Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975:27

Torsdagen den 27 februari

Kl. 14.00

§ I Om långpendlares rätt till avdrag för resekostnader vid inkomstbeskattningen

Herr finansministern STRÄNG erhöll ordet för att besvara herr Mossbergs (s) den 20 februari anmälda fråga, nr 88, och anförde:

Herr talman! Herr Mossberg har frågat mig om jag har några planer på att åstadkomma en uppmjukning av avdragsbeslämmelserna för långpendlare.

De s. k. långpendlarna har i regel medgetts avdrag för kostnader för i genomsnitt två hemresor per månad. Någon ändring härvidlag har inte skett på senare tid. I den praktiska tillämpningen torde en något mer generös hållning än tidigare numera tillämpas.

Kostnader för hemresor av förevarande slag är en del av det betydligt större problemet om i vad mån avdrag skall medges för ökade levnadskostnader vid fiänstgöring utom hemorten eller den vanliga verksam-helsorten. Detta problem har ingående behandlats av traktamenlsbeskatl-ningsutredningen i betänkandet Samordnad traktamenlsbeskattning (SOU 1974:45). Utredningens förslag ses f n. över av en särskild arbetsgrupp inom finansdepartementet. Först när översynen är klar är jag beredd att ta ställning i den av herr Mossberg aktualiserade frågan.

Torsdagen den 27 februari 1975

Om långpendlares rätt till avdrag för resekostnader vid inkomstbeskattningen

Om införsel i sjukpenning för obetalda skatter m. m.

Hen MOSSBERG (s);

Herr talman! Finansministerns svar, som jag tackar för, tycker jag är ganska positivt. Han nämner alt den fråga som jag aktualiserat är föremål för prövning, och då skall jag inte förlänga det här resonemanget, utan jag tackar bara för svaret.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 2 Om införsel i sjukpenning för obetalda skatter m. m.

Herr finansministern STRÄNG erhöll ordet för att besvara herr Tor-walds (c) den 20 februari anmälda fråga, nr 89, och anförde:

Herr talman! Herr Torwald har frågat mig om jag avser all la något initiativ för alt ge möjlighet lill införsel i sjukpenning för obetalda skatter, avgifter etc.

Införsel i sjukpenning kan f n. ske för familjerätlsliga underhållsbidrag och vissa kommunala bidragsfordringar som står underhållsbidragen nära.

Nr 27

Torsdagen den 27 februari 1975

Om åtgärder mot arbetslösheten i Norrland

Sjukpenning kan däremot inte tas i anspråk för övriga införselbara fordringar, dvs. skatter och allmänna avgifter samt böter och vilen. Sjukpenning utgör numera skattepliktig inkomst och skall i princip minskas med preliminär och under vissa förutsättningar även kvarstående skall. Frågan om sjukpenning numera bör jämställas med lön, särskilt sjuklön, i fråga om införsel har uppmärksammats i en del yttranden över lagberedningens år 1973 avlämnade förslag till ny utsökningsbalk. Dessutom har riksskatteverkel nyligen gjort en särskild framställning i saken till justitiedepartementet och begärt att ändring skall ske snarast möjligt utan avvaktan på utsökningsbalken. Framställningen övervägs f n. i justitiedepartementet.

Hen TORWALD (c):

Herr lalman! Jag ber först att få lacka för svaret.

Del har från olika håll framkommit att man har ansett det vara en olägenhet alt inte kunna göra en indrivning av exempelvis skatteskulder på sjukpenningen. Det understryks också i svaret.

Den olägenheten är kanske speciellt stor när del gäller en viss grupp företagare som kommit mer eller mindre på obestånd och som i samband med att de sjukskriver sig uppbär en oavkortad sjukpenning, dvs. de får inle såsom en löntagare sjukpenningen minskad genom källskatte-avdrag. Företagaren får, på grund av att han har B-skalt, hela sjukpenningen utbetald. Det frestar många som befinner sig i en svår ekonomisk situation att ulnylfia dessa pengar för att täcka andra utgifter. Men på sikt försämrar del vederbörandes solvens ytterligare.

Jag finner därför att det är angeläget alt man försöker komma lill rätta med del här problemet. Av svaret framgår att riksskatteverkel nyligen har gjort en framställning om att få en ändring lill stånd så snart som möjligt utan alt avvakta andra ändringar i utsökningsbalken.

Jag tolkar svaret så att även finansministern har uppfattningen all det är motiverat med snabba åtgärder. Jag hoppas all också detta blir fallet.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 Om åtgärder mot arbetslösheten i Norrland

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON erhöll ordet för att i ett sammanhang besvara dels herr Nilssons i Tvärålund (c) den 11 februari anmälda fråga, nr 77, dels herr Nilssons i Agnas (m) den 20 februari anmälda fråga, nr 91, och anförde:

Herr talman! Herr Nilsson i Tvärålund har frågat mig om jag snart avser att vidta åtgärder för all minska den höga arbetslösheten i Västerbottens län.

Herr Nilsson i Agnas har frågat mig om jag är beredd alt medverka

lill all sysselsättning bereds i hemorten för den ungdom som är arbetslös bl. a. i Umeå kommun. Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.

Arbetslösheten i Västerbottens län låg i januari i år, liksom i övriga skogslän, på en högre nivå än genomsnittet för riket. Den säsongmässiga uppgången från december lill januari var dock lägre än tidigare år och av ungefar samma storlek som genomsnittet för riket, dvs. omkring -I- 0,4 96. Arbetslöshetssituationen varierar emellertid avsevärt mellan olika delar av länet och för olika grupper av arbetssökande. Efterfrågan pä yrkesutbildad arbetskraft är relativt hög inom bl. a. industri- och byggnadsverksamheten.

För alt stödja sysselsättningen inom vissa delar av Västerbottens län och för sådana grupper av arbetssökande, som har särskilda problem på arbetsmarknaden, vidtas en rad arbelsmarknadspolitiska åtgärder. Länsarbetsnämnden i Västerbotten har fått särskild personal som ägnar sig åt ungdomens sysselsättningsfrågor. Aktiva insatser görs för att ge arbetslösa ungdomar möjligheter till yrkesutbildning. Även särskilda beredskapsarbeten för ungdomar planeras.

Genom lokaliseringsstöd har fram t. o. m. december 1974 länet tillförts ca 4 200 nya arbetstillfällen. Därmed ligger Västerbotten främst i landet när det gäller nya jobb lill följd av lokaliseringsstödet. Siffran kan dessutom beräknas bli ännu högre när pågående investeringar resulterar i ytterligare nyanställningar. Även glesbygdsstöd utgår till sysselsättnings-främjande åtgärder i vissa av länets kommuner.

Behovet av åtgärder för alt stödja sysselsättningen prövas fortlöpande. Jag vill i detta sammanhang påminna om att regeringen i årets budgetproposition har begärt en finansfullmakt för både innevarande och närmast följande budgetår för alt möjliggöra dels tidigareläggning, utvidgning eller påskyndande av statliga investeringar och beredskapsarbeten, dels bidrag till kommunala projekt.

Nr 27

Torsdagen den 27 februari 1975

Om åtgärder mot arbetslösheten i Norrland

Hen NILSSON i Tvärålund (c);

Herr talman! Jag ber att få lacka för svaret, av vilket framgår all regeringen inle planerar några andra åtgärder än dem som i stort sett var kända när jag ställde frågan. Orsaken lill att jag ställt denna fråga är naturligtvis det mycket oroande sysselsättningslägel i Västerbotten.

Den sista januari var 4 088 personer arbetslösa mot 3 610 i slutet av november. Decembersiffran, som statsrådet åberopade, anses av länsarbetsnämnden som ganska osäker med hänsyn lill all den räkningen gjordes mellan jul och nyår.

Ungefär 1 000 ungdomar är arbetslösa i Västerbotten, varav en tredjedel i Umeå. Ungdomsarbetslösheten skapar alldeles speciella problem, inle minst sociala. Av den anledningen har Umeå och många andra kommuner tagit initiativ. Det finns enligt min mening anledning för statsmakterna och för statsrådet all bättre än hittills försöka fånga upp de lokala och regionala initiativ som las av kommuner och landsting. Umeå stad är t. ex. beredd att utöver "ordinarie beredskapsreserv", om jag får använda

Nr 27

Torsdagen den 27 febmari 1975

Om åtgärder mot arbetslösheten i Norrland

det uttrycket, lägga ungefär 1,3 milj. kr. på särskilda åtgärder för ungdom. Landstinget är också berett alt göra förhållandevis stora insatser.

Det är angelägel, tror jag, att statsmakterna, som har del primära ansvaret för sysselsättningen, fångar upp kommunernas intresse och aktivitet för det första genom att höja statsbidraget för dessa särskilda ål-gärder upp till förslagsvis 70-75 96, för det andra genom att stimulera näringsliv, kommuner och landsting att försöka plocka fram introduktionsplatser och praklikplatser så att ungdomar kommer in i arbetslivet. - Det är ell myckel stort problem för ungdomen att över huvud tagel komma in i arbetslivet.

För del tredje tror jag det finns anledning för framtiden, när regeringen och även oppositionen spår sämre lider och sämre sysselsättningsmöjligheter, all återinföra temporära fiänster för ideella organisationer och ungdomsorganisationer.

Statsrådet nämnde beredskapsarbetena. Enligt vad jag har blivit underrättad om har Västerbottens länsarbetsnämnd saknat pengar för beredskapsarbeten en lid. Jag hoppas all det kommer alt rättas till.

Ordföranden i Statsförelag besökte vårt län i förra veckan och rekommenderade då ungdomar och andra som var arbetslösa att flytta till andra orter, där del fanns arbete. Det är inget realistiskt alternativ för inånga, och jag hoppas all statsrådet är beredd att göra kraftfullare insatser.

Hen NILSSON i Agnas (m):

Herr talman! Också jag ber att få lacka för svaret. Jag ansluter mig till det som herr Nilsson i Tvärålund har anfört. Det slår ingenting i svaret om arbetsmarknadsministerns medverkan för alt bereda arbete ål människor i hemorten. Min fråga gällde egentligen principen om var arbete skall beredas åt ungdomen.

Jag har framför mig tidningsklipp som visar alt när förre chefen för AMS var i Umeå för en vecka sedan sade han att om ungdomarna vill ha jobb bör de åka hemifrån och la arbete där sådant finns. Detta är märkligt inle minst med tanke på att den som talar är den mäktige chefen för Statsföretag. Han bör ju tala nästan direkt från kanslihusets hjärta. Ännu märkligare är att längre fram heter det att finns det inget jobb i Sverige får de söka sig ut på den nordiska marknaden. Allt enligt uppgifter i pressen. Jag har inte sett att del blivit motsagt.

Betyder detta då för del första att exempelvis Umeå kommun med mer än 700 och i mars kanske 1 000 arbetslösa ungdomar skall godkänna att de unga reser söderut? Är detta i enlighet med regionalpolitiken i övrigt? Skall inte Statsföretag och andra kunna ordna jobb där uppe? Vad skulle del betyda i framtiden för Norrlands kommuner, t. ex. för Umeå, om denna princip knäsattes?

För det andra: Skall t. ex. den särskilda personal, som enligt arbetsmarknadsministerns svärden 14 november i fiol -den uppgiften upprepas nu - tilldelals länsarbetsnämnden i Västerbotten, rekommendera unga arbetslösa all resa lill Norge, lill oljeborrningen, eller till annat nordiskt

land för att söka arbete? Jag tycker det är mycket mystiskt. Nu är det ju inte arbetsmarknadsministern som har sagt detta, men jag kan inle tro alt det helt strider mot hans tankegångar.

När del sedan gäller hjälpen till flyttning har jag en tabell just från länsarbetsnämndens personal i Västerbotten, som visar att t. ex. i augusti månad flyttade 207 personer från länet med hjälp. Vad kostar del? Dessutom förekom viss omflyttning inom länet. Jag tycker det är oroande. Bakom detta ligger enligt min mening bl. a. fel på den allmänna politik som har förts och statliga försummelser. Man drar in postkontor och poslstationer m. m. Delta kanske måsle ske, men staten ordnar ingen annan sysselsättning i stället. Det finns ingen variation här. När det blir slut på en verksamhet kommer ingenting nytt i stället.

Jag skulle faktiskt vifia efterlysa konkreta förslag från arbetsmarknadsministern.

Nr 27

Torsdagen den 27 februari 1975

Om åtgärder mot arbetslösheten i Norrland

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON:

Herr lalman! Nu finns ju inte chefen för Statsföretag här i riksdagen, så han kan rimligtvis inte bli interpellerad.

Till del som herr Nilsson i Agnas log upp om arbetssökande ungdomar och deras eventuella flyttning till annan ort vill jag säga att man bör åtminstone inle hindra en ung människa som har intresse av alt flytta på sig för alt få ett arbete. Det ingår också i vår arbetsmarknadspolitik all den som vill flytta på sig skall få allt del stöd som över huvud taget är möjligt.

Jag besvarade i november i fiol en liknande fråga från herr Nygren om arbetsmarknadssituationen för ungdomarna i t. ex. Umeå i Västerbotten och påpekade då alt en rad åtgärder hade vidtagits och alt vi planerade ytterligare åtgärder. Jag kan berätta all vi nu av riksdagen begär 100 miljoner på tilläggsstat för beredskapsarbeten. Sådana beredskapsarbeten behövs inle i alla län, utan de är avsedda för skogslänen och för de grupper som har svårt på arbetsmarknaden, bl. a. ungdomar. Men vi kan glädja oss ål att arbetslösheten bland ungdomarna i Umeå har minskat.

Man får inle, som herr Nilsson i Agnas gjorde i sin fråga, la antalet arbetssökande ungdomar och säga att det är lika med antalet arbetslösa. Många ungdomar söker nytt arbete för att komma ifrån del arbete de har.

Vi har alltså begärt 100 milj. kr. till beredskapsarbeten, och vi kommer alt vidta en hel del andra åtgärder som skall hjälpa de arbetslösa ungdomarna till arbete, bl. a. i Västerbottens län.

Hen NILSSON i Agnas (m);

Herr lalman! Det var vänligt all man inte skall hindra dem som vill flytta - och jag delar uppfattningen all man inte skall göra det. Vid intervjuer i pressen framstår del som om få anser sig hindrade, ulan del ligger lill så att de gärna vill stanna just i hemorten - och det är

Nr 27

Torsdagen den 27 februari 1975

Om åtgärder mot arbetslösheten i Norrland

självklart all kommunerna önskar att de skall göra del.

Siffrorna om arbetslösa har jag fått från länsarbetsnämnden i Västerbotten. Jag har fåll uppfattningen att uppgifterna gäller arbetslösa under 25 år, inle arbetssökande, men jag har kanske läst fel. Hur som helst vel man alt del kommer att bli mycket svårare alt få arbete inom någon månad, när många ungdomar rycker ut från värnplikten. Jag betvivlar inte arbetsmarknadsministerns goda vilja, men jag undrar om det ändå inte vore möjligt all undersöka om det går alt göra mer för just ungdomen, vars situation är oroande.

Jag anser att Norrland är ett framlidsland, och del vi gör för Norrland betyder myckel för Sverige i stort. Del här är ingen perifer fråga.

Hen NILSSON i Tvärålund (c);

Herr lalman! Jag förutsätter alt statsrådet tar myckel allvarligt på de siffror som redovisas av arbetsförmedlingarna. Med nuvarande terminologi heter det ju "kvarstående arbetssökande" om dem som söker arbete månad för månad. Antalet kvarstående arbetssökande var 4 088 i Västerbottens län den 31 januari.

Vad som gör läget oroande är att man tydligen på olika håll förutser en ökande arbetslöshet. I budgetpropositionen anger statsrådet själv detta bl. a. på det sättet att han ökar den av arbetsmarknadsstyrelsen beräknade siffran ersätlningsdagen per årsmedlem i arbetslöshetskassa lill 5,5 och föreslår motsvarande höjning av begärt anslag. När man beaktar della just i vad gäller Västerbollen, som har en av landets högsta arbetslöshetssiffror, finns anledning lill oro för olika kategorier som drabbas av arbetslöshet.

Jag konstaterar med tillfredsställelse vad statsrådet säger beträffande pengar på lilläggsstat för beredskapsarbeten. Del måste innebära all vi i vårt län inte behöver sakna pengar lill beredskapsarbeten. Antalet sysselsatta i beredskapsarbeten är nämligen betydligt lägre i år än del var motsvarande lid i fiol. Skulle del bero på brist på medel är del naturligtvis beklagligt.

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON:

Herr talman! Anledningen till alt det finns färre personer i beredskapsarbete i år än förra året är helt enkelt att arbetsmarknadsläget har förbättrats.

Del är myckel svårt att hinna utveckla synpunkterna på en fråga då man har en minut lill förfogande. Därför svarade jag inle herr Nilsson i Tvärålund i mitt första inlägg. Jag borde också ha påpekat all regeringen begären fullmakt av riksdagen på 1 miljard kronor. Vi håller nu i kanslihuset på att försöka fylla den fullmakten med innehåll, all skapa sysselsättning i de regioner där man har svårigheter - och Västerbotten är en av de regionerna. Vi planerar åtgärder även för ungdomar, men redan nu har vi vidtagit en del åtgärder i det syftet, bl. a. har vi, som jag nyss nämnde, begärt 100 milj. kr. lill beredskapsarbeten. Vi kommer

också all göra det möjligt för arbetslösa ungdomar att utbilda sig. Det är ungdomar under 19 år som nu leder arbetslöshetsstatistiken. Vi skall försöka placera dem på lediga platser i arbetsmarknadsutbildningscenira, och de kommer att få särskilda bidrag. Dessutom inventerar vi nu prak-tikarbeien inom den statliga sektorn för att få ytterligare ungdomar in i praktikfiänsi.

Vi gör således en hel del för att skapa sysselsättning i de regioner som har del svårt, och framför allt ägnar vi oss åt grupper som möter svårigheter på arbetsmarknaden. Den tiden är ännu inte kommen då man skall vidta allmänna sysselsätlningsskapande åtgärder.

Nr 27

Torsdagen den 27 februari 1975

Om åtgärder mot arbetslösheten i Norrland

Herr NILSSON i Agnas (m):

Herr talman! Jag vill bara anföra en sak till. Också jag'tror att de åtgärder som hittills vidtagits för att slävja ungdomsarbetslösheten i huvudsak har berört platsförmedlingen, beredskapsarbeten samt stimulansbidrag av olika slag. En av de grundläggande orsakerna härtill är väl bristen på kontakt mellan skola och arbetsliv. Man har kanske i viss mån fel inriktning på utbildningen, med för myckel teori och för litet praktik, det brister i yrkesvägledningen och i fråga om information lill arbetsgivarna när det gäller utbildningsvägar. Det finns nog en del platser vilka kunde ha besatts av ungdomar men för vilka dessa inte har den bakgrund som behövs.

På den punkten vore ett samarbete mellan departementen inte ur vägen, och jag förmodar alt ell sådant också förekommer. Jag tor att vi kan få en positiv utveckling om de rätta åtgärderna sätts in.

Hen NILSSON i Tvärålund (c):

Herr talman! Det är glädjande att konstalera den enighet över partigränserna som föreligger såväl i riksdag som i kommuner och landsting när det gäller all skapa sysselsättning åt drabbade människor. Jag ber därför att än en gång få understryka de konkreta förslag jag framförde i mitt första anförande om högre bidrag till kommunerna för särskilda åtgärder, inte minst för ungdomar, ylleriigare kontakter med näringsliv, kommuner och landsting för att skapa praktikplatser och introduktionsutbildning för ungdomar samt förnyat aktualiserande av frågan om lem-porära fiänster i ideella organisationer, ungdomsorganisationer osv.

Jag hoppas att vi med gemensamma krafter skall kunna åstadkomma en bättre situation. Jag vill än en gång betona nödvändigheten av en samverkan mellan de statliga och kommunala institutionerna och näringslivet för att åstadkomma bästa möjliga resultat.

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON:

Herr talman! När regeringen begärt en finansiell fullmakt på 1 miljard kronor av riksdagen har vi också utgått från att vi skall kunna bevifia statsbidrag med 75 96, där det kan vara erforderiigl med hänsyn till sys-selsällningssituationen.

5 Riksdagens protokoll 1975. Nr 25-28

Nr 27

Torsdagen den 27 februari 1975

Om åtgärder för att säkra sysselsättningen för vissa anställda inom bryggerinäringen

Nu tycker jag all vi ändå måste vara överens om all de satsningar som staten har gjort i Västerbollen också har kommit ungdomen lill godo. Vi har genom lokaliseringspolitiska åtgärder skapat 4 200 nya jobb i nya och i gamla företag. Det har också inneburit att arbete skapats för ungdomar. Dessutom har vi i Västerbottens län placerat landläkar-högskolan, som har utvecklats till elt komplett universitet. Vidare har vi inrättat elt industriellt utvecklingscentrum i Skellefteå, som blivit en viktig bas för den industriella utvecklingen i länet.

Vidare har regeringen gjort direkta statliga satsningar i gruvan i Stekenjokk liksom i induslricenteranläggningen i Lycksele. Vi kommer också i fortsättningen all göra allt vad vi kan för alt hjälpa Västerbotten. Jag kan nämna att vi vid dagens regeringssammanträde har beviljat lokaliseringsstöd till ett förelag i Vindeln, som ger 30 nya jobb. Vi gör alltså så mycket vi kan genom lokaliseringspolitiken och regionalpolitiken för att hjälpa Västerbotten.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om åtgärder för att säkra sysselsättningen för vissa anställda inom bryggerinäringen

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON erhöll ordet för att besvara herr Israelssons (vpk) den 20 februari anmälda fråga, nr 92, och anförde:

Herr lalman! Herr Israelsson har frågat mig vilka åtgärder jag anser bör vidtas för att säkra sysselsättningen åt de bryggerianslällda i norra delen av Örebro län vilka nu hotas av arbetslöshet.

Om det skulle visa sig alt sysselsättningen inte kan räddas vid det företag som herr Israelsson syftar på är regeringen givetvis beredd alt utnytfia hela den arsenal av arbetsmarknads- och regionalpoliliska åtgärder som står lill förfogande. Av Örebro län ingår Hällefors, Ljusnars-berg, Nora och Lindesberg i den s. k. grå zonen, dvs. det gränsområde till det allmänna stödområdet inom vilket särskild hänsyn skall las vid prövning av regionalpolitiskl stöd. Regeringen är beredd all lämna lokaliseringsstöd i form av både lån och bidrag till förelag som nyetablerar eller bygger ul sin verksamhet inom den grå zonen. Mot denna bakgrund bedömer jag utsikterna vara goda att skapa ytterligare arbetstillfällen i den norra delen av Örebro län.

Hen ISRAELSSON (vpk):

Herr lalman! Jag lackar statsrådet Bengtsson för svaret på min fråga.

Bakgrunden lill min fråga är inte bara det konkurs- och nedläggningshotade bryggeriet med 135 anställda i Kopparberg ulan den allvarliga arbetsmarknadssituationen över huvud taget i denna del av Örebro län. Även länet som helhet har pä senare år uppvisat en ogynnsam utveckling

i fråga om sysselsättning och befolkning. Länet har en folkmängd på omkring 275 000. Mellan åren 1970 och 1972 minskade folkmängden med ca 1 200. Denna nedgång har sedan nästan fördubblats mellan åren 1972 och 1973, då nedgången var 2 000 personer. En betydande del av nedgången drabbade den nu aktuella länsdelen.

Ljusnarsbergs kommun, som det främst är fråga om i det här fallet, har på tio år förlorat 1 000 arbetstillfällen och 3 000 invånare. Nu är det 7 200 människor kvar i kommunen, varav 21 96 är pensionärer.

Ur samhällsekonomisk synpunkt är det klart olämpligt alt nedgången får fortsätta. Investeringar inom den offentliga sektorn ulnylfias nu inte i möjlig utsträckning. Grundskolans högstadium ulnylfias bara till hälften, för att ta ett exempel. Här finns utrymme för många nya arbetstagare men knappast några marginaler för ytterligare nedgång i fråga om arbetstillfällen, om kommunen skall kunna leva vidare.

Det är inle realistiskt alt räkna med att det enskilda näringslivet kan lösa denna bygds problem. Därför måsle snabba och kraftiga åtgärder lill, främst från statens sida. I fråga om det här närmast aktuella bryggeriet borde staten, som ju redan engagerat sig på bryggeriområdet, kunna hjälpa lill med en lösning i någon form. Jag hör inle till dem som pläderar för tillverkning och marknadsföring av mellanöl för att skapa sysselsättning, men man kan ju också tillverka andra drycker vid ell bryggeri. Och skall det bli en neddragning i stort, måste den ske i sådana former att de anställda kan beredas andra meningsfulla sysselsättningar.

Jag vill rikta ytterligare en fråga lill statsrådet Bengtsson, om han är beredd alt påverka Pripps så att del går in och hjälper till med en lösning. Jag tror att det här närmast rör sig om att få hjälp med marknadsföringen. Den är den svaga sidan. Den starka sidan är den höga kvaliteten hos produkterna på grund av ett förnämligt vatten som man har som utgångspunkt.

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON;

Herr talman! Jag är inte beredd att diskutera det speciella företaget, eftersom överläggningar pågår. Men förelaget fick ju hjälp av herr Israelsson med reklamen; man gör ett väldigt gott öl. Det är ju elt bra argumeni när man tillverkar och säljer öl.

Beträffande situationen i den här delen av länet i stort delar jag självfallet herr Israelssons uppfattning att lägel är bekymmersamt. Det är just därför vi har bestämt oss för all del området skall behandlas med särskild varsamhet. Vi skall kunna ge lokaliseringsstöd som om del låge i stödområdet. Efter vad jag har hört från länsmyndigheterna har man nu kontakt med företag som är intresserade av att lokalisera sig dit. Jag hyser alltså en viss optimism om våra möjligheter att lokalisera sysselsättning till den delen av länet.

Hen ISRAELSSON (vpk):

Herr talman! Jag är tacksam för det statsrådet har sagt, både nu och i slutet av sitt svar. Det visar att man är beredd all göra insatser.

Nr 27

Torsdagen den 27 februari 1975

Om åtgärder för att säkra sysselsättningen för vissa anställda inom biyggerinäringen

Nr 27

Torsdagen den 27 febmari 1975

Om färjtrafiken över Dalälven vid Sundet-Hasselön i Gävle kommun

Det finns även ekonomiska intressen att bevaka. Staten har t. ex. en skattefordran på 5,7 milj. kr.,och den kommun som berörs haren fordran på ca 300 000 kr. Därför är del viktigt att den här frågan får en så positiv avveckling som möjligt.

Vi har också - vilket framgick av de siffror jag redovisade förut -haft tidigare nedläggningar. Snipa gruva, som på sin tid hade 300 man och nu har 50, läggs ned. Ytterligare gruvnedläggningar berör ell 60-lal arbetstillfällen. Dessutom varslar Ställdalens Bruk om permitiering av halva styrkan, och det skulle kunna innebära alt ylleriigare 150 arbetstillfällen faller bort. Mol den bakgrunden är del ju mycket betydelsefullt att statsmakterna har den positiva inställning till att lösa de här frågorna som framgick av statsrådels svar och hans komplettering nyss.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 5 Om färjtrafiken över Dalälven vid Sundet-Hasselön i Gävle kommun

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordel för all besvara herr Björks i Gävle (c) den 13 februari anmälda fråga, nr 81. och anförde;

Herr talman! Herr Björk i Gävle har frågat mig om jag är beredd all ompröva frågan om turlista för färitrafiken över Dalälven vid Sundel-Hasselön i Gävle kommun samt på lång sikt verka för att en bro kommer till stånd över älven.

För att möjliggöra en rationell drift bör vägverkets färitrafik bedrivas enligt turiista om inte särskilda skäl talar mol detta. I beslut i januari i år konstaterade regeringen att olägenheterna för trafikanterna vid färi-ning med turlista på den här aktuella fäfileden - den över Dalälven vid Sundet-Hasselön - inte kan anses vara av sådan betydelse all principen med turlistereglerad fäfitrafik bör frångås. Vidare förklarade regeringen i sitt beslut att den av vägförvaltningen i länet föreslagna turlistan för färitrafiken får, med hänsyn till trafikens storlek, tillgången lill omfarts-väg och övriga förhållanden, anses lämplig intill dess erfarenheter har vunnits av tillämpningen så att underlag finns för omprövning av antalet turer och turtätheten.

Möjligheten att ersätta färian med bro är enligt uppgift från vägverket inte närmare utredd eftersom det är fråga om en jämförelsevis stor investering i förhållande till en relativt sett liten trafik. Denna fråga får prövas i anslutning till de regelbundet återkommande revideringarna av flerårsplanerna för vägbyggandel.

Hen BJÖRK i Gävle (c):

Herr lalman! Jag vill tacka kommunikationsministern för svaret på frågan angående färitrafiken i Hedesunda över Dalälven.

Enligt regeringens beslut skall nu turiista införas för denna färjtrafik,

och dessutom kommer trafikstopp att råda nattetid.

Den trafik som f n. anlitar denna färia består av dagliga turer med skolbuss, livsmedelstransporler och post m. m. För många som har sina arbetsplatser i Sandviken och Söderfors och som bor på motsatt sida av älven skulle en besvärande extra lidsförlust uppslå om man försvårade färitrafiken. Eftersom resan för dessa personer skulle bli 22 km längre, tycker jag att regeringens beslut - liksom statsrådets svar i dag - är något cyniskt på den här punkten. Man säger att den föreslagna turiistan får anses lämplig t. v.

Införes turlista för färitrafiken och dessutom totalt stopp under vissa delar av dygnet, kommer detta att medföra minskad trafik. Jag är också rädd för att en sådan minskad trafik senare kan bli ett argument från vägverkets sida för att ytterligare försämra servicen.

Med den turiista som nu föreslagits kan myckel allvarliga olägenheter följa. Vid t, ex. brandlarm, olyckshändelser eller hastiga sjukdomsfall är det nödvändigt att transporterna går snabbt. Då betyder över två mils extra resa besvärande ölägenheter.

Jag tycker också det bör nämnas att man ända sedan 1920-talet diskuterat en broförbindelse över Södra sundet. Ett av skälen mot en bro har tidigare varit alt en sådan skulle bli dyr på grund av att flottningen måste kunna ske obehindrat. Eftersom nu flottningen har upphört är del argumentet inte längre aktuellt.

De stigande kostnaderna för färitrafiken kan göra ett brobygge alltmer fördelaktigt. Jag hoppas också att herr statsrådet medverkar till att man utreder kostnaderna för en bro för att om möjligt kunna ompröva sitt ställningstagande.

Gävle kommun har vid remissen avstyrkt vägverkets förslag. Länsstyrelsens lekmannaslyrelse har också vid sin prövning av ärendet funnit "att intresset av att ernå en kostnadsbesparing i färidriflen, som uppkommer vid en luriislreglerad färitrafik måste få stå tillbaka för de ölägenheter för de inom området boende, som den ifrågasatta regleringen skulle innebära".

Ändå har regeringen vid sitt sammanträde den 23 januari 1975 gått emot Gävle kommun, länsstyrelsens lekmannaslyrelse och befolkningen. Jag anser att dessa instanser borde vara de som bäst kan avgöra hur verksamheten bör bedrivas med hänsyn lill befolkningen.

Det är slutligen ur principiell synpunkt intressant att notera att länsstyrelsen tydligen enligt regeringen inte skall ha alltför självständiga åsikter. När nu en länsstyrelse, den i Gävleborg, i det här fiillel har haft en åsikt som inte stämmer med regeringens, så kör man bara över länsstyrelsen. Jag tycker att det är synd att länsstyrelsereformen skall fungera på det sättet.

Nr 27

Torsdagen den 27 februari 1975

Om förjtrajiken över Dalälven vid Sundet-Hasselön i Gävle kommun

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Jag skall inte i detalj gå in på det aktuella ärendet -det skulle vara att undervisa herr Björk i Gävle om någonting som han

Nr 27

Torsdagen den 27 februari 1975

Om nedläggning av Järnvägsstationer utmed stambanan

kan förut - utan jag vill bara anföra ett par principiella synpunkter.

Förändringen i del här området är inte på något sätt unik i landet. Om man tar hänsyn till den trafik som går med färian - det antal bilar som där fraktas - och jämför med fäfileder av liknande slag på andra håll i landet finner man tvärtom att redan i dag är de flesta av dessa fäfior turiislereglerade. Det är mot bakgrund av att vi bl. a. vill kunna tillgodose andra viktiga behov inom vägpolitikn som regeringens ställningstagande bör ses både i det här fallet och i liknande fall.

Jag nöjer mig med det konstaterandet för att markera att denna färia inte utgör något undantag från den regel som vi håller på att skapa.

Herr Björk tog också upp frågan om alt ersätta färian med en bro. Jag har i mitt frågesvar inte sagt annat än att man hittills från vägverkels sida inte bedömt behovet härav som så akut att det skulle vara viktigt att nu undersöka det alternativet. Men jag kan gärna tillägga alt för alt det skall bli möjligt att ersätta färiförbindelsen med bro enligt vägverkets långsiktiga planer behövs del naturligtvis en ekonomisk kalkyl. Vägverket uttalar också alt verket i sina långsiktiga planer förutsätter att det skall skapas en ny broförbindelse över Dalälven, även om denna bro då skulle ligga något väster om fäfileden. Del skulle alltså bli en broförbindelse som ersätter nuvarande väg- och broförbindelse genom Gysinge samhälle.

Jag har velat lämna denna upplysning för den händelse herr Björk inte känner till detta. Det är ju tänkbart alt man härigenom på förhoppningsvis inte alltför lång sikt skulle kunna lösa frågan på elt mera radikalt säll.

Herr BJÖRK i Gävle (c);

Herr talman! Jag vill lacka kommunikationsministern för tillägget.

När del gäller bron vid Gysinge är det bekant för mig att sådana planer finns. Men jag är inte säker på alt det riktigt tillfredsställer de önskemål som man har från Söderforshållet, eftersom den bron ju kommer att ligga nära Gysinge och inte minskar sträckan så mycket.

I övrigt hoppas jag att man ändå ser över möjligheterna att ersätta själva färiförbindelsen med en bro i framliden.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Om nedläggning av järnvägsstationer utmed stambanan

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för att besvara herr Lothigius (m) den 20 februari anmälda fråga, nr 86, och anförde:

Herr talman! Herr Lothigius meddelar alt SJ föreslagit att stationerna mellan Alvesta och Nässjö, med undantag för Sävsjö, skall läggas ner för persontrafik och att della kommer alt skapa problem för bl. a. skolbarnens resor mellan orterna. I anslutning härtill frågar herr Lothigius

mig om jag anser det rimligt att lägga ner stationer utmed den bärkraftiga stambanan utan att ersätta kommunikationerna med exempelvis motorvagnar.

Frågan om persontrafiken på järnväg i trafikavsnittet mellan Alvesta och Nässjö bereds f n. i kommunikationsdepartementet, sedan berörda kommuner begärt regeringens prövning av SJ;s planer att ändra irafi-keringen där från lidtabellsskiftet i juni i år.

I avvaktan på slutförandet av beredningen är jag inle beredd göra närmare uttalande i frågan.

Nr 27

Torsdagen den 27 febmari 1975

Om nedläggning av järnvägsstationer utmed stambanan

Hen LOTHIGIUS (m);

Herr talman! Jag ber alt få tacka för svaret på min fråga.

Det verkar på kommunikationsministern som om frågan skulle vara
onödig och för tidigt ställd. Först och främst säger kommunikations
ministern: "Herr Lothigius meddelar att SJ föreslagit ." Det "med
delandet" fanns väl tidigare hos kommunikationsdepartementet eftersom
frågan redan bereds där.

Del hade varit bra om kommunikationsministern redovisat någon uppfattning i sill svar. I vafie fall vill jag mota Olle i grind och sända med ett ord på vägen, när frågan behandlas.

Här har alltså förts fram ett förslag från Norrköpings Irafikdislrikl att flera stationer mellan Alvesta och Nässjö skall läggas ned. Den enda station som skall vara kvar är Sävsjö, som får något förbättrade kommunikationer. Alla de övriga åtta nio stationerna skall bort.

Samhällena vid stambanan är från böfian grundade helt på järnvägstrafiken, och det är naturligtvis en psykologisk fråga - som kommunikationsministern måste känna till - hur man behandlar människorna i dessa samhällen när de i framtiden kommer att få se fiärrtågen rusa förbi. Människorna måsle då sälta sig i en mer eller mindre utkyld bil eller buss för att resa tre, fyra eller fem mil lill en station där tåget stannar och ta tåget därifrån.

Vidare är del ganska märkligt alt man tagit upp denna fråga sedan det inom länet har gjorts en regional trafikplanering. Varför oroar man människorna just nu, när del har gjorts en trafikplanering? Varför gjordes inle detta tidigare, så all man i länet hade möjligheter att ta itu med frågan och lägga fram förslag om hur trafikproblemen skulle lösas?

Jag frågar också - och det har vi talat om tidigare här i riksdagen - varför man arbetar med denna fråga nu, när trafikpolitiska utredningen har fåll besked om att vårt förslag skall framläggas den 1 juli 1975?

Slutligen slår det i en skrivelse från Norrköpings irafikdislrikl följande: "Skissen förutsätter att gymnasieeleverna i Rörvik och Stockaryd överföres från Nässjö till Vetlanda." När, herr kommunikationsminister, har SJ eller Norrköpings trafikdistrikt böriat gå in för all flytta elever i gymnasieskolan från den ena kommunen till den andra? Utmed banan bor elt antal elever som går i gymnasieskolan i Nässjö och några som går i skolan i Vetlanda.

Nr 27

Torsdagen den 27 februari 1975

Om vidgad rätt till ersättning åt facklig förtroendeman

Jag beklagar, men nu ser jag att min taletid är ute, och jag ber därför

alt få återkomma.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Jag kan inskränka mig till att upprepa att beredning av della liksom många andra likartade ärenden pågår i departementet, och det är omöjligt - det skulle också vara olämpligt - att i dag svara på de frågor som herr Lothigius har framställt. Jag kan emellertid försäkra herr Lothigius all denna liksom andra frågor som skall avgöras i anledning av besvär från kommuner eller andra kommer alt få en mycket seriös behandling, grundad bl. a. på ett par av de moment som herr Lothigius här anfört, nämligen trafikpolitiska utredningen och det regionala trafikplaner! ngsarbetet.

Hen LOTHIGIUS (m):

Herr lalman! Jag tackar för detta kompletterande svar och känner mig nu något lugnare. Därför skall jag inte heller ta till något högt röstläge.

Men jag är litet upprörd över del förfaringssätt som här använts, och jag har velat påtala för kommunikationsministern all man från trafik-distriktets sida tydligen vill styra elevernas skolgång. Den trodde jag låg på ett helt annat plan, där man måste ha förutsättningar att genomföra den gymnasieuppbyggnad som pågår. Det är något som SJ alltså inle skall lägga sig i.

Jag lar också fasta på vad kommunikationsministern sade och hoppas alt man skall ta hänsyn till dessa problem på säll som jag angivit i debatten i denna fråga.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Om vidgad rätt till ersättning åt facklig förtroendeman

Fru statsrådet LEIJON erhöll ordet för att besvara herr Ulanders (s) den 13 februari anmälda fråga, nr 83, och anförde:

Herr lalman! Herr Ulander har frågat mig - med hänvisning lill ett nyligen avkunnat utslag av arbetsdomstolen - om jag är beredd att föreslå sådan ändring av förtroendemannalagen att anställningsförmåner skall kunna utgå också när facklig verksamhet utförs på förtroendemannens fritid.

Före tillkomsten av förtroendemannalagen gällde i många fall den av arbetsgivarsidan dikterade uppfattningen, att det fackliga arbetet i princip skulle utföras under fritid och att det var arbelslagarparten som ensam skulle stå för de kostnader som det fackliga arbetet förde med sig.

Inte minst genom det pågående reformarbetet på arbetslivels område har de fackliga organisationerna fått ett betydande ansvar för förhållandena ute på arbetsplatserna. Det har därför varit naturiigt att del fackliga

arbete, som avser arbetsplatsen, liksom annat arbete i princip skall förläggas till arbetstid och att kostnaderna skall bäras av produktionen. Riksdagen godtog också denna princip.

Självfallet bor en så viktig princip inte kunna kringgås genom att arbetsgivaren förlägger förhandlingar eller sammanträden med de fackliga förtroendemännen utanför den ordinarie arbetstiden. Om så sker bör de fackliga förtroendemännen ersättas som om de hade utfört arbete.

Att arbetsdomstolen numera - med fyra röster mot tre - har uttalat att någon ersättning inte skall utgå enligt förtroendemannalagen i sådant fall ändrar inte regeringens uppfattning.

Regeringen kommer därför att föreslå vårriksdagen en sådan ändring av förtroendemannalagen att den berörda oklarheten undanröjs.

Nr 27

Torsdagen den 27 februari 1975

Om maktkoncentrationen inom det privata näringslivet

Hen ULANDER (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet Leijon för svaret. Del är tillfredsställande att regeringen svarat på frågan med sådan snabbhet och med ett så klart besked - det kan inte missförstås.

Låt mig citera ur tidningen Arbetsgivaren nr 6. Där heter det: "Det återstår nu att se hur makthavarna i Kanslihuset kommer att agera antingen genom att acceptera arbetsdomstolens dom och se hur lagen i överensstämmelse med domen kommer att tillämpas eller också att utan sakliga skäl falla undan för Metallinduslriarbetareförbundels önskan om att lagen måste ändras. Man kan tyvärr inte med den utomordentliga lyhördhet som regeringen visar för fackliga önskemål utesluta den senare utvecklingen."

Svaret har givit både mig och tidningen Arbetsgivaren besked. Jag vill bara helt kort, herr talman, säga att jag är alldeles nöjd med svaret.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 8 Om maktkoncentrationen inom det privata näringslivet

Herr industriministern JOHANSSON erhöll ordet för alt besvara herr Hermanssons (vpk) den 10 januari anmälda interpellation, nr 2, till herr statsministern, och anförde:

Herr talman! Herr Hermansson har i en interpellation lill statsministern ställt följande frågor.

1. När kan koncentrationsulredningen tänkas ha fullgjort det uppdrag som innefattades i riksdagens skrivelse av den 10 maj 1960 samt i regeringens direktiv från november 1961 och april 1971?

2. Hur bedömer regeringen konsekvenserna av den starkt tilltagande koncentrationen av kapital och makt inom del privata näringslivet?

3. Vilken grundläggande politik avser regeringen all föreslå i syfte all bryta maktkoncentrationen inom näringslivet?

4. Vilka åtgärder avser regeringen att vidta med anledning av den

Nr 27

Torsdagen den 27 februari 1975

Om maktkoncentrationen inom det privata näringslivet

relativa stagnationen inom den statliga företagssektorn?

Inlerpellationen har överiämnals lill mig för besvarande.

1 koncenlrationsulredningens direktiv framhålls att uppdraget avser en kartläggning och analys av ägande och inflytande i det privata näringslivet och en belysning av de faktorer som driver fram en ökad koncentration. Utredningen är av experlkaraktär och har inte i direkt uppdrag all lägga fram konkreta förslag lill åtgärder.

Den i direktiven begärda karlläggningen redovisades i elt antal betänkanden åren 1968-1970. I tilläggsdirektiv 1971 fick utredningen i uppdrag alt analysera frågan om företagens ökade internationalisering och utvecklingen mot multinationella förelag.

Enligt vad jag inhämtat från koncentrationsutredningen räknar den med att i vår avlämna ett betänkande som svarar mot dessa tilläggsdirektiv. Som riksdagen fick information om, redan för nästan elt år sedan, har planerna på ett sammanfattande slutbetänkande måst överges. Utredningens uppdrag kommer således att vara fullgjort denna vår i och med alt belänkandet om multinationella förelag avlämnas.

När del gäller frågorna om hur regeringen bedömer konsekvenserna av den ökande koncentrationen och vilka åtgärder som man vill sälta in för att bryta maktkoncentrationen har regeringen i många sammanhang deklarerat sin principiella syn på della.

För att motverka effekterna av en ökad ägarkoncenlration i det privata näringslivet har en rad åtgärder vidtagits. Statliga siyrelserepresentanter har satts in i stiftelser och investmentbolag samt i affärsbankerna. Samhället har ökat sill inflytande över kreditmarknaden, inle minst genom de samhälleliga arrangemangen för kapilalutbyggnaden, exempelvis AP-fonderna och PK-banken samt investeringsbanken.

En huvudlinje i regeringens politik för att motverka effekterna av en ökad ägarkoncenlration är alt på olika vägar ge de anställda inflytande över företagen. Genom trygghetslagarna har de anställda fåll inflytande över vikliga delar av personalpolitiken. Genom arbelarskyddslagslifl-ningen har inflytandet ökat över arbetsmiljöns utformning och ytterligare reformer förbereds på detta område. Genom lagen om styrelserepresen-talion har de anställda fått en ökad insyn i förelagens långsiktiga planering. F. n. är centrala delar av arbetsrätten föremål för översyn och regeringen planerar alt lägga fram elt förslag, som skall ge de anställda infiytande över arbetets ledning och organisation.

Detta betyder inte - det vill jag understryka - att vi kan slå oss lill ro med vad som hittills har åstadkommits. Situationen förändras ständigt och vi följer utvecklingen med uppmärksamhet.

Vissa frågor bevakas särskilt. När det gäller konkurrensaspekten och risken för monopolistisk prissättning följer statens pris- och karlellnämnd utvecklingen på varuområde efter varuområde. Vidare finns näringsfrihelsombudsmannen och marknadsdomstolen. Det har emellertid visat sig all konkurrenslagstiftningen behöver anpassas lill de ändrade förhållanden som utvecklingen fört med sig. Handelsministern har därför

nyligen tillsatt en utredning för att företa en genomgripande översyn av denna lagstiftning.

Koncentrationsprocessen går hand i hand med en ökad internationalisering. Genom koncentrationsutredningens betänkande kommer i vår en ordentlig kartläggning av de multinationella företagen. Jag vill i delta sammanhang också erinra om de åtgärder som nyligen har vidtagits för all skärpa kontrollen av utländska köp av svenska företag genom ändring av 1916 års lag om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m. Vidare har sedan förra året ilulalagstiftningen ändrats så att man får en ökad kontroll av svenska företags investeringar utomlands. Frågor som sammanhänger med forelagens ökade internationalisering bevakas av en speciell arbetsgrupp i kanslihuset under statsrådet Lidboms ledning.

Regeringens grundläggande politik på det här området är således att successivt öka de anställdas inflytande, att förbättra insyn och kontrollmöjligheten för samhället och alt noggrant följa företagens internationalisering. Jag vill emellertid samtidigt betona alt det inte finns någon enkel lösning pä problemen med företagskoncentralionen. Det är inte så all en sammanslagning av företag alltid är rätt eller alltid är fel -det blir en avvägning från fall lill fall.

I den sista frågan tar herr Hermansson upp utvecklingen inom de statliga företagen inkl. affärsverken.

Vissa av dé statliga affärsverken har under senare år stagnerat i sin expansion beroende på utvecklingen inom resp. sektor. När del gäller företagssektorn i övrigl är expansionsmöjligheterna större, och där är bilden också annorlunda. Statsföretag har sedan starten år 1970 ökat antalet anställda från 34 000 till ca 40 000. Beträffande industriinvesteringarna svarar Statsföretag för ca 10 96 av de totala industriinvesteringarna i Sverige trots att andelen sysselsatta endast utgör knappt 4 96. Investeringarna är således relativt sett mycket stora. De investeringar som nu sker och de investeringsprogram man har för framtiden visar på en fortsatt mycket snabb expansion för den statliga sektorn.

Nr 27

Torsdagen den 27 februari 1975

Om maktkoncentrationen inom det privata näringslivet

Hen HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Det var i en skrivelse av den 10 maj 1960 som riksdagen begärde en utredning om ägandeförhållandena och maktkoncentrationen inom del privata näringslivet, alltså för nästan 15 år sedan. Koncentrationsulredningen tillsattes sedan i november 1961. Dess viktigaste resultat hittills måste väl sägas vara belänkande nr V, som behandlade just ägande och infiytande inom det privata näringslivet. Det är daterat december 1967. Nu väntas ell belänkande om de multinationella företagen under våren.

Samtidigt som jag tackar industriministern för svaret på min interpellation måste jag beklaga alt koncentrationsulredningen aldrig kommit att avlämna sill huvudbetänkande och heller aldrig kommer att göra del, om inte regeringen ger direktiv om delta. I delta slutbetänkande ämnade utredningen sammanfatta huvudresullalen av de olika under-

Nr 27

Torsdagen den 27 februari 1975

Om maktkoncentrationen inom det privata näringslivet

sökningarna, har man skrivit förut, och diskutera vissa centrala frågeställningar. Delta sker alltså inte nu, och jag tror inle att det var avsikten hos vare sig motionärer eller riksdag, som för 15 år sedan log upp den här frågan, all utredningen skulle få denna ofullständiga karaktär.

Tiden löper ju fort. Det material som koncentrationsutredningen lämnade om ägandeförhållandena avsåg 1963 - alltså läget för tolv år sedan. Man kunde i sina utredningar konstatera en mycket siark koncentration av ägande och makt till ett litet antal fip.ansgrupper. Som bekant riktade man uppmärksamheten på 17 sådana ' ;:wgrupper, som år 1963 hade vad man kallade majoritetsintressen, domificrande eller starka minoritetsintressen i företag med sammantaget 400 000 anställda i Sverige. Dessa företagsvarade för 36 96 av industrins hela förädlingsvärde. De viktigaste ägargrupperna hade en stark anknytning tiil de stora affärsbankerna.

Vad har hänt efter 1963? Jag begränsar mig här till utvecklingen inom landet. Frågan om de multinationella företagen eller de internationella trusternas utveckling och växande makt är ett så stort problem alt jag tycker det krävs en särskild debatt om del. Därför begränsar jag mig medvetet till utvecklingen inom landet, även om vi vel att just de multinationella företagen med bas i USA, England, Västtyskland och Holland och de multinationella företagen med bas i Sverige - det finns ju många sådana också - spelar en växande roll i hela denna utveckling.

Under de senaste tio åren har inom Sverige denna koncentrations-process ytteriigare skärpts. I telegramstil kan man sammanfatta utvecklingen så här: Koncentrationsprocessen fortsätter. Taklen i koncentrationen ökar. Storföretagens dominans tilltar alltmera. Koncentrationen ökar starkt inom bank- och försäkringsväsendet. Nya former utvecklas för finanskapitalets kontroll. Storfinansens makt ökar.

När man ser att utvecklingen har förlöpt på detta sätt är det svårt all acceptera vad som är summan av industriministerns svar, nämligen för det första all koncentrationsutredningen lägger ned sitt arbete utan all avlämna något slutbetänkande och för det andra att regeringen inte tänker förändra sin hållning till koncentrationen av makt och ägande inom det privata näringslivet.

Utredningar är förvisso inle avgörande för samhällsutvecklingen. Om så vore fallet skulle vi som har så många utredningar ha en oerhört snabb utveckling av del svenska samhället. Men kunskap är å andra sidan väsentlig, inle minst för de partier och rörelser som vill förändra samhället. Koncentrationen av makt och ägande inom del privata näringslivet är en så viktig företeelse att den fortlöpande bör belysas.

Inle minst mol bakgrunden av alt materialet för koncenlrationsulredningens betänkande nu är över tio år gammall och att något slutbetänkande inte kommer vill jag ställa frågan till industriministern, om han är beredd att medverka lill att vi får en fortlöpande belysning av koncentrationsprocessen inom det svenska näringslivet. Vilket organ som skall sköta om detta är en underordnad sak - pris- och kartellnämnden, statistiska cenlralbyrån och eventuellt andra kan komma i fråga. Det

viktiga är att vi får en årlig stalisiik som belyser denna process precis som andra samhällsförhållanden fortlöpande redovisas. Del kommer, som vi vet, visst material från SPK men detta täcker inte hela del fält som koncentrationsulredningen skulle omfatta.

Vissa privata undersökningar har gjorts av utvecklingen sedan 1963 och de visar, som jag redan framhållit, en mycket stark tillväxt av koncentrationen. En av de senaste har gjorts av tidskriften Veckans Affärer, och jag redogör för huvudresullalen av den i min interpellation. Man har räknat fram de 25 största ekonomiska grupperna - förelagsenheter, koncerner osv. -och funnit all dessa har drygt 1 miljon anställda i Sverige av totalt ca 2,7 miljoner anställda inom hela näringslivet. Del är 37 96, dvs. över en tredjedel. För tio år sedan var,motsvarande siffra 28 96. Koncentraiionsgraden har alltså ökat mycket snabbt. På de senaste tio åren har genomsnittsstorleken på storföretagen ökat med ca 40 96, medan den under hela den föregående sjuårsperioden ökade med bara 18 96.

Medan det totala antalet sysselsatta inom näringslivet enligt denna undersökning minskal mellan åren 1963 och 1973 har det ökat för de 25 största grupperna. Även antalet anställda i utlandet hos dessa storföretag har kraftigt ökat. Den tilltagande koncentrationen inom svenskt näringsliv har alltså gått hand i hand med en ökad kapitalexport, och just de internationella trusternas tillväxt är den andra vikliga sidan.

Jag skall, herr lalman, inte belasta mitt anförande med alltför myckel siffermaterial, men ytterligare en sak förfiänar alt påpekas. Det är den allra största finansgruppens, alltså Wallenberggruppens, dominerande ställning inom del privata näringslivet med ca 400 000 anställda totalt. De inom denna grupp anställda utgör närmare hälften - eller 46 96, om man skall vara exakt - av alla vid de privata grupperna anställda bland "de 25 stora". Under tio år har Wallenberggruppens personal vuxit med över 50 96. En stor del av ökningen ligger vid företag utanför Sverige, men inom landet är ökningen kraftig eller ca 25 96.

Den undersökning jag refererat sammanför på ett oegentligl sätt pri-valkapitalistiska företag med företag ägda av staten, kommunerna, kooperationen osv. Anmärkningsvärt är att de icke-privata förelagen, alltså de som ägs av stat, kommuner eller kooperationer av olika slag, under denna tioårsperiod stagnerat eller ökat antalet anställda med högst blygsamma siffror. Ökningen uppgår på tio år till endasl något över 40 000 eller bara 10 96. Det är mindre för alla dessa grupper förelag tillsammans - alltså företag som kan karakteriseras som icke-privata - än vad Wal-lenberggruppen samtidigt ökat i Sverige både absolut och relativt.

Utvecklingen inom den statliga sektorn måste också mot denna bakgrund kännetecknas som relativ stagnation. Ökningen av antalet anställda är något över 10 000, motsvarande 5 96.

Arbetet längs de huvudlinjer som industriministern anger såsom grundläggande för regeringen har alltså i varje fall hittills inte gett något imponerande resultat när det gällt att motverka den ökade koncentrationen inom det privata näringslivet och ännu mindre när det gällt att

Nr 27

Torsdagen den 27 februari 1975

Om maktkoncentrationen inom det privata näringslivet

Nr 27

Torsdagen den 27 februari 1975

Om maktkoncentrationen inom det privata näringslivet

bryta den, vilket måste vara målsättningen. Låt oss hoppas att satsningen på Stålverk 80 i viss mån skall vara en vändpunkt. Men i varie fall hittills kvarstår ju att koncentrationen av makt och ägande inom del privata näringslivet tilltagit under de senaste tio åren. Delta är ett helt grundläggande problem i samhällsutvecklingen. Konstaterandet nyligen i LO;s tidning Aftonbladet på ledarplats - "Kapitalismen har stärkt sin makt" - var tyvärr helt riktigt.

Denna trend i utvecklingen har heller inle brutits av en tillräckligt ökad maktställning för de arbetande i storföretag. Statliga siyrelserepresentanter och anställdas styrelserepresenlanter får ibland insyn men ställs utanför viktiga delar av beslutsprocessen. Del kan illustreras med händelseförloppet vid olika fusioner och sammanslagningar, t. ex. av Skandinaviska Banken och Stockholms Enskilda Bank. Ökat inflytande över arbetsmiljön är förvisso viktigt - och där måsle arbetet gå vidare - liksom trygghet i anställningen och förändring på arbetsrättens områden, men detta berör inte de centrala maktpositionerna i del privatägda företagel.

Del finns ingen enkel lösning på problemen med företagskoncentrationen, säger industriministern. Nej, förvisso inle sä länge man söker lösningar endasl inom det kapitalistiska produktionssystemet. Det finns enligt den socialistiska arbetarrörelsens mening bara ett sätt alt varaktigt och fullständigt lösa motsättningen mellan produktionens alltmer samhälleliga form och det privatkapiialisliska ägandet, mellan intressena hos folkets majoritet och det egendomsbesittande fåtalet. Det är alt överföra de avgörande produktionsmedlen i hela folkets ägo.

Den målsättningen utesluter inle utan förutsätter tvärtom omedelbar kamp mot monopolens och storfinansens makt. De arbelandes maktpositioner måsle på ett avgörande sätt flyttas fram både inom varie företag och i samhället som helhet. Socialister kan inte godta någon annan målsättning än att arbetet skall ge hela makten över produktionen. Någon s. k. likställighet mellan kapital och arbete kan inte accepteras som mål. Arbetarrörelsens långsikliga målsättning att arbetarna själva skall ta hand om och organisera produktionen kan självfallet inte uppnås genom s. k. medinflytande eller s. k. medbestämmanderätt tillsammans med kapitalet. Del gäller i stället att avskaffa kapitalägarnas ledande ställning både inom företagen och inom samhället. Della borde vara grundlinjen i regeringens politik för att bryta den privata maktkoncentrationen inom näringslivet. Tyvärr sägs del ingenting härom i industriministerns svar.

Herr lalman! Det socialdemokratiska partiet höglidlighåller i dagarna 50-årsminnel av Hjalmar Branting. I sin skrift "Varför arbetarrörelsen måsle bli socialistisk" varnar Branting för metoden att "genom små pal-lialivmedel skaffa lindring för ögonblickets vedermödor" utan att ha en klar socialistisk målsättning. Med pallialivmedel menar han sådant som möjligen kan hjälpa för stunden men som inle har någon effekt på längre sikt. Branting visar där också hur storproduktionen "under nuvarande förhållanden måsle medföra arbetsmedlens, kapitalets hopande på allt färre händer i allt större mängd, medan massan av folket iryckes ned

till egendomslösa lönarbetare åt kapitalisterna". Han drar slutsatsen: "Den enda utväg, som utvecklingen själv anvisar för att råda bot på de himmelsskriande missförhållanden, som härav bliva en följd, är att expropriera mifionärernas kapital, göra kapitalet även privaträtlsligl till vad del redan ekonomiskt blivit, samhällets gemensamma egendom."

Det var framsynt skrivet. Del krav som ställs på arbetarrörelsen i dag är all den skall vara minst lika framsynt.

Nr 27

Torsdagen den 27 februari 1975

Om maktkoncentrationen inom det privata näringslivet

Herr industriministern JOHANSSON;

Herr talman! Om jag böriar med de propåer som herr Hermansson tog upp inledningsvis om koncentrationsulredningen och dess arbete, så tror jag att det är bekant för herr Hermansson att utredningens tidigare ordförande har avlidit och alt man då bestämde sig för all inte tillsätta någon ny som fullföljde de delarna av arbetet.

Däremot har del kvarstått ytterligare problem som det självfallet har varit nödvändigt alt försöka analysera och kartlägga. Till dem hör de multinationella förelagen. Arbetet därmed pågår enligt de tilläggsdirektiv som jag talade om. Del som herr Hermansson då efterlyser är någon form av kommentar till det utredningsarbete som har gjorts och vilka slutsatser som har dragits. Ja, de slutsatser man måste dra av ett sådant arbete är av politisk art och karaktär. Del är politik vi talar om när vi kommer in på frågan hur vi skall omdana elt samhälle med sikte på att bryta ned makt som samlats i ell fåtals händer.

Jag bestrider inte - inte heller i mitt interpellationssvar - att vi har haft en ökad grad av koncentration av ekonomisk makt. Om jag går lill del nya partiprogram, som vår programkommission har utformat och som kommer all föreläggas partikongressen under årel, så sägs där klart ut att det svenska samhället inrymmer stora orättvisor, dessa tar sig uttryck i en koncentration av ekonomisk makt och en ojämn fördelning av inkomster och förmögenheter och all klassgränser dömer människor ända från barndomen till sämre levnadsvillkor i både materiellt och kulturellt hänseende. Demokratins verkningskrets är allfiämt begränsad. De brister som präglar människornas levnadsförhållanden i vårt land är belägg för nödvändigheten av en fortsatt samhällsomdaning. De framgångar som har uppnåtts är ett resultat av människors organiserade samverkan, av styrkan i en idé om ell bättre samhälle.

Skulle jag inte vilja koppla della uttalande till del citat ur Branlings tal, om jag kommer ihåg rätt från år 1886, där han i elt mycket tidigt skede av den svenska arbetarrörelsen analyserade läget och bedömningen av den framtida utvecklingen. Men Branting kom så småningom till en allt starkare insikt om att vi måste söka steg för steg förändra det samhälle vi lever i, om att koncentrationen inom del ekonomiska livet skulle fortsätta men att vi så småningom med organiserad makt i de fackliga och politiska organisationerna skulle skapa oss möjligheter och förutsättningar att bryta ned denna makt. Här stod vi naturligtvis inför ett avvägningsproblem: dels takten i denna utveckling, dels medlen att

Nr 27

Torsdagen den 27 februari 1975

Om maktkoncentrationen inom det privata näringslivet

åstadkomma en reformering av samhället. Den svenska arbetarrörelsens majoritet har vall den reformistiska vägen, all steg för steg söka påverka utvecklingen.

Självfallet är vi överens på en punkt, nämligen alt detta tagit väldigt lång tid. Vi kan diskutera framsteg, men det är obestridligt att denna taktiska uppläggning all inom ramen för en demokrati söka förändra samhället har vunnit förståelse hos det stora flertalet av de arbetande människorna i det här landet. De har ställt sig bakom en sådan politik. Del har inneburit att vi under 1930- och 1940-lalen har fått sätta frågorna om arbete åt alla, sociala reformer för att förbättra de eftersatta gruppernas ekonomiska och sociala standard främst i det reformistiska arbetet. Men del har också varit möjligt alt nå avsevärda resultat på detta sätt. Vi har därför inte utelämnat frågorna om inflytande och begränsning av den ekonomiska makten hos dem som har huvudparten av den. Där har vi vårt lagstiftningsarbete tillsammans med det fackliga arbetet, genom vilket man har sökt åstadkomma och fortsätter all åstadkomma en begränsning av den ekonomiska maklens rörelsefrihet. Vi kan säga att vi i långa stycken har socialiserat avkastningen av det gemensamma arbetet, dvs. fördelningen av de värden som vi gemensamt skapar. Inte på ett sådant sätt att del nu är tillräckligt - detta kommer att fortsätta och det behövs mycket mer - men vårt folk har ändå fått en ekonomisk och social standard, som tål jämförelse med vilket land som helst, vare sig det har en socialistisk samhällsordning eller en privatkapitalislisk samhällsordning.

Det har inneburit all vi under mitten av 1950-lalel har kommit in i en längre gående diskussion om den framtida kapitalbildningen för all kunna klara utbyggnaden av vår produktion, för all kunna skapa garantier för sysselsättning ål människorna, för att tillvarata de resurser som vi har i landet på ell så ändamålsenligt sätt som möjligt. Där har alltså frågorna om ATP-pensioneringen kommit in i diskussionen. Vi har skapat ett instrument för demokratisk kontroll av växande delar av förmögenhets- och kapitalbildningen. Det är klart att det lar tid, innan man successivt har fåll en sådan demokratisk kontroll över dessa viktiga områden. Men vi har skapat instrumenten, vi har skapat förutsättningarna.

Vi har kommit in i 1960- och 1970-talets demokratiska utveckling, där just frågorna om inflytande från samhällets sida och från de anställdas sida i produktionsapparaten och på det ekonomiska området har blivit huvudfrågorna. Och det som åstadkommils under de tre fyra senaste åren är ändå resultat i form av avtal, företagsnämnder och deras utveckling samt lagstiftning. Jag har förut nämnt styrelserepresentation m. m. Jag skulle också vilja nämna det avtal som träffats för ett par veckor sedan mellan Arbetsgivareföreningen och LO-TCO om den ekonomiska insynen i företagen, med anlitande så småningom av ekonomiska experter, som skall stå till förfogande för de anställdas representanter i styrelser osv.

Jag skall villigt erkänna all della verkligen är på liden. Jag har under de senaste dagarna haft anledning att titta på förhållandena i ett par förelag. Del är beklämmande all konstatera vilken dålig information man från företagsledningens sida har velat ge de anställdas representanter. Jag har talat med fiänsteman och kollektivanställda, som under något år har begärt alt få upplysningar om hur situationen är inom förelagen

- på punkt efter punkt. I dag visar det sig att det är de anställda som
haft rätt. Det är otillständigt att del är på del sättet. Men vi skapar
efter hand förutsättningarna för den insyn som de anställda också skall
ha på del ekonomiska området, och vi kommer att fortsätta all skapa
förutsättningar för att de skall vara delaktiga av besluten, dvs. få större
makt även i de ekonomiska sammanhangen.

Detta är i korthet huvuddragen i den politik som vi för, steg för steg, och där vi är medvetna om att man inte kan rusa på hur som helst. Vi är medvetna om att de anställda, när de nu kommer in i styrelserna och lar del av ansvaret och skall la del även av den ekonomiska makten, i vissa fall behöver ökad grad av kunskap och information samt att detta också är elt utbildningsproblem och ett behov av alt skaffa sig erfarenhet i den praktiska verksamheten.

Då är del väl ändå, herr Hermansson, til syvende og sidst fråga om i vilken takt vi här skall gå fram. Jag har anledning att vid åtskilliga tillfällen träffa företrädare för del privata näringslivet. Åtskilliga - jag vill säga flertalet - är duktiga företagsledare. De har byggt upp en produktion i det här landet som i de internationella sammanhangen verkligen slår sig i konkurrensen. De har varit med om att skapa förutsättningarna för en god sysselsättning och en hygglig ekonomisk utveckling. Men detta är inle tillräckligt för att säga att allting är gott och väl.

De anställda, de som är sysselsatta i verksamheterna, är inte bara köpta eller löneanställda för att komma på morgonen och gå sedan de har utfört sitt arbete. De är för sin livsföring, för sitt uppehälle, för sina familjer beroende av denna verksamhet. Delta beroendeförhållande gör att de naturligtvis också skall ha möjlighet all påverka den verksamhet i vilken de är sysselsatta och engagerade. Det är därför vi skall närma de anställda till den produktion i vilken de är sysselsatta. Men vi har valt en väg som innebär successiv utveckling i den riktning vi eftersträvar.

Sedan kommer vi till samhällets medverkan både i form av inflytande och kontroll över företagen och samhällets mer direkta engagemang i uppbyggnaden av våra produktiva resurser. Jag ser som väsentligt all vi har en produktionsapparat som kan tillvarata landets resurser och ge full sysselsättning åt alla de människor som i dag vill ha sysselsättning i vårt land. Där och när det inte finns möjligheter för det privata kapitalel att svara för den uppgiften - all bygga ul verksamheten på della sätt

- betraktar jag det som nödvändigt att samhället går in och bygger upp
företagsverksamheten. Vi har kommit in i en situation som, mycket
kortfattat, innebär att anspråken på kapital för alt åstadkomma en sådan
tillväxt av våra produktiva resurser är oavbrutet växande och där vi inle

Nr 27

Torsdagen den 27 februari 1975

Om maktkoncentrationen inom det privata näringslivet

6 Riksdagens protokoll 1975. Nr 25-28

Nr 27

Torsdagen den 27 februari 1975

Om maktkoncentrationen inom det privata näringslivet

kan räkna med att enskilda människor har tillräckliga resurser för alt engagera sig utan kollektivet måste engagera sig. Samhället kommer in i diskussionen och får vidga sin företagsverksamhet steg för steg.

Del är därför som jag också i mitt interpellationssvar har velat visa på att vi när det gäller de statliga förelagen i Slatsförelagskoncernen har en accelererande takt i utbyggnaden av de produktiva resurserna. Jag vill där framför allt rikta uppmärksamheten på de stora investeringar som redan är beslutade och som man kan räkna med under de närmaste åren. Jag har nämnt alt andelen av industriinvesteringarna just nu är ca 10 96, men jag skulle väl kunna länka mig att - när vi kommer in i den aktiva uppläggningen av investeringarna i Stålverk 80, när vi kommer in i diskussionen om oljehanieringen, den petrokemiska industrins utbyggnad och energiresursernas utbyggnad - denna siffra, 10 96, förmodligen kommer alt ökas till mellan 15 och 18 96. Andelen av del totala antalet sysselsatta ligger i dag under 4 96, och del framstår klart att vi genom en sådan ökning av investeringarna får en väsentlig förskjutning när del gäller ägarstrukturen framöver; på samhället läggs över växande andelar av den förmögenhets- och kapitalbildning som ligger som underlag för utbyggnad av de produktiva resurserna i landet.

Jag tycker all också herr Hermansson bör försöka ta med detta i bedömningen när han ser på nuläget och det som kan komma att inträffa för framtiden.

Jag vill lill slut ta upp ännu elt väsentligt förhållande. För att kunna fullfölja en sådan politik som det här gäller i ett demokratiskt samhälle måsle vi ha en majoritet av medborgarna med oss och bakom oss. Man kan ställa upp mål för vad vi skall göra. Man kan t. ex. säga alt vi skulle ha kunnat lägga upp vår politik på samma sätt som del engelska la-bourparliet gjort. Jag skall nu inle kritisera partibröderna i England -jag noterar bara all de har vall en annan taktik. De har vid vissa tillfällen gått ut i val och sagl att de hade för avsikt all socialisera bestämda områden av del engelska näringslivet, om de fick makten. De har också fått makten och då genomfört sådana socialiseringar. Så har de förlorat i elt senare val och en borgerlig regering har i sin lur avsocialiseral.

En sådan utveckling är naturligtvis utomordentligt besvärlig. Vi har försökt att gå en annan väg: all successivt utbygga demokratin. Nu har vi också gått in på det ekonomiska området. Vi har försökt inrikta oss på produktiv verksamhet som med hänsyn till landets resurser och möjligheterna alt upprätthålla den fulla sysselsättningen har varit utomordentligt betydelsefull. Vi har i delta arbete inte bara fått en majorilel av folket bakom oss utan har också t. ex. haft glädjen att notera att en praktiskt taget enhällig riksdag ställde sig bakom beslutet om Stålverk 80. Man har så långt jag har kunnat bedöma funnit del vara en ändamålsenlig politik all utvidga samhällets företagsverksamhet och därmed också vidga samhällets inflytande över produktiva resurser. Vi måste bygga upp förtroendet för en sådan politik.

Vi kan alltså successivt genomföra reformer som begränsar kapitalets

inflytande och ökar de anställdas och samhällets inflytande. Det är den väg som vi har vall och som vi vill fullföfia. Den leder till elt ökat inflytande för de arbetande och en begränsning av maklen för kapitalägarna. Målsättningen är att de arbetande människorna i produktionen skall ha ett huvudinflytande över de verksamheter i vilka de är engagerade.

Hen BURENSTAM LINDER (m):

Herr lalman! En utgångspunkt för herr Hermanssons interpellation är ju att de stora förelagen växer snabbare än de små, och det är ell allvarligt problem. En av anledningarna lill detta tror jag är det förhållandel, som vi moderater och jag tror också andra borgerliga partier brukar påpeka, all en selekliv ekonomisk politik, en regleringspolitik, tenderar att gynna stora förelag på bekostnad av små. De små förelagen har inle alla de administrativa resurser som behövs för att uppsöka de olika myndigheter som måsle kontaktas för att man skall få del av de företräden som den selektiva ekonomiska politiken erbjuder. Investeringsfondernas utformning är ell annat exempel på hur man med en selektiv politik - förenad med hårda kredilrestriktioner som drabbar små företag - underlättar för de stora all växa sig snabbare än de annars skulle göra i förhållande till de små företagen.

Detta är ett förhållande som bör påpekas i en debatt som denna. Herr Hermansson bör då tillfrågas varför han regelbundet stöder socialdemokratin i denna reglerings- och seleklivpolitik.

Herr Hermansson ställde en annan fråga: Hur kan det komma sig alt de stora privata företagen växer relativt sett snabbare än de stora statliga företagen? Ett möjligt svar, som ligger nära lill hands, är all de är skickligare. Det kanske för herr Hermansson är elt alltför snubblande nära till hands liggande svar för alt han skall se det, men om han såge det så följde genast, herr lalman, nästa fråga: Hur skulle del egentligen vara med sysselsättning och utveckling i landet, om näringslivet hade varit utformat helt på det sätt som herr Hermansson skulle vilja ha del, nämligen helt i statlig regi?

Herr Hermansson vill ju att man skall ha total socialisering, att alla produktionsmedel skall ligga i statens hand. Jag tror alt det vore dåligt för den ekonomiska utvecklingen och sysselsättningen, men jag tror också alt det vore olyckligt på ell annat plan, nämligen på det som är ännu högre än dessa ekonomiska ting: friheten. Herr Hermansson måste ju ha uppmärksammat att i alla de länder där man har prövat ett socialistiskt näringsliv har det inneburit alt den personliga friheten har gått förlorad. Jag tycker all herr Hermansson och också industriministern - som här skisserade upp hur man i Sverige liksom steg för steg, ulan all som labour gå ul i val och säga det, inriktade sig på all överföra alltmer i samhällelig regi - något borde stanna upp och begrunda detta. Del finns förvisso många länder med mycket otrevliga politiska förhållanden som är icke-socialistiska, men del intressanta är alt del inte finns något

Nr 27

Torsdagen den 27 februari 1975

Om maktkoncentrationen inom det privata näringslivet

Nr 27

Torsdagen den 27 februari 1975

Om maktkoncentrationen inom det privata näringslivet

land som med en socialistisk ekonomi har lyckats skapa personlig frihet.

Det är mot denna bakgrund, herr lalman, som vi vill se elt tredje alternativ, som innebär energiska åtgärder för att åstadkomma en spridning av ägandet, elt spritt enskilt ägande. Vi vänder oss emot alla former av makt och ägandekoncentration, och vi beklagar alt regeringen på denna punkt är utomordentligt litet road.

Företagsdemokratin, som också har diskuterats här, skulle inte alls på denna väg bli tillräckligt befrämjad. Där fordras det andra åtgärder. Men en spridning av ägandet för att motverka privat ägandekoncentration är ett medel alt förhindra alt företagsdemokratin skulle gå fullständigt till spillo, som den sannolikt skulle göra om man finge ell helt statligt näringsliv. Jag har frågat många gånger från den här talarstolen, och det lål att upprepas: Hur vore det med ett helt socialiserat näringsliv för företagsdemokratin? Då hade man i princip bara en enda arbetsgivare: staten. Hur tror egentligen industriministern att del skulle vara med möjligheten för fria fackföreningar, eller för enskilda människor, att verkligen göra sig gällande under sådana villkor?

När vi talar om företagsdemokrati vill jag också påpeka att ehuru vi i Sverige f n. är långt ifrån del som herr Hermansson och i viss mån industriministern skulle uppfatta som ell ideal, nämligen att det mesta var i statens hand, är staten ändå en omfattande arbetsgivare. Och denna arbetsgivare uppträder faktiskt ofta på ell sådant säll alt man frågar sig hur del egentligen är med de förelagsdemokraliska idealen. Vi behöver bara la ell exempel, nämligen ullokaliseringen av statliga verk från Stockholm. Jag tror alt ingen från regeringsbänken kan göra gällande att denna ullokalisering har någon högre grad av förelagsdemokratiska ideal över sig, ulan snarare motsatsen.

Del är mol en sådan bakgrund jag än en gång ställer frågan: Hur skulle del i verkligheten bli med företagsdemokratin, om man skulle ha alltmer av statligt ägande och förelagande och egentligen bara en enda arbetsgivare?

Under detta anförande övertog herr andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen HERMANSSON (vpk);

Herr talman! Låt mig först säga alt jag myckel uppskattade både tonen och - till stor del - innehållet i industriministerns anförande. Innehållet visade ju all han förstod vad som är grunden för koncentrationsprocessen - del problem vi diskuterar här - i motsats till herr Burenslam Linder, som skall vara beläst i nationalekonomi men icke förstår varför kapitalkoncentrationen går så fort i del svenska samhället.

Del är några kommentarer jag vill göra. Låt mig böria med koncentrationsulredningen. Jag känner lill de personliga förhållanden som har föranlett att utredningen inte kunde göras färdig på del sätt som var avsett. Men del här är en så viktig del av samhällsinsynen att jag tycker

att regeringen borde la ell initiativ pä något sätt, endera för att koncentrationsulredningen skulle aktualisera sina undersökningar och ge en sammanfattande analys eller - och det vore det allra bästa - för att vi skulle få en statistisk bearbetning vafie år av dessa problem som har att göra med koncentration av kapital och ägande.

Statens pris- och kartellnämnd lämnar visst material. Jag läste i dag i en tidning ett referat av SPK;s redogörelse för antalet sammanslagningar eller fusioner inom del privata näringslivet under 1974. De uppgick till 500 enligt den redovisningen. Det är en viktig del av del material som vi vill ha, men det finns andra delar som är lika viktiga att belysa. Vi har en utförlig statistik över bostäder, födelser och dödsfall. Ja, praktiskt tagel allting är ju kartlagt i det svenska samhället, utom just delta. Då tycker jag ett rimligt krav, som man har rätt att ställa från demokratisk synpunkt, är att medborgarna skall känna till - och få en fortlöpande redovisning för - vad som hänt på della område.

Nu är det en delvis ny fråga som jag har tagit upp, del erkänner jag, och industriministern är kanske därför inte beredd att ge ett slutgiltigt svar. Men jag vill vädja till honom att överväga den här frågan och se vilka initiativ han skulle kunna ta på området.

Sedan är jag naturligtvis överens med industriministern om att kommentarerna och slutsatserna när det gäller koncenlrationsulredningens material är politiska. Han medger att det har skett en ökad koncentration av kapital och makt men menar att man steg för steg skall söka motverka delta. Branting var också anhängare av en sådan strategi och taktik -del framgår av både hans tidigare och senare skrifter.

Men avgörande här är ju målsättningen. Vi menar alt den enda naturliga och tänkbara målsättningen för den socialistiska arbetarrörelsen är - om jag får framställa det i den formen - en socialism ulan storfinans. Vi kan inte tänka oss ett socialistiskt samhälle där storfinansen sitter kvar och har makt, för då har man inte kommit över i ett socialistiskt samhälle.

Della är alltså den helt avgörande förutsättningen. Man måsle helt bryta med kapitalägarnas maktställning. Del handlar inte bara om det mera blygsamma målet, som även liberaler i dag kan ansluta sig till, med något slags likaberättigande - eller lika ställning - mellan arbete och kapital. Då är det ju också rätt klart att man för att nå fram till detta samhälle måsle la upp kampen för att bryta kapitalets makt. Man kan inle komma dit i samarbete med storfinansen. Man skall inte inbilla sig all man kan komma lill del socialistiska samhället arm i arm med Wallenberg. Om man går arm i arm med honom kommer man inte till del mål som arbetarrörelsen har uppställt.

Vår debatt gäller inle frågan om demokratiska medel i denna kamp, utan den gäller hela kampen för att uppnå verklig demokrati - folkstyre, folkets avgörande bestämmanderätt på alla områden av samhällslivet, alltså även inom del ekonomiska livet. Vårt parti ifrågasätter ju inte på något vis vad arbetarrörelsen har erövrat under sin snart hundraåriga

Nr 27

Torsdagen den 27 februari 1975

Om maktkoncentrationen inom det privata näringslivet

Nr 27 historia i del här landet. Det har uppnåtts genom gemensam kamp, och

Torsdaeen den ' " tillhör arbetarrörelsen har ett gemensamt ansvar både att slå vakt 27 februari 19''5 ' " uppnåtts och att gå vidare.

_____________ Diskussionen gäller alltså inte delta. Men det problem som finns och

Om maktkoncen- som del är angeläget att diskutera är ju - som också industriministern trationen inom det medgav - att under de senaste åren har koncentrationsprocessen inom privata näringslivet det privata näringslivet fortsatt. Monopolen har fått ökad maktställning, och tar vi in hela den internationella sidan vet vi att de multinationella bolagen eller de stora internationella trusterna har ett växande inflytande. De representerar, räknat i pengar eller anställda, en makt i dag som är jämförbar med många suveräna staters.

Och del är inle en process som vi kan se på från sidan och säga all det där måste vi försöka motarbeta, för annars leder del till besvärliga föfider i fortsättningen, utan della är ju en process som redan i dag leder till myckel svåra problem. Vi vet att del finns tre tendenser som är typiska för alla kapitalistiska ekonomier, om vi ser utvecklingen under de senaste tio åren och ser på utvecklingen genom konjunkturerna. Det är för del första tendensen lill en ökning av arbetslösheten, för det andra tendensen till en ökning av inflationstakten och för det tredje tendensen till en minskad takt i ökningen av produktionen.

Dessa tre saker är ju inga tillfälligheter, som en del borgerliga nationalekonomer inbillar sig - någonting som beror på den s. k. oljekrisen eller på tillfälliga valuiaförhållanden eller någonting sådant - ulan för att förstå de här tre tendenserna måste man tolka dem som direkta följder av de skärpta motsättningarna inom kapitalismens ekonomiska system. De är alltså inga tillfälligheter, och framför allt har de att göra med den ökade maktställning som genom koncentrationsprocessen har inträtt för de stora monopolen. Därför är kampen mot monopolens makt ingenting som man kan säga att man skall ta upp i morgon. Skall man kunna föra en kamp som motverkar arbetslösheten och inflationen och samtidigt säkrarden produktionsökning man vill ha,då ärdet nödvändigt att ta upp kampen mot monopolen och deras inflytande.

Jag håller helt med industriministern om att brislen på insyn och verklig makt för de anställda i de flesta förelagen i del här landet är helt otillständig. Den kan man inte acceptera, och den accepteras heller inle av arbetarna själva.

Industriministern är optimistisk när det gäller utvecklingen av den
statligt ägda sektorn och redovisar en del siffror för Statsföretags planer.
Nu finns det olika tendenser här - det beror litet grand på vilket område
man går lill och vilka siffror man tar fram. Låt oss i stället se på för-
söriningsbalansen för 1975, som den redovisas i årets finansplan. Om
vi undersöker planerna för bruttoinvesteringarna 1975 jämfört med 1974,
så finner vi där en minskning med 3 96 sammanlaget för statliga myn
digheter och affärsverk samt en minskning med 1,5 % för kommunerna.
Man kan få fram andra siffror - och del har industriministern också
86 fått - om man spjälkar de totala volymerna på olika delar, men den

samlade tendensen när det gäller utvecklingen av bruttoinvesteringarna för de statliga myndigheterna, affärsverken och kommunerna är ju inle gynnsam om man vill ha en utveckling av den offentliga sektorn. Man räknar med en ökning av bruttoinvesteringarna för industrin på 10 96, varav huvuddelen ligger inom den privata industrin. Där tror jag alltså att man måsle se på problemet från fler sidor än vad industriministern här har gjort.

Sedan skall jag ägna några ord åt det som herr Burenslam Linder sade. Del är nödvändigt att polemisera mot vissa grundläggande missuppfattningar som han har när del gäller orsakerna lill koncentrationsprocessen. Herr Burenslam Linders framträdande är så typiskt för den demagogi som moderaterna använder. Grundvalen för kapital- och maktkoncentrationen i vårt land är ju lagarna i själva det kapitalistiska produktionssystem som moderaterna med näbbar och klor försvarar. Moderaterna har alltid försvarat och kommer alllid alt försvara de stora kapitalägarnas maktställning, men eftersom det finns en stark rörelse och en stark indignation mot denna maktställning vill man inle säga det öppet, ulan man säger i stället all del är regeringens politik som är skuld lill makt-och kapitalkoncentrationen. Hur en sådan analys är förenlig med en vetenskaplig inställning till dessa problem kan jag uppriktigt sagt inle förslå.

Herr Burenslam Linder ställde också frågan hur jag ser på de statsägda företagen i vårt nuvarande samhälle och hur det kan komma sig att de privata företagen växer snabbare än de statligt ägda förelagen. Ja, del beror naturiiglvis till dels på att staten har tvingats överta konkursbon från det privata näringslivet. Det är ju inle obekant. När staten gått in och köpt upp företag barden tyvärr inte tagit de mest lukrativa företagen, utan i många fall har den varit tvungen all engagera sig på områden där del privata näringslivet och det privata kapitalel har ansett att vinsterna, profilerna, skulle bli så dåliga all man inte vill sätta in några pengar i dem. Från privat sida ville man således inte sätta in några pengar för att bygga upp ett järnverk i Norrbotten, därför att man ansåg att profiterna inle skulle bli tillräckligt stora. Def var staten i stället tvungen att göra. Men det hindrar inle alt herr Burenstam Linder här i debatt efter debatt står upp och klagar på de usla resultaten för Norrbottens Järnverk.

Jag ser en avgörande skillnad mellan de statliga företag som finns i dag och socialistiska förelag. Det stora felet med de statsägda företag som vi har i dag är att de i alltför hög grad följer samma principer som de privatkapitalisliskl ägda företagen. Del är det avgörande felet i förelagens skötsel. Det handlar inte om socialistiska företag. Sådana företag har vi i ell samhälle där de arbetande har hela makten både i förelagen och i själva samhället, och jag tror inte att arbetarna kommer att bli bekymrade över frihetens utveckling i del samhället.

Del är ytterligare en fråga i herr Burenslam Linders anförande som jag vill la upp, nämligen moderaternas gamla paroll om spridning av ägandet. Det är en paroll man gärna går ul med när de stora finans-

Nr 27

Torsdagen den 27 februari 1975

Om maktkoncentrationen inom det privata näringslivet

Nr 27

Torsdagen den 27 februari 1975

Om maktkoncentrationen inom det privata näringslivet

familjerna har misslyckats. I dag, när familjen Broström så grundligt har misslyckats med att sköta Eriksbergs varv i Göteborg, vill man gärna sprida ägandet litet grand, då vill man gärna ha pengar från staten. Del är ell exempel.

Herr Burenstam Linder vet lika väl som jag alt en spridning av ak-tieägandet rent allmänt bara bidrar till att skapa ett ökat inflytande för innehavarna av stora aktieposter. Del kan man läsa även i borgerlig nationalekonomisk litteratur. Moderaternas paroll också på detta område är ingenting annat än en bluff Om man kunde genomföra deras krav på en ökad aktiespridning skulle följden bli ytterligare ökad makt för familjen Wallenberg, familjen Broström och de andra stora innehavarna av aktieposter. Moderaternas paroll här är alltså inle någon paroll för ökad demokrati - det är en paroll för minskad demokrati och för ökad makt åt storfinansen.

Lål mig avslutningsvis återvända lill vad industriministern sade.

Del är givet att vi inom arbetarrörelsen måsle diskutera framgångsvägar och takt när del gäller den grundläggande samhällsomvandling som måste vara den socialistiska arbetarrörelsens målsättning. Och det finns många hänsyn att ta här. Industriministern diskuterade det engelska labours taktik och menade att den inte lett lill resultat. Jag vill inte vara så snabb all förkasta den taktiken, om jag skall försöka se det från socialdemokratisk synpunkt. Del är inte säkert att den långsiktigt kommer all visa sig vara sämre med hänsyn lill socialdemokratins målsättning än del svenska broderpartiels taktik. Men del kan man diskutera.

Man kan också diskutera taklen i reformarbetet. Men man kan aldrig diskutera målsättningen. Jag menar att den målsättning som industriministern angav är en otillräcklig målsättning. Han sade att arbetarna - de nuvarande lönearbetarna, de anställda - måste bli delaktiga i besluten i förelagen. Vi menar alt de som utför det skapande, produktiva arbetet skall ha hela maklen i företagen. Den målsättningen tycker jag inte man har anledning att pruta på.

Herr industriministern JOHANSSON;

Herr talman! Lål mig göra ett par kommentarer lill vad herr Burenstam Linder sade.

Herr Burenslam Linder tror inte alt det går att med en vidgad socialistisk eller samhällsägd förelagsverksamhet bygga upp en effektiv produktion med tryggad sysselsättning och företagsdemokrati. Vad har nu herr Burenstam Linder för belägg för del? Inga!

Herr Burenstam Linder hänvisar till utflyttningarna av verk och institutioner såsom ett regionalpolitiskl medel att påverka sammansättningen av befolkningen dels i den storstadsregion där vi nu befinner oss, dels i de områden, till vilka verksamheterna i fråga har flytlals. Det kan inträffa och del har inträffat att åtskilliga människor i delta sammanhang ställs inför problem, men myndigheterna har försökt lösa dem på bästa möjliga sätt. Man kan också notera att resultatet för den

här regionen såvitt jag förslår inle blir någon nettominskning av de centrala verkens och myndigheternas personalstyrka.

Däremot skulle det finnas anledning att diskutera hur företagsdemokratin byggs upp inom de statliga företagen. Det har nu träffals en överenskommelse mellan statsföretagens förhandlingsorganisation, LO och TCO om ett utvecklingsråd. Också där avancerar man steg för steg i den förelagsdemokratiska utvecklingen. Jag skulle, så långt jag kan medverka, gärna se att vi så småningom fick en majoritet från de anställdas sida i något av de statsägda företagen för all på del sättet pröva oss fram lill en situation där inflytandet ligger i huvudsak hos de anställda.

Del är väl ändå så - och där vänder jag mig också till herr Hermansson - att då det gäller de statsägda förelagen såsom NJA och en rad andra har vi möjligheter att via vårt ägarinlresse påverka utvecklingen och då också i demokratisk riktning.

Sedan säger herr Burenslam Linder att koncentrationen inom de privata företagen lett lill en snabbare utveckling och elt större antal sysselsatta. Detta, säger han, hör samman med att man är skickligare inom den privata företagssektorn. Jag har givit milt erkännande ål åtskilliga förelagsledare inom vårt näringsliv, och eftersom det domineras av den privata sektorn går del erkännandet då också till ledare för privata företag. Men herr Burenstam Linder bortser från all exempelvis NJA, stålverket i Norrbotten, skapades för att ge sysselsättning inom ett område där det privata kapitalet misslyckats med all klara sysselsättningen ål människorna. Del var NJA och del var ASSLs anläggningar. Staten fick alltså la på sig en börda som var samhällets när de privata intressena inte funnit anledning all exploatera tillgångarna och inte såg några möjligheter att få en enligt deras bedömning tillfredsställande avkastning på kapitalet, del som är vägledande för kapitalismen. I stället fick samhället ta på sig den uppgiften via sina företag.

Jag erkänner alt vi inle har skön NJA på del sätt som skulle varit rimligt. Vi borde ha medgivit tillräckliga investeringar vid NJA under 1960-lalel, så att NJA i likhet med en rad andra företag inom samma verksamhetsområde hade kunnat konsolideras och bygga upp sin verksamhet så att företaget, när kriserna inträffade, hade kunnat la förlusterna och ändå fortsätta verksamheten. Först 15 år efter exempelvis Sandviken och 10 år efter Uddeholm satte vi i gång med stora investeringar i järn-och stålverket vid NJA. Del var sådana investeringar som ledde Sandviken, Uddeholm och andra företag fram till en utomordentlig position. De investeringarna fick släpa efter vid NJA. Men nu har vi tagit de besluten och är på väg att bygga upp ett nytt NJA, som jag hoppas kommer alt ha den chans ute i den allmänna konkurrensen som andra företag haft genom att de tidigare fått genomföra sina investeringar.

Åtskilliga av dessa förelag har befunnit sig i samma besvärliga situation som NJA med förluster. Jag behöver bara nämna Fagersta för att ge ett enda litet exempel på att också de privata företagen, även med duktiga förelagsledare, har kunnat råka ul för besvärligheter som varit svåra alt

Nr 27

Torsdagen den 27 februari 1975

Om maktkoncentrationen inom det privata näringslivet

Nr 27

Torsdagen den 27 februari 1975

Om maktkoncentrationen inom det privata näringslivet

komma ur, men som jag gläder mig åt att man i Fagersta nu är på väg ut ur. Man sätter nu i gång en investeringsaktivitet av utomordentlig omfattning, där vi från statens sida inte kommer alt ställa oss avvisande till del stöd som eventuellt kan behövas för Fagerstas vidkommande.

Företagsverksamheten, herr Burenstam Linder, har dukliga ledare. Dukliga företagsledare kan gå in i privat industri, kooperativ industri och lika väl i statlig industri. Det är inte ägarförhållandet som i det sammanhanget spelar den avgörande rollen - del är de möjligheter vi ger, de instrument som vi sätter i händerna på dukliga företagsledare som blir avgörande för om förelaget lyckas eller inle.

Statsföretag övertog för elt par år sedan ell petrokemiskt företag, Mo-DoKemi. Jag utesluter inte på något sätt möjligheten all MoDo på samma sätt som Statsföretag skulle kunnat investera i verksamheten, men företaget valde att i huvudsak ägna sig ål det som är dess grundproduklion och beslöt därför all sälja den petrokemiska delen. Statsföretag investerar nu i den verksamheten och har gjort mycket stora vinster under 1974 på BerolKemi.

Jag skulle våga påstå att den företagsledare som driver den verksamheten var duktig när han var i MoDoKemi men han är lika duktig nu när han är-ledare för del företag som ägs av staten. Vi har på en rad företag duktiga förelagsledare som vi nu har givit instrumenten och förutsättningarna för att de skall kunna låta verksamheten expandera. Delta har också medfört all Statsförelag för 1974 kommer att redovisa en vinst i koncernen på, gissar jag, drygt en miljard och närma sig loppen av de svenska koncernföretagen.

Det betyder inle all jag tycker att nu skall vi slå oss för bröstet och säga: "Det här var bra, nu stannar vi." Nej, de stora uppgifterna ligger framför Statsföretag, inte bakom. Det är detta som jag har velat framhålla, herr Hermansson. Samhällsutvecklingen själv styr i den riktning som vi utifrån en socialistisk uppfattning har med i våra program om koncentration av ekonomisk makt, men med anspråk på växande kapitalinsatser, där vi i dag ser att kolleklivet, samhället, i högre grad måste gå in i de produktiva verksamheterna för alt bygga ut dem och garantera en hög produktion, en hög sysselsättning. Därför har jag, herr Hermansson, velat ta fram siffrorna om investeringarnas omfattning på in-duslrisidan.

Jag skulle kanske ha kunnat ägna mig ål statistiska jämförelser i fråga om hur den offentliga sektorn har vuxit i förhållande till den totala privata sektorn med hänsyn lill antalet sysselsatta, men jag ser inte del som något avgörande. Jag ser del som en utomordentligt viktig angelägenhet, ja som en nödvändighet, att öka den offentliga sektorn därför all människornas anspråk på vård, kollektivt omhändertagande av barn genom daghemsverksamhel och en rad andra funktioner ställer ökade krav på medverkan från allt fler människor i offentlig fiänsl.

Vi har under de senaste åren kunnat notera elt praktiskt tagel stillastående antal sysselsatta inom den egentliga industrin - t. o. m. en

liten nedgång. Detta lill trots är del inom den statliga företagssektorn en tillväxt av antalet sysselsatta. Och del som för mig spelar en ännu större roll är utvecklingen just av investeringarna inom de produktiva delarna av den statliga verksamheten. Denna har under de senaste åren praktiskt taget oavbrutet växt, och om inga hinder kommer all resas förutser jag alt den inom de närmaste åren kommer att gå upp från 10 96 lill kanske 15 96 och mer. Delta påverkar naturiiglvis -det framhåller jag än en gång - ägarstrukturen i vårt samhälle under de närmaste åren och under de årtionden som ligger framför oss, med växande inflytande och kontroll över förmögenhets- och kapitalbildningen, också den som innefattas i vårt näringsliv.

Då del gäller den företagsdemokratiska utvecklingen vill jag säga lill herr Burenstam Linder, att del skall bli väldigt intressant all se var herr Burenstam Linder slår om man i de förhandlingar som fortsätter mellan SAF, LO och TCO inle lyckas lösa frågan hur vi skall förfara vid försäljning av förelag, fusioner osv. Problemet om de anställdas rätt lill inflytande i sådana sammanhang, eventuellt vetorätt, är här en mycket stor fråga, där vi har varit överens med SAF, LO och TCO om alt man skall fortsätta att förhandla men där vi å andra sidan har sagt att om man inte kommer lill något resultat i förhandlingarna är vi beredda lill lagstiftning i den riktningen.

Sedan lill frågan om spridandet av ägandet. Herr Hermansson har tagit upp den frågan, och jag vill också göra en liten kommentar.

Det låter bra när moderaterna går ul och säger: Vad vi moderater vill är att sprida äganderätten; vi vill på det sättet vidga demokratin. Men jag ställer mig frågan: Vad har detta för samband med företagsdemokratin, inflytandet i företagen och begränsningen av den ekonomiska makten?

Jag har ett par gånger läst den intervju som Aftonbladets chefredaktör gjort med folkpartiledaren. Den är myckel intressant. Där kommer man in på frågan om löntagarfonder, frågan om de anställdas möjligheter till delaktighet av vinsterna, evenluelll i form av aktier. Folkpartiledaren drar där upp den principiella skiljelinjen mellan å ena sidan i detta fall folkpartiet och å andra sidan den fackliga och politiska arbetarrörelsen. Herr Helén är kritisk mol arbetarrörelsen och socialdemokratin, eftersom man där har uppfattningen alt "löntagarfonder direkt skall användas för central styrning av ekonomin, och där tror jag all del bryter sig". 1 och för sig är det inte riktigt när han säger "central styrning". Vi har ju t. ex. skapat förutsättningar för AP-fonden att ge fullmakt åt de anställda i de förelag som fonden går in i alt representera fonden vid bolagsstämmorna. Men della är en bisak i sammanhanget.

Men så säger herr Helén:

"Sen är det tyvärr så att de" - alltså fackföreningsrörelsen och socialdemokratin - "har en helt annan syn på hur dessa fonder ekonomiskt skulle byggas upp. Man vill göra dem anonyma i fråga om ägandet, man tänker sig en ganska central ledning, medan vi vill ha individuellt ägda

Nr 27

Torsdagen den 27 februari 1975

Om maktkoncentrationen inom det privata näringslivet

Nr 27

Torsdagen den 27 februari 1975

Om maktkoncentrationen inom det privata näringslivet

andelar. Vi vill all pengarna sedan de har stått kvar och jobbat i förelagen och på det sättet hjälpt till alt skydda mot inflationen ska vara den enskildes oföryiierliga egendom men ulan att just den vägen leda lill en ändrad maktfördelning."

Just det! Att via löntagarfonder eller kollektivt ägande ändra maktfördelningen i förelagen - det vill man inte. Jag skulle förmoda att det är precis detta som herr Burenstam Linder är ute efter i den, som jag tycker, fåfänga tron att man kan gå ul till de löneanställda och kanske locka dem med att säga alt här skall ni ändå få pengar: "Ni får del av egendom, men på den vägen får ni inte vara med om alt ändra maktsituationen i förelagen."

Jag skulle gissa, herr Burenslam Linder, all när ni går ut med della - ni har gjort det tidigare - till de löneanställda fiänsiemännen och arbetarna, så kommer ni inte att vinna någon större förståelse för den formen av förelagsdemokralisk utveckling. Den måste leda lill andra resultat.

Jag skall sedan svara på en fråga av herr Hermansson som jag glömde i den tidigare debatten, nämligen huruvida jag är beredd att medverka till en mera kontinuerlig uppföljning av hur koncentrationen fortsätter. Jag svarar i princip ja. Vi får se vilka former vi skall välja - om det skall ske via industriverket och den rapportering som där förekommer eller om del skall ske i andra former. Kartläggningen och den fortsatta analysen är värdefulla. De politiska slutsatserna av detta får vi dra.

Men, herr talman, jag tycker alt i riksdagens andra kammare 1950 gjordes del ett utomordentligt intressant uttalande av förre finansministern Sköld, vilket också har uppmärksammats av statsminister Erlander i hans senaste bok. Det är så utomordentligt intressant all jag till protokollet skulle vilja foga några rader. Jag citerar: "Vid sidan av dessa kapitalägare finns det fiänsteman och arbetare, som vage dag ha sin verksamhet i fabriken, som känna den innan och ulan, som äro på helt annat sätt för sitt livsuppehälle och sin framlid beroende av denna fabrik, men de ha ingenting all säga till om. Äganderätten är kapitalets, och arbetet har den fiänande rollen.

Jag skulle vilja fråga kammarens ärade ledamöter, om de tro, alt det vid en fortsatt demokratisk utveckling är möjligt att stänga in människorna inom de nuvarande stängslen. Här ha människorna medborgarrätt, tillfälle att ta del i mångahanda ting i samhället, men när man kommer till del arbetsställe, av vilket deras livsuppehälle och framtid är beroende, då är det stopp. Tror någon att del stängslet kommer att stå? Ack, det har redan brutits ul många spjälor i del staketet - genom fackföreningsrörelsen och på sista liden genom företagsnämnderna -och del kommer att plockas bort fler och fler, vilket leder lill alt en vacker dag kommer arbetet först att vara likaberättigat med kapitalet och sedermera att vara den härskande, under det att kapitalet kommer all få den fiänande rollen."

Det här sade finansminister Sköld i en debatt 1950. Della är om inte

ell testamente så i varie fall ett principiellt statemenl av utomordentlig betydelse. I detta, herr Hermansson, och inle minst i slutsatsen instämmer jag helt och fullt. Målsättningen är klar, vart vi vill hän, men vi tar det steg för steg.

Jag skulle sedan vilja säga lill herr Hermansson all det förefaller åtminstone mig som om de löneanställda i allmänhet vunnit mera av förtroende för de mål och medel som den reformistiska arbetarrörelsen ställt upp i kampen för ett annorlunda samhälle, ett samhälle mera byggt på demokratisk socialism. Jag hoppas också att vi skall få möjligheter att fortsätta ett sådant reformarbete.

Till sist vill jag säga, herr lalman, alt jag inle har kritiserat det engelska labourparliet. Jag har bara sagl alt labour har valt en annan väg. Labour har haft besvärligheter genom de förändringar som har kunnat ske från val lill val. Vi önskar förankra även den företagsverksamhet som staten-samhället lar på sig i ett så brett underlag som möjligt av medborgare för att också kunna fortsätta den politiken.

Nr 27

Torsdagen den 27 februari 1975

Om maktkoncentrationen inom det privata näringslivet

Hen BURENSTAM LINDER (m):

Herr talman! Herr Hermansson konstaterar i det ena ögonblicket att statens förelag går in där de privata inle vill, och i nästa ögonblick säger han att staten följer samma principer som de privata företagen. De där två teserna måsle strida mol varandra.

Jag tycker kanske, herr industriministern, alt vi inle skall fördjupa oss alltför myckel i den ena eller andra förelagsledningens skicklighet och i det avseendet jämföra det ena eller andra företaget. Jag är för min del beredd att instämma i myckel av vad industriministern hade att säga på den punkten. Del finns skickliga företagsledare inom alla förelagsgrupper.

Herr Hermansson var bekymrad över alt de privata förelagen utvecklats snabbare än de statliga. Då tyckte jag det var rimligt att påpeka att företagsledningarna på den privata sidan är ganska skickliga och att det, om man gått på herr Hermanssons linje, inte skulle ha blivit så bra med sysselsättning och utveckling.

Sedan säger herr Hermansson att det är förfärligt att sprida ul ägandet, för då växer de stora kapitalägarnas inflytande ännu mera. Om vi skall granska logiken även i della uttalande måste det innebära all herr Hermansson ställer sig bakom en koncentration av enskilt ägande. Del förefaller något märkligt. Vi för vår del anser att det är bra med en spridning av dét enskilda ägandet.

Sedan var industriministern i vad gäller spridning av ägandet inne på följande fråga: Hur skall man på det här viset kunna hjälpa upp företagsdemokratin? Han anklagade mig förskräckligt för att jag kunnat komma på en sådan idé. Men industriministern måste väl ha hört vad jag sade. Jag sade all ägandespridning är inte någon kungsväg till att klara ul de förelagsdemokratiska frågorna. Del får man göra på andra vägar. Men, sade jag, dock är det så att en ägandespridning på enskild

Nr 27

Torsdagen den 27 februari 1975

Om maktkoncentrationen inom det privata näringslivet

hand som alternativ till statlig maktkoncentration och socialism är bra ur förelagsdemokralisk synvinkel därför alt man på det viset undviker att få en för, som jag tror, fri fackföreningsverksamhet och fria människor synnerligen farlig utveckling, som del blivit i de länder där man prövat del socialistiska systemet. Herr Hermansson sade så här, om jag nu hörde rätt: I de länderna är arbetarna inte bekymrade över friheten. - Del kanske beror på alt i de länder som prövat del socialistiska systemet har, såvitt jag förstår, arbetarna ytterst begränsade möjligheter att ge uttryck för vare sig den ena eller andra uppfattningen. Det är så jag inte gärna vill att del skall bli här i Sverige. Del är därför vi vänder oss emot all man ensidigt skall salsa på all bygga ul en allt större statlig maktkoncentration.

Vi hörde för en stund sedan herr Lothigius fråga kommunikationsministern om stationer längs järnvägen mellan Alvesta och Nässjö. När jag påminner mig den debatten tänker jag; Hur är det nu med SJ? Har de enskilda människorna i Sverige någon känsla av att i detta förträffliga statliga förelag härskar folkels medbestämmanderätt? Har människorna den känslan? Posten skall visst höja portot till 90 öre. Jag vet inte om statens pris- och karlellnämnd har granskat detta, det vågar jag inle svara på, men del kanske är regeringen själv som utövar inflytande över hur högt portot skall vara. I så fall undrar jag också; Hur är det med oss alla människor här, har vi en känsla av alt i en sådan här situation ha det aktiva medbestämmande, som man i den socialdemokratiska lyriken gärna vill göra gällande?

Vad representerar störst tilltro lill enskilda människor: alt försöka nå fram till en ägandespridning på enskild hand eller alt ständigt söka kol-leklivisliska lösningar? Har människor som bor i eget hem större medbestämmanderätt över sina bostadsförhållanden än de som bor i kom-munalägda bostadsföretag? Vi tror all människor som bor i egnahem har större medbestämmanderätt, ell decentraliserat ägande. Vi tyckte att del var en anledning till alt man inte skulle motarbeta den boendeformen, som socialdemokraterna länge gjort.

Industriministern säger att herr Burenslam Linder påslår sig inle tro på socialism och frihet. Vad har jag - frågade industriministern - för belägg för all socialism inte är del bästa? Jag upprepar att man får se på alla länder som prövat delta syslem. Det är den typ av belägg man kan få. Jag tycker att det är ganska oroande när man gör den betraktelsen. I all herr Hermanssons vältalighet underlät han, herr talman, att komma med någon förklaring till varför i alla länder som prövat det socialistiska ekonomiska systemet den enskilda människans frihet och demokratiska rättigheter kommit allvarligt i kläm.

Slutligen vill jag ta upp en fråga på ett mindre ideologiskt plan. Jag gjorde gällande alt staten som arbetsgivare även i nuläget inle alllid är så oerhört älskvärd här i Sverige. Jag tog som exempel ullokaliseringen av statliga verk. Jag tyckte alt industriministern gick förbi det något lättvindigt genom att konstatera att del kunde inte vara så allvarligt eftersom del netto inte skulle bli någon minskning i antalet statsfiäns-

teman i Stockholm. Men på nytt är del ju en häpnadsväckande kol-leklivistisk syn alt bara för att det inte är någon förändring i nettoantalel anställda i statlig fiänsl i Stockholm, kan det uppenbarligen inle ha inträffat ganska många personliga tragedier lill följd av de hårdhänta metoder som staten använder i della sammanhang. Del finner jag ulomordenligt märkvärdigt, herr industriminister.

Hen SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp);

Herr lalman! Jag känner industriministern som en rak och renhårig debattör, och därför förutsätter jag alt det var ett olycksfall i arbetet när industriministern citerade Aftonbladets intervju med Gunnar Helén på det säll som han gjorde. Del måste väl vara någon medarbetare som har stuckit till industriministern intervjun med några sammanhang understrukna. Industriministern gav närmast intrycket av att man från folkpartiets sida - och han hade tydligen en särskild anledning att blanda in folkpartiet i denna debatt - inle skulle ha något intresse av att ändra maktfördelningen mellan arbete och kapital. Industriministern läste några rader i intervjun, och såvitt jag uppfattade läste han korrekt del han läste. Men nu skall jag be all få läsa hela sammanhanget. Så här säger Gunnar Helén bl. a. i intervjun:

"Vi håller ju så styvt på alt de anställda ska ha sin rätt lill fullt medbestämmande fram lill den likvärdiga ställningen i sin egenskap av anställda. Inom fackföreningsrörelsen och socialdemokratin finns en uppfattning alt löntagarfonder direkt ska användas för central styrning av ekonomin, och där tror jag att det bryter sig.

Sen är del tyvärr så att de har en helt annan syn på hur dessa fonder ekonomiskt skulle byggas upp. Man vill göra dem anonyma i fråga om ägandet, man tänker sig en ganska central ledning, medan vi vill ha individuellt ägda andelar. Vi vill att pengarna sedan de har stått kvar och jobbat i förelagen och på det sättet hjälpt till all skydda mot inflationen ska vara den enskildes oförylterliga egendom men utan alt just den vägen leda till en ändrad maktfördelning."

Ja, industriministern läste alltihop, utom det första, där herr Helén säger att vi håller styvt på all de anställday';//' / sin egenskap av anställda skall ha fullt medbestämmande. Det tycker jag nog att indusiriministern skulle ha känt till redan dessförinnan, eftersom ju folkpartiet år efter år har kämpat för ell medbestämmande för de anställda, vilket innebär alt man ändrar maktrelationerna mellan arbete och kapital.

Jag skall be all få läsa upp ytterligare ell svar i intervjun, som industriministern rimligen borde ha tagit med om han velat ge en sann bild av vår inställning.

"När del gäller arbetsdemokratin har vi ensamma fått driva först kravet på styrelserepresentation och sen medbestämmande för de anställda, som ska föra så långt som lill en likvärdig ställning så att man får en effektiv företagsledning som är ansvarig exempelvis inför ell likvärdigt sammansatt förvaltningsråd mellan styrelse och bolagsstämma. Men del betyder inte 50-50 i de nuvarande bolagens styrelser."

Nr 27

Torsdagen den 27 februari ,1975

Om maktkoncentrationen inom det privata näringslivet

Nr 27

Torsdagen den 27 februari 1975

Om maktkoncentrationen inom det privata näringslivet

För det första kan noteras all vi när vi här i riksdagen och på andra sätt konsekvent drev kravet på rätt för anställda att vara representerade i bolagens styrelser och rätt till medbestämmande på alla nivåer så var man såväl inom LO som inom del socialdemokratiska partiet oerhört ointresserad av della, för all inle säga närmast avvisande. Sedan har vi från folkpartiets sida på förra årets landsmöte sagl alt målet för en utbyggd företagsdemokrati på sikt skall vara att de anställda får en med kapitalägarna likvärdig ställning.

Nu har socialdemokratin här en helt annan väg. De anställda skall få sin makt i den mån de har delaktighet i stora kollekliva löntagarfonder. Herr industriministern hänvisar till all man när det gäller AP-fondens aktieköp skall ge de anställda rätt all företräda AP-fonden på bolagsstämmorna. Nu bestäms ju inle förelagens ledning och skötsel just på bolagsstämmorna! Men frånsett detta måsle man fråga: Varför skall de anställda ha medbestämmanderätt bara i de företag där AP-fonden råkat köpa aktier? Eller om vi skall få stora kollekliva löntagarfonder, som placerar sina pengar i vissa förelag: Varför skall de anställda bara ha medbestämmande i de företagen? Är det inle så, eller borde det inte vara så, herr industriminister, all de anställda i sin egenskap av anställda skall ha medbestämmanderätt?

Jag skall inle utvidga denna debatt i del här skedet. Den hör inle direkt till ämnet, men jag har tyckt att det varit angelägel att klariägga var folkpartiet står i dessa frågor. Sedan får väl herr Helén tillfälle att återkomma, när han är närvarande i kammaren, och debattera vidare med herr industriministern.

Hen HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Jag vill lill att böria med lacka industriministern för att han förklarade sig beredd att medverka lill en fortlöpande karlläggning av koncentrationen inom del privata näringslivet. Det tycker jag är glädjande. Det.yar egentligen det som en del av debatten från börian gällde och som jag hade tagit upp i min interpellation. Det var myckel bra att industriministern nu svarade positivt på den frågan.

De borgerliga inläggen - både av herr Sven Gustafson i Göteborg och av herr Burenstam Linder - har förträffligt illustrerat skillnaden mellan borgerlig och socialistisk inställning till de här frågorna. Herr Sven Gustafson är för folkpartiets räkning beredd att gå så långt, säger han, att löntagarna får en likvärdig ställning i egenskap av anställda i de företag som fortsätter all ägas av de privata storfinansgrupperna. En socialist ställer däremot kravet att de som arbetar i företagen skall ha hela maklen och menar att just innehavet av kapital icke berättigar till en med arbetarna likvärdig ställning. Där går alltså en avgörande skiljelinje mellan borgerlig och socialistisk uppfattning.

Herr Burenstam Linder tog upp flera frågor. Jag skall svara rätt kortfattat på dem, eftersom jag har sett på föredragningslistan att han har egen interpellalionsdebatt att sköta sedan. Han frågar: Hur är det med

staten och de statliga förelagen? Jag gjorde två påståenden, sade han.

Staten har ju tvingats gå in där de privata intressena inle har velat salsa något kapital. Min anmärkning gällde all de statliga förelagen, när de etablerat sig, i huvudsak föfier kapitalistiska företagsekonomiska principer. Jag tycker del är en riklig beskrivning av verkligheten, och jag kan inte se någon motsättning där.

Moderaterna menar all ägandespridning, spridning av aktier genom all försöka skjutsa ut dem till småköpare osv., en verksamhet som startade redan på 1930-talet i Förenta staterna och där bedrevs som en mycket stor ideologisk verksamhet där man t. o. m. sålde tiondelar och hundradelar av aktier och på del sättet lurade småspararna - är av avgörande betydelse.

Herr Burenstam Linder frågade: Slår herr Hermansson i själva verket vakt om koncentrationen hos de stora kapitalägarna? Vad jag ville framhålla var all moderaternas förslag i della avseende, liksom alla förslag alt man genom aktiespridning skulle lösa något av demokratins problem, inte är något annat än en bluff Även borgerliga nationalekonomiska skribenter har för länge sedan kartlagt att den enda effekten av en sådan akliespridning är att de som sitter med de stora aktieposterna i företagen får ännu större möjligheter att själva bestämma över förelagens utveckling.

Nej, den enda möjligheten all sprida ägandet lill folkel är att folket övertar produktionsmedlen och berövar kapitalisterna dem. Men del är ju den lösning som man inom borgerligheten så länge har varit sig mol och kommer alt fortsätta att väria sig mol.

Vi har ofta förklarat vår inställning lill de demokratiska fri- och rättigheterna. Vi kämpar för dem och förderas utveckling. Herr Burenstam Linder vill gärna föra ul diskussionen utanför Sveriges gränser. Det kan man göra på olika sätt. Man kan ju, om man vill, ställa frågan om herr Burenstam Linder tror att arbetarna under Salazars välde i Portugal hade större frihet än vad de har f n. eller om arbetarna exempelvis hade större frihet under Chiang Kai-shek i Kina än vad de har f n. Det bästa är kanske att fråga dem själva och försöka att få ett svar. Friheten är relativ. Vi har våra demokratiska traditioner i del här landet som vi vill försvara och vidareutveckla till ett verkligt folkstyre.

Indusiriministern log upp några ytterligare frågor som jag kort skall kommentera. Han pekade på den tillväxt som har varit i Statsföretag under de senaste åren och som jag inle heller förnekar. Där har förekommit en tillväxt i antalet anställda och framför allt i vad gäller investeringarna. Men när det gäller antalet anställda har Statsförelag fortfarande växt väsentligt mindre än vad Wallenbergsgruppen gjort under samma lid. Allt är således inle så väl beställt om man bara tittar på utvecklingen i Statsföretagsgruppen.

Den avgörande linje som industriministern för fram angavs redan i interpellationssvaret. Det är, som industriministern uttrycker sig, en ökning av löntagarnas inflytande och ökad insyn och kontroll för samhället.

Nr 27

Torsdagen den 27 februari 1975

Om maktkoncentrationen inom det privata näringslivet

7 Riksdagens protokoll 1975. Nr 25-28

Nr 27

Torsdagen den 27 februari 1975

Om maktkoncentrationen inom det privata näringslivet

Men däremot talar han icke om linjen alt samhället, folkel, skall överta de stora förelagen. Jag tror inte alt det går all komma fram enbart efter linjen all öka lönarbetarnas inflytande i de kapitalistiska företagen, om samtidigt den privata ägarmakten finns kvar. Jag håller fast vid den ursprungliga socialistiska målsättningen att de avgörande produktionsmedlen, de stora förelagen, måste vara i hela folkets ägo.

Nu säger indusiriministern alt man,om man förstatligar industrigrenar, riskerar all råka ut för detsamma som har inträffat i Storbritannien, nämligen att de borgerliga vid bakslag för arbetarpartierna i de allmänna valen återfört delar av industrin i privat ägo. Ja, Sverige har jämfört med England varit så lyckligt lottat under många år att vi inte har haft någon borgerlig majoritet. Vi vel ju inle vad en sådan majoritet skulle ha gjort i ett läge där den hade kunnat genomdriva sina politiska krav, men en liten försmak av det har vi ju fått i nuvarande läge. Genom lotlnings-situalionen här i riksdagen kan de borgerliga partierna driva politiken i viktiga frågor åt höger. Jag tror alt de borgerliga partierna, om de fick majoritet, skulle vara beredda all genomföra sina politiska program. Vi har inte blivit av med de riskerna, herr industriminister, genom att man från socialdemokratins sida varit så varsam när det har gällt att la de här stegen mol elt förstatligande. Riskerna finns fortfarande kvar.

Citatet från Per Edvin Sköld säger rent ul - och den delen av citatet uppskattar jag - alt kapitalet skall förvisas lill den fiänande rollen; del är arbetet som skall ha maklen i förelagen. Del är vad jag också har försökt att framhålla. Del är delsamma som Hjalmar Branting - om jag får återvända lill hans föredrag Varför arbetarrörelsen måsle bli socialistisk - uttryckte i föfiande ord:

"Socialismen framgår sålunda som en nödvändig, logisk föfid av själva utvecklingen. Lika så väl som hantverksklassen dagligen går under i kampen för tillvaron, lika visst kunna vi redan på avstånd höra kapi-lalistklassens dödsklocka ringa. Den behövdes för att bringa storproduktionen till seger. Men då den fyllt della värv visar det sig, att den i sin tur måste gå under, därför all den helt enkelt ej mera behövs. Samhället träder självt i stället för kapitalisterna som förvaltare till alla sina medlemmars bästa av de gångna generationernas arv. Vartill skulle då en särskild klass för della ändamål fiäna, som alllid i första rummet skulle tillse sina egna klassintressen? Det blir tvärtom den stora vinsten av detta nästa framsteg, av socialismens seger, all i och med detsamma allt klassvälde är brutet och alla klassmotsatser upphävda. Där först blir jämlikheten verklig, från all nu vara en vacker fras, som teoretiskt er-kännes och praktiskt förnekas."

De orden anser jag fortfarande vara fullt giltiga.

Herr industriministern JOHANSSON:

Herr talman! Jag skulle helt kort vilja säga till herr Hermansson alt min jämförelse med England log jag inte upp därför att jag ville kritisera vad de engelska partibröderna har gjort, utan bara för alt notera all vi

ansett det angeläget att gå den väg också för utbyggnaden av statlig förelagsverksamhet som innebär att vi har besluten förankrade i en ma-, jorilet av folkel, vilket också ger en garanti för en fortsättning av verksamheten.

Med detta har vi - utan att jag nu på något säll försöker slå mig för bröstet - lyckats så, alt ingen borgerlig majoritet har kommit till för att riva ner del som har byggts upp. Vi vel därför ännu inle orn de borgerliga i majoritetsställning skulle ha gjort del. Vi vet att åtskilliga, av dem har varit mol en sådan utvidgning i vissa fall, men under senare år har vi också vunnit förståelse för del ändamålsenliga i den politiken, vilket jag hälsar med den största tillfredsställelse.

Herr Burenstam Linder tog upp del förelagsdemokraliska resonemanget. Jag har inle medvetet sökt missuppfatta honom, ulan jag har uppfattal honom så all han förmenar alt genom vidgning av den samhälleliga förelagsverksamheten löper vi risken all den frihet som råder i vårt land kommer att begränsas. Del är mot della jag har vänt mig och sagl, att den förelagsdemokraliska utvecklingen inom de statliga företagen går lika starkt framåt som inom andra verksamheter. Jag hoppas alt vi skall kunna ha en framskjuten position på del området; vi borde ligga före.

Det har inte på något säll, herr Sven Gustafson i Göteborg, varit min mening att söka inge någon vanföreställning om herr Heléns uttalande. Jag anknöt herr Burenstam Linders uttalande om ägarspridningen lill en fundering kring frågan; Vad ger del ökade egendomsägandel i företagen för möjligheter lill inflytande i företagen? Det var i det sammanhanget som jag citerade herr Helén, och herr Gustafson i Göteborg har ju också sagl all del var en korrekt återgivning.

Nu hälsar jag med den största tillfredsställelse det uttalande som herr Gustafson i Göteborg har gjort. Del är möjligt alt vi i dessa avseenden står väsentligt närmare varandra. Jag tog upp della därför att herr Helén i sitt uttalande säger "men ulan att just den vägen leda lill en ändrad maktfördelning".

Vad jag hävdar är att vi måste gå både-och-vägen med de anställdas inflytande över verksamheten i egenskap av anställda men kanske också med ett kollektivt meddelägande i företagsverksamheten. Del är en fråga som jag skulle gissa att vi får tillfälle all pröva. LO utreder frågan om löntagarfonderna. Vad den utredningen leder till vet vi inle. Vi. har en offentlig utredning kring problemen, och i del sammanhanget blir det ju tillfälle all diskutera. Jag hoppas emellertid, innerligt att man från folkpartiels sida inte ställer sig avvisande lill - nu vänder jag på frågan - all också den vägen erhålla ökat inflytande i företagsverksamheten.

Della säger jag inle minst därför all jag för en lid sedan läste en ledare i Dagens Nyheter som var mycket långt avancerad i radikal riktning och som vände sig mol den ekonomiska maktkoncentrationen i de svenska företagen. Man kan ju inte bara vända sig mot en sådan företeelse utan att ställa sig frågan; På vilket sätt är vi beredda att motverka denna maktkoncentration?

Nr 27

Torsdagen den 27 februari 1975

Otti maktkoncentrationen inom det privata näringslivet

Nr 27

Torsdagen den 27 februari 1975

Om maktkoncentrationen inom det privata näringslivet

Herr Gustafson i Göteborg och jag kan alltså säkerligen bli överens i långa stycken. Min fråga är egentligen; Kan vi inte tänka oss både-och-vägen? Herr Gustafson i Göteborg! Vi skulle säkert kunna diskutera ganska mycket om de framsteg som har gjorts inom företagsdemokratin, där frågan om styrelserepresentationen och allt som hör till den kommer in i bilden. När frågan var aktuell sade jag till denna kammare all vi kan diskutera om vem som har tagit initiativet. Jag noterade bara att socialdemokratiska riksdagsmän motionerade i frågan 1924. Då kan man säga: "All right, men ni har alltså haft tillfälle att aktualisera spörsmålet tidigare från 1924 fram lill 1971 eller 1972."

Men jag vill bara framhålla all skillnaden mellan oss och folkpartiet i detta avseende har varit att vi i kontakt med LO och den fackliga rörelsen över huvud laget hade under diskussion vad som skulle kunna vara en lämplig tidpunkt för all aktualisera slyrelserepresenlalionen. 1 slutet av 1960-talel - eller kanske jag skall säga i mitten av 1960-lalet - var vi från regeringens sida beredda all eventuellt lagstifta i frågan. Men vi förmenade att det måste vara den fackliga rörelsen som bedömer om man är mogen för att ta på sig ansvaret. Det är ju inte bara fråga om en förmån utan också elt väldigt ansvar. Vi var överens om all man borde avvakta något. Så togs frågan upp förhandlingsvägen, men det lyckades inte, och därför kom en lagstiftning.

Man kan alllid diskutera vilken tidpunkt som är riklig och lämplig. Men här har vi frågan som den har utvecklat sig.

Jag skall, herr talman, inte fördjupa debatten med herr Hermansson längre. Han har fåll några besked. Jag har sagl alt vi bör följa utvecklingen. Jag har angivit den socialdemokratiska ståndpunkten - all vi steg för steg skall utveckla inflytandet och att vi tar sikte på en begränsning av makten till en förändrad maktsilualion också inom näringslivet. Det blir säkeriigen tillfälle att ytterligare diskutera hur dessa steg skall las. Får vi också, som jag sade nyss, en medverkan från folkpartiets sida, så hälsar vi det med den största tillfredsställelse.

100

Hen SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr lalman! Bara några observationer - vi kan ju inte föra en stor debatt om företagsdemokratin i del här sammanhanget.

Jag noterar först med stort intresse det som herr Burenstam Linder sade, alt spridningen av ägandet genom alt de anställda får aktier o. d. inte kan vara den fullständiga lösningen på företagsdemokratins problem. Detta tror jag det är angelägel alt vi slår fast. Del är inte den vägen man skall gå, utan de anställda skall ha en medbestämmanderätt i sin egenskap av anställda. Och jag vill upprepa all går man en annan väg och låter kapiialintressel hos de anställda få vara avgörande för om de skall ha medbestämmanderätt eller inte, måsle vi fråga: Varför skall de anställda ha någonting att säga lill om bara i del företag där kollektiva fonder har råkat köpa aktier? Den vägen är inte framkomlig.

När del sedan gäller maktkoncentrationen, som industriministern var

inne på, så har jag här i riksdagen väckt motioner beträffande den makt som de privata stiftelserna har över näringslivet. Genom dessa kan personer som har skänkt stora belopp lill allmännyttiga ändamål, forskningsändamål osv. - vilka är utomordentligt angelägna - utöva makt över näringslivet, och det anser jag inle tillfredsställande. Då vill man kanske lösa problemet genom all säga; Låt staten sätta till styrelserna! Men det är inle någon tillfredsställande utväg - då ersätter man ju bara en privat maktkoncentration med en statlig maktkoncentration.

Jag har i en motion skisserat hur man skall kunna sammansätta styrelserna för att på del sättet se till att personer som har skänkt bort sina pengar till samhällsnyiliga ändamål inle den vägen skall kunna utöva en direkt makt över produktionen. Resultatet av denna och andra motioner blev ett riksdagsbeslut all man skall tillsätta en utredning om della. Jag är inle säker på att utredningen är tillsatt, herr industriminister, men det är mycket angeläget att den kommer till stånd.

Industriministern lämnade en synneriigen intressant upplysning. Han sade alt vid den tidpunkt då folkpartiet i sitt partiprogram på 1960-talet skrev in att de anställda skall ha medbestämmanderätt och all det skall göras försök med representation i bolagsstyrelserna, var man tveksam på arbetarrörelsens sida; man visste inle om de anställda var mogna att ta det ansvaret. Jag vill säga alt vi hade den uppfattningen redan då att de anställda var mogna för elt sådant ansvar.

När del gäller de anställdas andel i företagets kapitaltillväxt, så är det en fråga som vi ser från fördelningspolitiska synpunkter. Vi anser det rimligt alt när kapitalägarna har fått en ersättning för sill kapital och en lämplig riskpremie för att de satsar detta kapital bör också de anställda få en del av kapitaltillväxten. Det är en sak som vi väckt motioner om är efter år i riksdagen men först nu vunnit gehör för i så måtto att en utredning tillsatts.

Jag tycker att herr Hermansson gav en mycket bra definition på skillnaden mellan socialism och liberalism. Han framhöll att medan vi från liberalt håll säger att de anställda skall ha medbestämmanderätt och på sikt få en med kapitalägarna likvärdig ställning, så säger socialisten att de anställda skall bestämma allting, och den som har satsat kapitalet skall inte ha någonting att säga lill om. Del tycker jag är en intressant skillnad och en helt riklig beskrivning.

Jag står också för min uppfattning, och att herr Hermansson gav ett klart besked på den här punkten är inte all ta miste på. Men hur industriministern svarar är jag mera osäker om. När indusiriministern uttrycker förhoppningen alt man skall kunna finna lösningar och bli enig i långa stycken, så är del givelvis en förhoppning som jag delar. Men jag vill understryka - och det kom också fram tydligt i den intervju som var upphov till denna lilla debatt mellan indusiriministern och mig - att del är en kolossal skillnad på synsätten. På ena hållet säger man att de anställdas andelar i kapitaltillväxten skall samlas i anonyma fonder och vara ell medel att bestämma över företagen från centralt håll.

Nr 27

Torsdagen den 27 februari 1975

Om maktkoncentrationen inom det privata näringslivet

101

Nr 27 Vi på den liberala sidan säger all vi tror på en decentralisering, att

Torsdaeen den * anställda och företagarna i ell förelag gemensamt bestämmer i fö-27 februari 1975 retaget men att man skall försöka undvika att någon från centralt håll

--------------- lägger sig i företagets löpande skötsel.

Om maktkoncen- Vi har alla sett alt det kan vara nödvändigt för samhället att gripa

trationen inom det in i ell förelag som råkat i svårigheter. Den saken behöver vi inte dis-privata näringslivet kulera. Det är aktuellt nu, och del har varit aktuellt vid många tidigare tillfällen. Men vi på liberalt håll anser att företagets löpande skötsel är någonting som de anställda och ägarna tillsammans skall bestämma över. Där skall de anställda ha medbestämmanderätt. Där finns det också en skillnad mellan en socialistisk och en socialliberal syn; det skall vi inte döfia. På praktiska punkter kan vi samarbeta, men målet: hur samhället skall se ul, är inte delsamma.

Herr HERMANSSON (vpk);

Herr talman! Jag vill göra en kommentar i anknytning till en del av del som herr Sven Gustafson i Göteborg sade senast.

Herr Gustafson påstod att när man från arbetarrörelsens sida var tveksam om huruvida en representation i de kapitalistiska företagens styrelser verkligen skulle vara en vinst från förelagsdemokralisk synpunkt, så var del därför all man hade den åsikten inom arbetarrörelsen alt de anställda inte var mogna att sitta med i styrelserna. Jag vill bestämt bestrida att del skulle ha varit motivet. Nej, motivet var i stället fruktan för den bindning vid de kapitalistiska ägarnas och företagarnas intressen som en sådan styrelserepresentation ulan verklig makt skulle innebära. Del var därför som fackföreningsrörelsen var tveksam, och del är därför som jag och det parti som jag representerar allfiämt är tveksamma och anser att den vägen inte leder lill någon demokrati i företagen. Den binder i stället upp de anställda.

När det sedan gäller den definition på skillnaden socialism och liberalism som jag gjorde instämde herr Gustafson i den. Vi menar al'l arbetarna skall ha hela bestämmanderätten i företagen. Men jag vill göra elt viktigt tillägg till del som herr Gustafson sade fortsättningsvis. De som har satsat kapitalel i de samhällsägda företagen är ju arbetarna själva, dvs. hela folket. Del finns alltså inte där någon motsatsställning längre mellan dem som utför det produktiva arbetet och dem som är ägare till företaget. Men vi menar att det är arbetet som skall konstituera bestämmanderätten och makten i företagen. Det är socialisternas ståndpunkt.

Hen industriministern JOHANSSON:

Herr talman! Bara några ord till herr Gustafson i Göteborg.

Jag utläser ur hans senaste anförande alt han anser alt också ägan-

demedverkan för de anställda kan medföra rätt lill inflytande och makt

i företagen, men decentraliserat, dvs. för de anställda i företagen. Stämmer

102 detta, blir del nog inle svårt all finna framkomliga vägar i denna fråga.

Hen SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr lalman! Herr Hermansson talade i sin senaste replik om motivet till att fackföreningarna varit tveksamma lill de anställdas styrelserepresentation. Den repliken bör riktas inle lill mig utan till industriministern, som just hade anfört det motivet. Jag sade för min del att vi i folkpartiet redan på 1960-lalel ansåg all de anställda var mogna all la del ansvaret. För övrigt känner jag myckel väl herr Hermanssons inställning lill detta.

Indusiriministern gick inte närmare in på frågan, om de anställda skall ha sin medbestämmanderätt i kraft av elt kapitalinnehav eller i kraft av all de är anställda. På den punkten vill vi mycket starkt understryka att det är i kraft av alt de är anställda de skall ha sill medbestämmande. Om de anställda i elt företag där lål oss säga fiärde AP-fonden köpt aktier skulle få fullmakt att företräda AP-fondens aktiekapital vid bolagsstämman, skulle del inte innebära all de fick något större inflytande på företagets skötsel. Jag kan också hänvisa till herr Burenstam Linder, som tidigare har talat om SJ. All de anställda har delaktighet i stora, kollektiva, anonyma fonder tror vi alltså inte kan ge något verkligt medbestämmande.

Nr 27

Torsdagen den 27 februari 1975

Om maktkoncentrationen inom det privata näringslivet

Hen HERMANSSON (vpk):

Herr talman! För att protokollet skall bli fullständigt vill jag för herr Gustafson påpeka alt del var mol herr Gustafsons beskrivning av fackföreningsrörelsens motiv som jag vände mig. Jag menar att hans be-. skrivning var oriklig.

Herr SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! För protokollets skull kanske jag måste relatera hur det låg lill. Det var så att industriministern sade alt man från arbetarrörelsens och fackföreningsrörelsens sida var tveksam lill styrelserepresentation, därför all man inte var säker på att de anställda var mogna au ta det ansvar som det innebär att vara siyrelserepresentant. På della svarade jag alt vi redan vid den tidpunkten ansåg att de var mogna att ta del ansvaret.

Hen HERMANSSON (vpk):

Herr lalman! Då får jag vända mig både mot industriministerns beskrivning och mot herr Sven Gustafsons återgivande av denna beskrivning. Bägge var lika felaktiga.

Hen indusiriministern JOHANSSON:

Herr lalman! Vi skall väl inte hålla på och tolka. Jag har sagt alt vi hade kontakt med LO i denna fråga. LO gjorde sin bedömning med utgångspunkt i vilka problem som var angelägnast alt lösa. Man frågade sig: Är vi mogna att ta på oss utbildningsansvaret osv. för dem som blir styrelserepresentanter?

103

Nr 27 Vi tillmätte - vilket vi gör i vår verksamhet - de fackliga organi-

Torsdaeen den saiionernas uppfattning en avgörande betydelse, och därför avvaktade

27 februari 1975 ' ''" ' ' " "" ' tidpunkten var lämplig. Delta är bara alt

--------------- notera.

Om planerna på ett

valsverk vid NJA Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Om planerna på ett valsverk vid NJA

Herr industriministern JOHANSSON erhöll ordet för att besvara herr Burenstam Linders (m) den 31 januari anmälda interpellation, nr 22, och anförde:

Herr lalman! Herr Burenstam Linder har bett mig redogöra för planerna på all bygga ett stort valsverk och för sättet på vilket olika förhandlingar förts i denna fråga.

I samband med att marknaden för stålämnen från Stålverk 80 kartlades var Norrbottens Järnverk i kontakt med en rad stålverk inom och utom Europa. Diskussioner om framlida leveranser av ansenliga kvantiteter ämnen fördes bl. a. med Kruppkoncernen, som planerat ett valsverk i Tyskland för export av balk på världsmarknaden. Krupp log i delta sammanhang upp samtal om möjligheterna all förlägga en valsverksutbyggnad i samband med NJA:s ämnesstålverk.

NJA hade på sitt ordinarie investeringsprogram en utbyggnad av den egna valsningskapaciteten i del "gamla" stålverket. Efter beslutet om Stålverk 80 var del emellertid tveksamt om NJA kunde lä på sig ett finansieringsansvar för en egen valsverksutbyggnad, varför denna investering måste skjutas på framtiden. Beslutet om Stålverk 80 innebar en så stor satsning vid NJA alt del ekonomiska utrymmet inle ansågs medge en utbyggnad av egen valsverkskapaciiet. Ett samarbete med Kruppkoncernen skulle emellertid kunna göra del möjligt att tillgodose del egna valsningsbehovet samtidigt som finansieringsbördan och det administrativa ansvaret kunde delas med elt annat företag.

Sedan NJA-ledningen under hand inhämtat regeringens medgivande att uppta förutsättningslösa diskussioner med Kruppkoncernen har preliminära utredningar påböfiats i samarbete mellan de båda företagen. Vid slutet av 1975 räknar man med alt kunna ta ställning till om det finns kommersiella och tekniska förutsättningar för en fortsatt projektering.

Diskussionerna om ett gemensamt valsverk vid NJA har således kommit i gång efter en förfrågan från Kruppkoncernen, som står inför alternativa lösningar i fråga om utbyggnad av den egna valsningskapaciteten. NJA har inte haft anledning att ändra sin syn på ämnesmarknaden och möjligheterna att finna avsättning för produktionen från Stålverk 80.

NJA har på egen hand fört och för diskussionerna med företrädare
för Kruppkoncernen. Såväl departementet som Statsföretags ledning hålls
104 informerade om utvecklingen.

Hen BURENSTAM LINDER (m);

Herr lalman! Jag bei" att få tacka industriministern för svaret på min interpellation. Redan från börian vill jag säga att jag finner svaret delvis häpnadsväckande.

I samband med alt regeringen föreslog och riksdagen sedan beslutade att Stålverk 80 skulle byggas framställde vi från moderata samlingspartiet tre krav. Först och främst ansåg vi att man borde på tidigt stadium sätta in åtgärder för att förhindra den utarmning av Norrbottens inland, framför allt Tomedalen, som suget lill Luleå annars skulle komma alt innebära. Socialdemokraterna, som inle gärna ville se några som helst avigsidor med Stålverk 80, förkastade detta förslag. Först i dagarna har indusiriministern gett departementsrådet Sundberg ett specialuppdrag all ägna uppmärksamhet åt denna fråga. Några skriftliga direktiv tycks herr Sundberg inte ha fått, och det är svårt att veta om man verkligen inom industridepartementet tar tillräckligt allvarligt på dessa svårigheter. Jag vill fästa uppmärksamheten på att om man utöver Stålverk 80 byggde ett stort valsverk skulle suget från inlandet ytterligare ökas.

Vår andra anmärkning gällde öppenheten eller rättare bristen på öppenhet i debatten och i regeringens redovisning av projektet. Utredningsmaterialet hemligstämplades i stor utsträckning. JO hade f ö. vissa synpunkter på formerna för denna hemligstämpling. Men viktigare än del formella är naturligtvis att hemligstämplandet starkt försvårade för oppositionen att få den inblick som hade behövts för att bedöma realismen i planerna på Stålverk 80. Herr Regnéll från vår sida underströk delta i debatten om Stålverk 80 i maj förra året.

Denna brist på öppenhet lägger ett extra stort ansvar på regeringen. Att öppenheten varit bristfällig visar sig även av interpellationssvaret. Det framgår nu att man redan från hösten 1973 befunnit sig i diskussioner om möjligheterna all bygga ut Stålverk 80 till att omfatta också ett stort valsverk. Inte elt ord sades om delta i propositionen. Inle ett ord yttrades om detta i debatten den 28 maj av regeringens talesmän. Inte ett ord har sagts från NJA-håll om att man hade sådana planer.

Bristen på öppenhet har också tagit sig ell annat uttryck. Industriministern visade förra året en, som jag tycker, ganska farlig irritation mot alla som vågade annat än lovprisa idén att bygga Stålverk 80. Industriförbundet bad tre fristående ekonomer att göra en grundlig utredning om detta projekt. När utredningen lades fram och visade på en del frågetecken visste de socialdemokratiska debattörerna inle till sig av ilska. Industriministern själv gick så långt att han hotade att fortsättningsvis inle ha med Industriförbundet att göra. När herr Romanus från folkpartiet och jag ställde frågor i riksdagen hur indusiriministern kunde komma på tanken att på det viset försöka utöva förtryck i en fri debatt, vägrade han alt svara på våra frågor. Som alla vet är det myckel ovanligt att man vägrar att svara på en enkel fråga i riksdagen.

Förra våren skapade industriministern och andra socialdemokrater en synnerligen otrevlig atmosfär i debatten om Stålverk 80. Ytterligare ett

Nr 27

Torsdagen den 27 februari 1975

Om planerna på ett valsverk vid NJA

105

Nr 27 tecken på detta är den ganska dåliga behandling som chefen för Slals-

Tnrsdaeen den företag utsattes för, när han vågade offentligen uttrycka vissa negativa

27 februari 1975 synpunkter på slålverksplanerna.

_____________ Vårt samhällssystem bygger på en fri debatt. Indusiriministern har

Om planerna på ett därför påtagit sig ett ovanligt ansvar genom att visa sådan ovifia och valsverk vid NJA brist på öppenhet. All olusten inför regeringens försök alt fördöma dem som uttryckte farhågor inför planerna på Stålverk 80 eller som ville dis-kulera de planerna finns även inom socialdemokratin framgår av en stor artikel av chefredaktören för Arbetet, Frans Nilsson, den 4 december i fiol under rubriken Räta ut frågetecknen kring Stålverk 80.

Dessa frågetecken tycker jag inte rätas ut, utan de kroknar ytterligare när man nu hör alt planer på en utvidgning av Stålverk 80 fanns redan då beslutet fattades men aldrig redovisades i debatten. Att dessa planer över huvud taget har kommit till offentlighetens kännedom i Sverige beror på att Arbetets korrespondent i Bonn hörde talas om dem i Tyskland.

Del tredje krav som vi ställde i samband med att beslut fattades om Stålverk 80 - och vi deltog i det beslutet; vi ansåg att såvitt man kunde bedöma, svårt som det var med tanke på hemligstämplingen och annat, borde projektet kunna realiseras - var att Stålverk 80 skulle byggas i samarbete med andra svenska stålförelag. På detta säll skulle man kunna minska riskerna med utbyggnaden. Vi ansåg nämligen alt svårigheterna var större än regeringen tycktes medveten om. Ett samarbete med annan sakkunskap än den som fanns inom NJA hade varit en utmärkt metod alt minska dessa risker. Finansieringen hade också på della sätt kunnat underlättas. Men socialdemokraterna ville inle alls höra talas om något sådant. De sade att del var helt omöjligt all blanda in andra intressenter i Stålverk 80.

I sill inlägg i debaiten den 28 maj förra årel avslutade näringsutskoltets socialdemokratiske orförande herr Svanberg en mol moderaterna riktad ironisk tirad på följande sätt:

"Att bilda ett särskilt bolag tycker jag skulle vara tokigt också från en annan synpunkt. Då avskärmar man sig från de erfarenheter och den kunnighet som NJA har på platsen. Är det inte vettigare att göra vad man kan för att befria den nuvarande chefen för NJA från rutingöromål - det är styrelsens och Statsföretags sak all ordna det. Han är en helt nödvändig person i denna uppbyggnad - utan honom skulle jag ha svårt all länka mig del här beslutet."

Industriministern avfärdade vårt förslag i mycket korta ordalag. Han sade att någon ytterligare sakkunskap och erfarenhet inle behövdes utöver den som fanns inom NJA.

Majoriteten i näringsutskotlet skrev föfiande om vårt krav:
"En sådan uppdelning av den samlade malmförädlingsverksamheten
i Luleå på två bolag som motionärerna tänker sig kan enligt utskottets
mening inte vara rationell och avstyrks föfiaklligen bestämt."
106 Mot denna bakgrund tror jag att flera med mig blev häpna när vi

för en stund sedan hörde industriministern säga: "Ett samarbete med Kruppkoncernen skulle emellertid kunna göra det möjligt att tillgodose del egna valsningsbehovet samtidigt som finansieringsbördan och det administrativa ansvaret kunde delas med ett annat företag."

Del är snabba växlingar i uppfattningen om vad som är klokskap i delta fall. Att samarbeta med Krupp är tydligen roligare än att samarbeta med svenska stålföretag.

En lekman häpnar ibland när han läser om alla planer i NJA. Man skall samarbeta med Krupp, man skall ha en omfattande försäljning av ämnen lill Japan, man funderar på all bygga en stor omlastningshamn på västkusten, man tänker sig möjligheten alt köpa järnmalm från Sovjet och man önskar sig en alldeles egen kolgruva i USA. En lekman undrar om här inte finns en risk att man gapar över för myckel och all man glömmer nuet inför en hägrande framtid. Jag säger inle det här i någon illvilja mot NJA. För alt undvika medvetna eller omedvetna missförstånd hos industriministern vill jag understryka alt jag önskar att detta förelag skall gå bra och alt del är därför jag blir orolig när jag läser om allt detta.

Jag är också orolig inför det projekt som aktualiserats i min interpellation, nämligen att man skall bygga ett nytt stort valsverk i samarbete med Krupp. Frågan huruvida del projektet är realistiskt fordrar ell svar, alldeles bortsett från den kritik man kan rikta mot den brist på öppenhet som industriministern visade förra årel. Frågan fordrar också ell svar alldeles bortsett från de irrande manövrer ni gör när det gäller er uppfattning huruvida man skall samarbeta med andra företag eller inte.

Jag har för min del inte underlag för alt avgöra huruvida del är klokt all bygga ul ell sådant här valsverk eller inte. Men när jag ser delta i sammanhang med vad som händer i Luleå och i NJA blir jagen smula skeptisk mot klokskapen i del. Jag har redan nämnt de ökade riskerna för Norrbottens inland av ytterligare investeringar i Luleå. Luleå är Sveriges snabbast expanderande område. Oron där uppe, herr industriminister, är påtaglig, så fort man kommer utanför Luleå. Och jag undrar om del inte böriar sprida sig en viss oro även i Luleå inför de oerhört stora omvälvningar del här är fråga om. Del är möjligt att del med ytterligare utbyggnader skulle bli besvärligt även för dem som bor i Luleå. Lägel där uppe är redan så pass ansträngt att socialdemokraterna i den kommunala beslutsordningen frångår sedvanliga kommunaldemokralis-ka principer. Jag undrar alltså - dock ulan att ha tillräckliga kunskaper om detta - om inte del bästa även för Luleå vore att försöka smälla verkningarna av de redan fattade besluten om utbyggnad.

Men även om man bortser från sådana mer samhällsekonomiska frågor och begrundar vad detta valsverk kan komma all innebära, reser sig frågor. Förra årel var ell synnerligen glänsande stålar då alla världens stålföretag visade rekordvinster. Dock inle NJA! Jag kritiserar inle NJA för att företagel gör förluster - det är inte min poäng just nu. Men del är ändå att notera att förlusterna förra.årel var 30 miljoner kronor. Med

Nr 27

Torsdagen den 27 februari 1975

Om planerna på ett valsverk vid NJA

107

Nr 27 den nuvarande vikande stålkonjunkturen är det inte uteslutet alt för-

Torsriaeen den lusierna blir betydligt större under innevarande år. Jag är som sagt inte

27 fehniari 1975 ute efter att kritisera delta, utan jag gör konstaterandet bara för alt påpeka

_____________ all verksledningen rimligen måsle ha större administrativa uppgifter på

Om planerna på ett hand än man räknade med när man log för givet att NJA skulle vara valsverk vid NJA vinstgivande under de här åren. Man måsle ha fåll större problem på halsen. Dessutom innebär dessa förluster all möjligheterna alt självfinansiera en del av investeringarna i Stålverk 80 - något som ju ingår i finansieringsplanen - kommer att kraftigt inskränkas. Och inte bara del - här kan det bli nödvändigt alt stora finansiella resurser från Statsföretag eller t. o. m. från staten, dvs. skattebetalarna, sätts in för all klara dessa förluster.

Sedan undrar jag om del bara är det "gamla" NJA som fått större svårigheter än man räknat med och om inte också själva Stålverk 80 är utsatt för problem av en annan omfattning än industriministern hade tänkt sig förra året. Jag tror tyvärr all socialdemokraterna underskattat de rent administrativa svårigheterna all förverkliga så stora satsningar som Stålverk 80 innebär - svårigheter som föranledde oss att kräva samarbete med andra företag, svenska förelag. Del förefaller nu också som om det fanns vissa spänningar rent organisatoriskt i själva förelaget. Mol den bakgrunden blir jag förvånad när jag hör alt goda krafter i NJA är sysselsatta med alt fundera på eventuellt ytterligare en stor investering i ett valsverk i stället för att manövrera de gamla investeringarna i NJA och förverkliga de beslutade utbyggnaderna.

Det är antagligen dessutom så, att Stålverk 80 kommer all bli betydligt dyrare än industriministern angav förra årel. Jag vågar mig på den gissningen all Stålverk 80 inte kommer att kosta 4,6 miljarder kronor, som regeringen sade i maj förra året, utan snarare 7 miljarder kronor. Det skulle vara utomordentligt intressant alt höra industriministerns uppfattning på den punkten. Om det blir dyrare, och del är svårt med självfinansiering, behövs kanske också en ny finansieringsplan. Jag undrar om industriministern möjligen har intresse av att räta ul frågetecknen även på den här punkten. Svar på dessa frågor behövs onekligen för att kunna bedöma del rimliga i att man över huvud taget funderar på ylleriigare stora investeringar.

Herr talman! Stålverk 80 är en omfattande och betydelsefull satsning. Det är viktigt alt den kan fullföljas planenligl och med god ekonomi. De nya projekt man nu hör talas om gör dock på mig elt oroande intryck.

108

Herr indusiriministern JOHANSSON:

Herr talman! Det är ganska intressant alt fundera över den taktiska uppläggningen från herr Burenslam Linders sida. Herr Burenslam Linder framställer en interpellation och frågar mig om del är riktigt att förhandlingar förs med Krupp, men han säger i sin interpellation alt han erfarit all NJA-chefen hade diskuterat valsverksfrågan med Krupp 1973 och ej sedan dess, att en expertgrupp inom industridepartementet under

senare tid diskuterat och förhandlat med Krupp samt att Statsföretags ledning som har det egentliga ansvaret ej ens varit informerad om dessa planer och förhandlingar.

Del är alltså utgångspunkterna för herr Burenslam Linders fråga, och jag svarar att han har fel på varenda en av dessa tre väsentliga punkter. Jag ger därefter besked om vad som förekommit, men herr Burenslam Linder talar inle om della. Han har framställt en fråga med utgångspunkt i felaktiga uppgifter, och på den har han fått förklarande svar. Men då talar han om någonting annat. Han går in i en vidlyftig diskussion om Stålverk 80, om NJA och dess framlidsplaner.

Jag är beredd all under våren ställa upp i en diskussion om hela problematiken kring NJA, men jag tycker alt vi i kväll skall bespara kammaren den diskussionen därför all jag dels har planerat en resa - jag ber om ursäkt för det, herr talman, men jag skall i morgon hålla ett föredrag i södra Sverige -, dels skulle vilja lämna en utförlig redovisning kring dessa frågor, som även jag ser som väsentliga. När det är väsentliga och vikliga frågor herr Burenstam Linder ställer skall han få svar på dem. Men att på delta sätt gå undan de frågor han ställt sedan han fått svar på dem och del visat sig all hans frågor har felaktig grund och gå in på en rad helt andra frågor är en politisk taktik som möjligen kan spåras ute i buskagilationen, men som sannerligen inle är värdig alt föras i parlamentet. Då han inle lill diskussion lar upp de väsentliga frågor han utgått från men som jag alltså nu konstaterat vara felaktiga får herr Burenslam Linder finna sig i att jag betecknar hans inlägg i åtskilliga avseenden som nonsens. Jag begär inle att han skall be om ursäkt för det, så långt sträcker jag mig inte i mina förhoppningar beträffande herr Burenstam Linder. Men jag hade hoppats att han skulle kunnat säga: All right, det jag erfarit var således fel; det trodde jag åtminstone att herr Burenstam Linder skulle ha haft kurage nog att säga.

Herr Burenslam Linder säger, på lika felaktiga grunder, att jag skulle visat irritation beträffande debatten om Stålverk 80 och hotat Industriförbundet med att över huvud tagel inte vilja ha något samarbete. Del var pä sådana lösa uttalanden - vilka herr Burenstam Linder förmodligen läst i någon tidning - som han byggde en interpellation i fiol. Jag tyckte i och för sig att den var graverande i förhållande lill herr Burenstam Linder och tänkte att jag skulle bespara honom bekymret att visa hur fel han hade. Därför lämnade jag frågan obesvarad. Jag har gott samarbete med Industriförbundet. Vad jag sade vid en konferens i Ronneby i anslutning lill de här problemen var att då det gäller frågor om järn- och stålindustrins utveckling, liksom skogsindustrins, vänder vi oss till bran.schorganisationerna. Men då del gäller mer övergripande näringspolitiska och andra frågor kommer vi att fortsätta vårt samarbete med Industriförbundet, vilket sker. De missförstånd som råkade uppkomma i det här sammanhanget har vi klarat ul med Industriförbundet för länge sedan. Men för herr Burenslam Linder passar del all ta upp problemen i det här sammanhanget därför all han inte kan diskutera dem i sak.

Nr 27

Torsdagen den 27 februari 1975

Om planerna på elt valsverk vid NJA

109

Nr 27 Sedan gäller det frågan om kontakterna med andra förelag. I mitt svar

Torsdaeen den J'* redovisat att vi från regeringens sida skrev ell brev till NJA:s

27 februari 1975 ledning och sade att det är angeläget att söka kontakt med de presumtiva

---------- ____ kunderna i Sverige och i utlandet, vilket skedde. Det var vid ett sådant

Om planerna på ett tillfälle som Kruppledningen tog upp den här funderingen; Vi inom valsverk vid NJA Krupp vill gärna köpa slålämnen, men vi skall bygga ett nytt valsverk i Tyskland. Kanske del vore rimligt att fundera över om valsverket i Rheinhausen borde byggas i anslutning lill Stålverk 80, så att man i stället för slålämnen skulle transportera färdiga balkar. Del var tanken som fördes fram från Krupp till NJA-ledningen. När regeringen tillfrågades hur man såg på detta sade ingen någonting om att en sådan lösning var angelägen från svensk sida, men man sade man skulle kunna undersöka förutsättningarna. Vilka fördelar får man t. ex. om man kan pressa transportkostnaderna?

Sedan har della utredningsarbete pågått, och jag har nu i milt svar sagl lill herr Burenslam Linder all vid slutet av år 1975 räknar man med att kunna la ställning lill om det finns kommersiella och tekniska förutsättningar för fortsatt projektering. Skulle inle herr Burenstam Linder kunna lugna sig tills vi lägger fram detta material, som vi kommer alt nogsamt pröva? Då säger herr Burenstam Linder alt det passar inte regeringen och NJA-ledningen att ha kontakt och samarbete med svenska företag - det är roligare all ha en kontakt med Krupp.

Vi har haft åtskilliga kontakter med svenska företag. Självfallet har NJA-ledningen haft en rad kontakter med de svenska företagen om avsättningen av slålämnen. NJA-ledningen har haft ingående diskussioner - och utredningar har pågått - med exempelvis SKF-koncernen om att förse en eventuell SKF-anläggning i Luleå med stål från Stålverk 80. Det är sådana diskussioner som man måste föra för all se om del är realiserbart, om del är en framkomlig väg som passar både NJA och SKF. Innan de utredningarna är färdiga och innan man kommer så långt att man säger all delta skulle vi vifia göra - jag vet inte vad man står i denna utredning just nu - har vi väl ingen anledning att föra fram det. Om det visar sig vara kommersiellt och tekniskt svårhanterligt, så har man gjort en utredning på affärsmässiga grunder. Går det inte att genomföra så läggs det ål sidan - det blir ingenting av det. Blir del någonting, skall del självfallet läggas fram offentligt och man skall ta de konsekvenser koslnadsmässigl osv. som följer. Vi är och har varit öppna för diskussioner med vafie svenskt förelag som visat intresse för samverkan med NJA i detta sammanhang. En del kontakter tror jag leder till resultat. Andra förelag kan komma att gå sina egna vägar, och vi kommer också all ge dem stöd i den mån vi har förutsättningar för det.

Vi ser det som utomordentligt viktigt att få en samverkan till stånd

inom järn- och stålindustrin. Därför har vi i samförstånd med järn- och

stålindustrin tillskapat ett speciellt branschråd för della område, i vilket

110 förelagen, de anställda och samhället är representerade och diskuterar

de gemensamma problemen i denna utomordentligt viktiga bransch. Herr talman! Detta är de besked som jag har velat lägga till mitt interpellationssvar. I övrigl lovar jag, herr lalman, alt i fråga om NJA och Stålverk 80 under våren återkomma med en mera fullständig redovisning och då även ta den debatt omkring denna fråga som jag självfallet hälsar med den största tillfredsställelse.

Nr 27

Torsdagen den 27 februari 1975

Om planerna på ett valsverk vid NJA

Hen BURENSTAM LINDER (m):

Herr lalman! All bli upphetsad är knappast någon ersättning för argument. De oerhörda brösttoner som indusiriministern plötsligt log till inför min fråga finner jag mycket märkvärdiga. Bara all antyda all jag borde be om ursäkt är rent groteskt. Det tänker jag inte heller göra.

Beslutsordningen var elt led i min fråga, men del var alls inte hela frågan. Industriministern ville på något säll göra gällande att jag bara hade ställt en enda fråga, nämligen vilken beslutsordningen hade varit här. Vidare skulle jag ha sagl att Statsföretag liksom hållit sig utanför trots att man hade ansvaret för del hela. NJA hade sysslat med en utredning tidigare men höll inte längre på med del, utan nu var det i stället industridepartementet som sysslade med detta. Det var inte hela min fråga. Del var elt led i min fråga.

Vad beträffar Statsföretags engagemang skulle jag kunna la upp en debatt med indusiriministern på den punkten - Statsförelag visar ju en stor öppenhet när man ringer lill dem - och visa all det som jag hade antytt i min interpellation inle var så felaktigt som industriministern gör gällande. Men eftersom industriministern har bråttom härifrån behöver vi kanske inte fördjupa oss i just det.

Beträffande uppgiften att industridepartementet självt vid sidan av eller tillsammans med NJA bedrev arbete på denna punkt så gavs det i dagspressen för några dagar sedan intryck av detta. Jag kan inte kontrollera om det är rätt eller fel. När man kontrollerar med dem som hade skrivit delta - vilket av vissa personliga anledningar har varit svårt - får man en känsla av all indusiriministern själv i hög grad måsle ha medverkat till alt sprida sådana missförstånd. Jag såg inte heller någon dementi i tidningen. Dessutom har jag hört sägas, men jag vel inte heller nu om del är riktigt, all industriministern gjorde sådana uttalanden i etermedia. Men jag är beredd all säga att denna del av min fråga - jag understryker att det var en fråga, inget påstående - kanske är felaktig. Då kan vi avföra den från diskussionen. Tyvärr är det myckel svårt all få utskrifter av vad som sägs i radio och TV. Del är i själva verket omöjligt. Industriministern ruskar på huvudet - all del inte är omöjligt för honom att få utskrifter från radio och TV kanske beror på all han är statsråd. Men jag har försökt många gånger all få utskrifter och alllid mötts av beskedet att det tyvärr inle går. Indusiriministern har antagligen en utskrift av kommentarer runt della spörsmål, och den kan vi titta på gemensamt.

Lål oss för debattens skull avföra-just denna del från diskussionen.

111

Nr 27

Torsdagen den 27 februari 1975

Om planerna på ett valsverk vid NJA

112

Men det innebär inle alls all jag behöver avföra niig själv från talarstolen. Vad min interpellation gäller är framför allt valsverksplanerna. Och har jag framställt en interpellation om valsverksplanerna anser jag också att jag har rätt att tala om dem. Möjligen kan jag av artighet - om industriministern skall åka med något låg - försöka begränsa milt inlägg. Men jag kan omöjligen kliva ned härifrån bara därför att industriministern plötsligt hetsar upp sig - vilket jag dessutom tycker tyder på svag ar-gumentföring.

Jag har i min interpellation anfört följande:

"Man frågar sig också hur del kan vara möjligt alt staten, som inle ville samarbeta med svenska förelag vid utbyggnaden av Stålverk 80, nu när det gäller nybyggnaden av ett valsverk synes syfta lill ell samarbete med ett stort utländskt förelag."

Om jag har tagit med della i inlerpellationen, får jag då inte diskutera del för industriministern? Får jag inle det? Min avslutande fråga i inlerpellationen lyder på delta säll:

"Vill indusiriministern redogöra för planerna på att bygga ell stort

valsverk och"-- vilket är del andra ledet- "för sättet på vilket

olika förhandlingar i denna fråga drivits"? Jag upprepar alt första ledet av min fråga lyder; "Vill indusiriministern redogöra för planerna på att bygga ett stort valsverk"? Får jag då inle diskutera det?

Är inte detta, herr talman, ett nytt exempel på den irritation i de-batlföringen som - vilket jag gjorde gällande i mitt inlägg - kännetecknade också lägel i maj? Industriministern förnekar att det rådde irritation. Men har en riksdagsman ställt en fråga lill riksdagen - det exempel som industriministern ville använda för att visa all jag hade fel i min uppläggning - kan industriministern åtminstone ringa upp och förklara att del som stod i tidningen tyvärr var fel. Del har jag förståelse för, och sker del skall jag aldrig upprepa min fråga. Men om industriministern är kort sagl oförskämd och inle svarar på frågan och kommer tillbaka till ärendet här med användande av sådana brösttoner som vi just nu har hört är det exempel på irriterad uppläggning av debatten kring en fråga som faktiskt tål att diskuteras.

Indusiriministern tog dock i sitt inlägg här upp frågan om huruvida man skulle samarbeta med andra förelag; han försökte ge svar på den punkten och sade all inställningen inte alls var negaliv ulan att man diskuterat med SKF etc. Men vad jag sade i mitt första inlägg - och som händelsevis råkar vara sant - är att vi i debatten i maj förra årel i princip förkastade idén om att samarbeta med andra. Eftersom industriministern har bråttom skall jag inte läsa upp citaten igen, men del är precis vad vi gjorde. Näringsutskoltets majoritet tog bestämt avstånd från idén alt malmförädlingsverksamheten i Norrbotten skulle på det viset delas upp i två bolag - och det var grundat på ett principresonemang. Det är därför som jag nu bara några månader efteråt finner mig ha anledning att undra varför det plötsligt skulle vara möjligt att samarbeta med Krupp. Jag kan inte förstå annat än att del är tillåtet att fråga om

detta.

Jag vidhåller också att jag i en interpellation om valsverksplanerna har rätt att diskutera de ekonomiska förutsättningarna. Jag har rätt att fråga indusiriministern: Är det rimligt att använda en del av de administrativa krafterna i NJA, sysselsatta med del existerande verket och med utbyggnaden av detta, lill utredningar om ytterligare satsningar? Har jag inte rätt att ställa den frågan när det gäller valsverksplanerna? Har jag inle rätt att fråga om investeringsmöjligheterna i vad gäller valsverksplanerna med tanke på att det tydligen fortfarande finns en del problem med lönsamheten i NJA - trots att man hade tänkt sig motsatsen?

Jag upprepar att jag nu inte är ute efter att ta upp en lång debatt om NJA:s ekonomi annat än - och det sade jag faktiskt tidigare - för att fråga om inte detta måste diskuteras mot bakgrunden av möjligheten att finansiera en ytteriigare utbyggnad. Ty även om Krupp skall vara med, skall ju även NJA satsa en del.

Har jag inle av precis samma anledning rätt att ställa frågan hur myckel pengar som kommer att gå ål för att förverkliga Stålverk 80? Det påverkar nämligen, såvitt jag begriper, möjligheterna att göra en ytterligare utbyggnad i Luleå. Jag undrar om kammarens övriga ledamöter verkligen delar den upphetsade irritation som industriministern här plötsligt lade i dagen. Har jag inle rätt all inför planer på att bygga ell valsverk fråga mig: Hur kan detta påverka situationen i Norrbottens inland och i Tornedalen? Den som reser där uppe vet att detta är en fråga som enskilda människor ställer sig. Därför kan också vi här i lid ställa den frågan. Eller skall jag bara som en lydig skolpojke sälta mig ned i bänken och helt tacksamt notera, att industriministern säger att vi nog skall diskutera detta när vi har utrett färdigt - då kan herr Burenstam Linder komma tillbaka? Är det del ni menar när ni talar om öppenhet och villighet att debattera, bara del blir fråga om en statlig satsning? Det undrar jag verkligen, herr lalman!

Nr 27

Torsdagen den 27 febmari 1975

Om planerna på ett valsverk vid NJA

Herr industrimininistern JOHANSSON:

Herr lalman! Jag sade ju i mitt anförande att jag inle räknar med alt herr Burenslam Linder skall be om ursäkt, och han säger nu att han inte tänker göra del. Då är vi överens på den punkten. Att jag förde saken på tal berodde på alt herr Burenslam Linder baserat sin interpellation på tre påståenden, som jag räknat upp tidigare, nämligen att NJA-chefen inte sedan 1973 diskuterat denna fråga med Krupp, att en expertgrupp inom industridepartementet under senare tid diskuterat och förhandlat med Krupp och att Statsföretags ledning är ovetande om detta. Jag har nu redovisat att dessa tre grundläggande förutsättningar, som herr Burenstam Linder grundar sin interpellation på, samtliga är felaktiga. Jag har därför framhållit att det väl vore rimligt om herr Burenstam Linder hade sagt: All right, då har jag byggt min interpellation på felaktigt underlag - låt oss stryka ell streck över saken. Det hade på något sätt

113

8 Riksdagens protokoll 1975. Nr 25-28

Nr 27 varit renhårigt. Men jag upprepar att jag inte räknar med det.

Torsdaeen den har sedan sagt att jag svarat på herr Burenstam Linders fråga om

27 februari 1975 planerna på att bygga ett stort valsverk, och jag har redogjort för det

--------------- sätt på vilket förhandlingar i denna fråga har drivits. Jag framhöll därefter

Om planerna på ett att det är anmärkningsvärt att herr Burenstam Linder i hela sitt anförande valsverk vid NJA ägnar sig åt helt andra frågor, i och för sig intressanta men sidoordnade till det huvudproblem som han interpellerat om. I den frågan har jag sagt att för den händelse de förhandlingar som pågår leder fram lill något resultat, skall vi självfallet redovisa det. Men jag har också erbjudit mig att, inte i avvaktan på denna utredning utan under vårens lopp, svara på alla de frågor - om jag kan det - som han ställt under denna debatt.

Jag har haft ett fysiskt skäl för att eventuellt tvingas lämna kammaren, nämligen en resa. Man kan självfallet lägga om sina resor, men vi har våren på oss. Det står inget på spel, eftersom det inte skall fattas något beslut i dessa frågor. Om vi väntar litet till fram i vår skulle det då kanske kunna lämnas väsentliga upplysningar och vi skulle kanske också då kunna föra en debatt i något lugnare tempo än den vi nu fört. Jag har också rätt att någon gång visa humör, om jag tycker att man ställer, jag har inte sagt dumma frågor, men frågor som är av den karaktären att jag kan bevisa att de är felaktiga. Och om jag redovisar felaktigheterna, tycker jag att man skulle kunna lugna sig.

Jag kan inte tänka mig, herr Burenstam Linder, att det är så svårt alt få utskrifter från Sveriges Radio av de sändningar som sker i radio och television. Självfallet tog jag omedelbart in utskrift av de svar på de här frågorna som lämnades den 24 januari - samma dag som tidningen Arbetet hade den artikel som herr Burenstam Linder har nämnt. Jag gjorde det därför att dessa något vilseledande uppgifter då redan hade kommit fram - att industridepartementet förhandlade, att det här visste ingen i Statsförelag om - och jag ville göra klart att della var fel. Därför sade jag - jag citerar ur utskriften:

"Det pågår kontakter, det stämmer. Det har samband med att när förberedelsearbetet pågick för Stålverk 80 så tillskrev regeringen Statsföretag och NJA:s ledning" - jag upprepar inte vad jag redan har sagt i interpellationssvaret.

Så fortsatte jag; "I samband med de kontakterna togs från tysk sida upp frågan om man kanske i stället för att ta ned stålämnen till Tyskland skulle kunna gemensamt bygga upp ett valvsverk. Vi fick en förfrågan

Sedan fick jag frågan: "Hur ställer sig regeringen lill att få ett så att säga utländskt ägande i en svensk viktig basindustri?"

Jag svarade att vi "betraktar det här såsom ett led i en marknadsföring" och underströk att det är av intresse att undersöka saken, och att NJA nu gör det.

Jag var mån om att omedelbart gå ut med det klariäggandet, samma
114 dag som de här beskeden kom i tidningarna. Jag kan ha förståelse för

herr Burenstam Linder om han inte läser allt, men om jag inte ringer lill herr Burenstam Linder så hade ju han kunnat under hand fråga mig, om han hade velat: Stämmer det här? Nu ställde han frågan här i riksdagen, och jag har svarat på den. Jag hade väl funnit mig i det här, sedan jag lämnat svaret, men del som i någon mån irriterade mig var att herr Burenstam Linders inlägg helt gick ifrån det som var centralt i själva frågeställningen och i mitt svar.

Men, herr Burenstam Linder, vi skall återkomma till det här. Jag är beredd att svara på en rad av dé frågor som herr Burenslam Linder nu har kommit med - och jag förvägrar honom självfallet inte att fråga. Det tillkommer herr talmannen att lämna ordet till herr Burenstam Linder, och del tillkommer också herr talmannen, förmodar jag, att lyssna lill vad herr Burenstam Linder säger - även om jag kan förstå att det inte alltid tillhör det roligaste man kan ha i sin tillvaro.

Jag har nu, herr talman, förmånen alt kunna lämna kammaren för att resa, men jag hoppas kunna återkomma och svara på en del av de frågor som herr Burenstam Linder ytteriigare kommer att ställa.

Nr 27

Torsdagen den 27 febmari 1975

Om planerna på ett valsverk vid NJA

Hen BURENSTAM LINDER (m):

Herr talman! Det kanske skulle vara nyttigt för regeringen att komma i opposition någon gång. Jag har böfiat förstå det när jag upplever en debatt som denna. Då skulle statsråden till att böria med märka att möjligheterna alt få utskrifter från Sveriges Radio är obefintliga, utom tydligen om man är statsråd.

Om man vill be en motståndare i en debatt om överseende för att man har bråttom till ett tåg, är det föga mänskligt att det sista man gör när man kliver i väg är att rada upp en serie förolämpande felaktigheter. Jag har grundat min interpellation på felaktigheter, påstår industriministern. För kvarvarande ledamöter - speciellt för kvarvarande socialdemokratiska ledamöter - skall jag be att på nytt få läsa upp hur min fråga löd i inlerpellationen:

"Vill industriministern redogöra för planerna på att bygga ett stort valsverk och för sättet på vilket olika förhandlingar i denna fråga drivits?" Är de socialdemokratiska ledamöterna här beredda alt begagna den fria yttranderätten, ta indusiriministern i försvar och göra gällande all jag här endast har frågat om något felaktigt? Jag har ju frågat: Vill industriminister redogöra för planerna på att bygga ett stort valsverk? Är del en felaktighet? Vi har ju fått höra i svaret all man utreder frågan om byggande av ett valsverk.

Det är detta som är huvudproblemet i min interpellation. Beslutsordningen är en betydligt mindre fråga.

Herr talman! Jag nämnde att Frans Nilsson, chefredaktör för tidningen Arbetet, hade skrivit en artikel under rubriken "Räta ut frågetecken kring Stålverk 80". Där fanns bl. a. följande mening; "Alla har rätt alt få vela, och all få vela utan alt först fråga." Industriministerns uppfattning tycks vara den att man inle har rätt att få veta ens om man frågar.

115

Nr 27

Torsdagen den 27 februari 1975

Om den framtida organisationen av ramptjänsten vid flygplatserna

Om industriministern hade varit kvar så hade jag kunnat tala om för honom vad han kanske ändå snabbt får reda på, nämligen att jag förvisso skall tillmötesgå hans oerhört heta önskan att i grunden få debattera dessa frågor genom att framställa en interpellation till i delta ämne.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 10 Om den framtida organisationen av ramptjänsten vid flygplatserna

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för att besvara herr Lindkvists (s) den 31 januari anmälda interpellation, nr 25, och anförde:

Herr talman! Herr Lindkvist har frågat mig om jag är beredd att redovisa min syn på ramptjänstens framtida organisation vid våra flygplatser och de åtgärder som kan bli aktuella i anledning av organisationsförslaget Ramp 73.

Kungl. Maj:t uppdrog i november 1971 åt luftfartsverket att med sikte på en för flygtrafiken rationell ordning upprätta en plan, som ger verket underlag för en samlad bedömning av rampfiänstverksamhelens organisation och ekonomiska betingelser. Inom ramen för uppdraget utarbetade luftfartsverket en preliminär rampfiänstplan - den s. k. Ramp 73 - som har legat till grund för överiäggningar med bl. a. berörda personalorganisationer och flygbolag. Luftfartsverket har därefter beslutat att t. v. under en femårsperiod bibehålla den nuvarande organisationen av rampfiänslen samt utfärdat regler för hur verksamheten skall bedrivas.

116

Hen LINDKVIST (s):

Herr lalman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret på min interpellation.

Det klargörande beskedet innebär att den nuvarande organisationsformen för rampfiänslen på våra flygplatser bibehålls under de närmaste fem åren. I spörsmålets föriängning ligger naturiiglvis frågan om utredningsarbetet i luftfartsverkets regi fortsätter med sikte på att man skall lämna ett nytt organisationsförslag när femårsperioden går mol sitt slut.

Därmed kan vi för denna gång lämna den delen av ärendet. Förutom det viktiga i att sakfrågan har fått sin belysning i kommunikationsministerns svar finns del också en alldeles särskilt grundad anledning till att frågan förts till riksdagen. Det gäller formerna för utredningsarbetets bedrivande. De konsekvenser som ändrade former för rampfiänslen kunde ha fått för de anställdas arbetssituation borde i sig vara en motivering för att de anställda skulle vara representerade i utredningen.

Jag har konstaterat - efter flera samtal med företrädare för de lokalt verksamma fackliga organisationerna - att de kontakter som funnits parterna emellan under utredningens gång varit lösliga och tidvis inle funge-

ral alls. Inle heller informationen från utredningen till de anställda har fungerat. De handlingar som finns att studera i ärendet ger närmast en känsla av att luftfartsverket känt sig besvärat av det behov av fortlöpande information som de anställda framfört krav på. Därigenom haren allmän oro uppstått bland den berörda personalen som - om det framlagts ett förslag om överflyttande av rampfiänslen frän SAS och Linjeflyg till luftfartsverket - känt sin nuvarande arbetssituation hotad både i fråga om tryggheten på arbetsplatsen och i fråga om sina övriga anställningsförhållanden.

Till saken hör att luftfartsverket i skrivelse den 30 augusti 1974 inbjöd vissa personalorganisationer och företag, berörda av rampfiänstens framtida organisation i Sverige, att delta i utredningsarbetet. Detta ledde till att bl. a. transportarbetarnas fackliga organisation liksom SALF - genom SAS arbetsledarklubb - utsåg representanter i utredningen. I den nämnda skrivelsen hade luftfartsverket också angivit tidpunkt för sammanträde i utredningen. Något sådant möte eller något möte därefter kom emellertid aldrig lill stånd.

I skrivelse till luftfartsverkets styrelse den 28 januari 1975 har också de fackliga organisationernas delegation för rampfiänstfrågan - det gäller Transport, Arbetsledarna, HTF och SAS/LIN:s fiänstemannaförbund -framfört kritiska synpunkter mot de former som luftfartsverket valt för att slutföra det viktiga utredningsarbetet om rampfiänslen. Det vällovliga syftet att skapa en samverkan på utredningsnivå med de anställda full-föfides aldrig.

Resultatet av luftfartsverkets förslag och kommunikationsministerns svar här i dag har ändå blivit att personalorganisationernas önskemål om en oförändrad organisation för rampfiänslen tillgodosetts. Jag tycker att en lösning som svarar mot de intressen som de anställda i förelaget företräder är både riktig och eftersträvansvärd. De många turerna och konfrontationerna under det hittillsvarande utredningsarbetet mellan luftfartsverket och de anställda måste framöver ersättas med elt förtroendefullt samarbete. De meningsskiljaktigheter som kan finnas vinner på en öppen redovisning där de berörda - oavsett anställningsform -är på samtalsnivå.

Jag vill därför hemställa till kommunikationsminister Bengt Norling att de anställda, om och när frågan om rampfiänslen skall fullföfias i en eller annan form, ges både en formell och en reell uppgift i utredningsarbetet.

Nr 27

Torsdagen den 27 februari 1975

Om den framtida organisationen av ramptjänsten vid Jlygplatserna

Överläggningen var härmed slutad. § 11 Föredrogs och bifölls interpellationsframställningen nr 36.

§ 12 Anmäldes och bordlades

Motion

Nr 1830 av herr Wachtmeister i Johannishus

med anledning av propositionen 1975:17 angående meddelande av lokala sjötrafikföreskrifter

117

Nr 27

§ 13 Anmälan av interpellation

Torsdagen den 27 februari 1975

Anmälan av interpellation

118

Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivits till kammarkansliet

den 26 februari

Nr 37 av herr Danell (m) till herr försvarsministern om försvarets inköp av datorer;

Sedan sex år har försvaret arbetat med vissa centrala projekt vilkas genomförande förutsatt två nya stordatorer. Hösten 1970 gjorde statskontoret en offertförfrågan inför en beställning av dessa datorer. Ett år senare tecknade statskontoret ett preliminärt avtal med ett företag om leverans av datorerna. Trots att del nu är över 3 1/2 år sedan detta preliminära avtal slöts har inte datordriften kunnat påbörias. Orsaken till detta har varit att en våldsam debatt utbröt om val av leverantör m. m., vilket medförde att ny leverantör utsågs i konselj i oktober 1972. Därefter har ständiga förseningar av leveransen omöjliggjort start av det sedan länge planerade arbetet inom berörda myndigheter. Trots att den preliminärt utsedda leverantören kunde utlova leverans i oktober 1972 (ett år efter slutet avtal) av den första datorn har det efter ständiga förändringar av förutsättningarna inte gått alt ulföra leverans av den första anläggningen förrän i februari 1975.

De av försvaret efterfrågade och i försvarets rationaliseringsinstituts offertunderiag preciserade datoranläggningarna var en gång avsedda att användas inom en rad av fredsmaktens viktigare områden. Exempel på sådana är utförande av väderprognoser, förnödenhelsredovisning, transporlplanläggning, produktionsplanering, mobiliseringsreversal, in-mönslringsöversikler, flygmedicinsk registrering, byggnadsplanering, ammunitionsredovisning, materielregistrering, reservdelsförsörining och underlag för krigsplacering. Det var således vid tidpunkten för det aktuella offerlunderiaget avsett att en mängd viktiga uppgifter skulle tilldelas de nya datoranläggningarna.

Som framgått av del anförda är del en rad förseningar som präglat arbetet inför leverans av de båda datamaskinerna. Så sent som i oktober 1973 meddelade den slutligen utnämnda leverantören att leverans av de båda maskinerna skulle ske den 17 januari och den 1 augusti 1974. Därefter försenades tidsplanen ytteriigare ett år. Det är uppenbart att förseningarna förorsakat försvarets olika myndigheter en rad extra kostnader på avsevärda summor. Belopp i storieksordningen 10 milj. kr. har nämnts enbart för att täcka myndigheternas extra arbetsinsatser. Uteblivna rationaliseringsvinster inom berörda myndigheter uppgår dock till mångdubbelt högre belopp.

Det viktigaste i denna fråga om försvarels köp av datorer är dock i vad mån krigsplanläggning och övriga centrala uppgifter inom freds-

makten har blivit lidande. Åtskilliga projekt kommer att bli försenade, uppskattningsvis uppemot två tre år. Andra projekt kommer med all sannolikhet att helt skrinläggas på grund av att de levererade maskinerna ej kommer att uppfylla de för 2 1/2 år sedan avtalade kraven.

Sedan leverantören meddelat att produktionen av de stora datorerna vid förelaget skall nedläggas har försvarets ställning som kund ytterligare försvagats. Möjligheterna att utveckla systemen med de nu beställda maskinerna är högst begränsade. Genom det lilla antalet tillverkade enheter av den typ som försvaret beställt uppstår också problemet med hur försvaret i ett krisläge skall kunna finna ersättningsmaskiner vid driftstopp, sabotage e. d. Att tillverkaren av datorerna, tvärtemot planerna för några år sedan, nu avser att lägga ned tillverkningen på grund av för liten efterfrågan kan allvariigt drabba delar av försvarets verksamhet och beredskapsplaner.

I sammanhanget bör också påpekas att ett skäl för regeringens val av dataleverantör 1972 var behovet av stöd för utvecklingen av svensk dataindustri. Del är då anmärkningsvärt att leverantörens arbete med stordatorer i framtiden enligt tidningsuppgifter kommer att överföras till ett internationellt dataföretag med vilket leverantören nyligen påböriat ett samarbete.

Med hänsyn till de här relaterade händelserna och utvecklingen av försvarets inköp av datorer hemställer jag om kammarens tillstånd att till herr försvarsministern få framställa följande frågor:

1. I vilken grad anser statsrådet att krigsplanläggningen och andra cen
trala uppgifter vid berörda myndigheter inom försvaret blivit lidande
på grund av förseningar, fördyringar och ändrade förutsättningar i sam
band med leveransen av försvarets sedan 1972 beställda stordatorer?

2. Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att motverka konsekven
serna av de uppkomna problemen?

Nr 27

Torsdagen den 27 februari 1975

Meddelande om frågor

§ 14 Meddelande om frågor

Meddelades att föfiande frågor framställts

den 26 februari

Nr 97 av herr Johansson i Växjö (c) till herr jordbruksministern om åtgärder mot olaga jakt från snöskoter:

Trots vissa vidtagna åtgärder för att beivra olaga jakt från snöskoter förekommer sådan. Det förekommer också att skoterförare utan att direkt bedriva jakt hetsar djur. Ylleriigare åtgärder för att komma lill rätta med dessa missförhållanden är därför nödvändiga. En metod skulle vara att märka snöskotrarnas band för att underiätta identifieringen av vilken skoter som uppehållit sig i det aktuella området.

119

Nr 27

Torsdagen den 27 februari 1975

Meddelande om frågor

Är statsrådet beredd att framlägga förslag lill åtgärder för att förhindra olaga jakt från snöskoter, t. ex. genom all föreskriva märkning av snöskotrarnas band?

Nr 98 av fru Fredrikson (c) till herr socialministern om undersökning av visst preparat mot psoriasis:

Avser statsrådet att ta initiativ till en särskild undersökning av det preparat (salva) mot psoriasis som nyligen stoppats av socialstyrelsen?

den 27 februari

Nr 99 av herr Romanus (fp) till herr statsrådet Lidbom om förenklat förfarande i vissa fall vid fastställande av faderskap:

Faderskapet till barn utom äktenskap fastställs efter en utredning av barnavårdsnämnden. I fall där föräldrarna har varit sammanboende under längre tid och betraktar sitt förhållande som jämföriigl med äktenskap uppfattas denna utredning ibland som ett obehörigt forskande i privatlivet.

Vill statsrådet medverka till att förfarandet för fastställande av faderskap förenklas i fall där föräldrarna lever tillsammans i ett stadigvarande förhållande och är ense om faderskapet?

Nr 100 av Yerr Hylländer (fp) till herr indusiriministern om åtgärder för att trygga sysselsättningen i Hällekis:

I anslutning till det positiva svar jag erhöll vid överläggning den 10 december 1973 på en under debatten ställd fråga om industriministerns medverkan för att snabbi och praktiskt lösa sysselsättningsfrågorna för Hällekis vill jag ställa föfiande fråga;

Vill industriministern redovisa vidtagna och från statligt håll planerade åtgärder för att trygga sysselsättningen i Hällekis på ett för samhället tillfredsställande sätt?

120

Nr 101 av herr Olsson i Järvsö (c) till herr arbetsmarknadsministern om tillsättningen av fackliga organisationers styrelserepresentanter i företagarföreningar;

Regeringen har nyligen utfärdat föreskrifter om företagarföreningarnas verksamhet, bl. a. avseende hur styrelsen skall utses (Dnr L 2221/74, punkt 7). I enlighet med inrikesutskottets m. fl. uttalanden skall i styrelsen ingå två ledamöter, representerande de fackliga organisationerna. Enligt föreskrifterna skall regeringen utse dessa ledamöter. Detta måste anses vara en onödig centralisering.

Vill statsrådet, i syfte att decentralisera beslutanderätten och öka det

regionala inflytandet, medverka till att facklig huvudorganisation i länet Nr 27

får utse ifrågavarande ledamöter i företagarföreningens styrelse? Torsdaeen den

27 februari 1975
§ 15 Kammaren åtskildes kl. 17.55. -------------

Meddelande om
In fidem .frågor

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemert

Riksdagens protokoll 1975:27 Torsdagen den 27 februari

Riksdagens protokoll 1975:27