Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1974:143

Torsdagen den 12 december

Kl. 19.30

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Menärdeskatten

Förhandlingarna leddes lill en början av fru tredje vice talmannen.

§ 1 Mervärdeskatten

Föredrogs skatteulskottets betänkande nr 62 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:169 med förslag till lag om ändring i förordningen (1968:430) om mervärdeskatt jämte motioner.

1 propositionen 1974:169 hade Kungl. Maj:t (finansdepartementet) föreslagit riksdagen atl anta vid proposilionen fogat förslag till lag om ändring i förordningen (1968:430) om mervärdeskatt.

I propositionen hade föreslagits all de bestämmelser i förordningen (1968:430) om mervärdeskatt, som gällde pä fastigheisområdet, anpassades titt det civilrältsliga fastigheisbegreppet. Vidare hade föreslagils vissa smärre ändringar i fråga om den reducerade mervärdeskatt som utgick pä bl. a. byggnadsarbeten och vissa ändringar i gällande besluts-och besvärsregler. Förslagen i sistnämnda delar innebar bl. a. all länsstyrelserna gavs viss möjlighet att på eget initiativ meddela slutliga beslut om fastslällelse av skatt och atl vissa besvärsärenden som hittills prövats av Kungl. Maj:i skulle prövas av riksskatleverket.

I detta sammanhang hade behandlats de vid riksdagens början väckta motionerna

1974:76 av herr Jonasson m. fi. (c),

1974:101 av herr Berndtson m. fi. (vpk) vari hemställts att riksdagen beslutade

A. atl 8S förordningen (1968:430) om mervärdeskatt skulle erhålla
av motionärerna föreslagen lydelse,

B. att hos regeringen begära tillämpningsföreskrifter rörande befrielse
från mervärdeskatt för periodisk publikation i enlighet med vad som
anförts i moiionen,

1974:266 av fru Anér m. fi. (fp) vari hemställts alt riksdagen beslutade alt även miljövärdande ändamål skulle införas i 8 i; 6) mervärdeskatteförordningen som grund för mervärdeskattebefrielse för periodisk publikation,

1974:365 av herr Börjesson i Falköping (c).

139

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Mervärdeskatten

1974:373 av fru Swartz (fp) och fröken Hörién (fp),

1974:621 av herr Nordsirandh m. fl. (m, c, fp),

1974:630 av herr Träff m. fl. (m) vari hemställts all riksdagen beslutade att enskilda förelag i samband med kommunal upphandting befriades från skatleptiki i fråga om mervärdeskall i de fatt offentliga företag -som konkurrerade etter kunde konkurrera vid upphandtingen - var befriade från sådan skatt,

1974:943 av fru Hambraeus (c) vari hemställts att riksdagen beslutade att tidningar och tidskrifter, som utgavs av ideetta sammanslutningar för att främja miljövård, skulle undanias från mervärdeskall,

1974:947 av herr Komsledt (m),

1974:952 av herr Nordgren m. fl. (m, c, fp) vari hemställts an riksdagen beslutade sådan ändring i mervärdeskalieförordningen att näringsverksamhet i mervärdeskattehänseende behandlades lika oavsett om verksamheten bedrevs i kommunal, statlig eller enskild regi samt

1974:1207 av herr Börjesson i Glömminge (c) vari hemställts alt riksdagen hos Kungl. Maj;i begärde skyndsam utredning rörande frågan om skyldigheten för stat och kommun att erlägga mervärdeskatt.

Utskottet hemställde

1. alt riksdagen med anledning av propositionen 1974:169 skulle anta del vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i förordningen (1968:430) om mervärdeskatt med de ändringar au 14 och 36 §§ samt anvisningarna lill 7 § skulle erhålla av utskotiet föreslagen lydelse, innebärande föriydliganden av lagtexten i 14 § och anvisningarna till 7 § samt en konsekvensändring i 36§,

2. an riksdagen skulle avslå följande moiioner

1.	moiionen	1974:76
2.	moiionen	1974:101
3.	motionen	1974:266
4.	motionen	1974:365
5.	motionen	1974:373
6.	motionen	1974:621
7.	motionen	1974:630
8.	motionen	1974:943
9.	motionen	1974:947
10.	motionen	1974:952

11. moiionen 1974:1207.

Reservationer hade avgivits

140

beträffande undantag för miljöiidskrifter

I. av herrar Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred (c). Josefson

(c), Mundebo (fp), Nilsson i Trobro (m), Olsson i Järvsö (c) och Hallenius (c) som ansett att utskottet under punkterna 2.2, 2.3 och 2.8 bort hemställa,

atl riksdagen med anledning av motionerna 1974:101, 1974:266 och 1974:943 skulle anta av reservanterna framlagt förslag lill lag om ändring i förordningen (1968:430) om mervärdeskatt, innebärande i huvudsak att miljöiidskrifter skulle jämställas med den grupp av tidskrifter som enligt 8 § punkt 6 mervärdeskalieförordningen befriats från sådan skatt.

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Mervärdeskatten

beträffande skattskyldigheten för stat och kommun 2. av herrar Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred (c). Josefson (c), Mundebo (fp), Nilsson i Trobro (m), Olsson i Järvsö (c) och Hallenius (c) som ansett att utskottet under punkterna 2.7, 2.10 och 2.11 bort hemställa,

att riksdagen med anledning av motionerna 1974:630, 1974:952 och 1974:1207 hos Kungl. Maj:t skutte anhålla om förslag till ändringar i mervärdebeskatlningen i syfte att eliminera de olikheter beträffande skattskyldigheten som rådde mellan den otTentliga sektorn och den del av näringslivet som arbetade i konkurrens med denna sektor.

Till betänkandet hade fogats ett särskilt yttrande beträffande sjö-mansbiblioiekets bokinköp av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m).

Herr HALLENIUS (c):

Fru lalman! I skatteulskotteis betänkande nr 62 behandlas förändringar i förordningen om mervärdeskatt. Främst gäller det mervärdeskattereglernas anpassning till det civilrättsliga fastighetsbegreppet och en viss utvidgning av 20-procentsregelns tillämpningsområde. Som framgår av betänkandet är utskottet enigt i de frågorna.

Däremot är vi inle eniga när det gäller vissa moiioner som behandlas i anslutning lill denna proposition. 1 reservationen t yrkas bifall lill de moiioner - bl. a. nr 943 av fru Hambraeus - som innebär att tidskrifter som utges av miljövårdsorganisationer skall undanias från mervärdeskatt.

För närvarande är medlemsblad och periodiska publikationer undantagna från skatieptikt när de väsentligen framstår som organ för sammanslutning vars syfte är att verka för religiöst, nykierhetsfrämjande, politiskt, idrottsligt eller försvarsfrämjande ändamål eller att företräda handikappade eller arbetshindrade medlemmar.

Det ökade intresse för miljöfrågorna som vi har haft under de senaste åren är glädjande. Det är angeläget att miljödebatten främjas ytterligare och att de enskilda människorna engagerar sig i denna. Vi anser att det är felaktigt att de tidskrifter som är ett viktigt inslag i den debatten skall vara skattepliktiga. Därför bör organ för sammanslutning med syfte att verka för miljövårdande ändamål undanias från mervärdeskatt.

I reservationen 2 yrkas bifall till de motioner - bl. a. nr 1207 av herr

141

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Mervärdeskatten

Börjesson i Glömminge - som begär förstag till ändringar i mervärde-beskattningen i syfte att eliminera de olikheter beträffande skattskyldigheten som råder mellan den offentliga sektorn och den del av näringslivet som arbetar i konkurrens med denna sektor. Man önskar rätta till den olikhet i konkurrenshänseende som för närvarande är rådande i de fall där stat och kommun bedriver verksamhet i konkurrens med det enskilda näringslivet. Etl exempel på detta är förenade fabriksverkens tvätterier jämförda med enskilda tvätterier vid leverans till landsting och. kommun. Det är angeläget an den konkurrensolikhet som här förekommer elimineras.

När det gäller anläggningssidan har departementschefen i propositionen 169 förutsatt alt mervärdeskatteutredningen i sitt fortsatta arbete undersöker dessa förhållanden.

I reservationen 1 är i utskottets tryckta betänkande en del av den föreslagna lagtexten ej med. En rättelse är utdelad, och jag kan läsa upp den del som tillkommer. Det gäller förslag till lag om ändring i förordningen om mervärdeskall.

"Från skatteplikt undantages

6) periodiskt medlemsblad eller periodisk personaltidning, när varan
lillhandahålles utan vederlag eller till utgivaren, medlem eller anställd
eller införes till landet under motsvarande förutsättningar, annan pe
riodisk publikation-- ". Sedan fortsätter texten i enlighet med det

tryckta betänkandet.

Fru talman! Jag ber att få yrka bifall till reservationerna I och 2 vid skalleutskoltets betänkande nr 62.

142

Herr NILSSON i Trobro (m):

Fru talman! Skatteutskottets betänkande nr 62 behandlar bl. a. skattskyldigheten för stat och kommun, och jag vill kommentera detta något.

En grundprincip i värt ekonomiska system är fri konkurrens mellan olika företag. Denna princip gäller även konkurrensen mellan statliga företag och företag som drivs i enskild regi.

När mervärdeskatten infördes som ersättning för den tidigare omsättningsskatten var en av motiveringarna att mervärdeskatten skulle bli konkurrensneutral. Denna neutralitet fungerar också i princip väl, men på vissa områden kan man konstatera att neutrala konkurrensförhållanden icke förekommer mellan statlig och enskild företagsamhet.

Så är fallet inom tvättbranschen, där förenade fabriksverken är befriade från att ta ut mervärdeskatt vid leveranser till stat, landsting och kommuner. Detta privilegium för förenade fabriksverken är utomordentligt besvärande för de enskilda tvätteriförelagen.

Ett annat exempel gäller måleriföretagen, som ofta får konkurrera med verksamhet bedriven av SJ, televerket m. fl. affärsdrivande verk. Motsvarande konkurrenssnedvridande förhållanden gäller ett flertal andra företag inom byggentreprenadbranschen.

Mervärdeskatten utgår i dag med 17,65 procent (reducerad för vissa

branscher). Vid en anbudsgivning till ell landsting eller en kommun belastas det anbud som det enskilda företaget inger med en merkostnad på 17,65 procent om det enskilda företagels anbud jämförs med den kostnadsberäkning som görs av affärsverk och statliga myndigheter beträffande samma leverans. Befrielsen från mervärdeskatt innebär alltså en diskriminering av andra förelag, vilkas yrkeskunnande och kapacitet är fullt tillräcklig för att fullgöra den service som erfordras.

Del kan inte vara rikligt atl beskattningsformerna skall tvinga beställaren att välja leverantör. En sådant val bör rimligen grundas på helt andra ställningstaganden.

I princip bör momsbestämmelserna vara lika för alla. Måhända finns del vägande skäl till vissa undantag, t. ex. när det gäller tvättjänster till stat, landsting och kommuner. I så fall bör undantagen emellertid vara bundna till konsumtionen och inte lill produktionen.

Mot bakgrund av de förhållanden jag här redovisat har vi ledamöter från moderata samlingspartiet i skatteutskottet anslutit oss till en reservation, nr 2, vari föreslås all riksdagen hos Kungl. Maj;l skall anhålla om förslag till ändringar i mervärdebeskatlningen i syfte atl eliminera de olikheter beträffande skattskyldigheten som råder mellan den offentliga sektorn och den del av näringslivet som arbetar i konkurrens med denna sektor.

Jag ber, fru talman, att få yrka bifall till reservationerna 1 och 2.

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Mervärdeskatten

Fru ANÉR (fp):

Fru talman! Del är egentligen en väldigt självklar sak som krävs i reservationen 1, som jag vill yrka bifall lill. Det gäller bara detta att ta in även miljövårdande publikationer bland de periodiska medlemsblad som får befrielse från moms. Det kan ju inte ligga särskilt mycket logik i att ett medlemsblad för en förening som arbetar mot ett enda gift, nämligen alkoholen, får denna momsbefrielse, medan en tidskrift som på precis samma sätl arbetar mot en rad gifter i maten eller miljön, inte får det. Lika litet logik ligger det i alt en tidskrift, som av religiösa eller politiska skäl bekämpar vissa företeelser, skall få befrielse, medan den som av allmänt etiska eller eljest icke partipolitiska skäl går emot samma eller liknande missförhållanden inte skall få det.

Miljövärden är ju relativt ny som folkrörelse, och när denna paragraf ursprungligen formulerades med avseende pä den tidigare omsättningsskatten, existerade kanske inga miljövårdslidskrifter av den art som nu finns. Men det är ju inget skäl att bibehålla denna anomali, som består i all myndigheterna skall bestämma vilka ideella rörelser som är mer ideella än andra och därför förtjänar att slippa moms för sina medlemsblad. Kostnadsutvecklingen för tidningsutgivande är dessutom sådan att momsen blir ett verkligt censurredskap och slår mycket hårt mot små och fattiga tidskrifter, som dessutom kanske inte vill ta emot annonser för all inte förlora sitt oberoende.

När statsrådet Zachrisson vid vissa tillfällen efteriyser en mindre en-

143

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Mervärdeskatten

hellig och mera kritisk anda i kulturlivet, vilket i och för sig är välbefogat, måste man tillägga alt även den sorlens tidskrifter som arbetar för en bättre miljö i natur och bebyggelse och på arbetsplatser hör till del kritiska utbud som samhället inte kan klara sig ulan. Även här behövs många röster och många idéer.

Den här tanken har tagits upp i tre motioner, av fru Hambraeus, herr Berndison och mig själv. Alla tre motionerna skulle lill största delen tillgodoses om kammaren som sitt beslut antar förslaget i reservationen 1, till vilken jag alltså yrkar bifall, fru talman.

144

Herr ISRAELSSON (vpk):

Fru lalman! I motionen 101, som är undertecknad av fyra vpk-te-damöter med herr Berndtson som första namn, yrkas på sådan ändring i 8 § 6 mom. förordningen om mervärdeskatt att miljötidskrifter eller därmed jämförtiga tidskrifter kan befrias från mervärdeskatt. Eftersom vpk inte är representerat genom ordinarie ledamot i skatteutskottet har moiionsyrkandei inte kunnal följas upp i en reservation bakom vilken slår någon vpk-ledamot. Nu har emellertid moiioner väckts av ledamöter i cenierpartiet och folkpartiet med likartade yrkanden. Det har resulterat i reservationen 1 vid det nu förevarande betänkandet från skatteutskottet. Då denna reservation väsentligen följer upp yrkandet i motionen 101 ger vi vår anslutning till denna reservation.

Jag vitt i detta sammanhang erinra om atl vi tidigare har tagit upp den nu aktuella frågan. Det skedde i anslutning till propositionen 163, rörande ändringar i förordningen om mervärdeskatt, vid 1973 års riksdag. Vi beklagar att riksdagens majoritet då inte fann sig kunna bifalla förslagel. Då del nu finns företrädare för fyra riksdagspartier bakom reservationen ter sig möjligheterna för ett bifall gynnsammare.

Det förefaller ju egendomligt att medlemsblad och periodisk publikation som väsentligen framstår som organ för sammanslutning med huvudsakligt syfte att verka för religiöst, nykierhetsfrämjande, politiskt, idrottsligt eller försvarsfrämjande ändamål eller att företräda vanföra eller arbetshindrade medlemmar skall vara befriade från mervärdeskatt men däremot inte motsvarande skrifter inom miljövårdsområdet. Denna olika behandling framstår under nuvarande period, då miljötidskrifterna genomför en energipolilisk debatt, som särskilt stötande. Del torde också i allmänhet vara så all kamp mot droger förs i miljötidskrifter, varför de redan med nuvarande lydelse i lagen skulle kunna befrias från mervärdeskatt på den grunden, om lagen tolkades välvilligt. Så har emellertid hittills inte skett, och det är därför som nu konkreta krav ställs på sådan ändring i själva lagtexten alt befrielsen frän mervärdeskatt osiridigt framgår.

I årels statsverksproposition anvisas 2 miljoner kronor till miljövårdsinformation. Urdessa medel finansieras bl. a. utgivningen av tidskriften Miljöakiuellt som sedan våren 1973 utges av naturvårdsverket i en upplaga av 9 000 exemplar. Från anslaget utgår också 420 000 kronor till

Svenska naturskyddsföreningen.

Det är självklart inte fel att dessa anslag utgår, de är tvärtom nödvändiga och lämpliga. Vad som kan te sig skevt vid en jämförelse är däremot behandlingen av andra fristående miljövårdsorganisalioner och deras skrifter. Jag känner inte till all man från det hållet har begärt anslag av staten ur miljöinformalionsanslaget. Men vad dessa organisationer har krävt är atl deras publikationer skall befrias från mervärdeskatt. Det tycker jag är en rimlig begäran som bör bifallas. Det förhållandel att man i dessa publikationer intar en kritisk ståndpunkt lill mycket i regeringens miljöpolitik bör inte få föranleda att man försvårar för deras skrifter att komma ul genom beläggning med mervärdeskatt, när motsvarande skrifter som pläderar för politik eller nykterhet går fria.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationen 1.

Herr KRISTENSON (s);

Fru talman! Det är riktigt, som det tidigare i debatten har sagts, att propositionen i dess helhet enhälligt har tillstyrkts av skatteutskottet. De reservationer som fogats till betänkandet yrkar bifall lill motionen som avlämnades vid riksdagens början.

I reservationen 1 hemställs om undanlag från mervärdeskatten för miljötidskrifter. Enligt gällande lagstiftning är vissa tidskrifter undantagna från skyldighet att betala mervärdeskall. Delta undanlag går tillbaka lill den gamla omsättningsskatten som infördes år 1960. Det är pä mänga av samhällets områden - inte bara på miljövärdens - angeläget att opinionsbildande verksamhet bedrivs. Det kan inte vara så att miljövården är så mycket mer angelägen än andra samhällsområden att miljötidskrifterna borde utgöra ett undantag. Det anser i varje fall inte utskotlsmajoriteten.

Alla ledamöter av skatteutskottet är säkeriigen överens om att mervärdeskatteförordningen är svår all tolka, såsom den i dag är utformad. All det finns så få undantag från skattskyldigheten är en fördel som vi inte bör börja fuska bort och därmed öka krångligheten i mervärdeskattesystemet. På den punkten tror jag att alla politiska partier som är representerade i skatleutskottet är överens.

Jag tror inle heller att miljötidskrifternas upplaga skulle öka särskilt myckel om priset sänktes med den summa som skatten utgör.

Fru Anér säger alt miljövården är en relativt ny folkrörelse. Det är möjligen riktigt, om man menar atl den numera är bättre organiserad än tidigare. Men varför skall denna folkrörelse få ett gynnsammare läge än de gamla folkrörelserna, som gjort stora insaiser i svenskt samhällsliv? De betalar i dag mervärdeskatt för sina medlemsiidskrifter.

Herr Israelsson vill jag fråga; Vilka miljötidskrifter skall vara befriade från mervärdeskatt? Skall befrielsen gälla både ideella föreningars tidskrifter och de kommersiella tidskrifter som kan köpas i den allmänna handeln?

Såsom reservanternas lagförslag är utformat blir det skattemyndighe-

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Mervärdeskatten

145

10 Ril<sdagens protokoll 1974. Nr 142-143

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Mervärdeskatten

tens uppgift alt tolka vad som avses med miljövärdstidskrift. Det är väl ändå en alltför stor uppgift alt lägga på skaltemyndigheten.

I reservationen 2 hemställes att privata tvätterier skall befrias från skattskyldighet för atl dessa därmed i konkurrenshänseende skall bli likställda med statliga eller landstingsägda tvätterier.

Utskottet har tidigare påpekat att denna verksamhet i statlig regim kan betraktas som en för den offentliga sektorn gemensam angelägenhet, varför skattefriheten från denna synpunkt kan försvaras. Utskotlsmajoriteten är inte beredd atl tillstyrka någon som helst förändring. Denna fråga omfattas också delvis av det uppdrag som mervärdeskatteutredningen har för sin fortsatta verksamhet. Vi får avvakta och se om resultatet av utredningens arbete kan ge anledning till ett ändrat ställningstagande.

Med detta, fru talman, ber jag all få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr ISRAELSSON (vpk) kort genmäle:

Fru latman! Herr Krislenson frågade varför vi skall ställa miljörörelserna i ett bättre läge än de folkrörelser som ger ut tidskrifter. Jag har inle sä alldeles lätt alt fatta innebörden i den frågan. Vi har politiska folkrörelser t. ex., och deras tidskrifter är såvitt jag vet befriade från moms. Vi har nykterhetsrörelsen, och det är likadant där. Det blir alltså inte myckel kvar atl jämföra med såvitt jag kan förstå. Vi har i motionen räknat upp en rad skrifter som är hell jämförbara med miljötidskrifier där befrielse från moms redan föreligger, och det tycker vi är den viktigaste jämförelsen.

Sedan ställde herr Kristenson frågan hur vi skall kunna skilja på ideella och kommersiella tidskrifter på miljöområdet. Jag tror inle att det skulle bereda någon särskilt stor svårighet - det framgår mycket klart om del är en ideell eller kommersiell miljötidskrift. Jag vidhåller alltså mitt yrkande om bifall till reservationen 1.

Herr HALLENIUS (c) kort genmäle;

Fru talman! Anledningen lill att vi förra årel hade etl särskilt yttrande Och inte en reservation var, atl vi i skatteutskottet hade fått uppgifter om att Kungl. Maj;l hade möjlighet alt enligt mervärdeskalieförordningen medge miljövårdslidskrifter undanlag frän skatteplikt. Det har emellertid visat sig alt Kungl. Maj:t inle utnyttjar den möjligheten. Del är anledningen till atl vi i är i stället har valt att gå fram med en reservation.

146

Fru ANÉR (fp) kort genmäle:

Fru talman! Om det huvudsaktiga argumentet mot reservationen I är att det är så svårt för skattemyndigheterna att definiera vad som är etl miljövärdande organ, kan jag lugna herr Kristenson med att det är skattemyndigheterna säkert kapabla atl klara. De avgör betydligt krångligare saker.

Herr NILSSON i Trobro (m) kort genmäle;

Fru talman! I motionerna föreslår vi bl. a. den lösningen att enskilda företag skall befrias frän skatt ifall verksamheten sker i konkurrens med offentliga företag som åtnjuter skaltefrihet. Det tycker vi är en billig begäran, och därför har vi hemställt att riksdagen hos Kungl. Maj;t anhåller om förslag på den punkten.

Nr 143

Torsdagen den 12decerriber 1974

Mervärdeskatten

Herr KRISTENSON (s) kort genmäle;

Fru lalman! Till herr Israelsson skulle jag vilja säga alt det väl finns en hel del folkrörelser som betalar moms för sina tidskrifter. Jag kan nämna fackföreningsrörelsen och konsumentkooperationen.

Till herr Hallenius vill jag säga alt det finns i den gällande förordningen i dag en allmän dispensregel som regeringen kan utnyttja, om den finner det riktigt alt befria från skyldigheten att eriägga mervärdeskall. Jag förmodar att dessa miljötidskrifter har hemställt om en sådan prövning. Om de har gjort det och ansökan blivit avslagen, har alltså regeringen funnit att det inte förelegal sådana skäl som kan utgöra grund för att dispensregeln skall kunna användas.

Bara av denna lilla korta debatt, fru talman, framgår att det krångel och de svårigheter som den nuvarande mervärdeskalieförordningen medför skulle bli ännu värre om vi gick med på fler undanlag. Börjar vi alt skaffa fram del ena undanlaget efter det andra följer motioner på moiioner åratal framöver i den svenska riksdagen, och vi får etl mervärdeskattesystem som lill slut inte kommer alt kunna fungera.

Herr ISRAELSSON (vpk) kort genmäle;

Fru talman! Konsekvensen av herr Krislensons utläggning blir att vi i stället borde införa mervärdeskatt pä de tidskrifter som enligt nuvarande lagstiftning är befriade, för dä blev del mycket enklare.

Vi har i det här fallet gjort jämförelser med de grupper som är befriade. Det är väl riktigt alt de tvä grupper som herr Kristenson nämnde, fackföreningsrörelsen och Kooperativa förbundet, betalar moms. Men i bägge de fallen rör det sig om bakomliggande organisationer med en betryggande ekonomisk bärkraft som säkerligen inte har några svårigheter atl ge ul sina tidskrifter.

Om herr Kristenson kommer med förslag alt utvidga befrielsen från mervärdeskatt också lill dem, tror jag inte jag skulle motsätta mig detta, men jag vill bara konstatera att mycket hänger på den ekonomi som skall ligga bakom för alt lidskrifterna skall kunna komma ut. Det är inle säkert atl miljötidskrifter kan komma ut om de belastas med moms på sätt som hittills skett.

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Fru talman! I anslutning lill behandlingen av skatteutskottets betänkande nr 62 vill jag i all korthet anföra några kommentarer i anledning av den till belänkandet fogade motionen 365. I denna begär jag att be-

147

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Mervärdeskatten

frielse frän redovisningsskyldigheten för mervärdeskatt skall höjas från 10 000 lill 15 000 kronor. Som skäl till denna begäran vill jag anföra atl den penningvärdeförsämring som skett sedan mervärdeskatten infördes motiverar en höjning med 5 000 kronor. Upplysningsvis kan nämnas att konsumentprisindex under tiden augusti 1968-augusti 1974 har höjts med 46 procent. Man kan på sannolika grunder utgå ifrån atl index höjts sammantaget med ca 50 procent sedan mervärdeskattens tillkomst.

Utskottet anser all man inte enbart skall se på gränsen för omsättningen ulan också bör ta hänsyn lill det skattebelopp, från vilket den skallskyldige åtnjuter befrielse. Detta resonemang kan vara rikligt, men när mervärdeskallen infördes undantogs skattskyldiga med mindre omsättning än 10 000 kronor från redovisningsplikt, bl. a. därför att det både ur administrativ och ekonomisk synpunkt var lämpligt att befria dessa från redovisningsskyldighet. Nu är del bara fråga om att återställa gränsen för redovisningsskyldighet till det ursprungliga läget - med hänsyn lagen till penningvärdeförsämringen.

Utskottet, som dock har avslagit motionen, har ändock anfört all utskottet är medvetet om att man i del långa loppet, och särskilt om inflationstakten skulle visa ökade tendenser, inle kan bibehålla redovisningsgränsen oförändrad enbart med hänvisning lill en höjd beskattning. Även om jag inte önskar en fortsall stark inflationsutveckling, hoppas jag ändock att den utveckling som redan skett skall ge anledning till en höjning av gränsen för redovisningsskyldighet från 10 000 till 15 000 kronor.

Fru talman! Jag har inget speciellt yrkande.

Överiäggningen var härmed slutad.

Punkten I

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2

Fru TREDJE VICE TALMANNEN yttrade: Propositioner ställs först särskilt beträffande de frågor, som behandlats i de till detta betänkande fogade reservationerna. Därefter företas punkten 2 i övrigt till avgörande i ett sammanhang.

148

Undantag för miljöiidskrifter

Propositioner gavs på bifall lill dels utskoitets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Magnusson i Borås m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hallenius begärt votering upplästes och godkändes följande voieringsproposilion:

Den som vill atl kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkandet nr 62 punkten 2 såvitt avser undantag för miljötidskrifier röstar

ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Magnusson

i Borås m. fl.

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Ändring i tullagen

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omrösiningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 143

Nej - 173

Avstår - I

Skattskyldigheten för stal och kommun Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Magnusson i Borås, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nilsson i Trobro begärt votering upplästes och godkändes följande voieringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller skatteulskottets hemställan i betänkandet nr 62 punkten 2 såvitt avser skattskyldigheten för stat och kommun röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Magnusson i Borås m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omrösiningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 157

Nej - 159

Avstår - 1

Punkten 2 i övrigt Utskottets hemställan bifölls.

§ 2 Ändring i tullagen

Föredrogs skatteutskoitets betänkande nr 63 i anledning av Kungl. Maj;ts proposition 1974:180 med förslag lill lag om ändring i tullagen (1973:670), m. m. jämte motion.

1 propositionen 1974:180 hade Kungl. Maj:l (finansdepartementet) fö-

149

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Ändring i tullagen

reslagit riksdagen att anla vid propositionen fogade förslag lill

1. lag om ändring i tullagen (1973:670),

2. lag om ändring i lullförordningen (1973:979),

3. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

4. tag om ändring i förordningen (1956:545) om omsättningsskatt på motorfordon.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "I propositionen föreslås att bestämmelser om förseningsavgift införs i tullagen för det fall att tulldeklaration ej lämnas inom föreskriven tid. Förslagel upptar också bestämmelser om ränta och restavgift på tullområdet. Vidare föreslås författningsändringar så att restitution av eller befrielse från tull och skatt för personbilar och motorcyklar skall kunna medges redan i och med att fordonen förs in i exporivagnsföneckning och utan alt fordonen har levererats i frihamn. Ändringarna i lullagen avses träda i kraft den 1 mars 1975 och de övriga förslagen den 1 juli 1975."

I delta sammanhang hade behandlats den med anledning av proposilionen väckta motionen 1974:1987 av herrar Söderström (m) och af Ugglas (m) vari hemställts att riksdagen skulle avslå vad som föreslagits i proposilionen 1974:180 angående förseningsavgift, ränta och restavgift på tullområdet.

Utskottet hemställde

att riksdagen med avslag på motionen 1974:1987 och med bifall till propositionen 1974:180 skulle anla vid propositionen fogade förslag lill

1. lag om ändring i tullagen (1973:670),

2. lag om ändring i tullförordningen (1973:979),

3. tag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

4. lag om ändring i förordningen (1956:545) om omsättningsskatt på motorfordon.

150

Reservation hade avgivits av herrar Magnusson i Borås (m) och Träff (m) som ansett alt utskottet bort hemställa,

atl riksdagen med bifall till motionen 1974:1987 och med anledning av propositionen 1974:180 skulle

1. avstå förslagel titt tag om ändring i lullagen (1973:670)

2. anla de vid propositionen fogade förslagen lill

1. lag om ändring i lullförordningen (1973:979),

2. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt med den ändringen atl 64 d § skulle behålla nuvarande lydelse,

3. lag om ändring i förordningen (1956:545) om omsättningsskatt på motorfordon.

Herr MAGNUSSON i Borås (m):

Fru talman! Fr. o. m. den 1 januari i år infördes ell system med hemtagningsrätt för den större delen av det svenska näringslivet när det gäller införsel av varor från andra, länder. Det här innebär att förtullningen inte sker förrän efter anmälan från varumottagaren själv, som har att ombesörja tulldeklarationsuppgifterna. Detta gjordes dels för att underlätta arbetet för tullen, dels för att varumottagaren skulle kunna disponera varan fortare än tidigare.

Det gamla systemet, som innebar att tullen skulle upprätta tulldeklaration, medförde inte sällan eftersläpningar som var lill nackdel för varumottagaren då det ofta dröjde många dagar innan tullen fick tid atl befatta sig med behandlingen.

Det är inget tvivel om att del nuvarande systemet har fördelar både för tullen och för näringslivet, men man måste samtidigt ha klart för sig alt det var fråga om att på näringslivet lägga en uppgift som sedan lång tid tillbaka hade varit tullens, nämligen att tulldeklarera varorna vid införseln. Ingen kan gärna begära alt detta skall fungera helt klanderfritt redan från början. Tullen har fiera decenniers erfarenhet och personalen har lång specialutbildning för dessa uppgifter som näringslivet nu får svara för. Nu har det noterats att inte alla företagare anmält för tullen inom den föreskrivna tiden, nämligen senast torsdag i andra veckan efter varans ankomst. Den största eftersläpningen har emellertid skett under semesiermånaden juli och i samband med helger, vilkei kan vara en förklaring.

Nu är emellertid finansministern redan färdig att föreslå att en förseningsavgift skall införas om inte alla dessa uppgifter sköts inom den föreskrivna liden.

Vi moderater har i motioner, som också fullföljts i reservationen till utskotlsbelänkandet, funnit att det är väl tidigt att nu vidta en sådan här åtgärd. Jag kan gärna vara med på att man senare kan ha anledning till någon form av reaktion för att se till atl förtullningen sköts pä bästa möjliga vis. Det förekommer nämligen ofta all handlingar inte står till förfogande; särskilt föreligger svårigheter atl få fram ursprungscertifikat, som har stor betydelse för vilken tull som skall betalas. När del gäller t. ex. till landet ankommande postpaket räknas respittiden från den dag då paketet ankomststämplas hos postverket. Under t. ex. semestertiden eller i samband med långa helger blir det därför stora svårigheter för många varumottagare att klara förlullningsanmälningen inom föreskriven lid. Särskilda personer måste då avdelas för att sköta om förlullnings-anmälningar.

Mot denna bakgrund finner vi inte anledning att redan nu föreskriva så stränga strafföesiämmelser som ulskotlsmajorileten vill införa. Man borde ha kunnat tillämpa en något längre inkörningstid än vad som nu förutsatts.

Fru talman! Med det anförda ber jag att få yrka bifall till den reservation som fogats vid ulskotteis belänkande.

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Ändring i tullagen

151

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Ändring i tullagen

Herr ST ÄDLING (s);

Fru talman! Som framgår av utskottets belänkande innebär gällande lullag, som antogs av förra årets riksdag, bl. a. att ett nytt hemtagningssystem i förening med ett deklarationsförfarande införts, avsett att möjliggöra för importörerna att snabbare än tidigare fä disponera över importgodset. 1 propositionen framläggs nu förslag, som avser att motverka vissa olägenheter med del nya systemet. Del föreslås bl. a. ett ränte-och avgiftssystem som liknar det som gäller för övriga delar av skatteuppbörden.

I den reservation som fogats vid betänkandet - herr Magnusson i Borås har tidigare redogjort för och yrkat bifall lill den - framhålls bl. a. au förslagel om införande av förseningsavgift, respitränta och restavgift är en onödigt drastisk åtgärd. Reservanterna anför fortsättningsvis atl de deklarationsförseningar som uppkommit inte enbart beror på försummelser från importörer eller deras ombud utan i lika hög grad beror på de lokala tullmyndigheterna.

Mot detta anför utskottsmajoriteien att eftergift bör medges om eventuella förseningar beror pä tullmyndigheternas åtgöranden. Utskotlsmajoriteten framhåller vidare att de nya bestämmelserna under initialskedet bör tillämpas generöst - det vill jag särskilt betona, herr Magnusson - och au del är angelägel att fortsatta ansträngningar vidtas för att bemästra åberopade svårigheter under semesterperioden. Även detta har berörts av herr Magnusson.

Beträffande förseningsavgiftens storlek ansluter sig utskottet till departementschefens förslag att denna avgift bör utgå med 100 kronor. De åtgärder som i övrigt förestås avseende ränte- och restavgifier innebär i huvudsak att samma regler tillämpas som gäller för den övriga skalleuppbörden.

Fru talman! Med dessa få ord ber jag att få yrka bifall titt skalleutskoltets förslag i dess helhet.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gav på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herrar Magnusson i Borås och Träff, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

152

Den som vill att kammaren bifaller skatteutskottels hemställan i betänkandet nr 63 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herrar Magnusson i Borås och Träff.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Borås begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 266 Nej - 48

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Fredsorganisatio -nen på Gotland

§ 3 Föredrogs

Näringsutskoilets betänkande

Nr 57 i anledning av proposilionen 1974:128 med förstag titt akiie-fondslag, m. m. jämte motion

Skalteuiskoltets betänkande

Nr 64 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:181 med förslag om skatteregler för aktiefonder, m. m. jämte motion

Försvarsutskotieis betänkanden

Nr 31 med anledning av proposilionen 1974:170 angående utgifter pä tilläggsstat I titt riksstaten för budgetåret 1974/75 inom försvarsdepartementets verksamhetsområde

Nr 32 med anledning av propositionen 1974:170 angående utgifter på tilläggssiat I lill riksstaten för budgetåret 1974/75 inom handelsdepartementets verksamhetsområde såvitt gäller ekonomiskt försvar

Nr 33 med anledning av moiion angående värnpliktsutbildningen inom Göteborgsregionen

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§ 4 Fredsorganisationen på Gotland

Föredrogs försvarsutskottets belänkande nr 34 med anledning av propositionen 1974:135 angående vissa organisationsfrågor m. m. rörande försvaret jämte motioner.

Herr GUSTAFSSON i Stenkyrka (c):

Fru lalman! I proposition 1974:135 angående vissa organisationsfrågor m. m. rörande försvaret berörs bl. a. fredsorganisationen pä Gotland. Departementschefen anser i princip alt verksamheten där bör ledas av en chef I bakgrunden finns frågan om ett framtida sammanförande av arméförbanden i Visby lill ett s. k. storförband, ganska komplicerade mark-anskaffningsärenden m. m. En hel del skulle givetvis vara att säga om detta, men eftersom dessa frågor inle avgörs nu - bl. a. pågår en förnyad översyn av markanskaffningsfrågorna - avstår jag för närvarande från att gå in på Visbyproblemaliken.

153

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Fredsorganisationen på Gotland

154

1 motionen 1992, undertecknad av representanter för fyra riksdagspartier, tas emellertid upp frågor om Gotlands kustartilleriförsvar i Fårösund. Departementschefen är inte nu beredd att föreslå någon ändring när det gäller kustartilleriförsvarets mobiliserings- och förvaltningsansvar. Inte heller då det gäller den operativa verksamheten eller i fråga om utbildningens bedrivande föreslås några ändrade lydnadsförhållanden eller ändringar i övrigt. Slutlig ställning i dessa frågor bör enligt propositionen tas först när ytterligare underlag föreligger beträffande främst de sysselsättningspolitiska konsekvenserna för Fårösunds samhälle av en ändring i kustarlilleriförsvarets ställning. Avsikten är att överbefälhavaren i nära samverkan med företrädare för de lokala intressena på Gotland skall ta fram erforderiigi underlag.

Departemenischefen berör här en för hela Gotland och speciellt naturligtvis för norra Gotland med Färö och Fårösunds samhälle ytterst väsentlig fråga. Under senare tid har det fastslagits atl vi även då det gäller försvarets lokaliserings- och organisationsfrågor bör ta regionalpoliiiska hänsyn. Jag vill erinra om beslutet atl förlägga ett nytt fredsförband lill Arvidsjaur. Från den synpunkten skulle det med skäl kunna, hävdas att det, dådet gäller Golland, över huvud inte skulle ifrågakomma åtgärder som medför neddragningar på personalsidan. Så långt vill jag emellertid inte gå. Inte minst av ekonomiska skäl måste rationaliserings-åtgärder vidtas över hela vårt tand. Men då det gäller Fårösund finns det inga marginaler alt ta av. Sysselsättningsläget på norra Gottand och i samhället Fårösund, där i dag ca 800 av loialt t 200 invånare direkt eller indirekt är beroende av KA 3 för sin utkomst, är synnerligen pressat. Till detta kommer atl den civila och den militära sektorn i Fårösund är så starkt integrerade med varandra att även små förändringar på den militära sidan har återverkningar på den civila servicenivån. Och - som försvarsutskottet säger i sitt betänkande nr 34 - samhället som sådant har avgörande betydelse för norra Gotlands befolkning.

1 motionen 1992 påpekas an Gotlands kustartilleriförsvar under snart en tioårsperiod varit föremål för upprepade rationaliseringar och organisationsgranskningar och för närvarande befinner sig under omställning till ny organisation. Med anledning härav kan det ifrågasättas om inle en förnyad utredning angående förbandet kunde anstå till dess att or-gansiationen för arméförbanden i Visby inom den av försvarsministern föreslagna femårsperioden har fastställts. Vi haremellenid inget yrkande i denna del, men vi framställer ett önskemål.

Om en förnyad utredning ändå anses böra komma lill stånd inom den nämnda tiden, föreslår vi att denna i första hand inriktas på att granska vilka ytterligare organ, verksamheter m. m. som kan överföras till KA 3 för att trygga en god utbildning för de värnpliktiga och för all trygga samhället Fårösunds fortbestånd.

Utskottet har inte bifallit moiionens yrkande men siarkt understrukit sysselsättningsaspekterna. Utskotiet skriver: "Möjligheterna för staten alt genom försvarets eller annan verksamhet bidra till en ökad syssel-

sättning i området bör undersökas närmare. Utskottet förutsälier

att Kungl, Maj:t allvariigt strävar efter att trygga sysselsättningen i Få
rösund -- ,"

] kombination med departementschefens mening att överbefälhavaren skall ta fram erforderiigi underlag för här berörda frågors bedömande i nära samverkan med de lokala intressena pä Gotland -jag förutsätter här att även personalorganisationerna räknas in bland de lokala intressena - anser jag att försvarsutskottets positiva skrivningar är till fyllest. Jag kan därför avstå från att yrka bifall till motionen och har därmed intet annat yrkande än ulskoltet.

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Fredsorganisatio -nen på Gotland

Herr PETERSSON i Gäddvik (m):

Fru talman! Det betänkande från försvarsutskottet som vi nu behandlar omfattar tre avsnitt. Herr Gustafsson i Stenkyrka har helt uppehållit sig vid del som gäller fredsorganisationen på Gotland.

Vi är, som herr Gustafsson sagt, i försvarsutskottet medvetna om att Gotland och särskilt norra Gotland med Fårösund är mycket känsligt för nedgång i sysselsättningstillfällena. Därför har utskottet enhälligt uttalat som svar på den fyrpartimotion herr Gustafsson har talat om och talat för att vi förutsätter att Kungl. Maj;i allvarligt strävar efter att trygga sysselsättningen i Fårösund.

De andra avsnitten i betänkandet berör fredsorganisationen i Skövde och sammanslagning av försvarsområdesstaber och fredsförband inom armén m. m. De förändringar som följer av proposilionen 135 och föreliggande betänkande berör många anställda inom försvaret i lägre regional och lokal instans. Som framgår av betänkandet beräknas antalet civilanslällda minska med ca 700 som en direkiföljd av föreslagen omorganisation. Behovet av extra personal beräknas minska med 400 ä 500 genom s. k. vardagsrationalisering och ambitionssänkningar. Därtill beräknas utbildningsverksamheten på sikt kunna tillföras bortåt 300 militära och civilmilitära tjänstemän, som tidigare har varit sysselsatta inom stabs-och förvaltningsorganisationen. Antalet berörda anställda inom försvaret är naturligtvis mångfaldigt större.

Försvarsministern har sagt att personalminskningen bör ske utan friställningar och främst genomföras i samband med naturliga avgångar och i förening med en effektiv omplaceringsverksamhet. Trots det finns det en stor oro hos många anställda inom försvaret och också bland andra på de orter där försvarets verksamhet har stor betydelse för bygdens liv. Utskotiet är dock enigt om atl i nuvarande ekonomiska läge för del miliiära försvaret ansluta sig till propositionens förslag. Jag vill uttrycka förhoppningen au de föreslagna organisationsförändringarna skall kunna genomföras med bibehållen positiv inställning bland berörd personal.

Fru lalman, jag yrkar bifall titt utskoitets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

155

Nr 143

Kammaren biföll vad utskottet i della betänkande hemställt.

Torsdagen den

12 december 1974 Föredrogs kuliurutskotieis betänkande nr 22 med anledning av pro-

--------------- positionen 1974:170 i vad avser anslag på tilläggsstat I för budgeläre't

Huvudmannaska- 1974/75 till kulturändamål.

petför vissa stifts-

och landsbibliotek Kammaren biföll vad utskottet i detta belänkande hemställt.

§ 6 Huvudmannaskapet för vissa stifts- och landsbibDiotek

Föredrogs kulturulskottets betänkande nr 23 med anledning av proposilionen 1974:137 angående ändrat huvudmannaskap för stifts- och landsbiblioteken i Linköping, Skara, Västerås och Växjö jämte moiion.

156

Fru ÅSBRINK (s):

Fru lalman! "Böcker har sina öden." Det ordet aktualiseras genom det beslut riksdagen nu går alt falla om ändrat huvudmannaskap för de fyra gamla stifts- och landsbibtioieken, dvs. de ytterst värdefulla biblioteken i några av våra äldsta stifts- och skolstäder.

Det förstag titt avtal som upprättats av statens förhandlingsnämnd efter överläggningar med berörda kommuner ger vid handen att man har fäst störst avseende vid frågan ur administrativ och ekonomisk synpunkt. Det är givetvis i viss mån berättigat, men enligl min mening borde statens omsorg också ha gällt den kulturella aspekten på de stora och dyrbara samlingar som man nu jämte donationer och andra titt biblioteken hörande gåvomedel överlåter i kommunens ägo. Den avlämnande parlens iniresse borde ju vara att på allt sätt försöka för framtiden trygga sina nuvarande samlingars orubbade bestånd.

En paragraf som inrymmer villkoret att samlingarna inte får skingras borde här ha infogals av den avlämnande parten. Den mottagande kommunen däremot kan knappast tänkas la upp den frågan.

I sina remissvar har kungl. biblioteket och riksarkivet vädjat om uppdragande av riktlinjer för samlingarnas förvaring, vård och bevarande innan överlåtelse sker, dock hell förgäves.

Tyvärr kan jag inle dela kulturulskottets optimistiska tolkning av det framlida läget. Att oppositionen utgår från att verksamheten i fortsättningen skall bedrivas på samma sätt som hittills är ju att appellera till en ambition som givetvis är den övertagande kommunens.

Men vanskligare kan det länkas bli med de gamla handskrifis-och boksamlingarna. Hur stor roll spelar det en bil in på 2000-talei all en departementschef i sin proposition skriver att han "förutsätter alt splittring av samlingarna undviks"? Märk uttrycket "undviks". Om kommunens nämnd i en framlid finner all en fotostat, en mikrofilm, kan ersätta originalet av en vid en försäljning högst inkomstbringande handskrift, vad finns då att åberopa? Inte ett ord i avtalet mellan staten och

kommunen berör en sådan situation. Del är här som jag önskar att riksdagen skulle ha uttalat sin bestämda mening om samlingarnas sammanhållande i samband med godkännandet av överlåtandet. Del innebär inte någon bristande tilltro till en kommun alt en avlämnande part vill ha klara garantier för sin dyrbara och traditionsrika egendoms framtid.

"Böcker har sina öden", fru talman. Jag kan mot ett enhälligt utskott inle framställa något yrkande, jag kan bara uttala min livliga förhoppning att den framlida utvecklingen skall visa all kulturutskottei och departementschefen har rätt i sin glada framtidssyn och att min motion skall visa sig vara framsprungen ur en i längden överfiödig omsorg om ett unikt och dyrbart material, samlat genom århundraden av dem som önskat och kunnat hålla det svenska kulturarbetet levande.

"Böcker har sina öden." Jag hoppas ivrigt atl del ändrade huvudmannaskapet också i fortsättningen skall kunna skapa goda öden för de gamla stifts- och landsbibliotekens samlingar.

I delta anförande instämde herrar Carlsson i Vikmanshyttan (c), Börjesson i Falköping (c), Wachlmeister i Johannishus(m), Johansson i Växjö (c) och Hernelius (m).

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Huvudmannaskapet för vissa stlfts-och landsbibliotek

Herr MATTSSON i Lane-Herrestad (c):

Fru talman! När fru Åsbrink talar om all böcker har sina öden har hon givetvis rätt, och vi hoppas också atl kommunerna skall känna ansvar när de nu får ta över huvudmannaskapet.

Del är enligt proposilionen fullt klart att ändringen av huvudmannaskapet i och för sig inle innebär någon splittring av boksamlingarna utan all äganderätten lill respektive samling förs över till vederbörande kommun, och enligt avtal skall det ske den I januari 1975.

Fru Åsbrink har motionerat om att riksdagen skulle uttala all samlingarna i dessa bibliotek inte skall få skingras. Såsom fru Åsbrink här har sagt delar utskottet departementschefens uppfattning att det är av stor betydelse att samlingarna kan behållas och göras tillgängliga på respektive orter. Därmed har vi markerat vår uppfatining atl dessa samlingar skall förvaltas under ansvar och inte spridas åt olika häll.

Fru Åsbrink är emellertid inte nöjd härmed. Här inträder emellertid staten som den ena av två parter i en civilrättslig uppgörelse. Villkoren är fastslagna i ett avtal. Det skulle se egendomligt ut om den ena av de två parterna vid sidan av avtalet gjorde ett sådant uttalande som fru Åsbrink önskar, etl uttalande som skulle vara bindande förden andra parten, inte bara moraliskt utan också juridiskt bindande, så till vida atl det skulle kunna godtas vid en domstolsprövning.

Vi kan göra det tankeexperimentet att någon av de kommuner, med vilka staten träffat avtal i den här frågan, utan att yrka på ändring av avtalstexten, skulle göra etl uttalande med anspråk på att binda sin motpart, dvs. staten. När ell avtal träffas är ju två parter inblandade.

Utskottet har i den här situationen ställt sig bakom departements-

157

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Huvudmannaskapet för vissa stifts-och landsbibliotek

chefen. Det har inte heller motionerats om att avtalet skulle kompletteras med förbud mot splittring. Egentligen hade ulskoltet två saker att välja på. Den ena var atl begära att avtalet inte skulle godkännas nu, utan att nya förhandlingar skutte tas upp. En paragraf om att de här samlingarna inte fick splittras skulle i så fall ha tagils med i avtalet. Den andra var att understryka vad departementschefen sagt. Vi har gått på den senare linjen och trodde att fru Åsbrink skulle bli nöjd med detta, eftersom hon inte begärt alt förhandlingar åter skulle upptas.

Förslaget att riksdagen skulle göra ett för den andra parten bindande uttalande har utskottet inle ansett sig kunna tillstyrka, eftersom man antingen får godta del träffade avtalet eller avstå från del och i så fall uppta nya förhandlingar. Något förslag om atl inte godtaga avtalet har emellertid inte framställts.

Jag ber att få yrka bifall till kulturutskottets hemställan.

158

Fru ÅSBRINK (s);

Fru lalman! Jag bara konstaterar att del med all tydlighet framgår av kulturulskottets ordförandes inlägg att några garantier icke har kunnat skapas. Avtalet har tillkommit under lidspress, liksom så mycket annal i samhället av i dag, och del har uppgivits att det varit omöjligt atl i avtalet få in några garantier för att samlingarna inte får skingras. Något annat, som jag i mitt första inlägg också beklagade, är att man har sett på avtalet bara som en ekonomisk och administrativ, men icke dessutom som en kulturell fråga. Alt kommunen skulle ha ändrat avtalet har förts på tal för Skara biblioteks del, men den upplysning som har getts är att det enda som kunde tilläggas var ett bekräftande på riksdagens inställning i frågan.

Jag har icke framställt något yrkande, men jag beklagar att avtalet fän denna utformning.

Herr MATTSSON i Lane-Herrestad (c);

Fru talman! Fru Åsbrink har ju här refererat vad som har förevarit under förhandlingarnas gång, men jag vill ändå säga alt vi inom utskottet har varit hell överens om att ställa oss bakom departementschefens uttalande, som jag nog tycker är rätt starkt. Nu får man lita till kommunerna och deras förmåga att svara för huvudmannaskapet.

Överläggningen var härmed slutad.

Ulskoiiels hemställan bifölls.

§ 7 Underlättande för vissa handikappade att ta del av Sveriges Nr 143
Radios programutbud Torsdagen den

12 december 1974

Föredrogs kulturutskotieis betänkande nr 24 med anledning av mo- ______

tioner om underlättande för vissa handikappade att ta del av Sveriges Underlättande för
Radios programutbud. vissa handikappade

att ta del av
I delta betänkande behandlades motionerna Sveriges Radios

programutbud 1974:291 av herrar Börjesson i Fatköping (c) och Johansson i Skärstad (c),

1974:445 av herr Börjesson i Fatköping (c) och fru Frtenkel (fp) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj;t skulle anhålla om skyndsam utredning inom Sveriges Radio om införande av textremsor till TV-program av olika slag med hänsyn till de döva och hörselskadade saml att härför erforderliga anslag via statsbudgeten ställdes till Sveriges Radios förfogande samt

1974:721 av herr Hermansson m. fi. (vpk).

Utskottet hemställde

1. att riksdagen skulle avslå motionen 1974:291,

2. atl riksdagen skulle avslå motionen 1974:445,

3. alt riksdagen skulle avslå motionen 1974:721.

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Fru lalman! Vid olika lillfällen har i riksdagen framförts önskemål om att i större utsträckning än vad som nu sker förse TV-programmen med textremsa för alt tillmötesgå de hörselskadades intresse. Visseriigen har förbätiring skett genom au de textade programutbuden ökat - och delta vill jag hälsa med tillfredsställelse - men dock kan det konstateras att förhållandena är långt ifrån tillfredsställande.

Av den anledningen har jag tillsammans med fru Frienket väckt motionen 445 där vi anhåller om skyndsam utredning inom Sveriges Radio om införande av textremsor lill TV-program av olika slag med hänsyn till de döva och hörselskadade samt att härför erforderliga anslag via statsbudgeten ställs till Sveriges Radio/TV:s förfogande.

Det måste framstå som diskriminerande för de döva och hörselskadade att exempelvis TV-Aktuelli, politiska och andra debatter, svenska underhållningsprogram etc. inte kan förmedlas till dem via TV på etl sätt som gör det möjligt för dem att på ett tillfredsställande sätt ta del av vad mediet förmedlar. Särskilt diskriminerande synes detta vara inte minst från demokratisk synpunkt när det gäller politiska debatter, emedan de hörselskadade och döva självfallet i mycket hög grad liksom vi andra vill följa aktuella politiska debatter och diskussioner för all bilda sig

159

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Underlättande för vissa handikappade att ta del av Sveriges Radios programutbud

en uppfattning om det politiska skeendet.

Men man blir ganska ledsen, ja, rent av upprörd, över att det finns TV-iittare som reagerar mot förekomsten av textade TV-program och som anser all texten är störande. Fördessa skulle jag vilja rekommendera: Släng av ljudet på TV-apparaien, och du skall uppleva vilken behållning du erhåller när du endast ser bilderna men ej hör ljudet!

För någon tid sedan, närmare bestämt den 16 augusti i år, läste jag en artikel i tidningen Kvällsposten i Malmö med rubriken; "Språkforskare vill förbjuda textremsorna på TV-ruian." Fru talman! Jag skall ta mig friheten alt citera vissa utdrag ur nämnda artikel.

"Förbjud översättning av alla skandinaviska TV-program! Textremsan över bilden skadar mer än den gör nytta. Språkligt sett håller vi på att glida ifrån våra närmaste grannländer.

Detta hävdar den kände danske språkforskaren, lektor Arne Hermann. Han kommer nu all i det danska radiorådet, där han representerar radikale venstre, föreslå ett förbud mot översättning av norska och svenska TV-sändningar."

Fru talman! Det skulle föra alldeles för långt att närmare kommentera

den citerade artikeln. Jag skulle bara kort vilja säga atl denne lektor

nte satt sig in i den tysta värld som de döva och hörselskadade lever

. En möjlighet all bryta deras Isolering är alt texta allt fler TV-program

fortsättningen. Jag vet - genom alla de kontakter som jag har med den relativt stora grupp som det här är fråga om - att det i vårt land flnns inte mindre än ungefär 650 000 döva och mer eller mindre gravt hörselskadade och alt dessa önskar au textremsor i slörre utsträckning än för närvarande skall komma lill användning i TV-programmen.

Utan överdrift kan jag säga att varje gång jag kommer i kontakt med döva och hörselskadade på möten och sammankomster, säger de: "Vill du inte uppvakta Sveriges Radio-TV så all vi får fler textade program?" Jag lycker deras önskemål är berättigade. Vi skall inte glömma dessa döva och hörselskadade. De har lika stor rätt som vi andra att ta del av programutbudet från Sveriges Radio-TV.

Även om utskoitets skrivning är positiv och - som jag tolkar del -andas förståelse för de dövas och hörselskadades önskemål, kan jag inle avstå från all yrka bifall till motion 445 för atl markera angelägenheten av att ytleriigare ansträngningar görs från Sveriges Radio-TV för atl tillgodose önskemålet från de döva och hörselskadade om en utökning av de textade TV-programmen.

Fru talman! Jag yrkar alltså bifall lill motion 445.

160

Herr JOHANSSON i Skärstad (c);

Fru talman! Jag har haft tillfället - och förmånen - all under åtskilliga år vara med på läger för döva och hörselskadade. De är alltid intresserade av vad vi gör för dem här i riksdagen, och de vill gärna skicka bud med oss. I det sammanhanget är det två saker som de särskilt har aktualiserat. Den ena är del som herr Börjesson i Falköping har talat om

när del gäller textade program, vilket jag vill instämma i, och så är det delta med befrielse från avgiften för TV-licens. I motionen 291 har herr Börjesson i Falköping och jag hemställt att riksdagen skulle besluta att dessa handikappade befrias från skyldigheten alt betala avgift för ljudradio och TV - de licenserna är ju sammankopplade för närvarande.

Som vi hörl här är del en ganska stor grupp i vårt land som har handikappet att vara hörselskadade, och ändå betraktas vederbörande inte av samhället som handikappade utan som vantiga medborgare. Dock är detta etl stort handikapp - det isolerar vederbörande från andra människor därför att de inle kan använda del språk som vi använder och därför att så få av oss kan teckenspråket. När det gäller kutturutbud och kulturarbete ställs de också utanför, vilket är mycket allvariigt.

Det redovisades i somras vad det innebär i merkostnader all vara hörselskadad. När vederbörande skall besöka olika instanser måste de ha tolk med sig och det kostar, och när de skall umgås med andra hörselskadade blir det ofta långa resor och extra utgifter. Vi anser att det vore berättigat att dessa handikappade slapp betala ljudradio- och TV-licens dels därför att de inte kan höra på radio, dels därför att de inte kan tillgodogöra sig så stor del av programutbudet i TV.

Jag har arbetat med detta i många år. När jag motionerade 1968 i den gamla tvåkammarriksdagen - tål mig anknyta lill det - uttalade statsutskottet följande; "Utskottet vill därför inte motsätta sig atl en prövning i en eller annan form kommer till stånd rörande de praktiska och ekonomiska möjligheterna all åstadkomma en hel eller partiell avgiftsbefrielse för berörda grupper. Vad utskottet sålunda anfört bör av riksdagen ges till känna för Kungl. Maj;t."

Statsutskotiei gav alltså 1968 grönt ljus för att befria dessa handikappade från all betala licensavgift.

Nu har man sagt genom åren då vi upprepat våra krav - jag har interpellerat, jag har frågat, jag har motionerat - att detta har handikapputredningen att syssla med. Men jag skulle vilja fråga utskottets ordförande om han anser att vi behöver vänta på handikapputredningens förslag när statsutskollet en gång uttalat att man här kunde göra ett undantag och befria vederbörande från att betala licensavgift.

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Underlättande för vissa handikappade att ta del av Sveriges Radios programutbud

Herr MATTSSON i Lane-Herrestad (c);

Fru talman! Textning av TV-program har diskuterats vid olika tillfällen här i riksdagen. Det är givelvis en mycket viktig fråga för dem som behöver textning av programmen för alt kunna fä behållning av dem.

1 motioner har nu krävts atl Sveriges Radio skall utreda den här frågan, och utskottet har fått besked om att Sveriges Radio har gjort denna utredning. Utskottet har emellertid inte haft tillgång till den. Utredningen är uie på inlernremiss inom förelaget, och jag kan föreställa mig all man vitt få ekonomiska bedömningar av vad del kostar atl genomföra de förstag som uiredningen har utarbetat.

För en det är textning av TV-program den enda möjlighet som flnns

161

11 Riksdagens protokoll 1974. Nr 142-143

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Underlättande för vissa handikappade att ta del av Sveriges Radios programutbud

162

för att de skatt få ul något av värde av programmen. Det gäller dem som är hett döva etter som har endast små hörselrester kvar. Men för andra kan tekniska hjälpmedel vara lämpligast att använda. Mycket beror alltså på graden av handikappet.

Herr Börjesson i Falköping sade att det skall finnas 650 000 döva människor här i landet. Det är väl en missuppfattning eller en felsägning. Vi måste skilja på dem som är döva och dem som är hörselskadade. Vi har här i landet en grupp bestående av ca 150 000 människor som är hörselskadade och använder hörapparat. Dessutom finns del en grupp som beräknas uppgå till 150 000-200 000 som inle använder hörapparat men som borde göra del. Och sedan finns del ell antal - jag vet inte hur många - som inte ständigt behöver en hörapparat men som behöver någon form av hjälp för atl kunna följa TV. Enligt de uppgifter som vi har införskaffat till utskottet finns det ca 10 000 helt döva personer och därtill 20 000 människor som har en mycket svag hörsel och inte kan klara sig med hörapparat eller hörstinga. En tredje grupp som jag också vill nämna i detta sammanhang är de utlänningar vi har i vårt land som saknar tillräckliga kunskaper i svenska för atl kunna följa de svenska TV-programmen.

När det gäller den grupp som jag först nämnde kan man säga atl andra hjälpmedel än textremsor är att föredra. Det är den stora gruppen, som omfattar ca en halv miljon människor. Vi har fält uppgifter om att för dessa skulle hörtelefoner eller hörslingor med fördel kunna användas. Om man klarar sig med de hjälpmedlen är de avsevärt myckel bättre därför att de ger möjlighet alt uppfatta både tal och andra ljud; textremsorna återger som vi vet endast det som sägs. För denna grupp är det alltså fråga om behov av tekniskt hjälpmedel för alt motverka handikappet och därmed är del en handikappfråga. Hur den frågan skall lösas arbetar handikapputredningen med, och utskotiet har ansett att vi skall avvakta dess förslag.

Herr Johansson i Skärstad frågade mig om det är nödvändigt att vänla på en utredning. Jag har faktiskt den uppfattningen. Sveriges dövas riksförbund anser an det inte ligger i de dövas intresse att begära avgiftsbefrielse eller avgiftsnedsättning. Man vilt hellre betala fult avgift och därmed ha möjligheteratt ställa krav på att det verkligen satsas på åtgärder för de handikappade. Den tekniska utvecklingen - intern TV och videoband - ger därvidlag stora möjligheter. Sveriges dövas riksförbund anser sig ha god anledning att förvänta att handikapputredningen kommer med förslag av stor betydelse för de döva. Även motionskravei om ekonomisk lättnad vid TV-köp bör ses i samband med handikapputredningens vän-lade förslag.

För de grupper som inte är hjälpta av tekniska hjälpmedel behövs textremsor av olika slag. För de barndomsdöva, som i allmänhet har en låg läshastighet, ett snävt ordförråd och snäva referensramar, måste texten vara enkel. Andra döva eller nästan döva - på grund av sjukdom eller olyckor vid vuxen ålder - vilka i varje fall som hörande lärt sig

läsa, har slörre läshastighet och större ordförråd, och de kan läsa en utförligare text. När det gäller utlänningar som inte förstår svenska behövs det en textremsa för varje aktuellt språk. Detta är alltså inle något enkelt problem för Sveriges Radio, men rent tekniskt påslås det vara möjligt att lösa problemet genom en mollagarapparal där man kan välja mellan olika texter. Detta system är inte hell färdigutvecklat, men rent principiellt tekniskt lär problemet ändå vara löst. Det krävs en apparat med fiera valmöjligheter - med flera knappar att trycka på. En sådan apparat kostar naluriigtvis myckel pengar, och även kostnaderna för Sveriges Radio ökar. Såvitt utskottet kunnal finna är det ändå detta man hoppas på som den verkliga hjälpen för dem som behöver textade program.

Låt mig i della sammanhang få säga all även jag har haft kontakt med hörselskadade och döva. Dessa har vid många tillfällen framhållit vikten av att de som framträder i TV borde röra mera på läpparna och tala tydligare. Det skulle för många döva som vant sig vid att läsa på läpparna när folk talar vara lill mycket stor hjälp.

Herr Börjesson i Falköping säger alt utskottels betänkande andas förståelse för de dövas problem. Ja, sanneriigen! Dessa problem har vi myckel noga gåll igenom i utskottet, och vi har på olika sätt försökt göra oss underrättade om situationen.

När nu Sveriges Radio gjort den begärda uiredningen, som vi hoppas få la del av inom en inle alltför avlägsen framlid, och när handikapputredningen för närvarande undersöker på vilket sätt de handikappade skall kunna fä del av det kulturella utbudet, har utskottet inte ansett sig kunna tillstyrka motionerna. Jag kan absolut inte tro atl dessa utredningar i sitt arbete utesluter de handikappgrupper som de döva och hörselskadade utgör.

Med detta, fru lalman, berjag alt få yrka bifall till utskottets hemställan.

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Underlättande för vissa handikappade att ta del av Sveriges Radios programutbud

Herr BÖRJESSON i Falköping (c);

Fru lalman! Utskottets ordförande sade atl han önskade att de .som talade i TV skulle röra på läpparna. Jag skall gå ett steg längre. Någon sade till mig att det vore önskvärt att de som uppträder i TV inte hade skägg, därför att skägget gör att man inte kan se läpparna. Detta bara nämnt inom parentes.

Anledningen lill alt jag begärde ordet, fru talman, var närmast att herr Mattsson i Lane-Herrestad tydligen missuppfattade mig när jag sade alt det finns 650 000 döva. Märk väl att det är fråga om gravt hörselskadade, mindre gravt hörselskadade och döva. Sammantaget rör det sig om en antal av ca 650 000.

Visst är dessa människor en förhållandevis liten grupp jämfört med de normathörande, men fördenskull skall man inle glömma bort dem. Vi skall försöka göra tillvaron lättare för dem och försöka hjälpa dem att bryta sin isotering.

Det är rikligt att tekniska hjälpmedel, exempelvis hörselslingor o. d..

163

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Underlättande för vissa handikappade att ta del av Sveriges Radios programutbud

betyder myckel. Det är emellertid precis så som herr Mattsson sade au alla kan inte utnyttja hörselslinga.

Det är inle bara de hell döva som kräver textade TV-program i ökad omfattning. Det kommer framställningar även från hörselskadade. Från den organisation där jag arbetar. Hörselfrämjandets riksförbund, som har omkring 32 000 medlemmar, föreligger framställningar gång efter annan. "Vi vill ha fler textade program för all vi bättre skall kunna ta del av vad TV kan erbjuda," säger man.

Årets Julkalender, som jag personligen och många med mig tycker är bra, förekommer textad - men märk väl alt det textade programmet kommer som repris dagen efter. Jag frågar mig om det inte är en form av diskriminering. Jag kanske är litet känslig. Men vad är del som hindrar all man sänder Julkalendern textad. Och man kan sedan sända den textad i repris.

Det är självklart all vi är mycket tacksamma för Aktuellt i veckan och alt vi en gång i veckan kan få textade aktuella nyheter. Men är det tillräckligt? Ingalunda!

Så länge det är på detta sätt kommer åtminstone jag - och jag vet att många står bakom mig - att rikta krav lill TV på fler textade program. Jag tycker att man i jämlikhetens och solidaritetens samhälle borde vara generös mot dem som lever i sin lysta värld.

Herr JOHANSSON i Skärstad (c);

Fru lalman! Får jag säga lill kulturulskottets ordförande att det nästan varje år vid de dövas riksdag framförts önskemål om befrielse från att betala TV-licens. Jag har samtalat med många som sagt: "Vi kanske inte skall driva det kravet så hårt, för det kan gå ul över något annat - vi kanske inte får så mänga textade program." Men det ena fär ju inte utesluta det andra. Jag tror alt vi har rätt att ställa båda de krav som vi har framfört.

Jag har umgåtts med många döva och hörselskadade. Jag kan tala om att när en gravt hörselskadad lyssnar till en person som spelar och sjunger framstår musiken som mycket starkare för den hörselskadade än för den som har full hörsel och sången mycket svagare - den uppfattar han ibland inte alls. Det här är ett stort problem. Jag säger delta med tanke på det anförande som herr Mattsson i Lane-Herrestad höll.

164

Herr MATTSSON i Lane-Herrestad (c);

Fru talman! Att problemet är stort är riktigt, och del sade jag också.

Det har sagts här att vi diskriminerar, glömmer bort, osv. Del har ju väckts motioner under årens lopp med begäran att Sveriges Radio skulle göra en utredning. Nu har Sveriges Radio gjort den utredningen, men jag kan inle presentera den eftersom den, som jag sade, är på internremiss inom förelaget.

Jag tror att det var herr Börjesson i Falköping som sade att även hörselskadade behöver textade program. Ja, men de har kanske inle prövat

de tekniska hjälpmedel som finns och som skulle för dem underiätta att tillgodogöra sig programmen. Del blir ju inte samma sak alt lä.sa texten som atl kunna höra.

De dövas riksdag hade enligt herr Johansson i Skärstad fattat etl visst beslut. Jag har redogjort för de uppgifter vi har fått frän deras organisation.

Vad sedan beträffar Julkalendern tror jag det är många barn som tycker det är bra alt den körs tvä gånger.

Herr BÖRJESSON i Falköping (c);

Fru talman! När jag använde ordet diskriminering var det närmast med tanke pä exempelvis delta all de döva och hörselskadade inle får nyheterna mer än en gång i veckan. De är självklart tacksamma över Aktuellt i veckan, men jag undrar om vi andra skulle vara så tacksamma att bara fä nyheter en gång i veckan, exempelvis Aktuellt.

De politiska debatterna och övriga debatter som förs i TV är ju de döva hell utestängda ifrån.

Jag medger gärna alt det har skett en förbättring, vilket vi konstaterar med glädje. Vi har fått fler textade TV-program, men del är långt ifrån tillfredsställande. Vi fordrar ännu mer.

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Underlättande för vissa handikappade att ta del av Sveriges Radios programutbud

Herr MATTSSON i Lane-Herrestad (c);

Fru talman! Jag nämnde att det rent tekniskt tycks vara löst, atl man kan följa olika textade program genom all ha mer utvecklade apparater. Frågan är alltså på gång.

Sedan gäller det dock hur myckel vi kan förvänta oss all finna intresse för att tillverka dessa apparater, och vilka möjligheter vi kan ha atl hjälpa dessa människor att få dem. För industrin torde det inte vara ekonomiskt lockande att salsa pä en inhemsk tillverkning av TV-apparaler med sädana tillkopplingsanordningar jag talat om. Marknaden är liten. Del vore bäst om man kunde anknyta till etl internationellt syslem. Men i de stora länderna tycks man inte ha intresse av textremsor som innehåller översättning av t. ex. utländskt tal.

Det finns emellertid ändå en länkbar utveckling som kan ge denna texlsändning en chans. Man kan tänka sig ett system med möjligheter att koppla in etl antal olika texter av typen lipsresultat, väderrapport, nyheter osv. Tittaren kan dä när som helst och oberoende av vilket program som sänds koppla in något av detta.

Det är ell sådani syslem som vi hoppas pä, och när vi får det och ger möjligheter för de döva att använda det, då kan de verkligen vara nöjda. De skall inte vara nöjda med det som är nu, utan utvecklingen måste gä vidare.

Herr BÖRJESSON i Falköping (c);

Fru talman! Herr Mallsson i Lane-Herrestad säger alt det finns för litet underlag och är rädd för att man över huvud laget inte kan få fram de tekniska hjälpmedel del är fråga om. Ingen är gladare än jag om

165

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Kommunala renhållningslagen

vi kan komma dithän atl vi får möjligheter att koppla om TV-apparaten om vi inte önskar textremsor osv. Det får ta sin tid, och det är en fråga om kostnader, men innan dess har vi rätt att kräva ett ökat antal textade TV-program.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten I

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 445 av herr Börjesson i Falköping och fru Fraenkel, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkten 3

Utskottets hemställan bifölls.

§ 8 Kommunala renhållningslagen

Föredrogs jordbruksutskottets belänkande nr 50 i anledning av proposilionen 1974:163 med förstag till lag om ändring i kommunala renhållningslagen (1970:892) jämte moiioner.

166

Herr LEUCHOVIUS (m);

Fru talman! För nästan pä dagen fyra år sedan antog den dåvarande tvåkammarriksdagen i etl av sina sista beslut den kommunala renhäll-ningslagen, vars konsekvenser för glesbygden man kanske inte helt hade tänkt över.

Lagen, som trädde i kraft den 1 januari 1972, har bland såväl kommunalmän som allmänhet förorsakat myckel besvär, bekymmer och irritation över framför allt dess tillämpning inom glesbygdsområden.

Många av de människor som bor där, lantbrukare och andra, har varit vana vid att själva nyttiggöra sig eller deslruera detta avfall på platsen, och kan inte förstå varför man förbjudit della. Vad är del för vits med alt kommunerna skall hämta och transportera in hushållsavfall, trädgårdsavfall eller latrin till redan i många fall överbelastade reningsverk eller för alt samla pä hög i stora sopberg, vilkas miljörisk måste vara mycket större än med det tidigare förfaringssättet. 14 § i normalhälso-vårdsordningen föreskriver bl. a. alt all orenlighet, och dit hör hushållsavfall, trädgårdsavfall och latrin, som det åligger kommunen all forsla bort, inte får användas vid gödsling, inte grävas ned, inte komposteras, inte brännas eller pä annat sätt slutligt behandlas av fastighetsägarna.

Under det första årel som lagen var i kraft skulle dispenser tillåtas ganska generöst, men tredje lagutskottet skrev i sill belänkande att efter

den 31 december 1972 skulle inga som helst undantag frän lagen medges. Del var just della som föranledde mig att ställa en interpellation till jordbruksministern hösten 1972, där jag begärde ökade dispensmöjligheter för glesbygden. Dåvarande jordbruksministern Ingemund Bengtsson gav beskedet att några ytleriigare åtgärder inte var erforderiiga. Det var alltså en rätt negativt svar jag fick.

Jag och flera med mig har sedan motionsvägen begärt en översyn av lagens tillämpning inom glesbygdsområden. Riksdagen avslog denna vår begäran i en gemensam borgeriig reservation hösten 1973 med 8 rösters marginal.

Trots detta avslag har vi nu fått vår begäran om översyn och de flesta av våra motionskrav tillstyrkta. Låt mig bara få ge nuvarande jordbruksministern - som inte finns här i kammaren i dag - en eloge för hans snabbhet att, efter det han blivit utnämnd lill jordbruksminister, ta upp dessa problem. En arbetsgrupp inom departementet har utarbetat en promemoria, som varit ute på remiss till olika instanser och som i stort sett ligger till grund för den proposition vi skall ta ställning till.

Vi som har kritiserat renhållningslagen - det gäller väl i stort sen endast dess tillämpning i glesbygden - har inte, åtminstone inte jag, varit ute efter att ändra på de miljökrav som jag tror vi är eniga om att man skall ställa, nämligen att bevara vår miljö och natur sä ren och ofördärvad som möjligt.

Vi har bara ansett att man inte skall använda större byråkrati, kostnader eller våld än vad som är nödvändigt för ändamålet.

Vi hälsar med tillfredsställelse de förändringar som är föreslagna och som utskottet ställt sig enigt bakom. Alla våra krav har inte blivit helt tillgodosedda, vilket bl. a. framgår av det särskilda yttrandet till utskottsbetänkandet av herr Wachlmeister i Johannishus och mig. Vi pekar där bl. a. på att den enskildes besvärsordning inte är helt klariagd i de föreliggande förslagen, ulan snarast behöver ses över.

Vidare anser vi att vårt yrkande om all trädgårdsavfall och latrin generellt skulle undanias från renhållningslagen inom glesbygdsområden redan nu borde ha biträtts av utskottet.

Vi har ansett det som självklart att den enskilde skall ha rätt att själv hantera och använda della s. k. avfall ulan att dispens behöver sökas.

Men i vetskap om att kommunerna har möjlighet an ge dispens och att i den uiredning som nyligen tillsatts av socialministern om översyn av hälsovårdsstadgan dessa frågor kommer att diskuteras, har vi avstått från au reservera oss. Med det särskilda yttrandet har vi velat markera vår inställning. Sker ingen ändring återkommer vi.

Jag sade inledningsvis att renhällningslagen förorsakat mänga problem. Av ett cirkulär från naturvårdsverket framgår alt i 142 kommuner förekommer inte mindre än totalt 80 000 dispenser.

Överklaganden och besvärsärenden har varit många och förorsakat ett mycket stort arbete både för enskilda fastighetsägare och besvärsmyndigheter.

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Kommunala renhållningslagen

167

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Kommunala renhållnlngslagen

168

Tidningsartiklar och insändare om hur man gäll fram för atl genomföra lagen har gett oss skrämmande bevis på dess tillämpning på många områden.

En av de mest lemperamenisfulla insändarna läste jag i Dagens Nyheter någon gång i våras, undertecknad av en f d. riksdagsledamot, som tog bl. a. upp ett överklagningsärende som hamnat i kammarrätten och som tidigare behandlats av olika instanser med mängder av skrivelser och höga myndighetspersoner inkopplade.

Den som begärt denna befrielse från hämtning var en 84-årig änka, som endast hade sin pension all leva av. Hon hade en loml ute på en skärgårdsö och hade där byggt en primitiv stuga, men pä grund av åldern hade hon under det senaste året varit där endast vid två tillfällen under ett par dagar. Hon hade inle lämnat något avfall men måste ändå betala sina avgifter. Undertecknaren av insändaren hade tidigare både deltagit i beslutet om antagande av renhållningslagen och ett halvår tidigare varit med om att rösta för avslag på en reservation om översyn av denna lag.

Ord och handling stämmer inte alltid överens.

Vari beslår nu de viktigaste förändringarna i renhållningslagen? Kommunerna ges - och det är väl den viktigaste ändringen - möjlighet att i stor utsträckning själva bestämma omfattningen av renhållningsverksamheten i glesbygd och fär själva avgöra vilket hämtningsförfarande de vill ha. Kommun får vidare besluta att avfailshämtning på två eller tre fastigheter får ske genom en gemensam behållare.

Jag har tidigare redovisat det s. k. Varasystemet, uppbyggt på containers uppställda på ell antal platser i kommunens glesbygd, dit fastighetsägarna själva fär forsla sill avfall. Del blir nu tillätet all utan licens införa detta system, utan att det härför krävs någon form av förbindelse. Detta system, som jag lycker är mycket bra, är billigare och har den förtjänsten atl alla har möjligheter att vara med och lämna sitt avfall. Ingen ställs utanför systemet. Jag skall uppehålla mig en eller ett par minuter vid detta system.

Vara kommun har varit remissinstans och har i sill remissvar uppgivit att hämtning av hushållsavfallet sker från 5 000 glesbygdsfastigheter enligt containersystemet. Kostnaden för varje glesbygdsfastighel är 20 kronor per år. Den utredning som föregick kommunens beslut visade atl hämtning vid varje glesbygdsfastighel skulle kostat 205 kronor. Ägare av tätortsfasiighet, där säcksyslemei fortfarande tillämpas- man har inte heller planer på någon annan ordning - får per år betala 115 kronor. Hämtning sker även där en gång i veckan. Inga som helst överklaganden etter irritationer har förekommit i denna kommun.

Ja, fru talman, jag har redan berört vårt särskilda yttrande. Jag vill endast avslutningsvis uttala den förhoppningen all de ändringar som nu förestås, även om de kanski. inte är tillräckliga, ändock med ett praktiskt och förståndigt handlande från kommunalmännen skall medföra betydligt mindre irritation och bättre samförstånd mellan den enskilde

fastighetsägaren och de beslutande organen för den kommunala ren- Nr 143
hållningen. Torsdagen den

Jag ber, fru talman, all fä yrka bifall till utskottets hemställan. 12 december 1974

Hen JONASSON (c);

Fru talman! Den kommunala renhållningslagen har i sin nuvarande utformning väckt stor irritation på många håll, och tillämpningen av lagen har varit stelbent. Med anledning härav väckte vi i början av årets riksdag motionen 514, där vi för att åstadkomma större smidighet på området krävde etl överförande av bestämmanderätten beträffande avfallshanteringens omfattning och organisation lill kommunerna. Liknande krav framförde vi 1973. Då avslog majoriteten motionerna.

Sedermera har regeringen, som också nyss påpekats, lagt fram propositionen 163, som berör dessa frågor. Då vi ej ansåg alt denna skulle leda till del resultat vi åsyftat i motionerna, väckte vi i anslutning till propositionen motionen 1959 från centern.

Efter många och långa diskussioner i ulskoltet föreligger nu ett enhälligt utskottsbetänkande. Jag skall fördenskull ej ställa något yrkande utöver utskottets.

Den förbättring av lagen som nu föreslås bör vara lill fördel för verksamheten i fråga. Nu måste en ordentlig dialog kunna föras mellan kommunen och den enskilde fastighetsägaren. Slörre smidighet bör kunna åstadkommas. Jag vill klart säga ifrån att en jordbrukare eller fastighetsägare, som har möjligheter att själv ta lill vara eller tillintetgöra avfallet, skall kunna få göra det ulan alltför myckel byråkratiskt krångel.

Vid utskottets belänkande har jag fogat ell särskilt yttrande. Med detta har jag markerat att jag trots allt ej kan vara riktigt nöjd med propositionens förslag.

Kommunerna borde enligt min uppfatining ha fått ytterligare befogenheter och smidigheten skulle ha blivit mycket större. Föreliggande förslag är ell sleg i rätt riktning, och vi får pröva det. Fungerar det inte som vi har tänkt oss, då får vi återkomma.

Kommunala renhållningslagen

Herr HENMARK (fp);

Fru talman! Jag vill allra först uttala min tillfredsställelse med de förändringar i renhållningslagen som propositionen 163 innebär. Denna lag har nämligen varit lill mycken irritation och mycket bekymmer på sina håll.

Under den allmänna motionstiden 1973 ingav herr Larsson i Borrby och jag en motion där vi föreslog atl dispensmöjligheterna skulle vidgas och atl Slörre möjlighet skulle ges den enskilde fastighetsägaren all göra sin röst hörd i fråga om renhållningen.

Vid det tillfället sade den dåvarande utskotlsmajoriteten att enligt "utskottets mening fyller den nya renhållningslagen en viktig funktion när det gäller atl komma till rätta med miljöstörningar och sanitära otägen-

169

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Kommunala renhållningslagen

170

heter". Sedan talade man på en halv sida om alla de stora och förnämliga möjligheter som var förknippade med renhållningslagen såsom den då var utformad. Med hänsyn till detta ansåg utskottet givetvis att det inle fanns tillräckliga skäl för att tillstyrka motionsyrkandena.

Nu har det kommit en förändrad renhållningslag, som i stort sett tillgodoser de yrkanden som vi framställde i moiionen, nämligen att det skulle bli större möjligheter att bestämma både för kommunen och för den enskilde.

1 år säger utskotiet med anledning av den framlagda proposilionen: "Av uttalanden i propositionen framgår att kommunen avses få långtgående befogenheter alt inom ramen för sina åligganden och med hänsynstagande till de enskildas intressen, skäliga miljövårdskrav, det normala behovet av bortforsling och till kostnaderna för densamma ordna avfallshämtningen på det sätt som kommunen finner lämpligast."

Så fortsätter utskottet;

"Utskottet delar i princip den i nyssnämnda moiioner framförda uppfattningen att kommunerna måste anses väl skickade att själva besluta i åtskilliga frågor rörande den närmare omfattningen och organisationen av renhåttningsverksamheten."

Längre fram säger ulskoltet:

"Ulskoltet anser del angelägel all den enskilde har goda möjligheter att tillvarata sina intressen. Som anförts i promemorian kan förväntas alt den avsedda utökningen av kommunens beslutanderätt kommer att tillgodose den enskildes intressen på etl bättre sätt än hittills." ' Jag vill gärna gratulera jordbruksutskottet till all på så kort lid ha kunnat göra en sådan perfekt helomvändning; det är fint. I det sammanhanget vill jag dock erinra om all jordbruksutskottets nuvarande ordförande var min medmotionär, och för honom har del alltså inle varit någon helomvändning, liksom inte heller för en hel del andra som nu finns i jordbruksulskottel. Men det är ändå en grupp som har gjort en alldeles perfekt helomvändning, och det hedrar dem att de kan ta rättelse.

Jag har emellertid väckt också en annan motion, som jag vill ägna ett par minuter åt. Redan då renhållningslagen antogs fanns det ett undanlag från de allmänna bestämmelser som säger alt kommunen har ren-hållningsansvarei för allmänna platser, däri inbegripet gator och gångbanor vid gator. Undanlaget från regeln innebar alt kommunen lills vidare skulle kunna ålägga fastighetsägare att sköta renhållningen pä trottoarerna.

Med hänsyn till den tekniska utvecklingen osv. tvivlade man redan då på atl undantaget var så läijipligt. Men man ville inte röra vid det under den då pågående kommunreformen. Man var beredd att i ett senare läge la upp saken till ny bedömning. Under motionstiden i år väckte jag en motion beträffande denna fråga.

I regel har städer och större samhällen en utomordentlig maskinutrustning. I många städer har kommunen övertagit renhållningen av trottoarerna. Del är rationellt atl göra så. I min motion räknar jag upp ett

tiotal städer. I vissa städer, bl. a. i min hemstad, säger de kommunala myndigheterna att de kan åta sig att hålla trottoarerna rena mot en viss avgift. Men en förutsättning för atl staden skall kunna göra delta åtagande är att alla fastighetsägare inom ett kvarter är överens. Om en fastighetsägare är motvillig, kan han stoppa den kommunala renhållningen för hela kvarteret. Det är inle riktigt.

I de kvarter som består av egnahem finns mänga åldringar eller sjuka, som inte orkar med alt skotta snö och hålla rent på trottoarerna. Dessutom vräker snöplogarna upp myckel stora snömassor på trottoarerna. Sedan skatt fastighetsägaren skotta bort del. Staden borde forsla bort snön och hålla trottoarerna rena.

Ulskoltet skriver: "Uiskotiel finner för sin del del i moiionen framlagda förslaget i och för sig beaktansvärt." Tack för det! "Mot bakgrund bl. a. av tredje lagutskottets förenämnda, av riksdagen godkända, uttalande anser utskottet emellertid det kunna förutsättas au frågan är uppmärksammad och kommer atl tas upp till omprövning när tiden härför anses mogen." Riksdagen har sagl all frågan bör tas upp, och dä är det väl riksdagen som skall ta upp den? Först måste emellertid en motion väckas. Jag har velat skapa ett incitament för riksdagen att ta upp frågan. Jag förstår inle anledningen lill all moiionen inle har behandlats positivt. Frågan är fullt mogen för behandling.

Vidare anför utskotiei; "Utskottet har inte tillräckligt underlag för atl f n. anse sig kunna påyrka bifall till moiionen 1974:46." Jag frågar: Vilket underiag saknas'' Faktum är ju atl frågan har behandlats tidigare. Det sades dä att när kom munreformen var genom förd och del liksom lugnat ner sig, skulle man kunna ta upp denna fråga på nytt. För kommunerna är detta säkert ett betydligt mindre problem än när de ålades atl köra ut till vartenda torpställe för att hämta sopor. Det var myckel besväriigt. Trottoarrenhållningen är en ganska enkel ordning, efiersom det finns så många maskiner. Staden måste ändå hälla rent på galorna.

Det är inte lönt att ställa något yrkande, eftersom motionen är avstyrkt. Men jag vågar påstå att moiionen kommer tillbaka. Jag hoppas att jordbruksutskottet nästa år skall anse att det finns ell tillräckligt underlag för att fana beslut i frågan.

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Kommunala renhållningslagen

Fru OHLIN (s):

Fru talman! Den kommunala renhållningslagen, som trädde i kraft den 1 januari 1972, har på etl väsentligt sätt bidragit lill "ett renare samhälle", vilket väl alla i kammaren är beredda att instämma i. Vi har under de senaste åren börjat se verkningarna av lagen genom en minskning av nedskräpningen. Vi kan väl med tillfredsställelse notera alt de privata skräphögarna i naturen, både i glesbygd och utmed våra vägar, har minskat, även om del finns mycket övrigt alt önska beträffande nedskräpningen i naturen.

Kritik har dock framförts när det gäller det kommunala renhållnings-monopolet. Kritiken har främst riktats mot den tillämpning av bestäm-

171

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Kommunala renhållningslagen

melserna som skett i vissa kommuner, framför allt vad avser glesbygdsområden. I del framlagda ändringsförslaget ges kommunen större möjligheter än för närvarande att själv och tillsammans med den enskilde bestämma omfattningen av renhällningsverksamheten i glesbygd. Kommunen fär härigenom vidsträckta möjligheter atl arrangera sophämtningen på del ur kostnadssynpunkt lämpligaste sättet. Kommunen skall således la hänsyn lill de skillnader som finns mellan glesbygd och täi-ortsbebyggelse, men detta skall ske på sådant sätt alt skäliga miljövårdskrav tillgodoses. Viktigt är också alt avfallshämtningen blir tillfredsställande även vid fritidsbebyggelse.

Kommunen får vidare enligt förslagel, 3 §, besluta att avfallshämtning frän två eller tre närbelägna fastigheter skall kunna ske från gemensamt sopställ, som är placerat på någon av de berörda fastigheterna. Detta kan vara till stor fördel för ensamstående och pensionärer med mindre avfallsmängder. Ur kostnadssynpunkt kan det vara av stor betydelse för den gruppen av människor. Del är viktigt att den enskildes rätt och kommunens skyldighet i fråga om omhändertagande av avfall klart fastlagts i förslagel.

Jag hyser stort förtroende för all kommunerna skall uppfylla sin del av ansvaret och också på etl smidigt sätt tillämpa de nya bestämmelserna. Jag hälsar med tillfredsställelse departementschefens förslag lill Lag om ändring i kommunala renhällningslagen (1970:892).

Herr Henmark har själv kommenterat vad utskottet sagl om hans motion nr 46, och jag behöver därför inle ytterligare gå in på utskottels påpekande därvidlag.

Fru talman! Jag vill därmed yrka bifall lill jordbruksutskottets hemställan i betänkandet nr 50.

172

Överläggningen var härmed slutad. Utskottets hemställan bifölls.

§ 9 Vissa utgifter inom industridepartementets verksamhetsområde

Föredrogs näringsulskonets betänkande nr 56 i anledning av proposilionen 1974:170 angående utgifter på lilläggsstat I till rikssiaten för budgetåret 1974/75 i vad avser industridepartementets verksamhetsområde jämte motioner.

Punkterna 1-6

Kammaren biföll vad utskotiet i dessa punkter hemställt.

Punkten 7

Statlig säkerhet för Svensk kärnbränsleförsörjning AB

Kungl. Maj:t hade i propositionen 1974:170 bilaga 11 under punkten 7 (s. 80-85) föreslagit riksdagen att bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att ställa säkerhet med högst 800 000 000 kr. för Svensk kärnbränsleförsörjning AB;s åtaganden i samband med upphandlingar inom kärnbränslecykeln.

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Statlig säkerhet för Svensk kärnbränsleförsörjning AB

I detta sammanhang hade behandlats de i anledning av propositionen i denna det väckta motionerna

1974:1968 av herr Fälldin m. fl. (c) vari hemställts att riksdagen i avvaktan på riksdagens energipolitiska beslut våren 1975 skulle avslå propositionen vad beträffade säkerhet med högst 800 milj. kr. för Svensk kärnbränsleförsörjning AB;s åtaganden i samband med upphandlingar inom kärnbränslecykeln saml

1974:1969 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställts all ramen för säkerheter enligt förevarande punkt i propositionen sattes till 337 milj. kr.

Utskotiei hemställde

alt riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förstag och avslag på motionerna 1974:1968 och 1974:1969 bemyndigade fullmäktige i riksgäldskontoret att ställa säkerhet med högst 800 000 000 kr. för Svensk kärnbränsleförsörjning AB:s åtaganden i samband med upphandlingar inom kärnbränslecykeln.

Reservationer hade avgivits

1. av herrar Börjesson i Glömminge, Gustafsson i Byske och Sjönell samt fru Hambraeus (samtliga c) som ansett att utskotiet bort hemställa,

att riksdagen med bifall till moiionen 1974:1968 skulle avslå Kungl. Maj:ls förslag och moiionen 1974:1969 såvitt gällde säkerhet utöver ett belopp av 300 000 000 kr. för åtaganden av Svensk kärnbränsteförsörjning AB.

2. av herr Pettersson i Västerås (vpk) som ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj;is förslag och moiionen 1974:1969 samt med avslag pä motionen 1974:1968 bemyndigade fullmäktige i riksgäldskoniorei att ställa säkerhet med högst 382 000 000 kr. för Svenska kärnbränsleförsörjning AB;s åtaganden i samband med upphandlingar av kärnbränsle.

173

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Stadig säkerhet för Svensk kärnbräns-leförsör/ning AB

174

Herr SJÖNELL (c);

Fru talman! I lilläggsstat I, trettonde huvudtiteln, punkten F 7, behandlas den proposition som innehåller förslag om att höja det statliga garantiåtagandel för Svensk kärnbränsleförsörjning AB;s upphandlingar av anrikat kärnbränsle med en halv miljard, från 300 miljoner till 800 miljoner kronor. Centern har i sin parlimotion 1968 kategoriskt vägrat godta denna höjning av de statliga garantierna. Därmed markerar vi att vi står kvar vid den ståndpunkt som vi intog när denna fråga behandlades förra gängen. Del var ganska nyligen, nära nog exakt för ett år sedan. Dä gällde garantin 300 miljoner kronor.

Huvudmotivet för atl vi säger delta kategoriska nej lill en höjning med ytterligare en halv miljard av samhällets utfästelser beträffande upphandling av anrikat uran är bara en logisk konsekvens och uppföljning av 1973 års riksdagsbeslut att inga beslut om ytleriigare utbyggnader av kärnkraften skulle fattas innan ell nytt och allsidigt beslutsunderlag hade förelagts riksdagen, ett underlag som gjorde det möjligt atl fatta ett slutgiltigt avgörande i frågan. Som alla vet har något sådant nytt och allsidigt beslutsunderiag i denna fråga ännu inle presenterats riksdagen. Del har inte förelegat anledning till det ännu, utan enligt utfästelser från regeringen kommer det alt föreläggas vårriksdagen. Då skall man slutgiltigt presentera det stora underiaget för ett övergripande energibeslut för sannolikt resten av detta århundrade.

Låt oss emellertid se närmare pä de problem som ställs i propositionen och på vårt kategoriska nej till en höjning av utfästelserna. Om vi då går in i detaljer och lämnar det principiella motivet - det var som sagt ett enkelt och konsekvent uppföljande av riksdagens beslut 1973 - finner vi att en mer än 100-procentig höjning av riksdagens och samhällets åtaganden i detta utomordentligt känsliga sammanhang skulle innebära att riksdagens handlingsfrihet beskärs väsentligt. Innebörden av 1973 års beslut var ju att riksdagen skulle ha absolut handlingsfrihet. Etl beslut här skulle kunna fattas helt förutsättningslöst. Men det kan ju riksdagen inte göra, om samhällets engagemang i upphandlingen av anrikat uran höjs mer än 100-procentigt.

Går vi sedan vidare i texten finner vi att atomenergikommissionen och presumtiva västeuropeiska anrikningsföretag numera kräver sädana betalningsvillkor för atl vilja garantera leveranser av anrikning alt vi tvingas lill att med utländsk valuta - jag vill understryka atl det den här gången är fråga om dollarvaluta-geossin på avtal om upphandling av anrikat uran gällande långt in på 1990-talet. Och det var ju ändå inte meningen med 1973 års beslut, när vi här i riksdagen sade att handlingsfriheten skulle lämnas obeskuren lill dess att det stora energibeslutei skulle fanas. Det beslutet skulle alltså vara förutsättningslöst, och handlingsfriheten måste då vara absolut. Självfallet innebär detta att riksdagen nästa år-eller när del nu bl ir- kan fatta beslut även om reducering av de tidigare besl utade elva reaktorerna, om handlingsfriheten alltså skall vara 100-procenlig. Och någon sådan kan ju över huvud tagel inte länkas, om vi engagerar oss i upphandlingar ända in på 1990-talet.

Detta är våra principiella invändningar. Även de nyss angivna konkreta invändningarna mot uppläggningen av denna proposition är logiska. Men del finns ytterligare en synpunkt i sammanhanget, som jag helt kort skall beröra. Del gäller informationen. Vi kan väl vara ense om alt detta är en fråga som har engagerat svenska folket mera intensivt än någon annan fråga pä många decennier. Inte ens om vi går tillbaka till ATP-striden skulle vi kunna finna en fråga som lill den milda grad har engagerat olika grupper i vårt samhälle. Man diskuterar energifrågorna i utbildningssammanhang, i cirklar, pä arbetsplatser, i organisationer, i politiska partier osv. Det är, kort sagl, en fråga som gått fantastiskt djupt in hos det svenska folket.

I en sådan viktig fråga tycker jag att det hade varit ett minimikrav pä varje viljeyttring och varje agerande från regeringen, framför allt när del gäller kärnkraften som är den fråga som är mest tillspetsad och mest engagerar folket, atl man hade givit enkla, klara och entydiga besked lill allmänheten. Denna borde ha fått vad man kan ha anledning att ställa krav på i en sådan här fråga, nämligen en lättbegriplig information. Tyvärr, fru lalman, nödgas jag och många med mig konstatera alt motsatsen har varit och är fallet.

Jag vet inle hur många telefonsamtal och hur många brev jag har fått av intresserade medborgare som studerar och försöker sätta sig in i de konkreta sammanhangen i kärnkrafisfrågorna. Dessa människor frågar; Vad i herrans namn har det egentligen stått i propositionen frän år 1973 och i den proposition vi behandlar i dag? Jag måste tillstå att jag har haft utomordentligt svårt att försöka förklara det - om jag över huvud laget har lyckats göra det. Det är sä pass luddigt -och jag kunde säga kryptiskt - skrivet att t, o. m. gamla tränade utskottsveteraner har haft svårt att utläsa fakta och vad som varit meningen. Det har i varje fall varit med mycken stor möda som tränat utskoiisfolk har kunnat fatta vad som varit avsikten med propositionen. Att utgå ifrån att folk med vantig genomsnittlig erfarenhet av att läsa innantill och att tyda officiella texter skulle kunna få ens den blekaste aning om vad som avses är orimligt. Människor har också klagat över delta. Jag tror att del hade varit angeläget alt på ett helt annat sätl förtydliga avsikterna och förslagen och att göra dem lättbegripliga, atl över huvud taget lämna information i en helt annan form än en tekniskt utomordentligt komplicerad och kryptisk proposition.

Men, fru talman, jag vill inle med delta försöka göra gällande att vi som sitter som centerpartiets representanter i näringsutskotiet har blivit missledda pä något sätt av den luddiga eller kryptiska skrivningen. Vi har nog fattat vad det varit frågan om. Vi tänker inte försöka göra gällande atl fjolårets beslut här i riksdagen skulle ha missuppfattats av oss. Det innebar helt enkelt att man ställde 300 miljoner kronor till förfogande som säkerhetsgarantier. Vi är också fullt medvetna om att detta var avsett att räcka för de beslutade 11 reaktorerna och eventuellt för ytterligare 3 stycken. Det fanns invändningar frän en av våra kolleger, men det återkommer jag till.

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Statlig säkerhet för Svensk kärnbränsleförsörjning AB

175

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Statlig säkerhet för Svensk kärnbränsleförsörjning AB

176

Man kan då fråga sig om majoriteten av centerledamöterna i närings-utskottet nu intar en ny hållning. Nej, vi var redan i fjol utomordentligt tveksamma. Tveksamheten tog sig bl. a. det konkreta uttrycket att en av kollegerna i utskottet, nämligen Birgitta Hambraeus, kategoriskt motionerade emot de 300 miljonerna den gången. Tveksamheten var alltså så pass stor alt en av oss liksom bröt sig ur centergruppen i närings-utskottel. Dagens förslag från majoriteten av centerledamöterna innebär alt vår tveksamhet har skärpts därhän alt vi helt enkelt yrkar avslag på ytterligare utvidgning av säkerhetsgarantierna.

Anledningen till detta är också enkel. Departemenischefen sade i fjol i sin proposition alt de eventuella tre reaktorerna inle var särskilt mycket alt fasta avseende vid i de här sammanhangen. Det fanns nämligen ännu inte något utbyggnadsbeslut, sade departementschefen. Ja, det fanns inte ens ansökningar om tillstånd enligt atomlagen för dessa reaktorer. Vi hade då all anledning atl utgå från att de här tre reaktorerna så att säga existerade uteslutande i teorin, framför allt därför att riksdagen inom en inte allför lång tid - nämligen på våren 1975 - skulle fatta det definitiva beslutet om dem. En bekräftelse på alt vår bedömning och vår tveksamhet var riklig är ju det förhällandet, atl lill dags dato avtal bara har träffats om etl anrikninguppköp beträffande en av de tre reaktorerna i fråga.

Skäl nr 2 lill alt vi trots vår tveksamhet ansåg oss kunna godta de 300 miljonerna i fjol för inköp av anrikat uran var att vi fick emfatiska uttalanden från ansvariga personer, framför allt frän Vattenfall, från centrala driftsledningen och från andra som var involverade i kärnkraftsuppbyggnaden i vårt land, alt del bara vore en tidsfråga innan säkerhetsproblemen och avfallsproblemen över huvud tagel, som har bekymrat både oss och andra i landet så myckel, skulle vara lösta. Det var små problem nu, och de problemen höll på att bli mindre, och de skulle inom en mycket kort lid vara helt lösta!

Vi har blivit varse motsatsen, fru lalman! Under den tid som har gått sedan dess har problemen växt. Man har kunnat konstatera atl avfallsproblematiken är längre bort från sin lösning än någonsin, atl säkerhetsbestämmelserna ännu inle uppfyller de fullständiga krav som måste ställas för att man skall kunna vara säker, att de kritiska synpunkter över huvud taget som man hade anledning all anlägga har förstärkts.

Del har också tillkommit en tredje omständighet, som definitivt har kommit vår tveksamhet att gå över i delta klara nej till ytterligare engagemang i detta sammanhang; När svenska folket så till den grad har engagerat sig i dessa energifrågor, och särskilt i ställningstagandet lill frågan om kärnkraft eller icke kärnkraft, kan det starkt ifrågasättas, om riksdagen så kort lid innan det "stora" beslutet fattas skall engagera samhället i sådana ekonomiska utfästelser av mycket viltskiftande slag, som i dag uppgår till nära 1 miljard kronor och innan beslutet har fatlats - om det t. ex. inte kommer all fattas förrän av höstriksdagen nästa är - kanske stiger till del dubbla beloppet.

Vad som borde gälla i ett sådant sammanhang är helt enkelt att riksdagen förhäller sig helt neutral och sålunda håller samhället helt neutralt.

och låter kärnbränslebolagel, i den mån det behöver garantier och borgen, söka sig detta på den privata marknaden. Nu har man tagit lån i In-vesleringsbanken, och del finns också andra bankinslitul som man kan vända sig lill. Efiersom kärnkraften enligt kärnkraftsvännerna är en utomordentligt förnämlig investering i framliden, både ekonomiskt, sä-kerhetsmässigt och på annal sätt, borde det inte vara någon särskilt svår match atl fä erforderlig borgen hos något av våra stora kreditinstitut.

Det finns slutligen ytterligare en sak, fru lalman, som är litet märkvärdig i delta sammanhang och som del finns anledning alt helt kort beröra. Det har nämligen tillkommit etl nytt moment sedan vi fattade beslutet i fjol. Ett nytt begrepp har kommit in i bilden. Atomenergi-kommissionen i Amerika har börjat använda ett begrepp som heter uppsägningsavgifter, dvs. man kräver garantier för uppsägningsavgifter, alltså säkerheter för att dessa över huvud laget skall kunna gäldas. Detta är etl nytt moment, som är mycket intressant i det här sammanhanget och jag har länge funderat pä vad del egentligen innebär. Det går inte alt utläsa någonting därom ur propositionerna - som vanligt är del klen information - fastän del uppenbariigen gäller en ytterst vital sak.

Normalt i affärslivet och i ekonomiska sammanhang brukar leverantörer och försäljare av industriprodukter eller av varor över huvud taget börja laborera med uppsägningsgaranlier och uppsägningsavgifier när man riskerar och befarar alt den vara man säljer kan bli så rikligt förekommande på marknaden alt man får svårigheter alt avyttra den. Det gäller dä alt gardera sig mot uppsägningar så atl man inte plötsligt ställs inför mycket sämre omsättning och blir av med stora order.

Jag skutte vilja fråga utskoitets ordförande om han vet vad dessa uppsägningsavgifter är för någonting. Är det så som det normalt brukar vara i ekonomin, nämligen atl man befarar att det skall bli för mycket av den produkt man säljer, dä lycker jag inle alt det skulle vara särskilt nödvändigt alt så här "på stubben", andtrulei innan riksdagen skall fatta avgörande beslut om några månader teckna garantier på sådana här saker ända fram till 1990-talel. Då borde det normalt sett komma att finnas mycket av sädana produkter lill förfogande, som man i sä fall skulle kunna försäkra sig om. Men delta är någonting som inle framgår av vare sig proposilionen eller någonting annat som jag lyckats få tag i, och det är möjligt atl utskottets ordförande har bättre information. Jag tror att det vore i kammarens och allas vårt iniresse atl vi fick ett klarläggande pä denna punkt.

Fru talman! Om invändningen mot värt ställningstagande blir den att dessa 800 miljoner inte är någonting annal i praktiken än de 300 miljonerna därför all penningvärdeförsämring, krav från leverantörerna, uppsägningsavgifter etc. har skärpts i så hög grad atl man nu måste ha 500 miljoner ytterligare för att klara samma åtaganden som i fjol, då säger vi: All right! Med den principiella inställning vi har till detta med kärnkraft och energisatsningar i framtiden lycker vi alt det får räcka med de 300 miljonerna. Och skulle det innebära konsekvensen att vi blev

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Statlig säkerhet för Svensk kärnbränsleförsörjning AB

\11

12 Riksdagens protokoll 1974. Nr 141-143

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Stadig säkerhet för Svensk kärnbränsleförsörjning AB

av med de teoretiskt tänkta tre reaktorerna och kanske ytleriigare någon av de elva, sä inle kommer centerpartiet att skakas av någon inre kris av den anledningen. Tvärtom tror vi att det vore etl gott resultat av inflationen och försämringen av avtalsvillkor - för en enda gångs skull. Jag ber alltså all få yrka bifall lill centerreservationen vid punkten 7 i detta utskollsbelänkande.

Under detta anförande överlog herr talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

178

Herr SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr lalman! I den del av tilläggspropositionen som berör industridepartementet har regeringen föreslagit att garantier upp till 800 miljoner kronor skall ges för upphandling av anrikningstjänster utomlands beträffande kärnbränsle.

Vpk reserverar sig mot detta. I vår motion har vi, efter atl ha byggt på propositionens uppgifter, förordat en begränsning av garantiramen lill 337 miljoner kronor. Förtydligande uppgifter frän industridepartementet har gett vid handen alt den ram som redan är intecknad utgör 382 miljoner kronor. Reservationen förordar därför en begränsning lill delta senare belopp.

Skälen lill alt vpk inte godtar en utvidgning av ramen är följande.

För del första är det väl obestridligt all en omfattande och långsiktig bindning i fråga om anrikningsljänster utifrån indirekt stärker uppbind-ningen lill en bestämd linje i energipolitiken. Det är lätt atl säga alt bindningen inle är formell. Men omfattande överenskommelser som, om de bryts, föranleder ekonomiska repressalier från avtalsparlnern, bildar oundvikligen argument för fortsatt kärnkraftsaisning. Det är argument av samma slag som uppstår när man åberopar de nedlagda forskningskostnader eller driftsinvesleringarna lill förmän för fortsatt uranbaserad kärnkraft. Mot en sådan uppknytning måste man reagera, om man är anhängare av att nästa års energipolitiska diskussion och beslut skall ske någorlunda förutsättningslöst och med reella alternativ.

För det andra skal) riksdagen i vår ta ställning till energifrågan och till frågan om fortsatt kärnkraflsulbyggnad. Skepsisen mot kärnkraften är utbredd. Funktionsstörningar och nya ekonomiska fakta har ökat betänkligheterna. Inte ens regeringen har anledning att betrakta riksdagens beslut som på förhand givet. Dä frågar man; Är det i så fall nödvändigt och klokt atl nu, några månader före det stora ställningstagandet, ge klarsignal för ytleriigare omfattande långsiktig upphandling av kärnbränsle? Knappast.

Och är det över huvud laget rimligt och nödvändigt atl medan till-läggspropositionen utarbetas och behandlas av riksdagen föra förhandlingar om anrikningsljänster i hamn och fästa dem pä kontrakt som är bindande för framtiden? Är brådskan så enorm att inte åtminstone underlaget för riksdagens ställningstagande i vår hade kunnal inväntas,

innan man bedömde vad som var nödvändigt? Varför vill man använda de månader som återstår till riksdagens principiella ställningstagande för att förhandla fram nya förpliktelser?

Såvitt vi förstår kan detta inle förklaras bara med praktiska skäl. Bakom ligger också en politisk avsikt - en avsikt alt söka bygga upp positioner för kärnkraftens övertygade anhängare i regeringen och teknokratin.

Det syftet vill vpk för sin del icke göra sig delaktigt i.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen 2.

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Statlig säkerhet för Svensk kärnbränsleförsörjning AB

Herr SVANBERG (s);

Herr talman! Vad den här frågan gäller är kort och gott om vi skall ställa vissa garantier för inköp av atombränsle för att göra det möjligt, om riksdagen så beslutar, att driva kärnkraftverk. Jag tänker följaktligen inte gä in pä någon diskussion om huruvida det är vettigt eller inte vettigt att bygga ut kärnkraftverk osv., för det är inte detta saken gäller.

Det rör sig om huruvida vi skall hålla fast vid ett avtal som staten har tecknat genom beslut 1973. Jag vill poängtera att det är precis samma antal kärnkraftverk det nu gäller. Del är precis samma kvantitet - det är bara siffrorna som ar annorlunda, och jag skall försöka förklara varför de är del.

Herr Sjönell säger att han vägrar godta de nya summorna. Ja, det kan man nalurligtvis göra i affärer; man vägrar godta summorna och då får man inle den vara man beställt. Det är så väldigt enkelt.

Vi fattade 1973 etl beslut om alt ställa 300 miljoner kronor till förfogande för vissa garantier när det gällde kärnbränsle, då frän USA. Nu visar det sig vid närmare förhandlingaratt producenterna av varan kräver andra säkerheter. Vad producenterna egentligen är ute efter är att de som vill köpa deras vara skall ge säkerheter för atl producenterna under alla förhållanden får pengarna.

Herr Sjönell ironiserar över atl han inte vet vad detta med uppsägningsavgifter e. d. gäller. Ja, det innebär egentligen bara all man vill ha säkerhet för att man får betalning även om kunden i Sverige inte skulle klara saken, och det räcker inte med kundens garanti, utan man vill att staten skall vara med som garant. Krångligare är det inte.

Detta ironiserande och denna kritik mot att det blir en höjning med 100 procent har alltså inte ett dyft att göra med någon annan kvantitet än den ursprungliga, utan det är kraven från leverantörerna - som i del här fallet skulle vara USA och Sovjet - som föranleder höjningen. Det är bara ett fullföljande av det beslut som riksdagen redan har fattat.

Jag vill gärna i detta sammanhang säga några ord om handlingsfriheten. Här talar både herr Sjönell och herr Jörn Svensson om att de vill att vi skall behälla handlingsfriheten. Men den handlingsfrihet vi behåller om vi, som herr Sjönell och herr Jörn Svensson önskar, går emot förslaget är handlingsfriheten att icke kunna utnyttja ell beslut av riksdagen att bygga kärnkraftverk.

Förslagel innebär icke någon bindning till all vi skall bygga kärnkraft-

179

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Stadig säkerhet för Svensk kärnbräns-lejörsörjning AB

180

verk, heller ingen bindning till all vi inle skall bygga sådana. Men om herr Sjönells mening segrar försvårar det byggandet, om riksdagen skulle komma fram lill att vi skall bygga kärnkraftverk.

Detta är inte handlingsfrihet, herr Sjönell - del är att förorda en linje. Det har man rätt alt göra. Men säg då att det nya beslut som ni nu förordar skulle innebära atl riksdagen fråntas de möjligheter som ni ville ge riksdagen 1973. Jag förstår inle riktigt denna ändring.

Herr Sjönell säger atl man godtog 1973 inom centerpartiet förslaget om de här 300 miljonerna men man var väldigt tveksam. Och den tveksamheten visade sig i alt Birgitta Hambraeus reserverade sig. Jag polemiserar inte mot Birgitta Hambraeus. Hon reserverade sig då och hon gör det i dag, så hennes inställning är konsekvent. Men de andra centerledamöterna har ändrat sig. Och då säger herr Sjönell att 1973 fick man försäkringar från Vattenfall och andra om atl farorna med kärnkraft inte var så stora; de här problemen skulle snart vara lösta. Men nu har man upptäckt alt det inte är på del sättet, nu vel man att farorna är stora. Snälle herr Sjönell, jag tror inte att riksdagen går på det där alt något skulle ha hänt just efter 1973 som så har förändrat hans sinnelag. Jag tror atl jag, om jag får vara lilel elak, kan förklara varför center-ledamöterna har ändrat sig. 1973 fiiltades detta beslut milt under en pågående oljekris, och dä var det opportunt att vara med om det här. I dag är del mindre opportunt. Och ni får naturligtvis ändra er, men kom inte med några förklaringar som inle stämmer!

Sedan säger herr Sjönell att informationen till allmänheten har varit dålig. Menar han informationen om hela kärnkraftproblemet kan jag väl hålla med honom, men jag betraktar inte propositionen till riksdagen om garantier för kärnbränsleförsörjningen som etl led i en information till den stora allmänheten - den är en information till riksdagsmännen.

Jag tror inte att herr Sjönell skall tala om luddiga propositioner. Jag Skulle kunna hålla en tång föreläsning om en luddig motion, där både Socialdemokraterna och centertedamölerna i utskottet har haft svårt atl klara ut vad centern har föreslagit. Den alt-sats som finns i motionen lyder sä här:

"all riksdagen i avvaktan pä riksdagens energipolitiska beslut våren 1975 avstår Kungl. Maj;ts proposition nr 1974:170 vad beträffar säkerhet med högst 800 milj. kr. för Svensk kärnbränsleförsörjning AB:s åtaganden i samband med upphandlingar inom kärnbränslecykeln."

Om man läser bara denna alt-sats är del alltså fråga om ett avslag även pä de 300 miljoner kronor som centern tidigare varit med om att bevilja. Det om något är luddigt. Sedan har ulskoltet i stor sämja och vänlighet tolkat ceniermotionen sä att man nog har menat atl slå fast vid det gamla beslutet men inte vill bevilja något mer.

Jörn Svensson säger alt han inle vill godta en ökning av den mängd kärnbränsle som <kall beställas. Jag har redan förklarat alt del inte är fråga om någon i ökning ulan om en ändring av överenskommelsen med de amerikanska leverantörerna. Jag kan också tycka alt kraven från

Amerika är ohemula, men vill man köpa en vara får man göra upp med den som har att sälja. Och Sovjets villkor är inte mycket bättre. Men Jörn Svensson är dock så pass konsekvent att han förordar 382 miljoner kronor, vilket är ungefar samma summa som redan har beslutats.

Så frågar Jörn Svensson; Är det nödvändigt med denna brådska? Om vi skall fullfölja, del beslut som vi fattade 1973 är det nödvändigt att nu fatta detta beslut om maximibeloppet. Men samtidigt vill jag förklara atl vi inom vårt parti är helt pä det klara med att delta beslut pä intet sätt binder vårt ställningstagande i vår. Vill vi bygga ut kärnkraften kan vi göra det, vill vi inte bygga ut den kan vi låta bli del. Jag tror inle all det finns någon svårighet att göra sig av med kontraktet eftersom det torde finnas andra köpare.

Med detta, herr talman, vill jag konstatera att detta är en enkel fråga - del är ett fullföljande av ett tidigare riksdagsbeslut. Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Statlig säkerhet för Svensk kärnbränsleförsörjning AB

Herr SJÖNELL (c,V.

Herr talman! I dagens debatt försöker herr Svanberg vara ironisk. I de flesta andra debatter försöker han vara lustig. Jag lycker alt han har lika dålig framgång i båda fallen och att det vore bättre om han höll sig till sak. Jag skall emellertid försöka gå in pä några av de uttalanden av herr Svanberg som innehåller en saktig substans.

Herr Svanberg sade först att förslaget om en medverkan från samhällets sida alt teckna en garanti på ytleriigare en halv miljard inte innebär annat än att man häller fast vid ett avtal som har träffals. Man brukar hålla fa.sl vid avtal, .sade herr Svanberg. Det är alldeles riktigt - det brukar man göra. Men del gäller båda parter, herr Svanberg. Om leverantören av en vara tecknat ett avtal som innebär au han åtagit sig alt leverera ett visst kvantum och della med 300 miljoner kronor i garanti, får han, enligt de lagar som normalt råder i affärslivet, stå för del. När man slutit avtal inom industrin eller affärslivet i övrigt brukar del inte gå till så all man ett år efteråt kommer till köparen och säger: De villkor som vi kom överens om i fjol gäller inte längre; vi levererar inte varorna om vi inte får det eller det ytterligare - nu vill vi ha ytterligare en halv miljard i utfästelse och dessutom ytterligare en paragraf i avtalet, nämligen garanti för uppsägningsavgifter. Antingen har, herr Svanberg, Sveriges representanter varit utomordenligl dåliga förhandlare etter också har det funnits villkor i della avtal på 300 miljoner kronor i Ool som inte meddelats vare sig utskottsledamöierna eller riksdagen i övrigt. Någonslans tigger felet!

Såvitt jag kan förstå har man kommit med nya villkor. Det finns bara två länder i världen som kan leverera anrikat uran, och det är USA och Sovjetunionen. Dessa länder har med andra ord ännu så länge en klar monopolställning, och då kan de diktera villkoren hur de vill och även ändra ingångna avtal.

När vi nu säger att vi inte vill vara med om dessa nya villkor, är

181

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Stadig säkerhet för Svensk kärnbränsleförsörjning AB

det rätt och logiskt att inta denna ståndpunkt, eftersom vi ställts inför en helt ny situation.

Jag upprepar vad jag tidigare sagt; Med de nya moment som tillkommit och med den nya substans som tillagts avtalet med uppsägningsavgifter och ytterligare krav i olika sammanhang utöver vad som gällde för ett år sedan har riksdagens handlingsfrihet på ett väsentlig sätt minskat inför del stora beslutet nästa år. Situationen är inle förulsäliningslös, och det är anledningen till vårt nej. Herr Svanberg har ingen som helst aning om de interna överläggningarna mellan centerns ledamöter i närings-uiskoiiet och om vår tveksamhet innan vi beslöt oss föran, pade uppgifter vi fick, tills vidare vara med om garantin, eftersom del var så kort tid kvar till 1975 års beslut. Den tveksamheten har nu övergått i ett klart nej.

Alt 1973 års oljekris skulle ha spelat in är en spekulation som herr Svanberg själv får stå för. Genom sig själv känner man andra. Om herr Svanberg tillvitar andra motiv, som enligt hans uppfattning är ohedertiga etter i varje fatt starkt ekonomiskt betingade, återfaller det på honom själv. Jag kan försäkra all det inle var våra moiiv, ulan del var den tveksamhet jag här talat om.

En information lill allmänheten hade varit nödvändig i det här sammanhanget, och jag anser fortfarande all propositionen är kryptiskt skriven. Den innehåller inga lättfattliga uppgifter, utan den kan tolkas endast efter en mycket ingående läsning och med mycket stor vana från ut-skotisarbete. I dessa sammanhang, herr Svanberg, är det angeläget atl inte bara riksdagens ledamöter pä kort tid kan fatta vad del är fråga om, utan även att den svenska allmänheten kan göra det - folk köper nämligen propositioner och annal material för att få kännedom om dessa frågor, och man har klagat över denna skrivning.

Det här var en randanmärkning, herr Svanberg. Jag hoppas all del skall bli bättre. Jag ser att industriministern sitter i kammaren, och jag kan då direkt uppmana honom att försöka åstadkomma en bättring på den här punkten i framliden.

182

Herr SVENSSON i Malmö (vpk);

Herr talman! Helt kort lill herr Svanberg om handlingsfriheten!

Det kan naturligtvis vara riktigt att man fram titt en tid när man vet att etl stort övergripande beslut skatt fattas går med på att garantera en viss tillförsel och en häremot svarande garantiram. Om man inte gjorde det - det ger jag herr Svanberg rätt i - skulle man avskaffa handlingsfriheten. Men jag måste ju säga att man rätt betydligt ändrar handlingsfrihetens förutsättningar om man i stället går den andra vägen och genom en väsentlig utvidgning av garantiramen ger fritt fram för förhandlingar om tjänster som ligger långt bortom den tidpunkt då det övergripande beslutet kan fattas. Man kan naluriigtvis göra det lill en viss gräns ulan att förlora handlingsfriheten. Men ändrar man de villkoren radikalt och därmed ger möjligheter för en från riksdagen icke konirol-

lerbar instans att ständigt gä vidare och nu några månader före del övergripande beslutet fortsätta all ständigt förhandla fram nya garantier, löper man obestridligen risken au ändra handlingsfrihetens villkor på ett sätt som kan verka bindande på en lösning i en bestämd riktning. Och del är väl ändå inte meningen.

Herr SVANBERG (s):

Herr lalman! Låt mig bara hell kort säga till herr Sjönell att på en punkt ger jag honom rätt: Jag kan ju inle veta vad centern inbördes förde för resonemang innan man fattade del och del beslutet; allra helst som centerpartisterna själva inte är rikligt medvetna om vad de skrev i en motion för en månad sedan. De hade fiera olika uppfattningar om denna motion. Nog sagl om detta.

Sedan skall jag inte tävla med herr Sjönell om alt tala om när jag ironiserar och när jag skämtar, vad som är fakta och inte fakta. Låt mig konstatera att de enda fakta som herr Sjönell serverade här var när han angav vissa summor; 300 miljoner, 800 miljoner osv. I övrigt har han pratat fritt och fantiserat. Han vel myckel väl atl skillnaden mellan 300 och 800 miljoner inte har att göra med någon ökning av mängden av anrikat uran ulan med hur mycket man kräver i form av vissa för-tidsgaraniier och sådana ting. Det har inle att göra med del slutliga priset, och del har inte atl göra med mängden. Det är onödigt att försöka inge riksdagen den föreställningen atl del ser ul på det sättet, för det gör det inte.

Herr Sjönell talade också om atl det var dåliga förhandlare som hade förhandlat med Amerika. Jag hoppas verkligen au staten inte utnyttjar herr Sjönell titt att förhandla i della sammanhang i fortsättningen. Finns det endast två leverantörer är det svårt all förhandla pä något annat sätt än vi gjort. Jag hoppas att inte herr Sjönell skall förhandla, för dä kommer vi säkeriigen aldrig att få någon som helst atomanrikning i det här landet.

Till herr Jörn Svensson vill jag bara säga all det resonemang han för är väl i och för sig riktigt. Men, herr Svensson, det är inte fråga om någon ökning av mängden, det är fråga om säljarens, tjänsteförrättarens, sätt att vilja ha säkerhet för tjänster som skall göras framöver. Det är alltså inte fråga om en ökning av beloppet. I övrigt har jag ingen anledning au polemisera med herr Svensson.

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Statlig säkerhet för Svensk kärnbränsleförsörjning AB

Herr industriminisiern JOHANSSON:

Herr talman! Jag har inte för avsikt atl gå in i någon vidlyftig debatt i sakfrågan. Jag tror att flertalet av kammarens ledamöter har en uppfattning. Jag tänker enbart lämna en upplysning som svar på den fråga som herr Sjönell ställde om uppsägningsavgifien.

Det är på det sätiet, som ju också herr Svanberg har framhållit, att vi har avtal med USA och Sovjetunionen om anrikningstjänster. Det är sådana tjänster som vi kanske inte kommer ta i anspråk förrän om

183

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Statlig säkerhet för Svensk kärnbränsleförsörjning AB

åtta ä tio år framåt i liden. Det innebär atl respektive land reserverar tjänster för vårt vidkommande, och om de är fullbelagda vid den institution som det gäller, kommer de att behöva säga nej till förfrågningar från annal håll. I och för sig innebär detta ett ekonomiskt åtagande, och om vi inle skulle la tjänsten i anspråk åsamkas de en ekonomisk förlust. Del är della som ligger bakom det förhällandet att man vill ha en uppsägningsavgift uti del falt all vi inle skulle anlita den anläggning med vilken vi har avtal. Del har inle alls det samband som herr Sjönell sökte göra gällande i sill tidigare inlägg, atl del nu skulle finnas så mycket anrikat uran att marknaden skulle fungera pä det sättei att priserna sjunker. Tyvärr är det inle så. Del finns en väsentligt enklare förklaring, och del är den som jag velat lämna.

184

Herr SJÖNELL (c);

Herr talman! Jag tycker all man inle i en debatt i ell så seriöst ämne skulle kunna undvika sådana där personliga anspelningar som herr Svanberg är mästare på. Han går in på hur bra jag är som förhandlare. Jag har varit förhandlare i 25 år, men om jag är duglig eller ej intresserar inte kammarens ledamöter i della sammanhang. Jag tycker atl detta är en debattmetod föga värdig ordföranden i ett stort och viktigt riksdagsutskott.

När det gäller beskyllningen emot centerpartiet för att ha skrivit en ovanligt luddig moiion, som herr Svanberg säger, så vill jag bara påpeka det gamla ordspråket; Sådan herre sådan dräng. Vår motion är när det gäller klämmen en ren avskrift av proposilionen. I proposilionen står all man vill föreslå riksdagen att bemyndiga fullmäktige i riksgäldskoniorei atl ställa säkerhet med högst 800 miljoner kronor. Vi säger i klämmen precis samma sak, fast med avslag. Är vår motion luddig, bekräftas bara vad jag har sagl tidigare, all proposilionen är kryptisk och luddig.

Vi har vidare i vår motion sagt i andra stycket all vi-motsätter oss höjningen till 800 miljoner. Jag tycker inle man behöver en stor skarpsinnighet och semantisk förmåga atl förstå att del betyder att vi inte vill vara med om en höjning från 300 lill 800 miljoner. Nog sagl om delta.

När herr Svanberg säger all beloppshöjningen inte har att göra med mängden, kan del vara rikligt. Men vad jag har sagl är att det är de nya elementen i avtalet som gjort att vår tveksamhet förbytts i kategoriskt nej till utfästelse ända in i 1990-ialet, bl. a. detta med uppsägningsav-gifierna. Jag är tacksam alt statsrådet och chefen för industridepartementet i debatten har talat om vad del var för innebörd i ordet uppsägningsavgift. Jag har inte gjort annal, herr Svanberg, än efterlyst vad della skulle betyda, men herr Svanberg har verkligen en förmåga att alllid dra andra slutsatser av vad folk säger i talarstolen. Han inlägger sina egna, ibland ironiska innebörder i det och kommer fram till något helt annal än vad meddebattören har uttalat.

Jag sade inle heller att förhandlarna varit dåliga. Jag sade att om det

förhöll sig på etl visst sätt kunde det vara antingen si eller så - antingen var förhandlarna dåliga, eller också fanns någon annan förklaring. Det är något annal, herr Svanberg, än att beskylla förhandlarna för att vara dåliga, vilket jag inle har gjort. Del framgår av protokollet från denna debatt.

Jag är som sagt lacksam för all industriministern har talat om vad uppsägningsavgifierna egentligen innebär. Förklaringen låg alltså inte i den teori som jag hade, utan den var en annan. Men, herr lalman, det hade varit tacknämligt om herr industriministern skrivit della redan i proposilionen. Då hade många människor sluppil dra felaktiga slulsaLser - bland dem även ganska vant utskoiisfolk.

Klarläggandet bekräftar ytterligare vad jag sade om behovet av att skriva propositioner tydligare.

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Statlig säkerhet för Svensk kärnbränsleförsörjning AB

Herr SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr lalman! Bara hell kort till herr Svanberg: Även om det hela bara handlar om förändrade villkor för samma mängd, sä är det ju i och för sig fullt länkbart atl ens betänkligheter kan öka, ifall dessa villkor börjar anta en karaktär som utgör en slörre uppbindning än vad tidigare villkor gjorde.

Sedan skulle jag vilja ställa en fråga till herr Svanberg i rent förklarande syfte. Det kan nämligen hända att jag inte riktigt förstår utskoilsiexien, och jag vill ha litet klarhet. Här finns tre passusar som förefaller mig litet säregna mot bakgrunden av talet om all della inte skulle innebära någon ändring i sak när det gäller mängden kärnbränsle eller avsikten all köpa mera.

I näst sista stycket på s. 4 i ulskoltsbetänkandet står del: "Den i proposilionen föreslagna utvidgningen av ramen för den statliga säkerheten

hänför sig-- lill största delen till de ökade krav och garantier som

USAEC har ställt." Ja, men den andra delen då, den som inte är den största delen, vad är del som hänför sig dit?

Om vi sedan ser på första stycket på s. 4 sägs del; "Bolaget har beräknat det totala behovet av statliga säkerheter fram lill den 30 juni 1977 till 670 milj. kr. Med hänsyn till bl. a. marknadsutvecklingen på kärnbränsleområdet föreslås en utvidgning av ramen för säkerheten till totalt 800 milj. kr." Del står "med hänsyn lill bl. a." - det finns tydligen någonting annat som man inte säger. Della är någonting som går utöver vad som är nödvändigt, även från herr Svanbergs ståndpunkt, och det måste ju ha en bakgrund. Den bakgrunden redovisar man bara med orden "bl. a.", dvs. bara en del.

Herr SVANBERG (s):

Herr talman! Låt mig bara säga att jag tror att kammaren håller mig räkning för om jag inte fortsätter debatten med herr Sjönell. Den börjar betänkligt atl likna högläsning om Salig Dumbom. Jag citerar bara del herr Sjönell säger i talarstolen; Jag har ingalunda sagl att förhandlarna

185

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Statlig säkerhet för Svensk kärnbränsleförsörjning AB

har varit dåliga. Nej, vad jag sade, säger herr Sjönell, är all antingen har förhandlarna varit dåliga etter också är del något annat fel. - Kammaren kan själv dra konklusionerna av detta yttrande.

Till herr Svensson i Malmö vill jag bara säga atl de där passusarna inle är så förfärligt märkliga. De kanske kan tyckas vara det där de står isolerade, men det beror bara på att det i vissa avseenden pågår förhandlingar med vissa stater, och beloppen är inte preciserade. Jag tror inle all man från svensk sida skall gå ut och säga all vi är beredda all garantera Sovjet någon exakt summa. Man bedömer att beloppet blir ungefär så här stort. Jag tror all del är den enklaste och klaraste förklaring jag kan ge.

Herr SJÖNELL (c):

Herr lalman! Bara helt kort. Herr Svanberg lar sig. För två debatter sedan citerade han de gamla grekerna med något stålblankt citat. Under den näst sista debatten citerade han professor Tegnér. I dag citerar han Salig Dumbom. Jag lycker att valet av citat är belysande för herr Svanbergs utveckling.

Herr SVANBERG (s);

Herr talman! Jag beklagar djupt att jag inte kan återgälda herr Sjönells artighet all utvecklingen lar sig när det gäller honom. Det är precis tvärtom.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 1 av herr Börjesson i Glömminge m. fi. samt 3;o) reservationen nr 2 av herr Pettersson i Västerås, och förklarades den föfst-nämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Dä herr Sjönell begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Svensson i Malmö begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren lill kontraproposition i huvudvoteringen angående näringsutskoilets hemställan i betänkandet nr 56 punkten 7 antar reservationen nr 1 av herr Börjesson i Glömminge m. fl. röstar ja, den del ej vilt röstar nej.

Vinner nej har kammaren titt kontraproposition i nämnda votering antagit reservationen nr 2 av herr Pettersson i Västerås.

186

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Svensson i Malmö be-

gärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 97

Nej - 17

Avstår - 204

I enlighet härmed blev följande voieringsproposilion uppläst och godkänd:

Den som vill all kammaren bifaller näringsutskoltels hemställan i betänkandet nr 56 punkten 7 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Börjesson i Glömminge m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Sjönell begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 213

Nej - 89

Avstår - 18

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Lån till Norrbottens järnverk AB

Punkten 8

Lån till Norrbottens järnverk AB

Kungl. Maj;t hade i propositionen 1974:170 bilaga 11 underpunkten 8 (s. 85-88) föreslagit riksdagen all till Lån lill Norrbottens järnverk AB på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1974/75 anvisa etl inves-leringsanslag av 50 000 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats moiionen 1974:1972 av herr Lövenborg (vpk) och fru Marklund (vpk) vari hemställts att riksdagen i anledning av förevarande punkt i propositionen uttalade att frågan om etl expansionsstöd lill Luleå kommun i anslutning till utbyggnaden av NJA enligt i motionen förordade alternativ av regeringen skyndsamt borde upptas till behandling och förslag härom föreläggas riksdagen.

Utskotiet hemställde

1. att riksdagen lill Lån till Norrbottens järnverk AB pä lilläggsstat I till rikssiaten för budgetåret 1974/75 anvisade ett investeringsanslag av 50 000 000 kr.,

2. alt riksdagen skulle avslå motionen 1974:1972.

187

Nr 143 Reservation hade avgivits

Tnrsdappn den '' '' Pettersson i Västerås (vpk) som ansett att utskotiet under

12 december 1974 bon hemställa,

att riksdagen med bifalltill moiionen 1974:1972 hos Kungl.■Maj;i skulle

Lån till Norrbottens anhålla alt frågan om ell expansionssiöd till Luleå kommun i anslutning

Järnverk AB till utbyggnaden av NJA skyndsamt prövades.

Herr LÖVENBORG (vpk);

Herr talman! Det är alldeles uppenbart att på längre sikt kan uppbyggandet av Stålverk 80 i Luleå i Norrbotten innebära stora fördelar för länet och för residensstaden. Men Stålverk 80 kommer också att innebära svårigheter och problem som måste lösas. Vi har pekat på della i vår motion, undertecknad av Eivor Marklund och mig, och vi föreslår åtgärder i det syftet.

Vårt molionskrav är all Luleå kommun skall få ett särskilt expansionsstöd för att klara samhällsplaneringen i anslutning till den siarka expansion som redan har påbörjats. Vi har anvisat olika alternativ; antingen ell direkt särskilt stöd på 100 miljoner kronor eller ett tioårigt ränte- och amorteringsfritt lån på 500 miljoner kronor. Självfallet skulle vi inte heller ha motsatt oss ell förslag från utskottet om alt öka dessa summor. Nu yrkar utskotlsmajoriteten i stället avslag på vår moiion, vilket är att beklaga.

Man kan visserligen invända atl det inle kan vara riktigt att en kommun skall särbehandlas, och det är vät också det som ligger i botten på av-stagsyrkandet. Men jag har i della fall en motsatt uppfattning, och det finns verkligen speciella skäl för att ta sig en seriös funderare över de tankegångar vi för fram i vår motion.

Uppbyggnaden av Stålverk 80 innebär att staten i rask takt investerar sä atl befolkningstalet i Luleå enligl gjorda beräkningar kommer att öka från nuvarande 62 000 lill över 100 000 invånare 1990. Det är en utoin-ordentligt stark expansion, som också innebär att statens roll som företagare kraftigt förstärks.

Del är bra, men det bör också innebära au staten har etl speciellt ansvar för utvecklingen i Luleå. Redan i anslutning till beslutet om Stålverk 80 pekade vi på detta särskilda ansvar. Vi framhöll bl. a. aii det finns många skräckexempel på atl industriell utbyggnad och samhällsplanering inle samordnats på ett riktigt sätt. Då skapas svåra miljömässiga problem, sociala skadeverkningar, snedvriden kommunikationsstruktur och en rad andra negativa företeelser. Men att samordna industriell utbyggnad och en god samhällsplanering kräver särskilda insatser, om resultatet skall bli bra. Jag vågar hävda att den kopplingen inte har funnits i ett tidigare skede av det statliga järnverkets utbyggnad.

I hast byggde man bostadsområden, som är beklämmande i sin lorf-
lighei och brist på samhällsservice. Men det var inte bara bristande pla
nering utan - det måste också i rättvisans namn sägas - även brist på
188 resurser som gjorde att man i etl tidigare expansionsskede skapade bo-

siadsgetton i stället för en god och fullvärdig bostadsmiljö.

Det får inte upprepas än en gäng när staten nu gör en ny satsning. Vi lycker därför all man nu på samhälleligt håll bör inrikta all sin kraft på att åstadkomma något som kanske kunde bli ett skolexempel på hur man verkligen kan få industriell expansion och övrig samhällsplanering alt gå hand i hand för att undvika den snedvridna utveckling som annars kan bli följden.

Men för all förverkliga den målsättningen krävs det självfallet stora resurser utöver den industriella satsningen. Fram titt 1980 kommer planerade investeringar all gå löst på 1,3 miljarder kronor. Det är vad man måste lägga ner i form av nya vägar och gator, bostäder och annan samhällsservice. Man har också räknat ul att man kan skattefinansiera ca 300 miljoner av dessa investeringar och alt man möjligen kan få normala statsbidrag med 250 miljoner kronor.

Alla dessa stora investeringar föranleds av satsningen på Stålverk 80, som naturligtvis med tiden kommer att ge kommunen ökad skattekraft. I dagens läge har man dock svårt alt se hur man skall kunna lösa finansieringen av de stora samhällsinvesteringar som måste göras.

Det finns under sådana förhållanden alllid en frestelse att man av ekonomiska skäl inte gör de satsningar som behövs. Man är medveten om att man inte klarar dessa problem med skaltehöjningar, och man ligger för övrigt redan nu på toppen när del gäller den kommunala utdebiteringen, som uppgår lill 27 kronor. Mycket längre kan man inle gå, och då måste andra lösningar in i bilden.

Det vore rimligt att staten i det här fallet gjorde en speciell insats, eftersom det mycket starkt ökade samhällsbyggnadsbehovet är direkt kopplat till statens industriella engagemang.

I en länstidning fanns nyligen en teckning - jag visar den nu på TV-skärmen - föreställande ett av Luleås kommunalråd. Han var tydligen ute på en ökenvandring som slutade med ell knäfall inför en oljekung någonslans i Sahara. Den försmäktande och utpumpade figuren sträcker ut sin hand och ber att få låna en halv miljard kronor, dvs. det belopp som vi motionärer anser att staten skall låna ut ränte- och amorteringsfritt under tio år.

Men det som möjligen verkar som en karikerad bild av situationen är faktiskt verklighet. Luleå kommun anser nu läget vara sä prekärt och behovet av medel för expansion så trängande att man .söker alla möjliga och omöjliga vägar för att klara den expansion som redan har inletts.

Kommunen behöver-det har man klart sagt ifrån-låna ca 100 miljoner kronor varje år de närmaste fem åren för att trygga kapitalförsörjningen. Men det kan bli dyra pengar. Nu ligger räntan på 12 ä 13 procent utomlands, och oljeländerna ger inga långfristiga lån. Luleå kommun har tidigare en låneskuld av mycket imponerande format, och läget blir nu inte bättre om man tvingas ul på en lånemarknad med mycket höga räntor.

Men samtidigt står del klart atl man inte kan välja vägen att öka skat-

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Lån till Norrbottens Järnverk AB

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Lån till Norrbottens Järnverk AB

190

teirycket, för del är redan högt. Då måste man alltså välja andra vägar, och dit borde förvisso inle höra att man sänder kommunens förtroen demän på en Canossavandring till oljeländerna eller lill andra kapitalkällor utomlands.

Det sundaste för en kommun är utan tvivel att få expandera på ett lugnt och normalt sätl. Men när det gäller Luleå kommun sker inte detta, utan här får vi ett språng i utvecklingen som skapar en rad stora problem. En del är redan påtagliga. En ohämmad spekulation råder på bostadsmarknaden. Folk som för några år sedan skaffade sig en villa för ett par hundra tusen kan nu la ut det dubbla eller t. o, m, mera. Lägenheter säljs lill svindlande belopp. Markvärdestegring gör hastigt vissa kretsar väldigt förmögna. Andra blir utsatta för en utsugning som är grotesk och kanske raserar deras ekonomi för lång tid framöver.

För atl klara en del av de här problemen och för att kunna genomföra en människovärdig och förnuftig planering måste kommunen garanteras en nödvändig kapitaltillgång. Men det kan inte ske genom att den skaffar pengar till varje pris, och det är här som statens ansvar måste in i bilden. Staten måste alltså hjälpa lill, menar vi, och det kan ske på det sätt som vi har föreslagit.

Vi har mänga dåliga exempel i det här landet som verkligen visar hur det blir i de fatt där industriell expansion och samhällsulbyggnad inte harmonierar. Skulle del inte vara angeläget att för en gångs skull visa motsatsen, nämligen hur bra det skulle kunna bli när stat och kommun gemensamt sätter in all sin kraft för att styra en expansion, så att den industriella expansionen och samhällsplaneringen i övrigt går hand i hand och så atl man kan undvika alla de negativa konsekvenser som sä ofta uppstår i starkt expanderande regioner - alltså någonting som samhällsbyggare och planerare kan lära något av i nuet och för framliden?

Men då handlar del om pengar och gemensamma satsningar. Från regeringen har det nu i olika omgångar sagts att liden börjar vara mogen för stora statliga industrisatsningar. Det är också det krav som vi under många år har ställl. Vi menar atl staten på bred front måste gå ut som industriuppbyggare i olika delar av vårt tand. Men del skulle i sin tur komma alt betyda att det skulle bli fler industriella statliga satsningar, alt man också i andra regioner fick en stark expansion på grund av statens aktivitet på det näringspolitiska området.

Då vore det väl värdefullt om man hjälpte lill med samhällsplanerijigen i Luleå kommun, där den största statliga industrisatsningen nu sker. Man kunde lära av den, man kunde undvika misslag som annars går ut över människorna.

Men för en riktig planering behövs det som sagt pengar, och det har uppenbarligen inle den kommun som nu är i fråga. Jag tycker att det då vore framsynt och moraliskt riktigt att riksdagen beviljade Luleå kommun ett särskilt expansionssiöd, förslagsvis i den form vi har nämnt.

Mot den bakgrunden berjag att få yrka bifall till reservationen 3 av herr Pettersson i Västerås.

Herr SVANBERG (s):

Herr lalman! Den skildring av utvecklingen i Luleå som herr Lövenborg gav är i och för sig riklig. Där sker en myckel stor statlig satsning på en industriutbyggnad. En sådan utbyggnad medför naturligtvis ett behov av bostäder och sociala anordningar, vilket vi alla är medvetna om. Vi är också medvetna om att denna expansion i Luleå skall ske myckel snabbt. Därom råder inga delade meningar.

Utskottet har behandlat motionen och har ansett det innebära något mycket unikt att införa en nytt begrepp som skulle kallas expansionslån eller expansionsstöd. I och för sig kan denna tanke tänkas, men det finns många orter som har bekymmer med sin utveckling. Del är svårt alt växa. I kommuner, som har haft del gamla bekymret att ständigt se sin befolkning minska och sitt skalieunderiag dala, brukar kommunalmännen säga atl det är bättre att ha bekymmer för ökning än för avfolkning. Därför är det ytterst svårt att få någon som begråter Luleås situation med denna fantastiska utveckling, som ju innebär något värdefullt.

Det är riktigt alt man måste skaffa fram pengar för atl kunna expandera. Utskottet anser att de myndigheter som har med penningutlåning att göra måste hjälpa till så gott det går så att Luleå får låna pengar. Bilden med oljeschejken har jag litet svårt att göra mig lustig över - ett kommunalråd från Luleå som kryper i sanden och vill låna oljepengar. Om etl lån på den internationella marknaden är delsamma som alt låna oljepengar, så kryper nog de flesia av våra stora industrier i sanden för alt låna pengar av oljeschejkerna. Andra kommuner nödgas ta lån. Finansministern sade i en ekonomisk debatt att han inte hell utesluter möjligheten alt svenska staten skulle ta upp ett internationellt lån i något sammanhang. Lån i någon form är inte något som har speciellt med Luleå alt göra. Att dessa pengar är dyra är hell riktigt, och att Luleå har myckel stora bekymmer förnekar vi inte. Men herr Lövenborg borde, när han talar om kommunalrådet, redovisa att kommunfullmäktige i Luleå ganska-nyligen har gjort ell uttalande att man inle gör anspråk på något särskilt stöd från staten utan är beredd att försöka klara utbyggnaden på samma sätt som andra samhällen har fått göra. Detta sagl trots att jag myckel väl känner Luleås problem. Såsom norrbottning skulle jag inte vara beredd att förorda ell sådani här lån.

Herr Lövenborg säger all staten bör medverka. Ja, staten medverkar. Staten finansierar i mycket stor utsträckning de bostäder som byggs både i Luleå och pä andra håll i landet. Detsamma är fallet beträffande vägar. Vi kan inte komma bort från att staten bidrar i dessa sammanhang.

Men problemet för Luleå är den mycket snabba expansionen. Den kommer att leda till problem i Luleå precis som Stockholm har stora problem med sin snabba tillväxt. Men jag tror som sagt an kommunalnämnden i Luleå är betydligt gladare över detta bekymmer än över de tidigare bekymren med avfolkning och sjunkande skalieunderiag, bekymmer som många kommuner i Norrbotten ännu dras med. Många

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Lån till Norrbottens Järnverk AB

191

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Lån till Norrbottens Järnverk AB

192

stället.

av dem skulle gärna byta med Luleå och få expansionen Herr talman! Jag yrkar bifall till utskoitets hemställan.

Herr LÖVENBORG (vpk);

Herr talman! Jag skall kanske av humanitära skäl försöka att inte förlänga debatten alltför myckel, men jag vill nog säga att när jag lät visa en bild i rutan så var det inte i avsikt alt göra mig lustig över kommunalmännen i Luleå. Bilden speglade på ett ganska bra sätt den något desperata situation som de förtroendevalda tycker all de befinner sig i just nu.

Vi uppskattar självfallet - det förstår också herr Svanberg - till fullo den stora satsning som nu sker i Luleå, men det vore fel av oss att blunda för de stora problem som kan uppstå om man i det här skedet med en väldig expansion inte klarar av samhällsplaneringen. Här vill vi säga, ungefär som vi gör i de flesta andra sammanhang, att det får inle bara handla om den förelagsekonomiska kalkylen. Det handlar om hur man ur totat samhällsekonomisk synpunkt skall lägga upp det hela. Och inle vore det samhällsekonomiskt bra, om Luleå kommun på grund av kapitalbrisl fick en massa problem på halsen, vilket det tydligen är risk för.

Man kan ibland göra saker och ting väldigt billiga för stunden, men när räkningen kommer blir den desto saltare. Del blir på sikt dyrt för samhället om man inte anser sig ha råd all salsa på en god ungdomsvård - problemen blir slörre och också dyrare med tiden. Man måste kunna satsa på kollektivtrafiken i en stadskärna som växer så snabbi som nu sker i Luleå. Det kan vara dyrt för stunden, men det kan vara myckel lönsamt på sikt. Att ha en god social miljö, en god bostadsmiljö, god social service och allt sådant kosiar också pengar, men del skapar färre familjetragedier och mera harmoniska människor. Det är också lönsamt på sikt och ur samhällets synpunkt.

Men allt det här är saker som kräver en framsynt planering. Vad som Slår klart och också vitsordats av herr Svanberg är att Luleå kommun inte har de pengar som erfordras och egentligen inte heller riktigt vet hur de skall skaffas fram. Vi har klubbat beslutet om Stålverk 80, och jag vill än en gång understryka all det var ell bra beslut, men jag lycker också att vi här i kammaren bör känna ell gemensamt ansvar för att kommunen får resurser för en samhällsplanering som rimmar med den expansion som riksdagen tidigare har givit klarsignal för.

Överiäggningen var härmed slutad.

M o m . 1

Utskottets hemställan bifölls.

M om. 2

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Pettersson i Västerås, och förklarades den förra

proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lövenborg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsulskonets hemställan i betänkandet nr 56 punkten 8 mom. 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Pettersson i Västerås.

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Lag om vissa mineralfyndigheter, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Lövenborg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 300 Nej - 16

Punkten 9

Utskoitets hemställan bifölls.

§ 10 Lag om vissa mineralfyndigheter, m. m.

Föredrogs näringsutskoilets betänkande nr 59 i anledning av proposilionen 1974:146 med förslag lill lagom vissa mineralfyndigheter, m. m. jämte motioner.

I propositionen 1974:146 (industridepartementet) hade Kungl. Maj;t föreslagit riksdagen att anta förstag lill

1. tag om vissa mineralfyndigheter,

2. lag om ändring i tagen (1966:314) om kontinentatsocketn,

3. lag om ändring i gruvlagen (1974:342).

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"Den föreslagna lagen om vissa mineralfyndigheter avses ersätta lagen (1886:46 s. t) angående stenkotsfyndigheier m. m. (stenkotslagen) och urantagen (1960:679). I anslutning till den nya lagen förestås mindre ändringar i lagen (1966:314) om kontinentatsocketn och gruvlagen (1974:342).

Den föreslagna minerallagen grundar sig liksom stenkolslagen och uranlagen pä det s. k. koncessionssystemet. Detta innebär att rätt att söka efter och bearbeta fyndigheter som omfattas av lagen upplåts efter diskretionär prövning av statlig myndighet.

Lagförslaget omfaitar i huvudsak de mineraliska ämnen som f n. regleras av stenkolslagen och uranlagen, dvs. stenkol, satt, olja, gas, alun-skiffer, uran och torium. En viss utvidgning sker dock av antalet koncessionspliktiga mineraliska ämnen. Enligt förslaget skall sålunda koncession kunna ges för eldfasta och klinkrande leror. Sådana leror har

13 Riksdagens protokoil 1974. Nr 142-143

193

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

tidigare kunnat utvinnas enligt koncessionstagsiiftningen endast som bi
produkt i samband med koncession för stenkol. Vidare föreslås an kon
cession skall krävas vid torviäkt för energiändamål.
I minerallagsförslaget har de grundläggande reglerna för de olika mi-
Lag om vissa neraliska ämnena gjorts enhetliga. Delta innebär särskilt i fråga om äldre

mineralfyndigheter, regler i sienkolslagen en modernisering och anpassning lill nyare för-
m. m. hållanden. Förslaget innebär också att ökade möjligheter ges att tillgodose

allmänna intressen genom koncessionsvillkor av olika slag. Den nya lagen har i motsats till stenkolslagen och uranlagen karaktär av ramlagstiftning. Närmare detaljer om exempelvis ansökningsförfarandet avses bli reglerade i tillämpningskungörelse.

Minerallagsförslaget har i stor utsträckning anpassats titt den nya gruvlag som trätt i kraft den t juli 1974. Della innebär i förhållande till gällande rätt bl. a. all reglerna om ersättning för skada och intrång anknutits till motsvarande regler i expropriationslagen och atl fastighetsägarnas rätt till s. k. jordägaravgäld slopats. Vidare har reglerna om s. k. fredade områden, där arbete endast får ske efter särskild dispens, anpassats till gruvlagens bestämmelser om inmulningshinder.

Minerallagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1975. Den nya tagen avses i princip också bli tillämplig på äldre rättigheter till undersökning och bearbetning av ifrågavarande mineraliska ämnen."

I detta sammanhang hade behandlats de i anledning av propositionen väckta motionerna

1974:1953 av herr Hermansson m. f]. (vpk) vari hemställts att riksdagen skulle avslå propositionen 1974:146 och hos regeringen anhålla atl med beaktande av de i motionen framförda synpunkterna om samhälleligt ägande av mineral- och naturtillgångar saml bestämmande över alla resurser för energiförsörjningen utarbetades och för riksdagen framlades nytt förstag till lag om vissa mineralfyndigheter samt

1974:1954 av herr Siegbahn (m) vari hemställts all riksdagen skulle t. avslå förslaget om koncessionsrätt för klinkrande och eldfasta leror jämte torv,

2. uttala att den s. k. jordägaravgälden till fastighetsägare borde bibehållas då brytning skedde av inmutningsbara mineral i enlighet med gällande bestämmelser i stenkolslagen och uranlagen,

3. uttala att expropriationslagen inte var att anse som godtagbart vär-deregleringsinsirumeni då ersättningar för intrång hos enskild markägare skulle beräknas.

194

Ulskoltet hemställde

1. beträffande yrkande om avslag på propositionen 1974:146, m. m.
all riksdagen skulle avslå motionen 1974:1953,

2. beträffande koncessionsplikt för takt av leror och torv au riksdagen

med avslag på motionen 1974:1954 punkten 1 skulle anta det i propositionen 1974:146 framlagda förslaget till lag om vissa mineralfyndigheter såvitt gällde 1, 4, 9 och 44 §§ samt övergångsbestämmelser,

3. beträffande tillämpning av. expropriationslagen vid bestämmande
av viss ersättning atl riksdagen med avslag på motionen 1974:1954 punk
ten 3 skulle anta det i propositionen 1974:146 framlagda förslaget till
lag om vissa mineralfyndigheter såvitt gällde 27,§, , ,

4. beträffande jordägaravgäld samt förslagel lill lag om vissa mine
ralfyndigheter i övriga delar att riksdagen med avslag på motionen
1974:1954 punkten 2 skulle anta det i propositionen 1974:146 framlagda
förslaget till lag om vissa mineralfyndigheter i den mån det inte om
fattades av utskottets hemställan under 2 och 3,

5. beträffande övriga lagförslag au riksdagen skulle

a) anta i propositionen 1974:146 framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1966:314) om kontinentatsocketn,

b) anta i proposilionen 1974:146 framlagt förslag till lag om ändring i gruvlagen (1974:342) med ändrad lydelse i enlighet med vad utskottet föreslagit, innebärande ändring av redaktionell art.

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Lag om vissa mineralfyndigheter, m. m.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande yrkande om avslag på propositionen 1974:146, m. m.
av herr Svensson i Malmö (vpk) som ansett att utskottet under 1 bort
hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1974:1953 skulle

a) avslå propositionen 1974:146,

b) hos Kungl. Maj:t hemställa om nytt förslag till lag om vissa mineralfyndigheter, m, m.. baserat på samhälleligt ägande av mineraltillgångarna och samhälleligt bestämmande över alla resurser för energiförsörjningen,

2. beträffande koncessionsplikt för läkt av leror och torv av herrar
Regnéll (m) och Hovhammar (m) som ansett att utskottet under 2 bort
hemställa,

alt riksdagen med bifall lill motionen 1974:1954 punkten 1 skutte anta del i proposilionen 1974:146 framlagda förslaget till lag om vissa mineralfyndigheter såvitt gällde t, 4, 9 och 44 §§ samt övergångsbestämmelser med ändrad lydelse i enlighet med det förslag reservanterna framlagt,

3. beträffande tillämpning av expropriationslagen vid bestämmande
av viss ersättning av herrar Regnéll (m) och Hovhammar (m) som ansett
att Ulskoltet under 3 bon hemställa,

atl riksdagen med bifall lill moiionen 1974:1954 punkten 3 skulle anla del i propositionen 1974:146 framlagda förslaget till lag om vissa mineralfyndigheter såvitt gällde 27 § med ändrad lydelse i enlighet med del förstag reservanterna framlagt.

195

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Lag om vissa mineralfyndigheter, m. m.

4. beträffande jordägaravgäld saml förslaget till lag om vissa mineralfyndigheter i övriga delar av herrar Börjesson i Glömminge (c), Gustafsson i Byske (c), Andersson i Örebro (fp), Sjönell (c) och Petersson i Ronneby (c) som ansett att utskottet under 4 bort hemställa,

alt riksdagen skulle

a) anla del i propositionen 1974:149 framlagda förslaget lill lag om
vissa mineralfyndigheter, i den mån det inte omfattades av utskottets
hemställan under 2 och 3, med ändring innebärande

dels att 51 och 52 §§ skulle betecknas 52 och 53 §§, dels atl i lagen skulle införas en ny paragraf, 51 §, med rubriken "Av-gäld lill markägare" och av den lydelse som reservanterna föreslagit, innebärande att förslaget lill minerallag skulle kompletteras med en bestämmelse om att jordägaravgäld skulle eriäggas för leror och torv,

b) avslå motionen 1974:1954 punkten 2 i den mån den inte tillgodosetts
enligt hemställan under a.

5. av herrar Regnéll (m) och Hovhammar (m) som ansett att utskottet under 4 bort hemställa,

au riksdagen med bifall till motionen 1974:1954 punkten 2 skulle anta det i propositionen 1974:149 framlagda förslaget till lag om vissa mineralfyndigheter, i den mån det inte omfattades av utskoitets hemställan under 2 och 3, med ändring innebärande

dels alt 51 och 52 §§ skutte betecknas 52 och 53 SS,

dels au i lagen skulle införas en ny paragraf 51 §, med rubriken "Av-gäld till markägare" och av den lydelse som reservanterna föreslagit.

Till betänkandet hade fogals ett särskilt yttrande av herr Svensson i Malmö (vpk).

196

Herr BÖRJESSON i Glömminge (c):

Herr talman! Jag vill göra några kommentarer till reservationen 4 i förevarande betänkande.

I propositionen 146 har Kungl. Maj;t föreslagit riksdagen an anta förslag lill lag om vissa mineralfyndigheter, avsedd all ersätta dels tidigare lag om stenkotsfyndigheier, dels uranlagen, dels lag om kontinentalsockeln, dels ock gruvlagen. I det nya lagförslaget har införts nya mineralfyndigheter, nämligen torv och vissa leror, och för dessa skulle - liksom för övriga mineraler - den s. k. jordägaravgälden inte kunna utgå i framtiden.

Jordägaravgälden innebär att markägaren skall ha möjlighet att erhålla en ersättning med någon procent av värdet på av exploatören uttagen torv och lera. Det är på den punkten som vi från centern och folkpartiet har avgivit en reservation för att sådan ersättning skall kunna ulgå. Man måste räkna med att dessa mineraler - om nu verkligen torv och lera kan kallas så - tillhör maijordslagret, varför någon gruvbrytning för dessa fyndigheter på samma sätt som för vanliga mineraler knappast kan förekomma.

När vi nu vill att jordägaravgälden skall gälla för s. k. klinkrande leror och torv innebär del samtidigt alt vi godtar vad som i propositionen 146 anges skall gälla för olja, gas, salt, alunskiffer, stenkol, uran och eventuellt andra närliggande mineralarler. För tydlighetens skull vill jag nämna att de klinkrande lerorna är sådana leror som vid en viss värme bildar en seg materia med en konsistens som är särskilt lämpad för tillverkning av kakelvaror för väggar och golv, en tillverkning som i huvudsak förekommer i Skåne.

Flera remissinstanser, t. ex. hovrätten över Skåne och Blekinge, länsstyrelsen i Örebro m. fi., har gått på samma linje som vi reservanter och förordat att jordägaravgälden skall vara kvar för torv och lera.

Man anger också att ägare av dagbrott med högklassiga leror skulle få en sämre ersättning än markägare med mindre högklassiga leror som till fullo kan utnyttja lerornas ekonomiska värde.

Herr talman! Jag ber att fä yrka bifall lill den vid det nu behandlade betänkandet fogade reservationen 4 av mig m. f\.

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Lag om vissa mineralfyndigheter, m. m.

Under detta anförande övertog herr andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr LÖVENBORG (vpk):

Herr talman! Näringsulskonets betänkande nr 59 behandlar förslag till lag om vissa mineralfyndigheter. Vpk har i anledning av proposilionen motionerat om avslag med en rätt utförlig motivering. Utskotiet beskriver motionens innehåll ganska korrekt, men motiveringen för avslag är minst sagt torftig.

I skrivningen säger utskottet: "Den föreslagna lagen borde från motionärernas utgångspunkt i vart fall vara att föredra framför den nuvarande lagstiftningen på området." Ja, den bedömningen kan jag kanske vara överens med utskottet om. Men man kan ju inte vara nöjd med en snigels långsamma takt om man kräver avgörande steg framåt.

Vad är det nu detta handlar om?

Huvudinnehållet i regeringens proposition är att man slår ihop sienkolslagen och uranlagen och föreslår smärre ändringar i lagen om kon-linentalsockeln och gruvlagen. Utskottet säger att minerallagsförslaget har "på olika sätt anpassats" till den nya gruvlag som trätt i kraft den 1 juli 1974. Det hade varit rikligare att skriva att den "i allt väsentligt" har anpassats till den nya gruvlagen.

Vänsterpartiet kommunisierna ställde sig kritiskt till den nya gruvlagen och yrkade avslag därpå. Vi gjorde det därför att lagförslaget inte innehöll något principiellt nytt. Nya gruvlagen är en kompromissprodukt som visserligen i någon män förstärker samhällets inflytande, dock utan att väsentligt beskära del enskilda kapitalets möjligheter på området.

Detsamma är fattet med förslaget till ny mineraltag som nu läggs fram. Vi noterar även där att staten i viss mån får möjlighet att förstärka sin ställning på mineralutvinningens område, men det enskilda kapitalets

197

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Lag om vissa mineralfyndigheter, m. m.

198

rätt atl stå under sig viktiga mineralfyndigheter och att exploatera och göra sig rikt på dessa kvarstår.

Utskottet säger, som tidigare nämnts, att vi motionärer borde föredra den lagstiftning som föreslås i jämförelse med den nu gällande. Därmed syftar man, såvitt jag kan förstå, på användandet av koncessionssystemet. Men betydelsen därav skatt kanske inte överdrivas, i vart fatt inte så länge den btandekonomiska filosofin dominerar regeringspartiets tänkande. Det klariäggs bl. a. i ett förklarande avsnitt i propositionen på s. 19 och 20: "Stenkotslagen och uranlagen bygger titt skillnad från gruvlagen på koncessionssystemet. Delta leder i sin nuvarande gestaltning sitt ursprung frän den under franska revolutionens tid proklamerade grundsatsen att alla gruvor skutte stå lill nationens förfogande i den meningen att de inte fick drivas utan nationens samtycke. Medan inmutningssystemet sedan gammalt ansetts äga det företrädet framför koncessionssystemet att det innebär en stark stimulans till eftersökande och undersökning av nya malmfyndigheter, har den viktigaste fördelen med koncessionssystemet ansetts vara atl det möjliggör en bättre kontroll från det allmännas sida över utnyttjandet av mineraltillgångarna. Utredningen påpekar alt den praktiska betydelsen av dessa system för gruvrätlens utformning inte bör överdrivas, eftersom särskilda regler kan minska det diskretionära inslaget i ett koncessionssystem och öka det allmännas infiytande i ett inmutningssystem så all skillnaderna i fråga om systemens verkningar i olika hänseenden utjämnas."

Det är så det ligger lill. Visserligen innebär koncessionssystemet att frågan om koncession, dvs. rätten all undersöka och exploatera fyndighet, skall prövas av regeringen, men rätlen för enskilda kapitalägare kvarstår. Skillnaden i synsättet är alltså, kort uttryckt, alt vpk anser att vårt lands viktigaste naturtillgångar skall ligga i samhällets händer och inle kunna utnyttjas av enskilda profitörer. Jag anser det ganska betänkligt när man inte i en ny lagstiftning fastställer samhällets obeskurna rätt då det gäller ägande och utnyttjande av så viktiga naturtillgångar som ligger inom ramen för minerallagen. Sådana naturtillgångar är stenkol, olja, gas, salt, alunskiffer, uran, torium m. m. Det är ämnen som inte minst mot bakgrund av den nuvarande energipolitiska debatten mätte betraktas som så viktiga alt det borde vara självklart att det privata kapitalet skall hällas utanför.

Så blir nu tyvärr icke fallet, och det är atl beklaga. Här handlar det om mineraler vilkas betydelse för folkhushållei kan bli långt större än i dag. Ingen vet till fullo vad som döljer sig inom vårt tands gränser.

Vi har en livlig debatt om den framtida energiförsörjningen. Del är sannolikt att kärnkraften i en framlid kan komma att spela en betydande roll för vårt lands kraftproduktion, men då kommer man att behöva uran.

I betänkandet (SOU 1970:45) Gruvrättstig speciallagstiftning understryks vikten av att den som utför ett omfattande och dyrbart undersökningsarbete beträffande uranfyndigheler måste kunna räkna med all

också få tillgodogöra sig de fyndigheter som påträffas vid undersökningsarbetet. Uiredningen var överens om detta och ansåg del påkallat att lagstiftningen åtminstone öppnar möjlighet all vid behov förena under-sökningsiillständ med rätt för innehavaren att under vissa förutsättningar erhålla även bearbetningskoncession.

Just dessa enskilda intressenters rätt all utnyttja uranfyndigheler tillgodoses i det nya lagförslaget.

Det kan då sägas all uran har ansetts så viktigt att rätten att förvärva och ta befattning därmed regleras av särskilda bestämmelser i atomenergilagen, men också den har dörrarna öppna för storfinansens exploa-teringsmöjligheler. Den fastställer all man måste begära tillstånd för all förvärva, inneha, överiåla, bearbeta eller pä annat sätl ta befattning med uran, plutonium eller annat ämne som används som kärnbränsle.

Men brytning av uranmalm kräver inget tillstånd enligt atomenergilagen! Och i vilket fall som helst har enskilda exploatörer laglig rätt att begära tillstånd för tillgångarnas utnyttjande.

Hur myckel uran det finns i vårt land vel ingen. Man vet alt det finns uran vid Billingen och i Tåsjöområdet i västra Ångermanland. Därutöver har man funnit mycket lovande uranfyndigheler i Arjeplog-Arvidsjaurområdet. Man har fått upp prover med över I procents uranhall. När man vet att de fyndigheter som nu bryts i USA - och som bryts med mycket stor ekonomisk framgång - grovt räknat håller 0,2 procent, måste ju det uran man har funnit i Norrbollen betecknas som högst intressant. Här borde samhället sälta in mycket stora insatser, dels för att snabbt klariägga fyndigheternas omfattning, dels för att kunna komma fram till gruvbrytning i en bygd som skriker efter nya jobb.

Det senare var sagt som en liten utvikning från ämnet men yttrat för att betona vikten av samhällets insatser på ett väsentligt område. Ingen vel som sagt hur myckel uran som finns inom vårt lands gränser, men nog förefaller det mig märkligt att man, när man skriver en ny minerallag, inte gör den vattentät ur samhällets synpunkt.

Lagen täcker in samtliga mineraler av betydelse - jag skall inte gå in på närmare detaljer. Nu tar man in exempelvis torviäkt i den lagliga regleringen. Det är naturligtvis bra all så sker, inte minst mot bakgrund av att också torven kan komma atl spela en betydligt slörre roll i framtiden än för närvarande. Många menar nu att torven kan bli ett betydelsefullt alternativ för vår energiförsörjning, och även om jag personligen inte vill ägna mig åt någon övertro på den punkten, står det klart att torveldade värmekraftverk är någonting som är på gång. De kan få betydelsefulla effekter, och även marginella effekter är av värde. Dä är det viktigt -och detta lycker jag är någonting som är bra i den här propositionen - att man tänker på naturvårdsaspekten. Att fiå myrarna i ohämmad omfattning för att komma över torv kan heller inte få ske, och för närvarande är torviäkt inte reglerad genom några särskilt distinkta bestämmelser. På den punkten är lagförslaget utan tvivel ett steg framåt. Att koncession för torviäkt måste beviljas kan inte innebära annal än att

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Lag om vissa mineralfyndigheter, ■ m. m.

199

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Lag om vissa mineralfyndigheter, m. m.

vid beviljande av koncession skall naturvårdsintressena mycket noga tillgodoses. Det finns fredade områden där torviäkt inle får äga rum, oavsett hur god och lockande förekomsten än kan te sig.

Vi har slutligen i motionen framfört kritik mot att Samernas riksförbund inte beretts tillfälle att yttra sig som remissinstans. Del är principiellt felaktigt, eftersom den exploatering som här kan komma i fråga berör områden som är känsliga ur rennäringssynpunkl.

Utskottet bemöter inte den kritiken utan hänvisar bara till alt departementschefen understryker alt förelagets inverkan på motstående intressen är en viktig omständighet all beakta vid den lämplighetsprövning som sker i varje enskilt fatt.

Det är gott och väl, men del är ju vad som sker sedan lagen är ett faktum. Blir man anlitad som remissinstans, har man möjlighet alt påverka ett ärende innan ett lagförslag läggs fram och beslutet tas, och det är ju något helt annat. Det är ett oskick atl i ftägor som berör samernas intressen gå förbi deras riksorganisation. Jag hoppas verkligen att man i fortsättningen i sådana sammanhang som har beröring med deras näring också kommer ihåg att Samernas riksförbund måste vara en självklar remissinstans.

Jag vill sammanfatta sä här;

Den nya minerallagen är liksom den nya gruvlagen en kompromiss-produkt som i viss mån stärker samhällets infiytande men trots detta lämnar stora möjligheter för enskilt kapital och storfinans att exploatera viktiga naturtillgångar i vårt land.

Vi hävdar att det principiellt riktiga måste vara att ägande och exploatering av landets naturtillgångar skall ligga i samhällets händer och underordnas samhällets intressen. När nya lagar utformas bör detta vara den principiella grundvalen för lagförslagen. Så är tyvärr icke fallet, och mot den bakgrunden ber jag au få yrka bifall till reservationen I av herr Svensson i Malmö.

200

Herr REGNÉLL (m):

Herr talman! När förslaget titt en ny gruvlag lades fram i våras, motionerade vi från moderat håll om vissa ändringar. Ändringarna motiverades med både principiella och praktiska skäl. Inför det lagförslag om vissa mineralfyndigheter som kammaren har att ta ställning till i dag har vi återkommit med liknande påpekanden. Några av dem skall jag be att få kommentera.

Vi finner del felaktigt atl koncession skall krävas för takt av vissa leror och av torv för energiändamål. Vi finner det också oriktigt att avskaffa den s. k. jordägaravgälden, som enligt nu gällande rätt utgår till ägare av nyttigheterna.

Motionen innebär att jordägare - och det rör sig ofta om små sådana - bara skall få ersättning för intrång men inte för att man lar bort nytligheter, vilket jordägaravgälden skulle kompensera.

I sammanhanget bör man betänka atl leror och torv - till skillnad

från minerat som hämtas fram genom gruvdrift - i vanliga fall är välkända och lättåtkomliga tillgångar. Som sädana har de säkert beaktats när fastigheten värderats i taxeringssammanhang och vid köp och försäljning. Det är kanske bara brist på kapital som har gjort all fastighetsägaren inte själv nyttiggjort fyndigheterna. Det är då inte rimligt alt plötsligt beröva jordägaren den inkomstmöjlighet som nuvarande lagstiftning tillförsäkrar honom.

Del är glädjande att vår motion riklat centerns och folkpartiets uppmärksamhet på propositionens brister, så att dessa partier anslutit sig lill värt krav på att markägare - med vissa maximeringsregler - skall vara berättigad till årlig avgäld från den som innehar bearbetningskoncession, i varje fall för de aktuella lerorna och för lorven.

Oriktigt ler del sig också för oss moderater alt del skall vara expropriationslagen som skall accepteras som värderingsinstrument när ersättning för intrång skall beräknas. Vi anser att ersättning skall avse fulla markvärdet.

Jag ber, herr lalman, att mot denna bakgrund få yrka bifall till reservationerna 2, 3 och 5.

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Lag om vissa mineralfyndigheter, m. m.

Herr ANDERSSON i Storfors (s);

Herr talman! Det lagförslag vi nu står i begrepp att besluta om enligt propositionen 1974:146 avses, som framgår av utskottsbetänkandet, ersätta stenkotslagen och uranlagen, och det grundar sig liksom dessa pä det s. k. koncessionssystemet.

Lagförslaget överensstämmer i sina huvuddrag i sak med gruvrätts-utredningens förslag i betänkandet Gruvrättslig speciallagstiftning.

Till grund för koncessionssyslemet ligger enligt förslaget principen att koncessionsmyndighelen från fall till fall har alt fritt pröva om sökanden från allmän synpunkt kan anses lämplig att ulföra den undersökning eller bearbetning som han begär koncession för.

Lagförslaget omfattar i huvudsak de mineraliska ämnen - som också här har nämnts tidigare - vilka nu regleras av lagen angående stenkols-fyndigheter m. m. och uranlagen, dvs. stenkol, salt, olja, gas, alunskiffer, uran och torium. En viss utvidgning sker dock av de koncessionspliktiga ämnena. Enligt förslagel skall sålunda koncession kunna ges för eldfasta och klinkrande leror. Sådana leror har tidigare kunnat utvinnas enligl koncessionslagsliftningen endast som biprodukt i samband med koncession för stenkol.

Vidare föreslås att koncession skall krävas för torviäkt för energiändamål.

I minerallagsförslaget har de grundläggande reglerna för de olika mineraliska ämnena gjorts enhetliga. Della innebär särskilt i fråga om äldre regler i stenkolslagen en modernisering och anpassning lill nyare förhållanden.

Förslaget innebär också ökade möjligheter all tillgodose allmänna intressen genom koncessionsvillkor av olika slag. Koncessionshavare skall

201

14 Riksdagens protokoll 1974. Nr 142-143

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Lag om vissa mineralfyndigheter, m. m.

202

liksom tidigare vara underkastade den prövning av verksamheten som kan krävas enligt miljöskyddslagen, naturvårdslagen och annan offentlig lagstiftning rörande användningen av mark och vatten.

Koncessionsomräde bestäms efter vad som är lämpligt med hänsyn till fyndigheten,ändamålet med koncessionen och övriga omständigheter. Koncessionen skall meddelas för viss tid. Med koncession följer ensamrätt att inom koncessionsområdet bedriva sådan verksamhet som avses med koncessionen. Detta hindrar dock icke att staten ges rätt atl delta i verksamheten.

Den föreslagna lagen har i motsats till stenkolslagen och uranlagen karaktär av ramlagstiftning. Närmare detaljer om exempelvis ansökningsförfarandet avses bli reglerade i den lillämpningskungörelsé som kommer att utfärdas.

Minerallagsförslaget har i stor utsträckning anpassats - som tidigare nämnts - till den nya gruvlag som trätt i kraft den 1 juli 1974.

Delta innebär i förhållande titt gällande rätt bl. a. att reglerna om ersättning för skada och intrång anknutits till motsvarande regler i expropriationslagen och att fastighetsägarnas rätt till s. k. jordägaravgäld slopats.

Vidare har reglerna om s. k. fredade områden, där arbete endast får ske efter särskilda dispenser, anpassats till gruvlagens bestämmelser om inmutningshinder.

Minerallagen föresläs träda i kraft den 1 januari 1975. Den nya lagen avses i princip också bli tillämplig pä äldre rättigheter till undersökning och bearbetning av ifrågavarande mineraliska ämnen.

Med anledning av propositionen har väckts tvä motioner, den ena av vpk-ledamöter och den andra av herr Siegbahn. Båda motionerna ger uttryck för principiella uppfattningar som tidigare framförts vid antagandet av gruvlagen.

Moiionen 1953 från vpk kräver pä nytt alt mineraltillgångarna skall överföras i samhällets ägo och exploateras i samhällelig regi. Samhället bör bestämma över alla resurser för energiförsörjningen, menar motionärerna. Man föreslår atl riksdagen skall avvisa förslaget i proposilionen och begär ny proposition i ämnet baserad på moiionens principer. Samtidigt hävdas alt samernas intressen förbisetls vid utarbetandet av propositionen.

Som framgår av ulskottsbetänkandet har utskottsmajoriteten ingenting att erinra mot huvudlinjerna i proposilionen. Förslaget lill minerallag lar ju särskilt sikte på att staten skall tillförsäkras infiytande över hur mineralfyndigheterna utnyttjas och möjlighet att direkt delta i den kon-cessionerade verksamheten. Som vi bedömer det - och det har herr Lövenborg också givit uttryck ät - borde den föreslagna lagen vara alt föredra av motionärerna framför nuvarande lagstiftning pä området.

Vad gäller samernas intressen hänvisar utskottet till departementschefens uttalanden \ proposilionen. Varje ärende prövas noga, varför samernas intressen väl bevakas. Detta leder utskottsmajoriteien till att av-

styrka motionen 1953 och reservationen 1.

Motionen 1954 av herr Siegbahn tar först upp koncessionsrätten för klinkrande och eldfasta leror jämte torv. Motionären ställer sig avvisande till atl leror och torv förs in under koncessionssyslemet och yrkar avslag på propositionen i denna del.

Frän utskottets sida vill vi i likhet med departemenischefen hävda alt den föreslagna utvidgningen är bärande. Koncessionsplikien för eldfasta och klinkrande leror bidrar till att trygga den keramiska industrins råvaruförsörjning, och näringslivsorganisationerna har förordat denna till-lämpning.

Vad gäller torviäktsverksamheten är vi alla medvetna om det intresse som torven i dag fått i energisammanhang. Som framgår av utskottsskrivningen är majoriteten enig om att tillstyrka propositionen såvitt gäller den vidgade tillämpningen av koncessionssystemet. Här fär ju ändå samhället möjligheter att styra bl. a. takten av bränntorv i syfte att reducera skadeverkningarna från naturvårds- och miljösynpunkt.

Motionärens förslag alt avvisa minerallagens 27 § avseende ersättning till fastighetsägare - vilket även följs upp i reservationen 3 med en ändrad lydelse - finner utskotiet icke riktigt. Vi utgår från alt ersättningsreglerna bör vara likartade i gruvlagen och i minerallagen och avstyrker därför motionsyrkandet och reservationerna 2 och 3, i den mån de inte sammanfaller med utskottets yrkanden.

I motionen 1954yrkas vidare att jordägaravgäld i enlighet med gällande bestämmelser i stenkolslagen och uranlagen skall bibehållas "då brytning sker av inmutningsbara mineral". I reservationen 5 uppföljs motionärernas förslag, och i reservationen 4 föreslås att jordägaravgäld bör erläggas i fråga om leror och torv.

Propositionens förslag att bestämmelserna om avgäld skall slopas beträffande alla de mineraliska ämnen som omfattas av förslaget i minerallagen delas av utskotlsmajoriteten, och jag yrkar avslag på såväl motionen som reservationerna 4 och 5 i de delar dessa icke sammanfaller med utskottets förslag.

I övrigt föranleder förslaget till minerallag inga kommentarer från utskotismajoritetens sida.

Inle heller har utskottet någonting att erinra mot förslaget till lag om ändring i lagen om kontinentalsockeln.

Förslaget till lag om ändring i gruvlagen bör enligt utskottets uppfattning kompletteras med en redaktionell ändring i 4 kap. 8 §, föranledd av den i förslaget upptagna ändringen i 4 kap. 30 §. Utskottet framlägger i Bilaga 1 ett med hänsyn härtill reviderat lagförslag.

Herr talman! Jag hemställer om bifall lill utskottels hemställan i punkterna 1, 2, 3, 4 och 5 saml avslag på motionerna 1953 och 1954 samt på reservationerna 1, 2, 3, 4 och 5 i utskottets betänkande nr 59 i de delar dessa icke sammanfaller med utskottets yrkande.

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Lag om vissa mineralfyndigheter, m. m.

203

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Lag om vissa mineralfyndigheter, m. m.

Herr LÖVENBORG (vpk):

Herr latman! Herr Andersson i Storfors tyckte atl det var överfiödigt att nämna samerna, men faktum är - och del har man heller inte bestridit - att samerna inte fanns med bland de uppräknade remissinstanserna. Men nog vore det vät naturligt och riktigt att de i de frågor där deras intressen obestridligen berörs fick tillfälle alt yttra sig innan en ny tag blir ett faktum.

Herr Andersson noterade också att jag erkände att den nya lagen är atl föredra framför den gamla, men jag har redan sagl - och det vill jag gärna upprepa - att man inte gärna kan vara nöjd med en snigels långsamma gång om man kräver etl rejält sleg framåt. Den föreslagna lagen stärker i viss mån samhällets inflytande eller - rättare sagt - ger samhället ökade möjligheter att säga nej lill begäran om utnyttjande av mineralfyndigheter. Men eftersom det här handlar om regeringens rätt att säga nej till begäran om koncession - observera atl det inte handlar om någonting mer - blir det fortfarande en högst subjektiv bedömning när det skall kunna ske.

Syftet med värt avslagsyrkande var att få fram ett nytt förslag som hell enkelt fastställer all samhället skall ha en obeskuren rätt atl äga och exploatera vårt lands viktiga naturtillgångar. Något sådant garanteras ju inte genom den föreslagna lagen. Sedan får man tala hur mycket som helst om att man förstärker samhällets inflytande. Om man nu också är överens om all syftet med lagen bör vara all stärka samhällets inflytande på dessa områden måste jag fråga mig varför man inte tar det återstående steget och lagstiftar på etl sådant sätt alt samhällets obeskurna rätt garanteras.

Överiäggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Svensson i Malmö, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lövenborg begärt votering upplästes och godkändes följande voieringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller näringsulskonets hemställan i betänkandet nr 59 punkten 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr t av herr Svensson i Malmö.

204

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Lövenborg begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 295

Nej - 16

Avslår - 2

Punkten 2

Propositioner gavs på bifall lill dels utskoitets hemställan, dels reservationen nr 2 av herrar Regnéll och Hovhammar, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Regnéll begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller näringsulskonets hemställan i betänkandet nr 59 punkten 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herrar Regnéll och Hovhammar.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Regnéll begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 270

Nej - 42

Avstår - 1

Punkten 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herrar Regnéll och Hovhammar, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Regnéll begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskoilets hemställan i betänkandet nr 59 punkten 3 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herrar Regnéll och Hovhammar.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Regnéll begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 270

Nej - 42

Avstår - 1

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Lag om vissa mineralfyndigheter, m. m.

Punkten 4

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskoitets hemställan, 2:o) reservationen nr 4 av herr Börjesson i Glömminge m. fl. samt 3:o) reservationen nr 5 av herrar Regnéll och Hovhammar, och förklarades den förstnämnda proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Regnéll begärde votering upptogs för bestämmande av kontraproposi-

205

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Lag om vissa mineralfyndigheter, m. m.

tionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2;o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Regnéll begärt votering även beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill alt kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående näringsutskottets hemställan i belänkandet nr 59 punkten 4 antar reservationen nr 4 av herr Börjesson i Glömminge m. fl. röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit reservationen nr 5 av herrar Regnéll och Hovhammar.

Ja - 113

Nej - 42

Avstår - 156

I enlighet härmed blev följande voieringsproposilion uppläst och godkänd:

Den som vill au kammaren bifaller näringsutskoltels hemställan i betänkandet nr 59 punkten 4 röstar ja, den det ej vitt röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av herrar Börjesson i Glömminge m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omrösiningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 157

Nej - 155

Avstår - 1

Punkten 5

Ulskotteis hemställan bifölls.

206

§ 11 Herr andre vice talmannen meddelade att på morgondagens föredragningslista skulle skaiieulskolieis belänkande nr 60 samt inrikesut-skottels betänkanden nr 31-33 i nu angiven ordning uppföras främst bland två gånger bordlagda ärenden.

§ 12 Ang. besiktningsavgiften vid renslakt

Nr 143

Herr jordbruksministern LUNDKVIST erhöll ordet för alt besvara herr Sellgrens (fp) i kammarens protokoll för den 4 december intagna fråga, nr 391, och anförde:

Herr talman! Herr Sellgren har bett mig redogöra för skälen till att besiktningsavgiften vid renslakl höjts frän 3 kronor 50 öre lill 5 kronor 50 öre.

Enligl principer som godkänts av 1962 års riksdag skall statsverkets kostnader för köttbesiklningsverksamheten goitgöras av slakieriföretagen i form av särskilda besiktningsavgifier. När del gäller besiktning vid renslakt utgörs dessa kostnader av veterinärarvoden och reseersättningar enligt veterinärtaxan. Nämnda taxa höjdes generellt med ca 27 procent fr. o. m. den 1 juli 1974. Därutöver medgav Kungl. Maj;t att arvode lill renbesiktningsveterinär får ulgå med 50 procents förhöjning, om veterinären anlitas på obekväm arbetstid. Denna kostnadsökning samt en mindre eftersläpning i den tidigare taxesättningen medförde en höjning av besiktningsavgiften med 2 kronor för att uppnå full kostnadstäckning.

Torsdagen den 12 december 1974

Ang. besiktningsavgiften vid renslakt

Herr SELLGREN (fp);

Herr talman! Jag ber att få lacka för svaret på min enkla fråga.

Jag blev mycket förvånad när jag första gången hörde talas om denna höjning av besiklningsavgifien vid renslakl. Av svaret förstår jag nu att bedriver man en näring ute i glesbygden så drabbas man också hårt av sådana här kostnader för verksamheten och det är otillfredsställande.

När jag ställde den här frågan lill jordbruksministern satte jag den själv i samband med det beslut riksdagen fattade för ett år sedan angående distriktsveterinärorganisationen. Del beslutet innebar att veterinärservicen i Norrtands inland inte drabbades av den nedbantning som föreslogs i propositionen 1973:178. Riksdagen beslutade också alt frågan om rennäringens behov av velerinärservice skulle ägnas särskild översyn. Har någon sådan översyn igångsatts?

Efter beslutet sänkte tantbruksstyrelsen grundlönen för veterinärerna i Norriands inland med ca 4 000 kronor per är och menade atl näringen - här bl. a. rennäringen - skall svara för kostnaderna för den veterinära servicen.

När nu besiktningsavgiften vid renslakt höjdes med 60 procent frågade
jag mig om avgiftshöjningen har ett direkt samband med lönesänkningen
för veterinärerna. Av del svar jag nu fått framgår alt prishöjningen grun
dar sig på etl riksdagsbeslut år 1962. Jag sätter ändå dessa frågor i samband
med varandra, och jag anser att det i så fall är en orättvisa mot näringar
i glesbygden, och det tjänar inte de regionatpolitiska strävandena. Här
rör det sig dessutom om en näring som på allt sätt behöver stimuleras
för sitt fortsatta bestånd. Den ökade pålagan synes mig verka i helt motsatt
riktning. \

207

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Ang. ersättningen för skador av fridlysta djurarter

Tidigare i år har riksdagen beslutat om prisstöd till jordbruket i norra Sverige. Även rennäringen fick del av detta. Men den nu genomförda höjningen av besiktningsavgifierna eliminerar fyra femtedelar av denna ökning - den var 2:50 kronor per slaktad ren.

Jag frågar alltså: Finns det ändå inte ett samband mellan löneförändringarna för veterinärerna och höjningen av besiklningsavgifterna? Och är detta i så fall förenligt med de regionalpoliiiska strävandena?

Herr jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr talman! Taxan är fastställd i enlighet med riksdagens beslut om atl det skall vara full kostnadstäckning för den här typen av besiktningsavgifter. Det har riksdagen uttalat sig för, och vi har bara att fullfölja de beslut som riksdagen fattar.

Herr SELLGREN (fp):

Herr talman! Del är ett statement, ett fastläggande, herr statsrådet nu gör. Då får jag bara kommentera del med atl man i fortsättningen får vara litet mer vaksam när del gäller stödet till rennäringen så alt det stöd man ger lill näringar av den här arten i norra Sverige också svarar mot de högre kostnader som uppslår när det är fråga om glesbygdsverksamhet.

Överläggningen var härmed slutad.

208

§ 13 Ang. ersättningen för skador av fridlysta djurarter

Herr jordbruksministern LUNDKVIST erhöll ordet för att besvara herr Larssons i Öskevik (c) i kammarens protokoll för den 5 december intagna fråga, nr 394, och anförde;

Herr talman! Herr Larsson i Öskevik har frågat mig enligl vilka principer ersättning utgår för skador av fridlysta djurarter.

Ersättning för skador av slörre rovdjur på tamdjur och av kronhjort pä gröda m. m. utbetalas från ell av riksdagen anvisat anslag enligl givna riktlinjer. För skada av älg på gröda m. m. beviljas ersättning ur älgskadefond enligt kungörelsen om älgavgifl. Har den skadelidande underlåtit att vidta rimliga åtgärder för att förebygga skadan får ersättning inle beviljas.

När det gäller skadegörelse av andra fridlysta djur har regeringen tidigare uttalat, att ersättning kan ges efter prövning från fall till fall.

Herr LARSSON i Öskevik (c);

Herr talman! Jag tackar jordbruksministern för svaret. Låt mig till att börja med, för undvikande av alla missförstånd, klart deklarera alt jag inte kritiserar fridlysning av djurarter som sådan. Fridlysning kan vara nödvändig för atl rädda en utdöende djurart. Å andra sidan kan

en djurart på grund av fridlysning tillväxa så snabbi atl skador åsamkas enskilda personer och näringsidkare.

Låt mig la ell konkret exempel. Bäverstammen har genom fridlysning ökat i antal så att den frän sina naturliga boplatser i skogsbygden sprider sig till ett invallningsomräde på slättbygden och där bygger bon i vallarna. Genom detta försvagas vallarna så att lusentals hektar åkerjord kan översvämmas. Vallarna måste med täta tidsintervaller iståndsätias. Det innebär stora kostnader för markägarna. Är i ett sådant fall staten, som beslutat om fridlysning av djurarten i fråga, i princip ansvarig för de merkostnader som genom denna fridlysning drabbar markägarna? Det var egentligen den principen som jag med min fråga ville ha klarlagd.

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Ang. ersättningen för skador av fridlysta djurarter

Herr jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr talman! Man får, som jag sagt i mitt svar, bedöma dessa frågor från fall till fall. Om staten är ansvarig för att en fridlysning sker, skall givetvis inte den enskilde markägaren behöva bära alla kostnader för eventuella konsekvenser av denna fridlysning i form av skador på mark eller annan egendom.

Jag kan inte i detta sammanhang ta upp etl enskilt fall lill diskussion, men principen är den atl man försöker komma fram till skälig avvägning av skadans art och de konsekvenser den har för den enskilde. Sedan betalar staten ut ett ersättningsbelopp.

Herr LARSSON i Öskevik (c);

Herr lalman! Jag tackar jordbruksministern för detta ytleriigare svar.

Jag vill bara göra följande reflexion; Om kostnadsansvaret i princip åvilar staten, bör det då inte finnas en särskild fond eller anslag för det ändamålet, som staten kan betala medel ur till berörda näringsidkare? Bör det inte finnas regler för värdering och utbetalning av statsbidrag för ändamålet?

Här kommer också in frågan om bidrag för förebyggande åtgärder. Fasta principer för en skadereglering innebär givetvis trygghet för berörda näringsidkare.

Herr jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr talman! Det väsentliga för den som lider skadan måste trots allt vara att han kan få pengar - oberoende av om de kommer från någon speciell fond eller inte. När det gäller den typ av skada som herr Larsson i Öskevik åsyftar är det alltså inle fråga om ett djur för vilket gäller reglerande bestämmelser. Jag har tidigare i svaret redovisat en rad djur. för vilka vi har särskilda bestämmelser.

Men i det här fallet är det fråga om ett djur där förutsättningarna kan vara mycket skiftande mellan olika platser när det gäller den skada djuret åstadkommer och andra omständigheter; det har inte funnits möjligheter att ha några fasta regler eller bestämmelser, och därför har man

209

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Ang. försöksverksamheten med samordning av den regionala polisverksamheten m. m.

valt formen atl i stället bedöma skadorna från fall till fall. Pengarna har hittills lagiis ur jakivårdsfonden.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 14 Ang. försöksverksamheten med samordning av den regionala polisverksamheten m. m.

Herr justitieministern GEIJER erhöll ordet för att besvara herr Sundkvists (c) i kammarens protokoll för den 17 maj intagna fråga, nr 216, och anförde;

Herr lalman! Herr Sundkvist har fråga mig om jag avser alt utan riksdagens hörande tillåta att det inom rikspolisstyrelsen utarbetade förslaget lill försöksverksamhet med samordning av den regionala polisverksamheten m. m. förverkligas.

Jag avser inle att vidta några åtgärder för atl nu genomföra den föreslagna försöksverksamheten. Frågor rörande den regionala polisverksamheten fär behandlas inom ramen för den översyn och utvärdering av polisverksamheten som jag har aviserat.

210

Herr SUNDKVIST (c);

Herr talman! Jag lackar staisrådei Geijer för svaret på min enkla fråga. Min fråga har ju blivit en aning gammal. Det är över ett halvår sedan jag ställde den. Jag kan glädja mig åt atl statsrådet nu i varje fall givit ett delbesked, som jag kan känna mig belåten med.

Det finns naturligtvis inte heller något annat svar alt lämna än det som nu givits. Min fråga var föranledd av ett förslag som hade utarbetats genom rikspolisstyrelsen. Vi fick i maj månad tillgång till ett protokoll av den 29 april, av vilket det framgick atl man den 1 juli ville starta en försöksverksamhet med en samordnad regional polisverksamhet. Jag är väl medveten om alt den verksamheten inle startade den 1 juli och jag drar därav den slutsatsen atl statsrådet inte heller har medgivit att den fick startas.

Orsaken lill att jag ställde min fråga var bara att jag ville ha reda på om riksdagen skall fä tillfälle atl pröva frågan om en sådan försöksverksamhet. Bakgrunden är den atl den regionala polisverksamheten har varit föremål för uiredning under senare år. Den har både remissbehandlats och riksdagsbehandlais, men man kunde sannerligen varken av remissbehandlingen eller av riksdagsbehandlingen dra några entydiga slutsatser om huruvida det fanns anledning att starta en försöksverksamhet av nämnt slag. Jag var därför angelägen om att kontrollera att inga åtgärder skulle vidtas med mindre än att riksdagen först skulle höras.

Jag får vidare erkänna all jag tydligen sovit litet grand i bevakningen av dessa frågor, eftersom jag inte har uppmärksammat den åtgärd som redovisas i den senare delen av svaret på min enkla fråga. Jag vel därför

egentligen inte vad statsrådet avser med sitt besked atl dessa frågor skall få behandlas inom ramen för den översyn och utvärdering av polisverksamheten som han aviserat. Jag beklagar all jag inte uppmärksammat all statsrådet aviserat en sådan uivärdering av polisverksamheten. Vad skall utvärderingen avse?

Herr justitieministern GEIJER;

Herr talman! Jag har ganska nyligen aviserat att jag avser atl tillsätta en uiredning för att mot bakgrund av erfarenheterna av förstatligandet av polisväsendet göra en genomlysning och översyn av polisverksamheten samt även undersöka om det finns något behov av reformer inom denna. Jag beklagar att herr Sundkvist inte har observerat delta, som faktiskt har väckt en viss uppmärksamhet åtminstone i tidningar och i andra massmedia.

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Ang. proportionella val av nämndemän i tingsrätt

Herr SUNDKVIST (c);

Herr talman! Efter alt ha erkänt atl detta gått mig förbi vill jag ändock framhärda i min nyfikenhet genom all ställa frågan; Kommer riksdagen att fä ta del av resultatet av denna uivärdering innan försöksverksamheten startar? Det är ju i grunden samma fråga som den jag först ställde.

Herr justitieministern GEIJER;

Herr talman! Jag har aviserat en utredning, och när dess förslag föreligger kommer jag alt, om det finns grund för detta, lägga fram förslag lill förändringar, som då givetvis kommer att underställas riksdagen.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 15 Ang. proportionella val av nämndemän i tingsrätt

Herr justitieministern GEIJER erhöll ordet för alt besvara herr Nyquists (fp) i kammarens protokoll för den 5 december intagna fråga, nr 393, och anförde:

Herr talman! Herr Nyquist har frågat när mitt slutliga ställningstagande till frågan om proportionella val av nämndemän i tingsrätt kan väntas.

Frågan om formerna för val av nämndeman i domstol kommer att behandlas i en promemoria som för närvarande utarbetas inom justitiedepartementet. .Avsikten är att promemorian skall sändas ut på remiss under den närmaste liden och därefter ligga till grund för ett ställningstagande i frågan.

Herr NYQUIST (fp);

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret på min enkla fråga. Vi diskuterade ju det här ämnet i början av februari, och vid den frågestunden antydde statsrådet att del skulle komma etl förslag. Han

211

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Om rösträtt för invandrare vid riksdagsval

sade icke i vilken riktning del skulle gä, men jag utgick dock ifrån all del skulle kunna vara i den riktning som jag själv tyckte värden riktigaste, nämligen alt man skulle kunna fä proportionella val.

Nu säger statsrådet i sitt svar att promemorian, som för närvarande utarbetas i jusliliedepariemeniel, inom den närmaste liden kommer att gå ui på remiss. Är del förmätet alt vid denna tidpunkt fråga i vilken riktning promemorian går, dvs. efter vilka direktiv som promemoria-författaren har arbetat''

Herr justitieministern GEIJER:

Herr talman! Eftersom promemorian ännu inte är definitivt klar - även om jag är övertygad om att den kommer att sändas ul inom någon månad -. anser jag mig inle på nuvarande stadium kunna lämna någon redogörelse för innehållet. Jag får alltså be herr Nyquist alt vänta ännu någon månad på atl få reda på della.

Herr NYQUIST (fp):

Herr lalman! Jag får självfallet acceptera statsrådets besked och vill bara uttrycka förhoppningen att vi så fort som möjligt skall kunna få ett förslag i den antydda riktningen, dvs. proportionella val.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 16 Om rösträtt för invandrare vid riksdagsval

212

Herr kommunminislern GUSTAFSSON erhöll ordet för att besvara herr Werners i Tyresö (vpk) i kammarens protokoll för den 29 november intagna fråga, nr 388, lill herr arbetsmarknadsministern, och anförde:

Herr lalman! Herr Werner i Tyresö har frågat arbetsmarknadsministern om han är beredd alt ge utredningen om kommunal rösträtt och valbarhet för invandrare tilläggsdirektiv all utreda frågan om invandrarnas rösträtt till atl gälla även riksdagsval.

Frågan har överlämnats till mig för besvarande.

Medborgarskap är i så gott som alla länder en grundläggande förutsättning för rösträtt vid val till såväl statliga som kommunala beslutande församlingar. Som anförs i direktiven lill röslrätlsutredningen talar dock starka skäl för att även de invandrare som inle har förvärvat svenskt medborgarskap medges rösträtt vid kommunala val. En sådan reform skulle ge invandrarna möjlighet atl påverka de lokala förhållandena i frågor som rör t. ex. undervisning, social omvårdnad, kulturell verksamhet, fritidsverksamhet och boendemiljöns utformning. Jag vill erinra om atl utredningen enligt direktiven bör arbeta så snabbt atl frågan kan underställas riksdagen redan nästa år.

Jag ämnar inte gå närmare in pä den principiella skillnad som kan föreligga mellan de frågor som riksdagen har atl la ställning lill och

de frågor som avgörs av kommunfullmäktige och landsting. Det bör dock framhållas alt iriksdagen behandlas bl. a. frågor som rör vårt förhållande lill främmande stater. Där avgörs också de frågor som är a v grundläggande betydelse för utformningen av det framtida svenska samhället.

I åtskilliga länder finns motsvarigheter till de regler som under vissa förutsättningar ger utlandssvenskarna rösträtt vid riksdagsvalen. Om invandrare från dessa länder får rösträtt vid riksdagsvalen, fär de infiytande i frågor av det slag som jag nyss har nämnt. Från principiell synpunkt kan invändningar resas mot en sådan ordning.

Frågan om rösträtt för invandrare vid riksdagsval inrymmer flera svårigheter av principiell natur. Redan med hänsyn till arten och omfattningen av rösträtlsuiredningens uppdrag och angelägenheten av alt den tidsplan som gäller för utredningsarbetet hålls är jag inte beredd att föreslå att utredningen ges tilläggsdirektiv av den innebörd som herr Werner anger.

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Om rösträtt för invandrare vid riksdagsval

Herr WERNER i Tyresö (vpk):

Herr talman! Jag tackar statsrådet Gustafsson för svaret. Bakgrunden till frågan är ju den mycket omfattande invandringen lill vårt land och i samband med delta den ökade diskussionen om invandrarnas rättigheter.

Invandringen har medfört all vissa kommuner har ända upp till en femtedel invandrare bland befolkningen. Frågan om rösträtt för dessa grupper - och då främst den kommunala rösträtten - har växt fram lill en stor fråga. Del är självklart atl menar man allvar med talet om alt underlätta en önskvärd integrationsprocess, är en av huvudfrågorna hur invandrarna skall ges möjlighet att delta i utformningen av de samhälleliga åtgärder som bestämmer deras egna livsvillkor.

Efter många års diskussion har frågan kommit så långt att regeringen för ett halvår sedan tillsatte en utredning rörande kommunal rösträtt och valbarhet för invandrare. Den utredningen har arbetat så snabbi atl den beräknas vara klar med sitt arbete kring årsskiftet, och i bästa fall kan invandrarna få kommunal rösträtt vid 1975 års val.

Men kvar står då frågan varför de inle skall ha rösträtt även vid riksdagsval. Samma principiella resonemang som har förts beträffande den kommunala rösträtten kan föras också när det gäller riksdagsval - della inte minst med hänsyn lill den starka koppling som finns mellan stat och kommun. I riksdagen fattas ju en mängd beslut som är av direkt betydelse för kommunerna och deras invånare.

Denna argumentation användes ju också av grundlagberedningen på sin tid i dess betänkande Ny regeringsform-Ny riksdagsordning, när den argumenterade mot atl föreslå kommunal rösträtt för invandrare. Som skäl för denna ståndpunkt anförde beredningen bl. a. atl det inle finns någon klar gräns mellan statliga och kommunala angelägenheter och att de principiella skäl som talar mot alt tillerkänna icke svenska medborgare rösträtt i riksdagsvalen därför gör sig gällande också i de kommunala valen.

213

Nr 143

Torsdagen den 12 december 1974

Om rösträtt för invandrare vid riksdagsval

Nu när man uppenbarligen är beredd alt tillerkänna invandrarna kommunal rösträtt, bör logiken också bjuda att man i vart fall utreder frågan om atl tillerkänna dem rösträtt även vid riksdagsval. I det avseendet beklagar jag att statsrådet känner sig förhindrad atl ge tilläggsdirektiv.

Herr kommunministern GUSTAFSSON;

Herr talman! Redan mot tanken på kommunal rösträtt för invandrare har invänts att rösträtt och därmed möjlighet att påverka beslut som kan få betydelse för lång tid framöver inle bör tillkomma den som inte känner sådan samhörighet med landet alt han vill förvärva medborgarskap. Det har också sagts alt etl brytande av sambandet mellan rösträtt och medborgarskap skulle leda till att innehållet i medborgarskapet tunnas ul i alltför hög grad.

När del gäller rösträtt vid val till riksdagen måste synpunkter av detta slag anses väsentliga. Det gäller även om man i och för sig har förståelse för att en invandrare kan vilja behålla den anknytning lill hemlandet som medborgarskapet där ger honom.

Jag anser inle alt logiken i enlighet med herr Werners i Tyresö påstående bjuderatt rösträtt vid kommunala val nödvändigtvis måste följas av rösträtt vid allmänna val till riksdagen. Jag har ä andra sidan inte heller givit uttryck för alt inte också invandrare kan ha rösträtt vid allmänna val.

Jag har pekat på alt frågan är av så komplicerad natur och inrymmer så många principiella frågeställningar att den rimligtvis inle kan få ett uttömmande svar, när man svarar pä en enkel fråga. Jag har framhållit att frågan bör allvarligt övervägas, innan man lar definitiv ställning till den. Det gäller nu först och främst atl föra rösträtten vid kommunala val i hamn. Redan den är med hänsyn till de komplikationer som föreligger en tillräckligt omfattande arbetsuppgift för röslrätlsutredningen.

214

Överläggningen var härmed slutad.

§ 17 Kammaren åtskildes kl. 0.09.

In fidem BENGT LAMBE

/Solveig Gemen

Riksdagens protokoll 1974:143 Torsdagen den 12 december

Riksdagens protokoll 1974:143