Riksdagens protokoll 1974:137 Fredagen den 6 december

ProtokollRiksdagens protokoll 1974:137

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1974:137

Fredagen den 6 december

Kl. 9.00

§ 1 Justerades protokollet för den 28 november.

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Ang. förekomsten av svenska exportkrediter eller exportkreditgaran -t i er till Algeriet

§ 2 Ang. förekomsten av svenska exportkrediter eller exportkreditgarantier till Algeriet

Herr handelsministern FELDT erhöll ordel för all besvara herr Magnussons i Borås (m) i kammarens protokoll för den 28 november intagna fråga, nr 380, till herr finansministern, och anförde:

Herr talman! Herr Magnusson i Borås har frågal finansminislern om den svenska staten direkt etter indirekl har medverkat titt exportkrediter eller exportkreditgarantier till Algeriet och i så fall i vilka sammanhang. Frågan har övertämnals titt mig för besvarande.

Någon direkl medverkan från siatens sida förekommer inte i fråga om exportkrediter. Indirekt medverkar staten genom atl exportkredilgaranlier lämnas av exporikredilnämnden inom ramen för dess normala verksamhel efter ansökan av vederbörande exportör. Della sker även vid export lill Algeriet.

Hen MAGNUSSON i Borås (m):

Herr lalman! Jag ber att få lacka handelsministern för svarel på min fråga. Jag är myckel glad över atl jag får det klara beskedel alt några speciella åtgärder inte har vidtagits.

Det var med anledning av den stora aktivitet från svensk sida som man har sett under de senasle månaderna belräffande jusl detla land som jag ställde mig frågan om det möjligen var så atl regeringen hade vidtagit några speciella ålgärder när del gäller krediter i stimulanssyfie. Med den knapphet som för närvarande präglar den svenska kreditmarknaden och de myckel hårda reslriklioner som lillämpas mot inte minst den mindre fördagsamheien i vän land och där man uppmanar de svenska föreiagen au gå ul och låna på den inlernalionella marknaden, hade del givelvis varii tiiei sensalionetll om Sverige hade vidtagit ålgärder för alt hjälpa den del av värtden med kredit, dil för närvarande den verkligl stora kapilatslrömmen titt följd av den senaste oljekrisen går.

Jag är som sagt mycket glad över all handelsministern nu har geli beskedel atl något sådant inte har förekommil.

Överiäggningen var härmed slutad.

137

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Ang. nedläggningen av bensinförsäljningsställen i glesbygder

138

§ 3 Ang. nedläggningen av bensinförsäljningsställen i glesbygder

Herr handelsministern FELDT erhöll ordel för alt besvara herr Anderssons i Nybro (c) i kammarens protokoll för den 4 december intagna fråga, nr 392, och anförde:

Herr talman! Hen Andersson i Nybro har frågat vilka snabba konkreta initiativ jag avser alt ta för atl motverka den fortsatta snabba nedläggning av bensinförsätjningsstätlen i främst landels glesbygder som blir följden av vissa större bensinbolags planer och vilka åtgärder jag avser att vidla för att stärka denna service för glesbygdsbefolkningen.

Regeringen har i konseljen den 29 november 1974 uppdragit ät konsumentverket att skyndsamt kartlägga drivmedelsförsörjningen i glesbygdsområden, främst försörjningen med bensin till konsumenter i det inre stödområdet. Skutte karlläggningen visa alt försörjningen är eller kan komma att bli otittfredsslätlande skatt verkel överväga vilka ålgärder som kan behöva vidias. Dessa överväganden skall i första hand inriktas på åtgärder som kan vidtas av bensinbolagen.

Herr ANDERSSON i Nybro (c):

Herr talman! Jag lackar handelsministern för svaret på min fråga.

Jag är glad över att handelsministern är beredd att ta initiativ i denna för glesbygder mycket viktiga servicefräga. Av den det av handelsministern uttalande som refererades i främsi TV i förra veckan framgick det inte vilka snabba och konkreta initiativ som regeringen planerade. Jag kunde inte heller klarl uppfatta om handelsministern avsåg atl vidta några speciella åtgärder i de områden där nedläggningarna av försäljningsställen redan gått för långt. Della är främsi moliven till all jag trots handelsministerns tidigare positiva uttalande slällde frågan.

För glesbygdens folk har tyvärr redan de stora mullinaiionella bensinbolagens nedläggningar av försäljningsställen fåll rätt svära konsekvenser. På mänga häll i landel bedriver lanthandlarna också bensin-försäfining. När de förtorar denna del av sin verksamhel blir undertagel för fortsatt lanthandel försvagat. Del innebär alt lanthandeln hotas av nedläggning, och därmed riskerar glesbygdsbefolkningen att föriora den närservice som är nödvändig för att olika byggder skall kunna leva vidare. För mig framstår vissa multinalioneitt ägda bensinbolags handlande som rätt upprörande. Det finns flera exempel på alt de dels vägrar all överlåta anläggningarna lill lanthandlare eller föreståndare, dels i vissa fall dessutom inte vill leverera bensin eller olja titt dessa.

Anser handelsministern all samhället kan finna sig i denna tämligen hårdhänta framfart från vissa bolags sida?

Vissertigen skyller man pä att det inte är lönsamt att leverera bensin och ofia till glesbygderna, men jag är långt ifrån säker på alt detta motiv är hett korrekl. Det finns exempel på all stora bensinstationer nästan har växt upp som svampar ur jorden i siörre lätorlsregioner. Jag tror

atl sanningen är den att bolagen har felinvesterat i dessa områden. Nu vill de öka sin omsättning vid dessa stora stationer genom att lägga ned försäljningsställen ute i glesbygderna. Varken glesbygdens folk eller samhället kan, tycker jag, finna sig i en sådan politik från de multinationella bolagens sida.

Herr handelsministern FELDT:

Herr talman! Jag tror säkert att det i en del fall har gått till på det sätt som herr Andersson i Nybro beskriver: att man, för att göra försäljningen så omfattande som möjligt i de större anläggningarna i tätorter och centralorter, inte har haft något mer påtagligt intresse av de mycket små anläggningarna ute i glesbygden.

Det förhållandel att det har gått till på det sättet är en av orsakerna till alt jag menar atl konsumentverket i första hand tillsammans med bensinbolagen skall försöka åstadkomma ett bättre sakernas tittstånd.

I övrigt är del mesta av herr Anderssons inlägg elt föregripande av den kartläggning och de diskussioner som skatt äga rum på det här området. Jag kan attlså inte gä vidare in på saken i dag. Men jag har bett om en skyndsam behandling av frågan i konsumentverket, och jag hoppas att vi inom kort skall kunna återvända till den och då diskutera den på ett mer stabilt underiag än vi har i dag.

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Ang. föräldraskapsledighel för manliga statstjänstemän

Hen ANDERSSON i Nybro (c):

Herr lalman! Jag är naturligtvis tacksam för handelsministerns vilja atl ta snabba inilialiv. Jag vilt bara göra handelsministern uppmärksam på alt jag, när jag fält tadel av de villkor som några bensinbolag tillämpar vid leverans av bensin och olja till glesbygderna, har funnit att det är hårda villkor som man slätter. Vissa bolag kräver kontant betalning: de föreskriver alt botagens kreditkort och bonuskuponger inte fär användas i de här områdena; de vägrar t. o. m. att leverera bensin titt försäljningsställen som tidigare tillhört konkurrenter.

Jag vill fråga herr handelsministern om han anser att dessa ytterst hårda försäljningsvillkor står i överensstämmelse med kravet på lika och rättvisa konkurrensförhåtlanden. Jag anser inte det.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 4 Ang. föräldraskapsledighel för manliga statstjänstemän

Herr slalsrådel LÖFBERG erhöll ordel för att besvara herr Romanus' (fp) i kammarens protokoll för den 29 november iniagna fråga, nr 389, och anförde:

Herr talman! Herr Romanus har frågat mig om jag vill medverka titt atl manliga slalsfiänstemän får utnyUja föräldraskapsledighelen pä i huvudsak samma villkor som kvinnliga.

139

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

A ng. föräldraskaps -ledighet.för manliga statstjänstemän

Manliga slalsfiänstemän har naturligtvis enligl lagen om allmän försäkring rätt till föräldraskapsledighel i lika stor omfattning och med samma förmåner som andra manliga arbetstagare.

För kvinnliga slalsfiänstemän gäller sedan gammall särskilda lönevillkor i samband med föräldraskapsledighel. Sådan fiänstemän fär numera i ställd för föräldrapenning i de fiesta fall full lön under för-äldraskapsl£;dighel.

Samlliga personalorganisationer har i anslulning till pågående förhandlingar yrkal alt även manliga slalsfiänstemän skatt fä fult lön under föräldraskapsledighel.

Med hänsyn till atl frågan om lön under fiänstledighet är avialsbar vill jag inte vidare uttala mig i ämnet.

140

Hen ROMANUS (fp):

Herr latman! Rällen för föräldrarna atl dela upp föräldraskapsledighelen mellan sig var en värdefull reform och ell vikligl steg i rikining mol ökad jämlikhel mellan män och kvinnor. Del är bara beklagligt all den ännu inte har ulnyUjals i särskill slor utsträckning. Under första halvåret 1974, för alt ta ell exempel, föddes ca 10 000 barn här i Slockholms län i men det var bara ungefär 100 av dem som hade glädjen alt få ha sin pappa hemma hos sig under någon del av föräldraskapsledighelen.

Nu får man väl ulgå frän att siluaiionen kommer all förbällras sä småningom., allteftersom attityderna ändrar sig och människorna blir mera vana vid den nya rättigheten. Men siffrorna visar all del är oerhört angelägel au undersöka alla möjligheler alt ytterligare förbälira reformen genom all undanröja hindren för fäderna alt utnytfia föräldraskapsledighelen.

När del gäller statligt anställda är del ju sä att en kvinnlig anställd får fult lön under föräldraskapsledighelen medan männen får 90 procent av lönen upp till en viss nivå. Denna löneskillnad kan betyda ganska myckel. Jag har försöki räkna ul det ekonomiska ulfallel för tvä byrådirektörer som är gifta med varandra, om mamman är hemma hela liden respeklive om pappan skulle vara hemma sex månader av ledigheten. Jag har kommit fram titt att familjen föriorar totalt ungefär 5 500 kronor pä alt ha pappan hemma under denna lid. Dessulom tillkommer del faklum atl han går miste om sin semeslerräll för della halvår. Även andra grupper har liknande avtal.

Jag ber alt få lacka för svaret pä min enkla fråga, även om del inte innehåller mycket mer än jag visste lidigare, nämligen all frågan är avialsbar. Del är klart atl man inte i förväg i detalj vilt uttala sig om hur ett framlida avlal skall se ul. Men om del är fråga om en självklar princip, skulle man ändå kunna säga att man kommer all förverkliga den. Och ja:g irodde, herr Löfberg, att delta var en självklar princip. Om nu alla personalorganisationer tagit upp saken, borde det vara enkell för statsrådet att säga alt del är en så uppenbar jämlikhetsfråga, all vi kommer att förverktiga önskemålet.

Därför vill jag fråga: Innebär statsrådets svar alt han inte är beredd alt göra denna deklaration, atl det finns risk för atl staten inte kommer att gå med på att skapa jämlikhet mellan sina kvinnliga och manliga anslällda i detla fatt?

Hen siaisrådd LÖFBERG:

Herr latman! När det gäller inställningen titt de myckel vikliga principfrågorna om könsdiskrimineringen och ålgärder som syftar till alt öka jämställdheten mellan män och kvinnor gjorde jag förra veckan under en frågestund med herr Wijkman en myckel klar deklaration om var jag står. Jag vill hänvisa till della uttalande. Ingel tvivel kan råda om min principiella inställning på den punkten.

Men jag vill också begagna littfätlel all erinra om en annan myckel vikiig princip som denna riksdag vid ell fiertal tillfällen har anslutit sig titt, nämligen alt vi inte genom beslämda deklarationer i kammaren skall blanda oss i frågor som är uppe i löneförhandlingar mellan parterna på den Slalliga arbetsmarknaden. Del här är just elt sådant spörsmål, och herr Romanus säger också atl han vet att del är en avialsbar fråga. Men då borde han också vara pä del klara med att regeringen i avlalsbara frägor inte gör bestämda deklarationer här i riksdagen. Jag kan i varje fall inte göra det, eftersom det skulle uppfattas som en direkt pekpinne lill avtalsparterna. Detta är en avialsbar fråga, och den skatt parterna lösa i fria förhandlingar ulan pekpinnar från riksdagen.

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Ang. föräldraskapsledighel för manliga statstjänstemän

Herr ROMANUS (fp):

Herr lalman! Del är ju värdefullt med allmänna deklarationer om att man är för jämställdhet mellan män och kvinnor, men de kostar ingenting. Regeringen har avgivit sådana under alla år, samtidigt som man t. ex. har sagt nej lill motioner om alt denna jämställdhet skulle införas inom föräldraförsäkringen. Det tog åtskilliga år innan den jämställdheten kunde förverkligas. Därför anser jag inte alt de här allmänna principdeklarationerna läcker behovel av besked.

Jag sade all jag har förståelse föratt man inte vill ge besked i detaljfrågor när del gäller avlal, men vissa självklara riktlinjer borde man kunna uttala sig för. Om del här vore självklart, har jag svårt all förslå varför inte statsrådet Löfberg kunde ge ett sådant besked. Man har t. ex. före en avtalsrörelse ansett sig kunna gå ut och säga atl man skatt salsa på de lågavlönade. Då borde del också vara möjligt atl säga alt man skall undanröja den könsdiskriminering som här faktiskt föreligger.

Om nu inte personalorganisationerna hade aktualiserat den här frågan, hade dä regeringen nöjt sig med detla? Del är ju inte omöjligt för regeringen att ta initiativ till att undanröja sådant som är uppenbar könsdiskriminering. Nu har personalorganisationerna lyckligtvis tagit upp saken, men eftersom det är fråga om en direkl könsdiskriminering har jag svårt att acceptera att statsrådet inte kan ge besked, trols att det är en avtalsfråga.

141

Nr 137                  Hen statsrådet LÖFBERG:

Freriasen den         " talman! För det första: Herr Romanus ville med sitt senasle inlägg

fi december 1974      tydligen säga att vi egentligen bara kommer med lomma deklarationer

_____________   och att det i och för sig är värdefullt med principdeklaralioner men att

Ang. föräldraskaps- det är viktigare att det görs någonting. Ja, att del görs någonting när
ledighet för manliga det gäller att försöka öka jämställdheten mellan män och kvinnor är
statstjänstemän  helt klart; jag skutte kunna hänvisa till många prakliska åtgärder.

Det har också gjorts en hel det i tidigare avtalsrörelser på den här punkten; det kan jag hänvisa titt sä här i efterhand. Speciellt har det gjorts väldigt mycket under de senaste två avtalsrörelserna för atl höja låglönerna. Eftersom kvinnorna framför allt frekventerar de grupper som har lägre löner har det blivit en insats för kvinnorna.

För det andra: En sådan diskussion som herr Romanus avser - om satsning på låglöner o. d. - skall inte las upp här i riksdagen inför en avtalsrörelse. Riksdagen har ju en särskild delegation, där sådana riktlinjer skatt diskuteras som sedan kan bli vägledande för avtalsrörelsen. Det trodde jag att herr Romanus visste, så att jag inte skulle behöva undervisa honom på den punkten i den här debatten.

Hen ROMANUS (fp):

Herr talman! Jag påstår inte att herr Löfbergs ord är tomma deklarationer. När de här förhandlingarna är slutförda får vi väl se hur mycket de är värda.

Jag sade att det var oroande att slalsrådel inte kunde ge besked i en enligt min uppfattning så självklar principfråga som att man inte skall ha olika regler för män och kvinnor, om man vill förverktiga rätten också för fäderna att vara hemma under den här tiden, utan att familjerna skatt göra stora föriuster på det, jämfört med om mamman är hemma. Om det är en självklarhet, borde man kunna säga det utan att det skall anses vara något otitlböriigt föregripande av förhandlingarna.

I och för sig kan man väl säga: Det gör inte sä mycket, vi kan vänta och se. Men - som jag nämnde i mitt tidigare inlägg - de här problemen finns även på andra områden än det statliga, och det skulle vara lill fördel om staten kunde gå före och visa vägen för andra arbelsgivare. Vi har väl ändå den uppfattningen att staten skall vara en mönster-arbetsgivare, och därför kunde en sådan här deklaration vara värdefull.

Hen statsrådet LÖFBERG:

Herr talman! Jag skall inte ytteriigare föriänga debatten, men jag vill än en gång understryka att om jag skulle göra beslämda deklarationer här i riksdagen i en fråga som parterna har uppe till förhandling, skulle det givetvis föregripa förhandlingarna. Ifall inte herr Romanus inser det, är han okunnigare om hur avtalsförhandlingarna går till än vad jag utgick ifrån när jag formulerade mitt svar.

142

Hen ROMANUS (fp):

Herr talman! Ett barn kan ju inse att om staisrådel lovaratt genomföra det här förslaget, så föregriper han förhandlingarna. Vad jag har sagl är bara att om kravet är självklart, så gör det ingeniing om man föregriper förhandlingarna på den punkten. Att man inte vill göra det, tyder pä att det inte är självklart, och det är oroande.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Ang. folkpensionärers rätt till bostadstillägg

§ 5 Ang. folkpensionärers rätt till bostadstillägg

Herr bosladsministern CARLSSON erhöll ordet för att besvara herr Henmarks (fp) i kammarens protokoll för den 20 november intagna fråga, nr 361, till herr socialministern, och anförde:

Herr lalman! Herr Henmark har frågat socialministern när han avser att framlägga förslag som eliminerar vad herr Henmark kallar den diskriminering av folkpensionärerna i fråga om kommunala bostadstillägg i jämförelse med de slalskommunata bosladslilläggen, som nu förefinnes.

Frågan har överiämnats till mig för besvarande.

Reglerna för de kommunala bostadstilläggen ger i allmänhet ett bättre bostadsstöd för pensionärer än det som skutte utgå om reglerna för stats-kommunalt bosiadslillägg tillämpades. I vissa fatt kan emellertid förhållandet vara det motsatta. Detta beror dels pä att reglerna för avlrappning av tilläggen är olika för de båda bostadstilläggssystemen, dels på hur stort det kommunala bostadstillägget är som utgår i kommunen. Frågan om en samordning mellan de båda systemen för att ufiämna sådana skillnader kommer atl övervägas av boendeutredningen.

Hen HENMARK (fp):

Herr lalman! Jag ber att få lacka bosladsministern för svarel, även om del egentligen inte ger svar på den fråga som jag ställde, nämligen när man kan räkna med att det blir en ufiämning för fol k pensionärernas del när det gäller bostadstilläggen.

Det är rikligl som statsrådet säger, att det finns områden där det statskommunala bostadstillägget är gynnsammare än det kommunala, och det gäller i ganska många fall. Det beror bl. a. på vilka bostadstillägg som kommunerna har. Jag har tagit reda på att var femte folkpensionär har ett bostadstillägg som inte överstiger 3 000 kronor om året. Med nuvarande basbelopp är del kommunala bostadstillägget helt borta vid 21 000 kronors inkomst. Vid den gränsen får det slalskommunata bostadstillägget utgå i oförminskad sloriek fill ensamstående eller familjer utan barn. Om man har en hyra pä 550 kronor i månaden, så fär den som inte är folkpensionär ungefär 200 kronor i bostadstillägg, medan den som är folkpensionär fär ingenting. Över 50 procent av våra folkpensionärer har högsl 4 000 kronor i bostadstillägg. För dem kommer

143

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Ang. folkpensionärers rätt till bostadstillägg

det kommunala bostadstillägget atl. vara eliminerat i slort sett då de har 24 000 kronors inkomsi. Då har andra allfiäml - vid samma hyra per månad som väl inie kan anses vara en oskälig hyra i vår tid - kvar ell bostadstillägg på ungefär 160 kronor.

Jag tycker atl detta är underligt, och särskilt känns del givetvis sä för dem som har varit i produktionen och sedan blivit folkpensionärer. För det första får de minskad inkomst, och för det andra försvinner det slöd sorn elt bostadstillägg innebär.

Redan då det statskommunala bostadstillägget instiftades för elt par år sedan motionerade jag i ärendel. Jag såg med delsamma atl dessa tröskelproblem skulle uppkomma. Del förvånar mig alt del inte går alt få slul på dessa bekymmer fortare. Riksdagen har dock i är gjort en beställning-atl frågan skatt ses över. Jag såg också all den var överlämnad lill boendeutredningen. Men det står ingenting om med vilken hastighet ärendel skall behandlas, och dä kan det ju tänkas atl del dröjer fiera år.

Jag skulle vifia fråga om inte herr bosladsministern länker på något säu påskynda utredningen så att den här orättvisan snart försvinner från vårt samhälle.

144

Herr bosladsministern CARLSSON:

Herr lalman! Jag har ingeniing atl invända i sak när det gäller del problem som herr Henmark log upp. Men jag vill erinra herr Henmark om all bostadsdepartementet bildades för ett år sedan och vi har ändå sett lill alt riksdagen under näsla vecka har 70 punkter att ta slällning lill pä bostadsområdet. Vi har alltså pressat utredningar, remissinslanser och departernentel sä hårt som jag anser försvarbart.

Jag har emellertid förvissat mig om atl boendeutredningen nu arbelar intensivt och hårt prioriterar den fråga som herr Henmark har tagit upp, och därmed harjag gjort vad jag kan för alt vi skall fä fram ett sä snabbt besked som möjligt.

Hen HENMARK (fp):

Herr talman! Vi har myckel stor respekl för bostadsministerns ambitioner när del gäller atl skapa reda i bostadsproblemen, och jag kan uttala vår aktning för det arbelel. Jag blev bara förvånad över alt den här saken inte åtgärdats, ty jag tycker inte all det skulle behövas en så lång utredning för att åsladkomma elt resultat härvidlag.

Att den här orättvisan förefunniis har faktiskt väckt en slark indignation hos mänga pensionärer och pensionärsföreningar. Men jag tackar för de löften som här har givits och för den ambition som redan visats när del gäller att lösa problemet så snabbt som möjligt.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Ang. bebyggandet av värdefull jordbruksmark

Herr bostadsministern CARLSSON erhöll ordet för atl besvara herr Akerfeldts (c) i kammarens protokoll för den 21 november iniagna fråga, nr 368, och anförde:

Herr lalman! Herr Åkerfeldt har frågat mig från vilka utgångspunkter förhandlingar förs metian bostads- och jordbruksdepartementen om kommunernas byggande pä värdefull jordbruksmark.

Regeringens ställningstagande till frågor om bebyggelseexpansion på jordbruksmark aktualiseras fortlöpande i plan-, markförvärvs- och ex-propriationsärenden. Sådana frågor uppkommer vidare när regeringen skatt ta ställning titt kommunernas program för fullföljandet av den fysiska riksplaneringen och därefter lämna riksdagen en redogörelse för programarbetets utfall. I programmen och del därtill anknytande remissarbetet har frågorna om jordbruksmarkens användning tillmätts stort intresse.

Både de löpande ärendena och de mera tångsiktiga frågorna bereds gemensamt av i första hand bostads- och jordbruksdepartementen. Utgångspunkt för detta arbete är de av riksdagen fastlagda riktlinjerna, vilka bl. a. innebär att man vid konfiikl mellan jordbruksintressen och tälortsulbyggnad bör eftersträva sådana lösningar att högvärdig jordbruksmark inte tas i anspråk om en från samhällsbyggandets synpunkl likvärdig lösning kan åstadkommas på annat sätt.

Hen ÅKERFELDT (c):

Herr lalman! Jag ber att fä tacka bostadsministern för svaret på min fråga.

Frågan kan kanske i del här planeringsskedet synas överflödig, men den föranleddes av en pressuppgifl där man sade att det pågick "förhandlingar" metian de berörda departementen, nämligen bostadsdepartementet och jordbruksdepartementet, om hur man skutte exploatera åkermark hos kommunerna. Jag är lacksam för atl bosladsministern pä den punklen givit ett lugnande besked - här förekommer tydligen inga övertäggningar om en principiell ändring i förutsättningarna för hur man skall avgöra dessa frägor, utan det är ställningstagandet i de löpande ärendena som del gäller.

Jag skulle emellertid vilja påpeka att de förutsättningar som nu gäller är enligt svaret de av riksdagen fastlagda planeringsförutsällningarna, och där anser jag för min del alt skyddet för jordbruksmarken mycket vät skutte kunna stärkas. Naturvärds- och fritidsintressen har för närvarande ett betydligt starkare skydd, då del sägs all de skall "säkerställas", medan däremot den odlingsbara marken bör "beakias" i planeringssammanhang. Det vore värdefullt att få statsrådets syn pä om de ändrade förhållandena beträffande jordbruksmarks användning mot bakgrunden av bl. a. livsmedelssituationen motiverar att man ändrar pä planeringsförutsättningarna.

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Ang. bebyggandet av värdefull jordbruksmark

145

10 Riksdagens protokoll 1974. Nr 136-137

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Ang. fördelningen av odlingsförsöken

Herr bosladsministern CARLSSON:

Herr talman! "Förhandlingar" är enligl min mening en felaktig beteckning för den kontakt som förekommer mellan jordbruksdepartementet och bostadsdepartementet. Men eftersom båda departementen från olika utgångspunkter är berörda av detla slags frägor är det naturligt atl vi har en kontakt med varandra, och jag har redogjort för från vilka utgångspunkter en sådan konlakl äger rum.

Sedan har jordbruksministern gett ell så ulförtigl svar pä herr Akerfeldts senaste fråga att jag inte tror alt jag behöver göra något tillägg på den punklen. Del är givet att vi frän bostadsdepartementets sida kommer att la hiinsyn lill de uttalanden som jordbruksministern har gjort. De uttalandena står heta regeringen för.

146

Övertäggningen var härmed sluiad.

§ 7 Ang. fördelningen av odlingsförsöken

Herr jordbruksministern LUNDKVIST erhöll ordel för alt besvara herr Jonassons (c) den 7 november framställda interpellation, nr 151, och anförde:

Herr lalman! Herr Jonasson har frågat mig hur odlingsförsöken inom lantbrukshögskolans försöksverksamhet fördelas mellan och inom länen och om jag anser att dagens principer för fördelning av odlingsförsöken mellan olika bygder är tillfredsställande.

Lantbrukshögskolans försöksverksamhet är av betydande omfattning. Anslaget till försöksverksamheten uppgår under löpande budgetår till ca 27 miljoner kronor. Härtill kommer kosinaderna för den försöksledande personalen. Anslaget till försöksverksamheten har i runda lal tredubblats under den senaste femårsperioden.

För försöksverksamhetens genomförande finns en fättförsöksorgani-sation. Belräffande odlingsförsöken - eller fältförsöken pä jordbruksområdet som det här är fråga om - är landet indelat i fyra jordbruksförsöksdistrikt. I vafie distrikt finns en dislriktsförsöksnämnd under ordförandeskap av en distriktsförsökstedare. I distriklsförsöksnämnderna ingår ledamöler frän dels lanlbruksnämnderna, dels jordbrukels föreningsrörelse. Genom denna organisation skatt avnämarnas iniressen tillvaratas. Dessa dislriklsförsöksnämnder har inflytande på vilka försök som skall utföras i distriktet och på föriäggningen av dessa. Distriktsförsökstedaren svarar för all nämndens beslut verkställs.

Det lokala inflytandet över försöken och deras förläggning är sålunda betydande, och jag anser alt rådande principer i dessa avseenden är fullt lillfredsslätlande. Jag kan slutligen tillägga all antalet försök pä jordbruksområdet varit i slort oförändrat under den senaste femårsperioden, eller ca 2 800 per är.

Hen JONASSON (c):

Herr lalman! Jag ber all få lacka jordbruksministern för svarel.

Jordbrukel i vårt land är en viktig näring. För några år sedan var del många som inte insåg detta. Då skulle jordbruket bantas ner, och stora arealer åker skulle läggas igen. Givetvis skulle detta vara fallet speciellt i skogs- och mellanbygderna. Ett landskap som Värmtand skulle då drabbas hårt.

Jag tror alt orsaken till alt de få försök vi har i skogs- och mellanbygderna ligger i denna föreställning alt jordbrukel inte skutte bedrivas där i framliden.

Om vi ser pä förhållandena i Värmland finner vi alt det i varje fall ser ul all ligga titt så. Vi har myckel få försök i tänd som hethel och proportionellt sett ännu färre i länels perifera delar. Försöken är starkt koncentrerade titt länds cenirala delar, och självfallet behövs de där. Men de andra delarna behöver dem också. Värmland är som helhet ett missgynnat län i del avseendet.

Jag har här en sammanställning över fältförsöken i västra jordbruks-försöksdistriklel för år 1974. Jag skall inte nu gå in på alla de olika detförsöken utan bara göra en kort redovisning av helheten.

Det totala antalet försök per 1 000 hektar åker var i O-län 1,23, i P-län 0,57, i R-län 1,14 och i S-län, attlså i Värmland, 0,53. Värmtand tigger alltså absolut lägst.

Ser vi pä förhållandena 1973 finner vi samma lendens. Dä hade man per 1 000 hektar åker i O-län 1,10 försök, i P-län 0,62, i R-län 1,15 och i S-län 0,43.

Tar man i beaktande de stora skillnader belräffande såväl jordart som odlingsbelingelser som föreligger mellan olika områden i Värmland, står det klart atl Värmtand är missgynnat i fråga om försök. Ett homogent län skulle kräva färre försök per arealenhet än ett heterogent. Värmtand är definitivt ell heterogent län i dessa avseenden.

Vägledande försök pä olika områden är vikliga för jordbrukarnas resullal och därmed för ekonomin. Då vi i Värmland ser försöken som myckel vikliga från produktions- och lönsamhdssynpunkl har vi frän föreningsrörelsens sida nödsakals salsa pengar för all nödtorftigt klara försöksverksamheten under nästa är. Att vissa län skall få mer av statliga pengar till försök medan andra titt slor del nödgas bekosta försöken själva därför att de fär för knapp tilldelning kan inte vara rikligl.

Jordbruksministern säger: "Det lokala inflytandet över försöken och deras förtäggning är sålunda belydande, och jag anser alt rådande principer i dessa avseenden är fullt titlfredsstättande." Mol bakgrund av vad jag här relaterat finner jag jordbruksministerns uttalande oklart, för atl inte säga märkligt. Jordbruksministern kan väl ändå inte mena att fördelningen är rättvis, att skogs- och mellanbygderna fält de anslag titt försök som de borde ha?

Den här saken måste man göra någol åt. Jag hoppas att jordbruksministern vill ägna den större uppmärksamhet, även om många andra frägor tränger på.

Nr 13r

Fredagen den 6 december 1974

Ang. fördelningen av odlingsförsöken

147

Nr 137    '

Fredagen den 6 december 1974

Ang. fördelningen av odlingsförsöken

Hen jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr talman! Det är självklart att man kan läsa statistik och dra slutsatser av statistik på mänga olika sätt. Men när herr Jonasson vitt göra gällande att det har förekommit medvelna försök alt styra bort försöksverksamheten från den typ av landskap som han representerar och atl det skutte finnas en medveten avsikt att lägga ner jordbrukets verksamhet där, trorjag alt herr Jonasson far vilse. Lät oss titta på hur jordbruksförsöken fördelar sig sedan år 1968! Om man utgår från en annan för-delningsgrund än herr Jonasson gjorde och ser på fördelningen av försöken mot bakgrund av de kontanta inkomster av vegetabitier som olika jordbruksområden haft, finner man att t. ex. Götatands södra slättbygder hade 29,2 procent av inkomsterna frän vegetabitier och 14,5 procent av försöksverksamheten, medan mellersta Sveriges skogsbygder hade 3,4 proceni av inkomsterna från vegetabitier men 6,8 procent av försöksverksamheten. Ser man på utvecklingen av försöksverksamheten finner man atl mellersta Sveriges skogsbygder hade 3,6 procent av försöksverksamheten är 1968, 3,7 procent år 1971 och 6,8 procent år 1974. Utvecklingen av utläggningen av försöksverksamheten har alltså gått i en helt annan riktning än herr Jonasson nyss ville göra gällande.

Jag menaratt lantbrukets organisationer och företrädare på olika nivåer har en sådan insyn och ett sådant inflytande när det gäller utläggningen av försöksverksamheten att della borde garantera en sä rättvis och riklig fördelning som möjligt. Det är nalurtigtvis omöjligt att så här rakt upp och ner hävda att vi i dag har den exakl riktiga fördelningen. Men förankringen av verksamheten i tantbrukets organisationer och bland lantbrukets företrädare tycker jag borde vara en garanti för en riktig fördelning.

Det är vät trots allt så, herr Jonasson, att man inte heller inom jordbrukets organisationer är helt ense om hur försöksverksamheten skall fördelas. Det kan finnas olika åsikter bland lantbrukarna om hur försöksverksamheten bör läggas ul. Men jag menar alt uppläggningen av verksamheten borde vara en garanti för att fördelningen i stort sett blir så riktig som det är möjligt att fä den.

148

Hen JONASSON (c):

Herr lalman! Jordbruksministern säger att den statistik jag hänvisar lill kan vara missvisande, men del kan naturiigtvis också den statistik vara som jordbruksministern anför. Jordbruksministern säger vidare atl det inte förekommit någon medveten styrning av odlingsförsöken. Nej, jag hoppas \'erkligen atl så inte varit fallet.

Jordbruksministern redogjorde nu för hur inkomsterna från försöksverksamheten fördelar sig. Kan man åsladkomma atl försöken på ett bättre sätt klariägger hur man bör gödsla, vilka sorters utsäde som bör användas etc. kan man också få en bättre ekonomi. Eftersom atl jordbruksmark numera behöver las i anspråk för produktion är det nödvändigt att man också i de här bygderna får tillfälle all göra sådana odtingsförsök.

Jordbruksministern hänvisade titt atl denna försöksverksamhet har utlagts mera i periferin under de senaste åren. Men om jag ser pä förhållandena i Värmland, måste jag konslalera att så inte är fallet. Värmlands skogs- och mellanbygd är kanske elt specialfall, eftersom del finns mycket fä försök där.

Det är klarl atl del inte är möjligt att lösa de här problemen genom att diskutera dem i en kort interpellationsdebatt, men jag hoppas att vi skall kunna hjälpas åt att rätta till de missförhållanden som kan råda. Vi är ju ändå överens i den stora frågan, att allt som kan göras behöver göras och atl det bör vara möjligt för alla som bedriver jordbruk alt fä ett bra resultat av sitt arbete.

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Om en provisorisk jordförvärvslagstiftning

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 8 Om en provisorisk jordförvärvslagstiftning

Herr jordbruksministern LUNDKVIST erhöll ordet för att besvara herr Jonassons (c) den 13 november framställda interpellation, nr 154, och anförde:

Herr talman! Herr Jonasson har frågat mig, om jag är beredd atl vidtaga åtgärder för atl tillskapa en provisorisk lagstiftning för jordförvärven under tiden jordförvärvsutredningen arbetar.

Som framgår av direkliven för jordförvärvsutredningen har under senare år genomförts etter förberetts flera reformer på marklagstiftningens område som är ägnade atl hålla tillbaka prisstegringarna pä jordbruks-och skogsmark. Vidare är en av utgångspunkterna för utredningen atl jordförvärvslagen bör vara sä utformad att den i samspel med andra åtgärder från samhällels sida mera effektivt än för närvarande kan molverka prisstegringar pä jordbruks- och skogsmark och spekulation i sådan mark.

Jordförvärvsulredningen, som för närvarande undersöker verkningarna av gällande lagstiftning, är oförhindrad atl successivt redovisa resultatet av sitt arbeie och atl föreslå de lagändringar som man anser påkallade. Jag finner del därför inte lämpligl atl vidta ytteriigare åtgärder.

Hen JONASSON (c):

Herr lalman! Jag ber att få tacka jordbruksministern också för svarel på den här interpellationen.

Vi lever i en tid som präglas av stark infiation. Jag skall emellertid inte gä in pä de frågorna i allmänhet, utan jag vill bara beträffande prts-ulvecktingen på jord- och skogsfastigheter konstatera att där är inflalionen ändå värre. Detta är enligt min uppfattning synnerligen olyckligt, eftersom de höga priserna på jord- och skogsfastigheter motverkar de ungas möjligheter atl etablera sig som jordbrukare och eftersom redan elablerade jordbrukare får svårt att göra tillskottsförvärv när priserna är så höga.

149

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Om en provisorisk jordförvärvslagstiftning

150

Enligt min och cenierns uppfattning bör ägare och brukare så långt som möjligt vara samma person. Della är viktigt för atl vårt folk skall ges en säkrare försörining och för all vi dessulom skall få en jämnare produkiion. 1965 års jordförvärvslag är säkert en av orsakerna lill de höga priserna på jord- och skogsmark. Dessulom kan kommuner, byggnadsförelag, sägverksförelag och andra kapitalstarka köpare belala priser som ligger högt över vad den enskilde, som är beroende av jord- och skogsbruket för sin utkomst, kan göra. Jag tycker inte atl det är konkurrens på lika villkor. Atl det medför risker för produkiion och för-sörining är hell klarl.

Aren 1968-1973 erhöll bolag 3 205 förvärvslillstånd. Fastighetsregleringarna är dä inte medräknade. De arealer som ingick uppskattas till i runda lal 38 000 hektar åker och 280 000 hektar skog. Del är inga små arealer som på delta sätt har gåll ifrån de enskilda.

I cenlern motsatte vi oss att bolagsförbudslagen slopades år 1965. Men vi förlorade. De andra partierna var för elt stopande av den tagen. Del var inte lyckligt. Nu tycks emellertid allt fler ha kommii underfund med delta. Vi har en jordbruksminister som ser posilivl på jordbrukel.

Centerns trägna arbete för en förbättrad jordbrukspolitik har ofta givit resultat men inte alttid. 1973 motionerade vi om en översyn av jordförvärvslagen. Riksdagen avslog den motionen. Vi upprepade våra krav i januari i år, och i somras tillsatte jordbruksministern en uiredning som skatt se över lagen. Vad vi nu befarar är all del kommer all dra för långt ul pä liden innan åtgärder vidias.

Jordbruksministern pekar pä alt det kommande förslaget bör ta hänsyn till andra reformer som kan genomföras pä marklagstiftningens område så all det blir ett bättre samspel mellan åtgärderna. Det kan vara riktigt. Samspelet inom jordbrukspolitiken har inte varit det bästa. Därför har det nu gåll snett.

Jag kan förstå jordbruksministern när han säger alt han inte vill föregripa ulredningen med förslag i denna fråga. Del är förståndigt atl inte föregripa utredningar. Inom parentes vill jag dock säga alt det är synd atl regeringen inte mer konsekvent intar den ståndpunkten.

Jordbruksministerns uttalande i svarel all jordförvärvsulredningen är oförhindrad all successivt redovisa resultat av sill arbeie och föreslå lagändringar finner jag positivt. Kan vi få fram förslag frän ulredningen bör riksdagen snarast få la ställning titt dem. Del är bra. Jag måste ändå påpeka all om våra molioner hade bifallils i fiol skulle vi kanske haft förslag lill ålgärder färdiga redan nu. I sä fall kunde åtgärder ha vidtagits innan del gått för långt.

Aktiva jordbrukare bör fä förtur. Passivt ägande och spekulationsförvärv bör förhindras. Bolagens förvärv av jordbruksfastigheter bör kraftigt inskränkas, och kommunernas förvärv bör underkastas markpolitisk prövning.

Vi behöver bruka all jordbruksmark i värl land för all klara landels försörjning och för all kunna hjälpa andra med mal. Den största garantin

härför är all de aktiva jordbrukarna kan disponera marken. Skall detta vara möjligt måste vi få en jordförvärvslag som på ett bällre sätt än nu stöder dem som tänker bo på fastigheterna och leva av jord- och skogsbruk.

Hen jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr lalman! När del gäller önskvärdheten av all försöka motverka riskerna för atl vi genom markspekulalion eller pä annal sätt skatt få en fortsatt kraftig prishöjning på jordbruksmarken är vi helt överens. Den inställningen har del parti som jag företräder haft länge. Vi har vidtagit en rad ålgärder för all försöka komma till rätta med markspekulationen. Vi har inte alllid haft gehör frän cenierns sida för de önskemålen. Jag är glad över - del harjag sagt tidigare - att man numera även inom cenlern är pä det klara med all problemen behöver angripas genom en rad olika åtgärder. En åtgärd är alltså den översyn av jordförvärvslagen som nu skall göras av den tillsatta ulredningen.

Lantbruksslyrelsen har sell som sin uppgift atl följa upp hur tillämpningen av jordförvärvstagen har verkat under en längre tid för att fä ell undertag för bedömning av i vilken mån åtgärder skutte vara nödvändiga. När vi nu vissie att denna översyn var så tångl kommen all man kunde börja dra slutsatser lyckle vi del var angelägel alt sälta titt en uiredning för att fullfölja det arbetet som på delta säll gjoris inom lantbruksslyrelsen med en diskussion om huruvida del behövdes speciella ålgärder för atl med hjälp av jordförvärvslagen komplettera de övriga ålgärder vi salt in för all komma lill rätla med markspekulalionen. Atl jag då inte tycker atl del vore rimligl alt nu ge sig in på en provisorisk lagstiftning är naturligt, eftersom även en sådan bör bygga på vissa överväganden som mäste göras av en utredning. Då ju den sittande utredningen har sådana direktiv alt den kan servera sina förslag vartefter den finner del angeläget, skulle det vara helt överflödigt.

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Om en provisorisk .jordförvärvslagstiftning

Hen JONASSON (c):

Herr talman! Del är bra atl jordbruksministern säger all vi kan vara överens om alt vi alla vill komma till rätta med prisstegringarna. Jordbruksministern säger också alt del parti han tillhör arbelal för della. Del kan man vissertigen säga, men bolagsförbudslagens slopande var absolut ell beslut som verkade åt andra hållet - del kan vi aldrig komma ifrån. Här upplrädde kapitalstarka köpare, och del gjorde atl priserna kom atl stiga kraftigt.

Del är vät riktigt all man skaffar sig ett underiag innan man går till beslut, men ule i bygderna där vi så atl säga pä ort och ställe kan följa de här frågorna såg vi på ell lidigl sladium denna utveckling. Del var därför som vi för över ell år sedan slog larm i molioner och på annal sätt. Del är nödvändigl alt man kommer i gång så snart som möjligt.

Jag lycker au del är positivt när jordbruksministern säger all vi skall försöka arbeta fram förstag. Jag hoppas att del snart kommer förslag

151

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Om åtgärder mot kyrkliga förvärv av jord- och skogsbruksfastigheter

från utredningen och att dessa så snart som möjligt skall bli föremål för behandling i riksdagen. Är vi överens om att försöka råda bot på den situation vi här diskulerar, bör vi också snabba på sä mycket som möjligt för aU uppnå resultal.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Om åtgärder mot kyrkliga förvärv av jord- och skogsbruksfastigheter

152

Herr jordbruksministern LUNDKVIST erhöll ordel för atl besvara herr Nordins (c) den 16 oktober framställda interpellation, nr 88, och anförde:

Herr lalman! Herr Nordin har frågal vilka åtgärder jag ämnar vidlaga från jordbrukspolilisk synpunkl för all komma till rätta med de omfattande kyrkliga förvärven av jord- och skogsfasligheler.

Kyrkans markförvärv sker lill övervägande det med utnytfiande av medel frän pastoralens prästtönefonder. Dessa fonder utgörs huvudsakligen av ersättningar som har infiutit vid försäljningar av kyrkliga fastigheter. Enligl gällande riktlinjer som fastlades år 1970 av riksdagen och kyrkomötet fär fondmedlen användas till angelägna och lämpliga förvärv i rationaliseringssyfle, t. ex. för alt bygga upp ett sammanhängande, större innehav av skog eller för atl genom tillskoltsköp skapa bärkraftiga jordbruk. Titt grund härför låg förhållandet all kyrkans markinnehav var mycket splittrat.

Den ralionalisering av kyrkans fastighelsinnehav som sedan dess har ägt rum har medfört att kyrkans köp och försäljningar av jordbruksfastigheter har ökal. Exakta uppgifter om hur mycket kyrklig jord som har köpts eller sålts finns inte tillgängtiga. Däremol visar utvecklingen av präsltönefonderna m. m. atl under åren 1970-1973 influtit ca 50 miljoner kronor mera genom faslighelsförsäljningar än vad som har belattas för nyförvärvade fasligheter.

Kyrkans markköp kräver inte förvärvslillstånd enligl jordförvärvstagen. I slättet är sliftsnämnden skyldig alt samräda med lantbruksnämnden i alla förviirvsärenden som rör jordbruks- och skogsfasligheler. Lantbruksnämndens prövning av dessa ärenden skall ske enligt grunderna för jordförvärvstagen. Jag vill också nämna alt lantbruksnämnderna under senare tid skärpt sin praxis vid tillämpningen av jordförvärvslagen i syfte att motverka spekulations- och kapitalplaceringsköp, som har en prishöjande effekt. Denna skärpning avser naturiigtvis även de förvärv som kyrkan gör.

Av vad jag anförl framgår att skäl inte föreligger frän jordbrukspolilisk synpunkl att vidta åtgärder beträffande de kyrkliga förvärven av jord-och skogsfastigheter.

Herr NORDIN (c):

Herr talman! Allra först dt tack till jordbruksministern för svarel på min interpellation. Som jordbruksministern nyss påpekade sker kyrkans markförvärv titt övervägande det med utnytfiande av medel frän pastoralens prästlönefonder och andra liknande fonder, som erhåller nytillskott genom försäljning av kyrkliga fasligheter.

Många av lönebostältena, präsfiönefondsfastigheterna, kyrkofondsfas-ligheterna, och allt vad de nu heter har legat inom eller nära expanderande tätorter, och denna kyrkojord har därför blivit ianspräktagen som tomtmark. Det säger sig självt att försäljningssummorna under sådana förhållanden blir mycket höga, och lönefondernas kapilal växer då kraftigt.

Här kan jag, herr talman, inte undvika att i förbifarten i viss män beträda kyrkoministerns speciella terrttorium. Det är nämligen sä, atl hur stora belopp som än må infiyta genom försäfining av kyrklig jord så är det därmed inte givet att detla kapital nödvändigtvis måsle åler-placeras jusl i jord och skog. I 27 § lagen om förvaltning av kyrklig jord sägs att prästlönefondsmedlen skall göras räntebärande på sätt som föreskrivs om omyndigs medel. I 28 § samma lag sägs alt Konungen, dvs. regeringen, meddelar bestämmelser om placeringen av ersättningsmedel för annan kyrklig jord än prästtönefondens.

I förarbetena till 1970 års riksdagsbeslut om denna lag sades i proposilionen 1970:168 alt 25 procent av fondmedlen borde kunna placeras i aktier. Hyresfastigheter, speciellt större sådana och belägna i städer och tätorter, borde också kunna komma i fråga som placeringsobjekl. Föredragande slalsrådel uttalade klart att del av olika skäl var önskvärt med en mer mångsidig placering av de kyrkliga tillgångarna. S. k. punktköp av jordbruks- och skogsfasligheler avvisades. Sä var alltså inställningen i regeringskretsen 1970. Slutligen förutsattes vid detta tillfälle

-    om delta var uiredning, remissinstanser, regering och riksdag ense

-    alt en rationalisering av del splittrade ägoinnehavet borde ske. Vad har nu hänl under 1970-tatet? Om man blickar ut över landet

är del inte svårt alt observera tendensen. I Norrtand köper kyrkan skogsfasligheler titt höga priser. Jag känner till fall där inte ens sågverksförelag har kunnat konkurrera, än mindre vanliga lantbrukare. 1 södra Sverige köper kyrkan jordbruksfastigheter, även där lill höga priser. Där ser familjejordbrukarna med oro pä denna utveckling. Frän södra Sverige har jag erfarit hur kyrkliga förvärv av jordbruksfastigheter skell lill sädana priser att arrendet på fastigheten endasi läcker 3 ä 4 procent av köpeskillingen. När man besinnar att den nye fastighetsägaren - kyrkan ~ också har kostnader för byggnadsunderhåll o. d. förstår man all det här rör sig om regelrätta överpriser, som sätter seriösa köpare ur spel. Naturligtvis kan man här och var spåra den tanken bakom förvärven all fastigheterna i fråga på längre sikt kan bli aktuella för tomlexploalering helt eller delvis. Det betyder nya tillskott till fonderna. Nya och ännu siörre belopp blir disponibla för ytteriigare markköp. Men, i sä fall rör

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Om åtgärder mot kyrkliga förvärv av jord- och skogs-bruksfastigheter

153

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Om åtgärder mot kyrkliga förvärv av jord- och skogsbruksfastigheter

det sig om rena rama tomfiobberid, och vi är väl överens om alt delta från samhällssynpunkl är olämpligt. Det är också olämpligt alt söka lösa inflalionsproblemel genom att till varje pris placera kontanter i mark. Var skulle vi hamna om alla gjorde så?

Jag övergår nu lill alt beröra vad jag uppfatiade som det positiva i statsrådet Lundqvists svar. Han sade: "Jag vitt också nämna all lanlbruksnämnderna under senare lid skärpt sin praxis vid tillämpningen av jordförvärvslagen i syfte atl molverka spekulations- och kapilalpla-ceringsköp, som har en prishöjande effekl. Denna skärpning avser nalurliglvis även de förvärv som kyrkan gör."

Jag ulgår ifrån alt de lantbruksnämnder som skärpt sin praxis gjort detla med jordbruksministerns goda minne. Jag skulle sälta värde på om jordbruksministern ville bekräfta detla.

Ule hos en del lantbruksnämnder har man nämligen t. o. m. problem när del gäller atl byta mark med kyrkan. Kyrkan vill ibland ha sju för tu, dvs. man vill byta åt sig fler hektar än man lämnar. Men del problemet lorde jordbruksministern känna titt lika bra som jag.

Allra sisl har jag observerat att jordbruksministern den 28 juni i är har lillsall en uiredning angående översyn av jordförvärvslagsliflningen och därvid anförl bl. a. följande:

"Prisnivån på jord- och skogsbruksfastigheler har stigit kraftigt under senare år. Delvis är denna prisutveckling en följd av penningvärdels förändring och i fråga om skogsmark också av det förbätirade prislägel på skogsprodukter. Därulöver förekommer inte sällan all överpriser betalas för mark i ren spekulation i kommande prisslegringaroch av andra orsaker som inte har med markens användning för jordbruk eller skogsbruk all göra. Resultalel härav blir all priset på jordbruksmark drivs i höjden titt förfång för såväl jordbrukel som konsumenterna. Dyrare jordbruksmark betyder stigande livsmedelspriser men också svårigheter inte minsl för unga människor som vill ägna sig åt jordbrukel som yrke all köpa eller arrendera jordbruksmark lill priser som står i rimligl förhållande lill avkastningen. Det är angelägel från samhällels synpunkl alt denna utveckling bryts."

I direkliven finns ytteriigare uttalanden från statsrådets sida som direkl kan appliceras pä del problem jag har berört i min inierpellalion.

Problemel med kyrkans markförvärv är visserligen inte nämnt i direkliven för ulredningen, men nog borde del vara pä sin plals atl spe-kulaiionsköpsfrågan i hela sin vidd blir allsidigl belysl och prövad.

154

Herr jordbruksminislern LUNDKVIST:

Herr lalman! Del är ju ingen svärighd för mig all bekräfta alt vad jag tidigare sagl om den skärpning som lantbruksnämnderna gjort när del gäller spekulaiionsköpen och kapilalplaceringsköpen har skell med milt goda minne. Den skall nalurliglvis också omfatta den typ av förvärv som kyrkan kan vara iniresserad av.

När jag i mill svar talade om alt man frän jordbrukspolilisk synpunkt

inte behöver speciella åtgärder när del gäller de kyrkliga förvärven, har jag avsetl alt kyrkan inte skatt ligga med markinnehav som måsle brukas orationellt. Del är självfallet atl även den lypen av markinnehav skall kunna kompletteras på ell sådani sätt alt enheterna kan brukas rationellt. Det är värdefullt både från jordbrukels synpunkt och de arrendalorers som sitter pä kyrkomark.

Nu skall attlså ske en översyn av jordförvärvslagen. Då skatt man se vad den tillämpning av lagen tett titt som vi hittills haft och vilka eventuella åtgärder som kan vara angelägna frän jordbrukspotitiska synpunkter när det gäller jordförvärvslagens utformning. Det problemet ligger i utredningen.

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Ang. jordbrukspolitiken

Hen NORDIN (c):

Herr lalman! Jag ber speciellt atl få lacka jordbruksminislern för hans allra senaste inlägg. Det var visserligen vad jag innerst inne hade väntat alt han skulle säga. Rent principiellt tror jag nog all vi ser ganska lika på dessa problem.

Speciellt deklarationen all den nya ulredningen skall se upp med de aktualiserade problemen hoppas jag skatt medföra all vi så småningom får renare och klarare linjer. Man uppfaltar nog saken litet olika i olika lantbruksnämnder. En del känner sig liksom snörda i de nuvarande beslämmelserna - andra återigen har försöki alt agera sä hårt som de har vågat.

Kyrkans kapitalplaceringar är ett problem som inte vilar under jordbruksdepartementet. Det är ju snarast kyrkoministern som jag skulle ha velal föra den debatten med. Personligen har jag upplevt någol av en samvetskonflikt. Jag lillhör den grupp människor som häller styvt på svenska kyrkan. Jag har upplevi del som otäckt alt kyrkan på della speciella område inte lever efler rådet atl man icke skall samla sig skatter pä jorden. Men del är ju ingalunda kyrkfolket som driver dessa affärer. Del är den världsliga delen av kyrkan som gör del, och den skifier sig inte från andra kapilalförvaltare, tyvärr.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 10 Ang. jordbrukspolitiken

Herr jordbruksminislern LUNDKVIST erhöll ordel för all i elt sammanhang besvara dels herrar Bohmans (m) och Hörbergs (fp) den 16 oktober framställda interpellationer, nr 99 respeklive 106, dels herr Gransledts (c) den 24 oktober framställda inierpellalion, nr 130, och anförde:

Herr lalman! Herr Bohman har frågal mig om hur jag ser pä produktionsmålet för den svenska jordbrukspolitiken mol bakgrunden av det förvärrade försöfiningslägd belräffande livsmedel ule i världen och om jag är beredd all lillse atl 1972 års jordbruksutredning med förtur

155

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Ang. jordbrukspolitiken

utreder konsekvenserna av den nya regleringspolitik i fråga om livsmedel som utbildats under de senasle åren och samlidigl redovisar hur detla nya syslem skall kunna förenas med de långsiktiga målen för svensk jordbrukspolitik.

Herr Gransledt har frågat mig vilka ålgärder jag är beredd all vidla för alt på kort sikt medverka titt att Sveriges möjligheter till livsmedelsproduktion ulnylfias maximalt.

Herr Hörberg har frågat mig om jag är beredd alt i avvaktan pä jord-bruksulredningens kommande betänkande snarasl förelägga riksdagen förstag lill sådana provisoriska lagstiftningsåtgärder atl jordbruksmark som är lämpad för livsmedelsproduktion reserveras för delta ändamål.

Vad gäller produktionsmålet för den svenska jordbrukspolitiken ankommer del på 1972 års jordbruksulredning all komma med förslag. Jag har tidigare klargjort att utredningen i sin översyn av produktionsmålet även skall beakta den internationella ulvecklingen. Utredningen kommer enligl vad jag inhämtat att ha slutfört sitt arbeie inom två är.

Den minskning av åkerarealen som vi lidigare haft har nu i stort sell upphört. Man kan räkna med att den åkerareal som i dag brukas inom överskådlig lid kommer alt ulnylfias för jordbruksproduktion. Enligt min uppfattning ulnylfias denna areal effektivt.

Vad gäller frågan om konsekvenserna av livsmedelssubventionerna vitt jag erinra om att jordbruksutredningen överlämnade till mig i förra veckan ett betänkande som behandlar just denna fråga. Undersökningen visar bl. a. all livsmedelssubventionerna har störst betydelse för barnfamiljerna. Vidare framgår av undersökningen atl de nuvarande subventionerna inte medför några nämnvärda regteringslekniska problem. För jordbrukarnas möjligheter atl få avsättning för sina produkter har subventioneringen varit lill fördel dä konsumtionen för flertalet subventionerade livsmedel ökat. I fråga om effekterna för livsmedelsindustrin och handeln anser utredningen atl del är svårt alt särskilja effekterna av subventioneringen och prisstoppet.

Jordbruksutredningen fortsätter sitt arbete med frågan om prisregle-ringssyslemets uiformning. Del är självklart att de långsiktiga målen för jordbrukspolitiken beakias i detta sammanhang. Jag är övertygad om alt utredningen arbetar effektivt och snabbast möjligt. Jag anser därför inte del nödvändigl att ge ulredningen några nya direkliv i denna fråga.

156

Hen KRONMARK (m):

Herr lalman! Då herr Bohman tyvärr är förhindrad alt själv ta emol svarel pä sin interpellation har del kommii pä min lott alt göra det.

Jag ber all få tacka jordbruksministern för svarel. Jag har inga invändningar alt rikta mot vad jordbruksministern säger i sitt interpellationssvar. Däremot har man anledning påtala vissa saker som herr Lundkvist inte varit beredd all deklarera. Jag kan svåriigen spåra samma posiiiva anda i dag som jordbruksminislern exempelvis gav titt känna i en lidningsintervju häromdagen.

Svaret har stora likheter med del svar som jag själv fick pä en interpellation som jag ställde för ungefär ett är sedan. Den gången var jag i egenskap av politiker och lantbrukare tacksam för all jordbruksministern då gav uitryck för en positivare syn på de svära frågorna om produklionsmåtsättning, produktionsanpassning etc. och atl jordbruksutredningen skutte få möjlighet alt pröva dessa frågor i positiv anda utan särskilda tilläggsdirektiv.

I dag - dä världens svåra försöfiningssituation är mera uppenbar än tidigare - gör inte jordbruksministerns interpellationssvar lika starkt intryck på mig. Vore det inte pä tiden, herr jordbruksminister, atl nu erkänna, att regeringens syn på jordbruksnäringen har förändrats i sä hög grad, att tankegångarna i 1967 års jordbruksbeslut inte längre är gångbara? Nu tror jag i och för sig inte att regeringens ledamöter längre tänker i de banor som var vägledande för deras syn vid millen av t960-talel pä svenskl jordbruk. Det var ju då som en av herr Lundkvists företrädare så snabbi som möjligt ville ta borl en miljon hektar åkermark ur produktionen. Del skulle emellertid vara befriande för Sveriges bönder och lor de mänga andra människor som är engagerade i livsmedelsproblemen, om jordbruksminislern ville uttala alt produktionsmålet i framliden skall vara fult självförsörjningsförmäga och att prissällningen skatt vara kon-kurrensneulral. Även om direkliven till jordbruksutredningen medger utredningen all framlägga sådana förstag, anser jag det vara angeläget atl jordbruksministern i klara ord ger uttryck för sin uppfallning i dessa frågor.

Samtidigt vore det av intresse för konsumenterna atl vela vad de egentligen betalar för sin mat dels via priset över disk, dels via skattsedeln. Det finns hett vissl positiva effekter av konsumenlsubvenlionerna för vissa grupper, men misstanken att dessa effekter är ganska blygsamma även för inkomsttagare med tåga inkomsler kvarstår. Rundvandringen av miljardbelopp är magnifik: höga inkomstskatter - hög moms - stora konsumentsubvenlioner. Och mot bakgrunden av denna miljardrullning är de positiva effekterna lyvärr inte alltför imponerande.

1960 års jordbruksutredning arbeiade på sin lid i inte mindre än sex är. Redan under tiden den arbetade förändrades verkligheten i så hög grad, att de förutsättningar som rådde när direktiven skrevs inte var aktuella när beslutet så småningom fattades här i riksdagen 1967. Ulredningen blev närmast en analys av ett skeende som redan hade inträffat. Vad beträffar bedömningarna av tendenserna i utvecklingen för framtiden blev det en gigantisk fetbedömning. Jag vill i del här sammanhanget erinra om alt det den gången icke saknades reservanter mol de framlidsanalyser som socialdemokraterna då stod för. Låt oss hoppas all en liknande fadäs i fråga om politiskt beslut aldrig skall behöva upprepas.

Inte heller i dag anser herr Lundkvist atl det behövs några tilläggsdirektiv lill den sillande jordbruksutredningen. Herr Lundkvist hoppas givetvis att de förträffliga personer som sitter i ulredningen skall vara såväl realistiska som framsynta. Men nog avviker det från det sedvanliga

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Ang. jordbrukspolitiken

157

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Ang. jordbrukspoli-tiken

158

mönstret i regeringens skrivande av direkliv lill utredningar, när man mäste registrera atl herr Lundkvist är ganska passiv i sin vilja all direkl påverka ulvecklingen.

Redan i dag betalar vi drygt 2 miljarder kronor via skattsedeln för våra livsmedel. Med den förmodade inflationslakten den närmaste liden vel vi atl beloppet kommer att stiga med ytlerligare miljardbelopp i snabb takt. Från värl partis sida har vi vid upprepade tillfällen krävt atl konsekvenserna av en övergång lill en annan pristinje skulle analyseras. Därför hälsar jag med littfredsställelse, att jordbruksutredningen i förra veckan lade fram en promemoria angående livsmedelssubventionerna. Den ger i och för sig en god analys av problematiken. Men jag vädjar titt jordbruksminislern att han ger utredningen i uppdrag atl med förtur behandla konsekvenserna av fortsatt skallefinansiering av våra livsmedelskostnader. Del är en fråga som inte bara har belydelse för jordbrukarna och för konsumenterna, ulan det är en fråga som påverkar hela samhällsekonomin. Jag delar inte jordbruksministerns synpunkl all de nuvarande subventionerna inte medför några nämnvärda regleringstekniska problem. Svårtösla och snedvridna konkurrensförhåtlanden mellan olika slag av livsmedel kan uppstå och har väl i viss män uppställ. Hade del inte varit lämpligare atl redan för elt år sedan snabbi utreda konsekvenserna av de ökade livsmedetssubventionerna, när det rör sig om sä stora belopp, och sedan överväga deras för- och nackdelar, också mol bakgrunden av andra meloder atl hälla kvar livsmedelskostnaderna vid rimlig nivå för konsumenterna? Man kan ju inte utan vidare utesluta andra metoder än skaltefinansierade subventioner för alt lösa dessa frågor. Det finns grupper i samhällel som måste fä hjälp i dl läge med kraftig inflalion och sligande livsmedelspriser.

Enligt min mening måsle man dock eftersträva elt syslem som är konkurrensneutrall och sedan vid behov rikla särskilda stödåtgärder till exempelvis barnfamiljer, pensionärer och grupper med låga inkomsler. Men man bör undvika att först la ut skatt och sedan subventionera utgifter för de stora inkomstgrupperna ulan atl man kan registrera mer avsevärda positiva effekier. Rundvandringen av pengar är meningslös och innebär en onödig administrativ belaslning.

Då jordbruksulredningen nu redovisade effekterna av livsmedetssubventionerna presenterade den icke nägon utredning eller studie av alternativa lösningar. Jag kan inte tolka detla på annal sätt än att jordbruksulredningen i detla avseende haft elt begränsat utredningsuppdrag. Del är möjligt att herr Lundkvist kommer atl anföra atl dessa komplicerade frågor inte tigger inom jordbruksutredningens etter jordbruksdepartementets kompetensområde. Vore del i så fall inte en framkomlig väg all jordbruksministern sökte samråd med sin regeringskollega herr Sträng för all mera tvärpolitiskl angripa frågorna? Såväl jordbrukspotitiska som samhällsekonomiska och sociala experter måsle kanske fä tillföra en sådan uiredning sina expertkunskaper.

Jag är alltså inte alts ute efler atl i nuläget avveckla nuvarande livs-

medelssubvenlioner. Del tror jag är alldeles orealistiskt och sannolikt inte heller förenligt med de allmänna samhällsekonomiska målen och med nuvarande inflationsutveckling. Men jag tror med atl respekl för jordbruksulredningens promemoria all del är äveniyrtigt all, som nu sker, ulan ingående analyser fortsätta pä den inslagna vägen. Del är som atl navigera utan sjökort i oklar sikt. Det är riskabelt, och man vel inte var man hamnar. Det brådskar med en analys av problemen, och jag beklagar alt jordbruksminislern i sitt inlerpellalionssvar inte tagit allvartigare pä dessa frågor.

Jag noterar atl jordbruksminislern bedömer atl den nuvarande åkerarealen kommer att ulnylfias inom överskådlig tid för jordbruksproduktion och alt han också anser alt arealen i dag ulnylfias effektivt. Jag lycker alt det är av värde för landets bönder att få del erkännandet. Vi har alla inlresse av all säkerslälla jordbrukels behov av mark för framliden och del är frågor som jusl herr Lundkvist behärskar kanske mer än nägon annan, eftersom han på sin lid stod fadder för den fysiska riksplaneringen. Jag tror alt del vore pä tiden all del gick ul ell budskap titt olika samhällsplanerare på riks-, läns- och kommunalnivå all man vid planering av bosläder, induslrier, vägar osv. icke skall utnytfia åkermark i andra fall än när så är absolut nödvändigl. Givetvis kan samhällel inte ta på sigorimliga merkostnader för exempelvis vägdragningar för all skydda åkermark i vissa lägen, men del bör vara en huvudprincip all sådant utnytfiande i möjligaste mån skall undvikas.

Inte minsl vissa kommuners planering av bebyggelse gör alt dessa frägor förfiänar att ställas under debatt. Jag vitt påminna om att vid behandlingen av den fysiska riksplaneringen förekom det krilik mot alt man i utredningsarbetet i alltför lilen grad hade tagit hänsyn till just jordbrukels markbehov. Jag tror all man i den fortsatta rullande planeringen måste prioritera just jordbrukets behov pä elt hett annal sätt än tidigare. Sammanfattningsvis vill jag hoppas alt herr Lundkvist är beredd att ge Sveriges bönder del klara beskedet atl vi skall odla så myckel mark som möjligt och all vi om möjligt skatt uppnå full själv-försöriningsförmåga. Ge jordbruksnäringen velliga ramar all arbeta inom och stimulera jordbrukarna lill ökad produktion! Vid livsmedelskonferensen i Rom framfördes ju krav frän u-länderna på alt även vi i industriländerna skulle öka vår jordbruksproduktion. Jag anseratt Sverige här verkligen har anledning alt föregå med gott exempel.

För övrigt vill jag bara meddela all moderaia samlingspartiet avser att återkomma titt nästa års riksmöle med vissa förstag och idéer om hur vi anser all den framlida jordbrukspolitiken skall bedrivas i vårt land. Jordbrukspolitiken är enligl min mening på väg att bli en av de viktigaste frågorna för oss politiker.

Jag 'vill ännu en gång lacka herr jordbruksministern för svarel.

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Ang. jordbrukspolitiken

Herr HÖRBERG (fp):

Herr lalman! Jag ber atl fä lacka slalsrådel för svarel. Tyvärr har min

159

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Ang. jordbrukspolitiken

160

fråga, som berör en vissertigen lilen men dock betydelsefull del i det stora problemel om världens livsmedelsproduktion, blivit missförstådd. Slalsrådel svarade nämligen sammanfattningsvis så här: De åkrar som vi har i dag kommer alt användas för jordbruk, och värl jordbruk är effektivt. Beskedet är riktigt även enligt min uppfattning men utgör lyvärr inte något svar på min fråga.

I min interpellation framhöll jag: "Våra framväxande samhällen med industri- och bostadsutbyggnad, vägbyggen, golföanor, flygfält m. m. tar i anspråk allt större markareater. Utbyggnaden sker till en del inom skog-bevuxen eller pä annat sätt svårforcerad mark men inte sällan ianspråk-lages åkefiord - inte minst därför att dess utnytfiande ofta är mindre kostnadskrävande." Vidare underströk jag att Sverige mot bakgrunden av livsmedelssiluationen i världen inte kan fortsätta all täta god åkerjord spolieras genom sådan exploatering.

Vår åkefiord ger goda skördar. Veteproduktionen i Sverige är per hektar mer än dublett så stor som genomsnittet i värtden. Vi har en avkastning av 3 ä 4 lon per hektar, medan genomsnittet i väriden är ca 1,5 lon per hektar. Även i jämförelse med medeltalet i Europa ligger vi ca 1 ton högre per hektar. Pä våra bäsla jordar i sydvästra Skåne har i genomsnitt under de senasle lio åren skördals 5 lon per hektar.

I min interpellation underströk jag vidare:

"Klimatet i Europa norr om Alperna har visal sig vara bland de bästa i väriden när del gäller atl bedriva jordbruk. Varvade solskensdagar och regndagar ger chans titt goda skördar. Europa måste anstränga sig i högre grad än hittills all tillsammans med USA/Canada och Sovjet bidra titt världens livsmedelsförsörjning.

Sveriges jordbrukspolitik måsle inriktas inte bara pä vårt lands självförsörjning utan även på bidrag till den svältande världens behov. - När del gäller den svenska åkeriorden måste mottot för framtiden vara: All mark lämpad för livsmedelsproduktion skall användas för sådan!"

Kort sagl: Förutsättningarna för livsmedelsproduktion i Sverige är myckel goda. Vi gör inte rätt mol världen i övrigl när vi lar i anspråk jordbruksmark av hög klass förändra ändamål än livsmedelsproduktion.

Låt mig här nämna tre tämligen akluella exempel:

I Döderhullsdalen vid Oskarshamn har länge diskuterats anläggandet av en golfbana. Döderhullsdalen är enligt lidningen Land "den enda delen av kommunen inom vilken ett rationellt och ekonomiskl framgångsrikt jordbruk kan bedrivas". Tilläggas kan alt det inom kommunen flnns annan mark som mycket väl duger lill golfbana. Jag känner inte ärendets vidare behandling men vill bara understryka att sådant våldförande på prima jordbruksmark som här exemplifierats inte ens fär diskuteras i våra dagar.

På ett plant slätlområde väster om Kungsbacka har planerats anläggandet av ell flygfält. Området har bland Sveriges bäsla jordar; där odlas bl. a. pepparrot, en produkt som kräver särskilt fin mylla. Inom kommunen finns; vidsträckta marker av den typ som brukar kallas "lasse-

marker" men som med lilet sprängnings- och schaklningskoslnader mycket väl kan förvandlas till flygfält.

Som Iredje exempel lar jag dl exploateringsärende i Lomma kommun vid Malmö. Tidningen Land redovisar i oktober i är hur exploateringen lill följd av tätorlsbebyggelse här går ut över landels bördigaste åkefiord. Lantbruksslyrelsen konstaterar i sitt yttrande alt jorden här har hög avkastningsförmåga. Inte heller i delta falt känner jag till ärendets nuvarande läge men nämner det bara som ytteriigare exempel pä risken för spolierandet av svensk jord som bör ulnylfias för livsmedelsproduktion och ingenting annat.

Sydvästra Skånes kommunalförbund har i sin regionplan berört problemet men "smyger fram" på ett för dylika planer försiktigt och typiskt sätt. Man säger bl. a.: "Det är emellertid ofrånkomligt alt också ur jord-brukssynpunkl högklassiga områden måste tagas i anspråk." Vidare säger man: "Sammanfattningsvis förutsätter regionplanen atl elt högproduktivi jordbruk bevaras inom sydvästra Skåne, även om de för jordbruket disponibla arealerna reduceras någol." Man konstaterar också atl tätbebyggelsen i sydvästra Skåne medför fram titt är 2000 en minskning av den svenska jordbruksproduktionen med bortåt 1 procent. Siffran låter inte särskilt oroande, men om man omplanterar den på den svenska veteskördens siffror, så blir en sådan lätortsexpansion lika med en ca 10-procentig minskning av Sveriges heta veteskörd. Den hotade arealen skulle alltså ge fullgod kost åt ca 100 000 svenskar. Med den näringsstandard som indier i dag lever på skulle skörden pä det berörda området räcka lill ca 1  miljon indier.

Kooperativa förbundet har i sitt remissyttrande över förstaget titt nordiskt handlingsprogram förökad livsmedetstittgång poängterat all KF delar "den grundsyn som präglar det framlagda medlemsförslagel atl optimalt UlnyUja tillgängliga resurser för livsmedelsproduktionen inom Norden

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Ang. jordbrukspolitiken

Romkonferensen underslrök bl. a., vilkel slalsrådel känner bällre till än jag, atl i-länderna mäste lämna längsikiiga utfästelser för livsmedelsbistånd och att utfästelserna bör vara i fasta kvantiteter i slällel för pengar. Konferensen betonade också, efter initiativ av bl. a. de latinamerikanska länderna, att i-länderna borde beakta u-ländernas problem vid utformningen av sin jordbrukspolitik.

Vi vel alla all världens reservförråd av livsmedel bara räcker lill cirka en månads världskonsumtion. Hugo Berch, som är expert vid departementet, har i en uppsats bl. a. konstaterat: "Den stora frågan är om del inom överskådlig tid överhuvudtagel kommer alt uppstå några överskott atl lagra."

Lägets allvar är hett klart.

Vid en presskonferens inför Romkonferensen sade statsrådet bl. a. enligl Ingrid Segersiedt-Wibergs referat i Göteborgs-Poslen "alt man nu ämnar behålla den befinlliga jordbruksarealen. Detta betyder i själva verket all man bromsar försäljningen av jordbruksmark titt stads- etter annan

161

11 Riksdagens protokoll 1974. Nr 136-137

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

bebyggelse." Citatet visar att statsrådet och jag är inne på samma tankegångar.

Det vore inte korrekl av mig all här direkl begära dl annat svar av statsrådet. Det som lämnats i interpellationssvaret är, som jag inled-

Ang. jordbrukspoli-   ningsvis sade, inte svar på min fråga.

tiken

Låt mig här avslulningsvis bara konstatera alt det problem som jag har berört är av utomordentlig betydelse. Jag avser givelvis att återkomma till del under nästa års riksdag. För min del anser jag alt ganska hårt ingripande ramlagstiftning måsle till för alt förhindra att åkermark las i anspråk för andra ändamål än livsmedelsproduktion. Jag tror all statsrådet skulle möta ett starkt gensvar här i riksdagen om staisrådel återkom med förslag titt åtgärder. Kan vi verkligen vänla i tvä är pä jordbruksutredningens förslag i denna fråga? Jag anser inte det.

Till sist vill jag bara läsa upp en mening ur Rolf Edbergs bok Tag vara pä jorden, där han i sin lur ciierar Selma Lagertöf när hon i sagans form skildrar "den härliga slätten vid långa sjön". - "I dalkanterna, halvvägs uppåt sluttningen, på stenbunden mark, där säden inte trivs, tigga böndernas gärdar och officersboslällen och en och annan herrgård." I den meningen finns mycken gammal visdom!

Hen GRANSTEDT (c):

Herr latman! Också jag vill lill att börja med tacka jordbruksminislern för svaret.

Livsmedelskrisen är vårt största och mest akuta globala problem för närvarande. I och för sig har tivsmedetskrisen debatterats länge. Georg Borgström var en av de första väckarklockorna i vårt land, men när han började ta upp dessa problem avfärdades han ofta, lilel föraklfullt kanske, som domedagsprofet, och delsamma hände andra som framförde liknande synpunkier. I dag är den tivsmedelskataslrof som Borgström lalade om på 1950-lalel elt faklum.

Naturligtvis kan man hysa förhoppningar om all situationen skall kunna förbällras, atl de tork- och översvämningskalastrofer, som har drabbat u-länderna, och de försämrade skörderesultat, som de stora livsmedelsproducenterna drabbats av, är av tillfällig natur. Men vi skatt inte inbilla av oss att den typ av svättproblem som vi har i dag är elt övergående problem.

Det är nalurtigtvis en riklig målsättning alt u-länderna pä sikl skall kunna klara sin egen livsmedelsförsörjning. Men vi måste samlidigl vara medvetna orn alt möjligheterna att åstadkomma en sådan situation är myckel små inom överskådlig tid.

Del är ju också så atl de bäsla förutsättningarna för jordbruksproduktion i stor ulslräckning finns i i-tänderna. Enligt en undersökning som FAO publicerade i millen av 1960-talet finns ungefär 60 procent av all odlingsbar jord - enligt vissa klassificeringar som FAO tillämpar - i de rika länderna, där ungefär en tredjedel av världens befolkning bor.

Också Sverige har ovanligt goda förutsättningar för jordbruksproduk-

162

tion globalt sett. Det är således nödvändigt att vi i Sverige känner värl ansvar inte bara för vår självförsöfining ulan också för väridsförsörjningen då del gäller livsmedel. En målsättning för svensk jordbruksproduktion måsle därför vara, som jag ser det, att vi skatt producera sä myckel livsmedel som möjligt därför att alla livsmedel som kan produceras behövs i världen i dag.

Den jordbrukspolitik som hittills har förts i det här landet har gäll helt stick i stäv mot en sådan målsättning. Vi minns alla debatten i mitten av 1960-lalet. Det var då man talade om en 80-procenlig själv-försöriningsgrad för Sverige och sade att det målet skutte nås med hjälp av prispress. Man talade också om atl klara av det ytterligare livsme-delsbehovel genom att importera billiga livsmedel frän världsmarknaden.

Nu är de fakiiska förhållandena i värtden helt annortunda än vad de var dä, och tongångarna frän regeringens sida är också helt annorlunda. Men del finns väl ändå anledning all peka på den näslan förfärande kortsynthet som har präglat vår jordbrukspolitik under det senasle årtiondet. Den situation som vi har i dag pä värtdsmarknaden, den tivs-medetskris som vi upplever, kom ju inte oväntal. Somjag nämnde tidigare förutspåddes den redan på 1950-latel. Pä 1960-tatet visste vi med säkerhet atl den skulle komma, och från centerpartiets sida framhölls delta också mycket kraftigt i debatten. Men synpunkien att Sverige skulle la hänsyn till de växande globala livsmedetsprobtemen avvisades helt i den debatten.

Men nu förefaller en djupgående omprövning av den svenska jordbrukspolitiken vara på väg, vitkel är mycket tillfredsställande. Samtidigt måste man dock konstatera att stor skada redan har skett under de år som gått sedan 1967 års jordbruksbeslut. En vikiig faktor har där varit det psykologiska klimat som det jordbruksbeslutet tedde till, ett klimat som medförde alt väldigt mänga unga människor avstod från alt ta över jordbruksdriften efter exempelvis sina föräldrar. Därigenom framtvingades en lång rad jordbruksnedtäggetser. Jag redovisar sålunda i min interpellation att bara under tiden 1970-1973 försvann ungefär 32 000 ha åkermark från jordbruksdrift här i tandet.

Det är glädjande om det förhåller sig såsom jordbruksministern säger, atl nu är del slut på minskningen av den svenska jordbruksarealen. Jag hoppas all jordbruksministern har ett säkert underlag för detta uttalande och att del gäller inte bara för tillfältet utan också på sikt i framtiden. Samtidigt tycker jag all det är beklagligt att jordbruksministern här inte var beredd att uttala sig för några omedelbara ålgärder. Som jag ser del är det alldeles nödvändigt atl vi skapar verkliga garantier för atl inte några vidare nedläggningar av jordbruksjord förekommer i värl tand. Och det förulsäller att vi är beredda att underlätta för småjordbrukare genom alt skapa bättre förutsättningar för att driva dellidsjordbruk och kombinationsjordbruk, där man kan kombinera jordbruksdrift med skogsbruk etter annan förelagarverksamhet.

Vi bör inte heller bortse från möjligheterna att bedriva en viss ny-

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Ang. jordbrukspoh-tiken

163

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Ang. jordbrukspolitiken

odtingsverksamhel här i landel, dvs. ta i drift områden som förul har varit äkerma.rk men som under den tidigare politiken har lagls ned. Delta skulle man kunna underlätta t. ex. genom gynnsamma länemöjligheter. Och det är absolut nödvändigt - som också framhållits av flera tidigare talare i dag - alt snabbare genomdriva de ptaneringsmålsältningar som jordbruksminislern i och för sig har uttalat sig för, nämligen atl högvärdig jordbruksmark inte skatt las i anspråk för exempelvis, bostadsbebyggelse. Jag tror atl vi kanske också mäste genomföra dessa planeringsmålsätl-ningar pä elt något mera radikalt sätt. Det är inte bara den absolut bästa jordbruksmarken som bör undantas från bebyggelse. Även jordbruksmark som inte hör lill den allra högsta klassen kommer atl behövas för jordbruksdrift i framliden. Framför allt spelar della slor roll för de områden där jordbruken ligger.

Jordbruksminislern säger atl vi kan förvänta resultaten från jordbruksulredningen om ett par är, och del finns att anledning hoppas att den ulredningen dä kommerall presentera slutsatser som är positiva för jordbrukets förutsättningar här i landet i framtiden. Men tvä år är en mycket tång tid, och jag tror inte alt vi kan vänta så länge när det gäller dessa frågor. Det är därför som det är så angeläget med omedelbara åtgärder från jordbruksministerns sida, åtgärder som naturligtvis kommer alt fä karaktären av provisorier i väntan pä mera definitiva lösningar när det gäller vår jordbrukspolitik i framtiden.

164

Hen JOHANSSON i Holmgärden (c):

Herr lalman! Även jag är angelägen om all få säga att jag är tacksam för att jordbruksministern både nu och tidigare har givit ett ganska klart besked om en som jag tror ny målsättning för jordbrukspolitiken, där man säger atl den åkerjord vi har i fortsättningen skall brukas samt alt vi skall se till alt ge möjligheter för della.

Det är helt klart all denna förändring i jordbrukspolitiken är en utomordentlig tillgång för dem som avser atl salsa på en framtid i jordbruket. Otryggheten har varit olidlig. Som tidigare nämnis har denna otrygghet tett till all många ungdomar, som gärna skutte ha satsat pä en framtid som jordbrukare, har avstått därifrån och i stället sökt sig andra vägar. Vi står följaktligen inför ett generationsskifte som kommer att medföra väsentliga svårigheter.

Jag fick alldeles nyss uppgifter som vittnar om en oroande tendens när det gäller mjölkproduktionens utveckling. Vi hade för ett par är sedan en uppgång i mjölkproduktionen, men både förra året och i är har antalet kor minskat mycket snabbt. Vi kan därför befara en inte oväsentlig minskning av tillgängen pä mjölk framöver. Orsaken titt della är självfallet bl. a. alt åldersfördelningen bland jordbruksbefolkningen är utomordentligt ogynnsam.

Även om de nya signalerna inger en viss trygghet är det, speciellt för många a\' de unga, något otryggt att behöva vänta på mera konkreta besked under så tång lid som det har aviserats att alla de utredningar

som arbetar pä jordbrukels område skatt pågå. När jordbruksutskottet i vintras remitterade en del molioner till jordbruksulredningen skrev vi atl det var angeläget att ulredningen arbetade så snabbi som möjligt och atl man så fort som möjligt kunde fä klara besked om den framlida jordbrukspolitiken.

Jag skatt inte mera hänge mig åt de här sakerna, men jag vill ta upp en fråga som hör samman med de interpellationer jordbruksminislern besvarat i dag, nämligen användningen av jordbruksmark för bebygget-seändamål, vilken trots alll fortsätter på mänga häll ule i landel.

Bosladsministern lämnade mig vid ell tidigare tillfälle ell myckel posilivt besked i denna sak, och han har lämnat ungefär samma besked som svar på en enkel fråga i dag. Han sade att byggande på åkermark bör undvikas om likvärdiga alternativ finns på annan mark. Men kommunerna har av alll att döma myckel goda möjligheter alt komma fram titt all alternativen på annan mark inte är tikvärdiga. Jag skutte därför i dag vilja veta om jordbruksministern är villig och iniresserad av att ge kommunerna mera beslämda direktiv i denna fråga. Bostadsministern lämnade mig i fiol ett besked på den punkten. Han uttryckte det ungefär så här: Om inte kommunerna lever upp till riksdagens målsättning när del gäller användningen av mark, så är jordbruksministern och jag överens om all ompröva frågan och ge kommunerna andra direkliv.

Statsrådet kommer väl atl säga atl vi alla är iniresserade av atl kommunerna har sä slor handlingsfrihet som möjligt. Ja, det är nalurliglvis också jag iniresserad av, och den saken har mitt parti försöki arbeta för. I den fysiska riksplaneringen definierade man en del mark som riks-intressanta områden. I mitt län - Norrbotten - har vi enormt myckel riksintressanla områden. Alla markerna upp emol norska gränsen, prakliskl laget hela fiätlbygden, är riksinlressanl område, som absolut inte får användas på del sätt som vi fakliskt vid vissa tillfällen skutte önska. Men odlingsmarkerna, som vi minsann inte har särskilt gott om, betecknas inte som riksintressanla. Jag undrar i alla fall om inte i dagens situation åkermarken är minst lika inlressanl som - föriål mig! - lassemarkerna uppe i fiällväriden. Skall vi kunna åstadkomma den jordbruksproduktion som med all sannolikhet kommer att behövas finns det anledning atl, t. o. m. i mina bygder, se på åkermarken som elt visst riksintresse.

Jag har här några siffror som gäller produktionsförmågan och som jag, herr talman, vill nämna. Oftast menar folk, atl kommer man så långt upp som titt Norrbotten, är väl jorden inte särskilt myckel att vara rädd om. Även kommunalmännen där uppe är överens om alt våra jordbruksmarker inte är myckel att hålla fast vid. Vi har i alla fatt en kornskörd som i genomsnitt för länet tigger vid 2 130 kilo. Som jämförelse kan jag nämna några exempel frän andra områden: I USA är siffran för kornskörden 2 360 kilo - del är således bara 230 kilo mer per hektar i USA - och i Sovjet som ligger närmare oss är kornskörden 1 580 kilo, för all  inte  nämna  Indiens   1 030 kilo  hektar osv.  Vi  har följaklligen

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Ang. jordbrukspolitiken

165

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Ang. jordbrukspoli-dken

en produktionsförmåga pä vår åkefiord där uppe som vi menar visar all den åkeriorden är väl värd atl la vara på.

Den, som jag har tyckt, myckel intressanta och fina inställningen hos regeringen når emellerlid inte ul lill planerarna. Därför menar jag alt det behövs ett mera klart besked om hur vi skall ha det på den här punklen. Jag är angelägen om detta främst därför alt vi har byggl upp en serviceorganisation för jordbruket i mitt län vilken är rätt kostsam - och alldeles för kostsam med hänsyn till den totalproduktion vi har, det erkänner jag, men vi måste ha den. Om man nu fär fortsätta som man har börjat på alla de här områdena - t. ex. i Sävast, och man är på myckel god väg i heta Lule älvdal som kanske är en av de bäsla jordbruksbygderna i länet - kommer ju förutsättningarna för en total produktion i länet att bli sådana, alt vi över huvud tagel inte kan hålla kostnadsnivån inom rimliga gränser, om vi skall kunna ta till vara produktionen på de övriga områdena.

Del är följaktligen en utomordentligt angelägen sak. Och på delta, herr slalsråd, har vi inte råd alt vänla några är! Nu går utvecklingen så snabbi i mina bygder atl vi faktiskt vill all regeringen skall ge ett klarl och entydigt besked och visa atl man verkligen lever upp lill den målsättning som man allmänt pratar om.

166

Herr jordbruksminislern LUNDKVIST:

Herr lalman! Jag vill böria med att säga lill herr Krönmark att regeringen är 1967 aldrig sade all en miljon hektar åker skulle las borl, utan det var vissa prognoser, som gjoris ule i länen, som visade på denna siffra. Regering och riksdag tog dock aldrig ställning titt den siffran. - Jag trodde verkligen atl den mytbildningen hade upphört vid del här laget.

, Jag skall citera ett avsnitt ur herr Bohmans interpellation, där det står: "Betydelsefulla jordbrukspotitiska insalser har kommit titt stånd, inte minst vad gäller jordbrukels ralionalisering. Stödåtgärder har utsträckts att gälla även mindre enheier. En frän jordbrukels synpunkl i och för sig erfordertig strukturförändring inom näringen har underlätlais." Det är ett erkännande av atl vad herr Krönmark i dag kallar för en fadäs i svensk jordbrukspolitik kanske var en riktig allmän målsättning för den politiken. Jag tror atl när man i dag diskulerar 1967 års jordbrukspolitiska beslut bör man minnas mot vilken bakgrund diskussionen den gängen fördes. Den fördes mot den bakgrunden all vi hade en över-skottsproduktion som var bekymmersam för både jordbrukarna och konsumenterna därför alt den kostade pengar. Det var räll naturligt att dessa problem fick tas med i bilden när det gällde produktionsmätsäliningen. De allmänna målen för 1967 års jordbrukspolitik var all vi skulle eftersträva ett rationellt jordbruk som gav god bärgning åt sina utövare och anställda och som innebar atl livsmedel skutte kunna framställas till rimtiga priser för konsumenterna. Denna allmänna målsättning skall vi inte ändra på; den tigger fasl.

Redan 1967 sade man alt produktionsmålsältningen naturiigtvis mäste anpassas till de förändringar som kan iniräffa i fråga om tillgängen på livsmedel. Det är klart all man inte vid en lidpunkt kan låsa fast sig i elt läge ulan hänsyn till vad som kan komma atl hända i framtiden pä världsmarknaden. Därför har också direktiven titt 1972 års uiredning den uppläggningen att utredarna skall pröva produktionsmålsättningen. Jag har vid flera lillfällen sagl atl det skall ske mot bakgrunden av hur man bedömer utvecklingen på värtdsmarknaden - tillgången på livsmedel över huvud taget.

När man talar om en förändring av 1967 års jordbrukspolitik skall man göra klart för sig vad man pratar om. Jag hoppas verkligen all vi är överens om att de allmänna mäl för jordbrukspolitiken som fastställdes 1967 fortfarande skatt gälla men atl det är fråga om alt anpassa produktionsmålsältningen lill det läge som vi för närvarande har.

Jag tror inte att jag föregriper jordbruksutredningens arbete om jag konstaterar att vi nu får räkna med all den åkerareal som vi har under plogen i slorl sett kommer att behållas. Del kommer atl ge oss en jordbruksproduktion som innebär alt vi kan hålla en mycket hög självför-söfiningsgrad. Detta tror jag är riktigt med hänsyn till läget i värtden. Del kommer också atl göra del möjligt för oss att infria de utfästelser som vi redan har gjort om hjälpinsatser till utvecklingsländerna, exempelvis katastrofhjälp.

Om del var detta yttrande som herr Krönmark begärde av mig, så har jag upprepat del sä mänga gånger all jag kan göra del en gäng titt här i riksdagen.

Herr Krönmark anser vidare alt jag förhåller mig passiv lill de problem som kan vara förknippade med vårt nuvarande prtsregleringssyslem. Han säger all den rundvandring av pengar som vi för närvarande har genom den statliga subvenlioneringen är meningslös och att det nu brådskar med en analys av situationen och åtgärder för att komma till rätta med de problem som han upplever all vi har. När jag har sagl all prisreg-teringssyslemd inte tycks innebära några tekniska problem har jag bara citerat vad utredningen uttalade häromdagen; del är alltså inte min egen bedömning.

Herr Krönmark talade också om min passivitet i fråga om alt vidta åtgärder här. Atl undersöka dessa förhållanden är emellerlid en av jordbruksulredningens uppgifter. Den har fäll sig mänga uppgifter förelagda. Om ulredningen kan hålla den arbetstakt som den utlovat och vi 1976 får förslag på alla de punkler som ulredningen har all syssla med, sä är det bra gjort. Jag hoppas all ulredningen skall lyckas med del. Men jag kan inte se någon väg att komma snabbare fram när det gäller pris-regleringssystemet och dess effekter än atl låla dem som nu har analyserat problemel också fortsätta atl diskutera konsekvenserna. Del uppdraget har ulredningen, och det tycker jag alt den skatt behålla. Det fiänar inte någonting till att ge andra det speciella uppdraget.

När del gäller resonemangel att denna rundvandring av pengar är me-

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Ang. jordbrukspolitiken

167

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Ang. jordbrukspolitiken

168

ningslös lycker jag alt herr Krönmark bör vara lilel försiklig. Jag tror inte all exempelvis barnfamifierna uppfattar del som meningslöst all vi subventionerar t. ex. mjölken, som skulle kosla 1 krona mer per liter i handeln än vad den för närvarande gör om vi inte hade denna subvention. Subventionssystemet är på den punklen upplagt så all det för-delningspolitiskl blir till förmån i första hand för tåginkomsttagare och barnfamiljer. Del är inte meningslöst, i varje fatt inte enligt socialdemokraternas uppfattning.

En fråga som vi kommer att få ta ställning titt är på vilkel sätt vi skatt finansiera de lillskott som enligt jordbruksuppgörelsen skall lillfalla jordbrukel den 1 januari. Den frågan mäste regeringen la ställning till ganska snart. Del får naturiigtvis ske mol bakgrunden av den analys man gjort när det gäller konsekvenserna av de subvenlioner vi för närvarande har och av vad som skulle inträffa om vi fortsatte fullt ut pä subvenlioneringslinjen, dvs. konsekvenserna för vår samhällsekonomi och för prisretalionerna mellan olika produkier. Jag är medveten om all vi där har en rad problem som vi behöver fundera över och diskuiera. Men all vi skulle ge oss på någon typ av provisoriskt prtsregleringssyslem under pågående avtalspertod beiraktar jag som hell uteslutet, och därför fär utredningen fortsätta all arbeta med detla.

Herr Hörberg och herr Granstedt sade'atl vi nu måste fä en lagstiftning som garanierar all all mark, lämplig för livsmedelsproduktion, skall användas för sällan. Jag vet inte om herrar Hörberg och Granstedt rikligl länkl sig in i \'ad del är för lagstiftning de kräver och vilka konsekvenser en sådan skulle få. Vi mäste i delta sammanhang se till praktiken och lill realiteten.

Vi hart. ex. kommuner som ligger på slätten, helt omgivna av åkefiord. Del kan vara kommuner som inte regeras av socialdemokraliska majoriteter utan av borgerliga. Om herr Hörberg och herr Granstedt frågar sina partivänner där hur man skall hanlera de problem som kan uppslå för sädana kommuner, om de t. ex. behöver bygga något ytlerligare, sä kanske svaret blir atl det i många lägen kan vara oerhört svårt atl ha en lagstiftning som förbjuder dem all la i anspråk en lumsbredd mark som skulle kunna användas för uppodling.

Elt faktum är atl vi även i fortsättningen i det här landel måste förbättra våra kommunikationer; det kanske måsle byggas en och annan väg -ett önskemål 5;om inte sällan brukar framföras i centerpartiets argumentation. Det kan då hända atl man för det ändamälel mäste ta i anspråk någon bil mark som skulle kunna användas för jordbruksproduktion. Ell förbud genom lagstiftning mot ett sådant ianspråkslagande skutte skapa oöverstigliga problem.

Jag tycker inte atl man skall driva del här resonemanget till orimlighet utan man måste se vad del verkligen är fråga om. Vi har skapat instrument för atl, i den planering vi nu skall bedriva i enlighet med de riktlinjer vi lade fast här i riksdagen och som vi alla var överens om dä del gäller den fysiska riksplaneringen, också ta nödvändig hänsyn lill jordbrukets

intressen.

Jag har sagl, och jag är beredd all upprepa del, all eftersom vi är överens om att vi skatt ha dl jordbruk som ger oss tryggad livsme-delsförsörining är del naturiigt all del jordbruket skall få arbela under bästa möjliga förutsättningar. Del är vikligl, inte bara för jordbrukaren ulan också för konsumenten, att man får arbela på den mark som är bäsl lämpad för jordbruksproduktion. Vi fär då del bäsla resultatet och de billigaste produkterna. Men del är klart atl vi slälls inför avvägningsproblem. Dessa problem hanteras bäsl i den här lypen av planering. Vi behöver inte utfärda några nya rekommendationer titt kommunerna, för dessa rekommendationer är redan utfärdade. De följde med när kommunerna fick uppdraget atl vidare hanlera den fysiska riksplaneringens intentioner. Sedan skall kommunernas försök atl planera i enlighet med dessa rikitinjer prövas försl på länsnivå och sedan på riksnivå, och då fär vi se hur långt kommunerna kunnal följa upp dessa ambitioner.

Jag kan vät ändå få erinra om alt inte ens jordbrukets organisalioner alltid har haft sinne för att det är angeläget att slå vakt om den mark som skulle kunna användas titt jordbruksproduktion. Del förekommer t. o. m. all dotterbolag till jordbrukets egna organisalioner säljer sådan mark för andra ändamål. Jag tycker den här debatten fär lilel övertoner när man tror atl det är möjligt all få fram en sådan här typ av lagstiftning. Lät oss hanlera dessa frägor med sunt förnuft i fortsättningen. Jag tror all del är ganska viktigt alt sä sker.

Även herr Johansson i Holmgården var inne på dessa frågor och ville ha mer beslämda besked frän regeringen alt nu skulle vi ta kommunerna i nackskinnet. Ja, mina vänner, vi har åtskilliga gånger och jag själv inte minst haft anledning atl diskutera stal och kommun, den kommunala självstyrelsen och vilket ulrymme vi skall ge den, och de avvägningsproblem som vi slår inför i del sammanhanget. Jag har tidigare fått höra all staten lade sig i för myckel, att staten styrde för långt och all det gällde all decentralisera infiytandet i mesta möjliga mån. Regeringen har när del gäller markhushållningen sagl att del finns riksintressen som måsle tillgodoses genom att staten på den punklen ulfärdar mera bestämda riktlinjer för handlandet. Men vi skall ändå beträffande den lokala planeringen i mesta möjliga mån bereda utrymme för kommunernas handlingsfrihet. Nu frågar jag centerpartiels företrädare direkt: Har centern en ny inställning på den punklen, att staten totalt skall dirigera den kommunala samhällsplaneringen för atl nå de effekter man här är ute efter? Måsle vi inte försöka hanlera problemet med hänsyn lagen titt våra ambitioner både att skydda jordbruksmarken och all ge utrymme för den kommunala självstyrelsen när det gäller nyttjandet av marken ur bl. a. miljösynpunkt? Vi slår inför besvärliga avvägningsproblem, men lål oss inte i ivern kasta ul barnen med badvattnet och överge principer som kanske också kan vara vikliga all hälla i minnet när man diskuterar samhällsplanering.

Jag skulle för min det i den här omgången - det är möjligt att det

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Ang. jordbrukspolitiken

169

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Ang. jordbrukspolitiken

kan bli fler - sammanfattningsvis vilja slå fasl all vi skall ha ett jordbruk i delta tand som tryggar vår livsmedelsförsörjning. Men jag vill säga till bl. a. herr Granstedt all vi inte skall lägga upp vår jordbrukspolitik pä det sället att vi siktar pä alt i framtiden lösa utvecklingsländernas livsmedelsförsöfiningsprobtem genom produktion i värt land. Var del någonling man från alla länders sida var överens om i Rom var del alt utvecklingsländernas tivsmedelsförsörjningsprobtem på sikl ändå måste lösas genom ökad produkiion i utvecklingsländerna. Där måste industriländerna hjälpa titt och sätta in sina krafter för att utvecklingsländerna själva skatt kunna höja sin produktion. Annars kommer utvecklingständerna i evighet att leva i det beroende av industriländerna som även vi måsle vara intresserade av atl medverka till all utvecklingsländerna skall slippa, om det i framliden skatt bli fråga om någon reell frihet för dessa länder.

Vi är dock medvelna om att della kommer att ta lid. Men då kan vi konslalera atl den åkerareal som vi har under plogen i dag fär vi i Slort sett behälla. Dä har vi en jordbruksproduktion som tryggar en hög självförsörjning i delta tand, och då har vi också inom ramen för den åkerarealen möjlighet all göra de hjälpinsatser som vi redan har utfäst oss att göra när det gäller exempelvis katastrofhjälpen.

Jag tror att denna ambitionsnivå är ganska rimlig. All jag inte vill gå in ytteriigare i delalj när det gäller produktionsmålsältningen är väl rätt naturligt. Jordbruksutredningen har uppdraget och skall få genomlysa hela situationen och lägga fram sina förslag ulan all vara bunden i förväg av vad jordbruksminislern pä den här punklen har haft att säga.

170

Hen KRÖNMARK (m):

Herr talman! Statsrådet Lundkvist sade att den allmänna målsättningen från 1967 ligger fasl. Jag kan hålla med honom när del gäller de delar som han refererade: att bereda jordbrukarbefolkningen samma ekonomiska och sociala villkor som befolkningen i övrigt och alt skapa förutsättningar atl framställa livsmedel lill samhällsekonomiskt rimliga koslnader. Men den allmänna målsättningen från 1967, statsrådet Lundkvist, var också en annan. En majoritet i Sveriges riksdag antog förslaget all krympa produktionen till 80 procents självförsöfiningsgrad.

Nu säger slalsrådel Lundkvist all vi aldrig har beslutat atl lägga ned en miljon hektar åker. Nej, vi har inte fallal något formettl beslut, men när man fattade bestulet om neddragning av självförsöfiningsförmågan fram lill år 1980, innebar del som konsekvens all man var tvungen all ta bort denna mark ur produktionen.

Jag förslår inte varför man från socialdemokratiskt håll inte kan erkänna detla misllag ulan försöker lägga ul dimridåer.

Statsrådet Lundkvist säger att beslutet fattades utifrån de förutsättningar som gällde då. Ja, det är klart, del gällde del kortsiktiga perspektivet. Men del fanns reservanter i jordbruksulredningen, och del framfördes synpunkter i riksdagsbehandlingen med betydligt längre per-

spekiiv.

Jordbruksminislern påminner om alt det för både producenter och konsumenter var ett problem med de överskott vi hade. Jag erkänner au del var problem, men jag vågar säga atl problemet den gången förstorades - det finns faktiskt utvecklat i reservaiionen av herr Haeggblom lill jordbruksulredningen. Produktionskostnaden för den marginella överproduktionen var så låg atl den icke var belastande i en samhällsekonomisk kalkyl. Jag vitt dock gärna erkänna atl del rent direkl tedde sig som ett problem. Jag vilt emellerlid även stå fasl atl vad som sedermera inträffat faktiskt förutsågs redan på den tiden.

Nu säger herr Lundkvist all vi skatt eftersträva dl jordbruk som tryggar vår försörjning. I det fallet är vi överens. Men jag tycker all herr Lundkvist är påfallande försiklig och rund i formuleringen. Vad är del som herr Lundkvist avser med detta? Skall vi trygga vår försörjning i rimlig grad etter skatt vi eftersträva - vitkel jag uttryckte förut - full försöfinings-förmåga? Herr Lundkvist säger all han inte vill binda utredningen. Vore det egentligen avvikande frän praxis atl jordbruksministern sade titt utredningen att undersöka förulsällningarna och vilka medel som skatt tillgripas för all vi skatt få fult försöfiningsförmäga? Del vore hett och hållet i harmoni med situationen ule i väriden i dag.

Sedan säger herr Lundkvist att man har anpassat jordbrukspolitiken efler förhållandena. Javisst, 1971, när man fick den stora krisen och var tvungen all på en enda gäng radikalt höja mjölkprisd, var del bara därför alt man faktiskt pä fyra år hade kört näringen i bollen. Även i jordbruksdepartementet insåg man atl här var fara å färde och fick tillgripa radikala åtgärder. Man hade rivit ner produklionsförulsätining-arna, och del gjorde att kostnaderna för alt bygga upp dem blev höga. Jag vågar inte säga hur mycket det beslut som fattades 1967 i riksdagen av en socialistisk majoritet har kostat svenska folkel, men nog har del åsamkat del svenska folkhushåitel onödiga kostnader.

Herr Lundkvist citerade ur herr Bohmans interpellation atl man numera också gav rationaliseringsstöd titt de mindre jordbruken. Del är alldeles rikligl; den beskrivningen i inlerpellaiionen är hell korrekt. Men varför blev del så? Jo, på grund av molioner och framstötar i denna riksdag från de tre borgeriiga partierna. Titt en början accepterades det alls icke av regeringen ulan först så småningom, inför vad som rullades upp är 1971 när situationen blev allvariig. Jag skall gärna ge regeringen en eloge för all den då accepterade våra krav. Men det var inte regeringen ulan oppositionspartierna som var pådrivande.

För atl gå över till prissyslem osv. säger herr Lundkvist all jag menade au subvenlioner var meningslösa. Jag vel mig aldrig ha sagl del. Tvärtom sade jag all de hade belydelse för vissa grupper. Jag sade alt om man skutte avveckla det syslemet, skulle del behövas särskilda stödåtgärder för vissa grupper, såsom barnfamiljer, pensionärer och familjer med låga inkomsler. Men jag sade all effekterna sedda i förhällande titt del stora beloppet blir ganska blygsamma. All ge della stöd generelll till alla in-

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Ang. jordbrukspoli-dken

171

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Ang. jordbrukspolitiken

nebär atl man lar ifrån del stora flertalet människor pengar via skattsedeln och ger lillbaka i slorl sell samma pengar. Jag skall vissl erkänna all del finns transfereringar i systemet. Det visar jordbruksutredningens promemoria, men dessa transfereringar är icke på någol sätt styrda, i varje falt inte på det sätt som transfereringar i vantiga fall styrs via skattepolitik och socialpolitik. Då har vi hell andra krav på precision vid transfereringar till vissa grupper. I del här fallet blir det renl slumpmässigt.

När del gäller finansieringen vänlar jag med stort inlresse på besked om vilka åtgärder som skall vidias. Jag kan föreställa mig atl herr Lundkvist och hans kolleger i regeringen kommer all få stora bekymmer med all bestämma varifrån man skall ta dessa pengar i ell läge när vi i en utredning som jag arbetar i, skalleulredningen, funderar på hur man skatt finansiera vissa reformer på skatteområdet. Jag vill med anknyining lill del säga all jag anser atl del bara icke går all överiämna frågan om prissysiemel till jordbruksulredningen, där den givelvis behandlas, eftersom den har samband med jordbrukspolitik. Den har sådana samhällsekonomiska konsekvenser att man icke kan bortse från skatteeffekten. Den sillande skalleulredningen, som jag hoppas någon gång skall få böfia arbela med de långsiktiga perspektiven, har till uppgift atl se över beskattningen av fysiska personer i dess helhet. Vi har bl. a. börjat se på möjligheterna all införa en differentierad mervärdebeskatining jusl för all få elt selektivt stöd lill de grupper i samhället som behöver slöd.

Jag vill faktiskt göra gällande atl om man inte snabbi får fram konsekvenserna av den nuvarande prispoliliken ulan forlsätler fram lill exempelvis 1977 eller 1978 med den utveckling som man kan förulskicka, givelvis beroende av vilket av alternativen man väljer, kommer man i del lägel att man inom skattepolitiken inte längre har något manö-veruirymme, exempelvis via differentierad mervärdeskatt pä livsmedel osv., all lösa frågan.

Herr talman! Jag kan medge all regeringens inställning lill dessa frågor kan vara ekonomiskt riklig och rimlig i del korta perspektivet, men regeringen saknar långlidsanalyser, och del är del jag lycker är så allvarligt. Jag förringar icke herr Lundkvists kompetens, men jag vill ändå säga alt herr Lundkvist nog bör ta ell samtal med herr Slräng i denna fråga. Den fråga som del här gäller har nämligen verkningar betydligt utanför den egentliga jordbrukspolitiken.

172

Herr HÖRBERG (fp):

Herr lalman! Jag tyckte mig se atl slalsrådel lyssnade på mill första inlägg, och jag hoppas all slalsrådel märkle all i det inte fanns någol av krilik mol beslut i gångna lider eller kverulans över sådana besluts utfall osv. Jag försökte efter min förmåga och efler mina resurser all vara sä konstruktiv som möjligt när del gäller della besvärliga problem.

En kritisk synpunkl kan jag kanske ha rätt alt framföra, och den är av mera formell natur. Det skulle vara all jag är liiei ledsen för au min interpellation har sammanblandats med herr Bohmans. Jag lycker

alt min inierpellalion hade varit värd ell bällre öde och kunnal las upp i ell särskill sammanhang, gärna lillsammans med herr Gransledis, och inte samlidigl som herr Bohmans. Det är den enda kritik jag vilt framföra.

Del problem jag tagit upp är mycket allvarligt. Det gäller inte bara självförsörjningsgraden för oss i Sverige, ulan del gäller faktiski även våra möjligheler atl bidra titt världens livsmedelsförsöfining. Del är många ålgärder som behövs - statsrådet nämnde några - för att hjälpa u-tänderna atl klara en slor del av försörjningen själva. Del är den stora åtgärden. Men en ålgärd som behövs här hemma anser jag vara alt stoppa exploateringen av jordbruksmark för annat ändamål än livsmedelsproduktion.

Statsrådet frågade i sill andra inlägg vilken lagsiiftning herr Hörberg och herr Gransledt tänkte på. Del är kanske lilel för myckel begärt all jag skatt kunna lägga fram några förslag om lagsiiftning - jag har ju inget departement till mitt förfogande. Men jag är dock på del klara med - liksom slalsrådel - all ell absolut totalförbud inte är möjligt att lagstifta om. En restriktivitet i exploateringen skulle man dock kunna lagstifta om, exempelvis en ramlagstiftning för kommunernas planering, i synnerhet när del gäller de fatt där det finns alternativa marktösningar. Och i de flesta kommuner finns alternativ lill jordbruksmarken. Jag nämnde exemplet om en golfbana i Oskarshamnslraklen. Det finns goda åkermarksområden, och del finns "tassemarker" i samma kommun.

Statsrådet säger all även jordbrukels organisalioner har förlagt andra anläggningar på åkerjord än sädana som har direkl med livsmedelsproduktion all göra, och del är rikligl. Jordbrukels organisalioner är inte siörre änglar än andra, och varken borgertiga etter socialdemokraliska kommunmajoriteter är några änglar i det här sammanhangel. Det vill jag gärna instämma i.

Med hänsyn lill det behövliga nytänkandet är det, som jag ser del, nödvändigt med en annan ramlagstiftning när del gäller kommunernas planering än den nuvarande. Jag vill ställa en liten fråga: Tycker statsrådet att del är rimligt atl vi i ytterligare tvä, kanske tre etter fyra år - därför au vi vänlar pä jordbruksulredningen - skatt tillåta all exempelvis golfbanor, flygfält eller stora industridableringar anläggs på prima åkermark? Jag lycker inte au det är rimligt.

Både till herr Granstedt och lill herr Johansson i Holmgården, vilkas synpunkier jag i långa stycken instämmer i, vilt jag säga au jag inte alts anser atl man endasi skatt skydda den högklassiga åkermarken. Att jordbruksmark som är användbar - givetvis även de myckel stora och fina arealerna i Norrbollen - skatt bevaras för livsmedelsproduktion. Jag tog visserligen exempel från sydvästra Skånes regionplan, men det hänger samman med all jag hade papper om den. Min mening var inte heller au kriiisera just dessa kommuner för deras regionplan. Precis samma försyndelser görs i alla kommuners regionplaner - och del vilt jag gärna upprepa - oberoende av om kommunerna har borgeriig eller socialistisk majoritet.

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Ang. jordbrukspolitiken

173

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Ang. jordbrukspolitiken

På sätt och vis lycker jag alt del borde vara stimulerande för statsrådet atl höra all han får sä pass kraftigt och enstämmigt stöd både från cenlerhått och från folkpartihåll för åtgärder i della sammanhang. Vi borde i denna fråga, som ingår i det stora interpellationssvaret, kunna vara överens om all det måsle utgöra elt konsumentintresse av myckel hög rang att att åkerjord i Sverige bevaras i odlingsbart skick. Dä länker jag inte bara på svenskarna såsom konsumenter, utan jag tänker även på folk utanför våra gränser. Bebyggelse på god åkerjord i dag är en kapitulation forell aulomaliskt-lekniskt ekonomiskl tänkande, som fakliskt innebär ansvarstöshel mot kommande generationer. Det är inte läll alt återställa god åkermark, när det en gång har legal landningsbanor eller liknande saker på den.

Med hänsyn till de svårbedömda utsikterna för den framlida försörjningen i värtden måsle livsmedelsproduktionen prioriteras. Här behövs elt nytänkande och en slatlig ramlagstiftning, som jag hoppas alt departementet vill medverka lill.

174

Herr GRANSTEDT (c):

Herr talman! Jordbruksminislern hade ett visst besvär med att förklara 1967 års jordbruksbeslul. Han hänvisade lill del livsmedelsöverskott som man dä ansåg vara problemet och framhöll atl produktionsmåtsätlning-arna måsle anpassas till det rådande läget. Som jag sade redan i milt tidigare anförande och som även har framhållits från andra håll i dag kunde man mycket väl också dä förutse hur livsmedelssiluationen i värtden senare skulle bli. Alt haka upp sig på det då akuta livsmedelsöverskottet var inte speciellt realistiskt. Del betonades också av andra partier än jordbruksministerns.

Man kan inte ta jord ur och i drift ungefär som man sätter pä sig rockar med hänsyn titt väderleken. Jordbrukspolitik är någonting som måsle drivas på ganska många års sikl. Alt tänka sig alt vi skulle anpassa vår jordbruksimåtsättning år frän är med hänsyn lill rådande världsmarknadsläge, eller vad det nu var jordbruksministern tänkte på, är naturligtvis inte särskilt realistiskt. Man måste förutse hur ulvecklingen kommer alt bli i framtiden. Den framsyntheten kunde man ha visat redan 1967. Den saken är helt klar.

Den målsättning som jordbruksministern nu uttalar sig för är alt Sverige skatt ha en hög självförsörjningsgrad med hänsyn lill siluaiionen i vår omvärld. Jag vet inte rikligt hur man skall tolka della uiialande. Vill man vara illvillig kan man tolka del så, all när människorna i världen sväller måste vi se till att åtminstone vi själva kan äta oss mätta. Men det är naturiigtvis en illvillig tolkning, och jag förutsätter all del inie var så jordbruksminislern menade.

Jordbruksminislern sade också att Sverige skall ha en hög självförsöfiningsgrad för att dessulom kunna infria de redan gjorda utfästelserna när det gäller livsmedelshjälp. Del tyckte jordbruksminislern var en rimlig ambitionsnivå. Jag anser att det i alla fatt inte är en långtgående

ambilionsnivå. De uifäsielser som Sverige har gjort - 75 000 ton om året - är inte någon slor insats när del gäller livsmedelsbistånd. Den saken är hett klar. Jag vidhåller vad jag sade i mitt tidigare anförande, nämligen atl vår inriklning i della land åtminstone titts vidare borde vara all producera så myckel livsmedel som över huvud laget är möjligt.

Visserligen är del så som jordbruksminislern framhöll och som jag själv sade i mitt anförande, nämligen atl målsättningen på sikl mäste vara all u-länderna själva skatt kunna klara sin livsmedelsförsörjning. Men vi måste ändå vara realister i detla sammanhang och inse att del kommer atl la myckel lång lid, innan u-tänderna befinner sig i den situationen. Jag är inte lillräckligl slor optimist för all kunna slå här i talarstolen och säga attjag med säkerhet tror all den siluaiionen kommer att uppnås under min livstid. All såsom utgångspunkt för svensk jordbrukspolitik ha att u-tänderna själva skall klara av sin livsmedelsförsörjning är anlingen överoplimisliskt eller cyniskt. Jag förutsätter all jordbruksminislern i detta fatt snarare är överoplimisl.

Ett bra säll alt göra del enkelt för sig i en debatt är nalurtiglvis alt bemöta en person genom all påslå alt han har sagl någonling som han inte har sagt. Jordbruksministern bemötte mig genom all göra gällande attjag hade förordat en lagstiftning, som skutte förbjuda alll utnytfiande av jordbruksmark för annal än jordbruksändamål. Någonling sådant sade jag inte. Jag tog över huvud lagd inte ordet lagstiftning i min mun. Än mindre uttalade jag mig för ett absolut förbud. Vad jag sade när del gällde utnytfiande av jordbruksmark för annat än jordbruksändamäl var alt de ptaneringsinlenlioner som jordbruksministern själv har uttalat sig för måste få ett kraftigare genomslag i kommunernas planering. Man borde dessulom kunna gå längre än man nu gör när det gäller bestämningen av vilken jordbruksmark som är lämplig att undantas för bebyggelse och liknande. Del behövs ingen rigorös lagstiftning på den punkten. Möjligen kan man gå fram med den typ av ramlagstiftning som herr Hörberg uttalade sig för. Del kan också hända alt del räcker med klarare uttalanden från regeringen.

Jordbruksministern ömmar för den kommunala självstyrelsen i della sammanhang och lycker att vi är inkonsekvenia som anser all regeringen skall ha mer långtgående synpunkier på hur kommunerna skatt planera. Men exempelvis i länsberedningen råder det fullständig enighet om all riksintressen, om sådana föreligger, skatt ta över regionala etter lokala planeringssynpunkler. Den fråga som man dä har anledning all ställa titt jordbruksminislern är: Anser jordbruksminislern all del är ell riksintresse all så mycken jordbruksmark som över huvud taget är möjligt skatt reserveras för jordbruksproduktion? Om jordbruksminislern anser alt del är ell riksintresse, borde saken vara klar enligt de synpunkter som framförts av länsberedningen och som alla är eniga om.

Inte heller när det gäller de ekonomiska skälen titt att jordbruk läggs ned förordar jag någon som helst lagstiftning ulan jordbrukspotitiska insalser för att göra det lättare atl driva även mindre jordbruk - insalser

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Ang. Jordbrukspoli-dken

175

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Ang. jordbrukspolitiken

av den typ som cenlern har motionerat om i många sammanhang. Våra molioner har nu slulligen hänvisais till jordbruksulredningen.

Del är alltså inte fråga om några fantastiska lösningar, som innebär all man inte kan dra vägar i slättbygder eller bygga några som helsl hus på jordbruksmark. Dd har inte jag sagl, och jag vel att inte heller nägon har sagl så. Det var kanske lilel onödigt av slalsrådel att bemöta den lypen av synpunkter.

176

Hen JOHANSSON i Holmgården (c):

Herr latman! Jag skatt försöka falta mig kort, för jag förstår att slalsrådel har oni om tid. Men jag blev tiiei besviken över resonemanget att kommunerna ändå mäste få bestämma om sin mark i största möjliga utsträckning. Jordbruksministern ställde precis den fråga som jag hade förutsett: Vad menar cenlern med den kommunala planering som vi har talat om och den kommunala bestämmanderätten?

Herr Granstedt har bemöll statsrådet lidigare, ochjag vill bara tillägga all vi lycker ju, för atl la ett exempel från en debatt som kanske kommer upp här nästa vecka, atl nog skall kommunerna kunna avgöra vad som är den lämpligaste platsen för en sommarstuga - händer del någonling, sä är del ju inte förenat med några stora problem all få borl stugan. Men all återställa mafiorden är ingen lätt uppgift. Forskare säger all del tar mellan 300 och 1 000 år all bilda en tum mafiord, herr statsråd. Har man rivit bort mafiorden från åkermarken, då är det ingen tält uppgift all återställa åkern i samma skick som förul.

Mol den bakgrunden ifrågasätter jag om del ändå inte är, som här lidigare sagls, ett riksintresse au åkefiord bevaras. Oavsett om del sker i form av lagstiftning eller genom ell slällningslagande på annal säll från regeringens sida, så måsle man ge klara besked om hur del skall handlas. Den utveckling som äger rum i mill hemlän visar tydligt alt vi inte har råd atl vänla.

Del skulle vara mycket all säga om den allmänna jordbrukspolitik som vi nu har alt förvänta och om de beslut som lidigare har fallats, men jag skall inte ta upp den saken. Det som har passerat är för mig mindre väsentligt, trots alll. Vad som är viktigt är hur den framlid skall gestalta sig som vi går titt mötes. Skall vi kunna, t. ex. i Norrbottens län, behålla så mycket som möjligt av våra bäsla åkermarker? Del är den väsentliga frågan, som jag tycker att del finns anledning alt kretsa omkring. Och om det då är socialistisk etter borgerlig majoritet i de olika kommunerna har ingenting med saken all skaffa. Vilken som än gör elt felsteg, så är det lika fel. Vi behöver inte la undan någon kategori, och vi behöver inte stämpla någon bestämd kategori och säga att den är värst.

Vi har varit överens om och är, lycker jag, överens om all åkefiorden skall bevaras, men vi har inte kommii fram till ett ställningstagande som är tillräckligt besiämi för all den målsättningen skatt kunna bli verklighet ule i bygderna.

Hen jordbruksminislern LUNDKVIST:

Herr talman! Herr Krönmark sade alt den allmänna målsättningen 1967 kan vi vara överens om. Det var ändå ett besked om atl den målsättningen skatt vi ha även i fortsätlningen för arbetet med jordbrukspolitiken. Men när del gäller produktionsmålsältningen från 1967 så kunde vät regeringen nu vara beredd alt inse sitt misslag, sade herr Krönmark. Jag vågar vät säga fortfarande att vad man bortser ifrån när man diskulerar pä den här punklen i dag trots allt är del läge som fanns den gången. Herr Granstedt sade, att man borde kunnal förutse atl del i framliden skulle kunna bli livsmedelsbrist i värtden. Men det hjälpte ju inte då vare sig jordbrukare etter konsumenter att lösa bekymret med en överskollspro-duklion som på del ena eller andra sällel måsle betalas. Det var räll nalurtigl all man funderade över hur man skutte kunna komma titt rälla med del problemel.

Sedan kan vi konstatera att det inte alts har tagits så mycket jord ur produktion som lantbruksnämnderna i sina prognoser hade räknat med vid del lillfället. Tvärtom har del blivit väsentligt myckel mindre, och man kan vät säga all den jord som har tagits ur produktion är den sämsta jorden. Och i den mån små enheier lagts ner har den jord som varit god tittföris andra enheter. Della har underiättat en rationalisering av jordbruket som vi tycks vara överens om har varit titt fördel för jordbrukels utveckling över huvud taget.

Jag tror att man bör säga så här: Skulle vi inte ha fått den rationalisering och den utveckling som faktiski möjliggjordes bland annat av det beslut som fattades 1967, sä hade de svenska jordbrukarna haft samma bekymmer i dag som EG:s jordbrukare har, och de bekymren är ju inte små. Så jag tror all vi bör vara utomordentligt glada över den utveckling som har skett på ralionatiseringssidan sedan 1967. Jag är också ulan vidare beredd au säga alt jordbrukarna själva har varit synneriigen positiva och medverkat i rationaliseringsverksamheten, lill glädje för dem själva och till glädje för konsumenterna.

Herr Krönmark sade att jag är lilel för rund i formuleringarna när det gäller all ge ullryck för vilken produktionsmålsällning vi skatt ha i framliden. Han lyckle attjag borde lägga fast här frän talarstolen exakt på vilken nivå vi skall hålla produktionen och inte bry mig om alt det finns en jordbruksutredning som har uppdraget all försöka komma med förslag på den punkten. Så länker jag inte handla, herr Krönmark. Del vore oförsynt av mig att göra på del sättet. För min bedömning vitt jag ha det underiag som jordbruksutredningen har i uppdrag att la fram, och jag vill höra ulredningens mening eftersom regeringen har begärt atl den skall komma med synpunkier i den här frågan.

När del sedan gäller frågan huruvida jordbruksulredningen skall ges möjlighet all undersöka på vilket sätt vi skall komma fram titt att trygga vår livsmedelsförsörjning, vitt jag säga alt här behövs varken nya direktiv eller några nya propåer från regeringens sida, för della tigger i direktiven. Den uppgiften har utredningen redan.

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Ang. jordbrukspolitiken

111

12 Riksdagens protokoll 1974. Nr 136-137

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Ang. jordbrukspolitiken

178

Jag vitt säga ett par ord också angående den - om jag förstod herr Krönmarks senasle inlägg rätt - inte så meningslösa rundvandringen av pengarna. Herr Krönmark sade fakliskt i sitt första inlägg alt det äger rum en meningslös rundvandring av pengar, men jag medger att han också uppmärksammade de grupper som har del speciellt besvärligt. Sålunda är dd inte någon meningslös rundvandring, ulan det finns en avsiki med subventioneringen, nämligen alt också försöka fä en siörre fördelningspolilisk effekl än man skulle få med en annan uppläggning. Men del är klart alt om moderalerna är iniresserade av all få en ännu bättre fördelningseffekt genom samhällets medverkan till förmän för de mesl beträngda grupperna, så skatt man inte vara orolig för all möta molslånd från regeringens sida. Den lypen av samhällsinsatser kräver dock altlid inkomsler i samhällets hand. Där brukar inte moderalerna vara lika pigga att medverka, men del är alltså förutsättningen. Regeringen skatt gärna, med hjälp av de inkomsler vi kan fä in titt statskassan, medverka lill bällre fördelningseffekter. Om vi också får uppslutning när det gäller finansieringen går del ju alt i riksdagen genomföra sådana effekter.

När del sedan gäller prissättningen pä jordbrukets produkier, som också herr Krönmark log upp, sä har vi vid vafie tittfätte då prissättningen diskuterats i riksdagen efler 1967 varit överens. Jordbrukarna och staten har i överläggningar om priserna varit överens. Det gällde före 1971 och det gällde 1971. Priset på mjölken sattes efter överenskommelser och enighet i riksdagen. Var del felaktig prissättning 1971, skall herr Krönmark rikta krilik dels mol jordbrukets egna förhandlare, dels mot sig själv och sina partivänner som i riksdagen var med om alt godkänna denna överenskommelse.

När det sedan gäller en diskussion som vi en gäng får om hur ett nyll prisregleringssystem skatt påverka vår samhällsekonomi så är della självklart inte en fråga som skatt avgöras bara i jordbruksdepartementet utan det är hela regeringens fråga, inte minst finansminislerns.

Herr Hörberg var ledsen över att hans interpellation hade blivit sammanförd med herr Bohmans interpellation. Eftersom herr Hörberg uppenbarligen känner aversioner pä den punklen, skall vi göra vad som är möjligt i fortsättningen för atl undvika sammanblandningar, men när vi svarar på inlerpellalioner får vi ändå i första hand ta hänsyn lill om frågorna avser gemensamma ämnesområden sä all det inte blir tvä debatter efter varandra i samma ämne, ulan del bör vara en deball. Sedan får respeklive inierpellanier belysa frågan ulifrån sina synpunkier. Jag hoppas all aversionen inte skall vara så stark all vi inie skall kunna länka oss den ordningen även i fortsättningen.

Herr Hörberg modifierar sig nu och säger att det är självklart inte fråga om någol totalt förbud. Han inser all vi inte kan ha en lagstiftning som är upplagd så som herr Hörberg enligt det intryck jag fick sade frän början, nämligen all alt jord som k;.'.nde användas för jordbruks-produkiion skulle säkerställas för sådan produkiion. Herr Hörberg med-

gav au vi här slälls inför en rad avvägningsproblem. Jag skulle kunna räkna upp ännu fler för herr Hörberg. På många håll finns t. ex. den ambitionen, som inte minst folkpartiets kommunalmän ger ullryck för och som har diskuterats räll myckel i samband med bostadsdebatten, nämligen att vi skall försöka bygga så myckel markbostäder som möjligt och att vi skall sprida ut bebyggelsen över så stora områden som möjligt. Del är klarl att de här ambitionerna kommer i konflikt med varandra

- dels bevara så myckel mark som möjligt för jordbruksbehov, dels kon
sumera så mycket mark som möjligt för bostadsbyggeisens behov. Man
fär bestämma sig för vilken ståndpunkt man skall ha. Man kan inte
ha bägge. Det måste enligt min mening bli fråga om avvägningar för
man kan inte ensidigl driva den ena eller andra linjen.

Herr Hörberg säger all vi måsle skaffa oss bällre inslrument - delsamma menar herr Gransledt och herr Johansson i Hotmgården - för att man från stålens sida verkligen skatt kunna styra markhushållningen med avseende på all reservera mesla möjliga mark ål jordbruket.

Vi har nu elt instrument som är bra, dvs. möjligheten alt i den övergripande samhällsplaneringen i förväg på elt annat säll än lidigare beakta vad som är jordbrukels behov. Jag tror all del är många fördelar med detla, om kommunerna verkligen - det är min förhoppning också - växer upp lill den här målsättningen. Om man i den översiktliga planläggningen

- det harjag sagt vid flera tittfälten - verkligen reserverar mark för jord
brukels behov, borde del kunna medverka lill all dämpa de spekuta-
lionseffekier pä mark som vi lidigare haft. Genom all man redan i förväg
reserverar mark för jordbrukels behov skapas ju inte heller de förvänt
ningsvärden, som vi hittills har upplevi även pä jordbruksmarken i läl-
bebyggetseområden, där del naturligtvis har gåll till på det sättet all
man har kunnal sälja jordbruksmark lill rätt höga priser ål dem som
har legal och spekulerat i förhoppning om att få bebygga marken och
den vägen ta in de ökade kosinaderna. Sedan har de här jordbrukarna
som sålt marken och fått mer pengar på fickan kunnat gå ul och kon
kurrera med sämre lollade bröderom annan jordbruksmark. På del sällel
har vi fått en uppdriven spekulationsprissälining på jordbruksmarken.
Allt del här skall vi försöka komma lill rälla med, och på den punklen
hälsar jag med litlfredsslällelse au jordbruksorganisationerna numera,
jag säger numera, fullt ul förslår della problem och är beredda alt la
itu med del, även titt prisel av konsekvensen all den som äger mark
inie skall kunna få fiäna pengar när han säljer den. Jag känner mig ulom
ordenlligl stimulerad av den nya enighet som vi därvidlag har fåll titt
Slånd.

Jag vill försäkra herr Hörberg all jag också känner mig slimulerad av alt alla parlier, såsom jag uppfattar den här debatten, nu vill angripa problemen med alla medel. Del innebär all samhället måsle engagera sig på ell hell annat säu än lidigare, och jag är glad över all man har förslåelse för del. Råder del enighel på den punklen iror jag att jord-förvärvslaguiredningen och andra utredningar som arbetar med de här

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Ang. jordbrukspoli-dken

179

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Ang. jordbrukspolitiken

180

problemen skatt kunna lägga fram förslag som ger oss ell sådani grepp från samhällets sida över markhushåtlningen att vi kan få borl många av de negativa effekter som nu diskuieras. Jag är utomordentligt glad över den starka uppslutning som finns bakom den här politiken som - det mäste jag markera - i alla år har varit socialdemokratins, men belräffande vilken vi har mött hårt molslånd pä vägen. Nu är situationen emellertid sådan att alla inser atl åtgärder är nödvändiga, och det är tacknämligt.

Jag tror inte att vi i lagstiftningen kan precisera oss på ett sådant sätt all vi kan komma ifrån all hanlera de här frågorna genom en planering där också kommunerna fär vara med och säga sitt. Vi kan inte beröva kommunerna allt inflytande över markplaneringen. Del vore orimligl.

Jag får intrycket att då inierpellanierna så hårt driver tesen all slalen när del gäller jordbruksmarken prakliskl laget skulle beröva kommunerna alla möjligheter att agera så har man kommit för långt. Vi måste också tänka pä atl värt samhälle skall fungera effektivt, inte minst genom all vi har en aktiv kommunal självstyrelse, som ger kommunerna möjligheler all säga sin rnening om miljöplaneringen. Och eftersom del hela liden måste vara fråga om avvägningsproblem kan inte staten från centratt håll dirtgera pä varenda punkt - inte ens hur jordbruksmarken skall hanteras.

Jag vitt lill sist säga några ord titt herr Granstedt. Han lalar om målsättningen för jordbruksproduktionen i framliden; han lyckle alt jag inte var lillräckligl ambitiös. Jag fattar honom fortfarande så alt han menar alt vår målsättning skall vara all producera så mycket som möjligt på att mark som kan komma i fråga för jordbruksproduktion, så att vi fär största möjliga livsmedelsproduktion. Den vägen hjälper vi, enligl hans uppfallning, utvecklingsländerna bäst.

Jag har lidigare sagl att man hjälper utvecklingständerna mesl effekiivi genom all vidla så omfallande ålgärder som möjligt för att ge dem förulsäliningar all bygga upp sin egen jordbruksprodukiion. Vi kommer atl, inom ramen för värt lands ekonomiska resurser, salsa mycket på utvecklingsbistånd. Vi behöver inte skämmas för det vi har gjort hiliills, och vi är beredda att göra mer - som alla vel. Vi ligger på den punklen hyggligt till jämfört med andra tänder. Men även där måsle vi ställa frågan: Hur skall vi få ut största möjliga effekl av de resurser som vi skall sätta in? Om jag skatt tro hen Granstedt borde vi använda en del av våra samlade resurser för all stödja nyodling, uppodling av varenda liten bil mark som kan användas för jordbruksprodukiion. Det kan ju vara ganska dålig ekonomi alt föra den lypen av politik. Så får man inte agera. Del kan ju kanske vara bällre ekonomi atl använda de resurserna direkl lill ålgärder som främjar odlingen i ulvecktingsländerna. Det kanske blir siörre effekl av den summa pengar man kan sätta in där än om man använder pengarna på mark som inte är särskill produktiv. Herr Granstedt sade ju att vi inte bara skall odla på den goda jordbruksmarken ulan på att den mark som över huvud taget kan komma

i fråga.

Låt mig säga alt vi när vi i fortsättningen diskuterar dessa problem med anledning av siluaiionen ule i väriden och i den allmänna känsla som vi alla har all vi skatt försöka hjälpa till aU klara tivsmedelsför-söfiningen för dem som hungrar, ändå inte skall rusa åstad och föreslå orealistiska projekt. Lål oss i stället hjälpas ät atl vara realistiska och göra rikliga avvägningar även i detta avseende.

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Ang. Jordbrukspolitiken

Hen KRÖNMARK (m):

Herr talman! Jag hoppas att herr statsrådet har överseende, om jag först med några ord vänder mig till den högt värderade liberale representant för Göteborgs kommuns valkrets som drabbats av del hårda ödet alt få sin interpellation behandlad tillsammans med herr Bohmans. Jag vilt bara meddela herr Hörberg att vi i moderata samlingspartiet är så liberala i vår inställning alt vi accepterar att få interpellationssvar tittsammans med representanter för andra partier.

Så lill herr jordbruksministern. Jordbruksminislern var inte beredd att här, som han sade, exakt spika fasl pä vilken nivå produktionsmålsältningen skulle hamna. Jag har dock aldrig krävt att herr Lundkvist skulle säga exakt var den skulle ligga, vid 98 procent, vid 100 procent eller någol sådani, ulan jag har talat för att vi skall ha full försöfiningsförmäga. Jag skall erkänna att detta är en ganska rund definition. Men den är i alla fall ullryck för en ambition, nämligen all vi skatt använda våra mark- och produktionsresurser om möjligt sä pass vät atl vi blir självförsörjande och icke behöver nagga pä väridens livsmedetslittgängar utanför våra gränser.

Del vore inget obittigt krav på Sveriges jordbruksminister att även han skutte ha en sådan ambition. Jag förmodar all herr Lundkvist prival också har del, men jag lycker att det skulle vara befriande att få höra jordbruksminislern från denna talarstol ge uttryck för en sådan inställning.

Herr Lundkvist hänvisade lill direkliven. Ja, de är verkligen runda. Men del skatt jag inte beskylla herr Lundkvist för, ty han är inte författaren. Men de skrevs en gång i tiden av en representant för herr Lundkvists parti. En framstående förelrädare för det partiet framförde även krav på atl man skulle sänka självförsöfiningsgraden titt 70 procent. Det fanns t. o. m. röster vid den lidpunkten, omkring slutet av 1971, som talade för att man skulle sänka sjätvförsöfiningsgraden titt 60 procent. Och direkliven skrevs av den dåvarande jordbruksministern pä ett sådant sätt all ulredningen skulle kunna tillgodose den målsättningen. Jag erkänner atl formuleringarna är sä pass runda all man, om man har ambitioner att läsa dem med den teknik som fan använder när han läser bibeln, också kan lyda dem som herr Lundkvist gjort, och det är jag fullt beredd all göra även om jag tycker att det vore bra med en viss precisering.

Vi är överens om all raiionaliseringsverksamhelen varii värdefull. Jag

181

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

vvågar dock säga all raiionaliseringsverksamhelen, om riksdagen hade följl de irepartireservaiioner som förelåg vid 1967 års riksdags jordbruks-poliliska bestal, inie hade varii sämre ulan snarare bättre. Herr Lundkvist säger all när vi röstade för de höjda priserna 1971 Ang. jordbrukspoli-   hade vi varit rned om all godkänna lidigare avtal. Del var alltså en felaktig

tiken

behandling, och vi var också ansvariga. Men, herr Lundkvist, när man tecknade jordbruksavtalen gjorde man del frän den förutsättning som då gällde, nämligen prispress. Del var prispressmekanismen - att priserna på jordbruksprodukter icke skutte få stiga i samma takt som priserna på andra produkier - som skapade den silualion som man var tvungen att rätla lill  1971.

När herr Lundkvist nu skall finansiera del heta vill jag ge elt vänligt råd. Jag vel ju alt regeringen håller på med budgetarbetet, och jag kan ange en inkomstkälla - del gäller inte sä titel pengar, faktiskt. Kanske herr Lundkvist kan övertala herr Sträng all salsa de 225 miljoner, som han har tänkt köpa in sig i ölindustrin för, på mjölken? Jag tror all det är bällre all använda skattepengar titt mjölk än till öl. Del rådet ger jag alldeles gratis.

Som jag sade lidigare visar promemorian från jordbruksutredningen att del inte finns någon som helsl precision i transfereringarna. Ur in-komsiomfördclningssynpunkl kan man säga atl del nuvarande subventionssystemet icke alls är acceptabelt.

Slutligen, herr latman, vilt jag understryka att det rimliga är - och del har vårt parti krävt - alt se över del samlade skalleiryckel. Del är ju på grund av de höga skatterna man tvingas göra transfereringar och subventionera mal och bostäder långt upp i inkomstlägena. I höst har vi exempelvis fattat ell beslut som innebär att vi näsla är subventionerar bostadskostnaderna för människor med över 70 000 kronor i inkomst, om de har ell vissl anlal barn. Vi har hamnat i del lägel all vi hell enkell måsle subvenlionera på grund av del höga skalleiryckel - med pengar som las in via de skaller som vi beialar för all komma i den situationen.

182

Hen GRANSTEDT (c):

Herr talman! Jordbruksminislern sade atl insikten om den livsmedelskris som var på väg inte hjälpte då man fattade 1967 års jordbruksbeslut, utan då hade man andra förutsättningar.

Jag tycker att det är ett titel egendomligt resonemang. Om man hade den insikten atl en ti vsmedetskris var på väg, var del då den inletligenlaste ålgärd man kunde vidla för all lösa de akula överskollsprobtemen all lägga ner en massa jordbruksjord och planlera skog på den? Atl det var den rälla metoden när man visste att en ny situation närmade sig, där man skulle behöva alla tillgängliga livsmedel, har jag väldigl svårt atl förstå.

Nu säger jordbruksministern all del inte har blivit så många jord-bruksnedläggelser som man förulsalte. Del är rikligt och del är glädjande.

Svenska lantbrukare är dock ett rätt envist släkte, som dessutom i många fall lycks kunna klara sig på ganska litet, och del är nog inte i och för sig regeringens förfiänst all våra jordbrukare, trots den politik som förts, har stannat kvar vid sin jord i sä stor ulslräckning som fakliskt är fallet.

Jag är ganska imponerad av den debalteknik som jordbruksminislern ulnylfiar. När han tydligen inte finner de synpunkier som jag framför tillräckligt markanta för alt skjula enbart på dem, målar han upp en alldeles egen lilen måltavla och skjuter pä den i slället. Han frågar: Vi skall vät inte la ifrån kommunerna alll inflytande över hur marken skatt disponeras? Det finns ingen här som har ullatal sig för all vi skall la ifrån kommunerna allt sådant inflytande. Vad vi har sagl är all de här intentionerna måste få större genomslagskrafl i planeringen. Alll är inte fullt så väl beställt som jordbruksminislern beskrev det, ulan som vi vel läggs del fortfarande ul nya bostadsområden och industriområden på bördig jordbruksmark. Jag lycker atl herr Hörberg har illustrerat del väldigl bra i sill anförande. Atl mol den bakgrunden säga all del är bra som del är lycker jag är titel orealistiskt.

En annan sak som jag fick höra var all jag skutte ha sagl att vi borde odla inte bara på den fina jorden ulan på varje jordplätt som över huvud taget kunde tänkas bli ulnyujad för jordbruksproduktion. Vad jag har sagt är atl inte bara den bäsla jorden bör reserveras för jordbruksproduktion ulan också den som kanske tigger i skiktet därnäst. Men självfallet är det god jordbruksjord som vi skall odla pä. Jag har inte länkl alt vi skall börja sätta potatis i Kungsträdgården, om del var någonting sådant som föresvävade jordbruksminislern. Realism är säkert befogad i del här fallet som i andra sammanhang.

Jordbruksminislern säger vidare all vi skall göra våra insalser när del gäller de globala livsmedetsprobtemen försl och främsi genom att stödja u-ländernas jordbruk, och vissl skall vi del; det är alldeles självklart. Men jag kan inte se någon motsättning mellan ambitionen alt så långt som möjligt hjälpa u-länderna, när de skall bygga upp sill jordbruk, och ambitionen atl vi själva skall producera så myckel livsmedel som det är realistiskt möjligt. Vi vel all även om vi skulle koncenirera alla våra biståndsinsatser på atl bygga upp livsmedelsproduktion i u-länder, så kommer de globala livsmedelsproblemen atl beslå under mycket tång tid. Alla odlingsmöjligheier som finns i världen mäste ulnylfias för all försörja världens befolkning med livsmedel. Del är det enkla faklum som vi har alt ulgå ifrån, och vi kan inte på svensk sida undandra oss värl ansvar när del gäller all ulnyUja vår kapacitet för alt producera livsmedel så långt som möjligt.

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Ang. jordbrukspolitiken

Hen HÖRBERG (fp):

Herr lalman! Titt min värderade moderate kammarkollega frän Kalmar län vill jag bara säga atl när jag i mill andra inlägg framhöll all jag lyckle alt min interpellation var värd ett bättre öde än atl bli samman-

183

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

blandad med herr Bohmans, så berodde det pä atl herr Bohmans interpellation berör, som jag ser det, en helt annan fråga. Vi diskuterar här, sedan nägon timme tillbaka, tvä problem parallellt - dels prissällningen och prissubventionerna i jordbruket, dels den fråga som jag och Ang. jordbrukspoli-   herr Granstedt har tagit upp om reserverande av åkermark för livsme-

tiken

delsproduktion. Det var alltså detta som var orsaken till att jag sade att jag var ledsen över att interpellationssvaret sammanblandats med herr Bohmans.

Till statsrådet vitt jag säga att det är glädjande när statsrådet förklarar i sitt senaste inlägg atl han känner sig slimulerad över den enighet som har visats här mellan herr Johansson i Holmgärden, herr Granstedt, statsrådet och mig när det gäller den fråga som jag har ställt. Men jag mäste ändå hett kort säga atl jag inte alts har avsetl, som statsrådet antydde, att vi på något sätt skutte beröva kommunerna inflytandet över markplaneringen. Jag vill absolut inte atl staten skall dirigera och gä in pä varenda punkt, som statsrådet sade, i kommunernas planering. Men det är ju riktigt, som herr Lundkvist framhöll, atl vi här har ett avvägningsproblem mellan markbostäder, livsmedelsproduktion osv. Det är elt besväriigl problem. I detaljerna skatt emellertid kommunerna sköta sig själva.

Däremot tycker jag att vi behöver en stattig ramlagstiftning som visar att livsmedelsproduktionen måste prioriteras.

Titt sist tycker jag inte att vi skall diskutera, herr statsråd, om det är vi som instämmer med den sociatdemoraktiska politiken eller om det är socialdemokraterna som instämmer med t. ex. folkpartiets politik. Jag tycker all vi i den här frågan måste samverka.

184

Hen jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr talman! Bara några ord ytterligare till den här debatten.

Jag hade inte vänlat mig att det gamla påståendet om den s. k. prispressen skulle återkomma i den här debatten. Jag vill redovisa vad dåvarande statsrådet sade i propositionen är 1967 - för all om möjligt också ta död på den där myten. Jag ciierar ordagrant: "Det nu anförda innebär dock ej alt jag anser att prissättningen bör användas såsom ett generelll jordbrukspoliliskt medel för alt oberoende av konsekvenserna för nä-ringsulövarna nå en önskad produktionsutveckling."

Det var vad statsrådet Holmqvist sade på den punklen. Detta yttrande har sedan förvanskats i den allmänna debatten.

Slutligen kan jag väl få säga titt både herr Hörberg och herr Gransledt all del är ju välgörande all vi har fått fram titel mera preciseringar. Jag lycker all det var utomordentligt runda formuleringar som bägge inierpellanierna använde om all all mark - som det frän böfian helte -som kunde odlas skulle användas för jordbruksproduktion. Av de senare inläggen harjag förstått att man inser att del här är ett avvägningsproblem som mäste hanleras både av staten och mellan staten och kommunerna. Kan vi fortsätta debatten från den utgångspunkten och samtidigt föra

den med insikt om nödvändigheten av att samhället fär ett ökat inflytande över hushållningen med marktillgängarna trorjag atl vi också har goda förutsättningar alt nå en bra lösning av problemen.

Övertäggningen var härmed slutad.

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Om åtgärder mot föroreningarna i Vänern

§ 11 Om åtgärder mot föroreningarna i Vänern

Herr jordbruksministern LUNDKVIST erhöll ordel för all besvara herr Magnussons i Kristinehamn (vpk) den 23 oktober framställda interpellation, nr 129, och anförde:

Herr talman! Herr Magnusson i Kristinehamn har frågal om regeringen är beredd atl medverka titt atl ivinga berörd industri atl stoppa kvick-sitverutsläppen i Vänern och vilka ålgärder regeringen avser vidla, som syftar titt atl förbättra Vänerns vatten, med sikte på ett fullständigt återställande av della.

Kvicksilverulsläppen direkt till Vänern har minskal avsevärt under de senaste åren. Frän atl lidigare ha uppgått titt 3 000 kg per år har utsläppen i dag minskats titt ca 30 kg per är. Även övriga utsläpp titt Vänern har successivt kunnal minskas. Exempelvis har utsläppen av organisk substans minskat med 50 procent sedan 1970 och fosforutstäppen med ungefär 40 procent.

Betydande insatser har redan gjorts för att klarlägga vattenförhållandena i Vänern. För ca ett och ett halvt år sedan påböfiade naturvårdsverket ett stort forsknings- och undersökningsprojekt. Detta projekt styrs av en särskild kommilté, Vänernvattenkommittén, med representanter för, förutom naturvårdsverket, SMHI, fiskerislyrelsen och berörda länsstyrelser. Målsättningen för projektet är atl skapa undertag för en rationell hushållning med Vänern som naturtillgång.

Inom ramen för projektet skall man dels kartlägga och registrera tillförseln av olika ämnen lill Vänern, dels regislrera sjöns biologiska tillstånd. Bl. a. registreras vattenomsättning, närsalter, mifiögifter i biologiskt malerial och sediment saml plankton och bollenfauna.

Projektet är sä utformat all kunskapsundertagel om Vänern successivt kan byggas upp. Registreringen av lillförseln av föroreningar lill Vänern bör snabbt kunna ge resultat som är direkl användbara i vattenvårds-arbetet. Likaså kan en utbyggd undersökningsverksamhet när det gäller lokal-och skärgårdsområdena ge viktig information redan efler en kortare tid.

För närvarande anslås drygt 2 miljoner kronor per år till projektet. Kvicksitverprobtemaliken är föremål för särskilda detaljstudier där man bl. a. söker belysa återhämlningsmöjtighderna vid minskade utsläpp.

Syftet med de pågående undersökningarna är all få fram del kunskapsunderlag som erfordras för all åtgärder skall kunna vidias som förbättrar förhållandena i Vänern.

185

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Om åtgärder mot föroreningarna i Vänern

186

Hen MAGNUSSON i Krislinehamn (vpk):

Herr latman! Jag ber atl få lacka jordbruksministern för svarel pä min interpellation. Svaret säger dock inte sä myckel om huruvida regeringen har en uppfallning om den verkliga situationen i Vänern.

Redan år 1971 tog jag i en motion här i riksdagen upp frågan om föroreningssitualionen i Vänern. Jag pekade dä pä de utsläpp av olika slag som i första hand massainduslrierna men givelvis också kommunerna gjorde sig skyldiga lill. Resultatet hade blivit en het rad s. k. svartlistade vikar, en det av dem så förorenade alt man där kunde tala om fiskdöd. Utsläppen av organisk substans var stora, likaså fiberulstäppen, beroende på alt fiberåtervinningsantäggningarna inte fungerade tillfredsställande. E)essa fiberulsläpp hade åstadkommit fiberbankar, speciellt i Kallfiorden ulanför Karlstad, på upp lill 5-6 meters djup. Fiberbankarna tigger och jäser och påverkar vattnet inte bara i Kallfiorden ulan också ulanför denna vik. Jag påpekade i motionen all Kartslads stad har sina tvä slörsla friluftsbad i den viken.

Även om de kommunala avloppen som jag förut sade måste vara med i bilden, framhölls del i motionen all de dä ulgjorde 2 proceni av utsläppen. De resterande 98 procenten kom frän industrierna. En uiredning som hade gjorts av Kartstads stad visade alt den totala föroreningsbelastningen pä norra Vänern motsvarade ett utsläpp av kloakvallen frän 4,5 miljoner människor.

Del sades vidare i motionen, och del förfiänar väl understrykas igen, att den omständigheten atl Vänern är värl tands största insjö med allt vad delta innebär - den har betydelse som vattentäkt och belydelse i fråga om rekrealionsmöjtigheler inie bara för befolkningen i väslra Sverige ulan också för andra människor i vårl land - gör Vänerns förorenings-siiuaiion lill en yiierligl altvarlig fråga, och den måsle behandlas som en sådan. Efiersom vallnel även ule i öppna Vänern genomgår en långsam försämring menade jag all del borde ularbelas en plan för åiersiällande av vallnel i Vänern.

Nu anför jordbruksministern i sill svar att naturvårdsverket för ett och ell halvt år sedan påbörjade ett stort forsknings- och undersökningsprojekt, som är avsett all ge del kunskapsunderlag som erfordras för atl ålgärder i syfte att förbälira förhållandena i Vänern skall kunna vidias. Frän undersökningarna har publicerats en del uppgifter, som jag vill komma lillbaka till senare, men än så länge har man inte mig veleriigi föreslagil någonling konkrel för all förbälira siluaiionen i Vänern. Jag tycker undersökningsprojekleld verkar ston upplagt, och del är hell säkert nödvändigl, men vissa saker - t. ex. frågan om fiberbankarna - borde man redan nu kunna titta närmare på för atl se vad man kan göra för alt eliminera denna föroreningskälla.

Vänerns föroreningssilualion har således varit elt problem i åtskilliga år, men i sommar och i höst har del uppstått en myckel intensiv debatt kring kvicksilverutsläppen i Vänern, och del är med anledning av den som jag har slälll min interpellation.

Bakgrunden är atl Skoghallsverken vilt öka sin produktion vid klor-alkalifabriken från 77 000 ton titt 100 000 ton per år. Villkoren för luft-utsläppen har i våras fastställts av koncessionsnämnden för mifiöskydd, som har sagt ja till utbyggnaden. Mol stulet av detla är eller näsla vår skall vattendomstolen i Vänersborg slutgiltigt säga sill om vallenulsläp-pen.

Delta har föranlett Vänerns fiskarförbund alt anföra besvär över koncessionsnämndens beslut och kräva slul på utsläppen av kvicksilver i Vänern. Med hänvisning till vad jag tidigare framhållit må man väl inte förundra sig över yrkesfiskarnas reaktion. Del förfiänar i detta sammanhang påpekas alt yrkesfiskels fångster uppgår lill ell värde av ca 1,5 miljoner kronor per år och alt rekrealionsvärdet av fritidsfisket kan beräknas lill minst 10 miljoner kronor per år. Förr fångades ju lax i Vänern; det fanns lider då 100 ton och mer fångades årligen. Men förhållandena för fisket har givelvis försämrats i lakl med den pågående vallenföroreningen. '

Här kan man också peka på uppgifter som lämnats i en årsrapport över Vänerprojekld i samband med en informalionsdag i Lidköping i maj. Del gällde kvicksilverhalten i yisediment och fisk. Myckel höga kvicksilverhalter hade uppmätts i sediment vid Kallfiorden och i centrala Värmlandssjön. Siatens livsmedelsverk hade också visal all kvicksilvernivåerna i gädda är höga även ute i öppna Vänern. Halterna tåg i oroande närhet av del svenska toleransvärdel 1 mg/kg fisk.

Naturvårdsverket föreslog emellerlid vid denna lidpunkt, enligt tidningsuppgifter, all skrivelsen från Vänerns fiskarförbund inte skulle föranleda någon åtgärd. På verkel ansåg man sig vät medveien om de svårigheter som drabbat fisket i området men menade all utsläppen frän Skoghallsfabriken efler hand har kraftigt reducerats och hänvisade också lill au ulsläppsvillkoren är satta på prövotid och kommer all omprövas.

Nu böriade emellerlid instämmanden i Vänerns fiskarförbunds ställningstagande att strömma in, och debatten kom i gäng på allvar. Flera kommunstyrelser instämde i utlåtandet, och enligl tidningsuppgifter konstaterade också undersökningsledarna för Vänerprojektet att industriernas kvicksilverutsläpp mäste stoppas och rekommenderade en övergäng till en kvicksilverfri metod vid Skoghallsverkens klor-alkalifabrik. Man sade all del måsle ses som en uppenbar misshushållning med vattenresurserna när stora vattenarealer är svartlistade. Dessa områden måste i slället om möjligt restaureras.

Den kände miljökämpen Hugo Hassel, Karlstad, anförde i skrivelse lill vattendomstolen att Skoghallsverken slår för 18 procent av landets klortillverkning men samtidigt ansvarar för 40 proceni av del luftburna kvicksilverulstäppet. Det visar, menade han, på eftersatta reningsåtgärder. 9,97 mg kvicksilver per kilo fisk har uppmätts i Skoghallsverkens närhet. Del säger allt om läget, menade Hassel.

Så kom då i slutet av augusti en yllerligare utökning av svartlistningen i Vänern. Del var den fiärde utökningen av svartlistningen, och den

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Om åtgärder mot föroreningarna i Vänern

187

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Om åtgärder mot föroreningarna i Vänern

kom mitt i debatten om kvicksilverutsläppen, just när Uddeholmsbolaget ägnade stor kraft åt all i alla sammanhang framhålla kvicksilvermetodens fördelar framför den alternativa diafragmameloden, som är kvicksitverfri.

Länsstyrelsens tekmannastyretse behandlade frågan men uppsköt sitt ställningstagande. Man ville avvakta elt yttrande som fiskeriintendent Tage Roos, Örebro, höll på att utarbeta. Det innebar all valtendomslotens utslag skulle komma att skjutas fram.

I mitten pä september kom från Sötvattenslaboraloriel ett remissyttrande, vari professor Gunnar Svärd betonade att Vänern på grund av sin näringslättigdom har svårt att "undanröja" tillfört kvicksilver. Erfarenheter frän andra håll visar atl fortsatta utsläpp av kvicksilver kommer all förskjutas från Kallfiorden titt centrala delar av sjön. Kvicksilvret hamnar då i en miljö som är mer näringsfattig och har väsentligt lägre temperatur, vilket innebär en ännu långsammare omsättning av kvicksilvret. Del finns därför stor risk för en långsamt tilltagande kvicksilverhalt i Vänerns fiskar under den närmaste framtiden, även om nuvarande utsläpp omedelbart skutte upphöra. Han förordade också en övergäng lill diafragmameloden. Kostnaderna för rening och konlrollåigärder gör kvicksilvermetoden problematisk ur såväl företagsekonomisk som samhällsekonomisk synpunkt, betonade professor Svärd.

Nu går Uddeholmsbotaget lill motattack. Regnet ger Vänern 320 kg kvicksilver per är. Skoghall 16 kg, säger man. Skulle bolaget tvingas övergå titt diafragmametoden mäste fabriken skrotas helt. Den är värd minsl 100 miljoner kronor. Diafragmametoden skulle också ge upphov till andra miljöproblem, och den skulle, enligl bolaget, ge en sämre slutprodukt.

Vid denna tidpunkt hävdar professorerna Alf Johnels och Torbjörn Weslermark i Dagens Nyheter all inga som helst ytteriigare kvicksilverutsläpp titt Vänern och dess omgivningar bör tillåtas. Ingen torde kunna bestrida alt en sämre lokalisering av en industri som förlorar kvicksilver till omgivningen är svår alt finna inom landets gränser, säger de. Regeringen fär genom överklagande ärendel pä sitt bord. Det vore framsynt all se lill att Vänern befrias från vidare kvicksilverulsläpp, säger professorerna.

Fiskerislyrelsen tillstyrker också Vänerfiskarnas besvär.

Fiskeriintendent Tage Roos, Örebro, pekar i en skrivelse till fiskerislyrelsen på de myckel höga kvicksilverhalterna i de ytliga bottense-dimenlen i Vänern. Som jämförelse nämns de slarki förorenade sjöarna Lake Huron och Lake Ontario i USA, som har mycket lägre värden än i varje fall vissa delar av Vänern. Herr Roos anser alt det icke är förenligt med miljöskyddslagens syfte atl tillåta fortsatt kvicksilveremission till Vänern. Den nuvarande produktionen och planerade produktionsökningen vid klor-alkalifabriken i Skoghall kan ur fiskerisynpunkl inte tillåtas, såvida inte ulbyggnaden sker för kvicksilverfri metod och nuvarande produktion under en övergångsperiod av tre år omläggs till kvicksilverfri.

I mitten av oktober avger naturvårdsverket ett remissyttrande, som tydligen innebär alt verkel någol ändrat hållning. Man säger nu: Skoghallsverken bör fä använda nya kvicksitverceller i sin ktorproduklion fram till 1979. Vid den planerade ulbyggnaden av fabriken bör dock en kvicksitverfri metod införas. 1 början av november kommer sä en vändning av Uddeholmsbolaget, som nu säger att man kan länka sig att bygga en hell ny fabrik för den kvicksilverfria diafragmameloden i Skoghatl. Utvecklingen går snabbt, säger Uddeholmsbotaget, och metoden kommerall bli acceptabel även för Uddeholmsbotaget. Men bolaget vilt vänla fem till lio år innan det försöker sig pä detla.

Men Vänerns fiskare vänder sig titt Förenta nationerna med en vädjan, där de spikar fast Uddeholmsbolagets ansvar för kvicksilverförgiflningen genom att sedan 1918 hundratals lon kvicksilver släppts ul i Vänern genom luft och vatten. Hjälp oss atl rädda Vänern, vädjar Vänerns fiskare till FN.

Den 18 november beslutar så länsslyrelsen all del bör bli stopp för kvicksilverulsläppen vid Skoghall, men man gör del på Uddeholmsbolagets villkor. Bolaget bör alltså titts vidare få använda den gamla metoden, men man vill all regeringen skatt gå in och förhandla om när en övergäng skall kunna ske. Staten bör också vara med och belala den kvicksitverfria metoden, anser länsstyrelsen i Värmland.

Herr lalman! Jag har med det här vetat visa hur debatten utvecklats och vilken stor fråga detta är i Värmland, men nalurliglvis inte bara där. Mänga människor och organisalioner utanför länet har ju också yttrat sig i debatten. Den allmänna opinionen kräver nu alt någol händer, och det räcker nog inte med all regeringen och dess jordbruksminister yttrar sig så allmänt som fattet är i svaret pä min interpellation. Jag vitt fråga: Kan regeringen stillastigande se hur Uddeholmsbolaget försöker sätta sig över en allmän opinion? Delar inte regeringen oron för försämringen av Vänerns vatten? Det gäller ju i alla falt landets största insjö. Kan inte jordbruksminislern säga någonting konkret om vilka planer som föreligger för att restaurera vattnet i de mesl förorenade delarna, t. ex. i Kallfiorden?

Till sist: Uddehotmbolaget har i sin senaste redovisning visat alt bolaget tredubblat sin vinsl från 1972, dä det hade en vinsl på 105 miljoner kronor. Kan man då inte ställa det kravei, att bolaget självi skall klara investeringarna för en ny kvicksilverfri fabrik? Eller hur stora vinster skall bolagen egentligen ha för att man skatt kunna ställa krav på dem?

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Om åtgärder mot föroreningarna i Vänern

Herr jordbruksminislern LUNDKVIST:

Herr talman! Det är självklart alt regeringen är utomordentligt angelägen om alt vi skall skydda Vänerns vatten, och vi vet ju vad detta i det här sammanhanget belyder för invånarna runt Vänern, för vallenförsörjningen och för fisket.

Emellertid kan jag naturiigtvis inte - och det förstår också herr Magnusson - nu uttala mig om hur vi skall hanlera ett ärende som för när-

189

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Om garantier för fortsatt drift av .företag som ålagts miljövårdande åtgärder

varande är under remissbehandling. Herr Magnusson får därför låta sig nöja med del svar som jag har lämnal pä interpellationen och som jag lycker bär vittne om atl vi försöki alt vidla alla åtgärder som man bör och skatt vidla i det här sammanhanget. Med naturvårdsverkets medverkan hoppas vi atl de pågående undersökningarna kommer atl leda fram lill möjligheter för framliden att inte bara förhindra Vänerns fortsalla förorening ulan också alt avsevärt förbättra vatlenförhållandena.

Hen MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk):

Herr talman! Jag är lacksam för jordbruksministerns positiva inställning; jag har naturligtvis inte ifrågasatt någonting annal. Men jag skutte ändå vilja ställa frågan: Vad gör regeringen, om vattendomstolen litl-mölesgår bolagels planer? Vilka möjligheler finns det då all komma fram lill ett mera posilivl beslut? Jag lycker all jag så kraftigt har dokumenterat - och del vel jordbruksminislern också - alt del är en allmän mening bland experter atl någonling måste göras ät Vänern. Vidare kvicksilverulsläpp kan inte tillålas, eftersom det skutte komma all drabba fisket där - och inte bara fisket - pä elt katastrofalt säll.

Jag vill underslryka all blickarna riktas mot regeringen och alt regeringen har ell stort ansvar i del här avseendet. Vad händer om vattendomstolen fattar elt negativt beslut?

Herr jordbruksminislern LUNDKVIST:

Herr lalman! Jag måste säga alt herr Magnusson förvånar mig - han måsle ju vara klarl medveien om atl jag inte, innan vi ens har böfiat diskutera remissulfalld i den här frågan, kan slå här och laborera med olika länkbara lösningar som regeringen slulgilligl kan komma alt beslula. Jag föreställer mig atl herr Magnusson har respekt för detta.

Hen MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk):

Herr talman! Jag är medveten om all del är svårt för en regeringsledamot all komma med konkreta uttalanden. Jag förutsätter i alla fall som ell slulgilligl omdöme om den här debatten atl jordbruksminislern kommer all vidhålla sin posiiiva inställning till själva sakfrågan, även om vattendomstolen skulle komma med dl negalivi beslut.

Övertäggningen var härmed sluiad.

§ 12 Om garantier för fortsatt drift av företag som ålagts miljövårdande åtgärder

190

Herr jordbruksminislern LUNDKVIST erhöll ordel för att besvara herr Lövenborgs (vpk) den 24 oktober framställda interpellation, nr 132, titt herr arbetsmarknadsministern, och anförde:

Herr talman! Herr Lövenborg har frågat arbetsmarknadsministern dels

om del kan anses acceptabelt alt elt förelag framför nedläggningshot i samband med krav om mifiövärdande åtgärder, dels om denne i sädana falt kan tänka sig alt stödja krav om förstatligande för all garantera såväl fullgott inre och yttre mifiöskydd som fortsatt drift.

Interpellationen har lämnats över titt mig för besvarande.

Herr Lövenborg lar i interpellationen upp förhållandena vid Rönnskärsverken. Verksamheten där prövas för närvarande av koncessionsnämnden för miljöskydd. Nämnden skall därvid bl. a. bedöma vilka åtgärder förelaget behöver vidla för all begränsa utsläppen av föroreningar från anläggningarna. Vid denna bedömning har nämnden bl. a. all pröva såväl de krav på olika skyddsåtgärder som förts fram frän naturvårdsverket som de åtaganden bolaget förklarat sig villigt att göra. Nämndens prövning innebär, vilkel uttryckligen framgår av miljöskyddslagens utformning, en avvägning mellan olika iniressen där hänsyn måste las titt såväl omfattningen av de miljöstörningar verksamheten för med sig som nyttan av verksamheien och kosinaderna för de skyddsåtgärder som kan vara aktuella. Eftersom verksamheten vid Rönnskärsverken för närvarande prövas av koncessionsnämnden är jag inte beredd alt diskuiera förhållandena i detta särskilda fall.

Del ankommer pä samhället alt ange de miljökrav som skall gälla för ell förelags verksamhel. Det ankommer pä företagel all uppfylla kraven. Huruvida staten skall engagera sig direkl i företagsamhet av olika slag måste från fall till falt bedömas med utgångspunkt i den allmänna näringspolitik samhällel vill främja.

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Om garantier för fortsatt drift av .företag som ålagts miljövårdande åtgärder

Hen LÖVENBORG (vpk):

Herr talman! Jag ber atl fä lacka jordbruksminislern för svarel på min interpellation. Ell mera utförligl svar var kanske inte alt vänta, och jag vill inte anklaga slalsrådel för denna knapphändighet.

Min interpellation mynnade ut i en principiell frågeställning som har spelat en framträdande roll i diskussionen om del bristande inre och yttre miljöskyddet när det gäller de Bolidenägda Rönnskärsverken. Förelaget har betecknats som en av de stora "miljöbusarna" i vårt land, och från arbelarhäll har man i många olika sammanhang framfört sin oro över vad de olika formerna av utsläpp på längre och kortare sikl innebär både för människors hälsa och för den yttre miljön.

Jag har lalal med arbetare från Rönnskärsverken. Det visar sig alt väldigt mänga erinrar sig hur arbetskamrater svårförklarligt har insjuknat eller avlidit. Här finns alltså ett uppenbart behov av en vetenskaplig undersökning och kartläggning av dödsfallen och deras möjliga koppting lill arbetsmiljön i Rönnskärsverken. En sådan pågår faktiskt nu, och jag hoppas att den blir en signal lill ytlerligare skyddsåtgärder och stärkt aktivitet från fackligt håll.

Men nedsmutsningen från Rönnskärsverken gäller inte bara företagets inre miljö. Den gäller i lika hög grad de utsläpp i luft och vatten som har Rönnskärsverken som källa. Det är framför allt dessa utsläpp som

191

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Om garantier för fortsatt drift av .företag som ålagts miljövårdande åtgärder

192

har gett företaget benämningen "värl lands störste miljöbuse", även om man bör vara medveien om alt konkurrensen på del planet är ganska hård.

1 en myckel vid omkrets har Rönnskärsverken spritt ut sitt gift. I statens naturvårdsverks yttrande över bolagets ansökan om tillstånd lill utökad produkiion heter det bl. a.: "Rönnskärsverken är landels största punktkälla i fråga om utsläpp av luftföroreningar, särskilt svaveldioxid och en rad olika tungmetaller." I yttrandet redogörs för hur utsläppen av svavel har försurat sjöar i trakten, hur växlskador av olika slag har kunnal konstateras. Del finns inte tillräckligl velenskapligl underlag men verkel framhåller, att man inte kan bortse från förgiflningsrisker hos barn när del gäller blyulstäpp, all man har uppmätt en kraftig anrikning av kadmium i växter och djur och atl utsläppen av tungmetaller i Östersjön är oroande stora.

Naturvärdsverket har också gjort en sammanställning av några av de slörsla marodörerna i det här landet och kommer dä fram till alt Rönnskärsverken släpper ut 40 000 lon svaveldioxid per är, Stenungsunds ot-jekraftverk är god tvåa med 32 000 ton, Skoghallsverken släpper ut 9 300 ton och Oxelösunds järnverk kommer pä fiärde plats med 8 000 lon. Det visar vilka väldiga kvantiteter det handlar om och alt Rönnskärsverken tigger i topp.

Jag skatt inte ytterligare fördjupa mig i Rönnskärsverkens nuvarande syndaregister. Naturvårdsverket har ansett all utsläppen är otitlåttigl höga, och i samband med all bolaget kom med sin ansökan om yllertigare ulbyggnad har naturvårdsverket krävt att botaget under de tre närmaste åren skatt se lill atl utsläppen kommer ner till vissa beslämda nivåer saml utreda utsläppens verkningar och lekniskt-ekonomiska möjligheler all yllerligare begränsa föroreningarna. Efler fem år skall det alltså bli en ny prövning.

En sak är att jag lycker atl man är väl generös också från naturvårdsverkets sida när man exempelvis säger all emissionen av svaveldioxid skall vara minsta möjliga men får vid full produkiion ej översliga 140 lon per månad. Del är ingen liten kvantitet det heller.

Koncessionsnämnden arbelar nu med della ärende, någol som statsrådet påpekade i interpellationssvaret. Vid en förberedande förhandling i Skelleftehamn framförde man från bolagets sida en rad invändningar mot naturvårdsverkets mycket moderaia krav och anlydde t. o. m. att del kan aktualisera frågan om en avveckling av hela industrin. Del är delta som har fält arbetarna vid Rönnskär alt reagera, och det var också anledningen lill min inierpellalion.

I ell brev titt SAP:s och vpk:s riksdagsgrupper framför Metalls avdelning 209 kravet på förstatligande inför en sådan eventualitet. Jag ciierar ur brevet:

"Den allmänna meningen bland mötesdeltagarna var all Boliden AB inte i alla delar var villiga all tillmötesgå Naturvårdsverkets minimikrav om förbättring av den yttre miljön. Från Boliden AB framfördes den

uppfattningen all Naturvårdsverkets krav kan komma all innebära atl förelaget i stället fär böfia arbeta på en avvecklingsplan. Med kännedom om de utsläpp som förekommer saml all vi har ell ansvar inför framtiden både vad avser kommande barns hälsa samt rätlen till forlsall arbeie, anser vi all förelagels vinsler i första hand skall användas till all sä långt det är tekniskt möjligt molverka mifiöfarliga utsläpp, som säller kommande generationers exislens i fara."

Fackföreningsbrevel lalar om förelagels vinster, och del är sannerligen inga småsaker. Del bör man hälla i minnet om Bolidenbolaget skulle säga ifrån all man inte har råd all genomföra den mest långtgående rening av utsläpp och förbättringar av arbetsmiljön som man kan kräva. I fiol redovisade bolaget en vinsl efler bokslutsdisposiiioner och skaller på inte mindre än 59,5 miljoner kronor. Året dessförinnan var vinsten 31 miljoner kronor, och del är alltså en betydande förbättring. Den vinsten har man bl. a. kammat in genom sparsamhet när det gäller åtgärder för alt skydda den inre och yttre miljön.

I onsdagens tidningar redogörs för en uppläckt av förelagsläkaren i Rönnskär som har funnit all tre anslällda vid Rönnskär har dött av bi-hälecancer lill följd av arbetsmiljön i Rönnskär. Det kanske finns fier, och del kanske blir fler om inte föreiagel tvingas till en radikalt ny syn och lill nya och effektiva skyddsåtgärder.

Gränsvärdet när det gäller arsenik är för närvarande i Sverige 0,50 milligram per kubikmeter luft. De fall som nu har upptäckts visar hur otitlåttigl högt della gränsvärde är om man vill skydda arbetarnas liv och hälsa.

Den t januari 1975 sänks gränsvärdet när del gäller arsenik till 0,05 milligram. Ingen vet om del är lillräckligl. Jag skulle tro all man måsle ta ännu ett steg för all göra hanteringen riskfri. Men del skall vi kanske inte heller diskuiera i del här sammanhangel.

Vad som står klart är all Rönnskärsverken inte känner någon entusiasm för atl satsa pengar pä alt förbättra den inre och yttre miljön. Föreiagel har redan myckel på sitt samvete och måste förmodligen pressas.

Statsrådet vill inte ge någon antydan när del gäller frågan huruvida elt förstatligande kan ses som ett alternativ. I den sista meningen av svarel heler det dock: "Huruvida staten skall engagera sig direkt i företagsamhet av olika slag mäste från fall lill fall bedömas med utgångspunkt frän den allmänna näringspolitik samhället vill främja."

Det är ju inte hell ovanligt att ställa hypotetiska frägor, och jag vill ställa en i sammanhangel: Om Rönnskärsverken i fortsättningen skulle driva den linjen atl man inte kan eller har möjlighet alt skapa dl fullgott yllre och inre miljöskydd ulan hävdar atl man då måste lägga ned företaget - skulle inte elt överlagande i ell sådani fall ligga inom ramen för "den allmänna näringspolitik samhället vill främja"?

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Om garantier för fortsatt drift av företag som ålagts miljövårdande åtgärder

Under della anförande övertog herr försie vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

193

13 Riksdagens protokoll 1974. Nr 136-137

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Om garantier för fortsatt drift av företag som ålagts miljövårdande åtgärder

Hen jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr lalman! Det föreföll i böfian av herr Lövenborgs anförande som om han förstod att vi inte kunde diskuiera del här enskilda förelaget och dess verksamhel med hänsyn lill all ärendel ligger under koncessionsnämndens behandling. Jag kan nalurliglvis inte heller lämna besked om vad slalen skatt göra ifatt koncessionsnämndens behandling går i den ena eller andra riktningen. Jag har ullalat mig rent principiellt, och del lyckle jag all herr Lövenborg verkade ha förslåelse för. Ell renl principielll uttalande kan gärna inte få nägon annan karaklär än den jag gett del i mill svar. Jag kan ju inte generelll stå och säga atl i alla de sammanhang där enskilda förelag inte vill forlsalla verksamheien därför all de finner miljövärdskraven för belungande skall slalen la över. Del vore all vara lilel lällsinnig även frän slaiens ulgängspunkl.

194

Herr LÖVENBORG (vpk):

Herr lalman! Jag har förståelse för statsrådets sätt all svara när det gäller det konkreia fallet som nu befinner sig under koncessionsnämndens prövning, vilkel herr statsrådet hänvisade lill. Vi kan förmodligen inte komma längre i del här läget.

Frän socialdemokratiskt håll säger ni ju all man skall lyssna pä rörelsen. Del är nalurtiglvis rikligt. Men lyssna då pä rörelsen från Rönnskäri Där har arbetarna i myckel slor enighel drivit en formlig kampanj för atl förmå Bolidendbolaget atl vidta åtgärder för all skydda arbetarnas liv och hälsa. Arbetarna är, på grund av många års erfarenheler, misstrogna mol Bolidenbolagets ambitioner. Man vel att profiilänkandel och snålhet när del gäller yllre och inre miljöskydd har inneburit att arbetare fått sin hälsa förstörd och all arbdskamraler fått gä i graven för tidigt. Samtidigt vel man att Bolidenbolagel inte bara producerat guld ulan också gett aktieägarna guldkantade utdelningar. Den vetskapen har inte gjort indignationen mindre.

Er riksdagsgrupp har alltså fäll brev frän Rönnskärsverkens arbetare. Deras krav är förstatligande. Det är ell principiellt rikligt krav som bör stämma väl överens med de krav som återfinns i det socialdemokratiska partiprogrammet. Pä arbdarhåll understryker man jusl all misskötseln beträffande miljöskyddet borde ses som ett ytlerligare argumenl. Man betvivlar att del privatkapitalisliska föreiagel kommer alt göra de satsningar som krävs. Erfarenheten av Bolidenbolagels lidigare agerande gör au jag fakliskt delar den misstanken.

Herr jordbruksminislern LUNDKVIST:

Herr talman! Det är självklart atl regeringen har slor förståelse för den oro som arbetarna i Rönnskärsverken känner för den utveckling man nu kan konstalera atl miljöfrågorna fält. Del är lika självfallel alt vi kommer atl pröva del här ärendel, när del blir sä dags, med utomordentligt sl(3r omsorg.

Herr LÖVENBORG (vpk):

Herr lalman! Jag noterar statsrådets senasle uttalande och skall också föra del vidare lill de arbetare som är berörda. Vi vel all del finns regler och lagar att följa, men vi vet också all det beviljas många undantag. Vi är glada för varje skärpning, vafie säll regeringen vitt använda sig av för all gardera sig mol misshushållning med människor, miljö och natur. Men för mig är det också uppenbart atl så länge viktiga industrier befinner sig i privalkapilatisiiska händer kommer man från del hållel att försöka slingra sig undan de ålgärder som krävs från arbelarhäll och från samhället.

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Om bevarande av den levande dragkraften

Överläggningen var härmed sluiad.

§ 13 Om bevarande av den levande dragkraften

Herr jordbruksminislern LUNDKVIST erhöll ordel för all besvara herr Aslings (c) den 24 oklober framslällda inierpellalion, nr 133, och anförde:

Herr lalman! Herr Asling har frågal om jag är beredd all medverka lill all de överskottsmedel som kvarstår från oljeclearingsnämndens verksamhel även utnyttjas för forskning och stöd för bevarande av den levande dragkraflen.

Staten stöder för närvarande häslaveln på flera olika sätt. Som exempel kan jag nämna att av anslaget Befrämjande av husdjursaveln disponeras 710 000 kronor för häslaveln. Della anslag höjdes för innevarande budgetår med hänsyn lill den ökade betydelse som hästen kan få vid energikriser. Bidrag utgår vidare för att läcka underskott av verksamheten vid statens hingsldepä och stuleri. Av prisregleringsmedet utgår också 300 000 kronor som bidrag lill den s. k. ackordshäslorganisalionen.

Det statliga stöd som nu utgår till häslaveln finansieras således över statsbudgeten. Oljectearingnämndens överskottsmedel är av engångskaraktär. Slöd till häslaveln bör inte finansieras med den typ av medel som oljectearingnämndens överskott utgör.

Hen ÅSLlNG (c):

Herr talman! Jag ber atl få lacka jordbruksminislern för svarel på min interpellation. Även om svaret inte ger någol nytt i sak, noterar jag med intresse all statsrådet har en slulsals om atl slöd till häslaveln inte bör ha kortsiktiga moliv, inte vara av engångskaraktär.

Problemel för häslaveln, och då i synnerhet den del av verksamheien som inriktas på brukshäslar, dvs. produktion av levande dragkrafi - har varit föreställningen om förestående avveckling. Den föreställningen kan sägas vara signifikativ för de alltför kortsiktiga perspekiiv som hittills styrt handlandet över huvud taget i energifrågorna.

Häslslammen inom jord- och skogsbruk var strax efter andra väridskriget 600 000. Sedan dess har en snabb nedgång skell, och anlalel är

195

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Om bevarande av den levande dragkraften

196

nu någol 10 000-lal. Tendensen har därvid varit atl hästens belydelse ökal inom sport- och fritidslivel, medan den egentliga reserven av dragare är ytterst bigränsad.

En viss begränsad reserv finns i arméns s. k. ackordshäslorganisalion. Avsiklen är nu all de ca 1 300 hästar som ingår i ackordshäslorganisalionen skall överföras i civil regi. En förutsättning härför är naturligtvis all denna överföring finansieras på ell rimligt säll. Om införselavgifler på hästar under de tänkta älta omloppsåren inte skutte stå lill förfogande för ackordshäslorganisationens bibehållande, vore del med lanke på denna reservs belydelse moliveral atl medel från otjeclearingnämnden disponerades för detta speciella ändamål. Del skulle t. o. m. vara motiverat alt bygga ul denna organisalion i den lakl efterfrågan på hästar av den här karaktären del moliverar. En fördubbling av organisationen kunde mycket väl vara befogad ur beredskapssynpunkt. Siffran 3 000 har nämnis i sammanhangel som ell realistiskt mål.

För della speciella beredskapsändamäl vore del alltså enligl min uppfallning motiverat all la medel i anspråk frän oljeclearingnämnden med lanke på det direkia beredskapskrav som här finns atl lillgodose.

Beklagligtvis har avhäslningen av jord- och skogsbruk gäll så tångl alt speciella ansträngningar måsle vidias för att säkra en reserv av drag-kraft. Under intryck av den allmänna samhällsulvecklingen och politikens inriklning när del gäller bl. a. jordbrukel, har häslaveln lill den del den berör arbetshästarna befunnit sig i della skede av pessimism, som varit förödande för ulvecklingen. Nu har del dess bättre vänt. Efterfrågan på arbetshästar är nu belydande, men tillgången på avelsmaleriat är ytterst begränsad som en följd av ulvecklingen de senasle tio åren.

Statsmakterna har ell belydande ansvar för denna utveckling. Det är därför befogat atl en speciell insals nu genomförs för all förbättra förhållandena. Delta kan förulom genom garanlier för ackordshäslorganisationens bibehållande ske genom ökat slöd lill häslavelsorganisationer och till de stödjepunkter för häslaveln som allfiäml finns och som kämpar med stora svårigheter. Jag tänker t. ex. på den nordsvenska hästens avelscentrum, Wängens hingsluppfödningsanslall.

Jag hoppas all jordbruksminislern är beredd all medverka lill en upprustning och till nya och bättre förhållanden inom häslaveln. Jag tror all del slår väl i samklang med den allmänna omprövning av jordbrukspolitiken som nu är förestående.

Det här kan nalurliglvis synas vara en fråga som är av marginell karaklär. Den samlar slorl inlresse hos människor som är engagerade i sådana här frågor, men den är lika vissl, om man ser den ur bredare perspektiv, nalurliglvis marginell. Den illustrerar emellerlid en utveckling i samhällel som vi i den här kammaren inte kan vara likgiltiga för. Den markerar en ny försöriningssilualion, och slutsatsen därav är all vi måsle la lill vara de resurser som finns. Del är inte en fråga om atl gå lillbaka till svunna lider. Del gäller inte all vrida klockan lillbaka. Del gäller mera all i det superrationella mönster som har utvecklats

också kunna lokalisera bristerna i en leknisk utveckling som haft orealistiska förutsättningar i ett överflöd pä energi, som inte kommer atl beslå.

Det finns alltså nu anledning au la lill vara även marginella resurser, t. ex. den produktionsresurs som arbetshästen ulgör. Frågan gäller på vilket säll man kan främja en utveckling i den titta skatan som ell komplement och i viss omfattning alternativ till en energislösande teknisk utveckling.

Del är mot denna bakgrund befogal med ökal slöd titt forskning och andra ålgärder för all bevara och utveckla användningen av en slam av arbetshästar.

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Om bevarande av den levande dragkraften

Hen JOHANSSON i Vrängebäck (m):

Herr talman! 1963 års hästulredning, som tåg lill grund för 1966 års riksdagsbeslut rörande hästavelsfrågor, upptar som främsta mål alt fä fram en kvalildshäst. Till denna del var givelvis bestulet värdefulll. Man har ju också tyckals i dessa strävanden. Därom vittnar inte minst den export av varmblodshäslar som förekommil under senare år i räll stor utsträckning. Vi skall heller inte glömma bort den export av hingstar av kallblodsras som förekom för några år sedan. Den gången gällde del kvaliteten. Nu, sedan vi haft en energikris, är frågan annorlunda. Nu gäller del, som herr Asling också framhöll, åtminstone ell marginellt behov av levande dragkrafi. Vi har i dag ett för litet antal draghästar av kallblodsras här i landel. Efterfrågan pä väl inkörda arbetshästar är också stor. Därom vittnar inte minst de under sista liden kraftigt sligande häsipriserna. Således gäller del nu i första hand kvanlilelen.

För det mindre jordbruket och kombinationen jord-skog har hästen som dragare en betydelsefull uppgift all fylla numera, och den lorde på grund av sligande oljepriser komma all användas i ännu siörre ulslräckning i jord- och skogsbruk framöver.

Hästen är i gallringsskogsbruket, och där besvärliga terrängförhållanden råder, ostagbar som dragare. Del mekaniserade skogsbruket har härvidlag ingen konkurrensmöjlighet. Vad man i dag anser är atl del allmänna - Slalen - ur ren beredskapssynpunkl borde vara iniresserad av en ökad uppfödning av kallblodshästar för dragbruk - utöver det föreliggande behovet. Det bäsla bevisel för det ökade intresset är all man numera ute pä gårdarna och i skogen har böfiat använda de hästar som finns. Jag kan väl förslå alt detla intresse ännu inte nätt alla och inte nåll upp till Stockholm, men man bör väl lyssna till våra rapporter ulifrån landel.

Jag vill också erinra om atl slalsulskoltel och jordbruksutskolid på sin lid var överens om åtgärder för all lillgodose krigsmaklens och näringslivels behov av hästar.

Vi är alla överens om atl vi skall spara på energin så myckel som möjligt och skaffa ersättningsmedel. Vidare skall vi bättre isolera våra bostäder elc. Del ligger helt i linje med delta all slalen ställer sig posiiiv

197

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Ang. sockerproduktionen

i detla läge

och siödjande lill den levande dragkraflen, dä främst våra kallblodshästar.

Hen DAHLGREN (c):

Herr talman! Jag har inte för vana alt lägga mig i inierpellalionsdebalier, men efiersom jag har ell förfluld i denna fråga vilt jag gärna säga några ord.

Jag var en av de ledamöter som i början av 1960-tatel fick i uppgift all ulreda frågan om slödel titt häslaveln. Ulifrån de direktiv som var givna och med hänsynslagande lill den verklighei som då var för handen avgav ulrednmgen ell enhälligi belänkande, vilkel resullerade i eil riksdagsbeslul som avsevärt förändrade slödel lill häslaveln.

Om jag hade haft en positivare framtidsbedömning - för att del skutte ha varit möjligt skulle del näslan ha behövts siarförmåga - kanske mitt ställningstagande inte skutte ha blivit som det blev. Bedömer jag förhällandd ulifrån dagens verklighet anser jag all ulredningens reslulat och riksdagens beslut i vissa delar var felaktiga - med utgångspunkt i vad vi nu vet om ofiesituationen i världen, energisynpunkter över huvud taget och en delvis felaktig mekaniseringsgrad i skogsbruket, som har gjort all vi har svårt atl klara gattringsbeständen när vi inte har hästkraft all la lill. Detta skulle enligt min uppfattning i dag göra del önskvärt med en ökad satsning på häslbeslåndet i landel.

Jag har velal säga della, eftersom jag känner ansvaret för den uiredning somjag då dellog i; efter del tiotal år som nu har förflutit krävs anpassning till den bistra verklighelen. Jag har förslåelse för atl jordbruksminislern inte finner del lämpligt all - som en engångsföreteelse - använda de här diskuterade pengarna. Jag hoppas å andra sidan alt jordbruksminislern inte bara håller uppmärksamheten riktad på denna fråga utan verkligen funderar över om del inte är möjligt att i någon form öka del här slödel.

Övertäggningen var härmed sluiad.

§ 14 Ang. sockerproduktionen

198

Herr jordbruksminislern LUNDKVIST erhöll ordet för all i ell sammanhang besvara dels herr Dahlgrens (c) den 30 oklober framställda interpellation, nr 142, dels herr Larssons i Slaffanstorp (c) i kammarens protokoll för den 20 november iniagna fråga, nr 362, och anförde:

Herr lalman! Herr Dahlgren har frågal om jag är beredd alt medverka lill atl den svenska sockerbelsarealen utökas så all förutsättningar skapas för en sockerbetsodling i Östergötland och all arealulvidgningen får en sådan omfattning all elt sockerbruk kan uppföras i regionen.

Herr Larsson i Slaffanstorp har frågal mig vilka ålgärder jag ämnar vidlaga med anledning av atl den inhemska sockerproduklionen inte läcker vårt konsumtionsbehov, vilket fått till resullal alt dl högt värids-

marknadspris slagit hårt igenom även i den inhemska prissättningen.

Jag vilt erinra om atl riksdagen i våras enhälligt beslulade godkänna de av regeringen förordade grunderna för reglering av sockernäringen för tiden den I juli 1974-den 30 juni 1976. Detta beslut innebär bl. a. all sockerbelsarealen under den närmaste femårsperioden skutte fastställas så all nuvarande sockerbrukskapacild skulle komma all ulnylfias fullt och pä elt rationellt sätt. Statens jordbruksnämnd har fått bemyndigande att efter övertäggningar med betodlarna och Sockerbotagd ärligen fastställa arealen med hänsyn titt den brukskapacilel som nu finns. För innevarande är är arealen ca 46 000 ha. Detla innebär att nuvarande brukskapacilel i det närmasle helt ulnylfias. En utökning av arealen så atl vi skutte bli självförsörjande med socker skutte medföra kapilatkrävande investeringar i nya sockerbruk.

Nuvarande pris pä socker är avsevärt högre än vad vi varit vana vid. Med det syslem för prissällning på socker vi har står ändringar i världsmarknadspriset igei\om i det svenska priset med ca 20 proceni, vilket ungefär motsvarar imporlandelen.

Enligl min mening kan inte stora kapilatkrävande invesieringar för att öka sockerbrukskapaciteten baseras pä nuvarande höga väridsmark-nadspris. En sådan kapacitetsökning måste bedömas i ett längre perspektiv. Jag är därför inte beredd all förestå alt årets riksdagsbeslut i fråga om sockerregleringen rivs upp.

Vad slutligen gäller fördelningen av betareaten mellan odlare och regioner sköts den av Sockerbolaget och sockerbdsodlarna själva.

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Ang. sockerproduktionen

Hen DAHLGREN (c):

Herr talman! Tack för svarel på min interpellation. Jag måste emellerlid uttrycka min överraskning över att jordbruksministern ställer sig så oförstående inför del spörsmål som jag aktualiserat. Världsmarknadspriset på socker har stigit frän omkring 28 öre per kg år 1967 lill över 7 kronor hösten 1974. Sverige har ett importbehov som utgör omkring 20 procent av konsumtionen. Då måsle del vara berättigat all ställa frågan om vi inte borde eftersträva en ökning av vår sockerbetsodling.

Statsrådet svarar att kapitalkrävande investeringar för att öka soc-kerbrukskapacileien inte kan göras med nuvarande världsmarknadspriser som grund. Della måsle bedömas i ell längre perspektiv, säger statsrådet. Det ligger mycket i det påpekandet. Jag vill emellertid också understryka atl vi inte kan förhälla oss passiva och tro all saker och ling ordnar sig av sig själva.

De världsmarknadspriser för socker som noterats i höst har varit höga, och det finns anledning all tro all de inte kommer all stabilisera sig på denna höga nivå. A andra sidan kan man inte heller räkna med någon återgång till de låga priserna frän 1960-lalels slul.

Jag har med lillfredsslällelse noterat all jordbruksministern vid upprepade tillfällen och senast i dag framhållit, alt vi i vårl land måste fort-sälta att odla lämplig åkerjord. Därvid borde det enligt min mening finnas

199

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Ang. sockerproduktionen

utrymme för en viss ökning av sockerbelsarealen. Men del svar jag fåll i dag är föga uppmuntrande.

Slalsrådel säger alt en "utökning av arealen sä att vi skulle bli själv-försöriande med socker skulle medföra kapilatkrävande investeringar i nya sockerbruk". Jag har inte för min del sagl all vi skulle ha en fullständig självförsörining med socker. Vad jag vill är all vi skall få möjligheter att odla sockerbetor också i Östergötland.

För alt då sockerbetsodling i Östergötland skall kunna komma lill slånd krävs en utökning av den totala sockerarealen i landel. Staisrådel säger all "vad gäller fördelningen av betareaten mellan odlare och regioner sköts den a\' Sockerbolagel och sockerbelsodlarna själva". Jag lycker all det är lilet för enkelt alt försöka komma ifrån problemel med den hänvisningen, men jag vill inte tro all del är pä grund av ringa inlresse för huvudfrågan i min interpellation som jordbruksminislern svarar så.

Myndigheterna, betodlarna och Sockerbolaget borde enligt min mening kunna komma överens om en utökning av arealen - en utökning som från mina utgångspunkter självfallet skulle komma Östergötland lill del. Men myndigheternas intresse för frågan är viktigt, ja, nödvändigt om del skall vara möjligt all få i gäng ett samtal med exempelvis Sockerbolagel.

Del är givetvis nödvändigl alt raffineringen kan ske på elt sådant säll all odlingen blir ekonomiskt bärkraftig. Avståndet till sockerbruk fär därför inte vara alltför stort. I och för sig kan fraklslöd tänkas, men enligl min mening borde man i första hand eftersträva en lösning som innebär att en s. k. saftslalion uppförs i Östergötland. Med saftslation menas en enklare fabriksanläggning där sockersaflen pressas ur betorna och sedan skickas vidare för förädling vid raffinaderi. Därigenom blir frakterna billigare, och odlarna fär möjlighet all behålla biprodukterna, vilket är mycket önskvärt med lanke på den animalieproduklion som ändock bedrivs i Östergötland.

Del ligger också nära lill hands alt undersöka möjlighelerna lill vidareförädling vid raffinaderi exempelvis på Golland. Med en sådan lösning skulle man kunna utöka verksamheten ulan stora kapitalinvesteringar samtidigt som det östgötska jordbrukel skulle kunna få en välbehövlig gröda i växtföljden.

Av svarel förstår jag att del inte är sä slor idé att försöka få jordbruksminislern atl ändra ståndpunkt i dag. Jag har noleral svaret och får väl söka andra vägar för all komma lillbaka och se om riksdagen möjligtvis har samma uppfattning som statsrådet. Tack än en gäng för svarel.

200

Hen LARSSON i Slaffanstorp (c):

Herr lalman! Jag tackar jordbruksminislern för svarel. Min fråga slälldes därför all det på grund av en sländigi stegrad konsumtion av socker i värtden ser ul all bli ett knapphelsförhållande på längre sikl, och del moliverar väl en produktionsökning.

I nuläget har vi, delvis av andra skäl än brist på socker, elt onormall högt världsmarknadspris. Det svenska jordbrukel producerar nu socker lill 1:72 kronor per kilogram. Världsmarknadspriset pendlar mellan det dubbla och del tredubbla.

1 del här lägel ville jag gärna ställa frågan: Kan vi öka vår produkiion? Del vore ju inte minsl lill hjälp för den svenske konsumenten all få en ökad svensk sockerproduktion. Det fanns poliliska krafter som 1966-1967 ville lägga ned svensk betodting lill förmän för import av dä billigt socker. Del skulle ha fält till följd all vi i dag hade ställ ulan både sockerfabriker och en under åren alltmer avancerad odlingsieknik med därtill hörande maskinutrustning. Tack vare all vi inte Irodde på dessa siare ulan med långsiktigare ekonomiskl förnuft fortsatte produktionen kan vi nu anses ha möjligheler alt under vissa förutsättningar öka produktionen. Det hade annars varit omöjligt.

Den ökning vi åstadkommil i år innebär exempelvis ell tittskotl till del svenska folkhushället pä omkring 100 miljoner kronor. Utan alt ha räknat för hårt på del tror jag all det blir så.

All utöka arealen så all vi skulle bli självförsöfiande med socker skutte medföra kapitalkrävande investeringar i nya sockerbruk, sägs del i in-lerpellationssvarel. Det är möjligt. Men skulle inte statsrådet kunna tänka sig en successiv ulbyggnad av nu befinlliga bruk? Har möjlighelerna undersökts atl återupprusta någol av de senasl nedlagda? Jag är själv inte kapabel alt svara på den frågan, men det vore inlressanl alt få statsrådets syn på den punklen.

Statsrådet vill inte riva upp nuvarande avlal. Nej, det är ju dl avtal som inte är sä stelt till sin konstruktion som del förra, sä del skulle väl inte behöva rivas upp. Det förra avtalet band oss egentligen till händer och fötter pä grund av det internationella avlal som då fanns och som regeringen pä sin lid anstöt oss till. Med det nuvarande avtalet, som gäller yllerligare någol är, finns det ju dl ärligt flexibelt utrymme som borde gå att utnytfia exempelvis för en successiv utökning och ulbyggnad, som jag här frågade efler.

Herr jordbruksminister! Jag tror inte det skulle skada med ell posilivl stalsrädsord, åtminstone lill jordbruksnämnden. En sådan ulbyggnad behöver inte baseras på kortsiktiga världsmarknadspriser utan på elt någol längre perspekiiv. Jag skulle vilja fråga om inte slalsrådel anser del vara både möjligt och önskvärt med en sådan ulbyggnad.

Jag har en fråga lill, som gäller vår beredskapslagring. Är den för närvarande tillräcklig, sä all man kan säga atl det är en betryggande beredskap för folkförsörjningen pä detla varuområde såväl som pä andra livsviktiga varuområden?

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Ang. sockerproduktionen

Herr jordbruksminislern LUNDKVIST:

Herr lalman! Jag vilt böfia med att svara på den senaste frågan av herr Larsson i Slaffanstorp. Vår beredskapstagring är litlräcklig. Som herr Larsson vel kan jag inte slå här i riksdagen och lala om hur stor om-

201

14 Riksdagens protokoll 1974. Nr 136-137

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Ang. sockerproduktionen

fattning den har.

När vi diskulerar dessa ling bör vi minnas atl överenskommelsen var all vi i full ulslräckning skulle ulnyUja den produktionskapacitet som vi för närvarande har vid de nuvarande sockerbruken. Det tycker jag lägger en gräns för vårl handlande. Skatt man gå vidare med sockerbetsodlingen och Ivingas göra nyinvesteringar, så är del nalurtigtvis förknippat med hell andra koslnader. Då behöver man ha en säkrare grund alt slå på än vad världsmarknadssilualionen för dagen ger möjlighet till.

En frågeställning på tång sikt som vi också måste fundera över är naturligtvis om vi verkligen skall eftersträva all bli hell självförsörjande när del gäller socker. Vi har i våra diskussioner lidigare sagl atl om vi skall hjälpa utvecklingsländerna all komma i gång med sitt näringsliv, sä måste dd finnas något utrymme på något område där också de i framliden kan få vara exportörer. Sockret har ju varit och kommer vät också alt vara elt område av inlresse för u-länderna atl använda som exportmarknad. Därför måste vi också ha den frågan med i bilden när vi diskulerar dessa ling.

När del gäller växtföljden och intresset av all i del avseendet göra en insals i Östergötland kan jag säga titt herr Dahlgren all det kanske finns andra grödor som är mera lämpade, som lar siörre areal i anspråk och som skutte ge bällre möjligheter all få en god växtföljd. Jag tänker på proteinrika växter, t. ex. batjväxler, såsom åkerbönor. Del är vät ett foderslag sorn skulle vara betydligt mera gynnsamt ur den synpunkien.

Vi ökade sockerbelsarealen sistlidna år med 4 000 hektar, och del har för bruken inneburit ell väsentligt högre kapaciteisutnyifiande. Om det finns möjlighet all utnytfia bruken ytterligare något med nuvarande investeringar kommer vät det all diskuteras, men en sockerbetsodling som skulle kräva nyinvesteringar är jag för närvarande inte beredd all tillråda.

Under detta anförande övertog herr andre vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

202

Herr DAHLGREN (c):

Herr lalman! Om jag är rikligt underrättad har vi i dag en sockerbetsodling på 46 000 hektar, vilkel kräver en avverkningsperiod på 85 dygn. En utökning av arealen till 52 000 hektar skulle kräva en förlängning av betkampanjen med lio och ell halvt dygn. Jag menar att det är en hell möjlig ålgärd och atl de omfallande investeringar som jordbruksministern lalal om inte skutte behövas. Man får ju inte förutsätta all varje år ur skördesynpunkt skall vara lika dåligt som innevarande år, ulan man fär ulgå från normalsituationen.

Jordbruksministern säger all vi måsle fundera över om det är lämpligl all vi skatt vara hell självförsörjande i fråga om socker. Ja, jag har inte gjort gällande all vi skatt vara självförsörjande, ulan jag har sagl alt del ändå är möjligt all öka arealen. Världskonsumlionen under perioden 1970-1974 översteg ju produktionen av socker med 6,5-7,5 miljoner ton.

och en minskad import på 100 000 ton skall alltså ställas i relation titt världsprodukiionen på ungefär 80 miljoner lon. Då är frågan hur myckel della i och för sig belyder när del gäller del slöd som vi skulle ge genom en ökad import.

Beträffande växtföljden i Östergötland skulle del vara myckel all säga, herr jordbruksminister. Jag skall emellertid inte la upp den debatten. Lät mig bara konstalera atl på grund av en mycket ensidig spannmålsodling pä slätten genom bortfall av animalieproduklion har vi ell läge där vi ser en stagnation av den loiala grödan, och del är vi myckel oroade av.

Del finns självfallet andra grödor all odla; del går atl odla raps, och del sker i slor ulslräckning. Tyvärr har vi inte fåll fram en åkerhöna som är lämplig all odla i Östergötland. Del kan gå i Skåne, men i Östergötland får vi inga stora skördar. Däremol vet vi sedan gammalt all sockerbetsodlingen är en odling som vi gärna skutte vilja ha.

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Ang. sockerproduktionen

Herr LARSSON i Slaffanstorp (c):

Herr talman! Jag tolkade faktiski inte jordbruksministerns uiialande om den eventuellt möjliga ökningen av sockerbetsodlingen som negativt. Men jag tänkte också på ett uttalande av Svante Lundkvist som jag läste i en tidning häromdagen, där han talade om all man inte var beredd all starta nya fabriker. Nej, jag avser inte del heller, ulan jag menar atl del finns en utbyggnadsmöjlighet vid nuvarande fabriker som inte blir sä kostsam. Jag har också fallal jordbruksminislern sä all han inte är negativ lill en sådan utökning av kapaciteten.

Det som gjorde mig litet fundersam var resonemanget om utvecklingsländernas behov av export. Jag kan förslå all man har ett sådani behov. Men jag menar alt - och även herr Dahlgren var nu inne på detla - man behöver inte basera den svenska sockerbetsodlingen på ell för lillfället högt världsmarknadspris, ulan den kan man basera på den ökade trenden i sockerkonsumlionen. Där tror jag faktiskt all del blir ulrymme även för utvecklingsländernas produktion.

Jag vill sluta med atl erinra om vad en av herr Lundkvists förelrädare pä statsrådsposlen - dock inte på jordbruksminislerposlen - sade under en deball i första kammaren 1966 eller 1967. Vi lalade då om utvecklingsländernas situation och om del billiga sockerpriset. Sockret kostade på den tiden 30 öre per kilo, ett fantastiskt lågt pris jämfört med vad det kostar i dag. Då sade slalsrådel all del fanns anledning atl länka på utvecklingsländernas möjligheter all exportera. Men hade vi lytt det rådet då, så hade vi i dag kunnal se alt del faktiski var ett felaktigt råd, eftersom ju både utvecklingsländerna och vi själva behöver ha en sä hög produkiion som man över huvud laget kan åsladkomma.

Hen jordbruksminislern LUNDKVIST:

Herr lalman! När vi talar om investeringar gäller del ju trots alll ulvecklingen på längre sikt. Herr Dahlgren sade all del bidrag som vi kan

203

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Ang. översyn av den inrikes flygtrafikens konkurrens- och prisförhällanden

lämna lill utvecklingsländernas möjligheler all exportera socker är mycket titel, och del kan ju tyckas vara riktigt. Men delsamma gäller om samlliga bidrag av denna typ som lämnas av alla länder lill utvecklingsländernas exporlmöjligheter. Men det är alla dessa små bidrag som sammantagna kan betyda något. Och socker är ju en produkt som man kanske från ren försöfiningssynpunkt inte behöver vara lika orolig för all man inte är självforsöfiande pä som när det gäller andra typer av livsmedel. För sockret gäller ju all man i vissa svåra situationer möjligen kan begränsa sin konsumtion litet mera.

Vad jag heta liden framhållit - och det vill jag sluta med atl ännu en gång slå läst - är all man inom ramen för den nuvarande produktionskapaciteten vid bruken, alltså inte med några ny- eller tillbyggnader, bör kunna diskuiera den sockerbelsareal som vi för närvarande rör oss med.

204

Överläggningen var härmed slutad.

§ 15 Ang. översyn av den inrikes flygtrafikens konkurrens- och prisförhållaiden

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordel för alt besvara herr Stridsmans (c) den 31 oklober framslällda interpellation, nr 147, och anförde:

Herr talman! Herr Stridsman har frågat mig vilka ålgärder Kungl. Maj:l har vidtagit i anslutning titt den av riksdagen år 1972 förordade översynen av den inrikes flygtrafikens konkurrens- och prisförhällanden.

Inrikesflyget i Sverige är uppbyggt på i princip likartat sätt som i Danmark och Norge. Del innebär alt SAS i samlliga tre länder svarar för vissa lunga slamtinjer, medan nalionella flygbolag handhar linjefarten i övrigt. Denna arbetsfördelning överensstämmer med vissa grundprinciper för SAS:s verksamhet som gemensamt fastlades av de skandinaviska länderna vid tillskapandet av SAS-konsortid.

Självfallel finns del anledning alt i värl land - liksom i Danmark och Norge - från lid titt annan, mot bakgrund av ulvecklingen av den nalionella linjefarten totalt och i dess olika delar, se över arbetsfördelningen liksom intäkts- och kostnadsförhällandena mellan SAS och Linjeflyg.

Med hänsyn härtill har - som framgår av ell uttalande frän min sida under gärdagen - AB Aeroiransporls (ABA) arbetsutskott den 29 november 1974 beslulat alt i samråd med SAS:s och Linjeflygs styrelser göra en utredning om ändamålsenliga former för samarbele mellan SAS och Linjeflyg belräffande de svenska inrikeslinjerna i syfte atl ufiämna förulsällningarna för de båda förelagens lönsamhet. Arbelel kommer all bedrivas med sikte på snara lösningar.

Hen STRIDSMAN (c):

Herr talman! Jag ber all fä lacka kommunikalionsminislern för svarel pä min interpellation.

Bakgrunden lill interpellationen är en moiion som jag lillsammans med älta andra kammarledamöter väckte 1972 rörande en utredning om inrikesflygets konkurrens- och prisförhällanden och deras samstämmighet med regionalpolitiken. En enhällig riksdag beslöt på förslag av ell lika enhälligt iraflkulskotl atl förorda en översyn av dessa frägor. Eftersom det nu förflutit två år sedan riksdagen bestöt all en översyn av Hygpristaxorna skutte göras, bl. a. av regionalpolitiska skäl, bedömde jag del som naturligt att slalsrådel skulle ha en hel del au redovisa i ärendel.

Vad är del dä interpellationssvaret innehåller? Till min stora förvåning får jag nu av kommunikalionsminislern beskedet all han stoppat riksdagsbeställningen om en översyn av fiygpristaxorna i departementets malpåse. Del enda besked som statsrådet lämnar i inierpellalionssvard är atl han i går i ell uttalande tillkännagivit all AB Aeroiransporls arbetsutskott beslutat att i samråd med SAS:s och Linjeflygs styrelser göra en utredning om ändamålsenliga former för samarbete mellan SAS och Linjeflyg belräffande de svenska inrikeslinjerna i syfte all ufiämna förulsällningarna för de båda förelagens lönsamhei.

Del beskedel är ingei som helsl svar pä min inierpellalion. Jag måsle säga all jag inie, när jag i slulel av oklober slällde inlerpellaiionen, hade iroti all Slalsrädds svar i dag skulle vara så otroligt avslöjande för hans passivitet i denna fråga. Jag konstaterar bara atl slalsrådel inte gjort någonting för att verkställa riksdagens uppdrag.

Av naluriiga skäl - kommunikalionsminislern har ju inte haft någonling att redovisa - har statsrådets svar blivit kort. Därför finns det inte heller anledning för mig atl gå in i en debatt om de frågor jag aktualiserat i interpellationen. Jag väntar med det till ell annal lillfätle, dä kommunikationsministern, hoppas jag, har konkreta resultat att redovisa. Jag nöjer mig denna gång med konstaterandet av statsrådets dokumenterade passivitet i ärendet. Men jag kan inte komma ifrån atl jag tycker atl kommunikalionsminislern någol borde lälla på passivi-leisslöjan och lala om varför han hiliills hell undertålii all la inilialiv i denna vikliga fråga.

Jag hoppas få eu klarläggande besked frän slalsrådel.

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Ang. översyn av den inrikes flygtrafikens konkurrens- och prisförhållanden

Herr kommunikalionsminislern NORLING:

Herr lalman! Del är i och för sig enkell all svara på herr Slridsmans ~ provocerande lycker jag - frågor. Herr Siridsman är alldeles för in-lelligenl för au inie känna lill bakgrunden lill siluaiionen när del gäller flygfrågorna i Skandinavien. När man hör herr Stridsman skutte man annars kunna tro att han levde i föreställningen att vi har dt svenskt flyg, ett flyg som är hell oberoende av andra skandinaviska länder. Herr Siridsman vel ju all del inte är så. Herr Stridsman vel lika väl som alla andra att vi sedan drygt 20 år lillbaka har SAS, som är ell skan-

205

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Ang. översyn av den inrikes flygtrafikens konkurrens- och prisförhållanden

dinaviskl flygförelag, och alt vi har ell SAS-konsortium. En SAS-kon-cession, som vem som helsl när som helsl kan ta del av, reglerar förhållandena i dessa frågor lill dess atl nägon ändring har företagits i den. Därutöver har vi del nalionella fiygfördagd Linjeflyg - moisvarande flygverksamhel finns i Norge och Danmark - vars verksamhel också regleras i förhållande lill SAS-aviald.

Den som säller sig in i de avlat som reglerar flygverksamhelen i Skandinavien kan inte handskas så lällvindigl med dessa frägor som herr Siridsman gör. Däremol är del klarl all man från lid till annan skall försöka se över det hela och göra det bästa av siluaiionen med ulgängspunkl från de förändringar som skell - del har jag sagl i mill svar, del har riksdagen ullalal, och del är det ullalandd som herr Siridsman här åberopar.

Del är herr Siridsman obelagel all bdrakia del som jag meddelade i går och som jag upprepar i mill svar i dag som ingeniing. Innehållel i del är emellerlid, som del sägs i svarel, kort och goll all AB Aeroiransporls arbelsulskoit nu har besluiai all i samråd med SAS:s ocli Linjeflygs siyrelser - där slalen när del gäller SAS är hälftendelägare - gä igenom just de frågor som herr Stridsman och vi andra har ansett del aktuellt all se närmare på.

Här kommer alltså, såviii jag förslär, del arbeie som nu påbörjas alt resultera i på sikl värdefulla ling för del svenska inrikesfiygel. Vad som enligt herr Slridsmans mening därulöver skulle ske vei jag inie. Herr Siridsman talade om dokumenterad passivitet, totat brist pä inlresse som är otroligt avslöjande osv. Del vore intressantare om herr Siridsman lalade om vad del är han vill skall ske och om i sä fall inie den expertgrupp som jag här har presenierai lill någon del tigger i linje med vad herr Siridsman har länkl sig. I så fall kan vi möjligivis föra en diskussion i sakfrågorna. Men av del inlägg som herr Siridsman nyss höll fick jag uppfallningen, au han är ule efler någonling hell annal än det som gruppen skatt arbela med och i sä falt bör herr Stridsman la lillfällel i akt all lala om del nu.

206

Hen STRIDSMAN (c):

Herr lalman! Jag skulle känna mig slå pä myckel osäker grund, om jag skulle helt och hållet bygga på mill eget anlagande -jag utnämner mig inte lill någol slags expert i de här frågorna, utan jag lycker jag står på säkrare grund när jag utgår från det beslut som riksdagen enhälligt fattade för drygt två år sedan pä förslag av trafiksutskollel. Däri gjordes en beställning lill Kungl. Maj:t om översyn och uiredning av de frågor som jag har relaterat. Nog trorjag all irafikutskottet, med den expertis som finns där, känner lill bakgrunden och vad som reglerar SAS-aviald och vel all vi har ell inrikesflyg som är uppbyggt efter i princip likartade förhållanden som inrikesflygel i Danmark och i Norge. Jag tror inte all man i trafikuiskoiiel varii omedvelen om della.

Men statsrådet kommer inte ifrån all när riksdagen har fallal ell sådant

enhälligt beslut för drygt tvä är sedan och jag ställer frågan om en redovisning men som enda svar får en hänvisning lill elt uttalande av staisrådel dagen förut och inte någol besked om vilka åtgärder som vidtagits av departementet under dessa tvä är - då kan jag nalurtiglvis inte vara nöjd med detta. Del är visserligen gott och väl att en sådan rutinmässig översyn fördas frän tid till annan, men man fär inte koppla ihop den med det beställningsuppdrag som riksdagen gav departementet att klarlägga just inrikesflygets taxefrågor, där sambandel med de regionalpoliliska synpunkterna betonades.

Del är jusl detla som jag vill diskutera. Jag har sagt alt jag inte skall gå in i en debatt om vad jag har åsyftat med den motion som jag har väckt, utan alt jag nu bara önskade få veta varför ingenting har hänt under dessa två år.

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

A/ig. översyn av den inrikes flygtrafikens konkurrens- och , prisförhållanden

Herr kommunikalionsminislern NORLING:

Herr talman! Nu har jag klart för mig vad herr Siridsman vill. Herr Stridsman har fram till i dag haft den uppfattningen, att vi kan agera självständigt i de svenska inrikesflygfrågorna, hell oberoende av vad som sker i de andra skandinaviska länderna. Dä vill jag upplysa herr Stridsman om att vi inte kan göra det. Del var också detla jag avsåg när jag tidigare sade all del finns elt skandinaviskt samband här. Det går inte, herr Stridsman, att agera i vårt land precis som om vi inte hade elt avlal med Danmark och Norge.

När herr Siridsman nu fått delta klarl för sig kanske herr Siridsman också förslär alt man inte dagen efler en riksdagsbeställning bara kan sätta sig ner och bestämma hur det skall vara hos oss i Sverige. Vi mäste både för atl upplräda honnett och av andra skäl diskutera saken med våra skandinaviska bröder, och del lar en viss lid alt med andra länder, även om del som här gäller de skandinaviska länderna, arbela fram samordnade förslag. Sådana övertäggningar har vi emellerlid haft vid flera tillfälten när vi har diskuterat trafikfrågor.

Det går alltså inte all klara över varken en eller två nätter, men nu är vi vid en punkl där ell konstruktivt arbete kan sättas i gång. Jag lycker atl vi skall avvakla och se vad som kommer ul av del.

Hen STRIDSMAN (c):

Herr talman! Jag håller med om att man inte klarar sådant här pä en eller två nätter. Men det är drygt tvä år sedan vi behandlade denna fråga i riksdagen - en något längre tidsperiod alltså än en eller tvä nätter.

Jag slår alltså kvar vid min ståndpunkl. När molionen behandlades i riksdagen var det ulskotlels enhälliga uppfallning all hos Kungl. Maj:l hemställa om den uiredning som låg titt grund för riksdagens beslut. Man ansåg lydligen all del fanns en möjlighet all göra någol ål den här frågan.

Frågan har i viss mån prövats även i år i riksdagen, och trafikuiskoiiel framför i sill betänkande nr 12 den uppfallningen att något slags över-

207

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Ang. översyn av den inrikes flygtraflkens konkurrens- och prisförhållanden

enskommelse bör komma titt stånd där de synpunkter som riksdagen gav ullryck för 1972 beakias. Jag slår alltså här på fast grund och rör mig inte med några fantasier.

Herr kommunikalionsminislern NORLING:

Herr lalman! Lål mig påminna om vad som slår i trafikutskottets belänkande från 1972, som herr Stridsman gång på gång åberopar. Man skulle av herr Slridsmans inlägg kunna tro atl Kungl. Maj:t har gåll förbi riksdagens beslut 1972. Slutmeningen i belänkandet nr 18 som också riksdagen godtog lyder: "Utskottet vilt därför förorda all Kungl. Maj:l i lämpligl sammanhang föranstaltar om en sådan översyn saml för riksdagen redovisar resultatet härav."

Del står alltså atl vi "i lämpligl sammanhang" skall se över della. Nu har regeringen i som den lycker lämpligl sammanhang fallal del beslut som jag offentliggjorde i går.

208

Hen STRIDSMAN (c):

Herr lalman! Kommunikationsministern citerar alldeles räll ur utskolisbelänkandet. Men del har ändå gäll två år och när jag efterlyste en redovisning var statsrådet alldeles tomhänt.

Enligl del uttalande som gick ut i går har initiativet kommii från Aeroiransporls arbetsutskott och inte från slalsrådel. Då kvarstår min fråga: Varför har statsrådet inte tagit upp denna fråga under dessa två år? 1 irafikutskottets betänkande 1972 pekade man på atl SAS och Linjeflyg redan höll pä med vissa utredningar. De uppgifterna hade utskoliei lydligen fält frän departementet. Om denna utredning säger statsrådet ingenting i sill svar. Det vore inlcessanl all vela vad man avsäg i betänkandet år 1972 som inte redovisas i svarel.

Herr kommunikalionsminislern NORLING:

Herr talman! Det är riktigt att det redan 1972 pågick dl fortlöpande arbeie för all göra förbättringar. Del skedde också en omstrukturering av inrikesflyget, som herr Siridsman är väl medveien om. Jag vill påminna om förändringarna i prissammanhang pä de långväga linjerna, bl. a. till Kiruna och Luleå. Det blev en myckel radikal omstrukturering av priserna på inrikesflyget, säkerligen av slor regionalpolilisk betydelse inie minsl för Norrland.

Vad som nu skall ske och som jag talade om i milt svar är förhoppningsvis någonting mer omfattande, som enligl våra intentioner kommer att resultera i en större integrering av SAS och Linjefiyg.

När man nu säger alt ABA sall i gäng della kan del inte hindra mig från all framhålla alt regeringen hela tiden varit intresserad av all diskutera dessa frågor med både ABA, SAS och våra andra skandinaviska kolleger. Detla har titt slul fåll lill följd del arbeie som vi nu sall i gäng och som jag refererade under gärdagen.

Hen STRIDSMAN (c):

Herr lalman! Jag vill nu slulligen bara konslalera atl slalsrådel bekräftar atl rutinåtgärder med vissl lidsmellanrum ändå kommer lill stånd. Men jag kommer inte ifrån milt intryck av passivitet frän statsrådets sida i denna fråga.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 16 Anmäldes och bordlades

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Ang. översyn av den inrikes flygtraflkens konkurrens- och prisförhållanden

Konslilulionsulskoilels betänkande

Nr 64 med anledning av proposiiion 1974:173 med förslag lill ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar avseende sekretesskydd för handlingar i ärenden rörande studiestöd under sjukdom, m. m. jämle moiion

Finansutskoileis belänkanden

Nr 36 i anledning av proposilionen 1974:179 angående försäljning av en fastighet i Växjö

Nr 37 i anledning av propositionen 1974:170 angående utgifter på till-läggssial t lill rikssialen för budgetåret 1974/75 i vad avser finansde-parlemenleis verksamhelsområde

Nr 38 i anledning av proposilionen 1974:160 angående förlängd lill-lämpning av allmänna prisregleringslagen (1956:236) jämle moiion

Nr 39 i anledning av proposilionen 1974:168 med förslag till lag om kredilpolitiska medel, m. m., jämle molioner

Nr 40 med anledning av framställningen 1974:22 från fullmäktige i riksbanken med förslag om riksbankens organisation m. m.

Nr 41 med anledning av framställningen 1974:23 från fullmäktige i riksgäldskoniorel med förslag till vissa ändringar i reglementet för riks-gäldskoniorei

Skatteutskottets belänkanden

Nr 57 i anledning av Kungl. Maj:ts proposiiion 1974:159 med förslag om ändrade regler för räntor enligl uppbördsförordningen (1953:272), m. m. jämte molioner

Nr 61 i anledning av Kungl. Maj:ls proposiiion 1974:171 med förslag lill tag om ändring i slämpelskattelagen (1964:308), m. m.

Justitieutskottets belänkanden

Nr 36 i anledning av motion angående polisverksamheten vid de siörre flygplatserna

Nr 37 i anledning av proposilionen 1974:154 med förslag till viss lagstiftning om trafiknykterhetsbrott jämte molioner

Nr 39 i anledning av proposilionen 1974:170 angående utgifter på lill-läggssiat 1 lill rikssialen för budgetåret 1974/75 i vad avser vissa anslag inom justitiedepartementets verksamhetsområde

209

Nr 137

Fredagen den 6 december 1974

Nr 40 i anledning av proposilionen 1974:172 angående vissa domar-fiänsier jämte moiion

Nr 41 i anledning av proposilionen 1974:155 med förslag titt lagändringar för au möjliggöra domstolsprövning av vissa frihetsberövanden

Trafikutskottets betänkande

Nr 26 i anledning av motion angående alkoholens rott vid trafikolyckor

Jordbruksutskottets belänkanden

Nr 46 i anledning av proposilionen 1974:161 med förstag titt tag om ändring i förordningen (1967:139) om obligatorisk slalsplombering av ui-sädesvara och om växlförädlingsavgift

Nr 47 i anledning av propositionen 1974:175 angående godkännande av överenskommelse mellan Sverige och Danmark för all skydda Öresund mol föroreningar jämle moiion

Nr 51 i anledning av proposilionen 1974:165 med förslag lill lag om ulbelalning av prislillägg för koll

Näringsulskollds belänkanden

Nr 55 i anledning av proposilionen 1974:170 angående ulgifler pä litl-läggssiai 1 lill rikssialen för budgelårei 1974/75 i vad avser kommiliéer m. m. inom jusiiiiedepariemenleis verksamhelsområde jämle moiion Nr 58 i anledning av proposilionen 1974:178 med förslag lill lag om ändring i lagen (1919:240) om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhel jämie molioner

Nr 60 i anledning av proposilionen 1974:183 om ökning av garantin för exportkredit

§ 17 Anmäldes och bordlades molionen nr 2015 av herrar Arne Geijer i Slockholm och Träff \ anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:187 med förslag lill lag om ändring i kommunalskallelagen (1928:370).

210

§ 18 Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades all följande enkla frägor denna dag framsiällts, nämligen av

Nr 395 Herr Håkansson i Rönneberga (c) till herr kommunminislern om ålgärder för bällre information och upplysning om brandförsvaret: Vilka ålgärder har vidlagits i anledning av riksdagens skrivelse lill Kungl. Maj:l 1973:36 med anmälan av bifall lill vad civiluiskoliei anfört i betänkandel 1973:3 angående bällre information och upplysning om brandförsvaret?

Nr 396 Herr Romanus (fp) lill herr socialminislern om åtgärder mol för- Nr 137

säljning av mindre lämpliga läkemedel:                               Fredagen den

Vad tänker socialminislern göra för atl motverka all försäljningen 6 december 1974

ökar av sådana läkemedel som socialslyrelsens läkemedelsinforma-________ __

lionskommitté anser mindre lämpliga?

§ 19 Kammaren åtskildes kl.  13.37.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert