Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1974:133

Tisdagen den 3 december

Kl. 12.00

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

§ 1 Meddelande ang. plena under återstoden av höstsessionen

Hen TALMANNEN yttrade:

Dagens sammanträde avslutas senast omkring kl. 17.30.

De ärenden som därvid återstår upptas till behandling vid morgondagens plenum som börjar kl. 10.00. Efler onsdagens ärendebehandling besvaras 4 interpellationer och 2 enkla frågor. Kvällsplenum anordnas om så erfordras på grund av interpellationssvaren.

-Sammanträdet torsdagen den 5 december kl. 10.00 inleds med en timmes frågestund. Det har befunnits möjligt all redan på torsdagen slutbehandla även irafikuiskollels belänkande om transportstöd lill Gollands-trafiken, vilket ärende enligt planen skulle upptas fredagen den 6 december. Efter ärendebehandlingen pä torsdagen besvaras dels de frågor som ej medhinns vid frägeslunden på förmiddagen, dels Ivä inlerpellalioner. Kvällsplenum anordnas inie på torsdagen.

Genom all ärendel om Gotlandslrafiken lidigareläggs blir sammanträdet fredagen den 6 december kl. 9.00 ell bordtäggningsplenum. Dä besvaras ell slorl antal inlerpellalioner.

Under veckan den 9-15 december anordnas sammanträden hett i enlighel med den lidsplan som upprättades vid höslsessionens börian. Måndagen den 9 december kl. 11.00 blir del sålunda bordtäggningsplenum med svar på frågor och interpellationer. Arbelsplena anordnas kl. 10.30 tisdagen den 10 december och kl. 9.00 onsdagen den 11, torsdagen den 12, fredagen den 13 och lördagen den 14 december. Kvättsplena torde komma all anordnas onsdagen den 11 december, då sammanträdet inleds med en debatt om bostadspolitiken, och fredagen den 13 december med hänsyn lill all frågan om beskattning av konjunklurvinsler kommer upp till behandling sistnämnda dag.

Vid kammarens arbelsplenum lördagen den 14 december skulle därigenom endasi föreligga de skalleulskollsärenden, beträffande vilka molionsliden utgår måndagen den 9 december.

§ 2 Föredrogs, men bordlades åter konstilulionsutskottels betänkanden nr 62 och 63, utrikesulskoltels belänkanden nr 11-13 saml socialförsäkrings-utskottets betänkande nr 32.

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

§ 3 Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Föredrogs

skatteutskottets betänkanden

nr 54 i anledning av Kungl. Maj:ls proposiiion 1974:132 med förslag om sänkning av inkomstskatten, m. m., jämte molioner, såvitt proposilionen och motionerna hänvisats till skatleuiskolld, och

nr 55 i anledning av Kungl. Maj:is proposiiion 1974:156 med förslag om sänkning av sjömansskallen, m. m. jämle molioner saml

socialförsäkringsulskollels belänkande

nr 33 i anledning av proposilionen 1974:132 med förslag om sänkning av inkomsiskallen jämle motioner, såvitt proposilionen och molionerna hänvisats till sociatförsiikringsulskotiei.

Hen TALMANNEN anförde:

Skalteutskollels betänkanden nr 54 och 55 saml socialförsäkringsul-skoltds betänkande nr 33 debatteras i dl sammanhang och yrkanden beträffande samlliga dessa betänkanden får framställas under den gemensamma överläggningen.

1 del följande redovisas endasi de betänkanden, beträffande vilka under överiäggningen framställts särskilda yrkanden.

Skalteutskollels betänkande nr 54

1 propositionen 1974:132 hade Kungl. Maj:t (finansdepartementet) bl. a. föreslagil riksdagen all

dels anta vid proposilionen fogade förslag lill

1. lag om ändring i kommunalskallelagen (1928:370),

2. lag om ändring i förordningen (1947:576) om siallig inkomsiskall,

3. lag om ändring i uppbördsförordningen (1953:272),

4. lag om ändring i förordningen (1970:172) om begränsning av skall i vissa fall,

5. lag om ändring i laxeringsförordningen (1956:623),

6. lag om ändring i förordningen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift,
dels godkänna vad i proposilionen i övrigl anförts om den akluella skal
leomläggningen.

Belräffande proposiiionens huvudsakliga innehåll anfördes bl. a. följande: "1 proposilionen läggs fram förslag om lindring av marginaleffeklerna för inkomsllagare i mellaninkomsllägena och skallesänkning för låginkomsl-lagare.

På skalle- och avgiftsområdel innebär förslagei. all sjukförsäkringsavgiften för lönlagare slopas. Nuvarande avlrappning av grundavdragen upphör och siaisskaiieskalan justeras framför allt i syfte atl lindra marginalskallen i mellaninkomsllägena. Inkomsllagare i aktiv ålder med en statlig taxerad inkomsi inte överstigande 36 000 kr. föreslås få elt extra avdrag från skallen, s. k. särskild skattereduktion, med 250 kr./år. Det sammanlagda resultatet

av dessa ålgärder innebär skattesänkningar för inkomsllagare i alla inkomstlägen ulom för dem som befinner sig i de högsia. Procentuellt är skallesänkningen störst vid årsinkomster upp lill 20 000 kr. Räknat i kronor är den däremot störst i inkomsllägena 50 000-100 000 kr./år och uppgår där lill drygt 2 000 kr.

Även folkpensionärerna får förbäiiringar. Avtrappningen av huslrulillägg och kommunalt bostadstillägg lill folkpension föreslås ske med en tredjedel i slällel för som nu med hälften av den sidoinkomsl som översiiger del s. k. avdragsfria beloppet Vidare avses pensionär vars siatligl laxerade inkomsi inie översiiger 36 000 kr. tillförsäkras extra avdrag vid laxeringen med minst 500 kr.

För all bereda lällnad ål egenföreiagarna föreslås all allmän arbeisgivar-avgift inie skall las ul på de förslå 10 000 kronorna av avgiftsunderiagd.

Reformen finansieras i huvudsak genom höjning av arbdsgivarnas och egenföreiagarnas socialförsäkringsavgift lill sjukförsäkringen från 3,8 % lill 7 96 och genom en lidigare föreslagen höjning av socialförsäkringsavgiften lill folkpensioneringen. Reformen föreslås iräda i kraft den 1 januari 1975.

t propositionen föresläs också en ändring i fråga om beskatlningen av egnahem. F. n. gäller all den s. k. villaschablonen inte lillämpas om fastigheten hyrs Ul lill annai än sladigvarande boslad för en ersällning som översiiger såväl 1 200 kr. som 2 96 av laxeringsvärdd. Den fasla beloppsgränsen föreslås nu höjd lill 2 400 kr. Härigenom ökar möjlighelerna all hyra ul utrymmen i egnahem som i. ex. sommarbostad ulan all schablon-beskallningen måsie frångås. Förslagei i denna del avses bli lillämpligi redan vid 1975 års la.xering."

Proposilionen hade hänvisais lill skalieulskoliei ulom såviii avsåg förslagen lill lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring och lill lag om ändring i lagen (1962:392) om huslrulillägg och kommunalt bosiadslillägg lill folkpension. Dessa frågor behandlades av socialförsäkringsulskollel i belänkandei SfU 1974:33.

I skalieuiskoilds betänkande nr 54 hade behandlats

dels de med anledning av propositionen 1974:132 väckta molionerna

1974:1888 av herr Bohman m.fl. (m) vari hemslällts

alt riksdagen beslutade

1. alt avslå Kungl. Maj:is förslag om upphävande av avdragsrällen för löntagares sjukförsäkringsavgift för taxeringsårei 1976,

2. all vad gällde utformningen av skatteskalorna avslå förslaget i propositionen 1974:132 till den del det innebar höjning av marginalskatterna,

3. alt skailskyldig vid taxering lill suiilig och kommunal inkomsiskall skulle åinjuta förhöji avdrag föregenavgift uppgående till 125 % av nämnda avgift,

4. alt hos Kungl. Maj:t hemställa om tilläggsdirektiv till skalieulredning-en innebärande all utredningen snarasl skulle utarbeta förslag till indexreglering av skattesystemet.

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

5. atl hos Kungl. Maj:l i övrigt ge lill känna vad i molionen anförts om skattepolitiken på längre sikt,

1974:1890 av herr Fälldin m. fi. (c) vari under punkterna 1 och 2, 4-6 saml 8 och 9 hemslällis all riksdagen vid sin behandling av prop. 1974:132 beslulade

1. all i skrivelse lill Kungl. Maj:l som sin mening ullala, au den lill årsskiftet 1975-1976 planerade skatteomläggningen borde ges utpräglad låg-inkomslprofil,

2. att avslå förslaget om slopande av avdragsrällen för 1974 års avgifter lill sjukförsäkringen,

4. all inkomsiskallen för akiiebolag vid den slalliga laxeringen höjdes från 40 lill 50 % och skallen för ekonomiska föreningar från 32 lill 40 96 från den t januari 1975,

5. all hos Kungl. Maj:i anhålla om uiredning belräffande förulsällningarna för övergång lill en progressiv bolagsskall,

6. alt energiskall på eleklrisk kraft från den t januari 1975 logs ul med t öre per förbrukad kWh,

8. all hos Kungl. Maj:l anhålla om uiredning belräffande en differentiering av den allmänna arbelsgivaravgiften,

9. all hos Kungl. Maj:l anhålla om förslag lill riksdagen belräffande sådana ändringar i systemet för avräkning av skallemedel med kommuner och landsting, all dessa inte vissa år drabbades av dubbla bortfall av skatteunderlag i samband med omläggningarna av den slalliga beskattningen.

1974:1891 av herr Hermansson m.fl. (vpk) vari bl. a. hemställts atl riksdagen skulle

1. belräffande mervärdeskatten anta av motionärerna framlagt förslag lill lag om ändring i förordningen (1968:430) om mervärdeskatt, innebärande all mervärdeskatten på livsmedel skulle slopas,

2. belräffande grundavdragen avslå proposilionen 1974:132 i vad avsåg ändrad lydelse av 48 § kommunalskallelagen (1928:370), innebärande att avtrappningen av grundavdraget skulle bibehållas,

3. beträffande skalleskalan för slatlig inkomstskatt anta del i propositionen 1974:132 framlagda förslaget med den ändringen all 10 § 1 mom. lagen (1947:546) om statlig inkomstskatt skulle erhålla av motionärerna föreslagen lydelse, innebärande att nuvarande skalleskala ändrades på så säll all skaiiesaisen i inkomsiskikien över 65 000 kr. höjdes i enlighet med förslaget i proposilionen,

4. belräffande skaiieredukiionen ania proposilionen 1974:132 med den ändringen alt 2§ 4 mom. uppbördsförordningen (1953:272) skulle ha av molionärerna föreslagen lydelse, innebärande all skaiieredukiionen, dvs. avdraget på 1 800 kr. från den slutliga skallen, avtrappades med 20 96 av den del av den lill slatlig inkomstskatt laxerade inkomsten som översteg 50 000 kr.,

5. beträffande den allmänna arbetsgivaravgiften beslula atl den i 2 och

4§§ lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift, angivna procentsatsen höjdes från 4 lill 5,3 och att lill ikraftträdandebestämmelserna fogades ett nyll stycke av innebörd all äldre lydelse av 2 § allijäml ägde lillämpning beträffande avgift som skulle eriäggas av kommun eller landstingskommun, 6. belräffande bolagsskatten beslula att den i 10 § 2 mom. a) lagen (1947:546) om slatlig inkomsiskall angivna procentsatsen höjdes från 40 lill 50 från och med den t januari 1975, dock all äldre beslämmelser fortfarande skulle gälla belräffande taxering och efterlaxering för år 1974 eller lidigare år.

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

1974:1892 av herr Löfgren (fp) vari hemslällts alt riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om lilläggsdirekliv till 1972 års skalleuiredning avseende införandet av ett inflaiionsskydd i det direkta skaiiesyslemel,

1974:1893 av herr Strömberg i Botkyrka (fp) vari hemställts alt riksdagen beslutade att rätten att vid 1976 års taxering göra avdrag för 1974 års sjukförsäkringsavgift skulle bibehållas,

dels den med anledning av propositionen 1974:129 väckta motionen 1974:1883 av herr Carishamre m. fl. (m) vari under punklen B hemslällts all riksdagen beslulade all hos Kungl. Maj:l ullala vad i motionen anförts om införandet av möjligheler lill särskilda deklaraiionsavdrag för föräldrar som uppbar vårdbidrag för vård av handikappade barn,

dels de vid riksdagens början väckta molionerna 1974:8 av herr Böriesson i Falköping (c).

1974:148 av fru Troedsson (m) vari hemställts atl riksdagen beslutade om sådan ändring av 11 § 1 mom. förordningen (1947:576) om statlig inkomstskatt all B-inkomsler lill den del de undersieg 2 000 kr. vid skalleberäkningen alttid betraktades som A-inkomsler och således ej blev föremål för "sambeskaiining".

1974:149 av fru Troedsson (m) vari hemslällis all riksdagen beslulade om sådan ändring av 52 S 1 mom. kommunalskallelagen (1928:370) all allmänna avdrag enligt 46 § 2 mom., som helt eller delvis ej kunnat utnyttjas å makes skattepliktiga inkomst i hemortskommunen, i första hand fick avräknas mot vederbörandes inkomster i andra kommuner och i andra hand å andre makens inkomsi,

1974:190 av hen Helén m.fl. (fp), punklen B,

1974:364 av herr Bohman m. fl. (m) vari hemställts atl riksdagen skulle

I. beslula att fr. o. m. inkomståret 1974 införa avdragsrätl, begränsad lill

eu av riksskatleverkel äriigen beslutat belopp, vid inkomsibeskailningen

för faktiska tillsynskostnader för barn under 10 år för familjer där båda

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

makarna förvärvsarbetade och för ensamslående familjeförsörjare, allt under förulsiillning all barnen icke erhållil plals på barn- eller familjedaghem,

2. beslula all införa ell extra familjeavdrag om 2 000 kr. per år vid inkomstbeskattningen för familjer med hemmamake och barn under 10 år fr. o. m. inkomståret 1974,

3. anta av molionärerna framlagt förslag till lag om ändring i kommunalskallelagen (1928:370), innebärande bl. a. rätt lill avdrag fr. o. m. 1976 års taxering lor lön till make enligl av riksskatleverkel fastställda grunder, om båda makarna varit verksamma i jordbruk eller rörelse i ej blott ringa omfattning.

1974:375 av hen Winberg m. fl. (m),

1974:610 av herrar Jonasson (c) och Carlsson i Vikmanshyttan (c),

1974:613 av herr Josefson m. fl. (c),

1974:939 av herr Bohman m. fl. (m) vari under punkterna A och B hemställts all riksdagen skulle

A. hos Kungl. Maj:i anhålla all skatieulredningen erhöll lilläggsdirekliv
all framlägga förslag om indexreglering av skaiiesyslemel,

B. hos Kungl. Maj:l anhålla atl skatieulredningen erhöll tilläggsdirektiv
som möjliggjorde ett förutsättningslöst arbete i enlighet med vad i molionen
1974:932 anförts,

1974:1219 av herr Helén m. fl. (fp) vari underpunkterna 1 och 4 hemslällts t. all riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om tilläggsdirektiv lill

1972 års skatieutredning om införandet av ett inflaiionsskydd i del direkta

skaiiesyslemel, 4. all riksdagen gav Kungl. Maj:l lill känna vad som i övrigl anförts

i motionen beträffande skattepolitikens allmänna inriklning på kort och

lång sikl,

1974:1235 av herrar Mattsson i Lane-Herrestad (c) och Mattsson i Skee (c) vari hemställts atl riksdagen beslutade ändra 2 i; 4 mom. uppbördsförordningen (1953:272) på så sätt all inkomsi i form av statligt vårdbidrag undantogs från den vårdbidragsberälligades laxerade inkomsi vid faslstäl-lande av andre makens räll till skattereduktion samt

1974:1241 av herr Pettersson i Kvänum m.fl. (c, m, fp).

Utskottet hemställde

/. beträffande riktlinjerna för reformen all riksdagen skulle avslå motionen 1974:1891 i vad den hänvisats till skatieutskotiei, 2. beträffande grundavdrag och staisskaUeskala alt riksdagen med avslag

på molionen 1974:1888 punklen 2 skutte bifalla proposilionen i dessa delar,

3. beträffande avdrag för löntagares sjukförsäkringsavgift vid 1976 års
laxering

a. all riksdagen med anledning av proposilionen och molionerna
1974:1888 punklen t, 1974:1890 punklen 2 och 1974:1893 beslulade, alt
avdragsrällen för sjukförsäkringsavgift för år 1974 i vad den belöpie på fasl
del och röriig del avseende inkomsi av anslällning enligl 19 kap. 6 § iredje
slyckel lagen om allmän försäkring begränsades lill högsl 500 kr.,

b. alt riksdagen skulle avslå
proposilionen i denna del,
molionen 1974:1888 punklen t,
molionen 1974:1890 punklen 2,
motionen 1974:1893,

i den mån de inte kunde anses besvarade genom vad utskottet ovan under a hemställt,

4. beträffande finansieringen av skatte- och avgiftsomläggningen all
riksdagen skulle avslå

a. molionen 1974:1890 punklen 4,

b. molionen 1974:1890 punklen 6,

5. belräffande utredning om progressiv bolagsbeskalining all riksdagen
skulle avslå molionen 1974:1890 punklen 5,

6. belräffande kompensalion lill kommuner och landsling

a. all riksdagen godkände de i proposilionen angivna rikllinjerna för kom
pensalion lill kommuner och landsting för bortfall av skalieunderiag på
grund av ändrade avdragsregler,

b. att riksdagen skulle avslå molionen 1974:1890 punklen 9,

7. belräffande förvärvsavdrag m. m. all riksdagen skulle avslå

a. molionen 1974:364 punklen I,

b. molionen 1974:610,

8. belräffande faklisk sambeskaiining atl riksdagen skulle avslå

a. molionen 1974:149,

b. molionen 1974:190 punklen B,

c. motionen 1974:364 punkten 3,

d. motionen 1974:613,

e. molionen 1974:1241.

9. beträffande A- och B-inkomst att riksdagen skulle avslå motionen
1974:148,

10. belräffande skattereduktion m. m. all riksdagen skulle avslå

a. motionen 1974:8,

b. motionen 1974:364 punklen 2,

//. belräffande beskattningen av vissa sociala förmåner m. m. att riksdagen skulle avslå

a. molionen 1974:375,

b. molionen 1974:1235,

c. molionen 1974:1883 i vad den hänvisais lill skalieulskoliei,

12. belräffande indexreglering av skaiiesyslemel att riksdagen skulle avslå

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

a. molionen 1974:939 punklen A,

b. molionen 1974:1219 punklen 1,

c. motionen 1974:1888 punklen 4,

d. molionen 1974:1892,

13. belräffande skaileulredningens forlsalla arbeie m. m. all riksdagen
skulle avslå

a. molionen 1974:939 punklen B,

b. molionen 1974:1219 punklen 4,

c. molionen 1974:1888 punklen 5,

d. molionen 1974:1890 punklen 1,

14. belräffande den allmänna arbelsgivaravgiften

a. all riksdagen skulle bifalla proposilionen i denna del,

b. all riksdagen skulle avslå

1. molionen 1974:1888 punklen 3,

2. molionen 1974:1890 punklen 8,

15. belräffande proposilionen i övrigl ulom i vad avsåg förfaliningsför-slagen all riksdagen skulle bifalla ovan inie behandlade förslag i proposilionen,

16. belräffande förfallningsförslagen all riksdagen lill följd av vad ovan hemslällis skulle ania de vid proposilionen fogade förslagen lill

1. lag om ändring i kommunalskallelagen (1928:370) med de ändringar
och lillägg all

dels den föreslagna ändringen av 46 § 2 mom. skulle ulgå, dels ingressen skulle erhålla den lydelse uiskoiiei föreslagil, dels punklerna 2 och 3 av ikraftlrädandebesiämmelserna skulle erhålla

av ulskoiiel föreslagen lydelse, dels lill ikraftlrädandebesiämmelserna skulle fogas en fiärde punkl av

den lydelse ulskottel föreslagit,

2. lag om ändring i förordningen (1947:576) om stallig inkomsiskall med den ändringen all ikraftlrädandebesiämmelserna skulle erhålla av ulskollet föreslagen lydelse,

3. lag om ändring i uppbördsförordningen (1953:272),

4. lag om ändring i förordningen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall,

5. lag om ändring i laxeringsförordningen (1956:623),

6. lag om ändring i förordningen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift.

Reservalioner och särskilda yttranden hade avgivits

beträffande riktlinjerna för reformen

1. reservation av herrar Andersson i Knäred, Josefson, Sundkvist och Olsson i Järvsö (samtliga c) som ansell alt ulskollets yttrande i viss del skulle ha av reservanterna angiven lydelse.

2. reservation av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m) som ansell all ulskoilels yilrande i viss del skulle ha den lydelse reservanlerna angivii.

belräffande grundavdrag och slaisskaiieskala

3. reservation av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobo (m)
som ansell au ulskoiiel under 2 och 16 bort hemsiälla,

all riksdagen med bifall lill molionen 1974:1888 punklen 2 och med avslag på proposilionen 1974:132 beslulade au 10 § I mom. förordningen (1947:576) om siallig inkomsiskall skulle ha av reservanlerna föreslagen lydelse,

belräffande särskild skallereduklion och exlra avdrag för folkpensionärer

4. särskill yilrande av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro
(m),

belräffande avdrag för lönlagares sjukförsäkringsavgift vid 1976 års laxering

5. reservaiion av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro
(m) som ansell all ulskoiiel under 3 och 16 borl hemsiälla,

all riksdagen med bifall lill molionerna 1974:1888 punklen 1, 1974:1890 punklen 2 och 1974:1893 skulle avslå proposilionen i vad avsåg ändrade regler om avdrag för sjukförsäkringsavgift, lill följd varav

1. den av ulskoiiel under punklen 16.1 föreslagna fiärde punklen lill ikraftlrädandebesiämmelserna lill lagen om ändring i kommunalskallelagen (1928:370) skulle ulgå,

2. del av uiskoiiei under punklen 16.2 föreslagna lillägget lill ikraftlrädandebesiämmelserna lill lagen om ändring i förordningen (1947:576) om siallig inkomsiskall skulle ulgå,

belräffande finansieringen av skalle- och avgifisomläggningen

6. reservaiion av herrar Andersson i Knäred, Josefson, Sundkvisi och Olsson i Järvsö (samlliga c) som ansell alt ulskoilels yilrande i viss del skulle ha av reservanlerna angiven lydelse,

7. reservaiion av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m) som ansell all ulskoilels yilrande i viss del skulle ha den lydelse reservanlerna angivii,

8. reservaiion av herrar Andersson i Knäred, Josefson, Sundkvisi och Olsson i Järvsö (samlliga c) som ansell all ulskoiiel under 4 a och 16.2 borl hemsiälla,

all riksdagen med bifall lill molionen 1974:1890 punklen 4 skulle ania av reservanlerna framlagi förslag lill lag om ändring i förordningen (1947:576) om siallig inkomsiskall.

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

9. reservaiion av herrar Andersson i Knäred, Josefson, Sundkvisi och Olsson i Järvsö (samlliga c) som ansell all utskottet under 4 b bort hemställa,

all riksdagen med bifall lill molionen 1974:1890 punklen 6 skulle ania av reservanlerna framlagi förslag lill lag om ändring i förordningen (1957:262) om allmän energiskall.

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, in. m.

belräffande utredning om progressiv bolagsbeskalining

10. reservaiion av herrar Andersson i Knäred, Josefson, Sundkvisi och

Olsson i Järvsö (samlliga c) som ansell all ulskoiiel under 5 bort hemsiälla, all riksdagen med bifall lill molionen 1974:1890 punklen 5 hos Kungl.

Maj:l skulle anhålla om uiredning belräffande förulsällningarna för övergång

lill progressiv bolagsskall,

belräffande förvärvsavdrag m. m.

It. reservaiion av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m) som ansell au ulskoiiel under 7 a bort hemsiälla,

all riksdagen med anledning av molionen 1974:364 punklen t hos Kungl. Maj:l begärde skyndsaml förslag lill lagsiiftning av innebörd all avdragsräil, begränsad lill ell av riksskaiieverkd äriigen besluiai belopp, medgavs vid inkomstbeskattningen för fakiiska lillsynskoslnader för barn under 10 år för familjer där båda makarna förvärvsarbdade och för ensamslående familjeförsörjare, alll under förulsällning au barnei icke erhållit plals på barn-eller familjedaghem,

belräffande faktisk sambeskaiining

12. reservaiion av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro
(m) som ansell au uiskoiiei under 8 a och c borl hemsiälla,

all riksdagen med anledning av vad som anförts i motionerna 1974:149 och 1974:364 i denna del (punklen 3) begärde au Kungl. Maj:i överlämnade molionerna till 1972 års skalleuiredning för beaktande,

13. särskilt yilrande av herrar Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred
(c). Josefson (c), Mundebo (fp), Sundkvisi (c), Nilsson i Trobro (m) och
Olsson i Järvsö (c),

belräffande A- och B-inkomsl

14. reservaiion av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro
(m) som ansell all ulskoiiel under 9 bort hemsiälla.

all riksdagen med anledning av vad som anförts i molionen 1974:148 hos Kungl. Maj:l begärde alt molionen överlämnades lill 1972 års skalleuiredning för beakiande,

belräffande skallereduklion m. m.

15. reservaiion av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro
(m) som ansell all uiskoiid under 10 b borl hemsiälla,

all riksdagen med bifall lill molionen 1974:364 punklen 2 skulle ania av reservanlerna framlagi förslag till lagom ändring i kommunalskallelagen (1928:370),

belräffande beskattningen av vissa sociala förmåner m. m. 16. reservation av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m) som ansett all utskoliei under 11 b och c borl hemsiälla.

alt riksdagen med anledning av molionen 1974:1235 och med bifall lill motionen 1974:1883 i vad den hänvisats lill ulskottel hos Kungl. Maj:i skulle

dels begära förslag lill sådan ändring av 2 § 4 mom. uppbördsförordningen (1953:272) aU inkomst i form av statligt värdbidrag undantogs från den vårdbidragsberälligades taxerade inkomsi vid fastställande av andre makens rätt lill skattereduktion,

dels som sin mening uttala vad i molionen 1974:1883 anförts om införandel av möjligheter till särskilda deklarationsavdrag för föräldrar som uppbar vårdbidrag för värd av handikappade barn.

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

beträffande indexreglering av skattesystemet

17. reservation av herrar Magnusson i Borås (m) Andersson i Knäred
(c). Josefson (c), Mundebo (fp), Sundkvist (c). Nitsson i Trobro (m) och
Olsson i Järvsö (c) som ansett alt utskottet under 12 bort hemställa,

att riksdagen med anledning av molionerna 1974:939 punklen A, 1974:1219 punkten t, 1974:1888 punklen 4 och 1974:1892 hos Kungl. Maj:l skulle anhålla om tilläggsdirektiv till 1972 års skalleutredning belräffande utredning om införande av infiaiionsskydd i skattesystemet,

beträffande skaileulredningens fortsatta arbeie m. m.

18. reservaiion av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro
(m) som ansell au utskottet under 13 a och c bort hemställa,

alt riksdagen med bifall lill molionerna 1974:939 punkten B och 1974:1888 punklen 5 i skrivelse till Kungl. Maj:l gav titt känna vad som i molionerna anförts om skattepolitiken på längre sikt,

19. reservaiion av herr Mundebo (fp) som ansett atl ulskottel under 13 b
bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1974:1219 punkten 4 i skrivelse till Kungl. Maj:i gav till känna vad reservanten anfört i fråga om skaileulredningens fortsatta arbete,

20. särskill yttrande av herrar Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred
(c). Josefson (c), Mundebo (fp), Sundkvisi (c), Nilsson i Trobro (m) och
Olsson i Järvsö (c).

beträffande den allmänna arbetsgivaravgiften

21. reservation av herrar Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred (c). Josefson (c), Mundebo (fp), Sundkvisi (c), Nilsson i Trobro (m) och Olsson i Järvsö (c) som ansett att ulskottel under 14 b bort hemställa,

all riksdagen med bifall lill molionen 1974:1890 punklen 8 saml med anledning av motionen 1974:1888 punkten 3 hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om utredning beträffande en differentiering av den allmänna arbetsgivaravgiften i enlighet med vad reservanlerna anfört,

5 Riksdagens protokoll 1974. Nr 132-133

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

22. reservation av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m) som ansell au ulskottel under 14 b. I bort hemställa,

alt riksdagen med anledning av molionen 1974:1888 punklen 3 hos Kungl. Maj:l begärde förslag lill förfaliningsändringar av innebörd all skallskyldig vid laxering lill siallig och kommunal inkomstskatt fick åtnjuta avdrag för egenavgift enligl förordningen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift med 125 96 av erlagd avgift.

Socialförsäkringsulskollels betänkande nr 33

I proposilionen 1974:132 hade Kungl. Maj:t (socialdepartementet) föreslagil riksdagen atl anta i proposilionen framlagda förstag till

1. tag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. lag om ändring i lagen (1962:392) om huslrulillägg och kommunalt bostadstillägg lill folkpension.

1 anslulning lill förslaget om sänkning av inkomstskallen m. m., som behandlats i skatteutskoltels betänkande nr 54, hade i nu förevarande belänkande upptagits frågor om den närmare utformningen av sjukförsäkringens framlida finansiering saml om ändrade regler för inkomstprövningen av huslrulillägg och kommunall bostadstillägg lill folkpension.

1 delta sammanhang hade behandlats

dels de med anledning av proposilionen väckta molionerna

1974:1889 av herr Bohman m. fl. (m) vari hemslällts all riksdagen beslutade all den i proposilionen 1974:132 föreslagna höjningen av sjukförsäkringsavgiften lill 7,0 96 begränsades lill 6,1 96,

1974:1890 av herr Fälldin m. fl. (c) vari hemställts bl. a. atl den i proposilionen till 7 % föreslagna höjningen av arbetsgivaravgiften lill sjukförsäkringen begränsades lill vad som erfordrades för omläggningen av sjukförsäkringsavgiften eller titt 6,1 96,

1974:1891 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemslällts bl. a. atl riksdagen skulle anta det i propositionen 1974:132 framlagda förslaget lill ändring av lagen om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring med den ändringen all procentsatsen i 19 kap. 4 § bestämdes till 6,1 och det tillägget all ikraftlrädandebesiämmelserna skulle erhålla en punkl 3 av föreslagen lydelse, innebärande all kommun och landslingskommun skulle erlägga oförändrad avgift.

dels de vid riksdagens början väckta motionerna

1974:155 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställts bl. a. att riksdagen uttalade sig för en höjning av gränsen för inkomstprövningen för erhållande av huslrulillägg och kommunala bostadstillägg till 4 000 kr., lika för ensamstående som för vardera av tvä makar,

1974:281 av fru Håvik m.fl. (s).

1974:995 av herrar Hylländer (fp) och Carisiröm (fp),

1974:1312 av herrar Weslberg i Ljusdal (fp) och Jonsson i Mora (fp),

dels den med anledning av proposilionen 1974:129 väckta motionen 1974:1871 av herr Hermansson m. n.(vpk)vari hemställts bl. a.att riksdagen skulle beslula att hos regeringen hemställa om skyndsamt framläggande av förslag om reviderade inkomstprövningsgränser och om införande av statligt grundbidrag av förslagsvis 500 kr. per bidragsberälligad pensions-lagare, förbundna med viltkor om all tilläggen skulle motsvara pensionärens faktiska hyreskostnad.

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Utskoliei hemställde

t. beträffande höjningen av socialförsäkringsavgiften titt sjukförsäkringen all riksdagen skulle avslå

a. motionen 1974:1889,

b. molionen 1974:1890 (yrkande 3),

c. molionen 1974:1891 (yrkande 6 i moisvarande det),

2. belräffande sjukförsäkringsavgiften för kommun och landslingskommun all riksdagen skulle avslå molionen 1974:1891 (yrkande 6 i moisvarande del),

3. att riksdagen skulle anta den i proposilionen 1974:132 föreslagna lydelsen av 19 kap. 4§ lagen om ändring i tagen (1962:381) om altmän försäkring,

4. belräffande förfallningsförslagen i övrigl atl riksdagen skutte anta de i proposilionen framlagda förslagen till

a. tag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring i den mån
den inte behandlats under 3,

b. tag om ändring i lagen (1962:392) om huslrulillägg och kommunall
bosiadslillägg,

5. beträffande ändrade inkomstprövningsregler för huslrulillägg och kom
munalt bostadstillägg all riksdagen skulle avslå

a. molionen 1974:155 (yrkande 3),

b. motionen 1974:281,

c. molionen 1974:995,

d. motionen 1974:1312,

e. molionen 1974:1871 (yrkande 6 i moisvarande del),

6. belräffande statligt grundbidrag titt kommunerna all riksdagen skulle
avslå molionen 1974:1871 (yrkande 6 i moisvarande del).

Reservalioner hade avgivits

beträffande höjningen av socialförsäkringsavgifien titt sjukförsäkringen

1. av herrar Carlsson i Vikmanshyttan (c), Ringaby (m) och Magnusson i Nenneshotm (c), fröken Pehrsson (c), hen Fridolfsson (m) saml fröken Rogeslam (c) vilka ansett atl utskottet under 1 bort hemställa,

all riksdagen med anledning av molionerna 1974:1889, 1974:1890 och 1974:1891, de två sistnämnda molionerna i moisvarande det, i skrivelse

Nr 133 lill Kungl. Maj:i begärde förslag snarasl om sådan ändring av 19 kap. 4 §

Tisdaeen den lageri om allmän försäkring all socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen

3 december 1974 """ "' "' '' avgiftsunderiagei,

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

2. av herr Olsson i Slockholm (vpk) som ansett alt utskottet under 1 borl hemställa,

all riksdagen med anledning av molionen 1974:1891 i motsvarande del samt med anledning av motionerna 1974:1889 och 1974:1890, den sistnämnda i motsvarande det, hos regeringen begärde förslag snarast om sådan ändring av 19 kap. 4§ lagen om allmän försäkring, all socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen skulle utgå med 6,1 96 av avgiftsunderiagd.

belräffande sjukförsäkringsavgiften för kommun och landslingskommun

3. av herr Olsson i Slockholm (vpk) som ansett alt utskottet under 2
bort hemställa,

atl riksdagen med anledning av molionen 1974:1891 i moisvarande del hos regeringen begärde förslag snarasl till riksdagen om sådan ändring av 19 kap. 4§ lagen om altmän försäkring, atl socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen för kommun och landstingskommun skulle utgöra 3,8 % av avgiftsunderlaget,

belräffande ändrade inkomslprövningsregler för huslrulillägg och kommunall bosiadslillägg

4. av herr Olsson i Slockholm (vpk) som ansell all ulskollet bort hem
ställa,

under 5 a och e

att riksdagen med bifall till molionen 1974:155 i vad den behandlats i detta belänkande och lill molionen 1974:1871 i moisvarande del hos regeringen begärde skyndsamt förslag om reviderade inkomstprövnings-gränser för rätlen lill huslrulillägg och kommunall bosiadslillägg,

under 6

all riksdagen med bifall lill molionen 1974:1871 i moisvarande del hos regeringen begärde skyndsaml förslag om elt statligt grundbidrag av förslagsvis 500 kr. per bidragsberälligad pensionsiagare för utgivande av kommunalt bostadstillägg, förbundet med villkor om att tilläggen skulle motsvara pensionärens fakiiska hyreskostnad.

Hen JOSEFSON (c):

Herr talman! I skatteutskoltels belänkande nr 54 behandlas regeringens tredje skalleomläggningsförstag sedan 1970. Den främsta anledningen till regeringens aktivitet på delta område är den siarka kritiken mot den automatiska skalleskärpning som vårt nuvarande skattesystem medför i lider av ständig inflation. I verklighelen innebär skalleomläggnings-förslagd ingeniing annat än all man försöker återställa den direkta slalliga inkomstskatten lill 1970 års nivå i oförändrat penningvärde.

Men skatteuttaget har tolalt sett under 1970-lalel inte begränsats ulan

tvärtom ytlerligare skärpts. Visserligen har den statliga inkomstskallen sänkts, men ett belopp motsvarande denna sänkning har tagits in till staten genom höjda arbetsgivaravgifter. Också dessa avgifter drabbar oss alla genom högre priser och genom höjda kommunalskatter. Våra kommuner, som lidigare inteerlagl skallereller avgifter till slalen, har genom den indirekta beskatlningen, och framför alll genom arbetsgivaravgifterna, kommii att lill staten eriägga stora belopp. Kommunerna och inte minst landslingen är stora arbetsgivare, och de koslnader som nu föreliggande proposiiion medför, med 4,1 procents höjning av arbetsgivaravgifterna, innebär stora påfrestningar pä kommunernas ekonomi. I fiertalet kommuner har man ingen annan möjlighet all klara konsekvenserna av skalleomläggningen än alt höja utdebiteringen, detta för atl orka med den belastning som de höjda arbetsgivaravgifterna till staten innebär. Faktum är därför att när räkningen för skatteomläggningen är lill fullo betald är för mänga situationen ganska oförändrad.

I en sådan silualion är det helt naturligt alt många frågar sig: Var har vi roten till denna utveckling? Produktionsutvecklingen, produktionsökningen avgör ju i verkligheten vilka resurser som står till förfogande. Tar vi vid fördelningen av tillgängliga resurser ät oss mer än resurstillgången medger får vi en fortsatt inflation. Därmed fortsätter pris- och lönekarusellen - en utveckling som pä sikl knappast gagnar någon men väl skapar problem och missräkningar för mänga.

Som ulvecklingen har varit är skatteomläggningen nödvändig, della inte minst för att inte trubba av den enskildes intresse för inkomstökningar. Men på sikt sell sä måsle del vara elt allmänt starkt intresse all komma lill rätla med penningvärdeförsämringen. En inflation pä över 10 proceni kan inte få fortsätta, utan här bör alla partier känna sitt ansvar och verkligen göra sin insals. Främst vilargivetvis ansvaret på regeringen, och nog tyder dagens situation på nödvändigheten av en bättre samordning och bättre förslåelse mellan olika parter. Kravet på en brett upplagd stabiliseringskonferens torde komma att stödjas av allt fler. Därpå lyder inte minsl den dagsaktuella situationen och den utveckling vi har kunnal konstatera under de senasle åren.

Ser vi på det nu akluella skalleförslaget finner vi alt detta totalt sett innebär en förändring frän direkt till indirekl skatt på 4,8 miljarder kronor. Förslaget innebär dels att lönlagarnas avgifter för sjukförsäkringen slopas och atl denna kostnad överflyttas på arbetsgivarna genom en höjd arbetsgivaravgift, dels alt avtrappningen av grundavdraget slopas eller, med andra ord, all grundavdraget fastställs till 4 500 kronor och förblir oförändrat oberoende av inkomsten. Vidare görs vissa justeringar av skatteskalorna.

På dessa punkterar partierna eniga. Så värdet i utredningen och också i ulskottel. Samma inställning råder beträffande vissa avdrag för låginkomsttagarna och pensionärerna.

Enighet råder också om alt överflytta löntagarnas kostnader för egen-avgifterna belräffande sjukförsäkringen pä arbetsgivaren genom en höj-

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

ning av socialförsäkringsavgifterna motsvarande nämnda kostnader. Först beträffande finansieringen av kostnaderna för förändring av grundavdragen och skatteskalorna har meningarna delals. Centern har, som framgår av motionen 1890, den bestämda uppfallningen alt finansieringen av denna omläggning måste bäras av dem som har de slörsla resurserna att bära en sådan belastning. Vi motsätter oss bestämt en ensidig beskattning av arbetskraften och säger därför nej till en större höjning av socialförsäkringsavgiften än vad som behövs för atl läcka den del av kosinaderna som lidigare erlagts av löntagarna i egenavgifier. All som nu föreslås i proposilionen höja denna avgift med ytlerligare 0,9 procent anser vi icke acceptabelt.

Centerpartiet har i sin partimolion föreslagil en arbetsgivaravgift lill sjukförsäkringen och folkpensioneringen som totalt sett är 1,4 procent lägre än vad regeringen föreslår. Vi anser därför atl moisvarande belopp, ca 1,8 miljarder, slår lill förfogande vid avtalsförhandlingarna. Tas del ul i ökade löner, kommer samhället i form av skaller all la tillbaka cirka hälften, eller 900 miljoner. Tar man inte ul beloppet i avtalsförhandlingar kommer en belydande del ändå samhällel till godo anlingen genom en ökning av företagsskatterna eller genom en lugnare prisutveckling. Inte minsl del sistnämnda har sin stora belydelse också för statens och samhällets utgiftssida. Kommunerna får också sin andel genom värt förslag, vilkel vi inte skall glömma bort. Den övriga delen, också 900 miljoner, anser vi bör lagas ul där inkomslulvecklingen har skapat nya resurser. Vi föreslår därför alt bolagsskatterna höjs lill 50 proceni från nuvarande 40 proceni och all skallen för ekonomiska föreningar höjs frän nuvarande 32 proceni lill 40 procent.

Vissa delar av värt näringsliv, särskill exportindustrin, har haft en gynnsam inkomslulveckling, och enligl vår uppfattning bör den bära en del av kostnaderna för ärels skatteomläggning. Vi förestår däriämle en uiredning om införande av en progressiv bolagsbeskalining. Vi är vät medvetna om svårigheterna med all ulforma en sådan, men svårigheterna måsle övervinnas för all skallesyslemel skall få en sådan utformning atl bärkraften blir avgörande för hur och var skallen skall tagas ul. Centerns förslag innebär på denna punkt en inkomstförstärkning för slalen pä omkring 500 miljoner.

I cenlermotionen föreslås också en omläggning av systemet för uttag av energiavgift på elström. Enligl nuvarande regler ullages denna avgift med 10 proceni pä elenergikostnaden, således såväl pä fasta avgifter som pä kilowaltförbrukning. Centern anser att denna avgift bör utlagas sä all den ulgår med 1 öre per kWh. För hushåll och småförbrukare innebär en sådan omläggning knappast någon förändring. Däremol kommer avgiften alt bli högre framför alll för storförbrukare, som ofta är den mesl kapilalinlensiva delen av näringslivet, framför allt inom skogs- och järnindustrin. Storförbrukarna av elenergi har för närvarande ofta en ström-kostnad pä endast 3-4 öre per kWh, och följaktligen utgör skallebeläggningen här endasi 0,3 eller 0,4 öre per kWh. En omläggning i enlighet

med cenlerförslagei skutte dels medföra en ökad avgift på en lönsam verksamhel, dels ha en viss belydelse för en positiv inställning lill en begränsning av energiälgängen. Inte minst det sistnämnda har sin betydelse i en situation som dagens, när vi allmänt diskuterar framtidens energibehov och energilillgångar.

I proposilionen ullalas också all finansminislern uppdragit ål 1972 års skalleuiredning alt redan vid nu kommande årsskifte framlägga förslag belräffande en ny skatteomläggning inför år 1976. Centern vilt i samband härmed understryka viklen av atl denna omläggning får en mer utpräglad läginkomslprofil än årets.

I proposilionen föreslogs att lönlagarnas avdragsrätt för sjukförsäkringsavgifter grundade på 1974 års inkomst av tjänst skulle slopas. Centern ansåg, som framgår av molionen 1974:1890, att ur principiell synpunkt inget skäl förelåg för ell dylikt slopande. Alt slulreglering av 1974 års inkomstskatt inte sker förrän vid årsskiftet 1976-1977 kan inte vara något motiv för ell stopande.

I ulskottel har emellerlid mellan centern, socialdemokraterna och folkpartiet träffats den kompromiss som framgår av utskottsbetänkandet, vilken innebär all avdragsrällen för sjukförsäkringsavgift blir kvar för löntagarna också för 1974 års inkomster men alt avdraget begränsas lill högsl 500 kronor. Delta medför atl låginkomstlagarna fär fullt avdrag, medan ingen får ett siörre avdrag än 500 kronor. En kompromiss innebär alllid eftergifter från berörda parters ursprungliga sländpunkler, men med den uiformning som kompromissen fält, med en klar låginkomstprofil, har vi accepterat uppgörelsen.

1 ulskollsbelänkandel har också behandlats ett anlal molioner väckta vid årets allmänna motionslid. En sådan motion från centern aktualiserar frågan om avveckling av den faktiska sambeskaltningen i de fall båda makarna arbelar i ell gemensami förelag. Alltsedan 1970 har denna fråga behandlats i riksdagen, och starka motiv har framförts för en förändring av beskattningsreglerna för denna grupp. Trots år av utredning har ännu icke något förslag framlagts, och man är ganska förvånad över denna betydliga tidsåtgång, särskill med lanke pä all man har sell exempel på all skalteförslag gällande hela svenska folket har kunnal presenteras på några månader.

Hade den verkliga viljan funniis alt åstadkomma någol på della område, så skulle säkerligen denna fråga ha kunnal vara löst för länge sedan. Den orättvisa som den fakiiska sambeskattningen innebär måste rättas till. Centerns representanter i utskottet har understrukit detta i ett särskill yttrande. Anledningen till atl vi inte reserverat oss på denna punkt är att det har sagls atl ell förslag från ulredningen är att vänla vid årsskiftet. Vår ståndpunkt är oförändrad - vi vill nu avvakta vad utredningen kommer all föreslå, och vi förutsätter atl frågan kommer att lösas i posiiiv rikining under 1975.

I reservation nr 17 berörs frågan om värt nuvarande inkomstskatte-syslem och dess sätt att fungera i lider av inflation. Som framgår av

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

vad som skell under 1970-lalet innebär inflationen en automatisk skärpning av skatteuttaget. Detta kan man givetvis i viss män komma lill rälla med genom att - som regeringen nu gör - ändra skatlebestäm-melserna är frän år, men det finns anledning atl inom skatieulredningen också undersöka möjligheterna att utforma elt skattesystem med inbyggda bestämmelser som anpassar skatteuttaget titt elt förändrat penningvärde. För all skapa dessa möjligheter för 1972 års skatieutredning yrkar jag alt riksdagen bifaller reservationen 17.

1 reservaiion nr 21 berörs frågan om en differentierad arbetsgivaravgift. Riksdagen har i år bifallit kravei pä uiredning om regional differentiering av arbetsgivaravgifterna. I denna reservation, som bygger pä cenierns partimolion, begärs atl även frågan om differentiering på andra grunder skall få tas upp lill en förutsättningslös utredning. Man kan differentiera arbetsgivaravgiften efter företagens typ, stortek och inriktning. Inte minst de ideella organisalionerna och frikyrkosamfunden har genom arbetsgivaravgifterna ålagts en ny kostnad, som ibland kan vara ganska besvärande och utgöra en stor belastning.

Som jag ser det lalar starka skäl för att vi - därest vi skall ha kvar den direkta arbelsgivaravgiften - får en fullständig utredning som visar konsekvenserna av systemet med arbetsgivaravgifter och att man även utreder möjlighelerna till en annan utformning av reglerna för dessa uttag.

Herr talman! Jag har gett en sammanfattning av centerns syn pä skat-leomläggningsförslaget. På vissa punkter är vi överens med de andra partierna, på andra punkler har vi framlagt förslag lill andra lösningar än vad regeringen förordat. Vi acceplerar i stort skatteomläggningsförslaget, vi är väl medvetna om att kostnaderna måste betalas, och vi redovisar klara alternativ för hur detta skall ske när vi har anmält en avvikande mening.

Herr lalman! Härmed vill jag yrka bifall till reservationerna nr 1,6, 8,9,10, 17 och 21 i skaiieulskouets bdänkande och i övrigl titt ulskollets förslag.

Hen MAGNUSSON i Borås (m):

Herr lalman! Moderata samlingspartiet har sedan myckel länge varnat för verkningarna av den skallepotilik som bedrivits i vårt land. Den onormala ökningen av den offentliga sektorn har tydligen kunnat finna användning för hur mycket pengar som helst. Men del allvariigasle har varit all de ständigt ökande skallerna verksamt bidragit till all öka värt kostnadsläge och försämra vår konkurrensförmåga. Det mest beklämmande är emellertid att de höga skatterna har inneburit alt ett stort antal heltidsarbelande människor i vårt land - och delta gäller särskilt i familjer där endast en av makarna haft arbetsinkomst - har tvingats till att mottaga samhällels hjälp för alt klara sina levnadsomkostnader på grund av atl skatten tagit så stor del av inkomsten alt del belopp som sedan ålerslått icke har räckt till för att klara familjens uppehälle. Della kan ju inte vara en rimlig utveckling.

De höga marginalskatter som vi haft - och som i alldeles särskill hög grad har kännetecknat åren efter 1970 års skatteomläggning - har verksamt bidragit till att göra det allt meningslösare för människorna all öka sina ansträngningar för alt förbättra inkomsten. Ökningen av marginalskatten har ju främst sin grund i att vi haren mycket härd progressiv skatteskala. När denna har fält verka i samband med en ständigt fortgående infiation har skatterna automatiskt stigit. Därtill kommer sedan de nödvändiga inslagen av bidrag, vilkas avlrappning inneburit en ytterligare påspädning av marginaleffekterna. När dessa effekier nått så högt som ibland t. o. m. 90 ä 95 proceni, så är det väl rätt naturligt atl många funnii det meningslöst alt försöka förbättra sin ställning.

Under åratal har vi krävt en verkligt ny skallepotilik, och det är därför som vi med viss tillfredsställelse kan notera alt det förslag som nu föreligger i viss män tillgodoser oss. Men vi har fält kämpa ganska ensamma om delta. Först vid 1971 års höstriksdag lyckades vi få majoritet för ett krav pä en skatieutredning. På våren 1971 var del emellertid blankt nej från alla andra partier. Denna islossning har nu medfört alt vi har fält ell förslag som vissertigen sänker den direkta slalsskalten i sä måtto att de vanliga automatiska ökningarna på grund av inflationen hämmas. Men den nya skatteskala som nu framläggs innebär all marginalskatterna siiger i vissa lägen. När vi ser lill lolateffekten så blir lyvärr resultalel inte så lysande, då man fortfarande följer linjen att det skattebortfall som uppstår genom omläggningen skall i sin helhet, och väl del, kompenseras genom skaltehöjningar på andra områden. Del innebär atl man nu höjer socialförsäkringsavgifien pä arbetslönerna med hela 3,7 proceni. Del hjälper inte om man kallar denna avgift för socialförsäkringsavgift i slällel för arbetsgivaravgift, vilket utgjorde ett stort nummer i den s. k. Hagaöverenskommelsen. Den får exakt samma verkan med prishöjande effekl pä varorna och minskar möjligheterna all hälla en full sysselsättning. Nu säger man att dessa höjningar skatt minska pä kraven vid löneförhandlingarna. De redan lagda buden visar emellertid inte någon sådan lendens. För många näringar - särskilt för dem som använder sig av mycken manuell arbetskraft - blir därför dessa ålgärder myckel svära all bära och kommer säkertigen alt leda fram till atl många sädana förelag måsle lägga ned sin verksamhet på grund av kostnadsökningarna.

Det måste vara något fel med att godkänna att varie sådan här skatteomläggning skall medföra nya och ökade skaller. Därför har vi moderater motsatt oss delta. Vi säger att man i slällel bör minska på siatens utgifter. Och det insåg tydligen hela riksdagen när den i våras godkände moderata samlingspartiels partimotion med begäran om en besparings-utredning, som dock tyvärr ännu icke har blivit tillsall. Den gamla linje som man nu forlsäller all följa innebär all slalen får en ökning av sina skalleinkomsler inte bara på grund av ökad tillväxt ulan framför allt på grund av inflationen och på grund av all våra skalleskalor genom sin progressiviiei ger mera i slatsskatier eftersom människorna kommer upp i högre nominella inkomster, visserligen med minskad köpkraft.

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Del är därför nödvändigl att vi får elt system med indexreglering av skatteskalor och skatteavdrag, så alt staten icke på detta sätt ogenerat kan öka sina krav pä människorna ulan all riksdagen fattar beslut om skattehöjningar. Men del är lika felaktigt atl riksdagen går med pä kompensationen. Vi moderater beklagar atl vi slår ensamma när det gäller atl säga nej lill hela denna kompensalion. Följden blir också -jag tror att herr Josefson var inne pä det - atl kommunalskallerna drivs uppåt när arbetsgivaravgifterna ökar.

För kommunerna är del här givetvis alldeles särskilt allvarligt. Det hjälper då inte med aldrig så sluga överenskommelser mellan herr fl-nansministern och Kommunförbundet om ett skatieslopp för kommunalskatterna. Del är bara en uppbromsning som nästkommande är exploderar i så mycket våldsammare skalleökning. Vi har i år fält många exempel på delta ule i kommunerna, där man tvingats höja sina skatter avsevärt. Dd är en utveckling som är allvarlig, inte minsl för de lägre inkomstlagarna. Men dessa skaltehöjningar är en logisk följd, när man vägrar alt gå lill roten med del onda och inte vill vara med om alt staten också måsle minska pä sina anspråk då det gäller att lägga sig till med de nya inkomster som människorna förtjänar. De som arbetar måste själva få behålla mera; nu är det knappast någol av tillväxten som kommer människorna till del sedan stat, kommun, landsting och prisstegringar tagit sill. Bevisel härför finner man när töniagarorgani-salionerna i dag anser alt de måste begära 21-24 procents lönestegring för att fä en 3-procenlig förbättnng.

Del är all hoppas alt del lill sist skall gå atl få fram en annan politik. Och det finns väl elt hopp nu sedan löntagarorganisationerna kommii underfund rned atl vårt nuvarande krav på skatter innebär alt de icke kan förbättra sina medlemmars situation med ökning av lönerna ulan alt det måsle ske genom kompensalion på skaiteomrädel som innebär au medlemmarna får en fördel som inie är skailebetagd. Det är också att hoppas all skatieulredningen någon gäng får böria med sitt egentliga arbeie, nämligen alt åstadkomma ett skattesystem som gör att människorna finner del meningsfullt alt anstränga sig, får en möjlighet atl spara för framliden och kan finna alt skatteuttagen är rimligare an för närvarande.

Den skaltereduktion som det nu föreliggande skatleförslagd innebär reduceras emellertid betydligt, då finansminislern i sin proposition föreslagit all sjukförsäkringsavgiftens avdragsgillhel skatt försvinna för lö-neinkomslagarna vid 1976 års taxering. Förslaget om borttagande av den avdragsrällen har lyvärr nu i princip tittslyrkts av centerpartiets, folkpartiets och socialdemokraternas ledamöler i skalteutskotlet, i den män avdraget översiiger 500 kronor. Vi moderater kan emellerlid inte vara med om en så principvidrig och retroaktiv åtgärd som alt lill viss del bortta denna avdragsrätl, som alla har rätt lill enligl hittills gällande författningar. När avgiften betalades fanns denna avdragsrätl, men när deklarationen lämnas in har man avskaffat denna rättighet. En sådan

åtgärd innebär icke någol annal än atl människorna här i landel finner att rättssäkerheten siller allt lösare, när riksdagen kan fatta sådana beslut som innebär en inte betydelselös skaltehöjning.

I förevarande belänkanden behandlas bl. a. några moderatmoiionersom väcktes redan vid denna riksdags börian. Det är molioner i vilka vi lar upp angelägna förändringar i skailelagsliflningen. I vår partimotion yrkar vi bl. a. alt förvärvsavdraget skall höjas för de familjeförsörjare som har barn under tio år och som kan styrka ökade utgifter. Vidare har vi i den molionen krävt all i sädana familjer där endast en person har inkomst av förvärvsarbete och där det finns minderåriga barn skatt vederbörande vid beskatlningen få göra avdrag med 2 000 kronor, eftersom dessa familjer efter 1970 års skatteomläggning blir särskilt hårt beskattade. Detta lilla avdrag är en mycket blygsam kompensation för alt familjen inte belastar samhällel med barntillsyn, för vilken kosinaderna nu har blivit belydande och lorde ligga mellan 15 000-20 000 kronor per barn.

Liksom de övriga borgerliga partierna har vi också i motioner krävt alt problemet med den fakiiska sambeskattningen äntligen skall lösas, och vi har i elt gemensami yltrande krävt all skatieulredningen skatt la itu med den frågan på allvar. Jag inslämmer där helt i de synpunkter som herr Josefson här har gjort sig titt tolk för.

Likaså har vi tagit upp de små egenföreiagarnas problem. De blir nu hårt beskattade, när de får belala arbetsgivaravgift för hela sin inkomsi, alltså även för den del som är inkomst av kapital. Vi moderater kräver atl sådana företagare skall fä göra avdrag med 125 proceni av den ertagda avgiften för all därigenom kompensera dem för denna orättvisa.

Vi har också anslutit oss lill den reservaiion som herr Josefson här lalade om, nämligen den där del krävs alt man skall göra en uiredning om möjlighelerna all även differentiera arbetsgivaravgiften med hänsynstagande lill branschtillhörighet. Visserligen är vår linje i del fallet att det skall göras upp en plan för borttagande av arbetsgivaravgiften, men då del säkerligen kommer all dröja några år innan vi kommer fram lill ell sådant avskaffande, finns det all anledning alt nu försöka skapa ell syslem som lillgodoser della krav.

Slulligen har de tre borgerliga partierna förenats i en reservation i vilken begärs atl skatteutredningen skall få sådana ändrade direktiv atl man kan lägga fram bättre förslag om indexreglering av skatteskalorna.

Herr lalman! Jag ber all fä yrka bifall titt samtliga de reservalioner där mill och herr Nilssons i Trobro namn förekommer. Yllertigare latare från vårt parti kommer senare att mera utförligt kommentera en del av de reservationer som jag här inte har berört.

I della anförande instämde herr Nitsson i Trobro (m).

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Hen MUNDEBO (fp):

Herr lalman! Del är en omfattande skattereform som riksdagen nu kommer atl besluta om. Den betyder sänkt inkomstskatt med 1 000-2 000

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

kronor om året för många inkomsllagare. Den belyder en marginalskal-tesänkning på 5-10 procentenheter i vanliga inkomstlagen. Den belyder en bällre samordning mellan skaller och sociala förmåner, förbättringar för folkpensionärer och barnfamiljer genom ändrade regler för inkomstprövning av bostadstilläggen. Och det är en angelägen, ja, nödvändig skattereform. Del har vissertigen företagits många skattereformer under senare är, men de har alla haft en kort livslängd - de har l. o. m. förbrukats samma år som de har införts.

Varför behöver vi dä ännu en skallereform? Ja, jag vilt nämna tre skäl.

1. Del nuvarande skattesystemet fyller inte pä ett bra sätt sina huvuduppgifter, att finansiera den offentliga verksamheien och vara ett instrument för fördelnings- och stabiliseringspolilik. Skattesystemet plockar visserligen in över 60 miljarder kronor om årel, varav ungefär hälften är inkomstbeskattning och sociala avgifter. Men detta sker i former som medför allvarliga problem för samhällsekonomi, arbetsmarknad och arbetsvilja.

2. Det nuvarande skattesystemet är inte tillräckligl effektivt och rättvist, inte tillräckligt enkell alt administrera och kontrollera, och del ger för många möjligheler till skallefiykt och skattefusk. Det är allvarligt om männistcors förtroende för skattesystemet och vilja atl betala skall uppluckras. Alla med erfarenhet av svenskt arbetsliv vel all vi i dag är bra nära den situationen.

3. Det nuvarande skattesystemet belyder alt en stor del av barnfamiljerna med tåga och medelstora inkomster inte genom egna insatser kan uppnå en realinkomstförbältring. Del finns undersökningar som visar alt sju av lio menar alt del inte lönar sig med en exlra insats eller ett exlra arbeie.

Vi inom folkpartiet har länge och intensivt arbelal för en skattereform. Vi har begärt sänkt inkomstskatt, sänkta marginalskatter och bällre samordning mellan skaller och sociala förmåner. Alll detta genomförs nu. Den poliliska grundvalen för reformen skapades genom Hagaöverenskommelsen, då socialdemokraterna och folkpartiet enades om alt 1975 års skattereform i allt väsentligt skulle följa skalleutredningens förslag.

Den nu aktuella skatteomläggningen berör många delar av skattesystemet: grundavdragen, slatsskatieskalorna, lönlagarnas sjukförsäkringsavgift, särskild skattereduktion och inkomstprövningen av bostadstilläggen.

Marginalskatterna sänks i inkomstlägena 30 000-50 000 kronor med 5-10 procentenheter. Del är en reform som mol bakgrund av lidigare skattereformer, nuvarande inkomslulveckling och nuvarande höga marginalskatter är vät motiverad, ja, nödvändig. Del finns de som menar alt marginalskatterna spelar en alltför slor rott i den poliliska debatten. Ja, de spelar en stor roll genom atl de är en levande realitet i människors vardag. De får effekt på arbetsvilja och sparvilja, de påverkar skatle-moralen och driver fram lönekompensationer som skapar infiation och

leder lill skailefria byten av varor och tjänster. Och de är inte någon bra metod att fördela välstånd och inkomster. 1975 års skallereform är betydelsefull genom alt den innebär lägre marginalskatter i de fiesta inkomstlägen, men den innebär inte atl marginatskalteprobtemen därmed är lösta. Bl. a. medför ju en belydande inflation att vi varie år får nya problem.

Sjukförsäkringsavgiften är den kanske mesl omdebatterade punkten i den här skattereformen. Debatten gäller inte frågan om löntagarnas sjukförsäkringsavgift skall ersättas av en socialförsäkringsavgift som betalas av arbetsgivarna på samma sätt som skett beträffande folkpensions-avgiften. På den punklen är alla ense. Debatten gäller frågan om avdragsrätt för sjukförsäkringsavgiften vid 1976 års taxering. Den frågan berördes inte i Hagaöverenskommelsen, men i allmän debatt har under de gångna månaderna framförts myckel skiftande meningar. Vi inom folkpartiet anser all avdragsrällen borde vara kvar, inte därför atl rättssäkerheten därigenom skulle vara stabilare men därför att det vore logiskt atl för della enda år bibehålla en avdragsrätt som har funniis för lönlagarna och som kommer atl finnas för arbetsgivarna. Vi har emellerlid inom skaiteutskottel varit beredda att sätta ett tak för avdragsrätten vid 500 kronor. Det hade annars med riksdagens nuvarande sammansättning funnits risk för att avdragsrällen hade helt försvunnit. Vi menar också att man helst bör undvika alt lolla om frågor av sådan storlek och karaklär som denna. Vi anser alt del är bättre atl löntagarna får elt avdrag, som visserligen för åtskilliga är lägre än del borde ha varit men dock bättre än inget bidrag alls. Den uppgörelse som har träffats inom ulskottel belyder alt vi räddar större delen av avdraget åt folk med vantiga inkomster.

Skattereformen belyder ell inkomstbortfall av 4 700 miljoner kronor. Vi delar inte den uppfattningen att skattelättnader alltid skall motsvaras av exakl lika stora höjningar av andra skaller och avgifter. Vi måsle bedöma en skattereform mol bakgrund av den allmänna utvecklingen pä skatteområdet och det aktuella samhällsekonomiska lägel. Men den nu aktuella reformen är en del av ell reformpakel. Det omfattar en skattereform som ger skaiieläitnader ål nästan alla, och det omfattar en pensionsreform som ger sänkt och röriig pensionsålder och bättre förmåner åt dem som redan har pension saml bällre förmåner åt de handikappade. Den poliliska grundvalen för del reformpakeiel skapades genom Hagaöverenskommelsen. Riksdagen kommer all i dag och i morgon besluta om det.

Allt della skall genomföras i en lid av stark infiation och då en stabil finansiering av reformverksamheten måste betraktas som önskvärd, om man vill undvika ytlerligare ökad infiation. Därför har vi sagl atl vi är beredda alt nu medverka titt en höjning av arbetsgivarnas och egenföreiagarnas socialförsäkringsavgifter för alt möjliggöra genomförandet av dessa omläggningar och reformer på skalle- och socialpolitikens område. Vi menar alt den ståndpunkten är motiverad också av att lön-

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

tagarorganisationerna har sagl all reformerna .borde lotalfinansieras och all de är beredda atl la hänsyn lill della i avtalsrörelsen 1975.

Del finns de som bl. a. inför de belydande lönekrav som organisationerna nu har redovisal säger alt löntagarna har tagit räll lilen hänsyn till de sligande sociala avgifterna. Jag vill då erinra om atl de höjda avgifterna är med i alla kalkyler, redovisade intill tiondelar, och jag är övertygad om atl de kommer all lika exakl redovisas i den slutliga uppgörelse som så småningom kommer all träffas. Del finns ingen anledning all tro all löntagarorganisationerna kommer all ändra uppfallning - so-cialförsäkringsavgifierna kommer alt vägas in i 1975 års avtalsuppgörelse.

Del har också varit en deball kring frågan om kompensation till kommuner och landsling för bortfall av skatleundertag i samband med skatteomläggningen. Det har rätt full enighet om alt kommuner och landsting skall kompenseras för del bortfall som ändrade avdragsregler och ökade koslnader för bostadstilläggen medför. Vad debatten gäller är om kommunerna skall få kompensalion också för minskning av skalleunderlag som uppkommer genom all löneökningar ersätts av avgifter lill sociala försäkringar.

Jag har förståelse för regeringens ståndpunkt all det inte finns tillräckligt vägande skäl för all föra in en sådan kompensalion, och kommunförbunden har inte heller begärt någon kompensation för 1975. Kommunerna gör ju sina prognoser över inkomslulveckling och skatleundertag. De kan slå fel, bl. a. därför all inflationen blir en annan än den man gissade. De kan stå fet, bl. a. därför atl löntagarna väljer all skaffa sig en högre standard, exempelvis genom kortare arbetstid och längre semester i slällel för ökade löner - en väg som man kanske får räkna med kommer atl beträdas under de närmasle åren mol bakgrund av den debatt som nu förs om kortare arbetstid och längre semester. Del kan knappasl vara tillräckligt motiverat atl staten skall ersälla kommunerna, om inflationen skulle bli en annan än den som man har förutsatt eller om löntagarna skulle föredra skallesänkningar och förbättrade sociala reformer framför lönehöjningar.

Nu finns det fiera skäl lill all debatten är livlig pä denna punkl. Ell är poliliskl. De partier och människor som inte gillar Hagaöverenskommelsen och skallereformen kritiserar nalurtigtvis alla inslag i uppgörelsen och reformen. Del hör lill. Vad man möjligen skulle önska är att kritiken vore mera sakligt genomtänkt och konstruktiv. Då skulle den knappasl komma alt gälla denna punkl.

Ett annal skäl är all kommunernas ekonomiska läge är besvärligt. De kommunala utgifterna har ökal mycket slarki under senare år. Del beror delvis på hög kommunal ambitionsnivå, delvis på att regering och riksdag har beslutat reformer som ställer krav pä kommunerna och delvis på infialionsutveckling och löneavtal. Vad kommunförbunden har sagt är att man är oroad för följderna av beslutade och planerade reformer för år 1976 och senare. Del kan jag förstå. Folkpartiets ordförande Gunnar Helén har också i brev till regeringen tagit upp frågan om kommunernas

ekonomi och där nämnl olika meloder för all lägga upp ruiinerna för uppbörd och betalning av kommunalskatt, så atl kommunerna snabbare än vad som nu är fattet skulle få lillgång lill sina egna skattemedel. Han har också nämnt att kommunerna skulle få tillgång till sin skal-teandel av sjukersäiiningen, någol som pä ell mera permanenl säll skulle öka kommunernas resurser med närmare 2 miljarder.

Herr lalman! Sedan vill jag la upp dl par saker i skalteutskotlets belänkande som ligger vid sidan av den akluella skaltereformen. Dessa frägor har i fiera fall aklualiserals genom molioner redan under januari.

Frågan om den faktiska sambeskattningen hör hit. Den är ju dl avsteg från huvudprincipen i de nuvarande beskattningslagarna, och det är viktigt all vi snarasl får en ändring på denna punkl. Nuvarande regler innebär all makar som arbelar gemensami i ett eget företag drabbas mycket hårt. Här skulle redan ett beslut om ändring kunna ha funniis. Frågan har varit uppe i riksdagen varie år sedan 1970. Vi är nu medvetna om all 1972 års skatteutredning har frågan om faklisk sambeskaiining på sill program och all ett förslag kommer all läggas fram inom de närmasle månaderna. Därför nöjer vi oss med all framhålla atl del är angelägel att riksdagen snart fär tillfälle atl fatta elt beslut om en ny lagstiftning om faktisk sambeskaiining.

Jag vill så ta upp skaileulredningens fortsatta arbete. Jag har sagl attjag i huvudsak är nöjd med del nu akluella förstaget titt skallereform. Del molsvarar centrala fotkpartikrav. Men denna skattereform är, liksom lidigare 1970-tatsreformer, ett provisorium med kort livslängd. Man är i skatieulredningen också enig om all del nu akluella förslaget är ett provisorium i avvaklan på del slutliga resultatet av ulredningens översyn av skallesyslemel.

Vi har haft många skalleprovisorier och ännu ell är nu på väg. Ungefär samlidigl som riksdagen beslutar om 1975 års skaltereform slutför skatieulredningen sitt arbeie rörande 1976 års skattereform. Knappt har lalmannen hunnit underteckna kammarens beslut om 1975 års skaltereform förrän det finns ett nytt förslag om 1976 års skallereform.

Det är också nödvändigt att snarasl få en sådan reform, så snabba som förändringarna av penningvärdet nu är. En reform även för 1976 kan bidra till att underlätta den kommande avtalsrörelsen. Men sedan måsie det vara slut med provisorier. Vi måste få en mera permanent skattereform. Den måste komma till är 1977. Jag tror inte att del finns skattereformer som på en gång löser alla problem, och jag tror inte all en permanenl skallereform skulle ha mänga, mänga års livslängd. Det skulle exempelvis inte bli en reform för resten av 1900-talel. Men den bör ha dl längre perspektiv än elt år. En sådan mera långsiktig reform är nödvändig för en stabil utveckling inom samhällsekonomi och arbetsmarknad.

Om vi hade haft ett inflationsskydd i skattesystemet skulle del kanske inte varit nödvändigl att göra en särskild reform för 1976. Dä skulle 1976 års problem ha kunnat klaras av ändå. Vårt krav på infiaiionsskydd

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

till skattesystemet slår alltså kvar, och likaså är vår grundsyn på den ekonomiska poliliken oförändrad. En energisk kamp mol infiaiionen är en av samhällets, de poliliska partiernas och de fackliga organisalionernas viktigaste uppgifter. Ett stabilare penningvärde, en större lilllro till statsmakternas vilja och förmåga atl skydda penningvärdet är kanske den viktigaste skallereformen.

Herr lalman! Med delta vill jag yrka bifall till reservationerna 17, 19 och 21 vid skatteutskottets betänkande nr 54 samt i övrigl bifall titt utskottets förslag.

Hen MAGNUSSON i Borås (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall inte ta upp någon debatt med herr Mundebo. Det var bara ell par ullatanden jag skulle vilja beröra. Del ena gjorde mig lilet bekymrad, det andra gjorde mig glad.

Herr Mundebo ansåg att det föreliggande förslaget innebar en betydande skalleomläggning. Jag hoppas att herr Mundebo såsom en av ledamöterna i den sittande skatteutredningen kommer atl ha siörre krav pä en belydande skatteomläggning i fortsättningen än vad del förslag vi nu diskuterar innebär.

Hagaöverenskommelsen innebar all staten skulle höja andra skaller för all fä en fult kompensation för denna skatteomläggning. Herr Mundebo säger alt trots att folkpartiet har godkänt den överenskommelsen innebär det inte all folkpartiet i alla situationer kommer alt kräva nya skatter för de skattesänkningar som eventuellt i framtiden kommer all bli akluella. Det gläder mig verkligen, för det innebär att moderater och folkpartister har möjligheler att mötas i fortsätlningen på en gemensam linje.

Hen MUNDEBO (fp) kort genmäle:

Herr lalman! En skallereform som berör näslan alla inkomsttagare, som ger skattesänkningar för många med I 000-2 000 kronor om året och som för mänga löntagare belyder en marginalskallesänkning pä 5-10 procentenheter kallar jag en belydande skallereform. All sedan en slark infialionsutveckling förtar en del av effekterna i en sådan reform är en annan sak. Del är därför vi måste skydda skaltereformens positiva innehåll. Del kan bl. a. ske genom ett infiaiionsskydd i skattesystemet. Men del omdömet atl skallereformen i sig är omfattande och belydande slår jag fasl vid.

Vår huvuduppfattning har varit och är all reformer skall fä en stabil finansiering. Därför är jag inte till fullo övertygad om alt herr Magnusson i Borås och jag kommer alt ha samma uppfatttiing när vi nu och under kommande veckor och månader voterar om sociala reformer. Vi är beredda atl finansiera dem i väsentligt större utsträckning än jag tror atl herr Magnusson kommer att vara.

Hen MAGNUSSON i Borås (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag skulle kunna hålla med herr Mundebo om all det här är en belydande skattereform om man hade stannat vid della. Men när man samlidigl höjer andra skatter i slällel, förtar man verkan av den skallesänkning man nu talar om. Del är detta vi från moderat häll beklagar.

Dd är onekligen pä del sättet all vi från vårt håll kommer all se lill au vi har täckning för de förslag vi lägger fram, vare sig de gäller sociala reformer eller någonting annal. Jag trodde all vi var överens om alt den linje vi framförde i vår moiion i våras, vilken vann riksdagens bifall, nämligen atl vi har behov av en besparingsutredning föratt minska statens utgifter, var den rikliga och all herr Mundebo fortfarande slod fasl vid den slåndpunklen.

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Herr MUNDEBO (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Här finns en skiljelinje. Kammaren kommer all i dag och i morgon beslula om reformer som sammanlagl motsvarar cirka 8 miljarder i inkomstbortfall och koslnader. Vi är beredda all hett finansiera dessa reformer, herr Magnusson i Borås bara delvis.

Vi vill ha en besparingsutredning, vi har länge krävt detta, och vi väntar ivrigt på all den skatt bli lillsatl. Men jag vill nog säga atl dess främsta uppgift är alt genom förslag till besparingar och rationell användning av slalliga medel finna utrymme för nya reformer utan att nya skattehöjningar skall bli nödvändiga.

Hen BERNDTSON (vpk):

Herr lalman! De förändringar i skattesystemet som hittills företagils, som nu skall behandlas eller som aviserats har del gemensamma draget att de inte innebär en medveien förändring av beskattningen lill låginkomsttagarnas fördel pä kapitalets bekostnad. I hög grad är förändringarna betingade av den kapitalistiska ekonomins infialionisliska utveckling. Skallereformerna syftar lill alt lappa över vissa konsekvenser för löntagarna av denna utveckling. De har också provisoriets alla kännetecken.

Förslagen i propositionen 1974:132 överensstämmer i huvuksak med majoriletsförslagen från 1972 års skalleuiredning. Pä en punkt följde finansminislern ell förslag från tre reservanter, nämligen all avdragsrällen för sjukförsäkringsavgiften inte skutte vara kvar vid 1976 års laxering. Genom kompromissen i skatleuiskolld mellan socialdemokraterna, centern och folkpartiet föreslär nu utskottet att avdragsrällen skall bibehållas men maximeras lill 500 kronor.

Återigen har vi fått uppleva hur regeringspartiet ena veckan gått till hårt och välmotiverat angrepp mot de borgerligas linje för att nästa vecka göra en kompromiss med samma partier. Den ursprungliga kritiken mol avdragsrällen, all denna gynnar dem som har höga inkomster, kvarstår även efter den träffade överenskommelsen. Låginkomstlagarna kan inte

6 Riksdagens protokoll 1974. Nr 132-133

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

ulnyUja så slorl avdragsbelopp som höginkomsttagarna fär göra. Om man skulle frångå finansministerns förslag i delta avseende, borde man ålminstone ha satl en inkomstgräns uppåt för avdraget med hård avlrappning.

Den förbättring i förhållande lill förslagen från majoriteten i skatieulredningen som finansminislern kom med offrades på kompromissens altare. Det blir aldrig några bra resultat av samförstånd med de borgeriiga partierna.

Utskottets förslag innebären försämring i förhållande till proposilionen som vi inte kan godta, utan vi biträder proposilionen i fråga om slopad avdragsrätl. Jag ber därför, herr talman, atl få yrka avslag på ulskotlels hemslällan i punkten 3 och bifall lill proposilionen i denna del.

Den andra förändringen i proposilionen i'förhällande lill skaileulredningens förslag sammanhänger med Hagaöverenskommelsen mellan socialdemokraterna och folkpartiet. Den innebär atl skaltereformen finansieras genom höjning av arbetsgivarnas socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen, medan ulredningen föreslog en höjning också av den allmänna arbelsgivaravgiften. Skillnaden i finansieringsmetoderna ligger i alt socialförsäkringsavgiften inte utlas på den del av lönen som översiiger 7,5 gånger basbeloppet, för närvarande 63 750 kronor, och sålunda i motsats lill allmänna arbetsgivaravgiften inte belastar högre inkomster. Även här bekräftas alt resultalel av samförstånd med borgerliga partier inte ger bra resultal.

Mol hela det föreliggande förslaget liksom mol skaileulredningens ma-joritelsförslag måste kritiken riktas all inkomsttagare med lägre inkomster får alltför lilen skattesänkning. Man kan inte med bäsla vilja i världen hävda atl skalleförslagel kännetecknas av någon jämlikhels-profil. Del är väl därför man skyndat sig all meddela all näsla gång skall man länka mera pä låginkomsttagarna. Del borde ha varit möjligi alt ge denna skatteomläggning en annan inriklning. Om man erkänner behovet av skattelättnader för låginkomsttagarna borde man la hänsyn till della redan vid omläggningen av 1975 års skatt. Delta är utgångspunkten för vpk:s förslag.

Vi har ansett alt man kan följa tvä vägar för att nå detta syfte. Den ena är all slopa mervärdeskatten på livsmedel, den andra att höja del föreslagna särskilda skatteavdraget för låginkomsttagare. Vi har funnii all slopad livsmedelsmoms är att föredra och har därför i molionen 1891 föreslagil den åtgärden.

Avskaffande av mervärdeskatt på livsmedel har vid upprepade tillfällen föreslagits av vänsterpartiet kommunislerna. Till argumenten mol förslagei har ofta anförts kosinaderna. Del finns därför skäl all erinra om alt den nu föreslagna skalleomläggningen koslnadsmässigt ligger i ungefär samma storleksordning som slopande av matmomsen.

Skatleutskoltel argumenterar mol molionskravet om slopad livsmedelsmoms med att upprepa lidigare inlagen ståndpunkt om konlrolllek-niska och administrativa skäl och alt hänvisa lill stallig subvenlionering

av vissa baslivsmedel. Man hävdar atl denna subvenlionering i vissa fall medför siörre prissänkningar för konsumenterna än motionärernas förslag. Även om detta skulle vara fallet "i vissa fall" så kan det inte gälla totalt. De statliga subventionerna uppgår titt I 900 miljoner, medan en avveckling av mervärdeskatten på livsmedel beräknas motsvara 4 250 miljoner - allt enligt utskottets egna siffror. Skalieulskoliei värier sig också mol hänvisningen i molionen lill den differentiering av mervärdeskallen som förekommer i andra länder genom att åberopa ulskollets egna resor. Det faktum atl de flesta berörda länder har endera helt befriat livsmedel från mervärdeskall eller också på livsmedel har en lägre skattesals än på övriga varor kan inie beslridas. Säkertigen har också de adminisiraliva svårigheterna överdriviis. Del kan inie vara särskilt svårt att dra gränsen mellan momsbefriade livsmedel och momsbelagda andra varor.

Del går inie all förneka all avskaffande av mervärdeskallen på livsmedel skulle vara den bäsla skallereformen för siora lönlagargrupper. Framför alll låginkomsllagare, däribland pensionärer och barnfamiljer, gynnas av en sådan ålgärd. Skaileulredningens egna labeller bekräftar vad vi ofta anförl, nämligen all mervärdeskallen på livsmedel lar i de lägre inkomsiskikten en betydande del av inkomsten, särskilt markant är della för barnfamiljerna.

Vänslerpariiel kommunislerna har i molionen 1891 föreslagil all mer-värdeskatlen på livsmedel slopas, all beskaliningen skarpes i inkomsllä-gen över 65 000 kronor, all den nuvarande skaiieredukiionen förändras, all den allmänna arbetsgivaravgiften höjes frän 4 lill 5,3 proceni och .socialförsäkringsavgifien från 3,8 lill 6,1 proceni, all kommuner och landsling befrias från dessa avgiftshöjningar samt att bolagsskatten höjes från 40 lill 50 procent.

Slopad livsmedelsmoms och slopande av sjukförsäkringsavgiften, som innefattas i vpk-förslaget, är något mera kostnadskrävande än regeringens förslag, men de finansieringsförslag vi ställer ger full täckning för reformen.

Vi vidhåller uppfallningen all de i molionen 1891 framlagda förslagen är den mest fördelaktiga skattereformen för låg- och medelinkomsllagare, och jag ber, herr talman, att få yrka bifall till motionen. Då vpk endast har suppleant i skalieulskoiiel har ingen reservaiion kunnal fogas lill ulskotlels belänkande.

De förslag till skatteomläggning som framlagts i propositionen 1974:132 berör den direkta slalliga skallen. Del vore dock ell ulslag av felsyn all isolera denna fråga från skalleulvecklingen i övrigl. Den skallepotilik - för all inie säga inkomslpolilik - som förslagen är uttryck för kommer i hög grad all påverka kommunernas ekonomi. Eftersom jag i går hade lillfälle all i en inierpellalionsdeball här i kammaren beröra della problem skall jag inte gå närmare in på del.

Del finns dock skäl atl än en gång betona alt om inte särskilda ålgärder kommer lill sländ för atl lätta det ekonomiska trycket på kommuner

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

och landsting blir de i propositionen utlovade skallesänkningarna snart nog uppätna av höjda kommunalskatter. Vid en kommunalskaltehöjning på 3 kronor uppvägs den föreslagna sänkningen av statsskatten för stora lönlagargrupper. Redan vid kommunalskatiehöjningar pä omkring 2 kronor - och del är ingen ovanlig skattehöjning från årsskiftet - ryker en stor del av de utlovade slalliga skallesänkningarna.

De fakiiska förhållandena i skallepoliliken har man medveid sökl dölja. I Aftonbladet den 27 oktober i år kunde man exempelvis läsa på den annonssida som heler Social-Demokraien 74 atl en person, som år 1971 tjänade 27 000 kronor, i år tjänar 34 000 kronor och nästa år beräknas tjäna 37 000 kronor, betalar samma belopp - 4 300 kronor -i slatlig skall, oaklal inkomslhöjningen, lack vare den socialdemokraliska skallepoliliken.

Men del är vilseledande all bara lala om den direkia slalliga skallen. Med den skisserade lönehöjningen på 10 000 kronor från 1971 lill 1975 följer atl vederbörande, om han eller hon bor i en ordinär kommun, får 2 000 - 2 500 kronor i ökad kommunalskatt. Förmodligen bor personen i en kommun som höjt skallen med ell par kronor under liden, och då blir effekien ännu siörre.

Till della kommer också all matpriserna stigit betydligt under della år. Pä varje krona i prisstregring har lagts mervärdeskatt som en exlra pålaga. Även del måste las med i beräkningen.

Bristerna i det framlagda skalteförslagel och den skattepolitik som förts under senare år kan man aldrig dölja med atl lala bara om den skall som sänks och genom all förliga sligande skaller på områden som drabbar låginkomsttagarna hårdast, nämligen kommunalskallen och de indirekta skatterna.

Skatiepoliiiken har länge kännetecknats av all bolag och stora förmögenhetsägare kommit lindrigt undan samlidigl som skalleiryckel skärpts för personer med låga och medelslora inkomster.

De provisoriska skallereformer som nu fortlöpande presenteras har hittills inte varit inriktade på att åstadkomma en demokratisk skattepolitik.

Från de borgertiga partierna har högljudda rop kommit om skalle-orällvisor, men man har aldrig bilräll förslag som skulle innebära en rättvis beskattning. Man hargåll i spetsen förall ge bolagen sländigi nya förmåner, och man har avvisal kravei pä atl ta borl den orättvisa beskattningen av livsförnödenheter.

Denna politik skiljer sig inte från regeringspolitiken i de avgörande frågorna.

Det är därför som regeringen och ell eller flera borgerliga partier iräffar kompromissuppgörelser i den ena frågan efler den andra.

Samverkan med borgerliga partier kan aldrig leda fram till en demokratisk skallepotilik. Den kan endasi uppnås genom kamp moi kapi-talinlressena.

Vänsterpartiet kommunisternas skattepolitik erbjuder ell bällre allernaiiv för låg- och medelinkomsttagarna, pensionärerna och barnfamil-

jerna än den skattepolitik som är resultatet av samspel mellan regeringen och ibland ell men ofta flera borgerliga partier.

Herr WÄRNBERG (s):

Herr talman! Lät mig börja med en allmän reflexion om riksdagens arbetsteknik med hänsyn lill att s. k. lotlsiiualioner förekommer också belräffande elt par punkler i del nu aktuella betänkandet.

Före den nu gällande ordningen fick en fråga förekomma endast en gång varje riksdag, medan del nu är fritt att aktualisera samma fråga hur många gånger som helst varie riksdag. Detta förhållande skapar utomordentligt säregna situationer i del jämviktsförhållande som nu råder. Riksdagen kan alltså med några dagars eller veckors mellanrum falla hell olika beslut i samma fråga pä grund av fru Forlunas inställning, misstag i kvittningen eller felröstning.

Man hade kunnat hoppas att riksdagsledamöterna och partierna känt sill ansvar inför den situation som nu råder och all man i de frägor som man redan avgjort en gång under innevarande riksdag i fortsättningen endasi skulle markera sin inställning med all avgiva särskilda yttranden. Så har nu emellerlid inie alllid blivit fallet, ulan man har med glatt mod bidragit lill alt sänka riksdagens anseende genom all försöka åsladkomma sådana dubbla beslut som jag redogjort för.

Jag har för min del alltid hävdat att regeringen har ett absolut ansvar alt följa riksdagens intentioner och effektuera de beställningar som riksdagen gjort, även om besluten har fallats med en rösts majoritet etter med lottens hjijlp. Men om riksdagen fattar motstridiga beslut samma år, harjag full förståelse för om regeringen bortser från dessa och handlar hell efler eget omdöme, samtidigt som jag är på del klara med alt riksdagens prestige på detta sätt måste minska. Del får inte bli sä att oppositionen fär driva en fråga till lottdragning hur många gånger som helst i förhoppning att man förr eller senare ändå måste vinna och att del sedan alltid skatt bli del sista bestulet som skatt gälla.

Hitintills har lotlsilualionerna, i varie fall vad beträffar skalleulskotiel, gällt ulredningskrav och beställningar hos Kungl. Maj:t. Regeringen kan då, som jag antytt, bortse frän riksdagsbesluten, om de blir motstridiga. Skulle man från oppositionen ställa krav på en annan tolkning av de dubbla besluten etter utvidga området för de upprepade lottdragnings-frågorna till all gälla även omedelbar lagsiiftning, tvingas givetvis regeringspartiets företrädare till molatlacker. För den händelse alt en eventuell lottdragning om tilläggsdirektiv för skatieulredningen om index-reglerade skatteskalor denna gång skulle utfalla i annan riktning än beslutet under vårriksdagen, skulle del t. ex. vara fullt möjligt alt redan näsla vecka genom utskotisinitiaiiv framlägga förslag om upphävande av denna beställning. Men sådana jippon är utskottet inte särskilt intresserat av. Med den liberala praxis som utbildats skulle man kunna hänga på nästan varie skalleproposiiion förslag om lilläggsdirekliv lill skatteutredningen om indexreglerade skatteskalor. Som jag ser del skulle

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

riksdagen på detta sätt inte bara kunna falla tvä beslut i samma fråga varie år, ulan prakliskl laget hur många beslut som helst.

Mol bakgrund av vad jag här anförl är del med största beklagande jag bara kan konstatera atl mina vädjanden om avstående frän förslag lill dubbla beslut vid samma riksdag förklingat ohörda och all riksdagens anseende därigenom kanske fäll sig ytterligare en törn.

Efler denna utvidgning av ämnet vill jag övergå lill sakfrågorna.

Vi har under senare år fäll vänja oss vid täta provisoriska skatteomläggningar. Jag häller med föregående talare om atl della givetvis inte är bra. Såväl myndigheter som skattebetalare har tvingats all ständigt sälla sig in i nya regler. Man kan givelvis hoppas alt 1972 års skatieutredning kan komma all föreslå skalleregler av mera permanenl karaklär än vad den tvingats alt göra de senasle åren. Men så länge som vi har den inflationsutveckling som vi haft de senasle åren trorjag inte all några skalleskalor eller därmed sammanhängande regler kommer all bli särskill långlivade.

Det är ganska självklart atl kunde man få bukt med inflationen, så skulle arbetet med all skapa permanenta skallesystem också bli myckel enklare, men om inflationens främsta drivfiäder är oljepriset eller andra orsaker utifrån står vi oss egentligen ganska slätt här hemma.

Det är också ganska självklart att en indexreglering skulle göra det onödigt med täta ändringar av skattesystemel, men därmed löser man ju inte problemel med statens behov av skatter, ell behov som också har en viss förmåga all öka i takt med inflationen. Man klarar heller inte de fördelningspoliiiska korrigeringar som det finns skäl atl göra vid ändringar av penningvärdet liksom vid ändringar av inkömsislrukluren.

Är del någon som tror att den skatteomläggning som vi nu diskuterar skulle ha sell ul som den gör, om vi haft indexreglerade skalleskalor i bottnen?

Del finns naturligtvis en massa invändningar av teknisk natur som kan göras mol indexreglerade skalleskalor. Jag skall här bara nämna en som exempel: svårigheten alt veta hur källskatteavdragd skall konstrueras. Men jag är samtidigt medveien om att de lekniska problemen är del en ulrednings sak alt försöka finna lösningar på.

Däremol förstår jag inte hur man kan förena tvä så oförenliga ståndpunkter som det finns i olika reservalioner från samma parti. Man har nämligen å ena sidan krav på alt nästa skatteomläggning skall få en läginkomslprofil och ä andra sidan krav på alt skalleskalorna skall in-dexregleras, vilkel är en typisk högskattereform. Medan en person i 30 000-kronorsklassen kanske skulle få sin skall sänkt med I 000 kronor vid oförändrade inkomster och med dagens infiationstakt, så skulle motsvarande siffra för en 100 000-kronorsinkomsllagare kunna bli näslan den liodubbta.

Den slörsla invändningen mot ett indexreglerat skattesystem är dock att man därmed uppger ännu en försvarsposition i kampen mol infiaiionen. Ju fiera områden som neutraliseras genom indexberäkningar, des-

lo mindre inlresse för infialionsbekämpning blir del hos nertatet medborgare. Utskottsmajoriteten håller med reservanterna om att infiaiionen i första hand skall bekämpas med målmedvetna ekonomiski-politiska ålgärder, men utskottsmajorilelen tror också atl indexreglerade skalleskalor verkar i rakt motsatt rikining.

Huvudsyftet med den skatteomläggning vi i dag diskulerar är således att genom skallelättnader för de stora löntagargrupperna ge utrymme för del i slandardutvecktingen ulan all man därvid behöver höja löneanspråken lill en nivå som är orealistisk. Om detla primära syfte är utskottet överens, och det har inte varit någon svårighet all samla ulskottel kring propositionen 132 i dess principiella uppläggning.

1 olika detaljfrågor har dock, som redan framgåll av lidigare lalares anföranden, meningarna gäll isär. 1 en fråga av slor räckvidd har samlliga borgerliga parlier haft en från proposilionen avvikande mening, och del gäller proposiiionens förslag om slopande av avdragsrällen vid 1976 års laxering för under år 1974 ertagda sjukförsäkringsavgifter. Ulskotlsma-joriielen är medveten om all principiella skäl kan anföras för avdragels kvarvarande och alt man kan lala om en viss retroaktivitet i lagstiftningen, men man anser samtidigt all dessa invändningar mister sin tyngd då det från samma lidpunkl genomförs andra skattelättnader, som för nästan alla innebär skallesänkningar av betydligt siörre värde än en kvarvarande avdragsrätl.

Man kan heller inte, enligl utskollsmajoritelen, bortse från atl en bevarad avdragsrätt för åren 1976 och 1977 skulle ha inneburit skattebortfall i storleksordningen 1,5 miljarder kronor. Della är så myckel mera allvarligt i elt läge där den slalliga upplåningen, enligl vad man kan förutse, kommer att ligga pä en nivå som gränsar lill del oacceptabla.

Sammanvägningen av de principiella och prakliska konsekvenserna har lett socialdemokraternas och millenpartiernas representanter fram titt alt denna fråga knappasl skulle må bra av en lottdragning. Man gjorde därför elt försök lill sammanjämkning av ståndpunkterna, som resullerade i en slor utskottsmajoritet för ändring av såväl proposiiionens som motionärernas förslag. Utskottet föreslår således att avdragsrätten begränsas lill 500 kronor och alltså får en viss låginkomsiprofil, men samtidigt skall statens och kommunernas skatlebonfall, som nu har begränsats lill 900 miljoner kronor, på någol sätt kompenseras, vilkel kan ske genom mindre skattesänkningar än som beräknats för dessa år eller genom inkomstförstärkningar. Lål mig underslryka all inie heller den socialdemokraliska sidan av ulskoiiel är hell nöjd med överenskommelsen men atl man ändå anser den bällre än en lolleriomgång.

Innan jag går in på alla de säryrkanden som framsiällts i de olika reservationerna vill jag la upp en principiell fråga som gäller både den här skatteomläggningen och kommande skatteomläggningar.

Med den ambitionsnivå som kännetecknar dagens riksdagspartier ser jag ingen möjlighet atl klara framlida skallesänkningar på den direkia sidan utan inkomstförstärkningar från annat håll. Den underbalansering

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

av budgeten som sker i dag är av den storleksordningen all den borde minskas, varför knappasl några framlida sänkningar av den direkia statsskatten kan ske genom ökad upplåning.

Den enda finansieringsväg som skatieulredningen kunnat finna har varit ökade arbetsgivaravgifter eller socialförsäkringsavgifler, och jag håller med herr Magnusson i Borås om att det är ungefär samma sak. Jag har en bestämd känsla av atl alla de utredningar som funderar pä nya reformer inte heller har så myckel annal all komma med för alt försöka klara finansieringsfrågan.

Företagsskatleberedningen böriar snart för sin del atl fråga sig om den har någon meningsfull uppgift när det gäller alt utreda principer för förelagens inkomstbeskattning som i skatteintäkter nu snart bara belyder en tiondel av andra avgifter som företagen fär betala.

Nu menar alla professionella ekonomiska förslåsigpåare alt arbetsgivaravgifter bara är en omväxling av lön lill avgifter. Jag delar inte helt den uppfallningen, då jag tror att prishöjningar också får hjälpa till en del. Därutöver betyder omväxlingen att progressiv skall förvandlas lill löneutrymme som inte alllid innebär ufiämning.

Även om arbetsgivaravgifter till siörre delen annars skulle ha utbetalats i löner så är en ständig ökning av arbetsgivaravgifterna, byggda på lönesummorna, ändå ell incitament till alt försöka fä löneandelen så liten som möjligt i varie förelag och lill att påskynda sirävandena lill ökad mekanisering. Detla är väl inte alllid så lyckat i ell samhälle som skall snåla på energin och som har mänsklig arbetskraft all tillgå.

Del är därför med slor lillfredsslällelse som jag kan konslalera all företagsskatleberedningen uppmanals undersöka möjligheterna all la ul avgifter från förelagen på annal underlag än de samlade lönesummorna.

Herrar Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro har i sin reservaiion räknal ut all dagens 45 000-kronors inkomsttagare under 1980 kommer all ha en inkomsi av 80 000 kronor med den lakl som vi har i fråga om lönelyft i dag. Del finns ingen anledning all bestrida den uträkning som gjoris, men däremol kan del ifrågasällas om de skalteskalor som vi i dag har all fastställa skall anpassas därefter. Jag tror alt vi kommer atl få mänga ändringar fram lill 1980.

Reservanternas konstaterande atl marginalskatten skärps vid inkomster över 75 000 kronor finns del heller ingen anledning alt bestrida. Men man måsle ändå ha klart för sig atl det blir betydande skaiieläitnader upp lill 100 000 kronor i årsinkomst, och t. o. m. vid en årsinkomst av 150 000 kronor är skattelättnaden lika slor i kronor räknat som för den som fiänar 25 000 ä 30 000 kronor. För inkomster över 200 000 kronor om årel inträffar visserligen skatteskärpningar, men utskottsmajorilelen menar all dessa skärpningar får man la av fördelningspolitiska skäl, och några siörre marginalskatleeffekter uppstår knappasl.

Den redovisning som gjorts av 1972 års skatteutredning visar också att när man kommer upp i dessa inkomstlägen - omkring 200 000 kronor - är det slor skillnad mellan den sammanräknade nettoinkomsten och

den inkomsi man betalar skall för. Med andra ord kan del uttryckas sä atl vid så stora inkomster har den skallskyldige råd alt använda alla de skallenedsällande ålgärder som finns i form av underskollsavdrag o. d. Detla förhållande berättigar, åtminstone tills vidare, åtgärden atl höja skatten längst upp bland inkomsterna ulan alt därför den stats-finansiellt rätt betydelselösa skärpningen skall betraktas som ren klåfingrighet.

Samtliga parlier i utskottet har ställt sig bakom de förslag i proposilionen som gäller lättnader för de skallskyldiga. Men när det gäller notans belalning sä vill herrar Magnusson och Nilsson inte vara med hela vägen, utan man vill fortsätta all leva på skulder under molivering alt del behövs fortsatt slimulans för vår ekonomi.

Utskottet i övrigl lycker alt della förefaller atl vara äventyrligt i ell läge där staten på ell är lånar i storleksordningen 11 miljarder kronor. Personligen skulle jag vilja säga all herrar Magnussons och Nilssons linje i reservaiionen bjärt kontrasterar mol de linjer som man lidigare följl i det gamla högerpartiet om sunda affärer för landel. I den aktuella par-limolionen ullovar man anvisningar på besparingar näsla budgetår, men sädana löften förefaller lilet lösliga, och de har väl heller inte lagils upp av reservanlerna. Dessa är nu utan vidare beredda atl försämra siatens finanser med 1,8 miljarder kronor del närmasle året och med yllerligare 1,5 miljarder den tid då full avdragsrätl för sjukförsäkringsavgiften slår igenom. Man ger inga löften om täckning för detla skattebortfall på annal sätt än atl ställa hoppet till den besparingsulredning som riksdagen med lollens hjälp begärde i våras.

Bakom proposiiionens finansieringsförslag står de socialdemokraliska ledamöterna i ulskottel och folkpartiets ulskotlsledamoi, men del skall väl också tilläggas atl centerpartiets representanter förklarat sig beredda all i stort läcka skattebortfallet, även om jag tycker att det ter sig lilet långsökt med en åierväxling av en del av arbetsgivaravgifterna för atl få fram dl Ökal skatteunderlag. Jag vill inte bestrida beräkningarna, men jag ber samlidigl atl få slippa all bekräfta dem.

Beträffande centerpartiets övriga finansieringsförslag så lycker utskottsmajoriteten all de är rätt intressanta. Höjningen av elskallen för de energislukande förelagen kanske vi lycker är berättigad, och del är myckel troligl alt en fortsättning kan följa framöver dä vi nästan blir hell överens om lagen i den här frågan.

Kraven på höjning av bolagsskallen och inkomstskatten för ekonomiska föreningar, som centerpartiet har gemensamt med vänsterpartiet kommunisterna, är också inlressanl men vittnar om att man inte särskill mycket är intresserad av skallerättvisa förelagen emellan. Det är nämligen inte alls den redovisade nettovinsten som är kriteriet på aktiebolagens skattekraft. Den redovisade vinsten är i de allra flesta fall i slällel ett resullal av hur ägarstrukturen ser ul. Har ell akiiebolag många ägare måste vinst redovisas för att dessa skall få utdelning, medan då del rör sig om få ägare dessa kan ta ut avkastningen på del insalta kapitalel

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

ulan att redovisa vinst. Detsamma kan för övrigl sägas om andra företag med många delägare som har intressegemenskap med förelaget, dä man kan ta ut vinsten i form av återbäring av olika slag. Vinst som redovisas i ell aktiebolag och som utdelas beskallas i dag dubbelt, och den samlade skattesatsen blir i många fall 85-90 procent. Det sker nalurliglvis ingen riksolycka om den skallesatsen blir 3-4 procent till, som den skulle bli enligt centerpartiets förslag, då del i de fiesta fall kommer att falla pä den som tät det, men nog tycker jag del skulle vara myckel intressantare au få böria den här skalleskärpningen lilel lidigare genom att begränsa alla de ålgärder som vidtas innan både akiiebolag och andra kommit fram till en nettovinst.

Av samma skäl vore en progressiv bolagsskall väldigl orällvis och dessutom helt ulan verkan även hos de mesl bärkraftiga företagen bara dessa undviker all göra någon utdelning lill aktieägarna eller delägarna i en ekonomisk förening. Och del gör som bekant flertalet förelag -de ger ingen utdelning.

Utskottsmajoriteten har således en negaliv syn pä dessa förslag, men den direkia orsaken lill all man avstyrker kraven som framförts är att företagsskatleberedningen enligl sina direktiv har all pröva hur företagens skatteregler skall utformas. Därmed kommer ju förslagen under prövning, och en påminnelse lill företagsskatleberedningen därom är obehövlig.

Utskottet har i samband med behandlingen av propositionen 132 också tagit upp en del motioner väckta vid riksdagens börian. En av dessa gäller en komplettering av förvärvsavdraget med någol slags vårdnadsavdrag. Utskottet har alltid menat alt privata levnadsomkostnader som möjliggör för båda makarna att förvärvsarbeta knappast hör hemma i ell skattesystem med konsekvent genomförd särbeskalining. Utskottsmajoriteten är emellertid medveien om all vissa undantag har gjoris från särbeskallningsprinciperna på grund av all övergången frän sam-beskallningen annars skulle ha blivit för hård, men delta förhällande kan knappasl vara elt skäl för alt göra ytlerligare undanlag. Då hela avdragsfloran dessulom ligger under skalleutredningens prövning är delta ytlerligare ett skäl atl avslå molionerna och reservaiionen It.

Reservaiionen 12 av herrar Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro avser åter en gammal bekant fråga och handlar om de faktiskt sam-beskaitades problem. Den reservaiionen kan enklasi besvaras med alt läsa upp del efterföljande särskilda yttrandet, där samma herrar är med bland undertecknarna och i vilkel yttrande man på grund av alt förslag beräknas vara färdiga omkring årsskiftet inte finner det nödvändigt med något initiativ från riksdagens sida.

Ytlerligare en serie motioner har väckls i olika frågor, där några sedan de avstyrkts av ulskottel har resulleral i reservationer med yrkande all motionerna skulle överlämnas till skatieulredningen för beaktande. En sådan fråga rör en begäran att sambeskattningen av kapitalinkomsterna skall ske på sådani sätt alt dt grundbelopp på 2 000 kronor alllid skall särbeskatlas. Då ett genomförande av elt sådant förslag skulle medföra

mycket stora möjlighder lill rejäl skatteflykt yrkar utskottsmajoriteten direkt avslag på detta förslag utan all ens förulsätla all del skall prövas av skalleulredningen.

Reservaiionen 16 rör beskatlningen av det vårdbidrag som utgår vid vård av handikappade barn. Ulskollet erinrar om all del alllid förfiiktal en linje som innebär att hjälp till dem som har det svårt i samhället inte i första hand bör lämnas genom skaiieläitnader utan genom direkia bidrag till dem som behöver hjälpen eller lill den hjälpbehövandes värdare.

Utskottet tycker alt ulvecklingen i detta fall har gått åt rätt håll. Del statliga vårdbidraget har höjls kraftigt och skallebelagts, varvid andre maken förlorar sin skattereduktion, men dä del å andra sidan tillkommer förvärvsavdrag för någon av föräldrarna. Vårdbidraget har således förvandlats till en vanlig inkomst. Sammantaget har förbättringarna varit väsentliga. Därtill skall läggas att vårdbidraget enligl den proposition som nu är föremål för riksdagens behandling redan den 1 juli 1976 höjs från 105 procent av basbeloppet till 145 procent av basbeloppet och därefter successivt lill 185 procent år 1980. Mol bakgrund av de faktiska förhållandena och då den inslagna vägen med relativt hyggliga bidrag och skallebeläggning molsvarar skatteutskottets principiella ställningslagande yrkas avslag på skrivelseförslagen. Vård av friskt barn är för övrigl heller aldrig avdragsgill.

Utöver frågan om indexreglerade skatteskalor vill fiera motionärer och reservanter ändra pä direkliven för skatieulredningen, och man vill också att riksdagen skall ställa sig bakom uttalanden som skall vägleda utredningen. Utskottet anser sig kunna inslämma i en del av de yrkanden som ställts i de olika molionerna och reservationerna men anser detla vara onödigt, då dd är självklara ling som ligger inom ramen för ulredningens direkliv. Andra yrkanden kanske utskoliei i dagsläget inte vill ställa sig bakom, men de ingår ändå självklart i del område som skall prövas av skatteutredningen.

Mot denna bakgrund och av vad jag lidigare sagl framgår all ulskolls-majoritden inte är beredd att föreslå riksdagen att fatta beslut om vad skalleulredningen skall syssla med, utan man bör överlåta åt ulredningen själv alt lolka sina direkliv eller bestämma sig för de nya frågor som ulredningen önskar ta upp.

Jag har förul nämnl all vi lidigare i år har haft s. k. lollsituation om indexregleringen av skallesystemet. I reservaiionen 21 återkommer vårens fråga om differentierade arbetsgivaravgifter alltefter företagens bärkraft. Som jag också förul sagl kan jag inte tillmäta dagens beslut någol större värde, men låt mig ändå erinra om hur hopplöst det begärda utredningsuppdraget skulle vara. Vad är exempelvis bärkraft? Är det nettovinsten? Vem skall bestämma om en avskrivning är berättigad eller inte? Hur gör man med hopsamlade vinster som så småningom blir handelsvara? Öch om det är fråga om en omväxling av löner till arbetsgivaravgifter eller tvärtom, som man tror i en reservaiion av centerpartiets

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

ledamöter, skall dä löntagarna ta ut högre löner av de arbelsgivare som lyckats få en lägre arbetsgivaravgift? Jag vel act invändningen mol milt resonemang kommer alt bli att del är jusl dessa problem som en utredning skall klara av. För min del lycker jag dock all man bör ge utredningar en någorlunda rimlig chans atl klara av sina uppdrag, men det gör man inte i del här fälld.

Ulskoiiel har enhälligi siällt sig bakom proposiiionens förslag all s. k. egenavgift inte skall ulgå på de första 10 000 kronorna av årsinkomsten. En del ledamöter i utskottet har väl gjort detla lilel motvilligt - och det kanske jag också har gjort - då en sådan här befrielse från arbelsgivaravgiften inte är särskilt rättvis företagare emellan. Man kan dock lill nöds acceplera lösningen av prakliska skäl. Dels blir del lättare all hanlera små inkomster av sådan art att de är gränsfall mellan fiänste-inkomsl och inkomst av rörelse, dels tillgodoses kravei från egenföreiagarna alt slippa belala arbetsgivaravgift för de inkomster som kanske i själva verket varit kapitalinkomster. Utskoitsmajoriieien, som tidigare år gjort små medgivanden i den senare frågan, anser nu all kraven är tillgodosedda, varför man inte längre har någol lill övers för de yrkanden som framställts i betänkandets sista reservaiion.

Till slul, herr talman, vill jag någol beröra vpk-motionen, som inte har kunnal följas upp med någon reservation, då partiet saknar ordinarie ledamot i utskottet. Enligt överenskommelse skall vpk:s motion ses som en helhet, där huvudvikten ligger vid slopad moms på livsmedel i stället för ändringar i skatteskalan. Då en sådan åtgärd innebär större skattebortfall föreslås höjningar av bolagsskatten och höjningar av progressionen genom ändrade skatteskalor och avlrappning av del s. k. äkla-makeavdragd, så alt della inte ulgår i höga inkomstlagen. Enligl utskottets beräkningar uppslår ändå på dessa iransaklioner ett underskoll på ca 800 miljoner kronor för statskassan. Del skall dock erkännas att del frän vpk:s sida uttalats att man är beredd att höja andra kapitalskatter för all la in dessa pengar. Dessutom kommer huvudparten av de 800 miljonerna kommuner och landsling lill godo genom all de slipper erlägga arbetsgivaravgifter.

Skatteutskottet kan inte dela motionärernas uppfattning att en sådan ålgärd som slopande av mat-momsen nu skulle vara ofarlig och att kontrolltekniska och administrativa skäl skulle vara betydelselösa. Ulskollets majoritet vidhåller uppfallningen alt syslemet med nolllaxa eller en sänkning av taxan för vissa varuslag inbjuder lill skatteflykt. Utskottet har lidigare rekommenderat all matpriserna skall sältas ned via subventioner, om man särskilt önskar gynna den seklorn. Så har också gjoris, och den statliga subvenlioneringen av baslivsmedel uppgår nu till näslan hälften av hela skatteintäklen från mervärdeskallen på matvaror. Del belyder atl man prakliskl tagel betalar lillbaka hela skallen på de mesl betydelsefulla livsmedlen och att en ytterligare befrielse i hög grad skulle gynna andra än låginkomsttagare. Della är vpk medvetet om', varför man föreslår skärpt marginaleffekt i skatteskalorna.

Då lindringen av marginaleffekterna var ett av motiven för hela skatteomläggningen, är del ganska naturiigl all utskottet inte kunnal ansluta sig lill del paket som presenterats i motionen 1891.

Med det sagda ber jag, herr talman, att få yrka bifall till alla de förslag i betänkande nr 54 som skatteutskottets majoritet slår bakom.

Hen MAGNUSSON i Borås (m) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Wärnberg började sitt anförande med alt beklaga del jämviklsläge vi för närvarande har i riksdagen med 175 socialisler mol 175 icke-socialisler. Han visade med några exempel vilka ulom-ordeniliga besvärtighder della skapar. Vissl kan vi vara överens om atl jämviktsläget medför en hel del problem. Del är nalurliglvis ell problem all sina vid regeringsmaklen med 41 ä 42 proceni av svenska folkel bakom sig. Men det innebär också problem för oppositionen. För närvarande skriver t. ex. regeringen diktatoriskt direkliven lill alla våra utredningar. Utredningsväsendet har stor belydelse i vårt land, och av den anledningen är det också ulomordenlligl vikligl all oppositionen får möjligheler all påverka de direkliv som skrivs. Del lycker jag inie är fel, alldenslund de båda blocken i dag är exakl lika siora.

Jag förslår inie varför man klagar över delta läge. Det finns ett mycket enkell säu all lösa problemel, nämligen all regeringen besluiar sig för all återigen fråga svenska folket hur Sveriges riksdag skall vara sam-mansall för att den skall vara funktionsduglig. Det är enkelt alt göra det genom eu nyval.

Sedan lar herr Wärnberg upp problemel med de indexreglerade skalleskalorna. Han menar all i elt inflationisliski läge måste staten ha mera inkomster, och av den anledningen måsle man ha kvar del nuvarande systemet, som innebär all skatterna ökar automatiskt. Ja, i varie in-fiationisiiski läge måste alla ha mera inkomster - staten, kommunerna, landstingen och framför alll de enskilda människorna. Men vad är det som inträffar här? Även slalen kommer all öka sina inkomster i dt inflationisliski läge, men utöver det kommer staten också samtidigt -på grund av kombinalionen med den progressiva skalleskalan - all lillföras ett extra slorl inkomsilillskoll, vilket däremol varken landsling eller kommuner eller enskilda människor har möjlighet att åstadkomma, ulan del blir i slällel de som kommer all få belala kosinaderna. Del är della som vi har reagerat mol och sagl, atl del är nödvändigl att i stället införa ett system som kommer att reglera detta förhållande.

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Hen MUNDEBO (fp) kon genmäle:

Herr talman! Jag vill kommentera bara en punkt i herr Wärnbergs anförande, nämligen del räll långa avsnitt som rörde inflaiionsskydd i skatlesystemd. Det handlade lill en mindre del om frågan i sak och mera om den formella hanteringen i utskott och kammare. Herr Wärnberg menade all hälften av ulskotlels och kammarens ledamöler inie kände sin ansvar, all de var glada över all sänka riksdagens anseende elc.

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Del är en orällvis anklagelse. Vi är medvetna om all man bör söka undvika lottdragningar i frägor som föruibehandlals, men vi har ändå ansell all vi måste nu - inte i en moiion väckt i januari näsla är och evenlue,lll behandlad i kammaren i november-december - ge vår mening lill känna. 1972 års skalleuiredning måste pä allvar la itu med arbelel på en mera permanenl skattereform. Därför bör del redan nu klargöras, om frågan om inflaiionsskydd får behandlas i den ulredningen.

Del är rikligl alt 1975 års skallereform inte skulle ha fäll dd ulseende den har enbart genom ett infiaiionsskydd i skallesyslemel; reformen är alltför omfattande för det, och ell inflationsskydd är ju inte det enda inslaget i de skattereformer som vi måste ha. Men man skulle genom ell inflationsskydd kunna komma ifrån all inflationen automatiskt leder till siörre skalieullag. Del är regering och riksdag som skall beslula om skallerna och om hur myckel pengar samhällel skall få lill de ulgifler som finns.

Vi iror all riksdagen kan gå lill beslui med ell bevaral anseende. Vi Iror också all finansminislern skall kunna skriva lilläggsdirekliv med ell bevaral anseende.

Herr JOSEFSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Wärnberg ullryckle sin förvåning över all ell och samma parti dels kan ullala all man ville ha en låginkomsiprofil på del kommande skatleomläggningsförslagel, dels kan framföra krav på en indexreglering. Del lycks som om herr Wärnberg skulle ha förslagei färdigt lill hur en indexreglering skall utformas. Vad vi sagl i vår reservaiion är all vi anser all 1972 års skalleutredning bör kunna ulreda möjlighelerna alt införa ell skattesystem med inbyggda bestämmelser som anpassar skalleullagel lill ell oförändrat penningvärde. Jag bedömer del på del sällel, all man kan göra en indexreglering av vissa delar av skallesyslemel, så all man får en ganska lillfredsslällande uiformning. Huruvida detta är riktigt eller ej menar jag att 1972 års skalleuiredning skall fä möjlighet all pröva; vad vi har begärt här är en uiredning för all försöka få frågan klarlagd.

Jag noterar med lillfredsslällelse atl herr Wärnberg ullalar en viss oro för syslemei med arbdsgivaravgifier. Del är bara all beklaga all inie herr Wärnberg i är, när del förelåg ell alternativ för all läcka utgifterna i samband med justeringarna av skatteskalorna, är beredd all pröva elt nytt system som inte skulle höja arbelsgivaravgiften.

Herr Wärnberg ansåg atl vårt förslag lill omläggning av elenergiavgiften var inlressanl. Del förslagei är också ell försök alt undvika atl de arbetskraftsintensiva företagen drabbas på elt, som vi ser del, orällvisi säll.

Man kan nalurtiglvis diskuiera om bolagsskallen är rällvis eller inie. Min uppfattning är att den del av vinslen som investeras i föreiagel skapar förulsiillningar för bällre produklionsresultal i framliden och därmed bättre underlag för en allmän siandardsiegring. Därför skall man

vara mån om all skapa dessa förutsättningar. Alt regeringen själv också har ansett detta visas av de extra investeringsavdrag som vi har haft under en det av t970-lalei. En vinsl är ju ell ulslag av ökad lönsamhet, och när man tvingas'skapa nya inkomstkällor får man försöka ta av den vinslen.

Belräffande vårt krav på en progressiv bolagsskatt sade jag all det är svårt atl utforma elt sådani syslem. Men jag framhöll också all vi måsle få ett rättvisare syslem för att ta ut bolagsskatt.

Av vad jag redan har sagt om arbetsgivaravgiften framgår all nu känner även socialdemokraterna en viss oro för dess konsekvenser. Vad vi från cenlern har begärt är en uiredning, och jag anser all den skulle vara värdefull för all klarlägga vilka konsekvenser och vilken belaslning arbelsgivaravgiften medför för förelag av olika slag.

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Hen BERNDTSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Wärnberg säger all redovisade nettovinster inte är krilerier för vinslbeskallning. Man får emellertid inie glömma all vpk vid fiera lillfällen har kravi en särskild uiredning om alla former av skattefusk och skatteflykt.

Belräffande lalel om all vpk-förslagd innebär en skärpning av mar-ginalskalierna vill jag påpeka all del i så fall gäller myckel höga inkomsler, och del irodde jag inie all herr Wärnberg skulle rikla någon invändning mol.

Herr Wärnberg anför alt ell slopande av malmomsen skulle gynna andra grupper än dem som bäsl behöver gynnas. Jag är lika förvånad varie gång jag hör della argumenl. Med samma logik skulle man ju kunna säga all prisslegringar är angelägna. Alla prishöjningar och höga malpriser missgynnar i förslå hand människor med låga inkomsler, barnfamiljer och pensionärer - alla dem som får använda siörre delen av inkomsierna lill livsmedel. Ell slopande av malmomsen menar vi därför är den för dessa grupper bäsla skallepoliliska reformen.

När ulskollet som skäl för all avvisa vpk-kravel om slopad livsmedelsmoms hävdar atl subventionerna i vissa fall medför siörre sänkningar än slopad moms vill jag fråga herr Wärnberg: Hur många varor gäller det? Hur slor del av livsmedelskonsumlionen omfattas av dessa subventioner? Om utskottets skrivning skall ha någon mening måste det ges besked på dessa frågor. Jag vill också be herr Wärnberg lala om hur många länder som inte har differentierad moms med lägre procentsats på livsmedel. Om ulskollets tal om erfarenheler från företagna resor skall ha någon mening krävs besked också på den punklen. Det som är möjligi i andra länder bör vara möjligi också i vårt land.

Hen WÄRNBERG (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag iror all herr Magnusson i Borås någol har missförslåll mig. Jag har inte alls klagat på att oppositionen vill ha någol all säga lill om när del gäller direkliven till ulredningen - oppositionen är i sin

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

fulla rätt att motionera härom. Vad jag har anmärkt på är att den gör det två gånger om årel, och del kanske blir fiera gånger om årel - vad vel jag. Om dessa lotlsiiualioner kommer alt gä emot varandra, så mäste regeringen känna sig oförhindrad att inte bry sig om dem. Då visar riksdagen att den inte vel vad den vill. Vad jag hela liden klagat över är atl man inte nöjer sig med all lolla en gäng om årel i varie fråga och på så säll markera sin insiällning. Annars riskerar riksdagen all även regeringsparlid går lill en molallack och böriar lolla. Del kan bli så all man förlorar lollningen i en fråga som man en gång har vunnil. Så har vi hiliills inie velal göra, för jag anser all del är ell missbruk av den silualion vi har i dag.

Jag log i räll krafiigl när jag lalade om infiaiionen och då inte bara mol mera formella ling. Jag anser hell enkell atl ell inflaiionsskydd, i form av indexreglerade skalleskalor, skulle molverka sirävandena all hindra inflationen. Hur menar ni som önskar ell inflaiionsskydd alt del skall utarbetas om inte indexregleringarna som finns i dag skall följas?

1 den skalleomläggning vi i dag häller på all besluta om höjs skallen för en person med en inkomst på 200 000 kronor. Om vi i slällel hade haft dl index, som måsle vara byggt på konsumtionsprisindex eller någonting sådani, skulle denne inkomsttagare ha fält en skallelindring på 10 000-tals kronor i slället för en höjning på 2 000. Indexreglering verkar på del sällel. En indexreglering har en höginkomslprofil. Om nu indexregleringarna skall sällas ur spel över 50 000, 100 000 eller 200 000 kronors inkomsi, är del inie myckel med indexregleringar. Då måsle ändå frågan varje gång den kommer upp här i riksdagen las under omprövning såsom vi gör i dag. Därför fyller indexregleringen inie någon siörre uppgift.

Sedan kom man här in pä vinsten i förelagen och ansåg all den måsle vara ell kriterium på ell bärkraftigt företag. Jag anser all del är fel. Vinsl i förelag trollas hell enkelt bort om del gäller fåmansbolag. Anlingen las pengarna ul i form av lön eller pä något annat sätt. Del finns många andra säu atl välja på. Därför är inte vinsl i ett aktiebolag kriteriet på om föreiagel är bärkraftigt, har ökad lönsamhet eller någonting sådant.

Till herr Berndtson skulle jag vilja säga alt värt skäl till all inte vilja slopa matmomsen är tekniskt. Jag tror inte atl del går all klara en av-skiljning av den seklorn från den övriga. När vi har varit ule i andra länder och undersökt momsfrågan, har vi fält den uppfallningen all de som har differentierade skaller självklart får finna sig i elt och annal svinn. Dd vill vi inte göra här i landel.

Jag skall fortsätta all bemöta herr Berndtsons inlägg litet senare i debatten.

Herr MUNDEBO (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Wärnberg frågar hur vi menar alt systemet med inflationsskydd skall utarbetas. Del är ju jusl den saken som skalleulredningen skall fundera över. Alt överväga olika lekniska lösningar bru-

kar vara slalliga utredningars uppgift. Men vi får inte ens skicka frågan lill skalleulredningen.

Herr MAGNUSSON i Borås (m) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Wärnberg slog lill reträtt när det gällde kritiken mot oppositionen för att vi kräver ändringar i direktiv till utredningar. Om man kräver dl hänsynslagande från oppositionen är det klart alt vi på alla säll kan lillmölesgå ell sådani. Men del borde då rimligen också krävas all regeringen visar siörre hänsyn när den skriver sina direktiv till utredningarna och tar litet mera hänsyn till vad oppositionen framfört i sina molioner, speciellt med hänsyn lill del jämviklsläge som vi för närvarande har. Om herr Wärnberg kan få regeringen all göra del i fortsätlningen, är jag ganska övertygad om all vi också kan resonera om sådana tekniska detaljer som dem han förde in i debatten i sitt senaste anförande.

Herr Wärnberg och jag är lydligen överens när del gäller arbdsgi-varavgifierna. Jag iror också all, om man höjer arbelsgivaravgiflerna på del sätt som denna proposiiion innebär, del alldeles säkert kommer all leda lill prisförhöjningar. Jag tror inte att det blir möjligt att åsladkomma del hänsynslagande som erfordras när del gäller kostnadsläget i framliden, ulan det kommer alldeles säkert alt påverkas av dåvarande förhållanden. Herr Wärnberg säger all vi inie skall ha dagens skalteskalor 1980. Del hoppas jag innerligt atl vi inte skatt ha, men vad vi varnade för i vår reservation och vår moiion var atl om man skärper margi-nalbeskaltningen i mellaninkomsllägena och strax ovan på ell sådani säll som för närvarande sker vid varie skatleomläggning, kommer man lill sist i en omöjlig silualion. Vi kan i alla fatt inie mena atl de höjningar av löner på 90 000 och 100 000 kronor, och även därulöver, som l.ex. slalen och samhället betalar ut skall las lillbaka lill 100 procent. Det kan inte vara avsikten och del förmodar jag all varken herr Wärnberg eller någon annan menar all man skall göra. Del är därför nödvändigl all få en ändring.

Sedan påstår herr Wärnberg att herr Yngve Nilsson och jag skulle vara ansvarslösa eftersom vi inie är med och beialar räkningen. Vi beialar räkningen för sjukförsäkringsavgiftens överförande från de enskilda människorna till förelagen, sedan är vi inte med längre. Men, herr Wärnberg, delta berör ju framtiden. Vi har krävt besparingar och jag är övertygad om au hela denna riksdag i fortsättningen kommer alt få vara med om besparingar på budgeten för att man skall få det hela att gå ihop. Vi får diskutera olika möjligheler när budgeten för nästkommande år presenteras. Då får vi också lägga fram våra förslag liksom regeringen lägger fram sina.

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Hen JOSEFSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Vi har begärt en utredning belräffande indexregleringen. Som jag ser det finns del möjligheler all ulforma dl syslem som inie

7 Riksdagens protokoll 1974. Nr 132-133

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

lolall anknyler lill konsumenlprisindex. Jag skall inie gå in på della ulan del är, som herr Mundebo nyss sade, ulredningens sak alt ta sig an denna uppgift om riksdagen ger den rätt atl göra del. Tvisten gäller framför alll huruvida skatieulredningen skall ha rätt all la upp denna fråga eller inte. För närvarande har ulredningen inte möjlighet alt la upp frågan, även om den skulle finna en framkomlig väg alt lösa problemel.

När del sedan gäller vinslbeskallning av bolagen säger herr Wärnberg alt man kan ta ul vinsten pä olika säll. Jag menar all den del som slannar i förelagd skall man vara mån om, den innebär en slimulans av förelagets utveckling. Om man däremol lar ul vinsten som lön beskattas denna efler den progressiva skalleskalan och på del sällel drabbas den av en ganska hög beskattning. Jag anser all del finns siarka skäl, inie minsl mol bakgrund av det resonemang som förs i reservaiionen, all verkligen försöka atl i siörre ulslräckning lägga skallen där del verkligen finns en vinst och en bärkraft. Ingen kan förneka au det förelag som redovisar en slor vinsl också har möjligheler all bära en siörre andel av kosinaderna för värt samhälle.

Herr BERNDTSON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Wärnberg ser svårighder i all fastställa vad som är livsmedel, om man skulle befria livsmedel från mervärdeskall, men jag har svårt alt förslå alt del skulle vara ell oöverkomligt problem. Vad som är livsmedel fastställs i en rad andra sammanhang både när man studerar prisutveckling och myckel annal. Vi har för övrigt i våra motioner preciserat vad vi anser vara sådana livsmedel som skulle undantas från beskallning.

Herr Wärnberg säger atl skälen för avstyrkandet är lekniska. Det skulle bli svinn, hävdar han. Jag upplever detta som elt nyll argument och eftersom herr Wärnberg lovade komma igen med ytterligare kommentarer lill vår moiion skulle jag vara iniresserad av all han förklarade på vilket säu della svinn skulle uppslå.

Lål mig slulligen säga alt avskrivningsreglerna för bolagen nalurliglvis måsle ändras. Del är ell krav som vi från vpk vid flera lillfällen har framfört.

Hen WÄRNBERG (s) kort genmäle:

Herr lalman! Låt mig börja med herr Berndlson och säga all jag har inga som helsl svårighder all faslsiälla vad som är malvaror eller inte matvaror. Däremol tror jag atl det kommer alt uppslå rätt stora svårigheter för dem som skall ta ut de olika skatterna, inte därför all de inte vel skillnaden, ulan därför all del kommer all säljas myckel annal som malvaror. Del är andemeningen i vad jag sagl om svinn.

Så vill jag upplysa om atl de livsmedel som i dag har subventioner som molsvarar malmomsen är de s. k. lunga livsmedlen, som vi har prisslopp på. För övrigl slår del i vpk:s egen moiion all allteftersom

inkomsten siiger ökar konsumtionen av matvaror, kanske 1. o. m. dyrare malvaror. Skatielätlnaden i kronor räknal siiger då med inkomslen, och därför vill vpk ha en skalleskärpning på andra håll för all kompensera della.

Så lill herr Magnusson i Borås. Vi talar om helt olika ling när jag säger all ni häller på all fördärva riksdagens anseende. Jag har aldrig förmenat er att verka för att regeringens olika direktiv skall se ut på del ena eller andra sätlel. Vad jag lycker är fel är all ni, när ni får avslag, kommer lillbaka en vecka, 14 dagar eller en månad senare med ell nytt förslag i förhoppning att ni förr eller senare skall vinna en lolining. Så kan man inte hålla på därför all då fördärvar man riksdagens anseende. Vi har aldrig hittills gjort någon sådan molallack om vi förlorat en lolining.

Jag hävdar fortfarande all moderaia samlingsparliei inie vill belala nolan för de direkia skallesänkningarna på skalleskalorna. Del fallas för närvarande t 800 miljoner kronor och yllertigare 1,5 miljarder kronor den dag avdragsrällen för sjukförsäkringsavgiften skall beialas.

Vad är egeniligen en indexreglering värd, herr Josefson, om den inie skall bygga på de index vi i verklighelen har? Skall vi hilla på en indexreglering som är olika för den som Ijänar 200 000, 100 000 och 50 000 kronor? En indexreglering måsle väl ta hänsyn lill penningvärdeförändringen, och den måsle vara lika för alla inkomsttagare. Gör man inte så är en indexregtering ingeniing värd. Då ivingas man all göra om den varie år. I sä falt kan vi lika gärna ha den ordning som vi har för närvarande.

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Herr lalmannen anmälde au herr Magnusson i Borås anhållii atl lill protokollet få antecknat atl han inte ägde räll lill yllertigare replik.

Hen BOHMAN (m):

Herr lalman! I ell anförande för någon vecka sedan gjorde fru iredje vice lalmannen NeUelbrandi gällande, all dagens prisstegringar drabbar medborgarna och inte minsl läginkomsllagarna härdare än skallerna.

Jag skall inie försöka gradera vilkel som är värst, prisstegringar eller skallehöjningar. Den ena föreleelsen är ju delvis en följd av den andra. Men vad som är väseniligi, dd är alt politiken nu hell inriktas pä atl få prisstegringarna under koniroll.

Infialion är ell samhällsonl. Den slår hårdare moi den fallige än moi den rike. Pensionären och småspararen är särskill ulsalla. 1 dag ger ränlan inie ersällning för kapitalförstöringen. Ränlan beskallas dessulom. Flera års sparande kan älas upp av ett enda års inflation. De stora kapitalägarna, som har sina pengar placerade i fasligheter och värdepapper, de klarar sig nog. Men den vanlige medborgaren - våra svenska familjer - upplever hur levnadsstandarden nära nog automatiskt urholkas.

Varie månad kan svenska husmödrar konstatera hur pengarna i börsen eller plånboken förlorar i värde. Hushållens vanliga förbrukningsartiklar.

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

100

näslan allt del som vi dagligen rör oss med, och den stora klump som hyrorna ulgör ökar oavbrutet.

Infiaiionen har en egen inneboende dynamik. Den förökar sig själv. Prisslegringsvågen skapar ingei molslånd mot nya prisslegringar. Däremol skapar den ett naturiigl behov hos alla som drabbas därav all försöka skydda sig, all kompensera sig, genom höjda löner eller nya och ökade subvenlioner.

Men höjda löner som skall läcka de prisslegringar som redan inträffal eller som man förväntar sig skall komma näsla är späder ytlerligare på kostnadsutvecklingen. Lönehöjningar som ligger över produklivitdsul-vecklingen i samhällel slår lillbaka mot hela samhällel. Kosinaderna stiger. Priserna siiger. Inflationen blir bara värre. 1 sin lur utlöser della nya kompensationskrav, som ger inflalionshjulet ännu snabbare rotation.

"Ingeniing kan mera effekiivi bygga upp en fortsalt rullande infiation än tendensen i lönerörelserna alt kompensera sig också för väntade penningvärdeförsämringar" - har herr Helén framhållit. Han har naturligtvis rätt. "Inte heller för löntagarna kan en accelererad kapplöpning mellan löner, priser och skaller vara meningsfull." Det är också ett uttalande av herr Helén. Han har nalurliglvis rätt även i del hänseendet. Det är ingeniing nyll som herr Helén har konstaterat. Det är helt enkell ekonomiska naturlagar, som jag i debatt efler deball i likhel med andra ansvariga politiker har hänvisat lill.

Under den senaste tolvmånadersperioden låg uppgången i konsumenlprisindex i storleksordningen 12 proceni, trols alt vi har subventionerat vissa livsmedel. 1 verkligheten var alltså inflationen ännu högre. Del framgår bl. a. av nettoprisindex, som anger en stegring av ungefär 14 proceni. Subvenlioneringen av livsmedelspriserna får vi ju under alla förhållanden betala. Inte på prissidan ulan i form av högre skatter än vad vi annars skulle ha behövt räkna med.

Inflationsprocessen är dessulom ägnad all urholka förtroendet för statsmakterna och respeklen för de politiker som ytterst bär ansvaret för penningvärdet. Världsinflationen kan därför få allvarliga konsekvenser för folkstyret. Historien ger oss upprepade exempel på hur samhällen har brutits ned genom att de ansvariga inte har kunnal garantera penningvärdet. Det är i pengar som allas våra arbetsinsatser mäts. Det är pengarna som ulgör resultatet av allas vår möda. Del är samma pengar som vi använder för all kunna äla, för alt kunna bo och leva. När pengarna förlorar i värde, drabbas hela folket. All bekämpa inflationen är alltså en nationell angelägenhet.

Del allra viktigaste syftet med den s. k. Hagaöverenskommelsen har dess lillskyndare päsiätl vara alt skydda penningvärdet. Jag har redan lidigare kriliseral Hagauppgörelsen, därför alt den verkligen inte utgjorde ett program som innebar - som det har brukat hela - "spjärnlag" mot inflationen. Uppgörelsen redovisade inga som helst konkreia åtgärder - endasi en förvänining om au löntagarna i den kommande avtalsrörelsen 1975 skulle ta hänsyn lill den skatleomläggning som skalle-

ulredningen förordat; något som lönlagarorganisaiionerna också har ul-fäsi sig all göra.

Om del är sådani som skall betecknas som "spjärnlag" mol inflalionen, dä har man inie siora anspråk på begreppd "spjärnlag". Och inie heller viiinar del om någon insikl om hur slorl och svårt inflalionsproblemel är. Och hur bedömer man i dag de krav på löneökningar på mer än 20 proceni som har framförts? Det borde slå klart för var och en - LO:s egen ekonom herr Odhner har ju själv sagt del - alt om sådana lönekrav genomdrivs kommer infiaiionen all få yllerligare bränsle.

Lål mig emellertid redan i della sammanhang klart deklarera atl jag kan förstå löntagarorganisationerna. Det är deras uppgift all lillgodose sina medlemmars iniressen. Det är deras uppgift alt verka för all lönlagarna får sin rättmätiga andel av resurstillväxten i samhället och all de inte drabbas av konsekvenserna av den fortgående penningvärdeförsämringen.

Uppgiften att svara för penningvärdet ligger hos statsmakterna. Det är regering och riksdag som skall vidla de ålgärder som behövs för att skapa ell stabilt penningvärde, all med andra ord se till atl del klimat inom vilkel lönerörelsen utspelas blir sådant, all arbetstagarnas krav kan lillgodoses ulan men för hela samhällsekonomin och ytterst för dem själva.

Jag sätter inga frågetecken för själva matematiken bakom LO:s lönebud. En genomsnittlig heltidsarbelande LO-medlem har i dag en årsinkomst på mellan 35 000 och 40 000 kronor. Med det nu aktuella skalleförslaget blir marginalskatten 57 proceni. Av varie ny hundralapp fär arbetstagaren alltså behålla 43 proceni. LO har begärt en direkl löneökning på drygt 15 proceni. Della skulie ge den genomsnittlige LO-medlemmen 5 600 kronor mera. Efler skall får han behålla 2 400 kronor. 3 200 kronor går alliså omedelbart borl i skatter. Ökningen av nettolönen jämfört med i är skulle, om man lar hänsyn lill della, ligga på omkring 9 proceni. Därutöver skulle löntagaren från årsskiftet få en viss sänkning av den direkta skatten genom dd förslag som vi nu diskuterar här i kammaren. Del skulle avsevärt förbättra hans situation, om del inte förhöll sig så, atl kommunalskallerna också kommer alt väsentligt höjas. Den genomsnittliga kommunalskallehöjningen lorde ligga på omkring 1:20 eller 1:30 kronor.

Den sammanlagda förbättringen för vår arbetstagare skulle alltså uppgå till ungefär 12 proceni näsla är. Del låter väldigt bra, men dä har ingen hänsyn lagils till prisstegringarna. Om del verkliga utbytet av allt det som nu håller på atl ske - den s. k. reella lönehöjningen - skulle bli 3 proceni som LO har begärt, då förutsätter delta att prisökningarna näsla år slannar vid 9 proceni. Under den senaste tolvmånadersperioden har - som jag nyss sade - konsumenlprisindex gått upp med 12 proceni. Mellan genomsnillslägena för kalenderåren 1973 och 1974 uppskaiias höjningen till 9,8 proceni och mellan genomsnillslägena för 1974 och 1975 till ca 11 procent. Den genomsnittliga prisökningen blir - som kon-

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

101

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

102

junklurinslitulet framhåller - "betydligt siörre än prisökningen under årets lopp". För åren 1974 och 1975 sammantagna skulle detla innebära en penningvärdeförsämring på över 20 procent. Då har man ändå inte räknal med lönekrav av den slorieksordning som nu diskuieras, alltså omkring 20 procent och däröver. Min redovisning av dessa fakta leder alltså fram till slutsatsen all del

- för all uttrycka sig försiktigt - finns högst belydande risker för alt
del nya avtalet, när det väl är iräffal, trots de höga nominella lönekraven
inte kommer alt visa sig räcka till för atl täcka de prishöjningar som
kommer all iniräffa. Del skulle alltså inte bli fråga om någon reell lö
neökning på 3 proceni, som LO har hoppats.

Inflalionen kommer nämligen all ha tillförts ytlerligare bränsle. Kapplöpningen mellan löner, priser och skatter kommer atl fortsätta. För vanligt folk - även för dem som inte är särskill ekonomiskl skolade

- är del nog i dag alldeles uppenbart atl om man måsle begära en lö
neökning pä över 20 proceni för att öka köpkraften med 3 procent, då
måsle någonting ha gått alldeles snett. Jag tror också att 90 proceni av
svenska folket har fullt klart för sig, att sädana företeelser verkligen inte
bidrar lill alt stabilisera värt penningvärde. Om man genomför löneök
ningar av den storleksordningen och också lar hänsyn lill inflalionen
utomlands kommer det atl få verkningar på den svenska marknaden
som leder lill all prisstegringen näsla år ligger betydligt högre än vad
konjunkturinstitutet och myndigheterna här hemma har räknal med.

1975 års avtalsrörelse kan efter de inledande framstötarna befaras bli både besvärlig och utdragen. I och för sig är detla oroande. Finansminisler Gunnar Slräng brukar säga, om jag inte minns fel, atl de segslitna löneförhandlingarna under första halvåret 1971 utgjorde en av de viktigaste orsakerna lill atl den ekonomiska avmaitningen i börian av 1970-talel blev så kraftig och varade så länge. Atl avtalsrörelsen kan ha varit en bidragande orsak, kan jag hälla med om. Men del var långtifrån hela förklaringen, som bekant.

En lång avtalsrörelse är inte desto mindre besvärande för hela det ekonomiska klimatet. Årets avtalsrörelse underlättas verkligen inte av alt de ekonomiska utsikterna utomlands i dag är betydligt dystrare än de var för bara några månader sedan. Ett anlal färska lidningsklipp är belysande. På en och samma dag presenterades EG-kommissionens varningar för sämre tider, OECD:s prognoser om lägre tillväxi, förulsägelser om en alltmer tillspetsad kris inom bilindustrin och slalistiska centralbyråns konstaterande att priserna i Sverige på ell år ökal med mer än 12 procent. USA befinner sig i dl besväriigl nedgängsskede. EG förutser inget utrymme för höjd levnadsstandard under de närmasle åren. Förutsägelserna för den svenska exportutvecklingen har blivit alltmera negativa. Del finns risk föratt den stimulans för hela den svenska ekonomin som en god exporikonjunktur skulle utgöra och som konjunkturinstitutet också har alt räkna med i sina prognoser kommer att utebli eller i varje fall bli mera begränsad än vad man hade räknat med. Om vi skall kunna

undvika stagnation och en ny sysselsättningskris i Sverige, kan vi alltså behöva stimulera den inhemska efterfrågan. Och då får vi inte stirra oss blinda på budgelsaldon på samma säll som regeringen gjorde 1971 och 1972. Konsekvenserna för den svenska hemmamarknadsinduslrin kan i så fall bli uiomordenligl allvarliga.

Herr talman! Hagauppgörelsen var inget "spjärntag" mot inflationen. Vi har sagl del förul, och vi upprepar del. Del som skell i avlalsröretsen visar all vår krilik var berälligad. Dagens skalleomläggning är, om man vill se den som ell led i en verkligt kraftfull anliinflationspolilik, ungefär som all spotta i havd. Vårt gamla skattesystem har fortfarande samma förödande konsekvenser för lönemalemaliken som lidigare. Även om vi just nu justerar marginalskatterna, blir del ingen ändring i sak. Skallerna är och förblir själva motorn i den svenska spiralen: skatter - priser - löner.

Jag är alldeles övertygad om, herr talman, all vårt lands medborgare upplever dagens läge på det säll jag här har beskrivit. Och om del är på det sättet att de lycker och länker så, finns del anledning alt vidta betydligt mer drastiska åtgärder för all i varje fall försöka komma till rätta med infialionsulvecklingen eller alt åtminstone dämpa prisstegringarna. Det är en god regel i vårt land alt politiker inte skall blanda sig i avtalsrörelser. Förra årel och i år gjordes vissa avsteg från den principen genom skatteomläggningarna. Och i och för sig var de avstegen motiverade. Vad man än tycker om Hagauppgörelsen, bör delta sägas.

Men risken för en fortsall penningvärdeförsämring är i dag siörre än lidigare, och då kan inte statsmakterna bara silla med armarna i kors och registrera vad som sker. I dagens första anförande i denna debatt strök herr Josefson under della liksom också alla partiers ansvar för ulvecklingen.

Låt mig därför, herr talman, i allra slörsla korthet utveckla vad jag tycker att statsmakterna just nu bör göra. Det är inget, finansminister Gunnar Slräng, i alla detaljer färdigt förslag jag presenterar, ulan det är en skiss till ett handlande som kan leda till alt vi får prisutvecklingen under kontroll.

1. LO har förklarat sig eftersträva en verklig förbättring för sina medlemmar - alltså en ökning av deras reella köpkraft - med 3 procent näsla år. Också Arbetsgivareföreningen har uttalat alt en köpkrafisökning av denna storleksordningen bör vara möjlig. I del avseendet föreligger alltså överensstämmelse i uppfattningarna. Konjunkturinstitutet har räknat med att konsumtionen näsla år skulle kunna öka med 2 procent. De reala disponibla inkomsierna skulle enligl konjunkturinslilulel kunna ligga på 3 procent. Det är samma lal som de andra parterna angivit. Därför har jag tagit fasla på siffran 3 procent. Del bör alltså vara elt rimligt mål föratt öka hushållens köpkraft. Jag tyckeratt det är berättigat att vi gemensamt strävar mot del målet.

2. Statsmakterna - dvs. regering och riksdag - bör därför för 1975

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

103

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

104

ställa sig som garanter för en ökning av reallönerna efler skall av denna slorteksordning.

3. I gengäld bör slalsmakierna kräva beiydligl siörre älerhållsamhel
på lönesidan än den som kommii lill uitryck i de nu framförda kraven.
"Del finns ulrymme för en reallönehöjning inom den ram som LO an
gav", skrev Arbdarbladd nyligen. "Den viktigaste ambitionen måste
vara all åstadkomma en sådan," - dvs. en reallönehöjning - "inte att
i och för sig pressa upp lönesummor som bara är inflalionspengar", forl
sätler tidningen Arbetarbladet.

Regeringen har föreslagit att arbetsgivarnas socialförsäkringsavgifler skulle öka rned 4,1 procentenheter. Vi moderater har gäll med på en höjning av arbeisgivarbelastningen med 2,7 procentenheter. Den lönekostnadsökningen är ofrånkomlig, vilkel av de här måtten man än lar. Från löntagarsidan har också framförts krav på satsningar för speciella lönegrupper, bl. a. ett låglönepåslag som skulle motsvara en kostnadsökning på 2.8 proceni. Ulrymme för de satsningarna - alltså både höjningen av arbetsgivaravgifterna och låglönepåslagd - måsie ingå i avtalsrörelsen.

Slutsatsen blir all de nominella lönekoslnadsökningarna under 1975 med beaktande av de här faktorerna bör begränsas, så att deras effekier på den inhemska prisutvecklingen kan stanna vid högst 2 ä 3 proceni, för all ange elt visst mått.

4. Den statliga garantin för en reell nettoinkomstförbätlring på 3 procent bör åstadkommas genom att staten åtar sig alt justera ner skallebelastningen så, atl målet kan nås. Här kan man operera med både direkia och indirekta skatter. En justering av utlagsprocenien är möjlig då del gäller den direkia skallen, exempelvis vid halvårsskiftet. Vilka justeringar som kan behövas kommer ju atl bero på den fakiiska prisutvecklingen under första hälften av 1975. Sedan kan de här åtgärderna pä direktskattesidan behöva kompletteras med justeringar av mervärdeskatten senare under vårens eller höstens lopp.

5. Vår svenska inflation påverkas också av infiytetser från ullandel; dd är ju alldeles obestridligt. Konjunkturinstitutet har räknat med att ungefär hälften av vår inflation i år beror på internationellt bestämda priser. Del är sant. Däremol vore del osanning, om man därulöver ville göra gällande alt vi inte hade någon möjlighet all begränsa de utländska prishöjningarnas genomslag på den svenka prisnivån. Men skall vi kunna göra det, förulsäller del alt vi verkligen kan genomföra en inhemsk sia-biliseringspolitik av ungefär del slag som jag har skisseral och samordna den siabiliseringspoliliken med växelkursanpassningar som molsvarar våra inhemska slabiliseringspolitiska strävanden. Ju bällre vi lyckas här hemma, desio siörre möjligheler har vi all göra en sådan anpassning. En sådan uppskrivning av kronan i förhållande lill uiländska valulor utgör i själva verkel en logisk ekonomisk följd av en klok inhemsk politik. Kan vi genom en lugn avtalsrörelse undvika alltför stora kostnadsökningar för exportindustrin, är en häremot svarande uppskrivning av kro-

nan eller mera automatiska anpassningar av kronan inom ramen för den rörliga växelkurspolitiken att betrakta som fullt konsekventa åtgärder

- eller hur, herr Slräng?

Hur stora sådana växelkursförändringar bör vara kan vi nalurliglvis inte diskuiera här i riksdagen, och del beror dessulom på hur vi lyckas i våra anslrängningar. Och vi kan inte heller här diskuiera vilka konsekvenser del kan bli för den svenska ränlenivån. Sådana ling hör inie hemma i parlamenisdebatien. Men en sak bör nalurliglvis slås fasl, och del är alt ell program av del här slagel inie försvårar del nödvändiga inlernalionella samarbdd på valuiapoliiikens område, vilket vi måsle slräva efler. Del ligger klart i svenskl inlresse att vi kan åstadkomma elt bra samarbele.

Sådana här åtgärder skulle vidare minska spännvidden mellan lönsamhetsutvecklingen i exportindustrin och på hemmamarknaden. Den spänningen har ju ibland betraktats som elt hinder för en solidarisk lönepolitik. Man skulle då inte behöva tillgripa ålgärder av det slag som de tvångsvisa invesleringsfondsavsättningarna ulgör. Den politik jag talar om här skulle alltså underlätta den solidariska lönepolitiken, både för arbetslagarna och för näringslivet. De påfrestningar som den har inneburit för vissa branscher, exempelvis textilindustrin, skulle minska.

6. Den här skisserade lösningen förutsätter naturligtvis också en slark prisålerhållsamhd inom näringslivet. Ochjag vill påminna finansminister Gunnar Sträng - om han nu har glöml borl del, vilkel jag inte tror atl han har gjort - om att han själv i mitten av 1960-talet tog initiativet lill en manifestation av hela del svenska näringslivet om frivillig prisålerhållsamhd. Kooperaliva förbundd, Lanlbruksförbundd, Köpmanna-förbundd. Handelskamrarnas nämnd. Industriförbundet, Grossislförbun-det och Hantverks- och industriorganisalionen gjorde dä ell gemensami uttalande om all alla anslrängningar från deras medlemmars sida borde göras för att - och jag citerar - "undvika penningvärdeförsämring med dess sociala och ekonomiska konsekvenser för konsumenter och näringsliv saml för vår inlernalionella konkurrenskraft".

7. Regeringen bör alltså snarast med hjälp av tillgänglig sakkunskap

- och sådan slår ju verkligen till regeringens förfogande - dra upp rikl
linjerna för elt nationellt stabiliseringsprogram och, när det väl är gjort,
skyndsammast möjligt la upp förhandlingar på en siabiliseringspoliiisk
konferens med alla berörda parierom möjlighelerna och förutsättningarna
för all förverkliga ell sådant program.

Del är nalurliglvis inie möjligi atl bibehålla en pris-, löne- och skattepolitik av del här slagel under någon längre lid. Uppgörelsen bör därför i första hand gälla år 1975, alll i förhoppning om alt världskonjunkturen och världsekonomin skall komma in i sådana banor atl vi sedan kan återgå till mera normala, fria avtalsförhandlingar. Om fortsatta åtgärder kan behövas efler 1975 får vi överväga senare. Men del andrum som vi på delta sätt skulle skapa bör utnyujas till alt forcera en mer genomgripande förändring av vårt skattesystem. Vi behöver ett skattesystem

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

105

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

utan de nuvarande inflationsdrivande faktorerna.

Slutligen, herr lalman, den fråga som kanske flera ställer sig: Vad kostar nu del här? Ja, det beror ju på vilka jämförelser och utgångspunkter man har. Jag har redan påmint om all konjunkturinstitutet räknat med en treprocentig ökning av hushållens reala disponibla inkomster under 1975. Mitt förslag innebär inte all den privala konsumlionsseklorn skall lillföras mera. Ur samhällsekonomisk synvinkel får det som jag föreslår alltså samma konsekvenser som konjunkturinslilulel har tänkt sig.

Och jag har inte skisseral någonling som kommer all leda lill ökade vinster i näringslivet, om man nu är rädd för sådant, och del är man ju pä sina håll. Jag har inie föreslagil någonling som innebär någon väsentlig omfördelning av samhällets tillgångar. Vad jag har skisserat är helt enkell elt program mol en förödande inflation.

Vi behöver ell sådani program nu. Jag är - del upprepar jag - alldeles övertygad om att svenska folkel i dag är medvetet om de skrämmande konsekvenserna av en fortsatt inflalionisiisk prisutveckling och om all löntagarna själva aldrig kommer alt kunna hinna med om kapplöpningen mellan priser, skaller och löner får forlsalla på del säll som fallei har varit. Det finns alltså i dag psykologiska förutsättningar för krafttag av del här slaget. Regeringen bör vidta sådana.

106

Herr MUNDEBO (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr Bohman framhöll bl. a. atl Hagaöverenskommelsen inte var någol program mot inflationen - all dd inte var någol spjärntag mol inflationen. Det är inte något heltäckande program och har aldrig ulgetts för all vara del. Del fordras fler spjärnlag än så för en effektiv kamp mol inflalionen.

Men på ett par punkter var och är överenskommelsen betydelsefull utöver del som skalle- och pensionsreformen belyder för de enskilda människorna. Den betydde all två parlier var beredda alt inte bara beslula om två reformer utan också att belala dem, och det är viktigt i en situation av stark inflation. Vad gör då herr Bohman när vi i dag och i morgon beslutar om reformer som lillsammans kostar 8 miljarder? Bara lill en del medverkar han lill finansieringen av dessa tvä reformer. Del är knappasl någon kamp, några spjärnlag mol inflalionen. Del är snarare en insals för all siimulera forlsall infialion, och på den punklen är moderaia samlingsparliei ensaml bland i riksdagen företrädda partier.

Då herr Bohman nu skisserar ell handlingsprogram är jag med på en del av punklerna, men jag saknar den väsentliga viljan alt finansiera två så omfattande reformer. En inslag är bra, och del är den slabiliseringspolitiska konferensen, då partier och organisationer lillsammans skulle kunna resonera om ell program. Jag tror faktiskt alt del är en bällre väg all vid en sådan konferens lillsammans resonera om hur ell program skall se ul än all parlier lalar om för förhandlande organisalioner hur de skall hanlera förhandlingarna.

Herr BOHMAN (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag skall inte la upp en deball med herr Mundebo. Jag vill bara konslalera vad jag irodde att alla vissie, nämligen alt de ekonomiska ulsiklerna för näsla år redan i dag kan bedömas vara sådana all vi behöver sälla in stimulerande åtgärder. Om vi tillgriper dem redan nu eller om vi gör del något senare har ingen betydelse för penningvärdeförsämringen.

Del avgörande för min krilik mol Hagaöverenskommelsen var att den' inte innebär del "spjärntag" mol infiaiionen som dess lillskyndare har gjort gällande och att del nu fordras helt andra och mera konkreta åtgärder för alt vi skall kunna råda bot på penningvärdeförsämringen.

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Herr finansminislern STRÄNG:

Herr talman! Jag utgår från att kammaren håller mig räkning för om jag inte lar upp ulskollsbelänkandel i dess olika deialjer och ägnar någon längre lid ål all diskuiera del. Jag behöver del framför alll inte efler del all ulskollets talesman herr Wärnberg sä utförligl har redovisat ulskoilels uppfallning och bemöll de olika reservationernas innehåll.

Jag skulle emellerlid vilja peka på en sak som jag lycker är värd all underslryka i ulskollets skrivningar. När man i utskottet avvikit från Kungl. Maj:ts proposition och gjort kompromissuppgörelsen i avseende på avdrag för sjukförsäkringsavgift genom maximering lill 500 kronor har man konsiaieral all della avdrag medför en exlra belaslning på statskassan med 900 miljoner. Och del heler i utskotisbeiänkandel: "Utskottet anser atl detta inkomstbortfall måste kompenseras, vilket exempelvis kan ske genom inkomstförstärkningar under åren 1976 och 1977 eller genom beaktande vid prövning av förslag från 1972 års skalleuiredning belräffande beskattningen av 1976 års inkomster."

Jag kan väl säga alt med den skrivningen från utskottets sida är skillnaden i och för sig mellan regeringens proposiiion och ulskotlels betänkande inte så uppseendeväckande stor. Vi har ju hela liden drivit den uppfattningen, att skall man kosta på sig någonting mer bör man också anständigtvis redovisa en kostnadstäckning för merutgifterna. Del har ulskollet gjort nu, och det har accepterats av centerpartiet och folkpartiet, medan däremot moderata samlingspartiet - inte alls överraskande - har ställt sig utanför med hänsyn till sina principiella uppfattningar om atl det är egentligen inget sammanhang mellan inkomsler och utgifter längre i den statliga budgeten. Del var del ju förr i världen, men enligl modern moderal lerminologi har man på ell enligl min mening myckel lättsinnigt och överraskande sätt niält sig fri från det sammanhanget, och del framgick även av herr Bohmans senasle inlägg.

Vad herr Bohman sagt kan naturligtvis vara värt en dialog, och jag skall väl också bemöta honom. Men jag vill säga några ord i anledning av den tidigare debatt som vi har avlyssnat här i dag. Den har ju rört sig myckel om de reservalioner som har med indexregleringen all göra. Jag iror all jag enklasi skulle kunna förklara våra skilda uppfattningar

107

Nr 133 på den punklen genom att säga att en indexreglerad skatteskala passar

Tisdaeen den moderata samlingspartiets och folkpartiets målsäiining för skalle-

3 december 1974 politiken väsentligt myckel bättre än vad målsättningen för regerings-

--------------- parlids skattepolitik gör. En indexreglerad skatteskala lar siörre hänsyn

Sänkning av till de högre inkomsttagarnas ekonomiska situation när del gäller be-

inkomstskatten, skallningen och skallebördan. En icke indexreglerad skatteskala med
m. m. möjligheler att anpassa del ulrymme som till äventyrs kan finnas för

skallesänkningar ger ju andra möjligheler alt la hänsyn lill en mera socialt betonad skattepolilisk utformning. Där är del en grundläggande och väsentlig skillnad mellan hur milt parti ser på den skallepoliliska mål-säliningen och hur moderaia samlingspartiet - och jag är beredd all säga även folkpartiet, så länge man där vidhåller idén om den indexreglerade skalleskalan - ser på målsättningen.

Nu kanske en och annan undrar var centerpartiet hamnar. Ja, centerpartiet talar i denna fråga med två lungor. Där säger man sig ha intresse av all ta hänsyn till de lägre inkomstlagarna när man ulformar den framtida skattepolitiken. Den uppfattningen föreställer jag mig kommer lill uitryck i skaileulredningens belänkande, som jag inom den närmasle liden kommer all la del av. Jag har hört så myckel från ulredningens kansli all jag fäll del inlryckd all cenierparlislerna på den punklen i slorl sell lycks vara ense med mina partivänner. Men samlidigl har man i cenierparliel av någon underlig anledning faslnal på indexskalan. Detla är för mig en alldeles omöjlig silualion. Herr Wärnberg frågade ju också hur della kunde gå ihop. Den enkla förklaringen är all del inte går ihop. Vill man sitta på två stolar samtidigt, så hamnar man mill emellan. Det är just vad centerpartiet har gjort nu, om man har några anspråk på logik i sill utspel i denna fråga.

Herr Josefson sade att det där får man väl ändå klara i en utredning. Nej, det är ingen ulredningsfråga - och kan aldrig vara det. Här är del dl antingen - eller i synsättet på den skallepoliliska målsättningen för framliden. Och där borde centerpartiet nalurliglvis i klarheiens inlresse välja slol och inie försöka silla på ivå slolar.

När jag sedan lyssnade på herr Magnusson i Borås konsialerade jag
all vad han sade i och för sig inie innehöll sä myckel överraskande
nyll. Del var de vanliga jeremiaderna över skallebördan. Och när man
hör de tongångarna från den borgerliga oppositionen i dag gör man alltid
den reflexionen, all även om lalel inte precis fastnar i halsen på herr
Magnusson borde han väl ändå ta del lilel försiktigare med de jeremia
derna. Efter det senasle valet har ju även herr Magnussons partivänner
i landstingskommuner och primärkommuner fält la ett politiskt ansvar
och endossera förslag om skattehöjningar med bortseende från vad man
tidigare så energiskt hävdat, nämligen att del där med skattehöjningar
behöver man egentligen inte hålla på med. På det kommunala planet,
där moderaterna nu på sina håll är tvingade alt silla med dl ekonomiskl
ansvar, får man nu länka om. Och där tänker man om. Jag skall väl
108 hedra moderaterna för del. Men del vore naturligtvis mycket bättre om

man nu från sina egna parlierfarenheler på del kommunalpoliliska området lade på en något annan skiva på grammofonen, när man försöker dra de gamla argumenten om skattebördan och vilka möjligheler del i själva verkel finns all bli av med den.

Herr Magnusson log bl. a. upp frågan om prisstegringarna, och del var också ell av de siora inslagen i herr Bohmans inlägg. Jag skall gärna försöka mig på ell svar i den frågan. Man får aldrig glömma vad som är prisstegringens orsaker. Man kan beklaga den. Herr Bohman gjorde en analys av inflationens destruktiva verkningar i olika avseenden, och jag kan skriva under den analysen. Den är lätt all göra, och den är ganska odiskutabel. Men förr eller senare kommer man ju ändå fram till frågan: Var ligger botemedlen? Herr Bohman skisserade dl botemedel som inte har så mycket atl göra med den verklighet vi nödgas leva i. Men lät mig fortsätta diskussionen om prisutvecklingen!

Det är uppenbart all del finns krafter i prishöjande riktning som har internationellt ursprung, och ingen nation har kunnal undgå alt ta konsekvenserna av dem. Prisstegringen är delvis en följd av all energin, som är motorn i all samhällsutveckling, blivit tre fyra gånger dyrare. Jag är medveten om att människorna anser att man bör försöka kompensera sig för denna prishöjning. Sakligt och förslåndsmässigl finns det inga möjligheter alt göra del. Om 250 miljarder svenska kronor - för all räkna i svensk valuta - skall slussas över frän den industriella världen lill ell begränsat anlal oljeproducerande länder nu och i framliden - den siffra jag nämnde avser år 1974 - så får man givelvis avstå frän ålskilligl av vad som i annat fall skulle vara levnadsstandard och utvecklingsmöjligheter i vårt land och i andra industrialiserade länder. Om man inbillar sig alt delta är någonling man bör kompensera sig för - och jag är medveten om atl del är en vanlig uppfallning i vårt land - innebär del bl. a. all man säller yllerligare skruv uppål på infiaiionen.

Det har gjorts ett utspel i avtalsrörelsen - vi får konstatera detta. Var avtalsrörelsen slular är del ingen som vel. Jag kommer kanske lillbaka lill delta lite senare i mill inlägg.

Del är lätt au i allmänt tal mobilisera en ambition att hålla nere priserna, och en sådan ambition kan accepleras av en publik som lyssnar lill det allmänna lalel. Om man däremol analyserar själva problemel och ser vad del beslår av finner man all det är väsentligt mycket svårare att komma lill rätta med.

Herr Bohman nämnde att vi i värt land efler den sista månaden haft en 12-procenlig prisslegring under en 12-månadersperiod. Del är rikligl från den ulgängspunkien. Jämför man medelpriset för år 1973 med medelpriset för är 1974 stannar prisstegringen några procentenheter där-inunder. Det är också rikligl, och herr Bohman anförde del. Man kan då nalurliglvis gå vidare och fråga sig, hur del egentligen hänger ihop med den statistiska redovisningen av prisutvecklingen i vårt land. Vi har två instanser som sysslar med del problemel. Den ena är slatisliska ceniralbyrän. som arbelar efler vissa iradionella linjer, och den andra

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

109

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

110

är pris- och kartellnämnden som arbelar efler sina meloder. Del skiljer flera procentenheter mellan dessa båda instansers serier, och jag är inte beredd alt säga vilken serie man skall sätta den största tilltron lill. Del är siaiisliska cenlralbyråns resullal som ligger på loppen. Pris- och kar-lellnämndens regelbundna undersökningar av prisulvecklingen, effektuerad av alla deras prisombud, som är flera till antalet än de ombud som statistiska centralbyrån baserar sina resultal på, ger däremot ell lugnare besked om prisulvecklingen i värt land.

Jag har varit så besvärad av della förhällande all vi i finansdepartementet nu försöker fä lill stånd ett klarläggande på denna punkt. Ju närmare man slår sanningen desto bättre är det för den politiska debatten.

Men oavsett om prisstegringen är 8 procent, som den ena serien visar, eller 12 procent som den andra serien visar, eller någonling mill i metian, dvs. 10 procent, är jag tveklöst beredd att säga atl prisstegringen varit hög. Man kan naturligtvis trösta sill tigerhjärta med atl den är ganska blygsam i förhållande lill vad andra nalioner, alldeles oavsett den poliliska sammansäliningen på slalsledningen, haft atl dras med.

Vi har i Skandinavien en prisutveckling som ju har varit ganska intressant, men där vi ligger i bollen och där vårt lilla naboland i Atlanten, Island, ligger i loppen med 40-procenlig prisslegring under innevarande är. Det är naturligtvis inte fråga om någon speciell socialdemokratisk politik med likgiltighet för prisulvecklingen som dominerar den isländska statsledningen -jag ger mig inte heller in på atl kritisera utvecklingen där, utan jag bara konstaterar vad den är.

I Danmark, där ju under senare år den socialdemokraliska poliliken inie i någon siörre ulslräckning präglal den poliliska samhällsbilden, har man en prisslegring som håller sig mellan 16 och 17 proceni. Man har där för närvarande ell underskoll i budgelen som i varie fall Danmarks finansminisler ser pä med slor oro. Man har ell underskoll i bylesbalansen som lenderar au bli - om jag räknar om del i svenska pengar - ca 12 miljarder; i danska pengar är underskoilel 15-16 miljarder. Man har i Danmark försöki hjälpa sig fram med en upplåning utomlands, vilket nu resultera; i all tandet har en utlandsskuld på 20 miljarder och en kapilalkosinad på ca 2 miljarder för alt klara det. Just nu befinner man sig enligt Danmarks egen riksbankschef i det läget all man måsle gå ul och låna lill räntorna för all kunna klara av den utlandsskuld som man har lagl sig lill med.

Har man Gösta Bohmans lättsinniga syn pä den här frågan, kan man undra: Vad har en budgetbalans för belydelse? Jo. den har en enorm belydelse, bl a. för bytesbalansens slutliga ulseende. Med en nonchalans mot vad del statliga underskottet innebär, när man har kommii upp i en budget som balanserar pä 90 miljarder, är del klart atl om man inte sätter in del underskoilel i dess allmänna ekonomiska sammanhang, ulan säger all det är negtigeabelt, är del alldeles uppenbart atl man kan hamna i jusl det läge som jag beskrev här och vilkel ju har ställl lill en fullkomligl desperal silualion i värt broderland på andra sidan Öresund.

Vad säger den danska borgerliga regeringen i dag? Den säger lill sina slatsansiällda, som har långt gående anspråk på lönehöjningar, all del skall vara plus minus noll på lönefronten när del gäller de statsanställda - för dem kan vi behärska, säger Hartlings regering, och dd skall inte bli ell enda öre i lönehöjning! Man räknar med att del skall vara pä ungefär samma sätt på den privala marknaden också. Danmarks regering säger lill de anslällda: Ni måsle avslå från alll detla; ni skall i slällel få en skallesänkning. - Vi får väl se inom de närmasle dagarna, om lönlagarna, som i Danmark arbelar under ungefär samma fria förhållanden som lönlagarna i vårt land, är beredda att acceptera denna politik. Jag tror del blir svårt för den danska regeringen all säga: Nu får del inte ske någonting på lönefronien, utan nu får ni i ställd nöja er med en skattesänkning, och sedan drar vi in pä de sociala reformerna! Man säger alltså i Danmark: Vi försämrar del inslag lill hjälp för barnfamiljerna som har funniis under många år, och vi gör vissa andra ingrepp på den sociala sidan. Vi räknar med all allt del där skall kunna klaras med den skattesänkning som vi har serverat.

Del är ell spännande exprimenl - jag skall gå så långt all jag säger del. Jag skulle personligen bli ganska överraskad om det visar sig all regeringen Harlling har någon möjlighet all få respons hos löntagarorganisationerna för det utspelet.

När man i vår egen svenska debatt lalar om prisbildningen och prisökningen är del förtvivlat svårt atl tänka sig hur man skall kunna eliminera den prisstegring från den internationella marknaden som vi möter på oljan. Hur skall man kunna eliminera prisstegringen på järn och stål? Den är ju en avspegling av en iniernalionell prisslegring på dessa båda väseniliga varor, där vi genom vår anknyining lill del europeiska järn-och siålsamarbdd självfallel också följer med.

Jag kan avslöja här i kammaren all jag hade en hel del diskussioner med massainduslrins förelrädare innan de gjorde sin senasle prishöjning med 275 kronor per ton, som träder i kraft vid årsskiftet. Jag sade till dem: "Del här bör ni avslå från. Om ni envisas med all utnyuja siluaiionen på della säll kommer det naluriigen all innebära all vi får la av er en del av era vinsler." De lyckle väl all del kunde vara värl all höra på mig, men de gick hem och höjde priserna bl. a. med den motiveringen atl "här har vi dl prissamarbde mellan finnar, kanadensare och svenskar, och vem lackar oss om vi avslår från all ta ut den prishöjning som marknaden ger oss möjlighet till". Nu har vi försökt begränsa vådorna av della genom de ivångsmässiga avsällningarna av deras vinsler och genom au göra dt sådant arrangemang att prishöjningen inte slår igenom i den svenska papperskonsumlionen.

När man, herr Bohman, har alla dessa incitament lill prisstegringar utifrån och samlidigl försöker inbilla människorna i vårt land all detta kan man se bort från, då bör man i ärlighetens inlresse vara på del klara med atl det tvingas fram ett intensivt reglerings- och ransoneringssystem med en klar avgränsning av vad den svenska marknaden behöver vid

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

111

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

sidan av den internationella prisbildningen. 1 del avseendet kan jag länka mig all diskuiera en sådan uppläggning av del hela, även om jag har en baslani känsla av alt del är mera motbjudande för herr Bohman än del skulle vara för mig atl länka sig denna hårda regleringsekonomi, där man avskiljer den svenska marknaden från alla prisinfluenser, inte bara på import- utan även på exportsidan.

I sill inlägg försvarade herr Mundebo ulskollets skrivning och tog konsekvenserna av den - helt naturligt eftersom vi är tvä partier som slår bakom Hagaöverenskommelsen. Men han sade också all vi måsle komma fram lill en mera permanent skallereform - del går inte all laborera med detla varje år. Ja, del är en önskan som vi alla kan ha, även om jag tror atl herr Mundebo numera som en ganska initierad politiker när det gäller skattefrågorna väl förslär att vi aldrig kommer alt uppleva den verklighelen där vi har elt skattesystem som häller inför utvecklingens förändrade krav. Skattepolitiken är elt område som sländigi måsle anpassas med hänsyn lill della och med hänsyn till hur den politiska uppfattningen gör sig gällande i detla hus. Den måste dessutom anpassas lill hur man inom löntagarorganisationerna, där vi har kommii ifrån den gamla bestämda skiljelinjen, numera ser på skallepoliliken i ett större sammanhang och i ell lönepoliliskl sammanhang.

Jag Iror all herr Wärnberg bemölie vad herr Berndlson sade om all man ändå aldrig kan se borl frän hur denna riksdag är sammansall. Del var nalurliglvis lacknämtigl för herr Berndlson atl ställa sig bakom finansministerns och regeringens förslag och ensam i kammaren hävda regeringens ståndpunkt när det gäller avdragsrällen för sjukförsäkringen. Han hänvisade lill remissdebatten i höstas, när denna fråga var en av de stora, avgörande frågorna i diskussionen. Men kvar slår ändå, som herr Wärnberg konstaterade, all del i sista hand var fråga om huruvida fru Fortuna skulle fä avgöra frågan eller inte. Och när man då fick kompromissen med den kompldlering som jag var angelägen om all underslryka och föra in i kammarens proiokoll, all del slår en bastant majoritet i denna kammare bakom en uppfallning som innebär all dessa 900 miljoner kronor skall kompenseras genom utskrivning av nya skatter innan vi kommer fram lill alt dessa pengar skall utbetalas, är kanske skillnaden mellan regeringsförslaget och utskottels förslag inte så uppseendeväckande stor.

Del har ifrån centerpartiets sida i debatten "hinlals" om - det var inte första gången, del sades även i höstens remissdebatt, och man har nog skrivit fasl sig på dd i ulskoUsbelänkandds reservation när jag tänker efler - all man självfallel bör sikta på all komma lill rätla med ålskilliga av de här inkomslproblemen genom att attackera energiförbrukningen i vårt land. Självfallel är det i och för sig både en naturlig och något överraskande ståndpunkt som centerpartiet har kommit fram lill.

När jag tänker på den silualion vi har framför oss med energiper-speklivet i alla dess olika avsnitt, är det klokt all spara i alla avseenden, och det är läuare atl spara om varan är dyr än om varan är billig. Herr

Wärnberg sade i sitt inlägg att ulskottel på den punklen hade skrivit ganska förstående. Jag kan understryka, på samma sätt som jag gjorde under höstens remissdebatt, alt regeringen kan hysa förslåelse just för den tanken. Den passar så atl säga in i dagens läge när del är fråga om att spara på en vara som är dyr, och mycket talar för att den kommer alt bli ännu dyrare. Man har ju deklarerat från de oljeproducerande ländernas sida atl del är rimligt all oljan siiger i pris i samma takt som den inlernalionella infiationen. Om så blir fallet belyder del alt vi har all vänla prishöjningar i framliden.

Jag skulle också vilja säga alt det ligger så pass myckel i centerpartiets propå all den är värd ell övervägande. Vi är också på del klara med att ell sådant utspel, som i dag i stort sell kan befinnas vara rikligl och förenligt med den otjepolitiska situationen och den sparpropaganda vi är eniga om, förmodligen kommer att medföra åtskillig kritik när och om man sätter planerna i verket. Det är inget tvivel om att oljeförbrukningen är en avgörande fråga för människornas hyreskostnader. Vi har kommunicerande kärl mellan olika typer av olja. Det går inte att skilja ul någon induslriolja från den vanliga uppvärmningsoljan. Naturligtvis kan man inte klara sådant här problem utan all attackera den mycket ömtåliga transportsektorn.

Dessulom har vi en sådan situation att bara för all komma upp i elt något sä när belryggande beredskapslager av de här produkterna är del nödvändigt alt skaffa pengar, och del kan man inte skaffa på mer än ett sätt. Om man sedan också kan lägga fram något förslag som kan underslryka viklen av sparande är det i och för sig bra. Men jag vill redan nu försäkra atl sådana åtgärder inte ulan protester kommer atl tas emol här i riksdagen.

I fråga om den här bakomliggande tanken att man mäste behärska utgiftsexpansionen i statsförvaltningen - mycket av del låg väl i herr Bohmans inlägg - kan jag aldrig uraktlåta att göra vissa refiexioner. Jag gör dem speciellt i dessa budgetlider när jag sitter med kollegerna dag och natt och diskuterar hur en kommande stalsverksbudgd skall se ut. Det är alldeles förbluffande hur myckel av kostnadskrävande beställningar som bärs fram lill regeringen från riksdagen. Del är inte kostnadskrävande beställningar som har drivits fram av regeringspartiels representanter utan i regel av oppositionsrepresentanter i utskotten, där man, för alt undvika hasardbetonade lottningar, har skrivii fasl sig vid en utredning och en beställning. Det intressanta och säregna med allt della är all denna kammare varje år besiäller en rad nya och tunga ulgifler samlidigl som man ifrån vissa delar av oppositionen gör gällande all de inte har någonting med betalningsförmågan för staten att skaffa.

Jag satte mig ned för litet sedan och gjorde en undersökning om hur det statliga utredningsväsendet har expanderat. Dessa utredningar är i allt väsentligt dl resultat av beställningar frän riksdagen. Det finns ålskilliga tjog sådana beställningar som regeringen ännu inte har effektuerat. Men som den - om man skall vara respektfull mot riksdagen

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

113

8 Riksdagens protokoll 1974. Nr 132-133

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

114

och självfallel skall man vara del - förr eller senare blir tvingad alt effektuera. En uiredning fungerar på del sättet all eu problem föreligger som bör venlileras för man tycker inte atl förhållandena är lillfredsslällande på del område som ulredningen siktar in sig på. Sedan säller sig respektabla människor från de olika partierna ned och böriar fundera pä denna speciella fråga. Naturligtvis kommer man fram till den uppfallningen all del är en hel del sorn inie är bra och all del är myckel som bör förbällras. Man blir ense om all dessa förbäiiringar bör göras och då kommer ulredningen med en beställning lill riksdagen, med ganska så saftiga kostnadsökningar som följd.

När vi nu arbelar med budgelen möts jag följaklligen av de beskeden frän mina kolleger att detla fär du inte säga nej lill för det har riksdagen besiälll. Ulskoilels skrivning är så bindande för Kungl. Maj:l atl om del inte blir x anlal miljoner mer på denna punkl kommer riksdagen, trogen mol sin lidigare beställning, ändå all votera igenom della. Jag kan ha respekl för alll delta om man också är beredd all ta konsekvenserna av del koslnadsmässigl, men jag blir läll irrilerad när jag sedermera i en sådan här deball finner all alll della bör och skall man göra men kosinaden kan man nonchalera.

När jag slarlade del här angenäma arbelel all vara finansminisler -för del har nalurliglvis sina angenäma slunder, ingen skall beslrida del - fick jag ett varningens ord av en gammal finansminister som helle Ernsl Wigforss. Han sade till mig följande: Om du låter dig lockas all säga ja till allting som tåler bra då skall du inte vara finansminister. Men jag vågar nog säga, ulan all utmana den här kammaren, all riksdagen väl har en benägenhet att lockas alt säga ja lill allting som låter bra. Jag vill gärna la chansen nu atl vördsamt hemställa om - oavsell par-litillhörighel - atl man när beställningarna i framtiden skrivs in i belänkanden, molioner eller annorstädes länker på konsekvenserna, nämligen på betalningssidan. Del skulle klä en ansvarsmedveten riksdagsman och ulskotlsledamoi.

När herr Bohman lar upp sill program vill jag naturligtvis gärna försöka föra en liten dialog med honom. Han tar upp frågan om den svenska prisstegringen och hänger upp den som kriterium pä misslyckandet i den ekonomiska politiken. Det är nalurtiglvis inte rättvisande all presentera en iniernalionelll allvarlig fråga på del sättet. Vi har klarat oss hyfsal i den inlernalionella jämförelsen. T. o. m. USA har en prissieg-ringslakl, enligt de senaste månadernas uppgifter, som närmasl svarar mol en 14-procenlig infialion. Del inlressanla problemel i dag är htir världen allackerar del allvarliga inflationsproblemet. Man har kanske anledning atl pä sina håll befara all del attackeras på dl felaktigt säll: Man kan komma fram lill atl nu flnns del ingenting annal all göra än all la ner temperaturen i nalionens ekonomiska liv så alt man på ett naturiigl sätt slipper prisslegringar.

Amerikanarna har i dag mellan sex och sju miljoner arbetslösa. Varie procents arbetslöshet innebär ungefär en miljon arbetslösa. Del är klart

alt man fär en väsentlig nedgång i den interna efterfrågan om man är beredd all tolerera arbetslöshet. Man får kanske också en försiktigare inställning lill lönerörelserna, om man har en arbetslöshet som spelar roll vid utgångsläget i en förhandling. Men vi vill inte acceplera den metoden. Vi anser atl vi skall hålla sysselsättningen helsl på den nivå vi har i dag. Och vi har en bra sysselsättning i dagens läge. Vi skall föra en avtalsrörelse med en god förhandlingssiis för lönlagarna, och löntagarna är medvetna om det.

Här har väl herr Bohman egentligen inte någon annan rekommendation alt komma med än all man bör sätta sig ned i en siörre församling, och resultalel av den överläggningen skulle vara atl med målsättningen 3 procents standardhöjning skall lönlagarna la ner sina anspråk på nominella lönehöjningar. Företagarna skall fångas upp i något av en intern prisstabiliseringsaktion, och alla skulle lämna sin tribut för att vi skall undvika en inflationsökning etter i varje fall ta ner den sä långt som möjligt.

Herr Bohman erinrade om all jag många gånger har sagl all 1971 års lönerörelse var en avgörande faktor för den försiktighet som präglade den svenska ekonomin det året och all det nalurliglvis finns risker för någol liknande även 1975. Men jag kan försäkra herr Bohman atl jag inte är alldeles främmande för hur man ser pä dessa frägor bland lönlagarna. Jag har i del här lilla inlägget anfört alt jag även har försöki känna mig för hos företagarna vid deras prisfixeringar. Del senare med ganska dåligt resultat.

Jag är alldeles övertygad om att en rundabordsdiskussion naturiigtvis skulle kunna bli någol av en inilialmässig paradföreslällning, där vi allesammans satt kring bordel vederböriigen fotograferade innan vi böriade med övningarna, men där resultatet av övningarna blev plus minus noll.

Del ligger pä någol underiigt säll sä lill - det tror jag mig kunna försäkra herr Bohman - alt del måste gå en lid efler del utspel och de förväntningar som man har på olika häll, och i dessa förväntningar och utspel måste parterna konfronteras med varandra. Jag är inte alls övertygad om all man frän Svenska arbetsgivareföreningens sida skulle hälsa en sådan här rundabordskonferens med någon större entusiasm. Alt man inte hälsar den med entusiasm från löntagarhäll, det vet jag. Och går man objuden till, brukar det inte ge så mycket när man går därifrån.

Nu kan herr Bohman säga all delta är någol slags resignation. Jag menar att del mera är betonat av det verklighetssinne jag har när jag ser pä dessa frägor än herr Bohmans mera luftiga önskemål om hur del hela skall kunna ordnas upp.

Del finns psykologiska förutsättningar jusl nu, säger herr Bohman, för all slå till och vinna den stora stabiliseringen. Jag menar atl dessa psykologiska förutsättningar i dag inte är för handen. Kanske man kan nära en stilla förhoppning om att del längre fram, när parterna har mätt sina krafter mot varandra, skulle kunna finnas större respons för en för-

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

115

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

handlingsdiskussion eller en dialog som inte bara förs mellan de båda parterna. Men i dagens läge, det försäkrar jag herr Bohman, är del bortkastad kraft.

Herr talman! Jag ville säga della rent allmänt. Herr Bohman var ju vänlig nog alt la upp de här frågorna som mera principiellt inslag i debatten ochjag ville svara honom. Självfallel är jag beredd an återkomma ifall del är någonting som herr Bohman yllertigare har pä hjärtat i den här dialogen.

Under della anförande övertog herr försie vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

116

Herr BOHMAN (m) kort genmäle:

Herr talman! Fär jag först la upp en sak som inte rör del här programmet. Gunnar Slräng sade alt det i den moderaia politiken inte längre fanns något samband mellan statsutgifter och statsinkomster. Vissl finns del del pä sikt! Vad vi har hävdat är all i ell vissl givel läge, då del gäller all bestämma budgelsaldot, är det konjunktursituationen som är avgörande.

Sedan förde finansminislern om sjukförsäkringsavgifterna ell utomordentligt besynneriigt resonemang somjag inte alls kan förstå. Avdraget är en förmän som löntagarna har i dag. Om lönlagarna fär behälla den förmånen kan del i och för sig inte innebära några ökade statsutgifter. Man ökar ju inte statsutgifterna om man låter lönlagarna behålla en förmän som de redan har. Om man däremol lar borl denna förmän, dä ökar man skatterna - då är del fråga om en skaltehöjning. Frågan om sjukförsäkringen har alltså inte ett skvatt all göra med frågan om täckning för nya ålaganden.

När finansminislern sedan skulle bemöta milt resonemang om prisstegringarna och hur man skall få dem under kontroll, fick man det intrycket all prisstegringarna nästan hett och hållel berodde på den internationella utvecklingen. Konjunkturinslitulel har ju påvisat atl ungefär hälften av förra årets prisstegringar kommer utifrån och all den andra hälften beror på värl egel handlande här hemma.

Den svenska valutans liksom alla andra tänders internationella köpkraft, dvs. relationerna i köpkraften, skatt i ell hyggligt läge återspegla styrkan i den inhemska ekonomin. Har man en svag ekonomi får man en svag valuta. Har man en stark ekonomi fär man en stark valuta.

Tag exemplet Västtyskland, som genom en långsam inhemsk prisutveckling, en stabil politik under lång lid, har lyckals att upprepade gånger anpassa sin valuta efter lägel inom landel. Därigenom har Västtyskland lyckats hålla del utländska prisgenomstagd på den inhemska marknaden under kontroll. Varför skutte inte Sverige kunna vidla samma åtgärder? Sverige har dessulom den stora fördelen av all ha en starkare fackföreningsrörelse än något annat tand. I dagens läge har vi ju också en regering som slår denna fackföreningsrörelse myckel nära.

När jag tidigare fört fram sådana här synpunkter - jag skall gärna medge attjag inte förut gjort det sä här preciserat - har finansminislern alttid haft ungefär samma slags invändningar som nu: "Del går inte! Det vet jag som aren gammal räv. Det är omöjligt att syssla med sådant här. Vi skall inte blanda oss i löneförhandlingarna på något sätt." - Men den här gången lycker jag alt resonemangel från herr Strängs sida är något av den obotfärdiges förhinder. I slället för att säga att jag förde dl allmänt och lättsinnigt tat, vilket jag inte gjorde, för jag preciserade i sju punkler exakt hur jag menade att det skulle gå till - sedan kan man nalurliglvis diskuiera slorteksordningen av de siffror jag nämnde - hade del varit bällre om herr Sträng tagit upp var och en av dessa punkter och sagt att det och det var fel. Herr Slräng har behandlat en punkl och sagt all det internationella genomslaget på priserna kan vi inte göra något ät. Del kan vi, påstår jag. Om vi verkligen vill driva en stabil ekonomisk politik här hemma i Sverige kan vi både automatiskt och genom särskilda åtgärder anpassa vår valuta efter vad som händer i omvärlden.

Finansminislern för elt myckel egendomligt resonemang och säger all förhandtingssitsen i nuvarande läge är så bra för fackföreningsfolkel all del inte finns någon anledning atl över huvud taget blanda sig i förhandlingarna. Men jag vill påminna om atl när man begär 20 procents lönehöjning för alt fä 3 procents reallöneökning, dä är sitsen i reala termer verkligen inte särskill lillfredsslällande. När Gunnar Nilsson, när han möter SAF första gången, går ut och säger att han för sin del är beredd att diskuiera revalvering visar del att han är medveien om all del den här gången finns i lönerörelsen invävda problem som lidigare inte funniis. Dä menar finansminislern alt SAF och LO skall få konfronteras, stångas med varandra, sä kanske de så småningom blir så möra alt de kommer lill regeringen och är beredda att resonera. Det måste ju vara innebörden när herr Slräng säger alt han i ett senare läge skulle kunnal länka sig att ingripa. Vore det inte bättre att använda all den expertis som finansminislern har, inklusive sitt egel förnuft, atl försöka dra upp riktlinjer för ett program och sedan ta upp en diskussion? Misslyckas det - ja, då har det misslyckats, men vi vet också vilka som får ta ansvarel. Vad del är fråga om - jag upprepar det på nyll - är atl löntagarorganisationerna inte har begärt att få 20 proceni i löneökning, ulan vad de har begärt är 3 proceni i verklig löneökning. Om de kan få del genom lägre nominella lönekrav, genom en lugnare prisutveckling här i Sverige, genom en mindre utrerad inflation, måste det ligga i LO:s eget inlresse all gä den vägen. Jag kan i delta sammanhang anknyta lill del citat som jag hämtat ur Arbetarbladet.

När del gäller resonemangel om alt de olika prisstegringsialen inte håller så är det riktigt all del finns en viss osäkerhet. Jag har inte sagl alt de siffrorna är sakrosankla, men jag kan erinra om alt dessa prisstegringstal har legat titt grund både för konjunkturinstitutets beräkningar och för LO:s krav. Det underlaget kan också herr Sträng ta upp till be-

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

117

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

handling, även om en eller annan procent får justeras åt andra hälld. Faklum kvarstår all vi näsla år, om de krav som löntagarna sett sig tvingade all framlägga går igenom, har all räkna med en betydligt högre lönestegring än vad vi skulle ha behövt ha.

Hen JOSEFSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Del är på tvä punkler som finansminislern har tagit upp centerpartiets slällningslagande i utskottet: dels frågan om indexreglering och värt krav på alt kommande skalteförslag skall ha en mer utpräglad läginkomslprofil, dels energiskaltereglerna.

Del råder olika syn mellan finansministern och oss reservanter pä vad vi menar med vår reservation. Vi har begärt atl man skall ge skalleulredningen möjlighet all pröva frågan och undersöka möjligheterna au genomföra en indexreglering. Om vi hade tolkat värl yrkande på samma säll som finansminislern och herr Wärnberg hade vi inte behövt begära en utredning utan i slällel kunnat framställa ett tagstiftningsyrkande om anknytning titt befintligt index. Därmed är det väl klarlagt atl vi lägger in en något olika innebörd i del krav som slälls i reservaiionen.

När del gäller en mera rällvis uiformning av energibeskaltningsregterna noterar jag med lillfredsslällelse atl man här har ganska stora sympatier för en sådan. Jag beklagar bara all dessa sympatier inte har kommii fram pä ell lidigare sladium. Värl förslag innebär nämligen elt alternativ i fråga om finansieringen av skatleomläggningsförslagel. Egentligen borde dessa synpunkier kommii fram pä ett tidigare sladium och då hade del kanske funniis möjlighet att finna en annan väg än atl lägga yllertigare avgifter på arbetskraften. Jag noterar ändå med tillfredsställelse all man även från socialdemokratiskt häll blir mer och mer betänksam mot all fortsätta på den lidigare inslagna vägen alt lägga avgifter pä arbetskraften.

Beträffande oron inför framtiden - herr Bohman tog också upp den frågan - sade finansminislern hell nyss all en slabiliseringskonferens i dagens läge inte skulle ha särskill stora sympatier, åtminstone inte bland lönerörelsens parter. Nej, kanske inte för dagen, men del är väl ändå så att oändligt många som representeras av dessa parter ställer sig frågan om del inte finns möjlighet all samlas och la ell krafttag för alt undvika en fortsättning av den prisstegrings- och lönekarusell som vi befunnit oss i under elt flertal är. Och del är väl utan tvivel på del sätlel alt ingen part har någon anledning alt motarbeta en sådan ålgärd. Alla vill ha en reallönehöjning, och man vill försöka få ul något posilivl av de löneförhandlingar som drivs. Jag sympatiserar starkt med en sådan inställning, och jag upprepar vad jag sade i milt första inlägg: här borde både partierna och övriga berörda parter la ell krafttag för alt komma lill rälla med den den inflation som för många människor åstadkommer stora missräkningar.

118

Hen BERNDTSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Finansministern säger alt det är tacksamt för mig alt ställa upp bakom regeringens förslag, och då vill jag framhålla atl vi alltid stöder det som vi finner vara vettigt. Vidare menar finansministern atl Fru Fortuna - om man inte hade gjort den här kompromissen -i sista hand skulle ha fått avgörandet i frågan. Men detla parlamentariska förhållande får ju inte leda till att regeringen gör vilka kompromisser som helst om de borgerliga utnyttjar della läge för alt framtvinga reträtter. Finansminislern tröstar sig med atl utskottets skrivning haren avgörande belydelse vad gäller all de 900 miljonerna skatt kompenseras på något sätt. Utskottet säger alt inkomstbortfallet skall kompenseras, men del föreligger fakliskt inte någol klart besked om hur della skall gå lill. Del är ju också en vikiig fråga ur låginkomsllagarnas synvinkel. Vem skall betala de förmåner som fortfarande främsi kan ulnylfias endast av de högre inkomsttagarna?

Jag vill också erinra om atl del i proposilionen står alt även ulred-ningsmajoritelen hade diskuterat del förhållandel all en eventuell avdragsrätl får siörre effekl i högre inkomstlägen än i lägre, och all delta ur fördelningspolilisk synpunkl borde uppmärksammas. Dessulom pekade reservanlerna - som herr Sträng stödde - pä nödvändigheten av all avdragsrällen las borl redan vid 1976 års laxering.

Del brukar ju här i riksdagen vara socialdemokralerna som helhjärlal sluier upp bakom herr Strängs förslag, men denna gång tar man avstånd från hans förslag rörande avdragsrällen för att tillmötesgå de borgertigas krav på en ålgärd som gynnar de högre inkomstlagarna. Även om del irriterar många har emellertid vi ansell atl vi jusl i denna fråga kan ställa upp bakom herr Sträng.

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Hen MUNDEBO (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Finansminislern startade med atl försöka placera de politiska partierna efter en skala. Jag skall bara yttra mig över placeringen av folkpartiet. Denna placering skulle enligt herr Sträng gälla så länge vi står fast vid vår uppfattning om inflationsskydd i skallesyslemel. Om folkpartiet skulle ändra uppfattning om detla skulle herr Sträng välvilligt överväga en ändrad placering.

Ja, det finns en skiljelinje mellan oss och främsi finansministern pä denna punkt. Den grundläggande skillnaden är alt vi anser att skat-leskalor och grundavdrag skatt ge en rättvis avvägning av skallen metian olika inkomstlagen, och att infiaiionen inte bakvägen skall ändra beskaliningen för människorna. Det är ju folk i vanliga inkomstlägen som drabbas hårdast av marginalskatterna, och det är ett faklum atl del har varit och är praktiskt taget omöjligt för dem att förbättra sin situation. Del är därför fel atl säga all elt indexskydd skulle vara särskilt betydelsefullt för de högsta inkomsttagarna. Elt sådani skattesystem vill vi inte ha. För oss är de nu aktuella skattereformernas inriklning mot skattesänkningar i första hand för mellaninkomsl- och låginkomsllägen na-

119

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

turlig. För övrigt är ju elt indexskydd i skattesystemet förenligt med vafie skatlefilosofi, och sanningen är ju all infiaiionen rycker sönder även finansministerns skallefilosofi.

Nu är kanske delta med indexskydd inte någon särskilt bra utgångspunkt för katalogisering av partiernas ståndpunkter i skallepoliliken. Del är ju inte den viktigaste frågan. Vad det gäller är ju bara en utredning. Del kan länkas - fast jag tror det inte - atl en sådan uiredning skulle visa att metoden inte är särskilt bra. I sä fall skulle väl finansminislern inte vara sä rädd för utredning.

Vi vill från folkpartiets sida finna ett skattesystem som bällre än del nuvarande fyller sin uppgift all finansiera den offentliga verksamheten och vara elt instrument för en fördelnings- och stabiliseringspolilik. Vi är väl medvetna om atl ordel permanent i ell snabbi föränderiigt samhälle inte belyder särskill många är, men del belyder långt långt fier än ett är.

120

Hen MAGNUSSON i Borås (m) kort genmäle:

Herr talman! Finansministern är ganska motsägelsefull i dag. I ena stunden klagar han överalt han inte känner igen moderata samlingsparliei längre i dess politik och säger alt vi är ansvarslösa och dylikt. I nästa andetag säger finansminislern atl herr Magnusson i Borås drar den gamla vantiga jeremiaden om höga skaller. Ja, del har jag gjort, herr Slräng, därför atl del finns all anledning att klaga över den nuvarande skalleulvecklingen i värl land. Vad vi är ule efler är inte, som herr Slräng sade, alt bli av med skallebördan utan vad vi är ute efler är all bromsa en uiveckling som innebär ett ständigt ökande skalletryck.

Herr Slräng fick ell goll råd av sin förelrädare finansminister Wigforss, men man frågar sig om herr Sträng har kommii ihåg sä värst mycket av den varning som finansminister Wigforss gav herr Sträng när han tillträdde ämbetet. Om man går tillbaka och ser på utvecklingen av skallebördan i vårt land under den tid som finansminister Slräng suttit vid maklen så finner man att skallerna har fördubblats oändligt många gånger. Jag har försöki höra mig för hur mänga gånger men del är svårt alt fä reda på det. Det är i alla falt som jag sade oändligt mänga gånger. Del är del som är problemet.

Sedan säger herr Slräng att vi saknar det poliliska ansvarel inom bor-gertigheien nu och atl del har man fält bevis för ule i kommunerna. Nej, herr Slräng, jag har själv läng erfarenhei av kommunalt arbete där man under många år haft samregerande de olika partierna emellan och haft ansvar för politiken. Men vad är det som har inträffal nu? Jo, all herr Slräng har iräffal en uppgörelse med t. ex. Kommunförbundet om atl man skall begränsa skalleulvecklingen under ett visst är. Detta gör man strax före ett nyval. Då passar det bra med en sådan överenskommelse. Men i samma andelag driver man igenom ett beslut i riksdagen om dessa kraftiga höjningar av arbetsgivaravgifterna som får det utslaget för kommunerna alt de mäste höja sina skatter för alt klara de yitertigi

ökade utgifter som kommunerna åsamkats genom denna åtgärd.

Jag kritiserar inte överenskommelsen med kommunerna. Den var i och för sig bra. Men det var beklagligt atl man samlidigl inte också fullföljde politiken här i riksdagen och höll lillbaka utvecklingen vad det gäller ökningen av arbelsgivaravgiften. Det är det som är det stora och allvarliga problemet.

Herr finansministern STRÄNG:

Herr lalman! Herr Bohman började med alt fråga: Varför står finansminislern och lalar om den här operalionen med sjukförsäkringsavgiftsavdraget? Dei har väl inie ell skvall alt göra med slatsinkomslerna? Ungefär så uttryckte sig herr Bohman om jag hörde räll. Där har jag en annan uppfattning, och jag kan glädjande nog säga all där har också skalieuiskoilds majoritet, med undantag för herr Bohmans partivänner, en annan uppfattning. Man säger klart och tydligt ifrån att det här inkomstbortfallet som följer av utskottets kompromissförslag mäste kompenseras - och inbjuder följaktligen finansministern att komma tillbaka redan våren 1975 och föreslå hur del inkomstbortfallet skall kompenseras. Det kan bara göras med nya skatteuttag. Sä visst hör det ihop med budgelen, visst hör del ihop med statsinkomsterna. När man arbetar med en underbalansering på över 11 miljarder kronor som vi nu gör - vilken inte lenderar all bli mindre under kommande budgelär - och när man varje dag uppvaklas av energiska förelrädare för indusirin, för jordbrukel och för kommunerna om svårigheterna all få plals pä den inhemska kapitalmarknaden därför all saldounderskoltd i budgeten tvingar också staten alt kompensera sig lånevägen pä den marknaden, kan man inte undgå alt konstatera atl della har en myckel direkl förbindelse med statsinkomster och statsutgifter. Det har också skatteutskottet med erforderlig kraft och slyrka understrukit.

Sedan vill jag säga en sak lill. När herr Bohman redogjorde för sill punkiprogram - som var litet svårt all hålla isär, därför atl punkterna gick i varandra - nämnde han i ett avsnitt just möjligheterna alt via appreciering i viss utsträckning dämpa en intern infialion.

Vi har lalal om detla tidigare, t slutet av sitt anförande åberopade herr Bohman all Gunnar Nilsson i LO skulle ha uppfattningen atl del är en riktig metod. Jag tror inte att han har uttalat sig så oreserverat som herr Bohmans anförande gav vid handen. Del skulle förvåna mig.

Vi är inie beredda all lägga fram de härda älslramningsbud i poliliken som skulle göra en ensidigt svensk appreciering trovärdig utan/or våra gränser. Jag är alldeles övertygad om atl herr Bohman - när den nya budgeten kommer alt presenteras för svenska folkel omkring den 10 januari näsla år - inte kommer alt slå upp och säga: Del här är ell utiryck för alt del nu är lämpligt med en appreciering. Herr Bohman kommer inte heller alt säga: Jag kommer atl leverera förslag som ger en appreciering av den svenska valutan del rikliga utgångslägel i dt samlat ekonomiskl program.

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

121

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

122

Jag kan också upplysa herr Bohman om alt jag i går kväll läste ell proiokoll från EG-finansminislrarnas sammanträde för någon vecka sedan. Vad de var synnerligen eniga om och slog fasl var alt man inte vill tolerera all några enskilda länder gör ensidiga apprecieringar för alt den vägen försöka köpa sig några specifika fördelar när del gäller hanteringen av de ekonomiska problemen. Skatt det bli någon kursförändring skall den ha en annan och mer omfattande karaklär. Del går sannerligen inte alt springa ul som enskild nalion på del här områdei om man vill vara sams med omvärlden i del ekonomiska handlingsprogrammet.

Jag har vidare sagl atl förhandlingssitsen kan betraktas som ganska god innevarande är. Ingen lorde väl bestrida atl de svenska förelagen och näringslivet har haft elt gott år. Vi har försöki dokumentera det genom all vid ell par tillfällen gå ul via riksdagen och la av dem väsentliga delar av deras specifika vinster. Självfallet präglar en sådan situation också utspelet i förhandlingarna.

Även om herr Bohman inte direkl har varit fackföreningsman ger han mig nog rätt i alt - när man bedömer förutsättningarna för en lönerörelse - motpartens ekonomiska silualion är en ganska avgörande utgångspunkt för hur man lägger sina krav och önskemål. Det här klaras nu inte upp av några sifferexperler, som siller och räknar och lämnar rekommendationer, även om de för en gångs skull skulle bli eniga om hur de rekommendationerna skall se ul. Det vore naturiigtvis en nåd all stilla bedja om, som jag inte tror man kan räkna med i den här sinnevärlden.

Den här tanken är för tidigt väckt, herr Bohman. Kan inte herr Bohman förstå det? Nu har parterna gäll till förhandlingar, och springer regeringen in i del här läget och säger: Nu skall ni göra si och nu skall ni göra så, lycker parterna atl del är ell onödigt påhäng i en diskussion där de förbehåller sig rällen atl ha sina egna uppfattningar. Så är det fortfarande, och sä kommer del nog all förbli med del fria förhandlingssystem som vi har i vårt samhälle.

Del kan i ett avslutningsskede uppstå en silualion som är sä allvarlig, atl regeringen inte kan ligga stilla. Vi har, som herr Bohman vet, varit i den siluaiionen. Vi hart. o. m. i kammaren beslutat omen ivängslösning för en av de förhandlande organisationerna, eftersom man inte lyckades nå en uppgörelse förhandlingsvägen. Men jag försäkrar all vi om vi griper in i nuvarande läge inte har möjligheter atl få något gehör. Under sådana förhållanden bör man -jag bygger därvid mitt slällningslagande på en ganska lång erfarenhei - avstå från att ingripa. Jag kan därför inte ansluta mig lill herr Bohmans tankar och diskussioner.

Herr Josefson sade alt del nalurliglvis var rikligt och bra alt finansminislern uttalar sill gillande inför tanken att ulöver den nödvändiga besparingskampanjen på energikonsumtionens område även överväga atl göra råvarorna dyrare. Vi skall självfallel ta herr Josefson på orden och fundera på detla. Men all tro atl vi därigenom skulle kunna avskaffa del nuvarande socialavgifts- och arbelsgivaravgifisullagd pä företagsamheten tror jag är alt knyta alltför stora förhoppningar lill den s. k. ,rä-

varubeskaitningen.

Nu meddelade herr Wärnberg i sitt inlägg all man i hans uiredning håller på att överväga denna fråga, och självfallet skall man göra det. Han är välkommen om han kan komma med några förslag pä den punklen. Men med tanke på atl en enda proceni på det nuvarande social-avgiftsuilagei liksom även pä arbeisgivaravgiftsullaget vardera representerar inkomsler lill statskassan i storleksordningen t ,2-1,4 miljarder, förstår var och en hur svårt del är alt kompensera elt bortfall av dessa avgifter med något slags rävarubeskaltning.

En sådan lösning medför även inlernalionella komplikalioner. Om man på råvaran till en vara, som betingar ett visst pris i framställning - det må vara fråga om l.ex. massa, ståt, järn eller malm - lägger en exlra beskattning, är det alldeles uppenbart all den varan blir i moisvarande grad dyrare när den skall säljas ute pä världsmarknaden. Skall den säljas i konkurrens med andra nalioner, som bjuder ul liknande varor, förslår var och en all del blir problem som inte är så lätta alt hantera. Då slår man återigen inför det dubbelsidiga problemel med pris- och marknadslägel vid en avskärmning av den interna marknaden från omvärlden, med alla de besvärligheter det medför för en nation med en sä starkt utåtriktad ekonomi som värt land.

Naturligtvis skall vi undersöka möjlighelerna lill en rävarubeskaltning, och jag önskar Erik Wärnberg all lycka på vägen. Men tro nu inte att man med del löser några av de väsentliga problemen när del gäller all finansiera de ulgifler vi kostar på oss för att läcka de reformer vi i stort samförstånd enar oss om all genomföra.

Herr lalman! Yllerligare bara några få ord. När herr Bohman sä emfatiskt argumenterar för stabilisering må det väl ändå vara tillåtet för mig atl påpeka alt vi på Haga träffade en överenskommelse över och utanför partigränserna, med LO, TCO, SACO och folkpartiet - men herr Bohman visste ju inte hur brållom han skulle ha för atl hoppa av frän den rundabordskonferensen.

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Hen JOSEFSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Finansminislern talar om konsekvensen av en rävarubeskaltning när det gäller exporten, men arbetsgivaravgiften har ju en liknande effekl.

Vi har pekal pä att arbetsgivaravgiften har en sådan uiformning atl den drabbar hårt inom vissa näringsgrenar - och det gäller både på exportmarknaden och, alldeles speciellt, på den inhemska marknaden. Därför anser jag all del finns all anledning atl pröva en metod som innebär atl man lägger skallen på annal än pä arbetskraften.

Herr BOHMAN (m) kort genmäle:

Herr talman! Finansminislern missförstod mig när jag talade om .sjukförsäkringsavgiften, och jag hoppas alt missförståndet inte var avsiktligt. Vad del gällde var ju om man skulle kräva kompensalion för nya åta-

123

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

ganden, och jag påpekade all avdraget för sjukförsäkringsavgiften inte var ell nytt åtagande. Det fanns där, del var inte nytt. Atl del sedan har betydelse för budgetläget i stort harjag naturligtvis aldrig bestridit.

Så har vi frågan om uppskrivning av kronan. Jag hoppas, herr talman, - men man är ju lilel ivrig ibland - all jag inie sade atl Gunnar Nilsson oreserverat har ställt sig bakom tanken pä en uppskrivning; jag ville påminna om all han var intresserad av atl diskutera frågan. Jag tror all jag ullryckle mig myckel försikligl, för så långt skulle jag verkligen inte vilja sträcka mig som till atl göra sådana uttalanden.

Finansminislern sade alt vi inte kan bedriva en hård ålslramnings-politik här hemma bara för att fä möjlighet atl appreciera, atl skriva upp vår valuta. Det är ju inte fråga om alt driva en härd åtstramnings-politik i vanlig mening. Siluaiionen är den -jag upprepar det - all del i dag krävs 20 procents lönehöjning för atl ge lönlagarna 3 procent i verklig inkomstökning. Om man med 10 procents nominell lönehöjning -jag lar den siffran som exempel - kan ge inkomsttagarna samma reella löneökningar, måsle det ändå vara betydligt fördelaktigare. Det skapar möjligheter till en lugnare prisutveckling. Vi dämpar inflationstakten här hemma. Det har hela landet, inte bara löntagarna, nytta av. Vi får dessulom möjligheler all ge vår krona siörre köpkraft internalionelll sell och kan därigenom också göra dd möjligt all appreciera.

Frågan är för tidigt väckt, sade flnansministern nyss. När är del lagom alt ta upp sädana här frågor? Risken är ju den atl om man vänlar för länge låser man sig pä olika håll och föriänger avtalsrörelsen. Till min stora förvåning åberopade finansministern själv tvångsingripandel i SACO-konflikten. Jag slod ändå här uppe i talarstolen hösten 1970 och sade att om statsmakterna är villiga all garantera löntagarna en ordentlig marginalskallesänkning, då kommer lönerörelsen - som dä var väldigl hårt uppskruvad -alt bli betydligt lugnare. De tvångsåtgärder som sedan blev ofrånkomliga på våren 1971 utlöstes just av all vi inte i god tid log sådana initiativ och gav sådana garantier.

Vad jag nu lalar om är att statsmakterna skall garantera löntagarorganisationerna all de skall fä den 3-procentiga löneökning som de begär. Lönlagarna är inte intresserade av nominella löner, de är iniresserade av vad de verkligen kan köpa för.

Jag upprepar atl apprecieringen av kronan skall framkomma som resullal av den stabiliseringspolilik som vi för här hemma. Del innebär inie all vi blir osams med omvärlden. Del ligger i omvärldens inlresse all de olika länderna för en sådan politik, vart och ell för sig, för del ger slyrka åt den internationella valutamarknaden.

124

llerr finansministern STRÄNG:

Herr talman! Jag tvingas dela upp mina inlägg enligl den nya debattordningen i kammaren. Lål mig nu försl säga någonling till herr Magnusson i Borås.

När herr Magnusson försökie beslå mig med tvetalan länkle han na-

lurliglvis lilet för snabbt. Han har dragit en jeremiad över skattebelastningen, och jag ger honom gärna rätt i all pä den punklen har moderaia samlingspartiet inie förändrat sig frän det gamla högerpartiets dagar, ulan så har ni alltid gjort.

Men skillnaden är den atl när ni förr i världen jämrade er över skattebelastningen var ni sä ärliga all ni försökte svara på frågan: Om man nu sänker skallen, vad ivingas man dä alt reducera i avseende på det sociala reformprogrammei för all därmed inie försvaga finanspoliliken och skapa svårigheter i den ekonomiska hanteringen?

Ni gick ju t. .0. m. så långt för all balansera den skallesänkning ni lalade om under 1950-lalel, som herr Magnusson i Borås som gammal riksdagsman mycket väl minns, all ni attackerade de allmänna barnbidragen, bl. a. för all kunna säga: "Vi är beredda all yrka på en skattesänkning, vi är beredda atl la de ekonomiska konsekvenserna när det gäller statsbudgeten, när del gäller finanspoliliken och vad som följer med en stark ekonomisk politik." Del är där skillnaden ger sig lill känna i dag. Del är del andra avsnittet som ni har glömt.

I fråga om arbetsgivaravgiften och dess specifika konsekvenser för kommunerna behöver jag inte argumentera. Jag lyckle alt herr Mundebos argumentalion var tillräcklig. Det är ju inte så ofta jag har nöjd all inslämma med herr Mundebo. Men när han nu lalade om hur del hänger ihop när del gäller all byta ut arbdsgivaravgiftsprocenl - även om dd är pä socialsidan - mot löneprocent, sä har jag därulöver ingeniing all erinra.

Nu blir herr Bohman gärna lilet ivrig när han är i debailagen - och det har han varit vid alla de lillfällen då han har ställ i talarstolen här i dag. Han lalar nu om frågan: Varför skall man inte kunna nöja sig med en 10-procentig lönehöjning i slällel för en 20-procenlig? Jag fö-resläller mig all del senare alternativet reser helt andra anspråk på den statliga budgeten än vad det första gör. Jag har inte så särdeles mycket lill övers för resonemangel all om man inte får lönehöjningar så får man ingen skattekraft. Jag bemöter det när kommunerna för närvarande argumenterar pä del sättet. Men jag är alldeles övertygad om all man inte kan länka igenom herr Bohmans förslag utan långt gående anspråk på subventioneringar i olika riktningar.

Del är en sak, och den andra saken gäller en sådan idé som all gå till löntagarna och säga: Nu skall ni avstå frän hela den uppläggning av lönerörelsen som ni har och sätta er ner med regeringen, och regeringen skall skapa garantier för atl vi skall ha 3 procents standardhöjning om ni nöjer er med 10 proceni i löneökning. Varje sådan garanti är en inteckning i en osedd framtid. Om man skall hålla del löftet, vilket man som hederlig person skatt göra, så kan del bli oanade följder för budgelen och för statsfinanserna.

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Herr förste vice talmannen anmälde att herr Bohman anhållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt lill ytteriigare replik.

125

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Hen MAGNUSSON i Borås (m) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Slräng måsle dela upp sill anförande. Jag hann heller inte rned atl i mill första anförande säga vad jag skulle.

När del gäller indexregleringen har vi reagerat mol del syslem som vi för närvarande har och som innebär all statsmakterna genom en kombination av infiation och progressiva skatteskalor fär in mer pengar än vad t. ex. kommunerna får vid sin skalleinlagning. Del är de enskilda människorna som fär belala.

Nu kan man naturligtvis säga atl en indexreglering skulle ge mera pengar i kronor räknal titt siörre inkomsttagare, och därför skutte den vara mer fördelaktig för dem. Men det är inte på del sällel. Indexregleringen hjälper egentligen varken hög- eller låginkomsttagare ulan skapar mera allmänt en bällre balans i heta ekonomin genom au man förhindrar alt staten lar ut mera.

Man skulle annars lika gärna kunna säga all ell hejdande av inflalionen skulle gynna höginkomsttagarna mer än låginkomsttagarna. Sä är naturligtvis inte fallet. Inflalionen är speciellt altvarlig för de mindre inkomsttagarna av den anledningen att de har mindre molsländskraft. Del är därför sorn del är nödvändigl alt vi får ell syslem som förhindrar dessa uttag som genom sina verkningar driver på inflalionen. I varie fall sä länge vi har kvar den hårda progressivitelen i skatteskalorna måste vi göra någonling ål den här saken. Del kan inte vara tillfredsställande all man på detta vis årligen skall vara tvingad all återkomma med sädana här skalleomläggningar som finansminisler Slräng presenterat under de senasle åren. För all få balans i ekonomin är del enligl vad jag tror nödvändigt all del genomförs en indexreglering.

Herr finansminislern STRÄNG:

Herr lalman! Det är möjligt atl jag inte skulle ha använt de här sista minuterna. Vad jag hade för avsiki all säga i del förra inlägget men inte hann med var emellertid all när man rör sig med sädana här begrepp som 3 procents reallöneslandardstegring är det ju runda siffror för hela folkhushället som konjunkturinstitutet räknar med. Om man skall omsätta del pä lönesidan blir del en omöjlig fråga. Skall del innebära en garanti för 3 proceni för varie enskild grupp? Skall det innebära atl ingen enskild grupp får mer än 3 procent? Skall del innebära all begrepp som löneglidning och icke löneglidning skall stuvas ihop i något slags reglerad allmän löneuppgörelse, baserad på politiska överväganden, och alt man skall länka sig en kolleklivberäkning för hela samhället?

Går herr Bohman hem och funderar över detla skall han komma underfund med alt hans vackra lanke är omöjlig i verklighelen.

126

Hen HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Moderalerna har ju sin egen filosofi. De anser att sä litet som möjligt av människornas behov bör skötas genom samverkan, genom all medborgarna gemensami ordnar sina angelägenheter. I slället

bör så myckel som möjligt skötas av var och en för sig. De brukar kalla del för den nya individualismen. Del är en myckel renodlad, ja, brutal kapitalistisk filosofi. Dess följder är atl de som har gott om pengar kan ordna del väl för sig, medan de som har ont om pengar hänvisas till sämre försörining, sämre värd, sämre utbildning osv. Moderaternas filosofi är ett försvar för det kapitalistiska klassamhället.

Som alla reaktionära uppfattningar är emellertid moderaternas ideologi molsätlningsfylld, också på del sällel alt den inte molsvarar verklighelen. Verkligheten är nämligen all förelagen i högre grad befiänas och drar fördel av samhällels insatser när del gäller kommunikationer, undervisning, sjukvård, bostäder osv. Det är ju heller inte sä all dessa anspråk minskar med åren. De ökar tvärtom undan för undan. Men samlidigl som de kapitalistiska förelagen kräver mer och mer av samhälleliga insatser ökar moderata samlingspartiet sin agitation föratt samhällel skall få mindre resurser till sill förfogande. Del dubbelspelet är rätt avslöjande.

Del utspel som herr Bohman kom med i dag ligger ju helt i linje med denna allmänna konservativa ideologi. Om man granskar hans punkter kommer man fram lill all del egentligen bara finns två konkreia förslag. Fördel första: Stora skattesänkningar som skall ersälla höjningar av penninglönerna. För del andra: Revalvering, dvs. uppskrivning av den svenska kronan. Men som alla märkte lalade herr Bohman inte om var slalen skall få pengar lill sina ulgifler. Han vill fiylla över löneutbetalningarna från företagen lill statskassan. Jag förstår atl herr Sträng inte går med pä det förslaget.

På en punkl vill jag emellertid hälla med herr Bohman. Kampen mol infiaiionen är en huvudfråga i dagens läge. Stopande av moms på maten skulle vara en bra ålgärd i del sammanhangel. Men huvudlinjen i kampen mol infiaiionen måste ju vara all bekämpa de krafter som driver fram prisslegring och infiation. Och det är inte lönearbdarnas krav på högre löner. Dessa är berälligade och nödvändiga för all lönearbdarna skall fä kompensalion för de prisslegringar som redan har ägt rum och ge dem andel av produktionsökningen. Del är inte heller skallerna, som herr Bohman ville utnämna lill motorn i inflationsprocessen. Del är en falsk teori. Drivande i inflationsutvecklingen är de krafter som herr Bohman inte ville nämna: monopolen, den kapitalistiska spekulationen, den stora miliiära upprustningen, den växande statliga och privala byråkratin, över huvud taget de växande motsättningarna inom den kapitalistiska ekonomin. Det är de krafterna man måsle bekämpa, om man skall kunna stoppa inflationsprocessen. Men där vet vi atl moderalerna inte vill vara med. De vill bara minska slaiens inkomsler, dvs. framivinga en ökad siallig upplåning och en ökning av slalsskulden. Men alla vel all deiia kommer all lägga nya vedpinnar på inflalionsbrasan, inte bidra lill alt släcka den.

Moderaterna är emellertid rätt isolerade i sin agitation. De flesta är medvelna om behovet av resurser för offentliga insatser. Den siora och vikliga diskussionsfrågan när del gäller skallepoliliken är fördelningen

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

127

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

128

av skallebördorna pä olika grupper och skalieobjekl. Här tror jag ingen kan bestrida atl den skattepolitik som förts under de senasle åren inte har bidragit lill att pä lillräckligl säll ufiämna de stora inkomst- och förmögenhelsklyftorna. Aktiebolagen har i hög grad gynnats, beskattningen av de stora förmögenhelerna är alldeles för låg, skatteflykt och skattefusk förekommer i belydande utsträckning. Den höga indirekta beskattningen, särskilt mervärdeskatten, drabbar myckel hårt låglönegrupperna, barnfamiljerna och folkpensionärerna. Därtill kommer de höjda kommunala skatterna.

Huvudlinjen i skallepolitiken måsle därför vara all tälta skallebördan för den stora massan av löntagare, särskill för låglönegrupperna. Della kräver ä andra sidan all beskattningen skärps pä bolagsvinster och stora förmögenhder, vilket också är nödvändigt och riktigt från jämlikhets-synpunkt. De krav som vpk har ställt i samband med den provisoriska skaltereformen år 1975 lillgodoser dessa krav. Den bäsla linjen anser vi vara all hell slopa mervärdeskatten pä maten, vilkel kraftigt skulle höja levnadsstandarden för löntagargrupperna och även bromsa upp inflationen.

Förslaget från 1972 års skalleutredning, som regeringen i huvudsak har gjort till sill, lillgodoser däremol inte kravet på en demokratisk skattepolitik. Det ger 619 kronor för den som fiänar 20 000 kronor om året, men det ger över 2 000 kronor för den som har en inkomsi på 100 000 kronor. En sänkning av den direkia statsskatten sker nästan ända upp till 200 000 kronor i inkomsi. Kan del verkligen vara befogal och rättvist från någon som helsl synpunkl all sänka skallen för dessa kalegorier?

Nu har det sagls från flera håll alt näsla provisorium skall ha en låglöneprofil, dvs. la siörre hänsyn lill behovet av skattesänkning för låglönegrupperna. Men om ett sådant behov föreligger - och del har vi alttid sagl - varför vill man inte lillgodose del redan 1975? Kan del verkligen vara rikligt all pä del sätlel uppskjuta skaltelällnaderna för låglönegrupperna? Vi anser inte del. Vpk anser atl skallesänkningar för dessa grupper måsle stå i första rummel. Nu sänker socialdemokraterna och de borgeriiga partierna skallen för höginkomsttagare. De som har låga inkomsler vill man ge väldigl lilet. Jag är övertygad om atl låglönegrupperna kommer atl observera della.

Det latas i debatten om skallesänkningar. Som vi alla vet är detta uttryck missvisande pä fiera säll. Kommunalskallerna stiger och kommer att äla upp en slor det av de förändrade slalsskatlerna. Men del avgörande är att regeringen och de borgerliga partierna förulsäller all lönlagarna efter skalleförändringen skall avslå från all ställa höga lönekrav. Skallepoliliken skall ersälla lönepolitik. Moderalerna vill, som vi lidigare hört, gå ännu längre på denna linje.

Vi delar inte denna uppfattning. Vår förhoppning är i slällel all lönlagarna genom en aktiv facklig kamp skall kunna använda skattereformen både för en höjning av sina reallöner och för en ökning av lönearbdarnas andel av produklionsresultaiel på profilernas bekoslnad.

Del bör också påpekas all en sådan här skalteomväxling som regeringen föreslår inte innebär någon ökad belaslning på förelagen. Höjningen av arbetsgivaravgift eller socialförsäkringsavgift förutsätter man att bolagen helt skall bli kompenserade för. De som vill pruta på dessa höjningar vill i själva verkel ge bolagen favörer som bolagen inte haft tidigare.

Nu kommer 1972 års skalleuiredning alt föreslå yllerligare en skalteomväxling för år 1976. Förslaget är inte formellt framlagt, och jag skall därför inte kommentera det. Sedan kommer finansminislern måhända med en ny beställning på en provisorisk skattereform, nu för 1977. Hur länge skall della fortsätta?

Man kan av flera skäl inte fortsätta hur länge som helst. Även om sialsskalterna är höga, försvinner så småningom denna möjlighet. Del finns ju en botten, och det behöver inte vara långt kvar innan vi når den. Vad gör man sedan?

1972 års skalleuiredning kan inte heller i del oändliga arbela med provisorier, som varie år beställs av finansministern. Det rycker sönder ulredningens arbete. Så har del varit hittills.

Det är nödvändigl alt fastlägga en mera långsiktig skattepolitik och att låta skatieulredningen koncenirera sig på det arbetet. Det nuvarande syslemei med ändringar varie år är inie bra. Den indexreglering av skallesyslemel som de borgerliga partierna vill ha skulle i verklighelen innebära samma sak; de ärliga ändringarna skulle upplevas pä samma säll av medborgarna. Och inie skulle en sådan ordning på någol säll minska infiaiionen - Ivärlom.

Vpk anser all följande punkter måste ingå i ell långsiktigt skaltepro-gram, som bör genomföras i elapper:

1. Slopande av moms på livsmedel, skärpning av beskattningen av kapitalel.

2. På sikt ersättande av den nuvarande mervärdeskallen på konsumtionen med en brulloskaii på produktionen.

3. Övergäng från direkt statsskatt på lönlagarnas inkomsler lill avgifter ertagda av företagen.

4. Ålgärder mol den siarka ökningen av de kommunala skatterna och taxorna, bl. a. genom ändrad kostnadsfördelning mellan stat och kommun. I detta sammanhang måste också frågan om en enhetlig, progressiv stats- och kommunalbeskaltning undersökas.

5. Skärpta åtgärder mol olika former av skatteflykt och skattefusk.
Regeringen har inte preciserat sin uppfattning om hur skallepolitiken

långsiktigt bör utformas. Jag lycker alt del är hög lid atl den gör det.

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Herr CARLSSON i Vikmanshyttan (c):

Herr lalman! Debalien hittills har ägnats skatteutskoltels betänkande nr 54, men överläggningen omfattar även socialförsäkringsutskottets betänkande nr 33. Jag har begärt ordet för alt säga några ord med anledning av detta betänkande. Jag vill dock försl göra ell par reflexioner med anledning av den förda debatten.

129

9 Riksdagens protokoll 1974. Nr 132-133

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

130

Inflationsutvecklingen har upptagit dl slorl utrymme i diskussionen, och den ger också verkligen anledning lill oro.

Del finns mänga orsaker lill inflationen, lill all priserna siiger. Detla medför självfallet också bekymmer. Även om vi vid en internationell jämförelse klarat oss relativt hyfsat finns problemen kvar; priserna stiger. Tyvärr drabbas de ekonomiskl svagaste grupperna hårdast. De har också svårast att kompensera sig och känner sig utlämnade - och de är utlämnade också - vilkel av naluriiga skäl utlöser bitterhet och oro.

Herr Mundebo verkade här atl vara myckel nöjd med Hagauppgörelsen och all vi som inte delar glädjen över Hagauppgörelsen kritiserar den. Jag gjorde den reflexionen, atl herr Mundebo känner till all han själv har anfört kritik och att det kanske var något av självrannsakan i hans påstående.

Del har sedan framhållits - det sades i våras och del har sagts sedermera också - all Hagauppgörelsen skulle dämpa lönekraven och bidra till all hejda inflationen. Finns det något underlag för dessa förutsägelser, när vi nu ser verklighelen? Man mäste fråga sig, när lönekraven tigger på drygt 20 proceni, om inte detla vittnar om atl lönlagarna inte tror på påståendet av Hagauppgörelsens parter att inflationen kan hejdas.

Vidare har vi kommunalskaiieuivecklingen med höjda uldebileringar som ell resullal av ökade arbelsgivar- och socialförsäkringsavgifter. Herr Mundebo ville förneka att denna utveckling skulle ha något samband med Hagauppgörelsen. Får jag där bara säga atl verkligheten lalar sill eget språk och att verklighelen väger betydligt tyngre än alla påståenden! Kommunalskatterna har mäsl höjas; det lär varken herr Mundebo eller finansminislern komma förbi.

Herr Wärnberg gjorde ell par intressanta refiexioner och riktade pekpinnar mot oppositionen: den borde besinna sill ansvar i det nuvarande jämviktsläget i riksdagen. Lät mig säga, kanske mol bakgrund av er-farenhderna från socialförsäkringsulskollel, all del finns anledning all från alla häll visa ansvar, hänsyn och kompromissvilja. Regeringsparlid har, med del majoriletsläge som man haft under gångna år, varii vanl all gå sina egna vägar ulan all la hänsyn lill opposilionen. Nu har siluaiionen blivit en annan också för regeringsparlid: man kan inie beslula ensam längre. Den nya siluaiionen måsle också innebära atl regeringspartiet bör besinna sin ansvar alt medverka till erforderliga kompromisser och därmed också söka undvika lottningar. Här mäste jag ändå säga, herr lalman, alt med god vilja i utskotten skulle en del av de lottningar ha kunnat undvikas som vi har företagit under det här årel.

1 del omfattande ärende som vi nu diskuterar finns också en del motioner väckta. Bl. a. behandlas i skaiteulskollels belänkande molionen 610 av herr Jonasson och mig angående barntillsynskoslnader. Herr Wärnberg ägnade den frågan en viss uppmärksamhel i debatten angående barntillsynen. Vi har i vår moiion sagl atl vi kan förslå atl avdragsrällen kan diskuieras eftersom den medför möjlighei lill bättre förmåner för dem som har goda inkomsler än för dem som har låga inkomsler. Del

finns skäl för den argumenteringen. Vi har sagl oss alt det mäste vara möjligt att vända på saken och i stället genom avdrag på skatten ge ell kontant bidrag för de verkliga kostnader som man har för barntillsynen. Vi har i vår motion nämnt siffran 1 000 kronor per barn och år. Självfallet kan del beloppet diskuteras, men jag vill uttala min tillfredsställelse över vad ulskollet anför: "Skalleulredningen kommer givelvis att beakta de i molionerna framförda synpunkterna vid sina överväganden rörande skattesystemets framlida uiformning." Med hänvisning lill denna skrivning från skalteutskotlet skall jag, herr lalman, avslå från all ställa någol yrkande i anledning av molionen 610.

Sedan övergår jag till socialförsäkringsutskottets betänkande, som innehåller förslag lill ändrade regler för huslrulillägg och kommunall bosiadslillägg. Dessa förslag innebär atl sidoinkomsters verkan på hustru-tillägg och kommunalt bostadstillägg reduceras genom en mjukare avlrappning. För närvarande minskas de utgående tilläggen med hälften, om sidoinkomsien översiiger för gift 1 500 kronor per person och för ensamstående 2 000 kronor per är. Det förslag som nu ligger på kammarens bord innebär all minskningen skall begränsas till en tredjedel. Därmed blir behållningen större för dem som utöver sin folkpension har vissa sidoinkomster. Nuvarande ordning kan i extrema fall ge till resullal dels all huslrulillägg och bostadstillägg minskar, dels atl behållningen genom marginalskatten av inkomsterna i de hårdast drabbade gränsområdena blir ytterst obetydlig. Här blir del nu vissa förbättringar för berörda pensionärer, vilkel är välbehövligt.

Från den utgångspunkten ber jag, herr talman, atl i den delen få yrka bifall lill utskottets hemslällan.

Vid utskottens betänkanden har fogals ell antal reservalioner. Jag skatt beröra reservaiionen 1 som anmälts titt socialförsäkringsulskolteis betänkande nr 33. Den gäller höjningen av socialförsäkringsavgifien till sjukförsäkringen. Vi har sagt all vi inte kan vara med på en sådan höjning i större utsträckning än som erfordras för att finansiera pensionsålderssänkningen, höjningen av folkpensionerna m. m. Vi menaratt det måsle■ finnas elt samband mellan avgifter och förmåner. Det kan inte vara riktigt alt höja socialförsäkringsavgifien för alt finansiera en viss skallesänkning, vilkel förslaget innebär. Vi anser del betänkligt att bryta sambandet mellan avgifter och förmåner. Vid några tillfällen har vi här i riksdagen fåll propåer om atl de avgifter som eriäggs lill ATP skall användas till annal ändamål än de är avsedda för. Vi har varje gång sagt atl det inte är rimligt all agera på del sättet. Dessa avgifter är inbetalade för ett visst ändamål, och dä skall de också användas för detta ändamål. Samma principer måsle gälla också här. Höjd socialförsäkringsavgifi skall las ut endast i den omfattning som erfordras för att finansiera förbättringar i fråga om folkpensionen m. m.

Den föreslagna höjningen av arbelsgivaravgiften kan också medföra vissa konsekvenser. Elt "överullag" som innebär en belaslning pä förelagen och som därmed kan äventyra sysselsättningen har vi all an-

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

131

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

ledning atl vara vaksamma mol. Den fulla sysselsättningen, ell fungerande näringsliv, är ändå förulsaiiningen för en forlsall reformpolilik. Vi har en mängd krav i samhällel som bör lillgodoses. Förulsaiiningen för all kunna göra del är all vi kan forlsalla all föra den fulla syssel-sällningens poliiik. Om man börjar använda socialförsäkringsavgifien för nya ändamål, kan det dessulom leda till yllertigare svårighder när del gäller atl förenkla skattesystemet. Vi har del nog invecklal som del är, och del finns all anledning atl inte krångla lill del yllertigare.

Med dessa synpunkier ber jag, herr lalman, all fä yrka bifall lill reservationen nr 1 vid socialförsäkringsulskollels belänkande nr 33.1 övrigl ansluler jag mig till ulskoilels förslag.

Under deiia anförande övertog herr andre vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

132

Hen OLSSON i Slockholm (vpk):

Herr lalman! 1 går fördes här i kammaren en inlerpellaiionsdebail mellan min partikamral Nils Berndlson och finansminisler Slräng angående kostnadsfördelningen mellan stal och kommun. Jag ser ingen anledning alt upprepa de välmotiverade skäl som Nils Berndlson anförde för kraven pä lättnader för landets kommuner. Utfästelser om kompensation för de pålagor som drabbar kommunerna ändrar ingeniing av del berättigade i all undanta kommuner och landsling frän höjningen av sjukförsäkrings-och arbetsgivaravgifterna.

Jag vill erinra om all vpk i annat sammanhang har aktualiserat frågan om atl hell befria kommuner och landsling från skyldighet all erlägga arbetsgivaravgift. Jag skall inte nu argumentera mol alt en samhällelig instans, staten, lägger avgifter på andra samhälleliga instanser, kommunerna, med påföljd atl tåg- och mellaninkomsttagare drabbas av ett ofördelaktigt skattesystem - del proportionella.

Vad vi har vänt oss emol i del här sammanhangel är höjningen av sjukförsäkringsavgiften. Del har lidigare anförts frän vpk all Hagaöverenskommelsen pä denna punkl är en regeringsrdrält inför ell borgerligt tryck.

Del av oss ställda förslaget om höjd arbetsgivaravgift är en bättre avvägning - som del också påpekas i reservationen 2 lill socialförsäkringsulskotiets bdänkande nr 33 - inte minsl därigenom atl socialförsäkringsavgifien inte tas ul på den del av lönen som överstiger 7,5 gånger basbeloppet.

Herr lalman! Del är emellerlid en annan fråga som jag i detla sammanhang vill ägna siörre uppmärksamhel ål. Den las upp i reservaiionen 4 och gäller inkomstprövningsreglerna för pensionärerna i fråga om kommunall bostadstillägg. Nog hade väl de flesta vänlat alt det här skulle bli en justering av de senast 1969 beslulade gränserna för sidoinkomsler, vid vilkas överskridande man böriar nagga bostadstilläggen i kanterna. Föreliggande förslag går ul på att reduceringsfaktorn minskas från hälften

till en tredjedel. Visst är det bra alt sä sker, men den förestagna reduceringen borde rimligen ske från en uppjusterad gräns med hänsyn till penningvärdeförsämringen.

Vpk-motionen framhåller att när de avdragsfria beloppen senast höjdes, alltså år 1969, beräknades pensionsgrundad inkomst och pensionspoäng med 5 800 kronor som basbelopp. I dag är basbeloppet 8 500 kronor. Men proposilionen och utskottet fäster inget som helst avseende vid denna förändring. Della finner jag vara anmärkningsvärt.

Pensionärernas riksorganisation hade kongress i fiol. Där höjdes röster för en uppräkning av de akluella beloppen. Styrelsen för PRO tillskrev regeringen i december 1973 och krävde en höjning från 2 000 kronor till 4 000 kronor för ensamstående saml från 1 500 kronor lill 3 000 kronor för vardera av äkta makar. I molionen 155 år 1974 yrkar vpk-gruppen en höjning av inkomslprövningsgränsen från nuvarande nivå titt 4 000 kronor, lika för ensamslående som för vardera av makar.

Fortfarande råder del starka variationer beträffande bostadstilläggens storlek i skilda kommuner, även om en ufiämning har böriat göra sig gällande. Detla är välkommet. Men samtidigt siiger som bekanl hyrorna. Tröskeln som många med blygsamma sidoinkomster faller på skapar svårigheter. Kommunernas ulgifler på della konto siiger. Benägenheterna all reformera grunderna för bostadstilläggen blir mindre hos de kommuner som släpar efler och inte följer Kommunförbundets rekommendationer. Men del gäller inte bara Kommunförbundet. Även här har pensionärsorganisationen agerat och frän sin kongress rest kravet - som vpk upprepat i fiera år - all slalen bör ge kommunerna ett grundbidrag med 500 kronor per bidragsberälligad pensionär.

Reservationen 4 lar upp delta krav och förbinder det med förslaget all slödel lill kommunerna skall ulgå i dessa falt endasi om bostadstillägg ges som läcker bostadskostnaden i en modern ivårumslägenhel, alltså ell krav både på standard och på tilläggets sloriek.

Herr lalman! Med detta yrkar jag bifall till reservationerna 2, 3 och 4 som fogats till socialförsäkringsulskollels betänkande nr 33.

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Hen RINGABY (m):

Herr lalman! Opposilion lönar sig ibland. Man behöver faktiski inte som oppositionspolitiker fara ul till något sloll ulanför Slockholm för all få igenom olika förstag ulan det kan löna sig atl opponera även i riksdagen. Jag tänker pä förslaget i propositionen 132, som vi nu behandlar och där finansminisler Slräng på grundval av 1972 års skatieutredning föreslår alt marginaleffeklerna för pensionärer med små sidoinkomsler skall mildras. Moderata samlingspartiet har i många år slagits för detta och försöki fä en avlrappning av det kommunala bosiadsiiltäggd och hustrutilläggel. Vi vill all denna avlrappning skall ske med en tredjedel och inte som nu med hälften av den det av sidoinkomsien som översiiger 2 000 kronor. Det här hälftenavdragd har medfört myckel stora marginaleffekter för vanliga pensionärer. Upp lill 95 procent av en sido-

133

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

134

inkomsi har försvunnit. Nu föreslär finansminislern alt den här avtrappningen skall ske med en tredjedel, som vi från moderaia samlingspartiet så mänga år har föreslagit. Det är mycket glädjande. Titt detta kommer också ett 500-kronorsavdrag lill alla pensionärer med en inkomsi under 36 000 kronor. Det är dubbett så mycket som en vanlig inkomsllagare fär. Så pensionärerna har faktiskt blivit bra tillgodosedda i denna proposition.

För mill vidkommande, herr lalman, gäller det närmast atl prata om reservation 1 i socialförsäkringsulskollels belänkande nr 33. Den berör den del av skaltepaketet som socialförsäkringsulskollel har behandlat, nämligen höjningen av sjukförsäkringsavgiften för arbetsgivare och egen-fördagare från 3,8 proceni till 7 procent på anställdas löner och på egenföreiagarnas egna arbetsinkomster. Della sker för att kompensera statens bortfall av penningar då löntagarna befriats frän avgifter lill sjukförsäkringen. Men för alt klara detta behövs del fakliskt bara en höjning från 3,8 procent lill 6,1 procent, inte till 7 procent. 0,9 proceni för myckel tar man ut. Del är en miljard exlra som las ut för all klara andra delar i skaltepakeld än de som berör socialförsäkringsavgifien. Till della kommer en höjning pä 1/2 procent i folkpensionsavgift, utöver del som behövs för folkpensionshöjningarna - också för all klara skallen. Del är t ,4 procent i överuttag pä socialförsäkringsavgifler. Del innebär en och en halv miljard kronor som man finansierar en skattesänkning med via värt socialförsäkringssystem. Skall man göra sä här? Skall man bekosta sänkningar av slalsskalten med höjda avgifter lill värl socialförsäkringssystem?

Vi från moderata samlingspartiet säger absolut nej till det systemet. Tydligen gör man del också i centerpartiet. Hur skall vi över huvud taget få respekl för våra sociala koslnader, om de skall betalas med avgifter som även skatt ersätta en del av statens skatteinkomster? Vad blir skaller och vad blir avgifter lill socialförsäkringen i framtiden, om vi forlsätler efter den här linjen? Ingen kommer all kunna svara på del. Det är dl problem särskill för egenfördagare. Deras socialförsäkringsavgifler skall alltså i framtiden inte bara klara deras försäkringsskydd ulan även hjälpa andra med en skattesänkning som egenföreiagarna själva inte får. Del gäller ofta egenfördagare med mycket små inkomsler. Moderaia samlingspartiets bestämda uppfallning är all socialförsäkringsavgifierna endast skall höjas så myckel som förbättringar i försäkringssystemet moliverar. Skattesänkningar fär klaras pä annal sätt, om de över huvud tagel skall finansieras lill sista öret. Hagauppgöretsen mellan socialdemokralerna och folkpartiet, som nu diskuteras, innebär verkligen all finansminister Slräng i höjda arbetsgivaravgifter får lillbaka vartenda öre som han sänker skallen med. Då är del ingen skattesänkning ulan en meningslös rundgäng av pengar.

Får jag påminna om all pensionsälderskommilién och 1972 års skalleuiredning föreslog - om jag inte hell missminner mig - en höjning av arbetsgivaravgifter och socialförsäkringsavgifler med 3,9 procent för

att klara dessa reformer. Hagauppgörelsen innebar 4,1 procent,och många har frågat sig varför den innebar en högre avgift än vad utredningarna faktiskt föreslog. Ja, del beror pä all del i ulredningsförslagen också fanns en höjning av arbetsgivaravgiften, men den ville folkpartiet inte vara med om utan lade den pä socialförsäkringsavgifien i slället. Och eftersom arbelsgivaravgiften utgår på hela lönen, oavsett hur hög den är, och socialförsäkringsavgifien bara pä löner upp lill omkring 60 000 kronor, får man alltså när man växlar en arbetsgivaravgift mol en socialförsäkringsavgift höja denna socialförsäkringsavgift en smula. Folkpartiet såg alltså lill att 1. o. m. dessa tvä tiondels proceni kom in i Strängs kassa.

Herr talman! Hagauppgörelsen skapar myckel stora problem för landsting c;!. kommuner. Del finns i denna kammare representanter för Landslingsförbundels slyrelse och för Kommunförbundet. Tillät mig ullala min mycket stora förvåning över dessa förbunds agerande i skattefrågan. Landstingsförbundet och Kommunförbundet skall ju tillvarata landslingens och kommunernas iniressen, men har de gjort del? Vad är det som egentligen har skett?

Jo, för del första får landsting och kommuner höjda avgifter med 4,1 procent för sina anslällda. Del betyder en miljard i ökade avgifter för kommuner och landsling under 1975. Och för alt klara dessa höjda avgifter måste kommuner och landsting i slor omfattning, som vi vet, höja skatterna under 1975. Det kostar Örebro läns landsting 15 miljoner kronor, moisvarande 300 helärsanslällda i landstinget. Faslän vi inie kunde anslälla en enda person fär vi attlså belala 300 årslöner i höjda avgifter för övriga anslällda. Samtidigt säger man all det är den offentliga sektorn som skall klara arbetslösheten genom atl anslälla folk. Jag frågar: Hur skall det gå till med den här politiken?

För del andra är skattesänkningen sä konstruerad atl kommuner och landsting förlorar ungefär tvä miljarder i skatteunderlag.

Fördel tredje säger finansministern att han träffat en överenskommelse med Landstingsförbundet och Kommunförbundet om ell skallestopp under 1973 och 1974, och nu diskuterar man också dl skalleslopp under 1976, om kommunerna över huvud lagd skall ha någon skalteräll kvar. Det blir 1975 som blir fritt, och dä har också många kommuner passat pä att höja skatten.

För del fiärde har finansministern inte kunnat klart utsäga hur kommuner och landsling skall kompenseras för dessa ökade koslnader. Jag frågar, ärade kammarledamöter: Hur skall kommuner och landsting kunna långlidsplanera under sådana omständigheter? Landstingsförbundet och Kommunförbundet borde faktiskt lära sig av Landsorganisationen hur man skall tillvarata sina medlemmars iniressen. Del har man icke gjort enligl min bestämda uppfallning.

Herr talman! Med det anförda ber jag att få yrka bifall till reservationen t.

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

135

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

136

Hen KARLSSON i Ronneby (s):

Herr talman! De delar av proposilionen 132 vilka behandlas i socialför-säkringsulskotlds betänkande nr 33 innehåller förslag om dels ändrade regler för avlrappning av huslrulillägg och kommunall bostadstill-lägg, dels förstag lill höjning av arbetsgivares och egenfördagares socialförsäkringsavgifter till sjukförsäkringen från nuvarande 3,8 proceni lill 7 procent. Sjukförsäkringens koslnader läcks ju för närvarande lill 33 proceni av statsbidrag, till 40 procent av socialförsäkringsavgifter frän arbetsgivarna och lill resterande 27 proceni av avgifter från de försäkrade. Vid beräkningen av avgiftsunderiagei bortser man från den del av inkomsten som överstiger 7,5 gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Dessutom bortser man från de inkomsttagare som har en inkomst som inte överstiger 500 kronor.

Utskottet är enigt om den i proposilionen 132 föreslagna omläggningen av finansieringen av socialförsäkringen innebärande atl avgifterna slopas för löntagarna och atl inkomstbortfallet kompenseras genom en höjning av arbetsgivarnas socialförsäkringsavgifter lill sjukförsäkringen.

Men som framgått av anföranden av herr Carlsson i Vikmanshyttan och herr Ringaby är vi inte eniga om storleken pä den avgiftsfinansiering som är nödvändig. I propositionen föresläs som jag nämnde alt avgifterna höjs från 3,8 proceni till 7 proceni. Men som framgår av reservationen 1 vill cenierparliel och moderalerna inte vara med om den ökningen. Även herr Olsson i Slockholm har avgivit en reservation vari föresläs 6,1 procent.

De motioner som ligger lill grund för reservanternas yrkanden har av socialförsäkringsulskotlel remitterats lill skaUeulskottd för yttrande. Skalteutskollels majoritet har för sin del sagl all för en lotalfinansiering av den nu akluella skatte- och avgiftsomläggningen är denna höjning nödvändig. En analys av detta problem tror jag skulle visa att vi inte står sä långt ifrån varandra. Man har i proposilionen och i ulskolisbetänkandel lalal om att 1972 års skatteutredning hade föreslagil all avgifterna skulle sällas lill 6,1 proceni när del gäller sjukförsäkringen o. d. Dessulom skulle arbetsgivaravgiften höjas från för närvarande 4 proceni lill 5,3 procent, alltså lolall en ökning med 7,4 proceni. Finansministern har föreslagil att denna avgift sätts till 7 procent - del som vi nu behandlar - och all man höjer folkpensionsavgifien med 0,5 proceni, alltså 7,5 proceni. Del skiljer egentligen endast 0,1 proceni mellan de olika förslagen. Del är egentligen del striden står om.

Jag ber med del anförda, herr lalman, fä yrka avslag på reservaiionen

1 av cenlern och moderalerna. Likaså yrkar jag avslag på reservaiionen

2 av herr Olsson i Slockholm om att socialförsäkringsavgiften skall sättas till 6,1 proceni.

I reservationen 3 lalar herr Olsson vidare om socialförsäkringsavgifien lill sjukförsäkringen för landstingen och kommunerna. Herr Olsson vill all avgiften skall stå kvar vid 3,8 proceni. Utskottsmajoriteten har funnii all del inte finns någon anledning all gå ifrån del förslag som väckls

i proposilionen om all även landslingen och kommunerna skall belala den försäkringsavgift som föreslagits för övriga avgiftspliktiga. Alltså yrkar vi avslag på reservationen 3.

De ändrade regler för avlrappning av huslrulillägg och kommunalt bostadstillägg som föreslås i propositionen innebär att reduktionsfaktorn sänks från hälften lill en tredjedel. Det har redan nämnis här av herr Ringaby och herr Carlsson i Vikmanshyttan. Motiven härför är alt de nuvarande inkomstprövningsreglerna tillsammans med beskattningen ger upphov till kraftiga marginaleffekter för pensionärer med låga sidoinkomsler. Här har redogjorts för de belopp som gäller. Det är 2 000 kronor för ensamstående pensionär och 1 500 kronor vardera för ell pensionärspar. Men till detta kommer ytterligare en reduceringsregel som gäller 500 kronor på den taxerade inkomslen. Herr Ringaby säger atl pensionärerna får dubbelt så mycket som låginkomsttagarna. Men det är felaktigt. Låginkomsttagarna får en direkl avlrappning på sin skatt med 250 kronor, men pensionärerna fär 500 kronor i reducering på den taxerade inkomsten. Sedan sker en avlrappning uppåt lill 38 500 kronor, där reduceringen upphör. Sammantaget blir det ungefär likadant för lågin-komstlagaren som för en pensionär.

I samband med delta resonemang behandlar ulskoiiel fyra molioner, som väckies vid åreis börian. Kraven i åiminsione ire av molionerna har blivii lillgodosedda genom förslag som framtagls i proposilionen. I vpk-motionen, som herr Olsson i Slockholm pläderar för i reservaiionen 4 till socia/försäkringsutskotteis betänkande nr 33, föreslås att slalen skall ingå med grundbidrag på 500 kronor under villkor alt kommunerna beslutar om pensionstillägg som molsvarar hela hyreskostnaden. Del är väl läll all framslälla del förslagei, men jag har för mig att de genomsnittliga bosladslilläggen i vårt land ligger på något över 3 000 kronor för närvarande. De utgör inte mer än 55, kanske 60, proceni av en hyreskostnad. Del medför ganska betydande utgifter för kommunerna om man med en gång ökar bidraget till det föreslagna; självfallet bör bidraget på sikt - som Pensionärernas riksorganisation sagt - läcka hyreskostnaden för en lägenhet om 2 rum och kök. Men del tar nog lid innan man kan klara den målsättning, med hänsyn lill all kommuner som omfattar 30 000 ä 40 000 människor inte för närvarande har möjlighet all nå upp lill den ökningen, även om de skulle få del bidrag på 500 kronor som här föreslagils.

Herr lalman! Jag vill med del anförda yrka bifall till utskottets hemställan i alla delar och avslag på de reservalioner som är fogade vid ulskollsbelänkandel.

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Hen ANDERSSON i Knäred (c):

Herr talman! Skatteutskottets betänkande nr 54 hänvisar till Kungl. Maj:ts proposition nr 132 med, som del slår i rubriken, "förslag om sänkning av inkomstskatten". Man kan fråga: Är det verkligen fråga om sänkning av inkomstskatten?

137

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

138

I del förslag som utarbetats av skalleulredningen vågade man inte lill rubrik på betänkandel ha Sänkning av inkomstskatten, ulan man log den betydligt neutralare beteckningen Förslag lill skatteomläggning m. m. Del var rätt naturligt, därför all man hade order alt skaffa lika myckel nya pengar som gick ål lill förändringen av skatlelabellerna.

Till del ulredningsbeiänkandei hadejag och herr Mundebo anledning alt i en reservation utveckla våra synpunkter. Vi skrev bl. a.:

"De senare årens infialion har tett till atl skatteuttaget har ökal betydligt fortare än vad som lidigare förutsells. Som framgår av bifogade labeller A, B och C har alla större grupper av inkomsttagare reellt sett fäll vidkännas belydande höjningar både av sin totala skatt och av marginalskallen efler den år 1970 genomförda skalleomläggningen. Detla Irols all den då genomförda skatteomläggningen syftade till atl ge flertalet inkomsllagare skattelättnader. Skärpningen av beskattningen har förstärkts av att många kommuner och landsling höjt sin utdebitering för alt bl. a. kunna fullfölja av riksdagen beslulade upprustningar och reformer."

Låt oss sedan lilla i de tabeller som vi hade i reservationen. De är utarbetade av sakkunniga på finansdepartementet, men majoriteten i ulredningen ville inte ha dem med i betänkandel utan vi fick plocka in dem i reservationen för atl på del sällel få dem med. Onekligen innehåller de myckel inlressanla sammanslällningar. I skaileulredningens labeller - och del är de som ligger lill grund för proposiiionens förslag - hade man räknal med 24 kronor i kommunal utdebitering. Genomsnittet för 1975 kommer dock all ligga på över 25 kronor. Redan del förhällandd reducerar skallesänkningen beiydligl.

Om man, som vi gjort, räknar fram reatvärdel av 1970 års beslui, finner man alt skallesänkningarna blir myckel små. För gift skatlskyldig med hemmamake skutte den slörsla skattesänkningen bli 235 kronor vid ett inkomslläge av 25 000 kronor. Skall man vidare la hänsyn till skärpningen av kommunalskatten för 1975, måste man dra av ytterligare ett belopp. För en inkomsllagare ulan förvärvsavdrag, s. k. hemmama-keavdrag, blir realvärdet av skattesänkningen något större, och det är högst för en 25 000-kronorsinkomsttagare. Men sedan man räknal av den effekl som den genomsniuliga höjningen av kommunalskallerna medför blir resullaiei inie mer än 560 kronor i skallesänkning.

Del är vad del reelll handlar om. Del är en yllersi blygsam skallesänkning. För fiertalet blir det i själva verket skatteökningar. Det skall bli myckel intressant atl uppleva reaktionerna från allmänheten inför preliminärskatteultagen år 1975. De flesta har naturligtvis tagit fasta på de ganska gentila löftena som spritts ut om all del beslut vi nu skall falla innebär belydande skallelindringar för stora grupper av svenska folkel. Del blir i själva verket inte så. Inflationen och de stegrade kommunalskatterna på grund av de ytterligare pålagor som lagts på kommunerna kommer atl äta upp del mesta.

Jag blev därför en smula förvånad när herr Mundebo, som lidigare

hade varit med om atl utarbeta den reservaiion i skalleulredningen jag refererade till, nu sä entusiastiskt lalade om de kraftiga skallelindringar som Hagauppgörelsen skulle innebära. Del är nalurliglvis så alt ingen enskild rimligtvis kan åstadkomma några stora bravader på detla område. Vi har elt mycket högt skaiielryck, och vi kommer all få behålla del. Jag menar all del vi har sysslal med i skalleulredningen och i andra sammanhang är försök all åsladkomma någol slags illusionsnummer, som skall ge svenska folkel inlryckd all del får skallerna sänkta, medan vi i själva verkel med de stegrade kosinaderna och de reformer som genomföres undan för undan inte kommer att kunna undgå att också i framliden ha ell myckel kraftigt skattetryck. Del är någol som vi måsle inse, och vi skall inte försöka skildra verklighelen helt annorlunda än den är.

Vi har från vårt häll försökt alt finansiera skallereformen. Även om vi från vissa håll anklagals för all inte ha velal stå för kosinaderna. Stig Josefson har redan påpekat all vi ingalunda har dragit oss för del. Vi anvisar hur kosinaderna skatt betalas, och skatteutskottets ordförande har ju i och för sig accepterat de synpunkterna. Inte minst om man tar hänsyn till all vi inte lägger yllerligare bördor på kommuner och landsling, vitkel majoritetsförstaget innebär, är del alldeles klart atl kalkylerna i värt förslag synnerligen vät skulle gä ihop.

Vårt förslag lägger naturligtvis bördor på vissa slag av skattebetalare. Det är alldeles givet alt en skärpning av beskattningen på elektrisk energi och av bolagsskatten skall betalas, och de som skall göra del blir väl inte i och för sig särskill glada. Var man än lägger bördorna väcker del väl inie någon specieltl slor förljusning, men del måsle vara rikligare all lägga dem där de rimligen lättast kan bäras.

Jag skulle vilja göra några reflexioner i anslulning lill finansminislerns inlägg när det gäller finansieringen av det skalleborifall pä 900 miljoner kronor som borttagandet av lönlagarnas sjukförsäkringsavgifter innebär. Finansminislern säger alt han är hell lillfredsslälld, då uiskoilsmajo-rileten har förklarat au den är beredd au finansiera reformen. Jag iror inie heller alt vi har några som helsl svårighder all acceplera del, för del är alldeles uppenbart atl varie beslut av riksdagen får man på sluilampen vara med och finansiera. Vi har för vår del aldrig dragit oss för det. Men det är ju inte nödvändigt all man när beslut fallas direkl skall säga på vad säll del skall finansieras. Därvidlag skutte jag vilja påpeka att vi i näsla vecka här i riksdagen kommer all falla ett. beslut om bostadspolitiken - ett beslut som rör sig om myckel stora belopp - ulan all det finns någon redovisning vare sig i proposilionen eller i ulskollsbelänkandel av hur del hela skall finansieras. Avsikten är ju alt den frågan skall las upp i kommande års budgetproposition.

Här har diskuterats rätt mycket om indexreglering av skalleskalorna. Det är helt uppenbart att det inte kan bli fråga om att bara göra en indexreglering på basis av konsumenlprisindex; i så fall kunde yrkande

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

139

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

ha ställts om beslut direkl. Det vi önskar är ju en utredning för all se om del över huvud laget är möjligt - och i så fall efler vilka meloder - alt på elt rimligl sätt göra en indexreglering, så all man kunde fä en viss automatik dä penningvärdeförsämringen urholkade skatteskalorna, eller om man måsle göra om skalorna. Dä fär man göra del varie år, eftersom ju infiaiionen bara lycks accelerera i allt häftigare tempo.

Jag iror inte atl vi kommer ifrån en sådan uiredning. Vad den kommer alt leda till för resultal vill jag inte sia om. Men jag tror all en verklig kartläggning därvidlag skulle vara myckel värdefull. För egen del är jag av den uppfallningen alt vi inte får se delta som någon definitiv lösning. Men man skulle i alla fall på ell intressant sätt kunna få den här frågan belyst. Jag har svårt all förslå varför finansminislern så envist håller fasl vid alt alll annal kan skalleulredningen få syssla med, bara inte frågan om någon form av indexreglering av skatteskalorna.

Sedan var del en rätt inlressanl sak finansministern talade om - atl de som driver kraven här i samhällel är företrädarna för oppositionen. De driver fram beslut om de reformer pä olika områden som erfordrar insatser från statens sida. Finansminislern ville närmasl göra opposilionen ansvarig för att ekonomin är anslrängd. Det brukar ju annars vara sä alt regeringspartiet vill ge sken av alt det är detla som står för alla värdefulla reformer i samhället och talar om all det skulle bli en social nedrustning och en nedrustning på alla möjliga områden - utom kanske försvarels - om opposilionen skulle komma till makten. Del var därför mycket värdefullt, lycker jag, med finansminislerns konstaterande att del egentligen är oppositionen som går i spetsen när del gäller del mesta av de framålsyftande åtgärderna.

Del är klart all vi också får vara med och belala. Del är vi väl medvelna om, och för vår del har vi aldrig slälll oss avvisande lill konsekvenserna av de beslui som vi har varii med om au falta. De ekonomiska konsekvenserna måste man ta även om de ibland är obehagliga.

Herr talman! Med detla ber jag all få ansluta mig lill de yrkanden som lidigare har framställts av herrar Josefson och Carlsson i Vikmanshyttan.

140

Herr MUNDEBO (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Min skalleutredarkollega herr Alvar Andersson var förvånad över att jag gav så posiiiva värderingar av skattereformen.

Jag tycker alt om man med en skattereform av del här slagel kan ge skattesänkningar ät de flesta inkomsttagare, marginalskallesänkningar och en bäiire samordning mellan skaller och sociala förmåner, då är del en belydande reform. Men vad jag också har sagl - och jag vill gärna underslryka del - är all den snabba inflalion vi nu har förtar en slor del av den posiiiva effekien i skallereformen. Del är därför nödvändigt alt genomföra en ny skattereform redan 1976, och i den reformen måste man försöka bevara del positiva som har uppnåtts genom 1975 års reform.

Del är riktigt atl många människor kommer all känna skatldryckel besvärande också 1975, och med rälla. Del är nämligen svårt att göra en skattereform i en inflationsekonomi. Men det beror inte i första hand på skaltereformens otillräcklighet ulan på den omfallande infiaiionen.

Hen WÄRNBERG (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag blir mer och mer fundersam över del här med indexreglering av skattesystemet, för det är tydligen ingen indexreglering av skallesyslemel man är ute efter nu. Däremol slår del i reservaiionen 17:

"Infiaiionen måsle i första hand bekämpas med målmedvetna eko
nomisk-politiska åtgärder. Vid sidan härav bör emellertid också ålgärder
övervägas för att hindra att en fortgående inflation skärper skatteuttaget
i enlighel med vad som har anförts i motionerna ."

Jag kan inte länka mig annal än alt man då vill la bort den urholkning av skatlelabellerna som inflalionen åstadkommer. Man vill hell enkell göra om skattetabellerna och indexreglera dem med hänsyn lill hela inflationens verkningar. Jag trodde inte att man skulle ta hälften eller bara en del, och jag blir mer och mer fundersam över vad centerpartiet egentligen menar med indexregtering.

Medan jag ändå har ordet vill jag göra en kommentar med anledning av atl man från centerpartiets håll menar sig ha ett alternativ lill finansiering av hela reformen genom energiskatten. Det alternativet innebär, sedan vi fåll den senaste proposilionen om omläggning av energiskatten, att man läcker bara en tiondel av de kostnader del gäller -180 miljoner mol de 1,8 miljarder som behövs.

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

Herr ANDERSSON i Knäred (c) kort genmäle:

Herr lalman! För herr Mundebo vill jag påpeka alt jag läste innantill ur vår reservation lill förslaget om skatteomläggning, där vi gemensamt uttalade uppfattningen alt del inte var någon särskill slor reform. Alt herr Mundebo efter Hagauppgörelsen försöker göra reformen så väldigt stor är en annan sak.

Del är alldeles givel atl inflalionen urholkat förslagen. Därför har vi också påvisat vad som skell mellan 1970 och 1973. Jag gjorde det påpekandet att redan innan riksdagen fallat beslut är vi på del klara med all de 24 kronor vi räknade med i medeluidebilering för kommunerna håller inte, ulan beloppet ligger på 25 kronor, vilkel yllertigare urholkar de i själva verkel blygsamma förbättringarna.

När herr Wärnberg lalar om på vad säll vi vill finansiera skallesänkningen, så är del alldeles uppenbart all skallen på elenergi inte skulle belala mer än en del, men de summor herr Wärnberg nämner är alll för låga. En annan sak är all vi har räknal in ell belopp som finansminislern sedan, om jag så får säga, snöl oss på genom all lägga fram en proposition pä ett senare stadium. Men jag tycker all vi har räll all inleckna den biten, och beslutet om den nämnda propositionen har inte

141

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

Sänkning av inkomstskatten, m. m.

faltals ännu.

Till detta kommer bolagsskatten som en större bil. Vidare räknar vi med atl när vi inte gjort anspråk på all inleckna löneutrymmet med 1,4 proceni skall del rimligtvis ge utslag i intäkter såväl för slalen som för kommunerna, vilkel förbättrar skatteunderlaget. Därmed menar vi all del går ihop.

Herr MUNDEBO (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Men, Alvar Andersson, det står ju i reservationen - som jag både före och efter Hagauppgörelsen har ansell vara ell läsvärt do-kumeni - au dd är jusl pä grund av inflalionen som slulresuliald för skatlebdalarna blir oiiilräckligi. Del är attlså en följd av all vi lever i en inflalionsekonomi och inte en följd av skattereformen.

På förslag av herr andre vice talmannen beslöt kammaren uppskjuta den forlsalla överläggningen saml behandlingen av ålersläende ärenden på föredrag ni ngsl i slån lill morgondagens sammaniräde.

§ 4 Herr andre vice lalmannen meddelade all pä morgondagens föredrag-ningslisla skulle socialförsäkringsulskotlels betänkande nr 32 uppföras närmasl efter samma utskotts belänkande nr 33.

§ 5 Anmäldes och bordlades Skaiieulskouets betänkande

Nr 58 i anledning av Kungl. Maj:ls proposiiion 1974:176 angående lullpreferenser för Bulgarien, Rumänien och Malla, m. m. jämte moiion

Lagutskollels betänkande

Nr 35 i anledning av molioner angående vissa ändringar i beslämmelserna rörande jordbruksarrende

Socialulskoiiels betänkanden Nr 38 i anledning av molioner om föriossningsvård Nr 41 i anledning av proposilionen 1974:141 angående siaisbidrag lill

kommunerna för färdljänsi, hemhjälp och familjedaghem jämle molioner Nr 42 i anledning av proposilionen 1974:170 angående ulgifler på lill-

läggssiai I lill rikssialen för budgelårei 1974/75 i vad avser socialdeparte-

meniels verksamhelsområde jämle motion

Trafikutskottets belänkande

Nr 27 i anledning av proposilionen 1974:140 angående iransporlslöd lill Gotlandslrafiken jämle molioner

142

Näringsulskottets belänkanden

Nr 51 i anledning a v proposilionen 1974:170 angående utgifter på lillägssiat I till rikssialen för budgetåret 1974/75 i vad avser handelssekreterare

Nr 52 i anledning av proposilionen 1974:162 med förslag lill lag om riksprovplatser, m. m.

Nr 53 i anledning av propositionen 1974:127 med förslag lill lag om ändring i förordningen (1968:576)om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om sladshypoieksföreningar, m. m.

Nr 54 i anledning av proposilionen 1974:182 med förslag lill lag om ändring i förordningen (1965:139) om Svenska skeppshypoiekskassan och Skeppsfartens sekundäriånekassa

Nr 133

Tisdagen den 3 december 1974

§ 6 Anmäldes och bordlades molionerna

Nr 2012 av herr Ringaby

Nr 2013 av herr Westberg i Ljusdal avlämnade i anledning av Kungl. Maj:ls proposiiion 1974:184 angående finansiering av sjukförsäkring för siuderande m. m.

Nr 2014 av herr Hermansson m. fl. avlämnad i anledning av Kungl. Maj:ls proposiiion 1974:185 med förslag om vissa skaiielälinader vid gåva av familjeförelag, m. m.

§ 7 Meddelande ang. enkel fråga

Meddelades atl följande enkla fråga denna dag framställts, nämligen av

Nr 390 Fru Dahl (s) till herr utrikesministern angående reglerna för svenska utlandsbeskickningars stöd ål poliliska flyktingar:

Vill utrikesministern mol bakgrund av pressuppgifier rörande handläggningen vid beskickningen i Gaberone redovisa vilka regler som gäller beträffande svenska ambassaders ålgärder lill stöd för poliliska flyktingar?

§ 18 kammaren åtskildes kl. 17.05

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert