Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1974:134

Onsdagen den 4 december

Kl. 10.00

§ 1 Justerades protokollet för den 26 november.

§ 2 Föredrogs och hänvisades motionerna nr 2012 och 2013 till socialförsäkringsutskottet samt nr 2014 till skatteutskottet.

§ 3 Föredrogs, men bordlades åter skatteutskottets betänkande nr 58, lagutskottets betänkande nr 35, socialutskottets betänkanden nr 38, 41 och 42, trafikutskottets betänkande nr 27 samt näringsulskottets betänkanden nr 51-54.

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

§ 4 Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Fortsattes överiäggningen angående skatteutskottets betänkanden nr 54 och 55 samt socialförsäkringsutskottets betänkande nr 33.

Fru TROEDSSON (m):

Herr talman! "Strävan efler en rättvis beskattning är någol som praktiskt tagel varie politiskt parti kan ställa sig bakom", framhöll skatteutskottet i ett betänkande tidigare i höst, nr 44. Låt mig utifrån denna sålunda dokumenterade strävan föra fram några synpunkier som just syftar till en rättvisare beskattning.

Den första frågan gäller förvärvsavdraget. Föräldrar har i föräldrabalken ålagts en vårdnadsskyldighet gentemot sina barn. Denna skyldighet att sörja för barnets person och att utöva den uppsikt över barnet som är erforderlig gäller också om föräldrarna förvärvsarbetar. Men denna skyldighet har inte balanserats av en motsvarande rättighet. Enligt skattelagarna skall utgifter för intäkternas förvärvande i princip vara avdragsgilla. En arbetstagare har full rätt att dra av erforderiiga kostnader för resor till och från arbetet. En företagare fär lika självklart dra av kostnader för sina anslällda i rörelsen vare sig de sysslar med den direkia produktionen, sköter om företagel eller står för annan service. Men förvärvsarbetande föräldrar med kanske fiera små barn, som inte ett ögonblick kan lämnas ur sikte, har inte dessa rättigheter. Högsl 2 000 kronor per år får dras av och det helt oberoende av barnens ålder, antal etter värdbehov. Detta maximibelopp har för övrigt sänkts från 3 000 kronor per år samtidigt som barntittsynskostnaderna har stigit.

Det skall villigt erkännas att det har skett en kraftig utbyggnad av den kommunala barntillsynen, där stat och kommun slår för en mycket

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

stor del av kosinaden och där föräldrarnas ulgifler i moisvarande män blir lägre. Men tillgången på platser svarar inte på något vis mot efterfrågan. Många föräldrar som inte får plats för sina barn eller av andra orsaker inte kan utnyttja den kommunala barntillsynen måsle till dryga koslnader själva skaffa fram en ersättare - eller stanna hemma. Detla gäller väl alldeles särskilt de familjer som har flera små barn. Där är ju värd i hemmet ofta det enda realistiska alternativet.

Det är naturligtvis omöjligt för de fiesta föräldrar som har flera barn att betala ul en någorlunda marknadsmässig ersättning så länge som det måste ske med redan beskattade medel.

Herr lalman! Daghemsvärd av tre barn i en familj kan nästa år beräknas kosta betydligt mer än 50 000 kronor. Jag nämner della bara för alt visa atl vården av barnen i deras hem borde kunna hävda sig riktigt bra, om vi fick en rättvisare familjepolitik och en familjebeskallning som medgav siörre valfrihet.

Skall talet om kvinnans, om familjens valfrihet bli en realitet också i de familjer som har flera barn måste föräldrar få dra av sådana koslnader som är absolut nödvändiga för att de skatt kunna förvärvsarbeta. Infördes ell sådant förvärvsavdrag för nödvändiga och styrkta barntillsynskoslnader, som överstiger det nuvarande förvärvsavdraget på 2 000 kronor, skulle föräldrarna få betydligt siörre möjligheler all betala den ersättning som krävs för att dagmamman, praktikanten eller barnvårdaren skali ställa upp. Nalurliglvis mäste del sällas en gräns för den avdragsrällen, lämpligen vid vad motsvarande värd faktiskt skulle kosta i daghem eller familjedaghem.

Men avdragsrätl skulle gynna höginkomsttagare, sade herr Carlsson i Vikmanshyttan i gärdagens debatt. Annars ställde han sig, som jag uppfattade del, posiiiv lill tanken på ett utvidgat förvärvsavdrag. Men det är inte korrekl att säga atl ett sådani avdrag skulle gynna framför alll höginkomsttagare.

Den bristfälliga avdragsrätten i dag missgynnar nämligen framför allt låginkomslfamiljer som har flera barn eller av annan anledning inte kan UlnyUja den kommunala barntillsynen. Jag skall visa det med ett exempel. Lät oss la en utpräglat lågavlönad familj med flera små barn där mannen Ijänar 30 000 kronor. Hustrun vitt också la elt förvärvsarbete, och för all det skall bli möjligt måsle man betala en ersättare t 000 kronor i månaden, vilket inom parentes sagl aren myckel tåg lön. Men hustrun i del här fallet måste dä fiäna minsl 27 000 kronor för atl arbetsbytet skall gå ihop efter skatt och bortfallna bostadstillägg. I en annan familj med högre inkomsi som inte får bostadstillägg räcker del atl hustrun fiänar 21 000 kronor för att arbetsbytet skall gå jämnt upp. Inte minsl av omtanke om de låginkomsttagare som har för mänga barn för all kunna utnytfia den kommunala barntillsynen är det utomordentligt angelägel med en utvidgad avdragsrätl.

Herr lalman! Jag ber alt fä yrka bifall till den vid skalteutskollels belänkande nr 54 fogade reservationen 11 av herrar Magnusson i Borås

och Nitsson i Trobro, som innebär krav pä skyndsaml förstag lill lagstiftning i denna fråga.

Valfrihet borde också innebära atl föräldrar inte av ivingande ekonomiska skäl måsle förvärvsarbeta, även om de hellre skulle vara hos barnen och kanske skulle göra en lika slor samhällsinsats där. Jag vill bara här notera all den provisoriska skalleomläggning som vi nu diskulerar innebär yllertigare en relativ försämring för många barnfamiljer där ena maken är hemma hos barnen. Della sker just genom atl den särskilda skattereduktionen på 250 kronor inte lar någon som helst hänsyn lill försöriningsbördan. Elt barnlöst par med ända upp lill 36 000 kronor var i inkomsi kan fä särskild skattereduktion; de fär alltså tillsammans 500 kronor. Men om en barnfamilj skall leva på en enda inkomsi, säg 39 000 kronor, får den familjen inte ett öre i skattereduktion - trols all betydligt fler skall leva pä en betydligt lägre inkomst.

Motsvarande gäller utskoltsmajoritetens förstag om en begränsad avdragsrätl för sjukförsäkringsavgiften.

Herr latman! Jag vill här bara stryka under hur viktigt del är all skalleulredningen i sill fortsatta arbete verkligen beaktar barnfamiljernas lägre skatteförmåga. Herr Magnusson i Borås har för övrigt redan behandlat de här frågorna.

Jag skall la upp yllertigare en fråga, som gäller sambeskaltningen av s. k. B-inkomsler. Jag har molionen 148 velat peka pä en möjlighet all förbättra del nu gällande systemet. Enligt gällande skatteregler skatt B-inkomsler särbeskatlas om de understiger 2 000 kronor. Men överstiger B-inkomsterna 2 000 kronor sambeskattas de från första kronan. Della kan fä ganska drastiska effekier.

Lät oss ta en familj där mannen fiänar 40 000 kronor och hustrun deltidsarbetar med en inkomsi av 20 000 kronor. Hustrun har dessulom en B-inkomsl på knappt 2 000 kronor, som skatt särbeskatlas och då belastas med en skall av 740 kronor. Men om denna inkomsi siiger med 100 kronor lill 2 100 kronor, ökar skatten med 580 kronor därför att den då skall sambeskatlas från allra första kronan. Del blir alltså en marginalskatt på 580 proceni. Försl när B-inkomsien i delta fall överstiger 3 500 kronor fär hustrun behälla lika mycket som när B-inkomsten belöpte sig lill knappt 2 000 kronor.

Del kan bli ännu mera drastiska konsekvenser om mannen t. ex. har 75 000 kronor i inkomsi. Då behöver hustrun i detta fall öka sin B-inkomst från 2 000 titt 4 700 kronor för att få behålla lika myckel som förul. Della kan nalurtigtvis inte belraklas som tillfredsställande. Mänga som sambeskallas har B-inkomsler uppgående titt ungefär dessa belopp och drabbas av de ofullkomliga bestämmelserna. Denna tröskeleffekt skutte kunna undvikas om B-inkomsler lill den det de undersieg 2 000 kronor alttid särbeskatlades.

Men detta skulle vara ett skalleundandragande som inte kan accepleras, sade herr Wärnberg i gärdagens deball i denna fråga. Jag lycker all del är elt mycket märkligt resonemang. Om paret i fråga var ogift och saknade

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

barn, skutte mannen och kvinnan självfallet beskallas var för sig, hur höga B-inkomster de än hade. Men om de gifter sig etter sammanbor och får barn, skatt de helt plötsligt drabbas av en högre skatt på B-inkomsterna. Jag tror att del är mycket svårt att övertyga dem om alt det är något slags högre skatterätlvisa som tigger bakom de nuvarande bestämmelserna.

Jag ber därför, herr talman, att få yrka bifall till reservaiionen 14 vid skalteutskotlets betänkande nr 54, där det hemstälts alt motionen 148 måtte övertämnas till skalleulredningen för beaktande.

Hen HYLTANDER (fp):

Herr talman! Endast några få ord i anslutning lill socialförsäkringsulskollels betänkande nr 33, med anledning av atl jag sedan ell flertal är tillbaka tillsammans med några kamrater från folkpartiet motionerat om en minskning av den tröskeleffekt som uppslår genom det höga avdraget i anledning av pensionärers extrainkomster vid beräkningen av del kommunala bostadstillägget. Som de som var med i andra kammaren minns lyckades vi genom framstötar från bl. a. mig själv få det dåvarande avdraget på 67 procent eller två tredjedelar av sidoinkomsien sänkt lill den nivå som i dag gäller, dvs. 50 procent av sidoinkomster som överstiger ett visst belopp.

I den av utskoltsmajorileten tillstyrkta propositionen föreslås alt avdraget pä KBT skatt minskas med en tredjedel av sidoinkomster överstigande 2 000 kronor för enskilda och I 500 för gifta pensionärer. Della hälsar jag med tillfredsställelse. Egentligen borde man kunna hoppas atl denna iröskeleffekt ytteriigare minskas.

Jag har tillsammans med herr Carisiröm väckt motionen 995 med hemställan om atl ifrågavarande avdrag skatt minskas frän hälften till 30 proceni av sidoinkomsien. Herrar Westberg i Ljusdal och Jonsson i Mora har i motionen 1312 begärt förslag till ändring av lagen om allmän försäkring så atl de prövningsfria beloppen för sidoinkomsler skulle höjas, och det är ell förslag i samma syfte, dvs. atl effekterna inte skulle bli så svåra för vederbörande pensionärer. Faktum är atl nuvarande regler har inneburit att pensionärer med extra inkomsler i vissa skikt inte fått behålla mer än några tior av en tusenlapp.

Jag kan med tacksamhet notera all de intentioner som framförts i de här motionerna har blivit tillgodosedda i proposilionen och i utskottsbetänkandet. Det är ju en kuriositet, som väl inte är ovanlig här i kammaren, att man fär syftet med framställningar tillgodosett men all motionerna sedan blir avstyrkta, och så är del även i det här fallet.

Herr talman! Jag ber atl få upprepa del yttrande som jag fällde i socialförsäkringsulskollel när vi behandlade del här förstaget, och det var: Äntligen! Jag tycker atl vi kan notera med tillfredsställelse atl vi äntligen har fåll delta förslag med förmånligare avtrappningsregter pä riksdagens bord.

Hen WÄRNBERG (s):

Herr lalman! Det täter väldigt bestickande när fru Troedsson säger alt den kostnad man har för att se efter sina barn ju är en kostnad för intäkternas förvärvande och egentligen borde vara avdragsgill. Man kan lill nöds hälla med henne - vederbörande kan alltså inte skaffa sig någon inkomsi om inte någon annan ser efter barnen. Jag har ingenting all invända mol det resonemanget.

Men då kommer vi in på den stora principfrågan: Skall privala levnadsomkostnader vara avdragsgilla? De kostnader man har för sin familj har hitintills alllid betraktats som privata levnadsomkostnader. Om barntillsynskostnader skatt vara avdragsgilla kan man säga: Jag kan heller inte tjäna någonting, om jag inte får mat - då borde alltså malkostnaderna också vara avdragsgilla. Jag kan inte fiäna någonting, om jag inte har en hygglig bostad all gä hem till - dä borde också bostadskostnaderna vara avdragsgilla. Jag kan inte arbela, om jag inte har kläder av ett visst slag - då borde också ktädkostnader vara avdragsgilla. Så här kan man i princip hålla på atl räkna upp den ena kosinaden efter den andra som borde vara avdragsgill.

Nåväl, säger man, ni har ju ändå accepterat atl barnkostnaderna är en extra kostnad för intäkternas förvärvande, eftersom det finns ett förvärvsavdrag i vår nuvarande beskattning. Del är alldeles riktigt, men förvärvsavdraget tillkom under en tid då vi hade sambeskattning och då ett gift par fick dubbla orlsavdrag, även om bara en av makarna ar-belade. Om den andra maken också gick ut och arbetade, fick de inget mera ortsavdrag för det, och därmed tåg del i sakens natur alt det kunde vara rimligt att ha del här s. k. förvärvsavdraget.

Sedan har vi genomfört den obligatoriska särbeskaltningen, som belyder all var och en skall ha sitt eget ortsavdrag. Vi har ingen sammankoppting mellan makarna mer än i fråga om den obligatoriska sambeskattningen på förmögenhetsinkomster. För övrigl har vi en obligatorisk särbeskalining, där var och en betalar skatt för sin inkomst och var och en har sill egel grundavdrag. Om sedan den ena eller den andra av makarna har kostnader för barn är de inte avdragsgilla.

I det här läget skulle man väl ha slopat förvärvsavdraget, men del hade blivit en så stor skattehöjning för de familjer som tidigare hade förvärvsavdrag och där bara en hade arbete, atl man inte kunde ta den, utan lät förvärvsavdraget vara kvar. Det är anledningen lill atl vi har det.

Fru Troedsson säger atl del är läginkomsttagaren som får lida for detta i stället för höginkomsllagaren, som vi har sagl. Nej, jag tror att fru Troedsson har fel därvidlag. Fru Troedsson vill alt man skall få avdrag upp lill den verkliga kostnaden - med en spärr som ligger så högt att den är ointressant. Då trorjag all den som har verkligt stora inkomsler kommer atl skaffa sig en hemhjälp som kostar mycket, myckel mer än den lilla inkomstlagaren har råd med; hur många avdrag hon än fär har hon inte råd all skaffa sig en så dyr hemhjälp.

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Det kommer alltså alt bli inte bara tillsyn av barn ulan tillsyn av barn pä elt hett annal säll och kanske tillsyn av hemmet. Vilken taxeringsmyndighet skall gå i de olika hemmen och kontrollera om vederbörande ser efler barnen eller lagar mal åt andra eller slädar osv. Det finns ingen taxeringsmyndighet i världen som duger till del. Därför har man fortfarande kvar den här schabloniseringen.

Det finns alltså ell förvärvsavdrag upp till 2 000 kronor, som slår orätt i många falt. Det är t. o. m. så alt man i ålskilliga fall inte har 2 000 kronors kostnader därför att mormor etter farmor eller någon annan ser efler ungarna. När ungarna är i den åldern all de går i skolan och ingen ser efter dem alls, har man inga koslnader. Del finns ingen möjlighet för någon taxeringsnämnd alt säga vem som har kostnaderna, och därför behåller man schablonmetoden.

När del gäller sambeskaltningen av kapitalinkomster över 2 000 kronor vidhåller jag all om vi genomförde fru Troedssons förslag, skulle det bli en verklig källa till skallefiykt. Kapitalinkomsterna finns nu hos en av makarna. De skutte omedelbart flyttas över, intill 2 000 kronor, på den andra, för då skulle man ju slippa undan skallen. Det skulle alltså ske i alla svenska familjer - och dumma vore de annars - om fru Troedssons förstag ginge igenom. Därmed tror jag mig ha motiverat mitt påstående atl det gäller ett skalleundandragande, som naturligtvis då vore lagenligt.

Vidare säger fru Troedsson att om dessa personer vore ogifta, skutte de förmodligen fä 2 000 kronor var i avdrag. Ja, vissl får de del, dd är alldeles rikligt. Vi har fortfarande särbeskalining, och den slår igenom här också. Avdraget får göras per person och när del gäller gifta räknar vi dem som en enhet. Det är omöjligt för oss all se efter om människor bor ihop etter inte, ulan här gäller alltså äktenskapet som sådani. Vi har då en klar linje; det finns någonling alt ta pä, ell kriterium.

Med detta lycker jag all jag har bemöll fru Troedssons tal all vi har skalteorältvisa i dag. Det har vi inte, ulan vi försöker få någorlunda rättvisa på den här punkten. Med bevarande av del skattesystem vi har försöker vi förhindra alltför slor skaltenykl.

Fru TROEDSSON (m):

Herr talman! Herr Wärnberg säger atl del är privata levnadskostnader när del är fråga om sådana barntillsynskoslnader som är absolut erfor-dertiga för alt föräldrarna skall kunna förvärvsarbeta och ändå uppfylla sina vårdnadsskyldigheter. Jag kan inte inse all del skulle förhålla sig så, även om jag vel atl dagens lagstiftning utgår från den uppfattningen.

Del är ju elt samhällsintresse av allra högsta rang atl barnen får erforderlig värd vare sig föräldrarna förvärvsarbetar eller inte. Då lycker jag alt även skallelagsliflningen bör ta hänsyn lill delta. Del är kanske egalt om man är bättre eller sämre klädd när man går lill sill förvärvsarbete eller om man äler mer eller mindre dyrbar mat. Men det är icke egalt rrån samhällets synpunkt om barnen får den värd de behöver eller inte.

Därför lycker jag all det är hög lid att man verkligen - om man nu menar altvar med talet om familjens valfrihet - möjliggör detta genom atl medge avdrag för nödvändiga barntillsynskoslnader.

Det är inte heller så, herr Wärnberg, alt detta skutte gynna höginkomsttagarna. Avdragsrätten skulle nämligen bero på barnens vårdbehov och ålder, inte, som nu i viss mån är fallet, pä föräldrarnas inkomsler.

Del nuvarande beloppet, 2 000 kronor, motsvarar en utgift på mindre än 200 kronor i månaden. Jag irodde atl socialdemokraterna av hela sin själ verkade för all fä upp låginkomslerna titt rimliga nivåer. Men del här är ju ett avdrag som verkligen är ägnat all bibehålla hemhjälp och barntillsyn som myckel lågt avlönad verksamhel.

Sedan hell kort några ord om B-inkomster.

Det är inte meningen all man skall kunna skaltefuska här. Vad jag eftersträvat med min moiion är ju alt B-inkomster på sammanlagt 2 000 kronor för en familj skatt särbeskatlas. Även om vederbörande har högre inkomst än så skatt alltså dl grundbelopp pä 2 000 kronor alltid bli föremål för särbeskalining. Och jag vidhåller all del från skallerättvisesynpunkt känns viktigt för många att fä ett intryck av all samhället lar hänsyn till skaltebdalarnas skatteförmåga och inte utgår från vad som är enklast från samhällets synpunkt. Även om del skulle medföra elt vissl skaltebortfall i dagens läge måste det ändå vara viktigt att man behandlar gifta och ensamstående efler sä långt möjligt samma skalleregler.

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Övertäggningen var härmed slutad.

Skatteutskottets betänkande nr 54

Punkten 1

Herr TALMANNEN yttrade: Propositioner ställs först beträffande ulskollets hemställan och därefter i fråga om motiveringen.

Hemslällan

Proposilioner gavs på bifall till dels ulskotlels hemställan, dels hemställan i motionen nr 1891 av herr Hermansson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Berndlson begärt voiering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller skalteulskollels hemställan i betänkandel nr 54 punkten 1 röslar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil hemslällan i motionen nr 1891 av herr Hermansson m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Berndlson begärde röst-

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

räkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 314

Nej - 18

Avstår - 1

Motiveringen

Propositioner gavs på godkännande av l:o) utskottets molivering, 2:o) ulskotlels motivering med den ändring däri som föreslagils i reservationen nr 1 av herr Andersson i Knäred m. fl. samt 3:o)den i reservaiionen nr 2 av herrar Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro anförda motiveringen, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Magnusson i Borås begärde voiering upptogs för beslämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Magnusson i Borås begärt votering även beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren lill kontraproposition i huvudvoteringen angående motiveringen beträffande skatteutskottets belänkande nr 54 punkten 1 antar reservationen nr 1 av herr Andersson i Knäred m. fl. röslar ja,

den det ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit reservaiionen nr 2 av herrar Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-proposilionen. Dä herr Magnusson i Borås begärde rösträkning verkställdes voiering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultal:

Ja - 85

Nej - 50

Avstår - 196

I enlighet härmed blev följande voleringsproposiiion uppläst och godkänd:

Den som vill all kammaren godkänner skalteutskotlets motivering belräffande punklen 1 i betänkandel nr 54 röstar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren godkänt utskottets motivering med den ändring däri som föreslagits i reservationen nr 1 av herr Andersson i Knäred m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Josefson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 181

Nej - 85

Avstår - 67

Punkten 2

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr 3 av herrar Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vitt att kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkandet nr 54 punkten 2 röstar ja, den det ej vilt röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 3 av herrar Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro i motsvarande del.

Vid omröslning genom uppresning förklarades nertatet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Magnusson i Borås begärde rösiräkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 284 Nej - 49

Punkten 3

Propositioner gavs pä bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 5 av herrar Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro i motsvarande del saml 3:o) det av herr Berndtson under överiäggningen framställda yrkandet om bifall lill propositionens förslag i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Dä herr Magnusson i Borås begärde voiering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Berndtson begärt votering belräffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vitt alt kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående skalteutskotlets hemslällan i belänkandet nr 54 punkten 3 antar reservationen nr 5 av herrar Magnusson i Borås och Nitsson i Trobro i moisvarande del röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i nämnda votering antagit det av herr Berndlson under överiäggningen framställda yrkandel om bifall titt propositionens förstag i motsvarande del.

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då herr Berndtson begärde rösträkning verkslälldes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resullal:

Ja - 54

Nej - 27

Avstår - 253

1 enlighel härmed blev följande volertngsproposition uppläst och godkänd:

Den som vitt att kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkandel nr 54 punklen 3 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 5 av herrar Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro i motsvarande det.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-proposilionen. Dä herr Magnusson i Borås begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröslning gav följande resullal:

Ja - 285 Nej - 49

Punkten 4

Proposilioner gavs på bifall lill l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationerna nr 6, 8 och 9 av herr Andersson i Knäred m. fl. samt 3:o) ulskollets hemslällan med den ändring i motiveringen som föreslagits i reservationen nr 7 av herrar Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Josefson begärde voiering upptogs för beslämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Magnusson i Borås begärt votering belräffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vitt all kammaren lill kontraproposition i huvudvoteringen angående skatteulskollels hemslällan i betänkandel nr 54 punklen 4 antar reservationerna nr 6, 8 och 9 av herr Andersson i Knäred m. fl röslar ja,

den del ej vitt röslar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i nämnda voiering antagit utskottets hemställan med den ändring i motiveringen som föreslagits i reservaiionen nr 7 av herrar Magnusson i Borås och Nitsson i Trobro.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Borås begärde rösiräkning verkställdes voiering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 100

Nej - 50

Avstår - 184

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vitt att kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkandet nr 54 punkten 4 röstar ja, den del ej vilt röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationerna nr 6, 8 och 9 av herr Andersson i Knäred m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Josefson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 182

Nej - 100

Avstår - 52

Punkten 5

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr 10 av herr Andersson i Knäred m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Josefson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vilt all kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkandet nr 54 punklen 5 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 10 av herr Andersson i Knäred m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Josefson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 229 Nej - 104

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Punkten 6

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 7 a

Proposilioner gavs pä bifall titt dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 11 av herrar Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller skaiieulskouets hemställan i betänkandel nr 54 punkten 7 a röslar ja, den det ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 11 av herrar Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Borås begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 283 Nej - 50

Punkten 7 b

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 8 a och c

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 12 av herrar Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkterna 8 b, d och e

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 9

Propositioner gavs pä bifall till dels ulskollets hemställan, dels reservationen nr 14 av herrar Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkandet nr 54 punkten 9 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 14 av herrar Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Borås begärde rösiräkning verkställdes voiering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 284 Nej - 50

Punkten 10 a

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 10 b

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 15 av herrar Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vilt att kammaren bifaller skatteutskottets hemslällan i betänkandet nr 54 punklen 10 b röstar ja, den det ej vilt röstat nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 15 av herrar Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Borås begärde rösiräkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 285 Nej - 49

Punkten Ila

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 11 b och c

Propositioner gavs på bifall titt dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 16 av herrar Magnusson i Borås och Nitsson i Trobro, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Den som vill alt kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkandet nr 54 punkterna 11 b och c röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservaiionen nr 16 av herrar Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro.

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Borås begärde rösiräkning verkställdes voiering med omröstningsapparai. Denna omröslning gav följande resullal:

Ja - 284 Nej - 49

Punkten 12

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr 17 av herr Magnusson i Borås m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkandet nr 54 punklen 12 röstar ja, den del ej vitt röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservaiionen nr 17 av herr Magnusson i Borås m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröslningsapparat verkställdes. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 167 Nej - 167

Då sålundade avgivna rösterna var lika delade,nedlade herr talmannen i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter pä herr talmannens anmodan fru af Ugglas (m) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla nej.

Kammaren hade alltså i enlighet med nej-propositionens innehåll bifallit reservaiionen nr 17 av herr Magnusson i Borås m.fl.

Punkterna 13 a och c

Proposilioner gavs på bifall titt dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr 18 av herrar Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vitt all kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkandel nr 54 punklerna 13 a och c röstar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 18 av herrar Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Borås begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 285 Nej - 49

Punkten 13 b

Propositioner gavs på bifall titt dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 19 av herr Mundebo, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Mundebo begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkandet nr 54 punkten 13 b röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 19 av herr Mundebo.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Mundebo begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 265

Nej - 32

Avstår - 36

Punkterna 13 d och 14 a

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 14 b

Herr TALMANNEN yttrade: Utskottets hemställan vid denna punkt företas till avgörande med iakttagande av den uppdelning som tillämpats i reservationerna nr 21 och 22.

Begäran om utredning beträffande en differentiering av den allmänna arbetsgivaravgiften

Propositioner gavs på bifall titt dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr 21 av herr Magnusson i Borås m. fl, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

2 Riksdagens protokoll 1974. Nr 134-135

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Den som vill att kammaren bifaller skalteutskotlets hemställan i betänkandet nr 54 punkten 14 b, såvitt avser begäran om utredning belräffande en differentiering av den allmänna arbetsgivaravgiften, röslar

ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 21 av herr Magnusson

i Borås m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstring gav följande resultat:

Ja - 167 Nej - 167

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, nedlade herr talmannen i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr talmannens anmodan herr Molin (fp) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla nej.

Kammaren hade alltså i enlighet med nej-propositionens innehåll bifallit reservationen nr 21 av herr Magnusson i Borås m. fl.

Begäran om förslag till förhöjd avdragsrätt vid inkomstbeskattningen för egenavgift enligt förordningen om allmän arbetsgivaravgift

Propositioner gavs på bifall till dels ulskollets hemställan, dels reservationen nr 22 av herrar Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller skatleutskottets hemställan i betänkandel nr 54 punkten 14 b, såvitt avser begäran om förslag till förhöjd avdragsrätt vid inkomstbeskattningen för egenavgift enligt förordningen om allmän arbetsgivaravgift, röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 22 av herrar Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Borås begärde rösträkning verkställdes voiering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 284 Nej - 50

Punkterna 15 och 16

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Skatteutskottets betänkande nr SS

Utskottets hemställan bifölls.

Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 33

Punkten 1

Herr TALMANNEN anförde: Propositioner ställs först beträffande ulskotlels hemställan och därefter i fråga om motiveringen.

Hemställan

Propositioner gavs på bifall ull dels utskottets hemställan, dels hemställan i reservationen nr 1 av herr Carisson i Vikmanshyttan m. fl. och reservaiionen nr 2 av herr Olsson i Stockholm, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Cartsson i Vikmanshyttan begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vittall kammaren bifaller sociatförsäkringsutskottets hemställan i betänkandet nr 33 punkten I röstar ja, den det ej vitt röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit hemställan i reservationen nr 1 av herr Carisson i Vikmanshyttan m. fl. och reservationen nr 2 av herr Olsson i Stockholm.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Cartsson i Vikmanshyttan begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 183 Nej - 150

Motiveringen

Utskottets motivering godkändes.

Punkten 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Olsson i Stockholm, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Olsson i Stockholm begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Densom vitt att kammaren bifaller sociatförsäkringsutskottets hemställan

i belänkandet nr 33 punklen 2 röslar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 3 av herr Olsson i

Stockholm.

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Nr 134 Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens

Onsdagen den ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Olsson i Stockholm

4 december 1974 begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Den-

--------------- na omröstning gav följande resultat:

Sänkning av den Ja - 316

allmänna pensions- Nej - 18

åldern, m. m.

Punkterna 3 och 4

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkterna 5 och 6

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels utskottets hemslällan med den ändring däri som föranleddes av bifall titt reservaiionen nr 4 av herr Olsson i Stockholm, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Olsson i Stockholm begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan

i betänkandet nr 33 punkterna 5 och 6 röstar ja,

den det ej vilt röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring

däri som fijranledes av bifall titt reservationen nr 4 av herr Olsson i

Stockholm.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Olsson i Stockholm begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 315 Nej - 18

§ 5 Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

Föredrogs socialförsäkringsulskotiets belänkande nr 32 i anledning av propositionen 1974:129 med förslag om förbättrade folkpensionsförmåner och om lagstadgad sänkning av den allmänna pensionsåldern, såvitt nu är i fråga, jämte motioner.

I propositionen 1974:129 hade Kungl. Maj:t (socialdepartementet) förestagit riksdagen alt anta i propositionen framlagda förslag till

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott,

3. lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension.

20 4. lag om ändring i tagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring.

5. lag om ändring i militärersättningsförordningen (1950:261), Nr 134

6. lag om ändring i lagen (1973:477) om procentsatsen för uttag av Onsdagen den avgift under åren 1975-1979 titt försäkringen för tilläggspension. december 1974

I den under punkten I föreslagna ändringen i lagen om ändring i lagen Sänkning av den

om allmän försäkring (AFL) ingick också ett förslag till ändring av 18 allmänna pensions-

kap. 20 § nämnda lag. Förslaget i denna del behandlade utskottet i sitt åldern, m. m.
betänkande 1974:38.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes bl, a. följande:

"Proposilionen innehåller förslag om avsevärda förbättringar av folk-pensionsförmånerna och om en lagstadgad sänkning av den allmänna pensionsåldern till 65 är. Reformerna för folkpensionärerna omfattar höjningar av folkpensionens grundbelopp, höjda pensionstillskott för dem som saknar ATP etter har låga ATP-betopp, bättre pensionsförmåner för unga invalider och andra förtidspensionärer samt förbättrade handikappersättningar och vårdbidrag inom folkpensioneringen.

Det i propositionen framlagda reformprogrammet skall enligt förslaget träda i kraft under åren 1975 och 1976. Reformkostnaderna uppgår till över 3 miljarder kr. med ungefar lika fördelning på pensionsålderssänkningen och de förbättrade folkpensionsförmånerna. Reformerna skall finansieras genom höjningar av socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen och en höjd ATP-avgift.

En lagstadgad sänkning av den allmänna pensionsåldern titt 65 år föreslås träda i kraft den 1 juli 1976. Vid samma tidpunkt skall genomföras ökade möjligheter till en röriig pensionsålder med utgångspunkt i en allmän pensionsgräns vid 65 år. Frågan om den rörtiga pensionsåldern behandlas nu med förtur av pensionsålderskommittén i dess fortsatta arbete med sikle på en proposition därom till nästa års riksdag. Genom den föreslagna lidpunkten för ikraftträdandet av pensionsälderssänkning-en skapas tidsmässigt utrymme för arbetsmarknadens parter att genomföra de anpassningsförhandlingar belräffande gällande pensionsavtal som måsle komma till stånd i samband med sänkningen av den allmänna pensionsåldern och som då också kan samordnas med den viktiga frågan om en rörtig pensionsålder.

De i proposilionen föreslagna förbättringarna av folkpensionsförmånerna omfattar i första hand höjningar av folkpensionens grundbelopp den 1 januari 1975. Folkpensionen höjs då från 90 till 95 % av basbeloppet för ensam pensionär och från 140 till 155 % av basbeloppet för pensionärspar. Del betyder vid nuvarande basbelopp en höjning av folkpensionens årsbelopp med 425 kr. för ensam pensionär och med ca 635 kr. för var och en av två makar. Den större höjningen för makar är avsedd att minska skillnaden mellan giftas och ogiftas folkpensionsförmåner.

För dem som saknar ATP eller har låga ATP-betopp skatt utgå fortsatta

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

pensionstillskott. I enlighet med pensionsålderskommittén föreslås den åriiga höjningen av dessa tillskott fr. o. m. den 1 juli 1976 bli 4 96 av basbeloppet för ensam pensionär och för var och en av tvä makar i stället för enligt tidigare riksdagsbeslut 3 %. Den garantinivå som pensionstillskotten skall ge höjs successivt från 30 96 till 45 % av basbeloppet. Pensionstillskottens höjning blir därigenom vid nuvarande basbelopp 340 kr. om året fr. o. m. den 1 juli 1976 och för en femårsperiod därefter.

En fråga som är särskilt angelägen gäller bättre pensionsförmåner för unga invalider. Det förstag härom som läggs fram på grundval av pensionsålderskommitténs betänkande innebär att pensionstillskotten fr. o. m. den 1 juli 1976 fördubblas för förtidspensionärer utan ATP eller med låga ATP-betopp, vilket fär särskild betydelse för dem som invalidiserats i unga är. Pensionstillskottens garantinivå för dessa grupper stiger enligl förslaget successivt till 90 % av basbeloppet. De får därigenom en kraftig ökning av sina pensionstillskott den I juli 1976 och sedan en äriig höjning av pensionstillskotten med 680 kr. under en femårsperiod vid nuvarande basbelopp.

Gynnsammare regler skall enligt förslaget fr. o. m. den 1 juli 1975 gälla för de särskilda folkpensionsförmäner som utgår till handikappade i form av invaliditetsersättning, invalidiletstillägg och värdbidrag. De nuvarande invaliditetsersättningarna och invaliditetstilläggen sammanförs till en ny förmån med benämningen handikappersättning. Både i fråga om denna förmän och vårdbidraget till föräldrar som vårdar handikappade barn hemma innebär förslaget mildare regler som ger flera handikappade än nu möjlighet att få ersättning för vårdinsatser och merkostnader på grund av handikappet. Bl. a. skall döva - liksom redan nu blinda - alltid kunna få handikappersättning. Vårdbidraget höjs den 1 juli 1976 till samma belopp som förtidspensionerna.

Pensionsreformerna skall finansieras genom höjning av arbetsgivarnas och egenföreiagarnas socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen och en höjd ATP-avgift. För att skapa finansiellt utrymme för en kommande skattesänkning föreslås samtidigt en höjning av socialförsäkringsavgiften som innebär att finansieringen av folkpensionerna skattevägen relativt sett kan minskas. Socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen höjs från nuvarande 3,3 % till 4,2 % för år 1975 och till 4,7 96 för år 1976 och beräknas för år 1977 bli 5,3 96. ATP-avgiften höjs från 11 96 till 11,75 96 fr. o. m. år 1977."

I detta sammanhang hade behandlats

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna

1974:1871 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari - under 1-5, 7 och 8 - hemställts att riksdagen i anledning av propositionen 1974:129 skulle besluta

1. i första hand

aU med bifall lill propositionens förstag om sänkning av den allmänna

pensionsåldern titt 65 år i enlighet med förslaget i motionen 1974:1298

reformen skutte träda i kraft den 1 januari 1975, att förslaget i propositionen om höjd ATP-avgift till 11,75 96 skulle

träda i kraft den 1 januari 1975, i andra hand, därest detta förslag ej vann riksdagens bifall, atl sänkning av den allmänna pensionsåldern skulle träda i kraft den

1 januari 1976 och all propositionens förslag om höjning av ATP-avgiften
till 11,75 % skutte träda i kraft den 1 januari 1976,

2. att inom gruvindustrin sysselsatta arbetare genom lagstiftning skulle
tillerkännas en fastställd pensionsålder vid 60 år samt att hos regeringen
hemställa om att utarbeta och för riksdagen framlägga förslag härom,

all hos regeringen jämväl hemställa om skyndsam utredning och förslag om vilka andra grupper av arbetare med tunga, hälsofariiga och pressande arbeien, som likaledes borde komma i åtnjutande av motsvarande lägre pensionering och framlägga förstag härom,

3. atl anta det vid propositionen fogade förstaget till tag om ändring
i lagen (1969:205) om pensionstillskott med den ändringen att 2 och

2 a §§ skulle erhålla av motionärerna föreslagen lydelse, innebärande att
uppräkningen av pensionstillskotten skulle påbörjas redan den 1 januari
1975 och alt riksdagen under våren 1975 skulle föreläggas förslag till
de anslagsuppräkningar som föranleddes härav samt att pensionstillskot
tet till ålderspension den 1 juli 1981 skulle uppgå till 52 96 av basbeloppet
och förtidspensionärernas tillskott vid samma tid skulle motsvara 98 96
av basbeloppet,

4. alt anta del vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring
i lagen (1962:381) om allmän försäkring med den ändringen alt 9 kap.

3 § skulle erhålla av motionärerna föreslagen lydelse, innebärande att
handikappersättning skutte utgå med 80 96, 60 96 eller 40 96 av bas
beloppet, allt efter hjälpbehovets omfattning, att ersättning till blind skul
le utgå med 80 96 respeklive 40 96 av basbeloppet och att försäkrad
som var döv eller gravt hörselskadad skulle vara berättigad till ersättning
med 40 % av basbeloppet,

5. atl uttala sig för ytteriigare utredning och förslag om målsättning
för en fortsatt standardförbättring av folkpensionsförmånerna, sä att dessa
uppnådde lägst 65 % av genomsnittlig industriarbetarinkomst,

7. atl hos regeringen hemställa om initiativ i syfte att fä en översyn av utformningen av gällande författningstext i förenklande riktning, inbegripet frågan om utredning om alt förtidspensioneringen reformerades till atl bli en självständig och från övriga förmåner åtskild pensionsform,

8. att hos regeringen hemställa om all till 1975 års vårriksdag framlägga förstag om de anslagsuppräkningar, som följde av ell bifall lill under punkten 3 i denna moiion framställda yrkanden rörande ändring i förslag till ändring i lag rörande pensionstillskott, samt under punkten 4 framställt förslag om normerna för handikappersättning, varvid förslagen i princip borde utformas enligl vad i motionen anförts.

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

Nr 134 1974:1883 av herr Carishamre m. fl. (m) vari under A hemställts att

Onsdaeen den riksdagen skulle besluta att oavkortat värdbidrag titt föräldrar som vär-

4 december 1974 '' handikappade barn beloppsmässigt skulle motsvara förtidspension

_____________ frän folkpensioneringen inklusive dubbelt pensionstillskott fr. o. m. den

Sänkning av den 1 juli 1975,
allmänna pensions
åldern, m. m. 1974:1884 av herr Fälldin m. fl. (c) vari hemställts att riksdagen vid
sin behandling av propositionen 1974:129 beslutade

1. atl den förestagna sänkningen av den allmänna pensionsåldern skulle träda i kraft den 1 januari 1976,

2. atl hos Kungl. Maj:t anhålla om att förslag till nya övergångsbestämmelser för dem som begärt förtida uttag av pension skulle föreläggas riksdagen i god tid före pensionsåtderssänkningens ikraftträdande,

3. att avstå yrkandet om höjning av socialförsäkringsavgiften till den det denna var avsedd att bidra till finansiering av skatteomläggningen,

4. att uttala sig för en översyn av pensionssystemets regler i syfte alt åstadkomma ett enklare och för pensionärerna smidigare och rättvisare system med en garanterad minimistandard för alla pensionärer,

1974:1885 av herr Ringaby m. fi. (m) vari hemställts att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1974:129 skulle avslå det vid propositionen fogade förslaget till tag om ändring i tagen (1973:477) om procentsatsen för uttag av avgift under åren 1975-1979 till försäkringen för tilläggspension,

1974:1886 av herr Ringaby m. fl. (m) vari hemställts att riksdagen med avslag pä propositionen 1974:129 i motsvarande del beslutade att avgift lill folkpensioneringen skulle för är 1975 utgå med tre och sju tiondels procent,

1974:1887 av fru Troedsson m. fi. (m) vari hemställts att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1974:129 hos Kungl. Maj:t begärde förslag till vårriksdagen 1975 syftande till att de som uppbar partiell förtidspension skulle kunna tillgodoräkna sig pensionspoäng på sina sidoinkomster i kombination med förtidspensionen eller på likvärdigt sätt om detta medförde en högre ålderspension för de försäkrade i fråga än de eljest skulle kunna få,

1974:1890 av herr Fälldin m.fl. vari hemställts bl. a. att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om utredning beträffande lättnader i företagares och fria yrkesutövares egenavgifier till socialförsäkringarna, i första hand genom införandet av ett avgiftsfritt bottenbelopp,

dels de vid riksdagens början väckta motionerna
1974:63 av herr Fälldin m. fl. (c) vari hemställts att riksdagen fattade
principbeslut om sänkning av den allmänna pensionsåldern titt 65 är
24 atl träda i kraft snarast, dock senast den 1 januari 1976,

1974:81 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställts att riksdagen skulle

A. besluta sig för alt genom lagstiftning tillerkänna gruvarbetarna en
fastställd pensionsälder vid 60 år, samt att hos regeringen hemställa om
att utarbeta och för riksdagen framlägga förslag härom,

B. jämväl hos regeringen hemställa om skyndsam uiredning och för
slag om vilka andra grupper av arbetare med tunga, hälsofariiga och
pressande arbeten, som likaledes borde komma i åtnjutande av mot
svarande lägre pensionering, och framlägga förslag härom.

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

1974:107 av fru Wiklund (c) och herr Nilsson i Tvärålund (c) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:l skulle anhålla om översyn av lagen om allmän försäkring, syftande titt atl den som hade partiell förtidspension skulle kunna tillgodoräknas pensionspoäng för inkomst av förvärvsarbete,

1974:411 av herr Magnusson i Nenneshotm m.fl. (c),

1974:413 av herr Ringaby m.fl. (m).

1974:673 av herr Helén m. fl. (fp) vari hemställts att riksdagen skulle

1. fatta principbeslut om sänkning av den allmänna pensionsåldern titt 65 är att träda i kraft snarasl, dock senast den 1 januari 1976,

2. uttala atl alla borde ha rätt till röriig pensionsålder, dvs. att inom vissa ramar själva bestämma tidpunkten för sin pensionering, och att alla dessutom borde ha möjlighet att stegvis minska sitt yrkesarbete och få delpension,

1974:674 av herrar Henmark (fp) och Petersson i Röslänga (fp), 1974:1292 av herr Carlshamre m. fl. (m), såvitt nu var i fråga,

1974:1298 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställts att riksdagen skulle uttala sig för sänkt allmän pensionsålder till 65 år fr. o. m. den 1 januari 1975 och hos regeringen anhålla att titt innevarande års höst-riksdag förstag framlades till författningstext saml om reformens finansiering samt

1974:1310 av herr Weslberg i Ljusdal (fp) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde

1. att sedan pensionsålderskommittén presenterat sitt betänkande och detta remissbehandlais förslag framlades om sänkning av den allmänna pensionsåldern från 67 till 65 år, att gälla fr. o. m. den 1 januari 1975,

2. atl förslaget även skulle innehålla bestämmelser om möjligheter titt individuella variationer utan den kraftiga reducering av pensionsbeloppet vid förtida uttag som för närvarande gällde, samt

3. att förslaget därutöver skulle inrymma möjligheter till delpension.

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

Utskottet hemställde

1. beträffande generell sänkning av pensionsåldern till 60 år att riksdagen skulle avslå motionen 1974:674,

2. belräffande sänkt pensionsålder för gruvarbetare att riksdagen skulle avslå motionen 1974:81 (yrkande A) och motionen 1974:1871 (yrkande 2 i moisvarande del),

3. beträffande sänkt pensionsålder för vissa yrkesgrupper all riksdagen skulle avslå molionen 1974:81 (yrkande B) och motionen 1974:1871 (yrkande 2 i moisvarande del),

4. belräffande röriig pensionsålder och delpension alt riksdagen skulle avstå motionen 1974:673 (yrkande 2) och molionen 1974:1310 (yrkandena 2 och 3),

5. beträffande hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg atl motionen 1974:411 inte skulle föranleda någon riksdagens åtgärd,

6. belräffande lika folkpensionsförmåner för gifta och ogifta att riksdagen skutte avslå molionen 1974:1292, i vad den behandlats i detta belänkande,

7. beträffande fortsatt standardförbättring av folkpensionsförmånerna att riksdagen skulle avslå molionen 1974:1871 (yrkande 5),

8. belräffande pensionstillskott till ålderspension eller änkepension att riksdagen skulle avslå motionen 1974:1871 (yrkandena 3 och 8 i motsvarande delar),

9. belräffande pensionstillskott titt förtidspension alt riksdagen skutte avslå molionen 1974:1871 (yrkandena 3 och 8 i moisvarande delar),

10. att riksdagen skulle anta den i propositionen föreslagna lydelsen av 2 och 2 a §§ lagen om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott,

11. beträffande förtidspensionärs rätt alt tillgodoräkna sig pensionspoäng för inkomst av förvärvsarbete att riksdagen skutte avstå motionerna 1974:107 och 1974:1887 i den mån de inte kunde anses besvarade genom vad ulskottel anfört,

12. belräffande förbättringar av de vid unga år handikappades situation atl riksdagen skulle avslå motionen 1974:413 i den män den inte kunde anses besvarad genom vad utskottet anförl,

13. beträffande handikappersättning att riksdagen skulle avslå motionen 1974:1871 (yrkandena 4 och 8, sistnämnda yrkande i moisvarande del),

14. att riksdagen skulle anta den i propositionen föreslagna lydelsen av 9 kap. 3 § lagen om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

15. beträffande rätten titt värdbidrag i vissa fall all riksdagen gav Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

16. belräffande höjning av socialförsäkringsavgifien till folkpensioneringen all riksdagen skulle avstå molionen 1974:1884 (yrkande 3) och motionen 1974:1886,

17. all riksdagen skutte anta den i propositionen förestagna lydelsen av 4 a § och punklen 5 av övergångsbestämmelserna titt lagen om ändring i lagen (1962:381) om altmän försäkring.

10. beträffande lättnader i egenföreiagarnas avgifter titt socialförsäkringarna att riksdagen skutte avstå motionen 1974:1890 (yrkande 7),

11. beträffande ATP-avgiften för åren 1975 och 1976 att riksdagen skutte avslå motionen 1974:1871 (yrkande 1 i motsvarande det),

12. beträffande ATP-avgiften för åren 1977-1979 att riksdagen med avslag på motionen 1974:1885 skulle anta det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i tagen (1973:477) om procentsatsen för uttag av avgift under åren 1975-1979 titt försäkringen för tilläggspension,

13. beträffande ikraftträdandet av pensionsåtderssänkningen atl riksdagen skulle avslå

a. motionen 1974:63,

b. motionen 1974:673 (yrkande 1),

c. molionen 1974:1298,

d. motionen 1974:1310 (yrkande 1),

e. motionen 1974:1871 (yrkande 1 i moisvarande del),
f motionen 1974:1884 (yrkande 1),

22. beträffande särskilda övergångsbestämmelser för dem som begärt förtida uttag att riksdagen skulle avslå motionen 1974:1884 (yrkande 2),

23. beträffande ikraftträdandet av höjningen av vårdbidraget alt riksdagen skutte avslå motionen 1974:1883 (yrkande A),

24. beträffande författningsförslagen i övrigt att riksdagen skulle anta de i proposilionen framlagda förslagen till

a. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring - med
undantag av 18 kap. 20 § - i den mån tagen inte behandlats under 14
och 17,

b. tag om ändring i tagen (1969:205) om pensionsfittskott i den mån
den inte behandlats under 10,

c. lag om ändring i tagen (1962:392) om hustrutitlägg och kommunalt
bostadstillägg till folkpension,

d. lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,

e. tag om ändring i militärersättningsförordningen (1950:261),

25. beträffande förenklingar i pensionssystemet, en garanterad mini
mistandard m. m. att riksdagen skulle avslå motionerna 1974:1871 (yr
kande 7) och 1974:1884 (yrkande 4).

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

Reservationer hade avgivits

beträffande sänkt pensionsälder för gruvarbetare m. fl.

1. av herr Olsson i Stockholm (vpk) som ansett atl utskottet bort hemställa,

under 2

atl riksdagen med bifall till motionerna 1974:81 och 1974:1871, båda i motsvarande del, beslutade att inom gruvindustrin sysselsatta arbetare skutte erhålla en lagstadgad sänkning av pensionsåldern lill 60 år och att hos regeringen begära förslag om lagstiftning av sådan innebörd,

under 3

att riksdagen med bifall till motionerna 1974:81 och 1974:1871, båda

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

i motsvarande del, hos regeringen begärde skyndsam utredning och förslag om vilka andra grupper av arbetare än gruvarbetare med tunga, hälsofarliga och pressande arbeten som likaledes borde komma i åtnjutande av pension vid 60 års ålder,

beträffande fortsatt standardförbättring av folkpensionsförmånerna 2. av herr Olsson i Stockholm (vpk) som ansett alt utskottet under 7 bort hemställa,

att riksdagen med bifall lill motionen 1974:1871 i motsvarande del i skrivelse till regeringen uttalade sig för ytterligare utredning och förstag om en fortsatt standardförbättring av fotkpensionsförmånerna sä att dessa uppgick till 65 96 av en genomsnittlig industriarbetarinkomst.

beträffande pensionstillskott

3. av herr Olsson i Stockholm (vpk) som ansett att ulskottel under
8 och 9 bort hemställa,

atl riksdagen med anledning av motionen 1974:1871 i motsvarande delar skulle

a. hos regeringen begära förslag till 1975 års vårriksdag av innebörd
att pensionstillskott fr. o. m. den 1 juli 1975 kunde utgå med i motionen
angivna belopp,

b. hos regeringen begära förslag till 1975 års vårriksdag om de an
slagsuppräkningar som föranleddes av den sålunda förestagna höjningen
av pensionstittskolten,

beträffande förtidspensionärs rätt att tillgodoräkna sig pensionspoäng för inkomst av förvärvsarbete

4. av herrar Ringaby (m) och Fridolfsson (m) vilka ansett att utskottet
under 11 bort hemställa,

att riksdagen med anledning av motionerna 1974:107 och 1974:1887 i skrivelse till Kungl. Maj:t begärde att motionerna överlämnades till pensionsålderskommittén,

beträffande handikappersättning

5. av herr Olsson i Stockholm (vpk) som ansett att ulskottel under
13 bort hemställa,

att riksdagen med anledning av motionen 1974:1871 i motsvarande del skulle

a. hos regeringen begära förslag till 1975 års vårriksdag av innebörd
att handikappersättning kunde utgå med 80,60 resp. 40 96 av basbeloppet,

b. hos regeringen begära förslag till 1975 års vårriksdag om de an
slagsuppräkningar som föranleddes av denna höjning av handikapper
sättningen.

beträffande höjning av socialförsäkringsavgifien titt folkpensioneringen 6. av herrar Carisson i Vikmanshyttan (c), Ringaby (m) och Magnusson

i Nenneshotm (c), fröken Pehrsson (c), herr Fridolfsson (m) samt fröken Rogeslam (c) vilka ansett att utskottet under 16 bort hemställa,

att riksdagen med anledning av motionen 1974:1884 i motsvarande del och motionen 1974:1886 i skrivelse till Kungl. Maj:t begärde förslag titt riksdagen av innebörd alt socialförsäkringsavgifi lill folkpensioneringen skutte utgå fr. o. m. är 1975 med 3,7 96 och fr. o. m. år 1976 med 4,2 96 av avgiftsunderiagei.

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

beträffande lättnader i egenföreiagarnas avgifter till socialförsäkringarna

7. av herrar Cartsson i Vikmanshyttan och Magnusson i Nenneshotm
samt fröken Pehrsson och fröken Rogeslam (samtliga c) vilka ansett att
utskottet under 18 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1974:1890 i moisvarande del hos Kungl. Maj:i begärde utredning av frågan om lättnader i företagares och fria yrkesutövares egenavgifier till socialförsäkringarna, i första hand genom införandet av ett avgiftsfritt bottenbelopp,

beträffande ATP-avgiften för åren 1975 och 1976

8. av herr Olsson i Stockholm (vpk) som ansett att utskottet under
19 bort hemställa,

att riksdagen med anledning av motionen 1974:1871 i motsvarande del hos regeringen begärde förstag snarast till sådan ändring i tagen (1973:477) om procentsatsen för uttag av avgift under åren 1975-1979 till försäkringen för tilläggspension att avgiftsuttaget fr. o. m. år 1975 blev 11,75 96,

beträffande ikraftträdandet av pensionsålderssänkningen

9. av herrar Ringaby (m) och Fridolfsson (m) vilka ansett att utskottet
under 20 bort hemställa,

atl riksdagen med bifall till yrkandet i motionen 1974:1885 skulle avslå propositionens förstag titt lag om ändring i tagen (1973:477) om procentsatsen för uttag av avgift under åren 1975-1979 till försäkringen för till-läggspension,

beträffande ikraftträdandet av pensionsåtderssänkningen

10. av herr Olsson i Stockholm (vpk) som ansett att utskottet under
21 bort hemställa,

att riksdagen med anledning av motionerna 1974:63, 1974:673, 1974:1298, 1974:1310, 1974:1871 och 1974:1884, sistnämnda fem molioner i moisvarande det, hos regeringen begärde förslag till riksdagen om sänkning av den lagstadgade pensionsåldern titt 65 år att gälla fr. o. m. den 1 mars 1975,

11. av herrar Carisson i Vikmanshyttan och Magnusson i Nennesholm samt fröken Pehrsson och fröken Rogeslam (samliga c) vilka ansett att

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

utskottet under 21 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1974:1884 i motsvarande del samt med anledning av motionerna 1974:63, 1974:673, 1974:1298, 1974:1310 och 1974:1871, sistnämnda fyra motioner i motsvarande det, beslutade att sänkningen av den allmänna pensionsåldern skulle träda i kraft den 1 januari 1976 och i skrivelse till Kungl. Maj:t begärde att förslag till erforderiiga författningsändringar förelades 1975 års vårriksdag,

beträffande särskilda övergångsbestämmelser för dem som begärt förtida uttag

12. av herrar Carisson i Vikmanshyttan och Magnusson i Nenneshotm
samt fröken Pehrsson och fröken Rogeslam (samtliga c) vilka ansett att
utskottet under 22 bort hemställa,

all riksdagen med anledning av motionen 1974:1884 i motsvarande del i skrivelse till Kungl. Maj:t begärde atl pensionsålderskommittén fick i uppdrag alt pröva om särskilda övergångsbestämmelser för dem som begärt förtida uttag och att förslag lill sådana bestämmelser förelades riksdagen i god tid före den 1 januari 1976,

beträffande ikraftträdandet av höjningen av vårdbidraget

13. av herrar Ringaby (m) och Fridolfsson (m) vilka ansett alt utskottet
under 23 bort hemställa,

att riksdagen med anledning av motionen 1974:1883 i moisvarande del hos Kungl. Maj:t begärde förstag till vårriksdagen 1975 av sådan innebörd att värdbidrag kunde utgå fr. o. m. den 1 juli 1975 med belopp motsvarande het eller halv förtidspension titt ensamstående jämte pen-sionslillskolt som svarade mot pensionen, allt i den omfattning som enligl förslaget i propositionen skulle utgå fr. o. m. den 1 juli 1976,

belräffande förenklingar i pensionssystemet, en garanterad minimistandard m. m.

14. av herrar Carisson i Vikmanshyttan och Magnusson i Nennesholm
samt fröken Pehrsson och fröken Rogeslam (samtliga c) vilka ansett att
utskottet under 25 borl hemställa,

alt riksdagen med bifall till motionen 1974:1884 och med anledning av motionen 1974:1871, båda i motsvarande del, hos Kungl. Maj:t uttalade sig för en översyn av pensionssystemets regler i syfte att åstadkomma ell enklare och för pensionärerna smidigare och rättvisare system med en garanterad minimistandard för alla pensionärer,

15. av herr Olsson i Stockholm (vpk) som ansett att ulskottel under
25 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till molionen 1974:1871 och med anledning av molionen 1974:1884, båda i motsvarande del, hos regeringen begärde en översyn av utformningen av gällande förfaUningstext i förenklande riktning omfattande bl. a. prövning av frågan om förtidspension som en självständig och från övriga förmåner åtskild pensionsform.

Till betänkandet hade fogats särskilda yttranden

1. av herrar Cartsson i Vikmanshyttan och Magnusson i Nennesholm samt fröken Pehrsson och fröken Rogeslam (samtliga c),

2. av herr Nilsson i Kristianstad (s).

Herr socialministern ASPLING:

Herr talman! De pensionsreformer som nu skatt behandlas av kammaren innebär förbättringar av pensionärernas ekonomiska trygghet som till sin omfattning saknar motsvarighet sedan ATP-reformen. En grundtanke vid reformernas utarbetande har varit all den lagstadgade sänkningen av pensionsåldern på sätt som nu sker skatt kombineras med påtagliga förbättringar inom folkpensioneringen för dem som redan är folkpensionärer. Pensionärernas riksorganisation har i sitt remissyttrande beträffande de av regeringen framlagda reformförslagen också konstaterat alt reformen innebär ett beakiande av de krav som organisationen framfört på en väsentlig förbättring av de äldres.försöriningsvillkor.

Utvecklingen under 1970-tald medför att de äldres antal ökar. Det Slätter nya krav på samhällets insatser för de äldre. De äldres krav pä trygghet gäller i första hand en säkrad ekonomi genom pensionerna. Men tryggheten innebär också mycket annat - tillfälle lill meningsfull aktivitet och gemenskap, hjälp i hemmet när del behövs och nära tillgäng till goda sjukvårdsresurser.

Jag har tagit upp dessa viktiga frågor om social omvårdnad och goda levnadsbetingelser för de äldre i rikllinjerna för en nu påbörjad kartläggning av de äldres situation i samhället - en utredning där representanter för pensionärerna själva givetvis ingår. Kartläggningen har salts i gång mot bakgrunden av alt del ökande antalet åldringar ställer stora krav på vårdinsatser och olika former av serviceåtgärder. Samtidigt framstår del som alltmer angeläget all samhällel medverkar till att undertätta övergången och anpassningen titt livet som pensionär och titt alt de äldres tillvaro får ett sådant innehåll alt pensionsliden blir meningsfull och positiv. Utbyggnaden av samhällels ekonomiska trygghelsanordningar måsle därför kompletteras med olika insatser för en god social omvårdnad i vid mening.

Det nuvarande åldringsvårdsprogrammd kom lill efler en liknande kartläggning under 1960-talel. Programmet innebar en kraftig satsning på utbyggnad av de öppna vårdformerna för att därmed göra del möjligt för de äldre alt så länge som möjligt bo kvar i sin invanda miljö. Det har medverkat lill alt antalet äldre och handikappade som får social hemhjälp fördubblats från ca 145 000 är 1965 till över 300 000 är 1973. Denna utbyggnad fortsätter. Riksdagen kommer senare i veckan all ta slällning lill ell förslag från regeringen om en vidgning av slalsbidragen lill den sociala hemhjälpen. Dessulom har genomförts en betydande utbyggnad av andra åtgärder inom kommunernas öppna åldrings- och handikappvård, t. ex. färdfiänst, varudistribulion, malservice, badservice, fotvård, hobbyverksamhet och andra former av sysselsättning för personlig ak-

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

livering och meningsfull samvaro.

Omkring 120 000 äldringsbostäder har rustals upp med hjälp av statliga räntefria förbättringslän. Samtidigt har nya boendeformer vuxit fram i form av servicehus och liknande anläggningar, där en trygg omvårdnad förenas med slor personlig frihet och oberoende. För de mera vårdkrä-vande har tillkommit omkring 15 000 nya platser vid sjukhem för långtidssjukvård. En särskild arbeisgrupp har fått i uppdrag alt ta upp frågan om personaiutvecklingen inom bl. a. långtidssjukvården. Vårdmöjlighe-lerna ökar också genom att vi i fortsättningen får ca 1 000 nya läkare om året.

I riktlinjerna för den nya karlläggningen av de äldres situation som nu häller pä att genomföras harjag framhållit, att utbyggnaden av samhällets insatser i fråga om värd och service för de äldre måste fortsätta. Insatserna skall svara mot det behov som följer av befolkningsutvecklingen och tillförsäkra de äldre en social omvårdnad som är anpassad titt samhällsförändringar, standardutveckting och pensionärernas förbättrade ekonomiska förhållanden. Det gäller enligt min mening en av vår tids stora sociala frågor.

Karlläggningen skatt ge en bild av de äldres situation i dagens samhälle. Undersökningarna skall göras mot bakgrund av den utveckling som skett i fråga om samhällels värd och serviceinsatser och beträffande pensionärernas förbätirade ekonomiska förhållanden. Det skall undersökas hur den ökade ekonomiska tryggheten genom bättre pensioner inverkar på pensionärernas livsmönster och på behovet av samhällets insatser i fråga om vård och serviceåtgärder för de äldre. Man skall också belysa utvecklingen av sådana faktorer som sparande, fritidsverksamhet, resor osv. Även det forsknings- och utvecklingsarbete av belydelse för de äldres situation som utförs i olika sammanhang skall uppmärksammas. En ana-tys av de framtida utvecklingstendenserna skatt göras med hänsyn titt bl. a. befolkningsutvecklingen. Kartläggningen skall vidare innefatta en undersökning av olika vägar då det gäller att tillförsäkra de äldre goda levnadsbetingelser. Den skall utöver ålderspensionärernas förhåltanden också omfatta förtidspensionärernas situation i de avseenden det här gäller.

De åtgärder som vidtas för att förbättra pensionsförmånerna för handikappade och särskilt för de unga invaliderna får ses som en vikiig det i det större sammanhang som utgör samhällels totala omsorg om handikappade. Den allmänna försäkringen har grundläggande betydelse för handikappades ekonomiska trygghet. Tillsammans med andra stödformer ingår den i ett omfattande system av åtgärder pä handikappområdet.

Del har betygats i många sammanhang att utvecklingen under 1960-talet innebar en ny syn pä handikappade och deras problem. Detla har tagit sig mänga konkreta uttryck under de gångna åren. Successivt har insatserna för de olika handikappgrupperna ökat. Jag vill antyda några drag i utvecklingen. Det har tillskapats ett brett register av rehabiliterande

och sysselsätlningsfrämjande åtgärder. Den sociala servicen för handikappade har byggts ul. Särskilda insatser har gjoris inom undervisning och kulturell verksamhet. Hjälpmedelsverksamheten har kraftigt förstärkts. Alll fler bostäder har anpassats för handikappade. Omsorgsverksamheien för psykiskt utvecklingsstörda har getts nytt innehåll. Handikappråd har inrättats. Det ekonomiska slödel titt handikapporganisationerna har kraftigt förbättrats.

Insatserna för handikappade spänner således över myckel vida områden. Jag vill erinra om atl enbart statens kostnader för det slöd som mer direkt gäller handikappade för innevarande budgetår har beräknats titt 4 550 miljoner kronor. Drygt 2 000 miljoner kronor av dessa koslnader avser andra anslag än folkpensionsanslagel.

Inom de olika avsnitten av handikappområdet pågår ett fortlöpande reformarbete. Regeringen har nyligen beslutat om vidgade regler för slatsbidrag titt reparation av hjälpmedel och om bidrag för underhåll av hjälpmedel. Senare i denna vecka kommer riksdagen alt ta ställning till regeringens förslag om statsbidrag till kommunerna för färdtjänst lill handikappade - ett viktigt område av handikappvården där ökade insatser är av slor belydelse.

Del reformprogram på pensionsomrädd som nu ligger på riksdagens bord innefattar förslag om en lagstadgad sänkning av den allmänna pensionsåldern till 65 år och om betydande förbättringar av folkpensionsförmånerna. Reformerna för fotkpensionärerna omfattar höjningar av folkpensionens grundbelopp, höjda pensionstillskott för dem som saknar ATP eller har låga ATP-betopp, bättre pensionsförmåner för unga invalider och andra förtidspensionärer och vidare förbättrade handikappersättningar och värdbidrag inom folkpensioneringen. Till della kommer all riksdagen nyligen beslutat godkänna ett av regeringen framlagi förstag om mildare inkomstprövningsregler för folkpensionärernas kommunala bostadstillägg.

Det i proposilionen framlagda reformprogrammei föreslås träda i kraft under åren 1975 och 1976. Reform kostnaderna uppgår till över 3 000 miljoner kronor med ungefär lika fördelning på pensionsålderssänkningen och de förbätirade fotkpensionsförmånerna. Reformerna föreslås finansierade genom höjningar av arbetsgivarnas socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen och en höjd ATP-avgift. Den s. k. Hagauppgörelsen mellan regeringen och folkpartiet säkrade en sådan finansiering av pensionsreformerna. Utskottsbehandlingen av proposilionen visar atl det finns en bred majoritet för pensionsreformernas finansiering i enlighet med propositionens förslag.

Det i propositionen framlagda reformprogrammet innefattar också förslag om en lagstadgad sänkning av den allmänna pensionsåldern till 65 år frän den 1 juli 1976. Det är enligt min mening av slor betydelse att bestulet om en sänkt pensionsålder på sätt som nu sker enligt regeringens proposition kombineras med påtagliga förbättringar för dagens folkpensionärer. Detta är också värt all hälla i minnet när man ser pä cen-

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

3 Riksdagens protokoll 1974. Nr 134-135

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

lerparliets roll i pensionsåldersfrägan. Jag vill inte beslrida all centerpartiet under årens lopp har visat inlresse för frågan om sänkt pensionsälder. Men man får inte glömma borl att det efler ATP:s genomförande - där centerpartiets roll sannerligen var en annan - fanns många viktiga sociala reformkrav som det var angeläget all kunna lillgodose.

Det skulle föra för långt alt här gä igenom heta den reformtistan för del socialpolitiska reformarbetet under 1960-ialet och hittills under 1970-lalel. Lål mig bara med några korta rubriker peka pä några av dessa reformområden: åldringsvården, handikappvården, hälso- och sjukvärden, läkemedelsrabalterna, apoteksreformen, bostadstilläggen för barnfamiljerna, föräldraförsäkringen, den allmänna förskolan och andra mycket viktiga familjepolitiska reformer, längre semester och kortare arbetsvecka, satsningen på arbetsmiljöfrågorna, den allmänna tandvårdsförsäkringen, avskaffande av karensdagarna i sjukförsäkringen och en rad andra vikliga sjukförsäkringsreformer. Det är elt reformprogram som nu innesluter åtskilliga reformmiljarder på det socialpolitiska områdei för trygghelsanordningar som i dag upplevs som omistliga av medborgarna.

Under hela detla reformskede har samtidigt en rad vikliga pensionsfrågor fått sin lösning. Jag vill här särskilt nämna de under denna period genomförda pensionstillskotten för dem som saknar ATP eller har tåg ATP och den mycket viktiga förtidspensionsreformen, som i realiteten var en kraftig sänkning av pensionsåldern för dem som var i störst behov därav. Förtidspensionsreformen beslutades samtidigt som vi tillsatte utredningen om en altmän sänkning av pensionsåldern.

Jag nämnde pensionstillskotten - låt mig notera att den reformen hittills har tillfört våra folkpensionärer Över 3 000 miljoner kronor, och det är väl använda pengar. Jag nämnde förtidspensionsreformen - låt mig där notera all omkring 60 000 äldre löntagare med hårt och slitsamt arbete hittills har fått pensionsmöjligheter före 65 år genom den reformen, som också innefattar stora ekonomiska insatser från samhällels sida. Enbart för innevarande budgetår utgör kostnaderna för pensionstillskotten och förtidspensionsreformen närmare 2 miljarder kronor.

Det finns enligt min mening anledning att på detla sätt se på frågan om en lagstadgad sänkning av pensionsåldern och lidpunkien för dess genomförande i sitt sammanhang med andra angelägna socialpolitiska reformer. Jag finner det tillfredsstältande att den vikliga frågan om en altmän pensionsålder vid 65 år nu kan få sin lösning och att det kan ske genom elt beslut som dessutom innebär påtagliga förbättringar för dagens folkpensionärer och för de handikappade.

En lagstadgad sänkning av den allmänna pensionsåldern lill 65 år föreslås i proposilionen träda i kraft den I juli 1976. Som jag framhållit i propositionen skatt vid samma tidpunkt genomföras ökade möjlighder lill en rörlig pensionsälder med utgångspunkt i en allmän pensionsgräns vid 65 är.

Jag vill underslryka alt det finns ett nära samband mellan frågan om den lagstadgade allmänna pensionsåldern och frågan om ökade möjlig-

heler till en röriig pensionsålder. Jag delar den uppfattning som lön-lagarorganisationerna gett ullryck för när de i sina remissyttranden framhållit all den rörtiga pensionsåldern är en angelägen reform. En lagstadgad sänkning av den allmänna pensionsåldern till 65 år slår givetvis inte i motsatsställning titt frågan om ökade möjligheter lill röriig pensionsålder. Som Landsorganisationen påpekat i sitt remissyttrande bör sänkningen av den allmänna pensionsåldern titt 65 är i slällel betraktas som en ny utgångspunkt för en röriig pensionsälder.

Ett beslut om en lagstadgad sänkning av den allmänna pensionsåldern titt 65 år kommer nu att fattas vid årets riksdag. När det gäller tidpunkten för pensionsälderssänkningens ikraftträdande har vi ansett del angeläget alt skapa tillräckligt tidsutrymme för erforderiiga anpassningsförhandlingar beträffande gällande pensionsavtal och atl därvid också kunna få lill sländ en samordning med elt system som ger ökade möjligheler till en röriig pensionsälder. För att tillmötesgå de önskemål som i detta hänseende har förts fram av löntagarorganisationerna föreslås i propositionen alt tidpunkten för pensionsålderns ikraftträdande fastställs titt den 1 juli 1976. Därigenom skapas tidsmässigt ulrymme för arbetsmarknadens par-ler alt genomföra de anpassningsförhandtingar beträffande gällande pensionsavtal som måste komma till stånd i samband med sänkningen av den allmänna pensionsåldern och som då också kan samordnas med frågan om ökade möjligheter titt rörtig pensionsålder. Frågan om den rörtiga pensionsåldern behandlas nu med förtur av pensionsålderskommittén i dess fortsalla arbeie, och jag räknar med atl en proposition i denna viktiga fråga skall kunna läggas fram till nästa års riksdag.

Herr lalman! Jag har med detta inlägg velat från regeringens sida ge elt perspektiv på det vikliga reformprogram belräffande pensionsfrågan som nu föreligger lill behandling i kammaren.

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

Hen CARLSSON i Vikmanshyttan (c):

Herr lalman! "Rättvisan segrar till slul." De orden kan få utgöra ingressen lill behandlingen av socialförsäkringsutskollels belänkande nr 32 är 1974 angående sänkt pensionsålder och förbättrade pensionsförmåner m. m. Mänga års kamp från centern har äntligen lett fram titt all sänkningen av den allmänna pensionsåldern från 67 titt 65 år skall bli av. Därmed får också - som många ser det - den största sociala frågan under 1960- och 1970-lalen sin lösning. Vad jag verkligen beklagar är alt denna angelägna reform förskjutits i tiden år efter år. Den förhatningstaktik som tillämpats i denna fråga av regering och riksdag har föga gemensamt med de värdeladdade - och förpliktande orden rättvisa, jämlikhet och solidaritet.

Det alltmer ökande opinionstrycket, avspeglat i bl. a. valresultaten, har säkertigen blivit en tankeställare - frågan om den sänkta pensionsåldern mäste äntligen fä sin lösning.

Man brukar på en det håll tala om föriorade är. Här kan man med fog verkligen göra del från alla de åldersgrupper som förgäves hoppades

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

på en sänkning av pensionsåldern lill 65 år. Del är de stora skaror av vardagslivels folk - kroppsarbetarna, bläbtusarnas och de valkiga nävarnas människor - som med sill arbeie lagt grunden lill dagens s. k. välfärdssamhälle, där del fortfarande finns en rad av sociala problem olösta. Den saligen avsomnade, en del säger avlivade, läginkomsluiredningen gav ju en både uppseendeväckande och skrämmande bild av hur verklighelen ler sig för mänga människor i della tand.

Vad vi sagl många gånger om Fattigsverige, som jag upplevt både bokstavligt och bildligt talat, bekräftades. De som endasi har folkskola som bakgrund har den lägsta inkomslen. De har det tyngsta arbetet, den längsta arbetstiden och, herr talman - den högsia pensionsåldern har också varit deras lott. Fatligsverige, det häller för många yngre på alt bli något som de äldre talar om och som tätt får något av romanlikens skimmer över sig. Inget kan vara mera farligt och verklighetsfrämmande. För dem som var i de arbetsföra åldrarna omkring åren vid sekelskiftet, för dem som räknar barna- och ungdomsåren frän den tiden och ända fram mot 1930-latel värdet ofta en bitter tillvaro, med knappa materiella möjligheler.

Del har sagts vid något lillfälle all konsten och litteraturen när de är som bäsl är mera realistiska än verkligheten själv. Får jag bara nämna ett par exempel på författare - listan kan göras tång - som tillsammans med egna iakttagelser och erfarenheler har givit intryck för heta livet. Del är Albert Engströms julafton i fattigstugan, en gripande bild av dåtidens åldringsvård. Del är Dan Andersson, som låter oss möta Lasse i Längfallei. När Lasses krafter inte räcker längre har han all göra vandringen från Varghytlans bruk ner till fattiggärden och väntan på livets slut och den eviga vilan pä socknens kyrkogärd.

Båda har givit väsentliga bidrag lill bilden av miljön och livssituationen för generationerna som hade sin aktiva lid vid sekelskiftet och senare - och som såg dagens ljus då. Dil räknar jag också min egen generalion.

Efler omfallande utredningar beslöt 1913 års riksdag all införa en allmän folkpensionering frän 67 års ålder omfattande alla medborgare. Från principiell synpunkl var del viktigt all del gällde hela folkel, lill skillnad frän vad som skedde ute i Europa med avgränsning lill vissa grupper. Här kan också nämnas all det första land i världen som införde en altmän ålderspensionering var Nya Zeeland - det var år 1898 - och med 65 är som pensionsålder.

All del var en slor reform i Sverige är 1913 när man införde en altmän pensionertng, framgår av all den omfattade heta fotkel. Alla ägde rätt lill folkpension från 67 års ålder. Även om pensionsbeloppen var myckel små framgår del ändå all det var en stor reform. Och 67 år som allmän pensionsålder, som bestöts år 1913, gäller ännu efler dessa drygt 60 år! Del är minsl sagl märkligt, efler vad som skell av förändringar i värl samhälle sedan den liden. Arbetstider och arbetsförhållanden har reglerats. Den långa arbetsdagen har blivit 40-limmarsvecka med fem dagars arbeie. Frän en obetydlighet har fyra veckors semester blivit lag. In-

komsterna och levnadsstandarden har förbättrats, och den sociala tryggheten har byggts ut. Men ännu finns väsentliga brister kvar. Motionernas mångfald i socialförsäkringsulskollel bär vittnesbörd om della.

Jag nämnde läginkomsluiredningen. Av den framgår all fortfarande mer än 50 proceni av de aktiva arbdsåldrarna enbart har folkskola som skolutbildning - ulöver den livels arbetsskola, som vi alla mer eller mindre hårdhänt har ställts inför. Det är dessa grupper som har en i mänga avseenden sämre slällning än de med ulbildning har. Del gäller löner, semester, arbetstid och arbetsförhållanden, och del gäller den lagstadgade pensionsåldern. Och här finns också undertagel för de i många avseenden förlegade klassgränser som vi fortfarande möter i vårt samhälle.

Här finns också bakgrunden lill varför cenlern envetet och besiämi har drivit frågan all pensionsåldern måsle sänkas till 65 år i en första etapp. Samhällsutvecklingen pä arbetslivets område med stress och jäkt, liksom inlernalionella jämförelser, lalar för all vi måsle gä vidare med en pensionsålder som tillgodoser den enskilda människan och lillgodoser yrkesgrupper med lunga och pressande arbetsförhållanden. Ar efter år har vi i cenlern i molioner ställt yrkanden om att pensionsåldern måste sänkas från 67 lill 65 år. Vi vel vilka resultaten blivit. Våra molioner har avstyrkts i vederbörande utskott. Centerns represenlanler har reserverat sig för en sänkning av pensionsåldern lill 65 år.

Efter länga debatter i kamrarna har våra molioner avslagils. Med förvåning och bitterhet har många frågat sig hur man i riksdagen kan säga nej till rättvise- och jämlikhelsmolioner om sänkning av pensionsåldern lill 65 är.

Hur många gånger harjag inte mött frågan: "Hur blir det med pensionsåldern? Jag vel inte hur jag skatt orka lill 67 är." En av mina bäsla vänner - han var skogsarbetare - sade: "Er moiion om sänkningen av pensionsåldern lill 65 år är en av de viktigaste frägor som riksdagen har alt behandla. Del var åren mellan 65 och 67 år som tog knäcken på mig i skogen. Min ålderdom", sade denne gamle hedersman, "skutte tett sig annortunda om jag fått pension vid 65 års ålder." - Della var är 1965, 50 år efter del all vi fick en allmän folkpensionering vid 67 års ålder.

Till sist ytlerligare ell citat. Del är från dl möte i Dalarnas finnmarker år 1968, dagen efler det all riksdagsmajoritelen ännu en gång hade avslagit våra molioner om sänkt pensionsålder. När mötet var slul kom en kvinna fram lill mig och bad mig med följande ord om ell löfte: "Lova mig en sak, riksdagsman! Ni får inte släppa frågan om sänkningen av pensionsåldern. Del är en fråga siörre än någon annan för kvinnor i min situation."

Herr talman! Dessa exempel pä röster från 1960-lalel om del angelägna i en sänkt pensionsålder bör denna dag dokumenteras lill riksdagens protokoll. Ingen av dem som jag här nämnt har för egen del kommii i åtnjutande av den sänkta pensionsåldern. Ansvaret för del är regeringens och riksdagsmajoritetens - dd skall klart sägas ut denna dag.

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

11959 års remissdebatt inledde centerns gruppledare i första kammaren, herr Torsten Bengtson, sitt anförande med följande ord: "Sank pensionsåldern till 65 är för folkpensionärer och höj folkpensionen i den takt som i framtiden kan bli möjlig. Genomför man en sådan pensionsreform, kan man fä ordning och rättvisa."

Vid 1961 års riksdag begärde centern i parlimotionen 500 i första kammaren och 584 i andra kammaren atl riksdagen i skrivelse lill Kungl. Maj:l skutte anhålla om skyndsam prövning angående sänkning av pensionsåldern. Molionerna avslogs med hänvisning titt arbetel i 1958 års socialförsäkringskommitté - som för övrigl i den delen inte ledde lill någol resultat.

I samband med behandlingen av "sociatbatken" vid 1962 års riksdag gavs återigen klart besked om att pensionsåldern måste sänkas till 65 är. Motionsledes har vi i centern år efler är återkommit och sagl att pensionsåldern måsle sänkas, atl det inte är rimligl atl de människor som har de tyngsta jobben och den längsta arbetsdagen skall ha den högsia pensionsåldern.

När i millen av 1960-tatet pensionsförsäkringskommiltén tillsattes sades det i direkliven ingenting i frågan "sänkt pensionsålder". Del föranledde mig all den 24 november 1965 ställa en enkel fråga till socialminislern, om han inte genom tilläggsdirektiv till ulredningen skulle ge den i uppdrag att utreda frågan om sänkt pensionsålder. Del finns anledning alt lill ledning för framtiden och historieskrivningen in exlenso återge del svar jag erhöll. Den 30 november 1965 svarade statsrådet och chefen för socialdepartementet, herr Aspling, med följande ord:

"Herr Eric Cartsson har frågat om jag avser alt genom yllerligare tilt-täggsdirektiv titt pensionsförsäkringskommiltén låta utreda frågan om en sänkt allmän pensionsälder.

Svaret är nej."

Svarel blev alltså nej. Det var del besked som statsrådet Aspling gav den gången, och den attityden har han intagit i fortsättningen också, trots allt lal om nya, djärva mäl, om solidaritet och jämlikhet.

1 den debatt som följde på svarel ställde statsrådet Aspling frågan lill mig: "Sälter herr Cartsson önskemålet om en sänkt pensionsälder före önskemålen om en höjning av folkpensionerna?" På denna fråga svarade jag: "De människor som har gått ul i arbetslivet i 15-16-17-ärs åldern och arbelal tills de blivit 65 år har gjort en arbetsinsats av sådan storleksordning, all den ger ulrymme både för en sänkning av den allmänna pensionsåldern och för en ordentlig standardhöjning. Om vi skall väga olika gruppers arbetsinsatser mol varandra, kommer vi säkerligen au finna alt dessa människors arbetsinsatser är av sådan omfattning all de kan bära upp båda sakerna."

Herr talman! Nu har vi nätt fram till anno 1974. Frän är 1975 och är 1976 skall pensionerna höjas och pensionsåldern sänkas, allt i överensslämmelse med det konkreta svar jag gav"är 1965 pä socialministerns direkia fråga; "Vad väljer Eric Cartsson?" Del är bara all beklaga att

del skutte dröja drygt lio år efler frägeslunden den 30 november 1965 i första kammaren tills den sänkta pensionsåldern blir verklighet. Jag måste tyvärr säga att det nej om tilläggsdirektiv som jag fick av socialminislern den 30 november 1965 för mig ter sig som ell monument över den negativa-ja, renl av beklämmande-attityd som socialministern och regeringen intagit till frågan om en sänkt pensionsålder. Med besvikelse och billerhd har delta upplevts ule i arbetslivet - att inte regering och riksdag tagit sig samman för att bringa denna utomordentligt vikliga fråga till sin lösning förrän år 1974 - mer än 62 år efler del att den nuvarande allmänna pensionsåldern vid 67 är blev lag och altmän egendom.

År 1965 var det är när metall- och järnbruksarbelarna i Bortänge demonstrerade den 1 maj för en sänkning av pensionsåldern. Ar 1965 var det år när del i en rad molioner till Metallarbdareförbundels kongress restes krav på en sänkning av pensionsåldern. Allt fler och allt kraftigare röster höjdes för all den nuvarande pensionsåldern var alltför hög. Detla avspeglades också i riksdagen. Till 1969 års riksdag väcktes en rad motioner - del inlressanla är all utöver centerns moiion med en klar målsättning om sänkning av pensionsåldern titt 65 år finns samma yrkande i molioner från kommunisterna och från socialdemokraten Yngve Persson m. fl. Utskottet avstyrkte emellertid frågan om en sänkning av pensionsåldern titt 65 år - utskottets cenlerrepresenlanler blev ensamma reservanter-och molionerna avslogs som vanligt under heta t960-lalel. Andra lagutskottet gjorde emellertid den gången ell medgivande som är nog så inlressanl, nämligen: "För egen det kan ulskollet i slor ulslräckning inslämma i de synpunkier som molionärerna anfört titt stöd för en allmän sänkning av pensionsåldern. Utskottet står inte heller främmande för all utvecklingen går mot ell pensionssystem där alla försäkrade får möjlighet lill full ålderspension tidigare än vid uppnådda 67 år."

Kraven på en reformering av pensionsåldern gav lill resultat atl en uiredning, pensionsålderskommittén, tillsattes år 1970. Direkliven innehöll dock många om och men i fråga om pensionsåldern; någon klar målsättning och inriktning angavs inte. Centern tvingades under dessa omständigheter återkomma varie år om atl pensionsåldern skulle sänkas lill 65 år och all den frågan måsle få förtur i utredningsarbetet. Även om våra molioner inte vunnit gehör har pensionsålderskommittén i februari 1974 presenterat ett delbetänkande med förslag lill dels en sänkning av pensionsåldern lill 65 år från den 1 januari 1976, dels en höjning av standardgaranlin för folkpensionerna, dels förbättringar av invalidpensionerna.

Innan jag övergår till ulskotlels belänkande är del ell par frågor som jag vill stanna ytterligare inför.

1970 års riksdag fattade beslut om vidgade möjligheler alt erhålla förtidspension i form av folkpension och ATP. De nya bestämmelserna tog sikte på dels dem som är 63 år och äldre och som inte orkar med sitt arbete, dels dem som friställts och för vilka nyll arbeie ej finns all

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

fä. Vidare skulle en viss uppmjukning göras av kraven för erhållande av förtidspension.

Vilken har då effekten blivit av dessa vidgade möjligheler till förtidspensionering och sjukbidrag? Enligt uppgift är anlalel personer som erhållit förtidspension och sjukbidrag i oktober 1974 nära nog 272 000. Det har skett en mycket markant ökning av anlalel förtidspensioner sedan de nya bestämmelserna infördes. I en tidningsuppgift för någon lid sedan angavs all 40 proceni av männen i åldrarna 63-66 är i Jämtlands län hade förtidspension. Dessa siffror torde i all sin nakenhet visa, atl den nuvarande pensionsåldern är alltför hög. Läkarrapporterna bekräftar också delta: dåliga ryggar, värk i lederna, förstilna leder, reumatiska sjukdomar, stressjukdomar som bjärt- och kärtsjukdomar samt psykiska besvär är ofta återkommande rubriceringar över situationen för mänga äldre i dag.

Kraven på en sänkning av pensionsåldern restes - som jag förut nämnl

- alll starkare under slutet av 1960-lalel från fackföreningsrörelsen. Med
den tveksamhet och längsamhd som kännetecknade regering och riksdag
all engagera sig för en sänkning av pensionsåldern restes kraven därför
alll starkare, all någol måste ske avialsvägen. I väntan på lagstiftning
träffades är 1971 avlal mellan LO och Arbetsgivareföreningen om sänk
ning av pensionsåldern lill 65 år. Med tanke på alt fiänslemannagrupperna
liksom de offentligt anställda hade 65 är och lägre som pensionsålder
var del egentligen märkligt alt denna fråga inte lösts lidigare.

Avtalet metian LO och SAF, som vi i cenlern hälsade med tillfredsslälletse, bekräftade vad vi hävdat under hela t960-lalet - alt den nuvarande pensionsåldern var alltför hög. Den relalivi långa övergångstiden innan avtalet skulle få fult verkan gav ingen tillfredsställande lösning för de dåvarande åldersgrupperna 60-65 år. Vidare upplevdes det - och upplevs - för de grupper som ställs ulanför som en ännu siörre orättvisa att vi inte fäll en allmän och lagfäst pensionsålder av 65 år. Ell av skälen är att alla får vara med och belala kostnaden för den pension och pensionsålder man har. Pensionsförmånerna skall nämligen tas ur den gemensamma kakan, ur den produkiion av nyltigheter och fiänsler som sker ute i arbetslivet, i hemmens barnavårdande verksamhet osv. Til syvende og sidst är del de människor som tidigast gäll ul i arbetslivet

- som har de mänga och länga arbetsåren - som med sin arbetsinsats
fäll betala de orättvisor i fråga om pensionsåldrar som varit och är rådande
i vårt samhälle.

Herr talman! Jag är medveten om atl jag tagit dyrbar tid i anspråk för redovisningen av den långa väg som vi haft all gå - vi som drivit jämlikhels- och solidaritetstanken i fråga om sänkningen av den allmänna pensionsåldern titt 65 år. Frågan är dock av den belydelse och storleksordning all del hell enkell varit nödvändigl.

Rättvisan segrar dock lill slul. Äntligen ligger del ell konkret förslag på riksdagens bord genom propositionen 129 med förslag om förbättrade folkpensionsförmäner och en lagstadgad sänkning av den allmänna pensionsåldern titt 65 år. Får jag här säga all ulskollet har arbetat under

slor tidspress. Del har slälll särskilda krav på utskottets ledamöler. Må del här i dag vara mig lilläld att överräcka en blomma och rikla ett lack lill herr ordföranden för hans säll alt leda utskottets arbeie i denna stora fråga. Ell alldeles speciellt lack skall också riktas lill föredragande sekreteraren och hans medhjälpare för ett myckel förnämligt arbeie.

Proposiiionens förstag bygger i allt väsentligt på pensionsålderskom-miiiéns delbetänkande. Sänkt pensionsälder m. m., SOU 1974:15. Del innebär som jag redan lidigare anförl dels all pensionsåldern skatt sänkas lill 65 år, dels förbättringar av folkpensionernas grundbelopp. Höjningen av grundbeloppet från 90 till 95 proceni av basbeloppet för ensamstående samt från 140 till 155 proceni av basbeloppet för pensionärspar är välkomna förbättringar. Dels minskar denna höjning skillnaden mellan giftas och ogiftas pensionsförmåner, dels innebär den en nödvändig förbättring för pensionärerna med hänsyn till den "dyrtid" som vi upplever och som alldeles speciellt drabbar dem som har låga inkomsler. Från den utgångspunkten är del också nödvändigl med den höjning av pensions-lillskotien som föreslås ulgå lill pensionärer som saknar eller har tåg tilläggspension liksom lill förtidspensionärer, där de unga invaliderna får nödvändiga förbättringar.

Till utskolids belänkande har cenlern fogat fem reservalioner samt dl särskilt yttrande. Reservaiionen 6 lill ulskotlels belänkande gäller höjningen av socialförsäkringsavgifien lill folkpensioneringen.

En princip när del gäller socialförsäkringsavgifien, ATP-avgiften osv. är all det skall finnas ett samband mellan avgifter och förmåner. Vi godtar därmed uian diskussion den höjning av socialförsäkringsavgiften som erfordras för att belala folkpensionsförbällringarna och sänkningen av pensionsåldern. Här höjs emellertid socialförsäkringsavgiften med ytlerligare en halv procentenhet för atl därmed bidraga lill den i proposilionen 132 föreslagna skalleomläggningen. Den skatteomläggning som här sker bör rimligen finansiseras på annal säll. Det förslag som här redovisas med ell "överullag" på socialförsäkringsavgifien ler sig ännu märkligare om man har i minnet hur ofta kostnadsfrågan har varit hindret för socialminislern att genomföra reformer på pensionsområdet och då främsi sänkt pensionsålder.

I reservaiionen 7 påpekas all de föreslagna avgiftshöjningarna kommer au medföra avsevärt ökade egenavgifier för företagare och fria yrkesutövare. För dem som har låga inkomsler blir avgifterna därmed belungande, enär inget avgiftsfritt grundbelopp finns. För arbetsgivaravgiften har beslut fattats om all de första 10 000 kronorna skatt undantagas frän avgift. I skallelagsliflningen finns i princip ett grundavdrag pä 4 500 kronor. Del finns siarka skäl som talar för att ett avgiftsfritt belopp också tillämpades här och au den frågan blir föremål för uiredning.

Sänkningen av pensionsåldern från 67 titt 65 år är ju trots alll den siora genomgripande förändringen i del föreliggande förslagei. Jag har inledningsvis pekal pä hur denna uiomordenligl viktiga fråga fördröjts är efler är. Pensionsålderskommittén nådde polilisk enighet om all sänk-

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

ningen av pensionsåldern lill 65 år skulle ske den 1 januari 1976. Fyra av de fem experterna i ulredningen har också anslulil sig lill all pensionsåldern skulle sänkas den I januari 1976. Del förfiänar nämnas atl såväl LO:s som TCO:s representanter gett sin anslutning lill utredningsförslaget atl pensionsålderssänkningen skall träda i kraft den t januari 1976.

Den enda som anmält avvikande mening genom ett särskill yltrande är representanten för Arbetsgivareföreningen som tydligen inte vitt ha någon sänkning av pensionsåldern - tankegångarna från det gamla klass-samhället lever kvar - men som dock med en suck konstaterar, atl skall en sänkning ske bör man vänla yllertigare någon lid. Det gäller atl bromsa så länge det går.

Det märkliga är emellertid au regeringen följer SAF-linjen en bil pä väg - del gäller au vänla så länge som möjligt, dock ej över 1976 års val. Au pensionsålderskommittén med undantag av SAF-representanten föreslår den 1 januari 1976 tar regeringen ingen hänsyn till. All elt årsskifte ur försäkrings- och arbdsieknisk synpunkl är mesl lämpligt spelar ingen roll. Det gäller all hälla ul och streta emol ända in i det sista. Att moderalerna ger sin anslulning lill denna regeringens linje kan jag möjligen förstå, men hur folkpartiet, som har en partimolion - 1974:673 - med yrkande om att pensionsåldern skall sänkas senast den 1 januari 1976, kan ge sin anslulning lill ell ytlerligare uppskov är minsl sagl märkligt och obegripligt.

I cenierns partimolion 1974:63 yrkade vi atl pensionålderssänkningen skulle träda i kraft snarasl, dock senasl den t januari 1976. Pensionsålderskommittén har efter ingående prövning gett besked - den t januari 1976 kan och bör sänkningen av pensionsåldern ske. Med alla fakta på bordel från ulredningen, med kännedom om hur vikiig denna fråga är och med ansvar inför givna löften, hävdar vi alt pensionsålderssänkningen skall ske den t januari 1976. Menar man allvar med lalel om solidariiei och jämlikhel, all medborgarna skall kunna ha lilllro lill gjorda uifäsielser, måsle pensionsålderssänkningen iräda i kraft den t januari 1976. Jag beklagar djupl med hänsyn lill denna frågas siora belydelse all den poliliska viljan och förmågan saknas för en lösning enligl cenierns och ulredningens förslag. Vår beslämda uppfallning är all frågan om sänkningen av den allmänna pensionsåldern lill 65 år nu inie låt flera uppskov, vilkel också framgår av reservaiionen It. Reservationerna 12 och 14 kommer herr Magnusson i Nennesholm all närmare moiivera.

Titt ulskotlels belänkande har cenierns represenlanler avgivit ell särskill yilrande, som jag avslulningsvis skall sianna inför.

För cenlern har del alllid varit en försiahandsangetägenhei alt arbela för att den generalion som genom sill arbeie lagt grunden lill vårt ekonomiska välstånd skall garanleras en Irygg ålderdom. Vi har kämpal för bällre villkor för pensionärerna och vi har under de senasle 15 åren drivit frågan om en sänkning av pensionsåldern till 65 år för alla, vilket jag redovisat inledningsvis i dag. För oss har del varit en vikiig jäm-

likhelsåigärd atl ge den halva av svenska folkel som oftast haft de tyngsta arbetena och de svåraste förhållandena i övrigl rätt till samma pensionsålder som andra grupper tillförsäkrat sig genom avtal. Som vi framhållit i molionen 1884 lill ärels riksdag ser man i dag alll tydligare hur strukturomvandlingen och höga preslalionskrav har resulleral i en utslagning på arbetsmarknaden. Framför alll har den äldre arbetskraften drabbats hårt av della. Många har tvingats lämna arbetslivet. Andra har för alt kunna behålla sin anställning pressat sig till all göra arbetsinsatser som bidragit titt fysisk och psykisk nedslitning. Del ökade antalet förlids-pensionärer ger belägg för detla.

För alt åsladkomma en genomgripande förbättring för de äldre måsle ålgärder vidtas dels inom arbetslivet, dels i samhällets ålaganden när del gäller exempelvis pensionsförmåner. Arbelsmitjöförbällringar och dämpade preslalionskrav bidrar lill all underlätta för de äldre all kvarstå i arbetslivet. Del innebär också att fler människor kan behålla god hälsa högre upp i åldrarna. På pensionssidan måsle det ses som en försla-handsuppgift all finna ell sysiem som garanierar alla en god tevnads-slandard och en rällvis det av slandardförbällringarna i samhällel. Den allmänna pensionsordningen måsie också vara så fiexibel au den bidrar lill all underiälla den i vissa fatt svära omslätlningsperioden från yr-kesverksamhei lill tillvaron som pensionär.

Del borde vara en räll för alla människor atl efler mänga års arbeie kunna gå i pension medan de fortfarande har hälsa och krafter kvar. Della skulle ge en myckel rikare ålderdom och en möjlighet titt personlig utveckling och engagemang på allehanda områden. Nu är många vid pensioneringen alltför nedslitna för att kunna uppleva en meningsfull ålderdom. Pensionsålderssänkningen kommer all förbättra siluaiionen främsi för de grupper som haft lunga arbeien. Alt även 65 år för många får anses vara en hög pensionsålder framgår dock, om man exempelvis ser till det stora anlalel personer som förtidspensioneras av hälsoskäl. Vid en iniernalionell jämförelse kan man konslalera all pensionsåldern i andra länder oftasi ligger lägre än 65 år.

Del finns sålunda starka skäl för att gä vidare såväl när del gäller ytterligare sänkning av pensionsåldern som beträffande flexibilitet och standardförbättringar inom den allmänna pensioneringen. Ell exempel pä della är gruvarbetarna som reser befogade krav pä en lägre pensionsålder.

1 dag framförs från många häll berättigade krav på att arbetstiden skall förkortas per dag och all semestrarna skall förlängas. Vid en fortsatt standardutveckling i samhällel måste vi även inrikta våra anslrängningar på all yllertigare förbättra pensionssystemet. Mälel måste vara all människor för all få en meningsfull ålderdom kan få pension vid en ålder då de fortfarande är vitala.

Med dessa ord, herr lalman, ber jag all få yrka bifall till reservationerna 6 och 7, 11 samt 12 och 14.

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

Hen RINGABY (m):

Herr lalman! Under debatten om skaiieproposilionen i våras hadejag lillfälle att ullala min tacksamhet över atl ett gammall moderal krav hade lillgodosells när del gällde folkpensionärernas marginalskatleeffekter. 1 dag när vi behandlar sociatförsäkringsutskottets betänkande nr 32 harjag också anledning all känna mig lillfredsslälld pä flera punkler.

Vi har ju från moderal håll under flera år kämpal för förbättringar av olika slag för fotkpensionärerna. Bl. a. hardet gälll pensionstillskotten för de pensionärer som aldrig fick någon ATP, de som hell brutalt slälldes ulanför del syslemet, dvs. de äldsta pensionärerna. Deras pensionsiill-skoti har vi alllid tyckt varit för låga, del har gäll för långsamt all bygga upp dem. På den punklen har vi haft stöd från vpk. När pensionsålderssänkningen träder i kraft kommer pensionstillskotten att höjas, och det är vi myckel glada för. Del kommer dock all ta ganska lång lid innan systemet blir fullt utbyggt, och många pensionärer kommer därför aldrig all få någon nylla av ell höjt pensionstillskott. Vi hade gärna sell all ulvecklingen gäll lilel snabbare, men våra önskemål har ändå någol så när blivii lillgodosedda på den punklen.

Vi har vidare kämpal för all gifta och ogifta skall jämslättas i folk-pensionssyslemel, dvs. få ungefär samma pensionsbelopp. Vi menar all ivå gifta pensionärer tillsammans skutte få dubbett så myckel som en ensamslående pensionär. Nu lar man ett steg på den vägen i och med all de ensamslående fotkpensionärerna får en höjning av sin pension från 90 till 95 proceni av basbeloppei, medan de gifta folkpensionärerna får en höjning från 140 till 155. Del går alliså mol en uljämning, och del är vi också glada för.

Personligen är jag särskill nöjd för all man i proposilionen har lagii upp problemel med de unga invaliderna som har haft en myckel dålig slällning i vårt försäkringssysiem. Del gäller de som aldrig har hunnii fiäna några pengar, de som inie har haft någon ATP och de som är födda eller har blivit handikappade i mycket unga år. Nu fär de det bättre i framtiden i och med dubbla pensionstillskott, och del är vi myckel glada för.

Vi är också till freds med den lilla ralionalisering som har gjoris när man slår ihop invalidileisiillägget och invalidiietsersäuningen lill en ersättning. Den kommer all kallas handikappersättning. Vi är glada över all reglerna för att få denna ersällning blir liberalare. Beslämmelserna tidigare har varit myckel rigorösa, men nu skall del bli bättre. Vi gläder oss också över den ersällning som de döva kommer all få, 30 proceni av basbeloppei minsl.

.Vi är inom ulskoiiel medvelna om au många lycker au gravi handikappade så all säga auiomaliskl skulle få den här handikappersält-ningen. Det är klart all man inslämmer i den synpunkten, och vi vet alt också de handikappades riksförbund hyser den uppfattningen. Del är bara del au det är sä otroligt svårt all dra gränser när del gäller handikapp. Där måsle en prövning ske från fall lill fall. Men jag är övertygad

om all den prövningen kommer all bli generös och liberal och all människor med andra handikapp än dövhel och blindhei inte heller fär några problem i del avseendet.

Jag är också personligen mycket glad åt att vi nu får 65 års pensionsålder, herr socialminisler. Jag lillhör dem i moderaia samlingspartiet som har kämpat för del, kanske av den enkla orsaken all jag själv i min ungdom arbetat mycket i skog och mark och vet och förstår vad det vill säga atl jobba t. ex. i skogen när man blir äldre. Jag har hävdat au om man skall göra arbetstidsförkortningar, skall man göra dem i stulet på livet, när det är tungt atl jobba, och mera hålla arbetsdagen och arbetsveckan intakta. När man är ung är det trots alll roligt all jobba, i varje falt har jag tyckt så.

Jag skulle gärna se atl man kunde sänka pensionsåldern ytteriigare som ell alternativ till en arbetstidsförkortning med exempelvis sex limmars arbetsdag, vilkel skutte skapa otroliga problem på många områden i samhället, inte minst inom sjukvården. Men all försöka bestämma vilka yrken som har del lungl och besväriigl är en ganska hopplös uppgift. Del fanns en arbetstidsulredning en gång i liden som försökie få fram vilka yrken som var lunga och besvärtiga och som skulle berättiga lill en lägre pensionsålder och man kom fram till all del var ell par hundra yrken. Jag tror alltså atl del är svårt atl lagstifta på del områdei. Det får man nog förhandla sig fram titt.

Herr lalman! Jag skall nu gå över lill alt tala om reservationerna och tar försl den moderaia reservaiionen 4 om de handikappades pensionsräli i ATP-syslemd. Del gäller attlså de partiellt arbetsföra. En skadad som har halv förtidspension och hygglig inkomst av arbeie antingen i den öppna arbetsmarknaden eller i en skyddad verkstad får aldrig pensionspoäng på denna sidoinkomst, herr socialminisler, och det är ganska märkligt

Pensionsförsäkringskommillén grubblade på sin lid över detta problem och konstaiera'de all del knappast skulle möta några svårigheter atl införa eu system med pensionspoäng för dem som uppbär förtidspension enbart från folkpensioneringen eller från tilläggspensioneringen utan antagandepoäng. Del är jusl den gruppen det gäller, dvs. de som blivit handikappade innan de hunnii samla ATP-poäng. De som tillhör denna grupp är faktiski handikappade inte bara fysiskt utan också pensionsmässigi. De har inga aniagandepoäng och de fär ingen pensionsräli på sin sidoinkomsl. Trols alt arbetsgivaren - den privala eller landstinget - betalar ATP-avgifter för den sidoinkomst som den handikappade har, får denne ändå ingen ATP, när han en gång skatt ha det. Della bör pensionsålderskommittén verkligen se över. Jag beklagar all vi moderater är ensamma om den reservaiionen trots alt del finns en cenierpariimoiion med samma yrkande.

Reservationen 6 gäller förstagel om höjning av folkpensionsavgifien med en halv proceni utöver vad som behövs för all läcka förbättringarna av folkpensionen. Den här exlra höjningen skatt vara titt föratt finansiera

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

en del av det skaliepakel som diskuterades i går. Jag vände mig i går besiämi emot det systemet - och del gör jag i dag också - all man skall finansiera skattesänkningar över värt socialförsäkringssystem. Man fär inte respekt för social försäkringsavgifterna om det i dessa avgifter tigger en kompensalion lill staten för skattebortfall. Socialförsäkrings-avgiften skall vara ren och täcka de kostnader man får via socialförsäkringssystemet och inte någonling annal.

Jag yrkar alltså bifall titt reservaiionen 6.

Reservaiionen 9 kommer min partikamrat herr Fridolfsson atl lala för.

Reservaiionen 13 gäller värdbidragen till de föräldrar som sköter ett handikappat barn, och del är handikappade barn under 16 år del gäller. Förbättringar av vårdbidragen skatt komma lill sländ. Värdbidrag skall kunna utgå med belopp moisvarande hel etter halv förtidspension plus två pensionstillskott. När systemet är färdigutbyggl år 1981 kommer det all röra sig om 16 000-17 000 kronor som tillförs var och en i denna grupp, och det är en ganska hygglig ersättning. Proposilionen föreslår all dessa bestämmelser skatt träda i kraft den 1 juli 1976, medan vi moderater föreslår all de skall träda i kraft ell år tidigare, dvs. den 1 juli 1975. Vi anser nämligen'alt det är angelägel alt stödja gruppen allvarligt handikappade under 16 är.

Jag yrkar alltså bifall titt reservaiionen 13.

Jag kanske också får säga några ord om reservaiionen 7, som gäller egenavgifier för föreiagare och fria yrkesutövare som inte har några anslällda men ändå klassas som arbelsgivare. Det kan gälla en målare, en författare, en frilans, en journalist, ja, över huvud tagel en människa som försörjer sig själv och inte är anställd någonstans. Han blir i vårt socialförsäkringssystem klassad som egen företagare och får alltså belala alla avgifter själv. Del drabbar dessa människor oerhört hårt. De har ofta små inkomsler. Det kan vara en småbrukare med kanske 30 000 kronor per år i inkomst. Han får betala 5 000-6 000 kronor mer i avgifter än en löntagare med samma inkomsi. Visserligen är avgiften avdragsgill, men även efter avdraget innebär det alt egenfördagare får belala dl par hundra kronor mer i skall per månad. Del är inte rimligt.

Nu blir del en viss förbättring, eftersom gårdagens skattebeslut medger elt avdrag med 10 000 kronor i bollen när del gäller arbetsgivaravgiften. Det är vi glada för. Vi ville dessutom ha en 25-procentig sänkning, därför alt en del av en egen företagares avgift - t. ex. en småbrukares - gäller förmögenhdsavkasining, och den skall man inte behöva belala arbetsgivaravgift på.

Vad skall man då göra med sociatförsäkringsavgifterna? Del är ell besväriigl kapitel, herr socialminister. Vem skall betala dem? Del finns ingen annan än egenfördagaren själv som kan göra del, men det är ganska tungt. I varie fall lycker jag all de 0,9 procent på sjukförsäkringsavgiften som går till skattesänkning och de 0,5 proceni på folkpensionsavgifien, som också går titt skallesänkning, icke borde betalas av egenföreiagarna. Del är fakiiskl en avgift som inte har med socialförsäkringssystemet

ulan med skallefinansieringen alt göra. Där skutte man för egenföreiagare kunna göra elt undanlag för dessa 0,9 och 0,5 proceni.

Jag hyser sympalier för reservaiionen 7. Vi moderaler vill över huvud lagd la bort arbelsgivaravgiften pä 4 proceni för egenföreiagare, eftersom denna avgift drabbar dem myckel oräitvisl.

Herr talman! Titt sisl vill jag göra en liten reflexion. Egendomligt nog ägnade sig herr Hermansson i går praktiskt tagel enbart ät moderaia samlingsparliei och talade om för kammaren hur oerhört reaktionära och asociala vi var. Statsrådet Aspling har i dag gjort en kalalog över sociala förbättringar som har skell i värl land under senare är. Jag vill inte påslå alt statsrådet Aspling har sagl atl moderalerna är reaktionära och asociala när del gäller socialpolitiken, men dä och då hör man från socialdemokratiskt häll all vi moderaler inte är särskill mycket all lita på i socialpolitiska frågor. Med anledning av herrar Hermanssons och Asplings anföranden kanske även jag bör nämna några saker.

Moderalerna vill ha en altmän arbetslöshetsförsäkring som omfattar alla människor, inte bara de kotteklivanstutna. Tack vare jämviktsläget i riksdagen har vi nu fått en uiredning härom. Vi vill alt kvinnor och män, som är hemma och sköter sina små barn, skall ha rätt alt tillgodoräkna sig ATP-år. Även i detla fatt har vi fält en utredning lack vare jämviktsläget.

Förstagel om en gratis hemresa i månaden för gymnasieelever i den egna gymnasieregionen fick vi faktiski igenom, eftersom vpk stödde oss. Vi vitt ha högre ersällning till invalider som invalidiserats i unga är, och det har vi fått i dag.

Vi har kämpat mol de orimliga marginaleffeklerna för pensionärer och dessa effekier avskaffades i går. En sänkning av pensionsåldern från 67 lill 65 år kommer riksdagen alt besluta om i dag, inte en sänkning bara för LO-kottektivet, som man förhandlingsvägen har kommit överens om, utan för alla människor. Jag erkänner gärna atl centerpartiet har varit pådrivande i denna fråga. Men även centerpartisterna skatt ju ha en fråga att vara pådrivande i, herr socialminister, sä del skall vi unna dem.

Moderalerna var ensamma om atl rösla mol 1970 års skallepaket, som blev ell hårt slag mol tåg- och mettaninkomsliagarna. Vi har kämpal mol de orimliga återbetalningsvillkoren för siuderande, där skulden växte ju mer de betalade tillbaka. Även där har vi åstadkommit dl bättre tillstånd tack vare jämviktsläget i riksdagen.

I lio år har vi moderaler kämpal för all ändra på del förhållandet all de som blev änkor före den 1 juli 1960 får sin änkepension starkt reducerad redan vid myckel små inkomsler, medan de som blivit änkor efter detla datum inte är föremål för någon behovsprövning alls. Del problemet är fortfarande olöst.

Della, herr talman, var bara några exempel ur en stor mängd frågor, där vi från moderata samlingspartiet, ofta i samverkan med övriga borgertiga partier, har agerat lill förmån för människor med små inkomsler. Del intressanta är all dessa för människor med små inkomsler angelägna

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

reformer har kunnal genomföras först sedan socialdemokralerna har blivit svagare och de borgertiga starkare i riksdagen.

Herr CARLSSON i Vikmanshyttan (c) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Ringaby presenterade en kalalog över moderata samlingspartiets insatser när del gällt att åstadkomma lösningar i utskottet. Men del hettade vät ändå en aning i örsnibbarna på herr Ringaby, när han log ål sig äran av allt della. Den som har följl arbetet i socialförsäkringsutskoltel vel all samfällda insatser och den förhandlingsvilja som räll under 1974 har tett till lösningen av en tång rad problem. Man skall inte förneka det. Jag vitt gärna ge socialförsäkringsulskolteis ordförande ett erkännande för att utskottet verkligen har kunnal diskutera igenom dessa frågor och åstadkomma lösningar. Självfallel råder det ingen tvekan om att arbelel har underiättats genom jämviktsläget i riksdagen.

Herr Ringaby ullryckle sin förvåning över att centerpartisterna, som väckt en motion som knöt an till moderaternas reservaiion 4, inte hade biträtt reservaiionen. Får jag erinra herr Ringaby om alt vi hade en ingående överiäggning om della ärende i ulskottel. I betänkandet står: Utskottet förulsäller att pensionsålderskommittén "vid fullgörandet av sill uppdrag kommer att uppmärksamma även den nu berörda frågan". Del gäller jusl en förtidspensionärs möjligheler all tillgodoräkna sig ATP-poäng. Därmed har vi vunnil värl syfte i utskoliei, och då finns del ingen anledning för oss alt ansluta oss lill reservaiionen.

Vi har ingen ambition all reservera oss pä flera punkler än som är nödvändigl. Arbelel vinner på all man söker finna lösningar och reserverar sig endasi i väsentliga frågor. När ulskollet liksom i dessa fall har funnit en lösning, finns inget moliv för en reservaiion.

Herr RINGABY (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag sade ingalunda all jag ensam log ål mig äran av de gjorda insatserna. Jag var faktiski sä gentil alt jag gav herr Carlsson i Vikmanshyttan och andra borgerliga partiers företrädare en del av äran. Från borgerligt håll har vi kämpal gemensamt, men ofta har moderalerna varit pådrivande.

Del intressanta är all vi, sedan de borgerliga blivit starkare i riksdagen, har kunnal genomföra reformer som varit titt fördel för människor med små inkomsler. Det rimmar dåligt med de angrepp som ofta riklals mol moderaia samlingsparliei för all del inte skulle vara all lila på i sociala frågor. Jag ville göra den lilla vinklingen.

Utskottet är inte helt negativt, men reservationen 4 är i alla fatt pådrivande och en extra påstötning i elt angeläget ärende. Så brukar även centerpartiet göra i frågor som cenierparliel finner väsentliga.

Herr CARLSSON i Vikmanshyttan (c) kort genmäle: Herr lalman! Vissl kan man vara pådrivande genom reservationer, men om utskottets skrivning täcker in del yrkande man har, finns del ingen

förutsättning för en reservaiion. Dä skall man stå för den skrivning som man har kommit överens om i utskottet.

Hen HAGBERG i Boriänge (vpk):

Herr lalman! Den "historiska dag" när riksdagen skulle besluta om en sänkt pensionsålder blev inte så historisk, eftersom redan 65 år i många fall är en alltför hög pensionsälder. Rätten att bli pensionerad vid fyllda 67 år har funniis inom den allmänna pensioneringen alltsedan 1914. Från 1914 titt den 1 juli 1976, allt enligl förslaget i proposilionen och Hagaöverenskommelsen, skall den allmänna pensionsåldern vara 67 år. Det är en an.sentig lid, och under denna period har Sverige haft förmånen all slå ulanför två väridskrig. Vårt land har genomgått en slark ekonomisk lillväxt. Produktiviteten, där ökad arbetstakt ingår som en väsentlig det, har stegrats till en nivå jämförbar med de högsl utvecklade ländernas.

Hur skall man då förklara den anmärkningsvärda eftersläpningen när del gäller pensionsåldern? Frän kreisar som undertålii all genomföra en lägre pensionsålder sägs del alt man frän början måste inrikta sig på all kräva förbättringar av de ytterst låga pensionerna. Man förde fram krav på en sådan höjning av pensionen all människorna skulle kunna leva drägligt. Och visst har del funniis synnertigen starka skäl för denna kamp, men historien säger också något annat. Ute på arbetsplatserna har del förts en hård kamp för lägre pensionsälder. Ell olat lokala facktiga organisalioner har slälll sig bakom della krav. Behovel av pensionering vid lägre ålder har företegal i fiera decennier, och kraven har ökal år från år. Redan vid andra väridskrigets slut, när arbetarklassen och andra progressiva krafter utvecklade en stark reformakliviiet i hägn av arbetarklassens eflerkrigsprogram, uttalades all 67 är var en hög pensionsålder. I socialvårdskommitiéns betänkande inför 1946 års riksdag angående en ny lag om folkpensionering helle del bl. a. att det inte kunde förnekas alt en pensionsälder av 67 år tåg ganska högt, ålminstone beträffande vissa befolkningskalegorier. Trols detta kom man titt slutsatsen att inte sänka pensionsåldern. Kostnadsskäl anfördes.

Kommunisterna föreslog vid denna tidpunkt all den allmänna pensionsåldern skulle vara 65 år. Trols den länga lid som förflutit sedan 1946 kommer den allmänna pensionsåldern inte all sänkas förrän i millen på 1976.

Socialdemokraterna har under en slor del av denna tid kunnal driva igenom en lägre pensionsålder, rnen man har i del här fallet visat en reformiver jämförbar med en snigels hastighet och detla titt förfång för alla de arbetare som ivingas arbda till den höga pensionsåldern med ofta stora svårigheter. Vid en internationell jämförelse kommer pensionsåldern i Sverige på efterkälken. Många tänder ligger här betydligt före oss. Betänker man också all Sverige ligger i den absoluta täten när del gäller arbetstakt framstår förhalningen av pensionsålderssänkningen som en barock utmaning mol arbetarna.

Del föreligger, som vi ser del, två viktiga skäl för en sänkning av

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

4 Riksdagens protokoll 1974. Nr 134-135

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

pensionsåldern. För det första är det arbetarnas rätt att få del av de värden som de mödosamt har varit med om atl slita ihop. De skall på ett sådant sätt öka sin sociala standard. För det andra är det hänsynstagandet lill den utveckling som sker på arbetsmarknaden. Med ökad stress och hels i arbetslivet föreligger del ett omedelbart behov av all man kan sluta sitt yrkesverksamma liv tidigare. Detla förhållande har förelegal nu i många år, ja årtionden. Del finns olaliga exempel på arbetare som ansett de sista åren i arbelel vara de hårdasie, på grund av den sländigi sligande arbeisiniensiielen.

Särskill vi som varii eller som i dag är klubb- eller gruppordförande minns de ögonblick när vi aviackal arbdskamraler som gåli i pension. Vi har önskal dem många sköna pensionsår med bibehållen hälsa, men samlidigl har vi velal all arbdslivd har faril hårt fram med dem. De har fåll slå i arbelel alliför länge. Likaså har vi ell olat exempel på arbdskamraler som under sina pensionsår - om del nu blivii några är

- bara orkat slita sofflocket och sedan tynat bort. De som har åsett dessa
tragedier på nära håll kan i dag inte annat än kämpa för en lägre pen
sionsålder.

Men nalurliglvis kan inte bara lägre pensionsålder ge människorna många sköna pensionsår. Nej, hela arbetslivet måste präglas av en strävan atl förskona människorna från att bli ulslilna. Men realiieierna lalar i dag ell annal språk. Produkiionsprocessen förvärras. Slressen och jäkiet ökar. Alll fler meloder - den ena mera raffineral uisiuderad än den andra

- ökar arbeisiniensiielen och ger oerhörda förslilningsskador. Den ul-
slagning som sker åskådliggörs i arbelsmarknadens A-, B- och C-lag.

I del här sammanhangel skulle jag vilja fråga cenlern: Skall ni göra hall nu, när 65 års pensionsålder blir förverkligad? Är ni beredda all liksom vi kämpa mol den höga arbeisiniensiielen? Det aren förlängning av den här debatten som jag tycker är ganska viktig. Jag hoppas naturligtvis all centern inte gör hatt här ulan ställer upp och kämpar för all arbetsintensiteten minskas.

Med utgångspunkt i orsakerna lill den ökade arbetsintensiteten talas del i dag om en ännu lägre pensionsålder, och del har i sammanhangel talals om rörlig pensionsålder. Vad den rörliga pensionsåldern skall innebära vel ännu ingen, och jag måsle säga att i den hittills förda debatten har det inte kommii fram någonling som är framålsyftande. Skulle man ha någon uppfallning om della så måste del väl vara all del bör införas en rätt att gå i pension vid 60 års ålder.

60 år efter den allmänna pensioneringens införande med 67 år som åldersgräns ligger alltså nu dl förslag om lägre pensionsålder, men då skjuter man ikraftträdandet framför sig, ända lill den 1 juli 1976. Pensionsålderskommittén hade tidigare inte ansträngt sig över hövan, men när den lill sisl tade fram ett förslag om 65 års pensionsålder sä föreslogs ikraftträdandet den 1 januari 1976. Hagauppgöretsens parlier, socialdemokralerna och folkpartiet, uppsköt ikraftträdandet yllerligare ell halvår. Från socialdemokratiskt håll hardet hänvisats titt fackföreningsrörelsen.

och LO har ju sagt all en allmän sänkning av pensionsåldern bör genomföras på längre sikt. LO säger sig vilja betrakta en rörtig pensionsålder som den mesl angelägna reformen inom pensionssystemet men medger atl denna mening inte behöver stå i motsatsställning titt en sänkt allmän pensionsälder. Sänkning av pensionsåldern kan i stället betraktas som en ny utgångspunkt för en rörtig pensionsålder.

LO ansluter sig således titt utredningens förstag om 65 år som ny pensionsgräns men bara i princip. Så kommer uppskovslinjen. Eftersom det finns ell samband mellan röriig och allmän pensionsålder föreslår LO konkret au de båda frågorna skatt riksdagsbehandlas samlidigl. Det belyder med andra ord all sänkningen av pensionsåldern enligt LO bör uppskjutas, eftersom en reform av denna stora omfattning kräver av-servärd förberedelsetid. Eu annat hinder som anförs är atl ikraftträdandet måste förskjutas för att möjliggöra avialsanpassningar. SAF preciserar hur man för sin del uppfattar den erforderiiga anpassningstiden, nämligen lill den 1 januari 1978.

Frågan kan med rälla ställas om inte det av vårriksdagen 1973 antagna principullalandel borde ha gjort klart för både LO och SAF all en sänkning av pensionsåldern verkligen var i annalkande? Om den åberopade av-lalsanpassningen ulgör en olägenhet, vilket inte verkar vara ett övertygande skäl, är uppskovslinjen uppenbartigen en olägenhet för alla dem som slår ulanför personalpensionsanordningar av typen STP och ITP. Man skjuter fackföreningsrörelsens ledning framför sig. Men verkligheten på arbdsgotvel och bland LO-medlemmarna är en annan. Man vitt verkligen ha en sänkning av pensionsåldern för alla och det nu. Del finns inga godtagbara skäl atl skjula upp ikraftträdandet av pensionsålderssänkningen lill den 1 juli 1976. I stället bör man genomföra pensionsålderssänkningen omgående såsom vpk har förordat i motionen 1871. Med hänsyn till all denna moiion har lagls så senl på årel anser vi del emellertid prakliskl au, såsom vi föreslagil i reservaiionen 10, låla pensionsålderssänkningen träda i kraft den 1 mars 1975.

Man hänvisar också till all ikraftträdandet av pensionsålderssänkningen pä LO-området skall anpassas titt STP. Jag vill i della sammanhang bara som LO-medlem deklarera en mening som framkommer på arbetsplatserna. Eftersom man i STP har kunnal ta ul förtidspension mellan 65 och 67 års ålder borde del nu vara dags all använda STP för pensionering mellan 63 och 65 års ålder och nalurtiglvis med de bällre förmåner som erfordras.

Debatten genom åren här i riksdagen har visal vilken enorm Iröghel som råder i fråga om pensionsålderssänkningen. För arbetarrörelsen måste del väl vara en skam att man först 1976 har en allmän pensionsålder på 65 är. Det borde vara elt sladium som vi för länge sedan passerat. Som en följd av att den allmänna pensionsåtderssänkningen har gäll så sakta har även sänkningen av pensionsåldern för grupper med tungt och hälsofariigl arbeie förskjutits. Halvdana avtalsuppgörelser har blivit följden av denna fördröjning av pensionsålderssänkningen.

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

För grupper med lungl och hälsofarligt arbete lalar synneriigen siarka skäl för en sänkning av pensionsåldern titt 60 år. Det är vikligl alt slå fast all även om man skulle minska arbetsintensiteten på hela arbetsmarknaden skulle del ändå finnas särskill belungande arbetsuppgifter. Målsättningen måste vara att hindra förslitning av alla arbetare. Det är då särskilt viktigt all värna om dem som har de tyngsta och hälsofariigasle arbeiena. 1 dessa grupper är arbetarna i mänga fall utslitna långt före den allmänna pensionsåldern. Man upplever arbetet som en mycket stor plåga på äldre dar. Denna pläga förstärks med dagens ackordshets och effeklivitelsjakt. Den lekniska ulvecklingen har förändrat arbeisplalserna men inte lill det bättre. Det sägs all de tunga manuella arbetsuppgifterna är borta och atl arbelel över lag har blivii tällare, men det är en sanning med myckd slor modifikaiion. När arbelsuppgiflerna har övergått lill all vara mindre manuella har i gengäld nya arbdsprocesser och meloder blivit så ulformade all jäkt och stress ökar.

Nya hälsorisker har dykt upp. Radongasen är välkänd i värt land. Problemel med silikosdamm har ännu inte undanröjts ulan förekommer pä nyll på många arbetsplatser och får till följd lungcancer, kärikramp, silikoser, reumatiska sjukdomar och många andra yrkessjukdomar.

Man måsle dra den slutsatsen all del kapitalistiska produktionssättet har visat atl lönsamhet och effektivitet får gå före arbetarnas välbefinnande. Del är slälll ulom alll tvivel alt vissa typer av arbetsplatser och arbetsuppgifter kräver mer av arbetarna än andra, både fysiskt och psykiskt. Del är mol bakgrund av dessa förhållanden som kravei om pensionering vid 60 års ålder i tunga och hälsofarliga arbeien rymmer alll siörre anslulning. Här kan man verkligen hänvisa lill en slark och aktiv opinion. De som gått i spetsen för den opinionsrörelsen är ulan tvivel gruvarbetarna. Frän dem restes kraven redan 1926. Därefter kan man peka på mängder av uttalanden, peiitionsrörelser, olika fackliga framstötar, beslut av Gruvs fackliga kongress, brev till samtliga riksdagsgrupper osv. Det bör även erinras om all kravei på pensionering vid 60 år intog en framträdande plats under den stora gruvarbetarstrejken 1969-1970. Del finns också andra grupper som med lika siarka skäl kan resa krav pä pension vid 60 år. Dit hör exempelvis järnbruks-, siuveri-, byggnads- och skogsarbetarkårerna.

■ Frågan om en särskild pensionsålder har behandlats av riksdagen vid upprepade tillfälten, och kraven har oftasi avvisats med argumenten att det skulle vara svårt atl åstadkomma ell rättvist syslem och att man skulle få svåra gränsdragningsproblem. Men del är en orimlig ståndpunkt all med hänvisning till detla avvisa krav som allt fier erkänner som berättigade. Dessa problem måsle lösas, och det har också kunnat ske i en rad andra länder, där man sedan länge har gått in för en särskild pensionsålder för vissa grupper, bl. a. gruvarbeiarkåren. I Sverige har däremol frågan behandlats på ell utmanande nonchalant och lättvindigt sätt.

Kravei från gruvarbetarna om en sänkning av pensionsåldern till 60 år är elt skolexempel på denna nonchalans. Vid 1968 års riksdag be-

slutades att frågan skutte bli föremål för uiredning sedan vpk motionerat. Men någon uiredning genomfördes inte. Utredningsuppdraget anförtroddes åt pensionsförsäkringskommiltén, som i sill slutbetänkande endasi anmälde all ell avtal träffats mellan SAF:s allmänna grupp. Grängesbergskoncernens Gruvförbund och Mellansvenska gruvförbundel, ä ena sidan, saml Svenska gruvinduslriarbeiareförbundel, ä den andra. Men delta utgjorde ingen lösning på gruvarbetarnas krav.

I brev till riksdagsgrupperna år 1972 betonade Gruvs avdelning 4 i Malmberget atl den nämnda överenskommelsen inte alls har löst gruvarbetarnas pensionsfråga på ell lillfredsslätlande säll. I brevet heler del bl. a.: Vi kräver alltså av respeklive riksdagsgrupper all ni bidrar lill atl få slut på förhalandet och verkar för all man lagstiftningsvägen förverkligar vårt gamla och rättvisa pensionskrav.

Både regeringen och ulskollet tycks mena alt den rörliga pensionsåldern skulle lösa problemel. Vi vel ju inte hur den skall se ul. Men för de grupper som jag nu talar om, de med lunga och hälsofarliga arbetsuppgifter, kan man i dag bara ställa ett krav: rörtighelen måste innebära au arbetarna inom de har grupperna har rätt all la pension vid 60 är ulan några som helsl molkrav eller avlrappning på sina pensionsförmåner - alltså i realiteten lagfäst garanti för pension vid 60 år. Innehåller en rörtig pensionsålder inte denna självklara räll för dessa grupper blir den rörliga pensionsåldern en halvmesyr.

t den nyss påbörjade avtalsrörelsen har gruvarbetarna myckel slarki betonat au lösningen av frågan orn pensionsåldern skall komma nu. Man har väl, efler många års förhalningar i riksdagen, tröttnat pä riksdagens bristande förståelse. Några avdelningar inom Gruvinduslriarbeiareförbundel deklarerar all de inte skall skriva på någol avlal om inte sänkning av pensionsåldern är genomförd. Gruvarbetarna säger också alt reformen måsle genomföras i ett enda slag, och de säger att del är cyniskt mol de äldre gruvarbetarna att nu ytteriigare förhala frågan. Del vore ett ytteriigi välbehövligt slöd för alla dess.a grupper som har tungt och hälsofarligt arbeie om riksdagen i den s. k. elfte timmen gav regeringen i uppdrag all lägga fram förslag om pension vid 60 års ålder för dessa grupper. ■ Jag tror all det är myckel vikligl all poänglera all deiia inie enbart gäller gruvarbetarna underjord, ulan även ovanför jord arbetande inom gruvindustrin kan medräknas i de grupper som har lungl och hälsofartigl arbeie. Vi har även nämnl siuveribranschen med dess fartiga och hårda arbeie; olycksfallsslalisiiken lalar sill lydliga språk. Skogsinduslrin är en annan bransch med onormall härda arbdsförhållanden; likaså byggnadsbranschen, som innehåller en mängd arbdsuppgifler som direkl kan hänföras lill tunga och pressande arbeien. För mig personligen är del inte svårt au ge exempel på arbetsuppgifter inom järnbruksindusirin, som är direkl jämförbara med underjordsarbele.

Herr lalman! Del har alliså gåll över 60 år innan vi får en sänkning av pensionsåldern från 67 lill 65 år. Likaså har oviljan varii slor all lösa pensionsfrågan för dem som har hårda, pressande och hälsofarliga arbeien.

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

Del finns inie några bärande argumenl för att uppskjuta ikraftträdandet av pensionsålderssänkningen lill 65 år. Den kan genomföras den 1 mars 1975, som vpk föreslagil. Likaså kan inte den röriiga pensionsåldern få slå i vägen för en reform som innebär all riksdagen garanierar grupper med hårt och hälsofartigl arbeie all fä pension vid 60 års ålder.

De frågor i reservationerna som jag inte berört kommer senare min partikamrat herr Sune Olsson i Slockholm all beröra, bl. a. kraveri på standardförbättringar för fotkpensionärerna.

Med del anförda, herr talman, yrkar jag bifall lill reservationerna t, 8 och 10.

Hen FREDRIKSSON (s):

Herr latman! Utskottets vice ordförande herr Carlsson i Vikmanshyttan ägnade en slor del av sitt inlägg till atl göra en historisk tillbakablick på den utveckling som ägt rum på del sociala reformavsnili som behandlas i utskottsbetänkandet. Han beskrev också ganska målande det gamla fatligsamhältet. Jag vilt inte alts kriiisera herr Cartsson för all han gjorde denna tillbakablick. Det kan finnas skäl atl göra en sådan, eftersom vi onekligen står inför all fatta elt mycket viktigt och rör svenska folkel betydelsefullt beslut i dag. Men när han sedan i slutet av sill inlägg underströk cenierns insatser och tog upp del särskilda yttrande som centerpartiets ledamöter i utskottet har funnii anledning all foga vid utskottets betänkande kan jag inte hett instämma med honom.

Vissl känner vi lill att utskottets vice ordförande har varit starkt engagerad i denna fråga. Han har ofta motionerat och han har med stort och säkertigen äkta patos i riksdagen talat för en sänkning av pensionsåldern. Jag vitt gärna säga detta och i viss mån relurnera den blomma som han gav mig. Men när del gäller det påstående som framför alll kan utläsas i centerpartiets partimotion, all det är centern som har varit den drivande kraften när del gällt alt skapa verklig trygghet och bällre villkor för våra pensionärer, anser jag att del kan finnas anledning atl korrigera bilden en smula. Jag lycker inte all cenlern är del parti som har anledning all stå sig för sill bröst och säga, att det är de som har gjort mest för atl åstadkomma goda pensioner för pensionslagarna i värt land. Del finns andra partier som med lika eller kanske ännu siörre räll kan la ål sig en del av den äran.

Den store banbrylaren på det här området var ju förre socialminislern Gustav Möller, som pä sin tid gjorde en berömvärd insals för ökad förslåelse för de gamlas situation. Hans linje har futtföljts av socialdemokratin, och vi har ofta i del förgångna - kanske har förhållandena ändrals en smula under de senaste åren-fått kämpa mol segt borgertigt molslånd. Vi har ju alla i färskt minne ATP-slriden och cenierns hållning i den stora frågan.

Vad man än säger här frän centerpartiets sida kan del ändå inte förnekas atl det var centern - man helle bondeförbundet fram lill den tiden -som förelrädde den mesl negativa linjen. Man stred tappert för all för-

hindra den slörsla reform som har genomförts i vårt land när del gällt all skapa verklig trygghet för dem som enligl herr Carisson i Vikmanshyttan har byggl upp del här samhällel. När man var motståndare titt den reformen gynnade man minsann inte de valkiga nävarnas och bläbtusarnas folk, som herr Carlsson har talat om.

Herr Hagberg i Boriänge har också kriliseral regeringen på den här punklen. Efler den samfällda krilik som framförts av herr Carisson och herr Hagberg konstaterar jag, all när socialdemokratin fäste så slor vikt vid den har reformen alt man upplöste riksdagen och log ett nyval, innebär det alltså enligt er tolkning alt socialdemokratin skutte ha visal ointresse för atl lösa pensionsfrågan för människorna här i landel.

Sedan fortsätter herr Hagberg - även herr Cartsson var inne på del

- sin historieskrivning med att beskylla regeringen och partiet för atl vara molslåndare titt etter i vage fall ha svalt inlresse för en sänkning av pensionsåldern. Del är inte alldeles rikligt. Vi har aldrtg från värt häll varit motståndare titt sänkt pensionsälder, men det finns en annan sida av den saken - och den är kanske del primära i sammanhanget

- nämligen alt man samtidigt måsle se titt, all pensionerna har sådan sloriek atl de ger en hygglig försörjning, alt de åtminstone klarar vad vi brukar benämna livels nödtorft. Det är vät egentligen här skillnaden ligger. Medan cenlern har satt SDm sitt främsta mål alt till varje pris sänka pensionsåldern, har vi sagi all man försl, etter ålminstone samtidigt, måste ha garanti för pensioner av sådan storlek all de möjliggör ell meningsfullt pensionärsliv.

Nu är vi framme, herr latman, 'id den lidpunkien, sedan frågan blivit ordentligt utredd, att vi kan ta del här stegel. Samhället har resurser för all sänka pensionsåldern, för all förslärka tryggheten för alla pensionärer och samtidigt - vilkel inte är minsl viktigt - för all avsevärt förbättra stödd titt de handikappade. Jag kan gärna instämma i vad herr Cartsson i Vikmanshyttan har sagt - också herr Ringaby var inne på del - nämligen all del är ell myckel vikligl beslut vi står inför. Vitt man vara högtidlig kan man säga atl del är ell historiskt beslut. Alt pensionsåldern skulle komma all sänkas har ganska länge stått klart för allmänheten, och därför kommer väl del här beslutet atl passera ulan den stora uppmärksamhet som det kanske skulle ha varit värt - i varie fall lycks det gälla kammarledamöterna.

Vad som är särskill glädjande - vilkel ulskollet har betonat i sin skrivning - är att del samtidigt med att stegel las mol lägre pensionsälder blivit möjligt atl också förbättra irygghelen för dem som redan är pensionärer; del förfiänar verkligen all understrykas. All förbättringen har blivit ännu större för dem som pensionerats i unga år är givetvis särskill värdefullt.

Av de många reservationer som fogals till ulskollsbelänkandel kan den slutsatsen kanske lätt dras, .ut del skulle råda siörre oenighet i ulskollet än vad som egentligen har varit fallet. Vi är faktiskt ense om de stora linjerna. Försl och främst är vi överens om alt pensionsåldern

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

skall sänkas. Vi är visserligen oense om tidpunkten för ikraftträdandet, vilkel jag beklagar eftersom skillnaden ändå är så pass lilen. Det rör sig ju endasi om ell uppskov på sex månader, om man lar pensions-ålderskommitléns förslag som utgångspunkt, och del kan väl ändå inie vara sä särskill anmärkningsvärt. Men jag skatt, herr talman, återkomma titt den frågan.

Vi har också varit ense om de förbäiiringar av grundbeloppen som tillkommer folkpensionärerna, medan förslag om pensionslillskoll och handikappersältning har, som också framgått av de anföranden som hållits, föranlett molioner från vpk:s sida i enlighet med deras partimotion i frågan.

Jag tänkte härefter, herr lalman, övergå titt att något kommentera några av de reservationer som fogals lill ulskotlels betänkande; jag skall dock inte ingå pä alla.

I reservaiionen 1, som herr Hagberg i Borlänge har talat för, föresläs i den första alt-satsen en sänkning av gruvarbetarnas pensionsälder titt 60 år. Titt det skutte jag vilja säga all herr Hagberg och jag har inga delade meningar belräffande behovet därav. Arbetel är av sådan art alt del kan vara sakligt motiverat med lägre pensionsålder för denna kategori arbetstagare, och jag har ju själv åtskilliga gånger framhållit delta från riksdagens tatarstot. Men vad jag vill underslryka, herr Hagberg, är all enigheten oss emellan gäller endasi så länge diskussionen rör arbetare underjord. Del har för mig varit utgångspunkten, och del sammanfaller även med de yrkanden och krav som har ställts från gruvarbetarnas sida i deras beslutande församling.

Om jag har fattat herr Hagberg i Borlänge rätt, tycks han mena alt alla anslällda inom gruvindustrin, oavsell vilkel arbeie del gäller, också skall las med i sammanhangel och vara berälligade lill pension vid 60 år. Nu är ju inte gruvarbetarna någon homogen grupp. Därför har Gruvinduslriarbeiareförbundel i sill beslut konstaterat atl man först bör kräva sänkt pensionsälder för gruvarbetarna under jord. Man har gjori delta till en avtalsfråga, och man har den uppfallningen alt man också bör klara del den vägen, såvill jag kan förstå. Men jag kommer in pä delta senare.

Herr Hagberg log upp frågan om all ulredningen lades ned. Jag har ju i lidigare debatter i kammaren försöki upplysa herr Hagberg om orsaken. Men del är vät tydligt atl min pedagogiska förmåga inte riktigt har räckt lill.

Ulredningen kom lill, säger herr Hagberg, efter en motion från kommunislerna. Låt mig i att blygsamhet framhålla att det också företåg en socialdemokratisk moiion med mig som första namn. Vid behandlingen av dessa motioner i ulskollet beslöt vi efter intensiva diskussioner - dels i ulskottel och dels på annal håll - atl föreslå atl en utredning skulle komma lill stånd.

Men vad skedde sedan denna uiredning börjat sitt arbeie? Parterna trädde i förhandlingar. Vid dessa förhandlingar medverkade bl. a. ul-

redningens ordförande som expert. Ulredningen sade klart och tydligt till båda parter all därest ni kommer atl träffa en uppgörelse, kommer vi alt frånsäga oss uppdraget. Dijnna uppgörelse som man träffade var också anledningen lill all ulredningen lades ned. Del var alltså klart på förhandlarnas sida atl utredningen skulle läggas ned om man träffade en uppgörelse - del kan vi absolut stå fasl.

Herr Hagberg i Borlänge lycker inte all avtalet var sä bra och menar all riksdagen bör gä in och göra korrigeringar. Jag skall inte diskutera avtalets innebörd, men man lyckades i varje fall vid de här förhandlingarna åstadkomma dl avlal som ger rätt till pension vid 63 års ålder

- del gäller gruvarbetare underjord. Della avlal träffades i en situation
när vi hade en pensionsålder pä 67 år. Avtalet utlöper vid årsskiftet och
parterna skatt träda i nya förhandlingar, om det inte redan skett - det
känner jag inte lill. Och när nu den allmänna pensionsåldern sänks titt
65 är bör del ju vara möjligt all åstadkomma yllerligare sänkning för
underiordsarbdarna.

Jag är också, herr Hagberg, medveten om att del är hårda tag vid sådana här förhandlingar. Men del är i varje falt min förhoppning att man skatt lyckas nä en någortunda tillfredsstältande lösning. Har man en gång slagit in på förhandlingsvägen och lyckats åsladkomma dl resullal som godkänts av parterna finns del väl ingeniing som säger atl man inte också skulle kunna förbättra avtalet.

Så några ord om den all-sals i reservationen 1 där man begär utredning om vilka andra grupper av arbetare än gruvarbetare som bör komma i åtnjutande av pension vid 60 års ålder. Utskottsmajoriteten menar alt man bör avvakta resultalel av Fensionsälderskommilléns arbeie. Kom-mitiién lägger nu sista handen vid frågan om en rörlig pensionsålder. Del är rikligt som herr Hagberg säger all ännu vet vi inte vad förslaget kommer all innehålla, men det är väl allas vår förhoppning alt kommittén skatt lyckas finna elt regelsystem som gör del möjligt för de arbetstagare som har behov härav - del må vara på grund av arbetets art etter av andra skäl - all gå i pension tidigare än vad som generelll gäller.

1 detla sammanhang får man ändå inte glömma - jag lycker del är mycket väsentligt - att vi har en liberalt system med möjlighet till förtidspension vid 60 års ålder. Ddla har gjort del möjligt för många all gå i pension när de inte har orkat med arbelel längre. Och jag förmodar all den gruvarbetare som herr Carlsson i Vikmanshyttan lalal med och som var utsliten hade haft goda möjligheler atl erhålla förtidspension inom del syslem vi redan har.

Elt yllertigare skäl lill all vi avstyrkt motionsyrkandel är departementschefens uttalande i propositionen - som han också bekräftat här i dag

- all syftet är all ell syslem med rörtig pensionsålder skall träda i kraft
samtidigt med pensionsåtderssänkningen. Dä får vi väl avvakla och se
vad della röriiga pensionssystem kan innehålla.

I reservaiionen 2 från vpk föreslås yllerligare uiredning belräffande fortsatt standardökning för pen5ionärerna. Vi avstyrker också detta yr-

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

kände därför all pensionsålderskommittén har i uppdrag att ulreda sian-dardsäkringen inom pensionssystemet.

En av motiveringarna i vpk:s moiion för en sådan här utredning är ju infiaiionen, prisfördyringarna. Där vill jag bara slå fasl all värdesäkringen ju redan är klar i del pensionssystem vi har. Höjs basbeloppet höjs också pensionerna, och därmed är pensionärerna garanterade att följa med när del gäller prisökningarna.

Lål mig också kortfattat beröra reservaiionen 3, även om del kanske var herr Olsson i Stockholm som skutte lala för den.

Del sägs i reservationen all man är lill freds med all pensionsliltskollen ökar med 4 proceni och all del blir en fördubbling av pensionsliltskollen för de förtidspensionerade. Men reservanterna menar all den uppräkningen bör göras redan fr. o. m. den 1 juli 1975 i slällel för den 1 juli 1976. Där vill jag bara säga all pensionstittskolten ju höjs avsevärt. Förbättringarna i förslaget är myckel bdydelsefulla. Och det innebär atl skillnaden mellan folkpensionärer och ATP-pensionärer jämnas ul. Vad slandardökningen för folkpensionärerna angår fär man inte heller bara snegla pä pensionsliltskollen utan också la hänsyn lill den förhöjning av grundbeloppen som föreslås i proposilionen. Man kan givelvis alltid framföra sina önskningar och förstag om förbättringar, men med hänsyn lill de stora koslnader som hela detla reformpakel drar med sig - del kostar över 3 miljarder kronor - delar jag utskollsmajorileiens uppfattning att de föreslagna pensionstillskotten är väl avvägda.

I reservaiionen 5, som likaledes har avgivits av herr Olsson i Stockholm, föreslås alt handikappersättningen räknas upp genom all en ytterligare ersällningsnorm på 80 proceni av basbeloppet införs för handikappade. Där vill jag dock hänvisa lill vad socialministern sade i sitt anförande och lill vad utskottet har understrukit i sitt betänkande. Socialminislern inledde den här debatten med en mycket värdefull redovisning, som konkret speglade ulvecklingen pä detla område under senare lid. Som framgick av den redovisningen har stödet lill de handikappade väsentligt förbättrats, och del förslag som nu föreligger understryker yllerligare den utvecklingen. Ulskollet avstyrker även della reservalionsyrkande.

Reservationerna 6, 7, 8 och 9 berör dels socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen, dels ATP-avgiften. De frågorna var föremål för en läng och ingående debatt under gårdagen, och fältet får väl därför anses avbetat. Enligl mill förmenande kan del inte vara särskilt meningsfullt att fortsätta den debatten. Jag yrkar därför kort och gott bifall lill utskottets hemställan. Men om jag ändå skall göra någon kommentar, så är det den an reformer av della slag ju alllid kräver sin permanenta finansiering. Vi har nyss voterat igenom skalteutskollels förslag, och både i del fallet och när del gäller den reform som vi här diskulerar måste vi ju se till all reformerna finansieras pä elt någorlunda riktigt säll. Och majoriteten i socialförsäkringsulskotlel anser i likhel med skatteutskottet att en höjning av socialförsäkringsavgiften är en lämplig finansieringsform. Vi tycker inte att man bör göra delta lill en principfråga.

1 varie fatt anser vi inte alt man skall vara sä principfast alt man inte kan bifalla elt förslag som är så starkt sakligt underbyggt som della.

När sedan herr Ringaby yrkade avslag på förslaget om finansiering via ATP-avgiflerna sade han väl inte direkt att det finns tillräckligl med pengar i pensionsfonden, men del slår i varie fall i moderaternas moiion. Och jag lycker inte atl man skall vara sä alldeles säker på all det finns lillräckligl med pengar, ty pensionsfonden ökar inte i den lakl som var beräknat. Man har räknal med att den skutte öka med ca 10 miljarder kronor i år, men ökningen kommer kanske i dagsläget au stanna vid drygt 8 miljarder. Och det är en slor tillgäng för samhällel atl vi har dessa stora fonder alt falla tillbaka på.

Så några ord om reservationerna 10 och 11, som berör ikraftträdandet. Del förhållandet all departementschefen föreslår en förskjutning på ett halvt år har rönt myckel stort inlresse i den allmänna debatten. Del är centerpartiet och vpk som allra kraftigast hävdat all reformen bör träda i kraft lidigare. Man har framhållit all del skulle vara föga solidariskt atl skjula på ikraftträdandet, och därmed har man gjort della lill en fråga om solidaritet. Följaktligen har både centerpartiet och vänsterpartiet kommunisterna reserverat sig för att ikraftträdandet skall ske ett halvt år lidigare, alltså den 1 januari 1976.

Herr Hagberg och i viss mån också herr Cartsson i Vikmanshyttan har här talat om regeringens allmänna ovilja och ljumma intresse för reformen som sådan. Del nämndes här också att arbelsgivartinjen hade accepterats. Herr Hagberg var besviken på regeringen, men han var kanske framför allt besviken pä LO, som vetat ha en anpassningsperiod på yllerligare ell halvt år.

Del är välbekant, både för motionärerna och för dem som har talat före mig i dag, atl Svenska arbetsgivareföreningen önskar ell uppskov på tvä år. Varför lalar man om all arbdgivarlinjen accepterats, när uppskovet efler samråd med löntagarorganisationerna salts till endasi ett halvt år? Det är då lönlagarnas synpunkier man har tagit hänsyn lill. De ansåg sig behöva denna tidsfrist för all hinna anpassa gällande pensionsavtal titt den nya ordningen innan reformen träder i kraft. Arbetsmarknaden har som bekanl sin egen lågordning, som vi här i riksdagen inte kan inverka pä. Om de frivilliga pensionssystemen inte i tid anpassas till den sänkta pensionsåldern fär ju lönlagarna dubbel pension, och del är givetvis inte meningen.

Man kan säga - och del har väl också sagts - all parterna på arbetsmarknaden ganska länge har vetat om all den här reformen skulle komma att genomföras och all del därför har funnits lid för en sådan anpassning. Herr Hagberg underströk särskilt all del måste vara möjligt all hinna göra denna anpassning före den 1 januari 1976.

Jag tyckeralt det ärdlallförenkelt resonemang. Man kan inte rimligen begära alt de stora löntagarorganisationerna - LO, TCO och SACO -skall bestämma hur de frivilliga pensionssystemen skall ändras och hur de avgifter som betalas in för pension mellan 65 och 67 års ålder skall

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

disponeras förrän riksdagen har fallal sitt beslut och bestämt hur folkpension och ATP i fortsättningen skall se ul.

Realförhandlingar mellan parterna kan troligen inte komma i gång förrän en bil in på 1975. Pensionsförhandtingarna kommer säkert att bakas in den allmänna avlalsröretsen. Ingen kan i dag säga när den kan vara avslutad, men troligt - för all inte säga säkert - är all den kommer all dra långt ul på liden. Efler del alt de cenirala parterna förhandlat sig fram till den allmänna ramen för del ekonomiska innehållel i kollektivavtalen kan det ta avsevärd lid innan man är klar med detaljutformningen av pensionsavtalet. Det skulle därför, lycker jag, ha varit orimligt av socialminislern atl inte lyssna till dessa tre stora löntagarorganisationer.

Det kan finnas yllerligare ell skäl för del korta uppskov som föresläs. Pensionsålderskommittén kommer, som jag tidigare framhållit, att med förtur lägga fram ell förslag om fiexibel pensionsålder. Del är meningen att vi skall kunna falta beslut om del i så god tid atl dessa reformer kan träda i kraft samlidigl. Jag tror all del skulle vara lyckligt om de kunde göra del. Därför lycker jag atl riksdagen bör följa socialulskollels rekommendalion även pä denna punkl. Det finns alltså anledning alt avslå reservationerna 10 och 11.

Jag skall, herr talman, till slut bara med elt par korta kommentarer beröra del särskilda yttrande av centerpartiet som har fogats lill utskottsbetänkandet. Påståendet i yttrandet, all del är cenierparliel som har varii den pådrivande kraften när del gälll all skapa så goda villkor som möjligi för våra åldringar, harjag redan bemöll, men där talas också om behovel av alt skapa en bättre arbetsmiljö och angelägenheten av alt införa fiexibel pensionsålder. Man kanske därav skulle kunna dra den slutsatsen, att centerpartiet känner ett starkt behov av all åsladkomma en ansiktslyftning för atl försköna sill anseende med hänsyn till, som jag lycker, partiets mindre lyckade ställningslagande när vi beslöt genomföra den stora ATP-reformen.

Jag skulle vilja säga atl vad som skrivits i det särskilda yttrandet bara innebär alt man slår in helt öppna dörrar, eftersom det inte finns någon oenighet på della område, ulan alla är överens om all vi bör angripa dålig arbdsmiljö och försöka skapa bällre arbdsförhållanden, sä all människorna inie försliis lika snabbi som nu. Vi är också överens om -jag förmodar alla parlier - all vi skall ha en rörlig pensionsälder. Därför fanns del väl inte slor anledning all skriva del där särskilda yiirandd - såvida man inie från cenlerpariiels sida velal specieltl markera all man nu har ändral insiällning.

Jag har, herr talman, inte berört alla reservalioner. Enligl den uppdelning som vi har kommit överens om skall en annan ledamot av socialförsäkringsutskoltel ta upp de övriga reservationerna. Jag slular därför anförandet med att yrka avslag pä de reservalioner som jag har berört och bifall till socialförsäkringsulskollels hemslällan i dess betänkande nr 32.

Under della anförande övertog herr försie vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr CARLSSON i Vikmanshyttan (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag skall böria där ulskollets ordförande herr Fredriksson slutade och säga om det särskilda yttrande, som vi har avgivit, alt vi inte har behov av någon ansiktslyftning med hänsyn lill värt förflutna. Men vi har behov av all dokumentera hur vi ser på dessa frågor inför framliden. När utskottets ärade herr ordförande säger alt vi är överens om detla är det vät ändå värdefullt, att del också finns dokumenterat, vad del är som vi är överens om.

Jag tror del finns anledning all vi vid den här tidpunkten - på denna historiska dag, när vi går all sänka pensionsåldern frän 67 titt 65 år -också har klart för oss all vad vi i dag beslutar inte är något slutmål, ulan atl del finns en rad sociala problem som behöver lösas även framöver. Detta för all vi skall kunna se framliden an med tillförsikt, inte minsl när vi når pensionsåldern.

Får jag sedan, herr lalman, säga all man inte bör tvivla på ambitionen hos dem, som har fåll uppleva sin ungdom och verkat i sitt aktiva arbetsliv ule bland vardagsmänniskorna. Intrycken av hur människorna då hade det och deras problem är för mig äkta och levande. Detsamma bekräftade ulskotlels ärade herr ordförande, även om del fanns vissa reservalioner i marginalen.

Så lill frågan om ATP, som altlid kommer tillbaka och som tydligen är vikligare än frågan om sänkning av pensionsåldern! För del första vel vi inte hur del hade blivit med ett annal syslem. För del andra rönte de olika linjerna i ATP-diskussionen och i ATP-omröslningen anslulning frän alla parlier. Jag vel all linje två också fick socialdemokratisk anslulning.

Om del sedan kan vara lill någon glädje för herr Fredriksson, kan jag nämna alt jag inte deltog i den diskussionen, eftersom del föreföll mig som om det fanns oklarheler i linjerna. Jag sade: Låt oss få en redovisning av vad dessa linjer innebär. Två saker var jag emellertid definitivt pä del klara med: Orättvisan mol den hälft av del svenska folkel som var ulanförslälld genom låga pensioner måsle rättas lill och pensionsåldern mäste sänkas. De frågorna hör ihop.

Om liden som pensionär skall bli meningsfylld måste man pensioneras medan man har hälsa och krafter kvar. Dä kan man ge tillvaron mening och innehåll. Och det är vad vi skall slräva efler.

Jag skall be alt fä återkomma, herr lalman.

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

Herr HAGBERG i Bortänge (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Gustav Möller har säkert gjort stora insatser men inte på pensionsålderssänkningens område - åtminstone inte 1946, del kan väl herr Fredriksson och jag vara överens om.

Herr Fredriksson hänvisar titt kostnaderna för en sänkning av pen-

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

sionsäldern. Här skapas en skenmotsältning mellan pensionsålder och förmän. Inom vänsterpartiet kommunislerna tror vi atl man på ell mycket tidigare sladium hade kunnat genomföra elt syslem liknande sociatförsäkringsavgifterna och sänka den allmänna pensionsåldern.

När del gäller ikraftträdandet av pensionsåldern 65 år måsle del föreligga något misstag från utskottets ordförandes sida. Från vpk kräver vi faktiskt all bestämmelsen skall träda i kraft den 1 mars 1975 - vi är i det fallet ännu djärvare än centern. Kravei pä sänkt pensionsälder har funnits på arbetsplatserna under en tång lid, och vi har länge motionerat härom i riksdagen. Vi anser inte alt det finns någol skäl all uppskjuta ikraftträdandet längre än lill den 1 mars 1975.

Den inställning som herr Fredriksson redovisar som LO:s är LO-led-ningens. Människorna ute pä arbetsplatserna och deras familjer har inga sympalier för uppskovslinjen; de slätter sig klart negativa titt den.

Ulskoilels ordförande log sedan upp frågan om pensionsåldern för gruv-arbelarna. Vi är tydligen överens om att underjordsarbetarna skatt få pension vid 60 års ålder. Men det verkar som om herr Fredriksson hell vill utesluta alla andra kategorier som har lunga och hälsofarliga arbeien. Jag räknar där in de fiesta överjordsarbetare inom gruvindustrin. Ut-skblids ordförande lycks hett vilja avvisa tanken på alt de skall få pension vid 60 års ålder. Del belyder alt han har en klar inställning titt den rörliga pensionsåldern -en sådan skall inte kunna medföra denna förmån. Jag sade tidigare all elt system med en rörtig pensionsålder måste innebära alt de som arbetar inom gruvindustrin, de som har lunga och hälsofarliga arbeten, garanleras rätt att ta ul pension vid 60 års ålder utan några villkor och med full standard. Del kravei slår fast.

När del gäller pensionsförsäkringskommitiéns handhavande av del utredningsuppdrag som den fick av riksdagen 1968 är det väl ändå anmärkningsvärt alt den med några rader i slulbelänkandel avfärdar denna vikliga fråga.

Hen FREDRIKSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! För alt återkomma lill ATP-slriden så säger herr Carlsson i Vikmanshyttan atl han inte deltog i den debatten. När jag redovisade centerpartiets inställning lalade jag inte om herr Carlssons personliga uppfallning ulan om den attityd som hans parti intog.

Herr Cartsson säger vidare atl vi inte har någon erfarenhei av hur ell annal system skutte ha verkat. Del kan i och för sig vara riktigt, men vi kan väl i alla fatt utgå ifrån att centerpartiets förslag inte skulle ha gett möjligheler till de goda tilläggspensioner som vi i dag har, eftersom man motsatte sig den myckel kraftiga fondbildning som måste lill för att garantera dessa pensioner.

Sedan vill jag be herr Hagberg i Borlänge om ursäkt för att jag uppgav fet siffra - förstagen i reservationerna från centerpartiet och vänsterpartiet kommunislerna är inte desamma. Men det blir ännu mer orealistiskt om man menar alt bestulet skulle träda i kraft den 1 mars 1975.

Herr Hagberg säger vidare all detta är LO-ledningens synpunkier, medan man ule på arbetsplatserna ser annorlunda pä denna sak. Det må så vara! Men del är ju ändå LO-ledningen som har ansvarel för alt det blir en lämplig anpassning av ITP-syslemel till en sänkning av pensionsåldern. Del är LO-ledningen som skall göra den bedömningen. Jag tycker all del är rätt egendomligt atl vänsterpartiet kommunislerna och centerpartiet inte tagit hänsyn lill de synpunkter som framförts just frän dem som skall förhandla om dessa frågor. Min erfarenhei från förhandlingslivet säger mig atl pensionsfrågorna ofta är komplicerade och atl förhandlingarna tar tång tid. Jag tror all det var redan 1971 som LO träffade en principöverenskommelse om ITP, men förhandlingarna blev inte klara förrän på - jag ber om ursäkt om jag minns fel - våren 1973. På samma sätt har det varit med pensionsförhandlingarna på TCO-om-rädel.

Min erfarenhei från de kommunala förhandlingarna säger mig också all del ofta är myckel komplicerade saker man har all la slällning till. Det är besvärliga skrivningar som skatt göras innan man blir på det klara med hur ett sådant system skall se ut och fungera.

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

Herr CARLSSON i Vikmanshyttan (c) kort genmäle:

Herr talman! Först ett par ord om ATP. Fär jag bara säga till herr Fredriksson all linje två, som cenlern stöt upp omkring, också fick anslutning från socialdemokratiskt håll. Efter del att ATP-beslutet hade fattats trorjag all del blivit ytterligare anslutning från socialdemokratiskt håll lill jusl linje tvä.

Sedan några ord om ikraftirädandd av pensionsåtderssänkningen. Herr Fredriksson säger all vi som förfäktar atl reformen skall träda i kraft den t januari 1976 vill ha dl tidigareläggande av ikrafllrädandet. Nej, herr Fredriksson, siluaiionen är den all vi liksom ulredningen, där LO och TCO är representerade, vill atl reformen skall genomföras den I januari 1976. Det är socialministern och utskottets majoritet som vill senarelägga reformen. Del är det som är skillnaden.

Sedan säger herr Fredriksson att man måsle gä LO och TCO lill mötes. Men man går SAF lill mötes också, dock inte så långt all man kommer över 1976 års val. Om vi ger elt klart besked här i riksdagen när pensionsåldern skatt sänkas måste ju LO, TCO och SAF finna möjligheter alt förhandla. Vad är del man behöver förhandla om? Ja, del är lydligen vissa övergångsbestämmelser. Jag skulle tro alt om dessa kan man förhandla trots atl riksdagen fattat beslut. Sedan ligger del fördelar i all ikraftträdandet av reformen sker vid elt årsskifte.

Det här har blivit ell sätt och ett medel atl skjula pä reformen. En av parterna i Haga har ju vid upprepade lillfällen sagl att del är vikligare med rörtighelen än med sänkning av pensionsåldern. Del har folkpartiet uttalat, och det är väl det som i viss mån har gjort intryck på regeringen i detta sammanhang.

När det gäller fiexibititeten vill jag framhålla alt denna kan lillämpas

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

omkring 65 års ålder. Det har man sagl i ulredningen och även i propositionen. Därmed ulgör inte heller fiexibititeten något hinder för en sänkning av pensionsåldern frän den 1 januari 1976.

Vi har hävdat all del fanns utrymme under 1960-lalet både för en sänkning av pensionsåldern och för en höjning av pensionerna. Fär jag påminna om, herr Fredriksson, alt vi fick kämpa under hela 1960-talel för en höjning av folkpensionerna varie år. I dag har vi kommii dithän genom bindningen lill basbeloppet, alt man fär en höjning varie är med hänsyn lill levnadskosinadsulvecklingen. Nu ligger pensionerna fasl vid 95 proceni av basbeloppet för ensamstående och 155 proceni för äkta makar. Så var del icke tidigare. Vi betraktar ddla som en framgång för den uppfattning vi hävdade under 1960-latel.

Herr HAGBERG i Boriänge (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Utskottets ordförande menar att vi frän vpk är orealistiska när vi anser atl lidpunkien för ikraftträdandet skatt vara den 1 mars 1975. Del verkligt orealistiska i heta denna fråga är emellertid alt man har skjulil på sänkningen i så många är. Det måsle väl vara grunden till problemen.

Del kan finnas en annan orealism också. Torslen Fredriksson. Vilka är del som får silla emellan genom den här förskjutningen, och hur skall man betrakta dem? Jag tänker på dem som lyvärr inte lillhör STP eller ITP. Måste man inte också ta berälligad hänsyn titt dem?

Dessulom försenar man och obslruerar andra förbättringar när del gäller pensionsfrågorna genom alt skjula upp reformen pä del här viset. När del gäller STP-anslulna pä LO-området anser jag och de jag har träffat pä arbetsplatserna alt del inte kan bereda några siörre svårigheter atl byta ut 65 år mot 63 år som åldersgräns. Del är klart alt en förhandling kan bli långdragen, det vel jag också, men sådana saker får väl inte slå i vägen för dem som är i behov av en sänkning. Man får inte skjula alla dem ifrån sig.

Torslen Fredriksson sade i sitt första inlägg att han hoppades atl gruvarbetarna skulle klara sin sänkning av pensionsåldern lill 60 år. Jag är inte sä helhjärtat optimistisk om atl de klarar den på en gäng - del kan bli i fiera steg. Gruvarbetarna själva är myckel förbittrade om sänkningen skall behöva gä i fiera steg. De tycker alt de har väntat länge nog. Om riksdagen hjälpte titt och beslutade i den här frågan skutte onekligen Torslen Fredrikssons förhoppningar bli besannade - han skulle fä ell futtl ullryck för sina förhoppningar.

Hen FREDRIKSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Det kanske snart är litträcktigt diskuterat belräffande ikraftirädandd. Ulskoltsmajorileten har ju ansell all del finns starka skäl för alt följa socialministern, och jag lycker inte atl del är särskill anmärkningsvärt all en sådan här stor och - som den har kallats - historisk reforms ikraftträdande fördröjs ett halvår i förhållande lill vad pensions-

ätderskommiltén föreslagit.

Herr Carlsson i Vikmanshyttan säger att pensionsålderskommittén hade föreslagil alt reformen skutte träda i kraft vid en viss lidpunkt och alt i den kommittén fanns arbetsmarknadens parter med. Men del betyder ju inte att organisationerna som sådana måste vara bundna av vad utredningen sagt. När man fick sälla sig ned och titta på vad detta innebar kom man titt den slutsatsen alt man behövde den här fristen för alt kunna klara samordningarna. Jag vitt till herr Carisson säga all jag har hört elt referat från en debatt där herr Carlssons partiordförande förklarade atl det förhållandet all en representant från partiet hade varit med i en uiredning och godkänt elt visst förslag inte alls innebar att partiet var bundet. Om del gäller för centerpartiet bör det väl också gälla för LO.

Sedan fortsätter herr Hagberg med sill resonemang om all rtksdagen bör beslula en sänkning av pensionsåldern för gruvarbetarna. Men vad är det herr Hagberg begär? Jo, han begär att riksdagen skall beslula en generell sänkning av pensionsåldern för en hel grupp arbetare, men jag har tidigare sagt alt gruvarbetarna inte är någon homogen grupp. Mindre än hälften av dem arbetar under jord. Gruvarbetareförbundet och nu senast avtalskonferensen har uttalat sig för alt man skall ställa krav om sänkning av pensionsåldern för dessa grupper. Men herr Hagberg begär att man i ett riksdagsbeslul - pension vid 60 är - skatt fånga in också en grupp ovanjordarbelare: anrikningsarbelare, byggnadsarbetare, verk-stadsarbetare, vaktmästare etc. Riksdagen skutte alltså, enligl herr Hagberg, beslula att dessa grupper fick lagstadgade förmåner som motsvarande grupper i samhället inte har, bara för alt dessa är anställda inom gruvindustrin. Jag tycker det vore ett ganska orimligt ställningstagande frän den lagstiftande församlingens sida. Del bör man ha klart för sig.

Herr Hagberg har vidare lalal om all vissa avdelningar bland gruvarbetarna har framställt skriftliga och starka krav om ett riksdagsbeslul i frågan. Jag skall ställa en fråga till herr Hagberg, även om jag beklagar all han inte har någon reptikrält. Anser inte herr Hagberg att det är Gruvarbdareförbundet som är den högsia beslutande instansen för gruvarbetarna och alt det är aviatskonferensen som drar upp riktlinjerna för hur en avtalsrörelse skall föras? Om herr Hagberg godkänner dessa elementära fakta, då kanske vi kan börja diskuiera pä ett sakligare plan.

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

Herr förste vice lalmannen anmälde att herr Carlsson i Vikmanshyttan anhållit alt titt prolokollet få antecknat att han inte ägde rätt titt ytteriigare replik.

Herr socialministern ASPLING:

Herr lalman! Jag har begärt ordel för att på några punkter kommentera ell par inlägg.

Jag har icke ulan inlresse lyssnat pä herr Cartsson i Vikmanshyttan - del var åtskilligt som skutte kunna ge anledning titt kommentarer.

5 Riksdagens protokoll 1974. Nr 134-135

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

Hans historieskrivning om pensionsfrågan uteslöt bl. a. vår generations och vår tids största reform ATP. Om jag förstod honom räll slår han kvar på linje tvä. Jag Irodde annars all cenlern hade accepterat ATP-reformen, som socialdemokratin och fackföreningsrörelsen drev fram.

Del har, herr lalman, med historieskrivningen all göra all jag har begärt ordel. Del är inte första gången jag hör herr Cartsson återkomma lill en specifik historieskrivning, som utelämnar mycket vikliga fakta. Jag har också lagl märke till atl cenlern i såväl molioner som politiskt propagandamaterial försöki utnyttja en kort deball i riksdagen i november 1965 mellan mig och herr Carisson i Vikmanshyttan. Den debatten tog herr Carlsson i dag upp igen. Får jag säga: den historieskrivningen är icke riklig. Vid del aktuella lillfällel år 1965 frågade herr Carlsson mig om jag var beredd alt ge pensionsförsäkringskommittén tilläggsdirektiv för alt ulreda frågan om en sänkt allmän pensionsålder. Jag svarade atl jag icke var det. Men observera all jag gjorde det mot bakgrunden av atl riksdagen den 24 mars 1965 hade tagit ställning till frågan om en utredning om sänkning av pensionsåldern. Andra lagutskottet hade avvisal förslaget och riksdagen följde utskottet. Jag hänvisade alltså till vad som redan hade förevarit i riksdagen i denna fråga några månader tidigare.

Ulan all förlänga historieskrivningen kanske jag också bör påpeka au jag i debatten 1965 ställde en fråga titt herr Carisson om han satte önskemålet om en sänkt pensionsålder framför frågan om en höjning av folkpensionerna och en förkortning av arbetstiden. Herr Carlsson har återkommit i dag till den frågan. Del är icke utan inlresse au läsa i prolokolld vad herr Cartsson framhöll vid del lillfällel:

"Del diskuteras i dag om fortsatta reformer i vårt samhälle, där vi har anledning att pröva, om vi skall la ul den framtida standardhöjningen i form av sänkt pensionsålder etter i form av en sänkning av arbetstiden inte bara ner lill 42 timmar, ulan kanske också från 42 lill 40 limmar. När man kommer in på den diskussionen finns del anledning, menar jag, all också pröva frågan om en sänkt fotkpensionsålder och i ett sammanhang ta ställning titt om man skatt sänka arbetstiden yllerligare från 42 limmar, .som arbdslidsulredningen ganska säkert kommer atl föreslå - etter om man skatt sänka fotkpensionsåldern."

Herr Carlsson var uppenbart den gången i hög grad medveien om all del här gällde både avvägnings- och viktiga prioriieringsfrågor.

Del finns en annan sak som är värd all påpeka i della sammanhang. Jag underslrök i debatten 1965 att just pensionsförsäkringskommillén hade att undersöka möjlighelerna lill en särskild förbältring för de pensionärsgrupper som i huvudsak endasi har folkpensionen att lita titt för sin försörining. Herr talman! Jag kanske får läsa upp vad jag dä framhöll: "Herr Cartsson bör observera all det i tilläggsdirektiven titt pensionsförsäkringskommittén i somras särskilt underströks att kommittén skulle undersöka möjligheterna lill en särskild förbättring för de pensionärsgrupper som i huvudsak endasi har folkpensionen all lita lill för sin

försörjning. Della är en myckel vikiig fråga för framtiden. Jag är övertygad om au fotkpensionärerna själva är myckel iniresserade av hur utvecklingen kommer att gä i fortsättningen."

I debatten i mars samma är underströk andra lagutskottets ordförande och tidigare LO-ordföranden Axel Strand att när man diskuterade en sänkning av pensionsåldern kunde man inte bortse frän frågan om pensionernas storlek. Han underströk alt vi vid denna tidpunkt ännu inte hade något utbyggt allmänt pensionssystem, och han framhöll särskilt all "fortfarande är pensionerna för låga för atl vi skatt kunna diskuiera en generell sänkning av pensionsåldern under den tid vi häller pä alt bygga upp pensionssystemet".

Denna fråga har vi sedan haft lillfätle alt återkomma titt många gånger. Den stora reform riksdagen i dag skatt ta ställning titt - och del är sannerligen också en kostbar reform - tar jusl sikte på väsentliga förbättringar av folkpensionsförmånerna. Det är ytterst viktigt att observera della. Bestulet som i dag kommer att fattas om en generell sänkning av pensionsåldern kombineras således med en väsentlig förbättring av folkpensionerna. Del är vikligl atl komma ihåg del.

Men bakom oss har vi också väsentliga reformer som just skapat ett bällre underiag för en allmän sänkning av fotkpensionsåldern. Jag har i mitt anförande, herr talman, redovisat vad som har hänl under de år som har förfiulil sedan den novemberdag 1965 då herr Carisson och jag hade en debatt i första kammaren. Många av de reformer vi har genomfört har vant av utomordentligl stor belydelse för de stora löntagargrupperna. Låt mig erinra om beslutet 1967 om förkortning av arbetstiden titt 42,5 limmar, beslutet samma år om karensreformen inom sjukförsäkringen och samtidigt den väsentliga förbättringen av kompensationen vid sjukdom. Det var en reform som inom parentes kostade närmare 1 miljard kronor. 1969 kom reformen om pensionstillskotten, 1970 bestulet om 40 timmars arbetsvecka och samma år det vikliga bestulet om de vidgade möjligheterna titt förtidspension.

Om herr Cartsson vitt göra gällande all della har varit en reformtös period lalar han hett enkelt inte sant. Vi har sannerligen genomfört grundläggande standard- och utjämningsreformer, som har tagit sikte pä de stora löntagargrupperna, och dessa reformer har genomförts i intim samverkan med den facktiga rörelsen. Det har varit reformer som med andra ord verkligen har vartl förankrade ute i arbetslivet bland de valkiga nävarnas och blåblusarnas folk, som herr Cartsson med förkärtek brukar lala om. Jag littåler mig, herr Cartsson, all anse att den facktiga rörelsen i det här landet är i hög grad representativ för Sveriges arbetare och löntagare.

Eftersom jag ulgår ifrån att herr Cartsson i Vikmanshyttan är en vän av sanningen och bara sanningen hoppas jag atl han i fortsättningen kommer atl lillhandahålla en korrektare historieskrivning när han är ute i olika sammanhang och agiterar.

Fär jag, herr lalman, säga elt par ord titt med anledning av några

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

andra inlägg. Herr Hagberg i Borlänge log upp frågan om pensionsför-håltandena i andra länder. Jag har, nu och vid fiera tillfällen, jusl hört latare för vpk och cenlern - för all nu inte lata om moderalerna - tillhandahålla en beskrivning av pensionsförhällandena i olika europeiska länder som inte ger en riklig bild av de faktiska förhållandena. Jag skulle egentligen, herr talman, på den här punklen enbart vilja hänvisa titt mitt inlerpellalionssvar titt herr af Ugglas den 15 november i är. Jag hade där lillfätle all tillrättalägga en rad felaktiga och missvisande uppgifter, som moderaterna presenterat i en rapport i somras vari man gett sig in på försöket atl göra jämförelser mellan olika tänders socialpolitiska system.

När man således tatar om att pensionsåldern i en del länder är lägre än i Sverige bortser man frän alt pensionssystemen på grundläggande punkter är olika. Jag skatt beskriva del kort. Vi har i Sverige en allmän folkpension, som omsluter hela befolkningen. Den ulgår vid uppnådd pensionsälder titt alla, oavsell inkomsi och arbetsförhållanden. I praktiskt taget alla europeiska system - om man bortser från de nordiska tänderna - är pensionen i sin helhet anknuten titt anställningen. Pensionsrällen fiänas således vanligen in genom förvärvsarbete eller avgiftsbetalning under förhållandevis lång lid. Har en hustru exempelvis inte haft anställning är hennes pension direkl beroende av mannens pensionsförhållanden.

Del är delta som ulgör skillnaden, och därav följer helt naturligt att vår allmänna folkpension har en annan tyngd, och också kostar relalivi sett mer, än pensionerna i länder med andra syslem. När man därför ensidigt pekar på att det ena eller andra landet har en lägre pensionsålder än vi, bör man i sanningens intresse också upplysa om dessa grundläggande skillnader. Annars gör man inte en korrekt beskrivning av de faktiska förhållandena.

Herr CARLSSON i Vikmanshyttan (c) kort genmäle:

Herr lalman! Får jag försl säga titt herr socialminislern, som anser atl jag inte skatt sprida villoläror, all inte heller socialminislern skall göra della.

Vad först beträffar ATP har vi pä cenlerhått godtagit del ATP-system som i dag tillämpas. Men en bra reform kan bli bällre vilket vi framhållit. Vi har tillbakavisat angreppen på AP-fonderna, och jag har upprepade gånger sagl i socialförsäkringsulskollel all ATP-pengar som är inbetalade för pensionsändamåt inte skall användas för atl finansiera andra ändamål. Det bör alltså föreligga ell samband mellan avgifter och förmåner. Jag hoppas därmed, herr socialminister, alt jag gjort ell klartäggande i varje fatt på den punkten.

Jag vill vidare säga alt hela 1960-talet varit en period av stor betydelse ur social synpunkl. Jag hade anledning all uttala mig på liknande säll när jag som ledamot i andra laguiskoilel deltog i behandlingen av 1962 års socialbalk, som innebar genomgripande förbättringar pä många punk-

ler. Jag har dock lillmält frågan om en sänkning av pensionsåldern myckel stor belydelse, eftersom jag mött så många människor som sagt mig all det var åldern metian 65 och 67 år som knäckte dem. Jag har mött dessa ulslilna människor, som alltför snart måst anlila våra sjukvårdsinrättningar på grund av de påfrestningar de blivit utsatta för i arbetslivet. Det är för dessa människors skull som jag kämpal för att vi bör få en sänkning av pensionsåldern.

Vidare säger socialministern all jag försökie utnyttja en deball som vi förde 1965. Jag redovisade den debatt som vi förde då, och också den gången sadejag till socialministern, all en socialminister som besjälas av nya och djärva mål, som del heler, nmtigen bör kunna ge lilläggsdirekliv titt en utredning för atl undersöka frågan om en sänkning av pensionsåldern. Jag sade också då - och del vidhåller jag fortfarande, herr socialminisler - all människor som gjort en 50-årig arbetsinsats har räll både titt en sänkt pensionsålder och höjda pensioner.

Vi har i värt tand en icke obetydlig årlig tillväxt av nationalprodukten. Har man ambitionen all åsladkomma någol på della område, skall man också ha viljan all ulnyllja den ökade nationalprodukten för del ändamålet. Vi vel all anspråken på nationalprodukten är mänga, men om man har en politisk vilja och en besiämd målsättning alt, med hänsyn lill hur vårt samhälle ser ul, genomföra en sänkt pensionsålder, är man också villig atl utnyttja nationalproduktens tillväxt för alt genomföra en reform av denna slorieksordning och betydelse.

Jag har relaterat några få samtal med människor som jag mött lidigare. Jag skulle kunna fortsätta den uppräkningen, herr socialminister, och säga alt del är de människorna jag känner mig som representant för. Del är människor som varit mer etter mindre ställda ulanför i värl samhälle. De har haft ell svagt utgångsläge och de har på grund härav måst slita hårt hela livet, men de har inte ens fäll en sänkt pensionsålder. Del är för dem man behöver genomföra förbättringar, och det är den linjen jag har drivit, herr socialminister.

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

Herr HAGBERG i Borlänge (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Herr socialministern försöker, om jag förslår honom rätt, all förringa de inlernalionella jämförelser som vi gör i denna debatt om en sänkning av pensionsåldern. Jag förstår atl olika system har olika grunder, men faklum är ändå all man på många håll utomlands har lägre pensionsålder. Framför allt förekommer myckel lägre pensionsålder för kvinnorna. Det är fakta som vi inte kan komma från. Men skatt man ulnyUja delta förhållande som försvar för vår höga pensionsålder, tycker jag att del är ell myckel dåligl försvar.

All vi använt -jag tror all också cenlern gjort det - de inlernalionella jämförelserna har berott på att pensionsåldern i Sverige har betraktats som myckel hög. Vi har då som sagt funnii alt man utomlands ofta har lägre pensionsälder. Men tit syvende og sidst är del förhållandena i vårt land som avgör om pensionsåldern skall sänkas och vilka krav

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

man därvid skall ställa. Därför tycker jag inte all brister i pensionssystem utomlands skall tas som intäkt för au vi skall behälla en hög pensionsälder i värt land.

Medan jag har ordet vilt jag göra några kommentarer till vad som lidigare sagls i denna deball. Gruv har vissertigen rätt att vid sina av-lalskonferen.ser prioritera de krav som man där anser vara viktiga - del gäller ju då förhandlingsfrågor. Men vad vår moiion syftar lill är dels att gruvarbetarna skall få en fastställd lägre pensionsålder, dels all förhållandena också för jämställda grupper med hårt och pressande arbeie skall ulredas skyndsaml. Jag vill deklarera att det inte finns någon mol-satsslättning mellan ovanjordsarbelarna inom gruvindustrin och övriga grupper som har hårt och pressande arbeie.

Hen RINGABY (m) kort genmäle:

Herr talman! Socialministern vände sig inte direkl titt mig i sin replik, men låt mig ändå säga all jag lycker alt hela den här debatten i kammaren om vem som har varit bäsl i fråga om sänkningen av pensionsåldern är ganska meningslös. Del är helt onödigt atl träta om huruvida den skall träda i kraft sex månader tidigare eller inte, när vi nu - som har sagls - har vänlat i 60 år på beslutet. Huvudsaken är ju atl alla parter hinner få alla papper klara; del gäller den rörtiga pensionsåldern, det gäller samordningen med alla andra pensionssystem, och det är komplicerade saker som bör vara ordentligt utredda innan reformen går i verkställighet.

Vi skatt inte heller träta om vem som har gjort vad i olika sammanhang. Jag kan lala om, alt dd var moderaterna som är 1969 kom med förstagel om de här pensionstillskotten, herr socialminister, och vi hade tryckt på från 1964. All del icke skulle vara någon behovsprövning var också elt gammalt högerkrav - och då demonstrerade pensionärerna i Stockholm för all högerförslagd skulle drivas igenom.

Vi har alla dragit vårt strå titt stacken och försöki göra del bästa, vi har alla vår lilla käpphäst. Folkpartiet har frågan om jämställdhet mellan män och kvinnor, centerpartiet har haft pensionsfrågan, moderalerna har härdare än andra tryckt på skatterna osv. Vi skall inte träta om vem som har gjort mest när del gäller den här reformen, ulan vi bör vara nöjda med all förstagel nu tigger på bordel och all vi får la del i dag.

Herr socialminislern ASPLING:

Herr lalman! Efler herr Carissons i VikmanshyUan senasle anförande utgår jag ifrån all han i fortsättningen kommer att tillhandahålla en mera korrekl hisiorieskrivning när han skall skildra del som hände under 1960-latei och speciellt 1965. Hans lidigare inlägg karakteriserades med andra ord av all han försökte blanda bort korten på denna punkt. Jag har haft anledning, herr lalman, atl i varje fatt till protokollet slå fasl vad som förekom i den av herr Cartsson ofta apostroferade debalien i november 1965.

Men del fanns ell annal inslag i herr Carissons anförande som ger mig anledning all återigen erinra om atl vi nu, när vi har passerat 1960-lalei och kommii ell slycke in på 1970-talet, har bakom oss en reformperiod som jag.menar är ett uttryck för en stark reformvilja. Jag vill, herr talman, i del här sammanhangel upprepa någol av vad jag lidigare har talat om.

Vi har gjort siora insaiserinom åldringsvården-vi håller på all förändra den. Handikappvården - del är här frågan om ell slort genombron. Hälso-och sjukvården - där grundläggande reformer nu håller på au genomföras. Läkemedelsraballen. Apoleksreformen. Bosladslilläggen för barnfamiljerna. Föräldraförsäkringen. Den allmänna förskolan och andra vikliga familjepolitiska reformer. Längre semester och kortare arbetsvecka. Satsningen på arbelsmiljöfrägorna - cenirala i dag då del gäller arbetslivels förnyelse. Den allmänna landvårdsförsäkringen. Avskaffande av karensdagarna i sjukförsäkringen och andra vikliga sjukförsäkringsreformer. Vi har infört pensionsliltskollen för dem som saknar ATP eller har låg ATP, och del är sannertigen en väsentlig reform. Detsamma gäller förtidspensionsreformen, som i realiteten var en kraftig sänkning av pensionsåldern för dem som haft ett hårt och slitsamt arbeie.

Della skall herr Cartsson inte glömma bort. Och om han karakteriserar del som ganska ringa insatser, då vill jag fråga honom: Vilka av dessa reformer skutte herr Carlsson vilja ha ogjorda?

Jag slår inte här i kammaren för alt pä någol säll odla hisiorieskrivning, men herr Carissons inlägg uppfordrade mig.

Till herr Ringaby vitt jag bara säga all jag kan förslå hans första inlägg. Efter, vill jag minnas, tre angrepp här i höst på väsentliga socialpolitiska reformer och på socialpolitiken i slort har han ell behov av all förklara sig.

Reformarbeld går nu vidare. Vi diskulerar frågan om den rörliga pensionsåldern ochjag har aviserat ell förslag titt näsla års riksdag. Jag hoppas att herr Ringaby kommer alt stödja del.

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

Herr CARLSSON i Vikmanshyttan (c) kort genmäle: Herr talman! Försl några ord angående arbetet i en uiredning. Herr Fredriksson sade någonting om att man i en utredning kunde få hoppa av från den uppfattning man hade och atl del visst fanns belägg för del. Fär jag säga lill herr Fredriksson all i pensionsålderskommittén var del en majoritet av socialdemokrater och representanter för de fackliga organisationerna. Den majoriteten plus vår förelrädare kom enhälligi fram lill atl man skall sänka pensionsåldern den 1 januari 1976. Vad majoriteten här gör är inte att tidigarelägga reformen, utan majoriteten se-narelägger reformen. Del är skillnaden mellan oss.

Jag förstår all herr Aspling har ell behov av all ägna sig ål historieskrivning för år 1965. Jag vill säga all del inte var något fel på min historieskrivning heller. Sedan var del så atl vi under 1960-talel hade en socialdemokratisk majoriiel, och del innebär väl all man på del hållet

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

också bär ansvarel för vad som skedde och inte skedde.

Men får jag ställa en fråga till herr socialministern. På vilken punkt har vi sagl nej till del reformarbeie som skett under 1960-ialei? Min arbeie i andra laguiskoiiel och i socialförsäkringsulskollel har visal mig all ambitionerna har varit all åsladkomma erforderiiga förbättringar i de framställningar som herr socialministern har presenterat riksdagen. Jag håller med om atl det ibland kan ha varit diskussion på något område om framkomstvägarna. Det kan ha varit diskussion om i vilken turordning man skall föra upp ärendena. Då har vi hävdat - och det understryker jag - frågan om sänkt pensionsålder som väsentlig av skäl som jag har beskrivit här. Men jag tror atl ambitionen alt åstadkomma ökad trygghet över huvud taget för de många människorna, herr socialministern, har funniis i lika hög grad inom centerpartiet som inom något annal parti i den här kammaren.

Hen RINGABY (m) kort genmäle:

Herr talman! Jo då, herr socialminisler, moderaia samlingspartiet har myckel slort inlresse för den röriiga pensionsåldern. Den ligger hell i linje med vår uppfattning om ell bra pensionssystem. Del har nog funniis för lilel röriighel i systemet lidigare.

All jag räknade upp tio mycket angelägna sociala reformer för vilka moderaia samlingspartiet och de andra tvä borgerliga partierna har varit pådrivande berodde bara pä att vi ofta beskylls för att inte vara ell socialt pådrivande parti här i riksdagen. Därför tyckte jag det var lämpligl au göra den uppräkningen. Del framgår fakliskt med myckel slor tydlighet au flera bra reformer har genomförts här i riksdagen sedan socialdemokratin blev svagare och de borgertiga partierna blev starkare - det är inget tvivel om det.

Det är bara en sak som kanske kan bekymra när det gäller den här pensionsreformen som vi lar i dag, och det är kostnaderna för den. Hela reformen är räknad i koslnader på ett basbelopp av 9 000 kronor. Det basbeloppet uppnåddes redan den 1 december i år. Vad basbeloppet kommer att vara 1976 eller 1977, när reformen skall betalas, vel vi inte i dag. Men förmodligen blir beloppet myckel högre än 9 000 kronor, så denna reform kommer alt kosta ålskilliga hundra miljoner mer än vad vi räknar i dag - del är alldeles klarl.

Herr socialminislern ASPLING:

Herr lalman! Jag vill med tillfredsstättetse notera att herr Cartsson i VikmanshyUan har retirerat när det gäller dessa egendomliga historieskrivningar. Prolokollet kommer på den punklen all i fortsätlningen tala sitt eget språk.

Sedan skutte jag vilja säga en sak till herr Carisson: Det finns många i den här kammaren som är så titt åldern komna alt vi har minnen från 1920- och 1930-ialen, från del gamla Fatligsverige. Herr Carisson skall ha klart för sig all vi i hög grad är medvetna om människornas slällning

i arbetslivet, och han kan ju bara notera den fackliga rörelsens insatser, socialdemokratins insatser och arbetarrörelsens insatser på arbetslivets område och på socialpolitikens område för atl hell enkell skapa bällre, mänskligare och tryggare förhållanden för de stora löntagargrupperna.

Jag skall inte, herr talman, kritisera herr Carissons patos på den här punklen. Men om herr Cartsson tror atl han kan monopolisera vissa av dessa ling lycker jag del finns anledning påpeka att arbetarrörelsen alltid varit pådrivare då del gälll reformpolitiken.

Herr Ringaby vill sänka skatterna, herr Cartsson i Vikmanshyttan är reformvänlig. Del ger en bild av i varje fall cenierns och moderaternas positioner i många avseenden.

Får jag, medan jag har ordet, också säga lill herr Hagberg i Boriänge alt jag redogjorde litet i princip för pensionssystemen i olika delar av väriden. Jag tycker att herr Hagberg skall sludera dessa förhållanden, för de är icke oväsentliga när vi diskuterar våra egna frågor seriöst och sakligt här i Sveriges riksdag. Jag har tagit upp det därför atl man i olika sammanhang söker göra gällande all vi skulle släpa efter, all vi i många avseenden skulle stå tillbaka när del gäller reformer och framsteg. Det är faktiskt icke så - del finner man när man studerar förhållandena. Vi har alltjämt mycket ogjort här i landel, men vi har sannerligen också fiyllat fram posilionerna på dl säll som gör all svensk reformpolilik och inie minsl svensk socialpoliiik internalionelll tilldragit sig slor uppmärksamhel.

Herr försie vice lalmannen anmälde all herr Cartsson i Vikmanshyttan anhållit atl titt prolokollet få antecknat alt han inte ägde räll titt ytteriigare replik.

Herr HYLTANDER (fp):

Herr latman! Genom del beslut som riksdagen i dag kommer all falta pä grundval av sociatförsäkringsutskottets belänkande 1974:32 markeras en betydelsefull och vikiig punkl i folkpensioneringens utveckling i vårt land - en milsiolpe pä vägen lill Irygghel och ell rikare liv för våra medborgare på ålderns dagar och i händelse av iråkad handikappsi-tualion. Della belyder dock inie all nya förbäiiringar och reformer på områdei blir obehövliga framöver och au proposilionen 1974:129, som Ulskollsbelänkandel bygger på, skutte vara heliäckande i della hänseende. Men lål mig ullrycka min och folkparlieis lillfredsslällelse över all vi har nån så tångl på irygghdsvägen.

Del är också lillfredsslällande au man kunnal nå så bred enighet om del väsentligaste i förstagel och atl såväl proposition som ulskottsbeiänkande aviserar kommande förslag om rörtig pensionsålder, elt krav som folkpartiet har drivit slarki i fiera år vid sidan av förslaget om en sänkning av pensionsåldern till 65 år och ävenså med samma tid för ikraftträdandet som beslutet om den generella pensionsåtderssänkningen. Även socialminislern har i sill anförande i dag förebådat denna kommande reform.

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning'av den allmänna pensionsåldern, m. m.

Folkpartiet har i sin partimolion nr 673 år 1974 jusl framhållit angelägenheten av dessa båda förbättringar av pensioneringssyslemd och fält sina önskemål tillgodosedda i del föreliggande förslaget. Även om man i utskottets belänkande formellt yrkar avslag på molionens klämmar är syftet med molionen nått och innehållel täckt. Därför kan jag i dag, herr lalman, yrka bifall lill ulskollets hemslällan.

Del kan vara på sin plals all jag nu, när vi besluiar om en ny be-lydelsefull reform pä folkpensioneringens område, med några ord berör folkparlieis insalser och insalserna frän människor lillhörande den liberala och frisinnade rörelsen i vad gäller ulvecklingen på della område fram lill dagens förslag och beslut. Min framställning gör inte anspråk på atl vara heltäckande och inte heller på alt skildra insalser från andra håll. Jag vill betona all de beslut som faltals om-reformer inom della område som regel har lagils under slor enighet och med bred uppslutning. Men som alla vel är del myckel som ligger bakom av förarbete och pådrivande inilialiv innan ell beslut kan fattas. Dagens beslut är inget undanlag i del fallet.

Så några dala om vad som har förevarit under den lid den svenska folkpensioneringen nästan har hunnii komma upp i den åldersklass som är aktuell för medborgarnas pensionering. För 61 1/2 år sedan lyckades civilminister Axet Schotle i Kari Staaffs liberala regering snabbt förvandla ell utredningsförslag lill en proposiiion, och riksdagen beslöt sedan den 21 maj 1913 i enlighet med denna all införa folkpensioneringssysiemel i Sverige omfallande alla medborgare över 67 års ålder. Ålderdomsför-säkringskommillén, som ulredningen helle, avlämnade sill förslag den 9 november 1912. Remissliden var sall lill den 10 januari 1913, och proposilionen lades fram den 29 mars samma år. Bestulet i riksdagen fattades som sagt den 21 maj 1913.

Initiativet logs emellertid 29 år lidigare av den kände liberale ledamoten och brasiändaren Adolf Hedin, som väckte en motion till 1884 års riksdag. Sedan följde en rad utredningar, som i tur och ordning fick riksdagens uppdrag atl förbälira förslagen, ända fram lill älderdomsförsäkringskom-miliéns förslag år 1912. Under denna lid verkade ell flertal liberaler inom de grupper som genom upprop och opinionsbildning sökie föra frågan fram ål.

Förbällringsförslag efler 1913 ledde lill vissa posiiiva resullal under liden fram lill 1928, då socialminisler Jacob Pettersson i C. G. Ekmans frisinnade regering lillsalie en uiredning som var allsidigl politiskt sammansall och log nämnd 1928 års pensionsförsäkringskommiiié. Den kommiiiéns diskussion om fondbildningen i pensionssyslemel byggde på en uiredning verkslälld av sedermera partiledaren i folkpartiet Bertil Ohlin. År 1935 log sedan riksdagen enhälligt det av ett särskill utskott framlagda och i huvudsak på ulredningen och den följande propositionen grundade förslaget.

Efterkrigstidens kraftiga penningvärdeförsämring motiverade en form av värdesäkring av folkpensionerna. Folkpartiet och Bertil Ohlin var här

pådrivande, och 1950 genomfördes indexregleringen av folkpensionerna. År 1951 var det dags att ytlerligare förbälira indexet månadsvis, också här med en folkparlimolion bakom. Ar 1959 fattade riksdagen beslut om ATP, och efter ett omfattande utredningsarbete antogs vid 1962 års riksdag lagen om allmän försäkring (AFL), som trädde i kraft den t januari 1963 och som innebar en samordning mellan sjuk- och moderskapsförsäkringen och folk-och tilläggspensioneringen saml även nya ersättningsformer i pensionssystemet, bl. a. invalidiletstillägg och invali-ditelsersällning. Fr. o. m. den t juli 1969 ulgår s. k. pensionslillskoll, ell särskilt tillägg till folkpensionärer med tåg etter ingen tilläggspension. Nämnas kan också 67-korlel för pensionärer - en sak som drivits av folkpartiet och som särskilt förknippas med namnet Henning Carison i Huskvarna, lidigare ledamot av andra kammaren.

Vi har lidigare i dag fallal beslut om förbättrade villkor för pensionärer med inkomsler ulöver folkpensionen. Jag skulle ha varit glad om jag hade kunnat konslalera all även änkornas pensionsproblem i dess hethel hade lösts,vilkel ej är fallet.

Under den tioårsperiod som ligger närmasl bakom oss har folkpartiet motionsvägen och på annat sätt arbelal för förbättringar av pensionärernas villkor. På detta område har partikamraterna Westberg i Ljusdal och Jonsson i Mora år efler år återkommit med molioner. Därulöver har vi haft partimolioner och framstötar frän andra kamrater i dessa frågor. 1974 väckies elt tjugotal molioner inom denna sektor från folkpartihäll.

Nu gäller del - belåtenheten över dagens posiiiva beslut titt trots -att inte slå sig till ro för framtiden. Redan nu vet vi att det finns förbättringar alt göra inom pensionssyslemel, och man kan vara säker på all ulvecklingen i samhället kommer all medföra alt man upptäcker fiera angelägna behov inom denna sociala sektor.

Den i ekonomiska termer relalivi blygsamma reform som beslöts 1913 kan kanske av många anses vara av mindre värde i jämförelse med de belopp som tillkommer dagens pensionärer - jag betonar att jag säger "i ekonomiska termer". Här skall man dock beakta atl nationen i dag har hell andra ekonomiska möjligheler än den hade då. Eu jämförelsetal: Statens totala ulgifler lorde i dag vara ca 400 gånger större än då, vilkel säger en hel del om de ekonomiska möjlighelerna då och nu. Det väsentliga var altman 1913 under Karl Staaffs regering åstadkom en början och alt denna gällde alla medborgare i Sverige. Vi har sedan kunnal gå vidare.

Jag nämnde inledningsvis all dagens beslut är en milsiolpe på vägen och inte ell slutmål. Vi i folkpartiet är beredda atl forisäiia arbela för förbäiiringar av fotkpensionsförmånerna på den linje där liberaler och frisinnade verkal pådrivande ända sedan 1884.

Herr lalman! Jag ber all i dag få yrka bifall till socialulskollels hemställan i föreliggande betänkande.

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

Herr slalsmipistern PALME:

Herr lalman! Jag tror inte jag skall behöva utnytfia hela den lid jag har anmält mig för. Jag skall lill den utomordentligt sakkunniga redovisning som här har lämnats av socialministern och representanterna för ulskollet anföra några mera allmänna synpunkter.

Vi diskuterar i riksdagen i dag belydande förbättringar av pensionerna och en sänkning av pensionsåldern lill 65 år. Del är viktiga reformer, som ligger väl i linje med svensk reformtradiiion.

1 dag har riksdagen fattat beslut om en omfattande omläggning av skallerna. Del beslutet innebär bällre möjligheler för en ekonomisk utveckling, med omsorg om sysselsättning och prisstabilitet som de främsta riktmärkena.

Tittsammans innebär dessa tvä reformer en kostnad pä ca 8 000 miljoner kronor; del är attlså jättelika reformer. Dessa koslnader får av allt alt döma fult täckning i riksdagens beslut. Det belyder en irygghel inför den framlida ekonomiska ulvecklingen och de påfrestningar som den kan föra med sig.

Jag vill gärna beteckna dessa reformer som betydelsefulla framgångar för riksdagen, ty reformerna var alll annal än givna pä förhand. I början av denna riksdag hade vi alla allvariiga farhågor inför de parlamenlariska problemen. Vi upplevde dem i vårt land i form av del s. k. dödläget. Vi fick ständiga rapporter om och belysningar av svårigheierna för parlamenten i andra länder. Uitryck som "demokraiins kris" kom till flitig användning.

Med Slöd av Torsten Nilssons ord som ålderspresident försökte jag under remissdebatten i januari all formulera socialdemokratins syn på hur dessa problem borde angripas och sade: "Del svenska folket har inie vall ett parlamentariskt dödläge. Medborgarna gav sin röst lill olika poliliska parlier för atl de i praktisk handling skulle gripa sig an med problem som människor upplever som väsentliga i sin vardag.

Del ansvaret har vi alla inför väljarna. Del ställer krav på oss. Endasi erfarenheten kan visa om det kommer all bli möjligt all nå fram lill lösningar. Del skulle rimma dåligl med värt ansvar om vi från börian avskrev möjligheten atl denna riksdag skall kunna visa handlingskraft och arbetsduglighet."

Nu har vi en del erfarenheler. De visar all dd går all nå fram lill lösningar. Den riksdag som började med rädsla för handlingsförlamning kan nu avslulas med beslut i vikliga frågor, fattade av breda majoriteter i riksdagen, och denna riksdagens handlingskraft har tveklöst varit lill fördel för den svenska samhällsutvecklingen.

Efter del som förekommit de senaste dagarna finns del anledning atl underslryka all moderalerna för sin del ansåg, när riksdagen började, all del inte ens var värt att försöka nå fram lill lösningar. 1 slällel för all inrikta krafterna på all lösa problemen lovade moderaterna efter valet au de skulle satsa alla krafter på all störta regeringen och framivinga ell nyval. Konfrontationen var vikligare än resultaten. Denna härda kon-

fronlationstinje har varit och är moderaternas poliliska huvudtema, endast avbruten av en etter annan parentes om samförstånd.

Denna konfrontalionspolitik från moderaternas sida har inte bara varit inriktad mol socialdemokratin och de parlier som varit med om de olika lösningarna ulan också mot löntagarorganisationerna. Del gäller t. ex. moderaternas näst intill förakt för Hagaöverläggningarna och deras ytterst negativa attityd mol de förstag vi lagl fram om behandlingen av förelagens vinster. Nu är del dess bättre sä, all de har misslyckats i sina olika bemödanden. Hade de lyckats hade vi säkert fåll en svagare ekonomi och säkert också betydligt hårdare molsällningar mellan parterna på den svenska arbetsmarknaden.

Genom Hagauppgöretsen säkrade vi en skalleomläggning som kort och gott belyder alt lönekraven kan vara bortåt 10 proceni lägre än de annars skutte ha behövt vara och all det åstadkoms genom en höjning av socialförsäkringsavgifter av betydligt mindre slorieksordning.

Skall man, som det har gjorts från moderal häll, lala om skallen som en inflalionsmotor, fär man i så falt i ännu högre grad lala om de kommunala skallehöjningar som inte minsl moderalerna varit med om atl beslula - 1:75 i Stockholms län, om jag minns rätt.

I själva verket är del sä, all vi genom skatteomläggningen och genom Hagauppgörelsen lagt grunden för en reallönehöjning för löntagarna lill prisel av betydligt lägre avtalskrav än som annars skutte ha varit konsekvensen. När vi genom samtal och övertäggningar med avtalsparterna redan i våras skapade de förutsättningarna ville moderaterna i slället ha nyval. Jag är hett övertygad om all arbetsmarknadens parter kommer alt respektera del man sade inför Hagaöverläggningarna, nämligen att denna ökade kostnad skutte räknas med när man formulerade sina lönekrav och när man gick in i avtalsrörelsen, och jag är helt övertygad om all löntagarorganisationerna för sin det kommer atl hälla den utfästelsen. Del är viktigt alt underslryka delta.

När de förslag som vi genom Hagauppgörelsen har fått arbetstagarorganisationernas godkännande av behandlas i riksdagen, är de konkreia förstagen frän moderalerna all genomföra siörre skallesänkningar för inkomsllagare över 80 000 kronor och framför alll alt inte vilja vara med och betala hela reformpakeiel. De svåra inflationstendenser som redan flnns skulle späs på med yllertigare några miljarder. Det kan med rälla sägas all när dessa stora reformförslag antas på utgiftssidan av en så goll som enhällig riksdag försöker moderaterna åka snålskjuts, ty de har inte velat vara med och betala notan. Det är något av en snålskjuts i feghet, när man inte vågar stå upp och anvisa belalning för de reformer som man säger sig vilja stödja.

Den senasle tiden har man från moderal häll lalal om en slabilise-ringspolilik. Men när vi sökie oss fram lill saktiga lösningar på de ekonomiska problemen var dei bara nyvalel som iniresserade moderaia samlingspartiet. Och när vi för att försvara stabiliteten i vår ekonomi arbetade fram förslag som också innebar, atl vi anvisade betalning för de stora

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

reformer vi nu genomför, vidhöll moderalerna sin överbudspolilik. Det verkar näslan som om man är ule någol halvår för senl i Hagaparken. Del är inte längre den blomstertid som nu råder där ulan nu faller höstlöven. Och när det verkligen var lal om all diskutera stabiliseringspolilik försökie man molverka del. Del är vikligl all enkelt och klart stå fasl della grundläggande förhållande.

Genom Hagaövertäggningarna och bestulen nu har vi reducerat de svårigheter som föreligger inför årets avtalsrörelse. Den skalleomläggning som planeras för 1976 har samma syfte liksom propositionen om de särskilda investeringsfonderna. Vi har nått väsentliga syften genom dessa ålgärder. Parterna skatt sälla sig vid förhandlingsbordel. Vi ser ul all få den samordnade och sammanhållna aviatsröretse som alla har bedömt som önskvärd. Spänningarna mellan löntagarnas organisalioner är o-vanligt små, både om man jämför med lidigare avtalsrörelser och med vad man skulle kunna frukta i en onormal ekonomisk tid. Regeringen kommer liksom hittills all ha täta kontakter med avtalsparterna och seriöst pröva alla förstag som ytteriigare kan underiälla avlalsröretsen och jämna vägen för ell goll resullal för löntagarna ulan alt inflationen späs på.

Men när man säger del skall man också konstatera all alla de förslag som har ställts och alla de konkreia åtgärder som hittills har vidtagits har moderalerna motverkat och misstänkliggjort.

De resullal som vi har uppnått - och de vittnar, som jag har sagt tidigare, goll om riksdagens handlingskraft - får inte undanskymma del faklum alt vi fortfarande har ell besväriigl partameniariskl läge, alt vi plägas av en alltför kraftig internationell infiation, alt vi haren besvärlig avtalsrörelse framför oss, atl de ekonomiska problemen för mänga länder ter sig myckel hotfulla och att de höjda oljepriserna fortfarande ställer stora krav pä vår ekonomiska slagkraft.

Samlidigl slälls kravei all vi skatt fortsätta vår reformverksamhet -kanske framför alll pä arbetslivets område. Det skall vi med kraft göra. För den som följer del inlernalionella ekonomiska skeendet kan det möjligen förefalla som om en reformverksamhet vore något av en lyxfö-rdeelse, när man i de internationella affärslidskrifterna kan läsa all vi i väslvärtden är på väg in i en depression av 1930-latets typ, någonting som jag inte tror pä - det vore resultatet av ett myckel slorl oförnuft. Men när man lar det av beskrivningarna av del oroliga skeendet ule i världen och av den ekonomiska siluaiionen i vissa tänder -1, ex. Italien och USA, där arbetslösheten passerat 6 proceni, i Tyskland och Frankrike där man tatar om en arbetslöshet på t miljon inom de närmasle månaderna och i Danmark där 9 ä 10 procent är arbetslösa och prisstegringarna ligger på 17 procent - fär man nästan en känsla av all vi här hemma befinner oss i cyktonens öga. Men vi skall ha klarl för oss att vi påverkas och kommer all påverkas av delta orotiga skeende och denna mycket spända ekonomiska silualion i världen. Del kommer atl innebära påfrestningar som vi måste försöka klara.

För närvarande har vi en ökande produktion, mindre prisslegringar än på andra häll i värtden och en god konkurrensförmåga för våra förelag pä exportmarknaden. Särskilt glädjande har den hittillsvarande utvecklingen pä sysselsättningsområdet varit. Vi har en låg arbetslöshet och en högre sysselsättning än någonsin. Under 1974 har i genomsnitt 80 000 fler varit sysselsatta än under 1973, och i oktober i år var 130 000 fier sysselsatta än under motsvarande lid 1973.

Del ger goda belägg för att den svenska ekonomin är stark. Men det betyder inte att vi kan slå oss lill ro, utan vi måsle fortsätta all ägna kraft ål all förbälira de sociala villkoren i arbelslivel, all bygga ul den ekonomiska demokralin, alt stärka människornas irygghel i och inflytande över den ekonomiska utvecklingen. 1 själva verkel förhäller det sig sä all della omfattande och mödosamma arbeie är den kanske säkraste garantin för att vi också i framliden skall kunna ha en slark ekonomi, som inte rivs sönder av social otrygghet, av omänskliga arbetsförhållanden och av avsaknad av inflytande över arbetets innehåll och organisation.

Svarel på de problem som den inlernalionella ulvecklingen slätter oss inför blir nalurtiglvis atl slå emol påfrestningarna och försöka bemästra dem, men del betyder också elt benhårt fasthållande vid det mödosamma prakliska reformarbetet. Del är därför rikligl som jag sade inför vår riksdagsgrupp i januari all under 1974 kommer riksdagens förmåga titt hand-tingskraft och fasthet alt ställas på hårda prov. Den måste ha kraft lill fortsatt konstruktivt reformarbete för att värna om sysselsättningen, driva på förnyelsen av arbetslivet och gå vidare på den sociala utjämningens väg. De stora reformer som vi i dag beslulat om och kommer alt besluta om har på ett för demokraiins hälsa och sundhet verkningsfullt sätt visal au den svenska riksdagen och därmed den svenska demokralin har denna handlingskraft.

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

Hen FÄLLDIN (c):

Herr talman! Vi står i dag inför ett beslut som innebär väsentliga standardförbättringar för folkpensionärer, för förtidspensionärer och för stora handikappgrupper. Likaså skall vi gä till beslut om alt sänka den allmänna pensionsåldern från 67 lill 65 år. Della är välkomna beslut, men man gör sig inte skyldig till någon överdrift om man säger all de är senkomna.

Jag skatt inte ägna mig åt någon noggrann historiegenomgång - myckel av debatten hittills i dag har präglats därav - ulan bara notera alt när vi frän cenlern i början av 1960-lalel i partimolioner krävde en sänkning av pensionsåldern var riksdagens intresse för en sådan reform mycket svagt. Våra krav och förslag avslogs år efter år. Herr Carlsson i Vikmanshyttan och socialministern har haft ett meningsutbyte beträffande vad som är den korrekta historieskrivningen frän år 1965. Jag har en viss respekl för alt socialministern då respekterade en riksdagsmajoritels beslut. Men när socialministern hänvisar lill riksdagsmajoriteten den gängen skyddar han sig själv men icke socialdemokratin, eftersom det

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

var socialdemokratin som hade beslulat att denna fråga icke skutte ulredas.

När dr Hedlund pä nytt log upp frågan om sänkt pensionsålder vid vår partistämma i Visby år 1968 avvisade dåvarande statsministern, Erlander, del förslaget redan dagen efler.

För mig framstår del som oförklarligt hur en regering, som säger sig stå på småfolkets sida och som säger sig arbela för jämlikhet, sä länge och sä envist kunna motsätta sig kravet på atl pensionsåldern skulle sänkas och göras lika för alla grupper i samhällel.

Inom cenlern upplever vi della som en viktig jämlikhetsfråga. Vi har inte kunnat se rättvisan i det syslem vi hiliills haft, ell syslem som inneburit all vissa grupper genom avtal tillförsäkrat sig pensionsräli från 65 år, medan däremol halva befolkningen fält vänta lill 67 är. De som har fält vänta till sisl är de människor som på grund av mänga gånger hårda och tunga arbeien och i övrigl svära villkor bäst behövt gå i pension vid 65 års ålder.

All våra krav på en sänkt pensionsälder haft stöd i breda folklager bevisas bäsl av all den stora LO-gruppen till sist inte ansåg sig kunna vänla på alt regeringen någon gäng i en oviss framlid skulle framlägga förslag om en sänkning av pensionsåldern. Även denna grupp har sedan ell par år lillbaka genom avlal med arbetsgivaren tillförsäkrat sig pension vid 65 års ålder.

Mot denna bakgrund kunde man kanske förledas tro alt den pensionsreform vi i dag skall beslula om är av mindre belydelse. Sä är inte fallet. Principen om räll för alla människor all få full pension vid 65 års ålder är fortfarande lika viktig. Vi fär inte lämna någon ulanför.

För övrigl är det också många lönlagare, särskill i tåglönegrupperna, som inte blir lillfredsslällande tillgodosedda genom den STP-pension, särskild tilläggspension, frän 65 är som avtalats pä arbetsmarknaden. De grupperna får t. ex. inte bostadstillägg.

När nu regeringen efter alla dessa år av hårt motstånd mol våra krav på pensionsålderssänkning titt slut lägger fram en proposition i frågan lycks man ändå in i del sista se lill all ikraftträdandet förhalas. Jag här sagl del tidigare men vitt påminna om del.

I februari i år var pensionsålderskommittén klar med sitt förslag om en sänkning av pensionsåldern sä att alla skulle ha rätt titt fult pension vid 65 års ålder. Alla partier i utredningen liksom löntagarorganisationernas represenlanler där var ense om alt reformen skulle träda i kraft den 1 januari 1976. Del var bara representanten för Svenska arbetgi-vareföreningen som ville skjula på reformen. Den senare linjen har nu accepterats av socialdemokralerna, moderaterna och folkpartiet.

Som moliv för alt yllertigare fördröja den här jämlikheisreformen har man anförl alt man samlidigl som pensionsåldern sänks vill förbälira möjlighelerna lill alt göra pensionsåldern rörlig. Den bedömning som ulredningen gjorde i februari, där man förklarade alt det inte mötte några hinder all reformen trädde i kraft den t januari 1976 - det är också

vårt förslag, som nu tigger på kammarens bord -, står sig även i dag.

Nu säger man också all det behövs lid alt anpassa del nya syslemet titt de gamla avtalsregterade pensionssystemen. Det aren avtösningsfräga på samma sätt som när ATP infördes.

Den rörlighet vi redan har i del nuvarande systemet kan lika vät till-lämpas i ell system där den allmänna pensionsåldern är 65 år i stället för 67 år. Det är på intet sätt nödvändigt all skjula på reformen i avvaktan pä nya och bättre regler för röriighel, t. ex. möjlighet att kombinera del-uttag av pension med deltidsfiänst. Jag tror att de ledamöter av denna kammare som dellar i della utredningsarbete är beredda att vittna om svårigheterna alt ta fram de tekniska lösningarna därvidlag. Det är svårt att påvisa atl ett halvt år fram eller äter i tiden skulle ha någon avgörande betydelse för det utredningsarbetet. Vår inställning i fråga om tidpunkten för genomförandel av en sänkt pensionsålder ligger alltså fasl.

Så några ord med anledning av statsminister Palmes anförande. Jag vitt erinra om att del är karakteristiskt för centerpartiets hela politiska hislorta att värt parti har salt uppnåendet av resultat i främsta rummet. Vi har alltid varit beredda atl gå in i sakdiskussioner för alt uppnå lösningar - gärna då också över partigränserna. Del beskedel gav jag ä centerns vägnar vid denna riksdags början. Jag anmälde dä - ochjag upprepar det nu - att i detla arbete, i dessa diskussioner och i sådana överläggningar sälter vi gränsen där man kräver av oss alt vi skall överge den poliliska färdriktningen sådan den är fastlagd av vår partistämma och behöriga partiinstanser eller där man kräver av oss att vi skall svika värt löfte titt väljarna.

Statsministern kom framför allt in pä Hagaöverenskommelsen i sin redovisning av det politiska arbetel under den gångna riksdagen. Jag skall inte fördjupa mig i de diskussioner om en sänkt pensionsålder som fördes på Haga utan hänvisar bara till att vi därvidlag hade gett ett besked till väljarna som vi inte kunde svika. När det gäller hela det stora reformpakeiel och dess finansiering så avslöjar jag nog ingen hemlighet om jag säger att det förekom myckel litet diskussion om all pengar skutte anvisas för alt möjliggöra en sänkt pensionsålder, högre pensioner lill alla - bättre pensioner till unga invalider osv.

I samband med del beslut som vi voterade om i dag på förmiddagen var del väl heller ingen diskussion om alt man skutte lägga sjukförsäkringsavgiften pä näringslivet enligt den modett som kom titt användning när det gällde folkpensionsavgifien. Det var väldigt svårt atl finna några partipolitiska motsättningar därvidlag. Det var för mig inte alts överraskande alt några debatter i de här två avseendena egentligen inte kom till stånd. Detta berodde självklart pä all företrädare för de olika partierna i olika utredningar hade givit lill känna att detta var partierna beredda på. Vad som då återstod när det gällde del här beloppet på i runt tal 8 miljarder var formen för finansieringen av själva skatteomläggningen, förändringarna i skatteskalan m. m., som vi tidigare har beslutat om. Där kom skillnaden fram. Jag skall inte fördjupa mig i det heller. Jag

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

6 Riksdagens protokoll 1974. Nr 134-135

Nr 134

Orisdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

vill bara konstalera att där drev regeringen den linjen atl finansieringen skulle ske genom ett uttag som har arbetsgivaravgiftens konstruktion. Sedan är del närmasl en rent leknisk diskussion om man lägger delta uttag på sjukförsäkringen, på folkpensionen etter om man vilt ge en sådan avgift annat namn. En sådan avgift drabbar rakt över, drabbar blint, betyder all förelag som har många anställda i förhållande lill sitt produktionsvärde får en hög avgift. Men vaktslåendei om sysselsättningen - här kommer statsministern och jag till helt skilda bedömningar - gjorde alt vi inte ville gä den vägen. Vi föreslog i slällel bärkraftsprincipen också för beskattning av näringslivet. Den principen lägger en bättre grund för all möta påfrestningar i sysselsättningen. Vår princip har också den fördelen alt man då inte urholkar kommunernas och landslingens skatteunderlag. Ingenting har skell sedan tiden för dessa överiäggningar som i detla avseende har fält mig atl ändra mening.

Herr latman! Del är nu icke min avsikt - eftersom vi har tagit bestulet om skatteomläggningarna i dag - atl la upp en debatt i efterhand. Jag har bara mot bakgrund av slalsminislerns anförande under denna punkt, där dessa frågor fanns inrymda, velal göra den här deklarationen.

Till sist vill jag med anledning av den förhoppning beträffande framliden som statsministern uttalade i slutet av sill anförande säga, alt den grundinställning till det politiska arbetet som jag gav utiryck ät vid denna riksdags böfian har jag fortfarande kvar. Jag vet alt den grundinställningen är myckel djupl rotad i den partigrupp jag företräder och inom centerröretsen. Men jag vilt också göra del tillägget i dag - det är lika nödvändigl alla gånger - att gränsen för vår diskussionsberedskap går där man ställer krav på oss att överge den politiska färdriktningen och att svika vårt löfte till väljarna. När sådana krav reses på oss, då deltar vi icke i sädana diskussioner längre. Men fram titt dit kvarstår vår beredskap att diskutera - nu som lidigare.

Hen KRÖNMARK (m) kort genmäle:

Herr talman! I likhel med, förmodar jag, åtskilliga andra av kammarens ledamöter salt jag här och lyssnade med stor andakt och gripenhet till herr Palmes lal. Det var en variation på det sedvanliga lal som statsministern håller i sådana här sammanhang inför avslutningen av en debatt. Sin vana trogen betygsatte herr Palme givetvis sig själv och de politiska motståndarna. Betyget på herr Palme själv var översvallande, och det förstår jag. Man betygsätter alltid sina egna insatser som förnämtiga. Och det är givet atl det i det här fallet som vanligt blev moderaia samlingspartiet som fick del sämsta betyget. Vi hade bedrivit konfrontalionspolitik, vi hade åkt snålskjuts, vi hade varit oansvariga - alla de uitryck som är så specifika för herr Palmes pariamentariska vokabulär.

Det råkar tydligen vara så att ett parti som inte accepterar herr Palmes politik bedriver konfrontationspolitik och har brtsl på ansvar. Den värsta bristen på ansvar, enligt herr Palme, var lydligen atl vi i moderaia samlingspartiet i början på året ansåg att vi skulle ha ett nyval. Herr Palme

citerade herr Torsten Nilsson, som hade anfört atl väljarna inte hade vatt ett dödläge. Herr Palme sade sedan att resultatet av den partamen-lartska situationen var gott. Han prisade riksdagens funktionsduglighet

- och det samma dag som riksdagen genom lottdragning i två väsentliga
principiella frågor har fattat beslut, som jag förmodar atl herr Palme
inte är futtl till freds med.

Vi anser fortfarande att det hade varit det bästa om vi hade haft ett nyval. Lål oss vara överens om att den möjligheten nu är försutten och au vi har ett nytt läge. Men om vi hade valt den metoden tror jag att vi hade haft betydligt renare politiska förhållanden, och vi kanske hade haft väl sä goda förutsättningar som nu att lösa de politiska problemen.

Herr Palme sade alt vi visade förakt för Hagaöverenskommelsen, och vi blev hånade för atl vi inte dellog i den. Han prisade Hagaöverenskommelsen och sade att man genom den lagt grunden lill bättre förhållanden för den avtalsrörelse som nu har börjat. Menar verkligen herr Palme alt lönekraven, om Hagaöverenskommetsen inte hade träffats, hade varit 30 procent? Eller hur höga hade de varit? I dag går löntagarna ut och kräver ungefär 20 procent för att kunna få en rimlig reallönehöjning. Jag tycker alt betyget pä Hagaöverenskommelsen som molmedel mot inflationen egentligen inte behöver diskuteras. Orsaken till att vi inte var med på Hagaöverenskommetsen var den speciella teknik som herr Palme använde sig av i det pariamentariska livet - han tillämpade "lappskrivning" och krävde att alla parlier artigt skulle svara ja på de frågor han ställt. Sedan salt herr Palme och förhandlade med arbetsmarknadens parter för sig och med de politiska partierna för sig. Hade man lagt upp förhandlingarna pä ett annat sätt, som en verktig rundabordskonferens, kan jag försäkra herr Palme atl även moderata samlingspartiet hade varit med om att diskuiera och försöka fä fram en samlande lösning. Men detta var inte herr Palmes mål i det läget, ulan hans mäl var alt säkra det egna regeringsinnehavel. Herr Palme hade, enligt vad jag kan förslå, inte det verktiga intresset av att få den samlande lösningen; huvudsaken var atl han fick en majoritet för sin egen linje.

Sedan talade herr Palme om skatterna och sade att det förslag som antagits av riksdagen skulle vara ett resultat av Hagaöverenskommetsen. Menar herr Palme att finansminister Sträng-om Hagaöverenskommelsen inte hade ägt rum - inte skulle ha lagt fram en proposiiion om justering av skatteskalorna, efler ell förstag från skatteutredningen i börian av året som i sina huvuddelar stöddes av alla de fyra stora partierna?

Lät mig bara säga att omläggningen av skallesystemet, innefattande en kraftig sänkning av marginalskatterna, innebär att ni tillgodosett krav som vi från moderaia samlingspartiet ställt under en tång följd av år. I 1973 års valrörelse sade ni att marginalskatterna inte är något problem

- del är den totala skatten som är av intresse. Herr Sträng och regeringen
gjorde en helomvändning en månad efler valet, och det betraktar vi med
littfredsställelse. Men säg icke alt vi bedriver en konfrontationspolitik
när ni i vissa avseenden sä småningom accepterar uppfattningar som

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

redan lidigare drivits av oss pä moderat håll.

Vidare säger herr Palme med något av förakt i rösten atl moderaia samlingspartiet hävdar, all skatterna och skalleiryckel är en infiations-motor. Är det inte så? Är icke elt högt skattetryck en infialionsmotor? Skutte vi ha haft de höga lönekrav som, enligl vad som framgick i gårdagens debatt, även finansministern är bekymrad över, om vi inte hade haft de höga marginalskatter vi fortfarande har, trots all marginalskatterna sänks med ca 10 procent från nyåret i del stora flertalet inkomstlägen?

Nej, herr Palme, vi åker inte snålskjuts. Jag tycker att det är något av ett lågvattenmärke i en deball i den demokrali, som herr Palme med rätla prisar, att sådana littmäten används. Man kan ha olika meloder för alt finansiera olika förstag, men fördenskull behöver inte så nedgörande omdömen tillgripas.

Herr HELÉN (fp) kort genmäle:

Herr latman! Statsministern talade ganska stillsamt om vad han bedömde som regeringens framgångar. Herr Fälldin talade också ganska stillsamt om vad han bedömde som centerns framgångar, särskilt dä i frågan om pensionsåldern. Jag skulle vät kunna hälla ett litet stillsamt tat om folkpartiets arbete för den valfria, röriiga pensionsåldern, som nu kommer och som för lönlagarna är det väsentliga. Men denna de-batlomgång antyder också alt del finns en svensk partipolitisk debatt som är mindre stillsam och mindre redogörande än dessa inlägg.

Även herr Krönmark var ganska stillsam, men negaliv, när han utvecklade sin syn på Hagaöverenskommetsen och arbetel föratt undertätta för avtalsparterna all göra en lönerörelse som är förenlig med balansen i den svenska ekonomin. Men herr Krönmark kan vara stillsam här i kammaren, eftersom han har en kör av moderaia pressröster som för ett annat språk och som vecka efter vecka, månad efler månad skildrar Hagaöverenskommelsen och del politiska arbeie som låg bakom den i en fullständigt falsk och förljugen dager.

Slalsminislern talade i sitt inlägg ganska allvarligt om alt när han kom hem titt Sverige kändes det som att vara i cyktonens öga, i ett lugn på en myckel orolig kontinent. För mig som gäll här hemma siörre delen av hösten är del som om man blivit betraktad av cyklopens öga, med lanke pä enögdhden hos den moderaia pressen när den stirrar sig fullständigt blind efter del som hände pä Haga och de politiska konsekvenser som man tolkar in i del. Därför vill jag säga titt opinionsbildarna på detla häll alt det hör titt vanlig politisk anständighet all redovisa vad som fakliskt händer och inte bara en förvanskad bild.

Del hör lill den rälla bilden - jag noterar del i all stillsamhet - all folkpartiet den dag i maj dä vi bekräftade Hagauppgörelsen var det enda parti som genomgående tillhörde majoriteten i finansutskottets stora belänkande. I de delar som gällde Hagaöverenskommetsen var vi i majoritet med socialdemokraterna och har i röstning bekräftat varie punkt

av den. Vi håller våra uppgörelser. Men vi var också i majoritet med moderata samlingspartiet och centerpartiet pä de tvä punkler där socialdemokratin hade en avvikande mening - det gällde kravet pä översyn av de statliga förvaltningskostnaderna och del gällde kravei på elt infiaiionsskydd i själva skallesyslemel. Det ena tog riksdagen med majoritet sista dagen i maj, del andra har man tagit i dag.

Vi ställer alltså inte upp - som del skildras - för att i förväg gardera någon gruppering, ulan vi slätter upp för alt säkra sakfrågornas behandling, för all nå de resultat som vi själva har begärt. Vi tycker alt det vore fullkomligt orimligt atl behandla den svenska riksdagen bara som en plats för grupperingar och inte som ett ställe där man skall nå praktiska resultat.

Det är också detla som har präglal hela vår syn på partiernas ansvar för ekonomin, nu närmast i samband med lönerörelsen. Vi har hela liden krävt alt parterna i ekonomin skatt samla sig till gemensamma lag vid stabiliseringskonferenser, men vi har gjort del med elt mycket vikligl lillägg: det skatt ske på goll tidsavstånd frän själva lönerörelsen. Lönerörelsen skall i princip vara parternas fria tävlan.

Hagaöverenskommelsen var jusl ell försök - inte fullt ul, men ändå vikligl i denna mening-all i god tid före avtalsrörelsen klara ut väsentliga delar av förulsällningarna för avtalsparterna och göra del möjligt för dem alt i en tid som i övrigl är fylld av sä många besvärligheter ändå kunna nä fram till ett rimligt resultat.

Förslag om all staten precis när avtalsförhandlingarna dras i gång skulle kasta sig in i avtalsrörelsen bör man nog lämna därhän. Den som missar båten vid det tillfälle, på goll tidsavstånd frän själva lönerörelsen, då förulsällningarna klaras ut får nog finna sig i all slå kvar vid kajen och titta på.

En hett annan sak är om det senare under avtalsförhandlingarna skulle uppkomma ett nödläge, där det teoretiska mönstret om klar åtskillnad mellan avtalsförhandlingar och politiska beslut inte längre stämmer. Den risken är nalurliglvis stor i en situation där det internationella trycket är sä starkt som nu, men om de politiskt ansvariga finner det nödvändigl atl handla i elt sådant läge är del klarl atl man betraktar det som elt avsteg från den principiella linjen.

Vi ser del som en huvuduppgift för partierna all redovisa sin tångsiktiga syn och sedan försöka fä igenom sä mycket som möjligt av sina förslag. Därför är det nu vi vill trycka på alt del måste komma fram ett mera varaktigt skattesystem. 1977 mäste provisoriernas tid vara förbi. Då bör vi ha ell mera beslående skattesystem, och då bör vi också ha löntagarnas andel i förelagens kapitalbildning. Hade vi haft del i är, skutte svårigheterna ha varit betydligt mindre inför avtalsrörelsen.

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

Herr statsministern PALME:

Herr talman! Herr Fälldin började med lilel hisiorieskrivning om pensionsåldersfrågan, och jag blev en smulad förvånad över att han orkade

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

dra denna gamla skiva igen. På den punklen har han redan på förhand bemötts av socialministern, så jag skall inte närmare utveckla saken; kanske socialministern vitt göra del.

När del gäller de övriga uppgörelserna började herr Fälldin med all la upp vissa frågor och fortsatte raskt varje gång med atl säga: "Jag skall inte fördjupa mig i delta." Det kan jag förslå. Cenlern var ju med titt 5 i 12 vid de där överiäggningarna, och jag har ingen anledning att fördjupa mig i vad som sedan hände. Del fär väl föras lill arkivet, omgärdat av de barmhärlighelens slöjor som kan vara påkallade i sammanhangel. Jag har ingen anledning att börja en diskussion om del.

Herr Krönmark sade att det naturiigtvis hade varit bäst med nyval. Det visar ju. om inte annat, en läll masochistisk inställning till poliliken. Jag har väl ingen anledning alt tro annat än att elt nyval skutte ha gåll hyggligt för det parti jag representerar. Men jag har heller inte någon anledning all ändra uppfattning, som jag sade i våras. Att fä en uppgörelse i en orotig lid med en bred majoritet i Sveriges riksdag var ur landels synpunkl alt föredra. Jag begär emellertid inte atl herr Krönmark skall ha någon förståelse för sådana synpunkier på tillvaron och nationen.

Sedan säger herr Krönmark att Haga var vät meningslöst. Hade lön-lagarkraven varit upp emot 30 procent utan Haga? Ja, det skulle jag tro - någonslans mellan 25 och 30 procent hade de legal. Det framgår av den metodik som löntagarna själva har redovisat. De har räknat in den standardförbättring som skallesänkningen ger dem och den ökade utgift som faller på arbetsgivarna via socialförsäkringsavgifien, och de har tagit detla till utgångspunkt för lönerörelsen. Sedan har del trasslats till i någon mån av kommunalskatiehöjningar. Men där har ju herr Krönmark inga som helst möjligheter all sälla upp någol pekfinger. Moderalerna har där nästan gåll i spetsen. De har i varje fatt traskat patrull efler spetsen, om jag så får säga; t. ex. i Slockholms län där ni höjde skallen med 1:75.

Varför behövde vi Haga? Hade vi inte lagl fram skaileulredningens förstag? Nej, del framgick ju all del inie fanns några förulsäliningar all lägga fasl skaileulredningens förslag innan man hade ktarai finansieringen och innan man hade klaral ul del heta med arbetsmarknadens parter.

Det framgick alldeles klart att moderata samlingsparliei inte ville vara med om alt belala räkningen. Ni säger: Vi skall finansiera del här på annat säll. Vitkel sätt då? Med luft, etter möjligen med lån? Ni är med här och röstar för stora reformer som ni inte vitt vara med om all belala. Då säger herr Krönmark: Att om detla använda begreppet snålskjuts är atl bruka ett nedgörande uitryck. Det är ett myckel mitt ullryck, eftersom ni bevisligen bara för en överbudspolilik och inie vill vara med om all belala reformerna.

Den här dubbelheten som herr Helén med rälla talade om framgår kanske av herr Krönmarks säll atl resonera. Hagauppgörelsen var inte värd elt dugg. Det är den buskpropaganda man bedriver, trots all del

går bra all se på de krav som löntagarna själva framställt för au finna att de är beredda att respektera Hagauppgörelsens innebörd. Men här i kammaren var herr Krönmark ivärlom inne på att felet med Hagaöverenskommelsen var att bordet inte såg rikligl ul som han ville. Dd skulle inte vara sådana här lappskrivningar. Del var liksom de tekniska arrangemangen och icke subslansen del var fet pä. Därför springer man i hösimörkrel i Hagaparken - bland höstlöven, regnet och frosten - och säger: Tänk om vi retroaktivt kunde hoppa på! Men del är alltså för sent. Det hjälper inte atl i del här läget, sedan konfrontationspolitiken har brutit samman, efler del atl moderata samlingspartiet helt har isolerats i Sveriges riksdag, ett halvår senare komma och säga: Visst är vi för nalionens samling och en stabiliseringspolilik. Del gör inte något trovärdigt intryck på någon människa, skulle jag föreställa mig. Del avslöjar också den buskpropaganda som man från moderal håll försöker driva mol den här uppgörelsen.

Jag har egentligen undvikit atl tala så myckel om regeringens insalser och socialdemokratins insalser. Vi får väl slå för det vi lycker är rikligl, och vi känner vät de lingen. Herr Krönmark började emellertid tala om beiygsuldelning så all jag irodde atl han skulle sjunga Hosianna till sisl. Men jag har vid del här tilfällel velal betona någonting helt annal, nämligen alt del är den svenska riksdagen, de politiska partierna som är represenlerade i riksdagen och därigenom den svenska demokralin, som i en tid av splittring i världen har kunnal visa handlingskraft och vilja att förbättra människornas vardag. Det arbetet har moderata samlingspartiet ställt sig ulanför i isoteringens höstkyla.

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m, m.

Hen FÄLLDIN (c) kon genmäle:

Herr talman! Del är alldeles rätt, herr statsminister, atl jag sade alt jag inte skulle fördjupa mig i detaljer i dessa avseenden. Del var av hänsyn till kammarens arbetsordning. Jag tycker inte det vore särskilt meningsfylll av statsministern och mig atl nu föra en delaljdiskussion om de frågor som kammaren avgjorde i dag på förmiddagen. Om del hade varit så att statsministern haft ell inlresse av all diskutera dessa frågor mer i delalj fanns ju den möjlighden i går. Jag log för min del upp frågorna som belysning av del slällningslagande vi har kommit fram till.

Sedan mycket kort: Våra ståndpunkter i folkpensionsfrågorna har vi fått upprepa i - ja, del bör väl vara 15 år. nu. Och visst kan man kalla det en gammal skiva. Men sanningen är ju all vi har fåll spela den skivan åter och åter och åter för all socialdemokraiin och den socialdemokraliska regeringen änltigen skutte komma atl lyssna pä den.

Hen KRÖNMARK (m) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Palme tatar om moderaia samlingspartiet som slår i den bistra höstkylan. Jag förslår all kontrasten måsle vara stående när herr Palme för egen del slår här i självbelåtenhetens solsken.

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

Herr Palme är specialist på atl använda fina ord. Jag kan väl inte konkurrera rned honom. Men hur det kan vara förenligt med sjätvplågeri, enligt herr Palme, att i början på 1974 kräva nyval tarvar faktiskt en närmare förklaring. Vi hade den gången ingen anledning alt frukta ell nyval.

Jag lycker del är rikligt när herr Palme lalar om riksdagens ansvar i en värid av instabilitet. Men herr Palme underkänner ju väljarna med sin argumentering. Vi är väljarnas ombud, och då vi sitter här på väljarnas mandal utför vi denna - dd häller jag med om - förnämliga uppgift. Men jag kan icke förstå atl den omständigheten, au man en gång krävt nyval, skulle innebära atl man inte verkligen ser upp lill del parlamenlariska syslemet.

Sedan betygsätter herr Palme både sig själv och regeringens politik när han uttalar all hade vi inte haft Hagaöverenskommelsen skulle kraven i löneförhandlingarna sannolikt ha legal mellan 25 och 30 proceni. Della är väl ell underbetyg för regeringens ekonomiska politik och regeringens möjligheler och förmåga alt bekämpa inflationen. Ja, del är elt verkligt auklorilaiivi underbetyg, eftersom del är uttalat av landels statsminister.

Herr Helén sade att jag var ganska stillsam när jag kommenterade Hagaöverenskommelsen. Ja, jag är ju ganska stillsam lill min natur. Hagaöverenskommetsen ansågs ju berättigad som dl medel i kampen mot inflationen, rnen efter Palmes kompletteringar nu måste jag säga atl resultatet av överenskommelsen verkligen är magert. ■ Sedan raljerade herr Palme med mig och sade all i efterhand - Gösta Bohman tade ju i går fram förstag lill en handlingslinje för alt om möjligt komma titt rälla med inflationsproblemet - vill nu moderalerna hoppa på vagnen, men nu är del för sent. Nej, det är inte så att vi vill hoppa på någon vagn, herr Palme. Vi har i och för sig ingen siörre önskan att silla pä den vagn där herr Palme är kusk - så kavallerist han är. Men vi känner ell ansvar. Och vi är beredda atl ta vår del av ansvaret därför all den inflationsutveckling som vi annars är på väg emot kan ju inte accepleras av någon i denna kammare.

Herr HELEN (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Jag tror att herr Krönmark begår ell misstag när han säger all resultatet av Hagaöverenskommelsen är magert.

Så bedömer inte de stora klämda mellaninkomstgrupperna del, som 1975 slipper en hel del av de orimliga marginaleffekter som de fått dras med ända lill i år, dels i form av marginalskatt, dels i form av bortfallande bosiadslillägg. Så bedömer inie heller de smäsparare del som vel all de nu får garanlier för all ålerfå det verkliga värdel av det sparavdrag som man tycker del är bra alt kunna skriva in i deklarationen den 15 februari på kvällen. Så bedömer inte heller de många egenföreiagarna del -jordbrukare, handlare, hantverkare, konstnärer och författare- som slipper all belala egenavgiften på de första tiotusen kronorna. Så bedömer inte heller de många människor det som vel alt de nu om något år

får chansen atl själva vara med och avgöra när de skall gå i pension och slipper att se fram emot pensionsdagen som en slupslock.

Hagaöverenskommetsen innehöll alldeles för många prakliska, direkl pålagliga förbäiiringar för siora grupper för all del med framgång skall gå atl hos dem framställa resultalel av överenskommelsen som magert. Del är därför som andra förelrädare för herr Krönmarks meningsriklning - inte herr Krönmark själv i dag - väljer att misstänkliggöra överenskommelsen som en räddningsaktion från ell parti som stack svansen mellan benen. Dessa överdrivna och löjeväckande beskrivningar går inie hem hos de människor som vel alt man genom att träffa en överenskommelse som de stora löntagarorganisationerna kunde acceptera ändrade pä förulsällningarna för deras vardag.

Sedan hadejag kanske hoppals att herr Fälldin skutte haft någon minut på sig lill alt, ulöver vad han sade i sitt första inlägg om Hagaöverenskommelsen och kommunerna, också klargöra all del är fel när man hävdar au kommunerna 1975 skulle få en ökad belastning på grund av Hagaöverenskommelsen. Del fanns landsting och kommuner som i början av sitt budgetarbete hade sådana promemorior. Jag vel många fall där de drogs tillbaka i enighet mellan partierna. Och del är ju inte heller så all man från cenierns sida för det kommande årel har lagl något förslag som skulle vara gynnsammare för kommunerna. Man har räknat med samma belastning på lönesidan och därulöver en höjd energibeskattning som också kommunerna får betala.

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

Herr statsministern PALME:

Herr talman! Herr Fälldin var inne litet på pensionsåldersfrägan och sade all detta har vi talat för i 15 är. Ja, det är det som jag kallar för en gammal skiva. Del är inget fel i atl man i cenlern har talat om önskvärdheten av alt sänka pensionsåldern. Men del fel som centern har begått under dessa femton är är atl man aldrig har vänt på skivan och spelat bdatningsvalsen, om jag så får ullrycka mig, dvs. den del av skivan där man skulle tala om hur en sänkt pensionsålder skulle betalas.

När man söker summera och hävdar att man i femton år kämpat mot en motsträvig socialdemokrati som icke har vetat sänka pensionsåldern, så är delta fel. Vi har genomfört en rad olika reformer på pensions-äldersomrädd men hela tiden sett lill atl det funnits ekonomisk täckning för dessa reformer. Vi har spelat båda sidorna av skivan. Det är ett politiskt partis slyrka, och del bekräftades slulgiltigl i Hagauppgörelsen.

Det är svårt atl hitta på någonting att säga ål herr Krönmark, för hans inlägg var sä splittrat och - om jag sä får ullrycka del - förvirrat. Men detla är enkel pedagogik: Om löntagarorganisationerna när de gör upp sina avtalsbud -dem skall del nu förhandlas om -harsom utgångspunkt all deras medlemmar har tillförsäkrats motsvarigheten titt en löneförbättring på upp emol 10 proceni, som alltså ligger i botlen pä avtalsrörelsen, och sedan säger sig att detla kommer alt kosta arbetsgivarna si och så många procent och för in della i sin räkning såsom en del

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

av sina krav på 20 proceni eller vad det nu är, då har de respekterat Hagauppgörelsen. Med enkel reguladelri - del kanske var ell för fint ord; enkel matematik då - kan man säga alt om de hade vetat ha motsvarande förbättringar konlanllönevägen, så hade de fält kräva ungefär dubbelt så mycket. Dä kommer man upp titt de där nivåerna på en bra bil över 20 proceni.

Hagauppgörelsen har alltså redan början medverkat till all hälla nere kraven i lönerörelsen - man startar på en beiydligl lägre nivå än man annars skutte ha gjort. Därmed vilt jag inte alts uttala mig om slulresulialel - del får vi se sä småningom.

Sä lill frågan om nyval. Del är inget fel atl begära nyval - del har jag aldrig påställ. Det är på sitt sätt rörande och trevligt atl debattera med herr Krönmark, för han är uppriktig. Han sade: När vi i börian av året slällde detla krav, dä var del minsann inget fel all kräva nyval. Dä hade del gåll litet bättre än del skulle ha gäll den dag nyvalel hade ägt rum. Ja, del var upprikligl.

Del är ingei fel atl begära nyval. Men om man säger all del är betydligt vikligare all få lill sländ elt nyval än atl komma fram lill ell konkret resullal som är lill gagn för människorna, då trorjag inte människorna hänger med längre; dä lycker de all deras angelägenheter - sakfrågorna - liksom myntas borl i ell partipolitiskt spel.

Herr Krönmark beskyller mig för all vara självbelåten. Jag har icke lalal vare sig om mig själv, om regeringen etter om min grupp, ulan jag begränsade mig hela liden lill atl tala om riksdagen. Riksdagen har anledning all vara nöjd med delta resultat. All tala om riksdagens ansvar, som jag gjorde, innebär elt underkännande av väljarna, säger herr Krönmark.

Nej, Ivärlom! Väljarna förslär mycket väl atl partierna befinner sig i kamp med varandra, har olika idéuppfallningaroch intar olika positioner i sakfrågorna - eller inte kan, för alt svinga sig upp titt sädana högtidligheter som Torbjörn Fälldin underhöll oss med, beräknas avvika frän färdriktningen och sina löften till väljarna och atjt della. Väljarna har nog också förståelse för atl det förekommer en del taktiska resonemang i del politiska livet, men delta är trots allt inte del viktiga. För väljaren är ju del vikliga, när han etter hon avger sin röst på ell politiskt parti och denna röst möjliggör atl en person sätts in i en beslutande församling, atl arbetet i partamenlel skall leda titt sådana resullal som vederbörande väljare kan märka i sin vardag.

Del väsentliga som del ytterst gäller är respekten för väljaren och möjligheten atl förverkliga hans eller hennes önskemål i poliliska beslut. Ibland går delta inte, och dä blir del strid. Ibland kan del uppslå en sådan situation, all ell nyval blir ofrånkomligt. Men innan dess bör man undersöka, om del går all skapa en sådan majoritet atl en lösning kan bli möjlig. Om man däremol från börian - och det tror jag har varit moderaternas stora och avgörande misslag - säger alt man inte vill vara med och resonera ulan går emot allting av princip därför all man vill

ha en konfrontation och strid och inte önskar atl riksdagen skall falla beslut, ulan i stället vill ha nyval, eftersom delta är viktigare än allting annat, då befinner man sig på miltals avstånd frän vanliga väljares tänkesätt och önskemål!

Det är detla som har varit moderaternas stora misslag ur allmän partamentarisk och demokratisk synpunkl. Det har varit riksdagens stora framgång att dessa locktoner från moderalerna icke har vunnit anklang utan blivit liksom ett tema för deras interna uppbyggelse.

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

Herr försie vice lalmannen anmälde att herr Krönmark anhållit att till protokollet få antecknat all han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Herr FÄLLDIN (c) kort genmäle:

Herr talman! Del är möjligt, herr Helén, atl det ule i kommuner har upprättats promemorior som inte varit hell korrekta beträffande årtal osv. Men det verkligt intressanta är inte vid vilken lidpunkt etter under vilkel är som effekien kommer, utan del avgörande är atl en urgröpning av skatteunderlaget försämrar kommunernas skatteinkomster.

Så lill det gamla vantiga påståendet, all vi inte skulle ha talat om hur vi skatt belala pensionsålderssänkningen. Först och främsi vitt jag då fråga, om statsministern kan ge något enda exempel på att vi röstat för en social reform ulan att samtidigt gå med på atl la fram de nödvändiga pengarna. Men jag kan gärna medge att oppositionssidan får vara lilet försiktig med att alltför tidigt komma med finansieringsförslag lill frågor som vi driver, eftersom vi då lätt kan göra den erfarenheten all regeringen lar vara på den finansieringsmöjligheten för någol annal ändamål - och det fär ju finnas gränser för hur länge vi skatt stå titt fiänsl på del viset. Därför är del rimligt att de båda sakerna får komma samtidigt.

Statsministern tyckte alt jag hade svingat mig upp till oanade höjder när jag svarade alt vi inte hade någon beredskap för all säga nej dä han reste krav pä oss om att ändra den politiska färdriktningen. Del är fullt klarl. I sädana lägen tvekar vi inte ett ögonblick alt la ett nyval. Men skall jag fatta inlägget frän slalsminislern så all han och regeringen är beredda titt sådana eftergifter för atl få sitta kvar vid regeringsmaklen?

Under detla anförande överlog herr andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr statsministern PALME:

Herr talman! Inte alls, herr Fälldin. Jag polemiserade inte mot vad herr Fältdin hade sagl om färdriktningen - jag sade bara atl det var sä vackert men titel allmänt. Jag drömmer inte om all ha någon annan mening. Jag kunde bara inte själv hilla pä en lika vacker formulering i del ögonblicket, och del var uteslutande därför som jag hänvisade lill herr Fälldin. Jag skatt gärna citera herr Fälldin i framliden också, om det behövs.

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

Det går ju inte all föra ett sådani resonemang som det som har förts om kommunerna. 1 sä fall skulle renl astronomiska löneökningar vara till fördel för kommunerna, därför atl de skulle öka skaiteundertaget enormt. Men resultatet skulle bli en inflationsutveckling som likt ell dråpstag skulle drabba även kommunerna. Därför är del alldeles korrekl vad herr Helén lidigare har sagl.

Sedan frågade herr Fälldin: Har centern någonsin röstat för en social reform utan all vilja vara med om atl belala den? Jag vel inte. Ni följde denna smala väg åren 1951-1957, del kan jag garantera för då var ni med i regeringen. I övrigl trorjag att ni någon gång har gjort avhopp från den smala vägen. Men det inlressanla var en ny lanke som herr Fälldin nu förde fram. Han sade: "Vi kräver stora sociala reformer, men vi låter bli all tala om hur de skall betalas, för om vi gör del kanske regeringen lar fasla på della uppslag, och då kan vi komma i en besvärlig silualion."

Jag lackar för den siora tilltro till regeringen som delta speglar. Del innebär alt när ni föreslår stora sociala reformer underlåter ni all tala om hur de skall betalas eftersom ni har fullt förtroende för atl regeringen skall hilla på ell sätt att betala dem, varpå ni i tillämpliga delar ansluter er. All righl. Om jag kan ta del som ell löfte för framliden innebär del i alla fall en hanterlig procedur och är alt föredra framför de renodlade, överbud som moderalerna för närvarande är "riksdagsmäslare" i all lägga fram.

Hen FRIDOLFSSON (m):

Herr lalman! Jag har suttit i riksdagen i nio är, och jag kan försäkra att jag aldrig tidigare sä påtagligt som nu har upplevt all jag lillhör del politiska fotfolket. Att ta till orda omedelbart efler en debatt på par-liledarnivå ger besked om var man står på den poliliska rangskalan. Men jag fär väl trösta mig med atl vi inte alla kan bli partiledare.

Det här var så all säga ulanför prolokollet. Så lill milt inlägg i den akluella debatten om pensionsreformen.

Min partikamrat herr Ringaby har tidigare i debatten i dag ganska ingående redogjort för moderaia samlingspartiets inställning till pensionsreformen och vår syn pä denna reform. Han har deklarerat värt partis posiiiva inställning lill reformen som sådan och har också pläderat för våra förslag till förbättringar på vissa punkler - förslag som vi har framfört i reservalioner som fogals vid utskottsbetänkandet. Jag skall inte upprepa de av herr Ringaby framförda argumenten, utan jag vill bara inslämma i vad han därvidlag sagt. Jag inslämmer också i den specifikation över moderaia förslag på del socialpolitiska områdei som herr Ringaby föredrog. Vi har från vårt partis sida - självfallet med slöd och hjälp av andra parlier, inte minsl de övriga borgeriiga partierna - drivit igenom frågor som varit viktiga för medborgarna.

Del har föris en propaganda mol värl parti, där del har sagls atl värt inlresse för de sociala frågorna är svall. Den propagandan har tonats

ned, men den förekommer ännu ibland. Därför trorjag all den av herr Ringaby gjorda deklarationen var nödvändig.

Vi har alltså fått igenom förslag med hjälp av de andra borgertiga partierna och även på grund av att företrädare för regeringspartiet i den rådande partamentariska situationen är resonabla pä ell annal sätt än lidigare. Nu kan man lala med socialdemokratiska politiker om sina förslag och i en hett annan utsträckning än lidigare fä gehör för sina synpunkter. Det är ju dl framsteg.

Herr Ringaby var generös nog atl erkänna all centerpartiet har varit pådrivande när det gäller den här pensionsreformen. Nalurtigtvis hade jag - och det trorjag gäller även de övriga ledamöter som var närvarande i kammaren - funnii det naturligt och rikligl att herr Carisson i Vikmanshyttan hade tackat för del erkännandet från herr Ringabys sida. Men i stället tog herr Carlsson i Vikmanshyttan herr Ringaby i örat därför alt denne hade deklarerat moderata samlingspartiets posiiiva inställning lill sociala reformer. Man kan, herr lalman, säga atl olack är världens lön. Kvarstår dock deklarationen om värt partis inlresse för dessa frägor.

Jag vill med några ord motivera reservaiionen 9, som lill betänkandet har fogats av de moderata utskotlsledamöterna.

För atl finansiera pensionsålderssänkningen och de förbättrade fotkpensionsförmånerna föreslär regeringen dels en höjning av socialförsäkringsavgiften lill folkpensioneringen, dels en höjning av ATP-avgiften. Reservationen 9 i ulskollsbelänkandel berör höjningen av ATP-avgiften.

Den förestagna finansieringen av denna angelägna reform resulterar i betydande höjning av arbetsgivarnas socialförsäkringsavgifler. Tillsammantaget ökar avgifterna för folkpensionerna och sjukförsäkringen med 4,1 procent, en pålaga som drabbar arbetsgivarna hårt.

Enligt förhandsmeddelanden från den lönemalch som jusl tagit sin början kommer dessa avgifter all beakias vid förhandlingarna. Löneutrymmet inlecknas, och motsvarande justering kommer all företas vid själva lönesättningen. Så går resonemangel i varie fatt.

Från moderaia samlingspartiets sida hävdar vi all de föreslagna pensionsreformerna icke medför krav på ökal finansiellt ulrymme på ATP-sidan. Därför anser vi alt den ATP-avgift på 11 proceni frän 1976 som riksdagen lidigare beslutat om bör ligga fast. Vi yrkar alt förslaget i proposition 129 om en förhöjning av avgiften för vart och ett av åren 1977-1979 till 11,75 procent avslås. Vi anser all en höjning av ATP-avgiften resulterar i en i förhållande till pensionsåtagandet yllertigare belydande överlillväxi av pensionsfonden.Vi har också anledning att tro all en förhöjning av ATP-avgiften i de pågående löneförhandlingarna icke kommer atl på samma sätt som socialförsäkringsavgifterna avräknas vid själva lönesättningen.

En förhöjd ATP-avgift drabbar som jag lidigare framhöll arbetsgivarna - och dä icke minsl de små förelagen - hårt och kommer all på sikt menligt inverka på sysselsättningen. Vi yrkar av dessa skäl avslag på

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

propositionens förslag vad gäller procentsatsen för uttag av ATP-avgiften under åren 1977-1979.

Med detta, herr lalman, yrkar jag bifall till reservaiionen 9 i utskottets belänkande.

Hen OLSSON i Stockholm (vpk):

Herr latman! Den som skall skriva socialdemokraternas partihisloria fär det sannerligen inte lätt när det gäller partiets förflutna i fråga om sänkning av den allmänna pensionsåldern. Skulle den skrivas korrekt och attlså svara mot verkligheten, så kommer den att återge elt mönsler av undanglidningar, skapande av skenmotsättningar och uppskov med alla möjliga etter rättare sagt omöjliga motiveringar.

Kravei om sänkning av pensionsåldern är lika gammalt som folkpen-sionssyslemel. Ar 1914 trädde del i kraft och sedan dess har frågan behandlats av arbetarrörelsen på mänga sätt. Del har skett på facktiga kongresser, avdetningsmöten och inte minsl ute på arbetsplatserna. Man kan inte la miste på atl en stark och ständigt växande lönlagaropinion ställt sig bakom kravet och ansett lagstiftad sänkning av pensionsåldern som en av de angelägnaste reformerna. Trots ett mer än fyra decennier långt socialdemokratiskt regeringsinnehav har inte delta jämlikhetskrav lillgodosetts.

Inför regeringspartiets ovilja alt lösa frågan har försl fiänslemanna-organisationen och nu senast Landsorganisationen klaral av saken avialsvägen. Slulligen ser del ut som om lagstiftning om sänkning av den allmänna pensionsåldern frän 67 titt 65 är nu skatt bli verklighet. Men in i del sista försöker regeringen, i detla fall i samarbete med folkpartiet, försinka tidpunkten för ikraftträdandet. Det kan inte anses särskilt ärofullt, i varje fall inte av dem som närmar sig pensionsåldern och inte heller av oss andra som anser reformen angelägen. Inte blir det bättre av att regeringen påstår all det är ell krav frän fackföreningsrörelsen all skjuta på reformen.

Ingen skall försöka inbilla mig atl del är elt allmänt krav ute på arbetsplatserna all sänkningen av pensionsåldern skall förhalas ytterligare. Tvärtom är del alltför många arbetare som har pinats alltför länge i ofta lunga jobb innan de får pension. Jag har själv mänga skakande upplevelser av äldre arbetskamraters kval inför tanken all inte orka heta sträckan fram till 67 år. Oftast är de i min bransch - byggnadsbranschen - slul som yrkesverksamma långt före uppnådda 60 är.

När nu regeringspartiets talesmän hänvisar till laglekniska problem - kollisionen mellan avlal och lagstiftning - som skäl för uppskov tycker jag all det är ynkedom. Det har visal sig under den korta tid jag varit ledamot av denna kammare att man kan - om viljan finns - klara av även omfattande lagstiftningar på kort lid. För övrigt måste jag ställa mig frågande lill socialdemokratins strategi. Från det hållet talas del ofta om fördelarna med vad som kallas facklig-politisk samverkan. Själv lycker jag all den i huvudsak inneburit atl fackföreningsrörelsen hämmas

och tvingas in i biandekonomins ramar och villkor.

Den omskrulna facktigi-potitiska samverkan har tett lill alt Landsorganisationen bara några år före en lagstiftning når en uppgörelse om sänkning av pensionsåldern. När sedan lagstiftningen skatt träda i kraft så skall tidpunkten skjutas framåt just på grund av avtalsuppgörelsen.

Delta är en alldeles fantastisk kombination enligt min mening. Samverkan mellan den facktiga och den politiska arbetarrörelsen har inte lyckats lösa pensionsfrågan. När sedan regeringen genom opinionsför-tryckel tvingas titt en reform, ulgör alltså denna samverkan ett hinder.

Det måste också anses anmärkningsvärt alt ett borgerligt parti - centerpartiet - under regeringens ståndaktiga motstånd mot en sänkning av pensionsåldern har lyckats segla upp som en framstående förespråkare för en pensionsreform. Att regeringspartiet inte kan mäta sig med vänsterpartiet kommunislerna när del gäller förslag lill förbättringar för arbetarklassen kan man förslå. Men att svenska folket skall fä den beslående bilden alt regeringen av borgeriiga krafter har tvingats sänka pensionsåldern borde stämma socialdemokratin till eftertanke.

Herr latman! Omständigheterna kring framläggandet av propositionens båda huvuddelar har varit desamma beträffande såväl pensionsålderns sänkning som den det som gäller förbättrade pensionsförmåner. I båda fallen är del opinionen från arbetsplatserna respektive frän pensionärerna som genom sin växande styrka har brutit ned motståndet mot alt ta dessa steg. Behovel av en sänkt pensionsälder har inte blivit klarl plötsligt - del har varit uppenbart mycket länge. Utvecklingen inom arbetslivet har genom ökad arbetsintensitet och andra mänga gånger påtalade förhållanden givit kravet större aktualilei.

Belräffande pensionärernas standard är förhållandet i sak delsamma. Vissl har standarden gradvis blivit bättre - ett resultal som pensionärerna själva slarki har bidragit lill. Utan att hemfalla till någon som helst över-skattning av milt eget partis rott vilt jag tillägga, atl vi inom vänsterpartiet kommunislerna tilltror oss om alt kunna tillmäta våra upprepade framstötar på dessa områden en icke ringa inverkan, jusl därför att de motsvarat förväniningarna och kraven från dem som närmasl är berörda av dessa reformer.

Inte heller har rikels finanser förbättrats så påtagligt atl de ekonomiska förutsättningarna försl nu är framskapade. Ånej. Man har fält göra en dygd av nödvändigheten. Hur många gånger har inte utskottslatesmän-nen kört sill slitna argumenl alt pensionsliltskollen varit "väl avvägda". Men nu intar man den ståndpunkl som vi har förfäktat frän del ögonblick då frågan om pensionstillskottens införande stod på dagordningen. En kraftigare lillmält årlig förbättring har inte bara givit mera. Konstruktionen av tillskollen, genom att utgående ATP tillsammans med dessa tillskott utgjort garantibetopp, har ökal det antal pensionärer som tillerkänts slandardlyfl.

En enkel övergäng lill alt beräkna pensionstillskotten på 4 proceni av basbeloppet ger en myckel blygsam ökning. När man har kommii

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

fram lill att 4 procent av basbeloppet skall utgöra standardhöjningen utöver grundpensionens ökning, bör den nyvunna insikten härom fä en tillämpning som griper tillbaka i den gällande planen för pensionsiill-skollens ökning. Vi vill med andra ord inkassera uppslutningen bakom värt gamla krav om pensionstillskollens beräkning efler 4 procent av basbeloppet till all höja utgångspunkten för den föreslagna årliga förbättringen av dessa tillskoll. Av molionen 1871 saml reservaiionen 3 framgår alt denna utgångspunkt bör utgöra 28 procent av basbeloppet.

Della betyder alt den årliga förbättringen av tillskollen blir 595 kronor siörre än proposiiionens förslag. Jag blir inte överraskad om regeringspartiets förelrädare genast kommer med i sak samma argument som man kom'med när kommunislerna 1969 och även därefter föreslog all tillskotten skulle beräknas efler 4 procent av basbeloppet. Då var värt bud ell "överbud". Del var "orealistiskt" och alll man nu kunde hitta på. Men så småningom blev del budet "väl avvägt", hur mycket "överbud" man än hade kallat del tidigare.

Herr lalman! Förstaget titt uppräkning av grundförmånen, dvs. grundpensionen, har vi inga erinringar emol. Tittsammans med den uiformning pensionsförbällringarna får genom vårt förslag om pensionstillskotten är det en detförbättring, som enligl vår mening utgör ett minimum av vad pensionärerna har rätt all begära.

Herr Aspling har talat här i dag, likaså statsministern. Jag förstår behovet av att få ut största möjliga effekt av de förslag som under många år en slark opinion drivit fram. Men kanske herr Aspling erinrar sig den målsättning som angavs på Pensionärernas riksorganisations kongress i Gävle i fjol? I verksamhetsplanen som kongressen antog heter det "all kravet på en pension, som uppgår lill 65 proceni av industriarbetarens genomsnittsinkomst, icke tillnärmelsevis har uppfyllts". Vi har för vår det ofta åberopat oss på dessa målsättningar och den bedömning av pensionärernas situation som kommit titt uitryck frän PRO:s sida. Vad är då naluriigare än alt vi försöki att i riksdagen vinna gehör för jusl de krav som den erkänt representativa pensionärsorganisationen har fört fram? De är, herr latman, dels alt uppnå en någol siörre del av den ställda målsättningen än vad propositionen föreslagit, dels att fä fastslaget dl mål - man tcan kalla det en riktpunkt - för ansträngningarna atl ge pensionärerna en dräglig levnadsstandard.

Vi har i vår motion nr 1871 påvisat att enligl de i proposilionen föreslagna förbättringarna blir de samlade pensionsförmånerna - exklusive ATP - 32,6 procent av den genomsnittliga induslriarbetarinkomsten. Det bör alltså vara rimligl atl godta de av oss föreslagna förbättringarna av pensionsliltskollen. Som bekanl inkluderar dessa utgående ATP. Det innebär att de verkliga utgifterna för statskassan blir så att säga netto-utgifterna.

Nu har del frågats beträffande våra krav på den här punklen: Betyder detla all nå upp lill 65 proceni av den genomsnittliga industriarbelarlönen pensionsförmåner exklusive utgående ATP, med andra ord atl pensio-

närerna skulle fä belopp motsvarande 65 procent av den genomsnittliga industnarbetartönen plus ATP? Det skulle innebära, anser de som undrar, alt pensionärerna skulle fä ett orimligt högt belopp. Jag tror alt de som är orotiga kan lugna ner sig. Vi har inte frågat PRO hur organisaiionen ser på denna fråga, men vi har föreslagit alt riksdagen skall göra ett principuttalande rörande målsättningen för fortsatta pensionsförbältringar. Vi förutsätter verkligen att man skall pröva denna fråga och komma fram till en rimlig avvägning, som utesluter de risker frägeställarna är så bekymrade över. Än elt bra tag är dessa bekymmer ogrundade.

Nej, herr talman, vad del gäller är att komma fram till en enligl vår mening riktig principiell syn på hela frågan om pensionärernas standard. Den bör ge utiryck åt jämlikhetsprincipen. De som under ett långt ar-belsfyllt liv varit med om alt skapa detta samhälles tillgångar skall tillerkännas en hygglig standard pä ålderns höst. Inte ens två tredjedelar av industriarbetarnas genomsnittliga årslön är en rimlig begäran. Vad säger alla de - exempelvis ledamöterna i denna kammare - som har en standard betydligt överstigande industriarbetarnas? Tycker de måhända atl vi reser ett orimligt krav på pensionärernas vägnar? Vi lycker del inte. Därför hoppas vi få stöd i denna fråga, och voteringsprotokollen kommer atl ge besked om hur läget är.

Vi har när det gäller ikraftträdandet av denna reform hävdat att olikheterna inte är motiverade. Det är bra alt den förhöjda grundpensionen skall gälla från den 1 januari 1975. Vad gäller pensionstillskotten följer vi en plan som har den I juli-30 juni som fastlagd termin. Det är gott och vät. Men varför tillämpa den på 1976 - varför inte redan genomföra reformen i delta avseende frän den I juli 1975? Vi slätter oss frågande till detta. Finansieringsproblemel kan inte vara en oöverstiglig svårighet om bara den poliliska vitjan finns. Tyvärr lämnar förslaget i detta avseende en hel del övrigt att önska.

Herr lalman! Jag har inte i milt anförande närmare gäll in pä enskildheterna i vpk-motionen. Huvudpunkterna är dock, anser jag, utförligt motiverade.

Vi ser detla avgörande som ett av de viktigaste riksdagen har atl fatta. Vår utgångspunkt är all verkligen ta ett rejält steg pä vägen all höja standarden för landets folkpensionärer. Men det är bara ett steg. Vad angår frågan om sänkning av pensionsåldern har min kollega, Lars Ove Hagberg, utförligt utvecklat de synpunkter vi har all anföra. Pä min lott faller att yrka bifall lill reservationerna 2, 3, 5 och 15.

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

Hen MAGNUSSON i Nennesholm (c):

Herr lalman! Herr Fridolfsson var ledsen för alt herr Carisson i Vikmanshyttan inte hade tackat herr Ringaby för att han frän denna talarstol sagt all centern var pådrivande parti när del gällde alt söka fä en sänkning av folkpensionsåldern. Om del kan glädja herr Fridolfsson skatt jag gärna i stället för herr Carlsson lacka herr Ringaby för detla. Det var ju ändå bara ett konstaterande av faklum.

7 Riksdagens protokoll 1974. Nr 134-135

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

Innan jag går in på motiveringen av de reservalioner som har kommii på min lott vitt jag lill herr Olsson i Slockholm, när han menar att del var illa för socialdemokralerna att de inte drivit denna fråga utan all t. o. m. elt borgertigt parti som cenlern hade fält vara pådrivande, säga all det inte är vare sig den första eller sista gängen centern har varit pådrivande inom den sociala seklorn. Jag kan påminna om att centern var del parti som försl lanserade barnbidragen i den svenska riksdagen. Del skedde i första kammaren av professor Wahlund. Vi har också varit pådrivande på en hel det andra områden på den sociala seklorn. Del är för vårt parti rätt naturligt då vi företräder de kroppsarbetande människorna.

Därmed, herr latman, är jag inne pä del område som jag närmasl begärt ordel för. Del belänkande som vi här har diskuterat heta dagen upptar inte bara frågan om en lagstadgad sänkning av pensionsåldern, ulan förslaget från regeringen inrymmer också en hel del andra frägor som tar sikle pä all förbättra folkpensionsförmånerna. Det är fullt naturligt och i linje med all vi har varit pådrivande i fråga om en sänkning av pensionsåldern från 67 lill 65 år - vi har kört med denna fråga i 15 år här i riksdagen - atl vi i dag med titlfredsslälletse konstaterar alt den äntligen kommer atl bli löst.

Sänkningen av pensionsåldern är elt myckel viktigt steg - det har i dag mänga betygat från denna talarstol - när del gäller alt skapa större jämlikhel mellan pensionärerna. Vi från cenlern anser oss dock inte kunna godkänna förstagel om övergångsbestämmelser. Övergångsproblemen är kanske mest pålagliga för de människor som gjort förtida pensionsuttag. I proposilionen finns också vissa förslag till övergångsbestämmelser för den som av en eller annan orsak tvingats begära ett förlida uttag. Men de föreslagna bestämmelserna gäller i huvudsak personer födda åren 1909-1912 och beaktar enligt vår mening inte i tillräcklig omfattning alla de problem som ell förtida uttag för med sig för mänga av dem som ansett sig nödsakade därtill innan syslemet med förtidspension blev utbyggt åren 1972-1973. Vissa grupper med lungl kroppsarbete och med för höga preslalionskrav i arbelslivel med åtföljande förtidig utsliining erbjöds oftast ingen annan lösning pä sina ekonomiska problem än ett förtida uttag. Sä är faktiskt också fallet för många än i dag, inte minsl för de hemarbetande kvinnorna. Resultatet för dessa personer blir atl de under hela sin återstående livstid fär leva pä en oskäligt låg pen-sionsnivä.

Då dessa människors problem enligt vår mening inte tillräckligt beaktas i de förslag titt övergångsbestämmelser som framlagts i proposilionen, föreslär vi alt dessa frågor måtte upptas lill förnyad prövning i pensionsålderskommittén i samband med dess övervägande belräffande den rörliga pensionsåldern. Vi förutsätter all förslag därom kan föreläggas riksdagen i så god lid atl frågan om övergångsregler för dem som begärt förtida uttag kan vara tillfredsställande löst vid pensionsälderssänkningens ikraftträdande.

En annan viktig fråga, herr talman, som måste fä en tillfredsställande lösning, är hur man pä bäsla säll skall kunna garantera alla pensionärer deras berättigade del i en kommande standardökning. För cenierns det är detla en hjärieangelägenhel - en sak som vi har arbelal för myckel länge. Jag vill påminna om vår mångåriga kamp för en siandardökning för folkpensionärerna och en värdesäkring av pensionsbeloppen.

Nu är pensionsnivån knulen titt gällande basbelopp och följer därmed penningvärdeförändringarna, en sak som är vikiig inte minst med lanke pä den starkt ökade infiationslakten.

År 1969 infördes så pensionslittskotlen. Som socialminislern i sill i dag hållna anförande bekräftade skulle dessa utgå lill alla pensionärer med ingen etter ringa ATP. Därigenom, lycker man, borde alla pensionärer också ha tillförsäkrats sin rättmätiga del i standardökningen. Nu blev resultatet lyvärr för mänga helt annorlunda. Vad socialminislern i dag frän denna talarstol liksom från sin plats nere i kammaren flera gånger har upprepat, atl pensionslittskotlen är en del av pensionen och gör den värdesaker, är sanning bara lill en viss del. Det har inte kommii fram några förslag om della i vare sig proposilionen eller ulskollsbetänkandd.

Del är faktiskt så atl de pensionärer som på sin lid begärde undanlag frän ATP blir i del närmasle hell utestängda från den slandardförbällrtng som andra garanteras genom pensionslittskotlen. Della innebär all dessa människor på äldre dagar ofta råkar i en myckel besvärlig ekonomisk silualion. Detla är särskill orimligt för dem som begärde undanlag frän ATP innan pensionslittskotlen infördes och därför inte rimligen kunde förutse att de därigenom skutte av samhället ställas utanför den framlida standardhöjningen som man ändå kunde förvänta skulle utgå titt folkpensionärer.

För centerpartiets det har del alttid varit en försiahandsangetägenhei att arbela för all den generalion som genom sin arbetsinsats lagl grunden lill värt välstånd också garanteras en trygg ålderdom. Därför borde pensionstillskotten ulgå till alla pensionärer vilka inte har någon eller endasi ringa ATP.

Eftersom också pensionstittskolten är bundna vid gällande basbelopp kommer de pensionärer som nu på grund av olika orsaker inte blir delaktiga av framlida pensionslillskoll alt komma pä undanlag när del gäller standardhöjningen.

Genom den snabba penningvärdeförsiöring som vi länge haft i vårt land blir del stora årliga belopp som pensionärerna går miste om. I januari 1970, alltså för nära fem år sedan, var basbeloppet 6 000 kronor och har sedan dess pä grund av den fortlöpande penningvärdeförsämringen höjls till alt i dag vara 9 000 kronor, alltså en höjning med 50 procent under knappt fem år.

Om vi i framtiden fär uppleva en lika stor penningvärdeförsämring - och ingenting lalar vät emot detla - kan basbeloppet fram till 1981-1982 stiga till 12 000-14 000 kronor. Med den procentsals som pensionstilt-

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

skotten då skulle utgå med kommer del alt röra sig om mycket stora ärliga belopp som dessa pensionärer - om det inte blir någon ändring - skulle gå miste om.

Vi anser därför atl liden nu borde vara mogen för en översyn av pensionssystemets regler i syfte all finna elt enklare och för pensionärerna smidigare men framför alll rättvisare system, med en för alla pensionärer garanterad minimistandard.

Jag har, herr talman, med mitt korta anförande velal moiivera centerns reservalioner 12 och 14 vid socialförsäkringsutskotlets belänkande nr 32 och vill i likhet med herr Carlsson i Vikmanshyttan yrka bifall till alla de reservalioner vid nämnda betänkande som cenierns ulskollsledamöler slår för.

100

Fru HÅVIK (s):

Herr lalman! När vi har hunnii sä här långt pä talarlistan och så myckel är sagl i denna fråga skatt jag begränsa mig högst väsentligt när det gäller alt bemöta de talare som varit uppe efter partitedarreplikskiflel.

Herr Fridolfsson och herr Ringaby har haft en skickligt gjord arbetsfördelning närdet har gällt atl kommentera reservationerna. Herr Ringaby har tagit pä sig den del som rör ökade förmåner lill pensionärerna: dels den reservaiion som går ul pä en höjning av värdbidrag vid en lidigare tidpunkt än majoriteten föreslagit, dels den reservation som gäller ATP-poäng för dem som uppbär partiell pension. Han lalade på ell ganska tidigt sladium i debatten. Sedan kom då herr Fridolfsson in betydligt senare och lalade om alt moderaterna reserverar sig mol höjningen av ATP-avgiften. Det kanske hade varit bra om herr Ringaby hade tagit upp delta i ett sammanhang och talat om dels atl man kräver mer, dels alt man inte är beredd alt belala. På del sällel hade vi fåll frågorna allsidigt belysta. Jag tyckte atl jag ville hjälpa herrarna att ta upp dessa reservalioner i ett enda sammanhang.

Något av herr Olssons i Stockholm anförande hängde väl i luften. Jag vel inte om herr Olsson har blivit felplacerad på talarlistan, men faktum är att lidpunkien för sänkningen av pensionsåldern, frågan om pensionstillskotten och även finansieringsfrågan var grundligt debatterade innan herr Olsson över huvud taget kom in i debatten. Därför anser jag atl det inte fiänar någol titt atl föriänga debatten genom all nu bemöta hans inlägg i de frågorna.

Jag vitt endast säga några fä ord om pensionstillskotten. Det är alldeles rikligt atl man frän vänsterpartiet kommunislerna har haft molioner om höjning av procentsatsen när del gäller pensionstillskotten; därutöver har kommunisterna också velat ha andra förändringar. Herr Olsson sade all del inte skutte förvåna om utskottets talesman ställde sig här i talarstolen och sade, all utskottet bedömer att pensionstittskolten är vät avvägda, liksom man sade 1969. Nej, ulskottel anför att det knappasl kan beslridas all uppräkningen av pensionens grundförmäner och pensionstillskottet innebär väsentliga förbättringar av pensionärernas eko-

nomiska silualion.

Om jag inte är alltför fel underrättad, herr Olsson, ligger väl detla förslag, om höjning av grundförmänen, höjning av pensionslittskotlen, höjning av taket från 30 procent till 45 proceni och fördubbling av pensionstittskolten för de pensionärer som uppbär förtidspension över den motion vänsterpartiet kommunisterna tidigare hade. Dä förslär jag alt ni måsle ha en reservaiion, för annars hade den frågan försvunnil för er ur den debatt som vi kan komma all föra i dessa frägor i fortsättningen.

Till herr Magnusson i Nennesholm, som här har gäll in på reservationerna från centerpartiet dels beträffande del förtida utlagd, dels beträffande de personer som har begärt undantag frän ATP, skulle jag vilja säga några ord. När del gäller undanlagandel från ATP, där ni begär en utredning, har man näslan en känsla av alt vi har hamnat i en diskussion om betänkandet nr 36, som skall tas upp litet senare. I del har ulskollet talat om all det skall bli en översyn och all en parlamentarisk kommitté skall se över dessa frägor.

Jag kan bara hell kort säga, herr latman, att jag inte kommer all i delalj gä in pä dessa frågor. Bara en liten parentes. Herr Magnusson sade atl de personer som har begärt undanlag från ATP inte rimligen kunde vela alt del skulle komma all införas pensionslillskoll. När man begärde undantag frän ATP, trols all del var en omfattande upplysnings-kampanj om vad det innebar, menar jag all man klart vissie vad man gjorde dä. Och i vårt samhälle, där reformerna har avlöst varandra så snabbt och alltid inneburit förbättringar för olika grupper i samhället, borde kanske också de personer som begärde undanlag ha förställ alt del skulle komma förbättringar även pä del området.

Slutligen beklagade herr Olsson i Slockholm alt centerpartiet kommer atl framstå som det parti som har varit del pådrivande i frågan om en sänkning av pensionsåldern. Herr Magnusson i Nennesholm underslrök alt centern varit detla och lalade vidare om alt man varit pådrivande på betydligt fier områden inom den sociala seklorn.

Herr Fälldin nämnde atl centerpartiet kommer med förslag, men han ville inte lata om hur man skall finansiera dem, åtminstone inte i ell tidigt skede. Vi fick uppleva detla också för tvä är sedan när en sänkning av pensionsåldern diskuterades. Frän cenlerhått förnekade man då trovärdigheten i uppgiften frän regeringen all sänkningen i del läget skulle komma all kosta ungefär I 400 miljoner kronor. Cenlern ville då inte räkna in kostnaderna för de människor som hade fått en sänkning av pensionsåldern genom avtalsuppgörelse mellan LO och SAF. Den gruppen skulle enligt cenierns mening inte räknas in när vi bedömde kostnaderna. Men uppfattningen pä den punklen måste ändå ha svängt sedan dess, ly nu har man inte haft några invändningar mol kosinaderna i samband med behandlingen av propositionen.

Herr talman! Jag ber med det anförda alt få yrka bifall lill utskottels hemslällan på alla punkter.

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

101

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

Herr andre vice talmannen tillkännagav all anslag utfärdats om sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

Herr OLSSON i Slockholm (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Fru Håvik angrep bara mitt anförande i största allmänhel och tyckte atl del kom lilel för senl. Jag vill dock säga all jag själv beslämmer innehållet i mitt anförande. Vidare har vi frän vpk lidigare bara haft en talare i denna debatt. Vi kan t. ex. inte sälla in ministrar lilet varstans pä talarlistan utan får dela upp uppgifterna pä elt annat sätt.

Belräffande sakfrågan - pensionslittskotlen - som är mera inlressanl, vill jag säga all fru Håvik fär läsa pä lilel. Man kan inte argumentera ulan all ha en saklig bakgrund. Vi följer exakl vår gamla moiion, ingenting annal. Innehållet i det förslag som nu föreligger från oss är grundai på den gamla molionen. Vad som skell sedan denna väckies är atl förslag framlagts i propositionen om all förbättringar skall genomföras under yllerligare tvä är. Det är också vad vi nu förestår. Vi hamnar pä en högre slutlig andel av ålderspensionen, nämligen 48 proceni, efler en ärlig höjning med 4 procentenheter under tolv år av pensionstillskollens beräkningsandel, medan moisvarande andel enligl proposiiionens förslag skutte bli 41 proceni. Enligl della förslag ökas andelen med 4 procentenheter årtigen försl fr. o. m. den t juli 1976.

Sä ligger del till med våra lidigare molioner. Hoppet om atl propositionen skulle råka vara bättre för pensionärerna än vpk-molionerna i det avseendet är alltså grusal.

Jag hade vidare väntat mig all del förhällandd alt centern framstår som pådrivare skulle komma all las upp. Jag väntar nu bara pä atl socialdemokralerna skall gå ut med sill propagandamaterial på arbetsplatserna och säga all de kämpat för en pensionsreform och nu genomdrivit en sådan. Men alla parlier har i dag sagl alt de kämpat för della och nu blivit tillfredsslällda. Den som lyssnar på debatten utifrån måste fråga sig: Vilka har de olika partierna egentligen kämpal mol när del gälll en sänkning av pensionsåldern? Vilka har socialdemokralerna konkret haft atl kämpa mol? Cenlern påstår atl man kämpal mol regeringen, och moderalerna försöker påstå delsamma, även om del verkar mindre trovärdigt. Också folkpartiet hävdar delsamma. Vilka molslåndare har hindrat socialdemokraterna frän all genomföra denna reform för länge sedan?

102

Herr MAGNUSSON i Nenneshotm (c) kort genmäle:

Herr latman! Några ord av fru Håvik ger mig anledning lill en replik.

Pensionsliltskollen är ju tillkomna för alt vara en slandardsäkring för folkpensionen. Alt man skulle koppla dem, fru Håvik, lill ATP-systemet mänga år efteråt kunde ingen människa vela om.

Fru Håvik ställde frågan, om man i centern när man lägger fram förslag till sociala reformer också brukar vara villig all betala dem. Jag kan ställa

precis samma fråga titt fru Håvik som herr Fälldin ställde till statsministern i dag. Statsministern kunde naturligtvis inte svara men försökte komma undan pä ett billigt sätt genom alt säga: "Jo, det har nog funnits någol sådant lillfätle."

Jag vill alltså fråga fru Håvik: Har cenlern någon gång när den har lagt fram ell förslag pä della område vägrat all vara med och belala? Man kan inte bara slänga omkring sig påståenden; de bör i varje fall vara något sä när sakligt grundade.

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

Hen FRIDOLFSSON (m) kort genmäle:

Herr lalman! Fru Håvik tyckte atl herr Ringaby och jag hade delat upp debatten på elt finuriigt säu. Herr Ringaby log de reservationer som kostar pengar därför atl de gäller reformer, och jag skutte föra debatten kring reservaiionen 9, som går ul på all spara pengar.

Nu förhåller del sig kort och goll så, all vi från moderal håll har gått med pä finansieringen av alla pensionsförbättringar. Den saken är hell klar. Däremol har vi gåll emol de uttag som avser all finansiera skallesänkningen. Herr Ringaby har lidigare i dag moliveral vår linje: vi anser alt det är fel all använda socialförsäkringsavgifler för skattesänkning.

Så till den aktuella reservationen 9 angående ATP-avgiften. Vi har under många år hävdat den uppfattningen all del pågår en överlillväxi av pensionsfonderna. Del är vår gamla linje som vi fortfarande driver. Till della kan läggas all förslaget skall gälla fr. o. m. 1977, och i vår motion har vi också klarl fastslagit atl vi framdeles skall återkomma till frågan. Vi har alltså icke gjort dl slutligt slällningslagande, ulan vi skatt framdeles se hur den ekonomiska siluaiionen i sin helhet kommer all le sig.

Fru HÅVIK (s) kort genmäle:

Herr lalman! Del är alldeles självklart all jag inte kriliserade innehållel i herr Olssons i Stockholm anförande. Jag konstaterade bara hell kort atl hans frågor redan hade blivit besvarade under dagens debatt. Och jag beklagade att inte herr Olsson var med när frågorna var hell akluella, för då hade vi sluppi förlänga debalien vid denna lidpunkl.

Herr Magnusson i Nennesholm sade all man från cenierns sida alllid varii beredd all vara med och lägga fram förslag när del gäller finansieringen av sociala reformer. Hur del har sett ut i andra utskott vill jag inte ullala mig om, herr Magnusson. Men i socialförsäkringsulskollel har del längsla man kunnal siräcka sig lill varii en formulering om atl cenlern är givelvis beredd alt diskuiera finansieringen. Men några konkreta förstag i något ärende som vi har haft all behandla i ulskottel harjag i varje fall under mina år i socialförsäkringsuiskoiiet aldrig sett. Detla gäller lill en het del i andra laguiskoiiel, som föregick socialförsäkringsulskollel.

Herr Fridolfsson anser - och vi vel att man har den uppfallningen

103

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

i moderaia samlingspartiet - all uttagen till ATP-fonderna är för höga. Men det är ju alldeles obestridligt atl ni här i era reservalioner begär förbäiiringar på vårdsidan, när del gäller atl beräkna pensionspoäng och i form av tidigareläggande av vårdbidragen. Ni lalar där om alt del skulle innebära små administrativa problem. Dessulom skulle denna förskjutning inte innebära några siörre koslnader.

Men varje sådant förslag innebär ändå koslnader, och uttaget lill AP-fonderna lär väl inte vara så högt som ni befarar och är ängsliga för. Fondernas tillväxt har ju inte skett i den takt man hade räknal med; del har blivit en väsentlig minskning. Det finns kanske andra moliv bakom synpunkterna pä tillväxten av AP-fonderna som jag inte här skall gå in på. Men då borde man la konsekvenserna och inte föreslå yllerligare uttag ur AP-fonderna, när man inte vill vara med och finansiera.

104

Herr MAGNUSSON i Nennesholm (c) kort genmäle: Herr talman! Jag vill bara konstatera att fru Håvik, liksom andra socialdemokratiska talare som påstår atl vi någon gäng skulle ha lagl fram ell förslag ulan att vi ville vara med och betala, hade lika fel som förut. Till kammarens protokoll vill jag säga atl det är all fara med osanning.

Hen FRIDOLFSSON (m) kort genmäle:

Herr latman! Jag noterar med lillfredsslällelse alt även om fru Håvik inte direkt acceplerar moderaia samlingspartiets linje i fråga om vår syn på AP-fonderna, så är det i varje fall en polilisk realitet från vår sida.

Vår värderade ulskotlsordförande herr Fredriksson nämnde från talarstolen - och jag tror honom pä hans ord - au AP-fonderna i år lyvärr, som han uttryckte sig, inte hade växt med det antal miljarder som var beräknat. I ställd för 10 miljarder hade del blivit 8. Del är lillräckligl för all vi skall kunna argumentera för vår linje.

Fru HÅVIK (s) kort genmäle:

Herr talman! Till herr Magnusson i Nennesholm, som vill ha inskrivet i protokollet att jag har faril med osanning, vill jag säga: Är det så att herr Magnusson och cenlern anser att man har kommit med förslag lill finansiering om man enbart skriver i en moiion all man är beredd all diskuiera finansieringen? Är del, herr Magnusson, delsamma som alt ange hur man vill finansiera en reform och omtala vilka krafttag man är beredd lill. i så fall hade jag fel. Men jag Irodde au man ville siräcka sig en aning längre och gä djupare in i frågorna om hur man vill betala förstagen. Det är del jag inte har sell några prov på.

Herr Fridolfsson! Jag har inte accepterat er syn på AP-fonderna. Jag har bara konstaterat all den har funniis under lång tid. Vi har upplevt i ulskottel - och jag tror ledamölerna i fier ulskoll - all man från ert partis sida med alla möjliga medel, bl. a. molioner, har försöki atl få AP-fonderna att betala förslagen. Däremol har man ställt sig ytterst kallsinnig och ibland hell avvisande när det har gällt all öka dessa fonders

möjlighet atl bli dd instrument i samhällel som har varit till sådan oerhörd nylla för oss.

Herr andre vice lalmannen anmälde alt herr Magnusson i Nennesholm anhållit alt titt protokollet fä antecknat atl han inte ägde rätt till yllertigare replik.

Hen MUNDEBO (fp):

Herr talman! Del var en vårnatt för drygt 60 år sedan som Sveriges riksdag beslutade om en allmän pensionering. För all vara exakl var del kl. 03.20 natten mellan den 21 och 22 maj 1913 som beslutet fattades. Det var den första siörre sociala reformen i värt tand, inte därför au pensionsförmånerna var bra, för det var de inte - resurserna Kr en bra pensionering var begränsade - ulan därför all beslutet gällde en allmän pensionering. Alla skulle få rätt lill en folkpension.

Del har hänl myckel sedan dess. Nya pensionsformer har tillkommit och pensionerna har blivit större. Men pensionsåldern är oförändrad. Den blev 67 år 1913 och den har kommii atl stanna där. Samlidigl har man i andra länder bestämt sig för 65 år, ibland 63 eller l. o. m. 60 år som en allmän pensionsålder.

Men del finns några viktiga omständigheter atl la hänsyn till dä man jämför pensionsåldern vid olika tidpunkter och i olika tänder:

1. Vi har rätt till förtida och uppskjutet pensionsuttag - det finns en räll alt fä sin ålderspension några år före etter några år efler 67 års ålder.

2. Vi har generösa regler för förtidspension som ger särskill goda möjligheler för människor i 60-67-årsåldern all få pension.

3. Vi har olika avtal pä arbetsmarknaden som ger stora grupper rätt till en lidigare pension, ofta från 65 års ålder.

Detla är vikliga fakta då vi jämför svensk och utländsk pensionering. Det är rikligl alt den allmänna pensionsåldern är hög i Sverige, men många människor har som sagl också rätt alt några är före den åldern få en pension.

Det är emellertid ändå betydelsefullt att vi nu genomför en sänkning av den allmänna pensionsåldern. Den pensionsreform vi kommer au falla beslut om belyder ökad trygghet och siörre rättvisa för många människor - alla kommer all få rätt lill en fult pension fr. o. m. 65 års ålder.

Del är också belydelsefultl all i della sammanhang de som redan nu har pension får bättre pensioner och framför allt all förtidspensionärerna får en väsentlig förbättring.

Slutligen är del betydelsefullt all vi lar ett steg mot ufiämning av de giftas och de ogiftas pensioner. Del blir visserligen också i framliden så atl två syskon som bor tillsammans får bällre pension än två makar, men vi måste gå stegvis och småningom nå målet med en individuell pensionering.

Dagens deball har i myckel handlal om när en pensionsreform skall genomföras och vilka partier och vilka människor som snabbast har

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

105

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

106

vetat genomföra en sådan reform. Den debatten skall jag inte fortsätta. Om rättvisan skall segra också då del gäller historieskrivningen bör man dock tillägga all alla parlier har betraktat en pensionsreform som betydelsefull. Del har varit delade meningar om när det varit finansiellt och tekniskt möjligt atl genomföra en reform och vilka inslag i en pensionsreform som skall sällas försl. Jag och mill parti skulle gärna ha sett alt denna reform redan hade varit verklighet, men den kostar ju ändå en hel del pengar och vi är medvelna om all del behövs omfallande förhandlingar för all klara en omläggning. När pensionsexperterna säger all de i. o. rn. har svårt all klara sill jobb inom den ram de får genom det beslut vi nu skall falla, så säller vi lilllro lill detta.

Debatten i dag och delvis också gårdagens skaitedebaii har handlal om finansieringen. Jag skatt inte forlsalla heller den debatten. En sak vill jag dock poängtera. Om rättvisan skall segra också då det gäller all beskriva effekterna för stat, kommuner, företag och anslällda av en höjning av socialförsäkringsavgifterna jämfört med andra finansieringsal-lernaliv, så är del inie korrekl all säga all kommunalskallerna och förelagens koslnader höjs lill följd av del finansieringssätiel, eller all avgifterna har satts högre än som behövs för all finansiera folkpensioneringen.

Efler dagens beslut åslerslår en betydelsefull reform, nämligen den all få en siörre röriighel i pensionssystemet, att ge människor rätt all inom vissa ramar själva bestämma tidpunkten för sin pensionering. Del måste ju vara fel på dl syslem som förutsätter att alla människor, som inte är sjuka etter annars har nedsaii arbetsförmåga och därför kan få förtidspension, skatt arbela pä hetiid fram lill en viss dag, det må vara vid 67 eller 65 år eller någon annan ålder, för att sedan på en gång lämna arbetsmarknaden, avslå från förvärvsarbete och leva pä pensionen. Åldrandet är ju i hög grad individuellt. Ingen blir gammal över en natt, även om våra pensionslagar ulgår från del. 65 år kan för en del människor vara en för hög pensionsälder, för andra är den för låg. Det kan inte vara rimligl att ha samma pensionsälder för alla. Del måsle bli lika normalt all gå i pension vid t. ex. 63 som vid 65 eller 67 års ålder.

Del är inte heller bara fråga om själva pensionsdagen, alltså vid vilkel datum i livet pensionen skall börja utgå, ulan del gäller också atl smidigare kunna växla från arbetsliv till pensionärsliv. Del från social och medicinsk synpunkl bästa måsle vara all stegvis minska arbetsinsatsen både i fråga om intensitet och arbetstid. Del borde finnas möjlighet till elt deltidsarbete och en dellidspension. Jag tror alt de flesta också enligt dl framlida pensionssysiem kommer att arbeta fram till en viss pensionsålder, en viss pensionsdag. Men en del vill sluta några år lidigare, andra vill arbela några år längre, vissa vill "trappa av" en tid före pensioneringen, och några vill kanske forisätia en lid efter den dag man beiraktar som pensionsdag.

Dd kan invändas all del redan i dag finns möjlighet lill förtida och uppskjutet uttag inom den allmänna pensioneringen. Man kan få ålders-

pension som 63-åring eller som 70-åring. Det är rikligt. Men det är inte så många - knappt 10 proceni - som har utnyttjat detla. Och det beror inte på att behov och önskemål om siörre röriighel skutte gälla bara en mindre det av pensionärsgruppen. Det beror på au systemet jusl nu inte är tillräckligt bra. Stark reduktion av pensionen vid förtida uttag, gamla traditioner och otillräcklig information har gjort alt många pensionärer vall pensionering vid 67-årsdagen även om de skutte ha önskal någonting annal.

Pensionslagarna måsle möjliggöra för människor alt välja olika pen-sionsallernativ. Jag iror all pensionsälderskommilién inom en nära framlid kommer au framlägga förslag som möjliggör för riksdagen all falla ett beslut i den frågan.

Del är en siörre röriighel i pensionssystemet som många socialarbetare, läkare, forskare och fackliga förtroendemän framhåller som det väsentliga. Jag vill bara nämna ell exempel. För ett par veckor sedan utkom en siörre studie av arbetskraft före och efter pensioneringen - sociologen Solomon Simovicis bok Arbeie etter frilid. Han säger att man i första hand måste salsa på ell pensionssysiem som är smidigare, rörligare, som ger människor rätt att trappa av, att få dra sig tillbaka och komma åter lill arbetslivet. För att nå det krävs inte bara en lagsiiftning, del är kanske inte ens i första hand en lagstiftningsfråga. Del gäller värderingar på arbetsmarknaden och i samhällslivet, värderingar som är bundna i traditionellt länkande. Både arbelsgivare och arbetstagare har vuxit in i systemet med en besiämd pensionsålder, och det gäller att vinna förslåelse för ell rörligare sysiem, mer anpassat lill skiftande behov och önskemål, med möjligheler titt förkortad arbeislid, dellid och med bällre arbetsmiljöer. En medverkan från arbelsmarknadens parter är därför nödvändig för atl en pensionsreform skall fungera på ell bra sätt.

Jag vill underslryka vad arbetslivet betyder jusl i pensionssammanhang. Ell hårt arbetsliv kan stå ul människor redan före 65 års ålder. Jag hade möjlighei alt några veckor i somras sludera pensionering och arbetsmarknad i USA. Från många håll för man där fram en pensionsmodell som man kallar för ''30 and oui" - 30 år i arbetslivet och sedan pensionering. Det är, som jag ser del, inte någon bra lösning. Dagens beslut om 65 är som allmän pensionsålder är nog inte sista ordel. 1 framliden kan man komma all falta beslut om någon annan ålder som allmän' pensionsålder. Men jag skulle önska atl vi inte redan nu startar en ny tävlan om fortsatta sänkningar av pensionsåldern. Del är en angelägen - kanske t. o. m. en mera angelägen - social reform alt ge 60-åringarna, 63-åringarna, 65-åringarna och också de 67- och 70-åringar som så vill, möjlighet alt få ett förvärvsarbete, möjlighet till elt sådant arbetsliv och sådana arbetsmiljöer där de känner sig välkomna atl sianna kvar och jobba. Della är också en vikiig pensionsreform: all ge de någol äldre möjlighet att jobba.

Herr talman! Jag har sagt i tidigare pensionsdebatter och vill än en gång betona all en allmän pensionsålder vid 65 år är en bra reform.

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

107

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

men att en ännu bättre reform är en rörlig pensionsälder med 65 år som riktpunkt och räu alt ta ul pensionen lidigare eller senare eller au under viss lid la halv pension och delvis forlsalla atl förvärvsarbeta. Del är ell beiydelsefulll beslui som vi kommer all falla i dag, men ännu mera betydelsefullt blir det då det får sin komplettering genom ell beslut som jag förutsätter att riksdagen kommer att falla näsla år, så all båda reformerna - om sänkt och om rörlig pensionsälder - kan böria gälla på samma dag, den 1 juli 1976. Jag yrkar bifall lill socialförsäkringsulskollels belänkande nr 32.

108

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c):

Herr lalman! 1 debattens slutskede skall jag inte bli långrandig, men jag vill ändå göra några kommentarer.

Har man som jag suttit med i andra laguiskoiiel under heta 1960-lalel och varit med om au diskuiera de här frågorna och därvid sländigi moll en negaliv insiällning lill cenlerförslagei om sänkt pensionsålder, är del naturligtvis intressant att få vara med i dag, när vi nu äntligen har nått målet all få igenom elt sådani förslag, trots att del blivit en fördröjning.

Jag lyssnade med särskill slorl intresse till statsministern, när han stod i talarstolen och sade ungefär så här: 1 början av den här riksdagen hystes stora farhågor för hur det skulle gå att arbela i del dödläge som uppkommii. Men han sade också att det rådslag som böriade med handlingsförlamning har förbyns i handlingskraft. Del var rätt inlressanl att höra della; det var lilel annoriunda än vad vi fick höra i valrörelsen om social nedrustning, om atl pensionerna var hotade osv.

Herr Palme lalade också om alt spela grammofonskivor. Jag måsle säga all den grammofonskivan som spelades i valrörelsen lydligen blev utsliten - del var en ny skiva som spelades upp nu. Han angrep centern därför all vi, som han sade, inie har bytt skiva. Ja, jag är medveien om all vi inie har ell lika slorl och omfallande skivalbum som herr Olof Palme, men jag vill säga all den skiva i den här frågan - för atl använda herr Palmes bildspråk - som vi lade på i början av 1960-lalet var av så god kvaliid, all vi inie har behövt byta den, ulan den har hållil fram lill denna dag! Dd inlressanla är au även om inie den socialdemokraliska regeringen och den socialdemokraliska riksdagsgruppen lyssnade på den skivan under 1960-lalel, sä lyssnade ändå många andra människor på den skiva om rättvisa när del gällde pensionerna som cenlern spelade.

Man har försöki - fru Håvik var senasl inne på del - att komma ifrån sin negativa insiällning under 1960-ialei genom all säga: Men cenlern har ju inte lagl någol förslag lill finansiering! Della är bara eu säu att försöka komma ifrån den negativa inställning som man har intagit under 1960-lalet och ända in på 1970-iald.

Fru Håvik läste ur sociatförsäkringsutskottets betänkande och sade att del var precis detsamma som sades i andra laguiskollet. Nu råkade jag silla i andra lagulskotlel under hela 1960-lalet, och jag vel därför

vilka motiveringar som anfördes de olika åren. Del är bara all läsa historia för den som vill göra del.

Jag har varii med om många utredningar, men när vi fått direkliven har där inte ställ någonling om hur förslagen skulle finansieras. Vi har fåll reda ul vad de skulle kosla och ibland föreslå finansieringsform.

Det som man nu försöker föra fram är en eflerhandskonsiruklion. Om socialdemokralerna hade haft viljan all genomföra denna reform hade de väl också haft förmågan all finansiera systemet.

Sedan skatt jag bara göra en lilen kommentar titt vad herr Mundebo var inne på. Vi har sagl all del här inte är del slutliga målet ulan all del finns mycket atl göra ännu på pensionsomrädd. Det latas ofta men diffust om röriig pensionsålder. Jag har inte fåll klart för mig -jag hoppas alt ulredningen kommer fram titt det-vad rörtig pensionsålder egentligen innebär. Någon gång mellan 1962 och 1964 framlades förstag om alt den som inte orkade arbela för fullt skulle få möjlighet all la ut en del av sin pension, exempelvis folkpensionsdelen, men det förstagel vann då inget gehör. Jag vill helt inslämma med herr Mundebo i atl del skulle bli ännu bättre om den reform som nu skall genomföras kompletteras med en form av röriig pensionsålder.

Herr talman! Jag yrkar bifall till de reservationer som har avgivits av cenierns representanter i utskottet.

Under detta anförande övertog herr latmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr NILSSON i Kristianstad (s):

Herr talman! 1 det betänkande som nu har debatterats under ganska många limmar förestås vidgade folkpensionsförmäner, innefattande bl. a. förbättrad handikappersältning.

För vissa handikappade uppstår väsentliga merkostnader på grund av handikappet. Del är en angelägen uppgift för samhället all läcka dessa koslnader sä au handikappade inte får en sänkt standard och svårighet att delta i samhällslivet. Det nu föreliggande förslaget medför en klar förbättring för flera grupper av handikappade. Ulom synskadade och döva skall i fortsättningen också gravt hörselskadade vara tillförsäkrade handikappersättning med minst 30 proceni. Däremol har man inte i proposilionen velat fastställa någon automatisk räll titt handikappersättning ål gravt rörelsehindrade. Vid prövning av rällen lill handikappersättning skall för denna grupp bedömas om försäkrad i sin dagliga livsföring är i behov av mera tidskrävande hjälp av annan etter fär vidkännas belydande merkostnader på grund av funktionsnedsättning. Medan den som är blind, döv eller hörselskadad alltid anses ha sådant hjälpbehov eller sådan merkostnad, skall man även i fortsättningen individuellt pröva den gravt rörelsehindrades situation.

Det är just på denna punkt som jag i elt särskilt yttrande har velat markera en annan uppfallning än den som ulskollet har. Del är för mig hett ofattbart all man har kunnal göra en sådan avgränsning. Jag anser

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

109

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

att även de gravt rörelsehindrade, alltså de som har en väsentlig funk-lionsnedsällning i armar och ben, borde ha rätt lill handikappersältning enligt generella regler. Det föreligger annars stor risk att dessa, med den utformning som förslaget har fåll, inte kommer all få någon ersättning, eftersom brister i förmågan all röra sig är väldigl svåra alt mala. Delsamma gäller de merulgifter elt sådani handikapp förorsakar.

Jag vill gärna citera ulskollsbelänkandel på s. 53: "Au en blind eller en gravt hörselskadad verkligen är svan handikappad och all hans handikapp med nödvändighei föranleder vissa merulgifter ligger i sakens natur. Delsamma kan enligt utskottets mening visserligen sägas också om dem som är gravt rörelsehindrade. Med hänsyn titt svårigheterna att genom en förfatlningsmässig reglering bestämma när elt rörelsehinder skatt anses så gravt all det bör ge en generell rätt till handikappersättning anser utskottet sig emellertid böra godta förslaget i proposilionen all frågan om en röretsehindrads räll till handikappersättning bör avgöras efler prövning i varje särskilt falt."

Jag lycker all det är en underlig molivering för alt avgränsa rörelsehindrade från den generella rällen lill ersättning. Jag vill påstå all del absolut inte kan vara svårare att bestämma graden av ett rörelsehinder än t. ex. av en hörselskada. En person som är helt bunden lill rullstol har lika slorl hjälpbehov och minsl lika stora merkostnader som en blind, döv eller hörselskadad - del vågar jag med bestämdhet påstå.

Alt inte också de gravt rörelsehindrade får en generell räll lill han-dikappersällning är, som jag ser del, en slor brist i en i övrigt ganska bra reform.

Hen FREDRIKSSON (s):

Herr latman! Jag skatt inte mycket föriänga debatten. Jag vill bara säga all jag myckel väl förslår de bekymmer som herr Nilsson i Kris-lianstad har, med den slällning han intar inom handikapprörelsen. Jag vill emellerlid lillägga all hela denna proposiiion andas en myckel välvillig insiällning lill de rörelsehindrade, och jag är övertygad om att de uppmjukade regler som nu införs skall medföra atl berörda myndigheier vid sin lillämpning av beslämmelserna kommer all följa andan och meningen i departementschefens uttalande i proposilionen. Jag hoppas därför all herr Nilssons bekymmer skatt visa sig överdrivna och all reglerna inte skall få de tråkiga följder som han befarar.

Herr talman! Låt mig, när jag nu ändå befinner mig i talarstolen, få säga all jag är myckel förvånad över atl man gång på gång åierkommer lill frågan om ikraftirädandd och vill göra denna lill en huvudfråga när vi nu skall beslula om en så här viktig reform. Jag har en känsla av all man tillgriper den bekväma metoden all förneka verklighelen för atl slippa se den. Jag lycker nämligen alt del finns faklaunderiag för det uppskov som föreslagits i propositionen och som ulskotlels majoritet har liltslyrkt.

tio

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten I

Ulskotlels hemställan bifölls.

Punkterna 2 och 3

Proposilioner gavs pä bifall lill dels ulskotlels hemslällan, dels reservaiionen nr 1 av herr Olsson i Stockholm, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg i Bortänge begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

Den som vilt att kammaren bifaller sociatförsäkringsutskottets hemställan

i betänkandet nr 32 punkterna 2 och 3 röslar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Olsson i

Slockholm.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hagberg i Bortänge begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 314

Nej - 20

Avstår - 1

Punkterna 4-6

Kammaren biföll vad ulskottel i dessa punkter hemställt.

Punkten 7

Proposilioner gavs på bifall titt dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Olsson i Stockholm, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Olsson i Stockholm begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller sociatförsäkringsutskottets hemställan

i betänkandet nr 32 punklen 7 röstar ja,

den det ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Olsson i

Stockholm.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Olsson i Stockholm begärde rösiräkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 318 Nej - 18

111

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

Punkterna 8 och 9

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Olsson i Slockholm, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Olsson i Slockholm begärt voiering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller sociatförsäkringsutskottets hemslällan

i betänkandel nr 32 punklerna 8 och 9 röslar ja,

den det ej vilt röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 3 av herr Olsson i

Slockholm.

Ja - 317 Nej - 18

Punkten 10

Ulskotlels hemställan bifölls.

Punkten 11

Propositioner gavs på bifall titt dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herrar Ringaby och Fridolfsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ringaby begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposiiion:

Den som vill all kammaren bifaller socialförsäkringsutskoltets hemställan

i betänkandel nr 32 punklen 11 röstar ja,

den del ej vilt röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 4 av herrar Ringaby

och Fridolfsson.

Vid omröslning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Ringaby begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 286 Nej - 50

112

Punkten 12

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 13

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av herr Olsson i Stockholm, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Olsson i Stockholm begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller sociatförsäkringsutskottets hemslällan

i betänkandet nr 32 punkten 13 röslar ja,

den det ej vilt röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av herr Olsson i

Stockholm.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Olsson i Stockholm begärde rösträkning verkställdes voiering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 318 Nej - 18

Punkterna 14 och 15

Kammaren biföll vad ulskollet i dessa punkter hemställt.

Punklen 16

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 6 av herr Carlsson i Vikmanshyttan m. fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Carlsson i Vikmanshyttan begärt voiering upplästes och godkändes följande volertngsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan

i betänkandel nr 32 punkten 16 röstar ja,

den del ej vitt röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 6 av herr Carlsson

i Vikmanshyttan m. fi.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Carisson i Vikmanshyttan begärde rösiräkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 198 Nej - 136

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

Punkten 17

Utskottets hemställan bifölls.

113

8 Riksdagens protokoll 1974. Nr 134-135

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

Punkten 18

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 7 av herr Carlsson i Vikmanshyttan m. fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Carisson i Vikmanshyttan begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vilt att kammaren bifaller socialförsäkringsulskollels hemslällan

i betänkandet nr 32 punklen 18 röstar ja,

den det ej vitt röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 7 av herr Carlsson

i Vikmanshyttan m. fi.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Cartsson i Vikmanshyttan begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 236 Nej - 100

Punkten 19

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 8 av herr Olsson i Stockholm, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg i Borlänge begärt voiering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller socialförsäkringsutskotlets hemställan

i betänkandet nr 32 punkten 19 röstar ja,

den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 8 av herr Olsson i

Stockholm.

Vid omröslning genom uppresning förklarades nertatet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hagberg i Boriänge begärde rösiräkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 318 Nej - 18

114

Punkten 20

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 9 av herrar Ringaby och Fridolfsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ringaby begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Densom vill all kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan

i belänkandet nr 32 punkten 20 röslar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 9 av herrar Ringaby

och Fridolfsson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Fridolfsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 286

Nej - 49

Avstår - I

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

Punkten 21

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 11 av herr Carisson i Vikmanshyttan m.fl. samt 3:o) reservation nr 10 av herr Olsson i Stockholm, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Carisson i Vikmanshyttan begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Hagberg i Borlänge begärt votering beträffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vilt att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående socialförsäkringsutskottets hemställan i betänkandet nr 32 punkten 21 antar reservationen nr 11 av herr Carisson i Vikmanshyttan m, fl. röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit reservaiionen nr 10 av herr Olsson i Stockholm.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hagberg i Bortänge begärde rösträkning verkställdes votertng med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 93

Nej - 20

Avstår - 222

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

115

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m. .

Den som vill all kammaren bifaller socialförsäkringsulskollels hemställan

i betänkandet nr 32 punkten 21 röslar ja,

den det ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 11 av herr Carlsson

i Vikmanshyttan m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Cartsson i Vikmanshyttan begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 229

Nej - 104

Avstår - 1

Punkten 22

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr I2av herr Cartsson i Vikmanshyttan m. fl.,och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Nennesholm begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller socialförsäkringsutskoltets hemställan

i betänkandet nr 32 punkten 22 röstar ja,

den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 12 av herr Cartsson

i Vikmanshyttan m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Nennesholm begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 246 Nej - 87

Punkten 23

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskotlels hemställan, dels reservationen nr 13 av herrar Ringaby och Fridolfsson, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ringaby begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

116

Den som vill atl kammaren bifaller socialförsäkrtngsutskottels hemställan

i belänkandet nr 32 punkten 23 röstar ja,

den det ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 13 av herrar Ringaby

och Fridolfsson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Sänkning av den allmänna pensionsåldern, m. m.

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Ringaby begärde rösträkning verkställdes voiering med omröslningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 286 Nej - 50

Punklen 24

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 25

Propositioner gavs på bifall till l:o) ulskotlels hemslällan, 2:o) reservationen nr 14 av herr Carisson i Vikmanshyttan m. fl. saml 3:o) reservationen nr 15 av herr Olsson i Stockholm, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Carisson i Vikmanshyttan begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Olsson i Stockholm begärt votering belräffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes följande voleringsproposiiion:

Den som vilt att kammarens titt kontraproposition i huvudvoteringen

angående sociatförsäkringsutskottets hemställan i betänkandet nr 32

punklen 25 antar reservationen nr 14 av herr Carisson i Vikmanshyttan

m. fl. röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit

reservationen nr 15 av herr Olsson i Slockholm.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Olsson i Slockholm begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 93

Nej - 20

Avslår - 222

I enlighel härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill alt kammaren bifaller socialförsäkringsutskotlets hemställan

i betänkandel nr 32 punkten 25 röstar ja,

den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 14 av herr Carisson

i Vikmanshyttan m. fl.

117

Nr 134

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Carlsson i Vikmans-

Onsdagen den

4 december 1974 yn begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsappa-

ral. Denna omröslning gav följande resultal:

Pension och rätt dil Ja - 249

studiestöd för elever Nej - 87

/ särskola

§ 6 Föredrogs Justitieutskottets belänkanden

Nr 34 i anledning av propositionen 1974:144 med förslag titt tag om ändring i tagen (1969:246) om fastighetsdomstol, m. m.

Nr 35 i anledning av propositionen 1974:153 med förslag titt tag om försöksverksamhet med avfattande av dom och slutligt beslut i tvistemål enligt formulär

Kammaren biföll vad utskottet i dessa belänkanden hemställt.

§ 7 Pension och rätt till studiestöd för elever i särskola

Föredrogs sociatförsäkringsutskottets betänkande nr 34 i anledning av motioner om omprövning av frågan om pension och rätt till studiestöd för elever i särskola.

118

Hen SIGNELL (s):

Herr talman! I anledning av sociatförsäkringsutskottets betänkande nr 34 vill jag göra några korta kommentarer.

Utskottet har i sitt betänkande behandlat motion 415, som upptar förslag om omprövning av frågan om pensioner till elever i särskola. Bakgrunden är att vi motionärer har ansett nuvarande syslem när det gäller pensionering av särskoteetever som mycket oiillfredssiällande. Vi har bl. a. framfört åsikten, att det från psykologisk-pedagogisk synpunkt är felaktigt att en ung människa skall behöva bli bedömd som ej självförsörjande innan tillräcklig grund för elt sådant bedömande kan anses föreligga.

Utskottet har avstyrkt molionen och visat en klart negativ inställning till våra tankegångar. Som stöd för sitt avslagsyrkande hänvisar utskottet till remissinstanserna. Jag vill dock gärna framhålla atl utskottet har något i överkant negalivi tolkat remissvaren. Jag är inte alls av samma mening som utskottet, att remissvaren är så negativa.

Riksförsäkringsverket säger i sitt remissyttrande bl. a. atl verkel inte har något alt invända mot att man i lämpligt sammanhang ulreder möjligheterna att bereda särskoleelever och annan handikappad skolungdom

stöd i annan form än förtidspension.

Statens handikappråd framhåller i sitt remissvar att det skutte vara önskvärt atl hitta en stödform som inte ger unga handikappade status som pensionärer. Men man betonar också att en eventuell förändring inte får innebära någon försämring för eleverna eller deras familjer. Jag vill på ell besiämi säll markera atl pä den punklen råder inga delade meningar mellan oss motionärer och handikapprådet. Vi är myckel noga med att inga försämringar får uppkomma - vi har ju begärt en utredning för alt så ej skall ske.

Inledningsvis berörde jag de psykologiska problemen. Föratt yllertigare underslryka dessa tar jag mig friheten atl citera vad FUB, Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, har sagl i sin skrivelse i anledning av motionen:

"Många utvecklingsstörda som är mera medvetna och kommii åtminstone en bit på vägen mot en integrering uppfaltar det som nedsättande alt vara förtidspensionärer. Del kan gå så långt alt de vägrar alt köpa sig pensionärskort för användning i kollektiv trafik därför att de inte vitt utsätta sig för besvärande frågor frän trafikpersonat som drar deras räll lill sädana pensionärskorl i ivivelsmål. Hellre än pension vill de ha arbete och tillräcklig lön för arbete som de utför respeklive studiebidrag om de går i utbildning. Delta problem rör sålunda inte endast särskoleelever utan en stor del av alla utvecklingsstörda i åldern 16-64 år. Det skulle inte behöva kosla samhällel någonting yllertigare om många av dem i slället för pension kunde fä en inkomstgaranti med annan benämning. Del skulle exempelvis gälla mera allmänt än nu om sädana som arbetar i skyddat eller halvskyddat arbeie, liksom även om fiera av dem som arbelar på dagcenter. Det måste givetvis förutsättas alt huvudmännen flnge ekonomisk kompensalion så alt förändringen inte skulle medföra någon ökad finansiell belastning på dem. Vi är övertygade om alt en sådan förändring skulle verka rehabiliteringsfrämjande."

Jag inslämmer hett i FUB:s synpunkter i detla avseende.

Tilläggas kan alt jag under föregående vecka besökte ell elevhem för särskoteetever tillsammans med represenlanler för mill läns handikappråd. När vi lämnade elevhemmet, upplyste föreståndaren om atl samtliga de ungdomar över 16 år som vi hade träffat var pensionärer. Alla besökare ullalade sin bestörtning över rådande förhållanden. Föreståndaren tillade all samlliga elever upplevde sin situation som pensionärer som någonling myckel pinsamt.

Med den integrering som särskolan för närvarande upplever är det inte alts ovanligt atl ungdomar frän särskolan fär samma yrkesutbildning som ungdomar frän del övriga skolväsendel. Skillnaden är bara den all de som är inskrivna under omsorgslagen startar sin yrkesutbildning och formningen av sin framlid som pensionärer.

Jag beklagar verkligen utskottets kallsinnighet mot vår moiion. Något yrkande kommer ej alt ställas, men vi motionärer åierkommer vid en annan tidpunkt med de krav som motion 415 har tagit upp, eftersom

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Pension och rätt till studiestöd för elever i särskola

119

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Pension och rätt till studiestödför elever i särskola

120

vi är helt övertygade om alt nuvarande syslem är orättfärdigt mol den grupp ungdomar det gäller.

Herr NILSSON i Kristianstad (s):

Herr talman! Herr Signell föreslår alt man skall ersätta de nuvarande pensionsförmånerna för särskoteetever med ett statsbidrag till huvudmannen för omsorgskoslnaderna. Såvitt jag kan finna har herr Signell till slor det lagt rent praktiska synpunkter på frågan, och han anser alt en viss förenkling för huvudmännen bör eftersträvas. Herr Signell har i motionen pekat på alt pensionsansökningsförfarandet är en betungande och besvärlig administrativ ordning för särskolorna.

Då vitt jag anföra atl det ju inte kan uteslutas all elt syslem med slatsbidrag, som herr Signell eftersträvar, kan medföra administrativa problem av annan art. I vilken form del ekonomiska stödet utgår är emellertid ganska ointressant i sammanhanget. Det primära är i stället själva yrkesutbildningen och rehabiliteringen, möjligheterna alt få ul eleverna i arbetslivet och göra livet så meningsfullt som möjligt för dem.

Den här frågan har varit föremål för remissbehandling, och fiera instanser har ifrågasatt om just pensionen är den lämpligaste ekonomiska stödformen för särskoleeteverna. Men herr Signeils direkta förslag - om en utredning med del beslämda syftet atl statsbidrag skall ulgå lill huvudmännen och alt pensionerna skall slopas - har inte biträtts av remissinslanserna. Dessa har i slällel betonat angelägenheten av alt den enskildes ekonomiska förhållanden inte försämras. Del statliga stödet bör ha en uiformning som uppmuntrar och gör det möjligt för föräldrarna att vårda barnen i hemmet, och det ekonomiska slödel bör kunna följa individen oberoende av var han bor.

Jag vill också referera lill FUB, som myckel väl känner särskote-elevernas problem och som särskill har pekat på all den i motionen föreslagna bidragsformen med statsbidrag i slällel för pension skulle kunna öka eflerfrågetryckel på institutionsvård. Det skutte ju medföra en otyck-tig utveckling.

Som skäl för att pensionsförmånerna inte bör utgå till särskoteelver har man i debatten anförl alt del från psykologisk-pedagogisk synpunkl är otinfredsställande atl en ung människa blir bedömd som icke självförsörjande innan tillräcklig grund för ell sådani bedömande kan anses föreligga. Mot detta synsäll vill jag anföra alt varje människa ändå vill känna ekonomisk trygghet i varie silualion och vill betrakta sig som en fri människa. Pensionen bidrar till detla.

Utskottet vill också erinra om all pension i form av sjukbidrag ulgår till fiertalet särskoteetever. Samma villkor gäller således för samlliga elever. Eftersom rätten lill sjukbidrag är begränsad till viss tid sker del en fortlöpande omprövning då det gäller förulsällningarna för bidraget. Även förtidspension, som utgår i de fall nedsättningen av arbetsförmågan bedöms som varaktig, kan omprövas om anledning därtill finns. En person bör inte känna sig nedklassad eller för framliden utestängd frän ar-

Onsdagen den 4 december 1974

belslivel om sjukbidrag ulgår under viss lid. Jag tror del är ganska vikligl Nr 134 atl detla framhålls från samhällels sida. Jag vitt med det anförda yrka bifall titt ulskotlels hemställan.

Förbättring av socialförsäkringssystemet, m. m.

Överläggningen var härmed sluiad. Utskottets hemslällan bifölls.

§ 8 Föredrogs sociatförsäkringsutskottets belänkande nr 35 i anledning av proposilionen 1974:136 med förslag om viss ändring i reglerna för beräkning av arbetsgivares socialförsäkringsavgifter m. m.

Utskottets hemslällan bifölls.

§ 9 Förbättring av socialförsäkringssystemet, m. m.

Föredrogs socialförsäkringsutskotlets betänkande nr 36 i anledning av motioner angående förbättring av socialförsäkringssystemet, m. m.

I detla belänkande behandlades molionerna

1974:28 av herr Hermansson m. fi. (vpk),

1974:105 av herr Helén m. fi. (fp) vari bl. a. hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde att en parlamentarisk uiredning tittkaltades med uppgift all undersöka möjligheterna all förbälira socialförsäkringssystemet i enlighet med vad som anförts i molionen samt atl föreslå en samordning av del socialpolitiska bidragssystemet i syfte all åstadkomma en allmän socialförsäkring,

1974:409 av herr Hermansson m. fi. (vpk) vari hemställts att riksdagen beslulade atl hos regeringen begära att denna i är tillsatte en parlamentarisk utredning i syfte att införa en allmän socialförsäkring,

1974:672 av hen Green m.fl. (s),

1974:686 av herr Olsson i Stockholm m. fl. (vpk) vari hemställts dels atl riksdagen uttalade sig för åstadkommandet av en lagfäst obligatorisk grupplivförsäkring saml hos regeringen begärde en skyndsam prövning av förutsättningarna all med SAF och LO överenskomma om en samordning med det av dessa båda organisalioner bildade Arbelsmarknadens försäkringsaktiebolag (AFA), dels atl vid behandlingen av försäkrings-bestämmelser behovet av gynnsammare kvalifikationsregler m. m. enligl i motionen anförd riktning beaktades, saml atl förslag förelades riksdagen i denna fråga saml

1974:1297 av herr Fälldin m. fi. (c) vari hemställts all riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde en pariamentarisk utredning om ell enhetligt grund-Irygghelssyslem med bredaste möjliga samordning av socialförsäkringar och socialpolitiska bidrag med sikle på en garanterad minimiinkomst saml kartläggning av dess konsekvenser för den framtida socialpolitiken och de befinlliga sociala förmånerna.

121

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Förbättring av socialförsäkrings systemet, m. m.

Utskottet hemställde

1. beträffande översyn av socialförsäkrtngssystemel att riksdagen med anledning av motionerna 1974:105, 1974:409 och 1974:1297 gav Kungl. Maj:t lill känna vad utskottet anfört,

2. beträffande rehabiliteringsersättning alt riksdagen skulle avslå molionen 1974:28,

3. beträffande försäkringskassornas befogenheter i vad avsåg verksamheten för rehabilitering av sjuka och handikappade all riksdagen skulle avstå molionen 1974:672,

4. beträffande obligatorisk grupplivförsäkring att riksdagen skutte avstå motionen 1974:686.

Reservaiion hade avgivits av herr Olsson i Slockholm (vpk) som ansett att utskottet under 4 bort hemställa,

alt riksdagen med bifall titt motionen 1974:686 i skrivelse till regeringen ullalade sig för en lagfäst obligatorisk grupplivförsäkring i enlighet med vad i molionen anförts.

122

Hen OLSSON i Slockholm (vpk):

Herr lalman! Jag skatt inte beröra den stora frågan som behandlas i ulskollsbelänkandel, nämligen frågan om tillsältande av en parlamentarisk utredning som skulle behandla spörsmålet om elt nytt samordnat socialförsäkringssystem. Jag skall i slättet la upp en motion som kommit atl behandlas i della betänkande och som jag själv står som första namn pä. Molionen gäller krav på lagfäst obligatorisk grupplivförsäkring.

Del finns mänga irygghetsförsäkringar som är resultatet av förhandlingar metian parterna pä arbetsmarknaden. Den viktigaste är kanske fiänstegrupptivförsäkringen, TGL, som tecknas av arbetsgivaren i Arbelsmarknadens försäkringsbolag, AFA; försäkringen kattas också allmänt för AFA-försäkringen. Frän denna försäkring ulgår elt engångsbelopp när dödsfall inträffar som varierar mellan 3 000 och 45 000 kronor, beroende på den försäkrades ålder och vilka efterlevande som finns. Dessulom ulgår littäggsbelopp för barn under 17 är och begravningshjälp; tilläggsbeloppet är 13 000 kronor för varje barn.

AFA-försäkringen är avtalsbunden, men samlidigl rekommenderas icke avialsbundna arbelsgivare atl teckna samma försäkring. Ett slorl anlal arbetsgivare inom olika näringsgrenar har inte tecknat kollektivavtal med fackförening eller har inte medlemskap i Svenska arbetsgivareföreningen. Del innebär atl elt tämligen stort anlal lönearbelare slår ulanför denna arbetsmarknadsförsäkring, denna grupplivförsäkring. Handelsanslältdas förbund uppger enligt en artikel i Dagens Nyheter alt det enbart i Stockholmsområdet finns omkring 2 000 arbelsgivare som inte är bundna av kolteklivavial inom förbundels verksamhelsområde. Förhållandel torde vara ungefär delsamma inom andra näringsgrenar.

Nu är del ju fackföreningarnas och fackföreningsmedlemmarnas uppgift all se till all del finns en kollektivavtatsförbindelse, elt hängavtal.

men ändå händer del många gånger att så inte är fallet. Den anställde skatt alltså kontrollera alt arbetsgivaren är kotleklivavlatsbunden eller har tecknat frivillig grupplivförsäkring. Del har inträffal många tragiska fall där familjeförsöriare har avlidit och där det sedan har visal sig att del inte har tecknats någol kollektivavtal. Det finns alltså ingen försäkring. De efterlevande har därför inte fåll ul några pengar från grupplivförsäkringen.

Det är avsevärda summor som det här handlar om. I elt fall gällde del 97 000 kronor skattefritt. På Byggellans expedilion har man räknat ul alt AFA-försäkringen kombinerad med den nya TFY-försäkringen kan ge uppåt en kvarts miljon kronor skallefritt till de efterlevande vid inträffat dödsfall.

Man kanske kan tycka atl den som arbelar åt en arbetsgivare som inte har tecknat kollektivavtal får skylla sig själv, och likaså om arbetaren inte har kontrollerat att arbetsgivaren har tecknat försäkring. Men del är ju inte arbetaren - alltså han som råkar ul för dödsfallet - som drabbas av den ekonomiska förlusten, ulan det är hans efterlevande. Man kan alltså säga alt det är tredje part som drabbas.

Vidare lycker jag del är groteskt, atl om försäkringen skall gälla när man inte har arbeie, så måsle man slå till arbelsmarknadens förfogande, vilkel innebär alt man mäste gä till arbetsförmedlingen och stämpla -och uppbära understöd om man är berättigad lill det - och hela liden vara beredd att ta erbjudet arbete. Men blir man då anvisad arbete hos en icke kolleklivaviatsbunden arbelsgivare, sä kan den siluaiionen uppstå all man blir avslängd från kassan om man vägrar att arbela där, och då är man oförsäkrad. Tar man erbjudet arbeie är man också oförsäkrad. Det är där som de krav kommer in som jag rest, alt försäkringen skall vara obligatorisk för alla arbetsgivare, alltså atl den skall fungera på samma sätt som en trafikförsäkring och att samlliga arbetsgivare måste vara med i försäkringen. Dä kan inte sådana här tragiska fall uppslå.

Jag vel också alt del frän visst fackföreningshäll har sagls atl delta med AFA- och TFY-försäkringar är ett bra argument när man skall värva medlemmar eller när man vill hälla tummen på ögal på arbelsgivare som inte vill följa avtalet. Jag förstår den ståndpunkten och tycker atl den på sätt och vis är riktig, men när det gäller grupplivförsäkringen lycker jag inte atl den håller.

När jag ringde lill min egen fackföreningsexpedition, alltså till Byggetian, vidimerade man där genasi alt det är stora problem med AFA-försäkringen. Man har en mängd tragiska gränsfall, där pengar inte har utbetalats eller betalats ut försl efter omständliga förhandlingar. Sålunda förekom nyligen elt fall, där en arbetslös blev deprimerad av sin sysslolöshet. Han försvann från familjen och begick självmord kort tid därefter. Dä hade försäkringen slutat gälla och de efterlevande fick inga pengar.

Nu har fackföreningen dl annat aktuellt fatt, där en arbetslös uppbar ersällning en lid men inte lyckades få något arbete och därför log semester

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Förbättring av socialförsäkringssystemet, m. m.

123

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Förbättring av socialförsäkringssystemet, m. m.

och avstod från arbetslöshetsersättningen. Under den tid som han då log semester avled han, och inte heller i del fallet vill AFA betala ut några pengar, eftersom man anser all denne man inte slod till arbelsmarknadens förfogande.

Del är myckel som talar för det krav jag ställt i molionen, och del inträffar inget revolutionerande om alla arbelsgivare tvingas att vara med i en i och för sig bra försäkring. Del borde vara en rällvisesak.

Dessulom finns del snäva beslämmelser inom försäkringen som den nu är utformad. 1 nuläget är detla självfallel en fråga för arbetsmarknadens parter, men om man skulle bestämma sig för atl göra försäkringen obligatorisk, sä borde man enligl min mening också se över beslämmelserna och göra dem förmånligare för de försäkrade.

Med della, herr talman, yrkar jag bifall titt reservationen som är fogad titt ulskollets betänkande.

124

Hen MARCUSSON (s):

Herr lalman! Socialförsäkringsutskotlets belänkande nr 36 behandlar elt flertal motioner som har titt syfte all förbättra socialförsäkringssystemet.

Ell enigl utskott förordar att en partameniariskl förankrad kommilté snarasl lillsalls med uppgift atl ulreda frågan om en allmän social försäkring.

I molionen 28 av herr Hermansson m. fl. framställs förslag om alt ulreda tillskapandd av en ny ersältningsform kallad rehabilileringser-sältning. Ulskottel förutsätter atl också denna fråga las upp av den parlamenlariska kommilté jag nyss nämnde.

I molionen 672 av herr Green m. fl. föreslås alt försäkringskassorna ges ökat ansvar för uppsökande, ulredande och bevakande funktioner och ökade befogenheter då det gäller samverkan mellan olika myndigheter i rehabilitering av sjuka och handikappade människor. Utskottet föreslår med hänvisning titt den försöksverksamhet och de olika utvecklings- och utredningsarbeten som pågår atl motionen avslås.

När det sedan gäller frågan om en lagfäst obligatorisk grupplivförsäkring måsle jag ta några minuter i anspråk.

Herr Olsson i Stockholm antyder att den fiänsiegrupplivförsäkring som är överenskommen mellan arbetsmarknadens parter har sädana brister alt vi bör lagstifta om obligatorisk grupplivförsäkring. I reservaiionen pekar han på alt elt slorl antal lönearbetare står utanför försäkringen, dels på grund av all arbetsgivaren inte är skyldig all ansluta sig titt försäkringen, dels på grund av all en del arbelsgivare försummar all belala premien.

Atl ha ell ekonomiskl trygghelssyslem måsle vara en av våra främsta målsällningar. Grundskyddet tigger i de lagfästa försäkringarna, innefattande bl. a. sjukförsäkring, AFP, ATP, yrkesskadeförsäkring, osv. Dessa grundskydd har under senare år avsevärt förbättrats. Rent allmänt kan vi konslalera all del ekonomiska irygghelssyslemei vi för närvarande

har i slorl sell fungerar lillfredsslätlande.

Herr Olsson i Slockholm och jag är förbundskamrater och lillhör LO-sidan. Jag vill därför säga atl jag vågar påstå all fackförbunden vill slå vakt om och bygga vidare på de försäkringar man kommii överens om avtalsvägen.

I moiion 686 säger herr Olsson all det är elt slorl anlal arbetsgivare inom alla näringsgrenar som icke är avtalsbundna och atl följaklligen de flesta av deras anställda står utanför denna arbetsmarknadsförsäkring.

Inom alla arbetsområden upprättas kollektivavtal mellan fackförbund och arbetsgivarorganisationer. Om en arbetsgivare inte är organiserad är det absolut nödvändigt att den anställde och dennes fackförening ser till att hängavtal tecknas. Del är ju inte bara TGL-försäkringen som riskeras i ett avtalslösl förhållande, utan del är betydligt mer som den anställde kan gå miste om i fråga om trygghet och annat.

Föreligger avtal gäller där TGL-försäkringen gentemot den anställde under alla förhållanden, alltså även om arbetsgivaren inte inbetatal förfallna premieavgifter.

Herr Olsson säger också alt deltidsanställda har elt i mänga avseenden bristfälligt skydd pä grund av förbehåll i försäkringsviltkoren. Men vilka försäkringar, herr Olsson - lagfasta eller avtalsenliga - finns det som inte har regler som kan begränsa ersätlningsrätten? Tag exempelvis ATP när det gäller deltidsarbetande!

Huvudförutsällningen för att TGL-försäkringen skall gälla deltidsarbetande är all man arbetar 16 limmar i veckan. Men redan vid arbeie 12 limmar i veckan - attlså ca 2 limmars arbete per dag - gäller försäkringen i begränsad omfattning.

Jag förslär inte rikligl vad molionärerna egentligen syftar titt. Menar man atl alla skatt omfattas av en grupplivförsäkring av denna typ - alltså även företagare, hemarbetande m. fi.? Dä blir väl näsla krav att övriga arbetsmarknadsförsäkringar också skall lagfästas. Menar motionärerna vidare alt en lagfäst försäkring skatt gälla för strängt tagel alla länkbara situationer - således utan alt del beaktas om man arbelar under viss kortare lid, hur man arbetar eller hos vem?

För dem av kammarens ledamöter som inte känner till de avtalsfäsla försäkringarna som överenskommils mellan LO och SAF skall jag här räkna upp dem. AFA-försäkringen innehåller förutom TGL - således den försäkring som vi nu debatterar - också AGB, alltså regler om utbetalning av avgångsbidrag. AMF innehåller dels AGS, avlatsgrupps-sjukförsäkring, dels STP, särskild tilläggspension, dels - gällande från den t sepiember i år - TFY, trygghelsförsäkringen.

Herr Olsson tog vissa exempel, och jag skall också la ell exempel på vad dessa avtalsfäsla försäkringar kan betyda. Jag vitt relatera ell nyligen iniräffai dödsfall, där den avlidne efleriämnade änka och fyra barn. Till de eflerievande utbetalades från AFA 97 000 kronor - det är samma summa som i herr Olssons exempel i molionen - och frän TFY 143 000 kronor. Eftersom den avlidne var medlem i Byggnadsarbetare-

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Förbättring av socialförsäkringssystemet, m. m.

125

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Förbättring av socialförsäkringssystemet, m. m.

förbundet, utbetalades från där gällande avtalsförsäkring 7 000 kronor, sammanlagl alltså 247 000 kronor. Della fall påminner myckel om det exempel som herr Olsson nämnde, där del rörde sig om en kvarts miljon kronor, men jag har räknat ut atl om de fyra barnen hade varit lillräckligl små skutte det i det här fallet ha kunnal röra sig om ett belopp på 320 000 kronor.

Nej, herr Olsson, låt arbelsmarknadens parter komplettera de lagfästa försäkringarna såsom de hittills gjort.

Ulskollet säger i sitt belänkande atl eventuellt förekommande brister i försäkringarna kan förutsättas bli uppmärksammade i förhandlingsarbetet mellan arbelsgivar- och arbetsugarparlerna.

1 kommande avtalsrörelser ställer också LO krav på förbättrtngar beträffande såväl beloppen som villkoren i övrigt. Bl. a. gäller detta reglerna för dellids- och kortlidsanställda.

Herr lalman! Jag ber alt fä yrka bifall till sociatförsäkringsutskottets belänkande nr 36.

126

Herr OLSSON i Stockholm (vpk):

Herr talman! Herr Marcusson sade all han inte förstår vad molionärerna menar. Detla framskymtade onekligen också i hans anförande.

Del är emellertid inte särskill invecktal. Det slår ju klart i all-satserna att vi vill alt den här försäkringen skatt bli obligatorisk, dvs. all alla arbelsgivare måsle ansluta sig lill den, på samma sätt som när del gäller en trafikförsäkring, för all ta elt exempel. Detta är vad vi vill. Sedan säger vi - i andra steget - alt på samma sätt som alla mäste betala ATP-avgift och arbetsgivaravgift skall arbelsgivare ivingas vara med i den här försäkringen. I det andra steget skutte man förbättra förmånerna. Här finns nämligen stora problem, vilket herr Marcusson borde känna till. De upplysningar som jag har fått från fackligt håll, främsi från min egen fackförening, visar all det är oerhört stora problem med denna försäkring. Försl och främsi omfattar den inte alla. Om någon av arbetsförmedlingen blir anvisad anställning hos en icke kotleklivavlatsbunden arbelsgivare blir han oförsäkrad hur han än bär sig ät. Om han vägrar la arbetet kan han avslängas från kassan, och lar han jobbet är han också ulan försäkringsskydd. Del finns flera sådana fatt från Byggetian.

Sedan säger herr Marcusson med viss emfas alt det gäller atl slå vakt om avtalsför.säkringarna och att del är fackföreningsrörelsen som har fått fram dem, och han antyder atl vårt förslag skutte innebära en inblandning från statsmakternas sida. Det handlar inte om del. Här kan man ha den i andra sammanhang sä omskrutna facklig-politiska samverkan. Där arbetsmarknadens parter har förhandlat fram en försäkringsform kunde den poliliska grenen träda lill och göra försäkringsformen obligatorisk.

Beträffande de andra frågorna som herr Marcusson ställde - om det inte skutte finnas några begränsningar och om beslämmelserna skulle omfatta alla - står det i molionen alt försäkringen bör omfatta alla som

arbetar. De begränsningar som nu finns - att man är anställd och har elt arbete - skall kvarstå. Frågan om hela svenska folket skall ha en grupplivförsäkring är kanske också angelägen, men detta har vi inte motionerat om ännu.

Herr MARCUSSON (s):

Herr talman! Herr Olsson i Slockholm säger atl man måsle slå til) arbelsmarknadens förfogande. Man är alltså arbetslös, går och stämplar och får ersättning. Vitt man inte la ett arbete som man blir anvisad därför alt det inte finns något avlal på den arbetsplatsen, är del naturligtvis något fel pä arbetsplatsen. Men dä måste det ligga i medlemmens och fackföreningens inlresse alt få ell avtal tecknat. Som jag sade tidigare är det mycket annan irygghel som man går miste om om man inte arbelar under gällande avtal.

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Förbättring av socialförsäkringssystemet, m. m.

Herr OLSSON i Stockholm (vpk):

Herr talman! Självklart tigger del i medlemmens och fackföreningens intresse all få elt avtal tecknat. Men del är inte de själva som kan bestämma det. Om arbetsgivaren vägrar att teckna avtal kan han göra det och ändå få folk anvisat frän arbetsförmedlingen. Det är dessa människor som sedan kan bli avstängda frän den här försäkringsformen.

Hen MARCUSSON (s):

Herr latman! Om en arbetssökande inte vill ta elt arbeie som arbetsförmedlingen har anvisat därför alt arbetsgivaren inte tecknat avtal, kan man ivinga arbetsgivaren alt göra det. Herr Olsson känner säkertigen också till att om arbetsgivaren vägrar att teckna avtal, sä förklarar man den arbetsplatsen i blockad. Man är dessulom inte skyldig atl arbeta ulan avlat.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkterna 1-3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 4

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskotlels hemslällan, dels reservationen av herr Olsson i Stockholm, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Olsson i Stockholm begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vitt all kammaren bifaller sociatförsäkringsutskottets hemställan i belänkandet nr 36 punkten 4 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen av herr Olsson i Slockholm.

127

Nr 134

Onsdagen den 4 december 1974

Förbättring av socialförsäkringssystemet, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Olsson i Slockholm begärde rösiräkning verkslälldes voiering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 303 Nej - 19

Pä förstag av herr talmannen beslöt kammaren atl uppskjuta dels behandlingen av pä föredragningslistan återstående tvä gånger

bordlagda ärenden lill morgondagens sammanträde, dels besvarandet av pä föredragningslistan upptagna enkla frågor och

inlerpellalioner lill kl. 19.30.

128

§ 10 Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades att följande enkla frågor denna dag framställts, nämligen av

Nr 391 Herr Sellgren (fp) lill herr jordbruksministern angående besikl-

ningsavgiften vid renslakt:

Vill jordbruksministern redogöra för skälen lill alt besiktningsavgiften vid renslaki höjls från kr. 3:50 titt kr. 5:50 per slaktad ren frän den 1 december 1974?

Nr 392 Herr Andersson i Nybro (c) lill herr handelsministern angående nedläggningen av bensinförsäljningsställeri i glesbygder:

Vilka snabba, konkreta inilialiv avser statsrådet atl la för att motverka den fortsatta snabba nedläggning av bensinförsätjningsstätlen i främsi landets glesbygder som blir följden av vissa större bensinbolags planer och vilka åtgärder avser slalsrådel vidtaga för att stärka denna service för gtesbygdsbefolkningen?

§ 11 Kammaren åtskildes kl. 18.10.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert

Riksdagens protokoll 1974:134 Onsdagen den 4 december

Riksdagens protokoll 1974:134