Riksdagens protokoll 1975:33 Tisdagen den 11 mars

ProtokollRiksdagens protokoll 1975:33

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975:33

Nr 33

Tisdagen den 11 mars 1975

Tisdagen den 11 mars

Kl.  16.00

Antalet suppleanter i vissa utskott § 1 Justerades protokollet för den 28 februari.

Meddelande om fyllnadsval § 2 Antalet suppleanter i vissa utskott

Om åtgärderföratt
Herr TALMANNEN; trygga sysselsätt-

Enligt lill kammaren inkommet protokollsuldrag har valberedningen      ningen i Hällekis föreslagit att antalet suppleanter i skalle-, utrikes- och jordbruksutskotten skall utökas från  17 lill  18.

Jag hemställer att antalet suppleanter i skatte-, utrikes- och jordbruksutskotten bestämmes till 18.

Denna hemställan bifölls.

§ 3 Meddelande om fyllnadsval

Hen TALMANNEN:

Jag fär meddela att fyllnadsval till utskott kommer att företas vid morgondagens sammanträde.

§ 4 Om åtgärder för att trygga sysselsättningen i Hällekis

Herr industriministern JOHANSSON erhöll ordel för att besvara herr Hylländers (fp) den 27 februari anmälda fråga, nr 100. och anförde:

Herr lalman! Herr Hylländer har frågat mig om jag vill redovisa vidtagna och från statligt håll planerade åtgärder för all trygga sysselsättningen i Hällekis på ett för samhället tillfredsställande sätt.

Enligt den utredning om cementindustrins framlid som Cemenla har gjort föreslås alt cemenllillverkningen i Hällekis läggs ner under 1978. Något beslut om nedläggning har således ännu inte fattats. Genom sina siyrelserepresentanter i Cemenla och Euroc bevakar staten denna fråga fortlöpande och har möjlighet att påverka utvecklingen.

Jag har förut här i kammaren omnämnt den arbetsgrupp som under landshövding Kari Frithiofsons ledning undersöker möjligheterna att skaffa ersäliningssysselsätining till Hällekis vid en nedläggning av cemenlfabriken. Arbetsgruppen arbetar intensivt och har kontakter med flera intresserade förelag och närmare förhandlingar med några av dem. För några månader sedan drog sig en norsk intressent ur diskussionerna.

155

Nr 33

Tisdagen den 11 mars 1975

Om åtgärder för att trygga sysselsättningen i Hällekis

när man var mycket nära en uppgörelse. Detta berodde på sådant som ligger utanför vår påverkan.

För att underlätta för intresserade förelag att etablera sig i Hällekis har ställts i utsikt att statligt stöd skall kunna utgå.

Arbetsgruppen fortsätter sitt arbete och allt kommer att göras för all lösa sysselsättningsfrågan i Hällekis innan en nedläggning av cemenlfabriken blir aktuell.

Hen HYLTANDER (fp);

Herr lalman! Jag vill lacka industriministern för svaret på frågan.

Även om del i dessa dagar finns större problem, som t. ex. Eriksberg, att syssla med så är sysselsättningen ell stort problem för de berörda i samhället Hällekis. Där bor ca 1 000 personer av vilka så gott som samtliga pä arbetsmarknaden aktiva är sysselsatta inom Cemenla, som är den helt dominerande industrin på orten. Det vore en verklig tragedi om samhället inle skulle kunna fortleva som samhälle och underlag för verksamhet inte finnas där. Serviceanordningar från samhällets sida finns ju i den mån man kan kräva det för etl samhälle av den storleken, och läget är, som industriministern känner lill, utomordentligt vackert. Jag tycker det skulle vara mycket tragiskt om man inle lyckades trygga sysselsättningen. Det finns ju bosläder och, som jag nämnde, service i tillfredsställande omfattning.

Bilden har ändrat sig något sedan frågan senast var uppe i kammaren - genom att Ankerlökken har dragit sig tillbaka från överläggningarna. Del är alldeles riktigt som industriministern säger i svaret att del tillbakadragandet ligger utanför påverkan från svenski häll.

Beslutet om nedläggning är inle fatlat, säger industriministern, och det är alldeles riktigt. Jag skulle här vifia komplettera frågan: Vad anser industriministern om en eventuellt fortsatt drift för cementindustrin? Gruppen som arbetar med långsiktig planering har ansett alt driften borde läggas ned 1978. Men jag vill gärna ställa frågan ändå om man kunde länka sig någon form av vidareförädling på cemenlbas; någon form av betongindustri som skulle kunna komplettera nuvarande industri. Det skulle vara en möjlighet utöver dem man f ö. undersökeri arbetsgruppen.

Jag skulle också gärna vifia ställa en följdfråga med anledning av uppgiften all del finns statliga representanter i bolagets styrelse; Har man fått några erfarenheter av della och har statens inflytande kunnat verka i riktning mot beslut som kan vara positiva för samhället Hällekis fortbestånd?

156

Herr industriministern JOHANSSON;

Herr lalman! Jag skulle inle vilja ullala mig om möjligheterna all fortsätta cementtillverkningen i Hällekis - de undersöks av styrelsen - och de som representerar staten i denna styrelse är myckel sakkunniga. Del är dels förbundsordföranden i Fabriksarbeiareförbundel Enar Ågren, dels vice VD i BPA Hardy Bengtsson. Industridepartementet har ganska ofta

samtal med dem. De studerar mycket ingående den strukturplan som är framlagd av Cementas utredningsgrupp. Eftersom dessa två personer bara har fungerat i styrelsen sedan augusti i fiol är det för tidigt all dra några slutsatser, men så myckel står väl alldeles klart all Cementas och Eurocs styrelser kommer all la hänsyn lill den uppfattning som representanterna har i den här frågan. Vårt huvudsyfte med arbetsgruppen är all klara sysselsättningen för dem som i dag har anställning i cementfabriken, och därmed Hällekis samhälle.

Nr 33

Tisdagen den 11 mars 1975

Om taxeringen av olika kategorier skattskyldiga

Hen HYLTANDER (fp):

Herr lalman! Jag tycker mig kunna konstalera att den positiva inställning som fanns när vi talade om detta för drygt ett år sedan allfiämt finns från industriministerns sida. Jag hoppas alt det skall kunna lyckas att lösa problemen på ett sätt som tillfredsställer både de industriella intressena och befolkningen i Hällekis.

Det är dock så att år 1978 närmar sig, och jag tar industriministerns svar i dag som en ylleriigare bekräftelse på del löfte jag fick förra gängen, all industriministern är beredd all medverka till all snabbt och praktiskt lösa de här problemen. Jag förutsätter att vi får anledning all återkomma till detafierna, eftersom del ligger oss på länsplanet myckel varmt om hjärtat att man verkligen skall lyckas finna en lösning.

Jag tackar än en gång för svaret.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om taxeringen av olika kategorier skattskyldiga

Herr finansministern STRÄNG erhöll ordet för all besvara fru tredje vice talmannen Nettelbrandts (fp) den 7 februari anmälda interpellation, nr 31, och anförde:

Herr lalman! Fru Nellelbrandt har frågat mig, om jag har observerat den olikabehandling vid taxeringen som föreligger mellan olika kategorier skallskyldiga och som drabbar lönlagarna, och vilka algiirder jag ämnar vidta för all åstadkomma den likhet inför lagen som vafie medborgare har rält till.

Frågan om att åstadkomma en rättvis och likformig beskattning är inget nytt problem. Lagstiftningen har förbättrats och skattekontrollen förstärkts kontinuerligt under de gångna åren för alt komma lill rätta med skalteundanhållandel. Interpellanten erinrar själv om de under senare år införda spärrarna mol handeln med vinst- och förlustbolag och mot interna aklieöveriåtelser. Här kan vidare omnämnas begränsningarna i rätten att dra av underskoll från partrederier, skallebroltslagen m. m.

Beträffande de av interpellanten ifrågasatta orättvisorna vid bedömning av avdragsrätlen för fysisk person respektive bolag ligger prövningen hos taxeringsnämnder och skattedomstolar som har att ta hänsyn till

157

Nr 33

Tisdagen den 11 mars 1975

Om taxeringen av olika kategorier skattskyldiga

de i del speciella fallet föreliggande skälen för avdrag. De exempel interpellanten anför på ojämnhet i avdragsrätlen är redan uppmärksammade inom företagsbeskattningen, och jag hoppas inom kort få förslag från beredningen som ger möjlighet att slävja sådana företeelser. Fru Nettelbrandl har som ledamot av utredningen möjlighet all själv medverka med uppslag lill hur problemel bör lösas. Även i övrigl övervägs, såväl i de arbelande skatteutredningarna som kontinuerligt inom finansdepartementet och riksskatteverkel, en stramare kontroll av den verksamhet som företag och rörelseidkare driver framför allt i bolagsform.

Jag hoppas att då pågående utredningsarbete slutförts kunna gå interpellanten lill mötes med att föreslå skärpta bestämmelser i fråga om beskattningen för just de grupper interpellanten avser. Vi är på god väg mot en bättre skattekontroll. Jag vill här särskilt peka på den nyligen införda gemensamma laxeringen av fåmansbolag och deras delägare som visat sig vara mycket effektiv. Jag kan också erinra om de laxerings-revisioner branschvis som riksskatteverkel vidtagit mot läkare, grävma-skinisler, konsultbyräer m. fl. och som givit påfallande gott resultat.

Slutligen erinrar jag om den kraftiga förstärkning av skatte- och kon-irolladministralionen som föreslås i årets budgetproposition, och jag tror mig kunna utlova att denna utbyggnad skall fullföfias.

158

Fru tredje vice talmannen NETTELBRANDT (fp):

Herr lalman! Först ber jag all få tacka herr finansministern för svaret på inlerpellationen. Sedan vill jag inledningsvis göra tvä konstateranden.

Det första konstaterandet är att det är bra att man under senare år har intensifierat arbetet föratl komma lill rätta med skatteflykten. Annars är det som vi vel inte finansministern och inle staten som får betala kalaset, utan det är alla de lojala skattebetalare som inle gör sig skyldiga till någon skalleflykt.

Det andra konstaterandet som jag vill göra är att del är viktigt att man här inle kastar smuts över någon särskild grupp, som vanligen sker t. ex. gentemot företagare. Inom alla grupper är del nog lika goda kål-supare, del är bara sä att en del har större möjligheter och de ulnylfias litet olika.

Jag vill också lägga till att del är bra med den förstärkning av skatteadministrationen som föreslås i årets budgetproposition och som statsrådet nämner i interpellationssvaret. Jag vill lill del även knyta en förhoppning om att de som kommer all utbildas också har det goda omdöme och den taktkänsla som krävs för elt sådant grannlaga jobb. Del kanske inle alltid har varit så.

Jag har, herr talman, redan lackat för svaret på inlerpellationen, men jag måste samtidigt påpeka att svaret faktiskt gällde något annat än de frågor som var ställda. Det som inlerpellationen berör är olikabehandlingen av skilda grupper. Del gäller t. ex. reglerna. Detta har jag inle närmare gått in pä, för del tar vi ju upp från fall lill fall när de frågorna kommer. Men del gäller dessutom hur praxis har utvecklat sig vid lill-

lämpningen av de regler som riksdagen har fattat beslut om. Det gäller vidare olikabehandlingen vid kontrollen.

Den här olikabehandlingen är inte alls, som sägs i statsrådets svar, föremål för någon behandling inom förelagsskalteberedningen. Jag tror inle ens alt vi får la upp detta spörsmål i beredningen, för det ligger vid sidan om de direktiv som statsrådet själv har utfärdat för oss.

Finansministern kan ju inle vara ointresserad av alt de bestämmelser som beslutas här i riksdagen tillämpas på etl sådant sätt all t. ex. yrkande om ett avdrag kategoriskt avslås för en grupp, medan det nästan lika kategoriskt bifalls om del ingår i en traditionellt uppställd bokföring, även om del som denna bokföring omfattar inte är ell dugg att likna vid något förelag.

I detta sammanhang är del också viktigt att, som jag sade förut, inte rikta någon udd mot alla de seriösa företagare som har självklart välmotiverade kostnader som de bör få avdrag för. Många är också ofta med rätta plågade av alla de krav som i del oändliga riktas mot dem på uppgifter som de måsle pressa fram om saker som de många gånger upplever vara helt självklara.

Men tillämpningen när det gäller löntagare är ibland sådan att man undrar om kommunalskatlelagens regler egentligen gäller för dem undantagslöst. Tag just exemplet med arbetsrum som jag har nämnt om i inlerpellationen. Det finns faktiskt personer som är beroende av etl arbetsrum hemma. Lärare kan ibland vara etl bra exempel härpå. Deras yrkanden om avdrag avslås vanligen - de bevifias i ytterst blygsam omfattning. Samtidigt kan en person - det kan vara en löntagare eller någon annan - som på sin fritid sitter och skriver en bok "med vänster hand", få avdrag med tiotusentals kronor bara för alt han låtsas ha ett förelag, i vilket bokutgivningen ingår. Sådant är inte nyttigt för skallemoralen.

Del går all ta rader av andra exempel på kostnadssidan där det förhåller sig pä samma sätt. Jag har kollationerat med aktivt folk inom skalle-adminislralionen, som vitsordar att den här olikabehandlingen verkligen finns - så del hela är inte konstruerat utifrån något uddaexempel.

Olikabehandlingen gäller också på inkomstsidan. I en del fall - framför allt giiller del vanliga löntagare, men del gäller inle alla dem och del gäller iiven människor ur andra grupper - blir del en dubbelkollning av inkomslerna. Men flyter inkomsterna in i en bokföring godtas de i de flesta fall ulan några som helsl inkomsiverifikalioner; och när jag då säger "de flesta fall" talar jag om alla de fall när det inte blir någon mer genomgående granskning. Då kan det ändå vara fråga just om vad jag skulle vifia kalla icke-företag, som inte har någon rörelse över huvud tagel men har en bokföring som är uppställd efter alla konstens regler.

Att man för en del skattebetalare minutiöst kollationerar vartenda belopp vartenda är men för andra gör denna minutiösa granskning exempelvis endast i medeltal vart fyrtionde är är inle acceptabelt om man vill ha en likabehandling.

Hur reglerna skall se ul är en sak som i varie fall för förelagens del

Nr 33

Tisdagen den 11 mars 1975

Om taxeringen av olika kategorier skattskyldiga

159

Nr 33

Tisdagen den 11 mars 1975

Om taxeringen av olika kategorier skattskyldiga

behandlas just i förelagsskalteberedningen, som statsrådet hänvisar till. Men vi har ingenting att göra med tillämpningen och inle heller med hur kontrollen utövas inom skatteadministrationen. Del är just på grund av den vittomfattande olikabehandlingen på de områdena som jag har framställt min interpellation. Och jag vore lacksam om slalsrådel nu muntligen ville besvara mina frågor, som gällde dels om statsrådet har observerat den faktiska olikabehandlingen, dels om statsrådet vill aktivt göra någonting för att komma lill rätta med den.

160

Herr finansministern STRÄNG:

Herr talman! Det var kanske litet svårt all få grepp om interpellanlens senaste inlägg. Interpellanten var angelägen om att understryka alt man skulle få göra avdrag där del fanns skäl att göra del. I de fall där del var obefogade avdrag skulle man förvägra de skattskyldiga att göra dem. Och jag tror inte att det finns någon som kan anmäla avvikande mening gentemot den mycket enkla och naturliga deklarationen.

Men jag skall lill att böfia med försöka klara ut ell begrepp för interpellanten. Företagsskatteberedningen, där interpellanten är en högt värderad ledamot, är inle bunden av några som helsl restriktioner när det gäller att la itu med del skatteundanhållande som förekommer inom de s. k. juridiska personernas sfär. 1 elt förelag har man, såsom också inierpellanierna underströk, sin redovisning via en bokföring med avdragsrätl för de kostnader som förekommer i rörelsen. Del är myckel svårt att attackera den huvudprincipen - om jag har kostnader för all driva en rörelse skall jag få göra avdrag för dessa kostnader. Och jag är alldeles övertygad om att interpellanten delar min uppfattning alt del är rikligt. Men, säger interpellanten och det säger jag också, om det är kostnader som inte har med rörelsen att göra och avdrag ändå görs är det fel.

Men man kan nog inte lagstifta sig från en sådan här bristande skat-lelojalilel. Man kan inle skriva en lag som, för att använda interpellanlens egna ord, förbjuder en person att skriva en bok "med vänster hand" och ge ut den på eget förlag - och sedan bli indignerad över de avdrag som vederbörande gör.

Jag tror all della helt enkelt är en lillämpningsfråga. Eftersom vi har åtskilliga lusental taxeringsnämnder förekommer naturligtvis nyanser i tillämpningen också i detta avseende. Det är att ta på sig en alltför stor uppgift att försöka skriva lagar som eliminerar missbruken. Del är en kontroll- och tillämpningsfråga.

Jag kommer inom den närmaste tiden att lägga fram etl nytt förslag för riksdagen, baserat på den s. k. RS-ulredningens tankegångar. Det är riksskatteverkel och statskontoret som stått för denna utredning, vars förslag bygger pä tanken att vi behöver en bättre skattekontroll. Del konnner enligt förslagei all bli etl avsevärt påslag av specialister, varigenom det blir en större andel fiänstemannagranskning i stället för den lekmannagranskning som man hillills fått förlita sig lill. Förslaget kom-

mer inte all utesluta lekmannagranskningen, eftersom den lokala kännedomen är myckel värdefull i en taxeringsmyndighet. Men det är ändå så all assistenter med uppgift all på heltid sätta sig in i våra många gånger ganska krångliga skaltelagar har bättre förutsättningar att på ett mera effektivt säll la hand om deklaralionsmaterialel. Del är framför allt fråga om en utbyggnad av de beredskapsnämnder som granskar den typ av deklarationer som har med den regufiära bokföringen all göra.

Man kan egentligen inte göra något annat. Sedan får vi hoppas all vi så småningom på tillämpningsområdet skall kunna komma lill rätta med missbruket. Förutsätlningarna att komma lill rätta med detta lagstiftningsvägen är starkt begränsade, även om det har gjorts mycket i della avseende under senare är. Jag vel inle, herr talman, om jag fär ta liden i anspråk för all i allra största korthet redovisa vad kammaren ändå har presterat på della område. Vi har under senare år genomfört en effektivisering av taxeringskonirollen med skärpta straff och utvidgning av kretsen av slrafföara handlingar samt dessutom infört administrativa sanktioner för dem som har slöat till och inte avgivit ordentliga deklarationer. De sanktioner som införs är skattetillägg och förseningsavgifter. Jag kan inom parentes nämna att jag från min bänk här i kammaren har besvarat interpellationer från ledamöter som ansett alt skaltemyndigheterna har gått för hårt fram när det gäller att använda dessa sanktioner mol skatteundanhållanden.

Jag vill fortsätta min hastiga repetition av vad som hänt pä området, så att ingen skall förbli i den uppfattningen att vi bara sitter med armarna i kors. Det har vidare genomförts förbud mot avdrag för periodiska understöd till minderåriga barn i de fall där man, som tidigare var vanligt, försökte kringgå bestämmelserna via pensionsförsäkringar. Vi har genom en lagstiftning skärpt reglerna mot inkomstuppdelning mellan makar. 1 detta sammanhang kan man även nämna att rätten till avdrag för pensionsförsäkringar, som har tecknats i utländsk försäkringsanslalt, avskaffades genom lagstiftning 1969. En utredning som arbetar under ledning av riksskatleverkels generaldirektör kommer inom kort alt för finansministern lägga fram ell förslag som innebär ylleriigare begränsningar av möjligheterna till obefogade avdrag i samband med tecknade pensionsförsäkringar. Det skall finnas rim och reson i förhållandel mellan denna avdragsrätt och de utgående pensionerna. Man skall inte ha möjlighet att överförsäkra sig på ett mera ostentativt sätt.

Avsevärda skatteförmåner kunde tidigare uppnås genom utskiftning av skogsavverkningsräller i samband med arvskifte. Del har vi numera satt stopp för. Tidigare fanns möjlighet att göra vissa skaltevinster genom all bibehålla dödsbon oskiftade. Även della har man nu stoppat genom lagstiftning under den senaste femårsperioden.

Så har vi den här eviga frågan om realisationsvinstbeskattningen. Tidigare var man helt fri från realisationsvinstbeskattning, men reglerna har skärpts. Det är numera realisationsvinstbeskattning både på fastigheter och på aktier, även om man har haft dem längre än - som enligt

Nr 33

Tisdagen den 11 mars 1975

Om taxeringen av olika kategorier skattskyldiga

161

11 Riksdagens protokoll 1975. Nr 29-33

Nr 33

Tisdagen den 11 mars 1975

Om taxeringen av olika kategorier skattskyldiga

162

den gamla regeln - fem resp. tio år. Vidare kan jag i del sammanhanget omtala att jag förväntar ell utredningsförslag om ylleriigare skärpning av realisationsvinstskallebestämmelserna.

Interpellanten minns säkerligen rätt väl -jag tror att fru Nettelbrandt var medlem av företagsbeskaitningskommitlén när förslaget levererades -alt vi harsatistopp fördes, k. vinslbolagstransaklionernaochde interna aktieöverlålelserna. Jag vill också erinra om den möjlighet all stoppa den ganska uppseendeväckande chansen till skalleundanhållande genom en full frihet att bli medlem i partrederier som vi införde för ell par är sedan. När riksdagen behandlade just den frågan fick jag med mig på vägen från riksdagen och utskottet en anmaning att ta varsamt pä de här sakerna, då det här som på mänga andra håll kan finnas även en annan syn på parirederierna som man inte har anledning att utan vidare se bort ifrån.

På förmögenhetsbeskattningens område var del tidigare ganska vanligt att man skiftade ul förmögenheten pä minderåriga barn och på del sättet undgick förmögenhetsskall. Del har vi också ändrat på genom elt initiativ från finansdepartementet.

1970 års skattereform i fråga om sambeskallning av äkta makars B-inkomster är ett uttryck för samma strävanden.

Jag vet inle om interpellanten egentligen menar att de avdragsmöjligheter som nu finns och som är pä något säll korrekta när del gäller de juridiska personerna, dvs. rörelsedrivarna, skulle föras över även pä de fysiska personerna. Kanske interpellanten inte i första hand riktar sig emot undanhållandet -jag har här redovisat hur man ingriper mol det när del gäller de juridiska personerna - ulan i linje med något slags jämställdhetsfilosofi anser alt del bör finnas några liknande möjligheter för de fysiska personerna; självfallet är det fråga om korrekta avdrags-möjligheter. Jag kan för dagen inte säga om det finns några praktiska möjligheter att utforma skattelagstiftningen för "fysikerna" så att man kan sälla elt likhetstecken mellan bolag, famifieföretag eller andra rörelsedrivande företag å ena sidan och enskilda fysiska personer å andra sidan. Jag sätter faktiskt i tvivelsmäl om det finns möjligheter att i lagstiftningen åvägabringa en sådan likställdhet.

Jag ser således, herr talman, hela frågan på det sättet all undanhållandet får vi angripa genom lagstiftning, kombinerad med en mera skärpt kontroll. Jag tror att del sista har den alldeles avgörande och övervägande betydelsen. 1 den mån man kan åstadkomma lättnader för de fysiska personerna, ligger i del förslag som kommer från riksskatteverkel och statskontoret och som jag nyss omnämnde en klar anvisning om all man i tillämpningen inte bör lägga ner alltför mycket av ambition på att fastna i smådelafier i lönlagardeklarationerna. Något liknande gav jag uttryck för i en proposition lill riksdagen, där jag bl. a. log upp frågorna om förseningsavgift och skattetillägg. Även där gjordes det vissa undanlag när del var fråga om småbelopp och underlåtenhelssynder som man egentligen inle bör fästa sig vid. Del är möjligl att man kan gä ell steg

längre på den vägen, och i det nya utredningsförslaget finns det vissa anvisningar och rekommendationer åt det hållet.

Livet är emellertid sådant all jag tror att ingen kan resa sig upp och säga; "Nu har vi kommit dithän all den fullständiga likheten är för handen", helt enkelt därför att verkligheten ger så skilda utgångspunkter när man bedömer en juridisk person som ell bolag och en enskild person i hans egenskap av fysisk skattebetalare.

Nr 33

Tisdagen den 11 mars 1975

Om taxeringen av olika kategorier skattskyldiga

Fru tredje vice talmannen NETTELBRANDT (fp):

Herr talman! Herr statsrådet sade alt det var litet svårt att få grepp om min inställning, därför att när det finns skäl att godkänna ett avdrag skall man göra det, och när del inle finns skäl skall man inle göra det. Den elementära ståndpunkten är vi fullständigt överens om. Det vikliga är emellertid all man i sä många fall inte alls bryr sig om att efteriysa skälen. Man bara avvisar eller bara bifaller ulan att la reda på skälen.

Nu kan statsrådet säga alt del är omöjligt all reda ut della så klart. Jag vill inle tro att det är omöjligt, jag tror att man kan komma till en mera rättvis och lika behandling. Det är klart att man, som statsrådet säger, inle kan lagstifta fram en konsekvent tillämpning. Del blir ju ytterst fråga om hur man lever i verkligheten. Men visst kan man komma längre än vad man har gjort i dag. Och det är faktiskt inte fråga om nyanser i tillämpningsfrågorna. Låt mig jämföra två exempel från verkligheten. De är inte udda på något sätt, ulan de är ganska signifikativa.

Om en lärare har skrivlag efter skrivlag, som han måste breda ut sig med i hemmet, och begär avdrag för det lilla rum där han sitter med detta arbete kväll efter kväll, får han inle avdrag - eller han kanske får avdrag med ett blygsamt belopp på 400-500 kronor för etl år, vilket är vanligt. En annan person, som vid sidan av sitt eget jobb skriver - i hög grad med vänster hand - en t. o. m. ganska enkel bok, får avdrag med 10 000, 20 000 eller 30 000 kronor för detta. Man kan bara inle acceptera att sådant fortsätter. Jag tycker inte man kan hänföra det till nyanser, utan del är verkligen en olikabehandling, som är så viktig alt man har anledning alt se litet närmare på detta och göra någonting ål del.

Nu tackar jag, herr talman, för all förelagsskalteberedningen får sä vida möjligheter all det inle finns några som helst restriktioner. Jag tror i alla fall inle att den kommer alt gå in på frågor av den här typen. Om den gjorde det, skulle säkert andra sittande utredningar känna sig trampade pä tårna.

Dessutom vill jag innerligt hoppas att förelagsskalteberedningen äntligen blir fri från det arbete med skatleflykt som man nästan bara har fått hålla på med hittills. Man har ännu knappast hunnit ens langera den egentliga företagsbeskattningens uppbyggnad, som väl ändå var det syfte som låg bakom tillsättandel av beredningen.

Jag noterar med stort intresse de förslag som statsrådet kommer att lägga fram och som baserar sig på RS-ulredningens betänkande. Jag vill

163

Nr 33

Tisdagen den 11 mars 1975

Om taxeringen av olika kategorier skattskyldiga

också gärna instämma i all del är mycket värdefulla initiativ som har
tagits under de senaste åren. Del dröjde länge, men att del har kommit
initiativ under senare tid vill jag ingalunda förneka. '

Men sedan tror jag alt del vore värdefullt om statsrådet här i dag gjorde ett mera klart och distinkt uttalande om all lagens regler skall gälla i samma omfattning för alla kategorier. Det är dess värre så - jag säger det nu men skall inte upprepa del mera - all det inle gäller i dagens läge. Jag tror att del har en väldig betydelse om det bara görs elt klart uttalande med den myndighet som statsrådet besitter. Det finns nog anledning litet här och var alt se om sitt hus och verkligen länka efter om man har levt upp till det kravet överallt.

Jag har inle någon fruktansvärt stor önskan all åstadkomma detalj-granskning på varenda punkt och jaga människor, jaga skatleflyktare. Statsrådet vel alt jag har samma mening som han på nästan varenda punkt, tror jag, när del gäller de här förslagen, som jag också har varit med om alt lägga fram, och jag tycker det är lyckligt att bil för bil ha kommit lill riitta med problemen.

Men det är en sak, och den lämnar jag nu därhän. Del som jag i dag närmast är ute efter är inte den frågan - den kan vi diskutera en annan gång kanske, när RS-förslagel kommer - ulan just en likabehandling. Den kan leda i positiv riktning för en del lika väl som den kan leda i negativ riktning för andra.

Dessutom hoppas jag - och det gäller inle minst sådana avdrag som finns på många håll och där det verkligen skulle behöva bli en generösare tillämpning för en hel del kategorier - all vi dessutom kommer all få etl skattesystem som i vafie fall i större utsträckning än del vi nu har kan vara självkontrollerande. Jag tror också alt del är möjligt.

164

Herr finansministern STRÄNG:

Herr lalman! Jag skulle nog vifia uppmana interpellanten att hon i sin egenskap av ledamot i företagsskatteberedningen verkligen energiskt driver de här frågorna om skalteundanhållandel inom den krets som vi kallar för juridiska personer. Del är alldeles odisputabelt förelag.sskat-teberedningens uppgift att behandla sädana frågor.

Parallellt med förelagsskalteberedningen arbetar en utredning med beskattningen av fysiska personer. Båda utredningarna är enligt direktiven ålagda att hålla myckel nära kontakt med varandra i siU arbete, och eftersom granskningen av de juridiska personerna haren förbindelsesida lill "fysikerna" ordnas ju saken enklast genom en kontakt mellan de båda utredningarna.

Vidare har vi - det kanske också bör sägas i den här debatten - gjort en del som innebär att det inte längre är lika lätt att via mer eller mindre underiiga bolagsbildningar skaffa sig skattemässiga fördelar. Sedan något år tillbaka gäller ju att förutsättningen för att få bilda bolag är alt man presterar en insats av 50 000 kr., under del alt del tidigare bara kostade 5 000 kr. Det är numera också i lag förbjudet för ägaren av etl bolag

all skaffa sig pengar genom lån i sitt eget företag. Detta var ju tidigare en skalleteknik - som det heter på fint språk - som tillämpades i ganska stor omfattning.

Jag tror således all vid sidan om skattelagstiftningen har vi här genom förändringar i civillagstiftningen skapat ellbetydligl mera hållfasl nät, om jag får använda det uttrycket, än tidigare.

I interpellanlens senaste inlägg fick jag ju besked om att del snarast är fråga om delta, alt ifall man ger en person som är rörelseidkare och driver en rörelse, oavsett vilken form den har, möjligheter att göra avdrag för den omkostnad i rörelsen som lokalen innebär - och lokalen kan ibland vara ett rum i det egna huset - borde det föreligga samma möjligheter för "fysikerna". Interpellanten har i båda sina inlägg framhållit alt del flnns lärare som har ell ganska regelbundet hemarbete, såvitt jag förstod, med alt rätta skrivningar och för det behöver disponera en del av sin privata lägenhet. I sådana fall borde del enligt interpellanten vara riktigt med elt avdrag. Del kan väl lyckas så. Men all jag inle är beredd all frankt förklara att den vägen är framkomlig beror helt enkelt på att del finns så många andra yrkeskategorier som är i samma situation. Om jag tar mina medarbetare i finansdepartementet, flitiga och ambitiösa som de är och belastade med enormt mycket arbete, så släpar de ju väskorna fulla med sig hem varie kväll och sitter föfiaklligen i sin lägenhet eller i sill hus och arbetar å finansdepartementets vägnar. Del går förmodligen lill på precis samma säll i alla departementen, och likaså i våra domstolar och underrätter. Jag har en son som har gått den vägen, och nog släpade han med sig en förskräcklig mängd mål hem och satt och knåpade med dem, på den tiden han bodde hemma hos sina föräldrar. På praktiskt taget vafie område finns det människor som på grund av ambition eller på grund av arbetets natur inle bara låser dörren när dagen är slut ulan tar med sig arbete hem för att hinna undan med jobbet. Och jag är faktiskt inle på det klara med om det där finns praktiska möjligheter all göra en distinkt gränsdragning. Jag har en känsla av att det är ell flytande fält man då kommer in på. Därför är del inte så lätt att gå interpellanten lill mötes och utan vidare säga att den rätt som de juridiska personerna har kan man utan större svårigheter överflytta på den enskilde individen.

Nr 33

Tisdagen den II mars 1975

Om taxeringen av olika kategorier skattskyldiga

Fru tredje vice talmannen NETTELBRANDT (fp): Herr lalman! Helt kort: Beträffande della med avdragen går det naturligtvis lätt all hitta många kategorier människor som inte alls har något behov av sådant avdrag. Vi sitter väl alla då och dä i en stol där hemma och läser in sådant som hör till vårt arbete, och vi kan inte räkna med alt utan vidare få avdrag för det. Men de exempel som jag tog gäller inle bara att man kan få avdrag för den egna bostaden, utan man kan också få avdrag för den egna sommarbostaden, om man har vall den riktiga vägen för att yrka avdrag och föra böckerna. Och det är nästan oanständigt att sådant skall få fortgå.

165

Nr 33

Tisdagen den 11 mars 1975

Om vägverkets planerade omorganisation

Sedan vill jag varna finansministern - det är kanske nyttigt all göra del i lid - för att tro för myckel å den där ändringen om 50 000 kronor eget kapital i ell bolag. Om det nämligen är tillåtet att använda sig av apporlegendom när man sätter in pengar i sådana här icke-företag, som jag vill kalla dem, är det alltså möjligt att ulan större svårigheter placera såväl mattor som bilar och annat lösöre i stället för kontanter. Sä lila inte för myckel på den ändringen ur den synpunkten sett!

Jag har inte begärt att det här skulle göras några som helst generella, bindande uttalanden som rör enskilda sakfall. Men jag tror all det vore nyttigt om det bara ströks under att man från de utgångspunkter som här har ventilerats vill skapa ökad jämlikhet. Del vore inte så dumt. Och jag tror all det vore tillräckligt, om finansministern bara klart sade ul del.

Sedan kommer jag inle att kunna lova all intensifiera verksamheten på detta område inom förelagsskalteberedningen, eftersom den redan har varit intensiv i tre år. Jag tänker nog att finansministern kan hålla med om att det nu är på tiden att vi börjar arbeta med det som vi egentligen skall syssla med.

Herr finansministern STRÄNG:

Herr lalman! Del ena goda förskjuter inle del andra. Så länge som interpellanten är otillfredsställd med möjligheten all genomföra en korrekt taxering för juridiska personer vill jag envist fortsätta med alt uppmana interpellanten all använda sin energi - som är mycket respektingivande - på all hjälpa mig att sy till de sisla hålen i det här nätet.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Om vägverkets planerade omorganisation

166

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordel för alt besvara herr Lövcnboigs (vpk) den 7 februari anmälda interpellation, nr 29, och anförde;

Herr talman! Herr Lövenborg har frågat mig dels om riksdagen blir i tillfälle att behandla vägverkels planerade omorganisation beträffande landets indelning i arbetsområden, dels om jag är beredd all säga nej lill ceniraliseringsförslag som fär negativa konsekvenser.

För driften av del statliga vägnätet är landet indelat i ca 280 arbetsområden. Indelningen i arbetsområden har i stort sett varit oförändrad ända sedan vägnätet förstatligades i böfian av 1940-talel. Endast smärre lokala justeringar i indelningen har gjorts, exempelvis föranledda av länsgränsjusteringar eller av att vägnätet inom ell område väsentligt förändrats såsom vid tillkomsten av en längre molorvägssträcka.

Vägverket tillsatte i böfian av år 1972 den s. k. arbelsområdesulred-ningen med uppgift all utreda hur en rationell och effektiv drift av väg-

nätet bör se ut och vilka minskade kostnader som skulle kunna erhållas vid en bättre indelning av landet i arbetsområden.

I höstas redovisade utredningen ell förslag till viss ändrad arbetsområdesindelning, grundad på samma principer för alla delar av landet. Förslaget bygger - i enlighet med verkets direktiv för utredningen - på i huvudsak teknisk-ekonomiska bedömningar. Förslaget håller nu på all bearbetas och kompletteras inom vägverket. Därvid kommer man att ta hänsyn lill bl. a. regionalpoliliska och personalpolitiska aspekter.

Del sålunda reviderade förslaget kommer vägverket att remissbehand-la, varvid verkets regionala organ, personalorganisationerna och berörda kommuner ges möjlighet att framföra sina synpunkter.

Del är sålunda ännu för tidigt att uttala sig om den närmare omfattningen och innebörden av en omläggning, vilken blir avgörande för frågan pä vilken beslutsnivå ställning skall las.

Nr 33

Tisdagen den 11 mars 1975

Om vägverkets planerade omorganisation

Hen LÖVENBORG (vpk):

Herr talman! Jag ber all få tacka statsrådet Norling för svaret på min interpellation. I det här fallet har jag närmast varit ombud för en rad oroliga människor som har observerat alt något är på gång och som via riksdagen hoppas fä elt klart besked.

Statsrådets svar får mig all tänka på det gamla talesättet "Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta". Men jag begär kanske för myckel om jag ställer krav om kristallklara deklarationer innan det reviderade förslaget är framlagt.

I de norrbottniska glesbygderna och förmodligen också på annat håll är man rädd för att den planerade omorganisationen genomförs på ett sätt som dels försämrar vägservicen, dels förstärker de regionalpoliliska problemen. I min interpellation exemplifierade jag med den skrivelse som avsänts lill vägverket från Kolers arbetsområde i Norrbotten och i vilken man med skärpa vände sig emot en indragning av arbetsområdet. Man framställde där en indragning som ett hot mot glesbygden, därför att en sådan också medför ett minskat antal arbetstillfällen, och det har man inte råd med i bygder som redan befinner sig på gränsen lill vad som kan tålas.

Statsrådet Noriing, som också representerar Norrbotten i riksdagen, vet säkert vilken aktivitet som har utvecklats i den s. k. Markbygden intill Piteå, där man enigt och energiskt slår vakt om vägarbetsområdet med säte i Koler. Personalen har vänt sig mol planer på indragning, och man har skrivit till slatsministern, kommunikationsministern och generaldirektör Olhede för alt påvisa konsekvenserna av en indragning.

1 Moskosel, där en indragning av vägstaiionen också kan befaras, har en liknande rörelse uppstått. Jag nämner della bara som exempel. Del finns säkert många andra. I Moskosel har man vid en byastämma gjort följande sammanfattning av nackdelar och fördelar med en indragning:

Fördelarmed indragning av Moskosels vägstalion: Inga. Medför sämre väghållning och ökade kostnader. En avflyttning av vägstaiionen skulle

167

Nr 33

Tisdagen den 11 mars 1975

Om vägverkets planerade omorganisation

innebära en befolkningsminskning med 50-60 personer av ett byacenlrum med 500 personer.

Fördelar med behällande av vägstaiionen: Då alla vägar i norra Arvidsjaur utgår från Moskosel bör stationen placeras där för ernående av snabbaste möjliga arbetsinsats.

Jag skall inle närmare gå in pä de enskilda fallen i sammanhanget utan nöjer mig med att vädja lill kommunikationsministern att mycket noga titta pä de förslag som så småningom kommer.

Del finns en formulering i kommunikationsministerns interpellationssvar som jag finner anledning att ta fasta pä, och del är där kommunikationsministern säger så här: "Förslaget håller nu på all bearbetas och kompletteras inom vägverket. Därvid kommer man att la hänsyn till bl. a. regionalpoliliska och personalpolitiska aspekter."

Men della är också en ganska tänjbar formulering. Den har säkert funnits i de flesta sammanhang där man av kortsynta ekonomiska skäl vidtagit åtgärder som på sikt har fått svåra konsekvenser för glesbygden.

Därför vill jag ta mig friheten att pressa statsrådet litet längre om det är möjligl genom all fråga mycket konkret: Kommer statsrådet Norling alt motsätta sig en ändrad arbelsområdesindelning i Norrbotten, där rent geografiska skäl, de stora avstånden, de klimatiska förhållandena, de regionalpoliliska hänsynen osv. sammantaget gör all del finns alldeles speciella motiveringar för alt behålla den nuvarande indelningen?

168

Herr kommunikationsministern NORLING;

Herr talman! Del är vissa svårigheter att lämna det svar som herr Lövenborg efterlyser alldenslund del, som jag sade i milt interpellationssvar, har pågått en utredning som vägverket självt beslutat om och som dessutom inle har kommii längre än alt man skall påböfia remissbehandlingen. Sedan får vi bedöma om något i ulredningen kan siigas vara av sådant värde, sell från alla de synpunkter som vi här talat om. all del bör genomföras.

Av mitt interpellationssvar framgår att arbelsområdesulredningen arbetat på uppdrag av vägverket och inte på regeringens uppdrag. Några direktiv har alltså inte lämnats av regeringen. Men jag har inte kunnat undgå alt föfia utredningsarbetet, bl. a. genom de brev jag fåll från vägverkels personal såväl i norr som i söder och dessutom genom påminnelser frän berörda kommuner i indragningshotade arbetsområden om den här utredningens existens. Därför tror jag mig kunna säga någonting trots all det här ligger på vägverkels nivå. Jag har när jag fält förfrågningar framhållit att jag anser del vara nödvändigt all vägverket som elt naturligt led i sitt dagliga arbete studerar den egna organisationens utformning med hänsyn till den verksamhet som bedrivs. Det måste ligga i bollen för allt fortsall resonemang. Alla inom vägverket måsle föfia med i samhällets och trafikens utveckling för att kunna sköta väghållningen på elt Irafiksäkerl och i övrigt rikligt sätt. Dessutom måsle vägverket la hänsyn lill vad som kan vara rimliga kostnader.

Sedan är det för mig också viktigt att säga att personalorganisationerna har hållits fortlöpande informerade om den pågående utredningen. När utredningens förslag föreligger skall vägverket, som jag sade tidigare, bl. a. sända del till personalorganisationerna för yttrande. Delta skall ske innan några beslut i sinom lid fallas, och jag menar, herr Lövenborg, alt del garanterar fullständig insyn för de anställda.

Det är därför i dag för tidigt att ullala sig om hur de olika länen evenluelll kan komma all beröras av utredningens arbete. Enligt min uppfattning finns det inte någon befogad anledning lill oro hos vägar-betarna i anledning av del som herr Lövenborg och jag diskuterar i dag. Någon friställning av personal inom vägverket har tidigare inte skett och är inle heller aktuell framöver. Personalfrågorna har alltid fån och måsle alllid fä en central plats vid behandlingen av sådana här ärenden.

Etl genomförande av eventuella ändringar i arbeisområdesindelningen måste samordnas med investeringar i vägslalioner. En eventuell indragning av ett arbetsområde kan i många fall samordnas med naturiig avgång av personal. Vissa övergångsformer kan dessutom bli aktuella, exempelvis all vägslalioner i arbetsområden som föreslås bli indragna bibehålls som fllialanläggningar. I sådana fall kan, såvitt jag förslår, en stor del av personalen bibehålla sin bostadsort. Några avskedanden av personal blir, som jag tidigare har sagt, självfallet inte aktuella.

Det är riktigt, herr Lövenborg, att kontakt skriftligen har tagits i dessa frågor med såväl statsministern som mig. Som herr Lövenborg sade skall vi inle gå in på detaljer, men med de anställda i de arbetsområden som nämnts har del alltså förekommit en korrespondens som daterar sig från böfian av 1974. Jag tillåter mig all citera ur det brev som statsministern den 3 april 1974 skrev lill talesmannen för de anställda i Moskosel. De sisla fyra raderna i brevet, som omfattade tvä A 4-sidor, löd; "Del är för oss i regeringen viktigt alt servicen för glesbygdens befolkning inte skall försämras. Den skall, som vi i olika sammanhang uttalat, förbättras."

Nr 33

Tisdagen den 11 mars 1975

Om vägverkets planerade omorganisation

Hen LÖVENBORG (vpk);

Herr lalman! Del finns ingen anledning lill oro bland vägverkels personal, säger statsrådet Norling, och det bör väl noteras. Jag förstår att jag inle kan pressa statsrådet längre innan ulredningen är klar, men jag vill bara fästa uppmärksamheten på att indragningar kan ske på många olika sätt.

Statsrådet Norling talade om all inga avskedanden kommer alt göras; man kan länka sig andra former av personalminskning, bl. a. gen;)m naturlig avgång. Man kanske kan formellt bevara arbetsområden eller finna någon annan organisationsform samtidigt som man stryper aktiviteten genom alt ulan avskedanden, genom den s. k. naturliga avgången, minska antalet anställda. Är del så del skall gå lill är jag inle säker på att vägverkets personal är särskilt entusiastiskt inställd lill del alternativet.

169

Nr 33

Tisdagen den 11 mars 1975

Om vägverkets planerade omorganisation

Jag vill slutligen erinra statsrådet Norling om att länsvägnämnden i Norrbotten har beslutat att motsätta sig en indragning av arbetsområden och uttalat sig för alt vakanta platser återbesätts. Länets socialdemokratiska riksdagsmän har uppvaktats av slatsfiänarnas fackliga avdelning, som uppger sig ha fått full förståelse för kravet på all ingen förändring av arbetsområden skall företas. Även Bengt Noriing, som inle var med vid del tillfället, tillhör de facto Norrbotlensbänken i riksdagen och har alltså, tycker jag, dubbel anledning alt ta sig en extra fundera re när ärendet kommer upp lill avgörande.

I ett brev lill en av opponenterna, Knut Hedqvisl i Koler, skriver slalsrådel bl. a. föfiande; "Jag vill avslutningsvis säga all jag delar uppfattningen alt servicen för glesbygdens befolkning inle skall försämras. Den skall förbättras."

Jag vill tolka della sä att slalsrådel Noriing kommer all motsätta sig en indragning av vägverkets arbetsområden i Norrbotten. En sådan skulle nämligen inte förbättra servicen utan försämra densamma. Den får dessutom regionalpolitiskl negativa konsekvenser.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Föredrogs och hänvisades

Propositioner

Nr 20 till kulturutskottet

Nr 23. såvitt avsåg punklen 4 i hemställan och anslagsyrkandena avseende Bidrag till studiecirkelverksamhel (G 6). Bidrag lill studieförbund (G 7) och Bidrag lill uppsökande verksamhet på arbetsplatser m. m. (G 15), till utbildningsulskollet sann i övrigl till socialförsäkringsutskotlel

Nr 26 lill inrikesutskoltet

Nr 29 och 44 till jordbruksutskottet

Nr 53 lill näringsutskottet

Nr 54 lill skalteulskoltel

§ 8 Föredrogs och hänvisades

Motioner

Nr 1838-1848 till kuliurulskotiel

§ 9 Föredrogs, men bordlades åter finansutskottets betänkanden nr 1-9. skalleulskollels belänkanden nr 5 och 6, lagulskoliets betänkanden nr 5-7, ulrikesuiskotieis belänkanden nr 1 och 2. näringsutskoltets belän-k:indc nr 8 samt civilutskottels belänkanden nr 3 och 4.

§  10 Föredrogs och bifölls inlerpellalionsframstiillningen nr 41.

170

§  11 Anmäldes och bordlades Proposilioner och skrivelse

Nr 14 om statligt stöd till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet, m. m.

Nr28 om ändring i lagen (1970:1028) om rikets mynt, m.m.

Nr 30 om energihushållningen m.m.

Nr 31 med förslag lill lag om ändring i förordningen (1972:820) om skatt på spel

Nr 32 om återvinning och omhändertagande av avfall

Nr 33 om anslag för budgetåret 1975/76 till byggnadsarbeten m. m. inom utbildningsdepartementels verksamhetsområde

Nr 36 om ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m.m.

Nr 41  om inrättande av handelsprocedurrådel m.m.

Nr 42 om Sveriges anslutning till avtalet om etl internationellt ener-giprogram, m. m.

Nr 43 med förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskall och gåvoskatt

Nr 47 om inrättande och finansiering av Sveriges turistråd, m.m.

Nr 49 om godkännande av konsortialavlal mellan staten samt Ångpanneföreningen och Tekniska Röntgenceniralen AB om samarbete för bedrivande av officiell provning av tryckkärl och stationära lyftanordningar, m. m.

Nr 52 med förslag lill lag om tillfiillig handel

Nr 55 om reglering av priserna pä jordbruksprodukter, m.m.

Nr 56 med förslag till lag om ändring i förordningen (1946:324) om skogsvårdsavgift

Nr 64 med åierkallelse av proposition nr 2 i viss del

Nr 33

Tisdagen den 11 mars 1975

§ 12 Anmäldes och bordlades Konstitutionsutskottets betänkanden

Nr 7 med anledning av motioner rörande vissa kommunala frågor Nr 8 med anledning av motioner angående länsdemokrali Nr 9 med anledning av dels propositionen  1975:1, såvitt gäller anslag under   finansdepartementets   verksamhetsområde    för   budgetåret 1975/76 till presslödjande ändamål, dels motioner

Skalleulskollels belänkanden

Nr 7 med anledning av moiioner om slopande av beskattningen av fritt

bränsle från egen fastighet Nr 8 med anledning av moiioner om avdraget för väsentligen nedsall

skalieförmåga

Socialförsäkringsuiskollels belänkanden

Nr4 med anledning av motion om revidering av inkomstbegreppet för beräkning av ATP

Nr 5 med anledning av moiioner om kommunall bosladsiillägg för folk-pensionärer

Nr 6 med anledning av moiioner om samordningen mellan offentlig tjänstemans fiänsiepension och pensionsförmåner enligt den allmänna försäkringen m. m.

171

Nr 33

Tisdagen den 11 mars 1975

Anmälan av interpellation

Kullurutskollels belänkanden

Nr 3 med anledning av propositionen 1975:1 såviii gäller anslag lill kyrkliga ändamål jänne moiioner

Nr 4 med anledning av propositionen 1975:1 såvitt gäller anslag lill vissa kulturändamål jämte moiioner

Civilutskottels belänkande

Nr 5 med anledning av proposiiionen 1975:1 såviii gäller anslag lill plan-väsendel samt lill lantmäteri- och kariväsendel jänUe moiioner

§ 13 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande interpellalion som ingivils till kammarkansliet

den II mars

172

Nr 42 av herr Ahlmark (fp) till herr utrikesministern om regeringens bedömning av PLO:

I mitten av förra veckan gjorde etl antal palestinska terrorister etl väpnat angrepp mot ett hotell i centrum av Tel Aviv. Elt 15-ial människor lär ha dödats i de strider som föfide.

Talesmän för al Fatah har tagit på sig ansvaret för angreppet. Al Falah är den ledande organisationen i PLO. Yassir Arafat är ledare för både al Fatah och PLO. Arafat har under de senaste månaderna flera gånger tagit avstånd från terrorism.

Attacken mot hotellet i Tel Aviv avser bl. a. att försvåra en överenskommelse mellan Israel och Egypten. PLO:s program bygger på att en judisk stal inte skall få finnas i Mellersta Östern. En uppgörelse om delar av Sinai mellan denna judiska stal och Egypten ser PLO som ett hot mot sin målsättning.

Den svenska regeringen har del senaste årel vid flera tillfällen gett stöd ål PLO. Man har bl. a. i FN;s generalförsamling röstat för en FN-inbjudan till PLO. Utrikesminister Andersson motiverade denna inbjudan på följande sätt i riksdagsdebatten den 24 oktober 1974: "Vår förhoppning

är naturligtvis- alt PLO;s medverkan i generalförsamlingens debatt

skall underlätta en fredlig lösning av Mellanöslernkonflikten."

Det är svårt att förslå hur stöd till PLO skall kunna "underlätta en fredlig lösning". Den svenska regeringens förhoppning all PLO övergett terroraklionerna som medel för sin politik har visat sig ogrundad. I stället borde regeringen inse att stöd till PLO stärker de krafter i arabvärlden som vill förhindra fred.

Del är just nu utomordentligt viktigt all så många länder som möjligt uttrycker sympati för de politiker och grupper som allvarligt strävar efter

en fredlig lösning av konflikten i Mellersta Östern. Därför bör regeringen så snabbt som möjligt la avstånd från PLO:s målsättning och metoder. Det bör ske i riksdagens utrikesdebatt den  19 mars.

Mol bakgrund av den anförda motiveringen hemställer jag om kammarens tillstånd all till herr utrikesministern fä ställa föfiande frågor:

1. Hur bedömer regeringen avsikten med den terroraklion som genom
fördes mot elt hotell i Tel Aviv den 5-6 mars?

2. Påverkar denna aktion regeringens bedömning att stöd till PLO kan
"underlätta en fredlig lösning av Mellanöslernkonflikten"?

Nr 33

Tisdagen den 11 mars 1975

Meddelande om frågor

§ 14 Meddelande om frågor

Meddelades att föfiande frågor framställts a den II mars

Nr 114 av herr Lorenlzon (vpk) lill fru statsrådet Lefion om vidgad rätt all under arbetsmarknadsutbildning vara ledig för vård av sjukt barn;

Kursdeltagare som går på arbetsmarknadsutbildning (AMU) kan ej få ersättning från försäkringskassan för all vårda sjukt barn. Orsaken till della är att utbildningsbidraget inle räknas som inkomst av förvärvsarbete. Utbildningsbidraget utgör inte heller sjukpenninggrundande inkomst av samma skäl, enligt SFS 1962:381 (3 kap. 5 §).

Den som går på AMU och har sjukt barn hemma som behöver vårdas får ulnylfia s. k. ea-dagar (enskild angelägenhel= ea). Sådana ea-dagar kan utgå under två utbildningsdagar per månad av bevifiad utbildningstid, således högst 24 dagar per år. Under dessa ea-dagar utgår oavkortat utbildningsbidrag.

Ea-dagarna räknas på samma sätt som siatsfiänstemäns semester. Det betyder att lördagar som infaller under en ledighelsperiod räknas, men inte om lördagen är i börian eller i slutet av denna period. Söndagar och helgdagar räknas aldrig in.

Avser statsrådet att laga några initiativ till att kursdeltagare som genomgår arbetsmarknadsutbildning får möjlighet erhålla oavkortat utbildningsbidrag under längre tid än två dagar per månad för vård av sjukt barn?

Nr 115 av herr Jonasson (c) till herr jordbruksministern om uttagandet av avgifter för kommunal sophämtning:

Under senare lid har personer som inte begärt kommunal sophämtning och ej heller utnytfiat sådan lagsökls och tvingats betala ulsökningsavgift och lagsökningsavgifl. Anser statsrådet det vara rimligt att tvinga någon att betala avgifter för fiänster som aldrig vare sig beställts eller använts?

173

Nr 33

Tisdagen den 11 mars 1975

Meddelande om frågor

Nr 116 av herr Hagberg i Boriänge (vpk) lill fru statsrådet Sigurdsen om förutsättningarna för deltagande i SIDA-stödd utbildning i Sverige:

Ell förhållande som väckt uppmärksamhet uppdagades helt nyligen då del avslöjades all två direktörer vid Chiles största pappersindustri, CMPC, befinner sig i Sverige för alt utbildas i förelagsledning. Utbildningen i fråga bekostas lill största delen av SIDA. Den äger rum vid Skogsindustrins utbildningscentrum i Markaryd. Det olustiga intryck som viickts härav försliirks av att dessa båda representanter för dagens regim i Chile inte försummar tillfället att dela med sig av medhaft propagandatryck för juntaregimen i folkförlryckels Chile. Förhållandel uppkallar frågor om arten av de överviiganden som bör kunna förutsättas äga rum vid beviljandet av förmånen all åtnjuta SIDA-stödd utbildning i vårt land.

Mol den anförda bakgrunden får jag fråga statsrådet: Har det uppdagade förhållandel gett statsrådet anledning tilf överväganden om sådan handläggning av tillståndsgivning för åtnjutande av medel från SIDA, att en upprepning inte kan komma i fråga?

174

Nr 117 av herr Jonsson i   Alingsås (fp) till fru statsrådet Hjelm-Wallén om lämpligheten av viss försöksverksamhet inom skolundervisningen:

I dagspressen har de senaste dagarna förekommit uppgifter om att det vid elt antal skolor bedrivs en försöksverksamhet i vilken används läromedel som syftar lill all göra eleverna lill "bilhalare". Läromedlen är inte öppet redovisade, och verksamheten bedrivs under stort hemlighetsmakeri.

Med anledning av att det råder stor oklarhet om syftet och innebörden av försöksverksamheten vill jag till statsrådet ställa föfiande fråga;

Anser statsrådet att undervisningsexperiment av delta slag är lämpliga, och- finns det skäl för att de i så fall skall hållas hemliga?

§ 15 Kammaren åtskildes kl.  17.01.

Ih  fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert