Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975:30

Onsdagen den 5 mars

Kl. 10.00

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

§ 1 Justerades protokollet för den 25 februari.

§ 2 Herr talmannen meddelade att till kammaren inkommit läkarintyg för herr Nilsson i Trobro, som var sjukskriven fr. o. m. den 4 mars.

Herr Nilsson i Trobro bevifiades ledighet för tiden den 4 mars-den 3 maj.

Herr talmannen anmälde alt herr Lundgren i Kristianstad fr. o. m. den 5 mars inträdde som ersättare för herr Nilsson i Trobro under hans ledighet från riksdagsmannauppdraget.

§ 3 Föredrogs och hänvisades

Proposition

Nr 51 till finansutskottet

§ 4 Föredrogs och lades till handlingarna Konstilulionsutskoltels betänkande

Nr 2 angående verställd granskning av riksdagsbibliotekels förvaltning under år 1974

§ 5 Föredrogs

Konstitutionsutskottets betänkanden

Nr 3 med anledning av framställningen 1975:10 från riksdagens förvalt-ningsslyrelse angående utgifter på lilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1974/75 i vad avser anslag under huvudtiteln Riksdagen och dess verk m. m.

Nr 4 med anledning av framställning i propositionen 1975:1 om anslag under justiliedeparlemeniels verksamhetsområde för budgetåret 1975/76 till partistöd

Nr 5 med anledning av framställning i propositionen 1975:1 om anslag under justitiedepartementets verksamhetsområde för budgetåret 1975/76 lill vissa kostnader i anledning av allmänna val

Nr 6 med anledning av till utskottet hänvisade framställningar i propositionen 1975:1 om anslag för budgetåret 1975/76 under huvudtiteln Riksdagen och dess verk m. m.

Skatteutskottets betänkanden

Nr 2 med anledning av motioner om maximigränsen för avdrag för underhåll av barn, m. m. Nr 3 med anledning av motioner om vissa tullfrågor

Nr 30 Nr 4 med anledning av propositionen 1975:1 i vad avser vissa anslag

Onsdaeen den inom finansdepartementets verksamhetsområde för budgetåret

5 mars 1975 \91S/l(i

Vidareutbildning av Justitieutskottets betänkanden

överförmyndare Nr 2 med anledning av propositionen 1974:189 med förslag till lag om

ändring i lagen (1966:664) med vissa bestämmelser inom immunitet och privilegier

Nr 3 med anledning av propositionen 1975:2 med förslag om lilläggsstat II till riksslaten för budgetåret 1974/75 såvitt avser justitiedeparle-menieis verksamhetsområde

Nr 4 med anledning av propositionen 1975:1 såvitt gäller anslag lill rättshjälp m. m. jämte motioner

Nr 5 med anledning av propositionen 1975:1 såvitt gäller anslag lill åklagarväsendet

Lagutskottets betänkande

Nr 2 med anledning av motion om en ny förelagsform för mindre och medelstora förelag

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§ 6 Vidareutbildning av överförmyndare

Föredrogs lagutskottets belänkande nr 3 med anledning av motion om vidareutbildning av överförmyndare.

Hen HENMARK (fp): • Herr lalman! Genom den nya lagstiftning om förmynderskap som antogs samma dag som vi avslutade höstsessionen ålades överförmyndare ganska många nya och stora uppgifter. En överförmyndare skall sålunda i fortsättningen pröva frågor om försäfining eller pantförskrivning av fast egendom, ge tillstånd vid placering av omyndigs medel i värdesäkra tillgångar och granska huruvida ell förmynderskap allfiämt behöver äga bestånd. Vidare har grunderna för omyndigförklaring begränsats och möjligheterna för omyndig all pä nytt bli myndigförklarad ökats. En förmyndare sörier nu i större utsträckning än tidigare för myndlingens personliga omvårdnad. En överförmyndare skall ge förslag till arvode ät förmyndare och gode män och skall också avgöra huruvida dessa arvoden skall betalas av allmänna medel.

Det är sålunda en hel del nya uppgifter som nu åläggs överförmyndare. Fru Fraenkel och jag har i en motion yrkat på att överförmyndaren för all kunna fullgöra dessa uppgifter skall få en speciell utbildning. Också lagutskottet har ansett att så bör vara fallet, och vi är lacksamma för del. Därmed har motionens innersta syfte tillgodosells.

När det gäller vem som skall svara för denna utbildning har däremot skiftande synpunkter framkommit. Vi har föreslagit all staten skulle ta initiativet härtill, eftersom det är staten som ålägger förmyndarna deras uppgifter. Nu menar lagutskottet att det är lämpligare att Kommunförbundet genomför denna utbildning. Det är ur motionärernas synpunkt egalt vem som står för utbildningen. Vad som är väsentligt är all del blir en central myndighet som står för denna, sä alt den blir likartad i landels olika delar. Jag anser att det är mycket väsentligt att denna utbildning bedrivs på ett sådant sätt alt en likartad praxis skapas dä det gäller tillämpningen av den genomförda lagstiftningen.

Lagutskottet har alltså påpekat alt utbildningen i fråga lämpligen bör komma till stånd genom Kommunförbundets försorg. Jag vill i delta sammanhang vädja till riksdagsledamöter som har närmare anknytning till Kommunförbundets verksamhet att beakta denna synpunkt, så att utbildningen inte blir försummad eller bortglömd,

Jag vill vidare peka på att vi motionärer föreslagit alt staten skulle åta sig kostnaderna för denna utbildning. Detta vill lagutskottet inte gå med pä utan anser all dessa kostnader bör åvila kommunerna. Även om kostnaderna säkeriigen är relativt obetydliga, vill jag framhålla att det pågår en ständig kamp för att hålla kommunernas utgifter nere. Del har förts förhandlingar mellan staten och kommunerna om att de senare inte skall höja sina utdebiteringar. Kommunalmän och landstingsmän har ofta något av klagan i tonen då de talar om alt del sker en övervältring av kostnader frän staten lill kommunerna, och ibland kan denna klagan vara ganska högljudd.

Eftersom det i det här fallet rör sig om en nyskapad utgift, som staten bestämmer, ansåg motionärerna att del kunde vara skäligt all staten åtminstone bidrar med själva igångsättningskoslnaderna och betalar utbildningen. Lagutskottet och, förmodar jag, riksdagen i övrigl godtar tydligen utan någon klagan att en kostnad läggs pä kommunerna. Jag menar att man skulle ha kunnat markera alt del inle får ske en övervältring av kostnader pä en kommun utan att man åtminstone skriker till och säger all det inte är riktigt. Har staten bestämt en sak borde den också stå för kostnaden.

Jag vill gärna trycka på värdet av all den här utbildningen kommer lill stånd. Utskottet har sagt att den inle kan påbörias innan lagen träder i tillämpning, men det tror jag inle är sä alldeles väl grundat. Efter vad jag kan förslå kommer de överförmyndare som nu fungerar att i regel ha kvar sina uppgifter, därest de får kommunens förtroende. De har ändå en viss rutin och vana, och dem bör man väl inle plötsligt avsätta därför att del blir en ny lag. Dessa överförmyndare upplever emellertid i dag elt myckel starkt behov av att bli insatta i de nya uppgifter som de får, och det skulle väl vara riktigt att de blev del innan de skall böfia tillämpa det nya systemet. Man behöver nog också få en viss mog-ningstid då del gäller sådana här kunskaper.

Herr lalman! Jag har inget annat yrkande än om bifall till lagutskottets hemställan i föreliggande form.

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Vidareutbildning av överförmyndare

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Granskningsmyn -dighetför boutredningsmannaarvode m. m.

Hen SVANSTRÖM (c);

Herr talman! Eftersom herr Henmark inte framställde något yrkande förefaller det kanske onödigt att lagutskottets ordförande lar till orda. Vi har varit helt eniga i utskottet, vilket framgår av vårt belänkande. Utskottet och motionärerna är ense om att den här utbildningen behövs, men vi menar att den lämpligen skall bedrivas i kommunal regi. Herr Henmark talar om en övervältring av kostnaderna, men det är väl all använda litet starka ord. Jag tror inte att kostnaderna för utbildningen kommer all bli så stora att de inte väl kan rymmas inom de ordinarie ramar för utbildningskostnader som kommunerna har.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 7 Granskningsmyndighet för boutredningsmannaarvode m.m.

Föredrogs lagutskottets betänkande nr 4 med anledning av motion om granskningsmyndighel för boutredningsmannaarvode m. m.

Hen BÖRJESSON i Falköping (c);

Herr lalman! I lagutskottets betänkande nr 4 behandlas min motion nr 22, där jag anhåller om utredning och förslag lill inrättande av en granskningsmyndighet för bedömning av skälighet i boutredningsmans arvode m. m. En liknande motion väcktes av mig jämväl vid fiolårets riksdag.

Jag är medveten om alt den som är delägare i ell dödsbo har möjlighet att begära rätlens prövning i talan bl. a. mol boutredningsmans arvodesräkning, därest någon i dödsboet finner alt arvodet kan anses oskäligt i förhållande lill förvaltningens omfattning och del arbete som boutredningsmannen nedlagt. I 19 kap. 19 § ärvdabalken stadgas denna möjlighet. Som jag framhållit i min motion föreligger det inle i lagen några föreskrifter för boulredningsarvodels bestämmande. Boutredningsmannen har att tillgodogöra sig det belopp som han själv finner skäligt och av omständigheterna påkallat, och den som inte ålnöjes med boutredningsmannens egen beräkning får, som jag tidigare anfört, hänskjula frågan lill rättens prövning. Rätten har därmed möjligheter att meddela jämkningar enligt allmänna avtalsrätlsliga regler.

Nu är del tyvärr sä att delägare i dödsbon ytterst ogärna vänder sig till rätten för att den skall pröva skälighelen av det arvode som boutredningsmannen vill tillgodogöra sig. Del kan vara personliga känsloskäl med hänsyn till den avlidne som avhäller vederbörande från att vända sig lill rätten.

Det har förekommit - och förekommer - att boutredningsman begärt arvoden som man kan anse oskäliga i förhållande lill det arbete som vederbörande presterat. Jag har anfört ett exempel i motionen. Det var en boutredningsman som betingade sig ett arvode på över 21 000 kr. för en boulredning. Della arvode ansåg jag vara oskäligt, och jag föreslog dödsbodelägarna att vända sig lill rätten för att den skulle pröva skälighelen, men de var ej villiga därtill av rent personliga skäl med hänsyn till den avlidne. Jag medger gärna att det anförda exemplet var drastiskt, men det visar ändock all del förekommer fall dä man verkligen kan tala om oskäliga arvoden. Hur stort antal fall det är fråga om är myckel svårt att ange, helt enkelt av den orsaken att det stora flertalet dödsbodelägare hellre betalar ut arvoden som de anser oskäliga än de går lill rätten och begär jämkning.

Jag tror därför att DON:s företagna undersökning är riklig och att del endast är få procent dödsbodelägare som för klandertalan vid domstol. Men därmed är det inte bevisat att antalet fall där oskäliga arvoden förekommer är ringa.

Om någon form - jag medger gärna att det kan vara svårt att ange vilken form - av reklamationsnämnd inrättas, skulle enligt min övertygelse antalet prövningar ge belägg för det berättigade i tillkomsten av en dylik nämnd.

Jag vet, herr talman, att denna fråga är för tidigt väckt. De olika remissorganen har samtliga avstyrkt bifall till tankegångar om någon form av granskningsmyndighel rörande boutredningsarvode, varför jag har full förståelse för utskottets ställningstagande. Men jag är övertygad om att samhällets kontrollorgan i en framtid kommer att omfatta kontroll av skäligheten av boutredningsmannens arvode, i likhet med vad som har skett på flera områden av samhällssektorn.

Med det sagda, herr talman, har jag velat ge min mening till känna, och jag har inget annat yrkande än utskottets.

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Granskningsmyn -dighetför boutredningsmannaarvode m. m.

Hen SVANSTRÖM (c):

Herr talman! I denna fråga, där nu herr Böriesson i Falköping har utvecklat sin talan, hade en likalydande motion väckts även lill förra årets riksdag. På s. 3 i betänkandet återges ett avsnitt av utskottets skrivning vid del tillfället. Därav framgår alt Stockholms tingsrätt i sill remissyttrande - inom parentes sagt var samtliga remissyttranden avstyrkande på denna punkt - uttalade att av de under år 1973 vid tingsrätten förordnade boutredningsmannen var 38 96 advokater. I de fall där så sker är det fråga om ganska komplicerade boulredningar. Då har dödsbodelägare som är missnöjda med arvodesräkningen att väfia mellan att begära skifiedom hos Advokatsamfundet eller klandra arvodesräkningen vid domstol.

Herr Böriesson i Falköping har anfört, och jag tror alt han har rätt på den punkten, att känslomässiga skäl och annat kan göra all man drar sig för all låta sådana här mål gå till domstol. Men möjligheten

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Teckning av aktier i Crownair AB

att vända sig till Advokatsamfundet föreligger således i alla de fall där vederbörande advokat är ansluten till samfundet.

Vi har i lagutskottet inte heller i år kunnat gå med på förslaget att skapa möjligheter till en särskild förhandsprövning av arvodesräkningarna. Jag vill emellertid betona alt vi har den största förståelse för motionärens synpunkter, och det drastiska exempel som han själv anfört visar tydligt att det kan förekomma missbruk i sammanhanget. Vi är naturligtvis i lagutskottet lika besjälade av vifian att slävja sådant missbruk som motionären är, men vi har uppfattningen att de nuvarande möjligheterna skall kunna ulnylfias i dessa fall.

Jag ber, herr lalman, alt fä yrka bifall till utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad. Utskottets hemställan bifölls.

§ 8 Föredrogs

Försvarsutskottets betänkande Nr 1 med anledning av propositionen 1975: budget för totalförsvaret

såvitt gäller beredskaps-

Utskottets hemställan bifölls.

§ 9 Föredrogs

Försvarsutskottets belänkande

Nr 2 med anledning av propositionen 1975:2 med förslag om lilläggsstat II lill riksstaten för budgetåret 1974/75 såvitt gäller försvarsdepartementets verksamhetsområde.

Punkterna 1-5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 6

Teckning av aktier i Crownair AB

Herr PETERSSON i Gäddvik (m):

Herr talman! När riksdagen våren 1973 på förslag av försvarsministern beslöt alt statens aktieinnehav i Crownair AB skulle flyttas till försvarsdepartementet biträdde vi moderater inle del förslaget. Vi röstade i stället för en moderat reservation till försvarsutskottets betänkande i frågan.

När vi i försvarsutskottets nu föreliggande betänkande lar del av utvecklingen för Crownair AB finner vi all den på elt slående sätt bekräftar riktigheten i den bedömning som vi moderater gjorde i reservationen för tvä är sedan. Vi sade oss tro all Crownair AB skulle ges en förmänsställning framför sina konkurrenter. Del har också skett. Man har i kungörelse gett Crownair AB monopol på transporter som bolaget kan

utföra åt statliga myndigheter, och trots detta har statliga medel måst tillföras för att täcka föriuster i flygbolagets verksamhet. Också för den utvecklingen varnade vi i vår reservation.

Vi är fortfarande lika oförstående till att den helstatliga delen av Crownair AB skall förvaltas av försvarsdepartementet. Enligt föreliggande redovisningar var bolagets flygtid för försvarets räkning 1973/74 endast ca 50 timmar.

Herr lalman! Lät mig sluta med att ordagrant återge den sista delen av vårt särskilda yttrande:

"Vår i reservationen 1973 framförda mening att det saknades bärande skäl alt knyta bolaget till försvarsdepartementet har sålunda bestyrkts. Den nu föreslagna fusionen, som vi i och för sig tillstyrker, kan komma att skärpa detta förhällande. Vi förutsätter att regeringen sä snart erfarenhet vunnits på nytt prövar frågan om var det statliga ägaransvaret bör vara förlagt."

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Åtgärder mot stöld av vapen m. m.från militära förråd

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 10 Föredrogs Försvarsutskottets belänkande

Nr3 med anledning av förslag i propositionen 1975:1 om förbättrade värnpliktsförmåner jämte motion

Utskottets hemställan bifölls.

§ 11 Åtgärder mot stöld av vapen m. m. från militära förråd

Föredrogs försvarsutskottets betänkande nr 4 med anledning av motion om åtgärder mot stöld av vapen m. m. från militära förråd.

I della betänkande behandlades motionen 1975:106 av herr Lövenborg m. fl. (vpk), vari hemställts alt riksdagen hos regeringen begärde skyndsam utredning och förslag lill åtgärder som effektivt förhindrade utflödet av vapen från militära förråd.

Utskottet hemställde alt riksdagen skulle avslå motionen 1975:106.

Herr LÖVENBORG (vpk);

Herr talman! Det är ju ingen nyhet att brottsligheten i vårt land har blivit alltmer våldsbetonad. Det var inte lika vanligt förr att bankrånare och andra brottslingar var beväpnade med kulsprutepistoler och andra moderna vapen. Nu förekommer detta mycket ofta, och det måste betraktas som oroande.

4 Riksdagens protokoll 1975. Nr29-33

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Åtgärder mot stöld av vapen m. m.från militäraförråd

Försvarsutskottet härvid behandlingen av min motion 1975:106 ansett att allt är ganska gott, och utskottet har hänvisat till de förbättringar som gjorts. Men uppenbarligen är de förbättringarna inle tillräckliga när det gäller bevakning och förvaring, eftersom det fortfarande är möjligt att plundra militära förråd på vapen. Tidigare, då vapen förvarades i träbaracker, var de militära vapenförråden under all kritik. Den nya typen av förråd är av betong, men inle ens del räcker för att hindra stölder. Förra sommaren skedde en rad inbrott i militära förråd i del nordligaste militärområdet. Detta visar att inte ens betongväggar och ståldörrar kunde stoppa vapentjuvarna. De sprängde hål i betongväggen och tog vad de ville ha. Detta skedde bl. a. i närheten av Kalix. Vid ett inbrott utanför Boden stals handeldvapen, ammunition och minor. Vapenslölder ur militära förråd har skett i Haparanda och Jokkmokk och troligen även på andra håll. I åtminstone två av fallen har inbrotten förövats mol just den nya typen av förråd, och det visar ju att även det skyddet är otillräckligt.

Försvarsutskottet skriver att försvarsmakten förvarar mer än 1 mifion handeldvapen på mer än 3 000 platser i landet och att det utflöde som nu sker mot den bakgrunden måste betraktas som litet. Ja, visst kan man tycka att elt hundratal vapen som vafie är försvinner ur militärens ägo inte är så särskilt många, men i händerna pä rånare, Uslasjafolk och andra blådårar är det alldeles för myckel. Utskottet känner ingen oro över detta faktum, men det gör polisen, som kräver effektivare ål-gärder. För rikspolisstyrelsen står del klart att de säkerhetsåtgärder som försvarsutskottet åberopar är otillräckliga. Man rekommenderar där ökad tillsyn, och det är kanske den väg man måste gå.

Jag har i vår motion ifrågasatt riktigheten av all militären förvarar vapen i en mängd förråd på del sätt som nu sker. Försvarsutskottet hävdar alt det är nödvändigt, och i så fall måste man ställa kravet att dessa militära vapenförråd bevakas bättre. Nu inspekterar man ell par gånger i veckan, men del utgör ju ingen garanti mot inbrott. Då frågar man sig om det kan tänkas en konlinueriig bevakning, och jag tycker inte att det bör vara omöjligt all bevaka dessa 3 000 förråd pä ett mera intensivt och bättre sätt än vad som i dag sker. Del kan också finnas andra alternativ. Jag anser all de säkerhetsåtgärder som nu existerar är otillräckliga och yrkar därför, herr talman, bifall lill molionen 106.

Herr PETERSSON i Gäddvik (m):

Herr lalman! Herr Lövenborg har i motionen 106 begärt åtgärder mot stöld av vapen m. m. från militära förråd. Hemställan i hans motion

lyder; "-- att riksdagen hos regeringen begär skyndsam utredning och

förslag lill åtgärder som effektivt förhindrar utflödet av vapen från militära förråd."

Vi har i utskollet noggrant granskat frågan om förvaring av försvarets vapen. Den som vill föfia detta kan slå upp försvarsutskottets belänkande nr 4, där det bl. a. förekommer statistik över tillgripna vapen här i landet.

försvarets andel av dessa, hur många som förkommil från alla slag av förråd och hur många som förkommit från mobiliserings förråd, som ju var del herr Lövenborg särskilt talade om. Av denna statistik framgår alt det endast är en mindre del av tillgripna vapen i Sverige som kommer från försvarsmaktens förråd. Hälften av de vapen som tas från försvaret kommer från någon typ av förråd. Under hela 1970-talel har endast 20 vapen, varav 16 utan vital vapendel, förkommit från mobiliseringsförråd. Jag tycker att den statistiken på ett ganska drastiskt sätt visar överdrifterna i herr Lövenborgs anförande. Förlusterna bör ses mot bakgrunden av att försvarsmakten har ett mycket stort antal vapen. Som herr Lövenborg nämnde rör det sig om ungefär en miljon handeldvapen, som förvaras i mer än 3 000 förråd ute i landet, och man har 200 000 vapen varie år utlämnade i samband med utbildning.

Del värnpliklssystem som vi har förutsätter all mobilisering skall kunna genomföras relativt snabbt och säkert. För mobiliseringen flnns del förnödenheter i ett stort antal förråd spridda över landet och placerade med hänsyn lill var de olika förbanden skall mobilisera. Del har skett betydande förbättringar i vad gäller mobliseringsförråden,och skärpta bestämmelser har tillkommit i fråga om de vapen som används under värnpliktsutbildningen.

Med stöd av det anförda vill jag yrka bifall till utskottets hemställan. Jag tycker att just vad gäller den del som har åberopats i motionen är del myckel god ordning inom försvarets vapenförråd.

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Åtgärder mot stöld av vapen m. m.från militäraförråd

Hen LÖVENBORG (vpk):

Herr lalman! Per Petersson i Gäddvik känner ingen oro. Han är tämligen belåten med situationen på del här området.

Men det finns ju andra som känner oro och som också anser sig ha ett ansvar och rätt alt lycka. Dit hör rikspolisstyrelsen, som i fiol sände ul en informalionsskrivelse där det bl. a. hette; "Den senaste tiden har en ökning av inbrotten vid militära förråd kunnat konstateras. Sedan den 14 maj i år har enbart inom ett militärområde tolv sådana inbrott förövats." - Nu skall den statistiken justeras upp. Rikspolisstyrelsen fort-sätier: "Vid de .senaste stölderna kom fiuvarna över ett hundratal trupp-minor, s. k. Irampminor och ett tiotal slridsvagnsminor som samtliga var skarpladdade. Dessutom stals vid dessa tillfällen sprängpalroner och pentylstubin - perfekt vid kassaskåpssprängningar - samt ett antal vapen. På grund härav och med hänsyn till den brollsprevenliva effekt polisens medverkan vid tillsyn av militära förråd innebär begär rikspolisstyrelsen all sådan tillsyn skall ske i all den omfattning som är möjlig inom ramen för tillgängliga personalresurser."

I en tidningsintervju säger länspolis Gunnas Isberg: "Ordel allvariigt räcker inte i den här situationen. Jag skulle hellre vifia säga att det är skrämmande. Polisen har redan i dag myckel svårt att förebygga och bekämpa den allt luffare brottsligheten. Hur ska del då inte bli om vi

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Åtgärder mot stöld av vapen m. m.från militäraförråd

inom en snar framtid tvingas slåss mol en hårdbeväpnad broUsarmé." Men Per Petersson känner fortfarande ingen oro. Det är märkligt.

Hen PETERSSON i Gäddvik (m):

Herr talman! Med anledning av vad herr Lövenborg senast anförde vill jag erinra om att rikspolisstyrelsens skrivelse kom i juni 1974. Vi har naturiiglvis i utskottet noga prövat innehållet i den skrivelsen. Det förekom stölder i fyra fem förråd inom milo ÖN som tedde sig alarmerande inför semesterstarten. Men man klarade upp dessa stölder under sommaren.

När man tar del av den statistik som visar var vapen tillgripils blir man förvånad över all herr Lövenborg slår fast att stölderna frän försvarets mobiliseringsförråd är den stora orsaken till denna oro. Enligt min mening är det väl ordnat när det gäller de vapen som försvaret förvarar i mobiliseringsförråd.

Hen LÖVENBORG (vpk):

Herr talman! Jag vill fortfarande hävda all del inle är väl ordnat med förvaringen av vapen. Det är kanske bättre ordnat än tidigare, men det är långt ifrån tillräckligt. Mililärbefälhavaren för övre Norrland, Nils Per-sonne, säger i samma tidningsintervju som jag tidigare nämnde: "Vi skulle helst vilja bevaka förråden konlinueriigt. Men del är tyvärr omöjligt under nuvarande omständigheter.

Men en tätare tillsyn är det helt klart alt vi måste ha.

Man måste nog inse att behovet av en mer intensiv tillsyn väger tyngre än de extrakostnader den innebär."

Detta säger han mot bakgrund av de stölder ur militärförråd som skedde under fiolåret och som inle kan fintas bort, för de är ju realiteter. Även om del inte rör sig om flera hundra vapen, minor och andra attirafier är del ändå en betydande mängd som är ute i cirkulation. Jag tycker nog att det flnns anledning att t it ta på denna situation med I i*et större allvar än jag tycker alt herr Petersson i Gäddvik gör.

Hen PETERSSON i Gäddvik (m):

Herr lalman! Vi har övertygat oss om att de militära myndigheterna föfier denna fråga. Vi vet också att man ökat tillsynen av mobiliseringsförråden. Men statistiken visar, herr Lövenborg, alt de militära förråden och då särskilt mobiliseringsförråden inte är de stora läckorna vad gäller vapenstölder i Sverige.

Överläggningen var härmed slutad

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 106 av herr Lövenborg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lövenborg begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller försvarsutskottets hemställan i betänkandet nr 4 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit molionen nr 106.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Lövenborg begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 304

Nej - 20

Avstår - 2

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Översyn av utbildningsanvisningarna rörande behandling av krigsfångar

§ 12 Översyn av utbildningsanvisningarna rörande behandling av krigsfångar

Föredrogs försvarsutskottets betänkande nr 5 med anledning av motion om översyn av utbildningsanvisningarna rörande behandling av krigsfångar.

Fru NILSSON i Sunne (s);

Herr talman! Den motion som ligger till grund för försvarsutskottets betänkande nr 5 begär en översyn av utbildningsanvisningarna för plutonofficerare. Motionen är föranledd av en faktisk händelse, där blivande plutonofficerare under utbildning i krigsfångfiänst blivit utsatta för en lill synes brutal och inhuman behandling. Bl. a. hade ett antal förmenta fångar med bakbundna händer lastals på elt lastbilsflak, varefter ett tagg-trådsnät hade spants över lasten. De hade därefter fraktats till ett "fångläger", där de under ett "förhör" hade blivit utsatta för om inle tortyr så i varje fall näst intill.

Jag är medveten om att den officer som hade hand om den aktuella utbildningen i och för sig gjort sig skyldig till övertramp i sin ambition alt göra utbildningen sä realistisk som möjligt. Avsikten med vår motion har inte heller på något sätt varit att komma åt den ansvarige officeren. Vad vi vänder oss emot är alt dessa uibildningsanvisningar tydligen ger utrymme för tolkningar som lar sig uttryck i sä drastiska åtgärder som förekommit i del aktuella fallet. Vad är det för övrigl som säger att sådant här inte har förekommit - och fortfarande förekommer - vid andra övningar än den nu aktuella, fastän det inte kommit till allmänhetens kännedom.

Försvarsutskottet hänvisar i sin skrivning till att bestämmelserna för krigsfångfiänst är grundade på Genévekonveniionen från 1949 angående krigsfångars behandling, ratificerad av Sverige 1953. Den konventionen skall ge garantier för att krigsfångar inte utsätts för inhuman behandling. Utskollet hänvisar också till att det enligt överbefälhavaren inte finns

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Översyn av utbildningsanvisningarna rörande behandling av krigsfångar

några "regler eller instruktioner som ger befäl eller andra soldater möjligheter att utsätta krigsfångar för misshandel, tortyr eller annan förnedrande handling". Utskottet säger med hänvisning till della all någon översyn av uibildningsanvisningar för krigsfångfiänslen inle är påkallad. Herr lalman! Alt gå mot ett enigt utskott är föga meningsfullt, och jag skall inte heller göra det, även om jag ingalunda är övertygad om att nu gällande utbildningsanvisningar garanlerr'r all de i motionen relaterade övertrampen inte kommer all upprepas. Förhoppningsvis kan del förhållandel alt uppmärksamheten nu riktas på frågan bidra till all ulbildningsanvisningarna i fortsättningen tolkas på elt för aspiranterna - "fångarna" - mer humant sätt. Jag har inget yrkande.

I detta anförande instämde fru Normark (s).

Herr PETERSSON i Gäddvik (m):

Herr talman! Fru Nilsson i Sunne säger alt del bakom här nämnda motion ligger en faktisk händelse. Den händelsen har varit föremål för JO:s utredning, och jag har här tillgäng till JO;s beslut i ärendet som visar all den ansvarige har blivit dömd för tjänstefel. Han har alltså handlat i strid mot gällande bestämmelser.

Utskottet förutsätter all all utbildning som gäller krigsfångars behandling - liksom all annan utbildning - sker i överensstämmelse med folkrättsregler som Sverige har antagit. Vi utgår också ifrån att bestämmelser och uibildningsanvisningar inom försvarsmakten är utformade med hänsyn till folkrätten. Della gör alt vi yrkar avslag på motionen.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Fru NILSSON i Sunne (s);

Herr lalman! Jag känner lill all den ansvarige har blivit dömd, och jag sade också i mitt anförande alldel var ett övertramp. Vad vi i motionen velat peka på är att utbildningsanvisningarna tydligen är så diffust formulerade att de kan ge utrymme för sådana här övertramp och att den här officeren i sill nit uppenbarligen har tolkat anvisningarna fel och gjort övningen alltför realistisk. Vi vill närmast ha elt förtydligande av anvisningarna, så all sådant här inle skall kunna ske i fortsättningen.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottels hemställan bifölls.

§ 13 Grundutbildning m. m. för värnpliktiga med handräcke ningstjänstgöring

Föredrogs försvarsutskottets betänkande nr 6 med anledning av motion om grundutbildning m. m. för värnpliktiga med handräckningsfiänstgöring.

Hen NILSSON i Kristianstad (s):

Herr lalman! Vi har i motionen 460 tagit upp grundutbildningen för handräckningsvärnpliktiga. Inom del svenska försvaret placeras årligen ca 5 000 värnpliktiga i handräckningsfiänst. Enligt uppgift som jag erhållit är den allmänmilitära utbildningen för dessa myckel kort. Endast ca 4 96 av grundulbildningsliden las i anspråk för verklig utbildning. Övrig tid fullgör de värnpliktiga i arbetsfiänslgöring, och jag förstår att mänga av dem upplever värnpliklsliden som föga meningsfylld. Trots beslut om att handräckningsvärnpliktiga inle skall tjänstgöra i militära mat-inrättningar eller mässar förekommer sådan fiänstgöring fortfarande ganska allmänt vid förbanden. Del torde finnas väsentligare uppgifter, för de handräckningsvärnplikliga inom försvaret.

Denna fråga var föremål för utredning för några år sedan. Utredningsmannen uttalade i sill betänkande all del principiellt är oförenligt med värnpliktsianken att försvarels fredsorganisation med stöd av värnpliktslagen tillförsäkras viss tillgång på arbetskraft för uppgifter av företrädesvis civil natur. Han menade att handräckningspersonalen bör placeras på mer kvalificerade uppgifter, bl. a. i funktioner som direkt underslöder grundutbildningsförbanden och repelilionsulbildningsverksamheten.

Utredningens förslag genomfördes dock.inte, ulan riksdagen fick i propositionen 75 år 1973 enbart en orientering om utredningens resultat. Departementet ville bl. a. avvakta resultatet av 1972 års värnplikisul-redning, för man ansåg att den utredningen skulle kunna påverka hand-räckningsfiänslens framtida utformning. Del är kanske riktigt.

I del betänkande som vi nu behandlar kan man utläsa en positiv inställning från utskottet när det gäller motionens krav. Utskottet påminner om vad som stod i propositionen år 1973, nämligen alt dessa värnpliktiga i ökad utsträckning bör tilldelas arbetsuppgifter som är anpassade efter deras användbarhet. De handräckningsvärnpliktiga bör bl. a. biträda inom utbildningsverksamheten och säkerhelsfiänslen på skjulfäll. I propositionen framhölls vidare att deras militära utbildning måsle ges erforderligt utrymme inom ramen för den totala fiänslgöringen.

Efter vad jag kan finna har alla berörda instanser en positiv inställning till en förbättring av handräckningsvärnpliktigas utbildning och fiänstgöring. Då dessutom också 1972 års värnplikisuiredning skall vara klar under della år, bör man kunna se fram mot ell förslag ganska snart. Man kan av utskottels skrivning inte dra iiågon annan slutsals. Del gör

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Grundutbildning m. m. för värnpliktiga med handräckningstjänstgöring

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Folkpensioner

all jag inte nu ställer något särskilt yrkande utan inväntar det slutliga förslaget.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 14 Vissa anslag till allmän försäkring

Föredrogs socialförsäkringsutskottets betänkande nr 1 med anledning av propositionen 1975:1 i vad avser vissa anslag för budgetåret 1975/76 till allmän försäkring jämte motioner.

Punkterna 1 och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 3 Folkpensioner

Regeringen hade i propositionen 1975:1 bilaga 7 (socialdepartementet) under punkten B 4 (s. 33-37) föreslagit riksdagen att lill folkpensioner för budgetåret 1975/76 anvisa ell förslagsanslag av 15 310 000 000 kr.

I della sammanhang hade behandlats motionerna

1975:256 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställts

1. att riksdagen skulle anta av motionärerna framlagt förslag lill lag om ändring i lagen den 9 maj 1969 (nr 205) om pensionstillskott, innebärande att uppräkningen av pensionstillskotten skulle påbörias redan den 1 januari 1975; pensionstillskottet till ålderspension den 1 juli 1981 skulle uppgå till 52 96 av basbeloppet och förtidspensionärernas tillskott vid samma tid motsvara 98 96 av basbeloppet,

2. att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om kompletteringsdi-rekiiv till pensionsålderskommittén att utarbeta förslag om fortsatt standardförbättring av folkpensionsförmånerna, så att dessa enligt i motionen skisserad riktning uppnådde lägst 65 96 av genomsnittlig induslriarbe-larinkomst,

1975:463 av herr Henmark (fp) och fru Ekelund (c),

1975:753 av herrar Gustavsson i Alvesta (c) och Jonsson i Mora (fp) samt

1975:1193 av herr Böriesson i Falköping (c).

Utskottet hemställde

1. beträffande pensionstillskott m. m. all riksdagen skulle avslå mo-

lionen 1975:256,

2. beträffande fosterföräldrars rätt lill vårdbidrag alt riksdagen skulle avslå motionerna 1975:463 och 1975:753,

3. beträffande rätten till ferievårdbidrag i vissa fall all riksdagen skulle avslå motionen 1975:1193,

4. beträffande anslagets storlek alt riksdagen till Folkpensioner för budgetåret 1975/76 anvisade elt förslagsanslag av 15 310 000 000 kr.

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Folkpensioner

Vid denna punkt hade avgivits

1. reservation beträffande pensionstillskott m. m. av herr Olsson i
Stockholm (vpk) som ansett all utskottet under 1 bort hemställa

a. att riksdagen med bifall till motionen 1975:256 (yrkande 1) skulle
anta del av motionärerna framlagda förslaget lill lag om ändring i lagen
den 9 maj 1969 (nr 205) om pensionstillskott,

b. att riksdagen med bifall lill motionen 1975:256 (yrkande 2) hos re
geringen begärde komplelleringsdirekliv till pensionsålderskommillén
om fortsall standardförbättring av folkpensionsförmånerna sä att dessa
enligt i motionen skisserad riktning uppnådde lägst 65 96 av en genom
snittlig industriarbetarinkomst,

2. särskilt yttrande beträffande fosterföräldrars rätt till vårdbidrag av
herr Hylländer (fp) och fröken Pehrsson (c).

Herr OLSSON i Stockholm (vpk);

Herr talman! Jag hade vid riksdagsbehandlingen i höstas tillfälle all inkassera ell erkännande av all kommunisternas ärligen upprepade krav på en kraftigare förbättring av pensionärernas materiella villkor var riktigt. Riksdagen tog då vpk:s under mänga riksdagar ställda förslag om att höja pensionstillskotten frän 3 till 4 96 av basbeloppet per år. Jag kunde också konstatera att man därmed gick ifrån sin tidigare anförda bedömning, alt de från år 1969 gällande pensionstillskotten var, som det hette, väl avvägda. Uppräkningen av pensionstillskotten föreslogs tillsammans med förslaget om förbättrad grundpension. Vi ansåg för vår del att även höjningen av pensionstillskotten borde genomföras fr. o. m. i år.

Förhandlingarna enligt Haga II är nu klara. Regeringen fick maka på sig till förmån för mitlenpartiernas krav på en större skattesänkning för mellaninkomslgrupperna. Dessförinnan hade man visat sig oförslående för del av vpk:s ordförande C.-H. Hermansson ställda kravet all framför allt satsa på låginkomsttagarna. En sådan satsning skulle också ha verkat i gynnsam riktning för de pensionärer vars ATP ger dem skall, räknad ovanpå grundpensionen. Jag tycker all också denna aspekt talar för ett bifall till vår motion till årets riksmöte, oberoende av att kravet inte vann gehör i höstas.

Den andra punkten, som jag i della sammanhang vill understryka, är att när del gamla vpk-kravel om pensionstillskottens beräkning efter 4 96 av basbeloppet beslutats av riksdagen bör tillämpningen ske på sätt

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Folkpensioner

som vi påyrkat, dvs. en sådan ändring av lagen om pensionstillskott alt man utgår från föreslagna 28 96. En sådan beräkning ger pensionärerna en tidigare utebliven uppräkning av pensionstillskotten och ger en förbättring åt de människor som verkligen är i stort behov därav. Den bör ses i fiuset av myckel kraftigare förbättringar - fastän i form av skattesänkning - som man tillerkänner andra i dagens samhälle vars standard redan ligger betydligt högre.

Vi har i vår motion nr 256 vid årets riksmöte pekat på elt synsätt som vi kanske inle i tidigare debatter särskilt har hänvisat till; "Det kan inte ha undgått någon all våra dagars pensionärer i växande grad ställer betydligt större anspråk när det gäller materiella levnadsbetingelser än tidigare grupper av folkpensionärer dristat sig all ställa. De utgår från den standard de tillkämpat sig genom sina fackliga organisationer och vill inle godkänna alt de rasar ned lill en tillvaro i ytterst knappa omständigheter." Om någon vill genmäla att vi nu har ATP osv. så är del bara att hänvisa lill reglerna om hur många fiugondelar dagens ålderspensionärer har att räkna med när del gäller storieken av ATP. Just därför är det enligt vår mening förkastligt all skjuta på ikraftträdandet av en behövlig förbättring ylleriigare en årsgrupp, när man nu äntligen kom fram lill del nödvändiga i kraftigare tillmätta pensionstillskott.

Men vår motion har också ell annat yrkande. Del gäller förslag om att pröva frågan om en ytteriigare och på sikt längre gående målsättning för pensionsförbäiiringarna. Vi har tagit upp det av landets största pensionärsorganisation - PRO - formulerade kravet om att pensionärernas standard bör nä upp till 65 96 av den genomsnittliga industriarbetarin-komsten. Kravet är generellt formulerat - det behöver naturligtvis bli föremål för en detafiutformning som tar hänsyn lill en avvägning mellan grundförmån och ATP. Del kan då bli ell genomsnitt, eftersom utgående ATP grundar sig på individuella inkomster under de bästa inkomståren. Della yrkande förbigår utskottet helt. Nog borde väl ell av pensionärsorganisationen - senast på dess Gävlekongress - rest krav röna större beaktande från riksdagsutskottets sida.

Behövs del inte ell klarläggande av frågorna om den framlida pensionsnivån? Frågan om au reallönesäkra tilläggspensionen har ju överlämnats till pensionsålderskommillén för närmare övervägande. Varför då med lystnad gå förbi det av oss framställda kravet på hur denna målsättning skall kunna förverkligas? Kan det bero på all fiolårels riksdags beslut betraktas som slutpunkten i förbättringarna av pensionärernas standard?

Herr talman! Jag vill med della yrka bifall lill reservationen 1 vid utskottets belänkande.

Hen FREDRIKSSON (s);

Herr lalman! I samband med behandlingen av budgetpropositionen i vad avser vissa anslag lill allmän försäkring för budgetåret 1975/76 har utskottet behandlat ett stort antal motioner med varierande yrkanden.

En gemensam nämnare för dessa motioner är att samtliga, med undanlag av vpk-molionen som herr Olsson i Stockholm har talat för, innebär förslag till förbättringar i olika avseenden beträffande sjukförsäkringen och föräldraförsäkringen. I och för sig är det väl inga nyheter som förs fram. Del är frågor som är ganska välkända. De har diskuterats här i kammaren vid ett flertal tillfällen.

Som framgår av betänkandet har utskottet intagit en myckel positiv hållning lill de flesta av de yrkanden som framförts. Men att vi stannat för all yrka avslag på motionerna har sin förklaring däri att de aktualiserade frågorna redan är uppmärksammade och föremål för utredning.

Under punkten 3, som vi nu diskuterar, har vänsterpartiet kommunisterna en reservation. Jag skall något beröra den reservationen och något kommentera vad herr Olsson i Stockholm tidigare har sagl.

Riksdagen har ju ganska nyligen antagit en plan för höjning av folkpensionärernas standard och beslutat i vilken takt pensionstillskottet skall öka fram till 1981. Enligt utskottsmajoritetens mening bör den planen fullföfias. Nu undrar herr Olsson om detta är slutmålet, om man aldrig någonsin är beredd alt gå längre när det gäller alt förbättra folkpensionärernas förhållanden. Vi har en samhällsutveckling där vi har haft möjligheter att undan för undan förbättra de sociala reformer som vi har antagit, och del gäller också pensionärerna. Vår förhoppning är all den utvecklingen kan fullföfias. Herr Olsson kan väl inle förneka att pensionärerna har fåll en väsentlig standardförbättring. Nu talar herr Olsson i detta sammanhang enbart om pensionstillskotten, men jag vill erinra honom om att förra årets beslut också innebar en förbättring av folkpensionernas grundbelopp - man måsle ju se hela den här reformen i elt sammanhang - och därigenom har folkpensionärerna fått en betydlig standardhöjning fr. o. m. i år.

Takten i standardförbättringen har redovisats i utskottels betänkande, men lät mig ändå, herr talman, upprepa ell par siffror. Årsbeloppen är med nuvarande basbelopp på 9 000 kr. 10 170 för ensam pensionär och 17 190 för ett pensionärspar. Vidare genomförs den 1 juli 1975 en ny etapp av del tidigare utbyggnadsprogrammet för pensionärstillskotten. Detta innebär en ylleriigare höjning med 270 resp. 540 kr. räknat med nuvarande basbelopp. Därutöver kommer de automatiska höjningar som föfier av förändringar i konsumentpriserna. Sammanlagt beräknas års-beloppet för folkpensionen - om man också räknar in pensionstillskotten - under loppet av innevarande år öka med 1 400 kr. för ensam pensionär och med 3 100 kr. för pensionärspar.

Herr Olsson har ingenting att erinra mol den här ökningen. Han säger alt vpk förra årel fick gehör för sina tidigare krav att pensionstillskotten borde utgöra 4 96 av basbeloppet i stället för 3 96. Del förslag som riksdagen antog förra året grundar sig inle på vpk-motioner ulan på förslag från pensionsålderskommittén, som föfides av riksdagen. Men herr Olsson menar att reformen skall träda i kraft tidigare än vad utskottet anser.

De kommande ökningarna av pensionsbeloppet är inle bara slandard-

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Folkpensioner

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Folkpensioner

höjningar. En del är vad man skulle kunna kalla inflationspengar, men standardhöjningen beräknas utgöra 720 kr. för ensam pensionär och 1 890 kr. för ett pensionärspar. Sedan är del klart att man kan önska att standardökningen skulle träda i kraft tidigare än utskottet föreslagit, men det här är också en fråga om betydande kostnader, och jag noterar att herr Olsson inle med ett enda ord har berört den saken. Jag kanske skulle ha hyst större respekt för hans argumentering om han något hade berört hur den här ökningen skulle finansieras.

Det andra yrkandet - om tilläggsdirektiv för pensionsålderskommillén, syftande till en utredning om ökning av folkpensionerna till alt utgöra 65 % av genomsnittsinkomsten för industriarbetare - är mycket långtgående och knappast dagsaktuellt. Pensionsålderskommillén har nu en mängd utredningsuppdrag, och en av de viktigaste frågorna är, såvitt jag kan förslå, standardsäkringen av ATP-pensionerna. Kravet om 65 % av genomsnittslönen för industriarbetare är så långtgående alt det skulle förändra det nuvarande relationstalet mellan löner och ATP-pensioner som är 60 96 av de 15 bästa åren. Vi har inle ansett alt det finns någon som helst anledning att i dagsläget bifalla ell sådant yrkande.

Jag yrkar, herr talman, bifall till utskottets hemställan.

Herr OLSSON i Stockholm (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr.Fredriksson säger all det här är välkända frågor, som riksdagen behandlat flera gånger, och att riksdagen alldeles nyligen har antagit en plan för höjning av pensionärernas standard. Det är riktigt, men anledningen lill att frågorna har blivit så välkända är just att vpk ständigt har drivit på, riksdag efter riksdag.

När herr Fredriksson går in på att standarden ökar undan för undan och att man därmed får möjlighet att förbättra pensionärernas villkor frågar man sig ändå om del inte måste handla om relationerna mellan pensionärer och övriga människor i samhället. Del borde kunna vara möjligt att förbättra för pensionärerna ulan att den allmänna standarden stiger.

Vidare säger herr Fredriksson att förslaget om att höja pensionstillskotten med 4 % per år i stället för 3 96 grundar sig på pensionsålderskommitténs förslag och inle på något vpk-förslag. Det är naturiiglvis formellt riktigt, men del är onekligen litet lustigt all höra utskottets ordförande tala för att höjningen är riktig - att den skall vara 4 96 per år - när han i sä många år har varit med om att yrka avslag på kravet om 4 96 ökning per år och hävdat att ökningen skulle vara 3 %. Herr Fredriksson menade att detta var "väl avvägt" och utvecklade med alla möjliga formuleringar hur lämpligt det var med just 3 % och alt 4 96 var ell ogenomförbart överbud. Men när del sedan helt plötsligt kommer en signal från annat håll anpassar han sig och menar att delta är den rätta nivån.

Vpk får därför i politiken fortsätta all driva sina krav på förbättring för folkpensionärerna. Del ger tydligen utdelning i en eller annan form.

även om det efteråt inle alls erkänns att det är vi som har drivit på öch man söker hävda att initiativet kommer från annat håll.

Finansieringsfrågan tycker jag inte direkt hör hemma i denna debatt. I det sammanhanget måste man se på frågan i dess helhet, Visseriigen kunde jag mycket enkelt ha yrkat på höjning av arbetsgivaravgiften med en eller ett par procent för att finansiera höjningen eller fört fram något annat finansieringsförslag. Jag ansåg dock inte all del var nödvändigt med någon stor diskussion på den punkten, men vi kan naturiiglvis ta upp en sådan.

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Folkpensioner

Hen FREDRIKSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Olsson i Stockholm tycker att det är lustigt alt utskottels ordförande tidigare har sagl all 3 96 av basbeloppet var en väl avvägd nivå för pensionstillskotten. Ja, den var väl avvägd vid det tillfället, när vi förväntade förslag från pensionsålderskommillén som man kunde ana skulle innebära en betydande förbättring pä det här området. När det pågår en utveckling i samhället som gör del möjligt för oss att genom sociala reformer undan för undan förbättra bl. a. pensionärernas standard är det ju inte sä märkligt om ett parti, som ständigt för fram överbud, slutligen kommer till elt läge där vi fått sådana resurser att vi kan förverkliga det som då del först framfördes var ett klart överbud. Vill herr Olsson räkna vänsterpartiet kommunisterna delta till godo må det vara herr Olssons egen sak.

Men även om utvecklingen innebär att man ständigt kan genomföra förbättringar, måsle det ändock ske i en viss takt. Man måste ta hänsyn till de ekonomiska realiteterna. I dagens budgetläge slår det väl klart för alla att reformer som kostar pengar också måste få sin fulla finansiering.

Låt mig också tillägga utöver vad jag sade tidigare att vi numera har mildare regler för avtrappning av bostadstillägget. Den saken kommer vi visserligen att diskutera senare i kammaren, men del kan också nämnas att Hagauppgörelsen, Haga I som den också brukar benämnas - även herr Olsson var inne på den i sitt första anförande - innebar all en pensionär, vars till statlig inkomstskatt taxerade inkomst inte överstiger 36 000 kr., fr. o. m. nästa år är berättigad lill extra avdrag på 500 kr. Det bidrar ju också till den standardförbättring som tillkommer pensionärerna.

Hen GUSTAVSSON i Alvesta (c):

Herr lalman! Jag har inle framställt några yrkanden, men jag vill anlägga några synpunkter på utskottets behandling av molionen 753 om vårdbidrag, som är undertecknad av mig och herr Jonsson i Mora. Vi har i molionen begärt en sådan ändring av den nuvarande lagstiftningen alt vårdbidraget skulle utgå även när ett handikappat barn vårdas i, som vi uttrycker det, annat enskilt hem. Det är rätt väsentligt att denna fråga uppmärksammas.

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Folkpensioner

I dag har vi ju en helt annan vårdfilosofi när del gäller t. ex. gruppen utvecklingsstörda barn, nämligen att så långt som möjligt komma bort från institutionsvården och finna andra vårdformer. Många föräldrar vårdar dessa barn i sina hem, och då utgår vårdbidrag. Men om föräldrarna så småningom inle orkar med denna hemmavård, utan landstinget -som i det här fallet har ansvaret - skaffar ett annat enskilt hem där barnet placeras, upphör vårdbidraget an utgå.

Jag vill ta ell exempel. Föräldrarna vårdar ett utvecklingsstört barn hemma tills det är 14 år, men vid den tidpunkten orkar de inte längre med det. Barnet placeras i ell annat enskilt hem, men då utgår i fortsättningen inle något vårdbidrag. När barnet är 16 år inträder emellertid pension i stället. Jag kan inte förstå denna ordning. Oavsett om barnet vårdas hos föräldrarna eller i annat enskilt hem bör naturligtvis vårdbidrag utgå.

Därtill arbetar vi i landstingen för all få fram fler enskilda hem för famifievård, och vi utbildar också dessa famifievårdare. Jag har, som sagt, inget särskilt yrkande, men jag hoppas att den här frågan uppmärksammas i fortsättningen och att vi på det sättet skall kunna få fram fler av dessa enskilda hem för famifievård. De är nämligen en myckel viktig del i vårdarbetet.

Hen HENMARK (fp):

Herr talman! Jag vill säga några ord omkring samma fråga som herr Gustavsson i Alvesta nyss har talat om, eftersom jag också har väckt en motion i ärendet. Dessutom har herr Hylländer och fröken Pehrsson i ett särskilt yttrande tagit upp just den här frågan.

Socialförsäkringsutskotlel avstyrker molionen 463 med hänvisning till en skrivelse 1973 från Kommunförbundet lill barnavårdsnämnderna och de sociala centralnämnderna, där det uttalades alt man borde se över fosteriegorna för alt på det sättet ge den kompensation som behövs. Jag vet inte om utskottet har kontrollerat hur denna skrivelse fullföfits. Jag har själv fåll mig tillställd en ny skrivelse som Kommunförbundet avgav i februari 1974 och som innehåller vissa rekommendationer.

Dessa går ut på att ersättning för fosterbarn skall ges fosterföräldrarna efter vissa normer som föreskrivs. Man har delat upp barnen i olika åldersgrupper; 0-6, 7-12, 13-16, 17-19 år osv. Fosleriegan beslår av två delar; dels en omkoslnadsersällning, dels elt arvode. Omkostnadsersält-ning utgår för mat och kläder, hygienartiklar osv. och skall vara skattefri. Dessutom utgår elt vårdarvode för barnet, vilket t. ex. för elt barn i åldern 0-6 år utgår med 50-90 96 av basbeloppet. Det lägre beloppet, 50 96, skall man ha för ett normalbarn. Det är en ersättning som en vanlig biologisk förälder inle har för normala barn. Det ingår i hemmets förmåner, höll jag pä alt säga, att man får äga elt barn och ge del den omvårdnad som man vill ge. Men en fosterförälder skall ha betalt för detta arbete, och när det gäller ett normalbarn skall alltså 50 96 utgå.

Sedan finns det möjlighet att utsträcka detta arvode upp till 90 96.

Det finns därmed ett utrymme på ungefär 40 96, och del står all man skall kunna ta hänsyn lill vissa andra förhållanden, sjukdom osv. Det innebär alt vederbörande lill merkostnader för att ell barn är sjukt eller utvecklingsstört skulle få 40 96 av basbeloppet. Del blir 3 600 kr. om året eller 300 kr. i månaden. En biologisk förälder eller en adoptivförälder som har ett utvecklingsstört, sjukt eller handikappat barn hemma får 95 96 av basbeloppet, och det är nu ungefär 700 kr. i månaden.

Jag vet inle varför handikappade eller sjuka barn skall diskrimineras på della sätt. Utöver sin sjukdom, sitt handikapp är de missgynnade genom att de inle har ett hem att vara i; de får bo i ell fosterhem. Del stämmer inle överens med vårt säll alt se på barnen att barn som har fått uppleva livets skuggsidor så djupt dessutom skall ha sämre stöd av staten. Detta tycker jag när jag läser den rekommendation som har ulgetls och som i övrigl är ganska generös och bra och som jag inte har någonting all erinra mot.

Kommunerna är ju allfiämt suveräna. De kan bestämma vilken fos-terlega de önskar eller kommer överens om. Det finns ell annat område där Kommunförbundet också ger rekommendationer, nämligen beträffande de kommunala bostadstilläggen. Jag tror all det är oss allom bekant all de växlar myckel från kommun till kommun. En del kommuner är fattiga och har inle råd att ge så stora bostadstillägg. Andra kommuner kan ge så att del läcker hyran och mer lill. Man kan också riskera all föräldrarna lill ett fosterbarn som är handikappat eller sjukt får myckel liten ersättning, medan del i ell annat fall blir en generösare ersättning. Om det finns fatliga eller mera njugga kommuner och mera generösa kommuner, så tycker jag att del enskilda barnet som är handikappat och sjukt inle skall stå i något slags mellanställning och bli klämt för att sä är fallet.

Jag har inget yrkande i dag, för jag förslår att det skulle vara rätt meningslöst. Men jag vill gärna säga all jag tycker att den här saken inle får anses vara utagerad i och med dagens beslut all allfiämt inte göra någonting ål den. Del skall väl ändå till slut vara så att ell fosterbarn skall ha en ställning som gör del jämlikt med elt adoptivbarn eller ell biologiskt barn.

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Folkpensioner

Hen FREDRIKSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Till den senaste talaren vill jag säga att vi inte i utskottet har behandlat den rekommendation som har utgått från kommunförbundet lill kommunerna.

Del kan kanske se ut som om utskottet skulle ha ställt sig kallsinnigt lill en illa utsatt grupp. Men som talaren också påpekade har ju kommunerna ell ansvar när del gäller den här gruppen av vårdbehövande. Barnen lämnas alltså inle utan skydd. Kommunerna är ålagda alt kompensera föräldrarna för de merkostnader som de har på grund av barnens tillstånd.

Jag håller med herr Henmark om all kommunerna nog bör vara litet

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Folkpensioner

generösa i detta avseende. Del gäller ju en myckel liten grupp. I många kommuner kanske det inle finns något vårdnadsbehov alls, i större kommuner kanske det kan finnas några fall. Och jag tror inle att kommunerna på grund av fattigdom skall sakna möjlighet all ge någoriunda generösa vårdbidrag i dessa fall.

Men jag håller med herr Henmark.om att frågan inte böranses utagerad, och den utredning som nu arbetar bör ha möjlighet att se även på den här delafien i denna, skulle jag vifia säga, mycket förnämliga försäkring. Vi nådde en framgång när vi fick försäkringen, men den kan givetvis förbättras.

Hen HENMARK (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill gärna uttala min tacksamhet för den förståelse som det senaste uttalandet vittnar om, och man kan sålunda med förtröstan se framliden an och räkna med all del blir ändrade förhållanden.

Del var bara en sak som jag reagerade mol, och det var all utskottets ordförande sade att kommunerna är ålagda att svara för dessa ting. Det är de faktiskt inte. Del finns en rekommendation, och även i det fallet är ju kommunerna fullt suveräna. Kommunerna har säkerligen hjärta för den här saken, men det är ju så - det vet vi alla som är invecklade i kommunal ekonomi - att kommunerna har mycket olika möjligheter, och då måste man hälla tillbaka på vissa punkter.

Jag kan inle upptäcka något skäl lill alt staten skall ge vårdbidrag lill huvuddelen av den här gruppen, medan det är några som staten inle skall svara för. Del är della som jag har väldigt svårt att begripa, och jag kommer inle all anse ätt förhållandena är rimliga förrän det blivit en ändring lill det bättre.

Hen RINGABY (m):

Herr lalman! Moderata samlingspartiet har inte lämnat någon reservation lill socialförsäkringsuiskollels belänkande nr I, trots att vi hade väckt motioner och t. o. m. en partimotion. Det beror helt enkelt på att alla de problem som avhandlas i ulskottsbelänkandet är föremål för utredning i famifiesiödsulredningen, där landshövding Camilla Odhnoff sitter som ordförande. Vi har nöjt oss med det. Det kommer förslag redan i år i många av dessa frågor, och därför har vi godtagit utskottets förslag.

Jag begärde ordel under den lilla animerade debatten mellan herr Olsson i Stockholm från vpk och utskottets värderade ordförande herr Fredriksson om pensionstillskotten. Jag kan som moderat inte neka mig nöjet all efter den debatten påpeka att del faktiskt är lack vare moderata samlingspartiets agerande i frågan som det har blivit pensionstillskott. Vi böriade redan 1964 bråka om saken, därför att alla gamla pensionärer ställdes vid sidan av ATP när beslutet om den reformen fattades 1960.

Vi föriorade ett val på den här frågan också, men tack vare att vi har varit så envetna i vår kamp blev det år 1969 pensionstillskott. De

pensionärer som inle fick ATP bevifiades alltså tillägg som i dag är 1 620 Nr 30

kr. vid sidan av den vanliga folkpensionen, och det är vi myckel glada Onsdaeen den

åt. Vi är också glada åt att det skall bli ännu bättre i fråga om de här c ,0 1975

pensionstillskotten i framliden.

Jag yrkar med detta, herr talman, bifall lill utskottets hemställan. Bidrag tillsjukför-

säkringenför
Överläggningen var härmed slutad. föräldraförsäkring-

Mom. I

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Olsson i Stockholm, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 2-4

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 4

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 5

Bidrag till sjukförsäkringen för föräldraförsäkringen

Regeringen hade under punkten C 3 (s. 46 och 47) föreslagit riksdagen att lill Bidrag till sjukförsäkringen för föräldraförsäkringen för budgetåret 1975/76 anvisa ett förslagsanslag av 260 000 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1975:79 av ftu Wiklund (c) och fru Tilländer (c).

1975:148 av fru Troedsson m.fl. (m),

1975:253 av fru Hansson m. fl. (s).

1975:338 av herr Johansson i Malmö m. fl. (s),

1975:464 av herr Lindkvist m. fl. (s),

1975:467 av herr Olsson i Asarum (s),

1975:749 av fru Bergander m. fl. (s).

1975:762 av fru Skaniz m. fl. (s). vari hemställts all riksdagen hos
regeringen begärde utredning angående vidgad rätt till sjukpenning vid
vård av sjukt barn i enlighet med vad i molionen anförts. 65

5 Riksdagens protokoll 1975. Nr 29-33

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Bidrag till sjukför-säkringenför föräldraförsäkringen

1975:1212av fru Lundblad (s)och fru Hörnlund (s). vari bl. a. hemställts att riksdagen hos regeringen begärde

1. att. i avvaktan på famifieslödsutredningens förslag, en utökning av ersättningstiden för föräldrapenningen i samband med barns födelse övervägdes,

2. alt man vid framtida ändringar av sjukförsäkringen prioriterade en förbättring av sjukpenningen för vård av sjukt barn lill famifier med flera barn.

1975:1216 av fru Nilsson i Kristianstad (c) och fröken Andersson (c),

1975:1219 av fru Ohlin (s) och fru Bergander (s).

1975:1224 av herr Romanus (fp),

1975:1805 av herr Bohman m.fl. (m),

1975:1806 av herr Fälldin m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen beslutade

1. att hos regeringen begära förslag till årets riksdag om sådan ändring av reglerna om föräldrars rätt till ledighet för att vårda sjukt barn, all rällen lill ledighel ulsträckles lill all gälla även i de fall där den ordinarie vårdnadshavaren, exempelvis dagbarnvårdare eller hemmamake, på grund av sjukdom inte kunde fullgöra sin vårdaruppgift,

2. att riksdagen beslutade att ullala all pågående utredningsarbete angående en förkortad arbetstid för småbarnsföriildrar skulle bedrivas skyndsamt så all förslag i denna fråga kunde föreläggas riksdagen senast 1976 sann

1975:1807 av herr Helén m. fi. (fp), vari hemställts all riksdagen skulle

1. besluta att rätten lill föräldrapenning för vård av .sjuka barn för famifier med fler barn än ell utökades från nuvarande 10 dagar per år lill 15 dagar per år och familj.

2. hos regeringen begära förslag lill ulökatl rält lill föräldrapenning för de dagar barn vårdades på .sjukhus i enlighet med vad som anförts i molionen.

3. besluia om sådan ändring av reglerna för föräklrapcnning alt rällen lill ledighet för vård av sjuka barn ulslriickles till all giilla iiven i de fall där den ordinarie vårdnadshavaren på grund av sjukdom inle kunde fullgöra sin vårdaruppgift,

4. hos regeringen begära förslag till höjd sJLikpcnning för hemarbelande med vårduppgifter enligt de riktlinjer som angivits i motionen,

5. besluta att föräldrapenning skulle utgå vid adoption av barn under sju år under samma tid som vid biologiskt föräldraskap, räknat från dagen för barnets ankomst lill adoptivföräldrarna,

6. ullala all pågående utredningsarbete angående en förkortad arbetslid

för småbarnsföräldrar skulle bedrivas så att förslag i denna fråga kunde föreliiggas riksdagen senast 1976.

Utskottet hemställde

1. beträffande ersättningstiden för föräldrapenning

alt riksdagen skulle avslå motionerna 1975:1212 (yrkande 1), 1975:1216 och 1975:1224 (yrkande 1),

2. beträffande adoptivföräldrars rätt lill föräldrapenning

all riksdagen skulle avslå motionerna 1975:79, 1975:253, 1975:464 och 1975:1807 (yrkande 5),

3. beträffande föräldrapenning för utlandssvenskar

alt riksdagen skulle avslå motionen 1975:1224 (yrkande 2),

4. beträffande sjukpenning för vård av sjukt barn m. m.

att riksdagen skulle avslå motionerna 1975:338, 1975:749, 1975:762, 1975:1212 (yrkande 2), 1975:1219 och 1975:1807 (yrkandena I och 2),

5. beträftande sjukpenning för vård av friskt barn

att riksdagen skulle avslå motionerna 1975:148, 1975:467, 1975:1805, 1975:1806 (yrkande 1) och 1975:1807 (yrkande 3),

6. beträffande sjukpenning för hemarbelande med vårduppgifter att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1807 (yrkande 4),

7. beträffande förkortad arbetstid för småbarnsföräldrar

all riksdagen skulle avslå motionerna 1975:1806 (yrkande 2) och 1975:1807 (yrkande 6),

8. beträffande anslagets storlek

att riksdagen lill Bidrag lill sjukförsäkringen för föräldraförsäkringen för budgetåret 1975/76 anvisade ett förslagsanslag av 260 000 000 kr.

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Bidrag till sjukför-säkringenför föräldraförsäkringen

Vid denna punkt hade avgivits

3. reservation beträffande sjukpenning för vård av sjukt barn av herrar
Magnusson i Nennesholm (c) och Hylländer (fp), fröken Pehrsson (c)
samt herrar Andersson i Nybro (c) och Andersson i Edsbro (c) vilka
ansett att utskottet under 4 bort hemställa

a. all riksdagen med anledning av motionerna 1975:762, 1975:1212
(yrkande 2) och 1975:1807 (yrkande 1) samt med avslag pä motionerna
1975:338, 1975:749 och 1975:1219 i skrivelse lill regeringen begärde för
slag till riksdagen senast.den 15 april 1975 om sådan ändring av för
äldraförsäkringen ati sjukpenning för vård av sjukt barn i familjer med
flera än etl barn kunde utgå i 15 dagar per familj och år,

b. all riksdagen med bifall lill motionen 1975:1807 (yrkande 2) hos
regeringen begärde förslag till utökad rätt lill föräldrapenning för lid då
barnet vårdades pä .sjukhus,

4. särskilt yttrande beträffande sjukpenning för hemarbelande med
vårduppgifter av herr Hylländer (fp).

reservation beträffande förkortad arbetstid för småbarnsförälder av

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Bidrag till sjukför-säkringenför föräldraförsäkringen

herr Magnusson i Nennesholm, fröken Pehrsson samt herrar Andersson i Nybro och Andersson i Edsbro (samtliga c) vilka ansett att utskottet under 7 bort hemställa

all riksdagen med bifall till motionerna 1975:1806 (yrkande 2) och 1975:1807 (yrkande 6) uttalade all pågående uiredningsarbeie angående en förkortad arbetstid för småbarnsföräldrar borde bedrivas så att förslag i denna fråga kunde föreläggas riksdagen senast 1976.

Herr MAGNUSSON i Nennesholm (c):

Herr talman! I socialförsäkringsuiskollels belänkande nr 1, som nu behandlas, har centerpartiets representanter reserverat sig mol utskottets hemställan på två punkter.

I reservationen 3 har vi gjort del tillsammans med folkpartiet. Där gäller det frågan om rällen lill sjukpenning för vård av sjukt barn i famifier med fler än etl barn. Enligt nu gällande bestämmelser föreligger rätt lill sjukpenning för vård av sjukt barn under högst tio dagar per år. Antalet dagar är detsamma, oavsett hur många barn del finns i famifien. Del är bra att denna rätt finns, men för famifier med två eller flera barn är tio dagar otillräckligt, varför vi för famifier med fler än elt barn yrkar på en utökning av antalet dagar då sjukpenning kan utgå, i första hand till 15 dagar per år. Eftersom utskottets majoritet har motsatt sig della yrkande framför vi nu vårt förslag reservationsvis till riksdagen för avgörande. Jag ber därför, herr lalman, att få yrka bifall lill reservationen 3 i utskottels betänkande.

Från centerpartiet har vi också lill årets riksmöte väckt partimotionen 1806, i vilken vi bl. a. har yrkat ersättning från sjukkassan för vård av friskt barn. Det gäller de fall då den ordinarie vårdnadshavaren, exempelvis en hemmaarbetande make eller en dagbarnvårdare, blir sjuk och inte kan fullgöra sin vårduppgift. I den situationen måste då den förvärvsarbetande föräldern stanna hemma och la hand om vårdnaden men får ingen sjukpenning för denna sin insats. Det är denna lucka som vi vill täppa till med vårt förslag.

Nu har utskottet i sitt belänkande instämt i motionsyrkandel och tilllägger på s. 13 i betänkandet att "frågan om sjukpenning för vård av friskt barn vid ordinarie vårdnadshavares sjukdom förfiänar att prövas med förtur. Enligt vad utskottet inhämtat ingår denna fråga i famil-jeslödsulredningens aktuella arbetsprogram. Utskottet förutsätter därför att utredningen redan i sitt första betänkande redovisar resultatet av sina överväganden i denna fråga. Härigenom torde förslag i ämnet kunna föreläggas riksdagen redan under våren 1976."

Genom an vi vid utskottsbehandlingen fick in denna indirekta beställning i utskottets skrivning kunde vi på den punkten avslå från att reservera oss och instämma i utskottets skrivning.

I reservationen 5 begär centerpartiets representanter att riksdagen beslutar uttala all pågående utredningsarbete angående en förkortad arbetstid för småbarnsföräldrar skall bedrivas så att förslag i denna fråga

kan föreläggas riksdagen senast 1976.

Att möjlighet skapas för en ökad samvaro föräldrar-barn är myckel viktigt för båda parter, naturligtvis inle minst för barnen och för deras utveckling. Barnens behov av föräldrarnas omsorg och närhet under uppväxttiden är av mycket stor betydelse. Eftersom utskottet vid sin behandling av motionen inle ansett sig kunna tillstyrka förslaget om ett uttalande all pågående utredningsarbete skall bedrivas så skyndsamt att förslag kan föreläggas 1976 års riksmöte, har vi från centerns sida reservationsvägen fåll framföra förslaget lill riksdagen för avgörande.

Jag skall, herr lalman, ta etl enda exempel på hur viktigt del är att man har denna kontakt mellan föräldrar och barn. För 14 dagar sedan var jag på etl direkiionssammanlräde inom etl sjukvårdsdistrikt, där man diskuterade eventuella nya fiänster på sjukvårdens område i distriktet för 1976. Överläkaren för barnpsykiatriska avdelningen föreslog anställande av ytterligare en psykolog och hade därvid en motivering som helt sammanföll med motiveringen för vårt yrkande här. Läkaren sade nämligen all han lill sin avdelning för något år sedan hade fåll en pojke på sex år som hade gått några månader i förskola, där del hade visat sig att pojken var något utvecklingsstörd. Vid en ordentlig genomgång av pojkens bakgrund kom det fram att han hade alltför liten kontakt med sina föräldrar på grund av all båda förvärvsarbetade rätt många limmar per dygn. Efter elt samtal med föräldrarna, där läkaren fick dem alt skära ned antalet arbetstimmar, och efter viss behandling kunde den här pojken sedan del gått några månader eller ell halvår böfia första klassen i skolan. Del har gått bra för honom. Jag tar det som bevis för vikten av all man skapar nära kontakt mellan barn och föräldrar.

Därför, herr talman, vill jag yrka bifall lill reservationerna 3 och 5 i socialförsäkringsuiskollels belänkande nr 1.

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Bidrag tillsjukjör-säkringenför föräldraförsäkringen

Fru FR/ENKEL (fp):

Herr lalman! En betydelsefull fråga för småbarnsföräldrars möjligheter all kombinera förvärvsarbete med omvårdnaden om barn är rätten lill ledighel i samband med barns sjukdom. 1 sin nuvarande utformning innebär, som vi har hört, denna rätt all föräldrar kan få sjukpenning vid vård av egna sjuka barn som vistas i hemmet.

Det var en mycket viktig princip som riksdagen knäsatte när den antog de nya bestämmelserna. Med sin nuvarande utformning är tiden för ledigheten tyvärr begränsad lill tio dagar per famifi. Denna begränsning innebär myckel stora svårigheter, särskilt för famifier med fler barn än ett. I tider med t. ex. epidemiska barnsjukdomar där inkubationsliden har en sådan längd all sjukdomsperioderna hos syskon avlöser varandra kan dessa tio dagar vara som en droppe i havet.

Nu begär folkpartiet och centern i reservationen 3 vid punkten 5 att ersäliningsliden redan fr. o. m. den 1 juli 1975 skall förlängas till 15 dagar för famifier med mer än ett barn under tio år. Enligt min mening är det en ytterst knappt tilltagen tid som bara kan vara till en liten hjälp

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Bidrag tillsjukför-säkringenför föräldraförsäkringen

för famifierna till dess famifiesiödsulredningen lägger fram elt förslag, vilket jag hoppas skall innebära radikala förändringar när del gäller såväl lider som hänsynstagande till antal barn i famifien. Jag anser reservanternas förslag vara en nödlösning under en kortare tid.

Men jag vill också, herr lalman, understryka att barnfamifierna aldrig kan bli fullkomligt hjälpta förrän man bygger ul hela den kommunala barnsamarilverksamhelen. Del är ju tyvärr så alt del ibland är helt omöjligt för en förälder all stanna hemma från sill arbete då man där inte kan skaffa någon vikarie.

I samma reservation begär folkpartiet och centern att riksdagen hos regeringen begär förslag om utökad rätt lill föräldrapenning för tid då barnet värdas på sjukhus. Att sjukhusvistelse ofta innebär stora psykiska påfrestningar, särskilt för små barn, är något som verkligen uppmärksammals under senare år. Rädda barnens kampanj Barn på sjukhus är sannerligen väl värd alt stödjas. Den innebär ju att barnet endasl i yttersta nödfall skall behöva vistas på sjukhus; är det nödvändigt skall föräldrarna ha råd all ta ledigt från arbetet för all vara hos barnet så myckel som möjligt, t. o. m. övernatta på sjukhuset. På en del barnavdelningar finns den möjligheten nu, och jag tror alt man kommer att bygga ul den. Då är del mycket viktigt alt föräldrarna också kan. utnytfia den.

När del gäller den aktualiserade frågan om sjukpenning för vård av friskt barn vid ordinarie vårdnadshavares sjukdom och kompensations-ledighet för vård av sjukt barn under semesterlid är reservanterna och utskottsmajoriteten eniga. Men, herr lalman, i ell särskilt yttrande lar herr Hylländer upp problemaliken rörande de hemarbelandes situation. Alltsedan 1960 har folkpartiet i riksdagen väckt förslag om en ekonomisk värdering av hemarbetet. Frågan har verkligen fallit framåt genom all riksdagen 1974 begärde en förutsättningslös översyn av vissa ATP-frågor, däribland om pensionsrätt för vårdinsatser i hemmet. Utskottet lar även i år upp hela problemaliken kring utformandet av den obligatoriska sjukpenningförsäkringen och framhåller att en utbyggnad av den obligatoriska sjukförsäkringen för hemarbelande med vårduppgifter kanske kan komma i ell annat läge. Det är en förhoppning i vilken jag instämmer. Men, vad jag kan se, nämner utskollet inle elt dugg om möjligheten alt höja den frivilliga sjukpenningen. Därför skulle jag gärna vilja fråga utskottets ordförande om man har lappat bort den biten. Vore del inte rimligt all man gjorde del möjligt all höja den frivilliga sjukpenningen tills en mera långsiktig reform har genomförts?

Med detta vill jag, herr lalman, yrka bifall lill reservationen 3 vid punkten 5.

Hen FREDRIKSSON (s);

Herr lalman! Som jag inledningsvis nämnde har utskottet tagit en myckel positiv ställning lill de yrkanden som har framförts i de aktuella motionerna, men trots det har centerpartiets och folkpartiets representanter i utskottet av vissa skäl ansett sig manade att foga reservationer

vid betänkandet. Jag tycker all de reservationerna inte var helt nödvändiga, eftersom vi i sak är ganska ense. Ulskoitsmajorilelen har sålunda ansett att frågan om rätt lill sjukpenning vid vård av sjukt barn bör ges hög prioritet, och vi har redovisat denna vår synpunkt på s. 13 i belänkandet.

Men, herr talman, jag reagerar rätt kraftigt när del i reservationen krävs att förslag skall läggas på riksdagens bord redan den 15 april i år. Vi vet att utredningsarbete pågår. Famifiesiödsulredningen arbetar mycket ambitiöst. Dess ledamöter håller nu på med att samla in material för all få etl beslutsunderlag. De skall göra en utvärdering av vad som har skett under den korta tid som försäkringen har varit i kraft. Då vi dessutom vel alt de räknar med all kunna lägga fram ell första förslag redan under första halvåret i år tycker jag nog att reservanterna borde ha kunnat lugna sig litet och avvaktat förslaget i detta delbetänkande. Jag kan inte förslå hur regeringen skall kunna lägga fram ell förslag innan del material har samlats in som är nödvändigt för all få etl underlag för beslut.

Vi har alltså inle ansett oss kunna biträda yrkandet om omedelbara lagändringar, och vi har inte heller velat vara med om all begära alt regeringen skall framlägga förslag till sådana ändringar innan utredningen har presenterat sitt första betänkande. Därutöver menar vi att del inte är särskilt meningsfullt att besluta om en viss deiafi i problemkomplexet och i övrigt avvakta utredningsresultatet. Så brådskande kan del väl inle vara alt ändra en lag som trädde i kraft så sent som vid förra årsskiftet.

I reservationen 5, som cenlerparliledamöterna i utskottet ensamma svarar för, har man också ansett att riksdagen bör fastställa den tidpunkt då utredningsarbetet beträffande förkortad arbetslid för småbarnsföräldrar skall vara slutfört. Även om vi inom utskottsmajoriteten anser alt detta likaså är en angelägen fråga har vi dock den uppfattningen att det inte är lämpligt all riksdagen slår fast någon viss tidpunkt för ell förslag i frågan. Vi förutsätter att utredningen arbetar så snabbt som möjligt, men naturligtvis kan vi inte vara säkra på alt förslaget kommer alt läggas fram så att proposition kan föreläggas 1976 års riksmöte. Vi anser all utredningen bör ha den lid som erfordras för att frågan grundligt skall kunna penetreras och utredas. Den kanske inle är så enkel som reservanterna föreställer sig.

Det särskilda yttrandet i utskollsbetänkandet, som kommenterades av fru Frffinkel, har jag egentligen ingen anledning att polemisera emot. Även vi tycker helt naturiigt all det är viktigt att man bygger ul barnstugeverksamheten - det är vårt parti som är pådrivande i det fallet. Det herr Magnusson i Nennesholm sade om vikten av kontakt mellan föräldrar och barn finns del heller ingen anledning alt polemisera mot - jag håller med honom på den punkten.

Den frivilliga sjukpenningen, som fru Fraenkel talade om, har inte glömts bort av utskottet. Vi anser emellertid all man bör avvakta resultatet av pensionsålderskommilléns arbete när del gäller värderingen

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Bidrag tillsjukför-säkringenför föräldraförsäkringen

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Bidrag tillsjukför-säkringenför föräldraförsäkringen

av hushållsarbetet, huruvida delta skall bli pensionsgrundande osv. Det kommittéarbetet bör avvaktas innan vi fattar något beslut om höjning av den frivilliga sjukpenningen. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Herr MAGNUSSON i Nennesholm (c) kort genmäle;

Herr lalman! Ändringen frän tio lill femton dagar när del gäller sjukpenningen för föräldrar som värdar sjukt barn i hemmet i famifier med fler barn än ell bör inte vara en större reform än all man snabbt kan lägga fram ett förslag för beslut.

När del gäller reservationen 5 anser jag all om man får lid på sig till 1976 års riksmöte bör det inle finnas någon anledning all ytterligare fördröja lösningen av denna viktiga fråga, dvs. att ge föräldrarna möjlighet till ökad kontakt med sina barn. Därför vill jag än en gång yrka bifall till reservationen 5.

Fru FR/ENKEL (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Fredriksson sade att vi i avvaktan på resultatet av pensionsålderskommilléns arbete bör vänta även med att besluta om att höja den frivilliga sjukpenningen. Jag kan inle alls förstå del, eftersom möjligheten alt höja den frivilliga sjukpenningen är någonting som kan införas just i avvaktan på vad pensionsålderskommittén kommer fram lill.

Jag kan inte länka mig annat än att herr Fredriksson många gånger får brev från hemarbelande där del sägs så här: "Menar ni verkligen att det är rimligt att vi som är hemma och vårdar våra barn för 20 kr., som är den högsta sjukpenning vi kan få, vid sjukdom skall kunna skaffa annan hjälp lill hemarbetet och för all se efter våra barn?" Vad svarar herr Fredriksson på en sådan fråga? Jag kan inte ge något annat svar än att visst är del för litet och visst borde de ha en högre kompensation. Jag svarar också all vi försöker åstadkomma delta genom den frivilliga försäkringen men att det inle har lyckats. Jag vill ha reda på hur herr Fredriksson svarar. Är svaret alt del är bra?

Hen FREDRIKSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Magnusson i Nennesholm säger att en utvidgning av ersättningen till 15 dagar är en så enkel reform att vi borde kunna besluta om den ulan att avvakta utredningen. Det är klart alt man kan säga så, men vi som dikterat utskottels skrivning tycker inte att det är rimligt att lyfta fram och prioritera en enda fråga när flera frågor är föremål för utredning. Man bör ändå avvakta den samlade översyn som den här utredningen nu är i färd med att göra. Alldenslund man väntar ett förslag så snabbt som under första halvåret i år, tror jag inte att man skall tala om någon förhalning.

Del kan givelvis, fru Fraenkel, finnas hemmaarbetande som vill ha en högre frivillig försäkring. Men det är också fråga om avgifter i detta

sammanhang. Jag känner inte till i vilken mån de hemmaarbetande som har rält lill denna försäkringsform verkligen ulnytfiar möjligheten att teckna en frivillig försäkring upp till 20 kr., men jag har en känsla av alt väldigt många inle gör del. De kanske inte är beredda alt betala de avgifter som erfordras för att komma upp lill 20 kr. per dag.

Den som stannar hemma och vårdar ell sjukt barn förorsakas självfallet vissa kostnader. Man bör emellertid då komma ihåg att sjukpenningförsäkringen inle är en kostnadsförsäkring utan har tillkommit för alt täcka inkomstbortfall. Den möjlighet som hemmafruar nu har är ett undanlag från denna princip, men försäkringen täcker ändå en viss del av de kostnader som uppstår för denna vård.

Herr talman! Jag vidhåller mitt yrkande om bifall till utskottets hemställan.

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Bidrag tillsjukför-säkringenför föräldraförsäkringen

Fru SKANTZ (s):

Herr lalman! Utgångspunkten för reformen om rätt till sjukpenning vid vård av sjukt barn har, såvitt jag kan förslå, varit att barn vid sjukdom, läkarbesök och liknande har behov av föräldrars närhet och medverkan. Behovet av denna kontakt är självfallet störst hos barn i lägre åldrar, men barn med handikapp har ofta della anspråk i större utsträckning och i högre åldrar.

Vi - några socialdemokrater - har i molionen 762 föreslagit alt sjukpenning lill förälder med handikappat barn skall utgå lill dess barnet har fyllt 16 år i de fall då vårdbidrag utgår. Önskvärt vore självfallet att denna ersättning kunde utgå till alla föräldrar lill handikappade barn. Men vi har i molionen nämnt just föräldrar som har vårdbidrag, eftersom de utgör en klart avgränsad grupp.

Man räknar med att vårdbidrag utgår för 8 800 barn. Av dessa är 3 500 barn mellan 10 och 16 år. Vår motion gäller alltså denna grupp. Det är en liten grupp, men jag tycker inte all man skall glömma den för del. Jag har ett intryck av alt utskottet helt enkelt har glömt bort detta avsnitt i motionen och inle tagit ställning lill eller över huvud laget skrivit någonting om denna vidgade rätt till sjukpenning för förälder med handikappat barn.

Det vore värdefullt om vi här kunde få några upplysningar om hur utskottet ser på denna fråga. Jag beklagar alt utskottet inte har ansett all också denna motion är förfiänt av all behandlas med förtur. I motionen begär vi en utredning om vidgad rätt till sjukpenning i de fall som vi har anfört.

I ulskottsbelänkandet talas det om famifiesiödsulredningen. Jag har läst direktiven för denna utredning men kan inte finna all den har i uppdrag att behandla de frågor som vi har tagit upp i vår motion. Om utskottet har kommit till etl annat resultat, vore del också värdefullt om vi kunde få reda på det.

I reservationen 3 nämns motionen 762, men jag tycker au det är helt orealistiskt att begära förslag lill ändring lill den 15 april 1975, och

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Bidrag tillsjukför-säkringenför föräldraförsäkringen

då reservationen heller inte lar upp frågan om sjukpenning lill föräldrar till handikappade barn, kommer jag alt rösta med utskottet.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1-3

Uiskotlels hemsliillan bifölls.

Mom. 4

Proposilioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Magnusson i Nennesholm m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Nennesholm begärt votering upplästes och godkändes följande votcringsproposiiion;

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsuiskollels hemsiällan

i beiänkandel nr 1 punklen 5 mom. 4 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Magnusson

i Nennesholm m. fl.

Vid omröstning genoin uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Nennesholm begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 209

Nej - 114

Avslår - 1

Mom. 5 och 6

Ulskoilels hemställan bifölls.

Mom. 7

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskoilels hemsiällan, dels reservationen nr 5 av herr Magnusson i Nennesholm m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Nennesholm begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller socialförsäkringsuiskollels hemställan i beiänkandel nr 1 punkten 5 mom. 7 röstar ja. den del ej vill rösiar nej.

Vinner Nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av hen Magnusson i Nennesholm m. 11.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Nennesholm begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 233

Nej - 87

Avslår - 4

Mom. 8

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Allmän begravningsförsäkring och obligatorisk grupplivförsäkring

§ 15 Allmän begravningsförsäkring och obligatorisk grupplivförsäkring

Föredrogs socialförsäkringsuiskollels betänkande nr 2 i anledning av motioner om allmän begravningsförsäkring och obligatorisk grupplivförsäkring.

1 della betänkande behandlades motionerna 1975:27 av herrar Böfiesson i Falköping (c) och Hörberg (fp), 1975:340 av herrar Werner i Malmö (m) och Komsledt (m) samt 1975:1220 av herr Olsson i Stockholm m. fl. (vpk), vari yrkats all riksdagen uttalade sig för och hos regeringen hemslällde om förslag lill lag-stiftning som innebar att fiänstegrupplivförsäkringen blev obligatorisk.

Utskottet hemslällde

1. beträffande obligatorisk begravningsförsäkring att riksdagen skulle avslå motionerna 1975:27 och 1975:340,

2. beträffande obligatorisk grupplivförsäkring all riksdagen skulle avslå molionen 1975:1220.

Rcservaiion hade avgivils av herr Olsson i Stockholm (vpl<)som anseli all utskollet under 2 bort hemställa

all riksdagen med bifall lill molionen 1975:1220 i skrivelse till regeringen skulle uttala sig för och anhålla om förslag lill lagstiftning som innebar all fiänstegrupplivförsäkringen blev obligatorisk.

Hen OLSSON i Stockholm (vpk):

Herr lalman! Det finns en mängd olika försäkringar som tillsammans skall ge lönarbetarna trygghet. Obligatorisk sjukförsäkring, yrkesskadeförsäkring, tandvårdsförsäkring, ATP m. m. är exempel på försäkringar där staten är huvudman. En stor lucka finns dock när det gäller fiänstegrupplivförsäkringen. Den på arbetsmarknaden gällande s. k. AFA-försäkringen har två svagheter. För det första har inle alla detta försäkringsskydd. För all försäkringen skall gälla krävs nämligen att kol-

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Allmän begravningsförsäkring och obligatorisk grupplivJÖrsäkring

leklivavtal eller frivillig försäkring skall vara tecknad. För det andra är bestämmelserna oförmånliga för dem som inte är i arbete på grund av sjukdom eller arbetslöshet. Där är reglerna absoluta. Del förekommer många fall då personer som borde vara försäkrade inle är del, utan de efterlevande går miste om ersättning. Eflerlevandeskyddel gäller alltså endasl om ganska hårda bestämmelser är uppfyllda. Förutsättningen är, som jag sade, all kollektivavtal är tecknat eller att företagaren har tecknat frivillig försäkring. Tyvärr är ell stort antal företagare inle kollekliv-avialsbundna, varför de anställda saknar den trygghet som försäkringen skulle ge. Detta uppmärksammas i regel inte förrän någonting har inträffat, och då blir konsekvenserna ofta tragiska. Man kan bara höra med några fackliga ombudsmän som har utrett sådana här frågor. Då skall man finna att det är många fall där de efterlevande gått miste om stora ersättningar. De har levat i god tro all försäkringen finns och gäller, men det visar sig inte vara fallet. Det är också avsevärda summor som kan förloras. Om en försäkrad som är gift och har tre barn under 17 år avlider kan de efterievande få uppåt 100 000 kr. från AFA skattefritt. Det är pengar som oftast väl behövs när famifieförsöriaren avlidit.

Del måste också anses vara otillfredsställande att företag får driva verksamhet utan att ha tecknat grupplivförsäkring. Genom all underlåta della kommer de ofta i elt bättre konkurrensläge gentemot andra företag som uppfyller det som borde vara en allmän skyldighet. Även om premien lill AFA inte är så hög sammanhänger även en del andra försäkringsformer med kollektivavtal -jag tänker på TFY, AGS osv. I regel har i sådana här fall inle någon av dessa försäkringar tecknats, och på det sättet har företagarna fåll lägre kostnader.

Det är fackföreningarnas uppgift att tillsammans med de anställda se till att kollektivavtalsförbindelse, s. k. hängavtal, tecknas med företagare som inte är medlemmar i SAF. Det flnns emellertid ingen möjlighet all tvinga fram ett undertecknande.

Situationen kan dä uppslå all en arbetslös av arbetsförmedlingen anvisas arbete hos ett företag som inte har tecknat avtal. Om han vägrar att ta arbetet på grund av den berörda omständigheten, kan han bli avstängd från A-kasseersätlning, och han saknar därmed försäkringsstöd. Tar han arbetet inför detta hot är han även då oförsäkrad.

Förbättringar av AFA-försäkringens omfattning är nödvändiga. Kvalifikationskravet för att försäkringen skall gälla är att den försäkrade står lill arbetsmarknadens förfogande. Reglerna är absoluta, och en dags frånvaro, t. ex. förlängning av semestern i samband med arbetslöshet, kan innebära att ingen ersättning utbetalas vid försäkrads dödsfall. Om försäkringen gjordes obligatorisk skulle man komma lill rätta med den bristen, och i samband med det bör bestämmelserna ses över så att de blir mer gynnsamma för de försäkrade.

Jag vill med detta, herr lalman, yrka bifall lill den reservation som är fogad till utskottets belänkande.

Herr MARCUS.SON (s):

Herr talman! Socialförsäkringsuiskollels betänkande nr 2 behandlar tre motionsyrkanden som inriktar sig på obligatorisk begravnings- och grupplivförsäkring. Herrar Böfiesson i Falköping och Hörberg vill införa en allmän obligatorisk begravningsförsäkring på förslagsvis 2 000 kr. för läckande av begravningskostnader. Herrar Werner i Malmö och Komsledt anser all en lämplig åtgärd vore att pensionen fördubblades under den månad dödsfallet inträffar. Liknande motionsyrkanden har under lång föfid av år avslagils av riksdagen, och ett enhälligt utskott hemställer också i år all riksdagen avslår motionerna.

Herr Olsson i Stockholm föreslär lagfäslning av den fiänstegruppliv-försäkring som överenskommits mellan arbetsmarknadens parter. Det är bara tre månader sedan ämnet debatterades här i riksdagen, och sedan dess har ingenting framkommit som motiverar bifall till vpk-reserva-tionen. Vad som hänt är vad jag förutsade under debatten här i kammaren den 4 december i fiol, nämligen all LO i avtalsrörelsen har ställt krav på förbättringar av såväl försäkringsbeloppens storlek som villkoren i övrigt.

Det har nu träffats en överenskommelse innebärande alt de olika försäkringsbeloppen höjs med ca 13 96, men ännu viktigare är förbättringar av efterskyddet. Tidigare har efterskyddet vid arbetslöshet fungerat i upp lill 104 veckor, dvs. ungefär två år. Enligt nuvarande överenskommelse gäller efterskyddet även vid anställning hos oförsäkrad arbetsgivare i upp till 104 veckor. Del har alltså, herr Olsson, täppts till luckor.

Då del gäller deltidsanställda med kortare arbetstid än 16 limmar per vecka är SAF och LO överens om att i en gemensam arbetsgrupp fortsätta utreda frågan om förmåner för dessa.

De här relaterade förbättringarna, som innebär långtgående efterskydd vid anställning hos arbetsgivare som ej tecknat försäkring, samt de pågående förhandlingarna om försäkringsförmåner för deltidsanställda innebär att vi även framöver bör låta arbetsmarknadens parter avialsfasta såväl fiänstegrupplivförsäkringen som övriga arbetsmarknadsförsäkringar.

Med della, herr talman, ber jag all få yrka bifall till hemställan i so-cialförsäkringsulskoltets belänkande nr 2.

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Allmän begrav-ningsJÖrsäkring och obligatorisk grupplivförsäkring

Herr OLSSON i Stockholm (vpk) kort genmäle;

Herr lalman! Herr Marcusson säger alt ingenting inträffat som gör en ändring av del beslut riksdagen fattade för tre månader sedan befogad. Men del har i alla fall skett en viss ändring av utskottets skrivning. Del slår att efterskyddet är förbättrat och skall gälla även om arbetstagare arbetar hos förelag som inle har tecknat försäkring. Här står uppgift mot uppgift. Jag har nämligen efter samtal med ombudsmän den bestämda uppfattningen alt så inte är fallet.

För att få en lösning på detta gick jag ul en stund under den tidigare kammardebaiten och ringde lill Arbetsmarknadens Försäkrings AB

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Allmän begravningsförsäkring och obligatorisk grupplivförsäkring

(AFA). Där säger man att reglerna fortfarande är absoluta. Om efterskyddet skall gälla är förutsättningen antingen att man är arbetslös och kan bevisa del genom att man går lill arbetsförmedlingen och står till arbetsmarknadens förfogande eller att man är sjukskriven. Det finns fall där en förolyckad försäkrad inle varit sjukskriven men det ändå med sjukintyg i efterhand kunnat styrkas alt han varit sjuk. Då har försäkringsbeloppet utbetalats lill de efterlevande. Men enligt nu gällande bestämmelser finns det inget som helst skydd i form av fiänslegruppliv-försäkring som fungerar om man inle arbetar hos företag som tecknat försäkring. Del räcker i och för sig om kollektivavtal har tecknats, eftersom ersättning utgår till de efterlevande även om förelaget inle har betalat avgifterna för försäkringen. AFA driver sedan i sin lur kraven gentemot förelagen.

Del måsle anses vara otillfredsställande att man hos den samhälleliga arbetsförmedlingen kan komma i den situationen all bli oförsäkrad -vare sig man lar elt jobb och förelaget inle har tecknat kollektivavtal eller man vägrar alt ta det av den anledningen och också då står utanför.

Etl obligatorium har jag tänkt mig så all alla arbetsgivare skulle vara skyldiga att teckna försäkringar, ungefär av samma typ som trafikförsäkringen. Man behöver alltså inle göra om försäkringssystemet och skapa något statligt försäkringsbolag utan kan använda sig av redan befintliga.

Hen BÖRJESSON i Falköping (c);

Herr lalman! Socialförsäkringsutskotlel har även i år avstyrkt molionen med hemställan om allmän obligatorisk begravningsförsäkring inom ramen för lagen om allmän försäkring. Jag beklagar utskottets negativa inställning lill denna fråga, där ändå den mening som jag givit ullryck åt i min motion omfattas av relativt stora grupper människor. Liksom tidigare framhåller utskottet att behovet av en speciell försäkring för begravningshjälp inte är särskilt framträdande och att en sådan försäkring - med tanke på den prioritering av olika reformer inom den allmänna försäkringen som måste ske - inte motiverar den kostnad den skulle föranleda. Som motionär anser jag inte motiven för avslagsyrkandet vara tillräckligt starka. I alltför många fall förhåller det sig fortfarande på det sättet att vid dödsfall medel lill begravningskostnader saknas, varför dessa kostnader måste bestridas med socialhjälp eller på annat säll. Från flera synpunkter framstår det som synnerligen otillfredsställande all begravning ombesöfies på del sätt som sociala myndigheter finner lämpligt, varvid vederbörlig hänsyn inte kan las till anförvanters önskemål. Del mest stötande är, såsom vi framhållit i motionen, all sådan begravning gärna får prägeln av s. k. faltigbegravning.

I de fall då tillgångarna är myckel begränsade innebär det all efterlevande dödsbodelägare får vidkännas dessa kostnader, som med åren kraftigt ökat och därmed blivit synnerligen betungande för många. Jag kan, herr talman, tala om all jag helt nyligen kommit i kontakt med en famifi, där en nära anhörig avlidit och famifien saknade begravnings-

skydd. Anförvanterna trodde att det försäkringssystem vi har omfattar även begravningskostnader. Trots att begravningen skedde under mycket enkla former blev kostnaderna av sådan storlek alt famifien tvingades låna pengar för all bestrida dessa.

Jag vidhåller min uppfattning alt en allmän obligatorisk begravningsförsäkring borde ingå i det allmänna försäkringssystemet. För enskilda medborgare torde premien bli myckel blygsam och överkomlig jämfört med kostnaderna för de enskilda försäkringar som nu kan tecknas, och framför allt skulle samhället och enskilda besparas de olägenheter som nuvarande frivillighel skapar och som enligt min mening inle borde få förekomma i ett samhälle där vi vill värna om de enskildas rält till trygghet i olika situationer.

Mot de kostnader som olika trygghetssystem medför framstår kostnaderna fören allmän obligatorisk begravningsförsäkring som alltför ringa för att, som socialförsäkringsutskotlel gör, åberopas som motiv för ett avslag. Emedan utskottets motivering för avslagsyrkandei inte kunnat övertyga mig avser jag, herr talman, all återkomma med en likalydande hemställan vid elt senare tillfälle.

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Allmän begravningsförsäkring och obligatorisk grupplivförsäkring

Hen WERNER i Malmö (m):

Herr talman! Vi kan nog vara övertygade om att någon form av begravningsförsäkring förr eller senare kommer all införas. Det kan man inle hindra i det långa loppet, och del vore också orimligt. Eftersom samhället går in och erbjuder sina fiänster vid en människas födelse borde samhället ha lika stor anledning att göra det vid döden, då de flesta är mer ensamma än den gången då de kom lill världen. Vi har en lagstiftning som i deiafi föreskriver förfarandet i samband med jordfästning, men kostnaderna överlåles helt på den enskilde. Della kan inte vara tillfredsställande.

Det yrkande som framförs i motionen 340 av herr Komsledt och mig har inte kommenterats av herr Marcusson, ej heller i den tidigare debatten. Vårt yrkande gäller en avgränsad grupp, nämligen de äldsta i samhället som inle har ATP eller bara en myckel blygsam sådan. I utskottets belänkande finns en rad som jag gärna vill kommentera. Jag ogillar den skrivning som anger att detta bara gäller "myckel begränsade grupper". Vad är del för tal? Allting är ju begränsat. Skulle del vara ell argumeni att det här gäller en liten grupp? Skall man bortse från en grupp därför all den är liten? Och hur vet man förreslen all den är så liten? Även om gruppen är liten kan man lugnt säga att den är mycket väsentlig, eftersom den omfallar de åldringar som har haft en hård och lång arbetsdag. De har strävat och lyckats få ihop ell litet spar-kapital, som den yttersta lidens politiker har hjälpt till alt föröda genom en inflation som äter upp penningarna. De människor del här gäller och som omfattas av vår motion är sakliga och oseniimentala i sin framsynthet, därför har de satt undan elt belopp för att tillförsäkra sig en s. k. hederlig begravning. De vill inle ligga någon till last vid något tillfälle.

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Allmän begrav-ningsJÖrsäkring och obligatorisk grupplivförsäkring

Jag tycker att man - även om man inle nu kan la stegel fullt ut och införa en begravningsförsäkring omfattande hela folkel - verkligen borde beakta denna grupp människor. Jag har inget yrkande, herr talman, eftersom jag förslår alt detta inle skulle ge resultat i dag, men jag avger samma löfte som herr Böriesson i Falköping, nämligen alt vi återkommer lill denna fråga. En sådan här blotta i omsorgen kan inle få kvarstå i längden.

Hen FREDRIKSSON (s);

Herr talman! Även om inga yrkanden har framställts av de föregående talarna vill jag ändå göra en kort kommentar med hänsyn till vad de har sagt.

Pensionsförsäkringskommiitén avstyrkte på sin tid införandet av en allmän begravningsförsäkring. Kommittén konstaterade all praktiskt laget alla löntagare jämte makar är obligatoriskt grupplivförsäkrade, en försäkringsform som har diskuterats tidigare i dag. Därtill finns en mängd frivilliga grupplivförsäkringar som kan omfatta olika kategorier människor. Försäkringar kan byggas upp med de mest olikartade kollekliv som bas. De kan t. ex. omfatta medlemmar i fackliga organisationer, och många sådana organisationer har också tecknat sådana här livförsäkringar på kanske upp till 7 000 kr. Försäkringarna kan också byggas upp med helt andra kollekliv som bas.

Här har främst talats om de mindre grupper som inle omfattas av dessa kollektivförsäkringar eller frivilliga försäkringar, och jag kan hålla med om alt del för dem kan uppstå vissa problem när det gäller begravningskostnader. Detta gäller kanske framför allt pensionärer i de fall då behållningen i dödsboet är liten. Enligt de undersökningar som gjorts av försäkringskommitlén utgår begravningshjälp i myckel få fall. Del är en obetydlig del av socialhjälpskoslnaden.

Även om del är i få fall som socialhjälp anlitas, kan del givetvis ändå vara ganska besvärligt. Det kan kännas underligt att gå till socialvården i ell så känsligt läge som ett dödsfall medför.

När dock de allra flesta människor är försäkrade, tycker vi alt det inle finns någon anledning att teckna en generell försäkring för delta.

Jag tycker inle man skall tala om falligbegravningar. Det är väl ändå så, som det sades av en föregående talare, all samhället bör träda in i sådana här fall. Han menade all del skulle ske i form av en försäkring. Men jag tror inle det är något fel att samhället träder in i dessa fall genom socialhjälpen. Socialhjälpen är ändå en rätt som varie medborgare har i detta land. Del bör inte kännas särskilt besvärligt att la vara på denna rätt när del är nödvändigt, även om det skulle gälla en begravning.

Pensionärernas förhållanden förbättras undan för undan. Kanske kommer de fall att bji ännu färre då dödsboet inle kan redovisa tillräckligt ekonomiskt underlag för att bekosta begravningen.

Man kan också nämna all folkpension utgår för den månad då vederbörande avlider. Vid dödsfall i börian av månaden finns del alltså

där en viss summa att tillgå.

Vi är inte kallsinniga emot dessa människor. Det är helt enkelt sä all vi av praktiska skäl finner det olämpligt aU teckna en generell försäkring, omfattande hela kollektivet, när de flesta människor redan har försäkring.

Jag yrkar alltså bifall till utskottets hemställan.

Hen BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr lalman! Utskottets ordförande, herr Fredriksson, sade att man inle skall tala om faltigbegravning. Jag häller med om detta, men oavsett vad vi tycker om den saken är det mänga som ändå känner någon form av mindervärdighet om de behöver gå till socialvärden och begära hjälp för inköp av kista och alla de attirafier som hör till en begravning. De upplever del i varie fall så. Det skulle de inte behöva göra om man hade en obligatorisk begravningsförsäkring. Premierna för denna borde inte bli så höga när man har ett obligatorium.

Jag har inga alldeles aktuella siffror, men år 1969 var det 65 000 folkpensionärer som avled. Man kan utgå ifrån att en övervägande del av dessa saknade begravningsförsäkring - de som kanske bäst av alla behövde en sådan.

Jag kan erinra om att man haren allmän begravningsförsäkring i Danmark, Finland och om jag inte är alldeles felunderrätlad också i Norge. Exemplen talarföratt även vi borde tänka på all införa en dylik försäkring.

Jag tror ingalunda att utskottet är kallsinnigt till folkpensionärerna, herr Fredriksson, men utskottet är kallsinnigt i denna fråga, det kan inle förnekas.

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Allmän begravningsförsäkring och obligatorisk grupplivförsäkring

Hen WERNER i Malmö (m):

Herr talman! Herr Fredriksson säger att han förslår att det kan vara besvärande för en viss grupp människor alt behöva gå till socialvården i detta läge, men likväl finner han ingen anledning att göra något. Han upprepar att en generell försäkring inte är motiverad med hänsyn till en så liten grupp. Han anför också alt det är rätt blygsamma utgifter socialvården hillills haft för begravningshjälp.

Detta kan ju vara sant, men det finns två orsaker, herr Fredriksson. Det kan vara så att behoven inte är stora. Men del kan också vara så all de som har att handlägga den gamles jordfästning vet alt den döde skulle djupt ogilla att behöva så att säga ligga samhället till last i denna situation. Den fina sociala stoltheten tycker jag vi kan unna dessa gamla att ha med sig i graven.

Hen FREDRIKSSON (s):

Herr talman! Man för denna debatt ifrån den gamla, förlegade, omoderna uppfattningen all det skulle vara mindervärdigt att gå lill socialvården när hjälp verkligen behövs. Jag tycker vi skall hjälpas ät att få människorna att förstå att så inte är fallet.

6 Riksdagens protokoll 1975. Nr 29-33

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Allmän begravningsförsäkring och obligatorisk grupplivförsäkring

Herr Böfiesson sade alt 65 000 folkpensionärer avled ell visst år, och han antar att de flesta saknade begravningsförsäkring. Delta kan i och för sig vara rikligt, men därmed är inte sagt alt dödsboet saknade tillgångar för all bekosta begravningen.

Jag vidhåller, att när ändå de flesta människor är grupplivförsäkrade, då är det en onödig åtgärd att ta till en så omfattande sak som alt teckna en försäkring som omfattar hela svenska folkel. Lål vara att man har sådan försäkring i vissa andra länder, men det kan ju tänkas alt man i dessa länder inte har en lika omfattande grupplivförsäkring som vi har här i landet.

Hen BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Det är inle mindervärdigt att gå lill socialvården, men del finns många människor som avhåller sig från alt gå dit. Vi hörde av herr Werner i Malmö att många upplever att den avlidne inte skulle ha önskat något sådant för sin egen begravning.

Jag har exempel på att vederbörande dödsbo har lånat pengar för att kunna ordna vad de kallar en hederlig begravning av en nära anförvant.

Jag har framför mig några siffror. Av ca 80 000 bouppteckningar inregistrerade 1967 var del omkring 10 000 som inle uppvisade någon behållning, medan i omkring 50 000 fall behållningen utgjorde mera än 10 000 kr. Det finns alltså en mycket stor grupp som har det ekonomiskt svårt att kunna, klara en så dryg utgift som en begravning innebär. Så nog finns det behov av en obligatorisk begravningsförsäkring inom ramen för lagen om den allmänna försäkringen.

Hen WERNER i Malmö (m);

Herr lalman! Jag vill bara lill herr Fredriksson säga att vi inte har någon förlegad syn på socialvården. Vi begriper alt den behövs och att man helt osentimentalt skall anlita den när det är nödvändigt.

Men del är inle oss det gäller, utan dem som har gått över gränsen eller just är beredda att göra det. I deras fall är man litet sent ute för att ändra på deras inställning till socialvården.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten I

Ulskoilels hemsiällan bifölls.

Punkten 2

Proposilioner gavs på bifall till dels ulskoilels hemsiällan, dels re-servaiionen av herr Olsson i Stockholm, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Olsson i Stockholm begärt votering upplästes och godkändes följande votcringsproposiiion:

Den som vill att kammaren bifallersocialförsäkringsulskottets hemställan i betänkandet nr 2 punkten 2 rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Olsson i Stockholm.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Olsson i Stockholm begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 295

Nej - 19

Avslår - 5

§ 16 Föredrogs

Socialförsäkringsutskottets betänkande

Nr 3 med anledning av motion om representation för handikapprörelsen i försäkringskassornas pensionsdelegationer

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Stöd till idrotten

§ 17 Stöd till idrotten

Föredrogs kulturutskottets betänkande nr 2 med anledning av propositionen 1975:1 såvitt gäller anslag för budgetåret 1975/76 till stöd till idrotten jämte motioner.

Hen TALMANNEN:

I fråga om detta betänkande hålles gemensam överiäggning för samtliga punkter. Under den gemensamma överiäggningen får yrkanden framställas beträffande samtliga punkter i betänkandet.

I del följande redovisas endast den punkt, vid vilken under överiäggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkten 2 (Stöd till idrotten; anläggningsstöd m. m.) Regeringen hade i proposiiionen 1975:1 bilaga 11 fiordbruksdeparle-mentet) under punklen H 7 (s. 140-142) föreslagit riksdagen att

1. till Stöd till idrotten: Anläggningsslöd m. m. för budgetåret 1975/76 anvisa ett reservationsanslag av 24 600 000 kr.,

2. bemyndiga fullmäktige i riksgäldskonloret att ikläda staten garanti för lån till Åre Lift- och Kabinbane Aktiebolag med högst 7 000 000 kr. jämte ränta.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna 1975:1325 av herr Norrby (c), vari hemställts att riksdagen till mindre idrottsanläggningar som uppfördes av idrottsföreningar o. d. samt övriga

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Stöd till Idrotten

idrottsanläggningar (friluftsanläggningar) under anslaget Stöd till idrotten; Anläggningsstöd m. m. för budgetåret 1975/76 anvisade 3,5 milj. kr., resp. 7,5 mifi. kr., innebärande en ökning i förhållande till regeringens förslag med 0,9 resp. 1,5 mifi. kr., samt

1975:1327 av fru Ryding m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen under H 7, bilaga 11 jordbruksdepartementet, beslutade anvisa 3 500 000 kr. till Mindre idrottsanläggningar som uppfördes av idrottsföreningar o. d. samt all anslaget under denna punkt uppfördes som ett förslagsanslag på 25 500 000 kr. för budgetåret 1975/76.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen med bifall lill propositionen 1975:1 och med avslag på motionerna 1975:1325 och 1975:1327 lill Stöd till idrotten: Anläggningsslöd m. m. för budgetåret 1975/76 anvisade ett reservationsanslag av 24 600 000 kr.,

2. all riksdagen bemyndigade fullmäktige i riksgäldskontoret alt ikläda staten garanti för lån lill Åre Lift- och Kabinbane Aktiebolag med högst 7 000 000 kr. jämte ränta.

Reservation hade avgivits av fru Ryding (vpk) som ansett att utskottet under 1 bort hemställa

all riksdagen med anledning av propositionen 1975:1 och motionerna 1975:1325 och 1975:1327 till Stöd till idrotten; Anläggningsstöd m.m. för budgetåret 1975/76 anvisade etl reservationsanslag av 25 500 000 kr.

Vid denna punkt hade avgivits ett särskilt yttrande av herr Eriksson i Ulfsbyn (c).

Fru RYDING (vpk):

Herr lalman! Vad gäller punkten 1 i detta betänkande kommer riksdagen alldeles strax att besluta om en ökning av organisationsstödel till idrotten med 10,3 mifi. kr. Föredragande statsrådet har i budgetpropositionen motiverat detta med att en kraftig ökning av statens stöd till idrotten är angelägen och framhållit all del är av särskild vikt att satsningen pä breddidrollen kan förstärkas ylleriigare. Anslaget bör därför, säger han, höjas i den omfattning som Sveriges riksidrollsförbund föreslagit. Allt detta är bra, och vi har inle haft något all invända däremot. Men - och här hallar statsrådets resonemang betydligt - för alt denna satsning på organisationsstödel, företrädesvis breddidrotten, skall kunna fullföfias ordentligt krävs ju också idrottsanläggningar. När det gäller punklen 2, anläggningsslödel, har emellertid departementschefen prutat avsevärt på äskandena från statens naturvårdsverk.

Utskottet säger under punklen 2, att vid bifall till utskottets hemställan under punkten I har det samlade statliga stödet till idrotten ökat avsevärt. Ja visst, men får man blanda ihop posterna på ell sådant sätt? Anslaget underpunkten 2, anläggningsslödel, uppgick budgetåret 1974/75 till 24,4

milj. kr. och skall för budgetåret 1975/76 enligt departementschefen och utskottsmajoriteten uppgå till 24,6 mifi. kr. Det blir en total ökning med bara 200 000 kr. mot äskade 6 mifioner.

Vänsterpartiet kommunisterna har i motionen 1327 tagit upp den del av anläggningsslödel som vi funnit mest angelägen, nämligen stödet till mindre idrottsanläggningar, som uppförs av idrottsföreningar o. d. Också på denna post kommer en prutning att ske, vilket vi icke kan acceptera, då del är myckel viktigt i dag, att föreningslivet får ordentliga bidrag till anläggningar och all sådana bidrag utgår att föreningarna kan hålla de anläggningar de redan har i gott skick.

Skulle detta bidrag stå stilla eller kanske t. o. m. minska på grund av penningvärdeförsämringen, föreligger uppenbar risk för alt redan gjorda investeringar kan gå till spillo. Vi ser det också som nödvändigt, att mindre idrottsanläggningar kan uppföras med myckel stor spridning, inte bara i landet i stort utan också i de enskilda kommunerna, så att alla människor, både unga och gamla, kan erhålla lättillgängliga tränings-möjligheter.

Herr talman! Med stöd av vad jag anfört och vad som vidare framhålls i reservationen vid punkten 2 i kulturutskottets betänkande nr 2 ber jag härmed att få yrka bifall till denna reservation.

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Stöd till idrotten

Hen NORRBY (c):

Herr talman! Vi kan i värt samhälle notera ett tilltagande intresse för bredd- och motionsidrolt i alla deras former. Varie helg anordnas runt om i vårt land idrottsarrangemang som samlar lusentals människor för fysisk aktivitet. Ta t. ex. årets Vasalopp, som arrangerades i söndags och som samlade nära 10 000 startande, innebärande nytt deltagarrekord.

Vad deltagandet i sådana idrottsarrangemang betyder för samhället är kanske svårt alt precisera. Klart är dock alt hälsotillståndet för de flesta påverkas i positiv riktning genom ökad fysisk aktivitet. Friska människor är en fördel för samhället inte bara därför att de producerar mer ulan även bl. a. därför att sjukvårdskostnaderna kan nedbringas.

Enligt inhämtade uppgifter kostade sjukvården i Sverige år 1952 ca 1 mifiard kronor, är 1962 ca 3 mifiarder kronor och år 1972 ca 13 mifiarder kronor. Välfärden skapar sjukdomar som till stor del kan undvikas genom regelbunden fysisk träning i kombination med riktig kost. Förebyggande åtgärder - friskvård - krävs i betydligt större utsträckning än nu, om den uppåtgående kurvan för sjukvårdskostnaderna skall kunna vändas. En satsning på motions- och konditionsgivande fysisk aktivitet och på rält sammansatt föda är enligt mänga experter de enda möjligheterna för en sådan utveckling.

Idrotten kan alltså ge lägre sjukvårdskostnader, men idrotten ger mycket mer. Den ger fritidssysselsättning, den skapar kontakter, den kan vara ell medel mol brottslighet och i kampen mot giftmissbruk, den ger spänning och avkoppling. Mycket annat kunde sättas upp på idrottens pluskonto, men jag nöjer mig med detta exemplifierande.

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Stöd till idrotten

I stort råder det väl inle några delade meningar om idrottens betydelse för vårt samhälle. Del finns dock människor som anser alt elitidrotten är av ondo, det finns människor som tror att all idrottsutövning sker mol betalning osv. Sä är del ju inte. Visst har det gått pengar även i svensk idrott, men bara forell fåtal elitidroltsulövare. Den stora massan utövare och ledare jobbar helt ideellt i vår största folkrörelse.

Det är för all befiäna den stora massan av idrottsutövare som våra idrottsanläggningar finns. Mot denna bakgrund är det som jag i motionen 1325 hemställt att riksdagen skulle höja anslagen till mindre idrottsanläggningar och friluftsanläggningar i enlighet med naturvårdsverkets förslag, innebärande en höjning av anslaget med 2,4 mifi. kr. Detta förslag har inte vunnit kulturutskottets tillstyrkan. Utskottet har - med hänvisning till att organisationsstödet till idrotten höjts avsevärt - avstyrkt motionen.

Utskottsledamoten herr Eriksson i Ulfsbyn har dock \ etl särskilt yttrande uttalat att man bör kunna räkna med all regeringen snarast lägger fram förslag om en höjning av anslagen. Ger riksdagen medel för ökade insatser på bredd- och motionsidrottssidan, bör ju också ökade medel anslås till byggande och drift av olika slags anläggningar för idroltsut-övning. Jag vet att när det gäller anslag till de här mindre anläggningarna finns del en lånekö pä upp lill tvä år. Vi har alltså starka skäl för en höjning av anslaget.

Herr talman! Med hänsyn till utskottets skrivning och i synnerhet med hänvisning till att jag och några medmotionärer i motionen 85 lill årets riksmöte berört dessa frågor i ett vidare perspektiv, varför jag förväntar att vi får tillfälle att återkomma, avslår jag från något yrkande med anledning av kulturutskottets belänkande nr 2.

Herr SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Först vill jag gärna instämma i allt positivt som herr Norrby har sagl om idrotten, men sedan vill jag göra en parentes som är nog så viktig: vi skall la bort det som falskeligen utger sig för att vara god idrott. Det gäller alltså boxning, och jag har några särskilda synpunkter på den.

En debatt i just den här frågan fördes faktiskt redan år 1913 i andra kammaren, och jag kan inte neka mig nöjet att citera vad två stora personligheter då yttrade. Värner Rydén sade i denna debatt om idrotisanslag i andra kammaren år 1913;

"Nyligen har det riksförbund som nu är ifrågasatt att erhålla statsanslag bildat en sektion för boxning. Det är sålunda här icke fråga om allenast en sund idrott som söker statsanslag, utan del är fråga om organisatörerna av idrottens urartning."

Hjalmar Branting sade i samma debatt: "Jag tror för min del att del ligger något ofantligt berättigat uti den alldeles avvisande hållning gentemot boxning som hr Rydén här nyss intagit. Vore det fråga om att understödja en sådan idrottsgren, tror jag del skulle vara ganska lätt

att medgiva, all del icke är lämpligt att göra det med statsmedel."

Dessa två stora män, vilkas uppfattningar ju aldrig blir föriegade ulan ständigt är aktuella, begrep alltså redan 1913 vad tyvärr majoriteten i denna kammare icke förslår 1975. Del är litet betänkligt, tycker jag.

Del är dock så att alla auktoritativa myndigheter som har uttalat sig om boxning - det gäller både medicinska och andra myndigheter såsom rikspolisstyrelsen och socialstyrelsen - vill förbjuda denna urartning av idrotten, som Värner Rydén kallade boxningen. Jag tycker att alla människor som har ansvar för ungdomen borde la hänsyn till dessa yttranden. All medicinsk auktoritet är helt enig om att det inte går att boxas utan att hjärnskador uppstår. Det är väl fantastiskt att boxningen då skall understödjas av statsmedel.

Nu säger kulturutskottet - del är ju nästan snudd på hädelse att boxning har hamnat i kulturutskottet - liksom utskottet har sagl tidigare, att det är myckel viktigt att man föfier. de 16 punkter som fastställdes när proffsboxningen förbjöds 1969. Dessa punkter var en förutsättning för all amalörboxningen skulle få fortleva. Del är emellertid ell faktum all Boxningsförbundet på del mest utmanande sätt bryter mot dessa bestämmelser. Justitiedepartementet håller just på all samla in material som visar detta. En veckas uppehåll mellan varie match - del struntar man totalt i. Jag skulle kunna räkna upp 50 alldeles färska exempel på att man bryter mot denna bestämmelse. Jag undrar vad utskottets talesman har alt säga på den punkten. Det förefaller som utskottet lägger stor vikt vid all om man bara föfier dessa punkter så är det all right, men gör man inte det så blir inställningen en annan. Nu är del som sagl ell faktum att man struntar i dessa bestämmelser på del mest flagranta sätt.

Sedan skulle jag vifia höra av utskottets talesman hur man kan ha en lagstiftning som innebär att del är förbjudet att boxas för en proffsboxare som är betald över bordel men all del är någonting helt annat om boxaren får betalt under bordet. Om exempelvis en proffsboxare som Ingemar Johansson skulle boxas i Göteborg, då riskerar han fängelse. Han skulle sannolikt få böter, men det kan också bli fängelse enligt den här lagen. Skulle en annan boxare ställa sig vid en ring vid sidan om och göra exakt samma sak, så får han medel av staten för del. Det är ju en fantastiskt egendomlig lagstiftning. Kriteriet på en god lagstiftning är dock att samma handling skall bedömas lika. Slår man varandra i ansiktet och i huvudet och framkallar hjärnskakning, så borde det vara samma rättsliga bedömning.

Del är dessutom ytterst väsentligt alt man numera inom medicinen har kommit lill slutsatsen att amalörboxning sannolikt är mer skade-bringande än proffsboxning. Del är inte slagens hårdheisgrad som är avgörande, utan lättare slag med kortare mellanrum framkallar hjärnskador mera frekvenl än enstaka slag med längre mellanrum. Då har vi alltså förbjudit och slaffbelagl i det ena fallet och.understöder via statsmedel i del andra fallet.

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Stöd till idrotten

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Stöd till idrotten

Herr talman! Man ger statsmedel till någonting som framkallar hjärnskador - märk väl inom reglernas ram - och det är vad som enligt min mening skifier boxning frän allt vad idrott heter. Det är en avgrund som skiljer. Jag tycker närmast att det är obegripligt och makabert -och jag drar mig inte för att bruka ordel skandalöst - att man använder statsmedel lill någonting som enligt all beprövad medicinsk expertis ofrånkomligen framkallar hjärnskador.

Del är en skamfläck för idrotten att man hyser en sådan hantering under sina vingar, och del är en skamfläck för riksdagen att understödja den.

Herr MATTSSON i Lane-Herreslad (c):

Herr lalman! I kulturutskottets betänkande nr 2, där vi behandlar stöd till idrotten, föreslås, som fru Ryding har sagt, under punklen 1 ett anslag på 75 900 000 kr., vilket innebären ökning i förhällande till innevarande budgetär med 10,3 milj. kr. Därmed har Riksidrotlsförbundet fått vad som begärts från det hållet.

Under punklen 2 föreslås ett reservationsanslag på 24 600 000 kr., och det innebär en höjning i förhållande till innevarande budgetår med 200 000 kr. Fru Ryding har reserverat sig och önskar en höjning av anslaget med 900 000 kr., och även herr Norrby anser att det finns starka skäl för alt öka anslaget.

Herr Norrby har också understrukit hur viktig idrotten är, och om del råder inga delade meningar, utan riksdagen är enig om all vi skall stödja verksamheten. Vi är alltså inte heller oense om nyttan av de pengar som här anslås.

Ökningarna är stora i förhällande till förra året vad beträffar organi-sationssiödet. Men pengarna räcker inte till allt, och skall vi komma så långt all vi har anläggningar spridda ute i kommunerna för att idrott skall kunna bedrivas - som fru Ryding säger i sin reservation - i alla former och av människor i alla åldrar kommer det att krävas väldiga summor. Fru Ryding har i motionen 1327 exemplifierat vad hon menar

- hon nämner konstfrusna isbanor, simhallar, löparbanor osv. Del är
emellertid här fråga om anläggningsstöd tiil mindre idrottsanläggningar
som uppförs av idrottsföreningar. Det är för all del inte några stora sum
mor som utbetalas, men det blir givetvis ett värdefullt tillskoll. Under
budgetåret 1973/74 lämnades det anslag till de olika länen som varierade
mellan ca 700 000 kr. och 9 000-10 000 kr.

Fru Ryding säger också att redan befintliga anläggningar inte kan hållas i gott skick om anslaget minskar eller förblir oförändrat. Nu föresläs ju anslaget höjt med 200 000 kr., men det gäller stöd till anläggningar, och om det sedan kan bli något kvar lill underhäll är ändå tveksamt. Det är till själva anläggningarna som idrottsföreningarna får stöd, och vanligen används pengarna dä till en fotbollsplan samt en mindre lokal för omklädning. Naturiiglvis är det värdefullt att dessa anläggningar finns

- det är massvis av människor, framför allt ungdomar, som har glädje
av dem.

Utskottet har, som fru Ryding själv påpekade, inte ansett sig nu kunna gå med på ett högre anslag än vad som föreslagils i budgetpropositionen. Man kan som skäl för detta anföra att det samlade stödet - som jag nämnt - ändå räknats upp betydligt. Fru Ryding frågar om man kan göra en sådan sammanblandning att man på samma gång talar om punkten 1, organisationsstödel, och punkten 2, anläggningsslödel. Ja, vad vi har gjort är en bedömning, nämligen den att anslagets samlade belopp har höjts väsentligt och därför har vi inte ansett oss kunna gå längre.

Jag yrkar i dessa avseenden bifall till utskottets hemställan.

Sedan förklarade herr Sjöholm sin vana trogen att han inte tycker om boxning. Herr Sjöholm vill att boxningen skall förbjudas i vårt land. Det har han också motionerat om vid flera tidigare tillfällen. I år har han föreslagit att riksdagen inte skall lämna någon del av anslagspengarna till Boxningsförbundel. Utskollet har avstyrkt herr Sjöholms motion. Vi anser del nämligen inle vara riktigt att riksdagen ger Riksidrotlsförbundet några direktiv om idrottsanslagets fördelning på de olika specialförbunden. Men utskottet hävdar nu som tidigare att Riksidrotlsförbundet är skyldigt att noga föfia verksamheten även i specialförbundet Boxningsförbundet. Riksidrotlsförbundet skall förvissa sig om att de av riksdagen fastlagda säkerhetsbestämmelserna föfis. Och jag kan försäkra herr Sjöholm att utskottet menar allvar med det.

Slutligen vill jag säga att jag inte är främmande för tanken att herr Sjöholms agerande har en rakt motsatt verkan mot vad herr Sjöholm vill all det skall ha.

Herr talman! Med del anförda ber jag att yrka bifall lill utskottets hemställan.

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975 .

Stöd till idrotten

Fru RYDING (vpk) kon genmäle:

Herr lalman! Jag vidhåller att dessa båda former av stöd hör ihop. Man kan t. ex. inle lämna ell anslag till en simklubb utan att också se lill alt man i den klubben verkligen får möjligheter all simma. 1 så fall blir ju del första anslaget inte till någon nytta.

Sedan sade herr Mallsson i Lane-Herreslad att vi nu höjer anläggningsanslaget med 200 000 kr., och det är riktigt. Del sade jag också i mitt första anförande. Men man har inte sagl att dessa 200 000 kr. skall gå lill mindre idrottsanläggningar, utan beloppet skall delas upp på sex olika punkter när det gäller anläggningsstödet, och dä tror jag inte att det blir så mänga hundralappar lill mindre idrottsanläggningar.

Slutligen sade också herr Mattsson att pengarna inte skall gå lill underhåll av t. ex. fotbollsplaner, men om föreningarna får stöd till anläggningar måste de väl ändå använda en del av pengarna lill underhåll. Även en fotbollsplan eller ett omklädningsrum måste ju underhållas då och då. Det är också viktigt för föreningarna att känna all de kan få denna hjälp i form av statligt stöd, eftersom det då kan vara mycket lättare att också få stöd från kommunerna. Det är också mycket angeläget.

Herr talman! Jag vidhåller alltså mitt yrkande.

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Stöd till idrotten

Hen SJÖHOLM (fp) kort genmäle:

Herr talman! Del sista som herr Mattsson i Lane-Herrestad sade, att mitt agerande skulle ha rakt motsatt effekt mot vad jag åsyftade, begrep jag inte alls. Jag agerade i många är mot proffsboxningen, herr Mattsson, men mina motioner avslogs av riksdagen. Sä småningom lade emellertid justitieminister Kling fram en proposition om att förbjuda proffsboxningen, och det förslaget bifölls genast.

Jag tror också att boxningsvännerna har en annan mening än herr Mattsson. Det är väl också ganska självklart, att ju mer man påvisar boxningens skadliga effekter - och all medicinsk expertis framhåller på ett entydigt sätt att man kan inte slå varandra i huvudet ulan att del framkallar hjärnskador - desto större är utsikterna för all föräldrar förbjuder sina barn att börja boxas. Ett faktum är också att boxningen dess bättre håller pä att sakta tyna bort. Del är ett friskhelstecken. Därför tycker jag att herr Mattsson har uttytt effekterna av mitt agerande mycket underiigt.

För ett par år sedan var det tre ledamöter i kulturutskottet som reserverade sig och inte ville alt man skulle anslå medel lill boxning. Det var herr Björk i Göteborg, herr Leander och herr Nilsson i Agnas. Del har funnits förnuftiga ledamöter i detta utskott som har förställ vad del här är fråga om.

Det är ett faktum, herr Mattsson i Lane-Herrestad, all man dagligen bryter mot bestämmelserna. Tro mig på mitt ord! Jag kan visa massor med exempel. De finns nog lill påseende i justitiedepartementet, där man numera samlar sädana exempel.

Herr Mallsson är alltså villig att låta pengar gå till boxningen, som oundvikligen framkallar hjärnskador hos dem som utövar den. Del är makabert och ofattbart att man skall använda statsmedel till att framkalla hjärnskador hos svenska ungdomar. Men det är vad herr Mattsson är med på.

Hen ALSEN (s);

Herr talman! Jag ber att få ta kammarens tid i anspråk för att tillkännage vissa meningar med utgångspunkt i milt engagemang som ordförande i Svenska korporationsidrottsförbundel. Jag vill först gärna säga all jag inte hyser annan åsikt än regeringen och utskottet i vad gäller föreliggande förslag till beslut avseende stödet till idrotten 1975/76. Tvärtom känner jag ett behov av att uttala en tillfredsställelse över den betydande anslagsökning som sker i förhållande till innevarande budgetär. Del rör sig om totalt drygt 10 milj. kr. Bakom della förhållande ligger givetvis att den samlade idrottsrörelsen fortsatt all dokumentera sin betydelsefulla roll i samhällsutvecklingen och att inle minst ledare på alla plan inom den omfattande idrottsverksamheten satt till lid och krafter i enastående omfattning. I dessa människors oegennyttiga insatser har samhället en kraftkälla som inle nog kan uppskattas.

Så några ord om Svenska korporationsidrottsförbundel - Korpen som

del populärt kallas i vardagslag. Förbundet fyllde förresten 30 år förra året. Frän starten hade man åtta lokalförbund med 333 korpidroitsklubbar. I dag omsluter förbundet drygt 13 000 klubbar och har lokalförbund verksamma i samtliga primärkommuner. Jag vill lämna dessa uppgifter och några till enär Riksidrottsförbundet, som har myndighetsfunktion i vad gäller våra anslag, har varit minst sagt sparsamt när det gällt att skildra Korpens aktiviteter. Däremot har förbundet i sin petitaskrivelse givit synneriigen stort utrymme åt sin egen Trim-kampanj. Nåväl - detta om detta.

Några ytteriigare data om Korpens verksamhet: Vi genomförde verksamhetsåret 1973/74 en kampanj under mottot Trivs med Korpen. Denna kampanj föregicks av ett omfattande rådslag bland våra ledare i korpidroitsklubbar och lokalförbund. Flera tusen personer, verksamma ute pä olika arbetsplatser i kontakt med människorna runtom i landet, formade Trivs med Korpen i vad gäller innehåll och omfattning. Del framgick myckel tydligt av dessa rådslagsmaterial att våra ledare förutom all de krävde att motionsidrotten skall göras tillgänglig för alla också starkt betonade att idrott och motion måste utövas under trivsamma och roliga former. Med andra ord att Korpen i sitt motionsutbud skall erbjuda verksamheter som befordrar gemenskapskänslan och betonar de trivsamma och hälsobringande momenten. Jag vägar påstå att vi har lyckats bra med detta. Eller vad tycker kammarens ärade ledamöter om nära 20 mifioner enskilda starter under 1974? Om man vill leka med statistik kan man konstatera att varie svensk medborgare i korpregi deltagit i motionsutövande verksamhet i genomsnitt vid 5 tillfällen under ett är!

Vi bedriver en i hög grad uppsökande verksamhet. Det faller sig givetvis naturiigt enär vår basaktivitet utvecklas främst på arbetsplatserna. Men under senare är har vi vidgat värt verksamhetsfält. Numera finns Korpen i stor utsträckning ute i de olika bostadsområdena, där vi i första hand bygger pä familjebaserad verksamhet. Man finner också Korpens utbud i skolor, på fritidsgårdar och andra samhällsinstitutioner. Nya målgrupper är ständigt aktuella för oss. Således har vi startat en omfattande verksamhet för att nä olika s. k. riskgrupper. En sådan är t. ex. övervikliga personer. Korpens bantargrupper är i dag en god inkörspori till bl. a. samtal om kostens betydelse inom friskvärdsarbetet. Vi gläds också åt ell nära samarbete med flera landsting i deras egenskap av sjukvårdshuvudmän. Tillsammans söker vi i olika former framhålla och levandegöra den förebyggande hälsovårdens stora betydelse för den enskilde och för samhället. På riksplanet har vi etl nära och omfattande samarbete med bl. a. socialstyrelsen. De äldres - pensionärernas - behov har därvid särskilt beaktats. Vi noterar just nu en smält lavinartad utveckling - i positiv mening givetvis - när det gäller pensionärsgymnastik och bowling för dessa åldersgrupper. Men ännu står vi bara i börian av något mycket utvecklingsbart och viktigt pä detta område, med i vid mening social betydelse.

Korpen kan glädja sig åt ett är frän år växande intresse frän det afl-

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975 '

Stöd till idrotten

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Stöd till idrotten

mannas sida. Anslagen frän primärkommunerna går lill våra lokalförbund, landsiingsanslagen till länsförbunden och slutligen statsanslaget till Rikskorpen. Våra Korpidroitsklubbar erhåller anslag från de olika företagen till verksamhet för de anställda. Givetvis varierar anslagens storiek betydligt mellan samtliga dessa lokala myndigheter och förelag, liksom mellan landstingen. Men vi ser en klar uppåtgående trend. Vi. upplever detta som stimulerande, men också som i hög grad erforderiigl om vi skall kunna utföra ett effektivt och trivsamt friskvårdsarbeie. Del är med särskild glädje som värt förbund har noterat arbetsmarknads-parternas - SAF, LO och TCO - entydigt positiva uttalande om korporationsidrottens betydelse.

Det statliga idrottsslödet, som handläggs av Riksidrottsförbundet, har också i ökande omfattning kommit Korporationsidrottsförbundel till del. 1970 års riksdag, som tog ställning till idrottsutredningen, uttalade sig klart för en utökad breddidrottsverksamhet. Vi är från vår sida, det vill jag kraftigt understryka, klart medvetna om att detta växande bredd-idrottsutbud skall ske genom hela det samlade Idrottssverige. Det har därför varit naturiigt för oss att aktivt söka samverka med Riksidrotts-förbundels olika specialförbund såväl centralt och regionalt som lokall. Del var likaledes naturiigt för oss att pä initiativ av jordbruksministern i samverkan med Riksidrottsförbundet utreda eventuella möjligheter för Korpens inträde i Riksidrotlsförbundet. Det fann vi naturiigt därför all vi anser det angeläget att den enskilde medborgaren - skattebetalaren om man så vill - har rätt att kräva största möjliga effektivitet och samordning i och av motionsutbudet. Den splittring och brist pä samordning som i dag stundom kan iakttagas är inte lill gagn för någon. Den arbetsgrupp, med representanter frän Riksidrotlsförbundet och Korpen, som förra året redovisade sin syn pä det framtida förhållandet mellan Riksidrottsförbundet och Korporationsidrottsförbundet var enig i sitt ställningstagande. Man rekommenderade att Korpen skulle bevifias inträde i RF som särskilt specialförbund för motionsidrott med representation i särskild ordning i Riksidrotisstyrelsen.

Värt förbund log också vid extra rikskongress i slutet av förra året med klar majoritet ställning för etl inträde i RF. Riksidrottsförbundets olika specialförbund har remissvägen under senare tid givit sin mening till känna i denna fråga. Det har helt naturiigt redovisats varierande uppfattningar. Men det är min varma förhoppning all man vid riksidrotts-mötet i höst skall komma fram till ett positivt beslut. Det är, som jag ser del, ett mognadsprov för den samlade idrottsrörelsen inom RF:s ram. För rörelsens egen skull och för den idrotts- och motionssökande allmänhetens skull bör det inte vara svårt att besinna sitt ansvar i del här avseendet.

Skulle mot förmodan riksidrottsmölet inte ge Korporationsidrottsförbundel plats inom RF som etl specialförbund för motionsidrott med säte och stämma i Riksidrotisstyrelsen uppslår, som jag ser del, ett besväriigl läge. Om del händer - vilket jag alltså inte tror - är det min bestämda

mening alt Korpen har anledning att ompröva sin situation. Som den stora, levande och fast förankrade folkrörelse vi är måsle vi då ha rätt att kräva av statsmakten att den i särskild ordning prövar våra anslagsframställningar och överger den nuvarande formen härför. Men jag hoppas livligt att vi skall slippa hamna i en sådan situation. Det finns så många goda och progressiva krafter verksamma inom dagens idrott alt jag hyser stora förhoppningar om en utgång präglad av ansvar, förnuft och vidsyn. - Eftersom jag ser att Essen Lindahl är i kammaren vill jag gärna understryka att den progressiva kraften och vidsynen i hög grad präglar regeringens ombud i Riksidrottsförbundet, och det finns all anledning att hoppas på deras fortsatta goda insats i detta avseende.

Del finns ingen anledning att höja några allvarligt kritiska röster i anledning av vad som sker inom dagens idrott inklusive boxningen. Etl litet memento utgör dock den påtagliga kommersialisering som ibland skymtar inom tävlingsidroitens ram. Spelarköp - trist aktuellt och uppmärksammat i min egen hemstad just nu - liksom märkesjippon av alla de slag bör ansvariga inom respektive klubbar och förbund söka komma till rätta med för idrottens egen skull. Den är en alltför viktig och positiv kraft i dagens samhälle för att få fläckas kv ovidkommande intressen.

Jag biträder alltså, herr talman, utskottets betänkande.

Nr 30

Onsdagen den-5 mars 1975

Stöd till idrotten

Hen LINDAHL i Lidingö (s):

Herr talman! I anslutning till Hans AIséns anförande med dess starka betoning av korporationsidrottens samhällsnyiliga verksamhet vill jag utifrån min utsiktspunkt i Riksidrotisstyrelsen framföra några principiella synpunkter.

Redan idrolisutredningen konstaterade att dess undersökningar har visat "all ökad effektivitet kan uppnås genom en organisatorisk samverkan i den form systemet med specialförbund erbjuder". Utredningen ville för egen del se elt mycket nära samband mellan de kraftigt ökade anslag som utredningen föreslog och den organisatoriska rationalisering som en anslutning av Korpen, Skid- och friluftsfrämjandet och del frivilliga skytteväsendel såsom specialförbund inom Riksidrotlsförbundet skulle utgöra. Inom Riksidrotlsförbundet är man fortfarande helt överens med idrolisutredningen från allmän idrollspolilisk synpunkt. Ell samgående mellan Korpen och RF liksom mellan RF och övriga utanför RF slående organisationer är mycket angeläget. Jag kan citera idrotts-utredningen eftersom den alltjämt är aktuell:

"Ett inordnande av idroitsorganisalionerna i en gemenskap skulle ge bestämda fördelar. Samarbetet dem emellan skulle löpa mer friktionsfritt. Vidare skulle riskerna för dubbelarbete eliminerats i såväl ledareutbildning som när det gäller ungdomsarbete och allmän molionsverksamhet. Resultatet skulle bli en effektivare användning av de statliga medel som ställs till förfogande."

När del gäller samgåendet har vi inom RF, liksom med säkerhet också Korpen, vissa problem all brottas med. Kanske en viss misstro också

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Stöd till idrotten

förekommer som måste övervinnas. Denna misstro bottnar i olikartad struktur och tradition. De utanför RF stående förbunden bedriver en omfattande motionsverksamhet. En betydande breddidrott bedrivs också inom RF:s specialförbund. Vi får inte glömma att huvuddelen av RF:s verksamhet avser just bredd- och motionsidrott. Alla idrottsorganisationer syftar till att främja motionsaktiviteten i alla åldrar.

I propositionen med anledning av idrottsutredningen konstaterade departementschefen: "Skillnaden mellan motion och tävling är en fråga om intensitet, dvs. inte en art- utan en gradskillnad. Tävlingsmomenlel ingår som en väsentlig stimulansmetod pä samtliga nivåer inom korporationsidrottsrörelsen. Riksidrottsförbundet organiserar, som tidigare framhållits, motionsidrott i mycket stor skala."

Av den anledningen återstår alltså en del organisatoriska frågor som måste lösas, t. ex. regional och lokal samordning samt gemensamt utnytfiande av personal. Svårigheterna skall dock - därom är jag övertygad - vara möjliga att lösa. Men alla vet vi att dessa frågor måste vara väl förankrade. Både RF och Korpen måste nu bedriva en bred informationsverksamhet. När det gäller denna informationsverksamhet kanske Korpen har haft det lättare. Riksidrottsförbundet har 53 organisationer med mänga gånger helt skiljaktiga arbets- och verksamhetsformer. Därför har RF:s utredningsarbete tagit viss och kanske alltför lång tid. Detta får emellertid inte tolkas som någon negativism frän RF:s sida.

Jag vill inte polemisera mot vännen Hans Alsén. Han sade emellertid en sak i sitt anförande som jag vill belysa med en annan utgångspunkt. Han sade att de olika Korpaktiviteterna har refererats alltför kortfattat i Riksidrottsstyrelsens pelila. Det beror i sä fall pä att Korpens framställning i sin helhet tillställts myndigheterna. Detta tillvägagångssätt är väl det bästa för Korpen. Det är alftså inget .försök att inför myndigheterna förringa Korpens förnämliga verksamhet.

Som ledamot av Riksidrotisstyrelsen vill jag med all kraft framhålla den klart positiva inställning till ett samgående mellan RF och Korpen som finns inom Riksidrotisstyrelsen och hos ansvariga ledare inom hela RF-organisationen. Jag vill också uttrycka den förvissningen att de problem som ännu inte helt kunnat klaras av skall komma all lösas, sä att beslut om Korpens anslutning till RF utan svårighet skall kunna fattas vid RF-mötet hösten 1975.

Bidragsfördelningen till de utanför RF stående organisationerna bestäms av regeringen pä förslag av Riksidrotisstyrelsen. Men riktigt är också att påpeka att Riksidrottsstyrelsens förslag framställs efter del att samhällsrepresentanlerna i styrelsen, varav jag är en av tvä, berett dessa organisationer tillfälle att framföra sina synpunkter.

Herr Alsén påpekade att ett besväriigl läge skulle uppstå om förhandlingarna blev resultatlösa. Jag är av samma mening, men som jag ser det är detta en hypotetisk fråga, som det inte finns någon anledning att nu diskutera.

I ett inlägg i budgetdebatten den 5 februari uttryckte jag min stora

tillfredsställelse med den kraftfulla satsningen på idrotten och ungdomen. Jag framhöll all det, precis som förra året, inte skett någon prutning på begärda medel till organisationsstödet, vilket är minst sagt anmärkningsvärt. Jag gjorde för övrigt på det område som herr Alsén berört - samarbetet mellan RF och Korpen - följande uttalande:

"Efter förhandlingar i två är är nu Rikskorpens anslutning till Riksidrottsförbundet nära förestående. Detta innebär en ökad styrka för den samlade svenska idrottsrörelsen. Anslutningen innebär att idrottsrörelsen kan göra effektivare insatser inom hela bredd- och motionsidrotten. Sä blir det t. ex lättare att samordna utbudet av aktiviteter liksom kontakter med myndigheter på alla nivåer."

Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Stöd till idrotten

Herr ÅNGSTRÖM (fp):

Herr lalman! Jag välkomnar denna debatt, eftersom jag anser det viktigt att vi här i riksdagen diskuterar idrottens frågor, inte bara de ekonomiska utan också de övriga problem som finns förknippade med idrotten och dess utövande.

Jag vill först ge en komplimang till Korpens företrädare, herr Hans Alsén, och uttrycka min uppskattning över det arbete som utförs inom Korpen, Man kan inte nog värdera korpidrottens inriktning. Korpen torde på etl mycket verksamt sätt ha bidragit till att förbättra stämningen pä arbetsplatser, alt föra olika kategorier anställda inom företagen närmare varandra och att ge dem en innehållsrikare fritid. Korpidrotten har nått ul lill breda lager av del svenska folket. Olika motionsdriver och liknande riktade verksamheter har fått en förbluffande anslutning.

Samarbetet mellan Korpen och Riksidrottsförbundet bör kunna fördjupas i framliden. Jag skulle personligen hälsa med tillfredsställelse om dessa båda organisationer kunde samlas i en enda organisation, som på del sättet fick en större slagkraft.

Till utskottsbetänkandet är fogad en reservation med begäran om ett större stöd til! anläggningar för idrott. Den framställningen är helt befogad. Del kan dock i är vara svårt att fä ett klart grepp om hur stort anslaget är till den egentliga idrottsrörelsen, eftersom della anslag är sammanbakal med anslaget till anläggningar av fritidskaraktär. Jag kan såsom exempel ta upprustandet av småbåtshamnar. Det är viktigt att man särskifier dessa båda anslagskalegorier, sä alt anslag till naturvårds-ändamål och speciella fritidsändamål avskiljs från anslag till direkta idrotlsansläggningaf.

Jag vill i detta sammanhang även framhålla att del är nödvändigt med en upprustning av de idrottsliga anläggningarna, bl. a. av det skälet att kvinnorna är satta i efterhand. På våra enklare idrottsplatser finns i regel ett enda omklädnadsrum, som ofta är ockuperat av manliga deltagare. En kvinna, som vill utöva idrott och fä rekreation, måste gå hem och byta. Likadant är det med bastuanläggningarna på idrottsanläggningarna. Det finns bara en bastu och elt omklädningsrum, och de är avsedda för

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Stöd till idrotten

män. Ett viktigt upprustningsändamäl är här eftersatt.

Sten Sjöholm har med sitt inlägg mot boxningen fört in vissa etiska, moraliska och medicinska synpunkter i idrottsdebalten. Jag vill bara kort deklarera alt jag inte delar Sten Sjöholms syn på boxningen, men jag delar hans allmänna moraliska och etiska syn på idrotten i stort. Jag skall fortsätta efter den linjen och ge några synpunkter på just idrottens fostrande betydelse.

Jag anser att man bör klart uttala sin uppskattning över vad idrotten betyder då det gäller att engagera och sysselsätta ungdomen. Idrotten visar de unga exempel pä hur man skall efterleva regler, den ger sinne för fair play, och den skapar ell intresse för fysiska aktiviteter som i många fall senare i livet lar sig ullryck i etl eget motionerande. Delta är den stora vinsten med idrottsutövandet, och när jag säger idrottsutövandet så tänker jag på alla nivåer: elitidrotten, molionsidrotlen och de övriga fritidsaklivileter som gör alt vi lever ett friskare och sundare liv.

Men del finns också problem inom idrotten, och idrottsrörelsen har själv tagit itu med dem och försöker all komma till rätta med dem. Jag vill peka på några av dessa problem.

Först och främst är publikens uppträdande pä våra idrottsanläggningar ofta av en art och karaktär som man inle vill sätta i samband med en idrottspublik. Vid ishockeymatcher t. ex. kastas det flaskor och görs olika slags sabotage, vilket väl närmast hör ihop med alt förbudet att införa spritdrycker på idrottsplatserna inte efterievs. Det är naturiiglvis svårt all klara av delta. Idrottsrörelsen har inte själv de bevakningsmöjligheter som erfordras för all elt sådant förbud skall kunna efterlevas. Jag tycker alt del är viktigt att vi från den anslagsgivande partens sida också observerar detta och är generösare än tidigare då del gäller att hjälpa lill med ordningsvakter och poliser vid idrottsevenemang.

Jag protesterar alllid för mig själv och även utåt när jag ser segrar på idrottsbanorna firas med champagne. Det är en sed som jag tycker att vi har anledning alt brännmärka. Det finns ett förbud mot att införa alkoholdrycker pä idrottsanläggningarna, och vi har en målsättning för idrotten som går ul pä att skapa en sund själ i en sund kropp. Då tycker jag alt de idrottsledare som tar med sig en champagneflaska eller flera in i ett omklädningsrum för alt fira en viktig seger bryter mol idrottens innersta idé.

Del finns också andra problem. Hans Alsén vidrörde elt, nämligen idrottens kommersialisering. Del är ett stort och svårgripbarl problem för idrotten. Det går lätt att säga att man reagerar mol reklam, att man reagerar mot märkesjippon och liknande, men man skall ha klart för sig att i dag skulle idrotten inte kunna ha den bredd och omfattning som den har, om inle idrollsledarna på alla sätt försökte att förstärka idrottens kassor. För alt klara ekonomin har de måst gä ut och engagera näringsliv, företag och enskilda donatorer för all få medlen att räcka till. Men jag vill betyga att det bästa som kunde hända idrotten skulle

vara om bidragen från det allmännas sida och det man kan få in genom inträdesavgifter eller efiest direkt från den idrottsliga verksamheten räckte till för alt finansiera idrottens egen verksamhet.

Sedan har vi problemet med ersättningar till idrottsmännen, främst i tävlingssammanhang. Här råder ju del synsättet all alla kategorier ungdomar - främst gäller det ju ungdomen - skall ha lika möjligheter all delta i idrottslävlingar, och då kommer man in på de ekonomiska spörsmålen. Jag tycker au en äriig och hederiig redovisning av de ersättningar som idrottsmännen får för sin tävlingsverksamhet är någonting som vi bör både acceptera och uppmuntra här i Sverige. Vi bör också i de internationella idrottssammanhangen med kraft arbeta för all ell sådant synsätt alltmer får göra sig gällande. Del rör sig om deltagande i internationella tävlingar, främst då olympiska spel och världsmästerskap. I olympiska spelen försätts ju idrottsmännen i del dilemmat att de skall svära en olympisk ed all de inle har haft någon ekonomisk vinning av sin idrott. Som bekant är del många som måste ha samvetsbetänkligheter inför en sådan ed. Sverige bör också gå i spetsen för en demokratisering av den internationella idrollsvärlden. Jag tänker t. ex. på den olympiska kommittén och dess sammansättning. Ledamöterna väljs av kommittén själv. När en ledamot avgår väfier den olympiska kommittén en ny ledamot, suveränt ulan att höra någon utomstående part. Man har kallat denna olympiska kommitté för "De olympiska gudarna", och det uttrycket tycks i första hand den olympiska kommittén själv med allvar ha tagit fasta på. Jag tycker att ett val till denna den högsta idrottsliga församling som finns bör ske enligt samma regler som när man väfier styrelser och kommittéer på internationellt plan i andra sammanhang.

Det här är ju problem och spörsmål som idrottsrörelsen själv brottas med, men jag tycker också all det är viktigt alt de redovisas inför en anslagsbeslutande församling. Och jag tror all det skulle vara av stort värde om riksdagens ledamöter också mera allmänt försökte tränga in i idrottens inre problem.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Stöd till idrotten

Under tlella anförande övertog herr förste vice uilmamien ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr SJÖHOLM (fp);

Herr talman! Herr Alsén hade en misslyckad bisals i sitt anförande - vilket jag annars hade kunnat instämma i - där han säger att han har ingenting negativt att säga om boxningen. Men det finns många andra som har del - de medicinska fakulteterna vid samtliga våra universitet. Svenska Läkaresällskapet, Svenska föreningen för psykisk hälsovård, rikspolisstyrelsen, riksåklagaren, socialstyrelsen, hovrätten i Malmö, länsstyrelserna i Göteborg och Stockholm m. fl. T. o. m. Boxningsförbundets egen läkare Per Ahlberg yttrade nyligen i en intervju all visst är boxningen skadlig. Det är ingen diskussion om den saken. Där har

7 Riksdagens protokoll 1975. Nr 29-33

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Stöd till idrotten

vi alltså på ena sidan alla dessa auktoriteter och på den andra herr Alsén. Vem skall vi tro på? Jag väfier inte herr Alsén för min del.

Sedan är del beklagligt att en gammal fin idrottsman som herr Ångström inte heller riktigt har fattat del här med boxningen. När han citerar det gamla klassiska mens såna in corpore sano - en sund själ i en sund kropp - vill jag bara tillägga alt varken själen eller kroppen blir sund av hjärnskakningar. Och boxning medför hjärnskakning enligt medicinsk expertis!

Hen ALSÉN (s);

Herr talman! Vi har väl alla våra misslyckade bisatser, herr Sjöholm. Jag kan trösta mig med all min värdering beträffande boxningens betydelse och skadlighet delas av en, förmodar jag, stor majorilel av riksdagen. Vi får väl se hur det går i den votering som jag förmodar att herr Sjöholm tänker åstadkomma.

Jag delar herr Ångströms uppfattning att idrottens frågor bör debatteras, men det bör nog ske något mer förberett än den senaste lidens debatt här i kammaren. Jag vill lacka herrar Lindahl i Lidingö och Ångström för deras myckel positiva omdömen om Korpens verksamhet. 1 det tacket ligger elt understrykande av den förhoppning jag uttalade i mitt huvudanförande - att Korpens anslutning till Riksidrottsförbundet skall gå den väg som vi väl alla här i kammaren anser vara den rätta.

Till sist: När vi nu alla ganska enstämmigt sluter upp kring tesen om idrottens betydelse för ungdomens fostran får vi inle, då vi gör dessa värderingar, tappa bort en sak som hör lill den här bilden - nämligen att det finns en rad organisationer som arbetar bland och för ungdom utanför idrottsrörelsen och därför oftast inte ens skymtar i våra'mass-medier, organisationer som ändå utför elt ytterst värdefullt arbete för ungdomen, för demokratin över huvud tagel. Dem får vi inte tappa bort i delta sammanhang. Jag tycker att det är värdefullt att stryka under della. Riksdagen får också senare i år möjlighet all ta ställning mera pekuniärt i del avseendet.

Herr SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Visst har vi våra misslyckade bisatser, herr Alsén, men er var alldeles speciellt misslyckad. Dessutom drar vi misslyckade slutsatser, som herr Alsén nu gav exempel på när han anförde all riksdagens ledamöter bättre begriper att värdera de medicinska skadeverkningarna av boxning än alla de auktoriteter som jag åberopat. Varenda medicinsk auktoritet i delta land, och även i andra länder, har konstaterat all man inte kan slå varandra i huvudet ulan att det kommer hjärnskakningar. lill stånd. Det kan nog herr Alsén ändå inte förneka.

Hen ALSÉN (s):

Herr talman! Jag yttrade mig över huvud tagel inte. varken i milt huvudanförande eller i mitt inlägg med anledning av herr Sjöholms replik.

om auktoriteternas kunnande på det här området. Jag konstaterade att en huvudpart av riksdagens ledamöter förmodligen delade min uppfattning all också Boxningsförbundel skulle omfattas av samhällets stöd. Jag har inle yttrat mig om någonting annat, och det tror jag all herr Sjöholm också kan medge om han tänker efter vad jag sade i min bisats, som jag inte har anledning att ta tillbaka.

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Stöd till idrotten

Hen LINDAHL i Lidingö (s):

Herr talman! Frågan om den ökande kommersialiseringen inom idrotten logs upp av Hans Alsén och sedan av herr Ångström. Mot den bakgrunden vill jag bara lämna en liten upplysning.

En arbetsgrupp har av riksidrotisstyrelsen fått i uppdrag alt utreda de här frågorna och föreslå åtgärder för all styra de kommersiella intressena i en för idrotten positiv riktning. Del är ell oeftergivligt krav att alla beslut i frågor som rör idrottens organisation och aktiviteter fallas av idrottsrörelsen och inle av intressenter utanför denna.

Hen SJÖHOLM (fp);

Herr talman! Herr Alsén säger nu alt han bortser från aukloriteterna. Då är det ju också lätt alt komma fram till befängda slutsatser.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2 Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels ulskoilels hemställan, dels reservationen av fru Ryding, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Ryding begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller kulturutskoltets hemställan i betänkandet nr 2 punkten 2 mom. 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av fru Ryding.

Vid omröstning genoin uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Ryding begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 292

Nej - 19

Avstår - 7

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Anslag till skolväsendets centrala och regionala myndigheter m. m.

M o m. 2

Utskottets hemställan bifölls.

§ 18 Föredrogs

Utbildningsutskoiieis betänkande

Nr 2 med anledning av propositionen 1975:1 såvitt gäller anslag till utbildningsdepartementet samt till utbildning inom kulturområdet m. m. jämte motion

100

Kammaren biföll vad utskottet i della belänkande hemställt.

§ 19 Anslag till skolväsendets centrala och regionala myndigheter m. m.

Föredrogs utbildningsutskottets betänkande nr 3 med anledning av proposiiionen 1975:1 såvitt gäller anslag lill skolväsendets centrala och regionala myndigheter m. m. jämte motioner.

Hen FÖRSTE VICE TALMANNEN yttrade:

I fråga om delta betänkande hålles gemensam överiäggning för samtliga punkter. Under den gemensamma överläggningen får yrkanden framställas beträffande samtliga punkter i belänkandet.

I det föfiande redovisas endast de punkter, vid vilka under överläggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkten 4 (stöd för produktion av läromedel)

Regeringen hade i propositionen 1975:1 bilaga 10 (utbildningsdepartementet) under punkten D4 (s. 148-149) föreslagit riksdagen au till Stöd för produktion av läromedel för budgetåret 1975/76 anvisa etl reservationsanslag av 2 000 000 kr.

1 detta sammanhang hade behandlats motionerna

1975:533 av herrar Mattsson i Lane-Herreslad (c)och Eriksson i Ulfsbyn (c),

1975:834 av herr Turesson (m) samt

1975:1368 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla

1. att Esselte Studium och av Esselle-koncernen kontrollerade läromedelsföretag förstatligades,

2. alt utbildningsväsendet i alla viktiga läromedelsföretags styrelser och ledande organ företräddes genom läromedelsansvariga, lärare och studerande.

Utskottet hemställde

1. au riksdagen med bifall till propositionen 1975:1 och med avslag på motionen 1975:533 till Stöd för produktion av läromedel för budgetåret 1975/76 anvisade elt reservationsanslag av 2 000 000 kr.,

2. alt riksdagen skulle avslå motionen 1975:834,

3. att riksdagen skulle avslå molionen 1975:1368 yrkandet 1,

4. att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1368 yrkandet 2.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande förstatligande av Esselte Studium och av Esselle-kon
cernen kontrollerade läromedelsföretag av fru Lantz (vpk) och fru Nord
lander (vpk) som ansett att utskottet under 3 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill motionen 1975:1368 yrkandet 1 hos regeringen begärde förslag om ett förstatligande av Esselte Studium och av Esselle-koncernen kontrollerade företag,

2. beträffande representanter för utbildningsväsendet i alla viktiga lä
romedelsföretags styrelser och ledande organ av fru Lantz (vpk) och fru
Nordlander (vpk) som ansett att utskollet under 4 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1975:1368 yrkandet 2 begärde att regeringen framlade förslag av innebörd all representanter för utbildningsväsendet skulle finnas i alla viktiga läromedelsförelags styrelser och ledande organ.

Punkten 6 (Pedagogiskt utvecklingsarbete inom skolväsendel) Regeringen hade under punkten D 7 (s. 152-157) föreslagit riksdagen att till Pedagogiskt utvecklingsarbete inom skolväsender för budgetåret 1975/76 anvisa ett reservationsanslag av 29 982 000 kr.

I delta sammanhang hade behandlats molionen 1975:816 av fru Mogård m. fl. (m), vari hemställts att riksdagen skulle

1. hos regeringen anhålla om en utvärdering av det pedagogiska utvecklingsarbetet i enlighet med vad som i motionen anförts,

2. besluta att till Pedagogiskt utvecklingsarbete inom skolväsendet för budgetåret 1975/76 anvisa ett reservationsanslag av 26 625 000 kr.,

3. som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande ytterligare medel till Pedagogiskt utvecklingsarbete inom skolväsendet för budgetåret 1975/76.

Utskottet hemslällde

1. att riksdagen skulle avslå molionen 1975:816 yrkandet 1,

2. att riksdagen med bifall lill proposiiionen 1975:1 och med avslag på molionen 1975:816 yrkandena 2 och 3 lill Pedagogiskt utvecklingsarbete inom skolväsendet för budgetåret 1975/76 anvisade ett reservationsanslag av 29 982 000 kr.

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Anslag till skolväsendets centrala och regionala myndigheter m. m.

lOI

Nr 30 Reservation hade avgivits

Onsdaeen den "'' '' Sundberg (m) och herr Nyhage (m) som ansett

S mars 1975 ' '*' ulskoltei under 1 bort hemställa

_____________ att riksdagen med bifall till molionen 1975:816 yrkandet 1 som sin

Anslag tillskolvä-       mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört om en ul-
sendets centrala och   värdering av del pedagogiska, utvecklingsarbetet,
regionala myndig-   dels att utskottet under 2 vid bifall till yrkandet beträffande hemställan

heterm. m. under 1 bort hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen 1975:1 och med bifall till molionen 1975:816 yrkandena-2 och 3 lill Pedagogiskt ulvecklings-arbete inom skolväsendel för budgetåret 1975/76 anvisade ell reservationsanslag av 26 625 000 kr.

Fru SUNDBERG (m):

Herr lalman! Utbildningsutskottets belänkande nr 3 behandlar bl. a. anslagen till skolväsendets olika myndigheter. Där återfinns också punklen Pedagogiskt utvecklingsarbete inom skolväsendet. På den punkten finns lill betänkandet fogad en reservation av herr Nyhage och mig, där vi kräver en nedskärning av bidraget med ca 3,3 mifi. kr. i förhållande lill utskotlsmajorilelens förslag, som är grundat på budgetpropositionen. Detta innebär emellertid inte all vi är negativa till pedagogiskt utvecklingsarbete. Tvärtom ser vi del arbetet som en grundförutsättning för att skolan skall kunna utvecklas i enlighet med den målsättning som gäller för den och vilken riksdagen har varit enig om.

Skolöverstyrelsen hade begärt en 25-procenlig ökning av detta anslag, som skulle användas till dels nya projekt, dels uppföfining av de nu pågående arbetena.

Del pedagogiska utvecklingsarbetet bedrivs inom många olika områden. Man forskar om samspel och samverkan mellan skola och samhälle, man föfier utvecklingsarbetet för handikappade, invandrare och korttidsutbildade och man studerar ungdomens förhållande lill alkohol, narkotika och tobak. Man gör också mera konkreta försök, man prövar individuell studiegång och sladielös undervisning och man gör en utvärdering av integrering mellan särskola och grundskola. Man gör vidare vissa försök med undervisning i mindre klasser, och man prövar en individualiserad studiegång.

En uppräkning skulle kunna fortsätta länge. Projekten är många, men hälften av dem är trots allt små; de rör sig kring storleksordningen 100 000 kr. eller mindre.

När undersökningarna är verkställda publiceras givetvis resultaten. Det görs i skolöverstyrelsens verksamhetsberättelse, del görs i publikationer av olika slag.

Ulskoitsmajorilelen har i betänkandet påpekat detta mot bakgrund

av kravet i molionen 816 på en bättre och noggrannare utvärdering av

del pedagogiska utvecklingsarbetet - ell krav som vi har fullföfil i re-

102 servationen 3. Med della krav avser vi givelvis inte på något sätt att

resultaten skulle hemlighållas, men en så omfattande forskning, som tillsammans kostar ungefär 30 mifi. kr. om året, bör naturligtvis också leda till praktiska resultat. Utvecklingsarbetet och forskningen är till alldeles övervägande del av tillämpad natur, men den tillämpade forskningen och det tillämpade utvecklingsarbetet bör, som vi ser del, kunna leda lill konkreta åtgärder och förändringar. Det finns en seghet när del gäller överförandet av resultaten till praktisk verksamhet - och då syftar jag inte på den praktiska försöksverksamheten ulan på konkret tillämpning i del allmänna skolväsendet. Delta är naturligtvis en brist.

Tillämpad forskning och tillämpat utvecklingsarbete kan givetvis ha sitt värde även om resultaten därav inte blir omsatta i praktiken. Men då bör utvärderingen ha visat att del inte är lämpligt all så sker.

Jag kan bara peka på ett par forskningsprojekt - utvecklingsprojekt kanske är elt bättre ord - som man har haft. Del gäller frågan om den individualiserade matematikundervisningen - IMU-projeklel. Del gäller också olika variationer av språkundervisningen - om den skall grundas på grammalikkunskaper eller inle. Del är en fördröjning här som vi upplever som negativ. Vi har i vår reservation begärt all en praktisk utvärdering och en redogörelse för vilka av de forsknings- och utvecklingsprojekt som bedrivits som har resulterat i förändringar i det dagliga skolarbetet. Vi tycker det är nödvändigt alt en sådan redovisning kommer.

Därför har vi i reservationen inte velat biträda den höjning av bidraget som skolöverstyrelsen hade begärt i sitt anslagsäskande och som sedan visserligen skurils ned av utskottet och föredraganden. I stället har vi yrkat på ett oförändrat anslag men i gengäld begärt att en redovisning skall komma lill stånd. Därefter lämnar vi möjligheten öppen för regeringen alt komma - om så erfordras - till riksdagen med begäran om ökat anslag till forsknings- och utvecklingsarbetet.

Genom en nedskärning av de nu pågående projekten har skolöverstyrelsen visat att man kan öka utrymmet för nya projekt lill 8,5 mifi. kr. Enligt SÖ;s petitaframställning beräknades kostnaderna för pågående projekt lill något mer än 21,5 mifi. kr. Del finns alltså även med vårt anslagsyrkande utrymme för nya projekt mot bakgrunden av de upplysningar som skolöverstyrelsen har lämnat i fråga om det pedagogiska utvecklingsarbetet. Denna forskning har betydelse inte minst för de enskilda lärarna. Men en enskild lärare som arbetar i sin skola - även i de fall då han genom publikationer av olika slag kan få en redovisning för forskningsprojekten och kanske också en utvärdering av dem - saknar ofta möjlighet att i sin egen klass, i sin egen arbetssituation, tillämpa de forskningsresultat som har kommit fram. Därför anser vi all del skulle vara värdefullt om man på centralt håll kunde publicera vad som redan är gjort på detta område och också vad man tänker praktiskt applicera av vunna resultat. Vi har föreslagit att pedagogiska nämnden skall få göra delta uppföljningsarbete och denna presentation.

1 den debatt som fördes i kammaren i går om mål- och utvärderings-

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Anslag till skolväsendets centrala och regionala myndigheter m. m.

103

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Anslag till skolväsendets centrala och regionala myndigheter m. m.

projektet, del s. k. MUT-projektet, redogjorde också ordföranden i pedagogiska nämnden för arbetet i nämnden. Han påpekade att nämnden nu böriar komma i gång med sitt arbete. Men han framhöll också att ställningen för nämndens arbete från börian var oklar. Man har dock enats om att i första hand fungera som etl rådgivande organ. Vi anser att det mycket väl skulle kunna finnas möjlighet för pedagogiska nämnden att göra etl sådant här redovisningsarbete för riksdagen och för lärarna runt om i vårt land.

Herr lalman! Jag skall be att få yrka bifall till reservationen 3, som slår under herr Nyhages och milt namn.

104

Hen BERNDTSON (vpk):

Herr talman! I ell samhälle som bygger på den kapitalistiska ekonomin är del naturligtvis begripligt att de krafter som bedriver profifiakt inle anser att något område bör vara undandraget deras verksamhet. De krafter som anser all den kapitalistiska ekonomin helt bör ersättas med en socialistisk kan däremot finna områden som redan nu borde undandras profifiakten. Det finns områden där det är särskilt stötande med spekulation. Fråga är väl om inte utbildningsområdet är ett sådant. Del behövs vissa läromedel föratl förverkliga de målsättningar som uppgjorts för utbildningen. Men kan del vara rimligt all framställningen av dessa läromedel skall vara en källa till profit?

Vi har haft anledning alt vid tidigare tillfällen diskutera den privatkapiialisliska dominansen i läromedelsproduktionen. När regeringen för etl par år sedan kom med en proposition angående samhällsinsatser på läromedelsområdet kritiserade vi från vpk del förhållandel all man inte gjorde försök att bryta den privata dominansen pä läromedelsområdet. Vi aktualiserade frågan om statlig produktion av läromedel och föreslog att frågan om förstatligande av de dominerande företagen på läromedelsområdet eller andra former för statlig läromedelsproduktion borde prövas.

Det finns etl par viktiga fakta som bör observeras i sammanhanget. Läromedelsutredningen konstaterade att läromedelsproduktionen "är så starkt koncentrerad lill vissa företag att man kan tala om monopolistiska tendenser". I en prisundersökning fastslogs att "läroböcker för grundskolan och gymnasiet i genomsnitt alllid är för förlagen framgångsrika projekt". Dessa fakta betydde dock inte mycket för regering, utbildningsutskott och riksdag den gången. Allt skulle i stort förbli som det var.

I motionen 1368 till årets riksdag föreslår vänsterpartiet kommunisterna att Esselte Studium och av Esseltekoncernen kontrollerade läromedelsföretag förstatligas.

Esseltekoncernen, som är Västeuropas största i sill slag, behärskar omkring 50 96 av den svenska marknaden. Även om läromedelsproduktionen allfiämt uppvisar ett stort antal förelag, så är koncentrationsprocessen påtaglig och Esselte är en jätte på området.

Vad som särskilt bör uppmärksammas är att samhällets andel av lä-

romedelsproduklionen inte är större än ca en tiondel av läromedelsmarknaden. Samtidigt får samhället - stat och kommun - betala huvudparten av de läromedel som kommer till användning.

Den privata dominansen på detta område förvrider läromedelsproduktionen. När producenter har som ledfiärna att läromedel skall vara "för förlagen framgångsrika projekt" är det inte nytänkande och pedagogiskt utvecklingsarbete som får göra sig gällande. Del är inle säkert att pedagogiska krav är mest lönsamma för förlagen, men de kraven kan vara av stor vikt för undervisningen. Den rådande situationen kan motverka ulbildningspoliliska strävanden om dessa inte stämmer överens med förlagens kalkyler och profitinlressen.

Utbildningsutskottet avslår från att diskutera de principiella frågorna i förslalligandekravel och nöjer sig med att hänvisa lill sill ställningstagande för två år sedan, som man inte finner anledning att ändra. Talet om den splittrade läromedelsmarknaden - som man då byggde sin ståndpunkt på - kan inle vara något skäl mol etl förstatligande av de verkligt dominerande förelagen på området. Därtill kommer alt koncentrationsprocessen förändrar även den bilden.

I vpk-molionen aktualiseras också kravet på representation för utbildningsväsendet i alla viktiga läromedelsföretags styrelser och ledande organ — oavsett om de är statliga eller privatägda.

Utbildningsutskottet bestrider att en sådan representation kan anses motsvara statens och anställdas representanter i företags styrelser. Utskottet vill se del som parlsrepresenlalion och talar om "inte önskvärda konsekvenser även på andra områden om motionärernas önskemål tillgodoses".

De skäl som utbildningsutskottet åberopar mot motionskravei kan i själva verket tala fördelsamma. Utskottet talarom "parlsrepresenlalion", men vilken part är del fråga om? Det är den part som utformar utbildningspolitikens målsättning som har ansvaret för denna målsättnings genomförande - där läromedlen spelar en icke oviktig roll - och som också svarar för huvuddelen av kostnaderna för de läromedel som produceras. 1 den mån som den föreslagna representationen skifier sig från övrig representation från stal och anställda i förelags styrelser är det enbart till stöd för alt just i läromedelsförelagen en sådan representation borde anses väl befogad.

Det kan inle ha varit någon större huvudvärk för de borgerliga ledamöterna i utbildningsutskottet alt skriva under pä avslagsyrkandei i vpk-motionen. Men om man från socialdemokratiskt håll menar allvar med allt tal om inflytande, så borde den rådande situationen på läromedelsmarknaden kännas besvärande. Läromedelsproduktionen bör väl ändå tillhöra de områden som skall undandras den privata spekulationen. Från vpk finner vi del angelägel att åtgärder vidtas och att delta sker ulan dröjsmål.

Till uibildningsulskollels förevarande belänkande har fru Lantz och fru Nordlander fogat reservationer i enlighet med yrkandena i motionen

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Anslag till skolväsendels centrala och regionala myndigheter m. m.

105

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Anslag till skolväsendets centrala och regionala myndigheter m. m.

106

yrka bifall till reservationerna 1

1368, och jag ber, herr talman, att och 2.

Hen ALEMYR (s):

Herr talman! På två punkter i förevarande belänkande har utbildningsutskottet inte blivit enhälligt, och jag skall nöja mig med alt här i debaiten la upp de båda punkterna.

Från moderata samlingspartiet har man velat minska anslaget lill pedagogiskt utvecklings- och forskningsarbete med 3 360 000 kr. i förhållande lill budgetpropositionen. Jag tror emellertid alt man har tänkt fel, när man föreslagit den minskningen. 1 själva verket är det så, alt den ökning av anslaget från nuläget med del belopp som föreslagits inte innebär något annat än etl bibehållande av den forsknings- och utvecklingsvolym som vi nu har. Del är inle alls tal om någon ökning av verksamheten, ulan här gäller det pengar som behövs för alt med hänsyn lill kostnadsutvecklingen kunna fortsätta arbetet med den volym som det nu har. Om riksdagen följde den moderata reservationen skulle det betyda all vi på delta uiom-ordenlligi vikliga område minskade samhällets åtaganden, och del har uibildningsulskollels majoritet inle velat vara med om. För alt kunna klara de stora problem vi har alt brottas med i vårt skolväsende är det av största betydelse att vi kan få så myckel kunskaper som möjligt om de pedagogiskt bästa metoderna, och därför är en satsning på forskning och utveckling här utomordentligt betydelsefull.

Jag vill vidare erinra om att skolöverstyrelsens pedagogiska nämnd har lill uppgift alt följa utvecklingen och göra de utvärderingar som kan bedömas vara nödvändiga. Utskollet hävdar att del i pedagogiska nämndens verksamhetsberättelser redovisas på elt tillfredsställande sätt vilket viktigt forsknings- och utvecklingsarbete som pågår. Vi har inle velat vara med om en nedrustning på detta område - del är just en nedrustning som man från moderata samlingspartiet yrkar på i delta fall.

Sedan återkommer vpk lill elt yrkande som man hade för två år sedan om förstatligande av läromedelsproduktionen. Jag sade den gången att jag för min egen personliga del av ideologiska skäl skulle önska att del vore möjligt att göra etl sådant förstatligande. Jag kunde givetvis inte tala på hela utskottets vägnar, eftersom meningarna kan gå isär mellan företrädare för olika partier.

För min egen del och för den grupp som jag företräder är del angelägel att få etl så stort inflytande från samhällets sida som möjligl när del gäller produktion av läromedel. Men när alla inom utskottet med undanlag av vpk:s representant för två år sedan sade alt samhället inle kunde överta läromedelsproduktionen, hänvisade vi till de praktiska skälen. Läromedelsproduktionen, sade vi, är uppdelad på ca 700 företag och det är faktiskt omöjligt att gå in i dem alla. 1 år har vpk begränsat sitt yrkande till att omfatta ell enda och det största och väsentligaste av de privata läromedelsföretagen. Del är möjligl, jag vill inte slänga dörren, att den dagen kommer då etl företag av den typen kommer att inlemmas i den statsägda

produklionsverksamheten. Jag säger "det är möjligt" och för min egen del skulle jag gärna se en sådan utveckling. Utskottet har nöjt sig med att hänvisa till vad som sades för två år sedan, alt del av praktiska skäl inle är möjligt all komma fram den vägen.

Till herr Berndtson vill jag ytteriigare säga all del syslem som beslutades dels för två år sedan, dels förra året med en utvecklad granskning av och information om läromedel liksom det anbudsförfarande man håller på att organisera upp just nu ger del allmänna ett betydligt större inflytande och en betydligt större kontrollmöjlighet över läromedelsproduktionen än herr Berndlson anar. Del är inle så att man kan låta privatkapiialisliska avsikter styra läromedelsproduktionen, därför all när det här informationssystemet blir utbyggt blir del kommunerna själva som har alt välja bland granskade och rekommenderade läromedel. Dä är del andra synpunkter som styr produktionen av läromedlen än de rent privatkapiialisliska.

Herr lalman! Med hänvisning till vad jag nu har sagt yrkar jag bifall till utbildningsulskollels hemställan på samtliga punkter i beiänkandel nr 3.

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Anslag till skolväsendets centrala och regionala myndigheter m. m.

Fru SUNDBERG (m);

Herr talman! Utskottets ordförande påpekade att vårt förslag skulle innebära att samhällets åtaganden minskar. Jag vill erinra om all man också kan se en redogörelse av den typ vi begär som all samhällets åtaganden ökar. Men om man enbart vill knyta vårt förslag lill anslagstilldelningen är del alldeles riktigt alt del innebär en nedskärning. Man kan också formulera det så som att det innebär en besparing.

Vi hade i går en skoldebatt, och jag vill bara erinra om två mycket stora utvecklingsarbeten inom skolöverstyrelsen som har kostat mifioner och som icke har lett till någonting.

Det första är IMU-projektel. Åtminstone är del väl troligt all resultaten av detta projekt inte har inneburit någonting annat än att man upptäckt att det var fel så all säga. Naturligtvis ligger det ett värde i sådant utvecklingsarbete också.

Del andra utvecklingsarbetet är MUT-projektet, och där förväntar man sig all skolöverstyrelsen kommer all besluta om nedläggning. I della projekt har ungefär 400 personer varit sysselsatta.

Vi är inte emot att ett utvecklingsarbete bedrivs, men vi begär att vi skall få någon form av valuta för del och vi begär att få redovisat vad det praktiskt har lett lill. Mol den bakgrunden har vi ansett all redan pågående projekt, för vilka skolöverstyrelsen begärt drygt 20 mifi. kr. och där läroplansarbeiet kanske är del allra viktigaste, givetvis skall få fortsätta. Vårt anslag rymmer därtill medel för nya projekt, och del tycker vi är tillräckligt. Det innebär inte att nu pågående projekt skall avbrytas i annan form än.vad skolöverstyrelsen själv kommeratt besluta om.

107

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Anslag till skolväsendets centrala och regionala myndigheter m. m.

Herr BERNDTSON (vpk);

Herr talman! Del är naturligtvis bra med,positiv inställning lill tanken på samhällelig produktion av läromedel men, herr Alemyr, det räcker inte med aldrig så positiva ord - utan handling förändras inte den privata spekulationen i läromedel. När tror man f ö. från socialdemokratiskt håll att man kan få de borgeriiga med pä en ändring? I sådana här frågor måste man la strid om man menar allvar med sin inställning.

Jag vill påpeka all vänsterpartiet kommunisterna i den här frågan företräder en uppfattning som kom lill uttryck och fick en bred anslutning i remissbehandlingen av läromedelsuiredningen, där bl. a. LO anförde all läromedelsproduktionen borde ligga helt i samhällets egna förelag. SSU anförde alt del för all hävda den svenska skolans mål är av avgörande betydelse att samhället får grepp över utvecklingen av nya läromedelsmedia. ABF påpekade att samhället är den största läromedelskonsumenlen och att della med nödvändighet måste innebära möjligheter för samhället att få inflytande över läromedelsproduktionen. Del var också elt betydande antal motioner i ämnet på den socialdemokratiska partikongressen 1972. Med andra ord är det vi i vpk som företräder stora grupper som herr Alemyr söker sill stöd hos. Herr Alemyr däremot företräder illa dessa gruppers uppfattning i denna vikliga fråga.

Jag tycker heller inle alt man kan anföra splittringen bland producenterna på läromedelsmarknaden som skäl mot etl förstatligande av de dominerande förelagen. Skall ett förstatligande i så fall kunna bli aktuellt först om koncentrationsprocessen leder lill att t. ex. Esselte slukar alla de mindre producenterna? Så kan man väl ändå inte se på en så viktig fråga.

108

Hen ALEMYR (s):

Herr talman! Jag har ju för en stund sedan erinrat om vilka åsikter jag för två år sedan framförde när den här frågan senast var aktuell. Jag är principiellt av den uppfattningen all del vore värdefullt om staten kunde äga en betydligt större del av läromedelsproduktionen än f n. När utskollet för två år sedan anslöt sig lill propositionens förslag hänvisades del i beiänkandel till de praktiska skäl som gjorde all del icke var möjligl att då göra något ingripande. De praktiska skälen kvarstår. Jag har, herr talman, i dag icke i något stycke givit avkall på min personliga ideologiska grunduppfallning på den här punkten.

När det gäller anslaget till pedagogiskt utvecklingsarbete sade fru Sundberg alt man från moderata samlingspartiets sida vill ha någon form av valuta för de insatser man gör för det här arbetet. Det är synd att inte vice ordföranden i skolöverstyrelsens pedagogiska nämnd - moderata samlingspartiets representant i detta viktiga organ - begärt ordel i den här debaiten. Del skulle vara myckel värdefullt för oss alla att få reda på om alla ledamöterna i moderata samlingspartiets riksdagsgrupp tycker alt det är så illa ställt med arbetet som dagens talesman för partiet, fru Sundberg, har gjort gällande.

Hen BERNDTSON (vpk):

Herr lalman! Jag vill bara säga lill herr Alemyr; Lål oss förverkliga principerna! Är man principiellt fören sådan lösning börden förverkligas. Det kommer alltid att resas "praktiska" skäl mot kraven att överföra produktionen i samhällets ägo. Del är bara fråga om vi skall ge vika för dessa skäl. Skall vi inte också titta på den utveckling som sker på läromedelsmarknaden, den fortsatta koncentrationen och de prismässiga problemen i sammanhanget. Förslaget till nytt socialdemokratiskt partiprogram talar om att företag skall "överföras i samhällets ägo" i all den omfattning det är nödvändigt för att la lill vara gemensamma intressen. Här, herr Alemyr, föreligger enligt vår mening en sådan nödvändighet.

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Anslag till skolväsendets centrala och regionala myndigheter m. m.

Fru SUNDBERG (m);

Herr lalman! Jag skall be alt för herr Alemyr få läsa upp vad pedagogiska nämndens ordförande sade i gårdagens debatt:

"Del är alldeles givet att pedagogiska nämndens ställning från böfian varit ganska oklar. Jag vill därmed dock inle ha sagl all del inte är möjligt att föfia de instruktioner som givits för dess arbete. Men eftersom nämndens uppgift var helt ny när dess arbete böfiade, har della under en ganska lång inledande period varit myckel trevande. Jag tror alt man bör ge en nämnd som denna, med en så pass svår uppgift, tid på sig all komma in i en riklig arbetsgång."

Jag är övertygad om alt vice ordföranden i pedagogiska nämnden, liksom jag själv, instämmer i ordförandens redogörelse för de svårigheter som vilar på nämnden i böfian av dess arbete. Men pedagogiska nämndens ordförande sade också att man nu har böriat komma i gång med sill arbete. Det är mol bakgrund härav som vi tycker att nämnden skulle kunna få till uppgift all lägga fram en redogörelse för vilken praktisk nytta som det pedagogiska utvecklingsarbetet har medfört. Vi vet att det har lett till förändringar på läroplansområdet, men del förekommer också åtskillig annan forskning som jag gav exempel på i mitt första anförande, och vi tycker att del vore rimligt att en redogörelse presenterades för vad den praktiskt har resulterat i. När man lyssnar på herr ordföranden i utskottet verkar det som om så gott som allt utvecklingsarbete har resulterat i praktiska åtgärder i det dagliga skolarbetet. Ingen skulle vara gladare än jag om så vore fallet; det skulle i så fall visa alt de medel som vi satsat på pedagogiskt utvecklingsarbete helt och fullt kommit lill nytta.

Hen ALEMYR (s);

Herr lalman! Fru Sundberg hänvisar till pedagogiska nämnden och det ullalande som dess ordförande gjorde i går. Såvitt jag vet har emellertid pedagogiska nämnden inte yrkat på minskade statliga bidrag till pedagogiskt utvecklings- och forskningsarbete. Den vill ha de pengar som nu utgår. Jag vidhåller att fru Sundberg inte på någon punkt har

109

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Anslag till skolväsendets centrala och regionala myndigheter m. m.

kunnat hävda alt det inle är nedrustning av detta vikliga arbete som hon i sin reservation yrkar på.

Till herr Berndlson vill jag säga föfiande. Jag hänvisade i mitt första anförande till den nya organisation för granskning och registrering av läromedel som riksdagen har fallat beslut om. Jag upprepar att della kommer all leda lill ett avsevärt minskat inflytande för de privata producenterna och till en väsentlig ökning av samhällets inflytande på delta område. Del här organet trädde till den I juli 1974 och har alltså ännu inte haft elt år på sig all verka. Jag tror det finns anledning alt avvakta något för alt se om vi inte via de här nya metoderna för granskning och registrering av läromedel kan få ell betydligt ökat inflytande för de allmänna intressena när del gäller läromedelsproduktionen.

Fru. SUNDBERG (m);

Herr lalman! Jag vill än en gång erinra om att i reservationen finns uttryckt alt regeringen skall kunna lägga fram förslag om ökad medelstilldelning till pedagogiskt utvecklingsarbete, om detta anses befogat när redovisningen är gjord.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkterna 1-3

Kammaren biföll vad utskollet i dessa punkter hemställt

Punkten 4 Mom. 1 o c h 2

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av fru Lantz och fru Nordlander, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Berndtson begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller uibildningsutskottets hemställan i

beiänkandel nr 3 punklen 4 mom. 3 röstar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av fru Lantz och

fru Nordlander.

110

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Berndlson begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

301

Nej

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av fru Lantz och fru Nordlander, och förklarades den förra propositionen varu med övervägande ja besvarad. Sedan herr Berndt-son begärt votering upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition:

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Anslag till skolväsendets centrala och regionala myndigheter m. m.

Den som vill all kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 3 punkten 4 mom. 4 röstar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av fru Lantz och

fru Nordlander.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Berndtson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 300 Nej - 19

Punkten 5

Utskottets hemställan bifölls.

Punklen 6

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av fru Sundberg och herr Nyhage i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Sundberg begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 3 punkten 6 mom. 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av fru Sundberg

och herr Nyhage i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Sundberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 272

Nej - 45

Avslår - 1

111

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Tillstånd för politiska organisationer att anordna lotteri

Mom. 2

Ulskoilels hemsiällan bifölls.

§ 20 Tillstånd för politiska organisationer att anordna lotteri

Föredrogs näringsulskollels betänkande nr 7 med anledning av motion om tillstånd för politiska organisationer att anordna lotteri.

I detta betänkande behandlades motionen 1975:927 av herr Åkerlind (m), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde förslag lill sådan ändring i lotteriförordningen att politiska organisationer kunde erhålla tillstånd lill lotteri enligt samma grunder som gällde för övriga organisationer och ulan anknytning till representation i beslutande församlingar.

Utskottet hemslällde all riksdagen skulle avslå motionen 1975:927.

Reservation hade avgivits av herrar Regnéll (m) och Komsledt (m) som ansett alt utskottet bort hemställa

att riksdagen i anledning av motionen 1975:927 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

Till betänkandet hade fogats särskilda yttranden

1. av herr Svensson i Malmö (vpk) och

2. av herr Nyquist (fp).

Hen SIEGBAHN (m):

Herr lalman! Vi har i dag all behandla en motion rörande vidgad rätt för politiska partier all anordna rikslotierier. F. n. gäller det systemet att endasl politiska partier med riksomfallning och sådana som dessutom är representerade i riksdagen har rätt att ordna rikslotierier, medan andra partier får ordna länslolterier eller mer begränsade kommunala lotterier, om de är representerade på del kommunala planet. 1 molionen föreslås att möjligheterna skall vidgas för rikspolitiska organisationer att ordna rikslotterier oavsett om organisationerna är representerade i riksdagen.

Man kan säga att denna fråga inle är så särskilt viktig från ekonomisk synpunkt, men säkerligen är den del från principiell allmänpolitisk synpunkt. Den vidgning av rätten till rikslotterier som nu föreligger har inte begagnats i större utsträckning av de politiska partierna. Moderata samlingspartiet har f n. inget rikslolleri. Om jag är rätt underrättad har inle heller folkpartiet något, medan centerpartiet har ett sådant. Elt riks-lotteri är förenat med mycket arbete. Det har berättats för mig att centern räknar med att nettoinkomsten av dess rikslolteri blir 100 000 kr. Jag skulle föreställa mig att man då inte alls har tagit hänsyn till den frivilliga gratisarbelskraft som partiet har lill förfogande. Skulle man göra del och

räkna med rimlig timlön, hade lotteriet kanske gäll med föriust. Å andra sidan är det naturiiglvis ett sätt för partiels medlemmar alt dra sill strå till stacken och bidra till partiets verksamhet. Klart är emellertid att det inle är det ekonomiskt mest lönande sättet för ett parti alt skaffa pengar lill sin verksamhet.

Däremot gäller motionen en principiellt mycket viktig fråga. Den nuvarande principen alt endast de partier som har representation i riksdagen skall få anordna rikslotierier är ganska betänklig. Man har infört en regel om att etl parti måsle få mer än 4 96 av rösterna för all bli representerat i riksdagen. Delta är en regel som vi har accepterat av praktiska och allmänpolitiska skäl i syfte alt få en arbetsduglig riksdag. Del finns inga invändningar att göra mot det systemet. Men att applicera det på en helt annan fråga, nämligen de ekonomiska möjligheterna för olika partier att verka, är en annan sak. De politiska partier som inte har representation i riksdagen är redan kraftigt handikappade i förhållande lill andra partier.

Har man 3,9 96 i riksdagsvalet, får man inget statsstöd. Har man 4,1 96, får man ett grundbidrag på 1,5 mifi. kr. - del höjdes förreslen förra året med några tusental kronor-som i första hand är avsett att ge partiet möjlighet att hålla elt kansli men som naturligtvis samtidigt är elt användbart instrument för den allmänna politiska verksamheten. Dessutom får man 85 000 kronor i statligt stöd för varie riksdagsman. Det betyder t. ex. för KDS att om det inle hade funnits någon spärr så skulle det partiet ha haft sex eller sju riksdagsledamöter och därmed ett stöd för kansliet med drygt 1,5 mifi. kr. och dessutom en halv mifion kronor för det antal mandat partiet kommit upp lill här i riksdagen. Det skulle med andra ord betyda ell stöd med 2 mifi. kr.

Mot den bakgrunden är det ju något barockt att förbjuda sådana partier alt ordna rikslotierier och sålunda beta dem andra möjligheter all förbättra sin ekonomiska ställning. Del förefaller mig därför fullt riktigt och i linje med del beslut som fattades förra årel, när man öppnade ökade möjligheter för dessa partier all ordna lotterier på lokal basis, all ta stegel fullt ul och också låta dem ordna rikslotierier.

Utgångspunkten måste dock vara all det rör sig om partier som har en viss betydelse, partier med en lokal representation i flera delar av landet. I förra årets kommunistiska motion talades det om "en riksomfattande kommunal representation". Någonslans måsle gränsen dras, och det är ju rimligt att ett parti för att få en sådan här rält skall utöva någon effektiv politisk verksamhet, vilket kommer lill synes om del har representanter i ett flertal primärkommunala organ eller landsting.

Nu tycks nästan en majorilel i riksdagen vara för en sådan här utvidgning. Vid debatten om samma sak förra året var del åtskilliga från folkpartiet som instämde. 1 det särskilda yttrande som folkpartiet har avlämnat i år i näringsutskotlet ullalar man sig myckel positivt i princip om detta, men man säger all med hänsyn lill all 1972 års lolteriulredning kommer all ta upp frågan så vill man inte nu ta definitiv ställning. Del är litet lustigt att delta yttrande är undertecknat av herr Nyquist, som

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Tillståndför politiska organisationer att anordna lotteri

113

8 Riksdagens protokoll 1975. Nr 29-33

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Tillståndför politiska organisationer att anordna lotteri

förra året instämde i fru Anérs ullalande om att han stödde den kommunistiska reservation som då låg på riksdagens bord. Han ville alltså då medverka till elt positivt beslut, men i år har han hängt upp sill avståndstagande på en hänvisning lill lotteriutredningens arbete.

Jag är inte särskilt imponerad av hänvisningen lill en sittande utredning. Sädana hänvisningar är ju elt vanligt knep i olika sammanhang. Den här utredningen arbetade även förra årel, men då var del inle allvarligare än alt regeringen lade fram en proposition med förslag om en vidgning av rällen att ordna lotterier. Såväl vpk som en hel del folkpartister och även ledamöter från moderata samlingspartiet stödde förslaget om en sådan utvidgning. Att det pågår en utredning förefaller mig därför inte vara något bärande skäl. De principiella synpunkterna är redan avklarade genom föregående års proposition.

Det har sagts under behandlingen i utskottet att det är trångt på den här fronten. Det må vara hänt att flera ideella organisationer för hjälpverksamhet i olika former får en väsentlig del av sitt ekonomiska stöd från lotterier och att del är en viss trängsel. Men hade nu folkpartiet och moderaterna ordnat rikslolteri hade det naturiiglvis varit något trängre. Här finns tydligen etl visst utrymme som i realiteten kanske kunde ställas till förfogande för andra. Del existerar alltså redan ett outnytfiat utrymme.

Vidare har del, som jag nyss nämnde, sagts att rikslotterier inte är särskilt lönande för partierna. Det kan vara riktigt. Men det finns kanske vissa partier som har möjlighet att bedriva ideell verksamhet i större omfattning. Deras medlemmar är kanske beredda att arbeta gratis, t. ex. göra reklam, distribuera lotter osv. I så fall blir det ju förhållandevis mer lönande. Del låter visserligen vackert när man framför delta argument och sålunda visar omtanke om andra politiska partiers ekonomi, men det är knappast riksdagspartiernas sak all i delta avseende länka för de partier som nu ställs utanför, huruvida deras ekonomi skulle gagnas av utvidgning av rällen eller inte. Det förefaller därför inte vara etl särskilt bärande skäl.

Vid näringsutskottets betänkande har också fogats ett särskilt yttrande av herr Svensson i Malmö. Han har i motsats till föregående år nu plötsligt hänvisat lill lotteriutredningen - som föregående år inle hindrade vpk från att lägga fram en motion av precis samma innehåll som den vi nu behandlar. Det är något gåtfullt att vpk således inte skulle vara berett alt i år stödja ell förslag som man själv förra året lade fram i en motion.

Herr lalman! Med dessa ord vill jag yrka bifall till den reservation som är fogad vid näringsutskotlels belänkande nr 7 och som är undertecknad av herrar Regnéll och Komsledt.

114

Hen PETTERSSON i Helsingborg (s):

Herr lalman! Herr Siegbahn har berört de principiella frågorna i della ärende. Den reservation som har framförts här talar om parti som vunnit

omfattande representation i kommunfullmäktige. Man kan naturligtvis tvista om vad det är som reservationen avser. Menar man representation över hela landet eller omfattande representation i olika kommuner? Man kan få olika uppfattning om vad reservanterna egentligen menar med omfattande representation i kommunfullmäktige. Jag förmodar all herr Siegbahn menar elt parti som har representation i flera kommuner. Reservanterna kräver all ett sådant parti skulle få anordna rikslotierier för finansiering av politisk verksamhet trots att partiet inle är representerat i riksdagen, såsom nuvarande regler kräver. Detta skulle också gälla de lotterier som länslyrelserna lämnar tillstånd lill.

Jag frågar mig: Vad är det egentligen som gör all rikslotierier är så åtråvärda? Så sent som i fiol vidgades rätten att anordna lotterier lill förmån för politisk verksamhet, innebärande alt parti som är representerat i kommunfullmäktige kan få tillstånd av polismyndigheten all anordna lotteri om insatsen uppgår till högst 30 000 kr. Om insatsen uppgår till högst 200 000 kr. kan tillstånd bevifias av länsstyrelsen. Del betyder att ell parti som har fyllt dessa krav inom en kommun eller inom polismyndighetens område kan fä säfia 15 000 lotter lill ett pris av 2 kr. per lott respektive 100 000 lotter inom länet.

Även om man får anordna ett rikslotteri måste man ju placera ut lotterna i kommunen eller i länet. Jag vet av erfarenhet att lyckas man säfia 15 000 lotter på ell är i en kommun så har man gjort etl bra jobb. Därför kan jag inte se alt man skulle vinna så myckel på att få tillstånd att anordna rikslolleri. Ell parti som har omfattande representation i kommunfullmäktige kan ju på alla de ställen där partiet är representerat och i övrigl fyller ställda krav anordna sådana lokala lotterier. Jag föreställer mig att del måste vara lättare för partiet att säfia sina lotter där, eftersom man är känd på orten, och det kan betyda en del.

Jag har genom riksdagens upplysningsfiänst tagit reda på hur det ser ut på rikslotterimarknaden i dag. Herr Siegbahn nämnde ordel trångt - och det är verkligen trångt på den marknaden. År 1973 anordnades 47 rikslotterier med 16 284 000 lotter. Under 1974 anordnades 49 lotterier med 16 849 000 lotter. Dessa lotter har haft varierande pris, men man kan få fram att genomsnillet är ungefär 4 kr. Det är alltså myckel pengar det rör sig om.

Jag har sysslat litet medförsäfining av lotter och organisation av lolt-försäfining under min tid som ombudsman, och jag försäkrar att många av lotterna har gått tillbaka lill lotterierna osålda. Hur många som nu returneras har jag inte kunnat få reda på, men jag vet att det är ett betydande antal. Därför tror jag inte all man hjälper partierna att finansiera sin verksamhet genom alt göra del lättare för dem all anordna rikslotterier.

Med den beräkningsgrund herr Siegbahn har när del gäller kvalifikationerna - dvs. omfattande representation - skulle, såvitt jag kan se, bara ell enda parti komma i åtnjutande av denna förmån. Man löser således inga principfrågor på del sättet.

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Tillståndför politiska organisationer att anordna lotteri

115

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Tillståndför politiska organisationer att anordna lotteri

Utskottet hänvisar i sill belänkande lill 1972 års lolteriulredning, som har till uppgift att utreda samhällets reglering av lolteriverksamhelen. Den skall också se över vilka typer av sammanslutningar som bör få anordna lotterier. Man vel inte exakt när utredningen kommer att lämna sitt betänkande, men det blir troligen under nästkommande år. I avvaktan på del, herr talman, yrkar jag bifall lill utskottets hemställan.

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr lalman! Lagar och förordningar måste alltid bygga på rättslig logik och konsekvens. Man får inle utforma dem med det medvetna syftet att vissa fysiska eller juridiska personer med i övrigt samma utgångsläge rättsligt behandlas olika. I det föreliggande fallet kan man teoretiskt ta ställning på två sätt, med bibehållen logik och konsekvens. Antingen är man lika restriktiv mot alla politiska organisationer med riksanslutning eller också måste man - vilket vpk anser att man bör göra - i princip ge alla riksorganisationer samma möjlighet inom den tillgängliga ramen. Men under inga omständigheter får man dra gränser för rättslig särbehandling i den öppna avsikten alt hjälpa viss organisation och utesluta annan med samma eller likartad förutsättning.

I moderalreservationen hävdar inte reservanterna någon vare sig negaliv eller positiv likställighelsprincip. De säger bara att praxis ytterligare bör något uppluckras. Man flyttar alltså diskrimineringens gräns så att en viss organisation gynnas. Del är, menar vi, oacceptabelt. Man får inte skriva lagar med syftet att hjälpa vpk eller KDS separat.

Lål mig dra ännu en parallell. Om Andersson och Pettersson befinner sig i samma utgångsläge måsle man i den juridiska logikens namn besluta antingen all Andersson och Pettersson båda skall omfattas av lagens bestämmelser eller att Andersson och Pettersson båda skall ställas utanför lagens verkningsområde. Man kan inte hålla på med sådan kurragöm-malek och advokatyr att Andersson hamnar på ena sidan om lagen och Pettersson på den andra. Såvitt mig är bekant är herr Siegbahn juris kandidat och borde ha en viss förståelse för detta resonemang.

116

Hen NORRBY (c):

Herr talman! Bara några få ord i denna fråga. Jag finner herr Siegbahns resonemang vara halsbrytande. Jag tror inte att de som har stiftat lagen egentligen varit inne på de tankegångar som herr Siegbahn anmärkt på. Jag är ledamot i lotleriuiredningen och skulle från den utgångspunkten vifia ställa en liten fråga lill herr Siegbahn om hur han ser på ett utsträckande av möjligheterna för politiskt parti - som det nu gäller -all anordna rikslotierier. Möjligheterna för politiska partier att få tillstånd lill lotterier är ju jämfört med den tid under vilken lotteriverksamhet över huvud taget bedrivits av ganska sent datum. Del är väl delta förhållande som gjort att viss tveksamhet förekommit på detta område.

Idrotten är - man kanske skall säga på gott och ont - den största lottförsäfiaren i vårt land. Myndigheterna visar en rätt stor restriktivilel

vid behandlingen av lolterianordnarnas ansökningar om tillstånd lill lotterier. Idrottsföreningar och andra organisationer med lokal anknytning får i allmänhet bara tillstånd till lotterier för försäfining inom polisdistrikten. Idrottsorganisalioner och andra ideella organisationer med verksamhet inom länet får i allmänhet också länet som försäfiningsområde, medan riksorganisationerna har möjligheter all anordna rikslotierier. Jag tror att del är della synsätt som lagsliftarna tillämpat när de skrivit lagen. Den är - för att använda herr Svenssons i Malmö ord - utformad enligt denna logik. Jag vore mycket tacksam om herr Siegbahn ville förtydliga sig på denna punkt. Del skulle betyda oerhört myckel t. ex. för de ideella organisationerna om man införde en ordning innebärande att lokalt företrädda organisationer även skulle kunna få tillstånd lill lotterier med försäfining över hela riket.

Låt mig la ell exempel. IFK Mora, som anordnar Vasaloppet, önskar i samband med detta anordna ell lotteri och försäfia lotterna över hela landet. Man menar från föreningen att detta är riktigt, eftersom man har deltagare i tävlingen från hela Sverige. Skall vi också låta IFK Mora få elt sådant tillstånd? Det är sådana överväganden som i varie fall vi i lotleriuiredningen måste göra innan vi föreslår lagtext i dessa frågor.

Jag undrar vilka konsekvenser della skulle medföra för övriga anord-nare av lotterier på en trång marknad. Jag tror inle alt det skulle vara en givande verksamhet. Jag tror att också herr Siegbahn var inne på det förhållandel att rikslolierierna inte alla gånger ger så mycket pengar som man kunde förvänta. Men det är inte del vi skall diskutera ulan vilken princip vi skall hålla oss lill.

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Tillståndför politiska organisationer att anordna lotteri

Hen SIEGBAHN (m):

Herr lalman! Herrar Norrby och Jörn Svensson i Malmö har angripit mig från rakt motsatta utgångspunkter. Jag kan omedelbart lugna herr Norrby med all utgångspunkten för mitt resonemang om en utvidgning enbart avsåg politiska organisationer med riksspridning. Del är ju del vi diskuterar. Självfallet har jag inte yttrat mig vare sig för eller mot kraven på att lokala organisationer skall få anordna rikslotterier. Det är inte del vi nu har all ta ställning till.

Herr Jörn Svensson påstod i ett ganska underligt inlägg att en moderat riksdagsman i en av de motioner vi nu behandlar öppet skulle syfta lill att utesluta andra organisationer i delta sammanhang. Med "öppet" skulle i della fall avses motsatsen lill hemligt. Jag förstår inte varifrån han har fåll della. Del gäller bara utvidgning under vissa förutsättningar av tillämpningen av de grunder, som Kungl. Maj;t föreslog riksdagen förra årel, till all nu även gälla rikslotierier.

Jag vill här skjuta in lill herr Norrby att det inte rör sig om någon lagstiftning utan om etl uttalande i proposiiionen 51 förra årel, där regeringen tog upp frågan om en utvidgning och därvid stödde sig på elt yttrande av den lolteriulredning som herr Norrby själv sitter med i. Utredningen konstaterade att det vore rimligt om organisationer som hade

117

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Tillståndför politiska organisationer att anordna lotteri

118

representanter i kommunfullmäktige och landsting finge anordna lotteri i sin kommun eller i sill landstingsområde, och del anslöt sig Kungl. Maj;l lill. Det var dessa synpunkter som riksdagen i sin tur sade sig gilla.

Nu är del alltså bara fråga om att utvidga de här bestämmelserna lill riket som helhet, och det är som sagt inle fråga om någon lag ulan om vilken praxis myndigheterna skall tillämpa. Därför är det totalt likgiltigt vad moderata samlingspartiet eller jag eller någon här i riksdagen kan ha för hemliga eller öppna avsikter med motionen, vilket herr Jörn Svensson i Malmö talade om. Del relevanta är vad som står i riksdagens protokoll och i näringsutskoltets betänkande om det beslut som sedan skall tillämpas av regeringen. Herr Jörn Svensson får således anklaga regeringen, om han anser alt detta beslut tillämpas på elt olämpligt sätt.

Herr Jörn Svensson frågade mig vad jag menade med alt tillstånd skulle ges parti med omfattande lokal representation. Jag föfide egentligen bara den kommunistiska molionen från föregående år, som jag tyckte inle var så tokig. Där stod nämligen precis så här, men tydligen är det nödvändigt att jag läser upp vad vpk självt har ansett i frågan.

Herr Jörn Svensson sade i sin reservation förra året, ulan att över huvud tagel uttala sig om de allmänna synpunkter som nu har kommit fram, kort och gott: "Rällen att anordna lotteri bör därför inle påverkas av i vad mån en politisk organisation har viss representation i riksdagen eller ej." Han tog alltså inte avstånd från den synpunkt jag nu har framfört, nämligen att en organisation skall ha representation i kommunfullmäktige eller landsting.

I den motion som väcktes av herr Berndlson m. fl. förra året konstaterades att propositionens förslag om utvidgad rätt för politiska partier att anordna lotterier var elt framsteg. Motionärerna fortsatte sedan så här:

"Tillstånd skall dock endasl gälla lotterier som bedrivs inom lands-:tingsområdei eller kommunen. Ett parti med riksomfattande kommunal representation skulle därigenom inte kunna få tillstånd till elt rikslotteri, om del inte är representerat i riksdagen. Denna begränsning finner vi omotiverad."

Det är precis vad jag också har sagl, och del är därför reservationen föreligger.

För all inte herr Jörn Svensson skall få en billig poäng skall jag kanske lägga lill all motionärerna i fortsättningen sade:

"Det kan även ifrågasättas om representation i landsting och kommuner bör uppställas som ett villkor för lolieriiillstånd."

Ja, del kan naturligtvis ifrågasättas, men del är en fråga som vi inle kan avgöra här. Vi har ju 1972 års lolteriulredning; låt den fundera på en så komplicerad sak!

Jag har med milt yrkande här egentligen endast anslutit mig lill den kommunistiska molionen, lill herr Jörn Svenssons reservation och till näringsulskollels hemställan från förra årel förutom till de många ut-

talanden som då gjordes vid behandlingen av frågan av dels kommunister, dels folkpartister här i riksdagen. Därmed tror jag all jag har klargjort den faktiska situationen.

Naturligtvis är del rikligt att del i dagens läge inle är många organisationer som skulle kunna göra anspråk på att ha en så riksomfattande representation som här har krävts. Den representationen skall dock bedömas av regeringen; del är inte riksdagen och inte heller jag som skall bedöma den. Kanske regeringen säger att för alt få anordna ell rikslolleri enligt det beslut som j,ag hoppas att riksdagen kommeratt fatta om några minuter behöver representationen inle vara så riksomfattande. Del räcker med en representation i ett tiotal kommuner, i ett par landsting osv., i olika delar av landet för all man skall kunna säga att en organisation har den karaktären alt del är naturligt med rikslolleri. Men om man går igenom mandatfördelningen i kommuner och landsting, är det klart att man konstaterar all del i dagens läge är relativt få partier som kan göra anspråk på all ha en sådan karaktär.

Jag vet inte vad det är som herr Jörn Svensson ömmar för. Vpk är ju representerat i riksdagen för närvarande, men del finns kanske andra partier som slår honom nära och som han ömmar för. Annars begriper jag inte riktigt vad del är som bekymrar honom. Man måsle ju alltid ha vissa bestämmelser och regler. Eftersom nu herr Svensson hänvisade lill min juridiska utbildning, även om den ligger långt tillbaka i liden, vill jag säga all jag är fullt på del klara med alt regler måsle finnas. Den regel som i del här fallet tycks vara ganska naturlig är all en organisation som ordnar ett rikslotteri skall ha en viss riksomfattning, och den manifesteras just därigenom att partiet flnns representerat med åtminstone ett mandal här och där.

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Tillståndför politiska organisationer att anordna lotteri

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Lål oss inle leka med ord så länge, herr Siegbahn! Jag citerar ur den moderata reservationen; "Den särbehandling av politiska organisationer som blivit resultatet" - dvs. av de gällande bestämmelserna - "är emellertid otillfredsställande." Utmärkt! Det är ett principielli konstaterande. Logiken skulle då kräva att denna särbehandling borde upphävas. Men då kommer nästa sals i den moderata reservationen: "Utskottet finner del motiverat alt möjligheterna för politiska organisationer att anordna lotterier utvidgas ytterligare något."

Först förklarar man sig vara mol diskriminering. När vi då väntar på slutsatsen, kommer bara etl förslag om all flytta gränsen för diskriminering, nämligen så alt KDS kommer innanför gränsen. Jag vel inte om herr Siegbahn skall framhärda i att påstå att detta är att slåss för en princip.

Herr BÖRJESSON i Glömminge (c):

Herr lalman! Får jag ställa en fråga lill herr Siegbahn: Menar Ni att de partigrupper som har representation i kommunfullmäktige och som

119

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Tillståndför politiska organisationer att anordna lotteri

brukar kallas Kyrkiuppens vänner. Kommunens bästa eller vad det nu är - och del finns ju gott om sådana partigrupper i landet - skall kunna anordna etl rikslolleri? Jag vill bara ha etl ja eller nej som svar på den frågan.

Hen SIEGBAHN (m);

Herr lalman! Svaret på frågan är nej. Jag tycker alt jag väldigt klart talade om nyss att del bara är rikspoliliska partier som skall få anordna rikslotierier.

Till herr Svensson i Malmö vill jag säga all jag nog tycker att hans förmåga att läsa innantill och tolka kanske inte är så utvecklad. Vi skall väl inle förlänga den här debaiten för mycket. Men jag vidhåller fortfarande all del är en fullt logisk tankegång som finns i reservationen. Däremot kan kanske diskuteras formuleringen "utvidgas ytterligare något". Man skulle kanske ha sagt att rätten att anordna rikslotierier skall utvidgas lill all gälla alla partier av den typ vi anser vara etl rikspoliliskl parti - vilken omfattning nu etl sådant parti skall ha i form av representation.

Del är som sagt en absolut logisk slutsats, och den överensstämmer exakt med vad herr Jörn Svensson ansåg för etl år sedan - liksom den ledamot från vpk som då var motionär.

120

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen av herrar Regnéll och Komsledt, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Regnéll begärt votering upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller näringsutskotlels hemställan i betänkandet nr 7 rösiar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herrar Regnéll och Komsledt.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Siegbahn begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 246

Nej - 50

Avstår - 18

§ 21 Föredrogs

Civilutskottels betänkande

Nr 2 med anledning av motioner om länsrätterna, m.m.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 22 Anmäldes och bordlades

Proposition

Nr 40 om kommunal konsumenlpolilisk verksamhet m.m.

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Meddelande om frågor

§ 23 Anmäldes och bordlades

Motioner

Nr 1831 av herr Sellgren m. fl.

Nr 1832 av herrar Olsson i Edane och Svensson i Eskildluna med anledning

av propositionen 1975:13 orii lokalradio och vissa andra rundradiofrågor

§ 24 Meddelande om frågor

Meddelades att föfiande frågor framställts

den 5 mars

Nr 103 av herr Sjöholm (fp) till herr socialministern om åtgärder för all förhindra rättsförlust inom sjukförsäkringen:

Det händer alt enskilda trots all alla materiella förutsättningar bevisligen är uppfyllda förlorar rätten till exempelvis sjukpenning på grund av att vederbörande inte förmår visa att en viss blankett kommit myndigheterna lill hända. Den ekonomiska föriusten kan uppgå lill betydande belopp.

Bör del enligt statsrådels mening åligga myndigheterna alt hos allmänheten inpränta nödvändigheten av att begagna befordringssättet rekommenderad försändelse med mottagningsbevis i de fall där den enskilde lider rättsförlust på grund av oförmåga att visa att viss blankett avsänts?

Nr 104 av herr Torwald (c) till herr kommunministern om bekämpning av ofieskador:

Vi har nyligen haft ell relativt stort ofieulsläpp i Öresund. Vilka hjälpmedel har utnylfials för att hindra ofian all flyta i land på stränderna och hur har de fungerat?

Nr 105 av herr Winberg (m) lill herr finansministern om åtgärder för att motverka nackdelarna av försenad underrättelse om fastighetstaxering:

121

Nr 30

Onsdagen den 5 mars 1975

Meddelande om frågor

Har finansministern observerat all bestämmelserna i 152 § taxeringslagen om åliggande för faslighetstaxeringsnämnd att senast den 15 februari meddela sina beslut till fastighetsägaren i vissa fall i år fullgjorts först med avsevärd försening, och är finansministern beredd att vidta någon åtgärd för all reducera nackdelarna för den enskilde på grund härav?

122

Nr 106 av herr Karlehagen (c) lill herr socialministern om statsbidrag för preventivmedel i vissa fall:

Anser statsrådet att statsbidrag bör utgå för att läcka kostnaden för preventivmedel som lillhandahålles i samband med läkarbesök för sjukdom och i samband med eflerkonlroll av nyförlösia kvinnor?

§ 25 Kammaren åtskildes kl. 15.14.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen