Riksdagens protokoll 1974:135 Onsdagen den 4 december

ProtokollRiksdagens protokoll 1974:135

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1974:135

Onsdagen den 4 december

Kl. 19.30

Förhandlingarna leddes av fru tredje vice talmannen.

Nr 135

Onsdagen den 4 december 1974

Ang. ersättningen för skördeskador

§ 1 Ang. ersättningen för skördeskador

Herr jordbruksministern LUNDKVIST erhöll ordet för att besvara herr Boos (c) den 16 oktober framställda interpellation, nr 118, och anförde:

Fru talman! Herr Boo har frågat mig om jag är beredd att vidta åtgärder för att påskynda utbetalningen av ersättning för skördeskador och för att få titt stånd en individuell prövning av denna ersättning.

I stora delar av Norriand var vädret i somras ovanligt nederbördsrikt under höbärgningen. I juli och augusti var de nederbördsfria dagarna fä och dessutom utspridda under perioden. De dåliga bärgningsförhäl-landena ledde till kvalitetsförsämringar av höet. I vissa fall måste höet kasseras.

I del läget påbörjade berörda myndigheter undersökningar om vilka åtgärder som kunde vidtas från samhällets sida för att hjälpa de ska-dedrabbade jordbrukarna. Regeringen har därefter beslutat att särskilda ersättningsberäkningar skall göras inom ett tillfälligt skadeomräde som omfattar de fem nordligaste länen. Det blir därmed möjligt att inom delta område betala ut skördeskadeersättningar före december månads utgång.

Sedan mitten av september har skördevädret varit ogynnsamt i hela landet. Detta förhållande har i förening med sen mognad av skörden lett till atl delar av denna inte kunnat bärgas inom vissa områden. Den obärgade arealen varierar starkt mellan olika gårdar. Regeringen har därför beslutat att obärgad areal av spannmål och våroljeväxter tillfälligt skall beaktas individuellt över hela landet samt att statistiska centralbyrån efler samråd med skördestatistiska nämnden, statens jordbruksnämnd och lantbruksslyrelsen skatt avgöra om obärgade arealer även av potatis och sockerbetor skall beaktas individuellt.

Hen BOO (c):

Fru talman! Jag tackar jordbruksministern för svaret pä min interpellation.

När interpellationen väcktes vid höstriksdagens början var skördesituationen mycket dyster, särskilt i mellersta och norra Sverige. I flera områden och för många enskilda jordbrukare var skördekatastrofen redan då ett faktum och stora värden raserade. Väderieken senare under hösten och därmed skördemöjligheterna har inte nämnvärt ändrat denna bild

129

9 Riksdagens protokoll 1974. Nr 134-135

Nr 135

Onsdagen den 4 december 1974

Ang. ersättningen för skördeskador

utan fastmer markerat skördekatastrofen.

Det minskade skördeutfallet måste beklagas med tanke på global livsmedelsförsörjning. Värt lands förutsättningar atl bidraga med spannmål till FN:s livsmedelsfond har därmed något reducerats.

Här hemma har den uppkomna skördesituationen skapat stora problem för många enskilda jordbrukare. Självklart är det den ekonomiska situationen och möjligheterna att klara därmed sammanhängande problem som är den primära svårigheten. Men därtill kommer ett psykologiskt tryck inför svårigheterna och försämrade möjligheter titt framtidsplanering. Årets situation med fortfarande oröjda och optöjda lalt kommer också atl försämra möjlighelerna till en god skörd nästa år.

Mina direkta frägor gällde, som framgått av jordbruksministerns svar, behovet av individuell prövning saml skyndsam utbetalning av ersättningen. Redan tidigt under hösten stod det klart att ojämnheten i fråga om skador var stor från trakt titt trakt och frän gärd till gärd och alt det var nödvändigt att komplettera provruleuppskatlningen med individuell prövning. Jag noterar därför med littfredsställelse jordbruksministerns positiva svar i delta avseende. Likaså vitt jag notera den redovisning som görs i svaret beträffande behandlingen och utbetalningen av ersättning för skördeskador på hö i de fem nordligaste länen.

Men nu är det angeläget för de skördeskadedrabbade lantbrukarna att bedömningen av skadorna kan ske sä snabbt som möjligt och alt skör-deskadeersäUningen kan komma dem till banda utan tidsuldräkt. Många jordbrukare har tänkt sig atl med skördetikviden betala skulder på kanske såväl utsäde som konstgödsel och andra invesieringar för produktionen. Unga jordbrukare har ofta en särskilt besväriig silualion vad beträffar driftskrediterna. Det rör sig här om stora värden.

När det gäller skördeutfallet i de olika länen synes mitt hemlän, Kopparbergs län, vara särskilt hårt drabbat. Enligt den färska statistiken över normskörd och aktuell skörd beträffande fodersäd per hektar bärgad skörd ligger Kopparbergs län i botten. Utfallet i fråga om korn är enligt den redovisningen 2 010 kg per hektar mol medeltalet för tandet på 3 960 kg. Motsvarande siffror för havre är 1 380 kg per hektar i Kopparbergs län mot 3 820 kg som medeltal för landel. Omsätter man del här i ett försök att beräkna den obärgade skörden, kommer man fram lill en siffra mellan 45 och 50 procent.

Detta visar alt läget är mycket pressat för Dalarnas jordbrukare, men självfallet är problemen lika stora för andra företagare i branschen, var de än är lillfinnandes. Det skutte därför vara av värde, om jordbruksministern ulöver sitt positiva svar ville lova alt han skatt medverka titt att skördeskadeersättningarna utbetalas snarast möjligt.

Titt sist vill jag betona värdet av att även obärgade arealer av potatis och sockerbetor beaktas individuellt.

Fru lalman! Än en gång tack för svaret på min interpellation.

130

Hen jordbruksministern LUNDKVIST:

Fru talman! I det här sammanhanget har man ju tvä intressen att försöka tillgodose, nämligen dels att fä en sä rättvis utbetalning av ersättningarna som möjligt, dels all få en så snabb utbetalning som möjligt. Vad beträffar höskörden och den nordligaste delen av tandet säg man tidigt vad som var på färde och hade möjligheten atl med en mera generell metod fä snabba utbetalningar titt stånd. När del gäller vad som hände med skörden i övrigt i landet kom man senare till klarhet om vad det skulle komma att betyda. Det blev därmed också, som herr Boo har sagt, nödvändigt att göra en mera individuell prövning, som av naluriiga skäl blir omständligare. Det gör att det dröjer litet längre, innan man får fram underlaget för de utbetalningar som man önskar göra.

Utöver vad jag sade tidigare vill jag bara tillägga att man kommer att sätta in alla de resurser som vi har tillgång till för all utbetalningarna skall kunna ske sä snabbt som möjligt.

Nr 135

Onsdagen den 4 december 1974

Om ändrad handläggning av ärenden angående miljöfarligt avfall

Hen BOO (c):

Fru talman! Jag vill bara notera i anslutning titt jordbruksministerns senaste inlägg att det är värdefullt att de anförda synpunkterna blir beaktade. Jag noterar också det hoppingivande i beskedet att ersättningarna så snart som möjligt skall nå de skördeskadedrabbade jordbrukarna.

Övertäggningen var härmed slutad.

§ 2 Om ändrad handläggning av ärenden angående miljöfarligt avfall

Herr jordbruksministern LUNDKVIST erhöll ordet föratt besvara herr Nilssons i Kristianstad (s) den 13 november framställda interpellation, nr 155, och anförde:

Fru talman! Herr Nilsson i Kristianstad har frågat mig om jag vill medverka till sädana ändringar av miljöskyddstagen alt berörda myndigheter skall kunna vidta åtgärder när uppenbara risker för miljöskador föreligger av miljöfariigt avfall och atl regeringens beslut skall vara slutgiltigt och inte kunna bli föremål för en helt ny handläggning hos andra instanser.

Miljöskyddslagen har varit i kraft i drygt fem år och har som herr Nilsson påpekar varit ett effektivt medel för atl skydda miljön. Vissa ändringar har skett under årens lopp för att anpassa lagen till skärpta miljövårdskrav. Regeringen är medveten om att problem kan uppslå vid tillämpningen av nuvarande lagstiftning beträffande kemiskt avfall. Om sådana olägenheter skall kunna undanröjas erfordras bl. a. bättre möjligheter att lösa avfallshanteringens praktiska problem.

Den arbetsgrupp för avfallsfrågor som jag tillsatte i början av årel och som förra månaden avlämnade sitt betänkande har bl. a. lämnat förslag

131

Nr 135

Onsdagen den 4 december 1974

Om ändrad handläggning av ärenden angående miljöfarligt avfall

i fråga om hanteringen av miljöfariigt avfall.

När remissbehandlingen av betänkandet skett kommer regeringen alt ta ställning till vilka ytteriigare åtgärder som kan behöva vidtas i fråga om miljöfarligt avfall.

Herr NILSSON i Kristianstad (s):

Fru talman! Jag får först framföra elt tack lill jordbruksministern för svaret på min interpellation.

Jag finner av svaret att den arbetsgrupp som statsrådet tillsatte i början av året nu avlämnat förstag i bl. a. frågan om hanteringen av miljöfariigt avfall och alt regeringen, efter sedvanlig remissbehandling, kommer att ta ställning titt vilka ytteriigare ålgärder som kan behöva vidtas i fråga om miljöfariigt avfall.

Inför den förestående revisionen av lagen vill jag framföra den förhoppningen atl man verkligen skärper bestämmelserna i miljöskyddstagen så att en frågas lösning inte skatt kunna förhatas i det oändliga. Enligt min uppfattning bör myndigheterna ha större befogenheter än för närvarande att snabbt ingripa mot miljöfarligt avfall när stora risker finns för miljöskador. De fatt som under senare lid aktualiserats i debatten understryker just detta. Erfarenheterna visar nämligen all beslämmelserna kan kringgås.

I min interpellation har jag anspelat på ett falt där kommun och länsmyndighet fört en segdragen kamp för att fä borl elt giftavfall, men totalt misslyckats. Såväl hälsovårdsnämnd som länsstyrelse och naturvärdsverk bedömer avfallet som en klar risk för miljön och som en slor fara för grundvattnet. Det har funnits möjligheter att forsla borl det kemiska avfallet och låta destruera eller deponera del på ett för myndigheterna godtagbart säll. Ägare till giftavfallet har emellerlid förhatat ärendet gång på gång. Atl lagen medger manövrer av det slaget skapar inte förtroende hos allmänheten för vår lagstiftning.

Del märktiga i sammanhanget är också att en stattig myndighet kan skjula på verkställigheten av ett regeringsbeslut. Man utgår ju från all regeringens utslag skatt vara slutgiltigt och inte som i det här fallet kunna bli föremål för en hett ny handläggning hos andra instanser.

Jag förutsätter, fru talman, att man vid en översyn av lagen också prövar det jag tog upp i den andra alt-satsen, nämligen all regeringen bör vara sista instans vars beslut inte kan omprövas eller förhalas vid en ny process.

132

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 3 Ang. remissbehandlingen av SIA:s betänkande om skolans inre arbete

Fru statsrådet HJELM-WALLÉN erhöll ordet för att besvara hen Hallenius' (c) i kammarens protokoll för den 19 november intagna fråga, nr 359, och anförde:

Fru latman! Herr Hallenius har frågat mig om jag anser att urvalet av kommuner som beretls tillfälle att avge yttrande över SIA-ulredningen är tillfredsställande ur regional synpunkt när fem län ej är representerade.

Ulredningens betänkande har remitterats direkt till 28 kommuner, bl. a. de kommuner som deltagit i utredningens försöksverksamhet. Dessutom har betänkandet remitterats till myndigheter och organisationer som vanligtvis inhämtar synpunkter från lokala organ. Så t. ex. inhämtar skolöverstyrelsen yttrande från länsskolnämnderna vilka i sin tur berett kommunerna tillfälle all inkomma med yttrande. Olika regioners synpunkier på ulredningen torde därför bli väl företrädda i remissomgången.

Jag vill i delta sammanhang upprepa vad jag tidigare uttalat, nämligen att också andra än de som formellt utpekats som remissinstanser är vät-komna med synpunkter pä utredningsförslaget. Också sådana synpunkter kommer att beaktas i den fortsatta beredningen. För att SIA-debatlen skall fä ytteriigare tid att utvecklas och fördjupas har remisstiden dessutom föriängls.

Nr 135

Onsdagen den 4 december 1974

Ang. remissbehandlingen av SIA :s betänkande om skolans inre arbete

Hen HALLENIUS (c):

Fru talman! Jag tackar för svarel på min fråga.

SIA-ulredningen om skolans inre arbete är en stor och omfallande uiredning, vars förslag innebär belydande förändringar i kommunernas uppgifter på skolans område såväl organisatoriskt som ekonomiskl.

Jag har ställt denna fråga för att därmed rikta uppmärksamheten på viklen av att urvalet av kommuner som bereds tillfälle all yttra sig över SIA-ulredningen även ur regional synpunkt är tillfredsställande. När fem län, Kristianstads, Blekinge, Gotlands, Värmlands och Skaraborgs län, ej är represenlerade anser jag att urvalet ur regional synpunkt ej är tillfredsställande. Det är nog inte bara i Skaraborg som vi blivit förvånade över della förhållande. När 28 kommuner beretls möjlighet att yttra sig, hade det då inte varit möjligt all öka antalet sä att de olika länen blivit representerade?

De kommuner som beretls tillfälle atl yttra sig har en betydligt längre lid för atl avge yttrande än de kommuner som är underremissinstanser. Del ger dem möjlighet och tid att diskutera igenom kommunens förutsättningar att genomföra SIA-utredningens förslag men också att få en bred diskussion inom kommunen.

Statsrådet hänvisar i svaret titt aU kommunerna genom länsskolnämnderna har beretls lillfälle att yttra sig. Jag är överens med statsrådet om att det är värdefullt atl så många kommuner som möjligt fär tillfälle

133

Nr 135

Onsdagen den 4 december 1974

öm ökad vidareutbildning av sjuksköterskor

att framföra sina synpunkter. Men de är underremissinslanser, och det innebär all dessa kommuner har haft mycket kort lid för att yttra sig och att de därför inte kan jämföras med de kommuner som fär yttra sig direkl. Föriängningen av remissliden lill den 1 juni understryker della ytteriigare.

För all få ett bällre underlag för att bedöma våra kommuners möjligheter all genomföra SIA-utredningens förstag vädjar jag till statsrådet all överväga möjligheten att få en bättre regional fördelning än den som nu är. Hänvisningen lill alt även andra än de som formellt utpekats som remissinstanser är välkomna med synpunkter uppfattas nog inte av kommunerna sä alt de lägger ned lika mycket arbete som de kommuner gör som har direkt utsetts till remissinstanser.

Överiäggnmgen var härmed slutad.

§ 4 Om ökad vidareutbildning av sjuksköterskor

134

Fru statsrådet HJELM-WALLÉN erhöll ordel för att besvara fm Froenkels (fp) den 13 november framställda interpellation, nr 153, till herr utbildningsministern, och anförde:

Fru lalman! Fru Fraenkel har frågal chefen för utbildningsdepartementet vilka ålgärder han ämnar vidla för all samordna utbildnings- och hälso- och sjukvårdsplaneringen, för all ell centralt kösystem införes och för all öka vidareulbildningskapacitelen så att tillräckligt antal sjuksköterskor kan få sin vidareutbildning. Enligt fastställd ärendefördelning ankommer det på'mig atl besvara interpellationen.

I proposiiion 1968:66 (SU 1968:108, rskr 1968:259) angående vidareutbildning av sjuksköterskor anförde departementschefen att "pågående verksamhel med sikte på effeklivisering och ralionalisering inom sjukvården kan komma att väsentligt förändra personalstrukiuren inom vårdområdet. Delta kan i sin tur komma alt väsentligt påverka del kvantitativa behovel av sjuksköterskor och del kan inte uteslutas att även frågor om sjuksköterskeutbildningens utformning inom inte alltför lång tid på nyll aktualiseras."

I samband med den kommande propositionen om högskoleutbildningen kommer regeringen atl för 1975 års riksmöte redovisa sin syn på vissa kortare värdutbildningar.

Under våren 1974 har socialstyrelsen. Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet och Svensk sjuksköierskeförening i samarbete med Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut låtit genomföra en undersökning om bemanningssiiuaiionen för sjuksköterskor i öppen hälso- och sjukvård. Undersökningen har omfattat drygt 20 000 fiänsler för vilka uppgifter har infordrats bl. a. angående fiänstetyp, ■ sysselsättningsgrad och längd av yrkeserfarenhet. Resultatet av undersökningen bör kunna ge en säkrare uppfattning om den akluella sjuk-

skölerskesitualionen och därmed även ett bättre underiag för ställningstagande titt dimensionering m. m. av sjuksköterskeutbildningen.

Enligl beslut av 1968 års riksdag har riktlinjer för dimensioneringen av vidareulbildningen av sjuksköterskor fastlagts. När frågan om dimensioneringen behandlades av 1973 års riksdag (proposiiion 1973:1 bilaga 10, UbU 1973:5, rskr 1973:72) fann riksdagen ingen anledning alt ändra dessa riktlinjer. Med utgångspunkt i dessa riktlinjer har nu balans uppnåtts mellan antalet grundutbildade och vidareutbildade sjuksköterskor.

Del antal terminskurser inom vidareutbildningen som riksdagen beslutat om har inte kunnat komma till stånd. För läsåren 1969/70-1973/74 anvisade riksdagen medel titt 996 terminskurser varav 890 kunde anordnas. Inte heller har det av skolöverstyrelsen medgivna anlalel elev-platser vid de olika skolorna tagils i anspråk. För innevarande läsår har medel anvisats för 260 terminskurser. Härtill kommer ytterligare 13 terminskurser, som ornfördelats från grundutbildning titt vidareutbildning efler framställning från skolöverstyrelsen. Efter vad jag har erfarit kommer dock högsl 260 terminskurser all kunna anordnas.

1 syfte all uppnå bättre kapacitelsutnyUjande har en arbeisgrupp inom socialstyrelsen, vari ingått representanter för skolöverstyrelsen, sjukvårdshuvudmännen och Svensk sjuksköterskeförening, nyligen titt socialstyrelsen överiämnat en rapport om bl. a. utnyttjandet av utbildningsplatser i vidareutbildningen. Inom Landstingsförbundet pågår en inventering av tillgängliga praktikptalser.

Jag vill erinra om all riksdagen lidigare i är (proposition 1974:1 bilaga 10, UbU 1974:8, rskr 1974:92) mot bakgrund av tidigare erfarenheler belräffande uinyUjandet av kurser och etevplatser inom vidareutbildningen inte fann det motiverat all förorda en ytteriigare ökning av vidareulbildningskapacitelen utöver vad Kungl. Maj:t hade förordat för innevarande budgetår. Jag avser atl lägga fram förstag om kapaciteten för nästa budgelär i 1975 års budgetproposition.

Som framgår av proposiiion 1974:1 har Landsiingsförbundei i skrivelse till Kungl. Maj:t den 23 maj 1973 framhållit att frågan om en eventuell förändring av anlagningsförfarandet lill sjuksköterskeutbildningen bör anstå i avvaklan på Kungl. Maj:ls ställningstagande till de förstag som 1968 års ulbildningsutredning har angett. Departementschefen delade denna uppfallning.

Sammanfattningsvis vitt jag framhålla att vidareutbildningen av sjuksköterskor dimensionerats i enlighet med statsmakternas beslut samt att frågan om antagningen till vårdutbildningar kommer att anmälas för riksdagen nästa år.

Nr 135

Onsdagen den 4 december 1974

Om ökad vidareutbildning av sjuksköterskor

Fru FR/ENKEL (fp):

Fru lalman! Jag tackar för svaret på min interpellation.

Det innehåller i och för sig ingenting för mig nyll; det är en resumé av vad som skell i riksdagen sedan proposilionen angående vidareulbildningen logs är 1968. Men faklum kvarstår: behovet av vidareutbildade

135

Nr 135

Onsdagen den 4 december 1974

Om ökad vidareutbildning av sjuksköterskor

136

sjuksköterskor är mångdubbelt större än det antal som verkligen utbildas. Och situationen ute på fältet är otillfredsställande -ja, synneriigen otillfredsställande.

Jag hade en debatt i ämnet med statsrådet Zachrisson för ett år sedan, och han visade sig förstående för problemen. Men när nu ingenting har skett för all lösa de här problemen under del år som gått ansåg jag mig föranlåten att på nytt ta upp dem till diskussion.

Jag skulle faktiski vilja peka på ett område inom sjukvården vars betydelse vi ftån den här talarstolen flera gånger har framhävt, nämligen den öppna vården. Det finns en myckel ulföriig statistik från är 1972 och prognoser fram till 1978 angående den. Man kan där läsa att av disiriktssköterskefiänsterna 81 stycken var hett obesatta år 1972. 142 ordinarie distriktssköterskor var utan kompelens. Dessa har alltså blivit fasl anställda därför atl det inte har funnits andra möjligheter. Del riktiga vore atl låta dem som innehar tjänsterna genomgå vidareutbildning. 182 tjänster var besatta med vikarier utan kompetens. Det behövs alltså enligt denna prognos 405 vidareutbildade sjuksköterskor för att alla platser inom denna sektor av sjukvården skatt bli besatta med kompetent personat.

Socialstyrelsen gjorde 1971 en ruttande prognosundersökning, som kallades RUPRO 71, och där hade man planerat 542 nya fiänsler som en generell satsning på den öppna vården. Om en eventuell arbetstidsförkortning kan man läsa följande i RUPRO 71: "Del kommer således alt i framtiden l)ehövas allt fier personer för atl upprällhätta samma arbetsvolym mätt i timmar. Härtill bör erinras om att del inte torde vara lika tätt inom vårdområdet som inom andra samhällssektorer all genom rationaliseringar kompensera det eventuella produktionsbortfall som annars skulle bli följden av förkortningen i arbetstid."

Det behövs alltså på vårdområdet förhållandevis fier människor för detla ändamål än på andra områden. Om man räknar med en 5-procentig arbetstidsförkortning, behövs det för att täcka den yllertigare 219 fiänsler inom den öppna värden.

Vidare kan jag peka på att 379 skolsköterskor år 1972 inte hade någon vidareutbildning. Mellan 1972 och 1978 skall 456 distriktssköterskor, 205 skolsköterskor och 83 företagssköterskor pensioneras. Alla dessa måste också ersättas med vidareutbildade. När man summerar alla dessa fiänsler finner man att det är en ansenlig mängd sådana som behövs.

Problemel är alltså inte nytt, och del är mycket stort. Vi kan hett kallt konstatera att vidareutbildningen inte har ökal iden takt som behövs för att vi skatt komma titt rätta med förhållandena.

Men riksdagen har inte ens 1974, påpekar statsrådet, funnii det motiverat att förorda en yllertigare ökning av vidareutbildningskapaciteten. Nej, tacka för del! På grund av brist på sökande har inte ens de kurser som riksdagen beslutat om kunnat komma till stånd. Trols delta är del många som har sökt till vidareutbildningsptatser men inte kommii med. När jag sökl efter roten till det onda har jag funnit att dd är inlag-ningssystemet som inte fungerar.

Nu säger statsrådet att Landstingsförbundet i skrivelse har förklarat att man inte vill ha någon förändring av inlagningsförfarandei vad gäller sjuksköterskeulbildningen i avvaktan pä Kungl. Maj:ts ställningstagande till det förslag som framlagts av 1968 års utbildningsutredning. Jag lycker alt della är den obotfärdiges förhinder. Man får inte krypa bakom någonting som eventuellt kommer att genomföras i framtiden. Del måsle enligt min mening införas ett nytt intagningssysiem nu. Jag ställer därför ånyo frågan: Vill statsrådet medverka till att det blir ett nytt intagnings-system genom en sorts kösystemsförfarande? Då skutte de kurser som statsmakterna anordnar fyllas med sökande. Sedan man tillsall dessa utbildningsplatser kan man öka vidareutbildningskapaciteten, och då hoppas jag att statsrådet vill medverka till detta.

Nr 135

Onsdagen den 4 december 1974

Om ökad vidareutbildning av sjuksköterskor

Fru statsrådet HJELM-WALLEN:

Fru talman! Jag skall inte tvista med fru Fraenkel om hur siluaiionen ser ut just nu inom sjukvården. Jag konstaterar att det kanske är lämpligt att avvakta resultatet av den utredning angående bemanningssituationen på sjuksköterslceområdet som nu görs. Men jag vill ändå påpeka all situationen är sådan att i och med utgången av detta budgetår beräknas ca 12 000 sjuksköterskor ha genomgått vidareutbildning. Detla motsvarar ca 72 procent av dem som grundutbildats t. o. m. år 1973/74 och som samtidigt fullgjort sex månaders praktik. Del innebär alltså att vad riksdagen sade 1968 om utbildningsbehovet har uppfyllts.

Visst har det varit svårigheter med att anordna kurserna, och man kan hänvisa till mänga olika skäl för det. Del har varit brist pä praktikptalser. Men här hoppas vi att det skall kunna bli en förbättring, eftersom Landstingsförbundet har tagit sig an del problemet i en särskild utredning. I vissa fall har del varit brist på lärare och läkare, och ibland har det varit brist på sökande, särskilt vad beträffar långtidsvården. Dessutom har det varit brist på samplanering. Pä den sista punklen - brislen på samplanering - hoppas jag att det skall bli en förbättring genom de konferenser som nu hälls med urbildningshuvudmännen.

Genom atl tala om ett kösystem och ett annat inlagningsförfarande ökar man emellertid inte antalet vidareutbildningsptatser. Riksdagen mäste ju besluta hur stor vidareutbildningskapaciteten skall vara. Om sedan riktlinjerna - som faltet har varit en tid - inte har kunnat följas, får man försöka komma till rätta med bristerna. Men då skulle inte metoden att införa ett kösystem skapa någon lättnad. Tvärtom vore kösystemet just nu omöjligt, eftersom statsmakterna aldrig har sagt att 100 procent av de grundutbildade skall vidareutbildas, utan vad man har talat om är ungefär 70 procent.

Det största problemet med arbetsmarknadssituationen för sjuksköterskor är att förvärvsintensiteten är så extremt låg. Jag har siffror som visar att bara 34 procent av dem arbetar heltid- Det är naturligtvis angeläget att få ut de utbildade sjuksköterskorna på arbetsmarknaden. Mot bakgrund av att enbart 34 procent är heltidsarbelande, skulle en ökning

137

Nr 135

Onsdagen den 4 december 1974

Om ökad vidareutbildning av sjuksköterskor

138

av den procentsatsen t. o. m. kunna innebära en risk för att utbildningskapaciteten kan komma att vara för stor.

Fru FR/ENKEL (fp):

Fru talman! Statsrådet anser att vi skulle ha nätt den utbildningskapacitet sorn riksdagen har förordat, om vi har kommit till ca 72 procent. Det har sagts många gånger - och jag uridrar om inte statsrådet själv har gjort det vid något tillfälle - alt riksdagen uttalade sig för att del skulle vara en 70-procentig utbildningskapacitet.

Jag har bläddrat i alla utskottsbelänkanden och utlåtanden ända sedan denna fråga kom upp i slatsutskottels utlåtande nr 108 är 1968. Då hade del väckls en motion om atl man skulle följa utredningsförslaget att vidareulbildningen skutte omfatta 70 proceni av antalet årtigen grundutbildade sjuksköterskor. Men utskottet skrev inte alts pä del sättet; skrivningen är fakliskt litet grumlig, för del står sä här:

"Svårigheterna att bedöma för hur många sjuksköterskor vidareulbildningen skatt planeras tigger i öppen dag, och utskottet vitt därför ansluta sig lill föredragande statsrådets uppfattning all man för närvarande inte bör fixera någon siffra för vidareutbildningens dimensionering. Utskottet förutsätter att man vid den avsedda riksplaneringen beaktar den betydelsefulla roll som vidareulbildningen av sjuksköterskor är avsedd att spela." Man har alltså inte satl upp något mål vid 70 procent eller däromkring.

Om jag inte minns fel förordade ulredningen dessa 70 proceni därför alt man länkle sig alt ungefär 30 procent av sjuksköterskorna skulle gå till hemmen och inte vidareutbilda sig pä grund av alt de gifte sig och fick barn. Men nu har ju den situationen ändrats, och de flesta vill ha ell yrkesarbete efter giftermålet.

Vad riksdagen borde uttala var, att alla som har grundutbildning skulle fä vidareutbildning. Man borde klart ange del och inte skriva så här luddigt som i utskottets belänkande. Jag hoppas atl staisrådel vilt medverka lill all riksdagen kan göra ett sådani uttalande. Enligt min mening är nämligen inte en sjuksköterska fullt utbildad förrän hon har fått sin vidareutbildning.

Sedan säger statsrådet all ett kösysiem inte skulle förbälira saken. Del trorjag. När man nu anordnar kurser på olika ställen, så söker flera personer lill många specialiteter samtidigt. De kommer kanske in på alla och mäste säga återbud till alla utom en. Då hinner man inte fylla på med nya. Det finns t. ex. inga ersättare som hinner skaffa barntillsyn eller ordna för sig pä annal sätt. Därför kan inte kurserna fullföljas för att de inte blir fulltaliga.

Jag är övertygad om att med ell gemensami kösysiem där varje specialitet hade sin kö, så skulle del bli myckel enklare, för då sökte man bara pä ell ställe.

Del finns, lycker jag, elt fet till när del gäller vidareutbildningen. Har en sjuksköterska en gång utbildat sig i en specialitet, sä kan hon inte

söka en annan specialitet och få utbildning där. Jag tror att man här kan hitta orsaken titt att det finns en del sjuksköterskor som är hemma och inte kommer ut i yrkesarbete. Låt oss säga all en sjuksköterska fiyttar med sin man - det är ju oftast kvinnan som följer med när mannen byter arbetsplats - till ett ställe där hon inte har möjlighet att få plats i sin specialitet. Då kan hon inte söka utbildning i en specialitet till. Delta är också en mycket stor brist i vidareulbildningen.

Jag lycker alltså att vi måsle ha ett kösystem av något slag för atl förbättra situationen och fylla de kurser som ges. Nu vet jag atl en del landsting tycker att man sköter sin utbildning så bra atl man inte behöver ett sådant system. Men att det heta fungerar titlfredsstättande i enstaka regioner fär ju inte hindra att det blir ett bättre intagningsförfarande i hela landet.

Nr 135

Onsdagen den 4 december 1974

Om ökat antal behöriga lärare för vårdutbildning

Fru statsrådet HJELM-WALLÉN:

Fru talman! Grunden till att vi är oeniga finns alltså i vad som uttalades 1968. När fru Frasnkel säger all statsulskottel uttryckte sig otydligt men ändå instämde med departementschefen, måste man se efter vad departementschefen anförde; där uttrycks det kanske lilet tydligare.

Jag konstaterar att slutsatsen i departementschefens uttalande angående de 70 eller 100 procenten lyder sä här: "Mot denna bakgrund räknar jag f n. med att den artiga inlagningen till vidareutbildningen i början av 1970-talet kommer att vara lägre än utredningen förordat." Utredningen sade alltså 70 procent; departementschefen säger att den lämpliga nivån bör vara lägre. Vidareulbitdningskapacileten har ändå nätt upp till 72 proceni. Dä menar jag att man har uppfyllt innebörden i beslutet 1968.

Angående kösystemet vitt jag säga alt om det bara vore sä enkelt att del råder brist på sökande kunde jag förstå fru Fraenkels poäng med kösystemet. Men den enda specialiteten där det rått brist har varit långtidsvärden, och inte heller där lär det längre finnas någon brist. Vi måste alltså söka svårigheterna på något annat falt än just det fru Fraenkel pekar pä.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 5 Om ökat antal behöriga lärare för vårdutbildning

Fru statsrådet HJELM-WALLÉN erhöll ordel för att besvara fröken Pehrssons (c) den 14 november framställda interpellation, nr 157, titt herr utbildningsministern, och anförde:

Fru talman! Fröken Pehrsson har frågat chefen för utbildningsdepartementet vilka ålgärder han är beredd vidla för atl lärartjänsterna inom vårdutbildningen skall kunna tillsättas med behörig personal. Enligl fastställd ärendefördelning ankommer det på mig att besvara interpellationen.

139

Nr 135

Onsdagen den 4 december 1974

Om ökat antal behöriga lärare för vårdutbildning

140

I proposilionen 1966:1 (bil. 10 s. 320) underströk dåvarande departementschefen vikten av alt tillföriiiliga prognoser rörande personalbehov och utbildningsbehov pä värdområdet snarast utarbetades inte bara med hänsyn titt nödvändigheten att säkerställa behovet av lärare ulan också med hänsyn till angelägenheten av en samlad bedömning av de samhälleliga insatser som behövs på området.

Då lillfredsslällande lärarbehovsberäkningar ännu inte förelåg hösten 1973, uppdrog Kungl. Maj:t åt skolöverstyrelsen alt inkomma med ett utförligl underiag för den fortsatta dimensioneringen av samlliga lärarutbildningar inom värdområdet. Skolöverstyrelsen har den 20 september 1974 redovisat vissa beräkningar över utbildningsbehovet budgetåren 1975/76-1980/81. Överstyrelsen framhåller alt redovisningen inte ulgör någon egentlig prognos. Med hänsyn bl. a. till den begränsning i beräkningarna som skolöverstyrelsen har angett saknas enligt min mening fortfarande förutsättningar för att bedöma lärarutbildningsbehovel på sikt.

Skolöverstyrelsen har den 15 november 1974 i tillägg till sina anslagsframställningar för budgetåret 1975/76 redovisat resultatet av en enkätundersökning som överstyrelsen ulfört hösten 1974 angående fiänstgö-rande skolledare och lärare på inrättade fiänsler inom värdutbildningen. Mot bakgrund härav har skolöverstyrelsen hemställt om en tillfällig utökning av antalet platser i lärarutbildningen vid statens institut för sjuksköterskor budgetåret 1975/76.

Vid siatens institut för högre utbildning av sjuksköterskor anordnas innevarande budgetår bl. a. elva lärarkurser om tre terminer, tre fortbildningskurser avseende ämnesfördjupning om 19 veckor, en praklisk-pedagogisk tärarkurs om 19 veckor samt en komptetteringskurs om 22 veckor för yrkestärare. Det loiala antalet elever i dessa kurser är ca 380. Jag avser alt lägga fram förstag om antalet utbildningsplatser för vårdyrkeslärare i budgetpropositionen 1975.

Fröken PEHRSSON (c):

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret pä min interpellation.

De senaste årtiondena har inneburit en omfattande utveckling på sjukvärdens område. Under den senaste tioårsperioden har antalet anställda inom den offentliga sjukvården nästan fördubblats. Enligt Statistisk årsbok var antalet förvärvsarbetande inom sjukvärden är 1965 119 400, är 1970 153 500 och är 1973 210 400.

Det ökade antalet förvärvsarbetande inom sjukvården har i sin lur medfört ett ökat krav på ulbildning av personal för olika arbetsuppgifter pä områdei. Gymnasieskolans införande har för landstingens det inneburtt kraftiga insalser pä vårdlinjen och de gymnasiala specialkurserna inom värdsektorn. Ett starkt tryck finns bl. a. pä att öka antalet elever i grund-och vidareutbildning av sjuksköterskor.

De sjukvårdsplaner som nu föreligger och som tar sikle på att ge anvisningar om sjukvärdens inriktning och omfattning in på 1980-talet innebär bl. a. ökade personalbehov. Detta leder till ökade krav på utbild-

ningsinsatser när det gäller vårdlärarna.

Skolöverslyrelsen har vid olika tillfällen framhållit det ökade behovel av vårdutbildning, och man har undersökt tärarsituationen pä detla område. Både för är 1972 och 1973 har man dä konstaterat en stor brist pä behöriga lärare. Senast i höstas kom SÖ fram till atl det föreligger en ökande brist på behöriga lärare. Den 15 oktober 1974 uppgick sålunda bristen till 24,7 procent mot 22,9 procent i maj 1972. Jag kan också nämna atl i planeringsomräde 4, som omfattar Västsverige plus Örebro och Värmtands län, var bristen på behöriga vårdtärare i oktober i är vid de landslingskommunala vårdskolorna och sjuksköterskeskolorna i genomsnitt 32 procent. I milt egel län. Älvsborgs, var brislen på behöriga lärare 42 procent. Jag finner det därför helt nödvändigt alt regeringen snabbt åtgärdar detla behov.

Jag vilt gärna tacka herr statsrådet för det utföriiga svar jag fått. Statsrådet pekar i svarel pä de initiativ som regeringen har tagit för att fä fram underiag för bedömningen av tärarbehovet på sikt men säger alt med "hänsyn bl. a. titt den begränsning i beräkningarna som skolöverstyrelsen har angett saknas enligt min mening fortfarande förutsättningar för att bedöma lärarutbildningsbehovel på sikt".

Statsrådet visar också på de kurser som pågår, och det är bra. Men det jag väntar mig mest av är det som står i svarels sista mening, där statsrådet säger: "Jag avseratt lägga fram förslag om antalet utbildningsplatser för vårdyrkeslärare i budgetpropositionen 1975." Jag hyser stora förhoppningar om alt del förslaget kommer alt innebära en betydande Ulbyggnad av värdyrkestärarutbitdningen. Om de planer som landslingen har gjort upp och arbetar efter för att bygga ut sjukvården framöver skall kunna följas, så mäste det titt ett ökat antal sjukvårdstärare.

Jag tror också det är helt nödvändigt att förtägga vidareutbildningen till fier platser än som är föreslaget. För region 4, som jag tidigare nämnde, är föreslaget fyra platser. Man får säkert en större uppslutning kring vidareutbildningen om man förlägger den titt fler platser inom regionen. Vi är väl också alla ense om att det behövs en ökad utbildning av personal i vårdyrkena.

Till sist uttrycker jag den förhoppningen att en utbyggnad av vårdyrkeslärarutbildningen snabbt kommer lill stånd, sä all sjukvärden inom regionerna kan byggas ut pä det sätt som tandstingen har tänkt sig och planerat för.

Nr 135

Onsdagen den 4 december 1974

Om publicering av yttrandena över U 68-beredningens promemoria Högskolereform

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Om publicering av yttrandena över U 68-beredningens promemoria Högskolereform

Herr utbildningsministern ZACHRISSON erhöll ordet för att besvara herr Nordstrandhs(m)\ kammarens protokoll för den 26 november intagna fråga, nr 373, och anförde:

141

Nr 135

Onsdagen den 4 december 1974

Om publicering av yttrandena över U 68-beredningens promemoria Högskolereform

142

Fru talman! Herr Nordstrandh har frågat mig om jag avser att bringa de inkomna yttrandena över U 68-beredningens promemoria titt offentlig kännedom och i så fall hur och när.

Innehållet i yttranden över t. ex. en ulrednings etter en berednings förslag bringas normalt lill offentlig kännedom genom alt det sammanfattande redovisas i en proposition grundad på de avgivna förslagen. Jag avser alt tillämpa samma ordning i fråga om yttrandena över U 68-beredningens promemoria. Jag räknar med att en pä bl. a. U 68:s och U 68-beredningens förslag grundad' proposiiion skall kunna föreläggas riksdagen våren 1975.

Hen NORDSTRANDH (m):

Fru lalman! Jag ber alt få tacka utbildningsministern för svaret.

Jag misstänker att herr Zachrisson har klart för sig alt jag inte kommer alt förklara mig särskilt nöjd med svaret. Till alt börja med är den handläggning som sker av U 68-förslaget från flera synpunkter inte normal. All hänvisa titt någol slags normalt handtäggningssält när det gäller att bringa utredningars eller beredningars förslag till offentlig kännedom är därför inte i delta fall så lyckat.

Jag menar alt - den mycket allvariiga - diskussionen och debatten kring U 68-fÖrslaget inte bör la slut i och med att tiden för inlämnande av yttranden utgick den 1 december. För den fortsatta debatten och opinionsbildningen kan dessa yttranden komma alt spela en mycket belydande roll. De måste då vara tättillgängliga.

Den partamentariska U 68-beredningen, den s. k. sommarberedningen, kom dessutom med ett förslag som inte fanns med i U 68, Remissvaren pä den nyheten har därför inte nått ut lill allmänheten - för en nyhet måste förslaget om regionsstyrelser försedda med stor administrativ och styrande makt sägas vara. Det är som jag ser det av stort inlresse att lill allmänheten föra ut remissinstansernas uppfattningar om denna mycket belydande nyhet.

Inom departementet upprättade man när del gällde U 68:s huvudbetänkande en sammanställning över remissvaren, en bra sådan, som alltså var tillgänglig för intressenter. Jag menar att man, åtminstone, skulle kunna göra pä samma sätt när det gäller de yttranden som inkommit över sommarberedningens promemoria.

I promemorian sades det att den skutte ges allmän spridning, och så har vät också skett. Samma spridning bör enligt mitt förmenande också en sammanställning över remissvaren ges.

Min uppfattning är alltså att utbildningsministern bör ompröva sin inställning och låta sammanställa yttrandena och hälla dem tillgängliga för den opinion som är intresserad av att ta del av dem och som vitt fortsätta diskussionen tills propositionen har framlagts.

Herr utbildningsministern ZACHRISSON:

Fru talman! Jag håller med herr Nordstrandh om att det är vikligl alt debatten om universitet och högskolor och reformeringen av dem

fortsätter. Jag hoppas alt vi skall få en kontinuerlig debatt om en, som jag hoppas, rullande universiieisform som vi skall presentera för riksdagen i vår.

När det gäller frågan om tillgängligheten av yttrandena över beredningens promemoria vill jag säga atl dessa yttranden är offentliga precis som alla andra remissvar och tillgängliga pä exakt samma sätt som andra remissvar.

Herr Nordstrandh talar om den sammanställning som vi gjorde över remissyttrandena om U 68. Men om yttrandena över U 68-beredningens promemoria presenteras i en proposition, innebär det atl de snabbare kommer lill offentlighetens kännedom än vad remissvaren pä U 68 gjorde. Tiden frän den 1 december titt dess att vi framlägger proposilionen i riksdagen är, som herr Nordstrandh ju kan räkna ut med sin kännedom om den nya konstitutionens bestämmelser, sä kort att del skutte vara inget värde att däremellan lägga in produktionen av en remissammanställning.

Hen NORDSTRANDH (m):

Fru talman! Del är riktigt att tiden är kort och atl det hastar, men med den arbetskapacitet som departementet besitter, inte minst på det här området, skall det väl inte vara omöjligt all göra en sådan sammanställning. Mänga har ju blivit inskolade på det här ärendel under de senaste sex, sju åren, sä nog är det möjligt. Jag vidhåller atl del skulle ha en ganska avgörande betydelse för den forlsalla debatten -som ändå kommer att pågå i några månader - om man snabbt kunde få ul en sammanställning av remissvaren.

Att de är offentliga handlingar, som man kan gå upp på departementet för att studera och bläddra i är alldeles självklart, men herr Zachrisson vitt vät inte atl vi skatt organisera elt lämmeliåg av intressenier som trängs i korridorerna och rycker i papperen. Jag tycker del vore bättre att herr Zachrisson snabbi beslöt sig för all låta sammanställa yttrandena i deras helhet - det rör sig ju inte om några samlade skrifter, ulan bara om en sammanställning av samma typ som yttrandena över U 68-beredningen.

Herr utbildningsministern ZACHRISSON:

Fru talman! Vi har, herr Nordstrandh, ell mycket öppet arbetssätt i departementet. Därför kan jag hälsa alla välkomna dil som har behov av all ta det av remissvaren.

Nr 135

Onsdagen den 4 december 1974

Om publicering av yttrandena över U 68-beredningens promemoria Högskolereform

Övertäggningen var härmed slutad. § 7 Kammaren åtskildes kl. 20.27.

In fidem BENGT LAMBE

/Solveig Gemert