Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Riksdagens protokoll 1975:14 Tisdagen den 4 februari

ProtokollRiksdagens protokoll 1975:14

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975:14

Tisdagen den 4 februari

Kl,  16,00

§ I Justerades protokollen för den 24 och 27 januari.

§ 2 Antalet suppleanter i utrikes- och utbildningsutskotten

Hen TALMANNEN:

Enligt till kammaren inkommet protokollsuldrag har valberedningen föreslagil atl antalet suppleanter skall utökas i utrikesutskottet från 16 lill  17 och i utbildningsutskottet från 17 till  18.

Jag hemställer all antalet suppleanter i utrikesutskoltel bestämmes lill  17 och i utbildningsulskoltel till  18,


Nr 14

Tisdagen den 4 februari 1975

Antalet supplean­ter i utrikes- och ulbildnlngsutskollen

Meddelande om fyllnadsval

Om förekomsten av samarbete mellan Sverige och Sydafrikanska republiken i fråga om vapenleknik


Kammaren biföll denna hemslällan.

§ 3 Meddelande om fyllnadsval

Hen TALMANNEN:

Jag får meddela att fyllnadsval till utskott kommer att företas vid morgondagens sammanträde.

§ 4 Om förekomsten av samarbete mellan Sverige och Sydafrik­anska rebpuliken i fråga om vapenteknik

Herr försvarsministern HOLMQVIST erhöll ordel för all besvara herr Sveiis.sonsi Malniö(vpk)i kammarens protokoll för den 15 januari inlagna fråga, nr 23, och anförde:

Herr talman! Herr Svensson i Malmö har frågal mig om del förekommer samarbele i någon form på del vapenlekniska områdel niellan Sverige och Sydafrikanska republiken,

Svarel på frågan är nej.


Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Jag lackar för svarel. Del är minst lika intressant som frågan.

Bakgrunden till frågan är nämligen följande, Mol Sydafrika råder ell inlernalionelll vapenembargo. Emellertid har Sydafrika för atl söka kom­pensera della självl utvecklat sin vapenindustri. Bl. a. har man framtagit


45


 


Nr 14

Tisdagen den 4 februari 1975

Om förekomsten av samarbete mellan Sverige och Sydafrikanska republiken ifråga om vapenteknik


en mini-kpisl MPS. Denna har väsentligen tillverkals i Pretoria. Chefs-konslruklör har varil en svenska vapeniekniker. Kjellgren.

Man kunde nyligen läsa i en svensk mililärteknisk lidskrifl: "Mate­matiska modeller för dalabehandling av samlliga mekaniska, ballisliska och taktiska funktioner framtogs vid ulvecklingen av mini-kpisten MPS vid Nat. Instilule of Def Research i Pretoria. Dessa erfarenheter har varil ovärderliga för ulvecklingen av MKS," MKS är en aulomalkarbin som har uivecklals för del svenska försvaret. Tidskriften konslalerar; "Av praktiska skäl har huvuddelen av arbetet måst ske ulomlands."

Försl lånas alltså en svensk konstruktör ul lill etl bojkottat land. Sedan sker ell utbyte av information, vilken används vid vapenkonslruklion för svenska syften, och huvuddelen av arbelel förläggs utomlands, In­formalionen har släppts fram av del sydafrikanska försvarsforsknings-inslilutet, information som givetvis ursprungligen varit den sydafri­kanska slalens egendom.

Tillåt mig slälla en följdfråga: Är dessa uppgifter ur tidskriften i fråga rikliga? Finner statsrådet i så fall förfarandet lämpligt?


Herr försvarsminislern HOLMQVIST;

Herr lalman! Jag Iror all herr Svensson i Malmö har fåll många uttryck för all den svenska regeringen inle har hafl anledning all la upp några förbindelser med Sydafrikanska republiken. Jag vill försäkra au del inle förekommer samarbele mellan staterna på det här områdel.

Jag beklagar alt jag inle känner lill den uppgift som herr Svensson har lämnat. Vi har nalurliglvis inga möjligheler all förhindra all en en­skild person, som kan ha vislals i Sydafrika, ulifrån sina intressen har hjälpt lill med den här konslruklionen. Men jag uppfallade all herr Svens­sons fråga gällde om del hade elablerals något samarbele mellan för­svarsdeparlementel eller någon av de organisalioner som sorlerar under försvard och Sydafrikanska republiken. Jag kan nalurliglvis inle svara för en enskild person. Samhället har inle på någol säll varil med i delta sammanhang. Jag kan upprepa atl mitt svar är ell klarl nej.


46


Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Jag har inle ell ögonblick sall i fråga all del med re­geringens velskap eller godkännande skulle ha skell någol sådant sam­arbele, I del avseendet accepterar jag självklart svaret för vad det är, men det ärju känt från andra delar av adminisiralionen alt ell och annal kan förekomma som inle alllid är under de poliiiski ansvarigas konlroll ulan som är en följd av självsvåldiga enskildas eller självsvåldiga myn-dighelers agerande.

Jag skulle vilja sälla i fråga om det inte finns skäl all undersöka vad som här har förevarit. Del är inle bara del all en enskild person har lånat ut sina Ijänsler lill den sydafrikanska slalen - del kan nalurliglvis inte den svenska regeringen i och för sig hindra - ulan del inlressanta är alt det tydligtvis förekommil en syslemalisk användning av ell så


 


atl säga systematiskt informationsflöde i samband med utvecklandet av den svenska automatkarbinen MKS. Det tyder onekligen på en konlakl som är litet mera medveten och all den har skell på viss nivå.

Tidskriften som jag refererar lill heler f ö. Soldal & Teknik och är naluriiglvis på inlel säll officiell för vare sig den svenska officerskåren eller försvarsmaklen i allmänhet, men artikeln innehåller så myckel av kvalificerade tekniska detaljer all man inte kan avfärda den som bara påhitt.


Nr 14

Tisdagen den 4 februari 1975

Om JärjfÖrbindel-serna mellan Ystad och Swinoujscie i Polen


Överläggningen var hiirmed slutad.

§ 5 Om färjförbindelserna mellan Ystad och Swinoujscie i Polen

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för alt besvara herr Clarksons (m) i kammarens protokoll för den 21 januari inlagna fråga, nr 40, och anförde:

Herr lalman! Herr Clarkson har konslaleral all trafiken mellan Ystad och Swinoujscie endasl kan säkerställas om reservfärja finns samt all SJ har en sådan men avser all sälja den. Han har i anslulning härtill frågal, om jag överväger all vidlaga sådana åtgärder som syftar lill alt trygga forlsall färjeförbindelse med Polen via Ysiad.

Enligl avial mellan SJ och polska slalsjärnvägarna (PKP) skall de senare hålla järnvägsfärja på leden. Någon ersättningsfärja vid varvsöversyn och liknande förfogar PKP inle över enligl uppgift, SJ har därför fått en förfrågan, huruvida SJ kan slälla ersäilningsfärja lill förfogande under en planerad översyn av den polska färjan i maj 1975.

Överläggningar härom pågår mellan SJ och PKP,


Herr CLARKSON (m):

Herr lalman! Jag ber all få tacka statsrådet Noriing för svaret. Jag förstår all del är undvikande eftersom förhandlingar pågår och all jag därför inte kan få etl entydigt besked av statsrådet hur man skall förfara. Jag skall emellertid be alt få begagna den korta stund som jag har lill mill förfogande till all lala litet om färjdrafiken mellan Ystad och Swi­noujscie.

Över huvud tagel är Malmöhus län den region där den överväldigande delen av Sveriges färjeirafik äger rum. Malmöhus län brukar av de flesta anses vara ett s, k, överhettat län, men så är egentligen inle fallet, 1 varje fall en del av länet är i behov av stöd och uppmuntran i olika avseenden, och det är Ystadsområdel, Satsningen på en färja niellan Ystad och Swinoujscie visar sig verkligen vara ell lyckokast, Ulvecklingen har varit myckel lillfredsslällande, och Ystad står i dag inför beslutet atl investera ungefär 25 miljoner i hamnanläggningar. Trafiken som enligl avtal går på polsk färja, som statsrådet Noriing nämnde, är ulomordenlligl


47


 


Nr 14                 omfattande. Godsvagnarna slår i kö för all transporteras över lill Polen.

Tisdaeen den       ' november 1974 transporterade man över 629 vagnar från Ystad lill

4 februari 1975    Swinoujscie. 1 december hade anlalel sligil till 828. 1 november 1974

---------------    var antalet transporterade vagnar i den andra riktningen, alltså från Polen

Om j)ostseiyicen på   lill Sverige, 932 och i december 933. Denna färjeled är ulomordenlligl
landsbygden        viktig för handeln mellan Polen och Sverige, en handel som efter re-

geringsbesökel i Polen förra årel kom alt växa ytterligare. Jag hoppas därför alt SJ på alla säll försöker all lillmötesgå den polska statsbanan i de förhandlingar som nu pågår och atl man sätter in en reservfärja. Jag undrar rent av, statsrådet Noriing, om man inle skulle förhandla sig fram till det vanliga tillvägagångssättet när det gäller trafiken på fär­jeleder, nämligen atl vardera slalen har lika antal färjor, och om del inte skulle vara bra för slalens järnvägar alt investera och engagera sig i en egen färja mellan Polen och Sverige. Men del är en annan sak. Jag ber all få lacka för svarel.

Överläggningen var härmed sluiad.

§ 6 Om postservicen på landsbygden

Herr komniunikalionsminislern NORLING erhöll ordet för all besvara herr Nilssons i Tvärålund (c) i kammarens protokoll för den 23 januari intagna fråga, nr 46, och anförde;

Herr lalman! Herr Nilsson i Tvärålund har frågal mig om min prin­cipiella syn på om postverket bör kunna genomföra sådan förändring av postservicen på landsbygden som av kommunen och den berörda bygdens befolkning bedöms som en betydande försämring.

Jag har lidigare vid elt fiertal tillfällen här i riksdagen redogjort för den poslala servicen på landsbygden och hur denna service successivt utvecklats och förbättrats. Senast skedde detta i mill svar på herr Nilssons i Agnas inlerpellalion angående postservicen på landsbygden den 14 no­vember förra året.

Herr Nilssons fråga föranleder mig emellertid all i korthet redogöra för de serviceformer som är aktuella.

Det lidigare systemet med enbarl fasla posianslaller på landsbygden är inle så fiexibell all del ulan vidare kan anpassas lill ändrade för­hållanden vad belräffar hushållsunderlag, avstånd till posianslall m. m. Del har därför varil nalurligl för postverket atl ulveckla någon sorls rullande posianslall. Genom lantbrevbäraren ges numera en sådan rörlig poslservice.

Övergången lill lanlbrevbäring innebär vanligen betydande fördelar för de berörda hushållen. Dessa får sin post hemburen och behöver ej färdas lill posianslall för all kunna hämla värdeförsändelser, skicka pakel, hämta ul pengar osv, 1 många fall får också kunderna sin post lidigare nu än

48


 


när de betjänades av en mindre posianslall.

Ell verksamt tillskott lill landsbygdens postservice är vidare alt post­verket sedan någol år lillbaka börjat inrätta etl nyll slag av poslanordning på landsbygden, nämligen s. k. poslslälle.

Postställe inrättas bl. a. för att när så behövs komplettera den utbyggda lanlbrevbärarservicen. Härigenom kombineras fördelarna med lanlbrev-bäringen med alt de kunder som så önskar eller som någon gång inte hunnit passa lantbrevbäraren kan få sin poslservice under en bestämd lid i en bestämd lokal.

Inför en förestående omorganisation av postservicen på landsbygden informerar postverket skriftligen och genom informationer på möten re­gelmässigt de berörda kommunerna och postkunderna och inhämtar deras synpunkler och önskemål. Delta sker innan någon omläggning genom­förs. De synpunkler och önskemål som då kommer fram får sedan vägas mot verkets personella och organisatoriska önskemål, innan beslul fattas.

Jag anser all den av postverkd tillämpade handläggningsordningen tillgodoser alla rimliga krav på en allsidig prövning.


Nr 14

Tisdagen den 4 februari 1975

Om poslservicen på landsbygden


 


Hen NILSSON i Tvärålund (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för det relativt utföriiga svaret. Detta berör emellertid mera den formella hanleringsordningen än principerna. Principerna för förändring av poslservicen på landsbygden har riksdagen ullalal sig om i tjol i anledning av molioner som bl. a. jag var med om all väcka. Trafikulskoliei erinrade då i sitt belänkande om alt det ur allmänt regionala, näringsgeografiska och servicemässiga synpunkler är angeläget atl bibehålla en del mindre posianslaller samt att det är angelägel alt en försämring av postverkets service inom lands­bygds- och glesbygdsområden inte sker. Ulskotlet avslutade med följande mening: "De organisationsförändringar som aktualiseras under det forl­salla ralionaliseringsarbetet på delta område bör därför göras med be­aktande härav och bör ske i samförstånd med vederbörande kommunala myndigheter."

Orsaken till min fråga är att postverket synes tvärt emot dessa riktlinjer fatta beslul som strider mot vad de kommunala myndigheterna och den berörda befolkningen anser, I detta fall - jag är fullt medveten om all statsrådet i dag inte kan diskutera del enskilda fallel utan endasl principen - är del en myckel slor by som kommunen satsar på med exempelvis vatten, avlopp och tomter. Fem nya hus har byggts i år. Där flnns affär, brandkår, taxi m, m. Flera mindre förelag flnns i sam­hället. Den här aktuella bygden ligger vid Vindelälven, Man skall salsa på en siugby av betydande storlek, och en badplats skall byggas nu i vår. När postverkd i slrid med den inom bygden och kommunen uttalade meningen drar in poslservicen får dd myckel negaliv effekt på de män­niskor som bor där och de människor som eventuellt kommer all ha iniresse av att bosätta sig där.

Jag vill gärna följa upp svaret och fråga statsrådet beiräffande hans


49


4 Riksdagens protokoll 1975. Nr 13-14


 


Nr 14                 principiella syn, som har angetts i trafikutskottets betänkande 1974:2.

Tisdaeen den      •' hoppas att statsrådet i likhet med vad som uttalas i detta betänkande

4 februari 1975    '" bekräfta i dag att det är viktigt att postservicen inte försämras i

--------------- glesbygder. Jag hoppas atl statsrådet därvidlag värderar och lyssnar till

Om postseivicen på   kommunens och befolkningens mening om vad som är god poslservice.
landsbygden        Vidare hoppas jag all statsrådd även vill uttala som sin mening att för-

ändringar bör ske i samförstånd med kommunen. Riksdagen harju be­slutat detta,

Slulligen vore del fakliskl av värde alt statsrådet ullalade alt statliga myndigheter naluriiglvis skall följa riksdagens beslul och av riksdagen uppdraga rikllinjer. Det är i och för sig en självklarhel, men ibland kan ifrågasällas om det verkligen sker.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Del finns, som herr Nilsson i Tvärålund .själv sade, inte tidsmässig möjlighet att inom ramen loren enkel fråga gå in mer i detalj på della i och för sig slora problem. Jag vill inskränka mig till all påminna om alt postverket under senare tid - kanske speciellt under del senaste årel - verkligen har gjorl vad man möjligen kan begära när det gällt alt se över sin poslala organisation, inle minsl i glesbygderna.

Del är klart att man aldrig kan uppnå en situation där alla känner sig nöjda, men som jag sagl i mill svar visar - hittills åtminstone -all erfarenhet alt systemet med lanlbrevbärare i de flesta fall inle på någol sätt, sedan del fåll verka en tid, varil underlägset den fasla post-anstalten. Jag tror därför all de erfarenheler som poslverkel, och na­lurliglvis i första hand dess kunder, hittills har fåll av lanlbrevbärings-syslemet har varil posiliva.

Herr Nilsson ber mig bekräfta behovet av en allsidig poslservice liksom angelägenheten av all den inle försämras och alt kommuners och en­skildas önskemål så långl möjligl skall infrias. Det är alldeles självklarl. Redan i mill ursprungliga svar, där jag sade alt önskemål skall beaktas, kontakter tas och informationsmöten anordnas osv. med berörda parter, ligger mitt svar på de senare frågorna. Jag upprepar gärna atl det hela tiden skall vara målsättningen för verksamhelen. Til syvende og sidst skall man ju ge de enskilda människorna - medborgarna ute i landels olika hörn - bäsla möjliga service.

Hen NILSSON i Tvärålund (c):

Herr talman! Jag ber atl få tacka statsrådet för beskedel om hans upp­
fallning all poslservicen på landsbygden inte bör försämras. Jag vill un­
derstryka atl det väsentliga måste vara den uppfattning som kommunen
och de människor som är beroende av servicen har. Jag tror inle att
statsrådet skall utgå från alt den kommun del här gäller är ulan erfarenhet
i frågan, Lanlbrevbäring är vanligt förekommande på landsbygden. Både
kommunalmän och de som iir berörda i del här fallel känner lill lant-
50                    brevbäring och kan göra jämförelser.


 


Kommunen säger all man inle vill acceptera en lösning som innebär en försämrad poslservice. Herr statsrådets kommentar var närmast etl försvar för uppfattningen atl det här är en fråga som poslverkel bäst av alla kan bedöma. Kommunen anserenligt kommunstyrelsens protokoll all del är anmärkningsvärt all inle poslverkel t, ex, har beaktat föränd­ringens inverkan på linjelrafiken. Kommunen vill i della sammanhang ålerigen efterlysa en bättre samordning niellan statliga verk och insti­tutioner i fråga om glesbygdspoliliken.

Jag vill än en gång understryka vad irafikutskollet och riksdagen en­hälligt uttalade i fjol, nämligen atl förändringar bör ske i samförstånd med komrnunen. icke i strid med den, I begreppet "samförstånd" ligger som bekanl icke all man går i strid med den man skall ha samförstånd med.

Jag finner tyvärr inle statsrådels inslällning helt positiv. Jag ulgår emel­lertid ifrån att statsrådets ord atl det är självklart all riksdagens beslul och rikllinjer skall följas också kommer all bli vägledande för poslverkel vid den forlsalla behandlingen av denna fråga.


Nr 14

Tisdagen den 4 februari 1975

Om principerna för export av krigs­materiel


Herr komniunikalionsminislern NORLING:

Herr lalman! Herr Nilsson i Tvärålund har ju själv sagl atl vi inte kan diskulera enskilda ärenden, och herr Nilsson har inle heller lalal om vilken kommun del gäller. Det är inte meningen atl vi skall diskulera den i della sammanhang. Jag ulgår emellertid från all den enskilda kom­mun som herr Nilsson har i lankama, om den inte är nöjd med den förändring av den poslala servicen som planeras, utnyttjar sin räll atl besvära sig lill regeringen inom den lid som slår till buds, så all vi efter sedvanligt remissförfarande när det gäller dessa besvär får tillfälle all studera frågan grundligare än vad vi kan göra här.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Om principerna för export av krigsmateriel


Herr handelsministern FELDT erhöll ordel för att besvara herr Werners i Tyresö (vpk) i kammarens protokoll för den 21 januari intagna fråga, nr 36, till herr försvarsminislern, och anförde;

Herr talman! Herr Werner i Tyresö har frågat försvarsministern om den svenska regeringen har frångått principen om alt inte exporlera krigs­materiel till krigförande länder.

Frågan har överlämnats till mig för besvarande.

Principerna försvensk export av krigsmateriel redovisas i propositionen 1971:146, som har godkänts av riksdagen. Ingen export av krigsmateriel kan äga rum ulan särskill lillslånd. Sådant tillstånd beviljas icke om ovillkoriligl hinder finns i form av beslul av FN:s säkerhetsråd eller


51


 


Nr 14

Tisdagen den 4 februari 1975

Om principerna för export av krigs­materiel


vissa andra folkrätlsliga regler. Tillståndsfrågorna pröva.s enligl rikllinjer som anges i propositionen.

Den princip herr Werner åsyftar har i riktlinjerna formulerats så alt lillslånd inle bör beviljas för export till "stal som befinner sig i väpnad konflikt med annan slal, oavsell om krigsförklaring har avgelts eller ej"

I riktlinjerna behandlas också frågan om samarbetsavial niellan förelag i Sverige och i andra länder om gemensam utveckling och produktion av krigsmateriel av betydelse fördel svenska försvaret. I riksdagsbeslutet sägs att utförsel som föranleds av sådana samarbetsavial bör medges oavsell förhållanden som annars ulgör hinder för export. Bara de ovill­korliga hindren gäller i della fall. Avtal av del här slaget förutsätier en myckel restriktiv prövning vid val av utländsk samarbelspariner. En­ligt riksdagsbeslutet skall avtalet underställas regeringen, och myndig­heterna skall ha full insyn i den svenska avtalspartens verksamhet.

Regeringen har inte frångått dessa principer.


 


52


Herr WERNER i Tyresö (vpk):

Herr talman! Jag vill först lacka stalsrådet för svarel på min enkla fråga. Bakgrunden till denna är de uppgifter som sedan en lid har cir­kulerat i pressen om svensk försäljning av krigsmateriel lill vissa länder, även om dessa skulle hamna i krig. Diskussionen har uppslån i samband med SAAB:s och regeringens försök atl sälja Viggen lill de fyni NATO-länderna Danmark, Norge, Belgien och Nederländerna,

Nu hänvisar handelsministern till frågan om samarbetsavial niellan förelag i Sverige och i andra länder. Handelsministern lar upp frågan om gemensam ulveckling och produktion av krigsmateriel av betydelse för del svenska försvaret och framhåller att del i riksdagsbeslutet sägs alt utförsel som föranleds av sådana samarbetsavial bör medges oavsett förhållanden som annars utgör hinder för export.

Är dd mot den här bakgrunden man skall se uppgifterna om del brev som den svenske försvarsministern eventuellt skulle ha sänt lill de fyra länderna, i vilkel garanlierskulle ha getts föratt reservdelar skall levereras även om de berörda länderna skulle hamna i krig?

En fråga i sammanhanget är: Har regeringen gett de här fyra NATO-länderna sådana garantier, och anser handelsministern all del i så fall slår i överensstämmelse med den alliansfria polilikens principer?

En annan fråga är: Kan dei över huvud taget anses vara i överens­stämmelse med den svenska neutralitetspolitiken alt sälja Viggen till elt mililärblock? Viggen ulgör nu inle vilken krigsmateriel som helst, utan är sannolik! del mest påkostade projeklel och anses vara en av de vikligasle delarna inom den svenska krigsmaklen. Hela Viggenpro-jeklet - som f ö. i slor hemligheisfullhei logs fram i samverkan mellan flygvapnet, försvarsdepartementet och den svenska storfinansen - skall alltså nu genom i stort sell samma konstellation exporteras även till NATO-länder,


 


Viggen, denna centrala och påkostade del av den svenska krigsmakten, harju knappasl mer än börjat flygas in på förbanden förrän SAAB, hu­vudleverantören, med regeringens goda minne och aktiva slöd söker ex­porlera den lill fyra länder inom NATO-blockel, Den enda förmildrande omständigheten -om man nu kan lala om förmildrande i sammanhanget - är all olika kapitalistiska förelag i NATO-länder har svarat för viktiga delleveranser lill Viggen och all planels konstruktion och prestanda därför i hög grad torde vara kända i NATO-högkvarteret.

Jag tycker alt svarel från handelsministern är olilirredsslällande, och jag finner del uppseendeväckande alt regeringen anser all den här even­luella affären slår i överensstämmelse med den alliansfria polilikens prin­ciper.


Nr 14

Tisdagen den 4 februari 1975

Om principerna för expon av krigs­materiel


I Herr handelsministern FELDT:

Herr talman! Skälet lill herr Werners i Tyresö bekymmer i del här sammanhanget är tydligen atl Viggen, för den händelse dt avtal kommer till stånd, skulle komma all levereras lill NATO-länder, Han påstår mer eller mindre atl detta inte är förenligt med den svenska neutralitels-poliliken. Då måsle jag påminna herr Werner om all del svenska flyg­planet Draken har försålts lill Danmark, som är elt av de fyra länder som nu skulle kunna bli aktuella. Om herr Werners resonemang är riktigt, och om han inle ur neulraliieispolilisk synpunkl gör någon hell avgörande principiell skillnad mellan Draken och Viggen, är redan den svenska neutralitetspolitiken raserad. Varför har inte vänsterpartiet kommunis­terna pä elt långt tidigare stadium än här i dag gjort gällande att så har inträffat?

Jag vill också tala om, om nu herr Werner i Tyresö inle känner lill della, all vi sedan lång lid har levererat olika slag av krigsmaleriel lill Norge - inle flygplan men bl. a. krigsfartyg.

Vad jag vill säga, herr lalman, är all del förhållandel att elt land tillhör N|ATO hittills inte har ansetts ulgöra ell sådanl ovillkorligt hinder för krigsmaterielexporl som herr Werner antyder skulle föreligga. Del fram­går hell klarl av den proposilion som antogs av riksdagen att också riks­dagen hade den uppfattningen, att tillhörigheten lill NATO i och för sig iiue hade en sådan innebörd som herr Werner nu försöker göra gäl­lande.


Herr WERNER i Tyresö (vpk):

Herr talman! Handelsministern anser uppenbarligen au Viggenexpor-ten slår i överensstämmelse med principerna för svensk vapenexport så­som de har uttryckts av regering och riksdagsmajorilet 1971, Ja, del kan så vara, herr Feldt, men då är det fel på dessa principer. Det har vi ju tagit upp fiera gånger, och vi tog upp del 1971. Del ändras inte på något sätt av uppgiften att Draken har exporterats till NATO-länder tidigare.

Vi menar atl vapenexport över huvud laget strider mol sirävandena


53


 


Nr 14

Tisdagen den 4 februari 1975

Om villkoren Jör export av Viggen­plan


alt åsladkomma nedrustning och avspänning. Deltagande i vapenexport i konkurrens niellan vapenexporlörer driver ju snarast på upprustning, pressar fram nya vapen för krig och förinielse. Vapenexport lill en slal är ell slöd med leknik lill denna stat och lill del samhällssystem som samhällsapparaten är satt all försvara.

Av bl. a, dessa skäl - del har vi utvecklat tidigare - anser vi all prin­ciperna för vapenexport måsle omprövas. Vi har krävt generellt förbud för export av ell så avancerat vapen som Viggen till NATO. Vi rnenar atl sådan export strider mol avrusiningssträvandena och neulralileten. Därför upphör inle vår kritik av den här affären, trots handelsministerns försäkran atl affären skulle slå i överensstämmelse med dessa principer.

I övrigl slällde jag en fråga om del hemliga brevet från försvarsmi­nistern, men den frågan.har handelsministern inle svarat på.


Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Om villkoren för export av Viggenplan


54


Herr handelsministern FELDT erhöll ordel för all besvara fröken Elias­sons (c) i kammarens protokoll för den 22 januari intagna fråga, nr 43, till herr utrikesministern, och anförde:

Herr lalman! Fröken Eliasson har frågat utrikesministern om han är beredd informera riksdagen och allmänheten om vilka utfästelser rege­ringen med hänsyn lill svensk neutralitetspolitik och hittillsvarande prin­ciper för krigsmaterielexporl givit i fråga om leveranser av Viggenplan lill främmande land i en konfiiktsituaiion.

Frågan har överlämnats lill mig för besvarande.

Som jag nyss har angivil i svar på fråga av herr Werner i Tyresö re­dovisas principerna för svensk export av krigsmateriel i propositionen 1971:146, som har godkänts av riksdagen. Ingen expon av krigsmateriel kan äga rum utan särskill tillstånd. Sådant tillstånd beviljas icke om ovillkorligt hinder finns i form av beslut av FN:s säkerhetsråd eller vissa andra folkrätlsliga regler. Tillståndsfrågorna prövas enligl rikllinjer som anges i proposilionen.

I milt svar till herr Werner har jag även redogjort för vad som enligl riktlinjerna gäller vid samarbetsavial mellan förelag i Sverige och i andra länderom gemensam utveckling och produktion av krigsmateriel av be­tydelse för del svenska försvaret Jag säger där bl. a. att riksdagsbeslutet medger utförsel som föranleds av sådanl samarbetsavial oavsett förhål­landen som annars utgör hinder för export. Bara de ovillkorliga hindren gäller i delta fall. Avtal av det här slaget förutsätier en mycket restriktiv prövning vid val av utländsk samarbetspartner, Enligl riksdagsbeslutet skall avlalen underställas regeringen, och myndigheterna skall ha full insyn i den svenska avtalspartens verksamhet.


 


I samband med de aktuella överläggningarna mellan SAAB-Scania AB och myndigheterna i Belgien, Danmark, Holland och Norge om gemen­sam ulveckling och tillverkning av Viggens jaklversion har regeringen lämnal de nämnda länderna en redogörelse för dessa regler. Regeringen har därvid angivil vilka utfästelser som skulle kunna lämnas inom ramen för dessa regler därest ell slutligt avtal kommer lill stånd, som innebär ell långtgående samarbele mellan företag i Sverige och i de nämnda län­derna.


Nr 14

Tisdagen den 4 februari 1975

Om villkoren för export av Viggen­plan


 


Fröken ELIASSON (c):

Herr lalman! Jag ber all få lacka handelsministern för svarel på min fråga.

Den aktuella Viggenförsäljningen är en fråga om huruvida det ligger i ell litet, neutralt lands intresse all den inhemska krigsmalerielindustrin med regeringens uttalade slöd skall inleda ell nära produktionssamarbele med ell antal länder i en militärallians. Det är självfallet en fråga av utomordentlig vikt, och den kräver ingående överväganden.

Hillills har regeringen inle redogjort för sin principiella inslällning och sill handlande på annal sätt än all del meddelats atl regeringen givit vissa garantier för en försäljning av Viggen. I pressen har del dock funnits en hel del uppgifler, ullolkningar och spekulationer. Mol den bakgrunden är del av vikl alt regeringen ger besked om huruvida regeringen anser det förenligt eller inle med neutralitetspolitiken och principerna för krigs­materielexporl all lämna förhandsgaranlier som skulle innebära all man inle lägger några hinder i vägen för svenska leveranser av t, ex, jakl-fiygplan eller delar av jaktflygplan till ell mottagarland ens om_detta mottagarland skulle komma i väpnad konflikt medjinat land.

Det är möjligl alt regeringen lägger stor vikt vid den skillnad som kan finnas mellan exportleveranser av kompletta vapen och leveranser som ingår som en del i etl långtgående produktionssamarbete. Men den skillnaden kan såvitt jag förslår inle drivas därhän atl 1971 års riks­dagsbeslut om en bedömning i exportlillståndsfrågan från fall lill fall med hänsyn lill uirikespoliliken och neutralitetspolitiken och med be­aktande av mottagarlandets silualion under den lid leveranserna sker sätls ur spel. Det vore orimligt om en sådan bedömning skulle gälla små och punktvisa leveranser, medan en fortlöpande och ingående granskning av exportens lämplighet inle skulle komma i fråga vid le­veranser av stor omfattning och leveranser som spänner över tiotals år.

De rikllinjer som riksdagen ställt upp ger inle svar på alla de prin­cipfrågor som kan länkas uppkomma, Enligl min mening finns del därför anledning atl riksdagen, och i varje fall de utskott som berörs, får möj­lighet atl ånyo studera frågan och kan göra de ylleriigare preciseringar som kan vara nödvändiga för all det inte skall inträffa någol som kommer som en överraskning för riksdagen och den svenska allmänheien.

Jag är förvånad över den ytterst knapphändiga officiella informatjon som regeringen hillills lämnal. Den inskränker sig lill åtia rader i ett


55


 


Nr 14

Tisdagen den 4 februari 1975

Om villkoren för export av Viggen­plan


pressmeddelande, och såvitt jag kan förslå har regeringen heller inle sam­råll med ulrikesnämnden. Del är angelägel atl regeringen snarast re­dovisar åtminstone de principiella grunderna för regeringens handlande inför riksdagen och allmänheten.

Del är alltså sammanfattningsvis två saker regeringen nu börge besked om: för .det första regeringens principiella inställning och för det andra hur regeringen avser all ge riksdagen information och möjligheter lill ställningstaganden i denna utomordentligt viktiga fråga.


Herr handelsministern FELDT;

Herr talman! För del första vill jag instämma med fröken Eliasson i all denna fråga är allvarlig och viklig och kräver ingående överväganden. Regeringen har gjorl sådana överväganden, men övervägandena kommer nalurliglvis att forlsälta. Hela denna affär befinner sig forlfarande i ell sladium där ännu inga avial slutils, inga beslut fallals.

För del andra tror jag att fröken Eliasson nog måsle la och studera 1971 års proposilion en gång lill. Del görs nämligen där en myckel viklig skillnad niellan leverans av färdiga vapen - dvs, krigsmateriel hell och hållet producerad och utvecklad här i Sverige - och krigsmaleriel som utvecklas och produceras i samarbete med förelag i andra länder. Skald lill all denna skillnad görs är i första hand försvarspolitiskt och, vågar jag också säga, neulraliletspolitiskl. Del hänger samman med all vi för all vi skall ha möjlighet all med i huvudsak egna resurser ulveckla kom­plicerade vapensyslem kan behöva gå in i samarbdsavlal där vi lånar leknik och i molsvarande mån lämnar ut leknik i de fall där det går atl förfara så ulan all röja vitala försvarshemligheter.

Jag tror atl fröken Eliasson kan begripa alt något röjande av försvars-hemligheter inle sker i sådana här sammanhang. Men studera gärna delta - jag tror all del kommer all klarna.

På de ivå frågorna vill jag svara följande.

För del förslå: Ulrikesnämnden kommer givetvis all höras i denna fråga. Det val av form för informationen som gjordes i propositionen har just samband med frågans karaktär - man vill ha utrikesnämnden som forum för information lill riksdagens ledamöter.

För det andra: Jag anser all jag i de svar jag lämnal lill herr Werner i Tyresö och fröken Eliasson har redovisat de principiella grunder som regeringen har agerat utifrån i det här konkreta fallel.


56


Fröken ELIASSON (c):

Herr lalman! Jag har, herr handelsminister, läst in den aktuella pro­posilionen. Och jag kan säga all jag gjorde del redan 1971 - jag var nämligen en av de riksdagsledamöter som motionerade med anledning av proposilionen.

Handelsministern har här förklarat all det föreligger en skillnad om leveranserna ingår i ett produktionssamarbele, och det är väl hell klarl. Men del har i frågan om en försäljning av Viggen förekommit uppgifter


 


i pressen och hänvisningar lill kontakter med statssekreterare och kan­sliråd i departementen som ger anledning all slälla frågan om regeringen anser del förenligl med neutralitetspolitiken och principerna för export av krigsmateriel all lämna förhandsgaranlier av innebörden atl regeringen förbinder sig alt icke resa några hinder för leveranser lill ell mottagarland ens om della land skulle komma i väpnad konfiikl. Mol bakgrund av de pressuppgifterna lycker jag det är angelägel all handelsministern läm­nar besked på den punklen.

1 sill svar säger nu handelsministern all regeringen har lämnal en redogörelse för de regler som gäller i samband med krigsmaterielexporl lill de länder som kan vara akluella för köp av Viggen. Men anser inle handelsministern ändå all del med tanke på frågans myckel slora vikl finns skäl i all närmare informera riksdagen om regeringens inslällning och handlande i denna fråga?


Nr 14

Tisdagen den 4 februari 1975

Om villkoren för expon av Viggen­plan


Herr handelsministern FELDT:

Herr talman! Lägel är fakliskl della all riksdagen själv har ansett all under de förulsällningar som jag har angivil och som jag nu tre gånger - om jag räknar in svarel till herr Werner i Tyresö - har försökl beskriva, så skall krigsmaleriel sammansatt av delar som är resullalel av etl in­dustriellt tekniskt samarbete kunna levereras även under förhållanden då andra krigsmaterielleveranser är förbjudna. Och del är ulifrån denna princip som regeringen har sell på denna fråga.

När del gäller informationen till riksdagen har riksdagen själv accep­terat all den sker via ulrikesnämnden. Del är nämligen ullryckligen an-givet all i de fall då regeringen före beviljandet av exporllicens - ty del är försl då som konkret besked lämnas till tillverkarna all malerielen får föras ut - och där behov föreligger i vikliga principiella frågor skall utrikesnämnden informeras och höras, och nämnden skall delge rege­ringen sina synpunkler. När vi nu har vall den formen och riksdagen har accepterat den som kommunikation mellan regering och riksdag i den här lypen av frågor, så är del den formen vi får använda för den konkreta, detaljerade diskussionen.

Jag har här redovisat principerna och underiagel för hur regeringen ser på denna fråga, och jag tror inte all fröken Eliasson och jag kommer längre i denna principiella diskussion.


Fröken ELIASSON (c):

Herr lalman! Som framgick av vad handelsministern sade har alltså riksdagen ansett atl man skall ha denna ordning med utrikesnämnden som ell samrådande organ. Men riksdagen framhöll också 1971 all de rikllinjer som man då slällde upp inle gav svar på alla de principfrågor som kan länkas uppkomma. Och del är bl. a. därför som jag anser all del finns anledning för regeringen atl ta upp denna fråga på nytl och alt riksdagen ånyo får tillfälle atl behandla den saml evenluelll göra preciseringar av vilka rikllinjer som skall gälla för krigsmaierielexport.


57


 


Nr 14

Tisdagen den 4 februari 1975

Om ökat antal AMS-kurser för ulbildning av molorfordonsförare


Handelsministern sade alt problemel ännu inle har nått det stadiei alt del är fråga om all exporllicens skall beviljas. Men jag lycker ändå del är otillfredsställande atl regeringen för sin principiella syn på för­säljningen av Viggenplan - så som denna affär jusl nu ser ut - enbarl hänvisar lill bestämmelser som vi har haft sedan 1971, Med all san­nolikhet finns del betydligt aktuellare fakta och bedömningar att redovisa, både för allmänheten och riksdagen.

Herr handelsministern FELDT:

Herr talman! Jag måste ställa en fråga som jag själv tycker är retorisk: Vilka andra principer och grunder för vår krigsmalerielexporl skulle jag hänvisa lill än dem som har antagits av Sveriges riksdag?

Fröken ELIASSON (c):

Herr lalman! Med tanke på frågans vikt måsle jag säga att åtta rader i ett pressmeddelande från utrikesdepartementet är otillräcklig informa­tion om regeringens inställning och handlande i denna fråga.

Herr handelsministern FELDT:

Herr talman! Det har tydligen uppställ ell missförstånd mellan mig och fröken-Eliasson. Vad jag nu lalar om är den information som jag i dag i svar på två frågor har lämnat lill herr Werner i Tyresö och fröken Eliasson. Del var inle åtta rader i elt pressmeddelande, utan del var en relativt utförlig redovisning av de principer som gäller och de grunder som regeringen utgått ifrån.

Överläggningen var härmed slutad.


§ 9 Om ökat antal AMS-kurser för utbildning av motorfordons­förare


58


Fru statsrådet HJELM-WALLÉN erhöll ordel för all besvara herr Pers­sons i Karlstad (s) i kammarens protokoll för den 21 januari inlagna fråga, nr 37, lill herr utbildningsministern, och anförde:

Herr lalman! Herr Persson i Karlstad har frågat chefen för ulbildnings­deparlemenlel om han är beredd all medverka till ett ökat kursulbud och en ulökning av anlalel inlagningsplalser för yrkesförare och om Karl-siad kan komma i fråga som ulbildningsort för dessa kurser, Enligl fasl-slälld ärendefördelning ankommer del pä mig all besvara frågan.

Eftersom behovel av förarutbildning är stort anordnas sådan ulbildning inom såväl gymnasieskolan som arbelsmarknadsulbildningen. Vad gäller gymnasieskolan har, enligt vad jag erfaril, alla kommuner som önskai anordna förarulbildning också fått göra della. Inom arbelsmarknadsul­bildningen anordnas förarulbildning som brislulbildning. Det ankommer på arbeismarknadssiyrelsen atl läslslälla den närmare dimensioneringen


 


av denna ulbildning och var den skall lokaliseras. Jag har erfaril all förarulbildning i Kadslad finns medlagen i den ramplan som finns för arbelsmarknadsulbildningen.

Hen PERSSON i Karlstad (s):

Herr talman! Jag får tacka för del svar som statsrådet givit mig. Jag har inte mycket alt tillägga.

Anledningen lill atl jag slällde frågan var den ökade kön lill AMS-ulbildningens grundkurs för förare av tunga fordon, dvs. lastbil och buss. Tidigare har ingel klarl besked i dessa frågor kunnal ges av berörda myn­digheter.

Den aktuella utbildningen är en s, k, brislyrkesutbildning, I dag är lägel det all om vi värmlänningar blir hänvisade lill denna yrkesutbild­ning, så får vi genomgå den på orter som ligger långl borl från värmländsk horisont. Följden blir långa resor från hemorten och splittrade lamil-jelörhållanden för kursdeltagarna. Kön är i dag inte mindre än sex ä sju månader för de kursdeltagare som skall slussas in på kurser som anordnas i andra län.

Herr talman! Jag noterar svaret med största tillfredsslällelse. Jag tolkar det så all del nu lorde ankomma på de lokala och regionala myndigheterna all snabbi dra i gång ulbildningen. Lokalbehov och liknande kan läll tillgodoses i  Karlstads kommun.

Jag får ännu en gång lacka för del klargörande svarel, vilkel innebär alt ulbildningen snarl bör kunna komma lill stånd.


Nr 14

Tisdagen den 4 februari 1975

Om yrkesinrikt­ningen av den högre utbildningen


Överläggningen var härmed sluiad.

§ 10 Om yrkesinriktningen av den högre utbildningen


Fru statsrådet HJELM-WALLÉN erhöll ordel för all besvara herr Al-séns (s) i kammarens protokoll för den 23 januari inlagna fråga, nr 45, och anförde:

Herr talman! Herr Alsén har, mol bakgrund av föreslagna minskningar i intagningen lill lärarhögskolorna, frågal migom den arbetsgrupp rörande lärarhögskoleorganisation som jag har aviserat i årels budgetproposition kommer atl ha lill uppgifl alt särskill beakta frågan om yrkesinriktningen av den högre utbildningen.

Denna arbetsgrupp har tillkallats för alt inom kanslihuset bereda frågor om lärarhögskoleorganisationen. Till dess arbetsuppgifter hör au överväga kapaciteten inom lärarutbildningen och därmed sammanhängade orga­nisatoriska problem. Som framgått i anslulning lill regeringens plane-ringsbeslut den 23 januari 1975 om fördelningen av inlagningsplalser för budgetåret 1975/76 skall gruppen också överväga alternativa använd­ningar av de resurser som finns inom lärarhögskoleorganisalionen. Jag framhöll i ell särskilt pressmeddelande i anslulning till planeringsbeslulel


59


 


Nr 14                     också atl gruppen i sitt arbete kommer all hålla konlakl med berörda

Tisdagen den         personalorganisationer,

4 februari 1975         " tidigare bristen på lärare i grundskolan och gymnasieskolan är

---------------------    nu i slorl hävd. Antalet inlagningsplalser för blivande klass- och äm-

Om yrkesinrikt-      neslärare har därför successivt minskats - något som bl. a. lärarnas fack-

ningen av den högre   liga organisationer begärt. Tillgången på förskollärare är ännu otillräcklig.
Utbildningen          trots en kraftig utbyggnad under den senasle tioårsperioden. Antalet in-

lagningsplalser föreslås därför öka ytterligare kommande läsår. För alt i viss utsträckning begränsa de svårigheter som uppslår genom den mins­kade utbildningskapaciteten vid lärarhögskolorna har eftersträvats att läs­året 1975/76 förlägga nytillkommande förskollärarulbildning lill lärar-högskoleorler, Ulbildningen av s, k. studie- och yrkesvägledare ingår se­dan 1971/72 också bland de utbildningar som ges vid lärarhögskolorna. Dessa utbildningar är de mesl närliggande inom exemplen på alternativa användningar av resurserna inom lärarhögskolorna, som arbetsgruppen har all äverväga.

Arbetsgruppen har däremot inte lill uppgift att gå in på den generella frågan om yrkesinriktningen av den högre ulbildningen. Denna fråga liksom bl. a, frågan om samordning av resurserna lor skilda slag av högre ulbildning kommer att las upp av statsrådet Zachrisson då han senare i vår anmäler fråga om proposilion angående reformering av högsko­leutbildningen.

Hen ALSÉN (s):

Herr talman! Jag vill lacka statsrådet för svarel på min fråga som i första hand syftade lill alt få en belysning av departementets och stats­rådets planering av den långsiktiga lärarutbildningen vid lärarhögsko­lorna. Jag är medveten om att den del av min fråga, där jag snuddar vid den yrkesinriktade högre utbildningen, hänger samman med den proposition som är all vänta ifrån statsrådet Zachrisson, och atl en del av svarel på min fråga får anstå till dess.

Jag är lacksam för att statsrådet i sitt svar här har berört de bak­omliggande förhållanden som föranledde min fråga. Den avser egent­ligen den nya silualion som uppstått när del gäller behovet av lärar­utbildningen. Det harju kraftigt gått ned, något som gjort all man inför instundande inlagningslermin har all begränsa intagningen kraftigt.

Del har specielll kommit all drabba, om jag får uttrycka del så, lä­rarhögskolan i Uppsala, Vi är från Uppsalas horisont - del gäller både de olika poliliska parlierna och, inte minsl, personalen på lärarhögskolan - hell på def klara med alt del är nödvändigl alt begränsa intagningen. På den punklen råder inga som helsl delade meningar. Det är alltså inle mot behovet ulan mol sättet för begriinsningen som vi reagerat en smula.

Personalen har funnit all del beslul som fatiais beiräffande intagningen

1975/76 inle har föregåtts av del samråd som varil nalurligl och nöd-

60                          vändigt om man frän departementets sida över huvud laget vill uppfylla


 


de krav på samverkan osv, som ställs på skolulbildning. Del anses alt departementet här har brustit, och även jag har upplevt kritiken som i viss mån berättigad.

Del skulle ha varil värdefulll om man låtit berörd personal vid lä­rarhögskolan i Uppsala få fler möjligheter lill samråd. Lärarhögskolan i Uppsala kommer ju genom del här beslutet om begränsad intagning all drabbas ganska kraftigt. Del är fråga om en begränsning av kan­sliresurserna, och del kommer nalurliglvis alt kännas för den personal som innehar tjänster. Ell 25-lal lärare, för vilka Ijänsleunderlagel kommer all försvinna, blir berörda. Del får sina konsekvenser ule i skolorga­nisationen.

Vi lycker på säll och vis att den arbetsgrupp som departementet nu har tillsalt har föregripils i sitt arbete genom del här beslutet om alt stoppa intagningen 1975/76.Vi beklagar detta och lycker nog all man borde ha kunnal följa SÖ:s rekommendation om all för intagning 1975/76 använda samlliga  15 lärarhögskolor.

Det sägs i svarel all man som kompensation för begränsad intagning vid lärarhögskolorna skulle förlägga nylillkommande förskollärarulbild­ning lill lärarhögskoleorlerna. Detta har inle skett i Uppsala, Vill stats­rådet belysa frågan varför Uppsala inle fåll en högre intagning för för­skollärarulbildning?


Nr 14

Tisdagen den 4 februari 1975

Om yrkesinrikt­ningen av den högre utbildningen


Fru statsrådd HJELM-WALLÉN:

Herr talman! Vi är överens om behovel av minskad intagning lill lä­rarutbildningen, och då är det ofrånkomligl all några lärarhögskolor drab­bas, Beiräffande Uppsalas silualion -jag vill nämna den eflersom herr Alsén specielll lägger lonviklen på sin hemkommun - vill jag erinra om atl vi inle ensidigt lar borl ulbildning från Uppsala. Så t. ex. har under senare år ell seminarium för huslig ulbildning i Mellansverige lagls ned, men då drabbades inle det seminarium som ligger i Uppsala - del var del seminarium som fanns i Stockholm som berördes. Seminariet i Uppsala har också all räkna med ett ökal antal studerande framöver. I fråga om förskollärarulbildningen har Uppsala redan elt ganska kraftigt inlag av sex klasser. Vi menar därför all del inle finns anledning all öka förskollärarulbildningen ylleriigare jusl i Uppsala,

Naturligtvis finns del praktiskt tagel alllid behov av mer personal-samråd än vad nian hinner med. Del är alt beklaga om personalen inte har känt sig lillräckligl informerad. Men jag vill notera atl när arbets­gruppen nu har lagl fram sill förslag för 1975/76 och regeringen har faltal sill beslul uppdrar vi ål SÖ all överväga konsekvenserna för per­sonalen vid lärarhögskolorna, I del sammanhanget är det självklarl all etl samråd skall äga rum.


Herr ALSÉN (s):

Herr lalman! Givelvis får jag acceptera resonemanget all man i Uppsala har en ganska kraftig intagning i dag lill förskolorna. Men jag noterar


61


 


Nr 14

Tisdagen den 4 februari 1975

Om lågsladielärar­ulbildning i Gävle


samtidigt all Uppsala har drabbats specielll i förhållande till samlliga andra orter. Vi kommer all mista intagningen lill lärarutbildningen för klasslärare fr, o, m, 1975/76 och får ingen ökad intagning lill förskol­lärarulbildningen. Jag beklagar della från de utgångspunkter vi betraktar denna fråga, men jag kan samtidigt förslå deparlemenlels syn.

Jag vill till slut understryka etl resonemang som utbildningsutskottet lidigare har fört. I belänkandel 17 år 1974 sägs följande: "Det är enligl utskollel angelägel all man snarast löser frågan hur resurserna vid lä­rarhögskolorna smidigt skall kunna överföras från grundläggande lärar­utbildning lill fortbildning och omvänl."

Atl del föreligger elt behov av en omfattande och kontinuerlig lä­rarfortbildning framstår väl ganska klarl om man beaktar den ålders­fördelning som finns inom lärarkårerna i dag. Mellan 80 och 85 96 av vissa lärargrupper - jag tänker då på adjunkter och lågstadielärare - är under 40 år och har alltså mänskligt all döma minsl 25 års lärarverksamhel framför sig i en skola som uppenbarligen kommer alt förändras radikalt under den liden. Jag hoppas därför all man vid den planeringen särskill beaktar de resurser som finns i en högskoleort som Uppsala,


Överläggningen var härmed sluiad.

§ 11 Om lågstadielärarutbildning i Gävle


62


Fru stalsrådet HJELM-WALLÉN erhöll ordel för att besvara herr Gill-slröms (s) i kammarens protokoll för den 27 januari inlagna fråga, nr 50, och anförde:

Herr lalman! Herr Gillström har, mot bakgrund av elt förslag framlagt av en särskild arbetsgrupp inom kanslihuset rörande inlagningsplalser inom klasslärarulbildningarna, frägal om jag vid del slutgiltiga beslutet kommer att ta hänsyn lill del inlegralionsarbele som pågår niellan för­skollärar- och lågsladielärarutbildningarna i Gävle så alt detta kan för­bättras och utvecklas.

På grundval av arbetsgruppens förslag fattade regeringen ell plane-ringsbeslul om fördelning av inlagningsplalser på olika orter vid rege­ringssammanträdet den 23 januari 1975, Beslutet innebär all någon in­tagning lill lågsladielärarutbildningen i Gävle inle kommer att ske läsåret 1975/76. Beslutet gäller under lorulsälining att riksdagen godkänner för­slagen om lärarutbildningens omfattning i årets budgetproposition.

Inför den minskning av lärarutbildningen som har föreslagils i årels budgetproposition har arbetsgruppen föreslagil en fördelning av intag­ningsplatser. Fördelningen har bl. a. skell med ulgångspunkl i principen all ökningar i förskollärarulbildningen läsåret 1975/76 i första hand bör ske vid lärarhögskolor som får vidkännas en minskning i utbildningen av klasslärare. Denna princip har följts även beiräffande Gävle, Jag vill också framhålla alt den föreslagna dimensioneringen av lågstadielärar-


 


ulbildningen med 168 plalser inle räcker lill mer än en klass på 24 lä­rarkandidater vid sju av landets femton lärarhögskolor.

Som jag har påpekat gäller planeringsbeslulel endast 1975/76. Det hör nu till arbetsgruppens uppgifter all överväga den mer långsikliga pla­neringen av lärarhögskoleorganisalionen.

Del inlegralionsarbele som har utvecklats i Gävle kan givelvis forlsätla under termin 3-5 i den lågsladielärarulbildning som även läsåret 1975/76 kommer all bedrivas där.


Nr 14

Tisdagen den 4 februari 1975

Om lågstadielärar-utbildning i Gävle


 


Hen GILLSTRÖM (s):

Herr lalman! Jag ber att få lacka fru statsrådet för svaret.

Någon kanske undrar varför den här frågan ställts, när man ulan vidare mot bakgrund av den förvärrade lärararbetslöshelen accepierar en radikal nedskärning av antalet utbildningsplatser vid lärarhögskolorna. Skälet är enkelt: del fåtal plalser som blir kvar måste fördelas på ell ur alla synpunkter rikligt säll. Tyvärr synes inte arbetsgruppen ha hafl alla fakta klara för sig vid fördelningen. Under alla förhållanden har man glömt den pedagogiska faktorn. Man har inte lillräckligl tänkt på den koppling som förordals mellan klasslärarutbildning och annan ulbildning,

Barnslugeulredningen och senare SIA har pekal på nödvändigheten av elt samband niellan verksamheten i förskolan och grundskolan. Det kräver i sin turen samordning av ulbildningen av förskollärare och klass­lärare. Forskningsrapporter från senare lid understryker viklen av kon­tinuitet niellan förskola och lågstadium, eftersom barnen befinner sig i samma utvecklingsskede,

Tolalsynen på läsinlärning och lästräning talar för integration av för­skol-, klass- och speciallärarutbildning, Ulifrån SIA;s förslag borde också frilidspedagoguibildningen las med i samordningen.

Deparlemenlels arbetsgrupp har tydligen inle känl lill all Gävle har en långl driven samordning av förskollärar-och klasslärarulbildningen, all Gävle lärarhögskola och förskoleseminarium redan för precis ett är sedan skrev till regeringen och SÖ med anhållan om all få försöksverk-sainhel med iniegration av ulbildningen av dessa fyra kategorier, all barnslugeulredningen i Gävle-Sandviken satsar 340 000 kr. på en för­söksverksamhet i barnstugorna med inriklning mot samverkan med sko­lor och koppling till förskollärar- och klasslärarulbildning, saml atl Gävle kommun i del s. k. BUV-projektet haren organisatoriskt genomförd sam­ordning av all barn- och ungdomsverksamhet under skolstyrelsen, sociala centralnämnden, fritidsnämnden och centrala kulturnämnden. SIA har för övrigt presenterat den sistnämnda verksamhelen i sill belänkande,

Tillsamnianlagel är della en samverkan ule på fältet, som kanske inle finns någon annanslans i landel. Dessa rent kommunala åtaganden kräver en slallig insats i form av samordning av motsvarande lärarutbildnings-grenar. Åven om inte arbetsgruppen har velal delta, så sätter jag ändå milt hopp lill fru statsrådet, som för ell år sedan uppvaktades på den här punkten av barnstugeutredningens ordförande och sekreterare saml av representanter för SÖ,


63


 


Nr 14

Tisdagen den 4 februari 1975

Om lågstadielärar­utbildning i Gävle


Allt progressivt arbele på den här sektorn riskeras atl omintetgöras, om lågsladielärarutbildningen dras in. Vill statsrådet -om ingen ändring sker nu - medverka lill all hänsyn las lill dessa synpunkler inför läsåret 1976/77?

Fru statsrådet HJELM-WALLÉN:

Herr lalman! Arbelsgruppen har haft all väga samman en mängd fak­torer när det gäller atl försöka bedöma konsekvenserna av sina förslag och däribland finns nalurliglvis även de pedagogiska faklorerna, I della arbele har man också samråll med skolöverstyrelsen.

När jag uppvaktades beträffande del inlegralionsarbele som sker vid Gävle lärarhögskola beiräffande förskollärarulbildningen och lågsladie­lärarutbildningen uttalade jag en uppskattning av della arbete. Del kan jag göra även nu. Däremot kan jag inle i dag lova någonting för framtiden. Del planenngsbeslut vi nu lalar om gäller 1975/76 under förulsällning av riksdagens godkännande och innebär inle någol ställningslagande för framtiden.


 


64


Hen GILLSTRÖM (s):

Herr talman! Del föregående svarel lill herr Alsén angående Uppsala är ganska intressanl därför all statsrådet i pressmeddelandet rörande ar­betsgruppens förslag säger att Uppsala är gynnat när det gäller utbild­ningsutbudet totalt setl. Förutom hela universildssidan finns där t, ex. ulbildning av ämneslärare, förskollärare osv. Del är en lång uppräkning av utbildningslinjer i meddelandet.

Hänsyn har alltså lagils lill utbudet på utbildningssidan och då frågar man sig om så har skell bara beiräffande Uppsala. Jag kan hänvisa lill all U 68 egentligen inte har sagl någonting alls om Gävle. Del betyder alltså alt del utbud som finns i Uppsala inle på långa vägar finns i Gävle, där ändå en nedskärning av verksamheten sker.

Jag vill också gärna instämma med herr Alsén när han pekar på den oro som personalen känner vid de lärarhögskolor som på etl eller annal sätt drabbas. Jag hoppas all samråd kommer alt äga rum med personalen på lärarhögskolorna inför den forlsalla planeringen av lärarutbildningen på klasslärarsidan.

Jag ber med della all än en gång få tacka för svarel.

Överläggningen var härmed sluiad.


 


§ 12 Om USA:s hållning till de oljeproducerande arabstaterna, m. m.

Herr utrikesministern ANDERSSON erhöll ordel för all besvara herr Takmans (vpk) den lOjanuari framställda inlerpellalion, nr 4, och anförde:

Herr talman! Herr Taknian har i en inlerpellalion till mig ställt följande frågor:

1,   Överväger regeringen alt markera ell avslåndslagande från USA-imperialismens aggressiva hållning lill de oljeproducerande arabstaterna?

2,   Har regeringen uppmärksammat den opinion som ullrycks i de ol­jeproducerande arabslaierna beiräffande det internationella energipro­grammel, som tillkommit på Henry Kissingers initiativ och slår under USA:s ledning''

3,   Drar regeringen - ulifrån Kissingers ullalanden all mililär inler-venlion mot oljeproducerande länder inle är otänkbar - några slutsatser beiräffande ändamålsenlighelen av den överenskommelse om medlem­skap i del inlernalionella energiprogrammel, som den svenska regeringen undertecknade den  18 november 1974?

Svenska regeringen har konsekvenl lagil avstånd från våld eller hot om våld som etl medel alt lösa intressekonfiikter mellan stater. Som jag nyligen haft anledning all framhålla i riksdagen avvisar vi bestämt alla tankar på en konfrontation med de oljeproducerande länderna som kan skapa motsättningar till dessa. Jag tillade alt vi därför också anser del felaktigt alt ens i hypotetisk form föra resonemang om våldsanvänd­ning i della sammanhang.

Jag är liksom herr Takman medveten om att del i vissa oljeprodu­cerande stater har riktats kritik mot det internationella energiprogrammel och att misstänksamhet på sina håll kommit till uttryck mol dess syften. Men opinionen har ingalunda varil enhellig. Vi bör hålla i minnel all OPEC-slaterna många gånger har uppmanat de oljekonsumerande län­derna att aktivt engagera sig för besparingsåtgärder samt för arbetet på alternativa energikällor, vilkel jusl är ett av energiprogrammets huvud­mål,.Likaså har OPEC;s medlemsstater gemensaml välkomnat konsul-lalioner niellan konsumenler och producenter. Senast vid sill möte i Alger den 24-26 januari i år uttryckte sig OPEC-slaterna posilivl om en dialog med konsumenlländerna och förklarade sig beredda all della i en inlernationell konferens för ändamålet.

Svenska regeringens beslul om en anslulning till del inlernalionella energiprogrammel föregicks av mycket noggranna överväganden. Vi an­såg atl del svenska intresset av en iryggad oljeförsörjning i etl krisläge bäst tillgodosågs genom ell svenskl dellagande i programmet. En pro­position härom kommer all framläggas nästa månad, och vi kommer då all få möjlighet alt mera utförligt diskutera frågan här i riksdagen. Jag vill för dagen begränsa mig lill konstaterandet alt ingenling inlräffal sedan vi anslöl oss lill samarbdsprogrammel som föranleder mig all ifrågasätta riktigheten av regeringens beslul. Vi har genom vår anslulning


Nr 14

Tisdagen den 4 februari 1975

Om USA.s hållning lill de oljeproduce­rande arabstaterna, m. m.

65


.S Riksdagens protokoll 1975. Nr 13-14


 


Nr 14

Tisdagen den 4 februari 1975

Om USA.s hållning till de oljeproduce­rande arabstaterna m. m.

66


pålagil oss vissa förpliktelser som framgår av överenskommelsen om del inlemationella energiprogrammel. Vi har inle genom vårt deltagande i organisationens arbele giorl några ylleriigare åtaganden.

Hen TAKMAN (vpk):

Herr talman! Jag ber all få lacka för svarel.

Min inlerpellalion var närmasl föranledd av Henry Kissingers inler-vjuuttalande i Business Week den 13 januari all en amerikansk militär inlervenlion mol oljeproducerande länder inte var olänkbar. Han använde uttrycket "slrangulalion", slrypning eller strupgrepp, och han använde det inle för atl karakterisera etl evenluelll nyll oljeembargo mol USA. Det gällde "den industriella väriden", hans beteckning för ett antal av de mesl utvecklade kapitalistiska staterna. Med välkänd omtanke skall USA:s statsledning slälla diagnosen och göra ingripanden för deras räk­ning.

Vad som inle går all påverka med dollarfonder och CIA går kanske all klara av med bombfiygel och marinkåren. Frågan är bara, som en amerikansk politisk tecknare undrade, hur man skall bomba araberna ulan all förstöra oljan.

"USA:s utrikesminister vel myckel väl alt della är ell fariigl språk", skrev en korrespondent i engelska Financial Times den 15 januari, "därför all i klartext är delta ell hol alt angripa och med amerikanska trupper ockupera slora delar av vissa arabländer, av vilka de flesla nu är väst-vänliga i slörre eller mindre utsträckning. Del kan ses som en del av en planmässig amerikansk skrämselkampanj som började i september

när president Ford gjorde elt mera förtäckt uttalande i samma stil.       

Sedan dess har man envetet läckt ut all Pentagon har beredskapsplaner au ockupera arabiska oljefält vid Persiska viken i händelse av ell nyll oljeembargo."

Denna beredskapsplan går under kodbeteckningen "Pelroland", och ell sådanl språkrör för del officiella Washinglon som professor Robert Tucker vid Johns Hopkins-universitelel framställde i tidskriften Com-menlarys januarinummer en mililär operation mol Persiska vikens oljefält som en ganska enkel historia. Vi hörde något liknande på sin lid om Vielnam. Nalurliglvis skulle verkligheten bli en helt annan. Oavsell var och hur USA gick till angrepp skulle försvararna näslan säkerl hinna förslöra oljefällen för lång lid framöver. Och USA skulle, som den ciierade korrespondenten i Financial Times skriver, vara totalt ur stånd att genom­föra samlidiga operationer mol alla de oljeproducerande länderna i Mel­lersta Östern och Nordafrika. "En isolerad operation i elt område", säger han, "skulle omedelbart besvaras med ell fullständigt och samordnat oljeembargo i alla övriga - troligtvis även med Iran inbegripet."

Del är USA:s krigshot, om det genomförs i prakliken, inle arabstaternas polilik, som skulle göra den ekonomiska slrypningen lill en realitet. Och de första offren skulle bli Sverige och i slorl sell hela Västeuropa, som ju tar del mesta av sin olja från Mellersta Östern. Jag förbigår här alla


 


andra konsekvenser av ell sådanl krig, som givelvis - och delta är kanske avsikten - skulle fiyla samman med den yllerligl explosiva silualionen på den israeliska sidan av samma område. Om Fords och Kissingers ullalanden över huvud lägel skall las på allvar är de etl cyniskt spel med världsfreden.

De är framför alll typiska ullryck för den neokolonialistiska petro-leumfronl, som USA-imperialismen håller på atl organisera. Den går un­der ell rumsrent och oskyldigt namn, lEP, det internationella energi­programmet, och del hör lill vår lids tragiska paradoxer alt Sverige, om riksdagen godkänner regeringens proposition nu under våren, går in i detta ödesdigra förelag.

När handelsminisier Feldt på den svenska regeringens vägnar under­tecknade överenskommelsen om lEP den 18 november 1974, hänvisade han i en samtidig deklaration till erfarenheterna från den s, k, oljekrisen 1973-1974. Då hade både råoljeimporten och importen av raffinerade produkter, dvs. bensin och eldningsoljor, störts. "Då större delen av vår import av dessa produkter kommer från lEP-länderna, bör en svensk anslutning lill lEP slärka vår försörjningslrygghd", sade herr Feldl.

Varför har vi varit så helt beroende av lEP-länderna eller rättare sagl de mullinalionella bolag som opererar där? Och hur skulle en faslare bindning lill "lEP-länderna", lill de multinationella energibolagens kar­tell, slärka vår försörjningslrygghet i forlsällningen? Del ärju USA som tagit inilialivel lill lEP och som med ell järnhårt grepp kommer atl be­härska och styra denna petroleumfronl, riktad i första hand mot OPEC-länderna, de oljeproducerande länderna - samma USA som sedan fiera generationer gjort del möjligl för de mullinalionella oljebolagen alt be­härska och plundra underutvecklade länder och genom prisöverenskom­melser, marknadsuppdelning, interna kapitalrörelser och lusen andra ma­nipulationer plundra också konsumenler och skailebdalare i elt land som Sverige.

"Oljebolagens mål är alt göra vinsler, ej alt förse oss med olja. Detta är grundorsaken till energikrisen." Så skrev en känd svensk ekonom, som slår regeringen nära, i Dagens Nyheler den 11 december 1973. Och ekonomen i fråga, Gunnar Adler-Karlsson, visade liksom ell slort antal ekonomer i USA och andra länder inkl. de socialistiska staterna har gjorl, atl dessa mullinalionella företag skapade oljekrisen och lack vare denna syntetiska kris gjorde de mesl fabulösa vinsterna i oljeexploaleringens hisloria.

Exxon, som Esso numera heler, hade under iredje kvartalet 1973 re­dovisat en vinstökning på 81 96, Gulf 91 96, Mobil 64 % osv. Andra mindre bolag, som kanske hade mindre möjligheler all manipulera med bokföringen och mindre möjligheler all på del sällel irolla undan hu­vudparten av profiterna, visade nog bättre vilka stora pengar det rörde sig om, Etl sådanl bolag, Occidenialbolagei, redovisade under samma kvartal en vinslökning på 7 153 96.

Så såg krisen ul för de mullinalionella energibolag, som blockerar vägen


Nr 14

Tisdagen den 4 februari 1975

Om USA :s hållning lill de oljeproduce­rande arabstater­na, m. m.

67


 


Nr 14

Tisdagen den 4 februari 1975

Om USA.s hållning till de oljeproduce­rande arabstater­na, m. m.

68


niellan producenlländerna och konsumenlländerna. Dessa multinationel­la giganter har raffineringskapacilelen, de har lill slor del lankerfiotloma, och de behärskar i många länder, såsom i Sverige, niellan 80 och 100 96 av detaljhandeln i bensin och eldningsoljor.

Del sägs nu i utrikesministerns interpellationssvar ungefär detsamma som i handelsminister Feldts deklaration på sin lid, nämligen au svenska regeringen ansåg alt "del svenska inlressd av en iryggad oljeförsörjning i ell krisläge bäsl tillgodosågs genom ell svenskl dellagande i program­met". Sverige skall möla nya krislägen med händer och fötter bundna av samma multinationella oljekarlell och samma regering som skapade den lidigare oljekrisen och vars vicepresident numera lill råga på allt heler Rockefeller.

Della är inle vad elementära läroböcker i psykologi definierar som klokhet: förmåga all dra nylla av erfarenheler. Detta är alt med öppna ögon skänka bort beslutanderätten över den svenska energipolitikens tyngsta del till världens mäktigaste och mest hänsynslösa finansmän i New York och London. Och del är alt acceplera en forlsall utplundring av svenska konsumenler lill förmån för samma rövarhövdingar.

Regeringen föreslår nu i en proposilion all ell statligt bolag för inköp av råolja och oljeprodukter skall bildas. Man frågar sig vad della bolag skall få för funklion om Sverige blir fast i lEP.

Det är verkligen synd all inle förarbetena till lEP, dvs, Henry Kissingers samlade tal, intervjuer och skrifter om denna neokolonialistiska petro­leumfronl, finns i en volym lättillgänglig för alla. Det är nu en mödosam uppgifl all leta upp delar av talen eller hela talen på många håll. Gång på gång har Kissinger slagit fast atl lEP är till för atl bl. a. hindra direkta handelsavtal och försäljningstransaktioner mellan etl oljeproducerande och elt oljekonsumerande land. Om energikrisen lillåls au forlsalla obe­hindrat, sade USA:s utrikesminister i sill lal inför den s, k. världsener-gikonferensen i Detroit den 14 november 1974, "kommer vissa länder all frestas alt tillförsäkra sig ensidiga fördelar genom separata överens­kommelser med producenterna på bekostnad av del samarbete som er­bjuder den enda förhoppningen om överievnad i del långa loppel",

I sin myckel utförliga inlervju i Business Week den 13 januari sade Kissinger alt "del politiska problemet är all hela västvärlden med undan­tag möjligen av USA lider av politisk ohälsa, av inre osäkerhet och av brisl på ledning". Men nu skall del alltså bli ledning inom ramen för den s, k, konsumentsolidarilel som Kissinger upprältar. Det skall bli led­ning över dessa länder, Italien, England, Danmark, Belgien, Japan och givelvis också Sverige, som lider av politisk ohälsa och brisl på ledning.

Som bekanl skall del upprättas en oljefond på 6 miljarder dollar under Inlernalionella valutafonden, som vid sidan av Världsbanken har de störs­ta erfarenheterna av hur man med lån, löften och hotelser kan hålla reaktionära regimer under armarna och omöjliggöra progressiva regimers exislens. Men dessutom skall del bildas en fond på 25 miljarder dollar, inle av USA:s och övriga lEP-länders pengar ulan av OPEC;s, de ol-


 


jeproducerande ländernas, oljeinkomsler. Och denna fond skall USA ha så säkerl i sin hand all både exportländerna och importländerna kan hållas i USA-imperialismens skruvstäd. Syflel med denna fond dekla­rerade Kissinger med all öppenhet i Business Week-inlervjun;

"Ell sätt atl få vissa av industriländerna alt rälla in sig i ledd är genom de villkor som är förbundna med de fondmedel som kan bli lill­gängliga,"

"Del är ganska fantastiskt all de länder som har pengar alt låna ut inte har blivit tillfrågade", uppgav Dagens Nyheter den 17 januari atl handelsminister Feldl skulle ha yttrat innan han föregående dag reste till en valutakonferens i Washington, "Del är ren maklpolilik del gäller", fortsatte den ekonomiska skribenten i Dagens Nyheter.

Maktpoliliken är förslås avsedd också för Västeuropa. Ulvecklingen i Frankrike och Italien och de kommunistiska partiernas starka slällning där nämns med oro av Kissinger i Business Week-intervjun. Men makl-poliliken gäller i förslå hand de nalionella och ekonomiska självsiän-dighelsslrävandena i u-länderna.

OPEC är del första lyckade försöket av råvaruproducerande länder all genom ell någorlunda enigl framträdande få upp råvarupriserna lill en rimlig nivå. Vi minns hur del var för bara två tre år sedan när USA med ekonomisk krigföring och insalser av CIA kunde störta Salvador Allendes progressiva regering i Chile. Kopparpriset på världsmarknaden sänktes på elt mystiskt säll med en iredjedel när regeringen Allende lilllrädde. Chiles hell dominerande exportprodukt gav plötsligt mycket mindre utländsk valuta, samtidigt som dollarvärdet sjönk och alla im­porlpriser gick i höjden. Den som ledde den ekonomiska krigföringen mot Chile och ClA:s operationer inom Chile var händelsevis samme Henry Kissinger som nu leder den ekonomiska krigföringen mol OPEC-sialerna.

Dessa länder har aldrig fåll beslämma priset på vete, iraklorer, verk­tygsmaskiner och annal de måsle imporlera. Men när de nu själva vill ha ell ord med i lagd om priset på den enda produkt de har all sälja, en produkt som för övrigt inte varar i all evighet utan på sin höjd någol decennium, då bildas lEP för all tvinga dem till underkastelse. Priset på u-ländernas råvaror skall nu som i det förgångna bestämmas av andra krafter än u-ländernas egna förelrädare.

Vad säger OPEC-länderna om Kissingers projekt? Ulrikesminislern hänvisar lill OPEC-slalernas möle i Alger den 24-26 januari och den påstådda vänskapliga atlityden lill "konsumentländerna", vilket väl i della sammanhang skall tolkas som lEP-länderna. Men del är allmänt käni all kanske flertalet av de 13 OPEC-slalernas förelrädare bdecknade lEP som eu inslrument för USA-imperialismen, elt inslrumeni för kon-fronlalion med och förtryck av oljeproducerande och andra råvarupro­ducerande länder. Värdlandet Algeriets utrikesminister Bouleflika skräd­de sannerligen inle orden i sill öppningstal den 24 januari. Och enligt etl pressmeddelande från de interna överläggningarna hade Algeriets in-


Nr 14

Tisdagen den 4 febmari 1975

Om USA.s hållning till de oljeproduce­rande arabstaterna, m. m.

69


 


Nr 14

Tisdagen den 4 februari 1975

Om USA.s hållning lill de oljeproduce­rande arabstaterna, m. m.


dustriminisler Belaid Abdessalam betecknat lEP som en "krigsmaskin mot vårt folk".

Det är rikligt all OPEC-möiet slulade med ell formelll erbjudande till de industrialiserade oljekonsumerande staterna atl samlas lill en in-lernalionell konferens om energi, råvarulillgångar och utveckling av värl­dens ekonomi. Men man proleslerade mol den myt som sprids så envisl från Washinglon, atl den galopperande inflationen i USA och Västeuropa är orsakad av producentländernas höjda oljepriser. Del är tvärlom denna inflalion som är orsak lill stegringarna av oljepriserna, OPEC vill ha en överenskommelse om all likviderna för oljan blir värdebesiändiga med hänsyn till inflationslaklen i den kapitalistiska världen och nerskriv­ningen av dollarn.

Henry Kissinger å sin sida vill som bekant inle ha någon konferens med de oljeproducerande staterna förrän han fåll disciplin på lEP-sia-lerna, så all han kan skjula dem framför sig i ell froniali angrepp på OPEC-slaterna och deras berälligade krav på rimlig belalning för oljan.

Olyckliglvis är inte OPEC-slaterna ell poliliskt homogent block. Del har inle saknats varningar mol vissa yltringar av vissa OPEC-sialers polilik. Fidel Caslro använde elt vikligl avsnitt av sitt lal den 18 oklober 1974 inför Fackliga världsfederalionens möle i Havanna lill en krilisk analys. Låt mig cilera ell kon avsnill;

"De" - OPEC-slaterna - "har fakliskl ännu inle utvecklat en ekono­misk strategi visavi den tredje världen, som är deras naluriiga allierade", sade han. "Den dag då slörre delen av vissa oljeproducerande länders ka­pital investeras i den kapitalistiska världen - då kommer olja all upphöra all vara ell inslrumeni för deras befrielse. I stället kommer deras investe­ringar all bli imperialismens gisslan. Brislen på en riklig linje kan leda till nederlag."

Några OPEC-staier - Irak, Algeriet, Libyen och elt par andra - har ägnat en del av sina oljeinkomsler ål bisländ lill u-länder. All andra driver en ullrareaklionär polilik på hemmaplan och en investeringspolitik ulomlands av jusl den typ som Fidel Caslro fördömde är ingen ursäkt för någol kapilalisliskl land all della i en konfronlationspolilik mot OPEC och i realiteten mol alla andra länder som äntligen försöker få en an­ständig belalning för sina råvaror.

Herr lalman! Den svenska regeringen bör stoppa arbetet på proposi­lionen om anslulning lill Kissingers neokolonialisliska petroleumfronl. Sverige bör köpa oljan direkl från producentländerna och nationalisera de multinationella energiföretagens tillgångar i Sverige. Del är alternativet till lEP. Det är ett alternativ till gagn både för det svenska folkel och för folken i u-länderna.


 


70


Herr utrikesministern ANDERSSON:

Herr lalman! På några punkler skall jag kommentera vad herr Taknian har sagt. Vi får om några månader - i samband med proposilionen om vårt deltagande i lEP och dessutom i samband med energipropositionen


 


- tillfälle alt diskulera alla de frågeställningar kring bl. a. vår oljeför­
sörjning som herr Takman nu tog upp.

Vi är eniga på en punkt, nämligen om atl krig inle är någon väg till en lösning av världens oljeförsörjningsproblem. Därvidlag har jag för 14 dagar sedan här i kammaren gjorl alldeles klara ullalanden å rege­ringens vägnar. Del är bara på förhandlingarnas väg man kan komma fram, och jusl oljeklubben har som en av sina viktigaste uppgifler alt åsladkomma försl en dialog och sedan förhandlingar med de oljepro­ducerande länderna och dessutom med de fattiga länderna, som har kom­mit ännu mera i kläm under oljekrisen än industriländerna.

Del är en missuppfattning av herr Takman när han tror all de statliga bolag, som vi nu föreslår skall tillkomma för att inköpa olja, inte skulle ha någon uppgifl sedan vi har kommil med i lEP. Vi får köpa vår olja varifrån vi vill. 1 dag köper vi olja inle bara från de slora inlernalionella oljebolagen, ulan herr Takman vel myckel väl alt en stor def av vår olja köper vi från Sovjetunionen. Del är möjligl all del på sikt, när vår kapacitd all raffinera olja är lillräckligl utbyggd, visar sig vara lämpligl all köpa råolja genom direkta och bilaterala avtal med oljeländer, men vi har ännu inte gått fram på denna väg som en slutgiltig lösning. Del finns emellertid inga som helst hinder i vår anslutning till lEP. Varje land skaffar olja där det kan. IEP:s första centrala uppgift i en kristid är ju all ordna en automatisk fördelning - som vi då får vara med om

- av den olja som del är möjligl för industriländerna atl skaffa.
Herr Takman gör gällande all USA hell dominerar denna oljeklubb.

Om jag fattade honom rätl leds allt vad som sker där järnhårt av Amerikas förenta stater, av dess president, dess regering och dess utrikesminister. Del är nog alt ta lill litet för hårt, herr Takman. Många länder är med i lEP, och den som har följt tillkomsten av oljeklubben vet all de eu­ropeiska länderna - kanske i främsta rummet EG-länderna, däribland Frankrike - sannerligen inte har gett efler på alla sina synpunkler. Man kan säga all det inle alllid är den amerikanska ståndpunkten som har blivil utslagsgivande eller - föreställer jag mig - som kommer att bli utslagsgivande. Europa spelar också här sin roll, och det har i de eu­ropeiska länderna alldeles klarl uttalats atl man icke önskar någon kon­frontalion med de oljeproducerande länderna. Inom kort - om en månad eller en och en halv månad - kommer väl det första förberedande möiei all hållas mellan oljekonsumeniländerna och de oljeproducerande län­derna, varvid man skall förbereda en ännu slörre konferens under våren. Dialogen håller alltså på all komma i gång.

Jag vill bara hänvisa lill den kompromiss som skedde när presidenlerna i Frankrike och USA för någon lid sedan möiies på Marlinique och som ju visar atl del var nödvändigt all kompromissa också för Amerikas förenta stater.

Jag skall inle upprepa vad jag har sagt lidigare här i kammaren och vad handelsministern har sagl om varför vi har gått med i energiklubben; del får vi tillfälle all diskulera senare i riksdagen. Men jag vill bestämt


Nr 14

Tisdagen den 4 febmari 1975

Om USA :s hållning lill de oljeproduce­rande arabstater­na, m. m.

71


 


Nr 14

Tisdagen den 4 februari 1975

Om USA.s hållning till de oljeproduce­rande arabstaterna, m. m.

72


framhålla all, som jag har sagl, några nya skyldigheter utöver dem som för oss är kända i del avtal som vi har skrivit under inle kan påläggas oss, eftersom nya skyldigheler för medlemsslalema kräver enhälliga be­slul. En del av de frågor som herr Takman log upp i sill inlägg hörde uppenbarligen lill sådanl som skulle kunna betraktas som nya förslag som kan komma fram vid förhandlingarna i lEP.

Hen TAKMAN (vpk):

Herr talman! Ulrikesminislern och jag är eniga om alt krig inle löser några problem. Jag lar fasla på del svar som utrikesministern gav lill herr Olof Johansson i Slockholm i början av den här vårriksdagen och del klara slällningslagande som fanns där mol Kissingers uttalanden.

Men närdet gäller IEP:s funklion har jag hela liden gått lill den mesl auktoritativa källan, nämligen till Henry Kissingers egna uttalanden, som är anmärkningsvärt öppenhjärtiga. I min framslällning här har jag stött mig på vad jag kallar förarbetena till lEP, dvs, de ullalanden som har gjorls från Washinglon.

Jag har också läsl ålskilliga av de uttalanden med varningar mot en konfronlationspolilik som utrikesministern här hänvisar till och som har gjorls bl.a, av Frankrikes president Giscard dEstaing. Men Giscard d Estaing förefaller ha ändrat sig. Frankrike skulle ju från början ställa sig hell ulanför lEP, men del verkar som om del har skell en omsvängning, vad den nu kan bero på.

Jag skall inte nu använda allt det material jag har. Jag utgår från alt del blir en deball senare, om inle regeringen är exceptionellt klok och inle låler den här förebådade propositionen bli av.

Sverige har deltagit i de tre slora världskonferenser som ägt rum under 1974 och som sysslat med u-landsproblematiken: världslivsmedelskon-ferensen, den intemalionella befolkningskonferensen och FN:s sjätte ex­lra möte om råvarorna. Så långt jag kunnat följa de svenska delegaternas framträdande vid dessa konferenser har jag fåll ell myckel positivt in­lryck. De har framträtt med förståelse förde falliga folkens kamp, Samma var förhållandet vid UNCTAD:s session i Chile under Allenderegeringens lid.

Del har också varil en spirande officiell förståelse -jag säger spirande - i Sverige för u-ländernas krav på en ny inlernationell ekonomisk ord­ning, inte minsl etl nytt inlernalionelll valulasyslem som skulle kunna dämpa verkningarna av den oerhörl förödande prisulvecklingen. Del gäl­ler alltså balansen niellan vad u-länderna får för sina råvaror och andra produkter och vad de får betala för sin import. Den snabba inflationen i de flesta kapitalistiska länder har överallt i u-länderna drabbat de fat­tigaste befolkningsgrupperna hårdast, Samlidigl har Världsbanken och andra organ under USA:s konlroll bidragit lill ökade svårigheter för pro­gressiva regimer. Jag vill näiriiia alt utrikesministern i både årels och förra årels budgetproposition, som det numera heter, har vänt sig mot alt dessa internationella organisationer - och här återger jag vad som


 


står i årets budgetproposition - har inskränkt eller inställt sin kredit­givning till länder som genomfört strukturreformer lill förmån för be­folkningens flertal.

Men nu skall Sverige gå in i eu nytt sådant organ, som redan från starten anges ha jusl den karaktär som utrikesminislern och andra fö­relrädare för den svenska regeringen kritiserat, inte sällan med mycket slor skärpa, under senare år. Jag kan inte se all della organ - lEP -har någon annan funklion än all sälla press på OPEC-länderna, all per­manenta exploateringen av u-ländernas resurser. Det är ett organ mot de fattiga folkens frigörelseslrävanden. Del är etl organ för en politik av gammalt imperialistiskt och neokolonialisiiskt märke.

Än finns del emellertid möjlighet, herr utrikesminister, för Sverige all dra sig ur denna ödesdigra hisloria, och jag vädjar till utrikesministern att överväga saken grundligt, länka om och medverka lill all denna kopp­ling inte blir av.


Nr 14

Tisdagen den 4 februari 1975

Om USA.s hållning till de oljeproduce­rande arabstaterna, m. m.


 


Herr utrikesministern ANDERSSON:

Herr lalman! Del är ganska svårt all diskulera med herr Taknian, för herr Taknian läser upp ullalanden av Förenta staternas ulrikesminisler och så säger han all del här är utlryck för IEP:s verksamhet. Ja, men det är del inte. Herr Taknian måsle skilja niellan ullalanden av dr Kis­singer och meningsytlringar från del organ som har bildats med säte i Europa.

Herr Takman säger all Sverige har vid en mängd inlernalionella kon­ferenser - och han räknar upp dem - visal förslåelse för de falliga folken i världen och även förslåelse för del program för en ny inlernalionell ekonomisk ordning som Förenia nalionernas exlrasession antog förra året. Ja, jag skulle kunna räkna upp många svenska inilialiv i den vägen, och del glädjande ärju atl den svenska riksdagen praktiskt tagel enhälligt varje år dessutom anslår relativt slora belopp för all hjälpa lälliga länder och samverka med dem så atl de skall utvecklas. Sverige är känl för det.

Menar verkligen herr Taknian all medlemskapet i del inlernalionella energiorganet skulle innebära atl vår politik gentemot de fattiga länderna ändras på något säll? Jag har haft många sanital med representanter för både u-länderna och de oljeproducerande länderna - bl, a. arablän­derna - sedan vi i november förra året beslöt oss för all underteckna avtalet, och det var bara i etl fall som det förekom en hård diskussion. Men också där tror jag alt vi klarade ul den svenska ståndpunkten. I samtliga övriga fall har vi mötts av förslåelse. Man förslår mycket väl alt vi här i Sverige, där vi är mer beroende än andra av olja för vår energiförsörjning - Sverige importerar som bekanl mer olja per capita än något annat land i världen, och mer än 70 96 av vår energi kommer ur oljan - är tvungna alt se om vårt hus. Man förslår all vi måste söka skapa garantier för vad som kan möta i krigstider - och man bortser ingalunda ifrån möjligheten att sådana lider kan komma igen. Därför


73


 


Nr 14

Tisdagen den 4 februari 1975

Om USA :s hållning lill de oljeproduce­rande arabstaterna, m. m.


är vi med och har alllid varil med i en inlernationell organisaiion som försöker fördela de i krigslider begränsade oljeresurserna. I EP är anslutet lill OECD, alltså samma OECD som vi alllid har varit medlemmar i. Del samarbdd med OECD-länderna om en oljefördelning har vi varit med om många år utan alt del har kritiserats, såvitt jag vel.

Herr Takman kommer snett därför atl han tror att del uteslutande är den amerikanska oljepolitiken lEP följer. Så är det inte. De uppgifter som oljeklubben har beslutat sig för och som finns med i det avtal vi har undertecknat och som riksdagen skall få la slällning till går ul på all skapa elt krissystem med en automatisk fördelning av olja ungefär i enlig­het med del gamla OECD-syslemet, som tyvärr sprack vinlern 1973-1974, Och del är bl, a. anledningen lill alt man inom OECD har skapat en särskild oljeklubb. Annars fanns ju systemet inbyggt i OECD, Och ulöver delia är del fråga om elt informationssystem avseende den inlernalionella oljemarknaden för all de olika ländema skall få en bällre konlroll över bl, a. de inlernalionella oljebolagens prispolilik, skallepolilik och finanser. Della är myckel posiliva uppgifter, som vi kommer all vara med om. Dessutom skall man ha etl långsiktigt samarbete med producenlländerna och u-länderna. Slulligen är del också fråga om all försöka gemensamt ulveckla nya energikällor, nägonling som vi här i Sverige också är myckel inlresserade av, men där vi ännu inle har bundit oss på någol sätt utan håller oss avvaktande. Del finns inga förslag ännu, ulan vi avvaktar riksdagens beslut.

Jag tycker att herr Taknian här försöker få fram en motsättning niellan våra kända och 1. ex. på inlernalionella konferenser utomlands mycket uppskattade insalser för au skapa slörre rättvisa och jämlikhet niellan världens folk och stater å ena sidan och å andra sidan våra försök atl på etl avsnitt av vår råvaruförsörjning skapa vissa garantier med lanke på de stora risker som föreligger för all vi på nytt skall hamna i in­ternationella kriser som vi kanske inte kan klara oss ur på annat säll än genom alt solidariskt vara med i eu sådant här organ.


 


74.


Herr TAKMAN (vpk):

Herr talman! Utrikesministern säger all man skulle få konlroll över de multinationella bolagen genom inlräde i lEP. Handelsminister Feldt var mera anspråkslös i den deklaration han gjorde när överenskommefsen undertecknades av regeringen i november. Han talade där om att man hade förhoppningar om au få "insyn" i dessa oljebolags affärer. Jag tror att regeringen skulle lyssna till en del ekonomer som under många år sysslat med dessa bolag och som skulle kunna lala om hur illusoriskt del är all tro all någon enskild siat kan få insyn i, än mindre konlroll över, dessa multinationella giganter,

Sverige är - jag har inle på någol sätt förnekat del - beroende av oljelillförseln, och Sverige har på eu nästan ofatlbart säll varit beroende av de multinationella oljebolagen. Jag och mitt parti har velal alt Sverige skulle koppla loss från della beroende, koppla loss från de ansträngningar


 


som Kissinger nu gör alt få ränning i leden genlemol de oljeproducerande länderna, och all Sverige skulle fylla Sitt oljebehov genom köp direkt från Sovjetunionen men också från de länder i Mellersta Östern och Nord­afrika som kan sälja olja direkt lill Sverige,

Det är visserligen myckel lilel malerial som regeringen släppt ul om denna mycket allvarliga överenskommelse, men hillills har jag inle, vare sig i detta material eller i del svar som utrikesministern här har givit, kunnat finna någon som helsl ralionell molivering /or all Sverige skulle vara med i lEP, Jag lycker all alla skäl - både de jag har dragit fram här och andra - lalar mot etl svenskl medlemskap. Det är därför jag har så svårt all falla all det är så angelägel med denna bindning lill en ny organisation som jag inle kan se några som helsl förtjänster hos.


Nr 14

Tisdagen den 4 februari 1975

Om upphävande av anställningsstop­pet vid SJ:s verkstad i Bollnäs


 


Överläggningen var härmed sluiad.

§ 13 Om upphävande av anställningsstoppet vid SJ:s verkstad i Bollnäs

Herr kommunikalionsminislern NORLING erhöll ordel för all besvara fru Jonängs (c) den 14 januari framsiällda inlerpellalion, nr 12, och an­förde:

Herr lalman! Fru Jonäng har frågal mig om jag är beredd all medverka till all anställningsstoppet upphör vid Bollnäs verkstadsfilial och all er­forderliga investeringar görs med del snarasle.

Beträffande verksiadstjänsien vid SJ kan allmänt konstaleras all den successiva moderniseringen av SJ:s lok- och vagnpark har medfört att behovel av underhåll minskat. Som exempel kan nämnas att de moderna lok SJ nu anskaffar kan rulla ca lio gånger så lång sträcka som de gamla loken niellan revisionerna. Nya godsvagnar kräver också betydligt färre revisioner än de äldre modellerna.

Samtidigt som behovel av underhåll har minskat har verksamheten i SJ:s verkstäder rationaliserats. Som jag lidigare har framhållii i svar på enkel fråga angående SJ:s verkstad i Örebro är denna ulveckling själv­fallet i sig posiliv men den har fåll lill följd all viss överkapacitet uppslån i verkstäderna. För atl få en så effektiv och ralionell organisaiion som möjligt har SJ dels omfördelat arbeten mellan de olika verkstäderna, dels - genom naturlig avgång - successivt minskat arbetsstyrkan.

Beiräffande verkstaden i Bollnäs vill jag först nämna några fakta om verksamhelen där.

Verkstaden sysselsäller ca 135 personer, varav 30 är administrativ och arbdsledande personal och 105 är reparaiörer. Vid verksladen sker un­derhåll och viss nyiillverkning av fjädrar, underhåll av truckar och trak­torer och vissa andra småfordon saml tillverkning av bulTerthylsor och vissa andra plåtarbeten.


75


 


Nr 14                   Några förändringar när del gäller underhåll och tillverkning av Ijädrar

Tisdaeen den      '" '"' aktuell. Underhållsarbetena när det gäller truckar och iraklorer

4 februari 1975    ''" ändrats så lill vida att det lidigare planmässiga underhållet ersatts

--------------- med ett behovsprövat underhåll.

Om upphävande     För de spårbundna småfordonen av typ molordressiner och molorlrallor

av anställningssiop-   kommer det planmässiga underhållet i Bollnäs att behållas t. v., men
pel vid SJ:s         intervallen mellan underhållsiillfällena ökas. När det gäller SJ:s behov

verkstad i Bollnäs     av bufferthylsor tillgodoses detta sedan länge dels genom tillverkning i Bollnäs, dels genom köp ulifrån.

Med hänsyn lill de nämnda förhållandena är några nyanställningar vid verksladen i Bollnäs f n. inle akluella. De nyanställningar som på grund av pensionsavgångar m, m. kan bli aktuella på verkstadssidan kom­mer all ske vid de verksläder som är direkt engagerade i lok- och vagn-underhållet.

Fru JONÄNG (c);

Herr talman! Jag ber all få lacka kommunikationsministern för svarel på min inlerpellalion. Del var ju ingel posilivl svar. Del finns alltså fog för den oro som de anställda känner inför Bollnäsverkstadens framtid och som fackföreningen också givit uttryck för vid uppvaktningar både hos kommunikalionsminislern och hos SJ-chefen.

Jag vill fråga om kommunikalionsminislern lycker all del sätt på vilkel SJ-verksladen i Bollnäs sköts från centralt håll är lillfredsslällande. Är del försvarbart från personalsynpunkl? Är del lillfredsslällande från fö­retagsekonomisk synpunkl, och är del försvarbart ur arbelsmarknads-och samhällssynpunkt?

1972 uppgav SJ;s cenlralförvaltning all del fördes vissa diskussioner om förändringar vid verksladen som kunde bli akluella vid struktur­rationaliseringar av SJ:s verkstäder. En omorganisation skedde, som vi känner lill, 1973. Men fortfarande förs från SJ ell slags lål-gå-politik när det gäller verkstäderna. Enligl uppgifl räknar man med all 20 % av verkstäderna skall avyttras för att erhålla en lönsam produktion.

Jag förslår myckel väl all behovel av underhåll minskar allteftersom lok- och vagnpark moderniseras, och alt verksamheten måste rationa­liseras. Jag har också förslåelse för au omfördelning av arbeten sker mel­lan olika verksläder. Men vad jag inle förslår är varför man inte utnyttjar den överkapacitet som finns. Man har alltså lokaler, maskiner och arbele som skulle kunna utföras på verksladen. Men ett anställningsstopp lägger hinder i vägen.

Verkstaden har lidigare haft slörre och mindre beställningsarbden i
plåt och svets för industriföretagen i bygden. Enligl vad man uppger
frän näringslivel har den verksamheten varit av slor betydelse för in­
duslrin i bygden. De här besiällningsarbeiena har nu praktiskt tagel upp­
hön. Varför låler man inle verkstaden utföra de här arbetena, såsom
spänningsglödgningar och annal arbete som det finns behov av, och som
76                     SJ-verkstaden har sköll lidigare på ell välkänt bra och kvalificerat säll?


 


Såvitt jag kan bedöma vore del förelagsekonomiskl rikligl.

Om vi så ser silualionen från personalsynpunkl är dd klarl au den nedbrytning som en stagnation ändå innebär måsle upplevas som oroande och deprimerande. I sju åtta år har man haft anställningsstopp. Och man har en hög medelålder på de anslällda - man räknar med all sex a sju man kommer all sluta varje år. Del är den naturliga avgången. Hur skall de kvarvarande då kunna känna irygghel? Måsle de inte fråga sig: "Vilka arbetsuppgifter skall dras in näsla gång? Är det jag som skall bli över­fiödig?" Fackföreningen har sagt sin mening om verkstadens möjligheler och framlid, och den tror på framtiden.

Från företagsekonomisk synpunkl är den ulveckling som sker inte lill­fredsslällande. Man har alltså lokaler, man har utrustning, man har kva­lificerad arbelskraft, man har möjligheter lill legoarbele för privala förelag runl om i bygden, men man lar inle vara på dessa möjligheter. Genom anslällningsslopp och otillräckliga investeringar medverkar SJ i själva verket lill en negativ utveckling för verksladen och till växande svå­righeter. Och hur skall verksladen kunna forlsätla all vara konkurrens­kraftig på marknaden och gentemot de övriga SJ-verkstäderna om per­sonalstyrkan skall minskas så mycket? Man harju de fasla kostnaderna som det gäller all ulnyllja så effektivt som möjligt. Man blir inte kon­kurrenskraftig om man inle har samma möjligheter som andra förelag all investera och nyanställa.

Vi bör också se på ulvecklingen vid Bollnäsverksladen från arbets­marknads- och samhällssynpunkt, Arbetsmarknadsminislem var nyligen i Gävleborgs län och konstaterade då atl länet fram lill 1980 behöver 17 000 nya jobb. Del fordras gemensamma lag för all skaffa fram de jobben. Vad som behövs är alltså en ulökning av sysselsätiningslillfällena och inte inskränkningar som vid Bollnäsverkstaden, Dessutom förutses för Bollnäsdislrikiei under hela 1975 en vikande sysselsällningsnivå inom byggnadsverksamheren ned lill den näsl lägsla nivån sedan 1966, De reparalionsarbelen som är nödvändiga på SJ-verksladen skulle således om de ulfördes medföra jobb även för byggnadsinduslrin.

Av svarel framgår, såvitt jag förslår, alt del enda verksamhetsområde där förändringar inle är akluella är underhåll och tillverkning av fjädrar. Beiräffande bufferlhylsorna är förhållandet det all Bollnäsverksladen är ensam tillverkare i Sverige. Del är ett fint kvalitetsarbete som ulföres där. Av de uppgifler jag har fält framgår all SJ länker övergå lill till­verkning av buffertar i Västtyskland, därför all del blir billigare och är mer rationellt. Jag vore tacksam för en kommentar av kommunikalions­minislern beträffande jusl den frågan. Jag finner det nämligen myckel allvarligl om ell statsföretag som SJ samtidigt som del erhåller medel från riksdagen söker sig utomlands med beställningar i ell läge där fier arbetstillfällen behövs här hemma och där SJ;s egna verksläder har över­kapacitet.

Vi har alltså i Bollnäs en SJ-verkslad med lokaler och maskinell ut­rustning. Vi har, som jag sagl, en kvalificerad arbelskraft, och vi har


Nr 14

Tisdagen den 4 februari 1975

Om upphävande av anställningsstop­pet vid SJ.s verkstad i Bollnäs

11


 


Nr 14

Tisdagen den 4 februari 1975

Om upphävande av anställningsstop­pet vid SJ.s verkstad i Bollnäs

78


ell bra läge vid norra stambanan. Del finns alla möjligheler au ulöka verksamheten genom atl la emot legoarbeien från bygden omkring. Alla förulsällningar är således givna för en posiliv ulveckling av verksladen. Jag vill fråga om kommunikalionsniinistern verkligen inle kan med­verka lill att SJ-verksladen i Bollnäs får den positiva ulveckling som det finns förutsättningar för.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Jag har vid flera tillfällen under de senasle åren i riksdagen besvarat frågor och inlerpellalioner som gällt SJ:s verksladsrörelse eller andra verksamhelsgrenar vid slalens järnvägar. Del är inie så länge sedan vi diskuterade verksladsrörelsen. Det skedde i slulel av oktober i Ijol, sedan herr Israelsson hade frågal mig vad jag tänkte göra med verksladen i Örebro.

Låt mig börja med atl säga all slalens järnvägar i dag har drygl 30 verksläder, Alla som sysslar seriösl med dessa frågor är överens om all del i dagslägel är för många verksläder. De anställdas organisationer, företaget självl och andra som kan betecknas som sakkunniga är överens om all vi har elt för ston anlal verksläder med del program som vi i dag och så långl man kan se framåt i tiden kommer alt arbela efler.

I det lägel är det angelägel all man på alll säll och så snabbi som möjligl försöker komma underfund med hur denna viktiga fråga bör behandlas, naturligtvis främsl ur de ansiälldas synpunkt men också ur berörda kommuners och andra intressenters synpunkt. Vad kan stålen - och därmed också SJ-förelagel - och andra inlressenler göra för au allra försl motverka åtgärder som skulle kunna rasera det som är vär­defulll i del beslående men också för att försöka finna en form för en vellig och rimlig ulveckling?

Med anledning av all fru Jonäng nu säger all mill svar inle innehåller någonting positivt vill jag gärna framhålla - jag hår gjort det lidigare också - all man vid sina överväganden om verksiadsrörelsens forlsalla utformning måste ha en samlad syn på problemen, hur illa man än kan lycka om del. Jag är glad över all kunna säga all del i del fallet inle föreligger några skilda åsikler niellan mig och det fackförbund som re­presenlerar de anslällda. Då vi hafl alt diskulera SJ:s verksamhel har vi ofta kommit alt beröra frågan om verksiadsrörelsens anpassning lill SJ:s verksamhel i slorl.

Del går tyvärr alltså inle all se på varje verkstad för sig och låla den leva elt eget liv, hur gärna man än skulle önska det. Hänsyn måste vid en samlad bedömning las lill övriga verkstäder och lill omfattningen och arten av SJ:s totala underhållsvolym nu och i framliden.

Skulle en viss verkstad få ulveckla sig expansivt enligl den uppfallning fru Jonäng och säkerl många med henne har skulle del förvåna mig myckel om inte någon riksdagskollega från en annan verksladsort snabbi gjorde sin stämma hörd. Summan av kraven från olika orter skulle in­nebära en överdimensionerad och ineffektiv verkstadsrörelse, som varken


 


SJ, de anslällda eller berörda kommuner skulle vara betjänta av. Frågan om den fortsatta verksladsrörelsen och ulvecklingen av den är givelvis en utomordentlig viklig fråga, där del på en gång gäller all i all möjlig mån la till vara del kunnande och de resurser som har byggts upp och au vara öppen för de anpassningar som ändrade betingelser kräver. Del är därför glädjande för mig all när vi nu lalar om dessa frågor som rör just Bollnäs kunna säga atl sannerligen ingen möda förul har sparats för atl diskutera della.

När jag läsle fru Jonängs inlerpellalion kunde jag inte undgå alt göra den reflexionen au reaktionen kommer lilel sent från fru Jonängs parti. Tag inle del som någon kritik utan bara som eii konstaterande av all redan för ell år sedan började de förslå diskussionerna om Bollnäs verk­stad där jag blev inkopplad. De materialiserade sig i en uppvaktning inför mig i fjol, där jag hade lillfälle all under ett fiera limmars långl sammanträffande med partikolleger och fackliga förelrädare från verk­sladen gå igenom förhållandena myckel grundligt. Jag kan försäkra fru Jonäng om all vi då utförligt behandlade sysselsättningen vid verkstaden, personalsituationen, arbetsobjekten, arbetslokalerna, maskinparken och över huvud laget alll som fanns all diskulera.

Del var en myckel framåtsyftande diskussion som Jag sålunda hade med socialdemokratiska riksdagsmän och fackliga represenianier.

När jag nu går igenom fru Jonängs inlerpellalion frapperas jag av all en slor del av den beslår av obekräftade påståenden. Jag har funnit inte mindre än sex eller sju punkler, där fru Jonäng inte är klar över om hon lalar sanning eller inle. Fru Jonäng säger på ell ställe all plåltill­verkningen vid Bollnäs verkstad, som enligl SJ:s cenlralförvaltning har relativt liten omfattning, kan komma alt flyttas lill någon annan verkstad. Fru Jonäng är alltså inle säker. All buffertlillverkningen av alll au döma kommer all flyttas utomlands är också etl påslående som fru Jonäng inle är säker på. Del förefaller, säger fru Jonäng, som om SJ:s cenlral­förvaltning söker siyra ulvecklingen i denna negaliva riklning, "Cen­lralförvallningen", säger fru Jonäng, "lalar om den relalivl ringa plål-lillverkningen. Härvidlag föreligger av alll all döma från cenlrall håll en direkt styming mol minskad plåtlillverkning."

Jag skall inte cilera mer ur inlerpellalionen, men det är förvånande att fru Jonäng inle med ell ord har konslaleral vilket utomordentligt arbele som fram lill nu ändå har gjorts från de anställdas sida. Fru Jonäng hänvisar visserligen lill all kommunen uppvaktal SJ. och del är hell rikligl. men jag lar della lillfälle i akl och konslalerar all det som hiltills har varit möjligl all redovisa för de anslällda del har kommit fram efter de kontakter som ägt rum med början under våren 1974.

Del är klarl all fru Jonäng har all räll au slälla frågan, vilkel hon ju också gör. När kan man vänta sig någol resultal?

Lål mig då säga atl jag inom den närmaste liden kommer au kalla till mig på nyll de represenianier som jag hade hos mig i maj i Ijol, Hos mig ligger nämligen sedan den 12 december i fjol en framslällning


Nr 14

Tisdagen den 4 februari 1975

Om upphävande av anställningsstop­pet vid SJ.s verkstad i Bollnäs

79


 


Nr 14

Tisdagen den 4 februari 1975

Om upphävande av anslällningsslop­pet vid SJ.s verkstad i Bollnäs


om en uppvaktning med deltagande från den fackliga sidan, socialde­mokratiska riksdagsmän, partidistrikt, arbetarkommuner m, fl. Det blir en uppföljning av de diskussioner som vi förde i maj i fjol, då vi gick igenom hela problemaliken.

Del arbele som jag har engageral mig i sedan vi började de här över­läggningarna har bestått i attjag vid läla kontakter med slalens järnvägar har förvissat mig om att iniresse där finns för en seriös diskussion om hela verksladsrörelsen. Della har sedan materialiserat sig i all Statsan­ställdas förbund, som företräder det övervägande anlalel om inle rent av alla anslällda vid Bollnäsverksladen, med anledning av våra propåer från i höstas har begärt all vid sammanträde med regeringen få vida­reutveckla fackförbundets lolala syn på verksladsrörelsen.

Då skall ni vela, fru Jonäng. all i del läget då fackförbundet på det här sällel har engageral sig har jag också gjort mig underkunnig om all man är beredd alt diskulera hela verksladsrörelsen vid SJ ulan någol specielll undanlag. Då skall alla drygl 30-lalel verkstäder diskuleras. Då skall en arbetsfördelning om möjligl arbetas fram. Jag säger della med all respekt för att det är mycket svårt atl hundraprocentigt för många år framåt sälla på pränt vad den ena eller andra verkstaden bör syssla med, vilka verksläder som kan betraktas vara i farozonen och vilka som icke kommer all vara del. Men del är så vikligl all alla de verkstads-anställda vid SJ ganska snarl får uppfattning om åtminstone huvudlin­jerna för den fortsalla verksladsrörelsen vid SJ, alt det här arbelel bör bedrivas med all skyndsamhel.

Della är alliså vad som har skett i den här frågan och vad som kommer all ske under den närmaste liden. I mill svar lill fru Jonäng giorde jag eu försök all i någon mån tala om vad man redan nu kan säga om Bollnäsverksladen, men jag erkänner gärna all jag inte påtar mig upp­giften all i ell interpellationssvar i dag kunna garantera hur del skall bli med jusl Bollnäsverksladen. Del säger jag mol bakgrund av vad jag sagl alldeles nyss.

Jag vill på nytl upprepa atl en rad kontakter har lagils från de anställdas sida sedan vi första gången träffades och diskulerade den här frågan i Ijol vår, ell koniakiarbele som f ö, har leils av riksdagsmannen Alftin. Del arbelel kommer all fortsätta, och jag kan försäkra fru Jonäng all ingen möda skall lämnas osparad när del gäller all slutföra del på ell för de anslällda vid Bollnäsverksladen och även övriga SJ-verksläder tillfredsställande sätt.


 


80


Fru JONÄNG (c):

Herr talman! Del här var inle precis vad jag väntade mig av kom­munikalionsminislern när han går upp i en inlerpellalionsdebatl. Försl angriper han mig därför all jag interpellerar. Jag är för sent ule, säger kommunikalionsminislern vidare och tillägger all del är för all del ingen krilik i delta. Men vissl är del krilik. Vad är del annars?

Jag blev överraskad över della, det måste jag säga. Jag kanske inle


 


borde ha blivil del, för jag har redan blivil angripen i den lokala so­cialdemokratiska pressen därför atl jag blandade mig i del som jag inle hade med au göra. Men jag väntade mig inle en sådan krilik här.

Jag kommer med obekräftade påståenden, säger kommunikationsmi­nistern, och han vet inle - eller del kanske är jag som inle vel - om jag talar sanning eller ej. Del är också ell räll fantastiskt uttalande. Jag lycker all kommunikationsministern skulle uppskatta om jag inte är ka­tegorisk i mina ullalanden ulan bara återger de upplysningar jag har fåll. Vad kommunikationsministern ciierade nyss är upplysningar som jag har fåll genom riksdagens upplysningsijänsl. Där slår dessa formu­leringar, och jag går icke längre än vad dé medger. Del har nämligen sagls så myckel i denna fråga all man verkligen kan undra - och del kanske finns större anledning för mig atl göra det - vad som är sanl eller inte sanl.

Jag förslår, och del har jag sagl lidigare, all en rationalisering måsle ske av verksamhelen vid SJ;s verksläder. Jag förslår också all del behövs en samlad syn som innebär alt man lar hänsyn lill samtliga verksläder. Men del har jag över huvud tagel inle ifrågasatt. Jag har t, ex. inle op­ponerat mig när riksdagen log beslutet om en ny verkstad i Östersund. Men della hindrar ju inle all man bör kunna la upp frågan om jusl Bollnäsverksladen. Vad som är angelägel och aktuelll här är beslällnings-och legoarbdena, och della påverkar icke verkstadens förhållande lill de övriga verkstäderna.

Jag vill understryka atl Bollnäsverksladen ligger inom del allmänna slödområdei. Del kanske man också bör ha med i bilden. Jag har i lidigare riksdagsdebatter framhållit attjag anser atl regeringen satsar alldeles för lilel på Gävleborgs län. Del finns anledning all verkligen la under över­vägande all göra en satsning jusl när del gäller den här verksladen. Varför skulle man inle utnyttja de möjligheler som finns lill besiällningsarbelen?

Sedan vill jag notera all jag inle har fåll något svar på frågan om den tillverkning av buffertar som skall förläggas lill Västtyskland därför all man anser del vara mera ekonomiskt och mera rationellt. Sker det i så fall därför all man lycker all arbetslönerna är höga i Sverige, eller vad kan del vara fråga om?

Sedan är del en annan sak som oroar mig och som jag vill la upp med slalsrädel. Enligl uppgifl som jag har fåll från SJ cenlrall anser man Bollnäsverksladen vara i så dåligt skick all en helt ny verkstad måste uppföras om man skall kunna bedriva en verksladsrörelse där i framliden. Del här stämmer inle alls överens med den uppfallning som den lokala förelagsledningen har. Del stämmer inte heller med den upp­fallning som fackföreningen har, och inle heller med del som jag har sell med mina egna ögon.

Verksladen är inle alls i så dåligt skick som här görs gällande. Plåt-verkstaden är relativt modern, och truckverksladen har bra lokaler. Verk­stadsbyggnaderna är på del hela lagd goda och relalivl irivsamma. Undanlaget är smedjan, som är inrymd i en gammal byggnad med väldiga


Nr 14

Tisdagen den 4 februari 1975

Om upphävande av anställningsstop­pet vid SJ.s verkstad i Bollnäs


6 Riksdagens protokoll 1975. Nr 13-14


 


Nr 14                 utrymmen. Där arbelar tre fyra man och smedjan är inte tidsenlig. Det

Tisdaeen den      finns också en hel del annal som behöver åtgärdas, men den maskinella

4 februari 1975    utrustningen är av god standard. Det finns hypermodern kapsåg och

---------------   en molorverkslad som lika väl som verksladen i övrigl kan la emol

Om upphävande mer arbele. Del finns hypermodernl provrum för motorer och del finns
av anställningssiop- nybyggd matsal och nybyggda omklädningsrum. Men det behövs vissa
pel vid SJ.s         investeringar för atl man skall få en bätlre arbetsmiljö: nyll tak i en

verkstad i Bollnäs     av byggnaderna och diverse underhåll,

■Jag vore tacksam för en förklaring lill vad SJ menar med sill lal om alt den framlida verksamheten förutsätter en hell ny verkstad. Har man från SJ cenlrall besökl verksladen i Bollnäs? Om man inle gjorl del skulle del kunna vara en förklaring till alt man inte riktigl vel vad man talar om.

Lål mig lill sisl bara säga: Del finns en fråga, herr slalsråd, som jag upplever som mer angelägen än någon annan i milt riksdagsarbete och som jag upplever ell slörre ansvar för än någon annan fråga och del är frågan om sysselsäliningen. Jag gör del därför all jag vel och känner hur myckel den belyder för varje enskild människa. Jag vel hur vikligl del är all var och en av oss får ha ell arbele som kan ge oss en grund au leva på. Och ulifrån den fasla övertygelsen om viklen av all skapa sysselsällning för alla människor i vårt samhälle kommer jag all forlsälta all, som jag har gjort lidigare i riksdagen, molionera, inierpellera och på del säll som jag har möjlighel lill la upp frågor som rör sysselsätt­ningen, inte bara i mill egei län ulan i landel på del hela taget, inte bara för vissa grupper - ungdomar och handikappade - ulan för alla som vill ha ell arbele.

Herr kommunikalionsminislern NORLING:

Herr lalman! Jag har inle någonting all invända mot det som fru Jonäng senast framförde om behovet av all bevaka sysselsättningsfrågorna. Jag sade hell simpelt bara att fru Jonäng i den fråga som vi diskuterar i dag, nämligen frågan om SJ-verkstaden i Bollnäs, är ett år för sent ule jämfört med dem som tidigare kommit till mig från Bollnäs, Jag kan upprepa för fru Jonäng, så all del står helt klart, all det är ell år sedan vi började diskulera Bollnäsverksladen med förelrädare för de anslällda i Bollnäs och med förelrädare för mill parli på Gävleborgsbänken, Och den upplysningen tyckerjag inie au man skall hålla inne med, för varje månad är viklig när del gäller all diskulera sysselsätlningen för de an­slällda även i Bollnäsverksladen, Nu hade väl fru Jonäng inte upptäckl detta tidigare, och jag skall därför forlfarande inle krilisera hennes age­rande. Till ell annal lillfälle kanske fru Jonäng infinner sig inte ell hell år ulan kanske bara någon månad för sent,

Lål mig också när del gäller verksladsrörelsen vid SJ upprepa vad
jag sade nyss. Vid varje verksladsort, vare sig det är Örebro, Bollnäs
Helsingborg, Notviken eller någon av de andra omkring treiliotalel som
82                     finns, får jag höra samma sak: Vi har lokaler och maskiner - varför


 


utnyttjar ni inte della? Mill svar lill dem, vare sig de kommer från den ena eller den andra delen av landel, måste bli delsamma som det jag givit i dag till fru Jonäng: Vi håller på all skapa oss en samlad bedömning av behovet av verksladsservice vid SJ, och i del arbetet ingår Bollnäs som en viklig komponent. Vi skall alliså med all kraft driva della arbele. När vi nu sedan så pass lång tid lillbaka som jag nyss sagl har dableral kontaktnätet med de anslällda, med de poliliska företrädarna för regionen, med SJ och med de anställdas fackförbund menar jag också, atl vi har skaffat oss elt bra underlag för den forlsalla diskussionen. Fru Jonäng är nalurliglvis lika välkommen som någon annan alt della i den dis­kussionen på det sätt som den skall föras. Jag har bara velal underrälla fru Jonäng och kammarens ledamöter om att diskussionen är i full gång och atl den debatl som vi för i dag så atl säga ligger litet efter verkligheten.


Nr 14

Tisdagen den 4 februari 1975

Om upphävande av anställningsstop­pet vid SJ.s verkstad i Bollnäs


Fru JONÄNG (c):

Herr lalman! Jag vill understryka vad jag sade tidigare, nämligen all frågan om SJ-verksladen i Bollnäs och dess möjligheler och framlid för mig först och främsl gäller sysselsällning och irygghel för dem som är anslällda på verksladen, Konimunikalionsminisiern upprepar all jag är för senl ule. Jag vill bara tala om att jag har följt frågan konlinueriigt. Jag har en hel trave med papper i min pärm. Jag har begärt upplysningar, och jag har haft konlakl med arbetarna på verksladen. Jag har sländigl förhört mig om ulvecklingen. Jag vill också säga all en av centerpartiets ledamöter på länsbänken i viss mån berört denna fråga i en tidigare fram-siälld interpellation.

Jag vill konstatera alt jag forlfarande icke har fått något svar på frågan om buffertlillverkningen skall flyttas utomlands och hur kommunika-tionsminislern ser på delta. Jag vill understryka atl jag anser atl en sådan åtgärd icke är försvarbar. Jag har lill yttermera visso i år väckt en molion om delta under den allmänna motionstiden. Jag hoppas atl trafikutskoltel skall penetrera denna fråga och även au dess behandling leder till ell konkret resultal eller i varje fall lill all vi får klart för oss om del är försvarbart, atl SJ som ett statligt företag - med medel från riksdagen - går ul på utlandsmarknaden med beställningar på artiklar som vi kan tillverka här hemma. Jag är glad atl jag väckte min motion, eftersom jag tydligen inle får något svar från kommunikationsministern.


Herr kommunikalionsminislern NORLING:

Herr talman! Nu har hela debatten lill slul kommil all handla om buffertlillverkningen. Del ärju alldeles självklarl - del behöver knappasl sägas av mig - alt vid de diskussioner, som vi hade i maj månad i fjol med de representanter som jag tidigare har talat om, ingick naturligen frågan om legoarbeten, Dd hade varil märkligt om inle de som kan den här frågan hade lagil upp legoarbelena som en av de viktigaste punk­terna.

Nu är det inte bara all beslämma sig för det ena eller det andra', det


83


 


Nr 14

Tisdagen den 4 februari 1975

Om upphävande av anställningsstop­pet vid SJ.s verkstad i Bollnäs


vill jag gärna också ha sagl. Fru Jonäng lalade nyss om, att hon med­verkade vid tillkomsten av verksladen i Östersund. Det fordras många legoarbeien till den verksladen för all man skall få lokalerna fyllda med jobb. Vi vel inle hur myckel legoarbeien som behöver las in lill Ös-lersundsverksladen, men det rör sig antagligen om en slor del av den totala verksladsproduklionen. Då är del värdefulll all lägga på minnel all här bör, i linje med den upphandlingskungörelse vi har i landel, möj­lighet föreligga atl lägga ul och la in legoarbeten ulifrån bl. a. de eko­nomiska förutsättningar som del är lal om.

Frågan om legoarbelena vid verkstäderna, inkl. Bollnäs, har alltså ak­tualiserats för mig för myckel lång lid sedan från Bollnäs, och i anledning av just del kravel kommer en utredning atl göras för alt vi skall få en klar bild av hela den verksamhelen. Saken är redan expedierad och på gång. Del gör ju ingel all fru Jonäng har molioneral om del här - men del var också för sent.


Fru JONÄNG (c):

Herr lalman! Kommunikationsministern vidhåller atl jag är för senl ule. 1 motionen tog jag emellertid framför allt upp buffertlillverkningen ulomlands, och den frågan har jag fortfarande inle fått någol svar på.


84


Hen ALFTIN (s):

Herr lalman! De problem och frågeställningar som har berörls i fru Jonängs inlerpellalion beiräffande SJ-verksladens framlid i Bollnäs är på inlel sätt nya eller okända. Tvärlom förhåller del sig så, all ganska myckel arbete har lagts ned på dessa frågor, och ell flerlal uppvaktningar har gjorls såväl hos kommunikalionsdeparlemenlel som inför SJ:s cen­trala ledning, I dessa uppvaktningar har Bollnäs socialdemokratiska ar­betarekommun deltagit i flera omgångar, liksom Bollnäs kommun och representanter för personalorganisationerna vid SJ-verksladen.

Vid den senasle uppvaktningen, som vi gjorde den 16 maj 1974 inför kommunikalionsminisler Bengl Noriing och generaldirektör Lars Peter­son, deltog även representanter för samlliga personalorganisationer och för arbetsledningen vid SJ-verksladen i Bollnäs. Vi tog då upp bl. a. sys­selsättningen och personalsituationen i Bollnäs, liksom arbetsobjekt, ar­betslokaler, maskinpark och begärda investeringar, ur de anställdas trygg-hels-, miljö- och sysselsättningssynpunkt inför framtiden. Dessa frågor redovisades noggrani och diskuierades med såväl departementet som SJ;s centrala ledning.

Bollnäs socialdemokrafiska arbdarekommun och Gävleborgs social­demokrafiska pariidistriki har nu återigen under januari månad 1975 ak­tualiserat frågan i kontakter med kommunikationsdepartemenlel efler en ny framslällning lill oss under förvintern från personalorganisationerna vid verksladen i Bollnäs. De förberedande undersökningar som vi gjorde före uppvaktningen visade emellertid all ledningen för Statsanställdas förbund nu har lagil ett eget inilialiv och deltagit i en uppvaktning inför


 


regeringen i frågan och vidare atl regeringen på dess begäran tillsalt en särskild arbetsgrupp, som bl. a, skall utreda del framlida behovel av SJ-verksläder i landel,Della har sedermera även bekräftats av personalor­ganisationerna i Bollnäs, som nu väl känner lill förhållandel efter in­formation från Statsanställdas förbund.

Med hänsyn lill delta läge har vi tills vidare avstått från speciella ak­tioner i den här frågan för all ge de fackliga organisationerna möjlighet atl ulreda och framlägga sina egna synpunkler. Det innebär emellertid inte all vi har slutat atl bevaka den här frågan. Vi kommer fortsättningsvis från socialdemokratiskt håll i Bollnäs och i Gävleborg all göra alll vad vi kan för atl medverka lill de anställdas Irygghel och sysselsältning vid SJ-verksladen i Bollnäs.

Beiräffande bufferttillverkningen, som fru Jonäng omnämnde, hade jag senast i går kontakter med SJ-verkstaden i Bollnäs. Från personal­organisationernas sida ansåg man, efler den information man hade fåll, alt man inle med säkerhet kan uttala sig för all tillverkningen kommer alt flyttas från verkstaden till utlandet.

När del gäller Bollnäs nya kommun är del klart att vi behöver myckel induslri. Vi harju varil underinduslrialiserade, har haft ganska stor dold arbetslöshet bland ungdomar och kvinnor och ofta problem med sys­selsättningen i byggnadsbranschen, men vi ser ändå posilivl på framliden. Vi har en del förelag, och under delta år har bl. a. Östbergs fabriks AB, Nefab, Bollnäs verkstad, som är inköpt av KF, och Sandvikens AB varslat om nyanställningar. Vi hade också en glädjande befolkningsökning under 1974. Den slörsta ökningen sker fakliskl i en glesbygdsförsamling - Alfta församling - i den nya kommunen.


Nr 14

Tisdagen den 4 februari 1975

Om de fria ajjärsllderna


Fru JONÄNG (c):

Herr talman! Låt mig bara säga atl med de utgångspunkter jag har när del gäller sysselsätlningen vid Bollnäsverkstaden tyckerjag all del är myckel bra all vi är många som arbelar med denna fråga.

Sedan har jag kanske under debatlens gång kommil underfund med all felet med min inlerpellalion inle var alt jag var senl ule utan snarare atl jag som inlerpellant tillhörde "fel parli."

Överläggningen var härmed sluiad.

§ 14 Om de fria affärstiderna


Herr handelsministern FELDT erhöll ordel för all besvara herr Svens­sons i Kungälv (s) den 14 januari framställda inlerpellalion, nr 13, och anförde:

Herr lalman! Herr Svensson i Kungälv har frågat mig om jag dels är villig all redogöra för erfarenheterna - ur såväl personalens som all­mänhetens synvinkel - av de fria affärstiderna sedan affarslidslagen upp-


85


 


Nr 14

Tisdagen den 4 febmari 1975

Om de fria affärstiderna

86


hävdes 1972 och därvid särskilt vill beakta erfarenheterna under 1974 och under decembermånaderna 1973 och 1974, dels är beredd alt ange tidsplan och innehåll för den vidare handläggningen i enlighet med riks­dagens beslut våren 1974 i fråga om affarslidslagen.

Inledningsvis vill jag framhålla alt affärslidsnämnden inle lämnal nå­gon sammanfattande bedömning av verkan av fri affärstid. Min redo­görelse i del följande grundar sig därför på de uppgifter som lämnats i nämndens löpande rapportering.

Nämnden har hittills färdigställt 13 undersökningar rörande föränd­ringar av affärstiderna och av de handelsanslälldas anställningsförhål­landen. Kompletterande undersökningar har ulförls bl. a. av.seende lokala avvikelser i öppethållandet. Nämndens senasle rapport avser ulveckling­en fram t.o.m, augusti  1974,

Nämnden anför atl dess undersökningar visar alt för handeln som helhet små förändringar inträffat i det kontinuerliga öppeihållandet sedan ärsskiftel 1971/72. Med koniinuerligl öppdhållande avses då all butiker har öppet minst tre söndagar per månad, Ulvecklingen är dock inle en­hellig, och för varuhusen är förändringarna mera påtagliga. Dessutom förekommer niellan olika orter slora avvikelser i öppethållandet.

För varuhussekiorn gäller enligt nämnden atl andelen varuhus med konlinueriigt söndagsöppel ökade från 7 % i november 1971 till 29 % i december 1972. Andelen varuhus med söndagsöppel har därefter sjunkil. Sålunda noterades för augusti 1974 den lägsta nivån sedan affärstidslagen slopades. Andelen livsmedelsbutiker med kontinuerligt söndagsöppel har varil tämligen konsianl.

Beiräffande förhållandena under decembermånaderna gäller au under december 1973 höll betydligl fier varuhus koniinuerligl öppel på söndagar än vad som var fallel i december 1972. Uppgift för december 1974 saknas än så länge.

Vad gäller de handelsanslälldas anställningsförhållanden konstalerar nämnden att arbetstiden har minskal för den fasl heltidsanställda per­sonalen vid varuhusen främst lill följd av den arbetstidsförkortning som genomfördes år 1972. För den fast deltidsanställda och för den exlra och tillfälligt anslällda personalen vid varuhusen har däremol arbetstiden ökal. Detta är särskilt markant för den sistnämnda personalkategorin. Beträffande andelen arbetstimmar på övertid och på obekväm arbetstid har den minskat för den fast heltidsanställda personalen men ökat för övrig bulikspersonal,

Affärslidsnämnden har genomfört en undersökning av kundstrukiuren i söndagsöppna butiker och håller på med en analys av materialet. En redovisning av den betydelse som söndagsöppel har från konsument­synpunkt kommer att ges i  nämndens slutrapport.

Beträffande lidsplanen vill jag erinra om atl riksdagen förra åi-et uttalade all affärslidsnämndens resullal bör avvakias. Därefter bör nämndens malerial analyseras av en ulredning som också bör anvisa erforderliga ålgärder.


 


Affärstidsnämnden beräknas avsluta sill arbele inom kort. Den av riks­dagen begärda ulredningen kommer därefter all tillsättas omedelbart.

Hen SVENSSON i Kungälv (s):

Herr talman! Jag ber all få lacka handelsminislern för hans svar på mina frågor, för den allmänna redogörelsen och för beskedel all den av riksdagen begärda utredningen skall lillsältas när affärslidsnämndens sluiredovisning inom korl föreligger. Öm jag inle är fel underrättad kom­mer nämnden atl göra sin sluiredovisning under mars månad. Jag drar den slulsatsen av handelsminislerns svar all del då blir en särskild ul­redning som skall analysera affärslidsnämndens undersökningar och där­efter föreslå ålgärder.

Som vi vel varierar öppdhållandel ganska myckel från ort till ort, och det är egentligen svårt all finna orsakerna lill de här variationerna. Man kan säkerl säga all de är flera, och del kan vara rält svårt all analysera dem. Men jag iror atl den främsta orsaken lill all ulvecklingen varil så återhållsam på vissa orter är del motstånd som finns såväl bland de anställda och affärsinnehavarna som bland konsumenterna.

De affärsansiällda har hela liden varil emot helgöppet, om jag nu får använda del ordel som en sammanhängande term för liden mellan lör­dagseftermiddagarna och helgdagsafinarna fram l. o, m. söndagar och helgdagar. Men de affärsansiällda Irodde från början alt della öppethål­lande skulle kunna begränsas med del lOO-proceniiga tillägg för obekväm arbetstid som man avtalade sig fram lill när del begav sig i slulel på 1971, Så har emellertid inle skell.

Handelsanslälldas förbund har då försökl all komma fram avtalsvägen vid elt par tillfällen, men arbetsgivarna har i den situationen hänvisal lill lagstiftning. Del är också, herr lalman, Handelsanslälldas förbunds inslällning - man menar atl här krävs del en lagsliflning. Del framgår framför alll av del yllrande som de handelsanställda avgav över förra årets molioner.

Även på arbetsgivarhåll finns del säkert många som inte har någon större önskan att hålla helgöppet. Ibland kan de dock ivingas lill del av konkurrensskäl. Om t. ex. ell varuhus på en ort beslutar sig för all ha helgöppet, så måste ofla de andra följa efler.

Efter det alt jag hade framställt min inlerpellalion i januari fick jag ell brev från en affärsman i Malmö, som skrev så här: "Sannerligen har Du den absoluta majorilelen av de svenska köpmännen bakom Dig om Du lyckas i Din strävan all få en bätlre ordning lill stånd. Den nuvarande oordningen är helt odräglig."

Del var hans kommentar.

Alt det ule hos allmänheien finns ell slarkl molslånd mol de fria affärstiderna framgår av de molioner som ålerkommer här i riksdagen år efter år. Jag har räknal ul alt del i år är 38 riksdagsledamöter som har skrivit under sådana molioner - om jag nu har fåll med alla. Inom socialdemokratin har också fiera partidistrikt ullalal all man vill ha af-


Nr 14

Tisdagen den 4 februari 1975

Om dejria affärstiderna


87


 


Nr 14

Tisdagen den 4 februari 1975

Om de fria affärstiderna


färslidslagen lillbaka. Jag förutsätter atl sådana beslul inie hade kommit lill ulan atl del funnils en slark vilja bakom. Jag känner inle lill alla distrikt som fattal sådana beslut, men man har gjorl det i Slockholm, Östergötland, Gävleborg, Bohuslän och Västerbotten, Jag kan tillägga all milt eget förbund. Broderskapsrörelsen, också vill ha affarslidslagen tillbaka.

Nu finns alltså denna opinion, trots atl ölägenheterna ändå har varil relalivl måttliga. Jag tror alt della lyder på en oro för alt ulvecklingen skall gå i ogynnsam riklning i lidens längd. Har del en gång blivil vanligl med helgdagsöppel är del säkerl svårt all gå lillbaka lill del gamla.

Min fråga gällde också ulvecklingen under decembermånaderna därför alt de är specielll intressanta. Vi vet all öppethållandet just under de­cember är betydligt slörre än under andra månader. Enligl uppgifter som jag har fåll från Handelsanslälldas förbund i dagama ökade helghandeln under december 1974 med 15 96 jämfört med december 1973. Den upp­giften har affärslidsnämnden tydligen ännu inte fåll fram. Del fanns samma trend från 1972 och 1973. Det är alliså under decembermånaderna en slark ökning. Givelvis släller verksamheten jusl under december slora krav på de affärsansiällda, därför all del ju är en månad då även de behöver ha en del ledighet.

Vad som nu behövs är enligt min mening atl del fattas ett politiskt beslul om huruvida vi vill ha affarslidslagen eller inte, och jag menar atl den ulredning som skall tillsättas bör ha som ulgångspunkl all vi skall ha en ny affärslidslag. Del har jag också framhållit i min inler­pellalion. Men härutöver finns del många frågor som behöver ulredas, t. ex, möjligheterna all lämna dispenser och hur de i så fall skall läggas, de frivaror som måste finnas och sådanl. Men såvitt jag förstår är del elt politiskt beslul som här skall lill, och jag hoppas all handelsministern lar hänsyn lill del när han skriver ulredningens direkliv.

Herr talman! Jag vill sammanfatta mina synpunkler genom att säga atl jag hoppas för det första att direkliven ger ulredningen i uppdrag alt föreslå de bestämmelser som är nödvändiga i en ny affärslidslag, för del andra alt det blir en särskild utredning, inle en fortsättning på affärslidsnämnden, och för del Iredje - och del är viktigt - att ulredningen sker ganska snabbi.


Hen JÖNSSON i  Adöv (s):

Herr talman! Jag vill instämma i vad herr Svensson i Kungälv har sagl. Inom Handelsanslälldas förbund finns det en stark opinion för ell beslut om en ny affärslidslag. De förhoppningar vi hyste i samband med all den förutvarande lagen avskaffades har inte infriats. Jag vill därför uttala förhoppningen all den ulredning som nu skall lillsältas kommer alt arbela snabbt. Om behovel av en ny och i förhållande liM den för­utvarande skärpt lagstiftning behövs det egenlligen ingen utredning, Ul­redningen bör därför kunna koncentrera sig på all ulreda hur en kom-


 


mande lag bör se ut och därefter snarast föreslå en sådan, som därefter kan bli föremål för riksdagens behandling.

Hen GUSTAVSSON i Ängelholm (s):

Herr talman! Jag har begärt ordel i den här deballen med anledning av all jag i år har molioneral i denna fråga. Del har jag också gjorl ell par år lidigare. Jag kan hell instämma i vad herr Svensson i Kungälv här har anfört. Jag vill därutöver också säga några ord.

Handelsministern säger all ulvecklingen på detta område inle är en­hetlig och alt det förekommer stora skillnader i öppethållandet niellan olika orter. Del är hell riktigl. På vissa orter har, kan del konstateras, söndags- och helgdagsöppdhållandel ökat, och på andra har del kanske inle ökat. Handelsanslälldas förbunds avdelning i Helsingborg företog i höstas en undersökning av öppethållandet. Den visade all en hell vanlig söndag i oklober månad, alltså innan köprushen inför julen hade kommit i gång, hade inle mindre än 59 affärer runl om i Helsingborg öppel.

Del är all hälsa med lillfredssiällelse all handelsministern nu meddelar all den beslutade ulredningen omedelbart kommer atl tillsältas när af­färslidsnämndens resultal föreligger. Med hänsyn lill affärslidsnämndens arbele bör del finnas ell bra undertag för en ulredning och därmed möj­ligheter för ulredningen alt snabbt behandla frågan. Del är bara alt hoppas atl riksdagen snarast, utan onödig lidsutdräkl, föreläggs frågan för beslul, så all vi får slut på det kaos som nu råder i öppethållandet på vissa orter.


Nr 14

Tisdagen den 4 febmari 1975

Om de fria afförsliderna


 


Herr handelsminislern FELDT:

Herr talman! Efler de föregående talarnas korta och kärnfulla inlägg skall jag försöka all myckel korlfallal besvara eller kommenlera de frågor och ullalanden som giorts.

Del är försl och främst alldeles klarl all det blir en särskild utredning och atl dess sammansättning kan behöva bli en annan än affärstids-nämndens.

Jag anser del vidare hell klarl all utredningsarbetet kommer all kunna bedrivas med snabbhel. För del första finns alll ulredningsmalerial nu framiaget -jag anser inte all ulredningen skall behöva göra några egna omfattande ulredningar annal än i så fall undantagsvis. För det andra avser jag all i direkliven framhålla atl skyndsamhel är av nöden.

När del gäller önskemåld om direklivens ulformning vill jag för dagen nöja mig med all peka på det förhållandet all del beslul där riksdagen begärde en förnyad ulredning var så formulerat alt utredningen skulle pröva huruvida behov förelåg av en förnyad reglering av affärstiderna. Del är della beslul jag har all ulgå ifrån när jag skall förfalla direkliven.

Överläggningen var härmed sluiad.

7 Riksdagens protokoll 1975. Nr 13-14


89


 


Nr 14

Tisdagen den 4 februari 1975

Om betalningsba­lansproblemen på grund av de höjda oljepriserna

90


§ 15 Om betalningsbalansproblemen på grund av de höjda olje­priserna

Herr handelsministern FELDT erhöll ordet för att besvara herr Bu­renslam Linders (m) den 17 januari framställda interpellation, nr 16, lill herr finansminislern, och anförde:

Herr talman! Herr Burenstam Linder har frågal finansminislern dels om han vill redogöra för de förhandlingar som jusl hållits i Washinglon, dels om vilken slällning regeringen har intagit lill atl della i den särskilda i-landsfonden för betalningsbalansuljämning.

Frågorna har överlämnats lill mig för besvarande,

I Washinglon sammanträdde den 15 och 16 januari 1975 den s, k. interimskommillén inom Internationella valutafonden. Denna kommillé har 20 ledamöler som representerar fondens samtliga 127 medlemsländer. Del är den norske finansministern som för de nordiska ländernas talan. På dagordningen slod bl, a. frågan om inrätlandel av en s, k. oljefacililel även för innevarande år. Redan under 1974 hade man skapal elt sådant arrangemang som, myckel korlfallal, innebär atl valutafonden lånar un­der sill namn av oljeländerna och sedan lånar ut pengarna lill de länder som främst genom de höjda oljepriserna fåll etl slort underskoll i sina utrikesbetalningar. I första hand har sådana lån förmedlats till u-länder, även om den störsla enskilda låntagaren var Italien.

Vid valutafondens årsmöte i oklober 1974 log den briltiske finans­minislern Healey upp frågan om inrällandel av en väsenlligl slörre ol­jefacililel för 1975, Della förslag stöddes av de nordiska länderna. 1974 års oljefacililel omfattade ca 4 miljarder dollar. Del brittiska förslaget syftade lill ell arrangemang av storleksordningen 20-30 miljarder dollar för år 1975.

Under höslen 1974 bereddes det brittiska förslaget inom valutafonden. Fondens direktör, holländaren Witteveen, ansåg atl en ram på 7-14 mil­jarder dollar skulle täcka del mesl irängande behovel. En oljefacililel av denna storlek skulle kunna klara återflödel under 1975 om man ocksä beaktar de möjligheter som finns genom den inlernalionella kapitalmark­naden i övrigl och genom enskilda länders direkta upplåning i oljelän­derna.

Den tidigare nämnda interimskommillén inom valutafonden hade all la slällning lill della förslag. Dessutom hade föreslagits olika arrangemang för all söka lätta bördan för de mesl utsatta u-länderna. Från valuta­fondens sekretariat lade man t. ex, fram ell förslag om etl lånearran-gemang finansierat genom bidrag dels från oljeproducerande länder, dels från OECD-länder, De finansiella resurser som härigenom skapades skul­le överföras till u-länder i form av räntesubvention på lån från oljefa-cilitelen.

Parallellt med inlerimskommittén sammanträdde också i Washinglon den s. k. liogruppen den 9-16 januari 1975. Denna grupp beslår av USA, Canada, Japan, Storbritannien, Västtyskland, Frankrike, Italien, Neder-


 


ländema och Belgien samt Sverige. På dagordningen för delta möle stod bl, a, två andra förslag om åierfiöde av oljepengar. Några veckor efter valutafondens årsmöte förra årel presenterade OECD:s generalsekreterare van Lennep och USA;s utrikesminister Kissinger Ivå liknande förslag om hur i-länderna skulle upprätta ell finansiellt skyddsarrangemang för all klara de mesluisalla i-ländernas behov. Skillnaden mellan förslagen var främst alt Kissingerplanen i första hand förulsalle direkta inbetal­ningar lill en fond, medan van Lenneps idé förordade borgensåtaganden för att möjliggöra en på internationell upplåning uppbyggd fond. I bägge förslagen skulle ländernas rättigheter att låna resp, skyldigheler atl bidra bestämmas av en på bruttonationalprodukten och utrikeshandeln grundad andel. Skyldigheten att bidra avsåg såväl del ursprungliga lånet som del-ansvaret vid låntagares eventuella fallisemang. Fondens storlek förutsågs i Kissingers förslag vara ca 25 miljarder dollar, I en särskild teknisk grupp inom liogruppens ram bearbetades förslagen under december 1974 och januari  1975.

Dessa bägge förslag - oljefacilileten och OECD-fonden - blev föremål för diskussioner i inlerimskommittén resp. tiogruppen.

Inom interimskommillén enades man om atl föreslå inrättandet av en oljefacililel för år 1975. Denna facililel begränsades dock lill 6 miljarder dollar. Från nordisk sida ställde vi oss bakom Witteveens förslag om etl väsentlig större belopp, eftersom vi vill se valutafonden som den väsentliga mekanismen för multilateralt kapitalålerförande. Enligt vår mening är den givna ramen otillräcklig. Vid kommitténs näsla samman-iräde, som är planerat all äga rum i juni, skall lägel på nyll diskuleras. Därvid torde man ta upp frågan om en utvidgning av ramen. En sådan ulvidgning förutsätter dock atl del bestämda motstånd uppges som rests från visst håll inom fondens medlemskrets. Sker inle della torde andra finansieringsvägar få övervägas. Interiniskommittén förordade även all lån från oljefaciliteien lill de mest utsatta u-länderna skulle ske med reducerade räntor och fonden skulle från övriga medlemsländer söka bi­drag för atl möjliggöra en sådan räntesubvention.

Tiogruppens ministrar hade att för sin del la ställning lill vad man skulle göra med förslaget lill en s. k. solidaritetsfond inom OECD för i-länderna. Del bör i delta sammanhang påpekas atl en allmän accepl av denna fond visade sig vara ell villkor för all man skulle kompromissa fram den tidigare nämnda oljefacilileten. Från svensk sida anmäldes i diskussionen atl man ännu inle tagit slällning till frågan om vår an­slulning lill solidaritetsfonden. Kommunikén från liogruppen innebär en­dasl alt gruppen är överens om all en sådan fond sedermera borde komma lill stånd. Det tekniska arbetet skall närmast slutföras inom OECD:s ram. Delta arrangemang skall således vara öppel för alla OECD-med-lemmar. Det finns en rad ännu öppna frågor all lösa i della förslag framför alll om medlemsländernas insatser skall ske i form av direkta lån till fonden eller borgensåtaganden vid dess upplåning på de nalionella och inlernalionella kapitalmarknaderna. Av iniresse kan dock vara att beröra


Nr 14

Tisdagen den 4 febmari 1975

Om betalningsba­lansproblemen på grund av de höjda oljepriserna

91


 


Nr 14

Tisdagen den 4 februari 1975

Om betalningsba­lansproblemen på grund av de höjda oljepriserna


de villkor som man avser alt slälla upp för lån från solidaritetsfonden. Låntagaren måste försl i maximalt tillbörlig omfattning ha utnyttjat dels sin valutareserv, dels andra kreditmöjligheter. Solidaritetsfonden är så­ledes avsedd atl vara en sista utväg. Vidare måste låntagaren underkasta sig vissa villkor beträffande sin ekonomiska polilik och sin energipolitik för atl kunna få lån.

Herr talman! Jag har med avsikl redovisat de förhandlingar som hölls i Washinglon relalivl ingående i syfte all klarlägga innebörden av de olika förslag som behandlades. Regeringens slällningslagande lill valu­tafondens oljefacililel har varit positiv. Ell svenskl ställnings­tagande till i-ländernas solidaritetsfond lorde få ske så småningom, när elt färdigl förslag ularbelals. Detta slällningslagande får då göras med utgångspunkt i alla relevanta omständigheter. Om regeringen finner atl etl beslul om Sveriges dellagande bör tas, kommer detta självfallet all underställas riksdagens prövning.


 


92


Hen BURENSTAM LINDER (m):

Herr talman! Handelsministern har lämnat en inlressanl redogörelse för de överläggningar som nyligen har ägt rum i Washinglon om hur man skall hanlera de slora störningar i betalningsbalanserna som olje-prisslegringarna har utlöst. Jag ber självfallet få tacka för den beskriv­ningen.

Överläggningarna har som vi hörde gällt två olika förslag. Jag delar handelsminislerns uppfattning all del är viktigt atl den internationella monetära fonden får utvidgade möjligheter all ge lån främst ål de un­derutvecklade länder som hårt har drabbats av oljeprishöjningarna. flan-delsministern har däremot egenlligen inle haft någonting atl säga om det andra förslaget - del som diskuierades inom liogruppen - och om etl svenskl slällningslagande lill del. Del förslaget innebär atl man skulle bilda en s. k. solidaritetsfond på 25 miljarder dollar för atl utjämna be­talningsbalanserna inom OECD-blockel, Vi är, såvili jag vet, det enda land i tiogruppen som inle har givit besked om atl vi önskar vara med i denna fond. Även om handelsminislern nu säger atl Sverige dröjer med sill slällningslagande lills fondförslaget har utformats mera i detalj, borde del dock vara möjligt atl redan nu göra vissa påpekanden som bakgrund för de svenska ställningstagandena.

Belalningsbalansproblemen är synnerligen allvarliga. Risken är den alt alla länder - osäkra om sitt bdalningsbalansläge - för en ekonomisk polilik som häller lillbaka efterfrågan och därmed sysselsätlningen. Följ­den kan bli en allmän konjunkturnedgång och arbetslöshet. Vårt eget betalningsbalansläge är, såsom också framgår av finansplanen, så pass känsligt atl finansministern tvekar all föra en verkligt sysselsättnings-främjande polilik. Även om vi i Sverige inle hade någon sådan hämning, skulle risken finnas all andra länderdrogåt och all på det sättet efterfrågan på svensk export snabbt skulle minska med allvarliga störningar för oss.

Den obehagliga möjligheten finns också, all alll fler länder ökar de


 


direkta, protektionistiska handelsrestriktionerna. Med värl stora beroende av exporten kan vi på den vägen träffas illa av valulaoro.

Jag gör dessa påpekanden därför alt det i svensk debatt klart bör framgå alt vi har ell slarkl egeninlresse av atl rubbningarna i industriländernas betalningsbalanser kan motverkas. Det är alltså inle på del viset atl dt svenskl dellagande i en sådan här fond skulle förutsätta etl oegennyllans självuppolTrande i någon sorts u-landshjälp lill i-länder. Så ärdet absolut inle. Än tydligare blir delta om vi räknar med risken av allvarliga för­sämringar i vårt eget betalningsläge. I del sammanhanget vill jag påminna om atl de beräkningar av bytesbalansen som finns i finansplanen redan visat sig starkt överdriva den svenska exporten föregående år. Handels-balansunderskottel beräknas nu inle lill I miljard kr. ulan snarare lill 3 miljarder kr. Anledningen lill denna ylterligare försämring av han­delsbalansen är alt exporten föll kraftigt i november och december i för­hällande till vad man räknat med. Del innebär sannolikt och tyvärr atl utsikterna för vår betalningsbalans för 1975 är sämre än vad finansmi­nislern räknal med i sin finansplan.

I den magra debatl vi i Sverige hillills haft om denna fond har den tanken också framskymtat, atl fonden knappasl kan bli funktionsduglig, eftersom alla i-länder - utom möjligen Västtyskland - har underskoll och att det alltså inte finns lorutsätlningar all åstadkomma en utjämning som ger balans i ländernas betalningar. Men denna invändning, som framförts t. o. m. på auktoritativt håll, måste bygga på ett missförslånd. Visserligen är del sanl alt näslan alla industriländer har underskott i sina bytesbalanser-jag understryker/v/cvbalanser. Så långl ärdet riktigl. Men de slora överskoll som oljeländerna nu ijänar in måste de placera någonslans. Överskotten uppkommer ju på grund av att deras import inte ökal i lakl med exportinkomsterna. Dessa överskott har OPEC-län­derna vall att placera i vissa industriländer. De har inte placerats i öst­blocket eller i u-landsvärlden, av skäl som man möjligen kan gissa sig till.

Men när nu överskotten strömmar tillbaka lill vissa i-länder innebär det också all dessa vissa i-länder har överskoll i sina betalningsbalanser, även om de har underskott i bytesbalanserna. Man får alltså elt stort kapilalinflöde. Problemet är dock att dessa stora kapilalströmmar som går till vissa i-länder inte innebär någon garanli för atl de går lill jusl de i-länder som verkligen behöver dem för atl kunna belala sin olja. Del är dessa olikheter i bylesbalansunderskotlen å ena sidan och ka-pilalslrömmarna lillbaka från OPEC-länderna å andra sidan som kräver någon mekanism för utjämning.

Det förtjänar kanske alt särskill understrykas atl USA inle tillhör de länder som har så slora belalningsbalansunderskott att USA skulle begära andra länders hjälp föratt utjämna dessa underskott. Det förtjänar kanske också att påpekas atl det att ha en utjämningsmekanism inom i-lands­gruppen är motiverat av alt dessa länder utsätts för mycket slora stör­ningar och kan behöva en enklare beslutsmekanism än den som den


Nr 14

Tisdagen den 4 februari 1975

Om betalningsba­lansproblemen på grund av de höjda oljepriserna

93


 


Nr 14

Tisdagen den 4 februari 1975

Om belalningsba­lansproblemen på grund av de höjda oljepriserna

94


inlernalionella monetära fonden innebär när del gäller att fatta beslul om en sådan här utjämning niellan länderna.

Ibland heter del i en annan typ av argument atl en sådan här fond inte skulle fungera därför alt "man gjorl upp räkningen utan värden", dvs, att man gjort en överenskommelse ulan alt tala med OPEC-länderna, Del förutsätts när man framför den synpunkten all man på något sätt måsle förhandla med oljeländerna om denna omfördelning av kapital-strömmarna. Men av vad jag redan sagl bör del framgå alt även denna invändning är felaktig. Oljeländerna har av alldeles fri vilja .själva valt atl placera sina överskottspengar i i-länderna. Atl sedan genom en fond göra olika lån niellan i-länderna är hell möjligt utan atl för varje trans­aktion lala med OPEC, För atl bilda denna fond behövs del alltså inte försl någon inledande liggarronda lill de olika oljeländerna.

Ibland sägs del också au del skulle vara någon Ibrm av aggression mol oljeländerna atl bilda en sådan här mekanism för betalningsbalans-utjämning. Även här lycker jag alt del är ganska svårt all förslå ar­gumentet, all fonden skulle innebära något fientligt. När alll kommer omkring borde även oljeländerna ha intresse av alt det inom i-lands­gruppen skapas mekanismer för en sådan utjämning, därför alt del i sin lur innebär en bällre garanti för all inle i-länderna kastas in i en konjunkturnedgång som även skulle drabba importen från oljeländerna. Oljeländerna borde rimligen vara intresserade av alt den typen av nedgång undviks - åtminstone om oljeländerna inle själva har en myckel fientlig inslällning till i-länderna.

Det är över huvud laget svårt all förslå alt del skulle vara någon form av aggressivitet mol oljeländerna atl i-länderna bygger upp elt system för lån sinsemellan. Sådana system har vi ju redan i i-länderna, Sverige har f ö. nyligen begagnat möjligheterna till att anlita sådana mekanismer. Del är bara storleken som skiljer de här aktuella förslagen från de system som redan finns. Den ökade storleken är motiverad av atl påfrestningarna f n. är slörre. Man skall också komma ihåg all risken för valutaslörningar i i-länderna, inräknat Sverige, i ganska hög grad beror på all oljeländerna vill placera sina pengar kortfristigt och all de är inriktade på alt fiylta pengarna från det ena landet lill det andra alll-eftersom det bedöms säkrast eller lönsammast atl ha pengama på det ena eller andra stället. Det är sådana omplaceringar som starkt ökar be­hovel av en form av mekanism för utjämning av belalningsbalanssiör-ningar inom i-landsgruppen.

Herr talman! Jag vill inle göra gällande alt man inle kan finna problem av olika slag förenade med atl bilda en fond som den som planeras. Jag har inle heller någon inblick i de forlsalla förhandlingar som nu bedrivs om hur etl sådant fondsystem skulle utformas. Eftersom jag inte har del är del svårt för mig atl ta slutgiltig ställning. Men jag anser alt del finns utrymme för korrigeringar av en del resonemang som har förts i Sverige när det gäller denna fond, och jag är, herr talman, kanske förvånad överalt handelsministern inle log lillfället alt göra en del sådana


 


bemötanden av synpunkter och resonemang som har framkommit i de­ballen.

Herr handelsminislern FELDT:

Herr talman! Eftersom herr Burenslam Linder gör elt visst nummer av atl Sverige skulle ha varil det enda land som inle redan har deklarerat sin beredskap alt anslula sig lill del här OECD-syslemet, solidaritets­fonden eller vad del kommer all hela, kanske jag skall någol mera in­gående beröra de viktiga obesvarade frågor som finns i della samman­hang.

För det första, och del berörde jag i mitt interpellationssvar, flnns det de två alternativen huruvida del skall vara en fond som bygger på bidrag från de deltagande länderna eller en fond som baseras på bor­gensåtaganden. Det är rätt viktigt för de deltagande ländernas del, 1 det ena fallel gäller det att faktiskt belala ut belydande belopp, och i del andra fallel inställer sig frågan huruvida en fond som enbart har bor­gensåtaganden från en samling underskottsländer har någon egentlig, rejäl kreditvärdighel på den internationella kredilmarknaden. Den frågan har i varje fall slällls.

Fördel andra är del -och den oklarheten kommer all kunna undanröjas bara under det pågående utredningsarbetet i OECD - fråga om delta-garkretsens storlek. Blir del 9 eller 24 OECD-länder eller någonting där­emellan? Det är också myckel vikligl för att bedöma det här systemets sätt att fungera, värdet att vara med och konsekvenserna i olika av­seenden.

För del iredje är det inle så som herr Burenstam Linder utgår från i sina resonemang atl det är givet all fonden skall ha som syfle all verka utjämnande på betalningsbalansen i någon allmän mening, dvs. det vi har kallat för anpassningsprocessen under många års arbele i OECD och valutafonden.

Från visst håll, och del underströk jag i milt svar, vill man se so­lidaritetsfonden som en sisla utväg, dvs. att försl när man har renskrapal den internationella kapitalmarknaden för egen del och utnyttjat i all till­börlig omfattning sina egna reserver träder systemet i funklion. Del belyder all länder som Sverige, som förvisso inle har till fullo ulnylljal sina reserver eller sin internationella kreditvärdighel, kommer alt ha ell myckel långl avstånd lill den sisla utvägen, som enligt det här beirak-lelsesälid fonden skulle ulgöra.

Däremot finns det - det nämnde jag inte i mitt interpellationssvar därför all där byggde jag på liogruppens presskommuniké som anger fonden som en sisla utväg - en uppfattning som görs gällande från andra håll all del här borde mera ha karaktären av del som herr Burenslam Linder lalade om, nämligen ell försök all uljämna bdalningsbalansskill-nader. Då skulle alltså syslemel träda i funklion på elt långl lidigare Sladium än del jag angav.

Vilken av dessa två lösningar man kommer att slanna för kan bara


Nr 14

Tisdagen den 4 februari 1975

Om belalningsba­lansproblemen på grund av de höjda oljepriserna

95


 


Nr 14

Tisdagen den 4 februari 1975

Om belalningsba­lansproblemen på grund av de höjda oljepriserna

96


förhandlingarna och arbetet i OECD visa.

Del är alltså på dessa tre grundläggande punkter som vi måsle få bättre klarhel. Jag håller med herr Burenstam Linder om atl del är ell vitalt svenskl iniresse atl få en lösning på de internationella belalningsba­lansproblemen för all åstadkomma en så snabb konjunkturålerhämlning som möjligl i indusirivärtden och - naturiigtvis - en så litet katastrofal ulveckling som möjligl i u-länderna. Där är vi hell ense. Kan sådana här lösningar bidra lill della välkomnar vi dem. Del var elt av skälen lill all jag i liogruppen på Sveriges vägnar i princip godtog all arbelel på en solidaritetsfond fortsätter.

Den andra bilen av Sveriges iniresse är nalurligtvis - och det var den del som herr Burenstam Linder berörde - vår egen betalningsbalans. Kan Sverige räkna med atl i olika, situationer få slöd? Kan. vår egen betal­ningsbalanssituation förbättras genom slöd via ell multilateralt lånesy-slem eller blir vi bara bidragsgivare? Kommer vi all ylterligare försämra vår betalningsbalanssitualion genom all belala ul bidrag eller slälla bor­gen, vilket gör alt vår egen nationella kreditvärdighel måste minska?

På den frågan har jag i dag inte något svar. Skälen härtill har jag angell tidigare: detta vet vi inte förrän vi har sett systemets slutliga utformning. Men därmed har jag också angell all del inte ur mera be­gränsad nationell synpunkt är självklart all Sverige bör ingå i den här gruppen,

jag lycker sålunda, herr talman, alt del är lilel myckel begärt all jag på Sveriges vägnar skulle ha tagit ställning för etl förslag som existerade i form av en presskommuniké på två och en halv A-4 sida, som var resullalel av fiera dagars intensiva manglingar och kompromisser men som ändå visade att flera av de grundläggande problemen inle var lösla.

Sedan vill jag tillägga - även om liden blivil långl framskriden - all della trots alll inle är mer än ett bidrag lill de långsikliga och stabila lösningar på återföringsproblemel som vi måsle hilla. Jag vet inte om jag missförstod herr Burenstam Linder, men jag menar all det är nöd­vändigt all förhandlingar med långivarna kommer lill stånd. Jag skall inte gå in på den myckel komplicerade situation som har uppstått i dag på de internationella kapitalmarknaderna. Jag vill bara säga all sådana här sanital eller förhandlingar med de långivande länderna, alliså de i dag reella överskottsländerna, redan pågår. Internationella valutafonden har inlett den rundresa lill elt antal oljeexportörer som är nödvändig för all skapa den nya oljefacilileten för 1975, som jag redogjort för. Och del är ingen liggarronda, herr Burenstam Linder. Valutafonden erbjuder hederliga och marknadsmässiga villkor för den upplåning man söker. Dessutom förbereds sådana här samtal i den dialog niellan konsument-och producenlländerna som vi vänlar oss senare i år.

Jag tror atl det kommer att finnas etl växande iniresse från de ol-jeexporterande ländernas sida all delta i sådana här samtal och förhand­lingar. De har liksom vi ell iniresse av au konjunkluråterhämtningen kommer i industriländerna. Även deras ekonomi är beroende av vad


 


som händer här. Men del avgörande för om vi skall kunna lösa dessa problem och lösa dem för resten av 1970-talel - så pass långsikliga är de - är alt vi skapar en lillräcklig grad av förtroende bland överskolls-länderna, dvs. oljeländerna, för vår förmåga alt förvalla deras pengar - för dd är vad det i sista hand är fråga om. Del är därför som vi i alla avseenden och i alla sammanhang driver tesen all ulan ell för­troendefullt och öppel samarbete med överskoltsländerna når vi inle den fullsländiga och mera långsikliga lösningen på dessa problem.


Nr 14

Tisdagen den 4 februari 1975

Ont helalningsha-lansproblemen på grund av de höjda oljepriserna


 


Hen BURENSTAM LINDER (m);

Herr talman! Del vilar inle över handelsministerns inlägg någon tvär­säkerhet, och del gör del inte över det som jag har att säga heller. Det är självklarl alt här finns olika problem, och vi har all anledning all fundera på vad vi bör göra. Men en anledning lill all jag väckte min interpellation var all del lilla av deball som förekommil i Sverige och de ställningstaganden som aniyiis har grundals på väldigl konstiga re­sonemang. Jag var lilel förvånad, som jag sade i mitt inlägg för en stund sedan, över att handelsministern inle bemött en del av de uppenbara missuppfattningarna. Men jag är den förste att erkänna att det också finns problem som inle ulgör missuppfattningar ulan är sådanl som lål alt diskuleras.

Jag lycker all del är värdefulll all handelsministern slår fasl all del är ett slarkl svenskl egeninlresse all del görs konstruktioner på del in­lernalionella monetära området som ger oss ell vissl inflytande. Även om vi inle precis kan få vår egen ideallösning inom ramen för Inter­nationella monetära fonden är det ett intresse för oss att man finner andra lösningar, så all Sverige - som är mycket beroende av del eko-nomiska lägel i andra länder - skall kunna vara med och bidra lill all denna ekonomiska ulveckling i de andra länderna inle går i en riklning som innebär försvårande villkor för vårt land. Sådana risker finns alldeles uppenbart f n.

Jag tror också alt vi inle skall vara tvärsäkra på all vi inie även för egen del direkl kan ha ell intresse av alt få lillgång lill ylleriigare möj­ligheler all förslärka den svenska valutareserven. Vi har under några år haft en god utveckling när det gällt vår valutareserv. Men vi är med­vetna om atl valutareserver är flyktiga ling, och vi hade en kraftig nedgång under förra halvåret. Om den ulveckling man nu ser på handelsbalansens sida forlsäller kan påfrestningarna bli ganska allvarliga. Regeringen har inle visal någon slörre entusiasm för all låla slalen bedriva upplåning inlernalionelll, ulan regeringen litar än så länge bara på all förelagen och möjligen en eller annan kommun skall sköta denna upplåning. Jag har svårt all tro all den ståndpunkten kommer atl visa sig hållbar på sikt.

Sedan tror jag inte atl solidaritetsfonden är en konstruktion som är länkl att innebära någon långsiklig lösning. Så har jag inle uppfattat den. Tvärlom är den presenterad som någonting som måste göras nu


97


 


Nr 14

Tisdagen den 4 februari 1975

Om belalningsba­lansproblemen på grund av de höjda oljepriserna


och göras snabbt, beroende på atl del lar lång lid all få lill stånd andra lösningar. En sådan konstruktion som vi nu diskuterar kanske behöver avlösas av något mer långsiktigl. Och jag lar det som självklart att man i det sammanhanget har iniresse av all diskulera också med överskolls-länderna.

Jag vill även underslryka - som jag sade i mill lidigare inlägg - au en av anledningarna lill all vi f n. har tämligen slora påfrestningar på industriländernas betalningsbalansförhållanden helt enkell är att oljelän­derna är "osolidariska" nog atl göra endast korlsikliga placeringar. Dess­utom flyttar de dessa pengar - eller ålminslone löper man risken atl de gör det. Man bör därför genom olika överenskommelser försöka min­ska störningar av det slaget.

Jag lycker alltså att del är rikligl och betydelsefullt atl vi för den dialog som handelsministern ansåg all vi skall föra.


Herr handelsministern FELDT:

Herr lalman! Med förhoppning om tillgift för atl jag förlänger debatten med några minuler vill jag framhålla all kortsiktigheten i den här OECD-fonden redan är fastlagd. Den skall bara fungera i två år. Det är alldeles klarl alt alla långsiktiga lösningar måste ligga någon annanstans.

Vidare kan de snabba slutsatser som dragits på sina håll om ihnebörden av della system i slor ulslräekning bygga på missförslånd. Ofla förutsätter snabba slutsatser att missförstånd föreligger.

Till sisl, herr talman, vi kommer ganska snart all få återvända lill delta problem. Arbelel bedrivs inom OECD med sikte på att redan i slulel av denna månad eller i början av mars ha en konstruktion färdig och då ivingas vi alltså ta slällning lill Sveriges förhållande till fonden. Del gör all jag lycker all del är bra all vi har fåll den här deballen i dag. Tyvärr är jag lillräckligl luttrad för all tro att vi därmed inle skapal någon fullständig klarhel om vad saken egenlligen gäller, men då ell mera komplett material föreligger kan vi återvända lill den diskussion som är nödvändig här i riksdagen när del gäller Sveriges evenluella an­slulning lill syslemel.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 16 Föredrogs och hänvisades

Proposilion

Nr 6 lill lagulskollel

§ 17 Föredrogs och hänvisades

Redogörelser

Nr 6 och 7 lill finansulskollel


98


§ 18 Föredrogs och hänvisades

Molioner

Nr 1813-1816 lill konstitutionsulskotlet


 


§ 19 Föredrogs och bifölls inlerpellaiionsframslällningarna nr 22-27.        Nr 14


§ 20 Meddelande om inbjudan från Dramatiska teatern

Hen TALMANNEN:

Riksdagens ledamöter m. fl. har inbjudits all bevista Dramatiska tea­terns föreställning Galilei av Bertolt Brecht i regi av Alf Sjöberg på Stora scenen tisdagen den 25 februari kl.  19,30.

De som önskar är välkomna all medföra en gäst.

Teckningslistor finns ullagda i foajén. Listorna indrages onsdagen den 19 februari. Beställda biljetter bör inte överlåtas. Ledamot som är för­hindrad all ulnyllja beställd biljett ombedes återlämna den till kammar­kansliet senast dagen före föresiällningen.


Tisdagen den 4 februari 1975

Meddelande om inbjudan Jrån Dramatiska teatern

Anmälan av Inlerpellalion


§ 21 Anmäldes och bordlades Proposilion

Nr 16 om ändrade regler för inbetalning av medel lill arbdsmiljökonio och särskilt investeringskonto

§ 22 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande inlerpellalion som ingivits till kam­markansliet

den 4 Jébruari


Nr 28 av fru Söder (c) lill herr utbildningsministern om skolutbildning­ens framlida inriklning:

Den organisatoriska utbyggnaden av grundskolan och gymnasieskolan har nu i hög grad ersatts med ell reformarbete inriktat på all förbällra de inre sociala och ulbildningsmässiga förhållandena. Del är ett arbele vars målsättning är all ge den nya skolan en bällre funklion i samhällel lill slöd för elevernas positiva och allsidiga ulveckling.

SlA-ulredningens uppgift var all skapa förulsällningar för en posiliv arbetsmiljö i skolan. Ulredningens förslag innebär alt skolan skall ta etl ökat ansvar för barnens sociala situation och all beslulsfallandel inom skolan kraftigt decentraliseras. SIA-utredningens belänkande remissbe­handlas f n. Frågorna om ansvarsfördelningen mellan stat och kommun samt betygens framlida ulformning är f n. föremål för eil parlamentariskt förankrat utredningsarbete.

Parallellt med de parlamentariska utredningarna bedrivs inom SÖ etl omfattande utvecklingsarbete. Del s. k. MUT-projeklel (målbeslämning


99


 


Nr 14

Tisdagen den 4 februari 1975

Meddelande om .frågor


och utvärdering) syftar lill all precisera och sammanföra övergripande mål och ämnesmål så alt tillämpningen av läroplanen underlättas. MUT-projeklel omfattar såväl grundskola som gymnasieskola. Vid målpreci­seringen skall man söka få en förbällring av basfärdigheierna och söka skapa konlinuediga studievägar genom hela ungdomsskolan.

Arbelel inom MUT-projeklel har bedrivits så atl man genom enkäter och rapporter sökt klariägga skolans problem, och med ulgångspunkl i delta har en debaltpromemoria upprättats och sänts ut på remiss. Den bild som man på della säll fåll fram ligger lill grund för arbetet att precisera skolans mål. Del resultat MUT kommer fram lill skall bli ell pedagogiskt stöd för läraren i dennes slrävan all förverkliga skolans mål­sättning.

Etl ständigt utvecklingsarbete inom skolan är naturiigt och nödvändigl om skolan skall kunna spela den dynamiska roll i samhällel som den bör spela. Det arbele som bedrivs inom MUT-projeklds ram kan radikalt komma all påverka och förändra innehållel i skolan vad gäller såväl den pedagogiska uppläggningen som betoningen av olika ämnesområden.

Genom SIA-utredningens förslag har vi i dag fåll en myckel bred och intensiv deball i de ulbildningspolitiska frågorna. Della är glädjande. En intensiv och saklig uibildningsdebaii är en bra ulgångspunkl för ell fortsall reformarbele. Många människor upplever del emellertid som svårt all få en helhetsbild i skoldebatten, beroende på all en rad ulredningar forlfarande pågår och genom alt frågorna inom MUT-projeklel inle kan diskuteras parallellt med t. ex. SIA.

Del vore av slorl värde för den forlsalla utbildningsdeballen om mål­sättningar och ambitioner med MUT-projeklel kunde preciseras och om den framlida beslutsordningen i anledning av MUT-projeklels arbele kunde klargöras.

Med hänvisning lill del anförda hemställer jag om kammarens lillslånd alt lill herr utbildningsministern få slälla följande frågor;

1, Vilka områden anser statsrådet det vara särskill viktigt atl få belysta
genom del s. k. MUT-projeklel inom SÖ?

2. I vilka former ämnar slalsrädel bereda riksdagen och riksdagspar­
tierna tillfälle all ta slällning lill de frågor om skolans framlida inriklning
som blir ell resullal av arbelel inom MUT-projeklel?


§ 23 Meddelande om frågor

Meddelades all följande frågor framställts den 31 januari


100


Nr 61 av herr Svensson i Kungälv (s) lill herr kommunminislern om ändrat namn på svenska kyrkans sjömansvårdsslyrelse:


 


När avser regeringen föreslå ändring av namnet på svenska kyrkans sjömansvårdsslyrelse, så alt ordel vård ulgår?

den 4 februari

Nr 62 av herr Fågelsbo (c) lill herr kommunikationsministern om sär­skilda ljussignaler på fordon som används för skolskjutsar:

Barn är i särskilt hög grad utsatta för risker i trafiken, Della gäller inle minsl i samband med av- eller påsligning av skolskjutsar. Många allvarliga olyckor har inlräffal trots de säkerhetsåtgärder som vidtagits. Det är därför angelägel all de olycksförebyggande insatserna förstärks. Användande av ljussignaler på fordon som begagnas som skolskjutsar vore därvid tänkbart.

Anser statsrådet all trafiksäkerheten i samband med skolskjutsar skulle öka om de fordon som användes för ändamålet försågs med ljussignaler?

Nr 63 av herr Jonsson i Alingsås (fp) till herr ulbildningsminislern om folkhögskolelevers möjligheler all anlas lill spärrad ulbildning:

För elever vid folkhögskolor har en viklig möjlighet all få lillgång lill högre ulbildning varil alt deras studieomdömen tillmätts meritvärde vid antagning lill spärrad ulbildning. Denna möjlighd föreslås nu slopad. Enligl kompeienskommilléns förslag skall folkhögskolelever inle få lill-godoräkna sig dessa studieomdömen vid antagning lill sådan ulbildning. 1 stället måste de genomgå s. k. sludielämplighdsprov.

Inför den oro som KK:s förslag i detta avseende väckt bland såväl elever som huvudmän vid landels folkhögskolor vill jag lill chefen för uibildningsdepartemeniet ställa följande fråga:

Delar statsrådet uppfattningen all studieomdömen även i fortsättning­en skall få tillgodoräknas vid antagning lill spärrad ulbildning?

Nr 64 av herr Nilsson i Agnas (m) till herr utrikesminislern om bered­skapsplaner för evakuering av svenskar från länder där del poliliska lägel är instabilt:

Vill herr statsrådet redogöra för befintliga beredskapsplaner för all eva­kuera svenska medborgare från länder där akuta politiska situationer in­nebär uppenbar fara för deras säkerhet?


Nr 14

Tisdagen den 4 februari 1975

Meddelande om .frågor


 


Nr 65 av herr Wikström (fp) lill fru statsrådet Hjelm-Wallén om syftet med arbelel kring mål och utvärdering i skolan:

Inom skolöverstyrelsen (SÖ) pågår f n. ell arbele kring mål och ut­värdering i skolan. Del sker inom ramen för del s. k. MUT-projeklel och rymmer bl. a, en karlläggning av skolans akluella problem och elt


101


 


Nr 14

Tisdagen den 4 februari 1975

Meddelande om Jragor


förslag till åtgärdsprogram. Den pågående delen av arbetet tar sikte på en ökad precisering av målen för olika ämnen och ämnesgrupper. Från olika håll har uitryckis oro för all del kommer all leda lill en hårdare styrning av undervisningsinnehållet. Av tidsplanen för arbetet all döma kommer riksdagen inle all få la slällning lill förslagen från MUT, innan de genomförs i prakliken.

Med anledning av della vill jag rikla följande fråga lill stalsrådet Hjelm-Wallén:

Vilka syften har MUT-projeklel och på vilkel säll kommer riksdagen all få möjlighel all påverka del?


 


102


§ 24 Kammaren åtskildes kl.  19.38.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen

Tillbaka till dokumentetTill toppen