Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1974:66

Onsdagen den 24 april

Kl. 19.30

§ 1 Internationellt utvecklingssamarbete (forts.)

Fortsattes överläggningen angående utrikesutskottets betänkande nr 3.

Herr PALM (s):

Herr talman! Debatten om u-hjälpen har nu pågått i åtta timmar. Jag skall i all korthet endast behandla två punkter i det omfattande utskottsbetänkandet, nämligen punkten 11 om katastrofbistånd och punkten 13 angående jordbruksprojektens ekologiska aspekter.

1 vad först gäller det som sägs under punkten 13 'nar dessa frågor aktualiserats i en motion från centerpartiet. Utskottet har i sin mycket utförliga skrivning framhållit hur angeläget det är att bevakningen av miUövårdsintressena sker även för utvecklingsländernas del. SIDA har också i sin anslagsframställning understrukit dessa frågor. Alla tycks nu vara överens om att given i att söka åstadkomma en så snabb förbättring som möjligt av levnadsnivån för folken i de fattigaste länderna inte får ske med så kortsiktiga perspektiv att väsentliga naturvårdsintressen offras, vilket på lång sikt kan få långtgående konsekvenser. Ätt ta dessa hänsyn i områden där svältdöden dagligen skördar mycket stora offer kräver en stor och aldrig sviktande uppmärksamhet. Fasansfulla exempel på effekten av att kortsiktigt söka vinna snabbast möjliga framgångar finns på olika håU i världen. Jag viU hänvisa tUl utskottets enhälliga skrivning, som visar hur allvarligt vi bedömer dessa frågor. Utskottet förutsätter att biståndsmyndigheten även framdeles ägnar de ekologiska frågorna stor uppmärksamhet och att man får praktiska möjligheter att ytterligare förbättra insatserna i dessa hänseenden.

När det gäller punkten 11, som handlar om katastrofbiståndet, föreligger ett par reservationer. Herrar Hernelius och Turesson föreslår i sin reservation att minst 30 miUoner kronor av katastrofsreserven skall beräknas för att lindra svältkatastrofen i Etiopien och Sahelområdet. Som motiv anförs att Sverige har långa traditioner av humanitärt hjälparbete att hänvisa till i dessa områden.

I statsverkspropositionen redovisas de ökade anslag som under senare år beviljats som hjälp till katastrofdrabbade områden. Den katastrofreserv som byggts upp beräknas för budgetåret 1974/75 till 150 miUoner kronor. 23 miljoner kronor har anslagits för katastrofhjälp till Västafrika och 9,1 miljoner kronor tUl Etiopien utöver den ordinarie biståndsramen för detta land. Den redan nu avsatta reserven bör enligt utskottsmajoritetens mening ge utrymme för de insatser som kan bli aktuella framöver.

Vi har under arbetets gång under hand inhämtat hos dem som sysslar med dessa frågor att de inte anser det vara något större problem att få pengar för fortsatt katastrofbistånd. Betydligt svårare är det att få olika åtgärder att fungera pä fältet. Jag vUl i detta sammanhang bl. a. hänvisa tUl de oroligheter som utspelas i Etiopien, vilka onekligen innebär att det

Onsdagen den 24aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

lli

Nr 66

Onsdagen den 24aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

aktuella läget just nu är svårare att överblicka.

1 detta sammanhang kan nämnas att det svenskstödda EPID - en avdelning i etiopiska jordbruksdepartementet — spelar en roll i planeringen och utbyggnaden av mer långsiktiga åtgärder för att hjälpa befolkningen i de områden som drabbats av torka.

Att utskottsmajoriteten inte har kunnat tillmötesgå moderaternas krav beror på att vi inte finner det ändamålsenligt att diskutera minimiramar för framtida katastrofinsatser i olika länder. De aktuella behoven måste alltid vägas mot behov som hastigt kan uppkomma i anslutning till katastrofer som inträffar på andra håll i världen.

Från svenskt håU har olika initiativ tagits, och utrikesministern underströk i utrikesdebatten för någon månad sedan här i kammaren nödvändigheten av att hjälparbetet på internationell nivå i det hårt kris-och svältdrabbade Afrika samordnas. Redan till hösten kommer Världs-livsmedelskonferensen att få ta ställning till en del av dessa problem.

Reservationen av fru Nettelbrandt och herr Ullsten är hållen i en mer allmän form samtidigt som man pekar på hjälpbehovet i Sydasien. Några belopp anges inte i reservationen. Reservanterna talar vidare om behovet av en förbättrad internationeU planering och samverkan vid katastrofsituationer - åtgärder som redan uppmärksammats av regeringen. Några förslag på åtgärder från utskottets sida i anledning av folkpartiets motion föreligger således inte. När det gäUer viljan att hjälpa även folken i de nämnda delarna av Sydasien föreligger inte några delade meningar mellan utskottsmajoriteten och reservanterna.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifaU tUl utskottets hemställan under punkterna 11 och 13.

Herr KOMSTEDT (m):

Herr talman! Den svenska u-hjälpen röner säkerligen större förståelse i kammaren än vad den gör när den diskuteras av gemene man. Det är kanske naturligt, när människorna dagligdags upplever att pengarna räcker dåligt till och att deras egen situation sannerligen inte är överdrivet Uus. Därför är det svårt att skapa förståelse för de lidanden som drabbar människor långt borta, pä behagligt avstånd på världskartan.

Det kan också verkligen ifrågasättas, om regering och riksdag gör tillräckligt mycket för att människorna i det här landet skall kunna få större förståelse för det oerhörda hjälpbehovet hos tredje världens människor. 1 det betänkande som vi nu behandlar nämns bl. a. på s. 20 och 44 en mängd organisationer och befrielserörelser som får del av det svenska biståndet. Finns det verkligen någon garanti för att det humanitära bistånd som Sverige strävar att ge blir ett humanitärt bistånd när det är fråga om organisationer som verkar så långt borta? Vi har ju ytterst dåligt grepp om vad som där sker.

Det primära när människor tar stäUning och skall tycka någonting om u-hjälpen är ju att de vet någonting om de organisationer som får bistånd. Låt oss ta bara ett namn bland dem som anges i utskottsbetänkandet, nämligen Sydvästafrikas folks organisation, SWAPO. Hur många av kammarens ledamöter vet vad som döUer sig bakom det namnet? I massmedia kallas organisationen oftast bara för SWAPO, och sedan är det

ingenting mer med det. Hur skaU människor kunna få förståelse för hjälpverksamhet, när man så litet informerar dem om vad som döUer sig bakom sådana här beteckningar? Det tycks för övrigt vara en något överdriven ambition i regeringens u-hjälpsbudget att ge pengar till olika befrielserörelser.

Också på många andra sätt kan fördelningen ifrågasättas. Vid allmänna val i Sverige får kommunistiska partiet ungefär sex procent av valmans-kårens röster, men av u-landsbiståndet ger den svenska regeringen sannerligen en betydligt större procent tiU kommunistiska diktaturer. Jag ifrågasätter inte att hjälp ges där hjälp verkligen behövs, men vi kan ju titta exempelvis på fördelningen av hjälpinsatser mellan Nord- och Sydvietnam. Hjälpbehovet är säkerligen stort i Nordvietnam, men jag har litet svårt att förstå vad det är för skillnad mellan svältande risbönder, om de bor påena eller andra sidan gränsen i det krigshärjade Vietnam. Som människa bör han rimligtvis, oberoende av i vUken del av landet han bor, få samma chans tUl hjälp av de länder som skaU hjälpa. Han rår sannerligen inte för att han bor i den ena eller andra delen av ett land som drabbats av ett svårt inbördeskrig. När det gäller det humanitära biståndet har han samma värde, vare sig han bor på den ena eller den andra sidan. Detsamma gäller naturligtvis de människor som sitter i ett flyktingläger och som har flytt från en diktatur, vars samhällssystem de inte tror på.

Svenska riksdagsmän gör då och då resor till olika länder, och man förvånar sig ibland över att de så ensidigt kan uttala sig för vissa insatser när de hemkomna skall brUjera i massmedia och framträda i TV för att tala om vad de har sett. Jag tror inte att man kan få en objektiv bild genom att se den ena sidan av två i ett krigförande land. Det pågår fortfarande strider i Vietnam, där båda sidor beskyller varandra för övergrepp. Jag är ganska övertygad om att övergrepp sker från båda håUen. Det är litet grand av att ha skygglappar på sig när svenska riksdagsmän ensidigt uttalar att det bara är en sida som för krig. Det är också, herr talman, ett exempel på att man sannerligen inte gör så mycket för att skapa förståelse bland svenska medborgare för att vara med på en större hjälp tUl u-länderna.

I motionen 982 tiU årets riksdag har jag yrkat att varubiståndet till u-länderna skall ökas. Nu skriver utskottet i sitt betänkande; "Utskottet vUl erinra om att det svenska biståndet utgår från mottagarländernas önskemål och prioriteringar." Nu har trots allt regeringen och en majoritet i den svenska riksdagen gått ifrån den ursprungliga tidpunkten för uppnående av enprocentsmålet. Jag stöder detta, och jag tycker att det är riktigt - det är bättre att vi har målsättningen kvar, även om vi måste skjuta på tidpunkten för dess uppfyllande. På det sättet kan vi kanske också skapa en större förståelse för problemen. Men då tycker jag inte heller utskottet i sin skrivning över motionen 982 skaU åberopa vad som sagts om det sätt pä vilken hjälpen skaU utgå. Jag anser att det då måste finnas förutsättningar att på nytt ta upp en diskussion om hur man skall kunna hjälpa människorna. Om man exempelvis gav svenska jordbruksprodukter tiU de svältande miljonerna i Etiopien, tror jag att man skuUe skapa bättre förståelse för dessa problem. Man hör ofta

Nr 66

Onsdagen den 24aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

113

8 Riksdagens protokoll 1974. Nr 65-66

Nr 66

Onsdagen den 24aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

mannen på gatan säga: "Varför ger vi pengar till u-länder, till länder som för krig; vi vet inte om pengarna går tUl kulor och krut?" Det resonemanget för människor, oavsett vilken politisk uppfattning de har. Jag tror att förståelsen för u-landsproblemen skulle bli större om. vi kunde påvisa att vi gav ett vambestånd genom en svensk livsmedelsproduktion exempelvis tUl Etiopien och Indien, där de svältande människorna direkt fick dessa produkter. Vi kan se på det arbete som i dag bedrivs av von Rosen och Lutherhjälpen. Det är en direkt humanitär insats, som jag tror att människorna i det här landet har mycket stor förståelse för och sannerligen i mycket stor utsträckning ansluter sig till.

Man kan naturligtvis ha många olika synpunkter på hur hjälpen skall bedrivas. Jag ifrågasätter lämpligheten i - något som redan tidigare i dag har diskuterats - att vi som statliga organ för denna verksamhet dels har SIDA, dels har en utlandsavdelning inom utrikesdepartementet och att dessa båda organ skall se verksamheten från olika sidor. Jag ifrågasätter rent av om inte SIDA i dag är en alldeles för stor byråkratisk apparat och om man med hjälp av dessa organ rätt hanterar de pengar, som nu inte uppgår till så stora belopp som vi skuUe önska.

Missionen har i år fått ett större anslag än tidigare. Procentuellt sett är det en stor ökning, men i den totala kakan går mycket små belopp till missionen. Här har man till förfogande erfarenhet från ett hundraårigt arbete av människor, som befunnit sig ute i krisdrabbade länder. De tiänster som missionsfolket kan erbjuda, den erfarenhet de har är helt gratis. Då behöver man inte i större utsträckning än nödvändigt satsa på att SIDA skall kunna tUlgodogöra sig den erfarenhet som de människor redan har, vilka länge verkat ute på fältet. Dess insatser skulle på det viset kanske kunna bli större. Det är sannerligen en dyr apparat att skicka kring medarbetare kors och tvärs. Enbart en resebiljett kan kosta tiotusentals kronor. För dessa pengar skulle man kunna få mycken hjälp, om man i större utsträckning anlitade missionens folk, som har så lång och stor erfarenhet. Det är något utrikesutskottets ledamöter åtminstone nästa år verkligen skulle fundera över. Även regeringen skulle kunna dra nytta av dessa erfarenheter när den skaU utarbeta statsverkspropositionen.

Herr talman! Med det anförda ber jag att få yrka bifall till motionen 982.

il4

Herr GÖRANSSON (s):

Herr talman! För några månader sedan genomlevde världen en oljekris. För oss i västvärlden betydde det att vi fick börja åka mera buss och tåg i stället för med den invanda bilen. Man kan väl också förutsätta att detta kommer att sätta sina spär i västvärlden under det kommande året både när det gäller tillväxttakten i ekonomin och när det gäller betalningsbalansen med andra länder. Men för u-länderna kan denna oljekris närmast betraktas som en katastrof om ingenting händer. Jag tror inte att detta är några överord. Lät mig, herr talman, med några ord beröra oUekrisens verkningar för u-ländema.

När jag i dag säger u-länderna menar jag naturligtvis inte de oljeexporterande länderna vid Persiska viken och Libyen, därför att dessa

kommer att få mera pengar än vad de kan placera i sina egna länder. OECD har räknat ut att år 1974 kommer dessa länder att tvingas placera närmare 40 miljarder kronor i andra länder. Men den fråga vi aUa stäUer oss är: Var kommer dessa pengar att placeras? Jag tror tyvärr inte att de i någon större utsträckning kommer att hamna i de andra fattiga u-länderna, för vilka det är mycket betydelsefullt att kunna betala både sin egen import av oUa och de råvaror som framstäUs av olja.

Man skuUe kunna ta exempel från många länder vad detta kommer att innebära. Låt mig bara nämna Indien som ett enda exempel. Indien importerar i dag ungefär 80 procent av sin olja. Prishöjningarna på oljan har nu förstört den handelsbalans som landet höll på att bygga upp med hjälp av en växande export av industrivaror. Det oUebehov landet hade motsvarade ungefär 11 procent av exportvärdet.

Det finns en mängd beräkningar för det kommande budgetåret, men ingen av dem slutar på ett lägre tal än 50 procent. För Indien innebär med andra ord oUeprishöjningen att mer än hälften av landets exportvärde går åt för att betala de höjda oljepriserna. Det är naturligtvis ett dUemma. Den indiske finansministern har formulerat problemet ungefär så här: Indien har inte råd att avstå från oljan, men vi kommer inte heller att ha råd att betala den. Vad tvingas därför Indien att göra? Jo, man får ta kortfristiga lån med höga räntor från olika länder för att kunna täcka det underskott i betalningsbalansen som man annars skuUe få.

Många andra exempel skulle kunna ges, inte minst när det gäUer konstgödseUndustrin och dess betydelse för jordbruket i u-länderna. Men vi kan med all säkerhet konstatera att av de 40 miljarder kronor som oljeländerna genom de höjda priserna kan placera, så kommer den absolut största delen att hamna i Europa, Japan eller Amerika i form av värdesäkra papper för ägarna.

VUka möjligheter har nu Sverige genom sitt bistånd att hjälpa u-länderna? Ja, de är naturligtvis små. Företrädare för moderata samlingspartiet har gett oss "strålande" exempel på hur det skall gå tUl. Enligt vad herr Komstedt sade för några minuter sedan kan vi klara all u-hjälp bara vi skickar ut flera von Rosen med några MFI-plan eller skänker pengarna till Lutherhjälpen. Det löser inte u-ländernas problem, herr Komstedt. Det är som vanligt den gamla konservativa tanken att vi skaU ge av vårt överflöd till människorna i u-länderna.

Vi har större ambitioner än så med vår u-hjälp. Vi vUl inte bara hjälpa till i katastrofsituationer, utan vi vill också hjälpa u-länderna i deras planering att bygga upp sina samhäUen så att de för framtiden på ett bättre sätt kan ta hand om sina medborgare.

von Rosen har blivit något av en symbol för svenskt bistånd. Herr Komstedt menar, att tack vare hans insatser så är den svenska u-hjälpen populär. Jag tror det vore djupt orättvist mot de svenska medborgarna att säga att det är von Rosen och hans PR-män som har skapat förståelse för u-hjälpen. Jag hoppas,verkligen att herr Komstedt bland människorna i sin valkrets också försöker tala om på vUka andra områden, bUateralt och multilateralt, som Sverige kan göra och gör insatser för u-länderna.

Att i utskottsarbetet kunna tiUstyrka motionen 982, som tar upp principerna för varubiståndet, har för oss socialdemokrater varit helt

Nr 66

Onsdagen den 24aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

115

Nr 66

Onsdagen den 24aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

116

omöjligt, liksom det har varit omöjligt för utskottets majoritet. Vi har större och djupare syften än herr Komstedt.

En annan del av dagens debatt har rört sig om enprocentsmålet. Det är inte i dag som vi har att ta stäUning tiU om enprocentsmålet skall infrias under 1974/75.

Utskottet har föUt statsverkspropositionen och sagt att denna fråga får avgöras när kompletteringspropositionen kommer Jag yiU säga tUl kammarens ledamöter att ett bifaU tUl folkpartiets reservation 1 i den här frågan inte för enprocentsmålet ett enda steg närmare en lösning. Vad är det folkpartiet säger i reservationen 1? Jo, att regeringen skall återkomma med ett förslag om erforderliga tilläggsanslag för att enprocentsmålet skaU kunna förverkligas. Det är alltså ingen skUlnad meUan folkpartiets reservation och iitskottets övriga ledamöters skrivning. Vi har sagt precis som regeringen ätt frågan skall avgöras när kompletteringspropositionen framläggs, och det folkpartiet begär är samma sak, nämligen att Kungl. Maj:t skaU återkomma med förslag i frågan. Det är inte i dag vi skall avgöra frågan om enprocentsmålet utan den är öppen och skall diskuteras i samband med kompletteringspropositionen.

Låt mig också säga några ord om den moderata reservationen vid punkten 5 angående forskningen. Jag tror inte det är någon skillnad mellan majoritetens skrivning och den reservation som här föreligger. Alla är vi överens om att det är viktigt att forskningen får tillräckliga medel för att kunna sprida kunskap och forskningsresultat och dessutom gå in på områden där forskning saknas i u-länderna. Det finns således full uppslutning kring behovet och nödvändigheten av en ökad forskning. Vad frågan närmast gäller är huruvida man skall anslå en viss del av medlen tUl en fond och inrätta en nämnd för utvecklingsforskning.

Vi har i utskottsmajoriteten resonerat som så att i awaktan på den nu arbetande biståndsutredningens resultat kan det inte vara riktigt att riksdagen vid detta tUlfäUe tar ställning för inrättandet av en specieU fond och en nämnd för utvecklingsforskning. Detta bör anstå till dess att biståndsutredningen kommer med förslag om den framtida inriktningen av hela vår biståndspolitik.

Jag yrkar därför avslag på moderaternas reservation nr 5.

I punkten 14 har utskottet gått ett steg längre än vad regeringen föreslagit. Vi har ansett att behovet av att öka bidraget till enskilda svenska organisationers hjälpverksamhet är stort. Visserligen sade herr Werner i Malmö att utskottet lyckats höja anslaget från 20 tiU 25 miljoner kronor. Sanningen är att i förhållande till detta budgetår höjs anslaget från 16 tiU 30 miljoner kronor. Det är alltså en ordentlig höjning som föreslås.

Utskottet vUl dock slå fast att denna anslagshöjning inte innebär några principiella förändringar mot tidigare skisserade bidragsgivningsregler. De principer som regering, SIDA och riksdag har antagit kommer att följas även framöver. Det innebär att dessa anslag i första hand kommer att användas för hälso- och sjukvård, familjeplanering, landsbygdsutveckling, livsmedelsförsörjning och undervisning. Det är gamla kända principer som kommer att föUas.

Herr talman! Med den anslagshöjning som förordas av utrikesut-

skottet har utskottet klart velat visa att vi anser att de svenska enskilda organisationernas biståndsverksamhet är av stor betydelse för u-länderna. Men vi anser också att den är av stor betydelse för de svenska medborgarna som genom sitt engagemang i dessa organisationer får en mera påtaglig känsla för u-ländernas problem.

Med det, herr talman, yrkar jag bifall tUl utrikesutskottets hemstäUan i betänkandet nr 3.

Nr 66

Onsdagen den 24aprn 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Herr KOMSTEDT (m) kort genmäle:

Herr talrnan! Man skapar säkerligen inte större förståelse för de här problemen, herr Göransson, genom att försöka misstolka och på ett felaktigt sätt vinkla andra ledamöters inlägg. Men herr Göransson kanske gjorde så för att dämpa sitt samvete, som måste vara dåligt eftersom socialdemokraterna nu har gått ifrån den målsättning som riksdagen en gång hade.

Jag har inte sagt att man löser alla problem med sådana insatser som jag exemplifierade genom att nämna von Rosen - långt därifrån. Vi har större ambitioner, säger herr Göransson. Jag vågar påstå att våra är minst lika stora. Men det är ändå så att det parti herr Göransson tUlhör har den politiska makten och har möjligheter att visa sin goda vUja genom större anslag över budgeten.

Mitt exempel gällde varubiståndet. Jag tror fortfarande, herr Göransson, att en sådan satsning skulle skapa förståelse för u-hjälpen genom att visa att den blir tUl direkt hjälp för svältande människor. Om herr Göransson och jag skulle gå Kungsgatan fram en lördag och fråga människorna där vad de tycker om u-landshjälpen, skulle herr Göransson säkerligen bli mycket förvånad över deras inställning tUl denna.

Vi har också talat om den långsiktiga målsättningen. Men jag har med mitt exempel avseende varubiståndet velat visa vad man kan göra för att ge hjälp åt exempelvis de miljoner som i dag svälter längs vägarna i Etiopien. Dessa människor kan man hjälpa på det sätt som jag beskrivit, och det klarar man inte genom att tala om ett långsiktigt program, herr Göransson. Ett sådant handlande skuUe kunna beskrivas med hänvisning till ordspråket "medan gräset växer, dör kon".

Herr GÖRANSSON (s) kort genmäle;

Herr talman! Herr Komstedts resonemang talar för honom och hans parti på ett så utmärkt sätt, att man inte skulle behöva förlänga denna debatt. Jag bara konstaterar att för oss är katastrofhjälp till krisdrabbade områden oerhört väsentlig. Men det är inte en tillräcklig målsättning för oss att inskränka oss tUl sådan hjälp. Vi menar att vårt land är så rikt att vi bör ha tUlräckliga resurser och kunskaper för att utöver katastrofhjälpen också lämna annan hjälp tUl olika länder för uppbyggnad av deras samhällen.

Herr ÅKERLIND (m):

Herr talman! Jag har i motionen 1281 yrkat för det första att det svenska u-landsbiståndet under nästa budgetår skall förbli oförändrat, för det andra att bistånd som ges tUl länder där inbördesstrider eller

117

Nr 66

Onsdagen den . 24aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

118

krigstillståndsliknande förhållanden råder gentemot annat land skall administreras av Röda korset. Rädda barnen och/eUer missionen. Dessa yrkanden har avstyrkts av utskottet. När det gäller det sistnämnda yrkandet har jag dock en känsla av att utskottet genom sin skrivning StäUer sig rätt positivt. Utskottet anför nämligen bl. a.:

"Utskottet vill tillägga att andra former av kanalisering av humanitärt bistånd i konfliktsituationer kan förekomma, varvid dock dess humanitära karaktär måste klart framträda."

Detta kan vara riktigt, och det är ju i linje med motionen, men jag förstår inte varför då inte motionen skulle ha kunnat tUlstyrkas. Det hade varit logiskt.

När det gäller det första yrkandet, om storleken på anslaget, anför jag i motionen: "Det höga skattetrycket skapar svårigheter för den enskUde och leder tUl ökat behov av hjälp från samhället. Samtidigt leder det höga skattetrycket tUl ytterUgare förväntningar på samhället, förväntningar som samhället inte har resurser att infria. De ekonomiska ramarna kan heUer inte vidgas så mycket mera, eftersom det knappast går att öka skattetrycket ytterligare. Inom en snar framtid kan det visa sig mycket svårt att klara alla de åtaganden som samhället påtagit sig. Statsinkomsterna under de senaste åren har inte på långt när räckt till, och en

ökad upplåning har skett.---- Underskottsfinansiering bör endast

accepteras då det gäUer att stimulera den egna samhällsekonomin."

Jag menar också att det vore värdefullt om u-landsbistånd kunde utgå genom frivUliga insatser och var och en själv kunde bestämma hur mycket han skall skänka. Skattefrihet för gåvor är en väg att stimulera frivilliga insatser - men en väg som socialdemokraterna och deras regering har motsatt sig.

Det är också förvånansvärt att endast knappt 1,5 procent av u-hjälpen kanaliseras genom missionen, som ändå låter pengarna komma till nytta på bästa sätt. Missionens andel av medlen borde ökas kraftigt. Då bleve säkert mycket mera gjort för samma belopp - det finns många exempel på det.

Själva motiveringen i min motion har utskottet inte funnit anledning att polemisera emot, utan skälet till att man har avstyrkt motionen är, som man säger, följande: "Liknande motionsyrkanden har avslagits av de tre föregående riksdagarna, som konstaterat att yrkandena var oförenliga med de av riksdagen 1968 antagna principerna för de svenska biståndsinsatsernas ökning."

VUka är då de principerna? Det redovisar utskottet tidigare på samma sida, s. 4 i betänkandet:

"Det av riksdagen år 1968 antagna enprocentsmålet innebär att de samlade biståndsanslagen budgetåret 1974/75 skulle svara mot 1 % av bruttonationalprodukten till marknadspris."

Det är med motiveringen att mitt motionsyrkande inte stämmer med målsättningen att anslagen skulle uppgå tUl 1 procent under nästa budgetår som utskottet har avstyrkt motionen. Med samma motivering borde man, om man hade varit konsekvent, ha avstyrkt också propositionen, men det har man inte gjort.

Det är möjligt att utskottet har tänkt så här: "För de frivilliga insatser

som görs av missionen. Rädda barnen. Röda korset osv. utgår ju ganska stora summor från olika håll. Om man räknar samman alla dessa frivilliga satsningar med det statliga stöd som riksdagen beslutar, kommer man kanske över enprocentsgränsen redan nu." Ja, kanske man gör det även med den motion som jag har väckt. Men jag tycker att man skall vara konsekvent. Avstyrker man mitt förslag med hänvisning till att det inte stämmer med 1968 års beslut, skall man också avstyrka andra förslag som heller inte stämmer med 1968 års beslut, t.ex. propositionen. Det har man alltså inte gjort.

Herr talman! Jag beklagar det här förfarandet. Jag hade tänkt yrka bifall tUl min motion på alla punkter. I de här frågorna har jag motionerat varje år, men jag har ännu inte fått stöd hos opinionen i den här folkvalda kammaren för mina åsikter; kanhända de skulle vinna stöd i en folkomröstning. Eftersom jag anser att det inte finns möjlighet att mot ett enhälligt utskott åstadkomma en ändring, avstår jag från att framställa något yrkande.

Nr 66

Onsdagen den 24 april 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Överläggningen, som omfattat samtliga punkter i utskottets betänkande, var härmed slutad.

Punkten 1

Anslagsutveckling, planeringsramar och vägen till enprocentsmålet

Kungl, Maj:t hade i propositionen 1974:1 bUaga 5 (utrikesdepartementet s, 23—24) föreslagit att de samlade anslagen för InternationeUt utvecklingssamarbete tUls vidare skulle öka med 35 procent till totalt 2 100 miljoner kronor. När det ekonomiska läget kunde överblickas klarare avsåg regeringen att återkomma till frågan om hur enprocentsmålet skulle uppnås. Detta kunde tidigast ske i vårens kompletteringsproposition,

I internationella sammanhang hade Sverige anslutit sig till det i FN s utvecklingsstrategi angivna målet för överföring av resurser till de fattiga länderna. Målet innebar att utbetalningarna av offentligt bistånd vid mitten av årtiondet skulle motsvara 0,7 procent av industriländernas bruttonationalprodukt till marknadspris. Enligt nu föreliggande prognoser för utbetalningar av svenskt bistånd kom detta mål att nås antingen 1974 eller 1975, dvs, i enlighet med vårt internationella åtagande.

Beräkningen av planeringsramarna för biståndsanslagen hade tidigare gjorts med utgångspunkt i riksdagens beslut att anslagen skulle öka i absoluta tal minst lika mycket som under löpande budgetår. Denna planeringsmetod var inte längre tillämplig. Med Uänsyn bl. a. till den osäkerhet som rådde förordades att planeringsramarna för budgetåren 1975/76 och 1976/77 preliminärt skuUe beräknas tUl 2 600 miljoner kronor respektive 2 800 miljoner kronor. Härigenom tUlgodosågs kraven på en effektiv långsiktig planering av biståndet. Om de tidigare nämnda förnyade anslagsövervägandena för budgetåret 1974/75 gav anledning därtiU skuUe Kungl. Maj;t återkomma med förslag till nya planeringsramar.

119

Nr 66

Onsdagen den 24 aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

I denna punkt hade behandlats motionerna

1974:80 av herr Werner i Malmö m. fl. (m) vari hemställts att riksdagen beslutade att u-landsbiståndet för budgetåret 1974/75 skulle motsvara en procent av bruttonationalprodukten,

1974:657 av herr Helén m. fl. (fp) i vad avsåg hemställan att riksdagen uttalade att det statliga anslaget för bistånd tUl u-länderna budgetåret 1974/75 i enlighet med tidigare gjorda utfästelser skulle ha en omfattning motsvarande en procent av bmttonationalprodukten (punkt 1), att riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde att förslag om erforderliga tilläggsanslag för att nå detta mål framlades för riksdagen (punkt 2) samt att riksdagen gav Kungl. Maj:t tUl känna vad i motionen anförts om planeringsramarna för 1975/76 och 1976/77 (punkt 3),

1974:1271 av herr Fälldin m. fl. (c) i vad avsåg hemställan att riksdagen gav Kungl. Maj:t till känna vad som i övrigt i motionen anförts samt

1974:1281 av herr Åkerlind (m), såvitt nu vari fråga.

Utskottet hemställde

l.att riksdagen ansåg motionen 1974:80 besvarad med vad utskottet anfört,

2. att riksdagen ansåg motionen 1974:657, i vad avsåg uppnående av enprocentsmålet och förslag om tilläggsanslag för att nå detta mål, besvarad med vad utskottet anfört,

3. att riksdagen skulle avslå motionen 1974:657 i vad avsåg planeringsramarna för 1975/76 och 1976/77,

4. att riksdagen ansåg motionen 1974:1271, i vad avsåg enprocents-målets uppnående, besvarad med vad utskottet anfört,

5. att riksdagen skulle avslå motionen 1974:1281, såvitt nu var i fråga.

Reservation hade avgivits

1. av fm tredje vice talmannen Nettelbrandt (fp) och herr Ullsten (fp) som ansett att utskottet under 2 och 3 bort hemställa,

2. att riksdagen med bifall tUl motionen 1974:657 dels uttalade att det statliga anslaget tUl u-länderna budgetåret 1974/75 i enlighet med tidigare gjorda utfästelser skulle ha en omfattning motsvarande en procent av bruttonationalprodukten, dels hos Kungl. Maj:t begärde att förslag om erforderliga tUläggsanslag för att nå detta mål framlades för riksdagen,

3. att riksdagen hos Kungl. Maj:t gav tiU känna vad i motionen anförts om framtida planeringsramar och en samordnad u-landspolitik.

M o m. 1

Utskottets hemställan bifölls.

120

M o m. 2

Propositioner gavs på bifall tUl 1 :o) utskottets hemstäUan, 2;o) reservationen nr 1 av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt och herr UUsten i motsvarande del samt 3:o) det av herr Måbrink under överläggningen framställda yrkandet, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Ullsten begärde

votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vUka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Måbrink begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vUl att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående utrikesutskottets hemställan i betänkandet nr 3 punkten 1 mom. 2 antar reservationen nr 1 av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt och herr Ullsten i motsvarande del röstar ja, den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren tUl kontraproposition i nämnda votering antagit det av herr Måbrink under överläggningen framställda yrkandet.

Nr 66

Onsdagen den 24 aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Måbrink begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 40

Nej - 18

Avstår — 267

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vUl att kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan i

betänkandet nr 3 punkten 1 mom. 2 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av fru tredje vice

talmannen Nettelbrandt och herr Ullsten i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Ullsten begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föUande resultat:

Ja - 260

Nej - 34

Avstår — 34

M o m. 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt och herr Ullsten i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ullsten begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller utrikesutskottets hemstäUan i betänkandet nr 3 punkten 1 mom. 3 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

121

Nr 66

Onsdagen den 24 april 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Vinner nej har kammaren bifalUt reservationen nr 1 av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt och herr Ullsten i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Ullsten begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 288

Nej - 31

Avstår - 9

Mom. 4 och 5 Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2

Biståndspolitikens inriktning och utformning

I denna punkt hade behandlats motionerna

1974:61 av herr Hermansson m. fl. (vpk) i vad avsåg hemställan att riksdagen hos regeringen begärde att den svenska politiken gentemot u-länderna utformades med beaktande av att biståndet omfördelades så att stödet tiU reaktionära regimer helt upphörde och att de resurser som därigenom frigjordes användes tiU stöd åt progressiva stater och nationella och sociala befrielserörelser (punkt 1) samt

1974:1281 av herr Åkerlind (m) i vad avsåg hemställan att riksdagen beslutade att, i de fall bistånd skulle ges till länder där inbördesstrider eller krigstiUståndsliknande förhållande gentemot annat land förelåg, biståndet skulle administreras av Röda korset. Rädda barnen och/eUer missionen (punkt 2).

Utskottet hemställde

1. att riksdagen skulle avslå motionen 1974:61 såvitt avsåg omfördelning av det svenska biståndet,

2. att riksdagen ansåg motionen 1974:1281, såvitt nu var i fråga, besvarad med vad utskottet anfört.

122

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 61 av herr Hermansson m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hermansson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan i

betänkandet nr 3 punkten 2 mom. 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 61 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hermansson begärde

rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna om- Nr 66

röstning gav följande resultat:

Ja - 308

Nej - 16

Avstår - 4

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

Onsdagen den 24 aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Punkten 3

Svenska insatser i enskilda mottagarländer

1 denna punkt hade behandlats motionerna

1974:278 av herr Bohman m. fl. (m) i vad avsåg hemställan att riksdagen hos Kungl. Maj:t uttalade att svenskt biståndsarbete framför aUt borde inrikta sig på de fattigaste ländema (punkt 1), att riksdagen hos Kungl. Maj:t uttalade att anslaget tUl Cuba snarast överfördes tUl verkligt behövande länder samt tUl u-landsforskning och de frivUliga organisationernas hjälpinsatser (punkt 2), att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställde att inom ramen för beviljade anslag ett belopp om 50 miljoner kronor skulle utgå till Etiopien budgetåret 1974/75 (punkt 3) samt att riksdagen hos Kungl. Maj;t uttalade att hjälpen tUl Vietnams folk borde få en mera rättvis fördelning och att en planering genast borde igångsättas beträffande svenska humanitära insatser och återuppbyggnadsinsatser i Sydvietnam (punkt 5).

1974:655 av herrar Ahlmark (fp) och Molin (fp) vari föreslagits att riksdagen beslutade att planeringsramen för budgetåret 1974/75 för biståndet till Zambia höjdes tUl 70 miljoner kronor,

1974:657 av herr Helén m. fl. (fp) i vad avsåg hemställan att riksdagen begärde att Sri Länka (Ceylon), Lesotho och Swaziland i fortsättningen kom att ingå bland programländerna för svenskt bistånd (punkt 7), att riksdagen uttalade sig för att biståndet till Bangladesh och Zambia under budgetåret 1974/75 ökade till i motionen angiven nivå (punkt 8) samt att riksdagen gav Kungl. Maj:t tUl känna vad i övrigt anförts i motionen under avsnittet Biståndets länderinriktning (punkt 9),

1974:979 av herr Adolfsson (m),

1974:980 av fru Dahl m. fl, (s) vari hemställts att riksdagen uttalade att det svenska biståndet till PRR snarast möjligt borde kraftigt ökas,

1974:1272 av herr Hermansson m. fl. (vpk),

1974:1273 av herr Hermansson m. fl. (vpk),

1974:1274 av herr Hermansson m. fl. (vpk) samt

1974:1279 av herr Takman m. fl. (vpk) vari föreslagits att riksdagen beslutade inrätta en statlig forskningsfond för Vietnam, varvid fondens medel skulle användas i samarbete med myndigheterna i Demokratiska republiken Vietnam dels för finansiering av uppbyggnaden av basresurser för vetenskaplig forskning och teknisk utveckling i DRV, i synnerhet av sådana institutioner, bibliotek och andra vetenskapliga inrättningar, som skadats eller förstörts av USA:s bombningar, dels för inköp av vetenskapliga instrument och annan utrustning, dels för forskning och teknisk utveckling i Vietnam, utförd av vietnamesiska vetenskapsmän och

123

Nr 66

Onsdagen den 24 aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

tekniker, och dels som stöd till de svenska forskare och tekniker, som i samarbete med vietnamesiska koUeger själva bedrev forskning för Vietnam, eller på annat sätt, exempelvis genom sammanstäUningar ur vetenskapliga rapporter, stödde den vietnamesiska forskningen (punkt 1), samt att riksdagen för budgetåret 1974/75 tUl denna forskningsfond för Vietnam anvisade 25 miljoner kronor (punkt 2).

Utskottet avsåg att återkomma i samband med medelsanvisningen under punkten 18 (Bilateralt samarbete) tUl hemställan angående motionerna 1974:278 (punkten 3), 655, 1272, 1273, 1274 och 1279 (punkten 2).

Utskottet hemställde

1. att riksdagen ansåg motionen 1974:278, i vad avsåg inriktningen av biståndsarbetet, besvarad med vad utskottet anfört,

2. att riksdagen gav Kungl. Maj:t tiU känna vad utskottet anfört om riktlinjerna för ländervalet,

3. att riksdagen skulle avslå motionen 1974:278 i vad avsåg bistånd tUl Cuba,

4. att riksdagen ansåg motionen 1974:278, i vad avsåg fördelningen av hjälpen tiU Vietnams folk, besvarad med vad utskottet anfört,

5. att riksdagen ansåg motionen 1974:657, i vad avsåg bistånd tUl Sri Länka, Lesotho och Swaziland, besvarad med vad utskottet anfört,

6. att riksdagen skulle avslå motionen 1974:657 i vad avsåg bistånd tUl Bangladesh och Zambia,

7. att riksdagen ansåg motionen 1974:657, i vad avsåg biståndsländer-inriktning i övrigt, besvarad med vad utskottet anfört,

8. att riksdagen skulle avslå motionen 1974:979,

9. att riksdagen ansåg motionen 1974:980 besvarad med vad utskottet anfört,

10. att riksdagen skulle avslå motionen 1974:1279 i vad avsåg beslut
om inrättande av en statlig forskningsfond för Vietnam.

Reservationer hade avgivits

2. av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt (fp) och herr Ullsten (fp)
som ansett att utskottet under punkterna 5 och 6 bort hemställa,

5. att riksdagen med bifall tUl motionen 1974:657, i vad avsåg bistånd tiU Sri Länka, Lesotho och SwazUand, hos Kungl. Maj:t begärde att Sri Länka, Lesotho och Swaziland i fortsättningen skulle ingå bland programländerna för svenskt bistånd,

6. att riksdagen i anledning av motionen 1974:657, i vad avsåg bistånd tiU Zambia och Bangladesh, och med bifaU till motionen 1974:655 som sin mening gav Kungl. Maj:t tUl känna vad reservanterna anfört,

3. av herrar Hernelius (m) och Turesson (m) som ansett att utskottets
yttrande i viss del skulle ha av reservanterna angiven lydelse.

124

4. av herrar Hernelius (m) och Turesson (m) som ansett att utskottet under 3 bort hemställa,

att riksdagen med bifall tUl motionen 1974:278, såvitt nu var i fråga.

gav Kungl. Maj:t tUI känna vad reservanterna anfört beträffande biståndet tiU Cuba.

Vid denna punkt hade avgivits två särskUda yttranden av herrar Hernelius (m) och Turesson (m).

Herr TALMANNEN anförde: Propositioner ställs först beträffande utskottets motivering såvitt avser biståndet tUl Etiopien. Därefter företas utskottets hemställan och därtiU anslutande motivering tUl avgörande momentvis.

Nr 66

Onsdagen den 24 aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Biståndet till Etiopien

Propositioner gavs på godkännande av dels utskottets motivering, dels den i reservationen nr 3 av herrar HemeUus och Turesson anförda motiveringen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Turesson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vUl att kammaren godkänner utrikesutskottets motivering i betänkandet nr 3 punkten 3 såvitt avser biståndet tiU Etiopien röstar ja, den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren godkänt den i reservationen nr 3 av herrar Hernelius och Turesson anförda motiveringen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Turesson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstnmgsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 246

Nej - 54

Avstår - 28

Mom. 1 och 2 Utskottets hemstäUan bifölls.

M o m. 3

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herrar Hernelius och Turesson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Turesson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition :

Den som vill att kammaren bifaller utrikesutskottets hemstäUan i

betänkandet nr 3 punkten 3 mom. 3 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av herrar HerneUus

och Turesson.

125

Nr 66

Onsdagen den 24 aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Turesson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 269

Nej - 54

Avstår - 5

M o m. 4

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 5 och 6

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt och herr Ullsten, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ullsten begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som viU att kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan i

betänkandet nr 3 punkten 3 mom. 5 och 6 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av fru tredje vice

talmannen Nettelbrandt och herr Ullsten.

Ja - 292

Nej - 30

Avstår — 4

Mom. 7-9

Utskottets hemställan bifölls.

Mo m. 10

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1279 av herr Takman m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Takman begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaUer utrikesutskottets hemstäUan i

betänkandet nr 3 punkten 3 mom. 10 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1279 i motsvarande del.

126

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Takman begärde

Denna om- Nr 66

Onsdagen den 24 april 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat, röstning gav följande resultat:

Ja - 310

Nej - 16

Avstår — 2

Punkten 4

Sveriges deltagande i utvecklingssamarbete inom ramen för internationella biståndsprogram

Den i propositionen 1974:1 bUaga 5 lämnade beräkningen av medelsbehovet under budgetåret 1974/75 för bidrag tUl de internationella biståndsprogrammen redovisades under punkten 17.

I denna punkt behandlades motionerna

1974:61 av herr Hermansson m. fl. (vpk) i vad avsåg hemställan att riksdagen hos regeringen begärde att den svenska politiken gentemot u-länderna utformades med beaktande av följande; att Sverige utträdde ur Världsbanken, IntemationeUa utvecklingsfonden, IDA, och andra organ som hade sin udd riktad mot u-länderna samt upphörde med sina ekonomiska åtaganden gentemot IDA (punkt 4),

1974:278 av herr Bohman m.fl. (m) i vad avsåg hemställan att riksdagen hos Kungl. Maj;t uttalade att samarbetet med de regionala utvecklingsbankerna borde byggas ut (punkt 8),

1974:398 av herr Hermansson m. fl. (vpk),

1974:657 av herr Helén m. fl, (fp) i vad avsåg hemstäUan att riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde att ökade möjligheter till insyn i de internationella biståndsprogrammen skapades för riksdagen (punkt 5) samt att riksdagen gav Kungl. Maj:t till känna vad som i övrigt framförts i motionen under Multilateralt bistånd (punkt 6),

1974:1271 av herr Fälldin m.fl. (c) i vad avsåg hemställan att riksdagen uttalade att riksdagen skulle ges ökad insyn i de internationella biståndsprogrammen (punkt 6) samt

1974:1276 av herr Olof Johansson i Stockholm m. fl. (c).

Utskottet avsåg att återkomma i samband med medelsanvisningen under punkten 17 (Bidragen till internationella biståndsprogram) till hemställan i anledning av motionen 398 och motionen 1276, punkten 2.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen skulle avslå motionen 1974:61 i vad avsåg dels utträde ur Världsbanken, Internationella utvecklingsfonden m. fl. organ, dels Sveriges ekonomiska åtaganden gentemot IDA,

2. att riksdagen ansåg motionen 1974:278, såvitt nu var i fråga besvarad med vad utskottet anfört om samarbete med regionala utvecklingsbanker,

3. att riksdagen ansåg motionerna 1974:657 och 1271, båda såvitt nu var i fråga, besvarade med vad utskottet anfört om insyn i internationella biståndsprogram,

4. att riksdagen ansåg motionen 1974:657, såvitt nu var ifråga.

127

Nr 65

Onsdagen den 24aprU 1974

Internationellt utvecklings samarbete

besvarad med vad utskottet anfört om samarbete med regionala utvecklingsbanker och svenskt stöd till regionala program,

5. att riksdagen skulle avslå motionen 1974:1276 i vad avsåg tilläggsdirektiv till den biståndspolitiska utredningen.

M o m. 1

Den som vill att kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan i

betänkandet nr 3 punkten 4 mom. I röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 61 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hermansson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föUande resultat:

Ja - 306

Nej - 16

Avstår - 5

Mom. 2-5

Utskottets hemställan biföUs.

Punkten 5

Forskning

I denna punkt hade behandlats motionen 1974:278 av herr Bohman m. fl. (m) vari hemställts bl. a. att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla att förslag i enlighet med u-landsforskningsutredningens betänkande snarast förelades riksdagen samt att i avvaktan härpå ett belopp av 25 miljoner kronor inom ramen för anslagna medel skulle särskilt anslås för utvecklingsforskning (punkt 6).

Utskottet hemställde

att riksdagen ansåg motionen 1974:278, i vad avsåg frågor rörande utvecklingsforskning, besvarad med vad utskottet anfört.

Reservation hade avgivits

5. av herrar Hernelius (m) och Turesson (m) som ansett att utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanterna angiven lydelse.

128

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering, dels utskottets hemställan med godkännande av den i reservationen nr 5 av herrar Hernelius och Turesson anförda motiveringen, och förklarades den förra propositionen

vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Turesson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan i betänkandet nr 3 punkten 5 med godkännande av utskottets motivering röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med godkännande av den i reservationen nr 5 av herrar Hernelius och Turesson anförda motiveringen.

Nr 66

Onsdagen den 24aprU 1974

Internationellt

utvecklings-

satnarbete

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Turesson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 275

Nej - 51

Avstår - 2

Punkten 6

U-landsinvesteringar, u-ländernas industrialisering, kapitalbildning i u-länderna m.m.

1 denna punkt hade behandlats motionerna

1974:278 av herr Bohman m. fl. (m) i vad avsåg hemställan att riksdagen hos Kungl. Maj:t uttalade att investeringsgarantisystemet borde utvidgas till att omfatta alla u-länder (punkt 9) samt att riksdagen hos Kungl. Maj:t uttalade att ett utvecklingsbolag borde tillskapas för investeringar i u-länderna, ägt gemensamt av staten och näringsUvet (punkt 10),

1974:657 av herr Helén m. fl. (fp) i vad avsåg hemställan att riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde förslag till årets riksdag om ett vidgat investeringsgarantisystem i enlighet med vad som anförts i motionen (punkt 21) samt att riksdagen gav Kungl. Maj:t tUl känna vad som i motionen anförts om inrättande av ett utvecklingsbolag och främjande av förinvesteringsundersökningar med svensk medverkan (punkt 22) samt

1974:1271 av herr Fälldin m. fl. (c) i vad avsåg hemställan att riksdagen uttalade, att stödet till u-ländernas industrialisering skulle ges en sådan utformning, att man utvecklade en arbetskraftsintensiv småindustri, inriktad pä hela samhällets utveckling och på oberoende gentemot industriländerna (punkt 4).

Utskottet hemställde

1. att riksdagen skulle avslå motionen 1974:61, såvitt nu var i fråga,

2. att riksdagen skulle avslå motionerna 1974:278 och 657 i vad avsåg frågan om utvidgning av investeringsgarantisystemet,

3. att riksdagen skulle avslå motionen 1974:278, i vad avsåg frågan om

129

9 Riksdagens protokoll 1974. Nr 65-66

Nr 66

Onsdagen den 24aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

utvecklingsbolag, och motionen 1974:657, i vad avsäg frågorna om utvecklingsbolag och förinvesteringsundersökningar,

4. att riksdagen ansåg motionen 1974:1271, i vad avsåg stöd till u-ländernas industrialisering, besvarad med vad utskottet anfört.

Reservation hade avgivits

6. av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt (fp) samt herrar Hernelius (m). Turesson (m) och Ullsten (fp) som ansett att utskottet under 2 och 3 bort hemställa,

2. att riksdagen med bifall till morionerna 1974:278 och 657, i berörda delar, hos Kungl. Maj:t begärde förslag till årets riksdag om ett vidgat system för investeringsgarantier,

3. att riksdagen med bifall tUl motionen 1974:278, i vad avsåg frågan om utvecklingsbolag, och motionen 1974:657, i vad avsåg frågorna om utvecklingsbolag och förinvesteringsundersökningar, som sin mening gav Kungl. Maj;t till känna vad reservanterna anfört.

M o m. 1

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemställan, dels motionen nr 61 av herr Hermansson m.fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hermansson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan i

betänkandet nr 3 punkten 6 mom. 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 61 i motsvarande del.

Ja - 309

Nej - 17

Avstår — 2

M o m. 2 och 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 6 av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt ni. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hernelius begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

130

Den som vill att kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan i

betänkandet nr 3 punkten 6 mom. 2 och 3 röstar ja,

den det,ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 6 av fru tredje vice

talmannen Nettelbrandt m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hernelius begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 247

Nej - 79

Avstår — 2

Nr 66

Onsdagen den 24 aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

M o m. 4

Utskottets Uemställan bifölls.

Punkten 7

Handelsutbyte med u-länderna, u-ländernas exportinkomster m. m.

I denna punkt hade behandlats motionerna

1974:61 av herr Hermansson m. fl. (vpk) i vad avsåg hemställan att riksdagen hos regeringen begärde att den svenska politiken gentemot u-länderna utformades med beaktande av att Sverige upphörde med stödet till den amerikanska dollarn och verkade för en reglering av den internationella valutapolitiken i enlighet med de krav som u-länderna enats om i Lima-programmet (punkt 5),

1974:278 av herr Bohman m. fl. (m) i vad avsåg hemställan att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla att frågan om den i motionen berörda kreditkonkurrensen utreddes och att därvid inrättande av en särskild kreditkonkurrensfond särskilt övervägdes (punkt 7) samt

1974:657 av herr Helén m. fl. (fp) i vad avsåg hemställan att riksdagen uppmanade regeringen att tillsammans med övriga nordiska länder ta nya initiativ för att ett system med supplementär finansiering kom till stånd (punkt 19) samt att riksdagen gav Kungl. Maj:t till känna vad som i övrigt anförts i motionen om världshandeln och åtgärder för att främja u-ländernas export (punkt 20).

Utskottet hemställde

1. att riksdagen skulle avslå motionen 1974:61 i vad avsåg förslagom åtgärder på valutapolitikens område,

2. att riksdagen skulle avslå motionen 1974:278 i vad avsåg.utredning av kreditkonkurrens m. m.,

3. att riksdagen ansåg motionen 1974:657, i vad avsåg frågan om ett system för supplementär finansiering, besvarad med vad utskottet anfört,

4. att riksdagen skulle avslå motionen 1974:657 i vad avsåg frågan om väridshandeln och u-ländernas export.

Reservationer hade avgivits

7. av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt (fp) och herr Ullsten (fp) som ansett att utskottet under 4 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1974:657, i vad avsåg frågan om världshandeln och u-ländemas export, som sin mening gav Kungl. Maj;t till känna vad reservanterna anfört.

8. av herrar Hernelius (m) och Turesson (m) som ansett att utskottet

131

Nr 66

Onsdagen den 24aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

under 2 bort hemställa,

att riksdagen gav Kungl. Maj:t till känna vad som anförts i motionen 1974:278 om utredning av kreditkonkurrens och inrättande av en särskUd kreditkonkurrensfond.

M o m. 1

Den som vUl att kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan i

betänkandet nr 3 punkten 7 mom. 1 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 6 1 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Hermansson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 310

Nej - 16

Avstår - 2

M o m. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 8 av herrar Hernelius och Turesson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Turesson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan i

betänkandet nr 3 punkten 7 mom. 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 8 av herrar Hernelius

och Turesson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Turesson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 275

Nej - 49

Avstår — 2

132

M o m. 3

Utskottets hemställan bifölls.

M o m. 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 7 av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt och herr Ullsten, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr UUsten begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan i

betänkandet nr 3 punkten 7 mom. 4 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 7 av fru tredje vice

talmannen Nettelbrandt och herr Ullsten.

Ja - 278

Nej - 47

Avstår - 3

Punkten 8

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 9

U-ländernas skuldbörda, biståndsvillkor m. m.

I denna punkt hade behandlats motionerna

1974:6] av herr Hermansson m. fl. (vpk) i vad avsåg hemställan att biståndets utformning ändrades så att det fick karaktären av gåvor som ej kringgärdades av villkor (punkt 2) samt

1974:657 av herr Helén m. fl. (fp) vari hemställts bl. a. att riksdagen gav Kungl. Maj:t tiU känna vad i motionen anförts under avsnittet Biståndsvillkor (punkt 18).

Utskottet hemställde

1. att riksdagen skulle avslå motionen 1974:61, såvitt nu var i fråga,

2. att riksdagen ansåg motionen 1974:657, såvitt nu var i fråga,
besvarad med vad utskottet anfört.

Reservation hade avgivits

9. av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt (fp) och herr Ullsten (fp) som ansett att utskottet under 2 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1974:657 som sin mening gav Kungl. Maj;t till känna vad reservantema anfört om ytterligare uppmjukning av biståndsvillkoren.

Nr 66

Onsdagen den 24 aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

M o m. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 61 av herr Hermansson m. fl. i motsvarande del, och

133

Nr 66

Onsdagen den 24aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hermansson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som viU att kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan i

betänkandet nr 3 punkten 9 mom. 1 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 61 i motsvarande del.

Ja - 309

Nej - 16

Avstår - 2

M o m. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 9 av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt och herr Ullsten, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ullsten begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan i

betänkandet nr 3 punkten 9 mom. 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 9 av fru tredje vice

talmannen Nettelbrandt och herr Ullsten.

Ja - 279

Nej - 45

Avstår — 3

134

Punkten 10

Humanitärt stöd och utbildningsstöd till befrielserörelser i Afrika

I denna punkt hade behandlats motionerna

1974:399 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari föreslagits att riksdagen anvisade 25 miUoner kronor till FRELIMO, 25 miUoner kronor till MPLA och 25 miljoner kronor till PAIGC (punkten l)samt att riksdagen uttalade sig för ett upphävande av förmyndarprincipen rörande humanitärt bistånd till förmån för en princip om villkorslöst stöd till befrielserörelserna (punkten 2),

1974:657 av herr Helén m. fl. (fp) i vad avsåg hemställan att riksdagen gav Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförts om stöd till

befrielserörelser i södra Afrika och Angola (punkt 10) samt att riksdagen begärde hos Kungl. Maj:t att den s. k. Flyktingberedningen gavs parlamentarisk representation (punkt 11),

1974:658 av herr Hermansson m. fl. (vpk) samt

1974:1271 av herr Fälldin m. fl. (c) i vad avsåg hemställan att riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde att flyktingberedningen gavs parlamentarisk representation (punkt 2).

Utskottet avsåg att återkomma i samband med medelsanvisningen under punkt 18 (Bilateralt utvecklingssamarbete) till hemställan angående motionen 399, i vad avsåg beräkning av bidrag till befrielserörelser, samt till hemställan angående motionen 658,

Utskottet hemställde

1, att riksdagen skulle avslå motionen 1974:399 i vad avsåg villkoren för stöd till befrielserörelser,

2, att riksdagen ansåg motionen 1974:657 i vad avsåg motionens uttalande om stöd till befrielserörelserna i södra Afrika och Angola besvarad med vad utskottet anfört,

3, att riksdagen i anledning av motionerna 1974:657 och 1271 gav Kungl, Maj:t till känna vad utskottet anfört om parlamentarisk representation i flyktingberedningen.

Mom, 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 399 av herr Hermansson m, fl, i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hermansson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan i

betänkandet nr 3 punkten 10 mom, I röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 399 i motsvarande del.

Ja - 310

Nej - 16

Avstår — 2

Mom, 2 och 3 Utskottets hemställan bifölls.

Nr 66

Onsdagen den 24 aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Punkten 11

Katastrofbistånd

I denna punkt hade behandlats motionerna

1974:278 av herr Bohman m, fl, (m), såvitt nu var i fråga, samt

135

Nr 66

Onsdagen den 24 april 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

1974:657 av herr Helén m, fl, (fp) i vad avsåg hemställan att riksdagen gav Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförts under avsnittet Katastrofbistånd (punkt 14).

Utskottet avsåg att återkomma i samband med medelsanvisningen under punkten 18 (Bilateralt utvecklingssamarbete) tUl hemställan angående motionen 1974:278, såvitt angick en viss ram för katastrofhjälp till olika länder.

136

Utskottet hemställde

att riksdagen ansåg motionen 1974:657, i vad avsåg samordning av katastrofinsatser, besvarad med vad utskottet anfört.

Reservationer hade avgivits

10. av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt (fp) och herr Ullsten
(fp) som ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1974:657, i vad avsåg katastrofbistånd, som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

11. av herrar Hernelius (m) och Turessson (m) som ansett att
utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanterna angiven lydelse.

Herr TALMANNEN yttrade; Propositioner ställs först beträffande utskottets motivering såvitt avser en minimiram för katastrofinsatser i torkdrabbade afrikanska stater. Därefter företas utskottets hemställan och motiveringen i övrigt till avgörande i ett sammanhang.

Minimiram för katastrofinsatser i torkdrabbade afrikanska stater Propositioner gavs på dels godkännande av utskottets motivering, dels godkännande av den i reservationen nr 1 1 av herrar Hernelius och Turesson anförda motiveringen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Turesson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren godkänner utrikesutskottets motivering i betänkandet nr 3 punkten 11 såvitt avser en minimiram för katastrofinsatser i torkdrabbade afrikanska stater röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren godkänt den i reservationen nr 1 1 av herrar Hernelius och Turesson anförda motiveringen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Turesson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -	- 260
Nej -	- 54
Avstår -	- 14

Utskottets hemställan och motiveringen i övrigt

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 10 av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt och herr Ullsten, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ullsten begärt votering upplästes och godkändes föUande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan och

motiveringen i övrigt i betänkandet nr 3 punkten 11 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 10 av fru tredje vice

talmannen Nettelbrandt och herr Ullsten.

Ja - 286

Nej - 37

Avstår — 5

Nr 66

Onsdagen den 24 aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Punkten 12

Varubistånd

1 denna punkt hade behandlats motionerna

1974:279 av herr Gustafsson i Säffle m. fl. (c),

1974:657 av herr Helén m. fl. (fp) i vad avsåg hemställan att riksdagen uttalade att varubiståndet skulle läggas utanför mottagarländernas länder-ramar (punkt 12) samt att riksdagen gav Kungl. Maj:t till känna vad i motionen i övrigt anförts under avsnittet Varubistånd (punkt 13),

1974:982 av herr Komstedt (m) vari hemställts att riksdagen uttalade sig till förmån för att en ökad andel av den svenska u-hjälpen borde utgå i form av varor och tiänster från svenska företag samt

1974:1271 av herr Fälldin m.fl. (c) i vad avsåg hemställan att riksdagen uttalade att varubiståndet i största möjliga utsträckning skulle läggas utanför de s, k, länderraniarna (punkt 3).

Utskottet hemställde

1, att riksdagen skulle avslå motionen 1974:279,

2, att riksdagen i fråga om varubistånd utanför länderramarna ansåg motionerna 1974:657 och 1271, båda såvitt nu var i fråga, besvarade med vad utskottet anfört,

3. att riksdagen ansåg motionen 1974:657, såvitt angick vad i motionen i övrigt anförts under avsnittet varubistånd, besvarad med vad utskottet anfört,

4. att riksdagen skulle avslå motionen 1974:982.

Mom. 1-3

Utskottets hemställan biföUs.

137

Nr 66

Onsdagen den 24 april 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

M o m. 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 982 av herr Komstedt, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Komstedt begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan i

betänkandet nr 3 punkten 12 mom. 4 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 982.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Komstedt begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 316

Nej - 3

Avstår - 8

Punkten 13

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 14

Utskottets motivering godkändes.

Punkterna 15 och 16

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

138

Punkten 17

Bidrag till internationella biståndsprogram

Kungl, Maj:t hade (punkten C 1) föreslagit riksdagen att

1, godkänna de i propositionen angivna riktlinjerna för multilateralt utvecklingssamarbete,

2, godkänna den gjorda utfästelsen om bidrag till FN:s utvecklingsprogram (UNDP) för budgetåret 1975/76 i enlighet med vad som förordats i propositionen,

3, medge att Kungl, Maj:t gjorde utfästelser om bidrag till FN;s utvecklingsprogram (UNDP), FN:s barnfond (UNICEF), Internationella utvecklingsfonden (IDA), Internationella livsmedelsprogrammet (WFP), FN;s flyktingkommissarie (UNHCR) och FN:s befolkningsfond (UNFPA) för budgetåren 1975/76 och 1976/77 samt inom ramen för 1971 års konvention om livsmedelshjälp (FAC) för budgetåret 1975/76 i enlighet med vad som förordats i propositionen,

4, medge att Kungl, Maj:t, om sä bedömdes lämpligt, i enlighet med vad som angivits i propositionen, utbetalade det första svenska bidraget till IDA under den fjärde påfyllnaden vid förutsedd tidpunkt, även om överenskommelsen härom då inte skulle ha trätt i kraft,

5, till Bidrag till Internationella biståndsprogram för budgetåret 1974/75 anvisa ett reservationsanslag av 750 000 000 kronor.

Tidigare hade utskottet behandlat

dels under punkten 4 motionen 1974:398 av herr Hermansson m, fl. (vpk) i vad avsåg hemställan att riksdagen beslutade avslå det i propositionen 1974 bil. 5 punkt C 1 äskade anslaget till IDA och regionala utvecklingsbanker (punkt 1),

dels under punkten 4 motionen 1974:1276 av herr Olof Johansson i Stockholm m. fl. (c) såvitt nu var i fråga.

Nr 66

Onsdagen den 24 aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Utskottet hemställde

1. att riksdagen godkände de av föredragande statsrådet och av utskottet angivna riktlinjerna för multilateralt utvecklingssamarbete,

2. att riksdagen godkände den gjorda utfästelsen om bidrag till FN:s utvecklingsprogram (UNDP) för budgetåret 1975/76 i enlighet med vad som förordats i propositionen,

3. att riksdagen medgav att Kungl. Maj:t gjorde utfästelser om bidrag till FN:s utvecklingsprogram (UNDP), FN:s barnfond (UNICEF), Internationella utvecklingsfonden (IDA), Internationella livsmedelsprogrammet (WFP), FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) och FN:s befolkningsfond (UNFPA) för budgetåren 1975/76 och 1976/77 samt inom ramen för 1971 års konvention om livsmedelshjälp (FAC) för budgetåret 1975/76 i enlighet med vad som förordats i propositionen,

4. att riksdagen med bifall till propositionen 1974:1 och med avslag på motionen 1974:1276, såvitt nu var i fråga, medgav att Kungl. Maj:t om så bedömdes lämpligt utbetalade det första svenska bidraget till IDA under den fjärde påfyllnaden vid förutsedd tidpunkt, även om överenskommelsen härom då inte skulle ha trätt i kraft,

5. att riksdagen med bifall till propositionen 1974:1 och med avslag på motionen 1974:398, såvitt nu var i fråga, till Bidrag till internationella biståndsprogram för budgetåret 1974/75 på driftbudgeten under tredje huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av 750 000 000 kronor.

Mom, 1-4

Utskottets hemställan bifölls,

M o m, 5

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionen nr 398 av herr Hermansson m, fl, i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hermansson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan i

betänkandet nr 3 punkten 17 mom, 5 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring

däri som föranledes av bifall till motionen nr 398 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hermansson begärde

139

Nr 66

Onsdagen den 24 aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 307

Nej - 16

Avstår - 5

Punkten 18

Bilateralt utvecklingssamarbete

Kungl, Maj:t hade (punkten C 2) föreslagit riksdagen att

1. godkänna de i propositionen föreslagna riktlinjerna för bilateralt utvecklingssamarbete,

2. bemyndiga Kungl. Maj:t att lämna utvecklingskrediter utan ränta eller administrationsavgift,

3. bemyndiga Kungl. Maj:t att, även utah samband med internationella skuldkonsolideringsaktioner, beträffande utvecklingskrediter medge eftergift av skuldtjänst och nedskrivning av skuldbelopp,

4. till BUateralt utvecklingssamarbete för budgetåret 1974/75 anvisa ett reservationsanslag av 1 297 778 000 kronor.

140

Tidigare hade utskottet behandlat

dels under punkten 3 motionen 1974:278 av herr Bohman m. fl. (m) i vad avsåg hemställan att riksdagen hos Kungl. Maj;t skulle anhålla att inom ramen för beviljade anslag ett belopp om 50 miUoner kronor skulle utgå tUl Etiopien budgetåret 1974/75 (punkt 3),

dels under punkten 11 motionen 1974:278 av herr Bohman m. fl. (m) i vad avsåg hemställan att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla att minst 30 miljoner kronor av katastrofbiståndet användes för att lindra svältkatastrofen i Etiopien och övriga av torkan drabbade afrikanska stater (punkt 4),

dels under punkten 5 motionen 1974:278 av herr Bohman m. fl. (m) i vad avsåg hemställan att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla att förslag i enlighet med u-landsforskningsutredningens betänkande snarast förelades riksdagen samt att i avvaktan härpå ett belopp av 25 miUoner kronor inom ramen för anslagna medel särskilt skulle anslås för utvecklingsforskning (punkt 6),

dels under punkten 14 motionen 1974:278 av herr Bohman m. fl. (m) i vad avsåg hemställan att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla att inom ramen för beviljade anslag ett belopp om 35 miUoner kronor skulle utgå till missionens och andra humanitära organisationers biståndsverksamhet (punkt 1 1),

dels under punkten 10 motionen 1974:399 av herr Hermansson m. fl. (vpk) i vad avsåg hemställan att riksdagen anvisade 25 miljoner kronor till FRELIMO, 25 miljoner kronor till MPLA och 25 miljoner kronor till PAIGC (punkt 1),

dels under punkten 3 motionen 1974:655 av herrar Ahlmark och Molin (fp) vari föreslagits att riksdagen beslutade att planeringsramen för budgetåret 1974/75 för biståndet till Zambia höjdes till 70 miljoner kronor,

dels under punkten 14 motionen 1974:657 av herr Helén m. fl. (fp) i

vad avsåg hemställan att riksdagen uttalade att stödet till de frivilliga organisationernas u-landsverksamhet skulle öka tUl i motionen angiven nivå (punkten 16),

dels under punkten 10 motionen 1974:658 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari föreslagits att riksdagen anvisade 5 miUoner kronor till ELF (Eritreas befrielsefront),

dels under punkten 3 motionen 1974:1272 av herr Hermansson m. fl. (vpk) i vad avsåg hemställan att riksdagen under III huvudtiteln C 2 (prop. 1974:1, Bilaga 5) anvisade 50 miljoner kronor till Cambodjas nationella enhetsregering (GRUNK),

dels under punkten 3 motionen 1974:1273 av herr Hermansson m. fl. (vpk) i vad avsåg hemställan att riksdagen under tredje huvudtiteln punkten C 2 anvisade 300 000 000 kronor till Demokratiska republiken Vietnam och 150 000 000 kronor till Republiken Sydvietnams provisoriska revolutionära regering.

dels under punkten 3 motionen 1974:1274 av herr Hermansson m. fl. (vpk) i vad avsäg hemställan att riksdagen under Hl huvudtiteln C 2 (prop. 1974:1, Bilaga 5) anvisade 50 miljoner kronor till den befriade zonen i Laos, dvs. till Laos patriotiska front,

dels underpunkten 3 motionen 1974:1279 av herr Takman m. fl. (vpk) såvitt nu var i fråga.

Nr 66

Onsdagen den 24 april 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Utskottet hemställde

1. att riksdagen godkände de av föredragande statsrådet och utskottet angivna riktlinjerna för bUateralt utveckUngssamarbete,

2. att riksdagen bemyndigade Kungl. Maj:t att lämna utvecklingskrediter utan ränta eller administrationsavgift,

3. att riksdagen bemyndigade Kungl. Maj:t att, även utan samband med internationella skuldkonsolideringsaktioner, beträffande utvecklingskrediter medge eftergift av skuldtiänst och nedskrivning av skuldbelopp,

4. att riksdagen i anledning av motionerna 1974:278 och 1974:657, såvitt de angick beräkningen av medelsbehovet för bidrag till enskilda organisationer under budgetåret 1974/75, gav Kungl, Maj:t till känna vad utskottet anfört,

5. att riksdagen skulle avslå motionen 1974:278 i vad avsåg beräkningen av medel för bistånd till Etiopien,

6. att riksdagen skulle avslå motionen 1974:278 i vad avsåg beräkning av medel för katastrofbistånd,

7. att riksdagen skulle avslå motionen 1974:278 i vad avsåg beräkningen av medel för utvecklingsforskning,

8. att riksdagen med bifall till propositionen 1974:1 och med avslag på motionerna 1974:399, såvitt nu var i fråga, samt 655, 658, 1272, 1273, 1274 och 1279, såvitt nu var i fråga, till Bilateralt utvecklingssamarbete för budgetåret 1974/75 på driftbudgeten under tredje huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av 1 297 778 000 kronor.

Reservationer hade avgivits

12. av herrar Hernelius (m) och Turesson (m) som - vid bifall till reservationen nr 3 - ansett att utskottet under 5 bort hemställa,

141

Nr 66

Onsdagen den 24 aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

att riksdagen med bifall till motionen 1974:278, såvitt nu var i fråga, uttalade att inom ramen för beviljade anslag ett belopp om 50 miljoner kronor skulle utgå till Etiopien under budgetåret 1974/75,

13. av herrar Hernelius (m) och Turesson (m) som — vid bifall till reservationen nr 11 — ansett att utskottet under 6 bort hemställa,

att riksdagen med bifall tUl motionen 1974:278, såvitt nu var i fråga, uttalade att ett belopp av minst 30 miljoner kronor borde inom ramen för katastrofreserven beräknas för att lindra svältkatastrofen i Etiopien och övriga torkdrabbade områden i Afrika,

142

14. av herrar Hernelius (m) och Turesson (m) som - vid bifall till
reservationen nr 5 — ansett att utskottet under 7 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1974:278 uttalade att ett belopp av 25 miljoner kronor borde inom ramen för anslagna medel särskilt beräknas för utvecklingsforskning,

15. av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt (fp) och herr Ullsten
(fp) som — vid bifall tiU reservationen nr 2 - ansett att utskottet under 8
och 9 bort hemställa,

8. att riksdagen med bifall till motionen 1974:655 gav Kungl. Maj:t tiU känna vad reservanterna anfört om bistånd till Zambia,

9. att riksdagen med bifall till propositionen 1974:1 och med avslag på motionerna 1974:399, såvitt nu var i fråga, samt 658, 1272, 1273, 1274 och 1279, såvitt nu var i fråga, till Bilateralt utveckUngssamarbete för budgetåret 1974/75 på driftbudgeten under tredje huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av 1 297 778 000 kronor.

Mom. 1-7

Utskottets hemställan bifölls.

M o m. 8

Herr TALMANNEN anförde: Propositioner ställs först beträffande var och en av de frågor där yrkanden framställts i anslutning till reservationen nr 15 av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt och herr Ullsten samt vissa motioner. Därefter företas mom. 8 i övrigt till avgörande lett sammanhang.

Bistånd till Zambia Utskottets hemställan bifölls.

Anslag till FRELIMO, MPLA och PAIGC

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 399 av herr Hermansson m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hermansson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan i

betänkandet nr 3 punkten 18 mom. 8 såvitt avser anslag till FRELIMO,

MPLA och PAIGC röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 399 i motsvarande del.

Ja - 305

Nej - 16

Avstår - 4

Nr 66

Onsdagen den 24 aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Anslag till Eritreas befrielsefront

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets Uemställan, dels motionen nr 658 av herr Hermansson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hermansson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan i

betänkandet nr 3 punkten 18 mom. 8 såvitt avser anslag till Eritreas

befrielsefront röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 658.

Ja - 306

Nej - 16

Avstår - 4

Anslag till Cambodjas nationella enhetsregering (GRUNK)

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels

motionen nr 1272 av herr Hermansson m. fl., och förklarades den förra

propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hermansson

begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan i

betänkandet nr 3 punkten 18 mom. 8 såvitt avser anslag till Cambodjas

nationella enhetsregering (GRUNK) röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1272.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hermansson begärde

143

Nr 66

Onsdagen den 24aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 305

Nej - 16

Avstår - 4

Anslag till Republiken Sydvietnamns provisoriska revolutionära regering

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1273 av herr Hermansson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hermansson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan i

betänkandet nr 3 punkten 18 mom. 8 såvitt avser anslag till Republiken

Sydvietnamns provisoriska revolutionära regering röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1273.

Ja - 306

Nej - 16

Avstår - 5

An.dag till Laos' patriotiska front

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1274 av herr Hermansson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hermansson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan i

betänkandet nr 3 punkten 18 mom. 8 såvitt avser anslag till Laos'

patriotiska front röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1274.

Ja - 308

Nej - 16

Avstår - 2

144

Anslag till en forskningsfond för Vietnam Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 8 i övrigt Nr 66

Utskottets hemstäUan bifölls. rv j j

Onsdagen den

24aprU 1974
Punkterna 19 och 20

Kammaren biföll vad utskottet i dess punkter hemställt. Transportstöd för

Norrland m. m.

§ 2 Föredrogs Skatteutskottets betänkanden

Nr 20 i anledning av motion angående rätten tUl värdeminskningsavdrag vid benefika förvärv

Nr 21 i anledning av motioner rörande ändringar i skattelagstiftningen på grund av lagen om anställningsskydd

Försvarsutskottets betänkanden

Nr 16 med anledning av propositionen 1974:85 angående utgifter på tUläggsstat III till riksstaten för budgetåret 1973/74 inom försvarsdepartementets verksamhetsområde

Nr 17 med anledning av propositionen 1974:85 angående utgifter på tilläggsstat III till riksstaten för budgetåret 1973/74 inom handelsdepartementets verksamhetsområde

Nr 18 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§ 3 Transportstöd för Norrland m. m.

Föredrogs trafikutskottets betänkande nr 6 i anledning av propositionen 1974:1 gjord framställning rörande anslaget till Transportstöd för Norriand m. m. jämte motioner.

I propositionen 1974:1 bilaga 8 (kommunikationsdepartementet) hade Kungl. Maj:t under punkten E 15 (s. 158-159) föreslagit riksdagen att till Transportstöd för Norrland m. m. för budgetåret 1974/75 anvisa ett förslagsanslag av 87 000 000 kronor.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1974:44 av herr Sellgren m. fl. (fp, c, m) vari hemställts att riksdagen skiille besluta 1. dels att transporter av i motionen berörda råvaror och kemiska produkter tUl stödområdet, vilka avsågs att vidareförädlas av kemisk industri inom området, skulle kunna erhålla transportstöd och att den närmare avgränsningen härvidlag gjordes av Kungl. Maj:t, samt 2. dels att varuslagsavgränsningen för stöd för uttransport av förädlade varor tolkades så, att även kisel kunde erhålla transportstöd,

1974:119 av herr Fälldin m. fl. (c) vari, såvitt nu var i fråga (punkten 2), hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla 2. att frågan om förbättringar av det nu utgående transportstödet blev föremål för skyndsam utredning samt förslag till höstriksdagen 1974 på i motionen angivna grunder,

1974:310 av herr Börjesson i Falköping (c) och herr förste vice 145

10 Riksdagens protokoll 1974. Nr 65-66

Nr 66

Onsdagen den 24aprU 1974

Transportstöd för Norrland m. m.

146

talmannen Bengtson (c),

1974:311 av herr Eriksson i Arvika m.fl. (fp) vari hemställts att sådana ändringar gjordes i reglerna för transportstödet 1. att fraktsändningar med en vikt från 200 kg taxerad vikt skulle vara stödberättigade, 2. att transportstöd utgick i avståndsklassen 201—250 km med en rabattsats av 10 procent,

1974:497 av herr Persson i Karlstad m. fl. (s, c, m, fp, vpk),

1974:503 av herr Winberg m. fl. (m) vari hemställts att riksdagen som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna 1. att transportstöd borde kunna utgå även vid landsvägstransporter som skedde med s. k. firmabilar, 2. att transportstöd borde kunna utgå med en rabattsats av 10 procent där transportsträckan översteg 200 km men icke 250 km, 3. att fraktsändningar med en vikt över 200 kg taxerad vikt borde vara stödberättigade,

1974:775 av herr Ekström (s) vari föreslagits att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställde om sådan ändring av kungörelsen om regionalt transportstöd att fraktbidrag skulle utgå för transport till ort inom stödområdet av returfiber och avfall av papper och papp,

1974:1073 av herr Håkansson i Rönneberga m, fl, (c),

1974:1417 av herr Carishamre (m) vari hemställts att riksdagen beslutade att fraktbidrag skulle utgå, förutom för transport med järnväg och med lastbil i yrkesmässig trafik, jämväl för transport med fartyg samt

1974:1445 av herr Nordgren m, fl. (m).

Utskottet hemställde

1. att riksdagen till Transportstöd för Norrland m. m. för budgetåret 1974/75 på driftbudgeten under sjätte huvudtiteln anvisade ett förslagsanslag av 87 000 000 kronor,

2. att riksdagen skulle avslå motionen 1974:1417,

3. att riksdagen skulle avslå motionen 1974:497,

4. att riksdagen skulle avslå motionen 1974:119, yrkandet 2 i vad avsåg flyggodstransporter,

5. att riksdagen skulle avslå motionen 1974:503, yrkandet 1,

6. att riksdagen skulle avslå motionen 1974:1445, yrkandet 1,

7. att riksdagen i anledning av motionerna 1974:44, 1974:119, yrkandet 2 i vad avsåg jordbruksförnödenheter och tillsatsämnen för pappersindustrin, och 1974:775 som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört beträffande översyn av det bidragsberättigade varuområdet m. m.,

8. att riksdagen i anledning av motionerna 1974:119, yrkandet 2 i vad avsåg lägsta vikt, I 974:3 11, yrkandet 1, och 1974:503, yrkandet 3, som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört beträffande lägsta vikt för att en enskild sändning skulle vara bidragsberättigad m. m.,

9. att riksdagen skulle avslå motionerna 1974:119, yrkandet 2 i vad det icke berörts under ovanstående punkter 4, 7 och 8, 1974:311, yrkandet 2, och 1974:503, yrkandet 2,

10. att riksdagen skulle

a. avslå motionen 1974:310,

b. avslå motionen 1974:1073,

c. avslå motionen 1974:1445, yrkandet 2.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande transportstöd för sjötransporter av herrar Lothigius (m) och Clarkson (m) som ansett att utskottet under 2 bort hemställa,

att riksdagen med bifaU till motionen 1974:1417 gav Kungl. Maj:t tUl känna vad reservanterna anfört rörande transportstöd för frakter med fartyg.

Nr 66

Onsdagen den 24 april 1974

Transportstöd för Norrland m. m.

2. beträffande stöd för transporter med firmabilar av herrar Lothigius (m) och Clarkson (m) som ansett att utskottet under 5 bort hemställa,

att riksdagen med bifall tUl motionen 1974:503, yrkandet 1, gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanterna anfört rörande stöd för transporter med firmabilar.

Herr LOTHIGIUS (m):

Herr talman! Det här är också fråga om en form av stöd men inte tUl något u-land utan tUl en landsdel som i aUra högsta grad bidrar tiU att skapa tUlgångar åt oss.

Vi brukar behandla den här frågan en gång om året. Det gäller att på ett riktigare sätt skapa ett "rundare Sverige" eller att i varje fall försöka hjälpa den norra landsdelen och ge den samma förutsättningar som de centrala delarna av landet. Därför är det en lovlig och riktig gärning att använda sig av den form av hjälp som transportstödet utgör. Det skapar ett bra underlag för ett genereUt stöd för en viss landsdel.

Den 29 maj 1973 beslutade riksdagen om en utbyggnad av transportstödet att gälla för 1974. Det avsåg transporter av vissa råvaror och halvfabrikat. Kravet på transporternas längd nedbringades från 300 km tUl 250 km. Riksdagen beslöt också att minska kravet på antalet kUo för att bidrag skulle medges. Den lägsta sändningsvikten skulle överstiga 300 kg mot tidigare 500 kg.

I år har vi gått ett steg vidare. Vi har ansett det nödvändigt att försöka åstadkomma ytterligare förbättringar. Utskottet har därvid enats om att bruttovikten får utgöra minst 250 kg i stäUet för 300 kg. Det innebär större förutsättningar för en rad mindre företag som inte har kunnat utnyttja transportstödet på samma sätt som tidigare vid större sändningar. Det är tiUfredsstäUande, herr talman, att utskottet här har kunnat enas.

Betänkandet innehåUer endast två reservationer, bakom vilka representanter för moderata samligspartiet står. Kraven i reservationerna är enligt vår mening högst rimliga. 1 den ena reservationen föreslår vi att transportstöd också skall utgå för sjötransporter. Tanken är närmast att försöka göra transportstödet konkurrensneutralt. Vi kan inte förstå att det mot bakgrunden av att det finns möjlighet att bedriva sjötrafik uppifrån Luleå och t. o. m. norr därom inte skall finnas möjligheter tUl transportstöd för denna transportgren. Det är ju en miljövänlig transportform. Med transportstöd stimulerar man till mer sjötransporter, vUket naturligtvis skulle minska belastningen på järnvägarna och vägarna. Vi föreslår alltså att transportstöd skaU utgå för sjötransporter.

Utskottet har inte tiUstyrkt den motion som gäller transportför-håUandena i Vänernområdet. Såsom moderata samUngspartiets förslag

147

Nr 66 om transportstöd för sjötransporter utformats tycker jag att det ligger

Onsdagen den närmast tUl hands att de som föreslagit detta stöd för Vänerområdet

24 april 1974 ansluter sig till reservationen 1, till vUken jag ber att få yrka bifaU.

----------------- — Reservationen 2 tar också upp en konkurrensneutral fråga, nämligen

Transportstöd for transportstöd skaU utgå till firmabUar. En firmabU kan se likadan ut
■ ' som vUken annan bU som helst som får transportstöd. SkUlnaden är bara

att det är ett företag som bedriver verksamheten. Vi tycker att det är att diskriminera ett företag som driver transport med egen bU, att transportstöd inte skall utgå i det sammanhanget. Vi tycker också att det inte skall behöva vara några svårigheter att ordna ett sådant stöd.

Man har aUtid tidigare argumenterat på det viset att företag borde slå sig tiUsammans och bUda ett transportföretag för att därigenom kunna få transportstöd. Nu är förhållandena annorlunda. Man kunde tidigare bilda ett bolag med 5 000 kronor för att bedriva sådan verksamhet. Nu har riksdagen beslutat att summan skall uppgå tUl 50 000 kronor. Intresset för att bilda bolag i sådana här sammanhang är därför inte särskUt stort. Vi tycker att det är rättvist att transportstöd skall utgå även tUl firmabilar, och jag ber, herr talman, att få yrka bifall också till reservationen 2.

I detta anförande instämde herr Winberg (m).

Herr ÖSTRAND (s):

Herr talman! Det är riktigt som herr Lothigius sade att transportstödet har debatterats rätt ingående flera gånger tidigare i denna kammare. Innan jag går in på motionerna och de två reservationer som är fogade tiU betänkandet skall jag endast ge en kort resumé av transportstödets utveckling.

För att främja de regionalpolitiska strävandena att utveckla näringslivet i Norrland och övriga delar av det allmänna stödområdet framlades i proposition till 1970 års riksdag förslag om införande av transportstöd i syfte att minska de kostnadsmässiga olägenheter som föUer med långa avstånd inom stödområdet. Transportstödet, som godtogs av riksdagen, skulle i första hand utgå under en försöksperiod om tre år med början den 1 januari 1971.

Utformningen av transportstödet skedde i medvetande om att en expansion av näringslivet inom stödområdet, vare sig den kom till stånd genom nyetablering eller genom en utveckling av redan befintliga företag, förutsätter en successiv marknadsutvidgning. En sådan får rimligen ske genom marknadsföring i ökad utsträckning i de utanför stödområdet belägna delarna av landet liksom på exportmarknaden. Genom ett stöd som på en gång stimulerar tUl vidareförädling inom stödområdet och tiU utförsel från detta av mera förädlade produkter var avsikten att bidra till en ökad ekonomisk tillväxt inom området och till ett bättre utnyttiande av resurserna där.

Jag skall inte vid detta tillfälle gå in på en detaljerad redogörelse över
transportstödets utformning under försöksperioden utan endast konsta
tera att av den utvärdering som gjordes efter försöksperiodens utgång
148 framgick det att transportstödet på sätt som var tänkt mycket väl hade

fyllt sin regionalpolitiska uppgift genom att på ett väsentligt sätt reducera de kostnadsmässiga olägenheterna som följer med de långa avstånden inom stödområdet och därmed verksamt bidragit tiU att främja näringslivets utveckling i dessa delar av landet, speciellt inom de norra delarna av stödområdet.

Men utvärderingen initierade, som också herr Lothigius har nämnt, tUl förbättringar i vissa avseenden. Med utgångspunkt från detta föreslogs i proposition 95 år 1973 ändring av transportstödet i vissa avseenden. I propositionen framlades förslag om en utvidgning av transportstödet tUl att omfatta även transporter av vissa råvaror och halvfabrikat till orter inom stödområdet. Utvidgningen avsåg transporter till orter inom stödområdet av sådana råvaror och halvfabrikat, vilka avsågs vidareförädlas inom stödområdet och för vilka reducering av transportkostnaderna i särskilt hög grad är ägnad att stimulera produktion och sysselsättning inom berörda branscher i stödområdet.

Vid bestämningen av varuområdet undantogs sådana varor där transportförhållandena inte motiverar något transportstöd. Det gäller bränsle och drivmedel, oUor och bensin samt kol och koks. Vidare undantogs sådana råvaror och halvfabrikat som finns tillgängliga inom stödområdet och där stöd till transporter från orter utanför stödområdet j åtskilliga fall skulle ha negativa återverkningar på avsättningen av inom stödområdet producerade råvarur. Det gäller rundvirke, flis, sågade trävaror och pappersmassa. Även malmer och andra mineraliska råvaror ansågs böra bli undantagna. Branscher som i likhet med den träbearbetan-de industrin i betydande utsträckning hämtar råvaror och halvfabrikat från stödområdet är vidare byggnadsmaterialindustrin, den kemiska industrin och vissa livsmedelsindustrier. Även dessa branscher undantogs. Motivet var att det ansågs angeläget att inte genom ett utvidgat transportstöd utsätta leverantörerna inom stödområdet för ökad konkurrens. För företag inom nämnda branscher utgör kostnaden för transport av råvaror och halvfabrikat ofta en mindre del av den totala transportkostnaden. Det är också branscher där transportstödet i särskild hög grad redan slagit igenom.

Om man å ändra sidan ser på företag inom branscher som metall- och verkstadsindustrin, maskinindustrin och transportmedelsindustrin samt vidare företag inom den lättare tillverkningsindustrin, såsom textilindustrin, finner man att kostnaden för transport av råvaror och halvfabrikat utgör en mer betydande del av de totala transportkostnaderna och att transporterna av dessa varor ofta går över längre sträckor från orter i Syd-och MeUansverige.

Hittillsvarande transportstöd hade vidare i dessa fall inte slagit igenom med samma styrka som i förhållande till nyssnämnda industrisektor. Mot den bakgrunden kom utvidgningen av transportstödet att omfatta i första hand transporter inom metaU- och verkstadsindustrin, elmateriel- och transportmedelsindustrin, pälsberedningsindustrin, garveri-, läder-, sko-samt gummi- och plastvaruindustri.

Som herr Lothigius redan har nämnt sänktes också kravet på transportsträckans längd från 300 till 250 km. Möjligheter infördes också att beakta utländsk transportsträcka vid bidragsgivningen. Slutligen

Nr 66

Onsdagen den 24 aprU 1974

Transportstöd för Norrland m. m.

149

Nr 66

Onsdagen den 24 aprU 1974

Transportstöd för Norrland m. m.

150

sänktes, som tidigare nämnts, kravet på lägsta sändningsvikt från dittillsvarande 500 kg tiU 300 kg.

I reservationen 1 av herr Lothigius m. fl. har framförts krav på att även sjötransporter skall omfattas av transportstödet. Detta är en reservation som har återkommit år efter år. Det finns en rad olika motiv som talar för att sjötransporterna bör ligga utanför transportstödet. Om man ser till de varuslag som transporteras sjöledes kan det konstateras, att dessa varor i mycket hög grad faUer utanför stödet. Det gäUer exempelvis pappersmassa, malm, mineraliska varor av olika slag, oljeprodukter och andra bränslen.

Ett transportstöd som gäller även sjöfarten skuUe föUaktligen innebära att endast en mindre del av sjöfartens godsvolym påverkades. De problem som sjöfarten såväl på Norrland som I övriga Sverige i första hand upplever för närvarande är höga hanteringskostnader i hamnarna samt transporterna tUl och från hamnarna. Undervägskostnaden för sjöfarten är däremot förhåUandevis låg - I å 2 öre per tonkUometer - vUket innebär att ett läge vid Norrlandskusten inte utgör någon större kostnadsmässig nackdel, speciellt som staten svarar för hela kostnaden för isbrytning och som de statliga sjöfartsavgifterna verkar kraftigt utjämnande mellan olika delar av landet. Det kan i detta sammanhang nämnas att riksdagen för budgetåret 1974/75 har anvisat ca 47 miUoner kronor till isbrytningen. Isbrytarkapaciteten kommer också att väsentligt förstärkas genom anskaffande av ytterligare två nya isbrytare.

Vad jag nu sagt har tillämpning även på utskottets ställningstagande tiU motionen om att transporter på Vänern och Trollhätte kanal skulle inlemmas i stödet. Dessutom kan anföras att samhället i mycket hög grad har engagerat sig i Vänersjöfarten genom utbyggnaden av Trollhätte kanal och anskaffandet av en isbrytare tiU Vänern. Att mot den här bakgrunden införa någon särregel om transportstöd för sjötransporter på Vänern har utskottet på intet sätt ansett motiverat. Utskottet förutsätter dock att utvecklingen av Vänersjöfarten föUs med uppmärksamhet.

I fråga om varuområdet har det, som herr Lothigius nämnde, framförts motionsyrkanden om utvidgningar. I första hand gäller dessa att även kemiska produkter och vissa andra råvaror skall bli stödberättigade. Utskottet har varit medvetet om nödvändigheten av att inrikta stödet på intransporter av de varuslag där behoven otvivelaktigt är störst. Vidare har utskottet funnit angeläget att även fortsättningsvis en avgränsning tUlämpas som inte medför onödig konkurrens för företag inom området. Utskottet har mot den bakgrunden inte nu ansett det riktigt att föreslå en ändring i varugmppsavgränsningen, men har funnit det erforderligt att en ytterligare översyn görs beträffande vilka produkter som skall omfattas av transportstödet. Av den anledningen föreslår utskottet att Kungl. Maj:t får i uppdrag att med beaktande av vad som anförts i de tre motionerna nr 44, 119 och 775 överväga en anpassning i lämplig utsträckning av det transportstödsberättigade varuområdet. Därvid bör givetvis olika tänkbara effekter redovisas för riksdagen.

Det har också framförts motionsyrkanden om att den nedre avståndsgränsen skuUe sänkas till 200 km och att bidrag skulle införas med 10 procent för transporter mellan 200 och 250 km. Under de överläggningar

vi haft i utskottet har vi dock funnit att den sänkning som tidigare beslutats, dvs. från 300 tiU 250 km, är väl awägd. Det har nämligen kunnat konstateras att för södra och mellersta delarna av landet är medeltransportsträckan knappast i något fall kortare än just 250 km. Flera områden har t. o. m. längre avstånd än 300 km till de stora avsättningsområdena i storstadsregionerna. En ytterligare sänkning skulle leda tUl att en mycket stor mängd lokala distributionstransporter skulle bli stödberättigade. Stödet skuUe föUaktligen komma att inriktas på en helt ny kategori transporter, som det inte på något sätt är angeläget att stödja ur en speciellt regionalpoUtisk synvinkel.

Den nedre viktgränsen har tidigare sänkts från 500 tUl 300 kg. I motioner har framförts krav på en ytterligare sänkning till 200 kg. Vid utskottets överläggningar i den här frågan fann vi skäl tala för att ytterligare sänka gränsen något — också det har herr Lothigius tidigare nämnt — men vi har inte gått ned tUl 200 kg. Vi har inom utskottet i stället funnit att de önskemål som motionärerna ville få infriade mycket väl kunde tUlgodoses om gränsen sattes till 250 kg. Genom att stanna vid 250 kg kunde man dessutom minska en del av de olägenheter som är förenade med att en oerhört stor mängd fraktsedlar blir stödberättigade. En sänkning av gränsen tUl 200 kg skulle dock bl. a. innebära att ca 150 000 ytterligare sändningar per år blev stödberättigade. Enbart en sådan sänkning skulle öka arbetsvolymen vid fraktbidragsnämnderna med ungefär 50 procent.

Samtidigt vUl dock utskottet att Kungl. Maj:t närmare låter överväga det ändamålsenliga i att i stället för verklig vikt skall gäUa taxerad vikt vid fastställande av nedre sändningsvikt. Resultatet av detta övervägande bör redovisas för riksdagen i 1975 års statsverksproposition.

Utskottet har inte heller funnit anledning att utvidga stödet till att omfatta transporter med s. k. firmabUar, som föreslagits i reservationen 2, ocksä den av moderaterna i utskottet. Argumentet mot en sådan utvidgning är enligt vårt sätt att se närmast att det skulle bli nästan en omöjlighet att klara kontrollen för att stävja möjligheterna till missbruk. Som herr Lothigius nämnt har detta problem lösts av företagen i rätt stor utsträckning genom att man etablerat åkerier och därigenom kommit i åtnjutande av transportstöd. I vissa fall har det också gjorts undantag från regeln att transporter med firmabUar inte är stödberättigade.

Herr talman! Avslutningsvis vUl jag helt kort framhålla att transportstödet, som för nästa budgetår är beräknat till 87 miUoner kronor, innebär nästan en fördubbling gentemot föregående år, beroende på dels den utvidgning av stödet som departementschefen föreslagit i propositionen 1973:95, dels den ytterligare utvidgning som utskottet föreslagit.

Man kan klart slå fast att stödet har haft stor betydelse för näringslivets utveckling och därmed för sysselsättningen inom stödområdet genom den utjämnande effekt det haft på avstånden i förhållande till övriga delar av landet. Stödet kommer också att få ännu större betydelse i framtiden genom de utvidgningar som skett och kommer att ske om utskottsmajoritetens förslag vinner riksdagens gehör.

Faktum kvarstår att under den tid som transportstödet verkat har befolkningsutvecklingen i de fyra nordligaste länen varit relativt gynn-

Nr66

Onsdagen den 24 april 1974

Transportstöd för Norrland m. m.

151

Nr 66

Onsdagen den 24aprU 1974

Transportstöd för Norrland m. m.

sam. En befolkningsökning har skett med närmare 6 000 människor. Jag vill inte ha sagt att det beror enbart på transportstödet, men i förening med andra regionalpolitiska satsningar av stor omfattning har transportstödet verksamt bidragit tUl denna positiva utveckling.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall tiU utskottets hemstäUan.

Herr LOTHIGIUS (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag har inte mycket att erinra mot herr Östrands både hovsamma och sakliga redovisning av förhåUandena. Det är bara på ett par punkter jag vill invända.

Han säger att en del av olägenheterna är uppklarade. Det har han faktiskt rätt i, men alla olägenheter är inte uppklarade genom det här förslaget. Vi har aUtså gjort en kompromiss, och det tycker jag är bättre därför att vi därigenom tjänar näringslivet och Norrland i stor utsträckning.

Sedan finns det en liten passus som jag inte begriper ett enda dugg av - nämligen när man säger att stöd inte skaU utgå tiU sjötransporter, bl. a. därför att vi har isbrytare. Man skulle då mena att det inte finns isbrytare på land - eller någonting sådant. Jag förstår inte den motiveringen. Landtransporter har sina absoluta förmåner. Man bygger specieUa vägar, man asfalterar och underlättar transportmöjligheterna på landsväg liksom man gör på järnväg genom nya tekniska och rationeUa anordningar.

Herr ÖSTRAND (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Lothigius kan ju i alla fall inte komma ifrån det förhållandet att isbrytningen tillhandahåUs kostnadsfritt. Kostnaden för isbrytningen ökar ju också för varje år. Nu är det i och för sig ingen större belastning, utan isbrytningen har kommit tiU för att vi skall främja sjöfarten och främja näringslivets utveckling i Norrland.

Men när herr Lothigius talar om konkurrensneutralitet mellan de landbaserade transporterna och de sjöbaserade är det ju de facto så — som jag också nämnde i mitt anförande — att det råder över huvud taget ingen konkurrens mellan de här två transportsätten, för det är andra faktorer som avgör vUket transportsätt man , väUer. När det gäller sjötransporterna har avstånden ringa betydelse, medan avstånden när det gäller de landbaserade transporterna har mycket stor betydelse.

För att ytterligare understryka vad jag har sagt, att det inte är någon konkurrens mellan de två transportsätten, kan jag nämna att av det gods som befordrades vid intransporter på sjön till stödområdet var endast 5 procent sådant gods som skuUe ha varit bidragsberättigat på land, och i fråga om uttransporterna var motsvarande siffra högst 20 procent. Detta tycker jag klart visar att det riktiga syftet med transportstödet är att utjämna kostnaderna på grund av de långa avstånden på land och de fördyringar som därigenom uppstår.

152

Herr LOTHIGIUS (m) kort genmäle:

Herr talman! Min ärade vän herr Östrands reflexioner om varför man inte skall ge sjötransporterna något stöd är fortfarande lika märkvärdiga även om det bara är 5 procent av godset som transporteras på sjön. Vi har

ju vid många tillfällen kommit överens om att vi skall försöka stödja och hjälpa bl. a en transportverksamhet som är miUömässigt riktig och som på olika områden är en tillgång för vårt land. Det skulle vi kunna göra genom att skapa större konkurrensneutralitet.

Det är fullt riktigt att avståndsfrågorna inte spelar samma roll på sjön som på land. Men ändå tycker jag att det skall vara en viss form av likaberättigande. Det kan man aldrig komma ifrån och det är detta som är syftet med vår reservation nr I.

Nr 66

Onsdagen den 24 aprU 1974

Transportstöd för Norrland m.m.

Herr ÖSTRAND (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag håller fullständigt med herr Lothigius när han säger att vi skall försöka gynna sjötransporter. Jag kan erinra om att vi från utskottets sida har föreslagit att sjöfartsfrågorna skall tUlföras den trafikpolitiska utredningen, och detta har riksdagen även beslutat. Utredningen får väl komma med förslag i det här avseendet så småningom.

Men för att ytterligare klara ut det här med sjötransporter kontra landtransporter nämnde jag i min inledning att kostnaderna vid under-vägstransporterna på sjön är mellan 1 och 2 öre per tonkilometer. Motsvarande kostnad på land är mellan 8 och 10 öre, och förutsättningen är då att det finns ett fraktavtal.

Jag är alltså övertygad om att de som har gods som passar för sjötransport väljer sjötransport utan att på något vis snegla på transportstödet. Enligt mitt sätt att se råder det föUaktligen inte något nämnvärt konkurrensförhållande i detta avseende.

Herr SELLGREN (fp);

Herr talman! Vi har framför oss på riksdagens bord ett utskottsbetänkande där utskottet i stort är enigt i de viktigaste frågorna, och jag bortser här också från den lilla debatt som herrar Lothigius och Östrand har haft med varandra. Av herr Östrand har vi fått en beskrivning av transportstödets utformning och utveckling, och jag vUl bara till det sagda foga att sedan transportstödet för Norrland vidgats till att omfatta även transporter till området av råvaror och halvfabrikat för vidareförädling har stödet fått en principiell uppläggning som gör att det kan fungera som ett verksamt medel i regionalpolitiken.

I motioner tUl årets riksdag har jag liksom tidigare år tillsammans med andra motionärer pekat på den alltför snäva varuslagsavgränsningen. Som den nu är utformad har den till föUd att viktiga näringsgrenar med ett stort antal anställda inte fär sina råvamtransporter bidragsberättigade. Jag avser här främst den tyngre kemiska industrin, men konsekvenserna drabbar även annan industri. Som mina medmotionärer och jag framhållit i motionen 44 var råvarorna tillgängliga inom stödområdet för dessa industrier när de startade verksamheten, och detta är också främsta orsaken till att de en gång har blivit lokaliserade till Norrland. Numera har deras gamla, naturliga råvambas fallit bort, och man.är hänvisad till att antingen transportera råvarorna från södra delarna av landet eller att flytta industrin. Det betyder alltså nedläggning i norr. Självfallet bör det senare alternativet på allt sätt motverkas. Och ett av medlen att behålla

153

Nr 66

Onsdagen den 24aprU 1974

Transportstöd för Norrland m. m.

154

sådan industri i Norrland är att se till att den kommer i åtnjutande av transportstöd i så stor utsträckning som det är praktiskt möjligt att genomföra.

Transportstödet bör också medverka till att skapa ett så differentierat näringsliv som möjligt i Norrland. Svårigheterna att komma tiU rätta med undersysselsättningen i denna del av landet beror på stor del på den alltför stora koncentrationen till basindustrierna för skogsprodukter och malm. Därför är det angeläget att stimulera industri som framställer högförädlade produkter vUkas råvaror hämtas utanför området. De industrier som just nu är aktuella tar sina råvaror från den petrokemiska industrin i Stenungsund. Främst gäller detta propån, etylenoxid och vinylklorid. Övriga kompletteringsråvaror som transporteras tUl dessa och andra kemiska industrier är kvarts, kalk, paraffin, ammoniak, kopparsulfat, kromsyra, natriumbikromat, etylklorid, natriumkloracetat och urea. Det finns också andra råvaror som behöver prövas för erhållande av transportstöd.

Jag förstår att det kan uppstå svårigheter att finna en heltäckande avgränsning för vilka varor som skall vara stödberättigade och vUka som bör ställas utanför transportstödet. Men om man utgår från grundprincipen att stimulera till ett differentierat näringsliv med högförädlade produkter, så borde problemen gå att lösa efter hand. De nuvarande reglerna med klara avgränsningar ger, såsom de nu är uppdragna i den kungl. kungörelsen, inte önskad effektivitet. Enligt min mening bör Kungl. Maj;t kunna pröva frän fall till fall, och då bör det inte vara uteslutande varuslaget som avgör om stöd skall utgå eller ej, utan även användningsområdet och förädlingsgraden bör räknas med vid bedömningen.

1 motionen 44 har jag angett ett antal varuslag - i huvudsak de jag nyss uppräknade — som bör vara berättigade till transportstöd. Samtidigt har jag föreslagit att det skall ankomma på Kungl. Maj:t att i särskilda fall avgöra den närmare avgränsningen. Ett liknande motionsyrkande till fjolårets riksdag förlorade med endast en rösts övervikt för avslag på yrkandet. Detta ser jag som ett bevis för att det i riksdagen finns en klar viUa att reglerna i detta avseende skall uppmjukas och vidgas på sätt som föresläs i motionen. Trafikutskottet har också i år vid sin behandling av frågan funnit skäl tala för en ytterligare översyn beträffande vilka produkter och varor som skall omfattas av transportstödet. I den översynen bör enligt utskottet även ingå frågan om uttransportstöd för kisel liksom för i andra motioner upptagna förnödenheter inom jordbruket, tillsatsämnen för pappersindustrin samt returfiber och avfall av papp och papper.

Jag har förståelse för att utskottet inte ansett det möjligt att utan närmare utredning tillstyrka bifall till förslagen, och jag hälsar därför med tillfredsställelse utskottets positiva inställning till översyn och förslag till nästa års statsverksproposition. Men jag förutsätter att det förslag som då läggs fram innebär ett tillmötesgående av de huvudkrav som framställts i motionema. En sådan vidgning av varuslagsavgränsningen kommer givetvis att gynna betydligt fler industrier än de som är exemplifierade i vår motion.

Sedan finns det en annan tvistefråga i utskottsbetänkandet som herr Östrand berörde. Jag skall ta upp den från min synpunkt och något bemöta herr Östrand, Det gäller minsta vikt för stödberättigad sändning, I samband med fjolårets proposition sänktes viktgränsen tUl 300 kg verklig bruttovikt. Ett flertal motionärer, bl, a, i motionen 311 av herr Eriksson i Arvika m.,fl,, ansåg att den nedre viktgränsen borde sättas till 200 kg taxerad vikt. Det är således fråga om både en sänkning av vikten och en ändring av den vikt som skaU ligga tUl grund för taxeringen. Det innebär inte att avsändaren skall ändra några uppgifter i varuslagsbeskrivning och viktangivelse på fraktsedeln.

Huvudskälet till att motionärerna viU införa 200 kg taxerad vikt som lägsta sändningsvikt är att även skrymmande sändningar skall komma inom ramen för stödberättigade sändningar. Som skrymmande gods räknas godsslag vars vikt per kubikmeter understiger 200 kg vid transport med SJ och 250 kg vid lastbilstransport. Nu föreslår utskottet riksdagen att den nedre viktgränsen för enskUd sändning skall vara 250 kg verklig bruttovikt för att transporten skall bli stödberättigad. Jag skall strax återkomma till det, men först vill jag nämna att det innebär att om ett kolli mäter 1 m'' i volym men väger mindre än 250 kg,, kommer fraktkostnaderna vid lastbUstransport att debiteras efter 250 kg. Men något fraktstöd kan inte utgå därför att vikten är taxerad och inte verklig. Det är inte rättvist.

Inom stödområdet finns fortfarande företag vilkas produkter i förpackat tillstånd har låg volymvikt. Större delen av möbelindustrin har redan lagts ned just på grund av höga transportkostnader, men vi har i Hälsingland t. ex. Edsbyverken som tUlverkar bl. a. stolar. Dessa faller inom kategorin skrymmande gods, och det innebär att man, med den utformning fraktstödskungörelsen nu har, inte kan få transportstöd vid enskUda sändningar. Samma förhällande gäller även andra branscher, t. ex. plastindustrin.

Nu säger herr Östrand att en ytterligare sänkning av viktgränsen inte stöder de regionalpolitiska strävandena. Varifrån har herr Östrand fått det? Är det ändå inte mycket angeläget att stödja den mindre företagsamheten för att man skall få ett pulserande och fritt näringsliv inom detta område?

Sedan säger herr Östrand att det skulle bli en enorm anhopning av ansökningar om man sänkte viktgränsen ytterligare och att det skulle belasta fraktbidragsnämnden. Men den ökningen av antalet ansökningar skulle i så fall peka på att här föreligger ett behov av transportstöd. Det väsentliga är att man kvarhåller den lägsta fraktsumman per år vid 3 000 kronor. Sedan kan man på ett rationellt sätt ordna ansökningsfrågorna, så att man ger dessa mindre företag möjlighet att söka transportstöd.

Vi har i utskottet föreslagit att viktgränsen skall sänkas till 250 kg. Det är egentligen inte ett särskUt stort steg, herr Östrand, eftersom den viktgränsen inte är rationellt vald. Man har flyttat från ett viktintervall till ett annat, men man skapar inte de fördelar som jag nyss har talat om för skrymmande sändningar.

Herr talman! Jag är medveten om att man kan råka ut för en del problem om man i andra sammanhang skall utgå från taxerad vikt vid

Nr 66

Onsdagen den 24 aprU 1974

Transportstöd för Norrland m. m.

155

Nr 66

Onsdagen den 24 april 1974

Transportstöd för Norrland m. m.

beräkningen. 1 fråga om skrymmande sändningar är det ganska enkelt.

Det är emeUertid min förhoppning att man vid den redovisning som utskottet med riksdagens bifall begär tiU nästa års riksdag även skall kunna ge lösningar på dessa problem i syfte att få ett så verkningsfullt transportstöd som möjligt. Det är ändå väsentligast, i fråga om viktavgränsningen, att de skrymmande sändningarna tas med.

Herr talman! Jag ber att med det anförda få yrka bifaU tUl utskottets hemställan.

156

Herr ÖSTRAND (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Sellgren nämnde att jag i mitt inledningsanförande hade sagt att en sänkning av vikten tUl 200 kg inte stöder några regionalpolitiska strävanden. Jag vUl hänvisa tUl vad jag sade, nämligen:

Vid utskottets överläggningar i denna fråga fann vi skäl tala för att ytterligare sänka gränsen något. Dock synes inte gränsen 200 kg utgöra den mest naturliga och lämpliga nedre gränsen. Vi har inom utskottet i stället funnit att de önskemål som motionärerna vUle få infriade mycket väl kunde tillgodoses om gränsen sattes tUl 250 kg.

Det var vad jag sade. Jag trodde, herr Sellgren, att vi var överens om detta. När jag lyssnade tUl herr Sellgrens anförande fick jag intrycket att herr Sellgren - trots att han ställt sig bakom utskottsmajoriteten - har en helt annan uppfattning än denna. Men man kommer inte ifrån det faktum att transportstödet för nästa budgetår kostar 87 miUoner kronor. Då bör man också kunna räkna med att de som skall komma i åtnjutande av transportstödet på något sätt försöker rationalisera sina transporter genom att ordna samtransporter eller på andra sätt se till att de får en rationeU godshantering och verkligen får sändningar som går upp till 250 kg. Jag tror inte att det skall innebära några svårigheter. Man måste alltså kunna räkna med någon motprestation från betraktarna.

Jag skall inte ge mig in på någon längre polemik med herr Sellgren i fråga om verklig bruttovikt kontra taxerad vikt. Inom utskottet har vi sagt att vi vUl att Kungl. Maj:t skall få i uppdrag att göra en översyn av frågan om taxerad vikt kontra verklig bruttovikt och redovisa fördelar och nackdelar i detta avseende i samband med nästa års statsverksproposition. Vi får väl - alla inom utskottet - ge oss tiU tåls tiU den tidpunkten.

Herr SELLGREN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det fanns en passus i herr Östrands anförande som han inte läste upp nu men som gav just det intrycket, att de här smärre ändringarna inte skulle ha någon större betydelse.

Om 250-kUogramsgränsen sade jag att den inte var rationellt vald. Jag är givetvis tUlfredsställd med att man har lyckats sänka gränsen - jag är enig med utskottet därvidlag och har inte haft någon invändning att göra mot detta — men det är inte den mest naturiiga gränsen, herr Östrand. Den mest naturliga lägre viktgränsen är 200 kg; detta påstående kan inte herr Östrand motbevisa. Men jag är nöjd med den nedtrappning vi nu har fått och räknar med att vi så småningom skaU komma ner till en gräns av 200 kg.

Det är alldeles riktigt att jag inte heller vUl polemisera mot att utskottet har föreslagit att Kungl. Maj:t skaU få se närmare på frågan om verklig bruttovikt kontra taxerad vikt. Syftet med de synpunkter jag här anförde var att fä in i protokollet den åsikt jag härom skillnaden mellan verklig bruttovikt och taxerad vikt. Det kanske kan ha sitt värde för dem som skall utreda dessa frågor att ha tagit del av de här synpunkterna.

Sedan tog herr Östrand upp samtransporterna igen. Det är en fåfäng debatt, herr Östrand! Den saknar relevans, eftersom varje avsändare skickar sitt gods på billigaste möjliga sätt. Är det möjligt att samordna sändningar i tid och rum, så gör han det, oavsett om han får transportstöd eUer inte.

Herr ÖSTRAND (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag tror inte att den här debatten tjänar någonting på att herr Sellgren och jag försöker övertyga varandra om vilken som är den lämpligaste nedre viktgränsen. Jag kan i alla fall konstatera att ett enigt utskott har stannat för att 250 kg verklig bruttovikt innebär en lämplig nedre viktgräns.

Herr PERSSON i Karlstad (s):

Herr talman! I motionen 497 har vi motionärer aktualiserat frågan om transportstöd på Vänern. Vi Uar i första hand begärt att Kungl. Maj:t skall företa en översyn och revidering av gäUande transportstödsbestämmelser för att eUminera vissa konkurrensförskjutande verkningar meUan land- och sjötransporter på Vänern. I andra hand vUl vi inlemma sjötransporter på Vänern och Trollhätte kanal i stödformen. Motionen 497 är en fempartimotion av kolleger från hela Vänerregionen. Vi är aUa betjänade av ett ökat tonnage på Vänern och Trollhätte kanal och därigenom en förlängning av Västkusten.

I propositionen 126 år 1971 föreslog regeringen en utbyggnad av Trollhätte kanal som ökade det maximala djupgåendet, vUket riksdagen också senare beslöt. Vi har nu fått en isbrytare stationerad i Vänern som garanterar äretruntsjöfart.

I sin motivering framhöU departementschefen bl. a. föUande:

"En sådan satsning kommer utan tvekan att få stor närings- och regionalpoUtisk betydelse. Vänernområdet ges sålunda näringspolitiskt förbättrade möjligheter att hävda sig, och en bättre regional balans kommer att skapas i förhållande tiU den expansiva västkusten."

En förlängning av Västkusten tUl Vänerregionen är välkommen men också nödvändig om vi skall kunna uppfylla de förväntningar som departementschefen uttalade i propositionen 126 år 1971. Här upplever vi dock vissa negativa verkningar

När riksdagen införde transportstödet var detta viktigt som ett regionalpolitiskt instmment för att förbiUiga transporterna av industri- och andra produkter från det allmänna stödområdet. Stödet har senare utvecklats till att omfatta även transporter till stödområdet.

Stödet utgår emeUertid endast för järnvägs-och lastbilstransporter och ej för sjötransporter, vUket vi motionärer menar på sikt kan vara olyckligt för Vänersjöfartens konkurrenskraft. Åtskilliga företag i bl. a. Koppar-

Nr66

Onsdagen den 24aprU 1974

Transportstöd för Norrland m. m.

157

Nr 66

Onsdagen den 24aprU 1974

Transportstöd för Norrland m. m.

158

berg, Värmland och Dalsland har också funnit det fördelaktigare att transportera vissa exportprodukter med tåg men kanske allra helst med bil tUl Uddevalla och Göteborg i stället för att skeppa dem via någon av hamnarna i Vänern. Enligt vår mening bör transportstödet utgå även för sjötransporter, och att transportsträckan på Vänern och TroUhätte kanal blir bidragsgrundande på samma sätt som körsträckan i utlandet är vid t. ex. transporter via hamn i Norge. En ökad skeppning via hamnar i Norge kan på sikt äventyra Vänersjöfartens utveckling och innebära snedkonkurrens. Vissa "säljare" av Västkusthamnarna utnyttjar transportstödet som ett tungt vägande argument i sina kontakter med företag norr om Vänern. Genom att land transporterna får statsbidrag ökar trafiken på våra vägar.

Detta medför inte enbart ökat vägslitage utan också ökade olycksfaUs-risker Leverantörerna får statsbidrag för fastlandstransporter tUl Västkusthamnarna men däremot inte till Vänerhamnarna. Det kan inte vara vettigt att staten på så sätt tUl viss del motarbetar den kraftiga satsningen på Vänern med ett delvis ihåligt och konkurrensförskjutande transportstöd. Konkurrensneutraliteten sätts tiU viss del ifråga. Åretmntsjöfarten med ökat tonnage i vårt stora innanhav Vänern bör från regionalpolitiska synpunkter ge oss fler jobb. Det är viktigt att stuvarna i Vänerhamnarna har jobb året runt och att skeppningen av våra exportprodukter ökar via Vänerhamnarna.

Sjötransporten har dessutom miljömässigt stora fördelar gentemot landtransporten ur både buUer- och luftföroreningssynpunkt. Det krävs mindre energi, mindre bränsle etc, och det bör också beaktas.

Herr talman! Utskottet har avstyrkt motionens yrkanden men säger följande: "Utskottet förutsätter dock att utvecklingen beträffande Vänersjöfarten följs med uppmärksamhet samt med beaktande av att samhäUeliga investeringar blir effektivt utnyttjade."

Hur stora är då de aktueUa investeringarna? De nyinvesteringar som har utförts eller skall utföras är fördjupning av Trollhätte kanal, byggande av nya hamnterminaler, investeringar i nya specialfartyg samt stationering av isbrytare pä Vänern. De torde sammanlagt uppgå tUl minst en kvarts miUard kronor.

NäringsUvskommittén i Älvsborgs län har uppmärksammat länsstyrelsen i Älvsborg på förhållandet och krävt ändring. Den s. k. Väner-kommittén med landshövding Rolf Edberg i spetsen har i skrivelse tUl statsmakterna krävt ändrade bestämmelser beträffande transportstödet.

Med uppmärksamhet kommer vi motionärer naturligtvis att fortsättningsvis föUa denna fråga. Om situationen förvärras kan vi helt naturligt inte stiUatigande åse utveckUngen. Konkurrensförhållandena mellan de olika trafikgrenarna får inte rubbas.

Herr talman! Jag har inget yrkande, eftersom utskottet helt enigt avstyrker motionen. Men vi motionärer anser att vi med den skrivning som finns har möjlighet att återkomma om tonnaget på vårt innanhav minskar i förhållande till vad som avsågs i propositionen om en förlängd attraktiv västkust. Tunga skäl talar för att utskottet och riksdagsmajoriteten snarast inser att ändring eller revidering av nuvarande bestämmelser måste ske om inte Vänersjöfarten skall komma i kläm.

1 detta anförande instämde herr Jonasson (c).

Nr 66

Herr STJERNSTRÖM (c):

Herr talman! Jag har förvånats en smula av den debatt som förts mellan herrar Östrand och Sellgren, eftersom de båda har skrivit under samma utskottsbetänkande. Dä debatten väl vittnar om att de på ömse håll är något missnöjda med den kompromiss som utskottet har träffat, viU jag bara anmäla att vi från centern är ganska nöjda med kompromissen. Det är en kompromiss, och då får man både ge och ta.

Jag vill lämna en kort redogörelse över hur vi i centern ser på fraktstödet och de frågor som aktualiserats i anslutning härtill.

Goda kommunikationer är en förutsättning för ett livskraftigt näringsliv. Det är ett påstående som styrks genom en utblick tiU områden och orter där näringslivet är särskilt expansivt. Ofta har sjöfarten skapat dessa gynnsamma förhållanden. Det råder nämligen ingen tvekan om att närhet tiU åretrantsjöfart har stor ekonomisk betydelse för näringslivet.

Skälet tiU införandet av fraktstöd var att man vUl utjämna de väsentligt högre transportkostnader som näringsutövare i norra Sverige drabbas av. De företag, även i Norrland, som kan utnyttja sjöfarten är i ett betydligt bättre konkurrensläge än företag i inlandet. DärtUl kommer att en utbyggd isbrytarkapacitet förbättrar sjöfarten efter Norrlandskusten avsevärt. Detta är skäl tUl att utskottet för närvarande inte stöder förslaget orn transportstöd tUl sjötransporter. I konsekvens härmed har utskottet avstyrkt den motion om Vänersjöfarten som det tidigare talats om.

Centern anser att det genom ett väl utbyggt fraktstöd går att skapa lättnader för de bygder, de branscher och de typer av företag som har det besvärligast i konkurrensen beroende på de högre fraktkostnaderna. Vi har ställt detta som mål, när vi formulerat vårt förslag i motionen 119, och det är ett led i vår strävan att nå en bättre regional balans. De förslag vi framfört i denna motion har trafikutskottet nu till vissa delar anslutit sig till, vUket vi noterar med tiUfredsstäUelse.

Transportstödet förbättrades förra året men inte tillräckligt enligt vår mening. Sålunda har vi i år liksom tidigare krävt snabbutredning och förslag för att utöka transportstödet tUl att gäUa intransporter av jordbruksförnödenheter Jordbmket är en av de viktigaste näringarna i Norrland och skapar sysselsättning över hela området. Därtill ger näringen underlag för en rikt förgrenad och utspridd förädlingsindustri, som skapar en mycket betydande sysselsättning. Som exempel kan nämnas att den ur sysselsättningssynpunkt största industrin i Jämtland baserar sin tiUverkning på jordbruksprodukter Det är således av största betydelse att även jordbrukets förnödenheter kommer med i transportstödet, och utskottet ansluter sig nu tUl att en översyn av stödet bör göras med beaktande av vad som anförts i motionerna.

Detsamma gäller även förslaget om stöd tUl intransporter av tillsatsämnen för pappersindustrin. Skogen är en annan viktig råvarukälla i norra Sverige, och sysselsättningen i skogen och därmed viktiga arbetstillfällen i hela det norrländska skogslandet påverkas naturligtvis av förädlingsindustrins konkurrenskraft på de internationella marknaderna.

I centermotionen föreslogs vidare att viktgränsen för lägsta bidrags-

Onsdagen den 24aprU 1974

Transportstöd för Norrland m. m.

159

Nr 66

Onsdagen den 24 aprU 1974

Transportstöd för Norrland m. m.

berättigade sändningsvikt skulle sänkas från 300 kg, som riksdagsmajoriteten beslöt i fjol, till 200 kg. Det eniga utskottet anser nu att starka skäl talar för att gränsen bör sänkas, särskilt med tanke pä de små och medelstora företagen och sådana företag som levererar sina produkter direkt tUl förbrukare, varvid sändningarna måste bU förhållandevis små. Utskottet har därvid funnit att lägsta vikten bör sänkas till 250 kg verklig vikt. Detta är naturligtvis inte helt tillfredsstäUande, men kompromissen är av betydelse för många mindre företag och därmed för sysselsättningen i norrländska bygder, och vi har anslutit oss till det förslaget.

Vårt krav på en sänkning av lägsta avståndsgräns från 25 tUl 20 mU har utskottet avstyrkt. En sänkning av avståndsgränsen är betydelsefull för näringsUvet i inlandet som behöver utnyttja sjötransporter. Avståndet till Öster- och Västerhavet är många gånger från inlandet 20 å 25 mil. Mot bakgrund av att utskottet nu tillinötesgått en del andra betydelsefulla krav som vi ställt motionsledes har vi i önskan att åstadkomma ett enigt utskott anslutit oss till förslaget att inte nu vidta några ändringar i fråga om avståndsgränserna.

Jag blev en smula förvånad, när herr Östrand i sitt inlägg framförde synpunkter som skulle vittna om svårigheter att genomföra en del av de förslag vi har stäUt. Men jag fick ett lugnande besked. Han sade tiU sist att fraktstödet är mycket betydelsefuUt och att det nu blir ännu bättre, om utskottets förslag följs. Den uppfattningen delar vi. Utskottet har som sagt tillmötesgått en del av de krav vi ställt i vår motion. Det hade gått att göra fraktstödet ännu Utet bättre, men vi skaU vara nöjda med det som skett, och jag är mycket nöjd över det betyg som herr Östrand har givit vår motion. Den har lett tiU att fraktstödet kan förbättras, och för det äriiga betyget vill jag naturligtvis tacka herr Östrand.

Jag vUl slutligen, herr talman, yrka bifall tiU utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herrar Lothigius och Clarkson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lothigius begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller trafikutskottets hemställan i

betänkandet nr 6 punkten 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herrar Lothigius

och Clarkson.

160

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Lothigius begärde

rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 275

Nej - 49

Avstår — 1

Punkterna 3 och 4

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Nr 66

Onsdagen den 24 aprU 1974

Transportstöd för Gotland

Punkten 5

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herrar Lothigius och Clarkson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkterna 6-10

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 4 Transportstöd för Gotland

Föredrogs trafikutskottets betänkande nr 7 i anledning av i propositionen 1974:1 gjord framställning rörande anslaget till Transportstöd för Gotland jämte motioner.

f propositionen 1974:1 bilaga 8 (kommunikationsdepartementet) hade Kungl. Maj:t under punkten E 16 (s. 159) föreslagit riksdagen att tUl Transportstöd för Gotland för budgetåret 1974/75 anvisa ett förslagsanslag av 3 300 000 kronor.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1974:776 av herrar Fälldin (c) och Helén (fp) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde 1. förslag till bestämmelser för Gotlandstrafiken som skapade likställighet mellan Gotland och fastlandet i fråga om kostnaderna för transporter av gods, fordon och passagerare enligt den s. k. vägprincipen, på i motionen anförda grunder, 2. att förslaget förelades årets riksdag,

1974:1082 av herrar Nilsson i Visby (s) och Nilsson i Kalmar (s) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj;t skulle anhålla att en snabbutredning tillsattes med uppgift att utreda förutsättningarna för ett överförande till staten av den nuvarande av Rederi AB Gotland och AB Sjölinjer bedrivna sjötrafiken till och från Gotland och i samband härmed se på möjlighetema att undanröja de hinder som i dag fanns för att Gotlands kommunikationsfrågor på ett naturligt och framåtriktat sätt skulle kunna diskuteras jämsides med frågorna om kommunikationerna i landets alla övriga regioner, varvid tidpunkten för ett statligt övertagande av sjötrafiken till Gotland borde vara år 1976,

1974:1091 av herrar Strömberg i Botkyrka (fp) och Ekinge (fp) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Måj;t begärde ändrade regler för rabatter vid flygtrafik på Gotland i enlighet med vad i motionen anförts,

11 Riksdagens protokoll 1974. Nr 65-66

161

Nr 66

Onsdagen den 24 april 1974

Transportstöd för Gotland

1974:1416 av herr Bohman m, fl, (m) vari hemställts att riksdagen hos Kungl, Maj:t skulle anhålla om förslag till årets riksdag om sådant transportstöd till Gotlandstrafiken att kostnaderna för såväl person- som godstransporter med båt, bil och flyg till och från Gotland ej blev högre än för motsvarande sträckor på fastlandet,

1974:1427 av herr Gustafsson i Stenkyrka (c) vari hemställts att riksdagen hos Kungl, Maj:t skulle anhålla om en skyndsam översyn av nuvarande taxor för Linjeflygs Gotlandstrafik syftande till en rimligare prissättning i enlighet med motionens syfte samt

1974:1428 av herrar Hallgren (vpk) och Claeson (vpk) vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde förslag om förstatligande av Gotlandsbolaget och AB Sjölinjer,

Utskottet hemställde

1. att riksdagen till Transportstöd för Gotland för budgetåret 1974/75 anvisade ett förslagsanslag av 3 300 000 kronor,

2. att riksdagen i anledning av motionerna 1974:776, 1974:1416, 1974:1091 och 1974:1427 som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört beträffande den s. k. vägprincipen m. m.,

3. att riksdagen skulle

a. i anledning av motionen 1974:1082 som sin mening ge Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört om Gotlands inlemmande i
trafikarbetet,

b. avslå motionen 1974:1428.

Reservation hade avgivits beträffande förstatligande av Rederi AB Gotland och AB Sjölinjer av herr Magnusson i Kristinehamn (vpk) som ansett att utskottet under 3 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionerna 1974:1082 och 1974:1428 hos Kungl. Maj:t begärde förslag om förstatligande av Gotlandsbolaget och AB Sjölinjer.

162

Herr HALLGREN (vpk):

Herr talman! 1 en tidigare debatt om transportstöd för Gotland påpekades från kommunistiskt håll att transportstöd inte i nämnvärd omfattning kommer gotlänningar i gemen tUl godo. Vi sade också att det inte på sikt löser öbefolkningens svåra ekonomiska problem. Det är allmänt känt att arbetarbefolkningen på Gotland är satt på hårda undantag. Löneläget är det sämsta för nästan samtUga arbetargrupper i hela landet. Skattetrycket är bland de hårdare genom den mycket höga kommunalskatten — även om denna det senaste året sänkts något. Det har aUtid varit ont om arbete, och detta är en av de grundläggande orsakerna till att löneläget är bland de lägsta i landet. Därav framgår att den gotländska befolkningens levnadsstandard är väsentligt sämre än i det övriga landet.

Beslut i riksdagen om att införliva Gotland i det allmänna stödområdet har helt naturligt inte löst några större problem. Visserligen har det haft en viss betydelse, eftersom man har lokaliserat en del industrier till ön, men liksom vi framhöll i den tidigare nämnda debatten kan även nu

sägas, att detta inte kommer att lösa några allvarliga problem. De privatkapitalistiska företag som på senare tid etablerat sig på Gotland har däremot kunnat utnyttja situationen och dragit stora ekonomiska fördelar av de svåra förhållanden som råder på ön.

Vid ett utskottsbesök på Gotland så sent som i slutet på förra året kunde man konstatera att företag flyttat från Storstockhoimsregionen tiU Gotland på grund av de ekonomiska fördelar som dessa förhåUanden fört med sig för privatkapitalet. Här kunde företagen utnyttja alla de understödsformer som utgår vid etableringar i stödområdet. Dessutom betalades rent ut sagt usla löner tUl dem som arbetade i de nyetablerade företagen. Som exempel på detta kan nämnas en gummifabrik som betalade endast 12:87 kronor i timmen för ett hårt och smutsigt tempoarbete som också var upplagt på skift. Man kunde också konstatera att företagen i stor utsträckning hade försökt att få kvinnUga arbetare under 18 är TiU dessa betalades en lön på 7:90 i timmen. Då är att märka att företaget erhöU 5 kronor i subvention från staten, dvs. av skattebetalarnas pengar. I själva verket var den direkta lönekostnaden 2:90 kronor för dem som utförde ett tempoarbete under usla förhållanden.

De som verkligen skuUe behöva stödet har sålunda blivit helt utelämnade. Men det transportstöd man beslutade om och som måste ökas år från ar - det började med något över 2 miUoner kronor om året men är nu uppe i över 3 miljoner kronor - kommer de företag att utnyttja som kan etablera sig på Gotland genom att flytta fabrikerna från andra områden. Naturiigtvis anser vi detta vara en felaktig fördelning.

Från vänsterpartiet kommunisterna har vi i är liksom till 1971 års riksdag motionerat om ett förstatligande av Gotlandsbolaget och AB Sjölinjer. Vi har också framhållit nödvändigheten av att nedbringa kostnaderna för gods- och persontransporter sjöledes till och från Gotland. Det skulle i varje faU komma att lösa en del av problemen för aUmänheten på Gotland. Enligt vår uppfattning skuUe detta vara möjligt om dessa rederier överfördes i statens ägo och således det privata vinstintresset avskaffades. Vi har också i vår motion påpekat att man t. o. m. skulle kunna driva den här sjöfarten med förlust och använda det transportstöd som nu utges för att täcka förlusten. Därigenom skulle fraktkostnaderna kunna sänkas väsentligt. Vi är naturligtvis medvetna om att inte heUer detta löser några stora ekonomiska problem, att inte arbetarbefolkningen härigenom kan tUlgodoräkna sig en väsentligt högre levnadsstandard. Det fordras större insatser från samhällets sida, framför aUt att man fär en bärkraftig statsägd industri som kan bidra tUl att driva upp löneläget. Vi anser ändå att det här är en åtgärd som är att föredra framför att ge transportstöd.

Vid årets riksdag är vi inte ensamma om uppfattningen att sjötransporterna på Gotland bor förstatligas. Herrar Nilsson i Visby och Nilsson i Kalmar har i en motion ställt samma yrkande. Man har också preciserat sin mening, att det statliga övertagandet bör vara klart 1976. Vi instämmer till fullo med den motionens krav, eftersom de sammanfaUer med våra.

Fru talman! Jag vill med hänvisning till vad vi har motionerat om, vad vi har skrivit i vår reservation och vad jag i korthet har anfört yrka bifall

Nr 66

Onsdagen den 24 april 1974

Transportstöd för Gotland

163

Nr 66 tUl den reservation som den kommunistiske ledamoten har fogat till

Onsdagen den trafikutskottets betänkande nr 7.

24 april 1974

--------------------- Under detta anförande övertog fru tredje vice talmannen ledningen av

Transportstöd för kammarens förhandlingar.

Gotland

Herr LOTHIGIUS (m):

Fru talman! När jag lyssnade på herr HaUgrens logiska uppläggning av sitt resonemang så blev jag nästan förskräckt. Kontentan av hans resonemang var att gotlänningarna skuUe tjäna på att stödet tiU sjötransporterna på Gotland togs bort. Det är bara de privatkapitalistiska företagen som kan utnyttja stödet, menade han. Om nu Gotlandstidningarna talar om det här i morgon, sä undrar jag om en enda vpk:are vågar stanna kvar på ön eUer på öarna över huvud taget i vårt land. Det är en horribel bevisföring som herr Hallgren gör sig skyldig tUl. 1 stället bör vi förstatliga färjorna, säger han, därför att det kan skapa det underlag som skall ge Gotland det stöd som erfordras. Så menar han indirekt att vi skall ha statliga företag på Gotland i stället för privatkapitalistlska. Jag undrar om herr Hallgren kan hitta ett antal statliga företag som utan vidare vUl slå sig ned på Gotland. Menar han att vi också skaU köra ut de privatkapitalistiska företagen, vilkas andel utgör 98 procent av företagen på Gotland? Vpk:s principer skuUe innebära en nackdel för ön; det vill jag kraftigt understryka i kammarens protokoll.

Talet om ett förstatligande av sjötrafiken meUan Gotland och fastlandet är också en klyscha som skulle skapa förhållanden för gotlänningarna helt motsatta vad de bör ha. AB Sjölinjer får ännu driva en mycket liten verksamhet vid sidan av Gotlandsbolaget. Detta företag har inte något stöd, och det tar hand om obekvämt gods, sådant som Gotlandsbolaget i allmänhet inte transporterar Detta Ulla företag klarar sig ändå, och en skeppare där har sagt att finge han stöd skulle han kunna sänka transportkostnaderna i motsvarande grad så att konsumenterna på Gotland finge lägre transportkostnader. Det är alltså underlaget. Och så viU vpk ta bort den delen också och därigenom skapa Uuvliga förhållanden pä denna Uuvliga ö! Nog sagt om detta, fru talman.

Det är glädjande att vi i övrigt har kommit överens när det gäller
Gotlandsförhållandena. Vi har äntligen kommit fram tiU det princip
uttalandet att vi skall arbeta så att vägen över havet mellan Gotland och
fastlandet betraktas såsom en Gotlands landsväg. Vi har inte kunnat fä
det så tidigare, och det har varit ett ständigt krav från vår sida. Nu bedrivs
en treårig försöksverksamhet som avslutas i början av år 1975. Vi har
kunnat enas om att pröva de principer som uppställts som målsättning
när en utvärdering av det som hänt under dessa tre år har gjorts.
Målsättningen är att vi skall använda vägprincipen, att bilgodsföretagens
normaltaxa för fjärrtrafik bör prövas även på Gotlandslinjerna och att
prövning också bör ifrägakomma för flygtransporterna. Det är de krav vi
har StäUt, och jag är, fru talman, utomordentiigt tacksam över att vi har
kommit så långt när det gäller transportstöd till denna del av vårt land
som verkligen behöver ett stöd, inte minst med anledning av den
164 skattemässiga situationen och med tanke på de många fördelar en

utveckling av Gotland kan ge i framtiden. I detta anförande instämde herr Schött (m).

Herr HALLGREN (vpk) kort genmäle:

Fru talman! Jag kan förstå att jag trampade herr Lothigius på tårna när jag kritiserade det privatkapitalistiska samhäUet och de företag som drivs i den regin. Men det är utan tvekan så som jag här beskrivit det, att man betalar 7:90 per timme för ett verkligt Uårt och smutsigt arbete. Det är kvalificerad kapitalistisk utsugning, och jag är övertygad om att inte något statligt företag skuUe betala en så usel lön. Jag kan i vart faU inte finna något företag inom den statliga sektorn med sådana bottenlöner.

Och hur uppträder övriga privatägda företag på Gotland? Algots hade också funnit att det var förmånligt att lokalisera sig tiU Gotland och ville överflytta en del av sin verksamhet dit. Då dök L M Ericsson upp och framhöU att man inte fick göra detta, eftersom det skuUe skapa konkurrens om arbetskraften. Och vad skuUe det innebära? Ja, man sade det inte rent ut, men vi vet: lönerna skulle då pressas upp. De rådande förhållandena har hela tiden använts för att håUa lönerna nere på lägsta möjliga nivå, vilket har resulterat i det bottenläge som i dag gäller för hela den arbetarkategori som tvingas att ta vUka arbeten som helst.

Dessutom utnyttjar de privata företagen kommunens generositet. Kommunen måste ju vara generös för att få företag att lokalisera sig dit och får betala nästan hela kostnaden för företagens anläggningar. 1 vart fall fick vi sådana informationer när vi besökte Gotland. Och vad blir följden av detta? Jo, genom att kommunalskatten belastas med sådana kostnader ökar skattetrycket, vilket naturligtvis också försämrar levnadsstandarden för det arbetande folket. Det tror jag att också herr Lothigius vet om, fastän han naturligtvis vUl skyla över det förhåUandet. Ty om man granskar de kommuner som styrs av de borgerliga Utet närmare i sömmarna, finner man naturligtvis att de har stora skönhetsfläckar

Herr LOTHIGIUS (m) kort gemäle:

Fru talman! Det är inte på mina ömma tär som herr Hallgren trampar Det är på de arbetande människorna på Gotland, både anställda och företagare, som han trampar när han uttalar sig så generellt som han gör om situationen på Gotland. Där finns givetvis en del skönhetsfläckar, men herr Hallgrens generella betraktelsesätt innebär att han trampar på de människor som bor på Gotland och vUl stanna kvar där.

Herr HALLGREN (vpk) kort gemäle:

Fm talman! Beträffande det som vi talade om från börian, nämligen sjötransporterna, vill jag säga att Gotlandsbolaget självfaUet har en monopolställning. Att det också är ett vinstgivande företag råder det väl inget tvivel om, och det vet nog även herr Lothigius. Men om man avskaffar vinstintresset, dvs. kapar bort profiten, och dessutom tillämpar ett transportstöd, skuUe man i statlig regi kunna sänka priserna väsentligt mer än genom det nuvarande transportstödet som bara ko.mmer företagarna till godo. Det är inte den arbetande befolkningen som får nytta

Nr 66

Onsdagen den 24 april 1974

Transportstöd för Gotland

165

Nr 66

Onsdagen den 24 april 1974

Transportstöd för Gotland

av det. Det kan ha en marginell betydelse, men den är ytterst Uten. För att lösa denna problematik krävs det helt andra insatser än de nuvarande.

Herr LOTHIGIUS (m) kort genmäle:

Fm talman! Får jag fråga herr Hallgren: Har SJ sänkt sina priser?

Fm tredje vice talmannen anmälde att herr Hallgren anhållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt tUl ytterligare replik.

166

Herr ROSQVIST (s):

Fru talman! Efter den debatt som förts verkar det Utet egendomligt att man inleder ett replikskifte om transportstödet tUl Gotland. Hela utskottet står enigt bakom yrkandet om 3,3 miljoner kronor i transportstöd tUl gotlänningarna för att bereda dessa möjlighet tiU biUigare förbindelser med fastlandet. Samtliga i riksdagen representerade partier står alltså bakom detta förslag.

Från socialdemokratiskt håll har vi varit konsekventa i vad gäller transportstödet tiU Gotland. När stödet mfördes för snart två och ett halvt år sedan sade man att det skulle bli en försöksverksamhet under tre år. Den tiden löper ut under detta år. Det sades också att innan de tre åren hade gått skuUe Kungl. Maj:t utvärdera stödformen och lägga fram nytt förslag.

Varje år har det i motioner krävts ändringar i principerna för stödet. En utredning har gjorts, och för transporter från Gotland tiU fastlandet är taxan i dag sänkt med 75 procent i förhållande tUl det pris som tUlämpades innan stödet infördes.

Vi kan nu konstatera att det kanske behövs justeringar av stödet. Det har framkastats förslag om att den s. k. vägprincipen skuUe tiUämpas, och det finns motionärer som vill att hela Gotlandstrafiken skall föras in i planeringsarbetet i stort för kommunikationerna häri landet.

Utskottsmajoriteten skriver om detta: "Utskottet anser därför att Kungl. Maj:t vid sin redovisning även klargör behovet av en allsidig utredning av Gotlands kommunikationer och dessas inordnande i trafikarbetet i ett vidare sammanhang." Vi får alltså anledning att diskutera transportstödet till Gotland ännu en gång under det här riksdagsåret, och det är bara att hoppas att det verkligen är möjligt för Kungl. Maj:t att utvärdera verksamheten och lägga fram ett förslag som vi kan vara nöjda med — men inte i första hand vi i riksdagen utan de som skall ha fördel av stödet: människorna på Gotland.

Fm talman! Med vad jag här anfört ber jag att fä yrka bifall till utskottets förslag.

Herr NILSSON i Visby (s):

Fru talman! Det skulle kanske ha varit intressant att fortsätta den sysselsättningsdebatt som har förts mellan herrar Hallgren och Lothigius, men det är inte sysselsättningen vi skaU diskutera i dag utan förbindelserna mellan Gotland och fastlandet.

Frågan om förbindelserna mellan Gotland och fastlandet - det gäller såväl sjö- som luftfarten - har i trafikutskottets betänkande nr 7 fått en

sådan behandling att man nu kan hoppas på en acceptabel lösning av hela trafikkomplexet.

Det trafikstöd beträffande sjöfarten som nu är gällande infördes som en försöksverksamhet och avsågs att gälla under en treårsperiod, räknad från den 1 februari 1972.

Stödet syftar till att minska de kostnadsmässiga olägenheter för det gotländska näringslivet som föUer av Gotlands läge, dvs. de merkostnader som sammanhänger med att det finns ett skiljande vatten.

På fraktsidan är stödet så uppbyggt att godstaxan — längdmetertaxan för godsfordon - är nedsatt med 75 procent. Den nedsättningen gäUer dock endast transporter från Gotland till fastlandet.

Låt mig som jämförelse nämna några siffror beträffande kostnaderna för transporter på fastlandet och transporter tiU och från Gotland. MeUan Visby och Stockholms centrum är avståndet fågelvägen 197 km. Då en tänkt landsväg mellan dessa orter knappast kan ha en fågelvägssträckning räknar jag om dessa 197 km tUl 240 km på fastlandets landsvägar Om man använder bilföretagens s. k. tariff 4, som avser sändningar om 5 000-9 999 kg, blir resuUatet följande.

När en sådan sändning transporteras 240 km på fastlandet kostar det, enligt den taxa som gäUer från den 1 mars 1974, 95 kronor per ton. På den ickesubventionerade sträckan Stockholm-Visby kostar samma transport 170 kronor per ton — en prisskillnad på 75 kronor per ton. Kostnaden på den subventionerade sträckan Visby—Stockholm är 130 kronor per ton. Här är prisskillnaden 35 kronor per ton.

I motion 1082 har vi motionärer berört bl. a. detta problem med taxa för godsbefordran, och vi anser att Gotlands trafikfrågor måste beaktas i hela sin omfattning så att man får en helhetsbedömning av denna för Gotlands befolkning och näringsliv så väsentliga fråga.

När det gäller flyget tUl och från Gotland — ett av de två alternativ som vi har för att förflytta oss meUan Gotland och fastlandet — anför vi i vår motion att staten torde få räkna med att öka sitt engagemang i denna trafik under de närmaste åren, om den regionalpolitiska satsning som sker skall finna sin motsvarighet i snabba, prisbilliga flygresor tUl och från Gotland. Trafikutskottet har i detta avseende varit positivt, vUket med glädje noteras.

Man kan också med tUlfredsställelse notera att trafikutskottet är överens med oss motionärer om att Gotlands trafikfrågor måste länkas in i det planeringsarbete som regeringen tagit initiativ tUl i ett flertal trafikpoUtiska frågor för att därmed jämstäUa Gotland med övriga delar av landet.

Slutligen anför utskottet att resultatet av den utvärdering som man avser skall komma till stånd torde framläggas snarast och senast hösten 1974. Vi motser med stort intresse vUket resultat detta utredningsarbete kommer att redovisa och på vilket sätt man kommer att finna vägar ur den situation som Gotlandstrafikens olika grenar befinner sig i.

Fru talman! Den reservation som anförts från vpk:s sida och som också har viss anknytning till motionen 1082 kan ge en snedvriden uppfattning när man ser på den slutsats som reservationen utmynnar i då det bara sägs "att riksdagen med bifall till motionerna 1974:1082 och

Nr 66

Onsdagen den 24 aprU 1974

Transportstöd för Gotland

167

Nr 66

Onsdagen den 24 april 1974

Transportstöd för Gotland

1974:1428 hos Kungl. Maj:t begär förslag om förstatligande av Gotlandsbolaget och AB SjöUnjer".

Med den skrivning som trafikutskottet har gjort finner jag att man vinner mer på att följa utskottets ställningstagande i detta avseende, eftersom det begärs en redovisning redan hösten 1974.

Fru talman! Jag yrkar bifall till trafikutskottets hemställan i betänkandet nr 7.

168

Herr GUSTAFSSON i Stenkyrka (c):

Fru talman! Trafikutskottets betänkande m 7 är ju inte tUl volymen omfattande men är för gotlänningarna av stor vikt. Jag vill därför säga några ord i anslutning tUl detta betänkande.

Herr Hallgren berörde arbetsmarknadsläget, och det är verkligen värt att diskutera detta. Det är besvärligt för Gotland, alldeles som herr HaUgren sade. Nära 10 procent av människorna i yrkesverksam ålder finns i dag utanför den reguljära arbetsmarknaden och speciellt är ungdomsarbetslösheten hög. Av det totala antalet arbetslösa är 25 procent ungdomar.

Jag är emellertid angelägen om att rätta till en uppgift som herr Hallgren lämnade här beträffande L M Ericsson. Man skulle från företagets sida ha opponerat emot att Algots tänkte etablera sig på Gotland. Detta är fel. L M Ericsson har sagt att man är angelägen om att få behålla ungdomen i sitt företag, men man sade det i anslutning tUl att representanter för företag från fastlandet i stor utsträckning besökt Gotland och värvat ungdomar över till sig. Det var alltså i det sammanhanget som L M Ericsson yttrade sig i frågan.

När det gäller Algots väntar vi faktiskt från gotländsk sida med stort intresse på vad man tänker företa sig. Det är nämUgen så att industriministern alldeles före valet var över på Gotland och talade om, att Algots skuUe etablera sig där. Emellertid har det blivit märkUgt tyst om denna etablering senare, och vi avvaktar naturligtvis med största intresse om industriministern tänker håUa sitt löfte eller inte.

När det gäUer statlig företagsamhet kontra privat vUl jag inte gå in i diskussionen. Jag tycker inte vi skall vidga debatten på det sättet. Från gotländsk sida vill vi bara helt klart deklarera att sysselsättningsläget är sådant på Gotland att vi hälsar aU företagsamhet välkommen dit - statlig eller privat. Vad vi önskar är att människorna skall få utkomst på Gotland.

Beträffande trafiken och vem som skall driva den undrar jag om det inte gått förbi vissa av dem som deltar i Gotlandsdebatten att staten redan i dag har det fulla ansvaret för Gotlandstrafiken. Om vi ser på luftrummet möter vi monopolföretaget Linjeflyg, där ju staten har stort inflytande. När det gäller trafiken över havet har staten redan nu att lämna koncession, man har full insyn i företaget som driver trafiken, man har möjlighet att fastställa turiinjer och taxor Beträffande lastbilstrafiken har staten full möjlighet att genom ASG och Svelast, som ju i största utsträckning är statligt ägda företag, verka som prisbUdare.

Staten har alltså redan i dag det fulla ansvaret för Gotlandstrafiken. Om man sedan skall gå vidare och förstatliga Gotlandsbolaget är en öppen fråga som vi från Gotiand inte på något sätt vägrar att diskutera.

Det som intresserar oss är att vi kan få trafiken ordnad på bästa sätt för människorna som bor på ön.

Det betänkande som föreligger här är redan berört i de föregående anförandena. Jag vill bara helt kort uttrycka min stora tUlfredstäUelse över att betänkandet har fått den utformning som det fått. Jag tror att jag vågar tala för aUa gotlänningar när jag uttalar ett tack tiU trafikutskottet för betänkandet nr 7.

Nr 66

Onsdagen den 24 april 1974

Transportstöd för Gotland

Herr SCHÖTT (m):

Fm talman! Som mångårig motionär i fråga om Gotlandstrafiken ber jag endast att få uttala min stora glädje över trafikutskottets föreliggande betänkande. Enigheten bakom det är värdefull, och det är med stora förväntningar som inte bara gotlänningarna utan också deras vänner på fastlandet nu emotser det utredningsresultat som förväntas tUl höstriksdagen.

Även jag ber att få yrka bifall tUl utskottets hemställan.

Herr HALLGREN (vpk):

Fru talman! Jag vill bara göra en kort kommentar tiU herr-Gustafssons i Stenkyrka inlägg.

Det är möjligt att L M Ericsson också har uttryckt dessa farhågor när det gäller värvning av ung arbetskraft till fastlandet från Gotland. Men det uttalande från L M Ericsson som jag anförde har jag faktiskt läst — det gällde just farhågor för att om Algots etablerade sig på Gotland och det blev för mycket industri skiUle det bli en konkurrens om arbetskraften, och det ansåg man inte vara lyckligt.

Herr GUSTAFSSON i Stenkyrka (c):

Fm talman! Detta uttalande från L M Ericsson måste vara någonting som gått mig förbi i så faU.

Jag är angelägen om att säga att L M Ericssons etablering på Gotland var måhända den största händelsen på mycket lång tid. Man sysselsätter i dag över 1 000 människor och håller för närvarande på att bygga ut ytterUgare.

Eftersom jag känner till herr Hallgrens stora intresse för Gotland förstår jag att hans uttalanden är välmenta, men jag har ändå känt ett behov av att rätta tUl denna uppgift, som jag tror är felaktig.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkterna 1 och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Magnusson i Kristinehamn, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hallgren begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

169

Nr 66

Onsdagen den 24 april 1974

Bisjukdomslag, m. m.

Den som vill att kammaren bifaller trafikutskottets hemställan i

betänkandet nr 7 punkten 3 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Magnusson i

Kristinehamn.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hallgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 303 Nej - 17

§ 5 Föredrogs trafikutskottets betänkande nr 13 i anledning av propositionen 1974:85 angående utgifter på tUläggsstat III tUl riksstaten för budgetåret 1973/74 i vad avser anslag inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde.

Kammaren biföll vad utskottet i detta betänkande hemställt.

'§ 6 Bisjukdomslag, m. m.

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande nr 8 i anledning av propositionen 1974:24 med förslag tUl bisjukdomslag, m.m. jämte motioner.

Sedan Kungl. Maj:t i propositionen 1974:1 bUaga 11 underpunkten B 12 (s. 35) beräknat medel för nedannämnda ändamål hade Kungl. Maj:t i propositionen 1974:24 (jordbmksdepartementet) föreslagit riksdagen att

1. anta förslaget tUl bisjukdomslag,

2. godkänna vad i propositionen förordats om stöd tUl biodlingen samt om ersättningar m.m. vid bekämpning av smittsamma bisjukdomar,

3. medge att kostnaderna för bekämpningen av smittsamma bisjukdomar fick bestridas från förslagsanslaget Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, m.m. under nionde huvudtiteln,

4. till SärskUt stöd ät biskötsel och växtodUng för budgetåret 1974/75 under nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 215 000 kronor.

1 propositionen hade föreslagits att 1946 års bipestförordning ersattes med en bisjukdomslag. Vidare hade föreslagits ett utvidgat ekonomiskt stöd till biodlingen.

170

1 detta sammanhang hade behandlats motionerna

1974:1615 av herr Jonasson (c) och fru Andersson i Trollhättan (c) samt

1974:1616 av herrar Takman (vpk) och Magnusson i Kristinehamn (vpk) vari föreslagits att riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde en på vetenskaplig grund företagen utredning, eventuellt av naturvårdsverket eller vid lantbmkshögskolan, om biodlingens betydelse för folkhushållet och den förstärkning av stödåtgärdema som en sådan utredning kunde ge anledning till.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle

1. lämna motionen 1974:1615, yrkande 2, utan åtgärd,

2. lämna motionen 1974:1616 utan åtgärd,

3. anta förslaget tUl bisjukdomslag,

4. godkänna vad som i propositionen föreslagits beträffande stöd tUl biodlingen samt om ersättningar m.m. vid bekämpning av smittsamma bisjukdomar,

5. medge att kostnaderna för bekämpningen av smittsamma bisjukdomar fick bestridas från förslagsanslaget Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, m.m. under nionde huvudtiteln.

6. med bifaU tiU Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionen 1974:1615, yrkande 1, tiU SärskUt stöd åt biskötsel och växtodUng för budgetåret 1974/75 under nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 215 000 kronor.

Nr 66

Onsdagen den 24 april 1974

Bisjukdomslag, rn. m.

Reservation hade avgivits av hertar Wachtmeister i Johannishus (m) och Takman (vpk) som ansett att utskottet under 2 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1974:1616 som sin mening gav Kungl. Maj;t tUl känna vad reservanterna anfört angående viss utredning om biodlingen.

Herr TAKMAN (vpk):

Fru talman! Som politiker får man ibland en känsla av att man borde ha en stånd in, någon som hade expertkunskaper Jag skäms inte för att säga att det här är en sådan fråga där jag gärna skuUe träda tillbaka för någon av biodlarna. Men när jag fick klart för mig att det här är en angelägen fråga hade jag inget val.

Biodlarna är ingen stor grupp numera. För 25 år sedan beräknades det att det fanns 33 000 biodlare med 224 000 bisamhäUen i Sverige. Sedan dess har dessa bägge antal krympt snabbt och oroväckande. Enligt propositionen finns det i dag bara omkring 10 000 biodlare med omkring 75 000 bisamhällen. Medelåldern bland dessa biodlare är hög - cirka 60 år Biodlarna är för övrigt ingen yrkesgrupp, och de har ringa tyngd som politisk påtryckningsgrupp. EnUgt propositionen finns det i hela landet högst tio personer som bedriver biskötsel av så stor omfattning att de kan betecknas som yrkesbiodlare. Nära nog samtliga har denna verksamhet som en bisyssla eller snarare som en hobby.

För dem som inte är mer initierade än jag själv måste jag nämna att det inte är honungsproduktionen som är det viktigaste. "Honungsbortfallet är av underordnad betydelse, dä det lätt kan ersättas med importerad honung", skrev den lärare och biodlare i Värmland, Olle Sandberg, som gjort utkastet tUl vår motion. Det årliga värdet av den svenska honungsproduktionen beräknas visserligen till 10 miljoner kronor, ocU jag tycker inte att det är ett föraktligt produktionsresuUat av en näring som praktiskt taget saknar yrkesutövare i gängse mening. Men det ojämförligt viktigaste är binas pollineringsarbete.

Det kan vara intressant att notera att den seminarieuppsats, Svensk biodling 1960-1971, som vår motionsförfattare har skrivit inte var ett

171

Nr 66 arbete för betyg i biologi. Det var en uppsats för proseminariet i

Onsdaeen den ekonomisk historia vid Göteborgs universitet. Olle Sandberg har främst

24 aoril 1974 behandlat biodlingens nationalekonomiska betydelse. Han betvivlar i

--------------------- likhet med andra biodlare att den beräkning som lantbruksstyrelsen gjort

j le o ag, gj, j.jj,jjg Lantbruksstyrelsen beräknar, enUgt propositionen, att poUina-

m m.

tionsvärdet inom jordbruk och yrkesmässig frukt- och bärodling är av

storleksordningen 16—21 miljoner kronor, varav 3,5 miljoner kronor faUer på klöverfröodlingen, 7,5 mUjoner kronor på oljeväxtodlingen och 5 ä 9,5 mUjoner kronor på frukt- och bärodlingen. Värdet för husbehovsodlingen av frukt och bär är enligt beräkning omkring 7 miUoner kronor. Den svenska biodUngens värde för poUinering av kulturväxter skulle aUtså vara sammanlagt mellan 23 och 28 miljoner kronor.

Jag har som sagt inga som helst expertkunskaper på det här området, och jag har inte haft tid att läsa in den vetenskapUga litteratur som finns. Man jag tycker — i likhet med Olle Sandberg — att det är märkligt att lantbruksstyrelsen i en skrift så sent som 1970 uppskattade värdet av binas verksamhet som polUnatörer i kulturväxter till betydligt mer än 200 miljoner kronor om året men nu, bara ett par år senare, beräknar det tiU en niondel eller tiondel av detta belopp. I propositionen har man uppmärksammat denna egendomliga diskrepans meUan de två beräkningarna. Det heter i propositionen: "Skillnaderna orsakas av dels förändrad inriktning av växtodUngen, dels delade uppfattningar om bipollinationens mervärde för olika grödor. Senare tids forskning har där gett nya beräkningsunderlag."

Vi har i motionen också gett exempel på bipolUnationens värde för produktionen av vilda bär TiU detta kommer den vilda floran. Enligt Olle Sandberg har den svenska blomvärlden under 1900-talet förlorat ett 20-tal växtarter, och allt tycks luta åt att det finns ett samband mellan dessa förluster och det snabbt minskade antalet biodlare och bisamhällen. Det kan också, åtminstone delvis, bero på att humlestammarna starkt decimerats genom användningen av kemiska bekämpningsmedel men också av förändringar i odlingslandskapet och moderna jordbruksmetoder. I samma mån som humloma försvinner ökar binas betydelse för pollineringen. För närvarande räknar man tydligen med att bina utför praktiskt taget all insektspollinering i växtslag med blomningstid före midsommar.

Biodlarna har hittills inte blivit bortskämda med stödåtgärder. De har
inte fått någon ersättning alls för binas pollinationsarbete, och inkoms
terna av honungsproduktionen har i regel varit så små att de närmast varit
att jämställa med ett hedersomnämnande. Syftet med de anspråkslösa
stödåtgärder som föreslås i propositionen är bara att hindra en ytterligare
minskning av biodlingens omfattning. Även om syftet skulle nås, något
som kan betvivlas, är vi långt ifrån övertygade om att detta räcker. Det är
uppenbart att det krävs mer fakta för att avgöra om det är ekonomiskt
försvarbart att behålla biodlingen på nuvarande låga nivå. Den statistik
som jag böriade med att referera - vilken jag kan förmoda att ingen har
hört - är för övrigt grovt missvisande. De 10 000 biodlarna och deras
75 000 bisamhällen är inte jämnt fördelade över hela landet. De flesta
172 bisamhällena finns i Kristianstads, Malmöhus, Skaraborgs och Öster-

götlands län. I Norrland finns endast omkring tre procent av bisamhällena. Det måste betyda att det i stora delar av Norrland inte finns några bisamhällen alls. En uppgift att blåbärs- och lingonskörden skuUe ökas tiU det dubbla i Norrland, om det fanns poUinerande bin, förefaller därför inte ogrundad.

Vad vi begärt är att en vetenskapUg utredning om biodlingens betydelse för folkhushållet skaU företas av förslagsvis naturvårdsverket eller lantbrukshögskolan. I samband med en sådan utredning bör man också ta upp tiU ny prövning om inte stödåtgärderna tiU biodlingen bör ökas väsentligt i jämförelse med det aktuella förslaget.

Jag yrkar bifall till reservationen av herr Wachtmeister i Johannishus och mig.

Nr 66

Onsdagen den 24 aprU 1974

Bisjukdomslag, tn. m.

Herr WACHTMEISTER i Johannishus (m):

Fm talman! Den här frågan kan tyckas ganska bagateUartad, och naturligtvis har vi betydligt viktigare problem att syssla med i riksdagen. Men helt betydelselös är den ändå inte även om binas betydelse är svär att ange i kronor och öre ens ungefärligen. Lantbruksstyrelsen har gjort ett försök och kommit fram tiU någonting meUan 16 och 21 miljoner kronor om året när det gäller jordbrukets kulturväxter och den yrkesmässiga bär- och fruktodlingen, vartUl kommer poUinationsvärdet för den amatörmässiga bär- och fruktodlingen — husbehovsodlingen — med ungefär 7 mUjoner kronor samt den honungsproduktion som herr Takman nämnde och som uppgår tUl 10 miljoner kronor Sammanlagt rör det sig alltså om cirka 35 miljoner kronor om året.

I propositionens inledning talas det om att bina har samhällsekonomiskt värde dels som honungsproducenter och dels som poUinatörer av vissa kulturväxter Men man tycks helt ha glömt bort deras roU för den vilda floran, främst som polUnatörer av bärproducerande växtarter Departementschefen har i sitt avsnitt av propositionen i förbigående berört den roll som bina spelar därvidlag men utan att ha försökt uttrycka värdet av den i pengar. Inte heller på annat sätt har jag lyckats få fram några siffror beträffande en produktion om vilkens storlek man tydligen helt och hållet är hänvisad tUl gissningar Så mycket kan jag nog trots osäkerheten ändå våga påstå; binas värde i folkhushåUet ar genom deras poUinering av vilda växter långt ifrån obetydligt! Där tycker jag att motionen av herrar Takman och Magnusson i Kristinehamn innehåller så intressanta upplysningar och uppslag att motionärernas utredningsyrkande bör bifallas.

Utskottet har visserligen ocksä påpekat den osäkerhet i fråga om binas roU som råder men uttalat att den fortsatta forskningen får skapa klarhet hämtinnan. Forskning eller utredning kan väl komma på ett ut, men jag föreställer mig åtminstone att det borde gå litet fortare att få färdig en utredning med klart preciserat uppdrag än ett forskningsarbete. Att det ligger fara i dröjsmål framgår inte minst av propositionens statistiska uppgifter om det formliga raset när det gäller bisamhäUenas antal. Det är ett ras som är så kraftigt att jag tvivlar pä att det föreslagna bidraget räcker tiU för att vända utvecklingen, men det är en annan sak. Jag skall inte ta upp den frågan tiU behandling här, utan vi får väl se hur det blir i framtiden.

173

Nr 66

Onsdagen den 24 aprU 1974

Förvärv av aktier i Cementa AB

Fm talman! Jag är litet tveksam om huruvida def inte ligger en aUvarlig motsättning i att yrka bifall tUl en motion som vill stoppa fallet i antalet bin, men jag tar den risken.

Jag yrkar alltså bifall tUl reservationen av herrar Takman och mig själv - det gäller alltså punkten 2 i utskottets betänkande - men i övrigt bifaU tiU utskottets betänkande.

Herr LINDBERG (s):

Fm talman! Jag hoppas att reservantema inte fattar det som något ointresse i frågan eller som någon oartighet, om jag inte går in i någon djupare debatt i detta ärende, utan av rationeUa skäl och med tanke på kammarens tidsbrist endast yrkar bifaU tiU jordbruksutskottets betänkande nr 8 med hänvisning tUl den skrivning som föreligger från utskottsmajoriteten.

Överläggningen var härmed slutad.

174

Punkten 1

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen av herrar Wachtmeister i Johannishus och Takman, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Takman begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vUl att kammaren bifaller jordbmksutskottefs hemställan i

betänkandet nr 8 punkten 2 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herrar Wachtmeister i

Johannishus och Takman.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Takman begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föUande resultat:

Ja - 217

Nej - 96

Avstår — 4

Punkterna 3-6

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 7 Förvärv av aktier i Cementa AB

Föredrogs näringsutskottets betänkande nr 19 i anledning av propositionen 1974:85 angående utgifter på tUläggsstat III tUl riksstaten för budgetåret 1973/74 i vad avser industridepartementets verksamhetsområde jämte motioner.

Fru TREDJE VICE TALMÄNNEN yttrade:

1 fråga om detta betänkande hålles gemensam överläggning för samtliga punkter Under den gemensamma överläggningen får yrkanden framställas beträffande samtliga punkter i betänkandet.

I det föUande redovisas endast den punkt, vid vUken under överläggningen framställts särskUda yrkanden.

Nr 66

Onsdagen den 24 april 1974

Förvärv av aktier i Cementa AB

Punkten 3

Kungl. Maj:t hade i propositionen 1974:85 bUaga 11 underpunkten 3 (s. 41-44), under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över industriärenden för den 8 mars 1974, föreslagit riksdagen att godkänna vad chefen för industridepartementet förordat angående försäljning av statens innehav av aktier i AB Gullhögens bmk och förvärv av 50 000 aktier i Cementa AB.

1 detta sammanhang hade behandlats

dels de i anledning av propositionen väckta motionerna

1974:1684 av herr Helén m. fl. (fp),

1974:1685 av herr Werner m. fl. (vpk) vari yrkats att riksdagen skulle avslå hemstäUan under förevarande punkt i propositionen 1974:85,

dels den under den aUmänna motionstiden väckta motionen 1974:541 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställts att riksdagen hos regeringen skuUe anhålla om förslag syftande tUl förstatligande av Industri AB Euroc.

Utskottet hemstäUde

1. att riksdagen skulle avslå motionen 1974:1684 om uppskov med behandUngen av propositionen 1974:85 bUaga 11 punkten 3,

2. att riksdagen med bifall tUl propositionen 1974:85 bilaga 11 punkten 3 och med avslag på motionen 1974:1685 godkände vad chefen för industridepartementet förordat angående försäljning av statens innehav av aktier i AB Gullhögens bruk och förvärv av 50 000 aktier i Cementa AB,

3. att riksdagen skulle avslå motionen 1974:541 om förstatligande av Industri AB Euroc.

Reservationer hade avgivits

1. i vad avsåg godkännande av förslaget i propositionen av herr
Svensson i Malmö (vpk) som ansett att utskottet under 2 bort hemstäUa,

att riksdagen med bifaU till motionen 1974:1685 skuUe avslå propositionen 1974:85 bUaga I I punkten 3,

2. i vad avsåg förstatligande av Industri AB Euroc av herr Svensson i
Malmö (vpk) som ansett att utskottet under 3 bort hemställa,

att riksdagen med bifaU tUl motionen 1974:541 hos Kungl. Maj:t skuUe anhålla om förslag syftande tUl förstatligande av Industri AB Euroc.

175

Nr 66

Onsdagen den 24 april 1974

Förvärv av aktier i Cementa AB

176

Vid denna punkt hade avgivits särskUda yttranden

1. av herrar Börjesson i Glömminge, Gustafsson i Byske och Sjönell samt fm Hambraeus (samtliga c),

2. av herr Wirtén (fp).

Herr WERNER i Tyresö (vpk);

Fru talman! Genom Cementas köp av Gullhögens bruk, som i sak blev klart förra året men som nu i sin sista fas skall välsignas av staten och riksdagen genom att staten föreslås säUa sina aktier i Gullhögen och förvärva motsvarande del i Cementa, fullbordas en praktiskt taget hundraprocentig koncentration inom cementvaruproduktionen till ett mäktigt monopol.

Vårt parti har under flera år riktat uppmärksamheten på den privatkapitalistiska dominansen inom byggnadsmaterialbranschen och speciellt inom den tunga cementindustrin. Beträffande cementproduktionen hävdar vi att de privatägda jätteföretagen redan har sådan kapacitet att en statlig nyetablering inte är en framkomlig väg för att uppnå ett statligt inflytande över denna bransch. Därför har vi tidigare ställt förslag om förstatligande av Gullhögen och Cementa, och i år föreslår vi förstatligande av den nya storkoncernen Euroc.

Det är helt klart, menar vi, att prisutvecklingen och den genomförda maktkoncentrationen, som nu skall godkännas, aktuaUserar att frågan om statligt ingripande tas upp till allvarlig behandling.

Vi vet att prisstegringarna på bl. a. cement har varit avsevärda under de senaste åren. Dessutom finns det anledning att misstänka att de s. k. byggkedjorna, som är nära lierade med materialproducenterna, tar ut i materiaUedet vad de förlorar i det andra ledet. De kan i materialledet göra ännu större vinster än i själva byggledet.

Vi vet också att det statliga delägarskapet i AB Gullhögen, som består i ett ägande av 14 procent av aktierna, inte ens har haft till resultat att detta företags försäUning kunde ske med regeringens vetskap. En annan märklig omständighet är att de anställdas representanter i bolagsstyrelsen hölls utanför beslutet om Cementas köp av Gullhögen.

Det är alltså helt klart att det statliga delägarskapet sådant det varit i Gullhögen inte på något sätt berättigar tiU någon tillfredstäUelse över det statliga inflytandet i denna betydelsefulla bransch. Man kan väl inte påstå att tiUfredsställelsen blir särskUt mycket större efter den sammanslagning som nu skall välsignas.

I pressdiskussionen efter den genomförda fusionen förra året skrev Arbetet i en ledare den 13 augusti 1973: "Staten har tillförsäkrat sig en mindre del. Men kollektivt ägande och kontroll av cementtillverkningen är av sådan betydelse för löntagarna/konsumenterna att en insats av AP-fondsmedel skulle vara välmotiverat."

Näringsutskottet anför: "Utskottet saknar inte förståelse för den negativa syn på cementmonopolet som kommer till uttryck i motionerna. Vid bedömningen av den nu uppkommna marknadssituationen måste emellertid enligt utskottets mening beaktas att branschen även före samgåendet mellan Cementa och Gullhögen präglades av en stark koncentration. Utskottet lämnar det öppet huruvida den inom NO-ämbe-

tet upprättade promemorian eller Cementas bemötande därav kommer sanningen närmast när det gäller förekomsten av konkurrens inom ramen för det hittiUsvarande duopolet."

Jag måste fråga herr Svanberg såsom representant för regeringspartiet: Är det inte ganska generande att på detta sätt jämstäUa NO och koncernen Cementa såsom två likvärdiga parter och krypa bakom det resonemanget?

Utskottet framhåUer vidare; "Om det också finns vissa samhällsekonomiska motiv för en samordning inom cementindustrin kan det ifrågasättas om samgåendet meUan de båda företagen i branschen i realiteten varit ett samhällsintresse."

Man vinglar här och säger å ena sidan samt å andra sidan och vet inte vilket ben man skall stå på. Man vet inte vilken uppfattning man skall ha i denna fråga.

Utskottet anför: "När åtgärden nu har kommit tiU stånd måste det emellertid enligt utskottets mening anses positivt att staten genom det avtal som träffats får ökade möjligheter tUl insyn i och inflytande över

branschens fortsatta utveckUng ." VUken insyn, herr Svanberg, får

staten i den fortsatta utvecklingen?

Jag vUl erinra om vad Aftonbladet skrev i en ledare den 6 november förra året om motiven för samgåendet mellan landets två cementproducenter, mot bakgrund av om det gör någon skillnad om ett cementmonopol är privatägt eller samhällsägt. Man hänvisade tUl att när samgåendet aviserades i augusti motiverades det med att "ett sammanförande av den svenska cementindustrin på en hand är erforderligt för att möjliggöra ett rationeUt utnyttjande av tillgänglig kapacitet och förebygga dubbelinvesteringar". Rätt mycket av det resonemanget möter vi i dagens betänkande: "Utan samordning mellan Cementa och Gullhögen kan man alltså befara dubbelinvesteringar med stor överkapacitet som följd

Nr 66

Onsdagen den 24 april 1974

Förvärv av aktier i Cementa AB

Men Aftonbladet citerade också vad Gullhögens personaltidning skrev om situationen ungefär ett år tidigare. Då hette det så här: "Samtidigt som konkurrensen är hård, är den stimulerande och avgörande." Tidningen drar den riktiga slutsatsen att ett av de citerade påståendena måste vara falskt, eftersom inget påvisbart finns som säger att cementmarknaden undergick några avgörande förändringar mellan 1972 och 1973. Man utgår ifrån att det första citatets påstående inte är korrekt, eftersom motiveringarna för samgåendet torde vara av helt annat slag än vad som uppgavs. Det är självklart att Cementa varit intresserat av att köpa sin enda konkurrent, även om Gullhögens produktion är mycket mindre än Cementas. I gengäld är Gullhögens fabriker modernare, mera rationeUa och därigenom också lönsammare.

I det läget avstod enligt uppgifter staten från att gå in som större delägare, möjligen som majoritetsdelägare, med motivering att statens engagemang tidigare i byggnadsmaterialindustrin inte manade till efter-föUd. I StäUet agerar staten så att Cementa får ett totalt monopol på den svenska cementmarknaden, samtidigt som Gullhögens ägare, det Handelsbanken närstående investmentbolaget Industrivärden, kan göra en god affär med en vinst på 75 miljoner kronor. Dessa 75 miljoner skall ju på

177

12 Riksdagens protokoll 1974. Nr 65-66

Nr 66

Onsdagen den 24 april 1974

Förvärv av aktier i Cementa AB

något sätt också betalas. VUka, om inte i sista hand konsumenterna, får betala de 75 miUonerna tUl Industrivärdens aktieägare?

Sammanfattningsvis innebär hela den här affären, som staten medverkar tUl och som utskottets majoritet nu också tUlstyrker, att genom Cementas köp av Gullhögen kommer Cementa att behärska 99 procent av den svenska cementmarknaden. Alla som bygger nu kommer att bli kunder till Euroc, som är moderbolag i koncernen. Det finns anledning att ställa frågan; Kommer den ytterligare koncentrationen och hårdare monopoliseringen att innebära en prisutveckling som gynnar byggnadskostnader och hyror? Tror herr Svanberg på det? Jag tror inte att det blir så, eftersom vi har sett, framför allt under 1960-talet, vad den långt gående koncentrationen inom materialindustrin och integrationen inom andra delar av byggnadsindustrin har inneburit tUlsammans med samman-flätningen med affärsbankerna.

Fm talman! Jag ber att fä yrka bifall tUl reservationerna 1 och 2 av herr Svensson i Malmö.

178

Herr BÖRJESSON i Glömminge (c);

Fru talman! Vi från centerns sida har varit tveksamma till den transaktion som blir resultatet av ett riksdagens bifall tUl regeringens framställning om ett godkännande av vad chefen för industridepartementet förordat angående försäUning av statens innehav av aktier i AB GuUhögens bruk och förvärv av 50 000 aktier i Cementa AB. Vi har befarat att denna affär skall dra med sig en sammanslagning av de enheter inom cementindustrin som nu finns - sex eller sju stycken - och att en del av dem kommer att läggas ned.

Vi har till utskottsbetänkandet fogat ett särskUt yttrande för att markera vår tveksamhet beträffande det lyckosamma och samhäUsnyttiga i en sådan sammanslagning tUl ett verkligt storföretag. Om denna sammanslagning medför nedläggningar - något som vissa uttalanden tyder på att man kan befara — försämrar det den regionala balansen när det gäller näringslivets lokalisering inom landet. Flera av de fabriker som denna koncern kommer att äga ligger i områden som nu har svårt att dra tUl sig industrier. Det är nog riktigt som föregående talare sagt och som framhållits i andra sammanhang att man på detta sätt åstadkommer en monopolsituation inom cementtillverkningen. Att staten äger ett visst antal aktier lär därvidlag inte betyda särskilt mycket.

Som vi framhållit i vårt särskilda yttrande blir en nyetablering inom branschen i framtiden praktiskt taget otänkbar på grund av det stora övertag som denna koncern får genom fusionen.

Näringsfrihetsombudsmannen har haft denna affär under utredning, och han har uttalat att Cementas förvärv av GuUhögen måste anses medföra sådan skadlig verkning som avses i 5 § konkurrensbegränsningslagen. Näringsfrihetsombudsmannen har i andra sammanhang uttalat som ett slags trossats, att det i vär värld inte har skapats något system som bättre än konkurrensen kan driva fram rationaliseringar, förbättringar och den bästa användningen av samhällets resurser över huvud taget.

Nu har denna fråga kommit i ett kontroversiellt och knepigt läge på grund av att näringsfrihetsombudsmannen har förklarat att prövningen av

denna fråga skall förklaras vUande i avvaktan på Kungl Maj:ts och riksdagens beslut. Således blir en tjänsteman som är tillsatt att bevaka att konkurrensen inte försvinner neutraliserad och satt ur''spel av riksdagen och regeringen. Det är ett ganska egendomligt förhåUande. Näringsfrihetsombudsmannen framhåUer i sitt uttalande att om riksdagen och regering beslutar på det sätt som föreslagits, så har man accepterat en utveckling som han är tiUsatt att förhindra.

Fm talman! Detta var några ord om den tveksamhet som vi känt inför behandlingen av detta ärende.

Nr 66

Onsdagen den 24 april 1974

Förvärv av aktier i Cementa AB

Herr REGNÉLL (m):

Fru talman! Utskottet ger i sin majoritetsskrivning besked om att man kan ha vissa skäl att se negativt på det som man med större eller mindre rätt i diskussionen kaUar för cementmonopolet. I meningsmotsättningen om huruvida det faktiskt tidigare har förelegat en konkurrens eUer inte säger utskottet — det har redan citerats här i dag — att man lämnade öppet om NO-ämbetets promemoria eller Cementas bemötande därav kommer sanningen närmast. Om avtalet sådant det nu framlagts för riksdagen säger utskottet att riktlinjerna borde uppskattas som fördelaktiga för samhället.

Representanter för centerpartiet och folkpartiet i utskottet har avlämnat särskUda yttranden. Däremot har detta inte gjorts från moderata samlingspartiets ledamöter, fast också vi på vårt håU naturligtvis är medvetna om att varje monopol innebär risker och att dessa rent av kan bli särskUt påtagliga, om staten lämnar sin medverkan i monopolet. Sådana principiella synpunkter har bl. a. partiets vice ordförande, herr Burenstam Linder, framfört på ett tidigt stadium.

I den allmänna debatten har fusionen blivit mycket olika bedömd. Industriförbundets verkstäUande direktör Axel Iveroth har t. ex. uttalat sig starkt kritiskt, medan samma förbunds ordförande Karl Arne Wegerfelt varit väsentligt mera positiv till både företagets och industriministerns agerande.

Utskottets betänkande — för att nu återvända till detta — betecknar som sagt fusionen i fråga om sina riktlinjer som fördelaktig för samhället. Något förvånande är det att centerpartiets utskottsledamöter efter att ha godkänt dessa formuleringar i ett särskUt yttrande säger sig anse att fusionen "ur samhällsekonomisk synvinkel och med hänsyn tUl andra allmänna intressen har övervägande negativa effekter". Mot sig själva talar centerpartiets representanter också på en annan punkt. Först ansluter man sig tiU utskottets konstaterande att det får lämnas öppet om NO eUer Cementa haft rätt i frågan om huruvida priskonkurrens faktiskt förelegat tidigare eUer inte. Därefter säger man i sitt särskilda yttrande att "det är uppenbart att konkurrensen mellan de båda företagen i cementbranschen har medfört att prisnivån hållits nere".

Men sådana inkonsekvenser kan man råka ut får när det gäller att bedöma ett komplicerat ärende. Mera anmärkningsvärt är påståendet i det särskUda yttrandet att de företagsekonomiska fördelarna av en sammanslagning knappast kan vara av nämnvärd betydelse. Vi kan ta ett enda exempel på hur felaktigt det påståendet är. Där kan jag vända mig

179

Nr 66

Onsdagen den 24 aprU 1974

Förvärv av aktier i Cementa AB

180

tUl fru Hambraeus, som annars talar om vårt behov av ett energisnålt samhälle. Gör man det borde man kunna erkänna, att det är både samhällsgagneligt och företagsekonomiskt fördelaktigt om 150 000 ton bränsle årligen kan sparas som ett resultat av den tekniska utveckling som fusionen siktar tUl. Att också transport och distribution kan bli bUUgare har vi fått klara siffror på när utskottet besökte företaget.

I skarp kontrast mot den bedömningen att fusionen skulle sakna nämnvärda företagsekonomiska fördelar står Cementas och Gullhögens uppfattning att en koncentration på sikt var en nödvändighet. Inte minst de anstäUda har visat förståelse för den uppfattningen.

Man pekar på att man också i våra grannländer har insett nödvändigheten av stordrift. I Norge finns sedan 1968 bara en tillverkare av cement i stället för de tre som tidigare fanns. Denne tiUverkare planerar nu att gå in i en grupp med Danmarks största cementtillverkare. Produktionskapaciteten bara i den gruppen skuUe bli nästan den dubbla mot den svenska kapaciteten. Utöver detta har norrmännen planer på en ny fabrik, närmast avsedd för export av en produktion svarande ungefär mot två tredjedelar av vad vi producerar här hemma. Statsminister Palme fick säkert ett besked vid sitt Polenbesök för några veckor sedan att polackerna projekterar mycket stora cementugnar.

På tal om export bör det också sägas, att det särskilda yttrandet från centerpartihåll nog tar litet lätt på möjligheterna tUl importkonkurrens. Cementa har redovisat att det inte kostar mer att frakta löscement till sjöss på en sträcka som den från Biscaya tiU Malmö än att per bil ta partiet från Malmö tUl Hässleholm. Det betyder att varje kustlokaliserad cementfabrik vid Östersjön — sådana finns det många och kommer att finnas ännu flera — utan bekymmer för fraktkostnaden kan konkurrera med svensktillverkad cement till våra ostkusthamnar och att vår västkust på samma sätt kan ta emot bUligt fraktad cement från fabriker vid Nordsjön.

Sådana besked ger bakgrunden tUl vad branschfolket hävdar, nämligen att fusionen varit en förutsättning för att svensk cementproduktion på sikt skulle kunna hävda sig.

Det har sagts här i dag att fusionen kom tUl stånd utan att industriministern kände till att så skuUe bli fallet. Det är ett felaktigt påstående. Industriministern har själv vid en presskonferens talat om att budet gick tiU staten med frågan huruvida staten var intresserad av att förvärva Gullhögen. Industriministern var också informerad om att det fanns utländska intressen som skuUe kunna komma i fråga när staten hade sagt nej. Först i tredje hand blev det fråga om att Cementa skulle gå in som köpare.

Industriministern gjorde tydligen samma bedömning som branschfolket, nämligen att en koncentration var nödvändig för att man skulle kunna garantera att den svenska produktionen på sikt skulle hävda sig. Är den bedömningen riktig bör man kanske vara litet mer återhållsam än vad t. ex. en aggressiv tidning varit då den kaUat industriministern för "monopolmakare" och krävt att riksdagen skulle ställa misstroendevotum mot honom för hans agerande.

Det är förvisso en kompUcerad fråga. A ena sidan ligger det onekligen

risker i en inhemsk monopolställning som tUlverkare. Å andra sidan är det nödvändigheten av att hävda den svenska konkurrenskraften. Att detta inte skall fä gå ut över konsumenterna, att priset för cement i landet inte skall håUas högre än nödvändigt är krav som vi alla som konsumenter ställer. Men det är också fråga om det intresse för fri konkurrens som vi hyser oberoende av partitiUhörighet.

Utskottet har funnit den lösning som föreslagits i propositionen acceptabel. Från de moderata representanternas i näringsutskottet sida har vi inte funnit anledning tUl några särskUda yttranden i sammanhanget. Vi har utan ytterligare broderier skrivit under på de formuleringar som blivit utskottsmajoritetens.

Nr 66

Onsdagen den 24 april 1974

Förvärv av aktier i Cementa AB

Herr WIRTÉN (fp);

Fru talman! Till detta betänkande har jag fogat ett särskUt yttrande i vUket påpekas hur vi från folkpartiet under flera år har kritiserat den pågående koncentrationstendensen inom näringslivet. Vi ser den som ett klart hot mot viktiga konsumentintressen.

För en tid sedan redovisade jag i en interpellationsdebatt med handelsminister Feldt angående konkurrensbegränsningslagens brister hur utvecklingen under några år varit inom bryggerinäringen. Man kan finna en liknande koncentrationsbild inom åtskUliga branscher. Den finns för glasemballage, glass och flera andra sektorer inom livsmedelsindustrin. Och den finns inte minst inom cementindustrin, vUket har framgått av den hittills förda debatten. Där har vi — som också här konstaterats — ett faktiskt monopol.

I utskottets skrivning slås också fast: "Utskottet saknar inte förståelse för den negativa syn på cementmonopolet som kommer till uttryck i motionerna." Vi kan således notera att vår kritik har fått ett brett erkännande.

Det är bara att beklaga att staten, dvs. industridepartementet, tydligen aktivt medverkat tiU att monopolet kommit tiU stånd. Monopolet gäller cementtillverkningen. Men Euroc-koncernen är synnerligen vältäckande inom hela byggmaterialindustrin. Det framgår mycket bra av utskottets recitdel. Via dotterbolag och dotterbolag tUl dotterbolagen tar Euroc-koncernen hela byggsektorn i ett enda stort famntag. Associationen till en bläckfisks mångarmade grepp är omedelbar.

I detta förhållande ligger i sig en risk. Diskriminering av vissa köpare med sämre pris eller sämre leveransservice kan uppstå. Andra nackdelar med monopol är att den priskonkurrens som tidigare fanns sätts ur spel. Man kan visserligen med rätta påpeka att cementproduktionen även tidigare var nära monopolet. Men det var dock två producenter på marknaden och man kunde, som näringsfrihetsombudsmannen funnit i sina undersökningar, påvisa en priskonkurrens främst genom rabatt-givning, som nu kan befaras upphöra. Det är inte realistiskt att räkna med någon potentieU konkurrens från nyetablering. Och importkonkurrensen på cement är och kommer nog att förbli ringa. Beräkningar visar att transportkostnaderna för cement från Västeuropa utgör ca 15 procent av det svenska priset. Jag tycker att det kan noteras efter vad herr Regnéll nyss sade om den förbättrade konkurrenssituation som han menade att

181

Nr 66

Onsdagen den 24 april 1974

Förvärv av aktier i Cementa AB

cementfabriker utefter Nordsjökusten kan ha. Här är det dock en betydande transportkostnad, och det är klart att detta utgör en hämsko. Den aUvarligaste risken med monopol är kanske ändå att erfarenheten visar att bristande konkurrens kan leda till att effektiviteten i vid bemärkelse blir mindre. ViUan att sänka kostnader genom att förbättra produktions- och distributionsmetoder tycks försvagas.

Från sådana här utgångspunkter är det verkligen beklagligt att fusionen mellan Cementa och GuUhögen med gällande konkurrensbegränsningslag tycks vara oåtkomlig. Vi har från folkpartiet försökt få riksdagsbehandlingen av uppgörelsen meUan staten och Cementa uppskjuten i awaktan på en eventueU prövning av marknadsdomstolen huruvida den här fusionen kan bedömas medföra sådan skadlig verkan som avses i 5 § konkurrensbegränsningslagen. Men då detta av formella skäl, som finns redovisade i utskottsbetänkandet, inte tycks vara möjligt har vi sagt oss att det ändå är bättre att godkänna ett avtal som medger staten ett visst inflytande över företaget än att halsstarrigt säga nej tiU det. Monopolet är likafullt ett faktum.

Med detta konstaterande skulle jag kunna sluta. Men, fru talman, jag skall be att få göra ett par tUlägg.

För det första visar den här affären än en gång hur viktigt det är att vi snabbt får till stånd den översyn av konkurrenslagstiftningen som folkpartiet sedan lång tid har krävt och som nu handelsministern utlovat. Samhällets nuvarande instrument för att förhindra de pågående koncentrationstendenserna är alldeles för trubbiga.

För det andra vUl jag fästa uppmärksamheten pä vad utskottet anför i slutet av sitt betänkande. Där sägs att det nu gäller att ha en noggrann uppmärksamhet på vad som händer inom byggnadsmaterialindustrin. Det är angeläget att så sker för att inte viktiga konsumentintressen — i första hand bostadskonsumenternas — skall komma i kläm.

Jag har, fru talman, inget annat yrkande än utskottets.

182

Herr SVANBERG (s):

Fru talman! Jag kan inledningsvis framhålla att vi egentligen måste ha fått fram ett salomoniskt och bra betänkande, eftersom både vpk och moderaterna tycker att det inte är bra. De brukar ju säUan stå på samma sida. Men dessutom har alla hittiUsvarande talare i debatten varit missnöjda med det träffade avtalet. Också det förhållandet är ganska positivt, eftersom alla som säger detta ändå vUl godkänna avtalet.

Jag tycker ändå att det är mera ruter i både herr Wemer i Tyresö och herr Regnéll. Herr Werner i Tyresö vågar säga att han är helt emot avtalet rhedan herr Regnéll säger att han är för det. Av de två andra talarna anför herr Börjesson i Glömminge att han visserligen vill godkänna avtalet men att han varit tveksam. Han tycker inte att det är bra med monopol och med ett sådant här avtal, men han godkänner det ändå. Varför mäste man göra alla dessa slingerbultar i stäUet för att som utskottet säga; Nu har denna fusion genomförts utan att staten tagit initiativ till den. Vi finner skönhetsfläckar i sammanhanget men menar att vi kan godta fusionen. Vi har att väUa mellan att godkänna avtalet och att helt förkasta det. Varför kan man inte utan omsvep erkänna detta?

Jag kan liksom dessa tidigare talare säga, att ingen av oss som i utskottet trängt in i denna fråga är glad över att få ett monopol eller vUl medverka tUl ett sådant. Men jag tycker inte att man skall måla hin på väggen på det sätt som man gör då man säger att vi nu skulle vara helt i händerna på Cementa när det gäller prissättningen. Om man skall lita till priskonkurrensen, bör man dock komma ihåg att denna redan förut var ganska så liten på den svenska cementmarknaden. Euroc svarade för ca 80 procent av cementleveranserna i landet och var helt prisledande på marknaden.

Jag viU i detta sammanhang ta upp en fråga som ställts av herr Werner i Tyresö. Han undrar om det inte är litet genant att jämställa NO med Euroc. Vi säger att vi låter stå öppet vem som har rätt beträffande vUken grad av konkurrens som rått före samgåendet. Jag skulle kunna uttrycka det sä att inte heller denna konkurrens egentligen har funnits. I det avseendet är det nu aUtså en mycket liten skillnad mot tidigare.

Efter att ha gjort dessa konstateranden vill jag peka på några andra förhållanden i sammanhanget. Det har framhållits att staten inte tagit initiativet tUl fusionen mellan de två företagen och inte haft att godkänna eller inte godkänna denna. Men staten har inte heller funnit att den bort ingripa genom att överta hela Eurockoncernen.

Vi är dock inte helt i händerna på denna koncern. För det första har vi en kontrollmyndighet som heter statens pris- och kartellnämnd. Det finns för det andra stora möjligheter att importera cement tUl Sverige. Staten har genom ledamöter i styrelsen fått betydligt större insyn och inflytande i företaget än vad den ringa aktiepost som staten har i företaget medger. Staten har fått rätt att utse revisorer, osv. Dessutom pekar utskottet på att kammaren helt nyUgen beslutat anta ett förslag om översyn av konkurrenslagstiftningen. Herr Wirtén var inne på det.

Allt detta tillsammans bidrar ändå till att begränsa de eventuella skönhetsfläckar som finns i det här sammanhanget. Jag vill dessutom framhålla att det inte är staten eller industriministern som är ansvarig för dessa skönhetsfläckar utan de två företag som går ihop. Nackdelarna är ändå inte av den arten att beslutet helt måste fördömas. Vi har bara att ta det eller icke ta det, och vi tror att det hela skall gå att klara ändå.

Utskottet säger mot slutet något som jag gärna vill poängtera: "När utskottet sålunda ställer sig bakom förslaget i propositionen vill utskottet kraftigt betona vikten av att staten aktivt utnyttiar de möjligheter att hävda olika samhäUsintressen som avtalet ger." Man bör väl ändå säga ifrån, att staten inte bara skall sitta där med en gisslan i styrelsen, som det sägs i vpk-reservationen. Att påstå att det är den rollen som statens representanter skulle komma att spela tror jag är att måla hin på väggen.

Vi finner ändock att det avtal som redovisas i Kungl. Maj;ts proposition bör kunna godtas. Helt klart är att det har vissa fördelar ur produktionssynpunkt - stordrift osv. Jag tror också att möjligheten att använda monopolet för att skörta upp den svenska allmänheten är begränsad. Samhället har all anledning att finnas med i den här verksamheten, att fortlöpande kontrollera vad som händer, att vara observant och vidta åtgärder för att vrida det hela till rätta om det behövs.

Nr 66

Onsdagen den 24 april 1974

Förvärv av aktier i Cementa AB

183

Nr 66

Onsdagen den 24 april 1974

Förvärv av aktier i Cementa AB

Med dessa ord ber jag, fru talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Låt mig också säga ett par ord om reservationen 2, där man föreslår ett förstatligande av Industri AB Euroc, Det är vpk som önskar att staten helt enkelt socialiserar hela detta företag, som inte bara sysslar med att göra cement utan har en väldig massa andra verksamheter i gång på hela byggmarknaden och delvis också arbetar utomlands.

Utskottet har inte funnit att man i den här branschen har någon anledning att vidta en så drastisk åtgärd som att socialisera Euroc. Vi tror inte att det skulle vara den mest effektiva åtgärd som kan tänkas i det här sammanhanget. Även på den punkten yrkar jag bifall till utskottets förslag.

184

Herr WERNER i Tyresö (vpk):

Fru talman! Efter att ha hört herr Svanbergs försvar för utskottsmajoritetens betänkande gör jag den reflexionen att dagens socialdemokrater inte minst verbalt är betydligt blekare än vad 1940-talets socialdemokrater var. Då hävdade de, i varje fall i efterkrigsprogrammet av år 1944: "I de fall, då hela produktionen domineras av ett företag eller en sammanslutning av företag, eller då en konkurrerande produktion kan anses oekonomisk bör däremot de existerande företagen överföras i samhäUets ägo."

Att några sådana tankegångar i dag inte besvärar vare sig regeringen eller herr Svanberg är helt klart. Men hur tror ni att ni skall kunna klara de nuvarande förhållandena på bostads- och hyresmarknaden, om ni utgår ifrån att de s. k. marknadsekonomiska krafterna skall styra utvecklingen? Det är ju det förhåUandet som kommer till uttryck på område efter område.

Hela koncentrationen av kapital och produktionsresurser, som har ägt rum framför allt sedan mitten av 1960-talet och fortfarande pågår och som kombineras med stora markförvärv, särskilt i tätortskommunerna, är ju oacceptabel, därför att den ger det privata näringslivet ett helt dominerande inflytande över byggnads- och bostadspolitiken.

Vid alla tillfällen när vi från vårt parti tar upp de här frågorna — det är likadant i dag — hänvisar man till statliga utredningar och till att man håller problemen under observation. Men vilka resultat har alla utredningar avsatt i form av konkreta åtgärder? Ja, inte har de på några punkter inneburit ett ökat samhälleligt inflytande över dessa nyckelgrenar inom den svenska materialproduktionen. I stället har man från regeringens sida tagit initiativ till ytterligare koncentration och monopo-lisering; och i och för sig kan väl sägas att det är en konsekvent linje som man fuUföUt ända sedan 1947, när man tUlsatte en utredning, men sju år senare sade: "Nu får ni lägga ned ert arbete". Dagens betänkande går ju helt i samma anda.

I fråga om inflytandet upprepar herr Svanberg ungefär vad industriministern sade i interpellationssvaret tUl mig och herr Lindkvist förra hösten. Han hävdar att staten har ett betydande engagemang i byggnadsämnesindustrin genom Statsföretagskoncernen, bl. a. genom 50 procent av aktierna i Rockwool och genom statens innehav av omkring 11

procent av aktierna i GuUhögens bruk. Efter överenskommelsen mellan Cementa och Gullhögen kommer nu staten att inneha 5 procent av aktierna i Cementa.

Det är väl, herr Svanberg, inte några särskUt imponerande tag från regeringens sida. Och inte förändrar det väl på något avgörande sätt ägarstrukturen inom den tunga delen av den svenska materialindustrin? Två styrelseledamöter och en revisor jämte suppleanter i Cementa och Gullhögen — det är tUlräckligt för Rune Johansson, Ingvar Svanberg och regeringen och betraktas som ett avsevärt inflytande inom en nyckelindustri. Lycka till, herr Svanberg, på den vägen!

Herr WIRTÉN (fp):

Fru talman! Jag tycker att näringsutskottets ordförande var ganska blygsam och hade låg målsättning för arbetet i vårt utskott när han sade att det är bra om alla är missnöjda med ett betänkande. Vi skulle nog kunna ha litet större krav på arbetet. Jag skall ändå gärna erkänna att jag tror att i det här fallet även utskottets ordförande känner en viss besvikelse över utgången, men det får han väl i så fall själv vittna ytterligare om i fortsättningen.

Nu säger herr Svanberg att vi försöker slingra oss runt frågan och ändå är med på beslutet. Jag har i mitt första inlägg redovisat varför vi tvingats att vara med på detta. Vi har i utskottet talat om de formella grunderna för att vi inte nu kan awakta en prövning av marknadsdomstolen, vUket jag egentligen tycker skulle vara det riktiga för att se om detta inte, som jag sade förut, står i strid med 5 § konkurrensbegränsningslagen. Men där är vi ställda, och då säger jag att det är bättre att vi kan vara med på avtalet och få den insyn som det ändå medger än att bara stå vid sidan om. Jag har också påpekat att detta visar att vi nu måste få till stånd den översyn av konkurrenslagstiftningen, som vi har krävt.

Utskottets ordförande finner en tröst i att SPK finns, och det är väl — jag har ingenting att invända mot det resonemanget. Detta är ett instrument som nu kan vara användbart för att kontroUera att inte priserna rör sig på ett omotiverat sätt inom monopolets verksamhetsområde.

När man tar del av vad herr Svanberg sade i en intervju i Dagens Nyheter i oktober förra året, så undrar man om inte också, som jag här inledningsvis sade, utskottets ordförande är litet besviken på utvecklingen. Herr Svanberg säger i denna intervju att vi har en litet söndagsskolmässigt snäll inställning till koncentrationsutvecklingen inom svenskt näringsliv. Vidare säger han att om vi känt tiU cementfusionen, hade vi nog formulerat oss annorlunda. Vad herr Svanberg i detta uttalande syftar pä är just den låga ambitionsnivå som utskottet hade det året i fråga om kravet på en översyn av konkurrenslagstiftningen. Då awisade utskottsmajoriteten det kravet från folkpartiet. Det är senare som man har insett att det är nödvändigt att få den översynen till stånd, och därför tror jag som sagt att även herr Svanberg har tänkt om något i de här frågorna.

Det kan väl också sägas att i den intervju jag citerade sätter herr Svanberg upp som viUkor för att vara med på ett avtal med Euroc att

Nr 66

Onsdagen den 24 april 1974

Förvärv av aktier i Cementa AB

185

Nr 66 staten skulle ha 25-30 procent av aktierna. Nu blev det 5 procent.
Onsdaeen den 1" '1' " talman, skulle jag bara viUa påpeka att även av Cementas

24 april 1974 yttrande framgår det klart att industriministern har haft sitt finger med i

--------------------- det här spelet och måste anses vara rätt ansvarig för att monopolet har

Förvärv av aktier kommit tiU stånd.
;' Cementa AB

Herr SVANBERG (s):

Fru talman! Om jag skall börja med herr Wirtén, tycker jag inte att det är så låg målsättning om man säger att alla är missnöjda men alla är ändå med på förslaget. Det kan inte vara sä förfärligt dåligt om ni i alla fall godtar det med ett undantag, och det är vpk.

Sedan sade herr Wirtén något väldigt lustigt: Vi har ju varit med på detta, men jag har redovisat varför vi är med på det. Men, herr Wirtén, det gäller väl i och för sig alla. Här har vi inte att väUa mellan att låta NO yttra sig om förslaget eller göra på det ena eller andra sättet. Vi har att ta det här avtalet eller säga nej till det, och i det sammanhanget har folkpartiet sagt ja liksom de andra har sagt ja. Jag förstår inte varför vi då skuUe hålla på och tvista om vem som sagt ja mest eller minst, eller vad det är fråga om. Vi har haft att välja, och då har vi valt på samma sätt.

Herr Wirtén säger att jag i Dagens Nyheter uttalat att vi kanske haft en söndagsskolmässig inställning tUl konkurrenslagstiftningen. Ja, det där kunde vi diskutera väldigt mycket. Låt mig bara säga två ting. Det ena är att vi har i år biträtt ett förslag om att man skall skärpa konkurrenslagstiftningen. Och den är något som bör finnas i ett samhälle som så helt är uppbyggt på en marknadsekonomi som vårt. Min grundinställning är litet annorlunda. Jag kanske inte är så intresserad av att bygga ut marknadsekonomin ytterligare utan ser möjligheter att gå en annan väg. Men i dagens läge kan vi inte göra detta, och därför biträder jag det föreliggande förslaget och säger att jag kan vara överens med herr Wirtén. Vi bör skärpa vår konkurrenslagstiftning, men på sikt hjälper inte det heller helt och hållet.

Herr Werner i Tyresö säger att dagens socialdemokrater är bleka eller svaga - jag kunde inte riktigt uppfatta vad han sade — jämförda med 1940-talets, för dem var det krut i: de skrev efterkrigsprogrammet. Ja, vad skall vi inte då säga om dagens kommunister? De har nu äntligen hunnit ifatt vårt efterkrigsprogram från 1940-talet. Där är de i dag; längre har de aldrig kommit i detta sammanhang.

Det finns ändå några som har drivit efterkrigsprogrammet och gått vidare i det här arbetet. Det är socialdemokraterna. Vi fastnar inte i att i varje situation läsa en katekestext och säga att just på det här sättet skall det se ut.

Herr Werner säger: Hur tänker ni klara byggmarknaden och hela
bostadssituationen om ni skall lita till marknadskrafterna? Det är ju de
som bestämmer allting, menar herr Werner. Ja, det här måste vara en
underlig marknad. Man kan inte öppna en borgerlig tidning — åtminstone
inte en moderat tidning — utan att finna belägg för att varenda pinal på
det området är socialiserad. Det är samhäUet och staten som bestämmer
allting, heter det. Men det kan inte vara så att samhället-staten och
186 marknadskrafterna samtidigt bestämmer allting. Jag tycker att man

återigen får resonera som så, att eftersom ni bägge som företräder helt olika synpunkter inte tycker om förslaget måste det ändå vara någorlunda vettigt.

Och jag skulle viUa rekommendera herr Werner, som ändå är en vettig karl, att försöka komma loss ur den metod som han använder när han skall kritisera dagens socialdemokrater. Han jämför oss inte med dagens vpk-are utan möjligen med några heroer som fanns på 1930- och 1940-talen - socialdemokrater som var alldeles utomordentliga människor. Men hur ser dagens vpk-are ut, om vi skall jämföra oss med dem?

Nr 66

Onsdagen den 24 april 1974

Förvärv av aktier i Cementa AB

Herr WERNER i Tyresö (vpk):

Fru talman! Jag sade, herr Svanberg, att det var verbalt som 1940-talets socialdemokrater var litet friskare än dagens socialdemokrater. Det är ju en avsevärd skillnad.

Sedan, herr Svanberg, skall vi debattera bostadspolitiken i annat sammanhang, och den frågan kan väl herr Svanberg och jag fortsätta diskutera då.

Men herr Svanbergs senaste inlägg förändrar ju ingenting i sak i den fråga som vi i dag diskuterar. Det beslut som herr Svanberg här talat sig varm för innebär att ni accepterar och förstärker cementmonopolet, ni sätter er lit tUl minoritetsrepresentationen på två representanter och en revisor i Cementa och Gullhögen, och ni anser att ni med 5 procent av aktiekapitalet har skaffat er ett inflytande i cementrörelsen som är avsevärt. Ni sätter er lit tiU SPK och till att Cementas försäUningsvillkor skall vara öppna. Kort sagt, herr Svanberg, gör ni halt inför ett privatkapitaUstiskt monopolvälde inom en av våra viktigaste basindustrier. Därigenom avstår ni ifrån att medverka tiU att bryta den allt snabbare integrationen inom byggnadsämnes- och byggbranscherna med två av våra största banker i bakgrunden.

Detta är den väg som herr Svanberg och hans partivänner har valt i dag. Men, herr Svanberg, den vägen kommer säkert att bli knagglig, och den kommer nog inte heller att gå till historien som ett av den svenska socialdemokratins stora nummer när det gäller att leva upp till vad ni i högtidliga sammanhang hävdar i partiprogrammet. Där säger ni att det gäller att lägga bestämmanderätten över produktionen och dess fördelning i hela folkets händer.

Jag skulle kunna avsluta denna debatt med att säga: Godnatt, herr Svanberg!

Herr SVANBERG (s):

Fru talman! Jag blev litet ängslig när herr Werner i Tyresö bögade ägna sig åt historieskrivning. Jag tror att det är det sista som han och hans partivänner skall ägna sig åt. De har försökt det väldigt mycket i andra sammanhang, och då har de alltid sett till att den historieskrivningen har blivit just sådan som dagens makthavare gillade, inte som verkligheten har varit. Om herr Werner får skriva socialdemokratins historia, så kommer det säkerligen att gå på samma sätt. Då kommer han att framställa socialdemokraterna som bleka och svaga - och allt vad herr Werner här sade - och vpk som heroer, när kommunisterna i verkligheten inte har

187

Nr 66

Onsdagen den 24 april 1974

Förvärv av aktier i Cementa AB

betytt någonting i sammanhanget.

Sedan sade herr Werner godnatt tiU mig, och jag skall inte replikera på det på annat sätt än att jag har lust att säga god morgon tiU herr Werner, eftersom han tydligen är väldigt yrvaken. Längre har han inte kommit i den här frågan.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkterna 1 och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemstäUt.

Punkten 3

M o m. 1

Utskottets hemstäUan biföUs.

M o m. 2

Propositioner gavs på bifaU tUI dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Svensson i Malmö, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Werner i Tyresö begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som viU att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i

betänkandet nr 19 punkten 3 mom. 2 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I av herr Svensson i

Malmö.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Werner i Tyresö begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 301

Nej - 17

Avstår — 2

M o m. 3

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Svensson i Malmö, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Werner i Tyresö begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaUer näringsutskottets hemställan i

betänkandet nr 19 punkten 3 mom. 3 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Svensson i

Malmö.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens Nr 66

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Werner i Tyresö Onsdagen den

begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstnmgsapparat. 24 aoril 1974
Denna omröstning gav föUande resultat

Ja - 303 Förvärv av aktier

Nej - 16 i Cementa AB

Avstår — 3

Herr Claeson (vpk) anmälde att han avsett att rösta nej men av misstag nedtryckt ja-knappen.

På förslag av fm tredje vice talmannen beslöt kammaren uppskjuta behandlingen av på föredragningslistan återstående ärenden till morgondagens sammanträde.

§ 8 Fm tredje vice talmannen meddelade att på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skuUe justitieutskottets betänkanden nx 9 och 12 samt näringsutskottets betänkanden nr 22—25 i nu angiven ordning uppföras främst bland två gånger bordlagda ärenden.

§ 9 Kammaren åtskUdes kl. 0.15.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert