Riksdagens protokoll 1975:35 Onsdagen den 12 mars

ProtokollRiksdagens protokoll 1975:35

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975:35

Onsdagen den 12 mars

Kl.  19.30

Nr 35

Onsdagen den 12 mars 1975

Finansdebatt

Förhandlingarna leddes lill en börian av fru tredje vice talmannen.

§ 1 Finansdebatt (forts.)

Fortsattes överläggningen om finansutskottets betänkande nr 1.

Hen BJÖRK i Gävle (c);

Fru talman! Dagens debatt har till stor del handlat om skatteskalorna och över huvud taget om den del av uppgörelsen mellan socialdemokraterna och mittenpartierna som gäller skatten. Men det finns också, tycker jag, anledning att i en debatt som denna särskilt ta upp barnfamifiernas situation, eftersom de i så hög grad berörs av den överenskommelse som gjorts beträffande skatteomläggningen.

Vi har i dag ca 1 miljon barnfamiljer som tillsammans har över 1,8 miljoner barn. Under de senaste åren har famifiens situation i flera avseenden förändrats. Del gäller såväl boende-som uppväxtmifiö. Men det gäller också famifiens förhållande till arbetslivet och samhällets olika institutioner.

Den nya familjestruktur som vi fått gör också att många uppgifter som tidigare ulförts inom familjen nu tillgodoses genom insatser frän stat och kommun, Barnfamifiernas situation har också ändrats därför att tiden för umgänge mellan familjemedlemmarna förändrats genom att långa resor, hämtning av barn pä daghem, famifiens inköp m, m. lar stor tid i anspråk.

Ca 300 000 barn under skolåldern har förvärvsarbetande mödrar. Av dessa barn har ca 60 000 plats i daghem och ca 50 000 i famifiedaghem. Dessutom finns ungefär 175 000 barn mellan 7 och 14 år som skulle behöva ha plats på fritidshem. Men i dag finns bara 18 000 sädana platser i hela landet. Inte heller de barn som får del av samhällets barnomsorg kan sägas ha helt tillfredsställande förhållanden. Detta beror bl, a, pä alt barnstugornas kvalitativa utveckling hittills har varit till viss del eftersatt,

I centerns och folkpartiets partimotion om den ekonomiska politiken har också framhållits beträffande barnfamifierna all de under de senaste åren fått en försämrad situation i förhållande till andra grupper, inte minst till föfid av den starka inflationen, Pä grund av den har barnbidragens köpkraft urholkats. Denna försämring har inle kompenserats genom de ökade matprissubveniionerna pä baslivsmedel och det förbättrade bostadsstödet. En höjning av barnbidragen framstår därför som

133

Nr 35

Onsdagen den 12 mars 1975

Finansdebatt

134

mycket berättigad och angelägen.

Frän centern har vi också framfört åsikten all barnbidragen måsle värdesäkras. Därför vore del naturligt att barnbidragen i likhet med pensionerna blev värdebesländiga genom att man knöl an till det allmänna basbeloppet. Centern och folkpartiet krävde i sin parlimotion att del allmänna barnbidraget fr. o. m. den 1 januari 1976 skulle utgå med 20 % av det allmänna basbeloppet vid årets böfian.

Med nuvarande storiek pä basbeloppet innebär detta en höjning av årsbeloppet från 1 500 kr. till 1 800 kr. per barn. Skulle konjunktur- och prisutvecklingen ge anledning till ytteriigare insatser för att stimulera den privata konsumtionen bör detta, heter det i motionen, kunna ske genom en tidigareläggning av barnbidragshöjningen exempelvis till den 1 juli 1975.

I den uppgörelse som träffals mellan de tre partierna ingår en höjning av del allmänna barnbidraget med 300 kr. fr. o. m. den 1 januari 1976. Jag anser del tillfredsställande att man fält denrta överenskommelse till stånd. Den ger, som jag ser det, barnfamifierna ett värdefullt tillskott till famifiens ekonomi i en situation då man uppenbart känner av kostnadsstegringar på både hyror och livsmedel.

Della stöd till barnfamifierna ger också överenskommelsen, vilken f ö. har en mer klar läginkomstprägel än föregående år, en bättre profil som inriktar sig på de lägre inkomsttagarna, dit ju mänga barnfamifier hör. Jag ser också det här som ett första steg på vägen mot att bättre kompensera barnfamifierna för de ökade kostnader som de har.

Det har uppenbarligen i den förhandling som nu ägt rum inte funnits gehör för alt hell värdereglera barnbidragen. Det finns, anser jag, starka skäl för att sä snart som möjligl ta upp den frågan igen.

Jag ser denna höjning av barnbidraget som uttryck för en ökad förståelse för barnfamifiernas problem. Och del är min förhoppning alt man även i riksdagen kan gå vidare i arbetet på alt stödja barnfamifierna, t. ex. genom införande av ett värdnadsbidrag. Del är, tror jag, en reform som har en sä stark förankring all även socialdemokraterna fär svårt all gå emot de krav som framförts bl. a. frän centerhåll.

Jag tror också att man i den debatt som har förekommit om vårdnadsbidrag skall akta sig för all skapa konstlade motsättningar mellan t. ex. barnbidrag, värdnadsbidrag och daghemsbyggande. Menar man allvar med en god barnomsorg och med tron på ett utbyggt barnfamifislöd på olika säll bör man använda olika vägar, t. ex. värdnadsbidrag, höjt barnbidrag och daghemsbyggande. De bör alla vara bra bitar i etl fullgott famifiestöd. Därigenom kan man också gå vidare mot en ökad valfrihet för den som väfier att stanna hemma.

Det har t. o. m. i vissa socialdemokratiska tidningar sagts alt vårdnadsbidragei skulle vara ett dåligt alternativ for barnfamifierna. Vårdnadsbidraget skall, som jag ser det, främst ses som en ersättning för det arbete som man utför med värden av eget barn i hemmet. För oss i centerpartiet är vårdnadsbidraget också elt uttryck för den centrala roll

som vi ändå anser alt famifien har inom famifiepolitiken. Jag förutsätter att della fortfarande också gäller för socialdemokraterna. Del kan också finnas anledning att inte - som nu ofta sker - undervärdera den arbetsinsats som de hemarbelande utför.

Jag ber alt med della, fru talman, få yrka bifall till utskottets hemställan.

Nr 35

Onsdagen den 12 mars 1975

Finansdebatt

Hen SÖDERSTRÖM (m):

Fru talman! Finansutskottet har enligt riksdagsordningen alt som sin främsta uppgift behandla frågor om riktlinjer för den ekonomiska politiken och för statens budget jämte beräkningarna av statens inkomster. Nu ligger äntligen - efter sju sorger och åtta bedrövelser- finansutskottets betänkande nr 1 pä riksdagens bord, och må dt tillålas mig att något erinra om den lörnebeslrödda väg som dessförmnan avverkats av såväl utskottets ledamöter som dess personal. Som underlag för utskottets bedömning fanns finansplanen och parlimotionerna samt några enskilda moiioner.

Om jag räknar bort de första, mera formella, sammanträdena vid riksdagens böfian, sä har finansutskottet haft tio sammanträden mellan den 21 januari och den 4 mars. Den 4 mars sammanträdde vi två gånger - pä morgonen och på kvällen.

Föredragningar av finansplanen, motionerna samt hearings av riksbankschefen, företrädare för finansdepartementet, konjunklurinstitulet och de fria ekonomerna har givit hälften av antalet sammanträden me-ningsfylll innehåll. Övriga "sammanträden" har mera haft karaktären av ändring av preliminärt uppgjort tidsschema, inställande eller flyttning av tidpunkter för sammanträden m. m.

Nordiska rådels session har spelat en icke oväsentlig roll, då den medfört dels att dagens finansdebatl blivit framflyttad en vecka, dels att några planerade sammanträden har måst inställas. Mot bakgrund av slutresultatet av utskottsarbetet och de partiledaröverläggningar som skett vägar jag dock påstå, alt delta inle på minsta sätt haft någon betydelse eller påverkat resultatet. Realbehandlingen i utskottet av allt tillgängligt material borde rimligtvis ha varit del mest omfattande arbetet, men så var inte fallet denna gång, för det påböriades och slutfördes inom loppet av cirka tvä limmar vid etl kvällssammanträde den 4 mars. Då hade ledamöterna en timme innan fält del av det skriftliga materialet, som dä skulle slutbehandlas och justeras. Alla torde inse att della var en hell omöjlig situation som kan anses ha vissa likheter med en summarisk rättegång.

För moderata samlingspartiets del var lägel det all eftersom vi inte deltagit i slutomgången av de partiledaröverläggningar som var orsaken lill finansutskottets prekära situation, så kunde vi heller inte acceptera den överenskommelse som socialdemokraterna, centerpartiet och folkpartiet gjort. Därmed kunde vi inle heller acceptera majorilelsförslaget i finansutskottet utan måste anmäla reservation på flera punkter.

135

Nr 35

Onsdagen den 12 mars 1975

Finansdebatt

136

Eftersom tidsfristen nu var ytterligt knapp, så måste våra reservationer vara inlämnade den 6 mars på morgonen, vilket i praktiken innebar att vi hade endast en dag lill vårt förfogande.

Med tanke på omfattningen av delta arbete är det närmast ell under att vi klarade det, vilket gör alt jag känner mig föranlåten alt överräcka en stor blomma till vårt partikansli. Men även finansutskottets kansli är värt en blomma för sitt arbete, vilket sannerligen inte underlättals av den arbetsordning som gällt vid utarbetandet av dagens betänkande.

Sammanfattningsvis anser jag, alt behandlingen i finansutskottet av de för riksdagen sä utomordentligt viktiga frågorna om den ekonomiska politiken och budgeten närmast är en parodi och etl exempel på hur del inle får gä lill. Samma negativa omdöme tvingas jag avge om motsvarande situation förra årel.

Varför har del då blivit på del här sättet? Jag tycker inte all man kan lasta finansutskottet för del, för enligt de lidsplaner som där gjorts upp och godkänts hade vi haft en finansdebatt redan förra onsdagen. Roten till det onda får således sökas högre upp, och om man drar ut konsekvenserna så kommer man ganska snart fram till all orsaken är all vi har en alltför svag regering. Den vågar inle ha en egen uppfattning och slå för den, utan den tillgriper åter metoden all söka stöd och hjälp hos andra partier för att säkra en majoritet i riksdagen. Man har lyckats även denna gång, men lill priset av att överläggningarna medfört kompromisser på viktiga punkter mot de ursprungliga förslagen. Vi kommer åter att föra elt slags "resullatpolilik", som innehåller en blandning av socialistiska och borgeriiga inslag.

Resultatet av överläggningarna har återgelts i en kommuniké, som nu återfinns i finansutskottets belänkande som ell centralt avsnitt och som skall ange riktlinjerna för den ekonomiska politiken. Även i år -liksom förra året - har alltså etl citat av en överenskommelse fått ersätta en självständig prövning i utskottet. Vi som har vårt dagliga arbete här i riksdagshuset är numera så vana vid alt politik är, som man säger, det möjligas konst, att vi inte närmare reflekterar på vilka återverkningar värt handlande möjligen kan få, speciellt om man ser på del ur principiell synpunkt.

Jag kan inte inse att en politisk kompromiss mellan olika partier vare sig vittnar om något slags handlingskraft eller kan betraktas som ägnad alt stärka demokratin i ett skede då alltför mänga böriat ifrågasätta demokratin som styrelseform. Om vi haft en stark regering hade - som jag förut sagt - del aldrig blivit aktuellt med någon kompromiss av det slag som nu gjorts. Men därmed är inte sagt att politiska kompromisser icke skall fä förekomma. Har vi etl folkstyre, byggt på skilda partier, som företräder olika folkgrupper och intressen, så förutsätter detta att partierna kan gä samman för att lösa aktuella och brännande problem. Men kompromisserna får inle sätta de vedertagna pariamentariska arbetsformerna ur spel, för då kan del lätt uppfattas av väfiarna som syftande till något annat än vad som kommer fram. Om kompromisserna

avser något mer än alt nä förnuftiga politiska resultat i skilda aktuella sakfrågor - om avsikten är att åstadkomma omfattande politiska bindningar på längre sikt - dä skall regeringssamverkan och inte hastigt tillkomna uppgörelser ligga lill grund för ell samarbete. Därigenom kan väfiarna genom elt regeringsprogram få en redovisning av samverkans syfte.

Väfiarna fär då också en möjlighet all klart bedöma de för- och nackdelar som samarbetet kan medföra. De politiska skifielinjerna ligger öppna, och väfiarna vet vad partierna står för, vad de skjutit undan och vad de skjutit i förgrunden. Därmed kan också respekten för de politiska partierna och för politiken som sådan upprätthållas.

Både förra året och i är har oppositionspartierna lämnat sina motioner i anslutning till finansplanen. Via massmedia, talarstolar och på andra sätt har partiernas uppfattning om den ekonomiska politiken spritts ut. Så kom dessa förhandlingar in i bilden och resultatet därav är, som jag sade, ett centralt avsnitt i finansutskottets betänkande om den ekonomiska politiken.

Vid förra årets debatt om den ekonomiska politiken sade moderatledaren Gösta Bohman bl. a. föfiande:

"Efter den uppgörelse som nu har träffats kan väfiarna med fog fråga sig, vad de i kompromissen medverkande partierna egentligen gått med på eller uppnått. De kan också fråga sig; Vilket ansvar har respektive partier för den politik vars innehåll har beslutats i sädana här överenskommelser och som i efterhand bekräftats av den pariamentariska majoritet som man har skapat genom kompromissen utanför parlamentet? Hur skall ansvaret utkrävas, dä del ju även i fortsättningen blir ett enda parti som bär del formella regeringsansvaret för de ätgärder som har möjliggjorts av samförståndet med ell parti som inte delar samma regeringsansvar?

Det är förmätet, herr talman, att gå ut och slå sig för sitt bröst och
göra gällandet att Sveriges riksdag genom kompromissarbete av del här
slaget visar handlingskraft och stärker demokratin i en period, känne
tecknad av risker fören politisk utveckling motsvarande den som präglade
Europa under mellankrigstiden. Farorna för demokratins sunda utveck
ling och anseende kan i själva verket         bli större inle mindre, genom

arbetsmetoder av del slag som svensk socialdemokrati i minoritet nu tvingas göra till sina.

Och hur skall väfiarna, frågar man sig vjdare, kunna fä klart för sig vart politiken syftar och vilka konsekvenser för landet och dem själva som en uppnådd samförslåndslösning innebär, när den ena partens företrädare och tidningspress går ul och förklarar för väfiarna, att uppgörelsen innebar en stor seger för just deras parti och en stor föriust för kompromissbrodern, medan den andras företrädare och tidningspress går ut och hävdar molsalsen? Båda tillskriver sig segern. Båda påstår all den andre mer eller mindre kapitulerat. Vad skall väfiarna tro? De Slår där förvirrade och osäkra. Hur kan man påstå all sådant stärker

Nr 35

Onsdagen den 12 mars 1975

Finansdebatt

137

Nr 35

Onsdagen den 12 mars 1975

Finansdebatt

138

demokratin och ökar förtroendet för politikerna?

Det kan inle heller vara särskilt ägnat alt stärka förtroendet, om samma väfiare dessutom anser sig ha skäl alt misslänka att uppgörelsens syfte inle i första hand var att nå sakligt befogade och för landets bästa nödvändiga lösningar, ulan all förhindra att dessa väfiare får tillfälle all i elt nyval rätta lill del jämna valresultat som skapat svårigheterna all föra en målmedveten och föfidriklig regeringspolitik."

Efter den uppgörelse som i år träffats får många av de frågor som herr Bohman ställde i fiol förnyad aktualitet. Han tog ju även upp dem i sitt anförande i dag pä förmiddagen. Förvirringen och osäkerheten hos många väfiare är nu inle mindre än för ell år sedan. Väfiarna hör talas om skattesänkningar varie år, men de märker föga av del i praktiken. I stället märker de så mycket mera av all allting bara blir dyrare och dyrare. Det är också vad de främst kommer alt märka när besluten från årets uppgörelse skall förverkligas.

Konsumtionsvaror kommer att öka i pris, vilket för dryckesvaror från starksprit ner till jos betyder en merkostnad för medelförbrukaren på ca 100 kr. om årel. Medelrökaren drabbas av samma ökning, och bilägaren som bara kör 1 000 mil om året fär likaså ca 100 kr. i merkostnad på ett år. Vare sig man bor i villa eller i flerfamiljshus kommer hyreskostnaderna att öka genom att energiskatten ändras, och samtidigt kommer denna skall alt slå myckel hårt inom industrin, som kommer att drabbas ännu mera orättvist än vad som är fallet i fråga om arbetsgivaravgiften.

För småinkomstlagare kommer säkerligen prisökningarna all helt äta upp skattesänkningen, och lättnaderna för högre inkomsttagare kommer även alt bli av myckel liten omfattning.

Dessutom så kommer inte lättnaderna i skatten förrän nästa år medan prisökningarna delvis kommer redan under första halvåret 1975. Vi tycker inte alt det är en bra kompromiss som man åstadkommit - främst därför att vårt huvudkrav inle ens har diskuterats. Det gäller marginalskatterna, som utan tvivel är roten lill del onda. Vi må laborera hur mycket som helst med skatteskalorna i likhet med vad vi gjort de senaste fyra åren, men vi löser inga problem på sikt förrän vi radikalt ändrar marginaleffekterna. Vad vi nu åstadkommer är snarare ägnat alt försvära en slutlig lösning. Jag tycker det är ganska betänkligt när man pä regeringshåll inle ens reagerar inför en situation, där arbetsmarknadens parter anser sig tvungna att begära 20-25 % i löneökningar för alt åtminstone få något över sedan progressivitet och inflation tagit huvudparten av lönehöjningen.

Denna låtgämentalitel är inte försvarbar, men lika litet som i höstas har riksdagsmajoriteten velat lyssna på moderata samlingspartiet när vi föreslagit etl program mot inflationen. I höstas ansåg man att del inte fanns någon anledning, och nu anser man alt det är för sent med en stabiliseringspolitisk konferens. I stället vill man vänta till nästa omgång i löneförhandlingarna, vilket kan betyda två års avvaktande.

Eftersom vår uppfattning skifier sig frän majoritetens, så har föfiden

blivit reservationer till ulskottsbelänkandet.

Reservationerna 1 A, 3 A och 4 omfattar moderata samlingspartiels syn på de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och för budgetregleringen, en konjunkturpolitisk beredskapsplan samt ell program mol inflationen och för stimulans av ekonomin. Allt detta har ingående debatterats tidigare i dag, varför jag kan nöja mig med att helt instämma i vad herrar Bohman och Burenstam Linder anfört.

Jag vill bara göra en liten kommentar. Herr Löfgren ironiserade över att vi i reservationen 4 föreslår att momssänkningen skall träda i kraft den 1 maj, medan vi i vår parlimotion föreslagit den 1 april. Det flnns minst två sakliga skäl för della:

1.    Sedan molionen offentliggjorts har vi uppvaktats av representanter för handeln, som har påtalat lämpligheten av all ha obrutna redovisningsperioder för momsen. Nackdelarna all så inte är fallet kom klart fram förra årel, och därför flnns del starkt fog för att tillmötesgå denna anhållan.

2.    Arbetet i finansutskottet har försenats, varför ett eventuellt beslut medför all knappa tre veckor återstår till den 1 april. De som skall ta de praktiska konsekvenserna av vad vi beslutar i riksdagen bör få tillräcklig lid på sig för all vidta erforderliga förberedelser. Del borde vara en generell regel vid allt lagstiftningsförfarande och inte enbart gälla del här fallet.

Jag vågar hoppas all de sakskäl som jag nu angivit skall finna förståelse även hos herr Löfgren m. fl.

Reservationen 2 gäller bemyndiganden för regeringen. Vi har yrkat bifall dels lill vår moiion nr 681, dels lill centerns moiion nr 1023, vilka utmynnar i yrkande om avslag på förslagen om bemyndiganden. Som framgår av reservationen anser vi det tvivelaktigt om förslagen står i (överensstämmelse med den nya regeringsformens bestämmelser om fl-nansmaklen. Dessutom bör riksdagen inle förbigås i sä väsentliga frågor som det här gäller.

Vad så gäller reservationen 7 A anser vi, all riksdagen bättre bör precisera vad den vill i fråga om ökat utnytfiande av investeringsfonderna enligt motiveringen i moiion nr 1020; efiest är del risk för elt visst godtycke vid tillämpningen. Elt beslut om en generell rätt under en bestämd tidsperiod kan däremot inle misstolkas.

Fru talman! Jag ber med del anförda att få yrka bifall till reservationerna 1 A, 2, 3 A, 4 och 7 A.

Nr 35

Onsdagen den 12 mars 1975

Finansdebatt

Hen MUNDEBO (fp);

Fru talman! Under de senaste dagarna har det kommit ett par undersökningar som ger oss en god bild av svensk ekonomi. Det är ar-beiskraflsundersökningen, som visar att sysselsättningen fortsätter att öka. Nu finns närmare 4,1 mifioner i arbetskraften - 127 000 flera än för elt är sedan. Del är också färre i beredskapsarbeten nu än för ett år sedan. Likaså är antalet arbetslösa lägre; det är nu 77 000 mot 101 000

139

Nr 35

Onsdagen den 12 mars 1975

Finansdebatt

140

för ett år sedan. Därtill är antalet lediga platser högre än för elt år sedan. Alla dessa data visar alt läget på arbetsmarknaden är gott - bättre än förut under 1970-talel.

Det är också pris- och kartellnämndens undersökning av prisutvecklingen. Den allmänna prisnivån i konsumentledet har stigit med 1,6 96 under januari och februari i år. Under samma tid förra årel steg priserna med 3,7 96. Undersökningen visar också all konsumentpriserna i Sverige under 1974 steg mindre än i de flesta andra länder. Priserna steg med 9,8 96 - en i och för sig hög siffra men ändå väsentligt lägre än i andra nordiska och västeuropeiska länder utom Västtyskland.

De båda undersökningarna kan emellertid ge en alltför fius bild. Del finns andra inslag som är mer oroande. Det finns en risk för minskad sysselsättning senare i är. Redan föreligger en minskad orderingång på en del områden av näringslivet. Del finns en risk för alt tillväxten under året inte kommer att bli så stor som vore önskvärt med hänsyn lill våra reformöhskemäl. Handelsbalansen kan komma all försämras allvariigt.

Det är därför naturiigt att finansutskottet understryker all kraven på ekonomisk-politisk beredskap måste vara höga. Vi måsle vara beredda att snabbt kunna sälla in effektiva åtgärder för alt trygga centrala mål för vår ekonomiska politik, full sysselsättning och rimlig prisstabilitet. Jag kan däremot inte finna det nödvändigt att nu besluta om stimulansinsatser av bestämd omfattning och förläggning i tiden.

Jag vill understryka ett par saker i fråga om beredskapsplaneringen. Den ena gäller åtgärder som tar sikte pä att stimulera näringslivets investeringar. Vi behöver dem för alt få en hygglig ekonomisk tillväxt.

Den andra gäller åtgärder som gör del möjligt för kommunerna all förbättra sin service inom vårdsektorn och insatser som syftar lill alt stödja den privata konsumtionen. På landstingssidan är sjukvårdsöverenskommelsen betydelsefull för att bevara och förbättra en god hälsovård och sjukvård. På kommunsidan är det särskilt viktigt att en snabb fortsatt utbyggnad av barnomsorgen kan ske. Del finns en risk - mot bakgrund av förändrade statsbidragsbestämmelser - för all utbyggnadstakten kan komma att sakta av. Köerna framför daghemmen är i dag långa. Många människor har under senare år kommit ul på arbetsmarknaden. Många vill men kan inte ta arbete, eftersom de inle kan få hjälp med barnomsorgen. Därför är bättre statsstöd till kommunerna nödvändigt för att trygga en bättre utbyggnad av barnomsorgen.

Del är också bra att de allmänna barnbidragen kommer att höjas med 300 kr. senast den 1 januari 1976 - eventuellt i höst om ekonomiskpolitiska skäl motiverar det. Barnbidragen är och bör vara etl centralt inslag i famifiepolitiken. Det finns personer som är kritiska lill att förbättra barnfamifiernas situation via de allmänna barnbidragen. De menar att daghemsplals är del enda centrala inom famifiepolitiken.

LO-ordföranden Gunnar Nilsson sade häromdagen att förmåner utöver daghemsplats och arbete är lyxreformer. Del torde vara få barnfamifier - fråga är om de ens finns inom LO-sekrelariatet - som uppfattar för-

bättrade barnbidrag såsom en lyxreform. Barnbidraget är ett värdefullt grundslöd, och för flertalet barnfamifier kommer det inte all medföra någon lyxkonsumtion - däremot kanske en hygglig grundslandard.

Jag vill också beröra den kommande skatteomläggningen. Vi får visseriigen senare tillfälle att mera resonera om 1976 års skatter, men skatteomläggningen är ju en grundslen också i finansutskottets belänkande. Reformen har även berörts i flera tidigare inlägg.

Det kan först vara skäl alt påminna om målet för den kommande reformen. Skatleulredningens uppgift var ju all föreslå en provisorisk reform för 1976 års inkomster. Förslaget skulle innefatta en lindring av skallen främst för låginkomsttagarna och de stora löntagargrupperna. Det skulle också medverka till att underiätta avtalsrörelsen. Vad det gällde var alltså inte någon mera omfattande skattereform. Det gällde en skatteomläggning för 1976 års inkomster. Den mera omfattande reformen återstår, och den blir alltmer nödvändig.

Jag har flera gånger sagt all del är otillfredsställande med täta provisoriska förändringar i ell bristfälligt skatte- och bidragssystem och att det är nödvändigt att få ett nytt, mera varaktigt syslem. Det sägs också i den överenskommelse som nyligen träffades mellan socialdemokraterna, centern och folkpartiet alt skatleulredningens arbete bör inriktas på all presentera ett förslag till elt mera varaktigt skattesystem under 1976, ett syslem som kan träda i kraft fr. o. m. 1977. Det är värdefullt att detta har sagts ut. Jag är medveten om att det är en kort tid för en stor uppgift, men den bör vara möjlig all genomföra.

Vi har från folkpartiets sida under flera år arbetat för en genomgripande skattereform. Vi menar all det nuvarande skattesystemet inte pä ett bra sätt fyller sin huvuduppgift, att finansiera den offentliga verksamheten och all vara elt instrument för fördelnings- och stabiliseringspolilik. Vi menar att skattesystemet bör vara enkelt och rättvist och lätt att administrera och kontrollera. Vi anser att det behövs en fortsatt sänkning av inkomstskatt och marginalskall. Men vi kan inle genomföra alla dessa krav i en provisorisk skatteomläggning för 1976. Självfallet står våra krav kvar med oförändrad styrka, men vi kan inte tillgodose dem alla på en gång.

Vi gick in i arbetet på 1976 års skatteomläggning med de krav som ställdes i direktiven: en lindring av skatten för läginkomstgrupper och för stora löntagargrupper och ett förslag som kunde medverka till att underlätta avtalsrörelsen. Vi ville bevara och föra vidare det värdefulla resultat som nätts genom skatteomläggningen för 1975 års inkomster, nämligen en sänkt inkomstskatt, sänkt marginalskatt och bättre samordning mellan skatter och sociala förmåner. Vi har förvisso inle medverkat i några överläggningar för all säkra den nuvarande regeringens fortsalla existens. Vi har inle medverkat i några förhandlingar för att uppnå en blandning mellan socialistiska och borgerliga förslag. Vi har gjort del för all fä gehör för våra liberala krav pä skattepolitikens område.

Vi menade att man kunde ha nått de målen för 1976, om det hade

Nr 35

Onsdagen den 12 mars 1975

Finansdebatt

141

Nr 35

Onsdagen den 12 mars 1975

Finansdebatt

142

funnits ett inflalionsskydd i skattesystemet. Nu gör det inte del, och därför måste man denna gång göra en omläggning av skattetabellerna för alt inle inflationen i kombination med höga marginalskatter och stark progressivitet i statsskatten skulle medföra skattehöjningar för mänga människor. Vi menade att de förslag som skalleutredningens majorilel lade fram kring årsskiftet inte motsvarade de krav vi ställde. Därför har vi arbetat på alt förbättra förslagen, sä att de skulle tillgodose våra krav bättre.

De förslag som har vuxit fram vid överläggningarna motsvarar inle helt vad vi skulle ha önskat ens som etl provisorium. Men det är vad som var möjligt att uppnå vid förhandlingar där två andra partier, socialdemokraterna och centern, startade från skatteutredningsmajoritetens utgångspunkt och där etl parti, moderaterna, ställde sig utanför konstruktiva resonemang. Överenskommelsen innebär att den statliga inkomstskatten sänks med 1 600 kr. för flertalet heltidsarbetande, och det aren väsentlig förbättring jämfört med majoritetens förslag. Del handlar ju i realiteten inte om en förändring med 400 kr.; dessa motsvarar ju omkring 1 000 kr. i reell inkomst.

Det har sagts att när man summerar slutresultaten kommer skatteomläggningen genom inflationen och de samtidiga punktskatlehöjning-arna att medföra "väsentliga höjningar" och en "ökad belastning" på majoriteten av löntagare. Vi kan ju inle avläsa inflationens storiek under 1976 förrän i börian av 1977, och vi kan inte nu känna till kommunalskatternas utveckling under nästa är, men min bedömning är att förslaget som det nu ligger uppfyller våra önskningar att uppnå en lindring av skatten för låginkomsttagare och slora löntagargrupper. Vi har inte lovat stora skallesänkningar för alla människor under 1976. Det ser vi inte som en realistisk politik. Vi har lovat just att lindra skatten för låginkomsttagare och för stora löntagargrupper. Vi har lovat all medverka till all underlätta avtalsrörelsen. Vi tror alt förslaget som det nu ser ul kommer all göra det.

Debatten i dag har också berört finansieringen av skatteomläggningen, och där är del en sak som jag vill kommentera. Det har sagts att höjningen av socialförsäkringsavgifien och avvecklingen av begränsningen i avgifts-underiaget för avgifterna kommer att medföra all "socialförsäkringssystemet bryts sönder", att "en ny dubbelbeskattning genomförs" och att "svenska folket förs bakom fiuset", Della är orimliga påståenden. Vad som händer är just det som sägs i överenskommelsen. Det är en förskjutning från skallefinansiering lill avgiftsfinansiering genom arbetsgivarna. Det är en förskjutning som från många synpunkter är riklig. I andra länder är socialförsäkringarna ofta avgiftsfinansierade och ofta arbetsgivarfinansierade. Svenska socialförsäkringar har hittills i ovanligt hög grad varit skatlefinansierade. Nu går också vi ytteriigare några steg mol avgiftsfinansiering. Del finns en del ledamöter i kammaren som har studerat utländska socialförsäkringssystem, och även om del har skett med ringa framgång kan de ändå mycket lätt konstatera alt svensk so-

cialförsäkring nu mera kommer all likna internationella syslem. Det är alltså inte fråga om att bryta sönder svensk socialförsäkring, inte fråga om att dubbelbeskalla och inle fråga om all föra bakom fiuset. Del är bara precis som sagts: en förändring av finansieringsprinciperna i riktning mot ökad avgiftsfinansiering. Man kan resonera om vid vilka tidpunkter och i vilken omfattning en sådan förändring skall ske men knappast om det riktiga i en sådan förskjutning.

Fru lalman! Jag yrkar bifall till finansutskottets hemställan i betänkande nr I.

Nr 35

Onsdagen den 12 mars 1975

Finansdebatt

Herr KNUT JOHANSSON i Stockholm (s);

Fru talman! I de dokument som ligger till grund för dagens debatt - finansplanen med motioner, ulskottsbelänkandet med majoriteisskrivning och reservationer - har arbetsmarknadsläge och sysselsättning fått en myckel framskjuten plats. Målen är likartade, men beträffande medlen redovisas stora variationer och skillnader.

"Om än sysselsättningsläget fortfarande är förhållandevis gott måste
man räkna med en successiv försämring", säger moderaterna i sin re
servation och forlsäller: "Särskilt under andra halvåret är  risken

för påtagliga sysselsättningsproblem betydande."

Men vad föreslår moderaterna då för stimulansåtgärder? Jo, man motsätter sig regeringens förslag om en finansfullmakt för en beredskapsplan för sysselsättningen. I stället vill moderaterna sänka den direkta skallen eller mervärdeskatten med 3 mifiarder utan all någon skall betala kalaset. Och detta vill moderaterna göra med omedelbar verkan.

Man kan då fråga: Är delta rätt medicin? Är det rätt dosering?

Alla tycks vara överens om att åtgärder skall sältas in för att undvika arbetslöshet. Vi skall inte vänta på arbetslösheten innan vi gör något ål den, har det sagts, och del är väl hell riktigt. Samtidigt kan vi konstatera att sysselsättningen fortsätter all öka jämfört med föregående är. Vidare är antalet arbetslösa färre. Det har tidigare berörts och understrukils i dagens debatt.

Jag är långt ifrån övertygad om alt medicineringen skall sättas in med omedelbar verkan, i vart fall när del gäller moderaternas medicin. Det skall enligt min mening vara en medicin av hell annat märke. Och ål-gärderna skall vara inriktade på att ge effekt under andra hälften av 1975. Vad skall vi då ordinera? Förra årel sänktes mervärdeskatten tillfälligt. Moderaterna vill nu göra om den proceduren. Men vad fick det för effekt? Jo, hälften av den ökade köpkraften hamnade i utländska kassakistor, dvs. ledde lill ökad import. Med del stora underskott vi nu dras med i vår utrikeshandel kan del inte vara försvarbart all upprepa en sådan politik.

Frågan arom vi i första hand skall klara sysselsättningen i andra länder eller om hemmamarknaden skall ha prioritet. Det är ju bra att moderaterna vill hjälpa upp sysselsättningen i Tyskland - det behövs - men vår ekonomiska politik måsle först inriktas på all klara sysselsättningen

143

Nr 35

Onsdagen den 12 mars 1975

Finansdebatt

144

i Sverige. Del sker inle med elt allmänt stöd till den privata köpkraften.

Jag skall försöka bevisa detta enkla faktum med ett exempel från byggnadsindustrin. Tack vare regeringens insatser hade vi en hygglig sysselsättning, en låg arbetslöshet även i byggnadsindustrin förra årel. Den fasta industrin log hand om dem som skulle varit arbetslösa.

Men trots den låga arbetslösheten kan vi konstatera att en stor del av alla byggnadsarbetare över 60 är regelmässigt är arbetslösa varie år. Ja, säger någon, sä är det och så har del alllid varit i byggnadsindustrin. Men del är just det som är det intressanta: alla byggnadsarbetare är inte arbetslösa någon eller några gånger under året, inte ens alla äldre.

I Stockholm var det under försäkringsåret 1973/74 - försäkringsåret för arbetslöshetskassan - mer än 60 96 av byggnadsarbetarna över 60 är som hade jobb hela året. Även i en så typisk glesbygdsavdelning som Jämtland hade 40 96 av de äldre byggjobbarna arbete hela året. Men 60 96 av de äldre byggnadsarbetarna i Jämtland var sålunda arbetslösa längre eller kortare perioder.

Min enkla fråga som en slutsals lill detta är: Får de äldre byggnadsarbetarna jobb om moderaterna vinner bifall lill sitt förslag om sänkning av momsen? Nej, sysselsättningspolitik är någonting helt annat och betydligt mer krävande än att sänka skatten då och då.

Arbete ät alla är inte, som moderaterna tror, bara en fråga om goda och dåliga lider för det privata näringslivet. Den första förutsättningen för sysselsättningspolitiken är att det finns jobb all erbjuda. Den andra och minst lika viktiga förutsättningen är att vi undanröjer förvärvshinder så att eftersatta grupper verkligen kan få ordentligt fotfäste på arbetsmarknaden.

Om antalet arbetstillfällen skall kunna öka totalt sett, så måsle vi kunna finansiera den offentliga verksamheten - inte minst den kommunala. Och skall alla grupper fä arbete, så måste insatserna inriktas på de områden där insatser behövs - på kommunerna och pä byggandet. Dessutom måsle åtgärder lill som gör all folk kan ta de jobb som bjuds.

Utan tvivel är regeringen inne pä rätt linje i finansplanen. Där tecknas en mycket ambitiös uppgift för syssselsättningspolitiken.

Finansministern slår där fast att de betydande sysselsättningsproblem som finns för mänga människor trots den höga efterfrågan på arbetskraft inte låter sig lösas av generellt ökad efterfrågan.

Dessutom fastslår finansministern att sysselsättningspolitiken i är skall inriktas på alt upprätthålla antalet arbetstillfällen i varuproduktionen. Tillbakagången för sysselsättningen i jord- och skogsbruk fortsätter. Dessutom kan denna tillbakagång inte i samma grad som förra året uppvägas av en ökad industrisysselsättning. Därför kan inte sysselsättningen inom byggnadsindustrin tillåtas fortsätta alt minska som tidigare år. Byggsys-selsällningen måste i år upprätthållas på oförändrad nivå. Detta allt enligt finansplanen.

Det kan lyckas vara ell ambitiöst mål som siktar till att upprätthälla sysselsättningen i hela varuproduktionen. Och det är byggandet som är

nyckeln. Del är en politik för stabil sysselsättning. Totalt kan sysselsättningen öka med 30 000 personer i är, och ökningen faller helt inom de fiänsteproducerande näringarna.

Årets uppläggning av sysselsättningspolitiken är ulan tvivel elt betydelsefullt steg mol en mer planerad politik - ett program för sysselsättningen.

Prognoser pekar mol en minskning av byggvolymen för 1975 i storleksordningen 1 mifiard. Om vi mol den bakgrunden skall klara all upprätthålla en oförändrad sysselsättning behövs minst en beredskapsmifiard. Och det torde stå hell klart vad beredskapsmifiarden skall satsas på -inte på sänkt moms ulan på ätgärder för arbete ät alla.

Med detta, fru lalman, ber jag all få yrka bifall lill utskottets hemställan.

Nr 35

Onsdagen den 12 mars 1975

Finansdebatt

Hen SÖDERSTRÖM (m) kort genmäle;

Fru lalman! Herr Knut Johansson i Stockholm ägnade en del av sitt anförande åt moderata samlingspartiets alternativ. Han var rält så kritisk mot det, och det har han väl rätt att vara. Men i sammanhanget sade han att vi i fortsättningen inle skall ägna oss åt att öka sysselsättningen i Tyskland. Det var herr Palme som förde in den formuleringen i debatten. Låt mig därför påminna om att det inte är vi moderater som har ansvaret för den ekonomiska politik som förs i landet, utan det är fortfarande regeringen som har det ansvaret.

Jag delar herr Knut Johanssons farhågor när det gäller arbetslösheten. Han sade: "Vi skall inte vänta pä arbetslösheten innan vi gör något åt den." Om herr Knut Johansson i Stockholm har den uppfattningen och om den delas av hans partikamrater tror jag inte att det blir sä svårt att i finansutskott och riksdag enas om lämpliga åtgärder.

Herr Knut Johansson gick nu närmast in för att redogöra för hur våra åsikter skifier sig ät när det gäller vilka åtgärder som skall vidtas. Jag förstår alt han då syftar på finansfullmaklen, där vi vill all utskott och riksdag och inte regeringen skall fatta besluten. Det här har varit elt tema i debatten, och i den frågan kanske vi skifier oss åt. Men resultatet är vi överens om.

Hen KNUT JOHANSSON i Stockholm (s) kort genmäle: Fru talman! Det är väl uppenbart alt om moderaterna vann bifall till sitt förslag om en omedelbar sänkning av momsen, sä skulle del fä samma effekt som förra året: den konsumtionsslimulansen skulle i stor utsträckning bli till fördel för de länder frän vilka vi importerar, dvs. till stor del för Västtyskland. I det avseendet skulle det inte bli någon förändring jämfört med föregående är.

Vad beträffar de lämpliga åtgärderna är dessa klart redovisade i utskollsmajoritelens skrivning. Därest herr Söderström tycker att det är en riktig lösning, så hade det ju varit bättre att ansluta sig till denna.

10 Riksdagens protokoll 1975. Nr 34-35

145

Nr 35

Onsdagen den 12 mars 1975

Finansdebatt

Hen SÖDERSTRÖM (m) kort genmäle:

Fru lalman! Regeringen, såsom företrädare för socialdemokraterna och många andra, tycker att 1974 var ett gott år. Jag tycker alt det strider en aning niot denna kommentar av herr Knut Johansson i Stockholm.

Hen KNUT JOHANSSON i Stockholm (s) kort genmäle;

Fru talman! Den omständigheten att 1974 var ett gott år förändrar inle uppfattningen om det troliga resultatet av den politik som moderaterna föreslär i år. Att 1974 blev ett bra är berodde inte på sänkningen av momsen. Del var andra åtgärder, herr Söderström, som ledde lill det resultatet.

Fru tredje vice talmannen anmälde alt herr Söderström anhållit att till protokollet få antecknat alt han inte ägde rätt till ytterligare replik.

146

Hen KRISTIANSSON (c);

Fru talman! Jag vill först säga att det var med stor förvåning jag åhörde herr Söderströms anförande - dels hans mycket ingående redovisning av del interna utskotlsarbetet, dels hans visade förakt för kompromisser över huvud taget inom politiken. Sädana kompromisser, sade herr Söderström bland myckel annat, drar ned anseendet och respekten för politikerna. Jag skall inte kommentera della - del är knappast värt någon kommentar.

I del förstnämnda avseendet trampade herr Söderström på i sin store lärofaders, Gösta Bohmans, spår. Ännu mer anmärkningsvärt är alt moderaternas partiledare sagl ungefär samma sak. Efter ell allmänt ironiserande över arbetet inom flnansutskottel yttrade herr Bohman:

"När den demokratiska oppositionen efter 1973 års riksdagsval   

fick ordförandeposten och majoriteten i delta viktiga utskott, hade man nog svårt alt föreställa sig alt utskottet skulle kunna reduceras lill att ge sill formella godkännande lill förslag och synpunkter som arbetats fram i en församling under ordförandeskap av den socialdemokratiska partiordföranden." 1 herr Bohmans manus finns ytterligare orden "och statsministern".

Jag måste säga alt det är med en viss förvåning man åhör etl sådant anförande. För del första var della ingen församling där den socialdemokratiska partiordföranden satt ordförande, ulan del var fråga om partiledaröverläggningar där ursprungligen även moderaterna var med. För del andra undrar jag hur ulskottsarbele och riksdagsarbele över huvud taget skall kunna fungera om man inle i vederbörande utskott lar sådana hänsyn, när nu en klar majoritet fanns bakom överläggningarna.

Skatteuppgörelsen har i mycket hög grad dominerat denna debatt. Den är knuten lill utskottets betänkande, och del finns vid detta sena skede i debatten inte sä mycket nytt att tillföra. Jag ämnar självfallet inte analysera uppgörelsen och inte heller utskottets belänkande i övrigt. Jag ämnar bara göra några kommentarer med anledning av densamma. De

kan vara kritiska, även om jag självfallet står bakom den överenskommelse som har träffats. En kompromiss blir aldrig alla belåtna med. Finansministern sade ju också i debatten all med en bra kompromiss är samtliga parter i något fall något besvikna.

Låt mig i sammanhanget säga alt jag tycker att det är beklämmande all konstatera att skattetänkande och negativism griper ikring sig i allt vidare kretsar. För några år sedan hade vi en akademikerkonflikl i del här landet. För undvikande av missförstånd vill jag säga all jag ingalunda har något mandat att tala ä de då inblandade parternas vägnar. Jag gör del endast som observatör och en högst neutral sådan. Organisationsföreträdarna hade då slagit in pä ell neltolönsresonemang. Man räknade lönen efter skall och kom till resultatet all man inte fick något netto kvar. Detta resonemang gick, som alla vet, inte alls hem. Inte minst finansministern höjde varnande och föraktfullt rösten och sade att lönen var nu en gång för alla en sak och samhällets beskattning en annan. Om denna nu slog hårt i vissa inkomstgrupper var det klart avsiktligt. Det var ett led i den inkomslufiämning som pågick i samhället och som man avsåg all fortsätta.

I dag upplever vi - och upplevelsen är inle alldeles ny -alt detta förkastliga akademikerresonemang är en högst auktoriserad visdom i delta land och en visdom som både socialdemokraterna och LO tillägnat sig. Vi har således fått endera en statlig inkomstpolitik eller en facklig skattepolitik, vilket man nu vill kalla det. Det kan läggas många aspekter på delta. All riksdagen förlorat något av sin centrala ställning torde del inte råda något som helst tvivel om.

Vad gäller den senaste skatteomläggningen, som redovisas i överenskommelsen, sä blev paketet slutligen större än del ursprungligen var tänkt. Det blev sä för alt det annars inte räckt till ål alla. Alla skulle bli något så när tillfredsställda. Centern har i den föregående skatteutredningen hävdat alt skatteomläggningen måste ha en låginkomstprofil. Socialdemokraterna var också med på den linjen. Folkpartiet har klart och tydligt redovisat all man ville gä längre. Nu säger man all trots all man gick längre och sänkte skallen mera i högre inkomstskikl sä har man allfiämt låginkomslprofilen kvar. Det må vara all del är så i den första omgången, men klart är väl ändå all man sä småningom vältrar över skattebördan på de lägre inkomsttagarna. Del är ju en ofrån-komlighel, därför att det den ene inle betalar måsle den andre betala. Del är inget tvivel om alt skatteutredningens linje i högre grad än kompromissen byggde pä bärkraftsfilosofin, vilket inle minst med tanke på att förra årets skatteomläggning i hög grad gynnade inkomsttagarna högre upp på skatteskalan var riktigt.

Vad kan dä orsaken vara till att man har frångått skalteutredningens ursprungliga förslag? Ja, del kan rimligen inle vara så att de som fiänar 50 000, 60 000 eller 70 000 kr. är i större behov av skallelindring än de som fiänar 30 000 kr. Något sådant går det aldrig all bevisa. Skattekraften är alltid lägst bland människor med låga inkomster. Inflation och pris-

Nr 35

Onsdagen den 12 mars 1975

Finansdebatt

147

Nr 35

Onsdagen den 12 mars 1975

Finansdebatt

148

stegring drabbar självfallet också dessa grupper hårdast.

Denna syn på skatteullagel främst i de s. k. mellangrupperna, som är de lunga och slora, är mycket betänklig om man drar ut konsekvenserna av den och ser dem i en förlängning. Konsekvenserna måste faktiskt bli all man på elt eller annat sätt, direkt eller indirekt, måste hårdare beskatta de grupper som ligger längre ned på inkomslskalan. Det finns nämligen ingen annanstans all ta den skatten, vilka omvägar man än går.

Varför har man då kommii dithän? Ja, talet om de lunga lönlagar-grupperna, som man så ofta hör - inom parentes också inflytelserika - ger kanske beskedel. Finansminister Sträng brukar säga all var gränsen går, i delta fall skattegränsen, kort och gott är ett politiskt räkneslycke. Socialdemokraterna har tydligen efter en längre lids räkneövning kommit fram till alt här befann sig vissa grupper i en från deras utgångspunkt politisk farozon, och dä har det fåll fälla avgörandet. Del råder inget tvivel om att det i denna riksdag annars hade funnits en majorilel för skatleulredningens ursprungliga förslag.

Ett annat och mycket näraliggande skäl, kanske del övergripande, lill regeringens agerande är naturiiglvis del höga skattetrycket - del är jag djärv nog att säga. Del är nu så högt alt regeringen och socialdemokraterna inte vågar tala öppet om del, och del kan i och för sig vara förståeligt. Det är naturligtvis också därför som vi gång efter annan upplever dessa skalleprovisorier, populärt kallade skattesänkningar. Jag har tidigare påtalat del orimliga i all presentera dessa skatteomläggningar som skattesänkningar. Det bästa beviset härpå är ju att finansministern alltid brukar säga all reformen skall betalas krona för krona fullt ut. Jag förslår bekymret med det höga skattetrycket som marginellt också ger myckel höga utslag - det delar vi nog alla. Men jag har aldrig förstått att man mer än temporärt löser problemen genom att byta ut den direkta skatten för människor som ändå har rätt hyggliga inkomster mot indirekta skaller, som medborgarna fär betala lill sisla öret i form av prisstegringar eller taxehöjningar, ja, delvis också i form av höjd kommunalskatt. Jag vill gärna ha all den hjälp som är möjlig från socialdemokraterna i denna kammare liksom från ulskottskamraterna för all förslå detta. Det finns faktiskt ingen möjlighet all efter en skatteomläggning typ den senaste eller tidigare räkna ul vem som slutligen betalar vad. Det enda säkra är att alla typer av varubeskallning och därav genererade prishöjningar slår hårdast för svaga inkomstgrupper. Delsamma är förhållandel när del gäller den kommunala beskattningen.

Vad är då det jag här anför annat än ell skallekvirr, framfört från riksdagens talarstol? Ja, det är möjligl all del tolkas så, men finansministerns och regeringens agerande i skattefrågan är ju bara etl erkännande av alt sådant missnöje finns, inle minst bland de breda och tunga grupperna. Vad jag har sagl är alt det som skett på skatteområdet inle är någon lösning annat än möjligen temporärt.

Finns det då någon lösning över huvud taget? Jag erkänner gärna

att problemet är svårt, mycket svårt t. o. m. Men skatternas höjd är dock ell relativt begrepp, och det gör genast saken litet lättare. Med en mera offensiv och positiv inriktning av näringspolitiken på all sysselsätta fler människor i näringslivet - alltså motsatsen lill socialdemokraternas syn på sysselsättningspolitiken - skulle i vafie fall en god grund vara lagd, och utan den grunden klarar vi aldrig upp den här problematiken.

Jag tror att framlidslösningen inte ligger i att arbeta mindre och kräva mera, vilket är populärt alt avisera. Vi har åtagit oss slora uppgifter i det här samhället, de flesta i full enighet, och dem måste vi arbeta i hamn. Jag tror del finns skäl att understryka just orden "arbeta i hamn".

Här kan man heller inle komma förbi den offentliga sektorn, hur irriterade åtskilliga politiker än blir av detta. Del är ingen negativism gentemot människor som arbetar i denna sektor, när vi frän centerns sida säger att utvecklingen av den offentliga sektorn måste balanseras mot tillväxten av den i egentlig mening varuproducerande sektorn. Som medborgare i della samhälle har vi precis samma intresse av della, var vi än har våra arbetsuppgifter. Vi är alla lika beroende av skattetryck, inflation, utrikesbalans etc, som hänger intimt samman och slutligen är avgörande för vår standard - social omvårdnad givetvis här inbegripen.

Beträffande handelsbalansen är ju de senaste månadernas utveckling starkt alarmerande. Ändå har vi, som den råvaruägande nation vi är, i och för sig inle haft något dåligt utgångsläge. Prisuppgången på ofia är ell starkt inlernalionellt orosmoment, men det har för vårt vidkommande matchats med starka och samtidiga prisstegringar pä våra exportvaror. Här finns inget simsalabim. På sikt finns ingen annan lösning än all öka exporten av varor, och nog borde vi ha förutsättningar för della om politiken inriktas därpå.

Herr talman! Det finns också anledning alt i detta sammanhang säga någonting om sparsamhei på den offentliga sektorn. Jag knyter an till del beslut som riksdagen fattade förra årel om tillsättandel av en besparingsutredning och direktiven till denna. Jag tycker nog det är rätt anmärkningsvärt att samtidigt som finansministern talar om den grannlaga uppgift som åligger denna besparingsutredning så är direktiven hållna i en mycket rafierande ton. Han talar om hur en tidigare besparingsutredning misslyckats, och del har i och för sig myckel litet att göra med frågan om den nuvarande skall lyckas eller misslyckas. Det hör faktiskt inte hit. Han gör vidare klara avgränsningar och talar mera om vad utredningen inle får göra än om vad den får göra. Och del är klart alt beskär man en utredning kan man inte heller räkna med att resultatet skall bli över hövan stort.

Vad gäller utredningsdirektiven föreligger del som bekant här i riksdagen en motion från centern och folkpartiet om ändrade direktiv, och jag vill slutligen uttala förhoppningen att den molionen skall få riksdagens stöd.

Med della instämmer jag, fru lalman, i del yrkande som tidigare ställts av herr Åsling.

Nr 35

Onsdagen den 12 mars 1975

Finansdebatt

149

Nr 35

Onsdagen den 12 mars 1975

Finansdebatt

150

Hen SÖDERSTRÖM (m) kort genmäle;

Fru lalman! Fär jag bara säga till herr Kristiansson, som verkade litet irriterad över mitt anförande, att jag försökte ge uttryck åt hur jag har uppfattal finansutskottets roll vid utarbetandet av riktlinjerna för den ekonomiska politiken, och jag vidhåller att jag är myckel kritisk mot tillvägagängssältet i år. Jag vel att jag inle är ensam om den uppfattningen, och när jag säger det avser jag inte bara mina kamrater från moderata samlingspartiet ulan även medlemmar av finansutskottet från andra partier.

Hen KRISTIANSSON (c) kort genmäle:

Fru lalman! Jag kan hälla med herr Söderström sä långt som att vi samtliga varit bekymrade över den tidsnöd som rått. Men del är en sak. En annan sak är all göra sådana uttalanden som här tidigare har gjorts och som jag faktiskt tycker är nedsättande för utskottet.

Hen AF UGGLAS (m):

Fru talman! I fiolårets finansdebatt fann jag anledning att säga all en av den ekonomiska politikens huvudfrågor inte hade blivit tillräckligt beaktad. Jag syftade på inflationen, och jag anser att del finns än större anledning all säga delsamma i dag. Jag sade då,

att vi stod inför en av de värsta inflationer som vi upplevt på årtionden - jag betecknade 12 96 som etl minimum, medan herr Sträng vid den tidpunkten talade om ungefär hälften av detta procenttal,

att delta inom något år skulle komma all anses vara vårt allvarligaste ekonomiska och sociala problem samt

all inflationen pä sikt borde kunna hejdas med en vettigare ekonomisk politik.

Jag framhöll vidare att - även om en del av våra prisstegringar är importerade - vi lill övervägande delen själva har ansvaret för vår penningvärdeförsämring. De svenska hushållen, menade jag, har därtill på grund av skatten på inkomstökningar svårare att bära prisstegringar än hushållen i med oss jämförbara länder. När etl är nu har gäll är det berättigade i vad jag då sade uppenbart och hell självklart.

Den inflation som vi nu har drabbats av är en ny inflation av något annat slag än den vi tidigare mött under efterkrigstiden. Dess drivkrafter är snarare pä kostnadssidan än pä efterfrågesidan. Den är inte förenad med snabb tillväxt - den kallas ju ofta slagflation. En av dess djupaste rötter är politisk ansvarslöshet, och för all bringa den under kontroll krävs nya metoder. Jag drog i debaiten för ell är sedan upp riktlinjerna för elt program mot detta nya slags inflation och fastslog bl. a. föfiande huvudpunkter;

1.    Ett skattesystem som inte leder lill automatiskt ökat skattetryck för den enskilde.

2.    Ett skattesystem som stimulerar enskilt sparande.

3.    Etl skattesystem som stimulerar expansiva investeringar i näringslivet.

1.  Sträng sparsamhei med offentliga utgifter.

2.  En aktiv valutapolitik.

3.  Elt konstruktivt samarbete mellan arbetsmarknadens parter och de för den ekonomiska politiken ansvariga.

Frän moderata samlingspartiets sida har under hösten - liksom även i den finanspolitiska partimolionen lill årets riksdag -de senare punkterna konkret utvecklats. Vi har sagl att staten borde garantera löntagarna en reallöneförbäliring på 3 96, att löntagarna därmed kunde reducera sina berättigade löneanspråk, alt näringslivet borde kunna ålägga sig stark återhållsamhet med prisstegringar och all därmed förutsättningar skapades för en aktiv valutapolitik som skulle kunna bidra till att avskärma betydande delar av de utländska prisstegringsimpulserna.

Det är ulan tvivel så att den svenska ekonomins kärnproblem är kombinationen av en nu tvåsiffrig inflation och en abnormt hög beskattning av lönehöjningar. Del faktum att en normal inkomsttagare i vårt land betalar tvä tredjedelar eller mera i skatt på en lönehöjning och att vad som blir kvar av lönehöjningen inle räcker för all betala prisstegringarna på de varor och fiänster som han eller hon behöver är i själva verket en av de starkaste drivkrafterna i penningvärdeförsämringen.

Den s. k. Hagauppgörelsen förra årel skulle, enligt en av dess signalärer, vara ett "spjärntag mot inflationen". Vi vet hur det gick. Prisstegringarna förra årel var enligt konjunklurinstitulet ca 12 96, dvs. den siffra jag förutsåg. Om man i stället använder nelloprisindex och därmed lar hänsyn lill den tillfälliga momssänkningen och vissa andra åtgärder får man en siffra på närmare 14 %, som väl får anses vara ell riktigare ullryck för den verkliga inflationen under det gångna året. Jag kan inle hålla med herr Åsling och andra bedömare när de säger all de starka prisstegringarna under 1974 nu har stannat upp. Dagens siffror från pris- och kartellnämnden för januari-februari pekar pä ungefär 10 96 för hela året. Det blir med all säkerhet mer.

Del s. k. spjärnlagets resullal kan fiäna som förklaring, men knappast som en ursäkt, för att man i årets politiska uppgörelse om den ekonomiska politiken - del vi kallar för Haga II - hell gett upp kampen mol prisstegringarna. Del får anses vara det mest anmärkningsvärda med årets Hagauppgörelse, att den hell inriktar sig pä skatteomläggningen 1976 och i stort sell lämnar inflationsproblemet ät sitt öde. Om jag rätt förstått debatten sä menar åtminstone några av de parter som ingått i uppgörelsen all den skall fallas sä, all arbetsgivaravgifterna ej har höjts och därmed i logikens namn motivet för motsvarande återhållsamhet från löntagarorganisationernas sida har bortfallit. Vidare innebär uppgörelsen ingen lättnad i marginalskatterna över inkomstnivån 40 000 kr., dvs. för del slora flertalet löntagare som de pågående avtalsförhandlingarna berör vid 1976 års lönenivå. Slutligen innebär överenskommelsen, bl. a. därför all den automatiska skatteökningen genom inflationen icke har medräknats, att del totala skattetrycket pä medborgarna stiger. Del är beskedet lill de förhandlande löntagarrepresentanterna. Till detta kommer naturligtvis

Nr 35

Onsdagen den 12 mars 1975

Finansdebatt

151

Nr 35

Onsdagen den 12 mars 1975

Finansdebatt

152

att överenskommelsen i sig själv har en prisuppdrivande effekt.

För att belysa detta bör man ställa sig frågan vem som egentligen betalar de höjda avgifterna och skatterna. Punktskatterna belastar naturligtvis till stor del direkt konsumenterna genom prisstegringar. Den höjda löneskatten kan få litet olika effekter. Man kan tänka sig alt den betalas av arbetsgivarna, men naturiiglvis endast i den mån som deras inkomster i motsvarande mån minskar. Med hänsyn lill den totala storleken av den utdelade kapitalavkastningen i det svenska näringslivet är del helt uppenbart att endast en myckel liten del kan absorberas där. Det är hell enkelt den storieksordningen på siffrorna. Även om näringslivet helt upphörde med att ge aktieägare ränta på sina pengar så räcker det inte långt i det här sammanhanget. De offentliga arbetsgivarna -jag tänker framför allt på kommuner och landsting - måsle naturiiglvis öka sina inkomster för alt täcka kostnaderna, och då blir del efter elt mellanled skattebetalarna som får betala den delen. Näringslivet skulle kunna länkas kompensera sig för kostnaderna genom att minska sysselsättningen. Det vill ingen av oss godta. En sådan utveckling måsle mötas med stimulansåtgärder. Del är också möjligt - man kan länka sig den modellen i varie fall - att näringslivets investeringar minskas för att balansera kostnaderna, och inle heller del kan finansministern passivt åse. Nej, fru lalman, den hell övervägande delen av de ökade skatterna och avgifterna pä produktionen dyker upp som snabbare prisstegringar. De vanliga inkomstlagarna får som alltid ytterst bära föfiderna av skatteomläggningen.

De ökningar av punktskatter och arbetsgivaravgifter som ingår i Hagaöverenskommelsen motsvarar ungefär 4 96 av vad vi kan beräkna konsumtionen uppgå till 1976. Om vi därtill skulle lägga en rad ytterligare beslutade eller aviserade höjningar av skaller och avgifter - jag syftar t. ex. på ökade arbelsgivaravgifter för folkpensioneringen, på kostnaderna för ökad sjukfrekvens och för vuxenutbildningen - är del rimligt alt räkna med etl belopp som motsvarar ungefär 6 96 av den totala konsumtionen 1976. Det här innebär inom parentes naturiiglvis f ö. att nettoeffekten av olika skatte- och avgiftsförändringar under nästa år blir negativ för löntagarna i praktiskt taget samtliga inkomstskikl.

Hagauppgörelsen innebär, såvitt jag kan förstå, alt vi nu med säkerhet kan räkna med att inflationen 1976 kommer att uppgå lill 10 % eller mer. Eftersom jag hade tillfredsställelsen alt sä framgångsrikt spå vad den skulle bli under 1974 vågar jag mig på det påståendet. Självfallet får de riktlinjer för den ekonomiska politiken som överenskommelsen innebär prisstegringseffekter också för innevarande är. Alla berörda parter har anledning att försöka att i tid skydda sig mot väntade kostnads-stegringar. Herr Strängs prognoser om en inflation i år på 7 ä 8 % och nästa år en lägre siffra är enligt min bestämda mening ett rent önsketänkande. Uppgörelsen innebär i sig att regeringen i stor utsträckning har gett upp kampen mot prisstegringarna eller i varie fall inte tillmäter dem verklig betydelse. Främst av del skälet, fru lalman, skulle jag vifia

kalla den träffade politiska uppgörelsen för ansvarslös.

Del finns naturiiglvis mycket mer alt säga om de riktlinjer för värt lands ekonomiska politik som flnansulskottels belänkande nr 1 ger. Om den oro som vi har anledning att känna för sysselsättningen under senare delen av året och behovet av tidigt insatta stimulansåtgärder för all möta en sannolik ökning av arbetslösheten. Om behovet av stimulans av investeringarna för all kunna klara de svåra problem som betalningsbalansen erbjuder oss. Andra företrädare för mitt parti har närmare behandlat dessa frågor. Det finns också anledning att ylleriigare diskutera effekterna av de ekonomisk-politiska riktlinjerna för kommunernas ekonomi. Herr Wachtmeister i Staffanstorp kommer att beröra de frågorna i ett senare inlägg.

Vad jag särskilt velat fä sagt i den här debaiten har varit alt prisstegringarna är värt allvarligaste ekonomiska och sociala problem och värt mest näraliggande problem. Jag har också velat understryka del ointresse som regeringen i det här sammanhanget visar. Jag kommer all fortsätta all tala om del och jag kommer alt fortsätta att tala om herr Strängs ansvar i sammanhanget. År efter år har vi fäll s. k. skailesänk-ningsförslag att la ställning till. År efter är har de s. k. skallereformerna i själva verket visat sig leda till högre skattetryck. Skatteutredningen har hindrats i sina möjligheter att göra något radikalt ät vårt föråldrade och, framför allt när del gäller löneökningsskallen, orimliga skattesystem. I stället har regeringen ägnat sig ät all lill någon del justera inflations-effekterna i efterhand. Det är den praktiska effekten av de skattereformer som har genomförts under de senaste tre fyra åren.

Finansministern är tydligen nöjd med detta. Pä sätt och vis kan man kanske förstå honom. Skattetrycket växer samtidigt som det vid lämpliga tillfällen kan synas finnas elt underlag för alt påstå all regeringen sänker skatterna. Ell ansvar som han emellertid lar på sig är all han år efter år gör det svårare för oss att få bukt med inflationen. Denna blir så att säga alltmer en inbyggd del i systemet. Kampen mol den försväras.

När Gösta Bohman i höstas presenterade elt konkret program mol inflationen ansåg finansministern alt frågan var för tidigt väckt och folkpartiledaren all det kom för sent. Vi kan nog lugnt konstatera, all krafttag mol det växande problem som inflationen utgör knappast kan sättas in för tidigt och alt vi är skyldiga att försöka, även om del är sent. Vad vi i dag borde ha fält diskutera var regeringens program mot inflationen - vad som skall göras nu. Något sådant har vi inte fått, trots all del naturiiglvis är en betydligt angelägnare fråga än en begränsad skatteomläggning 1976.

Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till reservationerna I A, 2, 3 A, 4 och 7 A.

Nr 35

Onsdagen den 12 mars 1975

Finansdebatt

Hen WACHTMEISTER i Staffanstorp (m):

Fru talman! En del talare har redan berört skatlekompromissens inverkan på den kommunala ekonomin, utan all man, med undantag för

153

Nr 35

Onsdagen den 12 mars 1975

Finansdebatt

154

herr Bohman, för den skull annat än i tämligen allmänna ordalag gått in på problematiken.

Spärren som tidigare funnits beträffande arbetsgivarnas socialförsäkringsavgift har som bekant nu avskaffats. Del innebär att avgift fr. o. m. 1976 skall erläggas även på de löner som överskrider 7,5 gånger basbeloppet, alltså f n. 7,5 gånger 9 000 kr. eller 67 500 kr. Totalt beräknas 1 100 mifioner inflyta på dessa höjda avgifter. Höjningen blir kännbar för landsting och primärkommuner, som har många fiänster inom sjukvård, landvård och förvaltning med en lön överstigande 67 500 kr. Man skulle med fog kunna tala om en straffskall på ca 14 96 på högre inkomster ulan någon motsvarande förbättring av försäkringsförmånerna.

Kommunförbundet har räknat med en årlig kostnadsökning för landsting och primärkommuner på ca 90 miljoner, ett belopp som näppeligen går all förhandla bort vid överläggning om de berördas löner, eftersom försäkringsförmånerna som nämnts inle ändras.

Enligt skatteutredningens ursprungliga förslag skulle direklskaltesänkningen finansieras genom en höjning av arbetsgivaravgiften med 2,8 96. Om lönerna i stället hade ökat med motsvarande procent, hade detta varit betydligt fördelaktigare för landsting och primärkommuner, eftersom då 25 % av allas löner hade gått tillbaka i form av kommunal-skalleintäkter.

Kommunförbundet framhöll i sill remissyttrande att den föreslagna höjningen av arbetsgivaravgiften skulle motsvara minskade kommunala skatteintäkter pä ungefär 1 100 mifi. kr. Nu blev avgiftshöjningen som bekant inte 2.8 % ulan "blott" 1,9 96, varför inkomstbortfallet av kommunalskatt kommer alt bli mindre. Inklusive borttagandet av taket på socialförsäkringsavgifterna beräknar Komniunförbundel enligt en preliminär kalkyl att landsting och primärkommuner går miste om ca 900 mifi. kr. årligen på denna del av skatlekompromissen.

Del har vidare aviserats höjd skall på elenergi, bensin och ofior. Dessa åtgärder kommer all medföra ylleriigare kraftiga påfrestningar på den kommunala ekonomin, inte minst på de kommuner som har åtagit sig alt svara för kollektivtrafiken. Hur myckel det kommer att röra sig om i reda pengar har ännu inle kunnat beräknas.

1 rättvisans namn skall dock konstateras att de höjda taxeringsvärdena beräknas öka kommunernas skatteinkomster med ca 400 mifi. kr. årligen. Denna inkomstförstärkning utjämnas i sin tur av aviserade arbetsgivar-avgiftshöjningar beroende på förbättrade folkpensionsförmåner, ökad sjukfrekvens och förbättrat stöd till vuxenundervisningen.

För blott fem veckor sedan, den 4 februari, träffades överenskommelse mellan regeringen å ena sidan och Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet ä andra sidan om begränsning av de kommunala skattehöjningarna under åren 1976 och 1977. Överenskommelsen innebär som bekant att staten under de nämnda åren lämnar landsting och primärkommuner tillsammans 600 mifi. kr. per år, motsvarande ungefär 50 öre i utdebitering per skattekrona. Överenskommelsen innebär vidare

alt en eventuell kommunalskaiiehöjning under dessa år endast skall göras i absolut tvingande fall och då maximeras lill sammanlagt 1 kr., räknat på den sammanlagda kommunal- och landstingsskatten.

I uppgörelsens sjätte punkt anges: Regeringen och kommunförbunden är ense om största återhållsamhet i sädana politiska beslut som föranleder ökade anspråk på kommunernas ulgiftsslal. I samma syfte skall skärpt uppmärksamhet ägnas de statliga myndigheternas normgivande riktlinjer och rekommendationer med hänsyn lill den kommunala ekonomin.

Moderata samlingspartiet accepterade överenskommelsen under den förutsättningen att inga ylleriigare pålagor skulle läggas på landsting och primärkommuner ulan att full kompensation lämnades.

Man har verkligen anledning fråga sig hur skattekompromissen rimmar med den relaterade rekommendationen om återhållsamhet när del gäller nya pålagor på kommunerna. Det är mycket anmärkningsvärt att del i uppgörelsen mellan socialdemokraterna och miltenpartierna inte sägs etl enda ord om den ökade belastningen på den kommunala ekonomin. Det anges i uppgörelsen att "löntagarorganisationerna i överläggningarna med regeringen har förklarat sig beredda att - i likhet med vad som nu sker i lönerörelsen för 1975 - i avtalsförhandlingarna för 1976 beakta vad som arbetsgivarna påförts i direkt höjda socialförsäkringsavgifter och att de partier som ingått denna överenskommelse förutsätter att löneanspråken i motsvarande grad kommeratt reduceras." Inle desto mindre medför reformen, som jag redan tidigare anfört, ett inkomstbortfall för landsting och primärkommuner i storleksordningen 900 mifi. kr. per år plus vad den ökade skatten på elenergi och ofieprodukter kommer alt medföra av kostnadsökningar.

Som jag vid tidigare tillfällen påpekat och även molionsledes framfört lill årets riksmöte bör varie förslag som läggs på riksdagens bord och som berör den kommunala ekonomin också åtföfias av en redogörelse för vilka verkningar förslaget får för landsting och primärkommuner.

Hur skall då kommunerna klara den ökade belastning som skatlekompromissen innebär? Genom försämrad service? Knappast. Ingen människa torde vara beredd all ge avkall på den förnämliga sociala service vi är vana vid och bortskämda med. Genom besparingar? Ja, ganska säkert finns det möjligheter till besparingar utan att försämra servicen, men naturiiglvis inle i så stor utsträckning alt del kan kompensera de ökade pålagorna. Genom högre avgifter för den kommunala servicen? Knappast i någon större utsträckning. För landstingens dei är de flesta avgifter inom sjukvården beroende på statliga beslut. Inte heller inom den primärkommunala sektorn finns del myckel att hämta som ger några större inkomstökningar.

Man kan inte heller från kommunal sida göra som staten gör: un-derbalansera sin budget och finansiera höjda kostnader med upplåning. Det kan också konstateras alt kommunerna inte får någon automatisk skalleinkomslhöjning, vilket staten fär genom att statsskatten i motsats lill kommunalskatten är progressiv.

Nr 35

Onsdagen den 12 mars 1975

Finansdebatt

155

Nr 35

Onsdagen den 12 mars 1975

Finansdebatt

Det återstår alltså för landsting och primärkommuner inle mycket annat all göra för att klara finanserna än all höja skallen, och det har man kommit överens om all göra blott i mycket begränsad omfattning. Ekvationen går hell enkelt inte ihop.

I en socialdemokratisk motion lill årets riksmöte med Knut Johansson i Stockholm som första namn anläggs många kloka synpunkter på behovet av samordnat skattesystem. I molionen anges också alt den kommunala beskattningsrätten betraktas som omistlig för den kommunala demokratin. Det intressanta i della sammanhang är all motionen även skrivits under av Sven Ekström, ordförande i den kommunalekonomiska utredningen och tillika vice ordförande i finansutskottet, samme Sven Ekström som i höstas ifrägasalte om vi skulle ha kvar den kommunala beskattningsrätten. Del är en glädje för mig alt konstalera att Sven Ekström nu tycks ha ändrat uppfattning lill det bättre.

I överenskommelsen om kommunall skaltestopp finns en liten brasklapp, där det sägs; "Om den kommunala ekonomin för 1977 kan förmodas pä ett påtagligt sätt utvecklas i negativ riktning i förhållande till de förutsättningar som ligger till grund för överenskommelsen är parterna ense om all en ny diskussion mellan representanter för regeringen och kommunförbunden skall äga rum under våren 1976." Del är min fasta övertygelse all parterna nästa vår får åtskilliga besväriiga problem att brottas med.

Herr lalman! Med del anförda ber jag att få yrka bifall till de reservationer som herrar Söderström och af Ugglas fogat till finansutskottets belänkande.

Under delta anförande övertog herr talmannen ledningen av kamnia-rens förhandlingar.

156

Hen HOVHAMMAR (m);

Herr talman! Flera talare har i dagens långa debatt framhållit att den internationella konjunkturnedgången kommeratt drabba värt land senare i är. En rad länder, exempelvis USA, Japan, Västtyskland, Frankrike och Holland, har redan satt in stimulansåtgärder. Men den svenska regeringen vill vila på hanen och tycks tro all andra länders stimulansåtgärder skall ge världsekonomin en sådan skjuts framåt att Sverige åker med av bara farten. Man sitter därför lugnt och väntar pä alt det skall regna manna från himlen.

Men det räcker inte att möta ökande arbetslöshetshot med bara AMS-beredskap. Del lar tid innan stimulansåtgärder når sin fulla effekt. Därför måste stimulansåtgärder sällas in nu, vilket har framhållits från moderat håll vid flera tillfällen i dag.

Herr Sträng bortser från att en slimulansplan liksom ell flygplan har en slaristräcka, en period då fullt gaspådrag ännu inle drivit upp farten tillräckligt. För ett stimulanspaket är startsträckan mycket lång. Del är också värt all påpeka att investeringarna bör stimuleras nu när konjunk-

luren är dålig. Får vi inle i gång en invesleringsökning snart, står svenskt näringsliv otillräckligt rustat för att möta och framför allt utnytfia den konjunkturuppgång som vi tror kommer så småningom.

Bakom finansministerns molvifia mol stimulansåtgärder döfier sig givelvis en i och för sig berömvärd omtanke om vår bytesbalans. Utvecklingen när det gäller vår bytesbalans har ju - vilket också nämnts tidigare i dag - varit väldigt skrämmande med en försämring på ca 10 000 mifi. kr. pä elt enda är.

Tittar man bakom siffrorna finner man all utvecklingen av bytesbalansen snarare styrker vår uppfattning att stimulansåtgärder skall vidtas nu än finansministerns mening att man skall vänta och se. Bakom de försämrade siffrorna för bytesbalansen ligger nämligen bl. a. en betydande lageruppbyggnad. Del är viktigt all poänglera della. Enligt uppgifter i fackpressen svängde lagerinvesleringarna mellan 1973 och 1974 från minus 1 160 mifi. kr. till plus 5 250 mifi. kr. räknat i löpande priser. Enligt samma källa ökade lageruppbyggnaden importen med ca 3 000 mifi. kr. Vi bytte alltså ut en del av valutareserven mot lager.

Viktigare är emellertid alt ökningen av underskottet lill stor del beror på en försämring på exporlsidan, särskilt under fiolårets sista månader. Vill man förbättra bytesbalansen, bör näringslivet stimuleras på så säll att svensk exportindustri fär ökad konkurrenskraft på världsmarknaden. Men det gäller också att se till alt de näringsgrenar som arbetar för hemmamarknadens behov inle konkurreras ul av import från länder med lägre - och betydligt lägre - produktionskostnader än våra.

Herr lalman! Utvecklingen av vår bytesbalans talar alltså i själva verket för all stimulansåtgärderna skulle sättas in nu. Sedan är det en annan sak all dessa åtgärder bör utformas så att de så litet som möjligt stimulerar till en importökning. Det väsentliga för utvecklingen av vår bytesbalans är ju ytterst all värt näringsliv får ökad förmåga att konkurrera. Det gäller både ute och här hemma.

Det finns åtskilliga faktorer som verkar rent försvagande på vår konkurrenskraft. Jag tror all utspelen i avtalsrörelsen inle har varit sä särskilt uppmuntrande för förelagarna. Del flnns exempel pä att enbart lönekraven varit tillräckliga för all fä företagare all ge upp i en hård konkurrens med utlandet. Jag känner lill etl fall, en skofabrik med 50-lalel anställda. Där beslöt man omedelbart efter det att lönekraven hade offentliggjorts all slå igen verksamheten. Man bedömde hell enkelt läget pä del sättet att man med väsentligt högre kostnader inle hade någon chans att konkurrera med skoimporten från låglöneländer. Därför sade man all del är bättre all slå igen i tid.

Utom löneökningarna har vi att vänta väsentliga höjningar av löneskallen, arbetsgivaravgifterna, även om man kanske inle uttrycker del precis så för närvarande. Det har också diskuterats här i dag, och jag tycker all del är en myckel väsentlig fråga. Mig förefaller löneskatten närmast vara ell försök all framtvinga en strukturomvandling i vårt samhälle och inom näringslivet på så säll alt de mindre och medelstora.

Nr 35

Onsdagen den 12 mars 1975

Finansdebatt

157

Nr 35

Onsdagen den 12 mars 1975

Finansdebatt

158

ofta arbetskraftsinlensiva företagen runt om i landet tvingas alt kapitulera, medan de kapitalintensiva storföretagen, ofta förlagda lill vissa industricentra, inle drabbas så särskilt hårt.

Arbetsgivaravgifterna har dessutom karaktären av straffskalt på svensk företagsamhet i konkurrens med utländsk. Pä del viset har de också en viss inverkan på utvecklingen av vår handelsbalans.

Herr talman! Jag tror inte alt regeringen har fält riktigt klar för sig den oro och känsla av maktlöshet inför statens hårdhänta agerande gentemot de smärre företagen som råder i de breda företagarleden. Man känner sig där i dag väldigt hårt pressad av sådana pålagor som arbetsgivaravgiften och andra skatter. Det är uppenbart all detta drabbar alldeles särskilt famifieföretagen, som ur flera synpunkter utgör en myckel viktig del av vårt näringsliv. Därtill kommer kapitalskatterna, som det skulle vara mycket all säga om, men jag skall inle ta upp den diskussionen här i kväll. En förmögenhet som ligger bunden i företagels byggnader och produktionsmedel skall inle beskattas, anser vi, förrän den frigörs och blir tillgänglig för direkt konsumtion. Den s. k. substansvärderingen av aktierna i famifieföretag kan också ibland få ödesdigra konsekvenser. Jag har ell exempel som pekar på del.

Chefen forell famifieföretag, som säfier80 96 av produkterna på export, sade att i fiol måsle han ta ul en bruttolön på inte mindre än 297 000 kr. för att få 34 000 kr. att leva på. Orsaken lill del var upplaxering av substansvärdet. Det är alldeles uppenbart att den förmögenhet som i själva verket fiänstgör som en del av produktionsapparaten bör betraktas som en latent skatteskuld som förfaller lill betalning först när pengarna las ul ur förelaget för konsumtion. Då skall den beskattas, inte förr. Samma förhållande gäller i fråga om arv. Görs inle ändringar i dessa skatteregler kommer den pågående uttunningen av famifieföretagen att ske snabbare, och det är fara värt all goda famifieföretag köps upp av utländska koncerner. Del finns många exempel på det.

Under sådana förhållanden är del inle underligt att nyföretagandet minskar starkt i vårt land. Bland företagarna tycker man sig inte kunna spåra någon särskilt stor förståelse i regeringens ekonomiska politik för den mindre och medelstora företagsamhetens problem. Och ändå finns del på detta område en hel rad reformmöjligheier, som bara skulle få marginell verkan på statens finanser men som inte minst psykologiskt skulle verka som en stimulans och en uppmuntran för de mindre och medelstora förelagen. En del sådana frågor har aktualiserats motionsvägen vid årets riksdag. Bland dessa förståtens affärer ganska betydelselösa men för företagarna betydelsefulla förslag finns sådana som ersättning lill företagen för uppgiftslämnande lill offentlig myndighet. I andra motioner framförs krav på snara förslag om särbeskaltning av äkta makar som arbetar i enskild firma, krav på skyndsam utredning om särskild bolagsform för mindre förelag, krav på befrielse för arbetsgivare från att erlägga sjukförsäkringsavgift för arbetstagare som fyllt 67 år eller folkpensionsavgift för arbetstagare som fyllt 65 år, krav på ökade möjligheter

för AB Induslrikredil och AB Förelagsfinans att låna ytterligare 400 mifi. kr. till en ränta som medger oförändrad ullåningsränla, osv. Det har väckts en hel rad moiioner som främjar dessa syften.

Ingen kan väl bestrida att del finns rält många mörka moln vid horisonten. En del av dem förefaller - tycker vi i varie fall - vara laddade med oväder. [ det läget är del tid alt plocka fram regnkläderna. Del är därför som vi moderater har krävt ett stimulanspaket med bl. a. en serie investeringsfrämjande åtgärder. Finansministern älskar som bekant folkliga ullryck, och därför må del vara mig tillätet att ge honom rådet alt lätta på spänntampen. Del behövs om vi skall kunna ta kraftlag mol en hotande arbetslöshet.

Slutligen vill jag erinra om alt statsminister Palme vid den socialdemokratiska internationella konferensen i Berlin för ell par veckor sedan uppmanade sina socialdemokratiska kolleger i andra länder all föra en som han uttryckte del expansiv politik, som främjar sysselsättningen. Della kan väl endasl tolkas så att industriländerna inte får möta de påfrestningar som bl. a. de högre oljepriserna medför med en politik som skapar sysselsättningsproblem. Jag antar alt herr Palme under sill Tysklandsbesök inte gjorde sig skyldig till bara dåligt skämt i Heidelberg ulan att han verkligen menade vad han sade. Men varför motsätter sig regeringen då en mera expansiv politik här hemma?

Herr lalman! Jag ber alt få yrka bifall lill reservationerna 1 A, 2, 3, 4 och 7.

Nr 35

Onsdagen den 12 mars 1975

Finansdebatt

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten I

Proposilioner gavs på bifall lill l;o) utskottets hemställan, 2;o) reservationen nr 1 A av herrar Söderström och af Ugglas samt 3;o) reservationen nr I B av herr Hermansson, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Söderström begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2;o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig.

1 enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd;

Den som vill alt kammaren bifaller finansutskottets hemställan i betänkandet nr I  punkten  1  röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 A av herrar Söderström och af Ugglas.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Söderström begärde

159

Nr 35

Onsdagen den 12 mars 1975

Finansdebatt

rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 245

Nej -   43

Avslår -     6

Punkterna 2 och 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herrar Söderström och af Ugglas, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Söderström begärt votering upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller finansutskoiiels hemställan i betänkandet nr 1  punkterna 2 och 3 röstar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herrar Söderström och af Ugglas.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Söderström begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resullal:

Ja - 249

Nej -   44

Avstår -     5

Punkten 4

Utskottels hemställan bifölls.

Punklen 5

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 A av herrar Söderström och af Ugglas, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Söderström begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller finansutskottets hemställan i betänkandet nr 1  punkten 5 rösiar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 A av herrar Söderström och af Ugglas.

160

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Söderström begärde

rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 249

Nej -   44

Avslår -     5

Nr 35

Onsdagen den 12 mars 1975

Finansdebatt

Punkterna 6 och 7

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herrar Söderström och af Ugglas, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Söderström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion;

Den som vill att kammaren bifaller finansutskottets hemställan i betänkandet nr 1  punkterna 6 och 7 rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av herrar Söderström och af Ugglas.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Söderström begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat;

Ja - 248

Nej -   44

Avslår -     5

Punkterna 8 och 9

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 10

Proposilioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 7 A av herrar Söderström och af Ugglas, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Söderström begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller finansutskottets hemställan i betänkandet nr 1  punkten  10 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 7 A av herrar Söderström och af Ugglas.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Söderström begärde

n Riksdagen 1975. Nr 34-35

161

Nr 35

Onsdagen den 12 mars 1975

Ändrade gränsbelopp för beskattning av dödsbo som handelsbolag

rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 249

Nej -   44

Avstår -     5

Punklen II

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 8 av herr Hermansson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkterna 12 och 13

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 2 Föredrogs

Finansutskottels betänkanden

Nr 2 med anledning av i propositionen 1975:1 framlagt förslag om ökad rörlig kredit i riksgäldskonloret för myndigheter som bedriver uppdragsverksamhet

Nr 3 med anledning av i proposiiionen 1975:1 behandlade för flera huvudtitlar gemensamma frågor åvitt avser programbudgetering

Nr 4 med anledning av i proposiiionen 1975:1 framlagda förslag såvitt avser de kungl. hov- och slottsstalerna jämte moiioner

Nr 5 med anledning av i propositionen 1975:1 framlagt förslag om anslag till oförutsedda utgifter för budgetåret  1975/76

Nr 6 med anledning av i propositionen 1975:1 framlagt förslagom anslag lill avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster för budgetåret 1975/76

Nr 7 med anledning av proposiiionen 1975:2 med förslag om tilläggsstat II till riksslaten för budgetåret 1974/75 såvitt avser finansdepartementets verksamhetsområde

Nr 8 med anledning av propositionen 1975:2 med förslag om tilläggsstat 11 lill riksslaten för budgetåret 1974/75 såvitt avser statens allmänna faslighetsfond

Nr 9 med anledning av skrivelse från fullmäktige i riksgäldskontoret angående riksgäldskonlorels uppdrag all anskaffa bosläder för riksdagsledamöter, m. m.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

§ 3 Ändrade gränsbelopp för beskattning av dödsbo som handelsbolag

162

Föredrogs skalleulskollels betänkande nr 5 med anledning av motion om ändrade gränsbelopp för beskattning av dödsbo som handelsbolag.

I della betänkande behandlades molionen 1975:703 av herr Krönmark (m) vari hemställts all riksdagen skulle besluta att dödsbo äldre än två år beskattades som handelsbolag om inkomsten var över 20 000 kr. och/eller förmögenheten översteg 200 000 kr.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslå molionen  1975:703.

Reservation hade avgivits av herrar Magnusson i Borås (m)och Nilsson i Trobro (m) vilka ansett att utskottet bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975:703 skulle anta av reservanterna framlagt förslag till lag om ändring i kommunalskallelagen (1928:370).

Nr 35

Onsdagen den 12 mars 1975

Ändrade gränsbelopp för beskattning av dödsbo som handelsbolag

Herr MAGNUSSON i Borås (m):

Herr talman! År 1966 beslöt riksdagen att oskiflade dödsbon efter fyra år skulle beskattas som handelsbolag under förutsättning alt inkomsten översteg 10 000 kr. och att det förvaltade kapitalet översteg 100 000 kr. Viss möjlighet för dispens infördes under förutsättning att tvist förelåg om testamente eller dylikt.

1 motionen 703 av herr Krönmark har nu föreslagits att dessa belopp höjs lill 20 000 resp. 200 000 kr. med hänvisning lill den penningvärdeförsämring som sedan dess har ägt rum. Ell annat motiv är alt den nya fastighetstaxeringen kommer att medföra alt många dödsbon får sin förmögenhet betydligt höjd. Ylleriigare ell motiv för en höjning är att det skattepliktiga beloppet för förmögenhet sedan de nuvarande bestämmelsernas tillkomst har höjts till 200 000 kr.

Liksom vid lagens tillkomst torde del nu finnas starka motiv för alt dessa små dödsbon inle blir beskattade som handelsbolag, något som medför myckel krångliga laxeringsproblem. Detta gäller i synnerhet om del är fråga om många dödsbodelägare. Jag hörde i går bl. a. berättas om ett dödsbo med inte mindre än elt femtiotal dödsbodelägare, där förmögenheten inle var större än omkring 130 000 kr. Det är naturligt all sådana fall medför oerhört myckel arbete och besvär dels för taxeringsmyndigheten, dels för de skattskyldiga. Därför är del av stort värde att man har gränser som gör att ett större antal dödsbon slipper bli beskattade såsom handelsbolag. Beskattningen av ett vanligt dödsbo blir betydligt enklare.

Det är dessa praktiska skäl som gjort att man genom denna motion velat minska detta krångel. Del är också därför som jag yrkar bifall lill den reservation som fogats till utskottets belänkande.

Hen CARLSTEIN (s);

Herr talman! Nu gällande bestämmelser all efter en väl tilltagen avvecklingstid oskiftade dödsbon skall beskattas såsom handelsbolag till-lämpas fr. o. m. 1969 års taxering. Dessa bestämmelser tillkom för att man ville undanröja möjlighet till skatteflykt. Tidigare bestämmelser för beskattning av dödsbon medförde att del under vissa förhållanden var

163

Nr 35

Onsdagen den 12 mars 1975

Ändrade gränsbelopp för beskattning av dödsbo som handelsbolag

förenat med avsevärda fördelar ur beskallningssynpunkl alt låta ett dödsbo beslå i stället för att skifta det. Delta gällde speciellt när del oskiflade dödsboet hade höga inkomster och beskattningsbara förmögenheler. Upplöses i ell sådant fall dödsboet blir delägarna skattskyldiga för boets inkomster och förmögenhet. Under sådana förhållanden kunde de skattskyldiga genom att underlåta att upplösa dödsboet vinna slora förmåner ur beskattningssynpunkt. Del var givetvis inle tillfredsställande att delägarna i dödsboet skaffade sig skattelättnader genom all underlåta att skifia boet sedan den egentliga boulredningen avslutats.

De nu gällande reglerna innebär att under en viss väl tilltagen normallid för avveckling av dödsboförvaltningen - den är satt till fyra kalenderår - gäller att dödsboet behandlas som en enhet i beskattningshänseende. Därefter behandlas dödsboet som handelsbolag under förutsättning att det haren lill statlig inkomstskatt taxerad inkomst som överstiger 10 000 kr. eller en skattepliktig förmögenhet överstigande 100 000 kr. De efterlevande har således god tid att avveckla boet och inrätta sig efter de nya förhållandena.

I den moiion som föranlett moderalreservalionen yrkas alt beloppsgränserna skall höjas till det dubbla, dvs. 20 000 kr. i inkomst och 200 000 kr, i förmögenhet. Utskottsmajoriteten har inle kunnat biträda yrkandena med hänsyn lill att en sådan åtgärd skulle innebära att flera dödsbon än f n. av skalleskäl skulle behållas oskiftade längre tid än som erfordras för dödsboavvecklingen. Ett sådant resultat anser utskottets majorilel inte tillfredsställande vare sig ur rättvisesynpunkt eller av praktiska skäl.

Med hänvisning till det anförda yrkar jag bifall lill utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen av herrar Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Boras begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill all kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkandet nr 5 rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herrar Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro.

164

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Borås begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 247 Nej -   44

§ 4 Föredrogs Skatteutskottets betänkande

Nr 6 med anledning av motion om fri expedition vid rörvärv av svenskt medborgarskap

Lagutskottets betänkanden

Nr 5 med anledning av propositionen 1975:10 med förslag lill lag om ändring i giftermålsbalken (regler om kyrklig vigsel) jämte moiion

Nr 6 med anledning av motion om förstärkt besittningsskydd vid jordbruksarrende

Nr 7 med anledning av motion angående sirandägares rätt all hålla brygga i annans vattenområde

Nr 35

Onsdagen den 12 mars 1975

Information om mellanfolkligt samarbete och utrikespolitiska frågor

Kammaren biföll vad utskotten i dessa belänkanden hemställt.

§ 5 Föredrogs utrikesutskottets belänkande nr 1 med anledning av propositionen 1975:1 i vad avser anslag för budgetåret 1975/76 inom utrikesdepartementets verksamhetsområde jämte moiioner.

Punkterna 1-6

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 7

Information om mellanfolkligt samarbete och utrikespolitiska frågor

Regeringen hade i proposiiionen 1975:1, bilaga 5 (utrikesdepartementet), under punklen E 3 föreslagit riksdagen all lill information om mellanfolkligt samarbete och utrikespolitiska frågor för budgetåret 1975/76 anvisa ell anslag av 2 065 000 kr.

Under delta anslag beräknades bl. a. medel för Svenska FN-förbundet, Svenska freds- och skifiedomsföreningen samt Svenska sektionen av Am-nesty International.

I delta sammanhang hade behandlats motionerna

1975:252 av herr Takman m. fl. (vpk), vari hemställts alt riksdagen under tredje huvudtiteln E 3 (prop. 1975:1, bilaga 5) anvisade 60 000 kr. till Svenska freds-och skifiedomsföreningen för informationsverksamhet,

1975:735 av herrar Hjorth och Svensson i Kungälv (s), vari föreslagils

1.   all riksdagen bevifiade Svenska sektionen av Amnesly International ett anslag pä 25 000 kr.

2.   att riksdagen till information om mellanfolkligt samarbete och utrikespolitiska frågor för budgetåret 1975/76 anvisade ett anslag på 2 071 000 kr. samt

1975:1149 av ftu Fredgardh m.fl. (c, m, fp).

165

Nr 35

Onsdagen den 12 mars 1975

Information om mellanfolkligt samarbete och utrikespolitiska frågor

166

Utskottet hemställde

1. alt riksdagen gav regeringen till känna vad utskottet anfört om ökade
statliga bidrag till Svenska FN-förbundet,

2. att riksdagen i anledning av regeringens förslag och med bifall till
molionen 1975:735 samt med avslag på motionerna 1975:252 och
1975:1149 till Information om mellanfolkligt samarbete och utrikespo
litiska frågor för budgetåret 1975/76 anvisade etl anslag av 2 071 000
kr.

Hen TAKMAN (vpk):

Herr talman! När Per Anders Fogelström i böfian på 1970-lalel gav ul en historik i bokform över Svenska freds- och skifiedomsföreningen, kallade han den Berättelsen om en okänd folkrörelse. "En okänd folkrörelse" efter så många år av verksamhet! Det är litet märkligt, för denna organisation. Svenska freds- och skifiedomsföreningen, har dock haft en betydelse som inle är mätbar med kvantitativa mätt men som utan tvekan varit myckel stor.

En läng rad av namnkunniga politiker - S. A. Hedlund, Adolf Hedin, Karl Staaff Hjalmar Branting. Carl Lindhagen och Karl Kilbom - har varit aktiva medlemmar. August Strindberg skänkte 1912 1 000 kr. "till bekämpandet av det militaristiska lögnkriget". Han hörde lill de många som ekonomiskt möjliggjort Svenska freds- och skifiedomsföreningens arbete under dess snart hundraåriga historia. Också nu är del sådana bidrag från medlemmar och andra som fyller de hål i budgeten man får trots sträng sparsamhei.

Jag ser inget negativt ..i della. Tvärtom finns det mycket av värde i den kamp för sin existens som många folkrörelser måste föra. En organisation som bygger på sina medlemmars och sympatisörers frivilliga arbete och offervifia blir nog i regel mera uppskattad av dem än den organisation som har råd att betala för vafie arbetsuppgift. Svenska freds-och skifiedomsföreningen är, så vitt man vel, världens äldsta fredsor-ganisalion, och det skulle den givetvis inte ha blivit om den inte i alla lider hade haft hängivna medlemmar, som varit beredda att offra lid och i allmänhet också pengar pä dess verksamhet.

Men alla vel att del numera är svårt eller omöjligt alt driva en utåtriktad ideell verksamhet med enbart medlemsavgifter och frivilliga bidrag som ekonomisk bas. Svenska freds- och skifiedomsföreningen behöver pengar för informationsverksamhet: en skriftserie, utställningar, skolprogram, studieverksamhet osv. Det urpsrungliga statliga bidraget har höjts med mindre belopp vid några tillfällen. Den här gången föreslås en höjning med 4 000 kr. till 25 000 kr. I motionen 252 har jag och några partikamrater föreslagit en höjning lill 60 000 kr., alltså del belopp som organisationen har begärt att få och som den visat all den behöver.

Vi anser alt det är viktigt att de många väsentliga insatser som Sverige gör i FN och inom ramen för särskilda konferenser för fred och mellanfolkligt samarbete ständigt bärs upp av en välinformerad och engagerad

folkopinion. Vi anser också all det är viktigt all del las inte bara statliga utan också folkliga initiativ mot hotet om ett kärnvapenkrig, för nedrustning, för utvecklandet av fredsfrämjande internationella förbindelser. Vi anser alt Svenska freds- och skifiedomsföreningen fullgör en viktig uppgift i båda dessa hänseenden och inte bör hämmas i sin verksamhet av brist på pengar. Därför yrkar jag bifall till motionen 252.

Hen HJORTH (s);

Herr talman! Den svenska sektionen av Amnesly International utför elt myckel betydelsefullt arbete för de politiska fångarna världen över. Man verkar för deras frigivning, hjälper fångarnas famifier, rapporterar om förhållandena i fängelser samt arbetar för förbud mot tortyr och för dödsstraffets avskaffande.

Utan den omfattande informationsverksamhet som Amnesly bedriver skulle del inte vara möjligl att få stöd och hjälp i detta arbete. Förutom den opinionsbildande betydelse arbetet har utgör del även en påtryckning pade många regimersom allfiämt och tyvärr, tycks det, i ökad omfattning kränker de mänskliga rättigheterna.

Jag har tillsammans med herr Svensson i Kungälv i motionen 735 föreslagit en ökning av anslaget lill Amnesly International med 6 000 kr. utöver vad regeringen föreslagit. Till vår glädje har utrikesutskottet ansett organisationens informationsverksamhet så angelägen att det tillstyrkt vår framställning. Lål mig fä uttala elt tack till utskottet för detta. Jag är förvissad om all del högre bidraget på 25 000 kr. - en ökning med 10 000 kr. sedan föregående år - kommer att betyda intensifierad upplysningsverksamhet om förhållanden i andra länder. Del kommer alt främja en målsättning som Amnesly arbetar för, nämligen en humanare behandling av politiska fångar. Man avser att bl. a. samla in uppgifter om dem som sitter fängslade på grund av att de engagerat sig i fackligt pionjärarbete. Genom att offentliggöra och sprida dessa uppgifter hoppas man att lättnader så småningom skall kunna införas i dik-laturiänderna och alt arbetarna skall få möjlighet att bedriva den fackliga verksamheten utan hinder. Det tillhör de mänskliga rättigheterna, och del är också en av Amnestys målsättningar och uppgifter alt genom sin information verka för della i alla länder.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill utrikesutskottets hemställan.

Nr 35

Onsdagen den 12 mars 1975

Information om mellanfolkligt samarbete och utrikespolitiska frågor

Hen ARNE GEIJER i Stockholm (s);

Herr lalman! De två talarna före mig har varmt yrkat bifall lill moiioner om anslag för föreningars informationsverksamhet. Naturligtvis kan man i en debatt som denna framföra många yrkanden och förslag om förbättrade anslag, och man kan göra del med myckel varmt hjärta därför att det gäller ett område där det naturiiglvis alllid saknas medel för den verksamhet som de olika organisationerna vill bedriva.

Det har inte varit möjligt att biträda annat än rätt små och ur mo-

167

Nr 35

Onsdagen den 12 mars 1975

Offentliggörande av handlingar om Raoul Wallenberg m. m.

tionärernas synpunkt otillfredsställande belopp. Jag utgår ifrån alt det inte skulle finnas möjlighet att föra fram sådana förslag från utskollet att motionärerna skulle känna sig tillfredsställda - med undantag för en motionär som här nyss har yttrat sig.

Jag vill, herr lalman, yrka bifall lill utskottets hemställan då del gäller samtliga här berörda organisationer.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Utskottets hemställan bifölls.

M o m. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionen nr 252 av herr Takman m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkterna 8-10

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 6   Offentliggörande  av  handlingar  om  Raoul   Wallenberg m. m.

Föredrogs utrikesutskottets betänkande nr 2 med anledning av motioner om offentliggörande av handlingar om Raoul Wallenberg m. m.

I detta betänkande behandlades motionerna

1975:327 av herr Björck i Nässjö m. fl. (m), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde

1.   alt en "vitbok" rörande de dokument som framkommit på senare är i fallet Wallenberg färdigställdes och publicerades,

2.   att hemligstämpeln rörande det arkiv i ärendet som fanns hos ui-rikesdeparlementei hävdes, utom i de fall då enskild person kunde komma att lida skada samt

1975:457 av herrar Ahlmark och Olsson i Kil (fp), vari yrkats att riksdagen uttalade att regeringen borde tillsätta en medborgarkommission att granska tillgängliga handlingar om Raoul Wallenberg i syfte att ge regeringen råd om vad som borde offentliggöras enligt den princip som omnämnts i motionen.

168

Utskottet hemställde

att riksdagen skulle anse motionerna 1975:327 och 1975:457 besvarade med vad utskottet anfört.

Reservation hade avgivits av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt (fp) och herr Åberg (fp) som ansett att utskottet bort hemställa

att riksdagen med bifall till molionen 1975:457 och med anledning av motionen 1975:327 hos regeringen begärde alt en medborgarkommission tillsattes med uppgift alt granska tillgängliga handlingar om Raoul Wallenberg i syfte alt ge regeringen råd om vad som borde offentliggöras enligt den princip som omnämnts i förstnämnda motion.

Hen AHLMARK (fp):

Herr lalman! Det är nu 30 är sedan den svenske legationssekreteraren Raoul Wallenberg greps i Budapest och fördes bort av sovjetiska trupper. Många hundratals judar hade han räddat från all dödas av nazisterna. Han sparade inga ansträngningar och undvek få risker när han sökte värna människoliv under de sista krigsmånaderna i Ungern.

Myckel talar för att någon motsvarande ansträngning frän svensk sida all rädda Raoul Wallenberg inte gjordes under de månader och är då vi säkert vel att han levde i sovjetiska fängelser. Skärvor av information har nätt oss; under 1940-talel visade regeringen av allt att döma en nästan otrolig nonchalans i arbetet pä alt vinna klarhet om Raoul Wallenberg. Det är nu historia. Men Raoul Wallenberg är ännu inte historia. I är är han - eller skulle vara - 62 är. Han kan vara i livet, han kan vara död. Våra spekulationer på den punklen får inte vara avgörande. Harald Wigforss har, som vi nämner i motionen 457, kommenterat invändningen "Lever verkligen Wallenberg?" på föfiande säll;

"Tyvärr innehåller den klentrogna frågan en väsentlig del av förklaringen lill att Wallenbergs öde än så länge förblivit ouppklarat. Han är nog död nu, alternativt; det går aldrig all fä klarhet. Della tvivel blev i ell tidigare skede del officiella Sveriges försåtliga psykologiska ursäkt för all inte lägga in full kraft i efterforskningarna, och därmed köpte man sig fri frän ytterligare bråk med ryska regeringen. Senare togs saken upp med långt större kraft, men då hade oersättlig lid gäll förlorad."

Två vitböcker har getts ut, 1957 och 1965. De är myckel kortfattade. Samtidigt vel vi att UD:s arkiv om Raoul Wallenberg är myckel fiockl, alt massor av handlingar där ligger oåtkomliga under hemligstämpeln. Under dessa 30 år har mycket samlats om honom. Det är av betydelse att ställa del mesta av det materialet lill allmänhetens, forskningens och massmediernas förfogande.

Men del finns enskilda medborgares säkerhet som kan hotas om allt material blir offentligt, lyder invändningen. Den har vi också tagit hänsyn till i molionen och i reservationen. Folkpartiet begär all en medborgarkommission omedelbart tillsätts. Den kan beslå av experter på olika områden, personer med stort förtroende i olika grupper. De bör ha erfarenhet från politik, juridik, publicistik och historisk vetenskap Man kan tänka sig ett par professorer pä sådana fäll, ell par erfarna tidningsmän, etl par diplomater med stor kunskap om sädana här frågor. De skulle få tillgång till allt material och sedan ge regeringen råd om vad

Nr 35

Onsdagen den 12 mars 1975

Offentliggörande av handlingar om Raoul Wallenberg m. m.

169

Nr 35

Onsdagen den 12 mars 1975

Offentliggörande av handlingar om Raoul Wallenberg m. m.

i della material som inte bör offentliggöras. Därefter borde regeringen kunna öppna de handlingar som denna medborgarkommission ansåg att man utan risk kan göra tillgängliga för allmänheten.

Så tycker nu inte utskottets majoritet. Den skriver: "Ansvaret för frågan om offentliggörandet kan inte delas med en medborgarkommission pä det säll som föreslagits i motionen 457."

Varför kan man inte del? Regeringen har ju rätt att offentliggöra handlingar i utrikespolitiska frågor långt innan 50-årsgränsen har nåtts. Naturligtvis har regeringen därmed också rätt att be en medborgarkommission av det slag som vi skisserat all gä igenom materialet för all få ell välgrundat råd, som inle kan misstänkas för partipolitiska biavsikler. Sedan blir det regeringen som fattar del formella beslutet om offentliggörandet.

Varför skulle ett sådant förfarande vara omöjligt? Utrikesutskottels majoritet argumenterar inte, man bara slår fast en ståndpunkt. Jag antar all del är några formaliteter, som uppskattas mer på UD än ute bland allmänheten, som här varit vägledande. Men nog behöver vi i riksdagen etl klarare besked från de tre partier som i utrikesutskottet nu avstyrkt folkpartiets krav.

Mänga forskare och publicister försöker i dag alt pussla samman de informationer som kommer ut om Wallenberg. De har en svär uppgift, eftersom de inle har tillgäng till UD:s hemliga dossierer. Journalisten Lennart Widing skrev i Expressen häromdagen på föfiande sätt: "Deras möda löper den beklagliga risken all förbli fåfäng så länge de inte har möjlighet all kontrollera, väga och bedöma sina rön mol bakgrund av den väldiga informalionsmassa som samlats i UD:s akt." Widing resonerar om del här lägel och når slutsatsen att motionen 457 anvisar en väg både all nå ökad offentlighet och all skydda enskildas berättigade intressen.

Jag yrkar bifall lill reservationen.

170

Hen BJÖRCK i Nässjö (m);

Herr lalman! Raoul Wallenbergs öde har under en läng tid intresserat och upprört mänga människor. Den 17 januari 1945, alltså i dagarna för drygt 30 är sedan, bortfördes han, som här har nämnts av ryska trupper i Budapest, där han utövade en omfattande humanitär verksamhet i krigets slutskede. Vad som därefter har skett vel vi väldigt litet om. Det har varit en serie av undanflykter och osanningar från de ryska myndigheternas sida och understundom har man haft en känsla av, särskilt i den här affärens inledningsskede, all del från svenski håll kanske inte har gjorts vad som ändå varit möjligl för att vinna klarhet.

Fallet Wallenberg har under dessa 30 år tidvis varit föremål för en intensiv politisk debatt och för etl stort intresse frän allmänhetens sida. På en lång rad punkter föreligger oklarhet, inle blott vad gäller de ryska myndigheternas handlingssätt utan också rörande det sätt varpå man från svensk sida har skött efterforskningarna och förhandlingarna.

I utrikesdepartementets arkiv finns en omfattande samling akter kring Wallenberg. Del rör sig i dag om ganska mänga hyllmeter. Dessa är hemligstämplade på 50 år. De är inle ens tillgängliga för seriösa forskare. Dessa handlingar, som skulle kunna kasta fius över en del av det som hänt Wallenberg, ligger alltså inlästa i UD:s valv.

På senare år har det framkommit en del vittnesmål som väckt betydande uppmärksamhet i massmedia om alt Raoul Wallenberg vid en relativt sen tidpunkt - i slutet av 1960-lalel - skulle ha varit vid liv. Huruvida detta är trovärdiga vittnesmål undandrar sig milt bedömande. Del finns anledning att i frågor av det här slaget vara skeptisk, därom råder ingen tvekan. Men del får inle hindra alt debatten i ärendet onödigt stryps genom bristande tillgäng till det material som finns.

Regeringen har är 1957 och 1965 givit ut tvä s. k. vitböcker i ärendet. Det finns all anledning att de många vittnesmål som framkommit under den senaste tioårsperioden redovisas på ett motsvarande sätt. Härvid måsle självfallet all rimlig hänsyn tas lill det skydd som kan erfordras för all hindra etl röjande av enskildas identitet. De dokument som innehåller känsliga uppgifter om enskilda skall naturiiglvis behandlas så att de inle kommer någon lill skada. Ingen har heller krävt alt arkivet ulan vidare skulle frisläppas. Tvärtom har alla de som deltagit i denna debatt varit fullt medvetna om de problem som finns i del här avseendet.

Utrikesutskottets majoritet har i sitt belänkande ingenting all i princip erinra mot att man ger ut en vitbok. Jag tycker att det är ett värdefullt slåndpunklslagande. Det är emellertid mindre tillfredsställande att man i praktiken lägger ansvaret och initiativet i frågan på regeringen. Man överiåier åt regeringen att "vid den tidpunkt som bedöms lämplig" lämna en offentlig redogörelse för fallet. Det här uttalandet ger inga som helsl riktlinjer för när en vitbok skall kunna publiceras.

Jag är, herr lalman, rädd för alt ingenting kommer all hända i denna fråga om inte riksdagen ger elt klarare ställningslagande till känna. Därför vill jag yrka bifall till första all-satsen i molionen 1975:327, som väckts av ett stort antal moderata ledamöter här i kammaren. I sak skifier sig vårt yrkande från uiskottsmajoritetens genom alt del här är fråga om en direkt beställning till regeringen att snarast sammanställa en vitbok av del slag som gavs ul 1957 och  1965.

Jag vill understryka att det finns intressant material fören sådan vitbok. Jag har själv de senaste åren kommii att intressera mig för fallet och vet i någon utsträckning vad för slag av material som finns. Jag har genom olika omständigheter haft tillgäng till en del av del, och min bedömning är all det är material som är av sådant intresse all del, med vissa inskränkningar, bör komma lill allmänhetens kännedom.

I detta sammanhang brukar man ibland fä höra all del är osannolikt alt Wallenberg fortfarande skulle befinna sig vid liv. Inom parentes sagt skulle han i så fall vara drygt 60 år gammal. Dess värre finns del naturiiglvis saker som talar för att han inte längre är i livet, men därom har vi i dag ingen som helst säker kunskap och i vilket fall som helsl

Nr 35

Onsdagen den 12 mars 1975

Offentliggörande av handlingar om Raoul Wallenberg m. m.

171

Nr 35

Onsdagen den 12 mars 1975

Offentliggörande av handlingar om Raoul Wallenberg m. m.

rymmer frågan så mänga intressanta aspekter, både politiska och principiella, all den inte utan vidare får avföras från riksdagens uppmärksamhet.

Jag är övertygad om att den svenska regeringen föfier fallet med stor uppmärksamhet och gör vad den kan för att skapa klarhet. Del är åtminstone mitt personliga intryck - i varie fall vad gäller de senaste åren, som jag i någon mån har kunnat överblicka. Hur frågan sköttes i inledningsskedet finns del olika uppfattningar om och dem vill jag inle ta upp i denna debatt. Men just mot den bakgrunden, herr lalman, tycker jag alt del verkligen är motiverat - och kan inle förstå den tvekan som uppenbarligen finns - att regeringen ger ul en sådan här vitbok så snart del är praktiskt möjligl och att vi gör en direkt beställning pä den här punkten.

Herr lalman! I denna fråga finns del anledning för riksdagen all la hänsyn lill det stora intresse som allmänheten och massmedia visat för Raoul Wallenbergs öde. Det här intresset har under de senaste tvä åren manifesterat sig i en rad televisionsprogram, en mångfald artiklar och en intressant nyutkommen bok i ärendet. Det finns anledning all offentligt redovisa det som hänt under de senaste 10 åren, dvs. sedan den senaste vitboken gavs ul. Låt oss därför hoppas att det inom en inte alltför avlägsen framlid kommer ett frisläppande av så många dokument som möjligl och att dessa görs tillgängliga för forskningen. Enligt min mening har Sveriges riksdag elt moraliskt ansvar för att åtgärder av della slag vidtas. Vi får inte glömma bort och inte skjuta ifrån oss del gripande människoöde som Raoul Wallenberg representerar.

Herr lalman! Jag ber att få yrka bifall lill första all-satsen i molionen 1975:327.

1 detta anförande instämde fru Krislensson samt herrar Schött och Hovhammar (samtliga m).

172

Hen ARNE GEIJER i Stockholm (s);

Herr lalman! Denna fråga, som rör Raoul Wallenberg, är en av de frågor på vilka det under många år lagts ned elt mycket omfattande arbete för all skapa klarhet i. Såsom herr Björck i Nässjö sade i sill anförande har del vid tvä olika tillfällen getts ul vitböcker, vilket naturiiglvis i och för sig var nödvändigt. När nu nya ätgärder krävs kan man bara konstatera, vilket utrikesutskottet har gjori, alt det inte har inträffat någonting nytt som ger möjlighet och grund för fortsatta undersökningar i ärendet.

Den 20 maj 1974 besvarade utrikesministern här i kammaren en interpellalion i ärendet. Han tog upp frågan om de rykten som har cirkulerat om att Wallenberg skulle leva och all uppgifter härom kommit från olika personer. Utrikesministern kunde därvid meddela att undersökningar skulle göras i samtliga de fall där sädana rykten kommer till regeringens kännedom, och sä har regeringen också förfarit vid varie tillfälle som

sådana rykten har dykt upp. Men vid varie tillfälle har man kunnat konstatera all del inte har funnits möjligheter att fä fram några uppgifter som ger dessa rykten en sanningshall. Vi kan också i dag konstatera alt det inle har tillkommit några uppgifter av sådant slag.

När vi i utskottet har behandlat motionerna i delta ärende har vi varit tämligen ense om att del i varie fall inte f n. finns möjligheter att fä fram någonting som ylleriigare belyser frågan. Ändå har reservation anförts av tvä ledamöter i utskottet, något som dock inte förrycker enigheten i synen på denna fråga inom utskottet.

Herr talman! Jag vill med det anförda yrka avslag på herr Björcks i Nässjö hemställan om bifall till molionen 327. Jag yrkar samtidigt avslag på den reservation som är fogad vid utskottets betänkande och bifall till utskottets hemställan.

Nr 35

Onsdagen den 12 mars 1975

Offentliggörande av handlingar om Raoul Wallenberg m. m.

Hen AHLMARK (fp):

Herr lalman! Herr Arne Gefier log inte upp huvudpunkten i reservationen, nämligen alt del finns elt utomordentligt omfattande hemligstämplat material i UD:s arkiv. Det vore av värde för forskningen, för journalistiken och för allmänheten all få tillgång till delta material utom sådana handlingar som kan skada enskilda medborgare.

Nu försäkrar herr Gefier all ingenting nytt har inträffat. Del vet vi inte förrän vi får se materialet. Herr Geijer påstår vidare att utrikesministern - när rykten förekommit - gjort allt vad han kunnat för att undersöka deras bakgrund. Del kan vi heller inle få klarhet i förrän vi får se materialet.

Herr Geijer säger kategoriskt all del inle finns något nytt som belyser frågan. Ja, vi vel ju inte ens vad som finns i de gamla handlingarna som kan belysa frågan, eftersom della material är hemligt.

Vi liberaler har den utgångspunkten att del är hemligslämpeln som skall motiveras, inle offentligheten. Vi har funnit en lösning på frågan hur man skall offentliggöra Wallenberghandlingarna ulan att utsätta framför allt några sovjetiska medborgare för risker. Regeringen bör tillsätta en medborgarkommission av experter med erfarenheter från diplomati, journalistik och historisk vetenskap. Den får gå igenom allt material och ge regeringen råd om vilka handlingar som inle bör släppas fria och vilka som kan offentliggöras.

Men ulrikesuiskoliets majoritet säger; "Ansvaret för frågan om offentliggörandet kan inle delas av en medborgarkommission på det säll som föreslagits i motionen 457," Jag ställer till utrikesutskottets majorilel frågan: Varför kan man inle göra det? Är inle detta ett bra sätt alt både verka för ökad offentlighet och värna om enskilda medborgares berättigade intressen?

Hen BJÖRCK i Nässjö (m);

Herr talman! Detta är, som jag sade i milt första anförande, en fråga som verkligen har en gripande mänsklig aspekt, och jag tycker mol den

173

Nr 35

Onsdagen den 12 mars 1975

Offentliggörande av handlingar om Raoul Wallenberg m. m.

bakgrunden all den självfallet inle bör vara föremål för partipolitisk strid. Jag tror inte att det pä något säll gagnar saken.

Vad frågan nu gäller är om vi i form av en vitbok skall ge ut del material, som kommii fram under de senaste tio åren, på samma sätt som tidigare skett och i vilken utsträckning vi skall låta tidigare material i ärendet bli offentliggjort.

Beträffande den första punkten - vitboken - är del min bestämda uppfattning att det under de tio åren har hänt så pass mycket att del motiverar utgivandet av en vitbok. Jag har här en del av det material som enligt mitt säll alt se skulle kunna publiceras i en sådan vitbok, naturligtvis med vissa strykningar för all enskilda människor - inte bara från Sovjetunionen utan också från Östeuropa i övrigl - inte skall komma lill skada. Det här materialet, herr lalman, är av intresse, av allmänt intresse.

När det gäller handlingarna i övrigl från den här långa liden har jag svårt att förstå den tveksamhet som finns, i varie fall mot all låta seriösa forskare få tillgäng lill materialet. Jag tycker alt del inte rimligtvis borde kunna finnas någon sådan tvekan hos utskottsmajoriteten och hos regeringen.

Vad som i dag händer i det här ärendet är del naturligtvis svårt all yttra sig om. Vi vel så förfärligt litet därför att så mycket är hemligstämplat. Jag vill i alla fall passa på tillfället att säga, all jag är övertygad om all man gör vad man kan. Såvitt jag kan förstå har också regeringen tagit de nya uppgifter som har kommit fram under de senaste åren på allvar och vidtagit de undersökningar som behövs. Mol den bakgrunden har jag, herr lalman, litet svårt att begripa varför man i dag inle vill gå med pä vare sig vitbok eller offentliggörande. Ell slåndpunklslagande av riksdagen som är mera preciserat än del som finns i uiskottsmajoritetens skrivning skulle kunna föra den här frågan framåt.

174

Herr ARNE GEIJER i Stockholm (s):

Herr lalman! Herr Björck i Nässjö säger att detta är en fråga som inle bör bli föremål för partipolitisk strid, och det vore väl det mest olyckliga man kan tänka sig. Jag vel inle var han har fått en så befängd tanke ifrån. Regeringen skulle naturligtvis inte ha ell dugg intresse av all göra detta till en partipolitisk stridsfråga, och jag föreställer mig all det skulle vara svårt att göra det, även om man ville det.

Herr Björck talar som om han egentligen kände lill allt del där materialet själv, vilket jag inte vet om han gör. Jag har svårt alt tro att han verkligen har haft möjligheter all så tränga in i materialet.

När vi i utskottet har behandlat denna fråga har vi naturligtvis också trott på att regeringen, som den säger, är beredd att göra alla de undersökningar och klarlägganden som del finns möjlighet all göra. En väsentlig punkt här är just att man bör vara aktsam med offentliggöranden med hänsyn lill svårigheter som vissa uppgiftslämnare skulle kunna komma all få.

Herr Ahlmark för ett resonemang som om man skulle kunna offent-

liggöra materialet omedelbart, bara man får titta pä del först. Regeringen har möjligheter all i morgon dag offentliggöra material som man bedömer att man kan offentliggöra utan all åstadkomma svårigheter för olika personer. Varför skulle riksdagen ha ell intresse av alt fatta elt beslut som gör det omöjligt att skydda personer, som har varit hyggliga nog att hjälpa lill med utredningar på olika punkter och som kanske har lämnat uppgifter under löfte om all dessa icke skall bringas till offentlig kännedom? Det finns naturiiglvis ingenting som talar för att regeringen har något annat intresse av hemligstämpeln, när man under dessa 30 år har lagt ned etl så intensivt arbete. Del är riktigt som herr Ahlmark sade i ell av sina anföranden att på utrikesdepartementet finns hyllmetrar med handlingar som berör Raoul Wallenberg och hans öde.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill utskottets hemställan och avslag på övriga förslag.

Nr 35

Onsdagen den 12 mars 1975

Offentliggörande av handlingar om Raoul Wallenberg m. m.

Herr BJÖRCK i Nässjö (m);

Herr lalman! Herr Arne Gefier och jag är uppenbariigen överens om - och det är roligt - att detta är en fråga som inte bör bli föremål för partipolitisk strid. Om vi är överens och om del nu inle råder några olika uppfattningar partipolitiskt sett i detta sammanhang, har jag svårt att förstå den tvekan som tydligen finns hos utskottsmajoriteten att ta ell steg framåt i denna fråga och offentliggöra en del av materialet.

Jag har, herr lalman, naturligtvis inle haft möjlighet all gä igenom hela detta arkiv. Det har jag ingen som helsl rätt till. Men under de senaste åren har jag haft möjlighet att se på en del av det material som finns. Det materialet tycker jag är så pass intressant att det är värt en publicering. Jag vill understryka att vi moderater när del gäller de senaste åren såviii jag kan förslå har vitsordat all denna fråga har skötts på ell vederbörligen rikligt sätt av regeringen. Just därför har jag svårt all förslå varför regeringen motsätter sig en vitbok, när regeringen var med på detta  1957 och  1965.

Visst flnns det svårigheter när det gäller etl arkiv som omfattar sä här många hyllmeter. Saken är emellertid bortåt 30 år gammal vid denna tidpunkt. Under dessa 30 år har man väl haft alla rimliga möjligheter all successivt låta en del av materialet bli offentligt.

Herr AHLMARK (fp):

Herr lalman! Herr Arne Gefier frågar varför riksdagen skall falla ett beslut, som inle skyddar enskilda medborgares intressen. Del undrar jag med. Ingen har heller yrkat på ell sådant beslut. Vad vi har begärt är en medborgarkommission med den sammansättning som slår i motionen och reservationen och med den uppgift som där beskrivs. Kommissionen skulle arbeta för ell offentliggörande av det mesta av del mycket stora material som finns om Wallenberg i UD:s arkiv ulan att hota enskildas säkerhet.

Jag vill fråga herr Arne Geijer: Av vilken anledning skriver utskottet

175

Nr 35

Onsdagen den 12 mars 1975

att "ansvaret för frågan om offentliggörandet kan inle delas med en medborgarkommission på del sätt som föreslagits i molionen 457"? Vilka konkreta skäl finns mol en sådan lösning?

Offentliggörande av      Herr ARNE GEIJER i Stockholm (s):

handlingar om Raoul Wallenberg

Herr talman! Ansvaret för offentliggörande måste las av regeringen

m. m.

-    inle av någon annan, även om del kallas för en medborgarkommission

-    när den dagen inträffar att offentliggörande skall ske. Herr talman! Jag yrkar bifall lill utskottets hemställan.

Hen AHLMARK (fp):

Herr talman! Det är sant att regeringen fattar beslut om offentliggörandet. Men regeringen kan ta råd av en medborgarkommission. Del skulle rensa luften i den här frågan alt offentliggöra en rad handlingar av stort allmänt intresse.

Överläggningen var härmed slutad.

Herr TALMANNEN yttrade: Under överläggningen har yrkats dels bifall till utskottels hemställan, dels bifall till reservationen av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt och herr Åberg och dels bifall till punklen 1 av hemställan i motionen nr 327 av herr Björck i Nässjö m, fl, Proposilioner ställs först pä sistnämnda yrkande och därefter pä utskottets hemställan i övrigt.

Punkten 1 av hemställan i motionen nr 327 av herr Björck i Nässjö m.Jl.

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 327 i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Björck i Nässjö begärt votering upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan i betänkandet nr 2, såvitt avser punklen 1 av hemställan i molionen nr 327, röstar ja,

den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 327 i motsvarande del.

176

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Björck i Nässjö begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resullal; .

Ja - 221

Nej -   42

Avslår -   35

Utskottets hemställan i övrigt

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt och herr Åberg i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ahlmark begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion;

Den som vill att kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan i övrigt i belänkandet nr 2 rösiar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt och herr Åberg i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Ahlmark begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat;

Ja - 228

Nej -   35

Avstår -   34

Nr 35

Onsdagen den 12 mars 1975

Förvärv av aktier i AB Pripps Bryggerier

§ 7 Förvärv av aktier i AB Pripps Bryggerier

Föredrogs näringsutskottets betänkande nr 8 med anledning av propositionen 1975:7 om förvärv av aktier i AB Pripps Bryggerier jämte motioner.

I propositionen 1975:7 (finansdepartementet) hade regeringen föreslagit riksdagen att

1.    bemyndiga regeringen att godkänna avtal efter de riktlinjer chefen för finansdepartementet anfört mellan staten och PRIBO (Prippbolagen) Aktiebolag,

2.    till Förvärv av aktier i Aktiebolaget Pripps Bryggerier på tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1974/75 under fonden för statens aktier anvisa ett invesleringsanslag av 232 000 000 kr.,

3.    uppdra ål fullmäktige i riksgäldskontoret att ikläda staten garanti för lån till Aktiebolaget Pripps Bryggerier och Tingsryds Bryggeri Aktiebolag m.m. med sammanlagt högst 185 000 000 kr. jämte räntor.

I detta sammanhang hade behandlats de i anledning av propositionen väckta motionerna

1975:614 av herr Bohman m. fl. (m) och

1975:618 av herr Fridolfsson (m), i vilka hemställts att riksdagen skulle avslå propositionen.

12 Riksdagen 1975. Nr 34-35

\11

Nr 35

Onsdagen den 12 mars 1975

Förvärv av aktier i AB Pripps Bryggerier

Utskollet hemställde

att riksdagen med bifall till proposiiionen 1975:7 och avslag på motionerna 1975:614 och 1975:618 skulle

1.    bemyndiga regeringen alt godkänna avtal mellan staten och PRIBO (Prippbolagen) Aktiebolag efter de riktlinjer som angivits i propositionen,

2.    till Förvärv av aktier i Aktiebolaget Pripps Bryggerier pä tilläggsslal II till riksstaten för budgetåret 1974/75 under fonden för statens aktier anvisa ell investeringsanslag av 232 000 000 kr,,

3.    uppdra åt fullmäktige i riksgäldskontoret att ikläda staten garanti för län till Aktiebolaget Pripps Bryggerier och Tingsryds Bryggeri Aktiebolag m, m, med sammanlagt högst 185 000 000 kr, jämte räntor.

Reservation hade avgivits av herrar Regnéll (m) och Komsledt (m) som ansett att utskottet bort hemställa

att riksdagen med bifall lill motionerna 1975:614 och 1975:618 skulle avslå propositionen 1975:7.

178

Hen REGNÉLL (m):

Herr talman! Moderata samlingspartiet har yrkat avslag på regeringsförslaget att staten skulle etablera sig som öltillverkare och Coca-Cola-agent genom att köpa aktiemajoriteten i Pripps Bryggerier. Vi kan inle se något skäl som talar för en sådan åtgärd, däremot många som talar mol.

Nyklerhelspolitiska skäl kan, säger de som har arbetat inom alkoholpolitiska utredningen, inte åberopas för ett statligt engagemang i produktions- och distributionsleden. Utan att vara särskilt kunnig på området vill man väl säga, som det har sagts förut, all det finns inga skäl alt tro att ett slatsbryggt öl skulle ha mindre effekt hos missbrukare än vad ett KF-bryggt öl eller ett öl bryggt i privat regi kan ha. De synpunkterna kommer att utvecklas av herr Fridolfsson, som efter vad jag ser har anmält sig på talarlistan, och jag avstår därför från att kommentera dem mera.

Den som skrivit proposiiionen och föredragande slalsrådel har verkligen haft klent med argumeni. Man tycker sig ha rält alt fordra en starkare argumentering när del gäller all sätta ungefär en kvarts mifiard kronor på marsch i en nära framtid och i en icke alltför avlägsen framlid ett belopp som kommer att uppgå till något i samma stil. Det enda som läsaren av propositionen och riksdagsmännen får vela är all del från allmän synpunkt är lämpligt att staten har ett dominerande intresse i tillverkningen av malldrycker. Men är det verkligen sä? Jag vill påstå att det från mänga allmänna synpunkter tvärtom alls inte är lämpligt.

Vi vel mycket väl hur stora problem vi redan har att finansiera den statliga verksamheten sådan som den nu är. Har vi inle vetat del tidigare, så har vi fått nya besked om det i dag under den långa debatt som förts här kring finansutskottets problemalik om hur vi skall finansiera vår statliga verksamhet i det trängda ekonomiska läge som vi nu befinner

oss i. Kan det då vara riktigt all staten i olrängl mål sätter lill ytteriigare pengar på en uppgift som denna? Moderata samlingspartiet menar att svaret är nej. VLsst är vi medvetna om att det också i trängda budgetlägen uppslår situationer då det kan vara både rimligt och riktigt att staten medverkar, men då bör särskilda skäl föreligga. Och vi kan inte se att del är fallet med Pripp-köpel.

Mot strukturen i bryggerinäringen kan inga invändningar riktas. Den som inte visste det förut kan lära sig det genom att läsa propositionen. Huvuddelen av maltdryckstillverkningen sker vid rationella anläggningar, och någon monopolsituation existerar inle. Vi vel alla alt Kooperativa Förbundets bryggerier har en stark ställning vid sidan av de privata förelagen. Staten behöver alltså inte gå in för all sanera branschen.

Vidare har vi väl i många sammanhang medverkat till alt salsa statliga pengar, när vi har bedömt del sä att del skulle komma ut gynnsamma lokaliseringseffekler ur della. Men nu finns del ingen som helsl anledning alt tro att en satsning av denna kvarts mifiard och ytterligare pengar senare skall fä några gynnsamma lokaliseringseffekler. Som del nu är bedrivs tillverkningen huvudsakligen i Stockholm, Göteborg och södra Sverige, alltså i områden där del redan finns gott om sysselsättning, , och några planer på att planlera ul delta litet här och där i landet föreligger säkeriigen inte från den tilltänkta köparens sida.

Sedan får man väl också säga all där del privata näringslivet möjligen varit otillräckligt initialivkrafligl och inle tagit lill vara möjligheter att nystaria företag pä grundval av nya idéer, förbättrade produktionsmetoder eller någonting sådant, där godkänner vi givetvis också alt staten går in med sina pengar. Men inte heller här kan man se någon löftesrik framlid. Ingen har kunnat göra gällande all del skulle komma fram något särskilt gott öl i den statliga regin eller något öl som ur andra synpunkter är mera lämpligt och hanterligt än vad de ölsorter kan vara som man nu trakteras med. Nej, det blir nog samma gamla öl och samma Coca-Cola och Schweppes som kommer att köras ut med de bilar som nu kanske får ett nytt varumärke.

Sammanfattningsvis; Inga gynnsamma strukturförändringar, inga gynnsamma lokaliseringseffekler, inga grundade förhoppningar om nya produkter.

Har det då varit fråga om ell erbjudande från säfiarens sida som har varit så lockande att man frän statligt håll inle har ansett sig kunna säga nej? Det är alltid svårt att bedöma rimligheten av en värdering. I proposiiionen ser man alt säfiarsidan har skjutit i förgrunden substansvärdet och alltså talat om vilka fina fabriker man har, och det har man: en nyuppförd sådan i Stockholm och en under uppbyggnad i Göteborg och andra tillgångar som man kan ha i form av maskiner, tappningskolonner och vad det nu kan kallas.

På köparsidan tycks man däremot mera ha varit inställd på all bedöma avkastningen, den historiska avkastningen sådan den har kunnat noteras, och den avkastning man anser sig kunna räkna med för framtiden. Del

Nr 35

Onsdagen den 12 mars 1975

Förvärv av aktier i AB Pripps Bryggerier

179

Nr 35

Onsdagen den 12 mars 1975

Förvärv av aktier i AB Pripps Bryggerier

är som sagl svårt alt bedöma delta.

Från den tid när Pripps ännu var ell börsnoterat företag och alltså det tillverkande förelaget ännu kunde köpas och säfias på börsen minns man nog att del bedömdes relativt skeptiskt. Man betonade att del är en hantering som kan utsättas för snabba omkastningar genom ingrepp från det allmännas sida och genom andra ändringar som kommer snabbt på. Etl exempel på delta har man just i våra dagar när de ifrågasatta ändrade beskattningsvillkoren för engängsförpackningar resp. relurglas kommer att påverka villkoren för bryggerinäringen och konkurrensförhållandena mellan de olika förelagen. Så visste man också att Pripps var ganska svagt beträffande den egna finansieringen, all andelen eget kapital alltså var obetydlig i förhållande lill de externa skulderna.

Var den bedömningen riktig förefaller priset att ha varit högt, och den bedömningen tycks fortfarande ha varit gällande i börskretsar när man ser lill de glädjeskutt uppåt som börsen kunde notera för holding-bolaget PRIBO när det på detta sätt blir av med huvuddelen av sitt innehav i tillverkar- och dislributionsförelagel.

Allt detta gör att jag finner mycket starka skäl föreligga för del avslagsyrkande som förts fram av moderata samlingspartiet. Jag ber, herr talman, alt få yrka bifall lill reservationen, som går ut på att propositionen skall avslås.

I delta anförande instämde herrar Komstedl, Magnusson i Borås, Oskarson och Hovhammar, fru Troedsson samt herr Nordgren (samtliga m).

180

Hen FRIDOLFSSON (m):

Herr talman! I förhandsresonemangen till statens köp av aktierna i Prippbolagen stack deparlementsfolk och finansministern inte under stol med alt köpet var betingat av alkoholpoliliska skäl. Vid den presskonferens där köpet offentliggjordes slog finansministern fast att köpet inspirerats av de alkoholpoliliska synpunkter som staten fäster vid ölhan-teringen och att detta var anledningen till att staten gick in i bryggeribranschen. De alkoholpolitiska deklarationer som gjordes vid köpets ingående fick folk all tro att huvudanledningen till förvärvet av Pripp-aklierna var alkoholpolitisk.

I sanningens namn skall erkännas att en viss tillnyktring, om man får säga så, har skett hos finansministern mellan offentliggörandet av affären och propositionens skrivande, så lill vida alt propositionens formuleringar är något försiktigare på den här punklen. I stället för finansministern enligt mitt förmenande ett besynnerligt dubbelresonemang.

När del gäller den alkoholpolitiska sidan säger finansministern i propositionen föfiande efter att först ha erinrat om all bryggeriindusirin sedan lång tid tillbaka varit föremål förstatliga regleringar: "Bakgrunden härtill är del intresse från alkoholpolitisk synpunkt som statsmakterna fäster vid ölhanleringens olika led."

Denna formulering ger säkert den som läser propositionen det intrycket att syftet med aktieköpet skulle vara alkoholpolitiskt, dvs. alt minska alkoholkonsumtionen och begränsa alkoholskadorna. Men om man fortsätter att läsa i propositionen finner man ganska snart att så inte är fallet. Finansministern för längre ner i texten ett resonemang som direkt strider mot den av mig nyss lästa passusen. Man kan läsa föfiande ur företagsekonomisk synpunkt fullt korrekta deklaration men ur alkoholpolitisk synpunkt helt förkastliga resonemang: "Med hänsyn till de alko-holhaltiga maltdryckernas speciella karaktär har det därvid bedömts ur allmän synpunkt lämpligt om staten kunde få ett dominerande intresse i tillverkningen av maltdrycker i Sverige. Ett sådan inträde från statens sida i denna bransch borde kunna minska osäkerheten och skapa bättre grund för planering och därmed långsiktig effektivitet i branschen."

Vidare säger finansministern: "Eftersom Pripps även i fortsättningen kommer att drivas enligt gängse företagsekonomiska riktlinjer bör enligt min bedömning statens engagemang i Pripps inte negativt påverka de fristående bryggeriföretagens situation."

Ja, herr talman, att "skapa bättre grund för planering och därmed långsiktig effektivitet i branschen" och att ett bryggeriföretag skall drivas "enligt gängse företagsekonomiska principer" är formuleringar som direkt motsäger att köpet av Pripps skulle ha något alkoholpolitiskt syfte. Gängse företagsekonomiska principer innebär att driva tillverkning och marknadsföring så effektivt som möjligt i avsikt att uppnå största möjliga lönsamhet. I detta fall betyder det kort och rakt pä sakt: Staten med herr Sträng i spetsen vill tillverka och sälja så mycket öl som möjligt.

Från företagsekonomiska synpunkter är de här deklarationerna som jag sade helt korrekta, men de har inte ett dugg med alkoholpolitik aU göra. De människor - jag hoppas att de inte blir alltför mänga - som hädanefter kommer att dricka statsbryggt öl och som inte pä ett måttfullt och behärskat sätt kan nyttja alkoholhaltiga drycker kommer inle elt dugg lindrigare undan.

Jag fann propositionens dubbel resonemang förkastligt och väckte därför én motion med hemställan om avslag pä propositionen. Att herr finansministern försöker fånga in tvä olika grupperingar i riksdagen - dels de ledamöter som lägger alkoholpolitiska synpunkter pä aktieköpet, dels de ledamöter som tänker företagsekonomiskt - förstår jag. Det här kan finansministern. Del här är verklig politik. Men vad jag inle begriper är hur aktivt nykterhetsfolk kan gä i en sådan fälla. Riksdagen är ju en politisk församling där man brukar tala klarspråk. Det gäller inte bara vid partipolitiska ställningstaganden utan också i sakfrågor som så att säga står över partierna. Och detta är en sådan fråga.

Efter det att jag hade väckt avslagsmotionen blev jag kontaktad av några nykterister i riksdagen som inte kunde förstå hur jag, en medbroder på den nykteristiska allfarvägen, kunde väcka en motion om avslag på statens köp av aktier i ett ölbryggeriföretag. De har haft uppfattningen att statens inhopp pä ölhanleringens område är något som framför allt

Nr 35

Onsdagen den 12 mars 1975

Förvärv av aktier i AB Pripps Bryggerier

181

13 Riksdagen 1975. Nr 34-35

Nr 35                 nykteristerna skulle applådera. Får jag, herr lalman, göra en personlig

Onsdaeen den     deklaration: Frän nykterhetspolitiska och alkoholpoliliska synpunkter

12 mars 1975      ''""  '" '' '* "' P '' statligt engagemang som bryggare.

_____________       Skatteutskottet har yttrat sig över min motion. Majoriteten kommer

Förvärv av aktier i med elt i delta sammanhang närmast festligt konstaterande. Man säger:
AB Pripps Bryggeri- "Beträffande de i motionen 618" - det är min motion - "påtalade al-
er                     koholpoliliska riskerna vid marknadsföring av öl efter gängse företags
ekonomiska principer vill utskottet understryka att dessa risker inte
ökar genom det föreslagna förvärvet." Dä man första gängen läser den
här formuleringen verkar den all ge ett klart besked. Menskatteulskottets
majoritet säger senare i yttrandet: "Det bör emellertid samtidigt fram
hållas alt det inle är uteslutet att denna åtgärd kan leda till den positiva
effekten att marknadsföringen av de starkare maltdryckerna dämpas."
Tror verkligen skatteutskottets majoritet, med tanke pä finansministerns
resonemang i propositionen, själv pä vad den skriver?

Jag hoppas, herr talman, att riksdagens aktiva nykterister gör gemensam sak med mig och rösiar emot etl statligt ölengagemang. Jag tycker inte att vi skall hjälpa regeringen och herr finansministern med detta aktieförvärv som inte på något sätt dämpar det allvariiga alkoholmissbruk som förekommer pä mänga häll i vårt samhälle. Jag yrkar med detta bifall till reservationen.

Hen SVANBERG (s):

Herr talman! Jag tror att kammarens ledamöter håller mig räkning för att jag inte medverkar till att här spela upp denna fråga lill en stor alkoholpolitisk debatt. Lät mig bara konstalera alt vad det gäller är att godkänna ett avtal som regeringen - närmast finansministern - har träffat om köp av 60 96 av aktierna i AB Pripps Bryggerier för elt pris av 225 mifi. kr. Detta avtal har godtagits av samtliga partier i näringsutskotlet med undanlag av moderata samlingspartiet. Det talas här med brösttoner om vilken dålig affär detta är, och jag vill då citera etl avsnitt ur utskottets belänkande: "Chefen för finansdepartementet uttalar i propositionen alt han med beaktande av de investeringar som gjorts i företaget och av förväntad avkastning anser att det vid förhandlingarna framkomna priset är skäligt. Utskottet - som utöver proposiiionen har haft tillgång till avtalet och andra handlingar i ärendet, vilka ställts till förfogande av finansdepartementet - har ingenting all erinra mol denna bedömning."

Detta säger alltså samtliga partier med undantag av moderata sam
lingspartiet. Jag tycker dä alt det är litet övermaga alt, såsom herr Fri
dolfsson gjorde, gä upp i debatten och säga att alla aktiva och riktiga
nykterhetsvänner borde föfia honom. Det skulle alltså vara de nykterister
som finns i moderata samlingspartiet. Jag tillhör inle den där gruppen
och har alltså inte anledning att la åt mig, men de andra nykterhets-
vännerna kan ju fundera pä om det bara är de moderata nykteristerna
182                   som är vettiga och att det är dåligt ställt med de andra.

Det är två saker som moderaterna klagar på. Den ena är all detta köp inle har någon nyklerhelspolitisk effekt. När utskottets vice ordförande talade fick jag i varie fall intrycket att köpet av Pripps har inspirerat honom till en spiritualitet som jag inte vill hänföra till ölköp. Han talade emellertid mycket drastiskt om staten - han menade väl finansministern - som öltillverkare och Coca-Cola-agent, och han målade upp en fantastisk bild av detta. Han sade sedan att det inte är något bevänt med det här köpet, eftersom det inte medför några innovationer - del blir samma gamla Schweppes, öl och andra drycker. Det blir heller inga strukturförändringar, sade herr vice ordföranden. Jag skulle då vifia fråga, om han hellre hade varit med på detta köp ifall det gällt att hitta på en massa nya drycker och att prångla ul dem. I sä fall kan han väl hoppas pä att den kvarvarande privatindustrin klarar den saken.

Påståendet alt köpet inle fär någon nyklerhelspolitisk effekt är väl delvis att slå in öppna dörrar. Varken propositionsförfatlaren - finansministern - eller utskottet har hävdat att det är del enda eller ens huvudsakliga skälet till köpet. Men jag tror att de båda föregående talarna här kommer i konflikt med nykterhetsfolket. År efter är har det i riksdagen väckts moiioner vari det yrkats pä ett avskaffande av det privata kapitalet i bryggeriindustrin. Men nu plötsligt säger ni att ett sådant här köp inle har någon nykterhetspolitisk effekt alls. Den saken får ni väl göra upp med nykterhelsvännerna.

Den andra invändningen i reservationen är denna:"En sådan utvidgning av den statliga företagssektorn som den nu föreslagna åtgärden innebär är enligt utskottets mening även principiellt sett olämplig." Jag skulle bara vifia fråga; Vilken utvidgning av Statsförelags verksamhet skulle moderata samlingspartiet finna klart lämplig? Jag tycker all det där är en lustig passus.

Herr lalman! Jag yrkar med detta bifall till utskottets hemställan.

Nr 35

Onsdagen den 12 mars 1975

Förvärv av aktier i AB Pripps Bryggerier

Herr REGNÉLL (m) kort genmäle;

Herr talman! Utskottets ordförande riktade en direkt fråga lill mig, huruvida det var principiellt oriktigt med denna utvidgning av statlig verksamhet. Bekymren ligger däri all staten har ett så stort inflytande i olika sammanhang och har en så stark ställning som part. Att ställa upp mot staten är inte alltid lätt. Ju mera staten utvidgar sitt inflytande på de områden där den ingriper, desto svårare blir det för någon annan att ställa upp som part. Man blir beroende på etl sätt som vi föreställer oss är icke önskvärt i demokratiska sammanhang.

Pä en punkt tillåter jag mig att ställa en fråga till herr Svanberg. Han sade att del här hade talats i brösttoner om vilken dålig affär staten gjort. Jag tror inle att det var en riktig beskrivning av min framställning. Den gick ut på att det är svårt att fastställa ett riktigt pris vid en affär. Säfiare och köpare har givetvis olika uppfattning. En del av materialet är hemligstämplat. Herr Svanberg har läst det lika väl som jag och har

183

Nr 35

Onsdagen den 12 mars 1975

Förvärv av aktier i AB Pripps Bryggerier

där kunnat ta del av - det är väl inle att skvallra för mycket ur skolan

- att man inte nått upp till det förräntningskrav som Statsföretag i andra
sammanhang brukar hävda. Del är etl litet memento för framtiden att
man kanske inte kommer att bli sä helt lycklig med detta engagemang.

Hen FRIDOLFSSON (m) kon genmäle;

Herr talman! Herr Svanberg vill inle förneka alt det fanns ett skäl

- om än inte huvudskälet - för staten att köpa Pripps, dvs. en alko
holpolitisk bakgrund. Jag framhöll i mitt första inlägg all jag uppfattat
ett av skälen som rent alkoholpolitiskt.

Jag har inte, herr Svanberg, påstått att de verkliga nykteristerna finns inom moderata samlingspartiet. Jag vet all vi är rätt få som har medlemskort i den borgerliga nykterhetsgruppen här i riksdagen. Jag har vänt mig mot dessa påståenden. Jag upplever själv förvåning när jag träffar nykterhetsfolk som tror att statens köp av Pripps skulle ha någon som helst alkoholpolitisk betydelse. Jag bryr mig inle om i vilken fälla de finns; om de kommer från något av de tre borgeriiga partierna eller från del socialdemokratiska partiet har ingen betydelse. Jag är lika förvånad vilken partibeteckning den nykteristen än har efter sitt namn.

184

Hen SVANBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Låt mig bara kortfattat säga, herr Regnéll, att när jag talar om brösttoner i del här sammanhanget så menar jag ingalunda herr vice ordförandens anförande, som jag konstaterade var spirituellt och trevligt. Men, i synnerhet i den ena av motionerna förekommer verkligen brösttoner, och del fanns en talare till utöver herr Regnéll i della sammanhang.

Man kan naturligtvis säga att detta är en dålig affär. Vi har sett de hemliga papperen, både herr Regnéll och jag, och kan konstatera hur del förhäller sig med delta. Det förunderiiga är ju att alla partier finner att denna affär går att godkänna, utom moderata samlingspartiet. Jag är inte alldeles övertygad om att allt ekonomiskt förnuft enbart är samlat i det partiet. Del är detta som får mig att notera att här överdriver man någonting.

Till herr Fridolfsson vill jag säga, att jag har ingen anledning att ge mig in i diskussionen om vad som är riktigt eller inte rikligt när man påstår att nykterister eller nykterhetspolitiker här låter "bluffa sig". Men då jag säger att jag är övertygad om att alla aktiva nyklerhetsvänner stöder mig är det ju en klassificering av de andra nykteristerna, och de fär känna sig träffade om de vill. Efiest blir kontentan att det endast skulle vara nykteristerna inom moderata samlingspartiet som skulle ha ett klart förnuft i det här sammanhanget.

Jag konstaterar fortfarande all del inte finns något som helsl skäl att föfia moderata samlingspartiets förslag i den här frågan. Jag yrkar fortfarande bifall lill utskottets förslag, vilket innebär all vi gör den här affären delvis av nyklerhelspolitiska skäl - men det är ingalunda hu-

vudskälet - delvis också av andra motiv. Sedan må herr Fridolfsson nöja sig med detta. Om han inte anser att dessa skäl finns får den meningen stå för honom. Den andra meningen omfattas av alla de andra partierna.

Hen FRIDOLFSSON (m) kon genmäle:

Herr talman! Om man använder sig av uteslutningsmetoden skulle väl herr Svanbergs resonemang i börian av hans anförande syfta på mig när del gällde att ta till brösttoner. Jag tycker alt jag var ovanligt lågmäld i min argumentering även om jag hade starka argumeni. Om det är vad herr Svanberg menar med brösttoner sä O.K.

Vad jag tycker är beklagligt är att man i proposiiionen använder sig av ett argument som man tror skall falla nyklerhetsfolkel pä läpparna. Tyvärr har också många fallit för det argumentet, och del är enligt min mening beklagligt.

Nr 35

Onsdagen den 12 mars 1975

Förvärv av aktier i AB Pripps Bryggerier

Herr förste vice talmannen BENGTSON (c):

Herr talman! Det kan ju finnas olika skäl till att staten skall förvärva aktiemajoriteten i AB Pripps Bryggerier. Jag vill beteckna det som en konsekvent genomförd linje i svensk alkoholpolitik. Sedan mer än 50 år tillbaka har vi strävat efter att eliminera allt privat vinstintresse när det gäller att försäfia alkoholdrycker. Man kan säga alt detta i varie fall är börian till att vi genomfört denna politik. Vin & Spritcenlralen AB har hand om all import och all tillverkning av spritdrycker och vin, brännvinstillverkning undantagen. Men också där har Vin & Spritcentralen AB 50 96 av aktierna. Systembolaget, som är statligt, sköter mi-nutförsäfiningen. Det är alltså bara öltillverkningen som återstår. Jag ser delta köp hell som en konsekvens av vår strävan alt få bort allt privat vinstintresse.

Den alkoholpoliliska effekten har diskuterats i della sammanhang. Jag tror till skillnad från herr Fridolfsson alt den alkoholpolitiska effekten blir avsevärd. 1 motionen 618 sägs att statens föreslagna engagemang i bryggerinäringen inte kan få och ej ens avses få några gynnsamma alkoholpolitiska effekter. Skatteutskottet har inte heller varit så övertygat. Man säger att några påtagliga alkoholpoliliska vinster är enligt skatleulskottet knappast förenade med del aktuella aktieförvärvet. Del framhålls emellertid att det inte är uteslutet att denna åtgärd kan leda till den positiva effekten alt marknadsföringen av de starkare malldryckerna dämpas.

Vi har emellertid inte särskilt gynnsamma erfarenheter av bryggeriindustrins sätt all driva denna hantering. Marknadsföringsåtgärderna har varit så intensiva att t. ex. skolöverstyrelsens chef, efter undersökningar som har gjorts av skolöverstyrelsen, betecknat den bedrivna marknadsföringen som etl sabotage mot den svenska ungdomen. Kan man i så fall säga all del är en oskyldig politik som har förts? Under den lid som denna intensiva marknadsföring har bedrivits har den svenska kon-

185

Nr 35

Onsdagen den 12 mars 1975

Förvärv av aktier i AB Pripps Bryggerier

sumtionen av olika sorters öl ungefär fördubblats. Flera gånger har ingripanden fått göras, bl, a, från KO, Vid en idrottstillsiällning fanns en elva meter lång affisch med reklam för öl, vilken KO ingrep mot. Den främsta effekten av statens köp av aktier i AB Pripps Bryggerier blir väl all sådant inte förekommer i fortsättningen.

Herr Fridolfsson kritiserar uttrycket all företaget skall drivas efter gängse företagsekonomiska principer. Ja, men så sker ju i fråga om både Vin & Spritcenlralen AB och Systembolaget. Men i proposiiionen finns ett litet tillägg, nämligen att verksamheten skall drivas sä att den åstadkommer minsta möjliga skada. Trots alt Vin & Spritcentralen AB liksom Systembolaget bedrives rationellt har man beaktat della. Del förekommer ingen reklam och aldrig någon affisch med namnet Vin & Spritcentralen AB. Del är sådant vi kan komma ifrån genom detta förvärv.

Jag ser frågan helt ur nykterhetspolitisk synpunkt. Jag har inte speciellt intresse av några statsförvärv, men vi är inom centern inte doktrinära utan kan gå med på statsförvärv i vissa fall. Här är den nyklerhelspolitiska synpunkten den viktigaste för oss.

Vi har vid olika tillfällen framfört de skarpaste ultalanden mol marknadsföringen av öl. Vid centerns tre riksstämmor - partiels, kvinnoförbundels och ungdomsförbundets - har vi gjort mycket skarpa uttalanden mot denna marknadsföring. Vi representerar i alla fall 250 000 medlemmar.

Herr Fridolfsson säger att nykteristerna inte applåderar detta köp. Del finns inga skäl för nykteristerna att rösta för propositionens förslag, påstår herr Fridolfsson. Jag säger i stället alt del finns alla skäl för nykteristerna all rösta för propositionens förslag.

Med detta, herr talman, har jag velat anföra några få ord om den nykterhelspoliliska effekten. Jag vill ge finansministern en eloge för all han tagit delta berömvärda initiativ. Del har varit en stridsfråga länge och väl. Nu kanske vi äntligen kan fä ordning på detta område, sä all vi inte längre har etl privat vinstintresse som på allt sätt försöker driva upp alkoholkonsumtionen.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill utskottets hemställan.

186

Hen FRIDOLFSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr förste vice talmannen Bengtson säger alt detta är en konsekvent linje i en vettig alkoholpolitik. Men dä vill jag fråga: Vilka gynnsamma effekter får statens köp av Pripps Bryggerier?

Helt kort vill jag upprepa vad finansministern säger i proposiiionen: "Ett sådant inträde från statens sida i denna bransch borde kunna minska osäkerheten och skapa bättre grund för planering och därmed långsiktig effektivitet i branschen." Han säger också; "Eftersom Pripps även i fortsättningen kommer att drivas enligt gängse företagsekonomiska riktlinjer bör enligt min bedömning statens engagemang i Pripps inle negativt påverka de fristående bryggeriförelagens situation." Hur kan herr förste vice talmannen Bengtson då tro att man skall kunna minska skadorna

genom all staten går in och driver verksamhet som effektivt konkurrerar med andra privata ölbryggare och där staten självfallet kommer att göra reklam för sina drycker, vilket naturiiglvis, om man resonerar företagsekonomiskt, måste anses vara fullkomligt riktigt?

Så säger förste vice talmannen att man skall se till att detta skall göra minsta möjliga skada. Men fär jag fråga: Om ölalkoholister dricker statsbryggt öl, får de lindrigare skador än om de dricker privatbryggt öl? Hela resonemanget är enligt mitt förmenande orimligt.

Ölfrågan är en distributionsfråga. Om förste vice talmannen resonerade om hur denna vara lämpligen skall distribueras, vore detta ett område där man verkligen kan diskutera olika former för att undgå skada. Men att staten är ena parten pä en konkurrerande marknad har inte någon som helst nyklerhelspolitisk betydelse.

Herr förste vice talmannen BENGTSON (c) kort genmäle: Herr lalman! Herr Fridolfsson bör beakta att det är en väldig skillnad mellan privat och statlig företagsamhet i etl sådant här sammanhang. Privat företagsamhet skall och bör så hårt som möjligt driva principen all man skall ha högsta möjliga försäfining, dvs. motsatsen lill vad samhället önskar i detta fall. Ju mer vi driver upp alkoholkonsumtionen, desto större skador blir det för vårt lands medborgare, och desto större föriuster gör vi. Staten däremot kan beakta, som jag sade tidigare, att man skall tillhandahålla varan sä att den åstadkommer minsta möjliga skada.

Vi önskar ju inte på något sätt att det skall vara en hög alkoholkonsumtion, och vi har utformat hela vår politik så att man tillhandahåller varorna men inte mer. Det har påpekats att det inle görs någon reklam från Vin- & Spritcenlralen och inle heller frän Systembolaget mer än så att det skall bli en överföring till svagare drycker. Det är just marknadsföringen av ölet som här är det avgörande; den skall icke förekomma på ett sådant sätt i fortsättningen som hittills. Den har varit i högsta grad oförsynl och konsumlionsbefrämjande så att man fördubblat öl-konsumtionen under bara ett femtonlal är.

Hen FRIDOLFSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag tycker att herr förste vice talmannen Bengtson och jag i vafie fall skall tro på finansministerns ord, när finansministern säger: "Eftersom Pripps även i fortsättningen kommer att drivas enligt gängse förelagsekonomiska riktlinjer bör enligt min bedömning statens engagemang i Pripps inte negativt påverka de fristående bryggeriföretagens situation."

Finansministern är ju van all stå vid sina ord, så jag tror vad han här skriver. Det är det vi måste göra. Och skall vi tro på finansministerns ord kommer vi icke all hjälpa dem som har det svårt i sin alkoholsiiualion elt dugg om Pripps öl blir slatsbryggt genom att staten äger brygge-riföretagel i stället för att del även i fortsättningen skulle vara ett privat företag.

Nr 35

Onsdagen den 12 mars 1975

Förvärv av aktier i AB Pripps Bryggerier

187

Nr 35                   Herr finansministern STRÄNG:

Onsdaeen den       talman! Direkt apostroferad av herr Fridolfsson har jag väl an-

12 mars 1975      ledning att säga några ord i den här frågan.

_____________       Men jag skall kanske böria med att göra en kommentar till herr Regnélls

Förvärv av aktier i inlägg. Han tyckte det var klent med argumenten i den proposition som
AB Pripps Bryggeri- här har framlagts. Och del är klart - några litterära utsvävningar kring
er                     ölfrågan har vi inte kostat på oss. Den debatten för vi i andra sam-

manhang. Jag har på mitt bord nu den stora alkoholpolitiska utredningens betänkande, och det skall så småningom - kanhända till höstriksdagen - serveras en proposition i de frågorna. Då är jag rätt pä det klara med att man fär lägga ul texten litet mer än vad som här har skett. Men jag har ändå en känsla av att argumenten har räckt lill, eftersom moderata samlingspartiet alldeles isolerat har gäll emot förslaget. Det har partiet självfallet gjort av alldeles speciella skäl.

Såsom den som signerat de alkoholpoliliska förslagen - och här vill jag bara säga några få ord om den alkoholpolitiska frågan - har jag ju haft anledning all föfia debatten, och det är ovedersägligt alt just öl-problemet under senare är har seglat upp i förgrunden. Jag vägar säga att de senaste alkoholpolitiska debatterna här i kammaren har dominerats mer av ölkonsumtionen än av starkspritskonsumtionen.

Del allt större utrymme vid offentliga debatter som ölkonsumtionen således fält leder ju till slutsatsen, att om man anser det vara riktigt att starksprit och vin hanteras i ett statligt bolag, så är det bara logiskt och konsekvent att staten skaffar sig ett inflytande även i ölproduktionen med hänsyn till just den inriktning som den alkoholpoliliska debatten numera har och den vikt som svenska folket lägger framför allt vid ölkonsumtionen. Jag tyckte det var logiskt och jag tyckte det var konsekvent.

Jag vet att jag tidigare har stått här i kammaren och inte varit särdeles entusiastisk forell statsdeltagande i själva ölhanteringen. Men jag måsle erkänna för mig själv att frågan för varie år blivit mer och mer inflammerad, och därför har jag ändrat ståndpunkt. Det spelar ju ändå en viss roll under vilka former försäfiningen sker, vilken marknadsföring man lägger i dagen.

Dä kan man säga: Det har ju staten möjligheter alt kontrollera i alla fall. Detta är kanske riktigt, men jag tycker det är bättre om man lägger upp marknadsföringen och försäljningspoliliken pä rätt sätt redan från börian än om man i efterhand skall gä in och korrigera. Det är alltid mera besväriigheter med ett sådant handlingssätt.

Jag tror det var herr Regnéll som ifrågasatte hurdan den här affären
egentligen var. Kan den försvaras såsom en affär, när man nu satsar
225 mifioner för att fä 60 96 - dvs. majoritelsposten - av aktierna i AB
Pripps Bryggerier? Ja, det är självfallet en fråga som en riksdagsman
har rält att ställa. Och här skulle jag vifia inberätta en sak till protokollet
-jag tar den direkt ur källan. Jag har i min hand det tal som verkställande
188                   direktören i koncernen, Anders Risholm, höll på bolagsstämman när han

svarade en och annan aktieägare som ifrågasatte huruvida inte Pripps hade säll sig för billigt till staten. Han säger att utan att gå in pä några detafier vill han bekräfta att förelaget haft kontakt med utländska förelag, som visat intresse för att diskutera ett förvärv av en majoriletsposl i Pripps. Vidare säger han all ganska långt gående diskussioner har förts med en sådan intressent och innebörden av dem var sådan, alt PRIBO bedömde det möjligl att, om dessa förhandlingar hade fullföjts, förelaget i en affär skulle ha fält ut etl pris som nominellt skulle ha legat över del pris som företagel nu fär av staten. Men, säger han, i valet mellan att acceptera priset från den utländska intressenten och statens erbjudande så har han för sin del ändå valt alt låta staten ta hand om förelaget

- även om han föriorat en del slantar på affären. Det kom nämligen
in en del andra synpunkter i det hela. En av dessa synpunkter, som
han också anförde i sitt tal, var just att reaktionen bland de anställda
blev irriterad när det var fråga om att säfia ut detta landels största bryggeri
till en utländsk ägare. Företagsledningen tog hänsyn till de anställdas
reaktion i detta fall.

Jag hade en uppvaktning från ledningen för företagel när den här affären med en utländsk intressent var aktuell. Del är klart att jag hade kunnat säga nej. På regeringens vägnar hade jag kunnat säga att vi aldrig kan acceptera att släppa in en utländsk intressent som dominant ägare i en verksamhet som med årens gäng har fått den här alkoholpoliliska betydelsen i värt samhälle. Men det är ganska svårt all sitta och bara säga nej om ett företag anser att det fått ett mycket lockande bud som det vill anta. Då bjuder helt enkelt logiken alt man säger sig om det ändå inle är fair play att själv gå in och ta hand om företaget när man nu är inställd på att förvägra företaget att säfia sig lill utländska intressen. Det visade sig också vara helt i överensstämmelse med de anställdas reaktion. Företagsnämndernas sammanträden har resulterat i mycketpo-sitiva ställningstaganden till att staten tog över majoritetsdelen av aktieinnehavet i Pripps. Jag har velat berätta delta, därför att det var en av de synpunkter som var avgörande för att staten gick in i denna affär.

Om man sedan skulle diskutera företaget såsom förelag och fråga sig om affären är någonting som man kan fiäna pengar på, så har inte staten

- inte finansministern och ingen annan i regeringen heller - lagt så stor
vikt vid dessa speciella funderingar. Självfallet skall företaget drivas sä
att det kan betala anständiga löner till de anställda och sä alt skattemässiga
avskrivningar kan göras pä maskiner liksom övriga erforderliga avskriv
ningar enligt skattelagstiftningen. Självfallet skall också företagel ge en
något så när hygglig utdelning pä del aktiekapital som staten har satt
in. Men därmed skall man stanna. Del finns ingen anledning att säga
att del här företagel till varie pris skall maximera sina vinster och försöka
fiäna så mycket pengar som möjligt på människornas konsumtionsvanor
beträffande ölet.

Det här är ungefär de synpunkter jag har pä företagets ekonomiska hantering och skötsel. Dessa är också väl förenliga med vad jag nyss

Nr 35

Onsdagen den 12 mars 1975

Förvärv av aktier i AB Pripps Bryggerier

189

sade om de alkoholpolitiska aspekterna vid elt statsövertagande av verksamheten.

Jag skulle kunna citera ur den verksamhetsberättelse som den verk ställande direktören har offentliggjort om resultatet av företagets verksamhet. Jag skall inte besvära kammaren vid denna sena tidpunkt med

Nr 35

Onsdagen den 12 mars 1975

Förvärv av aktier i

AB Pripps Bryggeri-   detta, men enligt hans mening är ett sådant här förelag mera lönande
er                     ån herr Regnéll vill göra gällande. Det ger efter vederböriiga avskriv-

ningar, och företaget är väl konsoliderat, den utdelning pä pengarna som man har anledning att begära, om man nu inskränker sig till att begära en rimlig ränteavkastning oCh inte några speciella företagsvinster.

Herr Fridolfsson har svårt att förstå att man kan förena de här synpunkterna: att ett företag skall kunna gå ihop och samtidigt kunna representera etl allmänt intresse när det gäller den här speciella hanteringen. Jag tror att jag har förklarat att dét bör kunna gå. Del är inle pä del sättet som herr Fridolfsson ser på del hela, att allting är antingen svart eller vitt. Det finns färger däréfflellan, del vill jag gärna upplysa herr Fridolfsson om.

Har vi betalat för myckel, katt fflan fråga. Jag har sett vissa uttryck fördetta bland, det har jag sagt tidigare, mycket oerfarna kommentatorer sedan den här affären gjordes upp. Jäg tror inle alt vi har betalat vare sig för mycket eller för litet, utan vi har strävat efter att den här affären skulle göras upp med en korrekt betalning. Jag har som medarbetare haft ett par erfarna män, som har hjälpt mig i förhandlingarna och i utredningarna. En av dem har en lång verksamhet som företagsledare bakom sig och är i det här avseendet, det vågar jag nog säga, alldeles särskilt sakkunnig. De har till sitt förfogande haft auktoriserade revisorer, som har plöjt igenom alla handlingar i den omfattning man kan begära. Därefter har staten fixerat sill, som jag menar, korrekta pris, och på de premisserna har uppgörelsen skett.

Nu förstår jag alt moderata samlingspartiet utifrån sina idémässiga utgångspunkter kan ha en stark molvifia mol ett slalsinflyiande t. o. m. på den här sektorn i samhällslivet. I den speciella tillverkning det här är fråga om är emellertid moderata samlingspartiet ensamt om att driva sin idémässiga molvifia mot slalsinflyiande. Jag lar det såsom elt uttryck för att man nu skall kunna behandla den här frågan ulan an behöva - utöver vad vi nu hört - demonstrera ovifian mol det statliga före-lagsinflyiandet eller den statliga företagsamheten. Man kan koppla av det i den här frågan. Det förhållandet alt moderaterna blivit ensamma i sin aggressivitet mol stalsövertagandet är väl, herr talman, en verifikation på all det här är en speciell affär som skifier sig från de flesta andra.

190

Herr FRIDOLFSSON (m):

Herr talman! Det är inte var dag jag fär tillfälle att diskutera med finansministern, så jag vill i varie fall passa på tillfället att ställa en kort fråga för att få en bekräftelse: Vill flnansministern bekräfta att de

i proposiiionen fastslagna företagsekonomiska riktlinjerna är allvarligt      Nr 35 menade? Även om det står att läsa i propositionen tror jag att det är      Onsdagen den

bra med en sådan bekräftelse för den framtida debatten.

12 mars 1975

Herr finansministern STRÄNG:

Herr lalman! Skall det vara nödvändigt att jag upprepar mig en gång till! Vad vi menar med företagsekonomiska principer är att det här företaget skall drivas så att det kan betala ordentliga löner till de anställda, göra de skattemässiga avskrivningarna pä inventarier, anläggningar och maskiner, göra lagernedskrivningar i sedvanlig ordning, lämna en utdelning som motsvarar skälig ränta på insatt kapital och ingenting därutöver.

Det är vad jag menar med förelagsekonomi i den här speciella branschen.

Förvärv av aktier i AB Pripps Bryggerier

Hen FRIDOLFSSON (m):

Herr lalman! För alt klara av allt detta måste staten sälja förfäriigt mycket öl.

Herr finansministern STRÄNG:

Herr talman! Jag kan lugna herr Fridolfsson med att en försäljning av det format och med den volym som företaget för närvarande har räcker lill för att klara de angivna förutsättningarna.

Överläggningen vad härmed slutad.

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herrar Regnéll och Komsledt, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Regnéll begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 8 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herrar Regnéll och Komsledt.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Regnéll begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 237

Nej -   48

Avstår -   12

191

Nr 35

Onsdagen den 12 mars 1975

Meddelande om fråga

§ 8 Föredrogs

Civilutskottets betänkanden

Nr 3 med anledning av proposiiionen 1975:1 såvitt gäller vissa anslag m. m. inom kommundepartemenlets verksamhetsområde jämte motioner

Nr 4 med anledning av propositionen 1975:1 i vad avser anslag till bostadsdepartementet m. m.

Kammaren biföll vad utskollet i dessa betänkanden hemställt,

§ 9 Meddelande om fråga

Meddelades   att följande fråga framställts

den 12 mars

Nr 121 av herr Sellgren (fp) till fru statsrådet Hjelm-Wallén om fördelningen av det statliga stödet till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet:

Det har i pressen sagts att organisationen Pingstförsamlingarnas ungdomsarbete inte skall kunna fä del av det i dagarna föreslagna statliga stödet till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet. Av propositionen framgår inte om denna tolkning är riklig.

Mot bakgrund härav ber jag få ställa följande fråga lill fru statsrådet Hjelm-Wallén:

Anser statsrådet det riktigt att en organisation inte skall få del av det statliga stödet till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet av det skälet att organisationsformen är annoriunda än vanligen är fallet?

§ 10 Kammaren åtskildes kl, 23,34,

In fidem

SUNE K, JOHANSSON

/Solveig Gemert