Riksdagens protokoll 1974:55 Onsdagen den 3 april

ProtokollRiksdagens protokoll 1974:55

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1974:55

Onsdagen den 3 april

Kl, 19.30

Förhandlingarna leddes till en början av fru tredje vice talmannen.

Nr 55

Onsdagen den 3 april 1974

Anslag till vägväsendet, m. m.

§ 1  Anslag till vägväsendet, m. m.

Föredrogs trafikutskottets betänkande nr 1 i anledning av propositionen 1974:1 i vad avser utgifterna på driftbudgeten för budgetåret 1974/75 inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde jämte motioner.

Fru TREDJE VICE TALMANNEN yttrade:

I fråga om detta betänkande hålles gemensam överläggning för samtliga punkter. Under den gemensamma överläggningen får yrkanden framställas beträffande samtliga punkter i betänkandet.

I det följande redovisas endast de punkter, vid vUka under överläggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkten 2 (Vägväsendet)

Kungl, Maj:t hade i propositionen 1974:1 bUaga 8 (kommunikationsdepartementet) framlagt förslag till medelsanvisning för budgetåret 1974/75 under de skilda väganslagen m. m. Nämnda förslag innebar

att tUl Statens vägverk: Ämbetsverksuppgifter anvisades ett förslagsanslag av 8 700 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen (punkten B 1, s. 65),

att tiU Drift av statliga vägar anvisades ett reservationsanslag av 1 155 000 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen (punkten B 2, s. 65-66),

att till Byggande av statliga vägar anvisades ett reservationsanslag av 745 000 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen (punkten B 3,s. 66-67),

att till Särskilda byggnads- och förbättringsåtgärder avseende statliga vägar anvisades ett reservationsanslag av 200 000 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen (punkten B 4, s. 67),

atl tUl Bidrag till drift av kommunala vägar och gator anvisades ett reservationsanslag av 184 550 000 kronor, att avräknas mot automobU-skattemedlen (punkten B 5, s. 68),

att till Bidrag tUl byggande av kommunala vägar och gator anvisades ett reservationsanslag av 343 600 000 kronor, atl avräknas mot automobilskattemedlen (punkten B 6, s. 68-69),

att under budgetåret 1974/75 statlig lånegaranti för lån avseende inköp av vägunderhållsmasklner för vissa enskilda vägar beviljades intUl ett belopp av 120 000 kronor, samt att till Bidrag tiU drift av enskUda vägar

123

Nr 55

Onsdagen den 3 april 1974

A nslag till vägväsendet, m. m.

124

m. m. anvisades ett reservationsanslag av 83 000 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen (punkten B 7, s. 69—70),

att till Bidrag tiU byggande av enskilda vägar anvisades ett reservationsanslag av 26 800 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen (punkten B 8, s. 71),

att tiU Tjänster till utomstående anvisades ett förslagsanslag av 16 800 000 kronor, att avräknas mot automobUskattemedlen (punkten B9,s. 71-72),

att till Avsättning tiU statens automobilskattemedelsfond anvisades ett förslagsanslag av 1 000 kronor (punkten B 10, s. 72-73).

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1974:124 av herr Asling m. fl. (c, fp),

1974:308 av herrar Björk i Gävle (c) och Olsson i Sundsvall (c),

1974:312 av herr Gernandt (c),

1974:334 av herr Gernandt (c),

1974:487 av herr FäUdin m. fl. (c),

1974:498 av herrar Petersson i Ronneby (c) och Elmstedt (c),

1974:777 av herr Fälldin m.fl. (c) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t uttalade sig för att anslaget SärskUda byggnads- och förbättringsåtgärder avseende statliga vägar för budgetåret 1974/7 5 kom tiU användning enligt de grunder som angetts i motionen,

1974:779 av herrar Gustafsson i Stenkyrka (c) och Nilsson i Visby (s),

1974:780 av herr Helén m. fl. (fp) vari hemställts 1. att riksdagen uttalade att det under SärskUda byggnads- och förbättringsåtgärder avseende statliga vägar redovisade anslaget borde utnyttjas tUl fullo i enlighet med de riktlinjer som i motionen angivits och att vägverket fick i uppdrag att planera sin verksamhet med hänsyn tiU detta, 2. att riksdagen till Bidrag till drift av enskilda vägar för budgetåret 1974/75 anvisade ett i förhållande tUl Kungl. Maj:ts förslag med 4 500 000 kronor förhöjt reservationsanslag av 67 500 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen, 3. att rUcsdagen till Bidrag till byggande av enskUda vägar för budgetåret 1974/75 anvisade ett i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag med 3 700 000 kronor förhöjt reservationsanslag av 30 500 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen,

1974:784 av herrar Johansson i Hållsta (c) och Andersson i Edsbro (c),

1974:785 av herrar Johansson i Skärstad (c) och Börjesson i Falköping (c),

1974:786 av herr Johansson i Skärstad m. fl. (c),

1974:793 av herrar Nilsson i Agnas (m) och Åkerlind (m),

1974:799 av herr Stadling m. fl. (s, c),

1974:800 av herrar Svanström (c) och Andersson i Nybro (c),

1974:802 av herr Westberg i Ljusdal m. fl. (fp, c, m),

1974:1070 av fru Fredrikson m. fl. (c, fp),

1974:1081 av herr Magnusson i Nennesholm (c),

1974:1085 av herrar Oskarson (m) och Karl Bengtsson i Varberg (fp),

1974:1086 av herr Oskarson m. fl. (m, s, c, fp),

1974:1411   av herrar Andersson  i Nybro (c) och Olof Johansson i

Stockholm (c),

1974:1412 av herr Andersson i Nybro m. fl. (c, m),

1974:1415 av herr Björck i Nässjö (m),

1974:1418 av herrar Carlshamre (m) och Johansson i Vrångebäck (m),

1974:1434 av herrar Johansson i Vrångebäck (m) och Carlshamre (m),

1974:1437 av herr Lothigius (m),

1974:1440 av herr Lothigius m.fl. (m) vari, såvitt nu var i fråga (punkterna A och B 1-2), hemställts att riksdagen skulle A. besluta att av anslaget B 4. SärskUda byggnads- och förbättringsåtgärder avseende statliga vägar 100 miljoner kronor skulle användas för byggande och 100 miljoner kronor för förbättringsåtgärder, B. hos Kungl. Maj.t hemstäUa om 1. förslag snarast möjligt till plan för de totala väginvesteringarna, 2. utredning och förslag angående införande av s. k. tullvägar i enUghet med vad i motionen anförts,

1974:1442 av herr Mattsson i Skee m. fl. (c),

1974:1443 av herr Mattsson i Skee m. fl. (c, fp),

1974:1449 av herr Westberg i Ljusdal (fp),

1974:1450 av herr Wirtén (fp) samt

1974:1451 av herr Ängström (fp).

Nr 55

Onsdagen den 3 aprU 1974

Anslag till vägväsendet, m. m.

Utskottet hemställde

1.     att riksdagen för budgetåret 1974/75 anvisade

a. till Statens vägverk: Ämbetsverksuppgifter ett förslagsanslag av
8 700 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen,

b. tUl Drift av statliga vägar ett reservationsanslag av 1 155 000 000
kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen,

c. till Byggande av statliga vägar ett reservationsanslag av 745 000 000
kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen,

d. till SärskUda byggnads- och förbättringsåtgärder avseende statliga
vägar ett reservationsanslag av 200 000 000 kronor, att avräknas mot
automobUskattemedlen,

e. tiU Bidrag tiU drift av kommunala vägar och gator ett reservations
anslag av 184 550 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen,

f.  tiU Bidrag till byggande av kommunala vägar och gator ett reserva
tionsanslag av 343 600 000 kronor, att avräknas mot automobilskatte
medlen,

2.    att riksdagen i anledning av departementschefens uttalanden — rörande vägplaneringen samt användningen av anslaget tiU Särskilda byggnads- och förbättringsåtgärder — samt motionerna 1974:777, 1974:780, yrkandet 1, och 1974:1440, yrkandena A och B 1, som sin mening gav Kungl. Maj:t tiU känna vad utskottet i berörda frågor anfört,

3.    att riksdagen skulle

a. medge att under budgetåret 1974/7 5 statlig lånegaranti för lån
avseende inköp av vagunderhållsmaskin för vissa enskUda vägar bevUjades
intiU ett belopp om 120 000 kronor,

b. med bifall till Kungl. Maj.ts förslag samt med avslag på motionerna
1974:487, yrkandet 2, och 1974:780, yrkandet 2, tiU Bidrag tiU dritt av
enskilda vägar, m.m. för budgetåret 1974/75 anvisa ett reservationsan
slag av 83 000 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

125

Nr 55

Onsdagen den 3 april 1974

Anslag tillvägväsendet, m. m.

c.  med bifall tiU Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag på motionerna
1974:487, yrkandet I, och 1974:780, yrkandet 3, tiU Bidrag tiU byggan
de av enskilda vägar för budgetåret 1974/75 anvisa ett reservationsanslag
av 26 800 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen,

d. som sin mening ge Kungl. Maj:t tiU känna vad utskottet i övrigt
anfört beträffande anslagsbehovet för enskilda vägar,

4.     att riksdagen för budgetåret 1974/75 anvisade

a. tUl Tjänster tUl utomstående ett förslagsanslag av 16 800 000 kro
nor, att avräknas mot automobUskattemedlen,

b. till Avsättning till statens automobilskattemedelsfond ett förslags
anslag av 1 000 kronor,

5.    att riksdagen skulle avslå motionen 1974:1449,

6.    att riksdagen skulle avslå

a.     motionen 1974:1411,

b.     motionen 1974:1450,

7.    att riksdagen skulle avslå motionen 1974:786,

8.    att riksdagen skulle avslå

a.     motionen 1974:1081,

b.     motionen 1974:1085,

c.      motionerna 1974:124 och 1974:1442,

9.     att riksdagen skulle avslå

a.      motionen 1974:308,

b.      motionen 1974:498,

10.     att riksdagen skulle avslå

a.     motionen 1974:779,

b.     motionen 1974:784,

c.      motionen 1974:800,

d.     motionen 1974:1415,

e.     motionen 1974:1434,

f.      motionen 1974:1451,

11.     att riksdagen skulle avslå

a.      motionen 1974:802,

b.      motionen 1974:1086,

c.      motionen 1974:1412,

d.      motionen 1974:1418,

12.    att riksdagen skulle avslå motionen 1974:1440, yrkandet B 2,

13.    att riksdagen skulle avslå motionen 1974:1443,

14.    att riksdagen skulle avslå motionerna 1974:312 och 1974:334,

15.    att riksdagen skulle avslå motionen 1974:785,

16.    att riksdagen skuUe avslå

a.      motionen 1974:793,

b.      motionen 1974:799,

17.    att riksdagen skulle avslå motionen 1974:1070 samt

18.    att riksdagen skulle avslå motionen 1974:1437.

126

Reservation hade avgivits

1. beträffande införande av s. k. tullvägar av herrar Sven Gustafson i Göteborg (fp), Lothigius (m), SeUgren (fp) och Johansson i Vrångebäck (m) som ansett att utskottet under 12 bort hemställa.

att riksdagen i anledning av motionen 1974:1440, yrkandet B 2, som sin mening gav Kungl. Maj:t tUl känna vad reservanterna anfört rörande avgiftsfinansiering av vägar och broar.

Punkten 3 (Trafiksäkerhet)

Kungl. Maj:t hade under punkten C 1 (s. 14—11) föreslagit riksdagen att till Statens trafiksäkerhetsverk: Förvaltningskostnader för budgetåret 1914/15 anvisa ett förslagsanslag av 16 118 000 kronor, att avräknas mot automobUskattemedlen.

Nr 55

Onsdagen den 3 april 1974

Anslag till vägväsendet, m. m.

I detta sammanhang hade behandlats motionen 1974:1430 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari, såvUt nu var i fråga (punkten 1), föreslagits att riksdagen skulle besluta att under punkten C 1. Statens trafiksäkerhetsverk: Förvaltningskostnader för informationsverksamhet anvisa ytterligare 1 miljon kronor.

Utskottet hemställde

att riksdagen med bifall tUl Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionen 1974:1430, yrkandet 1, tiU Statens trafiksäkerhetsverk: Förvaltningskostnader för budgetåret 1974/75 anvisade ett förslagsanslag av

16 118 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

Reservation hade avgivits

2. av herr Magnusson i Kristinehamn (vpk) som ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till motionen 1974:1430, yrkandet 1, tUl Statens trafiksäkerhetsverk: Förvaltningskostnader för budgetåret 1974/75 anvisade ett förslagsanslag av

17 118 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

Punkten 5 (Bidrag tUl trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder vid järnvägskorsningar)

Kungl. Maj:t hade under punkten C 4 (s. 80-81) föreslagit riksdagen att till Bidrag tiU trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder vid järnvägskorsningar för budgetåret 1974/75 anvisa ett reservationsanslag av 7 000 000 kronor, att avräknas mot automobUskattemedlen.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna 1974:1074 av herr Håkansson i Rönneberga m. fl. (c) samt 1974:1430 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari, såvitt nu var i fråga (punkten 2), föreslagits att riksdagen skulle besluta att under punkten C 4. Bidrag till trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder vid järnvägskorsningar anvisa ytterligare 1,5 miUoner kronor.

Utskottet hemställde

att riksdagen skulle

1. med bifaU tiU Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionen 1974:1430, yrkandet 2, tiU Bidrag till trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder vid järnvägskorsningar för budgetåret  1974/75  anvisa ett reservations-

127

Nr 55

Onsdagen den 3 april 1974

Anslag tillvägväsendet, tn. m

anslag av 7 000 000 kronor, att avräknas mot automobUskattemedlen,

2.      avslå motionen 1974:1074.

Reservation hade avgivits

3.  av herr Magnusson i Kristinehamn (vpk) som ansett att utskottet
under 1 bort hemstäUa,

att riksdagen skulle i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till motionen 1974:1430, yrkandet 2, till Bidrag till trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder vid järnvägskorsningar för budgetåret 1974/7 5 anvisa ett reservationsanslag av 8 500 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

128

Herr MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk):

Fm talman! I reservationen 2, knuten tUl detta betänkande, yrkas bifaU tUl vpk-motionen 1430, som vUl anvisa I miljon kronor utöver vad departementschefen förslagit för trafiksäkerhetsverkets informationsverksamhet. I reservationen anförs att gjorda undersökningar har visat stora brister i bilisternas kunskaper beträffande trafikmärken och trafikregler. Det är i och för sig inget sensationellt.

Jag är säker på att de flesta bUförare vet med sig att de har brister i sitt kunnande när det gäller sådana saker. Med hittillsvarande ordning har det ju också varit så att ingen bilförare har kollats på sina aktuella kunskaper, trots att lång tid kanske förflutit sedan vederbörande tog sitt körkort. Mot bl. a. den bakgrunden tycker vi det är oerhört viktigt, ja, en av de viktigaste punkterna i trafiksäkerhetsarbetet, att det bedrivs en kontinuerlig informationsverksamhet, med användande av så många kanaler som möjligt, för att nå ut tUl alla bUförare och naturligtvis till så många andra människor som möjligt. Informationsverksamheten syftar ju till att öka allmänhetens kunskaper om trafik och trafikregler och ge rekommendationer om uppträdande i trafiken.

Trafiksäkerhetsverkets informationssektion har här omfattande arbetsuppgifter, som från sektionens sida har indelats i

1.  information tiU allmänheten i trafiksäkerhetsfrågor,

2.  planläggning och genomförande av informationskampanjer för att öka trafikanternas kunskaper om trafikregler m. m.,

3.  information om nya trafikregler,

4.   samverkan med myndigheter, organisationer, trafiksäkerhets
kommittéer och företag i informationsfrågor, samt

5. medverkan och tillsyn att trafikundervisning i alla skolor bedrivs
enligt uppgjorda planer.

OUka arbetsgrupper är tUlsatta för att i samband med planering och genomförande av trafiksäkerhetskampanjer och framtagning av kampanj-och informationsmaterial hålla kontakt med andra intressenter. Man har arbetsgrupper som arbetar med fortbUdning av bilförare inom olika organisationer, likaså när det gäller mc-förare. Man har arbetsgrupper bland invandrare, för trafiksäkerhet i arbetsmiljö och en hel rad andra grupper.

En sak som vi i vår motion velat fästa uppmärksamheten på är behovet av att massmedia används för den här informationsverksamheten. Rätt

bedriven upplysningsverksamhet i massmedia bör vara av mycket stort värde för att befästa och öka allmänhetens kunskaper i trafiksäkerhetsfrågor. Inte minst TV borde i det hänseendet utnyttias på ett helt annat sätt än för närvarande. Etl närmare samarbete mellan trafiksäkerhetsverket och TV kring en informationsverksamhet av det här slaget vore i hög grad önskvärt, och kan ett ökat anslag bidra till att sådant samarbete åstadkommes motiverar bara detta det högre anslaget.

Informationsverksamheten har utan tvivel betytt mycket för att öka allmänhetens förståelse för bl. a. användandet av bilbälten och reflexer, för att ta ett par exempel som visar den här verksamhetens betydelse. Vi anser som sagt att denna utgör en tung del i trafiksäkerhetsarbetet, och jag viU yrka bifall till reservationen 2.

I en vpk-motion, som behandlades förra året, nr 181, påtalades att frågan om bidrag tUl trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder vid järnvägskors- • ningar blivit styvmoderligt behandlad. Vi yrkade då på en höjning av anslaget tUl denna verksamhet med 1 miljon kronor. Trafikutskottet konstaterade ju då också vid sin prövning av motionen att en betydande eftersläpning i medelstilldelningen förelåg. Och utskottet ansåg med anledning av detta att under den kommande höstens budgetarbete borde en höjning av anslaget övervägas. Vi var för vår del inte nöjda med den skrivningen utan föreslog en omedelbar höjning av anslaget med 1 miljon kronor.

Från det här anslaget utgår statsbidrag tUl järnvägar för sådana säkerhetsanordningar - jag citerar nu direkt ur statsverkspropositionen -"som huvudsakligen betingas av vägtrafikens säkerhetskrav. Statsbidrag utgår med högst 90 procent av beräknad skälig engångskostnad för kryssmärke och annan säkerhetsanordning som vidtagits på grund av bestämmelserna i kungörelsen angående säkerhetsanordningar vid plankorsningar mellan järnväg och väg, annan trafiksäkerhetsfrämjande åtgärd till fördel för vägtrafiken såsom siktförbättring eller vägomläggning vid plankorsning, inklusive marklösen och ersättning för skada och intrång, samt med högst 45 procent av engångskostnad för automatisering av befintlig säkerhetsanordning." Trafiksäkerhetsverket fäster stor vikt vid den här verksamheten, men verket påpekar att anslaget för ändamålet varit oförändrat sedan budgetåret 1965/66. Sedan den tidpunkten har kostnaderna för att utföra dessa säkerhetsanordningar ökat med ca 55 procent. Vid början av budgetåret 1972/73 förelåg godkända planer för åtgärder tUl en bidragsberättigad kostnad av sammanlagt ca 12,9 miUoner kronor. Under året har planer godkänts för ca 5,5 miUoner kronor. Med hänsyn till niedelsläget har godkännande av vissa åtgärder senarelagts. Vid ingången av det nya budgetåret fanns obetalda räkningar för utförda åtgärder till ett sammanlagt bidragsberättigat belopp av 4 miUoner kronor samt godkända planer för ännu inte utförda åtgärder till en bidragsberättigad kostnad av 8 miljoner kronor.

Trafiksäkerhetsverket anser att en uppräkning av anslaget bör ske med 2 mUjoner kronor med hänsyn till dels kostnadsfördyringarna, dels eftersläpningen i utförande av redan beslutade åtgärder, dels det stora behovet av säkerhetsåtgärder vid ytterligare ett flertal korsningar för vUka godkännande   ännu   inte   skett   med   hänsyn   till   brist  på  medel  för

Nr 55

Onsdagen den 3 april 1974

Anslag till vägväsendet, m. m.

129

9 Riksdagens protokoll 1974. Nr 54-55

Nr 55

Onsdagen den 3 april 1974

Anslag till vägväsendet, m. m.

130

utförandet.

Förmodligen med anledning av den debatt som förekom kring det här anslaget förra året föreslår nu departementschefen att anslaget räknas upp med 500 000 kronor. Mot bakgrund av vad trafiksäkerhetsverket anfört i den här frågan anser jag för min del att detta är för litet och yrkar bifall till reservationen 3, som innebär ett yrkande om ytterligare 1,5 miUoner kronor i enlighet med vad trafiksäkerhetsverket begärt.

Herr SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Fru talman! Tidningsläsare, radiolyssnare och TV-tittare har fått intrycket att årets riksdag huvudsakligen karakteriseras av lolterijippon och att det jämna mandatläget skulle omöjliggöra ett allvarligt politiskt arbete som ger positiva resultat. Anledningen till detta är den snedvridna • nyhetsförmedling som vi fått uppleva de senaste veckorna. Med förundran har vi sett hela skocken av journalister nästan springa benen av .sig för att få tag på någon syndare som tryckt på fel knapp, varit frånvarande eller gått emot sitt parti — även i sådana faU då det rör sig om frågor där utgången eUest inte tillmäts någon avgörande politisk betydelse. .

Däremot har de positiva resultat som det varit möjligt att uppnå under ett seriöst utskottsarbete kommit helt i skymundan. Det är klart att den parlamentariska situationen innebär stora svårigheter, men man bör inte förebise det faktum att den möjliggjort ett ökat hänsynstagande till de synpunkter som läggs fram från olika håll på frågorna och att man kunnat nå fram tUl lösningar som varit till nytta för svenska folket -lösningar som de olika partierna varit glada att kunna medverka till.

Detta är en sak som gäUer samtliga riksdagens utskott. Jag skall emellertid nöja mig med några exempel från trafikutskottets arbete, eftersom det är ett betänkande från det utskottet som vi nu behandlar. Också där kan man någon gång hamna i en lottningssituation, som framgår av nästa ärende, men i det stora hela har vi kunnat finna gemensamma lösningar. Jag kan t, ex, nämna en ändring i lagen om överlastavgifter som vi enats om och som innebär bättre förhållanden för laslbilstrafiken utan att trafiksäkerhet eller vägarnas bärighet äventyras. För någon tid sedan beslöt vi om ett ökat anslag på 30 miUoner kronor till investeringar för SJ, vUket måste vara mycket betydelsefullt i en situation då vi anser att SJ bör öka sin aktivitet. Vi har vidare i utskottet färdigbehandlat fraktstödet tUl Norrland, där ändringar görs som är till nytta inte minst för de mindre företagen i stödområdet, och likaså har vi fattat beslut som kommer att underlätta Gotlandstrafiken.

Det betänkande som vi nu behandlar är ett av de mest positiva betänkanden om vägpoUtiken som framlagts av trafikutskottet. Inget av de i utskottet representerade partierna är givetvis helt nöjt, men jag tror ändå att de övriga utskottsrepresentanter som kommer att uppträda här i debatten är överens med mig om att vi har nått fram till ett positivt resultat.

Vi har också kommit överens om att ge Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande en anslagshöjning på 200 000 kronor utöver det belopp som har föreslagits av departementschefen, att användas för den viktiga verksamhet som Barnens trafikklubb utövar. Det är en relativt

liten summa, men vi är säkra på att den kommer att ge stor utdelning i form av ökad trafiksäkerhet.

1 det sammanhanget vUl jag, fru talman, ta upp reservationerna 2 och 3, som herr Magnusson i Kristinehamn nu yrkat bifall till. Självfallet kan man motivera ytterligare ökade anslag till trafiksäkerhetsverket. Departementschefen har dock i år höjt anslaget till informationsverksamheten med 1,6 miUoner kronor, och utskottsmajoriteten tycker att vi i awaktan på resultatet av den utredning som för närvarande pågår på Irafiksäker-hetsområdet inte kan tillstyrka motionen. Självklart är att när vi får fram ett samlat förslag över vad vi skall göra för att höja trafiksäkerheten i landet blir det fråga om summor av en helt annan storleksordning än de som finns upptagna i de reservationer som här kommer i fråga.

Den andra av de reservationer som herr Magnusson i Kristinehamn talade om gäller bidrag till trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder vid järnvägskorsningar. Därvidlag är vi inom utskottet överens om att det finns ett stort behov av ökade medel. Förra året skrev utskottet att anslaget borde höjas. Vi noterar att departementschefen i år har höjt anslaget med en halv miljon kronor. Men fortfarande finns det en stor eftersläpning, och utskottet skriver på nytt i år att det med hänsyn till vad dessa anläggningar betyder för trafiksäkerheten är önskvärt att under höstens budgetarbete en förnyad höjning av anslaget övervägs. Eftersom vi har kommunikationsministern här i kammaren hoppas jag att han noterar detta utskottets uttalande och att vi under nästa år får en höjning av detta anslag.

Så, fru talman, vill jag gå över till vägfrågorna. Där har utskottet beslutat att ge Kungl, Maj:t till känna angelägenheten av att det läggs fram för riksdagen ett långsiktigt program för de totala väginvesteringarna inom landets olika delar. Vi har i betänkandet understrukit att detta snarast bör föreläggas riksdagen. Jag vUl å utskottets vägnar understryka förhoppningen att det måtte vara möjligt att forcera arbetet i departementet med denna fråga. Vi har inom utskottet sett att den grupp som arbetar här har fått i uppgift att också göra en översyn av vägverkets och arbetsmarknadsstyrelsens olika roller i vägbyggnadsverksamheten, men vi vill uttrycka förhoppningen att detta inte skall försena gruppens arbete. I och för sig är det en separat fråga, som inte har något direkt samband med den mera långsiktiga frågan om vägplaneringen. Jag hoppas därför att det kommer att ordnas sä, att detta antingen får tas upp separat eUer också tas upp av gruppen i senare sammanhang men att det inte fördröjer ett långsiktigt program för väginvesteringarna, vUket det är mycket angeläget att vi får. Inte minst vägverket har flera gånger pekat på svårigheten för verket att planera arbetet utan att ha denna mer långsiktiga vägpoUtik.

Fru talman! Årets statsverksproposition innehåller en nyhet i det att det finns ett särskUt anslag på 200 miUoner kronor som benämns Särskilda byggnads- och förbättringsåtgärder avseende statliga vägar. Det anslaget är avsett att kunna tas i bruk om Kungl. Maj:t finner det motiverat.

När vi i utskottet har behandlat den här frågan har vi, inte minst efter den föredragning som vägverkets generaldirektör haft i utskottet, kommit

Nr 55

Onsdagen den 3 april 1974

Anslag tillvägväsendet, m. m.

131

Nr 55

Onsdagen den 3 april 1974    ,

Anslag till vägväsendet, rn. m.

132

fram till den mycket bestämda övertygelsen att dessa 200 miUoner kronor i dagens läge måste utnyttjas till fullo. Utskottets förslag till riksdagen innebär också att riksdagen skall tUl Kungl. Maj:t uttala, att det här anslaget till fullo skaU utnyttias och att vägverket redan nu får i uppdrag att planera sin verksamhet med hänsyn härtill. Utskottet fäster stor vikt vid detta. Det är av två skäl angeläget att så sker. Även om man räknar med dessa 200 miUoner kronor når anslaget ändå bara upp till det lägsta av de tre verksamhetsalternativ som vägverket har lagt fram. Dessutom har det blivit mycket kraftiga kostnadsstegringar för vägverket, beroende inte minst på de höjda oljepriserna.

Det är ju känt att generaldirektör Olhede har skrivit ett brev till kommunikationsministern, där han pekar på de stora kostnadsstegringarna. Under flera år har det varit en eftersläpning när det gäUer beläggningen på vägarna, och vägverkets generaldirektör har pekat på att här pågår en kapitalförstöring på de svenska vägarna. Vissa år har man bara kunnat reparera en tredjedel av förslitningen, sedan har man kommit upp till hälften, och nu hade man hoppats att inte bara kunna reparera hela förslitningen utan också att under en tioårsperiod ta igen den eftersläpning som föreligger. Det såg mycket lovande ut under förutsättning att man kunde använda sig av dessa 200 miljoner kronor. Men så kom kostnadshöjningarna. Man har beräknat att för 1974 innebär de en ökning med 165 miljoner kronor. Asfaltpriserna har t. ex. stigit från 200 kronor till 470 kronor per lon från i höstas, och det påverkar naturligtvis vägverkets möjligheter att göra insatser. Jag hoppas att kommunikationsministern prövar denna fråga och överväger att lägga fram förslag om ytterUgare medelstilldelning på tilläggsstat för att möta denna stora och oväntade kostnadsökning.

Det är angeläget att kunna se till att förslitningen på vägarna kan repareras i samma takt som förslitningen uppstår. Men dessutom finns mycket angelägna nybyggnadsbehov. Vägverket har i sina petita särskilt understrukit de samhällsekonomiska vinster som skulle uppstå om man får E 6 ombyggd på det sätt som vägverket har föreslagit. En sak som vägverket understrukit och som även utskottet finner mycket angelägen är nödvändigheten av att bygga om broar med otillräcklig bärighet. Detta har mycket stor betydelse, eftersom förekomsten av en enda bro med mindre bärighet än 10/16 ton på en vägsträcka som i övrigt kan användas för tung trafik innebär att hela vägsträckans bärighet minskas, I sina petita skriver vägverket: "Att låta en bros bärighet begränsa hela vägsträckans kapacitet borde inte vara ekonomiskt försvarbart," Nu har vägverket gjort en inventering i detta avseende och avser alt fullfölja en del av detta ombyggnadsprojekt inom fyra år. Det hade i och för sig varit önskvärt att man kunnat förkorta den tiden.

Dessa 200 miljoner kronor i extra anslag, som utskottet förutsätter skall helt utnyttjas, skulle enligt departementschefens uttalande huvudsakligen användas för konjunkturpolitiska ändamål. Nu befaras det pä vissa håll att detta innebär att man med motsvarande belopp kommer att reducera medlen för beredskapsarbeten inom vägväsendet. Om denna anslagsökning innebär att man ger 200 miljoner kronor mindre till beredskapsarbeten för vägarna än man eUest skulle ha gjort, då är det hela

inte värt någonting. Men i utskottet har vi tolkat departementschefens uttalande i statsverkspropositionen så, att det inte kommer i fråga att anslagen till beredskapsmedel skall påverkas av detta extra anslag på 200 miUoner kronor. Detta har vi sagt ifrån i utskottets betänkande.

När det gäller vägarna vill jag, fru talman, ta upp ytterligare bara en sak, nämUgen frågan om de enskilda vägarna. Det föreligger motioner från folkpartiet och centerpartiet om en anslagsökning som vi anser vara mycket välmotiverad, och den blir inte mindre välmotiverad av de kostnadsökningar som uppstått. För statliga vägar finns det möjligheter att inom ramen för detta extra anslag på 200 miUoner kronor ta hänsyn till detta förhållande, men det anslaget kan ju bara användas för statliga vägar och inte för enskilda. Vi har emellertid, tillsammans med de övriga ledamöterna av utskottet, stannat för att uttala att särskild hänsyn måste tas till det enskilda vägnätets betydelse för näringslivet och kommunikationerna i allmänhet. Utskottet skriver: "Med hänsyn till vad departementschefen i anslagsfrågorna härom anfört har utskottet dock funnit sig kunna godtaga den av honom förordade medelsanvisningen för nästa budgetår. Utskottet förutsätter härvid att — därest behov av ökade medel för dessa ändamål tUl föUd av energikrisen m, m, skulle uppstå - Kungl, Maj:t på tUläggsstat äskar härför erforderliga medel," Detta är ett uttalande som utskottet föreslår att riksdagen bringar till regeringens kännedom. Utskottet gör dessutom ett allmänt uttalande om vikten av atl vägväsendet får tiUräckliga medel.

Så vill jag, fru talman, bara ta upp ytterligare en sak som finns i detta betänkande. Det gäller den mycket omdiskuterade frågan om videokassetter tiU handelsflottan för att ge de ombordanställda möjligheter att följa TV-program genom videoband. Från redarhåll har man förklarat sig villig att betala själva utrustningen för 200 fartyg i första hand. Man hade sedan olika funderingar om hur själva frågan om programmen skulle lösas men kom till det resultatet atl handelsflottans välfärdsråd skulle vara huvudman för denna verksamhet, 1 handelsflottans välfärdsråd finns en fond som för närvarande torde uppgå tUl 3 å 3,5 miljoner kronor. Från rådet hade man begärt att få disponera 1 miljon kronor av denna fond för kassett-TV-verksamheten,

Det har nu visat sig att vissa svårigheter föreligger att fä fram ett beslut i frågan. Välfärdsrådet har fått en förfrågan från departementet beträffande uppläggningen av projektet på längre sikt. Man har gett ett svar tUl departementschefen, men såvitt jag förstår har från departementets sida infordrats närmare upplysningar.

Denna fråga anses vara oerhört viktig för sjöfolket, vUket inte minst framgick av atl man på Sjöfolksförbundets kongress hade antagit ett uttalande som man sedan tog tillbaka när man under hand hade fått reda på att departementschefen ansett sig kunna få ett beslut inom sex veckor, dvs, någon gång i april. Saken har tagits upp i denna kammare flera gånger, senast i en interpellation av herr Bergqvist från Göteborg, som också underströk kravet pä etl snabbt beslut. Jag vill här ytterligare framhålla, att utskottet förutsätter att frågan snabbi löses. Det borde vara möjligt atl börja verksamheten, även om man inte kan överblicka den under hela den kommande 5- eller 1 O-årsperioden, när apparaturen

Nr 55

Onsdagen den 3 april 1974

A nslag till vägväsendet, rn. m.

133

Nr 55

Onsdagen den 3 april 1974

Anslag till vägväsendet, tn m.

redan är beställd och de anställda ivrigt väntar på att det hela skall komma i gång.

Jag skulle vara mycket tillfredsställd om departementschefen inför kammaren hade möjlighet att bekräfta alt man snarast kan räkna med etl beslut och med att verksamheten skulle kunna börja senast vid halvårsskiftet. Detta skulle mycket uppskattas av dem som arbetar ombord.

Fru talman! Med detta vUl jag yrka bifaU till utskottets hemställan på samtliga punkter utom när det gäller mom, 12 under punkt 2, där jag anslutit mig till reservationen 1,

Herr MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk) kort genmäle:

Fru talman! Herr Sven Gustafson i Göteborg säger att man självklart kan motivera högre anslag tiU trafiksäkerhetsändamål men att majoriteten i utskottet valt att avvakta den stora trafiksäkerhetsutredningens arbete. Trafiksäkerhetsarbetet innehåller ju många olika verksamheter, och alla behöver naturligtvis pengar.

Jag vill emellertid säga ytterligare några ord för att ytterligare motivera de av oss anförda yrkandena, I en PM som kommit från trafiksäkerhetsverket talar man just om att man äskat 3 miljoner kronor för sin informationsverksamhet. Av detta belopp räknar man med att 0,75 miljoner kronor skulle gå till automatiska prisjusteringar och man hänvisar till att departementschefens förslag kanske skulle innebära minskade inslag i massmedia i första hand.

Detta är i så fall en negativ utveckling, som jag här vill peka på. Vi har ju i vår motion sagt att just information i TV är ytterst värdefull för trafiksäkerhetsarbetet. Den konsekvens som enligt trafiksäkerhetsverket här kommer att uppstå är synnerligen beklaglig.

När det gäller bidrag till trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder vid järnvägskorsningar säger trafiksäkerhetsverket, att under 1972 inträffade vid plankorsningar, där endast kryssmärken och stoppmärken eller inget skydd alls fanns, 68 olyckor, varvid dödades 22 människor och skadades 20, Vid dessa plankorsningar förekommer alltså ett relativt stort antal olyckor som kan få allvarliga konsekvenser. Man säger vidare att inga som helst skyddsanordningar finns fortfarande vid ca 18 000 korsningar, varav ca I 5 000 vid åker- och skogsvägar.

Allt det tyder på, tycker jag, att just det här avsnittet i trafiksäkerhetsarbetet är viktigt. Men del har, som jag sade förut, blivit styvmoderligt behandlat i fråga om anslagstilldelning. Det finns alltså skäl att tillstyrka trafiksäkerhetsverkets hemställan om ytterligare 2 miUoner kronor.

134

Herr SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp) kort genmäle: Fru  talman!   1 frågan om trafiksäkerheten vid järnvägskorsningar är herr Magnusson i Kristinehamn och jag helt överens. Inom utskottet hoppas vi   som jag nyss sade, att statsverkspropositionen för nästa år redovisar en betydande höjning av detta anslag.

Departementschefen har i år höjt anslaget till trafiksäkerhetsverkets informationsverksamhet med 1,6 miljoner kronor, och det tycker jag vi skall   notera  med   tillfredsställelse.   Utan   tvivel   behövs det ytterligare

medel

Herr Magnusson i Kristinehamn tar upp de olika massmediernas roll i sammanhanget, och jag förstår att han särskilt åsyftar TV, Jag har den senaste tiden lagt märke till att en hel del trafikprogram har förekommit i TV:s ordinarie verksamhet. Här finns det möjligheter för trafiksäkerhetsverket att stimulera till program som har så stort informations- och uppmärksamhetsvärde att TV kan bekosta dem med sina anslag och inte behöver få extra anslag från trafiksäkerhetsverket för dem.

Det är alltså en viktig uppgift för trafiksäkerhetsverket att stimulera till att trafiksäkerhetsfrågor tas upp i TV:s ordinarie programverksamhet.

Nr 55

Onsdagen den 3 april 1974

Anslag till vägväsendet, 171. m.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Fru talman! Herr Sven Gustafson i Göteborg bad mig bekräfta vad jag tidigare sade i denna kammare och i samband med Sjöfolksförbundets kongress i Göteborg för en tid sedan om kassett-TV vid handelsflottan. Vid dessa tillfällen sade jag att regeringen skall försöka fatta ett positivt beslut tUl halvårsskiftet i år. Jag kan skärpa mitt svar på herr Gustafsons i Göteborg fråga i dag så, att det bör vara möjligt att senast vid halvårsskiftet ha fattat det beslutet.

Herr SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp) kort genmäle: Fru talman! Anledningen till att jag tog upp denna fråga var att statsrådets tidigare uttalande har tolkats så att ett beslut skulle vara fattat vid halvårsskiftet. Man kunde befara att det sedan skulle ta ganska lång tid att fuUföUa detta beslut. Jag hoppas att jag får tolka statsrådets uttalande nu så, att ett beslut kommer att fattas snarast möjligt. Jag antar att departementschefen inte kan lova någonting ännu eftersom frågan inte är färdigbehandlad, men det är en förhoppning — också från herr statsrådets sida, förmodar jag — att verksamheten skaU kunna påbörjas senast vid halvårsskiftet.

Herr CLARKSON (m):

Fru talman! Det är självklart atl alla de beslut som denna kammare fattar berör landets medborgare på något sätt men fråga är om inte kvaliteten på och omfattningen av det svenska vägnätet berör mycket stora grupper omedelbart och på ett särskilt påtagligt sätt.

Det är av stor nationalekonomisk betydelse och av stor betydelse ur effektivitetssynpunkt att vi har ett vägnät som är i gott skick och som på bästa och effektivaste sätt tjänar sitt ändamål.

Vid behandlingen av årets statsverksproposition har trafikutskottet sagt ja till betydande anslagsäskanden. Till drift av statliga vägar anvisas 1 155 miljoner kronor, till byggande av statliga vägar 745 miUoner kronor, till bidrag till drift av kommunala vägar och gator anvisas 184 550 000 kronor, vidare till byggande av kommunala vägar och galor 343 600 000 kronor, osv. Del är alltså miUardanslag det här är fråga om.

Jag föreställer mig att den debatt vi kommer att ha i dag inte blir av den omfattning och det innehåll som den som fördes i fjol. Jag erinrar om att vi då bl, a, talade om fasta förbindelser mellan Sverige och Danmark,   vUket   gav   en   alldeles   extra  krydda  åt  diskussionen.   Jag

135

Nr 55

Onsdagen den 3 april 1974

Anslag tillvägväsendet, tn rn.

kommer att anknyta något till detta i det föUande resonemanget, som särskUt berör reservationen 1 till trafikutskottets betänkande nr 1 år 1974,

För att återkomma till de stora anslagen är det likväl ett faktum att anslagen är otillräckliga för att hålla vägväsendet i Sverige i det skick som vi alla skulle vilja ha och bygga ut det till den omfattning som är önskvärd. Det statsfinansiella läget lägger hinder i vägen för att vi skulle kunna infria våra målsättningar. Jag hoppas att statsrådet till nästa år skall ha ännu större framgång när det gäller att inom regeringen påverka anslagsäskandena i positiv riktning — självfallet, herr statsråd, under förutsättning att vi har samma regering nästa är.

Men om det likväl skulle visa sig - vUket är naturligt att tro - att det blir svårt att få tillräckliga anslag finns det en möjlighet till, och det var den anknytning till de fasta förbindelserna mellan Sverige och Danmark som jag nämnde och som kunde ge uppslag även tUl lösningen av anslagsfrågan för det svenska vägväsendet, nämligen att försöksvis på något hundratal kilometer bygga motoivägar som trafikanterna skulle få betala för att använda. Det skulle betyda mycket för frigörande av kapital på andra områden inom det svenska vägväsendet om riksdagen ville gå in för att tillämpa en vägfinansieringspolitik av den sorten.

Om denna fråga är kontroversiell skulle man försöksvis, t, ex, vid någon sträcka utmed Vättern, där det redan finns goda alternativvägar -jag förutsätter att trafikanterna skall ha en valmöjlighet - pröva hur systemet skulle fungera. Jag vet att man försöker göra principiella invändningar, men i en bristsituation, ja, nästan en nödsituation när det gäller väganslag, borde man kunna kosta på sig att pröva systemet. Vi vet att det tillämpas i andra länder. Det finns i Frankrike och Italien här i Europa, i Amerika och Mexico, Och överallt tycks det fungera tillfredsställande.

Det är känt av alla i kammaren att det har stor betydelse ur trafiksäkerhetssynpunkt, ur nationalekonomisk synpunkt och ur många andra högst rationella synpunkter att man får ett vägsystem som fungerar bra. Har vi inte råd på annat sätt skulle vi kanske kunna pröva avgiftsbeläggning. Det är själva prövotanken jag har velat plädera för. Med den erfarenhet ett sådant prov skulle ge kunde kammaren sedan få möjlighet att ta ställning till ett fortsatt utbyggande av ett syslem med avgiftsbelagda vägar.

Jag yrkar, fru talman, med anledning av vad jag nu sagt bifall till reservationen 1 i det betänkande vi nu behandlar.

136

Herr DAHLGREN (c):

Fru talman! Jag vill i likhet med utskottets ordförande uttala min tillfredsställelse över den enighet som varit möjlig att uppnå i utskottet kring dessa väsentliga frågor. Utskottets ordförande har redogjort för det ökade anslaget och påpekat atl utskottet framhåller, att vägverket redan nu bör få fullmakt att planera in detta nya anslag i sin verksamhet. Jag viU understryka vad utskottet skriver beträffande inriktningen av förbättringsåtgärder på det sekundära och det tertiära vägnätet eller över huvud taget på det vägnät där vägbroar med dålig bärighet utgör proppar

för en lång vägsträckning med i övrigt god bärighet.

Som utskottets ordförande framhöll, är situationen på grund av oväntade kostnadshöjningar för vägverket under år 1974 mycket besvärlig. Utskottet har därför sagt följande, som jag gärna vUl citera: "Det bör vidare ingå i Kungl, Maj:ts befogenheter att i den mån arbetsmarknadsläget, kravet på en ändamålsenlig planering av verksamheten eller andra särskilda skäl motiverar det bemyndiga vägverket att under år 1974 resp. 1975 jämka de föreskrivna kostnadsramarna för dessa år, t. ex. genom att under andra halvåret 1974 i förväg ta i anspråk behövliga belopp av de medel under de kalenderårsberäknade anslagen, som kan bli anvisade för verksamhetsåret 1975."

Utskottet utgår också från att om anslagsmedlen till enskilda vägar icke är tillräckliga så skall Kungl. Maj;t begära anslag på tilläggsstat. Jag vill göra det tillägget att detta naturligtvis måste gälla även för byggande och drift av kommunala vägar och gator. Just på det området har energikrisens verkningar slagit hårt genom de kraftigt förhöjda priserna på olja, vUket måste leda tUl att kostnaderna ökar mycket starkt för kommunerna. Bägge dessa anslag är reservationsanslag, men jag utgår från att kommunerna kommer atl hållas skadeslösa för den kraftiga kostnadsstegring som nu inträffar och som de inte råder över.

Jag har vidare noterat statsrådets svar på frågan om videokassetterna. Utskottet har med anledning av en centermotion från kollegerna i Göteborg skrivit starkt och enigt i denna fråga. Efter statsrådets svar här bör oron vara stillad och man kan förvänta sig att frågan får en lösning.

Fru talman! Det är med myckel stor tillfredsställelse som jag sammanfattningsvis konstaterar alt det eniga utskottsbetänkande i huvudfrågorna som nu behandlas dels är ett uttryck för den vilja till samförstånd som har funnits i utskottet, dels syftar till en regionalpoUtisk satsning, dels också leder till att pengar ställs till förfogande i en sådan omfattning att den pågående kapitalförstöringen inom vägnätet om möjligt kan upphöra.

Under många år har centerpartiet påtalat nödvändigheten av beslut i denna riktning, och del är nu bara att konstatera att utskottet i år står enigt bakom dessa bedömningar.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i dess helhet.

Nr 55

Onsdagen den 3 april 1974

A nslag till vägväsendet, m. m.

Herr HUGOSSON (s):

Fru talman! Utskottets värderade ordförande, herr Sven Gustafson i Göteborg, och herr Dahlgren har gett uttryck för tillfredsställelse över att trafikutskottet är enigt i den fråga som vi nu behandlar. Jag vill ansluta mig tUl den tUlfredsställelsen och därtUl foga en stor tUlfredsställelse över att enigheten gäller departementschefens förslag på aUa punkter. Med andra ord: I fråga om anslagstUldelningen tUl de olika vägändamål som tas upp i trafikutskottets betänkande nr 1 är vi helt ense om att föUa de förslag som presenterats i statsverkspropositionen.

Jag kommer, fru talman, i mittinlägg — som jag skall försöka göra så kort som möjligt - huvudsakligen att uppehåUa mig vid punkten 2 i trafikutskottets betänkande, som handlar om vägväsendet.

Det är många mUjoner, för att inte säga miljarder, som riksdagen om

137

Nr 55

Onsdagen den 3 april 1974

Anslag tillvägväsendet, m. m.

138

en stund skall fatta beslut om. Det innebär att samtliga väganslag, om kammaren föUer trafikutskottets förslag, kommer att öka under nästa budgetår. Driftanslagen höjs med ca 164 mUjoner kronor, och av detta faller ca 130 mUjoner på den statliga driften. Byggnadsanslagen räknas upp med 32 mUjoner, och av dessa faller ca 20 mUjoner på statliga vägar. Utöver detta har en nyhet kommit in i årets budget, nämligen ett konjunkturbetingat anslag på 200 mUjoner kronor för byggnads- och förbättringsåtgärder avseende det statliga vägnätet. Totalt innebär detta att de ordinarie väganslagen nästa budgetår kommer att uppgå till 2 764 mUjoner kronor, vilket är en ökning med 405 mUjoner jämfört med innevarande budgetår. .

Sammantaget är det således fråga om en avsevärd medelsförstärkning tUl vägväsendet, och det betyder att beläggningsarbetena kan utökas, att angelägna vägobjekt kan tidigareläggas och att viktiga länsvägar kan förstärkas i större omfattning än tidigare.

Fm talman! Jag skaU något kommentera ett par detaUer i utskottets enhälliga betänkande, som gäller väganslagen. Det nya särskUda anslag på 200 mUjoner kronor som finns upptaget i årets budget skulle enligt förslaget i statsverkspropositionen ställas tUl Kungl. Maj:ts förfogande för att användas i konjunkturpolitiska sammanhang. Utskottet har den enhälliga uppfattningen att dessa 200 mUjoner bör utnyttjas under det kommande budgetåret och att vägverket redan nu skall få möjlighet att planera sin verksamhet med utgångspunkt i detta. Vi understryker att det härvid gäUer att beakta de sysselsättningsmässiga effekterna. Jag vill liksom utskottets ordförande understryka vad utskottet här pekar på, nämligen möjligheterna att göra snabba ombyggnader av broar med otUlräcklig bärighet, alt starta angelägna nybyggnader, osv.

Utskottets skrivning på den här punkten innebär också att vi naturligtvis ansluter oss tUl det riksdagsbeslut som fattades nyligen på basis av inrikesutskottets betänkande nr 3, där man understryker vikten av att vägverket samråder med arbetsmarknadsverket för att just ta fram sådana objekt som sysselsättningsmässigt ger en god effekt men samtidigt är angelägna projekt ur vägpolitisk synpunkt.

Fm talman! Utskottet är alltså enhälligt när det gäller medelsanvisningen, och det är med stor tUlfredsställelse som jag noterar att vi kunde komma överens om att föUa Kungl. Maj:ts förslag även i fråga om anslagen tUl de enskUda vägama. Här förelåg motioner från folkpartiet och centerpartiet om ökad medelstUldelning på över 8 mUjoner, men under utskottsarbetet har enighet som sagt kunnat uppnås kring Kungl. Maj:ts förslag.

Jag vill precis som utskottets ordförande notera de bekymmer som vägverket fått till följd av energikrisens verkningar Utskottet vill även på den punkten ge sina synpunkter tUl känna i särskUd skrivelse tUl Kungl. Maj:t.

Slutligen vill jag något kommentera den moderatmotion, som har resulterat i reservationen 1 av folkpartiets och moderaternas representanter i utskottet, i vUken man begär utredning och förslag angående s. k. tullvägar, dvs. att vi i det här landet skiUle gå in för avgiftsbeläggning när det gäUer våra motorvägar och eventuellt broar.

Den som flyktigt läser utskottsmajoritetens uttalande i anslutning tiU motionen kanske tycker att vi inte nog eftertryckligt har avstyrkt motionen. Men vi hänvisar tUl det utförliga uttalande som vi gjorde förra året i anslutning tUl liknande motioner och krav. Från majoritetens sida säger vi aUtså bestämt nej till att man inför tullvägar i det här landet. Vi tycker att det ur såväl trafikpolitisk som social och jämlikhetssynpunkt är helt olämpligt att tänka sig att gå fram den vägen.

Jag konstaterar att talesman för reservationen i år var herr Clarkson och inte herr Lothigius. Herr Clarkson nämnde i sitt inlägg att man skuUe kunna pröva den här frågan i anslutning tUl en motorväg i närheten av Vättem. För två år sedan hade herr Lothigius och jag en diskussion om huruvida man skuUe ha en tullbeläggning på motorvägen mellan Huskvarna och Gränna, och jag förmodar att det var den vägen som herr Clarkson hade i tankarna. Herr Clarkson sade ungefär som så att det finns fullgoda alternativ att använda. Ja, den motorvägen byggdes framförallt därför att den väg som tidigare stod till förfogande var en av Sveiges mest olycksdrabbade vägar. Det altemativ herr Clarkson erbjuder de människor som dagligen tvingas resa tUl sitt arbete i Jönköping och Huskvarna är alltså att de skall utnyttja en av Sveriges mest olycksdrabbade vägar. Det är uttryck för en cynism som jag inte hyser någon förståelse för.

Jag vill aUtså klart understryka, fru talman, att utskottsmajoriteten på det bestämdaste tar avstånd från tanken att vi skulle ha någon form av avgiftsfinansiering när det gäller nationella vägar. Jämförelsen med de fasta förbindelserna över Öresund är inte möjlig att göra, därför att resandet över Sundet i väldigt stor utsträckning är en fråga om internationeU trafik; och där har vi i dag en kostnad för transporterna, eftersom vi måste betala på färioma. Den avgiftsfinansiering som är tänkt vid den fasta förbindelsen över Öresund svarar mot de kostnader trafikanterna i dag får vidkännas för att transportera sig själva och sina fordon med de färieförbindelser som finns.

Det går alltså icke, herr Clarkson, att jämföra nationella vägar med förbindelser som huvudsakligen tiänar ett internationellt syfte.

Fru talman! Jag vill slutligen med stor tillfredsställelse notera att kommunikationsministem verifierar det svar som han lämnade på en enkel fråga av socialdemokraten Jan Bergqvist från Göteborg beträffande TV-kassetter för sjöfolket och att frågan snart får en positiv lösning. Det svenska sjöfolket hälsar detta med stor tillfredsställelse.

Jag ber, fru talman, att få yrka bifall tUl trafikutskottets hemställan i betänkandet nr 1 på alla punkter.

Nr 55

Onsdagen den 3 april 1974

Anslag till vägväsendet, m. m.

Herr SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp) kort genmäle: Fru talman! Jag talar inte med så stora bokstäver som herr Hugosson beträffande de avgiftsbelagda vägarna. Jag konstaterar vad utskottet skriver på s. 17, att under hänvisning till vad utskottet sagt och i awaktan på resultatet av utredningsarbetet avstyrker utskottet motionen. Reservantema skriver i sin reservation — vilken ju icke innebär något tUlstyrkande av motionen - att utskottets yttrande i denna del borde ha gått ut på att en omprövning av frågan är motiverad.

139

Nr 55

Onsdagen den 3 april 1974

A nslag till vägväsendet, m. m.

Så förfärligt stora skUlnader är det alltså inte i skrivsättet. Man kan ha olika uppfattningar om detta, men jag har för min del svårt att säga att det är otillständigt att ta upp avgift på en väg i Sverige, medan det är högst acceptabelt att ta upp avgift på en väg som går mellan Sverige och Danmark.

Det här är ju en mindre sak i betänkandet, men jag har ändå velat säga detta som förklaring.

Anledningen till att jag begärde ordet, fm talman, var emellertid det som herr Hugosson bökade sitt anförande med. Det kan verka litet egendomligt när representanter för oppositionen stiger upp och uttrycker sin stora tUlfredsställelse med att vi efter ett seriöst och ingående arbete i utskottet har lyckats komma fram till en gemensam hållning i de väsentliga frågoma och herr Hugosson sedan säger att det är ju en samling kring Kungl. Maj:ts förslag. Ja, men i så fall hade vi inte behövt några långa överläggningar - då hade vi bara kunnat säga att vi godkänner Kungl. Maj:ts proposition. Jag tycker emellertid inte att det finns någon anledning att dölja att vi på väsentliga punkter har gjort påpekanden hos Kungl. Maj:t.

För det första har vi uttalat att en långsiktig vägplanering snarast skall föreläggas riksdagen.

För det andra har vi sagt att det anslag på 200 miUoner som avsågs vara ett extra anslag, vilket skulle disponeras om Kungl. Maj:t så finner för gott, enligt riksdagens beslut detta år under alla förhåUanden skall disponeras tUl fullo och att vägverket redan nu skall ta med det i sin planering.

För det tredje har vi velat klart uttala angelägenheten av att vägväsendet på längre sikt tillförs ökade resurser i syfte att öka framkomligheten och trafiksäkerheten på våra vägar.

När det slutligen gäller de enskilda vägarna har -vi begärt anslag på tUläggsstat efter den prövning som görs i departementet.

Jag är glad över att vi har kunnat komma överens, herr Hugosson. På väsentliga punkter är detta i enlighet med de förslag som framlagts av departementschefen, men det finns ingen anledning alt döUa att det har varit ett arbete där vi tagit hänsyn till varandras synpunkter och att vi tack vare det har kommit fram tUl en gemensam lösning.

140

Herr CLARKSON (m) kort genmäle:

Fm talman! Den som inte känner herr Hugosson närmare och hörde med vilken emfas han talade om dessa ting skulle förmodligen ha trott att herr Hugosson gjorde del tUl en stor social fråga och en jämlikhetsfråga om vi skall ha tullväg eller inte här i landet. Men nu känner vi ju till herr Hugossons agitatoriska beteende och kan därför ta hans tal litet kallare och lugnare än vi annars skulle ha gjort. Jag är också övertygad om alt herr Hugosson en dag kommer att tala med lägre sfämma och mycket mera positivt om denna fråga än han har gjort i kväll. Jag tror nämligen att den kalla utvecklingen så småningom kommer att tvinga oss inte bara tUl att på försök införa utan till att utvidga och utveckla den här finansieringsformen för betydande vägsträckor

Om sedan vägen vid Gränna råkade vara ett olyckligt vall exempel

finns det otaliga andra vägsträckor i landet som skuUe lämpa sig för en dubblering. Tanken bakom tuUvägsystemet är självfallet att vi skall få ökade resurser till det övriga vägnätet och därigenom större möjligheter att göra det trafiksäkert och ekonomiskt, och då faller ju herr Hugossons beskyllningar i det avseendet platt tUl marken.

Herr HUGOSSON (s) kort genmäle:

Fru talman! För undvikande av varie missförstånd vUl jag än en gång upprepa, herr Sven Gustafson i Göteborg, att också jag är tUlfreds med att trafikutskottet har kunnat nå enighet i dessa viktiga frågor. Men det är ju ändå inte fel att konstatera, att när det gäller medelstUldelningen är vi enhäUiga i utskottet om att föUa departementschefens förslag; och det var det jag underströk.

Herr Clarkson sade att jag har ett agitatoriskt beteende och att jag så småningom kanske får tala med lägre stämma i de här frågoma. Ja, det är möjligt att jag har ett agitatoriskt beteende och att min stämma inte är särskilt lågmäld. Men när herr Clarkson bemötte mig här kom han inte med ett enda sakskäl varför vi skall gå in för att avgiftsbelägga nationella vägar.

Vidare sade herr Clarkson att vi skuUe få mera pengar att förfoga över för annat vägbyggande, om vi avgiftsfinansierade vissa motorvägar och större broar. Det har jag väldigt svårt att förstå. De medel som erfordras för att bygga de motorvägar som då i framtiden skulle avgiftsfinansieras måste ju upplånas på kapitalmarknaden och där tas ur det utrymme som är tUlgängligt för det ordinarie vägbyggandet. Jag kan alltså inte finna att det är något skäl för att införa ett avgiftssystem som - enUgt min och majoritetens uppfattning — har den felaktiga sociala effekt som jag har talat om, och som skapar ojämlikhet i samhället. Vi tycker att det är fel att det skall finnas vägar som bara kan utnyttjas av dem som har pengar i sin plånbok.

Nr 55

Onsdagen den 3aprU 1974

Anslag till vägväsendet, m. m.

Herr SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp) kort genmäle: Fru talman! Den fasta förbindelsen över Öresund kan — om den kommer till stånd - bara användas av människor som har pengar i sin plånbok. Att byggandet av den förbindelsen inte kommer att belasta övrig väginvestering i landet beror på att man genom avgiftema skapar ett samhällsekonomiskt utrymme för investeringen, och det gäller vare sig man gör denna investering i vårt land eller utomlands. — Men den frågan är som sagt inte den väsentliga i sammanhanget.

Jag är mycket förvånad över herr Hugossons sätt att argumentera här. Det passar inte riktigt ihop med den anda, i vUken dessa frågor diskuterades i utskottet. Här säger herr Hugosson att vi visserligen kommit överens men att det är om Kungl. Maj:ts förslag. När det gäller anslagen har vi föUt Kungl. Maj:ts linje, säger herr Hugosson. Vi höjde anslaget tUl Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande med 200 000 kronor På vilka telepatiska vägar har Kungl. Maj:l framlagt det förslaget? Det har inte nått oss. Här finns också ett förslag om 200 mUjoner kronor som skulle användas därest Kungl. Maj:t finner detta motiverat. Vi vet inte humvida Kungl. Maj:t skuUe ha använt dem, om

141

Nr 55

Onsdagen den 3 april 1974

A nslag till vägväsendet, m. m.

142

regeringen t. ex. plötsligt hade gjort en helt annan konjunkturbedömning. Men riksdagen säger nu att dessa 200 mUjoner kronor skall användas fullt ut under alla förhållanden. - Om herr Hugosson menar alt 200 miUoner mer eller mindre inte betyder någonting för vägverksamheten, då förstår jag hans argumentering - annars inte.

När vi i ett seriöst samarbete i utskottet har kommit överens är det väl ändå ganska onödigt att här försöka kamma in bUliga partipolitiska poäng.

HerrCLARKSON (m) kort genmäle:

Fru talman! Jag medger att frågan om tuUvägar inte gör det berättigat med så höga tonlägen som herr Hugosson har startat med här. Men man skall kanske inte bara tystna inför så höga stämmor utan protestera, framför allt när de kommer med oriktigheter

Förslaget om tullvägar försvarade jag dock med sakskäl, herr Hugosson. Jag sade att medel på det sättet skuUe frigöras — vUket nu också herr Sven Gustafson i Göteborg intygat - för det övriga vägnätet i landet och att man därigenom faktiskt skulle förbättra trafiksäkerheten och ekonomin även på sådana sträckor.

Visseriigen är det tUlgängliga kapitalet inom landet i den situationen oförändrat, men skattevägen har i och för sig ett inbyggt filter som gör att hur mycket pengar som helst inte kan strömma in där och således fördelas på vägarna. Pengarna tUl ett avgiftsfinansierat vägsystem skulle visserligen tas ur samma kapital men inte prioriteras på det sätt som gäller för skattepengar. Det är väl ett sakskäl som herr Hugosson måste acceptera. Sociala skUlnader behöver inte förstoras om man tUlämpar ett tullvägssystem - särskilt inte om man använder det på försök för att se vart det bär hän. Det är kanske den tyngre trafiken — som många tycker är den mest trafikfarliga, lastbUstrafik, godstransporttrafik — som kommer att utnytfia det systemet och därmed göra de andra vägarna ännu mera trafiksäkra än de annars skulle vara.

Även om vi är tidigt ute med dessa tankar skall herr Hugosson ta det litet försiktigt i de här frågoma och inte flyga för högt; då kanske han inte hör motståndarens argument, och det är synd när de är så värdefiUla som just i detta faU!

Herr HUGOSSON (s) kort genmäle:

Fru talman! Jag vill säga till utskottets värderade ordförande att mitt inlägg i kväll inte har syftat tUl att ge några billiga partipolitiska vinster. Jag har sagt att det är bra att utskottet varit enigt om de viktiga grundläggande frågoma. Jag har också noterat att vi när det gäller medelstUldelningen tUl väganslagen har varit överens om alt följa det förslag som framlades i statsverkspropositionen - och det förhåller sig ovedersägligen på det sättet. Jag har svårt att förstå att det skulle innebära att jag tar hem partipolitiska vinster.

Det är riktigt, herr Gustafson i Göteborg, att vi från vår sida har varit med om att öka anslaget tUl NTF med 200 000 kronor. Och vi har gjort det med gott samvete därför att vi menar att det arbete som NTF utför har stor betydelse för trafiksäkerhetsfrågoma i det här landet.

Fru talman! Jag tror inte att herr Clarkson tjänar på att vi fortsätter debattera avgiftsfinansiering av vägarna.

Herr HALLGREN (vpk):

Fru talman! 1 motionen 489 till årets riksdag har vänsterpartiet kommunisterna yrkat att lotsskyldighet för fartyg som trafikerar svenska kustfarvatten, kanaler och insjöar införes, dock med vissa undantag som har anförts i motionen. Liknande krav restes i en motion, nr 1358, till förra årets riksdag.

Utskottet har i år liksom 1973 inte ansett att motionsyrkandet bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Motionen 489 avstyrks med i stort sett samma motivering som 1973 års motion. En skUlnad kan dock utskottet i år hänvisa till, nämligen att det har uppdragits åt sjöfartsverket att skyndsamt slutföra sammanställningen och utvärderingen av erfarenheterna av gällande bestämmelser om skyldighet att anlita lots samt att i anslutning härtill överväga behovet av att skärpa ifrågavarande bestämmelser. Resultatet av verkets över-väganden skulle redovisas tiU kommunikationsministern före den 1 aprU i år. Här hänvisas också till att sjöfartsverket tagit upp frågan om skärpt lotsplikt i farledsutredningen.

Utskottet har således i år en något mer realistisk motivering för att inte nu förorda någon åtgärd i anledning av vårt motionsyrkande. Vpk:s representant har i anledning härav inte heller ansett det nödvändigt med en reservation utan har den här gången nöjt sig med elt särskilt yttrande till trafikutskottets betänkande. Där förutsätts det att de synpunkter som har anförts i vår motion verkligen kommer att beaktas och att sjöfartsverkets utvärderingar av erfarenheterna av de sedan 1970 tillämpade reglerna skall utmynna i förslag om en avsevärd skärpning. Vi anser det vara en mycket viktig och nödvändig sak. Helt klart står dock att det från redarkapitalet kommer atl resas starka invändningar mot införandet av generell lotsplikt i den form som vänsterpartiet kommunisterna nu motionerat om två år i rad.

I mitt anförande den 28 mars vid fjolårets riksdag framförde jag den synpunkten att rent ekonomiska intressen vägs mot sjöfolkets säkerhet och miUöintressena. Ett sådant förhållande kan vi naturligtvis inte acceptera hur länge som helst. Därför anser vi att en skyndsam behandling av frågan är nödvändig. Detta styrks bl, a, av ett av Thunrederier AB avgivet yttrande över farledsutredningen. På s, I i detta yttrande sägs följande om tanken på lotstvång:

"Om lotstvång införes för kusttonnaget, som för närvarande i relativt begränsad omfattning anlitar lots, kommer detta uppenbarligen att leda tUl överflyttning av gods från kustsjöfart till lastbilstransporter,"

På s, 2 i samma yttrande står:

"Om utredningens förslag genomföres skulle sannolikt lots- och farledskostnaderna ungefär fördubblas för sjöfarten på Sverige och även detta kan få samhällsekonomiska effekter som borde ha övervägts,"

På s, 4 under rubriken lotstvång kommer man med samma gnällande om kostnader. Där sägs:

"När det gäller kustsjöfarten skulle det föreslagna loistvånget bli förödande. Som tumregel kan man säga att lotsen kostar i avgift ungefär

Nr 55

Onsdagen den 3aprU 1974 .

Anslag till vägväsendet, m. tn

143

Nr 55

Onsdagen den 3 april 1974

Anslag tillvägväsendet, m. in

lika mycket som hela fartygets besättning kostar per timme."

Vilka bedömningsgrunder man har utgått från vet jag inte. Skulle lotsavgiften vara sä rasande hög eller är besättningens löner sä låga att detta verkligen kan stämma? Det är möjligt att det sistnämnda är fallet, eftersom Sjöfolksförbundet i årets avtalsrörelse varit tvingat att varsla om stridsåtgärder för att få sina krav igenom. Även där visar redarna sin oginhet.

På s. 6 i samma yttrande berörs miljöriskerna. Här framförs den meningen att miUöskador till mycket liten del är orsakade av fartygshaverier. Kanske hade den meningen varit något mer förståelig, om yttrandet avgivits före det inträffade haveriet med oljetankern utanför Skånekusten. Det är dock avgivet i år och så sent som i mars månad.

Redan här kan konstateras att redarkapitalet med all kraft kommer att motverka en ändring av lots- och fyrkungörelsen i den riktning som vi har motionerat om och som i stora delar sammanfaller med den syn på frågan som sjöfartsverket har givit uttryck för bl. a. i farledsutredningen. Frågan måste därför håUas under ständig uppsUct så att det inflytelserika och mäktiga redarkapitalet inte får möjlighet att i negativ riktning påverka denna för sjöfolket men även för hela landet ytterst viktiga fråga. Detta är vi mycket betänksamma inför. Vi anser också att utskottet borde ha uttalat som sin mening att en skärpning av lotsbestämmelserna är påkallad av säkerhets- och miljöskäl.

Enligt vår mening har frågan fått en mera positiv behandling i år än 1973, men jag skall i motsats till de tidigare talarna avvakta med att uttala min tiUfredsstäUelse. Jag väntar tiU dess att man har kommit med ett förslag som verkligen sammanfaller med de yrkanden vi har ställt.

Fru talman! I anledning härav har vi heller inget yrkande från vänsterpartiet kommunisterna. Vi vill bara poängtera att vi också i fortsättningen nogsamt kommer att föUa upp denna fråga.

144

Herr MAGNUSSON i Nennesholm (c):

Fru talman! 1 det betänkande från trafikutskottet som nu är föremål för riksdagens behandling upptas också motionen 1081, där jag hemställer att riksdagen som sin mening skall uttala att av de medel som ställs till vägväsendets förfogande under rubriken B 4 Särskilda byggnads- och förbättringsåtgärder avseende statliga vägar en del bör ställas till länsvägförvaltningarnas förfogande i enlighet med vad som anförs i motionen.

VUka områden var det då som jag hade att föreslå för användningen av dessa pengar? Jo, fru talman, när utskottets ordförande räknade upp en del områden som vägverket hade tryckt på i sina petita så glömde han ett område. Vägverket säger nämligen föUande — och kommunikationsministern har tagit fram det i statsverkspropositionen - om de ca 1 000 kilometer dåliga vägar som finns mellan de mindre tätorterna och kommuncentra; "Kommunindelningsreformen har ökat kravet på goda vägförbindelser mellan i första hand kommuncentra och övriga tätorter i kommunerna. Av betydelse för att erhålla fungerande kommuncentra är ett vägnät med god standard. Grusvägen upplevs av trafikanten som störande både miUömässigt, med bl, a, dammproblem, och med hänsyn

till restid. Samtidigt är grusvägen onödigt kostsam för väghållaren redan vid måttlig trafikintensitet. Är 1974 beräknas ca 1 000 km av vägnätet som förbinder tätorter med mer än 200 invånare med kommuncentra bestå av grusväg,"

Jag anser att man borde kunna ställa en del av ifrågavarande medel till' länsvägförvaltningarnas förfogande, så att de kunde försöka uppfylla det löfte vi fick av regeringen vid kommunsammanläggningen om att vägar' mellan de mindre tätorterna och kommuncentra skulle rustas upp.

Att jag i min motion har tagit upp det andra området är förorsakat av uttrycket "andra skäl", som används i samband med förslaget om dessa 200 miUoner kronor i kommunikationsministerns äskande. Om mari använder dessa pengar enbart för att påverka konjunkturen, kommer de endast sådana områden till godo där det råder arbetslöshet, kanske ständig sådan, och inte sådana områden, som kanske mer än några andra; behöver ett bra vägnät. De områden där näringslivet expanderar och som inte har någon större arbetslöshet blir i så fall utan pengar för upprustning av vägarna. Det gäller inte bara den bygd där jag själv bor, utan helt säkert också många andra. Den förda vägpolitiken har i detta avseende lett till att vi inom näringsintensiva områden har betydligt sämre vägnät än på andra håll. Om någon eUer några av trafikutskottets värderade ledamöter skulle vilja offra en del av sin dyrbara tid på att åka till våra bygder och se hurdana förhåUandena är där, skaU jag gärna stäUa mig tiU förfogande. Det är bygder där det tack vare duktiga och framsynta företagare och skickliga arbetare har skapats och fortfarände skapas arbetstUlfäUen men där man lider av dåliga vägar. Det har gått så långt att en del företag själva har bekostat beläggning med grus, och rätat ut de tväraste vägkrökarna. De har sedan av vägverket hotats med stämning för egenmäktigt förfarande. Dessa företag har själva kostat på förbättringar av vägarna för att man skulle kunna frakta den materiel de behöver och de produkter som framställs.

Jag har i min motion velat belysa denna situation. Om jag säger att man i utskottet har "behandlat" den, måste jag sätta detta ord inom citationstecken - jag ifrågasätter nämligen om "behandlingen" gjort skäl för det namnet — men i varje fall berörs motionen på en och en halv rad i betänkandet.

Jag har velat föra fram dessa synpunkter därför att det är viktigt att alla de som bor utefter dessa vägar skall kunna använda dem för att komma till och från sina kommuncentra och därför att företagen är beroende av dessa vägar för sitt fortbestånd och sin utveckling. Jag har, fru talman, på grund av att det inte finns någon reservation fogad tUl betänkandet, ingen anledning att yrka bifall till min motion, men jag lovar att återkomma nästa år.

Nr 55

Onsdagen den 3 april 1974

Anslag tillvägväsendet, m m

Herr OSKARSON (m):

Fru talman! Mitt ärende gäller utbyggnad av Europaväg 6. Jag tar upp frågan i anslutning till den motion som är väckt av de halländska riksdagsmännen, motionen 1086.

Låt mig först slå fast att det finns vissa ljuspunkter under de senaste årens utveckling i vad gäller den här frågan men att det också finns mörka

145

10 Riksdagens protokoll 1974. Nr 54-55

Nr 55

Onsdagen den 3 april 1974

Anslag till vägväsendet, m. m.

146

sidor.

Jag vUl börja med att citera vad vägverket säger i sin petitaframställ-ning:

"Den reeUt sjunkande byggnadsvolymen de senaste åren innebär att många objekt som redan borde ha förverkligats skjuts på framtiden. Stora samhällsekonomiska förluster görs därigenom årligen. E 6 genom Halland kan tjäna som exempel på en sådan väg som med nuvarande knappa medelstilldelning inte kan byggas om på många år."

Vägverket fortsätter:

"Trafikarbetet skulle" - på en utbyggd motorväg - "utförts på 2/3 av den tid det tar på nuvarande E 6. För lastbilstrafiken kan visas att vinsten av en utbyggd motorväg blir ca 20 milj. kr. per år räknat enbart efter tidsvinsterna. För personbUstrafiken beräknas vinsten tUl ca 4 milj. persontimmar eller ca 20 mUj. kr. per år räknat efter 5 kr. per persontimme.

Vinsterna stiger minst i takt med trafikökningen, d. v. s. åtminstone en fördubbling på 15 år.

En snabbare utbyggnad av E 6 skulle därtill haft en betydande regionalpoUtisk effekt."

Så långt vägverket.

Några ord om hur läget är i dag.

E6 genom Halland hade på 1950-talet en relativt god standard jämfört med övriga vägar i landet. Förbättringarna på E 6 under 1960-talet och den del som har gått av 1970-talet har emellertid inte skett i tiUräckligt snabb takt i förhållande tUl den kraftiga trafikutvecklingen. Detta förhåUande belyses också av vägverkets kvalitetsgradering av våra vägar. Enligt denna hade drygt 80 procent av E 6 genom Halland godtagbar standard år 1960. För närvarande har endast 30-40 procent godtagbar standard. Andelen icke godtagbar standard har ökat med över 50 procent. I värderingen konstateras också att det finns i landet ingen Europaväg eller riksväg med någon längd som har sä låg standard eller som har försämrats så kraftigt i relation tUl trafUcens utveckling som E 6.

Att fä förståelse hos trafikutskottet i vad gäller E 6 tycks vara en ganska hopplös uppgift. Varje gång - och det är åtskilliga gånger nu som trafikutskottet har haft tillfälle att behandla liknande motioner -gömmer sig utskottet bakom vägverket och säger att det är vägverket som gör prioriteringarna. Och sedan slår sig utskottet till ro. I år skriver utskottet:

"Under hänvisning till vad utskottet i det föregående anfört samt då enligt utskottets uppfattning de av motionärerna aktualiserade frågorna bör prövas i den för handläggning av vägärenden stadgade ordningen avstyrks motionerna i fråga."

Denna motivering gäller för avstyrkande av flera motioner, bl. a. motion 1086 angående utbyggnad av riksväg E 6 på sträckan Fjärås-Frillesås samt anvisande av medel härför. Det tycks vara för mycket begärt att trafikutskottet skulle uttrycka en mening om hur man ser på problemet E 6 och utbyggnadstakten.

"Om inte utbyggnaden av E 6 påskyndas blir det stopp för yrkestrafi-

ken." Så uttrycker sig ordföranden i Yrkesförarrådet om situationen på E 6. Transportarbetareförbundet framhåller att varje arbetare har självklar rätt till en dräglig arbetsmUjö. E 6 är en av landets största arbetsplatser, framhåller förbundet, och samtidigt en av de allra farligaste.

Detta är aUtså uttalanden som gjorts av dem som har sin dagliga gärning på denna väg.

Jag sade inledningsvis att det finns vissa ljusa punkter i utvecklingen, och låt mig slutligen, fru talman, komma tiU dessa.

Den 10 december förra året uppvaktades kommunikationsminister Bengt Noriing angående E 6 av en mycket bred representation från Halland. Mottot för uppvaktningen var: "Sveriges längsta trafikproblem - väg E 6 genom Halland." Vid detta tillfäUe uttalade statsrådet Noriing enUgt vittnesbörd bl. a. följande: Jag är intresserad av att E 6 genom Halland prioriteras så långt som det är möjligt. Vidare sade han: De nya utredningar man gjort och som bl. a, gäller arbetsmUjöfrågorna för dem som har E 6 som sin arbetsplats är mycket intressanta. Kommunikationsministern sade också: Jag skall ta del av dessa utredningar och se hur de kan påverka de framtida besluten.

Sedan besökte herr NorUng Halmstad den 20 januari i år och yttrade då   enligt   dagspressen:   "Utbyggnaden   av   E6   till   motorväg   måste

påskyndas så att den är färdigbyggd i början av 80-talet.      Man bör

kunna satsa mera pengar på utbyggnad av Europaväg 6."

Låt mig säga, herr kommunikationsminister, att dessa uttalanden noterades med mycket stor tacksamhet av oss hallänningar. Men ord räcker inte långt, utan vad vi väntar på är resultat. Om dessa ord inte följs av konkreta åtgärder blir det inte en meter mer motorväg på E 6.

Men, fru talman, vi har ändå noterat att kommunikationsministern har fått upp ögonen för och förstår problemet E 6. Därför vUl jag sluta med att vädja till kommunikationsministern frän — vågar jag påstå — hela Halland: Gör någonting konkret åt problemet E 6 och gör det snart!

Nr 55

Onsdagen den 3 april 1974

Anslag tillvägväsendet, m. m.

1 detta anförande instämde herrar Andréasson i Falkenberg (s), Hedberg (s) och Karl Bengtsson i Varberg (fp).

Herr ASLING (c):

Fru talman! I motionen 124 har föreslagits en utredning angående särskilt vägbroanslag, så att större vägbroprojekt kan komma till utförande utan att inkräkta pä vägbyggandet i övrigt.

Motionen hänvisar till vissa speciella förhållanden, bl. a. i Jämtlands län där Storsjön med sina djupa vikar splittrar upp de centrala delarna och väsentligt försvårar kommunikationerna med länscentrat Östersund. Detta förhållande har aktualiserat tre broföretag: broar över Sandsundet, Vallsundet loch Rödösundet.

De två iförstnämnda broprojekten är relativt kostnadskrävande, och det har därför hittills inte funnits möjlighet att föra upp dem på vägverkets 'planer. Resultatet skuUe i så fall ha blivit att det inte funnits kvar några lekonomiska resurser för att inom rimlig tidsrymd genomföra likaledes angelägna vägprojekt inom länet. Det tredje projekt som jag

147

Nr 55

Onsdagen den 3 april 1974

Anslag till vägväsendet, tn m.

nämnde har av andra skäl fått vänta. Samtidigt har emellertid driftkostnaderna för färjorna på dessa leder stegrats kraftigt och gjort broar till ett allt lönsammare alternativ. Det är mot denna bakgrund som vi motionärer menat att det vore angeläget att bryta ut broprojekt av denna karaktär från de ordinarie väganslagen och anvisa medel i särskUd ordnirig. Det var för övrigt, som utskottet mycket riktigt påpekar, del motivet som förelåg för det tidigare storbroanslaget.

Utskottet refererar nu i sitt utlåtande den inventering av färjleder som vägverket företagit och den utvärdering av detta material som förestår. Utskottet förutsätter därvid att de i motionen åberopade synpunkterna kan vinna beaktande, och detta gäller också de arbetsmarknadspolitiska aspekterna, som inte minst i Jämtlands län har sitt stora och särskilda intresse.

Jag vUl avslutningsvis, fru talman, notera att utskottet som något av en programförklaring i motionens anda förutsätter att de i motionen anförda skälen för genomförande av de aktualiserade broprojekten skall beaktas av vägmyndigheterna vid den revidering av femårs- och fördelningsplanerna som förestår och som skall ske 1975.

Fm talman! Mot denna bakgrund har jag inget yrkande.

148

Herr SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Fru talman! Det har kommit fram intressanta synpunkter i de anföranden som hållits från oUka motionärers sida. Jag vUl bara i korthet kommentera dem.

1 fråga om lotspUkten har tillkommit det förhållandet att sjöfartsverket nu ingett sitt yttrande till departementet. Vi kan väl förvänta oss att man inom departementet gör den prövning som är nödvändig. Det är inte som herr Hallgren trodde redarna som bestämmer om man i detta land skall ha lots eller inte. Prövningen sker inom departementet, sedan man där hört olika parter, och därvid har givetvis sjöfartsverkets bedömning stor vikt.

En del oro har åstadkommits ute i landet, därför att farledsutredningen, som gjordes inom sjöfartsverket gick mycket långt när det gäUer lotspUkt; man föreslog t. o. m. att alla fartyg på över 50 ton skulle vara försedda med lots. Detta skulle innebära krav på en ökning av lotskåren som vore orealistisk. Sjöfartsverket har i sitt yttrande helt tagit avstånd från utredningens förslag och gått in för en mera realistisk linje.

Jag vUl gärna nämna att utskottet i just detta sammanhang pekat på vikten av att tUlräckliga resurser beviljas för vidareutbildning av lotsar. När vid ett tillfälle ett stort tankfartyg togs in i Östersjön, hände det att ett par lotsar, som aldrig tidigare sett ett sådant fartyg annat än på fotografi, fick lotsuppdraget. Lotsningen företogs nog med andan i halsen. Vi vUl därför understryka vikten av att vidareutbildningen av lotsar får tUlräckliga resurser.

Herr Magnusson i Nennesholm sade att jag hade glömt vissa områden när det gällde vägarna. Nej, jag hade inte glömt dem, men det är omöjligt att i ett anförande beröra alla områden. Jag vill dock gärna framhålla, att extraanslaget på 200 miljoner kronor bl. a. är avsett just för sådana ändamål som herr Magnusson nämnde.

Herr Oskarson tyckte att trafikutskottets inställning när det gäUer E 6 var ganska hopplös. Han trodde att vi ansåg att vägverket skall sköta prioriteringarna. Det anser vi inte på något sätt. På sidorna 7—10 i betänkandet har vi mycket utförligt skildrat den beslutsprocess som föregår ett vägbygge. Vägverket gör givetvis upp förslag, men det är länsstyrelsen, som nu har lekmannarepresentanter, som efter hörande av länsvägnämnden gör dessa prioriteringar.

Nu har vägverket satt E 6 mycket högt på sin lista, och herr Oskarson citerade vad vägverket har uttalat om vad det skulle betyda samhällsekonomiskt och trafiksäkerhetsmässigt om utbyggnaden av E 6 påskyndades. Trafikutskottet har ingen annan uppfattning än vägverket i frågan om att i största möjliga utsträckning försöka påskynda utbyggnaden av E 6. Beträffande användandet av de extra 200 miljoner kronorna säger utskottet särskUt ifrån att det är viktigt att angelägna nybyggnadsprojekt inte eftersattes, och utbyggnaden av E 6 är just ett sådant projekt.

TUl herr Asling viU jag slutligen säga att en av anledningarna till att man tog bort det speciella storbroanslaget var att med nuvarande teknik är vägen och bron ganska integrerade med varandra. Förut byggde man bara en bro där man inte kunde ha väg. Nu projekterar man vägen och bron i ett sammanhang. Det är en av anledningarna till att detta anslag togs bort. En annan anledning är att man från utskottets sida inte tror att ett särskilt storbroanslag skulle medföra mera pengar. Det innebär bara att det sker en uppdelning inom ramen för nuvarande anslag.

Det är alltså inte så rationeUt med ett särskilt storbroanslag, och det är detta som ligger bakom utskottets ställningstagande.

Nr 55

Onsdagen den 3 april 1974

Anslag tillvägväsendet, m m.

Herr MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk):

Fru talman! Herr Sven Gustafson i Göteborg säger att det inte är rederiintressena som bestämmer vilken form av lotsplikt vi skall ha här i landet. Men det är ganska blåögt att tro att inte de starka rederiintressena skulle ha någon inverkan på utformningen av lotsplikten.

Det var väl så att farledsutredningens förslag gick ut på att det skulle vara lotsplikt för fartyg över 50 ton. I förslaget fanns emellertid en hel del undantag som gjorde att bestämmelserna inte blev så skärpta som man skulle kunna förledas att tro av vad herr Gustafson i Göteborg sade.

Herr OSKARSON (m):

Fru talman! Vad jag närmast efterlyste, herr Sven Gustafson i Göteborg, var någonting i utskottets skrivning där man kunde skönja vilken syn trafikutskottet hade på problemet med och utbyggnadstakten -av E 6, men jag har inte funnit någonting därom.

Vägstyrelsens och länsvägnämndens prioriteringar är fullt klara och de ligger högt. Men det hjälper föga för det är ändå vägverkets planer som är avgörande, och dessa är i sin tur beroende av de anslag som står till förfogande. Jag noterar med tillfredsställelse, herr Gustafson i Göteborg, den långtidsplan som utskottet efterlyser och bestämt uttalar sig för. Men nu gällande flerårsplan för byggande av riksvägar innebär inte någon som helst förbättring vad gäUer E 6 genom Halland. Där pågår för närvarande endast vissa begränsade arbeten som jag tror herr Gustafson i Göteborg

149

11 Riksdagens protokoll 1974. Nr 54-55

Nr 55

Onsdagen den 3 april 1974

Anslag tillvägväsendet, m m.

känner till och som gäller sträckan mellan Halmstad och Falkenberg. Nästa etapp blir en utbyggnad av E 6 sträckan Fjärås söder om Kungsbacka ned tiU FrUlesås. Den etappen ryms inte inom nuvarande flerårsplan. Man beräknar att denna sträcka skall kunna öppnas för trafik först år 1979. Detta överensstämmer dåUgl med den oerhörda trafikökningen och den stora trafikbelastningen på E 6.

Herr Magnusson i Nennesholm inbjöd trafikutskottet att komma och åka på vägarna i Småland. Jag skulle gärna inbjuda er att komina och åka på vägarna i Halland, men samtidigt vUl jag varna er för den stora olycksrisken på E 6.

Herr MAGNUSSON i Nennesholm (c):

Fru talman! Utskottets värderade ordförande sade att utskottet i sitt betänkande, där man talade om de 200 miUonerna, bl. a. menade att de skulle användas just på de områden som jag i min motion omnämnt som lämpliga. Därför förvånar det mig när utskottet på s. 13 besvarar motionen och skriver att utskottet inte funnit sig kunna biträda motionsyrkandet utan avstyrker motionen. Det rimmar inte riktigt väl. Men om det nu är så som utskottets herr ordförande säger är jag bara tacksam.

Herr SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Fru talman! TUl herr Magnusson i Nennesholm vUl jag säga att hans motion innebar att man skuUe öronmärka vissa belopp som skulle gå till särskilda regioner, och det vill inte utskottet tUlstyrka, Det är dock så att själva beloppet är avsett för bl, a, arbeten av den karaktär som herr Magnusson avser.

Sedan vUl jag tiU herr Oskarson säga att det i vägverkets olika alternativ finns olika tidsplaner för utbyggnad av E 6 genom Halland, beroende på hur mycket pengar vägverket får till sitt förfogande. Här skulle de 200 extra miUonerna ha kunnat ge vissa möjligheter - om det nu inte blivit som det tyvärr blev att de stora kostnadsfördyringarna på grund av energikrisen kan komma att lägga hinder i vägen.

Herr MAGNUSSON i Nennesholm (c):

Fru talman! Jag vill inte öronmärka några pengar — om man läser motionen framgår det klart. Jag talar där om 1 000 kilometer av vägnätet som består av grusvägar, och delar av sådana vägar finns överallt i landet, antar jag. Likaså är det troUgt att det finns expansiva områden överallt i landet. Det var alltså inte fråga om några öronmärkta pengar, utan jag föreslog att en del pengar skulle stäUas tUl vägförvaltningarnas förfogande just till sådana här ändamål.

Herr SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Fru talman! De 200 miljoner kronor som nu ställs till förfogande är avsedda för vägverket i dess planering, och vägverket handlar genom sina länsorgan.

150

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2

Mom.   1-11

Utskottets hemställan bifölls.

Mom.  12

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Sven Gustafson i Göteborg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Sven Gustafson i Göteborg begärt votering upplästes och godkändes föUande voteringsproposition:

Den   som  viU att kammaren bifaller trafikutskottets hemställan i betänkandet nr 1 punkten 2 mom. 12 röstar ja, den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Sven Gustafson i Göteborg m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Sven Gustafson i Göteborg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föUande resultat:

Ja  - 249 Nej  -     73

Mom.   13-18

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Magnusson i Kristinehamn, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Kristinehamn begärt votering upplästes och godkändes föUande voteringsproposition:

Den   som  viU att kammaren bifaUer trafikutskottets hemställan i betänkandet nr 1 punkten 3 röstar ja, den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Magnusson i Kristinehamn,

Nr 55

Onsdagen den 3 april 1974

A nslag till vägväsendet, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Kristinehamn begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja -  304 Nej  -     17

151

Nr 55

Onsdagen den 3 april 1974

Stöd till icke lönsam busstrafik

Punkten 4

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 5

M o m.   1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 3 av herr Magnusson i Kristinehamn, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Kristinehamn begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som  vUl att kammaren bifaller trafikutskottets hemställan i betänkandet nr 1 punkten 5 mom. 1 röstar ja, den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Magnusson i Kristinehamn.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Kristinehamn begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  - 305 Nej  -     17

M o m. 2

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 6-19

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 2 Stöd till icke lönsam busstrafik

Föredrogs trafikutskottets betänkande nr 9 i anledning av propositionen 1974:1 i vad avser anslag för budgetåret 1974/75 till statligt stöd till icke lönsam busstrafik jämte motioner.

Kungl. Maj;t hade i propositionen 1974:1 bUaga 8 (kommunikationsdepartementet) under punkten E 19 (s. 163—165) föreslagit riksdagen att till Statligt stöd tiU icke lönsam busstrafik för budgetåret 1974/75 anvisa ett reservationsanslag av 33 000 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

152

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1974:486 av herrar Fälldin (c) och Helén (fp) vari hemställts att riksdagen skulle 1. besluta att krav på kostnadstäckning inte skulle uppställas som vUlkor för att statsbidrag skuUe utgå för busstrafik, 2. besluta att statsbidrag skulle utgå med 50 procent av det verkliga underskottet, dock med 75 procent till kommun i inre stödområdet samt till Gotlands kom-

mun, 3. hos Kungl. Maj:t anhålla om förslag tiU höstriksdagen angående stöd till kollektivtrafiken i skärgårdarna enligt grunder liknande dem som gällde för busstrafik samt 4. hos Kungl. Maj:t anhålla att referenstaxan utformades i samarbete med Svenska kommunförbundet på i motionen angivna grunder,

1974:1438 av herr Lothigius m.fl. (m) vari hemstäUts att riksdagen skulle 1. besluta a) att krav pä viss kostnadstäckning inte skulle uppstäUas som viUkor för att statsbidrag skulle utgå, b) att statsbidrag skulle utgå med 50 procent av underskottet, dock med 75 procent inom inre stödområdet samt tUl Gotlands kommun, 2. hos Kungl. Maj:t hemställa om a) revidering av referenstaxan i enlighet med vad som anförts i motionen, b) förslag tiU stöd tUl kollektivtrafiken i skärgårdarna motsvarande det stöd som gällde för busstrafik samt

1974:1446 av herr Sellgren m. fl. (fp) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde en översyn av reglerna för det statliga stödet tiU olönsam lokal landsbygdstrafik senast i samband med slutförandet av den regionala trafikplaneringen.

Utskottet hemställde att riksdagen skuUe

1.    tiU Statligt stöd tiU icke lönsam busstrafik för budgetåret 1974/75 anvisa ett reservationsanslag av 33 000 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen,

2.    med bifaU tUl motionerna 1974:486, yrkandena 1, 2 och 4, 1974:1438, yrkandena 1 a och b samt 2 a, och 1974:1446, sistnämnda motion såvitt nu var i fråga, som sin mening ge Kungl. Maj:t tUl känna vad utskottet anfört rörande upphävande av kravet på kostnadstäckning samt om bidragets storlek och referenstaxans utformning,

3.    med bifaU tiU motionerna 1974:486, yrkandet 3, och 1974:1438, yrkandet 2 b, som sin mening ge Kungl. Maj:t tiU känna vad utskottet anfört rörande förslag till höstriksdagen angående stöd till kollektivtrafiken i skärgårdarna enligt grunder liknande dem som gällde för busstrafiken,

4.    avslå motionen 1974:1446 i de delar den ej behandlats under punkten 2 ovan.

Nr 55

Onsdagen den 3 april 1974

Stöd till icke lönsam busstrafik

Reservationer hade avgivits

1. beträffande kravet på kostnadstäckning samt beträffande storleken av utgående statsbidrag och referenstaxans utformning av herrar Mellqvist (s), Hjorth (s). Hugosson (s), Rosqvist (s). Östrand (s), Johansson i Åmål (s) och Magnusson i Kristinehamn (vpk) som ansett att utskottet under 2 bort hemställa,

att rUcsdagen skulle avslå motionerna 1974:486, yrkandena 1, 2 och 4, samt 1974:1438, yrkandena 1 a och b samt 2 a, och 1974:1446 i vad den avsåg gällande bestämmelser rörande kostnadstäckning, bidragets storlek och referenstaxans utformning.

2. beträffande de trafikförhåUanden som rådde i skärgårdarna av herrar Mellqvist (s), Hjorth (s). Hugosson (s), Rosqvist (s). Östrand (s), Johansson i Åmål (s) och Magnusson i Kristinehamn (vpk) som ansett att

153

Nr 55                      utskottet under 3 bort hemställa,

Onsdaeen den           "  riksdagen  skulle  avslå  motionerna   1974:486, yrkandet 3, och

3 april 1974            1974:1438, yrkandet 2 b.

Stöd till icke lött-        Herr HJORTH (s):

sam busstrafik           Fm talman!  Det här ärendet behandlade vi också föregående år. Det

gällde då ändrade bestämmelser för bidrag till olönsam linjetrafik med buss på landsbygden. Med hänsyn tUl den pågående regionala trafikplaneringen avsågs reformen bli genomförd i två etapper, varvid stödet till regional trafikservice skuUe komma vid ett senare tUlfälle. Riksdagens beslut i fjol omfattade aUtså rikflinjer för stödet tUl den lokala trafikservicen.

Trafikutskottet, som då — Uksom kammaren — ägnade frågan en mycket ingående behandling, underströk vikten av att tUlfredsställande kollektiv trafikförsöoning upprätthålls i våra landsbygds- och glesbygdsområden. Det ansågs vara en fömtsättning för att de av riksdagen uppställda regionalpolitiska målen skuUe kunna uppnås.

I propositionen 53 år 1973 föreslog regeringen ett statsbidrag med högst 35 procent av underskottet samt för lokal trafikservice inom det inre stödområdet ett förstärkt stöd med normalt högst 50 procent. Utskottet fann vid sina överväganden det befogat med en högre bidragsprocent än vad Kungl. Maj:t hade föreslagit, detta med hänsyn tUl de kostnadsåterverkningar som förslaget skulle kunna få för kommunerna. Med anledning av motioner i den riktningen höjdes, i enlighet med vad bussbidragsutredningen föreslagit, bidragsdelen tUl 50 procent respektive 75 procent för det inre stödområdet.

De borgerliga partierna var ändå inte helt nöjda, utan lade i reservationer fram längre gående förslag, som skuUe ha medfört större utgifter för staten. Kvar står emellertid att riksdagen i stort var överens om de i propositionen redovisade riktlinjerna för ett reviderat bussbidragssystem, som — det viU jag understryka - skaU träda i kraft den 1 augusti i år.

Mot den bakgmnden var det kanske litet överraskande att de borgerliga partiema skulle återkomma i år med ungefär samma förslag som i fjol, innan det nya bussbidragssystemet fått sin chans att visa vad det går för. Nåväl. Trafikutskottet har lika seriöst som vanligt behandlat de återkommande förslagen. Trots aktningsvärda försök från socialdemokraternas sida har det inte lyckats att överbrygga motsättningarna.

Genom ändrade majoritetsförhåUanden i utskottet är det denna gång socialdemokrater och vpk som svarar för reservationerna. Även om det i år är bara två reservationer, så innehåller de i stort sett aUa skiljaktiga punkter från i fjol.

Reservationen 1 avser sålunda kostnadstäckningen, bidragets storlek
och referenstaxan. Vi reservanter vUl — liksom majoriteten förra året —
inte vara med om att släppa kravet på kostnadstäckning. Enligt de beslut
som fattades föregående år skall bidraget utgå tUl högst två dagliga
dubbelturer på en landsvägslinje med högst 50 procent av underskottet,
under fömtsättning att lägst 60 procents kostnadstäckningsgrad uppnås i
154                         trafiken.   FÖr det  inre  stödområdet  skaU   bidrag  utgå med högst  75

procent vid minst 50 procents kostnadstäckning. Vi anser att kostnadstäckningskravet främjar en planmässig avvägning meUan trafikutveckling och trafikresurser för att uppnå en rationeUt utformad trafik. Jag vUl erinra om de möjligheter som enligt fjolårets beslut finns att efter särskild prövning medge avvikelser. Vi fömtsätter också att all rimlig hänsyn tas tUl de särskilt ömmande fallen.

I fråga om statsbidraget är skiUnaden mellan majoriteten och reservanterna den att de borgerliga ledamöterna vill ta bort ordet högst före procentsatsema. Det väsentliga är väl att anslaget som föreslås räcker tUl för att utge de angivna bidragen. Vi har fått lugnande uppgifter om att det belopp som föreslås räcker inte bara tUl bidrag med 50 respektive 75 procent utan även tUl de a-wikelser i fråga om kostnadstäckningskravet som kan behöva göras.

När det gäller referenstaxan vUl majoriteten ha en närmare anknytning tUl de taxor som gäUer inom flera olika företag. Vi reservanter tycker att SJ:s nuvarande taxa minus 10 procent täcker den nivå som man eftersträvar.

Reservationen 2 gäUer skärgårdstrafiken, och där vill utskottsmajoriteten återigen skriva till Kungl. Maj:t om ett stöd liknande det som gäUer för busstrafiken.

Nu tog ju riksdagen så sent som i höstas ett uttalande om att de speciella trafikförhåUanden som råder i skärgårdarna bör ge anledning tUl att införa ett stöd liknande det som kommer att gäUa för busstrafiken. Vi fömtsatte också att dessa frågor skuUe tas upp i samband med utredningsarbetet på det trafikpolitiska området. Detta arbete pågår som bekant fortfarande, och innan aUa uppgifter om trafikbehov och trafikplanering kommit in och bedömts är det ju svårt att göra någonting. Nog för att postverket uppmanar oss att skriva brev, men det skulle bara bli en upprepning av det vi skrev för några månader sedan.

Vi tar för givet att frågan om ö- och skärgårdsförbindelsemas ordnande kommer att aktualiseras under arbetet med den regionala trafikplaneringen. Därför är det enligt vår mening onödigt att ånyo göra en påminnelse om detta.

Jag yrkar alltså bifaU tUl reservationerna 1 och 2.

Nr 55

Onsdagen den 3 april 1974

Stöd till icke lönsam busstrafik

Herr MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk):

Fru talman! Det nya bidragssystemet för olönsam lokal landsbygdstrafik, vUket träder i kraft den I augusti i år, har såvitt jag förstått i stort tagits emot positivt ifrån kommunernas sida. VUlkoret för att man skall få bidrag är ju att kommunerna upprättar lokala trafikförsörjningsplaner. Kommunerna får aUtså på ett helt annat sätt än tidigare engagera sig i den lokala trafiken, och det måste absolut ses som ett plus. Man tycks också på länsstyrelserna vara positivt överraskad av kvaliteten på dessa planer; i varje fall tycks det vara förhåUandet i en del län. Då måste man ju ändå komma Uiåg att kommunema haft ganska knappt om tid på sig. Resultatet av de uppgjorda planema kommer säkert att i många kommuner bli en bättre trafikförsörjning och sänkta kostnader för trafiken.

Vissa exempel på detta har lämnats i pressen i mitt hemlän, Värmland.

155

Nr 55

Onsdagen den 3 april 1974

Stöd till icke lönsam busstrafik

156

Det har nämnts att t. ex. Arvika kommun genom en bättre planering av trafiken kunnat spara in hela 400 000—500 000 kronor. Och i Hagfors räknar man med en inbesparing på 160 000—200 000 kronor. Besparing-ama har kunnat göras genom en bättre samordning av trafiken, t. ex. beträffande skolskjutsarna. Nu hade visst de nämnda kommunema redan tidigare erfarenheter på området, uppkomna genom kommunsammanläggningarna, men det förtar ju inte intrycket av vilken betydelse just den här delen av det nya systemet har.

Sedan måste det i sanningens namn också sägas att det nya systemet kan stäUa ökade krav på kommunala ekonomiska satsningar för trafiken. En del kommuner har uttryckt bekymmer för att de inte skaU klara de ekonomiska åtaganden som ett maximalt utnyttjande av det nya statsbidraget kräver. Det är väl detta som ligger bakom de motionskrav som kommit i år om slopande av kostnadstäckningskravet, trots att det nya bidragssystemet ännu inte trätt i kraft. Jag böjde mig vid behandUngen av regeringens proposition förra året för att det bör finnas ett kostnadstäckningskrav och tycker att jag bör dels avvakta systemets ikraftträdande, dels se hur det i praktiken kommer att verka, innan jag intar en annan ståndpunkt. Men det framhåUs i reservationen 1, där även jag står antecknad, att utskottet redan förra året underströk behovet av att en utvärdering kommer tiU stånd när tUlräckliga erfarenheter anses föreligga och att resultatet av denna föreläggs riksdagen. Vidare säger vi nu i reservationen att en sådan utvärdering bör komma tiU stånd så snart möjligheter därtUl finns, med hänsyn inte minst till angelägenheten av överblick över de ekonomiska åtaganden som kommunerna kan få i det här sammanhanget.

Dessutom har vid utskottsbehandlingen inhämtats uppgifter från departementet — som herr Hjorth redan erinrat om — vUka säger att det belopp som anslagits i årets statsverksproposition tUl lokalt bussbidrag ger tUlräckligt utrymme för att tUlgodose de bidragsbehov som anmälts av kommuner med utgångspunkt i gäUande bidragsbestämmelser. Detta gäller också om bidrag måste lämnas utifrån de möjligheter som finns i det nya systemet att ge högre bidrag då särskUda omständigheter föreligger.

I vår reservation understryks också vikten av att regeringen föUer upp referensfrågan, så att man efter en tids erfarenhet kan bedöma behovet av viss anpassning av referenstaxan. Sammantaget gör de här skrivningama att jag vill yrka bifall tUl reservationen 1.

Ett önskemål som återigen debatterats i utskottet och som jag gärna vUl uttrycka min sympati för är stöd tUl koUektivtrafiken i skärgårdarna enligt samma grunder som gäller för busstrafiken. Frågan om ett sådant stöd har ju diskuterats tidigare, och jag har efter hand kommit till den uppfattningen att ett stöd av detta slag vore motiverat. För närvarande tycks en del landsting och kommuner ge rätt stora anslag till sådan trafik, och jag tycker nog trots allt att det är behövligt att man får en närmare överblick av det aktuella behovet innan riksdagen fattar beslut. Vi har i reservationen 2 fömtsatt att den regionala trafikplaneringen kommer att ge denna överblick och kan möjliggöra att förslag om stöd till kollektivtrafiken   i skärgårdarna  — på liknande vUlkor som gäller för

busstrafiken — kan föreläggas riksdagen.

Fm talman! Jag yrkar härmed bifaU även tiU reservationen 2.

Herr DAHLGREN (c):

Fru talman! I det utskottsbetänkande som nu behandlas har utskottet icke kunnat uppnå enighet. Jag beklagar detta eftersom det här är en betydelsefull fråga och ledamötema i trafikutskottet i så många andra frågor under våren har visat att de varit besjälade av en strävan att komma fram tUl samförståndslösningar.

Nu är det bara att konstatera att det blir lotten som avgör vilken av de bägge meningarna i utskottets betänkande som skaU bli bestämmande. Här har från reservantemas sida framförts den uppfattningen att det beslut som riksdagen fattade i fjol - det var ett majoritetsbeslut — har sådana kvaliteter att det inte bör förändras. Det gäller då kravet på kostnadstäckning för olönsam busslinje, det gäller storleken av utgående statsbidrag och det gäller utformningen av den referenstaxa som skaU ligga till gmnd för beräkningen av busslinjens inkomst.

Herr Hjorth har uttryckt sin förvåning över att motionärema kommit tUlbaka tiU årets riksdag. Jag vill erinra herr Hjorth om att röstsiffroma i fjol när detta beslut fattades var sådana att det i någon punkt endast var tre rösters övervikt för majoritetslinjen och i en annan punkt fem rösters övervikt. SkUlnaderna var alltså mycket små mellan majoritet och reservanter. Vi har nu upplevt att kommunema har sina trafikförsörjningsplaner klara. De är insända tUl länsstyrelserna. Vi är mer än någonsin övertygade om att den mening som vi förfäktade i fjol var riktig, och därför har vi kommit tUlbaka med våra förslag i år. Nu finns det en majoritet i trafikutskottet för den mening som motionärerna har hävdat.

Jag skall här i korthet redogöra för utskottsmajoritetens mening. De vid fjolårets riksdag beslutade reglema om kostnadstäckning innebär att kommunerna får svara för större delen av underskottet i kollektivtrafiken. I en tid då aUa säger sig viUa stimulera koUektivtrafiken måste naturligtvis samhäUet utforma regler som gynnar koUektivtrafiken. Det nuvarande kostnadstäckningskravet innebär att en busslinje på landsbygden måste ha en inkomsttäckning på 60 procent av linjens totala kostnad för att statsbidrag skall utgå. Om linjen inte uppnår dessa 60 procent i kostnadstäckning får kommunen tUlskjuta resterande medel upp till 60 procent, om man över huvud taget vUl ha statsbidrag. Vi menar att detta är orimligt. Även linjer som inte ger denna 60-procentiga kostnadstäckning är nödvändiga för trafikförsörjningen. Vi menar också att det nuvarande systemet på ett otillfredsställande sätt påverkar uppläggningen av den lokala trafikförsöriningen. Dessutom finns det många glesbygdskommuner i det här landet vUkas ekonomi är sådan att de tvingas att ta hänsyn tUl de ekonomiska realiteter som vi leveri.

Vi som representerar utskottsmajoriteten hävdar också den uppfattningen att det med hänsyn tUl inte minst regional- och trafikpolitiska synpunkter är motiverat att staten svarar för en större del av underskottet än som nu är faUet. Statsbidraget bör därför utgå med 50 respektive 75 procent inom det inre stödområdet. Vad som här skiUer utskottsmajoriteten i förhåUande tUl reservanterna är enbart ordet högst, men

Nr 55

Onsdagen den 3 april 1974

Stöd till icke lönsam busstrafik

157

12 Riksdagens protokoll 1974. Nr 54-55

Nr 55

Onsdagen den 3 april 1974

Stöd till icke lönsam busstrafik

detta lUla ord kan vara nog så betydelsefuUt. Vi menar att administrationen skulle bli betydligt enklare, om man konsekvent inför 50-procentiga respektive 75-procentiga bidrag. 1 stället för att myndigheterna nu skaU göra bedömningar av vilka linjer eUer kommuner som skaU erhåUa 50 respektive 75 procent får man med vårt förslag en enklare regel.

Det verkliga underskott som då skall täckas är skillnaden mellan de faktiska kostnaderna pä respektive linje och intäkterna baserade på referenstaxa. Nu gällande referenstaxa är baserad på SJ:s taxor minus 10 procent. Vi hävdar nu liksom i fjol att med den anknytning tUl SJ:s taxor som referenstaxan nu har verkar den prishöjande. En rättvisare referenstaxa får man, om man tUlämpar ett medeltal av de taxor som ett flertal trafikföretag använder. Det bör därför ankomma på Kungl. Maj:t att i samråd med Svenska kommunförbundet fastställa en referenstaxa med hänsyn tUl de variationer som föreligger i de nu tUlämpade taxoma.

Med vad jag här sagt yrkar jag bifaU till utskottets hemställan i punktema 1 och 2.

När det gäUer reservationen 2 är det bara att konstatera att en minoritet i utskottet menar att frågan om stöd tUl koUektiv trafik i skärgården automatiskt kommer att lösas, dels genom riksdagens uttalande i fjol, dels genom den regionala trafikplanering som nu pågår.

Majoriteten i utskottet har en annan uppfattning.

Den koUektiva skärgårdstrafiken är en lokal företeelse och har i de flesta faU ordnats genom de lokala trafikförsörjningsplanerna. Den kommer följaktiigen enbart i en del faU - när det gäller större öar - att ingå i den regionala trafikplaneringen. Vad många skärgårdskommuner nu upplever som stötande är att statligt bidrag utgår tUl den koUektiva trafik som anordnas på fastlandet men inte tiU den lokala koUektiva skärgårdstrafiken. För många kommuner känns detta som en orättvis ekonomisk belastning.

Den här saken är brådskande. Man kan anta att den regionala trafikplaneringen, som skall vara klar i höst, i de flesta fall kommer att kräva en omfattande bearbetning i departementet. Man skall där nämligen ur de önskelistor som översänts länsvis få fram de angelägnaste åtgärderna. Det är då viktigt att den här frågan behandlas med förtur. Därför har utskottsmajoriteten funnit att Kungl. Maj:t redan tUl hösten bör framlägga ett förslag om hur bidrag till kollektiv skärgårdstrafik skall utformas. Vi menar att de regler som finns för busstrafik är en god grund för ett sådant förslag.

Jag yrkar i denna del bifaU tUl utskottets hemstäUan i punkterna 3 och 4.

Under detta anförande övertog herr talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

158

Herr KOMSTEDT (m):

Herr talman! Jag skaU inte utveckla den här frågan mycket mer. Herr Dahlgren har redogjort för utskottsmajoritetens ställningstagande. Även moderata samlingspartiet ansluter sig tUl de principerna.

Vi tycker att frågan är betydelsefuU ur många synpunkter, och det är

naturligtvis ledsamt att nu behöva konstatera att den kommer att avgöras genom ett lottningsförfarande. Frågan är betydelsefuU speciellt för de människor som bor i regioner där man inte har tUlgång tUl kollektiva trafikmedel på samma sätt och i samma omfattning som människor som bor i tätorter. Vi har i betänkandet sagt att aUa skall komma i åtnjutande av de kommunikationer de behöver och att man måste se positivt på saken, så att alla får möjUghet att tillgodogöra sig samhällsservice i samma omfattning.

Herr talman!  Jag vill med detta yrka bifall tUl utskottets hemstäUan.

Nr 55

Onsdagen den 3aprU 1974

Stöd till icke lönsam busstrafik

Herr HJORTH (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Dahlgren var förvånad över att jag var förvånad över att man kommer igen med motionerna. Han hänvisade tUl de jämna röstsiffroma i fjol. Jag vill erinra om att vi i fjol fattade ett beslut - låt vara att det var med knapp majoritet - om ett helt nytt bussbidragssystem som skall träda i kraft den 1 augusti i år. Jag tycker för min del att man borde awakta att det träder i kraft och se hur det verkar innan man börjar ändra det.

Sedan tog herr Dahlgren upp de punkter där vi har litet olika meningar. Han böriade med att beröra frågan om kostnadstäckningen och fann det helt orimligt att den påverkar uppläggningen av trafikutformningen. Jag anser att man inte kan släppa kravet på kostnadstäckning, som är nödvändig för att man skaU få en förnuftig trafikplanering med hänsyn tUl resurserna. Det av bussbidragsutredningen redovisade materialet pekade på att kostnadstäckningen i den bidragsgrundande trafiken under de senaste åren för landet i dess helhet legat på ca 70 procent. Därför är det inte så orimligt att kräva kostnadstäckning med 60 procent respektive 50 procent i stödområdet. Om det uppståi- speciella svårigheter i områden av utpräglad glesbygdstyp, där det är nödvändigt att upprätthåUa trafik, finns det som jag tidigare sade möjligheter att göra avvikelser. Man kan inte ta bort alla ekonomiska ramar och spärrar, som majoriteten vill göra, utan man får först se hur bestämmelserna slår i praktiken.

Sedan nämnde herr Dahlgren beträffande statsbidragen att det bara är ordet "högst" som skiUer oss åt. Han menade att det var rätt betydelsefullt, men det viktigaste är ändå att pengarna räcker till för att utge de aktuella procentsatsema. Man måste ha en ekonomisk ram att hålla sig tUl, men vi säger, det vUl jag understryka, att bidragsdelen skall avvägas så att de anspråk som stäUs enligt bidragsbestämmelsema kan tUlgodoses. Vår strävan är också, herr Dahlgren, att 50 respektive 75 procent av underskottet skall kunna utgå. SkuUe det visa sig att det inte räcker finns möjlighet att begära tUläggsanslag.

Vad sedan beträffar referenstaxan är skUlnaderna i kostnadsstrukturen hos de seriösa trafikföretagen med ett socialt ansvar för sina anstäUda ganska begränsade. Man tror också att skillnaderna på sikt blir än mindre. Lät oss börja med att pröva den referenstaxa som vi beslutade om i fjol. Efter några års erfarenhet kan man lätt göra en anpassning om det visar sig nödvändigt.

Sedan vill jag understryka vad vi anfört i reservationen 1 om behovet

159

Nr 55

Onsdagen den 3 aprU 1974

Stöd till icke lönsam busstrafik

av en utvärdering så snart möjlighet därtUl föreligger. Visar det sig vid en sådan utvärdering att kostnadsbelastningen på kommunerna blir aUtför betungande får vissa justeringar göras. Det är dock svårt att göra en sådan bedömning innan det nya bussbidragssystemet ens har trätt i kraft.

Vad slutligen gäller skärgårdstrafiken är det inte så mycket mer att säga. Därvidlag har för bara några månader sedan gjorts en hemstäUan till Kungl. Maj:t om en översyn när trafikplaneringen är klar. Jag tror aUtså att vi kan vänta med den frågan. Också jag hoppas och förutsätter att förslag kommer att läggas fram snarast möjligt.

Herr DAHLGREN (c) kort genmäle:

Herr talman! Nej, herr Hjorth, det är inte fråga om att riva upp några beslut; det är fråga om att förbättra de beslut som riksdagen fattade i fjol. Det är det som majoritetens hemställan i betänkandet går ut på, vUkét är något väsentligt annorlunda.

Om man slopar kostnadstäckningskravet, säger herr Hjorth, skulle det innebära att staten inte har kontroU över kommunema utan att dessa skulle upprätthåUa en kollektivtrafik som inte är motiverad. Jag måste säga att reservantema, genom att föra ett sådant resonemang, underskattar kommunalmännens sinne för ekonomi, och det är fråga om det inte rent av innebär en inkompetensförklaring av många duktiga kommunalmän. Sanningen är att kommunerna — även om man slopar kostnadstäckningskravet - även i fortsättningen skall svara för hälften av uppkomna underskott.

Jag erinrar om att vid remissbehandlingen av den utredning som låg tUl gmnd för den proposition som sedermera blev riksdagens beslut i fjol var Svenska kommunförbundet av den uppfattningen att något formellt krav på kostnadstäckning inte borde uppstäUas, eftersom avvägningen mellan trafikbehov och trafikresurser mäste avgöras av kommunerna själva. Det är en uppfattning som vi har delat och som har framstått allt klarare för de många kommunalmän som under slutet av 1973 i stor tidsnöd tvingades göra upp de lokala trafikförsöriningsplanema. Då blev det uppenbart att kostnadstäckningskravet inte är rimligt.

Herr Hjorth säger att det ökade statsbidraget inte innebär någon ökning, men med den skrivning som nu gäller står det "högst 50 procent" och "högst 75 procent". Högst 50 procent kan bli 35 procent. Vi anser att det skaU vara 50 respektive 75 procent och att de 75 procenten skaU gäUa även Gotland.

160

Herr HJORTH (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Dahlgren framhåUer att det gäUer att förbättra det beslut som vi fattade förra året. Men vi vet ännu inte om någon förbättring behövs, herr Dahlgren. Vi får väl se hur det nya systemet verkar. Jag tror att det säkert kommer att bli till belåtenhet. Visar det sig att förbättringar behövs, har man möjlighet att återkomma, när man har fått erfarenheter av det nya systemet.

Det innebär inte heller, herr Dahlgren, någon inkompetensförklaring av kommunalmännen. Jag skulle vara den siste att påstå någonting dylikt. Det är fråga om att få en möjlighet att göra en vettig planering. Man vet

då vilka ramar man har att hålla sig inom.                                     Nr 55

Jag är medveten om problemen beträffande Gotiandstrafiken. Det är      Onsdagen den viktigt att uppmärksamma alla trafikfrågor just när det gäUer Gotland.      n       ■, 1074

Nu  fär  även  gotlänningarna  del  av  det   50-procentiga  bidraget, men---------

möjligheter finns tUl avvikelser från kostnadstäckningskravet, om särskU- "' ' "'

da skäl föreligger. Skulle man på Gotland kunna redovisa sådana särskUda      '' ousstrajik skäl,   är   jag   övertygad   om   att   hänsyn   härtUl   tas   när   det   gäller bidragstUldelningen.

Herr DAHLGREN (c) kort genmäle:

Herr talman! Enligt det beslut som nu är gällande och som herr Hjorth anser fortfarande skall vara gällande får Gotiand högst 50 procent i bidrag. Vårt förslag är att Gotland skaU fä 75 procent.

Herr Hjorth säger att man inte vet om beslutet i fjol var så tokigt. Det forslag -vi nu har lagt fram innebär förbättringar för kommunema, eftersom de mer självständigt kan lägga upp sin kollektiva trafikförsörj-ningsplan och dessutom får minskade utgifter. Det ä'' för oss väsentligt.

Herr kommunikationsministem NORLING:

Herr talman! Jag lyssnade med nöje på debatten omedelbart efter middagsuppehåUet kring trafikutskottets betänkande nr 1 rörande kommunikationsdepartementets driftbudget. Då rådde stor enighet i utskottet i huvudfrågorna. Det är ju bra när det går tUl på det sättet. Jag skuUe ha varit helt nöjd, om vi även efter behandlingen av betänkandet om det statliga bussbidraget kunnat gå hem var och en tUl sitt och sagt oss, att den kvällen fick inte fm Fortuna vara med. Tyvärr tycks det bli lottning i detta ärende. Att jag nu tar kammarens tid i anspråk några minuter beror på att jag har den bestämda uppfattningen att enighet även här borde ha kunnat uppnås och då utifrån reservanternas förslag.

I fjol beslöt vi här i kammaren att införa ett nytt bussbidragssystem. Det beslutet var i hög grad motiverat. Det system vi tidigare hade företedde uppenbara brister Det innebar stöd åt bussföretag, där det gmndläggande kriteriet just var att de hade underskott. Om det var en rationell trafik och över huvud taget en trafik som överensstämde med kommunernas önskemål, för den saken fanns det inga garantier i det gamla systemet.

Riksdagens beslut innebär att det nya bidragssystemet genomförs i två etapper, varvid den första etappen avser bidragsgivning till lokal trafik. I fråga om bidrag tUl den lokala landsbygdstrafiken gäUer att bidragsgivningen är knuten tUl av kommunerna upprättade lokala planer och att kommunerna uppbär bidraget. På det viset skapar man garantier för att bidraget verkligen kommer frän samhäUeliga synpunkter angelägen trafik till godo. Man når en rimlig awägning meUan trafikbehov och trafikresurser.

Herr Hjorth har tidigare talat utförligt om kostnadstäckningskravel,
men låt mig ändå också uppehålla mig vid det ett litet ögonblick. För att
bidragsgivningen skall tUlgodose de mest angelägna behoven, så innebär
systemet att vissa krav uppstäUs på kostnadstäckning. Det var en naturlig
utgångspunkt för bussbidragsutredningen på sin tid. Flertalet remissin-           161

Nr 55

Onsdagen den 3aprU 1974

Stöd till icke lönsam busstrafik

162

stanser hade heller inte något att erinra mot det. Utredningen redovisade bl. a. att kostnadstäckningen legat på över 70 procent. Mot bakgrund av det sattes kravet tUl 60 procent — inom inre stödområdet 50 procent.

Jag betonade vid riksdagsbehandlingen den gången betydelsen av att det fanns något slag av kostnadstäckningskrav, även om det fick den mycket måttliga form som det nyssnämnda vUlkoret innebär. Kostnadstäckningskravet ger nämligen en naturlig stimulans att anpassa linjedragning, turtäthet och fordonsutrustning tUl det faktiska trafikunderlaget. Erfarenheten visar att man ofta med mindre ändringar i trafikuppläggningen kan få en bättre ekonomi i trafiken utan att eftersätta kravet på en tUlfredsställande trafikservice. Redan med den allmänna utformningen av bidragssystemet får landsbygds- och glesbygdstrafiken ett påtagligt stöd. För att ytterligare förstärka stödet till den lokala trafikservicen i kommunerna inom inre stödområdet tillämpas som nämnts där ett lägre kostnadstäckningskrav.

I fråga om bidragets storlek innebär alltså riksdagsbeslutet att bidrag utgår med högst 50 procent av underskottet för högst två dagliga dubbelturer. För kommuner inom inre stödområdet utgår bidraget med högst 75 procent.

Jag vill nog göra gäUande, herr talman, att genom det beslutet har betingelserna klart förbättrats för den lokala trafikförsörjningen inom landsbygds- och glesbygdsområdena. Systemet, som ligger helt i linje med de regionalpolitiska strävandena, innebär att särskUda hänsyn tas till de speciella problem som återfinns i de mest utpräglade glesbygderna. Systemet är vidare så utformat att det skall främja en samordning av trafikbehov och trafikresurser och en rationeU utformning av den koUektiva trafikapparaten.

Nu har ett år gått sedan beslutet togs. Även om vi inte har tillräcklig erfarenhet av det nya systemet — det är ganska svårt efter bara ett år — sä kan vi ändå skönja vissa tendenser. Kommunema runt om i landet har under det år som gått upprättat trafikförsörjningsplaner. Även om de kan vara av varierande kvalitet, så har de genomgående givit kommunerna en bättre överblick och ett bättre grepp om trafikbehoven och sättet att tUlgodose dem. ÅtskUliga kommuner tycks genom en rationellare trafikplanering ha nått fram tUl en mindre kostnadskrävande trafik utan att servicekraven eftersatts.

I fråga om bidragens storlek är det värt att notera att kommunernas sammanlagda yrkanden uppgår tUl ca 22 mUjoner kronor, vilket skall ses mot de ca 23 mUjoner kronor som står till förfogande för den lokala trafikservicen. Även om det självfallet finns initialproblem vid genomförandet av ett nytt bidragssystem, har jag upplevt en klart positiv grundinställning från både kommuner och trafikföretag. När bussbidragssystemet behandlades i riksdagen betonades det att systemet självfallet skulle följas upp. Bussbidragsnämnden kommer också att successivt avrapportera sina erfarenheter Därför tycker jag, herr talman, i likhet med reservantema att det vore naturiigt att vänta på en sådan utvärdering för att sedan sakligt sätta sig ned och diskutera vad som behöver anpassas.

Vad gör då i stället den borgeriiga utskottsmajoriteten? Jag tycker

faktiskt att den rusar i väg för snabbt. Kostnadstäckningskravet bör slopas, säger den borgerliga utskottsmajoriteten — detta trots att alla rationella skäl enligt min mening talar för att man som en grundregel bör använda ett kostnadstäckningskrav. Det är nämligen att se som ett viktigt element i bidragssystemet. Att ta bort alla krav som stimulerar tUl ekonomi och tUl en rationell trafik rimmar enligt min uppfattning dåligt med den grundfilosofi i fråga om trafikpolitik som vi väl ändå är rätt överens om. Kostnadstäckningskravet skall ju medverka tUl att den från samhäUets synpunkt mest angelägna trafiken stöds. Kravet på kostnadstäckning möjliggör att en rättvis fördelning av bidragsmedel kommunerna emeUan kan åstadkommas, och det är väl en väsentlig regional jämlikhetsfråga.

Ett kostnadstäckningskrav är enligt min mening en förutsättning för att åstadkomma en planmässig awägning mellan trafikunderlag och trafikresurser. Det skall stimulera kommunerna att åstadkomma en rationell uppläggning av trafiken. En låg kostnadstäckningsgrad utgör ett incitament för en kommun att ytterligare tänka efter om trafikförsöriningen kan tUlgodoses tUl lägre kostnad genom bättre samordning, en annan trafikuppläggning osv.

För kommuner som då finner att detta inte går har herr Hjorth tidigare här sagt vad som är sanningen, nämligen att det redan nu finns möjlighet att i särskUda fall avvika från kostnadstäckningskravet. Det gäller i första hand kommuner med begränsat befolkningsunderlag och, som herr Dahlgren nyss sade, kanske också kommuner med rent allmänt ett dåligt skatteunderlag. Vi har aUtså redan nu möjligheter tUl att där avvika från kostnadstäckningskravet.

Enligt uppgifter från bussbidragsnämnden är förhåUandena sådana att endast ett mycket begränsat antal kommuner har ansett det motiverat att begära att undantag från grundregeln bevUjas. Jagar också helt övertygad om, herr talman, att länsstyrelserna kommer att ta all rimlig hänsyn tUl de ömmande fall som anmäls.

1 fråga om bidragets storlek vUl jag erinra om att det, med beaktande av eventuella återverkningar för kommunerna i kostnadshänseende, beslöts att bidrag inom ramen för anvisade medel skall utgå med högst 50 procent och för lokal trafikservice för det inre stödområdet med högst 75 procent. Jag vUl också, i likhet med vad herr Hjorth tidigare anfört, gärna säga att alla tecken tyder på att det belopp som föreslagits i årets statsverksproposition ger utrymme för att tUlgodose dessa bidragsbehov.

Men ändå kommer alltså dessa krav nu. Varför gör de det? Jag kan inte finna några reella motiv. Bakom kraven på högst 50 procent respektive högst 75 procent ligger ju det grundläggande förhällandet att man på detta område liksom på andra områden måste ha en kontroll över kostnads- och anslagsutvecklingen. Märkvärdigare än sä är det inte. Det måste ju finnas en kontroll över kostnads- och anslagsutvecklingen. Man skaU väl också beakta det förhållandet att prövningen av ansökningarna är decentraliserad tUl länsstyrelserna, som får sig tiUdelade regionala ramar inom vUka prövning sker. På det sättet kan den mest angelägna trafiken stödjas.

Herr talman!   Jag tycker, som reservantema säger, att man skulle ha

Nr 55

Onsdagen den 3 april 1974

Stöd till icke lönsam busstrafik

163

Nr 55

Onsdagen den 3 april 1974

Stöd till icke lönsam busstrafik

164

konstaterat att systemet ännu inte har fungerat ett enda helt trafikår. Hade det då inte varit rimligare att avvakta en seriös utvärdering av bussbidragssystemet och se efter om eventuella ändringar bör göras?

Herr DAHLGREN (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag delar statsrådets uppfattning om att det hade varit bra om fru Fortuna inte hade behövt användas. Nu är det bara att konstatera att utskottet inte är enigt, och vi har väl då inget annat att ta tUl.

Jag delar också statsrådets uppfattning när han säger att det här systemet är bättre än det gamla bussbidragssystemet. Det är inget tvivel om den saken. Men vi menar nog att det nya systemet skuUe bli ännu bättre med vårt förslag. Framför allt skulle det ge kommunerna större eget utrymme och innebära minskade kommunala kostnader.

Så säger statsrådet att man måste ha kostnadstäckningskravet kvar därför att det innebär en stimulans tUl att finna de bästa och billigaste lösningarna. Det måste ju rimligen innebära att statsrådet ansluter sig tUl den uppfattning som herr Hjorth gjorde sig tiU tolk för, att man inte tUlmäter kommunalmännen nog kompetens, utan att man måste ha en pekpinne för att de skall lägga upp de bästa lösningarna.

Jag delar inte den uppfattningen. Det kan inte få vara så i ett modernt samhäUe där de kollektiva transporterna skaO fungera, att det är kommunens ekonomi som avgör transporttjänsternas täthet, utan det måste i stället vara individens faktiska behov av kollektivtrafik som skall vara avgörande. Det är den enda gmnd som man har att stå på om man verkligen menar någonting med att vi skall ha en fungerande kollektivtrafik i landets alla delar. Med det förslag som nu föreligger från utskottet menar vi att den koUektiva trafikförsörjningen på landsbygdslinjerna blir betydligt bättre.

Herr kommunikationsminstern NORLING:

Herr talman! Jag skall vara mycket kortfattad. Jag konstaterar bara att det förslag som utskottsmajoriteten har lagt innebär fritt fram för anslag i fråga om bussbidrag utan någon som helst hämning. Det är det reella innehåUet i majoritetsförslaget.

Vad jag försökte säga för en stund sedan var kort och gott det som både kommunalmän och andra måste leva med varje dag, nämligen att det måste finnas någon grad av ansvar i allt man företar sig. Det måste finnas någon form av planering för hur stora medel man anser sig ha rätt att göra av med även om det är statliga pengar. Det är, herr Dahlgren, ingen skUlnad på dessa pengar och kommunala pengar - det är pengar som pengar. Gör man som utskottsmajoriteten föreslår, blir det nästa år fråga om ett förslagsanslag. För att vara riktigt rakt på sak, herr talman, blir det en fråga om att attestera räkningar från kommunerna, hur dessa räkningar än ser ut, upp tUl dessa tal.

Avsikten med mitt inlägg var närmast att klara ut, innan vi går till votering och sedermera lottning, att det inom ramen för ett begränsat anslag — någonstans, herr Dahlgren, finns det en övre gräns för staten även om det är fråga om ett förslagsanslag — kan hända att en eller annan

kommun får ett lägre belopp än om man behåUit formuleringen "högst 50 respektive högst 75" och dessutom haft kvar kostnadstäckningskravet. Det här är inte alls någon invecklad tankegång. Det är bara ett sätt att klara ut att det i fråga om bussbidrag — lika väl som i fråga om fraktstöd och andra stödformer — i botten för riksdagens beslut bör ligga en uttalad tanke om att det skaU finnas ett kostnadsansvar även hos kommunerna.

Nr 55

Onsdagen den 3 april 1974

Stöd till icke lönsam busstrafik

Herr DAHLGREN (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag vet inte om statsrådet med "ett förslag utan hämningar" menar att kommunema utan hämningar skuUe kunna ägna sig åt koUektivtrafik. Det förhåUer sig i varje fall inte så, ty kvar står att kommunema fortsättningsvis skall betala hälften av den uppkomna förlusten och staten den andra hälften. Jag vill se den kommunalman som tycker att det är så roligt att ordna kollektivtrafik att han gör det överallt bara i glädjen över en förändring. Det går inte tUl så, herr statsråd! Det finns ett mycket stort kommunalt ansvar.

Enligt de uppgifter som vi fått i utskottet skuUe de pengar som finns anslagna räcka tiU även med de förändringar som föreslås. Man skall också håUa i minnet att dessa utgifter totalt inte blir större för samhället med den föreslagna ändringen. SkUlnaden är att kommunerna får något lägre kostnader och staten något högre. Det innebär i och för sig att en del kommuner med svag ekonomi får ett något bättre anslag.

Jag anser att det utgör en rättvis skattefördelning när det gäller en så angelägen sak som den kollektiva trafikförsörjningen.

Herr kommunikationsministem NORLING:

Herr talman! Jag blev inte riktig klar över det ekonomiska resonemang som herr Dahlgren förde när han försökte göra gällande att totalkostnaderna inte skuUe bli högre enligt utskottsmajoritetens förslag. Vad vet herr Dahlgren om vilket utfaUet blir om man tar bort ordet "högst"? Vet han vUket resultat det blir när man på detta sätt slopar kostnadstäckningskravet?

Jag skall gärna erkänna, herr Dahlgren, att vi här inte talar om några miUarder. Men vi talar ändå om så pass mycket pengar att det finns anledning för oss att veta vad vi fattar beslut om och vUka möjligheter vi har att kontrollera de anslag som vi beslutar.

Det kom fram i herr Dahlgrens senaste inlägg något av en tanke att staten i verkligheten inte bidrar med hälften för att täcka underskottet utan kanske bara med en tredjedel eUer ännu mindre. Det finns då anledning att titta på en del av de tal man möter, och jag har konstaterat att det nästan regelmässigt i kostnaderna inkluderats även skolskjutskostnaderna, som måste uppgå tUl betydande belopp. Dessa kostnader omfattas inte av bussbidragen, utan det är här fråga om ett kommunalt ansvar. Skolskjutskostnaderna skall aUtså dras ifrån innan man beräknar bidragsandelen.

En annan sak, herr talman, är att en del kommuner anser sig kunna och böra hålla en högre service än en viss minimiservice, och då faller givetvis också dessa ökade kostnader på kommunerna. Bussbidraget skall

165

Nr 55

Onsdagen den 3 aprU 1974

Stöd till icke lönsam busstrafik

166

nämligen  garantera  en viss minimiservice som  tillförsäkras alla  landsbygdskommuner, och i detta ligger en rättviseaspekt.

Herr SELLGREN (fp):

Herr talman! Jag vill på en gång säga att systemet med stöd tUl landsvägstrafik ger kommunema möjlighet att på ett helt annat sätt än tidigare engagera sig i utformningen av den lokala trafikservicen. Det är en positiv anordning, som ger kommunerna både ökat inflytande och ökat ansvar. Men avsikten med stödet är också att landsbygdstrafiken skall tUlförsäkras sådant ekonomiskt stöd från samhällets sida, att glesbygdsområden skaU få en tUlfredsstäUande transportservice.

Det finns i dag förlustlinjer, som i tur och ordning skulle läggas ned ganska snart, om inte detta stöd hade kommit till. Men resultatet har blivit att den tyngsta ekonomiska bördan har lagts på kommunerna, och det måste betraktas som ganska paradoxalt att de ytstora glesbygdskommunerna fått den största ekonomiska belastningen. Orsakerna till detta är flera. Jag har tagit upp dem i en motion där jag står som första namn, motionen 1446. Herr Dahlgren har tidigare tUlräckligt klart — både i sitt anförande och senare i replikskiftet med statsrådet — motiverat utskottsmajoritetens förslag beträffande kostnadstäckningsgraden, den statliga bidragsdelen och referenstaxan. Jag skall därför inte gå in på detta utan vUl bara tUlfoga att det i många glesbygdskommuners trafikplaner måste finnas linjer med lägre kostnadstäckningsgrad än 60 procent för att man skall kunna få en tillfredsställande transportservice.

Genom kommunsammanläggningarna hänförs ett stort antal linjer av regional karaktär till lokal trafik. Om kommunerna inte varit rationellt ordnade genom sammanläggningarna, skulle fler linjer ha klassificerats som regionala och alltså fått enbart statligt stöd. Det kan alltså inte vara riktigt att en kommun skall drabbas av totalt sett större ekonomiska förpliktelser bara av det skälet att den bUdat en större geografisk enhet. Trafik meUan kommuncentrum och andra centra mäste tillföras det regionala trafiknätet.

FöUden har också blivit att postverkets dUigenslinjer — det gäller i norr - i mycket stor utsträckning faller under bedömningen lokal trafik. Det innebär att en stor del och kanske större delen av diligenstrafikens underskott på storleksordningen 10 miljoner kronor per år numera täcks via det lokala bussbidragssystemet, detta trots att ett flertal linjer huvudsakligen är anpassade för postdistributionen och mindre för personresor. Visserligen har det förts förhandlingar mellan kommunerna, men man kommer ändå inte ifrån att postverkets underskott nu tUl stora delar täcks den här vägen i stället för att som tidigare ha betalats av verket självt.

Utöver omprövningen av gränsdragningen mellan regionala och lokala linjer finns emeUertid flera problem att lösa. Ett sådant är hur man .skall tolka bestämmelsen om att linjen tUl mer än 50 procent -av sin längd skaU gå utanför stadsplanelagt område och trafikarbetet mätt i personkilometer tUl övervägande delen kan hänföras till icke stadsplanelagt område. Det kan inte vara riktigt att en linje, som täcker kravet på linjelängd inom glesbygdsområde men går mellan två stadsplanelagda områden, inte skall

vara bidragsberättigad. Den risken finns nämligen om reglerna skall tolkas korrekt.

I en kommande översyn av bestämmelserna, som jag hoppas skaU ske senast i samband med beslutet om den regionala trafikplaneringen, räknar jag med — vUket jag också förutsätter i min motion — att även skolskjutsarna får en annan behandling vid beräkningen av bidragsgrundande underskott. Bidragssystemets nuvarande utformning gynnar inte strävandena tUl samordning meUan skolskjutstrafiken och linjetrafiken. Av tidsskäl skaU jag inte utveckla detta ytterligare, men så ligger det tUl.

1 de norra delarna av landet utgör godstransporterna, ofta smärre sådana, en inte oväsentlig del av trafikarbetet. Jag förutsätter att de påtalade bristema i bidragssystemet även här så småningom uppmärksammas.

Nr 55

Onsdagen den 3 april 1974

Stöd till icke lönsam busstrafik

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Utskottets hemstäUan biföUs.

Punkten 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Mellqvist m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Henrikson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den  som  vUl att kammaren bifaller trafikutskottets hemställan i betänkandet nr 9 punkten 2 röstar ja, den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Mellqvist m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   163 Nej  -   159

Punkten 3

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Mellqvist m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hjorth begärt votering upplästes och godkändes föUande voteringsproposition:

Den   som  viU att kammaren bifaller trafikutskottets hemställan i betänkandet nr 9 punkten 3 röstar ja, den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej  har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Mellqvist m. fl.

167

Nr 55

Onsdagen den 3 april 1974

Stöd till icke lönsam busstrafik

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav föUande resultat:

Ja -   161 Nej  -   161

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, nedlade herr talmannen i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr talmannens anmodan fru Kristensson (m) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla ja.

Kammaren hade aUtså i enlighet med ja-propositionens innehåll bifallit utskottets hemställan.

Punkten 4

Utskottets hemställan bifölls.

§ 3 Meddelande ang. inställande av planerat arbetsplenum fredagen den 5 april

Herr TALMANNEN yttrade:

Såvitt kan bedömas av förhandsanmälningarna tUl talarlistorna för morgondagens sammanträde blir det möjligt att slutbehandla samtliga då föreliggande ärenden om sammanträdet fortsattes på kväUen efter sedvanligt middagsuppehåU. Det blir därigenom inte nödvändigt att anordna något arbetsplenum fredagen den 5 april. Sammanträdet nämnda dag blir därför ett bordläggningsplenum och tar sin början kl. 15.00.

§ 4 Herr talmannen meddelade att på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle jordbruksutskottets betänkanden nr 1 och 2 uppföras närmast efter socialutskottets betänkande nr 8.

§ 5 Interpellation nr 67 om ökade möjligheter till befrielse från skattetillägg

168

Ordet lämnades på begäran tiU

Herr FÅGELSBO (c), som yttrade:

Herr talman! Enligt 116 a, b och d §§ taxeringsförordningen träffas den som i deklaration eller annat skriftligt meddelande lämnat oriktig uppgift om sina ekonomiska förhållanden av en särskUd avgift, s. k. skattetUlägg, såvida inte uppgiften består i uppenbar felräkning eller misskrivning. TUläggets storiek bestäms tUl viss procent - 50 procent för inkomstskatterna och förmögenhetsskatten - av den skatt som skulle ha undandragits, om det oriktiga meddelandet inte upptäckts. Skattskyldig kan befrias från skattetUlägg, om felaktigheten med hänsyn tUl hans ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller den oriktiga uppgiftens särskilda beskaffenhet eller därmed järn förtig omständighet är att anse som ursäktlig. Skattetillägg är en administrativ sanktionsform, och den

lokala skattemyndigheten är beslutande myndighet i första instans. Nr 55

Motivet för att införa reglema om skattetUlägg var att man viUe skapa     Onsdaeen den ett   effektivt  påtryckningsmedel  i syfte att  få  fram  korrekta  och i     3ar)rill974

författningarna  föreskrivna uppgifter från de skattskyldiga.  Dessutom      --------

skulle handläggningsformen vara enkel, snabb och praktisk. Vid tillämpningen av bestämmelserna har det emellertid visat sig, att även om skattetUlägg som sanktionsform allmänt sett stärker skattemoralen så sker det tUl priset av att myndigheterna på grund av reglemas utformning fattar beslut, som i vissa fall är uppenbart obilliga för den skattskyldige. De kategorier som drabbas av skattetUlägg är ofta förstagångsdeklaranter, nyblivna änkor som varit vana att få hjälp vid deklarationsförfarandet, personer för vilka uppgiften att avge deklaration ter sig alltför svår m. fl.

Enligt lagtexten skaU skattetUlägg utgå så snart en oriktighet är konstaterad, dvs. oberoende av om slarv eller uppsåt förelegat. Eftersom de personliga förutsättningarna för att fullgöra deklarationsplikten på ett korrekt sätt varierar i hög grad, kan man fråga sig, om fördelarna med ett i stort sett automatiskt verkande system med en odifferentierad straffskala för alla de gärningstyper som det här är fråga om verkligen uppväger de nackdelar som från rättssäkerhetssynpunkt och av bUlighets-skäl är förenade med bestämmelserna. HärtUl kommer att det i många fall konstateras att vissa ömmande omständigheter är för handen, vilka likväl inte är tUlräckliga för att de i lagtexten preciserade befrielsegrunderna blir tUlämpliga. Något utrymme för att jämka påföUden med hänsyn tUl omständigheterna har lagstiftaren inte lämnat för dessa fall. Bestämmelserna om skattetiUägg skiljer sig i detta avseende från bestämmelserna om vite.

Det finns därför anledning att ifrågasätta, om inte bestämmelserna om skattetUlägg i taxeringsförordningen — mot bakgmnd av vunna erfarenheter - bör kompletteras med en jämkningsklausul och att de i 116 d § taxeringsförordningen upptagna befrielsegrunderna bör ses över i avsikt att ge skattedomstolarna möjligheter tUl en mera nyanserad bedömning i hithörande frågor.

Med hänvisning till det anförda anhåller jag om kammarens tillstånd att till herr finansministern framställa föUande fråga:

Är statsrådet beredd att mot bakgrund av vunna erfarenheter föreslå en översyn av taxeringsförordningens bestämmelser om skattetUlägg så att nuvarande regler kompletteras med en jämkningsklausul och de i 116 d§ taxeringsförordningen upptagna befrielsegmndema utvidgas i avsikt att ge skattedomstolarna möjligheter tUl mera nyanserad bedömning i faU, då oförstånd och inte försök tiU skattesmitning bedöms föreligga?

Denna anhållan bordlades.

§  6 Kammaren åtskildes kl. 22.42.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemert                                                                                                  169