Riksdagens protokoll 1974:139 Tisdagen den 10 december

ProtokollRiksdagens protokoll 1974:139

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1974:139

Tisdagen den 10 december

Kl.  10.30

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Transportstöd till Gotlandstrafiken

§ 1 Justerades protokollet för den 2 innevarande månad.

§ 2 Föredrogs och hänvisades Kungl. Maj:ts proposition nr 189 till jus-titieutskottet.

§ 3 Föredrogs och hänvisades motionen nr 2016 till skatteutskottet.

§ 4 Föredrogs, men bordlades åter skatteutskoitets belänkande nr 56, lagulskoiteis betänkande nr 36, utrikesutskottets betänkanden nr 14-17, socialförsäkringsutskoitets betänkanden nr 37 och 38, utbildningsutskottets betänkande nr 39, jordbruksutskottets betänkande nr 48 samt civil-utskoiieis betänkanden nr 36-38.

§ 5 Transportstöd till Gotlandstrafiken

Föredrogs trafikutskottets betänkande nr 27 i anledning av proposilionen 1974:140 angående transportstöd till Gotlandstrafiken jämte motioner.

I propositionen 1974:140 hade Kungl. Maj:t (kommunikationsdepartementet) föreslagit riksdagen alt

1.   godkänna de av departementschefen förordade riktlinjerna för transportstöd i färjeirafiken pä Gotland,

2.   godkänna de av departementschefen förordade riktlinjerna för utökad ersättning till Linjefiyg AB i anledning av prisätgärder vid fiygtrafik på Gotland,

3.   till Ersättning lill Linjeflyg AB för särskilda rabatter vid flygtrafik på Gotland på tilläggssiat lill riksstaten för budgetåret 1974/75 anvisa ett förslagsanslag av 4 200 000 kr.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "För all skapa gynnsammare belingelser för den näringsgeografiska utveckling som Gotlands inlemmande i stödområdet syfiar lill infördes den 1 februari 1972 för en treårig försöksperiod ell frakistöd avseende de från Gotland utgående godstransporterna i Goilandsbolagets färjetrafik med fastlandet. Samtidigt vidtogs en reducering av bolagets personbilstaxa. En förstärkning av godstransporlstödet genomfördes den 1 juli 1973. Fr. o. m. år 1973 infördes vidare i flygtrafiken mellan Golland och

101

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Transportstöd till Gotlandstrafiken

fastlandet vissa specialpriser och rabattarrangemang, vilka särskilt gynnade gotlänningarna samt turismen.

1 föreliggande proposition redovisas en utvärdering av del hittillsvarande godstransporlstödet. Härvid konstateras atl stödet väl fyllt sin re-gionalpoliiiska uppgift atl reducera de kostnadsmässiga ölägenheter som Gotland har.

Med hänsyn lill det värde transportstödet visat sig ha och föran ytterligare gynna det gotländska näringsliv som är beroende av råvaror och halvfabrikat från fastlandet föreslås i föreliggande proposition en utvidgning av godstransporlstödet alt även avse transporter i färjetrafiken till Gotland. Med etl sådant stöd befrämjas även en prisutjämning i fråga om olika slag av konsumtionsvaror, byggnadsmaterial eic.

Som en led i strävandena atl förbättra betingelserna för befolkningen på Golland, alt öka landsdelens lokaliseringspoliliska altraklivitet och för all även gynna turismen föreslås i proposilionen vidare ett trans-porislöd lill persontrafiken med Gotlandsbolagets färjor. Della stöd innebär i förhållande lill nu gällande taxor en sänkning av biljettpriserna på olika relationer med 25-40 96.

I anslutning lill nu gällande specialpriser och rabaltarrangemang i flygel mellan Gotland och fastlandet förutsätts viss relativ förbättring.

Vid ett bifall till förslagen i propositionen blir den totala årskostnaden för de olika transportstödsåtgärderna ca 21  milj. kr."

102

I delta sammanhang hade behandlats motionerna

1974:1933 av herrar Gustafsson i Stenkyrka (c) och Ekinge (fp) vari hemställts att riksdagen skulle l.hos Kungl. Maj:i anhålla a) all vad som i motionen anförts angående pris- och kartellnämndens överläggningar med bilgodsföretagen beaktades, b) att förnyade ansträngningar att finna former för vägprincipens tillämpning i fråga om stödet till Gotlandstrafiken kom till stånd, c) an det i proposilionen föreslagna transportstödet utvärderades efter två år, 2. för sin del besluta a) att den speciella rabatten på fiyglinjerna mellan Gotland och fastlandet kom även icke gotlänningar till del året runt, b) att genomgående SJ-iaxan skulle tillämpas beträffande Gotlandstrafiken samt

1974:1934 av herrar Schöli (m) och Danell (m) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om 1. utredning och förslag för övergång lill den s. k. vägkosinadsprincipen i vad gällde personbefordran till sjöss mellan Gotland och fasilandei, 2. ändring av flygiaxan mellan Gotland och fastlandet, så att denna jiimslälldes med järnvägstaxan för l:a klass på motsvarande sträcka och kom att gälla hela året för såväl gotlänningar som fasllandsbor, 3. ekonomiskt stöd eller koncession för viss typ av gods för den linjesjöfart som bedrevs av AB Sjölinjer, 4. beaktande av vad som i motionen anförts rörande ägarförhållanden, huvudmannaskapjämte administration av färjeirafiken mellan Gotland och fastlandet.

Uiskotiel hemställde atl riksdagen skulle

1.    avslå motionen  1974:1934, yrkande 3,

2.    avslå motionen 1974:1934, yrkandet 4,

3.    i anledning av proposilionen 1974:140 samt motionerna 1974:1933, yrkandena la-c och 2 b, samt 1974:1934, yrkandet 1, som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört rörande de i propositionen förordade riktlinjerna för transportstöd i fiirjeirafiken på Gotland.

4.    i anledning av propositionen 1974:140 och motionen 1974:1933, yrkandet 2 a, samt med avslag på motionen 1974:1934, yrkandet 2, som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört rörande de i proposilionen förordade riktlinjerna för utökad ersättning till Linjeflyg AB i anledning av prisåtgärder vid flygtrafik på Gotland,

5.    till Ersättning till Linjefiyg AB för särskilda rabatter vid flygtrafik på Golland på tilliiggsslat I till riksstaten för budgetåret 1974/75 anvisa en förslagsanslag av 4 200 000 kr.

Reservationer hade avgivils

1. beträffande stöd eller koncession för AB sjölinjer av herrar Lothigius
(m) och Clarkson (m) som ansett att utskottet under 1 bort hemställa

all riksdagen skulle med bifall lill motionen 1974:1934, yrkandet 3, som sin mening ge Kungl. Maj:t lill känna vad reservanterna anfört rörande den i motionen upptagna frågan om ekonomiskt stöd eller koncession för viss typ av gods för den linjesjöfart som bedrevs av AB Sjölinjer,

2. betriifiande huvudmannaskap och ägarförhållanden i färjeirafiken
mellan Gotland och fastlandet av herrar Lothigius (m) och Clarkson (m)
som ansett att uiskotiel under 2 bort hemställa,

att riksdagen skulle med bifall till motionen 1974:1934, yrkandet 4, som sin mening ge Kungl. Maj:t lill känna vad reservanterna anfört rörande de i motionen upptagna frågorna om ägarförhållanden och huvudmannaskap samt administration av färjeirafiken mellan Gotland och fastlandet.

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Transportstöd till Gotlandstrafiken

3. beträffande Linjefiygs Gotlandstrafik av herrar Mellqvist (s), Hjorth (s), Hugosson (s), Rosqvist (s). Östrand (s), Magnusson i Kristinehamn (vpk) och Johansson i Åmål (s) som ansett att utskotiet under 4 bort hemställa,

att riksdagen skulle med bifall lill propositionen 1974:140, såvitt nu var i fråga, samt med avslag på motionerna 1974:1933, yrkandet 2 a, och 1974:1934, yrkandet 2, godkänna de i propositionen förordade riktlinjerna för utökad ersättning till Linjefiyg AB i anledning av prisätgärder vid  flygtrafik på Gotland.

Herr ROSQVIST (s):

Herr talman! Det är Kungl. Maj:ts proposition om iransporisiöd till Gotlandstrafiken som ligger till grund för irafikuiskoitets belänkande

103

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Transportstöd till Gotlandstrafiken

104

nr 27. Jag vill börja med all kortfattat ge en återblick på de initiativ som under senare år tagits för atl förbättra trafiksituationen på Gotland.

För alt trafiken mellan Gotland och fastlandet skulle kunna drivas på ett rationellt sätt och ulan onödigt höga passageraravgifter och frakter för människor och näringsliv på Gotland antog riksdagen 1970 på förslag av regeringen lagen om linjesjöfart på Gotland. Genom koncentration av trafiken till enbart ett färjerederi med skyldighet att upprätthålla trafik året runt finns förutsättningar för en utjämning av frakt- och passage-rarintäkter genom att intäkter från den lönsamma sommarlrafiken kan utjämna den mindre lönsamma trafiken under vinterhalvåret. Det blev genom lagen inte längre möjligt för andra intressen att enbart under den intensiva turistsäsongen sätta in tonnage och hämta de vinster som då Slår att få.

Numera harendast Gotlandsbolaget tillstånd lill färjtrafik. AB Sjölinjer, som driver trafik med lastfartyg, således icke färja, har också tillstånd, men trafik bedrivs av detta bolag endast i mindre omfattning.

Den monopolsituation som tillståndsgivningen innebär ställer särskilda krav på trafikutövaren och på en fortlöpande samhällelig insyn i verksamheten. Kungl. Maj:t fastställer årligen lurplaner och taxor. 1970 års lag om linjesjöfart på Gotland var inledningen till en system som syftar lill all ge gotlänningarna vad gäller transporterna likvärdighet med förhållandena på fastlandet. Stödet lill Gotlandstrafiken infördes från den 1 februari 1972 och det gav Gotland bättre möjligheter till näringsgeo-grafisk utveckling. Slödel skulle vara av försökskaraktär under en treårsperiod. Del avsåg färjetransporter Vörfrån Gotland till fastlandet gående gods.

Den uivärdering som nu gjorts av stödet efter ätt del prövats i snart tre år, som förutsatts vid införandet, visar att stödet fyllt en regional-politisk uppgift och reducerat kostnadsmässiga ölägenheter som Gotland har. 1 det förslag som regeringen nu lagt om det fortsatia stödet för Gotlandstrafiken utvidgas stödet väsentligt. Sålunda kommer i fortsättningen slödel all även avse transporter /;// Golland med färjorna. Dessutom införs ett persontransportstöd som innebär prissänkningar på mellan 25 och 40 procent.

Frakisiödei var ursprungligen 50 procent på grundtaxan för transporter lill Gotland. Det ökades den 1 juli 1973 till 75 procent och kommer alltså från nästa periods början den I februari 1975 an vara 75 procent på såväl in- som uttransporier.

Taxan för överförande av personbilar reducerades med 25 procent när stödet infördes. På Gotland bosatta personer beialar hälften av deiui reducerade pris. Även på personbiljeiipris som hittills gällt har på Gotland bosatta personer fått reducering med hälften. Fr. o. m. 1973 finns det också specialpriser och rabatter på flygpriserna, som gör att personer bosatta på Gotland året runt kan fiyga tur och retur lill fastlandet - Stockholm, Norrköping och Kalmar- för 220 kronor inklusive bokningsavgift. Fastlänningar får under tre sommarmånader åtnjuta detta specialpris. .\r\-

närs är priset 150 kronor plus bokningsavgifi för en enkel resa.

Genom den kraftiga reducering av färjeavgifterna som blir följden om del nya förslagel lill transportstöd genomförs blir möjligheierna väseniligl förbättrade för transportföretagen inom åkerinäringen att i fortsättningen tillämpa den taxesättning som gäller för trafik på fastlandet. Pris- och kartellnämnden får i uppdrag att i samarbete med transportföretagen göra taxesältningen för trafik på Gotland jämställd med den taxesättning som tillämpas på fastlandet. Näringslivet på Gotland bör kunna få en med näringslivet på fastlandet i huvudsak likvärdig behandling i avgifishän-seende.

Ett enigt utskott har ansett att kommunikationsminisierns förslag vad gäller transporlstödet innebär avsevärda förbiillringar; uiskotiel är också enigt om att stödet bör införas från den 1 februari 1975 och gälla fyra år framåt i tiden.

För larjegodset innebär förslaget en uppräkning av transportstödet från 3,3 lili 8,5 miljoner kronor per år.

Kommunikationsministerns förslag om stödet till persontrafiken med färjorna innebär att priset i fortsättningen kan jämföras med vad en enkel resa av motsvarande längd skulle ha koslat med andra klass järnväg. Prissättningen skall alltså utgå från ett järnväg.saliernaiiv. Del innebär en betydande förbättring för resenärer lill och från Golland, och även i fortsättningen får på Golland bosatta personer rabatt med 50 procent på färjepriset. Även della förslag har ett enigt utskott ställt sig bakom. Det innebär i pengar räknat alt etl nytt stöd för persontrafiken om 8 miljoner kronor per år införs.

Men fortsatta överväganden bör komma lill stånd rörande prissättningen och för persontransporter även enligt en s. k. vägprincip. Det har kriivis i borgerliga moiioner. Begreppei vägprincip kan emellertid ha olika innebörd, och det skulle också kunna tolkas så atl del är mindre fördelaktigt än järnvägsalternativet. Från socialdemokratiskt håll vill vi dock. framhålla att vi inte har menat alt övervägandena om den s. k. vägprincipen i framtiden för Gotlandstrafikens del bör leda lill sämre förhållanden än järnvägsalternativet ger.

I anslutning till behandlingen av en socialdemokratisk motion - väckt av Per-Axel Nilsson i Visby - ansåg utskottet i sitt tidigare betänkande i år om Gotlandsstödei att behovet borde klargöras genom en allsidig utredning om Goilandskommunikalionernas inordnande i trafikarbetet i ett vidare sammanhang. Detta gav riksdagen Kungl. Maj:t till känna. Kommunikationsministern har i anledning härav ansett atl frågan om huvudmannaskaps- och ägarförhållandena när det gäller färjeirafiken bör las upp till närmare överväganden.

I en motion från moderat håll har nu krävis alt dci därvid skall prövas en lösning innebärande ett affärsmässigt avtal mellan Gotlandsbolagei och staten för upprätlhållande av trafiken. Del har också ansetts all detta skulle innebära fördelar jämfört med ell direkt statligt övcriagande. Synpunkterna i motionen har följts upp i en moderat reservation lill betänkandet.

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Transportstöd till Gotlandstrafiken

105

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Transportstöd till Gotlandstrafiken

106

Utskottsmajoriteten förutsätter att olika frågeställningar kommer alt prövas i den av kommunikationsministern aviserade utredningen om Gotlandstrafiken. Diirför har utskollsmajoritelen avstyrkt motionsyrkan-dei. Jag yrkar bifall lill ulskotteis hemställan i denna del.

Vidare finns det från moderat håll en motion om stöd för den av AB Sjölinjer drivna trafiken. Utskollsmajoritelen anser inte sådant stöd vara förenligt med den av riksdagen tidigare godtagna, principiella uppbyggnaden av transportstödet med de stora administrativa fördelar sor.i detta innebär. Gotlandsbolagei kan klara också de transporter som Sjölinjer ombesörjer. Transporterna ändrar alltmer karaktär, med övergång lill s. k. systemtransporter, och de torde på så sätt ändå komma över till färjeirafiken.

Utskotlsmajoriteten avstyrker motionsyrkandet. Jag yrkar bifall till ulskotteis hemställan på denna punkt.

Vad gäller, fiyget till Gotland vill jag framhålla att detta spelar en stor roll i fråga om persontransporterna. Det har tagits särskild hänsyn lill Gotlands speciella förhållanden i Linjeflygs taxesäiining. Genom specialpris och rabaltarrangemang har vid jämförelse med annat inrikesflyg på motsvarande sträckor Gotland en gynnad ställning. För på Gotland boende kostar lur och retur-biljetten till Stockholm totalt 220 kronor hela året. Under tre sommarmånader åker även andra passagerare för samma pris. Det har aviserats en snar höjning av inrikesflygets priser. Den beräknas bli ca 10 procent. Men kommunikationsministern avser atl låta gotlänningarnas specialpris bli oförändrat, så att dessa bibehålles vid 220 kronor för en lur och retur-resa. Det innebär då en reducering för samtliga sommarresenärer och gotlänningar med ca 30 procent i förhållande till ordinarie pris. Stödet för flygpriserna har tidigare utgjort ca 3 miljoner kronor per år. Genom den nu föreslagna åtgärden blir det ca 4 miljoner, alltså en ökning med 1  miljon.

Kommunikationsminisierns förslag beträffande transportsiödei till Gotland, som vi från socialdemokratiskt håll har ställt oss bakom, innebär i sin helhet en kraftig höjning av det totala transportstödet. Sjötransportstödet för gods-, bil- och persontrafik har förut varit 3,3 miljoner kronor. Nu blir del 17,1 miljoner per år. Stödet till flyget ökar från 3 miljoner till 4 miljoner kronor per år.

Vi anser att Gotland genom sitt läge bör ha ett kraftigt transportstöd. Och höjningen nu är ett konkret bevis på au vi menar vad vi säger.

Men från borgerligt håll har man varit tvungen atl bjuda över. Inte så mycket - men eii överbud skulle det vara. I motioner från centern, folkpartiet och moderater krävdes det rabatterade resor för fastlänningar med flyget hela året i stället förde tre sommarmånaderna. 1 den borgerliga utskoitsmajoriietens skrivning föreslås nu flygrabalier (or fastlänningar under halva årel. Man har alltid prutat på motionskraven, men över kommunikationsministerns förslag skulle man vara. Överbudsprofilen bibehålls. Kostnaden för det borgerliga överbudet beräknar man till 1 miljon kronor per år.

Regeringens förslag angående transportstödet till Gotland innebär i sin helhet en kraftig uppräkning, från ca 6,3 miljoner till ca 21 miljoner kronor. Stödet mer än tredubblas. Sjötrafiken har fält den största delen av stödet. Det kommer att ha en positiv effekt på prisläget för konsumtionsvaror. Det kommer all gynna den halva miljon människor som årligen åker med färjorna. Prissättningen blir jämförlig med priserna för resa med andra klass järnväg. Färjorna har gjorts mer komfortabla, större och snabbare. Det blir lägre transportkostnader för näringslivet. Pris-och karlellnämnden skall genom överläggningar med lastbilstrafikens transporlförmedlare fä till stånd fastlandstaxor även för Gotlandstrafiken. Flygpriserna för gotlänningar kommer ej att beröras av aviserad höjning av inrikesfiygets priser. Färjetrafikens huvudmannaskaps-och ägarförhållanden skall tas upp till överväganden. Del är detta regeringens förslag innebär.

Den borgerliga utskotlsmajoriteten vill lägga 1 miljon kronor av stödet på en speciell grupp turister som under april, maj och september flyger lill och från Gotland. Det är den borgerliga profileringen gentemot regeringens förslag. Där hänger vi inte med, utan har reserverat oss. Vi tillstyrker propositionens förslag.

Herr talman! Härmed yrkar jag bifall till ulskotteis förslag på punkterna 1, 2, 3 och 5 samt bifall lill reservationen 3 avseende punkten 4 i trafikutskottets hemställan i dess betänkande nr 27.

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Transportstöd till Gotlandstrafiken

Herr LOTHIGIUS (m):

Herr talman! Jag ber atl få återkomma något senare till det som av herr Rosqvist kallades för överbud. Låt mig först redovisa bakgrunden lill vårt ställningstagande vad gäller Gotlandsstödet och dess tillämpning.

Stödet till mindre centralt belägna delar av värt land kan utformas på olika sätt. Vi har lokaliseringsstöd av skilda slag, vi gör glesbygdsinsatser, vi ger ganska stora pengar till skatteutjämning. Vårt parti, och även andra partier, har föreslagit mindre arbetsgivaravgifter för vissa stödområden. Man kan också diskutera energikostnaderna för transporter.

Vi menar emellertid att den första, grundläggande åtgärden är alt tillförsäkra områdena i fråga transportkostnader som inle är större än de generellt är i andra, mera centrala delar av vårt land. Det är alltså grunden för ett riktigt stöd. Sedan kan man bygga på med olika stödformer efter särskilda behov.

Det är bakgrunden till moderata samlingspartiets motion i det här ärendet, nr 1934. 1 motionen hemställs först att riksdagen hos Kungl. Maj:i anhåller om

"1. utredning och förslag för övergång till den s. k. vägkosinadsprincipen i vad gäller personbefordran till sjöss mellan Gotland och fastlandet, 2. ändring av flygiaxan mellan Gotland och fastlandet, så att denna jämsiiills med järnvägstaxan för l:a klass på motsvarande siriicka och kommer all gälla hela året för såväl gotlänningar som fasllandsbor".

När det gäller godsbefordran har departementschefen i stort tillgodosett

107

Nr 139

Tisdagen den i O december 1974

Transportstöd till Gotlandstrafiken

108

vägkosinadsprincipen, och på den punkten är alltså propositionen ganska tillfredsställande. För personbefordran har uiskotiel i huvudsak följt motionärernas förslag; det slår på s. 6 andra stycket: "I enlighet med särskilda yrkanden i motionerna 1974:1933 och 1974:1934 bör dock ytterligare överväganden komma till stånd rörande en prissättning för persontransporterna enligt den s. k. vägprincipen." Det är atl hoppas atl departementschefen följer utskoitets anvisningar i detta stycke.

I fråga om fiygtaxan har vi från vårt håll gått längre än de andra motionärerna, eftersom vi vill jämställa flygtaxan med järnvägstaxan för första klass på motsvarande sträcka. Varför vill vi göra det, herr Rosqvist? Vi anser att då Gotland har begränsade möjligheter att välja transportsystem är det rimligt att använda järnvägspriset som riktlinje också för personbefordran med flyg. Vi har inte kunnat få gehör för delta i uiskotiel, och jag beklagar del. För alt skapa majoritet i uiskotiel så all över huvud taget någon förändring kommer till stånd i vad avser personbefordran har vi denna gång accepterat en utökning av liden för sommarrabalt på flyg med ytterligare tre månader - den blir alltså sex månader sammanlagt. Enligt min mening är det en halvmesyr, och systemet bör alltså rättas lill. Vi hoppas all få majoritet i utskotiet för vårt förslag i den här frågan etl kommande år.

Det tredje yrkandet i motionen gäller "ekonomiskt stöd eller koncession för viss typ av gods för den linjesjöfart som bedrivs av AB Sjölinjer". AB Sjölinjer har i 20 år fraktat styckegods, obekvämt gods och farligt gods och haft särskild koncession för en färd i veckan. Det lilla företaget har varit till gagn för Gotlands jordbrukare, affärsmän och näringsliv i allmänhet. Det har kunnat bedriva sin verksamhet irois stödet till Gotlandsbolagei, som AB Sjölinjer icke har fåll del av. Eftersom propositionen ger enbart Gotlandsbolaget ännu mer stöd, också för införsel av gods, kan AB Sjölinjer icke fortsätta sin verksamhet utan all få någon form av kompensation.

Delta lilla bolag har förra året bytt en gammal båt lill en nyare. En rad intyg från näringslivet stöder företaget och säger atl man är beroende av AB Sjölinjers trafik. Förelaget följer de koncessionsbesiämmelser som finns, och dess verksamhet är ell utmärkt komplement till Gotlands-bolaget. Det kan ge inriktning på en rimlig taxesättning på vissa varor som Gotland behöver. Slås denna småföretagsamhet ut, har Gotlands-bolaget ingen konkurrens och ingen prisjämförelse an följa.

Centern, folkpartiet och moderaterna har motionerat om all vi skulle stödja denna verksamhet till gagn för Gotland. Centern- och Iblkpar-tiledamöterna i ulskoltet har tyvärr gått emot motionen och inle reserverat sig. Jag trodde alt vi var överens om au slå vakt om en nyttig småföretagsamhet.

Vårt Ijärde yrkande gäller iigandcförhållande, huvudmannaskap och administration för färjeirafiken. All departementschefen tar upp huvudmannaskapet och ägarförhållandet lill övervägande med anledning av ökat stöd är egentligen, enligt vårt förmenande, inget fel.  Ett sådant

övervägande skall, menar vi, inte i första hand utmynna i ell förstatligande av Gotlandsbolagei utan i att affärsmässiga avtal mellan Gotlandsbolaget och staten skall prövas. Vi önskar, oavsett vilken lösning man kommer lill, atl man skall föreslå att administrationen skall kvarligga på Gotland. Det är ganska naturligt alt vi önskar della. Varje möjlighei' all ge Gotland arbetstillfällen måste tillvaratas i den situation där Gotland befinner sig.

Jag ber därmed, herr talman, all få yrka bifall lill utskottets hemställan när det gäller fiygtaxor m. m. och i övrigt bifall lill reservationerna I och 2.

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Transportstöd till Gotlandstrafiken

Herr MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk);

Herr talman! Vid behandlingen av proposition nr 140 i irafikutskoltet har, som herr Rosqvist tidigare sagt, samtliga ledamöter varit överens om alt denna proposition innebar en väsentlig förbättring av stödet till Gotlandstrafiken och därmed också givetvis till Gotland i dess helhet. De i propositionen framlagda förslagen om utvidgning av godstransport-stödet lill alt också gälla transporter in lill Golland måsie, föreställer jag mig, vara av stor betydelse för gotlänningarna och den gotländska in-dusirin. Detsamma gäller förslaget om transportstöd även till persontrafiken med Goilandsbolagets färjor.

Del förefaller mig också vara rätt logiskt att man vid utformningen av stödet avpassar detta så att den resandes avgift kan anknytas till SJ-laxan. Priset för en enkel resa med färja avses ju t. ex. inte bli högre än för enkel andraklassbiljeit på tåg för motsvarande färdsträcka. Dessutom får man ju komma ihåg att de förutvarande rabattformerna för gotlänningarna även i forisäiiningen skall tillämpas, vilket alltså innebär en nedsättning av ordinarie pris med 50 procent för dem.

Stödet till Gotlandstrafiken har ju inte mer än två och ett halvt år bakom sig, och under den tiden har också genomförts flera förbättringar. Det nu föreliggande förslagel innebär, även i pengar räknat, en genomgripande förbättring, och mot bakgrund av den korta tid som stödet varal tycker jag della kan hälsas med tillfredsställelse.

Därmed har jag inle sagi att jag inte har förståelse för att många gotlänningar fortfarande anser att de är missgynnade i fråga om kommunikationer och också i fråga om priserna på dessa. Del är de inie ensamma om i våri avlånga land. Tyvärr är del väl så au massor av människor har del mycket besvärligt med kommunikationsmöjligheter, i synnerhet när del gäller tillgång lill kollektiva transportmedel. Och man har sannerligen inle billiga resor heller om man skall nå huvudstaden eller andra centra i vårt land. Jag tycker del finns skäl atl understryka detta i det här sammanhanget.

I anslutning lill proposilionen har två borgerliga motioner behandlats. Av motionskraven har jag haft viss förståelse för ett - detta att uivär-deringsiiden för det föreslagna transportstödet, fyra år, är för långt och

109

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Transportstöd till Gotlandstrafiken

borde avkortas lill tvä år. Departementschefen har visserligen anfört att den föreslagna tiden tillkommit med tanke på att anpassa Gotlandsstödei till del regionala transportstödet för Norrland, men del förefaller ändå lämpligt att om något inträffar som motiverar en anpassning av stödet borde detta kunna ske inom ramen av något kortare tid. Nu kan man väl säga att motionärerna i stort sett tillgodosens genom utskottets skrivning.

De förslag vi från vpk:s sida ställt när det gällt Gotlandstrafiken har varit att Gotlandsbolaget och AB Sjölinjer borde förstatligas. Vi motionerade om detta senast vid vårriksdagen i år. Vi har framhållit att man därigenom skulle göra del möjligi all ombesörja sjötransporterna till och från Gotland ulan att vinstintresset kommer in i bilden. Vi har vidare pekat på an det i debatten sagts atl färjorna i praktiken är Gotlands "landsväg" till det övriga Sverige. Det har också i debatten anförts atl staten i det här fallet har egenskap av väghållare och därmed borde ha skyldighet au hålla avgiftsfri väg - färja - för denna trafik.

Den här s. k. vägprincipen, som herr Rosqvist också var inne på, har diskuterats i irafikutskoltet vid behandlingen av propositionen utan att man från de olika hållen har kommit fram till någon gemensam synpunkt på vad den egentligen innebär. Men vi menar att om man skall komma fram till att färjorna skall jämställas med väg, då bör också staten ha det fplla ansvaret för driften av färjorna. Liknande tankar framförde herrar Nilsson i Visby och Nilsson i Kalmar i en lång och utförlig motion lill årets vårriksdag. De sade att innan eit statligt övertagande av Rederi AB Gotland och AB Sjölinjer sker torde utsikterna till en konsekvent genomförd progressiv och framåiriktad trafikpolitik för Gotland och mellan Gotland och fastlandet vara i det närmaste obefintlig. Motionens krav följdes inte upp av någon socialdemokratisk reservation, men jag åberopade densamma i min egen reservation till trafikuiskoiieis betänkande nr 7 i är.

Anledningen till all vi inte nu från vårt håll har motionerat i frågan är att det i propositionen sägs att med del väsentligt utvidgade stöd som i fortsättningen skall utgå till färjeirafiken mellan Gotland och fastlandet finns det vägande skäl som talar för att frågan om huvudmannaskapet och ägarförhållandena las upp till närmare överväganden. Departementschefen har därför för avsikt alt ta upp frågan om att tillkalla en särskild sakkunnig för att handha denna uppgift.

I detta lägger jag, herr talman, den tolkningen an frågan om förstatligande av Gotlandstrafiken anses vara aktuell, och det hälsar jag givetvis, mot bakgrund av våra tidigare motionskrav, med tillfredsställelse. Gotlandsbolagei har visst tidigare satt sig på tvären vid sådana förhandlingar; vi avvaktar i varje fall vad som nu kommer all hända på del området med intresse.

Herr talman! Jag ansluter mig till utskottets förslag med undantag för den del som omfattas av reservationen 3, till vilken jag yrkar bifall.

Herr DAHLGREN (c):

Herr talman! Förslagel till utökat transportstöd till Gotlandstrafiken är ett bra förslag som kommer att få mycket positiva effekter för Gotlandsregionen. Det är också tillfredsställande atl förslaget har fått den stora omfattning som det nu har. Herr Rosqvist har på ett utmärkt sätt redogjort för propositionen. Som talesman för utskottet vill jag peka på några punkter, där ulskoltet med anledning av motioner har funnit anledning att särskilt uppmärksamma vissa frågor.

En av dessa frågor gäller an de aviserade förhandlingarna mellan pris-och karlellnämnden och bilgodsföretagen snarast kommer till stånd så att det eftersträvade taxesystemei i dess helhet med bibehållande av sedvanliga avtalsrabatter skall kunna tillämpas om möjligt fr. o. m. den 1 februari nästa år.

Utskottet har vidare understrukit alt när nya överväganden skall göras om prissättningen skall kravet om genomgående taxor tas i beaktande om det är möjligt, liksom atl nya överväganden bör göras när det gäller en prissättning efier den s. k. vägprincipen.

När det så gäller motionskravei om en utvärderingsperiod på två år har utskottet inte anslutit sig till detta krav. Utskottet har emellertid förutsatt, att om det under den nu föreslagna lidsperioden på grund av överväganden om exempelvis den s. k. vägprincipen eller andra förhållanden kan visa sig önskvärt eller nödvändigt att vidta förändringar i bidragssystemet eller i avgifterna i Linjeflygs Gotlandsirafik, så bör sådana ändringar komma lill slånd ulan dröjsmål. Della skapar alliså möjlighei att under perioden vidta dessa förändringar. I dessa delar är utskottet enigt.

Vad angår de föreliggande moderatreservaiionerna har herr Rosqvjst här redogjort för utskoitets synpunkter. När herr Lothigius gör sig till något slags speciell vapendragare för småförelagsamheten vill jag erinra om vad ulskoitsmajorileten har skrivit, nämligen följande:

"Även utskottet finner det angeläget att de befraktare som nu är be
roende av transporter av de speciella varusortiment varom här är fråga
även i fortsättningen får sina transportbehov tryggade. Ulskoltet för
utsätter också att så sker. Atl härför införa en stöd i särskild ordning
för nämnda förelag skulle emellertid enligl ulskotteis uppfattning inte
vara förenligt med den av riksdagen tidigare godtagna, principiella upp
byggnaden av transportstödet        ." Utskottet och riksdagen har vid

föregående riksdagsbehandlingar inte varit beredda att tillstyrka en irans porisiöd som även omfaitar sjöfarten. Utskottets ställningstagande nu innebär alliså ell vidhållande av den uppfaitningen, samtidigt som utskottet förutsätter atl del speciella fallet AB Sjölinjers problem löses i annan ordning. Jag finner sålunda herr Lothigius' rädsla i det fallet överdriven.

Reservationen 2 av herrar Lothigius och Clarkson har herr Rosqvist också redan bemött, och jag kan instämma i vad han anförde.

Beträffande reservationen 3 av herr Mellqvist m. fi. har herr Rosqvist

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Transportstöd till Gotlandstrafiken

111

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Transportstöd till Gotlandstrafiken

redan förklarat atl socialdemokraterna inte kan ansluta sig till förslagel om en utökad flygrabattering i ytterligare tre månader. Utskoitets majoritet har emellertid funnit att mycket starka skäl talar för en sådan utvidgning av flygrabatteringen. När man diskuterar transportstödet till Gotland tycker jag att man hela tiden skall komma ihåg alt Gotland har ett alldeles speciellt problem på grund av sill geografiska läge. De enda transportmöjligheter som slår lill buds är båt och flyg. Man bör fördenskull inte göra några parallelljämförelser med andra orter på fastlandet, där även transporter med tåg, buss och bil är möjliga. Gollands läge i sig självi motiverar alltså atl man är mera generös med flygrabattering här än när det gäller andra orter i landet. Dessa synpunkter är såvitt jag förslår också accepterade inom regeringspartiet, eftersom vi ju redan nu har en speciell flygrabatl för fastlänningar under tre av årets månader under högsommartid.

Utskoitets majoritet har den uppfattningen att det nu är värt atl pröva ett system där rabalieringen utvidgas att gälla i sex månader, från den 1 april t. o. m. den 30 september. En sådan utvidgning skulle sannolikt innebära betydande fördelar för den turistnäring som är så viktig för Gotlandsregionen. Kostnaderna härför har vi beräknat till ungefär 1 miljon kronor, och det är en summa som vi anser att man bör satsa på denna verksamhet, inie minst av den anledningen atl del numera finns en strävan an förlägga semesterresor inom landet. Det blir då alldeles uppenbart att i Gotlands fall spelar en utökad flygrabatteringstid en mycket stor roll. Strävandena på Gotland att genom den förlängda turistsäsongen skapa ytterligare underlag för varaktig sysselsättning inom servicenäringarna anser vi måste stödjas av riksdagen. Majoritetens förslag skulle för Gollandsregionens del innebära betydande fördelar i förhållande lill reservanternas förslag.

Herr Rosqvisi säger all delta är en typisk överbudsprofilering. Till det vill jag säga all del är svårt all definiera vad som är ett överbud. Kan man inte lika gärna säga all regeringsförslaget är ell "missbud"?

Om man verkligen vill göra någonting för Gotland, så är det intressanta inte om vårt förslag är ett överbud eller om regeringsförslaget är ett missbud utan vilket av förslagen som är mest lill fördel för Gotland. Gollands kommun har uttalat sin upplänning i den frågan. Jag skall be att få ciiera ur etl brev från Gotlands kommun, i vilket kommunen anför myckel bestämda uppfattningar om hur kommunikationerna skall ordnas:

"För att en acceptabel minimistandard skall kunna uppnås måsie en översyn av flygpriserna till och från Gotland komma lill slånd. Inrikesflyget på Gotland vänder sig redan i dag till resandekategorier som på fastlandet normall färdas med låg, bil, m. m. För många av dessa flygresenärer utgör färjan inget alternativ p. g. a. turtäthet, restid, resans förläggning till dygnet m. m. Av delta skäl måste Gotlandslinjerna ges lägre taxor än övriga inrikeslinjer."

Del är, herr Rosqvisi, etl socialdemokratiskt kommunalråd på Gotland

som undertecknat denna skrivelse. I denna fråga står alltså i dag tvä socialdemokratiska uppfattningar mot varandra: å ena sidan den mening som herr Rosqvist företräder, å andra sidan rösterna från Gotlandsregionen.

Vi har i ulskoltet funnit all det finns anledning an fästa avseende vid detta krav från Gotland. Vi tror att del skulle medföra uppenbara fördelar för Gotland. Det är ju ofta klokt att lyssna till dem som bor i regionen, som har problemen nära och följaktligen känner dem bäst.

Jag ber, herr talman, atl få yrka bifall till trafikutskottels hemställan i dess helhet.

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Transportstöd till Gotlandstrafiken

Herr ROSQVIST (s) kon genmäle:

Herr talman! De båda företrädarna för de borgerliga partierna har i sina anföranden huvudsakligen sysslat med vägprincipen och flygpriserna. Jag vill börja med alt ta upp den s. k. vägprincipen.

Vi har från socialdemokratiskt håll sagt att begreppet vägprincip inte är definierat. Del har frän borgerligt håll inte angivits vad man menar med det. Ytterligare en illustration lill detta är att det i den moderata motionen inte talas om vägprincipen utan om vägkosinadsprincipen -och det kan väl ändå inle vara samma sak. Men här i dag försöker man göra detta lill etl entydigt begrepp.

När vi diskuterade detta ärende i våras var frågan om vägprincipen också uppe till debatt. Då krävde de borgerliga ledamöterna i irafikutskoltet kostnadstäckning för färjeirafiken enligt den s. k. vägprincipen. Vid behandlingen av motioner om transportstödet sade man från cen-terpariihåll vid underhandskontakter atl vägprincipen i tillämpning skulle kosta ca 12 miljoner kronor per år. Socialdemokraterna ville först göra en utvärdering, och det har nu skett. Vi har då fastnat för ett järnvägsalternativ, vilket ger Gotland etl stöd på 17,1 miljoner kronor. Då säger herr Dahlgren, som företrädare för centern, att det socialdemokratiska förslaget är ett "missbud". Om vi i våras hade fattat beslut om ett Goilandssiöd enligl vägprincipen skulle finansieringen ha kostat 12 miljoner. Men vi gjorde alltså först en utvärdering och kom fram lill att om stödet skall ha någon relevans skall del förankras i något jämförbart objekt. Vi fastnade för järnvägsaliernalivet, vilket medför att stödet nu uppgår lill 17,1 miljoner kronor, alltså 5 miljoner kronor mer än centerpartiet vid det tillfället ville ge.

Samtidigt säger herr Dahlgren att det finns olika socialdemokratiska uppfattningar om stödet till fiyget. Jag vill då fråga honom, om det inle i så fall är ännu större skiljaktigheter i de uppfattningar som centerns företrädare har i riksdagen för fram och vad som från gotländskt kommunalt, landstings- och länshåll framförs när man där kräver stöd till Gotlandstrafiken. Kommunikationsministerns alternativ är 17,1 miljoner, medan centerns förslag lill stöd i våras var 12 miljoner.

Man utökar här fiygstödel med 1 miljon kronor och säger att det är tecken på atl man verkligen vill göra någonting för Golland. På social-

113

8 Riksdagens protokoll 1974. Nr 138-139

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Transportstöd till Gotlandstrafiken

demokratiskt håll vill vi emellertid först och främst satsa pengarna på sjötrafiken - på fraktslöd och på persontrafiken på färjorna. Vi lämnar redan ett fiygstöd: vi har beviljat 4 miljoner kronor i flygstöd.

Också en annan sak är märklig i utskottets belänkande. Kommunikationsministern har beräknat förslagsanslaget till 4,2 miljoner kronor. Trots alt man på borgerligt håll vill utöka della stöd till att gälla under ytterligare tre månader har man emellertid icke föreslagit att förslagsanslaget skall räknas upp, utan man håller fast vid samma belopp som tidigare. Det äskandet är icke relevant.

Herr LOTHIGIUS (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill säga till min vän Anders Dahlgren att vi har fått lära oss, alt om man inte i utskottets betänkande har skrivit in ett konkret förslag som anger vissa riktlinjer, så får man sällan något sådant förslag från departementschefen. Det är därför vi har reserverat oss på den här punkten, bl. a. när det gäller AB Sjölinjer.

Hela denna diskussion är en ganska märklig historia om detta lilla företag, som har haft koncession på Goilandslinjen och gjort en tur i veckan, fraktat farligt gods och tillmötesgått näringslivets behov på olika områden med att ta hand om besvärligt gods. Man säger att man tycker atl Gotlandsbåtarna kan klara den trafiken genom att göra en särskild färd utan passagerare en gång i månaden. Det har dock visat sig alt de inte har kunnat klara delta hittills. Farligt gods förs alltså med AB Sjölinjer, som har kunnat förse det gotländska näringslivet med delta farliga gods, som varit behövligt. Inom näringslivet där är man inte tillfredsställd med det sätt på vilket Gotlandsbolaget har skön sådana transporter.

Det finns vidare klara bevis för all transporter av farligt gods på Gotlandsbolagets bålar är en stor säkerhetsrisk. Åtminstone enligl vad som kommer fram i tidningarna finns del bevis för atl farligt gods har transporterats på lastbilar som med ordinarie turer förts över till Gotland, vilket alltså är åtalbart. Detta visar väl mer än något annat hur nödvändigt del är att ha en säkerhetsmarginal sådan som della bolag utgör, vilket hittills har hafi koncession på dessa frakter. Därför anser vi alt del bör få fortsätta med den verksamheten, och vi tycker det är viktigt även från gotländsk synpunkt.

Får jag sedan när del gäller vägkosinadsprincipen säga lill herr Rosqvisi alt del ytterst är en priorileringsfråga vad man bör salsa på och hur mycket man vill satsa. Golland befinner sig i ett helt annat läge än vissa andra delar av landet, där vi kan medverka till transportstöd, efiersom man inte har samma valmöjligheter utan måste använda båt och fiyg till och från Golland. Av den orsaken är det naturligt att man bör försöka skapa flygpriser som i stort sett motsvarar exempelvis järnvägstrafikens kostnader.

Delta är hela bakgrunden. Det är också mycket enkelt all förstå. Del är inte heller fråga om överbud utan om att ge en gott stöd till trafiken

med fastlandet för alt underlätta levnadsförhållandena för de människor som är bosatta på Gotland.

Herr DAHLGREN (c) kort genmäle:

Herr talman! Frågan om hur den s. k. vägprincipen skall tillämpas är åter föremål för debatt. Jag är ledsen all behöva säga det, men jag undrar om inte herr Lothigius krånglar till debatten litet i onödan, eftersom han flera gånger i dag stått i talarstolen och talat om vägkoslnads-principen. Såvitt jag vet finns det inga moiioner om en sådan princip, och vi har aldrig diskuterat den i utskotiet heller, ulan vad vi har talat om är vägprincipen. Därmed menar vi all det skall kosta lika myckel att frakta gods och människor mellan Golland och fastlandet som det kostar all frakta gods och människor motsvarande sträcka på fastlandet.

Om herr Rosqvist behöver ytterligare litteratur på della område vill jag hänvisa lill det brev från Gotlands kommun som är ställt till kommunikationsdepartementet, där Gotlands kommun utvecklar frågan vidare.

Sedan är det inte så, atl socialdemokraterna i utskottet har tagit avstånd

från vägprincipen. Utskottet är tvärtom enigt när man i år säger "        

bör dock ytterligare överväganden komma till stånd rörande en prissättning för persontransporterna enligt den s. k. vägprincipen". Det är ett uttalande som också herr Rosqvist och andra socialdemokrater i utskottet står bakom.

Herr Rosqvist gav oss en reprimand för att vi inte var konsekventa, eftersom vi inte hade räknat upp anslaget som måste bli I miljon kronor större på grund av vårt yrkande. Jag vill erinra om att della är ell förslagsanslag, och sådana brukar inte utskottet eller riksdagen räkna upp.

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Transportstöd till Gotlandstrafiken

Herr ROSQVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Först till herr Lothigius: Gotlandsbolagei kan klara även de transporter som AB Sjölinjer utför. Del gör man genom att gå separata turer med del s. k. farliga godset. Vi har sagt tydligt och klart i betänkandet an anledningen till att Sjölinjer inte får transportsiödei är att det blir svårt alt klara administrationen. Vi har ett administrativt enkelt förfarande i dag genom stödet lill den trafik som ombesörjs av Goilandsbolagets färjor. Taxan är baserad på antalet längdmeter som lastbilarna upptar på bildäck, och stödet beräknas efter della. AB Sjölinjer transporterar på etl annat sätt. Del skulle innebära för ett eventuellt transportstöds del ett helt nytt förfaringssätt. Dessutom är Sjölinjers transporter på avskrivning genom atl de alltmer överförs till färjor.

Herr Dahlgren säger ätt vi var eniga i utskottet om vägprincipen. Hur kan vi vara eniga om den när herr Dahlgren själv säger att han är förvånad över atl herr Lothigius talar om vägkosinadsprincipen. Det står faktiskt också så i den moderata motionen. Herr Dahlgren däremot talar om vägprincipen. Vart vill man egentligen komma?

Jag konstaterar än en gång att herr Dahlgren i våras, när man ville

115

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Transportstöd till Gotlandstrafiken

införa vägprincipen för stödet, beräknade att delta skulle kosta 12 miljoner kronor. Kommunikationsministern har funnit att järnvägsalternaiivei, som han anser mer rättvist, kostar 17,1 miljoner kronor, alltså 5 miljoner kronor mer än vad herr Dahlgren vill ge till person- och fraktslöd. Alt mot den bakgrunden säga alt det socialdemokratiska förslaget är ett "missbud" tycker jag inte är relevant.

Herr LOTHIGIUS (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag vägrar att acceptera administrativa skäl för att slå ut ett mindre, enskilt förelag som varit till gagn för Gotland.

Moderaterna har alltid följt linjen att transportstöd bör ges också till kustsjöfarien. Vi anser att det är rikligt att göra det med hänsyn till konkurrensen från andra iransportgrenar. Följaktligen är vi konsekventa när del gäller stödet lill Gotlandstrafiken.

I fråga om vägprincipen delar jag herr Dahlgrens uppfattning. Mellan oss föreligger alltså inga skiljaktiga meningar i delta avseende.

Herr DAHLGREN (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Rosqvist frågade vad som gäller och vart vi vill komma.

Vad som gäller är det som utskottet skrivit i sitt betänkande, och som svar på frågan om vart vi vill komma hänvisar jag till utskottets enhälliga yrkande om en forisatt utredning av vägprincipen. Detta yrkande står också herr Rosqvist bakom, fast han i dag talar om en järnvägstaxa. Men det som utskottet enhälligt uttalat - även herr Rosqvist står bakom del uttalandet - är det som gäller inför beslutet i kammaren.

116

Herr NILSSON i Visby (s):

Herr talman! Lät mig inledningsvis fä överlämna lill kommunikationsminister Norling ell fång röda rosor för det förslag om utökning av trafikstödet till Gotland som propositionen 140 innebär.

Det var intressant all lyssna lill meningsutbytet mellan herrar Rosqvist och Dahlgren. Vi fick höra att centerns förslag i våras skulle ha inneburit etl stöd på 12 miljoner kronor. När man läser propositionen finner man att stödet är uppe i 17,1 miljoner. Jag är därför glad över atl vi inte antog centerns förslag i våras.

Gotlandsfrågorna har på senare tid ägnats en betydande uppmärksamhet både av regering och av riksdag. Det är naturligt och berättigat. Gotland har ett isolerat läge i förhållande lill landet i övrigt. Goda kommunikationer är därför ett livsvillkor för gotlänningarna. Det gäller persontransporterna, där resemöjligheter med flyg och färjor lill rimliga priser är etl gammalt krav från gotlänningarnas sida. Det gäller också godstransporterna, där kombinationen av färje- och lastbilstransporter med tillräcklig kapacitet och med frakter till fastlandspriser är betydelsefull. Sådana kommunikationer behövs för att det gotländska näringslivet skall kunna ta in sina råvaror och halvfabrikat och kunna distribuera sina

färdiga produkter i former och till priser som gör det möjligt för företagen att hävda sig på fasilandsmarknaden.

Det är både glädjande och stimulerande all regeringen genom en rad åtgärder har velat väsentligt förbättra gotlänningarnas trafikförsörjning. Ett första viktigt steg logs när regeringen lade fram förslag om införande av lag angående linjesjöfart pä Golland. Med den lagen fick samhället det nödvändiga infiytandet över färjeirafiken mellan Gotland och fastlandet. Med den monopolsituation som delta innebär för del förelag som driver trafiken var det också helt nödvändigt atl samhället fick det avgörande inflytandet över trafikuppläggningen och laxesättningen.

En annan sak är att det naturliga vore - del vill jag bestämt hävda - att det allmänna gick direkt in i trafiken genom att påtaga sig huvudmannaskapet för verksamheten. Kommunikationsministern säger också i propositionen 140 att regeringen nu är beredd att överväga en sådan åtgärd. Därigenom har det yrkande som herr Nilsson i Kalmar och jag själv ställde i motionen 1082, som väcktes under årets allmänna motionstid, fått ell positivt gensvar.

År 1972 logs nästa viktiga steg. Då infördes ett transportstöd för de frän Gotland utgående godstransporterna. Med delta steg, som innebar 50 procents reducering av Goilandsbolagets utgående längdmelertaxa, kom man en bit på väg när det gällde alt förbättra betingelserna för det gotländska näringslivet.

Självfallet kunde vi gotlänningar inle vara rikligt nöjda med de åtgärder som vidtogs. Själv såg jag dem som ett steg i rätt riktning, och jag kände mig övertygad om att regeringen skulle följa upp de redan vidtagna åtgärderna med ytterligare insatser. Redan år 1973 var man beredd att under pågående försöksperiod fördjupa det utgående stödet lill att avse en 75-proceniig reducering av godslransportpriserna.

Jag har med stort intresse avvaktat den utvärdering som regeringen skulle göra av den treåriga försöksperiod som trafikutskottet i sitt betänkande 1974:7 hänvisade till i sitt yttrande över den av herr Nilsson i Kalmar och mig väckta motionen 1082. Jag har räknat med att den utvärderingen också skulle ge statsmakterna vägledning då det gällde att genom lämpliga åtgärder skapa större likställighet mellan gotlänningarna och befolkningen på fastlandet.

Vi har nu i propositionen fåll del av resultatet av utvärderingen. Det har styrkt vad åtminstone jag själv troll och ansett, nämligen alt det hittillsvarande stödet varit positivt men inte tillräckligt. Det har slagit olika för företag i olika branscher beroende på vilket transportmönster man har haft. Beträffande företag som hämtat sina råvaror och halvfabrikat från fastlandet har utvärderingen visat att det även krävs ett ingående transportstöd. Ett sådant stöd är en förutsättning för atl vi skall kunna tillskapa de 2 000 nya arbetstillfällen under 1970-ialei som enligl länsarbetsnämndens framräkningar är nödvändiga om inte ungdomen skall bli tvingad att söka sin utkomst utanför länet.

En ingående transportstöd är också motiverat för atl reducera frakl-

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Transportstöd till Gotlandstrafiken

117

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Transportstöd till Gotlandstrafiken

118

priserna pä de konsumtionsvaror vi gotlänningar får från fastlandet. Där är vi missgynnade. Det framgår för övrigt av den utredning som pris-och kartellnämnden gjort och som också har redovisats i propositionen. Med del förslag som nu har lagts från regeringens sida och som utskottet ansluter sig lill finns del möjlighet att få en bättre ordning.

En annan fråga som är mycket viktig i detta sammanhang är vad departementschefen anger i propositionen om det uppdrag han har för avsikt att lämna till pris- och kartellnämnden alt uppta överläggningar om taxesättningen för transporter mellan Gotland och fastlandet. Jag hoppas atl de överläggningarna skall resultera i en bättre anknytning lill den laxesättning som gäller för fjärrtrafiken på fastlandet. Ulskoltet är här helt överens med departementschefen och uttalar, vilket jag instämmer i, all denna taxesäiining om möjligt skall kunna tillämpas redan från den 1 februari 1975.

Vad som länge saknats i det statliga aktionsprogrammet för Gotland är åtgärder för alt förbilliga persontransporterna mellan Gotland och fastlandet. Del gäller i första hand färjetrafiken men också fiyget. Utan sådana åtgärder försvåras våra personkontakter med fastlandet och begränsas våra möjligheter att göra tillräckliga framsteg i våra strävanden atl re-gionalpolitiskt utveckla vår ö. Rimliga biljettpriser är nämligen också väsentliga för att göra Gotland attraktivt i lokaliseringshänseende. Även här tycker jag att regeringen träffat rätt i sin proposition. Jag skall väl i ärlighetens namn erkänna atl Gotland i detta steg fått mer än vad man hade vänlat sig. Därmed har jag inle sagt all jag är nöjd. Jag anser alt ytterligare prisnedsättande åtgärder kan vara motiverade.

Vi på Gotland får genom propositionen en reducering av Gotlandsbolagets personavgifter i storleksordningen 35-50 procent, om man lar hänsyn till de taxor som eljest skulle gällt nästa år. Även här tyder utskottsbehandlingen på att man i de olika politiska lägren ansett att -åtminstone lills vidare - avgifissäliningen i färjeirafiken fått en rimlig utformning.

Återstår så frågan om flyget. Även här har regeringen vidtagit en del åtgärder på senare år. Vi har fått specialpriser för gotlänningarna med bibehållna raballmöjligheier. Efter en uppvaktning som Gotlands socialdemokratiska arbetarekommun gjorde hos regeringen våren 1973 utsträcktes dessa specialpriser till alt gälla även för fastlänningarna under de tre turist- och semestermånaderna. Därmed har den för Gotland sä viktiga turistnäringen fått en välbehövlig injektion, I det här sammanhanget bör man även beakta att flyget på Gotland uppnår en ytterligare relativ fördel genom alt den kommande taxehöjningen inom Linjefiyg inte får slå igenom i Gotlandspriserna. Enligt propositionen skall gotlänningarnas pris för lur och reiurresor och fastlänningarnas sommarpris bibehållas vid 220 kronor.

Jag som gotlänning anser självfallet alt ytterligare lättnader är önskvärda. Flyget betyder mycket för oss gotlänningar, för öns näringsliv och för dess turism. Sådana lättnader bör också efter hand genomföras.

Jag är emellertid inte beredd att i dag stödja det av den borgerliga ulskoitsmajorileten förordade förslaget att de speciella rabaltpriser som för närvarande gäller för fastlänningarna skall utsträckas att gälla under en längre lid av året. Kostnaden för en sådan utvidgning uppskattas av utskotiet lill cirka I miljon kronor.

Jag anser att det av mig som riksdagsman krävs att jag i ett sådant här sammanhang gör en lotalbedömning av Gotlandspaketet. Det innebär betydande förbättringar för oss gotlänningar. Åtgärderna representerar ekonomiskt en tredubbling av nuvarande transportstöd. Om vi hade en miljon kronor mera till förfogande för transportstöd till Gotlandstrafiken anser jag för övrigt all det kan diskuteras om de pengarna skulle användas lill just det här föreslagna ändamålet.

Vid den diskussion som vi i vår riksdagsgrupp haft om det framlagda paketet har jag kunnat godta förslaget som en viktig insats för Gotland, och den meningen står jag fast vid.

Herr talman! Ett enhälligt utskott har i sin skrivning framhållit att om det under den period som transportstödet avses gälla kan visa sig önskvärt eller nödvändigt att vidta ändringar i bidragssystemet förutsätter utskotiet att sådana ändringar kommer lill stånd utan dröjsmål. Utskottets talesman har i sitt anförande också framhållit della. Del ger mig möjlighet all längre fram, när vi kan bedöma effekterna av åigärdspaketet, komma tillbaka med förslag till förbättringar.

Jag kommer liksom hittills all följa frågan om kommunikationerna mellan Gotland och fastlandet med största uppmärksamhet.

Herr talman! Med hänsyn härtill vill jag yrka bifall till reservationen 3 och i övrigt till utskoitets hemställan i betänkande nr 27.

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Transportstöd till Gotlandstrafiken

Herr DAHLGREN (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Nilsson i Visby har anfört att förslaget som det nu föreligger är så bra alt han inte är beredd atl ytterligare förbättra det genom alt rösta på reservanternas förslag. Detta är herr Nilssons eget ställningstagande, och för det skall han inte klandras.

Jag vill bara säga alt såvitt jag vet står alla politiska partier på Gotland eniga bakom den tanke som har framförts av Gotlands kommun i den skrivelse som jag förut citerade. I den fråga, som vi nu behandlar och där majoriteten i utskotiet mer ansluter sig till vad Gotlands kommun vill, säger herr Nilsson att utskottet har öppnat möjligheter för honom att under denna period inle bara följa frågan utan också komma med förslag, om han anser att Golland behöver mera pengar lill förbättrade kommunikationer.

Jag vill till herr Nilsson i Visby säga atl det är herr Nilsson som i dag avgör hur del skall beslutas i denna fråga. Herr Nilsson har möjlighet atl ansluta sig till uiskoitsmajoriietens uppfattning och inta den ståndpunkt som hans valkrets har hävdat - därmed finns också en majoritet i kammaren! Att avgöra frågan i dag är bättre än all skjuta upp den lill en oviss framtid. I morgon kan vara en skälm, herr Nilsson!

119

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Transportstöd till Gotlandstrafiken

120

Herr GUSTAFSSON i Stenkyrka (c):

Herr talman! Jag vill börja med att instämma till vissa delar i vad Goilandsrepresentanten Per-Axel Nilsson här har framfört. Jag vill instämma i hans tack till kommunikationsministern för den proposition som nu är lagd på riksdagens bord. 1 övrigt skall jag inte beröra Per-Axel Nilssons anförande. Jag beklagar hans ställningstagande i frågan om fiyg-priserna.

Myckel är sagt här, och jag skulle kunna nöja mig med att när det gäller propositionens innehåll helt enkelt referera lill vad som sagts av herr Dahlgren. Jag kan instämma i allt vad han har fört till kammarens protokoll.

Jag förstår inte riktigt den diskussion som tydligen har uppslån om den s. k. vägprincipen. Om jag fattat rätt råder det enighet i själva principfrågan. Kommunikationsministern anför ju själv att de förslag han framställt beträffande godssidan kommer att leda fram till vägprincipens förverkligande. I fråga om persontrafiken tar han inte avstånd från vägprincipen som sådan, men han säger att det är svårt att tolka och konkretisera den. Han menar också att den utformning som Gotlands kommun föreslagit depariementei kommer all kosta myckel pengar. Men beträffande själva vägprincipen som sådan har jag hittills inte funnit någon oenighet. Utskottet skriver också under på detta i sitt betänkande.

Att vi nu kan komma fram till likställighet på godssidan är av mycket stor betydelse för Gotlands näringsliv och därmed för hela utvecklingen i regionen.

När det gäller persontrafiken är jag givetvis inte helt nöjd. Jag vidhåller att vi bör försöka arbeta vidare, gärna gemensamt - vi ställer upp från kommunens sida allt vad vi förmår för att hjälpa till, så alt vi kan diskutera oss fram till en konkretisering av vägprincipen. Det är vår önskan, och vi hoppas få återkomma till departementet i den frågan.

Flyget spelar, som det redan har sagts här, en mycket stor roll för Gollands trafikförsörjning. Flyget har för gotlänningarnas del större betydelse än för några andra människor i vårt land, och det beror på att vi saknar alternativa resmöjligheter. Vi har ingen järnväg och vi kan heller inte som andra sätta oss i en personbil och åka till bestämmelseorten. Detta begränsar våra möjligheter och det är det som gör att fiyget betyder så mycket för oss.

Sedan det nya laxesystemet infördes i maj 1973 har vi förmärkt atl det verkar mycket oförmånligt för Gotlandstrafiken. Man har försökt förbättra systemet för gotlänningarnas del, och det är vi tacksamma för, men de oförmånliga verkningarna kvarstår för dem som reser //// Gotland. Sedan maj 1973 har reskosinaderna för en person som vill resa till Gotland lur och retur höjts från 238 kronor till 360 kronor, en höjning med 122 kronor eller drygt 50 procent. Det avspeglar sig också i resefrekvensen på Goilandslinjerna. Jag skulle kunna tänka mig att i varje fall Linjeflyg ser med stor oro på den utveckling som departementschefen själv har skildrat i propositionen och som innebär all man under två år har förlorat

37 000 resande på en linje som tidigare ulan gensägelse var en av Linjeflygs absolut mest lönsamma. Skall den tendensen fortsätta ser vi med oro fram mot sannolika lurindragningar. Det är klart atl om det blir glesare i flygplanen - jag har tillåtit mig säga att det är kabinfaktorn som avgör lönsamheten - kommer man att köra mindre antal turer. Vi ser med oro fram mot detta.

I motionen 1933 har vi tillåtit oss föreslå att den speciella rabatten på flyglinjerna mellan Gotland och fastlandet som gäller gotlänningar även skall gälla fastlänningar. Jag har fått uppgifter som tyder på att kostnaden för detta skulle stanna vid mellan 1,5 och 2 miljoner kronor. Nu har det nämnts siffror i debatten om vad vägprincipen skulle kosta, så man får vara försiktig. Jag säger inte att det kostar delta utan alt uppgifter har lämnats mig som tyder på att kostnaden skulle stanna vid delta. Det kanske skulle kunna klara flygförbindelserna även framöver. Vi tror att det skulle vara värt pengarna.

Trafikutskottet, som i övrigt har varit välvilligt till vår motion nr 1933, har emellertid inle ansett sig kunna gå så långt som vi föreslår, nämligen atl man skulle utsträcka Goilandsrabaiien att gälla årel runt även för fastlänningar. Utskottet föreslär att tiden försommarrabatt skall utsträckas till april-september.

För min del anser jag del i detta läge meningslöst att yrka bifall lill motionen, vilket jag egentligen helst skulle gjort eftersom jag tycker att dess yrkande är befogat. Men jag gör inte det, eftersom det inte finns några möjligheter att i dag få gehör för detta.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill utskoitets förslag.

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Transportstöd till Gotlandstrafiken

Herr SCHÖTT (m):

Herr talman! Med hänsyn till den utförliga redovisning av problemen kring Gotlandstrafiken som tidigare talare lämnat och den återhållsamhet som vi alla bör ålägga oss denna höstriksdagens sista arbetsvecka skall jag fatta mig kort.

Då vi i våras, närmare bestämt den 24 april, här i riksdagen diskuterade transportstöd till Gotland kunde vi glädja oss ät etl i det väsentliga enigt belänkande från trafikutskottet.

Som mångårig motionär i fråga om Gotlandstrafiken kunde jag då begränsa mig till all understryka värdet av enigheten och framhålla alt del var medsiora förväntningar som inte bara gotlänningarna utan också deras vänner på fastlandet emotsåg del utredningsresultat som kunde förväntas till höstriksdagen. Delta resultat föreligger nu i propositionen 140.

Det skall omedelbart villigt erkännas all propositionen innebär högst avsevärda förbättringar av transportstödet till Gotlandstrafiken, förbättringar som vi alla noterar med tacksamhet. Herr Nilsson kommer frän rosornas stad och överlämnar också rosor lill kommunikationsministern. De var välförtjänta.

Min kollega Georg Danell och jag har emellertid funnit vissa ytterligare

121

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Transportstöd till Gotlandstrafiken

122

förbättringar angelägna, och vi har därför i motionen 1934 hemställt "alt riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om

1.  utredning och förslag för övergång till den s. k. vägkosinadsprincipen i vad gäller personbefordran till sjöss mellan Gotland och fastlandet,

2.  ändring av flygiaxan mellan Gotland och fastlandet, så att denna jämställs med järnvägstaxan för första klass på motsvarande sträcka och kommer att gälla hela året för såväl gotlänningar som fasllandsbor,

3.  ekonomiskt stöd eller koncession för viss typ av gods för den linjesjöfart som bedrivs av AB Sjölinjer,

4.  beaktande av vad som i motionen anförts rörande ägarförhållanden, huvudmannaskap jämte administration av färjeirafiken mellan Gotland och fastlandet".

Utskottet har givit vårt yrkande nr 1 angående utredning och förslag för övergång till den s. k. vägkosinadsprincipen en välvillig behandling.

1 fråga om yrkandet nr 2, justering av fiygtaxan, har utskottet dock begränsat sig till alt föreslå att den lägre taxan för fastlänningars del skall utökas all gälla sex månader i stället för nu tre. För min del vidhåller jag att den lägre taxan borde gälla året runt. Såvitt jag förslår måste det för gotlänningarna exempelvis vara minst lika värdefullt under vinterhalvåret som under sommarhalvåret att få besök av anhöriga från fastlandet. En laxeskillnad mellan de olika årstiderna förefaller mig omotiverad.

Bakom motståndet mot vårt förslag ligger en gammalmodig syn atl Gotland skulle vara enbart ett turistland. Jag vill understryka hur angeläget det är att Gotland har god kontakt årel runt. Det betyder mycket för sysselsättningen på ön. Jag är ytterst förvånad över alt herr Nilsson i Visby tackar nej till den ytterligare miljon som från borgerligt håll föreslås när det gäller stödet lill flygtrafiken.

Även motionens yrkande all flygiaxan skulle jämställas med järnvägstaxan för första klass på motsvarande sträcka - förslaget har bl, a, framförts från Gollands kommun - har utskottet avvisat. Detta måste jag beklaga, samtidigt som jag erinrar om att flyget för Gotland har en helt annan betydelse än för landet i övrigt. Flyget på Golland vänder sig redan i dag lill de resandekategorier som på fastlandet normall färdas med låg, bil m. m. Del har därför med rätta framhållits att del av dessa skäl här borde gälla en avsevärt lägre taxa än för övriga inrikeslinjer. Del är naturligtvis tacknämligt all del inle blir någon höjning av flygiaxan beträffande Gotland under den närmaste tiden, men många hade önskat en sänkning.

Våra yrkanden nr 3 och 4 om stöd eller koncession för AB Sjölinjer samt om huvudmannaskap och ägarförhållanden i färjeirafiken mellan Gotland och fastlandet har ej tillstyrkts av ulskoltet. Dessa frågor berörs i reservationerna 1 och 2, som redan har kommenterats av herr Lothigius. Jag vill instämma i vad han därvidlag har anfört.

Härtill vill jag endast foga all jag finner del märkligt all övriga partier ej har kunnat följa vår linje i dessa frågor. Det är mycket anmärkningsvärt

att man t. ex. inte har kunnat acceptera vårt förslag lill uttalande: "Oavsett vilken lösning som kommer all förordas bör enligt utskottets uppfattning eftersträvas att administrationen av nämnda företag - inte minst av regionalpoliiiska skäl - kvarligger på Gotland." Det hade varit värdefullt om etl enigt utskott hade velat göra detta uttalande.

Jag vill i sammanhanget erinra om att försvarsutskottet för sin del helt nyligen har gjort ett sådant uttalande beträffande Fårösund, nämligen att de organisatoriska förändringar som kan väntas inom försvaret inte får innebära någon minskning av sysselsättningen där.

Herr talman! Kommunikationernas betydelse för Gotland, som ju genom sin insulära läge har en särställning bland våra län, har framhållits av många, nu senast av Gotlands avgående landshövding Torsten Andersson - eller "Andersson i Brämhult", som vi hans gamla riksdagskolleger brukar kalla honom. Han uttalade i samband med sin avgång från landshövdingeposten sin glädje över att allt fier uppläckt Gotland och att trafikslödei för gotlänningarna ökat avsevärt under de sex år han tjänstgjort som landshövding. Men samtidigt framhöll han att trafikstödet alltjämt var otillräckligt och måste öka för atl gotlänningarna skulle uppnå jämställdhet med Sveriges övriga befolkning.

Vi moderata motionärer har samma uppfattning som den avgående landshövdingen och avser därför all återkomma med nya framstötar om ökat trafikstöd ät Golland. För dagen nöjer jag mig med att yrka bifall till utskottets hemställan på alla punkter utom de som berörs i reservationerna I och 2, där jag yrkar bifall till nämnda reservationer.

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Transportstöd till Gotlandstrafiken

Herr EKINGE (fp):

Herr talman! Efter de många inlägg som har gjorts i denna debatt skulle jag i stort sett kunna nöja mig med att instämma i vad talesmännen för utskotlsmajoriteten sagt. Jag biträder således i allt väsentligt vad herr Dahlgren har anfört. Men det finns också anledning atl från vårt håll understryka atl vi i propositionen ser en hel del bra saker som vi värdesätter.

Det grepp som kommunikationsministern har tagit hälsar även vi med tillfredsställelse. Därmed är dock inte sagt alt vi tycker all allt är gjort som göras kan, men det är ett bra steg i rätt riktning. Särskilt värdefullt är att transportstödet kommer att gälla även godstransporter //// Gotland.

Även departementschefens förslag om inflationsskydd för det rabatterade fiygpriset är bra. Jag utgår från all priset - 220 kronor - således inte kommer all höjas under perioden. Är del möjligt atl hålla priset på den nivån, är diskussionen om all anpassa det till priset på första klass järnväg i och för sig litet ointressant, eftersom man når samma effekt med detta förslag. Det är ett välkommet besked till gotlänningarna att priset 220 kronor skall stå fast, som jag hoppas, under hela perioden.

Förslaget om en viss sänkning av biljettpriset på Gotlandsbätarna uppfattar jag också som en etapp på vägen ner lill de personbiljettspriser som Gollands kommun har föreslagit.

123

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Transportstöd till Gotlandstrafiken

I herr Gustafssons i Stenkyrka och min motion har vi tagit upp en del saker, som vi även med beaktande av propositionens förslag finner mycket angelägna för att Gotlands situation i fråga om transporiförsörj-ning skall vara jämställd med övriga delar av landet. Beträffande biljettpriserna på Gotlandsbåtarna innebär det föreliggande förslagel en anknytning till priset för en enkel andraklassbiljeit pä tåg för motsvarande sträcka. Härvid bortser man dock ifrån att till detta pris i många fall kommer kostnaderna för bilen. Om personbilen skall ha samma betydelse för gotlänningarna som för oss andra, fordras en anpassning till vägprincipen, dvs. att man beaktar det förhållande och de principer som Gotlands kommun har anfört i sin skrivelse till departementet.

Utskottet har för sin del ansett sig kunna godta departementschefens förslag i denna del. Men det finns anledning, tycker jag, all understryka vad utskottet anfört om att ytterligare överväganden bör komma lill stånd rörande en prissättning för persontransporterna enligt den s. k. vägprincipen. Ulskoltet säger vidare att även vårt motionsyrkande om genomgående taxor därvid bör las i beaktande. Det är värdefulla uttalanden som Ulskoltet gör i det här avseendet.

För att inte ta kammarens dyrbara lid alltför mycket i anspråk vill jag till sist med bara några korta meningar knyta an till del fortsatta arbetet. Liksom utskottet hoppas jag att de aviserade förhandlingarna mellan pris- och kartellnämnden och bilgodsföretagen snarast skall komma till stånd, så alt del eftersträvade taxesystemet i dess helhet skall kunna tillämpas fr. o. m. den I februari nästa år.

Slutligen vill jag också betona vad vi i motionen sagt om AB Sjölinjer, nämligen att vi förutsätter atl delta företags situation uppmärksammas. Positiva åtgärder i fråga om fraktkostnaderna vid begagnande av etl förelags tjänster får inte återverka negativt pä ett annat förelags lika vikliga och nödvändiga verksamhet. Vi anser all utvecklingen får visa om särskilda stödåtgärder behövs, och då får frågan aktualiseras igen. Det är, som herr Dahlgren framhöll, också utskoitets linje i den här frågan.

Mot denna bakgrund ber jag, herr talman, an få yrka bifall till utskottets hemställan.

124

Herr ROSQVIST (s):

Herr talman! Herr Gustafsson i Stenkyrka hade svårt att förstå diskussionerna om vägprincipen. Ja, herr Gustafsson, det är möjligt atl det är svårt all förstå den diskussionen, och jag får väl säga att det kan sättas många frågetecken kring just ordet vägprincip.

I våras behandlade vi en motion från center- och folkpartihåll - båda partiledarna hade satt sina namn under den - där man krävde införande av vägprincipen. Man ville inte avvakta den treåriga försöksperiodens utgång, utan man ville ha vägprincipen tillämpad omgående. Moderaterna var inne på samma linje, men här i dag och i den motion som väcktes med anledning av den senaste propositionen talar moderaterna i stället om vägkosinadsprincipen. Så långt jag förstår, brukar vägkoslnadsprin-

cipen betyda att varje iransporlgren skall bära sina kostnader, men det har vi ju inte avsett att Gotlandstrafiken skall göra. Det är därför regeringen har lagt fram en proposition om utökat stöd, och det är därför vi har ett stöd över huvud taget.

1 våras sade centerns främste talesman i utskottet vid underhandskontakter att den vägprincip som då diskuterades skulle innebära en höjning av sjötransportslödei lill 12 miljoner kronor per år. Från socialdemokratiskt håll hävdade vi emellertid atl en utvärdering av stödets nuvarande form först skulle göras, och samtidigt kunde man gott och väl pröva den s. k. vägprincipen. I utskollsbeiänkandet användes också uttrycket "den s. k. vägprincipen".

I propositionen har kommunikationsministern föredragit ett "järnvägs-alternativ", som ger 5 miljoner kronor mer än vad miltenpartiledarnas förslag i våras innebar. Utskotiet säger nu - återigen på basis av borgerliga motioner - att vi skall ytterligare pröva vägprincipen. Jag har i min huvudanförande gjort klart att skall den prövningen komma till stånd, så får den inte leda till att det blir ett sämre stöd än vad järnvägsalternativet kommer att ge. Vi har ju konstaterat all enligt tidigare beräkningar skulle vägprincipen ge mindre i stöd än vad det nu föreslagna järnvägsalternativet ger.

I det läget brännmärks flera socialdemokrater här i riksdagen för att de inte vill gå med på kravet om utökning av stödet lill flygel med 1 miljon kronor. Jag tycker att det är märkligt. Från socialdemokratiskt håll vill vi främja en stödform där utökningen kommer flera människor till del. Stöd lill fiyget under ytterligare tre sommarmånader ger huvudsakligast fördelar åt personer som har sommarstugor eller andra intressen på Gotland, och vi har starkt ifrågasatt om del skulle vara den rätta formen att ytterligare utöka stödet. Om man nu har I miljon lill förfogande, sä tycker vi inte att det är rätt att lägga den pä ytterligare flygstöd. Del kan kanske finnas annat - och det har herr Nilsson i Visby också sagt här - som kan vara mera värdefullt att satsa på.

Dessutom vill jag återigen poänglera att trots att man från borgerligt håll önskar räkna upp flygstödet med cirka I miljon kronor, så skriver man ingenting om var pengarna skall tas. Det förslagsanslag på 4,2 miljoner kronor som tidigare anvisats förblir oförändrat. Tydligen vei man inte heller den här gången vad de åtgärder man föreslår kommer att föra med sig i fråga om kostnader.

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Transportstöd till Gotlandstrafiken

Herr GUSTAFSSON i Stenkyrka (c):

Herr talman! Egentligen finns det kanske inle så särskilt myckel atl replikera på i herr Rosqvists anförande, men jag vill ändå säga några ord i anledning av det.

Herr Rosqvist har tydligen litet svårt att skilja på olika saker. Vi har här talat om vägprincipen som sådan. Men herr Rosqvist kommer gång på gång in på frågan om olika kostnader för uppfyllandet av principen, och det är ju en annan sak.

125

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Transportstöd till Gotlandstrafiken

Det är principen som jag har sagt all vi, såvitt jag kan förstå, är ense om. Bedömningen av hur den skall utformas skiftar när det gäller persontrafiken. I fråga om godset är vi överens, vad jag kan förstå. Det är alltså svårt all ta upp en konkret debatt om kostnaderna för persontrafiken. Jag är emellertid tillfredsställd när jag hör herr Rosqvist säga att han inte kommer att gå med på några försämringar.

När det gäller flyget anser herr Rosqvist att ett utökat stöd skulle komma bara dem till del som har sommarstugor på Golland. Jag förstår inle varifrån den uppgiften kommer. För min del har jag inte tillgång till någon trafikräkning som visar vad del är för människor som åker olika tider på året. Om det är vissa kategorier som reser just under tiden 1 april-30 september kan jag inte svara på. Jag tror inte att herr Rosqvist kan göra det heller.

Herr SCHÖTT (m):

Herr talman! Jag framhöll i mitt förra anförande att det vore rikligt att hålla del lägre fiygpriset året runt och att del tyder på en föråldrad syn att vilja tillämpa det endast under sommarmånaderna för semesterfirarna. Vidare underströk jag att det är utomordentligt angeläget för Gotland och gotlänningarna atl året runt ha en ordentlig kontakt med fastlandet. Säkerligen skulle det betyda mycket för sysselsättningen på Gotland. Jag vill gärna betona det.

Om man talar om vägprincip eller vägkostnadsprincip tycker jag betyder mindre. Det väsentliga är all vi gemensamt söker få fram etl så stort trafikstöd som möjligt ål Gotland, som ju har - vilket understrukits här - en alldeles unik situation.

Än en gång vill jag framhålla alt del i dag för Gotland är en glädjens dag. ty proposilionen innebär myckel stora förbättringar i nuvarande situation. Men det hindrar inte att det är angeläget med ytterligare förbättringar. Såvitt jag kan förslå, tillgodoses gotlänningarnas behov bäst av de förslag som framförts från borgerligt håll.

126

Herr ROSQVIST (s):

Herr talman! Herr Gustafsson i Stenkyrka säger att vägprincipen är vi ense om. Ja, vi är ense så långt au vägprincipen även i fortsättningen skall övervägas. Men vi torde inte vara ense om vad vägprincipen innebär, för hur kan del dä komma sig atl vi har kommit lill så skilda resultat i fråga om kostnadsvärderingen - 12 miljoner kontra 17 miljoner?

Herr Gustafsson frågade om jag har gjort någon speciell trafikräkning och funnit all det är just turister som fiyger under april, maj och september månader. Det var herr Dahlgren som ledde in debatten på det spåret, herr Gustafsson. Det var herr Dahlgren som sade att vi föreslår del här för att främja turismen under ytterligare tre månader.

'Jag förutsätter emellertid all de som kan åka i april, maj och september månader är en speciell kategori turister som har något särskilt ställe att vara på när de kommer till Gotland. Sommarstugor m. m. torde vara

del som lockar i just del fallet. Och det är väl inle fel all säga att del är en särskild kategori människor som över en veckohelg kan flyga till sin sommarstuga på Golland även om del kommer att kosta 220 kronor lur och retur.

Herr DAHLGREN (c):

Herr talman! I sitt första inlägg talar herr Rosqvisi om att utsträckningen av flygrabatteringen skulle vara till nytta endast för sommarstugeägare och han åberopar att jag skulle haft sagt något sådant i mitt inlägg. Del är inle rikligt. Vad jag har hävdat är att en utökning av flygrabatteringen från tre lill sex månader skulle ha mycket stor betydelse för Gotland ur turistsynpunkl. Del är enligl min uppfattning en väsentlig skillnad mellan sommarstugeägare och turismen i allmänhet.

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Transportstöd till Gotlandstrafiken

Herr ROSQVIST (s):

Herr talman! Jag föredrar att stödet i stället skall gå lill sjötrafiken, till de människor som tar bål över till Gotland. Man kommer över pä fyra och en halv timmar från Nynäshamn till Gotland och då kan man också ha bilen med sig. Jag föredrar att personslödel sätts in huvudsakligast på den delen när del gäller just turisltrafiken.

Vi har en flygrabatl under tre månader och, herr Dahlgren, lät oss nöja oss med det och i stället satsa ytterligare på stödformer för den vardagliga allmänna turismen som lar sin väg till ön med färjor. En värdering som jag tror att vi har inom del parti jag företräder är att vi först och främst skall se till den stora mängden av resenärer och inte lill etl mindre antal.

Herr GUSTAFSSON i Stenkyrka (c):

Herr talman! I den motion som jag har skrivit under yrkar vi ju att Gotlandspriset skall gälla årel runt även för fastlänningar. Det är min utgångspunkt. Ulskoltet har inte ansett sig kunna få med så långt ulan man föreslår en utsträckning med tre månader.

Jag anser inie all del finns någon anledning atl gå in på herr Rosqvists resonemang om vilken kategori som reser under den utsträckta tiden. Jag vill för min del bara konstatera all det kommer att vara lill fördel för kommunikationerna för Gotlands del och även för dem som vill besöka Golland, om liden utsträcks.

Herr SCHÖTT (m):

Herr talman! Det verkar som om en del av talarna inte hade åkt med fiyget lill Gotland vinterlid. Det är ju inte bara sommarstugeägare och turister som reser då, utan det är många som har anhöriga på Gotland, t. ex. gotlänningar som numera är bosatta på fastlandet men som vill åka hem och hälsa på sina anhöriga. Jag tycker därför inte atl man skall

127

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Transportstöd till Gotlandstrafiken

motsätta sig att tiden för den här förmånen med de lägre priserna utsträcks.

Vad voteringen gäller här i dag är såvitt jag förstår om man vill rösta för etl ökat stöd utöver propositionen lill Golland eller inte med 1 miljon kronor. Denna extra satsning på fiygtrafiken har vi ansett angelägen.

Vid voteringen får man alltså visa om man vill ge denna extra miljon lill transportstöd åt gotlänningarna eller inle. Så enkel är frågan.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Det är med anledning av herr Schölts senaste uttalande som jag vill hell kort delta i denna debatt trots alt jag inte hade tänkt göra det.

Jag tycker del är högst märkligt alt herr Schött här hävdar att en extra rabatlering under ytterligare tre månader av året pä fiygpriset till Gotland skall kunna ske med den motiveringen an det är vanliga flygresenärer, som herr Schött säger, som skall utnyttja den. Jag vill be kammarens ärade ledamöter att inför den förestående voteringen också lägga på minnet all vi har delar av vårt land som heter Norrland och att det finns människor som för att hälsa på släkt och vänner reser mellan södra och mellersta Sverige och de norra delarna av landet.

Skall man använda den motiveringen, herr talman, för en utvidgning av rabaiistödet till Gotland - att del skall gälla för den vanlige fiyg-resenären - har man enligl mitt förmenande gått över den gräns inom vilken man skall hålla sig när det gäller att motivera ett extra flygstöd. Jag trodde alt det här ändå gällde en diskussion om turismen - det är den som mitt partis representanter har talat om - men herr Schött vill ge en myckel kraftig rabatt lill Goilandsflygei för vanliga flygresenärer. Jag upprepar atl vi har geografiskt myckel stora områden i Norrland, långt från mellersta och södra Sverige, och jag anser att debatten har gått snett om man inte tar hänsyn därtill.

Herr SCHÖTT (m):

Herr talman! Jag tillåter mig erinra om att Gotlands kommun, såvitt jag förstår av dess framställning, är inne på samma tankegångar som vi: att rabatten bör gälla årel runt och att den inte bara bör gälla för turister utan för resenärer över huvud tagel. Värdet härav tycker jag inte att man skall bestrida.

Överläggningen var härmed slutad.

128

Punkten I

Propositioner gavs på- bifall till dels utskoitets hemställan, dels reservationen nr 1 av herrar Lothigius och Clarkson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lothigius begärt votering upplästes och godkändes följande voleringspropo-sition:

Den som vill att kammaren bifaller trafikutskottets hemställan i betänkandet nr 27 punkten 1 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I av herrar Lothigius och Clarkson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Lothigius begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 275 Nej -   48

Punkten 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herrar Lothigius och Clarkson, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lothigius begärt votering upplästes och godkändes följande voteringspropo-silion:

Den som vill alt kammaren bifaller trafikutskottets hemställan i betänkandet nr 27 punkten 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herrar Lothigius och Clarkson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Lothigius begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -276 Nej -   47

Punkten 3

Utskoitets hemställan bifölls.

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Transportstöd lill Gotlandstrafiken

Punkten 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Mellqvist m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Rosqvist begärt votering upplästes och godkändes följande voieringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller trafikutskottets hemställan i betänkandet nr 27 punkten 4 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Mellqvist m. fi.

129

9 Riksdagens protokoll 1974. Nr 138-139

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Trafiknykterhetsbrott

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omrösiningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -161 Nej - 162

Punkten 5

Utskottels hemställan bifölls.

§ 6 Föredrogs Näringsutskoilets betänkanden

Nr 51 i anledning av propositionen 1974:170 angående utgifter på till-läggsstat I till riksstaten för budgetåret 1974/75 i vad avser handelssekreterare

Nr 52 i anledning av propositionen 1974:162 med förslag till lag om riksprovplatser, m. m.

Nr 53 i anledning av proposilionen 1974:127 med förslag till lag om ändring i förordningen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar, m. m.

Nr 54 i anledning av propositionen 1974:182 med förslag lill lag om ändring i förordningen (1965:139) om Svenska skeppshypotekskassan och Skeppsfartens sekundärlånekassa

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

§ 7 Trafiknykterhetsbrott

Föredrogs jusiitieutskoitets betänkande nr 37 i anledning av propositionen 1974:154 med förslag lill viss lagstiftning om trafiknykierhels-brott jämte motioner.

1 propositionen 1974:154 hade Kungl. Maj:i (justiiiedepartementet) föreslagit riksdagen atl anta i proposilionen framlagda förslag till

1.    lag om försöksverksamhet med rutinmässiga alkoholulandnings-prov,

2.    lag om ändring i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott,

3.    lag om ändring i rättegångsbalken.

130

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "I propositionen föreslås en tidsbegränsad lag som medger att viss försöksverksamhet med rutinmässiga alkoholutandningsprov skall få äga rum som ett led i samhällets åtgärder för främjande av trafiknykterheten. Enligl förslaget skall rulinprov få las på moiorfordonsförare vid i förväg beordrad trafikkontroll, vid trafikolyckor och vid vissa angivna trafik-överträdelser. Försöksverksamhetens omfattning skall enligl förslagel bestämmas av regeringen. I proposilionen föreslås också sådan ändring i straffbestämmelserna om trafiknykterhetsbrott att det s. k. lillbakaräk-ningsproblemei praktiskt laget försvinner. Vidare föreslås att legitimerad

sjuksköterska skall få behörighet att la blodprov.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1975."

I detta sammanhang hade behandlats

dels den vid riksdagens början väckta motionen 1974:1079 av herr Larsson i Öskevik m. fl. (c), vilken motion remitterats till traflkutskottet och sedermera överlämnats till justitieutskoltet,

dels de i anledning av proposilionen väckta motionerna 1974:1940 av herrar Johansson i Växjö (c) och Polstam (c) vari hemställts alt riksdagen vid behandling av Kungl. Maj:ls proposition nr 154 uttalade att vid rutinmässiga alkoholutandningsprov i samband med trafikolyckor 0,5 °/w-ampullen alltid borde användas,

1974:1941 av herr Jonsson i Alingsås m. fl. (fp, s, c) vari hemställts atl riksdagen vid behandling av propositionen 1974:154 gav Kungl. Maj:l lill känna

1.    att 0,5-promillegränsen borde tillämpas även vid försöksverksamheten med rutinmässiga ulandningsprov,

2.    atl statens rällskemiska laboratorium borde ges tillräckliga resurser för att kunna nedbringa väntetiderna vid blodprov,

1974:1942 av herr Lindahl i Lidingö (s) vari hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:l uttalade att försöksverksamheten med rutinmässiga alkoholutandningsprov borde genomföras med användande av 0,5 '/oD-ampuller med den avläsningsmetod som trafiknykterheiskom-mittén förordat,

1974:1943 av herr Lövenborg m. fl. (vpk) vari föreslagits

1.    alt riksdagen hemställde om utarbetandet av sådan lagtext att person, som underkastades blodprov med misstanke om ratlfylleribrott men ej var skyldig därtill, ersattes för kostnader och olägenheter som uppkommit i samband därmed,

2.    atl riksdagen uttalade sig för atl uiandningsapparatur med minsta möjliga felmarginal kom till användning vid den föreslagna försöksverksamheten och att perioden också användes till att pröva nya och säkrare metoder,

3.    att riksdagen beslutade att 4 § 2 mom. i förslaget lill lag om ändring i lagen 1951:649 om straff för vissa trafikbrott skulle få av motionärerna angiven lydelse, innebärande all fängelse skulle uteslutas ur straffskalan, samt

1974:1944 av herr Oskarson (m) och fru Jacobsson (m) vari hemställts att riksdagen skulle

1. anta 1 § i del i proposilionen framlagda förslaget till lag om försöksverksamhet med rutinmässiga ulandningsprov med den ändringen all paragrafen skulle erhålla av motionärerna angiven lydelse, innebärande alt försöksverksamheten skulle få omfatta hela landet och alt riks-

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Trafiknykterhetsbrott

131

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Trafiknykterhetsbrott

132

polisstyrelsen fick bestämma verksamhetens utformning,

2. ge Kungl. Maj:l lill känna att 0,5 /io-ampull borde komma till användning vid rutinmässiga ulandningsprov i enlighet med vad i motionen anförts.

Ulskoltet hemställde

1. att riksdagen beträffande lagstiftning om försöksverksamhet med
ulandningsprov skulle

a)   anta det i propositionen 1974:154 framlagda förslagel till lag om försöksverksamhet med rutinmässiga ulandningsprov utom  1 §,

b)  avslå motionen 1974:1079 i den mån den inte bifalles genom utskottets hemställan under a),

2.    att riksdagen beträffande omfattningen av försöksverksamheten med avslag på motionen 1974:1944 (yrkande 1) i denna del skulle anta 1 § i del under 1. angivna lagförslaget,

3.    atl riksdagen beträffande provtagningsmetoder i anledning av motionerna 1974:1940 och 1974:1942 samt motionerna 1974:1941 (yrkande 1), 1974:1943 (yrkande 2) och 1974:1944 (yrkande 2), sistnämnda tre motioner i denna del, gav Kungl. Maj:t till känna vad utskottet i detta hänseende anfört,

4.    alt riksdagen beträffande rättskemiska laboratoriets resurser skulle avslå motionen 1974:1941 (yrkande 2) i denna del,

5.    all riksdagen beträffande ersättning åt misstänkta skulle avslå motionen 1974:1943 (yrkande 1) i denna del,

6.    att riksdagen med avslag pä motionen 1974:1943 (yrkande 3) i denna del skulle anta det i proposilionen framlagda förslaget lill lag om ändring i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott,

7.    atl riksdagen skulle anta det i proposilionen framlagda förslaget lill lag om ändring i rättegångsbalken.

Reservationer hade avgivits

1. av herr Lövenborg (vpk) som beträffande ersättning åt misstänkta
ansett att ulskoltet under 5 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1974:1943 (yrkande I) i denna del gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanten i detta hänseende anfört,

2. av herr Lövenborg (vpk) som ansett att utskottet under 6 bon hem
ställa,

att riksdagen med bifall lill motionen 1974:1943 (yrkande 3) i denna del skulle anta det i proposilionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott med den ändringen all 4 S 2 mom. skulle erhålla av reservanten föreslagen lydelse.

Till betänkandet hade vid punkten 3 i utskottets hemställan (prov-lagningsmeloder) fogals särskilda yttranden

1.    av herrar Larfors, Jönsson i Malmö, Nygren och Nilsson i Visby, fru Andersson i Kumla samt herr Hasselgren (samtliga s),

2.    av herr Lövenborg (vpk).

Herr LÖVENBORG (vpk):

Herr talman! Del är fogat två reservationer till det belänkande som nu behandlas. Jag skall emellertid börja med att något kommentera mitt särskilda yttrande, som framför allt uttrycker stor tveksamhet inför den metod man går in för.

De borgerliga motionerna handlar ju i stor utsträckning om vilket slag av ampuller man skall använda, och den socialdemokratiska delen av utskottet har vikit undan, lämnat sin justitieminister i sticket och på den punkten gåll emot propositionens förslag.

I det lägel ansåg jag del vara mindre meningsfullt att vi i vår grupp skulle vara de enda som tog strid på den här punkten. Slagsmål om vilken ampull man skall använda för väl knappast frågan om den sociala revolutionen närmare sin lösning, och man kan naturligtvis använda sin tid till viktigare ting än all slåss om en ampull.

Men min tveksamhet består. Vi vet att det genom användandet av 0,5-promilleampullen kommer atl begås fiera misstag, att del kommer alt skapa mera irritation och onödigt arbete än om man hade gått på 0,8-promilleampullcn.

Motiveringen för alt man skulle välja en lägre loleransgrad har väl framför allt varit att man måste skapa respekt för den lagliga gränsen, som är just 0,5 promille för rattonykterhet.

Men ampullmetoden är olillförlitlig, och den innebär att många som ligger en bra bit under straffbarhetsgränsen kommer all underkastas ett onödigt blodprov med alla de besvär, kostnader och ölägenheter som del kan medföra.

De som har pläderat för 0,5-promilleampullen har också i diskussionerna sagt att här gäller det att klargöra för folk att all alkoholförtäring i samband med bilkörning är förkastlig och inte skall ske. Men det är ett rätt diskutabelt resonemang. Del finns ju en gräns för straffbarhet, och det är den man skall hålla sig lill och inte konstruera nya gränser i missriktat nit.

Enligl mitt synsätt hade det alltså varit bättre om man hade stannat för ampullen med den högre toleransgränsen. Det hade blivit mindre misstag, mindre irritation och mindre ogynnsam publicitet under den prövoiid som vi nu skall gå in för.

Av två skäl har vi emellertid nöjt oss med etl särskilt yttrande pä den här punkten. För det första är det fråga om en prövoperiod, och för det andri har utskottet lill en del följt vpk-motionärernas intentioner och uttalat sig för del vi vill ha fram, nämligen användandet av andra och exaktare utandningsapparaier under försöksperioden.

Utskotiet fick en rad sådana apparater demonstrerade för sig under behandlingen av det här ärendet. Det finns typer som ger det exakta promilletalet, och sådana används i praktiken på en del håll i världen. Skall manverkligengå in för all så småningom permanenta den här verksamheten, då måste del betraktas som hell nödvändigt all använda exaktare hjälpmedel än de ampuller som nu kommer i fråga. Prövotiden

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Trafiknykterhetsbrott

133

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Trafiknykterhetsbrott

134

bör därför, som utskottet säger i sin skrivning, användas också för all man skall komma fram lill metoder som skapar mindre förargelse genom alt man slipper ifrån en massa misstag.

Däremot har utskottet visat mindre förståelse för våra två övriga motionskrav. Det ena knyter direkt an till vad vi med skäl befarar, nämligen atl de osäkra ampullerna kommer att spela både polis och bilförare många spratt.

Obefogat kommer många att las om hand och transporteras i väg för tagande av blodprov. Del betyder att man får avbryta sin färd för atl med polisbil åka lill läkare eller sjukhus. Den proceduren kan ta lång tid, för det är inte alllid del finns någon tillgänglig som har lid att ta det här blodprovet. Man förlorar arbetsinkomst, och är man nu en känslig person sä kan det väl också sägas att man åsamkas psykiskt lidande.

Allt detta leder oss fram till tanken att vi måste se till att de som oskyldigt misstänks för rattonykterhel eller rattfylleri också bör få någon form av ersättning för obehag, förlorad arbetsförtjänst och diverse annat. Vi har sagt atl det vore rimligt att man exempelvis använde samma grunder som för vittnesinställelse.

Utskottets majoritet har avvisat vårt motionskrav, bl. a. med hänvisning till att man i det här sammanhanget inte kan ta upp ett så omfattande spörsmål som del frågan aktualiserar. Jag har litet svårt att förslå varför man inle i della sammanhang skulle kunna garantera en viss ersättning åt folk som på felaktig grund släpas i väg för blodprovstagning. Här handlar det inte bara om rättssäkerhet utan också om den moraliska skyldighet som jag tycker vi bör känna när vi nu står beredda atl anta en lagstiftning som med all säkerhet innebär en rad konsekvenser även för personer som håller sig inom lagens råmärken.

1 det betänkande som avgavs av kommittén för lagstiftningen angående trafiknykterhetsbrott sysslade man åtskilligt med frågor rörande straffdifferentiering. Man talar bl. a. i della betänkande om att antalet fängel-sedomar för trafiknykterhetsbrott uppgår till över 4 000 per år och all lill fängelse dömda rattfyllerister utgör 40 procent av de ärligen nytillkomna fängelsefångarna i riket. Det är en svår belastning på kriminalvårdens resurser, och det vore önskvärt om man kunde begränsa påföljd vid rattonykterhetsbrott.

1 det nämnda betänkandet heter det också: "Vad angår bötesstraffet torde detta numera med den höjda levnadsstandarden hos medborgarna ha påtagligt större effekt än tidigare. Ett hot om höga böter vid trafiknykterhetsbrott torde därför ha en ganska starkt avhållande effekt på medborgarna i allmänhet." Kommittén säger vidare:

"Sammanfattningsvis kan i fråga om hänsyn till allmänpreventiva synpunkter vid utformningen av trafiknykierhelslagstiftningen sägas alt det inle torde vara nödvändigt atl i samma utsträckning som hittills använda fängelsestraff Allmänpreveniionen torde nämligen i inte obetydlig utsträckning kunna tillgodoses genom körkortsingripanden, höga böter, ål-gärder för alt öka upptäcktsrisken samt i fråga om förare med alkohol-

problem en skyddstillsyn av ingripande karaktär. En minskad användning av fängelsestraff framstår också som önskvärd med hänsyn till de ölägenheter som är förbundna med den schablonmässiga användningen av denna påföljd vid trafiknykierhetsbrott."

Vi motionärer delar den uppfattningen av flera skäl. Ett av skälen är all ett fängelsestraff ofta kan få ganska förödande konsekvenser för individen. Det kan stjälpa i stället för att hjälpa. Vi har därför ansett att man i detta sammanhang också skulle kunna aktualisera frågan om minskad användning av fängelsestraff som ett första steg på vägen mot etl nytänkande på området. Vi har framfört den meningen inte därför all vi på något sätt skulle nonchalera de allvarliga problem som det stigande antalet nykierhetsbroll utgör ulan enbart därför att vi tror att böter som straffpåföljd kan vara nog så effektiva och kännbara och ha väl så stor allmänpreventiv effekt som fängelse.

1 del här sammanhanget har vi föreslagit en lagändring så att man hell utesluter fängelse för s. k. rattonykierhei. Vi förutsätter vidare att frågan om en annan slraffdiffereniiering snart kommer att aktualiseras i hela sin vidd, vilket dock inte utesluter alt man fattar ett beslut i den riktning som jag här pläderat för och som också har ängens i någon mån i det tidigare nämnda betänkandet.

Av det sagda torde framgå all vi i stort sett är överens om den föreslagna försöksverksamheten. Alkohol i samband med bilkörning utsätter både förare och trafikanter för sådana risker att det är nödvändigt alt söka efter former som kan minska detta oskick.

Det är möjligt alt den försöksperiod som nu inleds kommer alt visa alt rutinmässiga ulandningsprov vid irafikkontroller verkligen kan ha en sådan effekt. Ändamålet med verksamheten skall ju inte vara att sätta fasi så många människor som möjligt ulan dess positiva effekt måste framför allt ligga däri att enbart vetskapen om den ökade risken alt åka fast skall avhålla folk från alt kombinera bilkörning med sprit.

Vi säger alltså ja lill propositionens förslag men har i samband därmed också ansett del angeläget att aktualisera några andra frågor. Jag yrkar därför bifall lill reservationerna 1  och 2.

Nr 139

Tisdagen .den 10 december 1974

Trafiknykterhetsbrott

Herr LARFORS (s):

Herr talman! 1 propositionen 154 har lagts fram förslag till viss lagstiftning om trafiknykterhelsbrotl. Förslaget är baserat på trafiknykier-hetskommitténs betänkande som avgavs 1970. Att förslaget framläggs nu torde till väsentlig del bero pä atl 1975 skall bli ett år under vilket man på olika sätt tar krafttag för ökad trafiksäkerhet.

Departementschefens förslag i proposilionen 154 har fått ett varmt mottagande och mötts med mycket stor förståelse. Utskottet har enhälligt tillstyrkt att försöksverksamheten med rutinmässiga ulandningsprov skall anordnas under tiden 1 januari 1975-30 juni 1976. Vi har i ulskoltet också varit eniga om slopandet av tillbakaräkningsförfarandet liksom om att även sjuksköterskor skall kunna la blodprov.

135

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Trafiknykterhetsbrott

136

Den enda punkt på vilken utskottet avvikit från propositionens förslag rör provtagningsmetoden vid rutinkontroller, där det i propositionen föreslagils atl man skulle använda en s. k. 0,8-promilleampull. I några motioner i ärendet har föreslagits att 0,5-promilleampullen - dvs. samma ampull som redan nu används vid ulandningsprov - skulle komma till användning. Vid rutinkontroller skulle dock ampullen avläsas pä annorlunda sätt än vad som sker vid fall då misstanke om rattonykterhet redan föreligger.

För 0,8-promilleampullen talaratt rätlssäkerhetsaspekierna blir starkare beaktade, dvs. all risken för att del antal personer som felaktigt tas till blodprovsundersökningar blir mindre. Men del kan också föreligga en viss fara alt man med vetskap om att 0,8-promilleampullen skall användas vid rutinprov inle anser risken att fastna i en kontroll vara särskilt stor.

Farhågor har också uttalats för att missförstånd kan uppstå om gränsen för rattonykterhet ligger vid 0,5 eller 0,8 promille. Herr Lövenborg har här berört de synpunkterna i sitt anförande nyss.

De skäl som anförts mot användningen av 0,5-promilleampullen även vid rutinkontroll är att risk föreligger att ett större antal personer, som vid blodprovtagningen visar sig ha mindre alkoholkoncentration i blodet än 0,5 promille, blir tagna än vid användningen av 0,8-promilleampullen. Detta skulle alltså betyda en ökad otrygghet från rättssäkerhetssynpunkt. Men då vill jag påminna om att avläsningen vid användningen av 0,5-promilleampullen skall ske på ett särskilt sätt just för att minska denna risk.

De här sakerna har behandlats mycket ingående i propositionen och i utskottets betänkande, och efter mänga och länga begrundanden har Ulskoltet stannat för att förorda all 0,5-promilleampullen används vid rutinkontroller, dock att ampullen då skall avläsas på etl särskilt sätt. Utskottet skriver i det sammanhanget: "Med hänsyn härtill och lill försöksverksamhetens syfte all höja trafiksäkerheten synes några bärande invändningar från rätlssäkerhelssynpunkt inte kunna resas mot den av utskottet förordade provtagningsmeioden."

Mot detta utskottets ställningstagande föreligger inga reservationer. Utskottet har där varit enigt, även om det till betänkandet har avgivits två särskilda yttranden, som jag skall återkomma till.

På ell par andra punkter har det emellertid avgivits två reservationer. Herr Lövenborg, som står för båda reservationerna, har redan berört dem i sitt anförande nyss. Den ena reservationen handlar om ersättning ål oskyldigt misstänkt och den andra om ändring av straffet vid rattonykterhet och rattfylleri. Vad gäller den senare frågan föreslär reservanten alt man skall ta bort fängelsestraffet. Personligen tycker jag att det ligger myckel i den tanken, men liksom utskottet i övrigt ifrågasätter jag om del är lämpligt au ta upp den frågan till avgörande i delta sammanhang. Trafiknykierhelskommitlén har ju i sill förslag varit inne på bedömningar som går åt samma håll. Med hänsyn till alt frågorna om vilka straff som skall tillämpas för det ena eller andra broitei samt avkriminalise-

ringen av olika gärningar i vissa fall är under utredning har utskottet inte velat föreslå riksdagen någon ändring nu. Utskottet har därför yrkat avslag på den bakomliggande motionen i denna del.

Samma gäller frågan om ersättning ät oskyldigt misstänkt. Utskottet har behandlat den frågan ingående men kommit fram till att del är svårt att skilja på ersättningen ål oskyldigt misstänkt i della fall och vad som skall gälla för oskyldigt misstänkt när del gäller andra brott, där det sker en förundersökning. Utskotiet har därför inte ansett sig kunna förorda bifall till det moiionsyrkandei utan har yrkat avslag på detsamma.

De socialdemokratiska ledamöterna i utskottet har i ett särskilt yttrande redovisat varför de trots betänkligheter har anslutit sig till förslaget om an 0,5-promilleampullen skall användas. Jag skall här inte uppehålla mig vid att upprepa vad som slår i det särskilda yttrandet utan nöjer mig med att hänvisa lill vad som där anförs.

Till slut vill jag erinra om att det nu är fråga om en försöksverksamhet som skall pågå under 18 månader. Under den tiden kommer utskottet alt följa verksamheten. Som framgår av utskottels betänkande avser vi att begära uppgift om hur försöksverksamheten utfaller. Om utskottet då skulle finna att användandet av 0,5-promilleampullen medför alltför betydande olägenheter ur rättssäkerhetssynpunkt är utskottet villigt -så har jag fattat det - att i någon form ta ett initiativ i frågan. Jag förmodar att departementet å sin sida kommer alt följa försöksverksamheten på samma sätt, och kanske ännu mera noggrant än utskottet kan göra -jag tror att departementet har större möjligheter där. Jag tror också atl departementschefen, om han ser att utfallet av försöksverksamheten blir alltför bekymmersamt, återkommer i ärendet.

Med vad jag nu anfört ber jag, herr talman, alt få yrka bifall lill utskottets hemställan i ärendet och i övrigt avslag på reservationerna.

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Trafiknykterhetsbrott

Herr LÖVENBORG (vpk) kon genmäle:

Herr talman! Jag har fonfarande svan att förslå argumentet alt man inle seriöst skulle kunna diskutera frågan om ersättning åt dem som jag vill kalla oskyldigt misstänkta för ratlfylleribrott enbart därför att det är ett stort och vittomfattande spörsmål. Någonstans måste man ju börja, och då borde man väl kunna göra det i detta sammanhang.

Vid demonstrationer och föredragningar inför utskottet har expertisen nödgats medge att man fär en betydande felprocent vid användningen av de ampuller som nu kommer i fråga. Risken för misstag skulle ha blivit mindre om man hade gått in för den andra ampulliypen, men nu blir det inte så. Jag kan i andanom se hur de många misstagen kommer all slås upp i pressen. Den svedan skulle i varje fall kunna lindras om man gick in för någon form av ersättning, ungefär så som vi har föreslagit.

Mot den föreslagna siraffändringen har inte heller herr Larfors anfört några andra argument än de som användes i utskottet, nämligen att man inle skall föregripa ställningstaganden i större sammanhang. Vi tycker alltså att man hade kunnat ta ell första steg redan nu.

137

Nr 139

Tisdagen den 10 december .1974

Trafiknykterhetsbrott

138

Fru KRISTENSSON (m):

Herr talman! Efter herr Larfors' anförande har jag egentligen inle mycket att tillägga. Jag vill bara ytterligare understryka att utskottet i dess helhet vid behandlingen av detta ärende känt en viss tvekan och fört just de diskussioner som både remissinstanser och proposition berört. Ställningstagandet i frågan om man över huvud tagel skall acceptera sådana här rutinprov eller inle måste bli en avvägning från integritets-synpunkt. Vi har i utskottet stannat för samma ståndpunkt som departementschefen, och för övrigt också remissinstanserna, nämligen alt del angelägna i att få ner antalet trafikonyklerhetsbrott och främja trafiksäkerheten får väga tyngre än de eventuella invändningar man kan ha från integriietssynpunkt. Detta är den stora frågan i sammanhanget. Frågan om provtagningsmetoder är en detalj i delta större sammanhang.

Utskottet tycker alt denna proposition innebär ell rätt stort sleg på vägen mot en ökad trafiksäkerhet - vi hoppas i varje fall del. Vi tycker också att del är lämpligt att genomföra denna försöksverksamhet samtidigt som vi nu går in i irafiksäkerhetsåret. Om del inte råkat vara så, skulle utskottet kanske ha varit mera tveksamt lill att nu genomföra en sådan här försöksverksamhet. Vi konstaterar nämligen, precis som departementschefen gjort, att de testmetoder som för närvarande finns egentligen inte uppfyller önskvärda noggrannhetskrav. Vi har tyckt att del skulle ha varit önskvärt alt man hade kunnat avvakta resultatet av den ulprovning av nya apparaltyper med större säkerhetsgrad som nu företas för all se, om inte de i stället borde användas. Men som vi ser detta kommer det ändå att vara en fråga pä något längre sikt - kanske etl eller två år - och vi har därför ansett att man inte borde avvakta så länge utan acceptera att försöksverksamheten börjar den 1 januari 1975.

Del är klart, herr talman, alt det kan finnas skäl för propositionens förslag när det gäller vilken ampull som skall användas, nämligen den ampull som ger ett ökat spelrum och där alltså riskerna blir mindre för all man vid rutinmässig provlagning tar in personer "i onödan" för blodprovstagning. Hela utskottet har förstått de skälen. Samtidigt kan konstateras att trafiknykterhetskommiilén menar alt de båda provtagningsme-loderna - 0,5-promilleampullen och 0,8-promilleamputlen - är acceptabla ur rälissäkerhetssynpunkl och att skillnaderna mellan dem trots allt inte är särskilt stora. Då har vi menat att det kan finnas en risk för att man laborerar med en annan gräns än den som svarar moi den för irafiknyk-terhetsbroll gällande blodalkoholhalten, nämligen 0,5 promille. Det kan leda till all människor får för sig alt de kan ta ökade chansningar, och resultatet kanske i praktiken lo. m. kan bli all de kommer alt dricka en större mängd alkohol innan de kör bil bara därför att de vet att denna provtagningsmetod används och de då tror sig ha möjlighet atl tänja alkoholkoncentraiionsgränsen. Den utvecklingen tycker vi verkligen skulle gå stick i stäv mot trafiksäkerhetsårets målsättning, och vi har därför stannat vid alt toreslå 0,5-promilleampullen.

Utskottet hyser som sagt tveksamhet över huvud taget just därför atl båda de här testmetoderna inte är exakta. Jag vill därför understryka vad jag förut har sagt, alt utskottet tycker atl del i och för sig hade varit önskvärt att man kunnat avvakta resultatet av ulprovningen av de nya apparattyperna.

Vi säger också att erfarenheterna från försöksverksamheten kan motivera atl verksamheten avbryts eller atl effektivitetsskäl möjligen kan tala för atl en annan provtagningsmetod används under försöksverksamhetens gång. Vi vill alltså lämna den möjligheten öppen.

Vidare vill jag understryka det som herr Larfors var inne på, att vi i utskotiet i enighet har sagt att vi under hösten nästa år vill ha en redovisning av hur den hittills pågående försöksverksamheten har utfallit. Vi har velat ange detta föratt de tillämpande myndigheterna skall bedriva verksamheten på ett sådant sätt all det skall vara möjligt att ge utskottet en sådan redovisning.

Jag tänker inte gä in i något bemötande av herr Lövenborgs synpunkter - det har herr Larfors redan gjon, varför det är onödigt att la kammarens tid i anspråk med detta.

Jag ber därför, herr talman, att få yrka bifall till utskottels hemställan.

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Trafiknykterhetsbrott

Herr POLSTAM (c):

Herr talman! Till vad som redan har sagts i den här debatten är kanske inte mycket alt tillägga, eftersom ulskoltsbetänkandet inle innehåller några andra reservationer än de som herr Lövenborg har avgivit. Dessa två reservationer rör inte så myckel själva kärnfrågan, nämligen rätten för den irafikövervakande personalen alt ta rulinprov på ulandningsluft från fordonsförare i samband med anordnade trafikkontroller.

Inte heller råder det någon oenighet om vilken ampull -0,5 promille eller 0,8 promille - som skall användas. Flera talare har redovisat varför utskottet frångått propositionen i della avseende, och de skälen behöver jag ju bara instämma i.

Till det sagda vill jag bara erinra om all vi hittills har använt 0,5-promilleampullen vid misstanke om rattfylleri. Redan delta faktum talar för att vi under en försöksperiod inom vissa områden i vårt land inle skall använda någon annan ampull än den hittills vedertagna. För personalen som skall avläsa ampullerna i olika väderlekssiiuationer och under skiftande ljusförhållanden är det bra alt man inle har olika ampuller, eftersom de ändå kan vara besvärliga all avläsa.

Sedan finns det en annan och kanske viktigare anledning till att vi bör fortsätta all använda 0,5-promilleampullerna. Slraffgränsen går vid detta promilletal, och ingen vill väl vara med om atl uppluckra inställningen till den gränsen. Vi har lagt fast all alkohol och trafik inle hör ihop. Skulle då grönfärgens diffusa gräns medföra au blodprov måste tas och det visar sig atl alkoholhallen ligger något under den straffbara gränsen, säger del ändå att vederbörande har förtärt alkohol före körningen. Utifrån den synpunkten är jag beredd att hålla med professor

139

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Trafiknykterhetsbrott

Goldberg när han säger, all det obehaget måste den som förtärt alkohol före körningen vara beredd atl la.

Det är nödvändigt att slå fast atl syftet med rutinkontrollen inte skall vara all sälla fast så många som möjligi för rattfylleri utan alt förhindra att förare kör motordrivna fordon i spritpåverkat tillstånd. Vi måste minska antalet trafikolyckor, som har sill upphov direkt eller indirekt i alkoholförtäring. Det är också utomordentligt bra all den försöksverksamhet som det nu är fråga om börjar tillämpas redan under det föreslående irafiksäkerhetsåret.

Med deua korta inlägg yrkar jag, herr talman, bifall lill vad uiskotiel hemställt.

140

Herr JONSSON i Alingsås (fp):

Herr talman! Tesen atl trafik och alkohol inte hör ihop torde en överväldigande majoritet av svenska folket vara överens om. Enligt undersökningar finns det knappast något annat brott, där allmänheten så helhjärtat ger sitt stöd ål polisens ingripanden som just då del gäller onyk-lerhet i trafiken, I såväl statliga utredningar som framstötar från trafiksäkerhetsorganisationer har det under lång tid framförts krav på ett bättre och effektivare medel atl främja helnykier trafik.

Mot den bakgrunden hälsas med tillfredsställelse proposilionen 154, i vilken föreslås lag om försöksverksamhet med rutinmässiga alkoholutandningsprov. En klok tillämpning av lagen med strategiskt insatta kontroller bör vara ägnad alt främja irafiknykierheten och hos allmänheten skapa ökad respekt för lagen, Alkoholpåverkade förare kan säkrare räkna med att bli enappade om de ger sig ut i trafiken. Jag anser all del är angelägnare all främja lagligheten genom att öka risken för upptäckt än att skärpa straffsatserna,

Trafiksäkerheisverkei har lagt upp en väl motiverad och ston planerad rikskampanj. Trafiksäkerhetens år 1975, Del är positivt att denna informations- och propagandakampanj erhåller värdefullt stöd genom propositionsförslaget. Vi har i vårt land sedan decennier haft en irafiknyk-tcrhelslagstiftning som i långa stycken varit mönsterbildande för andra länders åtgärder under senare år. Del finns ingen anledning alt anta annat än all denna lagstiftning och dess tillämpning i domstolarna är förklaringen lill den ganska gynnsamma irafiksäkerhelsnivå vån land uppvisar jämfön med andra länder med motsvarande billälhet. Trafikonykterheten framstår dock alltjämt som ett allvarligt hot mot tryggheten på vägarna och kräver fortsatta ansträngningar från samhällets sida.

Under senare år har, som jag sade, uppmärksamheten riktats på det nödvändiga i att öka upptäcktsrisken för alkoholpåverkade förare i trafiken. Flera undersökningar tyder på att de nuvarande kontrollmöjligheterna är så begränsade alt förarna upplever risken för upptäckt som mycket liten. Undersökningar som gjorts så sent som i juli i år visar alt var tredje omkommen bilförare var alkoholpåverkad. Därför anser jag all irafiksäkerhelsinsalserna inle kan isoleras från kravet på aktiva

åtgärder som syftar till alt avhålla folk från all köra bil eller annat fordon i berusat tillstånd.

Lagen om rutinmässiga alkoholutandningsprov har föreslagils få karaktären av försöksverksamhet med begränsad giltighetstid, nämligen från den 1 januari nästa år till 30 juni 1976. På grund av de nya kontrollmöjligheterna för polisen anser jag detta vara ett betydelsefullt instrument för trafiknykterhelslagsliftningens effektivitet. Behovet härav torde vara permanent, och jag är därför tveksam till all lagen begränsas lill en viss giltighetstid. Försöksverksamheten haremellenid motiverats bl. a. av all del skall ske regionala undersökningar av denna verksamhets effekter och av resultatet av propagandakampanjen. Sådana undersökningar är så angelägna att man rimligtvis inte bör motsätta sig förslagel om en begränsad giltighetstid för lagen. Min övertygelse är ändå att den här lagstiftningen kommer att visa sig vara så betydelsefull alt den i sinom lid får permanent karaktär.

Vad beträffar de proviagningsmeloder som skall användas under försöksverksamheten kan vi motionärer tacksamt notera att utskottet enhälligt har förordat vårt förslag, dvs. all man vid dessa ulandningsprov skall använda den s. k. 0,5-promilleampullen. Jag vill ge en eloge till utskottet för dess självständiga hållning i sitt arbete, då man här har förbättrat departementschefens förslag. Det förs ell övertygande resonemang även beträffande rällssäkerhelsfrågorna, och därför anser jag att det särskilda yttrandet av de socialdemokratiska utskottsledamöterna framstår som något svårförståeligt.

När det gäller motionen 1974:1941 väckt av ledamöter från folkpartiet, centerpartiet och socialdemokraterna, har vi i allt väsentligt fått utskottets stöd. Vi har även aktualiserat de långa väntetiderna vid statens rätts-kemiska laboratorium. Frågan om laboratoriets resurser berörs inle i proposilionen. Belastningen vid laboratoriet har i höst varit så stor atl väntetiden för blodprov för närvarande lär vara omkring en månad. Av hänsyn till dem proven gäller får della i och för sig anses vara en alltför lång tid. Med tanke pä den eventuellt kommande ytterligare belastningen finner jag det nödvändigt med en erforderlig förstärkning av laboratoriets resurser, så att den nuvarande genomsnittliga väntetiden kan nedbringas.

Ulskoltet delar vår uppfattning atl det är angelägel att förundersökningarna angående trafiknykterhetsbrott inie fördröjs. Utskottet hänvisar till alt socialstyrelsen begärt resursförstärkning inför nästa budgetår och tillägger: "Utskottet utgår från all frågan om laboratoriets behov av ytterligare resurser för att möta en eventuell ökning av antalet blodprovsanalyser till följd av försöksverksamheten med rutinmässiga ulandningsprov övervägs i samband med arbelel på siatsverksproposilionen och all Kungl. Maj:l även eljest med uppmärksamhet följer arbetsbelastningen vid laboratoriet."

Med den skrivningen, herr talman, har utskottet riktat regeringens uppmärksamhet dels på den ogynnsamma arbetsbelastning som nu råder vid rättskemiska laboratoriet, dels på att insaiser kan komma atl behövas

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Trafiknykterhetsbrott

141

Nr 139

Tisdagen den lOdecerhber 1974

Trafiknykterhetsbrott

142

i anledning av detta riksdagsbeslut.

Herr talman! På grund av att vårt syfte med motionen även i den här delen fåll stöd av utskottet har jag inget annat yrkande än att jus-tilieulskoliels hemställan i dess belänkande nr 37 måtte bifallas.

Herr LOTHIGIUS (m):

Herr talman! Jag kan inte underlåta atl delge kammaren min uppfattning i denna fråga, eftersom jag tillhön trafiknyklerhetskommittén och varit med om dess överväganden. Jag är ganska oroad över en del av della förslag. Del gäller frågan om 0,5-promille- eller 0,8-promille-ampuller. Först och främst innebär förslaget på denna punkt trots allt en osäkerhet.

Vi har i kommitténs betänkande tagit upp den här frågan i en särskild skrivning och sagt om alternativ A och B, där A gäller 0,5- och B 0,8-ampuller: "Även om sålunda båda alternativen kan anses acceptabla från rättssäkerhetssynpunkt" - när vi säger att acceptabla kan det ena vara mer acceptabelt ur rättssäkerhetssynpunkt än det andra - "vill dock kommittén i della hänseende förorda del alternativ som reducerar andelen falskt positiva prov lill en ren obetydlighet, nämligen alternativ B."

Herr Lövenborg log upp frågan om de säkrare kontrollmetoderna och jag vill där säga att först när man får fram sådana säkrare metoder till allmänt bruk i Sverige bör man gå efter regeln med 0,5 promille. I dag får man vänta med delta eftersom det skulle skapa en stark osäkerhet.

När det gäller försöksverksamheten anser jag att förhållandet är det hell omvända jämfön med del särskilda yttrande som utskoitets ärade socialdemokratiska ledamöter har avgivit. Det är just med anledning av försöksverksamheten man skulle utgå från 0,8 promille för att pröva atl man inie fick den effekt man befarar. Det är min uppfattning i sammanhanget. Del är riktigare all sedan göra en nedtrappning. Därigenom kan man skydda den enskilde i deua sammanhang.

Vi skall komma ihåg alt de kontroller som polisen tidigare gjorde föranleddes i allmänhet av vederbörandes uppträdande och andedräkt. Det var alltså i allmänhet mera grava anmärkningar som var utslagsgivande för polisens ingripande. Kontrollerna berörde också etl litet klientel människor. Nu blir konlrollerna en rutin för ett stort antal bilister utan att anmärkningar riktats mot deras yttre uppträdande.

Min politiska kollega fru Kristensson tror att det kan uppmana bilister till all använda mera sprit om man har satt gränsen vid 0,8. Nej, rutinkontrollen som sådan är etl absolut starkt begränsande medel för att garantera atl vi får ett mindre antal personer i trafiken som använder sprit. Del är därför den här regeln har tillkommit och inte tvärtom.

Jag vill alltså i kammarens protokoll få inskrivet att jag icke delar ulskoiiels uppfattning alt provtagning skall göras med 0,5-promilleampullen. Den bör i stället ske med 0,8-promilleampullen eftersom det skapar en större säkerhet för den enskilde.

Jag yrkar inle bifall lill propositionen efiersom utskottet är ganska

enhälligt i sin uppfattning, men med anledning av vårt ställningstagande i kommittén när det gäller allmänpreveniionen kommer jag au rösta för reservationen 2 av herr Lövenborg, efiersom jag finner den mera tillfredsställande och mera i överensstämmelse med vad vi har kommit fram lill i vår utredning.

Under della anförande överlog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr LARFORS (s) kon genmäle:

Herr talman! Vi synes vara rörande eniga om att det är rätt all börja med rutinkontroller med utandningstesier. Del är också med glädje jag lyssnat till herr Lothigius på den punkten.

Däremot har vi skiljaktiga meningar om vilken ampull som skall användas för au mäta graden av alkohol i ett ulandningsprov. Del har ju varit enkelt att klara den här saken, om vi hade haft en absolut säker mätningsmelod. Det har vi inte. Osäkerheten, som herr Lothigius talade om, var man också medveten om i 1970 års trafiknykterhelskommitié som herr Lothigius själv tillhörde. Man diskuterade i kommitténs belänkande både metoden A eller B och slutade med att ge ell svagt förord för metoden B, dvs. 0,8-promilleampullen. Försiktigtvis tillades all del borde ankomma på rikspolisstyrelsen atl fä bestämma hur det skulle bli.

Jag vill nämna alt när trafiknykterhelskommitténs expert professor Goldberg inför utskotiet i år redogjorde för de olika mätmetoderna berörde han också den här delen av kommitténs belänkande. Det framgick då alt professor Goldberg i dag har en annan uppfattning än han hade dä han skrev under kommitténs betänkande.

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Trafiknykterhetsbrott

Herr LARSSON i Öskevik (c):

Herr talman! Låt mig först, liksom många andra, uttrycka min tillfredsställelse över att det nu - fyra år efter det att irafiknykierheiskom-mittén lade fram sitt betänkande om reviderad irafiknykterhetslagstift-ning - åtminstone kommer etl delförslag, som i stort anknyter till motsvarande avsnitt i kommitténs betänkande. Jag skall inte gå in pä någon djupare diskussion i deua ämne. Låt mig bara göra några små kommentarer.

Vi vet att trafikvolymen i samhället kontinuerligt har ökat under årens lopp. Vi vet atl även små mängder alkohol nedsätter reaktionsförmåga och omdöme i trafiken. Vi tror oss ha belägg för all upptäcktsrisken är liten och mörkialel stort beträffande rattonykterhet. Mot bakgrund av detta är förslaget i propositionen 154 om rutinmässiga ulandningsprov givetvis av värde. Förutom att man säkerligen uppnår en ganska stor allmänpreventiv effekt bör man vinna ökad kunskap beträffande den faktiska omfattningen av trafikonykterheien. Detta sista anser jag inte minst viktigt. Vi har alltför litet kunskaper om denna omfattning i dagens läge.

143

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Trafiknykterhetsbrott

144

Här har diskuterats om man skall använda 0,5-eller 0,8-promilleam-puller enligl Alcoleslmetoden vid rutinprovtagning. Här Lothigius har refererat vad trafiknykterheiskommittén kommit fram till. Bakgrunden till kommitténs förslag var helt enkelt att man så långt möjligt ville undvika att personer med icke straffbar blodalkoholhalt skulle tvingas underkasta sig blodprovstagning. Denna ökade rättssäkerhet föreslogs med hänsyn till allmänhetens förtroende för ett nytt system med rutinmässiga ulandningsprov.

Nu har utskottet föreslagit att man skall använda 0,5-promilleampullen även vid rutinkontroll och argumenterar för detta. Det ligger mycket i vad herr Lothigius sade, nämligen att det varit bättre atl börja med 0,8-promilleampullen och sedan trappa ned gränsen när man permanentade systemet. Men jag har ändå accepterat utskoitets förslag med hänsyn till att del rör sig om en försöksperiod där erfarenheterna självklart får utvärderas som underlag lill ell mera permanent syslem. Dessutom tror jag att mycket hänger på proviagningspersonalens goda omdöme. Detta goda omdöme kan säkerligen uppväga eventuella tekniska svårigheter.

I motsats till herr Jonsson i Alingsås skulle jag vilja ansluta mig till de tankegångar som framförts i del särskilda yttrande som fogats lill utskotlsbelänkandet av herr Larfors m. fl. Jag menar att användandet av 0,5-promilleampullen i rulinprov kan försvaras i dagens läge. Jag vill alltså inte gå emot detta förslag men vi får la upp den här frågan till förnyad prövning längre fram.

Här har också diskuterats frågan om Alcoleslmetoden för provtagning kontra andra mera tillförlitliga metoder. Nu är jag väl medveten om atl liden rinner i väg och att det har skett en del tekniska förbättringar sedan 1970, men vi var inom kommittén inte beredda att då förorda någon annan metod än just Alcoleslmetoden som trots alt det är en räii grov provtagningsmetod ändå var ett enkelt och effektivt prov som kunde användas vid kontroller ute på vägarna, medan de mera preciserade provtagningsmetoder som man kommit fram till var ömtåliga och följaktligen mindre lämpade för rutinkontroller.

Det är klart all man skall pröva även andra metoder, men jag tror att Alcoleslmetoden uppfyller alla de fordringar man i dag kan ställa på en metod att avgöra huruvida man skall företa blodprov eller icke i nykterhetshänseende.

Del har sagts att alkohol och trafik hör inte ihop. Del är alldeles riktigt. Ett sådant yttrande kan vi väl alla instämma i. Låt mig bara i det sammanhanget skarpt fördöma den s. k. information som tagit sig uttryck i publicering av tabeller över hur mycket man kan dricka av olika sorters vin och starksprit och ändå klara sig undan straff för rattonykterhet. Jag hoppas den sorlens missriktade propaganda skall försvinna ur svensk press, om den inte redan har gjort det.

Jag hälsar som sagt med tillfredsställelse förslaget om rutinkontroller. Min förhoppning är an riksdagen inom en snar framlid skall få ta ställning

lill de övriga förslag om revidering av irafiknykierheislagstifiningen som trafiknykterhetskommittén lade fram i sill betänkande 1970,

Frågan om påföljdsyslemet tycker jag bör lösas i ett sammanhang för alla typer av trafiknykierheisbrolt. Men del skulle väl, herr justitieminister, vara rätt bra om man kunde åtminstone avsluta irafiksäkerhetsåret med en ny lag beträffande påföljd för rattonykterhet och rattfylleri.

Jag har, herr talman, inget annat yrkande än utskottets.

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Trafiknykterhetsbrott

Herr SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Under nästa punkt på dagens föredragningslista kommer vi att diskutera trafiknykterhetsfrägor i allmänhet, och jag skall då mera utförligt la upp de frågorna. Men jag har begärt ordet också under denna punkt med anledning av några uttalanden som har gjorts från utskottets sida, där man närmast tycks ha varit av den uppfattningen att del här förslagel kanske har kommit väl tidigt. Man skulle helst ha velat avvakta tillkomsten av ännu säkrare undersökningsmetoder.

Den inställningen har jag litet svårt atl förslå, inte minst mot bakgrund av de chockerande siffror som kom fram under sommaren. 1 en undersökning som visserligen var bristfällig fanns det uppgifter som tyder på att en tredjedel av dödsolyckorna kan ha samband med alkoholförtäring i samband med bilkörning. Det är en så allvarlig sak att jag inte finner någon rimlig anledning att dröja med atl införa bestämmelser på denna punkt. Jag sade ifrån i somras att om del inle hade kommit en proposition hade jag haft för avsikt att väcka förslag i trafikutskottet, som då hade en motion liggande på denna punkt, att riksdagen skulle besluta t. o. m. ulan proposition. Så viktig ansåg jag att denna fråga var. Jag har velat nämna detta.

Ulskoltet har anfört att härvidlag "vill utskottet särskilt framhålla att erfarenheterna från rättssäkerhetssynpunkt kan motivera alt verksamheten avbryts eller au effektivitetsskäl kan tala för en annan provtagningsmetod". Till det vill jag säga all jag har det allra största förtroende för att herr justitieministern kommer att se till all denna verksamhet sköts på ell sådant sätt att man dels fåren effektiv metod, dels bevarar rättssäkerheten. Det vore en stor olycka, som jag ser det, om man skulle avbryta den här verksamheten, som jag tror kommer att vara till stor nytta.

Sedan är det väl också så att ulprovningen av nya metoder stimuleras just genom all man inför lagsiifining. Del är just den som motiverar en forcering av arbetet på den här punkten.

Så vill jag också uttrycka den förhoppningen att del här förslaget, som jag givetvis hälsar med stor tillfredsställelse, inte skall försena reform-arbeiet på övriga områden som rör trafiknykterhetsfrågorna och som inte är direkt beroende av denna försöksverksamhet. Det gäller, som herr Larsson i Öskevik här har sagt, påföljdsfrågorna; det gäller frågan om de personer som påstår sig inte ha förlän alkohol före eller under färden men strax efter färden och innan polisen hann ingripa, dvs. efterförtäring, där utredningen hade ett förslag. Men det gäller också områden som inte har

145

10 Riksdagens protokoll 1974. Nr 138-139

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Trafiknykterhetsbrott

behandlats av trafiknyklerhetskommittén utan av irafikmålskommittén, och jag hoppas att man inom depariementei snart kan lägga fram ett förslag när del gäller körkorlsindragningar.

Jag har träffat människor som är djupt moraliskt upprörda - och med rätta - över att en person som har blivit dömd för irafikonykterhet, som har avtjänat sitt straff och varit nykter i månader och kunnat starta på nytt, plötsligt får etl meddelande om att hans körkort är indraget. Del innebär en personlig katastrof för den människan, och jag tycker an det är oansvarigt alt vi i längden skall ha så inhumana metoder.

Jag vill rikta en vädjan lill justitieministern att försöka påskynda behandlingen i departementet av frågan om körkortsindragningar. Det förhållandet alt man nu haren försöksperiod med Alcotest kan inte rimligen få innebära atl man försenar övriga angelägna reformer.

Herr LARFORS (s):

Herr talman! Jag försäkrar herr Sven Gustafson i Göteborg alt man i utskottet inle varit tveksam inför förslaget om försöksverksamhet med rutinkontroller. På den punkten har vi enhälligt tillstyrkt förslaget frän departementet.

Men det har rått en viss tveksamhet om vilken mätmetod som skulle användas. Och där har utskottet uttryckt sig myckel försiktigt, vilket framgår av betänkandet: "Enligl utskottet mening hade det varit önskvärt att resultatet från den sålunda pågående ulprovningen av nya apparaltyper hade förelegal som underlag för en bedömning av vilken provtagningsmetod som bör användas vid rutinmässiga ulandningsprov."

Jag skulle tro atl herr Gustafson själv är beredd alt instämma i alt just det hade varit önskvärt. Om så hade varit fallet hade vi också sluppit den debatt vi nu har fört om själva mätmetoden.

De rutinkontroller som nu införs här i landet - på försök visserligen - är, såvitt jag vet, en ganska avancerad typ av irafikkonlroll. Jag tror alt det tidigare bara finns etl par länder i världen som har rutinkontroller av detta slag.

Det är bekant att del pågår en myckel kraftig verksamhet när det gäller utvecklingen av mätmetoder. Vi tror inom utskottet, med ledning av de upplysningar vi har fått, atl mycket kommer alt ske under försöksperioden. Därför borde man möjligen ha väntat något halvår med den här verksamheten, om del inte hade varit så alt vi skall ha ell irafik-säkerhetsår. Nu har vi emellertid anslutit oss till förslagel om rutinkontroller.

146

Fru KRISTENSSON (m):

Herr talman! Efter herr Larfors' inlägg kunde del kanske vara onödigt att jag tog till orda i polemik med herr Gustafson i Göteborg. Vi har ju alla liksom herr Gustafson den uppfattningen att frågorna om irafiknykierheten är utomordentligt viktiga. Atl utskottet har en argumentering som kunde lydas så alt vi menar att man egentligen skulle ha

velat skjuta på beslutet i ärendet beror enbart på att vi för vår del haft den uppfattningen, att testmetoderna inte är så tillförlitliga som hade varit önskvärt. Vi har i utskotiet fått en ny apparat demonstrerad, innehållande s. k. fuel-celler. Det är uppenbart att den ger en mycket högre grad av säkerhet än de sedvanliga Alcoteslampullerna, även om dessa ändock får anses acceptabla.

Vi har i utskottet ansett att det är viktigt att trafiknyklerhelskom-mitléns förslag framläggs, som vi har formulerat del, ulan onödigt dröjsmål. Jag vet inle vilken tidrymd man i justitiedepartementet menar skall svara mot etl sådant uttryck numera - det kan variera - men i varje fall har vi ansett del vara angeläget all dessa förslag framläggs snart. Vi tror att man under den pågående försöksverksamheten kan fä uppgifter lill ledning för det förslag som vi väntar på.

Jag vill vidare framhålla att trafikmålskommitténs förslag, hur angelägna de än kan vara, ligger utanför det ärende som justitieutskotlel behandlar i det betänkande som nu debatteras. Vi har inle haft vare sig anledning eller möjlighet att ta upp dessa frågor.

Låt mig också säga några få ord till herrar Lothigius och Larsson i Öskevik, som menade alt det hade varit rikligt atl börja med 0,8-promilleampullen för atl sedan, om så är befogat, gå ned lill 0,5-promilleampullen. Jag vill för det första säga att vederbörande, om 0,5-promilleampullen ger utslag, ändå har druckit en icke obetydlig mängd alkohol. För del andra tycker jag personligen, och del är väl också den uppfattning som omfattas av utskottet i dess helhet, all det med hänsyn till att vi har en gräns i vår irafiknykterhelslagstiftning, som ligger vid 0,5 promille, kan vara felaktigt att nu införa en annan gräns genom att börja med 0,8-promilleampullen och eventuellt sedan gå ned till 0,5-promilleampullen. En sådan ändring kan i praktiken - det vidhåller jag - leda till all många människor tror atl toleransnivån har höjts.

Jag tycker därför atl vi skall hålla fast vid den 0,5-promillegräns som gäller enligl lagstiftningen om trafiknyklerhelsbroll.

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Trafiknykterhetsbrott

Överläggningen var härmed slutad.

Punkterna 1-4

Kammaren biföll vad ulskoltet i dessa punkter hemställt.

Punkten 5

Propositioner gavs på bifall lill dels utskoitets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Lövenborg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lövenborg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller justilieutskottets hemställan i betänkandet nr 37 punkten 5 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Lövenborg.

147

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Alkoholens roll vid trafikolyckor

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Lövenborg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande reslutal:

Ja - 303

Nej -    18

Avstår -     1

Punkten 6

Propositioner gavs på bifall till dels utskoitets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Lövenborg, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lövenborg begärt votering upplästes och godkändes följande voieringsproposilion:

Den som vill atl kammaren bifaller justitieutskotiets hemställan i betänkandet nr 37 punkten 6 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Lövenborg.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Lövenborg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 299

Nej -    19

Avstår -     4

Punkten 7

Utskottets hemställan bifölls.

§ 8 Alkoholens roll vid trafikolyckor

Föredrogs irafikuiskoitets betänkande nr 26 i anledning av motion angående alkoholens roll vid trafikolyckor.

1 deua betänkande behandlades motionen 1974:1433 av fröken Hörlén m. fi. (fp) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde 1. för-söksverksamhel som klargjorde alkoholens roll vid trafikolyckor, 2. åi-gärder för alt öka informationen om de risker alkoholförtäring i samband med förande av fordon innebär i trafiken.

Utskotiet hemställde att riksdagen skulle avslå motionen 1974:1433.

148

Reservation hade avgivits av herrar Sven Gustafson i Göteborg (fp). Dahlgren (c), Håkansson (c), Stjernström (c) och Sellgren (fp) som ansett atl utskottet bort hemställa.

Nr 139

alt riksdagen i anledning av motionen 1974:1433 som sin mening gav Kungl. Maj:l till känna vad reservanterna anfört beträffande alkoholens

Tisdagen den
roll vid trafikolyckor.                                                       10 december 1974

Herr SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Jag var nyligen med på en konferens om alkohol och trafik,och där påstod en expert att risken alt bli upptäckt för en rattfyllerist är ungefär en på lusen. Bara var tusende rattonykter person riskerar alltså att bli uppläckt. En närvarande representant för polisen ansåg atl siffran var ganska realistisk, och den är också underbyggd i de statliga utredningar som har funnits pä det här området.

Del kan hända atl medvetandet om att risken att bli upptäckt är så försvinnande liten har medverkat till en viss slapphet, som jag tycker alt man under senare år har kunnat notera i det här sammanhanget.

Förr var det ganska vanligt att människor sade: "Nej tack, jag skall ingenting ha. Jag kör bil." Nu händer det allt oftare att man säger: "Ja tack, men jag skall inte ha så mycket. Jag skall ha ett glas vin, jag dricker ett glas öl, och del skall bara vara litet konjak till kaffet, för jag kör bil." Jag tror alt del är en allvarlig utveckling, och det är klart att den ökande mellanölskonsumtionen har bidragit. Det är få människor som vet om att två burkar mellanöl kan vara tillräckligt för att föra dem över gränsen till rattonykterhel.

Del är alltså dels medvetandet om alt upptäcktsrisken är liten, dels bristande kunskaper som kan vara motiv för alt man inte häller den som jag tycker självklara regeln att man inle skall blanda ihop alkohol och bilkörning över huvud laget.

Nu har tagits etl stort steg framåt genom det förslag om alkotesl som vi nyss har beslutat om. Men fortfarande finns det på stora områden svårigheter atl få exakta uppgifter om vilken roll som alkoholen spelar när del gäller trafikolyckorna. Därför är del angeläget att man tillvaralar alla möjligheter alt få sin kunskap förbättrad. Jag är helt övertygad om all om det kan framläggas bevis för del som man trodde sig kunna ana i somras - atl var tredje dödsolycka i trafiken skulle ha med alkohol-förtäring att göra - så kommer man i den här kammaren att ha myckel starka motiv för atl ingripa effektivt på denna punkt. Det skulle också säkert bland de många bilförarna i landet innebära ökad uppmärksamhet och ökad vaksamhet.

Det har gjorts några undersökningar i vårt land. Bl. a. har professor Gerhard Voigi gjort en mycket intressant utredning. Han har tagit blodprov på personer som varit inblandade i trafikolyckor. I en redogörelse för undersökningen sägs alt materialet är litet och därför inte tillåter några säkra slutsatser men atl del tyvärr inte finns något bättre material att tillgå.

Trafiknykterhetsuiredningen, som också diskuterade den här frågan, ansåg all det skulle vara värdefullt om del kunde tas blodprov på de personer som varit inblandade i irafikolycker. Men utredningen pekade

Alkoholens roll vid trafikolyckor

149

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Alkoholens roll vid trafikolyckor

samtidigt på alt här fanns humanitära och medicinska aspekter och sekretesskäl som man måste ta hänsyn till innan man ger sig in på en sådan verksamhet. Det sades också att man fann det angeläget alt en utredning kom till stånd, förslagsvis inom socialstyrelsen.

Vid förra årets riksdag väcktes motioner om en sådan utredning. Utskottet ansåg då alt hela den här frågan var under utredning och att del därför inte fanns anledning atl fatta något beslut om en särskild utredning, trots att såväl socialstyrelsen som trafiksäkerheisverkei hade tillstyrkt all en utredning skulle komma lill stånd.

I år är vi i det läget att vi har fattat beslut om alkotesl. Det blir en försöksverksamhet som sträcker sig ganska långt framåt i liden. Det kan finnas anledning att tro att man inom departementet vill avvakta resultatet av försöksverksamheten pä detta område innan man går vidare när del gäller frågor som har ett mera direkt samband med alkotesl. Det skulle kunna föranleda ytterligare dröjsmål på några år.

Nu råder enighet om atl frågan bör utredas, särskilt med hänsyn lill de humanitära och medicinska aspekter och sekretesskäl som jag tidigare nämnde, innan den av motionärerna föreslagna försöksverksamheten kommer till slånd. Då bör det vara viktigt, tycker jag, att den förberedande utredning som här har efterlysts och befunnits angelägen är genomförd, när man skall göra en samlad bedömning av de olika förslag som föreligger.

Det är av denna anledning som jag slår med på en reservation vari begärs alt riksdagen nu som sin mening skall ge Kungl, Maj:l lill känna att denna utredning bör komma till stånd, och jag yrkar bifall till reservationen.

150

Herr HUGOSSON (s):

Herr talman! Många tragiska trafikolyckor har inträffat på grund av all fordonsförarens omdöme varit nedsatt efter alkoholförtäring. Bilkörning och alkoholförtäring kan och får ej förenas, men det förekommer tyvärr i alltför stor utsträckning att så sker. Delta har bl, a, framgått av en undersökning som vår framstående trafikforskare professor Gerhard Voigt i Lund företagit - som också Sven Gustafson nämnde - i anslutning till inträffade dödsolyckor i trafiken i södra Sverige är 1972, Jag vill gärna hälla med Sven Gustafson om all det var skrämmande siffror som presenterades på etl i och för sig kanske något osäkert material.

Det är min förhoppning, herr talman, alt det beslut som riksdagen för en stund sedan fattade och som innebär en försöksverksamhet med rutinmässiga ulandningsprov - s. k. alkotesl - vid trafikkontroller, vid trafikolyckor och vid vissa trafikövenrädelser skall leda till atl irafiknykierheten förbättras. Under nästa år kommer vidare trafiksäkerheisverkei att ägna frågan om alkohol och trafik huvuduppmärksamheten i sin informationsverksamhet. Det blir alltså en stor kampanj för nykterhet i trafiken. Alkoholpolitiska utredningen, som inom kort skall avlämna sitt betänkande, har aviserat att den kommer med förslag till åtgärder för

all öka informationen om riskerna med alkohol i trafiken. Allt della hälsar vi med stor tillfredsställelse, eftersom allt som kan göras bör göras för alt få allmänheten alt inse alt alkoholförtäring och trafik inte går atl förena.

Bakgrunden till den fråga vi nu behandlar är den motion som väcktes under allmänna motionstiden av fröken Hörlén m. fi. och i vilken hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär för del första försöksverksamhet som klargör alkoholens roll vid trafikolyckor och för det andra åtgärder för att öka informationen om de risker alkoholförläring i samband med förande av fordon innebär i trafiken.

Herr talman! Vid behandlingen av denna motion i trafikutskottet ansåg jag personligen all motionen skulle överlämnas till justitieutskotlel och behandlas i anslutning till proposilionen 1974:154 med förslag till lagstiftning om trafiknykterhetsbrott, dvs. den proposition som riksdagen med smärre justeringar just har ställt sig bakom genom beslutet i föregående ärende på föredragningslistan. Utskottet ansåg dock all motionen skulle behandlas i trafikutskottet, och som framgår av trafikutskottets betänkande nr 26 har en reservation fogals till betänkandet.

Jag har förståelse för om kammarens ledamöter har svårt atl finna någon större skillnad mellan utskoitsmajoriietens skrivning och vad som framförs i reservationen. Enighet föreligger om alt någon åtgärd inle behöver företas för atl ytterligare öka informationen utöver de planer som nu föreligger eller som väntas inom kort och som jag här inledningsvis redogjorde för i korthet. På denna punkt avstyrker alltså utskottet enhälligt motionen.

Vad reservationen gäller är att reservanterna vill skriva lill Kungl. Maj:t därför atl de önskar en fullständig statistik angående alkoholpåverkade förares roll vid trafikolyckor. Genom riksdagens beslut för en stund sedan om en försöksverksamhet med alkotesl kommer man förhoppningsvis alt få ett bättre grepp om trafiknykterheten och därmed också en bättre statistik. De problem som kvarstår gäller de fall då föraren skadas till döds eller blir så svårt skadad att ulandningsprov inie kan företas. I sådana fall kräver reservanterna liksom motionärerna atl man skall utreda möjligheterna för en obligatorisk blodprovlagning och för dödade förare genomföra obduktion eller speciell provtagning.

Trafiknykterhetskommittén föreslog i sitt belänkande, Trafiknykterhetsbrott (SOU 1970:61), en mängd åtgärder, bl. a. alt man skulle utreda de möjligheter lill obduktion och obligatorisk blodprovstagning som reservanterna har pekat på. Frågan är föremål för Kungl. Maj:ls prövning i justitiedepartementet och har alltså ingalunda avskrivils. Det är emellertid en ytterst känslig fråga. Här måste säkra garantier skapas för fullständig sekretess, och hänsynstagande till medborgarnas integritet gör att man måste pröva frågan även av rent humanitära skäl. Från uiskoitsmajoriietens sida anser vi alt integritetshänsynen väger tyngre än en fullständig statistik, och vi har förståelse för att man noga och ingående prövar frågan i alla dess aspekter, innan den av reservanterna förordade

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Alkoholens roll vid trafikolyckor

151

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Alkoholens roll vid trafikolyckor

utredningen tillsätts. Detta mitt yttrande får dock inle, herr talman, tolkas så att vi frän majoritetens sida skulle vara mindre intresserade än reservanterna av atl öka trafiknykterheten på våra vägar och därmed trafiksäkerheten i vårt land.

Herr talman! Jag yrkar bifall till ulskotteis hemställan i trafikutskottels förevarande betänkande nr 26.

I detta anförande instämde herr Lothigius (m).

Herr PERSSON i Heden (c):

Herr talman! Bara några ord med anledning av atl jag inte står som undertecknare av den reservation som är fogad lill utskottets betänkande och som har skrivits under av tre fjärdedelar av centerns ledamöter och av folkpartiets två ledamöter.

Orsaken till att jag inle har skrivit under reservationen är att jag anser den vara totalt överflödig - därför atl de krav som reservanterna ställer är mycket grannlaga, vilket också herr Hugosson här har redogjort för.

Vi har alldeles nyligen här i kammaren behandlat propositionen 154, och med anledning av etl belänkande frän justitieutskotlel har vi beslutat om en försöksverksamhet på ett och ett halvt år, under vilken tid man skall undersöka möjligheterna att skapa klarhet om alkoholens roll vid trafikolyckorna. I reservationen föreslås nu ytterligare prov, nämligen vid sädana trafikolyckor där föraren blir antingen dödad eller sä allvarligt skadad all de vanliga proven inte kan las. Atl göra sådana prov är en grannlaga uppgift som måste utföras under humanitära förhållanden och sträng sekretess. Jag föreställer mig alt kraven i motionen 1433 redan är tillgodosedda; det riksdagsbeslut jag nyss talade om är enligt min mening tillräckligt för all få klarhet i alkoholens roll i trafikolyckorna. Jag tycker inte vi skall gä längre i delta sammanhang. Detta är orsaken till all jag inte kunnat biträda reservationen. Jag anser den - det vill jag säga ännu en gäng - vara alldeles överflödig.

Jag yrkar bifall till irafikuiskoitets hemställan.

152

Herr SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Med anledning av vad utskottets talesman sade vill jag framföra några synpunkter.

När del gäller vilket utskott som skall handlägga en fråga i fall som delta kan jag säga atl det avgörs i samråd mellan utskollskanslierna. Man framlägger där förslag om var moiioner av detta slag skall handläggas, och i detta fall var justilieutskottets kansli och trafikuiskoiieis kansli överens om alt det var lämpligt alt motionen behandlades av tra-fikutskoltel. Det är i och för sig naturligt, eftersom trafikutskottet tidigare har handlagt frågor av denna karaktär.

Jag kan i delta sammanhang nämna atl socialstyrelsen i ett remissyttrande förra året anförde alt trafiksäkerhetsfrågorna borde fiyitas över till kommunikationsdepartementet, efiersom de har ell så nära samband

med trafikfrågorna. Det borde i och för sig vara ett rimligt skäl för atl trafikutskottet skall handlägga motioner av detta slag.

Något yrkande om en annan behandling har icke väckts inom ulskoltet, vare sig av herr Hugosson eller någon annan.

Vi är alla överens om att det är angeläget att få så stora kunskaper som möjligt om den roll alkoholen spelar vid trafikolyckorna. Jag tror alt herr Hugosson och jag är fullständigt överens om den saken. Vi är också angelägna om att denna kunskap skall inhämtas under hänsynslagande lill humanitära och medicinska förhållanden och sekretesskäl. Vi har i reservationen skrivit all "humanitära och medicinska aspekter och sekretesskäl måste ges en avgörande betydelse".

Men samtidigt måste vi liksom trafiknykterhetskommittén konstatera alt möjligheterna att fä dessa kunskaper är myckel begränsade. Professor Voigt redovisar i sin myckel intressanta utredning all han när det gällde fordon-till-fordon-olyckor, alltså kollisioner, bara kunde undersöka tre procent av de överlevande. Han måste alltså grunda sina slutsatser på 3 av 100 överlevande. När del gällde singelolyckorna kunde han endast undersöka 40 procent, alltså mindre än hälften, av de överlevande. Del måste vara angeläget att man ger möjlighet till en ordentlig utredning på denna punkt.

Herr Hugosson säger att detta är en myckel grannlaga uppgift. Ja, det är det. Vi tycker att den är så grannlaga att det inle är möjligt att genomföra den inom ramen för en allmän departementsbehandling. Därför har vi i likhet med trafiknykterhetskommittén sagt att det vore angeläget att det kom lill stånd en särskild utredning om detta. Jag tycker alt den väg som anvisats av reservanterna är den bästa vägen, om man vill ha garantier för att denna fråga utreds med beaktande av de synpunkter vi har framfört.

Motionen innehöll också yrkande på ökad information om de risker som alkoholförtäring i samband med förande av fordon innebär i trafiken. Där hänvisar utskottsmajoriteten till att alkoholpolitiska utredningen skall avge ett betänkande, "som bl. a. uppges innehålla förslag lill åtgärder för att öka informationen om riskerna med alkohol i trafiken". Man talar också om irafiksäkerhetsåret. Men vi reservanter - della kanske jag bör understryka för herr Hugosson - har inle nöjt oss med meddelandet, att alkoholpoliliska utredningen enligl uppgift kommer att lägga fram förslag, ulan vi har velat hos Kungl. Maj:l hemställa atl man "med uppmärksamhet följer denna fråga och lar de ytterligare initiativ som är erforderliga i syfte att väsentligt minska antalet trafikolyckor som beror på förtäring av alkohol". Det ingår alltså i den hemställan till Kungl. Maj:t som utskoltsreservanterna vill göra.

Det är mot denna bakgrund, herr talman, som jag ånyo yrkar bifall till reservationen.

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Alkoholens roll vid trafikolyckor

Herr HUGOSSON (s):

Herr talman! Jag skall inte inveckla mig i någon lång debatt om for-

153

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Alkoholens roll vid trafikolyckor

154

malia. Jag framförde i trafikutskottet synpunkten, alt det kanske hade varit lämpligare alt behandla den här motionen i anslutning till behandlingen av den proposition som vi diskuterade här för ungefär en halvtimme sedan. Jag tror atl del hade varit bättre både ur behandlingssynpunkt och framför allt för kammardebatien, om frågan hade behandlats i etl sammanhang.

Därtill kommer alt jag menar atl de frågor som reservanterna lar upp är av speciell juridisk-leknisk karaktär. Integritetsaspekterna och sekretessproblemen är frågor som man har all anledning alt överväga. Sådana frågor handläggs normalt av juslitieulskottei. - Nog om detta, herr talman!

Del viktigaste är emellertid inte formalia, utan del viktigaste är ju saken. Jag vill då börja med alt citera vad utskotlsmajoriteten skriver i betänkandet. Först: "Utskottet vill i likhet med föregående år framhålla betydelsen av atl sambandet mellan alkohol och trafikolyckor klarläggs." Och sedan litet längre ner: "Den komplicerade frågan om vidgade möjligheter att ta blodprov i sammanhanget bör även enligl utskottets mening lösas innan den av motionärerna föreslagna försöksverksamheten kommer lill stånd. Utskottet, som i och för sig ställer sig positivt lill den av motionärerna förordade försöksverksamheten, finner sig med hänsyn till del anförda f n. ej berett atl tillstyrka motionärernas yrkande i denna del. Utskottet förutsätter dock att Kungl. Maj:t med beaktande härav uppmärksamt följer frågan och vidtar de åtgärder på området som må föranledas därav."

I mitt första anförande sade jag atl frågan är föremål för beredning i jusliiiedepartementet. Den beredningen kan mycket väl länkas resultera i att en särskild utredning får la ställning lill de här frågorna, men jag hävdar att redan beredningen i departementet är av utomordentligt stor betydelse, eftersom det ytterst gäller så känsliga frågor. För närvarande är sekretesslagstiftningen under övervägande, och vi kan nästa år vänta oss ett förslag till ny sekretesslag. Jag kan tänka mig atl justitiedepartementet vill avvakta det förslaget.

Vidare har vi här frågan huruvida man skall införa obligatorisk obduktion eller blodprovslagning på dödade eller svårt skadade förare. Gör vi del blir del ett så stort material all det naturligtvis måste behandlas med modern datateknik. Del gäller alltså att upprätta ett ytterst känsligt personregister på data. Därför finns det all anledning all fundera igenom dessa aspekter. Vi anser det därför angeläget alt man ytterst noga prövar ärendet innan man bestämmer sig för atl genomföra en försöksverksamhet.

Jag tror, herr talman, att det i sak inte är någon större skillnad mellan uiskoitsmajoriietens och reservanternas uppfattning i denna fråga. Såväl Ulskoitsmajorileten som reservanterna vill få ett bättre grepp om trafiksäkerheten, vi vill ha en bättre statistik som belyser i vilken utsträckning alkohol förekommer hos förare som framför fordon på våra vägar.

På den punkten råder det ingen oenighet mellan oss. Det är bara framkomstvägarna som vi diskuterar.

Herr SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Frågan om rättssäkerhet och integritet i vän moderna samhälle är sä stor alt den berör praktiskt laget varje ärende som behandlas i varje utskott.

Jag sätter värde på det positiva intresse som utskottets talesman har visat. Skillnaden mellan oss är väl alt vi reservanter litet mera pregnant vill ge vår uppfattning till känna.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskoitets hemställan, dels reservationen av herr Sven Gustafson i Göteborg m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lothigius begän votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller trafikutskottels hemställan i belänkandet nr 26 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Sven Gustafson i Göteborg m. fi.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fienalei av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Sven Gustafson i Göteborg begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja    208

Nej - 106

Avstår -     6

§ 9 Föredrogs

Konstitutionsutskottets belänkande

Nr 64 med anledning av proposition 1974:173 med förslag till ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten all utbekomma allmänna handlingar avseende sekretesskydd för handlingar i ärenden rörande studiestöd under sjukdom, m. m. jämte motion

Finansutskottets betänkanden

Nr 36 i anledning av propositionen 1974:179 angående försäljning av en fastighet i Växjö

Nr 37 i anledning av propositionen 1974:170 angående utgifter på till-läggsstat I lill riksstaten för budgetåret 1974/75 i vad avser finansdepartementets verksamhetsområde

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Alkoholens roll vid trafikolyckor

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

155

Nr 139

§ 10 Fortsatt tillämpning av prisregleringslagen

Tisdagen den

IflH       h    1Q74   Föredrogs finansutskottets betänkande nr 38 i anlednmg av propo-

_____________    sitionen 1974:160 angående förlängd tillämpning av allmänna prisregle-

Fortsatt tillämpning   ringslagen (1956:236) jämte motion.
av prisregleringsla
gen                      Kungl. Maj:i hade i proposilionen 1974:160 (handelsdepanementei) fö
reslagit riksdagen alt godkänna atl Kungl. Maj:i förordnade om fortsatt
tillämpning av 2-4, 6, 8 och 9 SS allmänna prisregleringslagen under
liden den 21 december 1974-den 20 december 1975.

I delta sammanhang hade behandlats den i anledning av propositionen väckta motionen 1974:1958 av herr Magnusson i Borås (m) vari hemställts alt riksdagen skulle besluta att med avslag pä Kungl. Maj:ts proposition 1974:160 förlänga lillämpningsiiden för den allmänna prisregleringslagen (1956:236) till den 31 maj  1975.

Utskottet hemställde

atl riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ls förslag och med avslag på motionen 1974:1958 godkände att Kungl. Maj:l förordnade om fortsatt tillämpning av 2-4, 6, 8 och 9 §§ allmänna prisregleringslagen under tiden den 21 december 1974-den 20 december 1975.

Reservation hade avgivits av herrar Söderström (m) och af Ugglas (m) som ansett atl utskottet bort hemställa,

atl riksdagen med anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall lill motionen 1974:1958 godkände att Kungl. Maj:t förordnade om försatt tillämpning av 2-4, 6, 8 och 9 §§ allmänna prisregleringslagen under liden den 21 december 1974-den 31 maj 1975.

156

Herr AF UGGLAS (m):

Herr talman! I alla länder, vars ekonomiska organisation bygger på näringsfrihet, betraktas prisstopp och olika former av prisreglering som exceptionella åtgärder, som regeringar inle får tillgripa annat än under mycket speciella belingelser. Del finns starka skäl för detta.

Möjligheterna alt tillgripa prisstopp skall finnas. I samband med allvarliga krisiillstånd, som inslag i ekonomiska krisprogram och vid internationella prisrörelser av undantagskaraktär kan prisreglering behöva komma lill användning.

Prisstopp har emellertid till sina verkningar karaktären av en Döbelns-medicin: de döljer symtomen och förvärrar sjukdomen på sikt.

Prisstopp stoppar inte priser. Prisstopp höjer däremot priser. Man kan med prisreglering förhindra en prisstegringskrafis omedelbara genomslag, men det kostar också något. Prisreglering i sig själv leder lill ineffektivitet, snedvridningar, substilutionseffekter och naturligtvis också risker för sysselsättningen.

Del finns även ett andra skäl av snarast politisk natur till att en full-maktslagsliftning om tillgripande av prisreglering bör vara av tillfällig karaktär. Frestelsen kan bli för stark för en regering som har delta instrument ständigt i sin hand alt i lagom tid inför etl val tillgripa prisslopp. Vi kan länka oss bilden av en finansminister som låter sig uppvaktas med blommor frän tacksamma husmödrar i en valrörelse.

Jag medger, herr talman, atl detta var hypotetiskt och en karikatyr, men det illustrerar det angelägna i atl lagstiftningen klart avgränsar prisregleringens användning till undanlagssitualioner med hänsyn till dess oberäkneliga och skadliga effekter pä sikt.

Moderata samlingspartiet har vid upprepade tillfällen vänt sig mot atl prisregleringsinstrumenlei skall fä användas som ett normalt inslag i den ekonomiska politiken. År 1971 yrkade vi avslag på propositionen 108 om fortsatt tillämpning och år 1973 avvisade vi regeringsförslaget om en utvidgning av prisregleringslagen. I andra situationer har vi emellertid accepterat att prisreglering tillämpas. En sådan situation måste anses föreligga i dag lill skillnad från de tidigare tillfällen sedan 1970 dä riksdagen tillstyrkt prisregleringslagens tillämpning. Uppenbart är risker för allvarliga prisstegringar i dag för handen. Vi är alltså beredda all tillstyrka en förlängning av lillämpningsiiden för lagen.

Vi vill emellertid understryka att prisreglering är ett allvarligt ingrepp i ekonomin, som på sikt kan förväntas leda lill besvärliga ekonomiska rubbningar. Jag vill här bara peka på jordbrukssektorn där svårigheter framdeles kan befaras. Del är därför rimligt all 1975 års riksdag inför det nya budgetåret får möjlighet atl pröva frågan om fonsall prisreglering. Etl lämpligt tillfälle till della är vid riksdagens behandling av komplet-leringspropositionen i maj månad. En förlängning av prisregleringslagen bör alltså enligt vår mening inle gälla längre än till den 31 maj 1975.

Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall lill reservationen.

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Fortsatt tillämpning av prisregleringslagen

detta anförande instämde herr Söderström (m).

Herr ÅSLING (c):

Herr talman! Allmänna prisregleringslagen har nu snan varit i lill-lämpning i två år. Under denna lid har vissa förändringar i dess till-lämpning genomförts. I mars i år utvidgades prisstoppet på vissa baslivsmedel alt gälla även mjöl och bröd. Samtidigt infördes prisstopp på vissa pappersprodukter och byggnadsmaterial. I juli upphävdes prisstoppet på pappersprodukter med något undantag och i ställe! infördes skyldighet alt anmäla prishöjningar. I september slutligen upphävdes prisstoppet pä trävaror och ersattes även på delta område med en skyldighet att förhandsanmäla prishöjningar. Vid samma tillfälle infördes också prisstopp på lantbruksmaskiner och gödselmedel.

1 samband med den oljeförsörjningskris som uppstod hösten 1973 kompletterades prisstoppet med prisreglering för motorbensin, brännolja och eldningsolja.

157

Nr 139                   Åtgärder inom ramen för den allmänna prisregleringslagen har alltså

Tisdagen den       ' ''y*''"* utsträckning tillgripits under de senaste åren. Bakgrunden

10 december 1974     ''" äeärderna har varit tendenser till onormalt kraftiga prisstegringar.

--------------- Det förtjänar emellertid i detta sammanhang atl särskilt betonas atl de

Fortsatt tillämpning åtgärder som kan vidtagas inom ramen för den allmänna prisreglerings-
av prisregleringsla- lagen endast är temporära och kompletterande åtgärder för att bekämpa
gen                    infiationen. Tyngdpunkten i infiationsbekämpandel måste självfallet lig-

ga inom andra sektorer av den ekonomiska politiken. Detta konstaterat närmast i anslutning till herr af Ugglas anförande här nyss.

Det förtjänar också att understrykas att den prisreglering som regeringen efter riksdagens bemyndigande vidtar måste utformas med den allra största varsamhet. Det ligger i systemets natur atl prisstopp och andra prisreglerande åtgärder aldrig får bli självändamål och överleva sig själva utan alt de måste ständigt anpassas till de reella förutsättningarna. Detta ställer mycket stora krav på den administrativa handläggningen av dessa instrument. Jag finner det i sammanhanget angelägel att betona atl åtgärdernas effekt i väsentlig utsträckning beror pä om administrationen av prisregleringslagen knyts så nära lill de reella för-utsällningarna att respekten och förståelsen för varje enskild åtgärd kan upprätthållas i handel och näringsliv i övrigt.

Riksdagen har nu att ta ställning till frågan om lagens tillämpning för ytterligare ett är, dvs. för liden den 21 december 1974 - 20 december 1975. När finansutskottet i fjol behandlade samma fråga rådde i princip enighet om det berättigade i att förlänga lagen ytterligare etl år. Visserligen består i är enigheten i bedömningen att den allmänna prisregleringslagen bör äga fortsatt tillämpning, men utskottet är tyvärr inte enigt när det gäller alt föreslå riksdagen förlängning av lillämpningsiiden. Utskottsmajoriteien har i det nu aktuella ekonomiska lägel inte funnit några som helst skäl att föreslå en kortare lillämpningstid än ett år. Bakgrunden för uiskoitsmajoriietens ställningstagande är självfallet de oroande prisstegringstendenser som alltjämt dröjer kvar. Konjunkturinstitutet beräknar i sin höslrapporl all prisstegringarna för 1974 kan komma all uppgå lill ca 12 procent. Del är avsevärt högre än man väntal tidigare i år. Även om en viss dämpning i prisstegringarna bör kunna förutses för nästa är torde det, inte minst mot bakgrund av den mternationella utvecklingen, finnas anledning att räkna med all konjunklurinslitulels prognos om en prisuppgång på 7 å 8 procent kan vara realistisk. Åtgärderna inom ramen för den allmänna prisregleringslagen blir alltså även under det kommande året mycket väsentliga kompletterande instrument i den allmänna inflaiionsbekämpningspolitiken. Inte minst i ett ekonomiskt labilt läge av den art vi nu kan säga att vi befinner oss i bör det bestämda kravet understrykas att prisregleringsätgärderna även i fortsättningen tillämpas smidigt och avvecklas utan kraftiga prisstegringar så snart marknadssituationen tillåter det.

Utskoitsmajoriietens bedömning kan sammanfattas på delta sätt: Pris-
158                   regleringslagen förlängd på ett år är i dag ett ofrånkomligt instrument

bland andra i arsenalen av infiationsbekämpningsmedel. Den är emellertid endast etl sekundärt instrument och tyngdpunkten i samhällets åtgärder för alt begränsa infiationen måste därför ligga pä andra områden. Herr talman! Jag ber atl få yrka bifall till hemställan i finansutskottets betänkande nr 38.

Herr LÖFGREN (fp):

Herr talman! Jag har vid flera tillfällen uttalat betänkligheter mot en alltför ensidig tro på prisregleringar och långvarigt verkande prisstopp. Jag var också reservant när vi förra gången behandlade en utvidgning av denna lagstiftning. Jag vill påpeka all jag då alldeles särskilt satte fingret pä nödvändigheten av en ordentlig aktion för att bekämpa inflationen.

Av allra största vikt är en naturligt verkande konkurrens och verksamma åtgärder inom den ekonomiska politiken för att förhindra och motverka inflationen. Den 3 maj i fjol, när vi debatterade denna fråga och jag stod på reservantplats, sade herr Franzén följande:

"Huvudsaken är att ni försöker sätta er in i vad det är fråga om. Det gäller inle all göra några stora ingrepp på prisregleringens område. Det gäller att skapa en bättre möjlighet för regeringen att via fullmaktslagen gripa in i etl tidigare skede."

Jag har fäst avseende vid delta uttalande mot bakgrunden av vad vi senare har fått uppleva. Det prisstopp som regeringen införde på trävaror kom myckel sent i förhållande lill vad en prisövervakning skulle ha föranlett. Den svårighet som uppstod för många företagare genom den mycket betydande retroaktiviteien i detta prisstopp har varit särskilt besvärande.

När jag nu i dag står på majoritetens sida och godkänner det förslag som utskottet här har kommit fram till, nämligen att förlänga lagen såsom Kungl. Maj:t begär, är jag särskilt angelägen atl peka på att utskottet har gjon etl betydelsefullt uttalande: "Utskottet vill också betona vikten av att prisövervakning sker på sådant sätt att om prisstopp måste införas della kan tillämpas ulan eller i varje fall med så liten retroaktiv verkan som möjligt."

Herr talman! Jag har velat anföra delta som ett väsentligt skäl till att jag denna gång helt och hållet har anslutit mig lill den majoritet som har ansett det nödvändigt att förlänga prisregleringslagen på det sätt som här föreslås av utskottet.

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Fortsatt tillämpning av prisregleringslagen

Herr AF UGGLAS (m):

Herr talman! Herr Åsling och jag är tydligen helt eniga om att prisstegringar normalt skall bekämpas med andra medel än prisreglering. Den åsiktsskillnad som föreligger här gäller ju uteslutande beslutet om den fortsatta lillämpningsiiden. Herr Åsling erinrade om att förra gången enighet förelåg om en fortsatt tillämpningslid på ett år. Det för oss i

159

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Lagförslag om kreditpolitiska medel, m. m.

detta sammanhang avgörande är atl prisstopp inte gradvis får utvecklas till ett normall inslag i den ekonomiska politiken. Lagen har enligt vår mening nu varit i tillämpning under så lång tid all en kortare fortsatt tillämpningstid förefaller oss myckel önskvärd med hänsyn till att riksdagen i vår skall få möjlighet all åter pröva frågan.

Herr ÅSLING (c):

Herr talman! Jag kan gärna vitsorda alt i denna fråga föreligger bara nyansskillnader mellan herr af Ugglas och min uppfattning. Jag vill dock betona att denna lagstiftning har en karaktär av fullmaktslag och atl diskussionen beträffande tillämpningen med fördel kan anstå till dess man tar upp bedömningen av konkreta åtgärder som har föranleits av fullmaktslagen.

Mot den bakgrunden finns det enligt vår mening ingenting atl invända mot en förlängning pä ett är. Tvärtom, i det ekonomiska läge som vi nu befinner oss i är uiskoitsmajoriietens förslag etl uttryck för en målmedveten strävan att bemästra infiationsiendenserna.

160

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskoitets hemställan, dels reservationen av herrar Söderström och af Ugglas, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad.

§ 11 Lagförslag om kreditpolitiska medel, m. m.

Föredrogs finansuiskoitets betänkande nr 39 i anledning av propositionen 1974:168 med förslag lill lag om kreditpoliliska medel, m. m., jämte moiioner.

I propositionen 1974:168 hade Kungl. Maj:i (finansdepartementet) efter hörande av lagrådet föreslagit riksdagen att anta i propositionen framlagda förslag till

1.    lag om kreditpolitiska medel,

2.    lag om ändring i lagen (1934:437) för Sveriges riksbank,

3.    lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten an utbekomma allmänna handlingar,

4.    lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse,

5.    lag om ändring i lagen (1955:416) om sparbanker,

6.    lag om ändring i lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "Propositionen innehåller förslag till lag om kreditpolitiska medel och

lill vissa följdändringar i bl. a. banklagstiftningen.

Lagen om kreditpoliliska medel föreslås ersätta de nuvarande kreditpolitiska lagarna från år 1962, dvs. likviditets- och kassakvotslagen, pla-ceringskvotslagen och ränieiegleringslagen. Den nya lagen skall liksom dessa ha karaktär av fullmaktslag. För tillämpning av lagen krävs förordnande av regeringen. Pä framställning av fullmäktige i riksbanken kan förordnande om kredilpoliliski medel meddelas, om det behövs för au uppnå de mål som fastställts för riksbankens penningpolitiska verksamhet.

Den gällande kreditpoliliska lagstiftningen utmärks av en långt gående detaljreglering i fråga om de olika kreditpolitiska medlen. 1 den föreslagna lagen anges i princip endast ramar och riktlinjer för lagens tillämpning. 1 övrigt överlåts det på riksbanken att utfärda behövliga föreskrifter.

Den föreslagna lagen upptar kreditpoliliska medel som svarar mot dem som ingår i den nuvarande lagstiftningen, dvs. likviditets- och kassakrav, placeringspliki, emissionskontroll och räntereglering. Ytterligare två instrument föreslås ingå bland de lagreglerade kreditpoliliska medlen, nämligen utlåningsreglering för kontroll av bankinstituiens utlåning och särskild placeringspliki för tryggande av bostadsbyggandets försörjning med byggnadskrediter.

Mot bakgrund av den år 1968 genomförda samordningen av bank-insiitutens rörelseregler har den föreslagna lagen i princip utformats enhetligt för de olika bankinsliiutsgrupperna. Den nuvarande särskilda regeln för Sparbankernas Bank och Jordbrukets Bank vid tillämpning av likviditetskrav föreslås dock bli överförd till den nya lagen. Vidare finns liksom hittills möjlighet för riksbanken all i olika hänseenden differentiera föreskrifter, om det är motiverat av hänsyn lill skillnader mellan olika instituts verksamhet.

De nuvarande kreditpoliliska lagarna är tidsbegränsade. Efter beslut av 1974 års vårriksdag gäller de tills vidare, dock längst till utgången av juni 1975. Den nya lagen föreslås gälla ulan lidsbegränsning och träda i kraft den 1 januari  1975."

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Lagförslag om kreditpolitiska medel, m. m.

I detta sammanhang hade behandlats de i anledning av proposilionen väckta motionerna

1974:1996 av herr Andersson i Örebro m. fl. (fp, c, m),

1974:1997 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställts alt riksdagen skulle besluta an 19 § i förslaget till lag om kreditpolitiska medel skulle erhålla av motionärerna angiven lydelse, innebärande atl förordnande om allmän placeringspliki skulle kunna meddelas för att tillgodose behovet av långfristig kredit även ål landstingskommun och primärkommun.

1 Riksdagens protokoll 1974. Nr 138-139

161

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Lagförslag om kreditpolitiska medel, m. m.

1974:1998 av herr Hylländer (fp) vari hemställts

A. atl riksdagen beslutade avslå propositionen i vad avsåg förslaget
till lag rörande utlåningsreglering, emissionskontroll, allmän placerings
plikt, särskild placeringspliki och räntereglering,

B. atl riksdagen, därest yrkandet under A skulle avslås, beslutade att
förordnanden utfärdade med stöd av 14 § lill och med 27 § i förslag
till lag om kreditpolitiska medel förelades riksdagen för godkännande
inom en månad efter tillkännagivandet samt att lag om kreditpoliliska
medel skulle gälla för en tid av tre år.

1974:1999 av herr Josefson m. fl. (c) vari hemställts att riksdagen vid behandlingen av proposition 1974:168 beslutade

1.    att den föreslagna nya lagen om kreditpoliliska medel tidsbegränsades lill tre år,

2.    att som sin mening uttala vad som anföns i motionen beträffande den särskilda placeringsplikten och kreditförsörjningen för mindre och medelstora företag samt

1974:2000 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m) vari hemställts att riksdagen för sin del beslutade om av motionärerna föreslagna ändringar i till Kungl. Maj:ts proposition 1974:168 fogade förslag lill lag om kreditpolitiska medel, nämligen

1)   alt 1 S skulle erhålla av motionärerna angiven lydelse, innebärande all den särskilda placeringsplikien skulle utgå ur lagförslaget,

2)   att 3 § andra stycket skulle erhålla av motionärerna angiven lydelse, innebärande att även emissionskontroll borde tillhöra gruppen extraordinära medel,

3)   att 4 § andra stycket skulle erhålla av motionärerna föreslagen utformning och lydelse, innebärande dels atl varje förordnande om kreditpoliliska medel skulle tidsbegränsas lill ett år, dels att förordnande om extraordinära kreditpoliliska medel i efterhand borde underställas riksdagen för godkännande,

4)   att 22, 23 och 24 §§ om särskild placeringsplikt skulle utgå ur lagförslaget,

5)   alt 33 § skulle erhålla av motionärerna angiven lydelse, innebärande atl riksbankens beslut skulle kunna överklagas hos Kungl. Maj:t,

6)   alt övergångsbestämmelserna till lagen i viss del skulle ha av motionärerna angiven lydelse, innebärande att lagstiftningens giltighetstid skulle begränsas lill tre år.

162

Ulskoltet hemställde

1. beträffande förslag till lag om kreditpolitiska medel au riksdagen med anledning av Kungl. Maj:is förslag och med bifall till motionerna 1974:1999 moment 1 och 2000 moment 6 samt med avslag på motionerna 1974:1996, 1997, 1998 och 2000 momenten 1-5 skulle anta det i propositionen 1974:168 framlagda förslaget till lag om kreditpolitiska medel

med den ändringen att 4 § och övergångsbestämmelserna skulle erhålla av utskotiet föreslagen lydelse,

2.    beträffande den särskilda placeringsplikten och krediiförsörjningen alt riksdagen med anledning av motionen 1974:1999 moment 2 som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört..

3.    beträffande övriga i propositionen framlagda lagförslag att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:is förslag skulle anta i proposilionen 1974:168 framlagda förslag lill

A.   lag om ändring i lagen (1934:437) för Sveriges riksbank,

B. lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att
utbekomma allmänna handlingar,

C.   lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse,

D.   lag om ändring i lagen (1955:416) om sparbanker,

E.   lag om ändring i lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen.

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Lagförslag om kreditpolitiska medel, m. m.

Reservationer hade avgivits

1) av herrar Söderström (m) och af Ugglas (m) som ansett att utskottet
under 1 bort hemställa,

beträffande förslag till lag om kreditpoliliska medel au riksdagen med anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionen 1974:1998 moment B och med bifall lill motionerna 1974:1999 moment 1 och 2000 samt med avslag på motionerna 1974:1996, 1997 och 1998 moment A skulle anta det i propositionen 1974:168 framlagda förslagel till lag om kreditpolitiska medel med den ändringen att 22, 23 och 24 §§ skulle utgå och atl I, 3, 4 och 33 §§ samt övergångsbestämmelserna skulle erhålla av reservanterna föreslagen lydelse,

2) av herr Hermansson (vpk) som ansett att utskottet under 1 bort
hemställa,

beträffande förslag till lag om kreditpolitiska medel au riksdagen med anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall lill motionen 1974:1997 samt med avslag på motionerna 1974:1996, 1998, 1999 moment 1 och 2000 skulle anta det i proposilionen 1974:168 framlagda förslagel till lag om kreditpoliliska medel med den ändringen atl 19 § skulle erhålla av reservanten föreslagen lydelse.

Herr SÖDERSTRÖM (m):

Herr talman! Det utskottsbetänkande som vi nu skall ta ställning till avser förslag lill lag om kreditpolitiska medel, och det är föranlett av proposilionen 168. Den proposilionen togs i konselj den 25 oktober 1974, och sedan den delats ut i riksdagen var sista motionsdagen den 26 november 1974. Om jag räknar in även måndagar hade vi sammanlagt 13 arbetsdagar lill vårt förfogande efter denna sista motionsdag. Inom denna tid skulle finansutskotiet arbeta med föredragningar av propositionen och därav följande motioner, få lyssna till vad represenianier för såväl riksbanken som Svenska bankföreningen, PK-banken, Svenska

163

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Lagförslag om kreditpolitiska medel, m. m.

164

sparbanksföreningen och Sveriges jordbrukskasseförbund hade för kommentarer m. m. att framföra, för att så småningom i tisdags kunna justera sill belänkande med den pressen på oss, all vi måste vara klara innan kammardebaiien började.

För dem som av olika anledning inie kunde godta förslaget i dess helhet återstod därefter att under samma tidspress skriva reservationer, så alt betänkandet kunde gå till tryck, sedan sekretariatet - fortfarande med samma tidspress på sig - kunnat sammanställa det omfattande material som nu återfinns i utskotlsbelänkandet.

Jag anser att regeringen - milt sagt - i hög grad överskattar riksdagens möjligheter att effektuera regeringens förslag, som läggs så sent på riksdagens bord. Della är inte heller del enda exempleipå sent lagda förslag, utan det har tyvärr mera blivit praxis år från år. Men när det gäller just detta betänkande har jag speciellt försökt att undersöka om det inte varit möjligt all undvika den nu uppnådda situationen. Jag har då kommit fram till all del inle borde ha berett några större svårigheter.

Förspelet till proposilionen är an herr Sträng år 1971 tillsatte en utredning på tre personer, som hade sakkunskap speciellt från deparlemenl och riksbank. När nu herr Sträng dels gell denna utredning detaljerade direktiv, dels icke låtit uiredningen bli parlamentarisk, är det ganska förvånande alt utredningens betänkande inte kommit fram förrän 1974. Om detta betänkande bara kommit fram hösten 1973 hade proposilionen kunnal läggas på våren 1974 och riksdagen fåll erforderlig tid lill behandling. Detsamma gäller för de remissinstanser till vilka utredningsresultatet remitterats. Det är inte mindre än 34 stycken, bl. a. kreditinstituten utanför riksbanken, vilkas beroende av lagförslagen är så stort, atl man ställer sig undrande lill alt de inte alls varit företrädda redan i utredningen.

Följden av remissen blev nu att ett stort antal instanser hade många erinringar all framföra, vilka redovisas i proposilionen. Men herr Siräng har inle velal tillmäta dessa många erinringar någon betydelse, utan han har, såviii jag kan bedöma, helt följl utredningens förslag - bara med ell enda undanlag. Del gäller huruvida avvikelser från den uppgifts-skyldighet som utredningen föreslagit skall föranleda vite. Där avsiyrker herr Siräng förslaget om vite, vilkei får anses som ganska remarkabelt i detta sammanhang.

I övrigt kan man konstatera att herr Siräng så alt säga går hand i hand med uiredningen - det är bara i utiryckssättet i propositionen man kan iakttaga någon skillnad. Jag skall be au få göra några citat ur ut-skotlsbeiänkandei. Där heier del:

"Departementschefen följer i detta avseende utredningens förslag."

"Departementschefen förordar därför att den kreditpoliliska lagstiftningen utformas i enlighet med de principer utredningen angcil."

"Departemenischefen delar också utredningens uppfattning."

"Departementschefen ansluter sig till utredningens uppfattning."

"Departementschefen anser i likhet med utredningen."

"I likhet med utredningen--- anser departementschefen."

Då jag har läst avsnittet om vad departement.schefen tänker och tycker och funnit den absoluta överensstämmelse som råder med vad utredningen föreslagit, har jag nästan saknat den mening som skulle ha kunnat ersätta alla dessa citat. Det kunde ha stått ungefär följande: "Uiredningen har på ett förtjänstfullt sätt följt de direktiv jag givit den och samtidigt avhållit sig från att därutöver lägga några andra synpunkter på den kreditpolitiska lagstiftningen. Jag saknar därför anledning att närmare 3a in på vad de remissinstanser vilka har avvikande mening anfört." Analogt härmed hade det också varit mera rationellt om departementschefen på förhand meddelat remissinstanserna, att avvikande uppfattningar gentemot utredningsförslaget icke skulle beaktas. Då hade många dyrbara arbetstimmar kunnat inbesparas och användas till annat ändamål.

Herr talman! Vad jag nu sagt kanske av många uppfattas som etl försök alt raljera och skämta, men jag kan försäkra an så är ej fallei. Jag fick idén lill dessa tankegångar då jag läste in ett annat ärende som finansutskonei behandlat samtidigt med propositionen om kreditpoliliska medel. Jag avser framställningen 1974:22 från fullmäktige i riksbanken med förslag om riksbankens organisation m. m., som föranlett finansutskottets betänkande nr 40. 1 detta ärende har en utredning arbetat och framlagt förslag till ändringar vilka efter företagen organisationsöversyn godtagils av riksbanksfullmäktige och därefter förelagts riksdagen. Där framhålles bl. a. följande:

"Ulredningens förslag till resursförstärkningar har tre syften. De ökade resurserna bör för det första medge att den nuvarande höga volymen av överiidsarbeie reduceras. Fördel andra boren bredare beslutsunderlag kunna framställas för riksbankens ekonomisk-politiska åtgärder. För det tredje anser utredningen att kvaliteten på del material som redan nu utarbetas inom banken bör kunna höjas."

Under rubriken "2.2 Behov av resursförstärkning och organisatoriska förändringar" anförs på s. 57 i framställningen från fullmäktige i riksbanken;

"Även om ambitionerna sålunda har fått inskränkas på väsentliga verksamhetsområden, är belastningen på den berörda personalen oacceptabelt hög. Arbetssituationen har tvingat fram en mer eller mindre kontinuerlig övertid. Det gäller särskilt avdelningschefer och andra tjänstemän i ar-beisledande siällning liksom den personal som sysslar med större utredningsuppdrag. För flera av dessa uppgick övertidsvolymcn under första halvåret 1974 uppskattningsvis till 200-300 timmar. I etl begrän.sat antal extrema fall torde överiidsuttaget vara minst det dubbla."

På s. 61 anförs:

"Under nuvarande förhållanden medför arbetet i samband med de of fentliga utredningarna ofta att brist på resurser uppstår för fullgörandet av de interna uppgifterna inom berörda avdelningar. Därtill kommer alt de tjänstemän som engageras i utredningarna som regel har en arbets-ledande ställning. Särskilda svårigheter kan uppstå genom alt dessa tjän-

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Lagförslag om kreditpolitiska medel, m. m.

165

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Lagförslag om kreditpolitiska medel, m. m.

stemän är hårt engagerade, samtidigt som viss övrig personal, som inte berörs av utredningarna, blir ställd med bristande ledning i del löpande arbetet."

Riksbanken är bara en av 34 remissinstanser lill utredningsförslaget om kreditpolitiska medel. Jag tror att jag med ganska stor säkerhet vågar påstå, atl samtliga remissinstanser har samma svårigheter som riksbanken vad gäller att avdela resurser och tid för offentliga utredningar. Dessutom torde riksbanken tillhöra den grupp, vars remiss behandlas positivt, medan många andra remissinstanser redan pä förhand kan misstänka alt allt det arbete som nedläggs för deras del torde kunna anses som bortkastat. Trots detta uträttas ett grundligt arbete från alla håll. Det kan möjligen ha den förtjänsten att tungt vägande argument kan komma fram vid utskottsbehandling och via reservationer och kammardebalier nå offentlighet, men det anser jag vara en mycket klen tröst för den insats som totalt görs.

Etl utredningsförslag av den omfattning som nu är aktuellt torde inte kunna slutbehandlas av någon remissinstans med mindre än 40-50 timmars arbete. Det skulle innebära alt det tillsammans nedlagts ca 1 500 arbetstimmar av högt kvalificerad personal, för vilken timersättningen inte torde understiga 200 kronor. I pengar skulle detta betyda ca 300 000 kronor i direkta remisskoslnader bara för en enda utredning.

Det är således etl mycket allvarligt problem, som jag velat belysa, och jag tycker att del borde mana till en stunds efiertanke. Risken finns även alt, om remissystemet alltmer används pä sätt som nu skett, negativa effekter kan uppkomma med påföljd alt del råkar i vanrykte.

Herr talman! Nu har vi alt ta ställning till finansutskottets betänkande nr 39, tillkommet i all hast men lack vare många övertidstimmar på vårt sekretariat i ett skick som vi blivit både vana och bortskämda med här i riksdagen.

Ulskoltsbetänkandet är inte enhälligt utan är försett med reservationer, varav den ena är från representanterna för moderata samlingspartiet. Del säg från början ut som om betänkandet även skulle få en s-vpk-reser-vaiion, men efter en enskild och hemlig förhandlingsomgång mellan centerpartiet, folkpartiet och socialdemokraterna överenskoms att lagen skulle bli tidsbegränsad. Om detta fanns motioner från samtliga de borgerliga panierna, och jag förmodar att socialdemokraterna inte ville riskera att denna fråga skulle avgöras genom lottning. Den reservation som vi har avgivit ansluter i huvudsak till vad vi ansett vara värdefullt och riktigt i det som framförts av en del remissinstanser. Jag skall inte närmare gå in på reservationens innehåll, eftersom herr af Ugglas senare kommer att göra detta. Jag nöjer mig därför, herr talman, lill sist med att yrka bifall lill moderata samlingspartiets re.servation.

166

Herr HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Jag yrkar bifall lill reservationen 2 och vill anföra tre synpunkter på förslaget lill lag om kreditpolitiska medel.

1. För atl en effektiv kreditpolitik skall kunna bedrivas, effektiv i den
meningen att den förmår styra kapitalströmmarna och minska storka
pitalets makt över ekonomin, krävs det alt kreditväsendet och i första
hand de privata affärsbankerna förstatligas. Då först kan man få en total
och övergripande samhällelig styrning av kreditsirömmarna.

Inom affärsbanksväsendet har det ju skett en stark centralisering. Det har funnits över 80 privata affärsbanker i Sverige, nu finns det en handfull. Skandinaviska enskilda banken och Svenska handelsbanken är helt dominerande. Det möter alltså inga svåra tekniska problem att förstatliga affärsbankerna. Kapitalismen har genom sin egen utveckling i hög grad underlättat den saken.

Vpk har vid flera tillfällen rest kravet på nationalisering av de privata affärsbankerna. Vi återkommer redan till nästa års riksmöte med detta krav, som vinner en allt bredare anslutning inom hela arbetarrörelsen.

2. Den hittillsvarande kreditpolitiken har visat sig helt otillräcklig för
au kunna styra kreditgivningen i önskad riktning. Propositionens skild
ring av den faktiska utvecklingen under de senaste åren ger lydliga belägg
för det. Nu innebär förslagel om ny lag i viss mån en utvidgning av
de kreditpoliliska medlen. Kreditinstitutet skall kunna åläggas placerings
plikt för atl tillgodose behovet av långfristig kredit åt staten eller för
bostadsbyggandet. Vi förutsätter att lagen här skall tolkas så, atl pla
ceringsplikt skall kunna anbefallas t. ex. vid statlig industrilokalisering.

Denna bestämmelse bör emellenid enligt vår mening utvidgas. Kommuner och landsting har för närvarande mycket stora kreditbehov. Vpk vill att den allmänna placeringsplikien skall kunna användas föratt hjälpa kommuner och landsting lill lån, för alt hjälpa dem att sköta sin kre-dilförsörjning. Vi vill att detta skall sägas ut i lagen och föreslår ett tillägg i  19 §.

Jag måste, herr talman, säga att jag är mycket förvånad över all socialdemokraterna, och särskilt herr Ekström med sina erfarenheter från den kommunalekonomiska uiredningen, inte vill stödja della förslag.

3. För alt riksbanken på ett effektivt sätt skall kunna använda den
kreditpolitiska lagstiftningen krävs det all man vet hur länge denna skall
vara i kraft. Osäkerhet på denna punkt försvårar riksbankens arbete. Re
geringen har ju också föreslagit atl den nya lagen skall vara permanent.
Finansministern ger i propositionen en rad goda skäl för denna stånd
punkt.

Socialdemokraterna i finansutskottet går emellertid emot finansministern på den punkten. De stöder i stället de borgerliga motioner som yrkar på en tidsbegränsad varaktighet av tre år. Motiveringen härför kan jag inle finna hållbar. Riksdagen har ju möjlighet att varje år ta initiativ till en ändring av lagen, om den skulle vilja del. Kredilpolitiken diskuteras, som vi vet, varje år i flera debatter.

Under de föredragningar som skett i finansutskottet har jag noterat alt representanterna för de stora affärsbankerna bestämt krävt en tidsbegränsning av lagen. Det har varit deras viktigaste krav. Så blir det

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Lagförslag om kreditpolitiska medel, m. m.

167

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Lagförslag om kreditpolitiska medel, m. m.

168

också om finansutskottets hemställan bifalles.

För min del vill jag emellertid yrka bifall till proposilionen i alla delar med det tillägg lill 19 § som föreslås i vpk-motionen och i reservationen 2. Det innebär alltså att övergångsbestämmelserna bör formuleras sålunda: "Denna lag träder i kraft den  1 januari  1975."

Herr ÅSLING (c):

Herr talman! När utredningen om kreditpoliliska medel i början av detta år lade fram sitt betänkande med förslag om alt de sedan 1962 gällande tre kreditpolitiska lagarna skulle ersättas av en ny samordnad och enhetlig lagstiftning, möttes förslaget på sina håll av en rätt bister kritik, som också här har åberopats. Det blev nödvändigt för finansdepartementet atl arbeta över frågan. Propositionen i ärendet, som ursprungligen aviserats till vårriksdagen i år, blev fördröjd och föreligger nu för beslut. Man kan konstatera att dröjsmålet varit nyttigt. En del justeringar och modifieringar har blivit följden, och över huvud laget har frågan mognat.

Herr Söderström har här åberopat de kritiska yttranden som från remissinstansernas sida har knutits lill utredningen. Jag vill påminna om atl remissinstanserna i påfallande hög grad har uppehållit sig vid de tekniska sammanhangen när det gäller att administrera en kreditpolitisk lagstiftning. Frågan måste ju också ha en total politisk avstämning, och det är den som vi här i kammaren har att göra.

Den kreditpolitiska lagstiftningen intar en central ställning i stabiliseringspolitiken, eftersom den drar upp ramarna för kreditpolitiken. Med de anspråk som nu ställs pä stabiliseringspolitiken är del naturligt atl den kreditpolitiska lagstiftningen har stort intresse och hög aktualitet. Del är mot den bakgrunden man får se den breda samling som skett i finansutskottet bakom tanken på en inte bara samordnad utan också i vissa avseenden utbyggd kreditpolitisk lagstiftning. Samtidigt finns det emellertid anledning att med alldeles speciell skärpa betona behovet av samordning och avstämning mellan de skilda medel som används i stabiliseringspolitiken. Den höjda ambitionsnivån inom kreditpolitiken får naturligtvis inte ersätta åtgärder som hör hemma inom finanspolitikens ram. Kreditpolitiken kan aldrig bli annat än ett komplement lill finanspolitiken.

Den kritik mot den höjda ambitionsnivån i den kreditpoliliska lagstiftningen som man kunnal notera här och var har huvudsakligen varit en kritik mot en benägenhet under vissa perioder från regeringens sida atl överfiytta vissa stabiliseringspolitiska krav, som egentligen hör hemma inom finanspolitiken, lill kreditpolitiken. Del klassiska exemplet är den drastiska kreditpoliliska åtstramningen 1969-1970 som fick orimliga konsekvenser för näringslivet.

Till bilden hör naturligtvis också atl den kreditpoliliska lagstifiningen enbart bildar den ram inom vilken riksbankens relationer med banker och kreditinstitut närmare har alt utvecklas-. Ur stabiliseringspolilisk syn-

punkt är det självfallet angeläget all samspelet mellan kapitalmarknadens parter kan präglas av ömsesidigt förtroende och förståelse för de speciella problem som kan möta. Delta är emellertid en fråga som man aldrig kan lagstifta om. Den är nämligen beroende av parternas sätt alt sköta sina uppgifter. Klart är i varje fall atl den förstärkta kreditpoliliska lagstiftning som riksbanken nu får all arbeta inom kommer alt ställa ökade krav på ett förtroendefullt samarbete mellan kreditinstituten och riksbanken.

Det finns också för riksdagen anledning alt, sedan ambitionsnivån nu höjts frän lagstiftarnas sida, med skärpt vaksamhet följa relationerna mellan riksbanken och kreditinstituten. I della sammanhang tycker jag atl reservanterna både till höger och till vänster är alltför pessimistiska i sin bedömning av riksdagens' möjlighet att öva inflytande på och överinseende över den kreditpolitiska lagstiftningens funktion.

Ulskoitsmajorileten har stannat för all, under hänvisning till atl riksbanken är ett riksdagens organ, inte föreslå någon besvärsrätt hos Kungl. Maj:t. I stället hänvisas lill den kontinuerliga bevakning av kreditpolitiken som riksdagen kan upprätthålla genom finansutskottets beredning av frågor som rör riksbanken. Delta bör ses som etl uttryck för uiskoitsmajoriietens övertygelse att en höjd ambitionsgrad i den kreditpoliliska lagstiftningen också måste följas av motsvarande höjning av ambitionsnivån i riksdagens granskning av kredilpolitikens verkställighet.

Del är värt att notera att utskottsmajoriteten accepterat centerns tankegångar i detta avseende. Utskotlsmajoriteten har också gett sitt stöd till centerns - och övriga oppositionspartiers - krav på alt den kreditpoliliska lagstiftningen, liksom hittills, skall vara tidsbegränsad till tre år. Detta utgör också en markering av riksdagens ansvar för lagens funktion. Jag vill gärna i det här sammanhanget betona atl det är glädjande och välbetänkt av socialdemokraterna alt de i denna ur principiell synpunkt centrala fråga övergett propositionens förslag om obegränsad varaktighet, något som måste betraktas som mindre lämpligt för en ny fullmaktslag av den här karaktären.

Den detaljreglering som hittills gällt för likviditetskraven ersätts genom denna lag med en fullmakt för riksbanken all utfärda de föreskrifter som behövs. De nya regler riksbanken utfärdar skall dock inte leda till att likviditetskraven blir annorlunda än för närvarande. De specialbestämmelser som gäller med hänsyn till sparbankernas och föreningsbankernas speciella karaktär skall också kunna tillämpas inom ramen för den nya lagstiftningen. Möjligheten till flexibilitet och beaktande av speciella förhållanden skall gälla även bestämmelserna om kassakrav.

Ullåningsregleringen är en nyhet, men i praktiken har motsvarande arrangemang sedan lång lid tillbaka gällt. Del bör dock understrykas att förordnande om utlåningsreglering endast får meddelas om synnerliga skäl föreligger.

Även bestämmelserna om emissionskontroll är en kodifiering av rådande förhållanden. Emissionskontrollen skall dock inte betraktas som

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Lagförslag om kreditpolitiska medel, m. m.

169

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Lagförslag om kreditpolitiska medel, m. m.

170

etl extraordinärt instrument inom kreditpolitiken till skillnad från den allmänna placeringsplikten. Avsikten är alt den senare liksom hittills i första hand skall utformas som en marginell kvot, även om möjligheten att beakta den totala storleken av institutets placeringar vid en viss tidpunkt och i vissa lägen skall slå öppen.

Del har i sammanhanget funnits anledning att särskilt betona alt hy-poteksbankens obligationer kan räknas till prioriterade placeringar, och att inte heller i det avseendet något avsteg från vad som hittills gällt skall göras. Det är viktigt alt dessa prioriterade placeringar får äga rum i tillräcklig omfattning. Annars har prioritering ingen reell innebörd. Men detta är nu en fråga som hör mera samman med tillämpningen av de kreditpolitiska medlen än med själva lagstiftningen.

Som ett ytterligare komplement till dessa kreditpolitiska instrument införs nu en särskild placeringsplikt, som har till uppgift att trygga försörjningen med byggnadskrediter. Även detta medel får enligl förslagel tillgripas först när synnerliga skäl föreligger. Avsikten är alt särskild placeringsplikt skall gälla endast om kommunerna åtar sig borgensansvar för en aktuell byggnadskredit.

Det är möjligt att detta avsnitt av lagkomplexet betraktas som det mest kontroversiella. Bestämmelsen bör emellertid ses mot bakgrund av den nya bostadspolitik som riksdagen inom några dagar går att behandla. Mot den bakgrunden har jag svårt att förstå den kritik som riklats mot den särskilda placeringsplikten. I och med atl den förutsätter ett kommunalt borgensansvar strider den enligt min mening inte mot banklagstiftningens krav att låntagarens kreditvärdighel skall prövas i varje särskilt fall.

En annan reflexion kan också göras i sammanhanget. Med den struktur svensk kapitalmarknad har är bostadsfinansieringen något som jag skulle vilja kalla en grundläggande skyldighet som måste uppfyllas. Det är bättre att byggnadskrediiiven lämnas via den reguljära krediimarknadens institutioner än via ännu ett nytt specialinslitut. Om man har den inställningen är det en logisk slutsats att acceptera den särskilda placeringsplikien som ett uttryck för de svenska bankernas och kreditinstitutens solidariska ansvar för bostadsbyggandet i samhället.

Till de medel som endast skall användas om synnerliga skäl föreligger skall också räknas ränteregleringen, som är ett komplement vid sidan om diskonlopolitiken för riksbanken att påverka räntenivå och ränte-slruktur.

Del är alltså en ganska viitsyfiande kalalog av kreditpolitiska instrument som nu regleras i denna lag. Lagstiftningen anger alltså en ram för riksbankens agerande, inom vilken det finns möjligheter att med beaktande av skilda kreditinstituts särskilda förutsättningar och marknadens speciella krav använda den modell för kreditpolitiken som i varje situation är den bästa.

En central fråga i kredilpolitiken är självfallet avgränsningen av den s. k. prioriterade sektorn. Med hänsyn till bostadsbyggandets speciella

ställning råder det ingen tvekan om alt bostadsfinansieringen skall vara prioriterad. Inom en normalt fungerande kredilmarknad skall problemen i övrigt inte vara speciellt stora, men i situationer dä den kreditpoliliska lagstiftningen måste tillgripas visar erfarenheten atl speciellt mindre företag har svårt atl fä sina kreditbehov tillgodosedda.

Det är därför med glädje som jag noterar att utskolismajorileten har gått ceniermotionen lill mötes och som utskottsmajoritetens mening framhåller alt en samlad långsiktig lösning beträffande småföretagens kredilförsörjning måste arbetas fram.

Del finns också anledning att i det här sammanhanget betona all hy-poteksbankens obligationer visserligen är prioriterade placeringar, men alt den såväl nominellt som relativt krympande kreditvolymen inom denna sektor är klart otillfredsställande.

Herr talman! Jag vill sammanfattningsvis betona alt utskottsmajoriteien vid sitt ställningstagande till den kreditpoliliska lagstiftningen tagit hänsyn lill den osäkerhet som för närvarande råder inom världsekonomin. Det är även från denna synpunkt angeläget atl den nu översedda och omarbetade kreditpoliliska lagstiftningen genomförs ulan onödigt dröjsmål. Del är enligt utskotismajoritetens uppfattning tyvärr så, all den be-redskapslagsliftningdei härar fråga om inle bara är ofrånkomlig utan också nödvändig för en målmedveten stabiliseringspolitik.

Jag ber, herr talman, atl få yrka bifall till utskottets hemställan i finansutskottets betänkande nr 39 om den kreditpolitiska lagstiftningen m. m.

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Lagförslag om kreditpolitiska medel, m. m.

Herr EKSTRÖM (s):

Herr talman! Efter de anföranden som nu hållits finns det ingen anledning för mig alt närmare gå in på den nya fullmaklslagens innehåll. Jag vill bara göra några korta kommentarer.

Herr Hermansson uttalade sin förvåning över att jag inte anslutit mig lill yrkandet i vpk-motionen 1997 om en ändring av 19 § om förordnande om allmän placeringspliki till att även gälla landsting och primärkommuner. Jag kan försäkra herr Hermansson alt jag hyser förståelse för del yrkandet. Men det finns fiera skäl till att socialdemokraterna i utskottet inte ansett sig kunna biträda delsamma. För det första bör man nog när man nu antar en ny lag vara försiktig med att utsträcka den allmänna placeringsplikten så långt att den omfattar även annat än staten och bostadsbyggandet. För det andra anser vi inte att vi för närvarande har det underlag som skulle ha varit erforderligt för att företa en ändring av 19 ij. Men om det omsider i den kommunalekonomiska utredningen skulle visa sig vara befogal atl vi anför synpunkter i denna fråga, då kan jag försäkra herr Hermansson att vi också kommer alt göra det.

Trots en mångfald olika motionsyrkanden har det lyckats att uppnå en bred majoritet i finansutskotiet. Den majoriteten ställer sig bakom propositionen på alla punkter utom när det gäller giltighetstiden. De nuvarande kreditpoliliska lagarna är tidsbegränsade, men i proposilionen

171

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Lagförslag om kreditpolitiska medel, m. m.

172

har föreslagits alt den nya lagen skall gälla utan tidsbegränsning, alltså vara permanent.

Jag har för avsikt, herr talman, att litet närmare redogöra för utskottets ställningstagande, eller rättare sagt för de socialdemokratiska ledamöternas ställningstagande i ulskoltet.

Den utredning som i början av innevarande år avlämnade betänkandet "Kreditpolitiska medel" ansåg all en ny sammanhållen lag inte borde vara tidsbegränsad. Efter att ha framhållit att likviditels-och kassakrav samt emissionskontroll kan betraktas som permanenta inslag i kreditpolitiken anförde uiredningen följande: "I valet mellan en tidsbegränsad eller permanent lagstiftning synes enligt utredningens åsikt tiden nu vara mogen att avskaffa lidsbegränsningen, som härstammar från lagstiftningens begynnelse 1937. Någon saklig översyn av nuvarande lagar har inte skett vid förnyelsetillfällena. En permanent lagstiftning innebär inget hinder att lagen delvis eller i sin helhet i sedvanlig ordning kan avskaffas, ersättas med en ny lag eller revideras. Alt denna typ av lagstiftning numera uppfattas som ett bestående inslag i den ekonomiska politikens uppsättning av instrument motiverar också att lagen blir permanent. Sammankopplat med avskaffandet av tidsbegränsningen kan man också se inriktningen mot mer allmänna formuleringar, i syfte att göra lagstiftningen mera oberoende av växlande förhållanden på kredilmarknaden."

Däremot stod uiredningen fast vid det förfarande som nu är föreskrivet för lagarnas tillämpning, nämligen förordnande av Kungl. Maj:t på framställning av fullmäktige i riksbanken. Därmed får alltså samordningen mellan kreditpoliliska och andra stabiliseringspolitiska åtgärder ett formellt uttryck.

Varför har då vi socialdemokrater i ulskoltet ansett oss kunna gå med på en tidsbegränsning av lagen? Jo, därför alt vi har ansett det vara i hög grad angeläget att lagen i oförändrat skick genomförs utan dröjsmål. Vi har inte velat gå till en oviss loiining, som i så fall inle bara gällt om lagen skulle vara permanent eller ej, utan förmodligen även lagstiftningens innehåll, där vi omöjligen kunde biträda vissa ändringsförslag som framlades i väckta motioner.

Vi ansåg oss ha stöd för vårt ställningslagande i vad majoriteten av riksbanksfullmäktige anförde i sitt remissyttrande över utredningen. Efter alt ha talat om atl lagstifiningen tidigare varit tidsbegränsad och alt den begränsningen nu skulle avskaffas anförde fullmäktige i riksbanken följande:

"Den ändring uiredningen föreslår innebär inte nödvändigtvis någon förändring i lagens varaktighet. Lagen görs inte evig genom åtgärden ulan kan närhelsi behov föreligger ändras eller avskaffas. Även för en lag som har treårig giltighet gäller givetvis att del inle är nödvändigt avvakta giltighetstidens utgång för att genomföra en ändring.

Utredningens förslag innebär således i realiteten inle någon större förändring och frågan om tidsbegränsning är av jämförelsevis underordnad betydelse. Fullmäktige anser dock att utredningen vall den bästa lös-

ningen." - Majoriteten av fullmäktige i riksbanken hade alltså ansett all frågan om tidsbegränsning är av jämförelsevis underordnad betydelse.

AP-fonden gjorde i sitt yttrande en skillnad mellan de kreditpoliliska medel som kan anses vara av extraordinär natur och övriga kreditpoliliska medel. Beträffande dessa senare anser fondstyrelserna atl skäl kan åberopas för en reglering i en permanent lagstiftning. De extraordinära kreditpolitiska medlen, främst placeringsplikt, utlåningsreglering och räntereglering, bör däremot enligl deras mening också i framtiden regleras i en tidsbegränsad, särskild beredskapslag av fullmaklskaraklär.

Herr talman! Därmed har jag redovisat de motiv som gör att jag yrkar bifall till finansutskottets betänkande nr 39 på samtliga punkter.

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Lagförslag om kreditpolitiska medel, m. m.

Under della anförande övertog herr andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr SÖDERSTRÖM (m) kon genmäle:

Herr talman! Herr Ekström har motiverat varför socialdemokraterna har gåll ifrån sin proposition, och jag tycker man kan respektera den motiveringen; del har jag ingenting emot.

Sedan läste han upp ett citat som visade att han hade stöd av riksbanksfullmäktiges majoritet. Jag tycker att vi å andra sidan kan åberopa samma stöd - men från riksbanksfullmäktiges minoritet - när det gäller vår uppfattning. Jag vill här bara peka på tvä punkter som minoriteten har talat om, nämligen om att remisstiden har varit så kort att en saklig granskning och en mera ingående diskussion praktiskt taget har omöjliggjorts samt atl i betänkandet för- och nackdelar med de föreslagna åtgärderna knappast diskuteras liksom inle heller förutsättningarna att i enskilda fall nå eftersträvad effektivitet genom andra metoder. Vi finner delta vara en allvarlig brist, vilken alltså kan komma all avhjälpas under remissbehandlingen.

Bakom uttalandet står representanter för samtliga borgerliga partier. Vi har försökt hitta fier argument än dessa, och bland de 34 remissinstanserna har vi funnit att en del av dem har lagl ned mycket tid på och kommit fram till vissa punkter, som vi har tagit upp. Det är alltså de punkterna som återfinns dels i den motion vi har avlämnat till riksdagen, dels i den reservation som är fogad till finansutskottets betänkande.

Herr HERMANSSON (vpk) kon genmäle:

Herr talman! Herr Ekström säger att det fattas underlag föran utsträcka lagens giltighet så au bestämmelsen om placeringsplikt också skall gälla landsting och kommuner. Jag är litei förvånad över dei uiialandei. Del är väl annars allmänt bekant att en rad kommuner under lång tid har haft och fonfarande har myckel stora svårigheter alt skaffa sig de lån som är nödvändiga för den kommunala verksamheten.

173

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Lagförslag om kredit politiska medel, m. m.

Det är mot den bakgrunden, för att hjälpa kommuner och landsting, som vi har velal att 19 § i lagen skall utvidgas på det sättet an bestämmelserna om placeringsplikt också skall gälla kommuner och landsting. Jag tror inle all del behövs stora utredningar för att klarlägga detta faktum.

Vårt förslag kommer väl att avslås av majoriteten i riksdagen. Jag vill då ta fasta på herr Ekströms löfte att om man i den kommunalekonomiska uiredningen finner förslagel befogat skall man ta positiv ställning till det. Och jag hoppas atl den kommunalekonomiska utredningen lägger fram ett konkret förslag på den här punkten, vilkei vi då naturligtvis från vår sida varmt kommer att understödja.

När del gäller den andra frågan som jag tog upp - tidsbegränsningen av lagens giliighet, där socialdemokraterna i ulskoltet har gått ifrån regeringens förslag och i stället stödjer de borgerliga motionerna - är det väl lika bra alt säga som del är. herr Ekström: Man har gjon en kompromiss med de borgerliga ståndpunkterna.

174

Herr EKSTRÖM (s) kon genmäle:

Herr talman! Det var precis vad jag sade förut, herr Hermansson. Vi ville inte låta lagens innehåll gå till en oviss lottning. Vi var medvetna om au hade den här kompromissen inte gjorts rörande lidsbegränsningen av lagen hade säkerligen andra förslag föris fram till ändring av lagens innehåll, och det ville vi undvika. Jag har inte alls försökt dölja det motiv som vi alltså hade.

När det gäller att utvidga 19 § förmodar jag att herr Hermansson märkte att jag framhöll, att därest vi i kommunalekonomiska uiredningen, när vi kommer in på frågan om kommunernas och landstingens möjligheter att låna, finner del erforderligt att även föreslå en ändring här, skall vi göra del. Men dei får ske efter som vanligi grundlig uiredning.

När jag sade atl det inle finns underlag för närvarande au göra den här ändringen menade jag därmed alt vi känner till den nuvarande situationen på kapitalmarknaden. Vi vet också vilkei upplåningsbehov staten har och vilket upplåningsbehov som finns för bostadsbyggandet. Då bör vi nog vara försiktiga innan vi utvidgar den allmänna placerings-plikten atl även omfatta landsting och kommuner.

Del kan länkas, herr Hermansson, alt om staten kan låna så finns möjligheter atl transferera kapital till landsting och kommuner. Jag tror att den synpunkten alltmer kommer atl göra sig gällande, nämligen atl vi måste se hela den offentliga sektorn som en enhet.

Herr HERMANSSON (vpk) kon genmäle:

Herr talman! Jo. jag noterade precis vad herr Ekström sade även i del föregående inlägget. Vi har för vår del länge krävi en annan kostnadsfördelning mellan stat och kommun och ställt kravet all slaien skall överlä vikliga delar av de nuvarande kommunala uigifterna. Därför har jag nalurligtvis ingen invändning mot den sista delen av herr Ekströms

anförande.

Men jag vill peka pä att framför allt kommunerna, både della år och säkerligen också nästa år, har myckel stora kreditbehov. Kommunerna är den part på kreditmarknaden som för närvarande kanske har det svårast att få sina behov tillgodosedda. Del är just därför en sådan här utvidgning av lagen nu skulle ha haft en mycket stor betydelse för kommunerna och landstingen.

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Lagförslag om kreditpolitiska medel, m. m.

Herr EKSTRÖM (s) kon genmäle:

Herr talman! Vi är väl alla medvetna om atl krediterna till bostadsbyggande kan förmodas bli mindre under de allra närmaste åren än vad de var när bostadsbyggandet var som allra störst, dvs. när vi hade ett bostadsbyggande på över 100 000 lägenheter. Del är varje fall min förhoppning - och jag tror att den delas av kommunalekonomiska utredningens samtliga ledamöter - att det därigenom skall kunna beredas ett större utrymme för kommunerna på kapitalmarknaden förändra ändamål.

Herr LÖFGREN (fp):

Herr talman! Jag vill allra först ge uttryck för en känsla av oliisi över an denna omfattande lagstiftning har måst behandlas under en sådan lidsnöd att det varit svårt all utforma sakligt underbyggda motioner och att tillräckligt genomgripande överväga konsekvenserna av det framlagda lagförslaget. Det oaktat kan jag försäkra att vi lagi ned ett omfattande arbete för att verkligen tränga igenom ärendet så långt tiden medgeii.

Herr Söderström påpekade att det i riksbanksfullmäktige förelåg en reservation från de borgerliga ledamöterna, vilken moderaterna fört vidare i sin motion. Men herr Söderström underrättades före utskottsbehandlingen om atl vi pä grund av ett uttalande av lagrådet bedömt det som nödvändigt att avstå frän atl framföra dessa synpunkter motionsvägen.

Jag är naturligtvis tacksam för att herr Söderström använder så pass måttfulla uttryck beträffande de förhandlingar som ägt rum vid sidan av de officiella utskottssammanträdena, att han talar om enskilda och hemliga förhandlingar. I andra sammanhang är vi vana vid all moderaterna betecknar dessa aktiva förhandlingar med helt andra uttryck. Jag vill här inte nämna vilka dessa uttryck är, men jag är lacksam för att man i della fall nöjt sig med en något ironisk hänvisning lill att förhandlingarna har varit enskilda och hemliga.

Jag vill bara säga till herr Söderström att det också hade varit möjligt för representanterna för moderata samlingspartiet atl närvara vid dessa s. k. enskilda och hemliga förhandlingar, om del nämligen hade funnits en saklig grund att räkna med att moderata samlingspaniel skulle avstå från att föra vidare de mycket vittgående yrkanden som framförts i en auktoritativ motion från moderata samlingspartiet. Men när vi fick klart för oss atl man skulle hålla på de synpunkter som framförts i motionen och vi för vår del ansåg det angeläget atl få till stånd en begränsning av denna lagstiftning till tre år, fann vi det nödvändigt att själva ta

175

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Lagförslag om kreditpolitiska medel, m. m.

de kontakter som erfordrades för atl undersöka om det fanns möjligheter alt få en bred samling mellan socialdemokrater, centerpariisier och folkpartister i ulskoltet. Jag är glad över att vi har funnit sådana vägar. När vi i dag kommer alt besluta enligt utskottets majoriteisförslag och få en lagstiftning som begränsas lill tre år är del sannerligen inte tack vare moderaternas agerande. Hade vi lagit med moderaterna vid dessa förhandlingar och det skulle ha uppnåtts ett resultat som moderaterna varit intresserade av och nöjda med, hade vi i bästa fall fåll en konfrontation här i riksdagen, som också herr Ekström nämnde, och kanske en lottdragning som skulle ha blivit en för alla parter sämre lösning.

Vi har inte bara fått en begränsning beträffande tiden. Herr Ekström hade noterat atl vi har gått med på allt annal. Ja, det kan man kanske säga. Jag missunnar inte herr Ekström att notera del, men jag tycker nog alt vi har bidragit med en hel del i själva ulskottsskrivningen. Det tycker jag all herr Ekström kunde kosta på sig atl erkänna. Vi har väl fått kompromissa på båda häll.

Atl vi nån denna överenskommelse tror jag skall vara till gagn för vår framlida ekonomiska politik, och jag förlitar mig på all man på alla håll kommer att använda sig av dessa nya bestämmelser på etl så förnuftigt sätt atl vi inte har anledning att blåsa alltför stor storm kring denna fråga när den skall tagas upp till förnyad behandling vid lagens giltighetstids utgång. Med detta har jag kort velat anföra min anslutning till utskoiismajoritetens förslag.

Herr SÖDERSTRÖM (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag måste reagera en aning moi det sätl på vilket herr Löfgren beskrev förspelet till överenskommelsen. Han sade att saklig grund saknades för alt moderata samlingspartiet skulle få vara med. Då måste jag undra vem del är som är domare i det här fallet. I själva verket har det ju gått lill så att vi inför sittande utskott presenierais en gemensamt förslag om en giltighetstid av tre år, vilket socialdemokraterna förklarat sig gå med på. Vi hade inte hört talas om detta förut, herr Löfgren. I det sammanhanget undrade herr Löfgren om inte vi kunde avstå från våra övriga yrkanden. Dessförinnan hade vi inte diskuterat det här fallet. Detta är en korrekt beskrivning över hur det gått till.

Sedan gällde det måttfulla uttryck. Jag fick ingen kritik av herr Löfgren på den punkten, men del är kanske inte så lätt i ell sådant här fall med en nyii moment infört i riksdagen att veta exakt vad man skall kalla etl sådant tillvägagångssätt, efiersom vi inte officiellt har döpt det. Kan vi komma överens om ett lämpligt uttryck för de förhandlingar som pågår utanför utskoiien och utanför riksdagen så inie mig emot. Jag skall gärna ställa upp och i så fall i forisäiiningen hålla mig lill ell sådani uttryck.

176

Herr LÖFGREN (fp) kon genmäle:

Herr talman! Jagskall kanske i forisäiiningen vara lilel mera nogräknad

med vad man skall ta för givet genom yttranden från representanter för moderata samlingspartiet. Man skall tydligen gä till dess partiledare eller möjligen förtroenderåd för att få ett belägg för om det finns någon anledning all gå vidare med kontakter.

Sedan vill jag säga att om del gäller att få ett uttryck för vad sådana här förhandlingar kallas så fördömer jag allt gängse tal om skoj i detta sammanhang och alla möjliga andra yttranden i den vägen. Vi har fått höra hur sådana förhandlingar som under förra året ägde rum vid sidan om de officiella utskottssammanträdena betecknats såsom mycket undermåliga. Vi som vet att man ibland måste samtala även utanför ui-skotislokalernas väggar för att uppnå ett praktiskt resultat bör givetvis ha rättighet alt få fortsätta med detta även framdeles. Jag är hell övertygad om all sådani både har förekommit och kommer att hända även inom moderata samlingspartiet.

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Lagförslag om kreditpolitiska medel, m. m.

Herr SÖDERSTRÖM (m) kon genmäle:

Herr talman! Låt mig bara slå fast att uttrycket jag använde var en enskild och hemlig förhandlingsomgång mellan centern, folkpartiet och socialdemokraterna. Jag anser fortfarande att det våren enskild förhandlingsomgång. Jag anser också att den var hemlig efiersom vi inte kände till den.

Herr AF UGGLAS (m):

Herr talman! Det är viktigt, när vi nu diskuterar de myckel tekniska frågor som är förenade med en lagstiftning om kreditpoliliska medel, att hålla i minnet vad frågan egentligen gäller. Den handlar ytterst om hur beslutsfallandet skall ske i ett produktionssystem baserat på näringsfrihet, i ett politiskt system där vi vill slå vakt om individens frihet. Lagstiftningen på detta område handlar inte i första hand om riksbankens möjligheter atl styra bankerna och därmed kredilpolitiken. Del handlar ytterst om att styra konsumenterna, investeringarna och sysselsättningen.

Vill vi ha myndigheter med obegränsade och bekväma maktmedel all ta till för atl i detalj kunna styra och reglera, eller vill vi ha ett decentraliserat beslutsfattande, ett decentraliserat samhälle, där olika intressen i samverkan tvingas la hänsyn lill varandra? Del är mot den bakgrunden som man i de fiesta länder, där olika grader av marknadsekonomi förekommer, vall mer allmänt verkande medel för kredilpolitiken och så långt möjligt undvikit de direkta regleringarna och kontrollerna. Det finns alltså en politiskt principiell bakgrund till frågorna om uilåningsreglering, räniereglering, emissionskontroll, placeringsplikt och de andra extraordinära regleringsinstrumenten. Ur en synpunkt som jag skulle vilja kalla för grundläggande liberal är del utomordentligt angeläget alt dessa regleringars användning såväl är uttryckligen undan-tagsföreleelser som att de står under riksdagens kontroll och regelbundna prövning. Detta framhölls icke endast i moderata samlingspartiets motion 2000 utan även i folkpartiets motion 1998, som närmast måste betecknas

177

12 Riksdagens protokoll 1974. Nr 138-139

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Lagförslag om kreditpolitiska medel, m. m.

178

som längre gående i detta avseende. Jag beklagar att endast de moderata ledmöterna i utskottet låtit det komma till uttryck i reservation.

För alt upprätthålla den samhällsekonomiska balansen har vi främst tre instrument. Vi har finanspolitiken, valutapolitiken och kreditpolitiken. Finanspolitiken och kreditpolitiken är många gånger i praktiken inle bara beroende av varandra, stödjande varandra, utan kan även vara alternativ till varandra. Från oppositionens sida har under gångna är många gånger kritik riktats mot finansministern för alt han alltför ensidigt brukat de kreditpolitiska styrmedlen, när en större finanspolitisk återhållsamhet hade varit önskvärd. Del är dä också naturligt att känna tvekan inför en utbyggnad av de kreditpolitiska regleringsmöjligheierna. Om det blir enklare att sälta sådana regleringar i kraft kan det befaras att de kommer atl tillgripas i stället för politiskt sett mer påfrestande men samhällsekonomiskt mindre skadliga metoder. Erfarenheterna - senast från åren 1969-1970 - visar med all tydlighet att sådana instrument som exempelvis utlåningsreglering på ett mycket drastiskt sätt kan påverka hela näringslivet i vårt land, liksom den ekonomiska situationen för stora grupper människor. Inte minst bland de mindre och medelstora företagen var effekten av det s. k. idiotstoppet mycket svåra att bära. Det är helt naturligt - med hänsyn till reserver, likviditet och sparmöj-ligheter- atl de mindre företagen är särskilt känsliga för regleringsåtgärder av detta slag. Utskottet understryker också, så som framhållits inte bara i den moderata motionen utan även i motionerna 1996, 1998 och 1999, det angelägna i att hänsyn läges till dessa företags problem.

Utskottet föreslår, lill skillnad frän proposilionen och med bifall lill vår motion nr 2000 liksom även till motion nr 1999 på denna punkt, atl lagens giliighet begränsas till tre år. På denna punkt är ulskoltet enigt, vilket är glädjande. Det är inte fråga om någon eftergift av betydelse frän de socialdemokratiska ledamöternas sida. Riksdagen är självfallet fri att besluta om nya lagar när den så finner för gott. Det är fråga om en mer symbolisk och formell markering att detta lagstifiningskomplex regelbundet bör bli föremål för riksdagens övervägande och som sådan kanske inte hell ulan värde.

Det är, herr talman, trots denna mindre eftergift myckel beklagligt att utskottet i så hög grad varit berett att avhända riksdagen, i förhållande till nuvarande lagstiftning, infiytande över detta viktiga område för myndighetsutövning. Propositionen 168 lämnar därtill i starkt ökad grad till-lämpningen av lagstiftningen i riksbankens hand eftersom den föreslagna lagen har mycket mer allmän karaktär än den gällande. Det är. såsom framhölls av den borgerliga minoriteten i riksbanksfullmäktige i dess remissyttrande, högst tvivelaktigt om vår nyligen antagna regeringsform ger utrymme för det slags allmänt hållna delegation som lagen förutsätter.

Enligl vår mening bör regeringens förordnande om samtliga kreditpoliliska regleringsåtgärder enligl denna lag i liden begränsas till en år. Vidare borde självfallet förordnanden om utlåningsreglering, placeringsplikt, emissionskontroll och räntereglering inom viss lid underställas riks-

dagens prövning. För denna ståndpunkt talar också alt hittills överenskommelser mellan riksbanken och kreditmarknadens institutioner, eller rekommendationer från riksbanken, alllid varit tillräckliga. De extraordinära instrumenten i den nuvarande lagstiftningen har aldrig tillämpats. Det är mer än rimligt att anta att om regeringen i framtiden skulle finna påkallat att förordna om användande av extraordinära medel, situationen skulle vara så allvarlig att ell engagemang från riksdagens sida är motiverat. Obegränsade befogenheter ter sig alltid önskvärda från en myndighets sida, men detta är knappast skäl nog för långtgående undantagslagstiftning.

En rad remissinstanser har varit mycket kritiska eller direkt avvisande till förslaget om s. k. särskild placeringsplikt. Det har bl. a. framhållits alt en banks styrelse inte kan fråntagas ansvaret för beviljande av krediter enligt banklagen. Sparbankernas bank och Sparbanksföreningen har framhållit - enligl min mening med rätta - att en placeringsplikt av denna innebörd måste medföra atl det offentliga inte enbart tar ansvar för del aktuella projektet utan också för låntagarens tidigare engagemang. Delta leder i och för sig till orimliga konsekvenser. Över huvud taget har de kreditpolitiska medlens användning hittills i mycket stor utsträckning föranletts mindre av kreditpoliliska motiv i normal mening än av en strävan atl prioritera bostadsfinansieringen.

Sedan något år har den hittillsvarande bostadspolitikens misslyckande blivit allmänt uppenbart, och en ganska kraftig nedgång av byggandet har inträffat. En ominriktning av bostadsbyggandet håller också på atl tvinga sig fram. Motiven för regleringar, som särskilt har till syfte au styra kreditmedel till bostadssektorn, har i stor utsträckning bortfallit. Det är ur alla synpunkter önskvärt att bostadsfinansieringen steg för steg återföres till normala förhållanden. Enligt vår mening bör alltså förslaget om särskild placeringsplikt avslås. Beträffande den allmänna placeringsplikten anser vi det orimligt att denna skall kunna avse en viss andel av kreditinstituts totala placeringar. Att inom loppet av en begränsad tidsperiod genomföra förändringar av någon storleksordning i fördelningen av bankinstitutens redan gjorda placeringar är Ogörligt ulan mycket allvarliga följder för låntagare eller kredilmarknaden i dess helhet. 1 praktiken förfogar bankinsiiluten i nämnvärd utsträckning endast över ökningen av de totala placeringarna och placeringsplikten bör endast kunna avse denna.

För moderata samlingspartiet är del självklart alt myndigheters beslut skall kunna överklagas. Detta är en fråga om rättssäkerhet och bör också gälla riksbankens beslut och tolkningar inom en allmänt hållen lagstiftningsram. Utskottet har funnit det tillräckligt att hänvisa till den prövningsmöjlighet som föreligger i samband med att riksbanksfullmäktiges berättelse granskas av finansutskottet. Vi anser det angeläget att understryka att den prövningsmöjlighet som härvid formellt sett föreligger närmast är av principiell natur, avser principer snarare än enskilda fall, och kommer till stånd kanske lång tid efter det atl riksbankens beslut

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Lagförslag om kreditpolitiska medel, m. m.

179

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Lagförslag om kreditpolitiska medel, m. m.

trätt i kraft. Det är knappast fråga om en överklaganderätt i egentlig mening.

Utskottet anför atl klagorätt till Kungl. Maj:i över riksbankens beslut inte skulle vara förenlig med den ställning riksbanken intar som ett riksdagens verk. Enligt vår mening bör riksbankens beslut ulan några stats-rättsliga hinder kunna överklagas hos regeringen, eftersom riksbankens befogenheter i dessa stycken ju aren följd av Kungl. Maj:ts förordnande. Kungl. Maj:t kan när som helst återkalla eller begränsa ett sådant förordnande och bör därför också,.efter besvär, kunna ingripa i dess lill-lämpning. Det är för oss en viktig principfråga att varje myndighets beslut skall kunna överklagas av den eller dem del berör. Det räcker inte med alt kanske i en framlid i efterhand kunna få rätt i princip i ett riks-dagsulskoltsbetänkande över en verksamhetsberättelse.

Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till reservationen  1.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Propositioner gavs på bifall lill l:o) utskottels hemställan. 2:o) reservationen nr 1 av herrar Söderström och af Ugglas samt 3:o) reservationen nr 2 av herr Hermansson, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Söderström begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha fiertalets mening för sig.

I enlighet härmed blev följande voieringsproposilion uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller finansutskottets hemställan i betänkandet nr 39 punkten  1  röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herrar Söderström och af Ugglas.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Söderström begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 270

Nej -   43

Avslår -     2

180

Punkterna 2 och 3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 12 Föredrogs

Finansutskottets betänkanden

Nr 40 med anledning av framställningen 1974:22 från fullmäktige i riksbanken med förslag om riksbankens organisation m. m.

Nr 41 med anledning av framställningen 1974:23 från fullmäktige i riksgäldskoniorei med förslag lill vissa ändringar i reglementet för riks-gäldskontorel

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Ändrade regler för räntor enligt uppbördsförordningen

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

§ 13 Ändrade regler för räntor enligt uppbördsförordningen

Föredrogs skatteutskoitets betänkande nr 57 i anledning av Kungl. Maj:is proposition 1974:159 med förslag om ändrade regler för räntor enligt uppbördsförordningen (1953:272), m. m. jämte motioner.

1 propositionen 1974:159 hade Kungl. Maj:t (finansdepartementet) föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogade förslag lill

1.    lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

2.    lag om ändring i förordningen (1908:128) angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter,

3.    lag om ändring i förordningen (1928:376) om särskild skall å vissa lotterivinster,

4.    lag om ändring i förordningen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

5.    lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

6.    lag om ändring i förordningen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

7.    lag om ändring i förordningen (1951:763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst,

8.    lag om ändring i förordningen (1953:397) angående avgift för fett-varor som användas för framställning av fetlemulsion m. m.,

9.    lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

10.   lag om ändring i förordningen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning,

11.   lag om ändring i siämpelskaiieförordningen (1964:308),

12.   lag om ändring i förordningen (1967:340) med vissa bestämmelser om prisreglering på jordbrukets område,

13.   lag om ändring i lagen (1974:226) om prisreglering på fiskets område,

14.   lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

15.   lag om ändring i taxeringslagen (1956:623).

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

181

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Ändrade regler för räntor enligt uppbördsförordningen

"I propositionen föreslås nya regler för räntor enligt uppbördsförordningen m. fi. författningar. Den nuvarande räntan på kvarstående skatt om 12 % föreslås ersatt med en fast avgift, som inte är avdragsgill vid inkomstbeskattningen. Avgiften skall vara 8 %, om den kvarstående skatten överstiger 5 000 kr., och eljest 6 96 av den kvarstående skatten. Räntesatsen för ränta på överskjutande preliminär skall m. fl. räntor skall bestämmas årligen i december och anknytas till inlåningsränlan i bank. På skall som tillkommer på grund av höjd taxering skall enligt propositionen tas ut ränta för en tid av högst två år. Ränie- och avgiftsbelopp under 50 kr. skall varken påföras den skattskyldige eller tillgodoräknas honom. De föreslagna bestämmelserna skall börja tillämpas successivt, den 1 januari 1975 samt den 1 januari och den 1 april  1976.

Proposilionen avser också ändring av grunderna för debitering av kommunalskatt vid efteriaxering och en bestämmelse som effektiviserar uppbörd av preliminärskatt för anställda med enskild firma. För fåmansbolag föresläs skyldighet atl i deklarationen lämna uppgift om delägare. Dessa bestämmelser skall enligl proposilionen träda i kraft den 1 januari 1975."

I delta sammanhang hade behandlats

dels den med anledning av propositionen väckta motionen 1974:1957 av herr Hovhammar m. fi. (m, c, fp)'vari hemställts att riksdagen skulle avslå propositionen 1974:159 i vad gällde förslaget angående avgift på kvarstående skatt och att nuvarande regler fick gälla som hittills,

deis de vid riksdagens början väckta motionerna

1974:14 av herr Henmark (fp) vari hemställts an riksdagen beslutade att hemställa hos Kungl. Maj:t att tilläggsdirektiv utfärdades till 1969 års utredning angående företagens uppgifts- och uppbördsskyldighet i enlighet med motionens intentioner.

1974:150 av fru Troedsson (m),

1974:188 av herr Helén m. fl. (fp) vari under punkterna C och D hemställts

C.                         atl förslag om förenklad uppgiftsskyldighet för företag förelades
årets riksdag,

D.                         att utredningen om företagens uppgiftsplikt gavs i uppdrag att för
utsättningslöst pröva frågan om ekonomisk kompensation till företag för
uppgifts- och uppbördsskyldigheten,

1974:272 av herr Sjöholm (fp).

182

1974:582 av herr Sjönell (c), vilken motion remitterats till civilutskotlet och sedermera överlämnats till skaueuiskoitet, och vari hemställts all riksdagen begärde förslag om undanlag för de små företagen från upp-gifislämnande som ej var oundgängligen nödvändigt och om eljest för-

enklade rutiner i fråga om redovisning och uppgiftslämning lill myndigheter och institutioner samt om ersättning för uppgiftslämnandel,

1974:607 av herr Hörberg m. fl. (fp, s, c, m, vpk) vari hemställts alt riksdagen begärde förslag om sådan ändring av lagstiftningen atl endast den del av ersättningen lill fosterhem blev beskattad som enligt avtal med socialnämnd eller motsvarande utgjorde ersättning för fosterföräldrarnas arbetsinsats.

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Ändrade regler för räntor enligt uppbördsförordningen

1974:939 av herr Bohman m. fl. (m) vari under punkten E hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om tilläggsdirektiv till utredningen om företagens uppgiftsplikl innebärande att utredningen även skulle framlägga förslag om ersättning till företagen förderas arbete vid fullgörandet av sin uppgiftsskyldighei,

1974:944 av herrar Hylländer (fp) och Karl Bengtsson i Varberg (fp),

1974:960 av herrar Svanström (c) och Johansson i Växjö (c) vari hemställts att riksdagen begärde atl åtgärder vidtogs i syfte all förenkla och rationalisera arbetsgivarnas uppgiftslämnande och avgiftsinbeialning,

1974:1203 av herr Andreasson i Östra Ljungby (c),

1974:1239 av herr Nordgren m. fl. (m, c, fp) vari hemställts

1.    att riksdagen begärde tilläggsdirektiv till uiredningen om företagens uppgiftsplikt av innebörd att uiredningen även skulle behandla frågan om ekonomisk ersättning för företagens uppgifts- och uppbördsarbeie,

2.    atl riksdagen begärde ell vidgat dispensförfarande i fråga om företagens skalleuppbörd och statistikuppgifter under semestertid,

3.    att riksdagen uttalade att förelagen ej borde belastas med ytterligare uppgiftsskyldigheler i avvaktan pä det förslag som väntades från utredningen om företagens uppgiftsplikt,.

1974:1247 av herr Träff m. fl. (m) vari hemställts att riksdagen begärde sådan ändring av direktiven för uiredningen om företagens uppgiftsplikt, att utredningen blev oförhindrad att pröva frågan om ersättning lill företagen för uppgiftslämnande till offentliga myndigheter samt för medverkan i uppbörd av skattemedel.

dels de av socialförsäkringsutskottet den 21 november 1974 med yttrande till skatteutskottet överlämnade motionerna 1974:996 av herr Hylländer (fp) och ftu Swanz (fp), 1974:997 av herr Håkansson i Rönneberga m. fl. (c, m, fp) samt 1974:1293 av herrar Eriksson i Arvika (fp) och Jonsson i Mora (fp).

183

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Ändrade regler för räntor enligt uppbördsförordningen

Utskottet hemställde

A. att riksdagen med avslag på motionen 1974:1957 och med anledning
av propositionen 1974:159 samt motionen 1974:607 skulle anta de vid
proposilionen fogade förslagen lill

1.    lagom ändring i uppbördslagen med den ändringen att 27 § 3 mom., 69 S 1 mom. och ikraftträdandebestämmelserna skulle erhålla av ulskoltet föreslagen lydelse, innebärande bl. a. att samma beräkningsregler skulle tillämpas såväl vid bestämmandet av avgiftsprocenlen som vid fastställandet av kvarskatieavgiftens storlek,

2.    lag om ändring i förordningen (1908:128) angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter,

3.    lag om ändring i förordningen (1928:376) om särskild skatt å vissa lotterivinsier,

4.    lag om ändring i förordningen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

5.    lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

6.    lag om ändring i förordningen (1947:577) om statlig förmögenhetsskall,

7.    lag om ändring i förordningen (1951:763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst,

8.    lag om ändring i förordningen (1953:397) angående avgift för fett-varor som används för framställning av fetlemulsion m. m.,

9.    lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

10.   lag om ändring i förordningen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskaiining,

11.   lag om ändring i stämpelskatteförordningen (1964:308),

12.   lag om ändring i förordningen (1967:340) med vissa bestämmelser om prisreglering på jordbrukets område,

13.   lag om ändring i lagen (1947:226) om prisreglering på fiskets område,

14.   lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

15.   lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

B.   att riksdagen skulle avslå följande motioner
1. motionen  1974:14

184

2.	motionen	1974:150
3.	motionen	1974:188,	punkterna
4.	motionen	1974:272
5.	motionen	1974:582
6.	motionen	1974:939,	punkten E
7.	motionen	1974:944
8.	motionen	1974:960
9.	motionen	1974:996
10.	motionen	1974:997
11.	motionen	1974:1203
12.	motionen	1974:1239
13.	motionen	1974:1247
14.	motionen	1974:1293.

Reservationer hade avgivits

I. av herr Nilsson i Trobro (m) och fru Troedsson (m) som ansett atl utskottet under A I bort hemställa,

att riksdagen med bifall lill motionen 1974:1957 och med anledning av propositionen 1974:159 samt motionen 1974:607 skulle anta det"vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i uppbördsförordningen med den ändringen av vad ulskoltet föreslagit alt till ingressen fogades en ny dels-sats och alt detta tillägg samt 27 § 3 mom. och 69 § 1 mom. skulle erhålla av reservanterna föreslagen lydelse.

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Ändrade regler för räntor enligt uppbördsförordningen

2. av herrar Nilsson i Trobro (m) och Hörberg (fp) samt fru Troedsson (m) som ansett all utskottet under B, punkterna 1, 3, 5, 6, 8, 12 och 13, bon hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1974:939, punkten E, och lill motionen 1974:188, punkten D, i vad avsåg ekonomisk kompensation för uppgiftsskyldighet samt med anledning av motionerna 1974:14, 1974:582, 1974:960, 1974:1239 och 1974:1247, i vad de avsåg samma fråga, begärde att uiredningen om företagens uppgiftsplikl meddelades tilläggsdirektiv au skyndsamt utreda frågan om ersättning lill företagen för deras medverkan    vid uppgiftslämnande.

Fru TROEDSSON (m):

Herr talman! 1 skaiteutskoliets betänkande nr 57 föreslås att den nuvarande 12-procentiga kvarskatieräntan skall ersättas med en fast avgift, som inte skulle vara avdragsgill vid inkomstbeskattningen. Om den kvarstående skallen överstiger 5 000 kronor, skall avgiften utgå med 8 procent och annars med 6 procent. På överskjutande skatt skulle däremot ränta allijämi utgå. Denna ränta föreslås motsvara inlåningsräntan i bank och beskattas i vanlig ordning. Utskottet har härvid följt förslagen i proposition  159.

Mot detta har herr Nilsson i Trobro och jag reserverat oss. Förslaget innebär nämligen, som vi ser det, en omotiverad höjning av räntan på kvarstående skatt. För en person som har en marginalskatt på 60 procent motsvarar en icke avdragsgill avgift på 6 procent en ränta på 15 procent. En avgift på 8 procent motsvarar en ränta på inie mindre än 20 procent. För personer som har högre marginalskatt kan avgiften på det här viset sägas motsvara en ränta på ända upp till 40 procent.

Förslagel innebär således att man skatlemässigt behandlar inkomster och utgifter av samma slag på olika sätt, vilket vi finner vara principiellt mycket betänkligt. Många skattskyldiga har i dag stora svårigheter att någorlunda exakt beräkna den slutliga skatten och får vissa år överskjutande skall, andra år kvarskatl. Låt mig som exempel la en sådan skatt-skyldig, som har 60 procents marginalskall. De år han får överskjutande skall skall riinian beskattas i vanlig ordning. Är då räntan 7 procent, får han efter skatt behålla 2,8 procent. De år han får kvarskatl skall han betala en kvarskatleavgift som lägst är 6 procent. Det betyder att

185

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Ändrade regler för räntor enligt uppbördsförordningen

186

den till sin effekt är mer än dubbelt så hög som räntan på den överskjutande skatten. Skulle kvarskatteavgiften vara 8 procent, kan kvar-skatieeffekten bli ända upp till 7 gånger så hög som effekten efter skatt av räntan på överskjutande skatt. Det är väl uppenbart att delta måste te sig stötande för många och att det knappast kan uppfattas som en rättvis och likformig behandling från statsmakternas sida.

Jag vill också erinra om att förslaget i propositionen 159 varken bygger på det år 1973 framlagda betänkandet Ränta och restavgift på skatt m. m. eller slöds av någon majoritet av remissinstanser.

När den nuvarande räntesatsen för kvarskatteränta infördes 1969 var ränteläget ungefär detsamma som i dag. Om man räknar med ett års uppskovstid - och något annat kan man knappast göra eftersom man har möjlighet att göra fyllnadsinbetalningar ända till den 30 april under laxeringsåret - så motsvarar räntesatsen 12 procent mer än väl utlåningsräntan. Man kan därför fråga sig om den nu förordade omläggningen inom uppbördsväsendet verkligen är så angelägen an den inte kan anstå. Situationen kan nämligen mycket snabbt komma att förändras. Enligt vad som föreslagits av utredningen rörande rationalisering av skattesystemet skulle såväl preliminärskatieuppbörden som betalningen av kvarstående skatt ändras. Enligt förslaget skulle inbetalning av kvarstående skatt liksom också utbetalning av överskjutande skatt ske snabbare än nu. Det kan därför, herr talman, inte vara rimligt att nu gå över till en helt ny ordning som kanske bara blir beslående några år och som dessutom ter sig betänklig -jag vill upprepa det - ur principiell synpunkt.

Jag ber därför att få yrka bifall till reservationen  I.

Jag skall, herr talman, också ta upp en annan fråga som behandlas i betänkandet och som gäller företagens uppgiftsskyldighet. För många företagare går ju mycken dyrbar lid åt till att förse myndigheterna med statistik och uppgifter av olika slag. 1 fiera motioner som i början av årets riksdag väcktes från de tre borgerliga partiernas sida förordas atl uiredningen om företagens uppgiftsplikt får tilläggsdirektiv atl utreda frågan om ersättning till företagen för uppgiftslämnandel. Nu uttrycker sig ulskoltet förstående och anför att det kan finnas skäl för att där del är möjligt begränsa uppgifternas antal och att skapa en bättre samordning av myndigheternas uppgiftsinhämtande. Men efter dessa vänliga ord avsiyrker utskottet yrkandena om tilläggsdirektiv, Moi detta har herr Nilsson i Trobro och herr Hörberg samt jag anfört reservation. Vi menar att till de metoder som bör övervägas av utredningen för att åstadkomma en samordning och begränsning av uppgiftslämnandel hör också ett sy-siei-.i med kostnadsersättning lill företagen för uppgiftslämnandel.

Jag ber att få yrka bifall till reservationen 2.

Jag skall, herr talman, ta upp en tredje fråga som också berörs i betänkandet. I motionen 150 föreslog jag vid årets början en ändring av uppbördsförordningen. Den gick ut på att överskjutande skatt inte skall tas i anspråk för kvarstående skatt när anstånd medgivits och det är

uppenbart att taxeringen skall undanröjas eller starkt nedsättas.

Bakgrunden lill denna motion var att jag hade gjorts uppmärksam på att kronofogdemyndigheten i åtskilliga fall hade lagt sig på den överskjutande skatten, även när taxeringsiniendenien hade tillstyrkt att taxeringen skulle undanröjas eller starkt nedsättas. Det är uppenbart an detta har medfört stora olägenheter för de berörda, som kanske har räknat med skaueålerbäringen för att reparera en tilltrasslad ekonomi eller finansiera julens utgifter. Utskotiet hänvisar härvidlag till en anvisning från 1959, som går ut på att ett sådant ianspråktagande av överskjutande skatt endast torde komma i fråga när anståndet grundar sig på arbetslöshet och den skattskyldiges ekonomiska förhållanden genom restitutionen undergår väsentlig förbättring.

Nu har del från en del håll hävdats att denna anvisning inle skulle överensstämma med stadgandet i uppbördsförordningens 51 §, och som jag sade känner jag till åtskilliga fall då den här anvisningen inte till-lämpats.

Nu säger sig utskottet förutsätta att riksskatleverket informerar länsstyrelserna om den avsedda tillämpningen av bestämmelsen. Jag hoppas att så kommer att ske och vill här bara beklaga alt informationen kommer för sent för att kunna tillämpas i år.

Herr talman! Med det anförda vill jag yrka bifall till reservationerna 1 och 2.

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Ändrade regler för räntor enligt uppbördsförordningen

1 detta anförande instämde herr Nilsson i Trobro (m).

Herr BOSTRÖM (s):

Herr talman! I skalteuiskoltets belänkande nr 57 behandlas propositionen 159. På s. 42 i betänkandet lämnas en sammanfailning av de viktigaste förslagen i proposilionen.

Av skrivningen framgår således att propositionen föreslår nya regler för räntor inom den direkta beskattningens område och vissa konsekvensändringar i ett flertal andra skatteförfattningar, föranledda av dessa ändrade regler.

Proposilionen innehåller också ett förslag om utvidgat räntesystem för arvs- och gåvoskatten och vidare ett förslag om regler som möjliggör uttag av A-skall från skattskyldig som uppger sig driva rörelse, men vars verksamhet närmast motsvarar arbeisanställning.

1 propositionen behandlas vidare - utöver uppbördsfrågor - spörsmål rörande grunderna för debitering av kommunalskall vid efteriaxering, beskattningen av fosierbarnsersättning och viss utvidgad uppgiftsskyldighei för fåmansbolag.

En majoritet inom skaiieutskoiiet har lillstyrkt propositionen med vissa föriydliganden och en omredigering vad gäller utformningen av författningsbestämmelserna till föreslaget nytt system med kvarskatleavgift. Ulskotteis ändringsförslag har här syftat till att åstadkomma bättre överensstämmelse med motsvarande författningsförslag beträffande social-

187

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Ändrade regler för räntor enligt uppbördsförordningen

försäkringsavgifterna.

Till ulskotteis betänkande har fogats två reservationer, som fru Troedsson här talat för. 1 reservationen 1 av herr Nilsson i Trobro och fru Troedsson framförs yrkande om an nuvarande regler för kvarskatteränta med bl. a. avdragsrält även fortsättningsvis bör äga tillämpning. Reservanterna efterlyser inledningsvis utskoitets motivering lill varför just i della hiinseende en avgift föreslås införd.

Ulskotlsmajorileten ansluter sig lill departementschefens åsikt när han förordar kvarskatleavgift i stället för del av utredningen föreslagna kombinationssystemet med kvarskatteränta och kvarskatleavgift.

Kombinationssystemei medför onödiga komplikationer vid den administrativa behandlingen. Men den väsentliga fördelen med en icke avdragsgill kvarskatleavgift är an man dels motverkar räntevinsi vid underlåten fyllnadsinbetalning, dels åstadkommer en påtryckning som stimulerar till fyllnadsinbetalning. Det nuvarande räniesysiemel med avdragsrätt innebär - enligt utskoitsmajoriietens uppfatining - en orättvisa därigenom att ju högre marginalskall den skailskyldige har, desto mindre förlorar han på all senarelägga sina skatteinbetalningar.

1 reservationen I sägs vidare, att de flesta remissinstanserna uppenbarligen valt atl betrakta nuvarande system som det mest rättvisa framför en renodlad avgiftstanke. Såvitt jag har kunnat finna är del väl främst utredningens förslag innebärande en kombination med kvarskatteränta och kvarskatleavgift, som blivit föremål för kritiska synpunkter från fier-talet remissinstanser. Jag har en känsla av atl man vid sin bedömning då i flertalet fall jämfört nuvarande syslem med kombinaiionssysiemet ur administrativ synpunkt. Riiitvisesynpunklen i vad gäller de skattskyldiga kan rimligen inte ha fåll någon framträdande plais vid bedömningen.

1 belänkandet har redogjorts för de effekter nuvarande räntesystem har för skattskyldiga i olika marginalskattelägen. Reservanterna har därvid framhållit del missvisande i att vissa räntesatser redovisas med en kredittid om 20 månader.

Vissa skattskyldiga har utan tvivel en kredittid på 20 månader. Departementschefen säger nämligen i proposilionen - i fråga om skatteavgiftens storlek - att man särskilt bör beakta del olika läget för B-skaiiebetalare och A-skaitcbetalare. B-skaiiebeialaren erlägger prelimi-närskati enligt särskild debitering medan A-skattebetalaren vidkänns pre-liminärskatleavdrag vid varje löneutbetalning. B-skattebeialaren erlägger som bekant sin preliminära B-skaii med lika belopp under sex uppbördsterminer. Om kvarskatl uppkommer för en B-skaitebetalare innebär det således au han normalt får en kredit om ca 20 månader.

All skaitskyldig som gör tillräcklig fyllnadsinbetalning före den 30 april efter inkomståret går fri från kvarskatleavgift får ses mot bakgrund av alt det för vissa skattskyldiga föreligger svårigheter att under inkomståret beriikna den inkomst på vilken slutlig skatt skall utgå. Med de anvisningar som numera lillhandahålles av riksskatleverket bör det

emellertid vara fullt möjligt au efter deklarationens upprättande beräkna den slutliga skatten. Del bör då också observeras atl kvarskatleavgift Ullas endast om den uppgår lill 50 kronor, vilket svarar mot en kvarskatl på närmare 900 kronor vid en avgift om 6 procent. Man har således en icke obetydlig marginal vid avsiämningen av slutlig skatt mot erlagd preliminär skatt.

I reservationen 1 finner man det slutligen betecknande att någon befrielse från kvarskatteavgiften inte kan ges.

Ulskotlsmajorileten ställer sig bakom departementschefens förslag, som innebär möjlighet lill nedsätining av skaiteavgifien an utgå med 3 procent i de fall där rimliga skäl an göra fyllnadsinbetalning saknats eller svårigheter an beräkna dess storlek har förelegat. Den föreslagna kvarskatteavgiften inkluderar nämligen räniesynpunkter, och det måste då anses rimligt atl befrielse endast kan avse viss del av avgiften.

I reservationen 2 av herrar Nilsson i Trobro och Hörberg samt fru Troedsson har reservanterna med anledning av utskoitets behandling av motioner rörande fråga om företagens uppgifts-och uppbördsskyldighel ansett au utskoiieis yttrande och hemställan bort ha sådan innebörd au uiredningen om företagens uppgiftsskyldighei snarasi möjligi får lill-läggsdirekliv an skyndsamt utreda frågan om ersättning lill företagen för deras medverkan vid uppgiftslämnande,

Ulskoltet säger i betänkandet atf frågor rörande företagens uppgiftsskyldighet, och då i första hand skyldigheten atl lämna uppgifter lill statistiska centralbyrån, egentligen inte hör till skatteutskottets ämnesområde. Det förhållandet alt man kopplat samman dessa spörsmål med frågor om uppbördsskyldigheten och deklarationsskyldigheten har dock föranlett utskottet alt ta ställning lill principerna för uppgiftsskyldigheten.

Ulskoitsmajorileten anser att någon ersättning för skalteuppbörden utöver de räntevinster som företagen gör genom rätten att disponera lönlagarnas skatt från avlöningstillfällel fram till inbetalningsdagen inte bör utgå. När det gäller uppgiftslämnande som inte har med skalteuppbörden att göra förutsätter uiskotiel au UFU i sill slutbetänkande, som väntas första halvåret 1975, skall ha prövat möjligheterna all begränsa uppgifternas antal, hitta former för en bättre samordning av myndigheternas uppgiftsinhämtande och få lill slånd en planläggning som ger företagen tillfälle alt förbereda sig för uppgiftslämnandel. Ulskotlsmajorileten anser att om man kan begränsa uppgiflsskyldigheten på sätl som här skisserats faller skälen för ersättning delvis bort.

Vidare pekar utskollsmajoritelen på att infordrade uppgifter begärs för samhällets planering och således i lika hög grad tjänar förelagen. Utskollsmajoritelen har därför kommit till den slutsatsen atl den inte kan biträda kraven på tilläggsdirektiv till UFU.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till skatteutskottets hemställan.

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Ändrade regler för räntor enligt uppbördsförordningen

189

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Ändrade regler för räntor enligt uppbördsförordningen

Fru TROEDSSON (m) kon genmäle:

Herr talman! Jag vill gärna först understryka att också vi från vårt håll anser alt det är viktigt att försöka förmå inkomstlagarna att fullgöra sina skyldigheter att betala skall inom avsedd tid. I betänkandet föreslås bl. a. regler som gör det möjligt att ta ut A-skatt av skattskyldig som uppger sig driva rörelse men vars verksamhet närmast motsvarar arbeisanställning.

Många gånger kan man emellertid inte före den 30 april, som är sista dagen för fyllnadsinbetalning, förutse den verkliga skatten. Taxeringsmyndigheterna kan ju frångå självdeklarationen därför alt de bedömer yrkade avdrag på ett annat sätt än den skailskyldige. Då skulle man alltså omedelbart kunna drabbas av en avgift på 6-8 procent.

Nu säger herr Boström att om man skulle behålla en kvarskatteränia, skulle del gynna de högre inkomstlagarna. Men det är väl den konsekvens vi fär ta av progressiviteten i vårt skattesystem. Om inkomster i ett visst läge skall beskattas efter en viss procent, är det väl ganska självklart att avdrag för utgifter i samma inkomstläge beräknas efter motsvarande procent. Det allvarliga är, tycker jag, om del inte blir balans mellan rättigheter och skyldigheter för den skattskyldige. Börjar vi rubba på den principen, kan man undra vart del kan ta vägen. Skall t. ex. i framtiden inkomster av faslighet beskattas på etl visst sätt men utgifter för samma fastighet kanske inle bli avdragsgilla på motsvarande sätl? Det är det som gör att vi tycker att det är principiellt mycket äventyrligt med den här konstruktionen.

Sedan kan jag inte, herr Boström, förstå hur man kan beräkna en kredittid på 20 månader. Ända till den 30 april har man ju möjlighet alt göra fyllnadsinbetalningar, och då drabbas man inle av ett enda öre i kyarskatteavgift. Den kvarskatl som blir skall man sedan betala i mars och april året därpå. Det är såvitt jag kan se fråga om en kredittid på 12 månader.

Räntan på kvarskatten är i dag 12 procent. Nu sägs det atl detta skulle innebära atl man får en kredit till lågt pris. Men 12 procent är ju i dag ingen låg ränta, utan del är väl en ganska hög ränta för dem som lånar pengar.

190

Herr BOSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr talman! Fru Troedsson säger att detta att en hög inkomsttagare vinner på det nuvarande räntesystemet är någonting som vi får finna oss i. I och för sig har vi avdragsregler när det gäller deklarationerna som medför just denna snedhet. Ju högre marginalskatt jag har, desto bättre kan jag tillgodogöra mig ett avdrag. Men det innebär rimligtvis inte att vi inte bör ta chansen alt göra rättelse och skapa en bättre balans på de områden där det är möjligt.

Beträffande detta med 20 månaders kredittid skulle jag vilja säga att det är inget tvivel om, fru Troedsson, alt när det gäller en B-skattebetalare, som har ett fast belopp att betala in vid dessa sex uppbördstillfällen

och får kvarskatl, sä utgör kredittiden 20 månader. Del är bara ett konstaterande. Det här exemplet som jag tar upp finns beskrivet i proposilionen. Men för utskonsmajoriteten har det som sagt varit det väsentliga att få fram regler som innebär atl man undviker att skattskyldiga kan göra räntevinst vid försenad fyllnadsinbetalning. Det skall också vara etl påtryckningsmedel som får lill följd att skattskyldiga gör sin fyllnadsinbetalning före den 30 april.

Fru TROEDSSON (m) kon genmäle:

Herr talman! Men är herr Boström inte medveten om all alla ränteutgifter ger större effekt i de högre inkomstlägena? Det är detta jag oroar mig för. Skall man alltså bara ta den ena konsekvensen av alt vi har myckel höga marginalskatter? I fråga om inkomster skall de gälla till 100 procent. När det är fråga om motsvarande avdragsrätt sä skall man inte få tillämpa konsekvenserna av marginalskatterna. Det är då någonting är på lok.

Jag skall bara ta etl exempel. Kvarskatten kan bero på att den skattskyldige i vederbörlig ordning hade tänkt göra fyllnadsinbetalning men av olika skäl inte får betalt för fordringar som han hade räknat med. Då kommer han så småningom att beskattas fullt ut för den ränta som han eventuellt kan tillgodogöra sig på dessa för sent inbetalda fordringar, samtidigt som den kvarskatleavgift, som han i stället har åsamkats, inle lill någon del är avdragsgill. I det här fallet är del inte balans mellan rättigheter och skyldigheter, och del är det jag tycker är äventyrligt.

Del föreligger ju ett aktuellt förslag som går ut pä atl dröjsmälsräntan skall sällas lill 11 procent. När det gäller kvarskatl är del för del av årel fråga om ännu inle debiterade och därför inte heller till betalning förfallna skatter. De debiteras formellt inte förrän i december under laxeringsåret och skall alltså betalas under mars och april året därpå. Dä finns det väl all anledning atl snarare vara litet försiktig med kvarskatieräntan och inte låta den ligga över dröjsmälsräntan.

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Ändrade regler för räntor enligt uppbördsförordningen

Herr HOVHAMMAR (m):

Herr talman! I motionen 1957 har jag och representanter för centern och folkpartiet tagit upp den fråga som nu diskuteras, nämligen ränta och restavgifier på skatt.

De av utskotlsmajoriteten föreslagna reglerna anser jag innebära en mycket omotiverad höjning av räntan pä kvarstående skatt. Denna synpunkt har redan framförts här, men jag vill gärna upprepa den. Som exempel kan nämnas att en icke avdragsgill avgift på 6 procent motsvarar en ränta på 15 procent i dag. Enbart detta innebär ju en höjning med 3 procent i förhållande till dagens situation.

Med de nya skattetabeller som införs nästa år kommer en marginalskatt på 57 till 58 procent alt uppstå redan vid en inkomst på 40 000 kronor under förutsättning atl vi får en kommunalskaH på ungefär 25 kronor, och det är ju ganska troligt. Inte så fä löntagare kommer upp i den

191

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Ändrade regler för räntor enligt uppbördsförordningen

192

här summan. Redan vid 50 000 kronor är för övrigt marginalskatten uppe i 62 procent.

Vidare kommer en avgift på 8 procent atl motsvara en ränta på 20 procent i motsvarande marginalskatteläge. Tar man ett mera extremt fall med 80-procentig marginalskatt blir räntan inte mindre än 40 procent.

Så orimliga blir alltså konsekvenserna av del förslag som finansministern framlagt.

I detta sammanhang vill jag gärna säga all jag uppskattar att ulskoltet finner vår motion 1957 intressant och värdefull när del gäller margi-nalskallerna. Men tyvärr måste jag också påstå atl ulskoltet har dragit felaktiga slutsatser av det resonemang vi fört. Utskotiet hävdar nämligen atl en enkel ekonomisk kalkyl visar att del knappast är möjligt alt låna pengar till en lägre kostnad än vad som blir fallet om man senarelägger skattebetalningen vid ett system med kvarskatteränta som får dras av vid inkomsttaxeringen. Utskottet räknar då med en faktisk kredit av 20 månader. Hur utskottet har kunnat nå upp till denna astronomiska siffra är för mig en gåta. Jag vill därvidlag ansluta mig till vad fru Troedsson nyss har sagt.

Kvarskatieräntan infördes ju som en påföljd av utnyttjad skattekredit under cirka ett års tid. Enligt uttalanden vid räntebestämmelsernas tillkomst är den här tidsbegränsningen gjord från utgångspunkten att räntan skall drabba endast den som inle gjort fyllnadsbetalning av preliminär skatt senast den 30 april året efter inkomståret. Som skäl för denna begränsning av den beräknade kredittiden anfördes de för många skattskyldiga föreliggande svårigheterna att under inkomståret beräkna den inkomst på vilken slutlig skatt skall utgå. Alla borde därför få möjlighet all göra fyllnadsbelalning senast den 30 april året efter inkomståret utan att behöva vidkännas ränta för lid dessförinnan.

Detta riksdagens ställningstagande tycker jag gör all diskussion om kredittidens längd överfiödig. Riksdagen drog också konsekvenserna av att statsmakterna inle kunde erbjuda medborgarna ett fullständigt skatle-och uppbördssystem. Delta system kan inte heller i dag med bästa vilja anses fullständigt. Därför har även nu alla skattebetalare en kredittid t. o. m. den 30 april årel efter inkomståret. Utskottet föreslår ju inle heller någon ändring på denna punkt. Då borde utskotiet dra konsekvenserna av sitt eget handlande och anse att kredittiden är ett år.

Allt fier löntagare här i landet får högre inkomster, och samtidigt hamnar de på grund av som jag tycker ett bristfälligt skattesystem i etl hårdare marginalskatteläge. 1 det sammanhanget betyder det, att den av finansministern föreslagna avgiften på kvarstående skatt kommer att innebära en mycket stark skärpning av kvarskatieräntan år från år för de människor som får kvarskatl - en skatt som inle alla gånger är så lätt att undgå på grund av en hel del brister i det nuvarande uppbördssystemel.

Med de föreslagna avgifterna skapar man i del närmaste en plikt för den skattskyldige att tillse atl hans preliminära och slutliga skatt blir så nära överensstämmande som möjligt. Uppbördssystemet har vissa reg-

ler, och den skatlskyldige skall givetvis iaktta dem. Därutöver bör han vara befriad från skyldigheten att av egen drift motverka de tekniska bristerna i uppbördssystemel.

För den enskilde skattebetalaren är del etl berättigat krav alt han inle i förväg påförs preliminär skatt med större belopp än vad han är skyldig alt erlägga i slutlig skatt. Även om han på ett eller annat sätl får kompensation i form av ränta för atl alltför stor preliminär skatt har ultagits skall vi inte glömma att vederbörande ju fråntas möjligheterna atl förfoga över skillnadsbeloppet på del sätt som han önskar. Samtidigt är det från rättvisesynpunkt angeläget atl inte för låga belopp las ut i preliminär skatt, vilket skulle omotiverat gynna dem som har särskilda möjligheter att själva i viss mån reglera storleken av preliminärskaileuttaget.

Den överskjutande skatten för år 1973 utgör enligt uppgifter som inhämtats från riksräkenskapsverket ca 4,5 miljarder kronor och åsamkar staten en ränta pä ungefär 138 miljoner kronor, medan den kvarstående skatten för samma år uppgår till 2,67 miljarder kronor och ger staten en ränteintäkt på ca 176 miljoner kronor. Orsakerna härtill är självfallet flera. Vad gäller orsakerna till all åtskilliga skattskyldiga får kvarstående skatt torde det bl, a, vara att de har extrainkomster för vilka utbetalaren inte är skyldig att göra källskatteavdrag. Där finns det en del arvoden och liknande som kan spela in.

Anledningen till att så mänga skattskyldiga påförts större preliminär skall än den slutliga skallen är kanske litet svårare alt kartlägga. Huvudsakligen måste delta ha sin grund i atl jämkningsmöjligheterna måhända inte är tillräckligt stora,

Enligl min mening är del en felaktig metod atl, som man nu vill göra, söka bota bristerna i det nuvarande uppbördssystemel genom alt tillgripa sanktioner av lypen avgifter för anställda och för B-skatlebelalare, 1 stället borde en bättre uppföljning av B-skaltebetalarnas inbetalningar ske. Dessutom bör administrativa och tekniska möjligheter skapas för att kostnadsfritt ge de skattskyldiga som så begär uppgift om vilket skatteuttag en taxering i enlighet med avgiven självdeklaration skulle föranleda, och detta pä ett sä tidigt stadium att den skallskyldige får möjlighet att anpassa eventuell fyllnadsinbetalning efter beskedel. Jag tror atl alla är överens om att resurserna i dag inte räcker till för den servicen.

Herr talman! Jag vill avslutningsvis säga att propositionens förslag angående ränta på kvarstående respektive överskjutande skatt såviii jag förstår är ganska ologiskt. Medan staten lånar pengar av svenska folket till en ränta motsvarande inlåningsräntan i bank får svenska folket betala en ränta på 15-20 procent för ett lån hos herr Siräng. Vidare borde i jämlikhetens namn räntan på kvarstående skatt vara avdragsgill, när räntan pä överskjutande skatt som bekant är inkomstbeskattad. Länet kan ju vara ofrivilligt för både medborgaren och staten.

Jag har tidigare i mitt anförande pekat på de orimliga konsekvenser som ett införande av ett avgiftssystem med 6 respektive 8 procents icke avdragsgill ränta får. Jag har också försökt alt peka på några områden

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Ändrade regler för räntor enligt uppbördsförordningen

193

13 Riksdagens protokoll 1974. Nr 138-139

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Ändrade regler för räntor enligt uppbördsförordningen

194

där förbättringar av nu gällande system kan ske. Au pä sätt som nu föreslås höja räntan på kvarstående skatt till en, som vi tycker, omotiverat hög nivå i stället för atl förbättra skatte- och uppbördssystemet är att övervältra kostnaderna forell dåligt system pä medborgarna. Kostnaderna för dessa aktiviteter kommer i sista hand att få betalas av skattebetalarna. Herr talman! Jag ber med det sagda fä yrka bifall till reservationen 1 i skatteutskottets betänkande nr 57. Jag ansluter mig också till reservationen 2 i nämnda betänkande.

Herr SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Efter att ha åhört debatten här tillåter jag mig att säga några ord. Jag kan nämligen inte förstå alt talet om 20 månaders kredit kan vara riktigt. Låt mig ta ett exempel. Den som har B-skatt betalar in preliminärskaiten för sista terminen 1974 i januari 1975. Så deklarerar han då 1975, och kvarskatten inbetalas i mars och maj 1976. Det kan inle bli några 20 månader - del kan bli 14 eller 16 månaders kredit. Den enskilde kan nämligen inle själv avgöra om han betalat in för mycket eller för litet förrän den sista terminen, den sjätte, har gått ut. Det tycker jag är alldeles klart.

Herr talman! Efiersom jag ändå har ordet vill jag säga några ord också om en motion som jag har väckt i detta ärende. Det ena yrkandet i motionen är alt man skall dra preliminärskatt på alla arvoden, alla extrainkomster. Ett sådani förslag är tydligen på väg, och det är därför inte mycket mera att säga om del. Folk slipper då i större utsträckning atl få kvarskatl, och del är bra. Hela klimatet i samhället blir bättre om folk får tillbaka skatt i stället för atl få betala mera.

När det gäller behandlingen av det andra yrkandet i motionen är jag mindre nöjd. Sjukpenningen är ju numera att jämställa med en inkomst och beskattas. Det händer att människor som inte har någon inkomst alls eller har mycket små inkomster och är B-skaltare preliminärt deklarerar sig för en inkomst på säg 80 000 kronor och sedan sjukskriver sig - tyvärr kan ju vem som helst sjukskriva sig när som helst. Sedan kan de hämta ut t. ex. 4 500 kronor i månaden skattefritt från försäkringskassan - det finns exempel på det. Så småningom debileras de givetvis skatt på dessa belopp, men den kommer i många av dessa fall heller aldrig att betalas. Detta är ett oskick som man borde sätta stopp för.

I betänkandet säger man nu att de som är sjuka en längre tid skall betala A-skatt. Man skall alltså byta ut deras B-skattsedel mot en A-skattsedel. Det är ett besvärligt arrangemang, och det hjälper inle heller. Många av dessa människor kommer då alt plötsligt friskskriva sig, och då skall de ha B-skatlsedel igen. När de fåll B-skattsedeln kan de återigen sjukskriva sig, osv. Och innan man hunnit ge dem A-skattsedel igen har de hunnit få ut sin sjukpenning skattefritt.

Med god vilja skulle man kunna ordna det här bättre än vad som föreslås i betänkandet, men vi får kanske tillfälle att återkomma till den debatten en annan gång.

Herr WÄRNBERG (s):

Herr talman! Del kanske är förmätet av mig att gä upp och tala efter del atl en kronofogde haft ordet. Men jag vill börja med all säga atl om kronofogden skötte sitt jobb sä vore det fall som herr Sjöholm sist tog upp med sjukpenningavdraget inte det minsta lilla problem. Saken är nämligen den alt en B-skattare som fär sjukpenning betalar skatt även för sjukpenningen i sin B-skatt. B-skatten är beräknad på en total inkomst under året. Om en person med B-skatt inte har någon inkomst från sill ordinarie jobb utan får sjukpenning i stället, gör del ingen skillnad. Sjukpenningen ersätter ju en inkomst som man redan räknat med vid beräkningen av B-skatten. Sedan är frågan om han betalar denna B-skatt eller inte, och det är där kronofogden kommer in i bilden. Om den skailskyldige inte betalar sin B-skatt sä kommer han naturligtvis undan skatt på sjukpenningen. Men det är också mänga andra som inte betalar sin B-skatt. Reglerna är dock sådana atl i B-skalten ingår även skatteplikt för sjukpenningen. I den mån man betalar sin B-skatt betalar man alltså också skatt pä sjukpenningen.

Nu finns det visserligen de som inle gör det, men de allra fiesta människor gör det. Herr Sjöholms förslag skulle betyda att de får en dubbelbeskattning: dels skall sjukförsäkringen dra skatt, dels är i B-skatten redan inräknad skall på sjukpenningen. I det läget får man väl avstå frän skatten frän det fåtal människor som smiter undan för att del„stora antalet skallskyldiga, som är lojala skattebetalare, inle skall bli dubbel-beskaltade.

Det gör mig synnerligen förvånad atl herr Sjöholm inte kan räkna ut del där med de 20 månaderna - det är självklart; det är nästan solklarl! Det är nämligen sä, att de som betalar B-skatt genom sex inbetalningar om året gör lika stora skalleinbetalningar varje gång. Dessa skatteinbetalningar skall motsvara den inkomst som vederbörande B-skatiebe-talare tjänar under hela året. Det betyder alltså atl man inle skall räkna från den sista inbetalningen i december det ena året eller frän den första inbetalningen i januari året därpå, ulan man måste nalurligtvis la ett medeltal av skatten under de sex uppbördsterminerna för att kunna göra en jämförelse. Det är alltså det belopp som skulle ha inbetalats i juli månad 1974 - för atl ta ell exempel - som kommer på slutskattsedeln i december månad 1975 och som skall inbetalas under uppbördsiermi-nerna i mars och maj månader 1976. Blir inle del 20 månader, är det märkligt!

Visst kan man säga som herr Hovhammar, att vi skall förbättra vårt uppbördssystem, så att del här inte blir något problem. Men på vilket sätt skall vi förbättra del? Vi har försökt få fram ett B-skaltesystem som skall överensstämma så nära som möjligt med den inkomst som vederbörande har, och alla skattskyldiga har rätt atl själva, innan B-skallens storlek skall fastställas, tala om hur myckel de beräknar all tjäna. Det är så nära ett vettigt och rättvist system som man kan komma.

Dessutom har vi varit sä generösa att om vederbörande när han de-

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Ändrade regler för räntor enligt uppbördsförordningen

195

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Ändrade regler för räntor enligt uppbördsförordningen

klarerar - i februari månad eller kanske senare - finner att den gjorda inbetalningen varit för liten, har han möjlighet att ända lo. m. april månads utgång göra fyllnadsinbetalningar, varigenom han slipper betala någon som helst avgift eller ränta. Är del då sä konstigt, om man vill ytterligare förbättra det nuvarande systemet, att man avskaffar räntan och kallar den för avgift, så alt vederbörande skaitskyldig när han deklarerar skall förmås räkna ut hur stor skatten kommer att bli och göra eventuellt erforderlig fyllnadsinbetalning? Jag tycker det är ett verkligt generöst skattesystem som vi har! Jag förstår inte hur vi skulle kunna ha det på något annat och bättre sätt. Del går alliså inte att jämföra med den ränta som de får som har gjort en överskjutande skatteinbetalning. I det ena fallet är del fråga om en ränta, men i det andra fallet är det fråga om en avgift, som var och en kan undkomma, om man bara gör sig besvär med alt räkna ut vilken skatt man skall få. Med de anvisningar som i dag finns är det möjligt för alla att göra delta.

Jag kanske bör hjälpa herr Hovhammar genom atl tala om för honom vad del beror på att den överskjutande skatten i dag är större än den kvarstående skatten. Det beror på att många människor inte vill göra någon jämkning. De skulle säkert fåenjämkning,mende vill ha pengarna som en liten reserv för alt undvika att få kvarskatl. Underskoitsavdraget för villor är en av anledningarna. En annan anledning är det reseavdrag som många i dag har rätt alt göra men som inte finns intaget i tabellerna - man begär inte jämkning förrän man haren lusenlapp eller något mindre i resekostnader. Del skulle säkert inte vara några svårigheter att hos den lokala skattemyndigheten få en jämkning; jag tror inte man skulle nekas del. Men man bryr sig inle om att göra en sådan framställning, därför att man vill ha litet för mycket inbetalat i skall för att vara på den säkra sidan.

Det går alltså, tror jag, alt lokalisera orsakerna till mycket av den överskjutande skatten. Man är nöjd med den ränta man får om beloppet överstiger 900 eller 1 000 kronor för myckel inbetalt.

196

Herr SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Jag skall inte säga mer om .sjukpenningen än atl det förvånar mig att herr Wärnberg ifrågasätter kronofogdarnas sätl atl sköta sill jobb. Finansministern har en gång från den här talarstolen - eller rallare sagt från sin bänk, eftersom han aldrig står i talarstolen - sagt atl kronofogdarna gör etl gon jobb, och dei tror jag alt de flesia gör.

Det är bevisligen så att den som betalar B-skatt inie med bestämdhet kan avgöra om man har betalat in för mycket eller för litet i skall förrän den sista terminen har gått ul i januari månad. I juli, vet man inte om man har betalat för myckel eller för litet - del är fullsiändigi solklarl, för all använda herr Wärnbergs uiiryck. Deua beror på att en B-skat-lebetalares inkomst kan variera. Han kan ha stor inkomst i början och liten inkomst sedan eller tviirlom, men skatieinbeialningarna är lika stora vid alla sex terminerna.

Herr HOVHAMMAR (m):

Herr talman! Herr Wärnberg frågade mig hur en förbättring av uppbördssystemel skulle kunna åstadkommas. Jag sade i mitt anförande atl man exempelvis borde kunna få en bättre uppföljning av B-skai-lebetalarnas inbetalningar. Genom att varje år infordra uppgifter skulle man kunna få en effektivare uppläggning. Vi kanske också har alltför många B-skaitebetalare för närvarande.

Fyllnadsinbetalningar kan göras intill den 30 april. Om man redan efter den 15 februari, när man har avgivit sin deklaration, kunde ringa lill myndigheterna och få besked skulle det vara bra, men resurserna räcker inte till för det. Jag tillät mig också påpeka det i milt tidigare anförande.

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Ändrade regler för räntor enligt uppbördsförordningen

Herr WÄRNBERG (s):

Herr talman! Herr Hovhammar efterlyser nu uppgiftsskyldighet- myndigheten skall infordra uppgifter från B-skattebeialarna för att följa upp uppbörden. Det står i bjärt kontrast lill vad han tidigare har pläderat för, nämligen att vi skall minska uppgiflsskyldigheten för företagarna, som ju i dag är B-skatiebetalare.

Vederbörande B-skattebelalare har alla möjligheter aU själv tala om för uppbördsmyndigheten vilken inkomst han beräknar ha nästa år. Är det meningen att man varje år skall gå in och säga: "Den uppgift som Ni lämnade var fel, vi måste göra om den." Det skulle leda till ell enda virrvarr i uppbördssystemel. Då är det väl enklare att be någon räkna ut skatten när man har deklarerat, om man inte duger till det själv, så att man får vela om man bör göra en fyllnadsinbetalning, vilket blir för den B-skatiebelalaren absolut fördelaktigaste metoden.

Herr HOVHAMMAR (m):

Herr talman! Det är i princip alldeles riktigt att det infordras alltför mänga uppgifter - del har vi tidigare diskuterat. Jag har därvid sagt alt man skall koncentrera uppgiftsskyldigheten lill väsentliga frågor och det gäller här enligl min uppfattning en sådan väsentlig fråga som är av siörsla betydel.se.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten ,A

Propositioner gavs på bifall till dels utskoitets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föreslagits i reservationen nr 1 av herr Nilsson i Trobro och fru Troedsson, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Troedsson begärt votering upplästes och godkändes följande voieringsproposilion:

197

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Ändrade regler för räntor enligt uppbördsförordningen

Den som vill att kammaren bifaller skatteutskoitets hemställan i betänkandet nr 57 punkten A röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring däri som föreslagits i reservationen nr I av herr Nilsson i Trobro och fru Troedsson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Troedsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 265

Nej -   48

Avstår -     1

Punkterna B I, 3, 5. 6, 8, 12 och 13

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Nilsson i Trobro m. fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Troedsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i belänkandet nr 57 punkterna B 1, 3, 5, 6, 8, 12 och 13 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Nilsson i Trobro m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Troedsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 238

Nej -   75

Avstår -      1

Punkten B i övrigt

Utskottets hemställan bifölls.

§ 14 Föredrogs skaiteutskottets betänkande nr 61 i anledning av Kungl, Maj:ts proposition 1974:171 med förslag till lag om ändring i slämpel-skattelagen (1964:308), m, m.

198

Utskoitets hemställan bifölls.

§ 15 Polisverksamheten vid de större flygplatserna

Föredrogs justitieutskoltets belänkande nr 36 i anledning av motion angående polisverksamheten vid de större flygplatserna,

1 detta betänkande behandlades motionen 1974:383 av fru Krisiensson (m) vari hemställts att riksdagen skulle dels som sin mening ge Kungl. Maj:i till känna att samtliga tjänster som flygplatspolis vid de tre största flygplatserna i landet borde ingå i personalplanerna för Stockholms, Göteborgs och Malmö polisdistrikt (yrkande 1), dels hos Kungl. Maj.t hemställa atl samtliga flygplatspoliser vid Arlanda flygplats lösgjordes från Märsta polisdistrikt och organisatoriskt uppfördes på personalplanen för Stockholms distrikt (yrkande 2).

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Polisverksamheten vid de större flygplatserna

Utskotiet hemställde au riksdagen skulle

1.   ge Kungl. Maj:l till känna vad utskottet anfört om översyn av polisverksamheten vid landets tre största flygplatser,

2.   avslå motionen 1974:383 i den mån den inte omfattades av utskottets hemställan under 1.

Reservation hade avgivits av herrar Johansson i Växjö och Bengtsson i Göteborg samt fru Wiklund och fru André (samtliga c) som ansett att ulskoltet bort hemställa,

an riksdagen skulle avslå motionen 1974:383.

Till betänkandet hade fogats särskilda yttranden

1.   av fru Bergander (s) och herr Lundgren (s),

2.   av herr Westberg i Ljusdal (fp).

Herr BENGTSSON i Göteborg (c):

Herr talman! I justitieutskottets betänkande nr 36 behandlas motionen 1974:383 av fru Kristensson angående polisverksamheten vid de större flygplatserna. I motionen hemställs att riksdagen dels som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna att samtliga tjänster som flygplatspolis vid de ire största flygplatserna i landet bör ingå i personalplanerna för Stockholms, Göteborgs och Malmö polisdistrikt, dels hos Kungl. Maj:t hemställer att samtliga flygplatspoliser vid Arlanda flygplats lösgörs från Märsta polisdistrikt och organisatoriskt uppförs på personalplanen för Stockholms distrikt.

Polisverksamheten vid bl. a. de här nämnda flygplatserna uigöres främst av allmän polisiär verksamhet. Uppgifterna åvilar den lokala polismyndigheten i det distrikt flygplatsen är belägen: Märsta vad gäller Arlanda, Göteborg vad gäller Torslanda och Malmö polisdistrikt i fråga om Siurup. Under 1977 kommer Torslanda att ersättas av en ny flygplats, Landvetter inom Mölndals polisdistrikt.

199

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Polisverksamheten vid de större flygplatserna

200

I rikspolisstyrelsens förslag till omorganisation sägs bl. a. att flygplats-polisen bör ställas till förfogande för riksomfattande verksamhet och uppföras på personalplan för Stockholms, Göteborgs respektive Malmö polisdistrikt, alternativt läggas under dessa distrikt.

Denna rikspolisstyrelsens och motionärens uppfattning kan vi från reservanternas sida icke dela. De uppgifter som polisen har i deua sammanhang kan mycket väl ligga kvar inom de polisdistrikt som flygplatsen tillhör. Denna synpunkt har för övrigt kommit till uttryck vid tidigare riksdagsbehandling. I utskottets skrivning från föregående år står bl. a. att ledningen av den rutinmässiga polisverksamheten vid flygplatserna borde åvila den lokala polischefen. Utskottet ansåg att några särskilda anordningar i organisatoriskt hänseende icke behöver vidtagas. Bl. a. av dessa skäl avstyrkte utskottet motionen, och riksdagen följde utskottets förslag.

Fru Kristensson har i sin motion tagit upp rikspolisstyrelsens förslag till omorganisation, vilket jag tidigare redogjort för i mitt anförande. Vidare skriver motionären: "Det är i och för sig uppenbart alt Mär-siapolisen vid ett terroristlarm från Arlanda skulle göra allt vad den kunde för att snabbast möjligt komma lill platsen och sätta in alla tillgängliga resurser. Men det räcker inte. Allt talar för att Märsiapolisen - om inte läget är onormalt tursamt - kommer alt nå fram för sent vid en överrumpling."

Märstapolisen - det gäller även övriga polisdistrikt - säger fru Kris
tensson i sin motion, skulle göra allt vad den kunde för att komma
lill platsen. Det är självklart. Men, säger motionären, den kommer alt
nå fram för sent vid en överrumpling. Motionären fortsätter: "Om flyg-
platspolisen vid Arlanda hänfördes lill Stockholms polisdistrikt ökades
möjligheterna till en effektivare organisation, som kunde förstärka skyd
det mot överrumpling på flygplatsen ."

För mig är det resonemang som fru Krisiensson för fullständigt obegripligt. Märsta ligger ca 5 km från Arlanda, Stockholm ca 40-45 km. Mölndal ligger ca  10 km från Landvetter, Göteborg 20 km.

Hur kan motionären komma fram till att Märsiapolisen skulle komma för sent till en överrumpling på Arlanda, medan Stockholmspolisen skulle hinna fram i tid? Jag skulle vilja be fru Kristensson tala om hur detta skall gå till om något skulle inträffa på Arlanda.

Jag an.ser också att motionen är ytterst begränsad. Varför har inte fru Krisiensson tagit upp säkerhetstjänsten i hela dess vidd? På våra flygplatser kan olyckor av skilda slag inträffa. Vid sådana tillfällen krävs också omedelbara insatser bl. a. från polisens sida.

Slutsatsen av såväl utskottets skrivning som motionen blir att om dessa utomordentligt väsentliga uppgifter centraliseras till de större polisdistrikten skulle skyddet mot eventuella överrumplingar från terrorister ökas.

I den centerreservation som är fogad till detta betänkande anser vi reservanter, liksom utskottet gjorde föregående år, att effektivitets- och

samordningsfrågorna vid våra större flygplatser bör ägnas ökad uppmärksamhet. Vidare anser vi alt ledningen av den rutinmässiga verksamheten bör åvila den lokale polischefen. Tillfälliga trafiktoppar och andra ovän-lade händelser får mötas på vanligt sätt genom medverkan av den re-gionale polischefen och rikspolisstyrelsen. Några särskilda anordningar i organisatoriskt hänseende vid våra fiygplatser synes inte erforderliga.

Denna reservanternas uppfattning har kommit till uttryck vid fiera tillfällen, bl. a. säger departemenischefen i siatsverksproposilionen 1973: "Jag kan icke dela rikspolisstyrelsens uppfatining all en särskild fiyg-platspolis under styrelsens cenirala ledning bör inrättas. Inle heller anser jag atl fiygplatspolisen såsom styrelsen alternativt föreslår bör läggas under de tre siorstadsdistrikten. Tjänsterna bör ingå i personalplanen för respektive polisdistrikt och alltså vara underställda den lokale polischefen. Tillfälliga trafiktoppar och andra oväntade händelser får mötas pä vanligt sätl genom medverkan av den regionale polischefen och rikspolisstyrelsen."

Både vi reservanter och två socialdemokratiska uiskolisledamöter, fru Bergander och herr Lundgren, samt herr Westberg i Ljusdal från folkpartiet vilka lill utskotlsbelänkandet fogat ett särskilt yttrande anser inte heller alt någon omorganisation lill de större polisdistrikten föreligger.

Herr talman! Jag yrkar bifall till den reservation som har fogats till justitieutskottets belänkande nr 36.

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Polisverksamheten vid de större flygplatserna

Herr LUNDGREN (s):

Herr talman! Tillsammans med fru Bergander har jag till utskottets betänkande fogat etl särskilt yttrande. I detta hänvisas i all korthet till lokala och regionala instansers uilalanden. Det är därför väsentligt att i kammarens protokoll mer utförligt redovisa några av de synpunkter som framförts av de instanser som har ansvaret för polisbevakningen vid Arlanda fiygplats.

Följande tre instanser kommer jag att citera: Den lokala företagsnämnden inom Märsta polisdistrikt, Märsta polisstyrelse och länspolischefen i Stockholms län.

Vid sammanträde med den lokala företagsnämnden inom Märsta polisdistrikt den 26 februari i år behandlades den aktuella motionen, 1974:383, av fru Kristensson. Enligt protokollet från sammanträdel uttalade företagsnämnden enhälligt "att verksamheten vid Arlanda arbetsgrupp f n. löper friktionsfritt, och att anmärkningar eller klagomål icke framförts under längre tid. Däremot har verksamheten rönt erkännanden från skilda håll - från Riksbanken, olika speditionsfirmor m. fi. - för det sätt på vilket verksamheten bedrives. Departementschefen har vid tidigare tillfällen icke funnit skäl ändra nuvarande organisation."

Vid sammanträde med Märsta polissiyrel.se den 28 februari i år beslöt man, också med anledning av motionen 383 av fru Krisiensson, atl en-hälligi "uUala sin bestämda förkasieise av densamma". Polisstyrelsens politiska sammansättning är följande: tre socialdemokraier och tre bor-

201

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Polisverksamheten vid de större flygplatserna

202

gerliga - en cenierpartist, en folkpartist och en moderat. Polisstyrelsen var som sagt enhällig. 1 motiveringarna framhåller polisstyrelsen bl. a.: "Polisstyrelsen kan inle till någon del biträda påståendet alt polisverksamheten på Arlanda skulle bli bättre och mera effektiv genom etl överförande lill Stockholms polisdistrikt. Om en väsentlig effektivisering av polisverksamheten på Arlanda bedöms som nödvändig, löses ej detta problem genom ett överförande till Stockholm. Naturligare är väl att personellt och materiellt upprusta det polisdistrikt inom vilket Arlanda ligger. För Stockholms vidkommande måste, vad polisstyrelsen kan förstå, en omgående personalutökning ske, om Arlanda skulle hänföras dit. Men detta vore att bokstavligen gå över ån efter vallen."

Polisstyrelsen framhåller vidare: "Polisstyrelsen, som noga följer verksamheten inte minst vid Arlanda, anser att polisverksamheten där, i dess olika grenar, löper friktionsfritt och an möjligheten till snabbt insättande av personal vid någon hastigt påkommande händelse numera är god. Motiveringarna till motionen är sådana att de för envar om förhållandena underkunnig framstår som skrivna av en uppenbart oinitierad. Ej minst påståendet alt man i något hastigt påkommet allvarligt läge från Stockholm skulle kunna ha förstärkningspersonal på plats snabbare än om den utrycker från Märsta ger belägg därför."

I promemoria den 11 mars 1974 rörande motion 383 från länspolischefen i Stockholms län framhålls bl. a. följande: "Arlanda flygplats ligger omkring 45 km från Stockholm. Avståndet till Märsta är ca 5 km. Motiveringen för överföringen till Stockholms polisdistrikt, nämligen uttalandel all 'Märstapolisen - om inte läget är onormalt tursamt - kommer att nå fram för sent vid en överrumpling' är därför inte begriplig. Sanningen är väl dessutom den att såväl Stockholms- som Märstapolisen når fram för sent 'vid en överrumpling'."

"En konsekvens av detta resonemang", fortsätter länspolischefen, "är all länsstyrelsen alltsedan flygplanskapningen på Bulliofta flygplats hösten 1972 fortlöpande tillser all en polisstyrka om från början 18 och numera 21 polismän med erforderligt befäl ur bl. a. nu aktuell synpunkt finns disponibel för tjänstgöring på flygplatsen. Denna polisstyrka uigöres av polismän från 11 av de 12 polisdistrikten inom länspolischefens verksamhetsområde (Lidingö polisdistrikt undantaget). Erforderlig vapen- och skyddsutrustning har upplagts i flygplatsbyggnaden. Utbildad personal för hanteringen av utrustningen finns tillgänglig. Denna anordning torde med hänsyn till tidsfaktorn få anses vara mera verksam än t. o. m. en kasernerad polisstyrka i Stockholms polisdistrikt, därest organiserandet av en sådan till äventyrs föresvävat motionären."

L:inspolischefen anför också följande: "Arlanda fiygplats får inte ur polisiär synpunkt betraktas som en isolerad punkt i Miirsia polisdistrikt. Säkerhetsfrågorna sträcker sig vida kring fiygplalsen. Här må endast antydas den tillsyn som måste ske inom stora områden i flygplanens siarl-och landningsriktningar. De anställda bor i stor utsträckning i Märsta, Sigtuna, Upplands Väsby och andra samhällen i närheten av flygplatsen.

Spaningsverksamheien rörande brott på flygplatsen kan därför inle anses som ett isolerat flygplatsproblem. Polismyndighetsfunktionen, särskilt vad gäller tillämpningen av utlänningslagstiftningen, tarvar dagliga formella och praktiska beslut. Det är svårt all inse hur detta skulle kunna lösas på ett tillfredsställande sätt vid ett bifall till motionen."

Herr talman! Dessa nu citerade synpunkter från de lokala och regionala instanserna finner jag betydelsefulla. Dessa instanser härden nödvändiga praktiska erfarenhet som fordras för att bäst kunna bedöma om och när eventuella organisatoriska förändringar är motiverade. Med stöd av dessa instansers synpunkter konstaterar fru Bergander och jag i det särskilda yttrandet all det inte finns någon anledning att forcera fram organisatoriska förändringar.

Så, lill sist, herr talman, är jag tacksam om fru Kristensson ville förtydliga sin motion i varje fall på en punkt: Varför, fru Krisiensson, har inte personalfrågan ur personalutökningssynpunkt berörts i Er motion?

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Polisverksamheten vid de större flygplatserna

I detta anförande instämde fru Bergander (s).

Fru KRISTENSSON (m):

Herr talman! Jag får först uttrycka en uppskattning över den reklam som min motion fått såväl av herr Bengtsson i Göteborg som av herr Lundgren. Ni har läst upp valda delar ur motionen, och det är inte alltid man vederfars en sådan ära.

Jag vill emellertid i sakfrågan säga att problemet hur flygplatspolisen vid de stora flygplatserna skall vara organiserad inte är nytt. Jag vill erinra om att kommissionen för förebyggande av politiska våldsdåd var enig om att man borde se över organisationen av flygplatspolisen för atl få en verksamhet som fungerade så effektivt som möjligt och där behövliga insatser kunde samordnas på bästa sätt.

Jag vill också erinra om att juslitieulskottei i anledning av motioner under tidigare är har behandlat den här frågan. Det var också herr Bengtsson inne på, men jag vill ciiera det som herr Bengtsson underlät att nämna, nämligen alt utskottets majoritet också menade att "utvecklingen kunde komma att leda lill att organisatoriska förändringar i framliden visade sig nödvändiga".

Det kanske också finns anledning att erinra om att man i de övriga nordiska länderna - i varje fall Danmark och Finland - just har gått in för en sådan organisationsmodell som jag hade vågat föreslå i min motion, nämligen att polisen vid slorflygplatserna organisatoriskt hänförts lill storstädernas polisdistrikt. Det är alltså inle ett särskilt orginellt förslag som jag har lagl fram. Det som är viktigt är ju att den polispersonal som måste finnas för alt man skall upprätthålla säkerheten på flygplatserna är väl förtrogen med de speciella arbetsuppgifter den har atl svara för - och helst särskilt avdelad för dessa.

När jusiilieulskoltet var ute på sin resa i Europa tidigare i år studerade vi också den här frågan. Även om jag inte vill jämföra Arlanda med

203

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Polisverksamheten vid de större flygplatserna

204

Orly eller Schiphol kan jag säga all vi fick ett intryck av atl man också i de länderna hade den bestämda uppfattningen att det var viktigt att genomföra en speciell organisation för att kunna möta terrorisiverksam-hel så effektivt som möjligt och låta polisen fullgöra den särskilda fiyg-plaiskonirollen på ett så effekiivi sä'it som möjligt.

Både herr Bengtsson och herr Lundgren frågade hur jag tänkt mig atl del hela i praktiken skulle gå till. Märsta ligger, som ni säger, närmare Arlanda än Stockholm gör. Jag har inie tagit siällning till hur den här särskilt avdelade polisen skulle organisatoriskt inlemmas i verksamheten. Jag bara tycker mig förslå att det måste vara lättare för ett stort polisdistrikt som Stockholm alt kunna avdela personal för den här verksamheten och ge de personerna den nödvändiga utbildningen. Det måste fungera mer effektivt än om polisen inlemmas i ett litet polisdistrikt, som Märsta trots allt är.

Jag utgår från att en grupp polismän kan komma att stationeras vid exempelvis Arlanda, eller atl det i varje fall organisatoriskt ses lill atl den kommer atl finnas inom räckhåll med kort varsel om det blir nödvändigt. För övrigt skall poliserna ägna sig åt passkontroll, spanings-och utredningsarbete, irafikövervakningoch frågorom den särskilda fiyg-platskontrollen.

När det sedan gäller hur personalen har reagerat tycker jag kanske atl jag ändå för herr Lundgren skulle vilja nämna alt företagsnämnden har sen vissa positiva effekter av en sådan tanke som jag fört fram i min motion. Företagsnämnden uttalar nämligen alt personalen på Arlanda inle har något emot att överföras till Stockholms polisdistrikt därför att det, som man säger, är osiridigt alt det över lag skulle kunna medföra vissa löneförbättringar för personalen. Jag skall medge all del inie är med den synpunkten som jag har motiverat min motion, men personalen har upplevt del som en positiv faktor.

Vidare säger man att år 1976, då den nya internaiionella terminalen kan beräknas stå färdig att tas i bruk, kan ånyo problemaliken om överförandel av passkontrollen lill Stockholms polisdistrikt las upp till behandling. Jag vill bara nämna detta för atl visa alt man på personalhåll inte har varit så kolossalt negativ som man kunde tro av herr Lundgrens inlägg.

Jag vill lill slut, herr talman, ändå säga att - något som de uppmärksamma riksdagsledamöterna naturligtvis har konstaterui - inle heller motionären har yrkat bifall lill motionen i obeskuret skick. Personligen tycker jag alt vi kan lämna därhän hur denna omorganisation skall komma all se ut. Jag tycker all del räcker att uttala atl vi önskar en översyn av dessa frågor. Vi vill få lill slånd största möjliga effektivitet, men hur det organisatoriskt skall lösas tycker jag trots allt bör kunna vara en fråga i första hand för departementet atl mera rörutsättningslösl bedöma. Diirför tycker jag att den slutsals som ulskoiiels majoritet kommit fram till, att dessa organisationsfrågor skall övervägas med utgångspunkt från den allt allvarligare internationella brottsligheten utan alt man därför

binder sig för hur lösningen skall se ut, är någonting som jag helhjärtat kan ställa mig bakom, trots au jag är motionär. Jag vill därför yrka bifall lill ulskoiiels hemställan.

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Herr LUNDGREN (s) kort genmäle: Polisverksamheten

Herr talman! Fru Kristensson började med att tacka för den reklam vid de större som hennes motion hade fått. Det finns emellenid både god och mindre flygplatserna god reklam.

Fru Kristensson säger att hon inte i och för sig tagil ställning till hur omorganisationen skall genomföras. Nej, det märks på formuleringarna i motionen.

Vidare säger fru Kristensson alt företagsnämnden visst inte är så kolossall negativ som mina citat möjligen kunde ge intryck av. Jag är medveten om det, men låt mig då också få tillägga an det citat som fru Kristensson anförde härrör från enbart en av ledamöterna, nämligen polisinspektören Lindström.

Inle heller jag själv är så oerhört negativ. Jag har bara konstaterat atl det för närvarande inte är motiverat alt forcera fram en organisatorisk förändring. För övrigt saknar jag svar på den fråga jag ställde lill fru Kristensson: Varför har inle frågan om personalulökningen tagits upp i motionen? Jag hoppas all fru Kristensson återkommer för atl besvara den frågan.

Herr BENGTSSON i Göteborg (c) kort genmäle:

Herr talman! Vi är säkerligen överens om att polisens och säkerhetstjänstens väsentligaste uppgifi vid sådana tillfällen som vi nu talar om är all rädda människoliv. Jag vill fråga fru Krisiensson hur hon vill ha det ordnat när det gäller personalen på flygplatserna. Skall vi ha stora polisstyrkor liggande på Arlanda, på Landvetter och på andra flygplatser'' Det finns redan för närvarande viss personal som arbetar där, såvitt jag vet även vaktpersonal. Men fru Kristensson har inte besvarat min fråga hur snabbt Stockholmspolisen respektive Göteborgspolisen skall kunna komma före polisen i Märsta respektive Mölndals polisdistrikt lill flygplatserna i händelse av etl larm. Denna del av moiionen verkar ganska egendomlig. Jag lycker alt fru Krisiensson skall förklara hur de båda storstadspolisdistrikten skall kunna klara uppgiften vid snabba utryckningar och vara föreden lokala polisen vid respektive flygplats. Del tycker jag vore ganska intressant att veta; del slår i alla fall en hel del skrivet om det i motionen.

En annan viktig sak i sammanhanget är - och del kan vi vara överens om - all den lokala polLsen inom det polisdistrikt där flygplatsen ligger självfallet har den inre lokalkännedomen. Den känner flygplatsen, den känner de yttre förhållandena i stort. Personalen vet exakt, skulle jag tro, hur man på ögonblicket skall organisera sig för att la ilu med de uppgifter som kan komma i fråga.

Delta anser jag vara väldigt väsentligt, för del gäller ändå all snabbi

205

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Polisverksamheten vid de större flygplatserna

organisera polisen och andra säkerhetsorgan i den händelse någoi inträffar. Därför är det väl utomordentligt betydelsefullt, fru Kristensson, att de lokala polisdistrikten får som huvuduppgift att svara för denna verksamhet. Något annat kan jag inte tänka mig, och jag förstår inte vad fru Kristensson menar med sitt resonemang.

Sedan tycker jag inte alt vi behöver tala om Frankrike och andra länder. Del är i Sverige vi diskuterar den här frågan, och jämförelser med de stora flygplatserna ute i världen finns del knappast anledning att göra.

206

Fru KRISTENSSON (m) kort genmäle:

Herr lalman! Man fär väl stå ul med att både herr Lundgren och herr Bengtsson i Göteborg ironiserar över alt en motionär inte kan presentera ett hundraprocentigt genomtänkt förslag, för det är det naturligtvis inte avsett att vara. För att vara vänlig - det skall man ju vara - vill jag ändå understryka att vi väl samtliga har ett iniresse av att fiygplatspolisen organiseras på ell så effektivt sän som möjligi; det har i varje fall jus-titieuiskottet tidigare i enighet ansett. Vi har också ansett att utvecklingen kan leda därhän att den motiverar en översyn av organisationen. Jag har konstaterat att den s. k. terrorislkommissionen var inne på samma linje, och jag konstaterar också, herr Bengtsson, all man i de andra nordiska länderna har genomfört en sådan här organisation. Vi behöver inte nödvändigtvis, det kan jag hålla med om, gå till Orly eller Schiphol för att få paralleller, men vi kan åtminstone anstränga oss att i Norden ha en gemensam policy - så myckel mer som vi har passfrihei inom det nordiska området och det borde ställa större krav på gemensamma åtgärder och gemensamma synpunkter när det gäller hur vi skall kunna nå fram till den största möjliga effektiviteten.

Herr Bengtsson i Göteborg återkommer med viss envishet till frågan om hur det kan vara möjligt atl Stockholm skulle hinna före Märsta - men jag kan inte se för min inre syn au del skulle röra sig om något slags kapplöpning. Jag säger återigen att jag inte själv har presenterat ett förslag lill hur organisationen skulle kunna fungera i praktiken. Jag menar bara alt en omorganisation naturligtvis måste syfta lill an polisen kan träda i funktion med sä kort varsel som möjligt, och jag tror inte att Märstapolisen kan det. En uiredning skulle nog kunna finna alternativ som skulle göra det möjligt för ett stort polisdistrikt att avdela personal, som kunde finnas inom räckhåll och komma med kort varsel. Någon längre förvarningstid kan man ju inte tro an det blir fråga om vid exempelvis ett terroristlarm.

Jag måste till slut bekänna att jag inte riktigt förstod herr Lundgrens fråga om personalulökningen. Skulle den gälla hur många fier poliser jag tror att det skulle gä åt för att få en effektiv organisation? 1 så fall kan jag svara all jag inte har något begrepp om huruvida del över huvud tagel kommer att krävas fier poliser och ännu mindre om hur många det skulle vara. Det får väl uiredningen visa; jag kan tyvärr inte ge herr Lundgren något svar. Möjligen kan man länka sig att det behövs en

viss utökning, men det har fiygplatspolisen redan fått genom terroristkommissionens förslag om jag inte minns fel.

Herr LUNDGREN (s) kort genmäle:

Herr lalman! Angående personalfrågan har Märsta polisstyrelse uttalat atl en omgående personalutökning måste ske, om den här verksamheten skulle föras över till Stockholms polisdistrikt. Framför allt har polischefen i Stockholm kraftigt understrukit att en omorganisation måste medföra en betydande personaluiökning. Jag har bara velat notera alt detta blir en av följderna.

Till sist, herr talman, vill jag citera ytterligare ett kort avsnitt ur
länspolischefens i Stockholm promemoria. Han avslutar sitt yttrande så
här: "Inie någon av RPS olika framställningar i saken har föregåtts av
överläggningar med vare sig länsstyrelsen eller polisstyrelsen i Märsta
polisdistrikt. Alt motionären fru Kristensson inte heller för und
vikande av ett antal fallgropar ansett sig böra rådgöra med de regionala
eller lokala polismyndigheterna är även anmärkningsvärt."

Det är alltså min förhoppning, herr lalman, alt vid en framtida eventuell organisationsförändring - och en sådan utesluter ju inle utskottet - samråd skall ske med de lokala och regionala instanserna. Det är onödigt, fru Kristensson, att ramla i fallgropar när det kan undvikas.

Delta är en kommentar från min sida till fru Krislenssons inlägg, när hon tyckte atl jag ironiserade över hennes brist på synpunkter på hur det hela organisatoriskt skulle kunna fungera. Ett samråd, fru Kristensson, med de lokala och regionala instanserna innan man går vidare, det är verkligen att rekommendera. Annars kanske fru Kristensson på nytt ramlar i ett antal fallgropar.

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Polisverksamheten vid de större flygplatserna

Herr BENGTSSON i Göteborg (c) kort genmäle:

Herr talman! Fru Kristensson säger att det inte är meningen att det skall bli någon kapplöpning. Det hoppas jag verkligen att det inte är fråga om. Det är ett myckel allvarligt ärende vi diskuterar i del här sammanhanget, men del kan jag inle finna när jag läser motionen. Jag skall inte en gång lill läsa de valda delar som fru Kristensson nämnde all jag har läst. Det är rikligt atl jag har läst motionen.

När det gäller organisationen, fru Kristensson, lycker jag - att motionen inte i några delar är genomtänkt, i varje fall inte det avsnitt som jag ägnat min uppmärksamhet och som behandlar frågan hur snabbt man kan nå ut lill respektive fiygplats om något skulle inträffa. Det är ju utomordentligt väsentligt att man har en organisation som snabbi kan vara på platsen och ta itu med de uppgifter som väntar om något händer. Del är en omöjlig uppgift för Stockholmspolisen respektive Göteborgspolisen au hinna ut på den korta tid det gäller; de har åtskilliga mil atl åka. Den lokala polisen känner till förhållandena på platsen, som jag tidigare sade. Jag tycker fortfarande, fru Kristensson, atl den här motionen är dåligt genomtänkt.

207

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Polisverksamheten vid de större flygplatserna

Fru KRISTENSSON (m) kon genmäle:

Herr talman! Jag skall stå ut även med della inlägg från herr Bengtsson i Göteborg, och jag skall försöka atl i fortsättningen skriva mera genomtänkta motioner. Jag kan bara konstatera att den tanke som ligger bakom motionen har utskottet, bortsett från centerpartisterna, ansett att man kan ansluta sig till. Utskottet anser också atl en översyn bör göras av polisverksamheten vid våra tre stora fiygplatser.

Slutligen skall jag väl inte behöva upprepa ännu en gång vad jag har menat med att Stockholms polisdistrikt kan fungera mera effektivt än distriktet i Märsta, nämligen alt det inte är så otänkbart att man avdelar en grupp poliser som befinner sig på Arlanda och på nolltid kan ingripa ifall del händer några katastrofer. Del är en organisatorisk sak som jag som motionär inte har någon skyldighet atl tänka igenom sä i detalj. Det får bli en sak för uiredningen.

Delsamma skulle jag vilja säga till herr Lundgren. Jag tycker atl det är mycket roligt alt få skriva en motion, och man försöker lägga ned så myckel arbete man kan på all förbereda moiionen så sakligt som möjligt. Ifall en sådan här utredning kommer lill stånd inom justitie-departementei, vilkei jag hoppas, så är del väl nalurligi och självklart atl departementet då har erforderligt samråd med rikspolisstyrelsen, med berörda polisdistrikt, med personalens organisationer och med alla andra som kan vara berörda för att få ett förslag som har förankring. Det är klart atl det kunde vara önskvärt om vi enskilda motionärer hade sådana kontakter, men jag tycker atl det kanske vore atl överdriva betydelsen av en själv som enskild motionär ifall man skulle besvära olika instanser för atl få synpunkter.

Innan man väcker en motion försöker man självfallet skaffa sig sä gediget underlag som möjligt. Och jag påslår faktiskt, herr talman, trots del betyg som motionen har fåll, att den - som jag uppfattar det - är väl underbyggd.

208

Herr NYGREN (s):

Herr talman! Här har redan redovisats de fiesta skäl som kan anföras när det gäller utskottets behandling av motionen 383 av fru Krisiensson. Jag skall därför inskränka mig till några små påpekanden.

Av den reservation och de särskilda yttranden som fogats till utskottets betänkande nr 36 kan man kanske förledas tro att utskottet i år intagit en annan ståndpunkt i frågan än  1973. Så är det nu inte.

Jag skall närmare kommentera delta. Men låt mig dessförinnan påpeka att motionären i år har etl annal yrkande i fråga om fiygplatspolisens organisation än del yrkande som hon, i sällskap med sin partikamrat herr Adolfsson, framförde vid fjolårets riksdag. I fjol krävde motionärerna atl den särskilda polisstyrkan på Arlanda skulle lyda under rikspolisstyrelsen och att man på sikt också borde förlägga all den personal som arbetar på våra tre största fiygplatser under rikspolisstyrelsen. Det kravet finns inle med i årels motion i denna fråga.

I år har fru Kristensson återkommit, nu utan herr Adolfsson som med-motionär, och föreslagit att fiygplatspolisen vid våra tre största flygplatser bör ingå i personalplanerna vid Stockholms, Göteborgs och Malmö polisdistrikt. Som en direkt åtgärd vill fru Krisiensson all samtliga flygplatspoliser vid Arlanda fiygplats skall lösgöras frän Märsta polisdistrikt och organisatoriskt uppföras på personalplanen för Stockholms polisdistrikt.

Det kan vara värt, herr talman, att notera denna ändring i motionskravet.

Låt mig så, med anledning av det föreliggande majoriielsförslaget från utskottet, få erinra om att redan i fjolårets yttrande påpekade justitie-utskottet att utvecklingen av den internationella fiygverksamheten kunde komma att leda lill au organisatoriska förändringar av polisverksamheten blev nödvändiga. Utskottet menade 1973 all effektivitets- och samordningsfrågorna när det gällde polisverksamheten vid de internationella flygplatserna borde ägnas särskild uppmärksamhet. Men utskottet gick inte då så långt att man ansåg all det fanns anledning att förorda någon särskild åtgärd.

Nu har nästan ett och ett halvt år förflutit sedan det ställningstagandet gjordes. Utbyggnad pågår på Arlanda flygplats- fiygtrafiken där kommer an öka. En omorganisation är aktuell av fiygtrafiken i Göteborgsområdet. Frågan om tidpunkten för en översyn, som juslitieulskottei tidigare förvarnat om och förklarat troligen vara behövlig, har alltså mognat.

Mot denna bakgrund har utskottet i årets betänkande noterat att såväl organisations- som effektivitets- och samordningsfrågorna rörande polisverksamheten vid våra större internationella flygplatser bör ses över. Problemen är också, påpekar utskottet, redan föremål för överväganden inom Kungl. Maj:ts kansli.

Utskottet har klan sagt att någon särskild åtgärd med anledning av motionen 383 inte är påkallad. Det har också motionären själv, fru Kristensson, skrivit under på. Detta kan vara värt att understryka med anledning av de tidigare inläggen här av herr Bengtsson i Göteborg och herr Lundgren, som jag lycker har polemiserat mera mot en av utskottsmajoriteten avstyrkt motion än mot utskottsmajoritetens ställningslagande.

Ulskotlsmajorileten har beslutat föreslå riksdagen an ge Kungl. Maj:t till känna alt den verksamhet det här gäller nu kan vara mogen att ses över. Men utskottsmajoriteien har inte, det vill jag särskilt understryka, velal binda Kungl. Maj:t vid några speciella anvisningar inför en eventuell översyn.

Herr talman! Med det anförda ber jag an få yrka bifall till utskottets hemställan.

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Polisverksamheten vid de större flygplatserna

Överläggningen var härmed slutad.

14 Riksdagens protokoll 1974. Nr 138-139

209

Nr 139

Propositioner gavs på bifall till dels utskoitets hemställan, dels reservationen av herr Johansson i Växjö m. fi., och förklarades den förra

Tisdagen den

lOHerpmbpr 1974     propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Bengtsson

_____________    i Göteborg begärt votering upplästes och godkändes följande voterings-

Vissadomartjänster   proposition:

Den som vill att kammaren bifaller justitieutskottets hemställan i betänkandet nr 36 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Johansson i Växjö

m.n.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Bengtsson i Göteborg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 223 Nej -   85 Avstår -     4 I § 16 Föredrogs justitieutskottets betänkande nr 39 i anledning av proposilionen 1974:170 angående utgifter på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1974/75 i vad avser vissa anslag inom jusiiliedepartementets verksamhetsområde.

Kammaren biföll vad utskottet i detta betänkande hemställt.

§ 17 Vissa domartjänster

Föredrogs jusiitieutskoitets betänkande nr 40 i anledning av propositionen 1974:172 angående vissa domarljänster jämte motion.

210

Fru KRISTENSSON (m):

Herr lalman! Under de år som gåll sedan riksdagen år 1969 antog riktlinjer för landets indelning i domsagor har - det är ju inte obekant - en allt större opinion ställl sig tveksam till värdet av fortsatta sammanslagningar och stora tingsrätter. Denna ökade tveksamhet har också återspeglats i riksdagsmännens inställning till dessa frågor och ledde i våras till all vi i samband med frågor om anslag till byggnadsverksamheten för domstolsväsendet hade en annan mening än departementschefen när det gällde en speciell tingsrätt. Riksdagsmajoriteten delade vidare, som vi alla vet, majoritetens uppfattning i juslitieulskottei och uttalade au del nu var angelägel att vi fick en plan över hur departementet tänkte sig den återstående indelningen i domsagor.

Jag vet inte om någon av oss hade vågat hoppas atl den redovisningen

skulle komma så snabbt. Det är emellertid den som nu behandlas i betänkande nr 40 frän jusiitieutskottet. Jag vill med delta, herr talman, egentligen bara uttrycka utskottets tillfredsställelse över den snabba handläggningen i departementet och del sätt på vilket denna plan i praktiken har effektuerats. Den enda kvarstående frågan gäller ju en indelningsändring beträffande kansliorten för Uppsala läns norra domsaga, men den frågan är föremål för en särskild uiredning, och jag hoppas att den inle kommer att vålla några problem. Om jag bortser från den detaljen anser jag därför an hela ärendet om landels indelning i domsagor i och med detta är avslutat.

Det finns anledning all framföra ett lack lill herr justitieministern för den snabbhet med vilken denna fråga nu slutligen lösts och det sätt på vilket den har lösts.

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Anslag till framtidsstudier på energiområdet, m. m.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 18 Föredrogs

Justitieutskottets betänkande

Nr 41 i anledning av proposilionen 1974:155 med förslag lill lagändringar för att möjliggöra domstolsprövning av vissa frihetsberövanden

Jordbruksutskottets betänkanden

Nr 46 i anledning av propositionen 1974:161 med förslag lill lag om ändring i förordningen (1967:139) om obligatorisk siaisplombering av utsädesvara och om växlförädlingsavgift

Nr 47 i anledning av propositionen 1974:175 angående godkännande av överenskommelse mellan Sverige och Danmark för att skydda Öresund mot föroreningar jämte motion

Nr 51 i anledning av propositionen 1974:165 med förslag till lag om utbetalning av pristillägg för kött.

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§ 19 Anslag till framtidsstudier på energiområdet, m. m.

Föredrogs näringsutskoilets betänkande nr 55 i anledning av propositionen 1974:170 angående utgifter på tilläggsstat I till rikssiaten för budgetåret 1974/75 i vad avser kommittéer m. m. inom justitiedepartementets verksamhetsområde jämte motion.

Kungl. Maj:t hade i propositionen 1974:170 bilaga 1 punkt 1 (s. 3 f) föreslagit riksdagen atl till Kommittéer m. m. på tilläggsstat I lill riks-

211

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Anslag till framtidsstudier på energiområdet, m. m.

staten för budgetåret 1974/75 under andra huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 4 000 000 kr.

Propositionen i denna del hade hänvisats till jusiitieutskottet, som sedermera med eget yttrande överlämnat den till näringsutskotiet.

I delta sammanhang hade behandlats den i anledning av propositionen i denna del väckta moiionen 1974:1973 av herr Molin (fp) och fru Anér (fp) vari hemställts att riksdagen under förevarande punkt ställde 600 000 kr. till samarbelskommilténs för längsiklsmotiverad forskning förfogande för att efter ansökan fördelas bland organisationer, tvärvetenskapliga grupper, politiska partier etc. för energisludier.

Utskottet hemställde

att riksdagen med bifall lill proposilionen 1974:170 bilaga 1 punkten 1 och med avslag pä motionen 1974:1973 till Kommittéer m. m. på lill-läggsstat I till riksstaten för budgetåret 1974/75 under andra huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av 4 000 000 kr.

Reservation hade avgivits av herrar Börjesson i Glömminge (c), Gustafsson i Byske (c), Andersson i Örebro (fp) och Sjönell (c) samt fru Hambraeus (c) som ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen i anledning av propositionen 1974:170 bilaga 1 punkten 1 och med bifall till motionen 1974:1973 till Kommittéer m. m. på till-läggsstat I lill riksstaten för budgetåret 1974/75 under andra huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av 4 600 000 kr.

212

Herr ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr talman! Om några månader kommer riksdagen att ta ställning till en av de viktigare framtidsfrågorna, nämligen hur vi skall klara vår energiförsörjning på såväl kort som lång sikt. Underlaget för det beslutet måste vara brett och allsidigt. Olika tänkbara alternativ för energi/o/--sörjning och energiförbrukning måste tas fram och undersökas till sina olika konsekvenser.

Mycket av vår energiplanering har hittills utgått från en stigande energiförbrukning. Det är mindre än ett och ett halvt år sedan som Gunnar Helén - i valrörelsen 1973 - lade fram ett förslag om sparsamhet med energi. Det bemöttes då med spott och spe. Sedan dess har en viss förskjutning i opinionen ägt rum; del skall villigt erkännas. Oljekrisen förra vintern väckte många till insikt om allvaret i situationen. Vi kan inte utgå från en fortsalt ohämmad tillväxt i energiförbrukningen. Det är nödvändigt med sparsamhel och på sikt kanske också strukturella förändringar som gör oss mindre beroende av energi.

1 underlaget för riksdagsbeslutet nästa år borde ha funnits ett ordentligt genomlyst s. k. lågenergialternativ. Den lösa skiss på ett sådant som energiprognosutredningen presenterat duger emellertid knappast. Det behövs ett mera fylligt och genomtänkt sådant. Därför är det bra att regeringen

nu vill att sekretariatet för framtidsstudier skall utföra en lågenergistudie. Den kommer visserligen inte att bli klar i sådan lid att den kan tjäna som underlag för nästa års riksdagsbeslut om energiförsörjningen, men det är ju bättre att man gör något sent än aldrig.

Vi reservanter är alliså inte motståndare lill atl del begärda anslaget på 600 000 kronor ställs till förfogande för en studie inom sekretariatet för framtidsstudier. Däremot har vi opponerat oss mot all en grupp med så nära anknytning till statsrådsberedningen och därmed regeringens arbete blir ensam om alt få ekonomiska möjligheter att ta fram ett låg-energiallernativ. Det gäller ju all se lill att få fram ett material som bygger på även andra utgångspunkter än dem som företräds i regeringskretsen. Från motionärernas och reservanternas sida vill vi därför au ett belopp av motsvarande storlek skall ställas till förfogande för att fördelas bland t. ex. tvärvetenskapliga grupper, politiska partier och olika organisationer, för genomförande av motsvarande studier. Sådana pengar skall naturligtvis inte fördelas på vinst och förlust; det måste finnas en genomtänkt plan för hur studierna skall gå till, och man bör också kunna visa att man har tillgång till personer med nödvändiga kunskaper för alt genomföra studierna. För all garantera delta har vi föreslagit au det exira anslaget skall fördelas av samarbetskommiiién för långsiktsmoti-verad forskning.

Herr talman! Ett extraanslag enligl vad som yrkas i reservationen lill näringsutskottets betänkande nr 55 skulle ha gett riksdagen ett bättre underlag för att ta ställning i den vikliga frågan om vår energiförsörjning och energiförbrukning. Jag yrkar därför bifall lill den reservation av herr Börjesson i Glömminge m. fi. som är fogad till näringsulskonets betänkande.

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Anslag till framtidsstudier på energiområdet, m. m.

Fru HAMBRAEUS (c):

Herr lalman! Världen befinner sig i en energikris.

Del industriella samhället är uppbyggt på den felaktiga förutsättningen att billig olja skall stå till förfogande. Alla tycks nu vara överens om att detta inte håller för framtiden utan att vi måste arbeta på att göra oss fria från oljeberoendet och söka alternativ. Men uppfattningarna går starkt isär om vilken väg som är bäst och möjlig atl välja för all trygga energiförsörjningen på kort och lång sikt.

En energiförsörjning baserad på fossila bränslen och kärnenergi innebär alt man tömmer ändliga lager. Vi tär på naturkapilalet. Den innebär också att man frigör mer värme på jorden än den kontinuerliga solin-sirålningen ger och medför därför att jordens värmebalans rubbas med oöverblickbara följder. Varken fissionskraft eller fusionskraft är alltså något långsiktigt möjligt alternativ.

Bara om vi lär oss atl allt skickligare utnyttja de kontinuerliga ener-gifiödena, de som drivs av solen, kan vi trygga vår energiförsörjning för framliden. Hur mycket energi vi kan få beror på hur skickliga vi är atl lära oss utnyttja de energifiödena. I den andra rapporten till Rom-

213

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Anslag till framtidsstudier på energiområdet, m. m.

klubben poängteras nödvändigheten av att man lägger ett långsiktigt perspektiv på de åtgärder man vidtar i nuet för att lösa världens energikris.

Den typ av näringsliv, bebyggelse, transportsystem etc. vi får har som en viktig föruisättning den typ av energiförsörjningssystem vi bygger upp. Ett samhälle som inriktas på att få sin energiförsörjning huvudsakligen från centralt utvunnen energi låter sig inte i en handvändning omställas till en energiförsörjning baserad på en mångfald, utspridda, var för sig små energikällor.

Det beslut riksdagen skall fatta våren 1975 i energifrågan bestämmer om vi skall använda olja och pengar till alt fortsätta på den inslagna vägen med en centraliserad, kärnkraftsbaserad energiförsörjning eller om vi skall salsa på besparingar och på de kontinuerliga energifiödena, dvs. solvärme, solkraftverkssamarbete med varma länder, vind, vatten och energi från organiskt material. Eller annorlunda uttryckt om vi skall leva på kapitalet eller nöja oss med räntan. Vad jag förstår måste vi välja. De olika vägarna innebär två olika system, och vi kan inte bygga upp båda samtidigt. Kärnkraftssystemet innebär att vi tar stora risker för människan och naturen nu och för framliden. De kontinuerliga energikällorna ger oss den energi vi kan använda inom de gränser som naturlagarna sätter.

Det beslutsunderlag som hittills tagits fram av samhällets "legitimerade experter" i utredningar och myndigheter uppmärksammar myckel litet denna väsentliga frågeställning. Man bygger till övervägande del på förutsättningen att det är det kärnkraftsbaserade systemet vi skall fortsätta med. Det är oerhört väsentligt att samhället ställer resurser lill förfogande för ett verkligt allernativsökande.

Det är bra atl regeringen utför sådana studier utifrån sina politiska värderingar. Men det borde vara självklart i en demokrati att också andra grupper får tillräckligt mycket pengar för att kunna komma med utarbetade förslag. Större resurser lill samarbelskommittén för längsiklsmotiverad forskning borde öka möjligheterna till delta.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen med hemställan om bifall till motionen 1973 av herr Molin och fru Anér.

214

Fru ANÉR (fp):

Herr talman! Jag vill bara säga några ord om den sorlens projekt som vi som skrivit motionen 1973 och reservanterna anser att man skulle kunna använda pengarna lill - alltså framtidsstudier i små ideologiska grupper som är villiga att inte bara teoretiskt forska i men också praktiskt arbeta fram nya alternaliva livsstilar. Ett sådant projekt finns som redan har kommit ganska långt pä förslagsstadiei, nämligen det s, k. Välsvi-kenprojektel i Karlstad. Där har några forskare från olika ämnesområden - arkitektur, fysik, kemi, sociologi - slagit sig ihop om ett förslag till ett litet men arbeisdugligt lokalsamhälle, som skulle byggas upp så att det förenade god livskvalitet med måttlig resursförbrukning och ekologiskt hänsynstagande. Givetvis är en förutsättning för projektet all de

som frivilligt flyttar dit är beredda på att ta både fördelarna och nackdelarna och satsa mycket intresse och arbete på det. Projektet är avsett att genomföras etappvis och skall hela tiden redovisas offentligen i dialog med en så bred allmänhet som möjligt.

Det här är alltså etl exempel på planer som redan finns och skulle kunna sättas i gäng ganska omedelbart. De som står bakom Välsviken-projektet säger alt det bör vara möjligt all genomföra det på relativt kort tid, eftersom del inte i så hög grad är fråga om ett krävande grundforskningsarbete ulan mera om att ge redan tidigare vunnen kunskap en ny struktur och alt anpassa den för det valda området.

Denna grupp är inte den enda som lägger fram förslag lill praktisk prövning av redan vunna erfarenheter. Jag kan citera arkitekt Hans Nordenström som i år skri ver i Byggforum att "vi kan demonstrera budskapet och bygga upp centra för alternativ teknologi. Det kan ges många argument för sådana centra eller forskningskommuner. Kunskapen är inte begränsad till en elit av specialister. Den måste sammanställas ur flera källor, vetenskap och forskning, praktiskt hantverkskunnande, traderade

erfarenheter och lokala kulturella livsformer.         Syftet är att möjliggöra

levnadsmönster med långsiktig ekologisk siabiliiel och med en decentraliserad teknologi som grund. Sällan har det funnits så stora och viktiga arbetsuppgifter inom arkitektur och samhällsplanering."

Andra förslag i samma riktning kommer från teknikerna. Bertil Sjögren skriver all som beredskapsålgärd mot fortsatta oljekriser måste vi utveckla alternativa tekniker för de mest utsatta områdena, och Ingenjörsvetenskapsakademien förklarar i ett remissutlålande i november i är att det bl. a. behövs utredningar om vilka samhällsproblem, utöver de rent tekniska, som uppkommer när man inför nya energiförsörjnings-system, och om olika tillväxtalternativ.

Det är uppenbart att vi har långt kvar till ett tillfredsställande utredningsmaterial när det gäller beslut om energipolitiken.

Den här rätten för många idéer att fä göra sig hörda, i öppen tävlan och under allmän insyn, är en typiskt liberal tanke.

Del finns två vanliga reaktioner på den sorlens utopier som jag antytt. Den ena är: Man vet vad man har men inte vad man får. Den andra är: Pappa vet bäst, och nu har jag bestämt hur ni skall trivas. Men jag tror för min del att man hellre bör vädja till det i människan som längtar efter både en ny livsstil och en ny frihet. Marianne Frankenhaeuser påpekar i sin tyvärr otryckta studie lill utredningen All välja framtid: "Det är viktigt atl i all planering göra klan för de enskilda individerna att de själva har stora möjligheter att påverka framtiden. Medinfiytande i planeringen aren av förutsättningarna för ett reellt framtidsengagemang." Del medinflytandet måste, såvitt jag kan se, inte minst kanaliseras genom olika ideellt engagerade grupper. Härför behöver de ekonomisk hjälp; annars blir skillnaden för stor mellan statens väldiga resurser och informationsövertag och den isolerade enskildes små möjligheter.

Det ärdärför, herr talman, .som re.servationen av herr Börjesson i Glömminge m. fi. förtjänar kammarens bifall,

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Anslag till framtidsstudier på energiområdet, m. m.

215

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Anslag till framtidsstudier på energiområdet, m. m.

216

Herr SVANBERG (s):

Herr lalman! Vad denna fråga gäller är kommiltéanslagel på tilläggssiat under juslitiedepartementets verksamhetsområde. Av de föreslagna 4 miljoner kronorna kommer 600 000 kronor att användas för vissa studier om energipolitiken, särskilt i vad det gäller frågan om ett lågenergialternativ. Denna framtidsstudie skall utföras av energipolitiska delegationen i samarbete med sekretariatet för framtidsstudier. Tanken är emellertid inte att en grupp skall göra hela detta arbete, utan man lägger ut beställningar hos olika forskare, som är inne på olika vägar för alt lösa dessa problem.

Hittills har delta arbete resulterat i två förstudier, och en tredje torde komma att framläggas ungefär vid årsskiftet. En av dessa förstudier har utförts av Centrum för tvärvetenskap i Göteborg.

Det väsentliga är att detta inle är en kommitté som ensam arbetar med dessa problem, utan man lämnar ut forskningsuppdrag åt olika håll. Utskottet finner för sin del att detta är en mycket bra ordning, allra helst som utskottet i ett tidigare betänkande hemställt om en utredning angående ett nollalternativ, i vilket sammanhang naturligtvis även lågenergialternativet kommer med.

I en motion i anslutning till propositionen begärs att riksdagen skall anslå ytterligare 600 000 kronor, som efter ansökan fördelas till organisationer, tvärvetenskapliga grupper, politiska partier etc. för att ulföra eller låta utföra egna energisludier. Motionärerna vänder sig mot atl dessa studier skall utföras av energipolitiska delegationen i nära samarbete med sekretariatet för framtidsforskning. Del har här i debatten sagts alt man på det sättet bara skulle få fram tankar som ligger regeringen nära. Jag tror att detta är en felsyn. Man försöker i detta arbete på allt sätt att fä fram olika synpunkter och tankar. Jag vill bara föredra vad sekretariatet för framtidsstudier självt anger alt det skall syssla med. Jag vill gärna framhålla att till det sekretariatet finns knuten en parlamentarisk nämnd, i vilken bl. a. fru Anér ingår. Sekretariatet säger att "uppgiften med en framtidsstudie är att kartlägga begränsningar och alternativ för handlandet i ett längre perspektiv, 'forska om möjligheter'. Resultatet - en diskussion om tänkbara framlider och vägar att förverkliga dessa - riktar sig såväl lill beslutsfattarna som till medborgarna. Denna demokratiska grundsyn förutsätter alt ett långsiktigt och konkret utformat beslutsunderlag tas fram och atl flera alternativ förs fram i den offentliga debatten."

Del är detta som det handlar om. Jag tror inte alls att det är fråga om att man bara skall presentera regeringens tankar, även om regeringen naturligtvis har stor nytta av del här arbetet.

Man säger också i motionen atl pä det här sättet kommer inle forskningsresultaten att kunna redovisas i sådan tid att de kan ligga till grund för besluten 1975 om en ny energipolitik. Det är möjligt att man inle är färdig då, men jag förstår inte att man vid den tidpunkten skulle kunna vara väsentligt mycket mera färdig med studier som initieras från

annat håll, efiersom man föreslår pengarna nu. Det kan väl då vara ungefär hugget som stucket.

Motionärerna säger också atl om man lade ul forskningen i frihet till de här grupperna skulle det vara en garanti för att man fick kanske inte främst större objektivitet men mänga olika synpunkter. Jag betvivlar det. Jag tror inle alls alt vi måste bygga upp två institut parallella med varandra. Vi har ett som regeringen driver och som skall försöka få fram ett allsidigt beslutsunderlag, Nej, det kan vi inte lita på, säger riksdagen, vi måste ha ett alldeles eget. Det skulle förutsätta atl eftersom man misstror regeringens organ och anser att det är partiskt åt ett håll, sä är det man själv föreslår partiskt åt ett annal håll. En sådan partisk forskning tycker inle utskotiet att del finns någon anledning att ägna sig åt.

Dessutom kommer vi till våren all fatta ell stort beslut om energipolitiken, som så långt jag och många andra kan förstå kommer alt omfatta beslut om kraftigt stöd lill energipolilisk forskning på mänga olika områden. Vi kan väl lämna litet av den ideologiska diskussionen till dess.

Jag vill inte nu gå in på någon värdering av lågenergiallernativ eller göra jämförelser, utan det är bara själva sättet att få fram underlag som jag finner egendomligt. Man menar att om en annan grupp ger anslag till de här forskarna blir det en mera objektiv forskning än om sekretariatet för framtidsforskning och energipolitiska kommiitéen sköter om det. Jag betvivlar detta och yrkar bifall lill ulskotteis förslag.

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Anslag till framtidsstudier på energiområdet, m. m.

Fru ANÉR (fp):

Herr lalman! Det finns inle någon värderingsfri forskning. Det är inte någon som helst anmärkning mot sekretariatet för framtidsstudier atl säga atl det, när det skall välja de olika projekten, naturligtvis måste gå efter vissa riktlinjer och atl det finns andra riktlinjer i det här landet som borde få komma fram.

Den parlamentariska nämnd som är knuten till sekretariatet för framtidsforskning är ett utomordentligt exempel på meningslöst skeninfiy-tande. Nämnden har inle något som helst att säga till om ulan får bara höra vad som görs. Jag lycker inle alt vi skall dra in den parlamentariska nämnden i detta sammanhang.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Börjesson i Glömminge m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Andersson i Örebro begärt votering upplästes och godkändes följande voieringsproposilion:

217

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Sammansättningen av styrelsen för Stockholms fondbörs

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 55 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Börjesson i Glömminge m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Andersson i Örebro begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 186

Nej - 126

Avstår -     2

§ 20 Sammansättningen av styrelsen för Stockholms fondbörs

Föredrogs näringsutskottets betänkande nr 58 i anledning av proposilionen 1974:178 med förslag till lag om ändring i lagen (1919:240) om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhel jämte motioner.

I propositionen 1974:178 hade Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att anta inom finansdepartementet upprättat förslag lill lag om ändring i lagen (1919:240) om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet. Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "I propositionen föreslås ändrade bestämmelser om sammansättningen av styrelsen för Stockholms fondbörs. Antalet styrelseledamöter skall liksom för närvarande vara nio. Ordförande, vice ordförande och ytterligare två ledamöter utses av regeringen. Det förutsätts alt bland de av regeringen utsedda ledamöterna en skall representera den aktiesparande allmänheten. Av styrelsen i övrigt utser fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskoniorei gemensamt en. Svenska handelskammar-förbundet och Sveriges industriförbund vartdera en samt medlemmarna av fondbörsen ivå ledamöter. Suppleanter utses till samma antal och i samma ordning som ledamöterna."

218

I detta sammanhang hade behandlats de i anledning av propositionen väckta motionerna

1974:1986 av herrar Söderström (m) och af Ugglas (m) vari hemställts att riksdagen med avslag på propositionen 1974:178 i förevarande hänseende beslutade om ändring i sammansättningen av styrelsen för Stockholms fondbörs i enlighet med vad som anförts i moiionen, innebärande att börsmedlemmarna tillsammans skulle få välja tre ledamöter och atl de institutionella placerarna borde bli företrädda genom att Svenska försäkringsbolags riksförbund fick utse en ledamot, varvid antalet av re-

geringen utsedda ledamöter skulle reduceras lill tre och representationen     Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

för riksbanken och riksgäldskontoret slopas samt 1974:2001 av herr Wijkman (m).

Utskottet hemställde Sammansättningen

att riksdagen med avslag på motionerna 1974:1986 och 1974:2001 skulle av styrelsen för

anta det i propositionen 1974:178 framlagda förslaget till lag om ändring Stockholms

i lagen (1919:240) om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet, fondbörs

Reservation hade avgivits av herrar Regnéll (m) och Hovhammar (m) som ansett alt utskottet bort hemställa,

alt riksdagen med bifall till motionen 1974:1986 och med avslag pä motionen 1974:2001 skulle anta det i propositionen 1974:178 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1919:240) om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet med ändrad lydelse av 31 § i enlighet med vad som av reservanterna framlagts som alternativt förslag.

Herr REGNÉLL (m):

Herr talman! Nämner man Börsen i dag. Nobeldagen, går svenska folkels associationer till den arionhövdade församling som om någon timme har sin sammankomst för överlämnande av priser. Här i kammaren har vi emellertid att syssla med en annan grupp med anknytning till Börsen, dess niohövdade styrelse.

Lika väl som åsikterna brukar gå isär beträffande rekryteringen till Svenska akademien finns det olika uppfattningar om hur man skall rekrytera de nio i Börsens styrelse. Proposilionen går ul på att fyra ledamöter skall utses av regeringen och att en ledamot skall utses gemensamt av fullmäktige i riksbanken och i riksgälden, alltså organ som normalt är regeringsinfluerade. Kvar blir fyra ledamöter som väljes på annal sätt.

Reservanter i fondbörsutredningen och motionärerna i motionen 1986 vill minska de direkt regeringsulsedda till tre och anser den fullmäk-tigevalde onödig. På sä sätl får man inom ramen av nio ledamöter plats för ytterligare representanter, en för försäkringsbolagen och ytterligare en för fondbörsmedlemmarna.

En minoritet har framfört detta som sin äsikt i reservationens form i det delbetänkande som fondbörsulredningen avlämnade i fjol, och motionärer från moderat håll har tagit upp idén i motionen 1986.

Herr Hovhammar och jag har reserverat oss till förmån för dessa tankegångar, och jag ber, herr talman, all få yrka bifall till reservationen.

Herr BENGTSSON i Landskrona (s):

Herr talman! Den nuvarande ordningen för utseende av styrelse i Stockholms fondbörs har varit oförändrad i över 50 år. När därför nu den uiredning som sett över dessa bestämmelser kommit med förslag till vissa ändringar, så har delta i stort hälsats med tillfredsställelse. Att

219

Nr 139

Tisdagen den 10 december 1974

Sammansättningen av styrelsen för Stockholms fondbörs

220

ändringar behövs tycks alla vara överens om, men dä det gällt fördelningen av styrelseplatserna har meningarna kommit att gå isär. Så har, som vi hört, fallet också blivit i näringsutskottet.

Frän uiskoitsmajoriietens sida är vi överens med finansministern om all fondbörsstyrelsen bör ha en mera allsidig sammansättning och att det allmännas representation behöver förstärkas. Vi anser därför att den avvägning vid fördelningen av de nio platserna i styrelsen som finansministern föreslagit i propositionen väl svarar mot de krav man kan ställa.

Förslaget innebär att regeringen tillsätter ordförande och vice ordförandejämte ytterligare tvä ledamöter. En av dessa av regeringen utsedda ledamöterna skall tillvarata den aktiesparande allmänhetens intresse. Fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret utser gemensamt en ledamot. Svenska handelskammarförbundet och Sveriges industriförbund utser vardera en representant som företrädare för näringslivet. Slutligen utser medlemmarna av fondbörsen tvä ledamöter. Därmed tillförsäkras dessa ett rimligt inflytande. Från utskottsmajoriteien tycker vi därmed atl man nätt en rimlig avvägning mellan olika intressen.

Men som vi hört av herr Regnéll är man från reservanterna inte till freds. Man vill, som vi hört, något nagga det allmännas inflytande i kanten, ja, kanske rent av mer än nagga i kanten. Vad man föreslär är som vi hört och som också framgår av reservationen, att regeringen skall utse en representant mindre och att banko- och riksgäldsfullmäktige inte skall utse någon representant i styrelsen. I stället önskar man atl börsmedlemmarna skall fä utse ytterligare en representant och att Svenska försäkringsbolags riksförbund skall få utse etl ombud. Denna uppfattning sammanfaller, som herr Regnéll mycket riktigt påpekade, med den som företräddes av en minoritet i utredningen. Jag tycker atl börsmedlemmarna bör vara nöjda med två slyrelseplatser. Antalet börsmedlemmar är för närvarande, som bekant, 18 stycken - elva banker och sju fond-kommissionärsbolag. Del är klart att förslaget i förhällande lill nuläget innebär en reducering lill hälften, eftersom bankerna i dag väljer tvä och fondkommissionärerna två styrelseledamöter. Men nog tycker jag att denna deras ställning har varit alltför dominerande.

Jag har svårt all se någon anledning till atl Svenska försäkringsbolags riksförbund skulle erhålla en slyrelseplals. Jag har ställt mig frågan: Vem skulle i så fall denne representant bli? Jag tror väl knappast att det kommit all bli någon av försäkringstagarna; snarare hade det blivit någon direktör i ett av de större försäkringsbolagen. Jag ser ingen anledning atl medverka till en sådan utveckling.

Skulle reservanternas förslag bifallas fick inte banko- och riksgälds-fullmäktige insyn genom en styrelserepresentant. Börsomsättningen av premielån har som bekant ökat betydligt under senare år, och jag anser därför atl de institutioner som har ansvaret för obligationsmarknaden bör vara företrädda.

Detta leder mig, herr talman, fram till ståndpunkten att propositionens

och utskotismajoritetens förslag är väl avvägt, varför jag ber att få yrka     Nr 139

bifall till utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herrar Regnéll och Hovhammar, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Regnéll begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Tisdagen den 10 december 1974

Sammansättningen av styrelsen för Stockholms fondbörs

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskoilets hemställan i betänkandet nr 58 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herrar Regnéll och Hovhammar.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Regnéll begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 268 Nej -   43

§ 21 Föredrogs näringsutskottets betänkande nr 60 i anledning av proposilionen 1974:183 om ökning av garantin för exportkredit.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 22 Herr andre vice talmannen meddelade att på morgondagens föredragningslista skulle civiluiskotteis betänkanden nr 36 och 37 uppföras främst bland två gånger bordlagda ärenden samt ulrikesutskollels betänkande nr 17 sättas sist.

§ 23 Anmäldes och bordlades

Konst it uiionsutskotteis betänkande

Nr 65 med förslag till ändring i riksdagsordningen m. m. med anledning av riksdagens förvaliningssiyrelses framställning 1974:24 och en inom utskottet verkställd översyn av gällande riksdagsförfattningar

Skatteutskottets betänkanden

Nr 59 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:164 med förslag till lag om ändring i vägtrafikskaiteförordningen (1973:601), m. m. jämte moiioner

Nr 62 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:169 med förslag till lag om ändring i förordningen (1968:430) om mervärdeskatt jämte motioner

221

Nr 139_______ nr 63 i anledning av Kungl. Maj:ls proposition 1974:180 med förslag
Tisdagen den__ ''" ' °" ändring i tullagen (1973:670), m. m. jämte motion
10 december 1974        '' ' ' ldning av Kungl. Maj:is proposition 1974:181 med förslag
_____________   om skatteregler för aktiefonder, m. m. jämte motion

Försvarsutskotiets betänkanden

Nr 31 med anledning av propositionen 1974:170 angående utgifter på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1974/75 inom försvarsdepartementets verksamhetsområde

Nr 32 med anledning av proposilionen 1974:170 angående utgifter på tilläggsstat I lill riksstaten för budgetåret 1974/75 inom handelsdepartementets verksamhetsområde såvitt gäller ekonomiskt försvar

Nr 33 med anledning av motion angående värnpliktsulbildningen inom Göteborgsregionen

Nr 34 med anledning av propositionen 1974:135 angående vissa organisationsfrågor m. m. rörande försvaret jämte motioner

Kulturutskottels betänkanden

Nr 22 med anledning av propositionen 1974:170 i vad avser anslag på tilläggssiat I för budgetåret 1974/75 lill kulturändamål

Nr 23 med anledning av propositionen 1974:137 angående ändrat huvudmannaskap för stifts- och landsbiblioteken i Linköping, Skara, Västerås och Växjö jämte motion

Nr 24 med anledning av moiioner om underlättande för vissa handikappade att ta del av Sveriges Radios programutbud

Jordbruksutskottets betänkande

Nr 50 i anledning av propositionen 1974:163 med förslag till lag om ändring i kommunala renhållningslagen (1970:892) jämte motioner

Näringsutskottets betänkanden

Nr 56 i anledning av proposilionen 1974:170 angående utgifter på till-läggsstat I lill rikssiaten för budgetåret 1974/75 i vad avser industridepartementets verksamhetsområde jämte motioner

Nr 57 i anledning av proposilionen 1974:128 med förslag lill aktiefondslag, m. m. jämte moiion

Nr 59 i anledning av proposilionen 1974:146 med förslag lill lag om vissa mineralfyndigheter, m. m. jämte motioner

§ 24 Kammaren åtskildes kl.  17.57.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen