Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1974:132

Måndagen den 2 december

Kl. 11.00

§ 1 Justerades prolokollet för den 22 november.

§ 2 Herr lalmannen meddelade att enligl lill kammaren inkomna läkarintyg var herr Lange och fru Laag sjukskrivna ytteriigare under liden den 1-den 15 december 1974 respeklive den 1 december 1974-den 1 juni 1975. Erforderiiga ledighder beviljades.

Herr talmannen anmälde all herr Langes och fru Laags uppdrag som riksdagsledamöter även fortsättningsvis skulle utövas av herr Silfverstrand respeklive herr Forslund.

Nr 132

Måndagen den 2 december 1974

Ang. utfördan det av inkallelse till värnpliktstjänstgöring

§ 3 Ang. utfärdandet av inkallelse till värnpliktstjänstgöring

Herr försvarsministern HOLMQVIST erhöll ordel för all besvara fru If/Tc-lunds (c) den 29 oktober framställda interpellation, nr 138, och anförde:

Herr talman! Fru Wiklund har frågal mig om jag är beredd att medverka lill all sådana regler skapas all tiden mellan dag för inkallelseorders mottagande och insiällelsedagen förtängs så alt slutligt besked frän värn-pliklsnämnden vid begäran om anstånd kan komma den inkallade titt hända i god tid före inryckningsdagen.

I regel utfärdas inkallelseorder sex månader i förväg. Ersättare för dem som av olika skäl erhåller anstånd med fiänslgöringen får kortare förvarningstid än sex månader. Sådana komplelleringsinkallelser utfärdas som regel fyra till två månader före lidpunkien för inryckning. Inkallelser senare än två månader före inryckning sker i alltmera begränsad omfattning och härvid eftersträvas all försl höra den som avses med inkallelsen.

Av inkallelseordern framgår bl. a. all framställning om anstånd skall sökas snarast och om möjligt senast fyra veckor efler det all ordern har mottagits. Erfarenheterna har dock visal all många ansökningar om anstånd har insänts för senl för atl hinna avgöras i god tid före inryckningsdagen. Del förhåller sig så all handläggningen av ansländsansök-ningar kan ta relativt lång lid beroende på de anförda skälens art och därmed behovet av remissbehandling.

En förlängning av tiden mellan mottagande av inkallelseorder och inryckningsdag löser inte problemel, eftersom anståndsgrundande skäl kan uppstå för den inkallade när som helst fram lill inryckningsdagen. Regeln att den värnpliktige kan få sin ansländsansökan prövad ulan all behöva iaktta någon tidsfrist finner jag inte anledning atl ändra på.

Nr 132

Måndagen den 2 december 1974

Ang. utfärdandet av inkallelse till värnpliktstjänstgöring

Jag vill emellertid peka pä vissa ålgärder som kan förbättra situationen. För all minska behovet av komplelleringsinkallelser har värnplikisverket bedrivit försök inom Bergslagens militärområde med s. k. överinkallelse för vissa värnpliktiga. Erfarenheterna har visat all antalet komplelleringsinkallelser härigenom har kunnat minskas. Denna försöksverksam-hel fortsätter inom övriga militärområden under innevarande budgetår.

Fru WIKLUND (c):

Herr lalman! Jag ber all få lacka slalsrådel Holmqvisl för svarel.

Jag har framslälll inlerpellaiionen med anledning av en händelse som inträffal under della år. När den person del gäller gjorde sin mililär-utbildning skadade han sig rätt svårt i ena foten. Han opererades ell par gånger och är ännu inie hell återställd. Han har t. ex. svårt au gä i terräng. I år fick han inkallelseorder till repditionsövning - exakt två månader före inryckningsdagen. Han skrev omgående och anhöll om anstånd, och det gjorde han av tvä orsaker.

För det första ansåg han del på grund av sin skada bättre atl få göra repetilionsövningen under hösten. Då skulle han i sin yrke - han är läkare - kunna ijänslgöra inomhus och inie behöva delta i den manöver som var planerad.

För del andra sände han ett intyg från sin arbetsgivare, som under pågående semestrar skulle komma atl ha ytterst svårt att avvara honom på grund av all man dä inom den specialitet där vederbörande arbetar troligen skulle komma alt stå helt ulan läkare.

Efter tre veckor kom ell svar, där man meddelade alt någon ersättare för honom inte fanns, all han hade räll anföra besvär över beslutet men atl del troliga var att besvären inte skulle hinna handläggas före inryckningen. Man tog ingen notis om de förhållanden som låg lill grund för ansökan om anstånd; åtminstone nämndes det inte i svaret.

Jag lycker all del är hell otillfredsställande all man i en ijänsteskrivelse från en statlig myndighet hänvisar lill möjligheten atl anföra besvär över ett beslut men i näsla andelag meddelar alt del troliga är all ärendel inte blir prövat förrän det är för senl. Sådant kan inte inge förtroende. Det borde vara möjligt atl fä en snabbare handläggning av ell ärende än vad som här skett. Del borde också vara rimligl all man lar hänsyn lill om en person l.ex. ådragit sig skada, som i delta fall, och försöker jämka så atl skadan inte försväras. Myckel av den olust och leda som många värnpliktiga upplever är säkert beroende på liknande omständigheter.

Statsrådets uppfattning atl en förlängning av liden mellan mottagande av inkallelseorder och inryckningsdag inte löser några problem kan jag inte dela. Del måsle väl ändå vara så all liden däremellan är för kort eftersom liknande händelser inträffar. Såväl enskilda personer som miliiära förband borde ha behov av att planera sin verksamhel mer än någon vecka framöver.

Den försöksverksamhet med överinkallelser som statsrådet åberopar tror jag däremot är ett steg i räll riktning för atl eliminera sådana här

irritationsmoment. Jag hoppas atl del inte stannar vid en verksamhel     Nr 132
enbart bland vissa grupper värnpliktiga ulan all den kan omfatta samlliga.     Måndaeen den
Jag tackar än en gång för svaret.                                     2 december 1974

Herr försvarsministern HOLMQVIST:

Herr lalman! Jag är medveien om atl del finns vissa silualioner där del är mindre tillfredsställande alt man inte kan få beskedd i så god tid som man önskar. I det falt som refererades tycks det emellerlid ha varit en blandning av arbeismarknadsskät och vissa medicinska skäl som anfördes i besvären. Del är tyvärr inte så ovanligt all man åberopar jusl arbetsmarknadsskäl när man argumenterar för uppskov. Flertalet anför svårigheter all komma ifrån sin rörelse under den lid inkallelsen gäller. Sådana skäl försöker man beakta speciellt när det gäller jordbrukare. Men del är alldeles uppenbart all vi måste ställa vissa krav pä all vederbörande skall vara beredd att komma när en förbyndsövning skall genomföras. Repdilionsövningarna har ju den innebörden att förbandet då skall samövas i sina krigsuppgifter. Del är väldigl viktigt, och från den synpunkten är del uppenbart att man inte kan vara alltför generös med tillstånd.

Försöksverksamheten med överinkallelser bör kunna leda till att vi kanske slipper all inkalla så mänga med kort varsel som vi hittills ibland har fått göra. Om inlerpellanlen menade att del var en lösning på problemel så är vi tydligen överens.

Om en utredning rörande kvinnors anställning i försvaret

Fru WIKLUND (c):

Herr talman! Försöksverksamheten är säkert ett steg i räll rikining, men jag ifrågasätter i alla fall om inte del vore rimligl alt förlänga liden mellan inkallelseorderns mottagande och inställelsen. Det är bevisligen så all man inte hinner pröva en ansökan under den tidsfrist som man nu har. Jag känner mig övertygad om alt ifall man hade kunnal få en snabbare handläggning av del refererade ärendel så skulle vederbörande ha kunnat beviljas anstånd. Jag hoppas all den försöksverksamhet som statsrådet nu har åberopat kommer att utvidgas och fortsätta.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om en utredning rörande kvinnors anställning i försvaret

Herr försvarsministern HOLMQVIST erhöll ordet för att besvara fru af Ugglas' (m) den 31 oktober framställda interpellation, nr 146, och anförde:

Herr lalman! Fru af Ugglas har frågat mig om jag är beredd atl dels lillsälla en ny utredning med uppgift att föreslå sådana ändringar i rekryterings- och ulbildningsbesiämmelser all del miliiära yrket öppnas för kvinnor, dels medverka titt all de kvinnliga försvarsorganisationerna saml andra kvinnoorganisationer blir representerade i en sådan uiredning.

Jag avser att i samband med arbetel på en ny befälsordning låla förda

Nr 132

Måndagen den 2 december 1974

Om en utredning rörande kvinnors anställning i försvaret

en översyn av gällande beslämmelseroch instruktioner rörande rekrytering och utbildning för anställning i mililär och civilmililär tjänst. Det förefaller då lämpligt all vid denna översyn kontakt tas med bl. a. de kvinnliga försvarsorganisationerna och andra kvinnoorganisationer.

Fru AF UGGLAS (m):

Herr talman! Jag ber all få tacka statsrådet för svaret på min inierpellalion. Del är ell kort svar men behöver inie vara sämre för del. Jag måsle dock be slalsrådel all någol förtydliga sig.

Bakgrunden lill min inierpellalion lill försvarsminislern är bl. a. den tröghet med vilken frågan om militäryrkets öppnande för kvinnan har behandlats. Efler mänga påstötningar, också här i riksdagen, fick värnpliktsutredningen i uppdrag all överväga kvinnans roll i försvarel. Den promemoria som producerades-kallad "Kvinnor i det militära försvaret" - är dock inget mera upplyftande aktstycke.

I fråga om kvinnlig värnplikt tar ulredningen klar slällning; den vill man inte ha. Och del är förståeligt med tanke på försvarets ekonomiska situation. I den andra huvudfrågan, om kvinnor skall kunna vinna anställning som befäl i försvarel, är ulredningen ytterligt vag.

Herr lalman! Mililäryrkels öppnande för kvinnan är en fråga av principiell belydelse. Den militära karriären är den enda yrkesväg som i dag är slängd för kvinnan. Den svenska kvinnan är i delta hänseende placerad i en sämre position än kvinnorna i ländersom Danmark, England, Förenta staterna m. fl. Det finns inget rimligl skäl till att della förhållande skall fä forlsalla. Jag ber således all få fråga försvarsminislern: Innebär slals-rådeis svar lill mig alt en översyn skall ske av gällande bestämmelser och instruktioner rörande rekrytering och utbildning för anställning i mililär och civilmililär tjänst och atl därvid de kvinnliga försvarsorganisationerna och andra kvinnoorganisationer skall fä medverka; alt försvarsministern är positivt inställd till all den miliiära karriären skall öppnas för kvinnor och alt översynen skall ske för att möjliggöra della?

Hur skall jag vidare lolka statsrådets formulering atl vid denna översyri "konlakl las" med de kvinnliga organisationerna. Kontakt kan innebära mycket eller litet. Min fråga avsåg om statsrådet var beredd att i en uiredning. eller lål vara i en översyn, representanter för kvinnoorganisationer skall få dellaga som fullvärdiga medlemmar.

Herr försvarsminislern HOLMQVIST:

Herr talman! Jag vel inte om jag vill hålla med inlerpellanlen om all behandlingen av denna fråga har känndecknats av stor iröghel. Del har väl egeniligen inte funniis någon särskilt uttalad opinion när det gäller kvinnors anställning i försvarel. Del har framförallt varit en något förvirrad debatt. Mänga har inte kunnal skilja denna fråga från spörsmålet om kvinnlig värnplikt.

Nu är det dt fiiklum att dessa frågor har berörts i Bengt Gustavssons utredning då han kartlade på vilka områden inom försvarel som man

kan tänka sig all ge uppgifter åt kvinnorna. Redan i dag är ju många kvinnor tack vare frivilligorganisalionernas förfiänslfulla arbeie enrollerade i försvaret på olika sätt. Jag vill gärna säga att jag är positiv till all i ökad ulslräckning placera in kvinnor inom försvarsorganisationen. De är som sagt med redan i dag, eftersom många kvinnor har administrativa uppgifter ule på förband och vid staber; del är alltså dl slorl inslag av kvinnor inom försvarel redan nu.

Jag är inte just nu beredd att ta ställning till om kvinnorna skall få speciella uppgifter inom exempelvis krigsorganisationen. Men tiden är inne för en översyn, när vi i befälsfrågan har fåll ell underlag som kartlägger vilkel behov som föreligger i fråga om olika uppgifter inom krigsorganisationen - vad det slälls för anspråk, vilka befälskalegorier som skall placeras pä de olika uppgifterna etc. Och där gäller det inte bara hur uppgifterna skall fördelas mellan fasl anställda, utan det är också fråga om all avgöra hur reservbefäld och värnpliktsbefälel skall placeras in. t del sammanhangel är del lämpligt atl vi får en översyn gällande möjlighelerna alt placera in kvinnor på de uppgifterna.

Mitt svar på den interpellation som fru af Ugglas framställt är alltså i sak posilivl, men jag har inte i dag velal binda mig exakl för formerna. Del är för lidigl all göra del, eftersom jag inte på del här stadiet kan säga om ulredningen skall vara en kommilté, en enmansutredning eller någon annan form av utredning. Därför harjag vall att inte heller binda mig exakt för i vilken form samarbetet med kvinnoorganisationerna och försvarsorganisationerna skall ske.

Nr 132

Måndagen den 2 december 1974

Om en utredning rörande kvinnors anställning i försvaret

Fru AF UGGLAS (m):

Herr talman! Jag är glad att försvarsministern är i sak posiiiv till min interpellation. Del är del allra väsentligaste.

Jag blev kanske litet förvånad när slalsrådel sade atl del inte funniis någon uttalad opinion i frågan, för det finns del fakliskt. Det har jag märkt, bl. a. efter det all jag framställde den här interpellationen. Även inom försvaret finns elt uttalat önskemål om alt få anställa kvinnliga officerare - bl. a. inom flygvapnet. Chefen för flygvapnet har i ett sammanhang t. o. m. riktat en skrivelse lill ÖB, där han anhållit all få ha kvinnligt befäl. I dag skapar del vissa problem för flygvapnet att inte kvinnor har avancemangsmöjlighder. På vissa bdydelsefulla posier inom flygvapnel finns del i dag kvinnor - ofta före della lollor - men man kan inte ge dem en chans atl komma vidare inom yrket.

Jag tycker del är liiel oroande när försvarsminislern hänvisar till den genomgång och uiredning som skell och som redovisas i den nämnda promemorian. Den var, såvill jag kunde se, yllerligt restrikriv. Men jag menar alt del faklum all l. ex. chefen för armén är lämligen negaliv till tanken på kvinnligt befäl inte får hindra en försöksverksamhet inom exempelvis flygvapnet och marinen, där man är posiiiv.

Försvarsminislern är säkert inte heller omedveten om den utveckling som har skell i denna fråga utomlands under den senasle liden. 1 Förenta

Nr 132 staterna är kvinnorna på väg att få en i det närmaste helt integrerad

Måndaeen den position i försvaret. I Danmark för kvinnor i dag belal över trupp. Jag

2 december 1974 skulle kunna visa försvarsminislern många anslående bilder av kvinnor

i aktion på detta sätt.

Ang. rätten att Jag vill lacka försvarsministern fördel positiva i svarel. Lål mig endast

använda vissa s. k. säga att del är myckel angelägel för oss kvinnor att vi får aklivi della

naluriäkemedel, i den här översynen - och att inte bara kontakt tas.

m. m.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Ang. rätten att använda vissa s. k. naturläkemedel, m. m.

Herr socialminislern ASPLING erhöll ordet för atl i ett sammanhang besvara

dels herr Lothigius' (m) den 16 oktober framställda interpellation, nr 91,

dels herr Gernandts (c) den 17 oktober framställda interpellation, nr 124,

dels fru Fredriksons (c) och herr Johanssons i Skärstad (c) i kammarens protokoll för den 17 oktober intagna frågor, nr 260 respeklive 265, och anförde:

Herr talman! Herr Lothigius har i en interpellation ställt frägor lill mig belräffande möjligheterna att använda s. k. naturläkemedel och preparat av typen THX. Herr Gernandl har i en annan interpellation lill mig tagit upp vissa frägor av liknande innebörd. Vidare har fru Fredrikson och herr Johansson i Skärslad ställt enkla frägor till mig i samma ämne. Jag besvarar dessa interpellationer och enkla frågor i ett sammanhang.

Den reella innebörden i de frågor som ställts till mig synes vara alt man vill ifrågasätta riktigheten i den svenska läkemedelslagsliftning som har godkänts av riksdagen. Jag vill därför försl korlfatlal ange huvuddragen i läkemedelslagstiflningen och försöka klargöra syftet med denna lagstiftning.

Den av riksdagen godkända läkemedelsförordningen gäller för alla tillverkare, försäljare och importörer av läkemedel. Socialstyrelsen skall enligt sin instruktion övervaka efterlevnaden av denna lagstiftning. Med läkemedel avses varor som är avsedda all vid ulväries eller invärtes bruk förebygga, påvisa, lindra eller bota sjukdom eller som i övrigl används i samband med sjukdom, skada osv. Det är således avsikten med en vara som avgör om varan anses som läkemedel eller ej. Preparat som innehåller högst en miljondel verksamt ämne och inte är avsedda för injektion är undantagna från läkemedelsförordningen.

1 fråga om försäljning av läkemedel gäller att farmacevtiska specialiteter, dvs. standardiserade läkemedel, inte får säljas utan att vara registrerade av socialstyrelsen. I undanlagsfall kan licens beviljas av socialstyrelsen för försäljning av oregislrerad farmacevtisk specialitet. Licens beviljas inte generelll utan för varie enskilt fall. Inga apotek har därför generellt tillstånd atl sälja t. ex. antroposofiska medel som faller

under läkemedelsförordningen. Villkor för registrering av farmacevtisk specialitet är bl. a. alt tillverkaren har bevisat alt preparatet har påstådd effekl. Vid behandlingen av regislreringsansökan görs ingen skillnad mellan s. k. syntetiska preparat och preparat från växt- och djurriket. Det är inte läkemedlets ursprung utan dess dokumenterade effekt som är avgörande. Insulin, många antibiotika och blodfraktioner är exempel pä naturprodukter som också är värdefulla läkemedel. Man bör också komma ihåg atl nästan alla våra läkemedel byggts upp med naturprodukier som modell.

Tillverkningen av läkemedel är underkastad en noggrann kontroll. Den utövas hos tillverkare främsi genom socialstyrelsens läkemedelsinspek-lörer. Det bör här också nämnas all Världshälsovärdsorganisalionen har redovisal faktapunkter om läkemedels kvalitet, säkerhei och effekt, som överensstämmer med motsvarande svenska regler.

Efler denna beskrivning av huvuddragen i vår läkemedelslagsliftning vill jag underslryka alt lagstiftningens syfte är atl skydda paiienterna både mol medel som saknar verkan och mol medel som har allvarliga biverkningar. Den av riksdagen godkända läkemedelslagstiflningen har således tillkommit för att allmänheten skall kunna lila på att alla läkemedel har genomgått en noggrann kontroll.

Effektiviteten hos elt läkemedel kan givetvis vara mycket växlande och många gånger svårbedömd, då spontana förbättringar och lilllro hos patienten till medicinens kraft påverkar hur medlets effekt upplevs. De senasle decennierna har del dock utarbetats objektiva meloder som gör del möjligt att fastslå all elt läkemedel har effekl vid sjukdom. Resullal av sådana prövningar fordras numera alttid för all läkemedel skall godtas för registrering. Del är enligt vår läkemedelslagsliftning inte möjligt för socialstyrelsen all godkänna läkemedel - biologiska etter syntetiska -vars effekter inte fislslagits med objektiva metoder. Utan dessa beslämmelser i läkemedelslagstiflningen skulle fallet lämnas fritt för en okontrollerad utveckling med de konsekvenser delta skulle kunna medföra.

Enligl gällande regler är läkarna skyldiga all ge sina patienter en behandling som slår i överensslämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Enligt lagen om förbud mot viss verksamhel pä hälso- och sjukvårdens område får den som inte är behörig läkare inte mol ersättning behandla patienter mol bl. a. ibc, cancer, diabetes, smittsamma sjukdomar och sjukdomar i samband med graviditet. Inom den ram för verksamheten som denna lag drar upp kan t. ex. en homeopal behandla patienter med homeopatiska medel som faller under livsmedelslagstiftningen. En patient kan också ulan hinder frän samhällets sida själv använda de medel som är frill lillgängliga i marknaden. För sädana medel gäller ulöver livsmedelslagsliflningen också tagen om olillböriig marknadsföring som övervakas av konsumentombudsmannen. Del finns anledning klara ut, atl alla de produkier i form av hälsokost osv. som finns på marknaden och som inte faller under begreppet läkemedel är fritt lillgängliga på samma villkor som gäller för marknadsföring av andra varor.

Nr 132

Måndagen den 2 december 1974

Ang. rätten att använda vissa s. k. naturläkemedel, m. m.

Nr 132

Måndagen den 2 december 1974

Ang. rätten att använda vissa s. k. naturläkemedel, m. m.

1 den allmänna debatten om de s. k. naturläkemedlen har framförts önskemål om att de skall få användas även om de inte uppfyller för andra läkemedel gällande krav. Mot denna bakgrund tillsatte socialstyrelsen i slutet av förra årel en arbeisgrupp beslående av fem personer ulanför slyrelsen för alt ulreda förutsättningarna för användning av sädana medel vid sjukdomsbehandling.

Enligt socialstyrelsens direktiv för arbetsgruppen skall representanter för de organisalioner som förespråkar en särbehandling av dessa preparat ges lillfälle all närmare precisera önskemålen om preparatens tillgänglighet och vilka krav som skall kunna ställas pä sädana medel.

När intresset från tid lill annan riktas mol läkemetoder, som inte haft dokumenterat stöd i vetenskap och beprövad erfarenhei, har socialstyrelsen - t. ex. i fråga om THX-preparal - försöki bringa klarhet genom objektiva vetenskapliga undersökningar. Eftersom THX-preparal särskill berörs i de inlerpellalioner och enkla frågor jag nu besvarar, vill jag erinra om den veienskapliga rapport om THX som lades fram i februari i år av en expertgrupp med fiera av våra allra främsta medicinska företrädare och som kompletterar en rad lidigare undersökningar som föranstaltats av dåvarande medicinalstyrelsen. Expertgruppen har bestått av professorn i oftalmiatrik vid Uppsala universitet Gunnar von Bahr, professorn i ge-rialrik vid Uppsala universilel Lars Carlson, professorn i radioterapi vid Karolinska institutet Jerzy Einhorn, docenten i praktisk medicin vid Lunds universilel, överläkaren Sven Gunnar Johnsson, professorn i en-dokrinologi vid Karolinska institutet Rolf Luft, socialstyrelsens vetenskapliga råd i allmän praktik, livmedikus Werner Olsson, professorn i patologi vid Uppsala universitet Jan Ponlén, professorn i kirurgi vid Göteborgs universitet Ragnar Romanus och professorn i praktisk medicin vid Lunds universitet Jan Waldenström. Professor Waldenström har varit gruppens ordförande.

Expertgruppens undersökningar har inte visal någon objektiv positiv effekt av THX på de sjukdomstillstånd som undersökts, nämligen cancer, ögonförändringar vid diabetes och prostatism. Expertgruppen har inte heller kunnat finna all försöken med THX-preparal hittills fyllt kraven på vetenskaplig klinisk forskning. Detta är de fakta som i dag föreligger då det gäller den medicinska bedömningen. Vi måsle i denna fråga liksom i alla andra medicinska frågor hålla oss till vetenskap och beprövad erfarenhet. Man kan inte ifrågasätta expertgruppens vilja och objektivitet när det gälll att på grundval av det material som för närvarande föreligger bringa klarhet i frågan om effekien av THX-preparatd.

Vad som fordras för alt få THX-preparatd prövat som registrerat läkemedel är således fortfarande sådana forskningsinsatser som kan bevisa preparatels medicinska effekter. För THX måsle gälla samma krav på vetenskaplig prövning som gäller för alla andra preparat på läkemedelsområdet. Det är enligt min mening av värde om en sådan forskning kan komma lill stånd för atl detta preparat därigenom på samma säll som andra medel skall kunna bli prövat enligl de grunder som gäller

enligl läkemedelslagsliftningen.

Jag har ganska utförligt uppehållit mig vid de spörsmål som lagils upp i interpellationerna och de enkla frågorna. Del har jag gjort bl. a. för all ge en allsidig belysning av de viktiga frägor som inryms i vår läkemedelslagsliftning. De grundläggande principer om medicinsk säkerhet och i vidaste mening social trygghet som kommer lill ullryck i denna lagstiftning kan man enligt min mening inte ge avkall på.

Hen LOTHIGIUS (m):

Herr talman! Jag ber atl få lacka herr socialminislern för del ganska utföriiga svaret på min inierpellalion.

Jag har försöki alt följa den debatt som varit i dessa frågor i riksdagen under de senaste åren. I någon mån harjag deltagit i denna deball, mesl har jag varit lyssnare. Varför? Jo, därför all vi är inne på myckel svåra ämnesområden. Det gäller frågor som, anser man, i allmänhet förbehålls specialister. Alla andra kan av dessa specialister bli bedömda som okunniga, och ibland finns det formuleringar i debatten som antyder atl della skall inte lekmän lägga sig i.

Bedömer jag inte siluaiionen fel så är socialminislern ganska trött pä ytterligare deball i ämnet, tydligen med den motiveringen alt vi inte kommer längre i detta ämne. Om jag jämför lidigare svar i riksdagen med dagens svar, så finner jag all del är ungefär della som socialministern säger. Någon ändrad ståndpunkl går inte atl fä fram. Svarel vittnar om della, ulom på en punkl, som jag skall återkomma lill.

Om jag delar upp svaret i två skilda delar, sä gäller den ena delen läkemedelslagstiftningen som sådan. Där är del möjligt, nödvändigl och rikligl all en politiker har en mening eftersom han skatt vara med och godkänna denna lagstiftning.

Den andra delen gäller läkemedlens effekl eller utvärdering av en effekt. Här rör vi oss, både herr socialministern och jag, på ett område som endasi läkare, farmaceuter, bakteriologer eller andra specialister på del områdei kan uttala sig om. Och bland alla dessa är del i allmänhel bara en utvald skara som sysslar med forskning och försök eller besitter lång erfarenhei som kan tjäna som undertag för dl beslut.

Atl en lekman ifrågasätter värderingsformerna är förenat med vissa risker för denne lekman. Han är inte kapabel all göra del, sägs del ofta. Han har inte ell vetenskapligt underlag. Del är naturiigl all hans chanser all göra sig hörd i ell sådani här sammanhang är myckel små.

Om denna kammare, som inte är så fulltalig, mol förmodan skulle få ta slällning i en sådan fråga, sä skulle socialminislern med hundraprocentig säkerhet kunna nå en slor och överväldigande majoritet därför alt socialministern säger alt han stödjer sig på expertis. Ungefär så här .säger socialminislern i svarel: Hör, här är namnen, ärade kammarieda-möter, på elt tiotal kända forskare och fackmän. Kammaren skulle ge socialministern rätt. Kammaren skulle inte våga ta ansvar för ett förslag om annorlunda ställningstagande än det socialminislern förordar, därför

Nr 132

Måndagen den 2 december 1974

Ang. rätten att använda vissa s. k. naturläkemedel, m. m.

Nr 132

Måndagen den 2 december 1974

Ang. rätten att använda vissa s. k. naturläkemedel, m. m.

att kammaren av naluriiga skäl endasi ytligt -så måsle vi ju ofta arbela här i kammaren - hunnit betrakta frågan, detta trols all vi vel att forskare och fackmän inbördes har diametralt olika uppfattningar ibland.

Jag behöver inte påminna kammarens fåtaliga ledamöler om den pågående kärnkraflsdebatlen, som om något visar detta.

Att del på andra sidan står några läkare på fältet med erfarenhei, medlens tillverkare och några tusentals eller tiotusentals patienter hjälper inte.

Att socialministern följer experterna som socialstyrelsen omger sig med finner jag naturligt, och jag kräver liksom socialminislern all det finns klara regler som man har möjligheter alt stödja sig på. Eller låt oss säga som det är: försök till klara regler.

Det viktigaste i denna debatt är för mig dock: Vilkel inflytande får eller har patienten över sin egen medicinering? Vilken valmöjlighet har hon eller han, och vilken frihet och valmöjlighet har den enskilde läkaren ute pä fältet?

Det flnns fastslaget, kommer socialminislern troligen alt säga. Jag skall peka på de punkter i socialministerns svar som behandlar della; jag ciierar nu dessa punkler:

"Efter denna beskrivning av huvuddragen i vår läkemedelslagsliftning vill jag underslryka, atl lagstiftningens syfte är atl skydda patienterna både mol medel som saknar verkan och mol medel som har allvarliga biverkningar. Den av riksdagen godkända läkemedelslagsliftningen har således tillkommit för atl allmänheten skall kunna lita på att alla läkemedel har genomgått en noggrann kontroll.

Effektiviteten hos ell läkemedel kan givetvis vara myckel växlande och mänga gånger svårbedömd, då spontana förbättringar och tilltro hos patienten lill medicinens kraft påverkar hur medlets effekl upplevs. De senasle decennierna har del dock utarbetats objektiva metoder som gör del möjligt alt fastslå att ell läkemedel har effekt vid sjukdom." - Inom parentes sagt skulle man vilja ha mera klarhet om dessa objektiva meloder.

Socialministern forlsäller i svarel: "Resullal av sådana prövningar fordras numera alllid för all läkemedel skall godtas för registrering. Det är enligl vår läkemedelslagsliftning inte möjligt för socialstyrelsen all godkänna läkemedel - biologiska eller syntetiska - vars effekter inte fastslagits med objektiva metoder. Utan dessa bestämmelser i läkemedets-lagsliflningen skulle fältet lämnas frill för en okontrollerad utveckling med de konsekvenser detta skulle kunna medföra." ■ Därefter säger socialminislern:

"Enligt gällande regler är läkarna skyldiga all ge sina patienter en behandling som står i överensslämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhei."

Låt mig stanna ett slag vid begreppet beprövad erfarenhet. Vad är del, herr socialminister?

Om en läkargrupp pä elt sjukhus i årtionden efter årtionden använt

ett medel och därvid funnit att del ger effekt, om patienterna mår bra och i många fall går lill förbättring och om patienterna önskar fortsätta medicineringen och denna medicinering aldrig visat sig ha en negativ effekt, talar man då, herr socialminister, om beprövad erfarenhei? Eller är del beprövad erfarenhet försl när en av socialstyrelsen utsedd grupp har kunnal konstatera all medlet varken givit positiva eller negativa effekter?

Jag är lacksam för svar pä den frågan.

Patientens och läkarens frihel ute på fallet, herr socialminister, hur slor är den? Del ber jag atl få besked om. Är den hell bunden av den grupp inom socialstyrelsen som har all handlägga dessa ärenden efler de regler som socialminislern beskrivit? Och hur allsmäktiga är dessa duktiga karlar?

Har socialministern klart för sig att det bland landets erfarna praktiserande läkare verkligen finns en opinion - och en lyvärr ganska lyst opposition - mot en för hård styrning uppifrån som resulterar i atl beprövad erfarenhei icke får göra sig gällande? Kan socialminislern tänka sig alt denna tysta opposition förblir lysl därför all man inie vill råka ul för socialslyrelsens misshag? Om så är fälld, vilka ålgärder anser socialminislern då angelägna all vidta?

Så några ord om patientens frihet, som är del viktigaste i della sammanhang. Vi har i vårt land mycket bra läkare. Det är vidimerat och klart. Men vi har också utmärkta yrkeskårer i gemen inom alla yrkesgrupper i vårt land, ell förhållande som vi brukar lala om med stolthet. Och alla dessa utmärkta yrkesmänniskor är ibland tvingade alt mer eller mindre bli patienier. Del är kloka, hyggliga människor som är måna om sin hälsa. Om några lusen av dessa människor skulle finna all ell läkemedel passar dem, all de inte lider någon skada av all använda sådana läkemedel och om läkarna finner all läkemedlen inte gör någon skada, alltså om både paiienterna och läkarna pågrundval av beprövad erfarenhet finner att patienten mår bättre, får jag då ställa frågan: Är beprövad erfarenhet fortfarande endast knuten till en av socialstyrelsen lillsalt grupp som har all bestämma om dessa saker? Kan inte beprövad erfarenhei länkas vara kombinerad med tusentals förnuftiga människors och andra läkares reaktion?

1 socialministerns svar står bl. a. följande: "Del är inte läkemedlets ursprung utan dess dokumenterade effekl som är avgörande." Kan denna dokumenterade effekt inte knytas till patientens eget välbefinnande, till vederbörandes uttalande om hur han känner sig och hur han själv uppfattar sitt tillstånd? Om svarel pä den frågan är ja, varför då inte ge patienten siörre möjlighet all själv avgöra ett medels användning som inte anses skadligt - alltså en användning under läkarens överinseende? Om delta inte blir tillåtet, vad ligger då ytlerligare i begreppet beprövad erfarenhei? Är del inie del som händer ule på fältet som fär belraklas som beprövad erfarenhet? Är det bara socialslyrelsens arbetsgrupps uppfattning som ligger till grund för denna beprövade erfarenhet?

Nr 132

Måndagen den 2 december 1974

Ang. rätten att använda vissa s. k. naturläkemedel, m. m.

Nr 132 Socialminislern kan säga all beprövad erfarenhei mäste förenas med

Måndagen den vetenskaplig bevisföring. Bevisföringen måsle ligga hos tillverkaren, sägs

2 december 1974 ' ''' "' ''' måste också åtminstone delvis ligga hos den som an-

------ .-------- vänder preparatet på patienten. En vetenskaplig dokumentation kan för

Ang. rätten att den enskilde i vissa fall vara hart när omöjlig atl genomföra. Försl och

använda vissa s. k. främst saknar han resurser härför. Han har inte heller ork och möjligheler,
naturläkemedel, '°' bakgrund av sin arbetsbörda och del tryck som patienten har på
ff fyi honom. Han har kanske inte heller de forskningskvalifikalioner som er-

fordras. Då ligger han redan från börian i underläge.

Min näsla fråga är då denna: Om tusentals människor känner att de behöver och vill använda elt preparat, och om läkaren dessulom är intresserad och vill använda del preparatet, som har använts under lång lid och icke synes ge några skadliga effekter, borde inte socialstyrelsen då göra någol annal och mer än all bara tillsätta en arbeisgrupp för en allmän utvärdering, bara en arbeisgrupp som efler någol är avger elt ullålande? Borde inte socialstyrelsen också ta god lid på sig för att arbeta igenom läkariournaler och, om de är ofullständiga, pröva preparatet genom läkares försorg under läng lid med nya journalanleckningar? Och, vilkel jag här särskill vill poänglera, borde inte socialstyrelsen göra intervjuer med patienterna och följa upp deras tillstånd under en längre tid? Del är ju det som är så vikligl.

Om socialstyrelsen - delta bör socialminislern ha klart för sig - är skeptisk mol användandet av dl preparat som läkaren anser sig ha fått god effekl av, kan resultatet bli alt läkaren för atl inte komma i konfiikl med socialstyrelsen inte gör någon utförligare redovisning. Läkaren har dä press pä sig frän patienten alt använda preparatet, och han har press på sig från socialstyrelsen, som ogillar om han använder del.

Läkaren står närmare patientens situation. Han är ju lill för atl läka, all ge patienten hopp om dl tillfrisknande.

Lät mig lill sisl säga några ord med anledning av de preparat som jag tagit upp som exempel i min interpellation, nämligen Paspal, THX och vissa naluriäkemedel,

Socialminislern har i sill svar inte tagit upp preparatet Paspal, trots all jag frågade om del. Jag kan anmäla hur saken ligger till.

Vid lungkliniken i Eksjö har man sedan 1956 under överinseende av överläkaren och en rad läkare använt preparatet pä i dag upp lill liolusenlals patienter. Inom denna läkargrupp anser man alltså all man har nått elt resultal. Man använder preparatet på astmasjuka - de har en speciell silualion - och man gör det myckel försiktigt. Man har då upptäckt atl preparatet har effekt.

En annan grupp säger all ingen effekl har uppnåtts. Därför har so
cialstyrelsen uttalat all preparatet inte längre får användas när denne
överläkare pensioneras från sin arbetsuppgift. Jag vill fråga: Känner inte
herr socialministern all del är hänsynslöst mol de tusentals patienter,
som under en följd av år lovals all preparatet skall få användas, all
'"* på en gång bryta användningen av det? Varför skulle man inte, enligl

socialministerns mening, för patienternas skull få fortsätta använda ell preparat, om vilkel kvalificerade läkare sagl all del icke givit någon negaliv effekl sedandel böriade användas 1956? Är det mot denna bakgrund rimligt alt en liten grupp experter skall bedöma medlets värde?

Eller ta THX, som använts av tiotusentals människor under mer än 20 år! Jag har varii med om alt få vänner och bekanta, ganska framstående människor i samhällels fiänst, på besök för all diskuiera THX och ställa frågan lill mig som riksdagsman: Varför kan ni i riksdagen inte hjälpa oss all få myndighderna all förslå behovet av att använda ell preparat som vi känner och tycker all vi blir bra av? Del är därför del är så viktigt för oss att någon gäng få diskutera dessa frågor med socialminislern.

Jag är icke någon fanatiker. Jag har själv aldrig använt THX. Men jag har i min omgivning kvalificerade och framstående människor som använder THX och dessutom elt antal läkare som använder THX pä sig själva. THX-preparatet ger ingen effekl, säger man, och jusl på grund därav skall THX inte få användas. Men varför icke rätta sig också efter patienternas önskemål? Socialministern har ju lalal om beprövad erfarenhet. Jag slåss alltså icke för tillverkaren av dessa preparat. När socialstyrelsen under elt tjugotal år har tillåtit preparatels användande och när tusentals människor är i behov av del, varför får del då inie användas - under läkares kontrolP. - även i fortsätlningen? För mig är della oförståeligt. Del ger icke något svar på frågan, och innehållet i det svar som jag har fåll av socialministern på interpellationen, där del talas om "beprövad erfarenhet", håller inte.

Sedan ställs man också inför ett annat problem när del gäller användningen av de här läkemedlen. Del finns i Tyskland en molsvarighei lill THX, och varie svensk kan genom au resa ner lill Hamburg eller någon annan lysk ort införskaffa Ihymuspreparal som molsvarar THX. Man kan alltså där få liknande preparat, liksom preparatet Paspal, som säljs av en av Tysklands mest framstående läkemedelsfirmor. Då uppstår naturligtvis den siluaiionen, all människor åker lill ett annal land för att kunna köpa och använda de här preparaten. Det skapas särskilda sammanslutningar av svenskar som anser all de behöver THX. Då frågar jag: Varför skall endasi dt fåtal människor - de som har tillfälle, råd och fantasi och som har fått idén att bege sig lill dl annal land - ha möjlighet all använda det preparatet?

Herr socialminister! Det är många frågor som jag har ställt och som jag hoppas alt jag får svar på. Var medveien om all dessa frågor är ställda i akt och mening atl vi måsle få lill stånd en diskussion om dessa saker, eftersom människorna ule i landel fordrar atl fä siörre klarhet belräffande möjlighelerna all använda dessa preparat!

Jag ber alt återigen få tacka socialministern för svaret pä min inierpellalion.

Nr 132

Måndagen den 2 december 1974

Ang. rätten att använda vissa s. k. naturläkemedel, m. m.

Nr 132

Måndagen den 2 december 1974

Ang. rätten att använda vissa s. k. naturläkemedel, m. m.

Hen GERNANDT (c):

Herr talman! Jag ber alt få tacka socialminislern för interpellationssvaret rörande läkemedel, även om jag däri inte har kunnal få någol tydligt svar på mina tvä frågor. Jag vel därför inte om staisrådel verkligen har ell förberett svar också på mina frågor eller om statsrådet inte har behandlat del ärendel alls. Av den orsaken vill jag äter beröra frågeställningen.

Stora penningsummor och ell berömvärt arbeie läggs ärligen ner på den svenska hälso- och sjukvården. Alt personal inom sjukvården utövar ell myckel värdefulll arbeie, och även de lekniska anordningarna är av myckel hög kvaliiet. Men del slår ändå alliför mänga hjälpsökande människor i kö i avvaklan på behandling. Den vänisilualionen är nalurliglvis inte lillfredsslällande. Orsaken lill den bristande sjukvårdskapaciteten bör dock inte ovillkorligen ses som en otillräcklig vårdkapacilei - vilket det kanske ligger närmasl lill hands atl anse. Den kan också uttryckas på elt annat sätt, nämligen all del tyvärr är alltför många människor som blir sjuka.

Man visar med berättigad slollhel på de omfallande anläggningar som samhällel har byggl för all bola och behandla sjukdomar. Del är nalurliglvis myckel bra och rikligl atl denna vikliga samhällsålgärd är väl till godosedd, men vore del inte värdefulll alt också kunna visa påkostade anläggningar som medverkar lill all människor inte blir sjukal På senare är har visserligen värdel av hälsokontroller och friskvård alltmer uppmärksammats. Den förebyggande sjukvården tillämpas i allt större omfalining, och mycket görs för molions- och idrollsanläggningar. Men till bilden av aktiviteter som med stor sannolikhet hjälper elt myckel slorl anlal människor lill all behålla hälsan på acceptabel nivå bör också få räknas del som man kan kalla "den fria hälsovården". Hil kan räknas de hälsofrämjande föreningsrörelserna, hälsohemmen, den s. k. hälsokosthandeln och fria utövare av hälso- och sjukvård som nu saknar samhällels slöd. 1 mänga fall saknas också samhällets förslåelse för deras verksamhel.

Även om de inte accepleras av socialstyrelsen kan inte vittnesmålen från tusentals människor som anser sig ha blivit bällre lill sin hälsa och även varaktigt botade inom "den fria vårdsektorn" få lämnas obeaktade. De speciella vårdmetoderna kan karakteriseras med följande meloder: utrensning av giftprodukler genom fasta, tillförsel av viktiga näringstillskott i koslen, manuell behandling av ryggar, leder m. m. och exempelvis THX-meloden. Jag har sagl att del sannolika värdel av THX ännu kvarstår - även om del har utdömts av socialstyrelsens experter.

Men min interpellation gäller ju inte nalurtäkemedlen, där del pågår en uiredning. Den gäller alll del övriga som möjligen kan kallas na-turiäkemdoder och som jag anser bör utnyttjas som komplement lill övrig sjukvård för att erhålla en verkligt omfallande hälsovårdsbild i samhällel.

Bl. a. gäller del - och del är myckel vikligl - alt försöka rensa bort

det som är okunnigt och dåligt i den här fria verksamheien. De seriösa utövarna av den fria hälsovårdens olika områden önskar också all en sådan utrensning kommer titt sländ. Men i slarki ökande omfattning inträder tydligen den insikten i samhället att dd bästa av den fria hälsovården bör tagas i anspråk. Detta kan sammanfattas i en önskan atl all seriös verksamhet som pä lämpligt sätt bidrar till att hålla människor vid god hälsa, bör uppmuntras och stödjas. Alla medel som bidrar lill att stimulera kroppens egna läkande krafter bör främjas.

Mina frägor, herr statsråd, var följande:

Är statsrådet villig att ullala sig till förmån för samhällsslödd utveckling av de värdefullare delarna av vad jag i inlerpellaiionen har kallai "den fria vårdsektorn"?

Den andra frågan grundar sig på människors oro för olika ålgärder som har vidlagits mot sådan här fri verksamhel - beslag och andra svårigheter som har skapals för utövarna. Finns del eventuella planer på att ytteriigare försvåra verksamheten för utövare av "den fria sjukvården"?

Det skulle vara väldigt värdefulll all få vela om sådana planer finns, sä att inte så många människor behöver satsa på den sektorn med risk atl bli stoppade så småningom.

Nr 132

Måndagen den 2 december 1974

Ang. rätten att använda vissa s. k. naturläkemedel, m. m.

Fru FREDRIKSON (c):

Herr lalman! Jag ber all fä tacka socialminislern för svarel på min enkla fråga.

Den aktualitet som ifrågavarande naluriäkemedel har för många människor och del utrymme som dessa frågor har givits i massmedia, inte minst under sommaren och hösten 1974, moliverar myckel väl all frågan las upp i riksdagen. Genom persontig konlakl med människor som berörs av frågan känner jag dess vikt för enskilda.

Jag upplever det som beklagligt alt myndigheternas irislällning ge-nemol de aktuella läkemedlen uppfattas som i någon mån nedlåtande. Detta kan medverka till atl skapa en viss misstro mol myndigheternas objektivitet vid bedömningen av dem och av vunna forskningsresultat. Det kan även skapa misstro mot myndigheternas vilja att ställa medel till förfogande för forskning på områdei.

I sitt svar säger herr statsrådet alt "lagstiftningens syfte är all skydda patienterna både mot medel som saknar verkan och mol medel som har allvarliga biverkningar" och atl "allmänheten skall kunna lita på att alla läkemedel har genomgått en noggrann kontroll". Allmänheten kan tyvärr konstatera att av socialstyrelsen godkända mediciner ofta måst dras in på grund av farliga biverkningar. Dessa biverkningar har varit av sådan art alt jag känner fasa inför tanken på det mänskliga lidande som dessa en gång godkända mediciner vållat.

Enligl svaret har del inte kunnal styrkas all THX gett någon posiiiv effekt på de .sjukdomstillstånd som undersökts. Jag vill då fråga: Har det konstaterats några biverkningar, några allvarliga sådana?

2 Riksdagens protokoll 1974. Nr 132-133

Nr 132

Måndagen den . 2 december 1974

Ang. rätten att använda vissa s. k. naturläkemedel, m. m.

Forskning på olika områden och tillgodogörande av dess resultal har betytt myckel för människan. Thymusforskningen har de senasle åren fångat allt fler vetenskapsmäns intresse. Del lär vara ell 60-tal laboratorier som på olika håll i väriden forskar med Ihymosinexperimenl.

Del är ell faklum att svenska myndigheier gör hell andra bedömningar rörande naluriäkemedel än vad man gör i andra länder, exempelvis i Tyskland, där dessa naluriäkemedel godkänts. Kriliska röster hävdar alt socialstyrelsen inte varit nog energisk då del gälll alt hålla sig informerad om de erfarenheter som görs utomlands.

I svarel hänvisas fill en "expertgrupp med flera av våra allra främsta medicinska företrädare". Statsrådet räknar upp vilka experter som gruppen "har beställ av". Jag undrar, om detta "har bestått av" betyder alt gruppen slutfört sill arbeie. Om så inie är fallei borde del väl vara ell inlresse för denna expertgrupp alt få del av de erfarenheter och forskningsresultat i fråga om dessa läkemedel som man har nått utomlands, vilkel ju kan ske genom atl man utökar den svenska expertgruppen med representanter för dem som forskar på della område i andra länder.

Enligt uppgifter hade ulredningen för sin verksamhel en mycket lilen summa titt förfogande, närmare bestämt 5 000 kronor, vilkel räckte lill ell enda sammanträde. Är den uppgiften riklig?

Del är nu fråga om människor för vilka läkarna gjort allt vad de kunnal. Det har inte längre funniis någon verksam medicin all sätta in. De sjuka människorna har då sökt hjälp genom alt pröva s. k. naturläkemedel, vilkel nu betecknas som olagligl. De har också blivii övertygade orn, all naturläkemedlen gett dem lindring och bot. T. o. m. dödsdömda människor anser sig ha fåll hjälp via THX. Människor som sökl hjälp via della naluriäkemedel har berättat och även med stöd av sjukhusjournaler visal all de levat längre än någon väntat. De lever. De har tron och förhoppningen.

En del blir synbarligen hjälpta av vissl läkemedel. Del kan inte vara riktigt atl ta ifrån dessa människor hoppet. De har tidigare sökl all "godkänd" hjälp. Vad de har kvar är tron pä elt läkemedel som socialstyrelsen bedömt verkningslöst och ofarligt men som dock hjälpt dem.

En slark tro och dess verkan kan man inte förklara, ej heller påvisa. Faktum är all THX gett effekter, även om det är svårt,att velenskapligt bevisa dem.

Alt beröva människan ell läkemedel, som många i sin svåra situation upplever som oundgängligt, är grymt och förorsakar dessa människor skada. Del väcker bitterhet och hopplöshet. Tusentals sjuka människor i denna svåra situation har ännu hoppet kvar.

Min förhoppning är alt en ordenlig och genomgripande utredning utföres. Därvid bör man undersöka alla de fall som använt detta preparat. Man bör vidare överväga alt medge alt dessa naluriäkemedel, som icke anses skadliga, får användas i Sverige under den tid ulredningen pågår. Tillräckligt med ekonomiska medel bör ställas lill ulredningens förfogande. Det finns inslag i debatten om THX som antyder att THX kan

bli inledningen till en ny medicinsk epok inom läkekonsten. Del vore av värde all yllertigare forskning kommer lill stånd.

Jag vädjar lill herr socialminislern all omgående se till all alll göres som kan göras för atl ge dessa människor den hjälp de behöver.

Jag lackar än en gång för svaret.

Hen JOHANSSON i Skärslad (c):

Herr lalman! Jag ber också all fä lacka för svaret, även om jag inte fick någol svar på min fråga: "Skall svenska medborgare behöva fara utomlands för atl få de läkemedel de anser sig behöva?"

Della är en myckel slor fråga. Varför finns denna frihel i andra länder? Beror del pä all läkarvetenskapen i dessa andra länder inte slår lika högt som vår eller har människorna i dessa länder en större frihel? Och vad kommer del att kosta drabbade personer om de skall behöva göra länga resor utomlands för all få dessa läkemedel?

När del gäller debatten i övrigl vill jag i slorl sell inslämma i vad som sagls av de föregående lalarna. Jag skall inte upprepa deras synpunkter utan vill bara tillägga, all del är 14 år sedan inrikesministern Rune Johansson första gången svarade pä en fråga i della ämne.

Själv har jag aldrig använt THX. Men jag känner många människor som, när de i en svär silualion använt detta preparat, upplevi stora förbättringar. Jag vill underslryka all jag anser all läkemedel skall uppfylla de krav som slälls och atl de inte skall skada patienterna. Men när socialminislern talar om vetenskaplig dokumentation trorjag aU del kan diskuteras. Här måste vät ändå de lusenlats människor som använt det preparatet ha någon talan; man kan väl inte fullständigt nonchalera dessa människor och säga all de ingeniing begriper. Av de många människor som behandlats med THX har inte någon blivit skadad. Det visar väl atl behandlingen skett under betryggande former.

Jag skall ställa en fråga lill socialministern: Har expertgruppen undersökt de två fall som visades i TV lidigare i är? Del gällde en man och en kvinna som lalade om för svenska folkel hur de fält hjälp genom all använda THX. Har expertgruppen behandlat de fallen och, i så fall, fick dessa båda personer bluffa inför svenska folkel?

Så yllertigare en fråga som jag lycker är oerhört allvarlig! Dagligen händer det atl människor vid besök hos läkare eller pä sjukhus får sin dom: Det finns ingeniing mer all göra, ni är ett hopplöst fall. Skall dä socialstyrelsen som högsta instans kunna förhindra en människa i en sådan hopplös silualion all pröva andra vägar eller andra medel? Här skulle jag ha kunnal stanna upp en stund och ur egen erfarenhet berätta om människor som själva kommit i en sådan här situation och blivit hopplösa fall, hur de använt just de preparat och behandlingsmetoder som de tidigare haft en myckel negativ inställning lill.

Jag hoppas alt socialministern inte tar illa upp om jag ställer en fråga som många människor har ställt sig och som de bett mig framföra. Varför är myndigheterna sä restriktiva när det gäller medel som kan hjälpa en

Nr 132

Måndagen den 2 december 1974

Ang. rätten att använda vissa s. k. naturläkemedel, m. m.

Nr 132 människa i nöd, samtidigt som myndigheterna synes ta del sä län med

Måndaeen den " sådan sak som alkoholen, som åstadkommer så mycket skador och 2 december 1974 tragedier?

Ang. rätten att använda vissa s. k. naturläkemedel, m. m.

Herr socialminislern ASPLING:

Herr lalman! När man lyssnar lill inläggen i denna debatt kan man få intrycket all vår läkemedelslagsliftning hindrar människor all få bot och lindring vid sjukdomar. Del betyget säller man på en läkemedelslagsliftning som ålnjuier dl ulomordenlligl slorl iniernalionelll anseende och som ofta framhålles som eu mönsler för andra länder.

Läkemedelslagsliftningen är en del av den sociala trygghelspoliiik som vi har byggt upp i vårt land. Lål mig underslryka del! Del är här fråga om en lagstiftning som skall skydda patienterna både mol medel som saknar verkan eller har obetydlig verkan och mol medel som har biverkningar som inte slår i rimligl förhållande lill den positiva effekten. Patienterna har enligt min uppfattning rätt att kräva så säkra och bra läkemedel som möjligt. Jag ser ingen anledning lill annal än atl hell ställa mig bakom den läkemedelslagstiftning vi har. Det vill jag klart deklarera.

En del av lalarna har i debatten antytt all socialsiyrelsen, som handhar läkemedelskonlrollen och har lill uppgift atl övervaka lagstiftningen, borde behandla vissa s. k. naturläkemedel på ell generösare sätt än vad som gäller förändra läkemedel. Som moliv har anförts atl s. k. naluriäkemedel - hur verkningslösa de än är - ändå i regel är ofarliga. Del borde vara självklart att samma normer mäste gälla för alla läkemedel, oavsett om de är biologiska eller syntetiska. Avgörande för frågan huruvida elt läkemedel skall främjas måsie vara dess bevisade effekter och fördelar. En okontrollerad utveckling på del här området kan självfallel inte accepteras. Den skulle kunna öppna vägen för en ohämmad spekulation i människors sjukdom och tidande. Dd förhäller sig nämligen inte sä all s. k. ofarliga läkemedel, med ingen eller obetydlig verkan mot sjukdomar, är riskfria för patienterna. Patienier som använder sädana medel löper alltid risken atl komma för senl till en adekvat värd och behandling. Del kan ibland fä ytterst allvarliga följder.

Herr talman! Jag har lyssnat pä herr Lothigius' anförande. Del skulle kunna ge mig anledning lill många refieklioner. Jag skall göra en.

Var moderaia samlingsparliei står i de grundläggande poliliska frågorna råder del sannerligen inget tvivel om. Vi konfronteras sä ofta med moderaternas verkligt konservativa synpunkier pä de cenirala poliliska frågorna i vårt land, det må gälla socialpolitik, skaller, ekonomi och mycket annat. Jag har, hittills i varie fall, upplevt moderata samlingspartiets agerande här i riksdagen när del gälll seriösa medicinska frågor så all man har varit angelägen om all hälla sig lill de grundläggande principerna om vdenskap och beprövad erfarenhei. Del är lydligl all i vari fall herr Lolhigius inie längre häller den principen i helgd. Jag skall inte kommentera detta, herr talman, bara notera det.

Kraven på kontroll i olika avseenden av varor och ämnen har skärpts under senare är. Vi har också en miljödebatt här i värt land. Detta har skett för alt skydda konsumenterna. Varor och ämnen pä vilka läkemedelsförordningen inte är tillämplig, men som är avsedda alt förtäras, faller sålunda under livsmedelslagsliflningen. Della gäller ulöver vanliga livsmedel bl. a. hälsokost och sådana homeopatiska läkemedel som brukar försäljas i värt land. Sädana varor och ämnen får dock enligl livsmedelslagen inte antas vara otjänliga som människoföda. Om varorna säljs under uttrycklig uppgift att de är särskill lämpliga för en viss kategori människor måsle tillstånd försl inhämtas av livsmedelsverket. Sädana tillstånd har lämnats för bl. a. viss diabdikerkosl och barnmat. Frågan om hälsokost är föremål för en bred utredning av livsmedelsverket, socialstyrelsen och konsumentombudsmannen.

Jag vill i detta sammanhang också erinra om lagen om olillböriig marknadsföring. Syftet med lagen är atl, framför allt i konsumenternas inlresse, skapa effektiva garanlier för att reklam och marknadsföring inte bedrivs med otillbörliga metoder. Sålunda stadgas i lagen bl. a.: Alla näringsidkare som vid marknadsföring av vara eller tjänst uppsätligen använder vilseledande framställning, vilken avser hans egen eller annans näringsverksamhet och är ägnad alt påverka efterfrågan pä varan eller tjänsten, dömes lill böter eller fängelse i högsl dl år.

Jag vill i anslulning lill vad jag här sagl med all kraft understryka angelägenheten av att varor på det område vi diskulerar alllid marknadsförs på dl i alla avseenden objektivt och upplysande säll. Konsumenten befinner sig i dessa falt ofta i elt underläge gentemot producenter och försäljare. Konsumenterna utgörs inte sä sällan av svårt sjuka människor som säller sill hopp lill medel av olika slag.

Herr Gernandl eftertysle ell mera direkl svar på den interpellation han ställt till mig. Jag måste uppriktigt säga att herr Gernandts interpellation i vissa avseenden har gett mig ett förvirrande intryck. Å ena sidan säger han att hans interpellation inte gäller naturtäkemedel. Å andra sidan säger han all den fria vårdsektorn inte fär lämnas obeaktad och all de speciella vårdmetoderna kan karakteriseras med följande: "Utrensning av giftprodukter m. m. genom fasta, tillförsel av viktiga nä-ringslillskoll i kosten, örtmediciner, manuell behandling av ryggar, leder m. m., del värdefullaste av den homeopatiska behandlingen saml THX-meloden. Del sannolika värdel av THX kvarsiär ännu - även om del har utdömts av socialstyrelsens experter."

Det är svårt att vela vad herr Gernandl konkret avser med den fria vårdsektorn. Ingen förmenar någon människa i det här landel atl följa sina egna önskemål då det gäller kost och dielföring. Ingen människa förmenas rätten lill fysisk aktivitet och motion, ingen förmenas rällen alt fasta och att tillföra sin egen kost vikliga näringstillskott osv., som herr Gernandl framhållit i sin interpellation. Det är säkeriigen åtskilligt som är värdefullt, och det är ingen myndighet som hindrar denna verksamhel så länge man håller sig inom ramen för den medicinska lag-

Nr 132

Måndagen den 2 december 1974

Ang. rätten att använda vissa s. k. naturläkemedel, m. in.

Nr 132

Måndagen den 2 december 1974

Ang. rätten att använda vissa s. k. naturläkemedel, m. m.

sliftning som föreligger i vårt land. Jag vill gärna stryka under vad herr Gernandl säger, nämligen atl all seriös verksamhet som på lämpligt sätt bidrar till all hälla människor vid god hälsa bör uppmuntras och stödjas. Det är också vad som sker.

I dessa sammanhang brukar herr Gernandl snabbt gå över på den svenska sjukvården och han gjorde det också i dag, även om jag tyckte all han nu var mycket måttfull då han karakteriserade den stora sjukvårdssektorn. Jag har annars hört honom i del här sammanhanget lala om de okända paiienterna och atl sjukvården blivit industrialiserad och opersonlig.

Får jag nämna några saker som jag tror är väsentliga nu och för framliden. Varje dag året om besöker i genomsnitt 70 000 människor läkare i vårt land. Varje dag läggs i genomsnitt 3 000 personer in på våra sjukhus. Del är människor som får lindring och bot för skiftande sjukdomar och de får del inom en sjukvård som står på en hög nivå. Visst finns del problem inom svensk sjukvård och del är myckel som är ogjort. Vi befinner oss för övrigl mill uppe i en omfallande omstrukturering och ulbyggnad av vår sjukvård. Ell av de viktigaste målen är just alt förändra strukturen. Den öppna och decentraliserade närsjukvården vid läkarstationer och vårdcentraler ulanför sjukhusen har nu salts i förgrunden på ell hell annat säll än lidigare. Vår läkarutbildning är i hög grad inriktad på denna utveckling av sjukvården och samtidigt sker i dag en kraftig satsning på en ulbyggnad av äldringssjukvården och psykiatrin. Nya forskningsresultat, ny teknik, nya läkemedel och nya behandlingsformer karakteriserar i hög grad den dynamiska ulvecklingen inom svensk hälso-och sjukvård. För de enskilda människorna är del av stor vikt alt de förebyggande ålgärderna slälls i centrum. En utveckling av de förebyggande insatserna kommer också atl bli en av huvudpunkterna i den framlida hälso- och sjukvården. Dessa insatser - lål mig stryka under det - måste sättas in på en rad områden, såväl inom som ulom hälso- och sjukvården. Arbetsmiljö, boendemiljö och trafikmiljö är några områden som här är av grundläggande belydelse.

I de inlägg jag lyssnat lill har också THX lagils upp. I det sammanhanget vitt jag underslryka tre saker.

t. Den medicinska frågan har den av socialstyrelsen liltsalia vetenskapliga expertgruppen ingående utrett, och av dess ullålande som lämnades i februari i år framgår vilka slutsatser expertgruppen har kommii till. Jag vet inte om de ärade inierpellanierna vill ifrågasätta expertgruppens vilja till objektivitet när del har gälll att på grundval av föreliggande material bringa klarhet i fråga om effekien av THX-preparalet.

2. Den rättsliga prövningen handläggs för närvarande av de rättsvårdande instanserna. Jag skall därför av hell naluriiga skäl inte gå in på den frågan, herr lalman.

3. Vel. med. dr Sandberg har samma rättigheter och skyldigheter som alla andra. Del innebär alt han har precis samma möjligheter all pä sedvanligt sätt anmäla preparatet för undersökning och kontroll. Såväl in-

hemska som utländska läkemedelsfabrikanter måsle underkasta sig kravet på att få sina läkemedel prövade och kontrollerade. Vår läkemedelslagstiftning anger här hell klara principer och riktlinjer. Della är del avgörande. Jag vill uppmana de ärade inierpellanierna alt verka för all medlet kommer under prövning i den ordning som gäller enligl läkemedelslagsliftningen.

När man i debatten här i dag lalar om den internationella thymusforskningen och mer eller mindre söker göra gällande att svenska forskare och vetenskapliga institutioner i vårt land inte skulle förslå värdet av den seriösa forskningen på delta område ule i världen flnns del anledning all påpeka alt forskning angående thymus byggnad och funktioner har bedrivits i Sverige på ett flertal institutioner sedan en läng lid lillbaka. Sådan forskning av internationellt betydelsefull karaklär pågår allfiämt på ell anlal institutioner inom de svenska universiteten. Internalionelll har forskningen angående thymus belydande omfattning. De väsentligaste resultaten av dessa vetenskapliga undersökningar har varit att kunna påvisa all thymus har stor belydelse för organismens immunologiska försvar mol bakterier, virus och annan artfrämmande äggvita. Dessa immunreaktioner förmedlas av vissa celler frän thymus, och effekien måsle överföras av dessa celler till organen. Forskningsresultaten är allfiämt av grundläggande forskningskaraktär och fortfarande framför alll djurexperimentella. Något läkemedel i form av substans eller extrakt från thymus har inte framställts. Detta är de uppgifter om ihymusforskning jag inhämtat från ansvarigt medicinskt håll.

Del har talals om de enskilda patienterna, och deras iniressen är sannerligen vikliga. Vissl harjag förståelse för de patienter som har anlitat THX och nu ställer sig frågan varför de inte skutte få använda ell medel som de tror har elt posilivl värde. Men de måsle ä andra sidan förslå all samma skyldigheter föreligger för della preparat som för andra i vad gäller medlets prövning enligt de anvisningar som vår läkemedelslagsliftning innefattar. Om medlet skulle ha de positiva verkningar som påstås borde del vara naturligt alt del kommer under den vetenskapliga prövning som alla andra läkemedel underkastas. Lagstiftningen är ju lill för all skydda patienterna.

I detta sammanhang finns all anledning all underslryka viklen av all de patienier som använt THX inte underlåler atl söka lakar- och sjukhusvård. När dr Sandberg uppmanades upphöra med sin verksamhet kontaktade socialstyrelsen överläkarna vid samlliga radiolerapeutiska kliniker och informerade om den förestående åtgärden. Samtliga överläkare förklarade all de utan svårighet kunde la hand om del yllerligare antal patienter som kunde länkas vända sig lill dem. Situationen inom lä-kardistrikiet i Aneby diskuterades med företrädare för Jönköpings läns landsling, som ansåg atl sjukvårdssiluaiionen var tillfredsställande men upplevde svårigheter all fylla vissa vakanser. Genom särskilda åtgärder från socialslyrelsens sida kunde dessa vakanser fyllas med vikarier. Socialstyrelsen utlovade fortlöpande kontakter med sjukvårdshuvudman-

Nr 132

Måndagen den 2 december 1974

Ang. rätten att använda vissa s. k. naturläkemedel, m. m.

Nr 132

Måndagen den 2 december 1974

Ang. rällen att använda vissa s. k. naturläkemedel, m. m.

nen för all möta eventuellt uppkommande problem.

Herr talman! Om någon påstår sig ha ett botemedel mol sjukdom och därmed inger människor förhoppningar, är del särskill med hänsyn lill paiienterna angelägel all deras preparat och erfarenheter blir framlagda på elt sådant sätt atl de kan bedömas. Här står socialslyrelsens läkemedelsavdelning helt naturligt redo all pröva varje ansökan för att på så säll skaffa paiienterna de garanlier dessa har räll alt fordra då del gäller läkemedlens effekt och betydelse. Som jag framhållit i mitt svar föreligger utarbetade, objektiva meloder som gör del möjligt all fastslå om ell läkemedel har effekt vid sjukdom.

Herr lalman! Jag vill uppmana de ärade inlerpellanlerna alt i slällel för all här i riksdagen kritisera socialstyrelsen och vår läkemedelslagstiftning aklivi verka för all medlet kommer under prövning i den ordning som läkemedelslagsliftningen föreskriver. En sådan insats är av värde just för paiienterna.

Herr LOTHIGIUS (m):

Herr talman! Jag vet inte om socialminislern i del svar han gav mig och i diskussionen ville försöka komma ifrån de ställningstaganden som jag förde fram. Jag skall la upp dem igen.

Vad har moderaia samlingspartiet i praktiken med den här diskussionen att göra? Socialminislern sade all det är elt konservativt parti och kommer all sä förbli. Jag vill bara framhålla hur positivt vi har agerat i kammaren när del gäller sjukvårdsfrågor pä olika områden, hur våra landstingsman ute i landet medverkar lill all -som nu tyvärr måsle ske - höja skallen inom landslingen för all skapa en bällre sjukvård i landel. Del finns alltså i princip ingen skillnad när del gäller önskemålen all få en sä god sjukvård som möjligt.

Och så säger socialministern: Men, herr Lothigius, inom moderaia samlingspartiet brukar man vara seriös i sädana här frågor. Vad menar socialministern med del? Skulle man alltså inte kunna fä la upp en allmän praxis till diskussion när man vet att så mänga människor ställer jusl denna fråga?

Jag vore tacksam om socialministern lyssnade nu: Om en läkargrupp på dl sjukhus i årtionden använt elt medel och därvid funnii all del har effekl, om patienterna mår bra och går titt förbättring och vill fortsätta medicineringen, om medicineringen aldrig har visal sig ha negativ effekl, kallas del då, herr socialminister, för beprövad erfarenhei? Det är det jag vill ha reda pä, och jag har inte fäll svar på den saken. Eller är del "beprövad erfarenhet" försl när den av socialstyrelsen ulsedda gruppen har kunnat konslalera alt medlet varken givit positiv eller negativ effekt?

Socialminislern har fortfarande inte nämnt preparatet Paspal som givits till lungsjuka och astmatiker i Eksjö. Tusentals människor som fåll delta preparat anser att det har gett effekt, läkarteamei anser alt dd ger effekl, och dä frågar jag: Vad menas med "beprövad"? Kan jag få elt svar på

den frågan är jag myckel lacksam.

Här gäller del hur lagen lolkas. Det är ingen skillnad mellan min och socialministerns uppfattning att vi måsle ha en god lagstiftning. Jag kan också erkänna det socialministern sade, att den är vidimerat god, av internationell klass, och atl många anser del. Men del är inte det saken gäller, utan det gäller hur man lolkar lagen.

Någol som också oroar både patienter och läkare är frågan om hur slor frihel man har ule pä fältet. Vi vet alt det finns en opinion bland läkarna i landet som anser all en grupp i socialstyrelsen styr för hårt och inte tar hänsyn till den beprövade erfarenheten bland läkarna. Vi vel också vad della innebär för t. ex. unga läkare: de är mycket noggranna med att följa socialslyrelsens beslämmelser. De vägar inte ha avvikande mening därför alt då kan de bli hindrade i sin fortsalla verksamhet. Jag kan inte förslå varför vi inte skall diskutera della i Sveriges riksdag.

Lål mig sedan nämna något om THX, om Paspal och om naturläkemedlen som sådana.

Socialministern säger atl THX måsle undersökas som andra preparat. Del inser jag också. Men när man under kanske 20-30 år har tillåtit preparatet i värt land och patienterna blivit vana vid det så förutsätter del alt man skall ta särskild hänsyn när man bedömer della preparat och göra allt man kan för all skapa en utvärdering av det. Och en utvärdering sker icke pä ett är eller inom en liten grupp. En utvärdering kan endasi ske genom all man får använda preparatet hos praktiserande läkare. 1 deras journalföring kan man följa utvecklingen. Man gör intervjuer med patienterna om hur de känner sig och diskulerar med dem hur ulvecklingen under många år har gäll. Har det gått lill pä del viset, herr socialminister? Jag tror inte del, för då skulle man inte ha varit så snabb vid beslutsfattandel all la bort de här preparaten.

Del finns en lilen ljusning i stulet av socialministerns svar. Jag tänker då på följande: "Vad som fordras för atl få THX-preparalet prövat som registrerat läkemedel är således fortfarande sådana forskningsinsatser som kan bevisa preparatets medicinska effekter. För THX måsle gälla samma krav på vetenskaplig prövning som gäller för alla andra preparat på läkemedelsområdet."

Det finns alltså en lilen ljusning. Då borde väl socialstyrelsen inte bara tillsätta en arbeisgrupp för en allmän utvärdering, alltså en arbetsgrupp som efter några år ger ett utlåtande, utan man borde ta god lid på sig för atl arbela igenom detta problem och mera fullständigt följa upp patienternas allmänna situation än vad som skett. Det är icke ekonomiskt möjligt för enskilda, t. ex. herr Sandberg, atl göra en sådan utvärdering. Jag slåss inte för herr Sandberg i Aneby, utan jag argumenterar med slöd av vad som har hänl under alla dessa är som herr Sandberg arbetat med THX och för de människors uppfattning som använt preparatet.

Del vore myckel värdefulll om socialminislern ville hjälpa oss all fä denna fråga ur värtden. Tag Paspal och THX som någol specifikt, tvä

Nr 132

Måndagen den!'' 2 december 1974

Ang. rätten att använda vissa s. k. naturläkemedel, m. m.

Nr 132

Måndagen den 2 december 1974

Ang. rätten att använda vissa s. k. naturläkemedel, m. m.

ämnesgrupper som tusentals människor är beroende av. Ge dem chansen all fä fram den uttolkning och utvärdering som man önskar. Jag har sagl att de ekonomiska och vetenskapliga möjlighelerna lill detta icke finns hos dem som har levererat preparaten. Del erfordras alltså hjälp. Är socialministern villig att medverka lill sådan hjälp får vi ell siörre förtroende för socialministerns agerande i denna fråga. Många av de människor som använder dessa preparat är av fin kvalitet; läkare som själva använder preparaten borde få delta tillmötesgående från socialstyrelsens sida. I så falt skulle vi få den här frågan ur värtden och slippa, herr socialminister, stå här i riksdagen år efter år och diskutera den. Socialminislern har lill på köpet talat om "seriösa sammanhang" -jag befarade nästan alt få höra alt vi som kämpat för dessa preparat inte skulle uppträda här i kammaren som seriösa represenlanler. Jag erkänner all frågan är väldigl svår, men den är lika svår också för socialminislern. Lål oss möias på vägen, så alt vi kan få del här problemel ur väriden.

Hen GERNANDT (c):

Herr lalman! Jag skall försöka vara myckel kortfattad. Vi har fått uppläst en hel del bestämmelser om hur del skall vara. Slalsrådel ger sig ju inte gärna i väg längre än jäms med beslämmelsernas ram. Jag hade hoppals på ett litet mer posilivl uttalande för de olika aktiviteterna inom den fria vårdsektorn men fick nu bara höra della all människorna har räll all molionera, fasla och äla vad de vill. Jag hade hoppals fä höra någonling om all man kunde överväga all ge lilet uppmuntran åt utövarna av verksamheien pä l.ex. hälsohem och inom hälsorörelser o. d., sä att man i varje fall inte försvårar för dem genom atl upplräda som molslåndare lill dessa meloder.

Slalsrådel sade atl jag var ovanligt hovsam när del gällde den vanliga medicinska vården. Jag har också märkl alt del blivit bättre på del om-rädd; all sjukvården skall decenlraliseras i mycket hög grad och atl strävandena över huvud laget går i den riktning som många har önskat under fiera år. Då finns del ju ingen orsak alt bräka om detta.

På lal om socialstyrelsen och det eventuella klandret mol den hoppas jag ju såsom sjukvärdsivrare all socialstyrelsen skulle ha en egen initiativkraft all la upp goda idéer på sjukvårdsområdet och försöka medverka lill en prövning i sädana fall där någon har gjort en upptäckt inom sjukvårdsområdet men inte själv har råd au föra ut den.

Man ser ju inte rikligl pä samma säll på dessa förhållanden i Sverige som i l.ex. Kina, där jag har erfarit all man har en myckel förnämlig sjukvårdsstudieorganisaiion, universitdsmässigl och på annal säll. Där säger man: Vi vill pröva alll nytt som kan vara av värde, vi vill stärka vår kunskap om såväl nya som gamla mediciner. Men i västvärlden vill ni ha kemiska formler och dokumentation på allting. 1 Kina konstaterar vi all dl medel fungerar, atl del verkar, alt del botar, och det är bevis nog.

Skulle man mle kunna länka sig all del fanns en lilen grupp inom

socialstyrelsen som försökie hålla ögonen pä alll som är nytt och kan vara värdefullt inom sjukvården och i litet högre grad än hittills arbetar för atl värdera ut om del finns nylla i del? Socialministern säger, som han har sagl förul, all man har ju tagit inilialiv, t. ex. akupunklurul-redningen. Den ulredningen är elt litet inilialiv av del slaget, men det finns många andra frägor som man skulle kunna hanlera titel mer posilivt än i varje fatt allmänheten uppfattar alt man.gör.

Fru FREDRIKSON (c):

Herr talman! Jag vill lacka herr statsrådet också för beskedel all en intensiv ihymusforskning pågår i värt land. Den forskningen är ju sä väsentlig.

Socialministern frågade om vi anser att man skulle behandla vissa läkemedel, hur verkningslösa de än är, på ett speciellt sätt. Ja - om socialstyrelsen och de liolusenlals människor som prövat THX har kommit lill så väseniligi olika resullal. Frågan är allvariig och har myckel djup innebörd för alla dem som anser sig hjälpla av preparalet. Del är ingen lilen skara. De har sökt och erhållit all den läkarvård som står dem till buds. Vi har stor respekl för vår goda svenska läkarvård, men dessa människor har, efter all inte ha kunnal få mer hjälp frän läkarvårdssidan, fortsatt med THX-preparatd. Man måste från humanitär synpunkl se del som angeläget all ge dem denna hjälp. Frän nalionalekonomisk synpunkl är det också angeläget.

Jag vill inslämma i herr Gernandts tankegång. Om man har forskat och fortfarande håller pä att forska i ett preparat, kan då socialstyrelsen - efter den mångåriga debatt som har förts omkring THX och efler alla dessa vittnesbörd från många människor som har fäll behandling med THX - medverka till att medlet kommer under den prövning som läkemedelslagstiftningen kräver?

Herr JOHANSSON i Skärslad (c):

Herr lalman! Vi riksdagsmän kallas för folkets valda ombud, och när väljarna ute i landet kommer med sina önskemål är del både vår rätt och vår skyldighet atl ta upp dessa i riksdagen. Slalsrådel skall vara tacksam för alt han den vägen också kan fä vela någol om vad som rör sig bland människorna ute i landet.

Jag vänder mig mol vad statsrådet sade om all vi ullalar en dom över svensk sjukvård. Jag har inte gjort del. Jag uppskattar och använder mig av svensk sjukvård.

Slalsrådel sade att vi vill hindra människor frän all få bot och lindring. Del är ingen av oss som har sagt någonting sådant i debatten i dag, men vi har dragit fram friheisbegreppet. Jag har frågal socialminislern om de människor som nu behöver använda t. ex. THX skall vara tvungna att fara lill ullandel för att få använda sådana medel. Jag vill vidare fråga: Tänker socialministern förhindra även del?

Socialminislern säger alt människor har räll all kräva säkerhei. Ja visst

Nr 132

Måndagen den 2 december 1974

Ang. rätten att använda vissa s. k. naturläkemedel, m. m.

Nr 132

Måndagen den 2 december 1974

Ang. rätten att använda vissa s. k. naturläkemedel, m. m.

har de del. Vi är inte emol all del finns en lagstiftning. Men hur slor är rällen för dessa människor att själva välja sådana medel som de sell andra använda och som inte bevisligen skadat någon? Vilken rätt och vilken frihet skall de ha att göra det? Det hör lill saken alt dessa människor använder medlen på egen bekostnad; de anlitar inte samhället, ulan bekostar det heta själva.

Socialministern avfärdar de tusentals människor som anser atl de har fält hjälp och säger alt della bara är inbillning. Tänk om den här salen, och läktaren, hade varit fyllda med människor som upplever lidandel men som också fält hjälp pä detta sätt! Socialministern säger all vi inte fär hindra dem all söka vanlig erkänd läkarvård, sä alt de kanske kommer för sent. Jag skall inte gä närmare in pä det, men jag vill nämna att de hopplösa fallen inte kom för senl; de kom bara för att få reda på all svensk sjukvård inte kan hjälpa dem. I del sammanhangel frågade jag: Är socialstyrelsen den högsta instansen så till vida all man, när den sagl sitt, inte får söka andra vägar och andra medel?

Vidare vill jag framhålla atl del här inte är en polilisk fråga. Om socialminislern hade läst tidningarna i Jönköpings län kanske han inte hade velat göra den till en polilisk angelägenhet.

Kvar står min fråga: Har expertgruppen haft konlakl med de tvä personer som TV visal upp inför svensk allmänhel och som pä dt myckel trovärdigt säll kunde lala om all de hade fält uppleva verklighelen all della naluriäkemedel hjälpl dem?

Del är min förhoppning all vi på någol säll skall kunna finna en lösning pä del problem som vi här diskulerar.

Herr socialministern ASPLING:

Herr lalman! När herr Johansson i Skärstad säger att riksdagsmännen representerar folket ute i värt land gör han elt rikligl konstaterande. Vi här i Sveriges riksdag representerar svenska folkel. Men vi har också, herr Johansson i Skärstad, dl ansvar. Jag vill herr talman, sedan jag lyssnat på herr Johanssons i Skärslad senaste inlägg, understryka: Vi har också elt ansvar, vi som uppträder i Sveriges riksdag.

Herr Lolhigius säger alt det är vikligl all - om jag har förstått honom rätt - få den här frågan från bordet. Vi måste hitta lösningar. Jag vill säga till herr Lolhigius, som är engagerad i fråga om THX, att han har sill ansvar. Jag har sagt det redan lidigare, och jag vill upprepa del: Tillse all ni - i slällel för all stå här i riksdagen och direkl eller indirekl kriiisera myndigheier och forskare - aktivt verkar för all della medel kommer under prövning i den ordning som gäller enligl vår läkemedelslagstiftning! Då kan ni göra en insats. Del är lill er uppmaningen går. Ni kan här göra en insals. Jag vill slryka under denna min uppmaning.

Flera talare, herr lalman, har frågal om jag vill medverka lill en, som man säger, mera posiiiv behandling av THX-preparalet. Jag har klart deklarerat alt jag anser den läkemedelslagsliftning som vi har vara bra och all jag ställer mig helt bakom den. Det inlressanla är, alt såvill

jag vel herrar Lolhigius, Johansson i Skärslad och Gernandl själva har varit med vid denna lagstiftnings uiformning genom beslutet här i riksdagen 1970. Jag kan icke erinra mig all herrarna på någon punkl då hade invändningar.

Får jag dessutom tillägga all de frågor som har riktats till mig i denna deball måste bottna i någon sorts föreställning om all regeringen skulle kunna ingripa mol socialslyrelsens slällningslagande. På del vill jag svara all vi har självständiga ämbetsverk i vårt land och inget ministerstyre. Regeringen kan inte och får inte påverka ell ämbetsverk i en fråga, där ämbeisverkel tagit slällning. Del är socialslyrelsens skyldighet all enligl sin insirukiion lillse all lagar och beslämmelser pä del nu akluella områdei följs. Vi haren läkemedelslagsliftning som bygger pä den principen att läkemedlen skall prövas efter en fastställd ordning. Det måste gälla för alla. Vi har alltså en lagstiftning pä området, och vi måste se lill att den verkligen följs. Lagstiftningen skall respekteras ända tills den ändras, och del är i så fall Sveriges riksdag som skall göra del. Del är inte något speciellt för det här området, utan del gäller för alla områden i vårt samhällsliv. Jag lycker alt det egentligen inte skulle vara nödvändigl alt påpeka en sådan självklar sak.

Vidare vill jag säga lill herr Lothigius atl jag inte anser del lämpligl all gå in på en närmare diskussion om ell enskilt preparat. Varie enskilt preparat måsle bedömas mot bakgrunden av den lagstiftning som vi har. 1 vad gäller del s. k. THX-preparaiet har velerinär-medicine doktor Sandberg samma rättigheter och skyldigheter som andra. Det innebär alt han har precis - jag vill upprepa del för herr Lothigius - samma möjligheler och samma räll all på sedvanligt säll anmäla preparatet för undersökning och kontroll. Inhemska läkemedelsfabriker måste liksom utländska underkasla sig i kravei på att få sina läkemedel prövade och kontrollerade. Vår läkemedelslagsliftning anger hett klara principer och riktlinjer härvidlag.

Herr Lolhigius är lydligen okunnig om vad vetenskap och beprövad erfarenhei är. Jag vill dä upplysa honom om att vetenskap och beprövad erfarenhei är den sammanlagda kunskap som finns vid varie enskild lidpunkl. Den får socialsiyrelsen inledet av enbart genom en arbetsgrupp. Socialstyrelsen har lillgång inte bara lill vetenskapliga råd i alla länkbara ämnen ulan också lill all expertis som finns hos vetenskapliga institutioner och ute i det praktiska arbetet. Dessutom följer man, helt naturligt, direkt och genom sådana experter den internationella utvecklingen och forskningen.

Detta för mig, fru talman, över till några upplysande kommentarer belräffande förhållandena här hemma och ute i världen. Sverige har länge tillhört föregångsländerna i fråga om läkemedelslagstiftningen, men behovet av en effektiv läkemedelskontroll uppmärksammas nu alltmer utomlands. Sålunda har Världshälsoorganisationen uttalat sig angående kvalitet, säkerhet och effektivitet hos läkemedel. De nordiska länderna har alla en fungerande, effektiv läkemedelskontroll. Den norska och den danska läkemedelskontrollen är i vissa avseenden strängare än den svens-

Nr 132

Måndagen den 2 december 1974

Ang. rätten att använda vissa s. k. naturläkemedel, m. m.

Nr 132 ka. Det gäller bl. a. beträffande homeopatiska medel. I Storbritannien

Måndagen den kontrollen nyligen förstärkts,och täkemedelskoniroll föranstaltas inte 2 december 1974 endast vid registrering av nya läkemedel utan också beträffande redan

------------- .— registrerade specialiteter. I Västtyskland har den federala regeringen ny-

Ang. rätten att ligen utarbetat ett förslag till täkemedelskonlroll med ungefär samma
använda vissa s. k. inriklning som den svenska. I första hand skall man pröva läkemedel
naturläkemedel, som anmäls för nyregistrering, men man avser också all la upp kontroll
_ ffj av redan registrerade specialiteter. I della sammanhang anförs alt vissa

läkemedel av typen homeopatiska medel och naturläkemedel skall få försäljas enligl den gamla tagen under en övergångstid, men en plan avses bli fastställd för kontroll också av dessa läkemedel. Med andra ord söker man ule i världen följa de av Världshälsoorganisationen fastställda riktlinjerna och principerna pä del här vikliga områdei.

Jag vill slutligen, fru talman, lill herr Gernandl säga all jag inte vet atl några myndigheier har ingripit på del område som han med slor emfas lalar om. Jag har sagl all de medicinska beslämmelserna självfallel mäste gälla. Men om vi diskulerar de förebyggande ålgärderna och om vi lar upp hela inrikiningen av sjukvärden, som jag har gjort här i dag, sä kan vi konstatera den allt starkare inriktningen pä alt åsladkomma en breddad aktivitet just i vad gäller de förebyggande insatserna.

Nalurliglvis är det en fråga som gäller oss alla, hur vi individuellt vill utforma i. ex. vår kost och vår fysiska aktivitet. Där finns inga tvingande föreskrifter, men jag vilt erinra om all socialstyrelsen har startat en omfattande upplysningskampanj för bällre kostvanor och ökad motion, en kampanj som för övrigl skall fortsätta under hela 1970-talel. Det sker alltså mycket på det här områdei. Friskvården röner en alll siörre uppmärksamhel då del gäller de förebyggande insatserna. Här är mänga sjukvårdshuvudmän engagerade.

Om del är de förebyggande ålgärderna på hälso- och sjukvårdsområdet som herr Gernandl vill diskutera, då tror jag inte all del skall finnas några direkta skiljelinjer i den principiella synen. Men del är möjligi all del är andra ling han syftar på, och i så fall får han väl förklara sig bällre än vad han hittills har gjort.

Under della anförande övertog fru Iredje vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen ROMANUS (fp):

Fru talman! Vi diskulerar nu ett myckel svårt område, som vi har behandlat tidigare här i kammaren och som också socialuiskotiet har ägnat åtskillig uppmärksamhel.

När man sitter och lyssnar titt den här diskussionen är del ålskilliga

spörsmål som anmäler sig. Jag skulle därför vilja rikta några frågor, i

första hand titt dem som här har interpellerat och ställt enkla frågor

till socialministern. Åtskilligt av del som sagls är svårt all lolka.

30 Den första frågan är: Hur anser ni atl den svenska läkemedelskonlrollen

bör vara utformad? Vi har i dag en restriktiv täkemedelskonlroll. Inte fullt 3 000 preparat är registrerade hos oss, medan man i andra länder har många, mänga fier. En föredragande frän socialstyrelsen nämnde i socialulskolld som exempel dl land som har 25 000 preparal. Anser ni all del är bra atl vi har en restriktiv läkemedelsprövning? Eller tror ni att de länder som har 10 000, 20 000 eller 25 000 preparat har en bättre hälsositualion än värt land, alt den som blir sjuk där ärbällre ställd genom att del finns dessa tusentals och äler tusentals mediciner atl välja bland?

Herr Johansson i Skärslad frågade: Skall svenskar behöva åka utomlands för all skaffa sig en medicin som de vill ha? Ja, del är uppenbart alt sä länge vi inte här i Sverige tillåter så mänga mediciner som man tillåter i andra tänder, så mäste den åka utomlands som vill ha en sådan medicin som finns någon annanslans, och som inte är tillåten i Sverige. Men min motfråga lill herr Johansson i Skärstad blir då: Anser han alt bara därför all ell läkemedel har godkänts i ell annal land, så skall del också få försäljas i Sverige? Det måste ju bli slutsatsen av hans fråga. Belyder del alltså all vi kan lägga ned vår egen täkemedelskonlroll och säga, all så fort ell medel är godkänt i något annat land, skall man ha räll all köpa del också i Sverige?

Om jag får lolka de inlägg som har gjoris här, så lycks del ändå råda enighet om all man inte fär försälja sådana läkemedel som har skadliga verkningar eller biverkningar som står i orimligl förhällande lill den positiva effekien.

Dä reser sig nästa fråga: Måste man inte styrka på någol säll all del inte finns biverkningar? Skatt del räcka med att man säger alt det här läkemedlet har använts i många år, och del har inte upptäckts några biverkningar. Eller inäsle man presentera några fakta som stöder den uppfattningen? Jag vill rikta den frågan särskilt lill herr Lolhigius med anledning av hans inlägg. Räcker det med atl man säger att här finns en grupp läkare som har använt medlet, och de har inte upptäckt några biverkningar? Eller mäste man förebringa någon form av uiredning innan del kan anses all delta är klarlagt? Vi vet ju all man har upptäckt biverkningar hos vissa läkemedel som har använts länge. Försl efler läng tid och myckel systematiska forskningar uppläckte man biverkningarna, som kunde vara allvarliga.

Näsla fråga: Om vi är ense om alt man inte fär saluföra sädana medel som har biverkningar, skall man då få saluföra allting såsom läkemedel som inte har några skadliga effekter? Etter skall man vara tvungen atl visa alt de också har en posiiiv verkan?

Hur tror ni att det skulle gå i Sverige, vad tror ni all vi skulle få för utveckling om vi sade all del räcker med all visa atl ett läkemedel inte har några skadliga verkningar? Sedan kan man påstå att det har en viss posiiiv verkan för atl bota en sjukdom,- men det behöver man inte styrka. Om man bara fär någon patient som tror på medlet, skall man få sälja del sedan.

Nr 132

Måndagen den 2 december 1974

Ang. rätten att använda vissa s. k. naturläkemedel, m. m.

Nr 132

Måndagen den 2 december 1974

Ang. rätten alt använda vissa s. k. naturläkemedel, m. m.

Hur tror ni all den svenska läkemedelsmarknaden skulle se ut efler dl lag? Tror ni inte som jag, all del skulle vara stor risk för all del uppträdde räll myckel av ogenerad marknadsföring?

Frågan därefter blir: Hur ställer ni er till marknadsföringslagen, som ju gäller alla varor? Man får inte i dag sälja en målarfärg och påslå all den har vissa egenskaper, ulan atl kunna styrka det. Skall man då fä sälja ett medel på hälsoomrädd och påstå atl del har vissa effekter utan all styrka del? Skall vi attlså vara mera kriliska när del gäller reklam omkring produkier som vi använder lill våra bilar, våra hus osv. än vad vi är när del gäller saluförande av produkier som människor använder för sin hälsa?. Eller acceplerar ni alt marknadsföringslagens principer skall gälla också på detta område, och alt man alltså måste kunna styrka vad man säger när man saluför en medicin?

Herr Gernandl sade atl man bör rensa ul del som är okunnigt och dåligt inom vad han kallar för den fria vårdsektorn, och behälla del värdefulla. Dä skulle jag vilja fråga herr Gernandl: Vem skall rensa ul del som är okunnigt och dåligt och avgöra vad som är det värdefulla som skall behållas? Vi kan vät inte gärna göra det här i riksdagen - vi är ju inte kompetenta - ulan del måsle vara någon annan som skall göra det. Om jag inte missförstod herr Gernandl måste del vara någon myndighet som skall rensa ut detta och behålla del värdefulla - del var väl det som herr Gernandl framförde krav pä. Då är frågan bara: Vem skall göra del?

Jag skall också be atl få la upp THX-frågan.

Om har fallal räll, har ulredningen gått till sä alt veterinär Sandberg själv har vall ut ell antal fall som han lagt fram för expertgruppen -de fall som han anser vara de mesl positiva - för all visa verkan hos THX när del gäller tre väsentliga sjukdomar. Gruppen har inte funnii styrkt effekt i något av fallen.

Herr Johansson i Skärstad sade att den här frågan har varit under diskussion i 14 är, och del är alltså så atl under dessa 14 år har icke veterinär Sandberg i något enda fall kunnal presentera styrkta effekter - t. ex. all THX skutte ha haft effekt mot cancer - som har accepterats av socialstyrelsen etter några andra experter. Herr Johansson i Skärslad kan väl inte på fullt allvar mena atl en redogörelse som elt par människor lämnar i TV - hur övertygade de själva än är - skulle kunna tas som ett vetenskapligt bevis för effekien mot någon sjukdom. Om dd gäller exempelvis cancer måsle man väl undersöka hur cancersvulsten har utvecklats för all det skall vara ett vetenskapligt bevis. Det kan man inte göra genom alt personer framträder i TV och lalar om hur de själva uppfattar saken. Även om del i och för sig har ell värde all lyssna till människor, kan man inte uttala sig om ell preparats medicinska effekl pä del sättet.

Den fråga som jag då sl;äller mig är: Vad beror det på, all man inte har kunnal få fram någon sådan här styrkt effekt? Jag kan inte tro all socialminislern, socialstyrelsen och denna expertgrupp - ja, över huvud

lagd hela den svenska läkarkåren - inie är besjälade av en slark önskan att finna ett medel mot cancer. Del beror säkert inte på ointresse eller på alt man är så negaliv lill veterinär Sandberg och THX-preparalet, alt man inte vill upptäcka medlets effekt mol cancer, ulan det beror i slället på all man inte har sell några sådana effekter. Jag förutsätter atl den svenska läkarkåren i gemen är intresserad av all finna varie medel mol cancer som kan upptäckas, eftersom cancer är en av våra slörsla folksjukdomar. Tror inte ni precis som jag, all den svenska läkarkåren och de svenska myndighderna är posilivl iniresserade av all få fram eu medel mol cancer - om del finns ell sådani?

När man inie lyckals fä fram ell enda fall där man kunnal slyrka au THX haft effekt mol cancer är del elt tecken pä att medlet inte har någon sådan effekt. Jag är själv inte läkare och vågar därför inte uttala mig bestämt, men det kan ju förhålla sig på del sällel. Och lill dess att någon har lyckats bevisa medlets effektivitet måste man ställa sig skeptisk.

Man kan nalurliglvis fråga om del är räll mol patienterna all vägra dem tillgång till THX-medlet. Men man kan också ställa frågan om del är räll all fortsätta att skapa föreställningen alt dl vissl medel kan bola cancer, alltså alt inge människor sådana förhoppningar, som gör dem psykologiskt beroende av ett medel. Är det räll handlal mol människorna au göra på del sället?

En annan fråga som jag också vill ställa är denna: Hur skall en utredning gå lill för all den skall kunna anses tillfredsställande? Är del inte tillfredsställande atl herr Sandberg har fån ta fram de fall som han själv anser vara de bäsla? Jag undrar om del inte är så att hur myckel man än ulreder, kommer herr Sandberg ändå inte all vara tillfredsställd med någon utredning förrän den bevisar att THX har effekl. Jag är rädd för att del ligger till på del sällel. Och dä är ju situationen ganska hopplös. I så fall har vi ell olösligt problem.

Om man har en forskare som är så bergfast i sin tro på sill egel medel alt han inte acceplerar några andra forskningsresultat än all medlet har effekt - del är ju mycket mänskligl att ha den inställningen, om man är forskare - så spelar del ingen roll hur många utredningar som tillsätts eller hur utredningarna arbetar. Då får vi ändå inte frågan avgjord, som herr Lothigius sade, sä länge andra experter inte kommer fram till del av honom önskade resultatet.

Vidare är del givetvis så, vilket vi väl alla är på det klara med, att även om ett medel inte har någon styrkt effekl på t. ex. cancer, sä kan man ändå fä människor alt tro det, inte av ond vilja utan därför all det finns en mängd effekter som verkar ät det hälld. Det är t. ex. mycket möjligt all preparatet har en allmänt uppiggande effekl. Människor är ju experter på hur de själva känner sig. Det kan de lata om bällre än någon annan. Däremot kan de inte uttala sig om hur en eventuell tumör utvecklar sig. Men om medlet haren uppiggande effekl anser sig patienten ha blivit bällre.

3 Riksdagens protokoll 1974. Nr 132-133

Nr 132

Måndagen den 2 december 1974

Ang. rätten att använda vissa s. k. naturläkemedel, m. m.

Nr 132 Vidare finns del psykologiska faktorer som kan verka i samma riktning.

Måndaeen den " " '°' mängd människor tror pä ett vissl medel, så är det läll 2 december 1974 ' överföra den tron till andra. Och då är frågan, som också social-

--------------- ministern var inne pä, hur vi bör falla vår uppgift. Även jag har varit

Ang. rätten att i kontakt med åtskilliga människor som haft den uppfattningen all de

använda vissa s. k. blivit hjälpta med olika medel, som inte är registrerade som läkemedel.
naturläkemedel, S, faitar del också som en av mina uppgifter alt föra fram de män-
j fyj niskornas synpunkier i sådana här sammanhang. Men det hör också lill

våra uppgifter all för människorna förklara motiven lill de beslut som har fallats här i riksdagen.

Socialminislern sade alt herr Sandberg har samma räll som andra all anmäla sill preparal för regislrering och få del pröval i riklig ordning. Ja, del är sani. Men jag Iror inie all del räcker - och jag skall sluta med en fråga till socialministern om det - att konstatera della. Den här diskussionen handlar nämligen inte väsentligen om herr Sandbergs rättigheter, ulan den handlar om vilka rättigheter de mänga lusen människor har, som tror på della preparal. Jag tror tyvärr inte all vi kan hoppas på att herr Sandberg kommer atl låla underkasta medlet en objektiv prövning. Erfarenheterna hittills ger inte anledning lill stora förhoppningar i den vägen. Frågan är då vilken slutsals man skall dra av delta.

Atl fiera lusen människor anser sig vara beroende av vissa preparat som inie är regisirerade, är någol som både socialminislern och riksdagen måsle la hänsyn lill och notera som ell faklum. Man kan inte vifta bort problemel med all säga all herr Sandberg har formell räll all få sitt preparal registrerat. Del faklum all denna utredning gjoris lyder pä att man inie har viflal borl problemet. Men det är också uppenbart alt problemet kvarstår även efler ulredningen. Expertgruppen har bara undersökt medlets effekt pä tre åkommor och inte generelll.

Den här reaktionen från allmänheten - framför allt kanske i Småland men jag tror det gäller människor från hela landel - fär inte behandlas på ell så opsykologiskt säll, all man ger intryck av all myndigheterna inte vill lyssna pä dessa människor. Det intrycket har de fått, herr Aspling, när socialstyrelsen har givit dem fem minuter för all framföra sina problem. Jag vel atl den som kommer oanmäld riskerar alt få bara fem minuter och kanske inte ens del. Men då kan man på socialstyrelsen ta inilialiv lill en ny sammankomst, man kan vara positiv i slällel för hårt avvisande. Jag vill underslryka all socialsiyrelsen verkligen har ell ansvar för della.

Jag iror all man måsle vidla yllerligare ålgärder, och del här är dl
akui problem. Visserligen är socialslyrelsens läkemedelsavdelning redan
hån irängd av sina arbdsuppgifler. Man har vänldider pä över ivå år
för all regislrera läkemedel som har slyrkia, posiiiva effekier. Säller man
in resurser på della medel, som inte har några vdenskapligl styrkta ef
fekter, riskerar man naturligtvis atl väntetiderna för de andra medlen
4 blir ännu längre.

Men jag tror ändå atl man måsle göra någonling för alt visa all man är beredd att ytterligare pröva medlets effekl, kanske på andra åkommor. Man kan inte bara spela bollen tillbaka till dem som här har ställt frågor och till veterinär Sandberg. Därav kommer inte myckel, är jag rädd. Dä blir det bara en konfrontation mellan ell anlal lusen människor och den officiella svenska hälsovården, och del är ingenting som vi kan önska.

Här finns försl och främsi en speciell grupp, och del är de - de ulgör givetvis inte en majoritet, utan della är en mindre grupp - som har fått besked om att läkarna inte längre kan hjälpa dem med deras åkomma. Alt för deras del göra det möjligt all använda elt medel som de tror pä, även om del inte har styrkt effekl, borde väl inte vara otänkbart.

Man borde också ta det här fenomenet lill utgångspunkt för frågan, hur vi renl allmänt skall göra den svenska sjukvården mera mänsklig, hur vi skall kunna ge läkare och annan personal mera lid att lyssna på patienterna i lugn och ro, så alt man inte fär den känsla som många lyvärr har i dag, nämligen all svensk sjukvård lägger för slor vikt vid den kroppsliga behandlingen, hög effektivitet och hög leknisk utveckling, men alt den på grund av alltför täta läkarbylen m. m. inte tillräckligt tillgodoser de mänskliga synpunkterna. Del trorjag är en allmän slutsals som man kan dra. Jag vill alltså sluta mill anförande med all fråga socialministern: Avser ni inte att - antingen inom departementet eller inom socialstyrelsen - ta något ytterligare inilialiv för all komma lill rätla med probelmel med de många tusen människor, som anser sig behöva de här läkemedlen?

Nr 132

Måndagen den 2 december 1974

Ang. rätten att använda vissa s. k. naturläkemedel, m. m.

Herr JOHANSSON i Skärstad (c):

Fru lalman! I den deball där socialminislern själv skölie försvarel verkade han ganska irängd mol slutet. Han sade: När jag hör Johansson i Skärstad måste jag säga atl vi skall känna ansvar också. Då skutte jag vilja säga att mänga som står bakom mig har bett mig att ställa denna fråga lill socialminislern. Del finns många människor i värt land som har fått den domen när de sökt vår goda sjukvård, all de är hopplösa fall och all läkarna inte kan hjälpa dem längre - är del dä så, alt socialstyrelsen är högsia instans och au del inte finns någon rättighet för dem alt söka andra vägar och andra medel? Jag har frågal om dessa människor måsle fara utomlands för att få lillgång till preparal som har verkat positivt på dem, och jag har frågal om expertgruppen har undersökt de två fall som förekommil i TV. Del är vad jag har frågat lidigare. Nu vill jag fråga: Anser socialminislern alt jag inte känner samma ansvar som socialminislern när jag ställer sådana frågor här i riksdagen?

Jag hoppas all TV lyssnar lill detta och hakar pä så alt vi kan få en konfrontation mellan socialministern och de där båda människorna. Kanske liberalen Romanus, som nu har ställt så många frägor i den här inlerpellationsdebatten, också finge sitta med på ett hörn och fråga. Då kanske vi kunde få klarhet på den punkten.

Nr 132 Hen LOTHIGIUS (m):

Måndaeen den " talman! Del var inlressanl all höra herr Romanus i den här de-

2 december 1974 ballen. Han upplrädde ungefär som en vice socialminisler med sina frå-

_____________ geslällningar lill oss inierpellanier - och det har han naturligtvis full

Ang. rätten att räu ali göra - men han slällde dem logiski och klart, och därför finns

använda vissa s. k. del också möjlighei au ge svar på dem.

naturläkemedel ''' '" J8 vända mig lill herr socialminislern, som sade au

j .-j jag är okunnig om vad velenskap och beprövad erfarenhei är. Ja, jag

har redan sagl i min inledning all detta är ett svårt ämnesområde, där

jag är okunnig. Jag behöver lära mig mera om del, men jag ifrågasätter

ändå myckel av del som händer ute pä fältet.

Vi kan dä gå till några av de frågor som herr Romanus har ställt. Han frågade, hur läkemedelskontrollen och läkemedelslagsliftningen skall vara ulformade. På den frågan vill jag svara delsamma som herr Romanus kom fram lill i sin slulplädering, nämligen atl del är fråga om en tolkning. Jag kan inte förstå all del inte skulle vara möjligt för socialstyrelsen alt la någol initiativ för all lösa den frågan. Nu nämner jag Paspal igen. Socialminislern vill inte diskuiera ell särskill preparal, säger han, men han har ju diskuterat THX. Tag inilialiv lill att föra ul detta medel på fältet! Se till all verkliga undersökningar görs! Lät läkarna få använda medlet så all man efler deras journaler kan bedöma verkningarna! Intervjua dem som fär THX och följ deras situation under flera äri

Del är sä myckel mer märkvärdigl atl man inte kan göra delta som socialstyrelsen säger all medlen inte ger någon effekl. Därmed har ju socialstyrelsen sagl alt de inte heller ger någon skadlig effekl. Varför kan man då inte använda dt sådan förfaringssätt för all hjälpa patienter all få klarhet i situationen?

Jag instämmer hell med herr Romanus när han säger all del är bra
att vi haren restriktiv läkemedelsprövning. En sådan skall finnas -den
säger jag absolut ja lill. Marknadsföringens principer skall gälla även
på detta område -del säger jag också ja lill. Men när tiotusentals män
niskor befinner sig i en konfliktsituation gentemot socialstyrelsen är del
naiurligi all socialminislern lar elt eget initiativ. Varför inte göra del?
Till skillnad mol vad som är fallei med THX används Paspal av elt
läkarleam som också vill fortsätta all använda del och som kan visa
all deras paiienier har blivii bällre. Varför skall man ivinga dessa läkare
all avslula denna form av medicinering, när så många människor känner
sig beroende av den medicinen? Del är i allra högsia grad en human
fråga. Kanske socialminislern ändå kan gå oss lill möles på della område?
Annars blir del någonling av iräaklighd i hela behandlingen av fråge
ställningen. En överläkare sade lill mig häromdagen: "Varför tar so
cialstyrelsen inte allvarligare på detta? Även vi lycker atl man bör be
handla den här frågan på ell annal säu." Det var en överläkare som
inte tror på t. ex. THX.
Jag lycker, fru lalman, all socialstyrelsens säll all agera visar all den
36 är sä bunden av vissa beslämmelser all den inte vägar eller kan ta inilialiv

och att den dessulom har elt lolkningsförfarande som inte är rikligt. Nr 132

Tyvärr har jag inte kunnat svara på alla herr Romanus' frågor, men Måndagen den
detta är enligt mitt förmenande det viktigaste. 2 december 1974

Fru FREDRIKSON (c):

Fru lalman! Socialminislern sade alt regeringen inte kan göra någon speciell insals för ett enslaka läkemedel. Men när ell stort antal människor har känt sig hjälpta i elt så allvarligt läge, när de har tagit THX som sin sista utväg, då borde regeringen överväga möjligheten all se lill all de får lillgång lill medlet. Del är grymt all ställa dem utanför. Jag har upplevi hur en sådan patient har känt sig i den situationen.

Jag vill även poänglera vad jag i mill första anförande sade om behovet av tillräckliga medel lill forskning och uiredning. Det är beklagligt om socialstyrelsens anslag i just detta läge inte räcker så långt som det borde göra. Regeringen borde överväga all ställa yllerligare medel lill förfogande.

Ang. rätten att använda vissa s. k. naturläkemedel, m. m.

Hen GERNANDT (c):

Fru lalman! Socialminislern hade från börian inie någol svar på mina frågor. När han sä småningom uiiade igenom sina papper - och sade sig vara förvirrad över framställningen i min interpellation - kom han till slul fram lill alt om det är friskvården min interpellation gäller, sä är del inget problem; man satsar nu för liden hyggligt på friskvården. Jag har under årens lopp myckel noggrant följl situationen på friskvårdens område -jag var den som redan 1965 präglade ordet "friskvård". Jag har alltid tyckt atl det gått väl långsamt på friskvårdssidan. Men nu var det inte direkt friskvården jag avsåg, ulan min interpellation gällde de aktiviteter som bedrivs prival pä olika håll i landel och som sjuka människor kan utnyttja om de betalar för del och tror på dessa metoder. Min fråga var om samhället satte sådani värde på detta all man kunde tänka sig all ge någon form av samhällsstöd.

När det sedan gäller herr Romanus' frågor kanske jag fär göra som statsråden brukar göra och besvara flera frågor i ett sammanhang, dvs. tala både lill statsrådet och lill herr Romanus.

Jag anser också att läkemedelslagen är myckel bra och bör finnas; jag har sagt dd även i tidigare sammanhang. Men när en hårt drabbad människa söker sig till så pass enkla läkemedel - om jag nu får kalla dem så - som örter och liknande, vill man ju inte alt den här lagen skall skörda offer därför att den vill hävda sin egen förträfflighet genom alt göra del omöjligt för människor all få tag på dessa enkla läkemedel.

När del gäller frågan om hur man på ell enkelt sätt skall göra en läkemedelsprövning kan jag på den korta lid som slår lill mitt förfogande inte gå in i delalj, men jag skall ändå räkna upp en del meloder.

Man kan göra en jämförelse med en uppfinnare som måste söka patent på sin uppfinning. Del kostar pengar. Även den som upptäckt dl läkemedel måste lägga ut myckel pengar för att bevisa dess verkan. Upp-

Nr 132

Måndagen den 2 december 1974

Ang. rätten att använda vissa s. k. naturläkemedel, m. m.

finnaren har lill sitt förfogande slyrelsen för leknisk utveckling och andra organ, av vilka han kan få hjälp med utvecklingen av sin idé. Jag vel inte om del finns någol sådani organ när del gäller läkemedel. Som jag lidigare sade, bör socialstyrelsen intressera sig för sådani som kan länkas vara bra och t. ex. medverka lill att del på lasaretten under kontroll kan göras försök på frivilliga. Läkarna är säkerligen sä skickliga all de kan bedöma hur man skall lägga upp en sådan konlrollserie ulan all del blir farligt för patienten.

Vidare bör man i praktiken kunna utöva kontroll på dem som tillämpar olika behandlingsmetoder genom atl man under socialstyrelsens överinseende inför olika legilimalionsniväer, så alt dugliga människor får tillstånd, medan de som saknar kunskap eller visal sig inte kunna sköta sin verksamhet inte får någon legitimation. 1 samband härmed bör man givelvis också ge en viss ulbildning, som väl i allmänhel fär bekostas av den som är intresserad av atl driva en sådan verksamhel.

Vidare bör man försöka komma dithän all alla människor med förtroende kan vända sig till legitimerade läkare, så alt man kan undvika alt sjuka människor vänder sig lill personer som inte har kompelens. Den legitimerade läkaren kan med hjälp av provulrusining och sin assistentpersonal göra ordentliga kontroller och erforderliga provtagningar. Han skall sedan kunna bestämma behandlingsformen, dvs. avgöra om vederbörande patient skall behöva läggas i en 500-kronorssäng eller kunna dirigeras lill en kunnig sjuksköterska som kan avgifta och ge lämplig diet m. m. för all ulan alltför slarki verkande medel häva sjukdomen. Del kan invändas myckel mol della, om man inte har den goda viljan all försöka förslå del. Men om man verkligen skulle vilja ulnyllja della för alt få en parallellväg till den nuvarande sjukvården tror jag man skutte finna all del går all göra på det här viset.

Jag begär inte längre av socialminislern atl få svar på mina frägor. Man kan ju av hans svar i protokollet sedan utläsa hur han ställer sig lill denna silualion, och del räcker. Därför ber jag att få tacka socialminislern för vad han har sagt och gjort i ärendel.

Herr socialminislern ASPLING:

Fru talman! Jag skall för egen del inte förlänga debatten så myckel mer. Den har nu pågått under åtskillig tid. Men några av de repliker som förmedlats vill jag gärna ta upp och svara på.

Herr Johansson i Skärslad bör ha klart för sig all man här i riksdagen inte diskuterar enskilda fall. Del är en gammal princip som riksdagen slagit vakt om. Han tatar om två personer som har framträtt i TV och gjort vissa uttalanden. Herr Johansson i Skärstad måsle förslå atl det är orimligl atl begära all jag skall kommentera della. Han frågar om de var med i undersökningsmalerialel elc. Jag går inie in på de enskilda fallen. Del vill jag understryka, och jag följer här, fru talman, den princip vi hållit i helgd i riksdagen.

Titt herr Lolhigius vill jag säga alt när han nu understryker all han

vill ställa sig bakom en restriktiv - del var så han uttryckte del - läkemedelslagsliftning, måste han också ta konsekvenserna av all den till-lämpas, eller hur? Och del är tillämpningen som självfallel är väsentlig och avgörande.

Herr Lolhigius försöker med egendomliga kringgående rörelser egentligen lala om andra ling än vad denna debatt centralt borde röra sig om. Jag vill, herr Lothigius, påstå atl veterinär Sandberg under årens lopp givits osedvanliga möjligheler atl själv styrka THX-preparaiels värde och med hjälp av medicinsk sakkunskap pä högsia nivå få preparatets effekier objektivt prövade. Jag vill hänvisa till mill svar, där jag mot slutet säger: "Del är enligt min mening av värde om en sådan forskning kan komma till stånd för all della preparat därigenom på samma säll som andra medel skall kunna bli prövat enligl de grunder som gäller enligl läkemedelslagstiftningen." Jag har, fru talman, med all rätt -eftersom inierpellanierna uppenbarligen är sä engagerade i denna fråga - sagt atl de i slällel för all kriiisera läkemedelslagsliftning, socialstyrelse och myndigheier skall åka hem titt den bygd där de verkar och själva lillse alt medlet kommer under prövning i den ordning som gäller enligt läkemedelslagstiflningen. Här står socialslyrelsens läkemedetsavdelning hell naturligt redo all pröva varje ansökan för alt på så säll just för patienternas skull skaffa de garantier de har rätt att fordra då det gäller delta preparats effekt.

Till herr Romanus vill jag bara säga alt visst är del angelägel alt myndigheter lyssnar pä människorna. När man vill ha sädana kontakter är del ulifrån prakliska synpunkter viktigt all man anmäler del i lid, för att göra sådana överläggningar möjliga och meningsfulla. Jag vill emellerlid upplysa herr Romanus om alt jag lillsammans med generaldirektören i socialstyrelsen haft tillfälle atl överlägga med represenlanler för Riksföreningen för ihymusforskning. De begärde att få komma upp lill departementet, och vi hade tillfälle alt resonera under närmare ell par limmar. Del är nalurtigtvis vikligl atl man så långt som möjligt på del sättet tillmötesgår önskemål om konlakler och överläggningar.

När det gäller de frågor som herr Romanus log upp om patienten visavi läkaren och sjukvården så är det angelägel atl vi kan gå vidare för atl åstadkomma en närsjukvård i ordets bästa bemärkelse och en kontinuitet i behandlingen.

Fru lalman! Får jag sedan nämna atl eftersom riksdagen för en lid sedan behandlade den viktiga frågan om sjukvården i livels slutskede och förordade en uiredning har vi nu tillsatt den utredningen. Den skall, så som riksdagens socialutskott givit uttryck för, ske med utgångspunkt i atl allmänheten skall kunna känna förtroende för sjukvården. Under utredningsarbetet skall särskild uppmärksamhet ägnas åtgärder som gör del möjligt för sjukvårdspersonalen au la hand om paiienier på elt psykologiskt rikigl sätt. Behovet av en fördjupad och mer personlig kontakt mellan sjukvårdens personal saml patienten och dennes anhöriga understryker vi i direktiven till ulredningen. Jag har velal nämna delta

Nr 132

Måndagen den 2 december 1974

Ang. rätten att använda vissa s. k. naturläkemedel, m. m.

Nr 132

Måndagen den 2 december 1974

Ang. rätten att använda vissa s. k. naturläkemedel, m. m.

därför all de frägor som herr Romanus tog upp ulan tvivel är viktiga och väsentliga.

Lät mig slutligen, fru talman, lill protokollet fä notera all den ingående analys som herr Romanus ägnade de utan tvivel vikliga frågor vi diskuterat var av slorl inlresse. Analysen gav oss alla ålskilligl av slorl objeklivt värde.

Hen LINDAHL i Hamburgsund (fp):

Fru talman! Jag har med inlresse lyssnat på en del av vad socialminislern haft alt andra i della ärende. Jag måste emellerlid anmäla all jag icke delar hans uppfallning på så värst många punkler.

Socialminislern lalar om svensk läkemedelskoniroll som om den skulle vara så förnämlig och fin och restriktiv och atl man därför inte kan godkänna flera av de medel som är akluella i denna debatt. Jag lycker inte den svenska läkemedelskonlrollen är så fantastiskt bra.

Vi har fakliskt skall vi säga en renl statistisk undersökning. Socialstyrelsen gör inga egna prov. Därför händer del alt mediciner godkänns här i Sverige på av tillverkarna, de siora läkemedelsföretagen, framlagt malerial. I andra länder, t. ex. Frankrike, där man har en självständig prövning av medlen, kanske samma medel underkänns på grund av all man vid den egna kontrollen har kommii fram till andra resullal. Vidare är denna prövning i praktiken upplagd sä all den passar ulomordenlligl väl för de stora läkemedelsföretagens resurser ekonomiskt och personellt. Men den enskilda person som ä la doktor Sandberg ligger bakom elt medel eller de små förelagen som framställer vissa nalurpreparal har i praktiken inga egentliga chanser att få sina medel prövade i Sverige.

Försvaret från socialstyrelsen i de här frågorna brukar vara väldigt underligt, det har redan påpekats i denna deball: Anlingen är ett medel skadligt eller - när man har upptäckt atl del inie är del - hell ulan verkan och kan därför inte registreras.

Men om elt medel är hell utan verkan, herr socialminisler, borde del vara totalt ofarligt också. Varför skall då inte en desperat människa som har prövat alll annal få lov atl pröva delta hell overksamma medel? Del är verkligen en mänsklig rättighet atl få välja den behandling man själv vill ha.

Är del nu elt medel som enligl socialstyrelsen - vilkel slyrelsen skriftligen fastslår både här och var - är utan verkan, kan del i vilket fall som helsl inte skada någon.

Jag har själv, som jag sade här i en liknande debatt i våras, personliga erfarenheter av naturläkemedel. Mill inlägg i våras ledde till en del publicitet, och många desperata människor har tagit kontakt med mig och försökt fä hjälp. De har berättat om sin situation, att de vanliga metoderna inte hjälper för dem. De har prövat allting och deras enda hopp är att försöka med någol av naturläkemedlen. Men det förvägras dem. Del är ju ändå medel som är utan verkan, alltså ofarliga, enligt socialstyrelsen. Varför är det så här?

Del finns en del privilegierade människor här i landet som har råd och i viss mån lid all skaffa sig de här medlen ändå. Jag hör lill dem. Jag har möjlighet att åka till Tyskland, men många människor har inte del. De är rörelsehindrade. De har inte de ekonomiska möjligheterna alt åka ned lill Tyskland och köpa hem mediciner som de anser sig behöva. Jag tycker det är ett omänskligt sätt atl behandla människor som anser sig ha behov av naluriäkemedel och som sälter sin sista lit till dem.

Atl de godkända läkemedlen skutte vara så ofariiga och säkra vet vi inte är riktigt. För den sjukdom som jag själv har leder det godkända och mesl använda medlet lill direkl skadliga biverkningar för minst 10 proceni av dem som försöker la det. Själv hör jag lill dem som blir dåliga efter bara en kon tids användning. Sådana medel får del göras slor och påkostad reklam för av läkemedelsföretagen, underdel all medel som i andra länder, Tyskland, Österrike och Schweiz har prövats och använts vid universitetskliniker och liknande, där man kommer fram lill goda resullal, inte ens får införas i Sverige. Herr socialministern borde verkligen överväga om della är ell rimligl och mänskligt sätt atl behandla människor i en svår situation.

Håller socialministern med mig om atl del verkligen är en mänsklig rällighei all själv få välja den vård man vill ha?

Nr 132

Måndagen den 2 december 1974

Ang. rätten att använda vissa s. k. naturläkemedel, m. m.

Hen ROMANUS (fp):

Fru lalman! Jag uppfaltar inte - och avsåg inte - mitt lidigare inlägg som ell försök atl hjälpa socialminislern i hans ämbete. Tvärtom ställde jag ett par frågor lill honom. De ärade inierpellanierna får ursäkta, men när man lyssnar lill era anföranden inställer sig åtskilliga frågor, som också behöver besvaras.

När ni i allmänna ordalag talar om atl det borde vara en rättighet alt köpa sådana läkemedel i Sverige som finns i andra länder, och alt man inte borde behöva resa utomlands för del, kan jag inie annal än fråga: Innebär inie del - eftersom vi har myckel färre preparat i Sverige än man har i andra länder - att ni vill skrota hela den svenska läkemedelskontrollen? Det var därför jag tog upp de frågorna.

Herr Johansson i Skärslad svarade inte, men herr Lolhigius och herr Gernandl ställer sig, om jag fattade dem rätt, bakom den svenska läkemedelslagsliftningen, och del lycker jag är värdefullt att notera. Herr Gernandl sade t. o. m. all han anser alt alla som har åkommor skall gå till legitimerad läkare, och atl denne skall kunna remittera vidare lill olika typer av behandling. Det är en inställning som också är värd att notera. Jag tror inte att alla de som är verksamma inom den fria vårdsektorn, som herr Gernandl har tagit upp, är hell förtjusta över del beskedel från herr Gernandl, men del är bra alt del har givits.

Herr Gernandl svarade inte på min fråga om vem han anser skall rensa bort del som är "okunnigt och dåligt" i den fria vårdsektorn, som han själv uttryckte saken. Jag får väl fatta det så att han menar att

Nr 132

Måndagen den 2 december 1974

Ang. rätten att använda vissa s. k. naturläkemedel, m. m.

det skall göras av de legitimerade läkarna. De skall så atl säga styra paiienterna till det som är bra, och då skulle man bli av med del som är okunnigt och dåligt. Ibland när man diskuterar dessa frågor får man en känsla av all del egentligen inte finns någonting som är dåligt, ulan att alll del som kallas fri hälsovård eller hälsofrämjande är bra och skall uppmuntras. Men del menar alltså inte herr Gernandl, och del är vikligl.

Herr Gernandl säger alt den som gör en uppfinning kan gå till diverse olika fonder för att få hjälp all forska vidare. Ja, herr Gernandt, det finns många fonder även för medicinsk forskning. Den som tror sig ha uppfunnit ell vikligl läkemedel har ålskilliga ställen all gå lill - i syn-nerhel den som tror all han uppläckt ett medel mol cancer. Jag tror inte alt del finns någol läkemedelsförelag i världen som inte skulle vara överförfiusi över atl kunna som första förelag lansera elt effekiivi botemedel mol cancer. Dessulom finns del, som sagls, ideella organisalioner av olika slag, fonder och annal, som ger anslag speciellt när del gäller cancer.

Jag är glad åt del socialminislern meddelade: att man har haft kontakt med representanter för patientföreningen. Jag hoppas all man har kunnal reparera den skada som otvivelaktigt uppstod i ett tidigare skede genom den opsykologiska behandling som patientföreningen blev föremål för och som gav intryck av atl myndigheterna inte vill lyssna lill dessa många lusen människor. Jag hoppas alt det var ett olycksfall i arbelel, och all man i framliden behandlar dessa människor på ett annat säu än man gjorde den gängen.

Jag hoppas all det som socialminislern pekar på i svarel - som kanske är en aning dunkelt, men som han lade slor vikt vid - också innebär atl man kommer all eftersträva ytterligare forskning rörande sådana medel som används av mänga människor.

Herr Lindahl i Hamburgsund log också upp en kategori människor som jag berörde i mitt förra inlägg, nämligen de som är i en desperat situation, som har fält höra att de inte kan fä någon hjälp av den vanliga sjukvården. Han sade all man har anledning alt behandla deras problem på ett särskill säll, och det harjag också framhållit när vi tidigare diskuterat naluriäkemedel. För en människa som är i en desperat situation är del vikligl all del finns medel som är prövade. Del kommer alltid all finnas de som har nya lösningar alt erbjuda jusl sådana människor. De lösningarna kan vara bra, men det kan också vara ganska grymt atl inge nyll hopp med dl medel som inte har någon effekt. Del är ofta bara de som blivii hjälpla som framträder, medan de som blivit besvikna en gång lill inte säger någol. För dem var del ju inget all berälla om, utan bara en besvikelse i raden av mänga. Just därför är det så angeläget all medel, som enligl många människors viilnesbörd kunnal vara lill hjälp, blir velenskapligl prövade så all man får ett bällre underlag för alt hjälpa människor som är i en desperat situation.

Hen LOTHIGIUS (m):

Fru lalman! Vi har nu debatterat dessa frågor mycket länge, och dd är kanske i princip inte rikligt alt la kammarens lid i anspråk så länge för dem. Men när vi nu fåll tillfälle atl la upp dessa spörsmål kan jag inte underiäta att något ytterligare beröra dem, eftersom jag anser att de är så viktiga atl de fordrar en bevisning.

Socialminislern har sagl lill mig all jag godkänt gällande läkemedelslagstiftning, och del har jag gjort. Jag inslämmer också i all man bör vara restriktiv vid dess tillämpning. Men man måsle också se denna restriktivitet mot bakgrunden av all del finns exceplionella fall, och del är dem vi har fört fram. Socialminislern måsle erkänna all de tvä frågeställningar som jag tagit upp som exempel, preparaten Paspal och THX, är speciella, eftersom sä många människor är involverade. Med lanke pä alt THX-preparatds användare, dr Sandberg, icke lämnar ell lillfredsslällande malerial lill myndigheterna för utvärdering av preparatet måsle socialstyrelsen ta initiativ titt en sådan. Del har man delvis gjort genom tillsättandet av en arbetsgrupp, men det räcker inte. Kvar står fortfarande all man inte har genomlyst frågan lillräckligl.

Därför var min förhoppning inför diskussionen med socialministern att han skutte ta inilialiv lill en prövning av preparatet pä de etablerade institutionerna, där läkare som sä önskar kan utvärdera del och genom journaler och iniervjuer skapa en bättre bevisning än vad som nu föreligger. Man kommer inte ifrån denna fråga pä någol annat säll, herr socialminisler. Del kommer annars au heta att behandlingen av denna fråga varit alltför restriktiv eller träaklig. Dd är nödvändigl atl gå till legitimerade läkare.

Jag anser, fru lalman, atl del lyvärr är näslan meningslösi all fortsätta denna debatt, om socialministern kvarstår vid sina synpunkier och inte vill tillmötesgå mina krav. Jag är allvarligt bedrövad över att vi inte har kommit längre i den diskussion som förts under en rad av år. Följden blir ju bara alt socialministern kommer att få genomlida en sådan här deball också ett par gånger näsla är.

Jag har aldrig t. ex. talat med herr Sandberg om dessa frågor. Jag har mött honom en enda gång, nämligen när jag var suppleant i en häst-uitagningsnämnd och när herr Sandberg som veterinär skulle undersöka hästarna. Del var mill första steg in i del kommunala livet, för 25 år sedan. Sedan dess har jag aldrig talat med honom.

Anledningen till milt engagemang ligger pä elt hell annat plan. Mycket framstående personer inom statsförvaltningen har framfört önskemål om atl vi skall la upp delta lill diskussion. Sådana önskemål har även framförts av läkare, dels sådana som har verksam praktik, dels sådana som använder THX för atl behandla egna krämpor. Dessutom kommer nalurtigtvis vi smålänningar, eftersom aktiviteten i vad gäller detta preparal är sä hög i våra trakter, i konlakl med en rad människor som behandlats med preparatet. Vi kan inte frigöra oss från den här frågeställningen, och vi måste alltså komma åter. Jag har emellertid den förhoppningen

Nr 132

Måndagen den 2 december 1974

Ang. rätten att använda vissa s. k. naturläkemedel, m. m.

Nr 132

Måndagen den 2 december 1974

Ang. rätten att använda vissa s. k. naturläkemedel, m. m.

alt socialminislern i lugn och ro funderar igenom saken i sin kammare och vågar ta ell egel initiativ.

Jag tackar ännu en gång för svarel, och jag ber om ursäkt för alt debatten har hållit på så länge.

Herr JOHANSSON i Skärslad (c):

Fru lalman! Del enskilda fallet, herr socialminislern, var ju inie huvudfrågan bland de ire, ulan del var om dessa människor, som vår sjukvård inie kan ge någon hjälp, har räll all söka andra vägar och andra medel.

Men del enskilda fallei här kan knappasl belraklas som ell enskilt fall. När expertgruppen lämnal sin rapport om alt THX inte skulle betyda någonling visade ju svensk TV upp tvä fall - människor som hade varit bundna vid rullstol o. d. och som nu utförde gymnastik i TV och demonstrerade vad de kunde åstadkomma. Då lycker jag inte alt del är fråga om ell enskilt fall, ulan all del hör hemma i den deball som förs omkring della problem.

Även om jag inie svarade på herr Romanus' många frågor, skall han inie lillvita mig någon speciell uppfallning om svensk läkemedelslag-stiflning. Jag har min egen åsikt, och herr Romanus vel vilken den är. Då får herr Romanus inte stå här och litet försåtligt göra gällande atl jag skulle ha någon annan uppfattning.

Herr GERNANDT (c):

Fru lalman! Jag vill bara säga lill herr Romanus - del föresvävade mig nästan atl säga mäster Romanus - all han inte skall göra mina ord mera bindande än jag har avsett själv. När jag säger all man skall kunna gå till legitimerade läkare med förtroende, menar jag naturligtvis inte all man försl skall behöva gå lill en legitimerad läkare om man sedan vill gå vidare till dl hälsohem eller en kiropraklor eller en häl-sokoslaffär. Man skall kunna gå till en legitimerad läkare i förvissning om att i de fall man själv önskar en behandling som man tror på, skall man kunna framlägga del önskemålet för läkaren utan all behöva riskera all han lycker illa om all man vågar gå vid sidan av socialslyrelsens linje.

Med andra ord menar jag all en läkare framdeles skall vara så ulbildad, så kunnig och så förslående för frågorna all han kan ge en god rekommendalion och även fä ulnyllja sådana här medel. Inie minsl är della en så slor folkpsykologisk fråga all del är önskvärt all läkarna har en grundsyn på del hela som inie avviker från den som allmänheien mer och mer får, nämligen all del är värdefulll med behandlingsmetoder som inte är för chockartade och inte har bieffekter, i den mån man kan ulnyllja mildare medel bland de s. k. naluriäkemedlen.

Herr ROMANUS (fp):

Fru lalman! Jag vill verkligen inte tillvita herrarna några uppf;illningar som ni inte har uttryckt själva, utan jag försöker lyssna uppmärksamt.

Del som föranledde min fråga lill Johansson i Skärslad var all han undrade om människor verkligen skall behöva resa uiomlands för all skaffa läkemedel som de vill ha. Då måsle man ställa frågan: Betyder del all herr Johansson i Skärslad vill all vi i Sverige skall lillhandahålla alla läkemedel som finns ulomlands?Nu hoppas jag all jag inie lar fel, om jag tolkar hans senasle inlägg sä all han inie anser det, utan alt han i huvudsak stöder den svenska läkemedelslagsliftningen. Men atl det var berättigat atl ställa frågan efter herr Johanssons första inlägg, tror jag all han fär acceptera.

Till herr Gernandt vill jag säga samma sak. Jag uppfattade herr Gernandl så alt han menade all var och en som är sjuk bör gå lill en legitimerad läkare, och sedan av vederbörande slussas vidare till den fria vårdsektorn, om del finns någon behandlingsmetod där som passar för honom eller henne. Om det är räll uppfaltal är vi överens, eftersom jag också anser att man bör gå till läkare om man är sjuk och inte lill andra som är mer eller mindre självulnämnda i sjukvårdsbranschen.

Sedan sade herr Gernandl all del är önskvärt all man rensar borl del som är dåligl och okunnigi i den fria vårdseklorn. Del belyder all herr Gernandt anser att det finns det som är dåligt och okunnigt i den fria vårdsektorn. Det är bra all han säger della. Ibland får man nämligen intrycket av den deball som förs, atl det räcker med all man förklarar alt man är hälsofrämjare för all man skall accepleras. Så är del ju inte, ulan behandlingsmetoderna skall ligga i linje med vetenskap och beprövad erfarenhei, som delta begrepp uppfattas i dag av den svenska expertisen. Då är vi överens.

Nr 132

Måndagen den 2 december 1974

Om lättnader i det ekonomiska trycket på kommuner och landsting

Överläggningen var härmed sluiad.

§ 6 Om lättnader i det ekonomiska trycket på kommuner och landsting

Herr finansminislern STRÄNG erhöll ordel för atl besvara herr Berndlsons (vpk) den 16 oktober framställda interpellation, nr 97, och anförde:

Fru talman! Herr Berndtson har frågat mig om jag har för avsikt att under höslriksdagen framlägga förslag om ålgärder, som skyndsammast möjligi kan lätta del ekonomiska trycket på landets kommuner och landsling - exempelvis överlagande från statens sida av personalkostnaderna vid barnstugorna saml ell stailigl grundbidrag lill kommunerna för utgivande av kommunall bostadstillägg. Herr Berndlson har också frågat mig om jag är beredd all framlägga förslag i riksdagen om befrielse för kommuner och landsting från atl erlägga arbetsgivaravgift.

Kommunernas ekonomiska förhållanden utreds för närvarande av den kommunalekonomiska ulredningen. Enligl sina direkliv skall ulredningen bl. a. kartlägga och bedöma kommunernas framlida finansieringssilua-lion. Häri innefattas dä såväl skalleinkomsler som siaisbidrag, avgifter

Nr 132

Måndagen den 2 december 1974

Om lättnader i det ekonomiska tiycket på kommuner och landsting

och upplåning. Dessa finansieringsformer kan inie bedömas var för sig utan mäste ses i ett helhetsperspektiv som dä även innefattar olika avvägningar av den kommunala verksamhetens framtida inriklning och omfattning.

Självfallet måste man avvakla utredningens arbete på dessa punkler innan ställning las lill de av herr Berndlson aktualiserade förändringarna i slatsbidragsgivningen. Härmed harjag besvarat den första frågan i inlerpellaiionen.

När del gäller frågan om arbelsgivaravgiften vill jag framhålla all denna avgift ulgör en del av den loiala arbdskoslnad som alla arbelsgivare har all belala för sin arbdskraft. Avgiftshöjningen ulgör en ersällning för en i annal fall utgående höjning av lönekostnaden. Kommunerna kan som arbetsgivare inte i dessa avseenden isoleras från den övriga delen av arbetsmarknaden. Med hänvisning härtill är jag således inte beredd all framlägga förslag om all kommuner och tandsting befrias från arbetsgivaravgift.

Avslutningsvis vill jag erinra om all kommunerna i likhel med slalen har atl läcka sina ofrånkomliga utgifter från samma källa, nämligen de svenska skattebetalarna. Det arrangemang som inlerpellanlen föreslår, innebärande att utgifterna överflyttas från kommunerna lill staten, medför inte någon lällnad för skallebeialarna.

Hen BERNDTSON (vpk):

Fru lalman! Den ekonomiska siluaiionen för kommuner och landsling har klart framiräil under de senasle månaderna. Uldebileringen har höjls beroende på all landsling eller primärkommuner och i mänga fall bådadera höjt skalleuilagel. Parallellt med skallehöjningarna har kraftiga prutningar pä anslagsäskandena förelagils. Del är alltså inte så all kommunalmännen plölsligl fäll ambitioner all lösa alla eflersalla problem. Man kommer nog närmare sanningen om man hävdar all lill bilden hör slark återhållsamhet i fråga om all bygga ut den sociala servicen och l. o. m. försämringar på vissa områden. Många kommuner - däribland i mill egel hemlän - har nu kommii upp lill emellan 27 och 28 kronor i ul-debilering.

Inför höstens budgetmöien i kommuner och landsting framgick alt skallehöjningar var all vänla i 160 av landels 278 kommuner och i 13 av 23 landsling. Del framslod klart atl i många falt skulle de höjda kom-munalskallerna komma all i del närmasle la ut den planerade sänkningen av slalsskalten för siora inkomstgrupper.

Kommunalskatleuivecklingen åierspeglar givelvis ell händelseförlopp under gångna år. Ålskilliga uppgifter och ulgifler har lagls på kommunerna. Slalsbidragen har varit otillräckliga. Kommunernas möjligheler att låna har varit begränsade. Skallestoppd dämde upp angelägna behov. Allt della har medverkat till ell läge där kommuner och landsling lvingals höja skallerna för all kunna fullfölja gjorda ålaganden.

Det är dess värre inte så att vi här har all göra med en engångsföreteelse.

Tvärtom finns det många tecken på alt kommunernas koslnader kommer alt stiga och atl de svårigheter som kommit lill ullryck i år kvarstår och kanske t. o. m. förvärras.

Det var mol bakgrund av dessa förhållanden som jag framslällde min inierpellalion lill finansminisler Slräng vid höslriksdagens börian. Jag vill tacka finansministern för svarel, men lyvärr ger det inte myckel hopp för de kommunalpoliliker som med djup oro sell hur slaiens egna åtgärder ökal utgifterna för kommuner och landsling och som hoppals på siörre ekonomiska ålaganden från slaiens sida. Svarel ger heller inie mycket till de stora grupper låg- och medelinkomsttagare som Ivingas konstatera hur de stigande kommunalskatterna äter upp lönehöjningar och utlovade sänkningar av slalsskalten.

Finansministern hänvisar i sitt svar till den kommunalekonomiska utredningen och menar alt man måste avvakla ulredningens arbeie innan man lar ställning lill de förändringar i slatsbidragsgivningen som har aklualiserals i interpellationen. Men är del givel alt så måsle vara fallet?

Vi har från vänsterpartiet kommunislerna ansell all man i avvaktan på den loiala översynen av uppgifts- och kostnadsfördelning mellan stal och kommuner myckel väl kunde bryta ul några områden, där det ekonomiska trycket på kommunerna borde kunna tältas genom statliga insatser.

Jag vill erinra om att Svenska kommunförbundet i en skrivelse lill regeringen redan 1971, strax efter riksdagens beslut atl begära en utredning, framhöll atl en uiredning av hela kostnadsfördelningsproblemet inte får utgöra hinder för en omedelbar höjning av slatsbidragsnivån för vissa verksamheter, där elt ökal statligt koslnadsengagemang är särskilt moliveral. Kommunförbundet pekade bl. a. på barnlillsynsverksamheten och de kommunala bosladslilläggen som sådana områden där särskilda insatser var behövliga.

Hösten 1973 beslöt riksdagen bl. a. om särskilda anordningsbidrag lill kommunerna för barnstugorna. Borde inte regeringen ålminstone kunna föreslå all'dessa särskilda bidrag, som har ulgåll för 1974, också skall kunna utgå i fortsätlningen?

Min första fråga i interpellationen till finansministern gällde om han var beredd att redan till höslriksdagen framlägga förslag exempelvis om statens övertagande av personalkostnaderna vid barnstugorna och elt statligt grundbidrag till kommunerna för utgivande av bostadstillägg.

Det är nu finansminislern lydligen inte beredd alt göra. Tyvärr får man väl tolka svaret så, all han heller inte avser all framlägga sådana förslag till näsla års vårriksdag. Jag skulle gärna vilja fråga herr Slräng om han är beredd all uttala sig på den punkten i dag. Alt hänvisa lill en uiredning, vars resullal väl ännu ingen vel när de läggs fram, löser verkligen inte de akuta problemen i fråga om kommunernas ekonomi.

Det finns flera skäl för all omedelbart vidla ålgärder på de områden vi från vpk pekat på: dels den nödvändiga utbyggnaden av barntillsynen som Kommunförbundet pekade på i sin skrivelse 1971, dels de stora

Nr 132

Måndagen den 2 december 1974

Om lättnader i det ekonomiska tiycket på kommuner och landsting

Nr 132 olikheter i fråga om kommunala bosiadslillägg lill pensionärer som fak-

Måndagen den '''' förekommer kommunerna emellan, dels - och inie minsl - au jusl

2 december 1974 dessa ulgifier är belungande för kommunerna. Därtill kommer alt det

--------------- inte kan vara tekniskt svårt att lösa dessa delfrågor ulan alt invänta

Om lättnader i det hela översynen av uppgifts- och kostnadsfördelningen. Överlagande av

ekonomiska tiycket personalkostnaderna vid barnstugorna och ett statligt grundbidrag till

på kommuner och kommunerna för bostadstillägg skulle vara en välkommen ålgärd för

landsting många kommuner. Det är givelvis inte hela lösningen på problemet,

men det är dl steg i rätt rikining mol en rimligare kostnadsfördelning.

Finansminislern menar all finansieringsformerna inte kan bedömas

var för sig ulan måsle ses i elt helhetsperspektiv, som då även innefattar

olika avvägningar av den kommunala verksamhetens framtida inriktning

och omfattning. Som jag redan sagl anser vi inte de föreslagna åtgärderna

för alt lätta del ekonomiska nyckel på kommunerna som snidande mol

eller beroende av en lolal översyn av koslnadsfördelningen.

Men den kanske mesl avgörande invändningen mot finansministerns inställning kan grundas på atl del pågår en fortlöpande överfiylining av koslnader från slalen lill kommuner och landsling, och därvidlag avvaktar man sannerligen inte någon utredning. Den kommunalekonomiska situationen försämras, och därmed blir omedelbara åtgärder också nödvändiga.

Utvecklingen hittills under 1970-talel har varit synneriigen betungande för den kommunala ekonomin. Den skallepoliliska utvecklingen har inte varit ägnad all hålla nere kommunalskatterna. Det finns beräkningar som säger alt landsting och kommuner erlägger mervärdeskatt lill staten av storieksordningen 2 miljarder kronor eller i runl lal 10 proceni av siatens inkomster från denna beskattning. Beloppet anses motsvara ca 2 kronor per skallekrona. För all kunna belala mervärdeskall lill slalen Ivingas kommunerna skaffa fram pengarna via kommunalskatten.

Inrikiningen att sänka statsskatten för vissa inkomstgrupper och sammankopplingen med lönepolitiken kommer också med den föreslagna ulformningen all försvåra för landsting och kommuner atl klara ekonomin. Slockholms kommun har exempelvis i sitt statutlålande för år 1974 pekal på all Hagaöverenskommelsen med största sannolikhet leder till en förändrad skalteunderlagsulveckling. Man lalar om att de av statsmakterna på inkomslpolitiska grunder initierade ålgärderna fär vittgående konsekvenser för den kommunala ekonomin, varigenom kommunernas möjligheter atl upprätthålla sina ålaganden och funktioner i slor ulslräckning försvåras.

1 della sammanhang finns anledning all fråga finansminislern om han
är beredd all lillmölesgå Kommunförbundels begäran all kommunerna
lillförs den del av skalleinläkterna från den numera skalleplikliga sjuk
försäkringen som ulgör kommunalskall. Del kan knappasl anses rimligl
all debilerad kommunalskall pä sjukförmånerna hell tillfaller staten.
I interpellationen har jag vidare frågat om finansministern är beredd
48 alt framlägga förslag om befrielse för kommuner och landsting all erlägga

arbetsgivaravgift. Detta problem har rests tidigare, och det får ökad betydelse i takt med omläggningen av skattepolitiken.

Finansminislern säger i sitt svar all arbetsgivaravgiften ulgör en del av den loiala arbetskostnad som alla arbetsgivare har atl betala för sin arbetskraft. Han ser avgiftshöjningen som en ersättning för en i annal fall utgående höjning av lönekostnaderna. Vidare menar han att kommunerna som arbetsgivare inte i dessa avseenden kan isoleras från den övriga delen av arbetsmarknaden.

Till skillnad från finansministern anser vi från vpk all del finns en avgörande skillnad mellan kommuner och landsling som arbetsgivare och privata arbelsgivare. Kommuner och landsling mäste använda kommunalskatter och taxor för all skaffa fram pengarna lill avgifterna. Den privata arbetsgivaren kalkylerar in avgifterna i prissättningen och har avdragsmöjligheter som kommunerna saknar. Därför kan man inte tala om alt isolera kommunerna från den övriga delen av arbetsmarknaden, om de befrias från arbetsgivaravgifterna. De har redan en annan ställning i della avseende än arbelsgivare som bedriver sin verksamhel på profilbas.

Delta är ell slarki skäl för au undanta kommunerna från skyldigheten all erlägga arbetsgivaravgift. Avgiftens tyngd i kommunernas ekonomi är yllerligare ell skäl för särskilda ålgärder. Även här gäller atl en inte obetydlig del av kommunalskallen - enligl vissa beräkningar ca 2 kronor per skattekrona - får användas för att eriägga avgifter till statskassan.

Finansminislern säger avslutningsvis atl kommunerna och slalen har alt läcka sina ofrånkomliga utgifter från samma källa, nämligen de svenska skattebetalarna. Därför menar han all förslaget att överflytta ulgifler från kommunerna lill slalen inte medför någon lällnad för skattebetalarna.

Ja, del beror på vilka skattebetalare man talar om, herr Slräng. Del förhåller sig ändå sä, all av de direkta skallerna är kommunalskatten den tyngsta för låg- och medelinkomsllagare, alliså för det siora flertalet inkomsttagare. Del är först när man kommer upp i höga inkomster som den direkta slalliga skallen blir siörre än kommunalskallen.

Detta visar all del är låg- och medelinkomsllagarna som drabbas hår-dasl av de sligande kommunalskallerna. Oftast är del också jusl de som får den största känningen av en försämrad social service i kommunerna.

Om man vill uppnå större rättvisa i beskattningen måsle det vara rikligl att bedriva en politik som motverkar kommunala skaltehöjningar. Del uppnår man dock inte med någol formellt skatieslopp, såsom del som gällde en lid och som lydligen finansminislern försöker åsladkomma igen.

Del förefaller också vara sä, all den skallepoliliska linje regeringen slagit in på får lill följd - om inte särskilda åtgärder vidias - all lättnader i den progressiva ställiga beskatlningen medför höjningar av den proportionella kommunala skallen. Delta är knappasl en skallepotilik med jämlikhetsprofil.

Den enda lösningen är, såvitt jag kan förslå, all övervällringen av

Nr 132

Måndagen den 2 december 1974

Om lättnader i det ekonomiska trycket på kommuner och landsting

4 Riksdagens protokoll 1974. Nr 132-133

Nr 132

Måndagen den 2 december 1974

Om lättnader i det ekonomiska trycket på kommuner och landsting

kostnader pä kommunerna upphör och all slalen i stället lar över en del av kommunernas ulgifler. Interpellationen har pekal på några områden där delta borde kunna ske omgående. Tyvärr avvisar finansministern dessa förslag, vilkel är beklagligi från kommunernas och lågin-komsllagarnas synpunkl.

Herr finansminislern STRÄNG:

Fru lalman! Om inlerpellanlen skulle sväva i okunnighet om vad jag har sagl i svarel, skall jag förtydliga del med några ord.

Han frågar i inlerpellaiionen huruvida slalen är beredd all överta per-sonalkostnaderna för barnslugorna och därulöver lämna grundbidrag för kommunernas utbetalning av kommunala bosiadslillägg lill folkpensionärerna. Mill svar på den punkten är dt klart och otvetydigt nej. Den sista frågan gäller huruvida man kan befria kommunerna från arbetsgivaravgiften. Del kan inte uppstå någol missförstånd pä grund av mill svar på den punklen heller. Även där är svarel nej. Eftersom arbelsgivaravgiften är ekvivalenl lill töneulbdalningen är den all bdrakia från samma uigångspunkler när del gäller kommunerna som när del gäller andra arbelsgivare.

Jag har velal säga delta för alt inget missförstånd skall råda mellan inlerpellanlen och mig.

Hen BERNDTSON (vpk):

Fru lalman! Jag har på intet sätt missförställ finansministerns svar. Däremol trorjag alt finansminislern har, om inte missförslåll mina frågor sä i varie fall undervärderat de problem som ligger bakom dem. Jag länker bl. a. på de sociala följderna av kommunernas nuvarande silualion. Vi har här pekal pä ell par angelägna områden. Del finns 1. ex. en lendens till prutningar av anstagsyrkandena i kommunerna för alt man skall klara den akluella siluaiionen, med en uppluckring av de sociala förmånerna som följd. Della innebär en sänkt standard och service pä vissa områden: del blir överinskrivningar på daghemmen osv.

Jag vill också erinra om all LO:s ordförande Gunnar Nilsson i elt lal för någon tid sedan påpekade all man, med den nu planerade utbyggnadstakten i fråga om barnstugor, år 1980 uppnår endast en 37-procentig behovstäckning mot den 50-procentiga behovsläckning som barnstugeulredningen räknade med och som LO ville se förverkligad redan nästa år. Delta har också delegaiionen för jämslälldhei mellan män och kvinnor funnii anledning all notera i ell pressmeddelande. Vad LO-ordföranden uliatat ger ullryck för den oro för de sociala konsekvenserna som det finns anledning all hysa i nuvarande läge. Del råder väl inget tvivel om alt den långsamma takten, exempelvis i ulbyggnaden av barntillsynen, sammanhänger med kommunernas ekonomiska silualion. Vidtas dä inga åtgärder för alt lätta trycket på kommunerna, kan man befara en förvärrad eftersläpning på ell sä angeläget område.

Det är bl. a. delta som jag har velal peka på i interpellationen. Vi

anser all man inte kan låla del fortgå på delta säll är efler är och bara hänvisa lill en pågående utredning. Här behövs omedelbara inilialiv!

Överläggningen var härmed sluiad.

§ 7 Om tillgodoseende av miljövärdens intressen vid upp- och utbyggnad av Stålverk 80 i Luleå

Herr jordbruksministern LUNDKVIST erhöll ordet för alt besvara herr Lothigius' (m) den 16 oktober framställda interpellation, nr 90, och anförde: Fru talman! Herr Lolhigius har frågal mig:

1. Vilka ålgärder anser slalsrådel nödvändigl vidlaga för atl lillse all miljövårdens iniressen tillvaralages såväl under byggnadstiden av Stålverk 80 som med tanke pä den framlida utbyggnaden och ulvecklingen?

2. Är statsrådet beredd förorda en särskild miljövårdsgrupp med uppgift att följa utbyggnadsverksamheten i Luleå?

Lokalisering av storindustri kan skapa konflikter mellan olika iniressen. Del behövs därför en god planering för all kartlägga resurserna och bäsla sällel all ulnyllja dessa. Riktlinjerna härvidlag ges av riksdagen och regeringen, medan de konkreia besluten las av de regionala och kommunala organen med stöd av främsi miljöskyddslagen, naturvårdslagen och byggnadslagen.

För Luleås del har en särskild samarbdsgrupp arbelal i över Ivä år efter länssiyrelsens initiativ och direktiv. Gruppens uppgift är atl med representanter för kommunen diskutera akluella och förväntade utvecklingstendenser och ålgärdsbehov för atl i god lid planera för en så frik-lionsfri ulbyggnad av regionen som möjligi.

Mol bakgrund av uilalanden i rapporten om Hushållningen med mark och vallen har länsslyrelsen påböriat en översiktlig planutredning för bl. a. länels kustområden genom en särskild arbetsgrupp. Arbelsgruppen samarbetar med berörda kommuner, och efler samråd med dessa har bildals en referensgrupp, som lämnar arbelsgruppen kommunala synpunkter pä planeringsarbetet.

Jag anser mig kunna påstå alt gällande lagstiftning ger goda möjligheler all pröva och beakta olika iniressen och alt de dispositioner som vidtagits är lill fyllest. Några ytterligare ålgärder krävs enligl min mening inte för närvarande.

Nr 132

Måndagen den 2 december 1974

Om tillgodoseende av miljövårdens intressen vid upp-och utbyggnad av Stålverk 80 i Luleå

Hen LOTHIGIUS (m):

Fru talman! Jag ber alt få tacka jordbruksministern för svarel pä min interpellation. Jag är i stort sell lillfredsslälld med svarel.

När en så våldsam satsning görs på ett område blir man litet orolig mol bakgrund av gammat erfarenhei av hur del har kommii all se ut pä andra områden där vissa satsningar - ehuru inte av samma slorteks-ordning - tidigare gjoris. Ibland kan man lala om all elt nyll Klondyke

Nr 132

Måndagen den 2 december 1974

Om tillgodoseende av miljövårdens intressen vid upp-och utbyggnad av Stålverk 80 i Luleå

uppstått därför alt mänga olika aktiviteter av helt naturliga skäl måste bedrivas samtidigt: konsulter är i arbete för atl klara av den utbyggnad som behövs, vägplaneringar pågår osv., men något inbördes samband mellan dessa människor finns inte alltid.

Den särskilda samarbetsgruppen tillsattes ju av länsstyrelsen redan redan för tvä är sedan - alltså före Stålverk 80, och denna mångmiljard-salsning gör nalurliglvis alt gruppens arbeie blir mera intensivt. Vad jag skulle finna värdefullt är atl man utvärderar vad som händer här och noggrant följer ulvecklingen för att kunna dra nyttiga erfarenheter av den och även se vilka misslag som görs, sä all dessa misstag kan rättas lill.

Myndigheterna - och inte minsl statsmakterna själva - har beslutat göra ganska stora investeringar på fiera områden i Sveriges land, såsom i kärnkraftverk osv. På dessa områden tror jag del skulle vara myckel värdefulll med en systematisk utvärdering av effekterna pä miljöområdet för all man skall kunna få erfarenheler av de händelser som iniräffai. Det är därför jag menade all del kanske vore rikligl all ha en särskild statlig grupp på miljösidan som arbetar med dessa frågor. Anledningen är inte atl jag vill ha ytterligare fiänstemän i verksamhet ulan atl man skall slippa alla de negativa verkningar som kan uppslå med anledning av dessa våldsamma investeringar.

När del gäller kuslerna är del lillfredsslällande atl vi har den här särskilda miljögruppen, som kan utvärdera planeringsarbetet med hänsyn till riksplanen och dess genomförande. Det tycker jag är ytterst posilivt.

Jag ber all få lacka jordbruksministern för svaret.

Herr jordbruksministern LUNDKVIST:

Fru lalman! Beträffande den generella möjligheten all göra utvärderingar när dd är fråga om stora satsningar av delta slag vill jag nämna all jag redan som civilminister lillsalie en uiredning i anslulning lill all vi log besluld om den fysiska riksplaneringen. Den har arbelal med jusl den här lypen av "slorarbelsplalser" och har haft lill uppgift all följa upp vilka konsekvenser invesieringar av denna omfalining får för miljön både under uppbyggnadsliden och framöver. Jag ulgår från all den ulredningen följer arbelel även uppe i Luleå så all vi får de ul-värderingar som herr Lolhigius efterfrågar.

Överiäggningen var härmed sluiad.

§ 8 Föredrogs och hänvisades Kungl. Maj:is proposiiion nr 186 lill jus-tiiieulskollel.

§ 9 Föredrogs, men bordlades åter skatteutskoltels betänkanden nr 54 och 55, jusiiiieulskoueis belänkanden nr 34 och 35, socialförsäkrings-ulskoilds belänkanden nr 33-36, ulbildningsulskolleis belänkanden nr 33 och 35-38, irafikuiskollels bdänkande nr 28 sami jordbruksuiskoiiels belänkande nr 49.

§ 10 Föredrogs och bifölls inierpellaiionsframsiällningen nr 164. Nr 132

Måndagen den § 11 Fru iredje vice lalmannen meddelade all på föredragningslistan för 2 december 1974

morgondagens sammanträde skulle socialförsäkringsulskotiets betänkande

nr 33 uppföras närmasl efter skatteutskottets betänkande nr 55.

§ 12 Anmäldes och bordlades Konsiitutionsulskoileis belänkanden

Nr 62 med anledning av moiion om deceniralisering och ökad räiissä-kerhei inom förvaliningen

Nr 63 med anledning av en motion om partsrepresentation för det allmänna i förvaltningsärenden

Uirikesutskotiels belänkanden

Nr 11 med anledning av moiion om uppsägning av avialen med EG, m. m.

Nr 12 i anledning av dels Kungl. Maj:ts skrivelse med redogörelse för verksamheien inom Europarädeis minislerkommilié under år 1973, dels beräilelse från den svenska parlamenlariska delegaiionen hos Europarådels rådgivande församling rörande församlingsmöiena under är 1973 saml församlingens januarimöie år 1974

Nr 13 i anledning av Nordiska rådels svenska delegaiions beräilelse för rådeis ijugoandra session, förslå samlingen

Socialförsäkringsulskollels belänkande

Nr 32 i anledning av propositionen 1974:129 med förslag om förbättrade folkpensionsförmåner och om lagstadgad sänkning av den allmänna pensionsåldern, såvitt nu är i fråga, jämte molioner

§ 13 Kammaren åtskildes kl. 14.38.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen