Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll1974:49

Onsdagen den 27 mars

Kl, 10,00

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Fyllnadsval till utskott m. m.

§ 1 Fyllnadsval till utskott m.m.

Herr SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp) erhöll på begäran ordet och yttrade:

Herr talman! De på föredragningsUstan upptagna valen är föranledda av uppkomna ledigheter.

För valen har valberedningen enhäUigt godkänt gemensamma Ustor av det utseende som framgår av en till kammarens ledamöter utdelad promemoria.

I egenskap av ordförande i valberedningen ber jag att få överlämna dessa listor till herr talmannen.

Sedan herr Sven Gustafson härefter avlämnat ifrågavarande listor företogs val av en ledamot i skatteutskottet, en suppleant i skatteutskottet, två suppleanter i lagutskottet, en suppleant i civilutskottet, en revisor och två suppleanter i riksdagens revisorer samt en ledamot jämte suppleant i riksdagens förvaltningsstyrelse. Valen föranleddes dels av herr Erikssons i Bäckmora frånfälle, dels av att ersättarna för fru Holmqvist samt herrar Henmark och Börjesson i Falköping skulle beredas plats i utskott.

De för valen framlagda listorna, aUa med partibeckningen "Den gemensamma listan", upplästes av herr talmannen och godkändes av kammaren, varvid befanns att föUande personer, vilkas namn upptagits på respektive listor, utsetts att vara

ledamot i skatteutskottet

herr Olsson i Järvsö (c)

suppleant i skatteutskottet

fru Sandéhn (s)

suppleanter i lagutskottet

herr Hägelmark (fp) fru Gustafsson (c)

suppleant i civUutskottet

herr Hägelmark (fp)

revisor och suppleanter i riksdagens revisorer för återstående del av valperioden 1974-1977

herr Nilsson i Tvärålund (c)

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

A vdrag vid inkomsttaxeringen för nedsatt skatteförmåga m. m.

personlig suppleant för herr Börjesson i Glömminge {c) herr Jonasson (c)

personlig suppleant för herr Nilsson i Tvärålund (ej herr Gustavsson i Alvesta (c)

ledamot jämte suppleant i riksdagens förvaltningsstyrelse för återstående del av valperioden 1974-1977

ledamot

herr Stridsman (c)

personlig suppleant

herr Börjesson i Falköping (c)

§ 2 Justerades protokollet för den 19 innevarande månad.

§ 3 Föredrogs och hänvisades motionerna

nr 1628 tiU lagutskottet,

nr 1629-1633 tUl konstitutionsutskottet,

nr 1634-1640 tiU nänngsutskottet,

nr 1641 tUl justitieutskottet,

nr 1642 tiU jordbruksutskottet,

nr 1643 tiU skatteutskottet,

nr 1644 tUl socialutskottet samt

nr 1645-1652 tUl försvarsutskottet.

§ 4 Föredrogs, men bordlades åter skatteutskottets betänkanden nr 10 och 11, utbildningsutskottets betänkanden nr 7j 8, 10 och 12, trafikutskottets betänkande nr 12, jordbruksutskottets betänkande nr 6 samt inrikesutskottets betänkanden nr 4 och 6.

§ 5 Föredrogs och biföUs interpellationsframställningen nr 61.

§ 6 Avdrag vid inkomsttaxeringen för nedsatt skatteförmåga m. m.

Föredrogs skatteutskottets betänkande nr 6 i anledning av motioner om avdrag vid inkomsttaxeringen för nedsatt skatteförmåga m. m.

I detta betänkande behandlades motionerna 1974:9 av herr Börjesson i Falköping (c) och fru André (c), 1974:15 av herr Henmark (fp),

1974:366 av herrar Börjesson i Falköping (c) och Johansson i Skärstad (c),

1974:376 av herr Åkerlind m. fl. (m),

1974:626 av herr Schött m. fl. (m) vari hemställts

1. att 50 § 2 mom. kommunalskattelagen ändrades så att ordet "väsentligen" utgick,

2. att bestämmelsen om inskränkning i rätten till extra avdrag för nedsatt skatteförmåga för barn, som åtnjöt aUmänt barnbidrag, utgick.

3. att maximibeloppet för extra avdrag höjdes tUl 10 000 kronor samt Nr 49

1974:1227 av herr Jonsson i Alingsås (fp).

Utskottet hemstäUde att riksdagen skuUe avslå

1. motionen 1974:9

2. motionen 1974:15,

3. motionen 1974:366,

4. motionen 1974:376,

5. motionen 1974:626,

6. motionen 1974:1227.

Onsdagen den 27 mars 1974

Avdrag vid inkomsttaxeringen för nedsatt skatteförmåga m. m.

Reservation hade avgivits av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m) vilka ansett att utskottet under 5 bort hemställa,

att riksdagen med bifaU tiU motionen 1974:626 skuUe anta av reservanterna framlagt förslag tUl lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).

Herr MAGNUSSON i Borås (m);

Herr talman! Sedan flera år tillbaka har vi moderater krävt ändring av bestämmelserna i 50 § kommunalskattelagen, som behandlar möjligheter tUl nedsatt skatt på grund av långvarig sjukdom, olyckshändelse eUer handikapp som vederbörande skattebetalare själv eller nära anhörig har råkat ut för. Förslaget tUl ändring går ut på att mildra kraven för erhållande av sådant skatteavdrag.

Enligt de bestämmelser som nu gäller skall skatteförmågan vara väsentligen nedsatt för att skattereduktion skall erhållas. Detta har medfört att riksskatteverket utfärdat mycket snäva bestämmelser för denna typ av skattenedsättning. Sålunda har inkomstens storlek utgjort en effektiv spärr. Tidigare har man inte tUlåtit några avdrag när inkomsten överstiger 20 000 kronor för ensamstående och 30 000 kronor för makar gemensamt. Dessa belopp har i år höjts med 5 000 kronor. Men givetvis bör sjukdomen eUer handikappet som sådant vara avgörande orsak till skatteavdraget. Det är jämförelsen meUan den fullt friske och den sjuke som gör att nedsatt skatteförmåga föreligger.

De många motioner som har väckts vid detta års riksdag och som nu ocksä har behandlats i detta betänkande vittnar om att det tydligen är en allmän uppfattning att en ändring bör komma till stånd av bestämmelserna för nedsatt skatteförmäga på gmnd av sjukdom m. m.

Riksskatteverket har tidigare utfärdat bestämmelser om ett schablonavdrag för diabetiker. Detta är begränsat till I 000 kronor. Men samtidigt är det begränsat till de diabetessjuka som har en inkomst understigande det av mig tidigare nämnda maximibeloppet. Nu återkommer man i flera motioner med krav på höjning av detta belopp. Vidare kräver man i andra motioner rätt till avdrag av andra anledningar för olika sjukdomar och handikapp. Dessa krav är givetvis mycket berättigade. Inte minst är det för den handikappade av stort värde att kunna känna att han har möjlighet att själv kunna klara sig. Då bör den möjligheten ges vederbörande att han för rättvisans skull får en skattenedsättning på

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

A vdrag vid inkomsttaxeringen för nedsatt skatteförmåga m-. m.

grund av den genom sjukdomen nedsatta skatteförmågan. På det sättet ökar självförtroendet.

De krav pä ändringar som framläggs i dessa motioner kan tillgodoses genom bifall till den reservation som har avgivits av herr NUsson i Trobro och mig. Tyvärr framgår det inte helt tydligt av reservationen att så är fallet. Våra ändringsförslag skapar nämligen förutsättningar för andra anvisningar från riksskatteverket än de som nu gäller. Vidare ger denna reservation rätt till avdrag för den som själv vårdar ett handikappat eller sjukt barn i hemmet, vUket nu inte ger rätt till avdrag. Detta är väl om något ett verkligt berättigat krav som bör tillfredsställas.

Herr talman! Jag ber med dessa ord att få yrka bifall tUl den till utskottets betänkande fogade reservationen.

Herr ÅKERLIND (m):

Herr talman! I motionen 376 har vi yrkat att inkomstgränsen för extra avdrag för diabetiker skall upphävas. För närvarande medges extra avdrag för nedsatt skatteförmåga till följd av diabetes utan särskild prövning av havda kostnader med 1 000 kronor, om inkomsten inte överstiger för ogift skattskyldig 25 000 kronor och för gift skattskyldig 35 000 kronor för makarna gemensamt. Om den skattskyldige visar att han i anledning av sjukdomen haft höga kostnader för resor och läkarvård, kan dessa kostnader emellertid föranleda ökning av 1 000-kronOrsavdraget, För skattskyldiga i högre inkomstlägen gäller att extra avdrag för nedsatt skatteförmåga till föUd av diabetes medges endast om verkställd prövning ger vid handen att den skattskyldiges skatteförmåga under beskattningsåret varit väsentligen nedsatt till följd av sjukdomen.

Den här inkomstgränsen får bl, a, till följd — som vi har framhållit i motionen - att det blir en tröskeleffekt. En ogift person med 24 900 kronor i årsinkomst kan utan prövning medges ett avdrag med I 000 kronor och får alltså den skattepliktiga inkomsten reducerad till 23 900 kronor. Den åter som förtiänar endast 200 kronor mera, eller 25 100 kronor, blir beskattad för hela beloppet - alltså för en 1 200 kronor högre inkomst trots att han bara har haft 200 kronor mer i inkomst än den som jag nämnde först — om det inte efter prövning framgår att hans skatteförmåga har varit väsentligen nedsatt tiU föUd av sjukdomen. Det kan innebära att den som haft den högre inkomsten efter beskattningen har en lägre nettoinkomst.

Vi har tyckt att detta är ett orimligt förhållande, och vi yrkar därför att inkomstgränserna skall avskaffas och avdrag medges oberoende av inkomsten. Vårt förslag har inte tillstyrkts av utskottet, som förklarar att eftersom de här gränserna rätt nyligen har höjts med 5 000 kronor finns det inte anledning att ta upp problemet. Det är rätt märkligt. Därför att man har flyttat orättvisan en liten bit tycker man inte att det finns någon anledning att ta bort den.

Nu bUr det här problemet enklare, och det kan, om man vUl, helt komma bort, om kammaren bifaller reservationen av herrar Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro, som vill ha bort ordet väsentligen. Det skulle nämligen innebära att den som har högre inkomst skulle medges avdrag ifall hans skatteförmåga under beskattningsåret varit nedsatt till föUd av

sjukdomen. Ordet väsentligen utgår. Men om man inte ändrar riksskatteverkets praxis och dess rekommendationer, betyder det ändå att rätten till avdrag skall prövas ovanför de här gränserna. Det blir en klar förbättring, men den beror också på vUka rekommendationer som sedan utfärdas. Om riksskatteverket rekommenderar att man inte skaU ta hänsyn till i vilken mån skatteförmågan har nedsatts eller om den har nedsatts utan bara till om sjukdomen har förelegat, då har vårt krav bifallits. Men jag är rädd för att man även i fortsättningen kommer att vara restriktiv och ha gränserna kvar,

Äv formella skäl är jag förhindrad att yrka bifaU till motionen 376, men vi får väl återkomma om frågan inte löses. Eftersom det blir en klar förbättring genom ett bifall till reservationen av herrar Magnusson i Borås och NUsson i Trobro, vUl jag instämma i yrkandet om bifall till den.

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Avdrag vid inkomsttaxeringen för nedsatt skatteförmåga m. m.

Herr KRISTENSON (s):

Herr talman! Jag skall inte bemöta föregående talare på annat sätt än genom att hålla mig tiU den reservation som finns fogad till betänkandet. 1 övrigt är vi helt eniga om att avstyrka de yrkanden som finns i en del av motionerna.

Det är inte så, herrar Magnusson i Borås och Åkerlind, att det enbart blir en förbättring om man godkänner er reservation. I stället blir det en försämring i det praktiska taxeringsarbetet. Om man tar bort ordet "väsentligen" och bara skriver, som man har föreslagit i reservationen, att skatteförmågan skall vara "nedsatt", får vi i samtliga taxeringsnämnder och i instanserna därefter en otrolig diskussion och rena kineseriet om vad som är nedsatt skatteförmäga eller inte.

Herr Åkerlinds tal om tröskeleffekter tyder också på att han inte har en aning om hur det praktiska taxeringsarbetet går till. Riksskatteverket har enbart meddelat anvisningar. Det ankommer då på taxeringsnämnd, länsskatterätt och andra att ta hänsyn tiU det som är styrkt vid varie särskUt yrkande. De av riksskatteverket i anvisningarna angivna beloppsgränserna är inte på något sätt faststäUda - varje taxeringsnämnd kan gå ifrån dem om den skattskyldige anför ordentliga skäl för sitt avdragsyrkande.

Sedan är det en liten underlighet tUl i reservationen. Om kammaren skulle godkänna reservationen, så betyder det att den skattskyldige skulle kunna få avdrag för nedsatt skatteförmåga på grund av hemmavarande minderåriga barn för vUka han uppbär barnbidrag och har förvärvsavdrag. Vi har från majoritetens sida sagt att vi inte kan vara med på detta. Den som vårdar ett sjukt eller svårt handikappat barn kan som hjälp till barnets försörjning få vårdbidrag, men man skall inte klara det skattevägen.

Dessutom vill jag bara nämna att det högsta avdraget tidigare var 6 000 kronor, men riksdagen beslutade i fjol att höja det till 8 000. Inte ens det tidigare maximala avdraget, 6 000 kronor, har beviUats i många fall. Hur ofta 8 000 kronor beviUas vet vi inte, eftersom detta maximala bidrag gäller första gången vid innevarande års taxering.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets hemställan.

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

A vdrag vid inkomsttaxeringen för nedsatt skatteförmåga m. m.

Herr MAGNUSSON i Borås (m):

Herr talman! Jag skall inte förlänga den här debatten, men jag vUl bara säga att avsikten med reservationen är att man skall se till att sjukdomen som sådan blir avgörande för om vederbörande skall få rätt tUl nedsättning av skatten, så att man inte som för närvarande har en mycket hård spärr med mycket små belopp. Det är naturligt att det inte kan bli några större avdragsbelopp, när man så snävt har begränsat dessa bestämmelser. Det är därför som man genom borttagandet av ordet "väsentligen" kan räkna med att riksskatteverket kommer att tvingas utge anvisningar som i betydligt större utsträckning tUlgodoser dessa önskemål.

Herr ÅKERLIND (m):

Herr talman! Herr Kristenson säger att jag inte har någon aning om hur taxeringsarbetet går tUl. Det är ju ett argument som man ibland får höra också från herr Kristensons partivänner, att motståndarna inte har en aning om någonting. Men vad jag har grundat min motion och mitt anförande på är riksskatteverkets anvisningar tUl taxeringsnämnderna. Det är ju dessa som skall ligga till grund för taxeringsnämndernas arbete, och det är detta jag bygger resonemanget på. Att det sedan förekommer att riksskatteverkets anvisningar inte följs, utan att man har en vettigare praktisk tillämpning i taxeringsnämnderna, är ju bra. Men det är ju de grundläggande bestämmelserna som vi diskuterar.

Herr KRISTENSON (s):

Herr talman! Det senaste yttrandet av herr Åkerlind leder inte tUl att jag behöver ta tillbaka någonting av det jag sade. Han har inte en aning om hur det praktiska taxeringsarbetet går till.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkterna 1-4

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 5

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herrar Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som viU att kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i

betänkandet nr 6 punkten 5 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej. •

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herrar Magnusson i

Borås och Nilsson i Trobro.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Borås

begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat.
Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 286

■Nej - 49

Avstår — 2

Punkten 6

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Avdrag vid inkomsttaxeringen för resor med egen bil

§ 7 Avdrag vid inkomsttaxeringen för resor med egen bil

Föredrogs skatteutskottets betänkande nr 7 i anledning av motioner angående avdrag vid inkomsttaxeringen för resor med egen bil.

1 detta betänkande behandlas motionerna

1974:374 av herr Winberg m.fl. (m) vari hemställts att riksdagen skuUe anta av motionärerna framlagt förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), innebärande att bestämmelserna om avdrag för kostnader för resor med egen bil mellan bostad och arbetsplats ändrades så att den, som hade en årlig sammanlagd körsträcka för sådana resor om minst 2 000 mU, skulle få större avdrag än för närvarande,

1974:602 av herr Enlund m fl. (fp, c, m) samt

1974:1210 av herr DaneU (m) vari hemställts att riksdagen skulle anhålla, att Kungl. Maj."t antingen föreslog riksdagen sådan ändring av kommunalskattelagen eller utfärdade sådana tUlämpningsföreskrifter, att resa tUl och från barndaghem i samband med arbetsresa fick inräknas i den tidsvinst som avgjorde om rätt tiU avdrag för bUresa förelåg.

Utskottet hemstäUde att riksdagen skuUe avslå

1. motionen 1974:374,

2. motionen 1974:602,

3. motionen 1974:1210.

Reservation hade avgivits av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m) vUka ansett

dels att utskottet under 1 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1974:374 skuUe anta av reservanterna framlagt förslag tUl lag om ändring av kommunalskattelagen (1928:370),

dels att utskottet under 3 bort hemstäUa,

att riksdagen med bifaU tiU motionen 1974:1210 hos Kungl. Maj;t skuUe anhåUa om sådana tillämpningsföreskrifter att vid bestämmande av tidsvinst för rätt till avdrag för resor med egen bil mellan bostad och arbetsplats hänsyn också skulle tas till resor tUl och från barndaghem.

Herr MAGNUSSON i Borås (m);

Herr talman! Som bekant har vi i dag en schablon när det gäller avdrag för resor med egen bil tUl och från arbetet. Den schablonen bygger

Nr 49 •

Onsdagen den 27 mars 1974

Avdrag vid inkomsttaxeringen för resor med egen bil

på antagandet att man kör 1 000 mU till och från arbetet samt 1 300 mU annan körning. Då får vederbörande dra av 3:50 kronor per mU för de första 1 000 milen och därefter 2:20 kronor per mil. Schablonen stämmer kanske relativt bra när det gäller kortare resor till och från arbetet, men den stämmer säkerligen inte lika bra för dem som har långa resor till arbetet, vilket ju blir aUt vanligare.

Många människor reser numera ganska lång väg till sitt arbete för att sUppa byta bostadsort. Detta kan bero på att den andra maken Uar arbete på bostadsorten och familjen därför saknar anledning att flytta. Då bör det vara rimligt att vederbörande får göra ett något större avdrag än för närvarande, när fråga är om körning dessa längre sträckor. Det är också vad herr Winberg har krävt i motionen 374 till årets riksdag. Vi har behandlat likalydande motioner tidigare, som riksdagen då har avslagit. Utskottets majoritet har i år lika dåUg motivering för sitt avslagsyrkande som tidigare år och har bara fört ett allmänt resonemang i frågan.

Till årets riksdag har emellertid också väckts en annan motion som behandlar ett nytt ämne i denna fråga, nämligen motionen 1210 av herr Danell. Där har motionären begärt att resa till och från barndaghem i samband med arbetsresa skaU få inräknas i den tidsvinst som avgör om rätt till avdrag för bilresa föreUgger.

Detta är ett ganska stort problem för många föräldrar, inte minst i en storstad som Stockholm men naturligtvis även på andra håll i landet. Det lär vara så att många föräldrar måste resa ganska långa sträckor med sitt barn tiU daghemmet innan de börjar sitt arbete. Jag kan inte tycka annat än att det är rimligt att de då också får ta hänsyn till den tid som åtgår för att utföra denna transport vid beräknandet av den tidsvinst som erfordras för att få göra avdrag för bilresa tiU och från arbetet. En förutsättning för att vederbörande skall kunna upprätthålla arbetet är dock att han kan avlämna barnet på daghemmet.

Utskottet säger att avdrag för barntillsynskostnader medges i form av förvärvsavdrag. Men det kan ju inte rimligen ha det minsta med den här saken att göra. De personer detta gäller har naturligtvis samma kostnader som alla andra för barnets plats på daghemmet. Här är det fråga om en kostnad därutöver. Herr Nilsson i Trobro och jag anser därför att det ligger en hel del i motionskravet och har tiUstyrkt den utredning som begärts i motionen.

Med dessa ord, herr talman, ber jag att få yrka bifall till den reservation som är fogad till utskottets betänkande.

Herr CARLSTEIN (s):

Herr talman! Under en följd av år har riksdagen behandlat motionsyrkanden rörande ändringar av reglerna om rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen för resor med egen bil mellan bostaden och arbetsplatsen, 1 föreliggande betänkande har skatteutskottet tagit ställning till tre motioner i detta ärende.

I motionen 374 av herr Winberg m. fl. yrkas att den som har en årlig körsträcka av över 2 000 mU mellan bostaden och arbetsplatsen skall medges generösare avdrag än för närvarande. I motionen 602 av herr Enlund m. fl. yrkas på enhetligare bestämmelser för olika grupper av

skattskyldiga. Motionärema viU ■ ha likartade regler när det gäller avdragsrätten för resor mellan bostaden och arbetsplatsen och när det gäller resor i tjänsten. I den tredje motionen, nr 1210, yrkar herr Danell att resa till och från barndaghem i samband med arbetsresa skall få inräknas i den tidsvinst som avgör om rätt till avdrag för bilresa föreligger.

Vid behandlingen i skatteutskottet har det rått ganska stor enighet om att det med hänsyn till traktamentsbeskattningsutredningens uppdrag inte nu finns anledning att vidta några åtgärder med anledning av motionerna. Moderata samlingspartiets företrädare i utskottet har reservationsvis tillstyrkt såväl motionen 374 som motionen 1210.

Exakt samma yrkande som nu återfinns i motionen 374 hade 1973 års riksdag att ta ställning tUl. Vid det tUlfäUet utvecklade vi ganska ingående hur den nuvarande schablonen för avdragsrätten är konstruerad. Det finns därför knappast skäl att på nytt fördjupa sig i dessa detaljer. Sannolikt skulle det också leda till ett upprepande av förra årets diskussion. Jag tror inte vi vinner något med det.

Yrkandet i motionen 1210 är, som herr Magnusson i Borås sade, nytt. Där hemstäUs att även resan tiU barndaghemmet skaU få inräknas i färden till och från arbetsplatsen. Utskottet har anfört att avdrag för kostnaderna för tillsyn av barn medges i form av förvärvsavdrag. De kostnaderna kan därför inte beaktas när det gäller resan tUl och från arbetet. Därför anser utskottet det inte heller motiverat att den här kostnaden beaktas.

Den tidigare nämnda traktamentsbeskattningsutredningen har för avsikt att lämna sitt betänkande i april månad i år. Den kommer att beröra frågor om avdrag för bilkostnader vid resor såväl till och från arbetet som i tjänsten. Med hänvisning härtiU yrkar utskottsmajoriteten avslag på motionerna.

Med åberopande av det anförda ber jag att få yrka bifaU till skatteutskottets hemställan.

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Avdrag vid inkomsttaxeringen för resor med egen bil

Herr DANELL (m);

Herr talman! Utskottsmajoriteten har i sin behandling av motionen 1210 något håglöst valt att yrka avslag på mitt förslag, att resa till och från barndaghem i samband med arbetsresa skall inberäknas i den tidsvinst som avgör om rätt till avdrag för bilresa föreligger.

Min förhoppning har varit att det vardagliga onödiga irritationsmoment som nu finns i den här frågan skulle ha kunnat anses bero på ett misstag och vara värt att snabbt rättas till i vår kommunalskattelag. De många föräldrar som måhända t. o. m. av ekonomiska skäl tvingas ut på arbetsmarknaden, för vUka det hör till dagens rutin att pendla kanske en och en halv timme mellan hemmet och arbetsplatsen, finner det givetvis helt ofattbart att de kanske halvtimmeslånga resorna runt tiU daghemmet — vUka i sig är en förutsättning för förvärvsarbete — inte skall räknas in i restiden till och från arbetet. Detta är inget specifikt storstadsproblem utan det gäller alla föräldrar som inte har den ovanliga förmånen att ha daghemmet i sitt kvarter.

Argumentet att förvärvsavdraget skulle vara ett skäl att säga nej till mitt förslag är inte särskilt starkt, eftersom jag i det faUet kan påvisa att

Nr 49

Onsdagen den 27 niars 1974

A vdrag vid inkomsttaxeringen för resor med egen bil

stora grupper av föräldrar har avsevärt större olägenheter än förvärvsavdraget täcker, specieUt ute i våra storstadsområden.

Herr talman! Om man eftersträvar skattelogik och möjligheter för förvärvsarbetande föräldrar att träffa sina barn så-mycket som möjligt, framstår utskottsmajoritetens ställningstagande som väl kallsinnigt. Jag yrkar bifall till reservationen av herrar Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten I

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herrar Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begärt votering upplästes och godkändes föUande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i

betänkandet nr 7 punkten 1 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen av herrar Magnusson r

Borås och Nilsson i Trobro i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Borås begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 284

Nej - 49

Avstår — 2

Punkten 2

Utskottets hemställan biföUs.

Punkten 3

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen av herrar Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i

betänkandet nr 7 punkten 3 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herrar Magnusson i

Borås och Nilsson i Trobro i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Borås

begärde rösträkning verkställdes votering Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 285

Nej - 49

Avstår - 1

med omröstningsapparat. Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Utryckningsbidrag för värnpliktiga

§ 8 Föredrogs Skatteutskottets betänkanden

Nr 12 i anledning av motion om översyn av bestämmelserna rörande realisationsvinstbeskattningen vid aktieöverlåtelser

Nr 13 i anledning av motion om skattebefrielse för kennelhundar

Lagutskottets betänkande

Nr 5 i anledning av motion angående ändring av bestämmelserna om pantsättning av bostadsrätt, m. m.

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemstäUt.

§ 9 Utryckningsbidrag för värnpliktiga

Föredrogs försvarsutskottets betänkande nr 14 angående utryckningsbidrag för värnpliktiga.

Herr MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Det borde vara en självklarhet att man, i och med att försvarsutskottet erkänt sitt ekonomiska ansvar genom att föreslå ett höjt utryckningsbidrag för de värnpliktiga, tar steget fuUt ut i vad gäller detta ansvar;

Försvaret bygger på allmän värnplikt. Det innebär att praktiskt taget alla grabbar vid en viss ålder är skyldiga att göra värnplikt. Detta betyder ett ekonomiskt avbräck för den värnpliktige lönemässigt osv. Vid utryckningen står den värnpliktige i en svår ekonomisk situation. Den första månaden efter muck förvärras i de flesta fall den ekonomiska situationen. Många är utan arbete. De som återgår till ett tidigare arbete får vänta en månad innan den första lönen betalas ut. Resultatet av detta blir att föräldrar och vänner får träda tiU med lån av pengar. Många måste också vända sig till socialvården. Det är denna situation som de värnpliktiga efter utryckningen belönas med av statsmakterna.

Som alla känner tUl har de värnpliktiga runt om i landet och nu senast vid värnpliktsriksdagen enhäUigt krävt ett utryckningsbidrag på I 000 kronor. Detta är på intet sätt något överbud. Man påpekar att det är just den första månaden efter muck som från ekonomisk synpunkt är svårast. Utryckningsbidraget bör därför följa den norm för existensminimum som fastställts av socialstyrelsen, nämligen 1 000 kronor per månad.

Försvarsutskottet har med sin initiativrätt föreslagit att värnpUktiga som nu eller senare dag under budgetåret rycker ut från tiänstgöring som berättigar tUl utryckningsbidrag skall för tjänstgöringen få ett särskUt bidrag på 150 kronor, eller tUlsammans 400 kronor. Utskottet har alltså

3 Riksdagens protokoll 1974. Nr 48-50

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Utryckningsbidrag för värnpliktiga

föreslagit en obetydlig höjning i jämförelse med de värnpliktigas helt berättigade krav på 1 000 kronor.

Försvarsutskottet och riksdagen har tidigare uttalat att det är angeläget att de olika värnpUktsförmånerna sammantagna ger den värnpliktige förutsättningar att fullgöra tiänstgöringen och återgå tiU civilt arbete utan annan uppoffring än den värnplikten som sådan innebär.

När nu försvarsutskottet använt sin initiativrätt borde man ha föreslagit en höjning som tiUmötesgått de värnpUktigas förslag.

Herr talman! Jag är på grund av de för riksdagsarbetet gällande bestämmelserna förhindrad att framstäUa ett yrkande på en större höjning än vad försvarsutskottet har föreslagit. Vänsterpartiet kommunisterna väckte emellertid under den allmänna motionstiden vid årets riksdag en motion i vilken vi begär en höjning av utryckningsbidraget tiU 800 kronor. Nu i januari månad bedömde vi en höjning till 800 kronor som lämplig - det var alltså innan de värnpliktiga själva konkretiserat sig och krävt en höjning tiU 1 000 kronor. När den motionen senare i år skall behandlas av riksdagen, återkommer vi givetvis till denna fråga.

Herr PETERSSON i Gäddvik (m);

Herr talman! Den motion angående utryckningsbidraget till värnpUktiga, för vUken herr Måbrink står som huvudmotionär, återkommer vi tiU, såsom herr Måbrink sade, vid behandlingen av statsverkspropositionen avseende nästa budgetår.

Jag vUl nu för kammaren berätta hur vi i försvarsutskottet har resonerat oss fram tiU det här initiativet.

Vi har noggrant prövat frågan om förhöjda bidrag till utryckande värnpUktiga. Vi har tagit del av värnpliktsutredningens betänkande rörande systemet med förmåner tiU värnpliktiga. Detta betänkande avlämnades i oktober 1972. Utredningsmannen har där tagit upp frågan om utryckningsbidraget och helt naturligt vägt detta mot andra förmåner som de värnpliktiga har.

Utredningsmannen konstaterar att utryckningsbidraget även i fortsättningen bör vara Uka stort för aUa värnpliktiga och att det i princip bör motsvara åtminstone en halv månadsinkomst för en värnpliktig. Utredningsmannen har också satt storleken på utryckningsbidraget i relation till studiemedelsbeloppen.

Utredningsförslaget har remissbehandlats. Remissinstanserna delar uppfattningen att utryckningsbidraget bör bibehållas och att det bör vara lika stort för alla värnpliktiga. En del remissinstanser har dock förordat en större höjning än vad utredningen föreslagit.

I statsverkspropositionen avseende nästa års budget föreslås en höjning av utryckningsbidraget från nuvarande 250 till 400 kronor. Det förslaget kommer vi alltså att behandla senare i år, och då kommer även herr Måbrinks motion, nr 1287, att bli föremål för utskottets behandling.

Försvarsministern har också meddelat att han räknar med att ett förslag beträffande systemet med förmåner till de värnpliktiga kommer att avlämnas tUl riksdagen under innevarande år.

Vi har inom utskottet övervägt de skäl som talar för att de

VärnpUktiga redan i samband med utryckningen våren 1974 skaU få ett bidrag av samma storlek som föreslagits i statsverkspropositionen för kommande budgetår. När det gäUer de värnpUktigas förmåner, t. ex. dagpenning, utryckningsbidrag, hemreseförmåner, bidrag tUl hemmavarande och till bostad i hemorten under mUitärtjänstgöring, vet vi att det har skett påtagliga förbättringar under senare år.

Som också herr Måbrink påpekade har de värnpliktiga i år genom demonstrationer och vid värnpUktsriksdagen krävt 1 000 kronor i utryckningsbidrag i stället för nu utgående 250 kronor. Utskottet har prövat detta förslag och anser det svårt att hävda att 250 kronor räcker att leva på tUls de utryckta fått sin första lön. Många värnpUktiga har inte heUer någon anställning, som väntar dem när de rycker ut. De ligger då ännu sämre till.

Å andra sidan kostar ett till 1 000 kronor förhöjt utryckningsbidrag ca 30 miljoner kronor per år. Tas detta belopp inom nuvarande kostnadsramar, innebär det i klartext att man tär på materielanslagen och därmed inkräktar på det framtida försvarets styrka.

En annan fråga som vi också funnit värd att beakta är: Hur påverkas de värnpliktigas instäUning till försvaret? En årsklass består av ca 50 000 ungdomar. Hur starkt är sambandet mellan värnpliktsförmåner och de utryckande värnpUktigas inställning tiU försvaret?

Med beaktande av dessa synpunkter har försvarsutskottet enhäUigt utnyttjat sin initiativrätt och föreslår att bidraget höjs med 150 kronor så att det kommer att utgå med 400 kronor från den dag utskottet fattade beslutet, nämligen den 22 mars.

Herr talman! Jag vill med detta yrka bifaU till utskottets hemställan.

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Utryckn ingsbidrag för vämpliktiga

Herr MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Bara en liten kommentar. Herr Petersson i Gäddvik påstår att det skulle kosta 30 miljoner kronor att höja utryckningsbidraget till I 000 kronor. Det är ju en struntsumma i jämförelse med vad försvaret kostar varje år; jag tror den siffra som redovisas är 8 miljarder kronor. En höjning av utryckningsbidraget tiU de värnpUktiga tiU 1 000 kronor motsvarar ungefär ett Viggenplan. Det skulle vi säkert kunna avstå för att ge de värnpliktiga det existensminimum som räknats fram av socialstyrelsen och som är absolut nödvändigt för att de skaU få en någorlunda hyfsad ekonomisk situation den första månaden efter utryckningen.

Herr PETERSSON i Gäddvik (m):

Herr talman! Beträffande det som herr Måbrink senast anförde vill jag bara erinra om att han och hans parti har motionerat om starkt minskade anslag tiU försvaret. Om man sänker anslagen till försvaret, är det givetvis svårare att balansera sammansättningen av försvaret och samtidigt tillgodose de värnpliktigas önskemål.

Överläggningen var härmed slutad. Utskottets hemstäUan biföUs.

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Rätt till sjukpenning vid vård i vårdanstalt för alkoholmissbrukare m. m.

§ 10 Rätt till sjukpenning vid vård i vårdanstalt för alkoholmissbrukare m. m.

Föredrogs socialförsäkringsutskottets betänkande nr 11 i anledning av propositionen 1974:12 med förslag tiU enhetliga regler om rätt tiU sjukpenning vid vård i värdanstalt för alkoholmissbrukare m. m. jämte motion.

I propositionen 1974:12 hade Kungl. Maj:t, under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 15 februari 1974, föreslagit riksdagen att anta i propositionen framlagda förslag till

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,

3. lag om ändring i mUitärersättningsförordningen (1950:261),

4. lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott,

5. lag om ändring i förordningen (1967:920) om värdesäkring av yrkesskadelivräntor, som utgår av statsmedel, m. m.,

6. lag om ändring i lagen (1973:465) om ändring i lagen (1962:381) om aUmän försäkring.

För att skapa enhetliga regler hade i propositionen föreslagits att även patienter i aUmän vårdanstalt inom nykterhetsvården skuUe få rätt tUl sjukpenning under vårdtiden enligt samma grunder som gäUde vid sjukhusvård. Propositionen innehöU också förslag tUl nya regler om eftergift av återkrav för utgivna bidragsförskott.

I detta sammanhang hade behandlats den vid riksdagens början väckta motionen 1974:689 av fröken Pehrsson (c) och fru Olsson i Hölö (c) vari hemstäUts att riksdagen beslutade om sådan ändring av lagen om allmän försäkring att ungdomsvårdsskolelev som vistades för vård utom skola blev berättigad till sjukpenningförmåner.

Utskottet hemstäUde

1. att riksdagen med bifall tUl propositionen 1974:12 skulle anta de i
propositionen framlagda förslagen tUl

a) lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

b) lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,

c) lag om ändring i militärersättningsförordningen (1950:261),

d) lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott,

e) lag om ändring i förordningen (1967:920) om värdesäkring av
yrkesskadelivräntor, som utgår av statsmedel, m. m.,

f) lag om ändring i lagen (1973:465) om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring,

2. att riksdagen skulle avslå motionen 1974:689.

Reservation hade avgivits av herr Carlsson i Vikmanshyttan, fröken Pehrsson samt herrar Andersson i Nybro och Andersson i Edsbro (samtliga c) vUka ansett att utskottet under 2 bort hemställa,

att riksdagen med anledning av motionen 1974:689 i skrivelse till Kungl. Maj:t begärde förslag tiU årets riksdag om sådan ändring av lagen

om allmän försäkring, att ungdomsvårdsskolelev som vistades för vård utom skola blev berättigad till sjukpenningförmåner.

Fröken PEHRSSON (c):

Herr talman! 1 motionen 689 har fru Olsson i Hölö och jag föreslagit att riksdagen beslutar om en sådan ändring i lagen om allmän försäkring att ungdomsvärdsskoleelever som vistas för värd utom skola tillerkänns sjukpenningförmåner. Också 1961 års sjukförsäkringsutredning, som framlade sitt betänkande i mars 1969, har funnit det kravet befogat. Av de elever som är inskrivna på ungdomsvårdsskolorna vistas för närvarande flertalet för vård utom skola, och tiU skillnad från dem som vistas inom skola har många av de här eleverna avlönat förvärvsarbete. När dessa elever blir arbetsoförmögna på grund av sjukdom förlorar de sin arbetsinkomst, men de får inte som andra försäkrade arbetstagare kompensation för den förlorade inkomsten genom sjukpenning.

Den år 1969 framlagda sjukförsäkringsutredningen har påpekat detta förhållande och, som jag sade, funnit det befogat att dessa elever kommer i åtnjutande av sjukpenning. Man har också sagt att socialstyrelsen i skrivelse till utredningen har framhålUt att psykologiska skäl talar för att ungdomsvårdsskoleelever inte behandlas annorlunda vid sjukdom än försäkrade i allmänhet. Känslan av att vara stäUd utanför befrämjar nämligen inte återanpassningen.

Det har gått fem år sedan utredningen lade fram sitt betänkande och skrev om de här sakerna. Trots detta har regeringen ännu inte kommit med något förslag i den önskade riktningen. När eleverna som vistas för vård utom skola har ett förvärvsarbete så är det Uksom en övergång tiU det vanliga arbetslivet. Det är en träning och ett försök att hjälpa eleven till snabb återanpassning. Mister eleven sina sjukpenningförmåner så kan det som har byggts upp i fråga om elevens möjligheter tiU återanpassning lätt raseras.

Utskottets centerpartiledamöter har i en reservation framhållit det som jag har sagt här och hemstäUt att riksdagen med anledning av motionen 689 i skrivelse till Kungl. Maj:t begär förslag till årets riksdag om sådan ändring av lagen om allmän försäkring att ungdomsvärdsskole-elev som vistas för vård utom skola bUr berättigad tUl sjukpenningförmåner. Jag ber att få yrka bifall till den reservationen.

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Rätt till sjukpenning vid vård i värdanstalt för alkoholm issbrukare m. m.

Fru HÅVIK (s):

Herr talman! Motionen 689, som fröken Pehrsson här har pläderat för, väcktes under den allmänna motionstiden och har behandlats i socialförsäkringsutskottet i samband med proposition nr 12, som gäller rätt till sjukpenning för alkoholmissbrukare. Innan jag går in på att bemöta vad fröken Pehrsson sagt, vill jag kort redogöra för innehållet i proposition nr 12.

Propositionen innehåller dels ett förslag om enhetliga regler inom socialförsäkringen, oavsett inom vUken vårdform vården sker, dels nya regler beträffande eftergift av återkrav för utgivna bidragsförskott.

I dag gäller att vård kan meddelas i allmänna och enskilda vårdanstalter, och alkoholmissbrukare kan även vårdas inom den allmänna

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Rätt till sjukpenning vid vård i vårdanstalt för alkoholmissbrukare m. m.

.sjukvården. Valet av vårdform är i många fall helt beroende av tillgängliga platser. Enligt lagen om aUmän försäkring 3 kap. 15 § utbetalas inte sjukpenning tUl alkoholmissbrukare när de är intagna i allmän vårdanstalt. Detta innebär många gånger att patienterna får olika ekonomiska förutsättningar. För att jämställa dessa olika grupper föreslår man nu att sjukpenning skaU utgivas även när vederbörande vårdas i allmän vårdanstalt. Det betyder självklart att efter vården rehabiliteringssituationen blir betydligt bättre när behovet av socialhjälp kan minska. Man känner att man är jämställd med övriga patienter.

När det gäller bidragsförskott skall barnavårdsnämnd som utgivit förskott utan dröjsmål driva in fordringar om den underhållsskyldige inte fullgör sin betalningsskyldighet efter förmåga. På framställan av barnavårdsnämnden eller den underhållsskyldige får länsstyrelsen besluta att återkrav får efterges om det föreligger särskilda skäl till det. Vad kan då vara "särskilda skäl" enligt nuvarande lagstiftning? Det är när man varit förhindrad att fullgöra sin underhållsskyldighet på grund av vistelse t. ex. i fångvårdsanstalt eller i vårdanstalt för alkoholmissbrukare, på grund av långvarig sjukdom eller därmed jämförlig omständighet, sägs det. I övrigt har denna lagstiftning tolkats restriktivt.

Familjepolitiska kommittén hade dessa frågor uppe tiU bedömning, och därvid kom det fram att man med tanke på patienternas sociala anpassning bör mUdra dessa bestämmelser. Man har i kommittén ett förslag att särskilt skäl skall kunna anses föreUgga då återkraven försvårar en rehabUitering efter sjukdom eller anstaltsvistelse eller då det finns risk för social missanpassning eller för splittring av den underhållsskyldiges famiU-

Departementschefen har delat famUjepoUtiska kommitténs uppfattning, och en ändring i nuvarande lagstiftning har kommit tUl stånd.

Det är i stora drag vad propositionen innebär, och om dessa synpunkter har utskottet varit helt enigt. Lagändringarna föreslås träda i kratt den 1 juU 1974.

När det sedan gäller ungdomsvårdsskoleelevernas rätt till sjukpenning har utskottet uttalat att vi i detta läge inte kan jämföra denna gmpp med alkoholmissbrukare, eftersom det finns olika typer av vårdformer för den sistnämnda gruppen. Ungdomsvårdsskoleeleverna är jämställda i lagstiftningen - samma paragraf som jag tidigare nämnt — med dem som är intagna på fångvårds- eller arbetsanstalt. Därför är det meningen att dessa frågor skaU lösas i ett sammanhang. Det beror inte på oviUa mot denna grupp, att motionen avstyrkts, utan det är för att vi skall kunna göra en totalbedömning. Utskottet säger att frågan om denna lagstiftning är föremål för en allsidig översyn inom socialutredningen. Utifrån de grunderna yrkar utskottet avslag på motionen.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till socialförsäkringsutskottets hemställan i betänkande nr 11.

Fröken PEHRSSON (c):

Herr talman! Fru Håviks redogörelse för propositionens innehåll är helt riktig. Om det har vi inte varit oeniga. Det är vid behandlingen av motionen som meningarna varit delade. Jag kan fortfarande inte förstå

att inte den här lilla gruppen har kunnat tillgodoses under de fem år som har gått sedan sjukförsäkringsutredningen föreslog en förbättring. Jag är inte övertygad om att man skall vänta tills alla får sina problem lösta. Man kan mycket lätt förändra lagen så att en Uten grupp blir tillgodosedd och sedan diskutera hela vårdlagstiftningen vid ett ytterUgare tiUfälle.

Fru HÅVIK (s):

Herr talman! Jag vUl helt kort påpeka vad jag tidigare anförde, nämligen att utskottet har förståelse för denna gmpp. Men fröken Pehrsson — som har sysslat med dessa frågor dels i andra lagutskottet, dels i socialförsäkringsutskottet — är nog medveten om att sådana överlappningar i lagstiftningen som hon talar om skapar klyftor och orättvisor på andra håll.

Vid utskottets behandling har det klart framkommit att vi har förståelse för denna grupp men att frågan måste lösas i ett betydligt större sammanhang. Fröken Pehrsson vet lika väl som jag att hela vårdlagstiftningen är föremål för en stor översyn inom socialutredningen och att vi snart har att vänta ett betänkande från denna utredning.

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Rätt till sjukpenning vid vård i vårdanstalt för alkoholmissbrukare m m.

Fröken PEHRSSON (c):

Herr talman! Jag noterar av fru Håviks anförande att förståelse för gruppen finns. Det är värdefullt. Det är ännu värdefuUare om man kan komma fram tiU åtgärder som verkligen hjälper vederbörande.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Utskottets hemställan biföUs.

Punkten 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Carlsson i Vikmanshyttan m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fröken Pehrsson begärt votering upplästes och godkändes föUande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan

i betänkandet nr 11 punkten 2 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Carlsson i

Vikmanshyttan m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fröken Pehrsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föUande resultat:

Ja - 247 Nej - 89

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Kissa tandvårdsfrågor

§ 11 Vissa tandvårdsfrågor

Föredrogs socialförsäkringsutskottets betänkande nr 12 i anledning av motioner angående vissa tandvårdsfrågor.

I detta betänkande behandlades

motionen 1974:688 av fröken Pehrsson (c),

motionen 1974:1001 av fru Swartz (fp) och herr Hylländer (fp) vari hemstäUts att riksdagen beslutade att även tandvård till barn skulle vara ersättningsberättigad inom tandvårdsförsäkringen samt

motionen 1974:1307 av herr Olsson i Stockholm m. fl. (vpk).

Utskottet hemstäUde

1. beträffande åtgärder i syfte att säkerställa barntandvården att riksdagen skulle avslå motionerna 1974:1001 och 1974:1307, sistnämnda motion i motsvarande del,

2. beträffande kostnadsfri tilldelning av fluortabletter att riksdagen skuUe avslå motionen 1974:1307 i motsvarande del,

3. beträffande individueU taxebindning att riksdagen skulle avslå motionen 1974:688.

Reservation hade beträffande ätgäder i syfte att säkerställa barntand-värden avgivits av herrar Ringaby (m). Hylländer (fp) och Wachtmeister i Staffanstorp (m) vilka ansett att utskottet under 1 bort hemstäUa,

att riksdagen med anledning av motionen 1974:1001 och med avslag på motionen 1974:1307 i motsvarande del i skrivelse till Kungl. Maj:t begärde förslag tUl innevarande års höstriksdag av innebörd att barn och ungdom under 17 år skulle omfattas av tandvårdsförsäkringen.

Till betänkandet hade fogats ett särskilt yttrande beträffande individuell taxebindning av fröken Pehrsson (c).

Fru SWARTZ (fp):

Herr talman! Införandet av en allmän tandvårdsförsäkring har ökat möjligheterna till en god tandvård. Väsentliga förbättringar skulle det dock innebära om smärre ändringar i bestämmelserna kunde beslutas.

Jag anser det rimligt att föräldrarnas försäkring skall omfatta också deras barn. Många barn får i dag sin första tandvård hos föräldrarnas tandläkare pä grund av att de inte tillhör den åldersgrupp som har fri tandvård inom folktandvården och därför att föräldrarna kanske anser det naturligt och riktigt att barnen fär sina första erfarenheter av tandläkarbesöket på ett sätt som i möjligaste mån eliminerar rädsla för besök och behandling. Barn är ofta rädda för det som är nytt och det som de tror skall göra ont. Det är viktigt att de tidigt får en så positiv inställning till tandvård som möjligt, och det är likaså viktigt att denna kontroU och vård sätts in så tidigt som möjUgt.

Om den samverkan mellan Tandläkarförbundet och folktandvårdshuvudmännen, som enligt utskottets utsago har inletts, har medfört vissa förbättringar i fråga om möjligheter till tandvård för de yngre barnen är

det givetvis ytterst tacknämligt. Det torde dock inte vara så att på långt när aUa barn från treårsåldern omfattas av den tandvårdsmöjligheten.

Föräldrar som har låtit sin egen tandläkare ombesörja tandvården för deras barn från tidig ålder låter ofta barnen fortsätta sin tandvård hos samma tandläkare efter påbörjad skolgång. Orsakerna tUl att man gör så, trots att det innebär utgifter, kan vara flera, men trygghetskänslan hos barnet, som sUpper byta tandläkare, torde vara av inte ringa betydelse.

En åtgärd som innebär att även barnen omfattas av föräldrarnas tandvårdsförsäkring ökar möjligheterna att så tidigt som möjligt grundlägga goda tandvårdsvanor och skulle vara både föräldra- och barnvänlig.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall tUl reservationen av moderata samlingspartiets och folkpartiets utskottsledamöter.

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Vissa tandvårds-frågor

Herr RINGABY (m):

Herr talman! Om riksdagen skulle bifaUa reservationen i dag, skulle det i praktiken innebära att alla skuUe komma att tillhöra tandvårdsförsäkringen, precis som moderata samUngspartiet vUle när vi tog beslutet i fjol. Riksdagsbeslutet i fjol innebar nämligen, som bekant, att alla t. o. m. 19 års ålder skulle stäUas utanför tandvårdsförsäkringen. Men på grund av att folktandvården ännu inte var fuUt utbyggd tillät socialministern -vUket sedan bifölls av riksdagen - att man temporärt skuUe låta 17-19-åringar tUlhöra försäkringen. Men detta är alltså endast under en övergångsperiod. I ett landstingsområde har redan 17-19-åringarna uteslutits ur tandvårdsförsäkringen, och meningen är att alla 17-19-åringar snart skall överföras till landstingets vårdansvar och alltså inte då få tUlhöra tandvårdsförsäkringen.

Om reservationen bifaUes, skulle alltså i framtiden alla från O tUl 17 år tillhöra försäkringen, och Ukaså alla från 20 år och uppåt. Det skulle innebära att bara 17-19-åringarna inte skulle tiUhöra försäkringen, och det vore ju helt orimligt, herr talman, att ställa just dessa tre årskuUar utanför tandvårdsförsäkringen.

Att reservanterna, som kräver att barn och ungdom upp t. o. m. 17 års ålder skall fä tillhöra tandvårdsförsäkringen, stannat vid 17 är och inte vid 19 år beror alltså på att 17-19-åringarna temporärt tUlhör försäkringen - men bara temporärt. Självfallet skulle emellertid ett bifall tUl reservationen i realiteten innebära att alla människor skulle omfattas av tandvårdsförsäkringen; man vore givetvis tvungen att ta med även 17-19-åringarna och inte låta dem ensamma stå utanför.

Varför, herr talman, skall inte alla människor få tUlhöra tandvårdsförsäkringen? Finns det över huvud taget något skäl till att barn och ungdomar upp t. o. m. 19 års ålder skaU tvingas betala hela kostnaden själva om de går tUl en privat tandläkare, medan alla över 20 år då skulle få minst 50 procents återbäring från tandvårdsförsäkringen?

Jag har tidigare i år, ärade kammariedamöter, ställt en fråga till socialministern på det här området, och jag kan i dag till centerpartiet, som inte är med på reservationen, ställa samma öppna fråga. Om en ung människa under 20 år med små inkomster råkar bo i ett område där det finns en dålig folktandvårdstandläkare - det förekommer ju bra och dåliga tandläkare - men där det finns en bra privat tandläkare, då måste

Nr 49

Onsdagen den ■ 27 mars 1974

Vissa tandvårdsfrågor

denna unga människa av ekonomiska skäl gå tiU folktandvården. Hans kamrat, som är ett år äldre, 20 år, kan däremot gå tiU den privata tandläkaren och få återbäring. Vad finns det för rättvisa i detta? Ingen, ärade kammarledamöter. Därför borde tandvårdsförsäkringen självfaUet omfatta alla människor.

Vi kommer, antar jag, herr talman, om några dagar att med mycket stor enighet besluta om att sänka myndighetsåldern från 20 till 18 år. Men den myndighetsåldern kommer inte att gälla vid valet av tandläkare. Då måste man vara 20 år för att på Uka ekonomiska grunder få välja tandläkare. En 18-åring kommer icke att på samma ekonomiska grunder få välja tandläkare, och det finner jag vara ytterst beklagligt.

Med detta, herr talman, ber jag att fä yrka bifall tiU reservationen.

Fröken PEHRSSON (c):

Herr talman! TUl herr Ringaby viU jag säga att vi tog ett beslut angående tandvårdsförsäkringen så sent som förra året, då vi gick in för att det viktiga var att bygga ut folktandvården. Folktandvården kommer att byggas ut så snabbt som tandläkartillgången medger, och det finns förutsättningar för att det skall kunna ske ganska snabbt.

Jag har begärt ordet, herr talman, därför att jag har avgivit ett särskUt yttrande med anledning av en motion som jag väckt om tandläkarnas möjligheter att under vissa förutsättningar tUlämpa en individuell taxa. Motionen har inte kommit till för att höja tandläkarnas inkomster — motionen har väckts därför att jag tycker det är riktigt att man smidigt anpassar det system vi har på ett sådant sätt att det ligger nära i tiden i förhållande till de taxor som sätts. Det kan gäUa både att höja och att sänka taxorna. Men det bör vara en nära anpassning i tiden.

Jag har inte föreslagit att detta skall vara en permanent ordning, men så länge vi har det här systemet skall det vara smidigt och väl anpassat. I motionen har jag hemställt "att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär att den hos riksförsäkringsverket inrättade tandvårdsdelegationen får i uppdrag att utarbeta förslag till bestämmelser som ger tandläkare möjlighet att efter individuell prövning tUlämpa särskild taxa". Jag förutsätter att tandvårdsdelegationen hos riksförsäkringsverket i samband med att tandvårdstaxan omprövas beaktar de framförda synpunkterna.

Herr talman! Jag har inget annat yrkande än om bifall till utskottets hemställan.

Herr RINGABY (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag vUl bara för fröken Pehrsson påpeka att ingen motsätter sig folktandvårdens utbyggnad - där är vi helt eniga. Folktandvården skall byggas ut och skall ha sitt vårdansvar, och där skall skolbarnen gratis få sin tandvård, precis som de får nu.

Men vad det gäller i dag är t. ex. att de föräldrar som går tUl sin privata tandläkare och tar med ett barn i förskoleåldern eller en ung son eUer dotter till samma tandläkare självfallet också skall kunna få återbäring på tandvårdsförsäkringen. Dessa barn och ungdomar skall kunna tillhöra tandvårdsförsäkringen fastän de har fri tandvård hos folktandvården. Det ökar valfriheten, och det är väl inget orimligt att hela familjen så att säga

skaU kunna vara försäkrad i tandvårdsförsäkringen, så att inte föräldrarna först måste gå till en tandläkare och sedan tiU folktandvården - alltså tUl en annan tandläkare — med barnen.

Herr FREDRIKSSON (s):

Herr talman! Förra året hade vi ju en mycket lång och ingående debatt i samband med beslutet om tandvårdsreformen, och där diskuterades de frågor som berörs i reservationen vid det betänkande vi nu behandlar. Vi diskuterade också de frågor som fröken Pehrsson har pläderat för här i dag och som hon har anmält i sitt särskilda yttrande. Jag kan därför fatta mig ganska kort.

Reservanterna föreslår att alla barn skall få sin tandvård bekostad av föräldrarnas försäkring - ersättning skall utgå på grund av föräldrarnas försäkring för alla barn upp till 17 år. Men låt mig helt kort erinra om den plan som riksdagen antog förra året när vi fattade beslut om tandvårdsreformen. Riksdagsbeslutet innebär att den regelbundna, organiserade tandvården inom folktandvården skall byggas ut tUl att omfatta samtliga personer i åldrarna upp till 19 år. I propositionen drogs också Unjerna upp för hur denna utbyggnad skall ske. 1 första hand skall folktandvården byggas ut för samtliga barn i åldrarna 6-16 år, därnäst skaU barnen i förskoleåldern tillgodoses, och sist kommer ungdomarna i åldersgruppen 17-19 år. Men den sistnämnda gruppen blir inte ställd utanför, utan de ungdomarna kan få sin tandvård mot erläggande av 50 procent av kostnaderna.

Detta av riksdagen godtagna program är således normgivande för den fortsatta utvecklingen, och för att nå det målet är det viktigt att folktandvården byggs ut snabbt. Den saken har redan påpekats här. Meningen är också att vi i slutet av 1970-talet i organiserad form skall kunna ta emot alla barn och ungdomar upp tiU 19 år samt dessutom en stor del av vuxentandvården.

Jag vill här gärna understryka vikten av att folktandvården byggs ut så snabbt som möjligt för att kunna uppfylla de förpliktelser som tandvårdslagen ställer pä folktandvården. Inom en del landstingsområden har man också kommit ganska långt på den vägen, inom andra är det måhända litet sämre ställt. Men jag tror att man kan konstatera en allmän strävan att bygga ut folktandvården. Fortfarande råder det dock en viss brist på tandläkare, och det kan vara en hämsko på den snabba utbyggnad som är önskvärd. Men i den män som folktandvården ännu inte har tillräckliga resurser att fullgöra den tandvård som den fått sig ålagd finns den möjligheten att träffa avtal med privattandläkarna. Så har man också gjort inom en del landsting. Privattandläkarna är positivt inställda till detta, och Sveriges tandläkarförbund har i en cirkulärskrivelse uppmanat sina medlemmar att medverka till att sädana överenskommelser kommer till stånd. Den samverkan mellan Tandläkarförbundet och huvudmännen som inletts har utan tvivel också medfört avsevärda förbättringar för barntandvården inom många huvudmannaområden. Många av de barn som fru Swartz ömmar för har redan nu möjligheter att behålla sin tandläkare, även om denne råkar ha privatpraktik. Den tandvärden skall då tillhandahållas gratis av tandläkaren, om man har

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Vissa tandvårdsfrågor

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Vissa tandvårdsfrågor

träffat sådan överenskommelse som jag här talat om.

Fru Swartz sade att det är särskilt viktigt och värdefullt att barnen så tidigt som möjligt får börja med tandvård och kontroU av sina tänder, och pä den punkten håller jag helt med henne. Men sedan tycks fru Swartz vara av den uppfattningen att så kan ske endast om behandUngen utförs av den tandläkare — eventuellt privattandläkare - som föräldrarna anlitar. Det kan givetvis vara värdefullt att sUppa byta tandläkare, i varje fall för den som har påbörjat en behandling hos en viss tandläkare, men om en förälder har påbörjat en tandbehandling för ett barn eller vill ha behandlingen utförd av en privattandläkare och betala vad det kostar, sä är det ju ingen som förmenar honom eUer henne att fortsätta därmed. Men givetvis kan då ingen ersättning utgå från försäkringen. Jag tycker sålunda att man inte skaU överdriva svårigheterna att byta tandläkare och inte heller farhågorna för barnens tandhälsa.

Sedan vUl jag säga tUl både fru Swartz och herr Ringaby att resurserna inom folktandvården blir inte större genom att barn- och ungdomsgrupperna förs tUl försäkringen. Som jag redan sagt förekommer det tydligen en bra samverkan mellan tandläkare och huvudmän, vilket gör att befintliga resurser tas i anspråk. I den mån denna samverkan inte är tillfredsstäUande eUer fuUt utbyggd hoppas jag att den skall bU det så snart som möjligt.

Jag skulle vilja tillägga att det väl inte kan vara så mycket besvärligare att gå till folktandvården eUer till en tandläkare som arbetar inom folktandvården än att gå tUl en privattandläkare. Herr Ringaby talade i sitt exempel om en dålig tandläkare inom folktandvården och en bra privattandläkare. Jag vet inte om det över huvud taget finns dåliga tandläkare. Jag tycker i varje faU inte att man skall dela in denna yrkesgrupp i dåliga och bra tandläkare. Det tycks som om herr Ringaby hade uppfattningen att man lättare skuUe hitta en dålig tandläkare inom folktandvården än bland privattandläkarna. Jag vet inte om det kan vara på det sättet. Jag har i varje fall för min och mina barns del mycket goda erfarenheter av behandUngen inom folktandvården.

Jag viU också säga att blir bara folktandvården tillräckligt utbyggd, lär det komma att finnas möjligheter — de finns redan nu, som jag sagt - att VäUa tandläkare också vid folktandvården om man nu lägger så stor vikt vid ett fritt tandläkarval; jag tycker att huvudsaken är att man kan komma till en tandläkare när man har ont i tänderna. Givetvis kan jag hålla med herr Ringaby om att det bästa är om man hittar en bra tandläkare, men jag tror att de flesta tandläkare är bra. Folktandvården har i varje fall mycket goda tekniska resurser, ofta kanske bättre resurser än privattandläkarna har. Därtill kommer att tandläkarna inom folktandvården också har stor vana vid att behandla barn. Jag tror därför inte, fru Swartz, att det kan vara så förfärligt farligt för barnen, att det kan rubba deras trygghet i så stor utsträckning, om de får lov att gå till folktandvården.

Fröken Pehrsson hade inget yrkande. Jag vUl ändå med anledning av vad hon anfört säga att tandvårdstaxan var en av de frågor som var föremål för den intensivaste debatten förra året, både här i kammaren och i utskottet. I utskottet var det många — och jag tror att också fröken

Pehrsson hörde tiU dem - som kände visst tvivel i fråga om tandvärds-taxan var riktigt awägd. Det fanns de som fruktade att den var i högsta laget.

Enligt utskottets skrivning kunde tandläkare som hade särskilt höga omkostnader få ta ut en högre taxa. Men för att få göra det skulle de göra hemstäUan därom senast den 1 september 1973. Enligt uppgift är det många som har utnyttjat denna möjlighet och som också har fått tillstånd att ta ut denna högre taxa - enligt en uppgift jag hörde skulle det vara ungefär var fjärde tandläkare. Men avsikten var att detta skulle vara en övergångshistoria och inte att denna möjlighet skulle permanentas; den uppfattningen kan man få när man läser fröken Pehrssons motion. Nu har jag emellertid förstått henne så att motionen inte skaU uppfattas på det sättet, även om man kan dra den slutsatsen.

Vi har en tandvårdsdelegation som har att följa upp tandvårdsreformen. Utskottet underströk i sin skrivning förra året att det var angeläget med en noggrann uppföljning av taxans effekter redan från början. Riksförsäkringsverket skall också genom olika undersökningar följa utfallet av taxan. Om nu dessa undersökningar visar att taxan eller delar därav skulle ge ett felaktigt utslag för tandläkarna bör det ankomma på riksförsäkringsverket att föreslå de ändringar som kan anses motiverade. Taxan kan alltså både höjas och sänkas om det finns motiv härför.

Denna bedömning gäUde normaltaxan, och den kvarstår oavsett verkningarna av den individuella taxebUdning som fröken Pehrsson talat för. Men en del ledamöter var också - om jag, herr talman, tillåts erinra om det - av den uppfattningen att den individuella taxan förstärkte intrycket av en något för stor frikostighet på det här området.

Jag skall inte alls uttala mig om huruvida taxan är för låg eller för hög. Vi har inte så stor erfarenhet därav, eftersom den endast har gällt sedan den I januari i år. Taxan får prövas i fortsättningen. Jag vill bara ha sagt att verkningarna av taxan skaU följas upp och att taxan kan ändras. Jag anser att riksförsäkringsverket genom den tiU verket knutna tandvårdsdelegationen - där tandläkarna är representerade — har möjlighet att vid sin prövning av taxan åstadkomma den smidighet som fröken Pehrsson här efterlyste.

Låt mig tillkännage min principiella uppfattning, som är att den individueUa taxan inte bör behållas längre än absolut nödvändigt. De principiella uppfattningarna grundar sig bl, a. på att det bör ligga en stor fördel i att alla patienter får sin tandvård till lika kostnad oavsett vUken tandläkare som anlitas.

Herr talman! Jag ber att med det anförda få yrka bifall till utskottets hemställan.

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Vissa tandvårdsfrågor

Herr RINGABY (m):

Herr talman! Vi skall Inte överdriva frågan om barntandvård, säger herr Fredriksson. Det kan jag gärna hålla med om, men vad det närmast är fråga om här är att skapa rättvisa när det gäller tandvården så att barn och ungdomar kan få samma återbäring som äldre.

Vidare anför herr Fredriksson att folktandvårdens resurser inte blir större om man inför dessa bestämmelser. Nej, men de samlade tandvårds-

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Vissa tandvårdsfrågor

resurserna skulle otvivelaktigt bU mycket bättre utnyttiade om man lät försäkringen gälla för alla.

Vad sedan beträffar dåliga eller bra tandläkare vUljag säga: Vi äraUa människor, herr Fredriksson. Det finns dåliga och bra eUer i varje fall mer eUer mindre kunniga människor på. de flesta områden — bland riksdagsmän, statsråd, läkare, ja, överallt.

Låt oss i stället tänka på frågan: Varför skall man inte ha valfrihet och få välja den tandläkare man trivs med? Om man nu råkar trivas med en viss tandläkare, råkar vara 18 — 19 år och råkar ha dåligt med pengar skall man inte på grund av bestämmelserna i en försäkring av ekonomiska skäl hindras att välja den man vill anlita, dvs. bU tvingad att gå till en annan tandläkare för att få gratis vård.

Det är bara det som vi har reagerat mot. Vi anser att tandvårdsförsäkringen skaU gäUa även barn och ungdomar. Om den inte gör det missgynnar man i första hand dem som har ont om pengar.

Fru SWARTZ (fp):

Herr talman! Jag är helt överens med herr Fredriksson och fröken Pehrsson om att det Ugger ett stort värde i att folktandvården byggs ut och att denna utbyggnad kommer att fortgå; men ännu så länge är vården inte så utbyggd att den omfattar alla. Det gäUer alltså även i detta ärende — liksom i det förra — en eftersatt grupp, nämUgen barnen under skolåldern. Jag tycker att man också måste tänka på dem i det här fallet, eftersom inte på långt när alla är med i den fria tandvården.

Jag har inte gjort någon jämförelse mellan tandläkare inom folktandvården och privata tandläkare, utan jag har endast talat för att barnen skuUe få sin tandvård hos samma tandläkare som föräldrarna.

Beträffande påståendet att detta skulle vara "farligt" tycker jag det är fel att tolka vad jag har sagt på det sättet. Däremot vill jag vända på det och säga, att jag tycker tandvård bör ges på sådant sätt att den är vänUg mot barnen så att de sUpper vara rädda osv. Det betyder inte riktigt detsamma som att det skuUe vara farligt, men har sin betydelse om vi kan eliminera något av de ting som skapar oro och rädsla hos barn. Det är väl inte helt omöjligt att vi, om vi skall vara ärliga, litet var bär på rädsla, och då kan vi väl åtminstone tänka på att vi inte bör nonchalera rädslan hos barnen.

Det är fråga om valfrihet här, såsom herr Ringaby framhöll. Vi vuxna har valfrihet när det gäller att gå till tandläkare. Det vore rimligt att ha sådan valfrihet även för barnen och att de kunde få den ersättning som försäkringen ger. Det blir ändå en kostnad för föräldrarna — som de kanske visserligen gärna tar; jag förmodar att många i fortsättningen kommer att betala hela kostnaden, eftersom de anser det vara värdefuUt att barnen får sådan vård. Men det är rimUgt, och det vore också rättvist, att barnen kunde omfattas av samma möjligheter som de vuxna har.

Fröken PEHRSSON (c):

Herr talman! Jag vill som svar till herr Ringaby på hans förra inlägg säga att såvitt jag kan förstå måste en överenskommelse kunna träffas mellan landstingets huvudmän och privattandläkarna. På det sättet kan

tandvården ordnas väl för de små barnen.

TiU herr Fredriksson vill jag säga att jag är nöjd med utskottets ordförandes sätt att tala om min motion. Just att tandvårdsdelegationen skall få möjlighet att pröva taxorna kräver jag i motionen. Herr Fredriksson nämnde att han förutsätter att också kravet på smidighet när det gäller anpassningen i tiden av taxorna bör kunna tillgodoses.

Om taxorna vill jag vidare bara säga — detta har jag också uttryckt tidigare — att det kan röra sig om både en höjning och en sänkning av dem för att få tUl stånd en smidig anpassning; däremot gäller det inte en permanentning av systemet. Jag vet inte vilka slutsatser herr Fredriksson menade att man kunde dra av motionen, men om man läser den, kan man väl knappast få annan uppfattning än att det gäller den här smidiga anpassningen.

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Vissa tandvårdsfrågor

Herr FREDRIKSSON (s):

Herr talman! Den rättvisa som herr Ringaby efterlyser kanske inte aUa gånger skulle vara tiU fördel för de här barnen och ungdomarna och inte heller för deras föräldrar. Om de kan få sin tandvård inom folktandvården - som är under snabb utbyggnad - kostar den ingenting, men skuUe de inrangeras i försäkringen, innebär det i alla fall en viss kostnad, såvitt jag kan förstå. Många föräldrar som har ont om pengar skulle kanske ändå föredra att gå tiU folktandvården för att få sina barns tänder översedda där.

Sedan har jag väldigt svårt att komma ifrån min uppfattning att det väl ändå inte bör vara svårare att gå tUl folktandvården och att det även inom folktandvården finns möjligheter och kommer att finnas ännu större möjligheter för ett fritt tandläkarval.

Jag beklagar, fru Swartz, om min replik som var avsedd för herr Ringaby skulle ha uppfattats så att även fm Swartz hade gjort någon jämförelse meUan de tandläkare som arbetar inom folktandvården och privattandläkarna. Det var absolut inte min mening.

Till fröken Pehrsson vill jag endast säga att min uppfattning var att den individueUa taxan inte bör bibehållas längre än vad som kan anses nödvändigt.

Herr RINGABY (m):

Herr talman! Det lät på herr Fredriksson -åtminstone tolkade jag det så - som om han trodde att jag vUle förmena barnen gratis tandvård hos folktandvården, och det ansåg han skuUe vara orättvist eftersom de nu får gratis tandvård men enligt reservanternas förslag bara 50 procents återbäring.

Självklart skall barnen tillhöra folktandvårdens vårdansvar och få gratis vård där. Men om de vUl anlita en privattandläkare skall de åtminstone få 50 procents återbäring. Det är alltså en större rättvisa än som det är nu, då de får betala hela kostnaden hos privattandläkaren. Krångligare är det inte.

Herr FREDRIKSSON (s):

Herr talman! Det bör vara det ena eller det andra. Antingen skall

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Vidgad rätt till ersättning för resor och vid frånvaro från arbetet

folktandvården ha ansvaret för vården av dessa åldersgruppers tänder eller också skall man tiUhöra försäkringen. I det senare faUet får man betala de ersättningar som tandvårdstaxan föreskriver. Det bör vara till fördel för barnen att de faller under folktandvårdens ansvar.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten I

Propositioner gavs på bifaU till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Ringaby m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ringaby begärt votering upplästes och godkändes föUande voteringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan

i betänkandet nr 12 punkten 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen av herr Ringaby m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Ringaby begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 256 Nej - 83

Punkterna 2 och 3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 12 Vidgad rätt till ersättning för resor och vid frånvaro från arbetet

Föredrogs socialförsäkringsutskottets betänkande nr 13 i anledning av motioner angående vidgad rätt tUl ersättning enligt lagen om allmän försäkring för resor och vid frånvaro från arbetet.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr talman! Det är inte så ofta man har anledning att tala för avstyrkta motioner, men i detta faU tycker jag att det finns anledning att säga några ord.

Det gäller frågan om inkomstbortfall för de människor som exempelvis behöver reparera proteser och inte får ersättning frän försäkringskassan. I en del fall utgår ersättning - men det beror på var man bor. Jag tycker att det är otillfredsställande att vi skall ha en sådan ordning att man får ersättning om man bor i ett län, men inte får det om man bor i ett annat län. Det är denna ordning som jag tycker är oriktig, och därför har vi genom en motion aktualiserat frågan.

Om jag bUr förkyld får jag ersättning när jag stannar hemma, men om jag blir borta från arbetet på grund av att jag behöver reparera en protes

- det må gälla armprotes eller benprotes — får jag inte alltid ersättning för min förlorade arbetsförtjänst. Om man vill hårdra det hela kan man naturligtvis säga att detta senare inte direkt gäUer någon sjukdom. Men sjukpenningen är ju en ersättning för förlorad arbetsförtjänst och borde därför utgå även i det här faUet.

Utskottet har tidigare år sagt att man anser det vara angeläget att frågan får en tillfredsstäUande lösning. Jag tycker att utskottet den här gången klart borde ha sagt ifrån att ersättning bör utgå. Utskottet hänvisar till att det ankommer på rättstiUämpningen att närmare utforma sjukdomsbegreppet. Jag anser att det hade varit bättre om utskottet gett klartecken för att ersättning bör utbetalas i dessa fall. Utskottet skriver att det enligt utskottets mening inte synes föreUgga något hinder att utge sjukpenning i dessa fall. Nej, tacka för det! Men varför säger utskottet inte klart ifrån att ersättning skall utgå och att behandUngen av dessa ärenden skall vara Ukartad i aUa kassor och ger riksförsäkringsverket klarsignal att se tUl att en sådan här ordning tiUämpas? Då tycker jag att utskottet hade handlat riktigt.

Nu hoppas jag att detta - skaU jag våga använda ordet? - milda uttalande som utskottet gör och den starka motivering som finns i motionen är tillräckligt för att riksförsäkringsverket skall ge klartecken tiU försäkringskassorna att ersättning skaU utgå likvärdigt vid aUa tUlfällen av denna art. Om så sker - och jag räknar med att riksförsäkringsverket kommer att ge klartecken på denna grundval - har jag ingenting mer att tillägga.

Herr talman! Jag tänker inte begära votering i ärendet. Jag tycker att det räcker med detta klargörande anförande. Det kan få frågan att falla framåt.

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Vidgad rätt till ersättning för resor och vid frånvaro från arbetet

Under detta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr FREDRIKSSON (s):

Herr talman! Det finns ingen anledning för mig att polemisera mot herr Karisson i Huskvarna pä detta område. Jag vUl bara lämna en kort förklaring till utskottets skrivning.

Jag skall inte citera allt vad som står på s. 2 och 3 i utskottets betänkande. Den intresserade kan själv ta del av det, men där lämnas en redogörelse för frågans tidigare behandling.

Socialvårdskommittén har kommit tiU den uppfattningen att de erkända sjukkassorna i vissa fall ersatte sådan läkarvård som föranleddes av medfödda kroppsfel och genom vUken arbetsförmågan hos den vårdade kunde höjas, dock inte åtgärder vUka helt eUer huvudsakligen var betingade av önskan att förbättra utseendet. Vid remissbehandlingen av kommitténs förslag påpekade försäkringsrådet att den föreslagna bestämmelsen att med sjukdom skuUe jämställas vissa tiUstånd av arbetsoförmåga eller nedsatt arbetsförmåga måste anses innebära att även sådana efter en sjukdomsprocess kvarblivande missbildningar eller stympningar utan Samband med sjukliga symtom, som icke borde räknas såsom sjukdom, omfattades av bestämmelsen. Departementschefen framhöll i propositio-

4 Riksdagens protokoll 19 74. Nr 48-50

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Vissa arbetsmiljöfrågor

nen att sådan efter sjukdom kvarstående arbetsoförmåga, som föranletts av missbildningar och stympningar, i förevarande hänseende borde jämstäUas med sjukdomstillstånd.

Utskottet är av den uppfattningen mot bakgrund av dessa uttalanden att det utan att ändra på lagtexten bör vara möjligt att utge ersättning just i de fall som herr Karlsson har omnämnt. Utskottet har sagt att det är angeläget att få en tolkning av lagen. Jag tror inte att det har förekommit några överklaganden - kanske något, där ett positivt utlåtande avgivits - men det är viktigt att få en enhetlig tolkning. Vi vUl inte lämna några anvisningar om hur lagen skall tolkas. Utskottet tycker att riksförsäkringsverket skall göra den tolkningen. Jag hoppas, liksom herr Karlsson, att den skall bli positiv. BUr den inte det, finns det anledning att återkomma.

Herr talman! Jag yrkar bifall tUl utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemstäUan bifölls.

§13 Vissa arbetsmiljöfrågor

Föredrogs socialutskottets betänkande nr 4 i anledning av motioner angående vissa arbetsmiljöfrågor.

I detta betänkande behandlades motionerna 1974:34 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari yrkats

1. att riksdagen hos Kungl. Maj.t hemställde om omedelbart stopp för all utbyggnad av dieseldriften vid gruvdrift under jord och utarbetandet av direktiv för en gradvis nedtrappning,

2. att riksdagen uttalade sig för ett intensifierat statligt utvecklingsarbete för att få fram miUövänligare arbetsmaskiner och att det statliga LKAB gick i spetsen härför,

3. att gruvarbete under jord hänfördes till sådant arbete som berättigade till sex veckors semester,

1974:165 av herr Wikner m. fl. (s) vari hemställts att riksdagen skulle anhålla hos Kungl. Maj:t att motionen överlämnades till arbetarskyddsstyrelsen för erforderliga åtgärder när det gäUde varudeklaration av industrimaskiner m. m.,

1974:212 av herr Hagberg i Borlänge m. fl. (vpk) vari, såvitt här var i fråga (yrkande B), yrkats att riksdagen hos regeringen hemställde om förslag angående bestämmelser som reglerade skiftarbetets omfattning och att det endast fick bedrivas i undantagsfall,

1974:420 av herr Blomkvist m. fl. (s).

1974:697 av herr Fälldin m.fl. (c) vari hemstäUts att riksdagen beslutade

1. att hos Kungl. Maj;t anhålla om

a) att pågående arbetsmiUöutredning utvidgades med parlamentariska representanter, med uppdrag att utforma ett arbetsmiUöpolitiskt handlingsprogram enligt vad som anförts i motionen,

b) att vid det fortsatta utredningsarbetet härvid beaktades de riktlinjer som anförts i motionen, särskilt i fråga om förbättring av de psykosociala arbetsmiljöerna, i syfte att motverka skadlig stress och psykisk otrygghet i arbetslivet,

c) att vid det fortsatta utredningsarbetet jämväl prövades möjligheten att tillgodose alla gruppers behov av företagshälsovård genom att landstinget gavs en samordnande funktion,

d) att vid det fortsatta utredningsarbetet om arbetsmiUöerna samar
bete skedde med företagsdemokratiska utredningar och försöksverksam
heter i syfte att främja en från arbetsmiUösynpunkt angelägen utveckling
av företagsdemokratin,

2. att ge Kungl. Maj;t tiU känna vad i motionen anförts i fråga om angelägenheten av ökade resurser och förbättrad organisation beträffande forskning och utbildning kring arbetsmiljöfrågorna,

3. att hos Kungl. Maj;t anhålla om skyndsam prövning och förslag beträffande tillfäUigt statsstöd till åtgärder för förbättrade arbetsmiUöer inom industrin i fråga om arbetslokaler, maskiner och andra anordningar enligt samma grunder som för närvarande gällde för industrins omgivningsmiljö.

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Vissa arbetsmiljöfrågor

1974:700 av herr Helén m. fl. (fp) vari hemställts

1. att riksdagen skuUe uttala att den kommande arbetsmiljölagen gavs en sådan utformning att de anställda blev jämstäUda med arbetsgivaren i vad avsåg det reeUa inflytandet över arbetsmiUön i vid mening,

2. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde att förslag förelades riksdagen i syfte att skapa förutsättningar för att lägga huvudansvaret för arbetsmiljön inberäknat företagshälsovården på företagsnämnderna varvid dessa fick beslutsrätt i arbetsmiUöfrågor,

3. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde att förslag förelades riksdagen om principbeslut rörande obligatorisk företagshälsovård,

4. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde att en samlad översyn gjordes av undervisningen i arbetarskydds- och arbetsmiUöfrågor inom alla utbildningsformer i enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde att arbetsmiUöutredningen med förtur framlade förslag till bättre kontroll av kemiska ämnen och tUl åtgärder mot buUer,

6. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde att förslag snarast förelades riksdagen om införande av statsbidrag med syfte att stimulera investeringar i bättre arbetsmiljö enligt motsvarande grunder som gäUde för bidrag till miUövårdande åtgärder inom industrin,

7. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde att arbetsmiljöutredningen genom tiUäggsdirektiv fick i uppgift att analysera behovet av och föreslå mer långsiktiga reformer på arbetsmiUöområdet och att den därvid gjordes parlamentarisk.

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Vissa arbetsmiljöfrågor

1974:703 av herr Hjorth m. fl. (s) vari yrkats att riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Maj:t hemstäUde om initiativ tiU ett intensifierat utvecklingsarbete i syfte att för gruvindustrins räkning få fram mera miUövänliga maskiner vid arbete underjord,

1974:1324 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställts

1. att riksdagen hos regeringen begärde en revidering av listan över hygieniska gränsvärden, så att tillämpningen effektivt förebyggde skadeverkningar, obehag och ohälsa,

2. att riksdagen hos regeringen begärde lagförslag som gav de hygieniska gränsvärdena sådan juridisk status att skyddsombuden fick oinskränkta befogenheter att tillgripa arbetsavbrott vid överskridande av gränsvärdena.

1974:1337 av herr Olsson i Stockholm m. fl. (vpk) vari hemställts att riksdagen uttalade sig för förbud mot användningen av asbest och hos regeringen hemstäUde om tiUämplig lagstiftning härför samt

1974:1554 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställsatt riksdagen hos regeringen begärde förslag på regler för att minska arbetshetsen och utslagningar, med bl. a. 10 minuters paus varje timme på betald arbetstid vid tempoarbeten.

Utskottet hemställde

A. beträffande det fortsatta reformarbetet på arbetsmiUöområdet att
riksdagen skuUe avslå motionen 1974:697 yrkandena 1 a och 1 b och
motionen 1974:700 yrkande 7,

B. beträffande åtgärder för att begränsa skiftarbete och minska
arbetsintensiteten att riksdagen skulle avslå motionen 1974:212 yrkande
B och motionen 1974:1554,

C. beträffande förtursbehandling av frågorna om bättre kontroll av
kemiska ämnen och åtgärder mot buller att riksdagen skulle avslå
motionen 1974:700 yrkande 5,

D. beträffande statsbidrag till arbetsmiUöförbättrande åtgärder att
riksdagen skulle avslå motionen 1974:697 yrkande 3 och motionen
1974:700 yrkande 6,

E. beträffande arbetstagarnas medinflytande i arbetsmiljöfrågor att
riksdagen skulle avslå motionen 1974:400 yrkandena 1 och 2,

F. beträffande samarbete mellan arbetsmiljöutredningen och företags
demokratiska utredningar m. m. att riksdagen skulle avslå motionen
1974:697 yrkande 1 d,

G. beträffande utbUdnings- och forskningsfrågor att riksdagen skulle
avslå motionen 1974:697 yrkande 2 och motionen 1974:700 yrkande 4,

H. beträffande obligatorisk företagshälsovård att riksdagen skulle avslå motionen 1974:700 yrkande 3,

I. beträffande samordning av företagshälsovården att riksdagen skulle avslå motionen 1974:697 yrkande I c,

J. beträffande vissa arbetsmiljöfrågor i gruvor att riksdagen skulle avslå motionen 1974:34 och motionen 1974:703,

K. beträffande förbud mot användning av asbest att riksdagen skuUe avslå motionen 1974:1337,

L. beträffande hygieniska gränsvärden att riksdagen skulle avslå motionen 1974:1324,

M. beträffande varudeklaration av industrimaskiner m. m. att riksdagen skuUe avslå motionen 1974:165,

N. beträffande åtgärder mot brott på hydraulslangar att riksdagen skuUe avslå motionen 1974:420,

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Vissa arbetsmiljöfrågor

Reservationer hade avgivits

1. beträffande åtgärder för att begränsa skiftarbete och minska
arbetsintensiteten av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som ansett att
utskottet under B bort hemstäUa,

att riksdagen i anledning av motionen 1974:212 yrkande B och motionen 1974:1554 gav Kungl Maj:t tUl känna vad reservanten anfört,

2. beträffande förtursbehandling av frågorna om bättre kontroll av
kemiska ämnen och åtgärder mot buller av herrar Larsson i Öskevik (c)
och Romanus (fp), fru Wigenfeldt (c) samt herrar Bengtsson i Göteborg
(c) och Karlehagen (c) som ansett att utskottet under C bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1974:700 yrkande 5 gav KungL Maj;t tiU känna vad reservanterna anfört,

3. beträffande statsbidrag tUl arbetsmiljöförbättrande åtgärder av
herrar Larsson i Öskevik (c), Romanus (fp) och Åkerlind (m), fru
Wigenfeldt (c), herr Bengtsson i Göteborg (c), fru Troedsson (m) samt
herr Karlehagen (c) som ansett att utskottet under D bort hemstäUa,

att riksdagen i anledning av motionen 1974:697 yrkande 3 och motionen 1974:700 yrkande 6 gav Kungl. Maj:t tiU känna vad reservanterna anfört,

4. beträffande arbetstagarnas medinflytande i arbetsmiljöfrågor av
herr Romanus (fp) som ansett att utskottet under E bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1974:700 yrkandena 1 och 2 gav Kungl. Maj;t tiU känna vad reservanten anfört,

5. beträffande obligatorisk företagshälsovård av herr Romanus (fp)
som ansett att utskottet under H bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1974:700 yrkande 3 gav Kungl. Maj:t tUl känna vad reservanten anfört,

6. beträffande samordning av företagshälsovården av herrar Larsson i
Öskevik (c) och ÅkerUnd (m), fru Wigenfeldt (c), herr Bengtsson i
Göteborg (c), fru Troedsson (m) samt herr Karlehagen (c) som ansett att
utskottet under I bort hemstäUa,

att riksdagen i anledning av motionen 1974:697 yrkande 1 c gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanterna anfört.

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Vissa arbetsmiljö-frågor

1. beträffande vissa arbetsmiUöfrågor i gruvor av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som ansett att utskottet under J bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1974:34 och motionen 1974:703 gav Kungl. Maj;t till känna vad reservanten anfört,

8. beträffande förbud mot användning av asbest av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som ansett att utskottet under K bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1974:1337 gav Kungl. Maj;t tiU känna vad reservanten anfört.

9. beträffande hygieniska gränsvärden av herr Hagberg i Borlänge
(vpk) som ansett att utskottet under L bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1974:1324 gav Kungl. Maj;t tUl känna vad reservanten anfört,

10. beträffande varudeklaration av industrimaskiner m. m. av herr
Hagberg i Borlänge (vpk) som ansett att utskottet under M bort
hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1974:165 gav Kungl. Maj;t till känna vad reservanten anfört.

Till betänkandet hade fogats ett särskUt yttrande beträffande det fortsatta reformarbetet på arbetsmiljöområdet av herrar Larsson i Öskevik (c), Romanus (fp) och Äkeriind (m), fru Wigenfeldt (c), herr Bengtsson i Göteborg (c), fru Troedsson (m) samt herr Karlehagen (c).

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c):

Herr talman! "Arbetet är i vår kultur ett väsentligt livsområde." Så inleds den partimotion från centerpartiet när det gäller arbetsmUjön som behandlas i utskottets betänkande.

Vi tillbringar en stor del av vårt aktiva liv på vår arbetsplats, och en viktig strävan måste därför vara att arbetet skall utgöra en positiv del av vårt Uv. Det gäller därför att vid utformningen av arbetsprocessen samt vid arbetstids- och lönesättning söka skapa sådana arbetsförhållanden att individen kan känna arbetstillfredsställelse och uppleva sin arbetsuppgift som meningsfylld. Goda arbetsmiUöer har avgörande betydelse såväl för trivsel på arbetsplatsen, hälsa och välbefinnande som för ett bra arbetsresultat.

De reformer som riksdagen fattade beslut om förra året syftar till att öka tryggheten i arbetslivet. Nya reformer förbereds, och detta vUl vi hälsa med mycket stor tillfredsställelse. Nu gäller det att med förenade krafter följa upp denna lagstiftning. Debatten om arbetsmiljön och miUöfrågorna över huvud taget har varit mycket livlig under senare år. Man kan väl säga att diskussionen ibland haft negativa inslag, men ändock har tanken varit att den skulle leda till positiva åtgärder.

Fortfarande finns det stora brister i våra arbetsmiljöer, det är bara att konstatera. Det gäller såväl den fysiska som vad vi kallar den psykosociala miljön. Framför allt är det skadlig stress som i förtid slår ut många arbetstagare från förvärvsUvet. Därför är det från både sociala och

näringspolitiska utgångspunkter angeläget att skyndsamt intensifiera insatserna för att förbättra arbetsmiUöerna på olika områden.

Centerpartiet har i den partimotion som jag nämnde ägnat frågan om psykosociala arbetsmiljöproblem ett stort utrymme. De psykosociala arbetsmUjöproblemen gäller arbetsmiUöns psykiska inverkan på människan. På grund av den utveckling som skett i arbetslivet har de här problemen blivit alltmer omfattande. De är också mycket svårbemästrade, det vUl jag klart uttala. OUka undersökningar har visat att många upplever arbetet som stressande och att arbetsförhållandena är en dominerande orsak till psykisk ohälsa. Skadlig stress och psykisk otrygghet är också, som jag nämnde, tUl mycket stor del orsaken till att många i förtid slås ut från arbetsUvet. Från sociala utgångspunkter är det alltså angeläget att bemästra de psykosociala arbetsmiljöproblemen, men även ur ekonomiska synpunkter är det angeläget. Det har lämnats uppgifter om att 60-70 miljoner arbetsdagar årligen går förlorade och att cirka tredjedelen av dessa har sin grund i stress och psykisk otrygghet. Det innebär stora problem för den enskUde och miljardförluster för samhället.

Det finns flera orsaker tUl denna oroande utveckling. Arbetsmiljöerna har ofta konstruerats med utgångspunkt i rent tekniska överväganden utan att tillräcklig hänsyn tagits tUl psykosociala och medicinska förhållanden. En arbetsmiljö kan vara acceptabel för den fysiska hälsan men samtidigt alltför påfrestande för den psykiska. Många arbetar under ett hälsovådligt psykiskt tryck, som medför belastningar som den mänskUga organismen inte är tUl för att tåla. Det är från dessa utgångspunkter angeläget för samhället att främja tillkomsten av psyko-socialt goda arbetsplatser. Vi inom centern har den uppfattningen att den här frågan inte har tUlräckligt beaktats i tidigare reformarbete på området. Den behandlades inte närmare i förra årets proposition om arbetarskydd.

Vi är medvetna om att det är svårt att dra upp en skarp skiljelinje mellan fysisk och psykisk miUö. Den fysiska arbetsmiljön innebär i hög grad ocksä påfrestningar på den psykiska hälsan. Ett arbete som är förenat med olycksrisker medför även psykiska belastningar. Vi är medvetna om att de psykosociala problemen är svårare att bemästra än arbetsmiljöproblemen i övrigt, och det har vi också klargjort i motionen, men den högre svårighetsgraden får inte, menar vi, vara en ursäkt för att inte ägna de här frågorna stor uppmärksamhet.

Vi har i vårt motionsyrkande begärt att pågående arbetsmiUöutredning skulle få ett parlamentariskt inslag och att särskilt förbättringen av de psykosociala arbetsmiljöerna skulle beaktas vid utredningsarbetet. Under utskottsbehandlingen har vi fått den uppgiften att arbetsmiUöutredningen kommer att slutföra sitt arbete under 1975. Då har vi sagt oss att eftersom detta med de psykosociala arbetsmiljöerna är en stor fråga skulle behandlingen av den fördröja utredningen, och därför har vi inte vidhållit motionsyrkandet i form av en reservation. Men vi har i ett särskilt yttrande kommenterat detta, och vi kommer i fortsättningen att föUa denna fråga och begära att den får en grundlig behandling.

Det finns tre reservationer i detta betänkande där centerns representanter är med.

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Vissa arbetsmiljöfrågor

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Vissa arbetsmiljöfrågor

En av reservationerna gäller bidrag tUl arbetsmiljöförbättrande åtgärder. Motioner om detta har under tidigare år behandlats och blivit avslagna. Vi har kommit tiUbaka därför att vi anser att den inre arbetsmiUön är av så stor betydelse att här måste göras stora insatser. Vi är överens med utskottets majoritet som vidhåller den principen att det är företaget självt som skall bära kostnaderna för den inre arbetsmUjön. Vi är överens om att detta är kostnader som måste vägas in i produktionskostnaderna. Vi menar också att det skall gälla de kostnader som industrin har för omgivningsmiljön. Men de stora miljöpoUtiska försummelserna under årens lopp har gjort att många företag i dag har svårigheter ur ekonomisk synpunkt att klara de insatser som är nödvändiga.

När jag säger stora försummelser kanske jag skall tiUägga att många företag har följt de gällande miljöbestämmelserna, men trots de i och för sig fullt riktiga skärpningarna av kraven är de nuvarande förhållandena inom företagen inte tiUfredsstäUande. Då har vi ytterst svårt att förstå varför man inte genom statsbidrag skall kunna göra en extra insats för åtgärder inom företagets väggar när man kan göra insatser för åtgärder utanför företagen.

Statsbidrag utgår för närvarande i normalfaUet med högst 25 procent av godkänt bidragsunderlag för en kostnad inom samma anläggning av högst 2,5 miljoner kronor. Det anvisas i årets statsverksproposition 50 miljoner kronor tUl åtgärder för omgivningsmiUön. Därför har vi i reservation krävt att man skuUe göra dessa insatser med statsmedel även inom företagen. Många företag står i valet mellan att uppfylla de stora miljökraven och att lägga ned företaget. De som arbetar inom dessa företag anser helt naturligt att det måste göras insatser för bättre arbetsmiUö, men de vUl inte att företaget skall försvinna. Försvinner företaget uppkommer arbetsmarknadsproblem, och samhället får kanske ta vissa kostnader.

De borgerUga partierna har en gemensam reservation på denna punkt, och jag ber att få yrka bifall till den.

En annan fråga som vi också har tagit upp och som återfinns i reservationen 6 är samordningen av företagshälsovården. Det är en mycket väsentlig fråga. Målsättningen i det arbetet måste vara att alla som arbetar skall ha tillgång.tUl en god företagshälsovård. Men här finns vissa grupper som har det besvärligt. Det är de anställda i mindre företag, egenföretagare och personer verksamma inom företag med spridda arbetsplatser. Vi menar att det är viktigt att företagshälsovården blir tiUgodosedd även när det gäller dessa arbetsplatser. Vi Uar sagt sä här: Varför inte låta landstingen få den samordnande funktionen i den här frågan? Vi har inte yrkat på att landstingen på något sätt skulle bli huvudmän men landstingen skuUe kunna samordna företagshälsovården inom länen och svara för att denna grupp, som annars kommer att stå utanför, också får tUlgång tUl en väl fungerande företagshälsovård.

Vi har även anslutit oss till reservationen 2, som gäller bättre kontroll av kemiska ämnen och åtgärder mot skadligt buller. Reservationen går ut på att dessa frågor skall utredas med förtur.

Herr talman! Med det sagda ber jag att få yrka bifall till reservationerna 2, 3 och 6 samt i övrigt tiU utskottets hemställan.

Herr ÅKERLIND (m):

Herr talman! I reservationen 3 till socialutskottets betänkande nr 4 föreslås statsbidrag tiU arbetsmiUöförbättrande åtgärder inom industrin. Bidrag utgår för närvarande tUl miUöförbättrande åtgärder utanför företagsväggarna, dvs, när det gäller omgivningsmiljö, men det vore säkert av stort värde för att stimulera företagen till insatser på arbetsmiljöområdet om statsbidrag utgick även till arbetsmiljöförbättrande åtgärder inom företagen efter samma grunder som när det gäUer att förbättra omgivningsmiljön. Människan behöver skyddas både innanför och utanför företagsväggarna i den mån det är möjligt. Ätt det finns behov av ytterligare insatser på arbetsmiljöområdet torde ingen kunna bestrida. Förbättringar och utbyte av farliga maskiner, bättre ventilation, ljusare arbetslokaler, buUerdämpande åtgärder och mycket annat skulle troligen vara lättare att genomföra om en stimulans i form av statsbidrag kunde erhållas.

Vi har haft den här frågan uppe vid flera tillfällen. Motioner har väckts under de senare åren av representanter för moderata samUngspartiet, centerpartiet, folkpartiet och socialdemokraterna. Det har ännu inte hänt någonting. Riksdagsmajoriteten har varje år avslagit förslagen, men jag hoppas att riksdagen i dag äntUgen tar ett positivt beslut i det här ärendet.

Moderata samlingspartiets utskottsrepresentanter har också biträtt förslaget i reservationen 6, nämligen att frågan om hur företagshälsovården skall lösas för de mindre företagen bör prövas under det fortsatta utredningsarbetet om arbetsmiljön. Vi menar att man bör överväga landstingens möjligheter att svara för samordningen av det hela.

Herr talman! Herr Gustavsson i Alvesta har tidigare utförligt redovisat argumenten för dessa reservationer, och jag vUl inskränka mig till att yrka bifall till reservationerna 3 och 6 till utskottets betänkande och i övrigt tiU utskottets förslag.

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Vissa arbetsmiljöfrågor

Herr ROMANUS (fp):

Herr talman! Utan tvivel hör kraven på bättre arbetsmiljö tUl de mest angelägna önskemålen i vårt samhäUe. Många människor arbetar fortfarande under förhållanden som inte kan godtas i det välfärdsland som vi viU vara. Behovet av arbetsmiUöförbättringar har bestyrkts på många sätt, t. ex. genom arbetsmiUöutredningens arbete, de undersökningar som LO har gjort och låginkomstutredningen. Det finns också många enskilda vittnesbörd om hur man upplever brister i arbetsmiUön. Det finns hälsorisker. Nya sådana tillkommer bl. a. på grund av de nya kemiska ämnen och processer som utvecklas. Den nya teknik som finns för att skydda sig utnyttjas inte i tillräcklig grad, och arbetet har för många blivit än mera pressande och monotont än vad som tidigare varit fallet. Arbetstakten är högt uppdriven, möjligheterna tUl medinflytande och medbestämmande saknas ofta och de mänskliga relationerna kommer på en del arbetsplatser på undantag. Arbetsplatserna har i alltför liten utsträckning anpassats tUl människorna.

Det dominerande motivet för insatser för en bättre arbetsmiljö är behovet av trygghet och tillfredsställelse i det dagliga arbetet. Det har ett

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Vissa arbetsmiljö-frågor

självklart egenvärde att människor trivs och känner arbetsglädje, och det kan inte accepteras att många människor dödas och ännu flera skadas varje år i arbetslivet och att ännu många fier slits ner i förtid av hårt arbete, stress och andra påfrestningar.

Utöver dessa mänskliga skäl kan man också åberopa samhällsekonomiska och företagsekonomiska skäl för att skapa goda arbetsmiljöer. Analysen när det gäller arbetsmiUöns samhällsekonomiska verkningar är inte fullständig, men man kan på goda grunder anta att sådana insatser i regel är gynnsamma även från dessa synpunkter, även om de kommer i andra hand som motivering för ett fortsatt arbete för bättre arbetsmiljö,

1 höstas beslöt riksdagen om en rad väsentliga åtgärder för att skapa bättre arbetsmiljö. Det skedde under betydande enighet, trots att inte mindre än 31 reservationer fanns fogade till utskottets betänkande. Men de gällde, precis som de tio reservationer vi i dag har att behandla i samband med socialutskottets betänkande nr 4, inte de åtgärder som vidtogs utan väsentligen önskemål om att gå vidare, att fastställa målsättningen för framtiden och att vidta ytterligare åtgärder.

Den partimotion, nr 700, som folkpartiet lagt fram om arbetsmUjö till årets riksdag, har samma syfte: Vi vill driva på och bredda arbetet för en bättre arbetsmiUö, sätta upp nya mål, och vi vill att vissa frågor skall behandlas med förtur. Det är alltså inte fråga om något angrepp på, eller någon negativ inställning till, de åtgärder som har vidtagits. Tvärtom!

Vi föreslär i motionen att arbetsmiljöutredningen skall göras parlamentarisk. Den skall ocksä ges tiUäggsdirektiv. Eftersom vi, som herr Gustavsson i Alvesta nämnde, fått reda på att utredningen siktar tiU att vara färdig under 1975, yrkar vi inte på detta i någon reservation. Vi anser att önskemålet om ett parlamentariskt inslag bör tillgodoses i det fortsatta arbetet.

Jag kan väl tiUägga den reflexionen att det jämviktsläge som länge funnits i svensk politik gör det motiverat att alla meningsriktningar av någon storlek får vara med även i utredningsarbetet. Därigenom får de insyn och möjligheter att ta aktiv del i reformarbetet.

Vad jag sagt om ändringen av utredningens sammansättning gäller ocksä våra önskemål om tilläggsdirektiv. Vi har föreslagit att man skulle ge förtur åt åtgärder för att fä till stånd bättre kontroll av kemiska ämnen och åtgärder mot buller, I den mån dessa frågor inte klaras ut i det arbete utredningen kommer att slutföra nästa år, ämnar vi aktualisera dem igen, I den reservation som nu är avgiven har vi endast framställt önskemål om att riksdagen skall uttala att dessa frågor skall behandlas med förtur och inte att några speciella direktiv skall lämnas till utredningen.

Det finns ungefär två miUoner kemiska föreningar registrerade i olika förteckningar. Varje år tillkommer drygt ett par hundra tusen, och även om bara en mindre del - något tusental — förs ut i marknaden varje år, säger ändå dessa uppgifter något om hur angeläget det är att få en skärpt kontroll över kemiska ämnen. Vi måste sikta till att genomföra den s, k. omvända bevisbördan, dvs, att den, som producerar och marknadsför ett ämne, skall göra troligt och styrka att ämnet inte har skadliga verkningar. Det är klart att det oftast inte logiskt kan bevisas, men man kan på olika

sätt genom tester och annat skapa underlag för en bedömning av att ett ämne inte har skadliga verkningar.

När det gäller bullerskadorna, som naturligtvis hör till de allvarligaste hälsoriskerna, vill jag understryka att det inte enbart är fråga om rena hörselskador utan minst lika mycket om den stress och trötthet som buller på arbetsplatserna medför och som också kan leda till andra typer av skador. Man har beräknat att det redan i dag finns ca 300 000 människor i tung industri som har hörselskador. Därför bör den frågan behandlas med förtur. Vi har i motionen också pekat på möjligheten att Stat och kommun i sin upphandling går före med skärpta krav i bullerfrågan.

Frågan om ekonomiska stimulanser för arbetsmiljöinvesteringar var också herr Gustavsson i Alvesta inne på. Låt mig först slå fast att huvudprincipen givetvis är att kostnaderna för arbetsmiljön skall utgöra en del av produktionskostnaden. De skall bäras av produktionen, I vår motion pekar vi på att miljökraven under senare år har skärpts och bör skärpas. Detta kan en del företag klara mycket bra, särskilt de nya utvecklande företagen, men många företag sitter redan med lokaler, maskiner och annan utrustning, som skaffades under en tid då man inte hade en klar föreställning om de miUökrav som ställs i dag. Dessa arbetsplatser behöver saneras och kostnaderna kan oftast bäras på längre sikt, medan det blir svårare för företagen att klara dem under ett övergångsskede.

Då står man kanske inför valet att lägga ned en viss arbetsplats eller att fortsätta driften under rådande otillfredsställande förhållanden, I sådana fall anser vi att det allmänna skall kunna träda till med olika typer av stödjande eller stimulerande åtgärder för att hjälpa företagen över en omställningsperiod. Det kan gälla möjligheter att utnyttja investeringsfonder eller att tillämpa förmånligare avskrivningsregler för miUöinves-teringar, det kan gälla inrättande av en särskild fond för arbetsmiUöförbättringar där företagen kan få låna på gynnsamma vUlkor, Vi har också pekat på det statsbidrag som finns för förbättringar av den yttre miljön i syfte att förhindra luft- och vattenföroreningar o. d. Vi anser att man borde kunna få utnyttja dessa instrument eller Uknande för förbättringar även av den inre arbetsmiljön.

Jag vUl här peka på vad arbetsmiUöutredningen säger. Man avvisar tanken på statsbidrag med den principiella motiveringen att kostnaderna för arbetsmiljön skall bäras av produktionen. Men man pekar också på att principen inte utesluter att inom ramen för samhällets näringspolitik och arbetsmarknadspolitik i övrigt kan göras insatser, som innefattar stöd till åtgärder på arbetsmiUöområdet. Utgångspunkten bör då vara, säger utredningen, näringspolitiska eller sysselsättningspolitiska överväganden, och stödet bör utgå enligt de regelsystem som gäller på de områdena. Jag tror att man kan ta detta konstaterande till utgångspunkt för vidare tänkande på detta område. I reservationen 3 stryker vi under att det gäller att vidta åtgärder under en övergångsperiod. Vi bekänner oss alltså helt till huvudprincipen att kostnaderna skall bäras av produktionen. Om man vUl klara dessa frågor under en övergångstid borde det gå att finna en lösning som tar fasta just på det uttalande av arbetsmiljöutredningen

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Vissa arbetsmiljöfrågor

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Vissa arbetsmiljö-frågor

som jag här har återgivit. Man borde i första hand pröva om de stödformer som redan finns kan utnyttias. Jag har nämnt några, men man kan ytterligare peka på lokaliseringsstöd och stöd för inrättande av skyddade arbetsplatser och liknande. Det gäller alltså att utnyttia dessa stöd och eventuellt vidga grunderna för insättandet av dem, så att arbetsmiUösynpunkter kan beaktas med större tyngd i fortsättningen, I reservationen talar vi om att man på liknande sätt som när det gäller omgivningsmiljön skulle kunna vidta sådana här åtgärder,

I utredningen sägs det att det finns en risk för att företagen skjuter upp åtgärder i väntan på att få bidrag. Det finns också en viss risk för att man skulle prioritera skyddsanordningar, som man kan få bidrag till, framför ändringar av själva produktionsprocessen, vUka kanske skulle vara mer värdefuUa från arbetsmiljösynpunkt.

Det är klart att man måste ta sådana farhågor på allvar och försöka utforma stödåtgärderna så att de inte blir verklighet. Herr talman! Jag hoppas att riksdagen vUl ge till känna vad som sägs i reservationen. Med den goda samförståndsvilja, som inte minst statsministern har uttalat att regeringen är besjälad av, borde det gå att lösa dessa frågor utan att de skador som utredningen pekar på uppstår och som naturligtvis ingen vUl skaU uppstå. Att vi i reservationen förordar att förslag skyndsamt utarbetas beror på att vi anser att det skaU vara fråga om övergångsåtgärder.

Frågan om att mer uppmärksamma arbetsmiUöfrågorna i utbildningsverksamheten har vi också tagit upp i motionen. Den skall jag inte spiUa många ord på, eftersom utskottet har tiUgodosett våra synpunkter i så måtto att man betonar att när den översyn av utbUdningen som nu pågår är utförd, skall man återigen ta upp frågan om en mer allmän översyn av utbildningen på olika linjer, för att på det sättet få in mer upplysning om arbetsmiUö i skilda utbildningsgångar.

I vår motion framför vi en del arbetsdemokratiska krav. Vår inställning är att ett ökat löntagarinflytande är en väsentlig drivkraft för att få till stånd en bättre arbetsmiljö. Utgångspunkten är att man på arbetsmiUöområdet skall eftersträva en situation där arbetstagare och arbetsgivare blir jämställda. Det leder tanken till att företagsnämnderna får ett ökat ansvar. Vi föreslår att man som ett mål för arbetet på detta område uttalar att företagsnämnderna skall kunna få en arbetsmiUöbudget att besluta om, liksom att de får ansvaret för företagshälsovården. Det är klart att de stora och viktiga åtgärderna för att förbättra arbetsmiUön inte kan rymmas i någon särskild arbetsmiljöbudget, därför att de gäller hela fältet inom produktionen. Men det finns åtgärder som är mer direkt inriktade på förbättringar av arbetsmiUön, och där borde företagsnämnderna kunna få beslutanderätt.

Det har många gånger betonats hur viktigt det är att företagshälsovården får en opartisk ställning i förhållande till företaget. Ett sätt att ge företagshälsovården det förtroende, som den måste ha från arbetstagarnas sida, vore att lägga ansvaret för den på företagsnämnderna. Vi vill också att riksdagen' skall uttala att målet bör vara en obligatorisk företagshälsovård.

Statsministern sade häromdagen att det här att viUa ha principbeslut

var en ny teknik från oppositionen och att sådana beslut inte har någon betydelse. I detta fall är jag av en annan mening. Jag tror att det på många områden är viktigt att sätta upp ett klart uttalat mål, därför att det får verkan på de åtgärder som man vidtar i dagsläget. Ett uttalat mål för företagshälsovården påverkar t. ex. utbildningen av personal som kan tjänstgöra inom den. Det är egentUgen ganska fantastiskt att just en socialdemokratisk ledare säger att principbeslut och långsiktiga målsättningar inte har någon större betydelse, men uttalandet var kanske inte så genomtänkt.

Herr talman! När det gäller obligatorisk företagshälsovård som målsättning kan jag, som också framhålls i reservationen 5, peka på att det är en målsättning som har stöd från åtskilliga av de diskussionsgrupper som har yttrat sig under arbetsplatsremissen inför förra höstens beslut.

Med detta, herr talman, ber jag att få yrka bifall tiU reservationerna 2, 3, 4 och 5.

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Vissa arbetsmiljöfrågor

Herr HAGBERG i Boriänge (vpk);

Herr talman! Den 14 november 1973 antog riksdagen regeringens lagförslag om åtgärder för bättre arbetsmiljö. Lagförslaget presenteras ute på arbetsplatserna som en av de viktigaste reformerna på arbetslivets område och som ett led i en s. k. förnyelse av arbetsUvet. Vidare presenteras lagförslaget som om skyddsombuden skulle ha fått en avgörande makt i arbetsmiljöfrågor. Frågan är hur skyddsombuden och arbetsplatsens folk i verkUgheten uppfattar de förändringar som skett i arbetarskyddslagen. Jag gör inte anspråk på att tolka alla stämningar bland skyddsombuden, men med erfarenhet från skyddsombudens praktiska arbete kan man beteckna de förändringar som vidtogs i arbetarskyddslagen som endast margineUa.

Skyddsarbetet har tidigare bedrivits utifrån de överenskommelser som finns i samband med huvudavtalet. Skyddsarbetet är en följd av Saltsjöbadsavtalet, som bygger på samarbete meUan arbetarna och arbetsköparna. Några förändringar därvidlag har inte ändringarna i arbetarskyddslagen medfört. Regeringen har fortsatt i gamla invanda hjulspår. I 39 § arbetarskyddslagen förklaras att arbetsgivare och arbetstagare skall samverka för att åstadkomma sunda och säkra arbetsförhållanden.

Årtiondens utveckling på arbetsplatserna med ständigt nya faromoment av både fysisk och psykisk art visar att samförståndsUnjen mellan arbetare och arbetsköpare inte leder tUl en avgörande förbättring av arbetsmiljön. Så länge som vi har en samhäUsordning, där enskilda kapitalister tiänar pengar på att utnyttja arbetskraften så intensivt som möjligt och där nödvändiga skyddsåtgärder betraktas som något kostsamt som minskar vinsten, är en god arbetsmiljö något som lönearbetarna måste tUlkämpa sig i strid mot företagsägarna. När arbetsplatsens folk skall bedöma värdet av de förändringar som har skett i arbetarskyddslagen avslöjas detta genom att både LO:s och SAF:s representanter i allt väsentUgt varit överens i den utredning som ligger tUl grund för förändringarna.

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Vissa arbetsmiljöfrågor

Den nya arbetarskyddslagen framställs nu i olika material från arbetarskyddsstyrelsen, fackföreningarnas centrala studieavdelningar m. fl. som innebärande avgörande förändringar. Visst är det bra att skyddsombuden nu kan få disponera den tid de själva vill till skyddsarbete. Det är även bra att de får förhandsgranska nya arbetslokaler m, m, och delta i planeringen. Men inskränkningarna på andra områden gör lagen ihålig. Skyddsombuden skall få avbryta visst arbete som innebär "omedelbar och allvarlig fara" för arbetarens liv eUer hälsa. Men har han inte kunnat göra det förut också? SkUlnaden mot tidigare är hårfin. Denna lagparagraf står även i stark kontrast tiU vad som sker på våra arbetsplatser. De flesta experter är eniga om att det förekommer smygande hälsorisker som på lång sikt ger skador och därför utgör en fara. Borde inte skyddsombuden också ha befogenhet att avbryta ett visst arbete när det misstänks att fara för hälsan kan uppstå, även på lång sikt? Nu medger lagen inte detta. Vidare gäller endast skyddsombudets åtgärd intiU dess att yrkesinspektionen har avgett sitt omdöme. De som drabbas och de som verkar i den lokala fackföreningen har här ingen makt. Den makt de borde ha har lagts hos en myndighet som har bristfälliga regler att rätta sig efter.

I arbetsmiljödebatten sägs att om arbetsmiUön skall kunna förbättras, så behövs, med de ökade uppgifter skyddsombuden skall ha, en förbättrad utbildning av dessa. I lagen sägs att skyddsombuden skaU få ledigt för UtbUdning med fuU lön under utbUdningstiden. Det är mycket bra. Den andra delen, om innehållet i utbUdningen, är däremot lika dåUg som det första är bra. Utbildningen skaU ske i samarbete mellan arbetsköpare och lönearbetare. Precis som om det inte meUan dem skulle finnas någon motsättning när det gäller att se på arbetsmiljön. Att blunda för detta förhållande är allvarligt.

Man kan tänka sig att företagsläkarna i denna utbildning kommer att undervisa i ergonomi. Deras bedömning har inte varit i arbetarnas intresse. De har blundat för orsaken till att arbetarna slits ut, och de har nöjt sig med att bota sjukdomar som är symtom på sjuka arbetsmiljöer. Mot dessa dåliga arbetsmiUöer har företagsläkarna satt in inga eller ringa åtgärder.

Exemplen på arbetsköparnas bedömningar i utbUdningen skulle kunna mångfaldigas. Bara ett exempel till: Kommer inte arbetsköparna att i sin bedömning trycka på den s. k, ekonomiska reaUsm som hävdar: "Det går inte att vidta åtgärder för de kostar för mycket"? Borde inte dessa aspekter om prioritering av arbetarens hälsa gentemot ekonomiska intressen vara något som skyddsombuden i sin egen lokala fackförenings regi diskuterar och studerar?

Jag har här bara velat påvisa att den nya lagen inte ger det verkliga inflytande som är nödvändigt för att lönearbetarna i lag skall ha det stöd som är erforderligt för att förändra arbetsmiUön, Det behövs därför betydligt mer långtgående åtgärder. Vänsterpartiet kommunisterna har ställt föUande frågor i centrum för ett verkligt inflytande:

Lokal fackförening skall ha rätt till förhandlingar i skyddsfrågor, där strejk kan tiUgripas om förhandlingarna inte ger resultat.

Skyddsombud skaU kunna avbryta arbetet när det är fara för den

anställdes hälsa - denne skall under tiden tillförsäkras full lön.

Den lokala fackföreningen skall vara suverän att bedöma det berättigade i ett skyddsombuds åtgärder.

Fackföreningsrörelsens centrala och lokala organ skall utforma utbUdningen av skyddsombud, Arbetsköparna skall stå för kostnaderna.

Skyddsombud skaU kunna tillkalla utomstående expertis.

Skyddsombud skaU kunna tolka föreskrifter om förelägganden, t, ex, lagbundna gränsvärden, och övervaka atl dessa föUs,

Skyddsombud skall kunna ta del av handlingar och erhålla upplysningar utan att bindas vid sekretess.

Skyddskommittén skall utformas till ett organ i de anställdas intresse.

Företagshälsovården stäUs under de anställdas ledning och under landstingets huvudmannaskap.

Vi har sagt det tidigare och upprepar det igen - den stora bristen i regeringsförslaget tUl åtgärder för en bättre arbetsmiljö var inte vad som fanns med i förslaget utan vad som inte fanns med. Arbetsmiljöutredningens målsättning är helt obefintlig. Hur skaU arbetsplatsen se ut? Vilka hygieniska gränsvärden skall vi ha för luftföroreningar på våra arbetsplatser? VUken arbetstakt skall vi tillåta? Vilka regler skall gälla för att förhindra den fortgående utslagningen av arbetskraft? Dessa frågor är obesvarade. Statsråd, generaldirektörer ooch andra som försvarar dagens arbete rörande arbetsmiUön talar ofta och länge om målsättningen utan att precisera sig.

Lagar som skall vara ett stöd för lönearbetarna får ju inget värde om inte lagarna förenas med en bestämd målsättning. Socialutskottet har i sitt avslagsyrkande på vänsterpartiet kommunisternas förslag om lagbundna hygieniska gränsvärden hänvisat till att arbetarskyddsstyrelsen håller på att förändra den nuvarande rekommenderande listan. Vidare att arbetsmiUöutredningen har denna fråga att behandla. De enda som kan väntas bli nöjda med arbetsmiUöutredningens förslag på denna punkt kan vara arbetsköparna. Arbetarna har där inte mycket att hoppas. Det senaste delbetänkandet ger belägg för den saken. Målsättningen är tydligen att LO:s och SAF:s representanter skall lägga fram gemensamma förslag. Detta är inte i linje med arbetarnas krav på en lagstiftning om arbetsmiljöns utformning.

Herr talman! Det är för alla välbekant att den svenska Ustan över rekommenderade hygieniska gränsvärden för luftföroreningar på arbetsplatsen är en kopia av den amerikanska listan. Man kan fråga sig varför det är den amerikanska listan som kopierats och inte den tjeckoslovakiska eller den sovjetiska. De båda senare listorna har mycket lägre värden och förefaller mer säkra än den amerikanska. De svenska rekommendationerna har en dålig underbyggnad. Tittar vi på några exempel finner vi att en kraftig revidering måste ske.

Om etylacetat skriver med, kand, Sven Ove Hansson i fackförbundstidningen Grafia nr 3 år 19'74: "De svenska arbetsmedicinarnas gränsvärdeslista är i stort sett kopierad efter den motsvarande amerikanska listan. Den amerikanska gränsvärdeskommissionen ger ut en bok, där den motiverar gränsvärdeslistan. När det gäller etylacetat hänvisas bl, a, till en tidskriftsartikel som några forskare skrev efter att ha undersökt hur

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Vissa arbetsmiljö-frågor

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Vissa arbetsmiljöfrågor

frivUliga försökspersoner reagerar på etylacetat. Vid 200 ppm

började ett flertal av försökspersonerna tycka att koncentrationen var för hög. Vid 400 ppm tyckte 100% av försökspersonerna att koncentrationen var för hög, och viUe inte ha en sådan arbetsmUjö. Det berodde främst på irritation i näsa och svalg.

VUket gränsvärde sätter då den amerikanska kommittén för etylacetat? En god bit under 200 ppm, så att aUa utan besvär kan arbeta i en sådan miljö? Eller åtminstone vid 200 ppm, så att bara en del av arbetarna har svårt för att stå ut- med ångorna i luften? Nej, man fastställer gränsvärdet till 400 ppm med vett och vilja, och man motiverar det genom att hänvisa till en undersökning som bevisar att 100 % tycker att 400 ppm är en för hög koncentration för att de ska vilja arbeta i den, eftersom de får irritation i näshåla och svalg. Sedan har detta gränsvärde kopierats av de svenska myndigheterna, och användes i Sverige,

I Tjeckoslovakien är gränsvärdet för etylacetat 110 ppm, aUtså nästan bara en fjärdedel av det svenska värdet. En studie av den medicinska litteraturen ger vid handen att 110 ppm nog är en betydligt rimligare gräns än 400 ppm,"

Det är bara några exempel som påvisar de bedömningar som ligger tUl grund för gränsvärdena, och man skuUe kunna fortsätta. Gränsen för bly är i Sverige 0,20 mg/m. En japansk undersökning visar att blodbrist och andra tecken på blyförgiftning uppträdde hos en fjärdedel av arbetarna där blyhalten i luften var 0,12 mg/m. Jämförbara gränsvärden i andra länder är för Ungern 0,02 mg/m, för Sovjet 0,01 mg/m och för Japan 0,05 mg/m.

Gränsvärdet för toluen är 100 ppm trots att huvudvärk kan komma vid 50 ppm. För ättiksyra sätter man gränsvärdet vid 25 ppm, fast man vet att huvudvärk uppstår vid 20 ppm. För butanol är gränsvärdet 100 ppm; slemhinneirritationer uppstår vid 25 ppm. Detta är bara några exempel; de kan mångfaldigas.

Nu säger säkert utskottets majoritet: Varför tala om dessa gamla gränsvärden, vi har ju i vår avslagsmotivering till vänsterpartiet kommunisternas motionskrav om lagbundna gränsvärden som förebygger skadeverkningar, ohälsa och obehag hänvisat till att den svenska listan skall revideras. Ja, den invändningen kan utskottsmajoriteten göra om man inte bryr sig om vilken målsättning gränsvärdena skall ha,

"Arbetarna har rätt att kräva säkra gränsvärden." Den rubriken står att läsa i fackförbundstidningen MetaUarbetaren nr 11 i år. Artikelns ingress fortsätter:

"De hygieniska gränsvärden för kemiska ämnen som används i Sverige är mycket osäkra. I de flesta fall skyddar de mot påtagliga skador, men om de skyddar arbetarna mot mera smygande förändringar, kan verkligen ifrågasättas.

Inom kort kommer vi att få en ny Usta på hygieniska gränsvärden från Arbetarskyddsstyrelsen, Den listan är lika osäker som den gamla.

Ska inte arbetarna, som lever i den miljö där giftkoncentrationerna är högst, ha rätt att kräva säkra gränsvärden?

Varför ska vi ha samma 'industrivänliga' målsättning som i USA?

Det frågar Tord Kjellström, forskarassistent vid Hygieniska institutio-

nen vid KaroUnska institutet,"

Det intressanta är här att målsättningen för gränsvärdena sällan diskuteras. Tord Kjellström efterlyser just en debatt innan den nya listan fastställs, och han ställer också två viktiga principiella frågor: Vilken grund står arbetarskyddsstyrelsen på när den fastställer gränsvärdena? Är det bara medicinska faktorer man tar hänsyn till, eller avväger arbetarskyddsstyrelsen också vad som är tekniskt möjligt eller möjligt av ekonomiska skäl?

Kjellström fortsätter:

"Är det sådana faktorer som ekonomi och teknik som avgör
gränsvärdena måste det vara väldigt svårt för skyddsombud, företagsläka
re, ingenjörer o a att bedöma hur de olika värdena ska användas, vUken
säkerhetsmarginal som behövs osv, ,"

Att de senare skälen, de teknisk-ekonomiska, har fått råda är det inget tvivel om. Dess värre förstärks det intrycket när man läser tidningen ArbetsmiUö nr 3 år 1974, där fU, kand, Marino Stockinger vid yrkesinspektionen i avslutningen av en artikel talar om att det naturligtvis går att sätta gränsvärdena lågt, men det vUctigaste, menar han, är "realistiska möjligheter att efterleva värdena". Dessa tankebanor ger ju vid handen att skall vi vänta på att arbetsköparna själva skaU driva fram tekniska och ekonomiska möjUgheter tUl att sänka gränsvärdena, ja, då får vi vänta länge - tyvärr alltför länge, för det är redan hög tid att handla snabbt.

Snarare är det väl så, att man måste sätta ett mål som tryggar arbetarnas hälsa och därmed tvingar fram ekonomiska och tekniska lösningar. Människan måste ha förtur.

Vi har från vänsterpartiet kommunisternas sida förordat att vid en revidering t. ex. den sovjetiska Ustan kan stå som förebild. Vi har. även gett exempel på några gränsvärden som speglar den enorma skillnaden som råder. Ett exempel är aceton, där Sovjet har 200 mg/m'' och Sverige 24 000 mg/m. Eter är ett annat exempel: Sovjet har 300 mg/m och Sverige 1 200 mg/m''. Dessutom bör ju gränsvärdena få sådan status att de är lagbundna och måste föUas.

Socialutskottet och riksdagen försöker komma undan frågan om hygieniska gränsvärden genom att hänvisa till utredningar och tiU arbetarskyddsstyrelsen. Men det avgörande ansvaret har riksdagen genom att den fastställer målsättningen, och därför vUl jag fråga socialutskottets talesman: Är inte den målsättning som den ryska listan har något att ta efter även i Sverige? Där sägs det nämligen att "arbetarna ska kunna arbeta hela sitt aktiva liv utan att få sjukdomar eller avvikelser från det normala tillståndet, vUka kan upptäckas med sådana medicinska metoder som finns tillgängliga. Skador ska varken kunna uppstå under den tid arbetaren jobbar eller efter det att han slutat exponeras genom att byta jobb." Med denna målsättning är gränsvärdena ofta 10-1 000 gånger lägre i Sovjet än i Sverige.

Vänsterpartiet kommunisterna framhåller i sin partimotion om arbetsmiUö till årets riksdag, att Uka viktigt som att få nya hygieniska gränsvärden är det att utarbeta regler mot arbetshets och utslagning. Effektiviteten har under många år varit en helig ko som ingen har fått

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Vissa arbetsmiljöfrågor

5 Riksdagens protokoll 1974. Nr 48-50

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Vissa arbetsmiljöfrågor

ifrågasätta - trots att den har medfört en ständigt ökande ström till arbetsvärden, att aUt fler har blivit utslagna ur arbetslivet, att allt fler äldre har pensionerats på grund av att de har varit utslitna, att försUtningssjukdomar har blivit allt vanligare och att utslagningarna har drabbat allt lägre åldrar. 1 effektiviteten ingår för en vanlig arbetare rationaliseringar av olika slag. Gamla arbetsuppgifter rationaliseras så att arbetet blir effektivare. Nya arbetsmetoder införs som är mer högeffektiva. Den heUga effektiviteten är hela tiden motivet. Människan som skall utföra jobben "glöms bort".

Löpande band är ju den form av avancerat tempoarbete som vi mest känner till. Många varianter av löpande band finns. Kännetecknande är enformigheten, det höga arbetstempot och isoleringen från övriga arbetskamrater. Löpandebandmetoderna är exempel på hur teknikens landvinningar har skett i syfte att göra produktionen så effektiv som möjligt utan att ta hänsyn till de mänskliga aspekterna.

Man kan fråga sig varför dessa produktionsmetoder, som i dag finns på många av våra arbetsplatser, har kunnat införas. Svaret finner vi i att arbetsköparna hela tiden haft initiativet i kraft av sitt ägande. Varje gång en ny metod införs känner man igen tendenserna. Arbetarna har fått en temporär löneökning så att man har godtagit den nya metoden. Men har man väl en gång godkänt den, så sitter man där. De negativa sidorna framträder sedan. En bidragande orsak är ju kollektivavtalslagen med dess strejkförbud. Arbetsköparna har under gällande avtalsperiod kunnat förändra arbetsvillkoren, medan arbetarna förbjudits att tillgripa sitt främsta stridsvapen - strejken. Lagstiftningen har här varit på arbetsköparnas sida. Detta förhållande måste ändras. Lagstiftningen mäste i stället värna om arbetarnas intressen. Bestämda regler mot arbetshets och utslagning är nödvändiga.

Det ter sig nödvändigt att snabbt ingripa mot den fortsatta arbetshetsen. Människan måste få förtur. Effektiviteten - med dess nuvarande föUder - som ett medel för att öka tillväxten och, som det sägs, skapa utrymme för reformer, drabbar den arbetande människan. Förändringarna mot det sämre i arbetslivet går i blixtfart, medan reformerna som skall eliminera vådorna av denna effektivitet kommer på efterkälken i snigelfart.

Det har från flera arbetsplatser med tempoarbeten förts fram krav på regelbundna pauser som skaU ingå i den ordinarie arbetstiden. Dessa pauser skuUe vara ett verksamt bidrag till att minska arbetsintensiteten och även hindra utslagningar. Vi har föreslagit att man inför en 10-minuterspaus varje timme vid tempoarbeten.

Utskottet för sin del hänvisar helt kort till att arbetsmiUöutredningen har dessa frågor att behandla. När det gäller sänkning av arbetstakten — liksom vid en total revidering av de hygieniska gränsvärdena — är frågan vilken målsättning man har. Skall det här vara ekonomiska realiteter, och i så faU ekonomiska realiteter för vilka - arbetarna eller företagsägarna? De frågorna är obesvarade av utskottet.

Eftersom dessa frågor är obesvarade återstår misstanken att det blir företrädarna för de ekonomiska intressena, ägarna till produktionsmedlen, dvs. kapitaUsterna, som till sist bestämmer.

Denna realitet, att arbetarna dagligen får kämpa mot högre arbetsintensitet samtidigt som de måste kämpa för högre löner på grund av inflationen, gör att den första frågan får vika. Högre lön för att man skall försörja sin famiU kräver en ökning av arbetsintensiteten, som i sin tur slår ut fler ur arbetslivet och gör arbetsplatserna allt omänskligare.

Många stressforskare har belyst arbetarnas ibland hopplösa situation, framför aUt vid tempoarbeten. I brist på målsättning blir dessa läkares varningar bara som en ropandes röst i öknen.

Eftersom socialutskottets majoritet har hänvisat till utredningen skulle jag vilja fråga: Är det, enUgt utskottets sätt att se på tempoarbeten, angeläget att arbetsmiljöutredningen lägger fram förslag som minskar arbetsintensiteten, bl, a, genom att regelbundna pauser införes vid tempoarbeten?

I arbetsplatsremissen, som följde på arbetsmiUöutredningens betänkande, framkom det mycket klart att skyddsombuden efterlyste lägre gränsvärden. De arbetare som dagligen sysslar med arbetsmUjöfrågor hävdar med all rätt att trots lagstiftningens brister på detta område måste kampen på arbetsplatserna fortgå. Man måste hävda att finns det misstanke om att en arbetares hälsa kan vara i fara skall en förändring ske. Vi vet att arbetarna själva hävdar detta, trots att lagstiftningen inte lämnar något stöd härvidlag.

En lagstiftning som ger arbetsköparna möjlighet att profitera på bekostnad av arbetarnas hälsa är en lagstiftning som inte stöder arbetarnas kamp. Därför ställs kraven från arbetsplatserna att lagstiftningen skall stödja arbetarnas intressekamp. Det effektivaste bidraget är att fastställa målsättningen för hur en arbetsplats skall se ut. Resultatet skulle bli att yrkesinspektionen och skyddsombuden med arbetarskyddsstyrelsens hjälp skulle kunna ge ålägganden och åstadkomma förändringar.

Herr talman! I utskottets betänkande har även kommit med en motion som egentligen hör samman med arbetstidsförkortningen - det gäller arbetstidsförkortningen vid skiftgång. Yrkandet i motionen går ut på att skiftarbetet skall begränsas. Jag vUl bara påpeka att den fortgående tekniska utvecklingen innebär att med nuvarande inriktning binds människan allt hårdare vid sin arbetsplats, vid sin maskin e. d. Ävenså binds arbetarna längre tUl obekväma arbetstider genom att arbetuppgif-terna i allt högre grad dras in i skiftgång. Denna utveckling är mycket oroande. Skiftgång med arbete under nätter och helger, när andra vanligtvis är lediga, är något onaturligt som måste begränsas. Som regel måste gälla att enbart produktionstekniska skäl kan godtas när det gäller skiftgång. Den alltmer utbredda meningen att ekonomiska skäl skaU läggas som grund för att bedriva arbete i skiftgång måste bestämt avvisas.

Bestämda regler på detta område är utan tvivel en styrka, enär det i förhandlingar aUtmer blir en köpslagan där krav på ekonomiskt utbyte och förkortad arbetstid får betalas med ett vidgat skiftarbete.

I betänkandet behandlas även ett krav på att industrimaskiner skaU varudeklareras. Detta krav, insatt i ett sammanhang där man har låga gränsvärden som i lag reglerar hur en arbetsplats skall se ut, kan underiätta planering av nya arbetsplatser samt förändring av gamla

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Vissa arbetsmiljöfrågor

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Vissa arbetsmiljöfrågor

arbetsplatser. Vidare skulle en varudeklaration pä ett tidigt stadium sortera ut maskiner som inte håUer måttet, och forskningen och därmed produktutveckUngen skuUe få en bestämd inriktning.

Herr talman! Skall vi få en bättre arbetsmUjö krävs avgörande förändringar. Detta kan inte ske i samverkan mellan arbetare och arbetsköpare. Årtiondens erfarenhet bevisar den saken. Visserligen kan små förbättringar göras, men det är inte små förändringar som behövs utan en helt ny syn på arbetsmiUöfrågorna.

Arbetsmiljöns förbättring är en kampfräga från lönearbetarnas sida mot de intressen — alltså arbetsköparnas - som berikar sig på deras arbete. Denna kamp ute på våra arbetsplatser fortgår ständigt; frågan är bara om riksdagen viU stifta de lagar som underlättar denna kamp för bättre arbetsmiljöförhållanden.

Det viktigaste i dag är att det sker en omfattande revidering av listan över hygieniska gränsvärden, så att dess tillämpning effektivt förebygger skadeverkningar, obehag och ohälsa. De hygieniska gränsvärdena skall ha en sådan juridisk status att skyddsombuden får oinskränkt makt att tillgripa arbetsavbrott vid ett överskridande.

Regler bör utarbetas för att minska arbetshetsen och utslagningen, med bl. a. tio minuters paus varje timme på betald arbetstid vid tempoarbeten.

Med dessa åtgärder skuUe målsättningen för våra arbetsplatser vara klar. Vi skulle då veta hur en arbetsplats skaU se ut. Detta är något som helt saknas i dag.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till reservationen 1 beträffande åtgärder för att begränsa skiftarbete och minska arbetsintensiteten, reservationen 9 beträffande hygieniska gränsvärden och reservationen 10 beträffande varudeklaration av industrimaskiner m. m.

Under detta anförande övertog herr talmannen ledningen av kammarens förhandUngar.

Herr LÖVENBORG (vpk):

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall tUl reservationen 1 senare år kommit att inta en framträdande plats i den politiska debatten. Orsaken härtiU är framför allt lönearbetarnas egen aktivitet. Det hänger samman med att arbetarna har bUvit medvetna om sin situation på ett helt annat sätt än tidigare. Förr i världen — ganska nära i tiden för övrigt - betraktades det som något mer eUer mindre naturligt att en gruvarbetare fick sina lungor förstörda av sUikos och dog i förtid. Det var bara så, det visste man. Och att en skogsarbetare skulle vara söndersliten och värkbruten långt före pensionsåldern var också ett faktum som man inte funderade så särskilt mycket över. Inte gjorde man heller så mycket mer än registrerade att det i vissa yrken, bl. a. de här nämnda, fanns en olycksfallsfrekvens som visade ätt en oproportionerligt stor del av arbetarna fick en snabb och aUtför tidig död eUer förvandlades tiU invalider.

I dagens läge är det väl knappast någon som betraktar sådana saker som lagbundna eller omöjUga att göra något åt. Vi har nu på alla

arbetsplatser en stark opinion som kräver hälsosammare och säkrare jobb. Man är otålig över takten i framstegen och vänder sig mot ett profittänkande som kränker människovärdet och utsätter arbetare för onödiga risker, risker som kvarstår därför att det är lönsammare att låta arbetaren utsätta sig för olycks- och hälsorisker än att investera på arbetarskyddets område.

Som herr Hagberg i Borlänge påpekade lever vi i ett kapitaUstiskt land, och det innebär att de arbetande behandlas som vilken produktionsfaktor som helst. Företagshälsovården bygger i stor utsträckning på s. k. frivillig samverkan, vUket i detta sammanhang kan betraktas som ett ganska tvivelaktigt begrepp. Det innebär att arbetarna i stor utsträckning är utlämnade åt arbetsköparnas goda viUa; och när arbetsköparen dessutom är huvudman för företagshälsovården stärks knappast förtroendet. Det är logiskt att ställa frågan huruvida företagsläkarna under de omständigheterna i alla lägen sätter de anstäUdas intressen i centrum.

Frågan om huvudmannaskapet för företagshälsovården behandlas inte i förevarande betänkande — detta nämndes i ett tidigare anförande — men jag har inte kunnat låta bli att beröra den därför att det förefaUer orimUgt att företagshälsovården inte Uksom all annan sjukvård sorterar under samhället. En del av de problem som nu förbittrar tUlvaron för så många hade kanske varit lösta, om inte läkaren varit bunden av dubbla lojaliteter, dvs. lojaliteten tiU sitt läkarkall men också lojaliteten till det företag som köper hans tjänster.

TUl allt detta finns emellertid anledning att återkomma.

I motionen 34 och i reservationen 7 aktualiserar vänsterpartiet kommunisterna återigen frågan om åtgärder för att snabbare förbättra gruvmUjön, Som framgår av handlingarna har vi föreslagit dels att riksdagen uttalar sig för att man stoppar all utbyggnad av dieseldriften under jord och utarbetar direktiv för en gradvis nedtrappning, dels att riksdagen uttalar sig för ett intensifierat statligt utvecklingsarbete för att få fram miljövänUgare maskiner, dels slutligen att gruvarbete under jord hänförs till sådant arbete som ger sex veckors semester.

Som bekant har det nyligen varit en s. k. vUd strejk vid gmvorna i Malmfälten, Ett av kraven gällde frågan om en ytterligare semestervecka. Det var ingen okynnesstrejk, som man har sagt på sina håll. Det var helt enkelt uttrycket för ett jäsande missnöje på flera områden. Och längre semester för gruvarbetarna är ett från alla synpunkter välmotiverat krav. De arbetarna har ett hårt, pressande och hälsofarligt jobb.

Vi har i vår motion framhållit att gruvarbete under jord i första hand bör hänföras till sådant arbete som berättigar till sex veckors semester. Det finns, har vi anfört, särskilda argument för detta. TUl dem hör radonfaran, som fortfarande utgör ett dödligt hot i många av de svenska gruvorna.

Radon är en radioaktiv gas. Den framkaUar lungcancer, I Läkartidningen av den 16 januari 1974 går man igenom de senaste årens alarmerande undersökningar av cancerfrekvensen bland gruvarbetare och skriver bl, a, föUande:

"Resultatet är entydigt och visar en ökad frekvens av lungcancer hos underjordsarbetare.

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Vissa arbetsmiljö-frågor

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Vissa arbetsmiljöfrågor

Den närmast ansvariga riskfaktorn är med största sannolikhet förekomsten av radondöttrar i grvwluften. Denna slutsats stöder sig på tidigare kunskaper om radondöttrarnas cancerframkallande egenskaper, men också på de svenska erfarenheterna att gruvarbetare från gruvor med höga radondotterhalter synes vara värst drabbade,"

Vidare skriver man:

"Allvaret i de föreliggande rapporterna framgår också klart av översiktliga beräkningar som ger vid handen att lungcancerfallen under perioden 1961—1971 svarar för inemot 50 procent av de svenska gruvarbetarnas dödUghet i dittUls erkända yrkessjukdomar och olycks-faU,"

Den rapport som Svenska gruvföreningens strålskyddskommitté publicerade i fjol — den hette Lungcancer bland gruvarbetare i Sverige -blev en oerhörd chock för många gruvarbetare men också för andra människor. Systematiskt hade man gått igenom bl, a, dödsböckerna i Gällivare församling, kollat upp arkiven hos LKAB och kommit till slutsatsen, att de som är gruvarbetare löper 14 gånger större risk att dö i lungcancer än andra arbetare. Man visste sedan tidigare att överdödligheten är större bland gruvarbetare än i andra grupper, men att den var så stor visste man inte.

Nu vet man, som Läkartidningen fastställer, att just radongasen eller radondammet spelar en stor roll för denna höga cancerfrekvens. Radon är radioaktivt. Det är därför som inte bara vi utan också arbetarskyddsstyrelsen och framför aUt Svenska gruvindustriarbetareförbundet anser att lagen om förlängd semester för vissa arbetstagare med radiologiskt arbete bör utsträckas till att gälla även arbetstagare på arbetsplatser, där joniserande strålning förekommer i riskabel omfattning.

Och i gruvor förekommer joniserande strålning i riskabel omfattning. Det är helt klarlagt. Det finns undersökningar, skrämmande sådana. Varför måste man då vänta? Det är för mig obegripligt, närmast upprörande.

Jag är naturligtvis medveten om att en förlängning av semestern inte löser hela problemet. Det gör inte heller den förbättrade ventilationen. Det måste också andra saker till. Vi fäster uppmärksamheten på dieseldriften som en framträdande "bov" i detta drama kring gruvarbetarnas Uv och hälsa.

Också på det här området har det utvecklats en mycket stark opinion för att något nu snabbt skall ske. I en debatt med mig 1972 framhöU socialminister Aspling att frågan om dieselavgasen är en betydelsefull del av de yrkeshygieniska problemen vid gruvarbete. Man måste ägna stor uppmärksamhet åt dessa frågor, betonade han. Ungefär detsamma sade utskottet, när vi i fjol aktualiserade dessa frågor, men i betänkandet i år konkretiserar man sig något bättre.

Ätt man säger att de s, k, bergsanvisningarna har skärpts lämnar jag därhän; anvisningar är anvisningar och inte lagfästa bestämmelser. Betänkandet är betydligt intressantare i de stycken där man berör det tekniska utvecklingsarbetet för att komma till rätta med problemet.

Dels håller man på att utveckla driften med ackumulatorbatterier för tung underjordsdrift, och provningsförsök där LKAB är inblandat pågår;

dels diskuterar man trolleydrift av fordon, och prov skall också i det fallet göras vid LKAB:s gruvor. Jag vUl notera med en viss tiUfredsstäUelse att det nu sker någonting i den här riktningen. Detta visar att den starka kritik som har riktats mot den ohämmade dieseldriften underjord håller på att ge resultat. Man kan inte längre bara gä vidare utan hänsynstagande till hur det blir med gruvarbetarna, som skaU inandas den här giftblandningen.

Men det är bråttom, och det är det vi försöker framhäva. Vi vill från vårt håll mycket starkt inskärpa vikten av att detta utvecklingsarbete sker med största möjliga skyndsamhet. Vi tycker att det därför inte är opåkallat att riksdagen också uttalar sig för att arbetet bör intensifieras. Det heter ju: Medan gräset växer dör kon, I det här sammanhanget kan man kanske säga: Medan utredningar och försöksverksamhet pågår så stilla, är det gruvarbetare som dör eUer som drar i sig en giftblandning som så småningom kommer att leda fram tUl deras förtidiga död. — Det finns nu många siffror som visar det.

Allt det här är mycket allvarliga problem, och de måste lösas. När den senaste rapporten om gruvarbetarnas överdödlighet i cancer presenterades, sade Gruvfyrans ombudsman Runar Palm: "Vi kan inte sitta med armarna i kors och se hur våra medlemmar dör i lungcancer."

Den instäUningen bör också vara riksdagsledamöternas. Vi befinner oss i en relativt välventilerad och hygglig arbetsmUjö. Det bör kännas angeläget att också göra allt för att snabbt komma fram till beslut, som gör tillvaron hälsosammare och drägligare för en arbetsgrupp som sliter fram en mycket stor del av vårt lands exportinkomster och som gör det i en miljö som nu högst väsentUgt förkortar deras liv.

Jag vUl sluta med att yrka bifall till reservationen 7.

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Vissa arbetsmiljöfrågor

Herr OLSSON i Stockholm (vpk);

Herr talman! Förslaget om att förbjuda användning av asbest är inte nytt, 1972 väckte vänsterpartiet kommunisterna en motion med utförliga hänvisningar tUl vetenskaplig dokumentation, som väl motiverade ett förbud. Socialutskottet ombesörjde då att motionen fick remissbehandling. Detta var gott och väl, och ett förslag om förbud hade förmodligen lagts fram om inte arbetarskyddsstyrelsens utlåtande varit mycket oförstående till motionärernas krav. Grunden för remissvaret var att man menade att en tillräcklig bevisning för sambandet mellan asbestpartiklar i lungorna och lung- och lungsäckstumörer inte förelåg. Förutom att svaret tydde på en generande okunnighet om vad forskningen kommit fram till motsades det av utskottet självt i dess betänkande i övrigt. Där konstaterade man helt riktigt att en uppenbar hälsorisk föreligger för dem som tvingats inandas asbestdamm. Tyvärr kom dock förmodligen arbetarskyddsstyrelsens negativa inställning till motionsförslaget att bli avgörande för utskottets och därmed kammarens ställningstagande,

1 det nu föreliggande utskottsbetänkandet stöder man sig främst på argumentet att det skulle vara principiellt otillfredsställande att införa förbud kombinerat med långtgående dispensmöjligheter. Skärpta bestämmelser i samband med hanteringen av asbest skulle vara en bättre väg, anser utskottet. Vidare anförs i utskottsbetänkandet att förbud mot

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Vissa arbetsmiljöfrågor

användningen av asbest i fri form för närvarande övervägs inom arbetarskyddsstyrelsen.

Hur stark är då utskottets argumentation för avslag på motionen 1337? Faran med asbestdamm är helt klarlagd. Det framkallar asbestos, som är en svårt invaUdiserande sjukdom. Sjukdomen kan närmast jämföras med ett smygande gift. Efter kontakt med asbestdamm tar det ungefär 20—25 år innan lungförändringarna syns, och det tar ytterligare 10—15 år innan skadorna bUr besvärande. Det dröjer alltså ungefär 35 år efter kontakten med asbest innan skadorna ger besvär eller rent av bhr svårt besvärande och i I procent av fallen direkt dödande. Det bör sägas att det är en långsam och kvalfull död att avUda av de tumörer som framkallas av asbestos. Det är klart att om man är 40 år när man för första gången kommer i kontakt med asbestdamm, hinner man bli 75 år, innan de verkligt svåra besvären inträder — och det kanske kan tyckas att det då inte har särskilt stor betydelse — men om man är i 20-årsåldern vid första kontakten, blir man redan vid 55 års ålder oduglig för arbete och slås ut från arbetslivet.

En undersökning i Sydvästsverige av 3 000 arbetare visar lungförändringar i 640 fall. Av dessa 640 kan 200 fall diagnostiseras som asbestos. Man kanske bör särskUt uppmärksamma att aUa kategorier av anställda har drabbats av sjukdomen, således även kontorister och t, o, m, direktörer. Men risken för att inandas asbestdammet är självfallet störst för den som arbetar med asbest i fri form. Detta innebär att asbest sprutas på olika material. Jag har i tidigare kammardebatter redovisat hur det går till på byggarbetsplatserna: materialet sprutas på av isolerare, som i bästa faU bär skyddsmask, 1 den dammkoncentration som därvid uppstår, och som närmast kan jämföras med dimma, arbetar övriga arbetargrupper utan skydd, I de fall då så inte sker — det bör noteras att några bestämmelser om förbud mot att arbeta på detta sätt ännu inte finns — återstår ändå rengöringsarbetet. Vid det arbetsmomentet är arbetarna helt oskyddade, och det finns inte heller några skyddsbestämmelser för dem.

Åtskilliga fall av obotliga skador har säkerligen uppstått genom sådant arbete. SpiUet blandas med övrigt skräp på arbetsplatsen och tas om hand på konventionellt sätt, dvs. det sopas upp, varvid damning uppstår. Så har skett — jag har upplevt det själv — och jag har också kunnat konstatera att det fortfarande går tUl på det sättet på vissa byggarbetsplatser.

I det läget hänger utskottet upp sitt avslagsyrkande på att förbud mot användning av asbest i fri form "övervägs" inom arbetarskyddsstyrelsen. Ur min och mina arbetskamraters synvinkel är detta minst sagt oansvarigt - naturUgtvis inte mot dem som gör profit på asbestmaterial och inte vill ha något förbud - men mot de arbetare som drabbas av asbestos.

Herr talman! Det torde få ursäktas, om jag använder delvis känslomässiga argument för förslaget om förbud mot användning av asbest, men nog är det motbjudande att majoriteten av kammarens av folket valda ledamöter snart kommer att trycka på ja-knappen och därmed förvägra arbetarna att slippa det gissel som asbestosen utgör! Man frågar sig också hur många som måste drabbas av obotUga skador av asbest, innan statsmakterna inser att ett förbud är behövUgt.

Beträffande vad som rent principieUt är bra eUer dåligt i fråga om förbud vUl jag redogöra för min uppfattning. Det finns bara en princip när det gäller användande av farUgt material: man måste skydda arbetarna. Det måste anses OtUlfredsstäUande, för att använda utskottets skrivning, att regeringen oavsett vilka faror som uppenbaras inom arbetslivet vägrar att dra i bromsen. Den enda riktiga vägen borde självklart vara att förbjuda material som orsakar skador på arbetarna. Skulle man finna betryggande former för användande av sådant material bör en uppluckring kunna ske, men utgångspunkten borde vara att värna om arbetarnas liv och hälsa.

Jag vill med detta, herr talman, yrka bifall till reservationen 8.

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Vissa arbetsmiljöfrågor

Herr NILSSON i Växjö (s):

Herr talman! I socialutskottets betänkande nr 4 behandlas en rad motioner angående arbetsmiljöfrågor och frågor om företagshälsovård. Som den uppmärksamme läsaren av betänkandet har observerat har det insmugit sig ett korrekturfel på s, 28, Där står det "som innebär omedelbar eller allvarUg fara för arbetstagares liv eller hälsa". Det skall vara "som innebär omedelbar och allvarlig fara för arbetstagares liv eller hälsa".

Så sent som i november månad 1973 hade vi här i kammaren med anledning av propositionen om åtgärder för bättre arbetsmUjö en ingående debatt i dessa frågor. Propositionen baserades på ett delbetänkande från arbetsmiljöutredningen. De beslut som då fattades har varit och kommer att bli betydelsefulla för att uppnå ett bättre arbetarskydd och säkrare arbetsplatser. Det har dock förflutit så kort tid att någon fullständig utvärdering ännu inte är möjlig att göra. ArbetsmiUöutredningen arbetar dessutom vidare och avser att lägga fram sitt betänkande under senare delen av 1975.

Mot denna bakgrund finns det kanske inte något särskilt nytt att tillföra debatten i dag. ArbetsmiUöutredningen bör få slutföra sitt uppdrag utan tidsutdräkt, och några tUläggsdirektiv eller någon utökning av antalet ledamöter i utredningen är icke önskvärt.

Arbetsmiljön på ett företag påverkas av många faktorer. Företagsdemokrati och inflytande på den egna arbetssituationen är två betydelsefulla ting för en god arbetsmiUö. Vi är inte nöjda med den situation som i dag råder på våra arbetsplatser och anser det ytterst angeläget att arbeta vidare över ett brett fält. Vi bör dock innan vi går vidare invänta såväl arbetsmiUöutredningens som den s. k. § 32-utredningens betänkande.

Utskottet är enigt om vikten av ett bra fungerande arbetarskydd och en väl utbyggd företagshälsovård. Vi hoppas på samma enighet då de stora företagsdemokratiska frågorna och frågan om insynen i företagen skall behandlas i denna kammare. Dessa frågors lösande är vid sidan om det traditionella arbetarskyddsarbetet av största vikt för att åstadkomma en god arbetsmUjö,

Jag vUl nu, herr talman, gå över till att kommentera reservationerna 1, 3, 4, 5 och 6, De övriga reservationerna kommer herr Johnsson i Blentarp att behandla,

1 reservationen 1 av herr Hagberg begärs åtgärder för att begränsa

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Vissa arbetsmiljöfrågor

skiftarbete och minska arbetsintensiteten. Reservanten påpekar att tempoarbeten blir allt vanUgare, att de drivs i hård takt och ofta enligt löpandebandprincipen. Hastigheten på bandet m. m, skall regleras och en paus på 10 minuter varje timme skall införas enligt reservantens mening. Vidare krävs begränsning av skiftarbetets omfattning,

ArbetsmiUöutredningen har bl, a, i uppdrag att göra en genomgång av arbetstidens förläggning. Arbetarskyddssynpunkter skall ägnas stor uppmärksamhet vid översynen av gällande regler för dygnsvila, veckovUa och raster. Eftersom de frågor som aktualiserats i reservationen 1 ingår i arbetsmiUöutredningens arbete, anser utskottsmajoriteten att vi skall invänta resultatet av utredningen innan riksdagen fattar beslut. Jag vUl gärna understryka den vikt dessa frågor bör tillmätas vid bedömandet av arbetsmiljön. Det är dock många faktorer som tillsammans formar arbetsmiljön. Härav är de nu aktualiserade frågorna bara en del. Det är angeläget att arbetsmiUöfrågorna får bedömas mera samlat och övergripande.

Med hänvisning tiU det anförda yrkar jag avslag på reservationen 1,

Reservationen 3 behandlar frågan om statsbidrag till arbetsmiljöförbättrande åtgärder. Enligt reservanterna borde statsmedel ställas till förfogande för att förbättra arbetsmiljön. Eftersom statsmedel kan utgå vid förbättring av omgivningsmiljö bör sådant stöd lämnas också till förbättring av arbetsmiljön, anser reservanterna.

Frågan om ekonomiskt stöd från det allmänna till åtgärder för att förbättra arbetsmiUön togs upp i november månad i fjol i samband med behandlingen av arbetsmUjöpropositionen, Det slogs då fast att en grundläggande princip var att kostnaden för arbetsmUjön skall bäras av produktionen. Denna uppfattning var man också överens om inom arbetsmiUöutredningen, både från arbetstagarnas och arbetsgivarnas organisationer. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan, vilket innebar att motioner med samma yrkande som i de motioner som nu behandlas avslogs av riksdagen. Utskottets majoritet finner ingen anledning att ompröva sin ståndpunkt från i fjol.

Vi hör mycket ofta talet om att staten skall hålla fingrarna borta från företagsamheten. Det talet kommer från såväl vissa företagare som vissa borgerliga politiker. Det är intressant att notera att de grupper som brukar tala mycket om att vi har ett bidragssamhälle, där människorna enligt deras uppfattning alltmer lever på bidrag, nu allt oftare kräver bidrag till sina egna företag. Vi hade sädana frågor uppe till behandling förra veckan här i kammaren. Det bidrag till företagsamheten som då beslutades kostar samhället 5 miljoner kronor. Nu kräver man igen att samhället skall subventionera företagen också inom arbetsmiUöområdet, Skall de anställda kunna få en dräglig arbetsmiljö, så måste tydligen samhället betala kostnaderna enligt de borgeriiga partiernas uppfattning.

Vi inom utskottsmajoriteten delar inte denna synpunkt utan anser fortfarande att kostnaderna skall bäras av produktionen, "Förslag bör snarast föreläggas riksdagen", heter det i reservationen. Hur skall det förslaget se ut? Skall man få bidrag till maskiner, byggnader och förändringar i arbetsprocessen? Inga riktlinjer finns i reservationen. Jag hoppas innerligt att Kungl. Maj:t slipper det hopplösa arbetet att utarbeta sådana riktlinjer.

Man brukar uttala bekymmer för att konkurrensförhållandena ändras när samhället går in med stödåtgärder. Men i detta fall är de borgerliga partierna tydligen inte rädda för att konkurrensförhållandena skaU ändras. Det är man däremot inom SAF. Det kan utgå bidrag också till åtgärder för att förbättra den inre arbetsmiljön, men denna bidragsgiv-ning skall grundas på näringspolitiska överväganden.

Herr talman, jag ber att få yrka avslag på reservationen 3.

I reservationen 4 tas frågan om arbetstagarnas reella inflytande över arbetsmiUön samt företagshälsovårdsfrågor upp. Man vill lägga huvudansvaret för arbetsmiUön och företagshälsovården på företagsnämnderna.

Utskottet pekade i fjol på att de betydelsefulla förslag som då framlades och beslutades av riksdagen fick ses som ett led i en utveckling mot mera kvalificerad beslutsmedverkan från arbetstagarnas sida. Utskottet underströk att denna fråga har samband med frågorna kring arbetsledningsrätten. Utskottet pekade också på de försök som görs med fördjupad företagsdemokrati. Utskottsmajoriteten har samma uppfattning i dag och anser att vi skall avvakta de sittande utredningarnas betänkanden innan vi fattar beslut. Möjligheter finns, om man är överens härom, att överföra ansvaret från skyddskommitté tiU företagsnämnd, men då bör man ta hänsyn härtill när man utser ledamöter i företagsnämnden.

Det föresläs även i reservationen 4 att företagsnämnderna skall bli huvudmän för företagshälsovården,

1 reservationen sägs att företagshälsovården också bör ägna sig åt förebyggande arbete och inte enbart åt diagnostisering och behandling av patienter. Enligt avtalet mellan SAF och LO skall hälften av företagshälsovårdens arbete utgöras av förebyggande hälsovård och hälften av sjukvård. Det har tydligt sagts att sjukvårdsdelen inte får överstiga 50 procent. Man behöver alltså inte i reservationen skriva att företagshälsovården skall syssla med förebyggande hälsovård. Beslut härom finns redan.

Att ha företagsnämnderna såsom huvudmän medför en rad problem. Vi har tidigare vid flera tillfällen behandlat detta i denna kammare. Jag viU bara till talesmannen för reservanterna ställa en fråga; Hur skall man förfara med en företagshälsovårdscentral med 30 förelag anslutna? Om vi antar att det finns sju ledamöter i varje företagsnämnd, skulle det alltså bli en Uten nätt församling pä 210 personer, som skulle utgöra huvudmän för företagshälsovården. På sin höjd finns det ett par hundra företag i detta land som skulle kunna ha företagsnämnderna såsom huvudmän för företagshälsovården.

Reservanten anför att företagshälsovården skall vara opartisk. Ja, det vore angeläget. Jag har en gång i denna kammare väckt en motion, enligt vilken en företagshälsovårdscentrals styrelse skulle ha lika många representanter för de anställda som för arbetsgivaren. Direktören för centralen - eftersom den nästan alltid är ett aktiebolag, finns det en direktör och det brukar vara förste läkaren vid centralen — skulle vara ordförande. På det sättet skulle man kunna få en balans i beslutsfattandet mellan de anställda och arbetsgivaren.

Även i reservationen 5 behandlas företagshälsovårdsfrågor. Där begärs

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Vissa arbetsmiljöfrågor

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Vissa arbetsmiljöfrågor

en obligatorisk företagshälsovård. Denna riksdag har med mycket stor enighet antagit ett program' för flödet av läkare, sköterskor och skyddsingenjörer till företagshälsovården. Det betyder att vi får vara beredda på att det tar en viss tid, innan företagshälsovården är helt utbyggd.

Prioriteringen mellan landstingens och företagshälsovårdens intressen är en känsUg fråga. En avvägning måste ske mellan landstingens berättigade krav på ökade läkarresurser för sjukvård och företagshälsovårdens mycket berättigade krav på läkarresurser för sin verksamhet. Vi kan inte lösa problemet på annat sätt än genom en fullgod tillgång på läkare.

Reservanten sade från denna talarstol också att man skuUe vara hänvisad till läkare med utbildning i arbetsmedicin. Men det är inte helt nödvändigt. Det finns många företagsläkare som inte har denna utbildning och som efter att ha börjat arbeta inom företagshälsovården går de kurser som behövs. Så är förhållandet inom den företagshälsovård där jag arbetar, och det har fungerat på ett utmärkt sätt. Under sin anställning vid företagshälsovårdscentralen har läkaren fått den komplettering i arbetsmedicin som behövs. Den utbildningen kan man få utanför den ram i fråga om flödet av läkare till denna verksamhet som riksdagen har beslutat om.

Detsamma gäller skyddsingenjörerna. Det har nämUgen sagts att det är lika viktigt att den tekniska delen av företagshälsovården byggs ut som den medicinska. Det råder mycket stor brist på duktiga skyddsingenjörer i vårt land och det finns ett program för ökad utbildning av skyddsingenjörer. Men också här råder det konkurrensförhållandet att företagshälsovården söker skyddsingenjörer, medan även yrkesinspektionen, som vi fattat beslut om en kraftig utbyggnad av, behöver duktiga skyddsingenjörer för sin inspekterande verksamhet. Även här är det en besvärlig avvägning mellan olika intressen.

Vi påskyndar inte ett uns utbyggnaden av företagshälsovården genom att i dag fatta ett principbeslut, som inte förpliktar till någonting. Vi löser problemen den dag vi har resurser att sätta in för att få ett tillräckligt antal läkare, skyddsingenjörer och annan personal vid företagshälsovårdscentralerna,

I reservationen 6 upptas frågan om samordning av företagshälsovården och problemet med de små företagarna, egenföretagarna och företagen med spridda arbetsplatser. En del problem med spridda arbetsplatser har klarats genom Bygghälsan, som har en företagshälsovårdsorganisation uppbyggd. Men det är ju ingenting som hindrar att de små företagen söker sig tUl befintUga företagshälsovårdscentraler eller att de bildar nya. Det är heller ingenting som hindrar att landstingen engagerar sig i företagshälsovården. Jag kan ta ett exempel från det län där jag bor och där Rune Gustavsson, som här har talat om dessa saker, är landstingsman. Där bildar landstinget nu tiUsammans med företagen en företagshälsovårdscentral vid sidan om den som redan arbetar i Växjö, Det finns alltså möjlighet för landstingen att på det sättet hjälpa de små företagen. Det är ju viktigt i ett sådant här arbete att företagshälsovården är så integrerad i företaget som möjligt. Det blir den inte om man enbart köper tjänster. Man bör ha ett annat inflytande över verksamheten också.

Det har sagts att landstingen bör få uppgiften att inom länen samordna företagshälsovårdens utbyggnad. Ja, vi har ingenting emot att landstingen engagerar sig också där. Det visar sig emeUertid i många landsting, bl, a, i mitt hemlän - med borgerlig majoritet - att det varit mycket trögt att få i gång företagshälsovårdsarbetet. Jag deltar själv i det arbetet, och jag vet att det har varit mycket trögt. De borgerliga ledamöterna har inte precis skjutit på.

Det finns organ som skaU bevaka utbyggnaden av företagshälsovården ute i landet. Vi har på den centrala nivån företagshälsovårdsdelegationen, och det finns regionala hälsovårdsdelegationer som har tUl uppgift att ute i regionerna bevaka hur man bygger upp företagshälsovården och vilka problem man där har. Vidare har vi yrkesinspektionsnämnderna, som också skall se tUl att denna verksamhet byggs ut på ett riktigt sätt. Jag tycker därför att det inte finns någon anledning att här besluta att också landstingen skall ha detta arbete.

Herr talman! Jag yrkar avslag på reservationerna 4, 5 och 6 och bifall till socialutskottets hemställan på samtliga punkter.

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Vissa arbetsmiljöfrågor

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c) kort genmäle:

Herr talman! När det gäUer statsbidrag tiU insatser för den inre mUjön i företagen viU jag först fråga herr NUsson i Växjö om den saken är mindre viktig 1974 än den var 1971. Och om den i princip var värd att tas upp 1971, varför är det då fel att göra det 1974? 1971 hade ju herr Nilsson en motion i samma fråga som vi nu har motionerat om. Jag har inte hans motion här, men jag har vetskap om att yrkandena är likartade.

I fråga om principen har vi klargjort att vi står på samma linje: företagen-produktionen skall i princip bära de här kostnaderna, men vissa företag — särskilt den mindre företagsamheten — har i dag så stora investeringar att göra för att få till stånd bättre mUjöförhållanden att de inte orkar med det. Är det inte lika viktigt, herr NUsson, för den anstäUde att mUjöförhåUandena förbättras inom företaget, på arbetsplatsen aUtså, som att det görs förbättringar utanför företaget? När det gäUer luftföroreningar, buUer, vattenföroreningar osv. i den yttre mUjön är ju herr Nilsson med om att beviUa statsbidrag.

Sedan frågade herr Nilsson hur det här bidraget skaU se ut. Behöver det vara svårare att utforma ett bidrag till insatser för den inre miUön än för den yttre? Jag kan inte förstå det.

När det gäller den andra frågan, om samordningen för företagshälsovården, är det samordningsfunktionen som vi vUl att landstinget skall ta hand om. Vi har den bestämda uppfattningen att här finns många olika och spridda arbetsplatser som annars kommer att stå utanför. När landstinget i övrigt har huvudansvaret för sjukvården bör det inte vara någon större svårighet att ha ansvaret för samordningsfunktionen.

Herr ÅKERLIND (m) kort genmäle;

Herr talman! Jag är förvånad över att herr NUsson i Växjö i dag ställer sig så väldigt negativ tiU förslaget i reservationen 3, om statsbidrag tUl arbetsmiljöförbättrande åtgärder. Den motion som herr NUsson väckte 1971 tUlsammans med herr Fagerlund har jag här. Där skriver herrar

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Vissa arbetsmiljöfrågor

NUsson och Fagerlund bl. a. att mUjön är inte bara en fråga om den yttre miUön utan är minst Uka angelägen inom fabrikslokalerna. Föroreningar, särskilt i fråga om luften, utgör på många industrier en stor olägenhet för den som där har sin dagliga arbetsplats. Även bullerfrågan är för trivseln och miUön avgörande. I många faU medför luftföroreningarna och buUernivån invalidiserande skador för de anställda.

Vidare säger man i motionen att självklart är det i första hand ägarna till industrin som har ansvar för att arbetsplatserna är utformade så att de icke utgör en hälsorisk för de anstäUda. Men lUca väl som samhället stimulerar tiU förbättring av den yttre mUjön bör samhället också stimulera tUl förbättringar inom industrin. Och man vill ha ett stimulansbidrag från samhällets sida som skuUe kunna medverka till en förbättring i detta avseende. Man hemställer om en prövning av möjligheterna till och formerna för en utvidgning av samhällets stöd tiU industrier för vatten- och luftvårdande åtgärder att omfatta även industrins inre mUjö.

Detta skrev herr NUsson och herr Fagerlund 1971 i en motion till riksdagen.

Jag är som sagt förvånad över att herr NUsson i Växj i dag så kapitalt har bytt fot.

Herr ROMANUS (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag tycker att herr NUsson i Växjö förstorar upp skillnaderna i ståndpunkter när det gäller reservationen 3. Herr NUsson säger att om mUjön skall bli dräglig måste tydligen staten betala. Han befarar att konkurrensförhållandena kommer att rubbas, att vi kommer in i ett bidragssamhälle osv. Men det är ju inte detta som det är fråga om. Vi har ju alla betonat — det framgår också av reservationen — att vi är helt ense om huvudprincipen att kostnaderna för arbetsmUjön skaU belasta produktionen. Vad det är fråga om är att hjälpa en del företag, som sitter fast med gamla lokaler, maskiner och liknande, över ett omställningsskede för att förbättringen skall kunna gå snabbare och smidigare, till fördel för de anställda, och att man därför på olika sätt skaU kunna stimulera till insatser för en bättre arbetsmUjö.

ArbetsmiUöutredningen påpekar ju också, som jag citerade, att här kan vidtas åtgärder som får en sådan effekt. Fast man säger - som herr Nilsson också framhöll — att det skall i så fall vara näringspolitiska och arbetsmarknadsmässiga motiveringar för detta.

Jag tror inte att skillnaderna är så stora. Det jag sade var att när man överväger dessa saker skall också skälet att förbättra arbetsmUjön ha en viss tyngd.

Hur skall då det här förslaget se ut, undrar herr NUsson. Man kan t. ex. bygga på de olika stödformer som finns. Man kan utvidga möjligheterna att utnyttia investeringsfonder Man kan ha generösare avskrivningsregler Man kan ha en lånefond, där företagen får låna till investeringen och sedan betala igen på förmånliga villkor Och man kan, som jag påpekade, på liknande sätt som gäUer för omgivningsmiUön under en övergångstid ge möjlighet tiU statsbidrag för en del av investeringskostnaderna i den inre mUjön.

Hur skall man göra för att ge företagsnämnderna inflytande när det

gäUer en företagshälsovårdscentral som har 30 företag anslutna, frågar herr Kjell NUsson. Ja, det är klart att någonstans måste beslutet fattas om dessa företags relationer till den här centralen, och det kan väl ske i företagsnämnden lika väl som det kan ske i direktionen. Det är inte konstigare. Herr NUsson gav själv ett exempel på hur man skuUe kunna ge de anstäUda en jämförbar ställning i ett sådant här sammanhang genom att hänvisa till sin egen motion.

Slutligen säger herr NUsson att principbeslut löser inga problem. Jo, herr talman, om vi hade fattat ett principbeslut — för att ta en paraUell -om införande av obligatorisk förskola efter en viss tidtabell hade det säkert haft effekt på resurserna till det området. På samma sätt ligger det tiU när det gäller företagshälsovården.

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Vissa arbetsmiljöfrågor

Herr HAGBERG i Boriänge (vpk) kort genmäle;

Herr talman! Det är stor kontrast meUan herr Nilssons i Växjö svaga intresse för att begränsa skiftarbetet och att minska arbetsintensiteten och det intresse som finns ute på arbetsplatserna för att göra just detta. Det är beklagUgt att utskottet och herr NUsson har ett sådant ljumt intresse för denna fråga. Vad som är faran ute på arbetsplatserna är att de betingelser som arbetarna jobbar under för att få ekonomiskt utbyte av sitt arbete i dag medför en ökad arbetsintensitet. De behöver hjälp genom en lagstiftning. Det är de kaUa fakta som finns.

Men vad viU då socialutskottet, kan man fråga sig. Jo, man viU invänta arbetsmiljöutredningen - vars första förslag inte var särskilt bra - och § 32-utredningen.

Men vad är då målet? Kan inte socialutskottet ändå tala om vilken målsättning man skaU ha? SkaU arbetsintensiteten utgå från människan eller skaU de ekonomiska bedömningarna ligga i botten? Den målsättningen kan väl ändå socialutskottet uttala sig om. Det tycker jag vore ett minimum av vad ett riksdagens organ skuUe meddela i en sådan här fråga, då man skjuter den så långt på framtiden.

Bara några ord om bidrag tUl inre arbetsmUjö. Jag kommer från ett företag som fått massvis med mUjoner tUl den yttre mUjön. Samtidigt har det skapat sig miUoner i vinst tack vare att det inte gjort något åt vare sig den yttre eller den inre miUön. Åtgärden borde inte vara att ge det subventioner. Det enda som kan hjälpa mot sådana företag är att i lag tvinga det att rätta tiU miUön. Gåvor hjälper inte någonstans i detta sammanhang.

Herr NILSSON i Växjö (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag är tacksam för att herr Gustavsson och herr Åkerlind läser mina gamla motioner här i riksdagen. Synd bara att de inte läste vad jag sade när motionen blev behandlad. Jag tyckte å båda motionärernas vägnar att vi hade blivit väl tUlgodosedda. Man hade bl. a. skapat arbetarskyddsfonden, och med det ansåg vi att det vi då krävde var tillgodosett.

Sedan kan man konstatera att arbetsgivarnas ovilja att betala för en inre miUö är mycket stor Om man skall tolka herr Gustavssons anförande rätt menar han att om inte samhäUet går in och betalar för

Nr 49

Onsdagen den 27 mats 1974

Vissa arbetsmiljöfrågor

arbetsmiUön bUr det inget gjort åt den. Jag har haft mycket med arbetsgivarna att göra och jag hade nästan litet bättre tro om dem än vad herr Gustavsson har, men det kanske är vissa grupper arbetsgivare han tänker på.

I vad gäller bidragen tiU den inre arbetsmiUön är det inget tvivel om att man förrycker konkurrensförhållandet genom detta förfarande. Det är, som herr Hagberg säger, sä att man bara ökar vinsten för företaget. Det blir så, om vi går in med dessa bidrag, att det företag som struntar i att förbättra sin mUjö gör en bättre vinst och den som slarvar med sin miUö får alltså ökade bidrag för att bygga ut den. Det måste vara fel.

Herr Romanus menade också att det här bidraget skall utgå tiU maskiner och byggnader. Här är minsann inte fråga om små pengar i så faU.

Vad beträffar samordningen till landstingen har vi ju organisationer för detta. Jag vet inte vad herr Gustavsson i Alvesta har tagit för initiativ i vårt landsting. De anstäUda har gång efter gång tryckt på för att få företagshälsovårdsfrågan löst, men ingenting har skett. Vi skall inte ta på oss mer arbete i landstingen än vi behöver, utan vi skall bygga ut det vi är skyldiga att göra.

Sedan skulle jag viUa fråga herr Romanus vad det är för flöde tUl landstingen han vUl strypa. Hur många läkare skall vi ta bort från landstingets arbetsområde? Hur många skyddsingenjörer skall vi ta bort, trots yrkesinspektionens berättigade krav på flera sådana? Vi förbättrar inte situationen genom ett principbeslut.

Herr Hagberg i Borlänge kan jag svara, att jag inte vill stå här och säga vad arbetsmUjöutredningen och § 32-utredningen skall tycka om de här sakerna. Jag har understrukit att det fästs mycket stor vikt vid frågan om skiftarbete, om den hastighet varmed löpande band rör sig och om de problem som tempoarbetarna har, men råda utredningar till vad de skall dra för slutsatser viU jag inte göra.

Herr ÅKERLIND (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr NUsson i Växjö säger att hans motion nr 767 är 1971 var tillgodosedd genom tillskapandet av arbetarskyddsfonden, men hans motion från år 1971 överensstämmer med det förslag som finns i vår reservation nr 3 till det utskottsbetänkande vi nu behandlar, och den reservationen är inte aUs avstyrkt med hänvisning tiU att arbetarskyddsfonden finns. Jag tycker inte heller att det egentligen har med saken att göra.

Det här problemet är inte alls löst i och med att arbetarskyddsfonden har tillskapats, och det visar sig också genom att frågan återkommer och att vi nu har en gemensam reservation från de tre borgerliga partierna.

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag har inte läst vad herr NUsson i Växjö sade i anledning av sin motion, men jag lyssnade på det, och jag var den gången väldigt förvånad över att det var så lätt att springa ifrån en motion och en princip. Vad herr NUsson i Växjö gör i dag är att han helt tar avstånd från den princip som han själv motionerade om år 1971.

Jag har sagt att om inte samhället medverkar med vissa insatser finns det företag som inte orkar med några åtgärder för att förbättra mUjön. Herr NUsson brukar ju ofta, särskUt inför valen, åka runt och besöka industrier, och jag skuUe tro att han då har kommit underfund med dels att det finns många företag med mindre god arbetsmUjö, dels att det finns många företag som inte har några vinster. Vi har många sådana också i Kronobergs län. Därför är det angeläget, inte minst för de anstäUda, att här görs insatser.

Sedan åberopar herr NUsson i Växjö att i landstinget i Kronobergs län har ingenting hänt i fråga om företagshälsovården. Man har gjort förberedelser för att bygga upp en företagshälsovård, men det finns inga läkare. Landstinget har självt brottats med det problemet.

Herr Nilsson frågar också vad jag har tagit för initiativ. På det verkssamhetsområde som jag har arbetat med inom landstinget har vi arbetat med att lösa företagshälsovården, men vi har mött svårigheten att vi inte haft tillgång på läkare. Jag förutsätter emellertid att när nu herr Nilsson i Växjö har bUvit ledamot av Kronobergs läns landsting kommer det att hända stora saker.

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Vissa arbetsmiljöfrågor

Herr ROMANUS (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag tycker fortfarande att herr NUsson i Växjö förstorar upp skillnaderna. Han menar att reservationen 3 skulle vara ett uttryck för tankegången att om inte staten betalar så bUr ingenting gjort när det gäller arbetsmUjön. Men vi har ju upprepade gånger sagt att huvudprincipen skaU vara, att kostnaderna skall ligga på produktionen. Vad det här är fråga om, ar företag som under en övergångstid på grund av ekonomiska svårigheter kan komma, som det står i reservationen, i valet meUan att lägga ned företaget och att fortsätta driften under otiUfredsstäUande arbetsformer Det är i sådana fall som man skall kunna tänka sig vissa ekonomiska stödåtgärder. Det är inte alls fråga om att subventionera den här verksamheten i största allmänhet — det är mig helt främmande att viUa göra det.

Så säger herr NUsson i Växjö att det här blir minsann inte små pengar om man skall betala maskiner och byggnader. Nej, det är klart, om man skall ge 25 procent i bidrag till alla investeringar i maskiner och byggnader. Men det är det ingen som har tänkt sig — det gäller ju undantag. Yrkandet går ut på att riksdagen skall hemstäUa att Kungl. Maj:t utarbetar ett förslag, och då får Kungl. Maj:t ta hänsyn tiU detta. Man kan ju t. ex. bygga pä herr Nilssons motion från 1971, så blir det väl inte så farligt. Där säger herr NUsson att ett stimulansbidrag frän samhäUets sida till investeringar kan medverka tiU en förbättring. Jag skulle inte återkomma så mycket tiU det här, om det inte var så att jag menar att det kan gå att få samförstånd. Om man bygger på en socialdemokratisk motion brukar det ju gå lättare att få samförstånd.

Herr NUsson talade i motionen om att det är självklart att det är ägaren tiU industrin som har ansvar för hur arbetsplatserna är utformade. Men när man avväger investeringarna finns det risk för att gammal slentrian bhr avgörande, att man inte satsar tillräckligt mycket på arbetsmiUön, och då skulle ett stimulansbidrag kunna medverka tUl en

6 Riksdagens protokoll 1974. Nr 48-50

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Vissa arbetsmiljöfrågor

förbättring. Ja, men det är ju ingen annan tanke vi har. Då kan man väl tro att regeringen kanske på grundval av motionen och reservationen kan utforma ett förslag, som inte innebär någon subventionering av investeringar över hela linjen - för det är inte det vi tänkt oss, det är inte i enlighet med Uberal politik på något sätt. Jag tror alltså inte att svårigheterna blir så stora om rUcsdagen nu skulle vUja ställa sig bakom detta tUlkännagivande.

Herr HAGBERG i Borlänge (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Den fråga som jag ställde till herr NUsson i Växjö var om man skulle sätta människan före de ekonomiska aspekterna. Han vUle inte avge något yttrande i den delen. Men frågan är nog ganska viktig för dem som drabbas på arbetsplatserna. De har erfarenheter av de gränsvärden som finns; de ekonomiska aspekterna väger där väldigt tungt.

Vad kommer nu utredningen till? Det står inte ens att man förutsätter att den kommer tUl någonting, utan man hänvisar till att utredningen skall håUa på. Jag tror, herr talman, att det var en obehaglig överraskning för arbetsplatsernas folk när herr NUsson och socialutskottet inte viUe ange någon målsättning. Det är mycket beklagligt.

Herr NILSSON i Växjö (s) kort genmäle:

Herr talman! TUl herr Hagberg i Borlänge vill jag bara säga att självfallet skall man sätta människan före ekonomiska intressen.

Men när det gäller subventionerna tiU företagen för att förbättra arbetsmiUön har man inte ett dugg bekymmer för förändringarna i konkurrensförhållandena. Herr Rune Gustavsson säger att om man inte får dessa subventioner så kommer man inte att förbättra arbetsmUjön. Det måste tolkas på det sättet att hans kännedom om svenska arbetsgivare är sådan att betalar inte staten kostnaderna för bättre arbetsmiUö så skaU inte arbetsgivarna göra det.

Han är vänlig nog att tala om att jag någon gång besöker företag, åtminstone i valrörelser. Jag viU erinra Rune Gustavsson om att jag har jobbat 27 år inom den mekaniska verkstadsindustrin. Under ungefär 20 år av den tiden har jag varit facklig förhandlare och besökt väldigt många företag — både i den funktionen och i andra funktioner Jag känner företagen litet annorlunda än tydligen herr Gustavsson, som bara känner dem från valturnéer, med väl städade golv osv. Därav kanske skillnaden i våra synsätt.

Vad har hänt när det gäller inrättandet av företagshälsovårdscentralen i G-län - om vi nu skall bli litet lokalpatriotiska igen? Man har haft frågan uppe i den borgerliga församling som landstinget utgör och diskuterat den gång efter annan, och ingenting har hänt. Jag vågar väl inte hoppas på att det bUr någon bättre fart på landstinget enbart för att jag har blivit landstingsman. Men jag har i aUa fall medverkat tUl att man nu har en kommitté tUlsatt — det kanske inte herr Gustavsson i Alvesta vet — som skaU utarbeta förslag tiU upprättande av en företagshälsovårdscentral. Det är ingalunda så, herr Gustavsson i Alvesta, att det finns någon sådan central där landstinget är med; ingen landstingsanstäUd inom Växjöregionen åtnjuter företagshälsovård. Men vi hoppas att det kan bli

bättre nu när vi har tagit initiativ och håUer på att bygga upp detta efter de riktlinjer som finns angivna i den centrala överenskommelsen mellan LO och SAF.

Herr arbetsmarknadsministem BENGTSSON:

Herr talman! Jag har suttit och lyssnat på den här diskussionen, för det finns ju viss risk att riksdagen kan bifalla reservationens, och det skuUe innebära att jag skulle komma tiU riksdagen med ett förslag om bidrag till mUjöförbättrande åtgärder inom industrin. Jag fick inte mycket ledning av reservationen, och jag måste säga att jag har inte fått nämnvärd ledning heller av de inlägg som har hålUts här av reservanterna när det gäller vad slags mUjövårdande åtgärder man har i tankarna. Det har varit svepande, allmänt hållna anföranden.

Men jag anser att reservanterna har förbigått en utomordentligt väsentlig sak. När riksdagen på sin tid antog mUjöskyddslagen avseende den yttre miUön, med mycket stränga bestämmelser för nyetablering av industri, och lagen blev tillämplig även på gamla företag, då sade vi oss att här kan lagstiftningen innebära att samhället genom beslut helt enkelt ålägger företag att vidta dyrbara åtgärder, och detta kan leda till svårigheter för driften med ty åtföUande arbetslöshet. Då införde vi statsbidraget med 25 procent för att hjälpa sådana företag.

Det gällde aUtså åtgärder för att förbättra luften och åtgärder för att förhindra vattenföroreningar. Så småningom tog vi också med bullret. Man kan aUtså få bidrag från samhäUet om gamla företag vidtar av samhället beslutade åtgärder för luftvård, för vattenvård, och för bullerbekämpning.

Jag vUl emellertid fästa uppmärksamheten på att 1972 bestämde sig riksdagen på mitt förslag för att låta även åtgärder som avsåg bullerbekämpning inom industrin bli statsbidragsberättigade - alltså ett bifall tiU den motion som väcktes av bl. a. herr NUsson i Växjö. De åtgärder för den yttre miUön som man får statsbidrag tiU innefattar således även åtgärder inom industrin — så långt har vi redan kommit. Jag har väldigt svårt att förstå hur det skuUe vara möjligt att införa bestämmelser som innebär att statsbidrag skulle utgå även för t. ex. utbyte av en nedsliten maskin som föranleder risker.

Jag upprepar att samma bestämmelser som gäller för bidrag tUl åtgärder för förbättrande av den yttre mUjön gäUer även inom industrin sedan 1972. Jag har bara velat fästa kammarens uppmärksamhet på detta faktum, som tycks ha förbigått en del av de borgerliga talarna i denna debatt.

Herr ROMANUS (fp) kort genmäle;

Herr talman! Jag tycker att vi alla bör vara tacksamma mot statsrådet Bengtsson, för han har ju själv hjälpt tiU att svara på den fråga han StäUde. Eftersom man kan göra en sådan här anordning när det gäller åtgärder mot buller, bör det inte vara omöjUgt att göra det även när det gäUer andra miUöförbättringar.

När det gäUer herr NUssons i Växjö motion har vi också fått litet ytteriigare bidrag tiU kartläggningen av vad som hänt. Herr NUssons svar

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Vissa arbetsmiljöfrågor

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Vissa arbetsmiljöfrågor

tidigare tog jag inte upp, men det var väl ändå inte riktigt att önskemålen i motionen, som gällde bidrag tiU investeringar, skulle ha tiUgodosetts genom arbetarskyddsfonden, för den ger ju inga bidrag till investeringar. Det måste vara ett misstag.

Men om det är så att önskemålen i herr NUssons motion, som ju väsentligen överensstämmer med tankegångarna i reservationen, tUl dels har tillgodosetts när det gäller buller, kan det väl inte vara omöjligt att tillgodose önskemålen även när det gäller andra mUjöproblem. Vi begär ju inte någon lagstiftning i dag utan endast att regeringen skall fundera på dessa frågor. Och om man då tillsätter en liten grupp människor som skall arbeta snabbt och sätter in herr Nilsson i Växjö i den arbetsgruppen, eftersom han ju redan har tänkt genom frågorna på detta område, sä bör det väl kunna gå att åstadkomma en lösning.

Det finns här inte någon lagstiftning med absolut bindande regler att åberopa som faUet är när det gäller andra mUjöproblem, men vi har fått reda på att man arbetar med att skärpa gränsvärdena i olika avseenden. Då kan man kanske lägga det som grund för funderingarna. För egen del försäkrar jag att jag inte kommer att vara petig och säga att det skall göras på exakt det sätt som gäller för den yttre mUjön, utan vad det här gäller är att försöka tillgodose ett behov att snabbt få till stånd förbättringar i arbetsmUjön i sådana företag som av olika skäl har problem med att genomföra förbättringarna så snabbt som man skuUe önska. Och med den utgångspunkten, och i god samförståndsanda, tror jag faktiskt att regeringen i detta faU skuUe kunna gå riksdagen till mötes — om vi här fattar det beslut som statsrådet befarade.

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag är tacksam för de upplysningar som arbetsministern här lämnade.

Statsrådet sade att det i dagens debatt inte har bringats någon klarhet i vad vi menar med den inre mUjön och vilka insatser som där skall göras. Men när man ständigt talar om den dåliga mUjön inom vissa företag, så har man väl där någonting att utgå från.

Sedan har jag inte påstått, herr NUsson i Växjö, och det skulle vara mig helt främmande att göra det, att företagarna inte kommer att göra någonting om de inte får statsbidrag till mUjöförbättringar. Men som jag tidigare underströk har vi klart deklarerat att även mUjökostnaderna inom företagen mäste bakas in i produktionskostnaderna. Nu har vi i dag vissa företag med svag ekonomi, som inte kan göra de nödvändiga insatserna, och om sådana företag ålades att genomföra önskade miUöförbättringar skulle de inte kunna fungera längre. Därmed är detta en arbetsmarknadsfråga. Jag förutsätter att herr NUsson i Växjö även är intresserad av att sysselsättningen inom de företag vi har kan uppehållas så långt som möjligt.

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON:

Herr talman! Herr Romanus vädjade tiU mig att se till så att regeringen tillmötesgår riksdagens beslut — och det fattas bara annat! Men jag har begärt att man här i riksdagen skaU klargöra vad det är man

vill. Och jag måste fortfarande säga att jag inte har blivit på det klara med vad herr Romanus egentligen viUe med sitt inlägg. Det var inte så värst preciserat.

Herr NUsson i Växjö och hans medmotionärer förstod 1971 vad det var fråga om, och deras motion begränsade sig till luft- och vattenföroreningarna samt bullret, aUtså tUl de tre företeelser för vilka man kan få bidrag till en förbättring av den yttre mUjön. Motionärerna ansåg alldeles riktigt att det var orimligt att ge statsbidrag tiU miUövårdande åtgärder för den yttre miUön och därigenom kanske stänga in bullret och luftföroreningen i fabriken. År 1972 blev det också en ändring som tillmötesgick önskemålen i denna motion, och längre menar jag att vi har Svårt att gå.

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Vissa arbetsmiljöfrågor

Herr ROMANUS (fp) kort genmäle:

Herr talman! Statsrådet Bengtsson försvarar nu den motion det här gäller med sådan glöd att man förvånar sig över att den inte blev bifallen, ty det blev den ju inte. Vi har nu fått veta att man kan få bidrag för buUerbekämpande åtgärder, men det kan ju finnas även andra föroreningar och arbetsmUjöstörningar i den inre mUjön.

Om statsrådet tar del av inte bara en replik av mig — som kanske inte var tiUräckligt upplysande — utan också av den motion som folkpartiet har väckt och den reservation som finns fogad tiU utskottets betänkande samt dessutom tar en förnyad titt på herr NUssons i Växjö motion, så tror jag att det kan vara ett tillräckligt underlag för att regeringen med litet fantasi skall kunna lösa det här problemet, om det blir så att riksdagen bifaller reservationen.

Herr JOHNSSON i Blentarp (s):

Herr talman! De frågor som tas upp i det betänkande från socialutskottet som vi behandlar i dag är, som herr Nilsson i Växjö anförde, inte nya - de diskuterades ingående strax före jul förra året i samband med behandlingen av propositionen 130 och socialutskottets betänkande nr 25. Jag kan därför begränsa mig till att helt kort kommentera de reservationer som inte berördes av herr NUsson.

De frågor som tas upp i reservationerna är inte heller nya; de har tidigare behandlats av riksdagen. Talarna i dag har inte tillfört debatten något nytt.

I reservationen 2 berörs förtursbehandling inom arbetsmUjöutredningen av vissa frågor som gäller kemiska ämnen, buUer och dylikt. Utskottet anför nu liksom tidigare att det ankommer på utredningen själv att avgöra om någon fråga skall behandlas med förtur och därmed om delförslag skall framläggas. Jag har inte heller, vare sig i reservationen eUer i de anföranden som hållits, funnit skäl för någon riksdagens åtgärd, varför reservationen bör avslås.

Motionen 34 och reservationen 7 gäller arbetsmiUön i gruvorna, en icke oväsentlig fråga som de senaste åren ständigt varit aktuell. Den behandlades ingående föregående är, och åtgärder har, som framgår av utskottsbetänkandet, fortlöpande vidtagits. Motionärerna och reservanterna kräver stopp för utbyggnaden av dieseldriften, intensifierat utveck-

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Vissa arbetsmiljöfrågor

lingsarbete och längre semester för underjordsarbetare. Med hänvisning tiU utskottsbetänkandet vill jag påpeka att bergsanvisningarna har skärpts, att semesterlagen är föremål för en översyn som berör bl. a. nämnda område och att det bedrivs intensiv forskning och utveckling för att ersätta dieseldriften i gruvorna. Utskottet avstyrker motionen.

I motionen 1337 och reservationen 8 har frågan om förbud mot användning av asbest aktualiserats. År 1972 behandlade utskottet en liknande motion, som avstyrktes. Utskottet har inte heller denna gång funnit anledning att tillstyrka motionen. Utskottet är väl medvetet om de hälsorisker som föreligger och har därför föUt upp de åtgärder som vidtagits och som planerats. Som framgår av utskottsbetänkandet överväger arbetarskyddsstyrelsen vissa förbud samtidigt som man rekommenderar minskad användning av asbest. Jag vUl också framhåUa att flera forskningsprojekt pågår. Jag vill understryka vikten av att dessa fortsätter och att de intensifieras så mycket som möjligt. Det är nödvändigt att man så snabbt som möjUgt övergår tiU andra material. Ett förbud med otaliga dispenser som följd skuUe icke gagna saken utan snarare vara olämpligt. Med hänvisning tiU det anförda avstyrker utskottet motionen.

I reservationen 9 krävs lagstiftning angående hygieniska gränsvärden. Som framgår av utskottsbetänkandet pågår en revidering av gränsvärdeslistan. Det beräknas att den reviderade gränsvärdeskalan kommer att bli föremål för överläggning och framläggas under 1974. Det är väl riktigt att vänta med kritik och debatt i frågan tills den reviderade gränsvärdeskalan har framlagts.

Utskottet påpekar också att arbetsmUjöutredningen har frågan under prövning. Vi har fullt förtroende för utredningen, vUket herr Hagberg i Borlänge inte tycks ha. Utskottet avstyrker därför den motion som ligger till grund för reservationen.

Reservationen 10 gäller varudeklaration av industrimaskiner. Som framgår av betänkandet är frågan under övervägande. Enligt utskottets bedömning Ugger vad som anförts i motsvarande motion i linje med direktiven tUl arbetsmUjöutredningen, där det bl. a. sägs att de frågor som tas upp i motionen bör ägnas stor uppmärksamhet. Utskottet anser sig därför kunna förutsätta att de berörda frågoma kommer att behandlas av arbetsmiU öutred ningen.

Med detta, herr talrnan, ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan på samtliga punkter.

Herr LÖVENBORG (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Johnsson i Blentarp säger att talarna inte har tUlfört debatten något särskilt nytt, bl. a. i vad gäller reservationen 7. Det är klart — för det handlar här om ett förhållande som kvarstår och som är lika klart i år som det var i fjol. Sade man i fjol att två gånger tvä är lika med fyra kan man naturUgtvis säga det även i år.

Utskottets talesman vänder sig bl. a. mot tanken att underiordsarbe-tande skall erhålla längre semester, Uksom andra arbetstagare som är utsatta för joniserande strålning. Han hänvisar därvid till pågående utredningar. Jag har här anfört att arbetarskyddsstyrelsen inte är främmande för tanken på längre semester och att Svenska gruvindustri-

arbetareförbundet ställer det som krav. Jag tycker att det borde vara helt logiskt att alla som utsätts för sådan strålning som jag har talat om och som åsyftas i vår motion behandlas lika oavsett om de arbetar på ett lasaretts röntgenavdelning, i ett kärnforskningslaboratorium eller i en gmva under jord. Varför skuUe det vara någon skillnad? Varför måste man nu hänvisa tiU ytterligare utredning? Jag tycker för min del att saken är solklar. Det finns undersökningar och statistik, och det är helt klarlagt att en mängd gruvarbetare utsätts för radioaktiv strålning, i det här fallet i form av radon. Gmvarbete under jord bör aUtså klassas som radiologiskt arbete, den saken är klar, och jag tycker att man halkar över det litet väl lättvindigt.

När det sedan gäller dieseldriften heter det i utskottets skrivning att en del saker nu görs, vUket också herr Johnsson i Blentarp påpekade. Jag har uttalat en viss tUlfredsställelse över att det rör på sig litet grand. Det tar jag framför aUt som ett bevis för att arbetarnas kamp lönar sig och för att gruvarbetaropinionen nått fram till ansvariga kretsar. Visst är det bra att det har börjat röra på sig, men jag har velat påpeka att det brådskar och att det här aktuella forsknings- och utveckUngsarbetet behöver prioriteras.

Vi vet alla att takten i ett utvecklingsarbete alltid hänger samman med hur helhjärtat man går in för det, hur mycket resurser som satsas och hur man prioriterar en viss typ av forskning. Vi anser att missförhållandena i det här fallet är så grava att den här forskningen bör ges högsta prioritet. Det handlar om livräddning, och därför tycker vi att riksdagen har anledning att säga tiU att det brådskar och att det här arbetet bör intensifieras.

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Vissa arbetsmiljöfrågor

Herr OLSSON i Stockholm (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag måste fråga herr Johnsson i Blentarp om han tror att vaga rekommendationer om att använda andra material än asbest leder tiU något positivt för arbetarna. Kan sådana vaga rekommendationer ha någon effekt om det inte finns tvingande bestämmelser?

Herr Johnsson säger att inget nytt har tiUkommit sedan i fjol, och jag vill instämma i det. Det har nämUgen inte införts något förbud eller utarbetats några skyddsföreskrifter, som kan fyUa kravet att arbetarna skall skyddas. Utskottet medger liksom delvis herr Johnsson i Blentarp att en fara föreligger, men man vägrar att vidtaga några åtgärder. Så tUl vida har inget nytt hänt sedan i flol. Det nya är att ytterligare ett antal arbetare och andra har hunnit skadas av asbest och få förändringar på lungorna. Därvidlag har det hänt något sedan förra året, herr Johnsson! Jag måste fråga vad herr Johnsson anser om att byggnadsarbetare i dag fortfarande utsätts för faran att drabbas av asbestos.

Herr JOHNSSON i Blentarp (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag viU börja med att säga till herr Lövenborg att jag betonat att semesterlagstiftningen är föremål för översyn, och underdel arbetet kommer bl. a. gruvarbetarnas förhållanden att beröras.

Sedan säger herr Lövenborg att det brådskar med en översyn av dieseldriften i gruvorna. Det har i utskottsbetänkandet understrukits —

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Vissa arbetsmiljöfrågor

liksom jag gjorde — att forskningsarbete pågår och att detta bedrivs intensivt på oUka områden. Vi får väl förutsätta att man kommer fram till en lösning som innebär att dieselfordonen inte skall behöva användas i gruvorna, men det går inte att beställa ett förbud förrän det finns en ersättningsprodukt.

TUl herr Olsson i Stockholm skuUe jag viUa säga att rekommendationerna är betydligt mera positiva än vad en lagstiftning, som urholkas av otaUga dispenser, skulle vara.

När det gäUer skyddsåtgärderna mot asbestos har det framhållits, och det står också i utskottets betänkande — vUket herr Olsson finner, om han studerar det - att förbud inom byggsektorn planeras liksom vissa åtgärder inom andra områden. Det är klart att det är otillfredsställande, oavsett om det är på en byggarbetsplats eUer någon annanstans, att arbetare kan utsättas för hälsofara, men man måste först ha ersättningsprodukter innan man kan eUminera faran.

Herr LÖVENBORG (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Johnsson i Blentarp måste ha fått både reservationen och vår motion en smula om bakfoten — vi har ju inte krävt förbud mot dieseldrift; vi förstår också att det måste komma någonting annat i sfället för diesel. Men vi har krävt förbud mot fortsatt utbyggnad, dvs. förbud mot utökning av dieseldriften, och vi har krävt en nedtrappning av användningen av diesel.

Sedan h"änvisade herr Johnsson åter till en översyn av semesterlagen. Samma besked fick jag även 1971 i en debatt med socialminister Aspling. Men om vi är överens om att det brådskar och att vi här har en ganska väl koncentrerad arbetargrupp, ifrågasätter jag om det behövs någon omständlig översyn. Vi bör ha klart för oss att för varje månad och varje år som går förgiftas arbetare. Därför måste riksdagen kunna uttala sig för att konkreta åtgärder skaU vidtas synnerligen snabbt, och då är förlängd semester en av vägarna att gå. Ett utvecklingsarbete för att få bukt med dieseldriften är en annan fråga. Jag är säker på att hade riksdagen sagt ifrån på skärpen tidigare, hade det i dag funnits bättre och mera miUövänliga maskiner i gmvorna. Problemet är inte nytt, och att det finns alternativ vet vi. Tidigare hade man underjord maskiner för lastning och transport vUka drevs av elmotorer och andra maskiner som drevs med tryckluft. Sedan början av 1960-talet har den s.k. sterlin gm otorn diskuterats, som skall ge avgasfri drift, det bedrivs forskning för ackumulatordrift osv.

Men det har ju inte hänt särskilt mycket under de här åren; det är det som är problemet. Jag är säker på att hade gmvbolagen känt ett verkligt behov av att driva på, hade man kommit betydligt längre. Det intresset har emellertid inte funnits. I stället har man gått den motsatta vägen och överallt demonterat den miUövänliga eldriften och i stället gått in för dieseldrift. Detta har man gjort av lönsamhetsskäl, även om det finns folk som ifrågasätter lönsamhetsberäkningarna. - I varie fall har det ju inte varit lönsamt för de arbetare som har fått sin hälsa förstörd!

Herr OLSSON i Stockholm (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Johnsson i Blentarp antydde att jag inte skulle ha

studerat utskottsbetänkandet tiUräckUgt väl. Där står det nämUgen att förbudsåtgärder mot användning av asbest i fri form övervägs. Om herr Johnsson i stället - eftersom han skulle bemöta reservationen - hade lyssnat på mitt anförande, skuUe han ha hört att jag vid två tUlfällen citerade just den delen av utskottets betänkande. Då sade jag också att det inte kan vara tillfredsstäUande att man "överväger" förbud mot användning av asbest i specifik form, eftersom under tiden en mängd arbetare skadas - medan man sitter och överväger.

Mot att utskottet gjort den bedömningen, att det skuUe vara bättre med rekommendationer än med förbud, som kanske måste kringgärdas med en mängd andra bestämmelser, anförde jag synpunkten, att man måste ha en broms att dra i när fara föreligger Måste man inte kunna vidta åtgärder för att få slut på användandet av en farlig produkt?

Beträffande ersättningsprodukter har tydligen herr Johnsson i Blentarp en annan uppfattning än vad Byggnadsentreprenörföreningen och Byggnadsarbetareförbundet har. Där säger man klart att det finns ersättnmgsprodukter. Byggnadsentreprenörföreningen tiUstyrker ett förbud mot användande av asbest i fri form, och Byggnadsarbetareförbundet går på linjen totalt förbud mot användande av asbestprodukter. Men herr Johnsson har tydUgen en annan uppfattning och talar ivrigt för den. Han säger också att det är otillfredsställande att arbetare skadas. Den uppfattningen borde då rimligen leda tiU åtgärder som förhindrar att den typen av skador uppstår.

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Vissa arbetsmiljöfrågor

Herr JOHNSSON i Blentarp (s) kort genmäle:

Herr talman! TUl herr Lövenborg vill jag bara säga att jag inte har fått motionen om bakfoten. Där krävs förbud mot vidareutbyggnad av dieseldrift. Som jag tidigare har sagt är jag väl medveten om farorna av den utveckling som pågår inom gruvindustrin. Vi förutsätter dock att man skall kunna finna medel för att förebygga hälsoriskerna där.

Jag har, herr Olsson i Stockholm, ingen annan uppfattning än Byggnadsarbetareförbundet. Man använder emellertid asbest inom ett vida större område än byggbranschen. I fråga om byggbranschen har vi understrukit att man där överväger förbud. Jag förutsätter alltså att här kommer ett förbud.

Innan man utfärdar ett generellt förbud måste man se tUl att ersättningsprodukter finns över hela fältet. Inom vissa områden finns ersättningsprodukter, och jag förutsätter att där också kommer ett förbud.

Herr SIVERT ANDERSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Under senare år har ett allt starkare intresse för arbetsmiUöfrågorna gjort sig gällande. Den här opinionen har varit och är ett mycket gott stöd för aUa dem som arbetar med dessa frågor Det är inte särskilt länge sedan som de fackliga organisationerna fick arbeta i skymundan med dessa frågor. Kraven på förbättringar av arbetsmUjön bärs nu fram av en bred opinion, och det gagnar de fackliga strävandena på detta område.

Intresset för arbetsmUjöfrågorna är också starkt här i riksdagen. Det

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Vissa arbetsmiljöfrågor

kan man avläsa pä den aktivitet som nu utvecklas här. Ett omfattande reformarbete har också kommit i gång, och i fortsättningen kommer en aUt hårdare reglering att genomdrivas när det gäller förhållandena ute på arbetsplatserna. Det framgår också av utskottets skrivning.

Vid utskottsbetänkandet finns fogade ett antal reservationer, och det är med anledning av dessa som jag nu har begärt ordet. Det gäller frågan om företagshälsovård, det gäller statsbidrag tiU arbetsmUjöförbättrande åtgärder och det gäller frågan om hygieniska gränsvärden.

Företagshälsovården är alldeles avgjort ett viktigt instrument i den förebyggande hälsovården. Tyvärr innebär nuvarande situation på personalsidan att det föreligger en viss motsättning mellan företagshälsovårdens personalbehov och landstingens behov av personal tiU den aUmänna sjukvården. Det rör sig alltså här om känsliga avvägningsfrågor, som sannerligen inte lämpar sig för några principbeslut i riksdagen — det har på ett mycket påtagligt sätt tidigare i dag givits exempel på det från Kronobergs län. En obligatorisk företagshälsovård är omöjlig att skapa innan man har frågan om personalresurserna klar

Eftersom de här frågorna föUs fortlöpande på såväl det centrala som det regionala planet inom arbetarskyddsverket, behöver några nya regler nu inte införas. Landstingen har dessutom redan med gällande ordning att delta i uppbyggnaden av företagshälsovården i mindre företag. Detta har, såsom vi tidigare här har hört sägas, av resursskäl inte kunnat genomföras.

När det sedan gäller frågan om statsbidrag till arbetsmUjöförbättrande åtgärder finner jag den framställningen något märkUg. Under stor enighet uttalades på sin tid av arbetsmUjöutredningen att kostnaderna för en bättre arbetsmUjö måste bäras av produktionen, och flera talare, som står bakom reservationen, har här varit uppe och sagt samma sak. De motiv som låg bakom det ställningstagandet i arbetsmiljöutredningen är bärande även i dag. Det är nämUgen utomordentligt svårt att avgränsa de kostnader som har direkt med arbetsmiljön att göra och de kostnader som uppstår tUl föUd av förändringar som syftar tUl att öka produktionen. Kostnaderna kommer dessutom att variera med den viUa att förbättra arbetsmUjön som företagarna tidigare haft. Det går inte att bortse från risken att mindre nogräknade arbetsgivare underlåter att underhålla arbetsmiUön i förhoppningen om att de, när arbetsmiUön är tillräckligt förslummad, skall få statsbidrag för att sanera företaget.

Det är en orimlighet att ge sig in på dylika resonemang, och jag yrkar med skärpa avslag på reservantemas framställning.

Ett statsbidrag tiU förbättring av själva arbetsmiUön kan dessutom, såsom här redan tidigare har framhållits, innebära att direkt olämpliga arbetsprocesser kommer att bevaras just därför att det inte finns någon rimlig möjlighet att avgöra vid vilket tiUfäUe en förbättring skulle vara statsbidragsgrundande eller ej.

TiU herr Romanus vill jag nog säga att han ställer upp med en utomordentligt utpräglad naivitet när han tror att man genom regler kan slippa ifrån arbetsgivare som har den grundläggande uppfattningen att de skall tiäna så mycket pengar som möjligt på minsta möjUga kapital. Det tyder på en viss oerfarenhet och bristande kunskap om förhållandena i

produktionslivet när man står här och säger någonting sådant.

ArbetsmiUöutredningen har också framhåUit att samhället i och för sig i vissa situationer kan gå in och påverka arbetsmUjön. Jag delar uppfattningen att åtgärder föranledda av näringspolitiska överväganden kan påverka arbetsmUjöfrågorna för en viss grupp. Men då har det inte ett dugg med arbetarskyddslagen och dess krav att göra. På samma sätt är det om ett företag nedläggningshotas eUer läggs ned därför att kraven på bättre arbetsmUjö är så framträdande att man inte längre finner det ekonomiskt lönsamt att fortsätta produktionen. Då kan naturligtvis arbetsmarknadspolitiska medel för att lätta på de svårigheter som uppstår sättas in. Det är precis vad som i dag sker när en stor del av järn- och stålgjuterUianteringen i det här samhäUet helt enkelt omgrupperas då det visar sig att de små företagen över huvud taget inte har någon rimlig möjlighet att fylla de krav som anvisningarna på området ställer upp. Dessa företag läggs ned, och här får arbetsmarknadspoUtiska medel användas för att klara situationen. Jag tror att det är riktigt att gå den vägen därför att man annars riskerar att bU skinnad in på bara kroppen av arbetsgivare som försöker dra nytta av konjunkturerna när det gäUer arbetsmiUöfrågorna.

1 reservationen finns dessutom ett utomordentligt märkligt resonemang, som jag förmodar att jag har uppfattat riktigt. När jag lyssnat på debatten, har jag funnit att formuleringen i rimlighetens namn måste vara fel. I reservationen står nämligen att det finns ett särskUt behov av stöd till äldre företag. Stora Kopparberg är ett av landets äldsta aktiebolag. SkuUe detta företag vara i särskUt behov av pengar från staten för att klara arbetsmUjön? Jag skulle inte tro det.

Om vi studerar utskottsbetänkandet finner vi där omnämnda en rad aktiviteter, som syftar till att angripa arbetsmUjöproblemen. Samtidigt skall vi vara på det klara med att det förs en mycket intensiv diskussion på arbetsplatserna om dessa arbetsmUjöfrågor. Kanske alldeles särskilt gäller den diskussionen gränsvärden för luftföroreningar och kemiska ämnen m. m. Nu är detta ett oerhört stort problem, som kompliceras av svårigheten att fastställa värden som ger en tiUfredsstäUande säkerhet.

Tyvärr är inverkan av t. ex. kemiska ämnen pä människan endast delvis känd. Den inverkan man studerat har oftast avlästs på akuta effekter, medan kännedomen om mera långsiktiga effekter eller samverkande effekter av oUka medel inte är tillfredsställande. Vi har aUtså att göra med ett oerhört komplicerat problem, som emellertid måste angripas. Det får dock inte ske så, att vi genom lag binder fast värdena och gör det omöjUgt att snabbt anpassa dem till nya erfarenheter och kunskaper som kommer fram om de olika arbetsmUjöfaktorerna.

Herr Hagberg i Borlänge tog upp frågan om gränsvärdena och appellerade till den sovjetiska Ustan. Han talade om den målsättning — om jag uppfattade det hela rätt - som man har i Sovjet, nämligen att påverkan från arbetsmiUöfaktorerna inte skall vara större än att man hela livet kan stå i jobbet utan att bli skadad.

Javisst, det är intressant att konstatera att gränsvärdestabellerna med den utgångspunkten naturligtvis får ett helt annat utseende än dem vi i dag handskas med. Men det viktiga är inte gränsvärdestabellerna utan

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Vissa arbetsmiljöfrågor

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Vissa arbetsmiljöfrågor

själva arbetsmiUön. Det avgörande är hur man skall kunna angripa problemen, sä att man inte bara får en bra tabell utan också en bra arbetsmiUö. Trots de fina tabeUerna undrar jag om förhållandena i Sovjet är särskilt mycket bättre än här. De erfarenheter som har kommit därifrån visar sannerUgen på någonting annat.

Antalet kemiska ämnen är för övrigt mycket stort. Här har nämnts att det uppgår till 2 mUjoner och att en god del av dessa ämnen används i kommersiellt bruk. I den internationella litteraturen lär det finnas förslag på närmare 1 000 gränsvärden för kemiska ämnen. Det innebär naturligtvis att vi måste göra stora insatser för att lösa dessa problem. Men enbart att införa gränsvärden räcker inte. Vi måste kanske framför allt få en effektiv produktkontroU med genomslag direkt i arbetsmUjöerna. Dessutom krävs att vi får fram enkla och säkra mätutrustningar och mätmetoder, som gör det möjligt att tackla problemen direkt ute på arbetsplatserna.

En ytterligare komplicerande faktor i de här sammanhangen är ju att arbetsmarknaden har bUvit och i allt större utsträckning kommer att bli öppen för nya grupper av människor, personer som riskerar att i högre grad än andra drabbas av arbetsmUjöfaktorernas påverkan. Här kan man nämna kvinnor under havandeskap och personer med vissa handikapp. Gränsvärdestabellerna får inte bli en pappersprodukt utan tillämpningsmöjlighet. De skaU naturligtvis vara direkt tiUämpbara ute på arbetsplatserna.

Nu drivs de här frågorna — och de drivs mycket hårt — inom arbetarskyddsstyrelsen. Dessutom har arbetsmUjöutredningen i uppdrag att se över alla dessa frågor. Att med de motiveringar som jag har fört fram här peka på att vi skall närma oss de östeuropeiska gränsvärdena och inbilla oss att därmed är allting bra, tror jag är felaktigt. I stället gäller det naturligtvis att försöka få fram såväl värden som mätmetoder, instrument och uppföljningsmöjligheter som gör att vi fattar beslut av annat slag än de här principbesluten som det är så populärt att fatta här i kammaren numera och som inte leder till särskUt mycket.

Herr talman! Dagens diskussion visar att arbetsmiUöfrågoma har en djup och allvarlig förankring bland människorna ute i arbetslivet. Detta utgör i sig självt en garanti för att de här frågorna kommer att bäras fram med mycket stor kraft i olika sammanhang i framtiden. Utskottsmajoritetens mening innebär också en bekräftelse härpå, och jag yrkar bifall till utskottets hemstäUan på samtliga punkter.

Herr HAGBERG i Boriänge (vpk) kort genmäle:

.Herr talman! På grund av salens storlek missade jag en replik av herr Johnsson i Blentarp, men eftersom han inte sade någonting annat om hygieniska gränsvärden än vad som står i utskottets betänkande kanske det inte var så stor skada.

När emellertid herr Sivert Andersson i Stockholm berör principer som innebär litet mer än vad utskottet tar upp, sä kan det verkligen finnas anledning att diskutera dem. Vi har i dag rekommendationer, och herr Andersson säger att vi inte skall ha sådana I någon lag som är fast bindande. Nej, det vUl inte jag heller och inte värt parti, men vi vUl ha en

lag som säger att de värden som arbetarskyddsstyrelsen utfärdar skall efterföljas - och de skaU regelbundet ses över. Som det nu är nonchaleras rekommendationerna på många stäUen. I dag är de en pappersprodukt, och någonting sådant vUl vi inte ha. Vi bör få fram flera och bättre mätmetoder. Kombinationseffekterna är i dag inte utrönta, men gränsvärdena bör vara förpliktande för företagen, och skyddsombuden skulle på ett helt annat sätt kunna värna om arbetsmUjön, om det fanns en lagstiftning att hänvisa tiU.

Sedan kommer jag tiU arbetsmUjöutredningens arbete och frågan om vilken målsättning vi skall ha. Skall vi ha samma målsättning som Sovjet, nämligen att man inte skall få någon skada på sig under hela sitt liv? Jag hävdar det bestämt. Forskarna vid Karolinska institutet säger tiU och med att de värden som vi har i dag tar mera hänsyn till de ekonomiska intressena än till människan. Vi måste klart slå fast, om vi viU ställa upp en lista efter de mänskliga behoven eUer om värdena skaU kunna påverkas av ekonomiska intressen. Jag tror att det är en stor Ulusion att tro att vi skall kunna vänta på utveckUngen innan vi faststäUer värdena. Vad skaU driva på utvecklingen, om inte en bestämd målsättning som finns lagfäst? Med en sådan lagstiftning tvingas företagen att vidta åtgärder som de inte tvingas tiU i dag.

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Vissa arbetsmiljö-frågor

Herr ROMANUS (fp) kort genmäle;

Herr talman! När man hört herr Sivert Anderssons jungfrutal — jag tror att det var hans jungfrutal nyss - är man frestad att utöver de sedvanliga gratulationerna också säga att det lät som något av en fläkt från det kalla krigets dagar. Det var ingen gräns för hur eländigt det här förslaget från oppositionen om statligt stöd var, vUken naivitet det tydde på och vilken brist på erfarenhet av produktionslivet som måste ligga bakom.

Den där typen av kommentarer kanske man inte behöver bemöta. De är inte sakliga. Men i det fall vi nu diskuterar är det dessutom så, att kommentarerna drabbar i lika mån herr Anderssons partivänner, om vilka vi just fått höra hur omfattande erfarenhet de har av produktionslivet — 27 år tror jag nämndes för den ena av motionärerna. Då tycker jag det kunde finnas skäl att vara en liten aning återhållsam med denna typ av kommentarer. Dessutom fick vi höra av arbetsmarknadsministern att det som reservanterna vill ha redan har införts när det gäller buller. Det som vi vill är alltså att man skall se, om man kan utvidga möjligheterna att ge sådant här stöd övergångsvis och i undantagsfall även för andra miljöproblem än buller. Det kan väl inte vara så oerhört farligt.

För att undvika missförstånd vUl jag understryka att avsikten i vaqe fall från vårt håll är att dessa möjligheter tUl stöd skall tillämpas restriktivt. Det är inte fråga om något allmänt subventionerande av investeringar i näringslivet, utan det gäller just de fall som vi har pekat på. Jag håller gärna med om att det var olyckligt att säga att det skall gälla äldre företag. Vad vi menar är naturligtvis att det skall gälla företag med stor andel av sina arbetsplatser i äldre lokaler, med äldre utrustning osv., där det skulle kosta mycket att genomföra de här förbättringarna, och där företagens ekonomi inte skulle klara det. Det tror jag säkert att den

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Vissa arbetsmiljöfrågor

föregående ärade talaren förstod, om han läste motionerna på det sätt som de var avsedda att läsas på.

Herr SIVERT ANDERSSON i Stockholm (s) kort genmäle:

Herr talman! Först vill jag säga till herr Hagberg i Borlänge att vad de olika utredningar som arbetar med dessa frågor har att utröna är faktiskt hur vi skaU klara gränsvärdesproblematiken rent juridiskt. Vi är överens om att gränsvärdena inte bör vara låsta i en lag, men vi vill ha dem inskrivna i de bestämmelser som utges av arbetarskyddsstyrelsen, på ett sådant sätt att de får samma verkan som lag men lätt går att anpassa till den UtveckUng som vi har att vänta på detta område.

När det sedan gäller frågan om att dela målsättningen som man har i Sovjet, är jag, utan att här i kammaren viUa binda mig på denna punkt, inte riktigt säker på att vi skaU ha en sådan målsättning. Jag undrar om det är tUlräckligt med målsättningen att omgivningsfaktorerna skall vara sådana att arbetstagaren kan exponeras åtta timmar om dagen under fem dagar i veckan under hela sin arbetsföra tid utan att få några skador av det. Arbetstagarna debuterar i arbetsmiUöerna vid olika åldrar, en del av dem vid tidpunkter då många påverkas särskilt av de ämnen som finns i arbetsmiUön. Även tiU det måste man ta hänsyn. Jag tror inte man kan bortse från reservationen att det finns människor som är särskUt mottagliga för arbetsmUjöfaktorer, när man gör den här a-wägningen. Vi får komma tillbaka till detta när vi har gränsvärdena klarlagda och kan resonera om hur det hela ligger till.

TUl herr Romanus, som tydUgen har drabbats av frossa och känner det kaUa krigets kårar krypa utefter ryggen, vill jag säga att mitt anförande här inte kan drabba någon partivän tUl mig med 27 års erfarenhet från verkstadsindustrin. Herr Romanus har sagt sig vara nöjd med den diskussion som numera förs i socialutskottet och i kammaren från den socialdemokratiska gruppen, och därför är det väl inte att trampa honom på tårna när vi nu helt är överens.

Då det gäller buUer tror jag tyvärr att herr Romanus har missuppfattat hela den situationen. Bullerfrågan är inte alls löst. BuUrar det på en automatsvarvsavdelning i ett företag, var det än ligger i det här landet, kommer icke i dag enligt gäUande regler några statsbidrag att betalas ut för att lösa det bullerproblemet med mindre än att det är frågan om åtgärder som också har anklang i den yttre mUjön.

Herr HAGBERG i Boriänge (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Andersson och jag är överens om hur lagfästa värden skall regleras. Men vi är tydligen inte överens om och man blir ganska besviken över att en ledamot av arbetsmiljöutredningen ändock inte viU acceptera tesen att man inte skall få någon skada under sitt liv på grund av att man finns på en arbetsplats. Tummar man på den målsättningen måste det bero på att man tar hänsyn tUl de ekonomiska intressena.

Om arbetsmUjöutredningen skall kunna lägga fram enhälliga förslag måste man tumma på de medicinska aspekterna. Jag är helt övertygad om att arbetsköparna inte kommer att gå med på sådana gränsvärden som

kan vara tiU fromma för arbetarna. Det skulle betyda, som jag ser det, stora kostnader. Men det är kostnader som de gott kan betala då de under så lång tid utsatt arbetarna för dessa hälsorisker.

Men efter vad jag kan se är herr Andersson på glid mot att inte bara se rent medicinskt på frågan om att fastställa gränsvärden utan också mot att ta hänsyn till andra synpunkter och då kommer, efter vad jag kan förstå, de ekonomiska bedömningarna in i bilden. Jag tror inte det är sådana gränsvärden man vill ha på arbetsplatserna.

I så faU tror jag att man helt missuppfattat den opinion som finns längst ner på verkstadsgolvet, som kräver en säker arbetsmUjö.

Herr ROMANUS (fp) kort genmäle:

Herr talman! Mina uttalanden i buUerfrågan nyss byggde på de upplysningar som vi fick av statsrådet Bengtsson. Om det är som herr Andersson säger, att frågan inte är löst på ett tiUfredsställande sätt när det gäller buller, vUket jag mycket väl kan tänka mig att han har rätt i, är det ytterligare ett skäl att stödja reservationen 3.

Herr SIVERT ANDERSSON i Stockholm (s) kort genmäle: Herr talman! TUl herr Hagberg vUl jag än en gång säga att de målsättningar och resonemang som skall ligga tUl grund för framtida gränsvärden inte är de sovjetiska. Jag sade också att jag inte vill binda mig här i riksdagen för den uppfattningen. Men det är mycket som -talar för att man måste gå längre. Det är nämUgen så, att om man enbart rättar sig efter de medicinska bedömningarna av påverkan på människan under fem dagar i veckan, åtta timmar om dagen då kan man få för höga värden. Man måste ta hänsyn till att människorna numera i den yttre miUön exponeras för alltmer som utgör bidragande orsaker och som kan innebära att man måste sätta värdena lägre än vad som framgått. Jag vUl inte säga att det bUr sä, men de tankegångarna måste föras fram för de är sannerligen relevanta.

Till herr Romanus viU jag bara säga att mina upplysningar på detta Område ocksä bygger på vad herr arbetsmarknadsministern sade. Därför kanske det är bäst för herr Romanus att kolla hur det i verkligheten förhåller sig.

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Vissa arbetsmiljö-frågor

Herr WIKNER (s):

Herr talman! I den motion som jag och flera med mig inlämnat, nr 165, har vi påtalat att ca 800 000 människor arbetar i arbetsmiUöer som är sämre än de borde vara. Vi påpekar vidare att en dålig arbetsmUjö med buller, hälsofarlig luft, felkonstruerade verktyg och maskiner samt tunga och riskfyllda arbetsmoment drabbar många av industrins arbetare.

Vi måste få en god målsättning när det gäller vår arbetsmiUö. 1 den avsikten har vi sagt att någon form av varudeklaration, som t. ex. talar om en bearbetningsmaskins ljudnivå, värmeavgivning, arbetsställning och behov av manuell kraft, är ett sätt att få veta hur den arbetsplats är utformad där arbetaren skall tillbringa sina arbetstimmar. De som är verksamma på arbetsplatsen skulle på det viset få något konkret att ta på vid sina diskussioner med arbetsgivarna om verktygs- och maskinval.

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Vissa arbetsmiljöfrågor

En sådan varudeklaration skulle även bidra till sanering inom maskin-och verktygsindustrin. Ett krav från samhället på den här punkten skulle fä till följd forskning och produktutveckling inom denna sektor. Den industri som inte levde upp tiU samhäUets krav skulle sedan helt logiskt inte kunna behålla sin marknadsandel.

Vi kräver också att vi skall få veta hur den maskin som ställs på verkstadsgolvet kommer att påverka arbetsmUjön. Våra möjligheter att på planeringsstadiet veta hur vi skaU styra inköp av verktyg och maskiner ökar, framhåller vi, när vi vet vUka egenskaper varorna har.

Den här styrningen kommer också på sikt att leda tUl att många yrkessjukdomar kraftigt minskar i utbredning.

Utskottet har, som jag ser det, ägnat vår motion en mycket hygglig skrivning. I betänkandet sägs det nämligen:

"Utskottet delar motionäremas uppfattning att ett system med varudeklarationer eller typbesiktningar från arbetsmUjösynpunkt skulle vara ett verksamt medel att styra utveckUngen mot mer miUövänliga anordningar på arbetsplatsema och skuUe kunna ge arbetstagarna möjligheter tiU medinflytande vid maskinvalet redan på planeringsstadiet. Denna bedömning synes ligga i linje med direktiven till arbetsmiUöutredningen, vari bl. a. framhåUs att stort intresse bör ägnas frågor som angår granskning och besiktning av arbetslokaler, maskiner och anläggningar, varvid obligatorisk förhandsgranskning i viss omfattning av förslag, konstruktionsritningar o. d. torde få övervägas."

Jag uppfattar detta nästan som ett tillstyrkande av motionen, särskilt som utskottet fortsätter: "Utskottet anser sig därför kunna förutsätta att frågan om varudeklaration eller typbesiktning från arbetsmUjösynpunkt av maskiner, redskap eller andra anordningar ägnas uppmärksamhet av arbetsmiUöutredningen."

Jag kan också tala om, att när jag skrev den här motionen var jag i kontakt med en direktör för arbetarskyddsstyrelsen, som ansåg att det var nödvändigt med en utredning om varudeklaration på maskiner och verktyg. Därför hemställde jag i motionen att den skulle skickas tiU arbetarskyddsstyrelsen, som faktiskt med glädje skuUe ta emot den. Nu har vi en utredning i gång, nämligen arbetsmUjöutredningen.

Det finns också en reservation, nr 10 av herr Hagberg i Borlänge från vpk, som tar upp min motion. I reservationen hemställs "beträffande varudeklaration av industrimaskiner m. m. att riksdagen med anledning av motionen 1974:165 ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört". Jag förmodar, med den starka skrivning som gjorts i utskottet, att syftet nås i alla fall och att det kanske är helt onödigt att påpeka detta för Kungl. Maj:t så att Kungl. Maj:t skall påpeka det för utredningen, när denna har det här uppdraget tidigare. Jag har väl ingenting direkt emot reservationen 10, men jag tror att det är en omväg, och därför har jag faktiskt inget annat yrkande än om bifall tiU utskottets hemställan.

Herr HJORTH (s):

Herr talman! TUlsammans med herrar Fredriksson och Häll har jag i motionen 1974:703 hemställt om "initiativ tUl ett intensifierat utvecklingsarbete i syfte att för gruvindustrins räkning få fram mera mUjövänli-

ga maskiner vid arbete underjord".

Införandet av de dieseldrivna maskinerna för lastning och transport av malm har ju verksamt bidragit till att försämra arbetsmUjön under jord. De luft- och eldrivna maskiner som tidigare användes — och fortfarande finns vid vissa gruvor - torde ur miljösynpunkt vara överlägsna de dieseldrivna. Dieselmaskinerna orsakar stora ventUationsproblem, och det händer ocksä aUtemeUanåt att friskluftstUlförseln skadas vid sprängningar.

Vi motionärer anser att utöver en förbättrad och funktionsduglig ventilation stora ansträngningar måste göras för att få fram mera miUövänliga maskiner vid arbete under jord. Gmvarbetet i sig självt innebär så många olycksfaUs- och hälsorisker att man inte ytterligare skall förvärra arbetsmUjön genom dieselavgaser.

Under senare tid har alarmerande rapporter från olika företagsläkare lämnats om en överdödlighet i lungcancer bland gruvarbetare. Som främsta orsak tiU detta har angivits de höga radonhalterna. Det är en synnerligen allvarUg utveckling, som med olika forsknings- och andra åtgärder måste bekämpas.

Socialutskottet har lämnat en utförlig redovisning för det arbete som är på gång i fråga om en bättre gruvmUjö. Berganvisningarna har skärpts så att numera gränsema för exponering för vissa luftföroreningar från bl. a. motoravgaser har sänkts. "Ett flertal pågående forsknings- och utveckUngsprojekt syftar till att förebygga hälsoriskerna på grund av dieselavgaser i gruvor" Jag noterar detta med tiUfredsstäUelse, liksom att Svenska utveckUngs AB i enlighet med motionärernas önskan arbetar med att få fram mUjövänligare gruvmaskiner. Jag vUl understryka vikten av att arbetet intensifieras, så att vi snabbt får fram mindre hälsofarliga transport- och lastmaskiner, t. ex. genom batteridrift.

I avvaktan på detta och vidare forskningsarbete bör gruvföretagen ägna ventilationsfrågorna skärpt uppmärksamhet och se tiU att tUlförUt-liga anläggningar finns för utvädring av dieselavgaser och spränggaser. Skyddsombuden har ju nu också möjlighet att på ett effektivare sätt än tidigare ingripa mot arbetsplatser som ej håller måttet i det här avseendet.

Då sålunda initiativ redan tagits i vår motions syfte, har jag inget särskUt yrkande. Vi motionärer kommer att föUa frågans vidare utveckling och lovar att återkomma om inte mera mUjövänliga maskiner vid arbete under jord snart kommer fram och börjar användas i våra gruvor.

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Vissa arbetsmiljöfrågor

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c):

Herr talman! Jag vUl tUl slut göra ett tillrättaläggande med anledning av att herr NUsson i Växjö gjorde gäUande att ingenting har hänt beträffande företagshälsovården vid Kronobergs läns landsting i Växjö. Detta berodde enligt herr NUssons uppfattning — om jag fattade honom rätt - på att de borgerliga styr i landstinget.

Först och främst leds sjukvårdssektorn, som har de flesta anställda, av ett socialdemokratiskt landstingsråd. Men det har inte rått några delade meningar inom landstinget i den här frågan. Landstinget har nämligen inrättat en läkartiänst för företagshälsovården och anvisat resurserna. Tjänsten har varit utannonserad tre gånger, men man har icke fått någon

7 Riksdagens protokoll 19 74. Nr 48-50

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Kissa arbetsmiljöfrågor

sökande och således icke kunnat anställa någon läkare. När detta inte lyckats har man i stället försökt samordna företagshälsovården vid landstinget med övrig företagshälsovård i Växjö för att på så sätt få ett stöne underlag.

Detta är vad som skett, och jag har velat göra detta klarläggande, så att det inte skaU stå oemotsagt i riksdagens protokoll att ingenting har hänt.

Herr NILSSON i Växjö (s):

Herr talman! Vad herr Gustavsson i Alvesta säger är inte med sanningen överensstämmande. Den företagshälsovårdscentral som skaU byggas upp inom landstinget i Kronobergs län och som skall betjäna Växjöområdet skall inte integreras med den befintliga företagshälsovårds-centralen, utan man skall bygga upp en separat enhet tillsammans med andra intressenter. Sedan ligger dessa frågor under förvaltningsutskottet, och där sitter ett ceriterpartistiskt landstingsråd.

Man har gjort försök att skapa företagshälsovård inom Växjöregionen men inte lyckats. Det var detta jag konstaterade i mitt tidigare anförande, och herr Gustavsson bekräftar att jag hade rätt. Nu när man har tagit ett annat grepp på det här — ett grepp som vi inom utskottsmajoriteten tycker är riktigt — ser det ut som om frågan skuUe kunna lösas.

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c):

Herr talman! Kvar står i aUa fall att mycket stora ansträngningar har gjorts för att klara frågan. I första hand har landstinget försökt lösa frågan med egen företagsläkare, och sedan, när detta inte lyckades, har man försökt vidta åtgärder och lösa frågan på annat sätt.

Herr NILSSON i Växjö (s):

Herr talman! Ja, stora ansträngningar har gjorts när det gäller en sak som från bönan var hopplös. Det kunde man ha insett.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten A

Utskottets hemställan biföUs.

Punkten B

Propositioner gavs på bifaU till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Hagberg i Borlänge, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg i Borlänge begärt votering upplästes och godkändes föUande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i

betänkandet nr 4 punkten B röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I av herr Hagberg i

Borlänge.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Vissa arbetsmiljöfrågor

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hagberg i Borlänge begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 321 Nej - 19

Punkten C

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Larsson i Öskevik m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gustavsson i Alvesta begärt votering upplästes och godkändes föUande voteringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaUer socialutskottets hemställan i

betänkandet nr 4 punkten C röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Larsson i

Öskevik m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Gustavsson i Alvesta begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föUande resultat:

Ja - 198

Nej - 123

Avstår — 19

Punkten D

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Larsson i Öskevik m. fl. och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gustavsson i Alvesta begärt votering upplästes och godkändes föUande voteringsproposition;

Den som viU att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i

betänkandet nr 4 punkten D röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 3 av herr Larsson i

Öskevik m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 170 Nej - 170

Då sålunda de avgivna rösterna var Uka delade, nedlade herr talmannen i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr talmannens

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Vissa arbetsmiljöfrågor

anmodan herr Hörberg (fp) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehåUa nej.

Kammaren hade alltså i enlighet med nej-propositionens innehåll bifaUit reservationen nr 3 av herr Larsson i Öskevik m. fl.

Punkten E

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Romanus, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkterna F och G

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten H

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av herr Romanus, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkten I

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 6 av herr Larsson i Öskevik m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gustavsson i Alvesta begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i

betänkandet nr 4 punkten I röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 6 av herr Larsson i

Öskevik m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Gustavsson i Alvesta begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föUande resultat:

Ja - 197

Nej - 141

Avstår - 2

Herr Romanus anmälde att han avsett att rösta ja men av misstag nedtryckt nej-knappen.

100

Punkten J

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 7 av herr Hagberg i Borlänge, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lövenborg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

betänkandet nr 4 punkten J röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalUt reservationen nr 7 av herr Hagberg

Borlänge.

Vissa arbetsmiljöfrågor

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Lövenborg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 319 Nej - 20

Punkten K

Propositioner gavs på bifaU till dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 8 av herr Hagberg i Borlänge, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Olsson i Stockholm begärt votering upplästes och godkändes föUande voteringsproposition:

Den som viU att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i

betänkandet nr 4 punkten K röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 8 av herr Hagberg i

Borlänge.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Olsson i Stockholm begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 319 Nej - 20

Punkten L

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 9 av herr Hagberg i Borlänge, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg i Borlänge begärt votering upplästes och godkändes föUande voteringsproposition:

Den som viU att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i

betänkandet nr 4 punkten L röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 9 av herr Hagberg i

Borlänge.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Hagberg i Borlänge

101

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Vissa arbetsmiljöfrågor

begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föUande resultat:

Ja - 318

Nej - 20 Avstår - 2

Punkten M .

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 10 av herr Hagberg i Borlänge, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg i Borlänge begärt votering upplästes och godkändes föUande voteringsproposition:

Den som viU att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i

betänkandet nr 4 punkten M röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalUt reservationen nr 10 av herr Hagberg i

Borlänge.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hagberg i Borlänge begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 321 Nej - 19

Punkten N

Utskottets hemställan biföUs.

§ 14 Föredrogs Socialutskottets betänkanden

Nr 9 i anledning av motion om faststäUande av behörighetsbestämmelser för sjuksköterskor (sjukskötare)

Nr 10 i anledning av propositionen 1974:6 angående vissa av internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1973 vid dess femtioåttonde sammanträde fattade beslut

Kulturutskottets betänkande

Nr 5 med anledning av propositionen 1974:1 i vad avser anslag för budgetåret 1974/75 till stöd till idrotten jämte motioner

Kammaren biföU vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§ 15 Föredrogs näringsutskottets betänkande nr 7 i anledning av propositionen 1974:1 i vad avser vissa anslag för budgetåret 1974/75 inom industridepartementets verksamhetsområde jämte motioner.

102

Punkterna 1-9

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 10

Medelstillskott till Norrlandsfonden

Kungl. Maj:t hade i propositionen 1974:1 bilaga 15 (punkten B 11, s. 49—5 1) föreslagit riksdagen att

1. godkänna vad chefen för industridepartementet anfört beträffande
rätt för Norrlandsfonden att lämna kortfristiga lån,

2. tUl MedelstUlskott till Norrtandsfonden för budgetåret 1974/75
anvisa ett reservationsanslag av 5 000 000 kronor.

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Medelstillskott till Norrlandsfonden

I detta sammanhang behandlades motionerna

1974:846 av herr Ekström m. fl. (s) vari hemställts att riksdagen gav Kungl. Maj;t till känna vad i motionen anförts rörande behovet att stödja projekt och företag i Gävleborgs län med medel från Norrlandsfonden,

1974:1514 av fru Jonäng m. fl. (c, vpk) vari hemstäUts att riksdagen hos Kungl. Maj:t skuUe anhålla om åtgärder i syfte att låta Gävleborgs län ingå i Norrlandsfondens verksamhet samt

1974:1523 av herrar Nordgren (m) och Westberg i Ljusdal (fp) vari hemställts att riksdagen som sin mening gav Kungl. Maj:t tiU känna vad i motionen anförts om att Norrlandsfondens geografiska verksamhetsområde borde omfatta Gävleborgs län.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen skuUe

a) godkänna Kungl. Maj;ts förslag beträffande rätt för Norrlandsfonden att lämna kortfristiga lån,

b)tiU MedelstUlskott tiU Norrlandsfonden för budgetåret 1974/75 anvisa ett reservationsanslag av 5 000 000 kronor,

2. att riksdagen skulle avslå motionerna 1974:846, 1974:1514 och
1974:1523 om utvidgning av Norrlandsfondens geografiska verksamhets
område.

Reservation hade avgivits av herrar RegnéU (m), Haglund (s), Andersson i Örebro (fp). Hovhammar (m) och Svensson i Malmö (vpk) som ansett att utskottet under 2 bort hemställa,

att riksdagen med bifall tUl motionerna 1974:846, 1974:1514 och 1974:1523 som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanterna anfört om utvidgning av Norrlandsfondens geografiska verksamhetsområde till att omfatta även Gävleborgs län.

Herr HAGLUND (s):

Herr talman! Förmodligen blir det inte någon lottning om det här ärendet - problemet gäller väl i första hand Norrlandsbänken, men det har ju också rikspolitisk karaktär genom att statliga bidrag beviUas tUl fonden. Formellt gäller det ärende som herr talmannen har ropat upp punkt nr 10 i näringsutskottets betänkande nr 7 om medelstUlskott tUl Norrlandsfonden på 5 mUjoner kronor.

Om detta medelstiUskott råder inga delade meningar Däremot är meningarna delade om hur fonden beviUar anslag och hur de utgår. Några

103

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Medelstillskott till Norrlandsfonden

motionärer på Gävleborgsbänken anser att Gävleborgs län helt "kommit bort" vid anslagstilldelningen. Den vid betänkandet fogade reservationen bygger på deras motioner. Vi reservanter — från samtliga partier utom centern — hänvisar bl. a. tUl den negativa befolknings- och sysselsättningsutveckUngen i Gävleborgs län och de begränsade möjligheter som hittUls funnits att få stöd från Norrlandsfonden trots att den har stadgeenUg rättighet och stadgeenUg möjlighet att beviUa anslag tiU alla län i Norrland.

Statsutskottet bekräftade i sitt utlåtande år 1970 fondens stadgeenliga möjlighet att stödja projekt i hela Norrland. Detta vUl jag starkt understryka. Vi har hävdat att framför allt Gästrikland och Gävleborgs län har lämnats utan stöd från Norrlandsfonden. Vi har också hävdat att man i den offentliga reklamen över huvud taget inte talar om Gävleborgs län.

När vi väckte motionen, när den behandlades i utskottet och när vi reserverade oss möttes vi av argumentet att ingen från Gävleborgs län hade sökt anslag från Norrlandsfonden. Det har sedan utretts att några företagare har sökt men inte fått bidrag ur Norrlandsfonden.

Jag har sagt att man bara talar om de fyra nordligaste länen. För att ge stöd åt det påståendet ber jag att få citera urskriften "Norrlandsfonden informerar" från 1972. Där står bl. a.:

"Norrlandsfondens uppgift är att med de medel, som på angivet sätt ställs tiU dess förfogande, verka för en gynnsam utveckling av näringslivet i de fyra nordligaste länen."

Vi motionärer och reservanter missunnar naturligtvis inte de övriga fyra länen att få anslag ur Norrlandsfonden. Vi är väl medvetna om att fonden startade i första hand för Norrbottens del och med medel ur malmfonden. Dess verksamhet har emellertid sedermera utsträckts tUl att omfatta även de övriga tre länen. Men Gävleborgs län har faktiskt blivit satt åt sidan. Vi hävdar därför att vi bör fä likvärdiga möjligheter som de övriga länen när det gäller anslag ur Norrlandsfonden.

Herr talman! Jag skulle kunna säga mycket om denna fråga, men jag skaU inte förlänga debatten. Jag yrkar bifall tiU reservationen vid punkten 10 av herr Regnéll m. fl.

Under detta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

104

Fru JONÄNG (c):

Herr talman! Norrlandsfonden har till uppgift att främja näringslivets utveckling i Norrland, främst Norrbotten, står det i riktlinjerna för verksamheten. Från den utgångspunkten borde det inte behöva diskuteras eUer ifrågasättas om Gävleborgs län skall ingå i Norrlandsfondens verksamhetsområde eller ej — Gävleborg tillhör Norrlanc Men såvitt mig är bekant har inga medel utgått tUl företag eller projekt i Gävleborgs län.

Samtliga fem riksdagspartier är representerade i nu aktuella enskilda motioner som syftar tiU att Norrlandsfondens geografiska område skaU omfatta även Gävleborgs län, sä att detta län kan komma i fråga när det gäller bidrag från fonden. Det är angeläget att länet kommer med i

Norrlandsfondens verksamhet. Sakskäl talar för att Gävleborgs län bör ingå i fonden. Länet har i stort sett samma näringslivsstruktur som övriga delar av Norrland. Hälsingland tillhör det allmänna stödområdet, och Ljusdalsregionen tillhör det inre stödområdet.

Gävleborgs län har ensamt bland Norrlandslänen fått vidkännas en kraftig befolkningsminskning under de senaste åren. Arbetslösheten har varit mycket hög, och länet har redovisat högre arbetslöshet än riksgenomsnittet. Gävleborg är också det enda län i Norrland som under 1969-1971 hade en minskning av antalet sysselsatta inom industrin. Gävleborg visar således på flera områden en sämre utveckUng än de övriga Norrlandslänen. Det erfordras därför en betydande sysselsättningsökning, insatser för utveckling av den industriella mUjön och en utbyggnad av näringslivet.

Det är också näringsutskottets uppfattning. Man säger: "Utskottet delar motionäremas uppfattning att insatser måste göras för att motverka den negativa befolknings- och sysselsättningsutveckUngen i Gävleborgs län." Sedan säger utskottet emellertid att man inte anser sig kunna tiUstyrka ett åläggande för fonden som skulle innebära att Gävleborgs läns i och för sig angelägna behov skulle tillgodoses "på bekostnad av motsvarande behov i de nordligare länen". TUl det vUl jag, herr talman, bestämt säga att vi motionärer från Gävleborgs län inte är så ensidiga att vi bara intresserar oss för våra egna lokala problem. De frågor som rör vårt län och människorna där ligger oss naturligtvis mycket varmt om hjärtat, men vi har samtidigt ansvar för alla delar av vårt land och för alla medborgare. Från centern har vi verkligen inte räknat med att någon försämring skulle behöva ske för de övriga Norrlandslänen. Fondens uppgift är ju att främja näringslivets utveckling i Norrland, främst i Norrbotten. Det står fast, och det bör ju norrbottningarna kunna känna som en garanti.

Nu utgår 5 miUoner kronor till Norrlandsfonden. Det anslaget bör kunna ökas. Vi har i vår motion inte yrkat på någon höjning av anslaget, eftersom vi dels räknar med att fastställelse av nya riktUnjer kommer att bli aktuell eftersom de nuvarande riktlinjerna gäller för tiden 1971-1975, dels i motionen hemställt att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om åtgärder i syfte att låta Gävleborgs län ingå i Norrlandsfondens verksamhet. Härvidlag litar jag helt och fullt på Kungl. Maj:t. Om riksdagen bifaller reservationen av herr Regnéll m. fl., kommer säkert Kungl. Maj:t att se till att medel finns så att det räcker också för oss i Gävleborgs län.

Jag hoppas att kammarens ledamöter, och då inte minst våra norrländska bröder, ser den bekymmersamma utveckUngen i Gävleborgs län och är beredda att rösta med reservationen. Det är verkligen inte fråga om att ta någonting från andra utan det är fråga om att ge där behoven finns. Det är också fråga om att låta Gävleborgs län få höra tUl sitt naturliga geografiska sammanhang och inte ställas utanför.

Med detta, herr talman, ber jag att få yrka bifall till reservationen av herr Regnéll m. fl.

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Medelstillskott till Norrlandsfonden

105

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Medelstillskott till Norrlandsfonden

106

Herr NORDGREN (m):

Herr talman! Med anledning av vad herr Haglund och fru Jonäng har anfört kan jag fatta mig kort.

I det föreliggande utskottsbetänkandet behandlas medelstiUskottet tUl Norrlandsfonden jämte motioner, bl. a. en motion av herr Westberg i Ljusdal och mig angående Gävleborgs län och Norrlandsfonden. Vi har naturligtvis ingenting att invända mot de föreslagna 5 mUjonerna.

Däremot vUl jag, liksom de övriga talarna, säga några ord om fondens geografiska verksamhetsområde. Sedan gammalt har allt land norr om Dalälven betraktats som Norrland, och sedan länsindelningen kom tUl har Gävleborgs län klart ansetts som ett Norrlandslän. Är 1961 tillkom Norrlandsfonden för att främja näringslivets utveckling i Norrland, främst i Norrbottens län. År 1970 påpekade statsutskottet med anledning av då avgivna motioner att stadgebestämmelserna rörande fondens ändamål inte lägger något hinder i vägen för fonden att — som det heter -"innefatta Gävleborgs län i sin verksamhet".

Näringsutskottet bekräftar detta i det nu föreliggande betänkandet, där utskottet inledningsvis säger att fondens verksamhet stadgeenligt kan omfatta hela Norrland. Litet längre fram i betänkandet säger utskottet att det delar motionärernas uppfattning att insatser måste göras för att motverka den nuvarande negativa befolknings- och sysselsättningsutvecklingen i Gävleborgs län. Fondens huvudsakliga uppgift är som bekant och som tidigare redan framhållits att främja utvecklingen och differentieringen av det norrländska näringslivet genom att stimulera uppkomsten och utbyggnaden av den industriella verksamheten grundad på norrländska råvaror. Mot bakgrunden av den negativa utvecklingen i Gävleborgs län är det för närvarande i hög grad angeläget att fonden ägnar även Gävleborgs län det intresse och den verksamhet som den är tiU för.

Jag vill nämna några siffror som belyser situationen i Gävleborgs län. Vid decemberräkningen var antalet arbetslösa enbart i Gävle kommun 1 000 personer, i hela länet över 3 500, och lägger vi till de i beredskapsarbete, arbetsmarknadsutbildning, skyddad verksamhet m. m., sysselsatta kommer vi upp i 8 600. Konferenser och sammanträden som hållits under 1973 tyder på att förutsättningar finns för ytterligare utveckling av den industriella verksamheten, om lämpliga stimulansåtgärder skapas.

Erfarenheterna från fondens hittUlsvarande verksamhet har varit goda. De insatser som fonden gjort har varit av stor betydelse för näringslivets UtveckUng i Norrland. Den hittillsvarande verksamheten har emellertid som tidigare framhållits endast gällt projekt som avsett de nordligaste länen. Det enda Norrlandslän som inte fått del av fonden i något enda fall under dessa 12—13 år är Gävleborgs län, trots statsutskottets påpekande år 1970.

Herr talman! Det är alltså nu hög tid att Gävleborgs län på allvar omfattas av fondens intresse och verksamhet. Jag ber med dessa ord att få yrka bifall till den reservation, som är fogad till punkten 10 i utskottets betänkande som upptar namn såväl från moderata samlingspartiet och folkpartiet som socialdemokraterna och vänsterpartiet kommu-

nisterna. Den stora uppslutningen av reservanter tyder på att det finns möjligheter att få bort denna "skönhetsfläck" som för närvarande vidlåder fondens verksamhet, om kammarens ärade ledamöter delar vår uppfattning att Gävleborgs län nu liksom tidigare tillhör Norrland.

I detta anförande instämde herr Westberg i Ljusdal (fp).

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Medelstillskott till Norrlandsfonden

Herr BENGTSSON i Landskrona (s);

Herr talman! Som kammarens ledamöter har hört av tre talare före mig har icke mindre än tre motioner väckts och behandlats under denna punkt. Alla syftar tUl att Norrlandsfonden också skall stödja projekt och företag i Gävleborgs län.

Norrlandsfondens verksamhet kan stadgeenligt omfatta hela Norrland och inte endast de fyra nordligaste länen. I realiteten här det dock blivit så att Norrlandsfonden koncentrerat sina ansträngningar på de fyra nordligaste länen. Detta har berott på att den proposition som 1970 behandlade frågan framhöll att ändamålet var att skapa ett samarbetsråd för den regionala industriella servicens utveckling i Norrland, dvs. de fyra nordUgaste länen. Fondens funktion har därför främst blivit att främja den industrieUa miUöns utveckUng i de fyra nordUgaste länen.

Att fonden, sina stadgeenliga möjligheter till trots, ändå inte lämnat konkret stöd tUl Gävleborgs län får givetvis ses också mot bakgrund av att resurserna är begränsade. Med ett tillskott på 20 mUjoner kronor om året når man tyvärr inte så långt.

Genom fondens verksamhetsberättelse har vi kunnat konstatera att en betydande del av fondens satsningar kommit forskningen tUl del. Detta innebär indirekt att hela Norrland gynnas, alltså även Gävleborgs län. Den forskning man satsar på syftar till vidareförädling av norrländska råvamtUlgångar eller är eUest av betydelse för det norrländska näringslivet.

Jag förstår motionärernas och reservanternas ambition att tUlföra sitt hemlän, Gävleborgs län, resurser för att motverka den negativa befolknings- och sysselsättningsutvecklingen. Men att ta de resurserna från Norrlandsfonden skulle minska möjligheterna till den ytterst välbehövliga satsningen i de nordligare belägna delarna av landet, som väl är i behov av den satsning som nu sker. Det hoppas jag vi kan vara överens om. Det är mot denna bakgmnd som utskottet inte har kunnat tillstyrka motionerna.

Herr talman! Med det anförda ber jag att få yrka bifall tiU utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1 ;

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Regnéll m. fl,, och förklarades den förra proposi-

107

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Åtgärder för att främja industriellt u tvecklingsarbete

tionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Haglund begärt votering upplästes och godkändes föUande voteringsproposition:

Den som viU att kammaren bifaUer näringsutskottets hemställan i

betänkandet nr 7 punkten 10 mom. 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Regnéll m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Haglund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 201

Nej - 128

Avstår — 10

Punkterna 11-23

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 16 Åtgärder för att främja industriellt utvecklingsarbete

Föredrogs näringsutskottets betänkande nr 8 i anledning av motioner om åtgärder för att främja industriellt utvecklingsarbete.

108

I detta betänkande behandlades motionerna

1974:1124 av herrar Gustavsson i Alvesta (c) och Johansson i Växjö (c) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om utredning och förslag om åtgärder för att öka innovationsverksamheten, i syfte att åstadkomma större produktion och ökad sysselsättning i näringslivet,

1974:1493 av herr Gernandt (c) vari hemställts att riksdagen i syfte att snarast komma tiU rätta med den besvärliga konjunktursituationen — och inför de av regeringen planerade åtgärderna med samma syfte - tUl Kungl. Maj:t uttalade sig i motionens inriktning med föUande delförslag:

"1. utse och anvisa för småföretagare lättillgängliga, snabba och prisbilliga utprovnings- och rådgivningsresurser, bl. a. befintliga anstalter och institutioner,

2. inrättandet av en idébank (eller annan lämpUg benämning) i avsikt att snabbt och effektivt kunna återfinna och hantera tekniska idéer, forskningsresultat och projekt till nytta för svenskt näringsliv,

3. inrättandet av en effektiv dokumentationscentral för patentfrågor och övriga frågor av teknisk och vetenskaplig art i nära anknytning till kungl. patent- och registreringsverket,

4. ytterligare utökande av den planerade utlandsrepresentationen med tekniskt inriktad personal av hög kapacitet för att i uppsökande syfte undersöka vad svenskt näringsliv kan producera och leverera till aktuella marknader samt i övrigt fånga upp nya produkter och produktidéer,

5. långsiktig kreditgivning på lämpliga villkor tUl mindre företag att

användas för väl planerade och dokumenterade försäljningsåtgärder på utomeuropeiska marknader",

1974:1503 av herr Olof Johansson i Stockholm (c) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj;t skulle anhålla om förslag angående åtgärder för främjande av en människoanpassad teknologi och en inre strukturomvandling i produktionen på sätt som anförts i motionen och med syfte att bryta utvecklingen mot en aUtmer uppdelad arbetsmarknad,

1974:1525 av herr Nyquist (fp) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde en skyndsam utredning om åtgärder för att stödja och stimulera enskild innovationsverksamhet samt

1974:1527 av herr Sjönell (c).

Utskottet hemstäUde

1. att riksdagen skulle avslå motionen 1974:1527 om ökat utbyte med utlandet av teknologi och forskningsresultat,

2. att riksdagen skulle avslå

a) motionen 1974:1124 om åtgärder för att öka innovationsverksamheten

b) motionen 1974:1493 om åtgärder för en mer exportinriktad näringspolitik,

3. att riksdagen skulle avslå motionen 1974:1525 om åtgärder tiU stöd för enskUda uppfinnare,

4. att riksdagen skuUe avslå motionen 1974:1503 om åtgärder för att främja viss strukturomvandling av produktionen.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande åtgärder för att öka innovationsverksamheten, m.m.
av herrar Börjesson i Glömminge (c), Gustafsson i Byske (c) och
Hovhammar (m), fru Hambraeus (c) samt herrar Petersson i Ronneby (c),
Nyquist (fp) och Siegbahn (m) vilka ansett att utskottet under 2 bort
hemställa,

att riksdagen med bifaU tiU motionerna 1974:1124 och 1974:1493 hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om utredning om åtgärder för att öka innovationsverksamheten m. m. i enlighet med vad reservanterna anfört,

2. beträffande ågärder till stöd för enskilda uppfinnare av herr
Nyquist (fp) som ansett att utskottet under 3 bort hemställa,

att riksdagen med bifaU tiU motionen 1974:1525 hos Kungl. Maj:t skuUe anhåUa om en skyndsam utredning om åtgärder tUl stöd för enskilda uppfinnare i enlighet med vad reservanten anfört.

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Åtgärder för att främja industriellt u t vecklingsarb ete

3. beträffande åtgärder för att främja viss strukturomvandling av produktionen av herrar Börjesson i Glömminge (c) och Gustafsson i Byske (c) fru Hambraeus (c) samt herrar Svensson i Malmö (vpk), Petersson i Ronneby (c) och Nyquist (fp) vilka ansett att utskottet under 4 bort hemställa.

109

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Åtgärder för att främja industriellt u tvecklingsarbete

110

att riksdagen med bifall tUl motionen 1974:1503 hos Kungl. Maj:t skulle anhåUa om förslag tUl åtgärder för att främja en strukturomvandling av produktionen i enlighet med vad reservanterna anfört.

TUl betänkandet hade fogats ett särskilt yttrande beträffande åtgärder för att främja viss strukturomvandling av produktionen av herr Svensson i Malmö (vpk).

Herr SJÖNELL (c):

Herr talman! De frågor som behandlas i detta näringsutskottets betänkande kan kanske i förstone synas vara relativt obetydliga och inte behöva göras till föremål för någon alltför stor uppmärksamhet. Men det är nog i själva verket så att dessa frågor är utomordentligt vitala och att en lösning av de problem som aktualiserats i dessa motioner är nödvändig om vårt näringsliv skall kunna klara det allt bistrare näringsklunatet och de allt sämre förutsättningarna för framför allt produktionen som varit utmärkande för den senaste tidens utveckUng. Jag skaU inte överdriva problemet genom att säga att oljekriser, råvarukriser och liknande som vi har att vänta kommer att ställa ökade krav på näringslivet och kanske inte minst pä de mindre företagen och göra det svårt för dessa att överleva. Det är mot den bakgrunden angeläget att man ocksä skapar förutsättningar för företagen att förnya sig, gå vidare och presentera nya produkter.

Vi vet aUa att vårt land har upplevt en alltför hög arbetslöshet under senare år. Vi kan i dag glädja oss åt en uppgång i konjunkturen och som föUd härav en minskning av arbetslösheten. Men vi vet också att trots en aldrig så brinnande högkonjunktur, kommer ändå en alltför stor arbetslöshet att kvarstå, den s. k. strukturarbetslösheten. Alltför många blir utslagna. Alltför mänga får överföras från det s. k. A-laget till B-laget. Många vittnesbörd finns om den saken. Ett är de många konkurserna. Den senaste siffran från 1972 visar att inte mindre än 3 000 konkurser förekom det året. Siffran har inte nämnvärt förbättrats sedan dess.

Som vi ser det ligger det största problemet i att vår industri inte har kunnat frambringa nya produkter i stället för de produkter som blivit utslagna och som har försvunnit. Dessutom har man inte kunnat få fram nya industriföretag i stället för dem som lagts ned, köpts upp eller på annat sätt upphört att finnas till. Nyetableringen har med andra ord gått ner på ett oroväckande sätt och är i dag närmare noUstrecket än vad den någonsin tiUföme har varit.

Det gäller här, herr talman, en mycket viktig principfråga. Utvecklingen är oroväckande när det gäller möjligheterna att skaffa fram de nya jobb som är erforderliga, inte bara för att bereda sysselsättning åt de arbetslösa utan även för att hålla näringslivet i gång. Vi har den principiella uppfattningen att det i nusituationen och i framtiden inte räcker med att skapa aldrig så många nya tiänster, som skaU kunna tillträdas av dem som slagits ut ur det aktiva produktionslivet. Om man skapar 200 000, 300 000 eUer 500 000 nya tiänstemän är därmed inte det centrala ekonomiska problemet löst. Ett samhälle kan inte skapa bestående välfärd bara genom att låta allt flera medborgare, något

drastiskt uttryckt, sitta och skriva promemorior till varandra. Den välståndsskapade grunden är och förblir en vital, dynamisk och effektiv varuproduktion.

Vi har oroväckande Utet av nyskapande och för ringa nyetablering. De existerande företagens förmåga att förnya sig samt skapa och marknadsföra nya produkter har minskat betydligt. Det behövs ett mycket ambitiöst utvecklingsarbete och en helt annan innovat;ionsintensitet än vi i dag har. Man kan inte bara lita på att kluriga uppfinnare och idésprutor av olika slag skall ha ansvaret för att förnya oss och presentera den nya utvecklingen. Samhället måste vara pådrivande i detta sammanhang och även stimulansskapande.

I motionerna 1124 och 1493 utreds på ett ambitiöst sätt hela den här i korthet angivna situationen och problematiken. En rad förslag tiU förbättringar av läget lämnas. Jag skaU, herr talman, här inte kommentera aUa i och för sig utomordentligt värdefuUa uppslag och initiativ. Jag skall bara peka på ett par stycken av särskilt intresse.

Våra högskolor och institutioner — kanske i främsta hand de tekniska högskolorna - bedriver ett mycket förtiänstfullt forskningsarbete. Intressantaa forskningsresultat nås. Man går även ut i världen och tar vara på idéer som kommit fram utomlands, studerar nya produkter som skapats och tittar på prototyper för varor som har presenterats på olika håll. Framför allt har emellertid den internationella forskningen en mycket hög kvalitet.

Resultaten från den högre tekniska forskningen och från olika andra institutioner på samma nivå har i alltför liten utsträckning kommit de mindre företagen tUl del och över huvud taget för långsamt kommit ut i näringslivet. Det behövs alltså en bättre fungerande mekanism för att fä ut de olika forskningsresultaten och det betydelsefuUa arbetsresultat som våra högskoleinstitutioner presterar.

Ett annat intressant uppslag i motionerna är att pengarna i investeringsfonderna skuUe få användas för utvecklingsarbete, för forskning och framför aUt för innovationsstimulanser.

UtbUdningsfrågan är ytterligare en sak. Vi har för dålig takt i utbildningen av våra företagare. De behöver hänga med i utvecklingen på ett helt annat sätt. De behöver göra sig beredda att ta emot ny teknik. Allt det där kräver utbildning som samhället måste satsa på. En idébörs har nämnts i det här sammanhanget. Det är ett utmärkt förslag. Jag har själv i motionen 1527 lagt fram ett Uknande förslag, som jag kallat för en know-how-börs. Den motionen noterar jag att näringsutskottet i praktiken har tiUstyrkt, och jag tror att det är mycket värdefullt att så har skett. Resonemanget i den motionen tar framför allt sikte på att det inte räcker med att samhället skapar fram ekonomiska förutsättningar för företag att nyetableras, att man ställer lokaler till förfogande, att man ger möjlighet till rörelsekapital osv. Man måste också, tyvärr höll jag på att säga, presentera nya idéer. Vårt näringsliv har böriat bli ganska idéfattigt. Hur skickliga våra inhemska hjärnor på det här området än tycks vara, så hinner de inte producera de nya snUleblixtar som behövs. Vi måste med andra ord gå utomlands för att försöka snappa upp de uppslag och idéer som är nödvändiga för att vi skall kunna stimulera nyetableringen.

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Åtgärder för att främja industriellt u tvecklingsarbete

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Åtgärder för att främja industriellt utvecklingsarbete

Utskottet har alltså behandlat min motion positivt, och jag tror att man kan slå Uiop flera förslag och att man bör försöka satsa på en sådan här idébörs.

När det gäller motionen 1503 skaU jag bara läsa upp själva klämmen. Motionären hemställer om åtgärder för främjande av en människoanpassad teknologi och en inre stmkturomvandUng i produktionen med syfte att bryta utvecklingen mot en aUtmer uppdelad arbetsmarknad. Vi har haft en lång debatt aUdeles nyligen i ett annat ärende som handlade om arbetsmUjön och som slutade med lottning. Jag tror att den här motionen mycket väl skulle ha kunnat försvara sin plats även i den debatten. När jag talar om nödvändigheten att samhället skjuter på och stimulerar tUl innovationer inom industrin, så behöver detta inte bara avse — och jag ber att få sluta med det, herr talman, ty det är utomordentligt väsentligt - innovationer i fråga om varuprodukter, nya maskiner och aUt detta. Innovationerna är minst lika nödvändiga när det gäUer att få en omvandling av själva prodiUctionslivet, att få en förbättrad arbetsmUjö i företagen, att få fram processer som är mera människovänliga och mera människoanpassade. AUt detta kräver stora insatser, inte minst innovationsmässigt. Vi kan inte fortsätta att köra med arbetsmarknaden uppdelad i ett A- och ett B-lag. Vi måste se tiU att de snillen som finns inom varuinnovationsområdet även satsar på detta.

Herr talman! Med detta ber jag att få yrka bifaU tUl de här angivna reservationerna.

Herr förste vice talmannen tillkännagav att anslag utfärdats om sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

112

Herr HOVHAMMAR (m):

Herr talman! Regeringens näringspolitik har enligt vårt sätt att se i alltför hög grad knutits tUl åtgärder inom den statliga företagssektorn och tiU punktinsatser, avsedda att komma tiU rätta med regionala eller branschmässiga problem. De dominerande frågoma däremot, om näringslivets internationella beroende, om investeringsutrymme, finansieringsmöjligheter och lönsamhetskrav samt om de enskUda företagens och företagarnas initiativ- och skaparkraft har tyvärr kommit aUtför mycket i bakgrunden.

De grundläggande utgångspunkterna för vad man brukar kalla en aktiv näringspolitik är kraven på hög sysselsättning och god tillväxttakt i näringslivet. Näringslivet i vårt land är - det vet vi alla — i hög grad inriktat på att exportera varor Den svenska marknaden är alltför liten och ger inte underlag för den specialisering och den produktion i långa serier som fordras för en effektiv produktion.

Vår ekonomiska framtid beror alltså på möjligheterna att hävda oss på de stora internationella marknaderna. Sverige har endast 2 promiUe av världens befolkning. Det är ett litet land. Men trots det svarar vårt land för ca 2,5 procent av den totala världshandeln. Mer än en femtedel av vår totala produktion och nära hälften av vad vi producerar inom industrin är inriktat på försäljning utomlands. Därför är Sverige ett av de länder i världen som har det största utlandsberoendet. Det är en viktig sak att konstatera.

Enskilda små nationer har bara begränsade möjligheter att påverka takten i den tekniska och ekonomiska utvecklingen. Den internationella konkurrens som vi i dag möter i de aUra flesta branscher är helt enkelt så stark att det bara är de företag som drivs effektivt, kan uppvisa en hög och en ökad produktivitet som har chansen att överleva.

Herr Sjönell sade nyss att 1972 var det ungefär 3 000 konkurser i landet. Det är riktigt. Herr SjöneU trodde att den siffran var ungefär lika stor 1973. Jag kan komplettera hans uttalande och säga att antalet konkurser var något större 1973 än 1972. Och även om vår valutasituation har förbättrats under senare år måste det svenska näringslivets produktionskapacitet byggas ut. Konkurrensförmågan måste stärkas, bl. a. för att finansiera en växande import, som också inger oro hos en del företag och branscher

De mycket höga kostnader vi har i dag bl. a. på oUans område gör att vi ytterligare måste skärpa kravet på en utbyggd industriell kapacitet i vårt land.

Strukturförändringar i näringslivet är en förutsättning för att teknikens nyvinningar skaU kunna tillvaratas rätt och för att vårt land skaU kunna hävda sig i den internationella konkurrensen. En dynamisk ekonomi fömtsätter helt enkelt en fortgående utveckling inom vårt näringsliv. Ny teknik och nya marknadsbehov driver fram nya produktionsmetoder och även nya produkter.

Herr talman! En fortgående omvandUng av vårt näringsliv är helt enkelt ett livsvillkor för en förbättrad standard för människorna och även för möjligheterna att bygga ut vär offentliga service. Trots den under det senaste året relativt förbättrade lönsamheten inom främst de större importföretagen - de smärre företagen har inte haft något särskUt gynnsamt år 1973 — kan den genereUt sett inte anses vara tiUräcklig för att garantera den investeringsökning som är nödvändig för att tillväxten i den svenska ekonomin skall bU tUlfredsstäUande.

Alla är vi överens om att en god lönsamhet och en tUlfredsställande självfinansieringsförmåga - som i dag är alldeles på tok för liten bland småföretagen — är en förutsättning för att vi skall kunna få ett expansivt näringsliv. En förklaring till de senaste årens nedgång — och tUl de växande sysselsättningssvårighetema, som alla i denna kammare är väl medvetna om — är att statsmakterna inte varit beredda att i sin politik ta tillräcklig hänsyn till lönsamhets- och självfinansieringsbehovet.

Här har tidigare nämnts av min företagarkoUega, herr Sjönell, att nyföretagandet är ett mycket stort problem i detta land, och det är riktigt. Det är ett allvarligt problem eftersom nyföretagandet har en central betydelse för både vitaliteten och dynamiken inom näringslivet. Ofta byggs det upp företag kring en idé, en innovation eller en uppfinning. Idéerna föds inte - som mänga tror — så mycket inom de stora företagen. De växer från högan fram i de små företagen under ganska enkla och primitiva förhållanden. De tas sedan många gånger tiU vara av storföretagen, som vidareutvecklar dem. Det är inget fel i det, det är bra att så görs. Men det är på grund av denna uppfinnaranda i småföretagen som dagens storföretag har tiUkommit. Ett lägre nyföretagande kan aUtså leda tiU att nya idéer långsammare eUer inte alls blir

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Åtgärder för att främja industriellt utvecklingsarbete

113

8 Riksdagens protokoll 1974. Nr 48-50

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Åtgärder för att främja industriellt utvecklingsarbete

114

förverkUgade. I vår tid är den tekniska utveckUngen stadd i mycket snabb frammarsch och på längre sikt kan föUden bli — om vi inte hänger med -att Sverige får allt svårare att hävda sig. Jag tror också att det är riktigt att säga att nyföretagandet är väsentligt för att upprätthålla en effektiv konkurrens. Därför bör näringspolitiken stimulera till nyföretagande och medverka tiU att undanröja hinder mot nyetableringar.

Herr talman! Vår höga svenska levnadsstandard är aUtså byggd på hög produktion och är bl. a. ett resultat av näringslivets höga tekniska nivå. Det försprång som det svenska näringslivet otvivelaktigt har i förhåUande till många utländska konkurrenter förefaller - det påstås bestämt av många som kan detta område — att ha reducerats betydligt. Därför är det viktigare än någonsin att vi här i vårt land tar till vara och utvecklar de idéer vi får i goda produkter.

Jag viU upprepa, och det är väsentligt, att svensk industri i dag möter en ökad konkurrens från länder med lägre löne- och skattenivåer. Om löneintensiva industrier skaU hävda sig måste de ha mycket hög innovationsnivå och väl utvecklad teknik. Jag råkar själv tUlhöra en bransch, den manuella glashanteringen, där vi har mycket höga lönekostnader i förhållande till vår omsättning. Det är ett konsthantverk och en typisk löneintensiv bransch. Vi är väl medvetna om att ifall vi inte kan hitta på nya produkter, komma med nya idéer och utveckla vår teknik så kommer vi inte att klara oss särskUt bra. Jag tror detta gäUer många branscher. De mindre och medelstora företagen hör ofta till den grupp som är mest löneintensiv. Det hävdas ibland att kapitalintensiva industrier har gynnsammare fömtsättningar i vårt land än på många andra håll. Jag vill nog, herr talman, ifrågasätta riktigheten av ett sådant resonemang. GenereUt sett gäller i dag i fråga om såväl kapital- som löneintensiva industrier att fömtsättningarna för våra möjligheter att hävda oss på världsmarknaden i hög grad är beroende av möjligheten att ta fram tekniskt kvalificerade och konkurrenskraftiga produkter. Jämfört med många andra länder ger vär höga tekniska utbUdningsnivä och de industriella traditioner vi har, som inte är minst viktiga och som har utvecklats särskilt under innevarande sekel, goda möjligheter till en utökad och mångsidig innovationsverksamhet.

Jag vill också avslutningsvis säga att den låga lönsamheten, framför allt inom vårt lands mindre och medelstora företag, har under de senare åren begränsat möjligheterna att ta och bära de ekonomiska risker som det alltid är förenat med att utveckla nya produkter. Det finns ingen som kan säga: Genom att jag lanserar den här varan kommer den att säUas sä och så mycket, den kommer att ge mig så och så stor vinst. Det finns ingen som på förhand kan bestämma detta. All innovation, överhuvud taget allt utformande av nya produkter är förenat med ett stort risktagande. Den omständigheten gör det ännu mera angeläget än vad eUest skulle vara fallet, att statsmakterna med oUka metoder stimulerar tUl nyskapande msatser

Inte minst betydelsefulla måste de satsningar bedömas vara som statsmakterna kan göra inom forsknings- och utveckUngsområdet. Den verksamhet som sedan en tid bedrivs av styrelsen för teknisk utveckling, STU, är av mycket stor betydelse för den svenska forskningen. Det kan

dock ifrågasättas om de former under vilka STU arbetar är de mest lämpliga med hänsyn tUl kravet på effektivitet och smidighet; det har diskuterats i många skUda sammanhang, och jag viU göra den kommentaren även här.

Den forskning som bedrivs vid universitet och högskolor bör ocksä i största möjUga utsträckning utnyttias och nyttiggöras inom vårt näringsUv. Här bör regler skapas, som möjliggör skattefri avsättning tiU forsknings- och utvecklingsfonder. Det är ett gammalt moderat krav som jag ber att få upprepa.

Herr talman! I anslutning tiU vad jag här framhållit när det gäller att öka innovationsverksamheten i det svenska näringslivet ber jag att få yrka bifaU tiU reservationen I vid näringsutskottets betänkande nr 8.

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Åtgärder för att främja industriellt utvecklingsarbete

Herr NYQUIST (fp):

Herr talman! I min motion nr 1525 har jag på angivna skäl pläderat för och yrkat på en utredning om de enskilda innovatöremas/uppfin-narnas situation i ohka avseenden.

Ett tUlmötesgående av det självklara kravet på fö:rnyelse och utveckUng av svensk industri och svenskt näringsliv över huvud taget — som en garanti för tryggad sysselsättning och framsteg på välfärdsområdena — förutsätter enligt min mening en mera målmedveten och sammanhållen satsning på innovationsverksamheten, en ökad satsning på, kort uttryckt, forskning, utveckling, innovation.

Som jag framhållit i min motion spelar den enskilda uppfinnar- och innovationsverksamheten i det närmaste en dominerande roll för bl. a. den tekniska utvecklingen, även inom industrier med betydande egna forsknings- och utveckUngsresurser. I ett läge som dess värre kännetecknas av stagnation, ja, t. o. m. en nedgång av antalet nya patent — Gunnar Hambraeus' uttalande om att nyetableringen av idéindustri i Sverige är mycket låg och i stort sett har avstannat stämmer verkligen tUl eftertanke - är det enligt min mening utomordentligt påkaUat att göra en verklig kraftsamling och sätta in betydande resurser för att stödja och stimulera enskUda uppfinnar- och innovationsgrupper.

Jag har utifrån den nämnda utgångspunkten biträtt reservationen 1 om åtgärder för ökad innovationsverksamhet, men jag menar också att åtgärdernas innehåU och omfattning givetvis måste anpassas till förhållandena i vaqe enskilt faU. Det ställer stora krav på åtgärdernas flexibilitet. Men framför allt måste vi, då vi skall dimensionera resurserna, ha ett mera samlat grepp och en mera ingående kännedom om de problem som möter personer med kreativ läggning och fallenhet för innovationer. Litet till mans möter vi de här frågorna ute på fältet - det må vara inom kreditinstituten, inom företagarföreningarna eller direkt på arbetsplatsen. Det är, som vi vet, inte alltid fråga om ekonomi och finansiering. Ofta gäUer det frågor om patent, upphovsmannarätt, tekniska möjligheter att pröva idéer, utbyte av idéer, samarbete över ämnesgränserna osv.

De ekonomiska fömtsättningama för utveckling av uppslag och idé tUl prototyp är såvitt jag förstår förhållandevis goda. Styrelsen för teknisk utveckling och UtveckUngsfonden bryggar i stort över de tidigare glappen mellan idé, prototyp och produktutveckling. Företagarföreningarna har

115

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Åtgärder för att främja industriellt utvecklingsarbete

ökat sina insatser så långt nu resurserna räcker. Men fortfarande saknas ofta en viktig länk i utvecklingskedjan, nämligen marknadsföringen på oUka utveckUngsnivåer och i olika utvecklingsskeden. I den frågan står den enskUde innovatören oftast helt ensam och känner sig mycket vilsen för att inte säga oförstådd.

Det är gott och väl, herr talman, att utskottsmajoriteten konstaterat att STU:s resurser för råd och stöd till uppfinnarverksamheten i enlighet med industriministems uttalande i årets statsverksproposition bör ökas. Men jag vill aUtså ha en skyndsam utredning om en kartläggning av frågor som är väsentliga för uppfinnarna — både för dem personligen och för deras arbete - insatt i ett större närings- och forskningspoUtiskt sammanhang. Jag yrkar därför, herr talman, bifall tiU reservationen 2 och — som en konsekvens därav — även till reservationen 1.

116

Herr RASK (s):

Herr talman! När det gäUer de motioner som näringsutskottet behandlar i betänkandet nr 8 är det så att den aUmänna grundsyn, som de olika motionärerna gett uttryck åt, delas - åtminstone i stort sett - av hela utskottet. Det är alltså i fråga om kraven på ytteriigare utredningar som utskottsmajoriteten och reservanterna skiljer sig.

Utskottets majoritet är övertygad om att man kommer fram lika fort - och kanske fortare - om man inte går vägen över nya utredningar. Men det är tydligen så att man - främst när det gäller reservationen 1 — önskar markera att reservanterna vill göra något mera än utskottet i övrigt, och så vUl man föUa upp motionerna. Det är ju annars så att vi hade samma motioner som 1124 och 1493 förra året, och riksdagen avslog dem då. Motiveringen var den gången att olika åtgärder hade vidtagits för att öka det statliga stödet till industrin och att annat planerades från Kungl. Maj:ts sida.

Nu kan det dessutom framhållas att under 1973 har, för att samordna och stödja den verksamhet som motionärerna pläderar för i sina motioner, föUande hänt.

Statens industriverk, som bl. a. har ett samordnande ansvar för statens insatser på företagsserviceområdet för mindre och medelstora företag, började sin verksamhet den I juli.

Statens utvecklingsfond på 30 miUoner — och förslaget i årets statsverksproposition om ytterligare 30 miljoner för nästa budgetår - har tiU ändamål att stödja riskbetonade investeringar för utveckling av nya produkter, processer eller produktsystem. Den har tillkommit förra året och kompletterar på sitt sätt styrelsen för teknisk utveckling. Visserligen borde denna fond enUgt min mening ha legat inom industriverket, såsom regeringen i propositionen föreslog, men en riksdagsmajoritet ville ju annorlunda, och nu administreras fonden av STU. Den har emellertid en särskild, fristående styrelse.

Nordisk fond för teknologi och industriell utveckUng har också tiUkommit den 1 juU i enlighet med Kungl. Maj:ts proposition nr 79 och efter överenskommelse meUan de nordiska länderna. Under fondens första verksamhetsperiod skall verksamheten inriktas på miljöteknik med arbetsmiljö, hälsovårdsteknik, transportteknik och materialteknik.

Den 1 februari 1973 tillsattes sekretariatet för framtidsstudier, som är knutet tUl statsrådsberedningen.

Det är aUtså fyra olika organ som tillkommit under förra året i linje med vad motionärerna i sina motioner skriver om. Ändå vUl reservanterna utreda om ytterligare åtgärder skall vidtas och därmed flera organ skapas. Det är överloppsgärningar, anser utskottet.

I reservationen 2, som herr Nyquist är ensam om, föresläs en utredning om åtgärder tUl stöd för enskilda uppfinnare. Reservationen är utformad på ett sådant sätt att jag har litet svårt att begripa den, lika väl som jag har svårt att begripa motionen. Det klarnade väl något när herr Nyquist höll sitt anförande nyss. Möjligen är det på det sättet att herr Nyquist menar att samhällets insatser när det gäller enskild innovationsverksamhet skall styras av en genomtänkt policy. Ja, varför inte det? Men kan inte herr Nyquist komma med några lösningar, så tvivlar jag på att en utredning kan föreslå styrmedel som väsentligt skulle kunna ändra de förhållanden som i dag gäller i dessa avseenden.

Reservationen 3 bygger på motionen 1503 — reservanterna viU ha förslag från Kungl. Maj:t till åtgärder för att främja strukturomvandling av produktionen som tar större hänsyn tUl de anställdas behov och önskemål. Detta är mycket lovvärt. Det är också synpunkter enligt vilka vår regering och den socialdemokratiska riksdagsgruppen helt arbetar.

Utskottsmajoriteten pekar även på att åtgärder har vidtagits i detta fall. Styrelsen för teknisk utveckling har exempelvis föreslagit fortsatta kraftiga ökningar av insatserna för utvecklingsprojekt inom arbetsmUjö-området. Ökade medel beräknas också i statsverkspropositionen till detta ändamål för nästa budgetår.

Nordisk fond för teknologi och industriell verksamhet, som jag tidigare omnämnde, skall enligt de riktlinjer som nordiska ministerrådet fastställt rikta in sin verksamhet bl. a. på projekt som direkt berör arbetsmiljön. Det är enligt min mening även i detta faU en överloppsgärning som reservanterna begär. Utskottet anser sig inte böra föreslå att riksdagen gör någon framställning till Kungl. Maj:t på det sätt som motionären önskar.

Herr Sjönell talade i sitt inlägg också om motionen 1527, som ett enigt utskott föreslår att riksdagen skall avslå. Nu ansåg herr Sjönell att utskottet hade tillstyrkt motionen, men det har utskottet inte gjort. Man kan väl ändå framhålla att utskottet är mycket välvilligt i sin skrivning -utskottet förutsätter t. o. m. att det uppslag som framförs i motionen och som herr Sjönell här pläderade för uppmärksammas av berörda myndigheter och organisationer.

En sak har jag fäst mig vid när jag läst herr Sjönells motion. Det är då han skriver; "Utbildningen och forskningen vid universitet och högskolor måste också mera inriktas på de små och medelstora företagens problem." Har då inte herr Sjönell uppmärksammat vad som gjorts och görs genom forskningsinsatser just när det gäller små och medelstöra företags problem, bl. a. vid Umeå universitet under professor Dick Ramströms ledning? Detta är verkligen värt att uppmärksamma. Det tror jag också att herr Sjönell känner till, om han tänker närmare efter.

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Åtgärder för att främja industriellt utvecklingsarbete

117

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Åtgärder för att främja industriellt utvecklingsarbete

Herr talman! Med det anförda ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan på samtliga punkter.

Herr SJÖNELL (c) kort genmäle;

Herr talman! TUl det som herr Rask här anfört vUl jag bara foga några korta kommentarer.

Man talar ibland om den obotfärdiges förhinder, och den obotfärdige i de sammanhang som förekommer i det här huset har i regel ett skyddsnät att dirnpa ner i som består i att hänvisa till pågående utredningar, alternativt att Kungl, Maj:t redan har frågan under uppsikt. Detta känner vi till. Det är en gammal debatteknik, när man är obotfärdig inför ett nytt förslag som lagts fram och inte är beredd att genast tillstyrka det.

Vad som är väsentUgt i detta sammanhang och som i stor utsträckning ligger bakom motionärernas och reseivanternas uppfattning är helt enkelt att det visserUgen finns utredningar och att Kungl, Maj:t visserligen har denna fråga under uppsikt men att ingenting händer, I varje fall händer det mycket litet. Vi anser att detta är utomordentligt vitala frågor som vi skall ta ansvar för, framför aUt det oroande faktum att nyetableringen av företag inom industrin håller på att gå ner mot noll. Om Kungl. Maj:t var positivt inställd till lösning av problemet skulle detta självfallet föranleda tillsättandet av en snabbutredning eller att man gav tilläggsdirektiv och krävde att resultat skall presenteras mycket snart, ungefär såsom har skett inom bostadsområdet. Och om herr Rask är med på en sådan utveckling, så skall jag vara nöjd och belåten. Herr Rask har kanske så goda kontakter med Kungl. Maj:t att han kan förmå Kungl. Maj:t att få upp ångtrycket något i byråkratkvarnen? I så fall skall jag vara mycket nöjd.

1 vad sedan gäller min motion 1527 är det riktigt som herr Rask anmärkte, att utskottet inte har tillstyrkt den, om man skall vara mycket formell. Det är jag gärna med på. Men jag sade faktiskt i mitt inlägg att utskottet i praktiken hade varit med pä de uppslag och tillstyrkt de förslag som jag hade lagt fram, och det var jag mycket tacksam för. Jag tror inte att vi behöver träta om formaUteterna i det fallet. Vad som är väsentligt är att vi får bättre "snurr" på både utredningar och Kungl, Maj:t i detta sammanhang.

118

Herr RASK (s) kort genmäle;

Herr talman! Jag hänvisade ju inte till några sittande utredningar, herr Sjönell, utan jag varnade tvärtom för att utredningar kan fördröja ett ärende. Därför håller jag fortfarande fast vid mitt påpekande att det är överloppsgärning att begära ytterUgare en utredning, som man gör i det här faUet, Och jag säger det så mycket mer med den motiveringen att man ofta från borgerligt håll talar om byråkratisering och överorganisering som något särskilt ont. Jag undrar, herr Sjönell, om inte ett bifall till reservationen 1 skulle innebära att vi tog ytterUgare ett steg på den väg som man från borgerligt håll så ofta talar om som farlig och onödig. Och med hänsyn till herr Sjönells senaste inlägg frågar jag mig också om man inte på borgerligt håll nu är på väg att spåra ur även i de logiska tankebanorna.

Herr SJÖNELL (c) kort genmäle:

Herr talman! Det är väl inte obekant för herr Rask som näringsut-skottsledamot att flera av dessa frågor håller på att utredas och att Kungl, Maj:t genom industridepartementet har ögonen på problemen. Jag hänvisar till vad jag sade tidigare när det gäller reservationen 1. I reservationen 3 är det inte fråga om någon utredning. Där man krävt åtgärder omgående. Kan herr Rask garantera att Kungl. Maj;t får bättre snurr på de här sakerna skaU vi gärna avstå från en utredning. Men jag tror inte att Kungl. Maj:t kan det. Därför behövs det en snabbutredning.

Jag har inte så låga tankar om Kungl. Maj;ts handlingsförmåga att jag tror att det uppstår en totalbyråkratisering och totalförlamning om man snabbt och effektivt utreder vad som kan göras för att öka innovationsverksamheten och ge stimulans tiU enskilda uppfinnare och företag. Så låg uppfattning har jag ändå inte om Kungl. Maj:ts handlingsmöjUgheter och initiativkraft — om bara viljan finns!

Herr RASK (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag kan inte lova herr Sjönell någonting i det här fallet. Herr Sjönell vUl ha snurr på det hela. Men jag antar att det inte skall vara så att vi får snurren allesammans - då hjälper man ju ingen.

Jag förutsätter att det är så mycket på gång på detta område att vi inte behöver några nya utredningar; på den punkten behöver inte riksdagen begära något mer från Kungl. Maj:t.

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Åtgärder för att främja industriellt u tvecklingsarbete

Herr GERNANDT (c):

Herr talman! De motioner som behandlas i näringsutskottets betänkande nr 8 gäller i huvudsak främjande av innovationsverksamheten samt övriga former av hjälp till landets mindreföretagare. I betänkandet behandlas också en motion som bl. a. syftar till att avlasta arbetstagare de tunga, smutsiga och farliga arbetsmomenten. Alla dessa motioner avser att verka för skapandet, av flera arbetstillfällen i vårt land och att förbättra en mångfald arbetsförhållanden.

Men utskottsmajoriteten säger nej tUl dessa positiva motionsförslag. Och man lägger också en viss tyngd vid påpekandet att utskottet avvisade ungefär samma motionsförslag förra året. I frågor av den här arten - där utvecklingen med en naturlags säkerhet går framåt från år till år — borde väl tidigare, negativa ställningstaganden inte vara någonting att åberopa. För ingen kan väl neka till att t. ex. innovationsfrågorna har uppmärksammats och uppvärderats alltmer under de senast gångna åren, och inte heller att industrirobotar som gör de tunga, smutsiga och farliga arbetena är viktigare för industrins anställda än andra typer av produktionsrobotar, som kanske tar rena och t. o. m. trevUga arbetsuppgifter ifrån dem. Men det tycks behövas mer aktivitet och om möjligt litet snabbare främstegstakt i dessa frågor.

Den tekniska utveckling som är samhällsvänlig bör naturligtvis fortlöpande uppmuntras och stödjas av politikerna. Enligt min uppfattning sker detta enklast om utskottet låter goda förslag gå vidare till regering och myndigheter för beaktande. Men i stället försvarar man varje år myndigheterna och säger att de olika motionsförslagen redan är så att

119

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Åtgärder för att främja industriellt utvecklingsarbete

120

säga "i goda händer" vid respektive myndighet och institution - och därmed avslås motionerna. Men vi motionärer — och många andra -anser att våra förslag ännu inte har beaktats i tiUräckligt hög grad, och det är därför vi fortsätter att motionera och framlägga nya, goda förslag.

Visst går förslagen ändå i verkställighet så småningom - men resultatet av denna ordning bUr vanligen ett slags "eftersläpningspolitik" som vårt land enligt min mening inte har råd med i dessa tider av hårdnande utlandskonkurrens. Den som intresserat föUer den tekniska och näringspoUtiska utvecklingen märker ganska lätt det relativt stora tidsavståndet mellan grundidé och verkstäUighet.

Låt mig ta ett exempel ur nu aktueUa motioner och betänkande. Vi har för närvarande ett tiugotal handelssekreterare ute i världen. Personalen vid dessa kontor gör naturUgtvis sitt bästa för att hjälpa till med försäljningen av svenska varor - t. ex. från de svenska mindreföretagen. Men det är ofta varor som är utvecklade och anpassade för den svenska hemmamarknaden. Följaktligen blir det en mängd varugrupper som passar dåligt eller inte alls behövs på många utlandsmarknader. Men det visste vanligen inte tillverkarna här hemma i förväg. Mindreföretagen har ännu inte den kännedom om krav och önskemål på exportmarknaden som de behöver ha för att kunna arbeta effektivt och lönsamt med exportprodukter. Och det är just på exportmarknaden som vårt näringsliv behöver all tänkbar hjälp. Det är frän nationalekonomisk synpunkt inte lönsamt att vi bara tillverkar varor åt varandra här inom landet. Men världen över finns ett ofantligt vambehov — både nu och i framtiden. Det är bland dessa stora varumängder som vi i god tid bör försöka sälja vår andel av goda, samhäUsnyttiga produkter.

Företrädare för andra länder reser ut i världen för att studera dessa vambehov och för att skapa leveransmöjligheter för sin hemmaindustri. Representanter för våra svenska storföretag gör det också — och det är därigenom som företagen vet vad de skall tillverka och leverera. Men våra mindreföretagare har inte möjligheter att göra dessa uppsökande marknadsstudier. De måste stanna hemma i verkstaden och se till att maskinerna kan hållas i gång och att den administrativa verksamheten fungerar. Och då blir tillverkningen mest inriktad på produkter som bäst passar för hemmamarknaden.

Men det är ganska säkert att även vårt land — förr eller senare — kommer att sända ut tekniska kunskapare till olika exportmarknader för att därmed skapa en välbehövlig kontaktverksamhet mellan exportmarknaden och våra mindreföretag. Såsom jag bl. a. föreslår i motionen 1493 i år — och föreslagit tidigare — bör våra handelssekreterarkontor kompletteras med tekniskt utbildad personal med verkligt god kapacitet för uppdraget att utröna vad svenskt näringsliv kan tillverka eller uträtta på just den aktuella marknaden. Genom en sådan teknisk återkoppling kan marknadsbehov och marknadskrav jämte goda tillverkningsidéer levereras till svenskt näringsliv. Då kan mängder av produkter göras marknadsanpassade och därmed avsevärt mer attraktiva. Så länge vi inte har en sådan marknadsanalys blir mindreföretagarnas tillverkning oftast produktanpassad till behovet på hemmamarknaden och till egna idéer och maskintillgångar.

Jag ber att få hänvisa den som är intresserad av hur en sådan uppsökande marknadsföring och den kompletterande hemmaorganisationen kan fungera till motionen 1493, Jag tror att vi borde ha en sådan verksamhet i värt land ganska omgående. Men utskottsmajoriteten avstyrker detta i sin hemställan och nämner inte med ett ord denna exportbefrämjande verksamhet i betänkandet. Är då tanken att skapa ett tekniskt kontaktsystem mellan våra mindreföretagare och exportmarknaderna — och därigenom kanske erhålla tiotusentals arbetstillfällen - så ointressant eller t, o, m, felaktig att man inte anser sig behöva ge motiv för avslaget?

Herr talman! Jag brukar då och då tala i kammaren för den här tankegången. Ännu har ingen, vare sig i eller utanför kammaren, sagt mig varför eller på vad sätt den föreslagna verksamheten - med uppsökande marknadsföring och rapportering tUl en central här hemma för vidare befordran till svenskt näringsUv — är ointressant eller olämplig. Då man tror starkt på en sak viU man gärna fortsätta att tala för den. Men jag skuUe samtidigt sätta stort värde på att få förslaget sakkunnigt bedömt och att få sakliga motiv för avslaget.

Herr talman! Yrkanden till förmån för reservationerna i dessa frågor är redan framställda. Jag kan -bara hoppas att voteringarna inte i första hand skall ta sikte på att avslå borgerUga motioner utan att kammarledamöterna i StäUet inriktar sig på att stödja det som i grunden ligger bakom motionen och reservationen - dvs, goda förslag till sysselsättningsfrämjande åtgärder.

Med detta anförande, under vUket herr talmannen övertog ledningen av kammarens förhandlingar, var överläggningen slutad.

Punkten 1

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Börjesson i Glömminge m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Sjönell begärt votering upplästes och godkändes föUande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i

betänkandet nr 8 punkten 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Börjesson i

Glömminge m. fl.

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Åtgärder för att främja industriellt utvecklingsarbete

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav föUande resultat:

Ja - 170 Nej - 169

121

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Statliga företag

Punkten 3

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Nyquist, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nyquist begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näririgsutskottets hemstäUan i

betänkandet nr 8 punkten 3 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Nyquist.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Nyquist begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föUande resultat:

Ja - 299

Nej - 37

Avstår — 3

Punkten 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 3 av herr Börjesson i Glömminge m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Böriesson i Glömminge begärt votering upplästes och godkändes föUande voteringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i

betänkandet nr 8 punkten 4 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Börjesson i

Glömminge m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Börjesson i Glömminge begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föUande resultat:

Ja - 199 Nej - 140

§ 17 Statliga företag

Föredrogs näringsutskottets betänkande nr 9 i anledning av motioner angående statliga företag.

122

I detta betänkande behandlades motionerna

1974:249 av herr RegnéU m. fl. (m) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t skuHe anhålla att Kungl. 'Maj:t skyndsamt framlade förslag

om upphävande av statliga organs skyldighet att i vissa faU anlita Allmänna förlaget,

1974:552 av herr Strindberg m. fl. (m),

1974:860 av herr Nilsson i Kalmar m. fl. (s) samt

1974:11 34 av herr Petersson i Gäddvik m. fl. (m).

Utskottet hemstäUde

1. att riksdagen skulle avslå motionen 1974:860 angående samordningen meUan de affärsdrivande verken och Statsföretag AB,

2. att riksdagen skulle avslå motionen 1974:1134 om ändrade bestämmelser rörande statens vattenfallsverks redovisningsprinciper,

3. att riksdagen skuUe avslå motionen 1974:552 angående koncernbidrag inom Statsföretagsgruppen, m. m.,

4. att riksdagen skulle avslå motionen 1974:249 om upphävande av skyldigheten för statliga organ att i vissa fall anlita AB Allmänna förlaget.

Reservation hade avgivits beträffande skyldigheten för statliga organ att anlita AUmänna förlaget av herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Gustafsson i Byske (c), Andersson i Örebro (fp), Sjönell (c) och Hovhammar (m) samt fru Hambraeus (c) som ansett att utskottet under 4 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1974:249 hos Kungl. Maj:t skuUe anhålla om upphävande av skyldigheten för statliga organ att i vissa fall anlita AB Allmänna förlaget.

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Statliga företag

TUI betänkandet hade fogats ett särskUt yttrande beträffande systemet med koncernbidrag inom Statsföretagsgruppen av herrar Regnéll (m) och Hovhammar (m).

Herr HOVHAMMAR (m):

Herr talman! TUl näringsutskottets betänkande nr 9 har det fogats en reservation av utskottets borgerliga ledamöter angående upphävande av skyldigheten för statliga företag att anlita Allmänna förlaget; Som grund för denna reservation ligger en motion, nr 249, väckt av herr Regnéll 111. fl. Eftersom det är tredje året i föUd som vi har denna fråga uppe och motionernas och utskottsbetänkandenas innehåll i tilltagande utsträckning koncentreras som en funktion av uppräkningarnas antal, åligger det mig att fatta mig kort, och jag skall försöka uppnå det syftet.

Jag vill då helt. kort först understryka att vi den här gången har en total borgerlig enighet i frågan. Det har vi inte haft förut.

En stark kritik har riktats mot Allmänna förlaget. Orsaken är att detta förlag i sin egenskap av samordnare av utgivningen av statligt tryck har getts monopolställning. De statliga myndigheterna har, om dispens inte ges, inget annat val än att anlita förlaget vid mer kostnadskrävande trycksaksframstäUningar. Ändå visade det sig redan hösten 1970, alltså drygt ett år efter det att Kungl. Maj:t förordat den nu gällande monopolställningen för Allmänna förlaget, att statliga myndigheter mäste begära extra anslag på grund av de merkostnader som Allmänna förlaget vållade myndigheterna i fråga.

123

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Statliga företag

Från regeringshåll har det hävdats - och det hävdas väl fortfarande — att monopolet skulle betraktas som en tillfäUig företeelse, avsedd att snarast avvecklas. Men, herr talman, verkligheten har blivit en annan. Faktum kvarstår: Allmänna förlaget snedvrider med det nu rådande obligatoriet enligt vår uppfattning konkurrensen inom tryckeribranschen, till förfång för konkurrenterna naturligtvis men även för kunderna, då det innebär att berörda myndigheter många gånger blir missnöjda och besvikna inte minst på grund av det onödiga krångel och de höga kostnader som förekommer.

Alldeles självklart skuUe dessa problem kunna lösas mycket lätt, nämligen på det sättet att kunderna, även om de råkar vara statliga myndigheter, återfår rätten att fritt välja leverantör av tryckeritiänster. Därmed kan berörda myndigheter bidra tUl ett smidigt förfarande tUl lägsta kostnad, vilket är av största betydelse inte minst för den skatteprövade allmänheten.

Med detta, herr talman, har jag uppfyUt vad jag inledningsvis sade, nämligen att jag skuUe försöka koncentrera detta inlägg i en fråga som vi tidigare behandlat och där argumenteringen i stort sett är densamma som föregående år.

Jag ber med dessa ord att få yrka bifall till den reservation som är fogad till näringsutskottets betänkande nr 9.

124

Herr HAGLUND (s):

Herr talman! Även jag skall fatta mig synnerligen kort. Som herr Hovhammar säger har denna fråga behandlats vid åtskilliga tillfällen, ända från år 1969 då Allmänna förlaget inrättades. Det är nu tredje året i rad som vi diskuterar frågan. Jag skall inte gå in på alla argument mot Allmänna förlaget som framförts och inte heller på alla de debatter som förekommit i riksdagen, bl. a. vid besvarandet av interpellationer.

Frågan har debatterats även vid 1972 och 1973 års riksdagar. En motion med samma innebörd som motionen 249 väcktes vid 1972 års riksdag i anledning av Kungl. Maj:ts skrivelse nr 102 år 1972 med överlämnande av årsredovisning för Statsföretag AB. Motionen avstyrktes av näringsutskottet, som framhöll att skyldigheten för myndigheterna att anlita Allmänna förlaget hade införts i syfte att tillgodose behovet av samordning och effektivisering av den statliga publiceringsverksamheten. Det primära var alltså statsförvaltningens intressen, betonade utskottet, inte AUmänna förlaget. Riksrevisionsverkets av motionärerna åberopade rapport - vars slutsatser med skärpa bemötts av Allmänna förlaget - var föremål för Kungl. Maj:ts prövning och borde enligt utskottets mening inte tas till utgångspunkt för något uttalande av riksdagen om avskaffande av obligatoriet. Allmänna förlaget hade existerat och de åsyftade bestämmelserna gällt blott cirka tre år. Det fanns, menade utskottet, goda skäl ätt, innan en ändring av de grundläggande förutsättningarna för den statliga publiceringsverksamheten aktualiserades, avvakta ytterligare erfarenheter av denna och av AUmänna förlagets insatser på området. Folkpartiets och moderata samlingspartiets representanter i utskottet reserverade sig för bifall till motionen och anförde att det berörda obligatoriet från början hade framstått som onaturligt.

I anledning av en likadan motion vid 1973 års riksdag uttalade näringsutskottet att det sedan frågan året dessförinnan behandlades inte hade inträffat någonting som motiverade ett ändrat ställningstagande. Även denna gång reserverade sig folkpartiet och moderata samlingspartiets representanter. Centerpartiets representanter uttalade i ett särskilt yttrande att det i princip hade varit önskvärt att Kungl. Maj:t redan hade tagit ställning för obUgatoriets avskaffande och att de förutsatte att Kungl. Maj:t mycket snart skulle aktualisera frågan.

Det nya i år när det gäller reservationen är alltså att det tidigare har varit moderaterna och folkpartisterna som reserverat sig. Nu har man fått centerpartiet med sig — av vilken anledning vet jag inte. Kanske tycker centerpartiet att det är synnerUgen spännande med lottning. Något annat argument kan jag inte finna.

Innan jag säger någonting om de övriga motionerna, vill jag läsa in i protokollet vad som står i "Liber" om Allmänna förlagets årsredovisning 1973, så får vi se hur iUa det har gått för AUmänna förlaget, som varit ett kärt ämne för motionerande från borgerligt håU.

"Den fakturerade försäUningen uppgick under 1973 tUl 87,6 Mkr mot 75,4 Mkr under 1972. Omsättningsökningen på 12,2 Mkr (16%) var betydligt större än budgeterat och har nåtts utan ökning av företagets personella resurser. Detta har resulterat i ett gott ekonomiskt resultat för verksamhetsåret, nämUgen en vinst av 3,1 Mkr före bokslutsdispositioner och skatt mot 2,2 Mkr under 1972."

Så Ula har det alltså inte gått för detta statliga företag.

De övriga motionerna gäller samordning mellan de affärsdrivande verken och Statsföretag AB, statens vattenfallsverks redovisningsprinciper och systemet med koncernbidrag inom Statsföretag. Det är således endast motionen 249 som har resulterat i en reservation, medan problemet med koncernbidrag bara resulterat i ett särskUt yttrande.

Om koncernbidrag säger utskottet ungefär detsamma som vid behandlingen föregående är. Utskottet erinrar om att det i förutsättningarna för bildandet av Statsföretag AB ingick att koncernbidragsinstitutet skulle kunna utnyttias inom den nyorganiserade företagsgruppen. Riksdagens krav på insyn i koncernbidragens konsekvenser från bl. a. skattesynpunkt tillgodoses genom att bidragen klart anges i Statsföretags årsredovisning.

Beträffande herr Nilssons i Kalmar motion om samordning mellan de affärsdrivande verken och Statsföretag AB hänvisar utskottet till den affärsverksdelegation som inrättades 1969, för övrigt samma år som Statsföretag AB inrättades. Utskottet säger också att det är medvetet om att delegationen för närvarande inte fullt ut fyller den samordningsfunktion för vilken den bildats. Affärsverksdelegationens verksamhet är emellertid också föremål för uppmärksamhet inom berörda departement.

TUl sist, herr talman, några helt allmänna reflexioner med anledning av de borgerliga motionerna. I samtliga borgerliga motioner tycker man sig finna en genomgående ideologisk inriktning, nämligen den fria marknadshushållningens vinstfilosofi gentemot statlig verksamhet. Alltså fri konkurrens, som det så vackert heter, med prövande av hela utslagnings-mekanismens långa lidande. Ingen hämning i fråga om den fria konkurrensen, konsumenten betalar till dess att utslagningsvägen är

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Statliga företag

125

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Statliga företag

kantad med nedlagda företag av olika storlek. Hjälpmedel under utslagningsprocessen är i de flesta fall också starka monopolbildningar. Inga hinder alltså, här skall produceras! Det finns ingen plats för en fUosofi av Sokrates' modell i det gamla Aten: Tänk att det kan finnas så mycket som en människa inte behöver! I våra dagars samhälle kan det finnas underlag för dylika reflexioner vid besök i stormarknader och varuhus.

Herr talman! Jag yrkar bifaU till utskottets hemställan.

Herr HOVHAMMAR (m) kort genmäle:

Herr talman! Lät mig inledningsvis slå fast att i en fri marknadsekonomi ligger inbyggt att ett företag kan läggas ner. Om det av olika anledningar inte går ekonomiskt bra så blir nedläggning föUden, och det får vi acceptera. Men vad vi är ute efter är att skapa en konkurrens på lika vUlkor. Det är vad den här debatten gäller.

Nu säger herr Haglund att 1973 gav ett ganska bra resultat för Allmänna förlaget. Jag vill säga att det är glädjande. Jag noterar med tillfredsställelse att även statliga företag går bra — det är positivt — men en omsättningsökning 1973. på 12,7 procent, imponerar inte på mig så särskilt mycket. Man måste nämUgen ta hänsyn till de prishöjningar som ägt rum under förra året och som jag förmodar i stort sett har uppgått till den procentsats som gällde omsättningshöjningen.

1971 hävdades det från regeringen - det var dåvarande statsrådet Krister Wickman som sade det — att det här monopolet skulle existera bara under en övergångstid. Så var det sagt — men vad har skett? Jo, i stället för att häva monopolet, som det var utsagt, så har man hävdat det, och det är den saken som vi inte kan acceptera. Det är detta som debatten i dag gäUer, och det är också vad debatten gällde för ett år sedan. Vi hyser fortfarande den uppfattningen att det skall råda en fri konkurrens. Är det så att Allmänna förlaget nu är på väg uppåt — jag vet att det har en skicklig ledning och dugliga medarbetare - så tycker jag att det vore att undervärdera dem som står i ledningen för företaget om man inte kan acceptera att gå ut på marknaden och konkurrera med andra företag på lika villkor. Det konstaterandet vill vi gärna göra och slå fast i den här debatten.

Herr HAGLUND (s) kort genmäle;

Herr talman! Jag skall inte gå in på någon längre debatt med herr Hovhammar om detta obligatorium och dess avveckling. Jag skall endast uttrycka förhoppningen att herr Hovhammar tar konsekvensen av sin optimistiska bedömning av Allmänna förlagets nuvarande ekonomi. Den konsekvensen bör han då ta vid den kommande omröstningen.

126

Herr STRINDBERG (m):

Herr talman! Näringsutskottet behandlar i sitt betänkande nr 9 bl, a, frågan om huruvida s, k, koncernbidrag skall få tUlämpas inom Statsföretag AB. Utskottet pekar nu Uksom tidigare — och herr Haglund var också inne på det - på att det ingick i förutsättningarna för bildandet av Statsföretag AB att koncernbidrag skuUe kunna utnyttias inom den

Onsdagen den 27 mars 1974

Statliga företag

statliga företagsgruppen, och utskottet finner inte skäl att ändra Nr 49 uppfattning på den punkten.

I motion nr 552 har jag framfört en annan mening. Vinsterna från främst LKAB och Tobaksbolaget — de företag som i första hand lämnar koncernbidrag - baseras på en verksamhet av sådan art att de rimligtvis bör inlevereras till statskassan. Det är det ena skälet till att de inte bör användas för att täcka förluster inom andra företag inom den statliga företagsgruppen.

Det andra skälet är att jag anser, att om statliga företag behöver tillskott av kapital för att täcka eventuellt uppkomna förluster, så skaU dessa kapitaltillskott från fall till faU bedömas av riksdagen. Därigenom får riksdagen möjlighet att fortlöpande ta stäUning tiU verksamheten inom förlustbringande statliga företag. Detta är något som riksdagen enligt min mening har anledning att slå vakt om.

Herr talman! Jag konstaterar med tiUfredsstäUelse att de moderata utskottsledamöterna i ett särskilt yttrande understryker att ett långtgående utnyttjande av koncernbidrag inom Statsföretagsgruppen försvårar bedömningen av såväl gruppens som de däri ingående företagens ekonomiska situation och att återhållsamhet därför bör visas när det gäller att utnyttja koncernbidrag.

I motion nr 552 finns utöver de i detta betänkande behandlade frågorna ytterligare två punkter i hemställan, nämligen att i samband med behandlingen av kompletteringspropositionen det belopp som finns upptaget under rubriken skatter i specifikationen av inkomster på driftbudgeten för budgetåret 1974/75 i bilaga I till statsverkspropositionen räknas upp med 40 procent av inom LKAB och Tobaksbolaget beräknade vinster, samt att Statsföretag AB åläggs att tiU statsverket inleverera de vinstbelopp som efter beskattning kvarstår i LKAB och Tobaksbolaget.

Det finns, herr talman, anledning för mig att återkomma i den här frågan i samband med ätt kompletteringspropositionen behandlas. Därför skall jag i dag avstå från att ställa särskilt yrkande.

Herr PETERSSON i Gäddvik (m);

Herr talman! Statens vattenfallsverks kommunala beskattning av rörelseinkomst från kraftstationer har varit föremål för motioner, debatt och utredningar i över 40 år. Redan år 1928 anförde ett riksdagens särskilda utskott att det var principieUt riktigt att statens vattenfallsverk blev skattskyldigt till respektive kommuner efter samma förutsättningar som gällde för enskilda kraftföretag. Samtidigt - dvs. år 1928 - uttalades att detta borde utredas och att förslag skulle framläggas "så snart som möjligt".

Som framgår av näringsutskottets betänkande nr 9, som vi nu behandlar, finns än i denna dag inget färdigt förslag. Näringsutskottet uttalar - liksom föregående år skatteutskottet - att utskottet förutsätter att förslag till lösning av frågan om vattenfallsverkets redovisningsprinciper föreläggs riksdagen så snart detta är möjligt, dvs. en formulering som är snarlik den riksdagen antog redan år 1928.

Jag viU uttrycka den bestämda förhoppningen att dagens väntade

127

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Statliga företag

128

riksdagsbeslut blir beaktat och att denna mer än 40-åriga riksdagsföUe-tong verkligen snabbt leder till en rättvis beskattning. Detta vore till fördel för de kommuner där statens vattenfallsverk producerar elektrisk kraft.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! TUlåt mig att med anledning av den ideologiska diskussion som utbrutit i förlagsfrågan kort motivera min partigrupps ställning tUl frågan.

För det första kan vi inte inse varför man skall förbjuda den statliga sektorn något som är aUmän regel inom varje privat storkoncern, nämligen att ha en intern specialisering av särskilda tjänster - exempelvis tryckeritjänster — Uka väl som man har en intern specialisering av andra särskilda tiänster, exempelvis reparationstjänster. Det är någonting funktionellt ytterligt vanUgt inom den privata sektorn, och jag kan som sagt inte inse varför det som är normalpraxis inom den privata sektorn skulle vara förbjudet inom den statliga.

För det andra tror jag inte att någon, som har granskat prissättningen på Allmänna förlagets produkter, med skäl kan påstå att produkter av likartad kvaUtet som ställer samma krav förlagsmässigt i något annat förlag skulle kunna betinga lägre priser. Det handlar ofta om sådana trycksaker som det är förenat med vissa komplikationer att framställa därför att det material som ingår i dem fordrar vissa tryckeritekniska finesser. Det kan vara tabeller, grafiska illustrationer osv. Med den kännedom jag för min del har från den akademiska sektorn och från trycksaker som sysslar med vetenskapliga ting på sä att säga den motsvarande nivån inom statsförvaltningen faller det sig mycket svårt att finna några exempel på att AUmänna förlaget skulle ha en oskälig prissättning eller ett oskäligt kostnadsläge.

För det tredje — och det är det allra viktigaste — är det ett exempel på vilken dubbelmoral man från borgerligt håll har när man vUl göra detta till en principfråga, en politisk konfrontationsfråga och lottdragningsfråga här i kammaren. Man åberopar mot existensen av Allmänna förlaget och mot det faktum att staten konsekvent anUtar Allmänna förlaget att det skall föreligga fri konkurrens inom tryckeribranschen. Det gör man utan att med ett ord beröra den oerhört starka tendens tUl monopoli-sering inom den privata förlagsbranschen som sedan många år är iakttagbar och som enligt vår mening är en ytterst betänklig historia därför att den bl. a. har lett till en drastisk nedskärning under de senaste åren av antalet publicerade boktitlar. Vad konsekvensen blir för tryckfrihetens faktiska innehåll på lång sikt av en sådan stark privat monopolisering må man spekulera i. Det blir inga goda konsekvenser.

Inför denna bild av stark privat monopolisering skall vi vara glada över att det finns ett förlag som kan vara ett alternativ. Det är tacknämligt. För den som vill ha fri konkurrens borde tvärtom existensen av Allmänna förlaget och det faktum att Allmänna förlaget genom de statliga i beställningarna får en bra grundval att verka på vara något tillfredsställande, eftersom det motverkar den privata monopolismen. Men det är väl så med de borgerUga att de inte har något emot den privata monopolismen, för den talar de säUan om.

Herr HOVHAMMAR (m):

Herr talman! Jag skall inte ta upp någon längre debatt med herr Jörn Svensson. Jag vill bara säga, att självfaUet har vi inte något emot att Allmänna förlaget existerar och att det, som nu nämnts, börjar gå bättre. Vad vi är ute efter är att förhindra att det får monopolstäUning. Vi tycker att detta förlag skall gå ut i en fri konkurrens med andra företag i branschen. Det är detta det handlar om.

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Översyn av lagstiftningen mot konkurrensbegränsningar

Överläggningen var härmed slutad.

Punkterna 1-3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemstäUt.

Punkten 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr RegnéU m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hovhammar begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i

betänkandet nr 9 punkten 4 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Regnéll m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 168 Nej - 168

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, nedlade herr talmannen i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr talmannens anmodan fm Oskarsson (c) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla nej.

Kammaren hade alltså i enlighet med nej-propositionens innehåll bifallit reservationen av herr Regnéll m. fl.

§ 18 Översyn av lagstiftningen mot konkurrensbegränsningar

Föredrogs näringsutskottets betänkande nr 10 i anledning av motioner om översyn av lagstiftningen mot konkurrensbegränsningar.

Fröken ELIASSON (c):

Herr talman! Som framgår av utskottsbetänkandet ställde jag i en interpellation förra året frågan hur man från regeringens sida såg på den allt snabbare koncentrationsutvecklingen inom näringsUvet och vilka åtgärder man ansåg nödvändiga. En rad uppmärksammade fusioner under 1973 aktualiserade bl. a. en skärpning av konkurrensbegränsningslagstiftningen.

9 Riksdagens protokoll 19 74. Nr 48-50

129

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Översyn av lagstiftningen mot konkurrensbegränsningar

I sitt interpellationssvar i början av december svarade handelsministern att man sedan någon tid övervägde en översyn av gällande lagstiftning inom departementet. Näringsutskottet konstaterar nu i sitt betänkande med anledning av flera motioner i frågan att dessa överväganden fortskrider och räknar av denna anledning med att en ny utredning kommer tUl stånd med det snaraste. Jag vUl för egen del understryka att det är angeläget att dessa fyra månader långa överväganden — om vi behöver en översyn eUer inte — nu följs av ett beslut i frågan. Utskottets försiktiga ordalag är, såvitt jag förstår, avsedda att uppfattas som en beställning.

Men jag finner utskottets betänkande intressant också från en annan synpunkt. Helt kortfattat meddelas att planerna på ett sammanfattande slutbetänkande från koncentrationsutredningen har fått avskrivas. Det är ett överraskande besked. Som framgår av utskottsbetänkandena spelade förra året det väntade slutbetänkandet från koncentrationsutredningen en stor roll för utskottets avvaktande hållning i frågan om att då begära en översyn av konkurrensbegränsningslagstiftningen. Det uppgavs att ett slutbetänkande var under utarbetande och att man förväntade sig att de problemställningar av normativt slag som framkommit under utredningsarbetet skulle få en sammanhängande framställning.

Jag tycker principiellt att det är beklagligt om trådarna i ett utredningsarbete av det här slaget inte kan knytas samman i slutskedet. Det avbrutna arbetet med låginkomstutredningen manar inte tUl efterföljd.

Jag vUl fråga utskottets företrädare hur detta meddelande i betänkandet skaU tolkas. Finns det i dag inga förutsättningar för att slutföra det utredningsarbete som utskottet självt fäst så stort avseende vid? Eller är avsikten att man i annan form eller i annat sammanhang skall göra en analys av det material utredningen arbetat med? Utredningsarbetena om konkurrensbegränsningslagstiftningen och de multinationella företagen, som utskottet också berör, är väsentliga men kan ju bara i begränsad utsträckning komma att påverka näringslivets koncentrationsprocess.

Det kan väl inte vara så att man bara önskade en kartläggning av koncentrationen av näringsUvet för ett tiotal år sedan för att sedan låta koncentrationsprocessen ha sin gång? Om man tillsätter en utredning bör väl syftet rimligtvis vara att man vUl ha fram en analys och förslag till åtgärder.

Mot bakgrund av att näringsutskottet så nära kopplat samman frågan om en översyn av lagstiftningen med det väntade resultatet från koncentrationsutredningen skulle det vara av värde om utskottets företrädare i det här nya läget vill något redogöra för utskottets syn på dessa frågor.

130

Herr LINDAHL i Lidingö (s):

Herr talman! Näringsutskottets behandling av den motion nr 1128, som jag och ett par andra socialdemokrater har lagt fram i den här frågan, är så positiv att någon längre utläggning från min sida inte alls behövs här i kammaren. Vi noterar med tillfredsställelse att en utredning med syftet att modernisera konkurrenslagstiftningen av allt att döma kommer att

inledas med det snaraste och att de uppslag tiU förändringar som vi fört fram då kan väntas bli prövade. Utöver detta bara några korta kommentarer.

Vi har i motionen pekat på de risker från konsumentsynpunkt som en ökande koncentration i näringsUvet för med sig. I dessa dagar, när vi med alla medel måste kämpa mot tendenser till prisstegringar, är det skäl att särskilt peka på en sak. Fusioner och andra åtgärder, som leder tiU att företagskoncentrationen ökar, medför ökad risk för att priset som konkurrensmedel får stå tillbaka för andra konkurrensmedel, t. ex. produktdifferentiering och reklam. En skärpt uppmärksamhet på detta slags konkurrensbegränsning blir därför aUt angelägnare som ett inslag i prispolitiken.

Att antalet företagsförvärv i Europa under 1960-talet ökat så kraftigt hänger med stor säkerhet ihop med tillkomsten av de integrerade marknaderna, närmast EG och EFTA. Företagens internationalisering kommer att fortsätta, och det ligger inte i och för sig något felaktigt i detta. Men granskningen från allmän synpunkt av företagens och koncernernas åtgärder blir samtidigt allt viktigare. Det krävs en registrering och en värdering, för övrigt inte bara från konsumentsynpunkter utan även med arbetsmarknadspoUtiska och allmänt näringspolitiska synpunkter med i bedömningen.

Det är av stor betydelse att registrering av både karteller, fusioner och andra åtgärder som minskar konkurrensen kan ske på ett tidigt stadium och att beslut om eventuella åtgärder kan träffas med liten tidsutdräkt. Från både konsumentpolitisk och arbetsmarknadspolitisk synpunkt är detta väsentligt.

I vad gäller karteller och andra konkurrensbegränsande överenskommelser liksom fusioner har vi i motionen rekommenderat krav på förhandsanmälan. Sådan anmälningsskyldighet - eller, som det med ett kort och bra norskt ord heter, meldeplikt - tror jag på som ett gott hjälpmedel för att kunna sätta in motåtgärder i tid. Att ta in meldeplikten i Sverige skuUe utan tvivel vara en bra import från vårt grannland i väster. Ja, låt oss gå ett steg längre än man gjort i Norge och låta skyldigheten gälla inte bara genomförda utan även planerade konkurrensbegränsningar.

Till slut, herr talman! Vi ändrade för ett år sedan prisregleringslagen så att den blev effektivare och mera anpassad efter förändringarna i den ekonomiska utvecklingen. En skärpning och modernisering även av konkurrensbegränsnings- och uppgiftsskyldighetslagarna kommer att ytterligare i väsentlig grad öka samhällets möjligheter att på prisområdet ta till vara konsumenternas intressen.

Jag vUl, herr talman, med detta korta inlägg bara yrka bifall till näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 10.

Herr ANDERSSON i Storfors (s):

Herr talman! Vad beträffar fröken Eliassons anförande, där hon själv berättade om det svar hon fick av handelsministern i december 1973, behöver jag väl inte säga mera än att jag hänvisar till svaret i dess helhet och det besked som handelsministern då lämnade om att en översyn övervägdes inom departementet.

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Översyn av lagstiftningen mot konkur-rensbegränsningår

131

Nr 49

Onsdagen den 27 mars 1974

Översyn av lagstiftningen mot konkurrensbegränsningar

De fyra motioner som nu föreUgger har som gemensam nämnare att en översyn av hela lagstiftningen begärs. När nu utskottet har sig bekant — vilket också fröken EUasson nämnde — att inom kort en utredning är att förvänta, som kommer att få i uppdrag att göra en grundlig översyn av frågorna, såsom motionärema samfäUt önskat, har utskottet letts fram tUl ett enhälligt betänkande.

Slutligen frågade fröken Eliasson varför utskottet skriver att planerna på ett sammanfattande slutbetänkande från koncentrationsutredningen har fått avskrivas. Jag får då tyvärr meddela att anledningen härtUl är att ordföranden, professor Guy Arvidsson, har avlidit, och det har inte varit möjligt att då fullfölja den sammanfattning som vi annars hade räknat med att få klar.

Herr talman! Med hänvisning till utskottets skrivning i övrigt ber jag härmed att få yrka bifall till utskottets hemstäUan.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

På förslag av herr talmannen beslöt kammaren uppskjuta behandlingen av på föredragningslistan återstående ärenden tiU kl. 19.30.

§ 19 Anmäldes och bordlades jordbruksutskottets betänkande nr 9 i anledning av propositionen 1974:58 angående ökade livsmedelssubventioner jämte motion.

§ 20 Anmäldes och bordlades tnotionen nr 1653 av herr Hjorth i anledning av Kungl, Maj:ts proposition 1974:32 med förslag tUl gruvlag

§ 21 Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades att föUande enkla frågor denna dag framställts, nämligen

Nr 133 Fru Kristensson (m) till herr justitieministern om bättre

promenadutrymmen för häktade:

ViU statsrådet medverka till att pågående och planerade byggnader för häkten får bättre utformade promenadutrymmen för de häktade än vad som nu förbereds, t. ex. i Kronobergshäktet i Stockholm?

132

Nr 134 Herr Enlund (fp) tUl herr statsministern angående kollektivanslutning tiU politiskt parti:

Anser statsministern det riktigt - mot bakgrund av riksdagens uttalande den 6 juni 1973 angående kollektivanslutning tUl politiskt parti — att sådan anslutning fortfarande förekommer genom beslut, som fattas med knapp majoritet vid fåtaligt besökta möten?

§ 22 Kammaren åtskUdes kl. 17.41. Nr 49

Onsdagen den

"fi''"' 27 mars 1974
SUNE K. JOHANSSON------------------------------------------------

/Solveig Gemert

Riksdagens protokoll 1974:49 Onsdagen den 27 mars

Riksdagens protokoll1974:49