etl nej! Vi vill ju ha ell ja till Estniska Dagbladet. Det är det vi har jobbat för hela liden. Det är del som står i våra moiioner. Del har vi reserverat oss till förmån för. Del är ju ni som säger nej lill Estniska Dagbladet och hävdar att den skall falla inom ramen för invandrartidningar.

Esterna i Sverige har varit här i drygt 30 år. Många är födda här. De flesta har väl varit svenska medborgare i närmare ell kvarts sekel. Varför inte låta deras tidning falla inom ramen för del svenska presstödet som invandrarulredningen själv krävde, som Estniska Dagbladet och balterna själva vill? Av vilket skäl fortsätter ni att säga, öppet eller med beslöjade formuleringar, att just därföratt tidningen är skriven på estniska språket skall den inle få några pengar? Varför fortsätter ni all diskriminera balterna i Sverige?

5 Riksdagens protokoll 1975. Nr 36-39

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Presstödjande ändamål

Herr WERNER i Malmö (m) kort genmäle;

Herr lalman! Herr Svensson i Eskilstuna höjde rösten och ropade; Vi har inte sagl nej lill Estniska Dagbladet! Del var ju gott all höra - del lät nästan som etl ja i framtiden. Men det är som herr Ahlmark säger; Vi har den erfarenheten all ni varit nejsägare hillills, och därför anser vi oss inte ha mycket gott alt vänta.

Det är just hänvisningen lill den kommande invandrarpropositionen som jag tycker är sä underiig. Jag förstår väl all man kan hänvisa en hel rad tidskrifter pä främmande språk för skilda minoriteter dit. Men Estniska Dagbladet hör ju inte hemma där utan den hör lill de tidningar som bör behandlas enligt nu gällande bestämmelser. Varför hänvisa till invandrarpropositionen när invandrarulredningen själv säger all för denna tidning gäller de kriterier som berättigar lill presstöd?

Herr SVENSSON i Eskilstuna (s) kort genmäle;

Herr lalman! Det är riktigt att balterna har varit i del här landet en mycket lång lid. Men del hindrar tydligen inle - och detta tycker jag är helt i linje med invandrarpolitikens intentioner - att de vill hälla kontakt med det gamla kulturarvet. Del är väl av det skälet som de inle ger ul sin tidning pä svenska. Alla läsarna kan svenska, så i och för sig kunde de göra det. Men de ger ul den på.estniska. Och ligger del då inte någonting i vad pressulredningen har sagl i sill svar, som ingalunda är negativt lill slöd ät denna tidning? Pressulredningen skriver;

"Pressulredningen har inte någon anledning att ifrågasätta invandraruiredningens bedömning av all de här berörda tidningarna fyller en mycket viktig roll för stora invandrargrupper. Frågan är om den ram som det nuvarande stödet till svensk dagspress utgör är den lämpliga. Enligt pressulredningens uppfattning är sä ej fallet."

Nu ligger del en centerparlimoiion med belopp angivet för slöd till invandrartidningar av det här slaget - och ändå upprepar herr Ahlmark i anförande efter anförande med olika moraliserande omdömen alt man inle vill ge ell dyft. Det finns ju förslag om del! Bakom förslaget om uppskov ligger alt man skall behandla denna fråga senare i utskottet, med full reservationsrätt för herrar Werner i Malmö och Ahlmark om de vill ta upp frågan pä nytt. Orsaken är alltså all man vill pröva pressutredningens slutsats för att komma ur dilemmat att invandrartidningarnas problem torde behöva lösas i annan ordning. Det bör ske i samband med en samlad bedömning av invandrarnas och därmed också minoritetsgruppernas situation och de krav som bör ställas på information till och kommunikation inom invandrargrupperna. Dit hör frågan enligt min uppfattning.

Herr förste vice talmannen anmälde att herr Werner i Malmö anhållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt lill ytteriigare replik.

Hen JONNERGÅRD (c):

Herr lalman! Demokrati är något självklart för oss, något omistligt. Men det är en primär förutsättning för vår demokrati att vi har en fri opinionsbildning, en fri debatt, en allsidig nyhetsförmedling. Del är därför nödvändigt med en tidningspress som kan spegla olika opinioner och ge en bred och allsidig information.

Del har skett en långtgående och allvarlig koncentration till etl minskal antal dagstidningar. Sedan börian av 1950-lalet har ca 40 % av dagstidningarna lagts ned. Vi är inte ovana vid sådana strukturförändringar i cenlraliseringsulvecklingen, men koncentrationsprocessen i dagspressen är särskilt allvarlig från demokratins synpunkt. Den är också särskilt svårbemästrad därför all de s. k. marknadskrafterna beter sig annorlunda på lidningsmarknaden än pä andra områden. Avgörande för konkurrenssituationen är här inle nyhetsförmedling och textsidor i övrigl ulan i stället annonserna. Annonsörerna går lill slora tidningar som blir större genom ökade annonsintäkter. Den monopolisering av nyhetsförmedling och opinionsbildning som utvecklingen hotar all leda lill kan vi inte förena med den strävan lill tryckfrihet och yttrandefrihet som vi har skrivit in i tryckfrihetsförordningen och i den nya regeringsformen.

Nu har vi sedan några år en presspoliiik med syfte att skapa bättre produktionsbetingelser för tidningarna. Viktigast är del direkta och selektiva produktionsbidragel lill främst de s. k. andratidningarna. Uppgiften är att om möjligl förhindra ytterligare tidningsnedläggningar. Under de senaste åren har i stort sell endasl en tidningsnedläggning skett, nämligen av Handelslidningen i Göteborg. Denna tidnings bortfall som daglig tidning är en stor förlust. Tack vare presstödet har vi, med detta undantag, i stort sett lyckats hålla de s. k. andratidningarna uppe. Men problemen finns kvar.

Utformningen av samhällets presstöd och av presspolitiken över huvud laget prövas nu av 1972 års pressutredning, som skall komma med sitt slutbetänkande om några månader. Denna nära förestående händelse har hell naturligt präglat utskottets arbete i nuläget. Vi vet att pressulredningen gör en ingående prövning av pressens hela situation. Del skulle inte vara lämpligt med några stora ändringar nu, när pressulredningens förslag och bedömning ligger så nära i liden. Om jag här dock passar på att särskilt nämna de ökade svårigheter, som många lokala ensamtidningar råkat ut för på grund av en trängande konkurrens från storstadstidningar och större landsortstidningar, så gör jag det inte därför att jag är med om en moiion i just della ämne, utan därför all jag är övertygad om all vi här har ell växande problem. De s. k. ensamlid-ningarna är i allmänhet små. Men de är av stor betydelse för opinionsbildning, debatt och nyhetsförmedling i del lokala området. Flera sådana lokala tidningar är i en svår ekonomisk situation, som hotar deras fortsatta existens. Det måste självfallet vara lika angelägel att klara de lokala ensamtidningarna sorn andratidningarna. Det har utskottet också intygat genom sitt svar på motionen.

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Presstödjande ändamål

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Presstödjande ändamål

Nu väntar vi på pressutredningens förslag. Vi väntar också mycket av del. Den presslödspolilik som förts under några år har varit betydelsefull. Men vi skall ha klart för oss att problemen finns kvar. De är svåra alt lösa. Men vi måsle lösa dem därför att en fri och mång-fasetterad tidningspress är en förutsättning för den debatt och information som är nödvändiga för demokratin.

Detta är, herr talman, en gemensam uppgift på grundvalen av vår demokratiska värdegemenskap. Det har också för vafie år blivit allt större enighet om nödvändigheten av en sådan aktiv presspolitik. Nu är det väl egentligen bara Per Ahlmark och några till som ännu inte kunnat komma helt lill rätta med situationen.

Del heter i herr Ahlmarks reservation att del behövs etl presstöd för alt de dagstidningar som har ekonomiska svårigheter skall få möjligheter att fortsätta. Det låter riktigt och bra.

Men sedan är herr Ahlmark allfiämt drabbad av den kroniska och årligen återkommande åkomman att dels envist föra samman centerns endagstidningar och den slora mer eller mindre kolorerade veckopressen i samma kategori, i motsatsförhållande lill dagspressen i stort, dels söka driva den halsbrytande argumenteringen, all den stora veckopressen skulle vara utsatt för en diskriminering, som skulle kunna strida mol tryckfrihetslagstiftningen. 1 båda avseendena har herr Ahlmark fel.

Herr lalman! Jag skall försöka tala min vän Per Ahlmark till rätta. Del bör gå.

Del första slora felet är alltså försöket all klassificera endagstidningar av dagspresskaraktär i samma grupp som den stora veckopressen. 1 den motion herr Ahlmark avgivit tillsammans med herr Molin nämns som exempel å ena sidan centerns endagstidning Sjuhäradsbygdens Tidning och å andra sidan Veckojournalen. De är lika varandra, tycker herr Ahlmark, därför att de båda utkommer endast en gång i veckan.

Sjuhäradsbygdens Tidning är i herr Ahlmarks beskrivning starkt privilegierad med presstöd på 300 000 kr., medan Veckojournalen är systematiskt diskriminerad på fem av herr Ahlmark angivna punkter, t. ex. i fråga om moms och annonsskall. 1 molionen och i reservationen heter det att della leder lill en orimlig snedvridning av konkurrensen.

Jag ser framför mig hur herr Ahlmark bävar för att Sjuhäradsbygdens Tidning skall konkurrera ul Veckojournalen. Men jag skall försöka lugna herr Ahlmark. Sjuhäradsbygdens Tidning kommer inte att konkurrera ut Veckojournalen. De konkurrerar inte med varandra. De är olika slags tidningar. De har var och en på sitt säll viktiga uppgifter.

Visst har Sjuhäradsbygdens Tidning och Veckojournalen den likheten att de utkommer endast en dag i veckan, men när det gäller innehållet är de inte särskilt lika. 1 fråga om opinionsbildning och nyhetsförmedling är Sjuhäradsbygdens Tidning av samma karaktär som dagliga nyhetstidningar, t. ex. Dagens Nyheter. Det är alltså fråga om dagspresskaraktär.

Många av dessa endagstidningar har tidigare varit dagliga. De är endagstidningar därför alt de inte har resurser att vara dagliga, men de

har stor betydelse för opinionsbildning, debatt och information.

Pressutredningen diskuterar möjligheten att mera allmänt främja elablering av endagstidningar aVdagspresskaraklär, särskilt på monopolor-lerna, som herr Svensson i Eskilstuna nyss redovisade.

Sedan kan man naturligtvis fundera över veckopressens situation. Del får ju bl. a. pressulredningen göra.

Den andra helt ohållbara argumenleringspunklen hos herr Ahlmark är alt den nuvarande presspoliiiken skulle kunna strida mot tryckfrihetsförordningen. Det kan inte hävdas. Därför bör herr Ahlmark sluta med den argumentationen.

Naturiiglvis är del möjligt för en regim all forma presstöd och skatter så alt tidningar med etl innehåll som man inle gillar kan berövas ekonomiska möjligheter alt komma ut. Då skulle det givetvis strida mot tryckfrihetsförordningen. Men della har verkligen inle skett. Presstödet har kommit till i syfte alt främja den opinionsbildning och debatt som tryckfrihetsförordningen slår vakt om. En differentiering av statsfinan-sielll motiverade skatter efter tidningstypen strider inte mot tryckfrihetsförordningen.

Problem med att klara tidningarnas fortbestånd har man inle inom den stora veckopressen. Det är åter ett besked om att ingenting hänt som slår i strid med tryckfrihetslagstiftningen. Dessa problem har vi med just de tidningar som behöver presstöd. En sådan stor tidning har för inte så länge sedan lagts ned som daglig tidning. Presstödet var alltså inle tillräckligt för att rädda situationen för den tidningen.

Herr lalman! Den viktiga frågan om Estniska Dagbladet kommer att behandlas senare av herr Nordin.

Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Presstödjande ändamål

I detta anförande instämde herr Persson i Heden (c).

Hen AHLMARK (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det var en intressant analys av olika veckotidningar som herr Jonnergård gjorde. Jag skall bara ta upp etl par punkter i den.

Herr Jonnergård säger att jag blandar ihop centerpressen med den kolorerade veckopressen. Det har jag inle alls gjort. Jag har gång på gång betonat skillnaderna i redigering, spridning och allt sådant. Men det betyder inle all vilka skillnader som helst kan få förekomma i fråga om stöd och beskattning. Vi har i vår motion och i reservationen visat alt man på åtminstone fem sätt gör skillnad på olika sorters veckotidningar.

Då säger herr Jonnergård all "innehållet" är väldigt olika. Det ärganska farligt att säga att man vid behandlingen av olika tidningar, som alla är veckotidningar, kan göra skillnad mellan dem därför att "innehållet" är olika. I 1 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen slår del; "Ej heller vare tillåtet för myndighet eller annat allmänt organ all på grund av skrifts innehåll, genom åtgärd som icke äger slöd i denna förordning, hindra tryckning eller utgivning av skriften eller dess spridning bland allmän-

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Presstödjande ändamål

heten." Och i Malmgrens kommentar till "Sveriges grundlagar" säger han om uttrycket "hindra"; "Hindret behöver ej vara absolut, även åtgärd, som verkar väsentligt försvårande eller ekonomiskt förlustbring-ande, 1. ex. tyngande skatt å vissa publikationer, är förbjuden."

Det är en direkt beskrivning av den systematiska diskriminering av vissa veckotidningar och den systematiska privilegiering av andra veckotidningar som i dag förekommer. Man går, som herr Jonnergård sade, in på innehållet och gör en sådan granskning. Man kan naturligtvis säga att del är lämpligt att göra en granskning av innehållet och sedan bestämma presstödet. Men dä kan man inte samtidigt säga att man är mån om tryckfrihetsförordningen.

Del finns faktiskt också veckotidningar med ganska lika innehåll som behandlas helt olika. Då återkommer jag lill att centern är oerhört angelägen om all få massor av pengar till sina veckotidningar men samtidigt har varit hell avvisande vafie år i vafie instans när det gäller Estniska Dagbladet. När det gäller den tidningen är centern inte ett dugg intresserad. Dä struntar man i "innehållet". Då är det en tidning som faller utanför, dä spelar det ingen roll att man diskriminerar.

"Innehållet" används alltså som argument för presstöd bara när det någon gång kan hjälpa centerns tidningar, men del kan tydligen aldrig ses som något argument när del gäller att mildra diskriniineringen av balterna i Sverige.

Hen JONNERGÅRD (c) kort genmäle;

Herr lalman! Frågan om Estniska Dagbladet, som herr Nordin strax skall kommentera, är för mig en myckel viktig fråga.

Herr Ahlmark säger att han inte har blandat ihop centerns tidningar med den stora veckopressen. Jag har i alla fall uppfattat det så när i motionen just Sjuhäradsbygdens Tidning - en centerpolilisk endagstidning - och Veckojournalen anförs som exempel på en orimlig snedvridning av konkurrensen. Jag har alltså velat lugna herr Ahlmark med all del inle är så farligt.

Herr Ahlmark anser att centerns endagstidningar är medlemstidningar. Del kan man väl i viss mån säga. Men jag vill beträffande endagsiid-ningarna över huvud tagel påpeka att om en sådan tidning en dag i veckan skall samla allt medlemsmaierial - för alt använda herr Ahlmarks terminologi - medan andra tidningar har sex eller sju dagar på sig för all publicera motsvarande material, så är det väl rimligt att del materialet blir ganska omfattande den enda dagen.

Del finns faktiskt flera tusen hushåll i det här landet som enbart har endagstidningar. När del gäller frågan huruvida dessa tidningar skall betraktas som medlemstidningar vill jag som exempel nämna att Västmanlands Nyheter i Västerås - om mitt minne inte sviker mig - kommer ut i en upplaga om 7 000 exemplar, medan vårt medlemsantal i Västmanland är ca 4 000.

Till slut vill jag bara säga all det inte finns en enda tryckfrihetsexperl

som kan hävda att den nuvarande presspoliiiken skulle skada tryckfriheten.

Herr AHLMARK (fp) kort genmäle;

Herr talman! Det är bra all herr Jonnergård tycker all frågan om Estniska Dagbladet är viktig. Jag hoppas att del betyder all hans parti nu slutar med att diskriminera Estniska Dagbladet. Hans parti har under alla dessa år röstat mot bidrag till Estniska Dagbladet.

Diskrimineringen av vissa veckotidningar och privilegieringen av andra är ell faktum. Man behöver ju inte säga alt tidningarna är exakt lika för att jämföra hur de behandlas:

Vissa veckotidningar behöver inte betala moms. Andra veckotidningar måste betala moms.

Vissa veckotidningar skall betala 6 % i annonsskati på reklaminläkler över 3 mifi. kr.; men de kommer i regel inte upp lill det beloppet och betalar ingenting. Andra måste betala 10 % i annonsskatt, har ofta intäkter på 3 mifi. kr. och betalar alltså annonsskatt.

Vissa veckotidningar har rätt till fördelaktiga län ur pressens länefond. Andra veckotidningar har inte den rällen.

Vissa veckotidningar får produktionsslöd på 300 000 kr. per år. Andra veckotidningar har inle den rällen.

Vissa veckotidningar får del av den statliga annonseringen i form avs. k. samhällsinformation. Andra veckotidningar får inte del av sädana annonser.

Björn Molin och jag har bara pekat på de här fem skillnaderna som man gör mellan olika typer av veckotidningar. Vi har visat all de tidningar som herr Jonnergård står nära får alla privilegier, medan andra typer av veckotidningar drabbas av alla de diskriminerande bestämmelserna. Jag tycker all man åtminstone borde la bort några av de diskriminerande bestämmelserna, t. ex. annons- och reklamskallen.

När det gäller tolkningen av tryckfrihetsförordningen är Malmgrens kommentar till Sveriges grundlagar alldeles klar. Läser man den noga finner man att del han beskriver som grundlagsstridigt är en direkt beskrivning av det som skett under 1970-lalet när del gäller diskrimineringen av vissa veckotidningar.

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Presstödjande ändamål

Herr JONNERGÅRD (c) kort genmäle;

Jag har tydligen misslyckats. Den presspoliiik som förs strider inle mol tryckfrihetsförordningen, men jag har inte kunnat övertyga herr Ahlmark om del. Det tycks vara så alt herr Ahlmark har etl behov av att en gång om året avreagera sig på centerpressen. Ett sådant medicinskt och psykiskt behov hos en mitlenbroder bör man respektera.

Om herr Ahlmark kommer igen nästa år, så jämför då inle bara med centerpressen och endagslidningarna! Ta de dagliga tidningarna över huvud taget så kan det bli fråga om en sjätte punkt: samdislributions-raballen.

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Presstödjande ändamål

Herr förste vice talmannen tillkännagav att anslag utfärdats om sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

Herr LINDAHL i Hamburgsund (fp):

Herr lalman! Herr Jonnergård höll ell riktigt engagerat anförande om de små endagslidningarnas betydelse runt om i landet. Jag kan i stort hålla med honom.

En sak har jag fäst mig vid. När vi förra året diskuterade konslitutionsutskottets betänkande nr 23 debatterades även tidningar som kommer ul på annat språk. Man kunde dä konstatera att del fanns en estnisk tidning. Rättare sagl i en svensk tidning som utkommer i Sverige och som vänder sig till en i Sverige boende läsekrets. Den skifier sig från herr Jonnergärds omhuldade tidningar på en enda väsentlig punkt; den utkommer på en annat språk. Egentligen skifier den sig även på en annan punkt: den får inle något presstöd.

Orsakerna härtill har förut alltid varit litet smådunkla. Det har hävdats all del bara berott pä att den utkommer på ell annat språk. Förra året angavs andra orsaker. Herr Svensson i Eskilstuna var väldigt ivrig att påpeka della, men han lyckades aldrig tala om vilka orsakerna skulle vara lill diskrimineringen av denna tidning. 1 år har vi äntligen fått klan för oss någonting som redan sagts från presslödsnämnden, nämligen att orsaken är att tidningen utkommer på ett annat språk.

1 höstas startades i Göteborg en ny dagstidning, som vänder sig till en i Sverige boende läsekrets liksom andra dagstidningar. Egentligen är del en slor nyhet att del utkommer en ny dagstidning i Sverige. Denna tidning är litet speciell i ell hänseende: den utges inle på svenska ulan på finska. Detta faktum ledde i böfian lill alt tidningen hade svårt att bli distribuerad på samma villkor som övriga svenska dagstidningar. Pressbyrån ville t. ex. ha en högre disiribulionsersättning än fören svensk dagstidning. Till Pressbyråns heder måste man säga att Pressbyrån uppläckte att detta var både orättvist och diskriminerande och har nu ändrat sig. Pressbyråns inställning kunde annars ha direkt hotat tidningens utgivning.

När vi diskuierar presspoliiik är de statliga myndigheterna och konstitutionsutskottets majoritet inte alls beredda all la upp frågan om diskriminering av tidningar som utkommer på annat språk. Del är egentligen rätt häpnadsväckande. Motiveringarna är ju också litet sökta. Man talar om invandrarulredningen och invandrarpropositionen. Denna utredning sade att dessa tidningar bör generellt få samma behandling som tidningar som utges på svenska, etl uttalande som jag livligt kan instämma i.

Varför vill man då inle diskutera dessa saker i delta sammanhang? Jag vel inte vad orsaken kan vara. Har man funnit sin egen inställning vara så besvärande all man inte vill ta upp delta ämne i samband med pressfrågorna utan hoppas all del kan komma upp i annat sammanhang, där man har bättre möjligheter alt leda bort uppmärksamheten från diskussionen?

Ell krav på all alla tidningar i della land skall behandlas lika oavsett på vilket språk de utkommer anses inte höra hemma inom presspoliiiken ulan inom invandrarpolitiken.

Herr Ahlmark har redan slagit fast att balterna är en grupp som har bott här länge. Har man haft klasskamrater i skolan som man har vuxit upp tillsammans med och som hört till denna grupp, har man väldigt svårt att se dessa människor som en invandrargrupp. Samma sak kan man i mänga fall säga om de finska invandrarna. Åtskilliga tusen av dem är numera svenska medborgare, och de har varit här i många många år. Vi kan i framtiden vänta att andra stora invandrargrupper också får egna tidningar.

All tidningar som utkommer i Sverige och huvudsakligen vänder sig lill en i Sverige boende läsekrets inle skall diskrimineras på grund av att de utges på annat språk än svenska är etl krav som verkligen borde diskuteras i samband med presspoliiiken. Jag beklagar alt konstilutionsutskolteis majoritet har tyckt della vara mindre lämpligt, att man inle vill diskutera en sådan angelägenhet av principiell betydelse i samband med alt man diskuterar pressfrågan.

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Presslödjande ändamål

Hen NORDIN (c);

Herr lalman! Årets presslödsdebalt är redan en och en halv timme gammal. Del innebär att vid det här laget har alla slora deklarationer blivit gjorda - deklarationerna om värdet av en fri press, deklarationerna om att vi behöver en nyanserad presskör, möjlighet att välja mellan olika tidningar osv. Jag behöver därför inte ägna mig ät övergripande principiella frågor ulan kan korta ner milt anförande något.

Låt mig bara först göra den kommentaren att om tidningspressen kunde leva på de uppskattande ord och klappar på axeln som här har kommii den lill del, så skulle tidningsstödel inte ha behövts. Dess värre är inte några andra förelag så utsatta för den hårda ekonomiska verkligheten som just de som verkar inom tidningsbranschen. Utvecklingen bär vittnesbörd om delta. Låt oss därför heller inle glömma all aldrig så djupa brösttoner inte förmår väcka till liv en enda av de pressrösier som tystnade under de mörka åren på 1960-lalel, före presstödets tillkomst. Jag tänker då på fierdagarslidningarna.

Del är därför glädjande att del i dagens debatt varken förekommer avslagsyrkanden eller pruiningsförsök. som fallet varit tidigare. Diskussionen står i stället om den praktiska tillämpningen av de regler som nu några år gällt för presstödel. Den diskussionen har också kommii all omfaiia frågan huruvida presstödet skall vara generellt eller selektivt. Jag vill göra gällande all vi har elt presstöd som på vissa onnådcn är generellt och på andra selektivt. Distributionsrabalien ulgår ju lill alla dagstidningar som vill begagna sig av samdislribulionssyslemei. Del har gjort all Dagens Nyheter under fiolåret uppbar 3 730 500 kr. i samdistributionsraball. Det var inget dåligt stöd.

För veckotidningar av dagspresskaraklär är stödet däremot klart ge-

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Presstödjande ändamål

nerelll 300 000 kr. per tidning och år. När det gäller dessa tidningar har vi emellertid mera fåll vänja oss vid att herr Ahlmark år efter år med ogillande pekar på stödet till dem. Han väfier då alllid ut en tidning med cenierfärg. I år är det Sjuhäradsbygdens Tidning som är exemplet i molionen och Gävle-Dalabygden i debatten. Men den folkparlisliska Karlstads-Tidningen får ju lika mycket i bidrag som Gävle-Dalabygden. Jag tycker att del är räll att dessa båda tidningar får slöd och jag skulle tro att Karlstads-Tidningens redaktion tycker delsamma.

Sedan upprepar herr Ahlmark talet om diskriminering av andra veckotidningar. Förut har vi inte fått någon exemplifiering av vilka tidningar som skulle vara diskriminerade. I år har vi, som herr Jonnergård påpekade, fåll höra herr Ahlmark nämna i vafie fall en, nämligen Vecko-Journalen. Herr Ahlmark har själv valt exemplet. Jag skall inle kommentera det. Det är redan gjort. Jag bara noterar del.

En del av dagens debatt har ägnats åt Estniska Dagbladet, trots att motionerna om denna tidning i formellt avseende inle står på dagens betänkandelisia. Men några kommentarer är på sin plats för alt informationen skall bli fullständig.

Estniska Dagbladet har under flera år sökt bidrag men fått avslag i presslödsnämnden. Varför? Jo. Presstödsnämnden har inte ansett sig kunna tolka bestämmelserna så välvilligt att stöd har kunnat ges. Beror det på tidningens språk? Ja och nej. Den omständigheten att Estniska Dagbladet utges på estniska språket är i och för sig inget hinder för presstöd. Riksdagen har t. o. m. uttalat all produklionsbidrag i princip kan utgå även till tidningar som utkommer på annat språk än svenska.

Men språket konstituerar tidningens konkurrenssituation. Estniska Dagbladet står genom att den utges på estniska språket utan konkurrens från andra tidningar, och syftet med vårt presstöd är ju tvärtom all skapa bättre konkurrensmöjligheter tidningarna emellan.

Med della har jag inte velat säga all Estniska Dagbladet arbetar i en gynnsam situation. Tvärtom.

Därmed kommer jag in på ett förhållande som jag gärna vill beröra ytterligare. Del gäller all finna andra framkomliga vägar för all ge Estniska Dagbladet och andra invandrartidningar ell befogal stöd. Den motion i della syfte som jag och andra centerpartister har inlämnat behandlas av inrikesulskollel. 1 molionen föreslås att stödet skall lämnas via statens invandrarverk. Detta slår också i överensstämmelse med de tankegångar som framförts i invandraruiredningens belänkande och som är refererade i propositionen 76, s. 25. Där har man bl. a. tagit upp invandraruiredningens tanke alt stödet skall lämnas via invandrarverket.

Jag har med della klargjort an centern vill ge även Estniska Dagbladet stöd. Den upplysningen är nödvändig med lanke på både den debatt som har förts här i dag av herr Ahlmark och den hörnartikel som herr Ahlmark producerade i Expressen för någon vecka sedan och där herr Ahlmark underförsiåii ville ge sken av alt en lömsk center-socialdemokratisk sammansvärining skulle vara på gång mol balterna. Så är det

inte! Centern vill ge stöd. Just därför vill vi väfia en god väg som leder Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Presstödjande ändamål

lill målet. Inte att köra huvudet i väggen i dag. Det skulle ha blivit följden om frågan hade avgjorts här i dag. Den vägen har ju prövats förut och den var inle framkomlig.

Herr talman! Jag ser alltså fram emot en positiv behandling av min motion. Jag vet all den stöds av centern. Jag noterade att herr Svensson i Eskilstuna, även om han inte lämnade några löften, i vafie fall omnämnde molionen vänligt i dag. Och jag skulle tro att vi med förväntan kan se fram emot den debatt som vi skall föra då motionen efter behandlingen i inrikesutskottet kommer på kammarens bord.

Herr talman! Jag ber med det sagda all få yrka bifall till utskottets hemställan pä samtliga punkter.

Under della anförande övertog herr andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr LINDAHL i Hamburgsund (fp) kort genmäle;

Herr talman! Del är ytterst glädjande att man på cenlerhåll har insett all det är befogat med stöd ål Eslniska Dagbladet. Enligt pressiödskungörelsen avses med dagstidning allmän nyhetstidning av dagspresskaraklär, som normall utkommer med minst ett nummer vafie vecka och vars tolalupplaga till övervägande del är abonnerad. Med andratidning avses dagstidning som på sin utgivningsort har mindre upplaga än annan tidning. Allt detta stämmer exakt in på Estniska Dagbladet. Det enda som skifier på någon punkt är alt den utkommer på annat språk än svenska. Om vi, som herr Ahlmark sade tidigare i dag, tänkte oss den situationen att den getts ut på svenska, vänt sig till samma läsekrets osv. hade det inte varit någon som helsl diskussion. Den hade fått presstöd. Del har nu under en rad av är krävts all diskrimineringen på grund av språket skall upphöra, alt tidningen skall få presstöd på exakt samma villkor som andra svenska tidningar av samma karaktär. Då har man lika regelbundet från socialdemokratin och centern sagl nej. Man har inle gått med på detta. Nu, när man på cenlerhåll änlligen böriar inse all delta är en helt orimlig politik, vill man - i stället för alt gå med på alt la bort den här diskriminerande tolkningen av bestämmelserna - fortsätta på linjen att särbehandla tidningen. Man vill inle ge den samma behandling som man ger övriga svenska tidningar, ulan man skall ge den en specialbehandling. Del är faktiskt litet olustigt att man skall böfia skilja Ul och behandla tidningar olika beroende på vilket språk de kommer ut på. Hade viljan verkligen varit god hade del funnits anledning all bifalla de fyra motioner i ärendet som försöker ta bort den diskriminering som existerar.

Herr NORDIN (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag skall be all få berätta litet om en föredragning som gjordes av regeringsrådet Lundeli inför riksdagens konstilutionsuiskoii

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Presstödjande ändamål

för två år sedan. Där lämnade han en redogörelse för hur man sell på Estniska Dagbladet och tolkat bestämmelserna. Redogörelsen är intressant, därför alt han noterar beträffande Eslniska Dagbladet att del kan ses såsom elt medlemsblad för en begränsad språkgrupp; del befinner sig inte i andratidningsposition i förhållande till en förslatidning; den konkurrerar inte med någon annan tidning; del är en tidning av speciell karaktär. Det är dessa förhåltanden som gör alt den inte har ansetts berättigad lill bidrag enligt presstödskungörelsen.

Del var de praktiska svårigheter som presslödsnämnden har mött. Man har också sagl i yttrandet över invandrarulredningen att det finns svårigheter all forma generella regler som gördel möjligl att ge bidrag lill invandrartidningar. Men, herr lalman,del äregentligen inledet frågan gäller. Problemel är all hitta en möjlighet att ge Estniska Dagbladet och även andra invandrartidningar slöd. Den väg vi har anvisat i vår moiion är, såvitt jag kan förslå, den bästa vägen. Man kan länka sig en annan också, nämligen att pengarna skulle las från kul turanslagel, men jag tycker trots al 11 al t del är en andrahandslösning. Möjligheten att gä via presslödsnämnden är prövad, och den vägen är bevisligen oframkomlig.

Herr LINDAHL i Hamburgsund (fp) kort genmäle: Herr talman! Del ligger en del i vad herr Nordin sade, all man kan betrakta tidningen på det sättet som presstödsnämnden gjort - all den är Ulan konkurrens etc. - under förutsättning all man lar hänsyn lill språket soni den utges på. Del är del jag anser vara fel, det är det som är diskriminerande. Vi skall kunna bortse från vilket språk en i Sverige utgiven tidning utges på. Om den utges i Sverige och om den vänder sig till en huvudsakligen i Sverige boende läsekrets skall frågan om det språk som tidningen råkar utges på vara totalt likgiltig.

Det är denna princip som vi reservanter har försöki få igenom gång efter gång och som man lydligen fortfarande inle vill accepiera på cenlerhåll. Del är beklagligt.

Hen NORDIN (c) kort genmäle:

Herr talman! Tillåt mig att påpeka all herr Lindahl i 'Hamburgsund nu befinner sig på klar reträtt, eller rättare sagl på väg till centern, ål-niinsione när del gäller den här frågan. Han kanske längre fram också kommer all följa oss när den här frågan härnäst skall behandlas i riksdagen. Del väsentliga, herr Lindahl, är att tidningen får slöd. Dessutom kan jag glädja herr Lindahl med att jag också anser an språket såsom sådant inle är något hinder.

Hen WINBERG (m);

Herr lalman! Också jag vill säga några ord i första hand om Eesti Päevalehl. Men lål mig framhålla att jag blev något förvånad när jag hörde herr Olle Svensson, som försl menade an han inle ville ha någon principdeball i pressiödsfrågorna nu men sedan gick in på räll många

spörsmål som pressutredningen i dag arbetar med - spörsmål som ännu ligger på sekrelarialsplanel eftersom pressutredningen icke har tagit ställning till någon enda fråga. Jag tycker inte att vi skall behöva ha en sakdebatt i dag. Jag vill bara konstatera att jag kanske inle är så optimistisk som det verkade all Olle Svensson var, när del gäller pressutredningens möjligheter att komma fram lill goda och långvariga lösningar i denna svåra fråga.

När det sedan gäller Eesti Päevalehl kan del väl, herr lalman, vara tillåtet också för mig all upprepa argument som tidigare har vädrats, liksom så många andra tidigare talare gjort. Hur har det gått till när presslödsnämnden beslulat om Eesli Päevalehl och hur gick del till första gången, den 2 februari 1972? Jag skulle med skalden kunna säga: Jo, därom kan jag ge besked, ly jag var med. Min uppfattning är att Eesli Päevalehts ansökan utan tvivel avslogs av majoriteten därföratt tidningen utkom på estniska språket. Det var det som var skälet till alt den inle betraktades som en andratidning. Den ansågs inle ha en andratidnings svårigheter genom att den inte hade samma konkurrens som en sådan. Utan tvivel är det språket som varit skälet till all tidningen sedermera icke har fåll produklionsbidrag.

Jag vill också göra det tillägget att det enligt min bedömning icke finns grund för majoritetens ställningstagande. Sådan grund saknas både i författningstext och i motivuttalande.

Lål mig, herr talman, också få säga, med anledning av att Olle Svensson refererar pressutredningens yttrande över invandraruiredningens betänkande, all del finns en reservation till pressulredningens yttrande, avlämnad av folkpartiets och moderata samlingspartiets representanter, dvs. Jan Erik Wikström och jag själv. Vi konstaterar i den reservationen att invandrarulredningen ansett att Eesti Päevalehl och Ruotsin Suomalai-nens möjligheter lill presstöd bör bedömas på samma sätt som när det gäller tidningar som utkommer på svenska språket. Vi har dessutom konstaterat att det inte vid den tidpunkten - detta yttrande avgavs ju för några månader sedan - var möjligt att föruiskicka hur del framlida pressiödet kommeratt utformas. Vår slutsats blev att ulredningen saknar möjlighet att ta ställning till de förslag för utformning av stöd som har framlagts av invandrarulredningen. Vi uttalar dock all vi i princip anser att stöd bör kunna utgå till dessa aktuella tidningar. Det är alltså etl annat ställningstagande än majoritetens, som herr Svensson refererade. Jag tycker därför alt även reservanternas mening borde delges kammaren.

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Presstödjande ändamål

Överläggningen var härmed slutad.

Punkterna 1-4 och 5 a

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Slopande av beskattningen av fritt bränsle från egen fastighet

Punkten 5 b

Proposilioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Ahlmark, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ahlmark begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller konslitutionsutskottets hemställan

i betänkandet nr 9 punklen 5 b röstar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Ahlmark.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Ahlmark begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resullal:

Ja - 260

Nej - 28

Avstår - 5

Punklen 5 c

Utskottets hemställan bifölls.

§ 15 Slopande av beskattningen av fritt bränsle från egen fastighet

Föredrogs skatteutskottets betänkande nr 7 med anledning av motioner om slopande av beskattningen av fritt bränsle från egen faslighet.

I delta belänkande behandlades motionerna

1975:18 av herrar Stridsman (c) och Johansson i Holmgården (c), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag till sådan ändring i kommunalskallelagen all förmån av fritt bränsle lill bostad på jordbruksfastighet undanlogs från beskattning,

1975:100 av herrar Johansson i Skärstad (c) och Magnusson i Nennesholm (c), vari hemställts all riksdagen beslutade all beskattningen av fritt bränsle från egen fastighet slopades,

1975:134 av herrar Norrby (c) och Jonasson (c), vari hemställts att riksdagen beslutade alt beskattningen av fritt bränsle frän egen fastighet slopades,

1975:237 av herr Leuchovius m. fl. (m), vari hemställts all riksdagen beslutade att utnytfiande av bränsle från egen fastighet ej skulle räknas som beskattningsbar inkomst,

1975:312 av herr Böriesson i Falköping (c), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde ändring av skattelagarna, innebärande att den skogsägare som för egen och sin famifis räkning använde skog för upp-

värmningsändamål skulle befrias från skyldigheten alt uppta egen skog som naturaförmån och därmed befrias från skyldigheten all skatta för dylik förmän samt

1975:701 av herr Jonsson i Moram. fl. (fp), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde sådan ändring av kommunalskallelagen att värdet av fritt bränsle, som användes för uppvärmning av egen bostad, ej upptogs till beskattning.

Utskottet hemställde

att riksdagen skulle avslå

1. motionen 1975:18,

2. molionen 1975:100,

3. motionen 1975:134,

4. motionen 1975:237,

5. motionen 1975:312,

6. molionen 1975:701.

Reservation hade avgivits av herrar Andersson i Knäred (c). Josefson (c), Nilsson i Trobro (m), Olsson i Järvsö (c) och Hallenius (c), fru Troedsson (m) samt herr Carlslröm (fp) som ansett att utskollet bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1975:100, 1975:134 och 1975:237 samt med anledning av motionerna 1975:18, 1975:312 och 1975:701 skulle anta av reservanterna framlagda förslag till lag om ändring i kommunalskallelagen (1928:370).

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Slopande av beskattningen av fritt bränsle från egen fastighet

Herr HALLENIUS (c):

Herr lalman! 1 skalleulskollels betänkande nr 7 behandlas etl antal motioner med krav på slopande av beskattningen av fritt bränsle från egen fastighet, flertalet frän centern.

Jordbrukare och rörelseidkare är ju skattepliktiga för naturauiiag frän jordbruk eller rörelse. Denna form av beskattning av naturaförmåner ifrågasätts inte i något annat avseende än när det gäller uttag av bränsle från egen skog. All de jordbrukare och skogsägare som använder sig av detta bränsle för uppvärmning av sin bostad är kritiska mot beskattningen beror på all de anser all della aren ulomordentligt ringa förmån. Den kan jämställas med vad som enligt förfatiningsbesiämmelserna gäller för t. ex. löntagare, nämligen att vissa mindre förmåner till elt värde av högst 600 kr. ej behöver lagas upp till beskattning.

Det rör sig här om skogsprodukter som saknar alternativt värde, då del är uppenbart att del som är användbart för industriell förädling också bör användas till delta ändamål. Varie skogsägare är säkert så ekonomiskt medveten att han inte eldar upp skogsprodukter som kan försäfias som råvara för skogsindustrin.

Glädjande nog har, som del framhålls i reservationen, skogsindustrin under senare år i allt större utsträckning kunnat använda även klenare

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Slopande av beskattningen av flin bränsle från egen fastighet

och sämre sortiment. Della innebär all vi bättre kan tillvarata de resurser vi har i vår skogsproduktion. Även med dessa ökade möjligheter att tillvarata skogsprodukterna kommer en viss mängd avfall att bli kvar i skogen, om detta ej tillvaratas som bränsle. För en god skogs- och naturvård är del värdefullt att sådant avfall blir tillvarataget.

Enligt gällande bestämmelser skall vedens värde tas upp till elt belopp motsvarande värdet i upphugget och hemkört skick. Då denna avfallsved ej kan försäljas som industriell råvara, torde den inle heller i detta skick kunna ha något nämnvärt saluvärde. Beskaliningen drabbar ju endast den som äger skogen om vederbörande själv lar vara på avfallet. Fri-lidshuggare som tillvaralar skogsavfall beskattas inte.

Psykologiskt är det mycket irriterande för skogsägare all de blir beskattade då de anser sig göra en frän skogs- och nalurvårdssynpunkt värdefull insats genom all tillvarata delta avfall. Detta har säkerligen bidragit till att etl allt mindre antal skogsägare eldar med ved, så att del sammanlagda värdet av bränsle som naturaförmån nu uppgår till relativt små belopp.

Från såväl energi- som nationalekonomisk synpunkt bör vi tillvarata de möjligheter vi har att stimulera till ökad användning av inhemskt bränsle. Ett led i en sådan strävan är att vi genom alt avskatTa denna beskattning stimulerar till ökad användning av avfallsved i stället för ofia för uppvärmning av bostadshus. Det kan inte vara rimligt alt behålla bestämmelser som skattevägen motarbetar de skogsägare som vill använda sitt avfallsvirke till vedbränsle, samtidigt som samhället genom lån och bidrag stimulerar till övergång från oljeledning till vedeldning.

Vi anser all den avfallsved som jordbrukaren-skogsägaren lar till vara har så ringa värde att del inle finns anledning att ta upp della till beskattning.

Herr talman! Jag ber att fä yrka bifall till reservationen.

Hen CARLSTRÖM (fp);

Herr lalman! Herr Hallenius har redan utvecklat en hel del av vad jag hade tänkt säga här. De tre icke-socialistiska partierna har motionerat om att man icke skulle ta upp till beskattning det värde som utgörs av tillvaratagandet av den ved som finns i vederbörandes egen skog.

Beskattningen är ju för statsmakternas del av litet värde, men för skogsägarna är detta en angelägen fråga. Det är oftast skräpskog och reslvirke som respektive skogsägare tillvaratar. De höga arbetskraftskostnaderna gör väl också alt en del ved lämnas kvar i skogen som man möjligen annars skulle ha kunnat ta till vara. Det är således i slor utsträckning städning av skogen som de enskilda skogsägarna ägnar sig ål.

Den stimulans till vedanvändning som vårt förslag innebär får man heller inte bortse ifrån. Genom att ta lill vara della vedbränsle kan man säkert totalt sett spara en hel del av del bränsle som man annars måste imponera.

Skogsbolagen räknar visserligen med alt nu ta till vara ännu mera av skogsprodukterna - klenvirke, stubbar och kärna som las ul ur stub-

barna. Men det ligger litet längre fram i tiden, och man har inle böriat med det i någon större utsträckning.

Principen att beskatta en åtgärd som i själva verket är landskapsvårdande tycker jag är ganska betänklig. Jag ber därför, herr talman, all fä yrka bifall till reservationen i skatteutskottets betänkande nr 7.

Hen STADLING (s):

Herr talman! De moiioner som nu behandlas är såvitt jag vet riksdagens längsta föfietonger. De har föfil oss i bevillningsutskottet och senare i skatteutskottet ända sedan 1957. Varie gång de varit uppe till behandling i riksdagen har de avslagils, ibland med ganska slor majoritet. Man kan väl då ställa frågan; Varför denna envishet från riksdagens sida? Många tycker kanske all del inte är så myckel att bråka om, och det är del väl inte heller om man räknar i reda pengar. Men här rör del sig faktiskt om en ganska slor principiell fråga.

Enligt kommunalskatlelagens bestämmelser hänförs lill intäkt av rörelse bl. a. värdet av varor och produkter som tas ul för rörelseidkarens, hans famifis eller hushållsmedlemmars räkning. Hil hör självfallet de produkter man konsumerar från den egna jordbruksfastigheten. Skulle man, som motionärerna vill. göra undanlag för jordbrukare i vissa fall så skulle man komma in på en ganska besvärlig och farlig linje. Andra rörelseidkare skulle alldeles säkert komma med liknande krav. och då är del risk för alt vi bryter sönder skattesystemet i detta besvärliga avsnitt.

Att skatteplikt föreligger för dessa uttag framgår ju klart av kommunalskatlelagens bestämmelser. Någon tveksamhet i detta avseende har heller inte förekommit vid den praktiska tillämpningen. När det gäller bränslet ärdet väl närmast värderingen av uttagen som man tvistat om. Men vid dessa värderingar som ju sker länsvis, åtminstonne för Norrlands del. har i regel jordbrukets företrädare deltagit, och man har därigenom fått garantier för att uttagen inte blivit för högt värderade.

Konsekvensen bjuder alltså att dä vi tar upp värdet av de produkter som konsumerats i det egna hushållet lill beskattning när det gäller personer som driver handel eller annan rörelse, så kan man inte göra undantag i fråga om bränslet från den egna fastigheten.

Till utskottets betänkande har fogats en gemensam borgerlig reservation som i stort föfier samma motiveringar som anförts i motionerna och som de föregående talarna pläderat för. En del av detta är värt att kommentera.

Del sägs bl. a. att avfallsvirke är oanvändbart för industriellt ändamål. Ja, nu lar man när det gäller massan dimensioner ned till 3 cm i loppmåll och när del gäller brännveden ända ned lill 1 cm. Det som sedan blir kvar är det. såviii jag kan förstå, inte många skogsägare som går och plockar upp - det är ju avfallsvirke. Del måste absolut höra till undantagen all man i dag går och plockar kvistar och grenar för att få bränsle till värmepannan. Och gör man della någon gång är det klart utsagt att då skall en annan värdering verkställas.

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Slopande av beskattningen av fritt bränsle från egen fastighet

6 Riksdagens protokoll 1975. Nr 36-39

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Slopande av beskattningen av jiitt bränsle från egen fastighet

1 TV kunde vi för några dagar sedan se att t. ex. Hälsingebolagen redan har böriat använda grönmassa, som man kallar del. Detta betyder att man lar lill vara kvist och sådana saker, och då blir del fakiiski städat i skogarna.

En annan sak som motionärerna lar upp är frågan om all fritidshuggare som tillvaratar skogsavfall inte blir beskattade efter samma normer som i övrigt gäller. Här måste man emellertid observera all avverkningskosl-naderna är avdragsgilla för skogsägare när de lar virke från den egna skogen. En villaägare däremot beskattas som bekant efter schablonmetoden och kan föfiaklligen inte tillgodogöra sig dessa avdrag. Det är det som är skillnaden.

Med detta, herr lalman, har jag klargjort ulskoilels mening, och jag yrkar bifall till utskottets hemställan samt avslag på berörda motioner.

Herr HALLENIUS (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag betonade redan i min inledning ati det inte ifrågasattes beskattning av naturaförmånerna som helhet, ulan all del endast gällde beskattning av bränsle från egen skog. Della kan ju jämställas med stadgandet i skatteförordningen att förmåner av mindre värde inle skall beskattas.

Vad frilidshuggarna beträffar ärdet värdefullt från skogsvårdssynpunkl all de lillvaralar skogsavfall. Men även den enskilde skogsägaren får la till vara skogsavfallet på ungefär sanima villkor, därför all del är alldeles för dyrt alt anlita arbetskraft för det arbetet.

Herr SJÖHOLM (fp);

Herr talman! När man lyssnar på denna debatt får man en känsla av all del måste vara myckel egendomliga träd del här är fråga om. Det är nästan bara toppar alltihop. En botaniskt intresserad person skulle säkert kunna göra en hel del intressanta konstateranden.

Men del var inte för an säga delta som jag begärde ordel ulan för all förklara varför jag kommer att rösta med utskollet, som jag har gjort alla år tidigare när detta ärende har varit uppe. Jag kan inte ändra min som jag tycker förnuftiga mening i denna fråga bara därför alt mandatfördelningen i denna församling har blivit annorlunda.

Vi skall inle göra undanlag från de principer som gäller vid beskattningen. Man beskattas ju för naturaförmåner, och an ha friii briinsle är ju en ganska värdefull förmån. Alt kunna värma upp en stor bostad utan några direkta kostnader är ingen dålig förmån, och den beskatias dessutom mycket lindrigt. Det har här sagts an del är en ringa förmån men det kan också sägas vara en mycket ringa beskattning.

Det är inle heller någon från taxeringssynpunkt särskilt trängd grupp del här gäller. Tvärtom. Om man hade ilai lill de löntagares hjiilp som skattar för vartenda nickel de fiänar-ja, då hade jag kunnat ha förståelse fördel. Men sä är det ju inle. Den grupp del här gäller har ell skattetryck som är myckel ringa i förhållande till vanliga löntagares.

Sedan har också vår energipolitik loris in i resonemanget, men man

kan ju inte använda konstruerade skatieorättvisor som styrmedel i vår energipolitik. Det tycker jag vore alldeles befiingt.

Slutligen bara en kommentar lill argumentet att friiidshuggare slipper all skatta. Det är klart att de gör det. Skillnaden är ju den att för en • lantbrukare eller skogsägare är del en naturaförmån i en förvärvsverksamhet. Där skall man la upp den förmånen; och där får man som sagl också göra avdrag för kostnaderna att forsla hem bränslet. Det kan ju inle en fritidshuggare göra. Den jämförelsen hallar därför.

Herr talman! Jag tror att del räcker med det anförda, och jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Slopande av beskattningen av fritt bränsle från egen fastighet

Hen LEUCHOVIUS (m):

Herr talman! Som tidigare sagts är denna fråga om skattebefrielse för bränsle från egen fastighet en gammal bekant och en långkörare i denna församling. Del nya i frågan skulle väl vara alt lägel pä energiförsöfi-ningens område har blivit litet annorlunda. Att vårt inhemska bränsle kommer till ökad användning på områden där detta är möjligt är i dag mera aktuellt än kanske någonsin tidigare. Bara detta borde vara motiv nog för bifall till den reservation som har fogats till skalleulskottets förevarande betänkande.

Utskottsmajoriteten har ansett att en sådan stimulans är angelägen, men samtidigt har man tyckt all detta är en alldeles för liten sak alt tala om i energisammanhang. Jag delar inte den uppfattningen utan anser att del finns skäl för all ta lill vara även mindre energilillskoll. De är säkerligen betydelsefulla för vår energiförsörining. Och om del dessutom från mifiö- och naturvärdssynpunkter och från skogsbrukels egna synpunkter är önskvärt och nödvändigt alt få bort de restpartier av bränsle som finns i skogarna, sä kan det ju inle vara annat än en bra sak.

Herr Stadling sade alt detta klena bränsle går att säfia i dag. Ja, det finns kanske nu bättre möjligheter än tidigare att avyttra klenare dimensioner, men det måsle ändå finnas vissa kvantiteter för att del över huvud tagel skall vara lönsamt all hämta på avverkningsplalserna. I mänga fall kan det vara besvärligt om man bara har klent virke, och jag tror inte all del heller betalar sig sä särskilt bra.

Sedan sade herr Sjöholm alt det är en stor förmån för en jordbrukare all ha fritt bränsle. Del är synd alt herr Sjöholm bor så långt från mig, annars skulle jag erbjudit honom all fritt fä hämta så mycket bränsle han behöver lill sin fastighet hos mig ulan all betala någonting för det. Jag har erbjudit andra den möjligheten, men del är inle många som har nappat på den.

Som del har sagts här tidigare används numera för bränsleändamål mycket klenvirke, gallringsskog. skräpskog. som inte går alt sälja. Det måsle också tas med i bedömningen. Man kan kanske tillägga att arbetet med an samla ihop. att transportera hem. att hugga upp och att elda faktiskt borde vara bestraffning nog utan alt man därtill skall behöva skatta för denna naturaförmån, som egentligen inle finns.

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Slopande av beskattningen av fritt bränsle från egen fastighet

Herr Sjöholm och utskottels majoritet har rest principiella invändningar och menat att jordbrukare och skogsägare har mycket stora förmåner som ingen annan får. Läget är som jag sade tidigare alt de fritidshusägare och andra fastighetsägare som vill på skogsmark hämta bränsle gör det oftast utan att behöva betala någonting till markägarna eller genom att beskattas för del. Där finns alltså en skillnad.

Herr talman! Jag vill avslutningsvis bara uttrycka den förhoppningen att kammaren i dag lämnar ett litet bidrag till vår energiförsörining genoin att rösta för reservationen i skatteutskottets betänkande nr 7.

Hen STADLING (s):

■ Herr lalman! Jag har tidigare försökt besvara dessa frågor. När det nu sägs att del gäller energi kan man fråga sig vad det är som saknas mest, ofia eller råvara till skogsindustrierna. I dagens läge har vi faktiskt gott om ofia i landet men vi saknar 15 mifi. m' skog lill skogsindustrin. Man kan tvista om var den stora bristen ligger.

Herr SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Jag tackar för herr Leuchovius erbjudande om att få den här veden. Kan jag bara få den fraktfritl så skall jag gärna acceptera det.

När det anförs alt del är bra att ta lill vara virke när ofian har blivit dyrare vill jag säga att det är del sämsta argumeni man kan anföra. Alla andra människor skall alltså få dyrare eldningskostnader, men man vill ta bort denna lilla beskattning. Det är elt befängt argument.

Sedan har jag en principiell uppfattning om detta med skatt; Låt skatt vara skatt! Använd inte skatten som ett instrument till en massa annat, dä ökar man skatteorättvisorna. Låt skatten vara skatt och gör den rättvis och likformig. Den är så fruktansvärt orättvis som den är, och varför skall vi öka orättvisorna?

Hen LEUCHOVIUS (m):

Herr lalman! Herr Stadling talar om all det är myckel bättre att vi importerar ofia och fördärvar vår valuta än att vi använder skogsprodukterna. Jag har tidigare sagl att det inte är de skogsprodukter som går att säfia som används för uppvärmningsändamål.

Vad beträffar herr Sjöholm är del verkligen beklagligt att han inte ens vill kosta på frakten när han får bränslet gratis. Jag tycker all han borde ha accepterat det erbjudandet.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Andersson i Knäred m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hallenius begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition;

Den som vill all kammaren bifaller skaiteutskollels hemställan i be- Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

tänkandet nr 7 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Andersson i Knä

red m. fl.

A vdraget för väsentligen nedsatt skatteförmåga

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omrösiningsapparal verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 148

Nej - 146

Avstår - 1

§ 16 Avdraget för väsentligen nedsatt skatteförmåga

Föredrogs skaiteutskollels betänkande nr 8 med anledning av moiioner om avdraget för väsentligen nedsatt skatteförmåga.

I detta belänkande behandlades motionerna

1975:12 av herrar Böriesson i Falköping (c) och Johansson i Skärstad (c),

1975:196 av herrar Molin (fp) och Bengtsson i Göteborg (fp),

1975:233 av hen Henmark (fp),

1975:698 av herr Johansson i Vrångebäck m. fl. (m),

1975:700 av herr Jonsson i Alingsås m.fl. (fp),

1975:1062 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m), vari hemställts alt riksdagen hos regeringen skulle anhålla om utredning och förslag syftande till skaltelätlnader genom rält till avdrag m. m. för vård och tillsyn av sjuk eller åldrig nära anhörig i enlighet med de i denna moiion angivna riktlinjerna samt

1975:1068 av herr Nilsson i Trobro m. fl, (m), vari hemställts att 50 >; 2 mom, kommunalskallelagen ändrades så, att ordet "väsentligen" utgick, vilket innebar att utgifter för en dyrare livsföring i samband med sjukdom eller handikapp borde kunna beaktas genom extra avdrag, även om utgifterna inte föranlett väsentligen nedsatt skalteförmåga.

Utskottet herhställde

att riksdagen skulle avslå

1, motionen 1975:12,

2, motionen 1975:196,

3, motionen 1975:233,

4, motionen 1975:698,

5, molionen 1975:700,

6, motionen 1975:1062,

7, molionen 1975:1068,

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Avdraget för väsentligen nedsatt skatteförmåga

Reservation hade avgivits av herr Nilsson i Trobro (m) och fru Troedsson (m) vilka ansett all utskottet under punkterna 6 och 7 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975:1068 och med anledning av molionen 1975:1062 skulle anta av reservanterna framlagt förslag lill lag om ändring i kommunalskallelagen (1928:370).

Fru TROEDSSON (m):

Herr talman! Moderata samlingspartiet har i många år krävt ändring av bestämmelserna i 50 § 2 mom., andra stycket kommunalskallelagen. Dessa bestämmelser medger extra avdrag, om den skattskyldiges skatteförmåga varit väsentligen nedsatt lill föfid av långvarig sjukdom, ålderdom, olyckshändelse, underhåll av andra närstående än barn som man uppbär allmänt barnbidrag för eller annan liknande omständighet.

Vårt förslag.lill ändring har gått ut på att mildra kravet på all erhålla sådant skatteavdrag. Del skulle kunna ske genom att ordet "väsentligen" ulgår.

Kravet att skatleförmågan skall vara väsentligt nedsatt har givetvis medfört en myckel restriktiv inställning till dessa avdrag från taxeringsnämndernas och skatterätternas sida.. Vägledande i sammanhanget har naturligtvis riksskatleverkels meddelanden varit. Dessa har hittills endast gällt diabetiker. Diabetikerna medges utan prövning av kostnaderna ett extra avdrag på 1 000 kr. per år om inkomsten understiger 25 000 kr. för ogift och 35 000 kr. för makar tillsammans. För skattskyldiga i högre inkomstlägen bör, säger riksskatteverkel, extra avdrag för nedsatt skalleförmåga lill föfid av diabetes medges endast om verkställd prövning ger vid handen att den skatlskyldiges skatteförmåga varit väsentligen nedsatt lill föfid av sjukdomen.

Dessa inkomstgränser har i praktiken varit vägledande också när del gällt andra sjukdomar eller handikapp än diabetes: Överstiger inkomsten inle obetydligt 25 000 resp. 35 000 kr. tycks avdrag medges endast i de fall då den skallskyldige kan påvisa myckel höga extra kostnader för sin sjukdom eller sitt handikapp eller sin omsorg om anhörig.

I en länsskalleräii hade man häromdagen uppe ett ärende som gällde en kvinna med så svåra eksem all hon av den anledningen hade blivit förtidspensionerad. Hon kunde påvisa direkta kostnader på grund av sitt handikapp med nära 3 000 kr. Men makarnas inkomst uppgick lill 47 000 kr. tillsammans, och med hänvisning lill inkomstens höjd avvisade skatterätten besvären. Detta innebär, som framhålles i reservationen av herr Nilsson i Trobro och mig, en extra marginalskatt, i detta fall på ca 25 96. Hade makarnas inkomst endasl uppgått lill 35 000 kr. hade de förmodligen erhållit avdraget för nedsatt skatteförmåga. Men vid en inkomst av 47 000 kr. blev avdraget 0.

Enligt vår uppfattning bör sjukdomen eller handikappet som sådant vara den avgörande orsaken lill skatteavdraget. Del är jämförelsen mellan den friske och den sjuke eller handikappade med samma inkomst som

görett avdrag berättigat. Iden mån handikappersättning eller andra bidrag utgår måsle det naturligtvis beaktas. Men utskottet menar att sjuka eller handikappade över huvud laget bäst hjälps genom direkta bidrag. Många människor får emellertid inga bidrag på grund av sitt handikapp eller sina omsorger om vårdbehövande anhörig eller av liknande anledning. Då kräver skatterätivisan, som vi ser det, att de i stället får en skattesänkning på grund av den nedsatta skalleförmågan. Bidrag kan naturligtvis inle heller täcka alla de olika typer av kostnader som kan uppträda i dessa sammanhang.

Ett bifall till reservationen skulle också lösa de problem som las upp i en annan moderat moiion av herr Magnusson i Borås m. fl. Den går ut på utredning och förslag om avdragsrätl för kostnader vid vård och tillsyn av sjuk eller åldrig nära anhörig. I skatleutskottets belänkande behandlas också flera andra moiioner som i allmänhet går ut på bättre möjligheter till avdrag för personer med olika handikapp eller sjukdomar. Även de här önskemålen skulle bli bättre tillgodosedda än i dag om reservationen bifölls så alt ordel "väsentligen" utgick.

Jag vill avslutningsvis starkt understryka vad utskottet skriver i näst sista styckei;

"Det är givelvis önskvärt att riksskatteverkel med nya anvisningar söker åstadkomma en mer enhetlig praxis beträffande extra avdrag för dem som drabbats av sjukdom och handikapp av olika slag. något som enligt vad utskollet inhämtat också uppmärksammas inom verket. Även om riksskatteverkel givelvis skall bedöma dessa frågor självständigt, vill utskottet uttala förhoppningen att verket - trots de svårigheter som föreligger - så snart som möjligt kan komma fram lill mer generella hållpunkter för taxeringsmyndigheterna inle endast beträffande dem som fåll sin skatteförmåga nedsatt genom egen sjukdom utan också i sådana fall där barns och andra anhörigas sjukdom medfört avsevärda kostnader för den skaltskyldige."

När del gäller önskemålen om ytterligare anvisningar skifier vi reservanter oss inle från ulskotlei. Vi vill tvärtom understryka önskvärdheten i det som utskottet här säger. Det föreligger nämligen i dessa sammanhang en mycket stor oklarhet på många punkter. För all ta ett exempel: Har en låginkomsttagarfamilj rätt att dra av kostnader för diabetes om det är etl av barnen som lider av della handikapp?

Därutöver, herr lalman. ber jag att få yrka bifall till den vid uiskotteis betänkande fogade reservationen.

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

A vdraget för väsentligen nedsatt skalteförmåga

Herr JOHANSSON i Jönköping (s);

Herr talman! Skatteutskotlel behandlar i del här beiänkandel en rad moiioner som innehåller olika krav på rätt till avdrag för nedsall skalieförmåga. Flertalet av dessa motioner har avstyrkts av ell enhälligl ul-skoll, och anledningen lill della ställningstagande är närmast att riks-skatteverket har dessa frågor aktuella. Ulskoilei ullalar också, som fru Troedsson mycket rikligt sade, önskvärdheten av att riksskatteverkel

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

A vdraget för väsentligen nedsatt skatteförmåga

ger nya anvisningar som syftar till alt åstadkomma en enhetlig praxis för de här extra avdragen för dem som drabbats av sjukdom eller handikapp av olika slag. Del bör kanske betonas - och del framgår också av betänkandet - att man enligt kommunalskattelagen redan nu kan få extra avdrag om skatleförmågan är väsentligen nedsatt av dessa skäl. Avdraget får dock inle vara högre än 10 000 kr.

Den reservation som fogats till beiänkandel och som undertecknats endast av ledamöterna från moderata samlingspartiet gäller närmast molionen 1068. Del huvudsakliga kravet i den molionen är all ordet "väsentligen" skall las bort i formuleringen "väsentligen nedsatt skatteförmåga". Utskotlsmajorilelen har inle funnit skäl all göra någon ändring i den nuvarande formuleringen. Jag måste säga att jag har litet svårt all förslå motionens och reservationens motivering.

F. ö. anser jag all principen i denna och liknande frågor bör vara att man skall få göra avdrag för utgifter för intäkternas förvärvande. Den rätten finns redan. Om man har utgifter av annat slag t. ex. på grund av handikapp - del förekommer myckel ofta - bör dessa utgifter kompenseras på annat säll än genom skalleavdrag. Möjligheter härtill finns redan nu, även om de inle är tillräckliga. Men från den 1 juli i år gäller nya bestämmelser i detta avseende. Vi får dä nya regler för handikappersättning, och de reglerna blir väsentligt mer generösa än de nuvarande. Hur de nya bestämmelserna i detaljer kommer all lillämpas i praktiken är det svårt alt säga nu, men del är helt klart all en rad nya grupper från den 1 juli kommer i åtnjutande av denna ersättning jämfört med vad som nu gäller beträffande invalidileisersätlning och liknande ersättningar. Vi bör nog vänta och se vad den här reformen kan ge innan vi tar nya initiatiy på detta område.

Sedan finns del en annan och för mig mycket väsentlig invändning mol att i detta sammanhang tillämpa avdragssyslemet för att kompensera utgifter av detta slag. Mänga personer med handikapp tillhör låglönegrupperna, och många är på grund av sitt handikapp förtidspensionerade. För dessa grupper är del hell ointressant om de har rält till avdrag när de gör upp sina deklarationer. För dem som har höga inkomster är det däremot givetvis mer intressant. Men vår ambition här i riksdagen bör vara all genom ersättningar kompensera de berörda grupperna för deras utgifter på etl sådant sätt alt alla får en lika slor ersättning. Så blir inte fallet, om man föfier avdragslinjen.

Herr lalman! Med dessa ord yrkar jag bifall lill skatleutskoiteis hemställan.

Fru TROEDSSON (m);

Herr talman! Jag skall inte förlänga debaiten myckel. Men även om man bygger ut bidragssidan, vill jag stryka under vad jag sade i mitt förra anförande, nämligen att man inte med bidrag kan täcka alla de olika typer av kostnader som förekommer i dessa sammanhang. Avsikten med vår reservation är alt man skall se lill den nedsatta skatleförmågan

som sådan och inte styras av tämligen stela inkomslbelopp, som i dag faktiskt tar väldigt liten hänsyn lill skalleförmågan.

Ett barnlöst par med en inkomst på 35 000 kr. och där en av makarna har diabetes har del förvisso inte fett. Men en flerbarnsfamifi, som har 45 000 kr. i inkomst och där en av famifiemedlemmarna har diabetes, har del om möjligl ännu besvärligare. Det barnlösa paret får sitt avdrag på I 000 kr., men del är ingalunda säkert alt flerbarnsfamifien med 45 000 kr. i inkomst fär ett motsvarande avdrag.

Det kan naturligtvis inte bli någon större rättvisa eller några högre avdragsbelopp, när man har så snäva regler för rällen lill avdrag som i dag är fallet. Tas ordet "väsentligen" bort, som vi föreslår, kan man räkna med alt riksskatteverkel kommer all uiforma sina anvisningar med hänsyn lill den lagändringen och att det då i framliden blir betydligt bättre möjligheter lill avdrag i sådana här sammanhang.

Jag vill allra sist framhålla att vi strävar efter att åstadkomma skatterättvisa mellan den friska människan och den sjuka eller handikappade med samma inkomst men ulan ersättning av något slag för havda merkostnader. För att åstadkomma sådan skatterällvisa krävs vidgad avdragsrätt.

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Avdraget för väsentligen nedsatt skatteförmåga

Hen JOHANSSON i Jönköping (s);

Herr talman! När del gäller famifier som har barn med handikapp eller sjukdom som förorsakar utgifter eller speciell vård borde jag i mitt tidigare inlägg ha påmint om att det inle bara kommer en reform om handikappersättning den 1 juli i år utan också ändrade bestämmelser för vårdbidrag. Famifiemedlemmar som behöver vård av väsentligt större omfattning än normalt får bättre möjligheter till vårdbidrag. Det är f ö. inle i första hand inkomsttagare omkring 45 000 kr. som är de mest intressanta i detta sammanhang. Vi måsle uppmärksamma väsentligt lägre inkomster när del gäller dessa stödåtgärder.

Överiäggningen var härmed slutad.

Punkterna 1-5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkterna 6 och 7

Propositioner gavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels reservationen av herr Nilsson i Trobro och fru Troedsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Troedsson begärt votering upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller skatleutskottets hemställan i betänkandet nr 8 punkterna 6 och 7 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Nilsson i Trobro och fru Troedsson.

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Revidering av inkomstbegreppet för beräkning av ATP

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä fru Troedsson begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resullal;

Ja - 236 Nej - 46

§ 17 Revidering av inkomstbegreppet för beräkning av ATP

Föredrogs socialförsäkringsulskottets betänkande nr 4 med anledning av motion om revidering av inkomstbegreppet för beräkning av ATP.

1 delta betänkande behandlades motionen 1975:750 av herr Carlshamre m. fl. (m), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde alt förevarande motion med förslag lill reviderat inkomstbegrepp inonvden allmänna tilläggspensioneringen syftande till förbättrad standardtrygghet för ATP-pensionärer överlämnades till pensionsälderskommiltén för beaktande.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslå motionen 1975:750.

Reservation hade avgivits av herrar Ringaby (m) och Nisser (m) vilka ansett att utskottet bort. hemställa

all riksdagen med bifall till molionen 1975:750 hos regeringen begärde att molionen överlämnades lill pensionsålderskommittén för beaktande.

Hen RINGABY (m):

Herr talman! Den fråga som behandlas i socialförsäkringsulskottets betänkande nr 4 hänger samman med del nya system som har införts för finansieringen av slora reformer, nämligen arbeisgivaravgifierna. Väsentliga belopp slussas numera över från den pott som slår iönlagarna till förfogande för löneökningar och som skall slå förelagarna lill förfogande för invesieringar. Egenavgifter för folkpension, sjukförsäkring osv. omvandlas lill arbetsgivaravgifter, och det får på lång siki effeki på löntagarnas ATP. Från moderat håll har vi uppmärksammat detta under en par års lid, och vi återkommer ånyo med en reservation lill uiskoitsbeiänkandet.

Det rör sig om myckel slora summor. För 1976 uiias 4,7 % i arbeis-givaravgift. Del är alliså 6 miljarder av lönepotten som lyfts över lill en arbetsgivaravgift och kommer lillbaka till löntagarna i form av andra förmåner. På del säiiel går pengarna också förbi pcnsionssysiemei. De kommer aldrig att registreras som pensionsgrundande inkomst. Detta medför vissa bekymmer i framliden. Det är mig velerligt bara vpk som har sagt all lönerörelsen inte skall påverkas av dessa avgifter. Del låler sig naturligtvis sägas, men lyfter man på ett år bort 6 miljarder ur vinsi-

potten, är det självklart att det påverkar möjligheterna att ta ut lön. Det måste det göra. Företagare har inga egna sedelpressar och kan inte trolla i detta avseende.

Det är många områden av samhällets verksamhet som skall finansieras med de här avgifterna. Det är inte bara fråga om all sänka statsskatten och att kompensera kommuner och landsting, utan del är vuxensiudier, byggnadsforskning och allt möjligt som skall finansieras ur lönepotten som står löntagarna lill förfogande.

Utskollet gör på s. 5 en bedömning av den motion som ligger till grund för reservationen. Utskottet skriver; "Motionärerna konstaterar emellertid samtidigt alt man genom avgiftsöverföringar av del här slaget från arbetslagarna lill arbetsgivarna har möjlighet att slävja en inflationsutveckling och därigenom förbättra Sveriges internationella konkurrensförmåga och siandarduiveckling. Om detta enligt motionärernas mening lovvärda syfte skulle komma att helt eller delvis tillgodoses, är utskottet inle övertygat om alt de berörda avgifisöverföringarna - som motionärerna befarar - kommer att negativt påverka sambandet mellan löntagarnas siandardnivå och pensionsnivå."

Herr talman! Vi har inte så kategoriskt i molionen sagl an de här avgiftsöverföringarna innebär en möjlighet att slävja inflationsutvecklingen. Vi har sagt att intentionerna bakom den här nya politiken är sådana. Om del sedan leder lill en begränsning av inflationen får väl framtiden utvisa.

Vidare säger utskottet alt man inte är övertygad om alt den här omläggningen kommer alt negativt påverka ATP i framtiden. Det är däremot LO, herr talman. Jag har en avskrift av dess yttrande med anledning av skalleförslaget som ligger bakom den senaste uppgörelsen. LO skriver;

"Ovan har exempel getts på de kortsiktiga omläggningarnas mer långsiktiga effekter. Del finns fier sådana. En är den minskning av kommande ATP-utbeialningar som blir en föfid av de nominella löniagarinkoms-lernas - på grund av löne- och skatteuppgörelserna - minskade ökningstakt."

Det är precis vad vi har sagl i vår moiion. Yttrandet är undertecknat av Gunnar Nilsson och Anders Leion.

Den politik som man nu böai föra har alltså pä lång sikt obestridligen sådan effekt på ATP-sidan.

På moderat håll anser vi att pensionsålderskommillén skall få studera del här problemet. Det är kanske inte sä lätt alt lösa. Men pensionsålderskommillén har ändå redan nu att behandla frågor som gäller ATP. bl. a. siandardsäkringen av ATP. som kanske mera periferi berör det här problemet. Kommittén har också sambandet mellan avgifter och pension alt fundera över. Därför föreslår vi all molionen överlämnas lill kommittén.

Jag yrkar bifall till reservationen.

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Revidering av inkomstbegreppet Jör beräkning av ATP

I detta anförande instämde herr Nisser (m).

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Revidering av inkomstbegreppet för beräkning av ATP

Hen FREDRIKSSON (s);

Herr talman! Det är i och för sig en rätt intressant iakttagelse att motionärerna i sin moiion i viss utsträckning har accepterat och gillat det som den s. k. Hagaöverenskommelsen innebar, som så kraftigt kritiserats av moderaterna i andra sammanhang. Man sägei i motionen a't del är bra att löntagarna tillförsäkras en bättre lönebehållning efter skatt ulan en fullt ut motsvarande brutlolönehöjning. Det är bra för landets internationella konkurrensförmåga och därmed dess siandardu'veckling, sägs del också i den här motionen.

De synpunkterna kan jag helt instämma i. De är säkerligen alldeles riktiga. Däremot kan jag inle rikligt instämma i vare sig det fortsatta resonemanget i motionen eller i vad herr Ringaby här har anfört. Jag är inle av den uppfattningen, och det är inle utskottsmajoriteten heller, alt dessa ändrade finansieringsformer för vissa socialförsäkringar eller inkomsiöverföringar, som del heter i motionen, lill så väsentlig grad skall gå ut över pensionärerna. Jag vill erinra om all den uppgörelse som träffats gav pensionärerna också elt handtag. Den saken tycker jag klarades ut på elt ulomordentligt sätt i går, när statsminister Palme tog upp frågan och redogjorde för vad som kommii pensionärerna lill del enligt uppgörelsen. Men del kan vara onödigt att upprepa vad som sades så sent som i går.

Visst kan jag hålla med herr Ringaby om all en lugnare löneutveckling också innebär lägre pensionspoäng, eftersom pensionspoängen beräknas på den aktuella lönen. Men man har också en annan sak alt la hänsyn lill, nämligen relationstalet mellan lön och pension, som i ATP-syslemel är 60 96. Tar man hänsyn till folkpensionen som ligger i botten, blir relationstalet ungefär 65 96 grundat pä de 15 bästa åren. Lönen och pensionen föfis således åt därigenom. Del systemet bör man inte så lättvindigt rubba. Om man skulle föfia de tankegångar som förs fram i reservationen skulle det här relationstalet rubbas. Herr Ringaby menar, såvitt jag förslår, all del skulle drabba framtidens pensionärer relativt hårt om man fortsätter på den här vägen. Men lill att böria med innebär en lugnare löneutveckling också en lugnare utveckling på prissiegringsområdet. Då gynnar del också pensionärerna. Prisstegringen drabbar hårdast lågavlönade, och dit hör pensionärerna. Vidare kommer framtidens pensionärer också all få la del av de skattesänkningar som skett genom dessa inkomsiöverföringar. De blir alltså inte lolllösa.

Sedan tror jag att det skulle vara rätt besvärligt - om man skulle grunda pensionspoängberäkningen på något slags brultolönesysiem - att avgöra vilken lön som skulle ligga till grund för pensionsberäkningen. Jag vet inle vem som skulle göra della och på vilket säll det talet skulle fastställas, ifall man skulle förhandla om den saken liksom om lönerna. Jag tror att det skulle bli ganska krångligt och besväriigl att få till stånd en någorlunda hygglig och säker grund för dessa beräkningar. Sedan är det givetvis viktigt all pensionärernas standard i framliden inte försämras - den bör ju helsl förbättras. Men vi har inte trott på de idéer som

förs fram i denna motion och har därför yrkat avslag på densamma.

Jag vill tillägga all jag tycker all motionärerna själva i viss mån har kullkastat del egna förslaget, eftersom de i molionen uttalar all villkoret för att delta skulle kunna genomföras är all ATP-avgifierna inte får öka. Man är vänlig inle bara mot pensionärerna utan också mol arbetsgivarna. Om föfiden av skattesänkningarna blir lägre löner, får man naturligtvis också minskade ATP-avgifter, medan påfrestningarna på pensionsfonderna ökar om man kräver högre pensioner. Della är ytterligare en orsak till alt vi yrkar avslag på motionen.

Nu är det riktigt, som herr Ringaby anfört, att pensionsålderskommillén har i uppgift alt utreda slandardgarantin för ATP-pensionerna. Vi litar på att kommitténs ledamöter skall vara tillräckligt uppfinningsrika för att hitta på etl någorlunda bra regelsystem, bättre än det som föreslagils i motionen. Jag hoppas uppriktigt alt kommittén skall kunna finna någorlunda goda och administrativt enkla regler, som möjliggör en slandardsäkring inom ATP-systemeis ram. Det är naturiiglvis oerhört viktigt all så sker.

Eftersom vi inte rikligt tror på de idéer som framförs i motionen yrkar jag, herr talman, bifall till utskottets hemställan.

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Revidering av inkomstbegreppet för beräkning av ATP

Herr RINGABY (m) kort genmäle:

Herr lalman! Del är alldeles klart att alla kammarens ledamöter är intresserade av en lugn och icke inflationsdrivande löneutveckling. Detta påverkar i så fall också ATP-pensionen, och man gör dessutom med tanke på inflationen en förfiänst under hela den aktiva liden. Men vad det nu är fråga om är att oerhört stora belopp slussas in i statskassan vid sidan om ATP-systemel. Vi håller på alt skapa en nettolön i stället för en bruttolön. Om man har bruttolön och själv får betala skatt på den, blir naturligtvis även den del som går åt lill skatt pensionsgrundande. Men går vi över lill en nettolön, varvid skattesänkningen kommer som en gåva från staten, blir motsvarande del av lönen icke pensionsgrundande. Del är det problemet som vi har observerat.

Vi är självfallet tacksamma för att även LO i år har observerat detta problem. All LO har tagit upp della i sill remissyttrande över skatleulredningens förslag visar väl an också LO är litet bekymrad över denna utveckling.

Hur problemel sedan skall lösas, herr Fredriksson, kan vi inte säga. Del är förmodligen en något knepig fråga. Men vi har knäckt mänga knepiga frågor i kammaren, och jag tror ati pensionsålderskommillén kan klara den uppgiften. Vi har sagl alt del i nuläget inte behövs någon juslering av ATP-avgifierna. eftersom dessa är så väl tilltagna all de myckel väl räcker till för denna reform.

Herr FREDRIKSSON (s) kort genmäle;

Herr talman! Jag skall gärna ge herr Ringaby rätt i att hela standard-säkringen av ATP-pensionerna är ell problem. Pensionsålderskommillén

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Revidering av inkomstbegreppet för beräkning av ATP

brottas nu också med detta. Den kommer säkerligen att undersöka alla möjligheter att på bästa sätt åstadkomma den standardsäkring som den har i uppdrag att utreda.

Herr Ringaby har vidare den uppfattningen all ATP-avgifterna är så väl tilltagna all det inle behövs någon höjning av dessa, även om siandardsäkringen skulle ställa avsevärt större krav på AP-fonderna. Men AP-fonderna ökar numera inte i någon särdeles snabb takt, och det har skett en väsentlig förändring beträffande deras placeringsmöjligheier under del sisiförflutna årel. Och skall man genomföra reformer som kostar pengar bör man också länka på att dagens budgetläge är sådant all de reformerna till fullo måste finansieras.

Herr RINGABY (m) kort genmäle;

Herr lalman! Herr Fredriksson mätte ha slora krav på i vilken takt AP-fonderna skall Öka. Hela avgiften går oavkortad in i AP-fonderna, eftersom räntan på fonderna räcker till att klara pensionsutbetalningarna och även de administrativa kostnaderna. Dessutom blir det 1 mifiard om året kvar av ränteavkastningen, och den går också in i fonderna.

Hela avgiften plus ca I mifiard av ränleavkaslningen går alltså in i AP-fonderna, och det är väl ändå att öka i ganska snabb takt.

Hen FREDRIKSSON (s) kort genmäle;

Herr talman! Jag skall inte tvista med herr Ringaby om i vilken takt AP-fonderna ökar, men jag vill ifrågasätta om hans senasie uppgifter är rikliga. Jag har läst statistik som jag tror visar - tyvärr har jag den inte med mig nu - alt ökningen i är har varit betydligt mindre än tidigare och kanske inle uppgår till del stora tal som herr Ringaby här har nämnt.

Hen CARLSHAMRE (m):

Herr lalman! Herr Fredriksson har rätt i alt del är en komplicerad fråga som nu diskuteras. Den är så komplicerad att socialförsäkrings-utskottets ordförande inte riktigt har förställ den. Däremot är den enkel politiskt sett - dvs. den är knappast en politisk fråga. Den har mycket litet med värderingar, partipolitiska linjer och sådant att göra. Den är en försäkringsteknisk fråga. Del är fråga om att dra de försäkringstekniska konsekvenserna av bl. a. det beslut som riksdagen fattade i går.

Under gårdagens debatt var det någon som utan all bli motsagd citerade uppgifter i tidningen Fackföreningsrörelsen om att skattesänkningen på 1 600 kr. i direkt skatt 1976 för de flesta motsvarar en löneökning på 10 96. dvs. för en 40 000-kronorsinkomsttagare 4 000 kr. Och 4 000 kr. i årsinkomst är bra nära en halv pensionspoäng fördel årel-som nu uteblir. Vi får alltså vår standardhöjning just nästa år med hjälp av det beslutet, men den standardhöjningen, som vi erhåller i form av en sänkning av den direkta skallen - oavseii hur den finansieras, det hör inte hit -blir icke pensionsgrundande, och det är nu tredje årel i föfid.

Om vi tänker oss en människa som är i 50-årsåldem och just har

böriat fiäna ihop de 15 bästa årens pensionspoäng, så finner vi all han under de återstående åren på grund av det här beslutet kommer all ligga 4 000 kr. nominellt under den inkomst som han annars skulle ha haft. Kommande års löneökningar, vilka de än blir, görs ju från den nivå som bestäms på grundval av gårdagens beslut, och då är där 4 000 kr. för en 40 000-kronorsinkomstlagare som år efter är inle blir pensionsgrundande. Det gören skillnad i pension när man fyller 65 är på 2 500 å 3 000 kr. om årel. Det handlar alltså om månadsbelopp pä några hundralappar för pensionärerna om tio eller femlon år.

Nu säger man att del här kommer att kompenseras genom lägre skaller, men del vet vi inle. Del enda vi vel efter gårdagens beslut är att skallen för 1976 skall ligga 1 600 kr. under vad den annars skulle ha varit. Vi vet inte ens var den skall ligga 1977, för del skall beslutas senare. Vi vel ingenting om vad den kommer att vara när vi kommer i pensionsåldern. Del enda vi säkert vel är att pensionspoäng motsvarande 3 000, 4 000 eller 5 000 kr., beroende på inkomstlaget, är oåterkalleligt föriorade. Det är del som har hänt, och det kan inle vara någonting som man egentligen behövde tvista ideologiskt om. Del är en försäkringsleknisk fråga. På grund av denna när ATP-systemel tillkom icke förutsedda metod att ta ut siandardökningar - i och för sig på många sätt en bra metod

- blir pensionsunderlagei för väldigt många människor mycket lägre än
man hade avsett. Del måste man på något sätt komma till rätta med.

Del kan ske på olika sätt. Ett sätt är att gå över till en brullolöne-beräkningoch alltså i pensionsunderlaget räkna inäven andra kostnader för arbetsgivaren än konianllönen för arbetskraften. Del säger ingenting om vilken ATP-avgift man skall betala. Den skall fortfarande fastställas efter AP-systemels behov, och det fattar riksdagen beslut om då och då, som vi alla vet. Har man etl större underlag, får man kanske en lägre procentsats och vice versa. Det fär beslutas alldeles för sig, och AP-fondens större eller mindre behov av pengar påverkar inte detta. Vilket underlag viskall använda för beräkningen är en teknisk fråga. Räcker inte pengarna så blir vi tvungna att höja avgifterna - det är helt klart. Finns del pengar över, som herr Ringaby på goda grunder hävdar, så kan man sannolikt sänka avgifterna-eller gå över till elt nytt beräkningssystem med oförändrad procentsals för avgiften. Del hör icke hit. Del enda viktiga är alt vi bestämmer oss för pä vilken inkomst vi skall beräkna individens, den enskilde pensionärens, pensionsrätl.

Eftersom vi har en uiredningskommitté som sysslar med delta, anser jag kanske all del hade legal m\cket nära till hands all riksdagen, som är en framsynt församling och som brukar ta konsekvenserna, som vi ' gärna tycker, av sill handlande i olika avseenden, hade låiii den här konsekvensen, som är ell faktum, komma till belysning i den kommittén. Nu kan man kanske hoppas-och del gör uppenbarligen herr Fredriksson

- all denna kommilié också är myckel framsynt och ulan påsiötningar
från riksdagen kommer alt uppmärksamma delta problem. Det är ju fak
tiskt inte särskilt svårt an uppmärksamma eftersom del ligger i öppen

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Revidering av inkomstbegreppet för beräkning av ATP

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Revidering av inkomstbegreppet för beräkning av ATP

dag; t. o. m. LO har sell del, enligt vad som försports på sistone.

Det är alltså inle så märkvärdigt att komma underfund med att här finns ell problem. Det behöver belysas, och jag tror att vi hade kommit fram litet snabbare om riksdagen hade kunnai bestämma sig för att ge ett uppdrag att se på frågan. Jag upprepar att den inte är en ideologisk

- och jag höll på att säga knappast en politisk - fråga utan en försäk
ringsteknisk fråga.

Hen FREDRIKSSON (s);

Herr lalman! Jag tycker inte alt den här molionen är så komplicerad och svär att förstå. T. o. m. jag har förstått den, tror jag i varie fall, även om jag inte besitter samma lankeskärpa som herr Carlshamre -det är jag den förste att erkänna.

Herr Carlshamre säger att detta bara är en försäkringsteknisk fråga och all den icke har med pensionsfonderna att göra. Visst har den det. Det aren försäkringsteknisk fråga hur man skall ordna standardsäkringen, och det är ju den delen som är komplicerad.

Men det gäller också finansieringsfrågan. Herr Carlshamre säger att vi kan bortse från den i dag; behöver vi höja AP-avgifien, får vi göra det. Men varför skriver han då i sin motion att villkoret för all dessa tankegångar skall kunna genomföras är att AP-avgifterna inte får höjas? Då har ju herr Carishamre själv fastslagit att man inte får höja avgifterna. Måste avgifterna höjas, kan man inte genomföra den här reformen enligt vad man har gett uttryck för i motionen.

Hen CARLSHAMRE (m):

Herr talman! Om någon människa med det gamla sättet alt beräkna löner och siandardökningar skulle ha fiänat in en pensionsrätt på lät oss säga 30 000 kr. om året, så kommer samma människa alt få kanske 28 000, 27 000 eller 26 000 i pension när vi nu har böriat avlösa löneökningar med skattesänkningar.

Men om vi då genom en teknisk omräkning försäkrar denna människa om att fortfarande få den pension på 30 000 kr. som frän börian var tänkt, så kostar det inle etl enda öre mer än det skulle ha gjort med gamla systemet. Del blir en fråga om avvägning av underlag och procentsatser, men pengarna som behöver komma in till systemet är inte större.

Med den nya ordning som nu har introducerats är del i stället så att försäkringssystemets förpliktelser kommer all minska i förhållande till vad vi tidigare hade tänkt oss. Då minskar också avgifterna -det kommer de självfallet all göra. eftersom det blir ett mindre underlag. Men kostnaden för pensionen - den faktiska pension som utgår i kronor räknat

- blir inie högre därför att man tillämpar ett ■.ilternativt tekniskt system
för att beräkna underlaget.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottels hemställan, dels reservationen av herrar Ringaby och Nisser, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ringaby begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan

i betänkandet nr 4 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herrar Ringaby och

Nisser,

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Revidering av inkomstbegreppet för beräkning av ATP

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Ringaby begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 233

Nej - 43

■Avstår - 1

Pä förslag av herr andre vice talmannen beslöt kammaren att uppskjuta behandlingen av pä föredragningslistan återstående ärenden till kl, 19,30,

§ 18 Anmäldes och bordlades

Propositioner

Nr 25 angående riktlinjer för älgvården

Nr58;;om ändring i fråga om den skattemässiga behandlingen av vissa

gruppsjukförsäkringar Nr 75 om vissa organisationsfrågor m, m, rörande försvaret

§ 19 Anmäldes och bordlades

Motioner

Nr 1851 av herr Petersson i Nybro m.jl. med anledning av propositionen 1975:9 om reformering av högskoleutbildningen m, m.

Nr 1852 av herr Schött m.fl. med anledning av propositionen 1975:24 om viss försöksverksamhet inom lärarutbildningen m, m.

Nr 1853 av herr Mattsson i Lane-Heriestad m. fl. med anledning av propositionen 1975:40 om kommunal konsumenlpolilisk verksamhet m. m.

7 Riksdagens protokoll 1975. Nr 36-39

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Meddelande om frågor

§ 20 Meddelande om frågor

Meddelades att föfiande frågor framställts

den 13 mars

Nr 122 av fru Ryding (vpk) till fru statsrådet Hjelm-Wallén om vidgad rätt till vikarialsersättning för ämneslärarkandidaler;

Vid ämneslärarulbildningen gäller alt när handledaren finns disponibel utgår ingen ersättning till kandidaterna. Men när handledaren befinner sig pä fortbildningskurs och således ej är disponibel skall ämneslärarkandidaterna undervisa som vikarier utan ersättning mot all i vanliga fall lön utgår till dessa som vikarier.

Avser statsrådet vidtaga åtgärder sä att detta förhällande kan rättas till och lön alltid utgår till ämneslärarkandidalerna vid vikariefiänstgöring då handledaren icke finns disponibel?

Nr 123 av herr Henmark (fp) till herr socialministern om pensionsförmånerna för statspensionär med förtidsuttag av folkpension:

Genom sättet på vilket samordningen sker mellan fiänsiepension, ATP och folkpension har statspensionärer med förlidsutlag av folkpension erhållit sänkt tolalpension i samband med basbeloppshöjningen den 1 december 1974 och höjningen av folkpensionerna den 1 januari 1975. Med anledning härav ber jag att få ställa föfiande frågor:

Har statsrådet iakttagit all statspensionärer med förtida pensionsultag erhållit sänkt tolalpension i samband med höjningen av folkpensionerna den 1 december 1974 och den 1 januari 1975? Avser statsrådet vidtaga ätgärder för att förebygga sådana konsekvenser?

Nr 124 av herr Magnusson i Borås (m) till herr finansministern om verkställighet av riksdagens beslut beträffande utredning av vissa skattefrågor:

Riksdagen beslöt under föregående år alt begära utredningar beträffande dels differentiering av beskattningen i regionalpolitiskl syfte, dels differentiering av arbetsgivaravgiften även efter andra kriterier än regionala, dels ock indexreglering av skattesystemet.

När avser statsrådet effektuera dessa riksdagens beslut?

Nr 125 av herr Sellgren (fp) till herr handelsministern om innehållet i visst konsumentupplysningsprojekt:

Sverige har genom Nordiska ministerrådet medverkat i ett konsumentupplysningsprojekt, benämnt En studie i konsumentforskning. Projekt-materialet används f n. för undervisning i vissa grundskolor. Enligt uppgift i pressen innehåller materialet vissa tendentiösa värderingar. Projektet har utarbetats av en projektgrupp i Malmö och materialet används i skolor, förutom i Sverige, i Danmark, Finland och Norge.

Med anledning härav vill jag till herr handelsministern i hans egenskap av Sveriges representant i Nordiska ministerrådet ställa föfiande fråga:

Svarar innehållet i konsumentupplysningsprojeklet En studie i konsumentforskning mot de intentioner som Nordiska ministerrådet hade i samband med att utredningsuppdraget gavs?

Nr 36

Torsdagen den 13 mars 1975

Meddelande om frågor

Nr 126 av herr Lundgren (s) till fru statsrådet Hjelm-Wallén om fördelningen av det statliga stödet till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet:

Med anledning av tidningsartiklar föranledda av propositionen 1975; 14 om statligt stöd lill ungdomsorganisationernas centrala verksamhet m. m. önskar jag ställa föfiande fråga till fru statsrådet Hjelm-Wallén:

Vilka anslag kan pingströrelsens verksamhet bland barn och ungdom påräkna av samhället fortsättningsvis?

§ 21 Kammaren åtskildes kl. 18.04.

In fidem

BENGT TÖRNELL

/Solveig Gemen