Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975:21

Torsdagen, den 13 februari 1975

Fredagen den 14 februari

Svar på interpellationer:

Nr 15 av herr Björk i Gävle (c) om polismans inställelse för vitt
nesmål vid domstol...................................... 19

Nr 17 av herr Wijkman (m) om ADB-regislrerade personupp
gifter ....................................................... ......... 21

Meddelande om fråga

Nr 85 av herr Berndtson (vpk) om ökade möjligheter för kom
mun att förvärva mark för fritidsändamål......... ......... 32

Torsdagen den 20 februari

Svar på frågor:

Nr 64 av herr Nilsson i Agnas (m) om beredskapsplaner för eva
kuering av svenskar från länder där det politiska läget är
instabilt............................................................................ 34

Nr 75 av herr Burenstam Linder (m) om hemligstämplande av

handlingar vid statligt förelagsförvärv........................................ 36

Nr 74 av herr Boo (c) om utbildningen för erhållande av militärt

förarbevis för buss................................................................. 40

Nr 76 av fru Söder (c) om förbud mot vissa pornografiska tryck
alster............................................................................... 43

Nr 79 av fru Lewén-Eliasson (s) om befogenheten för vaktbolags

personal.............................................................................. 46

Nr 66 av herr Åsling (c) om personalresurserna vid yrkesinspek
tionens lokalkontor i Östersund............................................. ........ 48

Nr 68 av fröken Pehrsson (c) om ökad sjukvårdsutbildning. 50

Nr 72 av herr Olsson i Edane (s) om lokalmässig integrering

av förskola med låg- och mellanstadieskola................................. ........ 52

Nr 80 av fru Ryding (vpk) om verksamheten vid experiment-
gymnasiet i Göteborg.......................................................... 54

Svar på interpellationer:

Nr 19 av herr Gustavsson i Eskilstuna (s) om rätt att använda

militär personal i krissituationer................................................. 56

Nr 18 av herr Lorenlzon (vpk) om sysselsättningsläget i Väster
norrlands län..................................................................... 60

Nr 27 av herr Sundelin (s) om sysselsällningsstöd till företag

utanför del inre stödområdet.................................................... 69

Anmälan av interpellationer;

Nr 34 av herr Strömberg i Botkyrka (fp) om principerna för kom
munernas marklilldelning vid stora bostadsbyggnadsföretag 73

Nr 35 av herr Rosqvisi (s) om transporlfrågor i samband med

Stålverk 80........................................................................... ........ 74

Meddelande om frågor;

Nr 86 av herr Lothigius (m) om nedläggning av järnvägsstatio
ner utmed stambanan.................................. ........ 75

Nr 87 av herr Jadeslig (s) om en ny yrkesnomenklatur 76

Nr 88 av herr Mossberg (s) om långpendlares rätt till avdrag

för resekostnader vid inkomstbeskattningen........ 76

Nr 89 av herr Torwald (c) om införsel i sjukpenning för obetalda

skaller m. m.................................................. ........ 76

Nr 90 av herr Romanus (fp) om lagstiftning mol könsdiskri
minering ................................................... ........ 76

Nr 91 av herr Nilsson i Agnas (m) om åtgärder mot ungdoms
arbetslösheten i Norriand............................. ........ 77

Nr 92 av herr Israelsson (vpk) om åtgärder för att säkra sys
selsättningen för vissa anställda inom bryggerinäringen.. 77

Nr 21

Torsdagen den 13 febmari 1975

Fredagen den 21 februari

Meddelande om ärendeplan för tiden t. o. m. onsdagen den 16
april.........................................................

Debatter om utrikespolitik m. m.........................

Ändringar i gruvlagen, m. m..............................

Återinförande av affärstidsreglering...................

Elableringen av stormarknader..........................

Löneavdrag för statstjänsteman lill följd av uppdrag som riks
dagsledamot .............................................

Arbetslöshetsersättning lill företagare................

Svar på fråga

Nr 69 av herr Gustavsson i Ängelholm (s) om maximeringen
av läkares ersättning för patienlbesök.............

78 78 79 87 97

111 115

120

Samtliga avgjorda ärenden Fredagen den 21 februari

Kulturutskottels betänkande

Nr 1 om anslag på lilläggsstat II: kulturändamål....

Näringsutskottets betänkanden

Nr 1 om ändringar i gruvlagen och lagen om vissa mineral-
fyndigheter ..............................................

Nr 2 om återinförande av affärstidsreglering........

Nr 3 om elableringen av stormarknader och om stöd åt ned
läggningshotade närbuliker...........................

79 87

Nr 21 Nr 4 om utgifter på tilläggsstat II; kommittéer m. m. inom han-
Torsdagen den delsdepartementet................. ;....................... 110

13 februari 1975 Nr 5 om anslag inom finansdepartementets verksamhetsområ-
-------------- , de; bankinspektionen, försäkringsinspektionen m. m 110

Inrikesutskottets betänkanden

Nr I om tilläggsstat II; arbetsmarknadsdepartementet................... ....... 110

Nr 8 om riksdagens lönedelegations redogörelse för verksam
heten under år 1974........................................................... 111

Nr 9 om löneavdrag för statstjänsteman till följd av uppdrag

som riksdagsledamot.............................................................. 111

Nr 10 om arbetslöshetsersättning till företagare........................... 115

Nr 21

Torsdagen den 13 februari

Kl. 14.00

§ 1 Justerades protokollen för den 5 innevarande månad.

Nr 21

Torsdagen den 13 februari 1975

Om omhändertagande av pappers-avföll

§ 2 Om omhändertagande av pappersavfall

Herr jordbruksministern LUNDKVIST erhöll ordet för att i ett sammanhang besvara dels herr Rosqvists (s) i kammarens protokoll för den 27 januari intagna fråga, nr 49, dels herr Lorentzons (vpk) i kammarens protokoll för den 31 januari intagna fråga, nr 59, till herr industriministern, och anförde;

Herr lalman! Herr Rosqvisi har frågat mig om jag vill redovisa min syn på den uppkomna situationen beträffande insamling av pappersavfall och dessutom klargöra vilka åtgärder statsmakterna är beredda vidtaga för att möjliggöra ett effektivt omhändertagande av pappersavfall.

Herr Lorenlzon har frågat industriministern om han tillmäter återan-vändning av returpapper sådan betydelse, att något initiativ i syfte att stimulera till ökad användning av returpapper bör komma i fråga. Denna fråga har överlämnats lill mig för besvarande.

Arbetsgruppen för avfallsfrågor har i sitt slutbetänkande föreslagit ett kommunalt ansvar för insamling av hushållens tidningar och tidskrifter samt pappersavfall från kontor och handel. Därigenom skulle ytterligare ca 300 000 lon pappersavfall kunna gå tillbaka till industrin som råvara för ny pappersprodukiion.

Arbetsgruppens förslag har remissbehandlals och fått ett över lag positivt bemötande. Därvid har Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen som branschorgan uttalat att returpapper utgör en viktig råvara för pappersindustrin och att man är beredd att framöver la emot allt det returpapper som samlas in. F. n. råder svårigheter att få tillräcklig avsättning för insamlat returpapper på exportmarknaden. Under andra halvåret 1975 kommer emellertid två svenska pappersbruk att ha installerat nödvändig utrustning för att ta hand om tidningspapper för återvinning. Därmed ökar möjligheterna att inom Sverige få avsättning för insamlat relurpapper så att pappersinsamling i fortsättningen skall kunna bedrivas mera kontinuerligt. I avvaktan på denna inhemska kapacitetsökning har pappersbruken nyligen beslutat om en extra lagring under första halvåret i år för all på så sätt redan nu kunna la emot ytterligare insamlat returpapper.

Jag kommer inom kort alt i proposition till riksdagen redovisa förslag angående omhändertagande och hantering av avfall. Därvid kommer också frågan om returpapper att behandlas.

Nr 21

Torsdagen den 13 februari 1975

Om omhändertagande av pappersavfall

Herr ROSQVIST (s);

Herr talman! Jag ber alt få tacka jordbruksministern för svaret.

"Vad skall vi göra med alla gamla tidningar som vi har blivit tillsagda att spara? Kommer ingen och hämtar dem? Källaren svämmar ju snart över." Del är från många håll som de orden hörts den senaste tiden därför alt de pappersinsamlingar som startades i fiol tycks ha kommit av sig. Från de företags och andra intressenters sida som tidigare log emot pappersavfall säger man bara; "Släng tidningarna så länge. Det har blivit ett tillfälligt stopp hos pappersbruken. Vi återkommer om någon lid. Det räcker om sparandel i hushållen böriar om då. Under tiden kör vi insamlingen på sparlåga."

Jag är lacksam för det svar som jordbruksministern lämnat. Del är tydligt att det måste ha skett en försening vad gäller utbyggnad av den industri som skulle la lill vara det avfallspapper som samlas in. Det är f n. en kvantitet på ca 400 000 lon som samlats in. Som framgår av svaret skulle man kunna samla in ylleriigare 300 000 lon, därav ca 200 000 lon från hushållen.

Både förelag och ideella föreningar har engagerat sig i insamlingsverksamheten. De sistnämnda har gjort det delvis för att få pengar lill sin verksamhet men också i en känsla av att göra en insats miljömässigt sett och för att genom insamlingen bidra lill en minskad råvaruförbrukning. Enligt arbetsgruppens för avfallsfrågor beräkningar skulle ca 100 kg papper motsvara ett och ett halvt normalvuxet träd. Är del så stora kvantiteter det rör sig om när det gäller all ytterligare ta lill vara avfallspapper som 300 000 lon, motsvarar det sammanlagt en ganska stor skog som man på det sättet kan spara eller utnyttja för annat ändamål.

Man får hälsa med tillfredsställelse att industriföretagen utfäst sig att lägga upp en extra lagring. Samtidigt kan man väl då också konstatera att de ideella föreningar som haft pappersinsamlingar som inkomstkälla kanske får vidkännas ytterligare sänkningar av priserna för de varor de samlar in. Papper som måste lagras betalar man väl inte så särskilt mycket för när man liksom tvingas alt ta in papperet.

Jag förutsätter att om del inle bättrar sig på den här fronten efter halvårsskiftet bör vi kunna förvänta ylleriigare åtgärder och initiativ från statsmakternas sida för att öka mottagningen av avfallspapper.

Herr LORENTZON (vpk);

Herr talman! Jag vill lacka statsrådet Lundkvist för svaret på min fråga, ett svar som både i lon och sak var mycket positivt.

Det är i del här sammanhanget litet underiigt - det är i och för sig inte statsrådels fel - att Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen som branschorgan säger att returpapper utgör en viktig råvara. Det har man ju inte märkt förut i Sverige. Varför nu detta hastigt påkommande intresse? Nu är man beredd att framöver ta emot allt relurpapper som samlas in. Vad är orsaken till detta?

Det står vidare i svaret att det f n. råder svårigheter att få tillräcklig

avsättning för insamlat returpapper på exportmarknaden. Del verkar ju litet paradoxall, när svensk cellulosaindustri är så intresserad av att få utnyttja detta papper.

Vi kan titta något på bakgrunden till del hela. All la till vara delta pappersavfall för återvinning kan synas vara en i och för sig mycket liten fråga. Men ser man frågan i sammanhang med hela skogsindustrin så finns del ett givet mönster. Skogsråvaran i Sverige har under alla tider varit mycket billig för skogsbolagen. Skogsarbetarnas löner har också under åren legal i botten. Med tanke på skogsarbetarnas hårda slit och den korta produktiva åldern för dessa arbetare, de många olycksfallen och de ständiga riskerna för olycksfall samt de många förstörda ryggarna så har skogsbolagen erhållit en råvara som är mycket billig. Lägger man härtill att dessa bolag har betraktat de svenska skogarna som hart när oändliga så förslår man alt deras intresse för återvinning av pappersavfall har varit mycket ringa.

Rovdriften i skogarna har också varit stor under de år som gått. År 1950 avverkade man 40 milj. m' skog, och neltoavverkningen åren 1934-1944 hade stigit till 77 milj. m' skog. I vissa områden i landet talar man om rena rovdriften. Del är klart all cellulosabolagen under sådana förhållanden inle har varit intresserade av återanvändning. I andra industrialiserade länder i Västeuropa - framför allt i de skogfalliga länderna - har åleranvändningen varit mycket stor i jämförelse med situationen i Sverige.

Jag skulle vilja ställa en följdfråga till min tidigare fråga. Och della närmast med tanke på cellulosabolagens och skogsbolagens uppträdande under tider som gått. Är statsrådet överens med mig om alt man i lag bör slå fast skogsbolagens ansvar då del gäller all vidareförädla allt det pappersavfall som kan ställas lill deras förfogande?

Herr jordbruksministern LUNDKVIST;

Herr talman! Del var ju med anledning av att vi inle tyckte all vi hade en bra organisation för möjligheterna att samla in papper av det här slaget och möjlighet att återvinna papper ur pappersavfall som vi log initiativ lill den arbetsgrupp som nu snabbi arbetade fram ett utkast, vilket gör del möjligt för oss att lägga en proposition ganska snart som skall ge oss en bättre organisation av den här hanteringen.

Anledningen var att vi tyckte att rådande förhållande inte var bra. Uppenbarligen har också intresset hos förelagen för att la till vara pappersavfallet ökat inför den situation som vi kan se framför oss, nämligen att vi i högre grad kanske kommer att ha brist på råvara i skogen. Här sker nu, som jag tidigare sade i milt svar, en utbyggnad av två bruk så all de på elt effektivare sätt än tidigare skall kunna ta hand om exempelvis tidningspapper.

Allt delta samverkar till att - om den proposition som jag kommer alt lägga får den behandling i riksdagen som jag hoppas på - man skall kunna få ett vettigt utnyttjande av pappersavfallet. Man är från pap-

Nr 21

Torsdagen den 13 febmari 1975

Om omhändertagande av pappersavfall

Nr 21

Torsdagen den 13 febmari 1975

Om omhändertagande av pappers-avfall

persindusirins sida beredd alt träffa de överenskommelser med kommunerna som naturligtvis också blir nödvändiga för all allt skall klaffa. Jag förutsätter sålunda att det skall bli möjligt all ta till vara pappersavfallet på det sätt som jag fatlat all frågeställarna är ute efter och som vi naturligtvis alla har elt gemensamt intresse av.

Hen LORENTZON (vpk):

Herr lalman! Jag fick inle något direkt svar på den fråga jag ställde, nämligen om statsrådet Lundkvist anser del lämpligt all lagstifta i denna angelägenhet, så att skogsbolagen måste känna med sig alt de skall ta ansvaret också i fortsättningen när det gäller det papper som kan samlas upp för återvinning.

Jag vill ställa ylleriigare en fråga. Vi känner skogsbolagens uppträdande tidigare. De har trots jättevinster gång på gång ändå sökt och fått alla de anslag och bidrag till produktion som varit möjligt att få i della land. Kan det inle misslänkas alt bolagen i detta sammanhang kommer att säga: Skall vi återvinna papper nu och härför göra vissa investeringar, måsle staten träda till med ylleriigare bidrag. Jag vel inte om det ligger lill så, men jag skulle vilja ställa frågan lill jordbruksministern: Är statsrådet för sin det beredd alt ge skogsbolagen och cellulosaindustrin bidrag till investeringar för återvinning av insamlat returpapper?

Herr jordbruksministern LUNDKVIST;

Herr lalman! Här föreligger i varie fall inle nu några sådana framställningar. Hur vi tänker att den här organisationen skulle läggas upp och vilka åtgärder i övrigl i lagstiftning och på annat sätt som kan bli nödvändiga för att få det hela att fungera kommer vi att redovisa i den proposition som kommer att ligga på riksdagens bord om några veckor.

Hen LORENTZON (vpk):

Herr lalman! Trots del positiva svar som gavs tidigare måsle jag notera att jag inle fått svar på de frågor jag nu ställt. Men jag får vänta tills propositionen kommer på riksdagens bord, och vi får då ta upp debaiten på nytt.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 Om reglerna för anstånd med avlämnande av självdeklaration

Herr finansministern STRÄNG erhöll ordet för att besvara herr Enlunds (fp) i kammarens protokoll för den 7 februari intagna fråga, nr 73, och anförde;

Herr talman! Herr Enlund har frågat mig om jag vill medverka till all make och hemmavarande barn under 18 år, i de fall skallskyldig har anstånd med avlämnande av självdeklaration, beviljas generellt anstånd ulan särskild ansökan, och därmed minska den anhopning av arbete med ansökningsärenden som eljest kommer alt drabba de skattskyldiga, deklarationsbyråer och berörda myndigheter.

F. n. prövas ansökan om anstånd med avlämnande av självdeklaration särskilt för varie skatlskyldig. Den omständigheten att en skattskyldig har fått anstånd eller på annan grund har rätt att lämna deklaration vid en senare tidpunkt än den 15 februari medför inle att detsamma gäller för hans make eller hemmavarande barn under 18 år. Men får den skatl-skyldige anstånd medges enligt riksskatleverkels anvisningaräven make och hemmavarande barn under 18 år motsvarande anstånd om ansökan härom görs. Efter vad jag har mig bekant fungerar den nuvarande ordningen tillfredsställande. Enligt min mening behövs därför inte nu någon sådan ändring av bestämmelserna som åsyftas i frågan.

Nr 21

Torsdagen den 13 februari 1975

Om reglerna för anstånd med avlämnande av självdeklaration

Herr HÖRBERG (fp);

Herr lalman! Jag ber all på herr Enlunds vägnar få tacka statsrådet för svaret på frågan. Herr Enlund är förhindrad att närvara i kammaren i dag, men det var ändå angeläget alt svaret mottogs nu eftersom själv-deklaralionerna skall inlämnas direkt efter den kommande veckohelgen.

Maka till egen företagare har - såsom statsrådet nämner - liksom maken fått anstånd till den 31 mars med att avlämna sin deklaration. Rent praktiskt har della hittills kunnat lösas manuellt på ett behändigt sätt av de lokala skattemyndigheterna, men nu databehandlas skattefrågorna automatiskt hos länsstyrelserna, och då måste varie ansökan om anstånd inmatas på magnetband för att inte berörd maka skall drabbas av förseningsavgift.

Herr Enlund har varit i kontakt med en del lokala skattemyndigheter som har den uppfattningen att generellt anstånd för maka till egen företagare kommer att beviljas i år. Många av dessa makar kommer alltså inte alt ansöka om anstånd med deklaration, och de vel inle om att de därmed eventuellt kommer att debiteras förseningsavgifter. Detta är orsaken till herr Enlunds oro. Jag vill gärna fråga statsrådet om han kan medverka dels till all sådana makar, som alltså inle söker anstånd därför att de inle vet om att detta bör göras, inte drabbas av förseningsavgift, dels lill att lokala skattemyndigheter kan få medge eftergift av sådan förseningsavgift.

Nr 21

Torsdagen den 13 februari 1975

Om tillhandahållande av kläder åt socialhjälpsiagare

Herr finansministern STRÄNG;

Herr lalman! Personligen tycker jag nog att del inle bör vara någon större svårighet för den make som lämnar in sin deklaration att i samband med delta begära att den andra makens deklaration också må bli föremål för behandling samtidigt, öm den ena maken ansöker om uppskov kan han ju bekväma sig med att göra en sådan ansökan också för den andra maken eller för barn under 18 år.

För de fall della inte har skett och det blir en komplikation kan jag inle på rak arm säga hur detta kommer all behandlas av taxeringsmyndigheterna, men vi har tidigare när vi har talat om dessa frågor varit ense om att man i rena småsaker och när ursäktliga förhållanden råder inle bör debitera förseningsavgift. Den debatt vi har fört har kanske i viss mån också klarat ul delta problem.

Hen HÖRBERG (fp):

Herr lalman! Jag tackar för del kompletterande beskedet.

Del är riktigt alt om den ena maken ansöker om anstånd kan han eller hon lika gärna samtidigt söka för den andra. Men vi har en stor grupp deklaralionsskyldiga som automatiskt har anstånd lill den 31 mars, och dessa tänker kanske inle alllid på att maken inte automatiskt har samma anstånd. Om vi nu skall hålla fast vid individuella ansökningar får vi ju en mängd sådana till taxeringsmyndigheterna. Dessa måste faktiskt ha tillgång till båda makarnas deklarationer för behandling samtidigt med hänsyn lill viss sambeskattning när det gäller förmögenheten.

Del var tillfredsställande att höra all statsrådet menade all man kan behandla sådana här fall milt, men det skulle kanske vara bra om riks-skatteverket gav ut särskilda anvisningar som var upplagda så att vederbörande lokala skattemyndighet själv kunde ordna all förseningsavgift inte debiteras i dessa fall.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om tillhandahållande av kläder åt socialhjälpsiagare

Herr socialministern ASPLING erhöll ordet för att besvara herr Blomkvists (s) i kammarens protokoll för den 7 februari intagna fråga, nr 71, och anförde;

Herr talman! Herr Blomkvist har frågat mig om jag anser att utdelningsförråd av kläder m. m. för socialhjälpsiagare står i överensstämmelse med de grundläggande principerna för socialvårdens nuvarande arbetssätt.

Enligt socialhjälpslagen bör socialhjälp som regel utgå kontant. 1 lagens 14 ij sägs att socialhjälp "bör utgå i form av kontant understöd, såvida ej hjälpbehovets art föranleder till annat och anledning ej heller finnes all antaga, all dylikt understöd icke kommer till behörig användning".

Socialulredningen har i sitt betänkande om socialvårdens mål och medel understrukit principen alt den behovsprövade hjälp som lämnas av kommunernas socialnämnder bör utgå kontant. Endast om särskilda skäl i det enskilda fallet motiverar det bör undantag enligt socialutredningen få göras från denna princip. Jag delar denna uppfattning om alt hjälpen skall utgå kontant. Denna mening har inle heller ifrågasatts vid den nyligen avslutade remissbehandlingen av socialulredningens principbetänkande. Jag utgår ifrån alt socialutredningen vid utformningen av förslaget till ny socialvårdslagstiftning kommer att ge klara regler för till-lämpningen av kontantprincipen.

Nr 21

Torsdagen den 13 febmari 1975

Om tillhandahållande av kläder åt socialhjälpstagare

Hen BLOMKVIST (s):

Herr talman! Jag ber alt få lacka socialministern för svaret på min enkla fråga. Jag måsle säga att svaret var myckel positivt.

Del var i tidningen Arbetet som del redovisades alt en av landets större kommuner håller sig med ett uldelningsförråd av kläder och hemtextilier. Eftersom della berör grundläggande principer i vår socialpoliliska verksamhet och har en direkt anknytning till kommunall huvudmannaskap, var jag tveksam om jag skulle ställa min fråga lill statsrådet Aspling.

Men kanske inle minst med tanke på vår gemensamma strävan att så långt som möjligt skapa jämlikhet för socialhjälpstagarna har jag ändå ansett att ett uttalande från socialministern skulle kunna medverka lill all Göteborgs kommun, som det här är fråga om, så snart som möjligt kommer all avveckla den påtalade verksamheten. Vidare torde elt uttalande kunna avhålla eventuella andra ekonomiskt pressade kommuner från alt starta liknande verksamheter.

Jag tycker nämligen att det borde vara självklart all även socialhjälpstagare vid inköp av olika varor bör ha samma urvalsmöjligheter som alla andra medborgare. En sådan inställning ligger helt i linje med principerna för socialvårdens verksamhet år 1975.

Inte minst med tanke på vår vilja att bevara den kommunala socialvården i framliden liksom också med tanke på den av socialulredningen rekommenderade övergripande målsättningen för en kommande lagstiftning - demokrati, jämlikhet, solidaritet och trygghet - vill jag uttala den förhoppningen, att de ansvariga organen inom den kommunala socialvården verkligen får möjlighet alt skapa jämlikhet för socialvårdens målgrupper.

Socialministern har klart och tydligt talat om all han ställer sig bakom kontantprincipen. Jag noterar också med tillfredsställelse all han utgår från att socialutredningen vid utformningen av förslaget lill ny social-vårdslagsliftning kommer all ge klara regler för tillämpningen av kontantprincipen.

Än en gång lack för svaret på min enkla fråga.

Överiäggningen var härmed slutad.

Nr 21

Torsdagen den 13 februari 1975

Om särskilda ljussignaler på fordon som används för skolskjutsar

Om förbud mot användning av dåliga och farliga byggnadsmaterial

§ 5 Om särskilda ljussignaler på fordon som används för skolskjutsar

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för alt besvara herr Fågelsbos (c) i kammarens protokoll för den 4 februari intagna fråga, nr 62, och anförde:

Herr lalman! Herr Fågelsbo har frågat mig om jag anser att trafiksäkerheten i samband med skolskjutsar skulle öka om de fordon som används för ändamålet försågs med ljussignaler.

Sedan regeringen uppdragit åt statens irafiksäkerhetsverk att utreda frågan om lämplig utmärkning av skolskjutsfordon, tillsatte verket en särskild arbetsgrupp för ändamålet. Arbetsgruppen överväger olika ut-märkningsanordningar med ljussignaler, och en slutrapport är under utarbetande. Verket beräknar all kunna redovisa uppdraget för regeringen under våren 1975.

Hen FÅGELSBO (c);

Herr lalman! Jag ber all till kommunikationsministern kort och gott få framföra ett hjärtligt tack för svaret på min fråga.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Om förbud mot användning av dåliga och farliga byggnadsmaterial

Herr bostadsminislern CARLSSON erhöll ordet för att besvara herr Olssons i Stockholm (vpk) i kammarens protokoll för den 5 februari intagna fråga, nr 67, och anförde:

Herr talman! Herr Olsson i Stockholm har frågat mig vilka åtgärder jag avser an vidta för att stoppa användningen av dåliga och fariiga byggnadsmaterial.

En ökad användning av bl. a. plast för olika ändamål inom husbyggandel är med all sannolikhet att påräkna. Givetvis medför en sådan utveckling nya problem såväl från brandskyddssynpunki som från andra synpunkter, t. ex. vad gäller plastprodukternas bärförmåga, beständighet vid normal användning och Ijudisoleringsförmåga. Från planverkets sida följer man emellertid denna utveckling i samarbete med bl. a. statens råd för byggnadsforskning, statens brandnämnd och statens provningsanstalt. Behövliga undersökningar och provningar planeras och utförs efter hand som nya problemställningar aktualiseras. Dessa undersökningar sker inte sällan genom medverkan från berörda materialindustrier, som alliså aktivt får engagera sig i att klarlägga de olika materialens egenskaper och användningsmöjligheter inom husbyggande. På så sätt söker man under vederbörlig offentlig insyn skaffa fram det underlag som behövs för normering och godkännande.

Det pågår således redan nu ett omfattande arbete inriktat på kontroll av byggnadsmaterial. Metoderna härför kan fortlöpande ses över då del uppslår nya behov. Några ytterligare åtgärder finner jag f n. inle erforderliga.

Herr OLSSON i Stockholm (vpk):

Herr talman! Jag ber alt få lacka bostadsminislern för svaret på min fråga, men när del gäller innehållet är jag inte särskilt nöjd. I den sista meningen sade bostadsminislern all några ytterligare åtgärder inle är nödvändiga, och jag kan inte förstå den inställningen.

Utan tvivel har det kommit en massa nyheter på byggmaierialmark-naden som inte är förbättringar utan klara försämringar. Jag kan bara nämna en sådan sak som plastinnertak. Man hänger upp en plastfilm i stället för att göra ett rejält tak, man har bara reglar och sedan är det tomt upp lill övre bjälklaget eller vad det kan vara för någonting ovanför. Det är konstaterat all om del blir en antändning kommer det här taket direkt all ramla ner och kanske orsaka svåra brännskador, om del finns människor i rummet. Hur som helst blir del en explosiv brand-utveckling.

Professor Ove Pettersson säger klart i ett uttalande för Dagens Nyheter, alt man vel alldeles för litet om plasters brandhärdighel, om vilka gaser de utvecklar osv. Däremot vet man att plasternas användning i byggnadsindustrin nyligen krävde två dödsoffer - inte direkt genom att plasterna brann så snabbt utan genom den rök de utvecklade, som hindrade räddningsarbetet, och förmodligen genom att gaserna var extra giftiga.

Jag tycker att man utan all la till överord kan konstatera, all de nyheter som införs många gånger innebär försämringar. Jag tror inle all man skall ha alltför detaljerade bestämmelser, som skulle leda till all utvecklingen hindrades, men likafullt borde man uppställa krav på funktionsduglighet osv. Det finns exempel på lister, socklar och foder av plast som en husmor, om hon har bråttom, väldigt lätt slår hål på med dammsugaren. Del är alltså en kvalitelsförsämring, som vem som helst kan iaktta ute på en arbetsplats eller i ett nybyggt hus. Men utöver detta får man tydligen in direkt farliga material - fariiga främst vid antändning. Bostadsministern borde ha haft något mer positiva besked att ge än att hänvisa lill de åtgärder som redan är vidtagna, men som uppenbarligen är otillräckliga.

Nr 21

Torsdagen den 13 februari 1975

Om förbud mot användning av dåliga och farliga byggnadsmaterial

Herr bostadsminislern CARLSSON:

Herr lalman! Mitt svar skall inte tolkas så, all jag anser att allt är bra. Jag konstaterade däremot all vi har verk och myndigheter som både har i uppdrag att följa den här frågan och äger resurser för det, och jag utgår från all de gör det med det verksansvar och tjänstemannaansvar som de har.

Naturiiglvis har inte något byggnadsmaterial i något skede kunnat utformas så, att det har skapats fullständiga garantier. Tyvärr har vi i olika

Nr 21

Torsdagen den 13 februari 1975

Om ändrat namn på svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse

sammanhang fått uppleva både materiella och personella förluster, men det gäller alt se till all de riskerna blir så små som möjligt. Därom är vi helt ense.

Ett tillfiille då den här frågan kommer upp lill diskussion och behandling är när vi utformar en ny byggnorm. Jag kan meddela herr Olsson i Stockholm och kammarens övriga ledamöter att arbetet med den är högst aktuellt inom departementet. Då kanske herr Olsson uppfattar svaret som mera positivt.

Herr OLSSON i Stockholm (vpk):

Herr lalman! Ja, del tillägget är självfallet en förbättring jämfört med del första svar som jag fick.

Del är två orsaker lill att jag har ställt frågan. För det första har jag själv upplevt, som verksam i branschen, att del blir klara kvalitetsförsämringar för hyresgäster och husägare trots all hyror osv. stiger. För det andra kan man nu konstatera att det finns direkta riskmoment -faror - i detta sammanhang.

Jag tycker att man inle först skall låta ett material erövra en stor marknad och sedan förbjuda det, när del visat sig vara värdelöst eller farligt och så att säga blir stoppat av sig självt. Man borde vända på del hela och säga: Det här materialet är inte bra, del skall ni inle använda i industrin.

För alt inle bli misstolkad vill jag upprepa att jag inte tror alt man i förväg kan utarbeta detaljerade bestämmelser för hur varie material exakt skall vara utformat. Men man kan ställa vissa krav på del, inte minst att det skall vara brandhärdigi och att det inte skall få utveckla giftgaser.

Den nya byggnormen kan man naturligtvis sätta stor tilltro till. Jag misstänker inte all fiänstemännen, som sysslar med detta, på något vis undandrar sig sitt ansvar eller gör för litet. Men del kan ju helt enkelt vara så att de har för små resurser eller för små befogenheter och att man borde förstärka på den sidan för att hindra alt dåliga och direkt farliga byggnadsmaterial får utvecklas och erövra marknaden.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Om ändrat namn på svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse

Herr kommunminislern GUSTAFSSON erhöll ordet för all besvara herr Svenssons i Kungälv (s) i kammarens protokoll för den 4 februari intagna fråga, nr 61, och anförde:

Herr lalman! Herr Svensson i Kungälv har frågat mig när regeringen ämnar föreslå ändring av namnet på svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse, så att ordet vård utgår.

1970 års kyrkomöte anhöll att namnet på svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse skulle ändras till styrelsen för svenska sjömanskyrkan. Samtidigt uppdrog 1970 års kyrkomöte ål styrelsen att företa en utredning angående svenska kyrkans verksamhet bland svenskar i utlandet. Styrelsen skulle enligt kyrkomötets mening lägga fram ett förslag till organisation av utlandsverksamheten till nästa kyrkomöte. Kungl. Maj:l lämnade 1972 kyrkomötets framställning om namnändring ulan åtgärd. Elt av skälen därtill var den pågående utredningen inom styrelsen om svenska kyrkans utlandsverksamhet.

Sjöfolksförbundet har i november 1974 hos Kungl. Maj;t anhållit att namnet på sjömansvårdsstyrelsen ändras så att ordet vård utgår. Styrelsen har yttrat sig och tillstyrker ändringen men framhåller att utredningen' om "Kyrkan i utlandet" beräknas vara klar med ett betänkande all föreläggas 1975 års kyrkomöte, därvid nya aspekter kan komma all läggas fram.

Med hänsyn lill vad sjömansvårdsstyrelsen nu anfört om den pågående utredningen rörande svenska kyrkans utlandsverksamhet anser jag att det inle finns någon anledning all pröva Sjöfolksförbundets framställning till regeringen förrän efter 1975 års kyrkomöte. Om utredningens förslag inte ger anledning till någon annan bedömning, är jag beredd all låta ändra namnet så alt del bättre slår i överensstämmelse med framförda önskemål.

Nr 21

Torsdagen den 13 februari 1975

Om ändrat namn på svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse

Hen SVENSSON i Kungälv (s):

Herr talman! Jag ber alt få tacka för svaret av statsrådet Gustafsson.

Sjöfolksförbundel har ju kommenterat den här problemaliken,med ordet "vård" i själva namnet på följande sätt: "Vi vill inte bli utpekade som en yrkesgrupp som är i behov av särskild vård."

Detta är alltså problemet, som också framgår av svaret. Ibland kan man lycka att ord inte har så stor betydelse, men de skvallrar om en inställning som ligger bakom.

Nu är del ju stor enighet om att del här ordet skall bort. 1970 års kyrkomöte begärde del hos regeringen i en skrivelse, och Sjöfolksförbundel har också framfört denna begäran. De parter som är involverade i frågan är således eniga. Sjöfolksförbundet tycker att del är en diskriminering. I en artikel i tidningen Sjömannen heter del alt förbundet inte har något emot sjömanskyrkans verksamhet utan uppskattar den. "Nej, det är benämningen sj ö m a n s v å rd som så många häftigt reagerat mot. Begreppet vård för ju osökt tanken till kriminalvård, alko-holisivård etc. Sjöfolket, som med rätta menar sig inte vara elt kollektiv av vårdfall, upplever därför uttrycket sjömansvård som starkt diskriminerande", skriver Sjömannen.

Vi har ju haft frågan uppe till diskussion här i riksdagen vid behandlingen av en motion som jag väckte. Kulturutskottet var enigt i sitt avstyrkande av molionen med hänvisning lill den utredning som statsrådet talar om, men ändå samlade motionen, när jag dristade mig all

Nr 21

Torsdagen den 13 februari 1975

Meddelande om tidpunkt för besvarande av interpellation nr 18 om sysselsättningsläget i Västernorrlands län

Meddelande om frågor

yrka bifall lill den. 111 röster mol 122 för utskottets enhälliga förslag. Delta visar att det också här i riksdagen finns en stark önskan om att det skall ske en ändring.

Nu kan vi väl inte göra myckel mer än vad statsrådet har redovisat i sill svar. Vi får så alt säga låta apparaten fungera och kyrkomötet har så att ta upp frågan igen efter den utredning som är gjord.

Jag tackar än en gång för svaret, beklagar att ändringen tar så lång lid men måsle ändå acceptera del.

Herr kommunministern GUSTAFSSON:

Herr lalman! Evert Svensson och jag har ju inga delade meningar i sak. Jag har uttalat alt jag är beredd all ändra namnet - del är bara fråga om den praktiska lidpunkten för del. Om vi ändrade namnet nu skulle vi kanske få ompröva detta igen när utredningen om några månader framlägger sitt belänkande.

Jag tycker det är klokt att avvakta utredningsbetänkandel och därefter ta upp frågan.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Meddelande om tidpunkt för besvarande av interpellation nr 18 om sysselsättningsläget i Västernorrlands län

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON;

Herr talman! Med hänvisning lill riksdagsordningen 6 kap. 1 S får jag meddela alt jag på grund av åligganden i samband med statsbesök av Nya Zeelands premiärminister samt andra regeringsuppdrag inte varit i tillfälle all inom föreskriven tid besvara herr Lorentzons interpellation, inlämnad den 17 januari i år.

Med herr Lorenlzon har jag överenskommit att besvara inlerpellationen den 20 februari i år.

§ 9 Föredrogs och hänvisades

Proposition

Nr 17 till trafikutskottet

§ 10 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts den 12 februari

Nr 79 av fru Lewén-Eliasson (s) till herr justitieministern om befogenheten för vaktbolags personal;

Inom en del bostadsföretag anlitar man privata vaktbolag för vissa ordningsövervakande uppgifter. Av uppgifter i pressen (Vår Bostad 1975:2) framgår all vaktbolagens personal efter påringning från hyresgäster skall kunna ingripa vid exempelvis bråk i grannlägenheter.

Finner statsrådet det motiverat att, för fall av exempelvis lägenhetsbråk, faen klarare gränsdragning mellan åena sidan polisens befogenheter och å andra sidan sådana ingripanden som kan tänkas bli gjorda av väktare''

Nr 21

Torsdagen den 13 febmari 1975

Meddelande om frågor

Nr 80 av fru Ryding (vpk) lill fru statsrådet Hjelm-Wallén om verksamheten vid experimentgymnasiet i Göteborg:

Skolstyrelsen i Göteborg beslöt vid extra sammanträde den 11 februari 1975 att avveckla verksamheten vid experimentgymnasiet i Göteborg i och med att de sista eleverna utexamineras 1977. Med anledning härav vill jag ställa följande fråga till fru statsrådet Hjelm-Wallén;

Anser statsrådet del lämpligt all avbryta intagningen till ett experimentgymnasium innan fullständig utvärdering skett?

Nr 81 av herr Björk i Gävle (c) till herr kommunikationsministern om färitrafiken över Dalälven vid Sundet-Hasselön i Gävle kommun:

Enligt beslut av regeringen skall turiista med nailslopp införas för färitrafiken över Dalälven vid Sundel-Hasselön i Gävle kommun. Denna försämring av servicen föreslås trots att såväl Gävle kommun som ortsbefolkningen och länsstyrelsens lekmannaslyrelse tagit ställning mot vägverkels förslag på grund av de olägenheter som det innebär för befolkningen i del aktuella området.

Är statsrådet beredd alt mot bakgrund av de ölägenheter beslutet innebär ompröva frågan om lurlisiförändring med nattstopp samt på lång sikt verka för att en bro kommer till stånd över älven?

den 13 februari

Nr 82 av fru Sandéhn (s) till herr jordbruksministern om eroderingen i strandområdet vid Ystad och Löderups sirandbad;

Avser statsrådet vidta åtgärder som syftar lill all förhindra ytterligare erodering kring Ystad och Löderups strandbad samt undersöka möjligheterna till alt återställa strandområdet i ur nalurvårdssynpunkt acceptabelt skick?

Nr 83 av herr Ulander (s) till fru statsrådet Leijon om vidgad rätt till ersättning åt facklig förtroendeman:

Enligt utslag i arbetsdomstolen har facklig förtroendeman inle rätt till ersättning för facklig verksamhet som bedrivs på icke ordinarie arbetstid.

2 Riksdagens protokoll 1975. Nr 21-24

Nr 21

Torsdagen den 13 febmari 1975

Meddelande om frågor

Är statsrådet beredd all föreslå sådan ändring i lagen om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen att anställningsförmåner skall kunna utgå också när facklig verksamhet utföres på förtroendemannens fritid?

Nr 84 av herr Molin (fp) till herr utbildningsministern om anställningstryggheten för vissa anställda inom utbildningsväsendet;

Lagstiftningen om anställningstrygghet äger inte tillämpning på anställda i offentlig tjänst med lidsbestämda förordnanden. Sådana förordnanden förekommer främst inom utbildningsväsendet, t. ex. för amanuenser och assistenter vid universitet och högskolor som saknar egentlig anställningstrygghet.

Vilka åtgärder avser utbildningsministern att vidta för att anställda inom utbildningsväsendet med tidsbestämda förordnanden skall erhålla anställningstrygghet?

§ 11 Kammaren åtskildes kl. 14.38.

In fidem

BENGT TÖRNELL

/Solveig Gemert

Riksdagens protokoll 1975:21 Fredagen den 14 februari

Riksdagens protokoll 1975:21