Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1974:136

Torsdagen den 5 december

Kl. 10.00

§ 1 Justerades protokollet för den 27 november,

§ 2 Om förhandlingar med Sydkorea angående adoptivbarn

Herr socialministern ^ASPLING erhöll ordet för att besvara herr Jonassons (c) i kammarens protokoll för den 28 november intagna fråga, nr 381, och anförde:

Herr talman! Herr Jonasson har frågat mig om jag är beredd alt lämna en redogörelse för orsakerna titt all Sydkorea ^beslulat all stoppa överförandet av adoptivbarn till Sverige ^oclj om jag har för ^avsiki ^atl försöka få ^lill stånd förhandlingar med Sydkorea för att få en ändring i deras beslut.

^Socialslyrelsens nämnd för internationella adoptionsfrågor - NIA - har ^enligl sin instruktion titt uppgift all på lämpligt ^säll ^undertätta adoption i Sverige av utländska barn. Nämnden skatt bl. a. ^särskill följa den internationella ^ulvecklingen på området och därvid samla information om ^möjlighelerna till adoption av utländska barn samt förhandla med myndigheter och organisationer i andra länder om avtal på området.

Socialstyrelsen har sedan 1966 en överenskommelse om adoption av barn med en ^halvstallig organisation i Republiken Korea, Sydkorea, som samarbetar med landets ^hälso- och ^socialminislerium.

Med anledning av uppgifter i vissa tidningar att överförandel av adoptivbarn från Republiken Korea titt Sverige skutte upphöra ^efler nyår har ordföranden i NIA ^sökl inhämta närmare upplysningar. Det har framkommit ^atl det koreanska ^hälso- och ^socialminisieriel, pä ^generalkon-^sutaiels i Seoul förfrågan, uppgivit att något beslut om att från nyår upphöra med adoptionerna titt Sverige inte fattats.

Det kan nämnas ^atl ^represenlanler för NIA ^lidigare i år vid tvä tillfällen vid besök i Republiken Korea fört diskussioner med ministeriet. Del har därvid framgått alt man där räknar med ^atl i långsam takt minska ^anlalel adoptioner titt utlandet för all så småningom upphöra med verksamheten.

^Enligl vad jag inhämtat kommer NIA även i fortsättningen ^atl noga följa händelseutvecklingen i frågan och ^atl vidta de ^ålgärder som kan behövas.

Torsdagen den 5 december 1974

Om förhandlingar med Sydkorea angående adoptivbarn

Herr JONASSON (c):

Herr talman! Jag ber alt få tacka ^socialminislern för svaret som jag betecknar som mycket upplysande. När massmedia förra veckan gav beskedel alt överförandel av ^adop-

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Ang. tidpunkten för .förslag med anledning av 1968 års barnstugeutrednings betänkande Barns fritid

livbarn från Sydkorea titt Sverige skutte stoppas väckte del bestörtning på många håll. Del är många människor i vårt land som har stått i kö för all få ta hand om föräldralösa barn. Man uppgav i del här meddelandet all orsakerna ^lill Sydkoreas beslut skulle vara all skilsmässor och dylikt äventyrade barnens ^exislens. ^Enligl min uppfattning har del i de allra flesta fall gått myckel bra med adoptionerna. Men del är klart all ingenting är mera ^vallenlätl än all del kan bli ^någol misslyckande. Jag tror all dessa är få, och del får väl då bli samhällets sak all ingripa på samma ^säll som i andra fall. All utan vidare sätta stopp för de här överföringarna skulle ju vara ganska drastiskt.

Jag är synnerligen tacksam för all ^socialminislern nu har undersökt frågan och meddelat hur det verkligen ligger ^lill. ^Någol beslut ^atl upphöra med adoptionerna titt Sverige-vid ^nyårsskiftd föreligger inte - del var ^ell klart besked. Först på ^sikl kan ^ell stopp bli aktuellt.

^Socialmini^slern meddelade all NIA kommer all följa ^händelseulveck-^lingen. Jag tycker all del också var ett bra besked. Jag hoppas ^atl NIA skall få framgång i ^della ^arbeie.

Jag lackar än en gäng för ^elt bra svar.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 Ang. tidpunkten för förslag med anledning av 1968 års barnstugeutrednings betänkande Barns fritid

Herr ^socialminislern ^ASPLING erhöll ^ordel för all besvara fru Sundbergs ^(m) i kammarens ^proiokoll för den 29 november ^iniagna fråga, nr 386, och anförde:

Herr ^lalman! Fru Sundberg har ^frågal mig när förslag med anledning av ^barnstugeulredningens ^bdänkande Barns frilid kan förväntas.

^Betänkandel överlämnades av ^barnslugeulredningen i juni 1974 och ^remiiierades då ^lill ^ell ^siort ^anlal remissinstanser. Remisstiden sattes ursprungligen ^lill den 15 oktober 1974 men har sedermera ^föriängls ^lill den 29 november 1974. Remissbehandlingen av utredningens belänkande har således nyligen ^avslulals och beredningen av hithörande frågor pågår för närvarande inom ^socialdepartemenlel.

Fru SUNDBERG ^(m):

Herr ^lalman! Jag skall be alt få lacka ^socialminislern för ^svarel, som kanske ^egeniligen ^inie var ^någol svar på min fråga. Del finns ^ålskilliga som förvarnar sig all förstag skall läggas fram med anledning av Barns frilid, ^barnstugeulredningens betänkande. Socialutskottet har i ^ell uttalande, som riksdagen anslöt sig ^lill här i kammaren i förra veckan, ^underslrukil angelägenheten av all förslag rörande fritidshems- och övrig fritidsverksamhet snarast föreläggs riksdagen.

Dessutom hade ^ell svar från ^socialminislern varit av ^slörsla ^inlresse

för alla dem som nu under ytterligare fem månader kommer all ägna sig åt ^SlA:s belänkande. Man kan kanske, ulan ^atl använda överord, påstå ^atl del är ^lilel befängt all två stora statliga utredningar under var sill departement parallellt ^ulreder ^rnöjlighden all erbjuda barn och ungdomar meningsfull sysselsättning och omvårdnad under deras frilid.

De slutgiltiga förslagen från de båda utredningarna stämmer inte överens ^annal än på ^ell fåtal enskilda ^punkler. ^Mesl markant är ^nalurtiglvis skillnaden när del gäller frågan var huvudmannaskapet skatt ligga. Det här är givelvis ^ingeniing ^atl lasta vare sig ^socialminislern eller ^barn^slugeulredningen för. Direktiven skrevs redan 1968, och förslagen i betänkandet Barns fritid är enligt min uppfattning vät övertänkta och präglade av en realistisk syn på samhällets skyldighet till ^omsorgsverksamhel. Men förslagen ^koniraslerar ^mol förslagen i SIA. Och om nu ^socialmi^nislern ^inie kan tala om när förslag med anledning av ^barnstugeulred^ningens betänkande kommer all läggas fram är del av största ^belydelse för det fortsatta remissarbetet med SIA. Det är inte alls ovanligt au man när ^remissliden för en ^slatlig utredning gått ut får besked från ^de^parlemeniei all en ^proposiiion kan ^vänias bli framlagd vid en viss ^lid^punkl, inom kanske dl halvår etter ^elt år.

1 del här fallet kan ^lydligen ^socialminislern inte ge ^någol besked, och jag vill återigen återkomma till remissbehandlingen av SIA. En klar deklaration från socialministern att förstag skulle komma att framläggas enligt ^barnstugeulredningens förslag skutte nämligen i mycket hög grad påverka det ^arbeie som bedrivs av ^remissinslanserna som sysslar med ^SIA-ulredningen.

Därför vill jag ställa en annan fråga till ^socialminislern: Beror ^della all besked ^inie kan ges på all ^eu ^samarbele planeras mellan ^socialmi^nislern och ^skolminislern etter är ^SIA-förslagen så betydelsefulla all ^barn^stugeulredningens betänkande faller undan ^hell och ^hållel? Och den ^in^lressanla frågan är ^nalurtigtvis nu för mig: Kan vi över huvud taget förvänta oss en proposition?

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Ang. tidpunkten för förslag med anledning av 1968 års barnstugeutrednings betänkande Barns fritid

Herr socialministern ^ASPLING:

Herr ^lalman! ^Barnstugeulredningens belänkande är viktigt, bl. a. därför all det ger ^underiag för en fortsatt snabb ^ulbyggnad av omsorgerna för de barn i de lägre skolåldrarna vars föräldrar förvärvsarbetar. Vid sidan av ^della finns i betänkandet vissa förstag som har samband med de förslag som förts fram av ^SIA-utredningen.

När del gäller dessa senare förstag kommer givetvis - tål mig ^un^derslryka del - i sedvanlig ordning social- och utbildningsdepartementen alt i ^proposilionsarbeiet la hänsyn ^lill båda de föreliggande förslagen. Del kan jag lugna fru Sundberg med.

Fru SUNDBERG ^(m):

Herr ^lalman! Jag vitt lacka socialministern för detta förtydligande, ty del innebär i alla händelser att ett förslag kommer all läggas fram med

Nr 136 anledning av barnstugeutredningens betänkande.

Torsda^g^en den ^"^'^^^^^ ^^'" ^^^^^■^"^■^^^^^ instämma i socialministerns uppfattning ^atl del är ^vä-

^5^ decemb^er 1974 ^senltigl all vi får en verksamhet som kan hjälpa till med barnomsorgen.

_______________ Men ^samlidigl uppslår den ^någol underliga situationen ^atl två ^parta-

^Ang. omhänderta- ^menlariska utredningar har ^kommii fram titt två helt skilda uppfattningar.

gande av barn enligt När regeringen lägger fram en ^proposiiion, som väl ^kommerall utgöra

barnavårdslagen en kompromiss mellan dessa två utredningar, har denna ^proposiiion
egentligen inte förankring i någon av de tvä utredningarna.

Överläggningen var härmed ^sluiad.

§ 4 Ang. omhändertagande av barn enligt barnavårdslagen

Herr ^socialminislern ^ASPLING erhöll ordet för all besvara herr Åkerlinds ^(m) i kammarens protokoll för den 29 november ^iniagna fråga, nr 387, och anförde:

Herr ^talm^ein! Herr ^Åkertind har ^frågal mig om jag anser au de uppseendeväckande omhändertaganden av barn som skett på senare tid står i ^överensslämmelse med barnavårdslagens tillämpningsföreskrifter.

Barnavård^snämnden har under vissa ^förulsäliningar som anges i barnavårdstagen att omhänderta barn för ^samhällsvärd. Barn kan också las om hand för utredning. Om man inte kan vänta på att barnavårdsnämnden hinner sammanträda, får nämndens ordförande ^beslula om omhändertagande. ^Della ^beslui gäller titts nämnden prövar ^ärendel. Beslut om omhänderta^gande skatt delges ^barnei självt, om del fyllt 15 år, och föräldrarna. Om de som delges beslutet inte samtycker ^lill omhändertagandet skall beslutet prövas av länsrätten. Länsrättens beslut kan överklagas ^lill k^ammarrätten. Barnavårdsnämnden verkställer själv genom sina ^f^iänstemän beslut om omhändertagande men har också möjlighet ^atl få hjälp av polisen när det är ^nödvändigl.

Barnavårdsnämndens ^verksamhel står under tillsyn av ^länsslyrelsen. Om ^någol missförhållande visar sig när del gäller en barnavårdsnämnds verksamhet ^skall länsstyrelsen ^vidla ^ålgärder för all ^rälla ^lill det. ^Bar-^navårdsverk^samheten i heta riket följs av socialstyrelsen som genom råd och anvisningar verkar för all den ordnas och utvecklas ändamålsenligt. Slutligen vill jag påpeka ^atl JO självmant etter ^efler anmälan granskar fall som gäller barnavårdsnämndernas ^verksamhel.

Som framgår av min redogörelse innehåller barnavårdslagen regler som i olika avseenden ger ^garanlier för rättssäkerheten vid omhändertagande av barn enligt barnavårdstagen.

Hen ÅKERLIND ^(m):

Herr latman! Jag tackar ^socialminislern för ^svarel på min enkla fråga. ^Svarel är en redovisning av principerna för den formella handläggningen. Min fråga är emellertid föranledd av ^atl det då och då förekommer om-

^händeriagande av barn under ganska uppseendeväckande former. ^Ell par exempel i år är dels omhändertagandet av ^ell nyfött barn på ^ell sjukhus i Småland - där beskedet ^lydligen kom som en fullständig överraskning för modern ^-, dels dt fall helt nyligen i Stockholm där barnavårdsnämndens representanter på slående ^fol ^beslämde sig för all omhänderta ^ire barn men där ett av barnen lyckades smita i väg och därmed undgick alt bli omhändertaget.

Jag är fullt på det klara med ^atl del ofta kan vara fråga om myckel svåra bedömningar och alt ^nalurliglvis misslag kan begås av vem del vara må. Men vad jag reagerar ^mol i de fall som jag här berört är, all man gått fram på ^ell så hårdhänt - ^närmasl ^bruiali - ^säll. Även i de fall där hemförhållandena är ^förfäriiga för barnen kanske föräldrarna älskar sina barn och barnen sina föräldrar lika mycket som i andra familjer.

Barnavårdsnämnderna skatt ju i förslå hand försöka ^åsladkomma ^för^bäiiringar genom förebyggande ^hjälpålgärder innefattande råd och ^slöd, föreskrifter rörande levnadsförhållanden etc. och därvid försöka vinna de anhörigas medverkan. För att vinna denna medverkan fordras ^atl del kan utvecklas ^ell förtroende mellan familjen i fråga och representanterna för barnavårdsnämnden. Det ställer ^enligl min mening ^siora krav på den personal inom barnavårdsnämnderna som skall handlägga ärenden av det här slaget. De ^måsle ^i. ex. ha lämplig ålder och god erfarenhet, äga förmåga all sälla sig in i andras problem, vara förtroendeingivande och ha utbildning för uppgiften.

Jag vilt fråga om ^socialminislern anser all del ^mol den angivna bakgrunden är anledning ^atl ställa större krav på handläggande personal bl. a. i de avseenden jag nu ^nämnl. Vinner man de anhörigas medverkan kan man också ha större möjligheter att ta hänsyn titt barnens egna önskemål, om de förstår vad saken gäller, även om de inte uppnått 15 års ålder. Om ^ell förtroendefullt samarbete kommer till stånd, kan ^sä^keriigen problemen lösas ulan ^atl oskyldiga barn skatt behöva jagas av polis.

Barnavårdsnämnderna har det ^na^turiigtvis inte så tält. t många falt blir de också anklagade ^föratt ingripa för sent och för halvhjärtat samtidigt som omhändertaganden av det slag jag här berört väcker stort uppseende.

Oskyldiga barn ^måsle - del är vi vät alla överens om - skyddas från skadliga miljöer, men ^varie tvångsingripande med chockade föräldrar och förtvivlade barn ^måsle ^belraklas som ett ^nedertag för samhället. Omhändertaganden borde, även om de ^måsle ske ^ivångsvis, kunna göras i mindre ^uppsliiande och uppseendeväckande former.

Varje ^ålgärd ^måsle ^vidias, anser jag, som kan vara ^lill barnels ^bäsla, men ^dei kan ^slarki ^ifrågasällas om det är till någons bästa när omhändertaganden sker under former som skapar smärtsamma och kanske outplånliga minnen hos alla inblandade.

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Ang. omhändertagande av barn enligt barnavårdslagen

Herr ^socialminislern ^ASPLING:

Herr talmän! Som herr ^Åkeriind vet är jag förhindrad ^atl yttra mig

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Om vidgade möjligheter att använda taxi för färdtjänst för handikappade

rörande enskilda fall här i riksdagen.

Jag har i mitt svar givit herr ^Åkeriind en redogörelse för de ^garanlier som vi har ^mol en oriktig ^lillämpning av barnavårdslagens ^beslämmelser om omhändertagande. Del är min uppfattning all barnavårdsnämnderna i ^allmänhel sköter dessa ofta myckel ömtåliga och ^grannlaga uppgifter på ^ell ^rikligl ^säll.

Hen ÅKERLIND ^(m):

Herr ^lalman! Jag är överens med ^socialminislern om ^atl barnavårdsnämnderna ^/^ allmänhet sköter de här uppgifterna på ^ell myckel bra ^säll, men del är ^nalurtigtvis de fatt där nämnderna inte lyckas göra del som man måste fästa uppmärksamheten på.

Jag ^slällde en följdfråga ^lill ^socialminislern, om del finns anledning all lilla på vad del är för personal som handlägger dessa ärenden och vad de har för ^kvalifikalioner i olika avseenden för all få ^elt ^förlroendefulll ^samarbele med familjerna och kunna lösa de här problemen på ^eu smidigare och för alla parter ^rikligl ^säu. Jag hoppas all ^socialminislern ^slu-^derar den saken ^lilet grand i fortsättningen.

Herr socialministern ^ASPLING:

Herr talman! Jag är övertygad om ^atl barnavårdsnämnderna när det gäller personalfrågorna på del här ^arbelsfälld i hög grad medverkar titt all förhållandena är de allra ^bäsla. De är ^säkeriigen ^medvelna om de krav och fo^rdringar som föreligger.

^Överiäggningen var härmed ^sluiad.

§ 5 Om vidgade möjligheter att använda taxi för färdtjänst för handikapp^ade

Herr kommunikationsministern ^NORLING erhöll ^ordel för all besvara herr ^Rämgårds (c) i kammarens protokoll för den 20 november intagna fråga, nr 364, ^lill herr ^socialminislern, och anförde:

Herr talman! Herr ^Rämgård har frågat ^socialminislern om några ^ål^gärder planeras för all, ^mol bakgrund av au ^körkorisreformen träder i kraft den 1 januari 1975, underlätta för kommunerna all ^forlsällningsvis använda ^laxi för ^färdfiänst för handikappade och förande av ^färdfiänsl-^buss. Frågan har överlämnats ^lill mig för besvarande.

Den första etappen av den körkortsreform med differentierade förarbevis som statsmakterna har beslutat inleds den 1 januari 1975. ^Della innebär bl. a. ^atl särskild behörighe^t^ fr. o. ^m. nämnda datum krävs för ^räll all föra buss, dvs. bit som är inrättad för flera än åtta personer ^ulöver föraren. Däremot inverkar reformen inte på behörigheten att föra personbil.

^Rikllinjerna för ^körkorisreformen ^faslslälldes redan genom riksdagens

godkännande av ^proposiiion 1967:55, som grundade sig på ^bilförarui-^redningens betänkande. Ställningstagandena gällde bl. a. differentiering av förarbevisen med hänsyn till fordonens beskaffenhet. Del förordades bl. a. all särskild behörighet skulle krävas för rätt att föra buss. När del gällde införandet av de nya bestämmelserna uttalade departementschefen i ^proposilionen att vissa närmare angivna frågor borde ^klariäggas innan den exakta ^lidpunkien för ^körkorisreformen ^faslslälldes. Det var enligt departementschefens mening av vikt att det så snart som möjligt blev ^klarl vilka bestämmelser som skulle gälla så ^atl alla berörda fick tillräcklig tid för förberedelser.

I principbetänkandet ^(SOU 1970:26) Körkort och ^körkortsregisirering tade ^körkorlsuiredningen fram förslag i olika frågor som gällde den ^be^slulade ^körkorisreformen.

^Pågrundval av betänkandet lämnade ^Kungl. ^Maj:l i ^proposiiion 1971:65 en ^ulföriig redovisning för det nya differentierade ^körkorissysiemet liksom för lidsplaner och ^rikitinjer i ^övrigl i fråga om övergången till ^della syslem. Del nya ^behörigheiskravei i fråga om bussar borde ^enligl de i propositionen angivna riktpunkterna gälla fr. o. ^m. år 1974. Riksdagen godtog propositionen.

Sedan ^körkorlsuiredningen hade ^uiarbeial ^delaljförslag ^lill genomförande av ^körkorisreformen, ^ulfärdade ^Kungl. ^Maj:l i slutet av 1972 ^för-^fallningsbeslämmelserna. Därvid ^besiämdes bl. a. all ^kravei på särskild ^bussbehörighei skulle gälla fr. o. ^m. den 1 januari 1975, alliså ^ell år senare än vad som ^föruisalls i den ^lidigare tidsplanen.

Sammanfattningsvis kan alltså konstaleras alt ^körkorisreformen har ^beslulals i myckel god lid innan de nya ^beslämmelserna om ^förarbe-^hörighden börjar ^lillämpas. Härmed ^lorde envar ha fåll ^möjlighei all med hänsyn ^lill ^iransporlbehov och andra ^omsländigheler ^vidla de ^ål^gärder som behövs med anledning av reformen. ^Övergångsliden från del all ^förfaliningarna ^uifärdades har varit så lång som två år.

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Om vidgade möjligheter att använda taxiför färdtjänst för handikappade

Hen ^RÄMGÅRD (c):

Herr talman! Jag lackar ^kommunikalionsminislern för ^svarel på min enkla fråga.

Som framgår av ^svarel kommer de nya ^behörighdskraven all införas ^dappvis med början den 1 januari 1975. Från ^della datum krävs bl. a. alt förare av buss har behörighet motsvarande körkort av klass ^AB:DE eller högre.

För all en ^laxiförare efter den 1 januari skall få köra handikappbuss fordras alltså att han har behörighet av klass ^AB:DE. Många av dem som sökt med högre behörighet har fåll eller kommer all få avslag, beroende på all ^irafiksäkerhelsverkel ^inie anser deras ^körvana ^litlräcklig. Av dessa kommer med ^säkerhei flera ^atl besvära sig över ^irafiksäker^heisverkels beslut i högre instans - kammarrätten eller regeringsrätten. Hur kommer ^irafiksäkerhetsverket all göra under liden med dessa som har överklagat? Beviljas de dispens eller får de ^hell avslå från denna

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Om vidgade möjligheter att använda taxiför fördtjänst för handikappade

^körning under ^överktagningsiiden?

En ^slor grupp bland dem som fält sina ansökningar avslagna utgörs av personal vid skolor, sjukvårdsinrättningar och liknande ^inslilulioner som kört Volkswagenbussar och även handikappbussar. Som jag redan nämnt körs handikappbussar också av ^laxiförare. ^Votkswagenbussen har ofta av ^skatlemässiga skäl ^lypregistrerats som buss trots ^atl den egentligen skulle hänföras till gruppen personbilar.

Enligt ^iranksäkerheisverket har hittills tillämpats ^relalivi stränga regler för ^omktassificering av sådan fordon; del har t. ex. inte räckt all en etter ett par sittplatser tagits bort.

För all möjliggöra för dessa ^körkorlsinnehavare all även i ^forlsäii-^ningen köra samma fordon avser ^irafiksäkerhelsverkel all söka få ^lill ^slånd mildare ^omklassificeringsregler.

Nu är del emellertid så att den typ av handikappbussar som de ^fiesta kommuner använder är något större och högre än ^lypen Volkswagenbussar, ^della för all man smidigt skall få in rullstolsbundna passagerare. Det skulle även i det här fallet vara nödvändigt ^atl få till ^slånd en om-klassificerin^g^ av dessa fordon så alt taxiförarna även i fortsättningen kan köra dem.

Kommunerna står nu inför den situationen ^atl man frän och med den t januari för handikappade som är tvungna all ^anlila handikappbuss inte kan hålla den service som är organiserad med ^laxi.

Jag vill då ^yllerligare fråga ^kommunikalionsminislern: Kan man ^inie länka sig all ^irafiksäkerhelsverkel ^ulfärdar mildare ^omklassificeringsreg^ler även för dessa fordon och all del i ^övrigl sker en översyn av ^laglexlen som gäller de här fallen?

Herr ^kommunikalionsminislern ^NORLING:

Herr ^lalman! Jag vill upprepa vad jag sade i ^mill förslå svar, all del nu är två år sedan författningarna utfärdades. Del bör ^attlså ha varit möjligt för ^alla, inklusive de sociala myndigheterna, ^atl också la del av de nya behörighetskrav som skall gälla.

I den omfattande informationsverksamhet som ^hag ägt rum sedan ^kör^korisreformen antogs har broschyrer utdelats i olika sammanhang. Man har ^säni ^dern bl. a. titt samtliga ^körkorlsinnehavare i landet. Bara det exemplet visar an här knappast kan påslås all någon ^brisi har ^förefunniis i fråga om all informera om de nya ^behörigheiskrav som kommer ^atl gälla.

Nu menar herr ^Rämgård ^atl ^informalionen i all ära - del kan ändå uppslå bekymmer vid årsskiftet med den här formen av ^färdfiänst. Jag vill då erinra om all skulle del finnas ^ell eller rem av ^fiera fall där man av någon särskild anledning är i den ^siluaiionen all behörig förare saknas, så finns del en ^dispensbesiämmetse i 136 § ^körkorlskungörelsen. För all dispens från de här kraven skatt kunna meddelas fordras del au synnerliga skäl föreligger och ^atl fara för ^irafiksäkerhelen ^inie uppstår. Med ^slöd av den bestämmelsen kan givetvis ^behovel av individuella

dispenser prövas, t. ex. om viss tidsfrist behövs för all man skall kunna utbilda förare för den kompetens som krävs ^enligl ^sialsmaklernas beslut. Sådana dispenser ges ju, som herr ^Rämgård också nämnde, av ^trafik^säkerhelsverkel.

Jag utgår frän att de problem som herr ^Rämgård här har aktualiserat skall kunna lösas på ^ell ^posilivl sätt med vad jag sagt. Om det skulle bli bekymmer på det område som herr ^Rämgård speciellt ^lalar om, kommer jag ^atl vara den ^försie som är beredd alt undersöka vilka möjligheter vi har ^atl med ^slöd av 136 § ^körkorlskungörelsen se ^lill ^atl inga särskilda svårigheter skall uppslå för denna ^verksamhel.

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Ang. projekteringen av ostkustbanan Härnösand-Umeå

Hen ^RÄMGÅRD (c):

Herr ^lalman! Jag tackar kommunikationsministern för det här ^ulla-^landei.

Del är angelägel all påpeka all i den ^färdfiänslorganisalion som mänga kommuner byggt upp ingår taxi som en viktig del. Fördelarna med taxi i ^organisaiionen är all ^laxi i ^allmänhel har en egen ^besiällningscenlral för sin ^verksamhel, och en väl utbyggd ^jour^f^iänst kommer då alt finnas i de flesta kommuner. Med sin ^jour^f^iänst kan taxi ta emot beställningar dygnet om och vid helger klara handikappresor när som helst på dygnet.

En så organiserad ^färd^f^iänst medför också andra fördelar. Kommunerna behöver inte anställa egna förare och annan personal för all motta beställningar och organisera resorna. Många kommuner har också ^skaffai sig de specialutrustade bussar som behövs för de svårast handikappade - rullstolsbundna och andra. En uppgörelse har därvid också träffats mellan taxi och kommunerna om all placera de bussar som körs av taxipersonal pä ^laxislationer.

Del är angeläget ^atl ^verksamheien får fortsätta, för del blir betydligt större ekonomisk ^belaslning på kommunerna om dessa skall skaffa egna förare med den behörighet som fordras i fortsättningen. Vi bör under en övergångstid få dispens för dessa körningar och på ^sikl få andra regler när del gäller fordon av denna typ.

^Övertäggningen var härmed slutad.

§ 6 Ang. projekteringen av ostkustbanan Härnösand-Umeå

Herr kommunikationsministern ^NORLING erhöll ordet ^föratt besvara herr Nilssons i Agnas ^(m) i kammarens protokoll för den 20 november ^iniagna fråga, nr 367, och anförde:

Herr talman! Herr Nilsson i Agnas har ^frågal mig hur långt projekteringen av ^ostkusibanan Härnösand-Umeå har nått.

SJ har på regeringens uppdrag utfört en översiktlig ^uiredning angående ^oslkuslbanans förlängning till Umeå, vilken anmälts för riksdagen i årets

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Ang. projekteringen av ostkustbanan Härnösand-Umeå

^slalsverksproposition. I ^avvaklan på ^resultalel av pågående regional trafikplanering var jag inte då beredd ^atl ta ^slällning ^lill projektet.

Frågan kommer att övervägas i samband med den nu föreslående utvärderingen av de regionala trafikplanerna.

Hen NILSSON i Agnas ^(m):

Herr ^lalman! Jag lackar ^kommunikalionsminislern för ^svarel.

Vi hade fåll uppgiften all i oktober månad i år skulle del komma ^elt besked i ^.^jrendet, och när jag nu ställde min fråga i slutet av november kände jag en viss otålighet. Jag menar all ^ulbyggnaden av ^ostkusibanan kanske är den viktigaste av alla åtgärder för Norrtands framtida utveckling ^lill jämställdhet med riket i övrigt - åtminstone en av de allra viktigaste.

Det underliga är alt frågan är behandlad och utredd så många gånger ända sedan 1945, när ^molioner i saken bifölls av riksdagen - sedan blev del andra tider; annan ^irafik kom i förgrunden. Men 1971 väcktes en fy^rparii^moiion av herr Hedlund ^m. fl. och en annan ^moiion av herr ^Win^berg ^m. ^fi., i vilka yrkades all riksdagen hos ^Kungl. ^Maj:t skulle begära ^uiredning om ^ostkusibanan. ^Ulskollet tillstyrkte motionerna och kammaren följde utskottet.

Jag finner all SJ har gjort ^ulredningen - som också redovisades i ^slals^verkspropositionen i är - redan i juni 1973. Del gäller alltså ^oslkuslbanans ^föriängning ^lill Umeå.

1 år väcktes nya ^molioner i frågan, som man kan säga ^atl riksdagen biföll, och nu förklarar herr ^Noriing all han vid framläggandet av årets ^Slalsverksproposition inte var beredd ^atl la ^slällning ^lill projektet. Det kan jag på ^:^;äil och vis förstå. Men jag vill samtidigt betona all om herr ^Noriing kan göra ^någol; så bör han göra del snabbi. Transporterna på ^siambanan har under åren 1950-1970 ^fördubblals, och man ^iror all taket för ^utnyujandekapacitelen där kommer att vara nått inom 10-15 år.

Då finns ^Eilternalivet dubbelspår, men del ^lycker jag det vore fel att välja. Återstår alltså en ^förtängning av ^ostkusibanan. Nyttan med en sådan förlän^gning är odiskutabel. Näringsliv, länsstyrelser och andra har ^ställl sig positiva till en sådan utbyggnad. När man utredde frågan 1947 kom man fram titt att ^kosinaderna för en ^föriängning då skulle ha blivit ,53,9 miljoner kronor, och 1973 beräknades ^kosinaderna till 870 miljoner. Då blir man ju ängslig för ^kosinaderna i framliden, om ^ulbyggnaden dröjer länge.

Vidare tror jag all ^behovel av sysselsättning i ^Norriand förutsätter ^atl banan byggs ^ul. Kraftverksbyggena där uppe är i stort sett redan klara, och vi har kanske också all ^vänla en nedgång i ^konjunkiuren. Delta är ^kommunikalionsminislern ^hell säkert ^medveien om.

Jag lackar för den upplysning som kommunikationsministern nu har ^lämnal och ^emoiser ^näsla års ^slalsverksproposition med ^inlresse.

^Överiäggningen var härmed ^sluiad.

§ 7 Om utbyggnad eller upprustning av Göta kanal

Nr 136

Herr ^kommunikalionsminislern ^NORLING erhöll ^ordel för alt besvara herr Franzéns ^(s) i kammarens protokoll för den 26 november ^iniagna fråga, nr 372, och anförde:

Herr ^lalman! Herr Franzén har frågat mig när ^ulredningen om Göta kanals ^ulbyggnad alternativt upprustning beräknas bli färdig och när proposition i ^ärendel väntas bli förelagd riksdagen.

Utredningsmannen kommer ^enligl uppgift all avlämna sill belänkande under februari månad 1975. Sedan betänkandet ^remissbehandlais avser jag att föreslå regeringen att förelägga riksdagen ^proposiiion i frågan.

Torsdagen den 5 december 1974

Om utbyggnad eller upprustning av Göta kanal

Hen FRANZÉN ^(s):

Herr ^lalman! Jag ber all få lacka ^kommunikalionsminislern för ^svarel på min fråga.

Skälet^,^ till att jag framställde frågan är den oro man möter bland människor som är ^iniresserade och beroende av alt få besked om hur långt utredningsarbetet rörande ^ulbyggnaden av Göta kanals ^väslgöladet har fortskridit.

Vi har alltsedan 1969 varje år i riksdagen resonerat om ^della projekt, och varje gång har del ^resulleral i beslut om nya, kompletterande utredningar. De få minuter vi har på oss i dag ger ju inte ^ulrymme för kommentarer i sakfrågan. Det får vi väl återkomma till så småningom när del har ^lagls fram en ^proposiiion i ^ärendel. Vi har ju heller inte ^lidigare varit särskilt överens om de faktorer som tatar för en ^ulbyggnad av den ^akluella kanalleden. Vi får vät se vad den ^senasle ^ulredningen - som jag hoppas blir den sista - kan komma fram till för resultat. Efter denna, som jag hoppas, sista ^kanatutredning bör väl alla fakta ha kommit fram, så att del finns undertag för ^elt beslut i frågan, helst sä snart som möjligt. Någon ^ytteriigare ^ulredningsomgång får del inte bli ^lal om, framför ^alll av den orsaken alt vi inte kan ^skjula denna fråga längre framåt i liden. All del har dröjt så länge är egentligen riksdagens eget fel, som har beslutat all skicka utredningsuppdraget vidare undan för undan. ^Dd kan man givelvis inte lasta kommunikationsministern för.

Något ^nedtäggningsallernaliv finns inte längre, och det är i och för sig bra. Men ^utbyggnadsaliernativel måste vi nu få ett besked om, och enligt kommunikationsministerns svar får vi ju också det någon gång i februari månad. ^Därulöver är del angelägel all så fort som möjligt klara ^ul ägarförhållandena och vem som i framliden över huvud laget skatt ägna sig ål och driva ^kanalverksamhden, ^detla oavsett om vi beslutar om utbyggnad etter upprustning.

Jag tycker alt det vore bra om vi samtidigt kunde få till stånd ^elt provisorium för all klara av de ekonomiska problem som kanalledningen för närvarande har - det går inte alt komma ifrån. Helst skulle ^detla ske före ^seglalionsperiodens början i vår. - Jag begär inte all ^kommu^nikalionsminislern nu skatt vara beredd alt kommentera etter ge besked om den saken.

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Ang. förbudet mot att framföra cykel utan ^Ivkta

Avslutningsvis skulle jag vilja framhålla all det är bra ^atl frågan kommer ^ul på ^i^^emiss så au den blir ^ordenlligi genomlyst en gång ^lill.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Ang. ^förbudet mot att framföra cykel utan lykta

Herr kommunikationsministern ^NORLING erhöll ^ordel för alt besvara herr ^Wachlr^neisiers i ^Slaffanstorp ^(m) i kammarens protokoll för den 27 november ^iniagna fråga, nr 374, till ^herrjustitieminislern, och anförde:

Herr ^lalman! Herr ^Wachlmeisler i ^Slaffanstorp har ^frågal ^jusiiliemi^nisiern om han, mot bakgrund av omfattande kritik och svårigheter all kontrollera lagens efterlevande, är beredd föreslå sådan ändring i fordonskungör^elsen all cykel ^inie behöver vara försedd med lykta vid ^cyk-^ling på dag^en. Frågan har ^överiämnats till mig för besvarande.

^Enligl 30 § ^fordonskungöretsen skall cykel vid ^cykling vara utrustad med bl. a. lykta framtill och ^baklill och med ^refiexanordning baktill. Till utgången av april 1974 gällde detta ^endasi vid ^cykling under mörker.

Jag har redan ^lidigare i år besvarat frågor i riksdagen rörande denna ^beslämmelse. Därvid upplyste jag alt bestämmelsen grundar sig på en framställnin^g^ av statens trafiksäkerhetsråd. Bakgrunden titt framställningen var bl. a. en undersökning av hur föreskrifterna om cykelbelysning under mörk^er efterlevdes. Därvid kom del fram all det förelåg avsevärda brister i belysningen, särskilt i fråga om cyklar som fördes av barn. ^Tra^fiksäkerheisrådel framhöll alt del allra största antalet cyklar torde vara utrustade m^ed baklykta redan vid inköpet. ^Framtykta och generator däremot får köparen själv anskaffa ^ulanför del för cykeln gällande ^prisel. ^Della medför all ^främsi cyklar som köps ^lill barn inte blir utrustade med dessa anordningar, eftersom man säger sig au barnen sällan använder cyklar under mörker. Rådets undersökning visade alltså del orikliga i dl ^sådani synsätt. I själva ^verkel ^lorde alla cyklar dä och då användas under mörker.

Del var dessa överväganden som låg bakom rådets förslag ^atl belysningsutrustning bör vara en obligatorisk ^slandardulrustning pä alla cyklar. Förslaget ^liltslyrkies vid remissbehandlingen av bl. a. statens ^irafiksä-^kerhetsverk. Cykel- och mopedfrämjandet. Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande och Riksförbundet Hem och skola. Man framhöll därvid ^cykelbetysningens stora ^belydelse för trafiksäkerheten. ^Ell ^vissl behov av undantagsbestämmelser kom dock fram. ^Della har ^lill^godosells i ^irafiksäkerheisverkels ^lillämpningsföreskrifter, där rena tävlingscyklar och sådana barncyklar, som ^närmasl är alt jämställa med ^tekfordon, har undantagils.

Sammanfattningsvis vitt jag konstatera att bakom bestämmelsen tigger ingående överväganden och klara tillstyrkanden frän de ^remissinslanser som har alt tillvarata ^trafiksäkerhelsintressena inte minst då del gäller

barnens ^säkerhei. När det trots ^detla på olika häll har ^uppkommii en debatt om bestämmelsens lämplighet, är jag beredd att ^låla berörda ^myn^digheier och ^organisalioner än en gång få yttra sig i frågan. ^Detla ger oss ^möjligheler all fä en ^uppfallning, om det föreligger en ändrad inställning i fråga om värdet av bestämmelsen med hänsyn ^lill syftet, nämligen ^atl komma ^lill rätta med vissa slag av mörkerolyckor.

Hen ^WACHTMEISTER i ^Slaffanstorp ^(m):

Herr talman! Jag skall be att fä tacka ^kommunikalionsminislern för ^svarel på min fråga.

Jag är medveten om att denna bestämmelse varit uppe titt diskussion i riksdagen ^lidigare, men dä det har förflutit ett halvår sedan den trädde i kraft finns del skäl all ånyo diskutera den.

Förutsättningarna för all en lag skatt ^accepleras av allmänheten är att den uppfyller två krav. Del ena är att den av allmänheten uppfattas som klok och nödvändig och sålunda kan förankras i människors rättsmedvetande. Del andra är all myndigheterna har resurser att se titt alt lagen efterlevs. I annat fall uppstår svårigheter också när del gäller laglydnaden i andra, viktigare ^frägor.

Den tagbestämmelse som säger att man måste ha lykta på cykel även vid färd under dagen uppfyller enligt min ^uppfallning inget av dessa båda krav. Många människor, ^särskill äldre, cyklar bara på dagen, och de tycker ^naturiigtvis att det är orättvist alt de skatt behöva ha lykta, i synnerhet som lyktan ofta ^sfiäts och del därmed blir olagligt för dem att framföra cykeln.

Hur är del då med möjligheterna för polisen att se till att tagen efterlevs? Det har gjorts undersökningar i sex polisdistrikt: i Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Härnösand och Ulricehamn. Därvid har det ^visal sig att från fem av distrikten över huvud taget ingen rapportering har anmälts, och från del sjätte distriktet har summa summarum, under den tid den här lagen varit i kraft, kommit in blott tre rapporteringar. ^Re^sultalel kan naturligtvis förefalla ytterst glädjande, ifall det beror på att svenska folkets laglydnad är så utomordentligt hög, ^atl några ingripanden inte har behövt företas. Men ^beklagligtvis är det förmodligen inte på del viset. De många cyklar här i Stockholm som man ser saknar lykta ger belägg för att det snarare är polisens resurser som inte räcker till för en kontroll.

Tidningen Arbetet ^(s) i Malmö skrev för övrigt för någon lid sedan och undrade var de politiker finns som kan sälla sig på "de byråkrater och teknokrater som kommit på den dumma idén att cyklar ^måsle ha lampa även på dagen".

Dessa byråkrater och teknokrater som Arbetet kritiserar finns i regeringen, och bestulet ^atl ompröva denna fråga är ytterst välbetänkt.

Jag kan också - om nu liden räcker till - citera vad rikspolisstyrelsen har ^skrivii: "Som exempel på vad som avses kan anföras den debatt som uppställ kring skyldigheten all ha cykel försedd med ^tyse även vid

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Ang. förbudet mot att framföra cykel utan lykta

2 Riksdagens protokoll 1974. Nr 136-137

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Ang. förbudet mot att framföra cykel utan lykta

färd i dagsljus. ^Förulom ^atl sådana ^beslämmelser upplevs som irriterande och onödiga kan man ^ania ^atl deras bristande ^eflerievnad ^negalivi påverkar den allmänna taglydnaden också när det gäller mera väsentliga lagregler." Inte mindre än 45 remissinstanser som rikspolisstyrelsen ^frågal har förordat en modifiering av bestämmelserna.

Jag hälsar därför med tillfredsställelse kommunikationsministerns ^upp^fallning all en översyn skall ske.

Herr ^kommunikalionsminislern ^NORLING:

Herr ^lalman! Jagskall inte upprepa de ^argumenl jag har använt i tidigare diskussioner i den här frågan. För mig är en enda sak väsentlig, och del är möjligheten alt rädda barn i trafiken ^lill livet. Del finns inget ^argumenl utöver detta som jag egentligen fäster någon vikt vid. Sedan må det vara ^aldrig så krångligt att köpa cykel, sedan må cykelbelysningar ^sfiälas aldrig så myckel, sedan må den ena etter andra regeln gälla och bestämmelserna må ^efterievas aldrig så titel; ^lill slut finns del för mig ändå kvar bara ett tungt vägande ^argumenl: kan ett enda barn per år räddas i ^detla land genom all ^barnei har lykta på cykeln när sådan ^mäste finnas, dvs. när del är mörkt och ^barnei i fråga cyklar, är ^detla ^ell fullständigt ^lillräckligl ^argumenl för mig för all hur många gånger som ^helsl här i riksdagen gå upp och försvara denna ^beslämmelse!

Men, som ^sagl: nu diskuteras den här regeln, och nu skall jag på ^nyll sända ^ul den på remiss till de instanser som har bett mig införa bestämmelsen - Riksförbundet Hem och Skola, ^NTF, Cykel- och moped-främjandet och andra, som enstämmigt bad om denna regel - och de skall myckel snabbi få yttra sig på nytt. Rikspolisstyrelsen skall också få göra del. Skulle alla dessa nu komma som uppträdda på ^elt snöre och säga alt de ändrat ^uppfallning så skall, herr talman, ^självfallel även jag ^bö^f^ia fundera på om del möjligtvis är ^någol fel på regeln.

Men även ^efter en sådan remissbehandling, och om en ändring skulle ske i anledning därav, kommer jag ändå alllid all känna ^dåligl ^samvele för all ^någol barn kanske skulle omkomma i ^irafiken ^jusl på grund av all del inte hade haft länd ^cykellykla i mörkret.

Hen ^WACHTMEISTER i ^Slaffanstorp ^(m):

Herr ^lalman! Självfallet respekterar jag i hög grad kommunikationsministerns sy^npunkter när han säger all om blott ^ell enda barn kan räddas i ^Irafiken genom en sådan lagstiftning är bestämmelsen motiverad. Men då kan man ^nalurliglvis dra ^ul konsekvenserna in ^absurdum - om t. ex. en bil inte får köra mer än 50 kilometer i timmen någonstans, kan man kanske därigenom också rädda många människoliv. Jag är av den bestämda ^uppfallningen alt denna lag inte är av så ^slor ^belydelse alt den väsentligt påverkar ^irafiksäkerhelen vid färd i mörker.

I milt första anförande hann jag inte utveckla vad rikspolisstyrelsen har sagt, och jag vitt därför ^någol förtydliga del ^avsniliei.

Rikspolisstyrelsen skickade till samtliga länsstyrelser och polisdistrikt

ut förfrågningar rörande lagen och infordrade svar före den 9 ^sepiember i år. Sedan svaren nu ställts samman har det ^visal sig all 45 ^remiss^inslanser har föreslagit att "den primära regeln och ^sanklionsbesläm-^melsen bör modifieras". Av dessa 45 ^förstagslällare var 31 polisdistrikt, 6 länsstyrelser, 4 ^länsirafikgrupper och 4 övriga förslagsställare. Dessa svar visar med all önskvärd tydlighet hur man på polishåll bedömer möjligheten ^atl nu och i framliden kontrollera laglydnaden i denna fråga. Det ger ^yllertigare belägg för all tagen bör ses över. Det är ingen idé all ha en lag vars ^eftertevnad man inte kan kontrollera.

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Ang. bemanningen av vissa Järnvägsstationer

Herr kommunikationsministern ^NORLING:

Herr ^lalman! Jag vill bara ^lill det ^senasle säga all ^ell barns liv til ^syvende ^og ^sidst inte ^fär vara ^avhängigl av om polisen har möjlighet ^atl kontrollera ^atl barn inte cyklar utan lykta i mörkret. Vi kan inte säga att om polisen inte i varje ögonblick kan kontrollera ^della skall vi lämna de oskyddade barnen åt deras öde. Den kopplingen tycker jag hör ^lill del mest omöjliga.

Kan vi genom en i och för sig myckel enkel ^beslämmelse om att cyklar skall vara utrustade med lykta rädda ^ell barn eller en vuxen till livet, då fäster jag^-^ med all respekt för rikspolisstyrelsen och remissvaren - inte stor vikt vid om ett eller annat polisdistrikt anser alt bestämmelsen är onödig på grund av all efterlevnaden av bestämmelsen inte kan kollas. Vad har ^barnei i fråga för glädje av det, herr ^Wachlmeisler?

Hen ^WACHTMEISTER i ^Slaffanstorp ^(m):

Herr ^lalman! Om inte lagen kan kontrolleras mister den all ^belydelse för människor och de kommer inte all la hänsyn titt den. Då kommer också laglydnaden i andra och ^vikligare ^frägor att bli lidande på del, och delta är en betänklig utveckling.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Ang. bemanningen av vissa järnvägsstationer

Herr ^kommunikalionsminislern ^NORLING erhöll ^ordel för all besvara herr Lindahls i Hamburgsund (fp) i kammarens protokoll för den 28 november intagna fråga, nr 382, och anförde:

Herr talman! Herr Lindahl i Hamburgsund har frågat mig om jag anser all del är ^rimligl au bemanningen indrages vid stationer som visar uppåtgående trend och ligger inom stödområde.

^Frågoromdriftförändringar vid järnvägsstationer, däribland indragning av bemanning, avgörs av statens järnvägar. Besluten fallas på distrikts-nivå.

Som jag vid ^ålskilliga tillfällen framhållit kan kommun, som av ^tra-

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Ang. ^frakining av miljöfarliga gifter med ^passagerar-^flygplan

^fikförsörjningsskäl vill behålla oförändrade ^driftförhällanden vid en järnvägsstation, hos regeringen anhålla om prövning av vid ^SJ:s distrikts-enheter ^beslulade indragningar enligt en särskild på riksdagens begäran tillskapad ordning.

Regeringens ställningstaganden i sådana prövningsärenden föregås av en allsidig granskning av i ärendet relevanta ^irafikförsörjningsfrågor.

Herr LINDAHL i Hamburgsund (fp):

Herr latman! Jag tackar statsrådet för svaret pä min fråga.

Anledningen titt ^attjag har ställt frågan är all i mina hemtrakter vill SJ dra in bemanningen på en det stationer med den vanliga motiveringen all de inte ^är lönsamma. Dessa stationer tigger ^emellerlid klart över den i ^budgelen beräknade ^tönsamhelsnivån - genomsnittligt åtminstone 10 procent över denna, och en del stationer tigger ännu bättre titt. ^Dessulom är del här fråga om ^ell stödområde, där järnvägen hör titt de ^lokali^seringspotiiiska faktorer som man kan peka pä. En indragning skulle alltså få starkt negativa konsekvenser.

Del är inte min mening att med statsrådet ta upp en stor ^deball om delta. Jag skutte bara vilja ge några ^yllerligare kommentarer. Jag vet alt delta-i och för sig inte heller är ^slalsrådel ^Noriings sak, men jag hoppas han kan diskutera dem med ^SJ-ledningen någon gäng.

Faktum är all SJ inte gör någonting för alt se över ^arbelsuppgiflerna för bemanningen pä de små stationerna. En ^f^iänstemän pä en ^lilen station får exempelvis inte värva kunder. Han får inte gå ut titt företag och säga att SJ kan ordna deras transporter kanske bättre och billigare än de nu är ordnade. ^Detla skall göras av speciella konsulenter och försäljare i någon centralort i ^någol ^cenlratdisirikl någonslans. En det sådana här uppgifter kunde ulföras på det lokala planet.

Vidare kunde samarbetet mellan ^småstalionerna och ^SJ:s resebyråorganisation vara bättre. Kunde man bygga ^ul och förbättra servicen på ^småstalionerna skulle de kunna utgöra den lilla ortens etter glesbygdens resebyrå ^sorn kunde lämna en ordentlig reseservice, skaffa biljetter osv. Försvinner ^slalionerna så försvinner mycket av denna service. Kan man inte köpa biljetter för längre resor på ^småslationerna är del risk för alt bara lokaltrafiken blir kvar, och då kanske en övergång titt bussresor är del enda som återstår.

^Övertäggningen var härmed slutad.

§ 10 Ang. ^frak^ining av miljöfarliga gifter med ^passagerarfiyg^p^tan

Herr kommunikationsministern ^NORLING erhöll ordet för all besvara herr Lundgrens ^(s) i kammarens protokoll för den 27 november ^iniagna fråga, nr 375, och anförde:

Herr latman! Herr Lundgren har ^frågal mig om jag - med anledning av t. ex. del ^olyckslillbud som häromdagen inträffade på Arlanda - anser det vara olämpligt ^atl bl. a. miljöfarliga gifter får medtagas som ^fiygfrakl i ^passagerarplan och vilka åtgärder som i så fall bör vidtagas för ^atl ändra de nuvarande ^beslämmelserna.

^Flygföreiagens ^inlernalionella ^organisalion - ^lATA - har utfärdat föreskrifter avseende befordran med luftfartyg av ^s. k. ^fariigt gods. Luftfartsverket, som enligt ^tuflfarlskungörelsen ^fär föreskriva särskilda villkor för befordran av sådant gods, har ^faststättt all ^IATA:s föreskrifter skall gälla i Sverige.

En arbetsgrupp inom ^lATA överarbetar fortlöpande föreskrifterna. Vidare har i är en särskild skandinavisk arbetsgrupp med representanter från luftfartsmyndigheterna ^lillsatts med uppgift all se över hanteringen av ^fariigt gods inom den skandinaviska luftfarten och, om del visar sig ^nödvändigl, utarbeta förslag titt ändrade föreskrifter. Härutöver synes några ^ålgärder för närvarande inte behöva vidtagas.

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Ang. ^frak^ining av miljöfarliga gifter med passagerar-flygplan

Hen LUNDGREN ^(s):

Herr ^lalman! När jag den 25 november i morgontidningarna läste om dl ^olyckslillbud dagen före pä Artanda ^flygplals - "Fenol täckte från ^flyglasl" - blev jag upprörd.

Jag har sedan dess bl. a. haft kontakter med ansvariga ^fiänstemän inom brandkåren och ^hätsovårdskonloret i Sigtuna kommun. En rad fakta har ^presenlerals, exempelvis följande:

De fyra behållare del gällde kom från Sydafrika via Italien med ^ell av ^Atilalias ^passagerarflygplan. Behållarna var destinerade titt ^Casco för analys.

På fraktsedlarna var ^innehållel betecknat enbart som kemikalier. På behållarna stod det ^däremol fenol.

Fenol är ett mycket ^fariigt gift. I Svenska brandförsvarsföreningens ^faklaunderiag anges fenol som ^slor eller myckel stor ^hälsofara och ^slor etter myckel stor miljöfara.

Del var fyra ^25-titersbehållare. Enligt bestämmelserna får gifter av denna typ ^endasi transporteras i förpackningar om högst en liter i ^passa^gerarfiygptan. Behållarna var myckel enkla ^ptåiburkar som var rostan-gripna. ^Enligl bestämmelserna skall de ^nalurtigtvis vara i ^goll skick, väl ^liltslutna och inneslutna i containers. Behållarna var inte försedda med de etiketter som ^enligl ^beslämmelserna måste användas.

Sådana här upplysningar är upprörande. Många ^frägor'insiälter sig genast, herr statsråd! Här några:

1^.^ Vilka ^ålgärder vidtas ^mol den part - är del flygbolaget? - som brutit
mot bestämmelserna?

2. Är del verkligen ^nödvändigl ^atl över huvud taget transportera sädana här ^fartiga gifter i ^passagerarflygplan?

3. Är inte den ofullständiga beteckningen "kemikalier" på fraktsedeln också dl brott mot bestämmelserna? Oklara ^varubeskrivningar ökar ju

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Ang. ^frakining av miljöfarliga gifter med ^passagerar^flygplan

riskerna för räddnings- och ^fraktpersonat.

4. Kan inte uppgiften om all kemikalierna skull genomgå en analys vid ^framkomsien vara ^eil ^säu att kringgå ^beslämmelserna om säkerhetsanordningar? Borde inte sädana frakter omgärdas med ^särskill skarpa ^beslämmelser?

5. Finns det några ^garanlier för ^atl del går alt hålla ett normall tryck i ^bagageutrymmei i ^elt ^passagerarflygplan? Om inte, vad händer då med ^tivsfariiga gifter?

Herr talman! Jag tackar ^naturiigtvis ^staisrådel för del första, formellt hett korrekta ^svarel, som jag emellertid hoppas få ^yllerligare utvecklat efter de my^ckel oroande frågor ^somjag nu kompletterat min första fråga med.

Herr ^kommunikalionsminislern ^NORLING:

Herr ^lalman! ^Ulredningen av den på Artanda den 24 november 1974 inträffade händelsen är ännu inte avslutad. Hittills har ^framkommil, som herr Lundgren själv säger, all den ^akluella transporten som utfördes av flygbolaget ^Alitalia började i Johannesburg i Sydafrika och fortsatte, ^efler omlastning i Rom, via Köpenhamn till Arlanda. Godset, som utgjorde ^varuprover, bestod av fenol och ^formatin. Fenolen hade med hänvisning till all den innehöll mindre än 50 ^proceni bensofenol, i enlighet med ^beslämmelserna deklarerats såsom ^s. k. icke farligt gods. ^Formalinei hade, också i ^enlighel med bestämmelserna, deklarerats såsom ^fariigt gods.

En analy^s^ av fenolen utfördes av ^godsmotlagaren och av tullverket. Vissa indikationer lyder pä all ^bensofenolhatlen har överstigit 50 ^proceni, vilket i så fall innebär all även fenolen skutte ha deklarerats såsom ^fariigt gods.

Inom utredningen har ännu inte ^kunnal ^konslaieras om den vid lossningen ^uppfallade ^luklen härrörde frän fenol eller frän formalin. ^Inie heller har del kunnat konstateras om förpackningarna verkligen läckt. Den läkarkontroll som den personal som varit i beröring med lasten omedelbart fick genomgå visar emellertid alt några personskador inte hade ^inträfiäl.

Luftfartsverket avser nu all, när utredningen slutförts, ta upp heta denna fråga med den italienska ^luflfartsmyndigheten. Såsom ^ell svar på herr Lundgrens frågor vill jag upprepa slutmeningen i ^mill ursprungliga svar:

"Vidare har i^'^ år en särskild skandinavisk arbetsgrupp med representanter från luftfartsmyndigheterna ^lillsalls med uppgift ^atl se över hanteringen av farligt gods inom den skandinaviska luftfarten och, om det visar sig ^nödvändigl, ^uiarbela förslag ^lill ändrade föreskrifter."

Hen LUNDGREN ^(s):

Herr ^lalman! Jag lackar ^naturiigtvis för del besked som lämnades i ^slalsrädets första svar om alt ändrade föreskrifter skall utarbetas, om

det visar sig ^nödvändigl. Denna händelse visar för allmänheten pä ^elt ^Ulomordenlligl skakande ^säu all del är nödvändigt med ändrade föreskrifter. I ^varie fall ^måsle man finna former sä ^atl flygföretag inte på något ^säll har en chans ^atl förbigå ^beslämmelserna så som ^uppenbariigen har ^skell i ^della fall.

De uppgifter som jag lämnade i ^mill förslå inlägg kommer ^attlså från brandchefen och hälsovårdsinspektören i den kommun som har au handlägga detta ärende. De har givit entydiga besked ^lill mig.

Jag vill även upplysa om att en av byrådirektörerna, herr Roten, på luftfartsverkels ^cenlralförvaltning av ^liltfältighdernas spel befann sig på Artanda vid ^della ^lillfälle och fotograferade burkarna. Del är värdefullt all ha dessa bilder, då man så småningom i den skandinaviska ^arbels^gruppen på allvar lar itu med problemet.

Till sist vill jag ännu en gäng fråga ^kommunikalionsminislern om del över huvud lagd är ^nödvändigl med transporter av ^fartiga gifter i ^pas^sagerarflygplan. Kan man inte föreskriva all sådana ^iransporler ^endasi får ske med ^fraklplan?

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Ang. nattvardsgång med ^särkalkar

Herr ^kommunikalionsminislern ^NORLING:

Herr ^lalman! Jag tror ^atl det är riktigast, som jag har ^sagl vid ^ell par ^lillfällen här nu, att ^lATA, som är den ^väridsomspännande organisationen, och den skandinaviska ^arbeisgrupp som tillsatts får lämna ^svarel på herr Lundgrens ^senasle fråga.

Överläggningen var härmed ^sluiad.

§ 11 Ang. nattvardsgång med ^särkalkar

Herr kommunministern GUSTAFSSON erhöll ^ordel för all besvara herr Börjessons i Falköping (c) i kammarens protokoll för den 29 november ^iniagna fråga, nr 384, och anförde:

Herr ^lalman! Herr ^Bö^f^iesson i Fatköping har frågat mig om jag anser
all präst i svenska kyrkan skall ha ^räll att vägra förrätta'nattvardsgång
med ^särkalkar. i

Jag anser inte alt ^präsl i svenska kyrkan skall ha sådan ^räll. Jag ^för
^ulsäller därvid all bestämmelserna i kyrkohandboken ^omlhögmässa med
nattvard följs. Enligt dessa bör vid användning av ^särkalkar lämpliga
anordningar på förhand vara vidtagna för ^atl trygga ^ali ^alll tillgår med
^tillböriig värdighet. ^/

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! ^Samlidigl ^somjag lackar ^kommunminislern vill jag ^ullala min ^lillfredsslällelse över det svar som jag har fäll. Anledningen ^lill all jag ^akiualiserat frågan är ^atl en präst vägrat förrätta nattvardsgång med ^särkalkar, trots all kyrkorådet låtit inköpa sådana i akt och mening

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

överlämnande av ^länsskolnämndsut^redningens betänkande till ^SSK-ut^redningen

att de skulle användas vid församlingens gemensamma nattvardsgång. Som skäl till prästens vägran anfördes samvetsbetänkligheter.

Jag skatt inte närmare kommentera ^vederbörandes samvetsbetänkligheter ulan vill ^endasi stå fast att i del fall som jag åsyftade med min fråga fanns det en församlingsmedlem som pä grund av munsjukdom inte gärna med hänsyn titt de övriga ^natlvardsgäsierna kunde ta ^emol nattvarden i ett ^gemensamhetskärl. Jag föreställer mig ^atl denna person anser sig diskriminerad av prästens vägran ^atl förrätta nattvarden med användande av ^särkalkar. Jag skatt inte la upp en ^deball för och ^emol användning av ^särkalkar, men denna vägran ler sig för mig som lekman ^hell horribel. Jag hoppas all del hör titt undantagen all en ^präsl vägrar all förrätta nattvardsgång med ^särkalkar.

Del är av ^principielll ^inlresse, inte ^minsl för kyrkorådet i den aktuella församlingen, all få höra ^kommunminislerns uppfattning i denna fråga, och jag kommer därför all vidarebefordra svaret ^lill nämnda kyrkoråd.

Än en gång lack för svaret.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 12 Överl^ämnande av ^länsskolnämndsutredningens betänkande till ^SSK-utredningen

Föredrogs ^utbildningsutskollets betänkande nr 33 med anledning av motion om ^överiämnande av ^länsskolnämndsutredningens betänkande till utredningen om skolan, staten och kommunerna.

Fröken ^HÖRLÉN (fp):

Herr talman! ^Utbildningsulskottels belänkande nr 33 behandlar en ^folkparlimolion, som går ut pä all riksdagen hos ^Kungl. ^Maj:l skall begära all ^länsskolnämndsutredningens förslag ^jämle remissvar ^överiämnas till ^SSK-utredningen för vidare prövning. I motiveringen härför har vi sagt all vi inte vill medverka ^lill all förändra ^lärartittsällningen på sä ^säll alt man täter de kommunala skolstyrelserna tillsätta lärare och skolledare. Vidare ^lycker vi all del är egendomligt ^atl föreslå en minskning av ^för-^troendemannainstagei pä länsnivå, dä den allmänna strävan i olika sammanhang går ^ul på en decentralisering av ^bestuisfallandel också i del ^poliliska livet.

Under beredningen av ^della ärende har emellertid ^ulskollet ^inhämlal alt vederbörande statsråd avser att till ^SSK-utredningen för ^yllertigare övervägande ^övertämna de frågor i ^länsskolnämndsutredningens förslag som anses vara av principiell karaktär. ^Enligl vår uppfattning är de frågor som därvid avses de i vår ^moiion nämnda. Av denna anledning har vi därför ^bilräll utskottets skrivning.

Skulle det i framliden visa sig all de i ^molionen berörda frågorna får en annan lösning än den vi i motionen uttalat oss för, anser vi oss därför.

herr talman, oförhindrade att agera i ^enlighel med vår i ^molionen framförda ^uppfallning.

Hen ^WIKLUND ^(s):

Herr ^lalman! Jag skall försöka falla mig lika kort som fröken ^Hörtén eftersom hon har ^redovisal vad ^ulskottel har ^sagl i denna fråga och uttalat sin odelade anslutning titt ^ulskotlels skrivning, där del inte heller finns någon ^särmening antecknad. Vi har ju varit eniga om all överföra dessa frågor ^lill ^SSK-ulredningen. I diskussionen har vi ändå ^ullryckl en viss ^iveksamhel om man skall ^ulpeka vissa frågor som man anser all ^SSK-^utredningen skall la upp till prövning. All vi har ^nämnl ^lärarlillsäll-^ningarna i ^ulskollsbelänkandel beror pä all del har varit en ganska bred och allmän diskussion omkring de frågorna. Men vi menar nog allmänt från ^ulskotlels sida all ^SSK-utredningen får anses vara kompetent all pröva vad vi betecknat som "vissa frågor" ulan uppgörande av någon förteckning över vilka dessa frågor är. Delta har ju också fröken ^Hörién biträtt, med den varningen ^atl man från folkpartiets sida skall återkomma om man inte ^fär de intentioner genomförda som man har tagit upp i motionen.

Eftersom fröken ^Hörtén inte har ställt något yrkande skall jag inskränka mig till ^della korta inlägg och yrkar bifall ^lill utskottets hemställan.

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Utbyggnad av den eftergymnasiala utbildningen ^m. ^m.

^Övertäggningen var härmed ^sluiad. Utskottets hemställan bifölls.

§ 13 Föredrogs ^utbildningsulskoltels betänkande nr 35 med anledning av motioner angående medicinsk forskning på ^aborlfosier.

^Ulskollets ^hemslällan bifölls.

§ 14 Utbyggnad av den eftergymnasiala utbildningen ^m. ^m.

Föredrogs ^utbildningsutskollels belänkande nr 36 med anledning av ^molioner angående ^ulbyggnad av den eftergymnasiala utbildningen ^m. ^m.

I ^detla belänkande behandlades ^molionerna

1974:68 av herr Brännström ^m. fl. ^(s) vari hemställts 1. all riksdagen skulle anhålla hos ^Kungl. ^Maj:i att efter ^vederbörtig beredning ^ofördröjtigen framlägga förslag om genomförande av planerna pä avslutande civilingenjörsutbildning i Skellefteå, i första hand inom de teknikområden som i motionen ^nämnis och som förelåg utredda hos organisationskommittén för högre teknisk utbildning och forskning i övre Norrtand ^(NoTH),

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Utbyggnad av den eftergymnasiala utbildningen ^m. ^m.

2. att riksdagen i sammanhanget uttalade alt den högre ^lekniska utbildningen i Skellefteå borde organiseras så all den blev kvalitativt likvärdig med motsvarande ^ulbildning på andra håll i ^landel och all för uppnående av denna målsättning erforderliga forsknings- och utvecklingsresurser anvisades,

1974:117 av herr Ångström (fp),

1974:118 av herr Ångström (fp) vari hemställts

1. att riksdagen fattade beslut om lokaliseringen av en institution för högre ^leknisk utbildning och forskning i finmekanik titt Skellefteå,

2. all denna institution gavs nödiga forskningsresurser med förslagsvis fyra ^ä^ fem professurer,

3. all organisationskommittén för högre ^leknisk ^ulbildning och forskning i övre Norrland ^(NoTH) fick i uppdrag all framlägga förslag för en tvåårig högskoleutbildning inom ^områdei träets mekaniska teknologi inklusive ^iräkemi och ^polymerleknotogi i Skellefteå,

4. alt en ^yrkesleknisk högskoleenhet lokaliserades titt Skellefteå,

1974:295 av hen ^Elmstedt ^m. fl. (c, ^s, ^m, fp), 1974:468 av herr Nygren ^m. fl. ^(s), 1974:765 av herr ^Romanus ^m. fl. (fp, c, ^m),

1974:1039 av herr Gustafsson i ^Byske (c) vari hemställts all riksdagen skutte

t. i skrivelse ^lill ^Kungl. ^Maj:l begära all förslag om genomförande av planerna pä avslutande civilingenjörsutbildning i Skellefteå ^ofördröj-^ligen förelades riksdagen,

2. i sammanhang härmed ^ullala all den högre tekniska utbildningen i Skellefteå borde organiseras sä all den blev kvalitativt likvärdig med ^moisvarande ^ulbildning pä andra håll i ^landel och all för ernående av denna målsättning ^erforderiiga forsknings- och utvecklingsresurser anvisades.

1974:136^5^ av hen ^Danell ^(m),

1974:1385 av herrar ^Lidgard ^(m) och ^Wennerfors ^(m),

1974:1390 av herrar Nilsson i Agnas ^(m) och ^Winberg ^(m) vari hemställts ^atl riksdagen skulle

I^.^ anhålla hos ^Kungl. ^Maj:t ^atl ^efler vederbörlig beredning förslag ^oför-^dröjligen framlades om genomförande av planerna på avslutande civilingenjörsutbildning i Skellefteå, i första hand inom de teknikområden som i ^molionen ^nämnis och som företåg utredda hos ^organisaionskom-^mitlén för högre teknisk ^ulbildning och forskning i övre Norrland ^(NoTH),

2. hos ^Kungl. ^Maj:l begära ^atl den högre ^lekniska utbildningen i Skellefteå skulle organiseras så all den blev kvalitativt likvärdig med motsvarande utbildning pä andra häll i ^landel och all för uppnående av denna målsättning erforderliga forsknings- och utvecklingsresurser anvisades,

1974:1401 av herr Strindberg ^m. fl. ^(m, ^s, c, fp, vpk) samt

1974:1409 av herrar Ångström (fp) och Nilsson i ^Tvärålund (c).

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Utbyggnad av den eftergymnasiala utbildningen ^m. ^m.

Utskottet hemställde

1. all riksdagen skutte avslå motionerna 1974:117,1974:118 yrkandena 3 och 4, 1974:295, 1974:468, 1974:765, 1974:1365, 1974:1385, 1974:1401 och 1974:1409,

2. alt riksdagen skutte avslå ^molionerna 1974:68, 1974:118 yrkandena 1 och 2, 1974:1039 och 1974:1390.

^Reservaiion hade avgivits av fröken ^Hörién (fp) som ansett ^atl utskottet under 2 bort hemställa,

all riksdagen med anledning av ^molionerna 1974:68, 1974:118 yrkandena 1 och 2, 1974:1039 och 1974:1390 som sin mening gav ^Kungl. ^Maj:l titt känna vad reservanten anfört om ^ulbyggnad av högre ^leknisk ^ul^bildning och forskning i Skellefteå.

Hen ÅNGSTRÖM (fp):

Herr ^lalman! I ^ulbildningsulskolieis belänkande nr 36 behandlas flera motioner angående ^ulbyggnaden av den eftergymnasiala ^uibild^ningen. ^Flerialel av dessa motioner behandlar olika utbildningsenheters lokalisering till Skellefteå, och det är dessa som jag kommer att avhandla i ^mill anförande och då med speciell ^anknyining ^lill mina egna motioner i ^ärendel och den reservation som fröken ^Hörtén har avlämnat.

I ^betänkandel skriver ^utskollsmajoritelen all ^Kungl. ^Maj:i ^förvänlas lägga fram förslag ^belräffande den eftergymnasiala ^uibildningen ^försl under 1975 års ^riksmöle och all ^ulskollet av denna anledning saknar underlag för all bedöma de olika ^molionsyrkandena. Jag är beredd all godtaga ^della uppskov då del gäller min egen ^moiion i ^avsnilien som berör ^GlH-ulbildning och yrkesteknisk utbildning.

Vad beträffar min ^egel och andra ^moiionärers yrkande på ^ell ^prin-^cipbeslul om förläggande ^lill Skellefteå av en ^enhei för högre ^leknisk ^ulbildning och forskning med ^inriklning på finmekanik kan jag ^däremol ^inie ^godia ^yllertigare uppskov.

Ärendet har stötts och blötts i en lång och utdragen ut rednings process, och samtidigt som befolkningen i detta område, som har stora förväntningar på utbildningen, hålls på ^halster genom ideliga uppskov har ^ärendel undan för und^an under de ^senasle åren ^lagls på is. Men i vallider har ansvariga politiker ^kommii upp ^lill Skellefteå och givit ^rundhänia löften. 1970 sade statsrådet Moberg att ett beslut om en högskola i Skellefteå

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Utbyggnad av den eftergymnasiala utbildningen ^m. ^m.

med ^finmekanisk inriktning var all ^vänla inom kort. ^Ell ^annal statsråd gav samma löfte inför 1973 års valrörelse. Jag nämner ^della för all kammarens ledamöter skall förstå den otålighet och besvikelse som befolkningen i ^områdei känner när ^ärendel undan för undan skjuls ål sidan utan all nå^gra besked kommer.

Men starten av en civilingenjörsutbildning med ^inriklning på finmekanik med ^lillhörande forskning är inte bara en lokal fråga för Skellefteå. Från industrins sida har omvittnats alt man saknar tekniker med specialinriktning på kvalitetsteknik och finmekanik, och således har branschorganisationen ^Mekanförbundel gjort en egen ^uiredning där man prövar ^möjlighelerna all samordna en ^forskningsinriktad ^insals från näringslivets sida med den forskning som skulle ligga vid högskoleenheten. Produktionstekniska nämnden inom ^slyrelsen för ^leknisk utveckling, ^STU, har också anslagit 50 000 kronor för ^uiredning av ^förulsällningarna för en ^finmekanisk forskning i Skellefteå med ^anknyining till hela landets industri inom ^della område. Irritationen har också varit ^slor bland branschorganisationens utredare, och redan för ^ell år sedan sade de i en intervju: "Nu ^måsle del hända någonting i den här frågan. Vi kan inte fortsätta all gå som kallen kring en het gröt, det blir alla lidande på."

I riksdagen har ^ärendel behandlats varje år sedan propositionen 1970:88 förelades riksdagen, men med olika formuleringar har det blivit ständiga uppskov. I ^[)roposilionen 1970:88 anförde del föredragande statsrådet bl. a. följande:

"För ^föriäggning av högre ^leknisk ^ulbildning ^lill Skellefteå ^lalar samma allmänna skäl som jag tidigare ^redovisal ^belräffande Luleå. I fråga om motiven och förutsättningarna för all förlägga högre ^leknisk utbildning till Skellefte^å^ bör, såsom både norrlandsberedningen och ^remissinslan^serna framhållit, ^beakias den livskraftiga och differentierade industri som finns i regionen. ^Industripotiliska skäl ^lalar sålunda ^slarki för att högre teknisk utbildning förläggs ^lill Skellefteå. Utbildningen bör få en sådan ^inriklning alt den bidrar ^lill den industriella utvecklingen i regionen. Planeringen för utbildningen bör liksom i Luleå samordnas med planeringen av andra resurser för teknisk utveckling och forskning."

Statsutskottet ^ullalade i sitt ullålande över ^proposilionen är 1970: ^"Ul^skollet vill för sin del på del föreliggande ^malerialei göra den bedömningen all Skellefteå/Umeå bör komma i fråga vid en fortsatt utbyggnad av den högre ^lekniska utbildningen i övre Norrland."

I ^NoTH-kommilléns belänkande om maskinteknisk utbildning i Luleå, avgivet i december 1970, skisseras en avslutande tvåårig utbildningslinje i finmekanik förlagd till Skellefteå.

I delta sammanhang vill jag också påminna om ^atl till Skellefteå har lokaliserats landels första industriella ^uivecklingscenlrum, ^lUC, och i ^moliven för denna lokalisering framhölls ^särskill del ^samarbele som skulle ^elableras mellan den planerade ^högskoleulbildningen och forskningen. ^Della ^indusiriella utvecklingscentrum invigdes nu i höstas med sedvanlig pompa och st^ål, men redan nu kan man säga all ^IUC:s ^verksamhel kom-

mer alt fä svårt all få den kraft och inriktning som den planerats för om inte samarbetet med en teknisk högskoleinstitution kan ^elableras.

Skellefteå är också ^ell av landels största ^iräproducerande områden och en naturlig, kommande påbyggnad på ^högskoleulbildningen bör bli en tvåårig linje inom området träds mekaniska teknologi inklusive ^iräkemi och ^polymerieknologi.

^Avslulningsvis vill jag påpeka dl viktigt faktum. På förslag av ^in^rikesutskollet beslöt riksdagen 1972 all Skellefteå skutte klassas som ^s. k. primärt centrum. En sådan ^klassning är inte bara en formalitet, en symbolisk klapp på ryggen ål en framåtsträvande bygd, ulan den skall också ges ^ell innehåll. ^Klassningen innebär alt riksdag och regering har påtagit sig ett ansvar för ^Skelleflebygdens utveckling. Då del gäller andra primära centra i ^Norriand har det hänt en het det ^posilivl de ^serlasle åren. Vi har ^ullokaliseringen av ^slalliga verk, bl. a. Stålverk 80 i Luleå. Ingenting av denna manna har emellertid regnat över ^Sketleflebygden utan del har alllid blivit ^elt jättelikt ^jämfolahopp när man nått Skellefteå och man har genomgående landat någon annanstans med åtgärderna.

Herr ^lalman! Som jag nämnde inledningsvis har människorna i ^Sket^leflebygden inför valrörelserna 1970 och 1973 fått försäkringar från regeringshåll ^atl ^lekniska ^högskole-enhden i finmekanik skulle lokaliseras ^dil. Inför valet 1973 skrev också centerns, moderaternas och ^folkparlieis partiledare under samma försäkran. ^Mol denna bakgrund är det ^rned besvikelse jag konstaterar att folkpartiet slår ^ensaml med sin ^reservaiion. Befolkningen i Skellefteå har rätt all få löftena infriade, och jag yrkar därför bifall titt ^reservaiionen, som är undertecknad av folkpartiets representant i ^utbildningsutskollel, fröken ^Hörtén.

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Utbyggnad av den eftergymnasiala utbildningen ^m. ^m.

Hen GUSTAFSSON i ^Byske (c):

Herr ^lalman! Frågan om den högre ^lekniska utbildningens och forskningens ^ulbyggnad i Skellefteå har förhalats av statsmakterna. I propositionen 88 är 1970 sade ^slalsrådel Moberg följande:

"För ^förtäggningav högre ^leknisk ^ulbildning till ^5A:^e//^e//^e^f^l^ ^lalar samma allmänna skäl som jag tidigare ^redovisal ^belräffande Luleå. I fråga om ^moliven och ^förulsällningarna för all ^föriägga högre ^leknisk ^ulbildning ^lill Skellefteå bör, såsom både ^norriandsberedningen och ^remissinslan^serna framhållit, beaktas den livskraftiga och differentierade industri som finns i regionen. ^Industripotiliska skäl talar sålunda starkt för all högre teknisk utbildning ^föriäggs titt Skellefteå. Utbildningen bör fä en sådan ^inriklning ^atl den bidrar ^lill den industriella utvecklingen i regionen. Planeringen för utbildningen bör liksom i Luleå samordnas med planeringen av andra resurser för teknisk utveckling och forskning."

För alt som man hoppades realisera dessa intentioner tillsattes i början av 1970 en organisationskommitté med uppgift alt under ^UKÄ planera för högre teknisk ^ulbildning och forskning i övre ^Norriand.

I stulet av 1972, då fortfarande ^ingeniing åstadkommits i fråga om förslag rörande Skellefteå, ^slällde jag en enkel fråga till statsrådet Moberg.

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Utbyggnad av den eftergymnasiala utbildningen ^m. ^m.

Av svaret fick jag det ^beslämda intrycket alt kommittén ej, som den själv antytt, behövde några tilläggsdirektiv för alt fortsätta sill arbete. Sedan dess har man emellertid inte ^kunnal undgå all märka att kommittén uppträtt synnerligen tveksamt i fråga om ^Skeltefteåutbildningen. ^Belräffande t. ex. forskningsresurser titt Skellefteå har ^kommitlémajo-^riieien ^dessulom varit ^hell kallsinnig.

^Mol bakgrund av tankegångarna från 1970 års ^proposiiion som även underströks i riksdagens uttalande är del hett ^otillfredsslällande all del för Skellefte^ås vidkommande ännu inte ^hänl någonting konkret i de här frågorna. Näringslivet och de kommunala myndigheterna i ^Skeltefteä väntar sig att s^tatsråds ord också infrias.

Den industriregion som ^Sketleflebygden utgör förlorar mycket i slagkraft genom den ^förhalning av högskote- och forskningsfrågorna som regeringen ytterst är ansvarig för. Därför har också från tre partier vid årets riksdag ^väckls ^molioner i syfte all påskynda de här frågorna. ^Ul^skottel har avstått från att ^sakbehandla ^molionerna med hänvisning ^lill ^U^ ^68-propositionen som ^vänias under 1975.

Den avgivna reservationen syftar titt alt riksdagen redan nu skall göra ett positivt uttalande angående Skellefteå.

Det torde vara en realistisk bedömning all ^ulskottel vinner voteringen, och jag vitt därför gärna fråga utskottets ordförande, herr ^Alemyr, och dess vice ordförande, herr ^Thorsten Larsson i ^Slaffanstorp -jag ser båda i sina bänkar - om de vilt bekräfta min förmodan all ^ulskollet med frånseende av vad som händer här i dag har för ^avsiki all vid 1975 års ^riksmöle även ta upp frågan om Skellefteå.

Hen BRÄNNSTRÖM ^(s):

Herr ^lalman! I början av ^detla år motionerade jag tillsammans med några andra socialdemokrater om all riksdagen skulle hemställa hos ^Kungl. ^Maj:l alt efter ^vederbörtig beredning ^ofördröjtigen framlägga förslag om avslutande civilingenjörsutbildning i Skellefteå.

Utbildningen skulle inriktas på ämnesområden som kunde bidra ^lill ^atl ^ulveckla och förslärka industristrukturen i regionen. Bakgrunden är följande. Organisationskommittén för högre ^leknisk ^ulbildning och forskning i övre ^Norriand ^(NoTH), som ^tittsaltes 1970, avgav i oktober 1972 en skrivelse till ^UKÄ, av vilken man kunde dra slutsatsen all kommittén redan då förfogade över tillräckligt utredningsmaterial för ^atl lägga fram förslag om ^Skellefteäulbitdningen, som skutte omfatta bl. a. finmekanik med tillämpad elektronik ^saml mät- och ^konlrottleknik.

Sedermera har ^därulöver ämnen som ^iräleknik och titt i regionen verksam industri ^anknuten processteknik ^aklualiserals i kommittén. ^Samlliga dessa ämnen ^lorde, då man avser utbildning på ^civitingenjörsnivå, kräva forsknings- och utvecklingsresurser.

Tyvärr ansåg en majoritet i ^NoTH-kommitién all ^direkliven ej inrymde befogenhet ^atl förestå dessa resurser. Kommittén har i mars 1974 avlämnat betänkandet Träteknisk utbildning och yrkesteknisk ^högskoleut-

bildning ^(YTH) i Skellefteå. Förslaget har ^remissbehandlais men ej blivit föremål för beslut.

När vi nu har alt behandla ^utbildningsutskollets betänkande nr 36 angående ^eftergymnasiel ^ulbildning ^m. ^m. kan följande konstateras. Efter förslag från 1968 års ^ulbildningsutredning, ^U^ 68, och med anledning därav väckta motioner förväntades under hösten 1974 en ^proposiiion i dessa frågor. Numera slår det klart all delta kan ske ^försl under 1975 års ^riks^möle. Med hänsyn härtill och åberopande bristande underlag för ^mo-^lionsbehandlingen och önskvärdheten av ^atl alla förslag prövas i ett sammanhang avstyrker utskottet samtliga ^molioner utan att, som del säger, ha ^sakbehandlal ^molionerna och.därmed i realiteten utan ^atl ha tagit ställning ^fdrelleremot de olika yrkandena. Jag anser att denna bedömning är riklig och vågar ^dessulom påslå all den ^bäsl gagnar både allmänna ^uibildningspoliiiska ^målsällningar och mera specifika sädana, som ^Sket-^tefieåfrågorna.

^Nalurtiglvis ^förulsäller jag all ^lidigare gjorda utfästelser infrias och au det mål som vi motionärer ställt upp i ^molionen 68 skall nås. En sådan lösning med bred förankring anser vi vara den ^bäsla garantin för att Skellefteå får sina ^uibitdningsönskemål långsiktigt tillgodosedda.

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Utbyggnad av den eftergymnasiala utbildningen ^m. ^m.

I ^della anförande instämde fru Normark samt herrar Andersson i Lycksele och Nygren (samtliga ^s).

Hen GUSTAFSSON i ^Barkarby ^(s):

Herr ^lalman! ^Uibildningsutskoliei har formulerat sig myckel kort i det betänkande som vi nu diskuterar. Skälet är, som vi skriver, att vi vill avvakta den ^s. k. ^U^ ^68-proposilionen i början av 1975. Utskottet uttrycker sig verkligen tydligt pä den här punkten. Vi säger ju rent ^ul att vi inte har ^sakbehandlal ^molionerna och därmed inte heller tagit ställning för eller ^emol de olika yrkandena. Kan egentligen ^elt motionsyrkande avstyrkas med en öppnare och - skulle jag vilja säga - vänligare redovisning av innebörden än vad som har skett i det här fallet?

Del borde ha gått all fä fullständig enighet omkring ^della, kan man lycka. Men så blev inte fallet. Folkpartiets representant föredrog all reservera sig. Som utskottets talesman beklagar jag del av ^fiera skäl. ^Ell av skälen är att vi här i kammaren om en stund kommer ^atl avstå ^Skel-^lefieåmotionerna under en särskild punkt, ^[^junkten 2 i betänkandet, i ^slället för att avslå allt under en punkt.

Då kan man fråga sig: Vad har folkpartiet, etter rättare ^sagl herr Ångström vunnit med det?

All jag uttrycker mig som jag gör beror på all det är välkänt att herr Ångström har varit primus motor i denna fråga och gjort den här meningslösa demonstrationen. Folkpartiet kan ju inte rimligen sluta upp bakom herr Ångström. Herr Ångström känner ^nalurtiglvis ^lill ^atl folkpartiet i ^U^ ^68-beredningen ^hell tagit avstånd från ^U^ ^68:s förslag om ^nylokalisering. Folkpartiet kan då givelvis inte i konsekvensens namn

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Utbyggnad av den eftergymnasiala utbildningen ^m. ^m.

gå ^ulöver ^U^ ^68:s förslag och påyrka ^yllertigare lokalisering titt nya orter som t. ex. Skellefteå.

Del borde egentligen med utskottets verkligen lydliga skrivning ha varit tätt även för folkpartiets ^utskotlsrepreseniant all ansluta sig ^lill de övriga fyra partiernas ståndpunkt i den här procedurfrågan - jag understryker all det är en procedurfråga. Del skutte nämligen, ^lycker jag, vara ^bällre för de ledamöter som är intresserade av högskoleutbildningens lokalisering och ^organisalion - och kanske avser ^atl motionera i dessa ^frägor - ^atl ha tillgäng titt den ^s. k. ^U^ ^68-proposilionen innan man väcker eventuella motioner. Det är ju möjligt all riksdagen nu, med den tydligt ^angivna motiveringen i ^utskolisbelänkandet, avslår samtliga motioner.

Sedan kan alltså ^molionärerna komma igen under vårsessionen i ^an^slulning titt ^särmolioner om högskolan och dä formulera sig på ^elt sätt som kansk^e^ är mera adekvat i förhållande ^lill deras ^respeklive ^parlier och intressen. Del måste rimligen vara lättare all göra del när man ser vad som slår i ^proposilionen.

De inlägg som här har ^gjoris av lokala motionärer finns det egentligen för mig, herr ^lalman, inte i övrigt någon anledning att kommentera i annan mån än all jag kan ^inslämma i vad herr Brännström sade när det gällde procedurfrågan - alt det är bättre ^atl behandla även ^Skettefteå-^och ^Umeåproblemaliken i det stora sammanhanget.

Titt själva sakfrågorna och pläderingar för och ^emol blir det som ^sagl anledning att återkomma i början av 1975. Och då, herr Gustafsson i ^Byske, skall vi i utbildningsutskottet pröva samtliga förslag ^belräffande alla orter o^ch alla utbildningslinjer som det har kommit propåer om.

Jag yrkar med ^della, herr ^lalman, bifall ^lill ^utbildningsutskollets ^hem^slällan i betänkandet nr 36.

Hen ÅNGSTRÖM (fp) kon ^genmäle:

Herr talman! Ett par påpekanden titt herr Gustafsson i ^Barkarby!

Frågan om all lokalisera en enhet för högre ^leknisk ^ulbildning i Skellefteå är ut^redd så långt som de nuvarande ^direkliven ^liltäter. Jag vill påpeka att den här frågan hör ihop med den organisation som nu är gällande fö^r^ den ^poslgymnasiala utbildningen och behöver alltså inte behandlas ^lillsammans med ^U^ ^68-proposilionen.

Vi har också klart sagt ifrån i vår ^moiion all den avslutande tvååriga utbildningen skatt administ^r^ativt knytas titt högskotan i Luleå. Vårt ^släll^ningslagande i ^reservaiionen innebär alltså inte något avsteg från folkpartiets linje i ^U^ ^68-frägan.

Jag vill även påpeka att universitetskansler ^Löwbeer ^senasl i fredags gjorde ^ell uttalande, där han framhöll all ^universiletskanslersämbeld ^tittstyrkl en högre teknisk utbildning i Skellefteå och all denna lokalisering inte var all betrakta som konkurrerande med lokalisering titt andra utbildningsorter samt att den var försvarbar frän samhällsekonomisk synpunkt.

Herr LARSSON i Staffanstorp (c):

Herr ^lalman! Frågan om ^högskoteulbyggnaden ^m. ^m. skall vi ju, som påpekats här ^lidigare, la upp nästa är. Jag tror att man helt enkelt kan säga all vi då kommer alt ^posilivt behandla frågan om en utbyggd lokalisering. Det finns ju exempel från bl. a. våra nordiska grannländer där man gjort en sådan ^ulbyggnad, och det har gäll bra.

All jag så här i efterhand begärt ^ordel beror närmast på vad motionärerna har ^anförl. Jag vitt ^slarki ^underslryka det som herr Gustafsson i ^Barkarby sade, att man kan ^knappasl begära en så all säga ^bällre behandling i del läge som dessa frågor befinner sig i. Vi har alltså i utskottet inte nu tagit någon ställning och inte gjort någon sakbehandling därför all dessa frågor kommer upp ^lill vårsessionen.

Jag säger kort och gott ^della till herr Gustafsson i ^Byske, som undrade om den behandling som nu sker i kammaren kommer all ligga ^mo^lionärerna i fatet ^näsla år. Herr Gustafsson i ^Byske ansåg själv all vad som än händer i dag bör frågan komma upp ^näsla är, och jag förestätter mig att han menade all den då skall behandlas i positiv anda.

Jag vill gärna betona - och jag talar då för dem som jag representerar i ^ulskollet, ^främsi centerpartisterna - all givetvis förutsätter vi all del blir anledning all la upp frågan ^näsla år i del samlade ^pakelei. Jag är ^räll övertygad om all vi därvid skall kunna göra en riktig bedömning även av de ^eveniuellt kommande ^molionerna.

Till herr Ångström vitt jag säga all när man drar fram denna fråga i en reservation tvingar man ju riksdagen till en viss sakbehandling, som i delta falt kommer all sluta med avslag på reservationen. Del var ^della som ^ulskollet ^försökie undvika. Men när nu herr Ångström på det ^sällel har fält titt stånd en ^reservaiion är ^detla enbart olyckligt i sak. Jag instämmer med herr Gustafsson i ^Byske i förhoppningen ^atl inte reservationen, som innebär en viss sakbehandling, skall åstadkomma en negativ behandling av frågan, då den eventuellt kommer igen nästa år. Jag anser med andra ord att vi skall ta upp frågan till en positiv och seriös behandling i ^utskoliei på samma ^säll som sker med alla andra frågor.

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Utbyggnad av den eftergymnasiala utbildningen ^m. ^m.

Hen GUSTAFSSON i ^Byske (c) kort ^genmäle: Herr talman! Jag är mycket nöjd med det uttalande som herr Larsson i ^Slaffanstorp har gjort, och jag vill lacka för det.

Herr NILSSON i Agnas ^(m):

Herr ^lalman! Jag vill bara med några ord avge en röstförklaring.

Då det gäller Skellefteå primärkommun med dess starka industriella inslag kan jag instämma i ^slorl i vad herr Ångström sade. Hans redogörelse för vad som skett, för läget nu och för angelägenheten av att Skellefteå får denna utbildning var helt korrekt. Det var också rätt vad han sade om den otålighet som råder bland människorna där uppe.

Jag har även i år ^motionsledes fört fram ett förslag som jag slår fast

3 Riksdagens protokoll 1974. Nr 136-137

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Utbyggnad av den ^eftergym ^nasiala utbildningen ^m. ^m.

vid och som jag här vitt understryka. Förslaget finns redovisat i förevarande utskottsbetänkande. Men i dag anser jag att ^utbildningsutskollets bedömning är riklig. Om en proposition som lar upp denna fråga kommer all läggas fram om ^elt par månader, så finner jag det olämpligt alt nu ^falta ett ^särbeslut. Jag förstår alltså del ställningstagande som ^utskolls-^representanterna för mitt parti har gjort.

Jag förutsätter också alt riksdagen på nyåret 1975, då förslaget om högre teknisk utbildning läggs fram, beaktar det självklara i att vad som tidigare utretts och beslutats verkligen fullföljs. Del är oerhört angeläget, viktigt och rättvist ^atl vi får denna utbildning i Skellefteå.

Med tanke pä alt ett definitivt ställningstagande ligger så nära röstar jag alltså med utskottet.

Herr ÅNGSTRÖM (fp):

Herr ^lalman! En sak som jag tycker att några talare har förbisett i sina anföranden är möjligheterna för Skellefteå kommun alt uppfylla de ^ålaganden som en lokalisering av högskoleenheten skulle innebära. Självfallet måste åtgärder ^vidias för att skaffa bostäder åt de studerande, och även andra lokaliteter måste ordnas i staden.

Som jag tidigare framhållit är detta ärende myckel gammalt. Del går tillbaka till 1970. I ^samlliga ^molioner som väckts under tiden frän 1970 fram ^lill i dag har ärendet skjutits undan med olika motiveringar. Jag kan ulan vidare påstå att jag tolkar den otålighet som råder i bygden sä, att den har sin grund i denna ^uppskovspolilik. Och alt man i ^ärels ^ulskottsbeiänkande har hängt upp hela denna fråga pä ^U^ ^68-propositionen är en nyhet jämfört med de tidigare ställningstaganden utskottet gjort, då utskottet har föreburit andra skäl.

Slutligen finner jag all flera talare här har uttalat sig ^posilivt i denna fråga. Jag har också noterat alt den provokation - om jag ^fär kalla den så - som herr Gustafsson i ^Byske utsatte herr ^Alemyr för genom att fråga honom hur han kommer ^atl ställa sig i sakfrågan, när den äter kommer upp under 1975 års riksmöte, inte har blivit besvarad.

Hen GUSTAFSSON i ^Barkarby ^(s):

Herr ^lalman! Del kunde vara frestande all la upp en sakdebatt med vännerna frå^n^ ^Sketlefteåområdei, men eftersom vi i ^utskottsbelänkandel har formulerat del så all del inte nu skulle bli någon sakdebatt ulan bara en ^procedurdeball vill jag inte som ^ulskotlels talesman gå in på sakfrågorna. Herr Gustafsson i ^Byske och herr Ångström får alltså vänta på svar i sakfrågorna till dess del blir en sakbehandling här i riksdagen. Jag ^lycker att del är en rimtig ordning.

När detta är sagt vitt jag tillägga att jag tycker att den otålighet som råder i ^Skellefteäregionen är fullt förklarlig. Här har påpekats att det var en nyhet att ^U^ ^68-propositionen anförs som en förklaring ^lill ^atl man inte vitt la upp frågan ^lill sakbehandling i dag, men del är inte så konstigt alt del förhåller sig på det ^sätlel. Vi ^vel ju all den ^s. k. ^U^ ^68-proposilionen

- som också innehåller en mängd andra ting, bl. a. ^YTH- och kompetensfrågor - kommer all framläggas i början av 1975. Då ^fär vi ^attlså anledning all la ^slällning titt de frågorna. Ni från Västerbotten känner ju också ^lill all det var meningen all ^proposilionen skulle framläggas nu i höst, men när så inte blivit fallet kan del inte vara ^rimligl all två eller tre månader innan den läggs fram särbehandla just ^Skellefleåfrå-^gorna. Jag tror uppriktigt sagt inte all man i ^Skeltefleåtraklen skulle vinna ^någonling på del.

Några besked i sakfrågor från utskottet - det är mitt svar till herr Gustafsson i ^Byske och herr Ångström - går det inte att få i dag, eftersom vi skall föra sakdebatten senare. Det vore meningslöst att försöka lämna besked i sakfrågorna nu.

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Utbyggnad av den eftergymnasiala utbildningen ^m. ^m.

Hen BRÄNNSTRÖM ^(s):

Herr ^lalman! Jag tror inte jag gör mig skyldig till någon överdrift om jag påstår alt jag har den bästa kontakten med de kommunalt ansvariga i Skellefteå - det är mitt parti som har majoritet i kommunen och har ansvaret för den kommunala planeringen. Den mening jag har anfört här skiljer sig inte från den uppfattning de kommunalt ansvariga företräder i dessa ^frägor. Jag tror också att vi i kommunen har en beredskap som gör det möjligt alt tillgodose de behov som kommer att uppstå den dag ett positivt beslut fattas.

Hen ^ALEMYR ^(s):

Herr ^lalman! Del är herr Gustafsson i ^Barkarby som har företrätt utskottet i dag, och jag har inte haft anledning att gå in i debatten. Men nu har ärade ledamöter av kammaren två gånger bett mig la till orda och svara pä om jag vill medverka till att ärendet Skellefteå kommer all behandlas vid nästa års riksdag. Låt mig formulera det sä, alt om det skulle ^iniräffa att ingen motionerar i Skellefteåfrågan och den inte heller aktualiseras genom någon proposition, så lovar jag personligen ^atl ^lillse alt ärendet Skellefteå ändå kommer under ^utbildningsulskottels behandling.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

^Ulskotlels hemställan bifölls.

Punkten 2

^Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av fröken ^Hörién, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ångström begärt votering upplästes och godkändes följande ^voleringsproposition:

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Den statliga ^forskningsverksam -heten

Den som vill ^atl kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 36 ^punklen 2 röstar ja,

den del ej vitt ^röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av fröken ^Hörién.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ^ledamöler ha röstat för ^ja-propositonen. Då herr Ängström begärde rösträkning verkställdes ^voiering med ^omröslningsapparal. Denna ^omrösl^ning gav ^f^öiljande resultat:

Ja - 285

Nej - 31

Avslår - 1

§ 15 Den statliga forskningsverksamheten

Föredrogs ^utbildningsutskollets betänkande nr 37 med anledning av skrivelse frän riksdagens revisorer angående den statliga forskningsverksamheten ^jämle vissa ^molioner i samma ämne.

Riksdagens revisorer hade i skrivelse den 29 ^novernber 1973 till riksdagen (1974:9) fört fram förslag i fråga om den långsikliga forskningsplaneringen och riksdagens kansliorganisation vad beträffade resurser för behandlingen av forskningsfrågor. Vidare behandlades frågor som hade avseende pä forskningsmedlens användning, och förstag fördes fram om en utredning av forskningsverksamheten på universitetsområdet.

I ^detla sammanhang hade behandlats ^molionerna 1974:169 av fru ^Anér ^m. fl. (fp) i vad avsåg hemställan ^atl riksdagen skulle

1. falla principbeslut om att inrätta ^ell statligt institut för framlidsstudier, underställt riksdagen (yrkandet A),

2. tillsätta en utredningsgrupp inom riksdagen för alt utarbeta förslag till närmare riktlinjer för institutet (yrkandet B),

3. temporärt inrätta ^elt sekretariat för framlidsstudier inom riksdagen för all ^biiräda utredningsgruppen ^(yrkandel C),

1974:186 av herr ^Wijkman ^(m) och fru ^Mogård ^(m) vari hemställts ^atl riksdagen skutte

1. fatta principbeslut om inrättande av ett riksdagen underställt sekretariat för framtidsstudier,

2. besluta ^lillsälla en utredningsgrupp med uppgift alt under innevarande år framlägga förslag till uppbyggandet av ett ^specieltl sekretariat/enhet för framtidsstudier ^m. ^m. efter de riktlinjer som framförts i motionen.

1974:235 av herr Helén ^m. ^fi. (fp) i vad avsåg ^hemslällan alt ^rtksdagen skulle

1. som sin mening ge ^Kungl. ^Maj:l till känna att som ett led i ^arbetel på all ^framslälla miljöbudgetar för olika verksamheter alla ^siörre statliga investeringar i princip skulle föregås av teknikvärdering, dvs. en uppskattning av deras sociala och ekologiska effekter ^(yrkandel A),

2. hos ^Kungl. ^Maj:t begära all förslag om teknikvärdering av några försöksprojekt, ullagda pä lämpliga institutioner, förelades riksdagen ^(yr^kandel B),

3. hos ^Kungl. ^Maj:t begära utredning av ^meloder för bedömning och värdering av risker i enlighet med vad som anförts i motionen ^(yrkandel C),

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Den stadiga ^forskningsverksam -heten

1974:297 av fru ^Mogård ^(m),

1974:1055 av herr Pettersson i Lund ^(s) vari hemställts att riksdagen begärde all ^Kungl. ^Maj:t skulle ^ulreda frågan om ^ekonomiskl ^slöd ^lill löntagarorganisationerna all användas för forskningsuppdrag bl. a. till universitet och högskolor,

1974:1372 av herrar Helén (fp) och ^Fälldin (c) vari hemställts all riksdagen hos ^Kungl. ^Maj:l begärde att forskningsrådsutredningens ^parta^mentariska inslag vidgades och all denna utredning genom tilläggsdirektiv gavs i uppdrag all lägga fram förslag till ett ^forskningspoliliskl handlingsprogram med angivande av dimensionering, ^mäl, ^inriklning och finansiering av forskningsinsatserna syftande till alt

1. utgöra grundval för riksdagens övergripande beslut på forskningsområdet,

2. förstärka riksdagens ^infiytande över forskningens prioriterings- och planeringsfrågor och riksdagens möjlighet ^atl initiera viss långsiktig forskning,

3. ^underiälla forskningsresultatens ^ulnyujande av olika intressenter.

1974:1374 av herr Hermansson ^m. fl. (vpk) vari hemställts all riksdagen beslutade anhålla all regeringen omformade ^rikllinjerna för svensk forskningspolitik med utgångspunkt i följande principer:

1. klar boskillnad mellan statens och privatföretagens forskningsorganisation. Brytande av ^sammanväxningen mellan storfinans och stat pä forskningsområdet,

2. forskningspolitik under fult offentlig kontroll. ^Pariamentarisk ^kom^milté skutte överta ledningen av utredningarna och politiken på forskningsområdet. ^Majorttel av ^lönearbelarrepresenlanter i ^kommillén,

3. den ^partamenta^r^iska ^kommillén fick i uppdrag all utforma en nationell plan för framtida forsknings- och utvecklingsarbete. Denna plan skulle ^ulgå från ^folkfierlalds sociala och kulturella behov,

4. brytande av ^mililärforskningens ledande rott i nuvarande ^forsk-

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Den stattiga ^forskningsverksam -heten

^nings- och utvecklingsarbete,

5. principiellt förbud mot privat uppdragsforskning för forskare i ^stallig ^fiänsl,

6. nya statliga industrier, ^nationalisering av kredit-, ^olje- och energisektorerna ^saml djupgående demokratisering av beslutsprocessen i statsföretagen skutte bilda grund för ^ell av de arbetande kontrollerat utvecklingsarbete inom den statliga produktionen samt

1974:1485 av herrar Eriksson i Ulfsbyn (c) och ^Gernandl (c) vari hemställts ^atl riksdagen hos ^Kungl. ^Maj:l begärde ^atl förutsättningarna för inrättande av ^ell svenskt teknikvärderingskontor blev föremål för prövning.

Av ovannämnda motioner hade 1974:186 hänvisats titt ^konslitulions-^utskollel, 1974:235 yrkandena ^A-C ^lill jordbruksutskottet och 1974:1485 till näringsutskottet men dessa utskott hade sedermera ^överiämnat dem titt utbildningsutskottet.

^Ulskollet hemställde

1. ^atl riksdagen som sin mening gav ^Kungl. ^Maj:l titt känna vad utskottet med anledning av revisorernas skrivelse den 29 november 1973 -skrivelsen 1974:9-i angivna delar samt ^molionerna 1974:169 yrkandena ^A-C, 1974:186, 1974:235 yrkandena ^A-C, 1974:1055, 1974:1372 och 1974:1485 anfört angående utredning ^belräffande den långsiktiga forskningsplaneri^ngen ^m. ^m.,

2. all skrivelsen 1974:9 från riksdagens revisorer ^saml ^molionerna 1974:169, 1974:186, 1974:1372 och 1974:1485 i vad skrivelsen och ^mo^lionerna avsåg riksdagens ^sakinformalion överlämnades till riksdagens informationsutredning för överväganden,

3. all skrivelsen 1974:9 från riksdagens revisorer i vad den avsåg utredning av universitetsforskningens problem icke skulle föranleda någon riksdagens åtgärd,

4. att skrivelsen 1974:9 från riksdagens revisorer i den män den icke behandlats i hemställan under 1-3 icke skutte föranleda någon riksdagens ^ålgärd,

5. att riksdagen skutte avslå motionen 1974:1374,

6. ^aU riksdagen skutte avstå motionen 1974:297.

^Reservalioner hade avgivits

1. ^belräffande nya riktlinjer för forskningspolitiken av fru ^Lanlz (vpk) som ansett all utskottet under 5 bort hemställa,

^atl riksdagen med bifall till ^molionen 1974:1374 som sin mening gav ^Kungl. ^Maj:l till känna att de nationella ^forskningspoliliska målen skulle omformulera;^»^ i enlighet med vad som förestagits i motionen.

2. beträffande universitetsforskningen av fru ^Lantz (vpk) som ^ansell alt utskottet under 3 ^borl hemställa,

all riksdagen med bifall ^lill revisorernas skrivelse 1974:9 i denna del som sin mening gav ^Kungl. ^Maj:l titt känna all universitetsforskningens problem närmare borde utredas.

Till ^betänkandel hade fogals ^ell särskilt yttrande beträffande universitetsforskningen av herr Molin (fp).

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Den statliga ^forskningsverksam -heten

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! All forskning är en maktfråga.

Det finns ingen socialt neutral forskning. Forskning är alltid i någons ^inlresse. Valet av forskningsuppgifter gynnar etter missgynnar olika intressen och samhällsgrupper. Den som har makt över forskningen, har en ^Slor del av ^samhällskonirollen i sin hand.

Det är därför vpk nu med sina reservationer 1 och 2 ställer frågan: Vilka har makt över forskningen i Sverige? Vilka ^längsikiiga mål och linjer skall den ha? Är det inte på tiden, frågar vi, att detta tas upp i det som ändå skall vara ^folkrepresenlationen? Varför har del inte gjorts tidigare?

Del finns i dag inga formulerade sammanfattande mål för svensk forskningspolitik. Och ändå märker man en ^inriklning i forskningspolitiken - mitt i ^oöverskådlighden och mystifikationerna. Denna inriktning -som alltså är en indirekt spegling av samhälleliga maktförhållanden och av brislen pä folklig ^slyrning - väcker bestämda ^frägor.

Hur kom del sig t. ex. all ^eflerkrigsprogrammd för svensk forskning titt mer än hälften kom alt bestå av renodlat militär forskning? Vilken roll spelade planerna på atombomber och ^prestigebetonad rymdforskning härför? Uppenbart en dominerande roll - del visar en noggrann ^ktas-^sifikaiion av de tusentals enskilda forskningsprojekten.

Under ^1970-talel har den rena ^mililärforskningens andel varit mindre, men den dominerar ändå med sina 40 ^proceni av den samlade forskningsinsatsen i pengar räknat. Och eftersom ^lolatinsaisen sedan 1960-^lalels ^börian ^fördubblals, är ^mililärforskningen också den som har tagit ^siörre delen av den absoluta ökningen av ^insalserna.

Inte nog härmed. Den ökade civila forskningen faller ^lill sin huvudpart inom områden som är ^följdprodukier av ^mililärforskningen. ^Mol denna bakgrund förklaras t. ex. den ensidiga och stora satsningen pä ^uranbaserad kärnkraft. ^Mol samma bakgrund förklaras då varför en nobelpristagare fick sina forskningsanslag drastiskt reducerade, när han offentligt kritiserade satsningen på ^uranbaserad kärnkraft. Det förklaras också, varför satsningen på alternativa energistag hela tiden systematiskt hållits på svältkost. Denna politik har fört landet in i en ^energipolitisk återvändsgränd. Varför fick det bli så? Vem är ytterst ansvarig?

Och vart log forskningen för sociala och mänskliga behov vägen? Den ^miliiära forskningen är ^allfiämt mer än tre gånger ^siörre än den ^medi-

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Den statliga ^forskningsverksam -heten

^cinska forskningen. Den är sju gånger så ^slor som den sociala forskningen. Före 1966 fanns det över huvud tagel ingen egentlig miljöforskning i Sverige - i och för sig ett vackert exempel pä del politiska och ekonomiska etablissemangets likgiltighet för människornas förhållanden, dess inriktning på rovdrift, dess ^anslulning ^lill den lättsinnets och cynismens flacka ^välsländsfilosofi som kännetecknade hela epoken ^Eriander. Miljöforskningen svarar ^allfiämt bara för ^ell par procent av de preciserade forskningsinsatserna. Industriforskningen är nästan ^lio gånger ^siörre. När del gäller statens allmänna främjande av forskning går huvudparten ^ul i form av anslag ^lill den ^privala ^indusirin.

Snedvridenheten inom svensk forskningspolitik framstår i bjärt ljus när man betraktar den ringa miljövårds- och sociala insatsen jämfört med den stora ^invesleringsskandalen inom militärforskningen -den ^s. k. Viggen. ^Viggenprojeklel knöts upp kring ^USA-linjen i sin ^lekniska idé. När ^McNamara var försvarsminister satsades i USA på ^missilleknik -^McNamara kom inte för inte från ^jusl den delen av amerikansk industri. ^Flygptanslekniken släpade ^efler i utvecklingen. Det var denna teknik Viggen kopierade. Kopierade till den grad alt ^elt amerikanskt storförelag fick full insyn i projektet. Kopierade ^lill den grad, all ingen utanför Sveriges gränser har ^velal köpa ett enda plan och att planels ^konslruk-^lionsfel och bristfälliga prestanda nyktert och skoningslöst framgår även vid redovisningar i svensk teknisk press. Och ändå var delta en av de stora insatserna i officerskårens, storindustrins och regeringens program.

Denna miljardrullning slår i skärande kontrast ^lill de små insatserna för forskning inriktad på att lösa för ^folkflerlatd brännande och vikliga problem. Låt mig ge några praktiska exempel.

Miljöforskningen är väsentligen inriktad på all ^avvä^f^ia ^konkreia bieffekter av t. ex. industriell miljöpåverkan. Man betraktar miljöproblemet, inte som en del av den ekonomiska och sociala ^ulvecklingen i egentlig mening ulan som en ^ekonomiskl irrelevant bieffekt. Man inriktar sig då på lösandet av vissa akuta miljötekniska problem. Man ^underförsörier grundläggande forskning om djupare sammanhang och om miljöproblematikens sammanhang med den stora långsikliga samhällsutvecklingen.

Det förekommer en hel del ^regionpolilisk forskning i Sverige. Ett av de ^mesl grundläggande problemen är ^atl analysera ^kosinaderna för olika typer av beby^ggelsestrukturer och tätortsregioner. Denna avgörande fråga har tagils upp i viss utländsk forskning. Men här har den skjutits undan. Tydligen anses det inte intressant alt få ^samhättskostnadskalkyler pä koncentrationen av bebyggelse. Däremot anses det ^inlressanl all kartlägga ^beslutsfallarnas - dvs. del mäktiga ^överskiklels i samhället - kontakt-system. Del är viktigt för regionpolitikens principer.

Kalhuggningen vet vi är ett ^allvariigt och omdebatterat problem. Länge har opinionen krävt forskning och åtgärder. Här i riksdagen har sädana krav avvisats med hänsyn till bristen på information. Och information har saknats s^å^ länge forskningen inte fält pengar. Visserligen har man i New Hampshire i USA i den amerikanska ^skogsvärdsslyrelsens regi

ulfört ^prakliska experiment med kalhuggning av stora ytor och med förkrossande resultat. Kalhuggningen är uppenbart skadlig. Resultaten har publicerats i ^Scienlific American. Men del finns inte anslag för all översälla artiklar med sådant ^fariigt innehåll titt svenska.

^Famitjesociologin blir ett alltmer centralt område för förståelsen av psykiska och sociala störningar. Utländska forskningar antyder en svär och sammansatt problematik och skrämmande ^fö^f^ider av den verklighet som finns där bakom. Är exempelvis Robert ^Laings forskningsresultat rikliga faller mycket av den officiella ideologin inom psykiatrin i Sverige. Faller gör också socialmyndigheters och domstolars allmänna ideologi i familjesociala och ^familjerältsliga sammanhang. Typiskt för situationen är emellertid all de ^senasle 30 årgångarna av Svensk ^Jurisllidning över huvud lagd inte en enda gäng sysslat med barnens situation ur ^famil-^jerätislig och ^familjesocial ^synpunkl. Forskning och ^deball, vilken medför risk för ^atl den ^borgertiga illusionen om äktenskap och familj skadas, må ^uppenbartigen icke i Sverige förekomma. I varje fall icke inom ramen för de av staten beviljade anslagen.

Den andra stora huvudlinjen i forskningspolitikens hittillsvarande utveckling är anknytningen titt privata industriintressen. Den visar sig i fördelningen av del allmänna ställiga forskningsstödet, det som icke är ^direkl ^öronmärkt på samma sätt som t. ex. militärforskningen. ^Detla allmänna ^slöd har starkt ökat. Ökningen hamnar ^emellerlid pä projekt som är av ^direklinlresse för den privata ^indusirin. Del är storindustrins intresse som avgjort utvecklingens riktning. Intressant är all ^samlidigl industrins egna forskningsinsatser trappats ner, dvs. storindustrins behov styr, samtidigt som ^slalen lar över fler och fler ^koslnader. ^Detla är manifestationen i forskningspolitiken av det ^s. k. ^siarka ^samhällel.

Den tredje huvudlinjen i forskningsutvecklingen är tendensen ^lill minskning av grundforskningens andel och ökning av den mer kortsiktiga ^målsiyrda forskningen. Man försummar därmed medvetet de vetenskapliga perspektiven och forskningen som redskap för all i den långsiktiga utvecklingen lösa för folket, nationen och mänskligheten grundläggande problem.

Oroande ur denna synpunkt är också den ^seklorsptanering som dominerar del statliga länkandel pä området. Den har blivit alltmer uttalad. Det betyder ^atl självständiga initiativ och nya projekt, som inte utan svårigheter kan relateras titt någon sektor och vars resultat inte kan förutses, löper uppenbara risker all komma på undantag. Delta är ^elt allvarligt hot mot förnyelsen i vetenskapen. Del förstärker däremot inriktningen på kortsiktig målforskning, ^induslriforskning och projekt som är från början uppbackade av ^auklorileter.

Det ^fiärde stora problemområdet, som fäll stå oangripet, är maktpolitiskt och ^rälistigl. Det gäller de enskilda forskarnas ^rällsförhållanden och del fria tänkandets ^slällning. ^Dd gäller också den systematiska sammanblandningen mellan privata intressen och statlig forskning.

Direkta köp av forskare och forskningsinsatser eller allmän ^slyrning

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Den statliga ^forskningsverksam -heten

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Den statliga ^forskningsverksam -heten

därav genom urvalet av forskningsuppgifter är mycket omfattande i Sverige. I ^ell ^lilel land är del också ^prakliskl sett ganska tätt all uppnå ett ^sådani behärskande av forskningen.

Av den samlade svenska ^induslriforskningen svarar fem privata koncerner för omkring 50 ^proceni. Och huvudparten av all industriforskning i Sverige är ^knulen ^lill en enda finansgrupp i del industriella livet. Det är unikt för Sverige.

Vi har alltså här ^ell dubbelt problem. ^Samlidigl som ^slalen lar över en ökande del av ^kosinaderna för ^induslrtforskningen, blir ^å^ andra sidan inte statens och riksdagens ^infiytande över forskningspolitiken ^siörre. Tvärtom. S^tatens ökade ekonomiska engagemang ^lill ^indusirin innebär i ^Slällel, all industrins in^f^lytande också över de statliga resurserna och forskningsinstitutionerna kraftigt ökar. Privatintressena rycker in vid högskotor och institut i en utsträckning som är hett häpnadsväckande. ^Slalen är alltså huvudfinansiär, de stora privatbotagen är avnämare och styrare.

I vissa former lar sig delta förhällande karaktär av ^ell allvarligt rättsligt problem.

Vi har fält den ^siluaiionen alt ibland hela skikt av de statligt ^anslällda forskarna är engagerade i uppdrag för den ^privala storindustrin eller all ^induslrimedel används för all ^beslrida lönekostnader för forskning som sedan bedrivs med ^slatlig ^ulruslning.

Lät mig la ^ell enda exempel, som ^förfiänar särskild granskning, nämligen den oerhörda makt över kemiforskningen och dess företrädare som utövas av läkemedelskoncernen Astra. Ett tidningsurklipp frän våren 1974 säger bl. a.: Chefen för medicinsk och klinisk ^farmakologi vid ^Häss-^le, som är en del av Astrakoncernen, har utnämnts ^lill professor i ^Gö^leborg, vice ^vd vid Astra blev professor i läkemedelskemi i Uppsala, forskningschefen vid Astra ^Pharmaceuiical blev professor i läkemedelskemi vid Karolinska institutet, chefen för avdelningen för ^induslriell och analytisk kemi vid ^Hässle blev professor i industriell farmaci i Uppsala, chefen för ^farmakologiavdelningen vid ^Hässle blev ^farmakotogi-^professor i Göteborg, och för ^ytlerligare en forskare ^nolerades karriärvägen - ^docenl, chef för ^mililärapolekel, ^bilrädande forskningschef vid Astra Läkemedel.

I ^ell ^JK-ärende 1972 framkom, alt Astra utan ^universitdskanslersäm-^beiels eller ^konsisiorieis medgivande ^placeral forskningspersonal på ^Ke-^micenlrum i Lund, där i sin lur prefekten innehade konsultuppdrag hos Astra.

I december 1973 gav JK skarpa anmärkningar mot dem som inom ^kungl. ^lekniska högskolan bildal ^ell ^privalbolag för uppdragsforskning, del ^s. k. ^Melallform. En vacker symbolik. Av ^slalen avlönade, för enskilda intressen verksamma, bildar bolag för alt ^nylfia statens resurser för uppdragsforskning.

Del betänkliga i sådana förhållanden ligger också i all självständiga och ^kriliska forskare i ^slort antal trängs ut från institutioner och hög-

skolor. Vi minns alla Georg Borgström, som kom i onåd hos konserv-industrin och som inte stöddes av statens ^represenlanler, eller Hannes ^Alfvén, som ^kriliserade ^kärnkraflssatsningen.

Del ^förfiänar nämnas i denna kammare ^atl Sverige pä senare år har fält en ^emigralionsväg av progressiva forskare inom samhällsvetenskaperna, framför ^alll till Danmark. Det är ingen överdrift ^atl säga ^atl de har intrigerats ut från Sverige.

Vi har t. ex. fallet Helmers - kemisten, som har fyra västtyska och amerikanska professorers kompetensförklaringar men som här miste ^fiänsl efter ^fiänsl. Vi har fallet med den assistent som anmälde ^Me-^laltform-skandaten och som i gengäld sades upp frän sin ^fiänsl - en klar ^repressatieålgärd, vilket också ^justiiiekanslern i sill yttrande har konstaterat.

Vi har de många ^mol ^stalsfiänslemannalagens anda ^klarl stridande utnämningar där titt privatintressen uppknutna sakkunniga förordar och lyfter fram titt nya ^fiänsler andra forskare, verksamma för samma koncern och samma privatintresse. ^Della är egentligen ett- brott ^mol jävsprinciperna, men del är med sädana medel utnämningar och forskningsinriktning behärskas.

Vpk anser ^atl del ^måsle bli ^ell ^slul på sådana ^korrupla förhållanden. Heta forskningspolitiken måste ges nya utgångspunkter. Del blir mer och mer en av de viktigaste rätts- och demokratifrågorna. Följande principer menar vi bör gälla:

En samlad forskningspolitik måste utarbetas, där ^fotknerlalels behov är vägledande och där en djupgående insyn och målformulering frän riksdagen kan ske. Klar boskillnad ^mäste upprättas mellan ^prival och offentligt ^inlresse vid alla ^slalliga forskningsinstitutioner. ^Frihel och ^Irygghel måste ges ät de självständiga forskarna. Det ^måsle bli ^ell slut på ^rätlsövergreppen.

Herr ^lalman! Jag yrkar bifall till ^vpk-reservationerna 1 och 2 vid delta belänkande.

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Den statliga ^forskningsverksam -heten

Herr LARSSON i ^Slaffanstorp (c):

Herr ^lalman! Forskningspolitiken är av vital betydelse för värt tands ekonomiska, sociala och miljömässiga framåtskridande på både kort och tång ^sikl. Trots forskningens stora betydelse på olika områden har riksdagens ^möjligheler ^lill en samlad bedömning av forskningsinriktningen inte varit titt ^fyllesl. Del vilt jag gärna ^underslryka.

Forskning bedrivs både ^prival i förelagen och statligt. Men inte ens den statliga delen har riksdagen ^kunnal ^diskuiera i ^ell sammanhang eller med ^möjlighei all prioritera olika områden. Riksdagen har i praktiken varit ^frikopplad från forskningspolitiken, vitkel är allvarligt ^mol bakgrund av forskningens avgörande betydelse för det politiska ^beslutsfattandel.

Del var bl. a. ^mol den bakgrunden som vi från centern vid fiolårels riksdag begärde en översyn av forskningspolitiken med ^sikle på ^ell ^forsk^ningspoliliskl handlingsprogram. Vår ^moiion avvisades då, men nu kan

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Den statliga ^forskningsverksam -heten

vi med ^tittfredsslältelse ^nolera au utbildningsutskottet med stor enighet tagit en annan ^slällning. 1 år har alltså utskottet i stort sett tillstyrkt en ^partimolion frän ^mittenparlierna med herrar Helén och Fältdin såsom undertecknare.

Låt mig ^uttrycka en förhoppning om all vi med delta beslut snabbi skall kunna få undertag för en genomlysande ^deball i dessa frågor i riksdagen - en debatt som gör del möjligt för riksdagen att ^falta de övergripande bestulen om dimensionering, målinriktning och finansiering av forskningsinsatserna. Med en sådan utgångspunkt kan vi ^bällre bygga ^ul forskningsinsatserna på angelägna fäll. Jag ^länker då på t. ex. gift-användningen i samhället och inte minst i arbetslivet, en teknisk utveckling för lägre energiförbrukning i produktionen och över huvud laget sociala och miljömässiga problem som hänger samman med ^samhätts-^utvecklingen.

Herr ^lalm^an! Ett angelägel problem att lösa är även på vitkel sätt vi skall föra ut forskningsresultaten till kännedom och praktisk användning. ^Uppenbartigen ^måsle vi nå ^elt effektivare syslem än vi har nu för att man ^ule i näringslivet skall få tillräcklig vetskap om forskningens nyheter. Inte minst är ^della av ^belydelse för de mindre och medelstora förelagen. Dessa har in^te resurser all driva egen forskning ulan är myckel beroende av en god kontakt med forskningens utövare. Denna del av näringslivet sysselsätter ^s;om bekant avgjort den stora delen av folkel. Del är därför av myckel ^si.or betydelse för hela ^samhällel, om vi på ^ell ^effekiivi sätt via forskningen kan vara näringslivet till hjälp.

Herr ^lalman! Det är även, som jag ser del, en ^nödvändighei all vårt land också hävdar sig väl i de ^inlernalionella sammanhangen på forskningssidan. 1 ^annal fatt blir vi snabbi beroende av andra länders forskningsresultat och blir då också styrda av de värderingar som styr den forskningen. Jag tror all ^della är en nog sä ^vikiig fråga att penetrera för den kommande ^ulredningen.

Lät mig till ^sisl bara deklarera att vi från ^cenierns sida knyter stora förväntningar ^lill del utredningsarbete som riksdagen nu skall begära. Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Hen ^NORDSTRANDH ^(m):

Herr ^lalman! Del bedrivs i vårt land onekligen en omfattande forskningsverksamhe^t, och del skall vi vara lacksamma för. Forskningen ^be^lyder myckel för ^samhällsulvecklingen, och den bör stödjas med alla ^lillgängliga resurser.

Flera frågor rörande forskningsverksamheten tas upp i del belänkande från ^utbildningsuiskoliei som vi nu behandlar, och de tas upp i anledning av dels skriv^elsen från riksdagens revisorer, dels en rad ^molioner. Del är frågor som rör planering, redovisning, bevakning, utby^te och värdering av forskningsinsatser ^m. ^m.

Vi satsar i Sverige betydande belopp på forskning och utvecklingsarbete. Staten svarar för mer än hälften av de sammanlagda kostnaderna.

och det är därför hett i sin ordning att riksdagens revisorer låtit undersöka utbytet av statens bidrag titt forskningen och de rutiner som tillämpas vid bevakningen av forskningsmedlens användning. Undersökningen har visat all den svenska forskningen såväl kvalitativt som ^belräffande produktiviteten ligger fullt i nivå med forskningen i andra jämförbara länder. Några ^allvartigare anmärkningar kan inte riktas mot den svenska forskningsverksamheten, konstaterar revisorerna. Jag är angelägen ^atl understryka den bedömningen inför den kritik som stundtals riktas ^mol den svenska forskningsverksamheten, också här i riksdagen.

^Atl några ^allvartigare anmärkningar inte kan riktas ^mol den svenska forskningsverksamheten utesluter givetvis inte all ^ålgärder kan vidtas, syftande titt bl. a. ökad effektivitet inom olika delar av forskningsfältet. Av alldeles speciell betydelse i ^sammanhangel är vilka organ som pä den politiska nivån övergripande bör handlägga frågorna rörande forskningen. En helhetsbild av statens satsning på forskning och utveckling är förvisso önskvärd, särskilt om man skatt avväga satsningen på forskning mot andra ^samhättsbehovs rättmätiga krav eller ^prioriiera ^ell forskningsområde framför ^ell ^annal. Genomgående hävdas exempelvis att den humanistiskt orienterade forskningen för närvarande är starkt eftersatt.

Regeringen har den ^s. k. forskningsberedningen som rådgivande organ och informationskanal. Riksdagen ^ä^ sin sida saknar något som kan motsvara denna beredning, vilken för ^övrigl saknar ^pariamentariskl inslag. ^Utbildningsuiskoliei kan vät ^knappasl åla sig all ^ulgöra en ^molsvarighei ^lill forskningsberedningen. Det är därför ^lillfredsslättande all ^uiredning nu skatt igångsättas om hur man genom olika åtgärder ^bällre än tidigare skall kunna ^lillgodose riksdagens och därmed ^uiskollens, ^inie bara ^ut-^bildningsulskoUds, behov av såväl kontakt med aktuell forskning som kontinuerlig information om forskningsläget som ^underiag för överväganden och beslut. Det behovet kan tillgodoses pä olika ^säll, men resultaten som skatt uppnås ^måsle bli att riksdagen på ett hett annat vis än ^hiliills skatt bli i ^sländ all medverka ^lill alt ^ulforma forskningspolitiken, bestämma forskningsmål, bedöma utbytet av satsningar pä olika forskningsområden, tillgodose eftersatt forskningsverksamhet ^m. ^m. Utredningsarbetet bör bedrivas med största ^skyndsamhel, vilket jag förutsätter blir fallet.

Vad speciellt gäller forskningsfrågorna inom ^universileisseklorn berörs de i myckel hög grad av den organisation av universitets- och ^högsko-^teundervisningen i vårt tand som kan komma ^lill ^slånd sedan statsmakterna tagit ställning titt 1968 års ^ulbitdningsulrednings, ^U^ 68, förstag. Dess förstag torde, i den mån de genomförs, avsevärt påverka de förhållanden och de viltkor under vilka universitetsforskningen skatt ^arbela i framliden, beroende bl. a. på graden av den ^anknyining mellan grundutbildning och forskning som skatt åvägabringas. Mycket talar i och för sig redan nu för att de med universitetsforskningen sammanhängande problemen, som ^U^ 68 ^lyvärr icke fick i uppdrag all belysa, kommer all bli av den storleksordningen all de - som riksdagens revisorer ^fö-

^Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Den statliga ^forskningsverksam -heten

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Den statliga ^forskningsverksam -heten

^reslagii - ^böi^-^ las upp i en särskild ^uiredning. De i år tillkallade sakkunniga för ^atl ^ulreda vissa frågor rörande forskarutbildningen har - del ^lorde vara helt klart - icke fäll i uppdrag alt behandla universitetsforskningens arbetsförhållanden och ^dimensionertng i dess helhet. ^Universiteisforsk-^ningsulredningen, som man förhoppningsvis skulle kunna katta den om den kommer till stånd, bör givetvis vara ^partamentarisk.

Såväl den utredning som redan nu förestås av utskottet som den utredning röra^nde universitetsforskningen som kan komma att föreslås, då ^U^ ^68-proposilionen med dess ^slällningslagande till forskningens problem ligger på riksdagens bord, skall ^fiäna forskningen i vårt land och ge den bättre arbetsmöjligheter genom all också riksdagen på ^elt mera avgörande ^säll än ^lidigare kommer att kunna ta det av dess problem och hjälpa till alt lösa dem.

Herr talm^an! Jag ber alt få yrka bifall titt utbildningsutskottets hemställan i dess betänkande nr 37.

Herr MOLIN (fp):

Herr talman! Jag har två kommentarer ^lill delta belänkande. Den första gäller riksdagens inflytande över forskningen och ^möjlighelerna ^atl bygga ut kontakterna mellan riksdagen och forskningen. ^Atl del finns så litet av ^direkia ^konlakler mellan forskare och politiker tror jag är en följd av dels en misstro från vetenskapsmännens sida mot politikerna, dels en oförmåga från politikernas sida all förstå vetenskapens språk och dels slutligen den tidsbrist som i dag kännetecknar många toppolitiker. Jag tror emellertid all vi i den framlida ^demokraiiska beslutsprocessen kommer ^atl behöva använda det vetenskapliga kunnandet mycket mera än i dag. Vi ^måsle förhindra att den situation uppkommer som Hannes ^Alfvén karakteriserat med orden: "Makt och kunskap trivs inte ^lillsam^mans."

Del gäller all se till au olika forskningsresultat snabbi når fram ^lill ^besluisfaiiarna och presenteras pä ett begripligt sätt. Det krävs därför nya samarbetsorgan mellan politiker och forskare och nya former för kommunikation mellan politiker och forskare för all ^säkerslälla all allsidig, komplett och tvärvetenskaplig information finns ^lillgänglig för de ^beslulande ^polilikerna vid alla tillfällen. Forskarna bör i stigande utsträckning få en skyldighet att vara med i det ^cenirala beredningsarbetet - i utredningar, ämbetsverk och departement. Men också själva riksdagen bör få ett tvärvetenskapligt forskningsorgan titt sill förfogande bl. a. för all kunna aktualisera och genomföra ^allernaiiv forskning. Mot den bakgrunden ^lycker jag au del är glädjande alt ^ulbildningsulskotlei nu föreslär alt dels den ^slalliga ^ulredningen om forskningsrådens ^organisalion, dels ^elt riksdagen^s^ ^egel organ, nämligen informationsutredningen, skall titta på dessa frågor.

^Forskningsrädsulredningen får i första hand fundera på forskningsrelationerna inom ^slatsdeparlemenien och statsförvaltningen, men en ^minsl lika viktig sida är givetvis ^relalionerna mellan riksdagen och ve-

^tenskapen. Här finns det flera alternativa möjligheter. Man kan som riksdagens revisorer länka sig ^ell särskilt forskningssekretariat i riksdagen. Man kan länka sig all forskningsresultat och forskningssynpunkter kanaliseras via ^någol befintligt riksdagsorgan, t. ex. riksdagens ^upplysnings-^fiänsl, eller man kan länka sig au partigrupperna får väsentligt förstärkta resurser för all la emot, sortera och föra vidare vetenskaplig information. Dessa frågor ^fär nu riksdagens ^informationsulredning fundera på, och jag har stora förhoppningar på all vi skall kunna komma fram ^lill ^ell användbart förslag den vägen.

Den andra ^punklen som jag ville kort ^kommenlera gäller riksdagens revisorers förstag om en särskild ^uiredning om ^universilelsforskningen. En del av de motiv som revisorerna fört fram för en sådan utredning är, som jag ser del, riktiga. Universitetsforskningen har alltid varit ^ell instrument för en fri, ^oslyrd basforskning, och den kommer ^atl så förbli. Men ^ulvecklingen under senare år har betytt en förskjutning av tyngdpunkten i forskningsinsatserna ^mol en målinriktad uppdragsforskning. Del återspeglas i den snabba ökningen av forskning med anknytning ^lill ^verksamheien inom ^deparlemenl och ^ämbelsverk och forskning inom ramen för det ^slalliga ^universildsväsendet. Tillkomsten av flera fristående forskningsinstitut är ullryck för samma utvecklingstendens. Del här har betytt all den traditionella universitetsforskningen under de ^se^nasle fem åren har hållits på ^spartåga. Många har känt oro för den här utvecklingen. Universitetskanslersämbetets ^anslagsframställningarde två senaste åren präglas av stark medvetenhet om ^detla.

Jag skutte vilja göra en ^lilen kommentar till den upplysning som herr Svensson i Malmö lämnade ^lidigare i debatten, nämligen ^atl svenska forskare inom samhällsvetenskaperna bl. a. har ^sökl sig ^lill Danmark under de ^senasle åren. Man kan tolka del på olika sätt. Jag har en annan ^lolkning än herr Svensson i Malmö. Jag tror nämligen ^atl det här beror på all ^anlalel ^forskar^f^iänsier vid universitet och högskolor i Sverige under senare år har legal på en myckel låg nivå.

Herr ^lalman! Dessa ^frägor är viktiga. De har inget samband med de diskussioner som har ^förekommil i den parlamentariska beredning som i somras såg över ^U^ ^68:s förslag. Jag tror inte att de har mycket samband med den ^U^ ^68-proposiiion som del talas mycket om och som har åberopats här i kammaren ^lidigare i dag ^trols au vi väl egentligen inte ^vel ^myckd om innehållet i den. Jag vill emellertid inte nu påyrka en allmän översyn av universitetsforskningen, och jag kan därför stödja utskottets ^hem^slällan i dess'helhet.

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Den statliga ^forskningsverksam -heten

Hen SVENSSON i Malmö (vpk) kort ^genmäle:

Herr talman! Det är delvis ^rikligl, herr Molin, alt del ^skell en åtstramning och all den är en av de faktorer som ^verkal här vill jag inte på ^någol sätt ^beslrida. Men del är väldigt markant all det ^jusl är den ^organisaloriska förändringen, stagnationen i ^sluderandeanialet och inskränkningen i del totala utrymmet för ^forskarfiänsier, som fått ^lill följd

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Den statliga ^forskningsverksam -heten

att t. ex. universitetet i ^Roskilde med sin större öppenhet ^mol djärvare och nyare typer av samhällsforskning - en mera samhällskritiskt betonad forskning - fått la emot de flesta av dessa emigranter. Ulan au gå in på några ^konkreia fall, eftersom det inte tigger inom vår kompelens, kan jag sä^ga att jag vet så pass mycket om dem all jag vågar påslå alt del i ett flertal fall ^jusl varit omstridda människor som, på grund av all deras forskningsuppgifter inte passat del rådande etablissemanget, drabbats av ^emigrationslvängd.

Hen PETTERSSON i Lund ^(s):

Herr talman! ^Lål mig ^försl ^gralutera ^uibildningsuiskollei och ^specieltl dess ordförande ^lill all man med ett behändigt grepp har lyckats sopa så många och så olikartade ^forskningspoliliska ^molioner under mattan genom att förvisa dem titt den sittande ^forskningsr^ädsulredningen. Del är ^någol av en prestation, det ^erkännes, och del väcker en viss ^berälligad beundran ^fiän ^hanleringssynpunkl. Själv ^harjag väckt ^molionen 1055. Den lar upp frågan om ekonomiskt ^slöd till löntagarorganisationerna all användas ^lill alternativa forskningsuppdrag bl. a. vid universitet och högskolor; forskning i de anställdas och löntagarorganisationernas ^in^lresse. Del hade varit intressant om det i ^utskottsbetänkandet hade funnits någon form av sakdiskussion i denna, som jag ^lycker, för löntagarna vikliga fråga. Nu finns det inte någon sådan, men jag tänkte ändå använda några minuter ^lill all ^moiivera varför jag anser den fråga som las upp i ^molionen som så ^vikiig.

^Försl vill jag säga alt det helt rikligt har konstaterats här i dag all ^samhällel i viss ^ulslräckning stöttar upp industrins tekniska ^forsknings-^och utvecklingsarbete. Det finns siffror i ^ulskollsbelänkandel som redovisar i vilken ^ulslräckning det är fattet. Det är också riktigt ^atl samhället ^acceplerar och t. o. ^m. i viss utsträckning stimulerar ^indusirin all lägga ut forskningsuppdrag på universitet och högskolor. Men där slätts ^be^slämda krav. Det ställs krav på öppen redovisning, au ^indusirin betalar för del man lar ^ul och att annan angelägen forskning inte trängs undan. Nu kan man diskutera i vilken ^ulslräckning dessa krav verkligen har uppfyllts. Där kan ^säkertigen ske förbättringar, och nu pågår även en översyn inom ^UKÄ när del gäller uppdragsforskningen. Kanske kan vi ^vänla oss att förbättrade förslag läggs fram så småningom.

Det finns dl ^moliv för samhällets stöd till industrins forskning och utveckling, och del är ^enkell och ^klarl. Sverige är ^ell ^lilet land. Vi ^måsle samla våra resurser på många sätt. Del är alltså ^ell samhällsintresse all se ^lill ^atl industrins internationella konkurrenskraft bibehålls på en hög nivå. Denna målsättning är gemensam för såväl förelag som löntagare. Pä så ^säll uppnår vi ju en hög effektivitet, en fin teknisk förnyelse, snabb ^expansionsiaki inom svensk industri, och ^detla ^ulgör ändå grundvalen för en fortsatt hög ^löneulbetalningsförmåga, där vi i värt tand ligger i täten bland världens ^nalioner.

Nu bör ^na^turiigtvis enigheten kring målsättningen att stödja industrins

teknologiska förnyelse inte fä dölja att förelagsledning och ^lönlagare har skilda ^iniressen i andra avseenden. Löntagarna kan inte ^acceplera en teknologisk utveckling som leder titt ökad stress i ^arbelel, ökade otycks-fallsrisker, ^siörre monotoni och mindre möjligheter för den anställde ^atl påverka sin arbetssituation och all över huvud laget överblicka en alltmer komplicerad produktionsorganisation. Det är definitivt inte i de anställdas ^inlresse. Nu är del företagsledningen som i mycket stor utsträckning ^indirekl har varit beställare och ^utformare av den nya tekniken. Det är helt naturligt alt man ensidigt ^sökl tillgodose lönsamhetskraven. När nu samhället och löntagarorganisationerna ökar de sociala kraven pä ^ul^vecklingen i vårt samhälle måste vissa korrigeringar ske när del gäller påverkan på den tekniska forskningen och utvecklingen. Del är inte bara lönsamhet och höga löner som är av ^belydelse. Mänskliga och sociala aspekter måste alltså i ökad utsträckning tas med i bilden när det gäller teknikens ^uiformning.

Del finns nu en ^lendens i vårt samhälle alt man försöker skapa en vidare påverkan på teknikens utveckling. Man försöker korrigera den snäva lönsamhetsbedömning som ^lidigare i alltför stor ^ulslräckning varit dominerande. Man har använt sig av olika vägar, bl. a. lagstiftningsvägen. Vi har på senare tid fält en mängd nya lagar som varit betydelsefulla inte minst för de ^anslällda. Exempel på det är miljö- och ^produktkon^trollagen, och en annan betydelsefull lagstiftning är ^arbetarskyddslag^sliftningen. Den andra vägen man ^gåll har varit ^atl ^samhällel i allt större utsträckning ställt medel titt förfogande för forskning som är av direkt och omedelbar betydelse för löntagarna. Ett konkret exempel på del är de mycket betydande resurser som nu finns i ^arbdarskyddsfonden. Där ligger litet av den problematik som bl. a. herr Molin tog upp, nämligen alt den målinriktade forskningen har fåll breda ^ul sig pä senare lid titt förfång för grundforskningen. Det hänger delvis samman med ^atl del finns så många pressande och viktiga samhällsproblem som man med hjälp av forskningen vill försöka lösa all det skett en ^överkanlring av de knappa ekonomiska resurser som vi har i ^värl land ^mol en målinriktad forskning, ^vilkel lett ^lill en dämpning av grundforskningen. Pä lång ^sikl kan man naturligtvis inte ha en ^överkanlring i samma takt, ulan sä småningom får ^korrigeringsälgärder som återställer balansen sällas in. På lång sikt är ^naturiigtvis grundforskningen ^ell ^vikligl ^underiag för framstegen på de mer målinriktade forskningsområdena.

Det räcker emellertid inte, enligt min uppfattning, all gå fram lagstiftningsvägen och att täta ^samhällel i samarbete med löntagare och ^arbelsgivare beställa forskning av olika slag. Vi har många exempel på all man inom den fackliga rörelsen mer och mer ställer krav på att aktivt få komma in i forskningen. Oron som uttalades på målarnas kongress över deras arbetsmiljö och de olika kemiska ^produkier som kommer ^lill användning i ^arbelel visar klart och tydligt ^behovel av en forskning som löntagarna och deras ^organisalioner kan beställa ^direkl oberoende av såväl arbetsgivare som myndigheter.

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Den statliga ^forskningsverksam -heten

4 Riksdagens protokoll 1974. Nr 136-137

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Den statliga ^forskningsverksam -heten

Ett ^annal exempel kan vara datatekniken som på sikt kommer ^atl fä mycket b^etydande ^effekier på del svenska ^samhällel. Del är en ^vikiig ^leknisk faktor i utvecklingen. Den innebär att samhället i många avseenden kan gä framåt och bli ^ell bättre samhälle. Men den har också ^beslämda negativa ^effekier som ^måsle bekämpas.

Vi ^vel all datatekniken inom företagen hittills i ^slor ^ulslräckning tagit sig uttryck som varit ganska negativa för de anställda. ^Detla har givit upphov titt en slet produktionsorganisation, och del har blivit mindre ^ulrymme för den anställde alt variera sin arbetsuppgift. Del har ^renl allmänt blivit en myckel hård ^slyrning av de arbetsuppgifter som de anställda haft.

På ^della område behövs en alternativ forskning som lar upp frågan om datatekniken ^ulifrån de krav som de anställda har ^räll all ställa på en mänsklig och en riklig arbetsmiljö. Den tekniken kommer inte fram utan vidare. Dels ^måsle någon formulera kraven - det kan löntagarorganisationerna och de anställda myckel vät göra - dels ^måsle den alternativa for^skningen på ^någol sätt betalas. Här finns ^yllertigare en uppgift som kan lösas genom ^atl de anställda och löntagarorganisationerna får en viss summa pengar frän samhället. Beloppet kan exempelvis baseras pä antalet ^an^slällda i de olika löntagarorganisationerna. Därmed kan man hett ^frill och obundet av myndigheter och ^arbetsgivarintressen driva sin egen forskning och så småningom sätta makt bakom orden när man lar upp resonemang med företagsledningen för all påverka den tekniska ^ulvecklingen vid förelagen när del gäller produktionens och organisationens ^uifo^rmning.

Man kan ^attlså gå igenom den ^lekniska ^ulvecklingen på område efter område och peka på behovet av alternativ forskning till ^slöd för löntagarnas och de anställdas krav. Det är delta jag har vetat redovisa i min motion.

Jag har i dag inget yrkande, men jag har med mitt anförande velat peka på all ^della är en angelägen ^forskningspolilisk fråga. ^Mill anförande vill också vara ett försök till ord på vägen för ^forskningsrädsulredningen, som ^enligl utskottet skatt lilla närmare på bl. a. min ^moiion.

Herr LARSSON i ^Slaffanstorp (c) kort ^genmäle:

Herr ^lalman! Jag har inte sä mycket att invända mot herr Petterssons huvudanförande här, men jag kan inte undgå att reagera mot hans inledande ord. Han gratulerade utskottet titt att kunna sopa så många motioner under mattan.

Det är ganska uppseendeväckande alt en riksdagsman från regeringspartiet barden synen på en riksdagsskrivelse titt ^Kungl. ^Maj:l. Utskottet föreslår all riksdagen skatt underställa ^Kungl. ^Maj:t dessa ^synpunkier, alltså i ^della fall både att ^forskningsrädsulredningen skall få dessa nya uppgifter och alt vi önskar ett ^ökal ^pariamentariskl inslag i denna utredning.

Jag slutade ^mill huvudanförande med all jag fäste ^slor betydelse vid

all vi fått en enig skrivning om detta. Därför vitt jag ^ullrycka min för-      Nr 136
våning över att herr Pettersson i Lund kan ha den här ^uppfallningen     ^Torsda^een den
om innebörden av utskottets förstag.                                                     ^5^ december 1974

Hen PETTERSSON i Lund ^(s) kort ^genmäle:

Herr ^lalman! Jag använde uttrycket sopa under mattan därför ^atl del är så många olikartade ^molioner som ^samlliga förts över på ^forsknings^rädsulredningen. Man kan tycka all del skulle vara för myckel för forskningsrådsutredningen att ta itu med. Jag stärks litet i mina misstankar om all del kan vara en ^avtedningsmanöver frän ^ell ^enigl utskotts sida när jag läser i ^betänkandel att ^ulskollet säger ^atl dessa ökade arbetsuppgifter för ^forskningsrädsulredningen inte skatt behöva ta någon ^yller^ligare nämnvärd lid i anspråk.

Jag kan bara lyckönska ^forskningsrädsulredningen om den kan klara ^detla. Såvitt jag ^vel har man ^lyvärr anledning ^atl frukta all det i ^slällel innebär inledningen till en verklig ^tängsitlning för ^forskningsrädsulred^ningen. Del skutte jag beklaga, för ^forskningsrädsulredningen har redan i sina ursprungliga direktiv så mänga angelägna uppgifter all lösa. Backar vi på dem ^yllertigare ^ell tiotal motioner, lar del ganska tång lid innan man kommer till slutet av vägen och kan redovisa sina förslag.

Jag kan ^naturiigtvis inte bedöma hur man inom ^ulskottel diskuterat. Men jag fällde mina kanske ^någol oförsiktiga ord, därför all del onekligen gör ett underligt intryck ^atl man vill föra över alla dessa motioner till ^forskningsrädsulredningen som ändå är inne i ^sluilampen av sill ^lidigare arbete men som nu kommer all bli allvarligt fördröjd.

Den stadiga ^forskningsverksam -heten

Herr LARSSON i ^Slaffanstorp (c) kort ^genmäle:

Herr ^lalman! ^Detla var i varje fatt en förklaring ^lill ett något egendomligt ^yltrande av herr Pettersson. Vi har dock fält sädana informationer från ^forskningsrädsulredningen om var man befinner sig i ^utredningstäget att utskottet menade att här fanns tid och rum alt la hand om detta också i för dem berörda delar.

Jag vilt än en gång ^underslryka att vi inte med denna vår skrivning menar att del skulle bli någon sådan snabbehandling att utredningen inte skulle ha lid all ^seriösl ^haniera ^della material. Jag hoppas herr ^Alemyr har samma uppfattning.

Hen ^ALEMYR ^(s):

Herr talman! Det är alttid svårt för ^rtksdagens ledamöter all hinna läsa alla ^utskottsbelänkanden. Om herr Pettersson i Lund hade läst belänkandet 37 från ^utbildningsuiskoliei ordentligt, hade han kunnat observera att vi inte vilt skicka i väg allt ^della titt forskningsrådsutredningen. Vi har bara ^sagl all frågorna bör bli föremål för en samlad bedömning i ^forskningsrädsulredningen etter i annan ordning. Del ^belyder alt om ^Kungl. ^Maj:t anser all vissa av dessa frågor lämpligen bör ^ulredas på ^annal sätt, kan det ske. Men vi har betonat att del då skatt ske under

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Den statliga ^forskningsverksam -heten

medverkan av parlamentariker.

Jag tror för min del all ^forskningsrådsulredhingens ^arbeie skulle vinna på alt man ryckte loss en och annan av dessa frågor och ^övertämnade den till någon annan ^uiredning. Jag vill erinra om att del ^lillsatts t. ex. en forskaru^tbildningsutredning som möjligen skulle kunna ^arbela med en det av materialet.

Orden "eller i annan ordning" är, herr Pettersson, ^ell ^vikligl inslag i ^ulskotlels belänkande.

Herr talman! ^Ulskotlels betänkande är i ^slorl sett enhälligt, såsom har sagts flera gånger i dag. ^Endasi två ^reservalioner är fogade ^lill det. Båda från vpk, och herr Svensson i Malmö har i ett långt och i och för sig myckel intressant anförande motiverat ^vpk:s synpunkter.

I inlägget användes ^uitryck som "korruption" och "åtgärder i strid ^mol ^siats^f^iänster^nannalagens anda". Herr Svensson kom också in på ^fiäns-^telillsätlningsärenden och gjorde en del andra påståenden som är av sådan natur all de knappast bör debatteras i riksdagen. Jag går därför inte in på dem, herr talman. Jag förutsätter att om herr Svensson upptäcker brott mot gällande lagstiftning, ser han ^lill alt delta kommer i ^blickfångel hos de ^myndigheier som har titt uppgift att granska dessa ^ling. Del är ingen mening att i kammarens talarstol diskutera icke ^ve-^rifierbara övertramp på ett eller ^annal häll.

Herr Svensson har också tagit upp försvarsforskningens omfattning, och jag skulle gärna personligen vilja svara herr Svensson i det avseendet, eftersom ^ul^skottel inte gått in på saken. Försvarsforskningen sorlerar inte under utbildningsutskottet.

Jag ^lycker för min egen del att försvarsforskningen lar en för stor andel av landels samlade forskningsresurser. Men vi vinner i detta sammanhang inte på ^atl överdriva siffrorna. Del rör sig inte om 40 ^proceni av de totala forskningsanslagen. Om vi räknar samman alla de insatser staten och näringslivet gör, som alltså ^folkhushätlei gör, för forskningsändamål, finner vi alt del är en avsevärt lägre andel. Den är mycket svår alt räkna fram, men del är en betydligt lägre siffra än den herr Svensson i Malmö lämnade kammaren.

Del är alldeles självklart ^atl riksdagen har behov av ^bällre information och ^siörre kunskap om vad som pågår pä de skilda forskningsområdena och även ^bällre kunskap om de forskningsresultat som kommer fram. Del gäller självklart också samhället i ^slorl. När utskottet nu föreslår all ^forskningsrädsulredningen och riksdagens ^informationsulredning skall få se över ^della så är det ^ell tecken på all vi anser ^atl del är en sä svår problemalik ^atl man i särskild ordning bör överväga hur man skall gå till väga.

Riksdagsrevisorerna har gjort ett intressant ^karltäggningsarbeie, det vill jag gärna säga till närvarande riksdagsrevisorer. ^Ulskollet har haft ^slor nytta av den promemoria som ^presenlerals, och del är min övertygelse ^atl denna promemoria också för samhället i övrigt är av stor betydelse. Del är inte möjligt för riksdagen att nu omedelbart la ^slällning

på grundval av de förslagen ulan del är klokt ^atl i ^yllertigare utredningsarbete skaffa ^bällre undertag för ett slutligt ^slällningslagande i riksdagen.

^Renl ^allmänl-del ^harjag, herr ^lalman, ^sagl många gånger i kammarens talarstol som latesman för utskottet - finns del naturligtvis också behov av ökade anslag ^lill forskningen i vårt land. Vi skulle gärna se all del fanns resurser all ge forskningsråden mera pengar och all vi också hade resurser all öka ^insalserna inom universiteten, både pä ^fiänstesidan och i andra sammanhang. Men när del gäller denna sektor av samhällslivet har vi all göra de ^priorileringar och avvägningar som man över huvud taget ^måsle göra i ^samhällel. Jag skulle gärna se all vi hade mer pengar, men i den situation som vi befinner oss i gäller del alt använda pengarna sä bra som möjligt. Del pågår ^ule vid universiteten, i forskningsråden och i sillande utredningar, herr latman, ett intensivt arbete för all finna vägar att inom ramen för nuvarande resurser kunna nå större effektivitet i ^arbelel.

Jag vill gärna uttala min ^lillfredsslällelse med allt det skickliga arbete som utförs på olika håll i forsknings^^^ och utvecklingsarbete. Jag vill inte delta i någon generell ^krilik ^mol den stora skaran av forskare, som herr Svensson i Malmö har gjort. Enstaka övertramp och misstag kan ske och de bör angripas i särskild ordning.

Jag vill också gärna ^underslryka vikten av en ökad internationell samverkan. Vi löser inte våra problem lokalt i vårt land. Del ^måsle vi göra i samverkan med forskarna runt om i ^värtden.

Herr latman! Med ^detla ber jag ^atl få yrka bifall till ^utbildningsut^skollets ^hemslällan.

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Den statliga ^forskningsverksam -heten

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort ^genmäle:

Herr latman! Jag vill bemöta herr ^Alemyr på tre ^punkler. ^Försl vill jag rekommendera herr ^Alemyr att läsa Jan ^Annersledls utredning Makten över forskningen, som är den enda ^delaljklassifikalionen av alla enskilda forskningsprojekt i Sverige och som kommer fram till betydligt högre siffror än de jag har använt när del gäller ^miliiarforskningsanknuina projekt. Så den saken tror jag att jag vågar stå för.

Jag tror inte heller all jag behöver la ål mig någon ^krilik när herr ^Alemyr här säger att vi inte skatt ingå på enskilda ärenden. Nej, del skall vi inte göra. Men när det ena ^rätlsärendel ^efler del andra samlas och samlas på ^jusliliekanslerns och riksdagens ombudsmans bord och när del i handlingar rörande de ärendena ges klara upplysningar som pekar i en bestämd ^rikining, så har riksdagen som ^poliliskl ansvarig för rättsförhållandena och för forskningsförhållandena inte bara ^räll all ta upp de problemen som en allmän maktpolitisk tendens i forskningspolitiken utan riksdagen har också skyldighet all göra det. ^Någol som riksdagen alltför titel har ^ulnyujal enligt min mening.

^Lål mig ge ^ell exempel genom att citera ^ell ^yltrande som ^UKÄ har avgivit till JK i ärende nr 369/71. Del illustrerar de ^maklproblem och

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Den statliga forskningsverksamheten

de rättsproblem som jag ^lidigare har berört:

^"A^.STRA finansierar ^hell eller delvis ^ell ^fiertal forskningsprojekt vid universitetsinstitutioner i Sverige. Dessa projekt har alltid en ^direkl anknytning till ^ASTRAs forskningsintressen och samarbetet präglas av täta ^konlakler och intensiva diskussioner mellan förelagets egna specialister och ^universildsforskare. Initiativet titt samarbetet kan komma antingen från förelaget eller den aktuella institutionen."

Delta visar alltså hur en koncern kan lägga under sig hela forskningsgrenar, och delta måste vara ^ell ^allvariigt ^forskningspoliliskl problem. Del rör ju forskningens ämnesinriktning och valet av forskningsuppgifter. Men del är samtidigt ett mycket ^vikligl ^principielll ^rätlsproblem. Vi kan ju ^inie ha den ordningen här i ^landel att grupper av forskare med ^besiämd ^intresseanknyining ^siller och ^dellar i sakkunnigbedömningar av sig själva eller andra forskare, därför all då får vi hela tiden risken för en kollision med ^jävsbes;lämmelserna.

Fru THORSSON ^(s):

Herr ^lalman! Del ligger i sakens ^nalur, och del framgår av ^molionerna, av ^utskottsbetänkandet och av vad utbildningsutskottets ordförande herr ^Alemyr sade ^avslulningsvis i sill inlägg, alt åtskilligt av den statligt finansierade forskningen gäller problemområden - inklusive de långsiktiga utvecklingsproblemen - där granskningen av vår forskningspolitik måste ske i ^ell ^siörre sammanhang än ^värl eget lands, där vår egen forskning därför ^måsle ses ^mol bakgrund av vad som sker i andra länder och på ^iniernalionell nivå och där vår ^plals i världen och våra ^möjligheler ^atl ^arbela i världen kommer all påverkas av beslut som fattas på grundval av forskning och studier i andra delar av ^värtden.

Del framgår också myckel tydligt av den redovisning som lämnas i ^dd föreliggande betänkandet av ^verksamheien vid sekretariatet för framtidsstudier o^ch ^samarbelskommilién för ^tångsiklsmotiverad forskning all de ^konkreia exemplen pä sådana problemområden kan vara mångfaldiga. Jag skall inte ta upp tid med del. Men jag tänkte mig, herr ^lalman, all det kanske kunde vara av ^inlresse för riksdagen att få höra något om svenska ^msalser och dl ^specieltl ^svenskl initiativ inom ^FN-sysiemel under senare lid för ^atl få titt stånd en internationell forskning kring framlidsproblem och framlidsplanering, innefattande ^leknisk utveckling och teknikvärdering, av ^belydelse för forskning och planering i var och en av ^FN:s medlemsstater, inklusive vårt ^egel land.

Del finns inom ^FN-syslemd ^ell institut för forskning och utbildning, där jag har den stora glädjen all tillhöra styrelsen. Inom del institutet skall nu, med början den I januari 1975. igångsättas ^ell forskningsarbete som lar ^sikle på all undersöka långtidseffekter av beslut som tas inom ^FN-syslemds skilda delar för att pä ett så ^lidigl ^sladium som möjligt försöka ^iden^f^ifiera och ^sludera uppkommande internationella problem och för all skapa förutsättningar för ett mer systematiskt beslutsfallande än det som hittills oftast varit fallet inom våra ^inlernalionella organ.

Till delta ^arbeie, som man ^jusl slår i begrepp ^atl starta, skall knytas, hoppas vi, vad som kan komma ^atl bli resultatet av ett ^svenskl ^inilialiv vid den i augusti delta år i ^FN:s regi hållna ^världsbefolkningskoferensen. Vi har där väckt förslag, som ^jusl nu slutbehandlas i generalförsamlingen, om ^eu centralt forskningsorgan inom FN med uppgift alt studera och ^kontinueriigt följa de ständiga beroendeförhållandena mellan utvecklingstendenser på sädana områden som befolkningstillväxten, utvecklingsprocessen, ^jesurslillgångarna och resurshushållningen ^saml miljöproblemen. Avsikten med ^della är all genom tvärvetenskaplig forskning på internationell nivå klarlägga de ömsesidiga beroendeförhållandena. Man skatt kunna bedriva ^kontinueriiga studier av del ^poliliska agerandets konsekvenser och ^effekier - både de direkta effekterna ^saml de sidoeffekter och ^långlidseffekler som kan uppkomma.

Genom all vi har tagit det här initiativet från svensk sida i FN tror vi ^atl vi har möjlighet att på internationell nivå få till ^slånd ^ell centralt forskningsarbete, som kan hjälpa oss all se klarare när vi skall planera för vårt ^egel handlande.

Därför, herr ^lalman, har jag med dessa fä ord ^velal redovisa för riksdagen de här svenska insatserna - i förhoppningen all ^sambandel med det internationella skeendet pä området också kommer all få sin ^berälligade ^plals i del ^forlsalla ^arbelel i ^forskningsrädsulredningen och i andra sammanhang.

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Den statliga ^forskningsverksam -heten

Hen ^ALEMYR ^(s):

Herr talman! Får jag titt fru Thorssons värdefulla inlägg bara foga all del även i Europa byggs upp ^ell omfattande samordningsarbete' mellan forskare och politiker. Europarådet svarar för en sådan verksamhet. Inom ramen för denna organiseras då och då särskilda sammankomster mellan europeiska ^pariamenlariker och ledande forskare och ^forskningsadminis-^traiörer. ^Avsiklen är all ^della ^arbeie ^ytteriigare skall byggas ^ul i syfte alt ^uinyuja de europeiska resurserna ^bällre än ^hiliills och även all tära mera av varandra.

Men, herr ^lalman, jag är ledsen all jag i ^slulel av ^debalien också ^måsle ^ålerkomma ^ell ögonblick ^lill herr Jörn Svensson för all ^rälla ^lill en sifferuppgift som herr Svensson anförde i sill inlägg.

När herr Svensson ^lalade om att del han kallade ^miliiärforsknings-^anslagen ^ulgjorde 40 ^proceni av de ^loiala ^forskningskoslnaderna räknade han ^inie med ^universilelsforskningen och den forskning som förekommer inom ^indusirin. Vidhåller han sin förslå sifferuppgift vad avser anslagen ^lill försvarsforskningen och lägger ^lill de andra ^ulomordenlligl stora forskningsanslagen, kommer man ner i en andel, som i varje fall inte tigger över 20 procent.

Del var ^mol den bakgrunden jag menade, herr ^lalman, all man inte kan lösa dessa problem om man rör sig med osakliga sifferuppgifter.

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Den stadiga ^forskningsverksam -heten

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr ^lalman! Jag har inte nämnt beloppet 591 miljoner. Jag har över huvud tagel inte ^nämnl några absoluta ^lal, vilket framgår av mitt manuskript. Men jag vill återigen hänvisa titt Jan ^Annerstedts ^uiredning. Del är nämligen den enda ^uiredning som inte använder de felaktiga ^klassifikationerna i den officiella statistiken, t. ex. i statistiska centralbyråns ^siaiislik. Han slår i ställd sönder hela forskningsverksamheten i enskilda projekt och omgrupperar dem ^enligl allmän europeisk nomenklatur. Då får man det resultat som jag nämnde.

^Överiäggningen var härmed slutad.

Punkterna I och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa ^punkler hemställt.

Punkten 3

Propositioner gavs på bifall ^lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av fru ^Lantz, och förklarades den förra ^proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i Malmö begärt votering upplästes och godkändes följande ^voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller ^ulbildningsulskolleis hemställan i

betänkandet nr 37 ^punklen 3 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit ^reservaiionen nr 2 av fru ^Lantz.

Vid ^omröslning genom uppresning förklarades ^nertatet av kammarens ^ledamöler ha ^rösial för ja-propositionen. Då herr Svensson i Malmö begärde ^rösiräkning verkställdes votering med ^omröslningsapparat. Denna ^omröslning gav följande ^resullal:

Ja - 305

Nej - 18

Avstår - t

Punkten 4

^Ulskotlels ^hemslällan bifölls.

Punkten 5

^Proposilioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av fru ^Lantz, och förklarades den förra ^proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i Malmö begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller ^ulbildningsulskolleis ^hemslällan i

^betänkandel nr 37 punkten 5 röstar ja,

den del ej vitt ^röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av fru ^Lantz.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ^ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då herr Svensson i Malmö begärde ^rösiräkning verkställdes ^voiering med ^omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande ^resullal:

Ja - 305

Nej - 18

Avstår - 2

Punkten 6

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Decentralisering och ökad rättssäkerhet inom förvaltningen

§ 16 Föredrogs

Utbildningsutskottets b^etänkande

Nr 38 med anledning av propositionen 1974:170 angående utgifter pä tilläggsstat 1 till riksstaten för budgetåret 1974/75 i vad avser skolväsendet ^m. ^m.

Trafikutskottets belänkande

Nr 28 i anledning av propositionen 1974:170 angående utgifter på ^litl-^läggsstat I ^lill ^rikssialen för budgetåret 1974/75 i vad avser anslag inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

Jordbruksutskottets betänkande

Nr 49 i anledning av ^proposilionen 1974:170 angående utgifter på ^litt-^läggsslal I ^lill ^rikssialen för budgetåret 1974/75 i vad avser jordbruksdepartementets verksamhetsområde

Kammaren biföll vad utskotten i dessa ^betänkanden hemställt.

§ 17 Decentralisering och ökad rättssäkerhet inom förvaltningen

Föredrogs konstitutionsutskottets betänkande nr 62 med anledning av motion om decentralisering och ökad rättssäkerhet inom förvaltningen.

I detta belänkande behandlades ^molionen 1974:347 av herr ^Fälldin ^m. fl. (c) vari hemställts att riksdagen skulle

1. anhålla hos ^Kungl. ^Maj:t att de i ^molionen ^upplagna frågorna om decentralisering inom förvaltningen skyndsamt upptogs till prövning genom en särskild ^pariamentariskl sammansatt utredning ^jämle därtill knutna arbetsgrupper, i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. tillkännage för ^Kungl. ^Maj:t som sin mening vad som anförts i ^molionen om behovet av ^reformarbeie för alt förbättra den enskildes rättsskydd inom förvaltningen.

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

^Decen t ra I i se ring och ökad rättssäkerhet inom ^föiyaltningen

^Ulskottel hemställde

all riksdagen förklarade ^molionen 1974:347 besvarad med vad utskottet ^anförl.

^Reservaiion hade avgivits av herrar ^Boo, Pettersson i Örebro, Fiskesjö och Nordin ^(samlliga c) som ansett all ^ulskottel ^borl hemställa, all riksdagen skulle bifalla motionen 1974:347.

Till ^betänkandel hade fogals särskilda yttranden

1. av herr ^Ahlmark (fp),

2. av herr Björck i Nässjö ^(m) och fru Jacobsson ^(m).

Hen FISKESJÖ (c):

Herr talman! I den ^moiion som föranlett del nu ^akluella ^utskolis^belänkandet och i den ^reservaiion som är fogad till belänkandet av centerns ledamöter i ^utskoliei berörs ^ell par krav som ^cenlern drivit hårt och konsekvent i en rad olika sammanhang. Ett vidgat folkligt inflytande över den samhälleliga beslutsprocessen är det ena, en decentralisering av besluten är del andra. De båda kraven är nära förbundna, och de betingar varandra. Båda är led i vår vakthållning kring ^demokralin och i vår strävan all förslärka ^demokralin i ^elt samhälle som tenderar all bli alltmer c^entraliserat, ^leknokraliseral och ^byråkratiserat och ^alll svårare att överblicka för den enskilda människan.

^Ell ^vidgai. ^folkligi in^f^lytande i beslutsprocessen är självfallet i sig dl värde - del ^ger fler människor insyn i och kunskap om samhällsfrågorna. En decentralisering av bestulen till lägre nivåer är också i sig ett värde - den för ^besluisfaiiarna ^när-mare de ^konkreia problem de har alt lösa, och den ökar förutsättningarna för att besluten grundas på relevanta kunskaper och insikter.

Men det är ^försl när ^bestulsdecenlratisering och ^elt vidgat folkligt inflytande kombineras som vi får en mera reell förstärkning av det demokratiska ^styrelsesällel. Det är inte bara den form i vilken bestulen fallas som är viktigt; beslutens innehåll och räckvidd är också av största vikt.

De tankelinjer som jag här skisserat har varit grundläggande för centerns ställningstagande i en tång rad av frågor som spänner över vida sektorer av den samhälleliga verksamheten, och de går igen i förslag som vi envist ^åierkommer med här i riksdagen år efter är. Del skall också med tillfredsställelse noteras, ^atl de krav vi drivit har undan för undan väckt ^alll större resonans inte bara bland breda grupper ute i ^landel ulan också bland andra partier här i riksdagen, även om den senare processen ^gåll och fortfarande går ^nögl och i många falt inte varit något annat än en läpparnas tveksamma bekännelse.

^Elt slående exempel på trögheten och ^ovilligheien alt ^acceplera en klar ^deceniralislisk handlingslinje, särskilt frän socialdemokraternas sida, är ju ^tänsdemokralifrågans behandling här i riksdagen. Jag skall inte dra

denna viktiga frågas hela och långa historia igen här och nu. Jag vill bara framhålla all om ^riksdagsmajoritelen, och ^särskill då dess ^social^demokraliska del, med iver och ^inlresse vetat vara med och förverkliga de riktlinjer som ^cenlern drog upp i frågan i en ^moiion redan ^lill 1963 års riksdag, så hade ^länsdemokralireformen för länge sedan ^varii förverkligad. Men under den här ^lioårsperioden har ^socialdemokralerna i hög grad ägnat sig åt all rulla stenar i vägen. Del har ^inie ens hjälpt ^atl vi 1972 med ^slöd av övriga ^opposiiionsparlier lyckades få ^majoriiel här i riksdagen för att länsberedningens arbete skulle inriktas på att förverkliga ^länsdemokralilanken.

Resultatet av denna ovilja till helhjärtad satsning på ^länsdemokraiin kan vi nu se i del ^bdänkande som länsberedningen nyligen avlämnat. En del av de förslag som länsberedningen lägger fram är bra. De är i linje med vad ^cenlern ^föreslagil. Vi säger också ^della i ^reservaiionen vid ^ulskollsbelänkandel. Men del innebär inte ^aU vi uppfattat ^tänsberedningens förslag som ett förverkligande av en ^länsdemokraii enligt de riktlinjer vi ^angett. Beredningens förslag kan endast, som vi säger i reservationen, ^belraklas - i de delar som här är ^relevanla - som begränsade ^eiappmäl på vägen ^mol en mera ^ulbyggd ^länsdemokraii. Huvudansvaret för samordnings- och ^planeringsuppgifierna på den regionala nivån skall ju även i fortsättningen tigga hos de ^slalliga länsstyrelserna. Dessutom - och del är myckel väsentligt - har länsberedningen inte gjort någon övergripande och systematisk genomgång av den stora ^de-^centraliseringsfråga som vår nu aktuella ^moiion i hög grad handlar om, nämligen hur man område för område i frågor som i dag handläggs av den ^cenirala ^förvaliningen skatt kunna ^fiylla ner ^besluiandefunklionerna på lokal och regional nivå.

Utredningsarbetet måste således fortsätta, och det är det vi föreslär i ^molionen och i ^reservaiionen. En parlamentariskt ^sammansall ^uiredning bör la itu med del ^forlsalla ^arbelel.

Jag ber, herr ^lalman, ^atl med ^della få yrka bifall ^lill ^reservaiionen av herr ^Boo ^m. fl.

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Decentralisering och ökad rättssäkerhet inom ^.^ förvaltningen

Under ^della anförande övertog herr ^försie vice ^lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen JOHANSSON i Trollhällan ^(s):

Herr talman! Vi har många gånger diskuterat de frågor som tas upp i motionen. Från olika håll har det förts fram krav på att beslutsfunktioner skall flyttas från ^cenirala organ till regionala eller lokala - del må sedan gälla ^slalliga eller kommunala organ.

Del viktigaste på ^della område är ^emellerlid all en rad ^funklioner har ^flyilals ^ul ^lill regionala och lokala organ. 1 sill ^granskningsbdänkande i våras kunde ^konstitutionsutskoltet konstatera att uppgifter hade flyttats bort från regeringen. 1 andra sammanhang har vi funnit hur uppgifter som legat hos de ^cenirala verken har ^fiytlals ner på regional nivå etter

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Decentralisering och ökad rättssäkerhet inom förvaltningen

på lokal nivå.

Länsberedningen har fört fram förslag om ^ytteriigare decentralisering. Men ^samlidigl har ^ulredningen ^föreslagil ^atl en ny ^uiredning skall fä granska ^möjlighelerna att ^f^lytta ^ytteriigare ^funklioner ^ul på länsnivå. På utredningens uppdrag har tandshövdingarna ställt samman listor över uppgifter som kan lämpa sig för avgörande på länsnivå. Även från andra håll har ^kommii propåer om sådana överflyttningar.

Del blir ^säkeriigen en utredning om ^detla. Sedan kan man alttid diskutera om denna utredning skatt tillsättas när remissvaren har ^kommii in etter om del kan ske på ^elt ^lidigare stadium. Skulle regeringen finna alt man redan nu etter inom en snar framtid kan ^tillsälla en sådan utredning ko^mmer jag på inget sätt alt anmärka ^mol detta - tvärtom skulle jag tycka all det vore lämpligt ^atl så kunde ske.

^Konslilulionsutskoltel har vid flera tillfällen gjort uttalanden om all det är önskvärt att flytta beslutsbefogenheter till lokala etter regionala organ. Dessa uttalanden har alttid godkänts vid ^kammarbehandtingen. Detsamma gäller de uttalanden som ^konstilutionsutskottet har gjort om betydelsen av att man vidmakthåller rättssäkerheten.

^Mol denna bakgrund är del ganska egendomligt att centerpartisterna inom ^utskol^iei har ^ansell del vara nödvändigt all avge en ^reservaiion. När jag lyssnade till herr Fiskesjö mötte jag det synsätt som jag har träffat på så ofta, nämligen ^atl det finns ett samband ^metian decentralisering och rättssäkerhet. Ju mer decentraliserade avgörandena är, desto ^siörre blir rättssäkerheten enligt denna uppfattning.

Jag undrar om det verkligen altlid finns ^ell sådant samband. I vissa fall kan man ^konslalera all risken för icke enhetlig behandling ökas med en decentralisering. För min del är jag beredd all i ^allmänhel ta den risken, eftersom ^dd tigger andra fördelar i decentralisering. I några fall tror jag dock all vi alla har den ^uppfallningen all man inte kan flytta ut beslutsfunktionerna. Lät mig som ^ell enda exempel peka pä den val-prövningsnämnd som skall inrättas. Del vore säkert inte lyckligt att ha en ^valprövningsnämnd för varje län utan möjlighet att överklaga dess beslut. Jag har inte heller funnit ^atl någon fört fram den tanken i debatten. När vi på del ^sällel går in i konkreta frågor når vi säkert fram ^lill en ^belydande enighet, och det hoppas jag skall bli fallet då en ny ^uiredning kommer att pröva föreliggande ^möjligheler ^lill ^yllerligare ^ulflyttning av beslutsfunktioner.

Sedan ^hadejag inte väntal mig ^annal än all frågan om ^länsdemokraiin skulle komma in i denna ^deball. Det beslut som fattades på våren 1972 har ^sall djupa märken ^efler sig hos vissa av kammarens ^ledamöler. De upplever ^lydligen limmen för del beslutet som en myckel glädjerik stund. Men i sin ^gliidje tappar de ^borl att 1973 års riksdag fattade två beslut som gick i annan riktning. När man ville framföra en anmärkning ^mol regeringen för all bestulet på våren 1972 inte hade följts, sä avvisades ^della av kammaren. Och när ^ärendel kom upp på ^nyll under 1973 års riksdag blev beslutet ett bifall ^lill utskottets ståndpunkt, som innebar

alt ^ulredningen skulle få ^arbela efter sina ursprungtiga direktiv. Dessa direktiv har inte utgjort något hinder för en prövning av del ^s. k. ^länsdemokraliska alternativet.

När jag sedan läser det särskilda ^yltrande som avgivits ^lill utskottets belänkande ^harjag inte ^kunnal finna all man där hävdar all ^ulredningen inte har haft möjligheter all ^diskuiera och behandla ^detla alternativ. Tvärtom läser jag alt en av länsberedningens uppgifter har varit att undersöka hur ett ^länsdemokraliskl system skall utformas och genomföras. ^Della har sedan diskuterats, och man har blivit enig om all lägga fram del förslag om beslutsfunktionernas fördelning mellan stal, tandsting och primärkommuner som finns i betänkandet. De som står för det särskilda yttrandet har tillfogat att ^della är en första etapp, men i nuläget ^acceplerar man alt huvudmannaskapet för den samordnade samhällsplaneringen förblir statligt. Samtidigt är man överens med majoriteten om all försök skall göras ^atl minska den statliga tillsynen och kontrollen av den kommunala ^verksamheien.

Under sädana förhållanden hade åtminstone jag hoppats alt vi skulle fä dl enhälligt utskottsbetänkande, men sä blev inte fallet. Jag ber emellertid, herr latman, att få yrka bifall titt ^ulskotlels ^hemslällan.

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Decentralisering och ökad rättssäkerhet inom förvaltningen

Herr FISKESJÖ (c):

Herr talman! Herr Johansson i Trollhättan berörde i sitt inlägg ^rätts-^säkerhetsaspeklen, och del framgick ganska klart att här föreligger något slags principiell olikhet i synsättet mellan centern och socialdemokraterna vad gäller förenligheten av en långtgående decentralisering och vakthållningen kring rättssäkerheten. På vår sida har vi den uppfattningen ^atl del inte föreligger något motsatsförhållande. Tvärtom finns del ett nära samband mellan ^decenlratiseringsfrågan och önskemålet om ^yller^ligare rättstrygghet för de enskilda medborgarna. Ju närmare den enskilde ^beslutsfattandel sker, desto lättare är del ^enligl vår mening för den enskilde ^atl följa ärendenas gång och alt bevaka sin rätt.

Sedan kom herr Johansson i Trollhättan in på länsberedningens betänkande. Han ansåg all vår ^reservaiion var oberättigad med hänsyn till den enighet som ^funniis i länsberedningen. Jag vill påpeka för herr Johansson alt vår ledamot i utredningen i ett särskilt yttrande ^klarl uttalat all vad man enats om visserligen i mängt och mycket är bra -jag ^in^slämmer i delta - men att del ändå bara är en etapp på vägen och att han liksom övriga medlemmar av vårt parti står fast vid den vidare målsättningen. Jag ber att få citera själva slutklämmen i del särskilda yttrandet i ^tänsberedningens betänkande. Det ^heler där:

"En ^futtl utbyggd länsdemokrati förblir ett angelägel politiskt ^mäl. Arbetet med länsdemokratin bör sålunda fullföljas med den klara målsättningen, att landstingskommunerna skall överta huvudmannaskapet för samordnings- och ^planeringsuppgifierna pä regional nivå."

Rent allmänt kan man säga att länsberedningens ^resultal blivit vad det blivit, dvs. ett begränsat förslag, av del skälet all man startat från

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Decentralisering och ökad rättssäkerhet inom förvaltningen

^enligl vår mening felaktiga utgångspunkter. Nu menar även länsberedningen ^atl del finns en del frågor som bör ^ulredas vidare -^della anknöt herr Johansson i Trollhällan ^lill, och del är rikligt. Men herr Johansson var mycket försiktig när det gällde all sä alt säga följa upp ^della krav i sitt anförande. Jag vill gärna ^underslryka ^atl det är angeläget att en mera preciserad och långtgående ^decentraliseringsuired-^ning kommer titt ^slånd sä snart som möjligt, att den får ^arbela över breda ^samhällsseklorer och au den får en ^partameniarisk ^sammansäll-^ning.

Hen JOHANSSON i Trollhättan ^(s):

Herr ^lalman! När del gäller ^vaklhåtlningen kring ^rälissäkerheien råder väl fullständig enighet i denna sal.

^Cenierparliel står här ^emol socialdemokratin, hävdade herr Fiskesjö. Men herr Fiskesjö ^vel myckel väl all ^cenierparlislerna i ^ulskollet är ensamma ^orn sin ^reservaiion.

Del finns ^enligl min mening - och på den ^punklen instämmer jag med herr Fiskesjö - ingen motsättning mellan decentralisering och ^rälls-^säkerhd. Vad jag har vänt mig emot är tanken au en ^deceniralisering alttid och automatiskt skulle leda till ökad rättssäkerhet. I vissa falt kan den göra det, av de skäl som herr Fiskesjö anfört, men i andra falt är kraven på ^enhdlighd i bedömningen så ^siora ^atl man inte kan decentralisera beslutsfunktionen.

^Länsdemokraiin och länsberedningens förslag lär vi få mänga tillfällen all diskutera med varandra. Men jag vill ändå fästa kammarens ^upp^märksamhel på ^atl förslaget i sin huvuddel är enhälligt. Ingen har avgivit någon ^reservaiion på de ^cenirala punkterna. Del finns ^ell ^särskill ^yltrande som har undertecknats av centerpartisten Anders Dahlgren. Representanterna för moderaterna och folkpartisterna i ^ulskollet har inte ansett ^atl de skulle behöva reservera sig för all fullfölja den ståndpunkt som deras ^förelrädare i länsberedningen intagit.

Herr Fiskesjö menade all förslaget blivit begränsat därför all man startat från felaktiga utgångspunkter. I ^direkliven gavs olika ^möjligheler. Hade de som omfattar den tanke som herr Fiskesjö pläderar för ^velal och kunnat driva sin linje hårt, skutte de med utgångspunkt från dessa alternativ kunnat lägga fram ett förslag av ^annal snitt än del som finns i länsberedningens belänkande. Så har inte ^skell.

Vad sedan ^gäller den speciella utredningen om decentralisering av olika funktioner ^irodde jag all jag med milt förra inlägg hade gjort helt klart hur jag såg på ^della. Jag önskar en sådan ^uiredning, och jag vill att den skall komma titt så snart som möjligt.

Herr FISKESJÖ (c):

Herr latman! Om herr Johansson i Trollhällan verkligen önskar all en utredning skatt komma titt stånd och all den skatt komma så snart som möjligt, kan han ju markera detta nu genom all ^biiräda ^cenierns reservation.

Vad så gäller länsberedningens ^arbeie så ^vel ^nalurliglvis herr Johansson i Trollhättan, liksom alla andra i del här huset som har utredningserfarenhet, alt avgörande för en ^ulrednings ^arbeie är direktivens ^inriklning och den ^inriklning som majoriteten i en ^uiredning har. Del är inte så konstigt alt vår representant och andra som företräder ^läns-^demokratiallernativet har gått med på huvudparten av de förslag som framläggs i länsberedningen - dessa förslag går i ^räll riktning. Men vad som är avgörande på ^lilel längre ^sikl är ju all ^tänsberedningen inte förestår det förverkligande av ^länsdemokralilanken över heta fälld som vi länge har förordat här i riksdagen. Det arbetet måste ^attlså fortsätta.

Det är inte heller ^rikligl att säga ^atl länsberedningen är enig ens om de förstag som läggs fram. I beredningen finns en reservation som gäller länsstyrelsernas sammansättning. Den ^reservaiionen är från olika utgångspunkter ^räll ^vikiig.

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Decentralisering och ökad rättssäkerhet inom förvaltningen

Hen JOHANSSON i Trollhättan ^(s):

Herr talman! Tre korta kommentarer:

Frågan om reservationer avser inte den centrala ^punklen, nämligen beslutsfunktionerna, utan den gäller en detalj, nämligen sammansättningen av länsstyrelsen. Här finns det tvä ^reservalioner - en av folkpartisterna har sin egen reservation.

Vad sedan gäller arbetet inom utredningen kan direktiven inte lägga ^någol som ^helsl hinder i vägen för ledamöterna au hävda sina ståndpunkter. 1 del här fallet hade man all pröva olika alternativ. Hade man följt de råd som herr Fiskesjö och andra gav år 1972, hade del förslag som nu föreligger aldrig kunnat läggas fram, eftersom man då ville operera bort allt ^ulom ^ell enda alternativ. Jag vänder mig över huvud tagel mot all en ^uiredning på det sättet endast har att tekniskt ^ulforma ^ell enda alternativ.

Slutligen vill jag säga att jag inte kan ^rösla på den ^cenlerpartisliska ^reservaiionen och alt jag inte heller kan rekommendera någon annan att göra ^della, eftersom del där finns denna automatiska sammankoppling mellan ^cenlralisation och rättssäkerhet ^somjag för min del inte kan godta och som ^lydligen inte heller de ^moderaia ^ledamölerna och folkpartisten inom ^ulskollet ^kunnal acceptera.

Hen FISKESJÖ (c):

Herr latman! Bara en kort reptik! "Detaljen", som herr Johansson i Trollhällan kallade länsstyrelsernas sammansättning, är så som jag ser del ingen oviktig detalj. Vi har ju ^sell hur den socialdemokratiska regeringen i ^enlighel med det system som nu finns har ^utnyUjal sina ^möj^ligheler ^atl förskaffa sig majoritet i länsstyrelserna även i de län där ^socialdemokralerna är i klar minoritet bland väljarna.

Vad gäller utredningsarbetet så ^vel hen Johansson lika väl som jag all del ^pågåll över en myckel lång lidsperiod. Vi hade haft ^möjligheler att redan 1968, när ^länsdemokraliulredningen lade fram sitt betänkande.

Nr 136 fortsätta på den väg som denna utredning förordade och ta fram del

^Torsdaeen den ^yllertigare ^underiag som behövdes för alt förverkliga ^länsdemokralitan-5 december 1974 ^'^^^^^"' ^^^^^^^ ^'^^^^^'^ ^^'"^^^ socialdemokraterna inte gä med på.

Uppsägning av avtalen med EG, ^m. ^m.

^Överiäggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr ^Boo ^m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Fiskesjö begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller konstitutionsutskottets hemställan

i betänkandet nr 62 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr ^Boo ^m. ^fi.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ^ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Fiskesjö begärde rösträkning verkställdes ^voiering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 240

Nej - 86

Avstår - 1

§ 18 Föredrogs konstitutionsutskottets betänkande nr 63 med anledning av en motion om partsrepresentation för det allmänna i förvattnings-ärenden.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 19 Uppsägning av avtalen med EG, ^m. ^m.

Föredrogs utrikesutskottets betänkande nr 11 med anledning av motion om uppsäg^ning av avtalen med EG, ^m. ^m.

I ^della betänkande behandlades motionen 1974:1275 av herr Hermansson ^m. fl. (vpk) vari föreslagils all riksdagen beslutade A. i första hand

1. att säg^a^ upp avtalet mellan Sverige och Europeiska ekonomiska gemenskapen enligt detta avtals artikel 34,

2. att säga upp avtalet mellan Sverige ^ä^ ena sidan samt Europeiska kol- och stålgemenskapens medlemsstater och Europeiska kol- och slätgemenskapen ^å^ andra sidan enligt ^della avtals artikel 31,

3. att hos regeringen hemställa om inledande av förhandlingar med EG syftande till ett handelsavtal som enbart behandlade ^handetsfrågor

och som icke kunde utvecklas till andra områden,

B. i andra hand, därest yrkandena under A icke skulle vinna ^rtksdagens bifall, att hos regeringen hemställa att denna gav sina representanter i den blandade kommitté, som hade att administrera avtalet mellan Sverige och EEC, direktiv att icke ta initiativ ^lill alt försöka vidga samarbetet mellan Sverige och EEC.

Utskottet hemställde att riksdagen skutte avslå ^molionen 1974:1275.

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Uppsägning av avtalen med EG, ^m. ^m.

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Det finns en mängd skäl varför avtalen med EEC bör förändras. Jag skall här nämna elva skäl.

1. I avtalet sägs uttryckligen ^atl Sveriges ^EEC-samarbele skatt vidgas. ^Della kommer att föra Sverige allt närmare ^ell ^futtl medlemskap. Rådande avlat har av handelsministern beskrivits bara som en bas, som uttrycket tyder, för vidare utveckling. En sådan närmare anknytning titt ^ell bestämt maktblock urholkar alttid ^obönhöriigen förr etter senare neutraliteten. Det är därför inte i ^fotknerlatels ^inlresse.

2. Sverige har i avtalet förbundit sig att bl. a. undvika sådana ^belal-^ningsrestriktioner som utgör hinder för de av handeln framkallade betalningarna mellan ^Svertge och gemenskapen. Detta ingriper klart i möjligheterna att föra en självständig ekonomisk politik i kritiska lägen. Det minskar möjligheterna att skydda sig frän inflatoriska verkningar utifrån. Det minskar också givetvis greppet över kapitalrörelserna.

3. Avtalet ingriper i Sveriges handel med ^iredje land. ^Tutlpreferenser åtnjuts nämligen bara för sädana exportvaror som till mer än en viss ^värdeprocenl har sitt ursprung i EEC. Detta kan på sikt fördyra svensk export, binda handelsutbytet titt EEC och försvåra det med högt avancerade industritänder som Japan.

4. Sverige medverkar genom avtalet till en minskad ekonomisk integration i ^värtden. Det är nämligen inte alts så som utskottet en gäng tidigare ^päsiätl, att EEC är ett steg mot en mer integrerad världsekonomi. Som Gunnar Myrdal påtalat redan i sitt grundläggande arbete Världsekonomi är gemenskaper av ^EEC-typ ett säkert ^säll ^atl öka ^regio-^naliseringen i ^väridens ekonomi. ^Effekien blir att olika ^väridsregioners tänder tenderar att öka sitt beroende av varandra och minska sin relativa kontakt med andra länder.

5. Genom sitt ^EEC-avlal binder sig Sverige vid en grupp av ekonomier, vilka på lång sikt kommer att växa långsammare än ^väriden i allmänhet och planekonomierna i synnerhet. Den tillfälliga exportkonjunkturen döljer detta faktum, som kommer att bli alltmer belastande.

6. Genom avtalet knyts Sverige allt närmare en grupp av ekonomier, som visar allt starkare tecken på djupgående kris och obalans. Depressionsfenomenen är redan nu ^allvartiga både i Västtyskland, Italien och Frankrike.

7. ^EEC-sialernas miljölagstiftning är efterbliven. Med närmare ^an-

5 Riksdagens protokoll 1974. Nr 136-137

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Uppsägning av avtalen med EG, ^m. ^m.

^knylning blir Sverige i praktiken tvingat att ^acceplera miljöpolitiska regler för varutillverkning vilka är slappare och mer ^profitanpassade än vad som annars vore ^nödvändigl.

8. ^EEC-länderna representerar en internationell maktgrupp, vilken alltid uppträtt i ^ulnyujande ställning gentemot den ^s. k. ^iredje världen. I ^otjefrägan tar sig delta lydliga ullryck. ^EEC-slaterna vilt pressa ^ot-^jeländerna. Följden blir all dessa blir mer och mer benägna ^atl använda ^oljevapnel mot ^EEC-länderna. Att identifiera sig med EEC blir därför en belastning politiskt sett för framlida svensk energipolitik.

9. ^EEC-länderna är starkt engagerade i nedslåendet av befrielserörelser och demokr^atiska strävanden i andra delar av ^väriden. Västtyskland är en av de främsta ^kapilalexporlörerna ^lill Sydafrika. Frankrike ^röslar regelbundet med Sydafrika och Rhodesia i ^FN-sammanhang. Frankrike häller egna a^rméer i en rad afrikanska stater - ^Tchad, Kamerun, Senegal - för all ^mariondiregeringarna där skall överleva. EEC är en internationellt djup^t^ komprometterad grupp länder. Det skadar del svenska folkels ^inire^ssen all sammankopplas med dem.

10. Den svenska attityden i ^avrustningsfrågan strider helt ^mol de ledande ^EEC-slaternas politik. Både Frankrike och Västtysktand vilt framträda som egna ^alommakler. Med ökad bundenhet ^lill EEC är det sannolikt alt Sverige gradvis måste ge efter för sådana strävanden.

11. Politiska krafter inom EEC motarbetar ^aklivi den portugisiska demokratiseringen. Den västeuropeiska socialdemokratin arbetar aktivt för all spränga den portugisiska folkfronten - något som obestridligen skutte jämna vägen för fascismens återkomst. Också personer i del svenska ^socialdemokraliska partiets ledning har propagerat för ^elt avbrytande av samarbetet ^metian socialistpartiet och kommunistpartiet i Portugal - del samarbete som är den enda garanten för en ^slark demokratisk front mot reaktionen. Svenska förelag bedriver i dag ^ekonomiskl sabotage ^mol Portugal för all söka skapa arbetslöshet och kaos. Det är sådana ^iniressen som Sverige indirekt stöder med sitt ^EEC-samarbele.

^Monopolisering av näringslivet, ^regionalisering av den internationella handeln, ^krisdrabbade ekonomier, engagemang på de rikas och etablerades sida, intriger titt förmån för den fascistiska reaktionen - ^alll ^sådani strider ^mol folkflertalets ^iniressen i Sverige. Sverige bör därför icke utveckla sädana relationer, vilka innebär ^ell ^slöd för dessa tendenser.

Herr talman! Jag skall i ett senare anförande ^ålerkomma med vårt yrkande.

Hen PALM ^(s):

Herr ^lalman! Herr Svensson i Malmö inledde debatten med att nämna elva skäl för oss all säga upp frihandelsavtalet med EG. Del hade varit bättre för herr Svensson om han ^skrivii in dessa ^punkler i ^vpk:s ^moiion, så all vi hade ^kunnal få en ^realbehandling av dem i utskottet. Herr Svensson är v^älkommen ^lill 1975 års riksdag ^atl precisera de elva ^punk^lerna, sä skall vi granska dem närmare.

Herr Svensson slungar ^ul en massa nya anklagelser, som är invävda i många fraser. De ^ulgör ^elt tillägg titt den ^moiion som utskottet har haft au behandla^!^ nämligen motionen 1275 av herr Hermansson och hans ^närmasle i ^vpk-ledningen. I ^likhel med herr Svenssons inlägg är ^molionen fylld med en rad överdrivna och missvisande påståenden.

Motionärerna vill all Sverige skall säga upp avtalet mellan vårt tand och den europeiska gemenskapen och att förhandlingar inleds om att avtalet enbart skatt omfatta ^handetsfrågor. Om inte delta tyckas, vill motionärerna all initiativ tas för all ^värl land icke skatt vidga sill samarbete med EG.

Texten i ^molionen vore värd en närmare analys och kommentar för all visa all ^vpk-motionärerna ^siller kvar i en gammat stereotyp ^före-^slällningsvärtd. Men det är ju i så fall inte del enda område som man kan visa på.

I sin ^moiion påslår motionärerna bl. a.: "EEC riktar ^ekonomiskl sin udd ^mol tidigare koloniala stater, ^mol de socialistiska ^slalerna, ^mol den europeiska arbetarklassen och mot europeiska småföretagare."

Såsom ytterligare exempel ur denna ^moiion, som mer påminner om en kommunistisk ^pamflell från början av ^1960-talel, kan anföras: "Ännu in på ^1970-latet umgicks regeringen officiellt med tankarna på dl svenskt medlemskap. Opinionen mot ^ell medlemskap har emellertid vuxit sig allt starkare. Det svenska folkflertalet värnar om den nationella ^sjätv-^beslämmanderällen och den ^atliansfria utrikespolitiken."

Motionärerna vilt också ge intryck av att del skutte finnas vissa dolska uppsåt från den svenska regeringens sida ^atl ge sig in på ett intimt ^sam^arbele av mycket äventyrligt slag. I denna märktiga ^kommunistmolion talas del om alt del sker "stegvis", och man säger ^atl regeringen använder sig av "smygande ^meloder". ^Molionens påståenden ligger på gränsen titt politisk och propagandistisk oförskämdhet. De utgör en oförskämdhet också mot Sveriges riksdag, som har full insyn i dessa frågor och som skall fatta de nya beslut som kan bli följden av diskussioner och överläggningar.

Ärade kammarledamöter! Det ^lorde vara ^hell överflödigt att för politiskt upplysta människor gå igenom hela förhistorien ^belräffande Sveriges frihandelsavtal med EG. En ny genomläsning av förre ^slalsminislern Tage Erlanders ^lal på ^Metallinduslriarbetareförbundets kongress i augusti 1961 visar en ^obrottslig ^neutraliteisvilja, som burit upp och ^all^f^iämt är vägledande för regeringens handlande även i dessa frågor. Denna uppfattning omfattas av ^alll fler i vårt land som en självklarhet. Den förre statsministerns deklaration gjordes när Jarl ^Hjatmarsons högerparti ropade ^ul sitt "Ja titt Europa" och Hilding Hagbergs kommunistparti sade nej - i varje fall till Västeuropa.

Men tiderna har ^ändrals ^efler det otal ^övertäggningar som fördes om Sveriges anslutningsform - ^associering etter frihandelsavtal - som resulterat i den lösning som sedermera uppnåddes. ^EG-frågan är inte längre någon stridsfråga, och i takt med den fortgående ^avspänningspoliliken

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Uppsägning av avtalen med EG, ^m. ^m.

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Uppsägning av avtalen med EG, ^m. ^m.

har misstron skingrats alltmer. De initiativ som ^lagits för ^ell närmande mellan EG och del östeuropeiska ^Comecon gör ju all åtskilligt av vad som sägs i ^vpk-motionen upplevs som ett skri frän del förflutna. Utrikesutskottet fick för övrigt vid sitt ^senasle besök i Bryssel i ^sepiember besked om intresset för all uppnå närmare handelspolitiska ^konlakler mellan Öst^-^ och Västeuropa. Dessa strävanden har vi betraktat som ett framsteg och hälsat med ^lillfredsslällelse.

Den svenska viljan ^lill ett friare handelsutbyte har utskottet ^under^slrukil genom all citera vad som anfördes av ^utrikesutskotlel när propositionen om frihandelsavtalet antogs av riksdagen 1972. Jag skall endast citera en mening, där det sägs: "I dl längre perspektiv får det ses som en bas för Sveriges ekonomiska samarbete med Västeuropa" - och här ^ciierar jag längre än vad kommunisterna gör - "och som ^ell led i strävandena alt uppnå en mera ^omfallande frigörelse av världshandeln." Den sista bilen av del citatet finns inte med vare sig i ^molionen etter i Jörn Sven^ssons anförande. Jag vitt särskilt fästa uppmärksamheten vid alt utskottet ^lalar om en mera ^omfallande frigörelse av världshandeln, och det är väl ^någonling ^posilivt.

De som en gång sade nej även titt frihandelsavtalet med EG gav sig hän titt en handelspolitisk provinsialism ulan kontakt med verkligheten. Motionärerna vitt all avtalet med EG enbart skatt handla om handelsfrågor. I ut^skottets betänkande ges en redovisning av de frågor som varit föremål fördens. k. blandade kommitténs arbete. Detta ^arbeie ligger i linje med all nå ^ell ^friklionsfriare handelsutbyte, och några ändringar av innebörden i riksdagens beslut om ^EG-samarbetet kan inte aktualiseras utan alt rik^sdagen på ^nyll får la ställning till dessa frågor. Detta blev klart utsagt i riksdagsbeslutet 1972. Med ^della är också ^vpk-motionens ^andrahandsyrkande besvarat.

Herr talman! Jag är säker om att jag ^lolkar ^ulskollets ledamöter ^räll när jag säger all vi finner det myckel ^titlfredsstättande ^atl vi kan lämna ^ell ^enigl utskottsbetänkande i denna fråga, som tidigare var sä omstridd i den ^poliliska debatten.

Jag ber med delta ^atl få yrka bifall till ^ulskotlels ^hemslällan.

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Herr Palm är ^lilet aggressiv. Han säger sig vilja ha en saklig diskussion, men själv ägnar han huvudparten av sitt anförande åt att ^lala om hur irrelevant, dum och osaklig den kommunistiska ^mo^lionen är. Del hade varit bättre om han hade gått in på en prövning av de invändningar vi har och som jag tog upp i milt inledningsanförande.

Vad som ^ytteriigare förvånar är ju alt herr Palm ^lycker all det jag tog upp i mitt första anförande är för honom hett och hållet nya saker. Del var intressant. Är del på sådan grundval som herr Palm har varit med och fattat beslut om ^EEC-samarbetet? Känner herr Palm inte titt ^depressionslendenserna ute i ^väriden? Har herr Palm inte observerat energiproblematiken som ^EEC-slaterna har råkat ^ul för? Har herr Palm inte

observerat del redan i början av ^1960-latel utgivna vetenskapliga verket av Gunnar Myrdal, där effekterna av en ^regionalisering av handeln påtalas? Del blir inte pä del sätt som utskottet ^hell automatiskt och utan underbyggnad förutsätter ^atl det skatt bli, nämligen att ^ulvecklingen går mot en allmän liberalisering. Myrdal har ju den ^beslämda uppfattningen ^atl denna typ av konstruktioner leder till raka motsatsen. Det är ^ell argument som är väl bekant. Gunnar Myrdal tillhör ju inte för inte herr Palms eget parti.

De synpunkter jag fört fram här kan ju inte vara obekanta för herr Palm. Det är inte obekant för herr Palm vad för slags ^atomvapenpotilik ^EEC-slaterna för. Det kan inte vara obekant för herr Palm vilken politik Frankrike för när det gäller att rösta för Sydafrika eller Rhodesia; hur de häller privata arméer i ^Tchad, Kamerun, Senegal och ^fiera andra tänder och vad de bedriver för sorts utrikes- och kolonialpolitik. Del är väl bekant.

Det är väl ändå ^elt elementärt maktpolitiskt faktum ^atl om man inte bara i handelspolitiskt avseende utan även med utgångspunkt i ^EEC-^avialet som en bas för vidare samarbete - del skall ju vara en bas för vidare samarbete - förutsätter att Sverige skall knytas närmare ^lill länder som representerar denna politik, måste väl ändå den logiska följden bli alt tvånget all ta hänsyn titt de tändernas ^iniressen också ökas. Del måste bli inte bara en ekonomisk utan också en ^polilisk bundenhet.

Alt del nuvarande avtalet bara skatt vara en bas, vad betyder del? Del har vi aldrig fält någon klarhet i. Del skall vara en bas för vidare utveckling, men var skatt den vidare utvecklingen sluta? Vid vilken grad av beroende? Hur många gånger skatt vi nödgas ge efter för de intressen som våra ^samarbetspartners dä representerar? Hur långt skall vi driva del beroendet och hur långt skall de eftergifterna gå? Att beroendet skapar eftergifter det ^trorjag inte ens den ^mesl ^inbilne ^formalisl här i kammaren skulle våga slå upp i talarstolen och förneka - och i stället påslå att vi kan föra precis samma politik i både inre och yttre bemärkelse ^oavsell hur del ^yllre beroendet förändras.

De ^frägor som jag här tagit upp är ytterst väl bekanta, herr Palm, och del förvånar mig alt herr Palm var så oförberedd på dem. Del antyder vad vi hela liden har sagt, nämligen att det finns ett drag av lättsinne i den svenska ^EEC-politiken. Man går inte ^tillräckligl på djupet i den politiska diskussionen och frågar sig: Vad blir i ^förtängningen av hela denna utveckling följden för vår egen handlingsfrihet och för den nationella självbestämmanderätten? Det är del vi har ^velal betona.

Sedan ^lalar herr Palm om skri frän det förflutna. Del var ^ell av hans förment sakliga sätt all karakterisera mitt inlägg här. Ett skri frän del förflutna! Del är förvisso sant, herr Palm, alt del förflutna ibland skriar. ^EEC-tändernas ogärningar ^mol de faltiga tänderna i del förflutna skriar ^sanneriigen. Jag tycker inte det är alldeles irrelevant, inte så irrelevant som herr Palm uppenbarligen vill göra det till.

Men det finns också skrin från det närvarande. Del finns skrina från

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Uppsägning av avtalen med EG, ^m. ^m.

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Uppsägning av avtalen med EG, ^m. ^m.

de arbetslösa i ^EEC-länderna, offren för den depressionsvåg som Sverige kommer alt drabbas av ^indirekl, om vi utvecklar del här samarbetet och som vi får svårare all värja oss ^mol ju mer vi ^avhänder oss ^höj-^ligheterna all kontrollera kapitalrörelser och liknande.

Det finns skrin från andra delar av Europa, från Portugal, där regimer och ^poliliska krafter hos ^EEC-tänder är engagerade i intriger för att spräcka den portugisiska folkfronten, ^vilkel slår i ^överensslämmelse med intressena hos de ledande och etablerade kretsarna i ^EEC-slaterna. Det är ett skri från det närvarande, herr Palm. Del är inte ett skri från det förflutna.

Det finns en rad ^frägor som är brännande aktuella ^jusl nu. Del är ^EEC-slaternas förhållanden till ^oljeslaterna, den konflikt som råder dem emellan, den risk som det innebär för ^ell titel land all ansluta sig ^lill eller göra sig beroende av ^EEC-slaternas ^sländpunkler visavi ^o^f^ielän-^derna.

Del finns de svåra ekonomiska problemen som nu skakar ^EEC-ge-^menskapens länder och som vi ^sannertigen inte har anledning ^annal än försöka hindra alt de tränger över den svenska tröskeln. Del finns förhållandena i Portugal, del finns de utrikespolitiska ställningstagandena som ^EEC-slaterna blir alltmer markerade i. Del märks inte minst på ^fiera EEC-staters ^molständ mot att förhandlingar skatt komma titt ^slånd på lika basis i ^Metlanöslernfrågan. Del är nog så riskabelt med de skrina från det närvarande, herr Palm.

Del har upplysts mig från presidiet ^attjag för formens skull bör uppläsa i ^korrekl form del yrkande som kommer all ställas ^mol utskottets hemställan. Del lyder:

Med åberopande av i ^moiion 1974:1275 anförda synpunkter yrkas

alt riksdagen hos regeringen hemställer

1. ^atl den mätte uppsäga avtalet mellan Sverige och Europeiska ekonomiska gemenskapen enligt ^della avtals artikel 34;

2. ^atl avtalet mellan Sverige ^ä^ ena sidan och Europeiska kol- och stålgemenskapens medlemsstater och Europeiska kol- och stålgemenskapen ^å^ andra sidan ^uppsägs ^enligl ^detla avtals artikel 31;

3. ^saml alt förhandlingar inleds med EG syftande ^lill ^elt handelsavtal som enbart behandlar ^handetsfrågor och som icke kan utvecklas titt andra områden.

Jag yrkar alltså bifall titt delta yrkande.

Hen PALM ^(s):

Herr talman! Eftersom herr Jörn Svensson ville ge sken av all jag var oförberedd när del gällde de elva punkter han sammanställt vilt jag göra klart att vi i ^ulskottel svarat pä den ^kommunistmolion som överlämnats titt ^ulskottel för behandling. Vi brukar hälla oss ^lill ämnet när vi ^diskulerar politiska frågor, och jag tror inte alt den ^poliliska debatten förs framåt så särskilt många steg om vi hetsar upp oss etter grips av något slags politisk paranoia när vi diskuterar ^frägor av ^della slag.

Om herr Jörn Svensson hade velat ha de nämnda elva ^punklerna särskilt analyserade i ^ulskottel hade del varit lämpligt alt fästa dem på papper i form av en ^moiion. Del är inte långt till januari månad, dä del är dags all lämna nya ^molioner. Herr Jörn Svensson är välkommen all skriva ned sina ^punkler på papper, så är jag övertygad om ^atl de blir omsorgsfullt behandlade och besvarade vid nästa års riksdag.

Fru THORSSON ^(s):

Herr ^lalman! Del är inte min ^avsiki all föregripa den sakdiskussion av herr Svenssons i Malmö elva ^punkler som han hoppats pä och som kanske kommer i utrikesutskottet etter i denna kammare i framliden. Jag vill bara i saklighetens intresse belysa en av de elva punkter som åberopades.

Herr Svensson i Malmö ^efleriyste uppgifter om vad för slags ^atom^vapenpotilik de två ^siörre medlemsstaterna i EG - nämligen Frankrike och Västtyskland - för. Del är väl känt i denna kammare att Frankrike för en politik pä det här området som vi beklagar. Vi har ständigt beklagat Frankrikes frånvaro vid nedrustningskonferensen i Geneve, alltsedan 1962. Vi beklagar all Frankrike inte anser sig vilja överväga anslutning ^lill ^icke-spridningsavtalel beträffande kärnvapen.

Men i saklighetens intresse bör ändå herr Jörn Svensson fä en upplysning om ^atl del andra tand han nämnde, Förbundsrepubliken Tyskland, officiellt i FN denna höst har tillkännagivit alt man nu har slutfört ^ralificeringsförhandtingarna i fråga om ^icke-spridningsavtalel beträffande kärnvapen och därmed förklarat sig beredd ^atl ansluta sig titt delta ^avlal. Del är det slags ^atomvapenpotilik som delta tand för, och del bör, som ^sagl, i saklighetens ^inlresse tillkännages i denna kammare.

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Uppsägning av avtalen med EG, ^m. ^m.

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr ^lalman! Först vill jag säga ^lill fru Thorsson: all den mäktiga ^EG-slalen ändå för den ^atomvapenpotilik som vi är överens om alt den för bekräftar - hur vi än resonerar i ^övrigl - viklen av all iaktta försiktighet när man ekonomiskt och politiskt i fortsättningen ökar sill beroende av en grupp stater där ^jusl denna framlida ^alommakl, Frankrike, spelar en stor roll.

När del gäller Västtysktand har det varit vät känt all olika maktblock inom del västtyska politiska livet har haft olika syn på dessa frågor. Jag kan säga sä mycket - och del må vät ändå fru Thorsson hålla med mig om - ^atl regeringen ^Helmul ^Schmidl ^enligl de senaste valresultaten inte sitter så säkert i sadeln, att inte Franz Josef ^Strauss skymtar i bakgrunden som en tänkbar efterträdare. Och herr Franz Josef ^Strauss' ^aiompolilik har man aldrig kunnat lita på och kommer inte heller ^atl kunna göra del. Risken är nog så påtaglig även där, även om inte ^rikligl samma förhållande råder som i Frankrike.

Herr Palms uppräkning fortsätter. Vi är nu inte bara osakliga och okunniga, vi är dessutom ^paranoida. Jag får lacka för denna utmärkelse. Herr

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Uppsägning av avtalen med EG, ^m. ^m.

Palm ^vel mycket väl att man för del första inte i en motion kan skriva in allt som man säger i en debatt. Det skulle vara fullständigt orimligt och förekommer inte någon annanslans. Detta-är ^frägor som har diskuterats i andra ^EG-debatter, och herr Palm borde rimligtvis ha kunnat anta all de skulle komma upp även i detta sammanhang.

För det andra är det faktiskt inte ^vpk:s fel ^atl del i det utskott som herr Palm ^tilihör inte finns ^nägon ^vpk-ledamot, som kan utveckla våra ^synpunkier där. Del är ett resultat av er överenskommelse med de borgerliga om fördelningen av utskottsplatserna. Det förhållandet får alltså herr Palm ^sj.^älv svara för. Åtminstone skall inte vi lida för det.

Fru THORSSON ^(s):

Herr talman! Bara ^ytteriigare en kort replik titt herr Svensson i Malmö. När jag begagnade tittfältet all upplysa om Förbundsrepubliken Tysktands nuvarande ^atomvapenpotilik var det ett svar på den i mycket anklagande ton av herr Jörn Svensson framförda frågan, om inte kammaren känner titt ^vilkel slags ^atomvapenpotilik Frankrike och Förbundsrepubliken Tyskland för. Jag har upplyst om del ^fakiiska sakläget i nuet och har inte vetat spå om en oviss framtid. Det var inte del som frågan gällde.

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Ja, det är riktigt, men fru Thorsson vet också att man, om man skall göra prognoser om vilka risker olika utvecklingstrender kan innebära^,^ också skatt ha det ^förfiutna i minnet. Det förflutna säger att den västtyska regering som föregick regeringen ^Brandt hade myckel avancerade planer i sin ^aiompolilik. Ett politiskt maktskifte i Västtyskland må väl ändå framhållas som en klar risk för ^atl man där kommer alt föra en annan ^aiompolilik än den som förs i dag.

Överläggningen vad härmed slutad.

^Proposilioner gavs pä bifall ^lill dels utskottets hemställan, dels det av herr Sven^sson i Malmö under ^överiäggningen framställda yrkandet, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i Malmö begärt ^voiering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller utrikesutskottels hemställan i betänkandet nr 11 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej ^h^£.r kammaren bifallit det av herr Svensson i Malmö under ^överiäggningen framställda yrkandet.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ^ja-proposilionen. Dä herr Svensson i Malmö begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna

omröstning gav följande resultat:

Ja - 307

Nej - 18

§ 20 Föredrogs ^uirikesutskollets betänkande nr 12 i anledning av dels ^Kungl. ^Maj:ls skrivelse med redogörelse för verksamheten inom Europarådets ministerkommitté under år 1973, dels berättelse frän den svenska ^pariamentariska delegationen hos Europarådets rådgivande församling rörande ^församlingsmöiena under år 1973 samt församlingens januarimöte är 1974.

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Nordiska rådets svenska delegations berättelse

Utskottets hemställan bifölls.

§ 21 Nordiska rådets svenska delegations berättelse

Föredrogs utrikesutskottets betänkande nr 13 i anledning av Nordiska rådets svenska delegations berättelse för rådets ^fiugoandra session, första samlingen.

Hen ANTONSSON (c):

Herr talman! Med anledning av utrikesutskottets belänkande nr 13, som gäller Nordiska rådets svenska delegations berättelse för rådets ^fiu^goandra session, första samlingen, vill jag mycket kort orientera om nuläget i det nordiska samarbetet.

Del är ju ganska sällan vi får tillfälle att diskutera det nordiska samarbetet och Nordiska rådets verksamhet här i kammaren, och det är måhända att beklaga. Här rör det sig ändå om ett i jämförelse med andra internationella organisationers arbete myckel framgångsrikt ^mellanfolk-^ligt ^samarbele, som ^dessulom har en lång tradition. I en mera bunden form har vi ju arbetat i över 20 år i Nordiska rådet.

Det gäller här det samarbete som med tanke pä den ökade ^rörtighelen över gränserna berör ^alll fler medborgare både i värt land och i de övriga nordiska länderna. 1950-talets framsteg inom det nordiska samarbetet avsåg sådana ^ling som införandet av passfrihet mellan Nordens länder. Vi fick också överenskommelsen om en fri nordisk arbetsmarknad och ^sociatkonventionen med dess ^trygghetsfunklioner. Det ingångna ^kuttur-^avtalet och ^miljövårdskonvenlionen är exempel på viktiga ^konvenlioner under senare är.

Vi har nu ett förstag ^lill nordisk kommunal rösträtt, som för närvarande diskuteras inom Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet. Den utvidgade rösträtten kan förhoppningsvis för Sveriges vidkommande börja titt-lämpas vid 1976 års val. Jag ser delta som en logisk följd av ^atl våra länder öppnat gränserna för varandras medborgare.

Nordiska rådet har i år haft tvä samlingar, och vi förbereder nu den tjugotredje sessionen, som kommer att äga rum i Reykjavik i februari

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Nordiska rådets svenska delegations berättelse

nästa år. ^Naturiigl nog har energifrågorna stått i blickpunkten för rådels ^arbeie de ^senasle tvä åren. Vid sessionen här i Stockholm i fiol antogs en ^rekommendalion om en nordisk ^energipolitisk överenskommelse, och vid rådets ^höslsamling i Ålborg för en månad sedan antogs en rekommendation om ett utökat nordiskt energisamarbete.

Jag anser att del är inte bara önskvärt ulan även ^nödvändigl ^atl vi intensifierar värt samarbete inom denna sektor för ^atl Nordens länder som grupp bättre skall kunna hävda sina gemensamma ^iniressen vid eventuella kriser av del slag som vi nyss har upplevt. Enligt min mening vore det framsynt av de nordiska länderna att kombinera det energipolitiska samarbetet med en utvidgad ^induslripoliiisk samverkan. Energipolitik och industripolitik hör sä nära samman att en utbyggd samordning ter sig naturlig.

För ^svenskl vidkommande hoppas jag-och, föreställer jag mig, många med mig - att vi sä småningom skall få möjlighet till inköp av norsk olja. Men jag tror att en överenskommelse om ^elt ^oljeavial skulle gä lättare ^atl få ^lill ^slånd om vi erbjuder Norge så fördelaktiga viltkor som vi kan för ett ^industripoliiiskl samarbete.

Vid den nyligen avslutade sessionen i Ålborg diskuterades tvä andra frågor av stor principiell betydelse, nämligen en ^interimsfapport från rådels arbetsgrupp för budget- och ^kontroltfrågor och en rapport från en ^arbeisgrupp angående offentlighetsprincipens ^lillämpning i de nordiska ^samarbetsorganen. Båda frågorna kommer all slutbehandlas vid rådels kommande session.

Budgetgruppens uppgift är au ange ^rikitinjer för de framlida budget-överläggningarna mellan Nordiska rädd och dess parlamentariker ^å^ ena sidan och Nordiska ministerrådet ^å^ andra sidan. Syftet är alt försöka få ett samtal grepp kring budgetfrågorna, något som på sikt skulle möjliggöra ^atl vi ^fär en nordisk budget på del här området - och del bör eftersträvas.

Först dä får rådet en möjlighet att på altvar diskutera prioriteringsfrågor mellan olika ^samarbelsfäll, och ^dessulom skulle vi få den överblick som erfordras för alt rådet skulle kunna ^ulöva en ^konlrollerande funktion.

1 rapporten görs för första gången i rådels ^verksamhel ^elt försök alt ^faslsiälla hur ^siora belopp som ^avsälls ^lill nordiskt ^samarbele. Av ^renl tekniska skäl har del varit omöjligt all beräkna de ^säkeriigen myckel betydande belopp som tas i anspråk genom tillämpningen av arbetsmarknads- och ^sociatkonventionerna.

Borisen fr^än dessa bägge grundläggande ^samarbelsområden beräknas - med reservation för alla felkällor - de totala statsutgifterna för nordiskt samarbete uppgå ^lill ca 125 miljoner danska kronor. Vi ^måsle väl säga oss alt det inte är en särskilt imponerande summa. Inte för ^någol av de nordiska länderna överstiger ^kosinaderna för del nordiska samarbetet 1 promille av statsbudgeten.

Men vi bör, herr ^lalman, inför dessa siffror ha i minnet ^atl del i del nordiska samarbetet finns många andra uppgifter som inte rör sig om

ekonomiska ^lal.

^Ell ^vikligl problem i ^della sammanhang är hur den ^partamentariska kontrollen pä nordiskt plan skall utövas i ^beakiande av alt ^minisierrådei har fält en ganska omfattande beslutanderätt, som inte längre täcks in av de enskilda ländernas konstitutionella kontrollregler. Vi måste försöka hitta en så ^lillfredsslällande lösning som möjligt på delta problem.

Av lika ^slor betydelse är hur vi i framliden löser ^offenllighetsfrågorna vid våra nordiska samarbetsorgan. I förlängningen av det ^problemel ligger frågan om hur ^kommunikaiionerna mellan Nordiska rädd och Nordiska ^minisierrådei skatt regleras. Också den frågan kommer ^atl ^diskuieras och slutbehandlas vid den kommande sessionen i Reykjavik. Vi hade en debatt om det vid ^Alborgssessionen för en månad sedan.

Jag tycker ^atl dessa ^ling - bugdel- och kontroll frågorna ^saml offentlighetsprincipen - berör själva livsnerven i det nordiska samarbetet. Del är därför min förhoppning alt del skatt råda bred enighet mellan de nordiska parlamentarikerna ^ä^ ena sidan och ^regertngarna ^å^ andra sidan när dessa ^frägor ^slulligen skall lösas.

Herr talman! Det skutte finnas ^ålskilligl mer alt säga om del nordiska samarbetet, som enligt min uppfattning befinner sig i en aktiv utvecklingsfas, men jag har här inskränkt mig titt all beröra några av de viktigaste frågorna som slår på dagordningen ^jusl nu.

Jag ber alt få yrka bifall till utskottels ^hemslällan.

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Tullpreferenser för Bulgarien, Rumänien och Malta, ^m. ^m.

Överläggningen var härmed slutad. Utskottels hemställan bifölls.

§ 22 Tullpreferenser för Bulgarien, Rumänien och Malta, ^m. ^m.

Föredrogs ^skatteutskoltels betänkande nr 58 i anledning av ^Kungl. ^Maj:ls ^proposiiion 1974:176 angående ^tutlpreferenser för Bulgarien, Rumänien och Malla, ^m. ^m. ^jämle ^moiion.

I ^proposilionen 1974:176 hade ^Kungl. ^Maj:l (finansdepartementet) dels ^föreslagil riksdagen att anta vid ^proposilionen fogat förslag till

tag om ändring i förordningen (1960:258) om ^ufiämningsskatl ^å^ vissa

varor, dels berett riksdagen tillfälle att avge yttrande över vad i ^proposilionen

anförts om tullpreferenser för Bulgarien, Rumänien och Malta.

I ^proposilionen hade föreslagits ^atl ^tutlpreferenser infördes för Bulgarien, Rumänien och Malla. Samtidigt förordades alt ^ufiämningsskatlen för öl av typ B (mellanöl) och starköl liksom under innevarande år inte skulle tas ut under år 1975.

I ^della sammanhang hade behandlats den med anledning av ^propo-

Nr 136 ^sitionen väckta ^molionen 1974:1977 av fru af Ugglas ^(m) och herr ^Tu-

^Tnr^sdacen den ^resson ^(m) vari ^hemslällts ^atl riksdagen beslutade avslå ^proposilionen

5 ^f^lecemher 1974 1974:176 i vad avsåg ^tutlpreferenser för Bulgarien, Rumänien och Matta.

Tullpreferenser för Utskottet hemställde alt riksdagen skulle

Bulgarien, Rumänien och Malta, ^m. ^m.

1. med bifall till propositionen 1974:176 i vad den avsåg ^ufiämnings^skatl anta vid ^proposilionen fogat förslag till lag om ändring i förordningen (1960:258) om ^ufiämningsskatl ^å^ vissa varor och

2. med avslag pä motionen 1974:1977 godkänna vad i ^proposilionen anförts om tullpreferenser för Bulgarien, Rumänien och Malta.

Reservation hade avgivits av herr Nilsson i ^Trobro ^(m) och fru ^Troedsson ^(rn) vilka ansett all utskottet under 2 ^borl hemställa,

att riksdagen skulle med bifall ^lill motionen 1974:1977 som sin mening uttala att de föreslagna tullpreferenserna för Bulgarien, Rumänien och Matta inte borde medgivas.

Hen NILSSON i ^Trobro ^(m):

Herr talman! I skatteutskottets betänkande nr 58 behandlas en i propositionen 174 föreslagen ordning enligt vilken Matta, Rumänien och Bulgarien skulle fä ^tutlpreferenser. Propositionen har lämnats titt riksdagen för alt den skatt yttra sig över förslaget.

^Ärendel har naturligtvis varit ute pä remiss, och bland ^remissinslan^serna finns ^kommerskoltegium, som pekar på att preferenser för Rumänien skutte bryta den ^tikabehandting i handelspolitiskt avseende som hittills har tillämpats av Sverige i förhållande titt ^statshandelständerna. Enligt kollegiets bedömning måste för övrigt särskilda undantag övervägas beträffande Rumänien, varigenom den generella karaktären hos ^preferenssysl^emel för ^u-landsvaror delvis skulle gä ^föriorad. De tullförhandlingar pä världsvid bas som ju inleds inom GATT bör kunna ge Rumänien möjlighet ^atl öka avsättningen pä bl. a. den svenska marknaden. ^Enligl kollegiets uppfattning bör därför inga ändringar nu göras i del svenska ^preferenssyslemel när del gäller ^mottagartandskretsen.

Med anledning av ^proposilionen har del väckts en motion av fru af Ugglas och herr Turesson, där man hänvisar titt ^kommerskotlegiets uttalande och påpekar att den i propositionen föreslagna ordningen skutte bryta den tikabehandling i handelspolitiskt avseende som hittills har till-lämpats av Sverige i förhållande till ^stalshandelsländerna. Enligt ^FN:s definition är de i propositionen nämnda länderna inte medlemmar av gruppen ^s. k. utvecklingsländer. Alt utvidga tullfriheten till stater som ej är ^u-länder innebär ett stort principiellt steg som fordrar ^synneriigen vägande skäl. Några sädana vägande skäl har inte ^förebragts i propositionen, anser ^molionärerna.

Utskottsmajoriteten har beslutat tillstyrka den i propositionen gjorda framställningen och avvisar förslaget i ^molionen 1977. Med anledning därav har jag och fru ^Troedsson avgivit en reservation, där vi säger att

utskottet under punkten 2 bort hemställa att riksdagen med bifall titt motionen 1974:1977 som sin mening uttalar att de föreslagna tullpreferenserna för Bulgarien, Rumänien och Matta inte bör medgivas. Jag ber att få yrka bifall till ^reservaiionen.

I detta anförande instämde herr Magnusson i Borås ^(m).

Hen LUNDGREN ^(s):

Herr talman! I propositionen 1974:176 föreslås dels ^atl riksdagen skall anta ett förslag titt tag om ändring i förordningen om ^ufiämningsskatl på vissa varor, dels att riksdagen skall avge yttrande över förslaget om att tullpreferenser införs för Bulgarien, Rumänien och Malta.

Det är på den andra punkten som moderaterna har en mot utskottets samtliga övriga ledamöter avvikande uppfattning. Moderaterna menar i en reservation-som herr Nitsson i ^Trobro här talat för^-atl de förestagna ^tuttpreferenserna inte bör medges.

Reservationen är mycket kort. Motionen som reservanterna hänvisar titt är också kort. Och, herr talman, min ^argumentalion för propositionen skall också bli kort. Jag är nämligen övertygad om ^atl utskottets stora majoritet - ^s, c och fp - finner propositionen klar och ^invändningsfri.

Motionärerna påslår att propositionens förslag innebär att tullpreferenserna för ^u-länder skall tillämpas för ^slaler som inte är ^u-länder. Om detta sägs det i betänkandet:

1. Del finns inga principiella hinder ^föratt tillämpa ^tuttpreferenssyslem "i handeln med andra länder, och särskilt då tänder vilkas näringsliv företer påtagliga likheter med ^u-ländernas".

2. Utskottet framhåller "alt förslaget inte innebär att Bulgarien och Rumänien skall hänföras till ^u-länder och ingå i ^tullpreferenssystemet för ^u-länder. I stället förordas särskilda preferenser för dessa två tänder i huvudsaklig överensstämmelse med vad EG redan tillämpar vid handeln med Rumänien."

3. Utskottet konstaterar beträffande Matta "att detta land allmänt godtagits som ^u-land, ^."

Till ^detla vill jag sedan bara anföra några av departementschefens uttalanden, som jag tror att moderatreservanterna bör uppmärksamma. Moderaterna s^töder sig endast pä kommerskollegiets remissvar, men i likhet med flertalet remissinstanser finner departementschefen alt särskilda undantag bör göras för vissa varor, utöver dem som är undantagna i nu gällande preferenssystem för ^u-länder. Dessa undantag bör lämpligen bestämmas med beaktande av de undanlag som andra länder gjort för varor från Rumänien.

Vidare säger departementschefen att preferensmedgivandet i princip inte bör omfatta ^licensbelagda varor.

Departementschefen finner också i likhet med flera remissinstanser att preferenserna för Bulgarien och Rumänien bör utformas sä att Sverige har rätt att vid behov vidta ^ålgärder för att hindra etter motverka ^mark-

^Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Tullpreferenser för Bulgarien, Rumänien och Malta, ^m. ^m.

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Tullpreferenser för Bulgarien, Rumänien och Malta, ^m. ^m.

^nadssiörning.

Herr talman! Med dessa korta kommentarer yrkar jag bifall till ^ul^skotlels ^hemslällan i dess helhet.

Hen NILSSON i ^Trobro ^(m):

Herr talm^an! Jag vill erinra om att ^siatens jordbruksnämnd i sitt yttrande har framhållit ^"atl man vid ^elt eventuellt utsträckande av preferenserna till europeiska ^statshandelsländer måste beakta de risker för störning pä den svenska marknaden som ^lullpreferenser ät dessa länder kan ge upphov ^lill pä grund av ländernas ekonomiska syslem".

Hen LUNDGREN ^(s):

Herr talman! Del är just ^ell av de problem som departementschefen ju i sitt ^yltrande har tagit hänsyn till. Han säger all preferenserna bör utformas sä ^atl Sverige har rätt alt vid behov ^vidla åtgärder för ^atl hindra eller ^molverka ^marknadsslörning.

Herr NILSSON i ^Trobro ^(m):

Herr ^lalman! Jag vill hett kort erinra om alt när vi ^böriade diskutera ^lullpreferenserna i Sveriges riksdag var man på den statliga sidan mycket tveksam om huruvida man skulle gå in för dem eller inte, men nu har man tydligen skyndat fortare.

^Övertäggningen var härmed slutad.

Punkten 1

^Ulskollets ^hemslällan bifölls.

Punkten 2

^Proposilioner gavs på bifall till dels ^ulskotlels ^hemslällan, dels reservationen av herr Nilsson i ^Trobro och fru ^Troedsson, och förklarades den förra ^proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nilsson i ^Trobro begärt votering upplästes och godkändes följande ^vo^leringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller ^skalteulskollels ^hemslällan i betänkandet nr 58 punkten 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren ^bifallil ^reservaiionen av herr Nilsson i ^Trobro och fru ^Troedsson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades ^fiertalet av kammarens ^ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då herr Nilsson i ^Trobro begärde ^rösiräkning verkställdes votering med ^omröslningsapparat. Denna ^om^röslning gav följande resultat:

Ja - 275

Nej - 47

Avslår - 1

§ 23 Jordbruksarrende

Nr 136

Torsdagen den Föredrogs lagutskottets belänkande nr 35 i anledning av motioner an- ^r^ ^He^cemher 1974

gående vissa ändringar i bestämmelserna rörande jordbruksarrende.

Jordbruksarrende

I ^della belänkande behandlades motionerna 1974:652 av herr Larsson i Staffanstorp ^m. fl. (c),

1974:975 av herr Larsson i ^Slaffanstorp ^m. fl. (c, fp) vari hemställts all riksdagen hos ^Kungl. ^Maj:t begärde

1. sådan ändring av 9 kap. ^9^§^ jordabalken ^atl arrendeavgiften vid ^förtängning av arrendeavtal skulle i första hand bestämmas med beaktande av arrendeställets avkastningsförmåga,

2. sådan ändring av besittningsskyddsprocedurens regler i 9 kap. jordabalken ^atl uppsägningsförfarandet titt såväl tid som innehåll blev entydigt på ^säll i ^molionen föreslagils samt

1974:976 av herr Larsson i ^Slaffanstorp ^m. ^fi. (c, fp) vari hemställts alt riksdagen hos ^Kungl. ^Maj:t begärde sådan ändring av 9 kap. jordabalken

1. all del generella undantaget för kommuner ^belräffande avtalstiden vid gårdsarrenden upphävdes,

2. all dödsboarrenden skulle kunna ^belraklas som gårdsarrenden.

^Ulskottel hemställde

1. beträffande kommunala ^arrendeupplåtelserall riksdagen i anledning av motionen 1974:976, yrkande 1, gav ^Kungl. ^Maj:l till känna vad utskottet ullalat om undersökning av kommunernas ^avlatspraxis,

2. beträffande dödsbos besittningsskydd att riksdagen i anledning av motionen 1974:976, yrkande 2, gav ^Kungl. ^Maj:t ^lill känna vad utskottet ^anförl om ^uiredning av dödsbos besittningsskydd,

3. ^belräffande ^besiltningsskyddsproceduren all riksdagen gav ^Kungl. ^Maj:l titt känna

a. vad ^ulskollet i anledning av motionen 1974:975, yrkande 2, anfört
om översyn av bestämmelserna om uppsägning och ^avfiyttningsmed-
^delande,

b. vad ^ulskottel under denna rubrik i övrigt anfört om översyn av
gällande ^beslämmelser om uppsägning ^saml om instans- och fullföljds-
ordning i arrendetvister.

4. beträffande prövning av arrendeavgiften all riksdagen i anledning av ^molionen 1974:975, yrkande 1, gav ^Kungl. ^Maj:t till känna vad utskottet uttalat om utredning av ^möjlighelerna titt ^skätighelsprövning av arrendevillkor,

5. beträffande ^överiätelse av arrende att riksdagen skulle avslå ^mo^lionen 1974:652.

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Jordbruksarrende

^Reservaliion hade avgivits beträffande kommunala arrendeupplåtelser av herrar Hammarberg ^(s) och Sundelin ^(s), fru ^Åsbrink ^(s), herrar Andersson i Södertälje ^(s) och Olsson i Timrå ^(s), fru Nilsson i ^Sunne ^(s) samt herr ^Lsraelsson (vpk) som ansett att utskottet under 1 bort hemställa,

all riksdagen skutte avstå motionen 1974:976, yrkande 1.

Till betänkandet hade fogals ^ell särskilt yttrande beträffande ^instans-^och ^futlfötjdsordning vid arrendetvister av herrar ^Lidgard ^(m) och ^Win^berg ^(m).

Hen HAMMARBERG ^(s):

Herr talman! I lagutskottets betänkande nr 35 behandlas tre motioner som alla rör bestämmelserna om jordbruksarrende.

I ^slort har vi nätt enighet i utskottet, men i en, åtminstone som jag ser det, mycket betydelsefull fråga har vi inte kunnat enas, och det är i frågan om de kommunala arrendeupplåtelserna, där utskottets skrivning dikterats av den borgerliga majoriteten i ^laguiskoiiel.

Innan jag går in på motiveringen till den socialdemokratiska reservationen vill jag med några ord beröra övriga frågor i utskottets betänkande.

Först några ord om dödsbos besittningsskydd. ^Ulskottel anser att besittningsskyddet när det gäller dödsbo som består av efterlevande maka eller make bör vara detsamma som när det gäller fysisk person.

I likhet med vad ett flertal ^remissinslanser har ansett uttalar sig utskottet för ^atl när del gäller dödsbon av denna art bör frågan om stärkande av besittningsskyddet ses över.

I motionen 1974:975 tas besittningsskyddsprocedurens regler upp till behandling. I samma motion föreslås också en prövning av arrendeavgiftens ^stortek. Det är tydligt att vi i dag befinner oss i en situation, där arrendemarknaden i mycket hög grad är en bristmarknad, och som alltid leder detta ^lill att priserna åker i höjden.

^Arrendeprisnivän utgör inget undantag. ^Prisulvecklingen har varit sådan, ^atl ma^n^ har anledning påstå att den har varit i del närmaste skrämmande. Del kan också ifrågasättas, om inte utvecklingen av arrendepriserna har medfört att vi hamnat i en situation där ^besiltningskyddet, som riksdagen införde för några år sedan, delvis har blivit urholkat. Även om utskottet inte delar motionärernas uppfattning om sättet för fastställande av arrendeavgiften, är vi inom utskottet av den uppfattningen, alt det finn^s^ anledning att företa en översyn av bestämmelserna för att kunna bromsa den oroande arrendeprisutvecklingen.

När det gäller dödsbons besittningsskydd, besittningsskyddsproceduren och prövningen av arrendeavgiften är vi inom utskottet eniga om alt ge ^Kungl. ^Maj:t till känna vad utskottet ^anförl i dessa frågor.

Också beträffande motionen 1974:652, i vilken yrkas jämkning i bestämmelserna om överlåtelse av arrende, har enighet nåtts i utskottet. Dock är .vi icke eniga om ^nägon positiv skrivning, ulan vi hemställer

alt riksdagen mätte avslå motionen.

Pä punkterna 2, 3,4 och 5 yrkar jag således bifall titt utskottets förslag.

^Arrendatorer har självfallet ett berättigat intresse av alt fä en relativt läng arrendetid för att bättre kunna planera verksamheten och göra fördelaktiga ^invesieringar. Vad beträffar kommunernas innehav av mark och deras ^inlresse av att kunna arrendera ut den, så är del också klart alt kommunerna har behov av alt med relativt kort varsel kunna ta marken i anspråk för det ändamål till vilket de har inköpt den. Den bestämmelse som finns i jordabalken om en minimitid på ett är vid upplåtelse av kommunalt gårdsarrende är därför av stor betydelse för kommunerna.

Yrkandet i motionen 1974:976 går ut pä att det generella undanlaget för kommunerna beträffande avtalstiden vid gårdsarrende skall upphävas. Den borgerliga ^utskottsmajoriteten ställer sig i stort sett bakom motionen och uttalar sig för en undersökning om kommunernas ^avlatspraxis.

Vi reservanter anser det betydelsefullt ^atl möjligheten ^lill kortare arrendelider står öppen för kommunerna. Alla ^vel att det - ofta och frän mänga håll - ställs stora krav på kommunernas handlingsberedskap, framför allt när del gäller planering och verkställighet av uppgjorda planer. Det är krav som med att rätt kan ställas pä kommunerna, men det skulle vara betydligt svårare för kommunerna att uppfylla dem om de på grund av arrendetidens längd skulle försättas i en sådan situation all deras markinnehav var läst för en längre lid.

I vissa fatt kan situationen vara den att kommunerna utan större olägenhet kan arrendera ut mark pä längre tid än ^elt är, och det sker vät också ibland. Vi reservanter hyser ^siörre förtroende för kommunalmännens omdöme och vilja all finna vettiga lösningar än vad majoriteten tydligen gör. Vi anser att det skutte vara ganska svårt att i lagtexten stå fast alla de skiftande situationer dä en kommun skall vara skyldig all arrendera ut marken på längre tid än ett är och ^lycker ^atl vi kan ^övertämna åt kommunalmännen att avgöra del.

Jag vill också erinra om vad Kommunförbundet har anfört i sitt remissvar. Man framhåller ^atl markförvärven i en del fall har ^skell för relativt omgående exploatering men i andra fall för exploatering pä längre sikt. Markreserverna innehåller, säger Kommunförbundet, i betydande omfattning värdefull jordbruksjord. Del är angeläget framför ^alll ur kommunal- och nationalekonomisk synpunkt ^atl denna jord i ^avvaklan på exploatering används för jordbruk, anser Kommunförbundet.

Här har vi således en dokumentation av att Kommunförbundet är ^hell medvetet om alt del kan vara viktigt alt där så är möjligt arrendera ut marken på längre tid än ett är. Kommunförbundet framhåller också ^atl det ^mäste vara ett primärt intresse för kommunerna att marken i de fall där del behövs utan längre dröjsmål verkligen kan las i anspråk och ställas titt förfogande för det ändamål för ^vilkel marken har inköpts.

Med dessa uttalanden från Kommunförbundet anser vi reservanter som ^sagl att vi med förtroende kan ^överiämna åt kommunalmännen att avgöra

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Jordbruksarrende

6 Riksdagens protokoll 1974. Nr 136-137

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Jordbruksarrende

när de skall tillämpa ^ettärsregeln etter när de anser all längre arrendelid är lämplig.

Med hänvisning titt det anförda yrkar jag bifall ^lill den socialdemokratiska reservation som har fogats vid punkten 1 i betänkandet.

Hen SVANSTRÖM (c):

Herr talman! ^Lagutskollels betänkande nr 35 ^fär ^beiraktas som en ganska ingående analys av ett antal arrendelagfrågor, som utan tvivel är av avgörande betydelse dels för de människor som är ^direkl berörda av dem, dels för kommunerna i deras ^markanvändningsplan, dels också för människorna i allmänhet på grund av den inverkan som arrende-frågorna har pä ^kosinaderna för framställning av jordbruksprodukter. Det finns därför anledning att, innan jag går in på en närmare analys av den enda ^punkl där utskottet inte är helt enigt, ^någol beröra arrendelagstiftningen över huvud taget. Jag gör det så mycket hellre som jag har haft och har ett personligt ^inlresse av dessa frågor, ^närmasl av deras historiska bakgrund.

Det var ^försl genom 1907 års ^nytfianderältslag som ^arrendalorerna, som vid den tiden måste hänföras till de svagare i samhället, fick någon som ^helsl laglig rättighet. Arrendelagstiftningen har sedan tid efter annan setts över, o^ch 1943 års sociala arrendelag betecknade ur den ^svagares synpunkt ^elt ^belydande framsteg. När den bl. a. skapade vissa former av besittningsskydd låg man pä arrendelagstiftningens område väsentligt längre fram i anpassningen till nutida krav än vad man vid den lidpunkten gjorde pä hyresområdet. Nu ^fär det väl närmast anses ^atl förhållandena är de omvända efter tillkomsten av den nya ^hyreslagstiftning som ger hyresgästerna vidgade rättigheter.

Såsom vice ordföranden i lagutskottet nyss framhöll kan det inte råda något tvivel om att vi har anledning att uppmärksamma vad som håller på all ske när del gäller prispåverkan. Tid efter annan kommer det -av naturliga skäl i första hand frän de betydande jordbruksområdena i Skåne och annorstädes - rapporter om ^atl man uppnått priser för jordbruksarrenden som är helt orimliga. Det har förekommit priser pä 1 400 ^ä^ 1 500 kronor per hektar. Det måste, såsom jag som praktisk jordbrukare ser det, vara helt orimliga kostnadsförhållanden som på det ^sätlel inträder.

Det skulle också vara frestande alt vid delta tillfälle beröra en annan arrendeform som i historisk lid haft mycket stor betydelse för en massa människor och som jag personligen i annat sammanhang har ägnat ^slort intresse, nämligen den form av arrende som betalades in ^nalura - närmare ^besiämi ^lorparsystemel.

Mänga människor i det här ^landel hade i slutet på ^1800-lalet sina levnadsvillkor enligt de regler som gällde för den formen av arrendeupplåtelse - i den mån det nu förekom några regler. Det var del stora antalet ^dagsverkstorpare, som finns i våra hävder och som inte själva förmått resa något monument över sin verksamhet, som i hög grad bestod av ^uppodlingsakliviiel. När torparen hade odlat upp litet mer mark, fick

han göra ännu fler dagsverken som arrende för sitt torp.

Jag skall ^emellerlid, herr ^lalman, avhålla mig frän frestelsen att ytterligare orda om den historiska bakgrunden i det här sammanhanget. Jag skall gä ^lillbaka titt vad ^betänkandel gäller, nämligen del knippe motioner som har aktualiserat fem ^frägor i samband med arrendelagstiftningen. Del gäller de kommunala arrendeupplåtelserna, dödsbos besittningsskydd, ^besitlningsproceduren, prövning av arrendeavgiften och ^övertå-^lelse av arrende.

Såsom herr Hammarberg nyss påpekade är utskottet ense på samtliga ^punkler utom ^belräffande kommunala arrendeupplåtelser.

Dä del gäller upplåtelse av kommunal mark för jordbruksarrende har vi sett en utveckling som avvikit frän den som lagstiftarna ^länkle sig när man ^senasl ändrade arrendelagstiftningen. Man menade då ^atl arrendetiden skulle få vara kortare än fem år endast när detta kunde föranledas av omständigheterna i det enskilda fallet.

Fem år är således knäsalt såsom den grundläggande avtalsperioden för upplåtelse av jordbruksarrende. Från ^detla gjordes ett generellt undanlag i fråga om kommunala arrendeupplåtelser. Motiveringen var den som herr Hammarberg i dag har anfört, nämligen att det kan vara angeläget för kommunerna att snabbi fä disponera den mark som de innehar för ^exploateringsändamäl, ^anlingen det nu gäller bostadsbyggande, ^industri^etablering etter andra kommunala uppgifter.

Efter all ha studerat bl. a. ^Iredje lagutskottets utlåtande vid det ^lillfällel är jag övertygad om att lagstiftarnas intentioner var ^atl tillmötesgå det rimliga ^kravei frän kommunall häll. Såsom tidigare aktivt verksam kommunalman kan jag inte ha några invändningar ^mol detta. Vad jag däremot vill ^besiämi vända mig mot är alt man vid ^utarrendering av kommunal jordbruksmark numera tämligen regelmässigt tillämpar den ettåriga avtalsperioden. Del var aldrig meningen, och det kan inte under några omständigheter anses rimligt.

^Ulskotlsmajoritelen är hett på del klara med att de områden som ingår i ^planläggningsarbetel eller som ligger i omedelbar anslutning till förut bebyggda områden eller industriområden skatt beläggas med den kortare tidsperioden, om behov därav anses föreligga. Emellertid har kommunerna ofta förvärvat jordbruksmark i mycket stor omfattning men belägen ganska långt från de planerade ^bebyggelseomrädena. Därigenom har man, i ^va^f^ie fall som jag upplever det, fått ökade möjligheter att utarrendera dessa områden på längre tid.

^Utskottsmajoriteten anser ^atl man skall göra en utredning av dessa förhållanden. Eftersom herr Hammarberg redovisade vad Kommunförbundet i ^detla avseende har anfört i sitt remissvar, förtjänar det understrykas alt Kommunförbundets styrelse vid avfattandet av sill remissvar inte var enig. Det föreligger en reservation frän fyra ^ledamöler.

Jag vill framhålla att den stattiga ^tantbruksstyretsen i sitt remissvar över ^molionerna har gjort följande utlåtande:

^"Lantbruksslyrelsen erinrar om ^atl kommunernas rätt i förevarande

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Jordbruksarrende

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Jordbruksarrende

hänseende är mer omfattande än som föreslogs i ^arrendelagsutredningens betänkande. Lantbruksstyrelsen, som godtog utredningens förslag, förklarar sig ^allfiämt ha den uppfattningen att kommunen i detta sammanhang kräver en viss särbehandling. Däremot anser lantbruksstyrelsen att det är svårt att ^moiivera att kommunerna till skillnad från andra markägare skall vara generellt befriade frän kravet på i princip ^femårig arrendetid. Ligger marken, vilket ej sällan är fattet, långt från kommunens tätort (tätorter) och finns heller inga aktuella planer på ändrad markanvändning, bör tagen vara densamma för kommuner som för andra markägare."

Jag skatt dock ge reservanterna det erkännandet ^atl även de i sin reservation, den återfinns pä ^s. 50, på nytt vill understryka vad riksdagen är 1970 anförde om viklen av att ^upplåtelseliden inte sätts kortare än som föranleds av omständigheterna i det enskilda fallet.

Jag kan alltså konstatera ^atl den lilla oenighet som råder ^metian ^ut^skollsmajoritelen och reservanterna är begränsad ^lill ^atl gälla en undersökning av de förhållanden som nu verkligen råder. ^Utskottsmajo^riteten föreslår således under punkten I i sin ^hemslällan beträffande kommunala arrendeupplåtelser att riksdagen i anledning av motionen 976, yrkande 1, ^skatt ge ^Kungl. ^Maj:t titt känna vad utskottet uttalat om undersökning av kommunernas avtalspraxis. Men det är självklart ^atl bakom denna hemställan från ^utskottsmajoriteten tigger, som herr Hammarberg sade, en mera positiv inställning till motionsyrkandet. Det är helt ^klarl ^atl delta icke får las, vilket herr Hammarberg ^irodde, såsom ^elt ^uitryck för ^atl vi skulle hysa mindre förtroende för kommunalmännens sätt alt hantera dessa frågor.

Blir undersökningen genomförd, så finns det sedan anledning ^åler^komma ^lill spörsmålet huruvida en lagändring behöver företas. Har det, som ^fiera remissorgan påpekat, blivit regel med ettåriga arrenden - med de besvär och svårigheter som detta medför för ^arrendalorerna, bl. a. därigenom all statlig lånegaranti under sådana förhållanden inte kan ges - så blir det ^nödvändigl att göra tagändringar för alt fä ^lill stånd en bättre tingens ordning. Jag hyser dock stor förhoppning om alt de olika kommunala organen, när de får klart för sig alt en undersökning är pä väg, rättar sig ^efler de intentioner som riksdagen hade 1970, när vi beslutade i de här sammanhangen.

Herr latman! Jag har visst ^anmäll tio minuter för det här anförandet, men jag ha^r^ fortfarande en hel del saker kvar som jag hade tänkt understryka. Jag skall försöka att falla mig ganska kort.

Beträffande de kommunala arrendeupplåtelserna kräver ^ulskoltsma^jorileten i punkt 1 av hemställan all det skall företas en undersökning, och vi vill ge ^Kungl. ^Maj:t detta till känna.

Herr Hammarberg har redan ^anförl all ^ulskottel enhälligt avstyrker motionen 652, som gäller överlåtelse av arrende. En ^beslämmelse av det slaget som motionärerna föreslär skulle förmodligen inte innebära någonting annat än att jordägarna genomgående uppställer sådana villkor

i kontrakten ^atl rätten titt ^övertäletse av arrende i praktiken försvinner. En sådan laglig ^beslämmelse som kan avtalas ^borl brukar vi katta en ^disposiliv bestämmelse. Motionsyrkandet går ju inte ut på alt bestämmelsen skulle bli tvingande, och om det inte finns en lagligt ^ivingande bestämmelse om rätt titt ^arrendeöverlålelse för en fördubblad arrendetid från fem är till ^lio, så kommer bestämmelsen i praktiken inte all ha någon betydelse. Detta är det avgörande skälet i det sammanhanget.

^Belräffande ^punkl 2, dödsbos besittningsskydd, är ^ulskottel enigt i sill förstag all riksdagen ger ^Kungl. ^Maj:t ^lill känna vad ^ulskollet anfört i anledning av motionen 976. Det innebär ökat besittningsskydd för sådana dödsbon som uppstår under arrendetiden. ^Däremol säger utskottet all dödsbon som går in i ett nytt arrende även i fortsättningen skatt jämföras med andra juridiska personer som således inte har samma skydd som fysiska personer.

^Belräffande punkt 3, ^besiltningsskyddsproceduren, finns del vät anledning påpeka alt denna är så pass krånglig att den behöver förenklas, och det är vår förhoppning - efter vår enhälliga skrivning - alt så också skall kunna ske.

^Punkl 4, arrendeavgiften, vill jag beröra ännu en gång. Jag har redan påpekat de höga arrenden som pä sina häll las ^ul. Motionens syfte är således alt man här skulle kunna komma fram till en annan bedömning i sådana fall där ^arrendator och ägare icke har kunnat bli ense om arrendeavgiftens ^stortek. Det som man i del ^sammanhangel har ^atl rätta sig efter är de rådande marknadsförhållandena och priset på jämförliga arrenden. När man har hört de siffror som jag t. ex. nyss nämnde har man tätt ^atl förstå att priserna pressas mycket kraftigt uppåt. Även vid arrendenämndernas bedömning av dessa frågor måste man komma högt, trots den som jag förutsätter självklara objektivitet som man därvid bemödar sig om. ^Molionärerna vitt ha in en annan bedömningsgrund, arrendeställets avkastningsförmåga. Man anser att gällande bestämmelser skall kunna ändras så ^atl det blir möjligt ^atl fastställa en skälig arrendeavgift som är anpassad till arrendeställets karaktär och avkastning. Vi tror ^atl del, som herr Hammarberg också anförde, finns anledning all lilla noga på dessa förhållanden.

Herr ^lalman, ^efler dessa en smula sporadiska kommentarer till ^arren-^delagsfrägan över huvud taget och ^lill ^utskotlsmajoritelens förslag liksom till ^molionsyrkandena ber jag all få yrka bifall ^lill lagutskottels förslag pä samtliga ^punkler.

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Jordbruksarrende

Hen HAMMARBERG ^(s):

Herr talman! Jag begärde ordet med anledning av all herr Svanström påpekade alt Kommunförbundet inte var enigt i sitt remissyttrande ulan ^atl del fanns reservanter där. Det är jag fullt ^medveien om också, men jag tror inte alt ^reservanlerna vände sig ^mol de av mig citerade uttalandena i Kommunförbundels remissyttrande. Jag erin^rade om ^atl Kommunförbundet konstaterar att det är ^kommunalekonomiskt riktigt att

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Jordbruksarrende

arrendera ut marken under en längre tid där del är möjligt. Jag tror inte att reservanterna har avsett att vända sig mot ^detla.

Jag tog upp detta spörsmål och citerade Kommunförbundet därför all jag ville bevisa att kommunalmännen har ögonen öppna för all man inte skall missbruka den här regeln. Jag vidhåller fortfarande ^atl vi från reservanternas sida i utskottet hyser större förtroende för kommunalmännen än vad tydligen utskottsmajoriteten gör. Herr^'^Svanslröm har ju själv sagt att ^visseriigen innebär den här ^ulskotlsskrivningen en hemställan om en undersökning av förhållandena. Men han säger också att bakom detta ^naturiigtvis tigger alt man skatt vidta lagstiftningsåtgärder om undersökningen visar ^atl behov av del föreligger. Dä kommer vi fram till alt majoriteten i utskottet inte litar på all kommunalmännen själva skall kunna klara detta. Ni har heller inte givit ^nägon anvisning om hur den lagtext skall formuleras som skall kunna reglera dessa förhållanden, så att man får en vettig lösning på den här problemaliken.

Jag tror ^atl det också är rikligt som Kommunförbundet har framhållit: att del ^mäste vara ^elt primärt ^inlresse för kommunerna alt kunna la marken i anspråk, exempelvis för ^lokaliseringsändamåt etter liknande.

Herr ^lalman! Med det nu anförda vill jag än en gång yrka bifall ^lill reservationen från socialdemokraterna i ^ulskottel.

Hen SVANSTRÖM (c):

Herr ^lalman! Jag tror att herr Hammarberg försöker vrida debatten dithän ^atl vi skulle vara ute för att misstänkliggöra kommunalmännen. Jag har i mitt huvudanförande påpekat alt del ingalunda är fallet. Del kan finnas, ^sadejag vidare, goda motiv för kortare ^upplålelseiider i sädana områden ^sorn mänskligt att döma snart kommer alt ^utnyujas för exploaterings- etter andra ändamål.

Jag pekade på skillnaden - den framgick av ^lantbruksslyrelsens remissvar - ^metian ^arrendelagsutredningens förslag och det beslut som sedan logs av riksdagen på ^jusl den här punkten. ^Lantbruksslyrelsen hävdade således att det inte var meningen ^atl den korta liden ^generelll skulle ^lillämpas i den omfattning som nu tydligen sker.

Jag hyser del absolut största förtroende för all våra kommunalmän kan avgöra de här frågorna, och jag har svårt all förslå att dessa kommunalmän skulle ha någonting ^emol att man ^genomfören riksomfattande undersökning angående de nu rådande förhållandena.

Kommunförbundels remissvar finns återgivet i ^värl betänkande till vissa delar, och det framhålls pä ^s. 9 i belänkandet ^atl förbundsstyrelsens minoritet inte i yttrandet velat ha med bl. a. ^ell avsnitt där del står:

"Del primära intresset upptas ^självfallel av alt marken ulan längre dröjsmål kan ställas till förfogande när exploatering blir aktuell. Kommunerna kan därför inte ulan ^belydande nackdelar upplåta marken för längre arrendeperioder. Vid jordabalkens ^lillkomsl ansågs kommunerna ha behov av ^atl även vid gårdsarrenden fä använda ettårig arrendetid. Behovet härav är enligt förbundels mening alltjämt lika starkt. En ändring

av del slag som begärs i ^molionen skulle, anser förbundet, med all sannolikhet resultera i alt kommunerna i framtiden undviker alt upplåta sin jord på gärdsarrende."

Del var alltså det som minoriteten i förbundsstyrelsen inte ville vara med om all skriva. Vi har sagt i ^betänkandel alt vi tror alt del kan bli ett primärt intresse - titt skillnad ^mol vad Kommunförbundet ^anförl - alt upplåta jordbruksjord tillhörande kommunerna för jordbruk. Det har t. o. ^m. i utskottet uttalats - vilket också finns återgivet - ^atl del numera tigger i liden ^atl anse alt att jordbruksjord skall användas för jordbruksproduktion. Del är hett orimligt alt påstå alt man, med utgångspunkt i de eventuella ^svårigheierna alt utarrendera pä fem år, skulle undertäta all utarrendera jord. I sä fatt skulle jordbruksjord i närheten av samhällena ligga för fäfot. Jag tror inte alt del finns några ansvariga kommunalmän som i del rådande läget skutte vilja göra pä del ^sället. Del kan alltså bli ^ell primärt intresse all att ^lillgänglig jordbruksjord skall odlas. Del kan i delta fall inte genomföras pä ^elt ^bällre ^säll än genom upplåtelse för ^jordbruksändamäl till ^arrendatorer.

Herr talman! Jag vidhåller således min uppfattning ^atl ^utskotlsma^joritelens ställningstagande i delta sammanhang icke innefattar något misstänkliggörande av våra ytterst ambitiösa och ^ansvarskännande kommunalmän.

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Jordbruk^sarrende

Herr HAMMARBERG ^(s):

Herr ^lalman! Jag vill inte ^beslrida herr ^Svansiröms påstående ^atl han hyser förtroende för kommunalmännen, men jag vill hävda att innebörden av ^utskollsmajorilelens förfaringssätt ^atl först begära en undersökning och sedan säga ^atl den skall leda ^lill lagstiftning ^mäste vara all man ^lydligen inte litar på att kommunalmännen följer de intentioner som lagstiftarna hade när vi en gäng antog tagen i fråga.

Hen SVANSTRÖM (c):

Herr ^lalman! Jag sade alt del, om undersökningen kommer all visa all riksdagens intentioner år 1970 ^atl förhållandena skall övervägas i varje enskilt fatt inte har ^lillämpals, möjligen kan bli angeläget all ompröva lagen i ^detla sammanhang. Men ^della gäller alltså, herr ^lalman, ^endasi om utredningen kommer ^atl bekräfta de uttalanden som nu ^gjoris av flera ^remissinslanser. Jag är alltså fortfarande inte beredd att uttala mig om hur denna ^uiredning kommer alt utfalla. Del är ^försl sedan dess ^resullal föreligger som man kan bedöma om del behövs en ändring i lagstiftningen.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten I

^Proposilioner gavs på bifall titt dels utskottets ^hemslällan, dels reservationen av herr Hammarberg ^m. fl., och förklarades den förra ^pro-

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Förlossningsvård

positionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hammarberg begärt ^voiering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vitt att kammaren bifaller ^lagutskoltels hemställan i betänkandet nr 35 punkten 1 röstar ja, den del ej vill ^röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Hammarberg ^m. ^fi.

Vid ^omröslning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med ^omröslningsapparat verkställdes. Denna ^omröslning gav följande resultat:

Ja - 162 Nej - 162

Dä sålunda de avgivna rösterna var lika delade, nedlade herr förste vice talmannen i ^röslurnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter pä herr förste vice talmannens anmodan herr ^Berndlson (vpk) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla nej.

Kammaren hade alltså i enlighet med nej^-proposiiionens innehåll bifallit ^reservaiionen av herr Hammarberg ^m. ^fi.

^Punklerna 2-5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 24 Förlossningsvård

Föredrogs socialutskottets belänkande nr 38 i anledning av ^molioner om förlossningsvård.

I ^della belänkande behandlades motionerna

1974:31 av herr Börjesson i Falköping (c) vari yrkats alt riksdagen hos ^Kungl. ^Maj:t skulle anhålla att 8 § första stycket reglementet (1955:592) för barnmorskor skulle erhålla av motionären föreslagen ändrad lydelse, innebärande alt barnmorska skulle få ^räll alt vid förlossningsoperation använda även sugklocka för ^utdragning av lågt stående fosterhuvud ^saml

1974:435 av fru ^Lanlz ^m. fl. (vpk) vari yrkats ^atl riksdagen uttalade sig för

a. all läkare med adekvat utbildning borde finnas ^lillgängliga vid kvinnoklinikerna dygnet ^runl och att tills detta var uppnått barnmorskornas utbildning förbättrades så att de kunde klara de metoder som tedde till effektiv ^smärllindring vid förlossning.

b. all ^paracervikatbtockad, ^pudendusbtockad och ^epiduralanestesi ^sna- Nr 136

rast infördes vid samtliga kvinnokliniker ^saml att ^psykoprofytaxmetoden Tor^sda^gen ^den

närmare utreddes, 5 december 1974

c. att socialstyrelsen gavs direktiv om hur riksdagens principbeslut

från år 1971 borde följas upp.

Förlossningsvård

Utskottet hemställde

1. beträffande rätt för barnmorska ^atl använda sugklocka vid ^förioss-^ningsoperalion alt riksdagen i anledning av motionen 1974:31 gav ^Kungl. ^Maj:t till känna vad utskottet anfört,

2. ^belräffande ^ålgärder för ^smärllindring vid ^föriossning ^atl riksdagen skulle avslå motionen 1974:435.

Reservation hade avgivits beträffande åtgärder för ^smärllindring vid ^förtossning av fru Marklund (vpk) och fru ^Swarlz (fp) som ansett all utskottet under 2 ^borl hemställa,

alt riksdagen i anledning av motionen 1974:435 gav ^Kungl. ^Maj:t till känna vad reservanterna ^anförl.

Fru ^SWARTZ (fp):

Herr talman! Även om socialutskottet i sitt belänkande angående motion 435 understryker vikten av ökade insatser för smärtlindring vid förlossning kan ^behovel därav starkare poängteras, vilket också har gjorts i en ^reservaiion av fru Marklund och mig. Riksdagen log ställning i den här frågan 1971 och uttalade sig dä för alt varje kvinna som så önskar skall kunna få hjälp till smärtlindring. Fortfarande torde dock ett mycket stort antal kvinnor uppleva sin ^föriossning som mycket smärtsam.

All ^anlalel läkare inom ^gynekologi och ^obstetrik kommer att öka gör all man har anledning vänta sig en positiv förändring, då flera metoder för smärtlindring kräver ^täkarmedverkan. På flera håll finns också möjlighet ^lill hjälp enligt ^psykoprofytaxmetoden, som av många barnaföderskor upplevs som riktig och effektiv. Alltför få kvinnor har dock i dag den möjligheten.

Eftersom många läkare anser ^atl det vetenskapliga underlaget för en säker bedömning av de risker mor och barn utsätts för vid vissa ^smärt^lindringsmeloder inte är ^tillräckligl, kan vikten av forskning inte nog betonas. Vad man ^däremol känner titt är ju vikten av ^mödraundervisning - andnings- och avslappningsövningar samt ordentlig kunskap om vad som händer under förlossningen. Sådan undervisning har ofta en utomordentligt fin effekt och torde också vara ^hell riskfri.

Delta, som bl. a. ingår i den ^s. k. ^psykoprofylakliska metoden, är ju egentligen inget annat än vad vi som fått uppleva den gamla hemförlossningen, när den var som bäst, känner till. ^Dislriklsbarnmorskan gav ofta en mycket fin ^föriossningsförberedetse och sedan vid själva förlossningen ^elt personligt omhändertagande ^vilkel skänkte barnaföderskan

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Förlossningsvård

den känsla av ^irygghel som är sä betydelsefull och även i hög grad bidrar till all höja smärttröskeln. Jag delar helt den uppfattning som Svenska ^barnmorsk^eförbundel framför i sill remissyttrande, ätt man på ^della ^säll mänga gån^ger kan eliminera ^behovel av mera komplicerade ^smärtlind^ringsmeloder. Ulan all plädera för återgång ^lill hemförlossningar kan man dock önska all del som var bra och riktigt i dessa i möjligaste mån får komma även dagens barnaföderskor ^lill del.

^Barnmorskeförbundel påpekar också all de knappa personella resurserna på våra ^förlossningsanslalier gör all man inte hinner ge den önskvärda individuella värd som skutte kunna göra anstaltsförlossningarna likvärdiga ^rned ^lidigare hemförlossningar vad beträffar omhändertagandet. Man påpekar också all man sedan ^1950-lalel ^kämpal för bättre resurser för förlossningsförberedelse, avslappningsövningar, ^bällre personlig kontakt ^elc. Förbundels kamp har inte givit ^önskal ^resullal. Del som kan räknas till förlossningsförberedelser är, som jag ser del, del absolut primära och det som ^va^f^ie gravid kvinna skulle få komma i åtnjutande av. År 1972 lär ^endasi 44 150 av de 117 900 mödrarna ha deltagit i ^möd-^ragymnaslil^c. Differensen mellan siffrorna kan väl ^lill någon mindre del vara beroende av alt alla inte frågat ^efler möjligheten, men den torde ^lill ^slörsla delen bero på bristande resurser.

Fru ^Lanlz, som slår som första namn pä motionen 435, och jag har båda ^erfarenhei av förlossningar. ^Efler vad jag kan förslå av vad jag läst i en av våra dagliga tidningar är våra erfarenheter av ^hell olika slag. Det hindrar inte all vi kan vara fullständigt överens om ^atl allt ^måsle göras för all ^va^f^ie kvinna skall få den hjälp som just hon är i behov av. Vi är alla olika, med olika fysiska och psykiska förutsättningar, och hänsyn bör las ^lill ^della.

Om man är välvillig kan man om dagens ^silualion säga att del inte har ^gåll sä läng lid sedan riksdagen gjorde sill uttalande i frågan om ^smärllindring ^-^ tre år. Vad som är märkligt är väl all del behövde göras ett uttalande för ^atl frågan skulle få sig en ^puff framåt. Herr talman! Alltför många kvinnor upplever fortfarande sin förlossning som plågsam och svår.

Jag ber alt få yrka bifall ^lill ^reservaiionen av fru Marklund och mig.

Under detta anförande överlog herr andre vice ^lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Fru ^LANTZ (vpk):

Herr talman! Hur har ^rtksdagens beslut från 1971 om smärtlindring vid förlossning infriats? Del säger all ^smärllindring vid ^förtossning är dl ^rimligl ^k:rav som varje kvinna som sä önskar skatt få uppfyllt. Beslutet frän 1971 ^h.ar inte infriats. Vad som ^renl allmänt hänt sedan 1971 på detta område är alt attityderna ^lill smärtlindring har ^ändrals ^lill kvinnornas förmän.

1 ^smärllindringsdeballen anges ofta all ungefär en tredjedel av alla

barnaföderskor upplever så ^slark ^föriossningssmärta ^atl de har behov av effektivare smärtlindring. Denna uppfattning grundar sig bl. a. pä Elisabeth ^Lagerkrantz' undersökning från 1970, som visade all en tredjedel av dem som ^tittfrågats dagen efter ^förtossningen upplevt "svår" eller ^"näslan outhärdlig" smärta vid förlossningen. Vidare åberopas ofta undersökningar som visar all en tredjedel upplevt den ^smärllindring de fått som helt otillfredsställande.

I en undersökning ^Smärlupplevelse och behovet av smärtlindring under förlossning av ett ^forskarleam från Uppsala - ^Fällman, ^Kebbon, Nilsson och ^Zador - visas ^atl man får betydligt högre siffror pä upplevd outhärdlig smärta om registreringen görs omedelbart ^efler ^föriossningen. Av de i undersökningen ingående kvinnorna upplevde ^inie mindre än 84 procent under förlossningens gång en outhärdlig smärta. Den allmänna uppfattningen att ^omföderskor upplever ^föriossningen som mindre smärtsam har inte bekräftats av denna undersökning.

Vill kvinnor ha smärtlindring? I den nämnda undersökningen redovisas att ungefär 30 ^proceni av de kvinnor som ^litlfrågats vill ha, ulan tvekan, en effektiv ^smärllindring.

Alt inte en högre ^proceni jämfört med det stora procenttal som sagt sig känna en outhärdlig smärta svarat ja till önskemål om effektiv ^smärl^lindring kan nog förklaras av den osäkerhet som framförallt bland gravida kvinnor fortfarande råder om konsekvenserna vid kvalificerad smärtlindring. ^Dessulom är kunskapen om möjligheterna till ^smärllindring tåg etter obefintlig hos många kvinnor.

Det är också för många kvinnor självklart alt inte begära ^smärllindring med motiveringen ^atl har andra ^klaral ^föriossningen ulan smärtlindring så klarar jag del också.

Men faktum kvarstår all 84 procent av barnaföderskorna skulle behöva effektiv ^smärllindring.

Vid Läkaresällskapets symposium i förra veckan framkom nya rön som visar alt var femte kvinna får psykiska eller fysiska besvär av graviditeten etter av ^förtossningen.

Del finns olika typer av och ^meloder för smärtlindring. För det första finns del smärtstillande medel som ges i tablettform etter som ^insprutning för en mer allmän avslappning. För del andra finns del ^meloder där kvinnan får inandas gaser, t. ex. lustgas. För det tredje finns det lokalbedövning. För det ^fiärde finns det bedövning av de nerver som leder smärtkänsligheten till hjärnan. För det femte finns det ^psykoprofytax som innebär en speciell andningsteknik, ^muskelavstappning och dl aktivt ^förlossningsarbele ^lillsammans med förlossningspersonalen. ^Dessulom kan hypnos användas vid förlossningar.

De ^Ire ^förslnämnda ^meioderna ^prakliseras allmänt på våra förlossningsavdelningar. Dessa ^meloder ger ingen effektiv smärtlindring för de flesta barnaföderskor.

^Paracervikatbtockad, ^pudendusbtockad och ^epiduralblockad tillhör den ^fiärde kategorin av smärtlindringsmetoder. Av dessa ger ^epiduralblocka-

^Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Förlossningsvård

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Förlossningsvård

den smärtfrihet under hela ^förtossningen.

Det finns ingen metod som generellt passar alla kvinnor, och ingen ^smärttindringsmetod kan ges hett rutinmässigt.

^Va^f^ie kvinna ^mäste inför en ^förtossning känna ^irygghel och vara garanterad den hjälp som behövs under ^föriossningen. Kvinnan skall på dl tidigt stadium av graviditeten upplysas om olika möjligheter till ^smärl-^lindrtng, så all vissa ^erforderiiga förberedelser kan ^vidias inför ^förtoss^ningen.

Antalet ^förtossningar i Sverige uppgick 1973 titt ca 110 000. Av dessa fick bara 7 av 1 000 effektiv smärtlindring i form av ^s. k. ^epiduralblockad. Per dag sker 320 ^föriossningar, och av dessa behöver inte mindre än 270 kvinnor effektiv smärtlindring.

Del finns ^90 kvinnokliniker i ^landel. Av dessa finns 9 på regionsjukhus med ^möjligheler att ge effektiv smärtlindring. Det finns 31 centrallasarett, eller länssjukhus som det också kallas, där kravet för att få benämnas länssjukhus är ^atl sjukhuset skall ha full service för ^föriossning. Av dessa 31 länssjukhus kan bara 16 uppfylla det ^kravei i dag. Kvinnor kan ^ga^ranleras effektiv smärtlindring i form av ^epiduralblockad vid sammanlagt 24 kvinnokliniker, men bara på daglid. Som exempel vilt jag nämna Huddinge sjukhus. Det är betecknat som ett av Europas mest tekniskt utrustade sjukhus, men någon avancerad smärtlindring i form av ^epi-^duratblockader kan där inte erbjudas kvinnorna. Sjukhusets ^anestesio^logiska service är inte heller tillräcktig för delta ändamål. Andra former av ^smärllindring kan ges men också bara de på dagtid.

Det är alltså fortfarande nästan omöjligt för en kvinna att få effektiv ^smärllindring, om hon skulle vilja eller behöva det, trots att det sägs i ^socialstyret.5ens råd och anvisningar att "barnaföderskans önskan beträffande smärtlindring vid förlossning skall tillgodoses i den utsträckning medicinska skäl medger".

Varför har dä inte riksdagens beslut från 1971 infriats? Ja, det finns många samverkande orsaker titt det. För det första är del fråga om resurser och prioriteringar av anslagsmedel. Mot bakgrund av riksdagens principbeslut blir man förvånad, när man i socialstyrelsens rapport från 1973, ^Förtossningsvårdens ^organisalion, läser följande: "Fullständig ^smärlfrihet under hela förlossningsförloppet med nuvarande metoder och resurser - och sannolikt inom de närmaste decennierna - kan endast uppnås vid full narkos vid pä förhand planerade kejsarsnitt. A andra sidan kan, redan i dagens läge ulan ^siörre resursökning, acceptabel smärtlindring ges på regions-, län^s- och vissa ^länsdelssjukhus, dvs. alla vårdnivåer som har en ständig beredskap inom operation och ^anestesi."

Del uttalandet är fortfarande aktuellt. Efter vad jag kan förstå av detta utdrag är man på socialstyrelsen nöjd med rådande förhåltanden. Och förnöjsamheten understryks än mer vid granskning av socialstyrelsens ^pelita för är 1975/76, där del slår: "Ökad ^uppmärksamhel har efter ^ell riksdagsbeslut 1971 ägnats frågan om smärtlindring vid ^föriossning. I samband härmed har del framställ som angelägel alt ^ytlerligare stödja

den ^mödraundervisning, som bedrivs vid mödravårdscentralerna." Något ytterligare uttalande om smärtlindring vid förlossning förekommer inte i socialstyrelsens ^pelita 1975/76. Resurser för avancerade ^smärtlindrings^meloder omnämns inte i ^pelitan.

Mot bakgrund av socialstyrelsens inställning är del ^betydelsefuitt all riksdagen ger socialstyrelsen direktiv om hur riksdagens principbeslut från 1971 skall följas upp för att intentionerna i beslutet skall bli förverkligade.

För del andra råder det brist pä personella resurser för ^detla ändamål. Det finns helt enkelt för fä ^läkarfiänsterföratt förverkliga 1971 års beslut. För en fullgod ^föriossningsanestesi fordras tillgäng titt ^speciattränad personal 24 timmar om dygnet. Sådan finns för närvarande inte pä ^nägon ^föriossningsavdelning i ^värl tand. Förutom alt del behövs läkare med adekvat utbildning pä alla kvinnokliniker behöver man alltså ha tillgång ^fill läkare dygnet runt.

För det tredje ^mäste barnmorskornas utbildning kompletteras sä att de kan tillämpa de metoder som ger effektiv smärtlindring.

För del ^fiärde ^mäste en omfattande upplysningsverksamhet bedrivas pä mödravårdscentralerna för alt informera kvinnorna om de möjligheter och de rättigheter till ^smärllindring som varje kvinna, åtminstone i teorin, har. Genom alt höja kunskapsnivån i detta avseende hos de gravida kvinnorna kan man få till stånd ett spontant tryck - mycket större än del jag kan åstadkomma här i riksdagen - som resulterar i alt rätten att föda barn under acceptabla former förverkligas.

För del femte ^måsle stora resurser anstås ^lill forskning för alt ^ulveckla metoder med minimala risker för barn och moder. Vänsterpartiet kommunisterna har i motion 465 krävt resurser till forskning i tillräcklig omfattning. Denna motion, som behandlades i kammaren för någon vecka sedan, har varit föremål för en omfattande remissomgång. Innehållet i remissyttrandena styrker motionärernas farhågor att de resurser som i dag slätts till förfogande för smärtlindring vid ^föriossning är helt otillräckliga.

Som exempel kan anföras ^atl ^siatens medicinska forskningsråd och Uppsala universitets medicinska fakul^tet båda säger att "en av anledningarna titt ^atl riksdagens beslut om ^räll till smärtlindring vid förlossning inte lett till önskat resultat utan tvivel är bristande kunskaper om olika ^smärtlindringsmeloders inverkan på modern och barnet. Mänga läkare i ansvarig ställning anser sig därför också sakna tillräckligt ^underiag för en bedömning av vilka resurser som skatt krävas av sjukvårdshuvudmännen för att reformen praktiskt skall kunna genomföras."

^Trols aktiv forskning både inom och utom landet kring ^smärllindring vid förlossning ^flnns det utan tvivel fortfarande ett stort behov av ökade kunskaper om olika metoders inverkan på kvinna och barn.

Socialutskottets skrivning om motionen 435 har en positiv grundton och annat var väl inte heller att ^vänla med tanke på 1971 års beslut. Vad som är förvånansvärt är att utskottet inte är berett att medverka

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Förlossningsvård

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Förlossningsvård

^lill ^ell förverkligande av 1971 års beslut. ^Ulskollet kan inte vara ovetande om hur dåligt intentionerna frän 1971 har infriats.

1 motiveringen till avstyrkandet av ^vpk-motionen stöder sig utskottet bl. a. på ^socialslyrelsens belänkande ^Förtossningsvårdens ^organisalion frän 1973, där det bl. a. ^heler: "Med hänsyn ^lill de resurser som krävs för ^paracervicat- och ^epiduralblockad torde dessa ^srnärtlindringsmetoder ^knappasl komma att tillhandahållas ^annal än vid region- och länssjukhus." Jag har ^lidigare redogjort för hur många av våra länssjukhus som i dag har en fullgod service för förlossning. Det var bara hälften av alla länssjukhus, och inget sjukhus kan erbjuda effektiv smärtlindring nattetid.

Vidare hänvisar utskottet titt en beräknad ökning av antalet läkare under de närmaste åren. Vid en tillbakablick på ^läkarsitualionen framkommer följande fakta. Enligt ^socialslyrelsens rullande prognos, som kal-tas ^RUPRO, från 1969 skulle det redan 1975 finnas 480 läkare i ^gynekologi och ^obstetrik och 490 i ^aneslesiologi. Det fanns i januari i år bara 270 läkare i ^anestesi och 310 i ^gynekologi. Nu visar socialstyrelsens planer alt det år 1978 skall finnas bara 560 läkare inom vardera ^gynekologi och ^anestesi.

Prioriterin^gen som socialstyrelsen gör går alltså bakåt vad gäller ^tä-^kar^f^iänster för detta ändamål. Detta är märkligt, då socialstyrelsen vid åtskilliga ^tilllätlen påpekat att en av de starkast begränsande faktorerna när del gäller såväl kvantitativ som kvalitativ utbyggnad av ^hälso- och sjukvårdens olika områden har varit tillgången på adekvat ^ulbildad personal.

^Ulskollet anförde vid 1971 års kammarbehandling alt antalet läkare med specialistkompetens i ^anes^lesiologi ^respeklive ^gynekologi och ^ob^stetrik förväntades komma all avsevärt öka. Denna ^förvänian har som synes ^hell ^kommii på skam. Jag vill påslå att utskottets förtröstan på en ökning av antalet läkartjänster blir en utopi så länge utskottet inte är berett all kräva alt adekvat utbildade läkare skall finnas pä varje kvinnoklinik dygnet runt för att ge kvinnorna en fullgod förlossningsvärd.

När del gäller kvinnornas förberedelser för förlossningen framhåller utskottet ^atl försöksverksamhet pågår med ^psykoprofytax på mödravårdscentraler. Delta är riktigt, men det saknas möjligheter vid förlossningsavdelningarna ^atl sedan ^utnytfia den kunskap i ^psykoprofytax som kvinnorna har fåll. Utskottet framhåller dessutom att av ungefär 118 000 mödrar deltar 44 000 i ^mödragymnastik. Det är mindre än en tredjedel och ^fär betecknas som ett otillfredsställande förhällande.

Utskottet vill titt ^sisl ^underslryka angelägenheten av alt fortsatta in
satser görs på området, så alt ^varie kvinna som så önskar skall kunna
fä den hjälp i angivna hänseende som riksdagen år 1971 ^ullalade sig
för. ^Angetägenhetsgraden betonar utskottet med alt avslå ^molionen 435,
som, om den ^biföttes, verkligen skutte garantera kvinnorna rätten till
effektiv smärtlindring. ^Ulskollet avslutar belänkandet med all ge kvin
norna en kalldusch genom att anföra följande: ^"------ kan utskottet ^emet-

lertid inte finna att det nu är ^erfordertigi med något ytterligare ^inilialiv av riksdagen i frågan."

Det måste bli en rättighet för varje gravid kvinna all känna trygghet och vara garanterad hjälp mot smärta under förlossningen. Det räcker inte med ^elt välmenande uttalande, utan det krävs praktisk handling; del har erfarenheterna från 1971 tydligt visat.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reservationen som är fogad ^lill ^socialulskollels belänkande nr 38.

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Förlossningsvård

Hen KARLSSON i Huskvarna ^(s):

Herr ^lalman! Med anledning av alt fru ^Lanlz och fru ^Swartz påpekade vad ^ulskottel och därefter riksdagen ^ullalade 1971 vill jag inledningsvis rekapitulera vad del beslutet innebar.

^Ulskottel anförde alt smärtlindring vid förlossning var ^elt rimligt krav som varje kvinna som så önskade skulle fä uppfyllt. Det fanns, påpekade utskottet, inte några skäl titt att inte alla ^möjligheler skulle tillvaratas för att underlätta för kvinnorna ^atl föda barn. ^Ulskollet ^underslrök bl. a. ^behovel av ^ytteriigare undersökningar rörande olika ^smärtlindringsme^loders effektivitet och riskerna för moder och barn samt sådana speciella säkerhetsåtgärder som är erforderliga för alt möta sidoeffekter av metoderna.

Utskottet erinrade vidare om beslutad ökning av ^läkarutbildningskapa-^citelen och anförde att antalet läkare med specialistkompetens förvän-lades komma att avsevärt öka.

^Ulskottel ansåg att det fanns ^siarka skäl för att närmare överväga om barnmorskor i ^siörre utsträckning kunde anförtros uppgifter när det gällde all administrera smärtlindrande medel.

Utskottet betonade slutligen angelägenheten av alt de resurser som är av ^belydelse för alt man skall kunna ge ^smärllindring vid förlossning förstärks vid ^förtossningsavdelningarna, och man anförde all med hänsyn ^lill forskningens och undervisningens behov kunde del vara både lämpligt och önskvärt ^atl specialavdelningar för ^föriossningsanestesi inrättas.

Jag har velat peka pä ^detla, därför att det gav ett klart uttryck för ^atl ^utskoliei ville göra så myckel som ^ell riksdagsutskott kan göra. Men vi fördelar ju inte läkarresurserna ^ule i landet. Det är socialstyrelsen som gör det, och sedan är del huvudmännen som anställer dem i sin ^fiänsl. Riksdagen kan bara principiellt uttala ^hurden vill ha frågan ordnad, och del anser jag ^atl ^ulskollet och riksdagen ^gjorde 1971.1 delbetänkande som vi nu behandlar har vi samma principiella inställning som vi hade 1971.

Det riksdagsbeslut som då fattades har inte gått spårlöst förbi. Socialstyrelsen har haft en arbetsgrupp som har sysslat med ^föriossnings-^värdens organisation och ^siruklur. Denna har avgivit ^ell belänkande. I detta anges som önskvärt alt förlossningsvården titt övervägande del bedrivs vid länssjukhus, vilka förutsätts skola ha ständig beredskap med läkare inom specialiteterna ^aneslesiologi (dvs. ^bedövningstäkare), ^pedia-

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Förlossningsvård

^Irik (invärtes barnsjukdomar) samt ^gynekologi och ^obstetrik (kvinnosjukdomar och förlossningar). I ^betänkandel framhålls också den försöksverksamhet som pågår vid vissa mödravårdscentraler. Dessutom sägs ^atl vissa specialiteter ^belräffande ^smärtlindringsmeloder ^endasi kan utövas vid region- och länssjukhus.

I det sammanhanget kanske det finns anledning ^atl säga några ord om den res^ervation som har avgivits. I den står det: "Vid organiserandet av ^förtossningsvården bör beaktas angelägenheten av att del, för de kvinnor - särskilt i glesbygder - som inte kan förutses få ^föriossningsvård med de ^mesl kvalificerade metoderna för smärtlindring nära hemorten, finns möjli^ghet att i stället få en mindre specialiserad men dock närbelägen förlossningsvård."

Det är ingen konst att skriva motioner, fru ^Lantz, det kan vi göra om praktiskt taget allt. Det viktigaste är ^naturiigtvis att vi ^fär resurser ^lill ^förfoganide, och det ^fär vi inte bara genom ^molionsskrivande. Men varför skall glesbygdskvinnorna ha mindre specialiserad förlossningsvård? Varför skall de vara andra klassens barnaföderskor? Varför inte ställa samma krav för alla barnaföderskor? Jag säger detta bara som en replik ^lill fru ^Lantz och för att samtidigt belysa hur svårt det är alt få det hela all gå ihop när man skriver ^ul önskemål. I fråga om glesbygderna är fru ^Lantz beredd att acceptera en sämre ^föriossningsvård.

Del betänkande som arbetsgruppen inom socialstyrelsen har avgivit skatt ^remissbehandtas, och pä remissvaren skatt socialstyrelsen grunda sitt ställnin^gslagande till frågan om ^föriossningsvärdens framtida organisation. Fru ^Lantz har ^uppenbartigen fel när hon påstår att socialstyrelsen ^ingeniing har gjort. Men innan man går vidare måste man ^nalurtiglvis veta hur man vill ha det. Det är en sådan undersökning som socialstyrelsen har utfört genom sin arbetsgrupp och som man nu fått in remissvar på. Man kan alltså räkna med ^atl socialstyrelsen i ^detla fall kommer att inta den ståndpunkt som fru ^Lantz önskar.

Vidare har regeringen uppdragit ät skolöverstyrelsen all vidta ^ålgärder för ^atl ^lillgodose behovet av ökad kunskap om metoder för smärtlindring vid förlossning och kunnighet i tillämpningen därav i vad avser vidareutbildning av sjuksköterskor och barnmorskor. Delta har bl. a. lett till all läroplanen för ^ulbildning av barnmorskor ändrades den 1 juli i fiol. 1 den nya läroplanen har man gett smärtlindring och ^psykoprofylax vidgat ^ulrymme i utbildningen. Utskottet understryker för sin del angelägenheten av alt fortsatta insatser i enlighet med del principprogram som 1971 års ^rtk^sdag antog görs. Målsättningen ^måsle fortfarande vara -jag vill understryka det - att varje kvinna som vill ha ^smärllindring vid ^föriossningen skall fä sådan. Jag betonar att utskottet är ^hell enigt om ^della, och d^et behövs alltså ingen reservation på den punkten. När fru ^Lantz vitt göra gällande att ett bifall till reservationen skutte betyda framsteg på detta område vill jag säga att reservationen inte innehåller någonting som inte utskottets majoritet står bakom. Det är litet allmänt välmenande ord man skrivit. ^Ulskottel har klart uttalat sin positiva in-

ställning till frågan om smärtlindring vid förlossning. Vi har en lika hel vilja alt åstadkomma sådan som fru ^Lantz och fru ^Swartz har.

Men ^föratt vi skatt lyckas i dessa strävanden behöver vi ^bällre utbildade barnmorskor, och del kommer vi alt fä enligt det nya utbildningsprogrammet. Vi behöver även fler läkare, och det kommer vi ^atl få enligt det läkarutbildningsprogram som vi nu arbetar ^efler. Man beräknar alt antalet läkare under de närmaste tre åren kommer att öka från 13 000 ^lill 18 000. Sjukvårdshuvudmännens planer för åren fram till 1978 innebär att man ökar antalet läkare inom ^gynekologi och ^obstetrik med 125 och inom ^anestesiologin med 165. Om ^detla program kan genomföras innebär det en kraftig förbättring. Huruvida det är tillräckligt kan man ^naturiigtvis tvista om och ha olika meningar om.

Vi skatt emellertid vara på det klara med ^atl det inte bara är förlossningsvården som behöver fler läkare. Inom psykiatrin behöver vi fler läkare, och delsamma gäller på ^tänglidssjukdomarnas område. Så nog finns del andra områden, fru ^Lantz och fru ^Swartz, som del finns anledning ^atl prioritera för att vi skall få balans. Det kan bara ske under förutsättning att ökningen av läkarutbildningen fortsätter i samma takt som hittills. Det finns ^ingeniing som motsäger alt det kommer alt bli en myckel kraftig ökning av ^utexamineringen av läkare, och då kommer också behoven all kunna tillgodoses. Däremot går del inte att bara önska sig bort från den verklighet vi lever i. Vi vet ^atl tillgängen på resurser i dag är knapp, och det är därför vi inte ^kommii längre i det här avseendet.

Socialstyrelsen och sjukvårdshuvudmännen kommer ^självfallel att pröva denna fråga under ^beakiande av vad utskottet och riksdagen uttalat och med hänsyn till ^läkartitlgången.

Jag skulle vilja sammanfatta ^ulskotlels ^synpunkier i följande konkreta uttalande.

^Mödraundervisningen inom ^barna- och mödrahälsovården syftar ^lill alt underlätta förlossningarna, ^mödragymnastik med andningsövningar och avslappningsteknik likaså. Forskning pågår, vilket ^utbildningsutskot-^let redovisade i ^ell belänkande som riksdagen godkände för ^ell par veckor sedan. En viss försiktighet gör att vissa läkare anser sig sakna vetenskapligt underlag för alt bedöma riskerna med ^smärllindring enligt de mest avancerade metoderna - det skall också med i bilden. Här kan man säga all en intensifierad forskning har en stor uppgift att fylla för alt vi skall klara de nuvarande bristerna i detta avseende.

Herr talman! Utskottet står på samma ^ståndpunkl som del gjorde 1971^,^ dä vi med kraft sade ifrån alt vi måste verka för att ^varie kvinna som så önskar skall kunna få smärtfri ^förtossning. Resurser ^måsle skapas för ^atl tillgodose dessa krav. Men vi har i dag, som jag uttryckligen klarlagt, inte tillräcklig kapacitet för alt uppfylla de önskemålen. Vi måste - det vill jag understryka - verka för att huvudmännen på sjukvårdens område och andra ansvariga efter hand som ^läkartitlgången ökar och utbildningen av barnmorskor och sjuksköterskor förbättras ser titt att delta område ges tillräcklig kapacitet. Det kommer att la viss tid, det kommer att

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Förlossningsvård

7 Riksdagens protokoll 1974. Nr 136^-137

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Förlossningsvård

kosta myckel pengar, men målinriktningen måste vara klar. I det avseendet är jag av samma ^uppfallning som de båda föregående ^lalarna. Jag vill kraftigt understryka att vi inom utskottet i delta sammanhang stöder oss på verkligheten när vi gör vårt uttalande och avger vårt förslag ^lill kammaren.

Fru ^Swart^z^ nämnde ^någonling om all reservanterna på något sätt skulle vara något ^lilet mer vittiga än ^ulskoltsmajorileten titt ^atl lösa denna fråga. Det finns ingen skillnad i det avseendet. All vi valt olika formuleringar ändrar inte pä grundinställningen. Vi är ^exakl lika angelägna frän vår sida som någonsin reservanterna.

Fru ^Lanlz sade att bestulet från 1971 inte infriats. Vad innehöll då del bestulet? Det var ett principuttalande, men del kan ^nalurliglvis inte infrias med mindre än all vi ^fär större tillgäng till läkare.

Fru ^Lantz berörde förhållandena vid Huddinge sjukhus. Fru ^Lantz bor, om jag inte mins fet, i del län där Huddinge sjukhus är beläget. Tala med landstingsmannen och be dem göra ^någol, för det är de som i detta falt har avgörandet i sin hand. Sprid propagandan och påtryckningen, fru ^Lanlz, där de hör hemma och där ^insalserna bäst behövs, nämligen pä ^landslingsplanet. Då ^trorjag ^atl man kanske kan nå resultat. Men jag är ^hell medveten om, som jag sade förut, att man aldrig kommer ifrån beroendet av tillgängen på läkare. Man kommer inte ifrån verkligheten med andra ord.

Socialstyrelsen är nöjd med förhållandena sä som de nu är, säger fru ^Lanlz vidare. Nej, sä är det inte! Socialstyrelsen har ju haft en utredning och man kommer inom kort all ta ställning till hur det skall bli med förlossningsvården i fortsättningen. Fru ^Lanlz får vät ^vänla titt dess innan hon kommer med kritik ^mol socialstyrelsen. Om ^förväniningarna inte infrias - all ^righl, då ^fär man väl la upp saken i det ^sammanhangel.

Fru ^Lantz berörde också forskningen, och där vitt jag bara hänvisa till ^atl riksdagen log ett beslut för ^elt par veckor sedan då vi avslog fru ^Lanlz' motion i den frågan. Jag anser all riksdagen i del fallet gjorde klokt. Man kan inte, som jag ^lidigare påpekade, med motionsskrivande lösa de problem som finns pä olika områden.

Herr talman! Det finns förvisso ^ålskilligl mer alt säga i denna fråga, men jag nöjer mig med vad jag nu har sagt och yrkar bifall ^lill utskottets förslag.

Fru ^LANTZ (vpk):

Herr ^lalman! Herr Kartsson i Huskvarna sade att riksdagen kan bara principiellt uttala hur man vill ha det ordnat i denna fråga. Hur vilt man ha det ordnat? Vill man ha del som i dag när 270 kvinnor föder sina barn med outhärdlig smärta? Är del sä man vill ha det ordnat? Måste man inte la konsekvenserna av 1971 års beslut och bifalla ^vpk-^motionen ^sorn säger all effektiv ^smärllindring skall införas vid samtliga kvinnokliniker?

Sedan log herr Karlsson upp en annan sak och frågade om jag var

beredd alt acceptera en sämre ^förtossningsvård för kvinnor i glesbygd. Del är jag givetvis inte. En effektiv smärtlindring skall inte vara förbehållen dt visst ^anlal kvinnor ulan alla skatt ha samma rättigheter. En effektiv ^smärilindrtng skatt ges vid alla förlossningsavdelningar. I valet mellan att få föda sitt barn inom ett rimligt avstånd frän hemorten och ^atl fä en effektiv smärtlindring vill man helt naturligt föda sä nära hemmet som möjligt. Men del enda riktiga i detta avseende vore givetvis all ge alla kvinnor både rätt all föda nära hemmet och tillgäng titt en fullgod förlossningsservice. Del borde också vara möjligt för kvinnorna all välja ^förtossningsort med hänsyn ^lill behov och önskan om smärtlindring.

Det finns, säger herr Kartsson, andra områden som behöver prioriteras inom sjukvården: Det är riktigt, men jag tycker att del argumentet är väldigt svagt i det här sammanhanget. Man kan vidga perspektivet och se på andra ^resultal av den höga tekniska utveckling vi har. Vi kan t. ex. låta människor promenera på månen och vi kan fä fram resurser för forskning när det gäller ^stridsfiygptan. Däremot kan vi inte lösa en så fundamental fråga som ^atl ge kvinnorna möjlighet alt utan onödig smärta föda sina barn. Jag ^lycker ^detla förhållande är helt absurt och kan inte acceptera det.

Vidare sägs att vi kan räkna med att socialstyrelsen kommer alt ^lill^godose behovet av smärtlindring vid förlossning. Jag är litet osäker pä del för del framgår inte av socialstyrelsens ^pelita för 1975/76. Därför vore det helt naturligt att riksdagen i dag gav socialstyrelsen direktiv hur man skall följa upp 1971 års beslut.

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Förlossningsvård

Hen KARLSSON i Huskvarna ^(s):

Herr talman! Fru ^Lantz gör det verkligen lätt för sig när hon skall försvara sin motion. Jag sade förut att del inte är några svårigheter att skriva ^molioner och uttala önskemål om hur man vill ha del. Men tyvärr lever vi i en verklighet som är helt ^annoriunda än den fru ^Lanlz vill erkänna. Hon anser alt bara man bifaller ^vpk-motionen så är all rättfärdighet uppfylld. Men snälla fru ^Lantz, dl bifall titt ^vpk-motionen ger oss inte en enda läkare i detta land och det är ändå det som är avgörande för ^atl man skall få titt stånd en förbättring av förhållandena. Här gäller, fru ^Lanlz, alt mödosamt söka åstadkomma alt läkarutbildningen hälls pä en hög nivå och att sjukvårdshuvudmännen kan få läkare som är inriktade ^jusl på det område som både fru ^Lanlz och jag är överens om skatt ges prioritet. Men det ^måsle naturligtvis vägas ^mol vilka läkarinsatser man behöver pä andra områden.

Delta är med andra ord den verklighet vi lever i, fru ^Lanlz. Den kan man inte förändra bara genom alt önska.

Sedan säger fru ^Lantz all med den nuvarande tekniska utvecklingen kan man klara promenader pä månen. Jag vill erinra fru ^Lantz om ^atl Sverige inte deltar i månpromenaderna, ulan del gör bara Sovjet och Amerika och de får väl försöka lösa sina problem. Vi lever i en liten

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

^Förtossningsvård

100

vrå av världen, och i den lilla vrån skall vi som riksdagsmän försöka göra det bästa för de medborgare som finns här. Men tala inte om ^mån-^farder, fru ^Lanlz, i samband med smärtlindring vid förlossning. Det är tvä vitt skilda begrepp. Om fru ^Lantz häller sig till de svenska förhållandena skall jag däremot gärna vara med och på alla tänkbara sätt försöka lösa de problem som fru ^Lantz vilt ha lösta. Men det kan inte bara ske genom att riksdagen uttalar sig. Det krävs så mycket annat för ^atl kunna klara dessa frågor.

I socialstyrelsens ^pelita för 1975/76 finns det inga pengar begärda för förlossningsvärden, säger fru ^Lantz. Hur man vilt ha förlossningsvärden ordnad i landet har ingenting med ^pelitan all göra. Det är tandslingen som ^efler socialstyrelsens besked skatt se till att vården ordnas sä som man önskar. Vi får med andra ord ta var sak för vad den är värd. ^Pelitan skatt vi bedöma under vårriksdagen men den har ingenting med organisationen av förlossningsvården och smärtlindring vid ^förtossning alt göra.

Fru ^LANTZ (vpk):

Herr talman! Jag påpekade redan i mitt inledningsanförande all del är viktigt med utbildade läkare inom förlossningsvården. Men om man följer de prognoser socialstyrelsen lade fram 1969, fattas nu 200 läkare på detta om^råde. Jag är inte lika säker som herr Kartsson i Huskvarna att man kommer ^atl prioritera ^läkartittgängen pä det här området. Det är nog snarare ^Ivärlom.

Sedan säger herr Kartsson att vi lever i en ^lilen vrå av ^väriden. Men bara för ^atl vi gör det, kan vi inte acceptera att kvinnorna skatt föda sina barn med outhärdlig smärta. Jag menar alt resurser skatt ställas till förfogande vad del än kostar. Del är ett fundamentalt krav, som utskottet ^måsle ha haft med i beräkningen när man tog ^principullalandel 1971.

Det är också en jämlikhetsfråga att kunna föda barn utan outhärdlig smärta. Jag är övertygad om ^atl herr Karlsson vid smärre operationer, etter t. o. ^m. vid tandläkarbesök, f^år den bedövning han behöver. Det skall vi kvinnor också få när vi föder våra barn.

Hen KARLSSON i Huskvarna ^(s):

Herr ^lalman! Jag är helt överens med fru ^Lanlz i del senare avseendet. Vad som skiljer är ^atl jag tar hänsyn ^lill ^verklighelen, medan fru ^Lantz drömmer sig hän till ^elt tillstånd då det bara är ^al^f^ önska. Resurser skall skapas titt vilket pris som helst! Ja, fru ^Lanlz, del täter bra och i princip är jag med: Kvinnorna skatt beredas ^smärllindring. Men, fru ^Lantz, vi kan ändå inte komma längre än antalet läkare och sjukvårdsresurser medger. Det är detta som är avgörande, inte vår vilja.

Fru ^LANTZ (vpk):

Herr ^lalman! Jag tror, herr talman, alt jag också tar hänsyn ^lill verkligheten. Jag vet alt det i dag finns 270 kvinnor som föder barn i Sverige

med en outhärdlig smärta. De behöver smärtlindring och vi måste infria 1971 års beslut och ge dem del. Vi ^mäste införa effektiv smärtlindring på alla kvinnokliniker, dygnet runt. På annat sätt kan man inte fullfölja bestulet från 1971.

Det är verkligen ^atl ta hänsyn till verkligheten när man med de här siffrorna för handen kräver detta.

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Förlossningsvård

Fru BERGLUND ^(s):

Herr talman! Jag kanske inte skulle lägga mig i denna debatt, men jag fick en känsla av att det här handlade myckel om teknik.

I olika sammanhang upplever man ^atl vi människor har en väldig övertro pä sprutor och tabletter. När jag lyssnade pä fru ^Lantz fick jag känslan att hon också trodde myckel pä sprutornas förmåga alt lindra ^förtossningar.

Fru ^Lantz säger att många kvinnor föder med outhärdlig smärta. Vi måste fråga: Varför föder man med smärta? Vad beror smärtan på? Är det ångest och oro? Ångest och oro kan ingen ta bort med sprutor.

Barnmorskeförbundet har i sill remissvar tydligt skrivit ^atl det personliga omhändertagandet betyder mycket, och mänga gånger eliminerar ^behovel av komplicerade smärtlindringsmetoder.

Jag tror all det är någonting som vi bör ta fasta pä och i våra olika regioner söka påverka tandstingen att skaffa fram personetta resurser, så alt de som föder barn åtminstone har någon som häller dem i hand. Det krävs inte alllid att personalen är ^barnmorskeulbildad. Det är mycket viktigt ^atl de personella resurserna pä ^förtossningsavdelningen är sä pass tillräckliga att de som skall föda barn inte behöver vara ensamma utan har någon medmänniska hos sig. Många gånger betyder ^detla mer än möjligheten ^atl få sprutor.

Jag har velat säga ^detla, herr ^lalman, eftersom jag tycker ^atl man i denna ^deball glömmer bort det mänskliga. Det talas så myckel om teknikens fulländning. Men även en mer utvecklad teknik kan inte göra alla förlossningar smärtfria. Vi måste undersöka vad smärtan beror pä och varför somliga upplever sin situation så smärtsamt.

Den andra sak som jag skulle vilja peka pä är det som slår i reservationen och som även utskottets ordförande log upp, nämligen ^atl människorna i glesbygder skulle ha tillgång till en mindre specialiserad förlossningsvård. Det är viktigt ^atl man kräver alt också de som föder sina barn i glesbygder skall få bästa möjliga smärtlindring. Där skulle kanske en ökning av de personetta resurserna medföra en lindrigare ^föriossning. Men man skall som sagt inte hysa någon övertro på sprutornas välgörande effekt.

Fru ^LANTZ (vpk):

Herr ^lalman! Jag hyser ingen övertro på sprutor och tabletter. Men ^elt faktum är all en tredjedel av de kvinnor som har fått smärtlindring i form av ^gasinhalation har upplevt sin smärtlindring såsom hett otillräcklig.

101

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Förlossningsvård

Jag tror alt ^psykoprofylaxmetoden - jag har ^erfarenhei av den - är utmärkt. Det bästa för både moder och barn är naturligtvis, om man kan föda sitt barn utan vare sig tabletter eller sprutor. Tyvärr ^ulgör ^psy^koprofylaxmetoden ingen garanti för en effektiv ^smärllindring vid förlossning, eftersom så mycket ännu fattas vad gäller möjligheterna ^atl på förlossni^ngsavdelningarna utnyttja ^psykoprofylaxmetoden. Man ^mäste bearbeta erfarenheterna hos de kvinnor som har genomgått undervisning i ^psykoprofylax.

^Psykoprofylaxmetoden kommer att vara och är redan i dag ^elt bra komplement, men del finns kvinnor som innan de åker in pä förlossning har ett behov av ^atl vara garanterade smärtlindring. Dä måste man la till de effektiva ^blockadmeioder som finns i dag. Men man skall givelvis inte begränsa sig ^lill dem. Vad som krävs - del har ^sagls tidigare -är en forskning som utvecklar bättre metoder, där riskerna för både moder och barn elimineras.

Fru BERGLUND ^(s):

Herr talman! Det är inte säkert all sprutor garanterar smärtfri förlossning. Jag har sett exempel på hur mödrar som föll sill första barn t. ex. i Amerika, där de haft all länkbar ^leknisk ^ulruslning titt hjälp, har upplevt del som myckel positivt all föda sina andra barn i Sverige, utan att denna tekniska utrustning. Det har delvis berott på all de här i ^tandet känt en social trygghet som de inte kände i samband med den tidigare ^förtossningen.

Jag tror all del är ^väldigl viktigt att man också ser ^lill den sociala situation som den blivande modern befinner sig i och inte enbart koncentrerar sig pä födelseögonblicket. Man ^måsle ha kvinnans hela sociala situation både före och efter ^förtossningen i åtanke när man ^lalar om smärtlindring.

Överläggningen var härmed slutad.

^Punklen I

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2

Propositioner gavs pä bifall titt dels utskottets hemställan, dels reservationen av fru Marklund och fru ^Swarlz, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru ^Lanlz begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

102

Den som vill ^atl kammaren bifaller ^socialulskollels ^hemslällan i betänkandet nr 38 punkten 2 röstar ja, den del ej vill ^röslar nej.

Vinner nej har kammaren ^bifallil reservationen av fru Marklund och fru ^Swartz.

Vid ^omröslning genom uppresning förklarades ^fiertalet av kammarens ^ledamöler ha ^rösial för ^ja-proposilionen. Då fru ^L^.antz begärde rösträkning ^verkslälldes ^voiering med ^omröslningsapparal. Denna ^omröslning gav följande ^resullal:

Ja - 257

Nej - 54

Avstår - 7

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Statsbidrag till färdtjänst, hemhjälp och familjedaghem

§ 25 Statsbidrag till färdtjänst, hemhjälp och familjedaghem

Föredrogs ^socialutskotlels betänkande nr 41 i anledning av ^proposi^lionen 1974:141 angående ^slatsbidrag till kommunerna för ^färdfiänst, hemhjälp och familjedaghem ^jämle ^molioner.

I ^proposilionen 1974:141 hade ^Kungl. ^Maj:l (socialdepartementet) föreslagit riksdagen alt godkänna av föredragande departementschefen förordade grunder för statsbidrag ^lill kommunal ^färdfiänst, social hemhjälp och kommunala familjedaghem alt gälla fr. o. ^m. den 1 januari 1975.

Beträffande ^proposiiionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"I propositionen föreslås all ^slatsbidrag införs titt kommunernas ^färd^fiänst för handikappade. Samtidigt läggs fram förstag om nya regler för ^slalsbidragen till kommunernas ^koslnader för social hemhjälp och familjedaghem. De i ^proposilionen föreslagna reformerna har ^ularbeials på grundval av ^elt betänkande frän ^kommunatekonomiska utredningen.

Statsbidrag föreslås utgå med 35 96 av kommunernas ^brullokoslnader för såväl ^färdfiänst som social hemhjälp och familjedaghem. Bidrags-underlaget för ^färdfiänst skall omfatta ^kosinaderna för av kommun anordnad ^färdfiänst för handikappade. Del nuvarande ^bidragsundertagd för social hemhjälp och familjedaghem utvidgas. För den sociala hemhjälpen skall statsbidrag lämnas inte bara för hemvårdare och ^hemsama-^riler utan även för särskilda ^koslnader som avser hår- och fotvård, badservice, matdistribution, snöröjning ^saml hemhjälpsledare. För de kommunala familjedaghemmen skall ^slalsbidragel ^ulöver lönekostnaderna omfatta omkostnadsersättning titt ^dagbarnvårdare och föreskrivna hälsokontroller. Nuvarande ^kvoireget i bidragssystemet för de kommunala familjedaghemmen slopas ^samlidigl.

De nya bidragsreglerna, som beräknas öka ^siatens årskostnader med 160 ^mi^f^i. kr., föreslås träda i kraft den 1 januari 1975."

1 ^della sammanhang hade behandlats

A. de vid riksdagens början väckta motionerna 1974:163 av fru ^Troedsson ^(m) och herr ^Åkeriind ^(m) vari hemställts all riksdagen beslutade

103

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Statsbidrag till färdtjänst, hemhjälp och familjedaghem

1^.^ att ^kvolregeln vid beräkningen av ^slatsbidrag ^lill familjedaghemmen
avskaffades,

2. att en översyn gjordes av hur statsbidragen till barndaghem respek
tive familjedaghem även i övrigt skulle göras neutrala,

1974:427 av herrar Gustavsson i Alvesta (c) och Jonsson i Mora (fp) vari hemställts ^atl riksdagen beslutade

1. ^atl ^slatsbidrag för kommunala familjedaghem i fortsättningen skulle utgå med 50 ^proceni av kommunens kostnader för lön och sociala förmåner ät ^da^gbarnvårdare efter avdrag för influtna ^föräldraavgifier,

2. om ändrade bestämmelser för statsbidrag ^lill kommunal ^familje-^daghemsverksamhel, innebärande alt nu gällande ^kvoireget slopades i syfte all stimulera ^tiltkomslen av ^barntillsynsptalser,

B. de i anledning av propositionen väckta motionerna

1974:1874 ^av herr ^Boo ^m. fl. (c) vari hemställts alt riksdagen beslutade godta ^proposilionen 1974:141 med den ändringen ^atl ^slatsbidrag för social hemhjälp skulle ^ulgå med 40 % av kommunernas ^brullokoslnader,

1974:1875 av fru ^Fr^^nkel (fp),

1974:1876 av herr Kartsson i Malung ^m.fl. ^(s),

1974:1877 av herr ^Leuchovius ^(m) samt

1974:1878 av hen Westberg i Ljusdal (fp).

Utskottet hemställde

1. att riksdagen ^belräffande den ^s. k. kvotregeln med bifall ^lill ^Kungl. ^Maj:ls förslag i ^proposilionen 1974:141 samt ^lill motionen 1974:163 och ^molionen 1974:427, båda motionerna i motsvarande delar, godkände vad föredragande departementschefen ^anförl,

2. att riksdagen ^belräffande statsbidrag ^lill social hemhjälp med bifall ^lill ^Kungl. ^Maj:ls förslag och med avslag på ^molionen 1974:1874 godkände vad föredragande departementschefen ^anförl,

3. att riksdagen beträffande övriga förslag i ^proposilionen med bifall till ^Kungl. ^M,^äj:ts förstag och med avslag på motionen 1974:427 i motsvarande del, motionen 1974:1875, ^molionen 1974:1877 och motionen 1974:1878 godkände vad föredragande departementschefen ^anförl,

4. alt riksdagen beträffande ^ulbyggnaden av barntillsynen skulle avslå motionen 1974:163 i ^moisvarande det och motionen 1974:1876.

104

Reservation hade avgivits ^belräffande statsbidrag titt social hemhjälp av herrar ^Gu^slavsson i Alvesta och Andreasson i Östra Ljungby ^saml fröken Andersson och fru ^Wigenfeldi (samtliga c) som ansett ^atl utskottet under 2 bort hemställa,

all riksdagen i anledning av ^Kungl. ^Maj:ts förslag och med bifall ^lill motionen 1974:1874 gav ^Kungl. ^Maj:t ^lill känna vad reservanterna anfört.

Hen GUSTAVSSON i Alvesta (c):

Herr ^lalman! Det betänkandet som vi nu skall behandla innehåller grunder för ^slatsbidrag titt kommunal ^färdfiänst, social hemhjälp och kommunala familjedaghem.

Jag vilt först uttala min ^tittfredsslältelse över ^atl vi nu fått förslag ^lill statsbidrag till den kommunala ^färdfiänslen. Det var 1970 som handikapputredningen aktualiserade denna fråga. Del behöver inte ordas myckel om värdet och nödvändigheten av att vi kan bygga ut en ^färdfiänst som ger möjlighet att bryta den isolering som så många handikappade får uppleva. ^Enligl förslaget skall det nya bidraget prövas under en försöksperiod av tre är. Jag tror del är värdefullt med en sådan försöksperiod. Man kan under denna lid göra ^erfarenheler, uppmärksamma eventuella brister och pä grundval därav fä fram ^ell väl fungerande ^färdfiänslsystem. Del är också viktigt, som del har uttalals i propositionen och understryks i ^ulskollsbelänkandel, ^atl de föreskrifter som skall gälla blir enkla så att systemet kan fungera.

Den andra delen i förslaget avser statsbidraget för social hemhjälp. Delta är en mycket tung del ^ekonomiskl sett. Det är den mest utbyggda av de tre verksamheterna som propositionen omfattar. En förändring av ^statsbidragsregterna i förhållande titt vad som nu gäller ^belyder därför ökade ekonomiska påfrestningar för en det kommuner.

Det nu utgående statsbidraget har varit värdefullt. Del tillkom dels för ^atl ge kommunerna bättre ^möjligheler alt utöka verksamheten på viktiga hjälp-, kontakt- och ^tittsynsomräden, dels för all i dåvarande arbetsmarknadsläge skapa fler ^syssetsätlningslillfällen, särskilt för kvinnor. De kriterier som vid lidpunkten för uppräkningen av statsbidraget låg till grund är ^allfiämt giltiga. Vid riksdagsbehandlingen av det ^s. k. stimulanspaketet krävde vi från ^cenlern alt del högre ^slalsbidragel skulle ^ulgå även efter 1974 års utgång. Vi framhöll det negativa som ligger i att tillskapa tidsbegränsade bidrag, då det ^efler ^bidragslidens utgång uppstår problem för många kommuner all kunna fortsätta den utökade verksamhet som tillkommit under den begränsade bidragstiden. Vi är inte ensamma om att hävda delta. Kommunförbundet har gett ^uitryck för uppfattningen all om staten beslutar reformer pä det kommunala planet så bör besluten också innefatta ekonomisk ^kompensalion ^lill kommunerna.

Kommunförbundet har i sill remissvar över kommunalekonomiska ^ul^redningens förslag uppmärksammat de negativa ^effekier som den föreslagna bidragsprocenten kan fä för vissa kommuner. Kommunförbundet har bl. a. framhållit:

"Reduceringen av statsbidraget ^lill hemhjälp ^fär vid bidragsnivån 35 96 ^ell så kraftigt genomslag alt del enligt styrelsens mening kan befaras att de behövliga ^insalserna i denna socialt betydelsefulla ^verksamhel ^ävenlyras. Del finns ^enligl styrelsens mening därför anledning ^atl ytterligare överväga bidragsnivån för denna ^verksamhel med sikte på att undvika de stora inkomstminskningar som skulle drabba många kommuner

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Statsbidrag till fördtjänst, hemhjälp och familjedaghem

105

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Statsbidrag till färdtjänst, hemhjälp och familjedaghem

vid genomförande av ^ulredningens förslag."

I motionen 1874 av herr ^Boo ^m. fl. har frågan om bidragsprocenten tagils upp, och yrkande har framställts om en höjning av bidragsdelen titt 40 ^proceni för den sociala hemhjälpen. Nu säger utskottets majoritet alt en bedömning av förslagen i propositionen i första hand skall ske med utgångspunkt i förhållandena år 1973. Jag kan inte instämma i den ^uppfallning^en, för vad är del som säger ^atl just ^årel 1973 och den bidragsprocent som då utgick är del ^rälla att utgå frän?

Vidare säger ^utskottsmajorilelen: "Med hänsyn ^lill det anförda och då ^utskoliei fäster stort avseende vid all kommunerna skall stimuleras alt bygga ut den sociala servicen i dess helhet och då inte minst ^färd^fiänslen, avstyrker ^ulskottel ^motionsyrkandel." Del är inte okänt ^atl våra kommuner ^broltas med stora ekonomiska problem i dag. Kan man dä stimuler^a^ kommunerna till all bygga ut den sociala hemhjälpen genom ^atl minska ^slalsbidragen? Stimulansen kommer ju i ^slället genom all kommunerna får ^bällre ekonomiska resurser.

^Bidragd ^lill ^färdfiänslen är ^ell ^nyll bidrag. Del fanns inte med förra ^årel. Därför är del inte riktigt, tycker vi, alt räkna in denna del när vi genomför en reform som syftar titt att behålla bidragen ^lill social hemhjälp och familjedaghem pä den nivå som de haft under 1974.

Centerns ^ledamöler i ^ulskollet har i en ^reservaiion anslutit sig titt ^della yrkande i motionen av herr ^Boo ^m. fl.

Det tredj^e^ inslaget i ^proposilionen gäller den kommunala familjedaghemsverksamheten. Jag vilt ^nolera all förslaget innehåller tvä väsentliga förbättringar. Dels är det utvidgningen av ^bidragsunderiaget, dels är del slopandet av den ^s. k. kvotregeln.

Vi har från ^cenlern år efter är krävt ^kvolregelns slopande. Jag noterar med tillfred^sställelse vad flera ^remissinslanser uttalat, liksom ^socialmi^nislern gjort i propositionen, nämligen all del är uppenbart att kvotregeln som styrande instrument för kommunernas ^ulbyggnad av barntillsynen nu får anses; ha mindre ^belydelse. Jag tackar socialministern för ^detla uttalande. Utskottet har ^anslulil sig till denna ^uppfallning, och därmed har också de ^molioner som vid ^ärels ^bö^f^ian ^väckies med krav på kvotregelns slopande ^lillgodosetts. Vi har, som jag nämnde, tagit upp den här frågan under flera är. Vi har krävt ^kvolregelns avskaffande, och vi har framhållit den orättvisa som legat i dessa ^beslämmelser. Därför är vi tacksamma för ^atl de krav som vi under årens lopp ^ställl nu har ^lillgodosells.

Herr ^lalman! Med del anförda ber jag all få yrka bifall till den reservation som fogals titt ^ulskotlels belänkande vid ^punklen 2 och i övrigt ^lill ^ulskotlels ^hemslällan.

I delta anförande instämde herr ^Boo (c).

106

Hen KARLSSON i Huskvarna ^(s):

Herr ^lalman! 1 det politiska ^arbelel får man vänja sig vid både ett och ^annal. Överbud frän oppositionens sida hör inte ^lill ^ovanlighelerna.

Ibland är överbuden ^utiryck för all man vitt vara värst på något sätt; ibland - som i delta fall - tycker jag att det ^närmasl är fråga om ett ^okynnesöverbud.

Vad som närmast kommer mig i tankarna när jag ser centerpartiets uppträdande ^jusl i den här frågan är den gamla revyschlagern där man för ett par årtionden sedan sjöng Ett öre mer för mjölken.

Del är samma inställning som ligger bakom den schlagern och centerns förslag om fem procent mer till kommunerna för den sociala hemhjälpen än vad en enhällig kommunalekonomisk utredning föreslagit, departementschefen förordat och alla andra partier i ^socialulskoltet bilrätt.

Den ^reservaiion som de fyra ^centerrepresenlanterna i ^ulskottel avgivit och den motion som ligger bakom deras förslag kan inte precis sägas vara några under av klarhe^t. Kommunernas långsikliga planering skulle rubbas, säger reservanterna, om man ger tidsbegränsade bidrag såsom skett för 1974 när del gäller den sociala hemhjälpen. Det är ett ^underiigt resonemang med tanke på alt man redan från början i kommunerna ^vissie, ^atl del ^50-procenliga bidrag ^lill den sociala hemhjälpen som ^ulgår i år infördes som en ^konjunkturslimulerande åtgärd för all skapa sysselsättning under ^ell ^tågkonjunklurår.

Hur skall staten i fortsättningen kunna genom bidrag till kommunerna stimulera ekonomin under år av dåliga konjunkturer, om man sedan från kommunalt håll ^ulgår från all höjningarna av de stattiga bidragen skall gälla även i fortsättningen? Det omöjliggör såvitt jag förslär ^kon^junkturslimulerande ^Slalliga ^insalser titt kommunal verksamhet i ^fort^sätlningen.

Man skriver vidare i ^reservaiionen ^atl ^proposilionen inte ger kommunerna ^kompensalion i sådan ^ulslräckning som krävs för alt driva verksamheten vid 1974 års nivå. Vad är det för lat? När har riksdagen ullalat all bidraget för 1974 skall ^ulgå ^ograveral under 1975? Del har aldrig uttalats ^atl kommunerna skall få behålla ^della bidrag under högkonjunktur.

Och hur många kommuner har för ^reslen levt upp titt den förutsättning som förelåg vid stimulansbidragets utbetalande, nämligen att de skutte öka antalet hemvårdarinnor? Många kommuner har tagit emot pengar, men ökningen av ^anlalel ^hemvårdarinnefiänsler har sannerligen inte varit tillräckligt ^slor för att motsvara ^della önskemål.

Kommunerna kan aldrig ha svävat i okunnighet om bestämmelserna. Dessa har klart angivits i riksdagsbeslutet förra ^årel. Del bidrag som då höjdes till 50 ^proceni var av ^klarl avgränsad ^karaklär och hade som uppgift att öka sysselsättningen samtidigt som del ^nalurliglvis gav kommunerna ^möjlighei all bygga ^ul den sociala hemhjälpen.

Man säger i ^reservaiionen all om kommunerna ^ivingas ^lill nedskärningar i den sociala ^hemhjätpsverksamheten, så drabbar del många människor med ^slorl hjälpbehov.

Ja, om man skär ned denna verksamhet, riskerar man ^självfallel au en del blir utan hjälp eller får mindre hjälp än under ^della år. Men ^ned-

^Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Statsbidrag till fördtjänst, hemhjälp och familjedaghem

107

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Statsbidrag till färdtjänst, hemhjälp och familjedaghem

108

skärningen beror i så fall av hur ^kommunatpolilikerna ser pä sin uppgift. Är del något av krut i dem och har de en social känsla för de svaga och för de gamla, så är del självklart alt de fortsätter med hjälpen såsom den bedrivs i är. ^Dd är en fråga om ^polilisk vilja och ^ingeniing ^annal. Men jag kan naturligtvis förstå all del kan ligga frestande nära för någon etter några ^snåla ^cenlerpartisliska kommunalmän att resonera sä som ^reservanlerna gör. Jag vill dock, ^upprikligl ^sagl, inte tro all del är mänga som betraktar den sociala hemhjälpen pä det ^sätlel.

^Della gäller allra ^helsl som kommunerna ^sammanlagl kommer alt få mera i ^ersällning frän ^slalen ^näsla år än i är till sociala ändamål, beroende pä ^atl de också kommer ^atl få 35 ^proceni ^lill ^färdfiänslen. Det ^belyder i jämförelse med 1974 års stimulansbidrag en ökning med i ^runl lat 10 miljoner kronor.

^Della ^måsle också kombineras med ^resonemangel om ^anstagel till kommunernas sociala ^verksamhel. ^Färdfiänslen är i ^högsia grad en social ^ufiämningsfråga. ^Handikappulredningen har för ^ell par år sedan ^föreslagil ^ersällning ^lill kommunerna, och nu har alliså ^socialminislern ^lillgodosdl del av ^handikappulredningen framlagda förslaget, som behandlades med förtur av kommunalekonomiska utredningen.

Tillsammans ger ^slalsbidragen om 35 ^proceni till vardera den kommunala ^färdfiänslen, kommunernas sociala hemhjälp och utbyggnaden av ^daghemsverksamheien mer pengar än det ^50-proceniiga bidraget till social hemhjälp 1974. Det är det avgörande när man skatt bedöma kommunernas samlade ^koslnader för denna sociala ^verksamhel.

^Nalurtigtvis kan detta innebära att en del kommuner får mera pengar än innevarande år i statsanslag medan andra ^kommerall få ^någol mindre. Del beror p^å^ i vilken takt man har byggt ^ul de sociala anordningarna i kommunen. Har en kommun en väl ^ulbyggd ^färdfiänsi är del klart ^atl den kommunen får mer pengar än en som inte har utbyggt ^färdfiänslen etter har en dålig sådan. Del är alltså fråga om en ^slimulans som ^sälis in för all kommunerna skall bygga ^ul ^färdfiänslen, som är en oerhört viktig fråga för mänga handikappade och många gamla i värt land.

1 del sammanhanget vill jag gärna ge de svenska kommunerna en eloge för ^atl de har ^byggl ^ul ^färdfiänslen i den ^lakl de har gjort del. Vi har i dag ^färdfiänsi i 240 av landets 278 kommuner och del finns nog ingen motsvarighet någon annanstans i ^värtden. Men jag vill betona ^atl det är en oerhört ^sior skillnad mellan olika kommuner när del gäller ^färdfiänslen. Här vill jag ^verkligl ^krafiigl understryka både vad ^soci^alminislern har ^anförl och vad De handikappades riksförbund påpekade vid uppvaktningen inför utskottets ^sekreierial, nämligen all del är ^yitersl ^vikligl all ^kvalilelen på ^färdfiänslen blir sä bra som ^möjligi. Man ^måsle alltså ge de handikappade en chans till flera resor med ^färdfiänslen än vad många kommuner i dag erbjuder.

Man kan nu ^ullala den förhoppningen au den ^slimulans som kommer ^lill kommunerna i form av ^35-procentig ^ersällning för ^färdfiänslen skall innebära en ökad ^salsning på dessa ^iransporler för handikappade och

därmed också göra dem ^någortunda jämställda med andra människor. Varför har ^färdfiänslen kommit titt? Jo, det är självfallet därför all medan vi andra kan åka buss kan inte en handikappad göra det. Om man vill ha någon ^ufiämning på del här området tvingas man alltså ^atl ge ersättning via kommunerna, och nu träder som ^sagl staten in och beviljar bidrag ^lill kommunerna för den här ^verksamheien. Del är bra alt man nu har nått titt del stadiet all man kan utbygga ^färdfiänslen och skapa en kvalitativt högtstående sådan; det behövs verkligen.

Det finns ^ätskittigl mer att säga i den här frågan, men jag vill bara peka på vad utskottet har ^anförl i fråga om daghemsverksamheten. ^Ul^skottel erinrar om ^LO:s remissyttrande, där del har ^understrukils att ^"bidragsbeslämmelserna inte får vara så utformade att familjedaghemmen av kommunalekonomiska skäl framstår som ett mera attraktivt alternativ än den institutionella ^verksamheien". Jag vitt påminna om ^detla med anledning av all även ^daghemsverksamheien faller inom området för de här ^slalsbidragen som vi har talat om.

Sä ^ell par ord om vad herr ^Guslavsson i ^Alvesia log upp. Han pekade pä all Kommunförbundet i sill yttrande hade nämnt ^någonling om all man kan befara en viss nedskärning av den här ^verksamheien. Där vågar jag nog vara mer optimistisk än Kommunförbundet. Sedan skall man ju hålla i minnet all en av dem som står bakom förslaget från ^kom^munatekonomiska utredningen är direktören i Kommunförbundet Sven ^Järdler. Kommunförbundet har alltså inte varit ^orepresenleral i den utredning som har föregått förslaget om del ^35-procenliga bidraget titt kommunerna.

Herr ^Guslavsson i Alvesta säger ^atl mänga kommuner ^broltas med ekonomiska problem. Ja, ^vissl gör de det, del är inget tvivel om den saken. Herr ^Guslavsson påstår all man ^måsle stimulera dem i stället för all som nu i stort ^sell inte ge mer än man gjorde förra året. Del rör sig om 10 miljoner kronor, om ^ulredningen pekar rätt. Men då skall man komma ihåg au 1974 års ^insals är av ^konjunkturpolilisk ^naiur. Jag vill ^underslryka vad jag sade inledningsvis, nämligen all skall det vara någon mening med ^atl ^slalen satsar pengar pä ^konjunkturslimulerande ^ålgärder till kommunerna, då måste man väl också när året är ^slul räkna med att statens bidrag inte skall utgå pä samma sätt i fortsättningen. Men del är inget tvivel om att kommunerna sammantaget får mer pengar 1975 än vad de har fåll innevarande år.

Herr ^lalman! Med ^della ber jag alt få yrka bifall ^lill ^ulskotlels ^hem^slällan.

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Statsbidrag till färdtjänst, hemhjälp och familjedaghem

Hen GUSTAVSSON i Alvesta (c) kort ^genmäle:

Herr ^lalman! Herr Kartsson i Huskvarna har här argumenterat på dl sedvanligt sätt och talat om överbud osv. Jag vilt bara erinra herr ^Karisson om alt det är många av de ^molioner som vi under årens topp har väckt och som herr Karlsson från denna talarstol har betecknat som överbud men som herr ^Karisson mycket snällt det här året har varit med om

109

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Statsbidrag till färdtjänst, hemhjälp och familjedaghem

alt ^lillslyrka och skriva ihop i utskottet.

Vi stöder oss på det yttrande som Kommunförbundet har avlämnat. Där finns ju också socialdemokratiska ledamöter, om jag inte ^missminner mig.

När en ^uiredning har lagt fram ett förslag, så går del ju ut på remiss. Dä är del inte ovanligt ^atl statsråden, när de skriver ^proposilioner, eller ^ledamöler lar hänsyn titt vad remissinstanserna har sagt, och så har skett i del här fallet.

Herr Karlsson vill alt del bidrag som nu har ^ulgåll skall ^beiraktas hett som en ^konjunkturslimulerande åtgärd 1974. Men om man går tillbaka titt de protokoll som finns kan man få bekräftat ^atl det även talades mycket vackert om vilken ^insals ^della var för all bl. a., som jag tror ^slalsminislern uttryckte del, öka gemenskapen genom alt man ställer fler människor titt förfogande i ^della sociala ^arbeie.

Sedan säger herr Karlsson all del kanske finns en det snåla centerpartister ute i kommunerna. I många kommuner där centern har ledningen har man den här hösten ^föreslagil skaltehöjningar för all klara bl. a. dessa problem. Vi har vid olika tillfällen fåll höra från herr ^Karissons parti och dess tidningspress vilket ^skailehöjarparli centern är som kommer med sådana ^skatlehöjningsförslag. Det är förslag som syftar ^lill ^jusl detta - all man skall kunna klara de ökade utgifterna, bl. a. på den sociala sidan.

110

Herr ^KAF^LLSSON i Huskvarna ^(s) kort ^genmäle:

Herr ^lalman! Det är ju bra med ^tiltnyktring. Nu säger herr ^Guslavsson i Alvesta att del har varit ^nödvändigl för ^cenlern att höja skatten i mänga kommuner. Ja, jag förslär det. ^Siller man i ^ansvarsstältning, kan man inte komma ifrån utan dä ^måsle man la konsekvenserna av de propåer man för fram. Del är vad som har skett. Medan ni ^lidigare ^sagl alt del var fel all höja kommunalskatten så har ni tvingats att göra del i de kommuner där ni har ^kommii i ^majoriteisslällning ^lillsammans med de andra ^borgertiga partierna. Ni har alltså tvingats ^atl göra en dygd av nödvändigheten och gäll med på skallehöjningar där ni i praktiken ^lidigare sagt att man skulle sänka skallen.

Herr ^Guslavsson säger sedan alt jag i år skulle ha varit med om all genomföra förstag som jag tidigare har betecknat som överbud. Jag kan inte erinra mig ^atl ^någonling har ^skell i ^ulskottel, herr Rune ^Guslavsson, och del är där som jag ^närmasl har ^ansvarel. Skutte del ha ^skell i något ^enslaka ärende sä beror det naturligtvis pä ^penningvärdeulveckling och annat som vi har tagit hänsyn titt.

Vidare säger herr ^Guslavsson all del ^inie bara var i ^konjunklursli-^muterande syfte som man genomförde ^detla ^50-procentiga bidrag. Jo, del var del, herr Gustavsson. Det var som en del i regeringens paket för all stimulera konjunkturerna som det här anslaget gavs. All det ^sam^lidigl innebar ^siörre gemenskap ät de gamla människorna i kommunen var en följd av att man gav del här anslaget. Genom ^atl man ökade

bidraget under denna lid för alt visa kommunerna hur man skall arbeta fick man ^detla som ^ell ^naturiigt led på köpet. Men del var alltså inte det som i och för sig var utgångspunkten, hur angeläget del än var ^atl man försökte ^åsladkomma ett sådant resultat.

Nej, herr ^Guslavsson i ^Alvesia, Del går inte att komma ifrån all del är ^ell ^renl och skärt överbud som centerpartiet har kommit med. Och jag ^vel mycket väl hur det här spelet har gått. Man var över huvud tagel väldigt tveksam om man skutte reservera sig frän ^cenierns sida i utskottet. Men ^siarka påtryckningar gjorde ^nalurliglvis all herr Rune Gustavsson var med och skrev pä den reservation som han innerst inne nog ställer sig ^lämligen tveksam till.

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Statsbidrag ^dil förd tjänst, hemhjälp och familjedaghem

Hen GUSTAVSSON i Alvesta (c) kon ^genmäle:

Herr ^lalman! När del gäller skallehöjningar och aktiviteten i kommunerna vill jag bara säga titt herr Göran ^Karisson all vi har alt la ^ansvarel både i riksdagen och i kommunerna för de förslag vi lägger fram. Men del jag reagerar ^mol är all herr Karlsson angriper centerpartister i kommunerna för att vara snåla, medan vi samtidigt angrips när vi föreslår ^inkomsler till kommunerna för all klara utgifterna.

Jag sade i debatten för tvä är sedan, herr Karlsson, all den gemenskap som - del ^ullalade bl. a. ^slalsminislern ^klarl - blir ^ell ^resullal av del här paketet har vi behov av även ^efler 1974. Och tongångarna var litet ^annortunda vid det ^lillfället, herr Karlsson, än de är i dag.

Herr Kartsson återkommer till talet om överbud. Jag vitt erinra herr ^Karisson om den ^moiion vi väckte 1973, dä vi ställde ^kravei här i riksdagen all del höjda bidraget inte skutte tidsbegränsas utan utgå även ^efler årets ^slul.

^Slulligen vill jag ställa en fråga: Menar herr Karlsson all del, även om ^ledamölerna i en ^uiredning är eniga, skulle vara felaktigt alt la hänsyn till remissinstansernas ullatanden? -Vad ^molionen grundar sig på och vad vi har följt upp i ^reservaiionen är det yttrande som Kommunförbundets styrelse har avgivit. Del går inte ^atl komma ifrån ^della.

Herr KARLSSON i Huskvarna ^(s) kort ^genmäle:

Herr ^lalman! Del skulle vara ett egendomligt kommunförbund om del inte skulle önska så myckel pengar från ^slalen som möjligt. Och därmed, herr Gustavsson i ^Alvesia, bortfaller ju ^resonemangel ^belräf^fande den delen.

När jag ^lalar om överbud, så förändras inte ^della ^faklum av all ni väckte en ^moiion när del hela genomfördes. Det är sak samma - del är ^elt ^renl och skärt överbud och ^ingeniing ^annal.

När del gäller den snålhet som vissa ^cenlerpartisliska kommunalmän har ^visal, så ^trorjag ^ell studium av den svenska pressen under de senaste åren kommer ^atl visa all centerpartisterna gäng på gång ute i kommunerna verkligen har snålat. Jag vill erinra herr Gustavsson - vi har fört den debatten tidigare - om exempelvis den snålhet som visades i fråga om

111

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Statsbidrag till fördtjänst, hemhjälp och familjedaghem

de kommunala bostadstilläggen, där man under en följd av år kunde se gränsen mellan de olika kommunerna; där centerpartisterna styrde, där var del lägst. Nu skatt jag i ärlighetens namn säga att de har fält ändra uppfattning och höja bidragen titt pensionärerna. Det har inte ^skell ulan gnissel och gny, men del är den politiska opinionen ^ule i kommunerna som har tvingat centerpartisterna all länka om i det avseendet liksom i så många andra. Överbuden ^kvarsiär emellertid.

Herr andre vice ^lalmannen anmälde alt herr ^Guslavsson i ^Alvesia anhållit all ^lill ^prolokollet fä antecknat att han inte ägde rätt titt ^yllertigare reptik.

112

Fru ^TROEDSSON ^(m):

Herr latman! Jag vill ^bö^f^ia med ^atl uttrycka min glädje och tillfredsställelse över alt ^kvolregeln av allt ^atl döma nu kommer alt försvinna. Den regeln har haft negativa konsekvenser för framför allt de mindre ^slorsladsbelonade kommunerna. Det yrkande som herr Åkerlind och jag framställde i en ^moiion vid ^ärels ^bö^f^ian har därigenom blivit ^tillgodosell.

På en annan ^punkl i samma motion yrkar vi ^atl del skatt göras en översyn av ^statsbidragen titt daghem och familjedaghem, så alt de även i ^övrigl blir mer neutrala. Förslaget i ^proposilionen 141 innebär ju alt ^Slalsbidragen ^lill familjedaghemmen fr. o. ^m. nästa är skatt utgå med 35 ^proceni av kommunens ^brullokoslnad - hittills har del ^vartl av nettokostnaden - och ^atl den ^s. k. ^omkostnadsersällningen skall ingå i undertaget. Också del är ett steg mot mera neutrala statsbidrag som vi välkomnar.

Men ^slalsbidragen ^lill familjedaghem och daghem kommer fortfarande all beräknas pä skilda sätt, vilket kan försvära den kommunala planeringen. ^Stats^ibidråget ^lill daghem utgår nu med 6 500 kronor per plats och år. En ^plals på en spädbarnsavdelning eller på en ^ivåärsavdelning kostar ungefär 24 000 kronor i den kommun som jag bäst känner ^lill, Enköpings kommun. Det innebär att ^slalsbidragel bara läcker 27 procent av ^kosinaderna. På en ^s. k. ^syskonavdetning, alltså en avdelning för barn i åldern tre ^lill sex år, är ^plalskostnaden ungefär 15 000 kronor, och statsbidraget läcker där drygt 43 procent av kostnaderna. Detta all statsbidrag ^lill daghemmen ^ulgår med ^ell ^fasl belopp innebär alt löneökningar och andra kostnadsökningar till 100 ^proceni står igenom pä kommunens budget.

För familjedaghem, som nu kommer all fä 35 ^proceni i statsbidrag, slår ^däremol endast 65 procent av kostnadsökningarna igenom på kommunerna. ^Vissertigen brukar ^slalsbidragen titt daghemmen höjas då och då, men om vi fick ett procentuellt statsbidrag också för daghemmen skutte ^detla ^underiälla kommunernas planering.

Vidare ^ulgår ^slalsbidragel ^lill daghemmen med samma belopp per ^plals, helt oberoende av ^personaltälheien. Om man då fick ^elt procentuellt statsbidrag också ^lill daghemmen skutte del kunna utgöra en kvalitets-

^slimulans för kommunerna.

Vi har från ^moderal håll inte reserverat oss till förmån för den önskade översynen, eftersom ^ulskollets hemställan innebär ett bra steg i ^räll riktning, men vi får kanske anledning återkomma till den frågan längre fram.

Herr latman! Jag skall sedan hett kort la upp en annan fråga. ^Slals^bidragel titt den kommunala hemhjälpen föreslås bli 35 ^proceni av kommunernas ^brullokoslnad för verksamheten. Även ^fol- och ^hårvårdsper-^sonat förestås bli ^stalsbidragsberättigad. I en det kommuner har man speciell personal anställd för t. ex. fotvård och tar en viss avgift av pensionärerna. Statsbidraget skutte då bli 35 procent av den totala lönekostnaden. I andra kommuner köper man ^däremol ^fiänsler, ibland pä det sättet att kommunen upplåter lokal för ^verksamheien och subventionerar pensionärernas behandling med ^ell visst belopp. Såvitt jag förslär skulle statsbidraget i det faltet möjligen utgå på själva subventionen, men inte ens det förefaller helt ^klarl. Jag förutsätter all socialstyrelsen kommer ^atl utarbeta anvisningar för ^ulformningen av statsbidraget i dessa fall, ^ochjag vilt bara uttrycka den önskan all de anvisningarna kommer kommunerna till hända så snart som möjligt, så all man ute i kommunerna ^vel vad man har ^atl ^rälla sig efter. Jag hoppas också ^atl de anvisningarna kommer att utformas i linje med den förenklade handläggning som kommunalekonomiska utredningen eftersträvar.

Herr talman! Jag ber all få yrka bifall ^lill utskottets hemställan på alla ^punkler.

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Statsbidrag till fördtjänst, hemhjälp och familjedaghem

Hen KARLSSON i Malung ^(s):

Herr talman! I motionen 1876 har några ^medmolionärer och jag framhållit del angelägna i alt daghemsbyggandet inte eftersatts på grund av ^atl statsbidraget till familjedaghem förbättras.

Jag skatt försöka vara så kortfattad som möjligt och ^bö^f^iar därför med att hänvisa till motionen och till vad LO ^anförl i sitt yttrande över kommunalekonomiska utredningen, som utskottels ordförande ^lidigare citerat. LO har där ^påpekal att bidragsbestämmelserna inte får vara så utformade, alt familjedaghem av ^kommunatekonomiska skäl framstår som ett mer ^allraklivl alternativ än den institutionella verksamheten.

Ur social och pedagogisk synvinkel måste daghem generellt sett ^be^lraklas som ^bällre än familjedaghem. Kommunal ^famitjedaghemsverk-^samhet bör därför ^endasi vara ett komplement ^lill daghem. ^Nalurliglvis finns del tillfällen när familjedaghem kan vara ^ell ^nödvändigl komplement; de lämpar sig för barn som av speciella skäl inte kan anpassa sig titt en ^daghemsverksamhel. Och ^vissl kan familjedaghem vara enda möjligheten i glesbygder.

Del är myckel angeläget alt kommunerna fortlöpande bygger ^ul ^barn-^daghemsverksamhelen i sådan takt all effektiv barnomsorg kan anvisas i alla kommuner. Den kommunala ekonomin och förmånliga ^slalsbi-^dragsbesiämmelser titt familjedaghem får inte bli en orsak titt att ^barn-^daghemsbyggandei eftersatts.

113

8 Riksdagens protokoll 1974. Nr 136-137

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Statsbidrag till fördtjänst, hemhjälp och familje^^ daghem

När riksdagen i dag fattar beslut om ^förbällral statsbidrag ^lill familjedaghem utan några som ^helsl spärregler är ^della delvis en uppmuntran ^lill kommuner som försummat utbyggandet av ^barndaghemsverksam-^helen. Kommuner där barndaghemsbyggandet är ^eflersall etter ^renl av ännu inte påbörjat kan nu vänta ^ytteriigare med all bygga ^erforderiiga barnstugor, därför alt statsbidrag utgår från första platsen i familjedaghem. En ordentlig och effektiv bevakning av kommunernas byggande av barnstugor ^måsle ske, så alt inte resurserna hett ^fetriklas och den kommunala barnomsorgen i ^alll ^siörre ^ulslräckning kommer alt ske i familjedaghem.

Jag har ^hell kortfattat velat framföra dessa ^synpunkier för au ^ytteriigare poänglera vad som sägs i utskottels betänkande. Kommunal barnomsorg är en nödvändighet, om våra ^jämlikhetssirävanden skatt fullföljas och om kvinnan skatt kunna komma ut på arbetsmarknaden i den utsträckning hon själv vilt. Skall detta vara möjligt ^måsle barntillsyn finnas, och då ^beiraktar jag daghemmet som ^bäsl generellt ^sell. Familjedaghem skatt ^nalurliglvis finnas som ett komplement.

Herr talm^an! Jag har inget yrkande, men det är min förhoppning ^atl ^Kungl. ^Maj:^t^ noga skatt följa utvecklingen och ^vidla åtgärder ^mol kommunerna om de inte i önskvärd utsträckning prioriterar daghemsbyggandet framför satsningar på familjedaghem.

I delta anförande instämde fru Dahl, fru Johansson och fru ^Rönnung (samtliga ^s).

^Hovmanlorp

114

Hen NILSSON i Kristianstad ^(s):

Herr ^lalman! Förslaget om statsbidrag till ^färdfiänsi bygger ursprungligen på handikapputredningens betänkande om ^bällre färdmedel för handikappade. Frågan har också behandlats av den kommunalekonomiska ^ulredningen, som främst prövat den från stats- och kommunalekonomiska synpunkter. Någon bedömning ur ^rehabiliieringssynpunkl eller från sociala ^aspekier har ^enligl vad jag har funnit inte ^gjoris av den kommunalekonomiska utredningen. Dessförinnan arbetade också handikapprörelsen under många år för ^atl få i gång en ^färdfiänsi i landet. Färd-möjligheterna är nämligen av grundläggande ^belydelse för ^förfiyllnings-^handikappades ^möjligheler all ^detla i samhällslivet, att la sig ^lill ett ^arbeie eller ^lill skolan.

^Förslagei om ^siatligl ^slöd med upp ^lill 35 procent ^lill kommunal ^färd^fiänst hälsas ^naturiigtvis med tillfredsställelse. Jag har emellertid vissa invändningar mot uppläggningen av systemet.

Den allvarligaste brislen är, som jag ser del, den ^loiala avsaknaden av kvalitetskrav ^moisvarande dem som ^handikappulredningen föreslog. För all del i propositionen uttalade syftet, ^atl handikappade skall ges samma möjligheter som andra all leva med i samhället, skall bli en realitet är det ^nödvändigl all statsbidrag förbinds med vissa minimikrav som ^garanierar samma ^räll ^atl färdas oberoende av i vilken kommun

man är bosalt. Antalet resor skall vara obegränsat, och avgiften för resenärerna bör vara densamma som gäller vid användande av allmänna färdmedel. ^Färdfiänsi skatt kunna ^ulnylfias dagligen, och några som helst begränsningar ^lill typen av resor bör inte göras.

Ett annat avsnitt som jag ^ställl mig litet fundersam till är all ^slats^bidragsgivningen ^lillämpas som försöksverksamhet. ^Sirävandena inom den kommunalekonomiska utredningen alt fä till stånd en försöksverksamhet med ett ^förenklal statsbidragssystem får inte ^lillätas att äventyra denna angelägna jämlikhetsfråga.

Den ^färdfiänst som i dag finns i de olika kommunerna är behäftad med en rad olika typer av begränsningar. I förarbetena ^lill propositionen, alltså i kommunalekonomiska utredningens material, finner man all många kommuner infört ^siarka begränsningar av antalet ^färdfiänstresor. Med anledning härav anför man följande: ^"Della torde spegla en strävan i kommunerna all begränsa ^färdfiänslkostnadernas utveckling" och ^"lor^de kommunerna ha en ^forlsall önskan att kontrollera kostnadsutvecklingen". Av ^della finner ^ulredningen att man inte behöver förbinda ^slals^bidragel med restriktiva regler. Man kan dä befara all ^slalsbidragen ^endasi blir ^ell överförande av medel frän staten till kommunerna för stöd titt i ^slort sett den ^färdfiänststandard som gäller i dag. Jag kan inte ^falta argumentationen i utredningen eller i ^proposilionen på något ^annal ^säll. Man litar alltså pä alt kommunerna skatt vara återhållsamma med kostnaderna. Men målsättningen bakom statsbidraget ^måsle ändå vara all bygga upp goda kommunikationsmöjligheter för personer med ^förfiyll-^ningshandikapp. Alla andra som ^inie har ^ell ^förflyllningshandikapp, har ju behov av ^atl när som ^helsl kunna resa vart som ^helsl. Samma behov har också den rörelsehindrade. Delta ^synsäll borde, såsom jag ser del, ha legat titt grund för den här reformen.

Handikapputredningen föreslog också pä sin tid ^elt statsbidrag med 60 ^proceni och kommunala bidrag på 30 procent till inköp av bil för gravt rörelsehindrade, som behöver fordonet som tekniskt hjälpmedel för sin förflyttning på korta eller längre sträckor, oavsett ^arbeie och utbildning.

Som jag ser det ^ulgör bilen ^ell tekniskt hjälpmedel, som för den gravt rörelsehindrade ersätter benen. ^Färdfiänslen kan ^nalurtigtvis inte ersätta alla de ^funklioner som biten fyller för denna grupp människor. När det gäller ^arbeie och studier utgör bilen en garanti för all man skall kunna uppfylla de krav som konkurrensen på arbetsmarknaden medför, nämligen punktlighet, snabba ^förnytlningsmöjligheler ^m. ^m. Men bilen är något mer än ^detla arbetsmarknadspolitiska medel. Den utgör också en möjlighet all delta i samhällslivet, upprätthålla ^vänkonlakler, ^della i studie- och kulturverksamhet. Den är ett medel för såväl korta som längre förflyttningar i samband med bl. a. rekreation. Del synes oss märkligt alt staten accepterat all statsbidrag ^ulgår ^lill en ^eleklrisk rullstol som kostar över 50 000 kronor och som inte ger de ^förflyttningsmöjligheler som vi antytt, medan man ^skyggar för att ställa ett ^annal hjälpmedel.

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Statsbidrag till förd tjänst, hemhjälp och familjedaghem

115

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Statsbidrag till färdtjänst, hemhjälp och familjedaghem

som redan finns på marknaden och med garanterad god kvalitet och titt lägre pris, titt de gravt rörelsehindrades förfogande.

Det starka behov av tillgång till bil som finns hos denna grupp handikappade avspeglas bl. a. i ett relativt ^slorl antal ansökningar titt fonder av skilda slag. Behovet har inte ^förändrals efter del ^atl kommunal ^färd^fiänst har ^in^lbrts. Den enskilde handikappade offrar myckel av sin övriga materiella s^tandard för all själv kunna hålla sig med ^della hjälpmedel. Bilen kan ^inie användas på ett bättre sätt i vårt samhälle än såsom tekniskt hjälpmedel titt rörelsehindrade. I dag släpper vi fram bilismen för alla andra, men de som bäst behöver ^detla fordon har inte möjlighet all skaffa del på grund av ^ell felaktigt synsätt frän samhällets sida.

Liksom utskottet och ^socialminislern vilt jag ändå påtala angelägenheten av alt kommunerna verkligen ^ulnylfiar del nya ^slalliga slödel ^lill ^atl bygga ^ul ^färdfiänslen och ge denna en god kvalitet. Det är viktigt all det nya bidragssystemet noggrant följs upp och utvärderas under försöksperioden. Efter vad jag kan förslå kommer så också all.ske. För min egen del skall jag i fortsättningen följa utvecklingen med stort ^in^lresse.

116

Herr WESTBERG i Ljusdal (fp):

Herr latman! Del har varit intressant att följa denna ^deball. Jag noterade all ^ulskollets ordförande framhöll att resultatet av del extra statsbidrag som har utg^ått inte blev del avsedda. Kommunerna tog ^emol pengarna men ökade inte ut hemhjälpen, som han uttryckte del om jag minns rätt. För egen del föreslog jag i en motion förra året en annan ^uiformning av del extra bidraget. Hade man följt det förstaget är jag övertygad om ^atl ^resukalel hade blivit mera i ^överensslämmelse med del avsedda.

Jag har inget ^annal yrkande än ^ulskollet i denna fråga, men jag vill ändå med n^ågra ord beröra ^elt problem som jag har tagit upp i motionen 1878.

1 den ^proposiiion som ^ulskottel behandlar i föreliggande belänkande föreslås alt statsbidrag ^lill ^färdfiänsi skall utgå och ^atl ^bidragsunderiaget för statsbidrag ^lill social hemhjälp skall utvidgas och omfatta bl. a. funktionerna här- och fotvård, badservice, matdistribution och snöröjning. Allt delta är onekligen värdefulla framsteg. Jag vill ansluta mig till den förre lataren som uttalade förhoppningen all ^färdfiänslen verkligen kommer att byggas ut och göras effektiv. Jag tror alt det skulle vara utomordentligt värdefullt.

Jag bekla^gar ^emellerlid all det inte ^funniis ekonomiskt ^ulrymme för kostnader för ^lerapipersonat eller ^sysselsältningshandledare. ^Enligl min mening är a^ktivering en ^synnertigen ^vikiig sida av ^verksamheien bland pensionärerna. Det är från samhällets ^synpunkl önskvärt att pensionärerna har något slag av ^verksamhel. Det skapar i regel trivsammare miljöer, och det ^senaretägger institutionsvården - något som för kommuner och landsting måste anses betydelsefullt även från ekonomiska synpunkter. Men del är inte mindre betydelsefullt för de berörda människorna.

som genom en väl anpassad sysselsättning kan uppleva ^siörre trivsel och finna en rikare tillvaro. En ^salsning på detta område måste ^enligl min mening vara ytterst välmotiverad.

Jag fick dl brev häromdagen från en kvinna som engagerat sig i ^verk^samhel av det slaget. Hon berättade hur man i hennes kommun hade ordnat ^syssetsäiiningsverksamhel i öppen vård, som hon uttrycker det:

"Den är avsedd för sädana pensionärer som inte själva kan gå etter åka titt den terapiverksamhet som bedrivs centralt. Del är människor som är handikappade på något ^säll, som har svårt ^atl gä ^ul på grund av yrsel eller svaghet i benen eller som av psykiska orsaker inte vågar sig ^ul. Vi har tvä ^sysselsältningshandledare i öppen vård ^anslällda, en i tätorten och en i glesbygden. ^Verksamheien omfattar för närvarande ^ell sjuttiotal pensionärer och är otroligt uppskattad och ^eftertänglad. Del ^belyder myckel för de gamla alt fä hjälp med t. ex. ^malerialanskaffning som del är omöjligt för de flesta att klara själva. Vi hoppas kunna bygga ^ul ^verksamheien ^yllertigare i glesbygden i första hand."

Hon tillägger: ^"^ Speciellt i glesbygden och i kommuner som inte har någon ^dagcenlerverksamhet är del en verksamhet som verkligen behöver uppmuntras."

Jag delar uppfattningen att ^della är en verksamhet som är ytterst värdefull och som behöver uppmuntras.

Jag ^vel att ^proposilionen utarbetats på grund av ett betänkande från kommunalekonomiska ^ulredningen. Den bygger alltså pä en överenskommelse. Jag vill därför inte nu ställa något särskilt yrkande. Men jag har med ^molionen och ^mill inlägg här i dag vetat fästa uppmärksamheten på en ^verksamhel som jag anser vara ^synnertigen angelägen och som är värd ^slöd och uppmuntran. Del är kanske möjligt att återkomma till denna fråga i något ^annal sammanhang. Självfallet har den vissa beröringspunkter med folkpartiels kamp för en rörtig pensionsålder.

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Statsbidrag ^dil fördtjänst, hemhjälp och familjedaghem

Herr KARLSSON i Huskvarna ^(s) kort ^genmäle:

Herr talman! Jag vill bara säga titt herr ^Weslberg i Ljusdal all jag aldrig ^ullryckl del så, ^atl kommunerna tagit pengarna och sedan inte ^byggl ut verksamheten med hemvårdarinnor. Jag uttryckte det i stället sä, all man tagit ^emol pengarna, medan ^anlalel nyanställda hemvårdarinnor inte blivit så ^slort som man ^räknal med all del skulle bli. Del var vad jag sade i det ^sammanhangel.

Vad beträffar det anförande som hölls av herr Nilsson i Kristianstad vill jag bara säga all jag principiellt delar hans uppfattning. Men i dag går det inte ^atl komma längre än vad ^ulskollet föreslagit.

Hen WESTBERG i Ljusdal (fp) kort ^genmäle:

Herr ^lalman! Jag noterar givetvis vad ^ulskollets ordförande här säger; del var tydligen ett ^hörfet frän min sida. Men del ^sakförhållandd står ändå kvar, ^atl resultatet inte blev det avsedda. Och det var det resultatet jag ^Irodde all man skulle ha nätt om man följt mitt motionsyrkande.

117

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Statsbidrag till fördtjänst, hemhjälp och familjedaghem

Herr KARLSSON i Huskvarna ^(s) kort ^genmäle: Herr talm^an! Herr ^Weslbergs yrkande gäller en ^renl kommunal fråga som kommunerna ^fär lösa ulan statsbidrag.

Hen WESTBERG i Ljusdal (fp) kort ^genmäle:

Herr talman! Del sista var väl ^ell missförstånd. Del var i min ^moiion till förra årets riksdag som jag ursprungligen log upp den frågan, och del var ^ddla jag avsåg.

118

Hen ^CARLSHAMRE ^(m):

Herr talman! Herr Gustavsson i ^Alvesia och jag är ^hell överens i en ^vikiig ^punkl, nämligen all ^socialulgifter och alldeles särskilt de som avser vård- och ^serviceinsalser lämpar sig sällsynt illa som ^konjunkturpoliliska instrument. Del sade vi också när denna fråga ^senasl var aktuell. Varken hemhjälpen eller barntillsynen etter någon annan vård eller service bör få fungera som ^konjunkturpoliliska dragspel; deras omfattning bör bestämmas av ^hell andra skäl. Som redan ^framgåll av debatten har man också misslyckats med del försök som gjordes all använda hemhjälpen och familjda^ghemmen som ^ell led i ^konjunklurpotiliken. Del är inte så som jag i ^va^f^ie fall ^uppfallade all herr Kartsson i Huskvarna uttryckte del, all kommunerna log pengarna men avstod från all utöka verksamheten. De har inte fåll pengarna heller ännu - de får dem nästa år. Sä hela effekten av det ^konjunkturpoliliska utspelet är väl egentligen alt ^nägon gång 1975 i en konjunktur som vi ännu ^vel myckel titel om så tickar det ^ul ^lilel mer pengar ^lill kommunerna. Men någon nämnvärd ^ulvidgning av ^verksamheien har ^fakliskt inte uppställ.

Jag har liksom herr Karlsson i Huskvarna svårt all förstå all man skulle bedöm^a^ avvägningen av en mer ^permanenl ^statsbidragsnivä utifrån vad som ändå faktiskt uttryckligen var en tillfällig åtgärd.

Jag ^lycker också, herr ^lalman, alt hela debatten här ibland andas en egenartad misstro ^mol kommunernas vilja all sköta sina uppgifter. Del är faktiskt inte så ^atl kommunerna inte gör ^någonling ^annal än del som vi från riksdagen ^anlingen piskar dem till med lag etter lockar dem ^lill med morolen ^slatsbidrag. Det är inte sä!

Sanningen är faktiskt den motsatta. Ser vi på den väldiga ansvällning av den ^s. k. offentliga ^seklorn som har skett t. ex. sedan 1960, finner vi ^atl den kommunala ökningen är ^fierdubbett ^siörre än den statliga. Den, som många tycker, smala sektor pä 20-25 procent av de kommunala utgifterna som kommunerna förfogar över alldeles egenmäktigt utan alt vare sig styras eller ^ivingas av ^slalen har faktiskt växt allra snabbast. Om man härav skall dra några ^slulsalser om graden av ^generosiiet, måste man anta att kommunerna är ^mesl generösa och alls inte riksdag och regering. ^Slals^bidragsregter, som på ett eller ^annal sätt begränsar en verksamhet, fungerar oftare såsom ^maximering än som ^minimering. I de flesta fatt där ^slalen säger all kommunerna ^fär ^slatsbidrag upp ^lill ^elt ^vissl ^högsia belopp - t. ex. i fråga om ^familjebosladstitlägg- finns del

^inie en kommun som ^inie har ^nåll upp ^lill ^högsia tänkbara gräns. Kommunerna är inte snålare än vi i riksdagen. Snarare är del ^ivärlom.

Del finns ^hell andra skäl till att vi ibland kan behöva ^arbda med statsbidrag. Vi kan t. ex. behöva ^ufiämna skillnader mellan kommuner med olika bärkraft eller vilja sätta in en alldeles speciell ^slimulans. Man skall inte vara så misstänksam ^mol kommunerna all man ^förulsäller ^atl de inte gör något som de inte får ^slatsbidrag titt.

Man kan beklaga - och många gör del - att ^färdfiänslen ännu inte har ^kunnal byggas ut ^någortunda likformigt över hela ^landel. Men man kan faktiskt, om man har en annan syn på tingen, också lycka all del egentligen är ganska fantastiskt ^atl del har ^gåll så fort som det har gjort. På få år har ^färdfiänslen byggts ^ul i över hälften av landets kommuner. Det är ingalunda fråga om enbart de minsta kommunerna, så en mycket ^slor det av befolkningen har åtnjutit denna service. Tämligen snart kommer ^färdfiänslen ^atl läcka hela ^landel. Vi hoppas alla all ^slalsbidragel skall hjälpa titt ^någol, vilket del väl också kommer att göra.

Vi måste se upp titel grand, när vi tatar om belastningen på kommunerna och ^koslnadsfördelningen mellan stat och kommun. ^Dd är väldigt lätt - kanske ^särskill i denna församling, som till så ^slor det beslår av erfarna kommunalmän - all se dessa frågor från den budget-behandlande kommunalmannens ^synpunkl. Ju ^fier miljoner etter miljarder vi kan föra över i statsbidragets form, desto enklare blir del alt med en måttlig skattesats - eller en mindre ^omåtllig - få kommunens budge^t^ ^atl gå ihop. Men vi ^måsle hela liden komma ihåg alt del för dem som verkligen betalar, nämligen ^skatlebeialarna, inte innebär sä ^slor skillnad. Om en viss utgift betalas över ^kommunalskatlesedetn eller via momsen kan för den skallebetalande vara likgiltigt. Det är samma människor i båda fallen som betalar.

Förr kunde man åtminstone säga all del hade en ^fördelningspolilisk ^effekl alt man flyttade över utgifter från kommunalskatten titt statsskatten, eftersom statsskatten var progressiv. Men nu är det inte sä. ^Finansminislern, som har ^kommii in i kammaren, och alla vi andra tycks vara överens om all del nu inte går all höja den direkta ^slalliga skallen. Andra ^slalliga inkomstkällor ^fär las titt. De slår ungefär lika ^djupl nedåt som kommunalskallen gör.

Man skall ändå ha delta klart för sig så att man inte tror all man gör någon ^väldigl hjälpsam ^förbältring för det ^skallebelalande svenska fotkel bara genom att flytta en utgift från ^ell konto ^lill ^ell ^annal. Vi skatt ha andra avsikter med statsbidragen. Då bör vi ha ^räll även ^lill den ^avsiklen all pröva oss fram. Någon var tveksam om ^della. De ^le^damöler av denna kammare som har kostat på sig all läsa kommunalekonomiska ^ulredningens belänkande i denna fråga har kanske tyckt ^atl det är intill tråkighet monotont. ^Näslan ord för ord upprepas i tre avsnitt i samma fraser en beskrivning av hur ^ell statsbidragssystem bör vara utformat. Syftet är ju alt på ett inte alltför titel område - de här tre bilarna - få pröva en alldeles ny modell som bl. a. för del ^inlressanla

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Statsbidrag till fördtjänst, hemhjälp och familjedaghem

119

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Statsbidrag till fördtjänst, hemhjälp och familjedaghem

120

med sig alt den ger kommunerna ^siörre frihet än någon tidigare ^slats-^bidragsmodelt och dessutom är avsedd att vara enkel.

Jag vill i ^della sammanhang ^underslryka en, som jag tror, ganska unik formulering i kommunalekonomiska utredningens belänkande, en formulering som, enligt vad jag har kunnat läsa mig till, både departementschefen, statsrådet ^Aspling, och socialutskottet utan invändningar accepterar. Utredningen skriver: "Det är nu av vikt att de ^littämpnings-^föreskrifler som senare kommer all utarbetas ^fär en sådan form ^atl dessa intentioner inte äventyras. För ^KEU framstår del som ^naturiigl ^atl socialstyrelsen ^faslsläller föreskrifterna efter samråd med kommunförbunden." Här är del ^attlså klart utsagt att nu skatt inga byråkrater ^hil och fingra och krångla till del som vi har gjort ^enkell, och det är bra att del blir ^sagl.

^Ell par ord om de senare talarna. Jag tycker nog att herr Karlsson i Malung ^lil^e^;l grand är ^efler sin tid. Tvisten om daghem och familjedaghem har väl ändå ^räll myckel ebbat ut numera. Jag har fått intrycket här i kammaren ^atl de flesta är överens om all båda formerna av tillsyn behövs. Var och en av dem har sina fördelar och säkert också nackdelar. Fördelar och nackdelar fungerar titel individuellt för olika barn. Del finns kommuner - fru ^Troedsson har berättat för mig att del gäller hennes kommun - där kön ^lill ^fami^f^iedaghemsplatser är ^siörre än kön till ^dag^hemsplalser, därför alt del är så många barn som behöver ^jusl familjedaghemmet och icke kan klara sig med en ^daghemspla^ls, så där behöver man bygga ut ^familjedaghemsverksamhelen. Men del är ju alldeles uppenbart att herr ^Karisson i Malung och fler med honom kommer alt stödja del förslag som fru ^Troedsson refererade och som återkommer, nämligen alt vi skall ha tikvärdiga, neutrala bidragsregler. Samma procentsats kan ersättas i båda fallen, och då slipper man hela problemet om att prioritera del ena framför del andra. Den enda prioritering vi skall göra är ^naturiigtvis den ^atl man i varje kommun skall försöka klara ^platsantalel på del sätt som ^bäsl behövs i ^jusl den kommunen.

Så titt sist några ord titt herr Westberg i Ljusdal. Han beklagade all del ekonomiska utrymmet inte hade räckt ^lill för ^atl ta med statsbidrag ^lill terapi och ^sysselsätiningsverksamhet. Del har ^fakliskt, herr ^Weslberg, över huvud laget aldrig diskuterats om det ekonomiska utrymmet kunde räcka ^lill för ^della. Det hade del kanske ^kunnal göra -jag vet inte hur myckel pengar som skulle behövas - ulan orsaken titt alt detta inte ^flnns med här är helt enkelt all ^syssetsäiiningsverksamhel och terapi inte med någon ^hiliills använd definition någonsin har kallals för social hemhjälp, ulan det är en hett annan sak som ^lill äventyrs kan komma all få sitt bidrag någon ^gång, om det bedöms nödvändigt. Men det kan inte gärna ske över del här kontot i så fall, för med hemhjälp förslår vi faktiskt något annat. Del är således inte fråga om snålhet eller brist på pengar den här gången.

^Någonling liknande gäller i fråga om bilanskaffningen. Det var ^faktiski heller inte ^rikligl rätt när herr Nilsson i Kristianstad sade att det är

^konsligl att man kan få statsbidrag titt en rullstol som kostar 50 000 kronor men inte titt en bil. Man kan fä statsbidrag både titt rullstol och titt bil, men för dessa två ^foriskaffningsmedet gäller alt ingendera går in under den kommunala ^färdfiänslen. Därför berättigar ingendera titt statsbidrag i det sammanhang som vi nu diskuterar, men rullstolen kan bli ^stalsbidragsberättigad som hjälpmedel för handikappad och bilen är ^slatsbidragsberälligad från arbetsmarknadsstödet.

Motiveringen titt all man denna gång inte tagit upp rullstolar och bitar är ^attlså alt såväl ^ulredningen som departementschefen och utskottet har funnit det olämpligt att för samma ändamål ge statsbidrag över två ^hell skilda syslem. Man bör kunna söka sig fram över det ena. Men även här gäller alt del är fråga om en ^verksamhel som är avsedd att ses över och omprövas efter en ganska kort lid, tre år. Skutte någon av de farhågor som nu rests i olika avseenden visa sig vara berättigad, så får väl regering och riksdag ta itu med det efter denna ganska korta försökstid.

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Statsbidrag ^dil färdtjänst, hemhjälp och familjedaghem

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten I

Utskottels hemställan bifölls.

Punkten 2

Propositioner gavs pä bifall till dels ^ulskotlels hemställan, dels reservationen av herr ^Guslavsson i ^Alvesia ^m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gustavsson i ^Alvesia begärt votering upplästes och godkändes följande ^volerings^proposition:

Den som vill alt kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet nr 41 punkten 2 ^röslar ja, den del ej vill ^röslar nej.

Vinner nej har kammaren ^bifallil ^reservaiionen av herr ^Guslavsson i Alvesta ^m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr ^Guslavsson i Alvesta begärde rösträkning verkställdes ^votertng med ^omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 219

Nej - 99

Avstår - 1

^Punterna 3 och 4

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

121

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Om ökade möjligheter till upplåning utomlands för mindre och medelstora företag

§ 26 Föredrogs socialutskottets betänkande nr 42 i anledning av propositionen 1974:170 angående utgifter på ^lilläggsstat I till ^rtksstaten för ^budgeläret 1974/75 i vad avser socialdepartementets verksamhetsområde jämte motion.

Kammaren biföll vad ^ulskollet i ^detla belänkande hemställt.

På förslag av herr andre vice talmannen beslöt kammaren uppskjuta behandlingen av ^ålersläende på föredragningslistan ^upplagna ^utskotts^belänkanden ^lill ett senare ^sammaniräde.

§ 27 Om ^ökade möjligheter till upplåning utomlands för mindre och medelstora företag

122

Herr ^finansminislern STRÄNG erhöll ordet för all besvara herr ^Sjönells (c) den 21 november framställda ^interpellation, nr 162, och anförde:

Herr ^lalman! Herr ^Sjönell har frågat mig vilka ^ålgärder regeringen avser all vidta för all tillgodose även de mindre och ^medelslora förelagens behov av långfristigt kapital vid ökad upplåning i utlandet.

Kreditinstitutens möjligheter all ^lillgodose bl. a. de mindre och ^me^delslora ^före^iagens behov av krediter varierar frän tid titt annan beroende på del allmänna konjunkturläget och de överenskommelser om likviditet och ^uilåningsvolym som träffas ^metian kreditväsendet och riksbanken. Begränsningar av utlåningsmöjligheterna sker ^regelmässigl inte hårdare än all seriösa och livskraftiga förelag erhåller de krediter som är ^erfor-^dertiga för v^erksamhetens ^upprätlhållande och utveckling. Herr ^Sjönell anför vidare alt statsmakterna i första hand försöker förmå förelagen all realisera ^sin upplåning i ullandel när den inhemska ^kredilmarknaden inte räcker till för ^atl tillfredsställa ambitionerna. Herr ^Sjönell understryker vidare all denna möjlighet ^endasi är förbehållen de ^siörre företagen och all ^detla ^kredillillskoil således i ^slor utsträckning går de mindre fördagen förbi.

Jag vill här ^underslryka del självklara ^faklum all genom en upplåning i utlandet från de ^siörre förelagens sida så lämnas den inhemska ^kredil-^och kapitalmarknaden i ^moisvarande ^siörre ^ulslräckning ^lill de mindre och ^medelslora förelagens behov. ^Krediipolitiken är att betrakta som en helhet och kan den förstärkas genom upplåning utanför landet kommer sådana ^ålgärder hela kreditmarknaden ^lill godo.

Som jag understrukit ^senasl vid höstens remissdebatt kan statsmakterna om sä ^befinnes ^erforderiigl länka sig all själva förstärka kreditmöjligheterna genom upplåning utomlands. En sådan upplåning bör emellertid ha en myckel tillfällig ^karaklär och skall självfallet inte införas som ^ell ^permanenl inslag i statsmakternas ekonomiska politik. Vid sidan om de ^siörre förelagens upplåning pä utlandsmarknaden har under de gångna åren Sveriges ^invesleringsbank vid skilda ^lillfällen förstärkt sin ^kredilkapacilel genom all la upp utlandslån. Sveriges ^invesleringsbank

lämnar sedan i sin lur lån även ^lill den mindre och medelstora industrin. Om lämpliga erbjudanden i fråga om sådana län uppslår så utgår jag ifrån all ^Invesieringsbanken ^ulnylfiar denna sin ^lidigare beprövade möjlighet.

^Däremol har inte Industri- och ^FÖreiagskredil etter övriga ^s. k. ^mel^laninstitut på kapitalmarknaden finansierat sig via utlandsupplåning. Möjligheterna all finansiera sig utomlands kan vara begränsade, men jag ^ulgår från au de ^möjligheler som föreligger las ^lill vara aktivt. Statsmakterna har vidare, bl. a. genom riksbankens ^emissionsiiltsiåndsgiv-^ning, sökt all ^lillgodose dessa ^mellaninstitut så långt som kapitalmarknadens tillgångar vid ^va^f^ie ^lillfälle givit ^möjligheler till.

Jag är ^medveien om all del kan föreligga svårigheter för mindre förelag all uppträda på ^inlernalionella lånemarknader som enskilda ^enheier. Då emellertid affärsbankerna numera har ^möjligheler alt lämna den bankmässiga service som erfordras för en lånetransaktion i utlandet kan man möjligen länka sig en upplåning för de mindre förelagen i kooperativ form. Del blir således en fråga mellan en grupp av förelag och vederbörande affärsbank om en förmedling av ett utlandslån den vägen kan genomföras.

Några speciella åtgärder utöver vad som här har ^angetts ^föratt tillgodose de mindre och ^medelslora förelagens behov av ^långfrisiigl ^kapilal kan jag för dagen ^inie ange.

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Om ökade möjligheter till upplåning utomlands för mindre och medelstora företag

Hen ^SJÖNELL (c):

Herr talman! Jag ber all få tacka herr finansministern för svaret, som ^lill både sakinnehåll och ^uiformning är ^relalivi ^posilivt. Del inger vissa förhoppningar hos de mindre förelagen om alt framliden inte skall behöva bli så dyster i ifrågavarande avseende som den kanske utmålats för dem på en det håll. Jag är ^räll övertygad om all ^svarel kommer all bidra till att dämpa småföretagens fruktan för att de skall bli fullständigt ^sid-^steppade i en framlid, som kanske kommer ^atl kännetecknas av ^yllertigare ^reslriklioner och ytterligare svårigheter för ^jusl de här förelagen när det gäller all hänga med och få sin del av den långsikliga ^kredilgivningen.

Herr ^Slräng påpekar all ^krediiinsiiluiens ^möjligheler all ^lillgodose de mindre och ^medelslora företagens behov av krediter varierar från tid ^lill annan. Det gäller ^självfallel alla förelag. Han ^forlsäller:

"Begränsningar av ^uilåningsmöjligheterna sker ^regelmässigl inte hårdare än alt seriösa och livskraftiga företag erhåller de krediter som är ^erforderiiga för verksamhetens upprätthållande och utveckling."

På den punkten är jag inte benägen att hålla med finansministern. Inställningen i del här fallet beror ^hell och ^hållel på vilka krav man har när man ^lalar om "verksamhetens upprätthållande och utveckling".

De gångna årens ^erfarenheler förskräcker många. Det har funnits perioder då del har varit ^exlra härda ^kreditreslriktioner, som ^särskill hårt har drabbat just de små företagen. Del ^s. k. idiotstoppet för några år sedan var väl den svåraste restriktionen hittills. Den var så pass hård

123

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Om ökade möjligheter till upplåning utomlands för mindre och medelstora företag

124

alt många småföretag inte ens hade möjlighet all upprätthålla driften ulan helt ^en^kell fick slå igen. Än mindre hade de möjlighet att ^ulveckla sin ^verksamhel.

^Elt ^kredilslopp kan få olika verkningar. När det gäller sunda och livskraftiga före^tag behöver ^kreditreslri^ktioner inte leda till alt verksamheten läggs ner ulan de kan ^upprälthålla driften. Men all påslå, som herr ^Slräng gör, all de s^amtidigt ^kunnal utvecklas vitt jag beteckna som en överdrift.

Denna ^frå^j^ja är dock inte huvudämne för denna ^deball, och jag skulle därför vilja gå vidare i min kommentar av ^svarel. Finansministern säger på ^näsla ^punkl, där jag har anledning att göra en viss ^reservaiion, all han vill ^underslryka vad han kallar det självklara faktum att genom en upplåning i utlandet från de ^siörre förelagens sida lämnas den inhemska kredit- och kapitalmarknaden i motsvarande ^siörre utsträckning ^lill de mindre och medelstora företagens behov. Detta är jag inte alls benägen att hålla med om.

Vad herr ^Slräng vill säga är alt den inhemska och den utländska kapitalmarknaden fungerar ungefär som kommunicerande ^käri, dvs. att om storföretagen lånar pengar utomlands, skulle ett lika stort kreditrum uppstå för de mindre företagen på den inhemska marknaden. Formuleringen "i motsvarande större utsträckning" visar alt det är så herr ^Slräng resonerar. Men sä är inte förhållandet. Det verkliga förhållandet är ^atl den svenska kapitalmarknaden är åtstramad. Ibland kan den t. o. ^m. med ett hårt ord betecknas som kränk. I varje falt har den sedan länge varit åtstramad. I ^ell sådant läge har regelmässigt och ^naluriigen - däri ligger ingen värdering ulan bara ^ell konstaterande av ^faklum - de större företagen haft bättre möjlighet att tillgodose sina behov. De mindre förelagen har haft väsentligt sämre möjligheter.

Det har sagts all de mindre förelagen har varit diskriminerade. Del vitt jag inte ^:^5äga i dag, eftersom jag vill göra det erkännandet ^atl statsmakterna, framför allt under herr Strängs tid som ^finansminisler, genomfört väsentliga förbättringar, inte ^minsl genom inrättandet av ^Indusl^rikredit och .Företagskredit. Men fortfarande är de i underläge. Del förhållandet alt de stora förelagen pä grund av ytterligare svårigheter och begränsningar av den svenska kapitalmarknaden tvingas ut på den utländska medför inte all ^siluaiionen blir lättare för de svenska småförelagen. De är i ungefär samma läge som ^lidigare. Om en lättnad på grund härav skulle ^iniräffa, som finansministern vitt göra gällande, har vi dock att räkna med en ^eflerstäpningseffekt som gör att del dröjer en tid innan de får uppleva ett kanske ^någol ^förbällral tillstånd.

Jag noterar att herr ^Slräng säger att en ^slatlig upplåning utomlands kan tänkas. Finansministern bekräftar därvidlag vad han sade i remissdebatten. Jag vill ^klarl understryka del riktiga i min och vår uppfattning all en ^slatlig upplåning utomlands av stora kapitalsummor ^måsle ha tillfällig ^karaklär. Annars kan ^högsl ovälkomna konsekvenser uppkomma. Jag har inte anledning all gå närmare in pä detta ulan vill bara ^underslryka den uppfattningen i anslutning ^lill del lämnade ^svarel.

Sveriges investeringsbank har sä småningom blivit en bra inrättning också för de små företagen. Från början var del vät mest de stora förelagen som hade nytta av den, men Sveriges investeringsbank har börjat bli till nytta och glädje även för de mindre företagen, även om bankens ^verksamhel i det avseendet ännu inte är särskilt mycket att skryta med. Men del förefaller ^vara«en ^sligande trend, och om den slår sig är det glädjande.

Vad jag ^lycker är intressantast i interpellationssvaret är vad finansministern säger om ^Induslrikredit, Förelagskredit och de övriga ^s. k. ^mel-^laninsliiutens ^möjligheler att finansiera sig på den utländska kapitalmarknaden. Herr ^Slräng säger all deras möjligheter alt finansiera sig utomlands kan vara begränsade. Han säger dock ^atl han ^ulgår frän alt de möjligheter som föreligger tas till vara aktivt.

Jag kan inte ^lolka ^della annat än så alt det alltså finns formella ^möj^ligheler för ^Induslrikredit och ^FÖreiagskredil all låna på den utländska marknaden. Jag har inte ^hunnii i ^delalj studera förutsättningarna, men självfallet ^mäste det finnas formetta förutsättningar härför i bolagsordningar osv. Av formuleringen i ^svarel alt döma finns det ^lydligen sådana förutsättningar. I så fall ^lycker jag alt del är en ytterst intressant och mycket ^posiiiv upplysning.

Jag vill från denna talarstol kraftigt ^underslryka ^finansminislerns uttalande att de här instituten bör tillvarata den möjligheten aktivt. Del är en mycket ^vikiig uppmaning från landels ^finansminisler ^lill dem som leder instituten ^atl verkligen aktivt verka i det här ^sammanhangel, eftersom det kan betyda så enormt mycket för de mindre företagen.

Herr ^Slräng säger sig vara ^medveien om de svårigheter som föreligger för de mindre företagen när det gäller ^atl låna utomlands. Jag betraktar den insikten hos finansministern som ^elt ^posilivt inslag. Den ^måsle ju betyda att herr ^Slräng och regeringen är beredda all verkligen ingripa från den här utgångspunkten för ^atl hjälpa de mindre företagen, om del skulle kärva ^lill sig på allvar.

Sedan kommer del andra ytterst ^inlressanla avsnittet av finansministerns interpellationssvar - intressant därför att det ger en vision framåt i liden och pekar mot ^ell slags innovation. Herr ^Slräng säger att eftersom de små företagen har svårt all själva gä ut och låna pä utlandsmarknaden kan man tänka sig att de slår sig .samman och uppträder kollektivt med svenska affärsbanker som förmedlare av en upplåning i kooperativ form. Del är ^ell ^inlressanl uppslag, men tankegången är rätt outvecklad och kan vät inte vara mera i ett ^inlerpellalionssvar.

För min det är jag trots allt titel skeptisk inför del här. Efter nära 30 års ^arbeie bland de små förelagen har jag tärt mig en sak: all förmå dem titt ett kollektivt uppträdande i ekonomiska sammanhang är utomordentligt svårt. ^Svårigheierna är legio, framför allt när del gäller vad jag med ett ^enkell ullryck skutte vilja katta ^prioriieringsfrågor. Om man skulle ordna en sådan här kooperativ upplåning skulle tvärt frågan komma: Vem skall fä första ^"fiing", vem skall få den första delen av

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Om ökade möjligheter till upplåning utomlands för mindre och medelstora .företag

125

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

^Otn ökade möjligheter till upplåning utomlands för mindre och medelstora företag

126

det ^kollekii\'a lånet och vem skall få den ^slörsla biten av det? Och hur skall det fördelas mellan företagen? Skall del vara ^efler omsättning eller efter de säkerheter de kan ställa, etc?

Men ^della är kanske inte del svåraste i den här problemaliken. Del svåraste när man vill förmå små förelag all uppträda kollektivt i ekonomiska sammanhang är att om något av dem -.eller kanske rätt mänga; det beror alldeles pä hur tiderna utvecklar sig och hur hårda restriktioner av olika slag som drabbar dem - skulle ha svårt all amortera ett kollektivt lån och betala ränta på del, uppslår genast frågan: Skatt vi återstående klara det, och hur skall vi klara det?

Tanken är emellertid ^inlressanl, och den ^måsle innebära en innovation. Det ger mig anledning au ställa en ^direkl fråga ^lill finansministern.

Om ett ^sådani här ifrågasatt kollektivt arrangemang med kooperativ upplåning i ullandel skall få en meningsfull praktisk anknytning ^lill de villkor som ^gäller för de små företagen, ^trorjag att del är ^hell ^nödvändigl alt staten te^cknar en garanti. Vi fick en gång i världen en innovation som har uppfattats som ^inlressanl och ^eflerfötjansvärd även utomlands, nämligen de statliga ^induslrigarantierna via företagarföreningarna. Om vi kan få en ^moisvarande form pä det internationella planet, ^trorjag att vi har gjort en svensk innovation, titt stor nytta för de mindre förelagen. Jag vill därför fråga: Har ^finansminislern samma ^uppfallning, alt ^detla vore ^elt lämpligt arrangemang? För min del anser jag det vara ett ^nöd^vändigl arrangemang; annars är idén dödfödd.

Jag vilt ^slulligen ^nolera att finansministern för dagen inte anser att några speciella åtgärder är aktuella för att ^lillgodose de mindre förelagens behov av ^långfrisiigl ^kapilal. Nej, några sädana är kanske inte påkallade ^jusl i dag, även om man ser mörka,moln avteckna sig vid horisonten. De här förelagen ^fär väl finna sig i all lida den permanenta brist på långfristigt kapital som de har vant sig vid under årtionden. Del är för ^övrigl på den ^punklen som den omtalade diskrimineringen av småföretagen gentemot de stora förelagen starkast lyser i ögonen. Det är ett faktum som vi inte kommer ifrån. Men de har ju hankat sig fram och de har fåll vissa förbättringar, så det finns ingen anledning ^atl gnälla. Del är som sagt bara all konstatera ^faklum.

Men, herr finansminister, den innersta grunden ^lill den här ^interpel^lationen från min sida var kanske inte alt ta upp det vanliga ^lalel om svårigheterna för småförelagen all få långsikliga krediter och det vanliga kravet i det ^sammanhangel. Det var all ge ^uitryck för en myckel påtaglig oro för all den ojämlikhet i det här sammanhanget, som förefinns och alttid har ^förefunniis när ^del^_gätler att få tag i långa krediter, skulle ^yllerligare ökas om del blir ännu ^siörre svårigheter på den svenska kapitalmarknaden. En oro för att det som riksbankschefen har talat om kommer all inträffa, nämligen att vi kanske för flera är framåt under 1970-talet eller under hela ^t970-tatel -jag ^vel inte om han är rätt citerad, men i varje fall för en tid framåt - kommer all ha det så besvärligt ^atl vi måste rekommendera företagen alt låna utomlands. Mot den bak-

grunden har inte bara jag ulan också mänga av de företag som är berörda fruktat ^atl småföretagen kanske skulle bli ännu mera ^sidsteppade.

Nu har jag, som jag sade inledningsvis, blivit i viss mån lugnad av ^flnansministerns svar. Jag ^lycker ^atl del var ett ^posilivl svar i många stycken. Framför allt var del ^posilivl i den bemärkelsen ^atl del avsnitt som jag längst har uppehållit mig vid visar framåt i liden och kan bli en innovation, som jag har uttryckt saken, av största intresse för småförelagen.

Herr finansministern STRÄNG:

Herr ^lalman! ^Inlerpellanlens inlägg ger mig anledning ^lill ^elt par korta kommentarer.

^Nalurliglvis är det på del ^sället ^atl den svenska ^tånemarknaden, när den står ^lill ^fiänsl för olika sektorer, är alt betrakta som en marknad. Sektorerna är kommunicerande kärt.

När de ^siörre förelagen söker emissionstillstånd för all få sälja sina obligationer på svensk marknad, sä är det riksbanken som sorterar och säger ja eller nej. Riksbanken har under senare år ^sagl nej och ^hänvisal de ^siörre förelagen ^lill utlandsupplåning. De har också agerat på del ^sällel. Vi kan ju i dagstidningarna följa hur företagen och t. o. ^m. storbankerna går ^ul och finansierar sig pä utlandsmarknaden. Genom au hänvisa de större förelagen ^lill den vägen skapar man möjligheter för den inhemska kapitalmarknaden all vidarebefordra sina resurser ^lill - lät mig säga -Industrikredit, ^FÖreiagskredil och Sveriges investeringsbank, som genom den ^kapilalförslärkningen sedan i sin tur kan låna ut titt de mindre och medelstora förelagen.

^Sambandel mellan de stora och de små förelagen i del schema som jag här skisserade är enligt min mening alldeles odisputabelt, och jag ^.^ tror nog alt herr ^Sjönell ger mig rätt i del om han ^länker efter ^lilel närmare.

Nu finns det ju en annan sak som har ^belydelse i ^sammanhangel. Jag berörde den inte i ^mill ^inlerpellalionssvar, men herr ^Sjönell och jag och de flesta här känner titt vad som är anledningen ^lill all förelagen sä intensivt ^riklar sig ^mol den svenska kapitalmarknaden och drar sig för all undersöka möjligheterna ^atl låna utomlands. Det är ^hell ^enkell de skilda kreditvillkoren. Skall man ^belala ett par procent mera för sitt lån, då är del lånet inte lika attraktivt om man kan tillfredsställa lånebehovet här hemma titt en lägre ränta. ^Fär jag en amorteringstid på fyra etter fem år, så är inte heller länet så attraktivt som ^ell lån på femlon år, vilket jag kan fä här hemma.

Det är alltså delta som är orsaken till trängseln på den svenska kapitalmarknaden och olusten inför ^atl ge sig utomlands och förstärka sin kassa. Men när anspråken på kapital är så avancerade som de är ^jusl nu så har det inte ^funniis någon annan möjlighet än att anvisa vederbörande ^atl ge sig ^ul.

Den här tanken pä kooperativ samverkan från småföretagens sida kan

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Om ökade möjligheter till upplåning utomlands för mindre och medelstora företag

127

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Om ökade möjligheter till upplåning utomlands för mindre och medelstora företag

man ju kalla för innovation eller vad herr ^Sjönell vill. För mig var del en naturlig ^refiexion att om den titte förelagaren inte är så att säga ^iniernalionelll kreditvärdig, så kan tio småföretagare i samverkan vara ^inlressanla. Del samlade lånebeloppet kan vara av den ^slorteksordningen alt det är ^moliveral ^atl försöka realisera lånet pä utlandsmarknaden.

Naturligtvis kommer del ^atl innebära all dessa företag får ta ett solidariskt ^ans;var för del lån som de ^gemensami skaffar sig. Däremot tror jag inte att ^fördetningsfrågan behöver bli något större problem, för den kan man ju klara av innan man i det här tänkta faltet ger sig ut och lånar.

Men jag är ^medveien om alt man inom ^förelagarseklorn är utomordentliga individualister och ^atl den här ^organisalionslanken, som finns i bollen, inte ligger särdeles väl titt för småföretagarna. Jag tror emellertid ^atl eftersom nöden inte har någon lag vore del bättre om man satte sig ned och funderade i de här riktningarna.

Men ^slalen kan ju inte ge några ^garanlier åt ^elt enskilt företag som går ^ul pä marknaden och lånar, utan dessa ^garanlier får vederbörande företag självt svara för när dess ^kredilvärdighel prövas. På samma sätt får enligt min uppfattning ^ell kollektiv av ^föreiagare själva svara för sina ^ålaganden och sina kreditgarantier. Katta del därför gärna en begränsad innovation - del vore fel om jag ställde i utsikt någonting ^annal.

Nu råkar ju herr ^Sjönell baden "civila" befallningen all han är direktör i en småföre^tagarförening, och om mitt uppslag ger herr ^Sjönell anledning all undersöka dessa möjligheter kan den här titta ^inlerpettalionsdeballen eventuellt g^e^ titel mer än vad en ^inierpellalionsdeball vanligtvis ger.

128

Herr ^SJÖNELL (c):

Herr talm^an! Självfallet kommer jag ^atl undersöka del här uppslaget, som jag fortfarande betraktar som en intressant innovation, i Svensk industriförening som jag, såsom ^finansminislern påpekade, har en det ^atl göra med - delta ^trols del ^någol nedslående meddelande som ^fi^nansminislern lämnade i sitt andra inlägg.

^Organisalionslanken har varit svår all genomföra bland de små företagarna - det är alldeles ^rtkligl. Men ^ä^ andra sidan har det skett en viss utveckling av de ^organisalioner som ^arbelar bland småförelagarna. Och jag skall vät inte sälta ^värl ljus under ena ^skäppo på ^någol ^säll, ulan jag vill säga ^atl även den utveckling som Svensk ^induslriförening undergått f^r^amför allt under det ^senasle årtiondet visar att med hårt ^arbeie och målmedvetna ^insalser kan man även förmå ^småförelagare all ^hell och fullt organisera sig och ^upplräda solidariskt ^saml på del viset kollektivt nå goda ^resullal.

Samtidigt har jag, som jag påpekade i milt förra inlägg, ^erfarenheler frän bortåt 30 år som säger ^atl om del är något område, där det stöter på patrull och är besvärligt och ibland ^näslintitt omöjligt ^atl få ^orga^nisalionslanken all stå igenom i det praktiska livet, så är del när det gäller all i s^ådana här ekonomiska sammanhang organisera upp verk-

^samhelen kollektivt och solidariskt. Där kommer nämligen misstänksamheten in ganska snart, och man är medveten om att Pettersons mekaniska verkstad kanske inte är lika stabil som Lundströms textilfabrik och vice ^versa. ^Della gör alt redan frän början är misstänksamheten så ^Slor all man kanske hellre avslår från all organisera sig.

Men jag tycker ändå inte all det är rikligt ^logiski när herr ^Slräng säger att på samma ^säll som staten inte kan engagera sig för ett enskilt förelag kan man inte engagera sig för ^ell kollektiv av små förelag. ^Ell förverkligande av den tanken pä den inhemska marknaden skutte ha inneburit alt man aldrig ^kunnal få ^induslrigarantierna, som så framgångsrikt verkat ^jusl inom Sverige via företagarföreningarna. Jag ^lycker inte ^atl del är någon ^siörre skillnad i sak om del rör sig om lån utomlands eller om staten lämnar en ^induslrigaranti, en borgen, för ett lån som via företagarföreningarna förmedtas titt småföretag och - efter den ^senasle utvecklingen - även ^lill grupper av förelag.

Jag skall inte fortsätta debatten om detta med kommunicerande kärl. Jag vidhåller vad jag har sagt och hänvisar titt ^atl del inte är hundraprocentigt säkert att mekanismen verkar på ^detla sätt. Jag upprepar, herr ^finansminisler, all i varje fatt blir det en fördröjd effekt som kan vara besvärtig och som kan innebära stora svårigheter för de små förelagen innan nivån i dessa kärt blir densamma.

Det här med skilda kreditvillkor är en ganska fundamental förklaring, men del är inte bara del som spelar in. Vi har ju också oerhörda investeringsanspråk. Jag skall nogsamt akta mig för att här försöka inspirera finansministern titt ^deball om vad del egentligen är för investeringskrav som ställs på den svenska kapitalmarknaden framöver. Följaktligen skatt jag inte här gä in pä frågan om utbyggnaden av kärnkraften. Den saken tåler jag anslå ^lill en annan gång. Men som finansministern underströk har vi enorma investeringsbehov och investeringskrav, som tillsammans med de skilda kreditvillkoren bidrar till all ^ytteriigare accentuera den rådande ^kredilknapphelen. Den saken är klar.

Jag skall sluta med att lacka ^finansminislern för del uppslag han här gav. Jag hoppas att del inte bara blir en antydan ^lill en innovation ulan att vi kan få ^ålerkomma ^lill frågan när vi sett vad del finns för ^prakliska förutsättningar. Och det skall vi sätta i gång med att undersöka genast.

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Om ökade möjligheter till upplåning utomlands för mindre och medelstora .företag

Herr finansministern STRÄNG:

Herr ^lalman! Jag ville bara uppmuntra herr ^Sjönell; det är också därför som jag tar ordet ännu en gång.

Vi har på såväl konsument- som ^producenisidan ^kooperaliva organisationer som i sin egenskap av kooperativ gemenskap driver liknande hanteringar. Kooperativa förbundet är t. ex. ^futtl värdigt alt gå ut och ta ^elt utlandslån. Jag skulle t. o. ^m. tro alt Sydöstra Sveriges skogsägareförening etter Norra Sveriges skogsägareförening är kapabla att göra del. I ^va^f^ie falt finns del ingenting som talar emot den tanken. Och här får väl de små industriföretagarna efter känt föredöme försöka skaffa

129

9 Riksdagens protokoll 1974. Nr 136-137

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Om skattelättnader för de mindre och medelstora företagen

sig samma s^tabilitet i den inre sammanhållningen, så ^atl den diskussion som jag har aktualiserat i dag kan föras vidare.

Herr ^SJÖNELL (c):

Herr talman! Ja, herr ^finansminisler, vi skatt verkligen pä allvar undersöka möjligheterna för det.

Slutligen vill jag hett kort säga all för mig framstår föreningsrörelsen, oavsett om den manifesterar sig i Sydöstra Sveriges skogsägareförening etter i ^annal sammanhang, som ^elt utomordentligt föredömligt bevis på vad man kan uträtta med samverkan och solidaritet. Det är bara del att med den mångfald av branscher som finns inom industrin har del inte varit lika lätt att skapa samma förnämtiga sammanhållning som på skogens och jordbrukets områden, där del i princip bara rör sig om tvä branscher. Men vi skall göra vårt bästa, och vi ^länker följa ^finans^minislerns rekommendation så gott vi kan.

^Övertäggningen var härmed slutad.

§ 28 Om skattelättnader för de mindre och medelstora företagen

Herr ^finansminislern STRÄNG erhöll ^ordel för alt besvara herr ^Wiriéns (fp) den 16 oktober framställda ^interpellation, nr 111, och anförde:

Herr talman! Herr ^Wirtén har frågat mig om jag är beredd all medverka ^lill en omläggning av företags- och kapitalbeskattningen så att lättnader ^åsladkommes för de mindre och medelstora företagen.

Herr ^Wirtén lar upp ^frägor som i de flesta fall är föremål för överväganden inom ^företagsskatleberedningen och 1972 års ^skatieutredning. Jag vill också erinra om all vissa lättnader vid förmögenhetsbeskattningen av mindre och medelstora förelag genomförts genom lagstiftning i våras.

130

Herr ^WIRTÉN (fp):

Herr latman! Jag ber alt få lacka finansministern för svaret pä min ^interpellation, även om jag inte precis kan påstå att svaret för denna vikliga fråga vidare så värst långt. Det innehåller endast ^ell myckel komprimerat facit av vad riksdagen har beslutat under 1974 angående de mindre och de medelstora företagens skatteproblem.

Visst är det så, herr latman, att dessa frågor ^bar diskuterats många gånger ^lidigare här i riksdagen. Och visst är det så alt delförslag angående ändring av förmögenhets- och arvsskatterna har antagits av årets riksdag, och riksdagen kommer innan sessionen är slut alt la ^slällning till del i våras beställda förslaget om förbättring av gåvoskatten. Och visst är del också så, alt ^företagsskatleberedningen har fåll tilläggsdirektiv ^atl fundera över vilka ^ålgärder som bör ^vidias för all ^underiälla generationsväxlingarna i familjeföretagen.

Men är då allting frid och fröjd? Kan. vi, som finansministern ^lycks

mena av svaret all döma, bara lugnt ^vänla på all ^ulredningskvarnen så småningom skall mala fram ^någol användbart? Man skulle väl utan vidare kunna svara ja på del, om inga ^allvartiga skador inträffar under väntetiden.

Hur ser det då ut i verkligheten? Ett flertal undersökningar visar med hett klara siffror att den upphandting, ^fusionering och i vissa fall nedläggning av familjeföretag som förekommit i stor ^ulslräckning under de ^senasle åren bara blir allt vanligare. Det är en klar acceleration i detta avseende.

I dagarna har två intressanta undersökningar om familjeföretagens situation presenterats. Den ena har gjorts i Västerbotten, och den andra i Kronobergs län. Båda undersökningarna bekräftar alt det pågår en snabb strukturförändring, där särskilt de medelstora familjeföretagen - med omkring 100 anställda - försvinner som självständiga företag. I Västerbotten har en tredjedel av familjeföretagen inom länet sätts under de ^senasle fem åren.

Del är också intressant alt notera att det förstag titt lag om kontroll av förelagsförvärv i vissa fall som regeringen själv - närmare ^besiämi justitiedepartementet - publicerade för ett par veckor sedan redovisar statistik som pekar pä att ^fusioneringslaklen snabbi ökar. Av detta drar man de slutsatser som leder fram ^lill lagförslaget. Del finns ingen anledning att kommentera den saken nu. Det blir säkert tillfälle till det senare.

Den här utvecklingen går sålunda att bevisa med hjälp av statistiska uppgifter frän skilda undersökningar. Men den kan också personifieras.

I mitt ^hemtän - Jönköpings län - är det inte svårt alt ^hilla åskådningsexempel. 1 ^bö^f^ian av november såldes ^elt myckel framgångsrikt företag inom gummiindustrin titt - som så ofta sker - dt utvecklingsföretag. Varför? Ja, förelagaren i fråga ^lyckle enligt egen utsago att det var för jobbigt och för stressigt att driva verksamheten, och - han är 58 år - såg arvsskiftet som ett nära oöverstigligt berg. Det var lättare att sälja. Del är inte synd om förelagaren. Han har säkert fått ut sill. Men hur går det med företagel i det titta ^Smålandssamhällel? Är sysselsättningen tryggad för de många anställda? Är del bra att ^ell företag som slår på egna ben sugs upp i en ^slor ^induslrtkoncern?

Bilden är således helt klar. Familjeföretagen försvinner i snabb takt. ^Alerväxien av nya företag är mycket svag. Sammantaget är det en dyster bild, som stämmer titt eftertanke inför framliden.

Från folkpartiet har vi mänga gånger betonat betydelsen av framgångsrika mindre och medelstora förelag, därför alt de ^ulgör en förutsättning för en decentraliserad liberal ekonomi, det är ofta i de förelagen nya ^produkier tas fram, de är vikliga som underleverantörer till de större förelagen, de är snabbt ^omstältningsbara, de ger sysselsättning ål en miljon personer - 25-30 ^proceni av de yrkesverksamma - och är ^hell avgörande för sysselsättningen i mindre tätorter, de är ^resurssnäta och effektiva, de ^arbelar utan en ^belungande administration, och de är i ^att-

^Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Om skattelättnader för de mindre och medelstora företagen

131

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Om skattelättnader för de mindre och medelstora företagen

132

mänhet upp^skattade arbetsplatser.

Vi har titt årets riksdag presenterat ^ell så gott som heltäckande program för ^atl underlätta de här företagens verksamhet. ^Lål mig i några punkter erinra om följande:

1. Den ekonomiska politiken ^måsle utformas så, all förelagens investeringsvilja stimuleras. Lönsamheten ^mäste hällas uppe på en rimlig nivå och ^soliditeten i mindre förelag förbättras.

2. Tryggh^etsfonder bör inrättas för mindre och medelstora förelag genom rätt titt skattefria ^vinslavsällningar. De mindre förelagen bör ges möjlighet ^atl upprätta sädana fonder genom att avsälla en del av arbetsgivaravgiften. Del förstaget har riksdagen nu beslutat all täta utreda.

3. En särskild bolagsform för mindre förelag med begränsad persontig ekonomisk ansvarighet bör inrättas. Även ^detla förslag har bifallits av riksdagen, o^ch ^uiredning är tillsatt.

4. Uppgift^s- och uppbördsskyldigheten för de mindre förelagen måste tindras och frågan om ekonomisk kompensation lösas.

5. Konsek^venserna för de mindre förelagen av övergängen ^lill ökade arbetsgivaravgifter bör kartläggas och åtgärder vidtas för att ^molverka de negativa effekterna av denna utveckling på mindre och/eller arbetsintensiva förelag.

6. Den ^fakiiska ^sambeskaltningen måste bort. Del är inte ^rimligl alt man skall behöva byta företagsform bara för ^atl få de lättnader i ^fa-^miljebeskallningen som andra får.

7. Familjeföretagens möjligheter att ^överteva generationsskiften måste förbättras och kapitalbeskattningen i sådana företag ges en förelags-ekonomiskt realistisk utformning. Det är ju delta som den här ^interpel^lationen ^närmasl rör. Förslaget skall ^ulredas av ^företagsskatleberedningen ^enligl riksdagens majbeslut.

8. Stimulansåtgärder av ^konjunkturpolilisk eller annan art ^måsle utformas så, all också de mindre förelagen kan dra ^nylla av dem, t. ex. som en kombination av avdrag och bidrag.

9. Kapitalförsörjningen för mindre och medelstora förelag ^måsle tryggas. Medel ur ^AP-fonderna bör i ökad utsträckning ställas till dessa företags förfogande, bl. a. via banker och ^mellanhandsinstiiut. Utlånings-möjligheterna för företagarföreningar bör vidgas. Samordningen av ^kre^ditslödet titt mindre och ^medelslora förelag ^måsle förbättras.

10. Företa^garföreningarna bör tillföras ^yllertigare resurser och utvecklas titt regionala serviceorgan, som kan erbjuda de mindre och ^medelslora företagen dl brett register av ^fiänsler.

11. Förmågan till nyskapande i mindre förelag bör tas ^lill vara och produktutvecklingen stödjas och stimuleras. Företagarföreningarna bör ges möjlighet all lämna enskilda och förelag produktutvecklingslån eller kreditgarantier.

I den undersökning som ulförts i Kronobergs län av den företagsekonomiska institutionen vid ^u-fitialen i Växjö sägs - jag skall be ^atl få citera ^ell p^ar meningar: "Studiens huvudintryck är inte svårt all sam-

^manfatta: familjeföretaget som verksamhetsform vid industriell aktivitet har ett egenvärde och kan inte bara ses som ^ell ^bihang till storföretagen. Familjeföretagen är värdefulla för samhället inte bara som grogrund för ^produklidéer etter som 'hantlangare' ål ^siörre verksamheter: i lönsamhetstermer fungerar småförelagen många gånger bäst. Del finns alltså all anledning ^atl på 'rationell' bakgrund skapa ^förulsäliningar för ^ell fortsatt familjeföretagande."

Jag vill gärna instämma i det, och jag tror all del ^hell stämmer med den syn vi har på de här frågorna i folkpartiet.

Men jag kan inte ^undertåla, herr latman, ^atl ställa denna sammanfattning ^mol det, som jag tycker, märkliga uttalande som återfinns i den tidigare nämnda regeringspromemorian angående förslag titt lag om förvärv av förelag. Efter några i och för sig kanske litet diskutabla påståenden om att stordrift leder till sänkta produktionskostnader, höjd ^effekiiviiel, rationellare marknadsstruktur och bevarad internationell konkurrenskraft kommer slutsatsen - och den ^ciierar jag ordagrant: "Mot denna bakgrund ter det sig sannolikt - och i de flesta fall även önskvärt - ^atl ^koncenlrationsprocessen kommer all fortsätta."

Jag skulle gärna vilja ställa frågan: Delar verkligen ^finansminislern den synen på del svenska näringslivets utveckling? Om inte, är del vät ^nödvändigl alt ^någol snabbt görs för att stoppa del stora bortfallet av mindre och medelstora förelag.

Orsakerna är ^naturiigtvis många och ofta samverkande. Men det helt överskuggande problemet är skatte- och ^avgiftspoliiiken. Del ^måsle anses vara dokumenterat nog vid det här laget, och del är ^nalurliglvis bakgrunden till den här ^interpellationen.

^Finansminislern svarar all vissa lättnader har ^gjoris ^belräffande förmögenhels- och arvsskallen - ^somjag sade ^lidigare - och att en förändring skatt ske ^belräffande gåvoskatten.

Det är bra all de förändringarna har vidtagits, men det finns ju i dag ^räll mänga skallekunniga som hävdar all de för flertalet familjeföretag är mindre väsentliga och au del i vissa fall t. o. ^m. - del är ^nalurtiglvis undantagsfall - kan bli en ^skaiteskärpning.

När riksdagen i maj i är fattade beslut om förmögenhets- och arvsskatten, sade ^finansminislern att regeringens förra försök ^atl förbättra företagsbeskattningen - det var 1970 - misslyckades. Del blev en pappersreform som inte fick önskad effekt i praktiken, sade han. Finansministern hoppades dock att de nu gällande reglerna skatt vara "ett djärvare och rikligare grepp".

Det kan emellertid som sagt redan sättas i fråga om effekterna skall bli mer ^posiiiva den här gången. I varje fatt finns det inga tecken i företagsstatistiken som tyder på all sä skatt bli fallet. Tvärtom.

Nå men, säger kanske då ^nägon, företagsskatteberedningen skall ju utreda frågan. Ja, det är riktigt, men jag tycker ^atl ^företagsskatlebered^ningen ^allfiämt har för snäva ^direkliv. De tilläggsdirektiv som riksdagen beställde i våras var bra och preciserade vad gäller det förslag som nu

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Om skattelättnader för de mindre och medelstora företagen

133

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Om skattelättnader för de mindre och medelstora företagen

kommit ^lill riksdagen om gåvoskatten. Men beträffande de mindre och medelstora företagens mer allmänna skattesituation har tilläggsdirektiven ^enligl min uppfattning enbart inriktats pä ^generationsväxlingsprobtemel. Svårigheterna är emellertid vidare än så. Därför måste ytterligare förändringar ^vidias om inte den rikt givande produktionskossan, som familjeföretagen utgör, skall dö innan något eventuellt gräs hinner växa fram.

Herr finansministern STRÄNG:

Herr talman! ^Inlerpellanlen ställde själv frågan: Har vi då inget ^annal att göra än ^atl ^vänla på utredningens förslag? Och jag har inget annat att rekommendera honom; vi har inget annat att göra än ^atl vänta på de förslagen.

Dä jag tycker att debatten i dag även om den förs pä rätt plats inte förs pä rätt tid, skatt jag avstå från att utveckla texten vidare. Jag föreslär ^inlerpellanlen att han återkommer med sina synpunkter just när den ^rälla tiden föreligger för alt diskutera dessa skattefrågor. Det är när vi har papperen pä bordel.

Hen NORDGREN ^(m):

Herr talman! Finansministern har ^sagl ^atl det inte nu är ^rätla tidpunkten ^atl diskutera dessa frågor. Det kanske är riktigt, och jag skall inte mycket ^förtänga debatten.

Jag håller ^rned om alt del har blivit vissa lättnader under den ^senasle tiden, men de har varit väldigt små för de mindre och ^medelslora företagen i förhållande titt de stora problem som de har och som vi alttid möter när vi träffar dessa ^föreiagare. Jag är övertygad om alt finansministern har hört talas om de problemen oändligt många gånger. Vi får gång efter annan höra när vi ^iräffar småföretagare att systemet med växande sociala avgifter, löneskatt och arbetsgivaravgifter inte är ett rättvist skattesystem för dem. ^Dessulom är de små och ^medelslora företagen i regel ^arbetst^traflsiniensiva, och de ^fär tillsammans betala stora belopp som sedan kanske går vidare till de stora företagen. Pä det sättet blir de diskrimin^erade. Vi vill ha ^ell annat system för de mindre och medelstora företagen. Och del behövs fortast möjligt om inte det ena mindre och medelstora företaget ^efler det andra skall sugas upp av ett storföretag, läggas ned eller kanske i sämsta fall göra konkurs.

134

Herr ^WIRTÉN (fp):

Herr talman! Jag vill gärna ge finansministern del erkännandet ^atl jag under de år som jag varit i riksdagen alllid har tyckt all ^finansminislern har tillhört de verkligt handlingskraftiga ^polilikerna. Därför finner jag del ^någol överraskande alt finansministern nu utan vidare avfärdar ett viktigt näringslivsproblem därför ^atl utredning pågår. Jag tror inte alt del skulle vara ^nägon större svårighet ^atl peka pä mängder av regeringsinitiativ inom områden där utredningsarbete pågår, därför all regeringen

- och mänga gånger i synnerhet finansministern - har ^bedöml det som ^nödvändigl alt handla. Utvecklingen har tett sig sådan ^atl man inte bara kan sitta med armarna i kors. Jag vill nog hävda att när man ser på den statistik som jag åberopat, så inser man att läget är bekymmersamt. Därför borde regeringen inför en ny riksdagssäsong ta tag i dessa ^frägor och fundera över om inte särskilda åtgärder borde vägas in i den statsverksproposition som snart kommer på riksdagens bord.

^Överiäggningen var härmed slutad.

Nr 136

Torsdagen den 5 december 1974

Om skattelättnader för de mindre och medelstora .företagen

§ 29 Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades alt ^fö^f^iande enkla frågor denna dag framställts, nämligen av

Nr 393 Herr ^Nyquist (fp) titt herr justitieministern angående proportionella val av nämndemän i tingsrätt:

När kan statsrådets slutliga ställningstagande till frågan om proportionella val av nämndemän i tingsrätt väntas?

Nr 394 Herr Larsson i ^Öskevik (c) titt herr jordbruksministern angående ersättningen för skador av fridlysta djurarter:

Enligt vilka principer utgår ^ersällning för skador förorsakade av fridlysta djurarter?

§ 30 Kammaren åtskildes kl. 18.05.

In ^fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig ^Gemert