Riksdagens protokoll 1975:28 Fredagen den 28 februari
ProtokollRiksdagens protokoll 1975:28
Riksdagens protokoll 1975:28
Fredagen den 28 februari
Kl. 15.00
Förhandlingarna leddes av herr andre vice talmannen.
§ 1 Justerades protokollet för den 20 innevarande månad.
§ 2 Herr andre vice talmannen meddelade att till kammaren inkommit läkarintyg för herr Lange, som var sjukskriven ylleriigare under liden den I-I6 mars.
Erforderlig ledighet bevifiades.
Herr andre vice talmannen anmälde att herr Silfverstrand även under denna tid skulle fiänstgöra som ersättare för herr Lange.
Nr 28
Fredagen den 28 februari 1975
Om principerna för kommunernas marktilldelning vid stora bostadsbyggnadsföretag
§ 3 Om principerna för kommunernas marktilldelning vid stora bostadsbyggnadsföretag
Herr bostadsministern CARLSSON erhöll ordet för att besvara herr Strömbergs i Botkyrka (fp) den 20 februari anmälda interpellation, nr 34, och anförde:
Herr talman! Herr Strömberg i Botkyrka har frågat mig dels hur jag tolkar de statliga riktlinjerna för marktilldelning då del gäller stora be-byggelseenheler, dels hur jag anser all komrnun skall bedöma all kostnaderna för ett bygge inte kommer att översliga kostnadsnivån för upphandlade projekt.
Riksdagens beslut under år 1974 med anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:150 innebär alt kommunerna genom de beslutade förstärkningarna av deras möjligheter all förvärva mark får bättre förutsättningar än tidigare alt styra, leda och ta ansvar för bostadsförsöfiningen. Kommunerna skall vid sin markfördelning inle vara bundna av särskilda regler. Statsmakterna har emellertid angivit vissa allmänna riktlinjer för markfördelningen. Dessa riktlinjer innebär bl. a. all kommunerna bör ulnylfia sina möjligheter alt genom markfördelningen främja effektiviteten i bostadsbyggandet. Kommunerna har även genom riksdagens beslut fått ökade möjligheter att vid fördelning av mark på olika förvaltningsformer ge de självkoslnadsbestämda företagen det dominerande inflytande som är en förutsättning för att de i ökad utsträckning skall bli vägledande och normgivande vid hyressältningen. Samtidigt har det un-derslrukils alt det är önskvärt att behålla del konkurrenselement som ligger i all byggandet sker i olika företagsformer. Mot bakgrund av dessa av statsmakterna angivna riktlinjerna i ämnet ankommer del på kom-
123
Nr 28
Fredagen den 28 februari 1975
Om principerna Jör kommunernas marktilldelning vid stora bostadsbyggnadsföretag
munerna att själva besluta om markfördelningen.
Enligt bostadsfinansieringsförordningen (1974:946) skall statligt bostadslån för egenregibygge, med undantag av s. k. styckebyggda småhus, utgå endast om kostnaden för bygget inte överstiger kostnadsnivån för projekt som upphandlats i anbudskonkurrens och om egenregibygge med hänsyn lill omständigheterna i det särskilda fallet kan anses vara en lämplig produktionsform. Förmedlingsorganet i kommunen har alt tillstyrka eller avstyrka låneansökan mot denna bakgrund. Detta beslut skall prövas av länsbostadsnämnden.
Denna begränsning av egenregibyggandet torde emellertid, som jag framhöll vid min anmälan av proposition 1974:150, medföra omstruktureringar inom branschen. Riksdagen beslöt mot denna bakgrund alt de nya bestämmelserna om lån för egenregibyggande inte skall tillämpas omedelbart utan träda i kraft den 1 juli 1979.
Fr. o. m. den 1 juli 1975 gäller att bostadslån inle skall utgå om den beräknade kostnaden för byggnadsföretaget väsentligt överstiger pantvärdet eller kostnaden för likvärdiga förelag som upphandlats i anbudskonkurrens. Kommuner och länsbostadsnämnder torde allmänt sett ha de resurser och den erfarenhet som behövs för att göra denna bedömning. Till delta kommer alt del sedan lång lid bedrivs en statistisk uppföljning av kostnaderna för statsbelånade byggnadsprojekt. Del finns goda möjligheter att ur delta material ta fram de kostnadsuppgifter för de upphandlade projekten som behövs för såväl kommunens som länsbostadsnämndens bedömning av kostnaderna fördel byggnadsförelag vartill bostadslån sökes.
124
Hen STRÖMBERG i Botkyrka (fp):
Herr talman! Först ett tack till statsrådet Carlsson för det snabba svaret.
Riktlinjer för bostadspolitiken var den träffande rubrik som bostadsministern satte på den stora och viktiga proposition som riksdagen fick i slutet av förra årel. I propositionen och riksdagsbehandlingen skisseras väsentliga inslag i samhällets strävan alt i vid bemärkelse ge medborgarna en bra bostad till ett i förhållande lill den allmänna lönenivån acceptabelt pris.
Bostadspolitiken bör inle och kan inle heller detaljstyras. Att detta då och då kan medföra att vissa frågor tolkas olika måsle vi acceptera. Men viktigt är att det råder enighet och klarhet om hur de väsentliga utvecklingslinjerna skall löpa. Bostaden är en så viktig del i människors liv och bostadskostnaderna en så betydande utgiftspost att det är angelägel att vi här i avgörande frågor har samma tolkning av riksdagens beslut.
Redan i samband med riksdagsbehandlingen av propositionen 150 uppkom diskussion om hur man skulle tolka de uttalade riktlinjerna för markfördelningen och konkurrensreglerna för själva byggandet. Nu har denna diskussion genom ett aktuellt ärende i Stockholms kommun flammat upp igen och nu ännu kraftigare.
Den axel som allt bör kretsa kring i bostadspolitiken måste vara den
boende, konsumenten. Från den utgångspunkten blir det primära all beslut om vem som skall få bygga på ett markområde fattas i sådana former att en kostnadskrävande monopolsituation undviks.
Det svar och de synpunkter bostadsminislern lämnat på min första fråga, om riktlinjerna för marklilldelningen, ansluter sig enligt min mening till del riksdagsbeslut som fattades i december. Jag delar här statsrådets synpunkter. De fastslagna riktlinjerna har som mål att främja effektiviteten i bostadsbyggandet och förutsätter all man behåller det konkurrenselement som ligger i att byggandet sker i olika förelagsformer.
Riksdagens beslut om marklilldelning avser produktionen av bosläder. Man kan alltså inte blanda ihop ägarfördelningen i ell befintligt bestånd och proportionerna på olika förelagsformer vid marktilldelning för nybebyggelse i en kommun. Skulle det senare ske får vi i större tätorter med en kärna av äldre bebyggelse över huvud taget ingen konkurrens i nyproduktionen inom överskådlig lid. Tidigare har vid all diskussion om höga hyror dialogen i stort sett gällt hur man skall pressa själva byggnadskoslnaderna. Genom de nya grunderna för bostadsfinansieringen hålls kapitalkostnaderna nere.
Under
de senaste åren har själva förvaltningskostnaderna för bostä
derna stigit och spelar nu en alltmer betydande roll i hyreskostnaderna.
Orsakerna är flera: högre bränslekostnader, ökade kommunala avgifter
för vatten, avlopp och sophämtning m. m. Bl. a. genom den tyngd
lönekostnaderna har för all förvaltning räknar man med alt denna i fram
tiden kommer all ta en allt större del av hyran. I den situationen blir
konkurrenselemeniei i byggherreskap och förvaltning allt viktigare, och
propositionens uttalande om alt "byggherrarnas skicklighet som byggare
och förvaltare skall- vara utslagsgivande för fördelning av bygg
herreuppdrag" kommer säkerligen om några år alt betraktas som framsynt
och viktigare än i dag.
På den andra frågan, som gäller hur en kommun skall bedöma att egenregibygge inte kommer alt överstiga kostnadsnivån för upphandlade projekt, har också statsrådet lämnat ell svar som väl följer riksdagens beslut. Även i della fall delar jag statsrådets principiella uppfattning.
Tanken bakom all anbudskonkurrens är att man skall pressa priserna och därmed hyrorna. I riksdagsbeslutet finns ju en alldeles särskild bestämmelse som avser att skydda konsumenten om kommunen eventuellt skulle vilja ha elt byggande utan konkurrens. Länsbostadsnämnden kan vägra bostadslån om kostnaden överstiger den för likvärdiga företag som upphandlats i anbudskonkurrens. De kostnadsjämförelser som skall göras vid ett dispensförfarande förutsätter alltså all det finns jämförbara projekt uppförda i konkurrens och alt man från dessa senare kan se kostnads-utfallet. Kostnadsjämförelsen måste alltså ses i förhållande till färdigställda projekt och inte i förhållande lill kalkylerad kostnad i en preliminär låneansökan. Jämförelseobjekt är alltså nödvändiga och därför kan dispensregeln endast komma i fråga om särskilda skäl föreligger.
Nu är det så att dessa regler inle träder i kraft förrän den 1 juli 1979
Nr 28
Fredagen den 28 februari 1975
Om principerna JÖr kommunernas marktilldelning vid stora bostadsbyggnadsföretag
125
Nr 28
Fredagen den 28 februari 1975
Om principerna för kommunernas marktilldelning vid stora bostadsbyggnadsföretag
genom de övergångsbestämmelser som gäller för egenregibyggen. I delta läge är det då än viktigare alt markfördelning sker enligt av riksdagen uttalade riktlinjer. Uppskovet är ju föranlett av att man vill ge de företag som äger stora markområden skäligt rådrum och tid till omstrukturering. Formellt öppnar sig tydligen här en viss möjlighet för en kommun att under övergångstiden avstå från konkurrens. Enligt min mening skulle i så fall kommunen handla mol andan i riksdagens beslut och illa förvalla del ansvar som bostadspolitiken lägger på kommunerna.
Särskilt viktig är konkurrensfaktorn i fråga om sådana centralt belägna markområden i storstäderna där man kan hyra ut bostäderna även om hyresnivån blir hög och boendemifiön dålig.
Del är viktigt all pressa boendekostnaderna. Det är viktigt alt skapa goda och bra bostadsmiljöer.
Därför är det viktigt all så långt möjligt utnytfia det kunnande och den vifia till nyskapande som finns hos olika slags byggande och förvallande företag.
Rättvis tävlan mellan olika förelag om bästa produkt är en god garanti för att de boendes intressen blir de riktlinjer som styr bostadspolitiken.
126
Hen DANELL (m):
Herr talman! Så här sade herr bostadsminislern den 11 december 1974, då riksdagen fattade beslut om den nya bostadspolitiken:
"Om del egna markinnehavet i praktiken blir avgörande forell förelags möjligheter att bygga, skapar man också ett monopol för de stora, kapitalstarka byggföretagen, medan de mindre, som inte har samma resurser att köpa mark, inle kan hävda sig - trots att deras byggskicklighet kanske är väl så stor."
När herr bostadsminislern yttrade detta tänkte han kanske inle så myckel på de allmännyttiga bostadsföretagen och möjligheterna att ge dem en speciell favör. Men det som har hänt i Stockholms kommun de senaste veckorna gör att jag nu kan citera hans uttalande här med tanke på just de möjligheter som har skapats att ge extrema privilegier åt allmännyttiga bostadsföretag. Del är beklagligt att del skall bli så därför all, som föregående talare har sagl, bostadspropositionen och dess utskottsbehandling i november och december förra årel i hög grad präglades av tanken på att kunna skärpa konkurrensen i bostadsbyggandet.
Det myckna talet om konkurrensen hade man väl hoppats skulle föra något bättre med sig. Det behövs konkurrens, och när jag säger det menar jag inte att det tidigare bara skulle ha funnits konkurrens i en sektor och inle i en annan, utan jag talar nu för alt det behövs ökad konkurrens i hela byggbranschen.
Flera kommuner har visat hur man på olika sätt kunnat sänka bo-sladspriserna förvånansvärt mycket, inte minst vad del gäller småhusområden, genom att just utnytfia alla de möjligheter som finns alt pressa kostnaderna.
Del är självklart ett konsumentintresse alt kunna pressa kostnaderna.
Del är inte så mycket ell konsumentintresse vem som bygger och vem som är byggherre, utan det som är konsumentintresset är att det blir billigt och bra byggt.
Ingen kan egentligen säga att del är billigare att bo i ett allmännyttigt bostadsföretag än att bo i något annat, om man utgår ifrån att de olika bostadsföretagen skulle arbeta på rättvisa och lika villkor.
Riksdagens beslut i december är väl kända. Del är därför ganska märkligt att det blivit ett sådant oväsen sedan det blivit klart hur man kan handskas med bostadsbeslulel som fattades i december. Det kan knappast vara något nytt för kammaren alt det gavs dispensmöjligheter när det gäller konkurrensfrågorna för just de s. k. allmännyttiga bostadsföretagen. Vi moderater påvisade i vår parlimotion, i utskotlsarbetet och i debatten att man skapade vida möjligheter att just få fram en kategori byggare och ge dem speciella möjligheter framför andra byggare.
När man studerar vad som hänt i Stockholm kan man naturligtvis ha många funderingar. Jag skulle vilja avsluta del här resonemanget genom all la upp två frågor, som jag skulle vara lacksam att få svar på.
Till att böfia med har man uppenbarligen vid behandlingen i Stockholm -där man alltså utgått från våra bostadspolitiska beslut i höstas - förutsatt att det framtida arbetet i Stockholms kommun, beroende på den ägarstruktur som man i dag har i delar av kommunen, måste läggas upp så att del är den allmännyttiga och kooperativa sektorn som framdeles skall förbehållas marken för byggande. Man menar alltså att detta är en förutsättning. Jag anser all del vore ganska orimligt om det vore på del viset. Del skulle vara intressant att höra bostadsminislerns synpunkt på del.
Den andra frågan som är väsentlig i delta sammanhang är den allmänna fråga som jag tror att många människor ställer sig när de ser all elt förelag får möjlighet att bygga ell jätteprojekt om 1 500 lägenheter där kanske 5 000 människor skall bo i framtiden. Många människor frågar helt enkelt: Är det rimligt att ell förelag, oavsett om det är ell allmännyttigt sådant eller inte, skall kunna avgöra om någon del av ell projekt som det nu aktuella skall bli föremål för konkurrens eller inte? Detta är vad ledande kommunalpolitiker i Stockholm sagt: Det är inte politikerna, del är inte Stockholms kommun, som skall avgöra om konkurrens skall komma till stånd, ulan del är en förelagsslyrelse, som kanske har välviljan att tillåta viss konkurrens.
Nr 28
Fredagen den 28 februari 1975
Om principerna för kommunernas marktilldelning vid stora bostadsbyggnadsföretag
Hen ULLSTEN (fp);
Herr lalman! Det finns naturligtvis i och för sig ingen anledning för oss här i riksdagen att la upp och diskutera enskilda kommunala beslut. Men om det inträffar all ett kommunalt beslut i så hög grad berör tolkningen av ett beslut i riksdagen som i fallet Enskededalen, måsle del kunna tas upp. Della så myckel mer som man från socialdemokratiskt Stockholmshåll har hävdat alt de beslut som fattats i Enskededalenfallet
127
Nr 28
Fredagen den 28 februari 1975
Om principerna för kommunernas marklilldelning vid stora bostadsbyggnadsföretag
128
är "helt i linje med riksdagens beslut".
Del som Stockholms faslighetsnämnds socialdemokratiska och kommunistiska majoritet har sagl är, om jag förstått saken rätt, följande; För del första har man beträffande en visst område - alltså Enskededalen - bestämt att det allmännyttiga företagel Svenska Bosläder här bör få äga och förvalla de 1 600 lägenheter som skall byggas där. För det andra har man uttalat att den mark som kommunen disponerar över "framdeles i princip förbehålls den allmännyttiga och kooperativa sektorn". Dvs. i fortsättningen skall bara de två förvaltningsformerna få förekomma.
I båda dessa fall åberopar man riksdagens beslut. Är del då verkligen på del sättet som riksdagens beslut skall tolkas? Svaret på den frågan måsle naturligtvis bli ett klart nej, och jag skall försöka all i all korthet utveckla varför.
Man måsle då lill att böfia med skifia på två saker, vilket inte alltid har gjorts särskilt tydligt i den debatt som förts med anledning av Enskededalen.
Dels handlar det alltså om ell beslut om markfördelning, dvs. om vem som skall tilldelas uppgiften att äga och förvalta de bostäder som skall byggas. Dels handlar det om ett beslut som ännu inte har fattats, nämligen om vem som skall uppföra husen.
Utdelningen av byggherreuppdragen är nu och de närmaste tio åren en angelägenhet för markägaren, vare sig denna är kommunen eller ett enskilt förelag. Formellt flnns det alltså ingenting all invända emot fas-tighelsnämndens ställningstagande. Men frågan är alltså: Är det i linje med riksdagens beslut, såsom man hävdar på socialdemokratiskt håll i Stockholm?
Bostadsminislern har redan om jag fattat honom rätt, svarat nej på den frågan, även om han inte säger del i klartext - och man må inte förtänka honom om han inle gör del.
Han påpekar helt riktigt att kommunerna i ell fall som t. ex. Enskededalen inte binds av några preciserade regler. Men det heter också i bostadspropositionen som riksdagen i den delen godkände i december i fiol; "Alt kommunen sålunda inte vid sin markfördelning skall vara bunden av särskilda regler utesluter emellertid inle att statsmakterna lar ställning till vissa allmänna riktlinjer för markfördelningen."
Och riksdagen tog ställning till sådana riktlinjer. Man uttalade, som herr Strömberg i Botkyrka nämnde, det önskvärda i all behålla det konkurrenselement som ligger i att byggandet sker i olika företagsformer och framhöll, alt byggherrarnas skicklighet som byggherrar och förvaltare bör vara utslagsgivande vid fördelningen av byggherreuppdrag.
Del borde alltså stå fullständigt klart all det efter dessa riksdagsuttalanden är omöjligt för någon kommun - eller politisk majoritetsgruppering i någon kommun - att söka stöd i riksdagsbeslut för en politik som går ut på all helt utestänga vissa företagskategorier från allt ägande och förvallande av bostäder.
Det är naturiiglvis ännu omöjligare att åberopa något konsumentin-
tresse för den sorlens monopolistiska politik.
Den andra frågan är vem som skall ges uppdraget all uppföra bosläder åt den byggherre som fått kommunens förtroende all äga och förvalla dem. Här har det nu i del aktuella Enskededalenfallet sagts från ledande socialdemokratiskt håll all "Svenska Bostäder avgör självt om man skall bygga i egen regi eller använda anbudskonkurrens".
Ja, herr talman, della är i strikt formell mening rikligt. Som herr Strömberg i Botkyrka påvisade nyss träder nämligen de bestämmelser som ger den statliga lånemyndighelen möjlighet all säga nej lill statliga lån därför alt man inte godkänner egenregibyggande inte i kraft förrän den 1 juli 1979, dvs. efter en femårig övergångstid.
Men del är ju ingenting som hindrar all de principer som denna lagstiftning bygger på tillämpas dessförinnan. Men förutsättningen är då självfallet alt man anser all principen om konkurrens är riktig. Det har också, om jag nu fattade bostadsminislern rätt och riktigt har tolkat riksdagsbeslutet i december, riksdagens socialdemokrater ansett. De har menat att vi skall ha konkurrens och har därför bestämt sig för den beslutade lagstiftningen, även om man av praktiska skäl velat ha en övergångslid. Därmed har man givit sin anslutning till idén att bygg-uppdrag skall ges lill det företag som bygger bäst och billigast. Och det kan man naturligtvis bara avgöra om man ger alla intresserade företag en möjlighet all visa vad de kan prestera. När del gäller ett så stort projekt som det är fråga om i Enskededalen, är del svårt all klara denna uppgift ulan att utlysa en anbudslävlan.
Jag vill i detta sammanhang säga lill herr Danell, som menade att händelserna kring bostadsprojektet i Enskededalen inle alls är förvånande mol bakgrunden av riksdagens beslut, att del nog är ett litet galet påstående. Herr Danell menar att dispensmöjligheten är förutsatt i riksdagsbeslutet. Ja visst, det bör finnas dispensmöjligheler. Det förekommer lägen där en stor anbudslävling vore ell klumpigt förfarande, där man med andra metoder kan avgöra om ett projekt är jämförbart i pris med andra projekt. Men dessa dispensregler kan inle rimligen slå undan fötterna på grundtanken i det här riksdagsbeslutet: att skärpa konkurrensen på bostadsområdet.
Hade man här följl den linje som moderaterna pläderade för, nämligen att kommuner som tillämpade anbudskonkurrens på den kommunala marken skulle kunna föreskriva konkurrens också på privat mark', hade man inle alls undvikit fall som Enskededalen. Då hade del räckt att Stockholms kommun hade sagt; Vi struntar i all tillämpa några konkurrensregler på den egna marken och så får de privata bygga utan konkurrens på sina områden. Om del är konsumenternas intressen man vill slå vakt om, är det inte någon särskilt lyckad lösning.
Innebörden av riksdagsbeslutet är alltså för del första att markinnehav i fortsättningen inte skall ge någon automatisk rätt att bygga bostäder, för del andra att kommunen får ökade möjligheter alt bestämma vem som skall få bygga var och att man skall ulnylfia den ställningen, enligt
Nr 28
Fredagen den 28 februari 1975 .
Om principerna för kommunernas marktilldelning vid stora bostadsbyggnadsföretag
129
9 Riksdagens protokoll 1975. Nr 25-28
Nr 28
Fredagen den 28 februari 19.75
Om principerna Jör kommunernas marktilldelning vid stora bostadsbyggnadsföretag ■.■•'■
av riksdagen utfiirdade riktlinjer, bl. a. för att garantera att ägande och förvaltning sker i olika företagsformer, och fördel tredje att i själva byggprocessen staten i sin egenskap av långivare skall vaka över principen alt de företag som kan bygga bäst och billigast skall få bygguppdragel.
De här principerna har slagils fast just för att trygga alt konsumenterna skall få så bra och billiga bosläder som möjligt. Delvis finns de formulerade i allmänna riktlinjer, delvis är de omsatta i lagstiftning. Marginalerna för kommunernas tolkning är och bör vara ganska vida, men om en politisk majoritet i någon kommun vill gå in för en monopolisering av byggande och förvaltning kan den majoriteten naturligtvis inte åberopa riksdagens beslut. Man kanske inle i alla lägen behöver komma i konflikt med lagstiftningen, men man kommer utan tvivel i mycket hård motsättning mot konsumenternas intressen.
Jag hoppas, herr lalman, att jag kan tolka bostadsminislerns inlägg nyss så, att han instämmer i den här karakteristiken av riksdagens beslut. Jag hoppas också lill sist alt det skall visa sig att han är mäktig uppgiften att övertyga sina partivänner i Stockholms stadshus om den tolkningen.
130
Hen ULANDER (s);
Herr talmari! Herr Strömberg i Botkyrka har liksom herr Danell och även herr Ullslen varit inne på ell resonemang om Enskededalen; det är kanske del fallet som har föranlett hela den här debatten. Jag vill citera ur herr Strömbergs interpellation: "Mol denna bakgrund anser jag del förvånande att man i vissa kommuner vid stora projekt diskuterat all tilldela ett bestämt företag all mark för byggande i egen regi. Ett sådant exempel är Enskededalen i Stockholm, där projektet gäller ca 1 600 lägenheter."
Herr Strömbergs påstående måsle vila på en missuppfattning - eller också är det en felaktig information. Del rikliga förhållandel är nämligen att den socialdemokratiska gruppen i faslighelsnämnden i Stockholm har ullalat sig för alt den allmännyttiga och kooperativa sektorn skall erhålla ett ökat inflytande över bostäderna. Denna ståndpunkt, som har intagils i markfördelningsfrågorna, skall ses mot bakgrund av att det privata ägandet helt dominerar särskilt i innerstaden. Om en rimlig balans skall kunna nås, är det nödvändigt att kommunens relativt begränsade innehav av byggmark i princip tilldelas allmännyttiga och kooperativa förelag. Jag skall la några exempel.
Enskilda personer och enskilda förelag äger ca 80 96 av innerstadens lägenheter i flerfamifishus, medan allmännyttiga förelag i innerstaden har 4,4 96 och stat och kommun har 6 96. Del är alltså en förkrossande majoritet av enskilda personer och förelag. Faslighelsnämnden har haft att ta ställning lill fyra områden som skulle byggas. Man har beslutat all fördela den marken lill allmännyttiga företag.
Del är i della sammanhang viktigt all påpeka all faslighelsnämnden inte har beslutat om byggande. Herr Danell var inne på tanken att så skulle vara fallet, men det är fel. Man har reserverat ägande och för-
valtning av de blivande bostadsområdena.
I den diskussion som uppkom efter beslutet har,del från borgerligt håll gjorts gällande att fasiighetsnämndens beslut skulle slå i strid med riksdagens beslut om de nya villkoren för statliga lån. Jag vill slå fast all socialdemokraterna i fastighetsnämnden har gjort en fördelning av marken helt i linje med riksdagens beslut. När del gäller Enskededalens bebyggande är del rikligt, som herr Ullsten säger, all Svenska Bostäder, som har fått marktilldelningen, får avgöra vem som skall bygga.
Är del någonting av del som jag här har relaterat som herr Sirömberg i Botkyrka anser vara fel? Innebär, såsom del påslås, det beslut som fastighetsnämnden i Stockholm har fattat minskad konkurrens i byggandet? Byggkonkurrensen har inte med ägandet att göra, utan det har alt göra med frågan om att uppföra husen.
Nr 28
Fredagen den 28 februari 1975
Om principerna Jör kommunernas marktilldelning vid stora bostadsbygg-nadsjöretag
Herr bostadsminislern CARLSSON;
Herr talman! Herr Strömberg i Botkyrka förklarade sig som inlerpellanl vara nöjd med både första och andra delen av mitt svar. Därför skulle jag över huvud taget inte ha gjort någon kommentar om inte herr Danell hade deltagit i debatten.
Jag skall nu inle gå in på någon tolkning av vad som sker i ett visst område, i en viss kommun. Som herr Ullsten påpekade är nämligen della projekt ännu inle avslutat, och vi känner inle lill resultatet mol bakgrund av riksdagsbeslutet. Man kan väl också diskutera lämpligheten av att bostadsministern går ut och sätter betyg på hur kommuner handlar i det ena eller andra fallet. Jag tror inle del är särskilt lämpligt.
Men jag måste säga all herr Danell gjorde mig förvånad. Herr Danell angriper de allmännyttiga företagen och säger att del är mycket illa att man där inle främjar en fri konkurrens. I själva verket är del så att av statligt belånade flerfamifishus upphandlas i de allmännyttiga företagen 57 96 - redan före propositionen - i anbudskonkurrens, medan endast 6 96 hos de privata företagen upphandlas i anbudskonkurrens.
Jag blev också förvånad därför att herr Danell tyckte illa om den dispens som ges i propositionen. Men vad ville moderata samlingspartiet? Jo, man ville göra dispensen till den allmänt gällande regeln och göra det möjligt inte bara för Svenska Bostäder utan också för Skånska Cement och alla de andra privata förelagen att skaffa sig monopol genom markinnehav och alltså undvika konkurrens.
Herr Danell skall alltså som representant för moderata samlingspartiet vara den siste som lar till orda i debaiten och kritiserar dispensmöjligheten. Jag förstår all udden var riktad mot miltenpartierna, och jag skall väl inle slå och försvara dem, men jag tycker all del ändå bör finnas en gräns för hur man vänder kappan efter vinden. I del här fallet är det således moderata samlingspartiet som t. o. m. återkommer i parlimotion i år och kräver att markvillkoret skall upphävas. Moderata samlingspartiet är följaktligen icke ell dugg intresserat av all åstadkomma någon som helst konkurrens.
131
Nr 28
Fredagen den 28 februari 1975
Om principerna för kommunernas marktilldelning vid stora bostadsbyggnadsföretag
132
Jag skulle därför vilja säga att skall vi föra den diskussionen har jag inga formella möjligheter all utesluta herr Danell, men det är nog rätt rimligt att diskussionen i så fall förs mellan de partier som här i riksdagen har skapat förutsättningar för en bättre konkurrens på byggmarknaden ute i landet. Jag bara konstaterar att moderata samlingspartiet har varken vid förra årets riksdag eller i motioner till årets riksdag i någon som helst utsträckning bidragit lill en sådan utveckling.
Hen DANELL (m);
Herr talman! Herr bostadsminislern är minsann inte lika rädd att betygsätta sina meddeballörer som han är all betygsätta eventuella handlingssätt i Stockholms kommun. Del måsle ju vara av stort allmänt intresse inle bara i Stockholmsområdet ulan i hela landet - precis som herr Ullsten underströk - all man får del av bostadsminislerns syn på utnytfiandei av, som jag ser det, luckorna i del beslut vi fattade i december 1974. Uppenbarligen är det ju luckor, när vi nu ser vad som håller på att hända.
Bostadsminislern hävdade all jag skulle ha sagt att del inte finns någon verklig konkurrens när de allmänna bostadsföretagen är med i spelet. Del har jag inte sagl, och jag underströk speciellt från talarstolen all jag inte har denna uppfattning. Jag talade om en konkurrens oavsett vilken sektor det är fråga om, jag sade att del skulle vara en konkurrens mellan alla befintliga bostadsförelag, och jag kunde konstatera att vad man nu gjort är alt man i stort sett undanröjt möjligheterna till konkurrens när del gäller ett bostadsområde där del skall byggas över 1 500 lägenheter. Delta är anmärkningsvärt.
Jag vel myckel väl, för alt nu också kommentera herr Ulanders inlägg, att fastighetsnämnden inte har beslutat om hur man skall bygga eller vem som skall bygga. Faslighelsnämnden har fördelat marken, men nämnden har lämnat marken till ett bostadsföretag, som sedan har möjlighet att självt bestämma vad som skall göras i framliden. Det är därför jag ställer frågan till herr bostadsminislern, om del kan vara alldeles riktigt att man låter ett företags styrelse själv avgöra hur elt sådant här stort bostadsprojekt skall handhas. Det kan inte vara rimligt att politiker gör detta.
Man säger alt förfarandet just är resultatet av det bostadspolitiska beslut vi fattade i höstas. Så här uttalar sig faslighelsnämnden i en av sina många skrivelser i frågan: "En utveckling av ägarstrukturen i den riktning som statsmakterna uttalat sig för förutsätter" - jag understryker ordet förutsätter - "att den mark som kommunen disponerar över framdeles i princip förbehålles den allmännyttiga och kooperativa sektorn." Kan del vara riktigt att använda ordet "förutsätter" i detta sammanhang och alt detta skall vara vägledande för andra kommuners beslut framöver?
All påslå att moderata samlingspartiet skulle vara del sista parti som skulle kunna tala om konkurrens i detta fall är - lål mig säga del avslutningsvis - litet väl magslarkt. Del är vi som år efter år har pekat
på alla de skiljaktigheter som finns i reglerna på bostadsmarknaden -skiljakligheter som just har ställt konkurrensen på sned. Företagen har inle kunnat arbeta på lika villkor. De tre borgerliga partierna försökte på olika säll genom en reservation i december förra årel få till stånd att i alla fall lånevillkoren skulle bli något mera lika för de allmännyttiga bostadsföretagen och de privata byggarna, vilket vore rimligt. Så blev del dock inle - kommunister och socialdemokrater vågade sig inle på den konkurrensen.
Hen STRÖMBERG i Botkyrka (fp):
Herr lalman! I ett beslutsunderiag för hur man skall fördela mark och hur en kommun skall agera i dessa frågor lägger herr Ulander nu in något annat än vad bostadsminislern och vi här tidigare har diskuterat. Jag håller mig självfallet lill det som bostadsminislern har sagl och till det som står i propositionen. Om man följer herr Ulanders tankegång, all den nuvarande ägarfördelningen i ett befintligt tillstånd och proportionen på olika företagsformer skulle påverka marktilldelningen vid nybebyggelse, skulle vi, som jag tidigare påpekat, hamna i den situationen att vi i äldre bebyggelse, t. ex. i gamla stadskärnor, över huvud taget inte inom överskådlig tid fick någon konkurrens i nyproduktionen. Del ligger ell konkurrenselement i att byggandet sker i olika förelagsformer, och jag tror att del elementet är bra.
Jag hoppas att jag får tolka herr Ulanders ord så, att om ell stort kommunall förelag får en betydande marktilldelning, så får vi också konkurrens i själva byggandet. Och får vi den konkurrensen i byggandet, så tycker jag att det är bra.
Nr 28
Fredagen den 28 febmari 1975
Om principerna JÖr kommunernas marktilldelning vid stora bostadsbyggnadsföretag
Hen ULLSTEN (fp):
Herr talman! Herr Danell log upp frågan om mera rättvisa lånegränser, och där vill jag bara understryka vad han sade. Det är rimligt alt försöka åstadkomma rättvisare lånegränser och därmed mera likvärdiga konkurrensvillkor mellan enskilda och allmännyttiga förelag. I den frågan finns det heller ingen anledning att anklaga moderata samlingspartiet för brist på konsekvens. Del är en linje som man där har drivit ganska länge, låt vara att det finns inslag i den som jag inte helt gillar. Del är dock min förhoppning - som jag hoppas delas av herr Danell - all den trägna kampen för mera rättvisa lånegränser så småningom skall ge utdelning.
Däremot kan jag inle berömma moderata samlingspartiet för konsekvens i konkurrensfrågorna. Del är nämligen så, herr Danell, all om moderata samlingspartiets linje i dessa frågor hade segrat, så hade fallet Enskededalen kunnat se ul precis som del nu gör, dvs. det hade inte funnits någon skyldighet allsYör Stockholms kommun att föreskriva konkurrens eller att tillämpa någon annan markfördelningsprincip än den som man nu har tillämpat. Del står nämligen så här på s. 11 i moderata samlingspartiels motion 1902 år 1974:
"Moderata samlingspartiet föreslår därför alt kommuner som belräf-
133
10 Riksdagens protokoll 1975. Nr 25-28
Nr 28
Fredagen den 28 februari 1975
Om principerna för kommunernas marktilldelning vid stora bostadsbyggnadsföretag
fande produktionen av bosläder på egen mark fullt ul tillämpar den fria konkurrensens regler också skall kunna föreskriva att enskilda markägare och producenter vid bostadsbyggande på större områden skall som villkor för statslån underkasta sig samma konkurrens."
Nu är det så i Stockholm och i många andra kommuner alt huvudparten av marken är kommunal. Jag tror att det kommunala markinnehavet i Stockholm ligger på 82 eller 83 %. Om den principen hade gällt kunde Stockholms kommun alltså med socialdemokratisk och kommunistisk majoritet ha sagl: Vi har inget intresse av att tillämpa konkurrens på det här stora sjoket av mark i Stockholm, och det pris som vi då får betala är att inle heller kräva av de enskilda all de skall tillämpa någon konkurrens för sin mark.
Från bostadskonsumentens synpunkt är detta som sagt inte någon bra linje. Vår linje har varit konsekvent från böfian, att konkurrens i byggande och förvaltning skall tillämpas på all mark alldeles oberoende av vem som äger marken. Det måste vara den riktiga linjen.
Sedan satte herr Ulander upp ett oförslående ansikte och frågade; Vad är del i det beslut som mina partivänner har fattat som strider mol riksdagens beslut? Ja, jag skall inte själv sätta betyg på min pedagogiska talang, men jag trodde möjligen jag hade klargjort det i mitt förra anförande. Det är så att det finns ingen lagstiftning som hindrar Stockholms kommun eller, som i della fall, den socialdemokratiska och kommunistiska majoriteten i fastighetsnämnden att besluta att Svenska Bosläder ensamt skall få bygga hus i Enskededalen. Men det finns allmänna riktlinjer, formulerade av herr Ulanders partivän bostadsministern, vilka säger att kommunerna vid markfördelningen visseriigen skall hävda de allmännyttiga och kooperativa företagens intressen, ha en dominerande ställning på bostadsmarknaden och vara prisledande. Men, säger man i samma direktiv, det är viktigt för konkurrensen att ägande och förvaltande sker i olika företagsformer. Och del är viktigt all byggherrens skicklighet och kunnande skall avgöra vid fördelningen av mark.
Dessa riktlinjer är helt oförenliga med det beslut som herr Ulander nyss försvarade från talarstolen. Det beslutet går nämligen ul på alt man inte alls skall se till att det finns olika förelagsformer i den framtida bosladsförvaltningen i Stockholms kommun. Det skall bara finnas två slags förelagsformer, allmännyttiga och kooperativa. De enskilda skall uteslutas. Därmed går herr Ulanders ståndpunkt givelvis också tvärtemot kravet att byggherrens skicklighet skall avgöra om han skall få sig tilldelad mark eller inte. Har man uteslutit hela den enskilda sektorn, så har man också uteslutit möjligheterna att pröva dessa företags skicklighet.
Jag tror all herr Ulander får byta stil i den här debatten. Försvara varför ni tycker att man skall bryta mot dé av riksdagen uttalade riktlinjerna! Men säg inle en gång till att den monopolistiska bostadspolitik som ni i Stockholms stadshus vill föra skulle vara i linje med riksdagens beslut, för del är den inle.
134
Hen ULANDER (s);
Herr lalman! Del blev myckel på en gång -jag har tre talare att bemöta på den korta lid jag har lill mitt förfogande.
Herr Strömberg sade alt jag log upp andra saker än vad som hade diskuterats när jag angav hur många procent av bostadsfasligheterna i innerstaden som ägs av olika kategorier. Jag kan fortsätta att anföra siffror. När det gäller yltersladen äger stat och kommun 2,1 % av bostadsfastigheterna, allmännyttiga företag 42,8 96 och enskilda personer och förelag 39 96.
Detta kan också vara ett svar lill herr Ullslen som talade om monopolistiska tendenser. Herr Ullslen vel lika väl som jag all den byggbara marken i Stockholms kommun är ytterst liten. Skall man få någon chans att rätta till proportionerna måsle man fördela den nu tillgängliga marken till de allmännyttiga företagen.
Jag finner det något svårförståeligt alt man här diskuterar byggandet i Enskededalen. Del har inte fattats något som helst beslut i den frågan. Men jag vill säga all jag tror all de som deltar i de resonemang som förs i den frågan är elt offer för sin egen filosofi. När privalbyggarna tidigare köpt mark har de gjort del därför all de vill bebygga marken. I della fall har kommunen lagt ul markreservalioner för att kunna äga och förvalta marken. Och varför man har gjort så framgår klart av de siffror som jag här har anfört. Jag vel mig inle i någon större debatt ha hört någon representant för folkpartiet eller moderaterna använda brösttoner och säga att det är farligt för konkurrensen när byggherrarna har köpt mark för all bebygga den. I det här fallet är del som sagl inte avgjort, men sedan jag de senaste dagarna har hört de uttalanden som gjorts av ordföranden i Svenska Bosläder tror jag all herrarna kan vara relativt lugna när det gäller själva uppförandet av husen. Del är emellertid inle det som är del intressanta, i vafie fall inte för mig, ulan det är förvaltningsdelen som är den intressanta.
Nr 28
Fredagen den 28 februari 1975
Om principerna för kommunernas marktilldelning vid stora bostadsbyggnadsföretag
Herr bostadsministern CARLSSON:
Herr talman! Jag noterade att herr Danell flydde över lill en diskussion om lånevillkoren. Den debatten är inte föremål för någon interpellation, och vi får väl ta den diskussionen om en sådan interpellation kommer fram. Jag kan väl förstå att herr Danell inte vill diskutera markvillkoren, för där företräder moderata samlingspartiet en linje som innebär all man vill fortsätta alt ge de stora privata förelagen monopol genom all äga marken och därmed förhindra all konkurrens. Det är ju den faktiska sanningen av den linje som moderata samlingspartiet företräder bakom allt vackert tal om konkurrens. Man är/o/-alt dessa företag skall fortsätta att genom markinnehav skaffa sig monopol på det fortsalla byggandet. Vill herr Danell förneka att della är det praktiska resultatet? Jag kan räkna upp företag efter förelag som hillills har arbetat efter de linjerna och skulle utnytfia moderata samlingspartiets linje till att fortsätta att driva en sådan företagspolitik. Varför har annars Byggnadsentreprenör-
135
Nr 28
Fredagen den 28 februari 1975
Om principerna för kommunernas marktilldelning vid stora bostadsbyggnadsföretag
föreningen gått lill storms mot markvillkoren?
I fråga om betygsättningen så är det en väsentlig skillnad mellan att sätta betyg på herr Danell, som är närvarande i kammaren - då tycker jag all det är både rikligt och befogal om man med alt sätta betyg menar att granska och nagelfara ståndpunkter - och sälla betyg på kommunalpolitikerna i Stockholms stadshus. De skall sälta betyg på varandra, tycker jag, och del har de möjligheter all göra genom sin debatt i stadshuset. Det är denna lilla skillnad som är principiellt viktig men som herr Danell inte tog hänsyn till i sitt inlägg.
136
Hen CLAESON (vpk):
Herr lalman! Jag hade inte för avsikt alt blanda mig i den här interpellalionsdebalten. Det var närmast herr Daneils inlägg som gjorde att jag ändå begärde ordet för att anföra några synpunkter på vad som har sagts.
Herr Danell har givit sin beskrivning av innehållet i den proposition som vi behandlade här strax före jul och som tog upp frågorna om bl. a. kommunernas marklilldelning. Han har givit en karakteristik på vänsterpartiet kommunisternas inställning till innehållet i propositionen som jag inle tycker skall få stå oemotsagd.
Man har enligt min uppfattning fel när man hävdar att del beslut som Stockholms fastighetsnämnd fattal i fråga om Enskededalen - i realiteten är det ju det beslutet man diskuterar - skulle stå i strid med riksdagens nyligen fattade bostadspolitiska beslut, som bl. a. när del gäller reglerna för kommunernas markfördelning sägs syfta till ökad konkurrens och effektivitet i byggandet. Del finns ingen sådan brist på överensstämmelse mellan dessa båda ställningstaganden som det har hävdats. Det är tvärtom så alt besluten står i överensstämmelse med varandra.
När det gäller frågan om byggkonkurrensutredningens resonemang och det kommunala markvillkoret menar jag alt del är lätt att tyda propositionens uttalade syften och det riksdagsbeslut som togs i december. Del handlar om att ge de bostadsföretag som arbetar enligt självkostnadsprincipen ett dominerande inflytande på bostadsmarknaden. Målsättningen anges vara att bygga bostäder av hög kvalitet lill lägsta möjliga kostnad och att i olika avseenden stärka bosladskonsumenternas ställning.
Man kan givetvis rikta berättigad kritik mot all regering och riksdag inte gått längre i dessa avseenden, framför allt när det gäller åtgärder för alt över huvud taget avlägsna profilinslagen på bygg- och hyresmarknaden. Men del är den ena sidan av saken. Den andra är del som ligger i botten på den här diskussionen. Del oroande i delta sammanhang tycker jag inte är det ställningstagande som fastighetsnämnden i Stockholm har gjort beträffande Enskededalen utan del är att kapitalintressen ofta både äger marken och behärskar alla led av malerialtillverkning och byggande. Del är utifrån detta förhållande som propositionen, som jag har uppfattal del, efteriyser ökad konkurrens och anbudsgivning.
Låt mig för resten i anslutning härtill och till vad bostadsministern sade i sitt senaste inlägg redogöra för hur det kan vara. Jag skall göra del mol bakgrund av ett ärende som nu ligger hos näringsfrihetsombudsmannen efter en anmälan mot s. k. konkurrensbegränsande samverkan mellan sex stora byggnadsentreprenörsföretag. Stockholms fastighetskontor har beskrivit det på detta sätt:
"De sex entreprenörföretagen har genom avtal etablerat en samverkan som uppenbarligen syftar till all föra beställaren bakom fiuset, då anbud avges i former som skall ge sken av fri konkurrens medan denna i praktiken satts ur spel genom avtalen."
Så var del med den fria konkurrensen!
Ingen inbillar sig naturligtvis att Svenska Bosläder kan bygga avsevärt billigare än vad privata byggare i gynnsamma fall gör. Ty att kunna bygga lill självkostnadspris är i realiteten inte möjligt i det kapitalistiska samhället. Så länge vi har byggämnesmonopol, högräniepolitik och finansieringsformer som i huvudsak dikteras av storfinansen tvingas även kommunala bostadsföretag att i stort sett bygga på kapitalets villkor. Men det blir med kommunalt egenregibyggande åtminstone något profitmoment mindre och hyresgästerna har därmed också rätt att vänta att bostadskostnaden skall bli jämförelsevis lägre.
Nr 28
Fredagen den 28 februari 1975
Om principerna för kommunernas marktilldelning vid stora bostadsbygg-nadsjöretag
Hen ULLSTEN (fp):
Herr lalman! Herr Ulander försöker nu rättfärdiga sin ståndpunkt att man i denna kommun - och jag antar alt han gärna utsträcker sin princip att gälla andra kommuner också - skal! gå in för att ge all kvarvarande mark lill allmännyttiga och kooperativa byggnadsföretag med att ägarstrukturen f n. är till dessas nackdel. Detta skall man rätta till genom att i fortsättningen bara ge de företagsformerna byggherreuppdrag. Vad man då bör ha klart för sig är att riksdagens beslut avsåg att åstadkomma konkurrens i nyproduktion och i sanering. Det vi diskuterar när vi talar om Enskededalen, som vi har tagit till utgångspunkt för denna principdebatt om konkurrensfrågorna, gäller nyproduktion. I den här kommunen -och jag tror att det gäller de flesta-förekommer nyproduktionen väsentligen i städernas ytterområden, medan saneringen är koncentrerad till städernas innerområden. Hur förhåller det sig då med ägarstrukturen i Stockholms ytterområden? Är det där så att fördelningen mellan å ena sidan enskilda förelag och å andra sidan allmännyttiga och kooperativa företag är sådan att det motiverar alt man i fortsättningen bara ger de allmännyttiga och kooperativa företagen byggherreuppdrag och ingenting ål de enskilda? Nej, inte alls! Enligt siffror som jag hämtar ur en artikel som Stockholms fastighetsborgarråd John-Olof Persson skrivit svarar enskilda personer och enskilda företag för knappt 40 % av fastighetsbeståndet i ytterstadsområdena, där den nyproduktion vi nu diskuterar skall äga rum, medan 60 96, alltså en övervägande del, ligger på andra företagsformer.
Som jag sade i mitt förra inlägg har jag ingenting att invända mot
137
Nr 28
Fredagen den 28 febmari 1975
Om principerna för kommunernas marktilldelning vid stora bostadsbyggnadsföretag
riksdagens intentioner att allmännyttan skall ha en dominerande ställning. Jag är också här i hög grad intresserad av all den kooperativa sektorn blir större än vad den f. n. är. Men jag har också ett intresse av att det byggs i konkurrens mellan olika företagsformer. Då är det mycket svårt att åberopa den nuvarande ägarstrukturen för den linje som herr Ulander driver. Motsatsen borde med det resonemanget vara fallet. Jag tycker emellertid att det resonemanget över huvud tagel är ointressant. Det viktiga är att man i den produktion som skall äga rum i framtiden får konkurrens både i själva byggprocessen och i fastighetsförvaltningen. Som herr Strömberg i Botkyrka påpekade blir förvaltningskostnaderna alltmer intressanta, eftersom dessa nu tenderar att bli större än kapitalkostnaderna, dvs. de kostnader som väsentligen härrör ur byggprocessen.
Sedan säger herr Ulander alt man inte har fattat några beslut om vem som skall bygga husen i Enskededalen - det har bara fattats beslut om vem som skall äga husen. Det är riktigt, och det påpekade jag också. Men när jag ändå tillät mig kritisera ledande socialdemokrater i Stockholm även när del gäller konkurrensen i byggledet, så skedde det med utgångspunkt bl. a. i elt uttalande i Dagens Nyheter den 25 februari där ordföranden i Svenska Bostäder, dvs. samma borgarråd som jag nyss åberopade i ell annat sammanhang, säger alt man kan tänka sig att en del av området lämnas ul för anbudskonkurrens. Det säger man nu när kritiken mot beslutet i marktilldelningsfrågan böfiat komma. Det verkar vara - som någon uttryckte det i en artikel - en Canossavandring. Men ännu har denna Canossavandring bara kommit så långt att man säger all en del av området skall lämnas ul lill anbudskonkurrens, Varför, herr Ulander, bara en del? Varför skall konkurrensen inte gälla allt byggande i Enskededalen?
138
Hen DANELL (m):
Herr talman! Herr bostadsminislern ondgjorde sig över alt jag tog upp en sak som inle berörts i inlerpellationen. Men jag bara exemplifierade med ett område där regeringen inle alls var intresserad av att skapa rättvisa, nämligen i fråga om lånevillkoren.
Vad beträffar det som i dag ligger oss något närmare - markvillkoret - vill jag bara säga att vår kritik grundar sig på uppfattningen all ell stort kommunall markinnehav, som kommer att slå skattebetalarna dyrt, knappast kan åstadkomma några större förändringar i konsumenternas boendekostnader. Det är en uppfattning som vi inte är alldeles ensamma om, även om bostadsminislern försöker framställa det så. Så här sade exempelvis en debatldellagare den 11 december i riksdagen: "Men lika litet som det omfattande markinnehav som kommunerna redan nu svarar för har utgjort någon garanti för effektiv konkurrens, lika litet tror jag att markvillkoret kommer att betyda, om inle samtidigt konkurrensreglerna får en strikt tillämpning." Del var herr Ullslen i folkpartiet som sade det, och flera andra har framfört liknande synpunkter. Markvillkoret
är nog inte något som med hull och hår har accepterats av alla oavsett partitillhörighet utom moderaterna.
Visst tycker vi att kommuner skall köpa mark. Själv är jag aktiv i en kommunal faslighelsnämnd där vi köper in mark i olika sammanhang just för att kunna göra stora och bra småhusområden där vi skall kunna pressa priserna. Men då är det fråga om en rullande markplanering och inle om att lägga under sig mycket mark som blir dyrbar i längden.
Beträffande konkurrens i byggandet, varför inte citera vad partisekreteraren i moderata samlingspartiet skrev i Expressen för ell lag sedan just när herr Carissons och herr Ullstens argument framfördes av en redaktör där i olika turer. Han skrev helt enkelt aU vi anser att fullständig anbudskonkurrens skall tillämpas för samtliga större bostadsprojekt ulan några undanlagsmöjligheter och oavsett vem som äger marken. Della skulle gälla även för kommunerna vid produktion på deras egen mark. Svårare än så är det faktiskt inle.
Del citat som jag böfiade mitt anförande med för en timme sedan utgick just från del förhållandet att det är orätt att lägga en stor möjlighet i ett förelags knä att bygga stora projekt alldeles efter eget huvud. Om det finns tidigare exempel på att sådana möjligheter legal hos enskilda byggare är det lika fel att de nu, efter socialdemokraternas beslut, förs över till en ny kategori byggare. Detta främjar på inget sätt bostadskonsumenterna.
Jag skulle vifia avsluta med att säga att det nyss citerade borgarrådet i Stockholm i en tidningsinlervju har sagt att han med företagsledningar och de anställdas organisationer skall diskutera om inle en del av byggandet på Enskededalen kan upphandlas i konkurrens. Vad är det för sätt alt politikerna nu, när det genom riksdagsbeslut har skapats så många styrinstrument, skall lämna ifrån sig byggandet av 1 500 bostäder lill elt enskilt företags styrelse? Delta måste vara orimligt, och jag har bett alt bostadsminislern skulle kommentera delta faktum och den allmänna uppfattning som är spridd i alla tidningar och i folkmun när man i dag diskuterar Enskededalen. Att del tidigare har varit dominans i ägandet och är det fortfarande ål det enskilda hållet i Stockholm kan inte vara elt skäl till att all produktion framöver skall domineras av den andra delen, som tidigare befann sig på efterkälken. Det gynnar på intet sätt hyresgästerna.
Till sist ytteriigare elt konstaterande som jag också tidigare har gjort, nämligen: Kan det verkligen vara på del viset alt situationen i ägarstrukturen i Stockholm och riksdagens beslut,som jag nämnde i ell citat från en av handlingarna i faslighelsnämnden i Stockholm, skall förutsätta alt den mark som kommunen disponerar även framdeles i princip förbehålls den allmännyttiga och kooperativa sektorn? Är delta, herr bosladsminister, en korrekt uppföljning av del riksdagsbeslut som vi fattade i höstas eller är del inte det - bortsett från att de som har skrivit del är partivänner lill bostadsministern?
Nr 28
Fredagen den 28 febmari 1975
Om principerna för kommunernas marktilldelning vid stora bostadsbyggnadsföretag
139
Nr 28
Fredagen den 28 februari 1975
Om principerna JÖr kommunernas marktilldelning vid stora bostadsbyggnadsföretag
Hen STRÖMBERG i Botkyrka (fp):
Herr lalman! Herr Ulander driver den tesen alt på grund av att del föreligger en viss ägandesiruktur i Stockholm där de allmännyttiga och kooperativa företagen har en mycket liten och de privata en mycket stor andel, skall man nu vid markfördelning ge så mycket som möjligt till de allmännyttiga och kooperativa förelagen. Lål oss anta att del vore så och att man skulle driva denna tes. Hur är del då om man går utanför Stockholms kommun och ser på förorterna, t. ex. min kommun Botkyrka och många andra förorlskommuner? Jo, där har allmännyttiga och kooperativa förelag ett klart dominerande inflytande på grund av alt byggnationen där har skett under senare år. Enligt herr Ulanders tes skulle vi alltså utan att bry oss om konkurrensen uppenbarligen överlämna alltsammans till privata förelag därför att vi då skulle skapa något slags jämvikt. Skulle så ske i Botkyrka kommun, kommer i varie fall jag att protestera.
Och ännu märkligare är herr Ulanders tes mol den bakgrunden all det i Stockholms kommun finns väldigt litet mark kvar att bebygga. De stora markområdena i regionen finns ute i förorlskommunerna. Detta är ett sätt all helt enkelt ta bort konkurrensen och det kan få myckel beklagliga föfider. Jag vill inte vara med om elt sådant resonemang, och jag tror inle all herr Ulander heller skulle se med glädje att en sådan situation uppkom.
Sedan säger herr Ulander - och det säger socialdemokratiska debattörer ganska ofta - att man inte från borgerligt håll, då räknas naturligtvis även folkpartiet in, protesterar om privata förelag skaffar sig monopol på mark. Jag tar i alla fall inte åt mig, herr Ulander, för jag har vid ett flertal tillfällen under årens lopp både i tidningar och här i kammaren - det senare så sent som förra årel i samband med en debatt om expropriationslagen - talat om hur tokigt del kan gå när en kommun saknar ekonomiska resurser att köpa mark. Vi har i Botkyrka ett exempel på detta i samband med Fitfiaaffären. Åtminstone folkpartiet har protesterat när det gått för snett.
140
Hen ULANDER (s);
Herr talman! Vi har hamnat i en diskussion som i och för sig skulle kunna ses som en fortsättning på debatterna i Stadshuset i Stockholm. Men låt oss gå en runda lill.
Både herr Ullsten och herr Sirömberg i Botkyrka tar upp de siffror som jag lagt fram i debatten. Det är siffror som visar att de privata företagen innehar en avsevärd del av lägenheterna. Visst måste konkurrensen komma in i vägningen av problemet. Hur skall det kunna bli kommunall monopol när enskilda personer och företag har över 80 % av lägenheterna i innerstaden och över 40 96 i yltersladen. Detta är definitivt konkurrens i förvaliningshänseende.
Sedan är det litet osäkert vad man resonerar om när man talar om konkurrens, för diskussionen upptar både byggandet och förvaltningen.
Byggandet har ju inte elt dugg med della alt göra. De byggnadsförelag som uttalat sig i pressdebatten har helt enkelt, i likhet med herr Strömberg i Botkyrka, fallit offer för en felaktig information. Meningen med de reservationer som vi har gjort i Stockholm både lill Familjebostäder och till de övriga kommunala bolagen är naturiiglvis alt de går ut i anbudskonkurrensen när det gäller bostäderna. Det kanske skall påpekas i sammanhanget att den konkurrens som sker i bostadsbyggandet rör sig, oavsett om det är en kommunall ägt företag eller ett privat, om ca 15 % av de totala kostnaderna. De andra procenten är upphandlingar som alltid görs i konkurrens.
Herr Ullsten frågar mig varför inte hela utan bara en del av Enskededalen enligt en tidningsartikel inte upphandlas i konkurrens. Jag tänker inte fortsätta den här diskussionen, jag vill först se det beslut som fattas av styrelsen för Svenska Bostäder. Även om den här diskussionen kan vara intressant måsle vi konstatera all inlerpellationen var en fråga om lagligheien i det sätt, på vilket faslighelsnämnden i Stockholm har handlat. Svaret från bosladsministern lyder på att den socialdemokratiska majoriteten i Stockholms stadshus slår stark i denna diskussion.
Nr 28
Fredagen den 28 februari 1975
Om principerna för kommunernas marklilldelning vid stora bostadsbyggnadsföretag
Överiäggningen var härmed slutad.
§ 4 Föredrogs och hänvisades
Motion
Nr 1830 till trafikutskottet
§ 5 Föredrogs och bifölls interpellationsframställningen nr 37.
§ 6 Anmäldes och bordlades
Propositioner
Nr 9 om reformering av högskoleutbildningen m. m.
Nr 24 om viss försöksverksamhet inom lärarutbildningen m. m.
Nr 39 med förslag till lag om rätt för sammanslutningar av studerande eller anställda all utse ledamöter i styrelse eller annat organ vid läroanstalt för högre utbildning
§ 7 Anmäldes och bordlades
Konstitutionsutskottets betänkanden
Nr 2 angående verkställd granskning av riksdagsbibliotekels förvaltning under år 1974
Nr 3 med anledning av framställningen 1975:10 från riksdagens förvaltningsstyrelse angående utgifter på tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1974/75 i vad avser anslag under huvudtiteln Riksdagen och dess verk m. m.
Nr 4 med anledning av framställning i propositionen 1975:1 om anslag under justitiedepartementets verksamhetsområde för budgetåret 1975/76 till partistöd
141
Nr 28
Fredagen den 28 februari 1975
Nr 5 med anledning av framställning i propositionen 1975:1 om anslag under justitiedepartementets verksamhetsområde för budgetåret 1975/76 till vissa kostnader i anledning av allmänna val
Nr 6 med anledning av lill utskottet hänvisade framställningar i propositionen 1975:1 omanslag för budgetåret 1975/76 under huvudtiteln Riksdagen och dess verk m. m.
Skatteutskottets betänkanden
Nr 2 med anledning av motioner om maximigränsen för avdrag för un-.
derhåll av barn, m. m. Nr 3 med anledning av motioner om vissa tullfrågor Nr 4 med anledning av propositionen 1975:1 i vad avser vissa anslag
inom finansdepartementets verksamhetsområde för budgetåret
1975/76
Justitieutskottets betänkanden
Nr 2 med anledning av propositionen 1974:189 med förslag lill lag om ändring i lagen (1966:664) med vissa bestämmelser om immunitet och privilegier
Nr 3 med anledning av propositionen 1975:2 med förslag om tilläggsstat II till riksstaten fÖr budgetåret 1974/75 såvitt avser justitiedepartementets verksamhetsområde
Nr 4 med anledning av propositionen 1975:1 såvitt gäller anslag till rättshjälp m. m. jämte motioner
Nr 5 med anledning av propositionen 1975:1 såvitt gäller anslag till åklagarväsendet
Lagutskottels betänkanden
Nr 2 med anledning av motion om en ny förelagsform för mindre och
medelstora företag Nr 3 med anledning av motion om vidareutbildning av överförmyndare Nr 4 med anledning av motion om granskningsmyndighet för boutred-
ningsmannaarvode m. m.
142
Försvarsutskottets betänkanden
Nr 1 med anledning av propositionen 1975:1 såvitt gäller beredskapsbudget för totalförsvaret
Nr 2 med anledning av propositionen 1975:2 med förslag om tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1974/75 såvitt gäller försvarsdepartementels verksamhetsområde
Nr 3 med anledning av förslag i propositionen 1975:1 om förbättrade värnpliktsförmåner jämte motion
Nr 4 med anledning av motion om åtgärder mot stöld av vapen m. m. från militära förråd
Nr 5 med anledning av motion om översyn av utbildningsanvisningarna rörande behandling av krigsfångar
Nr 6 med anledning av motion om grundutbildning m. m. för värnpliktiga med handräckningsfiänstgöring
Socialförsäkringsutskottets betänkanden
Nr 1 med anledning av propositionen 1975:1 i vad avser vissa anslag för budgetåret 1975/76 till allmän försäkring jämte motioner
Nr 2 i anledning av motioner om allmän begravningsförsäkring och obligatorisk grupplivförsäkring
Nr 3 med anledning av motion om representation för handikapprörelsen i försäkringskassornas pensionsdelegationer
Nr 28
Fredagen den 28 febmari 1975
Anmälan av interpellationer
Kulturutskottets betänkande
Nr 2 med anledning av propositionen 1975:1 såvitt gäller anslag för budgetåret 1975/76 till stöd till idrotten jämte motioner
Utbildningsutskottets betänkanden
Nr 2 med anledning av propositionen 1975:1 såvitt gäller anslag till utbildningsdepartementet samt till utbildning inom kulturområdet m. m. jämte motion
Nr 3 med anledning av propositionen 1975:1 såvitt gäller anslag till skolväsendets centrala och regionala myndigheter m. m. jämte motioner-
Näringsulskotlels betänkande
Nr 7 med anledning av motion om tillstånd för politiska organisationer att anordna lotteri
Civilutskoltets betänkande
Nr 2 med anledning av motioner om länsrätterna, m. m.
§ 8 Anmälan av interpellationer
Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivits till kammarkansliet
den 28 februari
Nr 38 av herr Burenstam Linder {m) till herr industriministern om planerna på samarbete mellan NJA och Kruppkoncernen i fråga om ett valsverk i Luleå:
I ell interpellationssvar den 27 februari bekräftade industriministern att NJA med regeringens medgivande bedriver preliminära utredningar med Kruppkoncernen om att göra en gemensam stor valsverksinves-lering. Industriministern gav dock i denna debatt ingen inblick i hur regeringen ur olika synpunkter betraktar en sådan omfattande utvidgning av Stålverk 80.
143
Nr 28
Fredagen den 28 februari 1975
Anmälan av interpellationer
En fråga som man måste ställa sig, men som industriministern den 27 februari ej kommenterade, är hur Norrbottens inland, t. ex. Tornedalen, skulle drabbas av ell ytterligare sug lill Luleå, Sveriges snabbast expanderande område. Ej heller berörde industriministern hur det kan komma sig alt man i debatten om Stålverk 80 inte sagt något om tankarna på att utvidga projektet med ett stort valsverk, trots att dessa tankar uppenbarligen aktualiserats redan dessförinnan.
En ytterligare fråga som industriministern ej berörde var hur det kan komma sig att staten nu kan länka sig all samarbeta med Krupp, när näringsutskotlels majoritet och riksdagen så sent som i maj 1974 med eftertryck förkastade principen all NJA för att minska finansieringsproblem och administrativa svårigheter skulle samarbeta med ett eller flera svenska företag vid utbyggnaden av Stålverk 80. Ett sådant samarbete hade föreslagits av moderata samlingspartiet.
Ej heller hade industriministern någon synpunkt på i vad män det kan anses möjligt att i nuvarande ansträngda läge binda administrativ kapacitet i utredningar om ytterligare utbyggnader utöver Stålverk 80.
Ej heller förklarade industriministern hur finansieringen av ytterligare investeringar skall gå lill, när finansieringssvårigheterna för redan nu beslutade investeringar inom Stålverk 80 ser ul alt öka. Genom fortsatta förluster har NJA svårigheter att självfinansiera Stålverk 80 i den utsträckning som förutsatts. Därtill kommer att man från säkra källor hört att Stålverk 80 kommer att bli avsevärt dyrare än vad regeringen sade så sent som i maj förra året.
Mot denna bakgrund anhåller jag om kammarens tillstånd att till herr industriministern få ställa föfiande fråga;
Vill industriministern redogöra för planerna på att bygga ett stort valsverk i samarbete mellan NJA och Krupp?
144
Nr 39 av fru Kiistensson (m) till herr justitieministern om reformplaner på kriminalvårdens område;
Av uttalanden i massmedia att döma har justitieministern klargjort att vi enligt hans mening inte skall behöva räkna med mer än 500 ä 700 intagna på kriminalvårdsansialt vid 1980-lalets böfian. Eftersom riksdagen saknar annan information om detta för vår kriminalpolitik revolutionerande förslag än de knapphändiga uppgifter som framgått av massmedia hemställer jag om kammarens tillstånd att till herr justitieministern ställa föfiande frågor:
1. Vad innebär mer preciserat justitieministerns reformplaner på kriminalvårdens område?
2. Hur 'är dessa planer förenliga med de av riksdagen nyligen beslutade riktlinjerna för ansiallsbyggandet inom kriminalvården och med vårt nuvarande påföljdssyslem?
§ 9 Meddelande om fråga
Meddelades att följande fråga framställts
den 28 februari
Nr 102 av fru Nordlander (vpk) till herr handelsministern om åtgärder mot lockpriser i detafihandeln:
Konsumenterna uppvaktas då och då med reklammaterial av typen "rabattcheckar", som sammanlagt beräknas ge'dryga tusenlappen i förfiänst vid inköp av vissa varor. Tidningarnas hel- och halvsidesannonser reklamerar för s. k. extrapriser. Från handelns sida har emellertid uppgivils alt systemet med lockpriser i verkligheten är fördyrande för konsumenterna. Del är de som får betala de dryga reklamkostnaderna. Enligt uppgift skall Konsum Stockholm hos handelsdepartementet ha hemställt om en utredning av veckoanrionseringen, som i hög grad är knuten lill lockprissystemel. Mol bakgrund av det anförda vill jag fråga herr handelsministern: Är statsrådet för sin del beredd medverka till all, eventuellt i samråd med SPK, få lill stånd överläggningar med handelns organisationer i syfte att få systemet med lockpriser ersatt av inriktning på en lägre prisnivå?
§10 Kammaren åtskildes kl. 16.15.
Nr 28
Fredagen den 28 febmari 1975
Meddelande om fråga
In fidem
SUNE K. JOHANSSON
/Solveig Gemen