Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975:31

Torsdagen den 6 mars

Kl. 14.00

§ 1 Justerades protokollet för den 26 februari.

Nr 31

Torsdagen den 6 mars 1975

Om undersökning av visst preparat mot psoriasis

§ 2 Om undersökning av visst preparat mot psoriasis

Herr socialministern ASPLING erhöll ordet för att besvara fru Fred-nksons (c) den 27 februari anmälda fråga, nr 98, och anförde:

Herr talman! Fru Fredrikson har frågat mig om jag avser alt la initiativ till en särskild undersökning av elt preparat mol psoriasis som nyligen stoppals av socialstyrelsen.

För all tillverka läkemedel krävs tillstånd av socialstyrelsen och för all få säfia läkemedel gäller all varan skall vara registrerad av socialstyrelsen. Dessa regler för läkemedelskonlrollen har kommit till för att garantera patienterna fullgoda läkemedel. För de preparat som fru Fredrikson syftar på i sin fråga måsle givelvis gälla samma krav som för andra läkemedel. Del innebär bl. a. all ansökan om prövning och registrering måsle ges in lill socialstyrelsen av den som tillverkar preparatet.

Fru FREDRIKSÖN (c):

Herr lalman! Jag ber att få lacka herr socialministern för svaret. Frågan ställdes när preparatet Fagual indrogs av socialstyrelsen. Att så skedde gav en omedelbar reaktion i telefonsamtal.

Speciellt en person som lider av psoriasis och som använder salvan vill jag citera: "Jag har ordinerats olika medel som givit kortvarig lindring. Jag orkade inte längre leva i och med fiära, del gav ej resultat. Jag prövar örtmedicin och just denna salva gör verkan. Kan Du inle fråga om vi får behålla den?"

Läkemedelsförordningen har - såsom vi också nyss hörde - givna föreskrifter, därav min frågas formulering.

"Staten" griper på så många sätt in i människornas livsvillkor, känner och betygar ansvar för att människorna skall ha det bra och att minoriteterna inte eftersattes.

Det kan sägas vara en relativ minoritet av landets invånarantal som lakes just av denna salva. 200 000 har psoriasis. 800 000 har anlag för den vilket innebär alt de kan få hudsjukdomen vid någon form av chock eller läkemedelsbehandling.

Psoriasis är inle en helt likariad hudsjukdom hos alla. Den yttrar sig olika och skifier sig därmed från individ till individ. Exempelvis solljus är för de allra flesta bra, men för en del kan det förorsaka svårigheter. Det kan ge kläda i en del fall, i andra inte. Därför är det förklarligt

123

Nr 31 att en form av behandling - läkemedel - ej passar alla. Del som ger

Torsdaeen den h]ä\p i vissa fall ger ej önskvärda biverkningar i andra. Del finns ingen

6 mars 1975 garanti mol alt människor blir överkänsliga för mediciner även om dessa

_____________ - är godkända av socialstyrelsen.

Om undersökning Psoriasis är en sjukdom, men den upplevs inle som en sjukdom i

av visst preparat mot vanlig bemärkelse. För många innebär den även en psykisk belastning.
psoriasis Den kan inle alltid döfias med kläder. Människorna reagerar på de drab-

bades utseende, titlar och går undan. Psorialikern måsle ofta säga: "Var inte rädd för mig, jag smittar inle."

Vi bör sätta oss in i hur det kan kännas exempelvis att bli nekad prova kläder eller hur del kan vara på badstränderna. Hudsjukdomen kan orsaka - och gör det - svåra psykiska problem för många.

Medlets verkan är inte vetenskapligt bevisad. Det är dock naturiigt att människor som inle hjälps med godkända medel även prövar andra - del ligger i människans natur. Jag skulle önska att statsrådet log initiativ till all medlet vetenskapligt testas och därmed ges möjlighet att godkännas enligt socialstyrelsens normer. Det är av värde för dem som behöver del, och det är av värde även därför alt vi skulle få känna det positiva i att naturmedicinerna ur allmän synpunkt kan vara värda en vetenskaplig prövning.

Jag skulle alliså vifia vädja till herr socialministern att ytterligare överväga möjligheterna att la initiativ till prövning.

Herr socialministern ASPLING;

Herr lalman! Vi har ju en läkemedelslagsliftning som vi måste föfia. De s. k. fagualpreparaten har ulan all vara prövade och regisirerade angivils vara avsedda för psoriasissjuka personer. Detta slår i strid med läkemedelsförordningens bestämmelser. Jag kan också nämna att även konsumentombudsmannen i skrivelse till fabrikanten den 22 januari 1974 reagerat mot annonseringen av preparaten.

Får jag sedan, herr lalman, i det här sammanhanget nämna alt såväl på Karolinska sjukhuset som på den anläggning för öppen vård i Enskede, vilken Psoriasisförbundet driver, pågår nu en myckel intressant försöksverksamhet med psoralenbehandling. Sådan försöksverksamhet förekommer f ö. endast på några få ställen i världen. Erfarenheterna hillills visar all dessa behandlingsmetoder minskar behovet av bl. a. sluten vård. Denna verksamhet sker självklart under medicinsk och vetenskaplig kontroll.

Allra sist, fru Fredrikson, åligger det alllid fabrikanten alt presentera den dokumentation som fordras, och del måste givetvis gälla även i det här fallet.

Fru FREDRIKSON (c);

Herr talman! Tack för dessa upplysningar, herr socialminister. Del är
förnämligt med denna prövning. Jag vill bara tillägga att det är beklagligt
att det skall bero på enskild människas ekonomiska möjligheter om etl
124 medel kan testas; därav formuleringen i min fråga.

Dramalen inbjöd nyligen riksdagens ledamöter lill föreställningen Ga-lilei, och personligen upplevde jag denna mycket intensivt och fångades av spelet. Jag visste alt del vi hörde och såg utspelades på 1600-lalet, men tanken slog mig att det går lill på liknande sätt även i nutiden. Brecht förlöjligar inte Galileis motståndare, de är skarpsinniga och mycket visa människor, men föreställningen gav ell starkt intryck av den enskildes kamp för all få vissa nya rön godkända. Galilei ville bevisa sina teorier och bad de mäktiga se i hans kikare - de vägrade. De stod fast vid sin lärdom och ville inle ens se.

De lärda männen i Florens år 1610 vägrade all lilla i Galileis kikare. Della gav mig associationen all på den runda bänken på scenen satt socialstyrelsen, som på liknande säll vill väfia sig mol naturläkemedlen.

Jag respekterar lagstiftningen men skulle önska att det inte berodde på enskild människas ekonomi om vissa medel kan prövas. Göteborgs-Posten har talat med några bland de tuseltals sjuka, och de säger att detta medel har hjälpt dem. Jag skulle önska att denna minoritet kunde få det medel prövat som kunnat hjälpa just dem.

Nr 31

Torsdagen den 6 mars 1975

Om eroderingen i strandområdet vid Ystad och Löderups strandbad

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 Om eroderingen i strandområdet vid Ystad och Löderups strandbad

Herr jordbruksministern LUNDKVIST erhöll ordet för att besvara fru Sandéhns (s) den 13 februari anmälda fråga, nr 82, och anförde;

Herr talman! Fru Sandéhn har frågat om jag avser vidta åtgärder för att dels förhindra ytterligare erodering kring Ystad och Löderups strandbad, dels återställa strandområdet i ell från nalurvårdssynpunkt acceptabelt skick.

Erosionen vid vissa delar av den skånska sydkusten är ell sedan länge uppmärksammat problem. Under slutet av 1960-talet genomförde länsstyrelsen i Kristianstads län på regeringens uppdrag en utredning rörande lämpliga skyddsåtgärder. Utredningen visade all del är mycket svårt att finna åtgärder som, i varie fall lill rimliga kostnader, kan komma lill rätta med föreliggande problem. Utredningen rekommenderade emellertid alt vissa mera begränsade åtgärder skulle vidtas på de mest utsatta platserna.

Ystads kommun har under de senaste två åren med stöd av arbetsmarknadsmedel låtit vidta åtgärder för att motverka erosionen. Åtgärderna har emellertid hittills inte inneburit något bestående erosionsskydd vid de aktuella strandområdena. Åtgärderna som sådana har dessutom medfört vissa olägenheter från nalurvårdssynpunkt.

Enligt vad jag inhämtat avser länsstyrelsen i Malmöhus län alt inom kort ta initiativ till ytterligare undersökningar för att finna lämpliga skyddsåtgärder som också tillgodoser naturvårdssynpunklerna.

125

Nr 31 Fru SANDÉHN (s);

Torsdaeen den talman! Jag ber att få tacka jordbruksministern för svaret på min

6 mars 1975 '"''Sa.

_____________ Erosionen och förstörelsen av kusten inom Ystads kommun har pågått

Om eroderingen i under många årtionden, och därför kan del synas egendomligt att jag

strandområdet vid just nu aktualiserar frågan. Men under de senaste vintermånaderna har

Ystad och Löderups strand förstörelsen tagit sådana former att den väckt oro bland befolk-

strandbad ningen utmed kusten och bland de styrande som tvingas vidta åtgärder.

Sålunda har havets inbrytningar invid centralorten varit kraftigare än

någonsin, och vid Löderups sirandbad har havets inbrytning gått så djupt

att fritidshus underminerats och vräkts omkull.

Kommunen, och pä sin lid Ystads stad, har inle varit overksam, utan snarare gjort allt för att väria sig mol havets krafter. Man har under årens lopp vid de mest utsatta ställena slagit ner s. k. "höfter", enligt mönster från Jyllands västkust. Man har anlagt en rad större och mindre badbryggor med speciell konstruktion i syfte all stoppa erosionen.

Självklart har Ystads kommun gjort allt detta med hjälp av tillgängliga statsbidrag och givetvis även utnytfiat den expertis som resurserna medgivit. Men jag vill i delta sammanhang påpeka alt del har kostat mycket pengar. Sålunda har kostnaderna för den sista tioårsperioden belöpt sig lill inte mindre än 1,4 mifi. kr. - alltså rätt myckel pengar för en liten kommun.

Enligt min mening måsle en strandförstörelse av dessa mått även vara av riksbetydelse. Trots de statsbidrag som slår till förfogande har den lilla kommunens resurser inle varit, och kommer heller inte all bli, tillräckligt stora för att klara av dessa naturkrafter i fortsättningen. Här måste staten gripa in med all den expertis som man har tillgänglig och även svara för de kostnader som uppstår för att återställa stränderna i Ysladsbuklen och vid Löderups sirandbad i etl ur nalurskyddssynpunkt acceptabelt skick.

Därför, herr lalman, förväntar jag mig tillsammans med Ystads kommun att jordbruksministern lar upp bidrags- och resursfrågan lill förnyad prövning.

Herr jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr lalman! Vi skall naturligtvis nu i första hand avvakta länsstyrelsens utredningar. Vad länsstyrelsen har sagt i detta sammanhang är bl. a. att det har visat sig all de erosionsskydd som man hillills har försökt använda inle varit effektiva. Man vill undersöka vilka åtgärder som skulle kunna bli effektivare, innan man fortsätter att diskutera några pengafrågor.

Överläggningen var härmed slutad.

126

§ 4 Om en ny yrkesnomenklatur

Nr 31

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON erhöll ordel för att besvara herr Jadestigs (s) den 20 februari anmälda fråga, nr 87, och anförde:

Herr talman! Herr Jadeslig har frågat mig om jag kan informera om vilken målsättning statsmakterna har när det gäller utformningen av en ny yrkesklassificering och om hur långt arbetet härmed har utvecklats sedan 1972 då min företrädare, statsrådet Holmqvist, besvarade en interpellation, nr 181, av herr Jadeslig i samma ämne.

För yrkesklassificering tillämpas i dag skilda syslem av å ena sidan arbetsmarknadsstyrelsen och statistiska centralbyrån samt å andra sidan organisationerna på arbetsmarknaden. Det vore självfallet värdefullt om del funnes etl gemensamt syslem. Det skulle bl. a."underlätta utbytet av arbelsmarknadsinformalion mellan samhällets organ och organisationerna. Från regeringens sida eftersträvas därför ett sådant gemensamt system. Stalisliska centralbyrån har därför tagit initiativ till etl samarbete mellan berörda myndigheter och organisationer med syfte all utreda frågan om etl allmänt användbart klassificeringssystem. Sedan parterna i börian av förra året träffat överenskommelse om en projektorganisation för del fortsatta utredningsarbetet, bedrivs della nu i fastare former och med ökad intensitet.

Torsdagen den 6 mars 1975

Om en ny yrkesnomenklatur

Hen JADESTIG (s):

Herr talman! Jag ber all få lacka statsrådet för svaret. Jag har naturligtvis tagit del av den överenskommelse om utvecklingsarbete som träffades den 25 februari 1974. Styrgruppen sammanträdde i maj, dess sekretariat har upprättats och en melodgrupp har bildats; föfiaklligen har arbetet påböfiats. Men så långt jag kan förstå arbetar ändå melodgrupperna inle alls så snabbt som det kan förefalla av del här svaret. Jag är ändå tacksam för svaret, eftersom det utvisar regeringens intresse.

Jag ifrågasatte i min interpellation 1972 om det var det rätta att statistiska cenlralbyrån skulle stå som huvudman i de här frågorna. Jag tycker att del bästa hade varit om statsrådels eget departement varit den sammanhållande länken eller åtminstone skaffat sig större insyn och inflytande i sakfrågans framtida utveckling. Som det nu är finns de stora, tunga parterna på den svenska arbetsmarknaden och några ämbetsverk med i det här arbetet. Men jag saknar som sagl departementet, jag saknar företrädare för arbetarskyddsstyrelsen, jag saknar företrädare för arbetslivsforskning och instilutet för social forskning.

Jag skulle vifia ställa en föfidfråga till statsrådet; Är statsrådet beredd att verkligen se till all arbetet kommer snabbare i gång och alt även departementet skaffar sig den insyn och det inflytande på den framtida utvecklingen som är nödvändiga för att vi skall få en klassificering som motsvarar den internationella målsättningen?

127

Nr 31

Torsdagen den 6 mars 1975

Om skärpning av säkerhetsbestäm -melserna vid SJ

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON:

Herr talman! Jag har ingen anledning att fördröja arbetet, men jag
är inte intresserad av att låta departementet gå in som huvudman i det
här utredningsarbetet. Det brukar vi aldrig göra. Vi arbetar genom våra
myndigheter. Men del är ändå så all tio personer är heltidsanställda för
all klara upp de här frågorna. Vi har tagit del av utländska erfarenheter,
som visar att det är etl mycket omfattande arbete man håller på med.
Det viktigaste av allt är all de båda parterna pä arbetsmarknaden kan
komma överens om hur yrkesklassificeringen skall se ut. Ulan en sådan
överenskommelse blir den rätt värdelös, och del kommer att la lid innan
man har fåll parterna på arbetsmarknaden alt enas om hur yrkesklas
sificeringen skall se ul. Men arbetet pågår alltså med tio heltidsanställda
personer.

Hen JADESTIG (s):

Herr talman! Det var för mig en nyhet all man har så många som tio heltidsanställda. Det visar trots allt all ärendet har förts framåt under de senaste månaderna. Jag ber alt få lacka för den upplysningen.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om skärpning av säkerhetsbestämmelserna vid SJ

128

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordel för alt besvara herr Börjessons i Falköping (c) den 26 februari anmälda fråga, nr 95, och anförde:

Herr lalman! Herr Böfiesson i Falköping har frågat mig om jag är beredd all - mot bakgrund av de under senare tid inträffade järnvägsolyckorna - medverka till en skärpning av säkerhetsbestämmelserna vid statens järnvägar.

En ny säkerhetsordning togs i bruk vid SJ i juni 1973. I den nya sä-kerheisordningen har föreskrifterna anpassats till dels den tekniska utvecklingen, dels erfarenheterna från inträffade olyckor. I samband med införandel av den nya säkerhelsordningen har all personal i säkerhels-fiänst genomgått en särskild utbildning rörande de nya bestämmelserna.

Säkerhetsbestämmelserna är självfallet föremål för ständig uppmärksamhet inom SJ. Stora belopp satsas också varie år på investeringar i säkerhetshöjande åtgärder. Det bör i sammanhanget framhållas alt år 1974 iippvisar del hittills under 1970-lalet lägsta antalet omkomna och skadade personer vid järnvägsolyckor.

Mol bakgrund av redovisade förhållanden och med kännedom om de stora ansträngningar som görs inom SJ för all ytterligare öka säkerheten i järnvägstrafiken finner jag ingen anledning att vidta särskilda åtgärder.

Hen BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Jag ber att få lacka för kommunikationsministerns svar på min fråga.

Vad som föranlett denna är de senaste årens järnvägsolyckor. Jag är medveten om all järnvägen är bland de säkraste kommunikationsmedlen. Jag har emellertid del intrycket alt de senaste årens järnvägsolyckor skapat oro. Det finns ingen som helst anledning alt i della sammanhang ta upp något resonemang om orsakerna till dessa olyckor. Däremot har jag för en tid sedan i pressen sett att en representant för en av lokförarnas fackliga organisationer uttalat all lågförseningar skulle uppstå, om personalen skulle efterleva säkerhetsbestämmelserna. Jag vill därför fråga kommunikationsministern: Har säkerhetsbestämmelserna på något vis eftersatts inom tågtrafiken? Ett klarläggande på den punkten skulle i allra högsta grad vara önskvärt.

Del är angelägel all olika säkerhetsåtgärder vidtas för all söka eliminera olycksriskerna. Jag noterar av kommunikationsministerns svar att sådana åtgärder har vidtagits. Jag vill också framhålla alt vi, även om del skulle erfordras betydande kostnader för en ytterligare skärpning av säkerhetsbestämmelserna, får vara beredda pä sådana utgifter, om så är nödvändigt. Del gäller dock passagerarnas och personalens säkerhet, och den får inte äventyras.

Med det anförda, herr talman, ber jag all än en gång få tacka för svaret på min fråga.

Nr 31

Torsdagen den 6 mars 1975

Om skärpning av säkerhetsbestäm -melserna vid SJ

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr lalman! Jag har i likhet med herr Böriesson i Falköping observerat att en diskussion under senare lid förts, bl. a. i pressen, om att del skulle ha förefunnils någon oklarhet i vad avser lokpersonalens arbetsförhållanden och all man därvid också kommit all diskutera säkerhetsbestämmelsernas efterievnad. Jag vill med anledning av den ställda frågan svara all jag när jag såg dessa uppgifter i pressen omedelbart log kontakt såväl med statens järnvägars ledning som med representanter för del största av de personalförbund som organiserar lokförarna vid SJ för att höra deras synpunkter pä de uppgifter som hade offentliggjorts. Svaren var från bägge håll entydiga: Det har icke skett någon som helst förändring av säkerhetsbestämmelsernas efterlevnad. Man hade icke heller anledning all ifrågasätta någon av de anställdas lojalitet och ansvarskänsla i dessa sammanhang. Med del beskedel från två berörda parter har jag för min del kunnat lägga den frågan lill handlingarna.

Hen BÖRJESSON i Falköping (c);

Herr lalman! Jag lackar för kommunikationsministerns kompletterande svar. Jag skulle ha önskat all kommunikationsministern givit del beskedel på elt tidigare stadium via pressen, radion och televisionen så att det hade nått ut till svenska folket. Jag vet att det var många som med anledning av uppgifterna i massmedia frågade sig, om del är stora

129

9 Riksdagens protokoll 1975. Nr 29-33

Nr 31

Torsdagen den 6 mars 1975

Om kontroll av körkortsinnehav vid bilförsäljning

risker förenade med att resa på järnvägen - eftersätter man säkerhetsbestämmelserna, så att både personalens och passagerarnas säkerhet kan äventyras? Det nu lämnade lugnande beskedet mottar jag med tacksamhet.

Överläggningen var härmed slutad. § 6 Om kontroll av körkortsinnehav vid bilförsäljning

130

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för all besvara herr Börjessons i Falköping (c) den 26 februari anmälda fråga, nr 96, och anförde:

Herr lalman! Herr Böriesson i Falköping har - under åberopande av att bilförsäfiare gett personer utan körkort möjlighet att provköra eller avhämta fordon - frågat mig om jag är beredd all medverka lill åtgärder i syfte all uppnå skärpt kontroll av körkorlsinnehav vid bilförsäfining.

Bestämmelser mot olovlig körning och tillåtande av sådan körning finns i 3 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott. Den som tillåter annan att föra körkorlsplikligl fordon utan all denne är berättigad därtill döms sålunda lill böter. En skärpning av nämnda bestämmelser har inte aktualiserats.

Hen BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Samtidigt som jag tackar för det positiva svaret på min fråga vill jag teckna bakgrunden lill densamma. För en lid sedan blev en yngling i 16-årsåldern dömd till 70 dagsböter för olovlig körning. Del var inle första gängen denne yngling stod instämd för olovlig körning - dvs. för att ha framfört bil utan körkort. Den här gången hade hans körintresse tagit sig del uttrycket alt han besökte en bilförsäljare och gav sken av att han önskade köpa sig en bil. Efter att ha fäst sig vid en viss bil bad han all få låna bilen för en provtur, ly han skulle, som han sade, visa upp den för sina föräldrar. Detta var etl svepskäl för all få låna bilen. Han fick av bilförsäljaren nycklarna lill bilen, och sedan begav sig den körkortslöse ynglingen på en bilfird, som kunde ha slutat i rena katastrofen. Efter en rundtur i staden med åtföfiande påböfiad långresa och med en liftare som passagerare slutade bilfärden med att bilen hamnade i elt stenrös. Föraren och passageraren undkom ulan några direkta skador, medan däremot skador uppstod på bilen.

Del finns, herr lalman, säkert fler exempel på alt bilförsäfiare gett personer möjligheter alt provköra och avhämta motorfordon utan att göra sig förvissade om an vederbörande har körkort. Detta kan icke vara tillfredsställande. Av svaret att döma förbjuder lagen sådant. Jag har visserligen begärt skärpt kontroll av körkorlsinnehav, men vad del framför allt finns anledning att efterlysa är hur denna kontroll iakttages. Det behövs en skärpning i delta avseende hos de myndigheter som skall se till att lagarna efterlevs.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr lalman! Det lagrum som jag nämnde i mitt svar innebär att den som överlämnar åt någon annan att köra en bil åläggs skyldighet att kontrollera vederbörandes körkortsinnehav. Det gäller exempelvis när en kund hos en bilförsäfiare skall provköra etl fordon. Bilförsäfiaren är alltså enligt della lagrum skyldig all kontrollera att vederbörande köpare har körkort.

Motorbranschens riksförbund har i information lill sina medlemmar framhållit att det är synnerligen viktigt all bilfirmorna och deras personal noga tillser att man inte lämnar ut fordon till personer som inte har körkort. Förbundet har särskilt framhållit att man undantagslöst bör be alt fä se körkortet när ungdomar vill provköra en bil.

I vidare mening har frågan samband med större problem, såsom eventuellt förbud för den som inle har körkort all köpa bil. Jag vill erinra om all 1974 års riksdag enhälligt avslagit en motion om utredning och förslag innebärande principiellt förbud lorden som inte uppnått den körkortsålder som är föreskriven för visst fordon att köpa sådant fordon. Jag hänvisar lill trafikutskottets belänkande 1974:22 och riksdagens skrivelse 1974:315.

Nr 31

Torsdagen den 6 mars 1975

Om förenklat förfarande i vissa fall vid fastställande av faderskap

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Om förenklat förfarande i vissa fall vid fastställande av faderskap

Herr statsrådet LIDBOM erhöll ordel för all besvara herr Romanus (fp) den 27 februari anmälda fråga, nr 99, och anförde:

Herr talman! Herr Romanus har frågat mig om jag vill medverka till all förfarandet för fastställande av faderskap'förenklas i fall där föräldrarna lever tillsammans i ell stadigvarande förhållande och är ense om faderskapet.

Är en man och en kvinna ense om faderskapet till ett barn som föds utom äktenskap, kan faderskapet fastställas på ett mycket enkelt sätt genom att mannen erkänner all han är far lill barnet. För all erkännandet skall bli giltigt krävs att del godkänns av modern och av barnavårdsnämnden. Enligt lagen får nämnden lämna sitt godkännande endasl om del kan antas att mannen är far till barnet. Hur mycket utredning som krävs för alt barnavårdsnämnden skall kunna göra ell sådant anlagande blir naturligtvis beroende på omständigheterna i vafie särskilt fall. Om modern bor tillsammans med mannen bör parternas samstämmiga uppgifter om faderskapet normalt vara fullt tillräckliga. Delta framgår också av de anvisningar som socialstyrelsen har utfärdat. I andra fall kan barnavårdsnämnden behöva ställa en del frågor till modern om hennes förhållanden vid den lidpunkt då barnet avlades. Det är naturiigt om modern ibland kan känna en viss motvilja mol att lämna upplysningar om sill

131

Nr 31

Torsdagen den 6 mars 1975

Omförenklat förfarande i vissa fall vid fastställande avfaderskap

132

privatliv. Man måsle emellertid här också beakta barnets intresse av alt del så tillförlitligt som möjligl fastställs vem som är far till barnet.

Hen ROMANUS (fp):

Herr lalman! Faderskapet till barn utom äktenskapet skall fastställas efter utredning av barnavårdsnämnden.

Varie barn har självfallet rätt att veta vem som är dess far. Det är riktigt att samhället medverkar lill all den saken blir ordentligt utredd. Men en stor grupp av utomäklenskapliga barn föds av föräldrar som lever tillsammans som gifta och betraktar sill förhållande som jämförligt med äktenskap. Där borde förfarandet kunna förenklas.

Det är framför allt två saker som man har reagerat mol - dels all man måste inställa sig personligen och svara på frågor, att del inte räcker med ell skriftligt erkännande, dels att modem måste svara på frågor om siu sexuella samliv irols att de två är ense om faderskapet.

Naturligtvis är delta ingen stor, allvarlig samhällsfråga. Men som del här förfarandet yttrar sig i praktiken är det ändå inte helt tillfredsställande. Om det föds ca 30 000 barn utom äktenskapet vafie år, så går det ål många arbetstimmar för både föräldrar och fiänsteman på socialbyråer på grund av personlig inställelse i onödan. Del kostar några mifioner, som skulle kunna användas bättre.

Man frågar inte om det sexuella samlivet när barn föds inom äktenskap, även om del säkert kan vara nog så varierande. Då utgår man från att den äkta mannen är far, om inle någon av makarna säger något annat. Då borde man också ulan kompletterande frågor kunna acceptera mannens och kvinnans uppgifter när det är fråga om stadigvarande samlevnad. Man gör ju ändå inga försök all kontrollera de svar som lämnas beträffande det sexuella samlivet. Varför då i de fallen ställa frågor som faktiskt av många upplevs som elt intrång i privatlivet?

Jag ber all få tacka statsrådet Lidbom för svaret. Han säger bl. a.; "Om modern bor tillsammans med mannen bör parternas samstämmiga uppgifter om faderskapet normalt vara fullt tillräckliga. Detta framgår också av de anvisningar som socialstyrelsen har utfärdat. I andra fall kan barnavårdsnämnden behöva ställa en del frågor till modern om hennes förhållanden vid den tidpunkt då barnet avlades."

Jag noterar alltså alt statsrådet Lidbom menar all sådana frågor kan ställas "i andra fall", men alltså inte i de fiill som jag här har tagit upp, nämligen när föräldrarna lever tillsammans som gifta. Del finns kanske ingenting i lagen som gör det nödvändigt all ställa de frågorna. Men de ställs i praktiken, även i de fall då mannen och kvinnan tillsammans upplever sin situation som jämförlig med äktenskap. Jag utgår från alt om barnavårdsnämnderna lar del av detta svar av statsrådet Lidboin, så kommer de att ändra sin praxis på den punklen, och det betraktar jag som tillfredsställande.

Den andra frågan som jag har ställt kanske kunde tarva ytterligare en kommentar. Bör man uppfatta statsrådets svar sä, att inte heller personlig inställelse är nödvändig i dessa fall?

Hen statsrådet LIDBOM:

Herr lalman! Jag tror att herr Romanus och jag i grunden är rörande ense i dessa frågor. I stort sett kan allting gå så enkelt till som herr Romanus önskar vid fastställande av faderskap. Lagen lägger inget hinder i vägen.

När sedan herr Romanus efteriyser åtgärder, vill jag bara göra den enkla kommentaren alt mot eventuellt överdrivet nit eller mol brist på takt hos enskild fiänsteman bör man kanske inte tillgripa lagstiftningsåtgärder.

Nr 31

Torsdagen den 6 mars 1975

Om garantier för sekretesskyddet beträffande kriminalstatistiken

Hen ROMANUS (fp):

Herr talman! Jag har inle efteriysl några särskilt drastiska åtgärder. Jag anser att det svar som herr statsrådet har givit här är tillfredsställande på den ena punkten som jag har tagit upp - om det nu bara beaktas. Del innebär en precisering i förhållande lill tidigare ultalanden, och del är jag lacksam för.

Om herr statsrådet också vill säga att personlig inställelse inle skall vara nödvändig i dessa fall, så är den andra delen av min fråga också tillgodosedd, och del skulle i så fall vara ännu bättre.

Hen statsrådet LIDBOM:

Herr lalman! Jag skall göra herr Romanus ännu mera nöjd. Jag anser att del icke behövs någon personlig inställelse i de av herr Romanus åsyftade fallen.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 8 Om garantier för sekretesskyddet beträffande kriminalstatistiken

Herr justitieministern GEIJER erhöll ordet för att besvara fru Krisienssons (m) den 7 februari anmälda interpellation, nr 32, och anförde:

Herr talman! Fru Kristensson har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd an vidta för att garantera sekretesskydd beträffande kriminalstatistiken.

De uppgifter som ligger lill grund för kriminalstatistiken kommer från rikspolisstyrelsen och kriminalvårdsstyrelsen.

Så länge uppgifterna finns hos dessa myndigheter är de skyddade enligt särskilda bestämmelser i sekretesslagen. Regler som ålägger rikspolisstyrelsen all lämna uppgifter för den officiella statistiken finns bl. a. i kriminalregisler-och polisregisterlagarna. I dessa lagar anges uttryckligen all uppgifterna inle får innehålla upplysning om namnen på dem utdragen avser. För kriminalvårdsstyrelsens del lämnas uppgifterna till kriminalstatistiken enligt en särskild kungörelse.

Bestämmelserna om den s. k. stalisliksekretessen finns i 16 S sekretesslagen. Enligt denna paragraf får för statlig statistik lämnade uppgifter

133

Nr 31

Torsdagen den 6 mars 1975

Om garantier för sekretesskyddet beträffande kriminalstatistiken

och myndighels bearbetningar av dem, om de avser enskilda personer som är angivna med namn eller annan idenlitetsbeleckning, i princip inte lämnas ul förrän 20 år har förflutit från uppgiftens datum. Bestämmelsen innebär att uppgifter som ingår i kriminalstatistiken och som är försedda med idenlitetsbeleckning åtnjuter sekretesskydd.

Jag vill i sammanhanget understryka all skyddet enligt 16 S sekretesslagen är beroende av att uppgifterna är försedda med personnummer eller annan identitetsbeteckning. Det är alltså ingen tillfällighet att man vid tillkomsten av registerlagarna väl föreskrev att namnen på dem som dömts inte skulle lämnas till den officiella statistiken men inte uteslöt personnumren. Tvärtom ändrade man samtidigt i 16 ij sekretesslagen just för alt även andra ideniitelsbeteckningar än namn skulle ge sekretessskydd.

Sekretesskyddet är alltså garanterat, men givelvis kan det diskuteras om del nuvarande skyddet för kriminalstatistiken och därmed stalisliksekretessen över huvud laget är tillräcklig. Som bekant övervägs emellertid dessa frågor f n. av offentlighets- och sekreiesslagstifiningskom-mitlén som väntas lägga fram sill betänkande redan under våren. Jag vill därför inle föregripa de ställningstaganden som blir aktuella när utredningsförslaget föreligger.

134

Fru KRISTENSSON (m):

Herr lalman! Jag ber alt få lacka justitieministern för svaret på min interpellation.

Inledningsvis vill jag säga alt det här är ganska svåra, frågor om sekretesskydd och dataregister, och därför uttrycker jag mig med en viss försiktighet, för del är svårt all komma med några entydiga påståenden. Jag konstaterar i alla fall att det svar som justitieministern har gett på min fråga -en fråga som jag tycker är väldigt angelägen - inle har skingrat den osäkerhet som jag känner när del gäller vilket rättsläge som egentligen råder beträffande sekretesskyddet i kriminalstatistiken.

Utgångspunkten är ju all då det gäller polisregister och kriminalregister finns del väldigt rigorösa bestämmelser om när sådana uppgifter får lämnas ul. Herr justitieministern känner lika väl som jag till att inte ens den person som själv är berörd kan få utdrag ur registret såvida inte hans rält är beroende av att han får ta del av upplysningarna. Det finns också bestämmelser som reglerar rikspolisstyrelsens rätt att lämna ul uppgifter ur polisregisirel, exempelvis till länspolischef eller annan polismyndighet. Man får bl. a. inte lämna ut uppgift om böter som ligger längre tillbaka i tiden än fem år - då har man skyldighet att gallra ul uppgiften.

Hela grundtanken bakom bestämmelserna om vad som får lämnas ut är ju alt man skall vara mycket restriktiv. Därför har vi också de båda lagar som jag nämnt i min interpellation och som herr statsrådet nämnt i sitt svar, nämligen lagen om allmänt kriminalregister och lagen om polisregister. Där finns det i en paragraf regler för vad som skall iakttas

när myndigheterna lämnar uppgifter ur kriminal- resp. polisregistren lill den officiella statistiken, och det stadgas förbud mol att utlämna namn.

Men vad jag tycker är konstigt är att samtidigt som det råder förbud mol att lämna ut namn är det, enligt vad justitieministern tycks mena, fullt lagligt alt lämna ut personnummer. Där föreligger det en diskrepans som jag gärna vill ha belyst av herr statsrådet. Vad finns del för skäl för alt vi i lagen har bestämmelser om förbud alt lämna ul namn, när man - som justitieministern säger i sill svar - inle handlar i strid mol någon lag när man lämnar ut personnummer? Elt personnummer ger ju en mycket tydligare identitet än ett namn. Denna diskrepans har jag inle fått någon som helst förklaring på, och jag vill gärna höra hur herr statsrådet ser på den saken. Om det är lagenligt all lämna ul personnummer, varför har vi då kvar förbudet att lämna ut namn? Och om det finns några skäl för ett förbud att lämna ul namn - och det måsle det ju finnas, eftersom vi har förbudet i vår lagstiftning - vill jag fråga statsrådet: Talar inte ännu starkare skäl för all vi borde ha ett förbud att lämna ut personnummer, eftersom dessa ger en fullständig identitet, något som uppgift om elt namn vilket som helst inle gör, även om också del kan vara identiteiskränkande?

Jag tycker alltså alt det råder en viss tveksamhet rörande rättsläget i delta fall, och jag menar alt när vi nu har elt förbud mol att lämna ut namn borde man analogivis kunna påstå all lagstiftarna skulle ha tagit med också personnumren i förbudet om de hade varit aktuella när lagen kom lill och att lagsliftarna då hade sagt alt man inle får lämna ul personnummer.

Dessutom - och där vill jag uttrycka mig med ännu större försiktighet - frågar sig många om 16 § sekretesslagen ger något verkligt skydd, när uppgifterna primärt inte är insamlade för stalislikändamål ulan insamlandet har gjorts på helt andra grunder. Jag har ingen bestämd mening i del fallet, men del är en fråga som experterna ställer sig.

Jag tror man kan påslå all rättsläget här inte är riktigt klart. Om min tolkning skulle vara riktig - alltså att man analogivis kan säga, att eftersom vi har etl förbud mot alt lämna ul namn, sä bör man kunna hävda att vi också borde ha ell förbud mol att lämna ul personnummer - då finns del inte heller något sådant sekretesskydd i 16 ij sekretesslagen som herr statsrådet här angav. Jag påstår inte all det vid en strikt juridisk tolkning förhäller sig så som jag här säger; jag har bara velat peka på att del där föreligger tveksamhet.

Sedan sade statsrådet att man kan diskutera huruvida skyddet är tillräckligt, men del uppfattar jag inle i och för sig som ell svar på min fråga utan mera som ett inlägg i diskussionen om huruvida de angivna 20 åren är en tillräckligt lång lid eller inle. Det är egentligen frågan om sekretessiidens längd som offentlighets- och sekrelesslagsliftnings-kommiiién skall överväga. Eller kan man tänka sig att kommittén också överväger utformningen av lagen om polisregister resp. kriminalregister? Jag uppfattade inte den sista delen av statsrådets svar om offentlighets-

Nr 31

Torsdagen den 6 mars 1975

Om garantier för sekretesskyddet beträffande kriminalstatistiken

135

Nr 31

Torsdagen den 6 mars 1975

Omgarantierför sekretesskyddet beträffande kriminalstatistiken

och sekretesslagsliftningskommilléns arbete som elt svar på den konkreta fråga jag ställt och som jag tycker är utomordentligt viktig. Det får inle råda något som helst tvivel om alt de uppgifter som lämnas ul verkligen blir sekrelessbelagda.

Herr lalman! Avslutningsvis vill jag ställa denna fråga: När vi har bestämmelser som säger att inle ens man själv får ta del av uppgiften i ell register - utom i de fall då ens egen rält är berörd - och när inte rikspolisstyrelsen får lämna ul uppgifter lill polismyndighet i alla fall ulan med vissa begränsningar, hur kan det då vara möjligt alt sädana uppgifter rent allmänt får lämnas lill statistiska cenlralbyrån? Är det inte egendomligt alt man i ena fallet är myckel restriktiv medan man i andra fallet behandlar uppgifter ur della register som vilka andra statistiska uppgifter som helst?

För övrigl skulle jag vifia ställa ytterligare en konkret fråga lill herr statsrådet: Vad finns det för gallringsbeslämmelser inom SCB när det gäller polis- och kriminalregisiren? Har SCB gallringsbestämmelser motsvarande dem som gäller för rikspolisstyrelsen och kriminalvårdsstyrelsen?

136

Herr justitieministern GEIJER:

Herr talman! Fru Kristensson säger nu att hon vill uttrycka sig med stor försiktighet i dessa frågor. Det hade varit bättre om fru Kristensson tänkt på det vid författandet av inlerpellationen; i den säger fru Kristensson ganska kategoriskt alt hon anser att statistiska centralbyråns registerhantering är anmärkningsvärd, vilket ju har en klandrande innebörd. Det är därför etl framsteg att fru Kristensson nu menar all man bör vara försiktig när man uttalar sig om statistiska centralbyråns hantering av dessa statistiska uppgifter.

Jag skulle vifia säga några ord om bakgrunden lill den bestämmelse som ger sekretesskydd för uppgifter ur kriminal- och polisregister.

Del kan knappast råda något tvivel om all kriminalstatistiken hos statistiska cenlralbyrån omfattas av stalisliksekretessen enligt 16 vj sekretesslagen. Ordalagen talar om uppgifter lämnade för statlig statistik, och den beskrivningen passar ju bra på kriminalslatistikuppgifterna från rikspolisstyrelsen lill statistiska cenlralbyrån.

Att 16 § sekretesslagen skulle gälla bara uppgifter från enskilda motsägs klart av förarbetena lill kriminalregisteriagen och den ändring som gjordes 116 4; sekretesslagen. Lagrådet konstaterade nämligen att även om namn pä den dömde inle logs upp i utdrag av kriminalregist.ret till den officiella statistiken - som del stod i förslaget lill kriminalregislerlag - så kunde vederbörandes identitet tämligen lätt röjas av den som hos SCB gick igenom utdragen, eftersom dessa innehöll de registrerades födelselid och födelsenummer. Lagrådet föreslog i syfte alt täppa till denna lucka all 16!; sekretesslagen skulle kompletteras så all sekretess skulle gälla för statistikuppgifter som avser enskilda personer m. fl. som är angivna med namn eller annan idenlitetsbeleckning. Förut talades del i paragrafen

bara om "namngivna" personer.

Statsmakterna föfide lagrådets förslag. Resonemanget lill stöd för utvidgning av stalisliksekretessen utgår uppenbarligen från att kriminal-statistikuppgifter lill SCB i och för sig faller under 16 !; sekretesslagen, även om de kommer från en annan myndighet. Annars hade ju lagändringen varit ett slag i luften.

För min del kan jag därför inte komma fram till annat än alt det är helt klart att uppgifter om enskilda inom kriminalstatistiken innefattas i stalisliksekretessen. Något utrymme i det här fallet för resonemang om att tryckfrihetsförordningens offentlighetsprincip skall ta över i tveksamma fall finns inte. Sedan är del en annan sak alt den nuvarande stalisliksekretessen för kriminalstatistiken kan behöva göras starkare. Jag nämnde detta i interpellationssvaret, och jag tänkte då närmast på 20-årsgränsen, som fru Krislensson också nämnde. Della får väl också utgöra svar pä fru Kristenssons fråga, om offentlighets- och sekrelesslagslifl-ningskommittén kan väntas komma med några förslag som rör tiden för sekretessen. Jag vet inte vad i övrigt som offentlighets- och sekre-tesslagstiflningskommillén kan tänkas la upp, men i vafie fall ligger ju stalisliksekretessen inom ramen för vad kommittén sysslar med.

Nr 31

Torsdagen den 6 mars 1975

Om garantier för sekretesskyddet beträffande kriminalstatistiken

Fru KRISTENSSON (m);

Herr lalman! Min mening med formuleringen i inlerpellationen beträffande SCB:s hantering av detta var självklart inle att rikta någon kritik mot SCB. Ifall jag skulle väga mig på att rikta någon kritik var del i så fall mol en lagstiftning som jag tyckte var motsägande. Och justitieministerns senaste inlägg gav mig inte något förtydligande svar på den första frågan som jag ställde och som jag vill upprepa.

När man i 16 S sekretesslagen tog in bestämmelsen om all namn skulle kompletteras med personnummer, frågade man sig inte då hur det var med lagen om polisregister och lagen om kriminalregisler - om inte där också behövde göras en komplettering? Vad är anledningen till att del i lagen om polisregister och lagen om kriminalregisler står alt namn icke får lämnas ut? Del måste ju finnas något rimligt skäl till della. Talar i så fall inte det skälet med ännu större styrka för alt man inte skulle få lämna ut personnummer?

Jag har inte fått något svar från justitieministern på frågan varför det anses nödvändigt alt ha kvar bestämmelsen i lagen om polisregister och lagen om kriminalregisler alt del är förbjudet all lämna ut namn. Den bestämmelsen hänger ju i luften, när man samtidigt - som herr justitieministern gör - säger all man kan lämna ul personnummer, som ju är något väsentligt myckel mer konkret när det gäller alt avslöja en persons identitet. Det är delta som är kärnfrågan.

Jag menar att när man har kvar lagen om förbud mot att lämna ut namn kan del analogivis med visst fog göras gällande att avsikten måste vara all när man skall skydda namn skall man med ännu större styrka skydda personnummer. Därför skulle det strängt taget - i vafie fall med

137

Nr 31

Torsdagen den 6 mars 1975

Om garantierför sekretesskyddet beträffande kriminalstatistiken

en vid tolkning av lagen - inle vara helt invändningsfrilt alt lämna ul personnumret. Då frågar jag mig: Är det vid en rättslig prövning av detta länkbart att regeringsrätten skulle finna alt här har personnummer lämnats ut i strid med lagens anda och att sekretesskyddet i och med det blir tveksamt? Men jag konstaterar an herr statsrådet i sill svar till mig säger all det knappast kan råda något tvivel om att sekretess gäller. Jag noterade ordel "knappast", för del innebar ju i och för sig någon liten tvekan. Samtidigt vill jag säga all det är myckel egendomligt att herr justitieministern tycks vara så säker på sin sak, när så många experter är tveksamma och oroade.

Jag skulle för min del, herr talman, inte vifia att man lugnt avvaktade tills offentlighets- och sekretesskommillén kommer med sill förslag. De lagändringar som kan bli föfiden av det reformarbetet har ju ändå grundlagskaraktär och kommer alltså inle att träda i kraft förrän tidigast 1978. Det vore enligt min mening djupt olyckligt om vi skulle acceptera etl rättsläge som inte är helt kristallklart när del gäller detta viktiga område. Från den enskilda människas synpunkt som har begått en brottslig gärning är det angelägel alt dessa uppgifter verkligen är sekrelessbelagda. Jag trodde för min personliga del att herr juslilieminislern själv var intresserad av att man hade så entydiga och klara bestämmelser som möjligl.

Herr justitieministern GEIJER:

Herr talman! Jag tror inte det går, fru Krislensson, att försöka prata runt det här och göra det mer invecklat än vad det är och döfia all fru Kristensson varit ute i ogjort väder.

Om jag sade all del knappast kan råda något tvivel, skall jag be all få ta tillbaka ordet knappast för att tillfredsställa fru Krislensson på den punklen. Vi skall inle genom del här resonemanget komma runt själva grundfrågan som fru Kristensson lar upp, huruvida det råder eller inle råder sekretesskydd. Jag hade verkligen troll att fru Krislensson öppet skulle ha erkänt att det finns sekretesskydd. I stället sade hon alt del råder delade meningar härom. Del vet jag inte om all det gör; jag tycker det verkar som om fru Kristensson har dåliga rådgivare och bör skaffa sig sakkunnigare sådana.

Till sist frågan om alt personnamnen inte får las med men däremot personnumren. Det är väl inle så märkvärdigt, fru Kristensson. Statistiska centralbyrån kan vid sin registerhanlering behöva göra undersökningar om låt oss säga återfallsförbrylare. Då är det av värde att man har personnumren så att man på den vägen kan bearbeta statistiken. Jag kan alltså inle finna alt resonemanget om all det skulle råda diskrepans mellan den ena och den andra lagen är någon realitet.

138

Fru KRISTENSSON (m);

Herr lalman! Jag noterar med en viss förvåning att herr statsrådet inte kan ge mig ett enkelt svar på en som jag tycker mycket enkel fråga;

Vad finns del för anledning till alt man i lagen om polisregister och i lagen om kriminalregisler har en bestämmelse inlagen som säger all rikspolisstyrelsen och kriminalvårdsstyrelsen inle får till statistiska cenlralbyrån lämna ul uppgifter ur resp. statistik som anger namn när man samtidigt, efter vad statsrådet har sagl flera gånger, utan hinder härav kan lämna ul uppgifter om personnummer som är ännu mer identitets-avslöjande? Vad är skälet, herr statsråd, till alt man har förbudet mol att lämna ut namn?

Jag skulle önska att jag fick ett svar på den frågan. Jag kan inte tycka att jag har varit ute i ogjort väder förrän jag av herr statsrådet har fått ett fullständigt svar rörande rättsläget.

Det gäller här en ömtålig materia som lagsliftarna har omgärdat med så rigorösa säkerhetsbestämmelser all inte ens den som är berörd av frågan får la del av uppgifterna, såvida inle hans egen rätt är beroende av dem. Är det då lämpligt - della är en öppen fråga - all statistiska cenlralbyrån får la del av allt det här materialet? Kunde man inte länka sig att man kompletterar lagen om polisregister och lagen om kriminalregister med en uppgift om att varken namn eller personnummer får lämnas ul men att man låter rikspolisstyrelsen resp. kriminalvårdsstyrelsen själv behandla det statistiska materialet? Jag tror att de skulle kunna få fram myckel intressanta uppgifter, som kunde vara av värde för lagstiftarna i det fortsatta arbetet, ifall de fick göra sådana här mer ingående analyser.

Herr statsrådet sade att jag har haft dåliga rådgivare, när jag vågade ha en mening om alt rättsläget är oklart och att tveksamhet kan råda. Men både regeringsrätten och datainspektionen har uttryckt oro över det oklara rättsläget och om herr statsrådet vill kalla dem dåliga rådgivare är det intressant.

Nr 31

Torsdagen den örnars 1975

Om garantier för sekretesskyddet beträffande kriminalstatistiken

Herr juslilieminislern GEIJER:

Herr talman! Fru Kristensson är fortfarande inne på annat än det som inlerpellationen gällde, nämligen om det föreligger sekretesskydd eller ej för de uppgifter som lämnas lill statistiska cenlralbyrån. Och så ställer fru Kristensson diverse frågor om vad som kan vara anledningen till att man enligt den ena lagen inte får lämna ut namn medan man i sekretesslagen har givit ett sekretesskydd. Ja, det är ju tio år sedan de här bestämmelserna kom lill, men jag tycker inle alt det är så svårt att se vad som är anledningen. Del kan ju vara rätt lämpligt att man, när man bearbetar de här uppgifterna i statistiska centralbyrån, bara rör sig med personnumren och inle med namnen. Del måsle väl fru Kristensson själv tycka vara en liten fördel?

Om fru Kristensson anser att vi skall ha kriminalstatistik och om del skall vara möjligt att göra bearbetningar som är värdefulla och behövliga för oss alt få del av - ja, då behöver personnumren användas. Det är i själva verket svaret på fru Krisienssons fråga.

139

Nr 31

Torsdagen den 6 mars 1975

Om garantier för sekretesskyddet beträffande kriminalstatistiken

Fru KRISTENSSON (m);

Herr lalman! Jag delar helt herr justitieministerns uppfattning att det är nödvändigt att vi får ordentliga bearbetningar av kriminalstatistiken

- det kan vara värdefullt för oss alla som sysslar med lagstiftningsfrågor. Jag tror att en sådan statistisk bearbetning med större fördel skulle kunna göras inom rikspolisstyrelsen resp. kriminalvårdsstyrelsen. Därtill skulle man vinna den myckel stora fördelen att man slapp lämna ut personnummer till en annan myndighet när det gäller materia som normall är omgärdad med så rigorösa bestämmelser angående rätten att lämna ul uppgifter. Jag tycker alltså all del vore naturligt att man förde över det här arbetet till resp. myndigheter. Men fortfarande kvarstår min fråga

- herr statsrådet vägrar all svara på den, och jag skall inle pressa honom ytterligare på den punklen: Vad är anledningen lill att man förbjuder utlämnandet av namn när man inte har någonting emot att lämna ul personnummer? Del är en fullständig gåta för mig.

Till slut, herr talman, skulle jag bara vilja fråga: Borde det ändå inte åvila justitiedepartementet att se lill att lagstiftningen på del här myckel känsliga området är entydig och täckande för all man skall undvika oklarheter och så långt som möjligt efter lagens anda kunna skydda dessa mycket känsliga uppgifter?

Herr justitieministern GEIJER;

Herr lalman! Jag konstaterar all fru Krislensson nu tagit ytterligare elt steg tillbaka och böriat diskutera var man lämpligast skall bearbeta kriminalstatistiken. Det är i rimlighetens namn en helt annan fråga än frågan om sekretesskyddet. Eftersom fru Krislensson återkommer till della flera gånger måsle jag ställa frågan: Önskar fru Krislensson alt vi skall göra den ändringen alt man även lämnar ut personnamnen till statistiska centralbyrån?

140

Hen HUGOSSON (s);

Herr talman! Jag tycker alt del varit utomordentligt värdefullt med det klarläggande som vi fått av justitieministern beträffande sekretessen för kriminalstatistiken. Under de senaste månaderna har man från visst håll gjort gällande att någon sekretess över huvud taget inle skulle gälla för kriminalvårdsuppgiflerna hos statistiska cenlralbyrån. Del är därför mycket värdefullt att vi nu fått bort den diskussionen - del är nu helt klart all det här finns sekretess.

Svagheten med dagens lagstiftning är naturiiglvis, herr justitieminister, all man måsle gå lill förarbetena lill 16 !; sekretesslagen för att få klarhet på den punklen.

Eftersom offentlighets- och sekretesslagslifiningskommiiténs arbete omnämnts vid flera tillfällen vill jag bara nämna all OSK i princip är färdig med sitt arbete och kommer att presentera ett betänkande under april månad. I det förslag lill lagstiftning på detta område som OSK lägger fram kommer alla dessa oklarheter att vara undanröjda. Även

sekreiesstidernas längd kommer att regleras sä att del blir en koordinering mellan sekretessbestämmelserna för kriminalvårdsregistren och statistiksekretessen i övrigl. När detta förslag kommer inom en myckel snar framlid undanröjs som sagl oklarheterna.

Fru KRISTENSSON (m):

Herr lalman! Herr Hugossons inlägg var intressant. Först tackar han herr justitieministern för del klariäggande som denne gett. Det innebär naturiiglvis att det hittills rått en viss oklarhet. Sedan säger herr Hugos.son avslutningsvis all när offentlighets- och sekretesslagstifiningskommiilén framlagt sitt förslag så kommer de ytteriigare oklarheterna all vara undanröjda.

Jag konstaterar alltså att herr Hugosson, som verkligen är sakkunnig på området såsom ledamot av offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén, har varit fullt medveten om alt de nuvarande sekretessbestämmelserna inle är så entydiga. Del är vad jag också försökt säga, och jag trodde faktiskt, herr talman, att justitieministern var intresserad av att försöka få en klar och tydlig lagstiftning på della område, eftersom del ju är viktiga frågor del gäller.

Nu ställer herr justitieministern en fråga lill mig om jag anser all man skall lämna ut namnen också. Del är ju faktiskt en ganska ointressant fråga. Jag har frågat herr justitieministern vad anledningen är lill att del finns ell förbud mot att lämna ut namn när det är tillåtet alt lämna ul personnummer. Jag fattar inle varför inle justitieministern vill förstå eller åtminstone vill erkänna alt han förstår att här föreligger en diskrepans.

Jag har sagl mig att del är naturligt att en myndighet som behandlar delta kan ha tillgång till personnummer och kanske också namn. Det är egentligen inle någon skillnad på del. Med hänsyn till den sekretess och de rigorösa bestämmelser som skall och bör gälla för dessa register så kan det vara naturligt all den statistiska bearbetningen sker hos resp. myndigheter, där man inte kommer i konflikt med dessa delikata frågor, vilket skulle ske om man lämnade över allt materialet lill statistiska centralbyrån. Detta innebär självfallet inte i och för sig något misstroende mot statistiska centralbyrån. Jag vill ändå påstå all vad jag här säger är mera logiskt än del nuvarande rättsläget.

Nr 31

Torsdagen den 6 mars 1975

Omgarantierför sekretesskyddet beträffande kriminalstatistiken

Herr justitieministern GEIJER;

Herr talman! Det är ju beklagligt att fru Kristensson gång på gång upprepar all det råder oklarhet. Jag får nog vidhålla vad jag tidigare sagl att fru Kristensson haft dåliga rådgivare.

Innan fru Kristensson i fortsättningen författar interpellationer där någon sakfråga är oklar så är fru Krislensson välkommen att ringa till departementet. Därmed kan man slippa ifrån en sådan sak som att det rått oklarhet huruvida det föreligger sekretesskydd eller ej. Då kan man få upplysning om vad som står i förarbetena. Nu begär jag inte att fru

141

Nr 31

Torsdagen den 6 mars 1975

Omgarantierför sekretesskyddet beträffande kriminalstatistiken

Krislensson själv skall sitta och läsa i förarbetena.

Välkommen i så fall nästa gång sä kanske vi slipper en debatt som bottnar i alt man inle känt till faktiska förhållanden.

Herr HUGÖSSON (s):

Herr talman! Jag vill bara ge en ytterligt kort replik lill fru Krislensson. För mig har det aldrig varit någon oklarhet beträffande sekretessläget pä del här området. Men jag sade att man från visst håll hade ifrågasatt delta, och jag tänkte bl. a. på den interpellation som fru Krislensson väckt.

Fru KRISTENSSON (m):

Herr talman! Jag kanske inle skall besvära kammaren med ytterligare inlägg. Jag vill självklart tacka herr justitieministern för den stora generositet som han har visat nu genom att t. o. m. erbjuda en representant för oppositionen att ta del av den expertis som finns inom departementet för att få sakliga informationer. Della kanske jag kan använda mig av vid något annat tillfälle.

Jag vill ändå återupprepa vad jag sagl tidigare att del framgått av dagspressen och på andra håll alt regeringsrätten, dalainspektionen och även andra myndigheter uttryckt osäkerhet om rättsläget. Det är kanske inle så konstigt då all jag begär ett förtydligande.

Jag kan, herr lalman, tyvärr inte säga all statsrådets svar innebär del klarläggande som jag begärt. Jag tycker all det är beklagligt att inle statsrådet åtminstone kan säga mig all rättsläget är oklart och all Ni skall fundera på de förlydliganden som kan vara nödvändiga.

Herr justitieministern GEIJER:

Herr lalman! Del må vara hänt alt fru Kristensson från dagspressen hämtar sina idéer till interpellationer. Om detta är del ingenting alt säga. Men när fru Krislensson här har fått ett klargörande svar så hade i vafie fall jag väntat mig att fru Krislensson skulle ha erkänt det.

Jag tror all när fru Kristensson läser igenom vad jag sagl tidigare skall fru Krislensson se alt jag har redogjort för anledningarna till att man här har ett behov av alt kunna använda personnumren och att del inle finns någon diskrepans mellan polisregisterlagstiftningen och sekretesslagen.

Fru KRISTENSSON (m);

Herr lalman! På den sista frågan har statsrådet fortfarande inle gett mig något svar. Del gäller påståendet om all del föreligger en diskrepans när man förbjuder utlämnande av namn men tillåter utlämnande av personnummer. Ell svar på detta lär jag väl inte få.

Överläggningen var härmed slutad.

142

§ 9 Föredrogs och hänvisades

Proposition

Nr 40 till näringsutskotlet

§ 10 Föredrogs och hänvisades

Motioner

Nr 1831 och 1832 till kulturutskottet

Nr 31

Torsdagen den 6 mars 1975

Anmälan av interpellation

§ 11 Anmäldes och bordlades

Propositioner

Nr 34 om kontroll av fabrikssleriliserade engångsartiklar för hälso- och

sjukvården Nr 50 med förslag till transplantationslag, m.m.

§ 12 Anmäldes och bordlades

Motioner

Nr 1833 av herr Hermansson m. jl.

Nr 1834 av herrar Lindahl i Lidingö och Gustavsson i Alvesta

Nr 1835 av herr Lindahl i Lidingö m.jl.

Nr 1836 av herr Nilsson i Agnas

med anledning av propositionen 1975:13 om lokalradio och vissa andra

rundradiofrägor

Nr 1837 av herr Hermansson m. jl.

med anledning av proposiiionen 1975:19 om lagstiftning om skydd mot

avlyssning

§ 13 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades föfiande interpellation som ingivits till kammarkansliet

den 5 mars

Nr 40 av herr Lundgren (s) till herr justitieministern om undersökningar av extrema minoritetsgrupper:

I samband med den av socialstyrelsen nyligen initierade enkätundersökningen om eventuella samband mellan sensiliviieisiräning och psykisk ohälsa kommer styrelsen också alt undersöka eventuella samband mellan engagemang i religiösa minoritetsgrupper och behov av psykiatrisk vård. Enstaka händelser under senaste tiden kan motivera en sådan undersökning. Sanningshalten i vissa märkliga påståenden om exempelvis sekten Guds barn bör prövas.

Det finns i Sverige f n. minst elt 90-tal religiösa minoritetsgrupper.

143

Nr 31

Torsdagen den 6 mars 1975

Anmälan av interpellation

Endast etl mycket begränsat antal torde vara aktuella för en mer ingående granskning av socialstyrelsen. Väsentligt är alt undersökningen inle medför att minoriteters rätt alt ha udda tros- och livsåskådningar sätts i fråga. Endasl uppenbara förtryck av den personliga integriteten måsle stoppas.

Det är utomordentligt viktigt all i della sammanhang också betona de regler om religionsfrihet som gäller i vårt land. Var och en äger rätt all fritt utöva sin religion, såvitt han inle därigenom stör samhällets lugn eller åstadkommer allmän förargelse (1 S). Det slår också var och en fritt att för religiös gemenskap dellaga i sammankomst och sammansluta sig med andra (2 S). För offentlig gudsfiänst får ej gälla andra hinder än sådana som i allmänhet är stadgade för sammankomst, till vilken allmänheten har tillträde (3 !;).

Som motiv för 1951 års religionsfrihetslag anfördes i propositionen bl. a. föfiande bestämning av religionsfrihetens innebörd: "Religionsfrihet hör i elt fritt och demokratiskt rättssamhälle till medborgarnas fundamentala rättigheter. Lika väl som medborgaren äger tanke- och yttrandefrihet i politiska frågor, måste del också slå honom fritt att själv råda över sin livsåskådning och att själv bedöma, huruvida han vill vara ansluten till ell religiöst samfund."

Grunden för vår religionsfrihetssyn är alltså att varie människa och varie trossamfund har rätt att fritt utöva sin religion. Försök all hindra en människa alt uttrycka sin religiösa eller irreligiösa tro och att omsätta denna tro i praktiskt handlande måsle avvisas. Vi lever i ell pluralistiskt samhälle, och den situationen har vi alt acceptera som ell faktum.

I nu gällande regeringsform har de grundläggande fri- och rättigheterna bl. a. föfiande utformning:

"Vafie medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad re
ligionsfrihet: frihet all sammansluta sig med andra lill trossamfund och
all utöva sin religion." (2 kap. 1 §.)

"Varie medborgare är skyddad mot all myndighet tvingar honom alt tillhöra förening eller trossamfund eller alt ge sina åsikter lill känna." (2 kap. 2 §.)

Med hänsyn till del anförda hemställer jag om kammarens tillstånd all lill herr justitieministern framställa föfiande fråga;

Vilka bedömningar anser statsrådet bör ligga lill grund för undersökningar av extrema minoritetsgrupper?

144

§ 14 Meddelande om frågor

Meddelades att föfiande frågor framställts

den 5 mars

Nr 107 av herr Måbrink (vpk) till herr försvarsministern om slopande av rällen för utländska officerare all föfia högre militär utbildning i Sverige:

Meddelanden i pressen på sistone om all utländska officerare föfier den högre militära utbildningen i Sverige har väckt stor uppmärksamhet. Särskilt har avseende därvid fästs vid att det uteslutande synes röra sig om officerare från NATO-länder. I uttalanden och kommentarer har frågan bedömas även ur utrikespolitiska aspekter. Omfattningen av och ensidigheten i sådant utbyte väcker frågan om all trovärdigheten i den deklarerade alliansfria utrikespolitiken såväl inom- som utomlands kan bli ifrågasatt.

Mol bakgrund av del anförda får jag rikta frågan lill herr försvarsministern;

Är statsrådet beredd all medverka lill alt tillståndsgivning för påtalat officersutbyle upphör?

Nr 31

Torsdagen den 6 mars 1975

Meddelande om frågor

den 6 mars

Nr 108 av herr Håkansson i Rönneberga (c) lill herr kommunikationsministern om statsbidrag lill båttrafiken mellan Landskrona och Ven:

Trafikutskottet framhöll i betänkandet 1973:15 att en förnyad prövning av frågan om statsbidrag i någon form till kostnaderna för upprätthållande av trafiken mellan Landskrona hamn och ön Ven lämpligen borde ske. Riksdagen anslöt sig sedermera till denna uppfattning, vilket tillkännagavs för regeringen (riksdagens skrivelse 1973:282).

Vilka åtgärder har vidtagits för all tillgodose kravet på stöd lill Ven-trafiken?

Nr 109 av fru Fredgardh (c) till herr kommunminislern om bekämpning av oljeskador, m. m.:

Med anledning av del ofieulsläpp som nyligen förekommit i Öresund, varvid ofia drivit in lill Skånes kust, vill jag ställa föfiande frågor:

1. Hur har i detta fall skyddet av stränderna fungerat?

2. Hur tänker staten ersätta berörda kommuner för de kostnader som åsamkats dem?

145

10 Riksdagens protokoll 1975. Nr 29-33

Nr 31

Torsdagen den 6 mars 1975

Meddelande om frågor

Nr 110 av herr Nilsson i Agnas (m) till herr socialministern om åtgärder för att eliminera riskerna av rökning på sjukhus:

Avser statsrådet all vidta någon ytterligare åtgärd i syfte alt eliminera riskerna med rökning pä sjukhus, i synnerhet nattetid?

Nr 111 av herr Andersson i Nybro (c) till herr kommunikationsministern om postverkets närservice i glesbygdsområden och mindre tätorter;

Riksdagen har tidigare ullalat sig för all postverkets service inte får försvagas inom landsbygds- och glesbygdsområden. Trots detta fortsätter postverket alt lägga ned poslstationer t. o. m. i expanderande områden. I tätortsområdena Vassmolösa och Örsjö i Kalmar resp. Nybro kommuner pågår en omfattande egnahemsbebyggelse och i Örsjö även induslriul-byggnader. Kommunerna planerar alltså för att garantera människorna i dessa områden såväl arbete som en god närservice. När kommunerna nu vill vända utvecklingen i positiv riktning och öka befolkningsunderlaget planerar postverket samtidigt för nedläggning av poststalionerna på båda dessa orter.

Mot bakgrund av del anförda vill jag fråga herr kommunikationsministern:

Är statsrådet för sin del beredd att medverka lill all postverket inle motverkar utan i stället understödjer kommunernas planer pä att ge människorna i mindre tätorter och inom glesbygdsområden en god närservice?

§ 15 Kammaren åtskildes kl. 15.11.

146

In fidem

BENGT TÖRNELL

/Solveig Gemert