Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1974:20

Onsdagen den 6 februari

KL 14.00

§ 1 Meddelande ang. plena

Hert TALMANNEN yttrade:

Arbetsplenum onsdagen den 13 februari, som enligt den preliminära planen skuUe börja kl. 10.00 eller 14.00, tar sin början kL 14.00.

Med anledning av att finansdebatten framflyttats från onsdagen den 27 februari tUl onsdagen den 13 mars med ev. fortsättning torsdagen den 14 mars måste tidplanen för veckorna 9 och II ändras. Sammanträden kommer att hållas; Veckan 25/2 - 3/3:

Tisdagen den 26/2 kl. 16.00; bordläggningsplenum

Onsdagen den 27/2 kl. 10.00: arbetsplenum

Torsdagen den 28/2 kl. 14.00; frågestund och bordläggningsplenum

Fredagen den 1/3 kl. 15.00: bordläggningsplenum

Nr 20

Onsdagen den 6 februari 1974

Införande av en ordning med ersättare för riksdagsledamöterna m. m.

Veckan 11-17/3:

Tisdagen

Onsdagen

Torsdagen

den 12/3 kL 16.00 den 13/3 kl. 10.00 den 14/3 kL 10.00

Fredagen den 15/3 kL 15.00;

bordläggningsplenum

finansdebatt

frågestund, ev. fortsättning av

finansdebatten, arbetsplenum

bordläggningsplenum

§ 2 Föredrogs och hänvisades berättelsema nr 6 och 7 tiU finansutskottet.

§ 3 Föredrogs och hänvisades motionerna nr 1596 tiU jordbruksutskottet, nr 1597 tiU socialförsäkringsutskottet samt nr 1598 till konstitutionsutskottet.

§ 4 Föredrogs och biföUs interpellationsframställningen nr 30.

§ 5 Införande av en ordning med ersättare för riksdagsledamöterna m. m.

Föredrogs konstitutionsutskottets betänkande nr 1 med uppgift på ett vUande förslag till grundlagsändringar avseende införande av en ordning med ersättare för riksdagsledamöterna m. m.

I detta betänkande hade utskottet för riksdagens slutliga ställningstagande anmält ett vid 1972 års riksdag som vilande antaget förslag till

Nr 20

Onsdagen den 6 februari 1974

Införande av en ordning med ersättare för riks-dagsledamöter-na m. m.

ändring i regeringsformen och riksdagsordningen. Förslaget avsåg främst ändringar som sammanhängde med införande av en ordning med ersättare för riksdagsledamöterna. Utskottet hänvisade tUl sitt betänkande 1972; 30 och propositionen 1972:66.

TiU betänkandet hade fogats ett särskiU yttrande av herr Ahlmark (fp).

Herr JOHANSSON i TroUhättan (s):

Herr talman! Det råder såvitt jag förstår enighet om att vi skall införa ett ersättarsystem i Sveriges riksdag. Däremot går meningarna isär om antalet ledamöter i riksdagen. Ändå hade jag trott att man vid den slutliga behandUngen skulle bU enig och kunna få ett enhälligt beslut om införande av ersättarsystemet. Nu tycks inte detta bU fallet.

Jag skall här inte gå in på argumenten för den större riksdag som majoriteten önskar.

Jag ber, herr talman, att få hemställa att riksdagen antar det vid 1972 års riksdag som vUande förklarade förslaget tiU grundlagsändringar avseende införande av en ordning med ersättare för riksdagsledamöterna m. m.

Herr HERNELIUS (m);

Herr talman! Antalet ledamöter i riksdagen fastställdes i samband med enkammarriksdagens tiUkomst tiU 350. Detta antal ansågs av moderata samUngspartiets företrädare i oUka instanser vara för högt. I reservationen framfördes den synpunkten att antalet borde sättas tiU högst låt mig säga omkring 299.

Reservation förekom i detta avseende i tre betänkanden från grundlagberedningen, i konstitutionsutskottet och senast vid behandUngen av det vilande förslaget till regeringsform den 6 juni 1973.

När den nu aktueUa frågan om ersättare för riksdagsledamöter diskuterades i kammaren den 24 maj 1972 förelåg också en reservation från moderata samUngspartiets representanter, vilka konstaterade att ett beslut om ersättare i praktiken icke skuUe medföra den eftersträvade minskningen utan i stället en ökning av antalet arbetande ledamöter, vilken ökning beräknas uppgå till 20 å 25 personer, detta trots att konstitutionsutskottet 1968 enhälligt hade uttalat att det torde bli "ofrånkomligt att ånyo överväga ledamotsantalet i den mån ersättare införs".

Mot denna bakgrund yrkade moderata samUngspartiets företrädare då avslag på förslaget till grundlagsändring. Det framhölls också att de farhågor som uttalats 1968 hade besannats och rent av överträffats i vad avser försämrade arbetsmöjligheter för riksdagen och överhängande risk för debattinskränkningar. Det bör emellertid också betonas, herr talman, att moderata samUngspartiet i och för sig inte har något emot ett ersättarsystem som sådant, dock under förutsättning att detta icke leder tUl en ökning av antalet ledamöter.

I konsekvens med detta partiets ställningstagande yrkar jag därför, herr talman, att nu vUande förslag till grundlagsändringar avseende

införande av en ordning med ersättare för riksdagsledamöter m. m., — betänkande nr I från konstitutionsutskottet — måtte förkastas.

Herr AHLMARK (fp):

Herr talman! Jag tUlhörde dem som i Ukhet med herr Hernelius förra året reserverade mig för en sänkning av antalet riksdagledamöter. Jag fann det naturligt att genomföra en sådan minskning i samband med att en bestämmelse om ersättare för riksdagsmän infördes i grundlagen. Men vår reservation röstades ned av majoriteten. Herr Hernelius drar av detta slutsatsen att man bör avslå också ersättarreformen. Jag kan inte hålla med honom på den punkten. Förslaget om ersättare för riksdagsledamot är angeläget oavsett om antalet riksdagsmän är 349 eUer 299, vilket var de två förslagen förra året. Möjlighet till ersättare är inte bara viktigt för talman och statsråd. Det kan utnyttjas vid längre ledighet också av andra. Det kan bidra till att på flera olika sätt berika riksdagens arbete. Jag hoppas att systemet kommer att få sådana positiva verkningar.

I likhet med herr Johansson i TroUhättan viU jag därför yrka bifaU tiU det vUande förslaget tiU grundlagsändring på den här punkten.

Nr 20

Onsdagen den 6 februari 1974

Tillämpning av offentlighetsprincipen på ADB-upptagningar, m. m.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på dels antagande av det genom utskottets betänkande anmälda förslaget tiU grundlagsändringar, dels förkastande av detsamma, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hernelius begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren antar det genom konstitutionsutskottets betänkande nr I anmälda förslaget till grundlagsändringar röstar ja, den det ej vUl röstar nej. Vinner nej har kammaren förkastat förslaget.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hernelius begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 270

Nej - 45

Avstår — 1

§ 6 Tillämpning av offentlighetsprincipen på ADB-upptagningar, m. m.

Föredrogs konstitutionsutskottets betänkande nr 2 med uppgift på två vilande förslag till ändringar i tryckfrihetsförordningen.

I detta betänkande hade utskottet för riksdagens slutliga ställningstagande anmält två vid 1973 års riksdag som vilande antagna förslag till ändringar i tryckfrihetsförordningen. Utskottet hänvisade tiU sina betänkanden 1973:19 och 1973:23 samt propositionerna 1973:33 och 1973:123.

Nr 20

Onsdagen den 6 februari 1974

Tillämpning av offentlighetsprincipen på ADB-upptagningar, m. m.

TiU betänkandet hade fogats ett särskUt yttrande av herr Ahlmark (fp).

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s);

Herr talman! Jag hemställer att riksdagen antar de två vilande förslag till ändringar i tryckfrihetsförordningen som anmäles i konstitutionsutskottets betänkande nr 2. Det första avser frågan om tillämpning av offentlighetsprincipen på ADB-upptagningar och andra upptagningar av teknisk natur. Det andra gäller införande av möjlighet dels att i lag föreskriva förbud mot kommersieU annons i tryckt skrift i den mån annonsen används vid marknadsföring av alkoholhaltiga drycker eller tobaksvaror, dels att ingripa mot otillbörlig kreditupplysning i tryckt skrift.

Herr HAGBERG i Borlänge (vpk);

Herr talman! Riksdagen behandlade föregående år förslag om datalag och ändringar i tryckfrihetsförordningen. Vänsterpartiet kommunisterna ansåg att de förslag som riksdagen då antog var alltför begränsade steg mot ett skydd för individens elementära krav i datatiden. Vänsterpartiet kommunisternas förslag om datateknikens utnyttjande avslogs emeUertid av riksdagen.

Vårt förslag, som gällde tryckfrihetsförordningen, var en avsevärd skärpning av 8 §, så att myndighet ej skuUe ha rätt att utlämna upptagning för automatisk databehandling.

I det förslag som riksdagen anslöt sig tiU heter det; "Myndighet vare ej skyldig att utlämna upptagning för automatisk databehandhng på annat sätt än genom tilUiandahållande av utskrift av upptagningen."

Förslaget återkommer nu till riksdagen för slutgiltigt ställningstagande. Dess innebörd är att man fortfarande kan köpa tiU sig uppgifter från dataupptagningar.

Enligt vår mening är detta förslag helt otiUräckligt. Vi vidhåller att vårt förslag är vida bättre när det gäller individens integritet. Emellertid tUlåts ju inga förändringar i det föreliggande förslaget. Vi yrkar från vänsterpartiet kommunisterna inte i dag avslag på förslaget. Det förslag vi har att ta ställning tiU är dock, som vi ser det, bättre än ingenting aUs. Vi kommer därför att vid ett senare tillfälle framlägga förslag i denna fråga.

Överläggningen var härmed slutad.

Herr TALMANNEN yttrade: De vid betänkandet fogade grundlagsändringsförslagen upptas var för sig.

Förslag till ändringar i tryckfrihetsförordningen avseende frågan om tillämpning av offentlighetsprincipen på ADB-upptagningar m. m.

Propositioner gavs på dels antagande av detta förslag, dels förkastande av detsamma, och förklarades den förra propositionen vara med Övervägande ja besvarad.

Förslag till ändring i tryckfrihetsförordningen avseende införande av möjlighet att i lag föreskriva förbud mot kommersiell annons i tryckt skrift i vissa fall, m. m.

Propositioner gavs på dels antagande av detta förslag, dels förkastande av detsamma, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Nr 20

Onsdagen den 6 februari 1974

Tillfälligt utbild-ningsbidrag tiU företag

§ 7 Tillfälligt utbildningsbidrag till företag

Föredrogs inrUcesutskottets betänkande nr 1 i anledning av propositionen 1974:7 angående tUlfäUigt utbUdningsbidrag tUl företag jämte motioner.

I propositionen 1974:7 hade Kungl. Maj:t under åberopande av utdrag av statsrådsprotokoll över arbetsmarknadsärenden föreslagit riksdagen att godkänna de grunder för ett tillfälligt utbildningsbidrag till företag som i propositionen förordats.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande;

"I propositionen föreslås att tUlfälUgt utbUdningsbidrag skaU kunna bevUjas företag för utbildning av arbetstagare vid driftinskränkning till följd av försörjningsläget i fråga om olja och elektrisk kraft. Bidrag får utgå om påtaglig risk föreligger för permittering eller avskedande av arbetstagare. Som förutsättning för bidrag skaU gälla att avtalsenliga löneförmåner utgår tiU arbetstagaren under utbildningen, att utbildningen är skild från produktionen och att den bedrivs enhgt plan som har godkänts av arbetsmarknadsmyndighet efter samråd med arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer. Bidrag får utgå med högst 10 kronor per timme och arbetstagare som deltar i utbildningen."

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1974:881 av herr Fälldin m. fl. (c) vari såvitt nu var i fråga yrkats att riksdagen godkände de grunder för tillfälligt utbUdningsbidrag som förordades i motionen,

1974:886 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari yrkats att riksdagen skuUe

A. avslå förslagen i propositionen 1974:7 om särskilt utbildningsstöd,

B. besluta att utbildning av permitteringshotade löntagare skulle
anordnas i samhällets regi enligt de riktUnjer som angavs i motionen,

1974:1569 av herr Träff (m) vari yrkats att riksdagen som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförts samt

1974:1570 av herr Träff m. fl. (m, c, fp).

Utskottet hemställde

1. att riksdagen skulle avslå motionen 1974:886,

2. att riksdagen med avslag på motionen 1974:1570 och med bifall

Nr 20

Onsdagen den 6 februari 1974

Tillfälligt utbild-ningsbidrag tiU företag

tiU propositionen 1974:7 samt i anledning av motionerna 1974:881, såvitt nu var i fråga, och 1974:1569 godkände de grunder för ett tiUfälligt utbildningsbidrag som utskottet förordat.

Reservation hade avgivits av herr Lorentzon (vpk) som ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen skulle

dels avslå propositionen 1974:7 samt motionerna 1974:881, såvitt nu var i fråga, 1974:1569 och 1974:1570,

dels med bifaU tUl motionen 1974:886 godkänna de grunder för ett tiUfälligt utbildningsbidrag som reservanten förordat.

Herr LORENTZON (vpk);

Herr talman! Genom ett missförstånd har jag blivit antecknad för något längre taletid än jag avsett att använda. Den uppsatta taletiden kommer aUtså inte att utnyttjas. Jag viU säga detta redan nu, då det möjligen kan innebära glädje och tiUfredsställelse här och var.

Regeringens proposition 1974:7, om vilken riksdagen i dag skall fatta beslut, avlämnades den 11 januari. Motionstiden utgick den 26 i samma månad. Ärendet, som tydligen ansågs ha förtursrätt, behandlades av inrikesutskottet redan tisdagen den 29 januari, och slutjusteringen skedde två dagar senare, den 31 januari. Det var detta utskotts första ärende under den nya riksdagsperioden. I dag, den 6 febraari, skall riksdagen ta slutlig ställning, och det blir ett av den nya riksdagens första beslut.

Detta riksdagsbeslut har retroaktiv verkan. Regeringen har nämUgen lovat att binda staten vid utgifter varom riksdagen tidigare inte fått yttra sig.

Varför denna brådska? Regeringens motivering är - eller rättare sagt var - försörjningsläget på energiområdet, som skulle kunna orsaka driftinskränkningar. Man föreslår riksdagen att besluta om 10 kronor per timme och arbetare i s. k. utbUdningsbidrag, vilket aUa företag skulle komma i åtnjutande av - utom statliga och kommunala - där det förehgger risk för permitteringar eller avskedanden. Företagen skall svara för den övriga delen av arbetarnas lön.

Bland dem som skulle kunna tillgodogöra sig dessa förmåner finns exempelvis de multinationella oljebolagen och storföretaget Volvo. Oljebolagen, som var den direkta orsaken tiU energikrisen, signalerade omfattande permitteringar och avskedanden. Vad storföretaget Volvo beträffar tog man energikrisen till intäkt för permitteringar, och man införde korttidsvecka. Regeringen blev orolig, och inspirerad av arbetsmarknadsstyrelsen blev aUtså propositionen nr 7 ett faktum.

I ett inlägg i remissdebatten för några dagar sedan berörde jag även frågor som har anknytning till denna proposition. Jag skall därför inte mera ingående behandla dessa frågeställningar just nu.

Syftet med den utbUdning det här är fråga om säger regeringen vara "att tillgodose eftersatta utbUdningsbehov och att fördjupa och bredda yrkeskunskaperna". Detta kan ju tyckas vara en luddig skrivning i och för sig, och man tillägger att "den nu aktueUa utbildningen måste förutsättas bli skild från produktionen — till skiUnad från vad som är vanUgt vid

t. ex. lokaliseringsutbUdning- ". Det bidrag det här är fråga om skall

alltså enligt propositionen inte kunna tjäna direkt samma syfte som det s. k. bidraget till lokaliseringsutbUdning, som ju är utmanande i så måtto att det är ett direkt produktionsbidrag tUl kapitalägarna. Dock måste arbetarna i fall som detta stå vid maskinen — eller masugnen, som någon sade då inrikesutskottet behandlade ärendet — om vederbörande skall kunna lära sig arbetet eller vidareutvecklas i yrket.

Även om vi inom vänsterpartiet kommunisterna är motståndare till gåvor av de slag det här är fråga om anser vi att de permitterade måste hållas skadeslösa. Det framhåller vi även i vår partimotion, och vi säger också att undervisning bör ordnas men då genomföras i samhällets regi exempelvis i form av vuxenutbildning, där samhället bisträcker med 10 kronor per timme och arbetare och respektive företag svarar för återstoden av lönen.

Nu är det ju gott om gåvor och ohka bidrag från skattebetalarna till kapitalägarna i det här landet, och det bidrag det här är fråga om kan ju betraktas som en mindre sak i förhållande tiU övriga bidrag som utbetalas. Det väsentligaste i sammanhanget är ändå utbildningen av de permitteringshotade. Härvidlag menar vi i motionen att det inte är till fyllest med den utbUdning som rekommenderas i propositionen eller som utskottet gör sig till talesman för. Det gäller även och kanske framför allt alternativa sysselsättningar - att utbUdas på andra områden än det där man just är sysselsatt. Det är detta vi har sökt aktualisera i vår motion, och vi har framhåUit att utbUdningen då bör ske i samhällets regi.

Våra farhågor att kapitalägarna skall kunna utnyttja utbUdnings-bidraget på sätt som bäst gagnar företaget men inte ge arbetarna den utbildning vi avser i vårt yrkande bekräftas av utskottsmajoritetens skrivning, där man är påverkad av de borgerliga motionerna i anledning av propositionen 7 och har enats om en samskrivning.

I den borgerliga motionen 1569 sägs bl. a.:"Uppskolning av en arbetare tUl en annan befattning vid ett monteringsband kan knappast ske annat än vid bandet. En bUmekaniker som exempelvis skall lära sig ett nytt bromssystem bör få möjlighet att förvärva den praktiska färdigheten på ordinarie reparationsobjekt under normala arbetsförhållanden."

Centerpartiet föreslår i sin motion att förutsättningen för att utbUdningen skall vara skUd från produktionen skall mjukas upp, och det heter att man t. o. m. kan tänka sig en viss reduktion av utbildnings-stödet. Man talar om att det förehgger behov av att sammanföra utbildning och produktion och nämner bl. a. järnbruk och bilverkstäder.

Som bekant utgörs majoriteten i inrikesutskottet numera av de borgerUga partiernas representanter, och majoriteten följer också borger-hga intentioner. Det står i utskottsbetänkandet:

"Det speciella stöd som nu föreslås är avsett att utgå vid utbildning som träder i stället för produktion. Med hänsyn härtill och då det inte är meningen att utbUdningsstödet skall användas tUl att sänka företagens produktionskostnader bör i princip upprätthållas krav på åtskillnad mellan utbUdning och produktion. Detta krav bör emeUertid inte utesluta att vissa praktiska moment av utbildning får ske i anslutning till produktion om det anses-lämpligt inom ett visst yrkesområde. I vad mån

Nr 20

Onsdagen den 6 februari 1974

Tillfälligt utbild-ningsbidrag till företag

Nr 20

Onsdagen den 6 februari 1974

TiUfälligt utbilJ-ningsbidrag till företag

en sådan uppläggning av utbildningen är berättigad får prövas av arbetsmarknadsmyndigheterna och de fackliga organisationerna i samband med att man fastställer plan för utbUdningen. Med det anförda har utskottet besvarat de i förevarande sammanhang behandlade motionsyrkandena."

Jag skulle förmoda att det kommer att bli mycket svårt för fackets representanter-då utskottsbetänkandet skaU tolkas ute i det praktiska hvet, i synnerhet som utskottsmajoriteten i sin hemställan tUl riksdagen ger fritt fram för vad som sägs i de borgerliga motionerna.

Utskottsmajoriteten har tydligen ansett den gemensamma borgerliga motionen — som i anslutning tiU arbetsmarknadsstyrelsens propå vUl höja utbildningsbidraget med ytterligare 5 kronor - för magstark, och utskottet har därför yrkat avslag på det förslaget.

En sak noteras dock med tiUfredsställelse, och det är utskottets skrivning om den kommunistiska motionens påpekande att det bidrag det här är fråga om inte bör kunna utgå vid undervisning i svenska för invandrare. Av AMS:s luddiga skrivning kunde man nämUgen få en annan uppfattning om den saken. Men där har utskottet instämt i vänsterpartiet kommunisternas motion.

Herr talman! Jag yrkar bifaU tiU min reservation som är fogad till inrikesutskottets betänkande nr 1.

Hert ERIKSSON i Arvika (fp):

Herr talman! Detta mitt anförande kommer att avvika från herr Lorentzons, som ju i huvudsak präglades av kritik mot det förevarande förslaget. Jag kommer att framhålla några punkter där vi är helt ense och där jag tror att även herr Lorentzon viU förena sig med utskottet.

Först och främst har vi varit ense om att det bästa skulle ha varit om det som här föresläs inte hade behövt tiUämpas. Då hade nämligen människor inte behövt friställas på grund av oljekrisen och dess följdverkningar, brist på råvaror och liknande. Men tyvärr kommer det tillfälliga utbildningsbidraget att användas; jag har försökt att få fram siffror på i vUken omfattning man redan har börjat utnyttja det. Som herr Lorentzon antydde kommer beslutet i denna fråga att gälla retroaktivt, och därför vUl jag genast bemöta beskyllningen för stor brådska som herr Lorentzon riktade dels mot att propositionen lagts fram så snabbt, dels mot den snabba behandlingen i utskottet. Eftersom beslutet om detta utbUdningsbidrag kan tillämpas retroaktivt har vi i utskottet ansett att vi inte skall fördröja riksdagens definitiva beslut i frågan.

En del företag har faktiskt redan satt i gång med den utbildning det här gäller, innan något beslut har fattats, därför att man anser att det är bättre att utbilda de anställda än att permittera dem. Enligt siffror från Stockholms län har sju företag redan börjat tiUämpa system med bidrag enhgt förevarande förslag. Herr Lorentzon talade om de stora multinationella företagen, men här rör det sig i stort sett om mindre företag. Man har på länsarbetsnämnden i Stockholm upplyst om att ytterligare många företag ligger i startgropparna, inte bara i Stockholms län utan också i landet i övrigt. Enbart i Stockholms län finns det ett 15-tal företag som väntar på riksdagens beslut i den här frågan. Och då skulle det ju ha varit

fel av inrikesutskottet och riksdagen att inte behandla förslaget så snabbt som det över huvud taget varit möjligt.

På länsarbetsnämnden i Stockholms län har man också det bestämda intrycket att företagen nu avvaktar statsmakternas beslut och att det har visats ett "förvånansvärt stort" intresse för det här förslaget. Det intresset kan tänkas hänga ihop med, säger man, att företagarna gjort gällande att det akuta energikrisläget i januari kommer att verka med ett par månaders eftersläpning.

I motsats tUl herr Lorentzon tycker jag att det var värdefullt att AMS tog detta initiativ, och det var följdriktigt att det ansvariga statsrådet lade fram en proposition i frågan så snabbt som skedde.

Ytterligare en sak är vi ense om, och det tyckte jag också att herr Lorentzon öppet och ärligt deklarerade, när han sade att det är bättre att utnyttja tiden för utbUdning än att permittera de anställda.

Då frågar kanske kammarens ledamöter vad vi är oense om. Jo, vi är oense när vpk och herr Lorentzon i sin motion vill att utbildningen skall ske i samhällets regi i form av arbetsmarknadsutbUdning, kommunal vuxenutbUdning eller Uknande. Jag är uppriktig när jag säger att vi i utskottet har funderat på vpk-förslaget. Men vi har kommit fram till just det som sägs i utskottets betänkande: "Utskottet kan inte finna att motionärernas förslag innebär några fördelar framför dem som förs fram i propositionen." Möjligen skulle man genom att lägga utbildningen på samhället öka samhällets kostnad och minska företagarnas kostnad. Vi är aUa överens om en kostnadsfördelning meUan staten och företagarna; bägge har ansvar, bägge skaU stå för kostnaden. Ingen misstänker herr Lorentzon för att vilja avlasta företagen kostnader och vältra dem på staten. Men ett faktum är, herr Lorentzon, att i den mån vpk-förslaget innebär någon förändring i kostnadsfrågan, så är det i den riktningen.

Herr Lorentzon menar att man skaU ha insyn i utbildningen. Han var vänlig nog att läsa upp den formulering i utskottsbetänkandet där vi slår fast att detta också är vår uppfattning. Vi litar i det här fallet på arbetsmarknadens parter. Vi tycker att det är garanti tillräckligt att arbetsmarknadsmyndigheterna och den fackliga organisationen gemensamt skall upprätta en utbUdningsplan. Detta är tUlräckUgt för att vi skall kunna ansluta oss tiU propositionen.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr LORENTZON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Det värderade utskottets ordförande eUer, rättare sagt, utskottets värderade ordförande - de borgerliga har numera majoriteten i utskottet - framhåller att vi är överens på vissa punkter när det gäller UtbUdningen. Det kan man naturligtvis säga. Men det finns också väsentliga skiUnader.

Vi är inte överens om utskottets instämmande i skrivningen i en av motionerna, att samhället skall betala 10 kronor per timme och arbetare när denne utbUdas för löpande bandet, vare sig det är vid Volvo i Göteborg eller någon annanstans. Det står faktiskt så, och utskottet håller med om detta.

Vi är inte heller överens om att utbUdningen skall vara så hårt knuten

Nr 20

Onsdagen den 6 februari 1974

Tillfälligt utbild-ningsbidrag till företag

Nr 20

Onsdagen den 6 februari 1974

Tillfälligt utbildningsbidrag tiU företag

till produktionen som möjligt. Vi vill givetvis att den permitteringshotade själv skaU få välja utbUdning och alltså kunna få utbildning i den sysselsättning han är mest intresserad av. Men hur kommer det att gå till på arbetsplatserna, hur kommer de fackUga förtroendemännen ute på arbetsplatserna att få det, om riksdagen godkänner denna skrivning - och det förutsätter jag att riksdagen gör? Herr Karl Erik Eriksson har kanske själv varit förtroendeman på en arbetsplats och vet hur det går tiU när det gäller att tolka olika beslut. Vem har bäst på fötterna då? Det har alltid den som äger företaget. Det är den erfarenhet jag har. När denna skrivning skaU tolkas ute på arbetsplatserna kommer den att tolkas tUI förmån för den som äger företaget, och fackföreningens representanter kommer att få det mycket svårt. Det är ingen suddig skrivning utskottet gjort i detta fall; man hänvisar faktiskt direkt tiU de borgerliga motionerna.

Våra åsikter skiljer sig aUtså väsentligt när det gäller utbUdningen. Vi vill att de permitteringshotade arbetarna skall ha möjlighet att själva välja UtbUdning och inte underförstått bli tvingade till löpande bandet eUer tiU järnbrukens avdelningar dit det är svårast att få arbetare, där värmen är högst och där arbetet också är svårast att utföra.

Herr ERIKSSON i Arvika (fp) kort genmäle:

Herr talman! Både i sitt första anförande och i sin replik säger herr Lorentzon att de föreslagna reglerna är svårtolkade och att han inte förstår hur fackföreningsrepresentanter skall kunna klara en tolkning. Sedan säger han avslutningsvis med kraft — den kraft som är utmärkande för honom - att det här inte är någon suddig skrivning utan klartext. Herr Lorentzon får väl bestämma sig för vUket det är: suddigt eUer inte suddigt.

Det är flera saker som vi inte är överens om, och det har jag också sagt. Bl. a. är vi inte överens när det gäller förtroendet för fackföreningsrepresentanterna. Jag har erfarenhet från mångårigt arbete på ett sågverk, och jag har större förtroende än herr Lorentzon har för att fackföreningsrepresentanterna kommer att kunna tolka bestämmelserna på ett riktigt sätt. Och vi har bedömt det som en garanti att de är med och utformar utbildningsplanerna.

Kärnfrågan är ändå att man utnyttjar permitteringstiden tiU riktig UtbUdning i stället för att den skall bU dödtid, och jag har fått den uppfattningen att vi är helt överens om det. Med anledning av det jag hörde under remissdebatten från herr Lorentzon och under herr Lorentzons anförande nu vill jag säga att jag sällan — när vi är överens i kärnfrågan — har hört någon hänga upp så mycket på en så dåligt islägen spik som herr Lorentzon har gjort i den här frågan.

Herr LORENTZON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Utskottets värderade ordförande sköter faktiskt auktionsklubban bättre än han slår i spik. Lämna hammaren och behåll klubban!

När sedan Karl Erik Eriksson talar om sitt stora förtroende för fackföreningsfolket noterar jag det med tiUfredsställelse — bara det inte

är sagt just för stunden. Jag har själv jobbat som aktiv fackföreningsman och förtroendeman i fackliga sammanhang. Jag vet vUket hårt jobb det är fråga om. Det är inte alltid uppmuntrande, och det innebär många gånger att denne får vara "spottkopp".

När herr Eriksson tolkar mina uttalanden så att jag inte har förtroende för de fackliga funktionärerna ute på arbetsplatserna tolkar han mig som en viss potentat tolkade Boken. Jag har fuUt förtroende för dem, men jag har sagt att de får det svårt med den skrivning som bl. a. Karl Erik Eriksson är ansvarig för. Det fackliga folket ute på arbetsplatserna har nämUgen mycket svårt att hävda sig när det gäUer tolkningsfrågor. Jag upprepar vad jag tidigare sade; den skrivning som utskottet svarar förär ingen hjälp för fackföreningsfolket, som får det svårt när det här skall tolkas. Skrivningen är säkerligen till förmån för företagarna, men det blir så mycket värre för fackföreningsfolket.

Herr ERIKSSON i Arvika (fp) kort genmäle;

Herr talman! Herr Lorentzon har också betonat att han känner förtroende för fackföreningsrepresentanterna. Skillnaden är bara att jag i handUng vill verifiera mitt förtroende. Vi mom majoriteten säger nämligen att vid utbildningens genomförande samråd skall ske mellan vederbörande företag och fackliga organisationer. Vi tror att det kommer att lösa sig så att man genomför denna utbildning på ett riktigt och praktiskt sätt i förhållande till den arbetsplats som är aktueU.

Nr 20

Onsdagen den 6 februari 1974

Tillfälligt utbild-ningsbidrag till företag

Herr FAGERLUND (s):

Herr talman! Det finns väl inte mycket att tillägga efter den debatt som nu varit, där ordföranden i utskottet, herr Eriksson i Arvika, har talat för utskottsmajoritetens mening.

Låt mig emeUertid säga att den här propositionen är tillkommen i intimt samarbete med de fackliga organisationerna i syfte att motverka de sysselsättningssvårigheter som alla befarade på grand av oljekrisen. Det är uppenbart att man ansåg sig tvungen att ta upp förslaget med förtursrätt. Ofta talas det i riksdagen om att man inte får fram ärendena tiUräckligt snabbt, men när vi nu har fått fram ett ärende snabbt, kritiseras också detta förfarande. Det är väl en konstig ordning!

Herr Lorentzon säger att de föreslagna åtgärderna inte kommer att medföra att arbetarna får den utbildning som de bör få, och han tycker att utskottsbetänkandet är suddigt skrivet. Jag tycker inte det är suddigt. Jag citerar från s. 3: "Med hänsyn härtill och då det inte är meningen att utbildningsstödet skall användas tiU att sänka företagens produktionskostnader bör i princip upprätthållas krav på åtskiUnad meUan utbildning och produktion. Detta krav bör emellertid inte utesluta att vissa praktiska moment av utbildning får ske i anslutning till produktion om det anses lämpligt inom ett visst yrkesområde."

Såsom här har poängterats skaU fackföreningarna godkänna utbUd-ningsplanen. En utbildningsplan finns redan fastställd, och i den ingår bl. a. som ett moment tio timmars rent teoretisk samhällsutbUdning, där fackföreningsfrågor, försäkringsfrågor o. d. tas upp. Jag hyser Uksom herr Eriksson i Arvika - och även herr Lorentzon i hans senaste anförande —

5 Riksdagens protokoll 1974. Nr 18-22

Nr 20

Onsdagen den 6 februari 1974

Tillfälligt utbild-ningsbidrag tiU företag

förtroende för att de fackliga ledarna ute i landet inte godkänner någon utbildningsplan som ger företagen en sänkt produktionskostnad. Efter en hel del fackligt arbete anser jag också att svensk fackföreningsrörelse inte är — vilket herr Lorentzon viU göra gällande — så svag att en sådan utbildning inte skall kunna ordnas på ett riktigt sätt.

Herr Lorentzon säger vidare att förslaget om ytterligare utbildningsbidrag med högst 5 kronor per timme var väl magstarkt för att socialdemokraterna och statsrådet skuUe gå med på det. Det konstigaste är inte att femkronan skulle gå tUl företagets utbUdningskostnader för att hålla med lärare o. d., utan att herr Lorentzon är redo att bakvägen ge företagen denna femkrona genom att föreslå att samhället skall svara för utbildningskostnaderna. Det är alltså inte magstarkt för herr Lorentzon, men han tar tiU det ordet när det gäller bidraget på 5 kronor, som han faktiskt på en bakväg vill ge företagen.

Jag skall inte uppehålla kammarens tid längre, utan jag instämmer bara i vad ordföranden i inrikesutskottet har anfört och yrkar bifall tUl utskottets hemställan.

Herr LORENTZON (vpk):

Herr talman! Jag vill säga till herr Fagerlund att vi i vänsterpartiet
kommunisterna inte alls tänkt ge företagarna någon femkrona bakvägen.
Det är fråga om vad utbUdningen kan ge de anställda som är
permitteringshotade. Det är friheten för dessa att själva välja vUken
UtbUdning de vill ha som saken gäller. Företagen skall inte själva få
bestämma att det löpande bandet behöver en viss arbetare och att han
därför skall utbildas där för 10 kronor i timmen av skattebetalarnas
pengar, eUer att han skall gå på järnbruket i skift där det är allra hetast
och där det är svårast för företaget att få arbetare, men det är ju så det
kommer att fungera. Företagen behöver arbetare och behöver utbUda
dem. Det som företagen borde ha gjort för egna medel får de aUtså
skattebetalarnas pengar tiU, men arbetaren själv blir inte tillfrågad, om
han viU gå dit eller dit. Jag föratsätter nämligen att detta blir följden av
utskottets skrivning i klämmen där man säger "samt i anledning av
motionerna----- godkänner de grunder för ett tiUfälligt utbUdnings
bidrag som utskottet förordat". Vår motion hksom den motion som
yrkar 5 kronor extra utöver tian tiU företagen avstyrks, men de två
motioner som tar upp frågan om människorna vid det löpande bandet
och människorna vid järnbruken är utskottet överens om att tillstyrka.
Där är det ingen suddig skrivning.

Herr Fagerlund tycker inte om kritiken mot inrikesutskottets ständiga försvar av all den gåvoverksamhet som förekommer i det här landet. Jag skall inte räkna upp alla gåvor som ges till företagen — det gjorde herr Hermansson i remissdebatten, och det kan läsas i protokollet från den debatten. Men var det verkUgen detta vi väntade oss av framtiden när vi som unga i arbetarrörelsens ungdomsorganisationer talade om ett socialistiskt samhäUe? Herr Fagerlund liksom många andra av hans generation förklarade då: "Ge oss bara majoriteten, så skaU vi ordna förhållandena." Det är 40 år sedan dess, herr Fagerlund, och i dag talar

herr Fagerlund varmt för gåvor tiU storföretagen. Var det ungdomssynder då och är det allvar i dag?

Herr FAGERLUND (s):

Herr talman! Mot slutet av herr Lorentzons anförande kände jag igen argumenten från remissdebatten och även från debatten i utskottet. Vi kanske inte i detta sammanhang skall ta upp vad vi drömde om när vi var unga, men håller herr Lorentzon på Utet tiU i samma stU känner jag igen honom fullständigt från början av 1930-talet - det är bara ord som kapitalistlakejer och socialfascister som fattas, men de kommer kanske också. I så fall känner jag igen hela kritiken mot det socialdemokratiska partiet.

Jag tycker att herr Lorentzon i alla faU kan hålla med om att vad det nu gäller är att i en svår situation, där vi är beroende av import och den stoppas, ge de anställda trygghet och möjlighet att vara kvar i företagen i stället för att permitteras. Vår sysselsättningslag träder inte i kraft förrän den I juU 1974. Det tycker jag att herr Lorentzon skaU ha i minnet när vi diskuterar det här förslaget.

Herr LORENTZON (vpk):

Herr talman! Jag skall återigen ta upp frågan om de svårigheter de fackligt anställda har på arbetsplatserna.

Den 31 januari stod ett meddelande i Dagens Nyheter om den lag som gäller invandrares rätt att på betald arbetstid lära sig svenska. Det finns företagare som helt enkelt har tvingat sig till att få ge denna utbUdning på invandrarnas fritid. Låt mig citera vad Jalmari Rantanen säger:

"Jag vet att dessa lokala avtal om svenskundervisning på fritid har orsakat en enorm irritation bland invandrarna.

Ofta har arbetsgivare inte heUer brytt sig om att informera eUer ens tiUfråga invandrarna själva om vad dom tycker."

Om företagen är i en pressad situation, där det gäller att utnyttja både tiden och de anställda, kan sådana åtgärder vidtas. Hur långt kan man då inte gå i en fråga som denna, som riksdagen skall besluta om nu, där utskottsskrivningen inte ger de anställda något som helst stöd att föra sin talan såsom exempelvis arbetsmarknadsstyrelsen förordar i fråga om utbildning av personal? Mitt parti är helt överens med arbetsmarknadsstyrelsen om uppläggningen i detta avsnitt av sin skrivning..

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 20

Onsdagen den 6 februari 1974

Tillfälligt utbildningsbidrag till företag

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemstäUan, dels reservationen av herr Lorentzon, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lorentzon begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaUer inrikesutskottets hemställan i

betänkandet nr 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen av herr Lorentzon.

Nr 20

Onsdagen den 6 februari 1974

Tillfälligt utbildningsbidrag tiU företag

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Lorentzon begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 294 Nej - 17

§ 8 Anmäldes och bordlades Kungl. Maj:ts proposition nr 21 angående rörUg kredit tiU clearing för oljeprodukter.

§ 9 Anmäldes och bordlades motionerna

Nr 1599 av hert Boo m. fl. avlämnad i anledning av Kungl. Maj;ts proposition 1974:4 med förslag tiU ny firmalag, m. m.

Nr 1600 av fru Jacobsson m. fl. avlämnad i anledning av Kungl. Maj;ts proposition 1974:20 med förslag till ny lagstiftning om kriminalvård i anstalt m. m.

§ 10 Meddelande ang. enkel fråga

Meddelades att följande enkla fråga denna dag framställts, nämligen av

Nr 58 Herr Fågelsbo (c) till herr statsministern angående uttalande om

innebörden av författningsreformen:

Hur förklarar statsministern sitt yttrande att i den nya författningen "ingår ett grundlagsfästande av parlamentarismen, vilket är ett stort steg mot införande av republik — sedan är det bara ett penndrag"?

§ 11 Kammaren åtskUdes kl. 14.55.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert