Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975:29

Tisdagen den 4 mars

Kl. 16.00

Förhandlingarna leddes till en börian av herr andre vice talmannen. § 1 Justerades protokollet för den 21 februari.

Nr 29

Tisdagen den 4 mars 1975

Om handikappvänliga personvagnar i Järnvägståg

§ 2 Om handikappvänliga personvagnar i järnvägståg

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för att besvara herr Gustavssons i Alvesta (c) den 31 januari anmälda interpellation, nr 24, och anförde:

Herr lalman! Herr Gustavsson i Alvesta har frågat mig om jag är beredd att medverka lill all en del av SJ:s personvagnar görs handikappvänliga och att sådana vagnar skall finnas åtminstone på fiärrgående tåg och på andra linjer med hög resandefrekvens.

Frågor sammanhängande med de handikappades behov av särskilda åtgärder och arrangemang inom kommunikationsväsendet behandlas fortlöpande av de statliga trafikverken. Inom vissa verk arbetar särskilda samarbetsgrupper med hithörande frågor. I dessa grupper ingår företrädare för handikapprörelsen.

Under senare år har särskilda bestämmelser införts och åtgärder vidtagits som medfört och kommeratt medföra förbättringar vad gäller kommunikationsväsendets anpassning lill de handikappades speciella krav.

För att överväga de ytterligare möjligheter som finns att underiätta resandet för de handikappade har jag tillkallat särskilda sakkunniga. Dessa avser att avlämna ett betänkande under innevarande år.

Den av herr Gustavsson aktualiserade frågan behandlas självfallet av utredningen. I avvaktan på utredningens ställningstaganden är jag inle beredd att närmare kommentera frågan om anpassning av järnvägsvagnarna till de handikappades behov.

Hen GUSTAVSSON i Alvesta (c);

Herr lalman! Jag ber alt få tacka kommunikationsministern för svaret. .Denna fråga har myckel storbelydelse för handikappgrupperna och naturligtvis särskilt för de rullstolsbundna. Vi har ju under senare år arbetat ganska myckel, och kommer att fortsätta med del, för alt få färdfiänslen utbyggd i kommunerna. Men när vi sedan tittar på de övriga kommunikationerna och då i första hand på SJ ser vi all del egentligen inte hänt någonting.

Det framställdes en interpellation redan 1972 och statsrådet svarade

Nr 29

Tisdagen den 4 mars 1975

Om handikappvänliga personvagnar i järnvägståg

herr Böriesson i Falköping på just dessa frågor torsdagen den 2 november. Då meddelade statsrådet att en särskild arbetsgrupp med företrädare för SJ och handikapporganisationerna höll på alt sammanställa önskemål från olika handikappgrupper för all underlätta deras SJ-resor. Det hade varit intressant all få vela vad som kommit fram genom denna sammanställning, om det är med anledning av den som statsrådet tillsatt den utredning som åberopas i svaret.

Vi vel att man på många håll har skapat möjligheter för de handikappade all komma till semesterhem. Jag tänker exempelvis på handikapprörelsens eget hotell i Åre - Årevidden - som är förnämligt när det gäller handikappulruslning. Men när del gäller att komma till denna plats uppstår svårigheter. Jag härvid olika tillfällen träffat rullstolsbundna resenärer på låg och sett vilka oerhörda svårigheter de har. SJ-personalen, det vill jag säga, gör allt för att hjälpa dessa människor. Men hur är del i en tågvagn? Det är nästan omöjligt att ta sig fram. med en rullstol, del går inte all komma in på en toalett osv. Därför menar jag alt detta är en fråga med hög prioritet.

Jag log i min interpellation upp just frågan om man inle borde iordningställa ett mindre antal vagnar med speciell inredning så all de rullstolsbundna personerna kunde förflytta sig och på del sättet få möjlighet att använda hela svenska folkets järnväg. Den bör ju också vara lill för de handikappade.

Jag hoppas att den här utredningen lägger fram sill material snart och att det ger resultat. Jag läste i Svensk Handikapplidskrifl för en lid sedan ell reportage från en resa tillsammans med en handikappad. I en av rubrikerna stod det att Norling och Peterson borde varit med på den här resan och verkligen upplevt hur det är att färdas i rullstol på SJ.

Del hade varit värdefullt om interpellationssvaret också hade inrymt en viljeyttring från kommunikationsministerns sida, men jag är medveten om all eftersom utredningen arbetar får vi avvakta dess resultat. Jag vill emellertid än en gång understryka nödvändigheten av att del kommer fram förslag som ger de handikappade bättre möjligheter och alt förhållandena underlättas för dem när det gäller att åka med SJ.

Herr kommunikationsministern NORLING;

Herr talman! Jag vill bara som komplettering till mitt första inlägg säga alt orsaken lill tillsättandet av de sakkunniga låg i utredningsbetänkandel Bättre socialfiänst för handikappade, som avlämnades 1970. Där sades bl. a. alt del kunde finnas anledning att genom en särskild arbetsgrupp mera samordna och klarlägga behoven av en anpassning av kommunikationsväsendet för de handikappade. Det var bakgrunden lill tillsättandet av den nu pågående utredningen.

Jag vill gärna instämma med herr Gustavsson i Alvesta när han säger all della är en myckel angelägen fråga. I takt med att vi andra som har förmånen att vara fysiskt friska vill på allt säll söka snabba upp

vårt resande kommer ulan tvivel de människor som genom olyckshändelser eller av andra orsaker dras med handikapp ytterligare efter. Därför finns det starka skäl för att man både snabbar på del arbete som nu pågår och i andra sammanhang från dag till dag försöker göra vad som är möjligt att göra.

Jag har alltså inle någon annan uppfattning än herr Gustavsson i Alvesta om viklen av att snabbi komma lill resultat, men jag föriitar mig på - som jag sade i mitt svar - att arbetsgruppen i del förslag den kommer att lägga under detta år också skall ha tagit intryck av debatten.

Nr 29

Tisdagen den 4 mars 1975

Omförslag till riksdagen rörande omläggning av villabeskattningen

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 Om förslag till riksdagen rörande omläggning av villabeskattningen

Herr finansministern STRÄNG erhöll ordet för all besvara herr Bohmans (m) den 31 januari anmälda interpellation, nr 23, och anförde:

Herr lalman! Herr Bohman har frågat mig om jag är beredd att framlägga förslag lill omläggning av villabeskaltningen i syfte att förhindra den betydande reella skallehöjning som egnahemsägarna eljest skulle drabbas av samt när i så fall elt sådant förslag skulle föreläggas riksdagen.

De höjda taxeringsvärdena är en följd av den värdestegring på villor som inträffat sedan 1970 års fastighetstaxering och som dokumenterats genom gjorda försäfiningar. Jag vill samtidigt erinra om att laxerings-värdena beräknas försiktigt eftersom man utgår från 75 96 av 1973 års marknadsvärden.

De höjda taxeringsvärdena är ell uttryck för värdestegringen. Härav föfier en viss ökning av boendekostnaden som emellertid också bör ses mol bakgrunden av den samtidiga kostnadsutvecklingen för hyreslägenheter. Med hänsyn lill att ett stort antal ägare av radhus och egnahem har låga eller måttliga inkomster finns det emellertid anledning all vidtaga åtgärder för att begränsa de skattemässiga konsekvenserna av 1975 års fastighetstaxering. Förslagom en justering av villabeskattningen kommer all redovisas för riksdagen i samband med förslag till ändring av den statliga inkomstskatten för år 1976.

Hen BOHMAN (m):

Herr lalman! Jag tackar finansministern för svaret.

Anledningen lill denna interpellation har naturligtvis varit de minst sagt moisägelsefyllda ultalanden som förekommit under de senaste månaderna från regeringens sida då del gäller laxeringshöjningarna på egnahem. Jag syftar då på bostadsministerns uttalanden i höstas alt å ena sidan vi inle bör införa sådana villabeskaltningsregler alt boendekostnaderna "påtagligt skärps för hushåll i egnahem med normal storlek och standard", och å andra sidan att han inte var beredd all förorda

Nr 29

Tisdagen den 4 mars 1975

Omförslag till riksdagen rörande omläggning av villabeskattningen

några ändringar i gränserna för höjning av intäklsprocenlen med hänsyn lill väntade laxeringsvärdehöjningar. Jag tänker också på skaiteutskollels majoritets förväntningar om att finansministern skulle uppmärksamma konsekvenserna av taxeringsvärdehöjningarna för villaägarnas vidkommande och lägga fram erforderiiga förslag i anledning härav, en uppfattning lill vilken också skatleulredningens majorilel sedermera anslöt sig. Slutligen syftar jag på finansministerns eget svar på en lelefonväk-larfråga i januari, all finansministern inle hade för avsikt all föreslå någon ändring av värdegränserna.

Det är. herr lalman, inte besynnerligt att del efter sådana uttalanden råder stark oro och osäkerhet bland landets egnahemsägare, när taxeringsvärdena går i höjden med omkring 40 96, på många håll med betydligt mer. Redan den omständigheten att taxeringsvärdena höjs är naturligtvis ägnad all skapa bekymmer. Taxeringsvärdehöjningen leder ju för alla lill högre beskattning, trots alt i regel ingenting inträffat som förändrat det reella värdet på vederbörandes egendom.

Nu ligger del emellertid i sakens natur och i själva faslighetsbeskalt-ningssyslemet att en anpassning av fastighetsvärdena efter marknadslägel och penningvärdet måste leda lill alt värdet på vederbörandes tillgångar ökar och därmed också beskattningsunderlaget. Därom är alltså från enbart logiska och beskallningsrättsliga utgångspunkter i sig ingenting alt säga.

Men vad som upprört egnahemsägarna är all inflationsutvecklingen inle bara leder lill stigande skatter utan också lill högre skattesatser. Egnahemsägarna har svårt all förslå att deras bostadskostnader utan deras förskyllan på detta säll skall dubbelbeskallas eller, om man så vill, straff-beskattas.

Det är en grupp egnahemsägare som blir särskilt hårt drabbad, nämligen pensionärerna. I debatten om de höga taxeringsvärdena har den gruppen kommit i bakgrunden. Genom att pensionärernas bostadstillägg inte bara är knutna lill folkpensionärernas inkomster ulan också lill deras förmögenhet kan den nominella höjningen av deras förmögenhet och av den avkastning därpå som schablonlaxeringen medför leda till att deras bostadsbidrag avtrappas. I sak har deras inkomslläge, deras förmögen-hetssiällning och deras försöriningsmöjligheler över huvud taget inle förändrats, men trots detta medför bostadsbidragssysiemel och inflationen alt de kan försällas i ett sämre läge än tidigare, när fastighetsvärdena nu räknas upp. Den grupp av människor del här är fråga om lär, i motsats lill vad som i varie fall teoretiskt skulle kunna göras gällande i fråga om andra grupper, inte vara inriktad på att genom försäfining av det egnahem, till vilket de kanske sparat under hela sin livstid, ta ul de höjda fastighetsvärdena i reda pengar. Deegnahemsägande pensionärerna måste därför uppfatta del som nu kan komma alt ske som moraliskt anslötligl.

1 sitt interpellationssvar talar finansministern om den "värdestegring" som skett, och finansministern gör det på ett sådant sätt att man i varie

fall får ett intryck av att finansministern menar all del i regel är fråga om en verklig värdestegring och inle bara om en nominell ökning som beror på att vårt land inle har kunnat hålla prisutvecklingen under kontroll. Men under den femårsperiod som det nu är fråga om har pengarna föriorat omkring 44 % i värde, och som jag nyss framhöll utgör genomsnittet av taxeringshöjningarna 40 96, alltså något lägre än inflationen.

Jag skall ingalunda bestrida att efterfrågan på småhus många gånger kan ha drivit priserna i höjden och all den efterfrågan kan spela en roll i detta sammanhang, men den helt avgörande faktorn är inflationen. Jag tycker all landets finansminister kunde ha koslat på sig att säga del i della interpellationssvar och inte bara tala om en värdeökning, som om del vore fråga om en reell stegring av värdena.

Sedan drar finansministern också en parallell med kostnadsutvecklingen för hyreslägenheter och gör gällande att den ökning av boendekostnaderna som nu drabbar villaägarna måste betraktas också mot bakgrunden av de ökade kostnaderna för hyreslägenheter. Men den parallellen är inle godtagbar, för del är inte inflationen som sådan eller höjda taxeringsvärden som har medfört automatiskt höjda boendekostnader i det bestående hyreshusbeståndet. Del är stigande lönekostnader, avgifter och taxor. Samma slags kostnader har ju också drabbat villaägarna, men naturiiglvis inte på ell lika slående säll, det skall jag gärna medge, eftersom egnahemsägarna själva utför en stor del av det arbete som i hyreshusbeslåndel måsle avlönas och därför beskattas - ett argument så gott som något för ett vidgat bostadsägande.

Herr lalman! Jag upprepar: anledningen till den här inlerpellationen har varit de många moisägelsefyllda uttalandena från regeringens sida och den djupa oro som i dag förekommer bland landets egnahemsägare. Jag har menat och menar fortfarande all det helt enkelt borde vara regeringens skyldighet all dämpa den oron och alt på ett tidigt stadium göra klart för den här stora gruppen av människor alt regeringen är beredd all se till att den omsfändigheten att pengarna förlorar i värde inte skall behöva leda till alt egnahemsägarnas standard försämras - och försämras mer än penningvärdet.

Finansministern har nu på min fråga meddelat alt förslag om en justering av villabeskaltningen kommer alt redovisas för riksdagen i samband med förslag till ändring av den statliga inkomstskatten för 1976, och det är bra. Men vi vet fortfarande inte vad förslaget kommer all inbära, och därför tillåter jag mig alt ställa några frågor till finansministern.

För del första: Kommer finansministern att se till all schablonvärdegränserna räknas upp i relation till infiationen, så an de höjda taxeringsvärdena inte får en dubbelt skallehöjande effekt?

För del andra: Är finansministern också beredd att se till att de förmögenhetsgränser räknas upp över vilka beräkningen av folkpensionärernas s. k. fiktiva inkomster skärps och risk för nedirappning av bostadstilläggen inträder?

Nr 29

Tisdagen den 4 mars 1975

Omförslag till riksdagen rörande omläggning av villabeskattningen

Nr 29

Tisdagen den 4 mars 1975

Omförslag till riksdagen rörande omläggning av villabeskattningen

För det tredje: Är finansministern beredd all - som den moderate representanten i skatteberedningen herr Krönmark krävde -justera det s. k. villaavdraget, så all även del anpassas till inflationsutvecklingen? Det skulle alltså höjas från 500 kr. lill 700 kr.

Lål mig lill sist, herr lalman, i del här sammanhanget beröra en annan fråga, som också den sammanhänger med gällande principer för fastighetstaxeringen och som kan få särskilt stötande konsekvenser i samband med höjningar av taxeringsvärden och uppflyttningar i högre skatleklas-ser. Jag syftar på beskattningen av ett tvåfamifishus med två skilda ägare, vilket inte alls är en ovanlig boendeform. Elt sådant tvåfamifishus beskallas som bekant med hänsyn lill det sammanlagda värdet av de två lägenheterna eller, rättare sagl: huset betraktas som en enhet trots att det består av två bosläder, som var och en har sin ägare. Därefter påförs hälften av själva skallebeloppet vardera ägaren. Della leder till alt huset beskattas enligt en högre skattesats än vad som skulle ha varit fallet om de två familjerna var ägare till exempelvis två bredvid varandra liggande radhus.

Nu kan finansministern naturiiglvis säga att den skatlemelodiken sammanhänger med regeringens syn på förmögenhetsbeskattningen över huvud tagel på andra områden. Men konsekvenserna för de här två fa-mifierna är inle rimliga. Det finns ingen logik i all behandla ett sådant här tvåfamifishus, där lägenheterna ligger ovanpå varandra, på ett annat sätt än ell tvåfamifishus där lägenheterna ligger bredvid varandra, i exempelvis radhus.

Den här frågan är ingalunda betydelselös för de enskilda. Om exempelvis två separata enfamifisbostäder med taxeringsvärde på tillsammans 270 000 kr. - dvs. vart och ell 135 000 kr. - skulle beskattas separat blir det sammanlagda skattebeloppet 4 200 kr. lägre än när man tillämpar nuvarande taxeringsförfarande, som vi kan kalla samlaxering. Om taxeringsvärdet av de här fastigheterna höjs med 40 96 - vilket nu är fallet - stiger skillnaden i skatt i de här båda fallen till mer än 9 000 kr. Skaltehöjningen blir vid separat taxering 69 96 och vid samlaxering 90 %. Jag tycker att det är stötande. Tycker inle herr Sträng del också? Är finansministern beredd att göra någonting ål det här?

Herr finansministern STRÄNG:

Herr lalman! Herr Bohman böfiade med all ta upp frågan om de motstridande upplysningar som tidigare har givils i del här ärendet. Jag kan självfallet bara svara för mig själv, och i del avseendet kan jag erinra mig vad jag sade i en telefonväklarmollagning, om jag får använda det ullrycket, den 11 januari innevarande år. Där svarade jag; Förmodligen finns del inle någon större anledning att justera gränserna. Däremot tror jag att det är nödvändigt alt ändå göra någonting genom en justering av villaavdraget i inkomsideklaralionen.

I bakgrunden låg, som herr Bohman själv erinrar om, ell förslag från skalteutredningen. Denna hade utformat tentativa förslag till uppräkning

av detta avdrag men avstod från att definitivt bestämma sig pä den punkten, med hänsyn lill att man visste så pass litet om taxeringsresultaiet. Om vi skall fortsätta att plöja i vad som varit vill jag också säga, att närmare 90 % av alla småhus föll under 150 000-kronorsgränsen enligt den gamla laxeringsmodellen. Naturligtvis kommer en och annan villa att överskrida denna gräns. De ekonomiska konsekvenserna blir emellertid inte så förskräckligt besvärande, eftersom man har kvar 2-pro-cenlsberäkningen pade första 150 000 kronorna. Procentsatsen höjs sedan lill 4 % för del som ligger över denna gräns.

Vi har undersökt hur fördelningen skulle le sig efter den företagna uppräkningen av taxeringsvärdena, vilken är - del erkänner jag villigt - starkare än vad man kanske hade räknat med. Vi hade väl inte förutskickat en sådan höjning vid samtalen om dessa frågor i höstas i anslutning till bostadspropositionen. Men även vid en uppräkning av fastighetsvärdena med 40 96 visar det sig att 80 % av alla småhus inle berörs av gränsproblemet. Dessa 80 % är naturiiglvis ändå berörda av höjningen av taxeringsvärdena, eftersom de kan få en uppräkning av dessa med 30 000-40 000 kr. som skall laxeras med den regufiära procentsatsen 2 96. Om det nu är så, som herr Bohman yttrade, all de pensionärer som i allt väsentligt har betalt sina hus i regel är i små ekonomiska omständigheter, kan man ändå inte hjälpa dem med en gränsjuslering utan uteslutande genom en justering av avdragen.

Del var väl närmast mol den bakgrunden som jag i likhet med skal-lekommiilén gjorde den prioriteringen att avdragen var det första som borde aktualiseras. Huruvida man skall göra en gränsjuslering vel man när man ser det slutgiltiga taxeringsresultaiet.

Herr Bohman slutade med direkta frågor på olika avsnitt, bl. a. om hur det aviserade förslaget kommer att se ut. Herr Bohman är väl inte överraskad om jag säger all jag faktiskt inte kan ge svar på del i dag. Så långt det är möjligt brukar jag försöka iaktta den respekten mol riksdagen att inte tala om propositionernas innehåll förrän riksdagen har fått propositionerna sig förelagda. Jag vill därför inle gå herr Bohman till mötes genom att här redogöra för mina egna funderingar. Del kommer en proposition om della, och då får vi tillfälle att framföra våra uppfattningar.

Herr Bohman hade vissa synpunkter på hur en sådan proposition skall utformas. Alla de synpunkter som herr Bohman anförde kommer att bedömas innan propositionen skrivs, vilket emellertid inte är någon garanti för att herr Bohmans önskemål blir tillgodosedda - det bör jag kanske reservationsvis erinra om för att inle bli beslagen med tvetalan.

Jag har nu så länge varit finansminister att jag flera gånger med fem års mellanrum fåll uppleva hur del problem vi nu behandlar aktualiserats. Jag menar att vi så långt del är möjligt har tagit rimliga hänsyn lill småhusägarna, villaägarna och egnahemsägarna, genom att vid varie tillfälle göra de justeringar som kan presteras på grundval av en objektiv värdering. Vi kommer all göra det även denna gång, men jag är rätt

Nr 29

Tisdagen den 4 mars 1975

Omförslag till riksdagen rörande omläggning av villabeskattningen

Nr 29

Tisdagen den 4 mars 1975

Omförslag till riksdagen rörande omläggning av villabeskattningen

övertygad om att herr Bohman inle blir nöjd. Det får vi emellertid tala om då.

Herr talman! Mer har jag faktiskt inte alt säga. Jag vet all herr Bohman blir besviken över alt han inte nu får svar på sina frågor. Han kommer att få svar på frågorna, men det blir inle just i dag.

Hen BOHMAN (m):

Herr lalman! Del är klart alt finansministern inle kan göras ansvarig för motstridiga uttalanden av regeringskolleger; del har jag aldrig heller gjort gällande. Däremot blir effekten av sådana motstridiga uttalanden från regeringen rätt allvarlig för de människor som plötsligt ser sin ekonomiska situation avsevärt försämrad. Det skapar oro, och det borde vara ell starkt intresse för vem som helst i regeringen som har tillfälle till del att försöka lugna människorna.

Den viktigaste anledningen lill alt jag framställde inlerpellationen lill finansministern var just uttalandel i Sveriges Radio. Jag kan förstå att man som finansminister inle gärna vill binda sig, men å andra sidan får sådana kategoriska uttalanden, nämligen all finansministern inle är beredd att justera värdegränserna - det uppfattades på del sättet - allvarliga konsekvenser för de enskilda människorna och för deras förtroende för statsmakterna.

Vad det här är fråga om är inte att laxeringshöjningarna i och för sig leder till skattehöjningar - det är en automatik som hänger ihop med skattesystemet - utan all inflationen gör all skattehöjningarna blir större än vad de skulle behöva bli, om det bara var inflationen som spelade en roll. Villaägarna kommer upp i skikt där det las ul en högre procentsals fastän villan är densamma som förut. Pensionärerna finner att den omständigheten alt deras villa blir dyrare därför alt inflationen har tagit sitt leder till all de får nedtrappade bostadsbidrag.

Jag menar all det borde ha legal i regeringens intresse - men jag skall inle ge regeringen råd; den tänker väl på sig själv ibland - att gå ul och lugna människorna och säga lill dem, all de konsekvenser som in-, fiationen här får, och som måste uppfattas som stötande, har regeringen all vifia alt rätta lill, oberoende av hur många det är som drabbas av dem.

Efter de här laxeringshöjningarna kommer - om man tar hänsyn till statistiken fram till 1970 - var femte villa att klassas som lyxvilla, medan del förut var bara var fiugonde villa. Då har man inte tagit hänsyn till 200 000 nya villor och radhus som har kommit till, av vilka den alldeles överväldigande majoriteten på grund av inflationen kommer att ligga över gränslinjen 150 000 kr. Även om jag räknar bort de nya villorna - vilket man ju inte bör göra - kominer inom Stockholmsområdet mer än hälften av alla småhus över 150 000-kronorsstreckel. Det är så många att, om man skall se del här kvantitativt som finansministern gjorde, det väl borde finnas anledning att gå ut och tala om för folk att sådana här orättvisor är regeringen beredd all göra någonting ål.

Jag kan hysa all förståelse för att en finansminister har respekt för riksdagen. Ibland har man ju undrat hur del förhåller sig därmed, och därför är det bra att få en sådan deklaration. Delta borde emellertid inle hindra ett uttalande av ungefär den här innebörden; "Jag, finansminister Gunnar Sträng, kan inle acceptera skärpningar av själva skattesatserna eller konsekvenser för pensionärerna som inte är direkt proportionella mot inflationens storlek." Den oro som finns ute i landet skulle då ha stillats. När människorna - och del är rätt många människor som är småslugeägare; 1,2 mifioner hushåll är del väl - har arbetat ihop sina hus, som de har byggt själva, har de som alla andra gjort en långsiktig planering med kalkyler och bedömningar för framtiden. De skattehöjningar som det nu är fråga om - för flertalet i Stockholm går de kanske upp till ett par tusen kronor - kan omkullkasta deras ekonomiska planering och göra del svårt för dem att behålla sina hus. Del borde alltså vara ett intresse även för regeringen all försöka klara upp sådant genom lugnande uttalanden.

Jag ställde tre frågor. Jag fick inle något svar på dem, och efter finansministerns uttalande kommer jag tydligen att bli besviken i de tre hänseenden där jag önskade förändringar. Min besvikelse kan jag väl bära. Men de som framför allt blir besvikna är de många människor som direkt berörs av della. Det är dem som jag nu speciellt tänker på.

Det kan hända all det berodde på ett förbiseende att finansministern inte svarade på frågan om tvåfamifishusen. Hur ser finansministern på dem? Jag tycker att del vore värdefullt att få ett svar i varie fall på den frågan. Del behöver ju inte innebära några löften att redovisa om finansministern tyckeratt det är rättvist eller orättvist att deskall drabbas bara därför att lägenheterna ligger ovanpå varandra i stället för bredvid varandra.

Nr 29

Tisdagen den 4 mars 1975

Omförslag till riksdagen rörande omläggning av villabeskattningen

Herr finansministern STRÄNG:

Herr talman! Den här oron som herr Bohman talar om är väl i allt väsentligt betingad av den gamla kända erfarenheten all allting skall dramatiseras och många gånger presenteras ofullständigt. Herr Bohman kom ju själv, efter vad jag förstod, upp i talarstolen här i dag utan all ha en aning om den moderation som jag ändå ålade mig när jag gjorde mitt ullalande den 11 januari. Jag ifrågasatte om det fanns någon anledning all röra gränserna. Men jag sade alt del finns anledning att se vilka följder fastighetstaxeringen har, och då får man se på det specifika avdraget. Del sistnämnda har emellertid förmodligen inte herr Bohman observerat, och jag förlåter honom det. Del är inle heller någon tidning som har observerat del. Däremot har jag i stor omfattning fått mig till livs, i olika pressorgan, alt Sträng säger ett absolut benhårt nej lill varie justering med hänsyn till de höjda taxeringsvärdena.

Nu har vi ju för bara tre fyra veckor sedan fått dessa taxeringsvärden. Just nu är det besvärslid som bör ulnylfias i den mån man har blivit orimligt högt upptaxerad, och sedan kommer de skattemässiga verk-

Nr 29

Tisdagen den 4 mars 1975

Omförslag till riksdagen rörande omläggning av villabeskattningen

ningarna 1976. Självfallei hinner svenska folket upplysas om vad regeringen ämnar göra. Så förskräckligt bråttom är det inte. Den debatt vi har haft i dag har väl också gjort sitt lill för alt understryka att del kommer en proposition på detta område. Om del i någon mån kan lugna, så är del ju bra. Men jag tror att herr Bohmans uppfattning om hur en sådan proposition skulle se ul är mer accentuerad il fråga om skattekonsekvenserna än vad min uppfattning är. Därför är det väl riktigt att vi väntar med den debatten tills propositionen kommer.

Jag tycker inte heller alt jag har någon anledning alt över huvud laget ge mig in på detta med tvåfamifishusen - om det är elt rättvist eller elt orättvist laxeringssyslem som numera tillämpas. Vi gör en bedömning över hela fältet, och resultatet av den bedömningen kommer all presenteras för riksdagen. Om man talar om inflationen - och del har ju herr Bohman gjort med stor flit - är det klart att villaägarna drabbas i viss utsträckning genom att del blir en värdestegring på fastigheterna därför att folk letar efter realvärden i en inflalionistisk utveckling. Men jag tror att del finns medborgarkalegorier som har farit mer illa av inflationen än vad de kategorier har gjort som har sina slantar placerade i realvärden av typen villor och egna hem.

Hen BOHMAN (m);

Herr talman! Jag skall inte längre envisas med all försöka avkräva finansminister Gunnar Sträng besked som han inte vill lämna.

Men man måste väl ändå fråga efter orsaken lill att finansminister Gunnar Sträng är så tystlåten. Han borde ju kunna tala om för oss all han innerst inne tycker att del är fel att de gränser som han har salt för olika procenlsatser vid beskattningen av villor skall leda till dubbla skatteskärpningar enbart på grund av inflationen. Vederbörande har ju inte fått någon som helst förmögenhetsökning. Därför bör dessa gränser flyttas uppåt i takt med infiationen. Det blir ju en dubbel effekt genom uppnyttningarna i de olika skikten. Och jag tycker att finansministern borde kunna säga all det kan inte ha varit avsikten, när skalan konstruerades, att människor som inle blir rikare pä grund av inflationen skall beskattas efter en högre procentsats därför att inflationen sätter in.

1 stället gjorde alltså finansministern ett uttalande av motsatt innebörd i radion. Det är väl troligt att det - som alltid är fallet - dramatiserades.

Men man kan när del gäller människornas reaktioner med anledning av sådana ultalanden fråga sig i vad mån reaktionerna är spontana eller beroende av att tidingarna "spelade upp" vad som sades. Men svaret på den frågan är skäligen ointressant. Det avgörande är alt herr Strängs uttalande skapade en oro som borde ha föranlett regeringen att gå ut och säga att självfallet skall vi se till att de här värdegränserna skall ligga, i reella termer så att säga, där de ursprungligen avsågs alt ligga med tanke på skatteeffekten. Det uttalandet får vi tydligen fortfarande vänta på.

Att finansministern inte vill svara på frågan om tvåfamifishusen får jag väl bara notera. Finansminister Gunnar Sträng brukar emellertid inte vara så "abstrakt" i sina framträdanden i andra sammanhang.

Den omständigheten all villaägarna eventuellt har del något bättre än andra, därför alt de har vissa realvärden, behöver ju i och för sig inle innebära att orättvisa konsekvenser inte skall rättas till. Jag tycker inle all det är något argument - det finns de som haft del ännu bättre i så fall. Huvudsaken är att det har blivit orimliga och orättvisa föfider för en stor grupp människor. Då borde det ligga i regeringens intresse alt rätta till saken.

Nr 29

Tisdagen den 4 mars 1975

Omförslag till riksdagen rörande omläggning av villabeskattningen

Herr finansministern STRÄNG:

Herr talman! Jag har inle så mycket mer alt säga. Men vi kan ju ändå erinra oss att när den här schabloniseringen av villabeskatlningen infördes 1954 arbetade vi med andra förutsättningar än de som gäller i dag. Vi hade då en allmän marknadsränta som på den långa marknaden låg på 3,5 96 eller, om jag går tillbaka till gamla statsobligationer från slutet avi 1940-talel och börian av 1950-talet, pä 3 96. Följaktligen fixerade man intäklsprocenlen för villaägarna till 3 96.

Sedan har vi haft en ränteutveckling som ju höjt den gamla marknadsräntan upp till 8,5 96, om jag tar den billigaste kapitalmarknadsräntan, och vi har gått ned med den inkomstberäkning som gäller för villorna till 2 96, vilket även efter upptaxeringen gäller för 80 96 av alla villor. Det är helt enkelt ett annat utgångsläge i dag än när vi startade, och förutsättningarna för schablontaxeringen är annorlunda.

Detta spelar naturiiglvis också en roll när man bedömer huruvida de taxeringsregler vi nu har är obilliga eller relativt rimliga. Jag menar att de är relativt rimliga och kommer att vara det, även om man inle kan tillgodose herr Bohmans önskemål på den punkten.

Hen BOHMAN (m):

Herr lalman! Jag skall gärna medge, herr finansminister, att ränte-förulsättningarna kan betraktas som något annorlunda nu än vad de var en gång i tiden. Men om regeringen har den uppfattningen, att dessa annorlunda förutsättningar skall leda till att man bör räkna upp procenttalen, då borde regeringen utarbeta en proposition och lägga den på riksdagens bord, så alt riksdagen får fatta ett beslut i frågan. Man skall överlåta åt inflationen att ordna saken. Vill man ändra i sak skall det ske på vanligt säll genom en proposition som vi får behandla i riksdagen. Jag vill påminna finansministern om alt man så sent som i höstas fattade beslut om värdegränserna. Då förde man inte det resonemang som herr Sträng nu för om att procenttalen strängt laget är för låga och borde räknas upp därför att förutsättningarna förändrats.

Överiäggningen var härmed slutad.

2 Riksdagens protokoll 1975. Nr29-33

Nr 29

Tisdagen den 4 mars 1975

Om socialgruppsindelningen

§ 4 Om socialgruppsindelningen

Herr finansministern STRÄNG erhöll ordet för att besvara fru Jacobssons (m) den 31 januari anmälda interpellation, nr 26, och anförde:

Herr lalman! Fru Jacobsson har frågat mig om den arbetsgrupp som i börian av 1960-talel tillsattes inom statistiska centralbyrån föratl studera och utarbeta ett förslag till ny socialgruppsindelning fortfarande är verksam och, om så är fallet, när man kan förvänta sig ett förslag från denna grupp.

Vid statistiska cenlralbyrån infördes i samband med riksdagsmanna-valel år 1911 ett valslalistiskt syslem. För alt vinna större överskådlighel sammanfördes olika yrkesgrupper lill tre huvudgrupper, som så småningom benämndes socialgrupp 1, 2 och 3. Indelningen används numera inle i denna form i officiell statistik men förekommer trots detta inte sällan i dagligt tal, i massmedia och i vissa undersökningar.

En besläktad indelning, en socio-ekonomisk gruppering, infördes efter internationell förebild i 1960 års folk- och bostadsräkning.

År 1965 lillsaUes inom statistiska cenlralbyrån en arbetsgrupp för alt utarbeta förslag till en ny socialgruppsindelning. Arbetsgruppen lade år 1967 fram ett förslag som centralbyrån sände på remiss till bl. a. de politiska partierna. Svaren var i stort kritiska mot del presenterade förslaget men uttryckte ändå önskemål om en ny indelning. Arbetet lades tillfälligt ned men återupptogs i slutet av år 1970, då en arbetsgrupp åter bildades inom centralbyrån.

Arbetsgruppen har under utredningens gång avgivit delrapporter. Ell förslag lill en socio-ekonomisk gruppering av individer sändes i slutet av år 1974 ul på remiss och är för närvarande under behandling. Statistiska centralbyrån räknar med alt la ställning lill del fortsatta arbetet med en svensk socio-ekonomisk gruppering av individer under våren 1975. Dessutom planerar cenlralbyrån all sätta i gång elt utvecklingsarbete avseende en motsvarande indelningsgrund för hushåll.

Fru JACOBSSON (m):

Herr lalman! Jag vill lacka flnansministern för svaret. Det var ju ett exakt svar på de formella frågor som jag ställde om den arbetsgrupp som sedan 1965 har arbetat med en ny socialgruppsindelning och när man kunde vänta sig ell förslag från den gruppen.

Finansministern hänvisade lill den delrapport med förslag till en socio-ekonomisk gruppering av individer vilken skickades ul på remiss i slutet av 1974. Jag fick också den upplysningen all arbetet skall fortsätta inom statistiska cenlralbyrån och alt nästa fråga som man skall la itu med gäller en motsvarande indelningsgrund för hushållen. Jag har med tillfredsställelse noterat att individen, inte hushållet, har lagts till grund för den första undersökningen. Hustrun får alltså enligt detta klassificeringssystem en plats efter sitt eget yrke, inte enbart efter mannens.

Nu skall jag givetvis inle här föregripa den utredning och del arbete

som pågår inom statistiska centralbyrån. Allt del där är myckel intressant, men jag skall inte uppta tiden med alt gå in på några tekniska detafier när del gäller det framlagda förslaget. Men jag kan inte underlåta all passa på tillfället all göra några kommentarer. Jag menar nämligen att dessa frågor inte har enbart akademiskt intresse.

En indelning av människor i ett samhälle vid en viss given lidpunkt kan i stort sett fiäna två olika ändamål. Man kan använda indelningen som ett instrument för beskrivning av eller forskning om företeelser i ell samhälle, men man kan också använda indelningen i propagandasyfte.

Om man beskriver det gamla romarrikets samhällsstruktur med all tala om indelning av människor i patricier, ryttare, plebejer och slavar får man därmed också en indelning lämpad för propaganda mot slaveriets upphörande. I flertalet äldre samhällen fanns denna möjlighet på grund av samhällsstrukturen.

I del förslag lill socio-ekonomisk indelning som nu är ute på remiss föreslås olika indelningssyslem. Det mest differentierade systemet har en indelning som bygger på inte mindre än 82 kategorier. Det säger sig självt att inte ens finansminister Sträng skulle kunna utpeka en av de 82 klasserna som särskilt undertryckt av de 81 övriga. Det föreslagna systemet kommer sannolikt inte att lämpa sig för någon form av propaganda, och delta av den enkla anledningen att vårt svenska samhälle i dag är så oerhört myckel mer flexibelt och mångfasetterat än del gamla romerska att den sortens propaganda i dag inte längre är meningsfull.

Den föreslagna indelningen kommer antagligen att bli ett utmärkt instrument för forskning om beteenden såväl sociologiskt och psykologiskt som politiskt, men den kommer inle att lämpa sig för propaganda. Därför tror jag att det finns risk för att den gamla indelningen i socialgrupp 1, 2 och 3 kommer att leva kvar i den politiska demagogin, och jag vill av den anledningen säga några ord om denna socialgruppsindelning. Den bygger, som finansministern också framhöll i sitt svar, på en indelning efter yrken enligt ett system från 1911, men den är i sin struktur - och det är det intressanta - i linje med del marxistiska synsättet, enligt vilket man i huvudsak indelar samhället i två grupper. Man kan kalla dessa grupper för underklass och överklass, man kan kalla dem för socialgrupp 1 och socialgrupp 3. Del finns många andra varianter på benämningarna. Men vilsen med den marxistiska tankegången är alt framhålla de två klasserna som antagonister lill varandra. Man spelar på motsättningen mellan förtryckande och förtryckta.

Både här och utomlands har man för länge sedan gått ifrån denna grova indelning för undersökningar av vetenskaplig typ. Man plockar i stället ut de speciella kriterier man behöver för den undersökning man vill göra - yrke, inkomstens storlek, utbildning etc. Så gjorde man i en undersökning som påböriades på 1960-talet och som i stort sett fullbordades i våras, nämligen klientelundersökningen som hade lill uppgift att kartlägga orsakerna till ungdomsbrottsligheten. De undersökningar som ligger till grund för U 68 har också skett med vissa kriterier hos

Nr 29

Tisdagen den 4 mars 1975

Om socialgruppsindelningen

Nr 29

Tisdagen den 4 mars 1975

Om skolutbildningens framtida inriktning

föräldrarna som bas. Där har man diskuterat rekryteringen från olika grupper av människor till högskolorna.

När man nu för ut resultaten av de här nämnda undersökningarna i debatten talar man märkligt nog inte längre om kriterierna. U 68 är ett utomordentligt exempel på det. När man går ut i debatten talar man i stället om socialgrupper. Man talar om att barn lill föräldrar i socialgrupp I dominerar den högre utbildningen, i synnerhet på vissa linjer. Man talar om att barn till föräldrar i socialgrupp 3 skulle utgöra en mindre andel av dem som slutför studierna till en examen.

Men hur blir det om man inte vet vad som menas med socialgrupper, om man inle vel hur stora dessa är? Hur blir det om hela socialgruppsindelningen är diffus? Hur kan man då veta om en student som står vid löpande bandet och paketerar falukorv på halvlid skall räknas till socialgrupp 1 därför att pappan är byrådirektör eller om en student med viss förmögenhet, t. ex. radhus och sportbil, skall räknas till socialgrupp 3 därför att pappan är metallarbetare?

Förutom att debatten blir meningslös så länge man utgår från en socialgruppsindelning av den gamla grova typen, som man inte kan definiera, ligger här en annan fara, och det är väl delta som är del allvarliga. Man kan genom att använda sig av detta grova system missa någonting väsentligt - nämligen möjligheter att diskutera de olika kriterierna var för sig, t. ex. föräldrarnas utbildning, teoretisk eller praktisk, och slu-diestimulansen i hemmet. Socialgruppsindelningen är trubbig och den vädjar till ett politiskt känsloengagemang.

Av dessa anledningar vill jag passa på tillfället att uttala som ett önskemål att man i samband med presentationen av den förfinade socio-ekonomiska indelningen bestämt lar avstånd från den gamla socialgruppsindelningen och klart säger ifrån att den saknar all förankring i verkligheten i dag.

Med delta anförande, under vilket herr talmannen övertog ledningen av kammarens förhandlingar, var överläggningen slutad.

§ 5 Om skolutbildningens framtida inriktning

Fru statsrådet HJELM-WALLÉN erhöll ordet för all i ett sammanhang besvara dels fru Söders (c) den 4 februari anmälda interpellation, nr 28, till herr utbildningsministern, dels herr Wikströms (fp) den 4 februari anmälda fråga, nr 65, och anförde:

Herr talman! Fru Söder har till chefen för utbildningsdepartementet ställt föfiande frågor:

1. Vilka områden anser statsrådet det vara särskilt viktigt att få belysta genom det s. k. MUT-projekiet inom skolöverstyrelsen?

2. I vilka former ämnar statsrådet bereda riksdagen och riksdagspartierna tillfälle att ta ställning till de frågorom skolans framtida inriktning'

som blir ett resultat av arbetet inom MUT-projeklel?

Herr Wikström har frågat mig vilka syften MUT-projeklel har och på vilket sätt riksdagen kommer att få möjlighet att påverka det.

Då både inlerpellationen och frågan behandlar samma problem bör de besvaras i ett sammanhang. Enligt fastställd ärendefördelning ankommer det på mig att lämna svaret. Innan jag går in på svaret vill jag lämna en kort redogörelse för tillkomsten av det s. k. MUT-projeklel.

Det åligger skolöverstyrelsen bl. a. att tillse att utbildningen i fråga om innehåll och metoder fortlöpande förnyas och förbättras i takt med utvecklingen i samhället och nya rön inom forskningen. Det ankommer på riksdag och regering alt fatta beslut om skolans mål och huvuddragen av dess innehåll. På skolöverstyrelsen ankommer det all genom ett fortlöpande läroplansarbete utfärda kompletterande anvisningar, samla erfarenheter och successivt vidta eller föreslå de förändringar som erfarenheter och utveckling motiverar.

Då den nya läroplanen för grundskolan, fastställd av Kungl. Maj:t 1969, böriade tillämpas startade skolöverstyrelsen omedelbart arbetet med en uppföfining av läroplanen för denna skolform. Arbetet kom all betecknas LäroplansuppföFning för grundskolan. På motsvarande säll inleddes ett uppföfiningsarbete avseende gymnasieskolan genom läroplansarbetet i gymnasieskolan. Strax därefter inleddes arbetet inom projektet Målbestämning och utvärdering, det s. k. MUT-projektet. Detta tillkom för att samordna arbetet med alt konkretisera de i läroplanerna uppställda målen. Samtidigt ville man försöka finna bättre metoder för utvärderingen av skolans verksamhet.

MUT-projeklel kom all ledas av en särskild ledningsgrupp. Denna blev också samordnande organ för de nyss nämnda projekten för grundskolan och gymnasieskolan. Principerna för MUT-projektet har tillstyrkts av skolöverstyrelsens pedagogiska nämnd. Därefter har de godkänts av verkets styrelse den 3 april 1974. Dessa principer publicerades i ell specialnummer av Aktuellt från skolöverstyrelsen i maj 1974. I detta sammanhang vill jag erinra om att skolöverstyrelsens pedagogiska nämnd tillkom efter beslut av 1971 års riksdag samt att nämnden har en delvis parlamentarisk sammansättning.

För kontakter med olika intressenter utanför verket knöls på elt tidigt stadium till de båda läroplansprojekten referensgrupper i vilka ingår representanter för såväl personal-, elev- som föräldraorganisationer jämte kommun- och landstingsförbund. Till MUT-projektet kopplades redan i inledningsskedet en referensgrupp med företrädare för bl. a. myndigheter och arbetsmarknadsorganisationer. Vidare anlitades särskilda forsk-ningskonsulenier.

MUT-arbetets första etapp var att med utgångspunkt i bl. a. enkäter, inspeklörsrapporter och konferenser skissera ett utvecklingsprogram för grundskolan och gymnasieskolan. Det material som framkom genom detta arbete har sammanställts i en debattpromemoria som har remiss-behandlats.

Nr 29

Tisdagen den 4 mars 1975

Om skolutbildningens framtida inriktning

Nr 29

Tisdagen den 4 mars 1975

Om skolutbildningens framtida inriktning

Arbetets andra etapp har inriktats på att klarare precisera läroplanernas övergripande mål samt målen för skilda ämnen. Olika arbetsgrupper har arbetat fram de första utkasten till mer precisa och delafierade målangivelser. Några av dessa har också försöksvis blivit utprövade i praktiskt skolarbete. Resultatet av dessa utprövningar är enligt vad jag har erfarit av naturliga skäl varierande. Det är en ny uppgift att försöka mer noggrant och detafieral än vad läroplanerna gör ange de olika ämnesmålen och samtidigt beakta de för skolan gällande övergripande målen. Några nämnvärda tidigare erfarenheter, vare sig svenska eller utländska, att falla tillbaka på finns inte.

Hela MUT-projektet har under 1974 kommit att omfatta ett 40-tal ämnen, omkring 20 för vardera grundskolan och gymnasieskolan. Totalt har omkring 400 personer i större eller mindre omfattning varit inkopplade på projektet.

Erfarenheterna av del hittills bedrivna arbetet inklusive den preliminära utprövningen av förslag till målbeskrivning i ett antal ämnen har, efter vad jag inhämtat från skolöverstyrelsen, gjort del möjligt att böria utarbeta det första förslaget till en modell för utformning av målavsnitt i läroplanssupplement. Med stöd av en sådan modell, om den nu kan göras tillräckligt allmängiltig, är avsikten alt senare arbeta fram supplement lill läroplanen, som kan hjälpa lärarna i det dagliga skolarbetet. Dessa supplement avses, i alla de fall då delta över huvud tagel visar sig möjligt, uppta alternativa studieplaner mellan vilka lärare och elever skulle kunna väfia vid planeringen av arbetet för läsåret och terminen.

Med tanke på all del finns elever som löper risk att lämna skolan ulan tillräckliga grundläggande kunskaper och färdigheter i vissa basämnen har man i arbetet också försökt alt ange vad som skall anses tillhöra det minimum av kunskaper och färdigheter som skolan bör tillse att alla elever har när de lämnar skolan.

Som jag har nämnt har resultaten av de försöksvis gjorda utprövning-arna varit varierande. Skälen härtill kan vara flera. Dels är skillnaderna mellan olika ämnen stora, dels är skillnaden i arbetssätt mellan olika lärare naturligen betydande. Vad som har visat sig vara en framkomlig väg och en god avvägning i ett ämne har i ell annat inle kunnat tillämpas med samma lätthet, i vissa fall kanske inle alls. Vad som i elt ämne för vissa lärare har visat sig vara en god avvägning mellan frihet och en detafierad målbeskrivning har av andra betraktats som en alltför härd styrning. Andra åter har ansett sig ha fåll otillräcklig hjälp därför alt målet har angivits för vagt och ofullständigt.

Mol bakgrund av de erfarenheter man hittills har vunnit överväger skolöverstyrelsen, enligt vad jag har erfarit, att koncentrera arbetet på ett mindre antal ämnen. Syftet är alt genom en sådan koncentration åstadkomma en konkret anknytning lill skolarbetet. På detta sätt avser skolöverstyrelsen all relativt snabbt och i ett begränsat antal ämnen kunna utpröva den modell för läroplanssupplemenl som har framtagits inom MUT-projektet.

Enligt min mening är en fortlöpande läroplansuppföljning en av skolöverstyrelsens mest centrala uppgifter, vilket också framgår av gällande instruktion. De övergripande målen för skolan måste starkt betonas i läroplansarbeiet. Det finns även ett starkt behov av alt precisera baskunskaper och basfärdigheter i vissa ämnen för att därigenom för skolan utpeka en miniminivå som varie elev skall uppnå.

Jag vill vidare framhålla att det läroplansarbele som har bedrivits och lett fram till nuvarande supplement inte har inneburit bindande anvisningar för skolans arbete. Supplementen skall ses som ett stöd i planeringen och vid genomförandel av undervisningen. Läroplansuppföfi-ningen måsle beakta all skolarbetet även fortsättningsvis måste präglas av ett betydande utrymme för både lärare och elever att påverka del egna arbetet.

Utgångspunkterna för skolöverstyrelsens läroplansarbele är skollag, skolstadga och läroplanernas allmänna delar, dvs. de dokument som har fastställts av riksdagen och regeringen. Jag utgår från att skolöverstyrelsen alltid, för den händelse arbetet inom ett projekt skulle motivera della, i god tid underställer regeringen de avvikelser från fastställda förutsättningar som kan behöva övervägas innan dessa företas. Jag vill i delta sammanhang åter erinra om alt den pedagogiska nämnden, i vilken bl. a. riksdagen är företrädd, kommer att föfia arbetet.

I den mån förändringar vidtas i MUT-projeklel förutsätter jag att skolöverstyrelsen även överväger eventuella konsekvenser för behovet av insyn och medverkan från olika grupper.

Nr 29

Tisdagen den 4 mars 1975

Om skolutbildningens framtida inriktning

Fru SÖDER (c):

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet Hjelm-Wallén för svaret på min interpellation.

Förutsättningarna för en diskussion kring MUT-projektet har ju sedan inlerpellationen framställdes förändrats genom SÖ:s beslut all fortsätta utvecklingsarbetet i andra former än tidigare och, som vi nyss hörde, med koncentration på vissa ämnen. Detta gör del emellertid inle mindre angelägel att här i kammaren föra en debatt kring utvecklingsarbetet i skolan.

Vi är många som ställt stora förväntningar på del utvecklingsarbete som bedrivs såväl inom SÖ som i skilda utredningar. F. n. upplever vi en intensiv debatt i skolfrågorna, främst med anledning av SIA-utredningens förslag. 1 den debatten har det förekommit en stor osäkerhet om hur myckel MUT-projektet kan komma att påverka SIA-utredningens förslag. Många har ansett att resultaten av dessa båda arbeten är oförenliga och all myndigheterna av del skälet inle har velat ha en bred debatt om MUT, ett påslående som jag emellertid inle ställer mig bakom. Men det var bl. a. mot den bakgrunden som jag ställde min interpellation.

Det är viktigt att utvecklingsarbetet på skolans område ständigt kan drivas vidare. Låt mig uttrycka en förhoppning om att arbetet även i de aviserade förändrade formerna kommer all bedrivas med stor öp-

Nr 29

Tisdagen den 4 mars 1975

Om skolutbildningens framtida inriktning

penhet. En öppen och allsidig debatt är en förutsättning för ett framgångsrikt utvecklingsarbete. Det omfattande arbete som skett inom MUT-projektet kommer därvid säkeriigen att vara till myckel stor nytta, om det - som jag hoppas - används på ett riktigt sätt, dvs. till stöd och hjälp både för den enskilde eleven och för läraren när det gäller att uppnå goda grundläggande basfärdigheter. Att söka tillgodose allas behov av basfärdigheier i grundläggande ämnen är något av det mest betydelsefulla i strävan att ge alla barn och ungdomar någoriunda likartade studiemöjligheter.

Jag är medveten om svårigheterna att avväga detaljerade råd och vägledningar mot risken för medveten eller omedveten centralstyrning. Möjligheten till individualisering för eleven och handlingsfrihet för läraren för alt uppnå läroplanens mål får inte omintetgöras. I delta avseende upplever jag att mycket detaljerade anvisningar indirekt skulle kunna minska friheten i skolan genom sin påverkan på läromedlens utformning och att vi här måste följa utvecklingen med den yttersta noggrannhet.

Vissa frågor står enligt min mening i förgrunden när det gäller utvecklingsarbetet pä läroplanssidan. Det är, som jag tidigare sagl, nödvändigt att se till att eleverna får de grundläggande färdigheter som behövs för fortsatta studier eller för en meningsfull funktion i samhället och arbetslivet. Med grundläggande färdigheter avser jag då inte bara läs-, skriv- och räknefärdigheler, utan jag vill i lika hög grad peka på de praktiska färdigheter vi allesammans behöver litet mera av.

Jag ser även en fara i alt inte ge baskunskaperna ett stort utrymme inom ett brett både teoretiskt och praktiskt fält. I detta avseende har enligt min mening Lgr misslyckats. Vi har fält en överleoreliserad skola, där en del elever har sä svårt att finna sig till rätta att de inte ens fill-godogör sig de mest väsentliga kunskaperna. Riksdagen har också gjort en markering i delta sammanhang för ett ökat inslag av praktik. Jag utgår från all detta ställningstagande kommer att vara vägledande för utvecklingsarbetet även i de nya former som del skall bedrivas i.

Herr talman! Del är mer än tre år sedan vi från centerpartiets sida väckte en motion med krav pä bättre balans mellan teori och praktik på grundskolans högstadium. Riksdagen delade vår uppfattning och ansåg att synpunkterna borde tillgodoses inom läroplansuppföljningen för grundskolan - LUK. Jag har förståelse för att man måste skynda långsamt när det gäller de rätt komplicerade läroplansfrågorna. Men nog borde vi snart kunna få se vissa resultat av 1972 års motionerande. Jag delar statsrådets uppfattning att en fortlöpande läroplansuppföfining tillhör skolöverstyrelsens viktigaste uppgifter. Jag ser det som naturiigt om SÖ i den uppgiften försöker fl en så bred kontaktyta som möjligt. Pedagogiska nämnden är bara en del av SÖ:s kontaktvägar, men även dess roll i utvecklingsarbetet kan behöva förstärkas. Det är mycket anmärkningsvärt all pedagogiska nämnden inte var informerad om de ändringar som skedde i MUT-arbetet för några veckor sedan - ett arbete som dock berör 400 personer direkt. Inte heller har, enligt vad jag erfarit, givits

något besked härom till utbildningsutskottet vid dess behandling av de motioner som väckts i denna fråga.

Statsrådets svar beträffande riksdagens framtida insyn utgår från att denna som hittills skall ske genom pedagogiska nämnden i vilken parlamentariker ingår. Detta kan inte ur riksdagens synpunkt vara en tillfredsställande lösning om inte en förändring sker i nämndens instruktion och arbetssätt så all den direkt kan påverka skeendet i utvecklingsarbetet. Likaså bör sammansättningen ses över och få en större pariamentarisk bredd.

Jag vill gärna fråga om statsrådet Hjelm-Wallén är beredd att vidta några åtgärder i detta avseende. Det har alltid varit en styrka i det svenska utbildningsväsendet all de genomgripande reformerna haft en bred politisk förankring i riksdagen. För framtiden måsle vi försöka upprätthålla denna linje för att vi inle skall fl en snedvriden skoldebatt som inle gagnar någon, minst av allt de barn och ungdomar del gäller.

Det går inte heller, som statsrådet säger i svaret, att passivt avvakta om man inom MUT-projektet eller andra delar av SÖ:s verksamhet avviker från de övergripande målen. Jag hoppas att statsrådet vill medverka till alt riksdagen garanteras en sådan insyn alt ingen kan ifrågasätta öppenheten i diskussionen kring utvecklingsarbetet på skolans område. Inte minst måste detta gälla preciseringen av de övergripande målen som är aviserade och hur dessa mål skall uppnås. Här är det verkligen viktigt alt riksdagen och även de andra parterna som är involverade i skoldebatten, föräldrar och fackliga organisationer, får insyn och att del kommer lill stånd en myckel bred debatt.

Låt mig slutligen uttrycka min glädje över den livliga utbildningsdebalt som vi har i dag ute i landet. Den debatten kommer att utgöra grundvalen för reformarbetet inom skolan för lång tid framöver. Del ankommer på oss politiker alt medverka lill alt den debatten förs i en positiv anda och på elt konstruktivt sätt. Detta kräver dock all även vi blir informerade och garanterade insyn.

Nr 29

Tisdagen den 4 mars 1975

Om skolutbildningens framtida inriktiung

Frök&n HÖRLÉN (fp):

Herr talman! Först vill jag tacka statsrådet Lena Hjelm-Wallén för svaret på Jan-Erik Wikströms fråga. Då Jan-Erik Wikström inte har möjlighet att ta emot svaret har jag lovat att göra del i hans ställe.

Statsrådets svar gav en klar redovisning av den principiella fördelningen av ansvaret mellan riksdag och regering åena sidan och skolöverstyrelsen å den andra med avseende pä målformulering och utvecklingsarbete för utbildningen. Den praktiska tillämpningen av dessa principer har emellertid uppenbariigen medfört en del svårigheter. Kring skolöverstyrelsens MUT-projekt, Målbestämning och utvärdering, har brutit ut en livlig debatt. Detta är inte i och för sig något alt förvåna sig över då del arbete projektet handlar om nog måste betraktas som en av SÖ;s viktigaste uppgifter, som statsrådet också angav i sill svar.

I debatten har ifrågasatts om inte en pariamentarisk granskning av

Nr 29

Tisdagen den 4 mars 1975

Om skolutbildningens framtida inriktning

MUT-projektet borde ske. Del naturliga vore, såvitt jag förstår, att skolöverstyrelsens pedagogiska nämnd handhar en sådan granskning. Den har ju på initiativ av riksdagen omkonstruerats för detta ändamål. Efter del som på senaste tiden hänt med MUT-projeklel är man därför undrande över bl. a. i vilken utsträckning den pedagogiska nämnden varit och är inkopplad i beslutet om nedläggningen av MUT-projektet. Så långt jag vet har pedagogiska nämnden inte varit informerad i förväg om del som hände i förra veckan, lika litet som vi i utbildningsutskottet var det trots att vi strax innan hade haft besök från SÖ. Då nämnden enligt statsrådets svar för sin del godkänt principerna för uppläggningen av MUT-projektet, är det naturligt att den också får säga sitt ord vid en eventuell nedläggning.

Kritik har också riktats mol MUT-projektet i fråga om risken för central styrning av undervisningen i en utsträckning som skulle beskära den relativa friheten för läraren i valet av lärostoff En del av de exempel på målpreciseringar som MUT presenterat har onekligen pekat i den riktningen. Nu säger man från MUT-projektels sida all de preciseringar som skall göras endasl handlar om förslag som det slår den enskilde läraren fritt all använda eller inte. Men del hindrar inle att förslag av den typ som presenteras i t. ex. historia i praktiken torde medföra en stark styrning i all synnerhet om de kompletteras med centrala prov i samma anda. 1 della sammanhang kan man f ö. peka på del som statsrådet väl känner lill att även gällande läroplaner med supplement på sina håll tolkas som föreskrifter i stället för de rekommendationer de uttryckligen är avsedda att vara.

När nu arbetet inom skolöverstyrelsen vad gäller målbestämning och utvärdering tydligen står inför en omdaning är del därför angelägel att få vela efter vilka riktlinjer man tänker arbeta. Tydligen fick MUT-projeklel alltför bred uppläggning. Det kanske hade varit en fördel om del mera framstått som en del av skolöverstyrelsens löpande ansvar - inle som något särskilt märkvärdigt eller omvälvande.

Som jag tidigare sagl måste del höra lill skolöverstyrelsens viktigaste uppgifter att genom mål- och utvärderingsarbete ge lärare hjälp i undervisningsarbetet. Jag är därför lacksam för all statsrådet poängterar all läroplansuppföfiningen måsle beaktas och att skolarbetet också fortsättningsvis måste präglas av elt betydande utrymme för både lärare och elever att påverka del egna arbetet. Därvid tror jag del är viktigt all mål- och utvärderingsarbetet syftar lill alt framställa alternativa förslag lill studiegångar. Del kräver en genomtänkt metodik och en klok pedagogik för alt fylla detta syfte, men arbetet kommer säkert alt i längden löna sig eftersom man har större möjligheter all den här vägen få lärarna med i samspelet.

Statsrådet berör i sill svar också som hastigast mål- och utvärderingsarbetets inriktning på all klarare precisera läroplanernas övergripande mål. I redovisningen i övrigl nämns ingenting om denna punkt. Det skulle vara intressant att höra om man i arbetet hillills fört några diskussioner

om läroplanernas övergripande mål. Inte minst på detta område gäller också att det är angelägel att riksdagen får så god kontakt som möjligt med det planeringsarbete som pågår.

Sammanfattningsvis skulle jag inför del fortsatta mål- och utvärderingsarbetet inom SÖ vilja ställa följande frågor till statsrådet:

1. På vilket sätt är skolöverstyrelsens pedagogiska nämnd inkopplad
då del gäller omläggningen av arbetet inom SÖ med målbestämning och
utvärdering av undervisningen? Överväger man därvid en förstärkning
av pedagogiska nämndens förankring i riksdagen?

Jag vill säga att jag i det sammanhanget delar Karin Söders värderingar.

2. Hur tänker man sig att i det fortsalla arbetet ge riksdagen möjlighet till insyn?

3. Vad avses med arbetets inriktning pä att klarare precisera läroplanernas övergripande mål?

Nr 29

Tisdagen den 4 mars 1975

Om skolutbildningens framtida inriktning

Fru SUNDBERG (m):

Herr lalman! Riksdagen kommer i morgon att behandla utbildningsutskottets betänkande nr 3. Därvid skulle, om allt hade gått sin gilla gäng, kammaren också behandlat en motion frän fru Mogård och mig i vilken vi i en hemställan till riksdagen begärde att del till skolöverstyrelsens projekt Målbeslämning och utvärdering i skolan, MUT, skall knytas en parlamentariskt sammansatt referensgrupp.

När vi i utskottet hade behandlat molionen, kom meddelandet genom pressen all MUT-projektet skulle läggas ned, och vi har i morgon ingen möjlighet att ta ställning till motionen eller MUT-projektet som sådant. Det var därför glädjande att vi fick möjlighet i dag all av statsrådet Hjelm-Wallén få synpunkter på den fortsalla behandlingen inom skolöverstyrelsen och inom departementet av målbestämning och utvärdering i skolan.

Lät mig böria med att citera vad statsrådet anför i slutet av sitt svar:

"Enligt min mening är en fortlöpande läroplansuppföljning en av skolöverstyrelsens mest centrala uppgifter, vilket också framgår av gällande instruktion. De övergripande målen för skolan måste starkt betonas i läroplansarbeiet. Det flnns även ett starkt behov av att precisera baskunskaper och basfärdigheter i vissa ämnen för att därigenom för skolan utpeka en miniminivå som varie elev skall uppnå."

Jag instämmer helt och fullt i den delen av svaret. Detta är ju också grunden, på vilken hela MUT-projeklel vilar.

Vi har från moderata samlingspartiets sida i stort varit positiva till MUT-projektet. Det var med andra ord inte med någon större glädje som vi, som jag nyss nämnde, genom pressen erfor att MUT-projeklel skall läggas ned. Statsrådet uttryckte sig i sitt svar litet mera försiktigt. Del är ju skolöverstyrelsen som kommer alt falla beslut i denna fråga.

Att vi inle var negativa till projektet berodde givetvis på att vi inom MUT-projektet såg en möjlighet att säkra basfärdigheter och baskunskaper hos dagens elever, men naturiiglvis också - vilket har betonats

Nr 29

Tisdagen den 4 mars 1975

Om skolutbildningens framtida inriktning

i statsrådets svar - på att MUT-projektet även innebar att man skulle finna bättre metoder för utvärdering av skolverksamheten. Just utvärderingssidan är absolut nödvändig när man häller på med läroplansförändringar och målbestämningar för skolan och skolarbetet.

Underlaget för ell utvecklingsprogram var ju första etappen i MUT-projektet, och våren 1973 utsändes en diskussionspromemoria pä remiss. Yttranden med anledning av promemorian kom för elt år sedan. Skulle man på något sätt kritisera detta, kan man säga att redan där märktes den tendens lill elefantiasis som kom att prägla MUT-projektet och som kanske också är grundorsaken lill dess död. Redan i denna promemoria togs upp sådana frågor som skola, hem, frilid, arbetsformer och arbetslag, periodläsning, nivågruppering, klassföreständarfunktion, resursfrågor osv. Man kan alltså tro all jag här redovisar frågorna i SIA-betänkandel, men samma frågor kom upp i denna promemoria i samband med MUT-projektet. Jag vill gärna säga alt detta i och för sig - frånsett alt del är dubbelarbete - var intressant därför att frågorna här hölls på en realistisk och verklighetsnära grund, och det gjorde också att de remissyttranden som kom var värdefulla. Det kom ju fram all man ganska enigt begärde att inga drastiska och snabba förändringar när det gällde läroplanerna skulle komma lill stånd. Man ville ha - vilket också framförts här tidigare i dag - en distinktare målbeskrivning, och man ville ha elt klart fastställande av basfärdigheterna, samtidigt som man givelvis - som alllid måste ske vid en läroplans revidering - framförde krav på nya moment i undervisningen.

Nu säger statsrådet i sill svar - efter all ha redovisat detta arbete, som totalt kom att sysselsätta ungefär 400 personer - att arbetet ändå skall fortsätta pä något sätt. Jag har personligen svårt alt förstå att man lägger ned ell projekt när man slår inför de svårigheter som uppkommit i samband med att projektet vuxit och kontroversen mellan de övergripande och de delafierade målen blivit mer påtaglig; en stor del av meningen med det hela var ju att skapa en utvärdering! Och enligt den planläggning som förelåg för MUT-projektet skulle också under delta år ha påböfiats en utvärdering av projektet som sådant.

Nu befinner vi oss alltså i den situationen att statsrådet säger att erfarenheterna har gjort det möjligt att böria utarbeta det första förslaget till en modell för utformning av målavsnitl i läroplanssupplemeniel. Den möjligheten har man alltså fått genom det arbete som MUT har bedrivit. Men vem skall utvärdera detta? En viktig del i MUT-projeklel utgjordes av utvärdering, och om man nu lägger ned projektet kan man alltså sitta och utforma modellerna medan utvärderingsmomentet kommer all åsidosättas. Såsom jag bedömer det är detta en kraftig försämring av läroplansarbetet jämfört med uppläggningen i MUT-projektet.

Jag vill också gärna erinra om en annan sak som tydligen kommer all försvinna och som fanns med när del gällde målsättningen för projektet, nämligen att ledningsgruppen skulle fungera som samordnande organ för läroplansuppföfiningen i grund- och gymnasieskola. Man har

konstaterat att just dessa separata läroplansulformningar i många fall har inneburit dubbelläsning på vissa avsnitt, medan andra avsnitt inle har blivit behandlade seriöst i vare sig grundskola eller gymnasieskola. Man kunde i MUT-projektet se en möjlighet att skapa uniformitet i hela utbildningsgången. Denna möjlighet försvinner, som jag ser del, också i samband med att MUT-projektet läggs ned.

Vad som var bra med det hela var också att normer för basfärdigheter och baskunskaper skulle ha blivit fastställda. Mängden nya moment har ökat, och naturiiglvis har trängseln medverkat lill att det har blivit svårt att prioritera. I målbestämningen ligger, enligt vad som också är fastslaget i riktlinjerna för arbetet, en stegvis prioritering av olika områden, som skall skapa den av mig förut nämnda kontinuiteten i utbildningen och en komplettering mellan olika ämnen, så all dubbelinlärning respektive det som jag kallar överhoppning undviks.

Men naturligtvis ger en målprecisering, vilket också sägs, en säker grund för utvärderingen och en bättre grund för läraren när del gäller belygsältningen. För den totala utvärderingen finns SÖ;s pedagogiska nämnd - lål vara att, såsom fru Söder och fröken Hörlén tidigare här har berört, direktiven lill denna nämnd är ofullständiga.

Nu är vi i den situationen att det sitter en annan utredning - 1973 års betygsutredning - som arbetar pä grundval av skolöverstyrelsens hös-len 1972 överlämnade förslag om elt kursrelaterat betygssystem. Man kan alltså se en klart parallell funktion mellan betygsutredningen och MUT-projektet. Mål och utvärdering och kriterier för utvärderingen -inte minst viktigt -skulle fastställas med utgångspunkt i MUT-projektet, och sedan skulle betygsutredningen arbeta efter de riktlinjer som gavs i direktiven till utredningen. Då kan man ställa frågan: Var hamnar nu betygsutredningen? Eller kan det vara på det sättet att betygsutredningen i sitt arbete har kommit lill den situationen att den egentligen inte vill ha några målrelaterade betyg och därför skulle bli lidande av att del fanns fastställda mål för utbildningen av den typ som MUT-projektet skulle vara med om att åstadkomma? Sambandet däremellan har inle berörts, och jag skulle här vilja ställa en direkt fråga lill statsrådet Hjelm-Wallén; Kommer arbetet inom belygsutredningen att påverkas av nedläggningen av MUT-projeklel, och kommer arbetets inriktning inom belygsutredningen att förändras på grund av alt man dä inle har den hållfasthet som MUT-projektet från börian var avsett att ge?

Fru Söder har tidigare berört sambandet mellan MUT-projeklel och SIA, och jag har inget ytteriigare alt tillägga om della. Jag vill bara lill sist rikta ytteriigare en fråga till statsrådet i anslutning lill hemställan i min motion om alt man skall säkra ett direkt pariameniariskl inflytande i läroplansarbeiet. Del gäller här inte bara hur detta parlamentariska inflytande skall säkras. Något som MUT-projektet hade men som inle läroplansgrupperna inom SÖ har är en referensgrupp med representanter för de olika fackförbunden, TCO, SACO, LO osv. Kommer inflytandet från dessa grupper, om nu MUT-projektet läggs ned, all säkras på något annat sätt i SÖ:s fortsatta läroplansarbete?

Nr 29

Tisdagen den 4 mars 1975

Om skolutbildningens framtida inriktning

Nr 29

Tisdagen den 4 mars 1975

Om skolutbildningens framtida inriktning

Herr GILLSTRÖM (s):

Herr talman! Eftersom jag är ordförande i pedagogiska nämnden skulle det kanske vara orätt av mig att inte gå in i denna debatt.

Det är alldeles givet att pedagogiska nämndens ställning från börian varit ganska oklar. Jag vill därmed dock inte ha sagt alt det inle är möjligt att följa de instruktioner som givits för dess arbete. Men eftersom nämndens uppgift var helt ny när dess arbete böriade, har detta under en ganska lång inledande period varit mycket trevande. Jag tror att man bör ge en nämnd som denna, med en så pass svår uppgift, tid på sig att komma in i en riktig arbetsgång.

Det är fråga om elt rådgivande organ. Nämnden har helt nyligen, inför den 1 juli 1975 då mandatperioden för nämndens nuvarande ledamöter går ut och nya eventuellt kan tillkomma, gjort en genomgång av det arbete som bedrivits under de gångna åren och försökt komma fram lill en uppfattning om hur nämnden borde fungera i fortsättningen. Vi har funnit all det är lämpligt att nämnden tills vidare fungerar som ett rådgivande organ. Nämnden har dock även utvärderande uppgifter, och skolöverstyrelsens styrelse har i vissa avseenden också delegerat beslutsfunktioner till pedagogiska nämnden.

Jag måste tyvärr bekräfta uppgiften frän några av de tidigare talarna, att pedagogiska nämnden inte blev informerad om planerna för MUT-projeklel. Av en tillfällighet kom tidningarna att behandla MUT-projektet samma dag som pedagogiska nämnden var kallad till sammanträde, vilket föranledde mig att omedelbart ta kontakt med generaldirektören för skolöverstyrelsen. Vi kunde alltså då omedelbart fä information om vad som hade inträffat, vilket jag tror var mycket nyttigt för nämndens framlida arbete.

Jag vill tillägga att del är bra att det visas ett sä stort intresse för pedagogiska nämndens arbete. Men jag måste ändå säga alt detta intresse vad gäller centerpartiet är synnerligen nymornat. Under nästan två hela år i börian av nämndens arbete kom en centerparliledamot i nämnden inte till ett enda av dess sammanträden. Han avsade sig så småningom uppdraget pä grund av bristande lid. Det log alltså nära två år innan centerpartiet behagade sända en representant all delta i pedagogiska nämndens arbete. Därför tycker jag att det är så mycket mera glädjande att fru Söder nu säger att hon gärna ser att pedagogiska nämnden får en starkare ställning i framtiden - vad hon nu menar med detta. I första hand bör man då kanske se till att det egna partifolket deltar i del arbete som bedrivs.

Fru statsrådet HJELM-WALLEN:

Herr talman! Jag vill böria med ett svar till de tre första talarna, som alla påstod att beslut hade fattats och att MUT-projektet nu lagts ned. Riktigt så är ju inte fallet.

Ännu föreligger det intet beslut om att förändra MUT-projektet. Enligt vad jag erfarit kommer SÖ:s styrelse att behandla frågan denna vecka.

och det är dä beslut kommer all fallas. Vad som hänt är all ledningen inom verket har tagit ställning till projektet. Della ställningstagande innebär en koncentration av arbetet lill nio ämnen och vidare all MUT-arbetet inte längre skall utgöra ett eget projekt ulan ingå i del vanliga läroplansarbeiet. Herr Gillström påpekade nyss all den pedagogiska nämnden har fått information sedan verksledningen gjort sill ställningslagande.

Det har spekulerats om orsakerna till att verksledningen tagit denna ställning. Enligt de informationer som jag har fått är anledningen att projektet svällt ul och blivit för omfattande. Därigenom har många kommit all känna osäkerhet inför arbetet. Del har blivit svåröverblickbart. Inom skolöverstyrelsen har det också sedan en längre tid diskuterats om de vägar efter vilka man arbetat inom projektet var framkomliga. Liksom meningarna varit delade i den allmänna opinionen har de varit det inom verket.

SÖ-ledningen har alltså, som jag tolkat det, inför tveksamheten i fråga om projektets omfattning och osäkerheten om framkomstmöjlighelerna i dess arbete förordat att ambitionsnivån skall sänkas och arbetet inordnas i del vanliga läroplansarbeiet. De erfarenheter som projektet hittills har givit kommer naturligtvis att tillföras det kontinuerliga läroplansutvecklingsarbetet. Del arbete som gjorts kan alltså inte på något sätt ses som bortkastat.

Fru Sundberg frågade om betygen. Betygsutredningen är ju i arbete, och frågan bör egentligen inle ställas lill mig ulan lill den utredningen.

Om vi skall gå över lill elt målrelalerat eller kursrelaterat betygssystem, gör tillgång till supplement med mera precisa målbestämningar otvivelaktigt uppgiften lättare för den enskilda läraren alt utvärdera den enskilda elevens prestationer. Väl utarbetade supplement till läroplanen kan därför förväntas ge en så konkretiserad komplettering av läroplanens mål och innehåll all lärarna - vare sig de arbetar enskilt eller i lärariag - får tillräckligt goda utgångspunkter för en utvärdering av sitt eget och elevernas arbete.

Arbetet i belygsutredningen pågår för fullt. Just nu diskuteras det som utredningen själv har resonerat om - det har fästs på papper i en betygspromemoria - livligt ute i mycket vida kretsar. Synpunkter på den här debattpromemorian kan inlämnas till utredningen fram lill den 1 juni.

Jag tror inte all utredningen menar att MUT-projektet skall ses som en förutsättning för att man skall kunna föra belygsutredningens arbete i hamn. Belygsutredningen arbetar alltså vidare.

Beträffande insynen diskuteras just nu i utbildningsulskollet riksdagsledamöternas insyn. Den frågan ämnar jag inte här beröra. Mera allmänt vill jag däremot säga att jag menar att del är mycket viktigt alt läroplansarbeiet pågår i stor öppenhet. Konkretiseringen av de allmänna målen bör ske som en naturlig framväxt i skolans vardagsarbete, där alltså många människor deltar i processen,

Nr 29

Tisdagen den 4 mars 1975

Om skolutbildningens framtida inriktning

Nr 29

Tisdagen den 4 mars 1975

Om skolutbildningens framtida inriktning

De inslag som MUT-arbetet har haft i referensgrupper med representanter från personalorganisationer, elev- och föräldraorganisationer liksom landstingsförbund och kommunförbund tror jag innebär kontakter som verket alltfort vill tillförsäkra sig. Jag förutsätter att så kommer att vara fallet i det fortsatta arbetet.

Till slut vill jag konstatera att debatten om MUT i långa stycken har varit förvirrad - icke här i riksdagen i dag men väl ute i massmedia. Jag hoppas att vi kan vrida den debatten rätt igen, så att vi får en livlig utbildningsdebalt som vilar på vad som myndigheter och politiker verkligen står för - och sä att debattörer icke grundar sin kritik pä hypotetiska resonemang.

Fru SÖDER (c);

Herr talman! Beträffande pedagogiska nämnden är väl problemet att den visseriigen är rådgivande - och jag tycker att den alltfort skall vara rådgivande - men all det inte finns regler för när man i läroplansarbeiet måste ta råd av den. I vissa fall tar skolöverstyrelsen råd av pedagogiska nämnden, i andra fall gör man det inte. Det är väl närmast en fråga om hur man beskriver pedagogiska nämndens arbetssätt.

Jag kan förstå herr Gillström när han säger att man i börian är trevande i arbetet och försöker hitta nya vägar. Det har jag all respekt för, och det är därför som jag också har sagt att jag tror att det är viktigt att man utvecklar arbetet inom pedagogiska nämnden och inte inrättar något nytt organ - det leder inte alllid lill förbättringar. Man bör ta lärdom av de erfarenheter som man har haft under de är dä nämnden har arbetat.

Beträffande centerpartiets representation har vi ingen ordinarie ledamot i pedagogiska nämnden. Enskilda ledamöter får själva svara för sitt agerande. Jag vet alt vi nu i varie fall har en aktiv ledamot i pedagogiska nämnden. Var och en som arbetar politiskt vet att det ibland kan hända att man får - eller tar på sig - ett uppdrag men efter en tid finner att man inte har tid för det. Att man .då avsäger sig uppdraget är väl bara något som inger respekt.

Till fru Hjelm-Wallén vill jag också säga att jag i mitt anförande icke talade om nedläggning av MUT-projektet. Man skall nu fortsätta arbetet med att precisera mera delafierade anvisningar för basfärdigheier, och jag är glad att del arbetet fortsätter - det var vad jag sade i mitt tidigare anförande. Vi behöver utveckla detta arbete och dra lärdom av det arbete som redan är nedlagt.

Utvärderingssidan är oerhört betydelsefull. På vilket underlag skulle vi fatta beslut i riksdagerf, om vi inte hade utvärdering av det arbete som pågår? Som fru Hjelm-Wallén här sade är det fråga om de mångas arbete.

Jag avslutade mitt tidigare anförande med att säga samma sak som fru Hjelm-Wallén framhöll här, nämligen att vi politiker har en viktig uppgift - att dels föra en saklig debatt, dels föra den på ett positivt sätt. Även om del har varit storm kring MUT-projektet, tror jag att

vi kan få ut myckel positivt av det om vi ser lill all del används på rätt sätt.

Fru SUNDBERG (m):

Herr lalman! Jag gjorde i mitt anförande en hänvisning lill alt skolöverstyrelsen skulle falla definitivt beslut i den här frågan. Men jag vill gärna erinra om all vi i utskottet icke har kunnat behandla molionen av mig och fru Mogård vidare mot bakgrund av det besked som nått oss om eventuell nedläggning av MUT-projeklel.

Vidare vill jag erinra om betydelsen av att vi har klart för oss all del är fastställt vad MUT-projektet skall innehålla, och om skolöverstyrelsen beslutar om nedläggning av MUT-projektet är det som återstår resultat av arbetet inom MUT-projeklel, men del är inle ett nedbantat MUT-projekt, om detta inte klargörs. Del gäller åtminstone om man skall döma efter de mål och riktlinjer som fastställts för projektet i fråga.

Statsrådet Hjelm-Wallén sade all belygsutredningen arbetar och att den nog skall föra sitt arbete i hamn. Jag delar den uppfattningen -jag är helt på det klara med att det förhåller sig så. Men jag vill gärna uttrycka farhågor för alt man i del arbetet i högre grad kan ställa sig fri från målpreciseringar när det gäller kunskaper och basfärdigheier eller med andra ord kanske komma lill resultatet all betyg är något ont och bör ges så sällan som möjligt och i så liten utsträckning som möjligt. Jag är medveten om att statsrådet inte kan uttala sig om detta, eftersom utredningen fått sina direktiv och arbetar efter dessa.

Jag vill tacka statsrådet Hjelm-Wallén för vad hon säger allra sist i svaret:

"I den mån förändringar vidtas i MUT-projektet utgår jag från att skolöverstyrelsen även överväger eventuella konsekvenser för behovet av insyn och medverkan från olika grupper."

Jag hoppas all jag i del beskedel kan lägga in -inle minst mol bakgrund av vad fru Hjelm-Wallén sade här nyss - all statsrådet själv kommer att medverka till att så blir fallet. Skillnaden mellan referensgrupperna för MUT-projektet och referensgrupperna för läroplansuppföfiningsarbe-lel, som jag redovisade förut, är ju inte alt Landstingsförbundet och föräldra- och lärarorganisationer är representerade - del är de i bägge fallen. Det är i stället löntagarorganisationerna på arbetsmarknaden som inte är representerade, och jag hoppas att jag kan la statsrådets uttalande i svarels sista mening som en försäkran att vi kan räkna med en förbättrad insyn såväl från parlamentarikerna i någon form som från löntagarorganisationerna, dvs. de grupper som inte har möjlighet att föfia del fortsatta läroplansarbeiet, om MUT-projeklel läggs ned.

Jag vill också instämma i statsrådels beklagande av den förvirrade debatt som på många håll har förts när det gäller MUT-projektet och dess möjligheter. Delta har kanske i stor utsträckning förts över till betydande delar av skoldebatten som sådan. Även jag ullalar förhoppningen

Nr 29

Tisdagen den 4 mars 1975

Om skolutbildningens framtida inriktning

3 Riksdagens protokoll 1975. Nr29-33

Nr 29

Tisdagen den 4 mars 1975

Om skolutbildningens framtida inriktning

att debatten i framliden skall vara fri från sådana överdrifter som förekommit och all vi skall kunna föra en saklig och konstruktiv debatt.

Fröken HÖRLÉN (fp):

Herr lalman! Del är ju riktigt som statsrådet säger att något formellt beslut om nedläggning av MUT-projeklel har inle fallals förrän skolöverstyrelsen gjort della. Men det skulle väl vara utomordentligt förvånande om skolöverstyrelsen här kom till något annat resultat än del som aviserats inom verksledningen.

Vidare är del på det sättet att även om MUT-projektet i den form det hillills haft läggs ned och det i stället blir en större koncentrering inom mål- och utvärderingsarbetet, så kommer behovet av uppföfining från riksdagens sida alt vara lika stort. Därför är det självklart att också pedagogiska nämnden i fortsättningen får föfia arbetet och göra del -som jag ser det - på ell mer ingående sätt än vad som tidigare har varit möjligt. Att det har blivit elt sådant rabalder i skolöverstyrelsen vittnar ju om all det behövs en bättre uppföfining av dessa frågor också från riksdagen.

1 vad sedan gäller belygsutredningen, som jag är ledamot av, täcker statsrådets framställning vad som där bör sägas. Vi har ännu inle i utredningen tagit ställning lill vilken form den kommande belygsskalan eller betygen över huvud laget skall fä, och därför kan jag inte uttala mig närmare om den saken.

Slutligen vill jag säga alt jag väl knappast fick något svar på den sista frågan som jag ställde lill statsrådet, alltså den som gällde vad som avses med arbetets inriktning att klarare precisera läroplanernas övergripande mål. Del beror kanske på att det är omöjligt att där ge något svar. Men jag vill ändåsäga att just den punkten är mycket känslig också ur politiska aspekter, och där är det därför särskilt angeläget att pedagogiska nämnden är väl informerad och får föfia det arbete som där bedrivs.

Hen GILLSTRÖM (s):

Herr talman! Jag tycker alt fru Söder slätade över centerpartiets roll i pedagogiska nämnden. Det är ju inte alldeles ovanligt alt i den statliga förvaltningen ha nämnder där både ordinarie ledamöter och suppleanter arbetar med utgångspunkt i ungefär samma förutsättningar. Och det är just vad pedagogiska nämnden har gjort. Vi har myckel sällan behövt skifia på vem som är ordinarie och vem som är suppleant. Jag kan t. ex. nämna att den som är vice ordförande i pedagogiska nämnden är suppleant från de borgerliga partierna.

Del sades också här att det inger respekt att man avsäger sig därför all man har för mycket att göra. Ja, del håller jag gärna med om. Men om någon utnämns den 1 juli 1971 och avsäger sig den 30 november 1972 tycker jag all vederbörande har varit med alldeles för länge och borde ha förstått redan tidigare alt han inle hade tillräckligt med tid och kraft att ägna ål pedagogiska nämndens arbete. Och när sedan nästa

centerpartist utnämns den 1 december 1972 men inte kommer till sammanträdena förrän ett halvt år senare, sä kan man möjligen fråga sig om delta verkligen enbart är en personlig angelägenhet eller om det är en partiangelägenhet, Men vad man gör åt detta i centerpartiet har jag ju inle med alt göra. Jag har bara velat lägga till rätta vad fru Söder här tidigare sade.

Fru statsrådet HJELM-WALLÉN:

Herr lalman! Jag svarade inle på frökens Höriéns fråga angående de övergripande målen, och fröken Hörlén förstod kanske själv varför. Det är myckel svårt att konkretisera de övergripande målen. Det var också där som MUT-projektet skulle vara nydanare. De erfarenheter som projektet hillills givit måste föras vidare till allt läroplansarbele men också till de nio ämnen där man nu har för avsikt all gå vidare med att utpröva den modell man har kommit fram till. Del är myckel litet gjort hillills i dessa frågor både i Sverige och utomlands, alltså att i de enskilda ämnesmålen direkt ange vad undervisningen skall innehålla, att få med någonting om elevens sociala och känslomässiga utveckling och alt t. ex. konkret säga hur "samverkan'' skall behandlas i ett delmål i något ämne.

Lål mig slutligen konstatera all jag inte har någon anledning att här kommentera vad övriga talare anfört, men efter den upprörda debatt som förts i pressen och efter allt del rabalder - som någon sade - som förekommit, är det mycket positivt att vi här i pariamenlel har kunnat ha en så avspänd debatt i dessa frågor och all kunna konstatera att vi i stort sett är överens. Jag noterar med stor tillfredsställelse del intresse för läroplansulvecklingen som finns här i riksdagen och, tror jag, även ute bland allmänheten. Det är mycket bra om vi alla kan delta i arbetet med dessa frågor i större utsträckning än som hillills skett.

Nr 29

Tisdagen den 4 mars 1975

Om utnyttjande av lediga platser inom gymnasieskolan

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Om utnyttjande av lediga platser inom gymnasieskolan

Fru statsrådet HJELM-WALLÉN erhöll ordet för att besvara herr Enlunds (fp) den 7 februari anmälda interpellation, nr 33, till herr utbildningsministern, och anförde:

Herr lalman! Herr Enlund har frågat chefen för utbildningsdepartementet vilka åtgärder som har vidtagits och vad som ylleriigare kan göras för att utnytfia de lediga platserna inom gymnasieskolan med särskild hänsyn till del stora antalet sysslolösa ungdomar. Enligt fastställd ärendefördelning ankommer det på mig att besvara inlerpellationen.

Som jag har anfört i årets budgetproposition är ett grundläggande mål för gymnasieskolan att ge möjlighet till utbildning för ungdomen i direkt anslutning lill grundskolan. Någon tendens lill minskat intresse för gymnasial utbildning de senaste åren kan inle förmärkas. Antalet behöriga

Nr 29

Tisdagen den 4 mars 1975

Om utnyttjande av lediga platser inom gymnasieskolan

förslahandssökande lill gymnasieskolans linjer har legat på en relativt konstant nivå mellan 1971 och 1974 trots att antalet 16-åringar har minskal något. Intresset för direkt övergång från grundskolan till gymnasieskolan tenderar att öka något. Av eleverna i grundskolans årskurs 9 söker ca 85 96 till gymnasieskolans linjer och linjeanknulna specialkurser. Den faktiska övergången från grundskolan lill gymnasieskolan var dock något lägre.

Till detta kommer att många ungdomar väfier att senare återgå lill utbildning, varför gymnasieskolan innevarande budgetår dimensionerats lill I00 400elevplatser eller 94,6 96 av antalet 16-åringar. Härutöver finns i gymnasieskolan 29 330 elevplatser i specialkurser som inte är direkt grundskoleanknutna.

De korta specialkurserna för arbetslös ungdom i gymnasieskolan har 1973/74 berett utbildning för ca 3 000 och 1974/75 för ca 2 000 ungdomar. Härigenom har ungdomar beretls utbildning i gymnasieskolan genom utnytfiande av ledig kapacitet.

En markant förskjutning av efterfrågan från teoretisk utbildning till mer utpräglat yrkesinriktad utbildning har emellertid ägt rum. Antalet behöriga förslahandssökande till de tvååriga mer utpräglat yrkesinriktade linjerna var således 1974/75 ca 50 000 jämfört med knappt 36 000 läsåret 1971/72, dvs. en ökning i elevintresset med ca 40 96 på fyra år. Den kraftiga ökningen av intresset för dessa linjer har lill viss del kunnat mötas.

I årets budgetproposition har jag också anfört att bl. a. elevefterfrågan motiverar alt antalet elevplalser på de mera utpräglat yrkesinriktade linjerna ökas mera.

Trots det stigande intresset för gymnasieskolulbildning har andelen lediga elevplalser tenderat alt öka och utgjorde i september 1974 8,5 % av det totala antalet platser. Mer än hälften av de lediga platserna förekommer på de teoretiskt inriktade linjerna. Speciella omständigheter som bidrar till att del blir lediga platser i gymnasieskolan är dels de alltjämt könsbundna valen, dels alt en del elever som har intagits till gymnasieskolan inle lar sina platser i anspråk.

De lediga platser som finns i gymnasieskolan beror framför allt på en bristande överensstämmelse mellan ungdomarnas efterfrågan på gymnasieskolutbildning och tillgången på utbildningsplatser. En fullständig anpassning av plalslillgång lill sökandeeflerfrågan är inte möjlig bl. a. beroende på resursbegränsningar och arbelsmarknadsskäl. Som exempel på resursbegränsningar kan nämnas de relativt höga kostnaderna för investeringar i lokaler och utrustning för vissa mer utpräglat yrkesinriktade utbildningar och brist på praklikplatser.

De siffror jag har redovisat visar att det till stor del är den kraftiga intresseförskjutningen från teoretisk lill mer utpräglat yrkesinriktad utbildning som förklarar de lediga elevplalserna. Några av de yrkesinriktade studievägarna har dock också viss oulnylfiad kapacitet, framför allt på linjerna för distribution och kontor, för bygg- och anläggningsteknik samt

för konsumtion.

Dimensioneringen av gymnasieskolan måsle ske med beaktande av såväl elevernas önskemål som arbetsmarknadens behov. Del är inle möjligt all låta enbart en av dessa faktorer styra dimensioneringen. En sam-manvägning måste ske. Eleverna får genom studie- och yrkesorienteringen och genom den allmänna samhälleliga informationen en bild av arbetsmarknadens efterfrågan. Delta medför all elevernas val delvis kommer alt avspegla arbetsmarknadens efterfrågan. Därutöver måsle emellertid särskild hänsyn tas till de långsiktiga utvecklingstrenderna på arbetsmarknaden. Gymnasieskolans resurser i form av utrustning och lokaler är bundna lill kommunerna och är avpassade för vissa elevantal. Att resurserna är bundna på detta sätt är en av anledningarna lill att del inle är möjligt alt göra snabba omkastningar av dimensioneringen av gymnasieskolan från år lill år för all möta kortsiktiga förändringar i elevefterfrågan och arbetsmarknadens behov. Del får därför bli mer långsiktiga trender som styr utvecklingen.

Detta får dock inte tolkas så att gymnasieskolans organisation inte skulle behöva göras mera röriig. Gymnasieskolan måste också vara flexibel i den meningen all den anpassas till de stora variationer som förekommer i årskullarnas storlek. År 1980 beräknas t. ex. årskullen 16-åringar vara 10 000 personer större än 1976, vilket självfallet ställer stora krav på en utökning av gymnasieskolans intagningskapacilet under de närmaste åren.

Undersökningar visaratt större delen av de ungdomar som är arbetslösa saknar utbildning efter grundskolan. Ungdomsarbetslösheten är således avsevärt mindre bland ungdomar som genomgått gymnasieskolan. Särskilt gäller della för dem som genomgått någon mer utpräglat yrkesinriktad utbildning. Mot denna bakgrund spelar studie- och yrkesorienteringen en särskilt viktig roll för all motverka och nedbringa ungdomsarbetslösheten.

En ny och utvidgad organisation av studie- och yrkesorienteringen med större resurser infördes både i grundskolan och i gymnasieskolan den 1 juli 1974. Den skall efter en försöksperiod om fem år på nytt underställas riksdagen. 1 skolöverstyrelsens anvisningar lill studie- och yrkesverksamheten betonas särskilt behovet av samverkan mellan skola och arbetsförmedling och där anges vilka åtgärder som rutinmässigt bör ingå i uppföfiningsarbelet.

Jag vill i della sammanhang också peka på alt man inom arbetsmarknadsutbildningen har vidtagit särskilda åtgärder för ungdomar under 20 år. Under budgetåret 1973/74 påböriade 12 400 ungdomar under 20 år någon form av arbetsmarknadsutbildning och 1 500 befann sig i kursen arbetsliv och utbildning, s. k. ALU-kurser. Därtill kommer att ca 2 500 ungdomar har påböriat utbildning med stöd av den s. k. femkronan.

Avslutningsvis vill jag framhålla att regeringen med stor uppmärksamhet föfier del av herr Enlund uppmärksammade problemet. Bl. a. i detta syfte har jag under hösten 1974 tillkallat en särskild arbetsgrupp

Nr 29

Tisdagen den 4 mars 1975

Om utnyttjande av lediga platser inom gymnasieskolan

Nr 29

Tisdagen den 4 mars 1975

Om utnyttjande av lediga platser inom gymnasieskolan

för gymnasieskolfrägor knuten lill utbildningsdepartementet. Gruppen har lill uppgift att föreslå förbättringar i utbildningsmöjligheterna för ungdomar i 16-19-årsåldern både på kortare och längre sikt. Jag räknar med att gruppen successivt kommer att lägga fram sina förslag.

Dessutom behandlas problemen med arbetslösheten bland ungdomarna inom sysselsällningsulredningen.

Hen ENLUND (fp):

Herr lalman! Statsrådet Hjelm-Wallén har givit elt ulföriigt svar på min interpellation, och jag tackar för det.

I svaret nämns flera orsaker till att alla platser i gymnasieskolan inte kan ulnylfias. Särskilt pekar statsrådet på den bristande överensstämmelsen mellan elevernas linjeval och tillgången på platser inom de olika linjerna som har uppkommit, bl. a. därför att intresset har förskjutits från teoretisk lill mera yrkesinriktad utbildning och på all den förskjutningen har ägt rum ganska snabbi och varit ganska kraftig.

Vi är helt överens om att dimensioneringen av gymnasieskolans olika linjer inle kan göras enbart efter elevernas val. Hänsyn måste också las till möjligheterna all få arbete efter slutad utbildning. Jag kan också instämma i statsrådets påpekande all snabba omkastningar i gymnasieskolans organisation inle kan göras och all del måsle bli den långsikliga trenden som styr utvecklingen.

Om vi nu är överens om all de tre faktorerna elevernas önskemål, arbetsmarknadens behov av utbildad arbetskraft och samhällets resurser måsle vägas samman vid dimensioneringen av gymnasieskolan, blir del en angelägen uppgift inom studie- och yrkesorienteringen all ge varie elev information, så all han eller hon i sitt eget val gör motsvarande överväganden. De väldiga variationer som vi nu har i förhållandet mellan antalet elevplalser och antalet sökande tyder på all den nya SYO-or-ganisationen har en utomordentligt viktig funktion att fylla.

I statsbudgeten redovisas att del innevarande läsår fanns 253 sökande per 100 platser till vårdlinjen och 206 sökande per 100 platser lill fordonsteknisk linje. För bygg- och anläggningsteknisk linje var motsvarande siffra bara 73 och för iräieknisk linje 54. Jag nämner dessa siffror endasl som exempel, men med utgångspunkt i dem finns det anledning att ställa ell par frågor. Den första frågan är om den nya SVO-organisationen tillfredsställande har lyckats lösa sin uppgift alt ge information om utbildningsmöjligheter på de olika linjerna och om möjligheten all få jobb när utbildningen är färdig och om man tillräckligt klart och kraftigt har understrukit hur viktigt del är att eleverna väfier ett annat alternativ för den händelse de inle får igenom sitt förstahandsval? Delta är viktigt för att de utbildningsresurser som gymnasieskolan har skall kunna ulnyUjas. Svaret på frågan hur SYO-organisalionen har lyckats får man försöka finna när man bedömer organisationen efter de fem försöksåren.

En annan fråga kan formuleras så här: Är dimensioneringen mellan

de olika linjerna rätt avvägd? Jag vill inte bestrida all den kan vara någorlunda riktigt avvägd - om man nämligen förutom elevönskemålel också väger in de andra två faktorerna, arbetsmarknadens behov och samhällsresurserna. Men jag menar att del är mycket viktigt alt frågan om avvägningen hålls levande i elt läge där elt stort antal ungdomar i gymnasieåldern går utan sysselsättning. Under den senaste delen av förra året beräknades arbetslösheten inom åldersgruppen 16-19 år uppgå till 7,2 96. De förbättringar som inträtt i jämförelse med föregående år beträffande ungdomsarbetslösheten i stort gäller sannolikt inte de allra yngsta årskullarna, dvs. de som befinner sig i gymnasieåldern. Folkpartiet har vid flera tillfällen sagt att man inte kan acceptera en hög ungdomsarbetslöshet därför alt den kan skada människor för hela livet, och jag nämner också delta i min interpellation. All inle finna en plats, att känna sig överflödig är något som kan få en förödande verkan på den unga människan. Framför allt kan man inte godta en situation där betydande utbildningsresurser slår oulnytfiade samtidigt som ungdomar i skolåldern går ulan sysselsättning. Garantier bör skapas för all ungdomen erbjuds antingen sysselsättning eller en meningsfull utbildning. Det är en målsättning som jag hoppas kommer med i den bedömning som den tillsatta arbetsgruppen för gymnasieskolfrågor så småningom kommer att göra. Jag tycker mig ha utrymme för den förhoppningen, eftersom statsrådets ulföriiga svar kan uppfattas som positivt. Jag lar ock.så fasta på det löfte som statsrådet ger i svaret att regeringen uppmärksamt skall följa de här problemen.

Nr 29

Tisdagen den 4 mars 1975

Om utnyttjande av lediga platser inom gymnasieskolan

Fru statsrådet HJELM-WALLÉN:

Herr talman! Personalen inom SYO-verksamhelen uträttar, menar jag, ett mycket gott arbete. Vi bör gå vidare på del området.

Belygsutredningen har diskuterats tidigare, och den kan komma med på ett hörn även i detta sammanhang. På förslag av 1973 års betygs-utredning genomförs nu en försöksverksamhet med både modifierat in-lagningsförfarande till gymnasieskolan och en förstärkning av studie-och yrkesorienteringen. Det innebär att man i ett fyrtiotal kommuner arbetar särskilt med uppsökande studie- och yrkesorientering, som syftar lill all förebygga sysselsättningsproblem eller andra sociala problem bland ungdomarna, dvs. just den målgrupp vi nu talar om.

Del är mycket viktigt att fånga in arbetslösa ungdomar, och därför bör man göra olika slags försök. Del sker bl. a. på grundval av betygs-utredningens förslag. Dessutom gör många länsskolnämnder och kommuner försök. Även den arbetsgrupp jag nämnt kommer att undersöka möjligheterna all gå fram på de vägarna.

Genom en utvidgning av SYO-arbelel torde det bli större möjligheter all ge de nämnda målgrupperna mer information och personlig rådgivning, något som kan bidra till en större övergång till gymnasieskolan. På del sättet kan man också spåra upp arbetslösa ungdomar och påverka dem till ett utbildningsval eller till sysselsättning.

Nr 29

Tisdagen den 4 mars 1975

Om utnyttjande av lediga platser inom gymnasieskolan

Herr Enlund log också upp frågan huruvida dimensioneringen är rikligt avvägd. Det är många olika faktorer som här skall vägas in. Bara för alt något belysa konsekvenserna av en ändring av dimensioneringen inom gymnasieskolan vill jag peka på vad årets förslag angående dimensioneringen betyder när del gäller kraven på utrustning. En omfördelning av utbildningsplatserna från mindre utpräglat yrkesinriktade linjer och studievägar till mer utpräglat yrkesinriktade som föreslås i årets budgetproposition medför ell ökat medelsbehov för utrustning med 20 mifi. kr. Del innebär att anslaget för undervisningsmateriel inom gymnasieskolan i stort sett fördubblas. Den linje som här drar den allra största kostnaden är den Verkstadstekniska linjen, där utrustningen med slals-bidragsberättigad undervisningsmateriel kostar 700 000 kr. per klass.

Vårdlinjen nämndes också. Ett problem när del gäller denna linje är tillgången på praklikplatser. Del gäller f ö. inle bara frågan om praklikplatser för de studerande på vårdlinjen, utan praktikplatser behövs också inom annan vårdyrkesutbildning. Den resursbegränsningen måsle las i beaktande. Vi har ändå i underlaget för ställningstagandet i 1975 års budgetproposition inom departementet räknat med alt utbildningsplatserna på just vårdlinjen skall öka med 500 nästa år, alltså en myckel kraftig utvidgning.

Hen ENLUND (fp):

Herr lalman! Jag lackar för de kompletteringar som statsrådet gjorde i sill andra inlägg.

När det gäller SYO-organisalionen kan jag instämma i alt de som arbetar inom denna gör en god insats. Men jag tror att man speciellt under uppbyggnadsskedet kan ha vissa svårigheter. Varie person som arbetar med dessa uppgifter har elt betydligt större antal elever all lära känna och arbeta med än vad fallet var i den gamla organisationen med yrkesvalslärare. Men all man inom SYO-organisalionen gör ell gott arbete efter de förutsättningar man har vill jag inle bestrida.

Statsrådet säger vidare alt det är viktigt all fånga upp den arbetslösa ungdomen. Det var den egentliga anledningen till all jag ställde min interpellation.

Sedan talar statsrådet om vissa svårigheter när det gäller dimensioneringen, bl. a. att utrustningsfrågorna kan vara svåra att lösa, i vafie fall att göra del relativt snabbt. Det är väl emellertid svårt all hävda all just den avvägning som görs i årets budgetproposition är den helt rikliga. Jag vill inte rikta någon skarp kritik mot den, men kanske man ändå skulle kunna tänka sig att de mest eftersökta linjerna gavs något utökade resurser även om den andra faktorn vi måsle räkna med, nämligen arbetsmarknadens behov, inle för dagen pekar i den riktningen. Ingen utbildning är så specialiserad alt den inle är av värde även inom ett annat yrke än det man åsyftar med utbildningen.

Dessa synpunkter tycker jag väger särskilt tungt i elt läge där alter-

nativet för de ungdomar som inte tas in i gymnasieskolan är att gå utan sysselsättning.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Föredrogs och hänvisades

Propositioner

Nr 9, 24 och 39 lill utbildningsulskollet

Nr 29

Tisdagen den 4 mars 1975

Om utnyttjande av lediga platser inom gymnasieskolan

§ 8 Föredrogs, men bordlades åter konslilulionsutskottets betänkanden nr 2-6, skatteulskoilels betänkanden nr 2-4, justilieulskollels betänkanden nr 2-5, lagutskottets betänkanden nr 2-4, försvarsutskottets betänkanden nr 1-6, socialförsäkringsuiskollels betänkanden nr 1-3, kulturutskottets betänkande nr 2, utbildningsutskottets betänkanden nr 2 och 3, näringsutskottets betänkande nr 7 samt civilutskottets betänkande nr 2.

§ 9 Föredrogs och bifölls interpellalionsframställningarna nr 38 och 39.

§ 10 Anmäldes och bordlades

Proposition

Nr 51 om extra bidrag lill kommuner och landstingskommuner

§ 11 Kammaren åtskildes kl. 18.12.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen