Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975:26

Onsdagen den 26 februari

Kl. 10.00

§ 1 Föredrogs och hänvisades

Proposition

Nr 19 lill justitieulskoltet

Nr 26

Onsdagen den 26 februari 1975

Inbetalning av medel till arbetsmiljökonto, m. m.

§ 2 Inbetalning av medel till arbetsmiljökonto, m. m.

Föredrogs skaiteutskollels belänkande nr 1 med anledning av propositionen 1975:16 om ändrade regler för inbetalning av medel lill arbetsmiljökonto och särskilt invesleringskonto jämte motioner.

I propositionen 1975:16 hade regeringen - efter föredragning av statsrådet Sträng - föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogade förslag till

1. lagom ändring i lagen (1974:325)om avsättning lill arbetsmiljöfond,

2. lag om ändring i lagen (1974:988) om avsättning till särskild investeringsfond.

I propositionen hade föreslagils all uppskov till den 30 juni 1975 medgavs med inbetalning av högst hälften av de belopp, som skulle avsättas lill arbelsmiljöfond och särskild investeringsfond. Vid uppskov hade viss ränta föreslagils utgå.

I della sammanhang hade behandlats

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna 1975:1822 av herr Nordgren m. fi. (m), vari hemställts att riksdagen beslutade att

1. inbetalning till arbelsmiljökonto skulle ske i de fall företagens vinst översteg 200 000 kr. i stället för enligt nuvarande regler 100 000 kr.,

2. inbetalning till riksbanken skulle ske med ett belopp motsvarande 50 96 av avsättningen lill arbelsmiljöfond i stället för enligt nuvarande regler med 100 % av avsättningen,

3. avsättning lill arbelsmiljöfond ej skulle ske för utdelningsinkomsler eller vissa koncernbidrag enligt vad i molionen anförts,

4. inbetalning lill riksbanken enligt lagen om särskild investeringsfond skulle kunna göras i form av reverser i syfte alt minska förelagens li-kvidiietsproblem,

1975:1825 av herr .\ndersson i Örebro (fp), vari hemställts alt riksdagen

Nr 26

Onsdagen den 26 februari 1975

Inbetalning av medel till arbetsmiljökonto, m. m.

beslutade sådana ändringar i lagen om avsättning till arbelsmiljöfond och lagen om avsättning till särskild investeringsfond att uppskov med inbetalningarna kunde medges med hälften av de lagstadgade avsättningarna till och med 1975 års utgång samt

1975:1826 av herr Björck i Nässjö (m),

dels de vid riksmötets börian väckta motionerna 1975:72 av herr Hellström m. fl. (s) samt

1975:1039 av herr Bohman m. fl. (m), vari under punkten J hemställts all riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag lill sådan ändring i lagen om avsättning till särskild investeringsfond att företagen gavs rätt alt efter prövning i stället för kontantinbelalning lill riksbanken erlägga betalningen i form av reverser i syfte alt minska förelagens likviditetsproblem.

Utskottet hemställde

1. beträffande uppskov med inbetalning av medel till arbetsmiljökonto och särskilt investeringskonto att riksdagen med avslag på motionen 1975:1825 och med bifall lill propositionen 1975:16 skulle anta de vid propositionen fogade förslagen till

1. lagom ändring i lagen (1974:325) om avsättning till arbetsmiljöfond,

2. lag om ändring i lagen (1974:988) om avsättning lill särskild investeringsfond,

2. beträffande inbetalning till särskilt invesleringskonto i form av re
verser att riksdagen skulle avslå

1. motionen 1975:1039 punkten J,

2. motionen 1975:1822 punkten 4,

3. beträffande minimigränsen för avsättning till arbetsmiljöfond att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1822 punkten 1,

4. beträffande storleken av inbetalning lill arbetsmiljökonto att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1822 punkten 2,

5. beträffande beräkning av årsvinsten vid avsättning lill arbetsmiljöfond all riksdagen skulle avslå motionen 1975:1822 punkten 3,

6. beträffande avsättning till arbetsmiljöfond för räkenskapsår som avslutats föreden 1 maj 1974 alt riksdagen skulle avslå motionen 1975:1826,

7. beträffande löntagarinflytande över investeringsfond för konjunk-turufiämning att riksdagen skulle avslå motionen 1975:72.

Däfiämte hemställde utskottet att förevarande ärende skulle avgöras efter endast en bordläggning.

Reservationer hade avgivits

1. av herr Hörberg (fp) som ansett att utskottet under punkten 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill motionen 1975:1825 och med anledning av propositionen 1975:16 skulle anta de vid propositionen fogade förslagen lill

1. lag om ändring i lagen (1974:325) om avsättning till arbelsmiljöfond med den ändringen alt 4 och 5 §§ skulle erhålla av reservanten föreslagen lydelse,

2. lag om ändring i lagen (1974:988) om avsättning lill särskild investeringsfond med den ändringen alt 4 och 5 §§ skulle erhålla av reservanten föreslagen lydelse.

Nr 26

Onsdagen den 26 febmari 1975

Inbetalning av medel till arbetsmiljökonto, m. m.

2. av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m) vilka
ansett att utskottet under punkten 2 bort hemställa

all riksdagen med bifall lill molionen 1975:1822 punkten 4 och med anledning av motionen 1975:1039 punkten J skulle anta av reservanterna framlagt förslag lill lag om ändring i.lagen (1974:988) om avsättning till särskild investeringsfond,

3. av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m) vilka
ansett alt utskollet under punkterna 3, 4 och 5 bort hemställa

all riksdagen med bifall till motionen 1975:1822 punkterna 1, 2 och 3 skulle anta av reservanterna framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1974:325) om avsättning lill arbelsmiljöfond.

Kammaren biföll utskottets hemställan att ärendet skulle avgöras efter endast en bordläggning.

Herr HÖRBERG (fp);

Herr lalman! Riksdagens lagstiftning förra året om avsättningar lill arbetsmiljöfond och särskild investeringsfond syftade dels lill all förhindra alt fiolårets stora vinster i vissa branscher och företag skulle föranleda ökad vinstframtagning och utdelning, dels lill att styra önskade investeringar i viss riktning, bl. a. genom att de anställda garanterades medverkan före investeringsbesluten.

Båda dessa syften är uppnådda. Lagstiftningen har haft sin verkan.

Nu är situationen delvis annorlunda. Som finansministern säger i propositionen 16 kan likviditetssvårigheter föreligga för många företag, och för att underlätta för berörda förelag föreslår han generellt uppskov med inbetalningen av högst hälften av fondavsättningarna till den 30 juni mol visst räntetillägg.

Som framhålles i molionen 1825 av herr Andersson i Örebro kan samma likvidiletssvårigheler beräknas föreligga även under hösten 1975 varför uppskov lill den 31 december med inbetalningarna synes vara rimligt.

I propositionen nämner finansministern all utbetalningar från de berörda fonderna kan ske redan från den 1 juli. Det är emellertid inle självklart att alla förelag just vid detta datum har sådana investerings-arbeten på gång som avses med fondavsättningarna. Om sådana arbeten

Nr 26

Onsdagen den 26 februari 1975

Inbetalning av medel till aibets-miljökonto, m. m.

skall igångsättas t. ex. i november finns uppenbarligen risk för att likvidiletssvårigheler kan uppstå under liden juli-november för berört företag.

Ylleriigare ett skäl lill att föriänga uppskovstiden till den 31 december berör jag i reservationen 1. Jag framhåller där all konjunkturläget nu är sådant alt ekonomiska stimulansåtgärder snart bör insättas av statsmakterna inför andra halvåret i år. All i dag lagstifta om "sterilisering" av fondavsättningsmedel under andra halvåret och i annat sammanhang lagstifta om ekonomiska stimulanser lill näringslivet skulle tyda på dålig samordning av riksdagens ekonomisk-politiska insatser.

Herr talman! Mol bakgrund av vad jag här anfört yrkar jag bifall lill reservationen 1 med krav om förlängning av den generella uppskovstiden för inbetalning till arbelsmifiöfond och särskild investeringsfond till den 31 december 1975.

Herr MAGNUSSON i Borås (m):

Herr lalman! Regeringen lade under hösten fram två propositioner, som huvudsakligast avsäg alt från marknaden sterilisera vissa summor, då man förväntade alt näringslivets vinsisitualion skulle komma att bli betydligt bättre än den varit tidigare.

Den första propositionen avsåg kravet på avsättning av 20 % av företagens vinster lill en miljösatsning. Vi moderater hade ingenting alt invända mot della ändamål, men vi reagerade mot all man gick så långt ned som till de mindre företagen och krävde avsättning redan vid en vinst pä 100 000 kr. Vi ansåg bl. a. att man inte borde anstränga dessa företag, som hade haft att kämpa med en svår tid, inte minst på grund av sviterna från tidigare hårda kredilrestriktioner. Vi ansåg all man borde sälla gränsen vid 200 000 kr. för att inte ytterligare öka dessa mindre företags svåra likviditetsproblem. Vi ansåg vidare att inbetalningen inte skulle avse 100 % av det avsatta beloppet ulan all 50 % borde räcka, vilket motsvarar ungefär vad som erfordras för avsättning lill investeringsfonderna.

I den andra propositionen krävdes en 15-procentig avsättning till särskild investeringsfond för de företag som hade vinster över 1 milj. kr. Vi yrkade avslag på denna proposition under hänvisning till att de förväntningar som man hade anledning all ställa på konjunkturutvecklingen icke kunde motivera en sådan avsättning.

Regeringen återkommer nu med en proposition, där man föreslår alt uppskov skall medges till den 30 juni med inbetalning av högst 50 % av de belopp som skall avsättas lill dessa båda fonder. Bakom delta ligger att man tydligen även inom regeringen kommit underfund med alt likviditetsproblemen är allvariiga för näringslivet. Detta är väl också naturligt, då vi nu i del närmaste ett helt år levat under hård kreditåt-siramning. Vidare är konjunkturen inför den kommande hösten mycket oviss. Detta gör all näringslivet ser framtiden med en viss oro och att risken för att företagen inte skall kunna klara de påfrestningar för sys-

selsättningen vilka en vikande konjunktur innebär naturligtvis är brännande. Mot denna bakgrund är det synnerligen behövligt alt ell anstånd nu beviljas.

När det gäller miljöfonder anser vi att det allfiämt icke finns fog för att begära avsättning från så små vinster som 100 000 kr. Miljöproblemen är också lättare att lösa för småföretagen. De klaras ofta genom den intimare kontakt som föreligger mellan alla anställda och företagsledning. Del föreligger inte samma behov all använda tvångsåtgärder för denna kategori av företag. Från likvidilelssynpunkt är del också angeläget alt man inte ytterligare försvårar för dessa företag all i framliden hänga med i konkurrensen och att upprätthålla sin sysselsättning.

När det gäller miljöfonderna anser vi vidare all del inte är motiverat med inbetalningar utöver 50 % av det ursprungligen tänkta beloppet. Della skulle överensstämma med de bestämmelser som gäller för investeringsfonderna.

När det gäller avsättning lill särskild investeringsfond, som skall göras av alla företag med över I milj. kr. i vinst, har vi i vår motion föreslagit all inbetalningen skall få göras medelst en revers, vara givetvis ränta skall betalas. Konjunkturutvecklingen har väl visat att del är av hög angelägenhetsgrad att näringslivet får arbeta med kraft och effektivitet, och det är inte längre något överskott på rörliga medel inom näringslivet. Kreditsvårighelerna är ju påfallande stora och besvärliga för vårt land, och statsmakterna har uppmanat näringslivet all gå ut på den internationella marknaden för att ta upp lån. Att i en sådan situation ytterligare dra in likviditeten från företagen kan komma all få allvarliga följder. Del har berättats mig alt fiera förelag kommer att bli nödsakade alt låna upp de belopp som skall inbetalas. Del är nämligen inle så att de pengar som har förfiänats under föregående år står på ett bankkonto, utan vinsterna ligger i allmänhet nedplöjda i företagets utestående fordringar eller i varulager eller har kanske redan investerats för att i framtiden skapa en säker utkomst för de anställda. Man är tydligen inom regeringen medveten om att del är trögt för många förelag i dag. Det bevisas, som jag sagt, av den proposition som just nu behandlas i kammaren. Vi anser dock icke att den är tillräckligt långtgående.

Det kan ju heller inle vara särskilt rationellt alt begära inbetalning till fonderna den 30 juni för att sedan eventuellt betala ul pengarna den 1 juli, alltså en dag senare, vilket måsle bli följden för de företag som redan fåll rätt att använda sin avsättning lill miljöfonderna.

Herr lalman! Jag ber att få yrka bifall till reservationerna 2 och 3. I vad avser reservationen I, som avgivits av en folkparliledamot, vill jag framhålla all våra krav är betydligt mera långtgående. Vi kommer därför när talmannen ställer proposition på denna reservation att avstå från all rösta.

Nr 26

Onsdagen den 26 febmari 1975

Inbetalning av medel till arbetsmiljökonto, m. m.

I detta anförande instämde herrar Nilsson i Trobro, Hovhammar och Nordgren (samtliga m).

Nr 26

Onsdagen den 26 februari 1975

Inbetalning av medel till arbets-mlljökonto, m. m.

Hen WÄRNBERG (s):

Herr talman! Propositionen 16 innehåller inga förslag lill sakliga ändringar av skyldigheten till avsättningar till arbelsmiljöfond och särskild investeringsfond, ulan finansministern har med den propositionen velat tillmötesgå de önskemål som rests från näringslivet om lättnader i en likviditetssilualion som under våren och sommaren erfarenhetsmässigt är litet ansträngd. Uppskov med inbetalningar kan alltså generellt ske till den 30 juni, vilket betyder att förelagen kan låna sina pengar under ytterligare några månader mot en årlig ränta av 8 %.

Herr Hörberg har reserverat sig till förmån för yrkandet i motionen 1825, innebärande all uppskovet på i övrigt oförändrade villkor skulle utsträckas att gälla intill den 31 december; det gäller alltså uppskov med halva inbetalningen.

När ulskoitsmajorilelen inte vill vara med om detta beror det på att om man utsträcker inbetalningsliden längre än vad som föreslagits, så förfelar man egentligen poängen med hela avsättningen, som ju var ivå-faldig; dels alt sterilisera influtna pengar från en ovanligt god vinstkon-junklur, dels all styra dessa steriliserade pengar till angelägna investeringar i ett något senare skede.

Om man skjuter inbetalningarna alltför långt bort från den aktuella vinslsiluaiionen är fördelen med avsättningen förfelad. Då ju de avsatta medlen också får böria att användas redan efter den 1 juli 1975 är det därför ganska naturligt att avsällningstiden måste vara avslutad dessförinnan. Enligt utskotlsmajorilelens uppfattning ligger ingen motsättning i alt inbetalningslerminen är avslutad i ett skede då man försöker stimulera investeringarna. Det är väl snarare så, att della påskyndar tidigare uttag av de avsatta medlen, och i och för sig är det ell incitament till investeringar i ökad omfattning.

Det skall också poängteras alt i den mån ett företag planerat stora investeringar och skulle hindras från att fullfölja dem på grund av fondinvesteringarna så är del ett skäl för att bevilja dispenser, och utskottet har återigen tryckt på detta förhållande.

Utskottet tycker att det skulle vara litet underligt, om man skulle, som herr Hörberg vill, medge generellt uppskov med inbetalningar under hösten, eftersom några garantier ju inte finns för att vinstmedlen skulle komma att användas just lill de önskvärda investeringarna.

Herrar Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro har i reservationen 2 hemställt att inbetalningarna till fonden skulle få ske med reverser. Jag tror att della vore det säkraste sättet att inte dra in några vinstmedel alls. Jag fruktar nämligen att arbetsmifiöfonderna och de särskilda investeringsfonderna - i det här fallet kanske bara de senare - då skulle komma att beslå av idel låneförbindelser i stället för pengar.

Jag har inte kunnat sätta mig in i vad som menas med den prövning som skulle ske om revers finge lämnas. Är det kreditvärdigheten som skall prövas eller är det företagens likvidiletssiluation? Om del är kre-ditvärdighelen som skall prövas, så kommer ju den som har den sämsta

situationen inte att få någon hjälp, och om det inle görs någon prövning är jag rädd för att del inte blir några investeringar. Man investerar nämligen inle med lånereverser.

Jag kan myckel väl förstå alt reservanterna vidhåller sitt avslagsyrkande från i fiol - del är väl del man har velat åstadkomma, fast man nu gör del i en annan skepnad - för i praktiken tror jag alt reversförslagel och avslagsförslagei är ganska lika.

I reservationen 3 från herrar Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro återkommer kravet från i fiol på alt den lägsta gräns som ger skyldighet till avsättning lill arbelsmiljöfonderna skall sättas till 200 000 kr. i årsvinst i stället för gällande 100 000 kr. Utskottet konstaterade när vi behandlade ärendet förra sommaren att det var en bedömningsfråga var gränsen skulle dras. Erfarenheterna efteråt har väl fortfarande inle gett något klart besked om vem av oss som har rätt. Men det förhållandet all flera företag under gränsen frågat om inte de också kan få avsätta pengar till de här fonderna, eftersom avskrivningsmöjligheterna sedan är så förmånliga, kan väl tolkas som alt gränsen 100 000 kr. i vinst kanske var satt för högt i stället för för lågt. Utskottet har dock kommit fram till att det inte finns någon anledning att ändra på det uttalande som gjordes i fiol, nämligen att gränsen är tämligen väl avvägd.

I reservationen 3 återkommer också kravet att utdelning eller koncernbidrag skall få minska vinslen, och motiveringen härför är att vinslen annars kommer all dubbelräknas. Utskottet har i fiol bemött detta påstående - och gör det även nu - och framhåller att en sådan dubbelräkning inte kommer att ske så länge avsättningarna endast berör inkomståret 1974. Om avdrag yrkas för koncernbidrag under ett räkenskapsår, så tas det normalt upp som inkomst i ett annat koncernförelag i nästa års räkenskaper. Om man inte själv vill ta upp detta bidrag i förväg, så kommer del inle alt bli någon dubbelräkning.

Mot bakgrunden av vad jag tidigare framhållit kan utskottet inle heller acceptera att bara hälften av det till fonderna avsatta beloppet skulle steriliseras. Avvägningarna om avsättningarnas storlek har giorts med hänsyn lill del totalbelopp som ansågs utgöra s. k. övervinster.

Med det sagda, herr lalman, ber jag alt få yrka bifall till skalteutskoilels hemställan i dess helhet.

Nr 26

Onsdagen den 26 febmari 1975

Inbetalning av medel till arbets-konto, m. m.

Hen MAGNUSSON i Borås (m):

Herr talman! Herr Wärnberg ifrågasatte om det över huvud laget skulle bli några avsättningar om man skulle lämna en revers. Del uttalandet förvånar mig litet, eftersom det ju visar alt regeringen inle har någon vidare tilltro lill näringslivets vilja och förmåga all investera. Jag är ganska övertygad om att del svenska näringslivet myckel väl har klart för sig att del är nödvändigt att investera för att över huvud laget kunna hänga med i den hårda konkurrens som vi får i framliden. Man kommer alldeles säkert att ulnylfia de möjligheter som man har tack vare en någorlunda hygglig likviditet. Men om pengarna skall dras in lill statsverket, är det

Nr 26

Onsdagen den 26 februari 1975

Inbetalning av medel till arbelsmiljökonto, m. m.

naturligt all del kommer att bli besvärligare all upprätthålla den förutsättningen.

Herr Wärnberg frågar om prövningen. Det är väl naturligt, när man lar emot en revers, all del sker någon prövning. Men den prövningen kominer antagligen inle alt leda till några nej, alldenslund det har visat sig alt det här gäller företag som har gått ganska hyggligt föregående år, då de har gjort en vinst på minst 1 milj. kr. Av formella skäl har vi emellertid sagt alt del är naturligt all man prövar innan man tar emot en sådan revers.

Vad gäller de mindre företagen finns del naturligtvis en och annan företagare som tycker att del kan vara en lämplig åtgärd att göra den här inbetalningen. Men förelagen har ju i alla fall en viss möjlighet att göra avsättningar till de vanliga investeringsfonderna, och då kan de använda den möjligheten. För det övervägande antalet bland de svenska mindre företagen kommer det emellertid säkerligen alt bli en mycket svår belastning all betala in dessa belopp. Det är därför, herr talman, som vi har sagt att vi tycker att man skall gä litet försiktigare fram och stanna vid 200 000 kr.

Å andra sidan menar vi alt man kan ha ungefär samma bestämmelser när del gäller miljöfonderna som man har beträffande de andra investeringsfonderna - att man låter näringslivet behålla den ena halvan, medan den andra halvan betalas in till statsmakterna.

Hen HÖRBERG (fp):

Herr lalman! Det ligger myckel i det som utskottets värderade ordförande sade beträffande tidpunkten den 30 juni - all man på det sättet kan påskynda de investeringar som är önskade. Men från vårt håll menar vi alt företagen själva har bättre möjligheter all planera när dessa investeringar skall göras, i synnerhet i dessa två sammanhang - när del gäller medel från arbelsmiljöfonden och den särskilda investeringsfonden - där ju de anställda skall medverka vid beslutens fattande.

Vi är inte så förfiusla i individuella regeringsdispenser. Vi tycker alt det tangerar detaljreglering av förelagens verksamhet, och vi är hellre för generella medgivanden. Det är därför vi yrkar på förlängning av fristen till den 31 december.

Hen WÄRNBERG (s):

Herr lalman! Utskottet anser all inbetalning av pengarna bör ske i någorlunda närhet till den lid då pengarna har infiänats. Ju längre uppskov man ger med inbetalningarna, desto längre bon kommer man från den lid då vinsterna gjordes. Det skulle väl le sig litet egendomligt om avsättningar lill fonden och uttag skulle få ske vid samma tidpunkt. Därför anser utskottet att ell uppskov med hälften lill den 30 juni kan tillfredsställa de berättigade krav som näringslivet har i en trängd likvidi-lelssitualion under våren.

När det sedan gäller vad herr Magnusson i Borås sade är ju frågan;

Skulle de här investeringsfonderna och miljöfonderna över huvud tagel ha kommit till? Den saken diskuterades ju i fiol, och vi hävdar fortfarande all i den mån näringslivet gjort de här investeringarna ändå hade dessa fonder inte behövts. De kom till därför alt man ville förhindra att onormala vinster användes till någonting annat än just investering i företaget, utbyggnad för framtiden. Därför menade vi alt genom att dra in pengarna under en vinstkonjunktur och sedan släppa ut dem så fort som möjligt, när det blev en något besvärligare konjunktur, skulle man vinna dels en sterilisering i en överhettad konjunktur, dels en påspädning av investeringarna i en något besvärligare konjunktur.

Vi tror inle att alla skulle ha varit så lojala och gjort de här investeringarna, om inte fonderna kommit till. Vi är medvetna om att en del skulle ha varit det men inte alla.

Nu har vi fått dessa generella bestämmelser, och dem är det inle meningen alt ändra på i dag - inle ens genom de reservalionsförslag som har framförts av herrar Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro - för det skulle nästan innebära detsamma som att vi inte inrättat fonderna.

Herr MAGNUSSON i Borås (m):

Herr lalman! Herr Wärnberg görs sig visst skyldig till en liten sammanblandning.

Vad vi har yrkat är ingalunda något avskaffande av miljöfonderna, utan vi har bara sagt att vi tycker alt man inle skall ta tvånget till hjälp när del gäller de mindre förelagen. Vi har samtidigt sagt all från likvidilelssynpunkt är del lämpligt all begränsa sig till en 50-procentig inbetalning.

När del gäller avsättningen till den särskilda investeringsfonden för förelag som har fiänat över 1 mifi. kr. har vi ställt ett yrkande om all man skulle fä lämna en revers i stället för alt göra en inbetalning. Det var på den punkten jag bemötte herr Wärnberg, när han i sitt tidigare anförande sade all om man skall lämna de här reverserna kommer det säkerligen att innebära att det inte blir några investeringar. Jag framhöll då att jag är ganska övertygad om att dessa företag väl vet om sill eget öde och är beredda att göra de investeringar som erfordras för att de skall kunna upprätthålla sin konkurrensförmåga och sin sysselsättning i framtiden. Del är della som problemet har gällt.

Jag är den förste att understryka att del är bra att vi får en del miljöförbättringar - det behövs naturligtvis. Men det är också ganska olika för olika företag därvidlag, och från den synpunkten kan avsättningarna komma att slå ganska ojämnt, då en del företag tvingas göra steriliseringar under ganska lång tid med 100 % av beloppet, även om de anställda och företaget är överens om att del inle finns något direkt behov av all omedelbart använda pengarna. De skall ju användas till meningsfulla åtgärder-del var vi överens om inom utskottet i höstas, när dessa fonder infördes, och del förmodar jag all vi fortfarande är.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 26

Onsdagen den 26 februari 1975

Inbetalning av medel till arbets-miljökonto, m. m.

Nr 26

Onsdagen den 26 februari 1975

Inbetalning av medel till arbetsmiljökonto, m. m.

Punkten 1

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Hörberg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hörberg begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller skaiteutskolleis hemställan i betänkandet nr 1 punkten 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Hörberg.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hörberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Dennaomröstning gav följande resultat:

Ja - 244

Nej - 29

Avstår - 45

Punkten 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herrar Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkandet nr 1 punkten 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herrar Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Borås begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 242

Nej - 72

Avslår - 5

Punkterna 3-5

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herrar Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkandet nr 1 punkterna 3-5 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herrar Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro.

Ja - 256

Nej - 50

Avslår - 12

Nr 26

Onsdagen den 26 februari 1975

Lagring av jordbruksprodukter för beredskapsändamål

Punkterna 6 och 7

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 3 Föredrogs

Lagutskottets belänkande

Nr 1 med anledning av propositionen 1975:11 med förslag lill lag om

ändring i lagen (1916:312) angående ansvarighet för skada i följd av

aulomobiltrafik

Jordbruksutskottets betänkande

Nr 2 med anledning av propositionen 1975:1 såvitt gäller utgifter på kapitalbudgeten inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt. § 4 Lagring av jordbruksprodukter för beredskapsändamål

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande nr 3 med anledning av propositionen 1975:2 såvitt gäller jordbruksdepartementets verksamhetsområde jämte motion.

Regeringen hade i propositionen 1975:2 bilaga 6 (jordbruksdepartementet) föreslagit riksdagen all lill Statens jordbruksnämnds delfond; Lagring av jordbruksprodukter för beredskapsändamål på lilläggsstat II för riksstaten för budgetåret 1974/75 under fonden för beredskapslagring anvisa ell invesleringsanslag av 30 000 000 kr. Beloppet avsåg ökad beredskapslagring av 40 000 lon brödsäd av 1974 års skörd.

I della sammanhang hade behandlats motion 1975:881 av herr Kristiansson m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen beslutade all den av regeringen föreslagna utökningen av beredskapslagret av brödspannmål skulle få ske tidigast av 1975 års skörd.

3 Riksdagens protokoll 1975. Nr 25-28

Nr 26

Onsdagen den 26 februari 1975

Lagring av Jordbruksprodukler för beredskapsändamål

Utskottet hemställde

alt riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1975:881 till Statens jordbruksnämnds delfond: Lagring av jordbruksprodukler för beredskapsändamål på lilläggsstat II lill riksslaten för budgetåret 1974/75 under fonden för beredskapslagring anvisade ett invesleringsanslag av 30 000 000 kr.

Reservation har avgivits av herrar Larsson i Borrby (c), Jonasson (c), Johansson i Holmgården (c), Kristiansson (c) och Enlund (fp) som ansett att utskottet bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1975:881 skulle avslå propositionen 1975:2 i förevarande del.

Herr KRISTIANSSON (c):

Herr talman! Jag har inte för avsikt att dra i gång någon ny vetedebatt - vi hade väl nog av sådan strax innan riksdagen åtskildes 1974. Jag har närmast tänkt göra några kommentarer med anledning av en motion som jag har väckt och som i utskottet har följts upp av ledamöterna från centerpartiet och folkpartiet.

I motionen yrkar jag avslag på regeringens förslag om en utökad bröd-sädeslagring av 1974 års skörd. Jag betonar att avslaget gäller upplagring av 1974 års skörd. Därmed vill jag också ha sagl - och del har jag understrukit i min motion - alt del rnåsle vara klokt alt på sikt utöka beredskapslagringen av brödspannmål här i landet. Därmed ökar vi vårt oberoende av skördevariationer, inte minst kvaliielsmässiga. Vi har då naturligtvis också möjlighet att göra en större hjälpinsats när så behövs.

Vårt nuvarande beredskapslager på 220 000 lon utgör en reserv som räcker för tre å fyra månaders inhemsk konsumtion. Det är naturligtvis svårt att bedöma, om detta är tillräckligt eller inte. Jag tror för min del -jag har redan sagt det -att det är klokt att bygga ut beredskapslagret och att i del fallet jordbruksnämndens förslag om en ännu större utbyggnad är del på sikt rikligaste.

Däremot anser jag det vara fel alt i nuvarande läge utöka beredskaps-lagret. Vi vel alla att det råder brist på spannmål i världen - del är elt skriande behov av spannmål för att lindra svälten - och att spannmålen också är dyr. Allt detta hörde vi ju om myckel ingående i debaiten strax före jul.

När man bedömer beredskapsbehovet, i varie fall del omedelbara, skall del också ställas i relation lill de skördar vi har haft i vårt land under de senare åren. Då finner vi all brödsädesskördarna faktiskt har stabiliserat sig på en relativt hög nivå. Vi hade som ett medeltal för 1968-1972 en brödsädesskörd på 1 279 000 ton,och vi har väl ell inhemskt behov av ungefär 800 000 lon i runda tal. År 1972 hade vi en skörd på 1,5 miljoner lon och 1973 ungefär lika mycket. 1974 års skörd var naturligtvis ännu större - jag har emellertid inte några exakta siffror om den.

Det är klart alt delta inte är några garantier för framtiden, men det ser väl ändå inle särskilt hotfullt ul under innevarande vinter - låt vara alt höstsådden blivit mindre än normalt. Det är väl nog inget tvivel om alt vi också under del kommande årel kan få en något så när hygglig skörd, i vafie fall så stor all den räcker för det inhemska behovet; i annat fall skulle del vara elt mycket stort skördebakslag.

Från dessa utgångspunkter, herr talman, har reservanterna menat att man av 1974 års skörd inle borde göra någon ytterligare upplagring. Det är klart alt man kan säga att den här kvantiteten, 40 000 ton, bara är en marginell kvantitet. Del är den i förhållande till den inhemska konsumtionen och del är den också i förhållande till den inhemska produktionen och naturligtvis i ännu högre grad i förhållande till världsbehovel. Men jag tror inte man kan föra resonemanget från de utgångspunkterna.

Jag vill slutligen säga, herr lalman, att jag med anledning av att detta ärende skulle behandlas i dag har tittat igenom protokollet över den debatt som hölls i kammaren före jul. Jag fann då att talarna, oavsett vilket läger de tillhörde - oavsett om de var reservanter eller om de tillhörde utskottsmajoriteten - allesammans lovade all allt vete som fanns i landet utöver det inhemska behovet skulle ställas lill förfogande för hjälpbehov. Jag vill nu gärna ställa frågan, om del var någon som den gången när del där löftet gavs hade en icke uttalad reservation om all man först skulle avsätta spannmål till en ökning av beredskapslagret. Jag tror inle att så var fallet.

Herr lalman! Med dessa ord vill jag yrka bifall lill den reservation som är knuten till betänkandet.

Nr 26

Onsdagen den 26 februari 1975

Lagring av jordbruksprodukter för beredskapsändamål

Hen ENLUND (fp):

Herr talman! Del hör inle lill del vanliga att riksdagen fattar beslut som undergräver dess egna klart uttalade förhoppningar. Förslaget i propositionen, som utskottsmajoriteten biträder i jordbruksutskottets betänkande nr 3, innebär emellertid enligt milt sätt alt se att riksdagen i någon män frånträder den uppfattning som uttalades i utrikesutskottets belänkande nr 17 år 1974 och som riksdagen biträdde den 12 december. Där kan man läsa följande;

"Samtidigt hoppas utskottet att den definitiva beräkningen av 1974 års skördeutfall skall visa att ytterligare kvantiteter senare kan användas för biståndsändamål."

När detta betänkande behandlades i kammaren den 12 december 1974 yttrade utskotlsmajorilelens företrädare, herr Arne Geijer i Stockholm, i anledning av folkpartiels yrkande att ytterligare kvantiteter vete skulle ställas till de svälthotade folkens förfogande: "Vi vet alltså inle om vetet existerar. Staten äger det inle - då kan vi inle bestämma över det i dag."

Den 12 december visste alltså regeringen inle om del fanns något vete utöver de 100 000 ton som då ställdes till u-ländernas förfogande. Men vid riksdagens böfian en månad senare visste man att det fanns ytterligare

Nr 26

Onsdagen den 26 februari 1975

Lagring av jordbruksprodukter JÖr beredskapsändamål

40 000 ton - inte att disponera för svälthotade människor utan för att öka vår egen trygghet i form av en utökning av beredskapslagringen.

Såvitt jag vet ägde ingen snabbinvenlering rum under jul- och nyårshelgerna beträffande det totala utfallet av 1974 års veleskörd och därför kan bedömningen av den totala kvantiteten inte ha förändrats avsevärt från den 12 december 1974 till den dag då propositionen avlämnades.

Jag vill citera ylleriigare några meningar från u-landsdebatten den 12 december i fiol. Herr Carlshamre, moderata samlingspartiet, yttrade följande: "Della innebär att utskottets skrivning skall tolkas så alt för det första varje kilo veteöverskoll som kan finnas i Sverige skall ställas till de svältande folkens förfogande. För det andra skall delta ske ulan onödigt dröjsmål genom en snabb inventering av hur myckel som kan finnas och genom alla åtgärder för all snabbi skaffa fram tonnage och annat som behövs för all få i väg veleöverskotlet. När vi för det tredje vel hur stort överskottet är och vi kan få i väg det skall det icke komma att fallas pengar. Vi har i dag fått höra att detta är innebörden i utskottels förslag." I herr Carlshamres yttrande instämde de i kammaren närvarande ledamöterna från moderata samlingspartiet.

Det råder väl ingen tvekan om att herr Carlshamre här tolkade utskottets skrivning mera positivt än vad ordvalet egentligen gav anledning till. Men hans anförande gav dock ell fullt klart besked om alt moderata samlingspartiet önskade att del vete som finns över vid den slutliga inventeringen skulle ställas lill de svällande folkens förfogande. Del är därför märkligt att moderata samlingspartiet nu ställer sig bakom majoritetens yrkande, som faktiskt innebär att man minskar de resurser som man talade om för elt par månader sedan med 40 000 ton för alt binda dem för svensk beredskapslagring.

Del råder, som herr Kristiansson framhållit, knappast några delade meningar om behovet av en betryggande beredskapslagring. Vad frågan i dag gäller är om man nödvändigtvis måste utöka lagerhållningen med vete ur 1974 års skörd. Med hänsyn lill riksdagens uttalande den 12 december i fiol finner jag delta inle rimligt utan menar att man bör kunna vänta med denna utökning och i stället disponera erforderliga kvantiteter ur 1975 års skörd.

Herr talman! Jag har velat göra de här anteckningarna lill protokollet just för all peka på all yrkandet i reservationen bättre än majoritetens yrkande överensstämmer med det uttalande som riksdagen gjorde den 12 december 1974 och med den debatt som då fördes här i kammaren.

Jag ber, herr lalman, all få yrka bifall till den vid jordbruksutskottets betänkande nr 3 fogade reservationen.

Herr WICTORSSON (s);

Herr talman! Även om herr Enlund försökte provocera mig tänker jag inte la upp vetedeballen från i höstas.

Som herr Kristiansson betonade i sitt inlägg är del två skilda frågor som vi diskuterar här i kammaren. Reservanterna i jordbruksutskottet

kräver alt den av statens jordbruksnämnd föreslagna ökningen av beredskapslagren görs av 1975 års skörd. Det motiv som reservanterna åberopar är att försöriningssituationen i världen därigenom skulle bli bättre.

Varför ökar vi då beredskapslagringen? Jo, självfallet för att öka vår egen beredskap i händelse av avspärrning men också för alt öka våra möjligheter alt göra insatser vid internationella krissituationer - del framgår klart av motiveringen för den föreslagna ökningen.

Det är förståeligt all man upplever del'så att den stora världsnöden aktualiserar krav på insatser av det slag som reservanterna föreslår. Men skillnaden är ju bara den att regeringen redan nu för beredskapslagring vill reservera dessa 40 000 lon spannmål, vilket för övrigl är hälften av vad statens jordbruksnämnd föreslagit.

När det gäller 1974 års skörd, som var en god skörd, så hindrar oss i dag en del tekniska och praktiska svårigheter att använda denna spannmål i hjälpaktioner. Det visar erfarenheterna av den verksamhet som nu pågår för alt verkställa de beslut riksdagen fattat.

Del har också skett en del förändringar på detta område, inte minst efter det att vi hade vetedeballen i höstas. Världsmarknadspriserna har sänkts, tydligen därför att del kommit ul större kvantiteter på marknaden. Vi har också mera konkret upplevt de svårigheter som uppslår vid försäljning och uttransporter av den spannmål som vi redan har möjligheter all leverera. Samtidigt har vi rätt betydande lager av spannmål. Jag kan som exempel nämna att när vi i höstas fick debatten om alt vi skulle skicka vete lill de svältande länderna, så stoppade svensk spannmålshandel de kommersiella försäljningarna av spannmål, eftersom man ville reservera de lager som fanns för denna möjlighet. Men på grund av de praktiska och tekniska svårigheter som visat sig föreligga har man på nytt tagit upp de kommersiella försäljningarna. Den aktuella situationen är all vi i dag har 77 000 ton odisponerat vete. Därför anser utskottsmajoriteten all det är praktiskt och lämpligt alt i dag avsälla 40 000 ton av denna skörd till beredskapslagring.

Vi äter ju inte upp denna spannmål, utan som jag redan tidigare påpekat finns det möjligheter att i framtiden använda den för internationella hjälpaktioner, om den typen av behov skulle uppstå och del kan ske på ell vettigt och effektivt sätt. Del finns därför starka humanitära skäl att biträda regeringens och utskollsmajoritelens förslag.

Jag är kanske något förvånad över att Axel Kristiansson motionerat i frågan och nu anslutit sig lill reservanterna. Jag har upplevt Axel Kristiansson som en praktisk man i de här frågorna. Jag ser detta som en praktisk fråga om hur vi bör hantera det spannmålsöverskott som vi i dag har. Jag kan samtidigt förstå alt man kan gripas av moralisk indignation i dessa frågor. Alla här i riksdagen upplever härvidlag ett starkt tryck och skulle vifia åstadkomma betydligt mer på detta område än vad vi gör.

I del här läget vet vi vilken skörd vi hade 1974, men vi vet ännu inte vilken skörd vi får 1975. Ett vet vi emellertid allesammans, och

Nr 26

Onsdagen den 26 februari 1975

Lagring av jordbruksprodukter för beredskapsändamål

Nr 26

Onsdagen den 26 februari 1975

Lagring av jordbruksprodukter för beredskapsändamål

det är att del inle finns några tecken som lyder på att den aktuella bristsituationen i världen kommer alt lätta lill dess att vi fått fram 1975 års skörd. Är vi därför utifrån dessa synpunkter angelägna om att öka beredskapslagringen, så bör vi göra det nu. Herr lalman! Jag ber all få yrka bifall lill utskottets hemställan.

Hen KRISTIANSSON (c);

Herr talman! Jag vill säga än en gång alt del inte finns anledning att hetsa lill den här debaiten. Jag noterar tacksamt alt majoritet och reservanter är överens både om all det på sikt är riktigt alt ha en ökad lagerhållning och om att man bör göra de insatser som är möjliga för att lindra svälten i väriden. Men det finns, herr Wictorsson, ett gammalt ordspråk som säger alt medan gräset gror dör kon, och det kanske är anledning att påminna om det i sammanhanget.

När herr Wictorsson säger all del mest riktiga sättet att använda veleöverskotlet är att lagra det ifrågasätter jag om det inte vore vettigare alt disponera det för alt lindra nöden för de människor som i dag svälter. Jag tror del vore ännu mer praktiskt.

Jag håller inte med herr Wictorsson när han anser att del är klokt att nu lagra upp spannmål för alt därmed kunna göra hjälpinsatser. Det hade varit klokt att lagra upp spannmål tidigare, när del fanns stora spannmålslager både här hemma och ute i väriden och då spannmålen därtill var billig. Om man då hade lagrat spannmål hade det varit en riklig åtgärd som kunde ha varit till nytta nu. Men del kan starkt ifrågasättas om det är så särskilt klokt all lagra upp spannmål i dag för att senare göra en hjälpinsats.

Det är sannolikt alt livsmedelskrisen är beslående, och det kan invändas att situationen inte blir bättre, men jag tror ändå inte man klarar den genom att nu lagra mer spannmål utan genom all odla mer. Det är naturligtvis vanskligt att spå om skördarnas storlek, men jag tror ändå att del är överdriven pessimism i nuläget all säga att kommande års skörd skulle bli så liten alt den inte räcker för vårt eget behov.

Hen ENLUND (fp):

Herr talman! Jag ger gärna herr Wictorsson rätt i att det inle finns någon anledning alt nu dra upp en ny vetedeball i kammaren. Diskussionen den 12 december 1974 beträffande u-hjälpen gällde faktiskt de 500 milj. kr. som skulle behövas för att riksdagen skulle infria sitt löfte alt nå enprocentsmålet. All jag här har påmint om vad som sades och beslutades den 12 december beror därpå alt man mol folkpartiets förslag då gjorde den invändningen all man inte var säker på om det fanns tillräckliga mängder vete för den här insatsen.

Det är helt klart att om man först uttalar den förhoppningen att den definitiva beräkningen av 1974 års skörd skall ge utrymme för ytterligare kvantiteter spannmål till katastrofhjälp och några månader senare beslutar att disponera 40 000 ton av dessa kvantiteter, innebär del all möjlig-

heierna till en hjälpinsats minskas när man kommer till den slutgiltiga bedömningen.

Vi har ingenting emot en god beredskapslagring. Vad frågan gäller är, som jag sade förut, om man skall disponera vete från 1974 års skörd eller från 1975 års skörd. Herr Wictorsson har uttalat farhågor därför alt vi inte vel någonting om 1975 års skörd. Jag vill, herr talman, ändå säga all vad vi vel om de senaste årens spannmålsproduktion i landet bör kunna ge en viss vägledning på den punkten. Sverige har alltsedan 1960-talets börian haft ansenliga överskott av spannmål. Sedan 1968/69 har det totala spannmålsöverskottet varierat mellan lägst 135 000 ton år 1969/70 och högst I 320 000 ton år 1971/72. Överskottet av brödsäd varierar under samma tid mellan lägst 150 000 ton 1969/70 och högst 650 000 lon preliminärt för 1973/74.

Här finns alltså inget år med en lägre veteproduktion än att den skulle kunna ge utrymme för del vi begär. 1975 års skörd skulle behöva bli avsevärt sämre än normalt om man inle skulle få utrymme även för ökningen av beredskapslagringen.

Nr 26

Onsdagen den 26 februari 1975

Lagring av jordbruksprodukter för beredskapsändamål

Herr jordbruksministern LUNDKVIST;

Herr talman! Jag tycker det kan finnas anledning att göra en kommentar till denna debatt. Jag konstaterar då först att reservanterna säger sig vara ense med regeringen och utskottsmajoriteten om angelägenheten av all bygga upp beredskapslagren så all de blir större än tidigare. Jag tror det var herr Kristiansson som sade all han t. o. m. tyckte del kunde vara motiverat au följa jordbruksnämndens förslag att öka med 80 000 ton i stället för 40 000 ton.

Det som skiljer reservanterna och ulskoitsmajorilelen är all reservanterna menar att vi kan dröja med detta till ett senare år. Jag tror att reservanterna då bortser ifrån en sak. Vad är del som böfiat hända när det gäller hanteringen av vårt spannmålsöverskott? Jo, vi har böriat göra fleråriga utfästelser i högre grad än tidigare. Vi anser det vara riktigt att exempelvis bygga upp katastrofhjälpen genom fleråriga utfästelser gentemot de internationella hjälporganen, för att de skall få möjlighet att göra en bättre planering än hillills. Det har träffals avtal mellan Sverige och vissa u-länder om spannmålsleveranser, som är baserade på fieråriga perioder.

Vi är på väg all fä elt avtal med norrmännen om rätt betydande kvantiteter spannmål, som vi skulle kunna leverera till dem. Där gäller del också fleråriga perioder. Jag föreställer mig alt reservanterna inle har någonting att erinra emot att vi träffar sådana avtal med norrmännen, som ju har elt betydande underskott av spannmål.

Om vi är överens om att det också är viktigt att vi stärker vår egen beredskapslagring, är det naturligtvis förnuftigt att vi passar på all göra della ett år när vi vel vilket skördeöverskott vi har och icke väntar lill ett senare år, när vi kanske får ett betydligt sämre skördeutfall men ändå har alla dessa fleråriga avtal och utfästelser att infria.

Nr 26

Onsdagen den 26 febmari 1975

Produktion av billigare menstrua-tionsskvdd

Man bör nog inle bortse ifrån risken av skördevarialioner. Jämför bara skördeutfallet t. ex. 1969 med 1974. Del skifier på inte mindre än 2 miljoner lon spannmål. Del förefaller mig klokt och riktigt att göra denna uppräkning av beredskapslagringen ett år när man vel vilket skörde-överskoti man har och att inte satsa på ett år som man inte vel någonting om.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Larsson i Borrby m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Kristiansson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifallerjordbruksuiskotieis hemställan i belänkandet nr 3 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Larsson i Borrby m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Kristiansson begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 205

Nej - 113

Avslår - 3

§ 5 Produktion av billigare menstruation-sskydd

Föredrogs näringsutskoltets betänkande nr 6 med anledning av motion om produktion av billigare mensiruationsskydd.

I della betänkande behandlades motionen 1975:294 av fru Lantz m. fl. (vpk), vari hemställts all riksdagen uttalade sig för all en skyndsam prövning företogs i syfte att åstadkomma en prisbilligare produktion och distribution av mensiruationsskydd, varvid även frågan om samhälleliga stödinsatser på delta område borde undersökas.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslå molionen 1975:294.

Reservation hade avgivits av herr Svensson i Malmö (vpk) som ansett alt utskottet bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1975:294 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanten anfört.

Fru LANTZ (vpk):

Herr lalman! Varie månad i närmare 40 år måsle två miljoner kvinnor i Sverige köpa mensiruationsskydd. Denna fysiologiskt betingade omständighet har blivit en trygg och lönsam affär för aktuella fabrikanter i branschen. Del beräknas att landets kvinnor handlar tamponger och bindor för ungefär 150 milj. kr. per år.

Det finns tre stora tillverkare av mensskydd, nämligen Mölnlycke, som är störst och har nästan 70 96 av marknaden, KF och Siilles. Dessutom har Kronosepl AB i Eslöv böfiat tillverka dambindor för Apoteksbolaget.

Mensskyddsföretagen har växt upp till en lönsam storindustri. Nya förpackningar och modeller avlöser varandra, och i stora påkostade reklamkampanjer övertygas kvinnorna om vilket skydd som passar just dem bäst. Reklamen har i stor utsträckning fått betalas av konsumenterna. Redan 1972 annonserade Mölnlycke för 2,5 milj. kr. för bara mensskydd. Enligt företaget är annonskoslnaderna ändå inte särskilt höga. 4-5 96 av konsumentpriset uppges vara reklamkostnader.

De här förelagen saluför ett dussintal olika märken i ell 20-tal pro-duklvarianler. Genomsnittskostnaden för ell mensskydd är i dag ca 45 öre. Den årliga kostnaden blir ungefär 75 kr., och räknat över kvinnornas hela menstruationsperiod blir koslnden uppåt 3 000 kr.

Statens pris- och karlellnämnd har sedan 1972 följt konsumentprisutvecklingen för olika typer av mensskydd. Prishöjningarna på mensskydd har varit kraftiga under de senaste åren. Som exempel kan nämnas all KF och Siilles sedan 1973 har höjt priset med ungefär 30 96 och Mölnlycke med 45 96. Mölnlyckes prishöjningar under 1974 på mensskydd innebar för genomsniliskonsumenten en ökad utgift på 20 kr. om året. Prishöjningarna har från producenihåll motiverats med att råvarorna har blivit dyrare. KF anger också löneutvecklingen och den allmänna höjningen av kostnadsnivån som skäl till prisökningarna.

Del kan nämnas att Apoteksbolaget böriat sälja dambindor för 26 öre styck, vilket är 10 öre lägre än KF;s genomsnittspris och 20 öre lägre än Mölnlyckes priser. Det går uppenbariigen att producera billigare. Nämnas bör också att landstingen köper in mensskydd från Mölnlycke för 12 öre styck.

De höga priserna har föranlett NO och SPK alt granska Mölnlyckes prissättning. Överläggningar har lett lill att Mölnlycke nu har förbundit sig att inte genomföra fler prishöjningar under 1975. Ytterligare överläggningar har resulterat i alt Mölnlycke för en begränsad del av sitt sortiment, ungefär 25 96 - nämligen vissa förpackningar av tamponger - har beslutat alt genomföra prissänkningar på mellan 5 och 10 öre per skydd. Det är alltså fråga om ytterst marginella prissänkningar på en myckel begränsad del av sortimentet.

Mensiruationsskydd är alt betrakta som vilken medicinsk sjukvårdsar-likel som helst: Del är en nödvändighetsvara, och behovet av skydd är ständigt återkommande. Andra medicinska varor kan köpas för högst

Nr 26

Onsdagen den 26 februari 1975

Produktion av billigare mensiruationsskydd

Nr 26

Onsdagen den 26 februari 1975

Produktion av billigare menstrua-tionsskydd

15 kr. på apotek, men för dessa oundgängliga sanilelsarliklar tvingas konsumenterna att betala del pris som fabrikanterna och handeln sätter. Delta är ett orimligt förhållande. Del är fel att privat lönsamhet kan driva upp priserna och all vinst kan göras på nödvändiga sanilelsarliklar.

Det finns krav från kvinnoorganisationer som menar alt staten skall garantera gratis mensskydd. Det räcker inte att mensskydden blir billigare. Vänsterpartiet kommunisterna har i motion 294 till årets riksdag ställt förslag om alt åtgärder måtte vidtas från statens sida för alt åstadkomma produktion och distribution av mensskydd till väsentligt lägre priser. Vpk menar all samhälleliga stödinsatser måsle övervägas i delta sammanhang.

Näringsutskotlet avstyrker molionen med en i och för sig välvillig och förstående skrivning. "Förhållandena på menslrualionsskyddsmark-naden har på sistone utvecklats på elt för konsumenterna positivt sätt", heter det i betänkandet. Utskottet hänvisar till överläggningar mellan NO och SPK med det marknadsdominerande förelaget och framhåller; "Dessa har resulterat i prissänkningar som berör en stor del av förelagels sortiment." Utskottet understryker vidare att överläggningar fortsätter med sikte på all ytterligare prissänkningar skall åstadkommas.

För det första har ytterst marginella prissänkningar beslutats. För det andra avser prissänkningen inle någon stor del av förelagets sortiment utan en myckel begränsad del. Del finns med andra ord ingen garanti för att mensskydden skall bli billigare. 5 till 10 öres prissänkning på vissa typer av tamponger betyder ganska litet när kostnaden ändå ligger på 45 öre. Dessutom föreslås ingen prissänkning på 50 96 av de bindor som försäljs.

Visseriigen har statsrådet Feldl sagt all han nogsamt kommer att följa utvecklingen på detta område och anfört att särskilda åtgärder kan komma alt vidtas om förhållandena påkallar detta. Men del hade varit klokare om utskottet behandlat frågan mer ur principiell medicinsk synpunkt, även om del är riktigt all de ekonomiska aspekterna otvunget anmäler sig i sammanhanget.

Det är riskfyllt att, som utskottet gör, helt förlita sig på överläggnin|ar som i nuläget inle ens lett lill marginella förbättringar för kvinnorna. Del behövs ett samlat samhälleligt grepp på mensskyddsfrågan, och aktiva åtgärder måste sättas in.

Med det anförda, herr talman, yrkar jag bifall till den reservation som är fogad vid näringsutskoltets betänkande nr 6.

Fru HANSSON (s);

Herr lalman! I motionen 294 las kostnaderna för mensiruationsskydd upp, och motionärerna föreslår att riksdagen skall uttala sig för en skyndsam prövning i syfte att åstadkomma prisbilligare produktion och distribution. Ja, otvivelaktigt är del som motionärerna säger en väsentlig kostnad för kvinnorna, och prisstegringarna på menstrualionsskydden har under senare år varit myckel höga. Jag kan i del sammanhanget

nämna att också Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund har reagerat starkt mot de kraftiga prisökningarna och har begärt att SPK skulle utreda prisernas skälighet. Förbundet har också uppmanat KF alt ta upp en prisledande konkurrens samt aktualiserat frågan om inte storförpackningar av bindor och tamponger kan försäljas via apoteken.

Nu är del så, som näringsutskotlet har erfarit, att de höga priserna har uppmärksammals av både näringsfrihelsombudsmannen och statens pris- och karlellnämnd. NO skrev i november 1974 till Mölnlycke, som är den största producenten, och ifrågasatte om inle Mölnlycke tillämpade en prissättning som medförde en sådan från allmän synpunkt skadlig verkan som avses i konkurrensbegränsningslagen. Mölnlycke är ju den dominerande tillverkaren på marknaden. NO har också sedan dess vid olika tillfällen haft överläggningar med Mölnlycke om möjligheterna till prissänkningar och slutförde dessa den 24 januari 1975. Mölnlycke förklarade sig villigt all sänka priserna på tamponger med minst 10 96.

Statens pris- och karlellnämnd har mol bakgrund av de kraftigt stegrade priserna på mensiruationsskydd haft överläggningar med Mölnlycke. De ledde till att Mölnlycke förband sig att inte höja priserna under 1975. Överiäggningarna fortsattes, och den 27 januari i år meddelade Mölnlycke all man skulle genomföra prissänkningar på 11 resp. 22 96 i fråga om en del av sill sortiment - och del är inte bara en liten marginell del utan motsvarar mer än hälften av förelagels totala försäljning av tamponger.

Parallellt med överläggningarna med Mölnlycke har diskussioner förts med den enskilda detaljhandeln. Vid de överläggningarna har man från Sveriges livsmedelshandlareförbund framhållit att handeln kommer all minska sina marginaler, varför prissänkningen för konsumenternas del blir större än väd som beslutats av Mölnlycke. Beträffande storleken av detaljhandelns marginalminskning pågår överläggningar mellan SPK och SSLF.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Feldl, har gjort ett uttalande angående menstruationsskyddsmarknaden. Han anser att de kraftigt höjda priserna motiverar skärpt uppmärksamhet från samhällets sida, och han har deklarerat att han, när resultatet av SPK:s överläggningar med berörda förelag föreligger, kommer alt la ställning till i vilken mån särskilda åtgärder är påkallade.

Jag kan också nämna beträffande KF:s konkurrens på den här marknaden att priset på dess tampong har legat 25 96 under priset på motsvarande tampong i Mölnlyckes sortiment. Enligt KF läcker det lägre priset produktionskostnaderna och ger en normal lönsamhet, så det råder väl inget tvivel om all man genom konkurrens kan sänka priserna på det här området.

Utskollet har för sin del, med tanke på det uttalande som handelsministern har gjort och med hänsyn till all överläggningarna slutfördes så sent som i slutet av januari 1975, inte ansett det vara nödvändigt all nu göra en framställning till regeringen i det här ämnet, ulan vill

Nr 26

Onsdagen den 26 februari 1975

Produktion av billigare menstrua-tionsskvdd

Nr 26

Onsdagen den 26 februari 1975

Produktion av billigare menstrua-tionsskvdd

avvakta vad handelsministern kommer all vidta för åtgärder, om han finner att åtgärder är påkallade. I väntan på det föreslår utskottet att riksdagen skall avslå motionen 294. Del är emellertid befogat att uppmärksamt följa den här frågan, och ifall ingenting händer och det fortsättningsvis inle blir speciellt stora prissänkningar utan kanske tvärtom prisstegringar, finns del all anledning att återkomma.

Herr talman! Mot bakgrund av vad jag har sagt ber jag alt få yrka bifall till näringsutskoltets hemställan i betänkandet 6.

Fru LANTZ (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Fru Hansson böfiade med att säga all hon och många med henne har reagerat mol prisutvecklingen på mensskyddsmarknaden. Men man måste också vidta åtgärder. De åtgärder som hittills har vidtagits är överiäggningar med i första hand Mölnlycke. .Sedan är fru Hansson nöjd med de överläggningarna, som har resulterat i en prissänkning på 5-10 öre per mensskydd för en mycket marginell del av sortimentet. Hälften av de svenska kvinnorna i den aktuella åldern handlar bindor och inle tamponger. Det sortiment som nu avses är tamponger, och det är två typer av Mölnlyckes tamponger som får en prissänkning på 5-10 öre. Jag tycker alltså all del är en mycket marginell förbättring, som inte kommer att betyda specielli myckel för kvinnorna.

Jag skulle vilja fråga fru Hansson om man från socialdemokratiskt håll betraktar menslrualionsskyddsartiklar som vilken vara som helst eller om man lägger medicinska aspekter på den. Jag tycker att man skall lägga medicinska aspekter på den här varan. Det är en nödvändighetsvara, som jag har sagt tidigare, och behovet av den är konstant. Den borde alltså betraktas som en sanitär sjukvårdsarlikel. Det vore intressant om fru Hansson något kunde utveckla den tanken.

Fru HANSSON (s) kort genmäle;

Herr lalman! Jag förutsätter givelvis, när jag talar om dessa överläggningar, alt man i fortsättningen - överläggningarna fortsätter ju - också skall ta upp prissättningen på bindorna. I dag finns det inte anledning, mol bakgrund av att det ändå har hänt en del på detta område, att vidta speciella åtgärder. Vi får avvakta och se vad som händer.

På frågan om jag lägger medicinska aspekter på menstrualionsskydden vill jag svara att jag självfallet lägger en medicinsk och hygiensk aspekt på dem. Del gäller en artikel som man inte kan vara utan.

Givetvis kan vi diskutera om man skulle göra likadant som med läkemedel - ge en subvention från statens sida. Staten subventionerar ju på niånga områden. Men jag är litet förvånad över all ell sådant förslag kommer just från vpk. Konsekvensen borde egentligen ha varit att vpk hade begärt ett förstatligande av denna produktion. Vinslen för företagen blir ju inle mindre om staten går in och subventionerar deras varor.

Fru LANTZ (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Uppgiften om all de kommande överläggningarna även skall omfatta andra typer än tamponger bekräftas inte av Mölnlycke. I ett referat i tidningen Köpmannen säger Mölnlycke:

"Vi har inle alls lovat SPK att sänka priset på några andra förpackningar

--- och vi har i dag inte heller för avsikt att göra del. SPK har heller

inle rest något konkret krav på oss i det avseendet."

Delta gör att man måste se mycket pessimistiskt på utvecklingen i den här frågan.

SPK:s överläggningar med Mölnlycke fortsätter, och man syftar till all genomföra prissänkningar för kanske hela lampongsortimenlet. Hur stora dessa prissänkningar blir, eller när de kommer all slå igenom, kan man f n. inte uppge. Men det är inle fråga om något helt sortiment, och det blir inle någon genomgripande förändring.

Vpk lägger ju medicinska aspekter på denna fråga. Vi har föreslagit ett förstatligande av läkemedelsindustrin och menar alt den här varan också skall kunna omfattas av della. Del är därför som vi tar itu med frågan för att ge den en skjuts i riktning mot del sätt på vilket vi tycker all den skall behandlas.

Nr 26

Onsdagen den 26 februari 1975

Produktion av billigare menstrua-tionsskvdd

Fru HANSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara helt kort säga all Mölnlycke inle har lovat att sänka priserna på hela sortimentet och inle heller har lovat att i vidare överläggningar la upp någonting annat än tarqponger.

Men jag stöder mig faktiskt på Kjell-Olof Feldts uttalande att när resultatet av överläggningarna med berörda förelag föreligger, så kommer han all ta ställning lill vilka särskilda åtgärder som kan bli påkallade. Jag förutsätter all han har möjligheter att föra in också frågan om dambindorna i det resonemanget.

Hen ANDERSSON i Örebro (fp):

Flerr talman! En väl fungerande marknad inom varuområdet förutsätter att det finns en lika väl fungerande konkurrens för att pris och kvalitet på varorna inte ensidigt skall bestämmas av den som tillverkar eller marknadsför dem. Om elt företag har en alltför marknadsdominerande ställning - som i det fall vi nu diskuterar - kan konkurrensen helt eller delvis sättas ur spel. Jag skall inte diskutera kvaliteten, men när det gäller priset visar sig det att Mölnlycke med sina 67 % av marknaden har kunnat medverka lill att priskonkurrensen inle fungerat.

Förelaget har alltså haft en överväldigande dominans på den svenska marknaden för tamponger och bindor. Del är en säker marknad - efterfrågan går inle ner och behovet är lätt att kalkylera. Under senare år har en stark produktutveckling skett inom företaget. Det har självfallet varit lill nytta för konsumenterna, men den prisutveckling som skett i spåren av produktutvecklingen är alarmerande. En prishöjning på nästan 40 % sedan årsskiftet 1973-1974 finner jag orimlig, även om man

Nr 26

Onsdagen den 26 februari 1975

Produktion av billigare mensiruationsskydd

från förelagets sida i olika beräkningar kommit fram lill alt kalkylerna tidigare var riktiga och relevanta i förhållande till det pris som man log ut. Men företaget har ju varit marknadsledande genom sin dominans på lampongområdel, och sedan har det även haft ca 50 96 av marknaden för bindor. Del har gett företaget möjligheter att bortse från priskonkurrensen, vilket medfört att de mindre tillverkarna så att säga flutit med i kölvattnet efter det dominerande företaget. Della är ju en rätt vanlig utveckling inom olika varugruppsområden där en stor tillverkare och säljare har den dominerande ställningen.

Brislen på konkurrens har alltså lett till denna utveckling, och del kan hälsas med tillfredsställelse alt KF nu har tagit initiativ lill att starta även lampongtillverkning. Man får hoppas alt detta initiativ skall bidra lill alt vi får en sund konkurrens på denna marknad.

Fru Hansson har redogjort för näringsutskoltets synpunkter på frågan och påpekat all näringsfrihetsombudsmannen och pris- och kartellnämnden ingripit, vilket medfört prissänkningar. Utskottet har också i sin skrivning redovisat de åtgärder som vidtagits.

Förhållandena på området har ju, innan näringsfrihetsombudsmannen och pris- och kartellnämnden tog upp saken, kraftigt påtalats bl. a. av Folkpartiets kvinnoförbund. Förbundet tillskrev under 1974 Mölnlycke och påtalade den alarmerande prisutvecklingen, och samtidigt framförde förbundet synpunkter på den reklamuppläggning som förelaget har. Just när del gäller hygienartiklar kan man väl ifrågasätta, som Folkpartiets kvinnoförbund gör, om artiklarna skall behöva marknadsföras med de argument som företaget för fram i sin annonskampanj. Man framhäver smådetaljer som säljargument, men jag tror det är viktigare alt få fram argument som understryker att det väsentliga är att priset kan gå ner. Jag tror också att kvinnor reagerar just på prissättningen - all de gör det har f ö. framgått av de tidigare inläggen här. Man kan vidare fråga sig om företagel inte omedelbart skulle kunna upphöra med dessa utmanande dyrbara annonser för mensskydd och övergå lill en sakligare och lugnare typ av annonsering, där fortfarande lägre pris blir elt viktigt argument.

Jag frågar i likhet med fru Lantz och fru Hansson: Varför får vi inle fram slorförpackningar till lägre pris? Varför finns inte det alternativet? När del gäller barnblöjor kan man ju köpa myckat stora förpackningar. Den möjligheten borde finnas också i detta fall. Likaså bör del finnas elt lågprisalternativ med samma sorls bindor som i dag säfis lill sjukhusen för en fiärdedel av detaljhandelsprisel. I likhet med Folkpartiets kvinnoförbund tycker jag att de kvinnor som efterfrågar en hygienartikel av delta slag skall ha valfrihet alt köpa den lill elt lägre pris, även om den är behäftad med vissa ojämnheter eller skönhelsfel.

Som tidigare talare framhållit är delta en varugrupp med stor årlig omsättning. Om vi får en väl fungerande konkurrens eller ell ingripande av pris- och kartellnämnden, så medverkar det givelvis lill en lägre prissättning. Utskottet har bedömt frågan så att del för dagen inte bör till-

gripas några speciella åtgärder men all frågan bör följas fortlöpande. Handelsministern har också uttalat sig för det.

Detta är ett typiskt exempel på hur företag som dominerar inom en speciell bransch kan la ul priser som enligt pris- och kartellnämndens bedömning inte håller sig inom de marginaler som förelaget behöver för att få en normal förelagsvinst.

Herr talman! Jag har inget annat yrkande än bifall till utskottets hemställan.

Nr 26

Onsdagen den 26 februari 1975

Produktion av billigare menstrua-lionsskydd

Fru LANTZ (vpk):

Herr talman! Jag tror inte, herr Andersson i Örebro, alt en fri och sund konkurrens löser problemen med priserna på mensiruationsskydd. Del är inle konkurrensen som skall bestämma priset på medicinska artiklar. Det skall inte behövas någon konkurrens på det området. Såväl medicinska som hygieniska, sociala och ekonomiska aspekter motiverar ett aktivt samhälleligt ingripande i della fall.

Vi menar att del inte räcker med förhoppningar och överläggningar utan att man måsle la praktiska, konkreta initiativ. Och det måsle göras inom regeringens kansli!

Herr lalman! Jag yrkar ånyo bifall till reservationen.

Hen SVENSSON i Malmö (vpk);

Herr lalman! Vad som föranledde mig att begära ordet för en kort kommentar var vissa av fru Hanssons funderingar. I sitt försök att anlägga moteld mol vår argumentation uttryckte fru Hansson förvåning över att vpk går på linjen all subventionera den privata industrin. Detta är för del första fel i sak. Det står inle i reservationen att del skulle vara vår linje. För del andra bör del vara fru Hansson väl bekant, som också fru Lantz påpekade, att vpk i skilda sammanhang har krävt läkemedelsindustrins socialisering. Det skulle faktiskt öppna vägen och lösa hela denna problemalik, eftersom vi då fick en statlig industri som från den sociala nyttans utgångspunkt kunde förhandla med de prisöverva-kande organen och med socialdepartementet om hur man skall lägga upp politiken på delta speciella varuområde. Det skulle underlätta hela denna frågeställning betydligt. Men när frågan om läkemedelsindustrins socialisering-som alltså skulle vara en god hjälp för att lösa dessa problem - har varit uppe i riksdagen har fru Hansson enligt vad jag minns alltid röstat emot vårt förslag. Jag har många gånger haft anledning alt notera att de socialdemokratiska kvinnorna är myckel radikala i sina paroller och att de har mycket fina paroller - jag kan skriva under många av deras paroller på de socialpolitiska och familjerätlsliga planen och på många andra områden - men när del sedan gäller att agera är tydligen lojaliteten mol kvinnorna betydligt mindre än lojaliteten mot den egna partiledningen.

Nr 26

Onsdagen den 26 februari 1975

Produktion av billigare mensiruationsskydd

Fru HANSSON (s):

Herr talman! Herr Svensson i Malmö säger all det inte slår i reservationen all man vill ha lill stånd en samhällelig subvention. Nej, det gör det inle, men del står däremot i motionen.

Herr Svensson påminner mig om alt jag har röstat emot ett förstatligande av läkemedelsindustrin. Men här var del ju inte fråga om socialdemokratiska initiativ när del gäller ell förstatligande, ulan del var fråga om konsekvensen av all vpk tidigare begärt ett förstatligande av läkemedelsindustrin. I konsekvens med det borde man också ha begärt ett förstatligande av den industri vi nu diskuterar, och inte en suvbenlion från samhällets sida.

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr lalman! Ja, fru Hansson, del är skenbart logiskt, men fru Hansson låter sin logik springa i väg med sig en smula.

För del första kan man inle i delta ärende ställa elt yrkande om förstatligande av läkemedelsindustrin, ulan det yrkandet måsle ställas i annat sammanhang. Det skall bli intressant alt se hur fru Hansson röstar nästa gång vi ställer detta yrkande.

För del andra måsle väl ändå fru Hansson medge all ett förslag om vissa åtgärder när det gäller en viss läkemedelsartikel får en helt annan infattning om man ställer det mot bakgrund av alt man vill nationalisera läkemedelsindustrin i dess helhet än del får om man ställer det mot bakgrund av att man inle vill nationalisera läkemedelsindustrin. Det är i fru Hanssons tappning som subvenlionsåtgärder skulle stödja den privata industrin, för hon vill, att döma av hennes röstning här i kammaren, ha den privata industrin kvar på läkemedelsområdet. Kravet får inle den betydelsen i vår infattning, eftersom vi vill ha till stånd en nationalisering av hela läkemedelsindustrin.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Svensson i Malmö, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskoltets hemställan i betänkandet nr 6 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Svensson i Malmö.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Lantz begärde rösträkning

verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 295

Nej - 19

Avstår - 1

§ 6 Allmän folk- och bostadsräkning är 1975, m. m.

Föredrogs civilutskottels betänkande nr 1 med anledning av propositionen 1975:5 om allmän folk-och bostadsräkningar 1975, m. m., jämte motioner.

Regeringen hade i propositionen 1975:1 bilaga 9 (finansdepartementet) punkten B 5 (s. 29-30) föreslagit riksdagen att i avvaktan på särskild proposition i ämnet till Statistiska centralbyrån: Folk- och bostadsräkning 1975 för budgetåret 1975/76 beräkna ett förslagsanslag av 26 500 000 kr.

I propositionen 1975:5 hade regeringen under åberopande av bifogat utdrag av regeringsprotokollet över finansärenden föreslagit riksdagen att

1. anta inom finansdepartementet upprättat förslag till lag om allmän folk- och bostadsräkning år 1975,

2. till Statistiska centralbyrån: Folk- och bostadsräkning 1975 för budgetåret 1975/76 under sjunde huvudtiteln anvisa'ett förslagsanslag av 26 500 000 kr.

I propositionen 1975:5 hade föreslagits att en ny allmän folk- och bostadsräkning genomfördes under veckan den 20-26 oktober 1975. Räkningen föreslogs bli utförd med en delvis annan insamlings- och bearbetningsteknik än vad som använts vid tidigare folk- och bostadsräkningar med bl. a. direktutsändning av förtryckta svarsblankelter och porto-fria svarskuvert. Arbetet med folk- och bostadsräkningen skulle ledas av statistiska cenlralbyrån, som för ändamålet hade föreslagits få ell anslag av 26,5 milj. kr. lill förfogande under nästa budgetår. Totalkostnaden för räkningen beräknades uppgå till ca 63 milj. kr.

Nr 26

Onsdagen den 26 februari 1975

Allmän folk- och bostadsräkning år 1975, m. m.

I detta sammanhang hade behandlats

dels den med anledning av propositionen 1975:1 väckta motionen 1975:95 av herr Helén m. fl. (fp), vari, såvitt nu var i fråga, hemställts (p. 6) att riksdagen beslutade alt avpersonifiering av 1975 års folk- och bostadsräkning skulle ske senast när den statistiska bearbetningen var klar,

dels de med anledning av propositionen 1975:5 väckta motionerna 1975:970 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m) samt 1975:1748 av hen Adolfsson (m), i vilka hemställts att riksdagen skulle avslå regeringens proposition angående allmän folk- och bostadsräkning år 1975.

4 Riksdagens protokoll 1975. Nr 25-28

Nr 26

Onsdagen den 26 februari 1975

Allmän folk- och bostadsräkning år 1975, m. m.

Utskottet hemställde

1. beträffande lagförslaget att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna 1975:970 och 1975:1748, båda såvitt nu var i fråga, skulle anta det vid propositionen 1975:5 fogade förslaget till lag om folk- och bostadsräkning år 1975,

2. beträffande anslag att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna 1975:970 och 1975:1748, båda såvitt nu var i fråga, till Statistiska centralbyrån: Folk- och bostadsräkning 1975 för budgetåret 1975/76 under sjunde huvudtiteln anvisade elt förslagsanslag av 26 500 000 kr.,

3. beträffande avpersonifiering att riksdagen skulle avslå motionen 1975:95, yrkandet 6.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande lagförslaget av herrar Wennerfors (m) och Adolfsson
(m) som ansett att utskottet under I bort hemställa

att riksdagen med bifall lill motionerna 1975:970 och 1975:1748, båda såvitt nu var i fråga, skulle avslå propositionen 1975:5 såvitt nu var i fråga och motionen 1975:95, yrkandet 6,

2. beträffande anslag av herrar Wennerfors (m) och Adolfsson (m) som
- vid bifall till reservationen under 1 - ansett att utskottet under 2 bort
hemställa

all riksdagen med bifall lill motionerna 1975:970 och 1975:1748, båda såvitt nu var i fråga, skulle avslå propositionen 1975:5 såvitt nu var i fråga,

3. beträffande avpersonifiering av herr Strömberg i Botkyrka (fp) som
ansett alt utskottet under 3 bort hemställa

att riksdagen skulle bifalla molionen 1975:95, yrkandet 6.

Hen ADOLFSSON (m):

Herr lalman! Utöver de argumeni mol en ny folk- och bostadsräkning som återfinns i reservationen kan ytterligare anföras; Statistiska centralbyrån insamlar statistiska uppgifter från individer och förelag i 91 olika sammanhang utöver denna folk- och bostadsräkning.

Då är icke medräknade de uppgifter som insamlas genom folkbok-föringsuppgifter, deklarationer och uppgifter lill allmänna försäkringen. Vi har just avslutat fastighetstaxeringen. Den föregicks av ytterst detaljerade faslighetsdeklarationer. I dessa deklarationer infordrades som bekant uppgifter beträffande fastigheternas standard och människors bostadsförhållanden i minsta detalj.

Var människor bor vel myndigheterna förut. Vilka familjeförhållanden och vilken utbildning människor har samlar man in uppgifter om på andra vägar. Skulle samhället genom en utebliven folk- och bostadsräkning gå miste om någon detalj i människors privata förhållanden är säkert

ingen olycka skedd. Någon del av människors privata förhållanden bör tvärtom hållas utanför samhällets insyn.

Del här är också fråga om en onödig utgift för skattebetalarna på 60 ä 70 mifi. kr. Borde inte vi som svenska folkels valda företrädare tänka oss för två gånger innan vi beslutar om utgifter som inte blir lill någon nytta för dem som skall betala? Så länge vi hanterar pengar på det här sättet kommer också förhandlingarna - högaktuella i dessa dagar - om våra skatter att inskränka sig till en omfördelning av bördorna, inle till den sänkning av totala skatteullagel vi för länge sedan borde ha åstadkommit, Vill vi verkligen åstadkomma en skattesänkning, är första förutsättningen all vi slutar slösa med pengar.

Herr talman! Jag yrkar bifall till den reservation där moderata samlingspartiets företrädare i utskottet återfinns.

1 detta anförande instämde herrar Nordgren, Magnusson i Borås, Hovhammar och Nilsson i Trobro (samtliga m).

Nr 26

Onsdagen den 26 febmari 1975

Allmän folk- och bostadsräkning år 1975, m. m.

Fru ANÉR (fp);

Herr talman! Folk- och bostadsräkningen 1975 kommer i flera avseenden att se annoriunda ut än 1970 års, och det är särskilt glädjande för dem som var med och kritiserade den förra gången därför att den inle tog tillräcklig hänsyn till medborgarnas rädsla för integritetshotet. Ingen som inte har ämbetsansvar skall den här gängen få se blanketterna, och det är uttryckligen straffbart all röja något som står i dem. En mängd uppgifter från 1970 är nu inle längre med, t. ex. hyra, vigselar, utbildning och innehav av frysbox.

Men fortfarande innehåller dessa blanketter, som vi alla vid hot om 1 000 kr. vite skall fylla i, en rad personliga uppgifter som skall lagras på data med vidhängande personnummer och sedan samköras med andra samhälleliga register, där våra inkomster, bilar, medborgarskap och en rad andra uppgifter finns inmatade.

Det som oroar en hel del medborgare och som folkpartiet har tagit upp i sin partimotion nr 95 om datapolitiken är just personanknytningen i denna statistik. Personnumren gör samkörningar möjliga med andra register, och de gör del möjligt alt följa medborgaren år från år och studera hans utveckling, om man så önskar - och får för datalagen förstås. Medborgarna själva vet inte vare sig i förväg eller i efterhand vilka sådana manövrer som görs med statistisk data.

Mol delta står då slalislikanvändarna, i huvudsak statliga och kommunala myndigheter men också forskare. De stöder sig på den synpunkten att om man lar bort personnumren tar man också bort sekretessen såsom sekretesslagen i dag är utformad. Man skulle alltså, menar de, lämna vägen helt öppen för vem som helst att ulnyuja slatistikuppgifierna om man tog bort namn och personnummer, och del skulle vara lätt alt identifiera många - eller åtminstone några - av personerna med ledning av de uppgifter som finns kvar. Vi anser tvärtom att det är per-

Nr 26

Onsdagen den -26 februari 1975

Allmän folk- och bostadsräkning år 1975, m. m.

sonnumren som i första hand gör del tekniskt möjligt att snabbi och enkelt sammanställa en mängd uppgifter om samma individer och all del är de som utgör den verkliga faran. Det är personnumren och namnen som gör all man lätt och enkelt kan identifiera folk. Att i stället gå en bakväg och ta reda på enskilda personers förhållanden genom att leta i blanketterna när de står ulan namn och personnummer måsle vara en oerhört mödosam omväg, vilka uppgifter man än vill ha tag på.

I reservationen 3 kräver nu herr Sirömberg, folkpartiet, alt de uppgifterna i folk- och bostadsräkningen avidentifieras omedelbart så snart bearbetningen är klar, vilket bör vara senast i juli 1978. Utskottets majoritet går på en vagare linje. Man vill invänta en utredning om hela frågan om avidentifiering och kryptering i verkets statistikproduktion. En sådan utredning är i och för sig utmärkt - jag har själv för elt par år sedan motionerat om en krypteringsmelod som kanske skulle ha avskaffat några av de problem som vi har i dag - men del finns inget skäl att vänta på den för all avideniifiera den undersökning som vi alla är tvingade alt vara med i och som enligt alla försäkringar både från finansministern och från stalisliska centralbyrån aldrig skall användas till annat än rent opersonlig statistik.

Här slår inle bara en folkpartireservant mol utskottet, här slår JO och JK mot statistiska cenlralbyrån och här slår en annan folkparlireservant i datainspektionens styrelse mot datainspektionen och regeringen. Det är inle bara en praktisk fråga utan en principfråga om vilka garantier man är beredd all ge medborgarna i samma ögonblick som man går ul med den här folk- och bostadsräkningen.

Jag yrkar, herr talman, bifall till reservationen 3.

Herr BERGMAN i Göteborg (s);

Herr lalman! Vid betänkandet finns fogade tre reservationer. De två första tillhör den typ som vi brukar kalla gamla bekanta, även om del var så sent som förra året som vi behandlade del första anslaget till folk- och bostadsräkning 1975. Det anslaget gällde provundersökningarna. Då hade herr Adolfsson och hans partivänner samma ställningslagande och samma motivering som nu. De är ensamma i denna grundsyn på det samhällsarbete som folk- och bostadsräkningen är ett uttryck för. Vi andra är angelägna om att få vela hur samhället ser ul för alt kunna göra del lättare för människorna all bo i det. Vi vill förändra del samhälle som vi har och är måna om alt få vela något om det. Samma ambitioner finns inte hos herr Adolfsson, som tycker att samhället skall lägga sig så litet som möjligt i människornas liv. Del kan naturligtvis bli föremål för mycket filosoferande. Men vi anslog redan förra året pengar till den här verksamheten, och nu är det fråga om igångsättningen. Den sker då med ulnyUjande av alla de erfarenheter som gjordes av den förra folk- och bostadsräkningen. Jag skall inte fördjupa mig i dessa erfarenheter - fru Anér var inne på en del av dem. Jag vill bara säga alt folk-och bostadsräkningen den här gången har förenklats. Man lar nu in färre

uppgifter - eller variabler, som del lär hela på slatistikspråk. Nu är det inte bara staten och riksdagen som har nytta av dessa uppgifter, utan del är kanske framför allt kommunal- och landstingspolitikerna som har nytta av dem i sin planering. För praktiskt tagel allt som de sysslar med är dessa uppgifter värdefulla som underlag. Uppgifterna har alltså ett mycket vidare intresse än vad vi kanske i förstone tänker oss. Mycket av den politiska aktiviteten i landet bygger på att vi har denna vart femte år upprepade folk- och bostadsräkning.

Herr Adolfsson upprepar vad han sade förra året, nämligen all statistiska cenlralbyrån gör 90 olika undersökningar för all få in uppgifter om människorna. Han kan då inle avse undersökningar av den här karaktären, dvs. totalundersökningar. Såvitt jag förstår syftar han på statistiska centralbyråns urvalsundersökningar, och användbarheten av dessa är en helt annan. Folk- och bostadsräkningen är någonting mycket större.

Fru Anér tog upp en annan fråga, som vi tidigare inte diskuterat i just del här sammanhanget. Jag är personligen angelägen att säga att vi när det gäller frågan om att ge människorna skydd för sin personliga integritet nog är eniga, och därför behöver vi på den punkten inle vara så pratsamma. Vi har samma ambitioner att skydda den personliga integriteten. Del vi nu diskuterar är ingen principiell fråga, utan det är en-praktisk fråga. Vad del gäller är om vi nu skall besluta om en avpersonifiering av registret 1978 eller om vi skall vänta till dess att vi fått resultaten dels av den utredning som statistiska centralbyrån gör tillsammans med justitiedepartementet och dalainspektionen, dels av offentlighels- och sekrelesslagsliftningskommittén. Dessa utredningar kommer under detta år att lägga fram sitt material, och vi får då en fullständigare bild med en belysning av alla dessa aspekter.

Del finns i den här frågan olika skolor. En skola hävdar all om man avpersonifierar registret, så försvinner sekretessen och materialet blir en offentlig handling. Då kan den som vill gå lill en by och lilla efter vilka uppgifter det finns om en viss person som man kan identifiera med ledning av det man redan känner till om vederbörande.

Vi hade för fiorton dagar sedan en debatt mellan justitieministern och herr Wijkman om dessa saker, och frågan lär komma upp även i andra sammanhang; vi får bl. a. en debatt med anledning av ett betänkande från konstitutionsutskottet. Vi har då kanske ett bättre underlag för en diskussion.

Det är möjligt all registret bör avpersonifieras - det vet jag inte. Det kanske finns bättre och effektivare medel att skydda integriteten, men del behöver vi inte la ställning lill nu. Vi kan vänta med det beslutet eftersom del inle skall verkställas förrän 1978. Debatten skulle nu därför fiäna på att vi inle försöker blåsa upp en motsättning som, såvitt jag kan se, inle finns i del nu aktuella ärendet.

Med detta, herr talman, ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Nr 26

Onsdagen den 26 februari 1975

Allmän folk- och bostadsräkning år 1975, m. m.

Nr 26

Onsdagen den 26 februari 1975

Allmän folk- och bostadsräkning år 1975, m. m.

Hen ADOLFSSON (m):

Herr lalman! Herr Bergman i Göteborg konstaterade inledningsvis all moderata samlingspartiet motsätter sig förändringar och vill att samhället skall lägga sig i så litet som möjligt. Ja, del är en någorlunda korrekt tolkning. Men, herr Bergman, vi motsätter oss inte förändringar om de kan leda till någonting bättre för människorna. Vad vi upplever i dag är förändringar av allt i samhället, ofta förändringar lill del sämre. Jag tror att del är just dessa snabba, stora förändringar som oupphörligen drabbar människor som skapar så myckel osäkerhet och olrivsel i samhället. Varför kunde vi inle gå fram litet försiktigare? Vi har med andra ord inte ett sådant behov av uppgifter att vi behöver sätta i gång del stora planeringsmaskineri som herr Bergman vill hålla i gång.

Ett exempel, som herr Bergman är väl insatt i, är just bostadsbyggandet och bostadsplaneringen, för vilka dessa data skall ligga som grund. Del är bara att konstatera att trots de tält återkommande bostadsräkningarna har vi inte lyckats i vår planering. Vi har byggt fel bosläder på fel ställen. Vi har inle på något sätt genom samhällets planering lyckats åstadkomma vad människorna vill ha. Del borde, herr Bergman, mana att gå fram på ett annat sätt. Vi kanske t. o. m. borde sälla oss ner och säga all vi hoppar över årets folk- och bostadsräkning och låter intervallen bli tio år i stället. På det sättet skulle vi bättre kunna komma underfund med vilka uppgifter vi egentligen behöver och hur vi skall använda dem.

Fru ANÉR (fp);

Herr lalman! Jag vill bara säga till herr Bergman i Göteborg alt jag inle gärna skulle vilja gå ut lill medborgarna och säga; Ni är tvungna att lämna dessa uppgifter, men vi är inte tvungna all säga exakt hur vi skall sekretessbehandla dem.

Hen BERGMAN i Göteborg (s):

Herr talman! Det är alldeles klart att uppgifterna är sekrelessbelagda. Så länge uppgifterna inte är avpersonifierade är de alltså sekrelessbelagda. Del är klart besked. På den punkten tycker jag inle man behöver vara orolig.

Till herr Adolfsson vill jag säga; Det är klart vi kan föra en allmänpolitisk debatt, men jag tror del fiänar föga till. Jag har väldigt bråttom med all göra ändringar på alla de orättvisor som finns kvar i samhället. Därför är jag mån om att vi skall få vela så mycket som möjligt om hur del ser ut i vårt land. Jag har bråttom och är mån om att göra någonting snabbt, men här har herr Adolfsson kanske inte så bråttom.

Men sedan förändras samhället mycket snabbi också av helt andra orsaker som gör del svårt att följa med i del politiska livet. Det kan sägas ha en dubbelsidig effekt. Vårt statistikunderlag blir snabbi gammall men det minskar inte behovet av statistikunderlag. Det gäller bostadsfrågan, det gäller Eriksbergsarbetarna i Göteborg, som står inför hotel att förlora sin sysselsättning därför all man inle snabbi och i tid hade kunskap

om de förändringar som kunde komma att ske, hur visa och hur rika de som styrde företaget än var - och dessa båda ting brukar ju i herr Adolfssons ögon vara förenliga.

Snabbheten beror på hur och i vilken takt vi vill förändra det samhälle vi lever i.

Herr ADOLFSSON (m):

Herr lalman! Om herr Bergman i Göteborg och hans partikamrater hade litet mindre bråttom i de här sammanhangen kanske vi skulle undvika mycket av del förmynderi och de försämringar som vi faktiskt igenom vårt planeringsraseri åstadkommer för många människor.

Sedan kanske inte della är rätt debatt att la upp lill diskussion de problem som växt upp kring varven i Göteborg. Men en sak kan jag ändå få säga till herr Bergman i sammanhanget. Om del företagel i likhet med alla andra i detta land inte hade fåll så många pålagor i form av avgifter och skaller till det allmänna, skulle det finnas betydligt bättre förutsättningar både för del här företaget och för andra förelag att klara sig ulan statliga ingripanden. Det är den nakna sanningen, herr Bergman, och det är grunden lill de svårigheter vi f n. upplever inom näringslivet.

Nr 26

Onsdagen den 26 febmari 1975

Allmän folk- och bostadsräkning år 1975, m. m.

Överiäggningen var härmed slutad.

Punkten I

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herrar Wennerfors och Adolfsson, och .förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Adolfsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottels hemställan i betänkandet nr 1 punkten 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herrar Wennerfors och Adolfsson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Adolfsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 264

Nej - 50

Avstår - 7

Punkten 2

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 26

Onsdagen den 26 februari 1975

Anmälan av interpellation

Punkten 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Strömberg i Botkyrka, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Anér begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottets hemställan i belänkandet nr 1 punkten 3 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Sirömberg i Botkyrka.

Vid omröstning genom uppresning förklarades ftertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Anér begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 243

Nej - 34

Avstår - 44

Herr Fridolfsson (m) anmälde att han avsett att avslå från att rösta men röstat nej.

§ 7 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades föfiande interpellation som ingivits till kammarkansliet

den 25 februari

Nr 36 av herr Elmstedt (c) lill fru statsrådet Hjelm-Wallén om försöksverksamheten med praktiska inslag på grundskolans högstadium:

Dagens skola skall förbereda eleverna för en väsentligt mer komplicerad samhällsinstitution än vad som gällde för bara några decennier sedan. Samhällsutvecklingen ställer ökade krav på skolan när det gäller den sociala omvårdnaden om barnen men också större krav när del gäller alt förmedla såväl praktiska som teoretiska kunskaper. Skolan har inle i alla avseenden kunnat svara mot dessa krav.

En praktisk verksamhet är för många elever den mest meningsfulla inlärningsformen. Elever med en sådan intresseinriktning får inte en positiv inställning lill studier enligt 1969 års läroplan för grundskolan. Riksdagen har mol denna bakgrund vid två tillfällen understrukit viklen av en bättre balans mellan teori och praktik på grundskolans högstadium.

De studiemisslyckanden som den leoreliserade skolan ger kan inte

accepteras. De utgör ofta ett första led i en ulslagningsmekanism som för individen får oreparabla konsekvenser. Det har t. ex. visat sig att ungdomsarbetslösheten är mest omfattande bland dem som avbrutit sina studier före yrkesutbildningen.

1974 års riksdag beslöt att, som ett led i den pågående läroplansuppföljningen för grundskolan, elt ökat inslag av praktiska ämnen i undervisningen borde prövas. De vägar som därvid kan användas är en modifiering av timplanen, jämkad studiegång och en utökad praktisk yrkesorientering. Riksdagen var också positiv lill försök med andra utformningar. Denna uppfattning tillkännagavs för Kungl. Maj:l, vilket var ell framsteg för centerns utbildningspolitiska strävan.

Riksdagens ställningstagande för ett ökat praktiskt inslag i undervisningen borde ha givit kommunerna bättre möjligheter att forma undervisningen så att den passar alla elever. Från skilda kommuner har också initiativ tagits för all bättre kunna motsvara alla elevers förväntningar på skolan. Del engagemang för skolan och det ansvar för eleverna som kommunerna därmed visat måste hälsas med tillfredsställelse.

Trots riksdagens ställningstagande har dock inte kommunerna beretls tillfälle alt genomföra en försöksverksamhet med mer praktik i grundskolan. Del finns exempel på kommuner som i omsorg om eleverna gjort ambitiösa program, innebärande en ökad samverkan mellan skolan och andra organ i samhället, men som vägrats försöksverksamhet. Den praxis som tillämpas vid prövning av dessa ärenden i utbildningsdepartementet synes dåligt överensstämma med riksdagens ställningstagande (UbU 1974:11 s. 9 rskr 1974:120).

Med hänvisning till del anförda hemställer jag om kammarens tillstånd alt till fru statsrådet Hjelm-Wallén få ställa följande fråga:

Anser statsrådet att avsikten med riksdagens beslut för år 1974 beträffande försöksverksamhet med praktiska inslag på grundskolans högstadium blivit beaktad vid den fortsatta handläggningen av ärendet inom regeringens kansli och inom skolöverstyrelsen?

Nr 26

Onsdagen den 26 februari 1975

Meddelande om frågor

§ 8 Meddelande om frågor

Meddelades all följande frågor framställts den 26 februari

Nr 95 av herr Börjesson i Falköping (c) lill herr kommunikationsministern om skärpning av säkerhetsbestämmelserna vid SJ:

Är statsrådet beredd att - mot bakgrund av de under senare tid inträffade järnvägsolyckorna - medverka lill en skärpning av säkerhetsbestämmelserna vid statens järnvägar?

Nr 26

Onsdagen den 26 februari 1975

Meddelande om frågor

Nr 96 av herr Börjesson i Falköping (c) lill herr kommunikationsministern om kontroll av körkortsinnehav vid bilförsäljning:

Del har inträffat all bilförsäfiare gett personer ulan körkort möjligheter att provköra eller avhämla fordon. Detta är givetvis otillfredsställande. Enligt min uppfattning är en skärpning av körkorlskontrollen vid bilförsäljningar angelägen. Den som provkör eller avhämlar fordon hos försäljare bör för denne förete körkort.

Är statsrådet beredd medverka lill åtgärder i syfte att uppnå skärpt kontroll av körkortsinnehav vid bilförsäljning?

§9 Kammaren åtskildes kl. 12.07.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert