Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975:20

Onsdagen den 12 februari

Kl. 10.00

§ 1 Justerades protokollet för den 4 innevarande månad.

Nr 20

Onsdagen den 12 februari 1975

Organisation av domstolsverket, m. m.

§ 2 Föredrogs och hänvisades

Motioner

Nr I819-I821 till lagutskottet

§ 3 Föredrogs och lades till handlingarna

Konstilulionsutskoltels betänkande

Nr 1 över granskning av riksdagens ombudsmäns ämbetsförvaltning 1974

§ 4 Organisation av domstolsverket, m. m.

Föredrogs juslilieutskotlets betänkande nr 1 med anledning av propositionen 1974:149 med förslag lill organisation av den nya centralmyndigheten för domstolsväsendet m. m. jämte motioner.

I propositionen 1974:149 hade Kungl. Maj;t (justitiedepartementet) föreslagit riksdagen att dels anta i propositionen framlagda förslag till

1. lag om ändring i rättegångsbalken,

2. lagom ändring i lagen(1946;804)ominförandeav nya rättegångsbalken,
dels godkänna de av chefen för justitiedepartementet i propositionen för
ordade riktlinjerna för den nya domstolsförvaltningen m. m.,

dels bemyndiga Kungl. Maj:l alt inrätta en ordinarie tjänst med beteckningen p för chef för domstolsverket,

dels ock bemyndiga Kungl. Maj;t att vidta de åtgärder som behövdes för att förbereda övergången lill den nya domstolsförvaltningen samt att fatta de beslut i fråga om genomförandel av reformen som departementschefen förordat i propositionen.

Enligt tidigare riksdagsbeslut skulle en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet m. m. - domstolsverket - inrättas den 1 juli 1975 och förläggas till Jönköping.

Centralmyndigheten skulle, med de begränsningar som föranleddes av principen om domstolarnas självständighet i den dömande verksamheten, ges samma ställning och arbetsuppgifter som centrala förvaltningsmyndigheter i allmänhet. De administrativa arbetsuppgifterna på domstolsväsendets område skulle fördelas mellan regeringen, centralmyndigheten och domstolarna med utgångspunkt i å ena sidan självsländighelsprincipen och

Nr 20

Onsdagen den 12 februari 1975

Organisation av domstolsverket, m. m.

vad som därutöver borde förbehållas domstolarna och å andra sidan centralmyndighetens givna uppgift att ansvara för att tilldelade resurser inom förvaltningsområdet utnyttjades så rationellt och effektivt som möjligt. För att kunna fullfölja sistnämnda uppgift måsle myndigheten så långt del var möjligt fl ledande och samordnande funktioner samt ha rätt alt meddela föreskrifter och anvisningar för verksamheten.

I fråga om tillsätlningsförfarandel för ordinarie domarljänsier skulle de nuvarande förslagsorganen ersättas med en särskild inom centralmyndigheten tillskapad tjänsleförslagsnämnd, som avgav förslag i myndighetens styrelses ställe. Enligt departementschefen borde domstolsverkets chef vara ordförande i nämnden. Notarienämnden (NON) föreslogs bli organisatoriskt inlemmad i centralmyndigheten samtidigt som nämndens uppgifter begränsades till samordning och avgörande av principiella frågor rörande tillsättning av notarietjänster och notarietjänslgöring.

Den yttersta bestämmanderätten beträffande innehållet i arbetsordningarna för tingsrätt samt för arrende- och hyresnämnd skulle ligga hos centralmyndigheten, även om uppgiften att fastställa arbetsordning i regel kunde delegeras från myndigheten till hovrätt.

Domstolsväsendets organisationsnämnds (DON) uppgift alt vara centralmyndighet för rättshjälpen och alt handha bl. a. ekonomiadministrativa uppgifter beträffande de allmänna advokatbyråerna skulle överläs av den nya myndigheten.

Centralmyndigheten skulle ledas av en styrelse med inslag av lekmän. Centralmyndighetens chef skulle ingå som styrelsens ordförande, och bland övriga ledamöter skulle finnas bl. a. personer med erfarenhet av riksdagsarbete och personer med erfarenhet av den verksamhet som bedrevs inom myndighetens förvaltningsområde. Centralmyndigheten skulle indelas i -förutom ett revisionskonlor - fyra enheter, en för ekonomiadministrativa uppgifter, en för personaladministrativa uppgifter, en för organisationsfrågor och en för juridiska ärenden. Personalbehovet bedömdes lill omkring 115 tjänster. Kostnaderna för ungefär 112 tjänster förutsattes bli inbesparade vid DON, hovrätterna och justitiedepartementet. Myndigheten beräknades behöva ett anslag budgetåret 1975/76 på ca 14 milj. kr.

Hovrätterna skulle få befogenhet alt inom gränser, som bestämdes av regeringen eller centralmyndigheten, besluta i frågor som rörde administrationen eller organisationen av tingsrätterna. De skulle sålunda avge yttrande över tingsrätternas förslag lill anslagsframställning, bistå tingsrätterna med fiskaler eller annan förstärkningspersonal på domarsidan och meddela vissa förordnanden för tingsnotarie. På grund.av sina olika uppgifter rörande tingsrätternas administration skulle både hovrätterna och centralmyndigheten utöva tillsyn över den administrativa verksamheten vid tingsrätterna.

Uppgiften att bestämma antalet nämndemän i tingsrätt överfördes från hovrätt lill centralmyndigheten.

Det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken hade i nedan angivna delar följande lydelse:

Föreslagen lydelse

I kap. 4 i; första stycket

Nuvarande lydelse

I domsaga skola finnas nämndemän till det antal, som hovrätten efter tingsrättens hörande bestämmer.

I domsaga skola finnas nämndemän till det anta), som domstolsverket efter tingsrättens hörande bestämmer. Talan får ej föras mot verkels beslut i sådan fråga.

Nr 20

Onsdagen den 12 februari 1975

Organisation av domstolsverket, m. m.

2 kap.

Hovrätt är överrätl i mål,som fullföljas från allmän underrätt. Den äger tillsyn över de domstolar, som höra under hovrätten.

4 kap

Domare, som avses i 1 kap. 2 S, 2 kap. 3 ij eller 3 kap. 4 §, utnämnes av regeringen. Revisionssekreterare utnämnes eller forordnas av regeringen.

Hovrätt är överrätl i mål, som fullföljas från allmän underrätt.

2§

Domare, som avses i 1 kap. 2 S, 2 kap. 3 S eller 3 kap. 4 S, utnämnes av regeringen.

I delta sammanhang hade behandlats

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna 1974:1989 av herr Nyquist (fp), vari hemställts att riksdagen uttalade sig för alt nolarienämnden även framgent skulle svara för antagning lill notarietjänster,

1974:1990 av herr Polstam m. fl. (c, m, fp), vari hemställts alt riksdagen beslutade godkänna vad som anförts i motionen angående riktlinjer för det nya domstolsverket och anpassa verkels organisation därtill,

1974:1991 av herr Winberg m. fl. (m), vari hemställts dels (A)ati riksdagen skulle avslå propositionen 1974:149, dels (B) att riksdagen - om yrkandet under A icke vann bifall - skulle besluta

1. alt arbetsordning för tingsrätt skulle fastställas av hovrätt, dock alt arbetsordning för Stockholms, Göteborgs och Malmö tingsrätter skulle fastställas av respektive tingsrätt,

2. att uppgiften att indela chefsrådmännen till tjänstgöring på avdelning skulle ske i enahanda ordning som under B 1 föreslagits beträffande fastställande av arbetsordning,

3. alt bestämmelsen i 2 kap. I S rättegångsbalken om hovrätts tillsynsskyldighet skulle behållas,

4. all 1 kap. 6 S rättegångsbalken skulle erhålla av motionärerna föreslagen lydelse, innebärande all benämningen allmänt ting skulle införas i lagtexten,

5. att I kap. 4!? rättegångsbalken skulle behållas i nuvarande lydelse,

6. att de uppgifter beträffande de allmänna advokatbyråerna som f n.

Nr 20

Onsdagen den 12 febmari 1975

Organisation av domstolsverket, m. m.

handlades av DON överfördes till annan myndighet än centralmyndigheten för domstolsväsendet,

7. a) all ändringar i tillsältningsförfarandet för ordinarie domartjänster tills vidare icke skulle ske,

7. b) alt - därest yrkandet under 7 a) icke vann bifall - förslagsorganet för tillsättande av ordinarie domartjänster utformades på sätt i motionen anförts,

8. alt tjänster som assessor, revisionssekreterare och regeringsrätlssekre-lerare skulle tillsältas av Kungl. Maj:t,

9. att 4 kap. 2 S rättegångsbalken skulle behållas i nuvarande lydelse,

10. alt ändring av handläggande myndighet för disciplin- och åtalsärenden m. m. icke skulle ske, samt

11. att centralmyndigheten skulle inrättas den I januari 1976,

dels de under den allmänna motionstiden år 1975 väckta motionerna 1975:1103 av fru Fredgardh (c) och fru Nilsson i Kristianstad (c), vari hemställts att riksdagen beslutade

1. att avslå förslagen i propositionen 1974:149 om den blivande centralmyndighetens befattning med tillsättning av domare, särskilt förslaget om en tjänsletillsätlningsnämnd,

2. att förfarandet vid tillsättning av ordinarie domare inte ändrades förrän den förestående allmänna översynen av domarbanan genomförts samt

1975:1126 av fru Tilländer (c) och fru Karisson (c), vari hemställts såvitt nu var i fråga

1. alt riksdagen förelog de jämkningar i förslagen i propositionen 1974:149,
vartill förslagen av 1972 års domarutredning kunde föranleda,

2. att riksdagen beslutade att uppskjuta inrättandet av den centrala myndigheten för domstolsväsendet till den 1 januari 1976,

3. att riksdagen bestämde ikraftträdandet för de genom propositionen framlagda lagförslagen lill den 1 januari 1976.

Utskottet hemställde

1. alt riksdagen skulle avslå motionen 1974:1991 såvitt däri yrkats avslag på propositionen 1974:149 (yrkande A),

2. att riksdagen beträffande riktlinjerna för den nya domstolsförvaltningen m. m. såvitt gällde principerna för centralmyndighetens ställning och uppgifter m. m., i anledning av propositionen och motionerna 1974:1990 och 1974:1991 i denna del, gav regeringen till känna vad utskottet anfört i detta hänseende,

3. alt riksdagen beträffande de under punkt 2 nämnda riktlinjerna såvitt gällde fastställande av arbetsordning för tingsrätt, i anledning av propositionen och motionerna 1974:1990 och 1974:1991 (yrkande BI) i denna del, gav regeringen lill känna vad utskottet anfört i delta hänseende,

4. alt riksdagen beträffande de under punkt 2 nämnda riktlinjerna såvitt gällde indelning a v chefsrådmän på avdelning, i anledning a v propositionen

och motionen 1974:1991 (yrkande B 2) i denna del, gav regeringen till känna vad utskottet anfört i detta hänseende,

5. att riksdagen beträffande hovrätts tillsynsskyldighet med avslag på propositionen och med bifall lill motionen 1974:1991 (yrkande B 3) i denna del beslutade att 2 kap. I S rättegångsbalken skulle behållas i oförändrad lydelse,

6. alt riksdagen beträffande bestämmandet av antalet nämndemän i domsaga skulle dels med avslag på propositionen och med bifall lill motionen 1974:1991 (yrkande B 5) i denna del besluta att 1 kap. 4 v? rättegångsbalken behölls i oförändrad lydelse, dels i anledning av propositionen och motionen i samma del anta det genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken - utom såvitt avsåg ikrafllrädandebeslämmelsen - med den ändring alt 22 § skulle erhålla av utskottet föreslagen lydelse,

7. att riksdagen beträffande de under punkt 2 nämnda riktlinjerna såvitt gällde inrättandet av en tjänsleförslagsnämnd, med bifall lill propositionen och med avslag på motionerna 1974:1991 (yrkande B 7 a), 1975:1103 (yrkandena 1 och 2 delvis) och 1975:1126 (yrkande 1 delvis) i denna del, godkände vad departementschefen anfört i detta hänseende,

8. att riksdagen beträffande de under punkt 2 nämnda riktlinjerna såvitt gällde Ijänsleförslagsnämndens ställning och sammansättning, i anledning av propositionen och motionerna 1974:1990, 1974:1991 (yrkande B 7 b) och 1975:1103 (yrkande 1 delvis) i denna del, gav regeringen till känna vad utskottet anfört i detta hänseende,

9. att riksdagen beträffande de under punkt 2 nämnda riktlinjerna m. m. såvitt gällde tillsättning av tjänster som assessor, revisionssekreterare och regeringsrätlssekreterare skulle dels i anledning av propositionen och motionerna 1974:1990, 1974:1991 (yrkande B 8), 1975:1103 (yrkande 1 delvis) och 1975:1126 (yrkande I delvis) i denna del ge regeringen lill känna vad utskottet anfört i detta hänseende, dels med avslag pä propositionen och med bifall till motionen 1974:1991 (yrkande B 9) i samma del besluta att 4 kap. 2 § rättegångsbalken behölls i oförändrad lydelse,

10. att riksdagen beträffande de under punkt 2 nämnda riktlinjerna såvitt gällde notarienämndens ställning och uppgifter, i anledning av propositionen och med bifall till motionen 1974:1989, gav regeringen till känna vad utskottet anfört i delta hänseende,

11. att riksdagen beträffande de under punkt 2 nämnda riktlinjerna såvitt gällde centralmyndighetens uppgifter i fråga om de allmänna advokatbyråerna m. m., med bifall till propositionen och med avslag på motionen 1974:1991 (yrkande 6) i denna del, godkände vad departementschefen anfört i delta hänseende,

12. att riksdagen beträffande de under punkt 2 nämnda riktlinjerna såvitt gällde handläggande myndighet för disciplin- och åtalsärenden m. m., i anledning av propositionen och motionerna 1974:1990 och 1974:1991 (yrkande 10) i denna del, gav regeringen till känna vad utskottet anfört i delta hänseende.

Nr 20

Onsdagen den 12 februari 1975

Organisation av domstolsverket, m. m.

Nr 20

Onsdagen den 12 februari 1975

Organisation av domstolsverket, m. m.

13. att riksdagen skulle avslå motionen 1974:1990 i den mån den inte omfattades av utskottets hemställan ovan,

14. att riksdagen beträffande tidpunkten för centralmyndighetens inrättande skulle avslå motionerna 1974:1991 (yrkande II) och 1975:1126 (yrkande 2 delvis) i denna del,

15. att riksdagen beträffande tingsrätts sammanträde för huvudförhandling i anledning av propositionen och motionen 1974:1991 (yrkande B 4) i denna del skulle anta I kap. 6 i; förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken med den ändring att lagrummet skulle erhålla av utskottet föreslagen lydelse, innebärande att benämningen ting skulle bibehållas i lagtexten,

16. att riksdagen skulle - med den ändring i lagförslagets ingress som följde av vad utskottet hemställt ovan - anta förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken - utom såvitt avsåg ikrafllrädandebeslämmelsen - i den mån det inle omfattades av utskottets hemställan ovan,

17. att riksdagen beträffande lidpunkten för ikraftträdandet för de genom propositionen framlagda lagförslagen med bifall till propositionen och med avslag på motionen 1975:1126 (yrkande 3) i denna del skulle anta de ikraft-trädandebeslämmelser som föreslagits i propositionen,

18. alt riksdagen godkände de under punkt 2 nämnda riktlinjerna för den nya domstolsförvaltningen m. m. i den mån de inle omfattades av vad utskottet anfört och hemställt ovan,

19. alt riksdagen bemyndigade regeringen att inrätta en ordinarie fiänsl med beteckningen p för chef för domstolsverket,

20. all riksdagen bemyndigade regeringen att vidta de åtgärder som behövdes för att förbereda övergången till den nya domstolsförvaltningen samt att fatta de beslut i fråga om genomförandet av reformen som departementschefen förordat i propositionen.

Reservationer hade avgivits

1. av fröken Mattson (s), herrar Larfors (s) och Jönsson i Malmö (s), fru Andersson i Kumla (s) samt herrar Lundgren (s), Mathsson i Fagersta (s) och Pettersson i Västerås (vpk) som ansett att utskottet under 3 bort hemställa

alt riksdagen beträffande de under punkt 2 nämnda riktlinjerna såvitt gällde fastställande av arbetsordning för tingsrätt med bifall till propositionen och i anledning av motionerna 1974:1990 och 1974:1991 (yrkande B 1) i denna del gav regeringen till känna vad reservanterna anfört i detta hänseende.

2. av fröken Maltson (s), herrar Larfors (s) och Jönsson i Malmö (s), fru Andersson i Kumla (s) samt herrar Lundgren (s), Mathsson i Fagersta (s) och Pettersson i Västerås (vpk) som ansett att utskottet under 4 bort hemställa

att riksdagen beträffande de under punkt 2 nämnda riktlinjerna såvitt gällde indelning av chefsrådmän på avdelning, i anledning av propositionen och med avslag på motionen 1974:1991 (yrkande B 2) i denna del, gav regeringen till känna vad reservanterna anfört i detta hänseende.

3. av fröken Mattson (s), herrar Larfors (s) och Jönsson i Malmö (s), fru Andersson i Kumla (s) samt herrar Lundgren (s), Mathsson i Fagersta (s) och Pettersson i Västerås (vpk) som ansett att utskottet under 6 bort hemställa

all riksdagen beträffande bestämmandet av antalet nämndemän i domsaga skulle dels med bifall lill propositionen och med avslag på motionen 1974:1991 (yrkande B 5) i denna del anta 1 kap. 4 !?i det genom propositionen framlagda förslaget lill lag om ändring i rättegångsbalken, dels med bifall till propositionen i samma del anta del genom propositionen framlagda förslaget lill lag om ändring i lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken utom såvitt avsåg ikrafllrädandebeslämmelsen.

Nr 20

Onsdagen den 12 febmari 1975

Organisation av domstolsverket, m. m.

4. av fru Kristensson (m) och herr Schött (m) som ansett att utskottet
under 8 bort hemställa

att riksdagen beträffande de under punkt 2 nämnda riktlinjerna såvitt gällde Ijänsleförslagsnämndens ställning och sammansättning, i anledning av propositionen och med bifall till motionerna 1974:1990, 1974:1991 (yrkande B 7 b) och 1975:1103 (yrkande 1 delvis) i denna del, gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört i delta hänseende,

5. av fröken Mattson (s), herrar Larfors (s) och Jönsson i Malmö (s), fru
Andersson i Kumla (s) samt herrar Lundgren (s), Mathsson i Fagersta
(s) och Pettersson i Västerås (vpk) som ansett all utskottet under 10
bort hemställa

alt riksdagen beträffande de under punkt 2 nämnda riktlinjerna såvitt gällde nolarienämndens ställning och uppgifter, i anledning av propositionen och motionen 1974:1989, gav regeringen till känna vad reservanterna anfört i detta hänseende,

6. av fru Krislensson (m) och herr Schött (m) som ansett att utskottet
under 11 bort hemställa

att riksdagen beträffande de under punkt 2 nämnda riktlinjerna såvitt gällde centralmyndighetens uppgifter i fråga om de allmänna advokatbyråerna m. m.,i anledning av propositionen och motionen 1974:1991 (yrkande 6) i denna del, gav regeringen till känna vad reservanterna anfört i detta hänseende,

7. av fru Krislensson (m) och herr Schött (m) som ansett all utskottet
under 14 bort hemställa

alt riksdagen beträffande lidpunkten för centralmyndighetens inrättande med bifall till motionerna 1974:1991 (yrkande 11) och 1975:1126 (yrkande 2 delvis) i denna del beslutade att tidpunkten bestämdes lill den 1 januari 1976.

Till betänkandet hade fogats ett särskilt yttrande av fru Kristensson (m), herrar Polslam (c), Johansson i Växjö (c), Bengtsson i Göteborg (c), Schött (m) och Fransson (c), fru Wiklund (c) samt herr Nyquist (fp).

Nr 20

Onsdagen den 12 februari 1975

Organisation av domstolsverket, m. m.

Fru KRISTENSSON (m);

Herr lalman! Det ärende som vi nu skall behandla gäller, som jag ser det, i första hand den för vår samhällsordning utomordentligt viktiga frågan om dolslolarnas roll och ställning i del svenska samhället.

Frågan om domstolarnas konstitutionella ställning var givetvis föremål för överväganden av grundlagberedningen. Den i väsleriändska stater förhärskande åskådningen alt en rättsordning värnad av oberoende domstolar är omistlig synes också ha omfattats av våra moderna grundlagsfäder.

I grundlagspropositionen anförde departementschefen i detta ämne följande: "Domstolarnas rätisskipande verksamhet är elt myckel viktigt element i samhället. Garantier bör finnas för all domstolarna i enlighet med nuvarande ordning också i framliden kommer alt intaga en självständig ställning och arbeta i sådana former att största möjliga rättssäkerhet uppnås."

Att värna om domstolarnas självständighet har varit en av de båda utgångspunkterna för justitieulskoltet vid dess handläggning av propositionen om riktlinjer för det redan tidigare beslutade domstolsverket. Den andra utgångspunkten har varit att försöka tillgodose behov som alltmer gjort sig gällande av en effektiv domstolsadministralion för alt tillmötesgå domstolarnas behov av service på den kamerala och tekniska sidan.

Inte mindre än fyra gånger har frågan om en central förvaltningsmyndighet för domstolarna varit föremål för juslilieulskotleis och riksdagens prövning. År 1971 beslöts inrättandet av domstolsväsendets organisaiionsnämnd, del så kallade DON, 1972 fattades principbeslut om inrättandet av ett domstolsverk, 1973 beslöts att verket skulle föriäggas lill Jönköping och inrättas den 1 januari 1975, år 1974 beslöts alt lidpunkten för inrättandet skulle uppskjutas till den 1 juli 1975.

Som framgår av ett till detta betänkande fogat särskilt yttrande fattades beslutet 1972 om en centralmyndighet för domstolsväsendet under politisk oenighet. Samtliga borgeriiga partier avvisade förslaget om ett särskilt ämbetsverk med styrande funktioner inom domstolsområdet. Verksamheten inom DON ansåg vi då vara till fyllest.

1 den principiellt vikliga frågan om domstolarnas självständighet och integritet när del gäller den dömande verksamheten uttalade utskottet vid sannna tillfälle att tillskapandet av en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet icke fick innebära något som helst ingrepp härulinnan. Alt så ej blev fallet ansåg utskottet vara en räilssäkerhetsfråga av stor viki som borde ägnas särskild uppmärksamhet. Framför allt borde enligt utskottets mening övervägas den problematik som sammanhänger med gränsdragningen mellan dömande och administrativ verksamhet.

Men, herr talman, jag vill understryka att utskottet med detta yttrande givetvis inte menade alt det skulle vara möjligt att göra en skarp gränsdragning mellan vad som är att hänföra lill del administrativa och till del dömande området. Utskottets uttalande måsle givetvis förstås så att just på grund av svårigheterna att dra en gräns mellan administrativ och judiciell verksamhet det var särskilt angeläget alt göra en noggrann uppdelning mellan domstolarnas och domstolsverkets uppgifter.

I domstolsstyrelseutredningens betänkande, som ligger till grund för propositionen, görs inte något försök all principiellt avgränsa den dömande verksamheten från den administrativa. En sådan gränsdragning är enligt utredningen "meningslös", elt uttalande som jag för min personliga del tycker är ganska förvånansvärt. Enligt domslolsslyrelseuiredningen är del inle heller möjligt att i instruktioner eller liknande i alla detaljer reglera den ena eller andra myndighetens uppgifter. "Det måste ankomma på de tillämpande myndigheterna att tillse att föreskrifter och anvisningar till-lämpas på ett sådant sätt all domstolarnas oberoende i den dömande verksamheten inle träds för nära och i sista hand på domstolarna själva all bl. a. i skydd av grundlagen värna om sin rätt."

I domstolsstyrelseulredningen understryks även att det måste åligga centralmyndigheten att verka för att de resurser som statsmakterna ställt till domstolarnas förfogande blir på bästa sätt utnyttjade. Förutsättningar måste skapas för effektivt arbetande och i sin dömande verksamhet självständiga domstolar. Med effektivitet avses enligt domstolsstyrelseulredningen såväl snabbhet som säkerhet i dömandet. Gentemot utredningens förslag i dessa grundläggande frågor har emellertid stark remisskritik framförts, speciellt från remissinstanser som företräder domstolsväsendet. På grund av propositionens knapphändiga redovisning av remissinstansernas uppfattningar har dessa kritiska synpunkter inte kommit till så tydligt uttryck i propositionen, och jag tycker därför all del finns anledning att göra en komplettering.

Högsta domstolens ledamöter anför i sitt remissyttrande att så till vida kan en erinran onekligen synas överflödig som del uppenbariigen saknas anledning att befara, all myndigheten skulle i strid med grundlagen söka ingripa i domstols dömande verksamhet i vad gäller handläggningen av enskilda fall. Emellertid, fortsätter högsta domstolen, kommer myndigheten inånga gånger - särskilt om den får del vidsträckta kompetensområde som utredningen föreslår - att ställas inför uppgiften att reglera frågor som, även där de framstår som till sin typ administrativa, kan väntas i större eller mindre grad få återverkningar på rättskipningen i allmänhet och på domstolarnas möjligheter alt inom den ram lagstiftningen anger fritt bestämma om målens handläggning. Med tanke härpå är det, anser högsta domstolen, ingalunda opåkallat utan tvärtom i hög grad angeläget all låta principen i fråga komma till klart uttryck i instruktionen. Högsta domstolen avvisar också tanken att domstolsverket skulle få en ställning liknande andra förvaltningsmyndigheters i samhället. Med hänsyn lill de särpräglade problemen på domstolsområdet anser högsta domstolen att den administrativa centralmyndighetens arbetsuppgifter bör begränsas lill sådana verksamhetsområden inom domstolsväsendet där menliga återverkningar på de dömande organens oberoende ställning ej är att befara. Även regeringsrättens ledamöter framför i sitt yttrande kritik av liknande innehåll.

1 propositionen, som emellertid i allt väsentligt följer domstolsstyrelseulredningen, anges att det nya verket skall med de begränsningar som föranleds av principen om domstolarnas självständighet i den dömande verk-

Nr 20

Onsdagen den 12 februari 1975

Organisation av domstolsverket, m. m.

Nr 20

Onsdagen den 12 febmari 1975

Organisation av domstolsverket, m. m.

samheten ges samma ställning och arbetsuppgifter som centrala förvaltningsmyndigheter i allmänhet. Myndigheten skall så långt del är möjligt "få ledande och samordnande funktioner". "På myndigheten skall också ankomma frågor om rationalisering av de underiydande myndigheternas verksamhet, både den administrativa och, så långt det är förenligt med domstolarnas självständighet, den dömande." Centralmyndigheten skall också "ansvara för att tilldelade resurser inom förvaltningsområdet utnyttjas så rationellt och effektivt som möjligt".

Juslitieulskoltet som vid handläggningen av detta ärende ägnat mycken tid ål de grundläggande principiella frågorna, vilket f ö. framgår av att ul-skollel beslutat uppskjuta handläggningen av ifrågavarande proposition lill 1975 års riksdag, har stannat för att ylleriigare preciseringar och avgräns-ningar av centralmyndighetens verksamhetsområde är nödvändiga. Utskottet har försökt att åstadkomma sådana preciseringar och avgränsningar dels i elt inledande principiellt avsnitt, dels i skilda avsnitt rörande speciella frågor. I del principiella avsnittet uttalar utskottet i likhet med departementschefen alt det i centralmyndighetens instruktion skall las in en erinran om att myndigheten vid utövandet av sina åligganden har all iaktta principen om domstolarnas grundlagsfästa självständighet vid fullgörandet av både de dömande och de rätlslillämpande uppgifterna. Men utskottet konstaterar dessutom alt avsikten inle är och inte heller varit att centralmyndigheten skall anförtros andra arbetsuppgifter än just de administrativa. I anslutning härtill uttalar utskottet att del av instruktionen skall framgå att centralmyndighetens åligganden enbart skall gälla den administrativa verksamheten inom förvaltningsområdet.

Genom domstolsverkels inrättande bör, som utskottet ser det, framför allt tillskapas möjligheter för domstolarna att få kvalificerad service i frågor av huvudsakligen den art som hittills ankommil på DON. Något subor-dinationsförhållande av för svensk förvaltning sedvanlig modell skall däremot inle komma lill stånd. Domstolarna skall inte lyda under verket. Viktigt är också enligt utskottets mening all från centralmyndighetens kompetens klan undantas åtgärder i administrativ ordning som kan påverka handläggningen av visst mål eller ärende. Denna uppfattning synes f ö. också departementschefen ha.

När det gäller myndighetens ansvar för att verksamheten inom förvaltningsområdet bedrivs effektivt och rationellt gör utskottet ett klariäggande uttalande. Enligt utskottets mening får effektivitetskravet inle drivas så långt all del inkräktar på del viktiga allmänna intresset av rättssäkerhetens upprätthållande: "Vad det för verkets del är fråga om är alt genom en rationellt avpassad organisation och genom ändamålsenliga administrativa rutiner skapa förutsättningar för effektivt arbetande och i sin dömande verksamhet självständiga domstolar för vilka allmänheten hyser förtroende. Med effektivitet måsle i delta sammanhang i första hand avses säkerhet i dömandet." Uttalandet bör, tycker jag, jämföras med domstolsstyrelseutredningens definition av begreppet effektivitet, nämligen såväl snabbhet som säkerhet i dömandet. Enligt vår mening bör en riklig rättstillämpning väga

tyngre än snabbhet i den dömande verksamheten.

När det gäller det personaladminislrativa området understryker utskottet att domstolsverkets kompetens begränsas av bl. a. hänsyn till principen om domstolarnas självständighet. Detta leder lill att domstolsverkets uppgifter i fråga om personaldisposition beträffande tjänstemän vid domstolarna måste begränsas lill all avse den icke-dömande personalen.

Utskottet har med sina här redovisade ställningstaganden beaktat den kritik som framförts i inånga remissyttranden. Vi har gemensamt i utskottet sökt slå vakt kring principen om domstolarnas oberoende. Vi hyser den uppfattningen alt ett fasthållande vid de ställningstaganden som utskottet här gjort innebär en garanti för alt den självständighet som den svenska förtatlningen av ålder tillerkänner våra domstolar skall kunna upprätthållas. Även om det kan sägas att såväl domstolarna som centralmyndigheten i den praktiska tillämpningen måsle värna om domstolarnas självständighet vid den dömande verksamheten och att både JK och JO har all följa verksamheten inom den nya domstolsadministraiionen, måste del ändå, som vi ser del, vara angeläget alt del grundläggande beslut som nu skall fattas av riksdagen blir så klargörande som möjligt.

Principen får emellertid, som jag förut nämnde, sitt innehåll också i de konkreta förslagen rörande kompetensfördelningen, det må gälla fastställande av arbetsordning för tingsrätt, tillsättning av domarljänsier, notarieantagning eller disciplin- och åtalsärenden. På ett par av dessa punkter är utskottets ställningstagande inte enhälligt. Jag beklagar givetvis detta men finner det samtidigt angeläget alt framhålla att skiljaktigheterna inle rubbar den enighet om de grundläggande principerna som jag förut ganska ulföriigt har beskrivit och som jag personligen är myckel glad åt.

När det gäller fastställande av arbetsordning för tingsrätt anser hela utskottet att del bör åvila centralmyndigheten att dra upp de allmänna riktlinjerna för arbetsordningarna. Men när det gäller fastställandet av arbetsordning för en bestämd tingsrätt anser utskottets majoritet att principiella skäl talar för alt detta bör ankomma på hovrätten, medan reservanterna anser att även denna uppgift i princip bör åvila domstolsverket, även om man förutsätter att en omfattande delegation till hovrätt kommer lill stånd. I den praktiska tillämpningen kommer del - såvitt jag förstår - inte att bli någon större skillnad mellan majoritetens och minoritetens förslag. Men ur principiell synpunkt, menar vi som hör till majoriteten, bör det inte ifrågakomma att centralmyndigheten har någon beslutanderätt över en enskild tingsrätts arbetsordning. Emellertid vill jag gärna understryka det som också anges i propositionen, nämligen att centralmyndigheten inte skall ha möjlighet all föreskriva hur arbetsuppgifter skall fördelas mellan enskilda domare och därigenom kunna påverka fördelningen av domargöromålen.

Utskottet har ansett att hovrätternas roll i den nya domstolsadministraiionen inte skall genomgå någon större förändring. Delta leder enligt utskottets mening logiskt till att den bestämmelse som f n. finns i rättegångsbalken om hovrätternas tillsynsskyldighet över tingsrätterna bör kvarstå. I elt avsnitt skiljer sig utskottsledamöterna åt, nämligen så till vida

Nr 20

Onsdagen den 12 februari 1975

Organisation av domstolsverket, m. m.

Nr 20

Onsdagen den 12 februari 1975

Organisation av domstolsverket, m. m.

att majoriteten anser att hovrätterna med sin närmare kännedom om de aktuella lokala förhållandena är bättre lämpade än centralmyndigheten all bestämma antalet nämndemän vid tingsrätt och fastighetsdomstol. Reservanterna anser att denna uppgift bör åvila centralmyndigheten. Den här frågan är huvudsakligen av praktisk betydelse, men jag kan inte komma ifrån att ett bibehållande av ett decentraliserat beslutsförfarande ändå är alt föredra framför en centralisering lill centralmyndigheten.

När del gäller frågan om tillsättning av domarljänsier är utskollet enigt i bedömningen alt en central förslagsnämnd bör inrättas. Utskottet anser också enhälligt alt förslagsnämnden - till skillnad från vad departementschefen förordade - bör inta ställningen som ett i förhållande till centralmyndigheten helt fristående organ. Motiveringen är naturligtvis alt avgivande av förslag vid tillsättning av ordinarie domarljänsier hör lill de administrativa uppgifter som inle bör ligga inom centralmyndighetens kompetensområde med hänsyn lill principen om domstolarnas självständighet.

På en punkt har utskottet stannat i olika bedömningar. Del gäller frågan om vilken ställning verkets chef skall inta i lorslagsnämnden. Enligt propositionen skall verkschefen vara självskriven ordförande. Utskotlsmajo-riieten accepterar inle detta av principiella skäl utan menar att regeringen bör utse ordförande. Vi reservanter anser att verkschefens speciella erfarenheter och kunskaper kan vara av värde för nämnden när det gäller alt bedöma de sökandes meriter i administrativt hänseende. Han bör därför, som vi ser det, kunna vara ledamot av nämnden. Det är emellertid ologiskl att en person med kanhända främst administrativa erfarenheter skall fungera som ordförande i nämnden, i all synnerhet som domstolsverket enligt utskottets mening måste få en vida mer begränsad kompelens än vanliga ämbetsverk. Det strider också mot utskottets principiella synsätt att den administrativa myndighetens chef skulle ges ställning av ordförande.

I fråga om tillsättning av tjänster som assessorer, revisionssekreterare och regeringsrättssekreterare anser utskottet, med ändring av propositionens förslag, alt denna uppgift bör kvarbli hos regeringen. Förslag om förordnande bör avges av vederbörande domstol.

Som ett centralt organ för prövning av frågorom notarietjänstgöring fungerar nolarienämnden - NON. Denna är en fristående nämnd. Domstolsstyrelseulredningen synes ha förordat att NON får ställning av en särskild nämnd inom domstolsverket. Av propositionen framgår inte tydligt vilken ställning NON skall erhålla. Det sägs dock att nämnden organisatoriskt skall inlemmas i domstolsverket och att dess uppgifter skall begränsas till samordning och avgörande av principiella frågor.

Det förtjänar framhållas att varken utskottsmajoriteten eller reservanterna är nöjda med propositionen i den här delen. Reservanterna - som i motsats till departementschefen tycks förutsätta en delegation från nämnden till ledamot eller tjänsteman - framför alt del finns anledning alt räkna med alt andelen rutinärenden som kan delegeras från nämnden till verket blir mindre än vad departementschefen, som reservanterna uppfatlat det, synes ha förutsatt. Reservanterna utgår också från alt NON ges ett betydande

infiytande i frågan om vilka ärenden som skall förbehållas NON. Nämndens uppgift skall, som jag nyss sade, enligt propositionen begränsas till de principiella frågorna. Utskottsmajoriteten anser emellertid alt NON även efter domstolsverkets inrättande organisatoriskt bör få samma fristående ställning som den f n. har i förhållande till DON och även i framtiden svara för antagningen till notarietjänster, låt vara att en betydande del av ärendena kan överlämnas lill ledamot av nämnden eller tjänsteman.

I en reservation anför vi moderater i utskottet betänkligheter mot att cenlralmyndighelsfunklionerna för såväl domstolsverket som rättshjälpen förenas hos domstolsverket. Del är, som vi ser del, viktigt all kravet på partsombudens självständighet gentemot domstolarna iakttas.

Glädjande är alt utskottet är enigt när del gäller de viktiga frågorna om handläggningen av disciplin- och åtalsärenden. Den dömande personalen är inle underkastad disciplinärt ansvar och berörs alltså inle av förslaget. Emellertid avser förslaget den inom domarkarriären i detta sammanhang från principiell synpunkt så betydelsefulla gruppen fiskaler vid hovrätt och kammarräu. Utskottet har inget alt invända mol alt domstolsverket tilläggs uppgifter när del galler disciplinära och liknande frågor beträffande den icke rätlsbildadedoinstolspersonalen. Utskottet har därför ingen erinran mot den i propositionen förordade ordningen såvitt angår denna personal. När det gäller den räitsbildade personalen anser utskottet alt hänsynen lill principen om domstolarnas självständighet talar för alt domstolsverket inle bör tillerkännas några befogenheter i disciplin- och åtalsärenden. Vi förordar därför att från domstolsverkels disciplinära myndighet skall undantas förutom -som jag tidigare sade - dömande personal, som redan nu är undantagen, all övrig rättsbildad domstolspersonal, däribland fiskaler och notarier, som har eller kan förväntas få dömande uppgifter. Utskottet framhåller också att när äinbelsansvarskommilténs förslag så småningom presenteras kan det finnas anledning att göra ylleriigare överväganden då del gäller frågor om disciplinansvaret beträffande den icke räitsbildade personalen.

Vad slutligen tidpunkten för genomförandet beträffar har vi moderater den uppfattningen att tidpunkten bör fastställas lill den I januari 1976 -detta med hänsyn lill att beslut först nu kommer att kunna fattas om verkets organisation och arbetsuppgifter. Del förefaller rimligt att personalen får erforderlig lid för omställningen, och särskilt tycker jag man bör framhålla att ett hänsynstagande till personalen inte gäller enbart dem som kommer all erbjudas anställning vid centralmyndigheten och som också kommer att anta erbjudandena ulan även de tjänstemän vid hovrätterna och DON som i samband med reformen kommer att lämna domstolsadministraiionen.

Låt mig till slut, herr talman, få understryka alt de meningsskiljakligheler inom utskottet som jag i detta anförande har tvingats att rätt mycket uppehålla mig vid inte undanskymmer det glädjande faktum all vi i utskottet har fåll en allmän uppslutning kring de konsekvenser som principen om domstolarnas självständighet och integritet bör ha när det gäller riktlinjerna för verket. Elt upprätthållande av denna princip är, som jag inledningsvis angav, av grundläggande betydelse för rättssäkerheten.

Nr 20

Onsdagen den 12 februari 1975

Organisation av domstolsverket, m. m.

5 Riksdagens protokoll 1975. Nr 18-20

Nr 20

Onsdagen den 12 febmari 1975

Organisation av domstolsverket, m. m.

De uppgifter som det nya domstolsverket får, oberoende av utgången av omröstningen i de olika delfrågorna i dag, bör såvitt jag förslår inte lägga hinder i vägen för en fortsalt vakthållning kring principen om de fria och oberoende domstolarna som garanter för en västerländsk rättsordning. Min förhoppning är alt den nya centralmyndigheten i själva verket kan medverka härtill och också i övrigt bidra lill alt upprätthålla en väl fungerande domstolsadministration.

Herr lalman! Med delta ber jag att få yrka bifall lill reservationerna 4, 6 och 7 och i övrigt bifall lill utskottets hemställan.

Hen LARFORS (s):

Herr talman! 1972 års riksdag fattade ett principbeslut om inrättande av en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet, elt domstolsverk. Ett år senare beslöt riksdagen alt myndigheten skulle föriäggas lill Jönköping. Vad det nu är fråga om är att närmare bestämma den nya myndighetens arbetsuppgifter, ställning och organisation. Det finns då till en böoan skäl alt ställa frågan av vilka anledningar vi behöver ett domstolsverk.

Jag kan erinra om vad departementschefen anförde om detta i direktiven lill domstolsverksutredningen. Han sade då bl. a. följande: Ett utmärkande drag i den svenska statsförvaltningen är systemet med centrala verk som är chefsmyndigheter i förhållande till vissa regionala eller lokala organ. Så är förhållandet även inom större delen av rättsväsendet, t. ex. inom kriminalvården, polisen och åklagarväsendet. Däremot saknas ett centralt organ inom domstolsväsendet. För tingsrätternas del fullgör hovrätterna huvuddelen av cenlralmyndighelsfunklionerna. Olägenheterna med ett sådant arrangemang är flera. Det medför ofta dubbelarbete och olika bedömning av likartade frågor. Vidare måste personalen i justitiedepartementet ägna ett förhållandevis omfattande arbete åt anslagsfrågor och administrativa problem som rör domstolarna. Till dessa nackdelar kommer också det förhållandet att del omfattande rationaliseringsarbete, som pågår inom statsförvaltningen bl. a. med utnyttjande av modern datateknik och som i hög grad berör domstolsväsendet, också kräver centrala insatser på icke-departemenlal nivå. Ett centralt organ är nödvändigt för alt åstadkomma en effektiv planering, en samordning av resurserna på domstolsområdet och en tillfredsställande uppföljning av verksamheten. Så långt departementschefen.

I stor utsträckning äger del sagda fortfarande aktualitet. En del av de tidigare ölägenheterna har man dock kommit till rätta med i avvaktan på domstolsverkels tillkomst genom inrättandet av domstolsväsendets organisationsnämnd (DON), som kan sägas i vissa hänseenden vara en provisorisk centralmyndighet för domstolsväsendet. Genom DON:s verksamhet har man uppnått omfattande förbättringar när det gäller domslolsverk-samheten, inte bara på det administrativa planet, t. ex. ekonoiniadmini-strativa rutiner, utan även på den materiella sidan, t. ex. rörande inskrivningsväsendet och rättshjälpen.

En av alla omfattad riktpunkt när del gäller att bestämma domstolsverkets uppgifter har ju varit och är alt inrättandet av ett sådant verk inte får innebära

något som helst ingrepp i domstolarnas självständighet när det gäller den dömande verksamheten. Självständigheten innebär enligt regeringsformen all ingen myndighet, inte heller riksdagen, får bestämma hur domstol skall döma i det enskilda fallet eller i övrigt tillämpa en rättsregel i elt särskilt fall. Självfallet skall domstolsverket inte få vidta några åtgärder som har eller uppfattas ha betydelse för en domstols avgörande av ett enskilt mål.

Självständigheten lägger däremot inte några hinder i vägen för all verket får till uppgift att rationalisera och effektivisera verksamheten och att ha ledande funktioner när det gäller den administrativa verksamheten. Verket ■ måste naturiiglvis också kunna göra utredningar i olika frågor som rör domstolarnas verksamhet, om man anser del befogat. Man bör väl också räkna med alt verket får regeringens uppdrag alt meddela följdföreskrifier till författningar m. m.

För den som känner oro för att verket skall bedriva sin verksamhet så, all den kränker domstolarnas självständighet, vill jag peka på de mycket goda erfarenheterna av DON:s verksamhet. DON har redan i dag många av de uppgifter som jag nyss sade borde ankomma på verket. Ändå har det såvitt jag vet inte från något håll hävdals alt DON skulle ha trampat självständigheten på tårna.

Inom utskottet har vi nått enighet beträffande de principiella övervägandena om domstolsverkels ställning och uppgifter. Delta nämnde också fru Kristensson. Jag vill bara tillägga au vi naturiiglvis kan ha haft skilda åsikter när del gäller en del nyanser i olika delar av betänkandet, men vi har nått fram lill enighet.

En stark garanti mot en obehörig påverkan på domstolarna ligger i del förhållandet att det knappast finns något område av statlig verksamhet där insynen är så stor som på domstolsväsendets område, bl. a. genom nämndemännens dellagande i rättskipningen. Del finns väl inle många som skulle vilja hävda all dessa representanter för del allmänna och våra väl utbildade domare skulle låta sig styras i sin verksamhet av en administrativ centralmyndighet. Andra garantier mot obehörig påverkan är t. ex. den tillsyn som bedrivs av JO och JK samt domstolarnas rätt att i sin rätlslillämpande verksamhet åsidosätta en föreskrift som strider mol en bestämmelse i en författning av högre konstitutionell valör. Alla dessa faktorer samverkar lill min absoluta övertygelse alt man inle i den nya domstolsadministraiionen, lika litet som i den nuvarande, skall behöva befara några som helst ingrepp i domstolarnas självständighet när det gäller den dömande verksamheten.

Inom utskottet har enighet uppnåtts om att domstolsverket, med vissa inskränkningar som föranleds av domstolarnas självständighet i dömandet, skall ansvara för att tilldelade resurser inom förvaltningsområdet utnyttjas så rationellt och effektivt som möjligt och att domstolsverket på grund härav måste få ledande och samordnande funktioner samt rätt alt meddela föreskrifter och anvisningar för verksamheten.

När det gäller de ledande och samordnande uppgifterna har utskottet enhälligt uttalat att domstolsverkets kompetens i frågor med juridisk an-

Nr 20

Onsdagen den 12 februari 1975

Organisation av domstolsverket, m. m.

Nr 20

Onsdagen den 12 februari 1975

Organisation av domstolsverket, m. m.

knytning, t. ex. utredningar i förfaltningsfrågor samt utarbetande av följd-föreskrifter och anvisningar för verkställigheten av olika författningar, begränsas av domstolarnas självständighet i dömandet och av vad utskottet anfört om alt verkets åligganden enligt dess instruktion enbart skall gälla den administrativa verksamheten inom förvaltningsområdet.

Detta uttalande får självfallet inte missuppfattas på det sättet alt domstolsverket inle skulle kunna ta upp och utreda olika frågor inom sitt område. Del får naturligtvis inle heller uppfattas på det sättet att inte regeringen inom det delegerbara området skulle kunna uppdra till verket att utfärda följdföreskrifter eller anvisningar.

Vad det är fråga om är att domstolsverket genom att utöva ledande och samordnande uppgifter i olika juridiska frågor inte får inkräkta på domstolarnas självständighet och integritet när det gäller den dömande verksamheten. - Det kanske verkar litet enformigt med alla dessa upprepningar av den här saken, men den är betydelsefull, har vi sagt oss i utskottet.

Ett annat uttalande under avsnittet Principiella överväganden om centralmyndighetens ställning som heller inte får missuppfattas är uttalandet all domstolsverkels uppgifter i fråga om personaldispositionen beträffande tjänstemän vid domstolarna begränsas lill att avse den icke dömande personalen. Man måste här skilja mellan disposition av tjänster eller personalresurser å ena sidan och disposition av enskilda tjänstemän å andra sidan. När det gäller dispositionen av tjänster kommer domstolsverkets befogenheter alt följa av de föreskrifter som regeringen meddelar i regleringsbrev eller på annat sätt - dvs. det är fråga om tjänster; jag upprepar det. När del gäller enskild tjänstemans rörflyttningsskyldighet eller skyldighet all utöva annan än sin egen fiänsl regleras detta beträffande domare ytterst i regeringsformen och eljest i statstjänstemannalagen och statstjänsteman-nastadgan. I propositionen har inte föreslagits någon ändring i förhållande lill vad som nu gäller i fråga om befogenheten all fatta beslut om förfiyttning eller utövande av annan tjänst.

Enligt propositionsförslaget skall domstolsverket ha den yttersta bestämmanderätten beträffande innehållet i tingsrätternas arbetsordningar, även om uppgiften att fastställa arbetsordning i regel skulle delegeras från centralmyndigheten till hovrätterna. Fru Kristensson har berört detta i sill inledningsanförande.

I motionen 1991 av herr Winberg m. fl. har föreslagits alt uppgiften att fastställa arbetsordning för tingsrätt, utom beträffande de tre största tingsrätterna, skulle ligga kvar hos hovrätterna. Som skäl för delta har i molionen anförts alt domstolarnas självständighet skall markeras. De tre största tingsrätterna har i motionen med hänsyn lill sin storlek ansetts böra kunna själva fastställa sina arbetsordningar.

Utskottsmajoriteten har kommit till den uppfitttningen att det även i fortsättningen bör ankomma på hovrätterna alt fastställa arbetsordning för tingsrätterna med undantag av de tre största. Två skäl har anförts till stöd därför, nämligen att hovrätterna skulle ha en bättre lokal kännedom om tingsrätterna och risken för alt innehållet i arbetsordning skulle kunna åter-

verka på den dömande verksamheten. Utskottsmajoriteten har dock tillagt att det bör ankomma på domstolsverket all fastställa allmänna riktlinjer och meddela generella anvisningar för arbetsordningarnas innehåll.

När det gäller de tre största tingsrätterna har utskottsmajoriteten av samma skäl som anförts i motionen 1991 funnit alt dessa tingsrätter själva bör fastställa sina arbetsordningar.

Med tillfredsställelse har jag noterat att utskottsmajoriteten inte godtagit det skäl som åberopats i motionen 1991 för all hovrätterna alltjämt skall fastställa arbetsordning för tingsrätt, nämligen som en markering av domstolarnas självständighet.

I en reservation till utskottets hemställan i den här delen har jag och mina medreservanier dragit konsekvenserna av vad utskottsmajoriteten själv har anfört, nämligen att domstolsverket bör ha alt fastställa allmänna riktlinjer och meddela generella anvisningar för verksamheten i tingsrätterna. Mot denna bakgrund har vi reservanter funnit alt det med hänsyn lill ansvaret for verksamheten och likformigheten mellan olika arbetsordningar ytterst bör ankomma på domstolsverket alt under regeringen bestämma om innehållet i arbetsordning för tingsrätt. Några berättigade principiella invändningar kan inte anföras häremot, anser vi.

I likhet med vad som föreslagils i propositionen anser vi reservanter att uppgiften att fastställa arbetsordning normalt bör delegeras lill hovrätt. Härigenom kommer man i praktiken också att kunna utnyttja den eventuella bättre lokalkännedom som kan finnas i hovrätterna. Detta utgör i gengäld inte något skäl, som utskottsmajoriteten gjort gällande, till alt den yttersta bestämmanderätten borde ligga hos hovrätterna.

1 fråga om de tre största tingsrätterna har, både i motionen 1991 och av ulskoitsmajorilelen, tingsrätternas storiek åberopats som skäl för att tingsrätterna själva skall fastställa sina arbetsordningar. Inte något enda sakskäl har anförts för att fastställandet skall fråntas regeringen, där det nu ligger. Jag kan för min del inte uppfiitta denna fråga på annat sätt än som en fråga om kompetensfördelning mellan domstolsverket och domstolarna. Regeringen bör således enligt mitt förmenande även i framtiden fastställa arbetsordningen för de tre största tingsrätterna.

Inte heller när del gäller indelning på avdelning av chefsrådmännen i de tre största tingsrätterna har i motionen 1991 eller av utskottsmajoriteten åberopats annat skäl för att tingsrätterna skall indela chefsrådmännen på avdelning än domstolarnas storlek.

En fråga som i denna del kommer i förgrunden och som diskuterats i berörda kretsar under senare år är principen om domarnas cirkulation mellan olika avdelningar. I denna del har från regeringens sida hävdats att varie domare för att bibehålla sin allsidighet och bredd - och för alt därigenom bli, lät mig säga en bättre domare - i lämplig omfattning bör alternera mellan olika typer av mål och ärenden som förekommer i domstolarna. Denna princip har inte från alla domares sida stått oemotsagd.

Del får antas all vad jag nu framhållit utgjort åtminstone ett av skälen till att propositionen inte i den här delen innehåller något förslag lill för-

Nr 20

Onsdagen den 12 februari 1975

Organisation av domstolsverket, m. m.

Nr 20

Onsdagen den 12 febmari 1975

Organisation av domstolsverket, m. m.

ändring i förhållande lill vad som nu gäller. I vart fall har det varit bestämmande för mig när jag i den här delen har reserverat mig mot utskottets förslag. För mig framstår del som ytterst angeläget att värna om domarkårens allsidighel, vilken säkeriigen bäst skyddas om regeringen svarar för chefsrådmännens indelning på avdelning vid de tre största tingsrätterna. Det förvånar mig all utskottsmajoriteten inte har anslutit sig lill propositionen i denna del.

Vid bestämmande av antalet nämndemän i tingsrätterna borde enligt domstolsstyrelseulredningen hänsyn tas bl. a. lill antal lingsdagar och befolkningstal och till målsättningen att en nämndeman för all hålla sig ä jour med verksamheten inte borde tjänstgöra för sällan men av andra skäl inte heller för ofta.

Domstolsstyrelseulredningen pekade på att del från dessa utgångspunkter f n. föreligger stora skillnader mellan olika tingsrätter i fråga om antalet nämndemän. Utredningen befarade att skillnaderna skulle bli ännu större om tingsrätterna fick bestämma själva och föreslog att uppgiften skulle föras över lill domstolsverket.

Departementschefen konstaterade att förslaget i denna del i allmänhet lämnats utan erinran av remissinstanserna och biträdde för sin del förslaget härvidlag.

Eftersom även ulskoitsmajorilelen ansett att frågan bör bedömas väsentligen från praktiska utgångspunkter hade man kanske kunnat vänta sig all några invändningar mot propositionsförslaget i den här delen inte skulle finnas. Utskottsmajoriteten har här uppenbariigen tagit fasta på den förledande argumenteringen i motionen 1991 att uppgiften på grund av hovrätternas förment större kännedom om de lokala förhållandena bor.de behållas hos hovrätterna.

Denna kännedom finns i första hand hos tingsrätterna själva. Vad som skall sökas utanför tingsrätterna är en lösning av samordningsproblematiken. Denna lösning bör rimligen sökas på en och samma hand. Något egentligt skäl till alt man skulle låta hovrätterna fastställa antalet nämndemän har inle anförts. Enligt min uppfattning talar de nuvarande förhållandena med stora skillnader mellan olika tingsrätter och hovrätisområden entydigt för att uppgiften att efter förslag från vederbörande tingsrätt fastställa antalet nämndemän i tingsrätt bör läggas centralt i domstolsverket.

När det gäller ordningen för tillsättandet av ordinarie domarljänsier har, efter det att regeringen avgav nu förevarande .proposition, 1972 års domar-utredning framlagt ett betänkande innehållande förslag bl. a. i dessa hänseenden.

Inom utskottet har vi därefter kunnat enas om att man nu bör inrätta ett i förhållande lill domstolsverket frislående organ som skall avge förslag vid tillsättning av alla ordinarie domarljänsier som tillsätts efter förslag. Enighet har också uppnåtts om sammansättningen av organet och om alt dess kansligöromål bör ulföras inom domstolsverket.

När det gäller ordförandeskapet i tjänsteförslagsnämnden har utskottet stannat för all regeringen på grund av sakens grannlaga natur bör utse ord-

förande. Utskottets två moderalledamöter har i en reservation föreslagit all organet självt utser ordförande bland ledamöterna, dock ej domstolsverkets chef

Utöver principiella synpunkter kan mot reservationen anföras att del, eftersom kansligöromålen skall utföras i domstolsverket, måsle framstå som orimligt alt utesluta generaldirektören från att kunna utses lill ordförande i tjänsteförslagsnämnden. Om detta organ utöver generaldirektören innehåller de sju domare som tillsatts på sätt som angivits i propositionen måste man åtminstone ha stor fantasi för alt som motionärerna i molionen 1103 kunna se någon fara för domstolarnas självständighet i all domstolsverkets chef kan vara ordförande i tjänsteförslagsnämnden.

När det gäller frågor om notarietjänstgöringen har i propositionen föreslagils att den nuvarande nolarienämnden med oförändrad sammansättning skulle inlemmas i domstolsverket för all där utgöra domstolsverkets styrelse i notariefrågor. Beslutskompetensen när det gäller notarieantagning skulle vara delad mellan nolarienämnden, såsom styrelse, och lägre nivåer i verket.

Med tillstyrkan av motionen 1989 av herr Nyquist har utskottets majoritet i den här delen stannat för att nolarienämnden även i framtiden bör svara för antagningen lill notarieijänsler. Vid detta ställningslagande har utskottet utgått från att nolarienämnden i likhet med vad som hittills ägt rum bör kunna överlämna elt stort antal ärenden av enkel beskaffenhet eller grupper av sådana ärenden till ledamot av nämnden eller till tjänsteman som fullgör kansligöromål åt nämnden.

Såväl i propositionen som av utskottsmajoriteten har sålunda föreslagits en delad beslulskompetens när del gäller antagning till notarieijänsler, i båda fallen med det yttersta avgörandet för vad som kan tas under sly-relsenivå på notarienämnden själv. Skillnaden mellan propositionen och ulskoitsmajorilelen så långt kanske inte behöver sökas med förstoringsglas, men del är nog säkrast att ha ett sådant till hands. Förstoringsglaset skulle i så fall kunna användas för alt leta efter argument för alt notarienämnden skulle behöva finnas kvar som självständigt organ.

Det skäl som av utskottsmajoriteten anförts för alt nolarienämnden skulle behöva finnas kvar som frislående organ är den "förordade ordningen för beslutsfattandet inom NON", dvs. att notarienämnden om man så vill med samma sammansättning och samma befogenheter som föreslås i propositionen alltjämt skall tillsätta vissa notarieijänsler; ett i mina ögon myckel märkligt skäl för alt bibehålla en i reservanternas ögon helt onödig självständig myndighet. Jag kan i stället bidra med några skäl som både från notariernas egna och kanske också från herr Nyquists utgångspunkter talar för all man bör undvika den helt onödiga självständiga myndigheten.

Antagning till notarietjänstgöring är bara en del av notarienämndens uppgifter. Nämnden har det övergripande ansvaret för noiariemeriieringen i dess helhet. En myckel viktig uppgift för nolarienämnden, kanske dess viktigaste enligt herr Nyquist alt döma av en fråga här i riksdagen i höstas, är all skapa och ulnylfia tillgängligt utrymme för notariemerilering. Jag kan för min del inte finna annat än att en samordning av notarienämnden

Nr 20

Onsdagen den 12 febmari 1975

Organisation av domstolsverket, m. m.

Nr 20

Onsdagen den 12 febmari 1975

Organisation av domstolsverket, m. m.

och domstolsverket under samma hatt måsle medföra elt ökat ansvar för domstolsverket och större möjligheter för nolarienämnden all verka för att disponibla nolarieplatser utanför domslolsorganisationen läggs samman med tjänster i tingsrätterna på elt effektivare sätt än hittills och att de ekonomiska möjligheter som finns inom domstolsverket kommer att kunna utnyttjas på ett bättre sätt om nolarienämnden knyts till domstolsverket.

Sammanfattningsvis finner jag att utskottsmajoriteten i den här delen inle anfört något bärande skäl för sin ståndpunkt, samtidigt som jag nyss pekat på flera olika skäl som talar för ett inlemmande av nolarienämnden i domstolsverket i enlighet med vad som föreslagits i propositionen.

Disciplin- och åtalsärenden var enligt domstolsstyrelseulredningen en na-turiig uppgift för en centralmyndighet på domstolsväsendets område liksom på andra områden. Eftersom ingen dömande personal är underkastad disciplinär bestraffning ansågs detta inte strida mot självständighetsprincipen. Departementschefen anslöt sig lill utredningens förslag i den här delen.

I motionerna 1990 och I99I har under åberopande av självständighets-principen föreslagits att domstolsverket endast skall utöva disciplinär bestraffningsrätt i förhållande till sin egen personal och alt när det gäller all domstolspersonal som är underkastad disciplinär bestraffning ingen ändring skall göras i förhållande till nuläget, enligt vilket hovrätten är bestraffningsmyndighet för egen personal och för personalen i tingsrätterna och hyresnämnderna.

I utskollet har enighet uppnåtts om att det saknas bärande skäl mol alt domstolsverket tilläggs uppgifter i disciplinära och liknande hänseenden, såvitt gäller den icke räitsbildade personalen. När det gäller fiskaler i kammarrätt och hovrätt har vi i utskottet fäst avgörande vikt vid att dessa tillhör domarkarriären och att därför starka skäl talar för att domstolsverket inte gentemot dessa skall få befogenheter i de ärenden det nu gäller. Detsamma bör självfallet gälla också tingsnolarier i den utsträckning de har dömande uppgifter.

1 utskottets i denna del enhälliga betänkande har tingsnolarierna, i den mån de inte har domaruppgifter, jämställts med fiskaler i kammarrätt-och hovrätt. Sedan utskottets belänkande justerades har det emellertid sagts mig alt notariernas fackliga organisation, JUS, föredrar att de disciplinära befogenheterna centraliseras till domstolsverket. Om så är fallet utgår jag från alt riksdagen inle har något att erinra, om domstolsverket tilläggs disciplinära och liknande uppgifter även när det gäller nolariepersonalen, med undantag självfallet i de hänseenden där notarierna f n. inte är underkastade disciplinärt ansvar.

Herr lalman! Med det anförda ber jag alt få yrka bifall lill reservationerna 1, 2, 3 och 5 och i övrigt lill utskottets hemställan.

Fru KRISTENSSON (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag skall bara bemöta några av de saker som herr Larfors nämnde. För det första delar jag uppfattningen att DON:s verksamhet fungerar

bra, men jag vill erinra om alt utskottet för sin del nu har menat all domstolsverket bör få huvudsakligen uppgifter av den art som f n. handhas av DON. Det är med den utgångspunkten som vi tycker att del inte kommer alt finnas risk för att det blivande verkels arbetsuppgifter skall ingripa i domstolarnas självständighet i fråga om den dömande verksamheten.

För det andra är vi, som herr Larfors också sade, eniga om att domstolsverket skall fastställa de allmänna riktlinjerna vad beträffar arbetsordningarna. Det är ju detta som garanterar att del blir en likformighet, men det är den likformigheten som reservanterna har tagit till intäkt för alt domstolsverket också bör få fastställa riktlinjerna för arbetsordningar för enskilda tingsrätter. Det kan ju inle vara riktigt logiskt, för vi vet alla alt utifrån de generella riktlinjerna måste man ändå tänka sig att det blir separata arbetsordningar i konkreta fall för enskilda tingsrätter. Därmed faller ju argumentet om likformighet i det hänseendet. Vi som tillhör utskoltsmajoriielen anser alt om domstolsverket skall ha kvar den principiella beslutanderätten också över de enskilda arbetsordningarna för bestämda tingsrätter, så kan det finnas en risk för att verket, även om inle detta är avsikten, kan inkräkta på den döniande verksamheten.

När det gäller fastställande av antalet nämndemän vill jag bara helt kort säga att vi som utgör utskottets majoritet inle kan inse att det ligger någon vinst i alt centralisera ett sådant beslutsfattande. Hovrätterna måsle väl ändå rimligen ligga närmare lill hands att kunna bedöma del antal nämndemän som fordras i de tingsrätter som är underställda hovrätterna än vad det centrala verket kan göra. För övrigt vill jag nämna att domstolsstyrelseulredningen över huvud laget inte tog upp alternativet alt hovrätterna skulle fastställa antalet nämndemän, ulan vad utredningen diskuterade och avvisade var att lingsrälterna själva skulle få besluta i den frågan.

Herr Larfors sade all det är orimligt all utesluta verkels generaldirektör från ordförandeskapet i tjänsteförslagsnämnden. Jag finner det nog egentligen mera orimligt all den person som, såvitt jag förstår, kommer att ha den mest begränsade kännedomen om de sökandes dömande kvalifikationer skulle vara den som sätts som ordförande i en nämnd där man i alla fall i huvudsak har alt bedöma vederbörande sökandes kvalifikationer på det dömande området.

Vad slutligen gäller disciplin- och åtalsärendena måsle jag säga all jag inle riktigt kan följa herr Larfors i hans synpunkter om hur det skall gå med notarierna. En notarie har ju ofta dömande verksamhet, men han kan också ha funktioner av annan art. Det är väl orimligt att han i ena fallet skall hänföras till domstolsverket och i andra fallet till en annan instans för disciplinära påföljder.

Nr 20

Onsdagen den 12 februari 1975

Organisation av domstolsverket, m. m.

Herr LARFORS (s) kort genmäle:

Herr talman! Fru Krislensson nämnde först några ord om fastställande av riktlinjer för arbetsordningar och fastställande av arbetsordningar. Om jag förslod fru Krislensson rätt saknade hon logiken i att man från re-

Nr 20

Onsdagen den 12 februari 1975

Organisation av domstolsverket, m. m.

servanternas sida ansåg att den som utfärdade riktlinjerna också skulle fastställa arbetsordningarna. Jag tycker del är logik i ett resonemang som säger att den som fastställer och utfärdar riktlinjerna också skall fastställa arbetsordningarna. Men, har vi sagl, för all nå fram lill den praktiskt vettiga tillämpningen skall i normalfallet fastställande av arbetsordningar som upprättas efter riktlinjerna ske hos hovrätterna.

Fru Krislensson log också upp frågan om antalet nämndemän. Jag sade i milt anförande att man här strävade efter en viss likhet vad del gäller fastställandet av antalet nämndemän vid de olika tingsrätterna. Del är nämligen myckel olika härvidlag. Jag kan för att la några exempel från lingsrälterna under Svea hovrätt nämna all i Eskilstuna har man 115 nämndemän, i Västerås 75 nämndemän och i Svarllösa 40 nämndemän. Går vi över lill Göta hovrätts område och lar Norrköping som jämförelse, så har man där 91 nämndemän. Helsingborg under hovrätten för Skåne och Blekinge har 70 nämndemän, och Sundsvall under hovrätten för Nedre Norriand har 85 nämndemän.

Det är nu myckel stor skillnad mellan olika tingsrätter, och därför är det rikligt att låta en central myndighet verka forell ufiämnande av antalet nämndemän.

Till slut några ord om ordföranden i tjänsteförslagsnämnden. Om man har en nämnd där det sitter sammanlagt sju domare som ledamöter - sannolikt blir det väl också så all generaldirektören är domare och då finns det åtta domare som ledamöter - tro jag, som jag sade förut, att man måste söka efter motiven för all inle generaldirektören skulle kunna vara ordförande i fiänsieförslagsnämnden. Del är trots allt domstolsverket, generaldirektörens verk, som skall handha de praktiska angelägenheterna i tjänsteförslagsnämnden.

Fru KRISTENSSON (m) kort genmäle;

Herr talman! Jag skall bara bemöta del som herr Larfors nu senast sade om vem som skall vara ordförande i tjänsteförslagsnämnden. Jag kan inle hjälpa all jag uppfattar utskottsmajoritetens ställningstagande så, all ni också är kritiska mot del förslag som finns i propositionen, att ordföranden skall vara verkets chef Varför har man annars från utskotlsmajorilelens sida ändrat propositionen i denna del och sagt alt han bör vara självskriven ledamot men att regeringen skall utse ordförande - om man inle har menat något i sak med delta ändrade ställningstagande? Jag har den uppfattningen, som jag sade förut, alt domstolsverkets chef kan ha synpunkter alt anlägga på de olika sökandenas kvalifikationer när det gäller de administrativa spörsmålen. Men del är ju ändå de frågorna som väger minst när man skall bedöma vem som är mest lämpad att få en ordinarie domarljänst. Det är ju hans kunnande på det juridiska området och hans färdigheter i dömandet som i alla fall måste väga tyngst. Därför menar jag att det är naturiigt all den blir ordförande i nämnden som just har erfarenheter från del området.

Sedan hann jag inte riktig! utveckla mina synpunkter närdetgällerdisciplin-och åtalsärenden beträffande notarierna. Jag tycker del känns litet

egendomligt att man, sedan man tagit ställning i utskottet och varit enig om elt beslut, skall ta intryck av vad Jurist- och Samhällsvetareförbundet under hand har låtit meddela. Vi har tagit vår principiella ståndpunkt. JUS kan ju ha sakliga synpunkter med utgångspunkt i de intressen förbundet skall tillvarata. Men som jag ser del måste ändå principen om domstolarnas grundlagsfästa oberoende slå igenom också på det här området när det gäller disciplin- och åtalsärenden beträffande notarierna. Och del har vi, som sagt, varit ense om i utskottet.

Nr 20

Onsdagen den 12 februari 1975

Organisation av domstolsverket, m. m.

Hen LARFORS (s) kort genmäle:

Herr talman! För all återkomma till frågan om ordföranden i tjänste-. förslagsnämnden vill jag till alt böria med ställa mig mycket undrande inför tanken på alt man skulle utesluta verkets generaldirektör. Jag tycker alt del skulle vara au diskriminera en viss person när del gäller att kunna få ett uppdrag som ordförande i tjänsteförslagsnämnden. Han skulle med andra ord bli den enda människan i landet som skulle uteslutas från möjligheten att få delta uppdrag.

Fru Kristensson påpekade att vi härvidlag har avvikit från propositionen, där det sades att generaldirektören skulle vara ordförande i tjänsteförslagsnämnden. Del ar riktigt att vi har gjort det. Vi har sagt att vi menar all regeringen bör utse ordförande i tjänsteförslagsnämnden på grund av den grannlaga karaktär som vi har ansett det här valet ha. Om det skulle uppslå en myckel svår situation, om man i del yttersta fallet skulle komma så långt all man var tvungen att utse annan ordförande än den ordinarie finns med vårt förslag den möjligheten. Det är naturiiglvis inte heller fel att här öppet också erkänna all del genom denna jämkning kunde skapas en ut-skoilsmajorilei i denna svåra fråga.

Vad beträffar frågan om notarier gäller ju att i den utsträckning de har dömande uppgifter är de inle underkastade disciplinansvar. Endast i de fall de utövar andra uppgifter är de underkastade disciplinärt ansvar.

Det är riktigt alt vi, som fru Krislensson nämnde, har fattat enhälligt beslut i utskottet om vem som skulle vara disciplinär myndighet för notarierna. Jag vill dock påminna om att det skedde på det sista sammanträdel då ärendet behandlades och att det kanske rådde tidsbrist just då. Om man därefter får vela all en personalorganisation har vissa synpunkter i frågan tycker jag att det stämmer överens med god praxis i vårt land att man framför de synpunkterna i en riksdagsdebatt. Observera all jag framför synpunkter, jag har naturiiglvis inle framställt något yrkande.

Hen POLSTAM (c);

Herr talman! Jag skall inle gå så djupt in i detaljerna i den här debaiten, eftersom det väsentligaste redan har berörts i både huvudanföranden och replikskifte. Jag skall dock anföra något.

När vi behandlar riktlinjerna för den nya domstolsförvaltningen eller domstolsverket, som del säkeriigen kommer att hela, vill jag böria med det särskilda yttrande som finns fogat till utskottets betänkande. Då del gällde

Nr 20

Onsdagen den 12 februari 1975

Organisation av domstolsverket, m. m.

all inrätta en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet var riksdagen 1972 inte enig. Jag tillhör dem som då anförde principiella betänkligheter mot inrättandet av ett sådant verk, eftersom regeringen inle dessförinnan angivit några riktlinjer för det här verkets ställning och arbetsuppgifter i förhållande till domstolarna.

Vi har ju i det här landet alltid värnat om domstolarnas självständighet och integritet, och därför kände vi oro inför förslaget i dess dåvarande utformning, eftersom vi inle kunde se några garantier för all domstolarna även efter inrättandet av en centralmyndighet skulle bli suveräna och självständiga i sin dömande verksamhet. Nuvarande domstolsadministralion har ju fungerat bra och ulan påverkan i den dömande verksamheten. Att då övergå lill en ny central myndighet med styrande funktioner, låt vara på det administrativa området, kändes besvärande. Vi förstod ju också alt det längre fram skulle bli aktuellt att dra upp riktlinjerna för del nya verket med fördelning av arbetsuppgifterna mellan regeringen, centralmyndigheten och domstolarna. Vi frågade oss helt naturiigt hur delta skulle kunna ske utan all den dömande verksamheten skulle komma all påverkas eller kunna komma att påverkas. De här frågeställningarna förekom således år 1972 före del första beslutet, som dock fattades med minsta möjliga majoritet. Beslutet varemellertid demokratiskt tillkommet, och nu vill vi också ansluta oss till detsamma, eftersom riktlinjerna nu har redovisats. Kvar har vi således att besluta om den nya myndighetens ställning och ledning men också om de administrativa arbetsuppgifterna - främst då ekonomi-, organisations-och personaladministration - samt tidpunkten för ikraftträdandet.

Den allt överskuggande frågan gäller fortfarande domstolarnas självständighet. Nu har vi fått regeringens förslag och haft tillfälle att penetrera detta mycket noggrant. Enighet har också kunnat nås under utskotlsarbetet när det gäller.de rent principiella övervägandena om centralmyndighetens ställning och uppgifter. Men när del gäller alt avgöra vissa detaljfrågor i förslaget angående domstolarnas suveränitet i den dömande verksamheten har ändock olika uppfattningar gjort sig gällande. Delta har redan berörts av fru Krislensson och herr Larfors, så jag skall inle upprepa synpunkterna. Jag tror emellertid att del innerst inne inle föreligger så stora motsättningar i den här frågan, sedan också reservanterna från 1972 nu anslutit sig till principen all inrätta elt verk för planering och samordning av den administrativa verksamheten.

Inte heller mellan departementschefen och utskottet föreligger - såvitt jag förslår - särskilt stora motsättningar. Statsrådet Geijer framhöll redan 1972 att en centralmyndighet för domstolarna inte skulle påverka deras självständighet. Detta har ju också kommit till uttryck i propositionen på flera ställen. Det visar emellertid att också departementschefen hyst en viss oro och därför också varit angelägen att betona domstolarnas självständighet, och jag vill särskilt peka på vad departementschefen säger på s. 27 i propositionen: "Redan i direktiven till DVU betonade jag, lill undvikande av varie missförstånd, alt tillskapandet av en central förvaltningsmyndighet på domstolsväsendets område självfallet inle får innebära något som helst

ingrepp i domstolarnas självständighet och integritet när del gäller den dömande verksamheten."

Detta uttalande är bra, och jag förutsätter alt del skall respekteras också i tillämpningen. För framliden och för nya generationer får detta ställningstagande, som regeringen, utskottet och nu riksdagen tar ställning till, aldrig ifrågasättas. Del är därför vi så benhårt har engagerat oss i den här frågan om domstolsverkets ställning och uppgifter. Det är därför del är så viktigt alt inga oklarheter föreligger, när vi nu går till beslut.

Jag vill peka på en uppgift i propositionen som emellertid kan leda till missförstånd trots alla försäkringar om motsatsen. Om jag fortsätter, där citatet nyss slutade, så säger departementschefen; "Jag uttalade emellertid också att självständigheten i den dömande verksamheten inte utesluter att ett centralt organ får lill uppgift alt ta tillvara alla möjligheter alt rationalisera domstolsarbeiei och alt göra den administrativa verksamheten inom domstolsväsendet sä effektiv som möjligt." Det här gäller således det administrativa arbetet inom domstolsväsendet. Längre fram åberopar departementschefen stadgandet i regeringsformens 11 kap. 2 § alt ingen myndighet, inle heller riksdagen, får bestämma hur domstol skall döma i del enskilda fallet eller hur domstol i övrigt skall tillämpa rättsregel i särskilt fall. Varken regeringen eller något annat organ kan alltså ingripa och bestämma hur en domstol i sin rättstillämpning skall besluta i visst fall.

Detta låter betryggande. Men sedan säger departementschefen all bestämmelsen i regeringsformen inte utesluter all domstolarna liksom andra myndigheter i administrativt hänseende är skyldiga att ållyda direktiv från regeringen eller annan myndighet som är behörig all meddela sådana direktiv, t. ex. centralmyndighetens ledande och samordnande funktion. Då låter det inle längre så betryggande, eftersom direktiven i administrativt hänseende kan vara ganska vida. Dessutom säger domstolsstyrelseulredningen - och det håller departementschefen med om - att del är meningslöst all försöka dra upp formella gränslinjer mellan dömande och administrativ verksamhet, eftersom de inte kan läggas lill grund för kompetensfördelningen mellan regeringen, centralmyndigheten och domstolarna. Då är det måhända inte så egendomligt all vi är litet misstänksamma i det här avseendet.

Utskottet har försökt ge sin syn på frågan i betänkandet. Jag skall inte föredra del, eftersom del redan tagits upp av fru Krislensson och herr Larfors; jag håller emellertid med om att all offentlig verksamhet naturiiglvis skall bedrivas så effektivt som möjligt, men alt effektiviteten ändå inte får likställas med snabbhet i dömandet, för då kan resultatet bli bristande förtroende för våra domstolar. Med effektivitet måsle i första hand avses säkerhet i dömandet, och då får snabbheten komma i andra hand. Delta räiis-säkerhetsinlresse får inte påverkas negativt genom alltför långt gående administrativa direktiv från något håll.

Personvalet när det gäller chefstjänstemän och andra ledande befattningar inom verket kan givetvis få stor betydelse för de här frågornas lösning, liksom den instruktion som utfärdas för centralmyndigheten.

Jag förutsätter att självständighet och effektivitet nu berörts på elt sådant

Nr 20

Onsdagen den 12 februari 1975

Organisation av domstolsverket, m. m.

Nr 20

Onsdagen den 12 februari 1975

Organisation av . domstolsverket, m. m.

sätt i propositionen och i betänkandet liksom här i kammaren, all kommande lagtolkare förstår vad vi avser och att vi slipper uppleva några negativa följdverkningar. Vi har ju i belänkandet pekat på all det här också får bli en angelägen fråga för jusiiliekanslern och justitieombudsmannen att följa.

När det gäller fastställande av arbetsordning för tingsrätt har utskoltsmajoriielen stannat för alt den fastställs av hovrätt, eftersom de lokala förhållandena vid varie lingsräit är bäst kända av hovrätten. Dessutom föreställer sig utskottsmajoriteten alt bestämmelser.i arbetsordningen kan återverka på den dömande verksamheten, och just av den anledningen bör inle arbetsordningen fastställas av verket. För reservanterna blir detta tydligen en stor fråga, men för regeringen kan den väl ändå inte vara så speciellt viktig, eftersom propositionen ändock säger att uppgiften alt fastställa arbetsordning i regel kan delegeras från centralmyndigheten lill hovrätt. 1 så fall kan man också redan nu besluta att hovrätt fastställer arbetsordningen för resp. tingsrätter. Allmänna riktlinjer och generella anvisningar för arbetsordningarnas innehåll föreslås ändå böra utfärdas av centralmyndigheten.

När det gäller indelningen av chefsrådmännen på avdelning liksom bestämmandel av antalet tjänstemän i domsaga instämmer jag i vad som redan har sagts. Herr Nyquist kommer också att vidare utveckla den frågan liksom frågan om nolarienämndens ställning.

Förslaget om tillsättande av domartjänster ställde vi oss inom centerpartiet kritiska till, främst därför att 1972 års domarulredning inle lagt fram sill förslag. Nu kom del förslaget under utskottsbehandlingen och gick i linje med propositionens förslag. Det är i huvudsak anledningen lill att vi nu följer propositionsförslaget. Della vill jag anmäla för kammarens ledamöter, eftersom yrkandet i motionen kanske i någon mån gick i annan riktning.

Tiden för ikraftträdandet, som föreslagits till den 1 juli 1975, ansluter vi oss till, eftersom lokalfrågan nu är löst i Jönköping. Bostadsfrågorna utgör inte heller något hinder längre. Dessutom är det ett starkt önskemål från personalens sida - och det är egentligen mycket välmotiverat - att beslutet blir gällande fr. o. m. den 1 juli 1975.

Herr talman! Med det här kortfattade inlägget yrkar jag bifall till utskottets hemställan i dess helhet.

Hen NYQUIST (fp):

Herr talman! Samtidigt som den nya regeringsformen slår fast domstolarnas absoluta självständighet i dömandet och rättstillämpningen, sätts också punkt för den långa och sega kampen för rättslig kontroll av administrativa avgöranden. I 11 kap. 3 S andra stycket regeringsformen föreskrivs sålunda beträffande fall när annan myndighet än domstol har berövat någon friheten med anledning av brott eller misstanke om brott, att den som beslutet rör skall kunna få saken prövad av domstol utan oskäligt dröjsmål. Genom uppföljande riksdagsbeslut är, kan man nu säga, den straff-, process- och förvaltningsrälisliga lagstiftningen i vårt land på det hela tagel utformad på ett sådant sätt att den tillgodoser regeringsformens krav på möjlighet

till domstolsprövning - eller domslolsliknande nämnds prövning - av straffrättsliga och straffprocessuella frihetsberövanden samt andra omhändertaganden som sker tvångsvis.

Den som upplevt den livliga debatten, särskilt under 1950-lalel, om rättssäkerheten vid de administrativa frihelsberövandena ser med tillfredsställelse på det angivna rättsläget. Men - och det är en helt avgörande omständighet - då gäller del också all se lill all de vinningar som gjorts, inle minst genom envisa liberalers agerande, inte äventyras ulan stärks genom all vi nu slår vakt om domstolarnas fria ställning.

Ingen ifrågasätter den rationella målsättningen i den proposition om domstolsverket som vi handlagt i juslitieulskoltet och nu har att la ställning till här i kammaren. Men - och det är närmast en retorisk fråga - har man inte varit på väg au nästan spela bort den allmänna goodwill som regeringsformens rältssäkerhetsvinsier givit genom att man har fått en etappvis lurordning av ärendet domstolsverket och genom det sätt på vilket man i några fall har beskrivit och motiverat verkets uppgifter?

Först bestämmer man, som vi alla vel, efter en utredning av dom-stolsverksulredningen, år 1972 alt en central myndighet för domstolarna skall inrättas. Del skall närmast ses som elt principbeslut. Sedan beslutar man våren 1973 om lokalisering och tidpunkt. Därefter, i september 1973, tillsätts en ny utredning, domstolsstyrelseulredningen, som skall utreda verkels ställning, organisation och arbetsuppgifter.

Jag kan inle lycka annat, herr talman, än alt man har kommit alt behandla ärendet i fel ordning och att man därmed också har äventyrat tilltron lill del goda syftet. Varför så bråttom? Varför inle först grundligt klara ul del föreslagna verkets ställning, organisation och arbetsuppgifter och därefter besluta om inrättande, lokalisering och tidpunkt för start?

Vi skall inte förundra oss över alt man på vissa håll mot den angivna bakgrunden - visseriigen enligt min mening felaktigt - tolkat in motiv som inte föresvävat förslagsställarna. Det hade varit bra om man hade kunnat undvika alt tala om t. ex. domstols5/>'/'(?/seulredningen och alt den centrala myndigheten skulle leda etc. domstolarnas arbete - allt ordval som leder tanken till ett syslem där regeringen och regeringen underställda administrativa myndigheter skulle kunna ha en möjlighet, i varie fall indirekt, att påverka domstolarna även i deras dömande och rätlslillämpande verksamhet.

Nåväl, alla är vi reservalionslöst överens om alt vi skall slå vakt om
självständiga domstolar-domstolar för vilka allmänheten hyser förtroende.
Detta slåsju fast i många ensartade beskrivningar i både propositionen och
utskollsbetänkandet, och talare före mig har hänvisat till del. Låt mig bara
understryka del särskilda yttrandet från m, c och fp, där vi har formulerat
oss på ett sätt som knappast kan missförstås. Vi säger att "enighet" - dvs.
politisk enighet -"råder i fråga om de principiella övervägandena om cen
tralmyndighetens ställning och uppgifter. Det är en garanti för alt

den självständighet som den svenska författningen av ålder tillerkänner våra domstolar skall kunna uppräuhållas."

Nr 20

Onsdagen den 12 februari 1975

Organisation av domstolsverket, m. m.

Nr 20

Onsdagen den 12 febmari 1975

Organisation av domstolsverket, m. m.

Enigheten är total. Men en helt annan fråga är om det i propositionen föreslagna systemet under alla förhållanden kan garantera att inte ens en risk - ej alltför osannolik - föreligger för otillböriig påverkan i administrativ ordning. Jag har inte känt mig helt lugnad på den punkten men är beredd medge att farhågorna i många fall kan ha varit överdrivna. Men även om så är fallet - är det föreslagna systemet så "vatteniätt" alt allmänheten reservalionslöst kan få uppfattningen alt ingen risk föreligger för alt domstolsverket kan påverka domstolarnas egentliga verksamhet? På den punkten är jag inle beredd lill medgivanden över hela fältet.

Då del gäller t. ex. frågorna om fastställande av arbetsordning för tingsrätt och indelning av chefsrådmän på avdelning föreligger enligt min mening i regeringens förslag risk för konflikt mellan administrativ och judiciell myndighet. Den risken är jag inle beredd att ta, hur liten den än är, och det har förvånat mig att reservanterna på de här två punkterna kan vara så orubbligt säkra. Föreligger inte ens ett rimligt tvivel, a reasonable doubt?

I reservationen beträffande arbetsordningen hänvisas lill bl. a. hänsynen lill det ansvar för verksamheten som domstolsverket avses få. Ullalandet för lätt tanken till att man bortser från de principiella övervägandena och ser helt praktiskt och kanske något aningslöst på spörsmålet. Eventuellt skulle man kunna förledas tro alt reservanterna menar att om man nu en gång har fått en central myndighet, så gäller det också alt se lill att den har tillräckligt med arbetsuppgifter och full sysselsättning. Men jag kan inte tro alt man har gjort del så lätt för sig. Å andra sidan kan vi fråga: Om man i likhet med departementschefen och reservanterna anser att fastställande av arbetsordning för lingsräit normalt skall delegeras lill hovrätterna, varför inle då från börian låta ansvaret ligga kvar på hovrätterna och snarare diskutera vad man skall göra i de eventuella fall då en fråga i en arbetsordning kan tänkas bli kontroversiell mellan en lingsräit och en hovrätt?

Punkten om arbetsordning för tingsrätt rymmer också frågan om hur långt man skall tillgodose kravet på likformighet eller om man skall förorda elt system som medger större hänsyn till lokala förhållanden. Utskottets majoriteisskrivning, som jag biträder, konstaterar alt stora lokala avvikelser kan föreligga som man inle bör bortse ifrån. Vederbörande hovrätt bör ligga närmast till hands att beakta dessa omständigheter. Detsamma gäller i fråga om beslutsfattare vid bestämmandel av antalet nämndemän vid tingsrätt.

På elt antal punkter har ett enigt utskott intagit en annan ståndpunkt än departementschefen och regeringen. Del gäller frågorna om dels stöd i lag för hovrätterna all öva tillsyn över vederbörande tingsrätter, dels tillsättande av tjänster som assessorer m. fl. som ligger kvar på regeringen, dels också ett undantagande av all rättsbildad personal, som har eller kan förväntas få dömande uppgifter, från domstolsverkets befogenheter i disciplin- och ålalsärenden. På den här sista punkten har det nog tidigare förekommit en viss tveksamhet om del rådande rättsläget, både bland motionärerna, måste jag medge, och bland utskottets ledamöter. Men utskottskansliet har på denna punkt - som på så många andra - helt skingrat

osäkerheten.

I min motion 1989 har jag hemställt att riksdagen uttalar sig för au nolarienämnden, NON, som självständig nämnd även framgent skall svara för antagning av notarier. I propositionen föreslås att nämnden, även om den skall vara kvar för bedömning av vissa principiella frågor, skall inlemmas, som det heter, i domstolsverket, dvs. ärendena skall generellt handläggas av centralmyndigheten. NON skall dock vara kvar för bedömning av vissa principiella frågor. Utskottet har biträtt mitt förslag, socialdemokraternas och vänsterpartiet kommunisternas representanter har reserverat sig till förmån för förslaget i propositionen. Jag kan medge att man i detta fall inle kan andra några betänkligheter beträffande propositionsförslaget med hänsyn till domstolarnas oberoende ställning. Det har reservanterna mycket riktigt påpekat. Jag har inle heller påstått något sådant.

Herr Larfors menar alt skillnaden i själva verket inte är så stor mellan milt och regeringens förslag. Jag upplever förvisso saken så att del är rätt stor skillnad - det är nämligen fråga om var man lägger huvudmannaskapet. Men - och del vill jag konstalera - del nuvarande systemet har fungerat bra, och NON själv anser att det inle finns någon anledning till ändring, så varför ändra? Om inga ölägenheter kan påvisas blir del ju en ändring för ändringens skull eller för att man vill stärka centralmyndighetens ställning, med hänsyn - som del brukar heta - till del ansvar för hela den administrativa verksamheten som domstolsverket skall ha. Jag menar att NON i det sammanhanget varken gör till eller från. NON:s självständiga ställning - sammansättningen föreslås inle ändrad - kan snarare vara lill förmån för och vara en garanti för en så allsidig bedömning av notarieärendena som möjligt. Del är inle minst viktigt då den s. k. utbytestjänstgöringen är i slöpsleven.

Frågan; Varför ändra, då några ölägenheter ej visat sig? kan man ställa också beträffande andra förslag i propositionen. Del gäller över huvud taget relationerna mellan hovrätterna och tingsrätterna. När något fungerar bra - som det oslridigt gör nu - förstår man oron i domarkåren och hos en rätlsinlresserad allmänhet, då man konfronteras med förslag som reducerar domstolarnas befogenheter. Del gäller t. ex. viss personaldisposition. Man öppnar med andra ord dörren för onödig kritik om medveten styrning uppifrån.

Så några randanmärkningar och påpekanden i anslutning lill den löpande ulskottstexlen. Inledningsvis redovisas, som här tidigare harangens,de utred-ningarsom ligger till grund förpropositionen. Det varsjälvklart onödigt utmanande då domstolsstyrelseulredningen med hänvisning till ett uttryckliglöns-kemål från justitieutskottets sida om utredning i frågan uttalade alt en utredning om gränsdragning mellan den dömande verksamheten och den administrativa skulle vara, som det hette, meningslös. Eftersom departementschefen inte har tagit avstånd från uttrycket, så har det följl med genom hela ärendet och gett det ett drag av misstänksamhet mol förslagsställarens motiv. Även om det är grundlöst är det fortfarande eti uttalande helt i luften utan någon som helst exemplifiering eller försök lill analys.

Nr 20

Onsdagen den 12 februari 1975

Organisation av domstolsverket, m. m.

6 Riksdagens protokoll 1975. Nr 18-20

Nr 20

Onsdagen den 12 febmari 1975

Organisation av domstolsverket, m. m.

Frågan om effektivitet i dömandet har också här tidigare lagils upp och behandlats. Under förarbetena har det gjorts gällande att effektiviteten också skulle avse snabbhet i dömandet. Visst är del väl så all utdragna processer, där bevis så att säga kallnar, kan medföra felaktiga slutsatser och även felaktiga domslut. Men utskottet slår helt klart fast all tidsaspekten inte får styra dömandet. Dömandet måsle få la den lid som rättssäkerheten och de processuella garantierna härför kräver. I första hand, fastslår utskollet, avses med effektivitet säkerheten i dömandet. Men man skall ha klart för sig att i de processuella regler som vi har ligger redan bestämmelser om tidsfrister och tidsgränser.

Endast på två punkter, herr talman, hade jag velat ha en omformulering, en lättare justering av ulskottstexlen. Jag hänvisar till s. 17 där del talas om all del bör finnas utrymme för samråd mellan hovrätt och centralmyndigheten i olika principiella frågor om arbetsordningarnas innehåll. Jag menar all det inte bara bör finnas utrymme härför, utan att vi bort uttala oss för att ett sådant samråd alllid bör ske. Jag får nu nöja mig med alt låta min mening föras till protokollet, till den verkan del hava kan.

Jag tänker också på en - principiellt sett - mycket viktig fråga. På s. 29 i propositionen talar departementschefen om alt ytterst får del ankomma på de tillämpande myndigheterna all själva se till all gränserna för vad som anses böra vara förbehållet domstolarna inle överskrids. Jag menar att domstolarna verkligen inle skall behöva slåss för sin självständighet och sitt oberoende. Lag och författning skall vara så klara alt domstolarna inle själva ängsligt skall behöva bevaka sitt kompetensområde. Jag har dock nöjt mig med formuleringen i ulskottstexlen, att vid den praktiska lill-lämpningen är det givelvis av stor betydelse alt domstolarna och centralmyndigheten värnarom domstolarnas självständighet i den dömande verksamheten. Helst hade jag, herr talman, velat se en formulering som lägger mindre ansvar på domstolarna och mera ansvar på de administrativa myndigheterna.

Allra sist några ord om den föreslagna tjänsteförslagsnämnden, som jag personligen tror blir ett ändamålsenligt instrument. Men jag vill gärna deklarera att jag inte hyser några som helst betänkligheter mol alt låta chefen för domstolsverket ingå i den självständiga nämnden. Däremot har jag svårt att se alt kopplingen mellan domslolsvejkel och domstolarna är så stark i just det här fallet att vederbörande skulle vara självskriven ordförande i nämnden. Å andra sidan kan jag inte heller se att han i sin egenskap av chef för centralmyndigheten automatiskt skulle vara diskvalificerad som ordförande för nämnden. Att nämnden inom sig skall utse en ordförande, som några reservanter föreslår, synes mig kunna bädda för ställningstaganden i personfrågor som kan komma att kännas myckel besvärande för ledamöterna och dessutom måhända inte ger frågan den betydenhet som uppdraget innebär. Mot den bakgrunden har jag funnit utskottets formulering alt "regeringen - med hänsyn till sakens grannlaga natur - bör utse ordförande" helt tillfredsställande.

Med det sagda, herr lalman, ber jag att i alla delar få yrka bifall lill utskottets hemställan i juslilieulskotleis betänkande nr 1 år 1975.

Herr LARFORS (s) kort genmäle;

Herr talman! Herr Nyquist känner tydligen en viss oro inför inrättandet av domstolsverket eller kanske snarare inför de uppgifter som kommer att tilläggas verket. Jag vill erinra om alt vi sida upp och sida ned i betänkandet talat om domarnas och domstolarnas självständighet och integritet. Jag tror knappast alt det finns något annat land i väriden där man skrivit så mycket om dessa saker under de senaste åren som vi gjort här i landet. Här finns ett klart ställningstagande från alla berörda parter - från regeringen, utredningarna, utskottet, och jag tror att del också kommer alt bli riksdagens ställningstagande; riksdagen har ju tidigare givit uttryck för den meningen

- för att man skall slå vakt om domarnas och domstolarnas självständighet.
Herr Nyquist sade alt domstolarna inte skall slåss för sin självständighet.

Vi har en högt kvalificerad domarkår. Vi kan väl därför lugnt räkna med att domarna kommer all bevaka den självständighet som de enligt regeringsformen har i domstolarna.

Jag vill också säga ett par ord om herr Nyquists motion om NON. Man måste här ta hänsyn till praktiska förhållanden. DON har haft säte i Stockholm. Del nya domstolsverket skall däremot - enligt del beslut vi har faltal

- ligga i Jönköping. Jag tror att det kommer alt bli svårt att upprätthålla
samma myckel nära kontakt mellan NON och domstolsverket som tidigare
förekommit mellan NON och domstolsväsendets organisationsnämnd. Jag
tror därför alt del av rent praktiska skäl är nödvändigt att del blir en närmare
samordning mellan NON och domstolsverket än det varit mellan NON
och DON.

Herr Nyquist sade också några ord om fastställandet av arbetsordningarna och frågade hur man skall förfara om hovrätt och domstolsverket skulle ha olika meningar rörande arbetsordningens innehåll. Jag vill bara säga att vi något berört della i utskottet och kommit fram lill alt del är mycket svårt att finna någon vettig lösning av vissa gränsfall, om man lägger den slutliga bestämmanderätten hos hovrätten och del sedan skall anföras besvär i någon form mol hovrättens beslut.

Nr 20

Onsdagen den 12 februari 1975

Organisation av domstolsverket, m. m.

Herr NYQUIST (fp) kort genmäle:

Herr talman! Som jag sade har det i många sammanhang - i föregående utredningar, i propositionen och av reservanterna i utskottet -framhållits att domstolarna skall vara självständiga och att det på olika sätt skall ges garantier för delta. Det är ingen som helst diskussion på den punkten.

Vad jag har velat ge en bakgrund och förklaring till är den oro som man har märkt - den har kommit fram i artiklar, diskussioner och debatter i dessa frågor, och den har bl. a. tagit sig uttryck i att man ifrågasatt för-slagställarnas motiv. Jag menar att den oron inle bara kan ha uppstått ur

Nr 20

Onsdagen den 12 februari 1975

Organisation av domstolsverket, m. m.

luften, utan den har i stor utsträckning varit betingad av det säll på vilket ärendet har handlagts.

När det gäller nolarienämnden vill jag säga till herr Larfors att det självfallet inle är någonting som hindrar alt man rent administrativt förlägger den i anslutning till domstolsverket. Notarienämnden kommer ju oavsett vilket förslag som bifalles att få samma sammansättning som f n.

Hen LARFORS (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Nyquist säger att del har funnits en viss oro inför förslaget och all den har framkommit i vissa tidningsartiklar. Detta är i och för sig sant, men jag har uppfattat det så, att denna oro hyser man inom vissa begränsade kretsar, närmast sådana kretsar som är myckel nära knutna till domstolsväsendet. Det kan vara naturiigt, eftersom man där är så att säga uppfostrad med det tidigare domstolsväsendet sådant del har varit hitintills. Men jag har inle märkt att det skulle ha framkommit någon större oro hos den breda allmänheten eller i pressdiskussionen utöver de ganska begränsade inlägg från fackkrelsar som herr Nyquist åberopade. Jag vel att det också inom domarkåren finns många som tycker att det är vettigt att tillskapa ett domstolsverk och som alltså inte hyser samma oro som herr Nyquist har talat om här.

När jag ändå har ordet vill jag något kommentera del särskilda yttrande som herr Nyquist nämnde i sitt inlägg. Jag vill framhålla att del råder fullständig enighet i utskottet om domstolsverkels principiella ställning och värnandet om domstolarnas självständighet och integritet i den dömande verksamheten. Del särskilda yttrandet kan ge en antydan om all så inle skulle vara förhållandet. I vart fall kan inga berättigade invändningar ur .självständighetssynpunkt riktas mot de reservationer lill utskottets betänkande som har avgivils av socialdemokraterna och vpk-ledamolen i utskottet.

Hen WINBERG (m);

Herr talman! Justitieulskoiteis ordförande fru Kristensson framhöll alt del ställningstagande som vi skall göra i dag till förslaget om organisation av domstolsverket är det fiärde på lika många år som gäller detta verk, denna centralmyndighet för domstolsväsendet.

Något kortfattat och förenklat kan man väl säga att del vid de tidigare tillfällena för myndighetens del har gällt om, var och när. Med samma kortfattade uttryckssätt skulle man kunna säga alt nu gäller del hur.

Som en röd tråd i debatten om en centralmyndighet för domstolsväsendet har gått farhågorna från många håll för att en sådan instans skulle, ulan att det i och för sig behövt vara meningen, kunna innebära att man åsidosätter den viktiga och grundläggande principen om domstolarnas självständighet i deras dömande och rätlslillämpande verksamhet.

Det har tidigare i dagens debatt påpekats att de tre icke-socialistiska partier, som 1972 var i minoritet men i dag företräder hälften av ledamöterna här i kammaren, reserverade sig mol beslutet 1972 om inrättandet av verket.

bl. a. på grund av principiella betänkligheter. Tillräckliga garantier saknades då för att självständigheten för domstolarna inte skulle kunna komma i fara genom inrättande av centralmyndigheten.

Domstolsverket bör enligt den nu föreliggande propositionen få ledande och samordnande funktioner samt ha rätt att meddela föreskrifter och anvisningar för domstolarnas verksamhet. Det är uppenbariigen i vad man kan kalla gränsområdet mellan dömande och administrativ verksamhet som problemen kan uppstå. Tillåts en förvaltningsmyndighet all ge föreskrifter och direktiv för domstolarnas sätt all arbeta, innebär del lätt att man också - i varie fall indirekt- påverkar eller kan påverka deras dömande verksamhet. Propositionen har här inle på elt tillfredsställande klart sätt markerat nödvändigheten av domstolarnas självständighet.

Emellertid innebär utskottets skrivning en uppstramning och en konkretisering i åtskilliga delar som betyder alt självständighetsprincipen blir betydligt klarare fastlagd än i propositionen. Som framgår av molionen 1991 är vi ett antal företrädare för moderata samlingspartiet som har haft åtskilliga invändningar, både principiella och praktiska, mot propositionen.

Vi har i åtskilliga fall fått tillstyrkan till våra yrkanden av elt enhälligt utskott och i andra fall av majoriteten i utskottet. Med hänsyn till del och de principiella ultalanden som utskottet gör skall jag i dag inte ställa något avslagsyrkande. Vi får ta verket med de uppgifter som utskollet föreslår att det skall ha; dock bör den förbättring som ett bifall till de moderata reservationerna skulle innebära vidtas.

Jag vill emellertid påpeka all man kan hysa viss oro för den tendens lill en ökad omfattning av verkels personalstyrka som kan spåras. När verket först nämndes - det var väl 1972 - talades det om 75 tjänster och nu föreslås 115 tjänster Om den tendensen skall fortsätta är den något oroande.

I diskussionen om domstolarnas självständighet har det sagts vid några tillfällen, t. ex. av domstolsstyrelseulredningen, alt det i sista hand ankommer på domstolarna själva att värna om sin rätt. Och i propositionen sägs all det i de enskilda frågorna till slut måste vara de tillämpande myndigheterna själva som ser till alt gränserna för vad som anses vara förbehållet domstolarna inle överskrids. Jag vill nog där framhålla att det är utomordentligt viktigt att dessa gränser är klart angivna i lag och förfaUning. Del kan - del behöver inle göra det men det kan - ställa sig svårt för en enskild domstol alt hävda dessa principer i en länkbar meningsmotsättning mot en central myndighet inom domstolsväsendet. Och det kan, om fasta gränser inte är uppdragna, också tänkas alt olika domstolar kommer alt ha en olika tillämpning.

Jag vill gärna, herr lalman, stryka under ett påpekande som vi har gjort i vår motion, nämligen att den garanti från rättssäkerhetssynpunkt, som domstolarnas självständighet i förhållande lill regering och allmänna förvaltningsorgan innebär, inte är till för domstolarnas egen skull utan det är för de enskilda medborgarna, den rätlssökande allmänheten som den principen är så betydelsefull. De enskilda medborgarna skall inte behöva ha ens den minsta misstanke om all ovidkommande hänsyn tas vid måls

Nr 20

Onsdagen den 12 februari 1975

Organisation av domstolsverket, m. m.

7 Riksdagens protokoll 1975. Nr 18-20

Nr 20

Onsdagen den 12 februari 1975

Organisation av domstolsverket, m. m.

och ärendens avgörande i domstolarna, all inga som helst direktiv på det ena eller andra sättet direkt eller indirekt skall kunna spela in från t. ex. politiska instanser eller förvaltningsmyndigheter.

Det har vid flera tillfällen under delta lagstiftningsarbetes gång, bl. a. i dag av herr Larfors, pekats på del viktiga stadgande som finns i 11 kap. 2 S regeringsformen; "Ingen myndighet, ej heller riksdagen, får bestämma, hur domstol skall döma i det enskilda fallet eller hur domstol i övrigt skall tillämpa rättsregel i särskilt fall." Denna viktiga princip räcker emellertid inte för domstolarnas självständighet. Denna kan nämligen komma att naggas i kanten om centralmyndigheten för möjlighet att ge direktiv för hur domstolarna skall handlägga sina arbetsuppgifter och organisera sitt arbete. Det finns anledning att hänvisa till det ganska stora antal remissinstanser som här har uttryckt oro för att självständighetsprincipen inte skall bli garanterad.

Utskottet har emellertid nu gjort några viktiga uttalanden som stärker domstolarnas självständighet. Jag vill gärna uttala en uppskattning lill utskottet i dess helhet och lill fru ordföranden i första hand för den uppenbara förstärkning av domstolarnas ställning och självständighet som kommer till genom utskottets i denna del enhälliga skrivning.

Utskollet säger t. ex. att principen om självständighet för domstolarna ger domstolsverket en särställning i förhållande lill andra centrala ämbetsverk och blir av avgörande betydelse när dess uppgifter skall fastläggas. Av myndighetens blivande instruktion skall det också enligt utskottet framgå alt dess åliggande skall gälla enbart den administrativa verksamheten inom förvaltningsområdet. Och utskottet konkluderar att det här betyder att domstolsverkets inrättande framför allt innebär att domstolarna får möjlighet till kvalificerad service i frågor av det slag som hittills har handlagts av DON och all, vilket är väsentligt, något subordinationsförhållande av för svensk förvaltning sedvanlig modell inte skall komma till stånd.

Sistnämnda uttalande tror jag är väsentligt att ha i minnet t. ex. för domstolar när de kan komma att vid något tillfälle - vilket inte är så märkvärdigt - i konkreta frågor ha en annan mening än vad företrädare för domstolsverket har.

I samband därmed bör även noteras att utskottet har den meningen att domstolsverkets uppgifter beträffande disponeringen av personalen vid domstolarna begränsas till att avse den icke dömande personalen och alt frågor om tjänstgöring för assessorer och fiskaler skall handläggas huvudsakligen i den ordning som nu sker. Del betyder t. ex. alltså att när det är fråga om all förordna om vissa tjänsters tillfälliga upprätthållande av assessorer och fiskaler, så är del hovrätten som skall ta ställning till del.

Jag vill också i del här sammanhanget nämna frågan om arbetsordningens utfärdande, som bl. a. herr Larfors var inne på. Herr Larfors antydde alt man genom elt delegationsförfarande från verket - om man nu lägger uppgiften på verket - lill hovrätten skulle uppnå ungefär samma resultat som om hovrätterna utfärdar arbetsordningen. Då vill jag påpeka all man här kommer in på ett subordinationsförhållande, eftersom en delegationsrätt

alllid innebär elt förfarande mellan en högre och en lägre myndighet; man ställer alltså verket ovanför hovrätterna.

Principerna om rättssäkerhet och effektivitet brukar ibland komma alt slå emot varandra. Under det ganska långvariga arbetet att konstruera denna centralmyndighet har effektivitetsfrågan berörts ganska ofta, mera sällan frågan om rättssäkerheten. "Effektiv planering", "samordning av resurserna", "uppföljning av verksamheten" är uttryck som använts i samband med tillsättandet av domstolsverksulredningen. Målsättningen för verkels arbete skall enligt utredningen vara att se till all verksamheten bedrivs hos domstolarna rationellt och effektivt.

Jag vill gärna säga att jag inte har något emot alt domstolarnas arbete bedrivs effektivt - tvärtom. Men effektivitetsprincipen får inte ställas fram så långt alt omsorgen vid dömandet minskar, för då kan rättssäkerhets-principen komma att sällas åsido. Del är därför ganska viktigt när utskottet nu slår fast all myndigheten visseriigen skall verka för att verksamheten bedrivs effektivt men att detta effektivitetskrav icke får drivas så långt att del kominer att inkräkta på det viktiga allmänna intresset av rättssäkerhetens upprätthållande.

Ett enigt utskoU betonar alltså hur viktig rättssäkerhetsprincipen är, och jag tycker mig kunna spåra en viss skillnad i förhållande lill propositionen i denna del. Såvitt jag kunnat se finner departementschefen inte ens ordet "rättssäkerhet" värt alt nämnas.

Verket skall nu hjälpa till att skapa domstolar som arbetar effektivt i sin dömande verksamhet och är självständiga och för vilka allmänheten kan hysa förtroende. Effektivitetskravet blir heller inte någon motsats lill kravet på rättssäkerhet när man som utskottet gör helt riktigt konstaterar att med effektivitet måsle i första hand avses säkerhet i dömandet.

Låt mig slutligen, herr lalman, få säga några ord om enskilda punkter i betänkandet.

Det är med utomordentligt stor tillfredsställelse jag noterar att utskottet vill behålla begreppet ting i rättegångsbalken. Jag kanske inle rikligt vill skriva under på utskottets uttryckssätt att det är en mindre redaktionell jämkning i rättegångsbalken man gör i förhållande till propositionen när man behåller namnet ting på sammanträden för huvudförhandling. Var och en som har del minsta sinne för rättshistoria vel vilken god tradition begreppet ting har i det svenska rättegångsväsendet. Bl. a. mot bakgrund av den mycket förnämliga nämndemannainstiiuiion vi har i vårt land är del inte utan betydelse att begreppet ting behålls som benämning på domstolssammanträde som därigenom kan i vår moderna lid återspegla del historiska skeendet med domstolar, där en lagfaren domare tillsammans med kunniga och omdömesgilla folkvalda förtroendemän tolkar lagen.

När det gäller tjänsteförslagsnämnden tycker jag däremot inte all utskottet har kommit till någon särskilt god lösning. Som vi framhåller i motionen 1991 accepterar vi inrättandet av elt sådant organ som nämnden skall vara, elt officiellt organ vars beslut kan överklagas. Men anknytningen lill domstolsverket genom att dess chef skall ingå i nämnden är enligt min mening

Nr 20

Onsdagen den 12 februari 1975

Organisation av domstolsverket, m. m.

Nr 20

Onsdagen den 12 febmari 1975

Organisation av domstolsverket, m. m.

inte riktigt tillfredsställande. Utskottets förslag innebär någon förbättring i förhållande lill propositionen, eftersom verkschefen enligt ulskoilels mening inte skall vara självskriven ordförande, vilket han skall vara enligt propositionen.

Jag vill här understryka vad fru Kristensson för en stund sedan sade i ett replikskifte med herr Larfors, nämligen alt utskottsmajoritetens ändring av propositionen rimligen måste innebära att utskottsmajoriteten anser att verkschefen inte bör förordas till ordförande i nämnden. Del är såvitt jag kan se den enda möjliga tolkningen, om utskottets underkännande av departementschefens förslag skall ha någon reell innebörd.

Ett bifall lill reservationen 4 av fru Kristensson och herr Schött skulle dock innebära ylleriigare ett steg lill förbättring, eftersom de uttryckligen hävdar alt verkschefen inte under några omständigheter får vara ordförande i nämnden men däremot ledamot. Del mest klara markerandet av domstolarnas självständighet är dock enligt min mening alt ingen av personalen vid verket får ingå i nämnden - varken chefen, ledamot av dess styrelse eller annan befattningshavare.

Viss risk kan också uppkomma för att de administrativa meriterna när del gäller sökande lill domartjänst blir övervärderade i förhållande lill skickligheten i dömandet, om verket genom sin chef får ett förstärkt inflytande i tjänsteförslagsnämnden. Del är en intressant principiell fråga vilka färdigheter som skall tolkas in i begreppet förtjänst och skicklighet. Är del de administrativa färdigheterna eller skickligheten i dömandet? Eftersom justitieministern är här kunde del vara av värde alt få höra hans synpunkter på denna fråga.

Jag kommer att rösta på reservationen 4, som jag tycker innebär en acceptabel kompromiss mellan olika synpunkter.

När det gäller administrationen av de allmänna advokatbyråerna vidhåller jag, som vi har skrivit i motionen, au det är principiellt fel att de skall administreras av en centralmyndighet för domstolsväsendet. Det kan ge intryck av all advokatbyråerna inle är fristående från och oberoende av domslolsorganisationen.

I övrigt har yrkandena i motionen 1991 tillstyrkts eller medfört förslag om tillkännagivanden för regeringen i en utsträckning som sällan tillkommer motioner här i kammaren. Kanske delvis av detta skäl tycker jag att det - med några undantag - är elt ganska bra betänkande som juslitieulskoltet har åstadkommit, särskilt med hänsyn till att underiaget varit en mindre tillfredsställande proposition.

I delta anförande instämde fru Lindquist (m).

Herr LARFORS (s) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Winberg kom tillbaka till frågan om garantierna för domstolens självständighet och integritet. Jag skall inte upprepa vad jag har sagt om detta tidigare i mitt inlägg och i mina repliker. Jag har försökt uttrycka mig så klart som möjligt, vilket också har skett både i propositionen

och i utskollsbetänkandet.

Men när man driver denna sak så pass hårt i princip all man ständigt ifrågasätter om domstolarna kommer all bli självständiga i framliden, löper man kanske risken att skapa motsättningar och missförstånd där inga sådana finns. Man bör därför vara litet försiktig när man talar om dessa saker.

Beträffande fiänsieförslagsnämnden är det naturiigt alt herr Winberg inle tycker om det ställningstagande som utskottet har kommit fram till. När vi har stannat för alt förorda all regeringen skall utse ordförande i nämnden, är det - som jag förut har sagt - inte för alt utesluta generaldirektören från möjligheten alt bli ordförande utan för all skapa en valfrihet. Jag kan här hänvisa lill vad herr Nyquist sade i sitt inlägg.

När del gäller ijänsleförslagsnämndens sammansättning vill jag också erinra om att vi lever i ett demokratiskt samhälle och jag skulle personligen myckel väl kunna länka mig alt även annan personal inom domstolsväsendet än just domarna i framliden kommer alt göra sina krav gällande på representation i fiänsieförslagsnämnden. En sådan utveckling kan ligga i liden.

Till slut kan jag gott instämma i vad herr Winberg sade om traditionen och att bibehålla ordet ting i lagtexten. Jag instämmer också i de vackra orden om det folkvalda inslaget i våra häradsrätter. Även jag tycker om traditioner, och därför vill jag behålla ordet ting i lagtexten.

Nr 20

Onsdagen den 12 februari 1975

Organisation av domstolsverket, m. m.

Hen WINBERG (m) kort genmäle;

Herr talman! Vad först gäller självständigheten för domstolarna så tror jag lill skillnad mot herr Larfors att den inle kan betonas tillräckligt ofta. Jag tycker att del är utomordentligt väsentligt att försöka så långt det går få fram en skillnad mellan verkets administrativa uppgifter och de uppgifter både av administrativ art och av dömande art som vi vill skall ligga kvar hos domstolarna, bl. a. för att markera självständigheten.

Beträffande ordförandeskapet i tjänsteförslagsnämnden föreslås i propositionen att verkschefen skall vara självskriven ordförande. Utskottsmajoriteten godtar inle det utan säger alt regeringen skall utse ordförande bland ledamöterna, och bland dem finns då också verkschefen. Men skall delta ha någon reell innebörd, i vafie fall nu när del hela så alt säga skall komma i gång, måste del innebära ett avståndslagande från det förslag som framlagts i propositionen om alt verkschefen skall vara ordförande. Annars betyder det ju ingenting att utskottet tar bort ordet "självskriven".

Herr LARFORS (s) kort genmäle;

Herr talman! Herr Winberg sade alt han i motsats till mig inte tillräckligt ofta kunde understryka självklarheten i domstolarnas självständighet. Jag tror att herr Winberg och jag är överens om att det skall råda självständighet för domstolarna, men det behöver vi inle slå här och tycka något om. Det finns klart utsagt i regeringsformen.

Vad vi kan ha skiljaktiga meningar om är väl hur ofta man skall upprepa detta. En sanning blir inte sannare därför att man säger den många gånger. Man kan påminna om den, men den blir inte sannare för den skull, och

Nr 20

Onsdagen den 12 februari 1975

Organisation av domstolsverket, m. m.

jag tycker nog alt del har påmints så mycket om domstolarnas självständighet nu alt del bör stå klart vad vi menar.

Herr justitieministern GEIJER:

Herr lalman! Jag måsle tyvärr konstatera alt man på flera håll velat missuppfatta regeringens inställning i den nu behandlade frågan. Man har trott att regeringens mening varit att skaffa sig inflytande över domstolarnas judiciella verksamhet genom alt inrätta en central administrativ myndighet. Jag vet inle var man har fått detta ifrån, i varie fall inle från propositionen som riksdagen nu skall ta ställning lill. Den som läser propositionen kan inle finna alt regeringen har för avsikt att genom adminislrationsreformen träda domstolarnas självständighet för när. Del görs däremot gällande i vissa motioner, men jag vel inte vad del beror på.

Jag har aldrig hört att regeringen fått kritik för att lägga sig i domstolarnas judiciella verksamhet. Tvärtom har man i interpellationer o. d. frågat mig varför jag inte ser till ett och annat inom domstolsväsendet. I går diskuterade vi här en interpellation som delvis gällde hur en viss typ av mål internt skall prioriteras inom domstolarna. Senare i denna vecka kommer jag all besvara en interpellation som bl. a. berör frågorom inkallande av polismän att vittna inför domstol. Nej, ingen kan påslå atlregeringen visar tendenser att lägga sig i domstolarnas judiciella verksamhet. Propositionen innebär inte - det vill jag understryka - att domstolsverket skall bli ett instrument för inblandning i domstolarnas judiciella verksamhet. Den som bara läser motionerna kan få den uppfattningen, men del beror inte på innehållet i propositionen. Motionärerna har i viktiga avseenden läst propositionen slarvigt och sett spöken som inte finns.

Så några ord om en detaljfråga. Herr Winberg har berört personalbehovet inom del nya verket och sagl alt vi har nu föreslagit ett betydligt större antal personer än vad som nämndes 1972. Jag vill bara lämna herr Winberg den upplysningen att orsaken till att det behövs ett större antal personer än vad vi förmodade 1972 sammanhänger med den rätlshjälpsorganisation som numera tillkommit.

Domstolarna är ju inte till för sig själva, ulan de skall tjäna vårt samhälle. Vi skall vara tacksamma för den höga kvalitativa standard som våra domstolar har och del förtroende som de åtnjuter bland medborgarna. För att domstolarna skall få ägna sig åt sina huvudsakliga uppgifter behöver de de fiänster som domstolsverket kommer att lämna dem. De domstolsan-ställda kommer också alt ha stora fördelar av en myndighet med sakkunskap på så viktiga områden som personalvård och arbelsrältslig lagstiftning. Medborgare som behöver domstolarnas tjänster kommer också alt ha stor fördel av ett domstolsväsende som effektivt kan ulnyltja de resurser som riksdagen ställer till förfogande.

Fru KRISTENSSON (m) kort genmäle:

Herr lalman! Herr justitieministern gjorde gällande att det fanns de som hade velat missuppfatta regeringen och menat all regeringen nu tänker för-

söka skaffa sig ett inflytande i den dömande verksamheten. Herr justitieministern sade alt missuppfattningen kan i varie fall inte bero på propositionen. Som jag ser det har väl ingen velat tolka in i propositionen så långtgående åsikter som vad herr statsrådet påstod all vissa kritiker hade gjort. Men den kritik som vi - och jag tycker med all rätt - har riklat mot propositionen beror ju på att propositionen inte är tillräckligt klariäggande. Vi har menat, och fåll stöd i denna åsikt från många remissinstanser, att på ett så här viktigt område är det utomordentligt angeläget att man så långt möjligt klariägger gränserna mellan den administrativa och den judiciella verksamheten.

Del är inle så, herr talman, all vi har läst propositionen slarvigt och sett spöken som inle finns. Jag vill bara i korthet i den mån tiden räcker till ändå sammanfalla de ändringar och klariägganden som utskottet i enighet har ansett sig böra göra.

Vi tycker del är anmärkningsvärt alt propositionen inle lar avstånd från domstolsstyrelseutredningens uppfattning alt en gränsdragning mellan dömande och administrativ verksamhet skulle vara meningslös. Propositionen säger i stället att domstolsverket skall få samma ställning som vilka centrala förvaltningsmyndigheter som helst med ledande och styrande funktioner inom verksamheten. I utskottet säger vi gentemot della att del skall inte finnas något subordinationsförhållande mellan domstolsverket och domstolarna. Vi klargör all i instruktionen för verket måste klart sägas ifrån att verket enbart får syssla med administrativa frågor.

I propositionen sägs det att del kan vara lämpligt all verket inle får lägga sig i fördelningen av mål mellan enskilda domare. I utskottet klargör vi alt delta skall uttryckligen undantas från verkels kompetensområde.

I propositionens sägs det att verksamheten skall bedrivas effektivt och rationellt. Med rationellt menas då, om man får tro propositionen, också snabbhet i avgörandet. Utskottet säger att med effektivitet menar vi säkerhet i dömandet, som vi sätter före kravet på snabbhet i handläggningen.

Utskottet föreslår i motsats lill propositionen att fiänsieförslagsnämnden skall få ställning som fristående organ.

Utskottet föreslår i motsats till propositionen all all rättsbildad personal skall undantas från verkets kompetensområde.

Herr talman! Del jag här har hunnit nämna lyder ändå på all det är ganska väsentliga frågor som är oklara eller felaktigt lösta i propositionen.

Nr 20

Onsdagen den 12 februari 1975

Organisation av domstolsverket, m. m.

Hen WINBERG (m) kort genmäle:

Herr talman! För att inle la upp tiden i onödan vill jag först säga att jag ställer mig helt bakom de preciseringar som fru Krislensson nu har gjort när del gäller relationen mellan propositionen och utskollsbetänkandet.

Justitieministern kritiserade innehållet i en del motioner utan all närmare utveckla kritiken. Eftersom jag tillsammans med några kamrater inom moderata samlingspartiet har väckt en ganska lång motion kan jag anta all det delvis var den molionen han kritiserade. Låt mig då bara påpeka att - som jag sade i mitt första inlägg - vi har fått gehör i utskollet för yrkanden

Nr 20

Onsdagen den 12 febmari 1975

Organisation av domstolsverket, m. m.

i denna motion i en utsträckning som är myckel ovanligt för motioner här i riksdagen. Och det har skett åtskilliga tillkännagivanden lill regeringen beträffande förslag i vår motion. Detta lyder väl ändå på, herr statsråd, alt del finns en hel del att anmärka på i propositionen?

Herr justitieministern GEIJER;

Herr lalman! 1 frågor av den här arten kan man givetvis ha olika meningar om utformningen och ha goda grunder för både den ena och den andra uppfattningen. Man måsle finna en lösning som från de egna utgångspunkterna är den mest praktiska och lämpliga. Del är inle det som jag i mitt anförande ville rikta mig mot - att utskollet på vissa punkter har haft en annan uppfattning än den som har kommit till uUryck i propositionen. Vid sidan av dessa sakliga invändningar, som naturligtvis alltid kan framställas, har man emellertid, inte så mycket här i kammaren som fastmer i den allmänna debatten, velat misstänkliggöra själva syftet med inrättandet av della domstolsverk. Det var del jag vände mig mol. Och jag tänkte inte i första hand på fru Kristensson i mitt anförande - det kanske jag kan tillägga.

Fru KRISTENSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Det var synd. Jag tror alltid all justitieministern i första hand tänker på mig.

Jag ser inte de här frågorna som enbart praktiska frågor och lämplig-helsfrågor, ulan jag ser dem i första hand som principiella frågor. Del är därför vi lägger så stor vikt vid all de får en sådan lösning alt oklarheter inte kan uppkomma. Med utgångspunkt från propositionens bedömning alt om del lill äventyrs skulle uppstå oklarheter ankommer del på domstolarna själva alt värna om den grundlagsfästa självständigheten tycker jag, herr lalman, alt propositionen bort vara så klariäggande som möjligt.

Jag är glad alt höra att justitieministern inte har någonting att invända mol de förlydliganden som utskottet har gjort. Ett så klariäggande beslut som möjligt krävs för alt undvika att domstolarna kommer i den verkligt olyckliga situationen att själva behöva värna om den grundlagsfästa självständighet som rimligen bör komma lill ett så tydligt uttryck som möjligt i riksdagsbeslutet.

Herr justitieministern GEIJER;

Herr lalman! Jag sade att jag inte riktade mig mol de invändningar utskottet har gjort mot propositionen, men jag vill för tydlighets skull säga att del ju inte betyder all jag delar dem. Givelvis kommer jag all lojalt följa del beslut som riksdagen fattar, men fru Kristensson får inle dra den slutsatsen av milt anförande att jag på alla punkter menar all de ändringar som utskottet gjort överensstämmer med min uppfattning.

Hen PETTERSSON i Västerås (vpk);

Herr talman! Jag har deltagit i reservationerna I, 2, 3 och 5 tillsammans med socialdemokraterna i utskottet. Del har inte skett av parliiakliska skäl

utan av rent förnuftsmässiga.

Vi har inom vänsterpartiet kommunisterna en positiv inställning till den rältshjälpsreform som riksdagen nyligen har beslutat om. Den gör det lättare för vanliga människor alt begagna sig av lagliga rättigheter. Vi betraktar också inrättandet av domstolsverket som en nödvändig uppföljning av den reformen. Någon central instans måste organisatoriskt hålla i det hela.

Från borgeriigt håll har man försökt alt genom motioner och förhalnings-taklik försena den organisatoriska uppföljningen av reformen. När inte del har lyckats försöker man på olika sätt förhindra eller begränsa del nyinrättade verkets inflytande över rättskipningen.

Såvitt jag kan förstå handlar del om bl. a. huruvida domare och dom-slolsfiänslemän skall få bestämma efter eget huvud när det gäller arbetsordningar och andra sådana vikliga ting. Vi anser all det här gäller att komma fram till så rationella arbetsordningar som möjligt ulan all eftersätta kravet på största möjliga rättstrygghet. Får vi nu ett domstolsverk med en parlamentarisk ledning och en styrelse med inslag av lekmän inger delta förtroende. Jag vill inle påslå alt vi har något obegränsat förtroende för vare sig statliga verk eller lekmannastyrelser, men i det här sammanhanget anser vi dem vara betydligt mer förtroendeingivande än domar- och fiäns-lemannavälde ute i tingsrätterna.

Såvitt vi kan förstå vill de borgerliga på olika sätt ha kvar de höga fiäns-lemännens hierarki och exklusiva rättigheter, med tingsrätterna som egna små riken. Den möjligheten bör begränsas och försvinna, och det är också skälet till att vi stödjer reservationerna. Inom alla områden i samhällslivet finns det konservativa tendenser - självfallet också när det gäller dom-slolsverksamhelen.

Vi har på de flesta andra områden centrala verk som är chefsmyndigheter över regionala. Vi ser inget skäl lill att inte ha ett sådant centralt organ också i fråga om domstolsverksamhelen, och då måste även della organ ha en samordnande och ledande funktion. Vinsten är bl. a. att kunna ta del av rationaliseringsvinster, slippa ifrån en del dubbelarbete och kunna effektivisera verksamheten inom ett viktigt område.

Jag tänker inte gå in på alla detaljer i betänkandet, men en av de frågor som har diskuterats är frågan om antalet nämndemän. Det är stora skillnader i dag mellan olika tingsrätter beträffande nämndemän. Vi har svårt alt förstå motiveringen för en ordning som gör alt dessa skillnader befaras bli kvar även i fortsättningen. Däremot kan man genom det nya domstolsverket komma fram lill någoriunda enhetlighet.

Arbetsordningen vid hovrätterna har också varit ett diskussionsämne. Departementschefen har föreslagit att domstolsverket skall ha den yttersta bestämmanderätten. Det betyder inle att domstolsverket i detalj skall fastställa arbetsordningen. I förslaget betonas att det handlai" om de allmänna riktlinjerna och ingenting mer. Detta måsle vara principiellt riktigt om domstolsverkels inrättande också syftar till effektivisering och bättre utnyttjande av materiella och personella resurser. Från borgeriigt håll har man använt argumentet att delta handlar om ingrepp i domstolarnas självständighet

Nr 20

Onsdagen den 12 febmari 1975

Organisation av domstolsverket, m. m.

Nr 20

Onsdagen den 12 februari 1975

Organisation av domstolsverket, m. m.

när del gäller den dömande verksamheten. Men del handlar ju om administrativa och effekliviielshöjande åtgärder och inte om inlramp i den dömande verksamheten.

Vi tycker alltså alt det är logiskt att cenlralmyndighelsfunklionerna för rätlshjälpsområdel överförs lill domstolsverket. Det är en naturiig uppföljning av bl. a. rällshjälpsreformen och en modernisering av del rättsliga maskineriet.

Herr talman! Jag instämmer i bifallsyrkandena till reservationerna 1, 2, 3 och 5, och i övrigl yrkar jag bifall lill utskottets hemställan.

Överiäggningen var härmed slutad.

Punkterna 1 och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 3

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av fröken Mattsson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Larfors begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller juslilieutskotlets hemställan i betänkandet nr 1 punkten 3 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av fröken Maltson m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omrösiningsapparal verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 157

Nej - 156

Avslår - 1

Punkten 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av fröken Mattson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Larfors begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller justitieutskottets hemställan i betänkandet nr 1 punkten 4 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av fröken Maltson m. fl.

Vid omröstning genotii uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omrösiningsapparal verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 157

Nej - 156

Avstår - I

Punkten 5

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 6

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av fröken Mattson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Larfors begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller justitieutskottets hemställan i betänkandet nr 1 punkten 6 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av fröken Mattson m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 157

Nej - 156

Avslår - 1

Punkten 7

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 8

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av fru Kristensson och herr Schött, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Krislensson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller justitieutskottets hemställan i betänkandet nr I punkten 8 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av fru Kristensson och herr Schött.

Nr 20

Onsdagen den 12 februari 1975

Organisation av domstolsverket, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Krislensson begärde röst-

Nr 20

Onsdagen den 12 februari 1975

Organisation av domstolsverket, m. m.

räkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 267

Nej - 46

Avslår - 1

Punkten 9

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 10

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av fröken Maltson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Larfors begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller justitieutskottets hemställan i betänkandet nr I punkten 10 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av fröken Maltson m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omrösiningsapparal verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 157

Nej - 156

Avstår - 1

Punkten 11

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 6 av fru Kristensson och herr Schött, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Kristensson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller justitieutskottets hemställan i betänkandet nr I punkten II röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 6 av fru Kristensson och herr Schött.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Krislensson begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 267

Nej - 44

Avstår - 3

Punkterna 12 och 13

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 14

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 7 av fru Krislensson och herr Schött, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Kristensson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Nr 20

Onsdagen den 12 februari 1975

Meddelande om ändrad tidpunkt för finansdebatten

Den som vill att kammaren bifaller justitieutskottets hemställan i betänkandet nr 1 punkten 14 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 7 av fru Krislensson och herr Schött.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Kristensson begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 268

Nej - 45

Avstår - I

Punkterna 15-20

Kammaren biföll vad utskollet i dessa punkter hemställt.

§ 5 Föredrogs

Utbildningsutskottets betänkande

Nr 1 med anledning av propositionen 1975:2 med förslag om tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1974/75 såvitt gäller alomforskning

Trafikutskottets betänkande

Nr 3 med anledning av propositionen 1975:2 med förslag om tilläggsstat II lill riksstaten för budgetåret 1974/75 såvitt avser kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt. § 6 Meddelande om ändrad tidpunkt för finansdebatten

Hen TALMANNEN;

Finansdebatten, som enligt den preliminära tidsplanen skulle äga rum onsdagen den 5 mars med eventuell fortsättning torsdagen den 6 mars, kommer att uppskjutas en vecka och lar sin börian onsdagen den 12 mars kl. 10.00.

Nr 20

Onsdagen den 12 febmari 1975

Meddelande om fråga

§ 7 Anmäldes och bordlades

Proposition

Nr 17 angående meddelande av lokala sjölrafikföreskrifter

§ 8 Meddelande om fråga

Meddelades att följande fråga framställts

den 12 februari

Nr 78 av fru af Ugglas (m) till herr utbildningsministern om bevarande av förutvarande Kronobageriet på Östermalm i Stockholm:

Byggnadsstyrelsen begärde i skrivelse lill regeringen den 26 juli 1974 byggnadsuppdrag för f d. Kronobageriet på Östermalm i Stockholm, syftande till alt där iordningställa nya lokaler för fyra olika musikhistoriska institutioner.

Under sommaren och hösten har förekommit häftig presskritik mot det uppgjorda förslaget. Även en rad sakkunniga protesterar mot planerna. Kritiken avser främst ersättandet av byggnadens trästomme med belongkon-slruklioner samt riskerna i samband med en nödvändig permanent luft-fuktning.

Är utbildningsministern beredd alt ge Kronobageriet en alternativ användning som bevarar den unika byggnaden?

§ 9 Kammaren åtskildes kl. 12.36.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert

Riksdagens protokoll 1975:20 Onsdagen den 12 februari

Riksdagens protokoll 1975:20