Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1974:63

Fredagen den 19 april

Kl. 15.00

§ 1 Ang. hanteringen av uppgifterna från den planerade folk- och bostadsräkningen

Herr flnansministern STRÄNG erhöll ordet för att besvara herr Hagbergs i Borlänge (vpk) i kammarens protokoll för den 2 april intagna fråga, nr 141, till herr justitieministern, och anförde:

Herr talman! Herr Hagberg i Borlänge har frågat justitieministern om uppgifterna från folk- och bostadsräkningen 1975 kommer att sammanställas med andra undersökningar, t. ex. bostads- och hyresundersök-ningen och arbetskraftsundersökningen, eller med uppgifter från befint-Uga register. Herr Hagberg frågar vidare vilken risk som i så fall föreUgger att uppgifterna sammanförs på ett sådant sätt att den personUga integriteten kan skadas. Frågan har överlämnats tU! mig för besvarande.

Det föreUgger inga planer på att samköra uppgifter från de löpande bostads- och hyresundersökningarna eller arbetskraftsundersökningarna, som aUa är friviUiga urvalsundersökningar, med uppgifter från en totalundersökning av den typ som en folk- och bostadsräkning representerar

I planerna på en foUc- och bostadsräkning under år 1975 ingår att man för att minska besväret för allmänheten skall inhämta uppgifter om exempelvis ålder, kön, civilstånd, medborgarskap, inkomst och bilinnehav direkt från befintliga offentliga register hos myndigheterna. I sitt yttrande över statistiska centralbyråns förslag till provundersökning inför en ny folk- och bostadsräkning har datainspektionen inte funnit att det föreligger någon risk för intrång i enskilds personUga integritet genom det föreslagna sättet att utnyttja befintliga uppgifter Det tnaterial som ingår i folk- och bostadsräkning är skyddat enligt sekretesslagens bestämmelser

Herr HAGBERG i Boriänge (vpk):

Herr talman! Jag tackar för svaret på frågan.

Anledningen till att jag stäUde frågan var den vaga skrivning som förekommer i datainspektionens yttrande över SCB:s hemställan om provundersökning inför den planerade folk- och bostadsräkningen 1975. Vissa känsUga uppgifter om hyra och utbildning som det frågades om vid 1970 års folk- och bostadsräkning skall inte medtas den här gången, men i datainspektionens rapport kommer det fram att man planerar att paraUellundersökningar om bostäder och hyror skall ingå i arbetskraftsundersökningen 1975.

Vidare framgår att insamlade uppgifter från FoB 75 skall samköras med andra befintliga uppgifter Datainspektionen anser att de senare uppgifterna inte är så riskabla för den personliga integriteten. Men den rädsla som fanns 1970 för att känsliga personuppgifter skulle hamna i

Fredagen den 19 aprU 1974

Ang. hanteringen av uppgifterna från den planerade folk-och bostadsräkningen

117

Nr 63 orätta händer eller t. o. m. kunna utnyttjas kommersiellt var en av

Fredagen den huvudorsakerna tiU den våldsamma debatten då. När man nu ser att det

19 aprU 1974 finns möjlighet att bakvägen samköra dessa uppgifter, vilket har

T~~~~7r~~~:: framskymtat på visst håll, bUr man orolig och vill veta om det är möjUgt

Ang. förmögen- j t- > o j &

■ f.L.ij ,,• att göra så och om det är avsikten.

Sedan jag stäUde frågan har SCB uttalat sig på samma sätt som finansministern gör i dag, nämligen att det inte är planerat att samköra uppgifter från dessa frivilUga undersökningar. Det är gott och väl och jag hoppas att de här uttalandena från både SCB och finansministern garanterar att man inte kommer att blanda ihop dessa uppgifter på något vis i framtiden. Med tanke på den kontroUerande roU som datainspektionen har och med hänsyn tiU att dess tidigare skrivning verkar så vag kan det emellertid finnas anledning att återkomma till frågan. Både SCB och finansministern framhåller ju att man inte nu planerar någon samköming, men skulle någonting sådant planeras för framtiden finns det som sagt anledning att återkomma.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 2 Ang. förmögenhetsbildningen

Herr finansministern STRÄNG erhöll ordet för att besvara herr Burenstam Linders (m) den 1 mars framställda interpellation, nr 42, och anförde:

Herr talman! Herr Burenstam Linder har frågat mig om jag anser att det finns anledning att framlägga förslag tUl åtgärder som kraftigt kan befrämja ett spritt, individuellt meddelägande som alternativ till ökad kollektivisering eller privat förmögenhetskoncentration.

Den frågeställning som herr Burenstam Linder tar upp i sin interpellation är inget nytt problem utan den har i oUka skepnader funnits med i den poUtiska debatten under flera decennier Sålunda kan man i långa stycken se den skattepoUtiska debatt, som under årens lopp förts mellan socialdemokratin och i första hand företrädarna för moderata samlingspartiet, som en fråga om hur mycket kollektivet i form av stat och kommun behöver för att trygga våra gemensamma behov och hur mycket de enskilda människorna själva skall få disponera över Den successiva utbyggnaden av välfärden och av tryggheten i samhäUet stäUer ständigt nya krav på oUka områden och därmed också motsvarande krav pä kollektiv finansiering genom våra skatter I de politiska avgörandena har även stor enighet förelegat om reformpoUtikens utbyggnad.

Frågeställningen har vidare funnits med i debatterna om den statliga företagssektorn, där målen om en trygghet i sysselsättningen och en utbyggnad av regionalt betydelsefuU verksamhet varit de centrala motiven för de olika beslut som riksdagen fattat i dessa frågor

Någon kollektivisering för sakens egen skull har ingalunda skett utan poUtiken har i dessa avseenden styrts av uppfattningen att detta varit nödvändiga åtgärder för att skapa en social trygghet åt människorna i vårt land. En ökad spridning av det enskilda ägandet kan aldrig enligt min

menmg tillgodose alla de krav på trygghet tUl inkomst och sysselsättning Nr 63

som människorna har ställt och kommer att stäUa i framtiden. Lösningar Fredagen den

på dessa frågor måste sökas efter banor som grundas på en känsla av ig apnJ 1974

Ang. förmögenhetsbildningen

soUdaritet och gemenskap medborgarna emellan. Det är här väsentliga

skiljelinjer i den ideologiska uppfattningen meUan herr Burenstam Linder

och mig går.

I sin interpellation hänvisar herr Burenstam Linder tiU det resultat-andelssystem som införts av Svenska handelsbanken. Detta går ut på att under de år då banken redovisar ett resultat som är bättre än för affärsbanksväsendet i övrigt, en viss del av detta "merresultat" överförs tUl en av de anställda bildad stiftelse. Denna har hittUls placerat en betydande del av sina medel i aktier i Handelsbanken. Stiftelsen har numera två ordinarie representanter i Handelsbankens styrelse. De anställda i banken får ut sin andel ur stiftelsen då de pensioneras. Slutar en anstäUd i banken får han ett slags fribrev som berättigar tUl betalning den dag han uppnår pensionsåldern.

Jag har inte anledning att närmare kommentera detta enskilda faU. I princip torde det närmast ankomma på arbetsmarknadens parter att bedöma huruvida sådana system är i parternas intresse. För egen del finner jag inte någon orsak för statsmakterna att ingripa i hur arbetstagarparten väljer att fördela sin andel av produktionsresultatet.

Herr BURENSTAM LINDER (m):

Herr talman! Det finns tre alternativ: man kan ha ett mycket spritt, enskilt ägande, man kan ha ett enskilt ägande koncentrerat på ett fåtal händer och man kan ha ett socialiserat ägande, dvs. ett ägande som är koncentrerat till det offentliga, alltså tUl stat och kommun. Vilket alternativ eller vUken blandning av alternativen, som man väljer, är av stor betydelse för hur ett samhäUe fungerar. Frågan om hur tiUgångarna i ett land ägs ger viktiga skiljelinjer meUan oUka poUtiska ideologier.

Moderaterna viU ha ett decentraUserat, dvs. ett mycket spritt, enskilt ägande. För några år sedan gjorde herr Sträng det uttalandet att "man skall i detta land socialisera steg för steg, men man skall inte basunera ut det på gator och torg där det sä lätt kan missförstås". Med det ställningstagandet har herr Sträng, om nu någon tvivlade beträffande den saken, angivit vilket alternativ som är hans och socialdemokraternas, och det är ett ägande koncentrerat tUl statea Men herr Sträng har ocksä samtidigt avslöjat att han inte gärna talar om de här sakerna. Socialiseringen skall om något smygas på.

Oviljan att gå in på debatt i de här frågorna framgår även av interpellationssvaret. Eftersom denna ovUja faktiskt finns, bör jag kanske just därför tacka extra mycket för det svar som jag fått på min interpellation. Men när man läser herr Strängs svar slås man ocksä av att det som faktiskt sägs där utmärker sig för en brist på skall vi säga entusiasm för den egna ideologins huvudtanke. Svaret med dess försök tUl bemötande av ägandespridningens budskap är synnerligen defensivt. De visionärer som skaU utforma ett nytt socialdemokratiskt partiprogram kommer inte att där hitta minsta bränsle för sin glöd.

I interpeUationssvaret finns det egentligen bara två argument för att 119

Nr 63 herr Sträng motsätter sig åtgärder för att få ett mycket spritt, enskilt

Fredagen den ägande i stället för ett sociaUserat ägande. För det första upprepar

19 aprU 1974 finansministern, som han själv påpekar, vad han sagt så många gånger i

Ans förmögen- skattedebatten nämUgen att det hela skulle vara en fråga om "hur mycket

hetsbildnineen kollektivet i form av stat och kommun behöver för att trygga våra

gemensamma behov. Den successiva utbyggnaden av välfärden och av

tryggheten i samhället ställer ständigt nya krav pä olika områden och

därmed också motsvarande krav på kollektiv finansiering genom våra

skatter."

Man kan, herr talman, förvisso med växande skäl diskutera om de skyhöga skatterna och skatteökningarna löser gemensamma problem eller om de nu nått en sådan höjd att de i stället skapar gemensamma svårigheter. Det är en viktig och stor fråga. Jag är övertygad om att den frågan kommer att diskuteras bra många gånger innan vårriksdagen är slut. Men det är faktiskt, herr finansminister, inte den frågan det i dag gäller. Vad vi i dag skall diskutera är ju inte hur man skaU betala för konsumtionen och hur man skaU göra avvägningen mellan privat och offentlig konsumtion, utan hur förmögenhetsbUdningen i samhället skall gå tUl. Skall tillgångarna, som landet består av, ägas av största möjUga antal enskilda personer eUer av staten?

Det är den frågan som det i dag gäUer och därför tycker jag att herr Strängs första synpunkt hänger i luften.

Vi kommer så tUl herr Strängs andra argument mot att verka för ett mycket spritt, enskilt ägande i stället för ett socialiserat ägande. Finansministern säger att en "ökad spridning av det enskilda ägandet kan aldrig enligtmin mening tillgodose alla de krav på trygghet tUl inkomst och sysselsättning som människorna har ställt och kommer att ställa i framtiden".

Men vem har egentligen trott att man med en ökad spridning av det enskUda ägandet skulle kunna tiUgodose alla de krav på trygghet och sysselsättning som människorna ställer. Det räcker väl med att det är några önskemål som på det viset skulle kunna tillfredsställas? Om herr Sträng hade så stränga krav på sina egna förslag att vart och ett av dem skulle lösa alla problem är jag övertygad om att många propositioner från finansdepartementet aldrig borde ha lagts fram. För min del tror jag inte att ett decentraliserat ägande löser alla problem, men jag tror att det klarar vissa svårigheter och att man undviker allvarliga faror förenade med en socialisering av ägandet.

Det kan vara anledning för mig att försöka ange varför jag tror att det vore bättre att göra hela svenska folket självägande i stället för att socialisera det.

Medbestämmande och företagsdemokrati röner stor uppmärksamhet.
Jag tror inte att ett spritt, enskilt ägande löser aUa de problem som gör
sig gällande i detta sammanhang. Långt därifrån. Men jag tror faktiskt att
man på den vägen kan ta några steg närmare en lösning. Under alla
omständigheter undviker man att försätta sig i de allvarliga påfrestningar
på medbestämmandet som uppstår i en socialiserad ekonomi. I en
ekonomi där staten äger det mesta finns det i praktiken bara en
120 arbetsgivare, den offentliga sektorn. Den fråga som man rätteligen har

anledning att ställa sig i tid är hur det går med medbestämmandet i ett sådant samUälle. VUken ställning har den enskUda människan om det i princip bara finns en enda dominerande arbetsgivare? VUken stäUning har fackföreningarna i ett sådant samhäUe? Svaret på dessa frågor anger också varför i aUa länder som prövat det koUektiva ägandet de medborgerliga fri- och rättigheterna aUtid har kommit i kläm.

Medinflytandets problem är stora och fordrar förvisso olika kompletterande åtgärder. Men i en ekonomi byggd på ett ägande med bred spridning, ett självägande folk, är utgångsläget bättre. Om man t. ex. hade givit större utrymme för den enskilde att skaffa sig ett eget hem, dä hade medinflytandet på bostadsområdet varit betydligt större än det nu är, med ett alltmera kollektiviserat bostadsägande. Socialdemokratiska hyresgäströrelser och hyresgästbossar ställda mot socialdemokratiska bostadsbolag kan aldrig bli ett fuUgott alternativ tiU att mera få bestämma själv över sitt eget hem. Av samma skäl är det fel att aUtmera sociaUsera marken och att mot medborgarnas önskningar införa tomträtt i stället för enskUt tomtägande.

I ett land där man vill satsa på ett spritt, enskilt ägande, där för man också en poUtik som ger rimliga och rättvisa villkor för mindre och medelstora företag — däribland familjeföretagen — i förhållande tUl de mycket stora företagen. Det ligger, som jag ser det, ett värde i att göra det möjligt för dem som har lusten och förmågan därtiU att få starta sitt eget utan att möta extra hinder. Dessutom är förutsättningarna för ett meningsfyUt medbestämmande för de anstäUda säkert ofta bättre i mindre företag där man har överbUck över företagets roll och den egna arbetsuppgiftens funktion.

I de stora aktiebolagen — sådana måste ju också finnas — kan man söka lösnmgar som innebär att man får ett vidgat individuellt meddelägande. Men herr Sträng lämnar aUt i detta sammanhang tiU arbetsmarknadens parter att själva komma överens om. Det är en ovanlig och märkvärdig passivitet. TiU att börja med är det ju sä att om man medvetet önskar röra sig i socialistisk riktning med ett allt vidare koUektivt ägande, blir det nödvändigtvis allt mindre kvar för arbetsmarknadens parter att över huvud taget diskutera. Om staten äger aUting i ett sociaUserat samhälle, blir det ju ingenting för arbetsmarknadens parter att förhandla om. Därför är det felaktigt att som herr Sträng ha den uppfattningen att allt skaU lärnnas tiU arbetsmarknadens parter. För det andra kan man ju genom bl. a. olika skatteregler underlätta en vidgning av t. ex. systemet med löntagaraktier. Jag håller med om att man inte skall tvinga fram något som arbetsmarknadens parter inte vill ha. Men det är ju inte heller det som de oUka förslag jag talar om går ut på.

Det skulle vara många fördelar med en vidgning av ägandekretsen inom näringslivet. Man skulle få en kompletterande mekanism på inkomstfördelningens område. Det skulle därmed blir lättare att knäcka den inflationsspiral som nu skadar de flestas ekonomi. Man skulle också kunna skapa bättre förutsättnmgar att acceptera den grad av lönsamhet som behövs i näringslivet för risktagande och utveckling men som nu kan leda tiU orättvis förmögenUetsökning på ett begränsat antal händer Just på denna punkt, där det gäller att undvika en orättvis förmögenhets-

Nr63

Fredagen den 19 april 1974

Ang. förmögenhetsbildningen

121

Nr 63

Fredagen den 19 april 1974

Ang. förmögenhetsbildningen

122

ökning till föUd av hög självfinansiering ute i näringslivet, skulle man kunna gå fram med någon form av kollektivt ägande i stället. Men nackdelarna i övrigt med en sådan kollektivisering är så stora att den bör undvikas. Det är också därför man behöver ett mycket spritt, enskilt ägande för att lösa motsättningen meUan kraven å ena sidan på lönsamhet för utveckling och å andra sidan på rättvisa för samhällelig stabilitet.

Som jag påpekade redan i min interpellation ger ett spritt ägande också en bättre social trygghet. Egna tillgångar utgör i skiftande skeden av tillvaron en försvarslinje, som inte kan ges en lika individueU anpassning genom olika samhäUeliga åtgärder Hur mångskiftande former av stödåtgärder som än konstmeras, måste det ändå bli en byråkratisk och stelbent tiUämpning av dem. Den enskilda individens krav på självrespekt kan också bättre uppfyUas, om han eller hon ges bättre förutsättnmgar att reda upp svårigheter själv. Att denna synpunkt inte kan på något sätt viftas bort visas av att många människor även i svårt trångmål undviker socialhjälp.

De här synpunkterna har jag utvecklat i min interpellation, och herr Sträng har såvitt jag förstår inte egentligen kommit med några motargument. Det enda som skymtade i interpellationssvaret var den gamla idén om att det blir bättre soUdaritet om "samhället" bestämmer. Och förvisso fordras det på en lång rad områden beslut av statsmakterna och olika former av ingripanden. I ett invecklat samhäUe tror jag vi kan vara överens om att det fordras t. o. m. en stark statsmakt. Men för att den statsmakten, herr talman, inte skall råka i motsatsställning tUl medborgarna och för att misstron mot poUtiker inte skall bU så stor att den börjar gränsa intUl det farliga måste man undvika att ge staten uppgifter som lika väl eller bättre kan handhas av de enskilda. Därför tror jag att man inte ständigt skall söka sin tUlflykt i argumentet att staten skaU ta hand om mer och mer och att det blir bättre solidaritet om "samhället" bestämmer "Samhället" betyder aUtså staten. När man ständigt utnyttjar det här abstrakta argumentet att "samhället" skall bestämma får man inte tappa ur sikte att avståndet meUan den enskUde och det som kaUas samhället — staten — lätt blir mycket stort. Och det är ett avstånd som kan mätas i köer, i regleringar, i blanketter, i byråkrati och i överhetens beslut i frågor där den enskilde intensivt känner att han själv lika väl kunde besluta.

När statsmakterna viU skapa jämlikhet genom att tilldela sig själva alltmera befogenheter skall man inte glömma hur lätt det är att man på det viset skapar den kanske farligaste av alla ojämlikheter, nämligen den mellan å ena sidan en synnerligen mäktig stat och å andra sidan de enskilda människorna var och en för sig. I tidigare skeden av svensk historia har de självägande bönderna utgjort ett gott värn mot oUka sorters överhet. I det moderna samhället kunde man ta fasta på den lärdomen och göra hela folket självägande i stället för sociaUserat.

Ett aktuellt exempel, där en tillämpning av olika betraktelsesätt gör sig gällande, har vi i striden om hur långt man skall sträcka fjärde AP-fondens aktieköp. Svagheten i AP-fondens aktieköp är att det här inte är fråga om att till löntagarna sprida något individueUt ägande. Inget som helst fagert tal om att en aktieköpande fjärde AP-fond är löntagarägd och

löntcarstyrd kan dölja verkUgheten, nämligen att den enskilde löntagaren har ett tUl intet gränsande inflytande på denna fond och inget individueUt meddelägande i den. Den ligger i statlig hand, och den utgör därför inte ett led i något spridande av medinflytande och ägande.

Såvitt jag förstår kan det inte innebära annat, när man som den socialdemokratiska politiken inte vågar satsa på att sprida ägandet och göra det individuellt, än en form av omyndigförklaring av löntagarna.

Nr 63

Fredagen den 19 april 1974

Ang. förmögenhetsbildningen

Herr finansministern STRÄNG:

Herr talman! Det var ju en lång och intressant utläggning som spände över vida fält som vi fick av interpellanten. Jag skall inskränka mig tUl att göra en kort kommentar i anledning av detta.

Herr Burenstam Linder vecklade in även konsekvenserna av fjärde AP-fonden i det hela. Den får vi en debatt om så småningom, och det vore väl orimligt att diskutera den inför den här något glest besatta kammaren.

Jag vUl protestera mot vad herr Burenstam Linder säger, när han viU ge sken av att det gamla bondesamhäUet representerade någon form av speciellt avancerad demokrati, som kunde hävda sig emot staten. Det var ju på det gamla bondesamhällets tid som vi höll oss med envälde under ganska långa tidsperioder — men det var inte böndernas envälde utan det var konungens envälde vi levde under då. Eftersom jag känner det gamla bondesamhället avsevärt bättre än herr Burenstam Linder, bestrider jag att detta gamla samhälle skulle representera någon avancerad form av demokrati. Det var möjligen i Viktor Rydbergs diktning och i våra andra ståtliga Utterära akter med historiskt ämne man kunde läsa sig tUl detta, men inte i verkligheten.

Jag skall inte heller ge mig in på att polemisera mot alla de här överdrifterna om att vi lever i ett samhäUe som präglas av blanketter och byråkrati. Det är ett slagord som herr Burenstam Linder rör sig med, och det har dåligt underlag i verkligheten.

Men att vi här hamnar i oUka uppfattningar beror naturUgtvis, som jag har sagt i mitt svar, på att vi har andra grundläggande värderingar, skiljaktiga ideologier, när vi diskuterar dessa frågor Herr Burenstam Linder ser staten som något slags anonym, ganska farlig maktfaktor som står vid sidan om människorna. Jag bestrider detta. Jag nämnde nyss att vi väl haft någonting av statens envälde i det här landet. Man har också haft det utanför våra gränser. Om jag inte läst min historia fel så var det Ludvig XIV som älskade att säga: "Staten, det är jag." Men så fungerar ju inte staten i vårt land. Staten är förvaltare av kollektivets intressen och redovisar den förvaltnmgen vart tredje år inför väljarna, inför medborgarna. MeUan valen har vi ju fri och öppen demokratisk debatt, där herr Burenstam Linder har möjlighet att kritisera systemet hur mycket han än önskar i tal och skrift, liksom även andra har Resultatet av den fria och öppna debatten och resultatet av den hemliga valhandlingen är att staten som den nu ser ut — den ogillas av herr Burenstam Linder - fortsätter att förvalta medborgarnas kollektiva intressen.

Jag vägrar följaktligen att se problemet frän de utgångspunkter som herr Burenstam Linder ser det från. Jag menar att det är helt snedvridna

123

Nr 63 utgångspunkter och betraktelsesätt han har i detta sammanhang. Det går

Fredagen den inte — och det erkände för all del herr Burenstam Linder — att klara de

19 april 1974 sociala problemen med ett spritt ägande. I den mån som man har tagit

". 7. hand om kapitalbildningen i detta land via staten för kollektiva intressen

Ang. formogen- „ ....

hetsbildningen

så har det i aUmänhet varit mycket bastanta politiska majoriteter bakom dessa beslut. Jag utgår ifrån att det får bU sä även i fortsättningen.

Det är väl vidare på det sättet att vi här i landet har en fackUg rörelse som har förmågan att fördela produktionens resultat på ett ganska rimligt sätt. Jag har aldrig hört herr Burenstam Linder gå ut och göra gällande att här är fackföreningarna aUdeles för flata, viker undan för mycket och tar inte vara på sina möjligheter, och att vi därför får en förmögenhetsbUd-ning på orätta händer. Skulle det vara så att man trots en stark fackUg intresseorganisation har en förmögenhetsbUdning på vissa händer, så har man ju möjUgheter att via skattepoUtiken dimensionera den förmögenhetsbildningen. Herr Burenstam Linder har inte varit någon av banerförarna i de skattepoUtiska ambitionerna — det tror jag nog att de som tiU äventyrs lyssnar på vär diskussion är beredda att hålla med mig om.

Jag ser problemet på det sättet att det finns en möjlighet att fördela produktionsresultatet. Man gör det soUdariskt, och det kan man bara göra genom att denna kammare med vanUga beslut gör sina ställningstaganden till reformer som rör de breda folklagren — och betalar dem. Vidare kan man ju ta ut produktionsresultatet i en fördelning mellan löntagare och företagare. Gör man det inte riktigt, så kan man komplettera det skattevägen om man anser att detta är erforderligt.

Frågeställningen är i botten ingenting annat än denna: Skall man låta löntagama ta ut sin lön och själva disponera den lönen? De skiUle ju t. o. m. kunna tänkas köpa en och annan aktie för den lön de tar ut. Eller skall man på förhand säga att vi begränsar löneuttaget genom något slags poUtiskt beslut om att en viss del av utrymmet inom den eller den branschen skall avdelas för ett aktieinnehav som skall tUlstäUas löntagarna i stället för den vanliga rejäla kontantlönen?

Det är väl litet grand av beskäftigUet i det senare alternativet, och jag tycker att det ligger mycket i att man låter löntagarna själva avgöra hur de skall disponera den del som de tar ut av produktionsresultatet.

Jag tror inte problemet är svårare än så. Och när jag då slutar mitt svar tUl herr Burenstam Linder med att säga att jag tycker att det här är en exklusiv fråga för den fackUga rörelsen och för löntagarna, så skulle jag kunna komplettera det med att säga att jag har inte observerat något intresse — i varje fall inget intresse som är någonting att tala om och som representerar någon opinion från den grupp som det här närmast gäller, nämligen löntagarna — att få till stånd ett slags konfiskation av vad som i annat fall skulle bU löneutbetalningar, så att man skuUe konvertera det tiU någon form av aktier i det företag där vederbörande arbetar Så länge det intresset inte har manifesterat sig hos löntagarorganisationerna har jag inte funnit det angeläget att man i politiskt avseende går fram för att göra några speciella arrangemang på den punkten.

124

Herr BURENSTAM LINDER (m): Nr 63

Herr talman! Det är väl alldeles riktigt att det gamla bondesamUäUet Fredagen den inte utförde någon avancerad form av företagsdemokrati. Men som jag 19 april 1974 har läst min svenska historia är det på det viset att vi genom att ha haft . fnnyinopn en självägande bondeklass under tidigare århundraden har undgått den i,pt-!hilrln'nppn typ av förtryck som ratt i länder med feodalt system, där man inte hade ett spritt ägande. Vi behöver inte gä längre än till Danmark för att se mycket klara skiUnader, eller också kan vi flytta oss ner tUl det Frankrike som finansministern talade om. Det är ju detta som är det intressanta och det som är värt att ta reda på och dra lärdom av i det nuvarande samhället för framtiden.

Man behöver inte alls förläsa sig på Viktor Rydberg för att komma till sådana uppfattningar. I själva verket har jag läst mindre av Viktor Rydberg än jag borde ha gjort; däremot har jag läst Vilhelm Moberg ganska ordentligt. Och som jag läser min VUhelm Moberg är detta en slutsats som tränger sig på i nästan alla de böcker han har skrivit.

Jag ser inte nödvändigtvis staten som någon anonym och farlig maktfaktor. Jag gjorde faktiskt det ställningstagandet att man i ett komplicerat modernt samhälle behöver en stark statsmakt. Det vore ju fånigt att inte konstatera det. Men vi mäste ändå inse att här finns det en betydelsefull gradskUlnad när det gäller hur långt man skall driva statens makt.

Och nog skulle det väl kunna vara så att finansministern erkänner att man kan hamna i den belägenheten att staten får för mycket att säga till om. Eller finns inte den faran i finansministerns världsbild? Den måste finnas, tycker jag, för vi har ju så många exempel från andra länder, där man har skapat detta mycket farUga problem med bristande jämUkhet meUan å ena sidan en alltför stark statsmakt och å andra sidan enskUda människor. Det är också detta som är bakgrunden till min interpeUation, att man bör i tid vara medveten om risken i detta att få en alltför stark stat genom en löpande kollektivisering av ägandet.

Herr Sträng förklarade sig helt nöjd med förhållandena så länge det är på det viset att t. ex. jag har möjlighet att fritt kritisera och så länge medborgarna har rätt att gå till val vart tredje är Men det är väl i alla fall att ha en alltför låg ambitionsgrad. Åtminstone för det samhälle som jag viU leva i är denna ambitionsgrad på tok för låg. Jag kan ju vara nöjd med att jag får tillfälle att debattera med herr Sträng om aUt möjligt som rör de enskilda människorna, men jag finner inte det tUlräckligt. Vad som behövs är att enskilda människor på olika områden, som intensivt upplever att de skuUe kunna klara vissa saker bättre utan statligt förmynderi, också ges möjligheter att göra det. Om en enskild människa — för att här ta ett exempel - vUl ha en egen tomt i stället för tomträtt, så är han ju inte nöjd med att jag fär stå här och diskutera om den saken med finansministern. Vederbörande vill ha en egen tomt, och han kan inte begripa varför det skall vara på annat sätt.

Om jag uppfattade rätt förde finansministern det resonemanget, att
om löntagarna tog ut vad de kunde, så blev det inte någon riktig
kapitalbUdning här i landet. Då skulle de spendera aUa sina pengar. Jag är
dock inte riktigt säker på att jag där rätt förstod finansministerns 125

Nr 63 argument. Men i det som finansministern sade fanns det ändå — och det

Fredagen den finns förvisso i interpeUationssvaret - någon form av omyndigförklaring

19 april 1974 av enskilda människor. Man tror inte att det går att tillämpa en form för

A förmöppn- ägande som inte är en ökad kollektivisering utan som snarare satsar på att

hetsbildningen °'' flertalet människor möjligheter att bygga upp egna tillgångar.

Jag viU åter ta detta med ett egethem som exempel. Är det så, tror

finansmitustern, att enskilda människor när det gäller bostaden har mera

att säga tiU om i hus som ett s. k. samhällsnyttigt företag äger, därför att

hyresgästen då vart tredje år får gå tiU val och möjligen också får yttra sig

på en stämma av något slag? Eller har den mer att säga till om som

genom oUka ekonomiskt-politiska åtgärder givits möjligheter att själv

förvärva ett egethem? Alla gjorda undersökningar visar ju att människor i

långt större utsträckning än regeringens politik har tiUåtit önskar bo i

egethem. Var är medbestämmandet störst? Det är en intressant fråga.

Och den är intressant därför att den gäller inte bara för bostadspoUtiken

utan för alla de problem som interpellationen upptar.

För löntagarorganisationerna skulle detta vara en exklusiv fråga, sade herr Sträng. Ja, jag är den förste att tycka att man i poUtiken, genom lagstiftning och på annat sätt, inte skaU ge sig in på områden där arbetsmarknadens parter kan klara upp frågorna. Men kvar står ju att om herr Strängs och socialdemokratins poUtik innebär en aUt längre gående kollektivisering av ägandet, så blir det till slut mycket litet kvar att diskutera för de enskUda löntagarorganisationerna och företagen. Rent logiskt måste det vara så att om man koUektiviserar ägandet, så bUr det ingenting kvar för dem att diskutera om ägandespridning. Därför förstod jag inte herr Strängs synpunkter i det faUet. För att det skall finnas något kvar att diskutera måste man nödvändigtvis satsa på enskilt ägande i stället för statligt. Och vidare är ju den ram inom vUken diskussioner mellan arbetsmarknadens parter skall föras i allra högsta grad beroende på de viUkor som gäUer för den ena eller andra lösningen, t. ex. från skattesynpunkt. Jag tror att man vid många företag och i mänga olika grenar av näringslivet har varit inne på diskussioner av detta slag, alltså hur man skulle kunna vidga ägandekretsen, men man har funnit att detta från skattepoUtiska synpunkter ingalunda är så lätt ordnat.

Jag viU också fästa herr Strängs uppmärksamhet på — även om man väl
kan ta för givet att han redan känner tiU det — att det har varit en
intressant omsvängning i instäUningen tiU dessa frågor ute i löntagar
organisationerna. I yttranden från TCO i år är det en markerad skillnad i
inställningen till de frågor vi nu debatterar jämfört med vad TCO sade för
bara ett år sedan. Samma sak gäller om uttalanden som SACO har gjort.
Vad Landsorganisationen beträffar har man där sagt att man inte är
intresserad av att det tiUsätts någon offentlig utredning för att granska
dessa frågor Men å andra sidan är det aUmänt bekant att Landsorganisa
tionen har givit Rudolf Meidner i uppdrag att fundera på oUka
konstruktioner, som inte nödvändigtvis innebär lösningar med individu
ellt ägande men där man åtminstone är intresserad av sådana ting. Även
Industriförbundet och Arbetsgivareföreningen har sagt sig vara intressera
de av att det tillsätts en offentUg utredning för att granska hur man skall
126 kunna förbättra villkoren för spridning av ägandet.

Jag finner herr Strängs ointresse i det faUet synnerligen oförståeligt.

Herr finansministern STRÄNG:

Herr talman! Jag tror att interpellanten dåligt tolkar Landsorganisationens direktiv tiU Rudolf Meidner De tankegångar man inom LO haft i detta sammanhang har gått ut på att på något sätt ta ifrån företagen de extraordinära vinsterna och av dem bUda fonder som skuUe kunna ge ett allmänt, kollektivt inflytande över vinsterna. Det var Landsorganisationens urspmngliga tanke, och det har litet eller ingenting alls med det individuella ägandet att göra.

Det är klart att det kan föreligga en gradskillnad - och det gör det i utomordentUgt hög grad — mellan herr Burenstam Linders och mina åsikter om i vad mån staten skall förvalta medlen för människorna eller i vad mån människorna inte skall förvalta sina egna medel, om jag får uttrycka det så enkelt. Men så länge vi har ett samhälle som kräver — och därom är vi på det hela taget ense — en kollektiv insats på olika områden, för arbetslösa, för sjuka, för gamla människor, kan problemen inte lösas genom något slags dirigering av produktionsresultatet över tiU de enskilda människorna.

Herr Burenstam Linder gör sig tiU talesman för de enskUda människorna. Det har han och hans parti aUtid gjort, ibland med viss framgång och ibland med mindre framgång. Men herr Burenstam Linders argumentation har aldrig fått människorna här i landet att stäUa sig bakom honom i sådan utsträckning att det givits några möjligheter att praktisera de här idéerna. Herr Burenstam Linder gör sig tUl talesman för människorna genom att måla upp det olustiga i att den anonyma makten staten sätter sig över deras intressen som individer. Men man får väl ändå inte bortse ifrån att det aUtid föreligger korrigeringsmöjligheter i en fri demokratL Det går inte att göra det så enkelt att man säger: Visst är det väl roligare för en människa att ha ett hus på egen mark än att betala tomträtt. Vissa tycker det, vissa andra tycker det inte. De som anser att kommunen bör disponera marken har också sina anhängare. Den uppfattningen redovisas också öppet för människorna, och slutresultatet av aUa dessa redovisningar avläser vi i våra aUmänna, hemliga, offentliga val.

Jag menar att herr Burenstam Linder slåss mot väderkvarnar Så länge han lever i ett demokratiskt samhälle — och det kommer han att få fortsätta att göra, hoppas jag — med alla de grimdläggande fri- och rättigheter som detta innebär, må han tycka att det är galet som det är just nu och hävda den uppfattningen. Jag redovisar mina uppfattningar, och sedan är det allmänheten som avgör vem man skaU sätta tro tUl. Då har vi redovisat pro et contra, fördelar och nackdelar, talat om för aUmänheten att vi anser att det är bättre att göra si eller att det vore bättre att göra så. Detta är grundläggande för vårt samhällsskick. Jag måste därför reagera mot den filosofi som herr Burenstam Linder ger uttryck för, nämligen att -vi är offer för en utveckling som går emot individernas uppfattningar och önskemål, emot människornas intressen. Det är ju ändå inte på det sättet. Därför är det en falsk propaganda man för när man drar upp sådana diskussioner

Nr 63

Fredagen den 19 april 1974

Ang. förmögenhetsbildningen

Under detta anförande övertog herr andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

127

Nr 63

Fredagen den 19 aprU 1974

Ang. förmögenhetsbildningen

128

Herr BURENSTAM LINDER (m):

Herr talman! Jag är självfaUet medveten om ungefär hur direktiven tiU Rudolf Meidner är utformade och om att huvudtanken inte är att åstadkomma någon ökning av den enskUda individens ägande utan att avsikten är att finna former för kollektivisering av ägandet. Jag är förvånad över att LO inte har större tilltro tiU de enskUda löntagarna, de enskUda medlemmarna, och att LO inte skuUe vilja söka former som innebure åtminstone något inslag av enskilt, individuellt ägande. Man tror tydligen inte på att den enskilde fackföreningsledamoten skulle kunna förvalta sitt eget pund. Jag tycker att det är konstigt.

I sitt bemötande av mig återkommer herr Sträng tUl att det behövs kollektiva ingripanden för att lösa oUka sociala frågor, åldringsvård osv., och att man inte kan dirigera resurser tiU de enskilda i fuU utsträckning. Det är vi helt medvetna om, men det argumentet, som herr Sträng upprepar, hör inte ihop med den här diskussionen. Vi talar för närvarande egentligen inte om skattepolitik, vi talar inte om hurdan fördelningen skall vara meUan offentlig och privat konsumtion. Det är en intressant fråga, som vi får tillfälle att återkomma till, men vad det just nu gäller är att man i ett land måste ha någon form av förmögenhetsbUdning och att denna kan ske på olika vis. Det finns tillgångar i ett land, och dessa tUlgångar kan ägas av den ena eUer den andra. Ett alternativ är att staten äger dem; ett andra alternativ är att man försöker få största möjliga spridning av ägandet tiU enskUda människor Det är det frågan gäller, och därför är det inte för dagen något argument mot mig när herr Sträng säger att vi behöver en omfattande offentlig konsumtion i Sverige.

Sedan anser herr Sträng att jag slåss mot väderkvarnar när jag gör mina uppfattningar gällande - därför att svenska folket, som herr Sträng uttrycker det, inte har ställt sig bakom moderaterna i den utsträckningen att vi kunnat praktisera våra idéer De uppfattningar som jag nu redogjort för skiUer sig inte mycket från olika motionsförslag som lagts fram från både centerpartiet och folkpartiet. Jag viU göra herr Sträng uppmärksam på att de tre partierna har fler mandat i riksdagen än herr Strängs parti.

Dessutom driver vi oppositionspoUtik, och gör man det får man lov att redogöra för sina oUka idéer. Även om man inte omedelbart hamnar i regeringsställning så att man får omsätta sina idéer i praktiken kan faktiskt den ena eUer andra personen bland väljarna som lyssnar ta intryck; t. o. m. socialdemokraterna kan tvingas ta intryck. För några år sedan förde vi här en diskussion om hur långt man kunde driva den statliga företagsamheten på det tämligen lättvindiga sätt som dåvarande industriministern gjorde. Den debatten hade till resultat att man sedan gått mer försiktigt fram när det gäller att utvidga den verksamheten.

Jag skulle vilja återkomma till frågan var den enskildes medbestämmande är störst. Vi är intresserade av medbestämmande, både herr Sträng och jag. Debatten handlar för närvarande i hög grad om medbestämmande och medinflytande. Jag återkommer alltså till min fråga: Var är medinflytande och medbestämmande störst? Är det störst för en person som bor i en lägenhet ägt av ett allmännyttigt företag eller för en person som har fått fiUlföUa sin egen önskan och skaffa sig ett eget hem?

Jag kan inte förstå annat än att medbestämmandet över den egna bostaden är större i det senare fallet. Är inte det någonting som man måste vara intresserad av att befrämja? Det som gäUer på bostadspolitikens område måste också kunna gäUa på övriga områden som den här interpeUationen tar upp.

Herr finansministern STRÄNG:

Herr talman! Jag skall självfallet inte neka herr Burenstam Linder att gå ut och inför allmänheten argumentera för sina poUtiska uppfattningar. Det är en helt korrekt argumentering om herr Burenstam Linder går ut och säger: "Jag ogillar flerfamiljshus, och gillar egnahem. Jag ogiUar tomträtt, och jag giUar att man har sin egen markbit." Det är en korrekt argumentation, och ingen förmenar herr Burenstam Linder att föra den argumentationen. Det finns andra som med samma rätt kan säga: "Vi tycker flerfamiUshusen har sin motivering. Vi tycker att tomträtten har sin motivering." Då skall de ha rättighet att säga detta. Men då behöver man inte inveckla detta i något slags filosofi om en stat som förtrycker vederbörande, som är någonting -vid sidan av dessa individers intressen. Det är möjligt att det nuvarande samhället driver en poUtik som inte herr Burenstam Linder giUar, men det finns andra som hitintUls har gUlat den och det är detta som får vara avgörande i den demokrati där vi arbetar

Man kan naturligtvis ställa sig frågan: Vad är det som är förmögenhet i vårt land? En förmögenhet är naturligtvis, för att ta ett aktueUt exempel, en bra skogsareal. En förmögenhet är även en väl skött industri med allt vad den representerar av maskiner, lagertillgångar, yrkeskunskap, management, marknadsföring och mycket annat.

Man kan i dag, om man tycker att det är lämpligt, köpa in sig med en hundratusendel i denna industri genom att köpa sig en aktie. Då får den enskilde individen möjUghet att disponera de pengar han har efter eget skön. Men jag har svårt att inse att det skulle vara någon specieU favör att säga: Innan du får ut dina pengar, som du skall disponera hur du vUl, skall du lyfta av en bit av summan och se tiU att du får en hundratusendel av den här speciella industriförmögenheten som ligger där som ett arbetande kapital. Kommer man fram tUl att detta är något att vara specifikt intresserad av så tycker jag att det är rimligt att de parter som i första hand fördelar produktionsresultatet, nämligen företagarna och de fackföreningsanslutna, i sina förhandUngar lanserar denna tanke. Det har gjorts en sådan uppgörelse i Handelsbanken, det är jag medveten om och jag refererade tUl detta i mitt svar Huruvida dessa uppgörelser kommer att fortsätta på andra håll vet vi inte, men det må vara hänt, jag tänker inte sätta några käppar i hjulet för det. Men jag tycker att det är en sak som parterna själva bör dels ta initiativ till, dels visa intresse för och dels genomföra. Så enkelt är i själva verket problemet.

Nr 63

Fredagen den 19 april 1974

Ang. förmögenhetsbildningen

Herr BURENSTAM LINDER(m):

Herr talman! Den här diskussionen går inte ut på att jag får vädra mitt missnöje med t. ex. flerfamiljshus. Min argumentering är faktiskt att jag inte tycker om ett samhälle där ett stort antal människor, som hellre skulle viUa bo i ett eget hem, genom regeringens politik får ytterst

129

9 Riksdagens protokoll 1974. Nr 61-64

Nr 63 begränsade möjUgheter till detta. Det är vad saken gäller Skall vi

Fredagen den verkligen inte ha ett system där vi tUlåter människorna att i stor

19 april 1974 utsträckning välja den ena eller andra livsformen?

Ane förmögen- 8 försöker inte heller göra gäUande att staten för närvarande är

hetsbildnineen någon sorts omänsklig förtryckare. Vad jag säger är att vi har ett

intressant ideologiskt spörsmål, och det är hur ägandet i ett land skall vara fördelat. Om jag läser socialdemokratisk press rätt och om jag lyssnar rätt tiU finansministern är den socialdemokratiska idén att vi bit för bit skaU socialisera, kollektivisera ägandet. Då finns det anledning att i tid fästa uppmärksamheten på de olika risker som kan vara förenade med att på det viset avlägsna sig från ett system med spritt individuellt ägande; risker bevisade i alla de länder som har prövat på systemet med ett helt dominerande koUektivt ägande. Det finns många länder med enskilt ägande i vilka det råder förtryck på oUka sätt. Jag gör inte gällande att ett enskilt ägande skulle vara någon garanti för demokratisk friUet. Men det intressanta är att det inte finns något land som prövat det kollektiva ägandesystemet utan att detta lett till ett omfattande förtryck av medborgerliga fri- och rättigheter.

Sedan menar herr Sträng att den enskilde, om han är road av det, ju kan köpa en aktie i t. ex. ett skogsföretag. Men då kommer vi onekligen in på herr Strängs skattepoUtik; så förfärligt enkelt är det inte för den enskilde löntagaren, drabbad av skyhöga skatter

Men det finns andra hinder än skattepolitiken. Det finns en lång rad svårigheter för mindre ochiriedelstora företag och för familjeföretag, som vi har talat om tidigare när vi har diskuterat nyföretagandet. Vi har en marksocialisering som innebär svårigheter för den enskilde.

Man kan med det ena eller andra systemet göra det mer eller mindre lätt för företag som i likhet med Handelsbanken är intresserade av att bygga upp ett system för omfattande meddelägande för de anställda. Och varför skuUe det vara betydelsefuUt att göra det lätt? Jo, därför att det för närvarande finns — och på den punkten antar jag att herr Sträng och jag är fullständigt överens — en allvarlig konflikt mellan å ena sidan kravet på en ganska hög lönsamhet i företagen, så att man kan klara investeringar och utbyggnader för risktagande och utveckling, och å andra sidan kravet på att hög lönsamhet inte skall leda till en ägandekoncentration för ett fåtal på den privata sidan. Den vUl man inte ha, därför att den är ett hot mot en samhällelig stabilitet.

Där finns alltså en konfUkt. Hur skall man lösa den? En möjlighet, som herr Sträng kanske vill nämna, är då att mer och mer kollektivisera ägandet. Då kan man tycka att problemet försvinner Men dä får man aUa de andra nackdelarna för medborgerliga fri- och rättigheter som jag har talat om. Det är därför som jag vill satsa på att man i stället skapar ökade förutsättningar — det finns en läng rad sädana möjligheter - för att på individuell bas åstadkomma ett vidgat meddelägande för de anställda.

Herr finansministern STRÄNG:

Herr talman! Jag tyckte att det var rätt spännande att konstatera hur

länge herr talmannen skulle tUlåta oss att håUa denna i och för sig

130 intressanta men litet ovanliga debatt. Jag kan måhända avsluta det hela

med att säga föUande. Nr 63

Ang. förmögenhetsbildningen

När herr Burenstam Linder gång på gång kommer tiUbaka tUl en Fredagen den bostadspolitisk debatt bör han inte glömma bort att vi har levt i det här 19 april 1974 landet under en uppenbar bostadspoUtisk nöd, när det gamla Slumsverige skuUe ersättas med en byggnation av rimlig kvaUtet och rimlig utrymmesstandard. Det var inte så förskräckligt länge sedan — det var när jag var byggnadsminister på 1950-talet — som ett allmännyttigt företag i Göteborg hade som propagandaslogan: två mm tiU varje familj. 1 dag betraktas det, med de kvalitetsanspråk vi nu har, som en helt otiUfredsställande utrymmesstandard.

Vi skulle bygga oss ur trångboddheten och slummen, och aUa vet ju att det är en ekonomisk skiUnad mellan att bygga en lägenhet i flerfamiljshus och ett eget hem som kan jämföras med siffrorna 1 — 2. Det är dubbelt så dyrt att placera en familj i ett egethem som att placera den i ert flerfamiljshus. Det var nödvändigt att försöka få bort bostadsslummen, och därför fick flerfamiljshusen också enligt min mening — det kan jag gärna erkänna — en för dominant omfattning i vår bostadsproduktion.

När vi så småningom började komma upp mot mättnadsgränsen fick bostadskonsumenterna större möjligheter att låta sin personliga smakriktning bU tiUgodosedd. Av 100 000 lägenheter hade vi tidigare 25 000 egnahem och resten lägenheter i flerfamiUshus. I dag är situationen den att ungefär två tredjedelar består av egnahem och en tredjedel av lägenheter i flerfamiljshus.

Sedan får man väl också i rättvisans intresse säga att människorna icke är rättslösa även om de skulle råka bo i flerfamiljshus. Genom besittningsrätten till lägenheten, genom energiska hyresgästorganisationers ingripande och genom en bostadsform utan vinstsyfte, som är de allmännyttiga företagens sätt att förvalta sina fastigheter, är bostadsinnehavarna eller hyresgästerna långt ifrån rättslösa.

Herr Burenstam Linder återkommer också till frågan om marksocialiseringen och tar den som ett uttryck för hur staten på något underligt sätt går in och angriper de enskildas intressen. Ja, någon marksocialisering när det gäller egnahemmarnas lilla tomt om 700—800 m har det egentligen aldrig varit fråga om, utan vad det varit fråga om är att när större och viktigare intressen kräver att samhället tar hand om marken för att lösa större och viktigare problem, då bör ocksä samhället ha både förköpsrätten och möjligheten att reaUsera dessa önskemål. Det har varit litet för mycket privata spekulationsvinster på markförsäUningar för att man utan vidare skulle tolerera detta. Därför har det också som jag ser det varit i allmänhetens intresse, även om herr Burenstam Linder inte gUlar det. Men här kommer vi ständigt tillbaka till våra skiljaktiga politiska värderingar om vad som händer och sker i det politiska Uvet.

Herr BURENSTAM LINDER (m);

Herr talman! Det råder ingen tvekan om att t. ex, bostadskvaUteten
under ett antal decennier har kommit att stiga, men det var egentligen
inte det diskussionen gällde utan det var väl snarare fråga om huruvida
den enskilde inom ramen för den stigande bostadsstandarden har haft 131

Nr 63 möjlighet att själv få delta i utformningen av boendemiljön och väUa

Fredaeen den boendeform i den utsträckning han vUle.

19 anril 1974 ®" talman! De spörsmål vi för närvarande diskuterar tillåter, om

---------------- :--- man så önskar, en mycket lång debatt, men för att inte denna debatt

skaU anta alltför yviga proportioner vill jag begagna tillfället att för min del gärna avsluta den och tacka finansministern för ett intressant meningsutbyte.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 Föredrogs och hänvisades Kungl. Maj:ts proposition nr 118 till socialförsäkringsutskottet.

§ 4 Föredrogs och hänvisades motionerna nr 1768 till kulturutskottet, nr 1769 och 1770 till civUutskottet, nr 1771-1773 till trafikutskottet samt nr 1774 tiU jordbruksutskottet.

§ 5 Föredrogs och biföUs interpellationsframställningen nr 72.

§ 6 Interpellation nr 73 om ersättning från den allmänna försäkringen för statliga myndigheters utgifter för sjuk- och föräldrapenning

Ordet lämnades på begäran till

Herr WIJKMAN (m), som yttrade:

Herr talman! PrivatanstäUda ersätts av den allmänna försäkringen vid sjukdom och barnledighet. Samma sak gäller för anställda vid statliga, affärsdrivande verk. För övriga statligt anställda, som upprätthåller ordinarie eller extra ordinarie tjänst, gäller s. k, arbetsgivarinträde vid sjukdom och barnledighet. Fr. o. m. I juli i år kommer även statUgt arvodesanställda att omfattas av detta arbetsgivarinträde, förutsatt att tjänstgöringen motsvarar minst 40 procent av heltid.

Det märkliga med detta statliga system är att den allmänna försäkringen inte ersätter ifrågavarande statliga myndigheter för utgivna sjuk-och barnledighetslöner. Inte ens de anställdas sjukförsäkringsavgifter tillgodogörs dessa myndigheter utan tas upp som inkomst i riksstaten. Myndigheterna får alltså en extra belastning på sina anslag, vilken blir särskilt kännbar när sjukdomen eUer barnledigheten medför att vikarie måste anställas och dubbel avlöning utges från oförändrat anslag.

Det finns all anledning att befara åtminstone en synnerligen allvarlig
konsekvens av det här redovisade systemet, nämligen att kvinnorna kan
komma att betraktas som mindre "lönsamma" än männen inom den
statliga sektorn. Det är kvinnorna som framför allt utnyttjar den betalda
barnledigheten. Det statliga sjuklönesystemet inbjuder således till köns
diskriminering, vilket inte kan accepteras mot bakgrund av fullt befogade
strävanden efter jämlikhet mellan könen. Därför anser jag att en sådan
132 ändring bör komma till stånd att statUga myndigheter ersätts för

arbetsgivarinträde vid sjukdom och barnledighet, antingen - och helst - Nr 63

av medel från den aUmänna försäkringen, eller direkt av statsmedel. Den fr-pdaoen d

av mig prioriterade åtgärden skuUe medföra att statsanställdas sjukförsäk- .„ ., q_.

ringsavgifter destinerades till den aUmänna försäkringen och inte, som nu,--

tiU riksstaten. Det nuvarande systemet rimmar för övrigt illa i sistnämnda avseende med de regler som bestämmer finansieringen av sjukförsäkringen, innebärande att allmänna medel, arbetsgivaravgifter och egen-avgifter svarar för var sin fixerad andel av hela kostnaden.

Med stöd av vad jag i det föregående anfört anhåller jag om kammarens tillstånd att tiU herr statsrådet BertU Löfberg få ställa följande fråga:

Är herr statsrådet beredd medverka tiU en sådan ändring att statliga myndigheters utgifter för sjuk- respektive föräldrapenning vid de anställdas sjukdom och barnledighet ersätts — i första hand av den allmänna försäkringen - med tanke på att det nuvarande systemet inbjuder tiU diskriminering av kvinnlig arbetskraft inom den statUga sektorn?

Denna anhållan bordlades.

§ 7 Anmäldes och bordlades Kungl. Maj:ts proposition nr 105 med förslag till lag om ändring i lagen (1970:926) om särskUd kontroll på flygplats.

§ 8 Anmäldes och bordlades Skatteutskottets betänkanden

Nr 20 i anledning av motion angående rätten till värdeminskningsavdrag vid benefika föivärv

Nr 21 i anledning av motioner rörande ändringar i skattelagstiftningen på grund av lagen om anställningsskydd

Nr 23 i anledning av motion beträffande skatten på bingospel

Utrikesutskottets betänkande

Nr 3 i anledning av propositionen 1974:1 i vad avser anslag tiU internationellt utvecklingssamarbete, jämte motioner

Försvarsutskottets betänkanden

Nr 16 med anledning av propositionen 1974:85 angående utgifter på tilläggsstat III till riksstaten för budgetåret 1973/74 inom försvarsdepartementets verksamhetsområde

Nr 17 med anledning av propositionen 1974:85 angående utgifter på tilläggsstat 111 till riksstaten för budgetåret 1973/74 inom handelsdepartementets verksamhetsområde

Nr 18 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Utbildningsutskottets betänkande

Nr 15 med anledning av propositionen 1974:13 angående vissa läromedelsfrågor jämte motioner

10 Riksdagens protokoll 1974. Nr 61-64

133

Nr 63 Trafikutskottets betänkanden

Fredagen den Nr 6 i anledning av i propositionen 1974:1 gjord framställning

19 april 1974 rörande anslaget till Transportstöd för Norrland m. m. jämte motioner

Nr 7 i anledning av i propositionen 1974:1 gjord framställning rörande anslaget till Transportstöd för Gotland jämte motioner

Nr 13 i anledning av propositionen 1974:85 angående utgifter på tilläggsstat 111 till riksstaten för budgetåret 1973/74 i vad avser anslag inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

Jordbruksutskottets betänkande

Nr 8 i anledning av propositionen 1974:24 med förslag till bisjuk-domslag, m. m. jämte motioner

Näringsutskottets betänkanden

Nr 19 i anledning av propositionen 1974:85 angående utgifter på tilläggsstat 111 till riksstaten för budgetåret 1973/74 i vad avser industridepartementets verksamhetsområde jämte motioner

Nr 20 i anledning av propositionen 1974:43 med förslag tUl lag om handel med arbeten av guld, silver eller platina, m. m. jämte motion

Nr 21 i anledning av propositionen 1974:51 med förslag till lag om ändring i lotteriförordningen (1939:207), m. m. jämte motioner

Nr 22 i anledning av propositionen 1974:54 angående finansiering av Svenska utvecklingsaktiebolaget jämte motioner

Nr 23 i anledning av propositionen 1974:60 angående organisation för Sveriges geologiska undersökning, m. m. jämte motioner

Nr 24 i anledning av motioner angående krigsmaterielindustrin m. m.

Nr 25 i anledning av motioner om delägarsparande m. m.

§ 9 Kammaren åtskildes kl. 16.04.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert