Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1974:65

Onsdagen den 24 april

Kl. 10.00

§ 1 Justerades protokoUet för den 16 innevarande månad.

§ 2 Meddelande ang. plena torsdagen den 2 och fredagen den 3 maj

Herr TALMANNEN yttrade:

Sammanträdena torsdagen den 2 och fredagen den 3 maj blir arbetsplena som tar sin början kk 12.00 respektive kl. 10.00.

§ 3 Föredrogs och hänvisades Kungl. Maj:ts propositioner nr 77 till inrikesutskottet, nr 98 tUl skatteutskottet samt nr 120 till inrikesutskottet.

§ 4 Föredrogs och hänvisades motionerna nr 1775 tiU kultumtskottet, nr 1776 tUl civilutskottet samt nr 1777 och 1778 tUl trafikutskottet.

§ 5 Föredrogs, men bordlades åter justitieutskottets betänkanden nr 9 och 12, socialutskottets betänkanden nr 12, 14, 16 och 17 samt inrikesutskottets betänkande nr 10.

Nr 65

Onsdagen den 24aprU 1974

Meddelande ang. plena torsdagen den 2 och fredagen den 3 maj

Internationellt utvecklingssamarbete

§ 6 Internationellt utvecklingssamarbete

Föredrogs utrikesutskottets betänkande nr 3 i anledning av propositionen 1974:1 i vad avser anslag tiU InternationeUt utvecklingssamarbete, jämte motioner.

(Redovisning av utskottsbetänkandet intages efter anförandena i ärendet.)

Herr TALMANNEN anförde:

I fråga om detta betänkande hålles gemensam överläggning för samtliga punkter. Under den gemensamma överläggningen får yrkanden framställas beträffande samtliga puiUcter i betänkandet.

Herr TURESSON (m):

Herr talman! Redan i slutet av 1960-talet uttalade jag i en u-lands-debatt i den gamla riksdagens andra kammare att vär biståndspolitik borde betraktas som ett led i vår utrikespoUtik. Man borde därför anlägga en helhetssyn på vårt lands förbindelser med u-länderna.

Från moderata samUngspartiets sida har därefter år efter år en sådan

Nr 65

Onsdagen den 24 april 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

helhetssyn efterlysts i våra partimotioner Men hittUls har det varit förgäves. Den officiella svenska attityden gentemot den tredje världen präglas i stäUet alltjämt i aUtför hög grad av ett välgörenhetstänkande som — för att uttrycka sig modernt och modest — verkligen inte är riktigt i tiden.

U-ländema själva blir synbarligen också allt mindre trakterade av att känna sig vara föremål för vad som kan uppfattas som ensidig välgörenhet. I ett anförande i Förenta nationernas budgetutskott i höstas gav Algeriets representant uttryck åt denna instäUning, när han motsatte sig friviUiga bidrag tUl FN:s budget utöver de enligt den officiella bidragsskalan fastställda. Sådana friviUiga bidrag hade, ansåg han, ett inslag av välgörenhet, som gav utrymme för "bUlig publicitet" åt givarländerna.

Det är naturligtvis angeläget att det svenska biståndet inte stämplas på detta sätt. BiståndspoUtiken får inte heller dirigeras av något slags nykolonialistiskt storebrorstänkande. Vi måste låta vårt val av mottagarländer och av biståndsinsatser mera styras av behovet av bistånd än av ideologiska och egna inrikespoUtiska värderingar Det är för att komma därhän nödvändigt att anlägga en utrUcespoUtisk helhetssyn på våra förbindelser med u-länderna. I en sådan helhetssyn är det traditionella biståndet en ingrediens; industrieU utveckling och industrieUa investeringar, ömsesidiga handelsförbindelser och samordnad utvecklingsforskning är andra.

I petitaskrivelsen tiU årets statsverksproposition har SIDA anslutit sig tiU dessa tankegångar Under rubriken "En helhetssyn på u-lands-politiken" framhåller SIDA bL a. att u-länderna "börjat kräva att indust-rUändernas regeringar tar hänsyn tiU aUa de länkar, som förbinder i-land och u-land, med andra ord att den rika delen av världen anlägger en helhetssyn på u-landspoUtiken". SIDA fortsätter: "Ett ökat hänsynstagande tiU u-ländernas egna önskemål bör prägla biståndet i framtiden. U-länderna vädjar om en målmedveten höjning av biståndets omfattning och om att resursöverföringen inte skall påverkas av olika inrikespolitiska hänsyn hos givarna."

Jag är helt förvissad om att SIDA:s uppfattning härvidlag är grundad på djup erfarenhet, solitt kunnande och ärlig övertygelse. Det är emellertid tyvärr alltför uppenbart att UD:s u-avdelning delvis har andra, mera politiskt betingade värderingar. Detta har beklagligtvis lett till störningar i relationerna mellan departementet och SIDA, Dessa störningar, som på för svensk förvaltning ovanUgt sätt kommit till offentligt uttryck, är ägnade att skada den svenska biståndspolitikens anseende och minska de svenska skattebetalarnas förtroende för verksamheten.

Utrikesutskottet har nu vid behandlingen av dessa frågor klart uttalat, att man bör fästa stor vikt vid det samråd mellan departement och verk som är ett nödvändigt led i utarbetandet av en håUfast svensk biståndspolitik,

RUcsdagen och svenska folket har verkligen rätt att kräva att ett sådant konstruktivt och förtroendefullt samråd fungerar tiUfredsställande.

Det är ett ovedersägligt faktum att u-länderna i aUmänhet söker dra till sig investeringar från i-länderna för att.kunna genomföra sina utvecklingsplaner. Genom investeringar får de tUlgång till både kapital och kun-

nande. Utvecklingen av industri, jordbmk och handel ger ökad sysselsättning och bidrar tiU förbättrad försörjning. Dessutom ökar u-ländernas exportkapacitet och därmed deras möjligheter att dra nytta av världshandeln.

Naturligtvis kan investeringar genomföras på ett mer eUer mindre utvecklingsfrämjande sätt. Allt tyder dock på att de flesta u-länder numera har de instrument som behövs för att se tiU att utländska investeringar genomförs på ett sätt som motsvarar intentionerna i u-ländernas egna utvecklingsplaner.

Vid samtal med ansvariga u-landspoUtiker möter man då och då frågan om inte det svenska näringslivet skuUe kunna göra en större insats i vederbörande u-land. Det är ett faktum att många u-länder önskar att det etableras konkurrens mellan utländska företag som vUl engagera sig i deras industriella utveckling. Onekligen har också svenska företag och svenska produkter över lag ett gott namn i den tredje världen.

Olika hinder ligger dock i vägen för en ökning av det svenska näringsUvets engagemang i u-länderna. De har att göra med de svenska exportaffärernas traditioneUa imiktning, obenägenheten att ge sig in på okända och riskfyllda marknader och farhågor för ekonomiska förluster på grund av instabila ekonomiska och poUtiska förhållanden i de tilltänkta verksamhetsländerna. Ett allvarligt hinder utgöres inte minst av den starka konkurrens som de svenska företagen möter av andra staters företag. Än i dag har de gamla kolonialmakternas firmor förbindelser och marknadskännedom som ger dem en särställning. I andra faU fär företag starkt stöd från sina egna myndigheter som med offentliga medel bekostar nödvändiga förundersökningar och investeringar i infrastruktur

Nr 65

Onsdagen den 24 aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

I Sverige råder en mycket sträng boskUlnad meUan bistånd och kommersiell aktivitet. Det är riktigt och klokt att man på det sättet skiUer meUan begreppen och inte sätter etiketten "bistånd" på en verksamhet som också avses kunna ge förmåner åt i-landet. Därmed är emeUertid inte sagt att våra statUga myndigheter skaU vara förhindrade att stimulera de ekonomiska förbindelser mellan Sverige och u-länderna som även kan ge Sverige fördelar. U-länderna är inte alls intresserade av att alltid vara den mottagande parten. De eftersträvar som flertalet andra stater ett mera intensivt deltagande i ekonomiskt samarbete med omvärlden. Det diskussionen nu rör sig om är hur den tredje världens vUlkor för deltagande i detta samarbete i fortsättiungen skall kunna förbättras.

Som det sägs i utskottets betänkande kommer en rad internationella konferenser och förhandUngar under den närmaste tiden att äga rum. Därigenom kommer de internationella ekonomiska relationerna i alla sina aspekter att utsättas för en ingående granskning. Det är inte osannolikt att denna process kommer att leda fram tiU påtagliga förändringar av synen på u-ländernas krav och utveckUngsmöjUgheter. "Dessa förhållanden kan även medföra ändrade förutsättningar för och nya krav på Sveriges poUtik gentemot u-länderna", säger utrikesutskottet.

Det borde vara en självklarhet att vi nu börjar se på u-länderna inte som understödstagare utan som partner i ett ekonomiskt samarbete, som måste utformas på ett ändamålsenUgt sätt — ändamålsenligt för båda

Nr 65

Onsdagen den 24 april 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

sidor. Vi bör systematiskt granska våra förbindelser med den tredje världens länder för att se var det finns förutsättningar för mera intensiva ekonomiska förbindelser. De problem som Ugger i vägen måste analyseras fuUständigt fördomsfritt. I det utredningsarbete som är ofrånkomligt bör naturUgtvis statsmakterna och näringslivet samarbeta. Alla goda krafter måste samverka i strävandena att söka ge våra relationer med u-ländema ett nytt och konstruktivt innehåU.

Det kan knappast vara progressivt att betrakta utformningen av våra ekonomiska förbindelser med den tredje världen som en funktion av vårt utvecklingsbistånd. Därför måste vårt bistånd — dvs. alla våra direkta överföringar i offentlig regi av resurser och kunnande — betraktas som en ingrediens i våra ekonomiska förbindelser med den tredje världen, en ingrediens som är nödvändig och självklar tills ifrågavarande länder kan utveckla sig av egen kraft och uppnå rimliga villkor för sin medverkan i världsekonomin.

Det är mot denna bakgrund verkligen beklagligt, att de praktiska och konstruktiva förslag rörande ett utvecklat system för investeringsgarantier, upprättandet av ett utvecklingsbolag och inrättandet av en kreditgarantifond som lagts fram i moderata samUngspartiets partimotion till årets riksdag avstyrkts av utskottet.

Det ankommer självfallet på Kungl. Maj:t att göra avvägningen mellan bUateralt och multilateralt svenskt bistånd. Men naturligtvis kan och bör också riksdagen ha åsikter om denna avvägning. För att riksdagen dä skaU kunna bedöma regeringens förslag är det nödvändigt att riksdagen får god information i dessa hänseenden. Utskottet välkomnar att UD numera ger riksdagen ökad redovisning av de internationella biståndsprogranimen, men det är givetvis viktigt att denna information är saklig och objektiv och att relevanta uppgifter inte undanhålls eller glöms bort.

I det sammanhanget har man anledning ställa sig något frågande till det som sägs om Chile och Världsbanken i det senaste numret av UD:s informationshäften om de multUaterala organisationerna, vUket nyligen kommit utskottsledamöterna tUl hända. Där ges en mycket koncentrerad beskrivning av Världsbankens mellanhavande med Chile. Såvitt jag kan finna är denna beskrivning inte tUlräckligt nyanserad. Det talas om att banken hade en klart negativ inställning till Allenderegeringen. Det sägs vidare att banken kommit tiU denna instäUning efter en bedömning av ChUes ekonomiska situation. Vidare antyds att banken eventuellt inte varit opåverkad av tvisten meUan USA och Chile rörande ersättning för nationaliserad amerikansk egendom.

Det man saknar i redogörelsen är ett konstaterande av det faktum att banken från början ställde sig klart positiv tiU Allendes politik. Orsaken tiU att inga lån beviljades var däremot att Chile inte uppfyllde de kriterier som gäUer för lån från banken. Dessa kriterier har tidigare godkänts av bl. a. Sverige och de övriga nordiska länderna. I detta sammanhang kunde man också ha erinrat om att Världsbanken i flera fall har givit lån till stater som varit inbegripna i internationella tvister på gmnd av sin nationaliseringspoUtik. Sådana lån är de som på den nuvarande Världsbankschefens rekommendation, trots invändningar av en eller flera av stormakternas representanter i bankens styrelse, utgivits tiU Bolivia, Guayana och Irak.

Det synes mig därför inte vara alldeles vederhäftigt att antyda ett samband meUan de utebUvna banklånen under Allendetiden och ChUes nationaliseringstvist med Förenta nationerna.

Av UD:s skrift framgår inte heUer att det lån, som kommit tUl stånd i februari detta år på grundval av förhandUngar som påbörjades redan under Allendes tid, godkändes av bankens styrelse utan att någon röstade emot. De nordiska länderna och ItaUen lade visserUgen ner sina röster, men alla andra medlemmar av styrelsen, däribland u-ländernas representanter, röstade för lånet.

Herr talman! Jag har velat göra dessa randanmärkningar tiU UD-skriften för att visa hur viktigt det är att information av det här slaget till riksdagen är klart och korrekt utformad. 1 annat faU kan mottagarenriksdagen vilseledas och bibringas en snedvriden uppfattning om sanningen och verkligheten. Jag utgår självfaUet från att detta inte har varit författarens avsikt.

Låt mig tiU sist något uppehålla mig vid ett konkret biståndsprojekt i vardande, som på grund av sin art och omfattning intar en särstäUning. Jag avser det kombinerade skogsindustriprojektet i Demokratiska republiken Vietnam. Detta projekt omfattar en integrerad massa- och pappersfabrik med en beräknad årsproduktion av 5 5 000 ton skriv- och tryckpapper i första etappen, skogsodUngsåtgärder för att trygga behovet av råvara samt investeringar i kraftverk, vägar och bostäder.

Projektet är det största, det mest kompUcerade och troligen också det mest riskfyUda som svensk biståndsverksamhet någonsin engagerat sig i.

Den svenska andelen av investeringskostnaden beräknas till omkring 600 miljoner kronor i 1973 års penningvärde. Detta belopp kan komma att stiga avsevärt på grund av oförutsedda svårigheter under uppbyggnadsskedet och risken för driftstörningar under inkörningstiden. De erfarenheter ett par av de större svenska skogsföretagen gjort i samband med Uknande investeringar i bl. a. Canada, under förhållanden som är mycket mera lika svenska förhållanden än vad som är fallet i Vietnam, är värda att uppmärksammas.

Jag känner mig helt övertygad om att den projektering som SIDA nu leder är mycket ambitiös. Den konsultfirma verket anUtar har också ett mycket gott InternationeUt anseende.

Men ändå kommer säkert många problem att uppstå, om detta projekt skall genomföras. Innan slutgUtigt avtal träffas får man därför förutsätta att SIDA och regeringen lyckas försäkra sig om långtgående garantier för att resultatet inte skall äventyras av förhållanden och företeelser som projektledningen inte har möjlighet att behärska. Om man inte kan få sådana garantier, vore det lättsinnigt att starta företaget, eftersom ett misslyckande skuUe kunna skada hela den svenska u-hjälpen.

Men även från rent ekonomiska bedömningar kan naturligtvis derma investering ifrågasättas. Investeringskostnaderna för projektet beräknas bli ungefär 12 000 kronor per årston, dvs. fyra å fem gånger mera än vad man inom branschen räknar med i dagsläget. Med 15 procent för avskrivning och förräntning av det investerade kapitalet betyder detta en årlig kapitalkostnad av 1 800 kronor per ton. Kapitalkostnaden Ugger alltså mycket nära totalpriset för varan. Eftersom man normalt räknar

Nr 65

Onsdagen den 24 april 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Nr 65

Onsdagen den 24 aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

med att kapitalkostnaden uppgår tiU 40 procent av den totala tiUverk-ningskostnaden blir det sannerligen inte något bUligt papper som denna fabrik kommer att producera.

Nu kan man visserligen säga att biståndspengarna är avsedda att vara en gåva och att ränte- och avskrivningskostnaderna därför kan försummas. Men om man vUl ha ut största möjliga nytta av våra biståndsmiljarder är ett sådant synsätt inte bara diskutabelt, det är direkt felaktigt.

Vi har från moderata samlingspartiets sida i utrikesutskottet gjort denna inte anmärkning men anteckning till utskottets betänkande för att varna för att det här projektet sätts i gång innan tUlräckliga garantier för dess lyckliga genomförande erhållits.

Herr talman! Andra ledamöter av moderata samUngspartiets riksdagsgrupp kommer att belysa de övriga frågor där herr HemeUus och jag reserverat oss i utskottet. Jag inskränker mig därför nu till att yrka bifall tiU reservationerna 3, 4, 5, 6, 8, 11, 12, 13 och 14.

Herr ULLSTEN (fp):

Herr talman! I dag går Sydafrika tiU val. 171 platser i parlamentet i Pretoria skall besättas. Det är bara de vita som får rösta. De som är svarta, de som är indier eUer de som inte är tUlräckligt vita anförtros inte rätten att få vara med och bestämma i sitt eget land. De 4 miljonerna vita anser sig ha oinskränkt moralisk rätt att förtrycka 18 miljoner landsmän därför att dessa har en annan hudfärg.

Samma dag som detta valspektakel äger rum i Sydafrika skall Sveriges riksdag anslå pengar tUl de rörelser som bekämpar förtrycket. Det är ett bra besked om hur vi i vårt land ser på de afrikanska ministrarnas valparoller om det tusenåriga riket.

De förtryckta massornas egen beslutsamhet att bekämpa sina herrar kommer att visa att detta experiment i poUtiskt system, byggt på översitteri och rasfördomar, är lika bräckligt som sin europeiska förebUd. Men de är värda och behöver vårt stöd.

På samma sätt som när det gäUer rasförtryckets offer i Sydafrika har vi så gott som eniga FN-resolutioner bakom oss, när vi anslår pengar för humanitära ändamål tUl de befriade områdena i Portugals afrikanska besittningar Det är bra att det stödet nu kommer att öka. Det är också bra att den politiskt omotiverade diskrimineringen av en av de rörelser som arbetar i Angola, FNLA, i och med dagens riksdagsbeslut kommer att vara undanröjd.

För vår del anser vi att regeringen också hade kunnat kosta på sig den politiska gesten att diplomatiskt erkänna den folkliga regim som nu behärskar större delen av den portugisiska kolonin Guinea-Bissau. Vi anser ocksä att det är motiverat att öka stödet tUl Zambia, som genom sitt geografiska läge får ta på sig en extra stor börda i kampen mot den kvardröjande kolonialismen i denna del av världen.

AUtför ofta tycker sig de fattiga länderna se hur de rika agerar på ett motsägelsefuUt sätt. Med den ena handen ger man allmosor, med den andra stöder man massornas förtryckare. I södra Afrika, i Indokina, i Latinamerika har människorna årtionde efter årtionde upplevt denna "de dubbla ansiktenas poUtik", mest tydUgt demonstrerad av de stora industristaterna.

Men inte heUer vi själva kan svära oss fria från den sortens dubbelhet i våra relationer tiU de fattiga länderna. Med bistånd stimulerar vi u-ländernas exportindustrier, eftersom vi vet att dessa länder - precis som vi själva - måste ha något att sälja till utlandet om de skall ha råd att förbättra människornas sociala och ekonomiska vUlkor Men när u-länderna så småningom lyckats med detta, när de har någonting att sälja, då möter de höga tuUmurar som de rika länderna har rest runt sina gränser för att skydda de egna industrierna.

På intemationeUa konferenser hör de oss tala varmt för principen att de fattiga länderna skall få använda de pengar de får från oss för inköp där de hittar de bästa och billigaste varorna. Det är det vi menar med obundet bistånd. Inför OECD:s biståndskommitté sade Sverige så sent som i oktober 1972 att det svenska vambiståndet skuUe komma att "utgöra en påtagligt minskad andel av det totala biståndet". Tre månader senare bestämde man sig för att öka andelen av bundet bistånd från 2 till 13 procent. Det är den sortens dubbelhet - som med än större styrka präglar andra och större givarländer än Sverige — som gör att u-länderna nu vill att industriländerna börjar bedriva en u-landspoUtik som hänger ihop. Det är en rimlig begäran, som också har fått stöd i SIDA:s kommentarer till sina anslagsframställningar men som tycks möta ganska litet gensvar i regeringens proposition.

Det som vi i dag kaUar för biståndspoUtik mäter vi oftast i anslagssummor Det vi bör mena med en u-landspolitik måste handla om någonting mycket mera. Det masta handla om att beakta våra relationer på alla områden, när det gäller valutapolitik, näringspolitik, handelspolitik, jordbrukspolitik, energipoUtik etc. Vi måste också på de områdena låta vårt agerande präglas av kravet på rättvisa mellan rika och fattiga länder

Det är lätt att förstå att det kravet hävdas med särskild styrka just nu, när man ser vilka katastrofala verkningar som förändringar i världsekonomin får för u-ländernas del. Det är också detta som har föranlett den extra session med FN:s generalförsamling som pågår just nu och som sysslar med frågan hur u-länderna skall klara den kris de hamnat i genom de stigande råvarupriserna och priserna på energk

Bakgrunden borde stämma även den som är ganska Uumt inställd tUl svensk u-hjälp till eftertanke. Omkring en miUard människor svälter eller får för litet av viktiga näringsämnen. I mänga u-länder dör 20—25 procent av de barn som föds, innan de hinner bli fem år gamla. Fattigvärldens människor har en genomsnittslivslängd som är en tredjedel kortare än vår. Varie år tUlkommer 65 miljoner människor i u-världen att mätta och sysselsätta. Var fjärde u-landsinvånare är arbetslös eller undersysselsatt. Analfabeterna, alltså de som inte kan läsa eUer skriva, bUr några tiotal miljoner fler varje år

Så ser alltså bakgrunden ut, och det är från det utgångsläget som situationen under de senaste åren har allvarligt försämrats. Särskilt allvarlig är givetvis bristen på livsmedel. Sommaren 1973 räckte lagren tUl en månads världskonsumtion, vilket man då bedömde vara fariigt litet. Nu är lagren bara Uälften så stora, samtidigt som stora delar av Afrika och Asien drabbas av svåra torkkatastrofer. Bristen på gödningsämnen upp-

Nr65

Onsdagen den 24 aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Nr 65

Onsdagen den 24 aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

levs som det största problemet. Experterna uppskattar den tUl 3,5 mUjoner ton. Det tar tid att öka kapaciteten, och underskottet leder tiU att priserna stiger tiU nivåer som u-länderna har svårt att klara. Detsamma gäUer naturligtvis spannmålspriserna. På ett par år har vetepriserna stigit 200 procent, priset på majs 100 procent, priset på soja 300 procent osv.

Det är aUtså på det sättet världsmarknaden ser ut, där u-länderna i dag i ökad utsträckning måste gå ut och köpa jordbruksprodukter för att hålla svälten från dörren.

TUl det kommer de stigande oljepriserna. De u-länder som själva producerar olja är ännu färre än de som själva kan försörja sig med livsmedel.

För u-landsvärlden som helhet innebär detta en mycket dyster ekvation, en ekvation som helt enkelt inte går Uiop, om vi inte är beredda att hjälpa.

De fattiga ländernas totala kostnad för Uvsmedelsimport under 1974 kommer att öka med 6-7 miljarder doUar Det beror dels på att självförsörjningsgraden till föUd av felslagna skördar sjunker drastiskt i många länder, dels på de höjda priserna. Om u-länderna vill importera konstgödsel i samma mängd år 1974 som förra året kommer det att kosta dem 1 miljard doUar mer. De u-länder som inte har någon egen olja måste 1974 betala 9—10 miljarder dollar mer för samma mängd som de importerade 1973. Den siffran motsvarar det totala intemationeUa biståndet tiU u-länderna. TiU detta kommer att de fattiga länderna är skyldiga oss rika biståndgivare ungefär 9 mUjarder doUar i räntor och amorteringar på tidigare biståndkrediter.

Det här var fyra växande kostnadsposter för de fattiga länderna. Till det kommer kanske också en krympande inkomstpost: minskat bistånd från de rika länderna till följd av deras ekonomiska problem i energikrisens spår

Att de flesta u-länder inte exporterar olja har vi nu lärt oss. Men även andra råvaror stiger ju i pris, genmäler kanske någon. BomuUen har t. ex. gått upp med 300 procent, kopparn med 100 procent, fosfatpriserna har tredubblats, jute har också blivit dyrare. Måste vi inte ta med också dessa plusposter i vår ekvation, om bilden skall bli fuUständig? Jo, det måste vi. Det är riktigt att priserna på dessa varor stigit och att dessa varor produceras i u-länderna. Men det är bara få u-länder som har den här sortens varor att sälja. Tunisien, som säljer fosfat, klarar sig givetvis litet bättre än de andra u-länderna, Zambia som säljer koppar får kompensation för de stigande oUepriserna så att det hela går jämnt upp, Tanzania som säljer jute ligger också litet bättre till.

Men de stora förlorarna är just de länder som redan hyser den värsta massfattigdomen. Dit hör länder som Indien, Bangladesh, Sri Länka — f.d. Ceylon - och det stora flertalet länder i Afrika och Latinamerika. De får inte bara betala mer för livsmedel och oUa, de får också betala mer för de industriprodukter de köper från den rika delen av världen, som naturligtvis vet att kompensera sig för de dyrare råvarorna och den dyrare oljan.

Vi kan ta Indien som exempel. Där bor 530 miljoner människor Var sjunde människa i världen i dag är indier Situationen är jämförbar med en naturkatastrof, sade landets utrikesminister i sitt tal vid den FN-

session jag tidigare nämnde. Det var knappast någon överdrift. Siffror är torra, men i det här faUet kanske de ändå hjälper tUl att förklara de problem det handlar om:

Bara för oljeimporten ökar Indiens utgifter under detta år med 3,5 miljarder doUar, vilket motsvarar en tredjedel av Indiens totala export-mkomster Livsmedelsimporten kostar i år dubbelt så mycket som förta året. Kvävegödningsmedel, som Indien behöver mycket av, kostade landet dubbelt så mycket 1973 som 1972, och priset kommer att fördubblas ännu en gång under detta år

Förmodligen kommer man inte att ha råd att köpa så mycket konstgödsel som man skulle behöva för att hålla produktionen uppe. Man måste alltså i stäUet räkna med att sänka importen och därmed också begränsa produktionen. Man räknar med att behöva minska importen med ca 1 mUjon ton kvävegödningsmedel, vilket sänker produktionen med 10 mUjoner ton Uvsmedel — vilket i sin tur betyder bortfall av mat för 50 miljoner människor Det är en ganska kuslig social verklighet som döljer sig bakom den här serien av torra siffror

Men låt mig nämna ytterUgare några sådana besvärande siffror, kanske mest besvärande för dem som tiU äventyrs tycker att vi borde ta det litet lugnare med u-hjälpen. Världsbanken har i samarbete med den indiska regeringen räknat ut att landet under den närmaste femårsperioden skulle behöva bistånd utifrån med 52 mUjarder kronor. Om Sverige skall ta sin del av ansvaret för att Indien 1974/75 tUlförsäkras oförändrad importkapacitet krävs en ökning av det svenska biståndet tUl Indien med 52 mUjoner kronor utöver vad som föreslås i statsverkspropositionen. Regeringens bedömningar av vårt eget lands besvärUga ekonomiska läge tycks ha lett fram tUl att vi anser oss inte att ha råd att göra den extrainsatsen.

Nu finns det, herr talman, de som menar att också de fattiga länderna - däribland Indien — borde ha möjlighet att använda samma taktik som de oUeproducerande länderna. De borde slå sig samman och försöka pressa på omvärlden högre priser på de produkter de kan exportera. Om detta är bara att säga att den möjligheten knappast finns. Vi måste ha klart för oss att oUan intar en helt unik position som exportvara.

Jag skall nämna sex skäl som visar det:

För det första är oljan den ojämförligt största exportprodukten i pengar räknat. Redan före prisstegringarna sålde oljeländerna för 17 miUarder dollar. Den totala exporten av koppar, vUken som enskild exportvara kom därnäst, svarade för mindre än tre miUarder. Tillsammans svarade 1970 — det senaste år för vilket statistik föreligger — de exportvaror som kom närmast efter oljan — koppar, kaffe, socker, bomuU ocU naturgummi i nämnd ordning — bara för 11 mUjarder Det var alltså innan oUeprishöjningarna ägde rum. I dag utgör oljan en ännu större andel av den samlade u-landsexporten.

För det andra är oljeexporten koncentrerad tiU en liten grupp politiskt sammansvetsade producentiänder

För det tredje har de oUeproducerande ländema en enormt stark ekonomi i ryggen, när de sätter in sina bojkottåtgärder — de har miljarder dollar, som de egentligen inte riktigt vet vad de skall göra av.

För det fjärde är ersättningsprodukter för oljan mycket dyrare och

Nr 65

Onsdagen den 24 aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Nr 65

Onsdagen den 24aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

svårare att få fram än ersättningsprodukter för de andra varor som u-länderna i regel säljer, t. ex. matfett och metaUer

För det femte har oljan givetvis en betydUgt större strategisk betydelse för de rika i-länderna än de övriga nämnda exportartiklarna har.

För det sjätte kan oUa inte återanvändas; däremot kan man återanvända t. ex. koppar.

En rimlig slutsats av detta borde naturligtvis vara att de oljeproducerande länderna också tar sitt ansvar. Där finns pengar. De har tjänat pengar på den kris som drabbat de övriga u-länderna mycket hårt. Iran föreslog också för en tid sedan att en del av de stora summor som oljeländerna nu får in och som är på väg att skapa betydande handelsbalansproblem borde ges tiU Världsbanken, som via IDA kunde låna ut dessa pengar på goda vUlkor till de u-länder som är mindre lyckUgt lottade än det fåtal som kan sälja olja. Det verkar vara en rimlig lösning. Det finns givetvis också andra lösningar som diskuteras just nu i den extra generalförsamlingen. Men det faktum att vi med detta kan säga att också de oljeproducerande länderna måste vara med och lösa de här problemen får självfallet inte leda tiU att vi själva drar oss undan vårt ansvar. Våra ekonomier är ändå - om vi nu talar om den stora gruppen av industriländer — betydUgt stabilare, våra resurser är ändå betydligt större.

Sanningen är nog den att vi behöver visa soUdaritet med de fattigaste länderna, typ Indien, inte därför att vi skuUe behöva frukta några bojkotter mot oss från deras sida utan därför att de behöver vår solidaritet, inte för att de är starka utan för att de är svaga. Vår insikt — inte deras maktmedel — måste vara det avgörande.

Vi måste försöka åstadkomma viktiga förändringar i den internationella handeln. Det är nödvändigt att vi visar oss beredda att ge de fattiga u-länderna särskilt förmånliga viUkor t. ex. vid de kommande tullförhand-Ungarna inom GATT.

En del har skett på det området. I-länderna — med undantag för USA och Canada — ger sedan ett par år särskilda tuUpreferenser på vissa varor, men för u-länderna så viktiga varuområden som textil, konfektion, läder och vissa livsmedel är som regel undantagna. Dessutom förbehåller sig de rika länderna, däribland också Sverige, rätten att, om importen från de fattiga länderna — den import som de i så hög grad är beroende av att kunna öka — ökar aUtför snabbt, från våra synpunkter sett med hänsyn tUl våra hemmaindustrier, tillgripa kvantitativa restriktioner Vi gör det också i hög grad, och inte bara vi här i Sverige, utan alla industriländer.

Resultatet av denna njugga inställning från industrUändernas sida när det gäller att köpa u-landsprodukter är också slående. Under 1960-talet -som proklamerades såsom FN:s utvecklingsårtionde, dvs. det decennium då man skuUe göra extra stora ansträngningar att leva upp till paroUen om en rättvisare värld - ledde det till att de rika länderna ökade sin export från 130 tiU 290 dollar per invånare medan u-ländernas export bara ökade från 14 tiU 22 dollar per invånare.

Jag tror det är riktigt, herr talman, att säga att när det gäller handeln

fungerar u-länderna fortfarande som kolonier, även om de inte är det i

politisk mening. Tre fjärdedelar av deras export går tiU industriländema

'och fyra femtedelar av deras import kommer från industriländer De

säljer bUliga råvaror tiU oss, som vi förädlar och sedan skickar tiUbaka till dem i form av dyra färdigvaror. De u-länder som har lyckats öka sin handel något nämnvärt under de två senaste årtiondena utgör ett mycket exklusivt fåtal, t. ex. Hongkong, som svarar för mer än en fjärdedel av u-ländernas industriexport tUl industrUänderna.

Att handel betyder mycket har vi ofta understrukit. Man kan visa att en 10-procentig ökning av exportinkomsterna motsvarar en 50-procentig ökning av biståndet. Vad man då emeUertid måste komma i håg är att det är ett ganska Utet antal länder i fattigvärlden som i dag har någon industrikapacitet och därmed någon möjlighet att genom export öka sin handel. För att kurma skaffa sig de möjUgheterna är de beroende av vårt stöd med pengar och tekniskt kunnande. Vi måste helt enkelt vara beredda att hjälpa dem på traven, dvs. hjälpa dem att ta vara på sina egna resurser.

Det är alltså inte någon egentlig poäng att försöka konstruera en motsatsställning meUan handel och prisstopp. Det är ändå just detta som jag tycker att utrikesutskottets majoritet försöker göra när den awisar folkpartiets krav på att vi skaU leva upp tUl vårt löfte om enprocents-målet och att biständsanslagen måste öka även sedan det målet har nåtts. Det är ju sä mycket annat än ökade anslag som också är betydelsefuUt för u-länderna, säger man.

Ja, visst är det så, och det har väl, hoppas jag, framgått av vad jag har sagt hittills. Men den enda vettiga slutsatsen av att handeln betyder mycket för u-länderna måste rimligen vara att vi är beredda att satsa på en liberalisering av denna handel, att vi är beredda att satsa på åtgärder som innebär att u-länderna får lättare att sälja sina varor tiU oss. Hur man kan komma till slutsatsen att vårt bistånd måste minska därför att handeln är viktig har jag mycket svårt att förstå.

Jag tror nu inte, herr talman, att de ytterligare mUjoner som Sverige skulle satsa under nästa budgetår för att vi skall nå upp tUl 1 procent av vår bruttonationalprodukt — ökningen motsvarar ungefär två veckors standardstegring i Sverige - har någon avgörande betydelse för att lösa de gigantiska problem som u-länderna står inför och som jag har försökt att skissera. Men i det läge vari dessa länder just nu befinner sig — i energikrisens spär, i de stigande råvamprisernas spår, i en situation där industriprodukter som de måste köpa från i-länderna bUr dyrare och dyrare, i en situation där man kan trava problem på problem — är det politiskt oerhört viktigt att vi visar oss beredda att leva upp till det mål vi har satt, till det löfte vi har givit. På samma sätt som ett sådant fullföljande av enprocentsmålet skulle ha en positiv betydelse är jag rädd för att ett svek på den punkten får en starkt negativ effekt. Andra länder brukar följa vårt exempel när det gäller biståndspolitik och kan förväntas göra det nu också.

I sitt inlägg i den pågående generalförsamlingen sade handelsminister Feldt så här efter att ha tecknat de fattiga ländernas svåra situation -översättningen är min egen, jag hoppas att den är någorlunda korrekt: "Mot den här bakgrunden räcker det inte att vi uttalar vår vilja att bibehålla oförändrad biståndsnivå. Vi har genom att skriva under dokumentet om FN:s utvecklingsstrategi åtagit oss att inom ett år uppnå en

Nr 65

Onsdagen den 24 april 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Nr 65

Onsdagen den 24'aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

biståndsvolym som motsvarar 0,7 procent av vår bruttonationalprodukt. Om alla i-länder levde upp tiU det löftet skulle det betyda ett tUlskott för u-länderna på 8 miUarder doUar."

Kanske jag bör infUka att när man här rör sig med siffran 0,7 procent är det alltså frågan om utbetalrungsvolymen. Det handlar hela tiden om 1 procent av faktiska anslag över budgeten.

Det var ett värdefuUt uttalande som Sveriges regeringsrepresentant vid den extra generalförsamlingen gjorde men också ett förpliktande. Och därför viU jag gäma stäUa en fråga tUl samma regerings representant i den här debatten: Innebär den deklaration som handelsminister Feldt gjorde i New York att man i den kompletteringsproposition som skaU komma någon gång i nästa vecka eller när det kan bU kommer att anslå de medel som krävs för att enprocentslöftet skaU uppnås, eUer är det händelsevis så att den här sortens deklarationer — liksom riksdagens högtidUga löfte från 1968 — bara är tomma ord? Det är minst tre parter som är intresserade av svaret på den frågan: för det första den svenska u-lands-opinionen, för det andra de andra givarländer som gentemot sina egna opinioner behöver en undanflykt respektive ett föredöme och för det tredje de fattiga länder för vilka utebUvna anslagsökningar kan betyda en social katastrof.

Av vad jag har sagt hittiUs har väl framgått att det framför allt är de mmst utvecklade av de fattiga länderna som är beroende av den del av vår u-landspoUtik som består av direkt överföring av kapital och tekniskt kunnande. Det är mot den bakgmnden man skaU se den av och till uppblossande debatten om de principer för val av mottagarländer som Sverige tillämpar eUer skall tillämpa.

Här finns det i debatten åtminstone två uppfattningar. Den ena säger att vi skall göra en sträng bedömning av ländernas poUtiska system. Lever u-länderna upp till vad u-landsdebattens socialister menar med "progressiva regimer", då skaU de få vår hjälp — gör de det inte, då skaU de lämnas med sin fattigdom. Jag tycker att det är ett ganska cyniskt och på sitt vis "imperialistiskt" sätt att se på internationell solidaritet. Det är också ett synsätt som skulle lämna just de mest behövande länderna i sticket. För de fattigaste är långt ifrån alltid de mest progressiva.

Det andra synsättet är det som säger att vad det gäUer är att bryta den utbredda massfattigdomens och svältens förlamning. Det måste vara den rätta vägen att på sikt skapa förutsättningar för en utveckling inom u-länderna mot demokrati och social rättvisa. Jag tror inte att människor som svälter förmår att hävda sin rätt bättre än andra, de förmår inte åstadkomma de förändringar som kan leda tUl den ekonomiska rättvisa och sociala utveckling som är målet för svensk biståndspoUtik.

Herr Turesson har redan erinrat om att flera stora konferenser i år behandlar de vidare relationerna meUan rika och fattiga länder. Starten sker genom den extra generalförsamling som på Algeriets initiativ pågått i New 'Vork ett par veckor Den föUs upp av en befolkningskonferens i FN:s regi i Bukarest i augusti detta år, en havsrättskonferens och en konferens om världens livsmedelsförsörjnmg. Dessa konferenser bUr en avgörande test på möjUgheten att samla jordens nationer i gemensamma ansträngningar för att klara hungerns och massfattigdomens problem.

Genom åren har många försök till internationell samverkan stupat på olika områden. Viljorna och intressena har varit aUtför stridande, positivt samarbete för gemensamma mål svårt att föra ut i praktiken.

Men man borde rimligen kunna förvänta sig och kräva att världens nationer åtminstone skaU kunna enas om vad som inte kan accepteras — att hundratals miljoner lever i misär och farligt nära katastrofens brant — och dra konkreta slutsatser av det i sin egen politik. "Min regering anser", uttalade handelsminister Feldt också i sitt framträdande i generaldebatten i New York, "att det är nödvändigt och angeläget att påtagligt öka överföringen av finansiell hjälp tUl de fattiga länderna."

Detta borde rimUgen innebära att regeringen i kompletteringspropositionen, som jag nyss stäUde en fråga om, föreslår de ytterligare anslag som krävs för att vi skaU klara enprocentsmålet inom utlovad tid.

1 ett avseende, herr talman, har detta löfte egentUgen redan frångåtts. Det fömtsattes nämligen i 1968 års beslut att anslagsökningen upp tUl 1 procent av bruttonationalprodukten 1974/75 skulle ske i jämn takt. I stället har de årliga ökningarna gjorts så små, att det nu det här sista året är nödvändigt med en ökning på omkring 1 mUjard kronor för att vi skall komma upp tUl det eftertraktade målet. Om ökningen i stäUet hade gjorts jämn, dvs. om man hade ökat med 5 procentenheter ytterUgare varje är, skuUe u-länderna totalt under perioden 1968-1975 ha fått 1,4 miljarder kronor mer i svenskt bistånd än vad som nu blivit fallet på grund av att vi avsiktligt — antar jag — har hållit nere ökningstakten och därmed sparat ganska mycket pengar åt oss själva och lurat u-länderna på motsvarande belopp.

Också i ett annat avseende tycks det som om regeringen redan gått ifrån vad riksdagen sade 1968. Enprocentsmålet var ett etappmäl för att säkra att biståndet relativt snabbt höjdes tUl en rimlig nivå, men det var inget slutmål. I det biståndspoUtiska program som socialdemokraterna antog på sin kongress 1967 uttrycktes samma sak så här: "Enprocent-målet skaU vara en ledstjärna och en stimulans — men är bara ett etappmäl." 1 direktiven tUl biståndspoUtiska utredningen, som skaU komma med förslag om det svenska biståndet efter enprocentsplanen, anger regeringen som en av utgångspunkterna att "den årliga anslagsvolymen för biståndsändamål skaU uppgå till 1 procent av bruttonationalprodukten". De planeringsramar som i den senaste statsverkspropositionen anges för biståndet efter 1975/76 täcker knappast penningvärdeförsämringen.

För vår del tycker vi inte att vi kan acceptera detta. Ocksä i fortsättningen bör en ökande andel av det svenska folkhushållets produktion gå tiU u-landsbistånd. I den rapport som en arbetsgrupp inom folkpartiet presenterade i går läggs ett konkret förslag fram, nämligen om att biståndet i fast penningvärde skall öka lika mycket under de kommande åren som det gjort under den första halvan av 1970-talet, dvs. med ungefär 320 miljoner kronor per år

Det skulle vara värdefullt för bl. a. de tre parter jag nämnde i min förra fråga, om det ansvariga statsrådet i dag gjorde klart att också regeringen ser enprocentsmålet inte som ett slutmål utan som ett etappmål.

Vad som krävs, herr talman, av det svenska folket för att vi skall leva

Nr 65

Onsdagen den 24 aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Nr 65

Onsdagen den 24 april 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

upp tUl det vi åtminstone lovat de fattiga länderna är att 100 kronor av den samlade produktionsökningen på 4 000 kronor per svensk i år går tUl ökat u-landsstöd. Jag har svårt att tro att den svenska opinionen, om den fär detta klart för sig och om den bUr informerad om den katastrofala situation som u-länderna just nu befinner sig i, skulle tycka att denna uppoffring vore för stor. I varje fall kan vi politiker — det gäller vare sig vi sitter i regeringen eUer inte - inte gärna gömma oss bakom hänvisningar till en förment negativ opinion. Vi har vårt eget ansvar, och vi måste vara beredda att ta det.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifaU tiU reservationerna 1, 2, 6, 7, 9, 10 och 15, vUka undertecknats av fru Nettelbrandt och mig själv.

Herr HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Den avgörande bristen i utrikesutskottets betänkande om anslagen tiU InternationeUt utveckUngssamarbete är att där saknas en klar analys av orsakerna tUl den underutveckUng, som präglar stora delar av världen. Utan att känna orsakerna tiU underutvecklingen kan man inte råda bot på den. Internationell biståndspolitik utan klar insikt om fattigdomens och underutveckUngens orsaker och förlopp är som kvack-salveri vid en Uvshotande sjukdom.

Varför råder fattigdom, analfabetism, undernäring, svält, underutveckling i länder där en majoritet av jordens befolkning lever? Orsaken är inte, som fördomsfulla människor aUtjämt inbiUar sig, att invånarna i dessa länder skulle vara lata. Tvärtom tvingas de att arbeta alltför hårt i alltför många timmar på en undermålig kost. Orsaken är heller inte, som alltjämt hävdas även av personer som anser sig ha tänkt över dessa frågor, att invånarna i dessa fattiga länder har alltför många barn. De har tvärtom så många barn just för att de är fattiga.

Sammanhanget är heller inte, som Sveriges regering och riksdagens utrikesutskott aUtjämt tycks tro, att dessa länder bara råkat komma efter i utvecklingen och säkert kommer att nå svensk eUer annan västeuropeisk nivå, om den kapitalistiska utveckUngen bara får fortgå utan att störas. Verkligheten är i stäUet att klyftan mellan de länder som har och de länder som inte har oavbrutet vidgas. Sammanhanget är heller inte, som även människor med god vilja kan inbUla sig, att fattigdomen och bristen på resurser i tredje världen beror på att var och en av oss som råkat födas och leva i de utvecklade industriländerna individueUt kräver aUtför mycket och att lösningen därför skulle vara att vi individueUt avstår.

Sammanhanget är i stället att underutvecklingen i den tredje världens länder är en direkt följd av de imperiaUstiska statemas utplundring och förtryck av folken i den tredje världen. UndemtveckUngen kan effektivt hävas endast genom att imperialismens bojor bryts och folken själva tar hela bestämmanderätten över samhällenas .utveckling.

Det finns nu en rad länder vUkas utveckUng praktiskt visar riktigheten av satsen att kamp mot imperialismen, fuUständig frigörelse från beroendet av utländskt kapital, socialistisk revolution och uppbyggande av ett samhälle på socialismens grund är den effektiva och framgångsrika metoden att bryta underutvecklingens förbannelse. Kina, Nordkorea, Cuba och Nordvietnam är sådana länder.

Deras historia — och detta är inte långt avlägset — visar samtidigt hur imperialismen förvrider och stympar det ekonomiska Uvet i de länder som den erövrar. På Cuba hade de amerikanska imperialisterna byggt upp brottstycken av en ekonomi, som kunde fungera endast i kontakt med USA. Någon allsidig ekonomisk utveckling var det aldrig tal om. Då det kubanska folket bröt de imperiaUstiska bojorna stod det inför oerhörda svårigheter när det gäUde både den omedelbara försörjningen och uppbyggandet av ett allsidigt näringsliv. Den ekonomiska blockad som Förenta staterna genomförde under påtryckning på såväl latinamerikanska som europeiska stater försvårade ytterligare läget. Även Sverige deltog i denna blockad och deltar fortfarande genom att rederikapitalet för att undvika konflikt med USA inte låter sina fartyg gå tUl kubanska hamnar.

Det blygsamma svenska utvecklingsbiståndet tiU Cuba viU nu moderata samlingspartiet helt dra in. Detta krav, framfört i reservationen 4, är typiskt för moderaternas reaktionära samhäUssyn. Man har dessutom fräckheten att motivera det med att man skuUe vara motståndare tiU en politisering av det svenska biståndet, något som alltså riksdagens majoritet enligt moderaterna däremot skulle ha gjort sig skyldig tUl. Innebörden i moderata samlingspartiets reservation är ju enbart att man understödjer Förenta staternas blockadpoUtik mot Cuba. Den socialistiska regimen i detta land älskas inte av doUarkapitalet och president Nixon, det är nog för att moderaterna skall ta ståndpunkt mot svenskt utveckUngsbiständ till skolor och sjukhus. O, heliga enfald, som anser det vara opolitiskt att stödja USA-imperiaUsmen!

Man kanske mot bakgrunden av de senaste veckornas utveckling och vad som meddelas i dag om besluten i den amerikanska senatens utrikesutskott bör rikta en varning tUl moderata samlingspartiet att i tid se till att partiet inte missuppfattar imperiaUsternas intentioner. Det finns tecken på att Förenta staterna tvingas ompröva sin stäUning tUl Cuba, aUteftersom detta lands ekonomiska styrka växer och därmed dess köpförmåga. Moderaterna får se upp så att de inte hamnar efter i slängarna.

Ett annat exempel på imperialistisk u-landspoUtik — Vietnam. Folket i Vietnam har under hundra år burit imperiaUsterna på sin rygg. De franska kolonialherrarna utvecklade i mycket ringa grad näringslivet. De var framför allt ute efter värdefuUa råvaror och kanonmat tUl sina arméer. Den obetydliga industri som fanns slog de sönder under sina misslyckade försök att hindra det vietnamesiska folkets nationella självständighet.

De amerikanska imperialisterna utvecklade som bekant sedan en alldeles specieU teknik när det gällde att påverka näringsUvets utveckling i Vietnam. Deras medel var militära flygplan och bomber Effekterna på det vietnamesiska samhäUet var obestridliga.

Jag har nyUgen under ett par veckor haft tiUfäUe att studera dessa effekter på plats. Förstörelsen i Demokratiska republiken Vietnam är större än man kunnat föreställa sig. Bostadskvarter, skolor, sjukhus, kommurukationer, industrier ligger ödelagda.

Dödsoffrens och de stympades antal är stort. Ätt det handlade om terrorbombningar med det avgörande syftet att söka bryta det vietname-

Nr65

Onsdagen den 24 aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

2 Riksdagens protokoll 1974. Nr 65-66

Nr 65

Onsdagen den 24 aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

siska folkets motståndskraft lär ingen på allvar kunna förneka.

Kham Tien — en central gata i Hanois arbetarkvarter - var inte platsen för några industrianläggningar Men där bodde i de angränsande kvarteren 30 000 människor, huvudsakligen arbetarfamiljer. Den 27 december 1972 — det dygn som i den s. k. kristna världen kallas annandag jul — lades på president Nixons order en bombmatta 1,5 km lång och 500 m bred över denna stadsdel. Flera hundra människor dödades, bostadshusen förintades eller skadades. Endast den omfattande evakueringen förhindrade ännu flera dödsoffer

Bach Mai-sjukhuset i Hanoi är kanske det i Västeuropa mest kända exemplet på de amerikanska terrorbombningarna. Det utsattes tre gånger för attacker. Deras omfattning och intensitet visade att det inte var fråga om några bomber som föU på sjukhuset av misstag. Angreppen var avsiktliga och avsedda att söka demoraUsera läkare och övrig sjukhuspersonal, som spelade en så viktig roll för att hjälpa bomboffren. Sjukhuset bestod av ett stort antal huvudsakligen låga byggnader. Naturligtvis låg inte alla helt i ruiner efter bombningarna. Men som sjukhus var det efter angreppen tills vidare förstört. Nu har det börjat byggas upp igen, men de medel man förfogar över är otiUräckliga.

Hon Gai var en stad med 70 000 invånare. Den Ugger i kanten av det största koldistriktet i norra Vietnam och är utskeppningshamn. Under juU 1972 hade staden två bombfria dagar, under september tre. Staden blev totalförstörd. Den ligger fortfarande tiU stor del i ruiner

Detta är, herr talman, några exempel som kunde tusenfaldigas. Nixon lyckades inte bomba Vietnam tUlbaka tUl stenåldern, men den kapitaUs-tiska s. k. civiUsation där också vi lever mördade tusentals människor och kostade Vietnam många års mödosam utveckling.

Eftersom ingen skändlighet tycks vara utesluten när det gäUer moderata riksdagsmotioner finns det också när det gäUer Nordvietnam ett krav att det svenska biståndet helt skall upphöra. Ingen kan bestrida att det finns logik i moderaternas ställningstaganden. Först säger man att Nixons terrorbombningar mot folket i norra Vietnam är bombningar för fredens sak. Sedan kräver man i riksdagen att allt bistånd tiU bomboffren skall upphöra. Det är som sagt logik — reaktionens, terrorns, mordets logik.

Vad läget i norra Vietnam i dag tvärtom kräver är ett kraftigt utökat svenskt bistånd. Det vietnamesiska folket bedriver uppbyggnadsarbetet med planmässighet och med oerhörd energL Men man behöver ett par års arbete enbart för att komma åter tUl 1965 års ekonomiska nivå, det man hade uppnått före Förenta staternas angreppskrig. — Vi är i dag ett av världens fattigaste folk, säger man i norra Vietnam. Vi ligger hundra år efter ett land som Sverige. Det behövs 35-40 år för att vi skall kunna nå en levnadsstandard som i aUa avseenden är god för vårt folk.

Tack vare det socialistiska systemet har man reella möjUgheter att hämta in det försprång som de mest utvecklade länderna i dag har. I en sådan samhällsorganisation kommer svenska biståndsinsatser till omedelbar och direkt nytta. Satsade medel hamnar inte hos mellanhänder eller i rika jordägares, byråkraters och inhemska kapitalisters fickor. De blir i sin helhet tiU nytta för folket. De satsningar som nu från riksdagens och regeringens sida föreslås beträffande Demokratiska repubUken Vietnam —

pappersbruket, de två sjukhusen — är värdefuUa och värderas högt i Vietnam. Men de bör kompletteras med andra och snabba insatser för att omedelbart ställa modern teknik, maskiner, medicinsk apparatur och teknisk hjälp till Nordvietnams förfogande. Behoven av dessa ytterligare insatser är oerhörda. Det gäller också biståndsanslagen tUl PRR — den provisoriska revolutionära regeringen i Sydvietnam — tiU GRUNC — Cambodjas nationella enhetsregering - och tiU Laos. Dessa behov kommer att belysas i andra inlägg i denna debatt från vpk-gruppen.

Exemplen från Kina, Nordkorea, Cuba och Nordvietnam visar effektiva metoder att bryta underutvecklingen. Detta kan endast ske i kamp mot imperialismens system. Alla måste i dag inse att de förtryckta, exploaterade, fattiga folkens problem, som är världens problem och våra egna, inte kan lösas genom att fortsätta att trampa samma vägar som biståndspoUtiken hittiUs gjort. Här i Sverige tycks vi inte ens kunna enas om ett u-landsbistånd som omfattar den blygsamma siffran 1 procent av bruttonationalprodukten. Och ändå vet vi att denna procent är ett oändUgt Utet bidrag till lösningen av fattigdomens och underutveckUngens problem.

Det krävs en radikal omfördelning av världens resurser och av förbrukningen i oUka länder av råvaror och energikällor. I debatten förekommer ibland anklagelser mot de fattiga folken för att de genom sin starka befolkningsökning skapar och förvärrar problemen. Befolkningsfrågan är utan tvivel ett stort och växande problem, och det inser man också i många av, undemtvecklingens länder Världen rymmer inte hur stor befolkning som helst. Men befolkningsfrågan måste studeras och lösas konkret, i sitt förhållande tiU de ekonomiska och sociala samhäUs-strukturer av vilka den är en del. Utan en radikal förändring av det ekonomiska systemet i de undemtvecklade ländema kan befolkningsfrågan aldrig lösas.

De som i debatten måste anklagas för bristande soUdaritet gentemot andra folk och inför världens framtid är aUtså inte de fattiga folken. Det är vi, folken i de rika länderna, som genom att inte för länge sedan ha brutit ner det imperialistiska systemet bevarar de mekanismer som skapat och bibehåller underutveckUngen. Det är de rika länderna som genom sin hämningslösa förbrukning av råvaror och energikällor sätter världens framtid på spel.

Enligt vårt partis uppfattning måste den svenska politiken gentemot u-länderna på ett grundläggande sätt förändras. Det gäller inte endast biståndspoUtiken, det gäller framför aUt relationerna på utrikeshandelns område och den imperialistiska utsugning som bedrivs även av stora svenska kapitalister. Liksom inom den internationella politiken i stort har Sverige även på detta område två ansikten inför världens folk. Det ena är biståndspoUtikens, det andra den imperialistiska utplundringens. Motsättningen är uppenbar Med ena handen ges biståndsbidrag, med den andra tar man hem stora profiter på den ojämUka utrikeshandeln och på den direkta utsugningen av de fattiga folken. Med ena handen ger man bistånd tiU Cubas folk, med den andra ökar man sockerbetsarealen i Sverige och minskar därmed kubanernas möjligheter att finansiera sin ekonomiska utveckUng.

Nr 65

Onsdagen den 24 april 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Nr 65

Onsdagen den 24 april 1974

InternationeUt utvecklingssamarbete

Förutsättningen för en grundläggande omprövning av biståndspoUtiken är en fullständig samhällelig kontroU över utrikeshandeln, kapitalöverföringarna, den svenska storfinansens företagsetableringar utomlands osv. Det skulle kort sagt krävas att Sverige bröt sig ut ur det världsomspännande imperialistiska systemet. Men Sverige har också en relativ rörelsefrihet inom detta systems ramar, och den gäUer det att omedelbart utnyttja. Vänsterpartiet kommunisterna kräver att den svenska poUtiken gentemot u-länderna skall utformas med beaktande av följande:

att biståndet omfördelas så att stödet tiU reaktionära regimer helt upphör och att de resurser som därigenom frigörs används tiU stöd åt progressiva stater och nationella och sociala befrielserörelser,

att biståndets utformning ändras så att det får karaktären av gåvor som ej kringgärdas av villkor,

att det nuvarande investeringsgarantisystemet slopas,

att Sverige utträder ur Världsbanken, Internationella utvecklingsfonden, IDA och andra organ som har sin udd riktad mot u-ländema samt upphör med sina ekonomiska åtaganden gentemot IDA, samt

att Sverige upphör med stödet tiU den amerikanska dollarn och verkar för en reglering av den internationella valutapolitiken i enlighet med de krav som u-länderna enats om i det s. k. Limaprogrammet.

Herr talman! Jag yrkar bifall tiU följande partimotioner från vpk-gruppen:

61 angående den allmänna inriktningen av politiken gentemot u-länderna,

1272 om 50 miljoner kronor tUl Cambodjas nationeUa enhetsregering (GRUNC),

1273 om 300 miljoner kronor till Demokratiska repubUken Vietnam och 150 miUoner kronor till RepubUken Sydvietnams provisoriska revolutionära regering,

1274 om 50 miUoner kronor tiU Laos patriotiska front,

398 om avslag på anslaget tUl IDA och regionala utvecklingsbanker samt om att riksdagen beslutar om Sveriges utträde ur Världsbanksgruppen,

399 om 25 miUoner kronor tiU FRELIMO, 25 mUjoner kronor till MPLA och 25 miljoner kronor tUl PAIGC, dvs. befrielserörelserna i Afrika som kämpar mot Portugals kolonialmakt, och slutligen

658 om 5 miljoner kronor tUl Eritreas befrielsefront.

Om dessa motionsyrkanden avslås av riksdagen kommer vpk-gruppen i voteringarna att stödja reservationerna 7 ocU 9 till utrikesutskottets betänkande, vUka handlar om villkoren för utrikeshandeln och om u-ländernas skuldbörda. När det gäller det s. k. enprocentsmålet kommer vpk-gruppen under debatten att framlägga ett eget förslag av innebörd att riksdagen nu skall uttala att det statliga ansliet tUl u-länderna budgetåret 1974/75 i enlighet med tidigare gjorda utfästelser skall ha en omfattning motsvarande I procent av bruttonationalprodukten. Den reservation som innehåUer ett liknande yrkande kan vi inte stödja, eftersom vi inte kan instämma i den motivering som föregår yrkandet. Frågan om enprocentsmålet är enUgt vår uppfattning inte det avgörande problemet när det gäller u-landspolitiken. Avgörande är andra frågor.

såsom jag utvecklat i det föregående. Det principbeslut som riksdagen fattat om enprocentsmålet bör emeUertid stå fast. Riksdagen bör i dag säga ifrån om detta.

Herr TURESSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Senare i debatten kommer herr HerneUus att närmare utveckla motiven för moderata samlingspartiets yrkande att det svenska biståndet tiU Cuba skall avvecklas. Jag skaU inte föregripa herr Hernelius, men för att inte herr Hermanssons Utet naivt välmenande råd tUl moderata samlingspartiet skall stå oemotsagt i det här skedet av debatten viU jag slå fast, att vi har FN:s s. k. fattigdomskriterium som måttstock för valet av mottagare av svenskt bistånd. Det är den enda måttstock som är objektiv och ger oss möjlighet att undvika att hamna i poUtiskt ohållbara situationer.

Cuba uppfyller inte fattigdomskriteriets krav som mottagare av bistånd, och därför måste det vara andra motiv som föranlett regeringen att föreslå ett stort och starkt ökande bistånd tUl Cuba. Vi delar inte regeringens uppfattning. Det har vi sagt ifrån och det står vi fast vid.

Beträffande Nordvietnam har vi från moderata samlingspartiet krävt att biståndet tiU Indokina skaU fördelas meUan Nord- och Sydvietnam mera rättvist än för närvarande - nu får Sydvietnam uigenting — och mera med hänsyn tiU de verkUga behoven än med hänsyn tUl poUtiska värderingar. Något krav på att biståndet till Nordvietnam skuUe avvecklas har inte framstäUts av moderata samlingspartiets riksdagsgrupp. Det vet herr Hermansson, och herr Hermanssons påstående här om motsatsen måste betecknas som ett medvetet försök att vUseleda riksdagen och, via televisionen, hela det svenska folket.

Herr ULLSTEN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag skaU lämna vad herr Hermansson i övrigt hade att säga därhän — jag kan inte dela hans uppfattning pä alla punkter, för att uttrycka det Utet försiktigt — men skuUe gäma vilja kommentera hans besked om hur han och hans partigrupp kommer att rösta.

Vi tycker givetvis att det är bra att vpk-gmppen kommer att stödja folkpartiets reservationer när det gäUer handelspolitik och det mycket viktiga kravet att vi skall föregå med gott exempel i fråga om att avskriva u-ländernas biståndsskulder. Ett av u-ländernas stora problem för närvarande är nämligen att de tvingas betala tillbaka en så stor del av det bistånd de får i form av räntor och amorteringar på tidigare bistånd.

Det är utmärkt att vpk-gruppen tänker göra det. Men jag tycker också att den i så fall borde kunna ta steget fuUt ut när det gäller reservationen om enprocentsmålet. När herr Hermansson säger att dessa anslags storlek inte kan vara det helt avgörande för en framgångsrik biståndspolitik, innebär det på inget sätt en invändning, såvitt jag kan begripa, mot det resonemang som jag förde i mitt anförande och som vi för i vår reservation. Vi pekar i själva verket ganska tydligt på att vad som behövs är en sammanhållen u-landspolitik, där det är betydelsefuUt vad Sverige gör när det gäller näringspoUtiken och när det gäller tuUhinder för u-landsvaror, där det är betydelsefuUt hur vi ser på världens energitill-

Nr65

' Onsdagen den 24 april 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Nr 65

Onsdagen den 24 april 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

gångar och i vilken grad man skall förändra den orättvisa exploatering av dessa som för närvarande pågår — och sedan hela raden av politiska insatser som vi hela tiden behöver se i relation tUl u-länderna. Detta är gmndargument som vi har Men i den här bilden kommer givetvis också in de egentliga överföringarna av kapital och tekniskt kunnande från rika tUl fattiga länder.

Det är inte så att man från u-ländernas egen sida menar att eftersom handel och allt detta andra som jag nämnde är viktigt, så är det här med anslag inte så viktigt. Man betonar i själva verket att den nuvarande biståndsgivningen via anslag över statsbudgetarna i de rika länderna är mycket otiUräcklig. Om vpk nu är överens med oss om att enprocentsmålet skall uppnås, så tycker jag också att man borde rösta på den enda reservation som ställer det kravet.

Herr HERMANSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! I vad först gäUer moderata samlingspartiets inställning i fråga om biståndet tUl Cuba är jag naturUgtvis klar över att denna instäUning på intet sätt är välmenande — såsom herr Turesson viUe karakterisera mitt inlägg. Den är varken välmenande från naiv synpunkt eUer från något slags medveten synpunkt.

Det förslag man ställer här och viU att riksdagen skaU rösta för är helt simpelt ett förslag att Sverige skaU godkänna och klart acceptera, genom ett uttalande frän riksdagen. Förenta staternas bojkottpoUtik mot Cuba. Någon annan reeU innebörd i moderata samlingspartiets reservation finns inte. Men det var på den punkten jag riktade en Uten varning till herr Turesson och hans partikamrater att de inte skulle handla så att de möjUgen var ännu mera angelägna än vad husbondens röst själv anger i nuvarande skede när det gäller förhållandet till Cuba.

Vad beträffar kravet att helt slopa anslagen till Demokratiska republiken Vietnam påstod herr Turesson att jag sökte vilseleda riksdagen och det svenska folket. Men herr Turesson kan väl inte bestrida vad jag sade i mitt anförande, nämligen att det finns en moderat riksdagsmotion som kräver att detta anslag helt skaU utgå. Och jag har ännu inte hört något uttalande om att herr Adolfsson skulle ha lämnat moderata samlingspartiets riksdagsgrupp. Om det har skett i går ber jag om ursäkt, men då bör riksdagen upplysas om detta förhållande. TiUs vidare utgår jag från att herr Adolfsson är medlem av moderata samUngspartiets riksdagsgrupp, och mitt påstående var alltså korrekt.

TiU herr Ullsten viU jag bara säga att vi är också anhängare av en sammanhåUen u-landspoUtik. Men frågan är ju vad som skall vara ingredienserna i denna sammanhållna u-landspolitik — det är detta som den här diskussionen gäller. Och det finns formuleringar i motiveringen för reservationen 1 av folkpartiet om enprocentsmålet som vi inte kan acceptera. Men om folkpartiet vUl begränsa sig tiU att instämma i ett konkret förslag som bara går ut pä att riksdagen skall uttala att det statliga anslaget tiU u-länderna budgetåret 1974/75 i enlighet med tidigare gjorda utfästelser skall ha en omfattning motsvarande I procent av bmttonationalprodukten, då finns det möjligheter för en gemensam röstning av våra grupper i denna fråga.

Herr TURESSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Hermanssons försök att se något samband mellan moderata samlingspartiets inställning tUl bidraget tUl Cuba och det förhållandet att Förenta staterna håller på att dra sig ur en bojkott av Cuba är verkligen långsökt. Detta senare har inte aUs något med vår instäUning tUl biståndet tUl Cuba att göra. Det bedömer vi, som jag klart och tydligt har sagt och som vi har sagt så många gånger tidigare i riksdagen, utifrån FN:s fattigdomskriterier.

Herr Hermansson säger att det finns en moderat motion, en motion av en moderat riksdagsledmot, som yrkar på att biståndet till Nordvietnam skall avvecklas helt. Men det måste väl herr Hermansson veta, att det är en väldig skillnad mellan enstaka riksdagsledamöters yrkanden i enstaka motioner och en riksdagsgrupps, ett riksdagspartis ställningstagande.

Herr Hermansson sade inte i sitt första inlägg att det var en moderat riksdagsmotion, utan herr Hermansson generaliserade och sade att det var moderata samlingspartiet som hade denna instäUning. Det lär vi få se i protokoUet.

Denna moderata ledamots motion har inte stötts av någon ledamot av utrikesutskottet, alltså inte heUer av de två moderata ledamöterna där, och herr Hermanssons påstående i det första inlägget vUl jag alltså beteckna som klart inkorrekt på ett lindrigt sagt fräckt sätt.

Nr 65

Onsdagen den 24 april 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Herr HERMANSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Här upplever vi alltså, att när man talar om vad ledamöter av moderata samlingspartiets riksdagsgrupp skriver i sina motioner, så uppfattar andra moderata riksdagsmän detta som en fräckhet. Men de delar av svenska folket som inte stöder moderaterna uppfattar det naturligtvis som en ännu större fräckhet och som en utmaning, när en ledamot av moderata samlingspartiets riksdagsgrupp helt sonika yrkar att hela det svenska biståndet tiU Nordvietnam skaU upphöra. Om moderata samUngspartiet inte delar denna syn, så vore det angeläget att man begagnade tUlfäUet att inför riksdagen och svenska folket klart deklarera detta och ta avstånd från den motion det här gäUer av en ärad ledamot av moderata samlingspartiets riksdagsgrupp. Men den möjligheten finns ju för senare talare från moderata samlingspartiet i denna debatt.

Vad jag sade i mitt första anförande kommer att stå i protokollet, som herr Turesson också påpekade, men jag kan här läsa upp det ännu en gång, sä får man omedelbart klart för sig vad jag sade. Det står så här i mitt manuskript: "Eftersom ingen skändlighet tycks vara utesluten när det gäller moderata riksdagsmotioner finns det också när det gäller Nordvietnam ett krav att det svenska biståndet helt skaU upphöra." Såvitt jag kan förstå är detta ett helt korrekt referat av sakförhållandet, nämligen att en moderat riksdagsman har väckt en motion med detta krav.

I vad sedan gäller Cuba har herr Turesson nog missförstått mig Utet. Jag sade inte att moderata samlingspartiets krav att biståndet tUl Cuba skall upphöra var föranlett av USA:s försök att nu dra sig ur den ekonomiska blockaden. Tvärtom är det så att den moderata riksdagsmotion som det

Nr 65

Onsdagen den 24 april 1974

Internationellt

utvecklings-

Mmarbete

här gäller — och som är en partimotion - Uksom även moderaternas reservation bygger på den föregående instäUningen i USA att man skaU fortsätta den ekonomiska blockaden. Det är det sammanhanget som finns, inte det som herr Turesson senast viUe låta påskina.

Herr förste vice talmannen BENGTSON (c):

Herr talman! Vårt lands biståndssamarbete med andra länder grundas på en önskan att verksamt bidra tiU skapandet av en fredlig värld. Vetskapen om att världen i dag är uppdelad i en rik och en fattig del är i sig själv inte tUlräcklig för att vårt land har inlett ett sådant bistånd. Nej, vi måste gå djupare ner Det är här inte fråga om välgörenhet från vår sida. Vi vet att sociala skillnader skapar spänningar och konflikter i ett samhäUe. De jämlikhetsmål som centem förfäktar gmndas på vanliga rättvisekrav, samtidigt som vi menar att en sådan strävan ef ter jämlikhet och minskade sociala skUlnader gör det möjligt att undvika konflikter och spänrungar. JämUkhetsidealet och rättvisa meUan folken, både meUan länderna och mellan landets invånare, är i själva verket förutsättningarna för världsfreden och därmed också den yttersta fömtsättningen för att mänskligt liv på vår jord över huvud taget skaU vara möjligt. Jag kan inte instämma i de synpunkter som här framförts från moderata samUngspartiet, såvida inte dessa jämlikhets- och rättvisekrav också läggs tiU vad herr Turesson deklarerade från moderata samlingspartiet.

Den 20 mars i år hade vi här i kammaren en aUmän utrikesdebatt, och nu debatterar vi biståndssamarbetet med fattiga länder. Innebär då den uppdelningen att Sverige har två sorters utrikespoUtik, en utrikes- eller säkerhetspolitik för vårt umgänge med de rika länderna och en biståndspolitik för vårt umgänge med de fattiga länderna? Utan tvivel finns det risk för att det uppfattas så av omvärlden, och än större är risken att det uppfattas så här hemma. Denna uppdelning skapar — eUer kanske snarare bibehåller — föreställningen att biståndssamarbete är välgörenhetssidan i den svenska säkerhetspolitiken och att den andra sidan består av diverse åtgärder inom den rika världen för att vårt lands säkerhet inte skall äventyras.

Håller vi fast vid denna uppdelning kan det lätt leda till föreställningen att det ena skuUe vara viktigare än det andra, dvs. att vår säkerhetspolitik i den rika världen skuUe vara viktigare än vår biståndpoUtik i den fattiga världen. I det ena fallet skulle det gälla vår egen trygghet, i det andra fallet vara fråga om en Utet allmänt humanitärt gmndad välgörenhetspolitik. Denna förestäUning, om den finns — och jag tror tyvärr att den gör det — måste brytas ned. Det kan ske genom att den svenska säkerhetspoUtiken i större utsträckning än vad som nu är fallet ges en hela världen omfattande och väl sammanhållen utformning, där en trovärdig neutralitetspolitik paras med en internationeU samarbetspolitik och där vi har en gemensam målsättning för vårt eget lands vidkommande lika väl som vi presenterar våra strävanden i internationellt avseende. På så sätt kan säkerhetspolitiken göras tUl en reformpoUtik. Biståndssamarbetet är en del i en sådan reformpolitik. Delmål i den reformpoUti-ken kan vi mest spårbart se i biståndspoUtiken, Gör vi biståndspolitiken tUl den reformpolitik den i själva verket är, kan vi vara säkra på att

biståndspoUtiken får ett överväldigande stöd i vårt eget land. Ett sådant stöd är en nödvändig fömtsättning för att biståndspoUtiken skaU kunna leva vidare och fortsätta att utvecklas, t. ex. i fråga om enprocentsmålet och fortsättningen därutöver

Skall vårt biståndssamarbete verkligen bU den reformpolitik som jag nu talat om krävs det att vi klart anger vad reformerna syftar tUl. Det räcker inte med att säga att vi strävar efter att bidra till de fattiga ländernas utveckling. Vi måste gå längre och klart ange vad vi menar med UtveckUng och framför aUt presentera en klar uppfattning om vilken utveckling som är eftersträvansvärd. Föreställningen att icke-industriali-serade u-länder så snabbt som möjUgt skall förmås efterlikna Västerlandets industristater har i många fall lett tUl allvarliga missförhåUanden. Med ökad kraft har u-länderna på senare år understrukit att industriländernas biståndsinsatser måste anpassas till mottagarlandets egen utvecklingslinje, som direkt är anpassad tiU landets sociala och ekonomiska förhållanden och traditioner Det är viktigt att vi i Sverige är lyhörda för den debatten och beredda att anpassa vår biståndsinsats efter förhåUandena i varje enskUt mottagarland.

I vårt eget land har vi kunnat konstatera att en maximal ekonomisk tUlväxt inte nödvändigtvis är Uktydig med bästa möjliga levnadsförhållanden för det stora flertalet människor. Detsamma gäUer i minst Uka hög grad i u-länderna. I många av de u-länder som uppvisar den snabbaste ekonomiska tillväxten kan man samtidigt konstatera att levnadsförhållandena har försämrats för det stora flertalet människor. Vid satsningar i syfte att förbättra de ekonomiska förhållandena i u-länderna får inte utvecklingen på de fördelningspolitiska, sociala och miljömässiga områdena försummas. Den fördelningspolitiska aspekten måste sålunda tUlmätas stor betydelse i allt utvecklingssamarbete.

Industrialiseringen måste utformas så att den får en maximal sysselsättningseffekt. Satsningar på kapitalintensiva verksamheter bör undvikas. I stället måste tyngdpunkten ligga på småindustri och annan arbetsintensiv industri. Moderniseringen av jordbruket måste ges hög prioritet i svensk biståndspoUtik, och den måste utformas så att även småjordbrukare kan tiUgodogöra sig utveckUngen samtidigt som arrendatorernas rätt tUl sitt land och till de vinster moderniseringen kan medföra måste garanteras. De flesta av u-länderna är agrarländer, och därför måste man, om man inte med ett snabbt penndrag skaU förändra hela landet, vilket vi måste varna för, ta hänsyn till landets struktur och traditioner. Jordreformer måste ses som ett avgörande led i landsbygdsutveckUngen. Vidare är det viktigt att tUlmäta de regionalpolitiska aspekterna ökad betydelse med syfte att såvitt möjligt skapa garantier för att den ekonomiska utvecklingen bhr jämnt fördelad över landet.

Utvecklingens sociala problem har hittUls inte tUlräckligt beaktats i svensk biståndspolitik. De folkomflyttningar som utgör ett av huvudproblemen i vårt eget land utgör ocksä ett grundläggande problem i många u-länders utveckling. Detta påvisades med skärpa i en mängd u-länders rapporter till FN:s miljövårdskonferens. Den psykologiska omställning som flyttningen från landsbygd till stad alltid innebär blir extra drastisk i många u-länder, där skiUnaden i teknisk utveckling ofta

Nr 65

Onsdagen den 24 april 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Nr 65

Onsdagen den 24 april 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

kan anges i århundraden. Den permanenta arbetslösheten förvärrar situationen. De flesta storstäder i Latinamerika, Asien och Afrika har i dag jättelika slumområden, bebodda av arbetslösa eller undersysselsatta människor som ofta nyligen brutit upp från en helt annan och traditiona-Ustisk miljö.

Svensk biståndspolitik måste utformas så att dessa svårartade omställningsproblem undviks. Den snabba urbaniseringen måste begränsas och utvecklingen bringas i bättre samklang med de sociala mönster och de traditioner som finns i de nuvarande landsbygdssamhällena. Därför måste utvecklingsinsatserna i än högre utsträckning inriktas pä landsbygdsnäringarna. Industrialiseringen är självfallet nödvändig, men den måste ske i decentraUserade former.

Vi i centern är inte motståndare tUl storindustri. Det finns områden där man måste tillgripa storindustrins rationella arbetsformer, men en mycket stor del kan drivas i småindustrins form med lika stor effekt. Det finns en överhängande risk för att den ekonomiska utvecklingen i u-länderna sker tUl priset av en svårartad mUjöförstöring. Redan i dag kan man konstatera att de hårdast exploaterade områdena i många u-länder uppvisar betydligt svårare miljöproblem än vad som är vanligt i de industrialiserade länderna - möjligen beroende på att u-länderna inte i tid har observerat den stora fara som finns i mUjöförstöringen. TUl det kan dessutom läggas att i-länderna många gånger har resurser att möta de mUjöproblem som exempelvis industrialiseringen skapar, medan u-länderna ofta saknar sådana möjligheter och — som jag sade tidigare — inte har insett faran med den.

All biståndspoUtik måste, för att inte oöverstigliga miljöproblem skaU skapas för framtiden, vara inriktad på att samma mUjökrav måste stäUas på industrier i u-länder som på industrier i det egna landet. Det är en framtidsaspekt som måste beaktas. JordbmksutveckUngen måste ske under stort ansvarstagande för de ekologiska konsekvenserna, och betydande resurser måste avdelas för att motverka förgiftning av jorden, urlakning och erosion.

De flesta u-länder baserar sin ekonomi på råvaruproduktion, och många av dessa råvaror är ändliga. För svensk biståndspoUtik måste det vara en väsentlig uppgift att medverka tiU att inte ekonomiskt tvång förmår u-länderna att tömma sina råvaruresurser och därigenom avhända sig sina resurser för framtiden. Om detta trots aUt sker bUr resultatet en global råvarubrist. För att bidraga tUl att underlätta u-ländernas ekonomiska långtidsplanering bör Sverige medverka till att ett system med fasta råvarupriser införs.

Vårt bistånd till u-ländernas ekonomiska utveckling måste inriktas på att skapa resurser för ett ökat ekonomiskt oberoende för dessa gentemot i-länderna. För att uppnå detta krävs att vi i intemationeUa organ bl. a. arbetar för att åstadkomma lättnader i handelsutbytet med tuUpreferenser och exportstöd, och att vårt bistånd också bidrar tUl att skapa möjligheter för u-länderna att förädla sina egna råvaror Industriprojekt som helt eller delvis baseras på import av komponenter från i-länderna bör undvikas liksom också satsningar på en industriproduktion med ensidig exportinriktning på i-länderna.

Sker de svenska satsningarna efter dessa linjer skapas förutsättrungar för att u-ländernas procentueUa andel av världshandeln stiger, vUket är av utomordentlig betydelse för deras inre utveckling. Den nuvarande trenden innebär ständigt minskad andel av världshandeln, och den måste bringas att upphöra.

Herr talman! När en fråga håUer på att utredas är det självklart att stäUningstaganden i många avseenden som berör utredningens arbete uppskjuts till dess den slutfört sitt uppdrag. Biståndsutredningen är i arbete, och därför har utskottet i en del fall avböjt att ta definitiv ställning förrän utredningen slutfört sitt arbete. Det hindrar emellertid inte att utrikesutskottet i en rad faU både gett anvisningar för utredningen och i skrivelser tiU Kungl. Maj:t gett tUl känna riksdagens mening. Förra året avläts skrivelse till Kungl. Maj:t endast i ett fall, medan det i år avlåtits fyra kungaskrivelser Centern har inte någon reservation till utrikesutskottets betänkande, och det är självklart att det är resultatet av åtskiUiga kompromisser som har gjorts vid utskottets behandling av ärendet. Det är nu att hoppas att både Kungl. Maj:t och utredningen nogsamt beaktar vad som skrivits. I annat fall kan det bli svårare att komma överens i utskottet nästa år.

Det bör också nogsamt beaktas av Kungl. Maj:t att det i det förra året av riksdagen antagna betänkandet stod: "att riksdagen godkänner de i propositionen nr 1973:1 föreslagna linjerna för bUateralt utvecklingsarbete", medan det i årets betänkande står: "att riksdagen godkänner de av föredragande statsrådet och av utskottet angivna riktUnjerna för bUateralt utvecklingssamarbete". Det gäUer således för både Kungl. Maj :t och SIDA att nogsamt studera vad utskottet skrivit, eftersom denna skrivning innebär lika mycket riktlinjer för arbetet som vad Kungl. Maj:t har föreslagit.

I årets betänkande har också mycket större vikt fästs vid de mänga yrkanden som framställts i motionerna, i det att utskottet inte avstyrkt dem utan föreslagit att de skaU anses besvarade med vad utskottet skrivit. Av alla de punkter som är framförda i centerns motion har ingen avstyrkts, utan de har besvarats med olika skrivningsformer Därmed har utskottet kunnat nå enighet — mellan de två största partierna, i varje fall — i dessa avseenden.

I den första kontroversieUa frågan, nämligen frågan om på vilket sätt enprocentsmålet skall uppnås, har regeringen ännu inte tagit stäUning. Centern avvaktar därför regeringens förslag på den punkten. Det kommer väl också i framtiden att bli diskussion om hur stora belopp Sverige skaU ge i u-hjälp, och man får hoppas att socialdemokraterna i fortsättningen kommer att visa större solidaritet med nödUdande människor i andra länder än som varit fallit tidigare. Hade regeringen följt riksdagens anvisningar om en jämnare höjning av bidraget, hade vi inte befunnit oss i dagens besvärUga situation, med olika meningar om hur enprocentsmålet skall uppnås, och vi hade dessutom kunnat ge större bidrag till u-länderna, om vi hade följt förslaget om den jämna utveckUng som riksdagen har rekommenderat.

Debatten om enprocentsmålet har måhända från en del synpunkter ändå varit värdefull. Lika fuUt tror jag att vi nu kan säga att en så ensidig

Nr 65

Onsdagen den 24 april 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Nr 65

Onsdagen den 24 aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

debatt som den som i flera år har förts om detta mål inte alltid gagnat sakfrågan. Det har varit en inåtvänd debatt. Vi har sysslat med procent och tiondelar av procent, diskuterat om den ena eUer andra åtgärden skulle betraktas som biståndspolitik etc. Vi har fört en debatt som inte gällt själva kärnpunkten: VUket /n/ie/jå//skaU vårt biståndssamarbete ha? Detta måste ju vara det väsentliga. Det bör nu vara tid att återföra debatten tiU de frågorna!

När den biståndspoUtiska utredningen presenterat sina resultat hoppas jag att en sådan debatt skall kunna drivas fram. Beträffande fortsättningen av Sveriges bidrag utöver enprocentsmålet — herr Ullsten nämnde den saken — kan observeras att utskottet har skrivit: "Utskottet delar uppfattningen att Sveriges insatser i utvecklingssamarbetet även i framtiden bör öka i takt med vårt lands ekonomiska möjligheter" Detta måste väl tydas så, att vi icke har stoppat enprocentsmålet utan att vi skaU överväga att fortsätta i riktning mot detta mål.

En annan kontroversiell fråga har varit ländervalet för vårt biståndssamarbete. Från centerns sida har vi ingenting emot att man väljer s. k. progressiva länder, men vi vill för vår del under inga omständigheter Ukställa s. k. progressiva länder med kommunistiska länder, vilket vissa grupper gör Vår tolkning av ett progressivt land är att landets styrelse skall ha en ärlig och äkta ambition att i sin aUmänna poUtik sträva efter att hjälpa de sämst ställda i samhället. Den skall ha vUjan tUl det. Kan vi i vårt biståndssamarbete hjälpa fram en sådan utveckling, är det av godo, lika väl som en demokratisk utveckling i landet; något som vi aldrig bör ge avkall på. När vi har överläggningar med dessa länder — som i många fall är järnhårda diktaturer - skall Sverige framhålla att vi icke accepterar diktatoriskt styrelseskick utan att vår strävan, både i vårt eget land och i andra länder, är att folket verkligen skall få bestämma hurdan utvecklingen skaU bli i landet.

Jag tror att det är olyckligt att försöka göra skiUnader meUan s. k. progressiva länder och fattiga länder Det finns tUlräckligt med fattiga länder, vilkas poUtiska ledning uppfyller våra krav på progressivitet. Men jag skuUe hellre viUa byta ut ordet progressiv mot ordet förtroende. För att ett biståndssamarbete skall kunna bU fmktbart måste samarbets-parterna ha förtroende för varandra och för varandras vUja och förmåga att bidra tUl en viss utveckling. Finns ett sådant förtroende är det heller inga svårigheter att presentera resultaten av vår biståndspoUtik utan att vi därigenom gör oss skyldiga till någon otUlbörlig inblandning i andra länders inre angelägenheter. Över huvud taget tror jag att debatten om det svenska biståndet skuUe vinna på om frågan om ländervalet fick en lägre dimension än vad den har i dag. Behoven världen över är tUlräckligt stora för att vi här i landet i stor enighet bör kunna komma fram tUl lämpliga samarbetspartner i biståndssammanhang — om man inte som herr Hermansson skall bedriva en fanatisk ideologisk kamp också i det avseendet.

FN har gjort upp en lista över de minst utvecklade länderna i världen. Dessa länder får 28 procent av det svenska biståndet. Detta innebär emeUertid inte att de andra 72 procenten är bortkastade eller ges tUl länder som inte är värdiga; behovet i dessa länder är sett från industri-

ländernas synpunkt nästan Uka stort som i de fattigaste staterna. I årets utskottsbetänkande har också framhållits att över 70 procent av det bilaterala svenska biståndet inriktar sig på mycket fattiga länder. De synpunkter i denna fråga som framförts av statssekreteraren Inga Thorsson, som kommer att tala senare i debatten, är i högsta grad beaktansvärda. Hjälpen bör gå till befolkningen i de fattigaste ländema, där man viU arbeta för en utveckling som leder tiU social och ekonomisk utjämning. Det hindrar emellertid inte att Sverige i specieUa faU kan ge hjälp till länder som inte hör tUl de fattigaste. Som en konsekvens av dessa principer följer också att Sverige givetvis kan upphöra med hjälp tiU länder som eventueUt har kommit så långt att deras stäUning har förbättrats.

Herr talman! Jag vill göra ytterligare några konstateranden.

Vi har inte gått emot förslaget att vi skall hjälpa Nordvietnam genom att genomföra det stora skogsindustriprojektet. Men regeringen bör nog vara aktsam. Först och främst erfordras ordentlig upplysning. Svenska folket får ofta den uppfattningen att vi ger stora summor tUl Nordvietnams återuppbyggnad efter kriget. Men det är att observera att den dominerande delen av biståndet inte går tiU återuppbyggnad utan tUl ett helt nytt projekt. Det är inte fråga om att skicka småhus, bygga vägar och sådant utan att försöka bygga ett stort företag i Nordvietnam, en integrerad massa- och pappersfabrik med en beräknad produktionskapacitet på ca 50 000 ton skriv- och tryckpapper

Nu är man ganska skeptisk tiU detta projekt, och jag vUl lägga regeringen på hjärtat att överväga det noga. Först och främst gäUer det storleken på denna fabrik. Jag sade tidigare att det i vissa fall är nödvändigt med storindustrier. Jag kan nämna att vid en av de senaste fabrikerna som byggdes i Sverige, Väröbmk, blir årstiUverkningen 300 000 ton när den kommer i gång på allvar. Det har bara under intrimningsperioden tillverkats 270 000 ton sulfatmassa. De finska industrierna räknar sällan med att bygga en industri av detta slag med en kapacitet av mindre än 200 000 ton. Vi har i Sverige lagt ned åtskilUga massaindustrier i 30 000 tons klassen därför att de inte bär sig.

Nu kan man ju säga att ett land som Nordvietnam med en järnhård kommunistdiktatur kan strunta i priserna och säga att köparna får betala vad det kostar. Men det är ingen anledning för Sverige att uppmuntra en ineffektiv produktion.

Jag har med detta velat uppmana regeringen att nogsamt studera dessa förhållanden. Man bör också beakta råvarutillgången. Kommer den råvara som finns att räcka? Det talas om skogsodUng. Javisst, men skogen växer inte så snabbt att man om några år kan ta den i bruk. Det tar ganska lång tid innan man kan göra det, och då står man där med industrin. Man har heller inte tagit reda på de sociala förhållandena. Vem äger jorden och vem har sin utkomst från dessa områden?

Utan att gå emot projektet har jag velat lägga regeringen på minnet att beakta alla faktorer noga, när vi skall offra kanske 600 miljoner kronor på detta projekt. Det står också i betänkandet: "Förprojekteringen av insatsen beräknas vara genomförd inom kort, varefter slutgUtigt ställningstagande till genomförandet bör göras." När vi gör det ställnings-

Nr65

Onsdagen den 24 aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Nr 65

Onsdagen den 24aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

tagandet får vi verkUgen ha aUa uppgifter på bordet, annars kan det bli ett riskabelt företag.

Vissa saker som jag anser vara viktiga bUr genomförda med det beslut som i dag kommer att fattas. FNLA kommer liksom de andra befrielseorganisationerna att få bidrag.

I fråga om flyktingberedningen, där vi viU ha ett parlamentariskt inslag, har utskottet gjort en kompromisskrivning som jag hoppas att Kungl. Maj:t beaktar Utskottet skriver: "Detta motiverar att Kungl. Maj:t överväger åtgärder för att ge flyktingberedningen ett parlamentariskt inslag. Vad utskottet nu anfört bör ges Kungl. Maj:t tiU känna." Vår mening är att vi viU ha ett direkt parlamentariskt inflytande. Om Kungl. Maj:t inte överväger detta, blir det givetvis nya motioner och nya överläggningar, som vi hoppas i så fall leder tUl resultat.

I fråga om SIDA:s deltagande i beredningsansvaret har utskottet gjort en lång skrivning där det starkt understrykes att SIDA skall delta i beredningsansvaret. Jag hoppas verkligen att det kommer att beaktas från Kungl. Maj :ts sida.

Därmed, herr talman, har jag berört några av de saker som vi inom centern anser vara viktiga. Jag har talat om vårt biståndssamarbete med andra länder som en stor och viktig reformpoUtik. Jag tror inte jag behöver gå in på hur angelägen en sådan reformpolitik är — det har redan framhålUts många gånger. Låt mig avslutningsvis bara säga, att vad det gäUer är att åstadkomma jämUkhet och rättvisa för världens länder och folk. Finns det för mänskUgheten något mera angeläget? Jag tror inte det. Vi här i Sverige har kunskaper om de förhållanden som råder, och vi har medel att ta oss an problemen. Låt oss visa varandra och omvärlden att vi också har viljan att ta oss an problemen.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall tiU utskottets hemställan på alla punkter.

Herr ARNE GEIJER i Stockholm (s);

Herr talman! När man sitter och lyssnar till inläggen i denna debatt fäster man sig naturligtvis vid uppräkningen av de problem som u-länderna har, problem som är enorma. Jag har ingen anledning att i det avseendet polemisera mot hittUlsvarande talare.

Men samtidigt kan man i anförandena lägga märke tUl en optimism — att problemen i de fattiga länderna skall kunna klaras. Det man kanske främst lägger märke tUl är just den optimism som kommer fram i samtliga anföranden. Men finns det anledning till den optimismen? Problemen i u-hjälpssammanhang är nästan oöverstigliga. Inte minst herr Ullsten var inne på de enorma svårigheter som vi har runt om i världen. Låt oss ta bara en sak som har berörts här av någon talare, nämligen befolkningsutvecklingen. Det är inte så väldigt länge sedan — jag minns det mycket väl; det var i början av 1960-talet — som vi hade en befolkning i världen på ungefär 2,5 miljarder. Vi oroade oss då för befolkningsutvecklingen, eftersom vi var medvetna om att befolkningen skulle komma att växa. I dag har vi en betydligt snabbare befolkningstillväxt än vi då hade, och befolkningen i dag uppgår tiU låt mig säga 4 miUarder. Men i dag diskuterar vi den tidpunkt då världens befolkning uppgår tUl i runt tal 7

miljarder, och där kommer vi att befinna oss omkring sekelskiftet. Om man tUl detta lägger de bekymmer, som inte minst u-länderna fått genom de ökade oljepriserna, frågar man sig, om det mot en sådan bakgrund finns anledning att vara optimist. Som jag tolkat anförandena finns det anledning att ifrågasätta, om man verkligen tror på möjligheten att i-länderna skall kunna,hjälpa u-länderna att klara sina bekymmer. Själv vågar jag inte sträcka mig så långt att jag tror på att vi skaU kunna förändra situationen i u-länderna och världen i övrigt så mycket, att vi skall kunna klara hela denna problematik.

Herr UUsten sade att u-ländernas ekvation inte går ihop såvida de rika länderna inte är beredda att hjälpa tiU, Detta är ett direkt citat från herr Ullstens anförande, I detta uttryck ligger en mycket utpräglad optimism. Men jag ifrågasätter just om det skall vara möjligt att få ekvationen att gå ihop, även om i-länderna är beredda att hjälpa tiU.

Hurdan är situationen i dag? Ökar i-länderna sin hjälp tiU den fattiga delen av världen? Nej, det är det som inte sker! 1 stället har de stora länderna nu en tendens att minska sina bidrag till u-ländernas fromma. Sverige hör tUl undantagen: vi har icke minskat våra bidrag utan ökat dem, även om vi hittUls inte har klarat enprocentsmålet. Jag tror inte att det är möjligt att för framtiden bygga på att de stora industriländerna skaU vara beredda att gå in med större insatser än som för närvarande sker.

Herr Ullsten nämnde i sitt anförande de behov som finns i Indien. Han sade att indiska regeringen i samarbete med Världsbanken hade räknat ut att landet under detta år skulle behöva bistånd på 52 mUjarder kronor för att behåUa oförändrad standard. Varifrån skall denna hjälp tas, om i-länderna inte är beredda att göra helt annorlunda insatser än de hittills har gjort?

I fråga om enprocentsmålet använde herr UUsten uttrycket att vi gjort oss skyldiga tUl ett svek. Jag tycker nog att detta uttryck är tämligen starkt. Om vi skuUe ha kunnat öka vår u-hjälp med 50 procent till 1,5 miljarder kronor eller där omkring, skulle detta inte nämnvärt ha förändrat situationen för u-länderna, men naturligtvis skulle det från den svenska opinionens synpunkt varit tillfredsställande, om det hade lyckats. Om vi från svensk sida vUl göra andra insatser än dem vi för närvarande gör, ja då måste vi också allvarligt överväga en omläggning av vår inrikespolitik. Då kan vi inte genomföra de mycket kostnadskrävande reformer som vi vUl och kommer att genomföra. Jag har ännu inte mött någon som sagt att vi måste företa en sådan omvärdering för att få mer medel tUl förfogande för u-hjälp. Vi kommer aldrig ifrån att u-hjälpens storlek delvis är beroende av vad vi viU göra för vårt eget folk.

Just nu när vi talar om uppfyllandet av enprocentsmålet så har vi kanske fler och större krav på reformer än någon gång tidigare i detta land, t. o. m. större krav på insatser än när ATP-reformen var aktuell. Jag skall inte försöka göra någon uppräkning av alla de stora projekt som vi nu viU genomföra, men flera av dessa projekt kostar mer än 1 miljard kronor för att realiseras. Jag har inte under debatten hört någon säga: Låt oss skjuta på eller ge upp dessa reformer för att kunna lämna mer pengar i u-hjälp. Jag tror inte heUer det är möjligt att begära att sådana yrkanden

Nr 65

Onsdagen den 24 aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Nr 65

Onsdagen den 24 aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

eller krav skaU ställas i debatten.

Förmodligen är situationen densamma i övriga i-länder, att så många projekt inom det egna landet pockar på en lösning atfu-hjälpsproblemati-ken inte får det utrymme i debatten och i besluten som den egentligen skuUe behöva få.

Jag kan inte hjälpa att jag ser mörkare pä utvecklingen än de föregående talarna. Man kan bara tänka på befolkningsutvecklingen och StäUa de krav på hjälp som kommer att aktualiseras i relation tiU vad i-länderna är beredda att prestera eller har möjligheter att prestera. Den utveckling som vi därvidlag går tiU mötes är i högsta grad skrämmande.

Vår insats i fråga om u-hjälp är av naturliga skäl tämligen liten. Ändå tror jag att vi i debatten här i landet ibland har en benägenhet att överdriva vår egen betydelse och kanske även våra egna insatser. Sverige kan i dessa sammanhang göra ganska litet. Det vi gör väcker heller inte så stor uppmärksamhet internationellt som många tror. Vi har hittills gjort i huvudsak vad som från svensk synpunkt varit möjligt. Jag vet inte om det är möjligt att radikalt förändra situationen på det sättet att vi lyfter upp u-hjälpen inte tiU 1 procent utan tUl det dubbla, 2 procent. Även om vi kommer upp tiU 2 procent i u-hjälpsanslag är vi helt klara över att en sådan hjälpinsats bara fyller en ytterst Uten del av det behov som finns.

De tidigare talarna här i kammaren har behandlat olika saker i utrikesutskottets betänkande. Jag har fäst mig vid några avsnitt som jag gärna vUl kommentera, men jag förutskickar att jag inte avser att kommentera samtliga de punkter som hittills berörts, ty andra talare för utskottet kommer också att uppträda i debatten, t. ex. i fråga om handelspolitiken, internationella banken, befrielserörelserna, famiUepla-neringen osv. Jag skaU därför inte ägna mig ät dessa saker, i varje fall inte i detta anförande.

Jag har fäst mig vid att man i två anföranden har berört Vietnam och den hjälp som Sverige planerar att ge tUl Vietnam i fråga om sjukhusbyggande och industribyggande. Herr Turesson, som höll dagens första anförande, berörde detta och herr förste vice talmannen Bengtson var inne på samma sak. Herr Turesson underströk mycket starkt de enorma risker som är förenade med ett industriprojekt av detta slag. Det förvånar mig att herr Turesson tycks tro att man skulle ha kunnat genomföra ett sådant projekt utan risker. Jag vUl klart säga att det finns inga möjligheter att bygga ens ett litet pappersbruk med en kapacitet på 50 000 ton utan att det är förenat med risker; det skuUe vara faUet även här hos oss. Jag kan nog utan att göra mig skyldig tUl någon överdrift påstå att när det gäller investeringar i papper och massa i det här landet så har ännu ingen industri byggts utan att det varit risker förenade med byggandet, igångsättandet osv. Det kommer det naturligtvis att vara även i Vietnam.

Det är angeläget för SIDA, som nu skaU genomföra detta projekt, att försöka begränsa risktagandet så mycket som möjligt. Man kommer dock aldrig ifrån vissa risker som kan få ekonomiska konsekvenser. Men så skulle det som sagt också vara om man byggde motsvarande industri här i landet, och det är även något av äventyr som svenska företag hittills varit ute i då det gäller internationella investeringar inom skogsindustrin. 1

Canada t. ex. har stora svenska företag årUgen förlorat flera tiotal miljoner utan att lyckas få verksamheten på fötter. Men jag tror inte att det kommer att upprepas i Vietnam. Hos SIDA är man medveten om att detta industriprojekt kommer att bli föremål för sådan observation att man säkert skall göra aUt vad som står i mänsklig makt för att genomföra projektet på ett sätt som inte behöver föranleda någon nedgörande kritik.

Varför har man från svensk sida valt att i Vietnam satsa på ett pappersbruk? Herr Bengtson sade nyss att det inte var fråga om någon åtemppbyggnad i vanlig mening utan om ett helt nytt industribygge. Det måste vara ett missförstånd från herr Bengtsons sida att Vietnamhjälp -oavsett om hjälpen avser sjukhus eller pappersbruk — bara skaU ha med återuppbyggnad att göra och helt utesluta nyskapande. Det är inte på det sättet.

En viktig princip för utskottet när vi diskuterade detta projekt var -och det kommer igen i alla projekt som Sverige går in i InternationeUt -att de önskemål som vederbörande u-land för fram skall accepteras. Med andra ord: Det är u-landet självt som skall bestämma på vUket sätt det viU utnyttja den svenska hjälpinsatsen. Vi skall icke föreskriva och bestämma för u-landet vad det skaU göra, vUka slags industrier och företag som landet skall satsa på.

I Vietnam har man känt ett starkt behov av en industri av det här slaget, och vietnameserna har önskat att Sverige skuUe göra en sådan här insats. AUtså har vi satsat på detta.

Man kan inte jämföra en industri i Vietnam med motsvarande industri här hemma. Den tiden är för länge sedan förbi då vi i vårt land byggde en skogsindustri med så låg kapacitet som 50 000 ton. I dag görs dessa anläggningar betydligt större. Men jag tror inte att man skall begära att ett land som Nordvietnam skall bygga för högre kapacitet, ty dels motsvarar väl kapaciteten 50 000 ton det behov som man för närvarande har, dels — och det anser jag vara det viktigaste - lämpar sig denna storleksordning på ett industriföretag för närvarande bäst för Vietnamns vidkommande då det gäUer möjligheterna att bemästra problem och svårigheter som kan komma att uppstå.

Jag har velat säga detta därför att Vietnamindustrin — om jag får kalla den så — vid utskottsbehandlingen tagit rätt mycket utrymme. Det är en stor insats som Sverige gör. Det har sagts här i något inlägg att det rör sig om 500 mUjoner kronor. Vi vet inte riktigt hur stor insats som blir nödvändig innan projektet är genomfört helt och hållet. Det är mycket möjligt att 500 mUjoner inte räcker tUl, utan att vi kommer att få räkna med 600 miljoner eller kanske något mer. Det är inte enbart fråga om uppförandet av en industribyggnad, för jämsides med att en industri skapas sker ett samhäUsbyggande innefattande bostäder och annat, vUket också det är kostnadskrävande. Men om vi framgångsrikt kan genomföra denna insats, har vi verkligen anledning att känna tiUfredsstäUelse.

Jag har velat göra denna kommentar tiU pappersbruket i Vietnam. Jag har även något berört det riskabla med insatser av detta slag.

Vi får i vår kommande verksamhet pä u-hjälpsområdet självklart räkna med att gå in i flera både stora och riskfyUda projekt. Jag tror inte att det är möjligt för oss att sprida ut vår u-hjälp i alltför många småposter här

Nr 65

Onsdagen den 24 aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

3 Riksdagens protokoll 1974. Nr 65-66

Nr 65

Onsdagen den 24aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

och var i olika u-länder, utan vi måste nog i vissa fall — kanske oftare än vi hittills gjort - gå in i större projekt. Vietnam är det ekonomiskt största projekt som Sverige hittiUs i sin u-hjälp har engagerat sig i. Därför är det så mycket mer berättigat att det genomförs på ett tillfredsstäUande sätt.

I de anföranden som hållits har utskottsbetänkandets delar på olika sätt behandlats. Senast gjorde herr förste vice talmannen Bengtson en kommentar till planeringsansvaret. Utan tvivel har detta i utskottsbehandlingen varit en ganska viktig fråga. Motioner föreligger om att planeringsansvaret i högre grad än hittills skall läggas på SIDA, inte bara för vår bUaterala hjälp utan även för vår multilaterala hjälp.

Vi skall inte överdriva innebörden av detta, men vad utskottet har lagt vikt vid är att det meUan SIDA och departementet bör råda ett så gott samarbete i dessa u-hjälpsfrågor att inte delade uppfattningar och tvister uppstår meUan departementets u-avdelning och SIDA. Jag vill understryka att samtliga ledamöter i utskottet fäster mycket stort avseende vid att man gör allt som är möjligt för att undvika att meningsmotsättningar uppstår. Jag tror att man också är på väg att skapa ett ganska gott förhållande. Jag vet att den nya u-landsministern har lagt vikt vid att få tiU stånd ett samarbete, som vi hoppas alltmer skall bli verklighet.

Herr UUsten berörde även varubiståndet. Jag vUl klart säga att det inte föreligger någon reservation när det gäller varubiståndet. Utskottet har skrivit ihop sig, och vi har på den punkten ett enhälligt yrkande. Men jag skulle nog ändå vilja säga några få ord om varubiståndet, därför att det ofta är en anledning till missförstånd. Även om så inte är fallet bland utskottets och kanske inte heller bland riksdagens ledamöter, kan det ändå skapa vissa missförstånd i den offentliga debatten om vår u-hjälp.

Man framhåller att varubiståndet är ett bundet bistånd. Jag har ännu inte mött någon som riktigt har klarat ut vad bundenheten består i. Inte heller herr UUsten gjorde det i sitt anförande. Det är inte så lätt att göra det med den, låt mig kalla det generositet, som visas från svensk sida då det gäller varubiståndet. Sverige försöker visst inte pressa på u-länderna svenska produkter, utan u-länderna har och skall ha en mycket stor frihet att väUa de produkter som vi kan erbjuda. 1 dag är det vissa svårigheter att fullgöra varubiståndet i den omfattning som det efterfrågas, eftersom Sveriges produktionskapacitet på grund av den extrema högkonjunkturen inte tiUåter alltför stort varubistånd, om företagen skall kunna klara sin marknad i övrigt.

Då det gäUer vårt varubistånd har u-länderna i hög grad möjlighet att själva bestämma om de vill köpa svenska produkter. Trots denna frihet, som beträffande vårt varubistånd är mer utpräglad än i fråga om andra länders varubistånd, har varubiståndet ökat till siffror som är långt större än man från början trodde. Om Sverige i år kan prestera ett varubistånd på omkring 200 miljoner kronor, är det självklart en utomordentligt fin siffra. Jag tror att man i fråga om varubiståndet skall vara så realistisk att man ser det i visst samband med de bekymmer och problem som vi själva har, inte för dagen men när konjunkturen på nytt viker och vi får svårigheter med vår egen sysselsättning. Men inte ens då pressas u-länderna tUl att köpa svenska produkter utan har fortfarande en stor rörelsefrihet.

Avsikten är nu att departementet skall tUlsätta en utredning, som skall ha tiU uppgift att på den svenska marknaden stimulera köp av produkter från u-länderna. U-länderna har, som framhållits i inläggen hittiUs i dag, svårigheter att sälja sina produkter till i-länderna, däribland tiU Sverige. Det nya organ som nu avses komma till skaU ha tUl uppgift att undersöka och stimulera u-landsexporten till Sverige. Det är säkert nödvändigt och önskvärt, om vi vUl hjälpa u-länderna. Det är nämligen inte bara fråga om att ge u-länderna en hjälp av ekonomisk innebörd, utan vi bör även försöka hjälpa dem att bl. a. tUl oss säUa de varor som de tillverkar.

Den kommentaren vUl jag göra till frågan om varubistånd. Förmodligen kommer utvecklingen att bli den att varubiståndet i vår u-hjälp växer successivt såsom skett hittUls.

Jag tror att jag skall stanna där med mina kommentarer tiU de anföranden som hållits hittUls och räknar med att andra talesmän för utskottet skaU kommentera andra delar.

Jag har med detta velat presentera utskottets betänkande, som den här gången - jag vill understryka det, om ingen tänker på det - innehåUer färre reservationer än som brukar vara vanligt. Vi har faktiskt denna gång haft mindre motsättningar vid behandlingen än vi haft tidigare. När vi stod i den här situationen förra våren fanns det, tror jag, omkring 25 reservationer tiU betänkandet. Även nu finns det reservationer, men antalet begränsar sig tUl 15. Vid utskottsbehandlingen har samtliga ledamöter visat en vUja och ett intresse att komma fram tUl avväganden som skuUe vara så goda som möjligt från u-ländernas synpunkt. Som ordförande i utskottet är jag mycket tiUfredsstäUd med detta.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemstäUan på alla punkter.

Nr 65

Onsdagen den 24 april 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Herr ULLSTEN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Något som herr Arne Geijer i Stockholm sade mot slutet av sitt anförande tycker jag var intressant. Han kommenterade mina synpunkter på bundet bistånd med att säga att varubistånd innebär inte att mottagaren är bunden till inköp i Sverige. Det är en upplysning av stort intresse. Om det förhåller sig på det sättet, så är det en nyhet, i varje fall något som inte jag känt till tidigare. Om denna min tolkning av vad herr Geyer sade är riktig, så tycker jag att det vore intressant att få den bekräftad. FörhåUer det sig inte på det sättet, så är det klart att varubistånd är en form av bundet bistånd, även om det finns andra former av bindningar som är mera besvärande för u-länderna än just denna typ — typer av bundenhet som Sverige dess bättre inte tillämpar.

Herr Geyer sade att han var pessimist, och han tyckte att jag varit optimist — uppenbarUgen litet för mycket av optimist. Låt mig då säga att i en mening är också jag pessimist. Jag tror nämligen inte alls att u-ländernas problemen är lätta att lösa. Men i en annan mening är jag optimist, möjligen då tUl skillnad från herr Geijer, nämligen så tUl vida att jag menar att vi, även om vi ser problemen torna upp sig, fördenskull inte kan slänga yxan i sjön och ge upp våra ansträngningar att hjälpa de fattiga folken.

Här finns gigantiska problem, inte minst befolkningsökningen, ett

Nr 65

Onsdagen den 24 aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

område där det är svårt att se några framsteg. Ett annat bekymmer är de rika ländernas ovUja att acceptera de åtgärder de skulle kunna vidta för att hjälpa de fattiga länderna. Vidare inträffar naturkatastrofer av den typ som man just nu upplever i Asien och Afrika. De effekter som förändringar i världsekonomin har inneburit för u-länderna utgör ytterligare ett problem, osv.

Men om vi alltså är optimister i den meningen att vi inte ger upp, måste det vara vårt ansvar att försöka ta itu med de här problemen så mycket som möjligt. Då är det ju litet fatalt att herr Geijer tycktes framstäUa saken som om det låg på de späda svenska skuldrorna att lösa alla de här problemen. Vad det handlar om i den här debatten är ju bara att vi skall vara beredda att ta vårt ansvar. Vad det mera konkret handlar om den här gången är att se tUl att de löften som vi har givit här i riksdagen och i intemationeUa sammanhang skaU uppfyUas.

Då kan vi inte föra de litet övergivna resonemang som herr Geijer gör och fråga vad vi skall ge avkall på i övrigt. Därmed har man ju sagt att löftet inte var allvarligt menat. Var det allvarligt menat, har det självklart ålegat regeringen att planera sin budget på det sättet att löftet kan infrias. Viktigare än anslagens totala storlek är kanske Sveriges roll med avseende på den politiska effekten, de konsekvenser vårt handlande kan få för andra rika länders sätt att agera.

Herr TURESSON (m) kort genmäle:

Herr talman! När herr Arne Geyer i Stockholm talade om de som han sade enorma risker som är förenade med det stora industriprojektet i Nordvietnam, menade han också att jag tycktes tro att man kan genomföra ett sådant projekt utan risker. Jag är litet förvånad över att herr Geijer, som är så sakUg i sina anföranden och så observant då det gäller vad vi andra säger både i utskott och här, inte har observerat att jag såväl i utskottsdebatten som i mitt huvudanförande här i dag har talat just om de mycket stora riskerna. Jag har talat om att de är större än vid motsvarande investering i vårt land på grund av de särpräglade förhållanden som råder i Nordvietnam. Jag har också refererat tUl de dåliga erfarenheter som svenska företag i branschen har av investeringar i motsvarande anläggningar i t. ex. Canada.

Jag har aUtså precis samma uppfattning som herr Geijer om detta projekts stora risker, men Uksom herr Geijer anser jag det angeläget att om nu projektet skall komma tUl stånd man gör aUt vad som är möjligt för att eliminera riskema. Det sade jag också i mitt första anförande. Jag sade vidare att jag tror på att SIDA har goda och mycket högt stäUda ambitioner i det avseendet, och jag hoppas verkligen att SIDA, om nu projektet kommer tUl stånd, skaU lyckas genomföra det på ett hedersamt sätt. Jag är nämligen övertygad om att ett misslyckande skulle vara väldigt olämpligt med hänsyn tUl den svenska biståndspolitikens anseende. Det skuUe skada den svenska biståndspolitiken för oöverskådlig tid framåt.

Enligt beräkningarna är investeringskostnaden i 1973 års penningvärde 670 miljoner kronor. Av det beloppet skall Sverige svara för 600 miljoner — inte 500 miljoner. Med denna enorma investeringskostnad, som är fyra

ä fem gånger större än motsvarande kostnad för ett projekt i vårt land, kommer det papper som produceras att bU mycket dyrt. Det bUr så dyrt att man kan förstå att det finns de som ifrågasätter, om inte svenska biståndspengar bör användas på ett sätt som ger större utbyte än de gör i det här projektet.

Herr förste vice talmannen BENGTSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Det gäUer att skapa förtroende för svensk u-hjälp i mottagarländerna, i andra länder som med uppmärksamhet följer våra förehavanden och inom vårt eget land. Det var detta jag vUle lägga regeringen på hjärtat att tänka på i samband med uppförandet av den integrerade massa- och pappersfabriken i Nordvietnam.

Herr Ame Geijer i Stockholm sade att det aUtid finns risker vid investeringar och att det skuUe vara förenat med risker att bygga en sådan anläggning också här i Sverige. Ja, herr Geijer, jag är övertygad om att det inte finns någon företagare i Sverige som skulle bygga en massa- och pappersfabrik i den storleken. Det är ingen som kar. tänka sig att göra det. Jag har visat på en sulfatfabrik, som räknar med kapaciteten 300 000 ton. Att bygga en fabrik för framställning av både massa och papper med en kapacitet på 50 000 ton kan ingen svensk företagare tänka sig. Det blir för dyrt.

U-landet har självt begärt att få fabriken, har man sagt. Det skall vi beakta i högsta grad, men om vi i detta fall har sakkunniga från svensk sida, skall vi väl inte — om projektet inte ser ut att lyckas — underlåta att framhålla att det är dömt att misslyckas. Men det skulle inte vara bra för svensk u-hjälp om vi utan vidare går in i detta projekt trots att vi ser att det kanske är dömt att misslyckas och att resultatet blir ett papper som bUr mycket dyrare än om vi t. o. m. skuUe skänka papper tiU Nordvietnam. Det tycker jag inte skuUe vara bra för svensk u-hjälp.

Man skall väl också undersöka hur de sociala förhåUandena kommer att bU i detta område. Vilka är det som nu lever där? Det är en enkel pUkt att man från svensk sida gör det.

Beträffande själva terminologin, om man talar om återuppbyggnadsarbete eller inte, så menar jag bara att svenska folket skall veta vad det är fråga om. Man kan ju få den känslan att här har legat ett pappersbruk, som har bombats och förstörts, och nu bygger vi upp ett nytt. Man skall klargöra detta. Vi har inte vänt oss mot projektet som sådant, men man skaU tala om för svenskarna vad det gäUer

Jag tyckte att herr Geijer anlade litet pessimistiska tongångar i början. Sverige är — sade han — ett Utet land. Vi betyder litet i aUa avseenden. Det är i fråga om skeppsbyggande och kuUager m. m. som vi betyder något. Ja, men det är ett gott exempel för andra länder om vi ger 1 procent, för vårt handlande åberopas i många sammanhang. Det har betydelse om vi kan klara dricksvattenförsörjningen i Tanzania, både som exempel för andra länder och för landet självt givetvis. Befolkningen i världen är nu 3,8 miUarder människor, med en ökning på 76 miUoner det senaste året. Det har betydelse vad vi gör i t. ex. famUjeplanerings-avseende, även om Sverige är ett litet land.

Nr 65

Onsdagen den 24 aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Nr 65

Onsdagen den 24aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Herr ARNE GEIJER i Stockholm (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag viU rätta tUl ett missförstånd i herr Ullstens tolkning av vad jag sade. Jag sade inte att man ej är bunden tiU köp i Sverige då det gäller svenskt varubistånd. Det är man naturligtvis, och herr Ullstens påpekande var aUdeles riktigt. Jag beklagar om jag har uttryckt mig på ett sätt som har skapat detta missförstånd.

Sedan tog herr Ullsten också upp frågan om den pessimism som han har kunnat utläsa i mitt anförande och att jag har understrukit att Sverige i det här sammanhanget naturligtvis inte betyder så mycket som vi ofta kanske tror i den svenska debatten. Men vi skall ta vårt ansvar, säger herr Ullsten. Jag skulle nog vUja påstå att Sverige har en benägenhet här Uksom på andra områden att verkligen ta sitt ansvar Vi har nog i u-hjälpssammanhang tagit ett större ansvar än vad som har varit vanUgt bland i-länderna. Och det skaU vi naturligtvis fortsätta med.

När herr Ullsten säger att vi inte tagit värt ansvar förmodar jag att han menar att enprocentsmålet inte har bUvit uppfyllt. Jag skuUe nog inte vUja hålla med honom om att det är en sådan brist på ansvar från svensk sida att man verkligen kan uttala en anklagelse för vår position i det avseendet.

Beträffande bidraget tUl papperstUlverkning, som herr Turesson och även herr förste vice talmannen Bengtson var inne på, är det kanske riktigt - jag vet det inte, eftersom ingen har försökt att räkna på det - att det skuUe ha blivit bilUgare att lämna papperet gratis i stäUet för att låta nordvietnameserna tillverka det. Men man skall vara på det klara med att uppbyggandet av en industri även kan vara förknippat med andra värden än de rent ekonomiska. Jag gissar att psykologiska och prestigemässiga synpunkter spelar en viss roU, som inte skall underskattas, när ett fattigt land lyckas skaffa sig ett industriföretag. Jag vUl säga det som en kommentar både till herr Turesson och tiU herr Bengtson.

Herr ULLSTEN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det svenska varubiståndet innebär alltså inte, säger nu herr Ame Geyer, att man kan köpa varorna var man vill, utan de skall köpas i Sverige. Därmed kvarstår väl också, aUdeles oberoende av vad man tycker om bundet bistånd, att detta är en form av bundet bistånd. Den insikten tycktes herr Arne Geyer i vaqe faU ha haft vid föregående års u-landsdebatt, då han enligt protokollet sade så här i frågan om bundet bistånd:

"Utskottet har i denna fråga skrivit ihop sig som det heter, och man förklarar i utskottets skrivning att varuströmmarna i princip skall vara obundna." Ja, det är riktigt. I princip har vi den uppfattningen. Men ingen skall tro att det är möjligt att i praktiken hävda den principen samtidigt som man säger ja till införande av varubistånd.

Jag tycker att herr Geijers resonemang i 1973 års version är alldeles korrekt. Varubistånd innebär en form av bundet bistånd. Vi har inte sagt att vi under alla förhållanden är emot ett sådant, men vi menar att det skall utgöra en mera begränsad del av det totala anslaget än vad regeringen nu föreslår Jag tror att det är viktigt, här precis som när det gäller mycket annat av det som det lilla Sverige gör, att vi bibehåller

möjUgheter att i de intemationeUa sammanhangen hävda principen om det obundna biståndet gentemot de stora biståndsgivarländema, som för närvarande nästan uteslutande tillämpar bundet bistånd. Om vi inte håUer rent framför egen dörr här — avstegen må sedan vara ganska små -försvårar vi våra möjligheter att driva u-ländemas intressen när det gäUer kravet att biståndet skaU vara obundet.

Fm statsrådet SIGURDSEN, som meddelat att hon i samband med behandlingen av detta ärende ämnade besvara fru af Ugglas' (m) den 22 mars framstäUda interpellation, nr 58, angående principerna för svensk biståndspoUtik, erhöll ordet och anförde;

Herr talman! Målen för den svenska biståndspolitiken beslutades av riksdagen första gången 1962. 1 den propositionen - nr 100 - sägs bl. a. att man inte "kan bortse från de sociala och poUtiska aspekterna av den ekonomiska utveckUngsprocess som biståndet avses främja". Det innebär att man utgår ifrån att olika strukturreformer, t. ex. omfördelning av jordinnehav och skatteförändringar, är nödvändiga delar i u-ländernas utvecklingspoUtik.

Riksdagen fastslog också 1962 att biståndet bör medverka "tUl en samhällsutveckling i politiskt demokratisk och socialt utjämnande riktning". Likaså förklarade riksdagen, att det inte stämmer överens vare sig med det svenska biståndets motiv eller dess mål att det bidrar tiU att konservera en framstegsfientUg samhällsstruktur

Dessa mål för vår biståndspolitik upprepades nära nog ordagrant i propositionen 101 år 1968.1 den sägs att biståndet "skaU bidra tiU social och ekonomisk utjämning och medverka tiU en samhällsutveckUng i demokratisk riktning".

Både 1962 och 1968 framhävdes också i riksdagens beslut, att Sverige genom biståndet skall stödja u-ländernas egna strävanden mot ekonomiskt och poUtiskt oberoende och därmed främja nationell oavhängighet.

Målen för vår svenska biståndspolitik är alltså fastlagda av riksdagen, och de har också under årens lopp varit i stort sett desamma. Jag är nu och här synnerligen angelägen om att starkt betona, att det aUtid rått en bred politisk enighet i riksdagen om hur vi från svensk sida skall bedriva samarbetet med de fattiga länderna. Jag utgår ifrån att detta är en enighet som inte är begränsad till riksdagen. I alla händelser är den fast förankrad inom det socialdemokratiska partiet, där den diskuterats ingående och där beslut fattats av partikongresser.

Den breda poUtiska enigheten om biståndet är en styrka, för den ger trygghet för de u-länder som vi samarbetar med. De vet att inriktningen och omfattningen av Sveriges bistånd har en fast förankring i den svenska riksdagen. När jag nu läser utskottets betänkande är jag glad över att kunna konstatera att denna breda enighet består

Denna samstämmighet om målsättningen för biståndet gäUer också det förhållandet att det svenska biståndet måste grundas på de önskemål och de värderingar som finns hos mottagarlandets regering och myndigheter. Denna princip fastslogs av riksdagen redan 1962 och har flera gånger senare bekräftats. Sveriges insatser utgör ju bitar av en utvecklings-

Nr65

Onsdagen den 24 aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Ang. principerna för svensk biståndspolitik

Nr 65

Onsdagen den 24 aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Ang. principerna för svensk biståndspolitik

planering som mottagarländerna själva måste svara för Våra biståndsinsatser blir på det sättet delar av u-ländernas egen utveckUngspoUtik.

En naturUg följd av denna princip är att vårt biståndssamarbete i hög grad bestäms av de mål som mottagarländerna själva sätter upp för sin utveckling. Något annat är inte möjligt. Sverige kan inte ge bistånd till en utveckling som skuUe gå stick i stäv med den utveckling det mottagande landets regering själv syftar tiU. Vi kan inte heUer stäUa krav på att en regering skall ändra sin utvecklingspolitik så att den passar just våra mål för samarbetet.

Självklart kan inte Sverige ta på sig uppgiften att i direkt utvecklingssamarbete bistå alla fattiga länder. Riksdagen har också bl. a. 1966 beslutat att de svenska biståndsinsatserna skall inriktas på ett fåtal länder. För mig är detta självklart. Lika självklart är det då att vi måste välja de länder som har en egen vUja tUl utveckUng. Denna koppUng mellan målsättningen för biståndspolitiken och ländervalet gjordes i statsverkspropositionen 1970. Utrikesutskottet har i år som bUaga tUl sitt betänkande fogat det avsnitt där de här frågoma behandlades 1970. Jag finner det synnerligen värdefuUt att utskottet på detta sätt bekräftat den politiska enigheten om de centrala riktUnjerna för vårt bistånd.

Moderata samUngspartiet har i riksdagsarbetet hävdat, att inriktrungen av vår biståndspolitik innebär att vi sviker de verkligt fattiga människorna i den tredje världen. Jag vUl tUlbakavisa det påståendet och dessutom säga, att det är en underlig kritik och att det är en kritik som säkerligen bottnar i okunnighet. Inget annat industrUand utformar nämUgen så konsekvent som Sverige biståndspolitiken som ett stöd tUl de fattigaste folkgrupperna. Bl. a. går, som utskottet framhåller, ca 70 procent av vårt direkta bistånd till de mycket fattiga ländema. Det finns inte någon annan större biståndsgivare som så klart inriktat sitt direkta bistånd på de fattigaste länderna. Motsvarande siffra för andra givarländer ligger ibland på hälften, men ofta långt lägre.

Även genom våra bidrag tiU FN:s biståndsorgan stöder Sverige de fattigaste länderna. Våra bidrag till FN-organen är väsentligt större än andra industriländers. Sveriges bidrag lämnas i stor utsträckning tiU organisationer som liksom IntemationeUa UtveckUngsfonden koncentrerar sin verksamhet tUl de fattigaste länderna. Sverige verkar vidare aktivt för att FN ökar sina insatser i dessa länder

Jag vill med de givna exemplen belysa att det aUtså inte möter några svårigheter att förena målsättningen för den svenska biståndspoUtiken med inriktningen av det svenska biståndet på de fattigaste länderna och folkgrupperna. Snarare kan man kanske säga att inriktningen på de fattiga länderna är en följd av vår målsättning. Denna poUtik har kunnat föras med brett stöd från riksdagen, därför att förslag och propåer från högerkanten, som syftat till kommersialisering av det svenska biståndet och till samordning med svenska exportintressen, har awisats. Det är inte de fattigaste länderna som är de intressanta exportmarknaderna. Boskillnaden meUan bistånd och kommersieUa transaktioner har varit en av förutsättningarna för den inriktning på fattiga länder och fattiga folkgrupper som utmärkt det svenska biståndet.

Låt mig här också få svara på fru af Ugglas' interpellation. Fru af

Ugglas har frågat mig om principerna för svensk biståndspoUtik.

Med den redogörelse för de gäUande riktlinjerna för den svenska biståndspoUtiken som jag just lämnat har jag i stor utsträckning redan besvarat fru af Ugglas' frågor Jag fattar mig därför mycket kort när jag nu tar upp de enskilda frågor som ställts.

Den första frågan gäller vUka principer som bör vara vägledande för den svenska biståndspolitiken. Mitt svar är att vi bör bibehålla de principer vi har och som jag just redogjort för.

Den andra frågan gäller om de svenska biståndsprojekten i högre grad uppnår sina direkta syften i länder som Nordvietnam, Cuba och Tanzania än i exempelvis Etiopien. Först viU jag påminna om att riksdagen år 1970 konstaterade att den svenska biståndspoUtikens målsättningar är möjliga att uppnå i länder med olika poUtiska och ekonomiska system. Detta uttalande hör tUl riktUnjema för den förda poUtiken. Jag är dock övertygad om att vi i samarbete med regeringar i länder som driver en utvecklingspoUtik, präglad av jämlikhetssträvanden, i långt större utsträckning än annars kan vara förvissade om att Sveriges biståndsinsatser kommer de fattiga grupperna tUl del.

Den tredje frågan gäller vilka u-länder som jag anser ha progressiva regimer och som därför skulle vara värda svenskt bistånd. Den svenska regeringen värderar inte andra länders regimer på det sätt som fru af Ugglas frågar om. Därför har jag inte något direkt svar att lämna på den frågan. När det blir aktuellt med utvecklingssamarbete med nya länder kommer prövningen att ske mot bakgrund av de riktlinjer som jag tidigare redovisat och som riksdagen ställt sig bakom.

För att återgå till allmänna synpunkter på biståndspolitiken vUl jag deklarera att biståndet även i framtiden kommer att utgöra en viktig del av Sveriges politik gentemot u-länderna. Utvecklingen under senare år har dock aUtmer klargjort att vi måste vidga biståndspoUtiken till att bU en mer än tidigare konsekvent utformad u-landspoUtik, något som flera talare har varit inne på här i dag. BiståndspoUtiken måste sättas in i en bild, där vårt totala samarbete med u-länderna värderas. Jag instämmer i utskottets uttalande, att det övergripande målet för Sveriges framtida utvecklingsinsatser inte kan uttryckas enbart i en viss procentandel av vår bruttonationalprodukt.

■1 New York pågår just nu FN:s extra generalförsamling, som behandlar världens råvaru- och utveckUngsproblem. Debatten i New York har visat en växande enighet om att det är världens ekonomiska struktur och dess politiska och sociala organisation som bär skulden till det faktum att i dag 70 procent av mänskligheten för sin existens är hänvisad tUl 30 procent av världens inkomster.

Principen om rätten att fritt förfoga över sina naturresurser har varit ett centralt tema i u-ländernas inlägg i debatten. De hävdar att denna princip måste få ett verkUgt innehåll så att u-ländernas ekonomiska beroende kan avskaffas. U-länderna har pekat på hur de multinationeUa företagens verksamhet och de intemationeUa finansinstitutionerna hämmat en sådan utveckUng. Från svensk sida har hävdats att internationella organ som ägnar sig åt utveckUngsfinansiering inte får låta sin långivning påverkas av hur ett visst land ställer sig tUl frågor rörande

Nr 65

Onsdagen den 24aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Ang. principerna för svensk biståndspolitik

Nr 65

Onsdagen den 24aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Ang. principerna för svensk biståndspolitik

nationalisering. Sverige har också understrukit att det intemationeUa utvecklingssamarbetet måste demokratiseras genom ett ökat u-landsin-flytande över besluten.

Regeringen har vid upprepade tiUfäUen - bl. a. inför FN:s handels- och utvecklmgskonferenser, UNCTAD — haft anledning att granska våra totala ekonomiska relationer till u-länderna och våra möjligheter att tillgodose deras önskemål. Detta förutsätter att vi fortsätter att utveckla och förbättra vår samordning av u-landspolitiken. Redan nu diskuteras också u-ländernas önskemål och krav inför de pågående och förestående FN-konferenserna med berörda departement och myndigheter inom ramen för den s. k. multilaterala samrådsgruppen inom UD. Jag fömtser att verksamheten inom denna samrådsgrupp kommer att intensifieras inför de oUka konferenserna.

Det svenska biståndet har utformats för att stödja u-ländernas egna utvecklingsansträngningar och strävanden efter oberoende. Vad det nu gäUer är att sedan enprocentsmålet uppnåtts - precis som utskottet antyder — diskutera hur den svenska u-landspoUtiken kan vidareutvecklas. Jag utgår ifrån att vi - om inte förr — kan få en sådan diskussion när biståndspolitiska utredningen lämnat sitt betänkande.

Låt mig fortsätta med att ta upp några frågor som ofta förekommer i den aUmänna debatten. Det gäller Sveriges stöd till befrielserörelserna, vårt bistånd tUl katastrofdrabbade länder och vårt bistånd till Vietnam.

Situationen i södra Afrika tilldrar sig för var dag ett allt större InternationeUt intresse. Det största hoppet för folken där, och samtidigt det största hotet mot kolonialpoUtiken och mot minoritetsregimerna, är befrielserörelserna. De har tvingats ta tiU vapen, men de håller nu på att med folkens växande stöd bygga upp de framtida, fria samhäUena. Detta deras vardagsarbete, som ofta utförs under extremt svåra förhållanden, uppmärksammas inte internationellt på samma sätt som mer dramatiska krigshändelser. Men det är i detta vardagsarbete, där befrielserörelserna tar ett växande ansvar för människors hälsovård, utbUdning och försörjning, som det ökande svenska biståndet kommer tiU användning. Många är de vittnen som kunnat berätta om hur människor i befriade områden för första gången fått möjlighet att lära sig läsa, fått del av sjukvård och fått uppleva samhörighet.

Bäst känner vi denna verksamhet från Guinea-Bissau. Det är också PAIGC som hittiUs fått huvudparten av det svenska stödet tUl befrielserörelserna. För budgetåret 1974/75 får PAIGC ett bistånd på 20 miUoner kronor DärtUl vUl jag särskilt nämna det växande samarbetet med FRELIMO, som får 15 miljoner kronor budgetåret 1974/75.

När det gäller Sveriges katastrofbistånd, så uppmärksammades detta redan i riksdagens utrikesdebatt den 20 mars. Jag noterar framför aUt det omfattande stödet från alla partier för regeringsförslaget om en omfattande katastrofreserv.

I detta sammanUang vill jag särskilt beröra torkkatastrofen i Västafrika och Etiopien. Den har redan krävt mänga människoliv, och den har för läng tid framåt försämrat befolkningens levnadsbetingelser i dessa länder Sverige har hittills bidragit med sammanlagt 33,7 mUjoner kronor för katastrofinsatser i Västafrika och Etiopien.

Samtidigt som Västafrika fortfarande behöver katastrofhjälp, behövs det mera långsiktiga åtgärder för att åter bygga upp ekonomin och för att ge den drabbade befolkningen möjUghet att åter försörja sig på eget arbete. Sverige saknar erfarenhet av direkt samarbete med de här länderna. Fömtom vissa bidrag tiU FN-organ för utredningar, kurser och planeringsarbete har Sverige, när det gäUer långsiktiga insatser, bl. a. av detta skäl hittills valt att awakta de förslag tUl större samlade insatser som förbereds av FN-organ. När ett FN-program väl föreligger kommer regeringen att i positiv anda pröva hur Sverige skall medverka tUl mera långsiktiga insatser i området.

Så tiU Indokina. Läget i dag - drygt ett år efter Parisavtalet - manar tiU ett oförminskat engagemang tiU stöd för dessa folks krav att få bygga upp sina samhällen i fred och oberoende.

I Sydvietnam kränks vapenvilan dagligen. De riksdagsledamöter som i början av året besökte PRR-områdena i norra Sydvietnam har skUdrat den ofattbara förstörelse som drabbat dessa delar av landet. PRR:s hälsovårdsminister, som för några veckor sedan besökte Sverige, har berättat om den vikt som PRR tUlmäter framför aUf uppbyggnaden av den förebyggande hälsovården. En del av det svenska biståndet tUl PRR lämnas för att stödja detta arbete. Regeringen räknar med att biståndet tiU PRR, som detta budgetår uppgår tiU 20 miljoner kronor, skaU öka tUl 30 miljoner kronor under budgetåret 1974/75.

Nu börjar också den långsiktiga planeringen av återuppbyggnaden i Nordvietnam att ta form. Det är ett arbete som tar sikte på att i första hand återföra landets näringsliv tUl 1964 års nivå - året innan bombningarna började. Det svenska biståndet inriktas främst på skogsindustri-och hälsosektorerna. Slutliga förhandlingar angående det skogsindustriprojekt, som tidigare har diskuterats häri kammaren, och ett barnsjukhus beräknas kunna inledas inom en nära framtid. Jag kan i det sammanhanget försäkra såväl herr Turesson som herr förste vice talmannen Bengtson och kammarens övriga ledamöter att det finns ett starkt intresse såväl hos DRV;s regering som hos den svenska regeringen och SIDA för att detta projekt skall lyckas, och alla parter är angelägna om att göra aUt för det.

När premiärminister Pham Van Dong för ett par veckor sedan besökte Sverige diskuterades bl. a. utvecklingssamarbetet. Premiärministern framhöU den vikt man på vietnamesiskt håU tiUmäter det svenska biståndet och då i synnerhet de kunskaper som genom det överförs tiU Nordvietnam.

I Laos har det mödosamma arbetet med att bilda en unionsregering nu krönts med framgång. Vi hoppas att inom kort kunna inleda samtal med den nya regeringen i Vientiane om förutsättningarna för biståndsinsatser tUl förmån för dem som drabbats hårdast av kriget.

I Cambodja fortsätter kriget. Endast i begränsad omfattning når humanitärt bistånd fram till krigets offer utanför huvudstaden.

Låt mig slutligen något beröra biståndet och den aUmänna opinionen. Över 2 miljarder kronor anslås för nästa budgetår tiU biståndsverksamheten — det är nära 3 procent av statens samlade utgifter Jag anser att det är mycket viktigt att denna omfattande verksamhet har en djup

Nr 65

Onsdagen den 24aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Ang. principerna för svensk biståndspolitik

Nr 65

Onsdagen den 24 aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Ang. principerna för svensk biståndspolitik

förankring inte bara i riksdagen och bland en grupp inteUektuella utan framför aUt ute hos helt vanUga människor. Det kan vara svårt att skapa den förståelsen. Inrikespolitiska problem skapar sin egen opinion. U-länderna däremot ligger långt borta, och vi får inte av egen erfarenhet lära känna dem och de problem som finns där.

Tidvis har intresset för u-hjälp — eUer, som vi kanske föredrar att säga, bistånd - varit förhåUandevis stort. Under de senaste åren tycks dock intresset hos den breda aUmänheten ha minskat. Det visar bl. a. opinions-imdersökningar, och det har jag själv upplevt ute på fackliga och poUtiska möten.

I och för sig tycker jag det är naturligt att intresset för internationella frågor och för andra länders utveckUng minskar när vi känner otrygghet och osäkerhet här hemma i Sverige, vUket många människor gjort under de senaste åren med lågkonjunktur, stmkturomvandUng och nu senast oljekris. Ett minskat intresse är dock inte detsamma som en negativ instäUning. Jag vill särskilt inför kammarens ledamöter betona det ansvar som vi politiker har för att se tiU att inte bristen på intresse nu övergår i en negativ inställning till bistånd.

Undersökningar som gjorts visar ett klart samband meUan god kunskap om u-länderna och deras problem och en positiv instäUning tiU biståndet. Information och opinionsbildning kring vår egen och u-ländernas roU i världsekonomin, om utvecklingsproblem och bistånd kan därför bidra tUl och förstärka de krav från allmänheten som är en oumbärlig grund för verksamheten. De stora ökningarna i årets budget av medel för information om bistånd skaU ses mot denna bakgrund. Nu beslutas att sammanlagt 10,75 miljoner kronor skaU satsas på u-landsinformation. Av detta belopp går 6 miljoner kronor till den informationsverksamhet och den opinionsbildning som folkrörelserna bedriver Studieförbund och löntagarorganisationer är de största bidragsmottagarna.

Det är angeläget att vaqe organisation känner fullständig frihet att — i enlighet med de egna intressena — utnyttja de statliga bidragen för att själva utforma sin information och opinionsbildning kring intemationeUa frågor med u-landsanknytning. På så sätt föreställer jag mig att vi kan få en u-landsopinion, förankrad på hållbara motiv. Jag vill Ukna bidragen tiU folkrörelsernas information om internationella frågor vid presstödet. Det syftar tUl att göra en debatt möjlig med många röster, en debatt som inte väjer för att obehagliga sanningar ibland kan komma att föras fram med statliga bidrag.

I det här sammanhanget viU jag också säga att den information vi ibland får om u-länderna i sig själv kan medföra ett minskat intresse för biståndsverksamheten. Massmedias intresse koncentreras ofta tUl de uppseendeväckande händelserna, natur- och svältkatastrofer, statskupper och krig.

Det kan emellertid inte undvikas att resultatet av denna information får en negativ effekt för u-landsopinionen. Den bUd som på detta sätt manas fram är mörk och hopplös. Den vädjar till medkänsla med hjälplösa offer för övermäktiga krafter, men den ger föga uppmuntran om resultatet av ett ekonomiskt samarbete på sikt, en medkänsla som kan få utlopp i enbart humanitära hjälpinsatser. Det tålmodiga samhälls-

bygge som äger mm i många av dessa unga stater och befriade områden och som utgör utgångspunkten för huvuddelen av vårt bistånd ägnas föga uppmärksamhet.

Massmedias bUd av u-länderna är inte felaktig. Problemen finns där Men bilden måste kompletteras med de framgångar många länder nått i kampen mot fattigdomen.

Herr talman! TiU sist viU jag beröra ett par frågor som herr Ullsten ställde direkt till mig.

En av frågorna gäUde om enprocentsmålet var ett slutmål eller ett etappmål. Jag har redan i mitt anförande sagt att jag instämmer helt i den uppfattning som utrikesutskottet gett tiU känna i sitt betänkande.

När det gäUer den andra frågan — när enprocentsmålet kommer att uppnås — kan jag bara hänvisa tiU vad som står i statsverkspropositionen och i övrigt informera om att regeringen ännu inte fattat beslut i denna fråga.

Nr 65

Onsdagen den 24 april 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Ang. principerna för svensk biståndspolitik

Herr ULLSTEN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Vi har från vår sida flera gånger motionerat om att regeringen borde skaffa sig en biståndsminister, och när vi nu ser en sådan här är vi givetvis mycket tacksamma för det. Jag ber att få hälsa Gertrud Sigurdsen välkommen i detta viktiga arbete.

Det finns givetvis mycket i det som Gertrud Sigurdsen sade i sitt anförande som jag kan instämma i. Det kan bero på att hon - såvitt jag förstår — valde att ta upp de tämligen okontroversiella delarna av den biståndspolitiska debatten. Om det som är kontroversiellt i dag, det vi har ställt upprepade frågor om — och det jag antar att också de som lyssnar på den här debatten utanför huset är intresserade av att få veta — fick vi inget besked. När det gäUer vad som skall hända med biståndsanslagen efter det att enprocentsmålet har uppnåtts säger fru Sigurdsen att hon ansluter sig tUl vad utskottet anfört — och eftersom utskottet ingenting säger innebär det att fru Sigurdsen inte heUer gett något svar i sak. De formuleringar som finns i utskottsbetänkandet är nämligen, såvitt jag förstår, tUl intet förpliktande. Har jag fel på den punkten är jag givetvis mycket tacksam om jag bUr rättad och ännu mer tacksam om innebörden i den rättelsen är att regeringen har för avsikt att, även efter det att enprocentsmålet har uppnåtts, successivt öka de svenska insatserna. Det finns alla skäl att göra det.

Sedan tiU enprocentsmålet. På sätt och vis skaU jag vara tacksam för det svar jag fick. Det var inte ett nej: regeringen överväger fortfarande, håller dörren öppen. Jag har tyckt att det var rimligt att från vår sida ställa det krav vi ställt, att rikta en bestäUning tUl regeringen inför den kompletteringsproposition som skall läggas fram. Övriga ledamöter i utskottet har inte velat vara med på det. Nu hoppas jag att det besked fru Sigurdsen ger om att ni inte tagit stäUning så småningom skall följas av besked att ni tagit stäUning i positiv riktning — dvs. att enprocentsmålet kommer att uppnås. Om inte så sker är det tyvärr ofrånkomligt att vi använder ord som "svek". Löften som inte infrias, de sviks. Jag hoppas att det inte skall bli fallet.

Nr 65

Onsdagen den 24aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Ang. principerna för svensk biståndspolitik

Fru AF UGGLAS (m):

Herr talman! Jag tackar statsrådet Sigurdsen för det svar på min interpellation som hon just haft vänligheten att lämna. Gladare hade jag naturligtvis som interpellant varit om svaret, som jag i sedvanlig ordning fick i går, hade varit något mer innehåUsrikt och inte tUl betydande del bestått av en hänvisning till ett tal som jag först nu fick höra.

Fru Sigurdsen har talat om principerna för svensk biståndspolitik, och något tvivel bör väl knappast råda efter fru Sigurdsens inlägg här i dag om att hon anser att de senaste årens utveckling av vår u-hjälp är riktig — den som i korthet innebär - att den humanitära princip att hjälpa där nöden är störst som tidigare varit vägledande för svensk biståndspolitik av regeringen har ersatts med en betygsättning av olika regimers politiska önskvärdhet.

Rent praktiskt har denna nya politiska princip för val av mottagarland inneburit att en växande andel av de svenska biståndsmiUonerna slussas över tUl sådana nya programländer som Nordvietnam, Cuba och — till helt nyligen — ChUe, medan det gamla och otroUgt fattiga mottagarlandet Etiopien satts på undantag.

Fru Sigurdsen framhåller nu att hon inte kan svara på frågan, vUka u-länder som hon anser har progressiva regimer och som därför skulle vara värda svenskt bistånd. Den svenska regeringen värderar inte andra länders regimer på det sättet. Det låter sig höras, fru Sigurdsen, men hur stämmer det med uttalandet om att "vi i samarbete med regeringar i länder som driver en utvecklingspolitik präglad av jämlikhetssträvanden i långt större utsträckning än annars kan vara förvissade om att Sveriges biståndsinsatser kommer de fattigaste grupperna till del"? VUka är dessa regeringar som driver en utvecklingspolitik präglad av jämlikhetssträvanden, fru Sigurdsen? Om fru Sigurdsen inte får ha någon åsikt om den saken, och inte heUer regeringen, vem är det då som skall bestämma? Något internationellt facit, där man kan slå upp olika länders jämlikhetsinriktning, finns ju knappast att tillgå.

Nej, fru Sigurdsen, verkligheten är den att fru Sigurdsens medarbetare på UD:s u-avdelning ägnar sig åt det som fru Sigurdsen själv inte vill ta ansvaret för, nämligen att värdera olika regimers politiska önskvärdhet. Det är en ganska märklig betygsättning det är fråga om. De s. k. progressiva regimer som anses värda svenskt stöd är med förbluffande regelbundenhet liktydiga med sociaUstiska diktaturer. Hur är det egentligen med jämlikheten på Cuba, fru Sigurdsen? Enligt Margareta Medris artikel i tidskriften Fackföreningsrörelsen har kubanerna nu medvetet slagit in på vägen mot ökade inkomstklyftor. Här kommer ett citat: "Helt naturligt har den kubanska fackföreningsrörelsen av i dag ungefär samma

arbetsuppgifter som öststaternas fackliga organisationer. Går man

omkring på en arbetsplats, ser man här och var små röda vimplar. De utmärker att här finns en elitarbetare, en som lyckats överträffa produktionsnormen. 1 arbetet tillämpas 'socialistisk tävlan'. Detta är egentligen ett hårt och obarmhärtigt konkurrenssystem som premierar de unga, friska och högproduktiva pä de äldres och utsUtnas bekostnad."

"------ antingen fanns det inga egentliga meningsskUjaktigheter (på

fackliga möten) eUer också höU de mera oppositioneUa tyst. Det

sistnämnda vore ganska naturligt i ett samhälle där man premieras om man visar den sanna revolutionära andan."

Regeringens linje, att Sverige i första hand skall samarbeta med länder vUkas utvecklingsansträngningar är inriktade på oberoende och på social och ekonomisk rättvisa, förefaUer vacker på papperet men blir ganska absurd när den skall omsättas i praktiken. Den innebär att en värdering av ländernas regeringar måste göras. Den innebär att när ett regimskifte inträffar som inte är i svenska ögon gynnsamt skall den svenska hjälpen upphöra. Den innebär att fattiga människor som tyngs av en dålig regering dessutom skall straffas med ett uteblivet internationellt bistånd.

Om regeringens nya linje för svensk biståndspolitik skulle genomföras inom all internationell och nationell biståndsgivning skulle klyftorna och ojämlikheten i världen snabbt öka; vi skulle få ett proletariat av u-länder, utomordentligt fattiga men utan bistånd därför att de har olämpliga regimer. Framstegstakten skulle naturligtvis vara desto större i de länder som hade godkända regeringar till vilka allt internationellt bistånd kunde samlas.

Nu resonerar man tack och lov inte inom internationellt biståndsarbete - och inte heUer på SIDA såvitt jag vet — på samma sätt som på UD:s u-avdelning, FN, Världsbanken och andra internationella och enskilda organisationer menar att biståndsinsatser kan göras effektiva och utvecklingsfrämjande också i u-länder där regimerna lämnar mycket övrigt att önska.

VUka principer bör Sverige då ha för ländervalet? Jo, jag tycker att koalitionsregeringen i Holland arbetar med en bra urvalsprincip. Fru Inga Thorsson har för övrigt hänvisat till den i en tidningsintervju. De holländska kriterierna är följande: för det första landets fattigdom i vid mening, för det andra landets behov av finansiellt bistånd och för det tredje biståndets förutsättningar att stödja en förändring av mottagarlandets samhällsstruktur till folkflertalets bästa. Med de principerna för ländervalet tror jag att vi skuUe få den breda uppslutning kring u-hjälpen som såväl fru Sigurdsen som jag önskar.

Fru Sigurdsen påstår att moderata samlingspartiet säger att Sverige sviker de verkligt fattiga människorna i tredje världen. Låt mig få fråga fru Sigurdsen; Hjälper vi i dag verkligen de länder och de människor som bäst behöver vårt stöd?

Nr 65

Onsdagen den 24 aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Ang. principerna för svensk biståndspolitik

Under detta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Fru statsrådet SIGURDSEN:

Herr talman! Först ber jag att få beklaga att fru af Ugglas har fått enbart det korta interpellationssvaret; det var meningen att fru af Ugglas samtidigt skuUe ha fått de delar av mitt tal som behandlade just principerna för vår biståndspolitik.

Fru af Ugglas berörde frågan om vad som är progressiva regimer. Jag försökte förklara att uttrycket progressiva regimer såvitt jag vet inte finns i något statligt tryck från vare sig departementet eller riksdagen.

Sedan tycker jag att fru af Ugglas hemfaller något åt den vulgär-

Nr 65

Onsdagen den 24 aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Ang. principerna för svensk biståndspolitik

diskussion som säger att den biståndspolitik som förs här i landet är utformad av UD:s u-avdelning. Jag har försökt förklara i mitt anförande att den biståndspolitik som bedrivs står en stor majoritet av riksdagen bakom. Och riksdagen har också stäUt sig bakom valet av de länder som skaU få direkt svenskt bistånd.

Fru af Ugglas tar upp frågan om Cuba. Hon har läst en del artiklar i bl. a. Fackföreningsrörelsen om den fackliga rörelsens kamp och dess lönepolitik på Cuba. Vad man där är på väg med när det gäUer lönepolitiken är att i större utsträckning genomföra prestationslöner. Det borde i så faU göra moderata samUngspartiet mer benäget att ge bistånd tiU Cuba, eftersom det är ett lönesystem som man i många stycken redan har i kapitalistiska länder - i stor utsträckning också i Sverige.

Så ställer fru af Ugglas frågan om hjälpen verkligen går tUl de fattiga folken. Jag har i dag sagt — och det har även redovisats i utrikesutskottets betänkande — att ungefär 70 procent av det direkta biståndet går tiU de fattiga folkgrupperna. Dessutom ger vi bistånd via FN:s organ.

Fru AF UGGLAS (m) kort genmäle:

Herr talman! Fru Sigurdsen vUl inte använda uttrycket "progressiva regimer", trots att det används mycket i debatten. Men låt mig då ta hennes eget uttryck "länder som har en egen vilja tUl utveckling". Man kan också fråga fru Sigurdsen: Vilka av de u-länder som vi i dag hjälper har en egen vilja tUl utveckling som svarar mot våra krav? Är det bara Etiopien som inte har den vUjan?

Nej, herr talman, det enda objektiva rättesnöre som finns för ländervalet är hjälpbehovet. Låt oss se på ett av de nya mottagarländerna för svenskt bistånd som fru Sigurdsen nämnde i sin replik till mig, Cuba. Enligt färsk statistik är Cubas BNP per invånare så hög som 2 500 kronor - att jämföras med Etiopiens 390 kronor, Indiens 540 kronor och Nordvietnams 490 kronor. Cubas sockerinkomster har mångdubblats under de senaste tolv månaderna. Råsockerpriset har ökat med inte mindre än 158 procent. Cuba får miUarder i bistånd från Sovjetunionen och, herr talman, Cuba anser sig ha råd att självt bedriva biståndsverksamhet, nämligen i Nordvietnam.

Är detta i u-landssammanhang välbärgade land ett land dit svenska biståndspengar bör gå, samtidigt som människor bokstavligen svälter ihjäl i andra länder?

Och hur är det med det jättelika och riskfyllda skogsindustriprojektet i Nordvietnam? Är det en riktig användning av svenska biståndskronor? Man kan få väldigt mycket utsäde, boskap, skolor och sjukhus för en halv tiU en miljard svenska biståndskronor.

Fru Sigurdsen! Min och många andra människors oro består med den nya inriktningen av svensk biståndspolitik. Försummar vi inte att hjälpa människor i nöd för att få tiUfredsställa egna politiska värderingar?

Fru statsrådet SIGURDSEN:

Herr talman! De nya riktlinjer som fru af Ugglas talar om är förmodligen nya för fru af Ugglas, som i år debuterar här i kammaren. Men dessa riktlinjer antogs av en så gott som enhällig riksdag år 1970.

När det gäller det svenska biståndet tUl Cuba vUl jag säga att det i fråga om riktlinjerna för vårt länderval inte någonstans har sagts att fattigdomskriteriet skall vara det enda som styr inriktningen av biståndet. Vad som skedde 1970 var att riksdagen godkände regeringens förslag om en förskjutning av biståndet just till de länder vilkas regeringar i sin ekonomiska och sociala politik strävar efter att genomföra sådana strukturförändringar som skapar förutsättningar för en utveckling präglad av ekonomisk och social utjämning.

Dessutom viU jag tUlägga att Cuba är ett land som verkligen har ett stort behov av utländsk valuta för att man skall kunna genomföra sina utvecklingsprogram. Vad vi stöder när det gäller Cuba är utbildning, sjukvård och prioriterade områden för den kubanska utvecklingen. De erfarenheter vi hittills har av vårt utvecklingssamarbete med Cuba är mycket positiva.

Fru af Ugglas sade också några ord om skogsindustriprojektet i Nordvietnam, och hon ifrågasatte om det är en riktig användning av svenska biståndspengar. Om fru af Ugglas hade lyssnat på debatten hade det klart framgått för henne att det är mottagarländernas egna prioriteringar som är avgörande för vår biståndsverksamhet. Vi faststäUer en ram för de medel som ges tUl programländerna, och sedan får dessa ange vUken typ av hjälp de vUl ha för dessa pengar. I detta sammanhang har det alltså varit ett uttryckt önskemål från DRV att få hjälp med detta projekt och även andra projekt.

Nr 65

Onsdagen den 24 aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Ang. principerna för svensk biståndspolitik

Fru AF UGGLAS (m) kort genmäle:

Herr talman! Fru Sigurdsen bekräftade i sitt senaste inlägg att det sker en förskjutning av biståndet tUl länder vilkas regeringar kan beskrivas på det sätt fru Sigurdsen gjorde. Det görs aUtså en värdering.

Även om jag är ny i riksdagen har jag under många år läst riksdagsprotokollen och skrivit riksdagsmotioner. Jag vet alltså vUka besvärliga sammanskrivningar som gjorts i utskottet för att i någon mån täcka den verkliga förskjutning som skett av den svenska biståndspolitikens inriktning. Det har varit svåra hoppusslingar för att så att säga få utskottsskrivningarna att täcka verkligheten när det gäUer ländervalet.

Jag förstår att fru Sigurdsen inte vUl hålla med om de påståenden som ligger i mina frågor. Men fru Sigurdsen och jag är helt överens om att intresset för u-hjälpen lämnar en hel del övrigt att önska och att uppskattningen av u-hjälpen hos de svenska skattebetalarna kanske inte är den vi behöver när vi skall fortsätta med den utveckling av den svenska u-hjälpen som så väl behövs i dag. Vi behöver en aUmän uppslutning kring den svenska u-hjälpen, och den tror jag att vi bäst får, om medborgarna känner sig övertygade om att vi hjälper där hjälpen bäst behövs.

Fru THORSSON (s):

Herr talman! Biståndsdebatten i dag utmärks främst av att den äger rum i en för förhållandet mellan rUca och fattiga länder avgörande situation. Flera omständigheter gör att debatten har en egendomlig karaktär. Den är en mellandebatt i fråga om kvantiteten svenskt bistånd i

4 Riksdagens protokoll 1974. Nr 65-66

Nr 65

Onsdagen den 24 aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

awaktan på regeringens kompletteringsproposition. Den äger rum under ett meUanår i fråga om dess kvalitet och inriktning i awaktan på den biståndspolitiska utredningen. Den äger rum i en tid som jag hoppas kommer att i historiens ljus framstå som en vattendelare mellan en gammal och en ny period i det internationella samarbetet meUan rika och fattiga. Jag viU uttrycka min tillfredsställelse över att utrikesutskottet så klart har understrukit den extraordinära situation, i vUken jordens länder och folk just nu befinner sig.

I detta läge, i Sverige och i världen, finner jag det föga meningsfuUt att använda dyrbara minuter till utläggningar om enprocentsmål, länderin-riktning eUer andra omdebatterade aspekter av svenskt bistånd. Viktigare är enUgt min mening att i denna situation ställa in det svenska biståndet i det större sammanhanget av våra totala relationer med världens fattiga och se det mot bakgrunden av händelseförloppet i världen under den kritiska tid som vi nu lever i, och detta har ju på ett glädjande sätt understrukits av flera talare tidigare här i dag. Jag skulle därför vUja få fört tiU kammarens protokoll en om än ytterst summarisk bild av hur jag uppfattar denna tid.

Medan vi blir alltmer medvetna, herr talman, i vår rationalistiska tankevärld om att vi alla, oavsett nationalitet och levnadsvUlkor, lever på en och samma jord och delar ett och samma framtida öde, verkar vi vara märkligt oförmögna att dra de politiska konsekvenserna av detta och handla så rationellt och i det upplysta egenintresse som våra kunskaper borde motivera. Med "vi" avser jag i detta sammanhang den rika världen med sina koncentrerade resurser av teknologiskt vetande, ekonomisk överlägsenhet och politisk makt.

Sedan riksdagen höU sin förra biståndsdebatt 1973 har u-länderna haft anledning att med kraft och skärpa påtala detta förhållande inför världsopinionen i samband med den första översynen av förverkligandet av den internationella biståndsstrategin för FN:s andra utvecklingsårtionde. Strategin var fortfarande enligt deras mening mera en åstundan än en politisk handlingslinje, och satsningen på utvecklingen hade mist sin inneboende kraft. Bakom dessa anklagelser låg medvetandet om att de rika länderna visat ytterst obetydlig vUja under 1970-talets första år att i handling ådagalägga sin beredvillighet att medverka till en utveckling mot mer människovärdiga levnadsförhåUanden för fattigvärldens hundratals mUjoner människor i form av en genomgripande omfördelning av den ekonomiska och politiska makten, aUt i syfte att leda till ekonomisk utveckling och social rättvisa för den stora folkmajoriteten i världen. För det är ju detta det gäller, herr talman, under den som jag alltså tror avgörande period för världens gemensamma framtid som vi nu är inne i. Vad som händer eUer inte händer av nyinriktning i de rika ländernas samlade politik gentemot u-länderna under detta och nästa år, det kan komma att avgöra utvecklingen för långa tider framåt i världen.

Den pågående särskilda sessionen med Förenta nationernas generalförsamling får härigenom sin historiska betydelse. Visst kommer vi att för länga tider framåt behöva bedriva katastrofhjälp och biståndsverksamhet i mer traditionella former. Men det dominerande problemet i relationerna meUan den rika och den fattiga världen är och förblir hur vi rika skall

bedriva en internationell och nationell ekonomisk politik som effektivt medverkar tUl att bygga upp en ny ekonomisk världsordning, som är inriktad på klok hushållning med och rättvis fördelning av världens begränsade resurser i direkt uttalat syfte att trygga de fundamentala behoven för mänskligt liv varhelst på jorden.

Detta innebär att vi, de rika, helhjärtat måste acceptera och själva förverkliga en reorganisering av världsekonomin och världshandeln, att vi måste medverka till att u-länderna kan bygga upp en självbärande ekonomi och därmed skapa sig ekonomisk och poUtisk självständighet, att vi måste lämna dem fria att bygga upp sina egna stmkturer, sina institutioneUa och administrativa resurser, i stället för att påverka dem att ta efter våra, att vi kraftigt måste öka de finansiella resursflödena tiU de fattiga u-länderna för att möjliggöra en direkt satsning på massfattigdomen i aUa dess yttringar, med dess förödande effekt på u-ländernas mest dyrbara tUlgångar: de mänskliga resurserna.

Detta innebär, herr talman, krav på en fuUständig omställning av vårt eget tänkande och handlande, vår egen livsföring, därför att detta har en direkt effekt på de mänskliga existensvillkoren i den fattiga världen. En öppenhet och en beredviUighet av sådant slag måste komma tUl uttryck i alla de viktiga begivenheter som äger rum i år och nästa år inom det intemationeUa samfundet — generalförsamlingens nu pågående särskUda session, havsrättskonferensen som börjar i Caracas i början av juni, världsbefolkningskonferensen i Bukarest i början av augusti, världslivs-medelskonferensen i Rom i november och slutligen omprövningen av FN:s utvecklingsstrategi 1975 med kulmen i generalförsamlingens särskUda session i september.

Denna öppenhet och beredviUighet kan inte få stanna vid vackra tal, den måste denna gång omsättas i praktisk handling med allt vad detta kommer att innebära av uppgivande av tidigare och nu existerande privUegier och maktpositioner för världens rika minoritet. Detta krav ställs i en tid präglad av energi-, råvaru- och livsmedelskris, som påverkar också de rika länderna.

Det bmkar sägas att oljekrisen nu är över men att de allvarliga och allt svårare energiproblemen består. Ändå uppträder vi i de rika länderna i dag som om oUe- och bensinbrist aldrig hade förekommit. Finns, kan man fråga sig, över huvud taget i våra länder den nödvändiga insikten om att vi befinner oss i en ny situation med nya krav? Finns här en beredskap att förstå och acceptera att den rika världens fruktansvärda misshushåUning med knappa resurser måste avlösas av en sparsamhets-och varsamhetshushållning om världen i sin helhet inklusive vi själva skaU kunna fortleva? Har vi insikt i att de ekonomiska, sociala och mänskliga problemen är globala?

FN:s generalsekreterare påtalade vid öppnandet av församlingens särskUda session dessa globala problem: massfattigdomen, befolkningsökningen, livsmedelskrisen, energikrisen, kapprustningarna och världsinflationen. Han valde ett talande och konkret exempel när han erinrade om att under församlingens tre veckor kommer fyra mUjoner nya människor att födas tUl världen. Under samma tre veckor kommer 14 000 mUjoner dollar att användas tiU rustningsutgifter. Förutom allt

Nr 65

Onsdagen den 24 aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Nr 65

Onsdagen den 24 aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

vad i dessa siffror ligger av faror och fasor i den ständigt pågående kapprustningen symboliserar de ett slöseri och en misshushållning med världens råvarutillgångar som allvarligt försvårar varje ansats, varje ansträngning att få tUl stånd en vettig, ansvarsmedveten och planmässig världshushåUning. Och den skakande disproportionen mellan de totala mstningskostnaderna per år, 220 000 mUjoner dollar i avsikt att slå vakt om politiska och mUitära maktstäUningar, och den totala offentliga biståndsgivningen, 8 000 mUjoner dollar per år, är den kanske allvarligaste anklagelsen mot världens rika länder. Fyra öre i bistånd för varje krona tiU rustningar, det bedömer jag vara den rika världens moraliska bankruttförklaring. Det finns ett direkt samband mellan vår livsföring, våra värderingar och attityder, vårt agerande och handlande, och de mänskliga existensviUkoren i de fattiga länderna.

Och våra bekymmer och klagomål, herr talman, över den nya ekonomiska situationen i världen efter oljekrisen vintern 1974 väger lätt i jämförelse med den ytterligare och jämförelsevis betydligt tyngre börda som den lägger på de redan nu fattigaste och svagaste. Enbart den merkostnad som u-länderna belastas av för att 1974 uppehålla en i och för sig OtiUräcklig import och konsumtion av olja, livsmedel och konstgödningsämnen uppgår tiU 15 000 mUjoner dollar, dubbelt så mycket, i det närmaste, som den totala offentliga biståndsgivningen på 8 000 miUoner dollar. Och de 30 fattigaste länderna, med 1 000 miUoner människor, en fjärdedel av jordens befolkning, har bedömts i dag behöva 3 000 mUjoner doUar enbart för att hålla näsan över vattnet. Var skall de pengarna komma ifrån? På vad sätt kan Sverige medverka? Vad svarar vi Förenta nationernas generalsekreterare när han erinrar om de tolv länder, Bangladesh, Bolivia, Etiopien, Indien, Kenya, Mali, Pakistan, Sri Länka, Sudan, Tanzania, Uganda och Zaire, som bedöms vara inbegripna i en kamp för liv eller död, och när han kräver ytterligare kraftiga resurser tUl deras hjälp?

Bl. a. herr Ullsten har belyst energikrisens effekt på de fattigaste länderna, med Indien som ett talande och skakande exempel, på ett sätt som inte ger mig något ytterUgare att tillägga. Jag vUl endast säga några ytterligare ord om världens livsmedelskris, som energiproblemen allvarligt förvärrar, mot den självklara bakgrunden att om inte världens människor kan tiUförsäkras trygghet och säkerhet för föda och rent vatten går vi mot världskatastrof och kaos.

Allt hänger samman med allt. Brist på energi leder tiU brist på konstgödningsmedel, producerade genom en energiintensiv teknologi. Brist på konstgödningsmedel leder tUl brist på livsmedel världen över. Resonemanget kan framstäUas på detta grovt förenklade sätt eller på ett avsevärt mer sofistikerat sätt. Kvar står att en katastrofsituation är under snabb utveckling. Kan den sakkunniga bedömning av läget som lett till denna slutsats få världens regeringar att handla effektivt och i tid för att förhindra, i bokstavlig mening förhindra, massvälten? Frågan måste StäUas därför att den skrämmande långsamhet med vUken insikten om världslivsmedelskrisen ser ut att komma har en oroande likhet med situationen i fråga om energiproblematiken, som många insiktsfulla bedömare såg utveckla sig för flera år sedan. Och här är det, på nuvarande

stadium, verkligen i eminent mening fråga om huruvida ett världssamvete existerar eller inte.

New York Times framhöll nyligen på ledarplats att ett tunnlands produktion av majs kräver en mängd energi motsvarande 350 liter bensin. Välmående amerikaner kan, skriver tidningen, snart stäUas inför valet att förbruka energi på sina motorvägar och i sina luftkonditionerade rum eller att möjliggöra en livsmedelsproduktion för att säkra överlevandet för människomiljonerna i Afrika och Asien. Herr talman! Vi kan här i Sverige lika snart ställas inför motsvarande val.

Världens livsmedelsproblem i dag hänger samman med att den fortsatta befolkningsökningen snabbt leder tUl att så många fler munnar måste mättas varje år — 75 mUjoner fler per år för närvarande - och att den fortsatta standardhöjningen i de rika länderna leder tiU livsvanor och matvanor som för med sig en hårdare förbrukning av vad jorden kan frambringa. Varje kalori kött, mjölk och ägg i födan kräver sju kalorier foder. Innebörden härav är att en genomsnittlig animalieförbmkande rik människa i Nordamerika eller Västeuropa behöver jordbruksresurser i fråga om jord, vatten och gödningsämnen som är fem gånger mer än en genomsnittlig indier, nigerian eUer columbian behöver.

Vidare: Världen har för sin livsmedelsförsörjning blivit alltmer beroende av den nordamerikanska kontinenten, det enda större område i världen med ett väsentligt exportöverskott. I samband med detta kan man nu konstatera att praktiskt taget all odUngsbar jord i Förenta staterna nu är tagen i bruk, att de totala världsreserverna av livsmedel i form av förråd och ytterligare odlingsbar jord nu uppgår tiU 8 procent av årskonsumtionen, jämfört med 26 procent i början av 1960-talet. Det tidiga 1970-talets felslagna skördar, den långvariga torkan i jordens monsunområden — kanske, börjar man nu misstänka, i varje fall delvis åstadkommen av människan själv — och den följande skrämmande svälten, som ser ut att sprida sig till nya länder, ligger bakom den allvarliga uttömningen av Uvsmedelslagren i världen. Och sambandet mellan världens livsmedelsproblem och dess energiproblem blir ännu klarare om man erinrar sig Georg Borgströms bedömning att om hela världen skuUe övergå tUl energiintensivt jordbruk av västerländsk modell skulle jordbrukets andel av den totala energiåtgången stiga tUl mellan 30 och 40 procent av världens nuvarande energikonto.

Hur skall, herr talman, då den hälft av världens nu levande människor, som enligt FN:s jordbruksorgan lider av under- och felnäring, kunna mättas, kvantitativt och kvalitativt? Hur skall vi kunna nyinrikta världens livsmedelsproduktion för att den skall kunna mätta de dubbelt så många människor som kommer att finnas på jorden om 25 år, i slutet av detta århundrade?

De frågorna kommer vi att ställas inför på två av FN.s stora konferenser i år, befolkningskonferensen och livsmedelkonferensen. Jag har velat belysa att vi i den rika världen måste se tiU oss själva, våra egna livsformer, vanor och värderingar och deras samband med de mänskliga existensvillkoren i de fattiga länderna, om vi skall kunna möta u-lands-folkens rättmätiga krav i en ärlig kraftansträngning. Alternativet i den hårda verklighetens värld som vi nu lever i är en utveckling mot kaos och katastrof.

Nr 65

Onsdagen den 24 april 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Nr 65

Onsdagen den 24 aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Det är min övertygelse - och det har jag, herr talman, ofta gett uttryck åt - att vi går icke i land med detta och våra andra problem, som alltid hårdast drabbar de fattigaste och svagaste, om vi inte grundar vårt agerande på en ny internationalism och en världssolidaritet, inför vUken gamla gränsdragningar mellan människor måste raseras.

Vi har inget annat redskap för detta än Förenta nationerna, i alla dess nuvarande ofullkomUgheter och svagheter. Med alla dessa svagheter och med den kortsynta själviskhet som fortfarande i så stor utsträckning präglar avsikter, motiv och agerande hos flertalet av dess medlemsstater står det ändock kvar att Förenta nationerna är världshistoriens första försök att organisera ett samarbete mellan stora och små, starka och svaga som inte sker uteslutande på de storas och starkas vUlkor. Detta ligger bakom min också många gånger redovisade övertygelse att Sverige som aktiv FN-stat bör ägna största möjliga andel av sina totala resurser för InternationeUt utvecklingssamarbete åt multilaterala insatser genom Förenta nationerna.

Förenta nationerna är och måste förbli språkröret för världens underprivUegierade människor och nationer. Men Förenta nationerna skaU också slå vakt om mänsklighetens gemensamma intressen gentemot ofta kort- och trångsynta nationeUa egoismer. Dessa båda uppgifter innebär att Förenta nationerna har att vända sig emot det sätt på vUket världens rika och mäktiga häUer vakt kring politiska och ekonomiska maktprivUegier.

Herr talman! Också Sverige är en högt privUegierad om än liten nation. Också vi kommer att få göra avkaU på åtskUliga av våra privilegier, om vi skaU kunna ge vårt bidrag, hur stort eller litet det nu må vara, tUl att bygga en gemensam trygg framtid. Det är vår skyldighet som politiker att inte bara belysa de frågorna under den årliga biståndsdebatten i riksdagen utan ständigt hålla medvetandet om våra band med väriden, dess fattiga och lidande, levande och verksamt bland medborgarna i vårt land.

I detta anförande instämde herr Wikström (fp), fru Theorin (s) och fru Ohlin (s).

Fru tredje vice talmannen NETTELBRANDT (fp):

Herr talman! Trots de ökande anslagen spelar Sverige långt ifrån någon avgörande roU i våra mottagarländer, möjligen med något undantag. Jämför man med de ofantliga behoven ter sig våra ansträngningar tvärtom blygsamma. Detsamma gäller vid jämförelse med u-ländernas egna satsningar. Vi bör nog erinra oss att u-länderna själva svarar för 85 procent av sina totala investeringar, medan bara 15 procent består av resurser utifrån. Vår strävan måste vara att främja den frigörelse som u-länderna viU nå. Sådant bistånd är därför särskilt viktigt som ökar u-ländernas möjligheter att mobilisera sina egna resurser.

Men detta synsätt innebär inte att en givare inte kan påverka en mottagare. Tvärtom förutsätter ett effektivt bistånd en dialog mellan givare och mottagare, en kunskapsöverföring och också en viss påverkan, men en påverkan som inte är enkelriktad utan ömsesidig.

I dag är det bara en handfuU u-länder som inte uppnått formell politisk självständighet. På det ekonomiska området har det emellertid varit svårare att bryta gamla beroendeförhållanden än på det politiska. SIDA har med rätta slagit fast att "om industriländerna för en inrikespolitik som hämmar importen av u-landsproducerade varor kan de därigenom komma att begränsa u-ländernas möjligheter att skaffa valutaintäkter och minska deras möjligheter att åstadkomma en egen strukturomvandling".

Självfallet ser u-länderna dubbelmoralen när vi ger bistånd med ena handen och med den andra handen stoppar deras produkter vid våra gränser. Vad hjälper det att vi vid S:t Eriksmässan gav Indien exportfrämjande bistånd för att komma in på den svenska marknaden, om regeringen stryper importen med kvoteringsbestämmelser när de indiska skjortorna verkligen börjar få framgång på den svenska marknaden?

Biståndet i mera snäv mening är bara en del av våra totala relationer med de fattiga ländema, och det är därför som Sverige måste ha en u-landspolitik och inte bara en biståndspolitik. Den ekonomiska politiken, sysselsättningspolitiken och miUöpolitiken spelar stor roll. Om u-länderna skaU kunna skaffa sig de nödvändiga exportinkomsterna, måste de rika länderna minska sitt tullskydd och uppluckra andra handelsrestriktioner så att u-länderna kan få en marknad för sina produkter.

Tänker vi inte om här, kommer mycket av både u-ländernas egna utvecklingsansträngningar och i-ländernas hjälp att få reducerad betydel-

Nr65

Onsdagen den 24 aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

För några år sedan var det många som var hoppfulla när det gällde möjligheterna att övervinna den akuta hungersnöden i u-länderna. De rapporter som i massmedia nu flödar över oss berättar i stället om katastrofer och livsmedelskriser. Katastrofhjälpsbehovet i olika u-länder ser bara ut att öka. Torkan och hungersituationen i Saharas randstater har blivit allt allvarligare, och enbart rapporterna från Etiopien talar i dag om ca 200 000 döda i hungerkatastrofens spår och om åtminstone 700 000 som behöver snar hjälp för att överleva.

Här måste naturligtvis det internationella samhället ta sitt ansvar både genom kortsiktig omedelbar katastrofhjälp och genom långsiktiga ansträngningar för att ändra de bakomliggande förhållandena. 1 Etiopien skulle en jordreform vara ett steg i rätt riktning. Där liksom i Sahel-området är problemet inte bara den akuta torkan utan framför allt den allt knappare tillgången på lämplig mark för jordbruk, boskapsskötsel och bosättning och markens allt sämre förmåga tiU vattenhällning. I princip finns samma problem på den indiska subkontinenten. Man drabbas av en allt knappare jordtUlgång på grund av den markförstöring som föUer i både översvämningarnas och den långvariga torkans spär. Detta har också lett till livsmedelsbrist i Indien, Pakistan och Bangladesh.

Jag har sagt detta för att understryka vikten av att vår katastrofberedskap förbättras och att katastrofhjälpsdelen av det svenska biståndet ökas. Massiva insatser motiveras av de akuta behoven i Sahel-området och i Etiopien liksom i Sydasien.

Samtidigt vet vi att FN-organen inte är rustade för snabba och

Nr 65

Onsdagen den 24 april 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

effektiva katastrofhjälpsinsatser. Hur skall man åstadkomma samordning på internationeU nivå? Det är en brännande fråga som kräver ett snabbt svar.

I den lösning man stannar för bör det frivUliga hjälparbetet ingå som en viktig del. FrivUliga organisationer som Röda korset. Rädda barnen och Lutherhjälpen har allmänhetens förtroende och dessutom en vidsträckt erfarenhet.

Ett huvudändamål med biståndet är att fattigdomen skall angripas och att vårt bistånd skall nå de eftersatta grupperna i u-länderna. Det är genom att höja människornas grundläggande standard som man bereder väg för en genomgripande utveckling av samhället i dess helhet.

Av detta synsätt följer att vår biståndsverksamhet inte kan baseras på snäva politiska bedömningar av mottagarlandets regim. I statsutskottets utlåtande år 1970, som det här redan har talats om, slogs också fast att "den svenska biståndspolitikens målsättningar är möjliga att uppnå i länder med olika poUtiska och ekonomiska system" och att "en schematisk uppdelning av u-länderna under olika etiketter" är vansklig. Just därför är det följdriktigt att svenskt bistånd skaU kunna ges tiU ett brett spektrum av mottagarländer. Ur biståndssynpunkt är det också en fördel att få erfarenhet från länder med olika politiska förhållanden och ekonomiska system. Mera dogmatiska socialister luftar gärna tankar på att av olika politiska skäl avbryta vårt bistånd tUl någon av de nuvarande mottagarna. Sådana tankar måste avvisas.

Eftersom statsrådet Sigurdsen nyss angav procentsiffror för hur stor andelen länder med olika regimer är i dag vUl jag säga att det naturligtvis inte ger några garantier för hur tolkningen kommer att bli framöver när det gäller de nytillkommande länderna. Det är många faktorer som måste vägas in vid val av mottagarland; fattigdomen, behovet av bistånd, vUja tiU utveckling och förmåga att tillgodogöra sig bistånd, tidigare relationer tiU Sverige och Sveriges förutsättningar att hjälpa inom de sektorer som prioriteras, storleken på biståndet från andra länder etc. Vi vUl från folkpartiets sida göra Lesotho, SwazUand och Sri Länka till s. k. programländer, och vi vUl att biståndsverksamheten i Pakistan och Sudan nu återupptas där den avbröts. Speciellt viktigt anser vi det också vara att stärka afrikanernas självständighetssträvanden i södra Afrika. Därför bör stödet tiU befrielserörelserna i denna del av världen ökas.

Budgetåret 1974/75 skall vi enligt riksdagens löften nå enprocentsmålet. Det betyder att över 1 mUjard skaU gå till u-hjälp. Alla uppfattade riksdagens beslut 1968 som ett högtidligen uttalat löfte tUl u-länderna, ett löfte kungjort inför både i-länder och u-länder. Genom att fuUfölja det kan vi verka pådrivande på andra länder. Sviker vi det blir vi ett annat slags föredöme.

Tyvärr lämnar oss regeringen i ovisshet om huruvida den ämnar stå vid riksdagens utfästelse. För att påminna regeringen om att socialdemokratins utfästelser var mycket klara viU jag erinra kammaren om vad som sades pä SAP-kongressen 1967 då denna fråga behandlades. Dåvarande utrikesministern Torsten Nilssons ord föll så här: "Låt oss säga 1974/75 och lova att vi skall håUa detta löfte." Finansminister Sträng instämde och slog fast föUande i polemik mot dem som vUle gå snabbare fram:

"Vad blir resultatet om vi misslyckas? Hela vår satsning, hela vår politik blir svikna löften och beskyUningar för misslyckanden."

Herr talman! Bästa sättet att undgå beskyllningar för svikna löften är naturligtvis att hålla dem. Men vi har ännu inte i denna debatt fått ett besked på den punkten.

Herr KORPÅS (c):

Herr talman! Inom den svenska demokratin är det en förutsättning för stora ekonomiska satsningar att de känns angelägna för hela folket. Biståndsanslagen har nu nått den omfattningen, att de inte är möjliga utan allmänt stöd från svenska folket. Det känns därför angeläget att anslagen kan tas under största enighet i riksdagen. Det har varit en ambition, vill jag påstå, hos alla i utrikesutskottet att komma fram tiU gemensamma ståndpunkter i huvudfrågorna. Detta har utskottets uppskattade ordförande redan påpekat. Jag beklagar att vi inte kom ännu längre, men det fortfarande rätt stora antalet reservationer rör i huvudsak mindre centrala frågor och förändrar inte huvudintrycket av stor samling kring biståndet.

Samlingen måste också kunna visa mottagarna av vårt bistånd, att stödet inte kommer från en regering som bara kommer med löften med hjälp av folkets tUlgångar, utan att medlen medvetet lämnas från folket självt, förmedlade av regering och biståndsorgan.

Det skaU vara ett stöd från svenska folket tiU folken i våra samarbetsländer, inte ett stöd från regering tUl regering eller från folk till regering. Ett stöd skaU det vara från folk tiU folk. Därmed måste det vara självklart att vi inte kan gå snabbare fram eller lämna stödet på annat sätt än att vi hela tiden har ett aUmänt stöd bakom oss. Det vore inte heller rätt mot de mottagande folken att vi kommer med annat stöd än vårt folks stöd. En avsikt med vårt bistånd måste vara att det ökar folkens möjlighet att besluta om sina egna förhåUanden, och då måste det vara självklart för dem att vårt stöd är ett direkt uttryck för hela vårt folks viUa.

Mot denna bakgrund känns det viktigt att samlingen i utrikesutskottet är särskUt stark. Vi har upplevt en vUja till samförstånd från socialdemokraternas sida, som vi inte känt tidigare. Jag vill betrakta den som en ny medvetenhet om att biståndet måste vara en hela folkets angelägenhet, inte bara ett uttryck för en tiUfällig politisk konjunktur.

Centerpartiet har i år, dels mot bakgrund av svårigheten att överblicka den ekonomiska utvecklingen, dels mot bakgrund av att den biståndspolitiska utredningen är i arbete, begränsat sin partimotion till vissa centrala punkter. Vi har med tillfredsställelse fått uppleva hur samtliga dessa punkter på olika sätt har infogats i utskottets betänkande. Som herr förste vice talmannen Bengtson tidigare påpekat måste detta observeras av regering och biståndsorgan.

1 centerns partimotion 1271 hemställs bl. a. att riksdagen uttalar "att stödet till u-ländernas industrialisering skall ges en sådan utformning, att man utvecklar en arbetskraftsintensiv småindustri, inriktad på hela samhällets utveckling och på oberoende gentemot industriländerna". Utskottet noterar, "att dessa synpunkter ligger i linje med de principer

Nr 65

Onsdagen den 24 april 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Nr 65

Onsdagen den 24 aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

som gäller för det svenska biståndet på detta område". Efter exemplifiering skriver utskottet slutligen: "Syftet med motionen 1271 är således tUlgodosett." Vi har accepterat denna skrivning, då vi uppfattar den som klart vägledande för regering och biståndsorgan.

Därmed skuUe det stora papperskombinatet i Nordvietnam, som tidigare har diskuterats här — om det nu kommer tiU stånd - bli en engångsföreteelse. Vi har i utskottet inte ansett oss kunna gå emot ett fuUföUande av förhandlingarna om papperskombinatet, inte heller genom särskilt yttrande.

Jag vUl emellertid här slå fast att projekt av denna typ inte stämmer med centerns av utskottet stödda uppfattning om hur vårt stöd tUl u-ländernas industrialisering skall utformas.

Jag vUl i detta sammanhang beklaga att svenska folkets samling kring vUjan att bidra tUl återuppbyggnaden i Nordvietnam nästan helt låses tUl detta projekt för tre fyra år. Jag har det största förtroende för dem som i SIDA eller som konsulter arbetar med projektet, men deras uppgift är mycket svår. Riskerna för misslyckande är stora, och jag vågar inte tänka på vilka konsekvenser ett misslyckande skulle få för den svenska biståndsviljan.

Stödet tUl Nordvietnams återuppbyggnad är angeläget. Herr Hermansson har tidigare erinrat om att landet i sig självt är ett av jordens fattigaste. Därtill kommer katastroferna och nöden under de många krigsåren. Landet ligger 100 år efter Sverige, citerade herr Hermansson sin sagesman. Sådana jämförelser är naturligtvis svåra att göra. Han nämnde också att det skulle ta 40 år innan folket åter skulle komma upp tiU en mänsklig levnadsnivå, eller hur han nu uttryckte det. Det svenska folket är det folk med tillgång till fri information som starkast engagerat sig för Nordvietnams katastrofdrabbade människor. Det är ett slag mot vårt folk att dess ansträngningar under flera år nästan helt leds in i detta projekt, vars positiva konsekvenser är mycket tvivelaktiga och vars negativa konsekvenser kan bli allvarliga. Mycket annat förefaller att vara så mycket angelägnare.

I centerns partimotion hemställs också "att riksdagen uttalar att stödet till utvecklingen av jordbruket i u-länderna måste ske under stort ansvarstagande för de ekologiska konsekvenserna och på så sätt att förgiftning av jorden, urlakning och erosion motverkas". Också i detta instämmer utskottet.

Sedan jag nu påpekat att utskottet instämmer i centerns uppfattning om hur vårt stöd tiU utvecklingen av u-ländernas industri och jordbruk skall utformas vill jag anföra några synpunkter på vad i vårt bistånd som mot denna bakgrund är angelägnast — med hänsyn tagen både till behoven i den tredje världen och till viUan till engagemang hos vårt eget folk.

Vi bör - det har sagts här förut i dag — ha övergivit tron att det går att använda vår egen utveckling som mönster för u-länderna. För det räcker inte världens resurser eller dess förmåga att klara miljöstörningar. Utveckling måste nu rimligen innebära något annat. Vår utveckling i framtiden måste också rimligen få en annan inriktning, och kanske sammanfaller den så småningom pä nytt med utvecklingslinjerna i

u-länderna. Då kommer vi kanske att för vår del behöva lära av de nya utvecklingslinjer som vi nu måste stimulera i u-världen.

Om vi ser ut över den fattiga världen i dag finner vi där tre huvudgrupper av problem: för det första folkökningen, för det andra utarmningen av jorden och för det tredje slumbildningen kring storstäderna. Oavsett vad vi lägger i begreppet utveckling är ingen utveckling möjlig förrän vi hävt krisen på dessa tre områden. Därför bör svenskt utvecklingsarbete inriktas på dem. Då kan vi också räkna med fortsatt brett folkligt stöd. Det är mot denna bakgrund som jag inte tror på investeringar i storindustri eller på importstöd för storindustrins eller plantagejordbrukets produkter. Utvecklingen av jordbruket måste inriktas på det egna landets eller den egna regionens direkta försörjning. FamiUejordbruket med en kooperativ inköps- och försäUningsorganisa-tion ger också en stabil grund för social utveckling. Blir det så efter hand produkter över för export bör vi stödja en försäljningsorganisation för den. Vi bör däremot inte utveckla, genom direktstöd eller genom importstöd, plantageproduktion. Utveckling av plantagejordbruk har ofta försvårat den traditionella livsmedelsproduktionen och brutit ned en kulturell livsform. I Västafrika har exportproduktionen av jordnötter föregåtts av skogskövling, och det är en av orsakerna till att öknen nu jagar förtvivlade människor framför sig. I Etiopien har plantageproduktion av sockerrör tagit betesmarker och vattenstäUen från nomadfolkens hjordar och därmed ökat den torka och den svält som ändå föUer i skogsskövlingarnas spår.

Utvecklingen av industrin mäste — det har utskottet också instämt i — inriktas på arbetskraftsintensiv småindustri, med hela samhällets utveckling som mål. För mig innebär det att industrin liksom jordbruket i sitt första utvecklingsskede skall inriktas på landets eUer regionens egen utveckling. Efter hand kan därefter skapas överskott för export, och då bör vi, på samma sätt som när det gäller jordbruksprodukter, hjälpa till med export av industriprodukterna. En direktsatsning på storindustri eller gruvdrift i storformat bryter kulturella och sociala mönster innan något nytt vuxit fram.

Herr talman! Med det anförda ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan på samtliga punkter.

Nr 65

Onsdagen den 24 april 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Herr HERNELIUS (m):

Herr talman! Låt mig till att börja med säga att det, efter fru Inga Thorssons sammanfattande, koncisa skildring av läget i världen, bara är att konstatera att hennes inlägg var ett varningsord från år 1974 - ett varningsord väl värt att lyssna till, väl värt att begrunda och väl värt att beakta, inte bara i Sveriges riksdag utan också i andra beslutande församlingar. Här hemma har man ofta lätt att glömma bort att det finns en värld utanför Verona, att det finns någonting utanför våra gränser.

I detta skede av debatten finns väl ingen större anledning att återge oUka statistiska uppgifter eller nya vittomfattande faktabeskrivningar. Bl. a. herr Ullsten har i den delen gjort en utomordentlig insats med sin presentation av råvaruproblemen i dag.

Det är sant som det står i en förträfflig rapport från Sverige tUl FN:s

Nr 65

Onsdagen den 24 april 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

befolkningskommission, publicerad i dagarna: statistik blöder inte. Men det är människorna bakom statistiken som blöder. Jag skaU därför, herr talman, nöja mig med att bara räkna upp några fakta:

att en fjärdedel av aUa människor som någonsin har levat är vid liv i dag,

att omkring år 2000 består jordens befolkning av mellan 6 och 7,5 miljarder människor — att jämföras med 210 miljoner vid Kristi födelse och 1 miljard år 1825,

att antalet analfabeter aldrig varit så stort som nu,

att en halv miljard människor kan anses som undernärda.

AUt detta är hämtat ur nyssnämnda rapport.

Svenska insatser kan i denna situation inte i den delen bli annat än marginella, och vår främsta uppgift blir naturligtvis att vi i internationella organ och internationella sammanhang fyller vår funktion att vara pådrivande, att verka för insikt om problemens gigantiska karaktär och naturligtvis att själva göra vad på oss ankommer. Jag tror inte vi kan anklaga oss i någon av dessa delar.

Den intressanta frågan i dag är väl närmast, om det svenska biståndet kommer tiU riktig användning och om vi av varie krona får ut vad vi borde. Det är väl därom debatten delvis har rört sig och delvis kommer att röra sig. Möjligen är det så, att uppdelningen av vår u-hjälp i multUateralt bistånd, i bUateralt bistånd, i katastrofbistånd och bistånd i andra sammanhang numera visar sig vara något förlegad. Kanske kommer inte minst den extra generalförsamling som nu pågår i Förenta Nationerna att föra fram nya problemställningar tiU debatt och övervägande. Jag tror det blir så. I awaktan på det viU jag gärna instämma i vad fru Thorsson sade, att vi borde kraftigt öka vår multilaterala insats, även om det skulle ske på bekostnad av den bilaterala insatsen i framtiden. Jag tror att vi därmed gör den allmänna insats, som man kanske har rätt att begära av oss, på ett bättre sätt än om vi själva skuUe handlägga den för stora delar av det alltmer ökande behovet.

Jag tror också att våra administratörer och tekniker i biståndsrörelsen ute i världen hittUls har utfört ett utomordentligt gott arbete. Jag anser att de är värda högt beröm för sina insatser. Enstaka missgrepp har väl inte kunnat undvikas - det hör tUl spelets regler - men de bör inte belasta det hela. Jag tror också att till nu den svenska biståndspolitiken i betydande delar har varit inriktad på ett rätt sätt.

Orosmoln finns - några belystes nyss i en interpellation av fru af Ugglas - i form av en alltmer konstaterbar obalans i fråga om den bilaterala hjälpen. Utskottet har nu fått del av planeringsramar för de närmaste åren - tUl intet förpliktande för någon och strängt förtroliga. Jag kan självfallet inte yppa innehållet i dessa, men jag kan säga så mycket som att obalansen knappast synes komma att förminskas, om dessa ramar förverkligas. Denna obalans tar sig uttryck i att vissa regimer favoriseras och att andra sätts på undantag samt i att de kriterier som kommer till användning inte är de som jag tror att vi egentligen har samlats omkring, nämligen att hjälpa fattiga och behövande, att stimulera tiU hjälp och att göra detta utan rancuner i det ena eller det andra avseendet. Kanske dagens debatt innebär en tankeställare i det avseendet.

Jag skaU ta några exempel. Etiopien är ett av världens fattigaste länder. Bruttonationalprodukten torde ligga på högst inemot 400 kronor per invånare. Få länder, om ens något land, torde ha en så låg medelinkomst. Men den svenska regeringen är påfallande njugg mot detta land trots att svensk hjälp av tradition går tiU landet och av allt att döma lämnas i effektiva former. I motionen 278 har under åberopande av förhållandena i Etiopien yrkats på 50 mUjoner kronor från Sverige i stället för 40 miljoner som regeringen föreslår. Jag yrkar bifall tUl reservationen 3 med instämmande i detta motionens yrkande.

Nu är det sant att det råder politisk oro i Etiopien. Händelseutvecklingen är svår att bedöma - förhåUandena där skiftar från dag tiU dag. Så sent som i dag på morgonen kunde vi läsa ett telegram som kanske var mera oroande än lugnande. Men i sådant fall är det lätt gjort att liksom skett i fråga om andra länder kasta om inriktningen på biståndspolitiken, att awakta utvecklingen eller att gå tiU väga på annat sätt. Det hindrar inte motionskravet och yrkandet i reservationen 3.

Ett annat exempel är Cuba. Om principen att fattiga länder skall ha företräde framför icke fattiga länder borde Etiopien stå högt i fråga om svenskt bistånd men knappast Cuba. Där föreslår regeringen trots detta ett från 35 miljoner kronor tiU 45 miljoner kronor höjt bistånd.

Denna höjning är svårbegriplig liksom anslaget tiU Cuba över huvud taget. Bruttonationalprodukten beräknades 1970 vara ca 1 500 kronor. Nu lär den, som anförts nyss från denna talarstol, vara inemot 2 500 kronor, långt över vad som gäller i många andra länder. Cuba får dessutom mycket rikliga biståndsmedel från öststaterna, främst Sovjetunionen. Beloppen är okända, men man vet att talen är höga. Vi minns ju det nära sambandet i vissa politiska kriser, framför allt 1962 då Sovjetunionen på ön lät installera raketbaser riktade mot Förenta staterna och då existensen av dessa baser först under flera dagar förnekades i FN men sedan medgavs. Tvisten kom att lösas.

VUka är då skälen för detta bistånd? De är uppenbarligen politiska — och på sina håU är skälen sympatier för den stat som år 1959 proklamerade sig som marxistisk och leninistisk. Men skaU sädana synpunkter ligga tiU gmnd för svensk u-hjälp?

Dessutom mäste man konstatera att den ekonomiska situationen under senare år kraftigt har förändrats tiU Cubas fördel. Sockerpriset har stigit från 27 öre i ett bottenläge är 1967 tUl i dag 252 öre per kUo. Jag skaU ge några siffror.

Ar 1964 hade Cuba en produktion på 4 590 000 ton råsocker. Därav exporterades 4 176 000 ton. Priset i västeuropeisk hamn cif var 73 öre per kUo. Ar 1967 var samma siffror 6 236 000 ton i produktion, varav 5 683 000 ton exporterades. Priset var då 27 öre. År 1971 producerades 5 950 000 ton och exporterades 5 511 000 ton. Priset var 57 öre. År 1973 producerades 5 mUjoner ton och exporterades 4 500 000 ton. Priset var 105 öre. Är 1974 beräknar man preliminärt att exporten blir 5 miljoner ton tUl ett genomsnittspris av 250 öre. Dagspriset är som sagt 252 öre.

Men observera att när jag nu nämner priset syftar jag bara på den del av Cubas råsockerexport som säljs utanför de avtal som kan finnas med

Nr 65

Onsdagen den 24 april 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Nr 65

Onsdagen den 24 aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

öststaterna och som tUl innehållet är okända och svåra att bedöma. De torde i varje fall innebära att inte hela världsmarknadspriset uttas. Det uttas som bekant av ryssarna i fråga om oljan, men jag är inte säker på att det sker i fråga om råsockret — gamla obligationer från Cuba tUl Sovjetunionen kan naturligtvis hindra det.

Om man utgår från att 2 mUjoner ton av Cubas råsockerexport säUs tUl världsmarknadspriserna har sedan 1968 bara dessa exportlikvider stigit från 540 miljoner kronor tUl 2,1 miUarder kronor år 1973, och för 1974 beräknas värdet tUl 4 miljarder kronor. Är då, fru Sigurdsen, Cubas åberopade behov av valutor i dag aktuellt för svenskt bistånd?

Att Cuba är angeläget om svenskt bistånd är uppenbart. Det anses vara en knapp i knapphålet i förhållandet tiU Sovjetunionen, och det är därför man är så angelägen. Men är det ett svenskt intresse att fortsätta detta bistånd? Borde inte, såsom yrkas i motionen 278, anslaget tUl Cuba snarast möjligt överföras till verkligt behövande länder samt tUl u-hjälps-forskning? De som vUl förorda regeringens förslag måste göra klart för sig om Cuba i dag är ett u-land eller inte i detta ords egentliga mening.

Så, herr talman, några ord om Nordvietnam. Även där kan jag koncentrera mig, eftersom så mänga talare redan varit inne på den frågan.

Utöver de många sakliga och tekniska invändningar som framförts, inte minst av herr Turesson, bör också än en gång understrykas att den ekonomiska sluträkningen för Sverige är helt okänd. Att det redan i dag är fråga om 600 miUoner kronor i 1973 års penningvärde är klart. Men det bör inte döljas för riksdagen att pessimister som sysslat med detta redan talar om kostnader på upp tiU 900 miUoner kronor innan projektet är förverkligat. Då blir det, herr talman, knappast fråga om bistånd i vanlig mening utan om en återuppbyggnad efter krig, aUtså ett slags krigsskadestånd. Men Sverige har veterligt inte deltagit i kriget i Vietnam eller varit krigförande på sådant sätt eller på den sidan att vi skulle behöva åta oss ett skadestånd av dessa dimensioner. Ansvaret för förödelsen i Vietnam ligger som bekant på annat håll.

Nu tycks viss tvekan råda inom regeringen. Trots den retorik som utvecklats vid statsministerbesök och på banketter i Arvsfurstens palats tycktes även statsminister Palme ha svävat en smula på målet när han i sitt tal till sin kollega från Hanoi uttryckte att projektet "ännu kommer att kräva så många förberedelser och studier". Det är välbetänkt att man tvekar. Det kanske rent av vore önskvärt att man vid lämpligt tillfälle överlämnade en fortsatt projektering till nordvietnameserna som då kunde dra nytta av de vid den tidpunkten kanske hundratals miljoner som Sverige nedlagt på projektet.

Sedan har fru Sigurdsen som ett skäl för att projektet skall fullföUas anfört att nordvietnameserna själva vUl ha denna anläggning och detta område iscensatt. Hon har i sammanhanget åberopat ett uttalande av riksdagen. Ja, fru Sigurdsen, det är riktigt att riksdagen sagt så, men skillnaden när det gäller det här åtagandet - som än så länge är mera teori än verklighet - är att Sveriges riksdag, såvitt jag vet, aldrig bundit sig för att av biståndsmedel nu eller under de kommande åren summor av denna storleksordning, alltså mellan 600 och 900 miUoner kronor, skall bindas för Nordvietnam. Det är ju den stora och avgörande skillnaden.

Det finns veterligt inget beslut om detta. Om regeringen nu binder sig för ett sådant beslut har den gjort ett ställningstagande som, såvitt jag förstår, icke har förankring i något riksdagens ståndpunktstagande beträffande storleksordningen. Det är ju en annan sak om man vUl tUlgodose önskemål beträffande varubistånd på ett tiotal miUoner kronor eller beträffande ett sjukhusprojekt på 40 miljoner kronor. Det är naturligtvis riktigt att man i sådana fall eftersträvar att tillgodose mottagarlandets önskemål. Men om mottagarlandets önskemål når upp tiU dessa dimensioner och därtill synes vara fotade på så lösan grund, då finns det anledning att överlägga och överväga innan man binder sig härför.

Herr talman! Det talas i det särskilda yttrandet nr 1 om att man vid uppgörandet av planeringsramar för framtiden bör undanröja eller förminska den redan förefintliga obalans som jag nyss talade om. Det är viktigare, för att citera fru Inga Thorsson från ett tidigare tiUfäUe, att "se mera tiU människorna än tiU regimen". Det får inte kunna sägas att vi lämnar vissa människor därhän, att vi låter dem hungra och svälta, därför att dessa utan att tiUfrågas har en regim som inte överensstämmer med den svenska regeringens allmänpolitiska målsättning. Det kan inte heUer godtas att biståndsmedel går till länder och folk som uppenbarligen i jämförelse med andra länder icke är i ringaste behov därav. Då har man rätt att tala om en obalans, då har man rätt att tala om felaktighet i fördelningen av dessa bUaterala medel. Människorna före regimerna — detta borde vara vårt valspråk inför den kommande planeringen av det svenska biståndet.

Nr 65

Onsdagen den 24 aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Herr MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Den portugisiska fascistdiktaturen har under år 1973 tUlgripit alltmer bestialiska former av terror mot civilbefolkningen i kolonierna. Avrättningar av barn, kvinnor och åldringar, tortyr, napalm och kemisk krigföring är de metoder som fascisterna i Portugal använder mot en befolkning, som kräver slut på slaveri och rätt till självbestämmande. Portugals fascistdiktatur begår emellertid inte bara skändligheter i sina kolonier. Man bedriver dessutom en propaganda i olika länder för att försöka rättfärdiga sin terror. Från Portugals ambassad i Stockholm har exempelvis igångsatts en propagandadrive, där man t. o. m. går så långt att bilder, som visar stympade angoleser, människor som stympats av de portugisiska mUitärerna, presenteras som ett verk av koloniernas befrielserörelser. I detta sammanhang behöver jag bara nämna de präster som förra året lade fram en dokumentation gällande Portugals enorma grymheter mot koloniernas befolkning.

Trots portugisernas ökade brutalitet har inte motståndsviUan hos befolkningen och koloniernas befrielserörelser mattats. Tvärtom har kampen mot fienden ökat och nya framgångar noterats. PAIGC:s aktivitet har lett tUl att Guinea-Bissau har utropats till självständig stat och hittiUs erkänts av ett 80-tal stater, dock inte av Sverige. I Angola noteras framgångar under befrielserörelsen MPLA:s ledning. Läget är detsamma i Mozambique under ledning av FRELIMO. Inte minst omvittnades detta när den biståndspolitiska utredningen i februari månad

Nr 65

Onsdagen den 24 aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

detta år besökte exempelvis Zambia och Tanzania, där vi bl. a. sammanträffade med representanter för befrielserna. Även presidenterna Nyerere och Kaunda bekräftade befrielsekampens ökade aktivitet under MPLA:s, FRELIMO:s och PAIGC :s ledning.

Men vad som också starkt betonades under dessa samtal var betydelsen av att den internationella solidariteten och hjälpen under nuvarande situation intensifierades. I de områden som befriats i kolonierna bedriver befrielserörelserna en social och politisk verksamhet. Analfabetismen är oerhört hög, och befrielserörelserna har lagt upp ett stort undervisningsprogram. Genom Portugals ökade brutalisering gentemot civUbefolkningen krävs ökade insatser på sjukvårdens område. Mediciner, sjukvårdsmateriel, undervisningsmateriel, transportmedel osv. är befrielserörelserna i stort behov av.

Det ökade internationella stödet är även viktigt för länder som Zambia och Tanzania. En fuUständig befrielse av kolonierna innebär också för dessa två länder en snabbare utveckUng socialt och ekonomiskt samtidigt som rasistregimerna i Sydafrika och Rhodesia snabbare kan avlägsnas.

Enligt förslagen i utrikesutskottets betänkande nr 3 kommer Sverige att öka stödet tUl befrielserörelserna. Det ser vi naturligtvis som någonting positivt. Men vi från vpk anser att den föreslagna ökningen inte är tillräcklig. Vi begär i vår motion nr 399 att riksdagen anvisar 25 mUjoner kronor tUl vardera MPLA, PAIGC och FRELIMO. Befrielserörelserna är i behov av och kan på ett mycket tillfredsstäUande sätt placera ett betydligt större anslag än det nu föreslagna.

Sverige har tidigare sagt att de västeuropeiska regeringarna bör utöva påtryckningar mot Portugal för att förmå landets regering att förhandla med befrielserörelserna. Det bästa sättet att åstadkomma detta är enligt vår mening att Sverige ökar stödet till befrielserörelserna men också att den svenska regeringen omedelbart erkänner den självständiga staten Guinea-Bissau.

Det är något av ett hyckleri att den svenska regeringen fortfarande vägrar att erkänna Guinea-Bissau. Det finns i dag en bred opinion i landet för ett erkännande nu. Det är alltså ingen anledning för regeringen att ta hänsyn tiU svenska storkapitaUster och vissa reaktionära grupperingar i det här landet.

I vår motion nr 399 begär vi förutom ökade anslag till befrielserörelserna att en större kontantsumma betalas ut. Vi har ansett och anser fortfarande att SIDA tUlämpar en viss förmyndarprincip gentemot de mottagande befrielserörelserna.

Jag skall inte göra detta till en stor fråga. Jag tror det viktigaste är att biståndet ökar och att man tillgodoser befrielserörelsernas önskemål beträffande utformningen av biståndet. Däremot finner jag i nuvarande läge en annan fråga vara väsentlig när det gäUer utvecklingen i södra Afrika och i Portugals kolonier. Det bör slås fast att Portugal inte skulle klara krigföringen i kolonierna utan NATO:s stöd och utan USA:s och Västtysklands vapenleveranser och bidrag. Men Portugal kan dessutom upprätthålla brutaliteten genom den internationella kapitaUsmens investeringar i Portugal och i dess kolonier. I denna verksamhet deltar den svenska kapitalismen tiUsammans med andra kapitalistiska stater i

exploateringen av koloniernas naturfyndigheter.

Eriksbergs etablering i samarbete med inhemskt kapital i Lisnavevarvet och Algots textilfabriker är några exempel på svenskt kapitals direkta stöd tiU den portugisiska diktaturregimen. Ett annat jätteföretag, Volvo, säUer terränggående fordon, som används av de portugisiska kolonialherrarna i krigföringen mot befolkningen i kolonierna.

När arbetarna i dessa företag strejkar för högre löner och människo-värdigare arbetsmUjö, drar sig svenska företagsledare inte för att använda sig av portugisisk polis och militär för att slå ner arbetarna.

Vi har nämnt Sveriges två ansikten i internationella frågor. Vi har å ena sidan Sveriges stöd till sociala befrielserörelser och å andra sidan svenska kapitalisters deltagande i förtrycket och utsugningen av koloniernas befolkning.

Trots det internationella kapitalets stöd tUl Portugal är vi emellertid övertygade om att folket i kolonierna kommer att gå segrande ur kampen. Detta är USA och andra imperialistiska rövarintressen klart medvetna om. Det gäUer nu att förhindra en fullständig befrielse av kolonierna. SkuUe befrielserörelserna segra innebär detta att imperialisterna, som nu exploaterar koloniernas naturfyndigheter, berövas dessa möjligheter. För att förhindra en sådan situation använder sig imperialisterna av olika, mer eller mindre raffinerade, metoder.

Ledaren för PAIGG, Amilcar Cabral, mördades brutalt. Man har gjort ett flertal misslyckade försök att även ta livet av ledarna för FRELIMO och MPLA. En annan metod, som man tror skaU kunna förhindra en social frigörelse, är den s. k. nykoloniala lösningen. Den portugisiske generalen Spinola är den främste förespråkaren för den metoden. Han tror sig med en sådan lösning få till stånd en viss självständighet i kolonierna, medan ekonomin och naturfyndigheterna som hittUls kvarstår under imperialisternas kontroll. USA, Västtyskland m. fl. stater arbetar nu febrUt för att nå en sådan lösning. Man skaffar fram grupper och enskUda personer i kolonierna som är villiga att gå imperialisternas ärenden. Man förser dem med vapen och de får genomgå träning i militär drill. Mönstret känns igen från andra länder, exempelvis Indokina. Meningen är att få angoleser att slåss mot angoleser.

En sådan utveckling av kolonialkrigen finns det all anledning att se upp med. Faran bör också uppmärksammas av den svenska regeringen, som i olika internationella organ måste ta upp denna fråga. Regeringen måste även ta konsekvenserna av sitt fördömande av den portugisiska fascistregimen och förbjuda svenska företag att investera i Portugal och dess kolonier.

Herr talman! 1 motion nr 658 föreslår vpk att riksdagen skall anslå 5 miljoner kronor tUl den eritreanska befrielsefronten ELF.

Utskottet awisar detta yrkande med motivering att FN:s resolution angående grunderna för bistånd tUl sociala befrielserörelser inte är tiUämplig när det gäller Eritrea.

Vad jag kan förstå av detta så får svenskt statligt stöd tUl befrielserörelsen inte komma i konflikt med den folkrättsliga regeln att ej ingripa i en annan stats inre angelägenheter. En sådan konflikt behöver inte uppstå i de fall då FN entydigt har tagit stäUning mot förtryck av

Nr 65

Onsdagen den 24 april 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

5 Riksdagens protokoll 1974. Nr 65-66

Nr 65

Onsdagen den 24 april 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

folk som eftersträvar nationell frihet.

Jag viU hävda att FN tagit ställning för Eritrea, men att den reaktionära regimen i Etiopien brutit mot FN:s beslut.

Problemet Eritrea är inte så enkelt som utrikesutskottet försöker göra det tiU. Det handlar inte om "provinsen" Eritrea, som kejsaren och hans korrumperade ministrar i Addis Abeba kallar den. Det är heller inte så enkelt, som det på annat håll sägs, att Eritrea är samma problem för Etiopien som det skuUe vara för Sverige om Skåne skulle kräva att få bli självständigt.

Eritrea har varit en italiensk koloni sedan 1890-talet, men erövrades av engelsmännen 1941. Andra världskrigets segrarmakter, England, Frankrike, Sovjetunionen och USA tillsatte en kommission med uppgift att lösa frågan om Eritreas framtida ställning. Då denna kommission misslyckades hänsköt man Eritreafrågan tiU FN, som i sin tur tUlsatte en ny kommission bestående av Burma, Guatemala, Norge, Pakistan och Sydafrika. Då inte heller denna kommission kunde enas lade USA och ytterligare 13 stater fram ett kompromissförslag som antogs av generalförsamlingen den 2 december 1950 med rösterna 46—10 och 4 nedlagda. Sverige befann sig bland dem som lade ner sin röst, om jag är rätt informerad. Anledningen tUl detta ställningstagande vet jag inte. Kanske kan någon av utrikesutskottets ledamöter redogöra för detta.

FN:s kompromissförslag innebar att en federation skulle bildas under den etiopiska kronans överhöghet. Man skulle ta hänsyn till Eritreas befolknings önskemål och välfärd, freden och säkerheten i östra Afrika, Etiopiens rättigheter och krav på tillgång tUl hamnar.

För att utarbeta en konstitution åt Eritrea tillsatte FN en kommissarie. Federationslösningen utlovade:

1. fullständig självstyrelse i inre angelägenheter,

2. en federal regering helt skild från Etiopiens och Eritreas regeringar,

3. en konstitution som garanterade fundamentala mänskliga fri- och rättigheter.

Eritreas provisoriska parlament godtog federationen med Etiopien, då FN:s kommissarie uttryckligen förklarade att om inte federationsbestämmelserna föUdes skuUe FN ingripa.

Men ingenting av vad som sagts i federationsakten infriades. Tvärtemot tidigare löften och försäkringar från FN:s kommissarie beslöt denne att den federala regeringen enbart skulle utgöras av de delar av den etiopiska regeringen som handlade federala ärenden. Denna tolkning fick självklart förödande konsekvenser för Eritreas självbestämmanderätt.

Samma dag som kejsaren ratificerade federationsakten utfärdade han en lag om att Etiopiens konstitution och lagar skulle gälla även i Eritrea, och några månader senare upphöjde kejsaren de etiopiska domstolarna till federala domstolar.

Det språk som enligt bestämmelserna skulle vara Eritreas officiella förbjöds, och i stäUet infördes Etiopiens officiella språk. Fackföreningarna liksom Eritreas flagga avskaffades.

Jag har här helt kort försökt visa att ELF:s krav om självständighet för Eritrea till viss del har sanktionerats av FN, men att FN trots detta sedan helt nonchalerat flera framställningar från Eritrea, där man påvisat den

kejserliga regimens totala brist på respekt för ingångna avtal och hänsynslöshet mot ett folks rättmätiga krav på självständighet. Men trots FN:s nonchalans kvarstår beslutet från 1950.

Under åren 1952-1962 fängslades, torterades och mördades tusentals människor i Eritrea. Detta var brott som begicks av den etiopiska regeringen. 1957 sände Eritrea en delegation tUl FN med en detaUerad redogörelse för Etiopiens brott mot resolutionen av 1950. Redogörelsen sammanfattade situationen i Eritrea på föUande sätt: "Under de senaste tio åren i händerna på Etiopiens regering har Eritreas folk lidit mer än det genomgick under 70 års kolonialt förtryck."

Bakom sveket mot Eritrea ligger imperialistiska intressen. Eritrea är av stor militärstrategisk betydelse för det etiopiska imperiet. Det är beläget vid kusten och utgör som helhet den enda möjligheten att sjövägen kontrollera Etiopien. Det är beläget vid kusten och utgör som helhet den enda möjligheten att sjövägen kontrollera Etiopien. Eritrea har goda naturtiUgångar, bl. a. oUa, kalium, pottaska och guld, som nu utvinns och exploateras av utländska bolag och inte kommer det eritreanska folket tiU del.

Redan under den brittiska kolonialadministrationen beviUades USA rätten att använda en radiostation inom Eritrea, nära dess huvudstad Asmara, vUken nu under namnet Kagnewbasen inrymmer det största telekommunikationscentrum utanför USA där man kan registrera gerillarörelser inom Afrika. Ar 1953, aUtsä ett år efter federationens tUlblivelse, ingicks överenskommelse mellan USA och Etiopien som gav amerikansk mUitär rätt att röra sig och operera inom etiopiskkontrollerat område.

För att skydda dessa militära och ekonomiska intressen, som naturligtvis är intimt sammankopplade med den etiopiska feodalklassens och det inhemska kapitalets, har den etiopiska regeringen utvecklat en militärdiktatur, som innebär terror och förtryck - ett ekonomiskt, socialt och politiskt förslavande inte bara av det eritreanska folket utan även av det etiopiska. För att utöva sin makt och bevara de imperialistiska intressena i landet använder den etiopiska militären följande metoder i Eritrea: nedbränning av byar, massakrer på civUbefolkningen, napalm och s. k. strategiska byar.

Den eritreanska befrielsefronten bildades 1958 och bökade sin kamp mot förtrycket 1961. Med små resurser och trots avsaknad av stöd från en stark internationell opinion har man lyckats befria stora delar av Eritrea. Studenter och inteUektuella men framför aUt de fattiga bönderna och de jordlösa har engagerat sig i kampen. Efter att ha bildats som en i huvudsak nationell befrielserörelse utan politiskt program har ELF sedan slutet av 1960-talet utvecklats i progressiv riktning, och den första nationella kongressen, som hölls inne i Eritrea 1971, antog ett program på grundval av en nationell, demokratisk kamp mot den etiopiska kolonialismen och imperialismen och mot eritreanska klasser som samarbetar med fienden.

ELF har på sitt program det eritreanska folkets nationella enhet på grundval av jämlikhet för de olika minoriteterna. Man fastställer de demokratiska rättigheterna och utvecklar ett jämlikt skattesystem i de befriade områdena. Befrielsearmén skaU utbUda bönderna i rationeUt

Nr 65

Onsdagen den 24 april 1974.

Internationellt utvecklingssamarbete

Nr 65

Onsdagen den 24 aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

jordbruk. Arbetar-, bonde-, kvinno- och studentorganisationer har bU-dats. ELF har börjat alfabetiseringen av folket på landsbygden och inom befrielsearmén. ELF syftar till jordreformer på kollektiv basis och möjligheter för nomadbefolkningen att bosätta sig. ELF arbetar för kvinnornas Ukaberättigande, avgiftsfri skolgång för alla samt fri sjukvård.

Detta sociala och ekonomiska reformprogram, som i sin helhet förutsätter befrielse av Eritrea och en uppbyggnad under ELF:s ledning, har påbörjats inom ELF och de befriade områdena. Men befrielsefronten arbetar med små resurser. Behovet är enormt, sjukdomar häriar bland befolkningen och flyktingproblemet är stort. Medicinsk utrustning, läkemedel, näringspreparat, skor, kläder och mat behövs i stor utsträckning.

Herr talman! C.-H. Hermansson har tidigare i debatten meddelat att vi från vänsterpartiet kommunisterna kommer att framställa ett yrkande när det gäUer för Sverige att uppnå enprocentsmålet under budgetåret 1974/75. Jag vUl läsa in detta yrkande till kammarens protokoll. Det lyder:

En stor del av det svenska statliga biståndet till u-länderna går fortfarande tiU stater med reaktionära regimer. Det är bara delvis som bistånd tiU sådana stater kommer folket tiU godo. En stor del av det får som direkta och indirekta effekter att stärka regimer som är fientliga mot och utgör ett hinder mot social och ekonomisk utveckling. Dessutom verkar u-hjälpen också i dessa stater på ett sätt som stärker imperialismen och befordrar svenska storkapitaUsters intressen.

En viss förändring i länderinriktningen för det svenska u-landsbi-ståndet har kunnat noteras under senare år. Mer har givits åt stater med progressiva regimer och anslag har bevUjats till stöd för nationella och sociala befrielserörelser. Fortfarande dominerar dock stödet tUl reaktionära regimer. Stödet till dessa måste helt upphöra.

De medel som därigenom frigörs måste användas till stöd åt progressiva stater och nationella och sociala befrielserörelser. Dessa stater och befrielserörelser har växt fram i kamp mot imperialismen och de klasser och regimer som sökt bevara socialt status quo i u-länderna och därmed omöjliggjort deras ekonomiska utveckling. De progressiva staterna och de nationella befrielserörelserna arbetar för en utveckling av sina länder. Bistånd tiU dem stärker detta arbete och främjar alla folks befrielse.

Det är mot denna bakgrund som enprocentsmålet för det svenska biståndet blir intressant. Detta mål har sedan länge spelat en framträdande roll i biståndsdebatten. Likväl har det gång efter annan skjutits på framtiden. När man 1968 antog enprocentsmålet ansågs det vara ett etappmål. Den debatten bör nu kunna avslutas genom att riksdagen står fast vid att målet skaU uppnås under budgetåret 1974/75. Detta växande bistånd skall gå till progressiva stater och nationella och sociala befrielserörelser.

Med hänvisning tUl vad sålunda anförts föreslås att under punkten 1 i utskottets betänkande moment 2 i hemstäUan skall lyda:

att riksdagen i anledning av motionen 1974:657 dels uttalar att det statliga anslaget tiU u-länderna budgetåret 1974/75 i enlighet med

tidigare gjorda utfästelser och vad sålunda anförts skall ha en omfattning motsvarande en procent av bruttonationalprodukten, dels hos regeringen begär att förslag om erforderliga tiUäggsanslag för att nå detta mål framläggs för riksdagen.

Fru LEWÉN-ELIASSON (s):

Herr talman! Dagens biståndsdebatt har, som redan sagts flera gånger, kommit att föras under särskilda betingelser. Knappast vid någon tidigare sådan debatt har det förelegat en så aktuell och påtaglig demonstration av hur våra levnadsbetingelser är beroende av förhållandena i de delar av världen som är utgångspunkten för denna diskussion. Nedskärningen av oljeproduktionen och föUdverkningarna härav har som aldrig förr visat vårt beroende av råvarorna i tredje världen.

Men det är ju ingalunda så att denna kris lämnade u-länderna oberörda — tvärtom. Prishöjningarna på olja kommer också att drabba många av dessa länder mycket tungt. En del kunde kompensera sig då andra råvaror steg i pris. Andra u-länder, som inte har något att exportera, får endast känna av de negativa konsekvenserna. Vi vet att läget är mycket krisartat för en del av de länder som vi samarbetar med. Den extra FN-fÖrsam-lingen beträffande råvarorna är nu i full verksamhet, och Sverige medverkar aktivt i dess arbete.

Den chockbetonade upplevelse som den plötsliga åtstramningen av energiresurserna blev för oss alla kan ha varit nyttig, nämligen om vi förstår att dra de rätta lärdomarna av vad som hände. Dessa lärdomar är framför aUt att jordens resurser är begränsade och att vi i de mest utvecklade länderna inte med någon naturlags rätt har förtur att exploatera och utnyttja dessa resurser mångdubbelt mera per individ — vare sig nu eller under de år som följer — än människomiljonerna ute i den fattiga delen av världen.

Det betyder i själva verket en omprövning och ett ifrågasättande av mycket av vår livsföring. Hur vi kan lyckas med detta på frivUlighetens väg återstår att se.

Jag kan i allt instämma i vad Inga Thorsson sagt i de här frågorna tidigare i dag. Men först då vi får de konkreta förslagen stäUs vi inför de verkliga proven. Den reaktion som kom tUl uttryck i vårt land och i många andra rika länder omkring jultiden förra året stämmer kanske inte bara tiU optimism när det gäUer denna omstäUning.

Inom FN förbereds andra aktiviteter som också är uttryck för den krissituation som mänskligheten befinner sig i. Jag tänker på världsbefolkningskonferensen i Bukarest det här året som efter ingående förberedelser, med Sverige som en aktiv deltagare, nu skall angripa en rad olika frågestäUningar, nära sammanhängande med befolkningsutvecklingen. ÅtskUliga frågor är kontroversiella, men man räknar ändå med att praktiskt taget samtliga FN:s medlemsstater kommer att vara representerade.

Det är en käUa tUl viss tiUfredsstäUelse att Sverige, ända sedan Ulla Lindström — orädd men ganska ensam och utlämnad - pä 1960-talet tog upp befolkningsfrågan i FN, kontinuerligt har medverkat i denna fråga. Samtidigt är utgångsläget i befolkningsfrågan, som jag ser det, rent

Nr 65

Onsdagen den 24 april 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Nr 65

Onsdagen den 24 april 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

allmänt för många enskilda länder helt förtvivlat. För länder som Indien, Pakistan och Bangladesh föreligger ju inga rimliga proportioner när det gäller de tUlgängliga resurserna att erbjuda folket bostäder, hälsovård eller tUlfredsstäUande mat. Skolväsendet kan inte växa i takt med de allt större barnkuUarna, och de arbetslösas skara ökar efter hand som allt fler miUoner unga kommer upp i arbetsför ålder.

NaturUgtvis skall inte dessa problem lösas främst med insatser för att begränsa befolkningsökningen. Men befolkningsökningens begränsning måste få vara med som ett viktigt hjälpmedel, i synnerhet i ett land som Indien, som sedan länge gått in för en aktiv egen befolkningspolitik med familjeplaneringsinsatser. Det fanns i Indien ett program redan 1951, vars mål var att minska födelsetalet från 40 promiUe tUl 25 år 1980, Detta finns fortfarande med i den nu gällande femårsplanen. Framgången vad gäller organisationen har varit ganska god, men i fråga om målsättningen har man misslyckats. Troligen ligger födelsetalet någonstans på 38 promUle, och varje månad ökar befolkningen i Indien med minst 1 miljon människor.

Största hindret för familjeplaneringen är massornas låga levnadsnivå. Det heter i Indiens familjeplaneringsprogram att frågan alltför mycket setts isolerad från lösningen av övergripande problem som social och ekonomisk utveckling. Man säger i den egna utvärderingen av den fjärde planen att famUjeplanering bör utgöra en del av ett totalt välfärdspaket för den enskilde och hans familj och anknytas till behov av hälsovård, utbildning, bättre nutrition och omsorg om kvinnorna. Befolkningsfrågan är inte minst en fråga om ett människovärdigt liv för kvinnorna. Nu är det i många fall så att kvinnan från tidig ungdomsålder oupphörligt är gravid. Resultatet blir långt ifrån alltid att hon föder levande barn. Och är det ändå så lyckligt att barnet lever vid födseln mister hon det kanske efter en kort tid, då ju barnadödligheten är enormt hög.

Det kan inte vara rimligt att föra bort befolkningsfrågan ur diskussionen.

Om man har sett något av detta ute i världen blir man inte bara djupt förtvivlad utan grips också av ängslan inför biståndsapparatens oförmåga att bemästra aUa de problem som här finns. Även i länder som Indien, vars politiska ledning helhjärtat stöder dessa strävanden, som har frågan förankrad i sin administration och som har program och får stöd utifrån, förefaller problemen nästan olösliga. Att verkligen nä ut till människorna, att övervinna okunnighet och religiösa fördomar, kräver enorma insatser och en enorm tro på ett lyckat resultat. Man måste kunna tillförsäkra familjerna trygghet på annat sätt än genom att de har en stor barnskara; där har vi säkert ett grundläggande problem.

Jag har inte haft anledning att så här utförligt beröra denna fråga med hänsyn tUl någon reservation, utan jag konstaterar tvärtom att utrikesutskottet är helt överens på denna punkt. Vi är ense om att Sverige skall fortsätta att engagera sig i denna fråga såväl i Förenta nationerna som på bUateral bas. På tal om Förenta nationerna kan jag också nämna att ytteriigare en stor konferens, den om livsmedelssituationen, kommer att äga rum. Även det är ett område där utpräglade missförhållanden råder på många håll. För Sveriges del kan sägas att vi sedan länge arbetar på en

lösning av dessa frågor, genom stöd till landsbygdsutveckling i allmänhet, genom vattenprojekt, husdjursavel, kooperativa insatser och annat. Det är nu en gång så, att när konferenserna är hållna och de stora talen har haft sin plats, så återstår de konkreta åtgärderna. Det är de som tUl sist är avgörande. Och det är förslagen till dem som vi hoppas nu skall ta form vid årets konferenser.

Sverige söker spela en roll, samordnad med Förenta nationerna och understödjande de ansträngningar som FN gör. Sverige har från början varit ett aktivt medlemsland i FN-kretsen, och i biståndssammanhang har Sverige varit ett av de länder som lämnat betydande anslag tUl olika ändamål. Detta gäUer t. ex. UNDP och UNICEF, men det gäller också specialdestinerade anslag avsedda för de minst utvecklade länderna — ett relativt nytt ändamål.

För anslagen till FN.s befolkningsfond gäller detsamma. Det har därför väckt en viss uppmärksamhet att man t. ex. i SlDA:s petita har riktat blickarna på FN som verkställande organisation för bistånd. I egenskap av styrelseledamot i SIDA är jag beredd att ta mitt ansvar för detta, och jag tycker det är helt rimligt att också granska genomförandet av FN:s arbete från centrum i New York via fackorganen och lokalrepresentanterna i de enskilda länderna tiO dess hjälpen når ut till mottagarna. Jag tror att FN-arbetet på det sättet blir mycket intressantare för en långt större krets av svenskar.

Det är också skäl att påminna om det uttalande som utrikesutskottet föreslog riksdagen i samband med budgetbehandlingen rörande resurserna för Svenska FN-förbundet. Om man kan stärka de resurserna, tror jag att man också kan få en befrämjande diskussion omkring FN;s arbete, en diskussion som vi alla kan ha nytta av.

Inom utskottet har vi åter haft att behandla beredningen av olika ärendegrupper och ansvarsfördelningen mellan olika myndigheter. Utrikesutskottet har varit helt enigt i sina uttalanden på den här punkten. Utskottet vill i detta sammanhang också uttrycka sin tillfredsställelse över att biståndsfrågorna nu handläggs av ett särskUt statsråd.

Herr talman! Jag skulle vUja tillägga ett önskemål — och jag vågar tro alt andra kan instämma i det - nämligen att det kan ske en ytterUgare samordning på lämpUgt sätt av alla goda krafter som finns i skilda departement och annorstädes för att ytterligare stärka våra insatser inom olika sektorer. FN-delegationen förefaller fungera utomordentligt och är väl rustad med egen eller tillrest expertis på de flesta områden. Men det finns en del svaga punkter. Skall vi vara aktiva i sociala frågor behövs förstärkning med anknytning till andra ledningsorgan än UD. Detsamma gäller sådana spörsmål som bostadsfrågan och samhällsplaneringen, som också har börjat tas upp i FN-sammanhang. ILO-området förefaller mig ganska oplöjt, sett ur u-landsaspekten; där handläggs sysselsättningsfrågor och utbildningsfrågor som är nog så viktiga just för u-länderna. Vi vet här hemma aUtför litet om hur man i ILO behandlar t. ex. kvinnofrågorna, och det är ett område där vi verkligen vUl vara aktiva. Jag kan försäkra att det finns intresse och vetgirighet bland stora grupper, som också gärna vill göra olika slags insatser, lära känna förhållandena och knyta kontakter.

Nr 65

Onsdagen den 24 aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Nr 65

Onsdagen den 24 april 1974

Internationellt utvecklings-lamarbete

På SIDA kan vi notera hur man från fackligt håll - det gäller flera LO-förbund men också TCO-kretsen - nu ställer upp på ett mycket aktivt sätt för att befrämja och medverka i utvecklingen av facklig verksamhet i oUka u-länder i Asien, Afrika och Latinamerika. Allt detta leder naturligtvis tUl ökat arbete för vår egen administration. Men vi talar ju om en internationaUsering, om kontakter med verksamheten i u-länderna och med de internationella organ som behandlar dessa frågor, och då torde just den här sortens aktiviteter vara bland de mest angelägna. Att de därtUl leder till en naturlig information och en förstärkning av opinionen i vidare kretsar måste alla hälsa med tillfredstäUelse.

På min lott har faUit att kommentera en del av de reservationer som berör ländervalet. De som var med och behandlade denna fråga 1970 i den något upphetsade sinnesstämning som då rådde kan i dag med viss tillfredstäUelse notera att utrikesutskottet 1974 i huvudsak upprepar vad utskottet skrev 1970. Ännu intressantare är enigheten om tillämpningen. Enigheten har under de gångna åren varit stor och är det i år också, om man ser tUl betänkandet. Moderaterna kommer med sin sedvanliga suck om Cuba, som egentligen har det så bra att landet inte borde få något stöd. Man har på det moderata hållet inte något sinne för värdet av att Sverige medverkar till att bryta den isolering eller bojkott som Cuba är utsatt för. Eller är det i själva verket tvärtom så att man är mycket medveten på den punkten? Det finns faktiskt inte i några handlingar inskrivet att vi skall rätta oss efter något fattigdomskriterium. Vi har ett ganska varierat register på kriterier.

ChUe har också varit ett intressant fall under åren. År 1970 yrkade herr Björck i Nässjö på bistånd tUl det landet. Det var före Allendes tid. Yrkandet om bistånd tUl ChUe från moderat håU återkom inte. I stället förbyttes det till ett avståndstagande från den tanken under åren 1972 och 1973, även då med hänvisning till att ett fattigdomskriterium skulle tUlämpas. Hur det sedan har gått med ChUe vet vi.

När jag lyssnade tUl fru af Ugglas i dag blev jag ganska betänksam. Jag undrade just om flera i den generation som fru af Ugglas tillhör i riksdagen läser det här utskottsutlåtandet från år 1970 på samma sätt som hon. Då skuUe jag verkligen viUa göra vederbörande uppmärksam på att det inte på något sätt kan tolkas så som hon gjorde. Det är ett utlåtande som är mycket intressant och väl värt att studera i sin helhet. Jag kan inte gå igenom varifrån alla de olika delarna i utlåtandet är tagna, men jag kan försäkra att alla partier har bidragit genom motioner, partiprogram och olika sådana handlingar, som vi gemensamt har kunnat förena i skrivningen. Jag skall emellertid be att få göra fyra citat för att visa hur sammansatta de här kriterierna är. Jag skall börja med att citera vad utskottet anförde om mittenpartiernas motioner:

"Utskottets ställningstagande överensstämmer med uttalandet i motio
nerna ----- att våra projekt naturligtvis mäste få en inriktning, som gör

att insatsen bidrar tUl en bred ekonomisk och social utveckling till gagn för den stora massan av folket."

Det står också i det här utlåtandet: "1 de fall då ett u-land sedan länge har behärskats av en regim som har visat sig ointresserad av en både

ekonomisk och social utveckling finns det skäl att visa återhållsamhet i fråga om nya svenska biståndsinsatser." — Jag kan personligen mycket väl förstå att det har gått att tiUämpa på Etiopien.

Vidare heter det: "När statsmakterna har att ta ställning tiU en utvidgning av mottagarkretsen för bUateralt bistånd, bör de främst välja länder som förenar fattigdomen och underutvecklingens behov med framstegsviUa och utvecklingskraft. Från allmän utjämningssynpunkt ställer det sig naturligt att utväUa särskUt fattiga länder som mottagare av svenskt bistånd, men detta innebär inte att sådant bistånd endast skall vara förbehåUet de allra fattigaste länderna."

I den del av utlåtandet som är direkt hänförlig till propositionen det året — det handlade då om nya länder — anförs:

"Det är därför naturligt att Sverige i första hand söker samarbeta med länder, vUkas regeringar i sin ekonomiska och sociala politik strävar efter att genomföra sådana strukturförändringar som skapar förutsättningar för en utveckling präglad av ekonomisk och social utjämning. Vid utbyggandet av vårt direkta bistånd bör vi därför enligt propositionen gradvis åstadkomma en förskjutning, så att nya insatser i första hand kommer i fråga i sådana länder."

Jag har velat göra dessa citat, och det finns andra man kan göra ur det här utlåtandet. Allt det som anförts i utlåtandet visar att vi har skapat en bas för den - det vUl jag påstå - stora enigheten kring tillämpningen av ländervalsprincipen. Det är egentligen bara moderaterna som är envisa i fråga om tidigare ChUe och nu Cuba. I övrigt har vi varit tämligen överens.

Nu är det aktuellt att återuppta förbindelserna med Pakistan och att återuppta kontakten med Sudan - ett land som på sin tid diskuterades livligt; och i den diskussionen varierade ståndpunkterna kraftigt.

Jag viU återigen ta upp Etiopien — där vi har arbetat längre än i något annat land. Hur utvecklingen kommer att gestalta sig i detta land kan ingen veta i dag. Vad som händer just nu kan inte vara någon överraskning. Sveriges håUning måste komma att anpassas tiU de möjligheter som kan erbjudas att göra en meningsfuU insats i detta land. Jag tillhör dem som inte någonsin har velat överge Etiopien. Jag har alltså trott att vi skulle komma att hamna ungefär i den här situationen som vi nu befinner oss i, och att vi skuUe kunna få bedriva ett samarbete med det landet under andra omständigheter än dem som hittills har gällt. För närvarande är väl svältsituationen det mest överskuggande problemet för massorna där. För resten kan vi konstatera att även i detta uråldriga feodalsamhälle har folket haft kraft att resa sig mot överhet och utsugare.

Jag skaU inte uppehålla mig vidare vid de olika länderfrågorna, utan jag kan hänvisa tUl vad som står i utskottsbetänkandet.

Mycket talar enligt min mening för att våra insatser tUl inriktning och karaktär blir annorlunda i fortsättningen än dem vi har använt oss av hittills. De mottagande länderna kommer att begära allt större självbestämmanderätt och allt mindre av detaljstyrning från givarhåll, men det kommer att dröja innan de kan undvara närvaron av medarbetare och rådgivare utifrån. Utöver penningmedel behövs följaktligen även fortsättningsvis mobilisering av sådana från bl. a. vårt land. Så kommer renodlad

Nr 65

Onsdagen den 24 april 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Nr 65

Onsdagen den 24 aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

biståndspolitik att utbytas mot u-landspolitik, där vår handelspolitik, vår jordbrukspoUtik och vår ekonomiska poUtik alltmer måste anpassas till de övergripande världsproblemen.

Min förhoppning är att pågående utredning skall komma att ange en utgångspunkt för våra insatser som passar tiU förhåUandena hos våra samarbetspartner. Jag tycker att mänga inlägg i den här debatten har gett en bas och en uppfordran tUl en ny sådan målbeskrivning och målbestämning.

Allra sist, herr talman! Det har talats mycket om svag opinion och dåligt intresse för biståndsfrågor. Jag delar inte meningen att det är så, men vi har en annan diskussion och ett annat opinionsläge nu än vi hade under 1960-talets första år. Vad vittnar engagemanget i Indokinafrågan och i Chilekatastrofen om? Det är ju ett engagemang från mycket stora grupper, och det vittnar om intresse och vaksamhet. Likaså kan vi se en växande uppmärksamhet i fackföreningsvärlden i förhållande till de mäktiga multinationella företagen och deras påverkan på utvecklingen världen över. Här finner vi nya anfaUsvinklar på gamla problem. Frågorna är alltfort bland de mest väsentliga i våra folkrörelser inklusive arbetarrörelsen. Det tycker jag för min del lovar gott för förankringen av samhällets insatser i fortsättningen.

Jag ber att få yrka bifall till utrikesutskottets hemställan.

Under detta anförande övertog herr andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandUngar.

Herr HERNELIUS (m) kort genmäle:

Herr talman! Fru Lewén-Eliasson söker försvara biståndet tiU Cuba genom att säga att vi inte har fattigdom som ett kriterium på u-hjälp. Det är riktigt; det borde vi ha. Men vad fru Lewén-Eliasson säger är väl ett skäl för att man på sina håll inte vill ha det.

Här motiverades och försvarades bistånd med att man viUe bryta isoleringen. Moderaterna skuUe däremot inte ha någon känsla för behovet av att bryta ett lands isolering! Nu är det väl så, fru Lewén-Eliasson, att många länder är isolerade — än från en grupp stater och än från en annan grupp — men då har de i stället desto större kontakt med någon annan gmpp. I faUet Cuba finns ju medlemskapet i Comecon, eUer SEV som det numera heter. Det är kanske inte direkt någon isolering i det fallet!

Men det väsentliga, herr talman, är ju att om det är för att bryta den politiska isolering som Cuba har varit i och uppenbarligen nu är pä väg ifrån — inte minst efter den amerikanska senatens utrikesutskotts uttalande i natt — så skall det som man ger tUl Cuba inte kallas u-hjälp, utan då skaU det presenteras som poUtiskt bistånd för att bryta isoleringen, och det skall lämnas en särskUd proposition om det.

Fru LEWEN-ELIASSON (s) kort genmäle:

Herr talman! För det första är det så, att även om Cuba inte är ett av de aUra fattigaste länderna är det i alla fall ett fattigt land. För det andra för Cuba en poUtik som i förhållande till de stora massorna är en välfärdspolitik. Det finns fördenskull, som jag ser det, all anledning att

stödja detta land. Vi kan inte se vår biståndspoUtik som en enbart humanitär insats för fattiga länder Det är fråga om att medverka till att sätta i gång en utveckUngsprocess. Såvitt jag förstår gör vi det på ett utmärkt sätt genom vårt samarbete med Cuba.

Sedan förstod jag inte alls det där argumentet i fråga om isoleringen. Det är just det förhållandet att Cuba är isolerat från halva världen som Sverige har velat medverka till att ändra. Samma förhållande kan gäUa andra länder. Tag t. ex. länderna i södra Afrika, där vi på ett mycket tidigt stadium gick in aktivt just för att dessa länder var isolerade. Jag kan se Sveriges samarbete med Cuba som ett uttryck för ett neutralt lands strävan att bryta ett annat lands isolering.

Nr 65

Onsdagen den 24 aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Herr HERNELIUS (m) kort genmäle:

Herr talman! Tag länderna i Sydafrika! De är verkligen isolerade. De ligger som en enklav i ett stort område. Gör Cuba det? Nej, Cuba är i stället nära förbundet med ett stort maktområde i världen, östblocket. Dess isolering från Sydamerika är på sin höjd partieU och är på väg att upplösas.

Men det intressanta är att fru Lewén-Eliasson öppet deklarerar att politiska synpunkter skall ligga tiU grund för biståndet. Det är det som vi vänder oss mot.

Fru LEWÉN-ELIASSON (s ) kort genmäle:

Herr talman! Cuba är ju isolerat på sin plats på kartan. Hur långt har inte Cuba tiU något land som det kan samarbeta med?

Sedan kan man diskutera vad som är politiskt. Jag har den meningen — och den får stå för mig då - att när moderata samlingspartiet så kraftigt tar avstånd från Cuba och engagerar sig för Etiopien är det också ett poUtiskt ställningstagande.

Herr ÅBERG (fp):

Herr talman! Bland de hundratusentals människor i vårt land som tillhör någon av de frivilliga organisationer som sysslar med u-hjälp av olika slag — och då inte minst inom missionssäUskapen — är det med tUlfredsställelse man märker att förståelsen för deras arbete ökar hos statsmakterna. Som ett bevis härpå tar man nämligen ökningen av anslagen tiU "svenska enskilda organisationers utveckUngsverksamhet", för att nu använda propositionens egen ordalydelse.

Budgetåret 1972/73 var detta anslag endast ca 13 miUoner kronor För budgetåret 1974/75 hade SIDA i sina petita begärt 35 miljoner kronor, ett anslagsäskande som utan tvekan tydde på kännedom om de verkliga behoven. Egendomligt nog prutades detta belopp i propositionen tUl 25 miUoner kronor Vid utskottsbehandlingen enades man dock om en kompromiss, varför i betänkandet föreslås 30 miljoner kronor tUl de enskilda organisationerna. Utskottet tog därvid naturligtvis hänsyn till SlDA:s petita men också till två motioner, därav en från folkpartiet i vUken vi föreslagit samma anslag som i SIDA:s petita. Även om utskottet sålunda stannat på halva vägen viU jag dock tro att dess stäUningstagande i positiv riktning är' ett bevis på att man för framtiden vUl bygga ut

Nr 65

Onsdagen den 24 aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

samarbetet mellan SIDA och de frivilUga organisationema.

Det är ganska naturUgt att i utskottet den frågan stäUdes humvida de enskilda organisationernas bidragsäskanden är tillräckligt underbyggda rent planeringsmässigt. Det är sunt och riktigt att man ställer en sådan fråga. Så långt jag har kunnat förstå, genom de nära kontakter jag har med en av de största mottagarorganisationerna, är man på SIDA noga med atf framställningarna om bidrag är mycket väl underbyggda.

Men ett Utet påpekande kan här ändå vara på sin plats. Man måste komma ihåg att många av dessa frivilligorganisationer inte har en planeringsorganisation som är dimensionerad för några verkligt stora uppgifter i de sammanhang vi rör oss med här Det bör därför inte få ske att vettiga, riktiga och behjärtansvärda projekt stryps från början genom att det inte är tekniskt möjUgt för hjälporganisationen i fråga att åstadkomma en så fulländad planering som kanske fordras. Vad jag menar är att redan på planeringsplanet bör SIDA ha möjlighet att ge ett riktigt stöd här på hemmaplan. Detta kan ju skapa förutsättningar för att projekt som kan komma att betyda ganska mycket för mottagarlandet verkligen kommer till utförande. Genom ett utbyggt samarbete och en successivt ökad satsning på detta område kan säkerligen mycket uträttas med skattebetalarnas medel och på ett, som jag tror, kostnadsbesparande sätt. De bakomliggande erfarenheterna finns ju hos dessa hjälporganisationer, ackumulerade — i många fall sedan generationer Det är erfarenheter som egentligen inte kan värderas i pengar.

Ett steg i den här riktningen har nyUgen tagits då Svenska missionsrådet i dagarna anställt en högt meriterad arkitekt med erfarenheter från u-landsarbete. Detta har blivit möjligt genom att SIDA ställt medel tUl förfogande tiU en del av lönen samt tUl vissa andra ofrånkomliga utgifter i sammanhanget.

Vad som här börjar ske på den rent byggnadstekniska sidan bör få efterföljd också inom sjukvårds- och hälsovårdsområdet. Det finns i dag ganska stora skaror av läkare och andra som arbetar inom sjukvården vilkas löner bekostas av missionerna. En samordning av erfarenheter vid planeringen av nya projekt på detta område skuUe utan tvekan vara till stor fördel för aUa parter

Vad här har sagts gäller också på utbUdningssidan. Koncentrerade och samlade erfarenheter från frivilligorganisationerna kan säkerUgen tillvaratas och nyttiggöras på ett effektivt sätt, om de penningmedel som behövs också ställs tiU förfogande från statens sida, närmast då genom SIDA:s insatser Naturiigtvis gäller samma sak beträffande utveckling av vederbörande lands näringsliv och på andra liknande områden.

Men även om kravet på noggrann planering är självklart och därför bör stödjas på det sätt jag varit inne på, kanske man ändå kan tänka sig att SIDA prövar nya vägar också i detta avseende. Exempelvis skuUe man beträffande organisationer, där man har erfarenhet av att en noggrann planering verkligen sker, om något år eller kanske tidigare, på försök kunna anslå medel tiU projekt utan att detta föregåtts av kostnadskrävande och tidsödande planeringar NaturUgtvis skulle den organisation som på detta sätt fick förtroende och erhöU bidrag i efterhand fullständigt redovisa resultatet av sitt arbete. Jag tror inte att risken för

misslyckande skulle vara stor. Man skuUe dock vinna tid och i vissa fall få fram hjälpinsatser snabbare.

I detta sammanhang kan man tUl de eventueUt tveksamma göra samma påpekande som utskottets värderade ordförande gjorde tidigare i dag, nämligen att allt u-landsarbete är förknippat med ekonomiska risker. Här rör det sig dock om mycket begränsade risktaganden. En värdefuU flexibilitet i biståndsarbetet kan virmas, och den är i sig själv värdefull.

Slutligen några ord om en närbesläktad sak, som visserligen inte denna gång har aktualiserats genom motioner, men som ändå inte bör glömmas bort. Då vi i dag diskuterar den svenska u-landshjälpen, är vi mitt uppe i ett expanderande skeende. Några historiska aspekter lägger man kanske inte direkt på u-landsarbetet, även om de olika milstolparna i det statliga hjälparbetet noga noteras för kommande dagar. Svenska staten började ju med utvecklingsbistånd år 1950, då det första anslaget utbetalades tUl Förenta nationerna.

Inofficiellt började dock Sverige sådant arbete för 140 år sedan genom missionens insatser. En sammanslutning, benämnd Svenska Missionssällskapet, böqade redan år 1834 att propagera för missionsarbete, i vUket som en viktig del ingick humanitär hjälp av olika slag. Vad de svenska missionärerna gjorde och vilka problem de fick brottas med finns det tyvärr endast spridda noteringar om. Det borde vara angeläget för oss var och en att denna del av vår historieskrivning tas fram ur glömskan och fogas in i det sammanhang där den hör hemma. Att det inte var genom statliga beslut som dessa hjälpinsatser gjordes gör dem inte mindre värdefulla och intressanta. De emanerar dock från vårt eget land och från folkrörelser som berört stora delar av vårt folk.

Herr talman! Jag har önskat hålla mig inom ramen för den tid jag. anmält mig för, och därför viU jag sluta mitt anförande här Utan att ha gått in på de detaljer som berörts i de tiU utskottets betänkande fogade reservationerna vUljag avsluta med att yrka bifaU till reservationerna 1,2, 6,7,9, 10 och 15.

Nr 65

Onsdagen den 24 aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Herr LANGE (s);

Herr talman! I ett par motioner från vpk yrkas att Sverige lämnar Världsbanken, IntemationeUa utvecklingsfonden och andra tiU Världsbanken knutna organ, regionala banker och fonder Herr Hermansson har tidigare i dag i denna debatt närmare uppehålUt sig vid dessa kommunistiska krav, som inte är nya för riksdagen. De har framförts av kommunisterna varje år under de senaste fyra fem åren. Varje gång har utrikesutskottet enhäUigt awisat kraven. Detta är också fallet i år 1971 lämnade utskottet en synnerligen utförUg motivering för sitt avslagsyrkande.

En mycket betydande del av det svenska biståndet kanaliseras, som vi alla vet, genom multinationeUa organ. Detta är helt i linje med principen att biståndet i så stor utsträckning som möjligt bör vara obundet. Ingen är blind för de nackdelar som sammanhänger med en sådan ordning eller för de brister och fel som kan vidlåta dessa FN-organ.

Behovet av samverkan meUan givarländer och av intemationeUa fora där i-länder och u-länder kan komma tUl tals med varandra, diskutera och

Nr 65

Onsdagen den 24aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

ha dialoger, är emeUertid alltjämt stort, ja nödvändigt, för att det bistånd i-länderna lämnar skall bli verkningsfullt.

Fördelarna överväger vida nackdelarna. Det gäller enUgt utskottets mening också Världsbanksgruppen och IDA trots den starka dominans av USA och de allt annat än demokratiska principer som präglar utlåningsverksamheten. Behandlingen av Chile under Allenderegimen är det senaste och kanske mest flagranta exemplet på obehörig inblandning i enskilda länders nationella poUtik, en inblandning som jag inte tror någon progressiv eUer eftertänksam människa kan godta. Att ett av USA:s största multinationeUa företag kunnat medverka tiU att störta en i demokratisk ordning tillkommen regering gör inte saken bättre. Trots herr Turessons ansträngningar tidigare i dag att fria Världsbankens ledning från misstanken att gå mäktiga amerikanska affärsintressen tUl mötes finns det många tecken på att så ändå är faUet. Indicierna, herr talman, är alltför starka för att negligeras.

Men vpk gör i sin onyanserade kritik av Världsbanksgruppen och IDA sig skyldig tiU våldsamma, jag tvekar inte att säga befängda överdrifter. Härigenom motverkar man ju möjligheterna att föra en saklig debatt, en fruktbärande dialog, men också strävandena att få tiU stånd angelägna reformer av de ifrågavarande FN-institutionernas verksamhet. Läser man motiveringarna för kommunistkraven på att Sverige lämnar Världsbanken och IDA, får man intrycket att motståndarna betraktar dessa organ uteslutande som exklusiva instrument och redskap för amerikansk imperialism och hänsynslös ekonomisk utsugning av u-länderna "Gmppen är tiU för att skaffa affärsmöjligheter för privatinvesterare samt att möjliggöra en för industristaterna effektiv och gynnsam råvarupoUtik", heter det t. ex. i en motion av herr Hermansson m. fl. Gruppens poUtik "är att främja speciellt de amerikanska ekonomiska och politiska intressena", sägs det i en annan motion av vpk i år.

Det talas också om institutionernas "nettoinkomster", av investeringsverksamheten på omkring 1 90 miUoner dollar Nu förhåller det sig så, vUket också påpekas i utskottsbetänkandet, att huvuddelen av Världsbankens rörelseöverskott överförs till IDA, Återstoden fonderas i banken, och därmed ökas bankens utlåningskapacitet. Jag ber kammarens ledamöter observera att någon utdelning från banken aldrig förekommit i bankens hela historia. Det borde vid det här laget vpk ha observerat, .så många gånger som den frågan varit föremål för debatt i riksdagen. Man har sannerligen haft god tid på sig.

Utrikesutskottet - jag tror det gäUer samtliga dess ledamöter — är på det klara med att bankens liksom IDA:s beslutsmekanism, gmndad i väsentlig grad på de urspmngliga kapitalinsatsernas storlek, är i hög grad otidsenlig och helt otiUfredsställande. Den har inneburit en för u-länderna besvärande överrepresentation för de stora industriländerna, främst USA. Jag har själv tio eller elva gånger — jag kommer inte ihåg vUket det var - såsom svensk representant deltagit i de möten som bankstyrelsen håller en gång varje år. Jag vet därför vad jag talar om. Denna överrepresentation har i sin tur haft orimliga konsekvenser för organens biståndspolitik och utlåningsverksamhet. 1 åtskilliga faU har den här ordningen inneburit en förödmjukande och orättfärdig inblandning i

det mottagande landets egna angelägenheter, en inblanding som hämmat dess strävanden att föra en konsekvent och planmässig politik fram mot ekonomiska framsteg och social utjämning. Det tror jag inte kan bestridas.

Det finns som sagt också tecken som tyder på att man åtminstone i vissa faU underlättat för multinationella jätteföretag att för kortsiktig vinnings skuU exploatera ett lands råvaruresurser med långsiktiga förödande eller i varje faU svårreparabla skadeverkningar för den mänskliga mUjön som följd.

Den kritiska inställning som jag här gett uttryck åt svarar — det tror jag mig kunna försäkra — mot det socialdemokratiska partiets uppfattning. Den har också omsatts i konkret handUng genom upprepade ansträngningar från regeringens sida under många år att få ändringar tiU stånd såväl av bankens och IDA:s konstitution som av de principer som skaU vara vägledande för organens biståndsverksamhet. Vissa — ehum små — framsteg har också gjorts. Jag erkänner att framstegen ännu är mycket begränsade. Verksamheten har i någon liten mån ändå närmat sig de huvudlinjer som uppdragits i FN:s utveckUngsstrategi, tiUkommen 1970.

Av utlåningen, främst från IDA men också från banken, går sålunda en växande andel tUl jordbmk, vattenförsörjning och utbUdning. Det berör kanske infrastrukturen, men det representerar samtidigt ändamål som prioriterats av mottagarlandet. Man kan också tala om någon ökning av u-ländernas inflytande på verksamheten, även om det fortfarande är aUdeles otUlräckligt.

Det finns därför alltjämt starka skäl för missnöje med Världsbanken och IDA - det bestrider jag inte för ett ögonbUck. Kritiken är berättigad, men lösningen kan ju inte bestå i att vi avskaffar dessa institutioner genom att beröva dem resurserna, såsom vpk vUl. Det vUl inte u-länderna själva — de har aldrig uttalat sig för att banken och fonden skall upphöra med sin verksamhet. Det förefaller som om kommunisterna inte har observerat det här förhållandet. Eller är det kanske så att de inte vUl erkänna det? Det är kanske den gamla elittanken i den kommunistiska ideologin som går igen — kommunisterna anser sig bättre begripa vad som gagnar u-länderna än vad dessa själva gör. Vi för vär del vUl i överensstämmelse med u-ländernas egna önskemål fuUföUa våra ansträngningar, peka på bristerna i organens sammansättning och på bristerna i deras biståndspolitik.

Vid FN:s extra generalförsamling om råvam- och utvecklingsproblem som pågår just nu har den svenske handelsministern hållit ett uppmärksammat tal, -som också formades till en skarp vidräkning med bankens och IDA:s verksamhet. Jag tiUåter mig att citera till protokollet: "U-länderna måste fä möjUghet att spela sin rättmätiga roU i den internationella beslutsprocessen, inte minst i organ som världsbanken och internationella utvecklingsfonden. Det vore oacceptabelt om dessa organ lät sig påverkas i sin kreditgivning av låntagarlandets instäUning i nationalise-ringsfrågor. Det är av vikt att dessa institutioner bibehåller och försvarar sin multilaterala karaktär."

Att arbeta för fortsatta reformer, som gör Världsbanken och IDA bättre lämpade och skickade för rollen som multinationeUa organ för

Nr 65

Onsdagen den 24 aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Nr 65

Onsdagen den 24aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

biståndspoUtiken, är den enda godtagbara vägen — inte att avskaffa dessa institutioner.

Vandringen kan bU besvärlig och säkerUgen tidskrävande. Vi får beväpna oss med tålamod, men jag tror inte att tålamodet här nödvändigtvis måste vara framstegets fiende.

Låt mig säga ett par ord om vpk:s yrkande om att Sverige upphör att stödja den amerikanska doUam och verkar för en reglering av den intemationeUa valutapoUtiken i enUghet med de krav som u-ländema enats om i Limaprogrammet.

För det första -viU jag påpeka att stöd för dollarn från svensk sida endast förekommit i situationer där vi haft ett eget intresse och i samarbete med andra länder i vår närhet i Västeuropa, vUka är våra viktigaste handelspartner. SkuUe inte ett sådant samarbete ha kommit till stånd, där vi som ett led i detta vid några tUlfäUen stött doUarn, skulle detta ogynnsamt påverka inte bara vår egen ekonomiska situation utan också u-ländernas möjligheter att hävda sig pä våra marknader En allmän valutakris skuUe allvarUgt försämra betingelsema för världshandeln, och detta skulle inte minst drabba u-länderna. Några särskUda aktioner för att stödja dollarn har av riksbanken inte företagits såvitt jag har mig bekant. Detta framgår redan av den omständigheten att dollarkursen starkt fluktuerat både upp och ned under de senaste åren.

För det andra vill jag säga att Sverige aldrig motsatt sig u-ländernas krav på särskUd dragningsrätt i IntemationeUa valutafonden, som bl. a. framförts i anslutning tiU det av vpk åberopade Limaprogrammet. Tvärtom. Vi har redan från början tillsammans med övriga nordiska länder stött u-länderna och vi fortsätter med detta. Som tydUgt framgår av utskottsbetänkandet har vpk-motionärerna fått hela denna problematik ordentligt om bakfoten. Det finns verkligen starka skäl för vpk-motionärernas talesman att erkänna misstaget, men det får vi nog förgäves vänta på. Med en, vågar jag säga, till halsstarrighet gränsande envishet upprepar man bara vad de sagt i motionerna, men missförstånd och oriktigheter blir ju inte sanningar av att upprepas.

AUra sist skall jag med några ord beröra reservationen 8 tUl utskottets punkt 7, som handlar om handelsutbytet med u-länderna. Den här reservationen kom för mig — och jag förmodar också för åtskilliga andra ledamöter av utskottet — som något av en överraskning. Vi har i riksdagen varit ganska överens om hur den svenska handelspoUtiken gentemot u-länderna skall gestalta sig, och jag har litet svårt att finna syftet bakom reservationen, om nu inte detta enbart är att folkpartiet har ett behov av att så mycket som.möjligt profilera sig självt. Jag har lyssnat på herr Ullsten, jag har hört fru Nettelbrandts inlägg. Båda har uppehåUit sig vid reservationen 8 utan att jag kunnat bU något klokare av det. Möjligen vill man därmed framhåUa att man inte är helt nöjd med vår handelspoUtik i förhållande till u-länderna. Den svenska handelspoUtiken har ändå som ett av sina mest utpräglade särdrag tagit särskild hänsyn till u-ländernas behov. Vi har också gjort åtskiUiga kraftansträngningar i den riktningen, och jag vågar säga att i den strävan mot frihandel som hela tiden präglat den svenska handelspolitiken har vi bUvit något av ett föredöme för många andra länder.

Jag tror varken herr Ullsten eller fru Nettelbrandt kan visa på något land som har liberaliserat och öppnat marknadena så mycket gentemot u-länderna som Sverige har gjort. Jag skulle i så fall gäma vilja veta vilket det landet är.

Jag vill också erinra om de konkreta insatser som har gjorts för att stödja u-ländernas exportansträngningar. Vi initierade t. ex. från svensk sida det internationella handelscentrat i Geneve och vi har fortsatt att vara dess främste bidragsgivare. Det är bara ett litet exempel.

Det är klart att man, som tydUgen motionärerna och reservanterna gör, kan tycka att man bör gå ännu snabbare fram. Men vill man det, då tycker jag också att man har skyldighet att inte bara tala i aUmänna, svepande ordalag och generella formuleringar utan också konkret ange på vUka punkter man önskar en ändring av den svenska u-landspolitiken. Den chansen som funnits här i dag har varken fm Nettelbrandt eUer herr Ullsten begagnat sig av. ViU ni t. ex. att vi skaU begränsa det ändå ganska ringa stödet för den egna produktionen — ur beredskapssynpunkt nödvändig — av textiUer ytterligare? ViU ni att vi ensamma i världen helt och hållet skall rasera tullarna på industriprodukter utan att några andra länder följer vårt exempel? Det vore bra att få veta det. Då skulle ändå den här reservationen ha ett visst berättigande och representera en annan ståndpunkt än den som för närvarande ändå återspeglas i den poUtik som förs.

Nr 65

Onsdagen den 24 aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Herr TURESSON (m) kort genmäle:

Herr talman! I början av sitt anförande anknöt herr Lange tUl något som jag hade sagt i förmiddags om utformningen av UD:s informationsutskrift om de multUaterala biståndsorganisationerna. Men herr Lange uttryckte sig på ett sätt som gör att jag misstänker att han missuppfattade mig och inte förstod vad jag avsåg. Jag framhöll att det är nödvändigt att den information som ges riksdagen är korrekt och sakUg och att framställningen inte har någon tendens. Jag reagerade därför mot att det i informationsskriften utan bevisning antyds på ett som jag anser diskutabelt sätt att Världsbanken eventueUt inte varit opåverkad av tvisten mellan USA och Chile rörande ersättning för nationaliserad amerikansk egendom. Så sade jag ordagrant.

Även om nu herr Lange menar att det syns tecken och indicier på att så skuUe ha varit fallet, så finns det inga bevis därför. Man kan åberopa tecken och indicier för en ståndpunkt, men det mäste klart uttryckas att det också bara är tecken och indicier. Man får inte framställa det så att det är fråga om bevisade fakta. Eftersom så inte har skett i detta fall karakteriserade jag skriften som onyanserad i det avseendet. Jag vidhåUer att den är det och att riksdagen inte är betjänt av att få information som är så beskaffad.

Herr LANGE (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag missförstod inte herr Turesson. Jag vet att han har vänt sig mot den här redogörelsen om multUnformation från u-avdel-ningen som den heter och tycker att det är en snedvriden information som lämnats. Men jag skulle förfärligt gärna vilja veta — det tror jag vore

6 Riksdagens protokoll 1974. Nr 65-66

Nr 65

Onsdagen den 24 aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

bra för oss alla - herr Turessons egen uppfattning beträffande de multmationella företagens roU i dessa sammanhang. Nu säger herr Turesson att det vet han ingenting om. Det har inte bara gått rykten utan det finns också, tror jag, vissa belägg för att ett stort amerikanskt företag — riksdagens stadga förbjuder mig att nämna det vid namn — varit verksamt just i Chile. Vi såg för inte alltför länge sedan i Sveriges TV ett program om ett annat stort amerikanskt företag som gett sig in på att fånga fisk — och startat en Uvsmedelsprocess i samband därmed — i Peru, där föUderna blivit betydande skadeverkningar för miljön och risk för att råvarorna helt exploateras utan att balansen någonsin skulle kunna återställas. Och detta företag har faktiskt haft stöd av Världsbanken vid sitt etablerande. Det är nu ett faktum, det lär väl inte herr Turesson kunna bestrida.

Jag har svårt att se att det är orimligt att anklaga vissa personer i bankledningen för att vara särskilt lyhörda för dessa ekonomiska intressen. Utan att jag på något sätt vUl ge kommunisterna rätt i deras yrkanden måste jag säga att det finns ändå rätt mycket av sanning i vad som sägs i motionen om hurdana förhållandena i detta hänseende verkligen gestaltar sig.

Herr TURESSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Det är helt uppenbart att det finns multinationeUa företag som kan ha och har och har haft ekonomiska intressen av den art som herr Lange nu talar om. Det viU jag naturUgtvis inte förneka. Men den fråga det här gäller är om Världsbanken låtU sig påverkas i sitt ståndpunktstagande tiU långivning — i det här fallet tiU Chile - av sådana förhållanden. Det påstår herr Lange, men herr Lange kan inte bevisa det. I varje fall har herr Lange inte företett något bevis för det. Herr Langes påstående hör tiU typen indicier och tecken som herr Lange talade om förut, och de har ju inget bevisvärde.

Herr LANGE (s) kort genmäle:

Herr talman! Det är väl ingen hemlighet att t. ex. vid de årsmöten som banken anordnar kommer åtskUliga av de företag, som jag här har tillåtit mig säga att indicierna talar emot — och kanske talar för att de i viss utsträckning kan vara bovar i sammanhanget — i mycket nära kontakt med de personer som finns i banken. Jag vet inte vilken överenskommelse som kan slutas, men i några faU är det ostridigt — det framgår av bankens egna handlingar — att stöd lämnats i samband med att sådana företag etablerat sig i u-länder Det behöver i och för sig inte vara tUl nackdel för u-länderna, men det kan inte uteslutas att det i vissa fall har varit det. Och jag vidhåller att de tecknen inte kan slätas ut med så lätt hand som herr Turesson försökt göra i sitt anförande.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Vänsterpartiet kommunisterna går emot Sveriges fortsatta anslutning tiU Världsbanksgruppen. Vi är också emot det i år kraftigt förhöjda anslaget tiU IntemationeUa UtveckUngsfonden, IDA.

Detta Sveriges engagemang är en nationeU skandal. Den allra senaste

tiden har det också fått nya och skrämmande aspekter

Efter andra världskriget rådde under en del år en idealistisk stämning och syn när det gäUde att angripa underutveckUngens och fattigdomens problem. Det var ju ett problem, som västerlänningarna ganska sent och nymorgnat hade upptäckt. För de flesta vanliga, ärUga människor lät det bra när man talade om internationeU långivning i Förenta nationemas regi.

I verkligheten blev hela tiden de InternationeUt sinnade idealistema missbrukade. Också i vårt parti tog det en viss tid innan vi genomskådade det officieUa dubbelspelet.

Sverige ger anslag endast till IDA. Men i den intemationeUa kreditgiv-ningens system kan fonden givetvis inte isoleras. IDA ingår i Världsbanksgruppen och har samma chef som banken. Tillsammans med banken och ett annat FN-organ, Internationella valutafonden, kanaliserar den internationeU långivning och valutapoUtik. IDA och banken kompletterar varandra och ger inte säUan i samordning lån tUl samma land eller samma projekt.

Tre huvudproblem är förknippade med denna kreditgivning och Sveriges engagemang. Det första är dess andel i det svåra problemet med den internationella skuldsättningen. De ekonomiskt förtryckta länderna i världen tyngs av en ständigt växande skuldbörda. AUt större del av deras valutainkomster tas i anspråk för räntor och amorteringar på lån utifrån. Allt oftare måste de ta nya lån enbart för att klara akuta betalningssvårigheter, förorsakade av redan existerande skulder Dessa länder tvingas tiU en hopplös kapplöpning med skuldsättningen. Så länge de inte bryter sig ut blu de alltmer beroende. Skulderna pressar dem att göra nya skulder.

Låt oss stanna ett ögonbUck och fråga vad detta tvångsläge betyder. Det sägs ju så ofta att de ekonomiskt förtryckta länderna själva önskar pengar från IDA och Världsbanken — därför bör Sverige stödja dessa institutioner.

Herr talman! En sjuk människa med svåra smärtor behöver opium. Och den sjuke säger: Ge mig opium! Man ger honom då opium för att inte hans läge skall bli outhärdUgt. Man säger alltså Inte: Låt oss råda bot på sjukdomen och smärtan och onödiggöra bruket av opium, trots att det är det som den sjuke egentUgen vUl och har glädje av. Utan man säger i stället: Den sjuke viU ha opium, vi måste viUfara denna hans egen önskan.

Det är falskt att anföra de ekonomiskt nedtrycktas stödbehov i ett nödläge som motiv och försvar för något som på sikt är förkastUgt — den internationella skuldsättningen. Skuldsättningen skapar i längden ingen utveckling, även om nya lån givetvis temporärt kan awäria monetära och andra kriser. Kina och Nordkorea, som aldrig fått ett öre av Världsbanksgruppen, har redan löst sina mest grundläggande ekonomiska problem genom sin politiska självständighet och sin planerade ekonomi. Indien, som varit en av bankens och IDA:s största kunder, har bara sjunkit djupare i fattigdom, kaos och korruption.

Den andra frågan gäller vad avsikten med Världsbanken varit från långivarnas, främst USA:s, sida. Eugene Black, tidigare Världsbankschef, uttalade redan 1952 att det var en spridd uppfattrung att långivningen syftade till att bygga upp konkurrerande industrier i de fattiga länderna.

Nr 65

Onsdagen den 24aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Nr 65

Onsdagen den 24 aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Detta var enUgt hans mening fel. Ändamålet, sade han, var i stället att imderlätta utnyttjandet av sådana råvaror och halvfabrikat som Förenta staterna behövde. Detta är kanske det mest öppna och cyniska uttalande som gjorts i frågan.

Mot den bakgrunden förefaller det inte särskilt uppseendeväckande att, som vi vpk:are gör, säga att Världsbanken varit en god affär för industrUänderna. Kan man sedan också -via det intemationeUa skuldsystemet få en så fördelaktig situation, att u-länderna genom räntor och amorteringar i stor skala redan betalar in tiU banken det som de sedan får lov att låna tiUbaka — så att de så att säga redan från början har betalat sina egna lån - måste det ju bU en nästan äimu fördelaktigare affär

IDA sägs — och det gäller även Världsbanken i stort — bl. a. skola satsa på s. k. infrastrukturinvesteringar, för IDA:s del inte minst när det gäller jordbruket. Om nu banken bygger motorvägar i Mexico som förbinder delstaternas huvudstäder med den amerikanska gränsen — det är ju ett av de projekt som har godkänts för år 1974 — vem bygger man då för i första hand? Det är uppenbart för var och en att man knappast bygger för det nedtryckta och utarmade mexikanska folket. Och när IDA lånar ut pengar tiU utvidgad odUng av bomull eUer andra exportgrödor eUer till hamnar för att skeppa ut varorna — det är en mycket vanUg projektform — då lånar man uppenbart ut, som Eugene Black sade redan år 1952, för att underlätta utvinningen i de imperiaUstiska nationernas intresse och för att göra det möjligt för de ekonomiskt beroende länderna att fortsätta att betala på sina intemationeUa skulder. Världsbanksgruppens motto är: Finansiärer i aUa länder, förena er!

Häromåret gav IDA ett lån tiU ett stort hoteUbygge i Nepal. Detta lyxbygge försvarades av en ledamot här i kammaren, som sade att det var just så här bistånd skuUe bedrivas och att det skapade arbete åt nepaleserna.

Arbete till förmån för vem? Mer och mer har, som vi vet, visats att turismen inte är tiU fördel ekonomiskt sett för de fattiga länderna. Den är snarare ett nytt sätt att begagna sig av dem. De tvingas tUl investeringar som samhällsekonomiskt inte betalar sig och som socialt sett innebär en grov felprioritering. Ändå kunde en framstående socialdemokratisk riksdagsledamot i fjorårets debatt öppet påstå, att det är bra att nepalesema skall sysselsättas med att blanda drinkar och borsta skor åt förmögna västerlänningar Jag har hört mycket under min tid i kammaren men aldrig en så reaktionär social fUosofi, predikad tiU IDA:s försvar av en ledamot från det socialdemokratiska partiet.

Den tredje frågan gäller vOken poUtik IDA och banken för. Vem får lån? VUka poUtiska syften styr långivrungen?

Vänsterpartiet kommunisterna har i tidigare debatter hävdat att reaktionära och folkfientUga regimer medvetet gynnas, och gång på gång har utskottet måst erkänna att den kritiken är berättigad i sak. Sanningen är att IDA, Uksom banken och IntemationeUa valutafonden, är ett redskap med vilket USA-imperialismen — som ju dominerar röstlängden i banken tillsammans med sina alUanspartner - bedriver sin utrikespolitik.

Före 1964 fick Brasilien inget stöd från Världsbanksgruppen. Man hade då i det landet en borgerlig nationaUst som president, Joäo Goulart.

De härskande i USA hatade honom för att han vUle minska Brasiliens ekonomiska beroende av USA. Den amerikanska underrättelsetjänsten hjälpte en grupp fascistiska officerare att störta den lagUga regeringen. Den fascistiska juntan i BrasiUen betraktas i dag som en av de råaste militärdiktaturerna i världen. Den brasilianska regeringen har aktivt deltagit i den internationella krigföringen mot folkfrontsregimen i ChUe. BrasUien har efter diktaturens upprättande bUvit en av Världsbankens största kunder.

Jag vill ställa en fråga tiU socialdemokraterna i kammaren. Ni har i skilda sammanhang sagt er sympatisera med Allenderegimen. Tycker ni då att det är riktigt att taxera ut pengar av svenska löntagare för att ge ut som stöd åt en bankgrupp, som i sin tur stöder dem som varit Salvador Allendes dödsfiender?

Eller ta Indonesien. Före 1968 förekom inget stöd från IDA. Indonesien är ju ett s. k. extremt fattigt land, som kommer i fråga för stöd från IDA. Efter en USA-inspirerad fascistisk miUtärkupp, som följdes av otroliga massmord på sympatisörer tiU de kommunistiska och nationalistiska partierna, blev Indonesien en av IDA:s ledande kunder. Indonesien har i dag en fast andel — 11 procent av ID A:s stöd. För varje summa som denna riksdag bevUjar i stöd tUl IDA går alltså en fastlagd andel tUl mUitärdiktaturen i Indonesien. Detta begär man att svenska löntagare skall betala för Detta begär man att vi skaU rösta för här i kammaren.

Samma saker har skett gång på gång: I Ghana — inga pengar åt en progressiv nationeU regering som Nkrumahs. Men efter mUitärkuppen 1966 — stöd från IDA. Grekland under demokratin — ringa eller inget stöd. Men efter överstarnas kupp — stora lån från Världsbanken.

Jag har här, herr talman, i denna pärm ett pressmeddelande från IDA av den 17 januari 1974. Det är med andra ord ett ganska färskt exempel på fondens verksamhet. Ett lån har bevUjats Bolivia för att, som det heter, privatägda gruvor skall byggas ut — aUtså inte de av den tidigare nationeUa regeringen och folkrörelsen nationaliserade tenngruvorna.

Sedan 1971 är BoUvias president general Hugo Banzer, fascist och USA-vän. Han var bland de generaler som skickade upp kolonner av miUtärbilar tiU de bolivianska gruvbyarna och ut på den boUvianska landsbygden. MUitären kom på natten. De gick in i byarna och sköt urskiUningslöst. Män, kvinnor och barn i mängder dödades.

General Banzer är beordraren av morden och massakrema i Siglo och Cochabamba. Men i dag får massakremas beordrare pengar av IDA för att i enlighet med sitt politiska program stödja de privata gruvintressena i landet. Världsbankschefen, Vietnamkrigsexperten McNamara är säkert nöjd med sin kund. Och Sverige skall i dag vid omröstnmgen vara med och betala.

Men det svartaste bladet i Världsbanksgmppens historia håUer först nu på att skrivas.

Vi vet alla att Allenderegimen i Chile under hela sin tid utsattes för ekonomisk utpressning från regering och finanskretsar i USA. Som ett av sina vapen använder sig USA-imperiaUsmen av Världsbanken. Trots en jättelik och av tidigare regeringar ackumulerad skuldbörda, trots akuta betalningssvårigheter, trots obmten vilja hos regeringen att bekämpa den

Nr 65

Onsdagen den 24 april 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Nr 65

Onsdagen den 24 april 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

sociala misären i landet, ströp Världsbanksgruppen aU kreditgivning tiU ChUe. Och vi vet att finansintressenas krigföring blev framgångsrik.

Nu har Chile en regering som man här i kammaren och även från regeringshåll officieUt har fördömt. Det är en regering som är gynnsamt inställd tiU USA och som förtrycker det chUenska foUcet.

Hur handlar nu Världsbanksgruppen gentemot militärjuntan?

Den 8 febmari kom ett pressmeddelande som också finns i pärmen och enligt vilket Internationella valutafonden låter Chilejuntan utnyttja dragningsrätter på 79 mUjoner doUar under 1974. I pressmeddelandet hänvisar fonden tUl juntans poUtiska program, tUl hur bra det är att priskontroUema skaU släppas och att statsutgifterna för sociala ändamål skall skäras ner genom en, som det heter, "försiktig utgiftspolitik". Därför förtjänar juntan stöd från Internationella valutafonden. Närdetta beslut fattades i fondens styrelse hördes ingen opposition från den svenske delegaten.

Den 8 februari kom ett nytt pressmeddelande, denna gång från Världsbanken. Banken har beslutat stödja ett projekt för studium och uppläggning av ChUes framtida investeringspoUtik. Banken har skickat en delegation tiU Chile för att studera landets ekonomiska politik.

Genom banken och genom det intemationeUa valutasystemet skall man nu göra aUt för att stabilisera den chUenska juntan. Efter att energiskt ha bekämpat folkfrontsregimen backar man nu upp demokratins dödgrävare. Och regeringens talesmän i Sverige säger samtidigt som dessa händelser kan inregistreras att bankens utlåningspoUtik bUr bättre och att vi därför måste stanna kvar där

Det är om några dagar första maj, arbetarklassens intemationeUa högtidsdag. Säkert kommer statsråden att tala om ChUe i sina förstamaj-tal, säkert kommer folkfrontens Chile att vara i hundratusentals svenskars hjärtan den dagen. Jag vill vända mig tUl er socialdemokratiska ledamöter av kammaren och säga: Ni talar ofta om internationell solidaritet. Ni har ofta talat med sympati om den chUenska folkfrontens kamp. Ni har inför första maj satt på era rockuppslag ett märke som skall demonstrera er sympati för det chilenska folkets svåra situation.

Nu uppträder intemationeUa organ, vari Sverige är medlem, som stödjare av mUitäriuntan. Er regering begär att ni skall godkänna det. På märket ni bär visas Chiles territorium med röd färg, det skall symbolisera det chUenska folkets blod. De som pressar blodet ur det chilenska folket är nu vid makten. Deras maktövertagande gladde Nixonadministrationen och McNamara lika mycket som det gladde ITT och den internationella storfinansen. Därför vUl nu herr McNamara göra vad han kan för att bistå sina bundsförvanter.

Ätt socialdemokratin poUtiskt begagnar sig av den folkliga sympatin för Allende, även om det ligger ett krasst tänkande bakom detta, må väl accepteras. Det hör till det poUtiska spelet. Man skaU inte begära oegennytta hos ett parti, där den personUga positionen och karriären spelar så stor roU som i SAP. Men även i det kalla nyktra maktpoUtiska tänkandet bör det finnas en viss principieU grundläggande anständighet.

Det är icke förenligt med denna elementära anständighet att med Chilemärket på rockuppslaget godkänna och applådera stöd och stabUise-

ringsåtgärder tiU förmån för demokratins dödgrävare och det chilenska folkets dödsfiender. Med den stmktur som IDA:s och Världsbankens utlåning har måste det under alla omständigheter ur demokratins synpunkt vara bättre att vi i stället för att betala in pengar, som tiU dels kommer att gå tiU den indonesiska militärdiktaturen, tUl dels tUl general Banzer i Bolivia eUer general Stroessner i Paraguay, tar undan dessa pengar från reaktionärerna, från dessa förkastliga ändamål, från de folkfientliga regimerna och koncentrerar dem på befrielserörelser och regimer med en äkta demokratisk, nationell och progressiv karaktär

Jag tycker att det är rätt enkelt att det bör vara sä, och det motiverar vårt ställningstagande.

Nr 65

Onsdagen den 24 april 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Herr LANGE (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall inte upprepa aUt vad jag sagt i mitt förra anförande om att det finns skäl och berättigade skäl för en kritik av Världsbankens utlåningsverksamhet. Men herr Svensson i Malmö skjuter mycket över målet - så mycket t. o. m. att man får en fuUständigt verkUghetsfrämmande bild av bankens och fondens arbete.

Jag undrar om herr Svensson någonsin ställt sig frågan varför u-länderna trots allt detta inte vUl att banken och fonden skall upphöra med sin verksamhet. Har herr Svensson aldrig ställt sig den frågan? Det kunde ju vara lämpUgt, eftersom kommunisterna ändå motionerat om detta.

I själva verket är bankens och fondens viUkor mycket förmånliga. Redan bankens villkor är så förmånUga att många inte kan finna bättre finansieringskälla. Det är en ränta, herr talman, som understiger den gängse upplåningsräntan. Den sista siffra som jag har i huvudet är 7 1/4 procent på banklån, och det är mjuka viUkor i övrigt också. I synnerhet gäller detta emeUertid IDA. Där uttas en administrationsavgift som jag tror är 3/4 procent, och lånen utställs på 50 år

Det är kanske beklagligt att några av dessa lån går tUl uppbyggande av turisthotell. Jag är inte alls säker på att det är den rätta användningen. Men jag viU bara sluta med att säga att herr Svensson bör också se efter hur bankens och särskilt fondens utlåning fördelar sig på oUka geografiska områden. Då skall han t. ex. finna att bara 11 procent av SIDA:s medel har gått till Latinamerika. Vi har andra mottagarstater än de av herr Svensson uppräknade, som i första rummet gynnas av den här låneverksamheten.

För gärna en lugn och sansad diskussion utifrån ett sakligt material — och som jag sade finns det ett sakUgt underlag för kritik - men dessa våldsamma överdrifter gagnar ingen. Minst av allt gagnar de u-ländernas egna intressen. Men det tycks inte bekymra vpk ett dugg, i dag Uka litet som tidigare.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag trodde att jag för herr Lange hade förklarat detta med den sjuke som behöver opium för sina akuta smärtor, men det är tydligt att den typen av liknelser inte går hem hos herr Lange. Eller också lyssnade herr Lange helt enkelt inte på vad jag sade.

Nr 65

Onsdagen den 24 aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Jag har ställt många frågor i det här sammanhanget, herr Lange. Bl. a. har jag ställt mig frågan varför Algeriet i ett InternationeUt sammanhang nyligen krävde en reducering av kanaUseringen av medel till IDA, just av den anledningen att man ansåg att det fanns bättre vägar att gå. Det är inte så att det råder någon enighet bland u-länderna i den här frågan. Jag kan mycket väl förstå att t. ex. president Ahidjo i Kamerun, som har en fransk armé i landet, tycker som Frankrike och USA. Det är inte så märkvärdigt. Herr Lange förstår nog också varför han gör det. Men det blir allt vanligare att de mer självständiga bland u-länderna kritiserar Världsbanken och IDA. Inte minst har ChUes folkfrontsregering mycket skarpt kritiserat banken.

Sedan vUl jag fråga herr Lange, eftersom han har lagt sig i debatten: Vore det inte bättre att koncentrera den svenska hjälpinsatsen till befrielserörelser och till demokratiskt progressiva regimer än att ge hjälpen tiU ett organ, där vi vet att en bestämd proportion av hjälpen hamnar i händerna på fascistgeneraler som Banzer eller hos den indonesiska miUtäriuntan? VUket är bäst, att den indonesiska fascistjuntan får anslag av oss eUer att den inte får det och att anslag i stäUet går exempelvis tUl Tanzania och Cuba eller tUl Eritreas befrielsefront?

Sist och slutligen undrar jag — och det är en fråga som jag också har ställt mig — varför herr Lange i dag försöker framträda som en progressiv försvarare av den chUenska folkfrontsregimen och ge sken av att vara mera radikal än vpk, så att säga. Jag erinrar mig exempelvis herr Langes andel i den beryktade Cabora Bassa-affären. Där såg sig herr Lange i sin egenskap av handelsminister inte på något sätt föranlåten att förhindra ett direkt svenskt finansiellt stöd åt den portugisiska kolonialismen. Det är väl möjUgt att den bedrövliga affär som han då gjorde sig skyldig till har något att skaffa med att herr Lange i dag är före detta handelsminister

Herr LANGE (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vUl bara säga tiU herr Svensson i Malmö att det aldrig blev någon svensk Cabora Bassa-affär Det torde räcka som kommentar och som en illustration tUl de ovederhäftigheter som herr Svensson här i kammaren svänger sig med.

Låt mig emeUertid också erinra om, herr talman, att vi själva upprepade gånger har kritiserat Världsbankens låneverksamhet. Men är det bara osjälvständiga länder som är bankens låntagare och som har intresse av låneverksamheten? Indien är ett av IDA:s stora mottagarländer Betecknar herr Svensson Indien som ett icke självständigt land?

Men uppriktigt sagt, och därmed skaU jag sluta, vore jag mera intresserad av att få ett svar på den fråga som jag stäUde, nämligen om herr Svensson någonsin har försökt utröna varför i varje fall majoriteten av u-länder har ett så starkt intresse av bankens och fondens verksamhet? De är också kritiska i mera än ett hänseende, men de vUl inte följa kommunisternas förslag här i den svenska riksdagen att avskaffa banken och fonden. Det tycker jag är en tankeställare — men herr Svensson är förmodligen oemottagUg för tankestäUare.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Exemplet med Indien var ett dåligt exempel — det stämmer ju ändå bättre med det jag sade om den sjuke och hans behov av opium. Indien är en av de ekonomiskt sjukaste nationer som finns, är i ett tvångsläge och behöver opium, behöver omedelbar hjälp. Indien befinner sig i en tvångssituation och måste gripa tUl vad som finns även om det ger dåUg hjiUp, en hjälp som förtjänar att ersättas av ett helt annat system med en helt annan uppläggning.

Men nu tycker jag att det vore på tiden att någon från regeringen, exempelvis fru Sigurdsen, svarade på dagens kämfråga. Det handlar här om att välja meUan tvä altemativ. Antingen väljer man att ge det svenska biståndet koncentrerat tiU nationella och sociala befrielserörelser och regimer med ett progressivt socialt program och en ärlig vilja att demokratisera och bygga upp till folkmajoritetens fromma. Eller också väljer man att gå genom Världsbanksgruppen och IDA, och då får man räkna med att en bestämd proportion av hjälp kommer att hamna i fickorna på reaktionära och folkfientUga regimer som i sina länder bekämpar befrielserörelser

VUket är bäst, vUket är fördelaktigast, vUket är demokratiskt rimligast — att ge hela beloppet tiU befrielserörelser och progressiva länder eller att binda sig för en lösning som innebär att svenska skattebetalare, svenska lönearbetare måste vara med och finansiera projekt i general Banzers och general Suhartos anda? Vilken av dessa två vägar skall vi gå? Skall vi stödja facistgeneralerna, eller skaU vi inte göra det? Var gör pengarna mest nytta — om de koncentreras till de progressiva regimerna och befrielserörelserna eller om man tappar av en bestämd proportion till de reaktionära regimerna? Det är vad frågan gäller i dag. Det är huvudfrågan, och den tycker jag att exempelvis fm Sigurdsen kunde svara på under debatten.

Nr 65

Onsdagen den 24 april 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Herr andre vice talmannen tiUkännagav att anslag utfärdats om sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

Herr BJÖRCK i Nässjö (m):

Herr talman! De senaste årens u-landsdebatter har haft en viss tendens att upprepa sig. Så har exempelvis i år herr Svensson i Malmö hålUt sitt sedvanliga anförande, och det innehöll inte heUer — såvitt jag kunde förstå i varje fall — någonting nytt. Debatten de senaste åren har rört sig om enprocentsmålet, snedvridningen i ländemrvalet, huruvida vårt bistånd verkligen ger den önskade effekten osv.

Samtidigt som denna debatt pågått har man undan för undan kunnat märka en viss biståndströtthet hos människorna. Hur stark denna bi-ståndströtthet är, är svårt att säga. Det beror nog på hur man ställer frågorna.

Jag skaU ägna detta anförande åt några reflexioner kring företagens möjligheter att bidraga tiU u-ländernas utveckUngsprocess. Debatten härvidlag är ofta ensidig, milt sagt. Det finns vissa grupper som i allt privat företagande ser något ont. För dem kan företagens insatser i u-ländernas utveckUngsarbete bara målas i mörkaste svart. Men dessa

Nr 65

Onsdagen den 24 apnl 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

gmpper skall jag lämna därhän, även om de ofta gör sin stämma hörd i våra massmedia.

Så finns det andra grupper, som visserligen inte a priori nedklassar företagens biståndsinsatser men som intar en mycket kritisk attityd. Denna grupp menar oftast att företagens biståndsinsatser endast kan bU marginella, att nackdelarna överväger, även om man inte vill tala om en direkt utsugning.

Jag vågar påstå att okunnigheten hos många av dessa debattörer är betydande. Det är ett hårt omdöme, men jag gör det efter att under ett antal år ha följt den här frågan med specieUt intresse. Jag har också på platsen haft tUlfälle att studera inte minst svenska foretag i Latinamerika, Afrika och Asien.

Det finns ingen anledning för mig att håUa något försvarstal för de internationellt inriktade företagen. Det torde de klara av själva. Min enda avsikt är att belysa några av de argument som virvlar runt i biståndsdebatten.

Ett av de vanligaste är talet om poUtisk intervention av i-länders företag i u-länder TiU leda har man under 20 års tid hört exemplet United Fruit Guatemala 1954 komma upp i varenda debatt. När detta argument började bli sUtet kom då räddningen i form av ITT och händelserna i ChUe.

Det skall inte ett ögonbUck förnekas att det har förekommit övertramp från t.ex. nordamerikanska företag. Det finns några skräckexempel på hur företag absolut inte fär uppträda. Men jag hävdar för det första att dessa händelser är undantag från ett generellt mönster och för det andra att detta inte i någon större utsträckning berör svenska företag.

Man kan nämligen inte dra slutsatser om svenska företag utifrån handlingssättet hos enstaka amerikanska företag. Vi går också mot en utveckling som innebär att direkt politisk, för att inte tala om militär, intervention blir svårare och svårare. Det finns tre huvudorsaker till detta:

a) Massmedierna i både hemland och värdland är långt mer vaksamma än förut och har helt andra resurser till sitt förfogande när det gäller att avslöja handhngssätt som är oförenligt med vad vi brukar kalla gott uppträdande.

b) Lagstiftningen i värdländerna är i dag mer utvecklad — liksom också i i-länderna - och skyddar normalt mot otUlfredsstäUande exploatering av naturtillgångar med hjälp av utländskt kapital.

c) U-länderna har genom deltagandet i de många intemationeUa organ som -vuxit upp sedan andra världskrigets slut fått möjligheter att övervaka och att beivra övertramp, så att sådana inte sker

Det finns i dag tusentals företag i världen som kan betecknas som internationella. Om övertramp sker av något enstaka företag är detta inte något argument som kan användas mot samtliga företag av den här typen. De flesta företag är numera i purt eget intresse utomordentligt noga med att föUa just de regler som finns i det land där de investerar Att det ibland ändå blir en hel del besvär och komplikationer bottnar mycket ofta i att lagarna är oklart formulerade och ger möjlighet tUl en godtycklig prövning. Men därvidlag skall vi kanske inte slå oss aUtför mycket för bröstet. Med det s.k. Lidbomeriets inträde i svensk lagstift-

ning håller vi själva på att få samma typ av bristfällig lagstiftning som vissa u-länder har. En intressant fråga är om företagen överför i-landsteknologi till u-länderna i sådan utsträckning att det får skadUga konsekvenser. Företagen skuUe, menar man, använda sig av så pass kapitaUn-tensiva metoder att effekten snarast skulle bU färre sysselsättningstillfällen - i stället för nya arbeten.

Det har ofta diskuterats att man skuUe överföra begagnade maskiner från i-länderna tUl u-länderna. 1 i-länderna finns det gott om högklassiga maskiner, som är begagnade men som inte är särskilt lönande att använda här på grund av kostnaderna för den dyra arbetskraften. Sådana maskiner skulle, menar man, i stäUet kunna användas i u-länderna.

Problemet är bara — det vet var och en som sysslat med dessa frågor — att u-länderna själva är mycket skeptiska tUl detta. De vill ha nya moderna maskiner, ja, de vill mycket ofta satsa på vad man skulle kunna kalla statusprojekt. Det här har medfört att u-länderna inte bara tar emot högkvalificerad teknologi utan också i många fall direkt ber om den.

TiU bilden hör också att u-länderna hyser stor misstänksamhet mot varandras industriella produkter Man köper ofta heUre från Västeuropa eUer Nordamerika än från angränsande u-länder. Detta gäller även om produkten i grannlandet är tillverkad av ett dotterbolag till ett västeuropeiskt eller nordamerikanskt företag — och produkten därigenom håller precis samma kvalitet som företagets produkter i övrigt! Inte minst svenska företag i Latinamerika har ofta kommit i kontakt med den här företeelsen.

Detta låter ju dystert, och det är det faktiskt också. Det kommer att ta lång tid att få till stånd en förändring, och där måste u-länderna själva hjälpa tUl. Man kan inte bara sätta sig ner och kritisera företagen för att det är som det är i u-länderna. Företagen har i vissa fall mycket litet att säga till om, men det hindrar inte att de kan komma att bli tiU betydande hjälp.

För att så skaU ske krävs bl. a. följande:

1. U-länderna måste få en bättre samhäUsplanering med mera precist uppställda mål för sitt näringsliv. Sedan får de utländska investeringarna fogas in i denna ramplanering.

2. Fördomarna mot att satsa på att köpa begagnad utrustning från i-länderna måste brytas. U-länderna måste satsa på att låta sådan utrustning komma till användning inom lokal småindustri och stödja företagsamhet av detta slag genom anskaffning av lämpliga maskiner från i-länderna.

3. "Paketprojekt" måste skapas när en industriinvestering kommer till stånd. Härmed menar jag att de statliga biståndsorganen måste samarbeta med det investerande företaget redan på planeringsstadiet för att hjälpa tUl med skapandet av lämplig infrastruktur och samordning med andra biståndsprojekt av typ yrkesutbUdning, vattenförsörining, skolbyggen etc. i det aktueUa området.

Med bl. a. dessa förutsättningar uppfyllda tror jag att det finns goda möjligheter för u-länderna att i ökad utsträckning tillgodogöra sig de fördelar som utländska investeringar för med sig.

Särskilt intressant är det att försöka satsa på småindustri och medel-

Nr65

Onsdagen den 24 aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Nr 65

Onsdagen den 24aprU1974

Internationellt utvecklingssamarbete

stor industri. Här i Sverige har sådana industrier oftast utvecklats genom att de haft funktioner som underleverantörer åt stora företag. Fördelen med detta har varit en relativt säkrad avsättning under längre tidsperioder, höjt kvalitetsmedvetande genom de preciserade krav som avnämaren uppställer och tUlgång tUl de större företagens "know how" på vissa områden.

I dag spelar inte de inhemska små och medelstora företagen i u-länderna den roll såsom underleverantörer som de skuUe kunna göra. Detta är inte svårt att förstå. Småföretagen hos oss har ofta startats av yrkeskunniga arbetare, som har haft en egen idé och velat satsa på den. De har haft kunnandet men ofta saknat kapitalet. Genom särskilda åtgärder kan u-länderna på sikt få fram en motsvarighet tUl våra svenska småföretag och underleverantörer när ett mera omfattande tekniskt kunnande börjar komma hos u-ländernas arbetare. Det kommer att ta sin tid, men det kan påskyndas. Det hela är emellertid inte så lätt som en del vUl göra gällande när de påstår att man skaU böqa försiktigt med att bara satsa på småföretag och sedan gå vidare mot större enheter. Så enkelt fungerar det inte i verkligheten; det visar uite minst vår svenska industriella utvecklingshistoria.

Internationella företag, herr talman, är på gott och ont. Nackdelarna framkommer med all önskvärd tydlighet i den svenska debatten. Risken är att man inte ser skogen för alla träd. Någon egentlig ambition att väga för- och nackdelar mot varandra har åtminstone jag sällan funnit i svensk debatt. De som angriper de intemationeUa företagen tycks nästan alltid ha fattat ståndpunkt på förhand.

Utländska investeringar i u-land kan innebära en hjälp tiU utveckling som överträffar traditionella statliga biståndsinsatser. De kan tUlföra både teknologi och kapital. De kan skapa möjligheter för u-länderna att snabbt mobilisera sina naturresurser och sysselsätta sin arbetskraft.

Målsättningen måste i stället vara att styra de nya utländska investeringarna i en sådan riktning att värdlandets egna intressen tUlgodoses och att värdlandet får en effektiv kontroll över sin ekonomiska utveckling.

Vad som kan göras för att uppnå detta har jag i någon liten utsträckning berört tidigare i mitt anförande. TiU detta vUl jag bara tiUägga att det vore önskvärt om den FN-kommitté som i dag arbetar med de multinationeUa företagen kunde få tUl stånd en uppförandekod för denna typ av företag. En sådan uppförandekod är, även om sanktions-möjUghetema kommer att bli begränsade, enligt mitt sätt att se ingalunda betydelselös. Företag som bryter mot den riskerar att nagelfaras i massmedia och i andra sammanhang, t. ex. i parlamentariska eller fackliga sammanhang.

Herr talman! Sverige är ett unikt land så till vida som vi trots vår litenhet har en stor andel investeringar utomlands. Dessa investeringar har varit till glädje och bidragit till att öka sysselsättningen också i vårt eget land. Vi har här i Sverige ett unikt kunnande när det gäller utlandsinvesteringar Det borde finnas stora möjligheter för våra statliga biståndsmyndigheter att utnyttja detta kunnande till u-ländernas fromma. Det förhållandet att InternationeUt företagande har både för- och nackdelar får inte förleda oss tiU en sådan inställning att vi kastar ut barnet med

badvattnet bara för att det råder okunnighet om vad saken egentligen gäller Jag vUl erinra om att det finns inget land som i förhåUande tUl sin storlek har så mycket utlandsinvesteringar som Sverige. Vi är kort sagt bland de mest multinationella som vi kan tänka oss här på jordklotet. U-länderna kommer att behöva mycket hjälp från oss. Statliga traditionella biståndsinsatser har självfallet en stor uppgift att fylla. Men för u-ländernas egen skull tror jag att det skuUe vara tUl nytta om företagens möjUgheter att hjälpa uppmärksammades och utnyttjades i betydUgt större utsträckning än vad som sker i dag.

Nr 65

Onsdagen den 24 april 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Herr GRANSTEDT (c):

Herr talman! Bland de motioner som behandlar Världsbanksgruppen och IDA finns också motionen 1276, och det är med anledning av den som jag har begärt ordet i denna debatt.

Världsbanksgruppen spelar en mycket central roU när det gäller u-ländernas långsiktiga kreditförsörjning - det är aUmänt omvittnat och har framhålUts bl. a. i denna debatt. Inom den gruppen verkar Världsbanken, IBRD, pä helt bankmässiga och kommersiella gmnder Världsbankslånen utgör också en mycket viktig del av den börda av räntor och amorteringar som belastar u-länderna och utgör ett av deras största problem.

IDA däremot arbetar efter helt andra och för u-ländernas del betydligt mer tiUfredsställande riktlinjer. Lånen löper på mycket lång tid - 50 år, av vUka de tio första är amorteringsfria. Det utgår ingen ränta utan bara en administrativ avgift pä 3/4 procent. Detta är i och för sig precis vad man önskar sig av lån tiU u-länder. IDA vänder sig också tUl de aUra fattigaste länderna, tUl dem som har en BNP per capita som Ugger under 375 dollar per år. Huvuddelen av lånen går tUl länder som har en BNP per capita som ligger under 120 doUar per år. Att detta är möjligt beror på att IDA tUl skiUnad från IBRD finansierar sin verksamhet med statUga bidrag.

På denna punkt finns inte specieUt stor anledning till invändningar mot IDA. Men det finns andra förhållanden som är ägnade att inge desto allvarligare betänkligheter. Vi har pekat på en del av dem i motionen. Dit hör beslutsprocessen. Den har berörts tidigare i debatten och är aUmänt känd. Medlemmarna är inte jämstäUda utan är indelade i två grupper, part 1 och part II. Part L de 19 i-länderna, har drygt 65 procent av rösterna, fördelade med utgångspunkt i hur stort bidrag varje land ger USA har alltså 25 procent av rösterna. Part 11 består av 93 u-länder, som alltså får dela på resterande 35 procent av rösterna. Vi har hört här och vi känner tidigare tUl att Sverige har agerat mycket hårt för att få tUl stånd en ändring av detta förhåUande och för att stärka u-ländernas ställning i IDA. Vi har därvidlag inte haft någon framgång, och jag tror att det är realistiskt att konstatera att det inte finns något intresse bland flertalet industrUänder i IDA:s styrelse att släppa fram ett ökat inflytande för u-länderna.

Ett annat problem Ugger i inriktningen på IDA:s långivning. Man har hittills huvudsakligen koncentrerat sig på sådana saker som lån till projekt inom transportsektorn, lån tUl högavkastande projekt inom

Nr 65

Onsdagen den 24 aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

industri och jordbruk. Det har alltså varit en mycket snävt kommersiellt inriktad långivning. Det finns visserUgen vissa nya tendenser — långivningen inom sådana områden som utbUdning, vattenförsörjning, landsbygdsutveckling och stadsbyggnad har ökat - men fortfarande kan man säga att den kommersieUa inriktningen dominerar ganska kraftigt.

Det allra största problemet är kanske de viUkor som IDA ställer i samband med sin långivning. Man har mycket strikta kreditvärdighets-bedömningar, samma som gäUer för Världsbanksgruppen i övrigt. Man ställer mycket hårda krav på att mottagarlandet skall föra en ekonomisk politik med inriktning på stabiUtet. Om inte landet redan från början har en sådan politik ställer IDA vUlkor, t. ex. beträffande räntepolitik, skattepolitik, finanspoUtik eller penningpolitik, på det låntagande landet. Länder med mycket allvarliga ekonomiska problem stäUs ofta utanför möjligheten tiU ID A-lån. Länder som har andra bedömningar än IDA om vilken politik som är önskvärd hamnar också ofta utanför möjligheterna tUl lån från IDA Man stäUer också ofta stora krav på räntabUiteten hos de projekt som IDA medverkar tiU att finansiera. Ofta begärs en nära nog fullständig avgiftsfinansiering av projekten. För svenska förhåUanden kan det vara litet bisarrt. Vi har ofta den instäUningen att man inte skaU avgiftsfinansiera samhälleliga nyttigheter, och den instäUningen har vi utifrån en jämlikhetsbedömning. 1 u-länderna finns det naturligtvis ännu starkare skäl för att inte avgiftsfinansiera samhälleliga nyttigheter, men där medverkar vi genom IDA att ställa sådana villkor

IDA har också synpunkter på hur u-länder skaU agera i samband med nationaUseringar av utländsk egendom. Man kräver att u-ländema skall komma överens med de utländska företag, vUkas egendomar man har nationaliserat. Om u-landet inte är berett att reglera sina förhållanden till de bolagen, kan det ställas utanför stöd från IDA. Det innebär alltså i praktiken att svenska statliga medel via IDA begagnas som ett påtryckningsmedel mot u-länder som har nationaliserat multinationella företags egendom.

Det här är förhållanden som gäller IDA och Världsbanksgruppen i dess helhet. Världsbanksgruppens sätt att agera och de konkreta följder det kan få har illustrerats på ett mycket påtagUgt sätt när det gäller dess relationer tiU Chile.

Det finns, som jag nämnt, nya och mera positiva tendenser när det gäller IDA. Det har antytts att man skulle kunna tillmäta sociala och fördelningspoUtiska aspekter större betydelse. Men vUka praktiska och konkreta följder dessa nya tendenser kan få är det mycket svårt att i dag uttala sig om.

Herr talman! Vi har för länge sedan insett att utveckling i ett u-land inte nödvändigtvis är detsamma som en tUlväxt i BNP. Det finns många exempel mnt om i världen på länder som haft en mycket påtaglig ekonomisk tUlväxt men där den tillväxten gått hand i hand med stagnation eller utarmning för stora folkgrupper En industrialiserings-process som bedrivits på fel sätt kan leda till stegrade levnadsomkostnader, som hårt drabbar exempelvis landsbygdsbefolkningen, som ofta utgör en stor befolkningsmajoritet. Även effektiviseringen inom jordbruket — mekanisering och förbättrade spannmålssorter etc. — kan

leda till att jordägarna upptäcker att det är förmånligare att driva verksamheten i egen regi och till att jordägarna då gör sig av med sina arrendatorer. Då uppstår ett stort landsbygdsproletariat.

En enkel tiUväxtfUosofi är aUtså otiUräcklig när det gäUer u-ländernas problem. Varie utvecklingspolitik måste prövas inte bara med hänsyn tiU en totaleffekt uttryckt i BNP per capita. Man måste alltid fråga sig: VUka vinner på utveckUngen? Finns det några som förlorar och i så faU vilka? UtveckUngsschabloner i enkla nationalekonomiska termer kan leda tiU helt orimliga resultat.

En annan viktig sak som vi också fått klar för oss är att ansvaret för att söka sig fram tOI rätt utvecklingsstrategi måste Ugga hos u-länderna själva. Det är bara dessa som kan bedöma vUka åtgärder som är bäst för dem själva.

IDA:s poUtik för närvarande strider mot bägge dessa grundprinciper. Man tiUämpar enkla stabilitets- och lönsamhetsbedömningar, som kan verka som ett direkt hinder för social utveckling och utjämning i de länder man stöder. De röstningsregler som tUlämpas inom IDA innebär ett stadfästande av i-världens förmynderskap över u-världen; de rika vet bäst, det är de som skaU bestämma. Det är en grundläggande princip i IDA i dag.

Detta gör att vi måste följa utvecklingen inom IDA mycket kritiskt. Om det inte finns möjlighet att åstadkomma ordentliga förändringar, måste vi vara beredda att lämna fonden. 1 vår motion har vi föreslagit att frågan om Sveriges engagemang i IDA skaU behandlas med förtur inom biståndsutredningen, och vi har också föreslagit att man skall frysa utbetalningarna tUl IDA tiU dess att vi fått klarhet om den framtida politiken på detta område. Utrikesutskottet har avstyrkt motionen, delvis på formella grunder, och jag bedömer det som meningslöst att nu ställa något yrkande. Men jag förutsätter att biståndsutredningen allvarUgt kommer att pröva IDA:s verksamhet, om denna är förenlig med svensk utvecklingspolitik och om det finns hopp om så radikala förändringar, att man kan tala om verkliga förbättringar både när det gäller IDA:s sätt att administrera och dess poUtik. Om resultatet av en sådan prövning blir negativt, måste vi, som jag sagt, ta konsekvenserna och vara beredda att lämna fonden och satsa motsvarande medel på områden som vi kan bedöma som mera konstruktiva.

Nr 65

Onsdagen den 24 april 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Herr HELLSTRÖM (s):

Herr talman! Jag skall bemöta reservationen 6 till utskottets betänkande som ännu inte har berörts från utskottets sida. Det gäller reservationen om vidgade garantier tiU privata företags investeringar i u-länderna och upprättande av ett utveckUngsbolag. Folkpartiet och moderaterna har skrivit sig samman om denna reservation.

Vi har nu ett system som innebär att de privata företagen kan få investeringsgarantier, om investeringarna sker i de länder som står som huvudmottagare för bistånd. Det rör sig om ungefär 750 miljoner människor. Kanske skuUe de privata företagen kunna utnyttja garantierna när det gäUer hälften av u-ländernas befolkning. De har emellertid inte gjort detta. De har inte sökt garantier, trots att de under denna tid

Nr 65

Onsdagen den 24aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

investerat i sådana länder där de kunnat söka investeringsgarantier, t. ex. Indien.

Mot den bakgrunden måste vi stäUa oss frågan: Varför har man ändå inte sökt dessa garantier? Kan det vara därför att garantierna ställer krav om arbetsförhållanden, fackUga förhållanden och annat, alltså krav om en social effekt av investeringarna, något som företagen inte har velat binda sig vid?

Nu viU aUtså folkpartiet och moderaterna se dessa investeringsgarantier som ett biståndspoUtiskt medel, säger man. Man vill vidga dem till att gälla alla länder Jag tycker folkpartiets inställning i den här frågan är ganska intressant. När man nalkas investeringsgarantierna här i betänkandet eller när man nalkas frågan om privata investeringar i u-länderna i det folkpartiprogram som lades fram i går, är man generellt ganska positiv. Man talar visserUgen om att det skaU finnas en utvecklingseffekt, men man är med pä generella åtgärder för att stimulera privata företags investeringar. Man anklagar i ganska fräna ordalag socialdemokratin för återhållsamhet och för att den skulle ha en doktrinär och statisk instäUning.

Dessa frågor diskuteras emeUertid ibland här i riksdagen fast under en helt annan mbrik, nämligen rubriken multinationella företag. Vi gjorde det senast förra veckan. När problemen tacklas från så att säga den infallsvinkeln, dä har folkpartiet en ambition att framställa sig som kanske det riksdagsparti som mest vUl varna för effekterna av de multinationeUa företagens investeringar, hur de kan utöva påtryckningar på regeringar, hur de kan undvika att ta hänsyn tUl regeringarnas poUtik, hur de över huvud taget kan försvåra genomförandet av sociala och andra program i oUka länder. När vi alltså nalkas frågan den vägen vUl folkpartiet gärna framstå som den stora kritikern, men när vi nalkas frågan från biståndssidan med investeringsgarantier vill folkpartiet gäma framstå som det parti som tUlsammans med moderaterna generellt önskar stimulera de privata företagen.

Dessa två frågor, de multinationella företagen å ena sidan och investeringsgarantier och stimulans tiU privata företag i u-länderna å andra sidan, möts ju i verkligheten. Det är ju i hög grad fråga om samma företag och samma investeringar. Folkpartiets och moderaternas förslag går i praktiken ut på att de svenska multinationeUa företagen skall få investeringsgarantier för sina investeringar i Latinamerika. Det är den praktiska effekten av deras förslag. Jag tror för min del mera på folkpartiet när man talar under rubriken multinationella företag. Då har folkpartiet en mer bärkraftig argumentation än i den här debatten där man visar upp ett armat ansikte.

Jag skall med hänsyn tUl att debatten dragit ut ganska långt på tiden inte nu gå in i en stor principiell diskussion om effekterna av privata investeringar i u-länderna. Vi hade en ganska omfattande diskussion om det i samband med 1971 års biståndsdebatt inför tiUkomsten av industri-biständsutredningen. Jag viU alltså hänvisa tiU den debatten. Jag skaU däremot läsa upp något om hur u-ländernas regeringar själva ser på privata investeringar i sina länder Ett samlat uttryck för det fick man vid den stora konferens som hölls i Algeriet i höstas av de alliansfria

lände.nas statsöverhuvuden. Den konferensen har fått prägla mycket av den debatt som förts i FN under hösten 1973 och nu i vår liksom den har fått prägla den biståndsdebatt som har förts i Sverige. De alliansfria u-ländernas statschefer säger bl. a. följande:

"Att all utländsk privat investering bör föregås av tiUstånd och vara underställd ett system av centraliserad regeringskontroll."

"Att garantera att de utländska investeringarna kompletterar de irthemska ansträngningarna och står i överensstämmelse med de nationeUa utvecklingsplanerna, använder en lämpUg teknologi, leder till att teknologin utvecklas, skapar arbetstillfällen, utgör nettobesparing av utländsk valuta, innebär en från moderföretaget fristående ledning etc."

"Att utesluta alla möjligheter tiU utländska investeringar inom de ekonomiska områden som kan anses strategiska i förhåUande till varje lands särskilda viUkor, såsom t. ex. råvaruutvinning, handelsråvaruproduktion, de allmänna nyttigheterna, masskommunikationerna, banksektorn, försäkringsbolagen samt marknadsföretagen."

"Att se tiU att man utan inskränkningar tUlämpar principen om att varje stat som utför en nationalisering för att återvinna sina naturtillgångar utövar en suverän rättighet."

Det var några punkter som gäller aUmänt om de privata investeringarna.

Hårdast och fränast uttrycker sig de aUiansfria u-ländernas statschefer om de multinationella företagen. Man säger: "Stats- och regeringscheferna tar inför världsoptnionen starkt avstånd ifrån de oacceptabla arbetsformer som tillämpas av de övernationeUa företagen och som kränker u-ländernas suveränitet och strider mot principerna om ickeinblandning och folkens självbestämmanderätt."

Mot u-ländernas synsätt, innebärande att man på vissa villkor — men som vi hörde här mycket snäva vUlkor — kan välkomna utländska investeringar, har vi den genereUa form som moderaterna och folkpartiet står för, nämligen ett aUmänt stöd som inte har förankring hos u-länderna - i vart fall att döma av de uttalanden som gjordes vid Algerkonferensen.

Regeringen och utskottet har valt en annan linje och säger att det gäller att välja ut de former av industribistånd som har ett värde för u-länderna på deras egna villkor Då gäller det inte minst att bygga upp en balanserad utveckling på landsbygden, en balans meUan småindustri och jordbruk. TiU den typen av industriaUsering har också utgått bistånd till flera länder som nämns i både propositionen och utskottsbetänkandet. Det har gällt att bygga s. k. industrial estates, dvs. industrikomplex med integrerad småindustri. TUl det har bistånd utgått, i form av kreditbistånd, tekniskt bistånd, kunskapsöverföring och mycket annat.

Det är en viktig del av biståndsverksamheten att bidra till u-ländernas industrialisering på de områden där u-länderna själva eftersträvar det. Det är någonting annat än att ge generella favörer tUl alla företag.

Småindustri är en viktig del, arbetsintensiv teknologi är en annan viktig del, men det är naturligtvis inte allt, 1 debatten om vår instäUning tiU industrialiseringen måste vi också komma ihåg att ett av de största biståndsprojekten över huvud taget som Sverige sysslar med är just industribistånd, nämligen det skogsindustriprojekt i Nordvietnam som

Nr 65

Onsdagen den 24 april 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

7 Riksdagens protokoll 1974. Nr 65-66

Nr 65

Onsdagen den 24 aprU 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

har diskuterats förut i dag. Då blir det intressant att se hur både centern och moderaterna har agerat här i kammaren. Då vänder man argumentationen. Man pekar på de svårigheter som projektet innebär. Ett så stort projekt innebär självfallet svårigheter, som man nu successivt söker lösa. Men man ser inte tiU det principiellt viktiga: att detta är ett bidrag till u-ländernas industrialisering. Skulle vi ha läst ut ur exempelvis moderaternas reservation deras principieUa syn hade vi kunnat vänta oss att moderaterna här hade sagt att det är bra att man går in för industrialiseringslinjen, även om det kan finnas vissa svårigheter i olika speciella fall som man nu försöker lösa. Men grundinstäUningen tUl projektet, som den redovisats här i kammaren i dag, har varit misstänksamhet och ingenting annat från moderaternas sida.

Centerpartiets företrädare herr Korpås har i debatten, om jag minns rätt, sagt ungefär att den här typen av stor industri måste vara en engångsföreteelse. Vad utskottet skriver om, säger herr Korpås, är en småindustriutveckling. Det är vad vi skall få i u-ländema, och en så här stor industri måste vara en engångsföreteelse.

Men ett sådant synsätt — om det är vad centern står för; att det enda vi skall bidra till i u-länderna är småindustrier och att t. ex. ett stort pappersbruk i Nordvietnam skaU vara en engångsföreteelse — medför att centern hamnar väldigt nära ett gammalt, egentligen kolonialt, synsätt; Det är i industriländerna som de utvecklade, avancerade företagen skall finnas; i u-länderna skall det finnas råvaruproduktion och småindustri men inte modern storindustri.

Jag vUl då fråga: Varför vill man inte ge u-länderna samma moderna industriella utrustning som de svenska bönderna ser som en självklarhet i de anläggningar som bönderna investerar i, exempelvis när det gäller papper och massa från Norrlandsskogarna? Varför skaU andra villkor gälla för u-länderna, så att de hänvisas tUl småindustri medan det svenska bondeskogsbruket skall kunna utvecklas med utomordentligt avancerad modern utrustning? Varför skall inte en sådan kunna komma också u-länderna till del?

Socialdemokratins synsätt är naturligtvis att det behövs ocksä stora industrikomplex, som samspelar med underleverantörer i småindustrin. Det kan inte vara fråga om ett antingen-eller utan det behövs både storindustri och småindustri. Det är det synsättet som bl. a. Vietnambiståndet och det industribistånd vi ger tUl Afrika är uttryck för.

Herr talman! Jag skall ytterligt kort bara beröra en annan fråga, eftersom den ännu inte har tagits upp i debatten av någon utskottsrepresentant, nämligen herr Måbrinks yrkande om bistånd tUl befrielserörelsen i Eritrea. Utskottet hänvisar tUl att det inte föreligger någon FN-resolution, som påyrkar bistånd till den befrielserörelse som finns i Eritrea. Man kan tillägga att befrielserörelsen i Eritrea inte Ueller ansökt om svenskt bistånd.

När jag lyssnade tUl den mycket detaljerade genomgång som herr Måbrink gjorde av hur Eritreafrågan behandlats internationellt från tiden före andra världskriget och fram till nu kunde jag inte fatta det på annat sätt än att den logiska slutsatsen av herr Måbrinks detaljerade genomgång egentligen var, att Eritreafrågan på nytt borde aktualiseras i

FN:s generalförsamling. Detta borde vara konsekvensen, om man menar att Etiopien brutit mot generalförsamlingens beslut 1950 och 1952. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Herr KORPÅS (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag framhöll i mitt anförande att skrivningen i centerpartiets motion om att stödet till u-ländernas industrialisering skall ges en sådan utformning att man utvecklar en arbetskraftsintensiv småindustri, inriktad på hela samhällets utveckUng ocU på oberoende gentemot i-länderna, också hade bUvit utskottets uppfattning, som denna är formulerad i betänkandet, där det heter: "Utskottet noterar att dessa synpunkter ligger i linje med de principer som gäller för det svenska

biståndet på detta område.-- Syftet med motionen 1271 är således

tillgodosett." Jag kan inte finna annat än att även herr Hellström med det har ställt sig bakom denna formulering.

Som jag ser det är småindustrin begynnelsen av den industriella utveckUngen i ett u-land. Man kan inte börja den industriella utvecklingen med storindustri, ty då bryter man alltför snabbt sönder ett socialt och kulturellt system. Storindustrin får komma i ett senare skede, då utvecklingen gått så långt att den själv kan generera fram en storindustri, eventuellt med stöd utifrån, utan att leda tUl alltför stora negativa sociala konsekvenser.

Nr 65

Onsdagen den 24 april 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Herr HELLSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr talman! Det som herr Korpås läste upp ur betänkandet står jag självfallet bakom. Det synsättet att en arbetskraftsintensiv teknologi är något väsentligt uttrycktes kanske första gången i riksdagen i en motion om biståndsfrågorna av herr Yngve Möller och mig själv för några år sedan. Utskottet talar om en arbetskraftsintensiv teknologi och om stöd till småindustri som viktiga angelägenheter, men utskottet säger ingenstans att detta skaU vara den enda vägen. Jag tror för min del att u-länderna, om man skall föUa herr Korpås' uppläggning, dvs. först småindustri, och sedan, när landet har mognat, större industrier, alltid kommer att ligga många steg efter den tekniska utvecklingen i i-länderna. Man kommer då inte att Ua möjUghet att minska det ökande gapet mellan fattiga och rika länder.

Jag menar att den debatt som har förts om ekonomisk utveckUng i den tredje världen visar att det för många länder sannolikt bästa resultatet uppnås, om man parallellt kan utveckla stora och små industrier, där de små industrierna blir ett stöd för de stora genom att fungera som underleverantörer och där de stora industriernas existens samtidigt bidrar tiU att ge stabUitet åt de små industrierna. Jag tror att det bara på den paraUella, planerade vägen är möjUgt att minska gapet i fråga om teknisk utveckling mellan u-länderna och i-länderna.

Herr KORPÅS (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag kan i och för sig tänka mig att det är möjUgt att gå in med en storindustri även i ett lågutvecklat land, men min uppfattning är att det normalt inte kan ske utan att man förstör för mycket av det

Nr 65

Onsdagen den 24 april 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

tidigare sociala systemet och därmed vållar en sned utveckUng av hela samhället. Jag utesluter alltså inte att det kan vara möjligt, men normalt ser jag det inte såsom en uppgift för det svenska biståndsamarbetet.

Herr HELLSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara helt kort påminna herr Korpås om en viktig princip i vårt betänkande och över huvud taget i den svenska biståndspolitiken, nämligen att biståndet skaU utgå i första hand från u-ländernas egna önskemål och målsättningar. Vi skall inte ställa oss som förmyndare för u-länderna i det här avseendet. Och jag anser att u-ländema mera har givit uttryck för den typ av önskemål som jag själv framställde, och som också är den svenska regeringens poUtik, än för tankar i linje med den, som jag tycker, litet förmyndaraktiga attityd som herr Korpås för centerns räkning redovisade.

Herr WERNER i Malmö (m):

Herr talman! Medan vi flera timmar här har diskuterat u-lands-biståndets mål och medel har hundratusentals magra människor stått utmed vägarna i Etiopien och sträckt sin svultna hand efter förbifarande eUer försmäktat i avlägsna byar i bushen. Detta händer i Öst- och Västafrika och på många andra håU. Det är en sida av verkligheten som man lätt glömmer när man laborerar med siffror i debatten.

En annan sida är att det verkligen utföres ett effektivt och intensivt hjälparbete. Utan att ringakta statliga insatser vUljag gärna aktualisera ett enskilt företag som är på gång just nu, nämUgen det som flygkapten Carl Gustaf von Rosen är chef för, Swedish Air Relief i Etiopien. Det stöddes av Lutherhjälpen och Rädda barnen och i viss mån också av Röda korset.

Mot alla odds har von Rosen lyckats realisera idén att använda flyg för att bispringa hungerbyar som man inte kan komma åt på annat sätt. Han och hans tre medarbetande piloter kastar ner mellan 6 och 7 ton spannmål varje dag — de har nu hållit på sedan den 8 april — från de små MFI-planen, specialkonstruerade för uppgiften. Därmed har han gett ett verkligt fint bidrag tiU biståndsarbetets teknik. Metoden är utexperimen-terad av tre i biståndsarbete förfarna män — intendent Thorsten Månson på Lutherhjälpen, general Ingvar Berg och kapten von Rosen själv — och den kan få den största betydelse i alla liknande katastroflägen världen

100

Den här enskilda svenska insatsen i Etiopien är emeUertid också ett argument i ländervalsfrågan. Tvivelsutan har regimen i Etiopien fortfarande ett reaktionärt märke, även om man kan hoppas på den mera progressiva regering som nu finns. Fortfarande är inga jordreformer genomförda där. Man har den politiska oron med strejker och mycket annat, och man har den militära aktiviteten gentemot befrielserörelsen i Eritrea. Mitt i detta läge når ändå ett biståndsorgan ut till de människor som verkligen behöver hjälpen — den fattiga befolkningen. De frivilliga hjälporganen och i synnerhet kyrkornas biståndsorgan har andra brohuvuden än mottagarlandets regering, och det är mycket värdefullt. I Etiopien är det Mecane Jesu kyrkan som utgör detta brohuvud för biståndsverksamheten.

Naturligtvis kan det inte vara moraliskt försvarbart att beröva ett fattigt folk möjlighet tUl bistånd därför att detta folk utöver sin fattigdom också har en reaktionär totaUtär regering. Det går inte ihop. Mitt exempel visar att hjälpen kan komma fram även i sådana lägen, och jag föreställer mig att det inte bara gäUer enskUda insatser. Det finns även projekt för det statliga biståndet vilka inte kan missbrukas. Därför tror jag att vissa statliga biståndsinsatser kan bU tiU gagn i dyUka länder.

Låt mig ta ett annat exempel, som väl är lika aktuellt och som ger belägg för enskilda hjälporganisationers möjligheter där staten inte anser sig kunna gripa in. Det gäller ChUe. Situationen i landet och regeringens agerande har gjort att vårt statUga bistånd måste avbrytas. Men i landet finns ett kristet ekumeniskt råd - Christian CouncU — som får sitt stöd från Kyrkornas världsråd. I detta råd ingår också den svenska kyrkan genom Lutherhjälpen, som tar mycket aktiv del i arbetet. Rådet leds förresten av en luthersk biskop, som heter Frenz. Detta biståndsorgan, detta kristna råd, har lyckats göra utomordentliga insatser i Chile. Man arbetar efter två linjer. Den första är att man försöker få ut flyktingar ur landet — och det har man lyckats med i över 1 000 fall. Den andra Unjen är att man bistår med juridisk hjälp, rättshjälp, åt de många som har kommit i konflikt med regimen och mist sitt arbete. På det sättet lyckas man hjälpa många människor.

Jag viU nämna att Lutherhjälpen i detta fall har haft ett mycket gott samarbete med den svenska regeringen och SIDA Det vore klokt om regeringen i fler fall kanaUserade sina biståndspengar genom dylika organisationer — i de fall där biståndssamverkan på regeringsnivå med ett mottagarland kan te sig motbjudande.

Med tanke på vad jag här sagt är det tacknämUgt att utskottet har lyckats höja anslaget tiU frivilligorganisationer från 25 tUl 30 mUjoner kronor Man menade i bägge fallen att gränsen var flytande dvs. kunde överskridas, men det är alldeles självklart att har man en högre gräns så känner också frivUUgorganisationerna större frimodighet att begära anslag. I annat fall anser man lätt möjligheterna så blygsamma att det inte lönar sig att ansöka.

Regeringens pmtning på SIDA:s förslag tiU anslag åt frivUligorganisa-tionerna är att beklaga, tycker jag. Visserligen menar man att detta inte innebär att man vill inskränka de fria organisationernas arbetsmöjligheter utan att man bara bedömer deras beho. annorlunda. Det är verkligen en skicklig regering som kan bedöma frivUligorganisationernas behov så precis! Den högre gränsen har som jag sagt en stor psykologisk betydelse.

Jag skuUe i det sammanhanget också viUa säga några ord om informationsanslagen till frivilligorganisationerna. Fru Sigurdsen har tidigare i dag talat om de 6 miljoner som går tUl löntagarorganisationerna och studieförbunden - de s. k. folkrörelserna. Jag tycker det är hög tid att man rned dessa organisationer jämställer samfunden som arbetar genom Ekumeniska nämnden. Missionsrådet och Lutherhjälpen, så att det slås fast att de är folkrörelser i paritet med studieförbunden och löntagarorganisationerna. De har ju ett mycket stort utbud av information som man omöjligen kan täcka in med de reserver som respektive studieförbund kan erbjuda.

Nr 65

Onsdagen den 24 april 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

101

Nr 65

Onsdagen den 24 april 1974

Internationellt utvecklingssamarbete

Härvidlag vUl man verkligen hoppas på ett nytt synsätt. Jag upprepar så ofta jag kan den bestämda uppfattningen att om icke samfunden och kyrkan bedrivit sin intensiva information vecka efter vecka i det här landet hade fru Sigurdsen i dag haft mycket svårare att få en opinion för de anslag som vi nu skaU att bevilja.

Ett par ord till sist om enprocentsmålet. Det har redan flera gånger sagts att detta självfallet har betydelse för mottagarländerna. Herr Geijer - som har awikit just nu - menade att det spelade så Uten roU för u-länderna Uumvida vi hade gjort en dubbel höjning eller ej; det hade inte påverkat förhållandena i u-länderna, menade han. Detta är ett mycket underligt påstående. Då skulle man ju också kunna säga att de höjningar som vi har stannat för inte heller skulle påverka u-ländernas förhåUanden. Det är självfaUet att aUt har sin betydelse för något och för någon - i annat fall är man verkligen pessimistisk i överkant.

Enprocentsmålet har också haft betydelse som gott föredöme för andra rika nationer — det kan vi slå fast och vara överens om aUa.

Men man har inte nämnt den tredje betydelsen som jag tycker är väsentlig, nämligen att enprocentsmålet har varit av största betydelse för oss själva som dirigerande faktor, som ett psykologiskt påtryckningsmedel. Det är väl ingen i den här kammaren som tror att vi i dag skulle ha varit beredda att ta ett anslag på 2,1 miljarder svenska kronor om vi inte 1968 hade fastställt målsättningen 1 procent av bruttonationalprodukten. Detta har haft den största betydelse.

Sedan tror jag precis som herr Geyer och fru Thorsson att det vill till helt andra värderingar hos oss i den rika västvärlden om vi skall kunna lösa den fattiga världens problem. Vi måste vara beredda att acceptera ett helt annat konsumtionsmönster för oss själva. Jag tror också att det redan finns rätt stor kristen grupp i det här landet som är beredd till det och som räknar med att poUtikerna står fast och i vart fall infriar givna löften.

Nu skriver utskottet förhoppningsfullt att regeringen "aktivt överväger" enprocentsmålet. Det är ju gott och väl, men det är Utet luddigt skrivet, och vi får se om det kommer någon kompletteringsproposition.

Med detta, herr talman, vUl jag yrka bifall tUl samtliga de reservationer som herr Turesson och herr Hernelius har signerat plus reservationen 1 i vad gäller enprocentsmålet.

102

Herr TAKMÄN (vpk):

Herr talman! Vad som täcks med termen "u-landsbistånd" är som bekant alla tänkbara former av verksamhet, från kolonialkrig till de mest positiva insatser för ett lands utveckling. Det är verkligheten bakom orden, inte de officiella deklarationerna som röjer termens mening. I en debatt för ett par år sedan hörde jag en ung afrikansk lärare säga att "u-hjälp är ett nytt ord för exploatering". Han hade bittra erfarenheter från sitt eget land. Efter tre månaders arbete med ett biståndsprojekt i Colombia 1972 ansåg en belgier att föUande definition var väl motiverad: "Utvecklingsbistånd består i att ta pengar från fattigt folk i rika länder och ge dem till de rika i fattiga länder."

Biståndsarbetarnas egna reaktioner visar om de står på ena eller andra

sidan i denna intemationeUa klasskamp. SomUga gör vad de kan under de mest vidriga förhållanden. Andra anpassar sig följsamt till de vanor som utländska och inhemska profitörer har. Och det finns förstås också gott om s. k. biståndsarbetare från de imperialistiska staterna, som öppet och ogenerat utbUdar poliser, bygger "tigerburar" och koncentrationsläger och leder terroraktionerna mot de byar och städer där befolkningen vägrar böja sig för exploateringen och förtrycket.

Sydvietnam är det mest talande exemplet. Det var ingen måtta på de stora orden när USA inledde sitt bistånd till Saigon, till de mest korrumperade elementen i Sydvietnam, i början av 1950-talet. Detta s. k. u-landsbistånd beräknas hittUls ha kostat 156 miUarder dollar, för att inte tala om vad det har kostat i människoliv och lidanden — i Sydvietnam, i Nordvietnam, i Laos och sedan 1970 också i Cambodja. I de små områden, som alltjämt behärskas av marionetterna, har det efter snart ett kvartssekels u-landsbistånd från USA inte byggts upp en enda inhemsk industri av någon betydelse. Ekonomin, om man nu kan använda detta uttryck, är helt beroende av USA:s fortsatta närvaro. Och marionettregimen kan inte leva vidare utan den väldiga inpumpning av mUitär materiel och personal, som USA fortsätter med i flagrant strid mot Parisavtalet den 27 januari 1973.

Det är mot denna bakgrund som det svenska biståndet till Indokina bör ses. Kontrasterna mellan Saigonsidan och PRR-sidan skulle inte kunna vara mera iögonfallande. På den ena sidan har det ekonomiska biståndet från USA varit gigantiskt, många gånger större än något annat bistånd till något annat land i historien. Men det har tjänat de multinationella företagen. Det har tjänat ett folkutrotningsprogam utan tidigare motstycke. Det har tjänat att berika ett fåtal och utveckla förtrycket och terrorn mot de övriga.

På den andra sidan, i en del av landet som ödelagts av bomber och giftiga kemikalier, har befolkningen, även under de många år då den tvingats att leva under jorden, bevarat och utvecklat en högtstående samhällelig organisation. Trots de ständiga angreppen från Saigonsidan, som fortsätter efter fredsavtalet, utvecklar den nu jordbruket, småindustrin och hantverket, undervisning och hälsovård, kultur och social omvårdnad.

1 vpk:s partimotion 1273 har vi föreslagit att biståndet till Republiken Sydvietnams provisoriska revolutionära regering - PRR - ökas till 150 miUoner kronor. Jag är medveten om att det bistånd som redan getts från Sverige har spelat en stor roll och att man på mottagarsidan är mycket tacksam för den ökning som nu ställs i utsikt. Men jag vet att de tre svenska riksdagskolleger som besökt den nordligaste provinsen, Quang Tri, i början av året har sett en förstörelse som överträffade vad de var förberedda på. De har också bl. a. här i kammaren uttryckt sin beundran över befolkningens viUa och talang att bygga upp ett nytt och bättre samhäUe. Bland svenska folket finns det en så utbredd och stark sympati för och solidaritet med befrielserörelsen i Sydvietnam, att en ytterligare ökning av det svenska biståndet skall mötas med all tänkbar förståelse.

Varje bistånd till PRR-sidan och tUl Demokratiska republiken Vietnam, där återuppbyggnaden nu drivs planmässigt och energiskt, är ett

Nr 65

Onsdagen den 24 april 1974

Internationellt

utvecklings-

samarbete

103

Nr 65

Onsdagen den

24aprU1974

Internationellt

utvecklings-

.samarbete

104

u-landsbistånd i detta ords verkliga och aUra vackraste betydelse. Det är ett bistånd som oavkortat går direkt tUl vitala konstruktiva projekt och som bidrar tUl att påskynda den snabba utvecklingen av det egna landets produktivkrafter.

Kontakterna med befrielserörelsen i Cambodja har av naturliga skäl blivit begränsade. Ännu har inga svenskar kunnat resa i de befriade områdena och rapportera tillbaka om hjälpbehoven och hjälpens användning. Men vi har ingen anledning att tvivla på att det också där — från den centrala ledningen tiU styrelserna i byar och städer — finns en hängiven strävan att tUlgodose folkets behov. De sensationella miUtära framgångar som befrielserörelsen, FUNK, haft under de fyra åren sedan statskuppen och sedan USA:s angreppskrig inleddes, skulle ha varit otänkbara om inte FUNK och den lagliga regeringen, GRUNC, fört en politik som uttryckt hela folkets nationella, ekonomiska, sociala och kulturella intressen. Trots den stora mUitära och ekonomiska hjälpen från USA, inte minst de förödande bombningar som USA.s flyg genomförde mot de befriade områdena fram till den 15 augusti förra året, har Lon Nol-juntans maktställning kringskurits och underminerats för varje månad. Den ena efter den andra av de städer som marionettjuntan hållit har de senaste månaderna befriats, och snart återstår endast huvudstaden Phnom Penh, som är helt omringad.

Det är hög tid att Sverige erkänner GRUNC och därmed också medverkar tUl att Lon Nol-juntan sparkas ut ur FN och andra internationella organ. Den svenska regeringen har i andra sammanhang visat att den betraktar GRUNC som Cambodjas legitima regering. Sedan flera år har medlemmar av GRUNC besökt Sverige på inbjudan av Stockholmskonferensen om Vietnam och den svenska Vietnamkommittén, numera kallad Svenska kommittén för Vietnam, Laos och Cambodja, och då också beretts möjligheter att ha överläggningar med utrikesministern och andra statsråd. Jag och min partigrupp är självfallet tacksamma för de uttalanden som gjordes förra året och som refereras också i utrikesutskottets betänkande nu; nämligen att regeringen står beredd att lämna bistånd när, som det heter, "förutsättningar härför skapats". Utan tvivel finns det förutsättningar redan nu att planera detta bistånd i fullt samförstånd med befrielserörelsens företrädare.

I vpk-motionen 1272 har vi hemställt att riksdagen anvisar 50 miUoner kronor till Cambodjas nationella enhetsregering. Jag hoppas att det blir många röster för detta anslagsyrkande.

I Laos har utvecklingen de senaste månaderna varit hoppingivande. Efter nära 30 år av krig och de längsta oavbrutna bombningarna i Indokina - nära nio år, från maj 1964 tUl den 27 februari förra året när Vientianeavtalet undertecknades — är det nu fred i Laos. I januari i år, då jag och ytterUgare två delegater från Svenska kommittén för Vietnam, Laos och Cambodja hade tillfälle att göra en resa i den befriade zonen, bodde patriotiska frontens ledare fortfarande i grottor i bergen. Befrielserörelsens ledande man sedan snart 30 år, prins Souphanouvong, tog emot oss i vad han kallade "min sista grotta". Nu är han och många av de övriga ledarna i Vientiane. Den 5 april presenterade han och Vientianeregeringens premiärminister Souvanna Phouma sina listor på

ministrar, biträdande ministrar och medlemmar av det nationella koalitionsrådet för kung Savang Vathana i Luang Prabang. Bildandet av den nationella koalitionsregeringen och det nationella koalitionsrådet hade föregåtts av segslitna förhandlingar om en av de viktigaste punkterna i Vientianeavtalet, nämligen neutraliseringen av Vientiane och Luang Prabang, en neutralisering som patriotiska fronten betraktade som ett nödvändigt villkor för att en koalitionsregering skulle bildas och kunna fungera under säkra förhåUanden. Prins Souvanna Phouma är premiärminister i den nya koalitionsregeringen. Utrikesminister och biträdande premiärminister är patriotiska frontens generalsekreterare Phoumi Vong-vichit. Prins Souphanouvong har funktionen som ordförande i det nationella koalitionsrådet, som enligt Vientianeavtalet har minst samma StäUning som koalitionsregeringen. Rådet skall ha roUen som ett interimistiskt parlament tUls en nationalförsamling utses genom allmänna val.

"Ett kraftfullt intryck framgår ur den politiska lösningen i Laos", skriver en korrespondent från Luang Prabang i den kända Hongkongtidskriften Far Fastern Economic Review den 15 aprU. "Det förefaller", säger han, "som om den 62-årige Pathet Lao-ledaren prins Souphanouvong snarare än den 75-årige premiärministern prins Souvanna kommer att bli den mest framträdande nationella gestalten i Laos politiska liv." Och korrespondenten nämner de varma hyllningar som prins Souphanouvong fick från befolkningen pä Vientianesidan: "Ingen som bevittnade det mottagande som Souphanouvong fick av folket i Vientiane och Luang Prabang när han återvände från elva år i skogarna och bergen i norra Laos kan tvivla på att han en dag ska ärva Souvanna Phoumas ställning som huvudtalesman och representant för Laos i världssamfundet."

Det har inte saknats allvarliga provokationer och incidenter sedan Vientianeavtalet undertecknades, och det är ännu en öppen fråga om USA-imperialismen och dess laotiska redskap kommer att finna sig i den oundvikliga utvecklingen. Men de två gånger tidigare då en koalitionsregering kommit tUl stånd i Laos, 1957 och 1962, och störtats genom USA:s intervention, borde ha gett ultrareaktionärerna vissa lärdomar. Varie gång har styrkeförhållandena snabbt förskjutits tUl de patriotiska krafternas förmån, och de är nu sådana att en tredje statskupp med all säkerhet skuUe betyda att imperialismens lakejer Uade, som det heter på Söder i Stockholm, "Ural sin sista symfoni".

I vpk:s partimotion 1274 har vi hemställt att riksdagen måtte anvisa 50 miljoner kronor till den befriade zonen i Laos, dvs. till Laos patriotiska front. Det är illa att ett svenskt bistånd inte redan har påbörjats. Vi konstaterade när vi reste där att det finns vägar - och har funnits under hela kriget — till patriotiska frontens högkvarter. Om ett bistånd hade inletts tidigare skuUe det nu ha kunnat fortsätta direkt till den befriade zonen. Hjälpbehovet är enormt i de provinser som på nio år tagit emot omkring 3 miljoner ton av bomber. På Vientianesidan finns för övrigt omkring 700 000 personer, som tvångsförflyttats eller av bombningarna tvingats bort från sina hemtrakter, som nu utgör den befriade zonen. När de återvänder till sina förstörda byar, kommer de att

Nr 65

Onsdagen den 24 aprU 1974 Internationellt utvecklingssamarbete

105

Nr 65

Onsdagen den 24 aprU 1974 Internationellt utvecklingssamarbete

106

sakna allt. Om biståndet skall delas meUan zonerna, kan man anta att den del som faller på Vientianesidan fastnar pä vägen. Korruptionen på den sidan har verkligen inte legat långt efter Saigonregimens, och det är inte troligt att de ansvariga nu — i den mån de kommer att behålla sitt grepp om administrationen - kommer att få något moraliskt anfall och plötsligt bli hederliga.

Som det nu är måste biståndet enligt Vientianeavtalet gå genom koalitionsregeringen. I den befriade zonen hörde vi i januari att det sannolikt inte skulle vara möjligt att undvika en tudelning av statliga biståndsinsatser. Men jag förutsätter att de svenska representanter som nu kommer att förhandla med koalitionsregeringen kan få till stånd en överenskommelse som prioriterar patriotiska frontens sida. Det finns tunga argument för en sådan prioritering. Det behövs t. ex. stora insatser för att bistå flyktingarna när de återvänder hem. Det behövs också stora insatser för att snabbt få kommunikationssystemet iståndsatt. På en av de listor vi fick av patriotiska frontens ledare i januari i år har man satt upp ett stort antal bulldozer och andra maskiner för vägbyggen.

Jag vill till sist beröra motionen 1279, som jag och ett antal av mina partikamrater har väckt. Vi föreslår att det inrättas en statlig forskningsfond för Vietnam och att riksdagen för budgetåret 1974/75 anvisar 25 miljoner kronor till denna fond. Nu som förra året avvisar utrikesutskottet denna motion med motiveringen att "en dylik insats inte ingått bland de projekt som tagits upp från Demokratiska republiken Vietnams sida i förhandlingar med de svenska myndigheterna".

Det är förståeligt att så inte har skett, DRV har begärt och kommer att få en stor massa- och pappersfabrik och övriga detaUer i ett stort skogsindustriprojekt, vidare ett stort barnsjukhus i Hanoi, kostnadsberäknat till 40 miljoner kronor, och ett sjukhus i gruvdistriktet norr om Haiphong och senare också andra stora biståndsprojekt. Jag vet att det från svensk sida har visats den aUra största förståelse för de önskemål som DRV;s regering har framfört. Jag vet också att man i DRV undviker att komma med önskelistor som inte ryms inom ramen eller som skulle inkräkta på utrymmet för de stora projekt man satt högst på prioritetslistan.

Men det finns självfallet mängder med andra behov, som är lika trängande men som inte kan tas med på den officiella listan. Vad vi i första hand tänkt på är den verksamhet som inleddes hösten 1972 av en grupp forskare, lärare och studenter vid Lunds universitet. Den fick snart fastare former, I februari 1973 bUdades Sällskapet Forskning för Viet Nam, Jag kan inte här i detaU redogöra för den utomordentUgt betydelsefulla biståndsinsats som dessa unga forskare gör och där de har ett helhjärtat stöd av många professorer och andra ledande vetenskapsmän inom medicin, biokemi, farmakologi, växtgenetik, växtfysiologi osv. Även arkitekter och tekniker och på senare tid också samhällsforskare deltar i verksamheten. De har ett nära och fortlöpande samarbete med ledande forskare i Demokratiska republiken Vietnam, Eftersom vi redogjort för detta arbete i vår motion och många ledamöter här, bl, a, ledamöterna i utrikesutskottet, har fått deras verksamhetsberättelse för I 973, nöjer jag mig nu med att yrka bifall till vår motion. Jag vill särskilt

understryka att vUl man dra in stora kretsar i biståndsarbete är det här en      Nr 65
utmärkt möjlighet för detta - för ganska små kostnader kan det göras      Onsdaeen den
insatser som är ovärderliga,                                                           94 anril 1974

Det finns ett alternativ till forskningsfonden så länge den inte har---------------------- "

kommit till stånd - vUket jag hoppas att den snart gör. Det är att regeringen i väntan på fondens bUdande ser till att "Forskning för Viet Nam" får bidrag ur anslaget för enskUda organisationers biståndsinsatser, antingen direkt eller via Svenska kommittén för Vietnam, Laos och Cambodja, som genom Vietnamhjälpen inom ramen för sina resurser har sökt främja denna verksamhet bl. a. genom att betala flygpostkostnader för ganska många instrument, laboratoriekemikalier, litteratur och sådant till Hanoi.

På förslag av herr andre vice talmannen beslöt kammaren uppskjuta den fortsatta överläggningen rörande detta betänkande samt behandlingen av på fördragningslistan återstående ärenden tUl kl. 19.30.

§ 7 Interpellation nr 74 ang. prissättningen på stadsgas

Ordet lämnades på begäran tUl

Herr ADAMSSON (s), som yttrade:

Herr talman! Under 1950-talet blev eldningsoljan i stället för koksen det efter hand alltmer dominerande bränslet för fastighetsuppvärmning. Den då på kol baserade stadsgasframställningen gav energikombinatet stadsgas-koks. När koksen ej kunde avsättas, utvecklades nya förgasningsmetoder baserade pä petroleumprodukter. De största och flertalet av de medelstora gasverken i landet kunde därigenom bibehållas och ställas om till s. k. spaltgasverk, medan de ekonomiska förutsättningarna för fortsatt drift vid ett betydande antal av de minsta och mindre gasverken upphörde under 1950- och 1960-talen. Denna produktionsomställning, som i huvudsak skedde under 1960-talet, innebar att betydande investeringar gjordes i de berörda kommunerna och att dessa gasverk till övervägande delen i dag måste betraktas som moderna.

Råvaran för stadsgasframställning i spaltgasverk är s. k. lättbensin eller gasol. Flertalet svenska gasverk använder sig av lättbensin. Såsom namnet anger är denna en något lättare petroleumfraktion än gängse motorbensin, och lättbensin var under 1950-och 1960-talen till övervägande delen en biprodukt vid oUeraffineringen. Priset var därför sådant att gasverken kunde leverera stadsgas till hushåll, näringsliv och för uppvärmningsändamål till priser som kunde konkurrera med alternativa energiformer.

Den kris som drabbade energiförsörjningen under 1973 har medfört
mycket stora ekonomiska påfrestningar för de kommunala energiverken.
Samtliga energiråvaror har stigit väsentligt i pris och de inbördes
relationerna har förändrats, vilket i hög grad försvårar en rationell
planering och energihushållning. Medan råkraften och oUan numera synes
ha prismässigt stabiliserats, ehuru vid avsevärt högre prisnivå än som
gällde före energikrisens inträde, har priset på lättbensin dels stigit
väsentligt mera än på övriga energiråvaror, dels kvarblivit på en nivå som
ligger mer än 400 procent högre än omedelbart före energikrisen och mer 107

Nr 65 än 500 procent högre än en under 1972 normal prisnivå. De statliga

Onsdagen den ingripanden som skett för att begränsa verkningarna av energikrisens

24 april 1974 priskonsekvenser för bl. a. eldningsoUa och bensin har icke i något

avseende omfattat lättbensinen som råvara för stadsgasframställning. Svenska gasföreningen har uppmärksammat berörda statliga myndigheter på den allvarliga situationen som de svenska stadsgasverken kommit i genom energikrisen. Detta har dock ej lett tiU några konkreta åtgärder.

Situationen är nu den, att stadsgasverken för att kompensera råvarukostnaderna nödgas höja sina taxor. Om denna höjning skall svara mot prisnivån för råvaran lättbensin, kommer emellertid landets ca 380 000 hushållsabonnenter och ca 18 000 industri-, hatvei;ks- och värmeabonnenter att åsamkas väsentligt högre kostnader än övriga energiförbrukare. Detta kommer i sin tur att framtvinga övergång till andra energislag, varigenom underlaget för gasverksrörelsen snabbt kommer att urholkas. Skulle stadsgasverken väUa att bibehålla en med andra energislag konkurrensmässig prisnivå för stadsgasen, kommer kommunerna att drabbas av så stora driftförluster att en aweckling av stadsgasverken inom kort kommer att aktualiseras av denna anledning.

Det omfattande utredningsarbete som för närvarande pågår på energiområdet och den oklara situation som råder beträffande vår framtida energiförsörjning synes starkt tala för att man i dagens läge bör undvika så drastiska förändringar som en aweckling av stadsgas skulle innebära. HärtUl kommer möjligheterna att naturgasen i framtiden kan komma att utgöra en betydelsefull del av vår energiförsörjning. Även om de nuvarande stadsgasverken därvid endast kan komma att svara för en mindre del av förbrukningen, synes ett bibehållande av verken motiverat, dels med hänsyn till det tekniska värdet av produktions- och distributionsanläggningar, som kan inpassas i ett naturgassystem, dels med hänsyn till den erfarenhet och det kunnande beträffande framställning, distribution och användning av gasformiga bränslen som finns vid de svenska gasverken. Det synes därför vara av stor betydelse att de svenska stadsgasverken icke genom den inträffade energikrisen försättes i en sådan situation att en nedläggning av verksamheten blir oundviklig.

Med hänsyn till det anförda hemställes om riksdagens medgivande att till herr handelsministern ställa följande fråga:

Vilka åtgärder är handelsministern beredd vidtaga för att möjliggöra en sådan prissättning på stadsgas att en forcerad övergång till andra energiformer undvikes i avvaktan på att riktlinjerna för den framtida svenska energipolitiken klarnat?

Denna anhållan bordlades.

§ 8 Anmäldes och bordlades motionen nr 1779 av fru Hörnlund m.fi. i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:104 med förslag om nya ersättningsregler inom sjukförsäkringen för läkarvård hos privatpraktiserande läkare, m. m.

108

§ 9 Meddelande ang. enkla frågor Nr 65

Onsdagen den Meddelades att följande enkla frågor denna dag framställts, näm- ,,. ., iq-ja

ligen av ---------------

Nr 161 Fru Ryding (vpk) tiU herr socialministern om sjukpenning för

läkarbesök efter sjukskrivningstidens utgång:

Anser statsrådet skäl föreligga att tUlerkänna försäkrad sjukpenning för ordinerat återbesök hos läkare efter sjukskrivningstidens utgång, i syfte att kompensera inkomstbortfallet för förlorad arbetsförtjänst, som sådant återbesök medför?

Nr 162 Fru Ryding (vpk) tiU herr socialministern angående placeringen i

sjukpenningklass vid retroaktiv löneförhöjning:

Anser statsrådet någon lösning möjlig att retroaktivt tillförsäkra en löntagare en högre sjukpenningklass vid sjukdom som inträffat under tid för vilken retroaktiv löneförhöjning utgår, men då möjligheter att före träffad avtalsuppgörelse anmäla om ändrad placering i sjukpenningklass icke förelåg?

Nr 163 Herr Nilsson i Kristianstad (s) till herr handelsministern om en utrednmg beträffande insamlingar med välgörande eller allmännyttigt syfte:

Har handelsministern för avsikt att tUlsätta den utredning beträffande omfattningen av och formerna för insamlingsverksamhet med uppgivet välgörande eller allmännyttigt syfte som konsumentombudsmannen föreslagit i skrivelse den 21 februari 1973?

§ 10 Kammaren åtskildes kl. 18.02.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert